Sök i Ratio Lex

om folkhögskolan.;beslutad den 10 februari 1977.

184 sidor, varav 180 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 180 av 184 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1976/77:55, om folkhögskolan.;beslutad den 10 februari 1977.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 55

Regeringens proposition

1976/77: 55

om folkhögskolan

beslutad
den 10 febmari 1977.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

PER
AHLMARK

JAN-ERIK
WIKSTRÖM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås på grundval av bl. a. betänkandet från 1973 års
folkhögskoleutredning vissa förändringar av folkhögskolans organisation.
Vidare föreslås ett nytt statsbidragssystem för folkhögskolan.

Verksamheten
i folkhögskolan bör så långt det är möjligt ha som utgångspunkt
kursdeltagarnas livssituation. Målet är såväl att främja deltagarnas
personliga och sociala utveckling som att ge dem sådana kunskaper som de
behöver för att bl. a. aktivt kunna påverka arbetsliv och samhälle. Det
övergripande målet bör även i fortsättningen vara att främja allmän
medborgerlig bildning.

Nuvarande
bestämmelser om indelning i årskurser och om obligatoriska ämnen föreslås
utgå. För att garantera ett minimum av längre kurser föreslås att varje
folkhögskola varje år skall anordna minst två i tiden inte sammanfallande
15-veckorskurser med minst 20 deltagare. Samtidigt föreslås att minimitiden
för kortare kurser sänks från fem lill två dagar.

Nuvarande
resurser för vissa folkhögskolors kontaktverksamhet med övrigt
folkbildningsarbete, bl. a. de s. k. kombinerade tjänsterna, bör enligt
propositionen slås samman och fördelas på samtliga folkhögskolor. Samtidigt
föreslås ökade medel utgå för kontaktverksamhet.

Bidragen
till skolornas administration föreslås höjda med 4 milj. kr.

I
syfte att främja samarbetet med studieförbund eller annan organisation eller
institution föreslås nya regler för kurser förlagda utanför folkhögskolans
lokaler.

Den
önskvärda samverkan mellan olika grupper vid skolorna föreslås i första hand
knytas till tre organ: styrelse, lärarråd och kursråd.

Systemet
med filialfolkhögskolor avvecklas. Filialfolkhögskolorna bör antingen betraktas
som kurser förlagda till annan ort eller bli själv-

1
Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 55

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 2

ständiga.
Folkhögskoleverksamheten i Göteborg och i Mariannelund föreslås erhålla
statsbidrag som självständiga folkhögskolor fr. o. m. den 1 juh 1977.

Del
särskilda stödet till skolorna för att underlätta de handikappades studier
föreslås höjt med 2,3 milj. kr.

För
musikundervisning föreslås en bidragsförstärkning i form av högre lärartäthet
än vid vanliga kurser samt en ökad undervisningsvolym. Samtidigt föreslås att
stödet fördelas på flera skolor än hittills. Även stödet till
fritidsledarutbildningen föreslås höjt.

Möjligheter
till behörighet för anställning som rektor och lärare bör öppnas för sådana
personer som genom annan utbildning än den sedvanliga skaffat sig för tjänsten
tillräckliga kunskaper och färdigheter.

Resurser
för kurativ verksamhet och studie- och yrkesorientering saml för skolhälsovård
föreslås tUlkomma samtliga skolor.

Statens
stöd till folkhögskolorna bör i fortsättningen ulgå oberoende av huvudmannaskap
och endast relateras till verksamhetens omfattning. För alt möjliggöra en sådan
övergång föreslås en höjning av statsbidraget med 5,7 milj. kr.

En
helt ny konstmktion av statsbidraget föreslås. Den föreslagna konstruktionen
medför dels att resurserna kan användas på ett friare sätt vid skolorna, dels
att det administrativa arbetet avsevärt förenklas såväl vid skolorna som hos
skolöverstyrelsen (SÖ). Den innebär att siatens bidrag med några få
bidragsposter undantagna beräknas enligt en schablonmetod knuten tUl
lärarlönekostnaden. En viss del av en sådan lärarlönekostnad utgår per
elevvecka. Skolan får sedan i princip avgöra hur medlen skall användas.

Resurser
molsvarande nu utgående sanerings- och byggnadsbidrag föreslås ingå i
schablonbidraget. För att mildra effekterna av att byggnadsbidraget fördelas
på samtUga skolor föreslås övergångsbestämmelser, som är avsedda att gälla för
de folkhögskolor som redan har framskridna byggnadsplaner.

I
syfte att underlätta skolornas lånemöjligheter vid byggnadsarbeten föreslås att
en statlig lånefond inrättas.

De
föreslagna reformerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1977.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 55

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-02-10

Närvarande: statsrådet Ahlmark, ordförande, och statsråden
Bohman, Romanus, Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Aslmg, Söder,
Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström

Föredragande: statsrådet Wikström

Proposition om folkhögskolan

Föredraganden anför.

1 Inledning

Med slöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 december 1972
tiUkallade dåvarande statsrådet Sven Moberg samma år sakkunniga för att utreda
folkhögskolans framtida uppgifter (U 1972: 08).

De sakkunniga antog benämningen Folkhögskoleulredningen.
Utredningen har tidigare avlämnat delbetänkandet (Ds U 1974: 11) Folkhögskolans
fritidsledarutbildning samt rapporterna (Ds U 1974: 9 och 10)
Folkhögskoleelever, (Ds U 1975: 17) Folkhögskolan och dess lärare. Utredningen
har avlämnat huvudbetänkandet (SOU 1976: 16) Folkhögskolan.

Efter remiss har yttranden över Folkhögskoleulredningens
betänkande avgetts av kriminalvårdsstyrelsen, brottsförebyggande rådet, socialslyrelsen,
statens handikappråd som bifogat yttrande från Sveriges dövas riksförbund
statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statens avtalsverk (SAV),
universitetskanslersämbetet (UKÄ) som överlämnat yttranden från
rektorsämbetena vid universiteten och UKÄ:s tolkutredning centrala
studiestödsnämnden (CSN) efter hörande av ett antal studiemedelsnämnder och
vuxenutbildningsnämnder skolöverstyrelsen (SÖ) efter hörande av
lärarhögskolan i Linköping siatens kulturråd, statens ungdomsråd,
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk (SIV),
handikapputredningen (S 1966: 38), orga-

1 När betänkandet avlämnades: riksdagsledamoten Stig
Alemyr, ordförande, kuratorn Marianne Bengtsson, departementssekreteraren Jan
Hercules, folkhögskolerektorn Karl Högemark, departementssekreteraren Berndt
Johansson, landstingsrådet Erik Kalle, folkhögskolerektorn Carl Gustaf Lindell,
rektorn Bert Stålhammar, ombudsmannen Carin Walldin och undervisningsrådet
Gösta Vestiund.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 4

nisationskommittén
(U 1970: 60) för högre musikutbildning (OMUS), utredningen (U 1972: 06) om
skolan, staten och kommunerna (SSK), 1974 års lärarutbUdningsutredning LUT 74
(U 1974: 04), den centrala organisationskommittén (U 1975:04) för
högskolereformen (H 75), studiestödsutredningen (U 1975: 16),
folkbildningsutredningen (U 1975: 19) och utredningen (C 1970: 29) om den
kommunala demokratin. Vidare har yttranden avgetts av Landsorganisationen i
Sverige (LO) som överlämnat yttranden från Svenska Kommunalarbetareförbundet
och Svenska Metallindustriarbetareförbundet Centralorganisationen SACO/SR,
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) som överlämnat och åberopat
yttrande från Svenska folkhögskolans lärarförbund (SFHL) Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Sveriges folkhögskoleelevers förbund (SFEF), Centerns ungdomsförbund (CUF),
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Rörelsefolkhögskolornas
intresseorganisation (RIO), Handikappförbundens centralkommitté (HCK), De handikappades
riksförbund (DHR), Riksförbundet Finska föreningar i Sverige, Föreningen
Norden, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Svenska samemas
riksförbund (SSR), Sveriges riksidrottsförbund. Nykterhetsrörelsens
landsförbund. Svenska kyrkans utbUdnings-nämnd, Sveriges frikyrkoråd.
Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS), Sveriges kristna ungdomsråd,
FolkbUdningsförbundet, Arbetarnas bildningsförbund (ABF),
Folkuniversitetet, Frikyrkliga studieförbundet. Nykterhetsrörelsens
bildningsverksamhet (NBV), Studieförbundet Medborgarskolan
(Medborgarskolan), Studieförbundet Vuxenskolan (Vuxenskolan), Sveriges
kyrkliga studieförbund, Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV) och
Konstnäremas riksorganisation (KRO). Dessutom har yttrande inkommit från
Styrelsen för vårdartjänst. Pensionäremas riksorganisation. Svenska
hemslöjdsföreningarnas riksförbund, KFUK-KFUM:s riksförbund. Brunnsviks
folkhögskolas lokalavdelning av SFHL, Forsa folkhögskola, Kjesäters
folkhögskola och ledarutbildningsinstitut. Skara stifts folkhögskola,
Stensunds folkhögskola, Visingsö folkhögskola Braheskolan, Önnestads
folkhögskola, Kultur-arbelarcentmm i Uppsala län, Sveriges skolkuratorers
förening. De blindas förening. Riksförbundet för utvecklingsstörda barn.
Länsbildningsförbunden i Gävleborgs, Värmlands och Örebro län. Fritidsledarnas
intresseorganisation (FRIO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), kollegiet vid
folkhögskollärargrenen vid lärarhögskolan i Linköping som åberopat yttrande
från rektorsnämnden Särskild ämnesutbildning i musik i Göteborg (SÄMUS), Göteborgs
kommunstyrelse som överlämnat och åberopat yttrande från stadskontoret och
Stockholms kommunstyrelse som överlämnat och åberopat yttranden från
skoldireklionen och kulturnämnden.

I
särskUd skrivelse har fil. dr Robert Myrdal redovisat synpunkter på
folkhögskoleutredningens betänkande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 5

Göteborgs
kommunstyrelse har i skrivelse hemställt om atl folkhögskoleundervisningen i
Göteborg skaU få bedrivas som en självständig folkhögskola i externalform under
namnet Göteborgs folkhögskola. Yttranden över denna skrivelse har avgetts av SÖ
den 25 oktober 1974, UKÄ den 23 september 1974 och folkhögskoleutredningen den
5 november 1974. Remissammanställningen har redovisats i prop. 1975/76: 100
bil. 10 s. 472473.

Göteborgs
kommunstyrelse har inkommit med ytterligare skrivelse i vilken den har
framhållit alt det från många synpunkter är önskvärt att ett beslut fallas
snarast om att en självständig folkhögskola med Göteborgs kommun som huvudman
inrättas.

Stiftelsen
Kaggeholms folkhögskola har i skrivelse anhåUit att få inrätta en ny
folkhögskola i Mariannelund, Jönköpings län, där kursverksamhet i Kaggeholms
folkhögskolas regi bedrivs sedan den 15 september 1972. Yttrande över denna
skrivelse har avgetts av SÖ den 25 oktober 1974.

Stiftelsen
Kaggeholms folkhögskola har inkommit med ytterligare skrivelse i vilken den har
anhållit att få inrätta en självständig folkhögskola i Mariannelund.

I
skrivelse har SFEF redovisat vissa synpunkter på dimensioneringen av
fritidsledarutbildningen vid folkhögskolorna. Yttrande över denna skrivelse har
avgetts av SÖ den 3 december 1976.

I
skrivelse har Den resande folkhögskolan ansökt om statsbidrag. Yttrande över
skrivelsen har avgetls av SÖ den 16 november 1976.

I
skrivelse har KFUK-KFUM:s riksförbund bl. a. framhåUit att risk finns att för
många fritidsledare kommer att utbildas i relation lill den förväntade
marknaden för fritidsledare.

2
Folkhögskoleutredningens betänkande 2.1 Folkhögskolan i dag

Huvudmannaskap

Det
finns 108 statsunderstödda folkhögskolor och sex filialfolkhögskolor. Med
hänsyn till huvudmannaskapet bmkar folkhögskoloma indelas i tre gmpper:
landstingsskolor, stödföreningsskolor och rörelseskolor. 46 av skolorna och
fyra av filialerna har landsting som huvudman.

Elva
skolor hör till gruppen stödföreningsskolor, vars huvudman utgörs av
ekonomiska garantiföreningar eller stiftelser. Efter hand har landslingen
övertagit flera av dessa skolor och där de ännu finns kvar tillskjuter
landstingen betydande bidrag. Landstingen är också representerade i dessa
skolors styrelser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 6

De
resterande folkhögskolorna, rörelseskolorna, utgör ingen homogen gmpp. Bland
dessa finns flera folkrörelser och organisationer representerade.

Styrelser

I
gällande folkhögskoleförordning är föreskrivet att "för folkhögskola
skall finnas en styrelse bestående av minst fem ledamöter jämte minst tre
suppleanter". Rektor skall vara ledamot av styrelsen och fungera som dess
sekreterare. Det finns särskUda bestämmelser om styrelsens uppgifter och
åligganden. Vidare föreskrivs att SÖ skall faststäUa reglemente för varje
folkhögskola. Däri regleras förhållandet mellan skolan och dess huvudman hksom
styrelsens sammansättning.

För
de landstingsägda skolorna har frågan om styrelsens sammansättning varit
föremål för diskussion under senare år. Framställningar om att få inrätta
gemensam styrelse för ett landstings folkhögskolor har gjorts tUl
utbildningsdepartementet. Man har därvid hänvisat tUl att landstingets
utbUdnings- och kulturnämnd fungerar som styrelse för andra skolenheter inom
området, varför även folkhögskoloma borde föras in under denna nämnds ledning.

Internal
och externat

Etl
speciellt kännetecken på folkhögskolan har intematet utgjort. Att hela
skolmiljön utformas som ett stöd för elevernas studier och personliga utveckUng
har varit en bärande tanke hos skolformens företrädare i alla tider. 1958 års
folkhögskolestadga föreslariver att folkhögskola om möjligt bör bereda
eleverna bostad i anslutning till skolanläggningen. Av de 108 huvudskoloma och
sex filialerna är 106 resp. tre internatskolor. Att en skola har intemat
innebär dock inte att samtliga elever bor på dess elevhem.

I
samband med den kraftiga tillströmningen av studerande inom utbildningsväsendet
under 1960-talet upprättade folkhögskolorna undervisningsavdelningar i
närliggande tätorter i form av externat. De två folkhögskolorna i Stockholm är
sedan sin tillkomst externatskolor och tre av filialskoloma upprättades som
extemat. Utöver dessa bedriver ett 20-tal skolor kursverksamhet i form av 3034
veckors externat-kurser i tätort. Elevantalet i externatverksamheten uppgick
läsåret 1974/75 tUl omkring 1 500.

Kurstyper

Enligt
1958 års folkhögskolestadga skall en skola årligen anordna antingen både
vinterkurs och sommarkurs eller enbart vinterkurs och vinterkursen skall som
regel omfatta 2230 veckor. Kursverksamheten har under det senaste decenniet
kommit att utvecklas efter delvis andra linjer än vad som föreskrivs.
Sommarkurserna har helt försvunnit och vinterkurserna är numera vid praktiskt
taget alla skolor 3034 veckor långa. Vanligen omfattar vinterkursen tre
årskurser, men vid allt fler

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 55 7

skolor
har man gått ifrån denna årskursindelning och har i stället nivå-och/eller
stoffgmpperad undervisning. Vissa basämnen är obligatoriska i första årskursen
och musik är obligatoriskt i alla årskurser.

Parallellt
med den traditionella vinterkursen förekommer en mång-fasetterad verksamhet i
form av ämneskurser inom folkhögskoleförordningens ram. Undervisningen i
ämneskurs skaU vara sandad kring visst ämne eller viss ämnesgmpp. Några
obligatoriska ämnen finns således inte. I den officiella statistiken har kurser
om minst 30 veckors längd förts samman tUl en grupp s. k. långa kurser.
Huvuddelen av de långa ämneskursema har formen av speciallinjer, där de
estetiska ämnena intar en central plats.

Genom
1966 års kungörelse om grundskolans kompetensvärde jämställs
folkhögskolestudier med 9-årig gmndskola så att 8-årig folkskola tillsammans
med ett år i folkhögskola eller 7-årig folkskola och två folk-högskoleår ger
grundskolebehörighet. Detta utan krav på gemensam kursplan för folkhögskolorna.
Vidare anses två år i folkhögskola efter grundskolan eller treårig
folkhögskoleutbildning ge behörighet som motsvarar tvåårig gymnasieskola.

En
ämneskurs skall omfatta minst en vecka. SÖ har möjlighet att ge dispens från
denna regel. Fr. o m. arbetsåret 1973/74 gäller en generell dispens för kurser
som omfattar minst två dagar och 14 undervisningstimmar och som är förlagda
till skolans lokaler. Ämneskurs, som anordnas i samarbete med studie- och
bildningsförbund, får räknas in i lästi-den om skolans lärare svarar för minst
25 % av undervisningen.

Elever

Läsåret
1973/74 gick sammanlagt 13 152 elever i vinterkurs eller ämneskurs om minst 30
veckors längd. För att vinna inträde i första årskurs i folkhögskola skall
elev ha genomgått folkskola och under det kalenderår kursen börjar ha uppnått
minst 18 års ålder, om inle SÖ' medger undantag.

Befattningshcrvare

Behörig
till ordinarie ämneslärartjänst vid folkhögskola är den som avlagt
fil.kand.-examen eller den som på gmnd av verksamhet i folkbildningsarbete
eller eljest kan anses ha kunskaper och fömtsättningar att tjänstgöra som
ämneslärare vid follchögskola. Vidare krävs numera examen på ämneslärarlinje
vid lärarhögskola samt två års lärartjänst, varav 20 veckor vid folkhögskola.
För e. o. ämneslärare gäller samma villkor bortsett från att det krävs ett och
ett halvt års lärartjänst. För extra ämneslärare krävs något av villkoren om
examen eUer folkbildningsarbete som angetts ovan eller att av SÖ ha prövats ha
molsvarande kompetens.

Antalet
ordinarie tjänster vid folkhögskola fastställs av riksdagen och fördelas av SÖ.
Varje skola anställer det antal icke-ordinarie lärare

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 8

och
timlärare som erfordras för undervisningen. Undervisningsskyldigheten för
ämneslärare fastställs i avtal och utgör 2428 veckotimmar för 34 veckor och
för övningslärare 960 lärotimmar per arbetsår den kan helt eller delvis
fullgöras vid ämneskurs. Viss del av tjänstgöringsskyldigheten kan fullgöras
som handledare i studiecirkel i studieförbunds regi.

BehörighetsvUlkoren
för rektorsljänst är desamma som för ordinarie ämneslärare fömtom att för
rektor krävs 30 veckors Ijänslgöring vid folkhögskola. Rektor anställs tills
vidare.

Undervisningsskyldigheten
anges i förordningen till 1822 veckotimmar. Skolans styrelse kan nedsätta
denna undervisningsskyldighet med högst fyra veckotimmar önskas ytterligare
nedsättning fordras SÖ:s medgivande.

Någon
form av organiserad kuratorsverksamhet finns vid ungefär hälften av
folkhögskolorna. 45 skolor har tillgång till kurator. 25 skolor planerar någon
form av kuratorsverksamhet medan 30 skolor inte har och inte heller planerar
sådan verksamhet.

Studie-
och yrkesorienteringen (syo) på folkhögskolorna handhas till största delen av
arbetsmarknadsverket.

EnUgt
SÖ:s anvisningar föreUgger möjlighet för skoloma att inom ramen för 2,2-regeIn
omvandla lärartimmar till kurators- eller syo-timmar. En undervisningstimme
anses då motsvara två hela timmar.

Samarbete
med bildningsorganisationer och institutioner

F.
n. finns 22 kombinerade tjänster som lärare och ämneskonsulent, knutna antingen
till länsbildningsförbund eller distriktsorganisation av studieförbund. Läraren
har 810 timmars undervisning per vecka på sin skola och återstoden är
konsulentarbete, som bl. a. innebär hjälp med metodutveckling och
cirkelledamtbildning.

Rektorer
och ämneslärare har rält att fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet
som ledare i statsbidragsberättigade studiecirklar. Från budgetåret 1974/75
gäller denna regel också övningslärare.

Från
arbetsåret 1974/75 har elt belopp av 200 000 kr. anvisats för kontaktverksamhet
mellan folkhögskola, studieförbund och andra anordnare av vuxenundervisning.
Folkhögskolorna gavs möjlighet att inom ramen för lärartimtilldelningen
omvandla lärartimmar till timmar för kontaktverksamhet, och för varje sådan
omvandlad timme utgick statsbidrag för ytterUgare en lärartimme. Under nämnda
arbetsår omvandlades omkring 3 000 lärartimmar och lika många timmar utgjorde
då resursförstärkningen. Verksamheten har främst avsett upparbetning av
kontakter med organisationer och institutioner som har utbildnings-aktiviteter
som bedöms lämpliga för samverkan och samordning vid kursplanering.

Ett
30-tal folkhögskolor har etablerat samarbete med olika institutioner för
samhälls- eUer sjukvård och bedriver kursverksamhet av olika

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 9

slag.
Ett 10-tal skolor samarbetar med psykiatriska kliniker och anordnar kurser
antingen förlagda tiU sjukhusen eller lill skolorna som särskilda ämneskurser
för patientgrupper. Verksamhetsåret 1973/74 deltog drygt 200 personer i kurser
på khniker och 175 i kurser på folkhögskolor. Ar 1973 var sju folkhögskolor
engagerade i kursverksamhet på fångvårdsanstalter och 350 elever deltog i dessa
kurser. Genom omorganisationen inom kriminalvården har verksamheten minskat så
alt denna f. n. bedrivs vid tre anstalter.

Skoldemokrati

Sedan
början av 1960-talel arbetar de flesta folkhögskolor med frågor som rör
medinflytande och skoldemokrati. I en enkät som utredningen utfört redovisas
förekomsten av samarbetsformer verksamhetsåret 1973/ 74. Den vanligaste
samarbetsformen är skolnämnd eller skolråd som finns vid hälfien av skoloma.
Mycket vanligt är kommittéer för olika arbetsområden såsom fUmkommitté,
tidningskommitté, nöjeskommitté, studieresekommitté etc.

Eleverna
har ett ganska stort inflytande på tillkomst och utformning av ordningsregler
och är i hög grad medansvariga i planering och genomförande av
fritidsaktiviteter. Även vid kursuppläggning och val av kurslitteratur
medverkar eleverna i ganska stor utsträckning. Elevkårerna vid 85 % av
skolorna har på eget initiativ organiserat sig som beslutande och/eller verkställande
församlingar och valt egna förtroendemän.

I en
undersökning som gjordes läsåret 1972/73 framkom att eleverna har en eller
flera representanter i skolans styrelse på 60 % av skoloma. Representanter har
på 37 % av dessa skolor endast yttranderätt, på 58 % har de även förslagsrätt
och på 5 % har de rösträtt.

2.2
Mål och verksamhetsformer

Utredningen
har, utan anspråk på att göra någon samhällsanalys, med referat och citat ur
debattlitteratur sökt belysa några problem som synes ha relevans för de uppgifter
som kan komma att bli angelägna för folkhögskolans verksamhet. Det är böcker
som dels visar tänkbara utvecklingsmönster för samhället i stort tänkbara,
fruktade eller önskvärda framtidsperspektiv dels pekar på möjliga
utbildningspolitiska och pedagogiska konsekvenser.

Mot
den bakgrunden framhåller utredningen att folkhögskolan i framtiden bör sträva
efter att i största möjliga ulslräckning ta utgångspunkten för sin verksamhet i
de människors livssituation som den vänder sig till. De bestämmelser som nu
skall utfärdas för skolformens arbete bör därför enligt utredningens mening
ges sådan form och sådant innehåll, att de inte bara tillåter utan också
stimulerar en fortgående förnyelse av

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.1976/77: 55 10

verksamheten.
Utredningen framhåUer vidare all skolformens övergripande mål i lika hög grad
måste vara att främja kursdeltagarnas personliga utveckling som att ge dem de
kunskaper som de behöver i ett snabbt föränderligt samhälle. All verksamhet vid
folkhögskola skall både till innehåll och form vara sådan atl den ökar
individens medvetenhet om sina egna och omvärldens villkor, utvecklar
självständighet och samarbetsförmåga, stimulerar till såväl social som
ImltureU inlevelse och insats saml stärker viljan och förmågan att i soUdarhet
med andra aktivt påverka arbetsliv och samhälle.

När
utredningen har övervägt hur folkhögskolans arbetsområde i framtiden skall
beskrivas, har utgångspunkten varit vad som tidigare sagts om skolformens
uppgift att främja deltagarnas personliga och sociala utveckling. Mot denna
bakgrund skulle arbetsområdet enligt utredningens mening kunna anges på
följande sätt: Folkhögskolan skall tillgodose behov av bildning och utbildning
hos enskUda, grupper, organisationer och samhälle.

Utredningen
konstaterar att frågan om folkhögskolans roll i yrkesutbildningen varit
föremål för åtskillig debatt. Folkhögskolan har alltifrån sin tidigare period
gett yrkesförberedande utbildning och enligt utredningen bör folkhögskolan även
i framtiden ägna sig åt denna uppgift likaväl som viss yrkesutbildning bör
kunna förekomma. Utredningen framhåller dock att det av flera skäl varken är
önskvärt eller möjligt alt folkhögskolan allmänt skall ha en yrkesutbildande
funktion. Det finns i dag rika tiUfällen till yrkesutbildning inom andra
skolformer. Folkhögskolan bör inte erbjuda yrkesutbildning och
yrkesfortbildning på områden där andra utbildningsformer av samhället fått
uppgifter och resurser, om inte uppenbara brister föreUgger.

Utredningen
menar dock att det finns utbildning för yrkesverksamhet som är av det slaget
atl den bör anordnas inom folkhögskolan. Dit hör utbildning för
fritidsverksamhet. Vårriksdagen 1975 beslöt att utbildning av fritidsledare
skall ske inom folkhögskolan, något som folkhögskoleutredningen också föreslagit
i sitt delbetänkande (Ds U 1974: 11) Folkhögskolans fritidsledarulbildning. Det
är utredningens uppfattning atl också annan utbUdning av ledare som är
verksamma inom oUka delar av fritidssektorn bör kunna ske inom folkhögskolan.
Som exempel nämner utredningen utbildning av ledare för amatörverksamhet. Utbildning
av funktionärer och ledare inom olika folkrörelser kan också enligt
utredningens mening många gånger med fördel ske inom folkhögskolan. Det är
därvid naturligt att kurserna planeras i samråd mellan skolan och den rörelse
det gäller, dock aUtid så, att den personlighetsulveckling som utredningen
skisserat främjas. En annan naturlig samarbetspartner är enligt utredningen
kommunerna, som bedriver en omfattande fritidsverksamhet, också med inriktning
på kulturell verksamhet. Inom dessa områden bör, enhgt utredningens
uppfattning, folk-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 55 11

högskolan
kunna ha ansvar för den utbildning som inte arrangeras av folkrörelserna eller
kommunema själva.

Utredningen har också
prövat frågan om folkhögskolan bör erbjuda utbildning där alternativ redan
finns genom att exempelvis anordna be-hörighetsgivande kurser parallellt med
kommunal VuxenutbUdning eller erbjuda anpassningskurser för handikappade
parallellt med i arbets-marknadsutbildningcenter (AMU-utbildning) bedriven
ADL-träning. Utredningen påpekar att sådana dubbleringar kan förefalla föga
rationella, men hävdar dock att vuxna människor i så hög grad sldljer sig åt
när det gäller intressen, ambitionsnivå, förkunskaper och sludieförmåga att ett
variationsrikt utbud av studiemöjligheter är angeläget. Om två kurser har
likartade studiemål men vänder sig till olika målgrupper och avsevärt skiljer
sig åt när det gäller arbetssätt kan en dubblering enligt utredningens mening
inte sägas föreligga. Kommunal vuxenutbildning och externatkurser, knutna till
en folkhögskola, bör därför kunna förekomma sida vid sida på vissa orter. Nya
folkhögskoleexternat bör dock inrättas först efter samråd med andra
vuxenutbildningsarrangörer. Vidare framhåUer utredningen att folkhögskolans
resurser av både pedagogiska och samhällsekonomiska skäl bör utnyttjas inom
arbetsmarknadsutbildningen, främst för förberedande teoretisk utbildning.

Skolornas
rätt till profilering

Utredningen
har övervägt frågan om skolornas rätt att profilera sig och påpekar att det
ligger nära tUl hands att en utgångspunkt för denna diskussion är det faktum
att organisationer av folkrörelsekaraktär står bakom många folkhögskolor, och
att sådana huvudmän naturligt nog önskar att deras skolor skall kunna
profilera sig i enlighet med rörelsens grundläggande idéer. Alt samhället
stöder sådana skolor och i statsbidragshänseende jämställer dem med övriga
folkhögskolor kan enligt utredningen ses som ett uttryck för att förekomsten
av sådana rörelser och till dem knutna skolor betraktas som ett värde för
samhället självt. Av detta faktum kan man enligt utredningens mening dra
slutsatsen att folkhögskolor har rätt att profilera sig.

Profilering
kan avse både ideologi och kunskapsstoff. En landstingsskola torde inte ha
samma möjligheter som en rörelseskola till ideologisk profilering men kan ändå
skaffa sig en bestämd profil genom att samarbeta med vissa organisationer
och/eller genom att ge sitt utbud av kurser en viss prägel. För rörelseskolomas
del torde det i allmänhet finnas ett samband mellan huvudmannens ideologi,
utbudet av kurser och valet av huvudsakliga målgmpper.

Ulredningen
har också övervägt om elt krav på allsidighet i undervisningen bör skrivas in
i folkhögskoleförordningen. Nu gällande folkhögskoleförordning fömtsätter att
en lärare har rätt att ta ställning i religiösa och politiska frågor, men
förklarar att han "under inga för-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 12

håUanden"
får "söka påtrycka eleverna någon viss åskådning" och atl "han
skall låta olika synpunkter komma till sin rält". Den eftersträvade
mångsidigheten kan tillgodoses på flera olika sätt, t. ex. genom att läraren
ger eleverna anvisningar om litteratur som belyser frågor från olika
utgångspunkter, genom alt biblioteket har ett rimligt urval av böcker inom
olika ämnesområden, genom valet av läromedel, föreläsare och mål för
studiebesök.

Utredningen
vill sammanfattningsvis betona vikten av att aU verksamhet vid folkhögskola
bedrivs i en anda av tolerans och respekt för oliktänkande och utformas så, att
det föreligger fömtsättningar för allsidighet i undervisningen. Så länge
verksamheten har denna karaktär menar utredningen att en långt gående
profilering i olika avseenden står i Överensstämmelse med folkhögskolans
karaktär och övergripande mål.

Frihet
att välja målgrupper

Utredningen
anser att folkhögskolan även i fortsättningen bör bibehålla friheten att välja
målgrupper. Denna bör enligt utredningens mening i princip vara obegränsad så
länge skolan arbetar i riktning mot de övergripande mål som tidigare angetts.

Frihet
att utforma kursplaner

En
kursplan är, enligt utredningens terminologi, en plan rörande innehållet,
studiegången och arbetssättet i en kurs. Dessa faktorer styrs bl. a. av de
specifika mål som ställs upp för kursen i fråga och den tid som står till buds.

Mot
bakgrund av utredningens principiella stäUningstagande att folkhögskolan i
största möjliga utsträckning bör ta utgångspunkten för sin verksamhet i de
människors livssituation som den vänder sig till, anser utredningen det
orimligt med centralt fastställda kursplaner. Varje skola måste själv ha
ansvaret för utformningen och genomförandet av kursplanerna i samråd med
aktuella deltagargrupper.

I en
del fall förekommer det att förslag till kursplaner utformas av myndigheler,
organisationer eller arbetsgmpper utanför folkhögskolan. För att en
yrkesutbildning skall kunna genomföras inom folkhögskolan kan detta vara en
grundförutsättning. Sålunda har SÖ fått regeringens uppdrag att utarbeta
studieplaner för fritidsledarutbildningen. Riksdagen har emellertid fastslagit
att dessa endast skall tjäna som riktmärken för UtbUdningen och inte vara
bindande för de enskilda skolorna.

Utredningen
anser att också andra förslag till kursplaner som producerats utanför en skola
bör betraktas på liknande sätt. Del är alltid den anordnande skolan som avgör i
vilken utsträckning sådana kursplaner skall användas. Om skolan hell avslår
från att använda en föreslagen kursplan kan del ibland få konsekvenser för den
behörighet kursen ger.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 13

Eleverna
bör därvid informeras därom. När en kurs anordnas i samverkan med en
organisation, en myndighet eller en institution bör redan på planeringsstadiet
samråd ske mellan skolan och dess samarbetspartner för att i största möjliga
utsträckning uppnå ömsesidigt engagemang och tUlvarata båda parters erfarenhet
och intentioner.

F.
n. insänder skolorna till SÖ s. k. ämnesplaner för godkännande. Dessa ger
främst upplysning om kurslängd, antal deltagare och ämnen. Då ämnesplanen har
godkänts utgör den underlag för slutrekvisition av statsbidrag. Frågor från SÖ
beträffande inriktningen av enskilda kurser är sällsynta. Studieplaner av detta
slag ger fortlöpande information om pågående verksamhet och har betydelse som
ram för statsbidragen. Därför anser utredningen att denna granskning bör
fortsätta.

ObUgatoriska
ämnen i folkhögskolan

Folkhögskoleförordningen
föreskriver som obligatoriska ämnen i första årskurs svenska språket,
litteratur, historia, samhällslära, psykologi, matematik och musik samt minst
ett av ämnena geografi, fysik, kemi och biologi med hälsolära. För andra och
tredje årskurs stadgas atl förutom musik etl lämpligt urval av de ovan nämnda
ämnena skall ingå jämte i övrigi de ämnen som anses bör upptas med hänsyn till
skolans syfte. Ulredningen har funnit att varje försök att binda skolformens
arbetssätt genom att ange vissa skolämnen som obligatoriska vara olämpligt och
föreslår därför att föreskrifter om obligatoriska ämnen inle skall ingå i den
nya folkhögskoleförordningen. Det är emellertid utredningens uppfattning att
längre kurser även i fortsättningen bör ha viss bredd och alt man bör sträva
efler att bredda också det kunskapsstoff som behandlas i kortare kurser.
Utredningen förutsätter att den frågan kontinuerligt behandlas i
lärarfortbildning och vid rektorskonferenser och att tillsynsmyndigheten på
olika sätt söker stimulera skoloma att inte erbjuda innehållsmässigt alltför
snäva kurser. Det är, menar utredningen, särskilt angeläget att skoloma
erbjuder eleverna tUIfälle att utveckla sin skapande förmåga också på andra
områden än det verbala. Att musik försvinner som obligatoriskt ämne bör alltså
inte leda till minskat utrymme för estetiska studier vid mera allmänt inriktade
kurser.

Frihet
att välja medarbetare

Utredningen
påpekar att läraren inom en skolform, där man vid varje enskild skola
självständigt avgör vilka målgrupper man vänder sig till och hur man utformar
kursplanerna och där skolorna i allmänhet har intemat får viktiga uppgifter
utöver den att undervisa.

Den
omständigheten att vissa skolor drivs av folkrörelser och har rätt att
profilera verksamheten med utgångspunkt i huvudmannens värderingar gör att
lärarrådets sammansättning kan bli en nyckelfråga för skolan och huvudmannen.
Även innehåUsprofilering av annat slag än

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 14

den
som har med huvudmannens ideologi att göra kan förekomma. Allt detla medför alt
kraven på huvudmannainflytande över lärarlillsält-ningar blir viktiga för aUa
typer av folkhögskolor.

Sedan
länge har folkhögskolorna haft en mycket stor frihet när det gäller valet av
medarbetare i olika kurser.

För
lärare som är anställda på minst halvtid har staten fastställt vissa
behörighetsvUlkor. Bland de behöriga har styrelsen fritt kunnat välja för att
på detta sätt åstadkomma en lämplig sammansättning av lärarrådet. Inom
folkhögskolan har inte samma meritermgsgmnder gällt som för lärartjänster i
andra skolformer. För timtjänster har inga generella formella
behörighetsvillkor funnits. Skolans och undervisningssituationens behov har i
varje särskilt läge fått avgöra vem som anstäUts. Utvecklingen har under de
senaste åren gått i riktning mot ett mer varierat kursutbud än tidigare. Denna
tendens torde fortsätta. Utredningen anser det i detta läge nödvändigt att slå
vakt också om skolornas frihet att välja medarbetare.

Det
kan också förekomma att en skola önskar att som lärare anställa en person med
för tjänsten värdefulla kunskaper och erfarenheter, trots att denne saknar
lärarutbildning. Utredningen finner skäl tala för att sådana möjligheter ges
och föreslår, att personer som inte genomgått lärarhögskola men som genom
studier och/eller verksamhet i folkbildnings/folkrörelsearbete eller på annat
sätt skaffat sig kunskaper och färdigheter som är tUlräckliga för tjänsten
skall kunna anställas som extra lärare. Som sådan skulle den anstäUde inte
behöva riskera att förlora sin tjänst till person som genomgått lärarhögskola.
Eftersom den enskilda skolan bäst kan bedöma sina speciella behov bör det
enligt utredningens mening ankomma på dess styrelse att pröva behörigheten.

Möjligheten
att skapa en för varje enskild skolas arbete lämplig sammansättning av
lärargmppen föreUgger framför allt vid anstäUnings-tillfället. Om en styrelse
senare skulle vilja ändra sammansättningen av ett lärarråd genom att säga upp
en lärare, som inte fungerar på det sätt man anser nödvändigt eUer önskvärt
och som man förutsatte vid anställningstiUfäUet är möjligheterna begränsade.
Utredningen har övervägt om dessa möjligheter bör vidgas.

Förekomsten
av olika uppfattningar bland lärarna även i frågor som är av gmndläggande
betydelse för en huvudmannaorganisation behöver i och för sig inte vara något
negativt för en rörelseskola. Det kan tvärtom stimulera idédebatten. Att en
lärare mte delar huvudmannaorganisationens ideologi eUer inte bedöms arbeta
tillräckligt engagerat för dess intressen kan därför eidigt utredningens
uppfattning inte vara tillräckligt skäl för en uppsägning.

Om
däremot en lärare på en rörelseskola i sin verksamhet på skolan aktivt
motarbetar dess huvudman, kan detta medföra att skolan inte kan fungera efter
de riktiinjer som huvudmannen dragit upp. I sådana

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 15

fall
synes, enligt utredningens mening, vad som sägs i förarbetena till lagen om
anställningsskydd ge stöd för uppfattningen att en sådan lärare skall kunna
skiljas från sin tjänst.

Folkhögskolan
och internatet

Utredningen
konstaterar att intematet fortfarande spelar en viktig roll inom folkhögskolan
men också att dess betydelse av olika skäl håller på att förändras.
Utredningen anser därför att intematet i framtiden inte generellt kommer att
kunna betraktas som ett kännetecken på folkhögskolan. Internatet rymmer
emellertid så stora värden, att det även i fortsättningen kommer att vara av
väsentlig betydelse för de flesta folkhögskolors verksamhet.

Väl
fungerande internat förutsätter emellertid lärare och annan personal som har
skolmiljön i dess helhet som arbetsuppgift. Enligt utredningens mening behöver
ett vidgat studium av hur internatsitualionen kan utnyttjas på bästa sätt
göras. Det kan lämpligen ske genom att medel ställs till förfogande för en
studie härav inom ramen för det pedagogiska utvecklingsarbete som SÖ bedriver.

Åldersgräns
för folkhögskolestudier

När
det gäller den generella åldersgränsen för folkhögskolestudier har utredningen
främst prövat två alternativ, 16 och 18 år. För en gräns vid 16 år talar enligt
utredningens mening bl. a. den sänkta myndighets-och rösträttsåldern. Det kan i
detta sammanhang synas önskvärt att ungdomar får tillfälle att genom studier
vid folkhögskola vidga sin kännedom om samhällets sätt att fungera innan de
får fulla medborgerliga rättigheter och slcyldigheter.

För
bibehållande av åldersgränsen vid 18 år talar framför allt, att ungdomar i
denna ålder i någorlunda stor omfattning har den erfarenhet av arbetsliv och
samhälle, som är en av förutsättningarna för det fria arbetssätt, som ofta
används vid folkhögskolorna. Den större mognad som ungdomarna uppnått i denna
ålder torde också ge ökad stabilitet åt det sociala livet vid skolorna. Vidare
undviker man med denna gräns konkurrens mellan folkhögskola och gymnasieskola
om elever som nyss gått ut grundskolan.

Utredningen
har med utgångspunkt i ovanstående resonemang stannat för att föreslå att 18-årsgränsen
fortfarande skall gälla för antagning till folkhögskola.

De
skäl som anförts för en sänkning av åldersgränsen till 16 år motiverar
emellertid enligt utredningens uppfattning att elever i begränsad omfattning
skall kunna antas före 18 års ålder. Vårdinge folkhögskola bör sålunda även i
fortsättningen få ta emot elever från 16 års ålder.

Antalet
framställningar tiU SÖ om åldersdispens utgör f. n. en administrativ
belastning för ämbetsverket. Värdet av arbetsinsatsen kan

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 16

ifrågasättas
om avslagen är få. Detta kan i sin tur bero på att goda skäl för ansökningar
förelegal i de fall man vänt sig till SÖ. Utredningen anser det uppenbart att
dispensmöjligheter bör förekomma även i framtiden. Skoloma bör ha möjlighet
att ta hänsyn till de sociala skäl som föreligger och till tillfälliga
sysselsättningsproblem. Enligt ulredningens mening förefaUer det med dessa
utgångspunkter lämpligt att varje skola själv får ta ställning till
åldersdispenser för ett begränsat antal elever. Antalet föreslås uppgå till
högst 10 % av antalet elever vid kurser om minst 15 veckors längd. I varje
enskUt fall skaU särskilda skäl, exempelvis arbetslöshet, föreligga.

Med
tanke på att vissa utbUdningsbehov i åldersgruppen 1618 år bättre lorde kunna
tillgodoses genom kortare kurser föreslår utredningen, att personer som fyllt
16 år, efter SÖ:s medgivande, skall kunna antas till kurser av kortare
varaktighet än 15 veckor utan att de räknas in i den andel om 10 % som ovan
föreslagits för de längre kursema.

Det
är emellertid också önskvärt att göra det möjligt även för ungdomar under 16
år att delta i vissa kurser. Utredningen föreslår därför, att skolorna får rätt
att till kurser om högst tre veckors längd, förlagda i huvudsak till skolornas
egna lokaler och anordnade i samarbete med barn- och ungdomsorganisation, anta
elever som fyllt minst 14 år.

Kursorganisation

Enligt
nu gällande folkhögskoleförordning kan vid folkhögskola finnas tre olika slag
av kurser: vinterkurser, sommarkurser och ämneskurser. Tidigare var lärares
tjänster och tjänstgöringsskyldighet knutna till vinter- och sommarkurserna.
Ämneskurserna, som tiUkom senare, kunde efter SÖ:s medgivande få räknas in i
undervisningsskyldigheten. I dag ter sig situationen på väsentliga punkter
annorlunda. Sommarkurserna har sedan några år helt upphört. Många ämneskurser
har samma längd som vinterkurser. Folkhögskolans speciallinjer även de
fleråriga redovisas oftast som fristående ämneskurser. Vinterkursernas
betydelse som administrativ enhet har därigenom starkt reducerats. Lärares
undervisningsskyldighet fastställs genom avtal, och tjänstgöring vid olika
slags kurser behandlas lika.

Utredningen
finner det därför inte längre befogat att upprätthålla indelningen i olika
slags kurser. Enligt utredningens mening bör endast beteclmingen kurser
användas i fortsättningen. I den mån SÖ för handläggning och statistik finner
behov av att kurser redovisas i vissa kategorier, exempelvis efter längd,
målgrupp etc, bör SÖ utfärda anvisningar härför.

Nu
gällande indelning i årskurser har sitt urspmng i en situation där så gott som
samtliga studerande kom till folkhögskolan med enbart folkskola som bakgmnd.
Alla ansågs då börja i en första årskurs och därefter i vissa fall fortsätta i
en andra. I dag har de elever som rekry-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 17

teras
till de långa kurserna en synnerligen varierande erfarenhets- och
utbildningsbakgrund. För att möta detta problem har folkhögskolorna i viss mån
redan börjat tillämpa en icke årslmrsbunden undervisning, genom att eleverna
fått välja studieinnehåll efter förkunskaper och intressen. Nivågmpperad
undervisning tiUämpas vid de flesta skolor i matematik och språk. En del
skolor har helt eller delvis övergått till nivå-och stoffgmpperad undervisning.
Skolornas erfarenheter av detta sätt att organisera verksamheten är positiva.

Avgörande
för behörigheten till högre studier är enligt riksdagens beslut angående
reformering av högskoleutbildningen antalet studieår och uppnådd kunskapsnivå i
vissa ämnen. Den som saknar grundskolekompetens bör sålunda för allmän
behörighet gå tre år på folkhögskola och den som har grundskolekompetens bör gå
två år.

Eftersom
årskursindelningen inte längre svarar mol elt behov och eftersom en alternativ
organisationsform för studierna med gott resultat prövats inom folkhögskolan,
föreslår utredningen alt föreskrifter om indelning i årskurser inte skall ingå
i den nya folkhögskoleförordningen.

Nu gällande
folkhögskoleförordning faststäUer att varje folkhögskola skall organisera minst
en vinterkurs. "Vinterkurs skall, om ej skolöverstyrelsen finner
särskilda skäl medgiva annat, omfatta 2230 veckor och må i intet fall anordnas
för kortare tid än 21 veckor". Utredningen påpekar att den med sina
förslag strävar att bevara och stärka de enskilda skolornas frihet. Det kunde
av detla skäl vara anledning överväga att slopa alla regler om minsta
kurslängd vid varje skola. Utredningen har trots detta beslutat föreslå att
varje skola varje år skall organisera minst en kurs om minst 15 veckors
varaktighet. Utredningen har funnit det vara väsentligt att ett tillräckligt
stort antal varierade långa kurser erbjuds allmänheten och alt varje skola inom
sig rymmer såväl långa som korta kurser. Enligt utredningens mening bör dessa
kurser av flera skäl vara minst 15 veckor. Tre långa kurser kan genomföras
under ett år. Antalet kursstarter för långa kurser blir härigenom fler än med
nuvarande regler. Behörighetskraven har visat sig i allmänhet kunna knytas
till kurser om minst 30 veckor, varav följer att 15-veckorsmåttet ger goda
kombinationsmöjligheter. Det förefaller också troligt att det är lättare att
få ledigt från arbete under en 15-veckors-period än under en på 34 veckor Uksom
också att finansieringen underlättas. Utredningen påpekar dock att förslaget
på denna punkt inte innebär något hinder för skolor att arrangera väsentligt
längre kurser.

Utredningen
föreslår vidare att den ovan föreslagna kursen om minst 15 veckors längd skall
omfatta minst 20 deltagare. Vid sidan om den föreslagna 15-veckorskursen kan,
enligt utrednmgens uppfattning, skolorna i princip i obegränsad omfattning
anordna andra kurser utan att vara bundna av något i förordning fastslaget
minimiantal elever. Utredningen fömtsätter emeUertid att skoloma vid
antagningen tar hän-

2
Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 55

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 18

syn
till de pedagogiska och andra behov som gör sig gällande vid varje enskUd kurs.

Utredningen
har också övervägl frågan om hur kort en folkhögskolekurs skall kunna vara. Nu
gällande bestämmelser föreskriver en minsta kurslängd om en vecka, dvs. fem
dagar. För kurser om två dagars varaktighet har SÖ sedan en tid beviljat
generell dispens om de genomförts i samverkan med annal studiearbete eller är
en del av exempelvis en organisations verksamhet. Utredningen föreslår nu atl
minimitiden för de korta ämneskursema minskas från fem till två dagar.

Antal
timmar per tidsenhet i folkhögskolekurser

Nuvarande
folkhögskoleförordning föreskriver att minsta antalet undervisningstimmar per
vecka i ämneskurs skall vara 24, i första årskurs av vinterkurs 30, i andra
årskurs 24. Varje enskild studerande förutsätts delta i organiserad
undervisning under minst detta anlal timmar. Utredningen föreslår att för kurs
som uppgår till minst en vecka antalet sche-malagda studielimmar för
heltidsstuderande inte skall understiga 25 per vecka och för deltidsstuderande
inte understiga tio timmar per vecka. Kursverksamhet som omfattar mindre än tio
timmar per vecka bör organiseras av studieförbund. När så befinns lämpligt kan
studieförbund och folkhögskolor samverka om sådana kurser. För kurser som är
kortare än en vecka skall minsta antalet studietimmar per dag vara fyra.

I
nuvarande folkhögskoleförordning finns också föreskriften att det sammanlagda
antalet undervisningstimmar för elev inte får överstiga 35, i vissa fall 38
timmar i veckan. Utredningen menar att med den syn på folkhögskolans arbetssätt
som den har är det inte önskvärt att ta in bestämmelser om högsta antal
tillåtna schemalagda studietimmai per vecka i den nya folkhögskoleförordningen.
Delta skulle exempelvis kunna förhindra en skola att organisera schemalagda
studier i en omfattning som motsvarar vad som nu utgör en ordinär arbetsvecka.
Utredningen anser därför att denna bestämmelse bör utgå.

Folkhögskolan
och återkomntande utbildning

I
den nu pågående diskussionen om återkommande utbildning har folkhögskolan
enligt utredningens mening fått en alltför undanskymd plats. Utrednmgen anser
att folkhögskolan bör kunna vara en betydelsefull del i det nätverk av vägar
till återkommande utbildning som det finns förutsättningar att bygga upp i vårt
land. Det är angeläget att de möjligheter som skolformen härvidlag erbjuder tas
till vara.

2.3
Folkhögskolans metodik

De
resonemang som utredningen fört angående metodisk inriktning av folkhögskolans
verksamhet har bl. a. haft som utgångspunkt att människan i grunden är aktiv
och skapande. Folkhögskolan skall där-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 19

för
enligt utredningens mening vara en plats där människor utvecklas som individer
och samhällsmedlemmar, gör erfarenheter, vinner kunskaper och tillägnar sig
färdigheter som ger dem möjlighet att forma sin livssituation och alt aktivt
delta i samhäUsliv och kulturell verksamhel.

Utredningen
anser vidare att innehållet i folkhögskolans kurser bör vara mer vänt mot
framtiden än mot det förflutna. I ett snabbt föränderligt samhäUe blir
studier, om de skall vara meningsfulla, med nödvändighet annorlunda än i ett
relativt statiskt samhälle. Förmågan att samla information, bearbeta och
laitiskt granska den blu" viktigare än förmåga all återge inlärt stoff.
Att kunna komma i kontakt med andra människor, att uttrycka sig i tal, skrift
och bUd utgör viktiga förutsättningar för att kunna komma lill tals och göra
sig förstådd. Förmåga att la initiativ och ansvar och att samarbeta är
nödvändigt för insalser i ett demokratiskt samhälle.

De
pedagogiska konsekvenserna av ett sådant synsätt bör enhgt utredningen t. ex.
bli att läraren i stället för att bestämma kunskapskraven hjälper de studerande
att formulera sina egna kunskapsbehov och stöder dem då de söker tillägna sig
denna kunskap samt att lärare och studerande på folkhögskola gemensamt
bestämmer både målen och sättet att uppnå dem. Ansvaret för studierna skall i
ökande grad överföras tUl de studerande. Läraren skall bidra med sina
kunskaper och erfarenheter och bör vara beredd att lära tillsammans med de
studerande.

Vidare
anser utredningen att del är väsentligt att arbetsformerna överensstämmer med
målet för studiearbetet. Ulredningen framhåller också att innehållet i kurserna
skall kännas meningsfullt och användbart och att det skall ge överbUck och
sammanhang. Utredningen betonar att en metodik som bygger på samtal, samråd,
gemensam planering och gemensamt genomförande är lättare alt få till stånd vid
de långa kurserna än vid de korta.

2.4
Folkhögskolans kulturpolitiska möjligheter

Utredningen
framhåller att den betraktar folkhögskolan som en betydelsefull resurs i
samhällets kulturpolitiska verksamhet. Det kan därvid ligga nära till hands
att främst tänka på skolformens möjUgheter som mottagare och producent av
kulturella arrangemang av olika slag. Utredningen betonar också att
folkhögskolan kan göra en betydelsefull kulturinsats även genom det
pedagogiska arbetssätt som utredningen förespråkar och som kännetecknas av
problemcentrerade studier och integration av teoretiskt kunskapsstoff med olika
former av skapande verksamhet. Enligt utredningens uppfattning bör
folkhögskolans kul-turförmedlande insatser förstärkas. Det bör sålunda vara
naturligt för

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 20

landsting
och kommuner såväl som folkrörelseorganisationer att i ökad omfattning använda
de resurser som folkhögskolan kan erbjuda i form av både lokaler och människor
för att föra ut kulturprogram till folkel.

Kulturpedagogiskt
utvecklingsarbete

Utredningen
anser det önskvärt att de resurser som folkhögskolan kan erbjuda i ökad
utsträckning tas i anspråk för att föra ut kulturprogram i samhället. Lärare
och elever bör tillsammans bedriva ett kontinuerligt arbete för att utveckla
metoder att åstadkomma tvåvägskontakt mellan dem som framträder och publiken.
Folkhögskolan är genom sin ställning som både kulturproducent och fri
utbildningsinstitution väl lämpad för ett sådant utvecklingsarbete, något som
utredningen anser bör komma tUl stånd. Därvid kan stöd från en pedagogisk
forskningsinstitution erfordras. Enligt utredningens mening bör i första hand
undersökas om pedagogisk forskning och metodiskt utvecklingsarbete på detta
område kan samordnas vid lärarhögskolan i Linköping. Lärarhögskolan bör därvid
samarbeta med olika folkhögskolor som inom projektets ram kan genomföra
fältstudier av olika slag. Utredningen föreslår därför att inom ramen för
tUlgängliga resurser för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete tUlräckliga
medel anvisas för ett relativt omfattande kulturpedagogiskt utvecklingsarbete.

När
en folkhögskola för ut kulturprogram bör målsättningen vara att stimulera de
människor som tar del av skolans utbud tUl egen skapande verksamhet. Som ett
led i denna strävan borde det enligt utredningens mening vara naturligt att
vid de estetiska speciallinjer som finns inom folkhögskolan lägga in
ledarpraktik, t. ex. i studiecirklar, på fritidsgårdar, i föreningar och i
fria aktiviteter i grundskolan. Utredningen anser vidare att utbildnmg av de
personer som yrkesmässigt eller på fritid skall arbeta med kulturförmedlande
verksamhet bör kunna ske inom folkhögskolan.

Som
exempel på viktiga målgmpper för folkhögskolans kulturinsats nämner utredningen
handikappade, personer på vårdinrättningar, pensionärer och invandrare.
Utredningen finner det angeläget att den kursverksamhet på folkhögskolorna,
tUI vilken pensionärer inbjuds, fortsätter och byggs ut. Det är enligt
utredningens uppfattning angeläget att de kurser som pensionärer deltar i får
en sådan uppläggning att de stimulerar till fortsatt aktivitet, hemma och
utanför undervisningssituationen. Ulredningen anser vidare att folkhögskolan
kan göra insatser som bidrar tUl att uppnå alla de syften för kulturpolitiken
gentemot invandrare och språkliga mhioriteter som angavs av invandramtredningen
och som regeringen i princip har anslutit sig till. Det kan därvid bli aktuellt
både att rekrytera enstaka mdivider tUl skolomas allmänna kurser och att
anordna specialkurser för dessa gmpper. Övergripande syften med all sådan
verksamhet bör vara att bidra tUl minoriteternas

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 21

integration
i det svenska samhället och att stimulera det ömsesidiga kulturutbytet mellan
svenskama och andra folkgmpper.

Kulturarbetare
på folkhögskolorna

Enligt
utredningens mening skulle folkhögskolans insatser på det kulturpolitiska
området kunna stimuleras på ett betydelsefullt sätt om kulturarbetare på oUka
områden i ökad utsträckning bereddes möjlighet atl undervisa på folkhögskola.
Utredningen föreslår därför att folkhögskolan tillförs yrkesverksamma
konstnärer inom ord-, bild-, ton- och scenkonstens områden, antingen som
anställda eller i annan form. Dessa konstnärer skall ges tUlfälle att under
läsårets gång arbeta inom sin konstart samtidigt som de genom undervisning och
deltagande i skolsamhällets liv får tillfälle att föra en fortlöpande dialog
om de konstnärliga uttryckssätten. SÖ bör avgöra hur fördelningen av yrkesverksamma
konstnärer skall ske.

Arrangemangsbidrag
till folkhögskolorna

För
att öka möjligheterna att på folkhögskolorna anordna kulturprogram, såväl för
skolsamhäUets som för närsamhäUets folk, finner utredningen det önskvärt, att
folldiögskoloma får möjlighet att erhålla arrangemangsbidrag för kulturprogram.
Sådana bidrag utgår f. n. i en kvot till folkbildningsorganisationer och i en
annan kvot tUl andra organisationer. Utredningen föreslår att folkhögskolorna
får möjlighet alt erhålla arrangemangsbidrag ur den kvot som är avsedd för
andra organisationer.

2.5
Folkrörelserna och folkhögskolan

Utredningen
konstaterar att studieverksamhet för breda medlemsgrupper kring
folkrörelsernas bärande idéer och aktuella situation är en uppgift som av hävd
ansetts höra folkhögskolan till. Detsamma gäller utbildning och fortbildning
av personer som skall verka som förtroendevalda och anställda i
folkrörelsernas olika organisationer, liksom av sådana som skall företräda
väljarna politiskt.

De
utbildningsbehov som gör sig gäUande inom folkrörelserna skiftar, både organisationema
emellan och från tid till annan inom en och samma organisation. För att en
skolform skall Imnna fyUa dessa behov måste den enUgt utredningens uppfattning
ha en mycket stor frihet att anpassa sina kurser till uppkommande behov.

Enligt
gällande bestämmelser skall minst 25 % av undervisningen vid kurser som
anordnats i samarbete med en folkbildningsorganisation bestridas av skolans
lärare. Utredningen anser det så viktigt att de kurser som anordnas tiUsammans
med organisationerna präglas av folkhögskolans allmänna målsättning att på
denna punkt en begränsning av

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 22

skolornas
rätt att välja medarbetare bör bestå. Utredningen föreslår därför alt minst 25
% av undervisningen vid kurser som ordnas tillsammans med organisation eller
institution skall bestridas av lärare med minst halvtidstjänstgöring vid
folkhögskola. Möjligheten för en skola att inom ramen för 25-procentregeln
utnyttja lärare från annan folkhögskola bör bestå.

Utredningen
anser det angeläget att också på annat sätt slå vakt om folkhögskolemässigheten
hos kurser av detta slag och föreslår därför vidare, alt i planeringen av kurs
som en folkhögskola anordnar tiUsammans med organisalion eller institution en
lärare med minst halvtidstjänstgöring vid den arrangerande skolan skall
medverka. Denne skall dessutom följa kursen och svara för dess genomförande.

Utredningens
förslag innebär att samma regler skall gälla för folkbildningsorganisationer
och andra sammanslutningar som en skola samarbetar med.

De
skolor som under en följd av år bedriver ett relativt omfattande samarbete med
en viss organisation torde ha intresse av att till sig knyta lärare som i
kursverksamheten kan representera också organisationen. Detta kan ske på olika
sätt, t. ex. genom att företrädare för organisationen anställs som lärare
eller genom att lärare vid skolan genomgår organisationens handledamtbUdning.
Det torde också vara till godo för samarbetet om lärare under längre eller
kortare tid arbetar med uppgifter inom organisationen. Utredningen anser därför
att tjänstledighet generöst bör beviljas lärare som önskar arbeta inom studieförbund,
länsbildningsförbund, facklig organisation, ungdomsorganisation eUer annan
sammanslutning av folkrörelsekaraktär.

Ulredningen
har övervägt frågan om något krav bör ställas på att kurser som en
folldiögskola anordnar tillsammans med en organisation eller institution skall
vara öppen för alla. Ett sådant krav skulle innebära en begränsning av den
rält för skolorna att själva välja målgmpper, som utredningen uttalat sig för i
det föregående. Genomförandet av en kurs av detta slag medför också alltid
vissa kostnader för den organisation som står som medarrangör. Det vore enligt
utredningens uppfattning orimligt att begära att organisationen i fråga skulle
subventionera deltagande i kursen av medlemmar i andra sammanslutningar. Av
dessa skäl anser utredningen att något krav av denna innebörd inte bör ställas.
Ofta är det önskvärt att förlägga kurser som riktar sig tUl medlemmama i en
folkrörelse utanför en folkhögskolas egna lokaler. En profilerad
kursverksamhet föratsätter tUlgång tiU lärare som har förankring i den
arrangerande organisationens ideologi, och varje folkrörelse har inte tillgång
till egna skolor i aUa landsändar. Många sådana sammanslutningar förfogar
däremot över egna kurs- och lägergårdar liksom studielokaler av annat slag på
olika håU i landet som väl lämpar sig för det slag av vuxenutbildning som
folkhögskolan bedriver. Utredningen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 23

anser
därför att folkhögskolorna skall ha rätl att förlägga verksamhet utanför
skolorten. För sådana kurser skall givetvis gälla vad som tidigare sagts om
folkhögskolans målsättning och arbetssätt.

Den
samverkan som äger rum mellan folkhögskolor och studieförbund genom alt
folkhögskollärare i sin tjänst får räkna in ledarskap av studiecirklar anser
utredningen värdefuU. Den bör fortsätta.

Enligl
nuvarande bestämmelser kan inle universitetscirkel ingå i folk-högskollärares
tjänst. Utredningen finner inte anledning att bibehålla denna begränsning.
Lärare som är behörig att leda universitetscirklar bör kunna göra detta även i
sin tjänst.

Sedan
år 1970 får rektor och ämneslärare vid statsunderstödd folkhögskola i sin
tjänst inräkna tjänstgöring vid löntagarorganisationemas statsunderstödda
centrala kursverksamhet. För sådan tjänstgöring skall löntagarorganisation
ersätta folkhögskolan. Ulredningen anser alt denna bestämmelse även i
fortsättningen bör gälla.

Utredningen förordar att
resurserna för kombinerade tjänster som folkhögskollärare och ämneskonsulent
slås samman med skolformens övriga resurser för kontaktverksamhet. För att
folkhögskolan skall kunna fylla sin funktion i förhållande både till
närsamhället och till folkrörelserna anser utredningen att varje skola bör ha
tUlgång till sådana resurser. Dessa bör vara så utformade alt den enskilda
skolan kan använda dem på det sätt som bäst svarar mot dess aktuella behov. Av
den anledningen bör de inte vara bundna till en bestämd befattningshavare. Utredningen
föreslår vidare att resurser motsvarande i genomsnitt en tredjedels
lärartjänst tillföres varje folkhögskola för kontaktverksamhet i förhållande
till både andra vuxenutbildningsformer och folkrörelsernas olika
organisationer.

Det
är önskvärt att närbelägna skolor samråder om hur kontaktresurserna skall
användas, så att överlappningar undviks och så att behov inom folkrörelser och
vuxenutbildning i området i största möjliga utsträckning blir tillgodosedda. En
sådan samordning kan lämpligen åstadkommas genom att länsbildningsförbundet
årligen håller en överläggning med skolorna om deras användning av
kontaktresurserna under det kommande läsåret.

För
de länsbildningsförbund och studieförbund som har kombinerade tjänster kan
bortfaUet av dessa medföra svårigheter.

Utredningen
anser emellertid att detta uppvägs av de stora fördelar som ligger i att de
resurser som här föreslås tillförs bildningsarbetet i alla län och alla
folkrörelser. För att underlätta den erforderliga omställningen bör övergången
till det nya systemet genomföras successivt under en period av tre år. Det bör
ankomma på vederbörande myndighet att överväga formerna för denna successiva
övergång.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 24

2.6
Samverkan inom skolan

Utredningen
vill så litet som möjligt binda skolornas möjligheter att själva utforma den
samverkansorganisation som passar dem bäst men har ändå ansett sig böra lägga
fram förslag om följande organ, som skall finnas på alla skolor och som sedan
kan kompletleras på sätt som varje skola finner lämpligt.

På
varje skola skall finnas styrelse, lärarråd och kursråd.

Styrelse

Inom
de av huvudmannen fastlagda ramarna har styrelsen del yttersta ansvaret för
skolan och delegerar då så är lämpligt och möjligt, beslutanderätt till
lärarråd eller andra organ inom skolsamhället.

Styrelsen
bör noga följa skolans verksamhet och genom personliga besök på skolan bilda
sig en uppfattning om behov och utvecklingstendenser. Styrelsen bör
regelbundet sammanträffa med elever och personal.

Minst
en gång årligen skall styrelsen hålla sammanträde med lärarrådet.

Utredningen
anser att styrelsen skall ha följande uppgifter:

fastställa skolans mål

ange riktlinjer för skolans
verksamhet

avge förslag tiU reglemente,
vilket sedan faststäUs av SÖ

ansvara för skolans ekonomi

besluta vilka elevkategorier
som skall antas och principema för antagning till olika kurser efter hörande
av lärarråd och kursråd

besluta huruvida omdömen om
elevernas förmåga att bedriva studier skall avges och, om så skaU ske, för
vilka kurser

fatta beslut om förvisning av
elev från skolan efter hörande av lärarråd och kursråd

anställa och entlediga
personal.

Styrelsen,
som väljs av huvudmannen, skall bestå av minst fem ledamöter. Härutöver skall
studerande, lärare och övrig personal representeras i styrelsen.
Personalrepresentantemas befogenheter förutsätts avgöras genom övergripande
lagstiftning. Utredningen förutsätter vidare att de studerande får samma
befogenheter som personalrepresentanterna.

Nu
gällande förordning anger att "rektor skall vara ledamot av styrelsen och
tillika dess sekreterare". Det är utredningens uppfattning att rektor som
tjänsteman inte bör vara ledamot av styrelsen ulan endast vara föredragande och
sekreterare.

Lärarråd

I
ett system där kursutbudet kommer att bli aUtmer varierat och kurserna under
ett läsår aUt fler, är det enligt utredningens mening viktigt att det finns en
gmpp på skolan som kan överblicka skolans hela verk-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 25

samhet.
Utredningen anser att lärarrådet utgör en lämplig planerande och samordnande
grupp såväl för verksamheten på längre sikt som för arbetet under löpande
arbetsår. Den förändrade kurssitualionen, som medför allt fler uppgifter för
lärarna, ställer också krav på samråd och arbetsfördelning.

Rektors
arbetsbörda har ökat väsentligt då kursernas anlal har ökal. Lärarrådet eller
arbetsgrupper initierade av lärarrådet bör kunna överta en del av den planering
som tidigare utförts av rektor.

Detta
för hela skolan övergripande organ för planering och verkställighet kan ha
många uppgifter. Utredningen ger följande exempel.

Lärarrådet
svarar för:

den långsiktiga pedagogiska
planeringen: kurstyper, kurser och ämnesplaner för kommande verksamhetsår

fördelning av lärarnas
arbetsuppgifter som kursledarskap, undervisningsskyldighet, administrativa
uppgifter, sociala uppgifter och handledarskap för lärarkandidater

omdömesgivning i den ordning
styrelsen fastställt

ekonomisk planering inom de av
styrelsen angivna ramarna

informaiion och kontakt såväl
med grupper inom skolan som med samarbetande studiearrangörer

initiativ till samarbetsorgan
för kortare kurser och representation i dessa

behandling av frågor som
styrelsen och andra organ hänvisar.

Lärarrådet
består av rektor, lärare och internatföreståndare. För att också andra
kunskaper och erfarenheter än dem lärarna representerar skall komma
verksamheten till godo bör representanter för övrig personal och elever ingå i
lärarrådet.

Av
skolans reglemente framgår lärarrådets sammansättning, medlemmarnas rösträtt
och deras rättighet och skyldighet att närvara vid olika typer av sammanträden,
t.ex. för planering.

Av
reglementet framgår också vilka som skall avge omdömen och vilka som eventuellt
ytterligare skall närvara vid omdömessammanlrä-dena. Lärarrådet fastställer
själv sin arbetsordning.

För
att varje skolas intressen skall kunna tillvaratas och varje lärarråd kunna
utforma sin arbetssituation, anser utredningen denna ordning vara att föredra
framför en stadgebindning av lärarrådels sammansättning och arbele.

Kursråd

Det
kursråd som utredningen föreslår är tänkt att vara en ledningsgrupp för den
verksamhet som pågår i samband med de långa kurserna. Det skall tillförsäkra
studerande och anställda inflytande såväl på undervisningens form och innehåll
som på icke-schemalagd verksamhet. Det skall kunna sammankaUas snabbt och variera
sina arbetsinsatser efter behov.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 26

Kursrådets
befogenheter framgår av skolans reglemente. Till kursrådet väljer eleverna,
lärarna och övrig personal sina representanter. ' Vidare skall rektor vara
ledamot. Styrelsen kan vara representerad om den så önskar. Eleverna väljer
minst lika många representanter som personalgrupperna tillsammans. För att bli
valbar till rådet skall elev delta i kurs om minst 15 veckor. Samtliga kurser
av minst 15 veckors längd skall vara representerade. Rådet väljer inom sig
ordförande.

Enligt
utredningens mening måste kravet på medinflytande på kursinnehåll, metoder och
studiematerial även gälla deltagare på kurser kortare än 15 veckor.
Utredningen anser sig inte böra rekommendera någon speciell samrådsmodell utan
utgår från, att varje skola efter sina behov och förutsättningar löser
samverkansfrågor även för denna verksamhet.

2.7
Kurser utanför skolorten

Enligt
utredningens uppfattning skall en folkhögskola ha rätt att förlägga verksamhet
utanför skolorten. Det måste emellertid skapas garantier för alt denna del av
verksamheten har god kontakt med huvudskolan och att systemet inte på något
sätt får karaktären av enbart statsbidragsförmedling till kursverksamhet på
annan ort. I kurser som anordnas i samarbete med studieförbund eUer annan
organisation eller institution skall alltid, således även vid förläggning
utanför skolorten, en lärare med minst halvtidstjänstgöring vid folkhögskolan
medverka i planeringen, följa kursen och svara för dess genomförande. Vid
sådana kurser skall minst 25 % av undervisningen bestridas av lärare med minst
halvtidstjänstgöring vid folkhögskolan.

Frågan
om ersättning för resor och traktamente för lärare som medverkar i kurser
utanför skolorten bör lösas lokalt. Utredningen anser att det är rimligt att
medarrangören ersätter kostnader av detta slag.

Externalkurserna
vänder sig till personer som av olika orsaker inte kan komma till
folkhögskolornas internat. De har familj, ekonomiska åtaganden och kanske också
föreningsuppdrag i den tätort där de bor. Enligt utredningens uppfattning har
externaten en stor uppgift att fylla, då de många gånger vänder sig till
studieovana personer och ger möjlighet till mjukstart för fortsatta studier.
Det är viktigt alt man inom denna form av folkhögskoleverksamhet, likaväl som
inom internaten, eftersträvar att öka förmågan till såväl social som kulturell
inlevelse och insats. Den sociala kommunikationen måste fungera både i undervisningen
och på fritiden. Det är självklart att de studerande som så önskar bör beredas
möjlighet att gå på moderskola med internat, eftersom den totala skolmiljön,
med slöd av ett internat, kan innebära stora fördelar.

Utredningen
understryker, att externaten skall vara ett direkt ut-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 27

flöde
av moderskolan och således utgöra en del av folkhögskolans verksamhet.
Extematverksamheten skall vara en rörlig resurs. På platser där det finns behov
av folkhögskoleverksamhet skaU sådana kunna upprättas och finnas under den tid
som erfordras. Det skall vara möjligt att flytta eUer lägga ner
externatverksamheten allt eftersom förhållandena ändras. Blir ett externat
alltför fast etablerat på en ort kan det medföra svårigheter att omorganisera
verksamheten om så skulle erfordras. I linje med att externaten skall vara en
del av moderskolans verksamhet är det önskvärt, att de lärare som tjänstgör på
externaten också skall ha någon undervisning på moderskolan. Vidare anser
utredningen att moderskolan skall kunna delegera frågor som rör kursplanering,
kursinnehåll och rekrytering och även ge externaten egna ekonomiska ramar som
står i relation till elevantal och behov. Kursföreståndare bör få en rimlig del
av folkhögskolans administrativa resurser.

När
det gäller dispositionen av de bidrag som en skola får för externatverksamheten
är det enligt utredningens mening inte rimligt att moderskolan skall kunna
subventionera sina internat raed dessa medel, vilket förekommit i enstaka
fall.

Utredningen
anser att filialfolkhögskolorna numera har spelat ut sin roll. Enligt
utredningens mening bör de nu existerande filialfolkhögskolorna upphöra som
administrativa enheter och antingen få ställning som kurser förlagda till annan
ort eller som självständiga folkhögskolor. Frågan om upprättande av en
självständig folkhögskola utreds av SÖ, som lämnar förslag därom till
regeruigen. Riksdagen beslutar i frågan.

En
särställning bland filialskolorna intar Västanvik i Leksand, filial till
Fornby. Utredningen föreslår att vad som ovan sagts om att filialskolorna
skall upphöra som administrativa enheter också bör gälla Västanvik.

Utredningen
föreslår att folkhögskolorna skall ha rält att förlägga studier utomlands,
antingen i form av fristående kurser eller inom ramen för en längre
folkhögskolekurs. De fristående kurserna kan antingen helt och hållet vara
förlagda utomlands eUer ha förberedelse-och/eller uppföljningsarbete förlagt
till folkhögskolan. Där studierna utomlands bedrivs inom ramen för en längre
folkhögskolekurs utgör de en integrerad del i hela kursens arbete och de olika
momenten skall vara noga planerade i anslutning till de problemområden som
kursen arbetar med. För statsbidrag till den utlandsförlagda kursverksamheten
eller studieperioden utomlands skall krävas att SÖ har godkänt dess uppläggning
och omfattning.

Utredningen
vill vidare göra Idart, att utöver vad som skulle ha utgått i bidrag om
kurserna varit förlagda i Sverige, kan inte några särskilda statsbidrag
påräknas, annat än vad som eventuellt kan bli resultatet av
studiereseutredningens förslag.

Utredningen
ser de väl planerade studierna utomlands som en särskilt

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 28

fin
möjUghet att ge de handikappade elevema internationella utblickar och intryck
av mUjöer utanför våra gränser. Enligt utredningens mening är det angeläget
att alla elever i den aktuella gmppen om möjligt bereds tiUfälle att delta i
studier utomlands. Det är också viktigt att skolorna i förväg informerar
deltagarna i en leurs om att utlandsresa ingår och vilka kostnader som kan bli
aktuella för denna resa.

2.8
Handikappade i folkhögskolan

I
direktiven uppdrogs åt utredningen att utvärdera de hittUls inom folkhögskolan
särskilt gjorda insatserna för handikappade studerande. Utredningen påpekar att
när frågan om handikappade elever på folkhögskolor behandlas i ett särskilt
kapitel beror det på, att det behövs speciella insatser för att dessa elever
skaU kunna bedriva studier och inte på att målsättningen för denna verksamhet
är en annan än för verksamheten i övrigt. Det är angeläget att folkhögskolan i
sin studieverksamhet utnyttjar kursdeltagarnas erfarenheter. Därför är det en
fördel att elever med handikapp ingår i kurserna, så att den samlade
livserfarenheten blir så vid som möjligt.

Utredningen
ger en tämligen utförlig redogörelse för folkhögskolornas handikappverksamhet
och för de ekonomiska resurser som f. n. står till förfogande. Därav framgår
bl. a. att 1 270 elever med olika slag av handikapp, fysiska, psyldska och
sociala, deltog i vinterkurser och långa ämneskurser under läsåret 1973/74. De
representerade 41000 elevveckor och utgjorde 9 % av det totala elevantalet vid
denna vinterkurs. DärtUl kommer deltagare i kortare ämneskurser. Antalet
eleweckor utgjorde totalt drygt 48 000 under detta verksamhetsår.

Vidare
lämnas också en översikt över de kurser som ett trettiotal folkhögskolor under
1970-talet organiserat för patienter på psykiatriska kliniker, intagna på
kriminalvårdsanstaller och patienter på nykterhets-vårdsanstalter.

I
sina överväganden konstaterar utredningen, alt utvecklingen visar att
folkhögskoloma är beredda att göra en positiv insats för att ge handikappade
ett utbUdningsaltemativ, som för individen innebär många fördelar genom
skolformens speciella inriktning och dess internat-karaktär. En förutsättning
för att den handikappade skaU få behållning av sin folkhögskolevistelse är att
skolan kan erbjuda en balanserad skolmiljö. Det bör därför vara en målsättning
alt undvika att alltför många handikappade samlas på vissa skolor. Enligt
utredningens uppfattning bör en skola inte ta emot fler handikappade elever än
att var och en av dem har en reell chans att inlemmas i skolsamhället. Man bör
vidare eftersträva att inte få för många elever med samma typ av handikapp.
Viktigt är också att dessa elever så långt som möjligt integreras i de vanliga
kurserna och inte bildar särskilda grupper. Skolorna

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 29

måste
omsorgsfullt förbereda antagningen av elever. I fråga om skolor som nu har ett
större antal handikappade elever än genomsnittet anser utredningen, att en
förändring bör eftersträvas men att den måste ske under en sådan tidsperiod alt
man inte omöjUggör för handikappade att gå på folkhögskola.

Utredningen
vill understryka vad som också framhåUits från handikapporganisationerna, att
folkhögskolorna i ökad utsträckning måste förutsättas bli utrustade med
välplanerade byggnader och ändamålsenliga tekniska hjälpmedel. Såväl i samband
med ombyggnad som vid nybyggnad bör sådana frågor lösas.

Utöver
de ovan nämnda fasta resursema på varje skola anser utredningen att del måsle
finnas rörhga resurser avsedda för mer krävande insatser för enskilda
kursdeltagare. Det gäller t. ex. extra lärartimmar utöver den timtilldelning
som den reguljära undervisningen förfogar över. Vidare finns behov av personlig
assistans och individuella pedagogiska hjälpmedel för olika typer av
handikapp. Utredningen påpekar behovet av syo-funktionärer, som bl. a. noga
skall följa handikappade elever för att kunna stödja dem vid val av vidare
studier eller arbete och förmedla kontakt med arbetsförmedling eller sociala
myndigheter.

För
handikappade elever på folkhögskolor är det enligt utredningens mening viktigt
att en folkhögskolekurs kan följas upp av studieaktiviteter av oUka slag efter
kursvistelsen. Återgång tUl sysslolöshet och isolering efter en kurs som gett
stimulans och nya impulser kan medföra, att utvecklingen avstannar eller går
tillbaka. Ett nära samarbete mellan folkhögskolan och studiecirkelverksamhelen
bör göra det möjligt för eleverna att delta i studiecirklar av varierande slag
när de återvänder till hemorten.

Den
personliga hjälpen i form av studieassistans och vårdartjänst som
rörelsehindrade elever behöver för att kunna studera på folkhögskola har vid
några skolor samordnats med positivt resultat. Enligt utredningens uppfattning
är en sådan samordning av värde och bör genomföras vid varje skola där elever
har både personlig assistans och vårdartjänst. Det bör enligt utredningens
mening vara skolans uppgift att organisera denna hjälp på det mest
ändamålsenliga sättet och avgöra om vårdartjänst skall tiUhandahållas i
samarbete med kommunen. Utredningen föreslår alt folkhögskoloma själva svarar
för att vårdartjänst tillhandahålls de elever som behöver sådan omvårdnad, och
att skoloma begär medel till vårdartjänsten direkt från Styrelsen för vårdartjänst.

Enligt
utredningens uppfattning är bristande förmåga att läsa svenska språket och att
uttrycka sig i tal och skrift ett allvarUgt handikapp. När utredningen därför i
det följande föreslår extra resurser för handikappverksamheten vid folkhögskoloma,
har även språkligt handikappade tagits med i den verksamhet för vUken extrastöd
föreslås.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 30

Den
kursverksamhet som folkhögskolorna bedriver i samarbete med olika institutioner
och vårdhem anser utredningen vara av slor betydelse. Att folkhögskolan har
alldeles speciella möjligheter att anpassa metoder, kursplaner och
undervisningens nivå efter deltagarnas fömtsättningar, ger utgångspunkter för
den flexibilitet som verksamheten av naturliga skäl kräver. Ulredningen anser
att det är viktigt alt regelbundet samråd mellan folkhögskolan och
institutionen äger rum för alt diskutera målsättningen, dra upp riktiinjer för
verksamheten och fastställa principema för rekryteringen till kursema. Det är
också viktigt att man kommer överens om hur kostnader för lärarnas resor och
för undervisningsmateriel skall ersättas.

Dagens
kriminalvårdspolitik inriktas på kortare fängelsestraff och betoning av
frivården, men folkhögskolans kursverksamhet på kriminalvårdens riksanstalter
kan enligt utredningens bedömning behövas i nuvarande omfattning.

Enligt
utredningens uppfattning är det viktigt att den uppsökande verksamhet, som
skall göras hos andra lågutbildade grapper också får ske på
kriminalvårdsanstaller.

F.
n. anvisas medel för folkhögskolornas handikappverksamhel under fem olika
anslagsposter. Skolorna har stora svårigheter att planera verksamheten, då
anslaget tUl ökad lärartäthet är maximerat. Det är framför allt den flexibla
ämneskursverksamheten för olika handikappgmpper som kan komma i kläm, då
anslaget ofta är förbmkat en bit in på vårterminen. Begränsningen av medlen kan
också innebära att varje enskUd handikappad får sämre villkor, när skoloma vill
ge så många som möjligt tUlfälle att delta i en folkhögskolekurs. Utredningen
anser att det borde vara rimligt att varje skola i förväg kunde planera sin
totala verksamhet på detta område för ett arbetsår och få bedöma vilken
lärartäthet en viss handikappgrupp är i behov av.

I
det följande presenterar utredningen sina motiv för all föreslå ett smidigare
och administrativt mer lätthanterligt statsbidragssystem för folkhögskolornas
verksamhet. Detta förslag gäller då också bidragsgivningen på
handikappområdet. Huvudtanken i ulredningens förslag är att varje skola inom
ramen för ett schablonmässigt framräknat totalbidrag själv får fördela medlen
på personal, materiel, kapitalkostnader etc. Med tUlämpningen av denna princip
på handikappverksamheten skulle de specialdestinerade anslagen försvinna, och
skoloma få en total resurs, som de själva kunde få disponera för erforderliga
insatser för de handikappade eleverna.

Folkhögskolomas
handikappverksamhet är i dag av betydande omfattning. Verksamhetsåret 1973/74
utgjorde antalet elevveckor för fysiskt och psykiskt handikappade deltagare 27
000 och för socialt handikappade drygt 20 000. Handikappen är av mångskiftande
slag och motiverar olika slag av insatser. Med tanke på att behovet av

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 31

åtgärder
är störst för grupperna fysiskt och psykiskt handikappade menar utredningen,
alt antalet extrastöd bör kunna begränsas till 27 000 elevveckor. Därtill
kommer sådana handikappade deltagare för vilka extra stödåtgärder inte
erfordras. Enligt utredningens mening är en större total handikappdel inte
önskvärd vare sig av pedagogiska eller sociala skäl. Om en skola har ett mindre
antal handikappade elever under den långa kursen finns således utrymme alt
anordna kortare kurser för ett större anlal handikappade deltagare. Utredningen
föreslår således att SÖ får i uppdrag att vid läsårets början fördela det faststäUda
antalet eleweckor på de olika skolorna i enlighet med vad som här har
skisserats. Det bör också ankomma på SÖ att utfärda närmare anvisningar för
användningen av handikappmedlen.

Utöver
den i 1976 års budgetproposition föreslagna höjningen av handikappanslaget med
300 000 kr. föreslår utredningen en ytterligare förstärkning med 900 000 kr.
Enligt utredningens bedömning är detta nödvändigt för alt underlätta
handikappades folkhögskolestudier. Detta innebär att ett belopp av ca 5 milj. kr.
skulle disponeras för handikappändamål.

Utredningens
förslag bygger på det nu existerande systemet för lärar-lönebidrag, som innebär
att en skola tilldelas 2,2 lärartimmar per elevvecka. För varje elevvecka i
det nu föreslagna systemet tilldelas skolan en basresurs uttryckt i ett antal
lärarlönekostnader. För den särskilda verksamhet som bedrivs i form av kurser
för handikappade deltagare bör vissa tilläggsresurser utgå och även i detta
fall bör antalet elev-veckor utgöra beräkningsgmnden. Det sammanlagda antalet
eleweckor med handikappade deltagare multipliceras med bidragskoefficienten
1,5, vilket höjer detta eleweckotal en halv gång, varefter antalet elevveckor
summeras och statsbidragets storlek för resp. skola kan fastställas.

Behovet
av extrastöd för handikappades studier varierar starkt med graden av handikapp.
I en schablonmetod ligger naturligen att en utjämning sker, som inte tar så
individuella hänsyn som nuvarande prövning av extramedel gör. Med det
tillskott som utredningens schablon ger vore del troUgen omöjligt att genomföra
vissa typer av handikappkurser som i dag görs. Utredningen har tidigare
framhållit, att de skolor som har ett större antal handikappade elever även i
fortsältningen bör få möjlighet att bedriva denna verksamhet. Det kan här
nämnas att tre folkhögskolor, nämligen Forsa, Västanviksfilialen och Önnestads
ämneskurs på Furuboda, ensamma tar i anspråk omkring en tredjedel av de
sammanlagda anslagen till handikappverksamhet. Även om en målsättning bör vara
att handikappade kan studera på ett större antal skolor, är utredningen
medveten om att individuella hänsyn under en övergångsperiod måste tas till
skolor och kursdeltagare med behov av mycket kostnadskrävande insalser.

Utredningen
som ovan föreslagit att SÖ årligen skall fördela det

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 32

fastställda
antalet elevveckor berättigade till extrabidrag föreslår därför, att högst
hälften av stödel får användas som "resursveckor" till skolor och
kurser som måste ha stöd ulöver vad normalschablonen skulle ge. Det innebär att
SÖ först fördelar ca 18 000 eleweckor som får multipliceras med faktorn 1,5.
Därefter fördelas återstoden tUläggs-resurser i form av rätt att för ca 9 000
eleweckor räkna en högre faktor än 1,5. I det föreslagna anslagsläget skulle
för denna ytterligare resurs tas undan etl belopp motsvarande ca 2,5 milj. kr.
av tillgängliga ca 5 mUj. kr.

I
det följande föreslår utredningen att varje folkhögskola skall tUldelas ett
extrastöd i form av resurs för en fjärdedels tjänst för kurators-och syouppgifter.
Härigenom blir det möjligt för skolorna att planera kuratorsverksamhelen på
handikappområdet på det sätt varje skola anser mest ändamålsenligt.

2.9
Folkhögskolans långa kurser

Utredningen
har tidigare redovisat sin syn på folkhögskolans övergripande målsättning.
Därvid har betonats, att skolformens verksamhet bör utgå från en analys av
deltagarnas behov och bereda människor tillfälle till personlig och social
utveckling. Inom den ram som därmed angivits kan många olika kurser rymmas,
rikt varierade vad gäller exempelvis längd, innehåll och målgrupper. Många
olika slags kurser har också utvecklats inom folkhögskolan. Det torde inte
finnas två skolor som har i alla avseenden identiska kursprogram. Inte heller
vinterkursen är något entydigt begrepp utan har fått mycket olika utformning
vid olika skolor. Vid dess sida finns många andra längre kurser med inriktning
på särskilda kunskapsområden.

Denna
variationsrikedom är enligt utredningens mening en konsekvens av vad som
tidigare angivits vara folkhögskolans kännetecken. De möjligheter som redan nu
finns att inrikta även allmänna kurser på vissa målgruppers specieUa behov, att
bedriva stoff- och nivågmpperad undervisning och att starta nya kurser vid
olika tidpunkter under året bör därför enligt utredningens mening vidgas.
Utredningen föreslår att föreskrifter om obligatoriska ämnen skall utgå ur
folkhögskoleförordningen, och att skolornas frihet att själva utforma sitt
kursprogram endast skall begränsas av bestämmelsen att minst en kurs av minst
15 veckors längd med minst 20 deltagare årligen skall anordnas vid varje skola.
Dessa föreslagna förändringar kommer att bidra till att ytterligare öka
möjligheterna att anpassa också de kurser som har allmän inriktning tiU varje
enskild skolas målsättning och varje aktuell deltagar-gmpps behov.

Utredningen
räknar med att det vid sidan av de allmänna kurserna som närmast motsvarar
vad som nu kallas vinterkursen också i

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 33

framtiden
kommer att finnas specialkurser av olika slag. Också för dessa kurser måsle
självfallet folkhögskolans övergripande målsättning gälla. Detta utesluter dock
inte att folkhögskolans kurser jämsides med uppgiften att främja deltagarnas
personliga och sociala utveckling kan fylla andra funktioner, såsom att förbereda
för högre studier eller yrkesverksamhet och att fylla utbildningsbehov inom
folkrörelsema och mera aUmänt inom fritidssektorn och på kulturområdet. Folkhögskolorna
bör därför ha frihet att anordna de kurser som de fuiner vara av behovet
påkallade. Utredningen anser det inte befogat att genom särskilda åtgärder söka
styra denna utveckling.

När
det gäller kurser med inriktning på verksamhet inom organisationer eller
kommuner vill utredningen betona vikten av att sådana kurser planeras i nära
samråd med dessa. Kurser som erbjuder teoretisk utbildning åt personer som
redan är yrkesverksamma inom fritidssektorn bör även i fortsältningen kunna
anordnas. Eftersom de riktar sig till redan yrkesverksamma bör de inle
begränsas av den ram som förordats för den grundläggande
fritidsledarutbildningen. TUläggsbi-drag för lärares medverkan i praktiken
behöver inte utgå, då dellagama måste förutsättas redan ha omfattande praktisk
erfarenhet av ledarskap.

Estetiska
specialkurser

Utredningen
anser att de estetiska specialkurserna inom folkhögskolan är en tUlgång som
kan utnyttjas på flera olika sätt och för flera olika syften. Gmndläggande
skall vara uppgiften att främja människors personliga och sociala utveckling.
Verksamheten bör bedrivas så, att alla som kommer i beröring med den får en
djupare förståelse för vad de olika konstarterna kan betyda för dem själva och
i så stor utsträckning som möjligt stimuleras till egen verksamhet. För
deltagarna i dessa kurser kan studierna bli inkörsport tUl en rad olika
sysselsättningar. Några går vidare till studier inom något annat område, en
del får uppgifter som ledare inom folkrörelsernas och studieförbundens verksamhet,
andra blir utövande konstnärer inom sitt fack och en grupp söker sig till högre
utbildning. Det är angeläget att elever med olika inriktningar studerar vid
samma linje för att på det sättet ömsesidigt stimulera och berika varandra. De
estetiska specialkurserna bör bereda plats för studier också av kunskapsstoff
som inte uteslutande hör hemma inom de oUka konstområdena.

Bidrag
till kurser i musik

Utredningen
föreslår att i fortsättningen statsbidrag tUl kurser i musik skall utgå
motsvarande 4,0 lärartimmar per elevvecka till ungefärligen det antal
eleweckor som läsåret 1974/75 fanns vid de längre specialkursema i musik eller
sammaiUagt 20 000. Den tekniska konstruktionen av detta statsbidrag framgår av
avsnitt 2.12.4. Den större

3 Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 55

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 34

resurstiUdelningen
till de längre musikkurserna bör i fortsättningen inte, som hittiUs varit
fallet, vara bunden tUl vissa skolor. Detta system har medfört att vissa skolor
utan begränsning kunnat öka omfattningen av sina musiklinjer med bibehållande
av det högre relationstalet, medan andra skolor som startat nya musiklinjer
varit hänvisade till relationstalet 2,2. Utredningen föreslår därför att SÖ
årligen får fördela de 20 000 elevveckor som berättigar till den högre
resurstilldelningen mellan de folkhögskolor som ansöker härom. Skoloma kan
sedan fritt använda de erhållna resursema tiU kortare eller längre musikkurser.
Utredningen anser att musikkursema normalt inte bör omfatta en alltför stor del
av det totala antalet elevveckor vid en och samma skola. Vid fördelningen av de
20 000 eleweckorna bör SÖ ta hänsyn till bl. a. de behov av musikkurser som
gör sig gällande inom olika regioner och folkrörelser.

2.10
Folkhögskolans studieomdömen

Utredningen
framhåller att folkhögskolans arbete bör präglas av samarbete. Konkurrens om
omdömen och läramas värdering av arbetsresultaten kan försvåra det gemensamma
arbetet. Det är utredningens uppfattning att man bör sträva efter en betygsfri
skola och ett betygs-fritt samhälle. På längre sikt borde studieomdömet kunna
avskaffas. Så länge betyg och andra jämförbara instrument används för urval
till högre studier och många av de studerande vid folkhögskoloma är beroende av
studieomdömen bör dessa emellertid finnas kvar. Utredningen anser att
studieomdömet främst skall utgöra en prognos för fortsatta teoretiska studier.
Utredningen menar emellertid att jämte den allmänteoretiska begåvningen är
samarbetsförmåga och vUja till ansvarstagande och utåtriktad verksamhet
faktorer att räkna med även vid fortsatt utbildning. Varje folkhögskolas
styrelse skall enligt utredningens mening även i fortsättningen kunna besluta
att studieomdömen enligt en fyrgradig skala skall ges för kurser om minst 15
veckors längd och att lärarrådet skall avge omdömena. Om en studerande vill uppnå
behörighet för högre studier måste han/hon emeUertid gå fyra 15-veckorskurser
eller vilkel utredningen bedömer som det vanligaste även i fortsättningen
två kurser om minst 30 veckor, under fömtsättning att den studerande har
grundskolekompetens vid folkhögskolestudiernas början.

Det
står dock styrelserna fritt att på samma sätt som nu besluta att omdömen skall
ges först sedan en studerande vistats en avsevärd tid vid skolan, t. ex. två
årskurser. Det normala borde vara att de första 15 veckorna är omdömesgrundande
men att de studerande inte tar ut sitt studieomdöme förrän tidigast efter 30
veckor. Styrelsen bör överväga i vilken utsträcknmg omdömena kan ersättas med
intyg.

F.
n. kan studieomdöme ges antingen som sammanfattande omdöme.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 35

avseende
samtliga ämnen, eller som delat omdöme, avseende den humanistisksamhällsvetenskapliga
gruppen, den matematisknaturvetenskapliga gruppen samt eventuellt också annan
ämnesgmpp som förekommer vid skolan. Utredningens förslag innebär att endast
ett sammanfattande omdöme om den studerandes förmåga att bedriva studier skall
förekomma. Det skall främst tjäna som prognos för fortsatta studier. Detta
gäller även för specialkurser, t. ex. estetiska kurser.

Utredningens
förslag är bl. a. föranlett av kravet på rättvisa mellan olika studerande som
söker till fortsatt utbildning på sina omdömen. Den som har ett sammanfattande
omdöme söker med en fyragradig skala, medan den som söker med tre omdömen söker
med en tiogra-dig skala, eftersom det är omdömets genomsnitt som ger
poängtalet, 2,0; 2,3; 2,6; 3,0 osv. Vid delade omdömen kan dessutom en del få
en oproportionerligt stor tyngd, t. ex. ett omdöme i matematisk-naturvetenskapliga
grappen, som kan vara baserat på endast två ämnen. Dessutom blir gränsema
mellan humanistiska, samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga ämnen allt
mer konstlade, allt eftersom problem-centrerade studier över ämnesgränsema bUr
aUt vanligare.

Även
om prognosen skall gälla fortsatta teoretiska studier bör sociala faktorer, som
utredningen menar vara värdefuUa vid alla studier, vägas in vid omdömessättningen.
Följande faktorer bör därför beaktas:

förmåga till analys och
bearbetning av stoff

formella färdigheter och
förbättring av dessa

kunskapsnivån och förändringar
under kursen

förmåga till överblick

förmåga att organisera studier

ambition, uthåUighet

social förmåga, t. ex.
samarbetsförmåga, ansvarstagande för gemensamt arbete.

För
att underlätta för lärarråden att avgöra var den egna skolans omdömesnivå skall
ligga i förhållande till övriga skolors bör etl nor-meringsinstrument ställas
tiU de skolors förfogande som avger studieomdömen. Provet, som skall vara ett
grupptest, genomgås vart tredje, eventuellt vart femte år.

På
fritidsledarlinjerna, som inte främst förbereder för fortsatta studier utan är
yrkesinriktade, skall studieomdömena ersättas av beskrivande intyg.

2.11
Befattningshavare

Lärarbehörighet

Utredningen
bedömer att en akademisk grundexamen även i fortsättningen kommer att vara den
vanligaste behörighetsgivande utbildningen för folkhögskollärare. Utredningen
anser emellertid, att också personer som genom annan utbildning eller genom
verksamhet i folk-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 36

bildning
och folkrörelsearbete, eUer på annat sätt skaffat sig kunskaper och färdigheter
som är tiUräckliga för tjänsten, skall kunna antas som lärare. För behörighet
till ordinarie eller extra ordinarie tjänst bör därutöver gälla, att den
sökande skall ha avlagt examen på ämneslärarlinjen vid lärarhögskola eller på
annat sätt skaffat sig motsvarande pedagogiska UtbUdning samt att han haft
full tjänst som lärare under minst två år. Med tanke på skolformens särprägel
bör minst 30 veckor av denna tjänstgöring ha fullgjorts vid folkhögskola.

I
enlighet med vad som tidigare sagts föreslår utredningen, att den enskilda
skolstyrelsen skall pröva behörigheten för extra, extra ordmarie och ordinarie
lärare (avsnitt 2.13 § 38). Utredningen vUl dock betona att en person som
behörigförklarats som extra lärare inte skall kunna behörigförklaras som extra
ordinarie eller ordinarie lärare utan genomgången lärarhögskola eller annan
motsvarande pedagogisk utbildning. Om synnerliga skäl föreligger skaU SÖ kunna
ge dispens.

Då
det gäller övningsläramas behörighet vill utredningen dra följande slutsatser
av tidigare förda resonemang. Övningslärare inom folkhögskolan har till stor
del andra uppgifter än inom ungdomsskolan. Man bör sträva efter att avveckla
begreppen "övningsämne" och "vissa lärare". Inom
folkhögskolan borde alla lärare benämnas folkhögskollärare och ha samma
status. Behörighet skulle ges dem som kunde dokumentera en viss generell
kompetens inom ett angivet område och pedagogisk utbildning av viss omfattning.

Utredningen
avser att återkomma till vissa av dessa frågor i sitt slutbetänkande som bl.
a. kommer att behandla lärarutbildning.

Rektors
arbetsuppgifter

Enligt
utredningens uppfattning bör många av de uppgifter som nu handhas av rektor
kunna skötas av andra. LämpUgare än att tillskapa nya fasta tjänster är dock
att skolorna får avgöra vilka som skaU utföra arbetet. Resurser bör ges för att
arbetet skall kunna utföras, men lärarrådet fördelar uppgifterna.

Utredningen
anser att rektor i framtiden i första hand bör ha en ledande och samordnande
funktion. På samma sätt som lärarna inte endast skall förmedla innehållet i ett
läromedelspaket utan hjälpa de studerande att klarlägga problem och föra dem in
i ett samtal, skall rektor inte bara vara handläggare och verkstäUare av
beslut, utan en person som aktualiserar problem, som är angelägna att lösa för
alla som arbetar på skolan.

För
att rektor skaU kunna fungera som inspiratör och samordnare bör de
administrativa delarna av arbetet rationaliseras så långt som möjUgt.

Särskild
utbUdning eller fortbUdning för folkhögskolerektorer finns inte, om man
undantar de rektorskonferenser som SÖ anordnar årligen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 37

Inom
ramen för den skolledamtbildning som SÖ planerar, bör även
folk-högskolerekloremas utbUdningsbehov kunna tillgodoses. Utredningen
återkommer till utbildnings- och fortbildningsfrågorna i sitt slutbetänkande.

Behörighet
och anställningsförhållanden för rektor

Den
som är behörig till ordinarie lärartjänst vid folkhögskola är också behörig för
rektorstjänst.

Utredningen
menar emellertid att för de skolor som har intemat, är detta av så stor
betydelse för skolans verksamhet, att en tUlträdande skolledare bör ha god
kännedom om internatets problem och möjligheter. Utredningen anser att även
erfarenhet av annan intematverksam-het än folkhögskolans kan vara värdefull, t.
ex. från terapeutiska samhällen, kursverksamhet i studieförbundens regi eller
gymnasieinternat beroende på skolans inriktning och studerandegmpper.

Behörighetsbestämmelserna
för rektorstjänst föreslås bli desamma som för ordinarie lärartjänst med
tillägget att sökande till rektorstjänst på skola med internat skall ha minst
ett års erfarenhet av inter-natverksamhet. Rektor skall även i fortsättningen
delta i det direkta pedagogiska arbetet, men styrelsen bör få avgöra
omfattningen av detta arbete. Vidare föreslås vidgade möjligheter för rektorer
att återgå till lärartjänst, om de så önskar. Utredningens syn på detta
utvecklas närmare i avsnitt 2.12.

Kuratorer

Det
är utredningens uppfattning att socialt ansvarstagande skall vara en
självklarhet för alla som arbetar på folkhögskola som anslällda eller
kursdeltagare. Ändå kan det finnas behov av medarbetare med specieU utbildning
och kännedom om samhäUets möjligheter. Utredningen föreslår därför att en
kuratorsresurs ställs tUl skolomas förfogande för att bekosta kurativt arbete,
som utförs av lärare eller personer verksamma utanför skolan. Även i
fortsättningen skall undervisningstimmar kunna omvandlas till kuratorstimmar.
Fömtsättning för beräkning av de kurativa resursema bör vara, att de flesta
studerande inte är i behov av kontinuerligt stöd av kurator men att många
befinner sig i en uppbrotts- eller omställningssituation, som gör att de
tUlfälligt kan behöva sakkunnig hjälp. Då det gäller studerande som sökt sig
tUl skolan genom förmedling av social myndighet eller vårdinstitution, bör
skolan före antagningen ställa krav på, att det skall finnas kurator eller
läkare som är beredd att ge hjälp om så skulle behövas.

Syo-funktionärer

Då
behovet av syo ökat utöver de resurser som AMS kan ställa till förfogande,
föreslår utredningen att en syo-resurs stäUs till skolornas

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 38

förfogande
på samma sätt som för det kurativa arbetet. Resursen kan användas till att
anställa syo-konsulent eller att låta lärare göra syo-arbete i tjänsten.
Utredningen betonar dock vikten av att det värdefulla arbete som AMS utför i
samarbete med skolorna inte minskar.

2.12
Folkhögskolornas ekonomi

2.12.1
Nuvarande förhållanden

Undervisningen
vid folkhögskolorna skall vara kostnadsfri för deltagarna. Den avgift de
betalar är en större eller mindre del av kostnaden för inackordering. Till största
delen behöver folkhögskolorna intäkter från annat håll; statsbidrag, bidrag
från landsting och andra kommuner, tillskott från huvudmannen om denne inte är
kommun samt eventuellt bidrag från andra än huvudmannen.

Statsbidrag
till undervisningspersonal

Staten
bidrar med 100 % till kostnaden för lärares och rektors lön, förutsatt att
antalet lärartimmar per deltagare och kursvecka håller sig inom vissa ramar.
Avgörande för denna lärartäthet är ett relationstal, som för huvuddelen av
folkhögskolomas verksamhet fastställts till 2,2 (lärartimmar per
deltagarvecka). Inom denna totalram per kurs eller arbetsår kan den enskilda
skolan i princip variera lärartätheten såväl mellan olika Icurser som inom
olika avdelningar av en och samma Imrs. Särskild musikundervisning kräver i de
flesta faU en större lärartäthet än vad huvudregeln ger. Därför har ett tiotal
skolor för sådan undervisning fått ett högre relationstal. Likaså har en
specialkurs i samisk och nordisk slöjd vid Samemas folkhögskola fått ett högre
relationstal. Senare har regeringen medgivit att för undervisning i samiska
språk vid skolan i Jokkmokk får under budgetåret 1976/77 användas en
lärartäthet som motsvarar relationstalet 4,0. För undervisning av handikappade
har försöksvis stöd lämnats till skoloma i form av ökad lärartäthet. Ar 1975
tillkom ett nytt bidrag för utbildning av ungdoms- och fritidsledare.

Statsbidraget
till lärarlönerna inkl. sociala tillägg är således knutet till volymen
bidragsberättigade lärartimmar och inte till vissa belopp. I volymen
lärartimmar för vilka statsbidrag ges får också inräknas tjänstgöring som
handledare i statsbidragsberättigad studiecirkel. Till denna grupp av
statsbidrag räknas också bidrag tUl kombinerade tjänster som folkhögskoUärare
och bildnings-/ämneskonsulent.

För
att ytterligare utveckla samarbetet meUan folkhögskolan, studieförbund och
andra vuxenutbildningsanordnare utgår sedan budgetåret 1974/75 ett särskilt
bidrag. Bidraget ges i form av ett antal undervisningstimmar under
förutsättning att skolan bidrar med lika många

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 39

timmar
ur sin tUldelning enligt 2,2-regeln. Slutiigen ger staten bidrag till de
lönebikostnader som faller på lärare och rektor samt personal för syo- och
kuratorsverksamhet i den mån deras tjänstgöring utgörs av omvandlade
lärartimmar. Det gäUer avgifter till sjukförsäkring, försäkring för
tilläggspension samt allmän arbetsgivaravgift.

Statsbidrag
till administrativ personal

Rektors
och filialföreståndares löner behandlas som lärarlöner. Den som förestår en
filialfolkhögskola har utöver sin lärarlön och nedsatt undervisningsskyldighet
ett särskilt arvode, som tidigare motsvarade två veckotimmar, men som nu är ett
fast belopp.

För
att ge olika folkhögskolor en minimistandard av viss annan personal
("kringpersonal") än lärare infördes år 1967 ett statsbidrag avsett
för bibliotekarie, biträdeshjälp, institutionstekniker samt för skolhälsovård.
Önskemål om statsbidrag tUl kurativ verksamhet samt studie- och
yrkesorientering tillgodosågs till viss del genom att år 1972 möjligheter
infördes att omvandla lärartimmar för detta.

Statsbidrag
till annan personal

I
samband med undervisning av handikappade deltagare finns möjligheter till
statsbidrag för ytterligare personal. I syfte att i möjligaste mån eliminera
handikappet i studiesituationen ger staten bidrag tUl personlig assistans. I
första hand är bidraget avsett för hjälp åt svårt rörelsehindrade, men kan även
gälla tolkar för hörselskadade och lek-törshjälp åt synskadade samt hjälp åt
psykiskt utvecklingsstörda och f. d. hjälpklasselever.

Svårt
rörelsehindrade behöver fömtom personlig assistans även en omfattande
vårdarservice. Sedan år 1970 kan handikappade deltagare erhålla vårdartjänst
genom Styrelsen för vårdartjänst. Vårdartjänsten omfattar hjälp med de funktioner
i den dagliga livsföringen, som den handikappade inte klarar själv. Vidare
finns sedan år 1970 ett bidrag tiU särskilda åtgärder för vissa
handikappgrupper. Det är avsett till sådana extra kostnader som är angelägna
och inte täcks av andra statsbidrag. Hit hör kostnader för fritidsledare,
läkare, sjuksköterska, psykolog, speciella kurativa ålgärder, särskild
pedagogisk ledning samt vissa resekostnader.

Statsbidrag
till pedagogisk och teknisk utrustning

1965
års statsbidragsutredning fann det angeläget att skoloma kunde rustats upp när
det gällde pedagogisk utrustning. Tre nya bidragsmöjligheter tillkom därför.
TUl pedagogisk utmstning som litteratur, tidningar, tidskrifter och
förbrukningsmateriel utgår ett årligt bidrag som varierar i proportion till
verksamhetens omfattning men inte i förhållande till penningvärdets
förändring. För skolor med särskilda behov av

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 40

teknisk
och pedagogisk utrustning ulgår likaså ett statsbidrag för stadigvarande
undervisningsmaterial. Ur detta anslag tas också bidrag till kostnader för
tekniska anordningar för handikappade. Slutligen finns sedan år 1967
möjligheter till bidrag för första uppsättning stadigvarande
undervisningsmaterial inom ramen för byggnadsanslaget. Det kan ges även för
väsentlig anskaffning, som föranleds av att undervisning i kurs läggs om eUer
utvidgas, och ges med hälften av beräknad kostnad enligt särskUd
normalutmstningslista.

Statsbidrag
till anläggningskostnader

Sedan
år 1958 kan skoloma få statsbidrag tiU byggnadsarbeten. Statsbidrag kan
beviljas för dels byggnadsarbeten, dels inredning av och inventarier tiU
elevbostäder och dels för förvärv och iordningställande av befintlig byggnad
och för uppförande av provisoriska lokaler. När det gäller byggnadsarbeten kan
bidrag ges för såväl ny-, lill- som ombyggnad för att skaffa skollokaler och
bostäder för både lärare och kursdeltagare. Innan skolan söker bidrag skall SÖ
göra en lokalbehovsprövning.

Bidrag
till kostnader för permanenta lokaler kan utgå med högst 75 % av särskUt
beräknade bidragsunderlag, beroende på typen av byggnadsarbete. Även för
inredning och inventarier kan bidrag beviljas med högst 75 % av de beräknade
kostnadema.

Hittills
har statsbidrag ur byggnadsanslaget i huvudsak endast bevUjats rörelseskolor, som
enligt SÖ:s årliga inventering av byggnadsbehovet har ett medelsbehov på ca 60
% av totalt ca 90 milj. kr. Det årliga anslaget är f. n. 6 milj. kr.

Sedan
mitten av 1960-talet har AMS beviljat statsbidrag till byggnadsarbeten på
folkhögskolor. Storleken på bidragen har varierat mellan olika år beroende på
sysselsättningsläget.

Ur
anslaget Bidrag till engångsanskaffning av utmstning m. m. till folkhögskolor
kan även disponeras medel till tekniska anordningar och hjälpmedel för att
underlätta handikappades skolvislelse. Det gäller framför allt sådana insatser
som uite kan täckas genom byggnadsanslaget, t. ex. asfaltering,
signalanordnmgar, hörselslingor etc. I dessa fall är bidragsprocenten 100.
Tillsammans med bidrag för viss pedagogisk utrustaing anslogs, som nämnts,
budgetåret 1974/75 ca 300 000 kr. för dessa ändamål.

Statsbidrag
till finansiella kostnader (saneringsbidrag)

För
perioden 19641967 hade ett provisoriskt driftbidrag med totalt 13 milj. kr.
beviljats folkhögskolorna. I samband med riksdagsbeslutet år 1966 uttalades,
att främst rörelseskolornas läge skulle beaktas.

Statsbidragsutredningen
ansåg det vara värdefullt om den perma-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 41

nenta
statsbidragsförslärkningen "kunde kombineras med ett övergångsvis
utgående saneringsbidrag".

Från
budgetåret 1967/68 tiUkom också detta saneringsbidrag med

2 mUj.
kr. årligen under en femårsperiod. 33 skolor har delat på anslag

na 10 milj. kr. med ett genomsnitt på 303 000 kr. Beviljade bidrag va

rierar mellan 50 000 och 850 000 kr. per skola. Efter periodens utgång

har 1 milj. kr. om året anslagits i awaktan på folkhögskoleutredningens

förslag.

Statsbidrag
till vissa folkhögskolor

I
tre fall har statsmakterna av olika skäl gått in med bidrag direkt till tre
folkhögskolor: Biskops Amö, Samernas folkhögskola och Finska folkhögskolan i
Sverige.

För
Biskops Amös del betalas sålunda ersättaing till domänverkets fond för den mark
som upplåts till folkhögskolan. Ersättningen är ca

3 500 kr. per år.

Samernas
folkhögskola får sedan budgetåret 1974/75 stöd för att kunna fortsätta
verksamheten och vidareutveckla arbetet. Förstärkningsanslaget ges som
ersättning för bortfallande landstingbidrag vid verksamhet meUan 1 7013 110
eleweckor. Det är 25 kr. t. o. m. år 1976 och därefter högst 75 kr. per
elewecka.

För
att möjliggöra driften av Finska folkhögskolan ges slutligen också direkt
statsstöd tiU den från dess start år 1973. Beloppet för de båda senare skoloma
var budgetåret 1975/76 450 000 kr., som fördelades dem emellan av SÖ med
hänsyn till årets ekonomiska resultat.

Landstingsbidrag

Den
största delen av landstingens stöd går i första hand till de egna skolorna och
utgör mellanskillnaden mellan deras kostnader och deras intäkter i form av
deltagaravgifter och statiiga bidrag.

Anslagen
till de egna skolorna var år 1974 sammanlagt 43,5 milj. kr. till driftkostnader
och 10,6 milj. kr. till kapitalutgifter; av detta avsåg 8,1 milj. kr.
fastigheter. Enligt landstingsförbundels sammanställning varierar anslagen för
driften år 1974 meUan 1,9 och 0,3 milj. kr. per skola med ett medeltal på ca
906 000 kr. Kapitalanslagen pendlar mellan O och 2,2 milj. kr. med elt
genomsnitt av ca 221 000 kr.

Landstingsförbundet
utfärdade år 1972 en rekommendation om interkommunala ersättningar. Den
innebär att en elevs hemlandsting skall ta på sig kostnader för elever som
utbildar sig vid landstingsägda skolor utanför det egna landstingsområdet.
Beloppet är fr. o. m. den 1 juli 1976 100 kr. per elevvecka. Med smärre
förbehåll har landstingen antagit rekommendationen.

Frågan
om landstingens stöd tiU rörelseskolor är mera komplicerad. Den nämnda
rekommendationen föreslår visserligen samma belopp, 100

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 42

kr.
per elevvecka, som bidrag till icke landstingsägda folkhögskolor från elevs
hemlandsting, men med tillägget "i de fall vederbörande landsting
beslutat stödja icke landstingsägda folkhögskolor utanför det egna
landstingsområdet". Några landsting avvisade detta förslag om clearing och
övriga godtog rekommendationen, men tio landsting med det viktiga förbehållet
om ömsesidighet. Anslutningen gav med då aktuell omfattning ett genomsnittligt
stöd för år 1973 på ca 45 kr. per elevvecka till icke landstingsägda
folkhögskolor utanför det egna området.

Landstingen
ger slutiigen också bidrag till rörelseskolor inom det egna landstingsområdet.
Ar 1972 var detta driftbidrag 13 milj. kr. Rekommendationens belopp på 100 kr.
per elevvecka sägs tjäna som riktpunkt för beräkningarna även om man ännu inte
uppnått detta.

Primärkommunala
bidrag

Primärkommunemas
insatser gäller endast skolor inom kommunen. I ett par fall är kommunen själv
huvudman och får då hela ekonomiska ansvaret. I övriga fall är det enbart
rörelseskolor som kan räkna med slöd av varierande omfattning. Till dessa
skolor anslogs exempelvis för budgetåret 1972/73 2,2 milj. kr. från
primärkommuner enligt sammanstäUning gjord inom utredningen.

Beräkning
av bidragsunderlag

Statsbidrag
ges i vissa fall i proportion till verksamhetens omfattning t. ex. för
lärarlöner och kringbidrag. Det grundläggande måttet är elevvecka, dvs. antal
kursveckor multiplicerade med antal kursdeltagare.

Enligt
SÖ:s anvisningar till statsbidragsförordningen kan en kursvecka vara fem, sex
eller sju läsdagar, om undervisningen omfattar minst 24 timmar. En kurs räknas
som veckokurs om den är 57 dagar. Kursdagar färre än fem och utöver jämna
veckor räknas som femtedelar av en vecka.

Deltagare
i en kurs är den som varit närvarande minst en dag men också sådana deltagare
som antagits, bekräftat att de tänker komma men uteblivit ulan att i så god tid
lämna återbud att skolan kunnat anta ersättare. Regeln som tillkommit för att
skolan skall veta tiUgängliga resurser vid planeringen för med sig att
studieavbrott efter kursstart inte påverkar antalet bidragsberättigade
elevveckor och därmed inte heller timtUldelningen.

Produkten
av antalet på detta sätt beräknade kursveckor och deltagare blir det antal
elevveckor som i sin tur skall multipliceras med relationstalet (oftast 2,2)
varefter man får antalet bidragsberättigade lärartimmar för kursen.

Beräkningen
av bidragsunderlaget eleweckor för kringbidrag och pedagogiskt bidrag görs på
samma sätt med två undantag. Enligt förord-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 43

ningen
får dels ämneskurser kortare än en vecka inte medräknas i underlaget, dels får
endast hela och inte bråkdelar av eleweckor tas med.

Rektors
och lärares tjänstgöringsskyldighet

Tjänstgöringsskyldigheten
för rektor och lärare regleras genom folkhögskoleförordningen och genom avtal
och uttrycks i undervisningstimmar å 40 minuter.

För
rektor och filialföreståndare reduceras antalet undervisnings-timmar av SÖ från
stadgade 1822 timmar med hänsyn till omfattningen av administrativa
uppgifter. SÖ utgår vid sitt beslut i huvudsak från administrationens
omfattning föregående år, allt uttryckt i totalantal eleweckor, antal linjer
och ämneskurser samt omfattningen på lärarnas studiecirkeltjänstgöring, men tar
också hänsyn till planerade förändringar.

Den
nedsättning som bedömningen leder till skall ses som en "administrativ
resurs" för skolan. Det innebär att delar av den kan delegeras till en
eller flera lärare mot att rektor undervisar mer. SÖ menar, att rektor av olika
skäl måste undervisa lägst 240 tim. per år. Om nedsättningen blir större måste
alltså administrativa uppgifter delegeras och medföra uppdelning av
nedsättningen.

Den
normala undervisningsskyldigheten för ämneslärare med full tjänst är f. n. 24
tim. per vecka eller 816 tim. per år om vinterkursen är 34 veckor. För
"vissa lärare" (tidigare övningslärare) är undervisnings-skyldigheten
960 tim. per arbetsår. I det fall "övningsänmen" ingår i ämnesläramas
tjänst, skall undervisningsskyldighelen ökas i vissa proportioner till mängden
övningstimmar. Högst en tredjedel övningsundervisning får dock ingå i en
ämneslärares tjänst.

Ämneslärare
och rektor kan vidare fullgöra upp till hälften av sin tjänstgöringsskyldighet
som handledare i studiecirkel. De är också skyldiga att undervisa vid
ämneskurser och tjänstgöra 42 veckor per arbetsår.

Slutligen
kan det ingå fyllnadstjänstgöring vid statlig eller statsunderstödd skola
inkl. kommunal vuxenutbildning i ämneslärarens tjänst. Den som tjänstgör vid
löntagarorganisationernas statsunderstödda centrala kursverksamhet får räkna
in också detta i tjänsten.

2.12.2
Utgångspunkter för ett nytt statsbidragssystem

Utredningen
konstaterar att det är svårt att beskriva folkhögskolornas ekonomi.
Svårigheten Ugger bl. a. däri att skolornas huvudmannaskap, deras storlek i
fråga om lokalkapacitet och verksamhetsvolym samt inriktningen har stor betydelse
för ekonomin. När utredningen beskriver skolornas ekonomi är metoden därför
mer resonerande. Utifrån

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 44

en
vald befintiig skola diskuterar ulredningen de variationer som kan förekomma i
kostnader och intäkter.

Erfarenheterna
av denna värdering, slutsatserna från tidigare kapitel om hittillsvarande och
önskvärd utveckling av folkhögskolan samt en bedömning av skolornas ekonomiska
situation har lett utredningen till några grundläggande utgångspunkter för
förslagen.

Sammanfattningsvis
har dessa utgångspunkter för det första varit förhållandet att skolorna
sinsemellan är mycket olika även inom resp. "grupp" (rörelse- resp.
landstingsskolor). Utredningen menar vidare alt bidragssysstemet inte bara
skall anpassas tiU dagens situation utan också ge utrymme för och stimulans
till vidare utveckling av pedagogiska metoder, arbetssätt och kurstyper.
Ökningen av antalet kortare kurser är också positiv bl. a. därför att skolorna
därigenom ofta når grupper, som annars inte skulle komma i kontakt med
skolformen. Ett nytt bidragssystem måste därför möjliggöra en friare fördelning
av resurserna mellan kurstyper av olika slag.

En
ytterligare utgångspunkt är att erfarenheterna är positiva av det nu rådande
systemet med skolornas friare disposition av lärareresurserna. En förändrad
pedagogisk situation med nya arbetsformer gör det nödvändigt alt ytterligare
schablonisera statsbidraget. Vidare anser utredningen att den tidigare
genomgången klart visar att sanerings- och byggnadsbidragen inte fungerat
tiUfredsstäUande och att resursema därför bor omvandlas och i annan form komma
skoloma tUl godo.

Utgångspunkten
vid utredningens behandling av rörelseskolorna har varit att deras unika
möjligheter i dagens liksom i framtidens folkhögskola inte får minskas av
ekonomiska huider genom t. ex. en missgynnande schablonisering av
statsbidragen. Ett uttryck för den uppfattningen är bl. a. det förslag tUl
särskild lånefond för folkhögskolor som framläggs i det följande.

Slutligen
är en utgångspunkt den totala kostnadsramen. Både enligt direktiv och
utredningens uppfattning måste förändringar av bidragens konstruktion i stort
rymmas inom nuvarande ramar.

2.12.3
Bidragsförändringar

Utjämningsbidrag

Utredningen
har funnit alt övervägande skäl talar för att det är riktigast att ha samma
bidrag till skolor med olika typ av huvudman, och att statsbidraget därigenom
endast anknyter till verksamhetens omfattning. Därför föreslås att de bidrag
som f. n. tinfaller rörelseskolorna ökas med 5,7 milj. kr. och förs samman med övriga
bidrag i det nedan föreslagna schablonbidraget. Det är också utredningens
mening att denna Ukformighet i siatens bidrag borde särskilt efter den
föreslagna förstärkningen till landstingsskolorna kunna leda tUl att
landstingen

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 45

mera
enhetUgt sluter upp kring landstingsförbundets rekommendation om bidrag till
rörelseskolorna.

Bidrag
till administrativa resurser

Bidraget
till administrativa resurser ("kringbidraget") har visat sig vara ett
gott tillskott för skoloma. Genom den förändring av kursstrukturen som
ökningen av andelen korta kurser innebär, har bidraget dock visat sig vara
otUlräckligt då det upphör för en volym över 5 100 eleweckor och dessutom vid
tUlkomsten avsåg kurser av vinterkurslyp. Vidare har bidraget inte i tUlräcldig
omfattning följt löneutvecklingen och inte heller medfört kompensation för
ökade sociala kostnader. Vissa förstärkningar har dock tillkommit på den
administrativa sidan genom SÖ:s sänkning av rektors undervisningsskyldighet och
genom möjligheten att omvandla lärartimmar till t. ex. kurators-, syo- och
kontaktverksamhet. Därigenom har dock mängden detaljbestämmelser kring
bidragen ökat.

Utredningen
föreslår därför att räknat i nuvarande belopp skolorna tillförs resurser
motsvarande mellan en halv och en kontorist-tjänst, för alt skolledning och
lärare skall avlastas vissa rent kamerala uppgifter. Den totala kostnaden för
detta blir ca 35 000 kr. per skola och läsår eller 4 milj. kr. totalt. Jämsides
med detta ökade bidrag, som enligt utredningens uppfattning är ett minimum,
skall ses den i det följande föreslagna resurs som skapas genom en ökad
flexibilitet i bidrags- och personalanvändning.

Till
denna grupp av resurser hör också kurator samt studie- och yrkesorienteringen.
Som tidigare har framgått föreslår utredningen, atl resurser för kurators- och
syoverksamhet skall tUlföras folkhögskolorna i ungefärUg omfattning av en
fjärdedels tjänst per skola. Kostnadema för detta bUr ca 15 000 kr. per skola
och läsår eller totalt 1,7 milj. kr. vilket föreslås som ökning av
folkhögskoleanslaget.

Kontaktverksamhet

De
kombinerade tjänsterna belastar folkhögskolorna där de är placerade med hela
lönen, men eidigt det föreslagna bidragssystemet skulle bara folkhögskoledelen
(ca en tredjedel) ge bidrag via antalet eleweckor. I det tidigare har
emellertid utredningen motiverat och föreslagit att de nuvarande 22 kombinerade
tjänstema avvecklas. De därigenom disponibla resurserna förstärkta för att
öka denna verksamhet av kontaktytor mellan folkhögskola och folkbUdningsarbete
tillförs i stället samtliga skolor. Som genomsnittUgt mått på omfattningen angavs
cirka en tredjedels lärartjänst.

Vid
kostnadsberäkningen skaU hänsyn tas dels till den del av de nuvarande
tjänsterna som belastar folkhögskoleanslaget men avser konsu-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 46

lentarbete,
ca 1 172 000 kr., dels till de 200 000 kr. som redan är anslagna för kontakt-
och konsulentverksamhet eller tillsammans 1 372 000 kr. Den totala kostnaden
beräknas tiU 3 037 000 kr., vUket leder tiU en anslagsökning på 1 665 000 kr.

Kulturarbetare
på folkhögskolan

Tidigare
har utredningen föreslagit att kulturarbetare skall kunna arbeta vid
folkhögskolorna antingen som lärare eller i annan form. Då frågan om
konstruktionen icke kan lösas enbart i detta sammanhang, avstår ulredningen
från att föreslå hur kostnaderna för detta skall täckas.

Tolkutbildning

SÖ:s
arbetsgrupp för tolkulbildning föreslår att utbildningen av kontakttolkar för
invandrare skall ske bl. a. på folkhögskolor. Extra resurser föreslås i form
av högre lärartäthet och utrustnings- och studieresebidrag. Även denna typ av
specialutbildning med extra resurser kan infogas i utredningens modell. Några
resurser har inle beräknats i utredningens kostnadsförslag.

Rektorstjänsterna

Tidigare
har utredningen motiverat behovet av resurser för att göra det möjligt för
folkhögskolans rektorer att återgå tiU lärartjänst om de så önskar. Det normala
torde vara att om avgående rektor söker en ledig lärartjänst får han denna, men
med tanke på den friare meritvärdering som råder inom skolformen, kan även
fall tänkas där rektor inte får sökt tjänst. Denna situation torde dock mycket
sällan inträffa men är självfallet otUlfredsställande för den som drabbas.

Utredningen
menar att en trygghetsgaranti för rektor måste finnas på denna punkt. Därför
föreslås att SÖ bemyndigas fördela medel motsvarande ett antal tjänster utöver
gängse lärartilldelning. Det innebär att skolan tillföres ett extra
statsbidrag som motsvarar kostnadema för den lärartjänst, som den avgångne
rektorn uppehåller. När en vakans uppstår fömtsätts verksamheten organiseras så
att kostnadema för den föratvarande rektoms lärartjänst ryms inom det ordinarie
bidraget, varför extraresursema skall upphöra. Detta sker också om vederbörande
får tjänst på annan skola. Behovet av denna typ av extraresurs torde bli ringa
och beräknas till två per år.

I
det följande föreslår utredningen under avsnittet Bidragsdifferenlie-ring också
förstärkningar till musikkurser och handikappades folkhögskolestudier.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 47

2.12.4
Nytt schablonbidrag Bidragskonstruktion

Utredningen
anser att systemet för lärarlönebidrag fungerat bra och bör kunna utvecklas
ytterligare. Sedan statsbidragsreformen år 1966 genomfördes, har en rad nya
bidrag tiUkommit. Även om de är relativt små, kräver de stora administrativa
insatser på både lokal och central nivå. Utredningen anser att bidragssystemet
skall vara enkelt och önskar därför så få typer av särskilda anslag som
möjligt. Utgångspunkterna för utredningens förslag om en delvis ny
bidragskonstruktion är gällande lärartäthet om 2,2 timmar per elewecka samt
nuvarande kostnadsram förstärkt med de, i det tidigare motiverade,
anslagsförändringarna. Utredningen menar, att som norm bör rådande lärartäthet
gälla även om inom skolans totala ram förskjutningar kan och bör göras. Den
totala lärartätheten i)ör därför fortfarande motsvara 2,2 lärartimmar per elevvecka.
Vad gäller anslagsramen består den för budgetåret 1975/76 av lärarlönebidrag
inkl. sociala kostnader på 124 889 000 kr., övriga driftbidrag 28 092 000 kr.,
specieUa bidrag 8 450 000 kr. eUer tillsammans 161431000 kr. TUl detta skall
läggas föreslagna förstärkningar på 13 065 000 kr., vilket blir 174 496 000 kr.
Om delta ställs i förhållande till det antal elevveckor, 575 000, som
genomfördes verksamhetsåret 1974/75 blir det 303: 47 kr. per elevvecka.

Då
den dominerande kostnaden (ca 77 %) i statens bidrag är lärarlönerna bör även
i fortsättningen den genomsnittliga lärarlönekostnaden utgöra
beräkningsgranden. F. n. används i statens budgetsammanhang såsom
beräkningsgrand för lärarlönekostnaden lönen för en ordinarie lärare i lägsta
löneklassen (AT 12:0), medan t. ex. AT 12:2 används som schablon i
primärkommunala budgelberäkningar. I det system som föreslås, är det viktigt
att beräkningsgranden lärarlönekostnaden blir den genomsnittliga lönen för
lärarna. I ulredningens förslag har dock i fortsättningen använts samma
schablon som SÖ använder. Den nya schablonen bör konstmeras så att statsbidrag
ges i förhållande till verksamhetsvolym uttryckt i elevveckor. Varje elewecka
skall alltså berättiga till en del av en lärarlönekostnad. Genom att modifiera
den andelen kan sedan hänsyn tas till de övriga statsbidrag som ingår i
schablonbidraget eller skall föras dit som förstärkningar. Inom ramen för ett
på detta sätt framräknat totalbidrag får resp. skola själv fördela medlen på
personal, materiel och kapitalkostnader.

Efter
att resurser för bidrag till musikutbildning, handikappkurser,
fritidsledarutbildning samt för folkhögskolorna i Jokkmokk och Haparanda
fråndragits återsiår 164 458 000 kr. Sätts detta belopp i relation till antal
elevveckor samt kostnaden för en genomsnittlig lärare, blir resultatet ett
schablonbidrag som skulle utgå med 0,0036 lärarlönekostnader per elewecka.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 48

Som
exempel kan tas en skola med ett genomsnitt av 5 044 elevveckor per år
(beräknat genomsnitt budgetåret 1974/75). Detta värde multipliceras med
resursfaktor 0,0036 vUket ger 18,16 "resursbidrag". Dessa
multipliceras därefter med SÖ:s beräknade lärarlönekostnad som f. n. är 79 934
kr. och resulterar i elt totalt statsbidrag på 1 451 601 kr. I nu gällande
system skulle den här skolan fått 11 097 lärartimmar vilket motsvarar ett
bidrag på 1 085 308 kr,, vartill skall läggas kringbidrag med 201 612 kr, samt
pedagogiskt bidrag med 19 286 kr. eller totalt 1 306 207 kr. De 145 394 kr. som
den föreslagna konstruktionen ger ulöver nuvarande system, är dels skolans
andel av de statsbidrag som nu tilldelas efter ansökan, t. ex. sanerings- och
byggnadsbidrag, dels det påslag som gjorts för ökade administrativa resurser
samt den höjning som föreslagits för likställdhet mellan skolorna.

Den
stora förändringen är att medan en skola av denna genomsnittiiga omfattning nu
tilldelas 13,6 lärare plus bidrag till kringpersonal och materiel får skolan i
det föreslagna systemet motsvarande 18,16 "resurser" som kan användas
relativt fritt i avvägningen mellan lärare, assistentpersonal eller
materielanskaffnmg på olika kurser. Dock skall totalramen även i
fortsättningen motsvara nuvarande lärartäthet 2,2.

En
komplikation i della sammanhang utgör dels det stora antal studiecirkeltimmar
som ingår i ämneslärarnas tjänst, dels de s. k. kombinerade tjänsterna. Som
utredningen tidigare anfört är båda funktionerna av slor betydelse och bör
bevaras.

F,
n, fullgör folkhögskollärarna ca 55 000 timmar som handledare i studiecirkel.
Då grandenhelen i det föreslagna systemet är elevveckor, måste dessa
undervisningstimmar omräknas till elevveckor varefter den föreslagna schablonen
kan användas. I och för sig medför detta ett större bidrag till skolan, än vad
som motsvarar kostnaderna för rena lärartimmar. Då bör här observeras att
större delen av dessa timmar fullgörs på kvällslid och därför enligt avtal
berättigar till ett 20-procen-tigt tjänstgöringstillägg till ett tänkt
timarvode (timmarna fullgörs inom tjänsten). I många fall belastar
cirkeltjänstgöringen folkhögskolan när det gäller administration samt lokal-
och materialanvändning.

Då
den nya schablonen i randa tal till en fjärdedel utgörs av andra kostnader än
lärarlöner, är det enligt utredningens mening väl motiverat att omräkna
cirkeltimmar tiU eleweckor och därmed infoga dem i stalsbidragsmodellen. Så har
också gjorts i de belopp som här används. Vidare föreslår utredningen att de
tre separata bidrag som f. n, går till Biskops Arno, Samernas folkhögskola och
Finska folkhögskolan även i fortsättningen skall ligga utanför det ordinarie
bidragssystemet och behandlas separat. Till denna kategori bör också föras de
medel som i form av ökad lärartäthet ges tiU Samernas folkhögskola för vissa

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 49

ämneskurser.
Bidraget bör således omvandlas till kontantbidrag och redovisas särskilt.

Bidragsdifferentiering

Vissa
typer av kurser kräver en större lärartäthet än huvuddelen av skolornas
verksamhet. Detta har t. ex, lett till att extra resurser idag ges för
handikappade och vissa musikutbUdningar för att bl, a. lärarinsatsen skall
kunna ökas per kursdeltagare. Det föreslagna schablonsystemet gör det möjligt,
att på ett enkelt sätt ge tilläggsresurser lill sådan verksamhet som anses böra
få det. I ovanstående förslag har nämligen varje elewecka räknats ograverad som
bidragsunderlag. Genom att multiplicera varje elevvecka med en faktor, kan
naturligtvis bidragsunderlaget varieras och därmed storleken på statsbidraget.

Som
utredningen framhållit, kan inte bidragen till den särskilda verksamheten som
bedrivs i form av musildinjer och kurser för handikappade samt
fritidsledarlinjer bakas samman med den stora schablonen. Det är rimligt att
dessa bidrag går direkt till den verksamhet de är avsedda för. Utredningen
menar att just musikutbildningen och fritids-ledarutbildningen bör få vissa
extra resurser av nuvarande omfattning för att kunna fimgera. Detsamma gäller
det extra stödet till handikappades folkhögskolestudier.

Utredningen
menar dock, att det måste förekomma en viss kontroU av expansionen. Dessa
speciella inslag på skoloma får ej tillåtas bli en buffert som varierar med
svängningarna på de allmänna kursema. I den mån som speciella kurser skall ha
särskUda statsbidrag bör också antalet elevplatser fastställas av statsmakterna
vid varje års budgetbehandling. Så sker numera för tilläggsbidraget till
fritidsledarutbildningen och det bör enligt utredningens mening göras även för
musikutbUdningen. För att utredningens avsikter beträffande handikappades
folkhögskolestudier skall kunna få effekt bör även tilläggsbidraget för dessa
fastställas årligen. För samtliga dessa utbildningar bör vidare gälla, att den
fasta kopplingen till angivna skolor som nu råder mjukas upp. Det kan ske genom
att SÖ vid den årliga fördelningen av tillgängliga elevplatser uttryckta i
eleweckor kan destinera dessa till olika skolor, regioner, typ av kurser etc.
Rimligtvis kommer de skolor som nu inrättat t. ex. särskilda musiklinjer att
behåUa huvuddelen av antalet platser, men en relativt stor andel bör kunna
fördelas utanför den gruppen för att på så sätt sprida i detta fall
musikutbildningen. Kurser för musikstuderande och handikappade bör heller inte
utgöra en för stor andel av skolans totala kursvolym.

Vad
gäller musikutbildningen har tio skolor i dag högre relationstal än 2,2 (2,8
4,0 8,0). Om man här bortser från utbUdningen av musikinstraktörer vid Framnäs
och Ingesund totalt ca 4 600 elevveckor med 8,0 genomfördes vid de ohka
musiklinjerna totalt 19 674

4
Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 55

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 50

elevveckor
verksamhetsåret 1973/74, varav 3 860 på ämneskurser. De fem skolor som hade
relationstalet 4,0 svarade för 9 918 och 2,8-sko-lorna för resterande 9 756
eleweckor. Utöver detta genomfördes som framgått i tidigare kapitel
musikutbildning med ordinarie relationstal 2,2 plus eventuellt omfördelade
timmar. På längre sådana kurser genomfördes ca 4 000 eleweckor vartill kommer
kortare kurser.

Vad
först gäller omfattningen av antalet platser musikeleweckor menar
utredningen, att det stora intresse för dessa utbildningar som finns bör ses
som uttryck för de behov som föreligger hos enskUda, folkrörelser och samhäUe,
också dokumenterat i flera framställningar från olika skolor om höjt
relationstal. Samtidigt har utredningen ovan markerat sin uppfattning, att en
expansion av speciallinjerna icke får ske okontroUerat. Detta gäller av både
pedagogiska och ekonomiska skäl. En viss ökning kan dock vara rimlig. Vid
bedömningen av dess storlek kan konstateras, dels att statsbidrag tiU ökad
lärartäthet i dag ges till 3 900 elevveckor för ämneskurser, dels att ca 4 000
eleweckor genomförs i långa musiklinjer med ordinarie relationstal plus
omfördelning. Utredningen menar att cirka hälften av denna faktiska ökning
utöver de ursprungliga linjerna kan berättiga till resurstillskott, vilket
motsvarar 45 nya linjer av nuvarande omfattning. Utredningen föreslår därför,
att antalet musikeleweckor med rätt till extrabidrag fastställs till 20 000 per
år och att dessa årligen fördelas av SÖ tUl skolorna. Dessa kan i sin tur välja
att disponera dem för längre eller kortare kurser,

Musildinjerna
ställer, som nämnts, större krav på ökad lärartilldelning vUket också
medgivits vissa skolor. Enligt utredningens uppfattning har skillnaden i
lärartäthet meUan 2,8 och 4,0 inte någon motsvarighet i kursinnehåll. Snarare
förefaller flertalet musiklinjer ha en lärartäthet upp emot 3,54,0 oberoende
av extra tilldelning av timmar. Detta kan alltså åstadkommas genom
omfördelningen av timmar, men leder i gengäld till att lärartätheten blir
lägre på andra kurser, vilket i sig inte är önskvärt. Utredningen föreslår
därför, att hela antalet musikeleweckor får berättiga till en lärartäthet som i
gällande termer motsvarar 4,0,

Dessa
båda förslag i fråga om musiklinjerna leder till en kostnadsökning för staten
gentemot nuvarande omfattning och lärartäthet på ca 1,2 milj. kr. Utredningen
påpekar dock att den totala volymen av allmänna kurser sannolikt kommer att
minska, varför den absoluta kostnadsökningen blir lägre.

Av
utredningens kapitel om handikappade i folkhögskolan framgår den mycket stora
verksamhet som avser kurser för handikappade. I jämförelse med
musikutbUdningen är behoven av extrainsatser betydligt mer mångskiftande både
tiU form och omfattning, samtidigt som de anslagna medel inte alls kan täcka
uppgivna behov. Utredningen redovisar i betänkandet att under verksamhetsåret
1973/74 uppgick antalet elevveckor i kurser för fysiskt eller psykiskt
handikappade till ca 27 000 och i

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 55 51

kurser
för socialt handikappade till nästan lika många. Som framgått tidigare, menar
utredningen att nuvarande omfattning inte gäma kan ytterligare ökas om
resultatet skall bli meningsfullt för dellagama. En större spridning av
nuvarande volym på flera skolor är i stället önskvärd.

Självfallet behövs inte
extra stödåtgärder för aUa de ca 50 000 elevveckor som rapporterats i det
föregående. Handikappen är olika grava och motiverar olika slag av insatser. En
viss vägledning när ramen för extrastöd skall fastställas ger de ansökningar om
extraresurser för ökad lärartäthet som skolorna gör. För arbetsåret 1974/75 sökte
skolorna ökad lärartäthet för tillsammans 27 121 elevveckor (fysiskt handikappade
5 660, psykiskt 13 289, socialt 6 191 samt för korta kurser för dessa grupper 1
981). Dessuiom ansökte man om 7 100 eleweckor för invandrare. I anslag
motsvarar det 2,2 milj. kr. medan 780 000 kr. eller 35 % fanns att tillgå.

Skolorna ansåg aUtså att
drygt hälften av kursvolymen för handikappade behövde extraresurser.
Utredningen menar att mycket större volym inte kan komma ifråga om inte
förstärkningen skall tunnas ut alltför mycket. Det kan därför vara rimligt att
låta antalet extrastöd bli begränsat till 27 000 eleweckor. Handikappade
deltagare, som inte ansetts vara i behov av extrastöd skulle kunna deltaga i
kurs utan hänsyn lill denna begränsning. Redan denna genomsnittliga
handikappandel torde av pedagogiska och sociala skäl vara i största laget för
en genomsnittiig kurs.

Däremot ansluter sig
utredningen tiU bedömningen i 1976 års budgetproposition att den här
verksamheten är angelägen och betydelsefull. I budgetförslaget räknas med en
uppjustering av anslagen med totalt 300 000 kr. Utredningen menar, att det
utöver dessa anslagshöjningar är nödvändigt med ytterligare
resursförstärkningar för att underlätta handikappades folkhögskolestudier.
Förstärkningen beräknas av utredningen behöva utgå med ytterligare 900 000 kr.
Som nedan anförs kan graden av handikapp och därmed skolomas kostnader variera
mycket. Det är därför angeläget att kvaliteten på stödet inom den föreslagna
volymen 27 000 eleweckor är sådan att skoloma inte tvingas att avvisa elever
med svåra handikapp till förmån för mindre kostnadskrävande deltagare.

Det
behov av resursdifferentiering som utredningen ansluter sig till vad gäller
handikappkurser och musikutbildning, bör bidragsmässigt samordnas med den
föreslagna statsbidragsschablonen. Statsbidragets sloriek bestäms enligt ovan
av antalet eleweckor samt resursfaktor 0,0036, Ett högre antal eleweckor ger
högre bidrag. För de nu behandlade båda specialiteterna kan den extra
resurtiUdelningen åstadkommas om antalet elevveckor höjs. Enligt utredningens
beräkningar bör elevveckotalen för musik- och handikappverksamheten höjas en
halv gång.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 52

Denna
höjning motsvarar då för musikUnjerna det beräknade resurstillskottet på ca
1,2 milj, kr.

Följande
exempel visar metoden. En skola har en 34 veckors kurs med 110 deltagare.
Enligt grundregeln skulle kursen ge 110x34 = 3740 eleweckor som via
multipUkation med 0,0036 och lönekostnaden 79 934 kr. ger ett statsbidrag på 1
075 912 kr. Om nu extrabidrag får räknas för 10 av dessa deltagare multipUceras
deras eleweckotal 10 X 34 = 340 med bidragskoefficienten 1,5 enligt ovan
och ger eleweckotalet 510, vUket läggs tiU de övriga 3 400. Det nya talet för
eleweckor 3 910 bildar nu i stäUet utgångspunkt för statsbidragsberäkningen och
leder via de vanliga multipUkationerna med 0,0036 och 79 934 kr. tiU ett bidrag
på 1125 470 kr. eller 49 559 kr. mer än tidigare. Dessa pengar kan användas för
att öka lärartätheten och/eUer till personlig assistans etc. efter skolans egen
bedömning av vilken lösning som är bäst i den aktuella situationen.

Behovet
av extrastöd för handikappades studier varierar som nämnts med graden av
handikapp. I en schablonmetod ligger naturUgen att en utjämning sker som inte
tar så individuella hänsyn som nuvarande prövning för extramedel gör. Med det
tiUskott som utredningens schablon ger vore det troUgen omöjligt att genomföra
vissa typer av handikappkurser som i dag görs. Även om utredningen tidigare
hävdat att en ytterligare integration måste påskyndas mellan handikappade och
ickehandikappade, är utredningen medveten om att under en övergångsperiod
individuella hänsyn måste tas till skolor och kursdeltagare med behov av mycket
kostnadskrävande insatser.

Utredningen
som menar att SÖ även här årligen skall fördela det fastställda antalet
eleweckor berättigade tUl extrabidrag föreslår därför alt högst hälften av
stödet får användas som "resursveckor" till skolor och kurser som
måste ha stöd utöver vad normalschablonen skulle ge. Det innebär att SÖ först
fördelar ca 18 000 eleweckor som får multipliceras med faktorn 1,5. Därefter
fördelas återstoden tilläggsresurser genom att man för ca 9 000 eleweckor
räknar en högre faktor än 1,5. I det föreslagna anslagsläget skuUe för denna
ytterUgare resurs tas undan ett belopp motsvarande ca 2,5 mUj. kr. av
tUlgängliga 5 milj. kr.

Om
den ovan nämnda skolan utöver t. ex. tio handikappade deltagare har tre med
mycket stora behov av stödåtgärder, kan skolan av SÖ alltså få tillstånd att
multiplicera dessa 3 X 34 = 102 eleweckor med en högre faktor i stället
för 1,5. Det skuUe för dessa tre resultera i ett merbidrag jämfört med vad
faktorn 1,5 ger. Faktorns storlek får bedömas av SÖ med hänsyn tiU det enskUda
behovet å ena sidan och hur långt den totala befintliga resursen bör räcka å
den andra.

Den
tredje specialiteten är fritidsledarutbUdningen. F. n. ges där extrabidrag med
700 kr. per elevplats tiU 500 elever per årskurs. Då systemet med detta
extrabidrag skapades så sent som år 1974 och erfarenheterna

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 53

är
ytterst begränsade menar ulredningen alt f, n, ingen förändring bör göras. Om
man senare vill foga in även detla bidrag i utredningens föreslagna modell
låter detta sig mycket väl göras. Med hjälp av samma metodik som för musik- och
handikappspecialitetema men med bidragskoefficienten 1,1 uppnås ungefär
motsvarande resurstUlskott.

Bidragsbegränsningar

F.
n, ges bidrag till lärarlöner m, m, helt i proportion till verksamheten. För
kringbidraget och det pedagogiska bidraget har satts ett tak vid f, n, 5 100
eleweckor, varefter inget bidrag alls ges för dessa ändamål. Som visats
tidigare har verksamhetsvolymen ökat så, att genomsnittsvärdet, som vid
statsbidragsreformen var 3 400 eleweckor, i dag ligger på ca 4 800 eleweckor.
Många skolor har alltså redan passerat den övre gränsen för statsbidrag till
Imngpersonal.

Om
utredningens förslag tUl bidragskonstruktion tiUämpas utan inskränkningar
försvinner den ringa begränsningseffekt som det nuvarande kringbidraget har
genom att upphöra vid 5 100 eleweckor. Genom alt samtliga resurser förts samman
i schablonen och anknutits till mängden eleweckor skuUe skolorna få ca 25 %
högre statsbidrag än de får i dag för elevveckor överstigande nuvarande tak 5
100 om inte en reducering sker.

Enligt
utredningens mening bör man inte sträva efter allt större skolor. SkaU en
folkhögskola fungera med de mål och genom de metoder utredningen tidigare
anslutit sig tUl, kan den inte tillåtas växa ohämmat. Varje skolenhet måste
även framdeles kunna fungera pedagogiskt och socialt som en enhet. Med ett
växlande utbUdningsbehov menar utredningen att dagens skolstraktur inte
nödvändigtvis bör anses som given. Att i en framtid med konstgjorda medel hålla
en skola igång, samtidigt som andra skolor till följd av en mycket kraftig
tiUströmning av elever riskerar att bli aUlför ohanterliga, är inte
försvarligt. Även vad gäller antalet skolenheter är därför en större
flexibUitet önskvärd.

Av
de redovisade skälen följer att någon form av bidragsbegränsning behövs för att
motverka de enskilda skolomas tUlväxt utöver en viss volym. Genom den
föreslagna konstruktionen med "allt-i-ett-bidrag" är ett tak av
nuvarande slag omöjligt, eftersom skolor då drastiskt skulle behöva minska sin
nuvarande omfattning. T. ex. bör en folkrörelse ha möjligheter att driva
kurser även om fuUt statsbidrag inte ges. A andra sidan skall skolor som i dag
Ugger på en genomsnittiig nivå inle stimuleras tiU expansion. Utredningen
föreslår därför, att statsbidraget successivt avlrappas med stigande volym.

När
statsbidragsutredningen föreslog taket 5 100 eleweckor utgick man från en
normalskola, som hade en 34 veckors vinterkurs med 100 deltagare. För att täcka
in visst variationsutrymme tiUäts detta öka med upp liU 50 %. Dagens faktiska
genomsnittsskola har ca 5 000 elev-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 54

veckor.
Med hänsyn till vinterkursernas minskande betydelse och kortare kurser
relativt sett lägre kapacitetsutnyttjande bör, enligt utredningens mening,
rimligt expansions- och variationsutrymme även nu ges inom en ram uppåt på ca
50 % dvs. 7 500 elevveckor. I detta skall då också räknas in eventueU ökning av
mängden "externa" kurser, vilkas volym enligt utredningens tidigare
förslag de facto måste vara en mindre andel av den totala volymen än
moderskolans andel.

Utredningen
föreslår därför, att fullt statsbidrag ges upp till nuvarande gränsen 5 100
elevveckor. Över detta antal upphör sedan den del av bidraget som i dagens
termer ej avser lärarlöner. Det innebär att en reduktion med två tiondelar av
statsbidraget sker mellan 5 100 och 7 500 eleweckor, vUket medför full täcknmg
av lärarlöner men inte mer. Efter gränsen 7 500 eleweckor (dvs, 5 100 ökat med
knappt 50 %) bör även lärarlönedelen avlrappas i ökande grad med ökad volym.
Bi-dragstekniskt kan detla göras genom att beräkningsgranden eleweckor i vissa
intervall multipliceras med en reduktionsfaktor, varefter den vanliga
proceduren följer. Utredningen föreslår följande avirappning:

Antal
elevveckor Koefficient

5 100

1,0

5 101 7
500

0,8

7 501 9
500

0.5

9
50111000

0,2

11001

Ett
exempel visar metodens effekter. Om en skola ett år har 7 800 elevveckor
beräknas bidragsunderlaget på följande sätt:

Eleweckor

Faktiska

Bidragsberättigade

5
100x1,0

2
399x0.8

300x0,5

7 800

5 100

1919

150

7169

Med
nu gäUande bidragssystem slcuUe denna skola fått ca 1 902 000 kr. i
driftbidrag. Om den föreslagna schablonmetoden fått verka utan fler
begränsnmgar än nedtrappnmgen tiU 0,8 över 5 100 eleweckor hade bidraget bUvit
2 089 000 kr. Med den föreslagna nedirappningen blir nu bidraget i stäUet 2 063
000 kr., dvs. nedirappningen blir 26 000 kr. men konstruktionen ger 161 000
ler. mer än nuvarande bidrag, på grund av utjämningen och förstärlmingarna.

F.
n. ligger 12 skolor över gränsen 7 500 eleweckor, där även lärarlönedelen av
bidraget minskas. I några av dessa fall skuUe en omedelbar tUlämpnmg av den
föreslagna metoden innebära att ekonomin spolie-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 55

rades
med hänsyn till befintliga lokaliteter. Utredningens avsikt med förslaget är
att försvåra för ytterligare skolor att bli större än ca 7 500 elevveckor, inte
att omöjliggöra folkhögskoleverksamhet vid skolor med större antal eleweckor.
Därför bör dessa 12 skolor få räkna koefficienten 0,8 även över 7 500
eleweckor upp tiU ett genomsnitt av de tre senaste årens volym, dvs. budgetåren
1974/77. Det är dock utredningens förhoppning att dessa skolor omstrukturerar
sin verksamhet så att den till omfattaingen mer överensstämmer med ulredningens
huvudförslag i detta avseende.

Som
utredningen tidigare uttalat, är det nödvändigt med en möjlighet till
rörlighet även i fråga om antalet skolor. Den presenterade bidragsbegränsningen
är ytterligare ett motiv för detla. En del av verksamheten vid de i dag mycket
stora skolorna kan antingen föras över till andra, betydligt mindre skolor t.
ex. inom samma rörelse, eller leda till alt en helt ny skola etableras.
Därigenom skulle både den stora och den lilla skolans nackdelar undanröjas.

Beräkning
av bidragsunderlaget

Utredningen
anser alt det är otillfredsställande att statsbidrag ges för deltagare, som
avbrutit kursen eller inte ens kommit till den. Därigenom blir ju
lärartätheten högre än avsett. Beräkningen av antalet kursdeltagare måste
därför närmare anpassas tUl det verkliga. Därför föreslår utredningen följande.
Antalet deltagare i kurser kortare än 8 veckor räknas vid kursens första dag. I
längre kurser räknas deltagarna en gång två veckor efter start och en gång två
veckor före kursens slut, varvid medelvärdet av dessa tal skaU utgöra
bidragsunderlag.

Den
föreslagna förändringen kan leda till osäkerhet i planeringen. Är avgångarna
under en kurs osedvanUgt stora, kan både kursen och lärarnas tjänstgöring helt
spolieras. Utredningen anser därför, att det är rimligt att staten garanterar
en miniminivå av statsbidrag oavsett hur utfallet blir. Denna nivå bör
anknytas till tidigare års verksamhet. Vid övervägandena om var denna nivå
skaU ligga måste hänsyn tas till de olika situationer en skola kan befinna sig
i: expansion, variation eller minskning. Därför bör en garanti byggas på elt
genomsnitt av de tre senaste årens verksamhet. Siatens garanti kan då motsvara
bidraget för ett elevveckotal som är 95 % av de tre senaste årens genomsnitt.
Härigenom ges en rimlig planeringsnivå utan att stimulansen tiU
rekryteringsfrämjande insatser har försvunnit.

För
att även beräkningen av lärartjänstgöringen skall anpassas till den friare
resursdisponeringen föreslår utredningen att lärartjänstgöringen i det
föreslagna bidragssystemet på lärarrådets förslag får omvandlas till
tjänslemannatid i den omfattning som bedöms rimlig. Omvandlingen bör utgå från
att en undervisningstimme skall motsvara två 60-minulerstimmar efter
omvandling. Det bör också vara möjligt att

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 56

omvandla
hela eller endast en mindre del av tjänstgöringen. Därigenom kan man på en del
skolor omvandla för några lärare men inte för andra med hänsyn tiU
tjänstgöringens art och läramas inriktning,

2.12.5
Inackorderingsavgifterna

Utredningen
har också granskat inackorderingskostnaderna för att undersöka
självfinansieringsgraden. Därvid har konstaterats att skolornas subvention
snarare ökat än minskat sedan 1965 års statsbidragsutredning föreslog en
lägsta avgift som statsbidragsvillkor. Deltagarna i vinterkursen betalar i
många fall en kostnad som t. o. m. är mindre än vad naturaförmånen fritt vivre
uppskattas till i samband med taxeringen.

Utredningen
föreslår därför att en lägsta inackorderingsavgift skall fastställas för kurser
till vilka statsbidrag utgår. Den bör årligen ändras i takt med förändringar i
konsumentprisindex men inte under pågående kurs. Då kurser kortare än en månad
ofta räknar dygnspriser och då vissa skolor har varierat öppethållande över
veckoslut och helger, bör minimiavgiften sättas per dygn.

Vid
avvägningen av var lägsta nivån bör sättas är utgångspunkterna den faktiska
kostnaden år 1975 ca 32 kr., riksskatteverkets (RSV) norm år 1974 15 kr. och år
1975 preUminärt 18 kr, samt det faktiska uttagna genomsnittet för budgetåret
1973/74 13 kr. och för budgetåret 1975/76 18: 65 kr. Den av
statsbidragsutredningen föreslagna avgiften utgjorde 80 % av den verkliga. Det
skulle i dagsläget bli ca 25: 60 kr. Då RSV:s norm fastställdes i efterhand bör
de belopp som därifrån anges för preliminärskatteavdragen kunna vara
vägledande. Med hänsyn till atl en höjning inte får drabba de studerande
alltför hårt och till de risker som finns för utflyttning från intematet innan
stipendieringen hunnit ifatt gentemot nuläget, föreslår utredningen att den lägsta
helinackor-deringsavgiften för enkelram fortsättningsvis anknytes till RSV:s
preliminära värden på naturaförmånen fritt vivre. Därvid skall det i januari
årligen framräknade beloppet gälla för det arbetsår som börjar 1 juli samma år.
Beloppet för arbetsåret 1975/76 skuHe då bli 18 kr. per dygn eller 540 kr. per
månad.

2.12.6
Lånefond för folkhögskolor

Utredningen
föreslår, att det under statens utlåningsfonder inrättas en ny fond, lånefonden
för folkhögskolor. Dess uppgift blir att underlätta tiUgången på kapital för
folkhögskolorna vid om- och tillbyggnader. Räntan bör överensstämma med den
som gäller övriga fonder. Lånetiden bÖr sättas tiU 30 år, i likhet med vad som
gäUer för lån tiU samlingslokaler. Prövningen av lånen bör handhas av SÖ medan
själva fondförvaltningen bör ligga på den myndighet som efter annat pågående
utredningsarbete kommer att förvalta dylika fonder.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 57

När
det gäller storleken på fonden bör man kunna utgå från det dokumenterade
behovet i jämförelse med nuvarande anslag. Enligt SÖ:s anslagsframställning
skulle byggnadsanslaget som varil oförändrat sedan budgetåret 1967/68 med
oförändrad ambitionsnivå i dagens penningsvärde uppgå till ca 12 milj. kr.
vilket skulle motsvara hälften av de årliga byggnadskostnaderna för den
närmaste femårsperioden. Enligt utredningens mening förefaller det därför
rimligt att fonden första året disponerar ca 12 milj. kr. Återbetalade medel
bor återföras till fonden för att på nytt kunna lånas ut, varför de årliga
kapitaltillskotten kan hållas något lägre under följande år.

Nu
gällande statsbidragsregler bör kunna vara en utgångspunkt när
beräkningsprinciperna skall konstmeras, även om de i fråga om krav på standard
torde vara något föråldrade. Det bör uppdras åt SÖ att närmare detaljutforma
föreskrifter för prövningen av lokalbehov, beräkningen av låneunderlag samt
att fördela tUlgängliga lånemedel.

Då
en lånefond av föreslagen konstruktion inte belastar staten med några
kostnader, bör den kunna vara ett komplement lill den friare resursanvändning
som föreslagits i det föregående. Samtidigt kommer den att på ett
verkningsfullt sätt bidra tiU rimliga finansieringskostnader för och
kvalitetsnivå på såväl landstings- som rörelsefolkhögskolor.

2.12.7
Kostnadssammanställning

Utredningen
ger en sammanställning över statens kostnader för folkhögskolorna, dels i
nuvarande anslagsform dels efter de reformer som utredningen föreslår.

Beräkning
av verksamheten

Utredningen
föreslår i sitt betänkande många förändringar i gällande regler för folkhögskolomas
verksamhet. Det är svårt att avgöra vilka följder det kommer att få för
skolornas kursvolym, A ena sidan öppnas i vissa fall nya möjligheter, vilket
kan betyda ökad volym, t. ex. kurser på annan ort, äldersdispens och omräkning
av cirkeltimmar till elevveckor. A andra sidan talar som nämnts den pågående
omstmktureringen mot kortare kurser för en stagnation. T, o, m. kan en viss
minskning i statsbidragsberättigad volym följa av förslaget om snävare regler
för att beräkna bidragsunderlaget.

Av
dessa skäl har utredningen inte ansett sig kunna göra en meningsfull
kostnadsberäkning baserad på en volym efter en tänkt reform. Utredningen har
därför som räkneexempel valt siffror som motsvarar ungefär den verksamhelsvolym
som skolorna haft de två senaste åren, för vilka en uppskattning kan göras,
verksamhetsåren 1973/74 och 1974/75, dvs. ca 575 000 eleweckor.

Då
det är viktigt att de totala kostnaderna för verksamheten belyses, har
utredningen funnit det motiverat att även i denna sammanställning

opaginerad Kontrollera mot PDF

presentera
folkhögskolornas verksamhetsvolym som den av SÖ och regering beräknas bU
arbetsåret 1976/77. I 1976 års budgetproposition räknas 650 000 elevveckor. Det
medför en kostnadsökning gentemot utredningens räkneexempel, som i huvudsak
orsakas av den ökning i antal lärartimmar, som merantalet elevveckor ger. Det
bör dock noteras att i propositionen också föreslagits höjningar, dels av
stödet lill handikappades studier med 300 000 kr. och dels med 50 000 kr. till
Samemas folkhögskola och Finska folkhögskolan. Om utredningens föreslagna
anslagsförstärkningar genomförs bör, som framgår nedan, en folkhögskoleverksamhet
budgetåret 1976/77 omfattande 650 000 elevveckor kosta ca 192 milj, kr.

Nuvarande
statsbidrag

Tidigare i detta avsnitt
har redovisats de olika bidragsformer och belopp som gäller folkhögskolan.
Anslagens fördelning och storlek framgår av nedanstående sammanställning.
Utgångspimkten är den ovan beräknade volymen och 1976 års löner (i tusental
kr.).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anslagsändamål

1975/76
575 000 elevveckor

1976/77
650 000 elevveckor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Summa 159111

Löner till lärare inkl.
soc. kostnader

Ökad lärartäthet
(handikappade)

Speciella insatser
(handikappade)

"Trygghetskudde"

Kontaktarbete/samordningstjänster

Bidrag
till kringspersonal

Pedagogisk
utrustning (driftbidrag)

Fritidsledarutbildning

Byggnadsbidrag

Saneringsbidrag

Engångsanskaffning (ped.
utrustning)

Särskilda
bidrag till Samernas fh och Finska fh

123 647

139 934

800

900

709

909

500

SCO

200

200

22 002

23 239

2 103

2 223

700

700

6000

6 000

1000

1000

1000

1000

450

500

177
105

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statens
kostnader uttryckta i utredningens förslag

Utredningen
föreslår att samtliga nu utgående statsbidrag, utom de till
fritidsledarutbildningen och till tre särskilda folkhögskolor, avskaffas. I
stället föreslås ett nytt schablonbidrag vars totala storlek bestäms av nu
utgående bidrag till de föreslagna höjningarna på 15 465 000 kr.

Det
föreslagna bidraget föreslås anknutet till en genomsnittlig lärarlönekostnad.
(Här har använts SÖ:s schablon, f. n. 79 934 kr.) För varje elevvecka ges
0,0036 av en sådan kostnad. Det på så sätt framräknade bidraget får av skolan
disponeras för de olika behov som finns: löner, materiel eller
kapitalkostnader. Då kurser för handikappade och musikkurser motiverar högre
bidrag, föreslås antalet elewec-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1916fll: 55 59

kor
inom sådana kurser få höjas en halv gång varefter schablonmetoden användes.

Statens
kostaader för folkhögskoloma ser enligt förslaget ut på följande sätt vid de
totalvolymer som ovan angivits (i tusental kr,):

575 000

650000

elevveckor

eleweckor

Schablonbidrog

173 426

191 070

20 000
eleweckor för musikutb.

(8 633)

(8 633)

27 000
eleweckor för handikappkurser

(12854)

(12854)

528 000
resp, 603 000 elevveckor för övrig

verksanihet

(151939)

(169 583)

FrUidsledarutbildning

700

700

Särskilda
bidrag till Samernas m. fl. folkhögskolor

450

450

Total kostnad

174 576

192 220

2.13
Utredningens förslag till ny folkhögskoleförordning

I
direktiven till folkhögskoleutredningen uppdrogs åt de sakkunniga att pröva de
delar av ett av SÖ den 26 september 1972 framlagt förslag till en ny
folkhögskolestadga.

Utredningen
har valt att redovisa sitt uppfyllande av direktiven på denna punkt genom att
lägga fram ett eget förslag tiU ny folkhögskoleförordning. Förordningen är
uppbyggd på ett sätt som liknar författningarna inom det övriga skolväsendet.

Förordningens
paragrafer täcks tiU den del de inte utgör rent formella bestämmelser eller
rena motsvarigheter till bestämmelser i gällande förordning av skrivningar i
texten.

I 21
§ har utredningen tagit in föreskriften om skolhälsovård, i stort sett med den
utformning som gäller f, n. Folkhögskoleutredningen har inte behandlat denna
fråga, då 1974 års skolhälsovårdsutredning har för avsikt att också ta upp
skolhälsovårdsfrågorna för folkhögskolans del.

För
att underlätta förståelsen av utredningens förslag har jag funnit det lämpligt
att i detla sammanhang redovisa utredningens förslag till ny
folkhögskoleförordning.

Utredningens
förslag till ny förordning

om
statsunderstödda folkhögskolor (folkhögskoleförordningen)

Inledande
bestämmelser

1
§ Denna förordning äger
tUlämpnmg på folkhögskola lill vilken statsbidrag ulgår enligt förordningen
(1966: 758) om statsbidrag liU driftkostnader för folkhögskolor.

2
§ Folkhögskolan har tUl uppgift
att tUlgodose behov av bildning och utbildning hos enskilda, grupper,
organisationer och samhälle.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 60

Verksamheten
skall tUl innehåll och form vara sådan att den ökar individens medvetenhet om
sina egna och omvärldens vUlkor, utvecklar självständighet och
samarbetsförmåga, stimulerar tUl såväl social som kulturell inlevelse och
insats, stärker viljan och förmågan att i solidaritet med andra aktivt påverka
arbetsliv och samhälle.

Inom
ramen för dessa syften kan studierna även ge yrkesinriktade kunskaper och
färdigheter.

3 §
Med utgångspunkt i den aUmänna målsättning som anges i 2 §

utformar varje skola själv sin verksamhet.

Varje
skola har rätt tiU ideologisk eller annan profilering. Studier och annan
verksamhet vid skolan skaU bedrivas i en anda av tolerans och respekt för
oliktänkande och utformas så, att det föreligger föratsättningar för
allsidighet i undervisningen. Skolan skall före kursstart informera de
studerande om skolans verksamhet och ideologiska inriktning.

4
§ Huvudman för folkhögskola är
kommun, landstingskommun eller enskild.

5
§ Skolöverstyrelsen har mseende
över folkhögskola och meddelar närmare föreskrifter för tillämpning av denna
förordning.

Folkhögskolas
organisation m. m.

6
§ Vid folkhögskola finns
styrelse, lärarråd och kursråd.

7
§ För varje folkhögskola
fastställer skolöverstyrelsen reglemente. Styrelsen för skolan skaU efter
hörande av lärarråd och kursråd avge förslag angående reglemente till
skolöverstyrelsen.

Reglementet
skall innehålla uppgift om skolans huvudman samt bestämmelser om förhållandet
meUan huvudmannen och skolan, om sammansättning av skolans styrelse och dess
ansvarsoimåde samt om skolans organisation i övrigt. I reglementet meddelas
föreskrifter om lärarråd och kursråd.

8
§ Styrelsen ansvarar för
skolans verksamhet. Styrelsen består a\ minst fem ledamöter som utses av
huvudmannen. Däratöver skall de studerande, lärare och övrig personal
representeras. Rektor är föredragande och sekreterare i styrelsen.

9
§ Lärarråd består av rektor,
lärare och internatföreståndare. I reglemente kan bestämmas att även en eUer
flera representanter för övrig personal och för de studerande skall ingå i
lärarråd. Lärarrådet är ett för skolan övergripande organ för planering av
verksamheten.

10 §
Kurs som pågår mmst 15 veckor skaU representeras i ett kursråd.

Till kursrådet väljer de studerande, lärare och övrig personal sina repre

sentanter. De studerande skall därvid ha minst hälften av antalet repre

sentanter i kursrådet. Rektor är självskriven ledamot.

Kursrådet
skall under kurstid svara för den samordnande planeringen av de kurser som
representeras av de studerande i kursrådet.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 61

11 §
Lärarråd och kursråd upprättar var för sig arbetsordning som

närmare reglerar den egna verksamheten.

Verksambetens
bedrivande

12 §
Vid folkhögskola anordnas kurser. Folkhögskolans kurser kan

vara av varierande längd. Den årliga kurstiden vid folkhögskola skall

omfatta minst 30 veckor. Minst en av Imrsema varje år skall vara 15

veckor eller längre och ha minst 20 studerande. Ingen kurs skall vara

kortare än två dagar.

Antalet
schemalagda studietimmar för kurs som uppgår till minst en vecka skall för
heltidsstuderande ej understiga 25 timmar per vecka och för deltidsstuderande
ej understiga tio timmar per vecka. För kurser som är kortare än en vecka skall
minsta antalet studietimmar per dag vara fyra. Ingen kurs får dock ha färre än
14 studietimmar.

13
§ Vid folkhögskola anordnas
stadie- och yrkesorientering.

14
§ I planering av kurs som
folkhögskola anordnar tiUsammans med studieförbund eller annan organisation
eller institution skall medverka en lärare med minst halvtidstjänstgöring vid
folkhögskolan. Denne skall dessutom följa kursen och svara för dess
genomförande. Minst 25 procent av undervisningen skaU bestridas av lärare med
minst halvtidstjänstgöring vid folkhögskola.

15
§ För varje kurs skall finnas
studieplan. Sådan plan fastställes av skolöverstyrelsen.

16
§ Styrelsen skall minst en gång
årligen hålla sammanträde gemensaml med lärarrådet.

17
§ Skolans räkenskaper och
styrelsens förvaltaing skaU för varje år granskas av därtill utsedda revisorer,
av vilka en skall ha för uppdraget lämplig utbildning.

De
studerande

18
§ Riktiinjer för antagnmg av staderande vid folkhögskola faststäUes av skolans
styrelse efter hörande av lärarrådet och kursrådet. Om ej annat följer av andra
eller tredje stycket skaU sökande för att antagas till kurs fylla minst 18 år
under det kalenderår kursen börjar.

Styrelsen
får, om särskUda skäl föreligger för varje enskilt fall, som studerande till
kurs om minst 15 veckors längd antaga sökande som är yngre än som följer av
första stycket men som har fyllt 16 år, under förutsättaing att antalet sådana
studerande ej överstiger tio procent av antalet studerande i kurser om minst 15
veckors längd. Även till kortare kurs kan studerande som fyllt 16 år antagas
efter medgivande av skolöverstyrelsen.

Styrelsen
får som studerande till kurs om högst tre veckors längd antaga sökande som har
fyllt 14 år under fömtsättning att kursen dels är förlagd i huvudsak till
skolans egna lokaler och dels anordnas i samarbete med barn- och
ungdomsorganisation.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 62

19 §
Studerande har rätt att erhålla intyg om innehållet i genomgång

en kurs.

Om
styrelsen beslutar att studieomdöme skall ges för kurs om minst 15 veckor har
studerande rätt att efter sådan kurs få elt sammanfattande studieomdöme
avseende hans förmåga att bedriva fortsatta studier. Studieomdöme avges av
lärarrådet. Som studieomdöme får endast användas något av uttrycken Mindre
god, God, Mycket god eller Utmärkt.

20 §
Om lärarrådet finner anledning till allvarlig anmärkning mot

studerande kan rådet efter hörande av kursrådet tilldela den studerande

varning.

Vinns
ej syftet med varningen eller kan den studerandes uppförande antagas inverka
skadligt på andra studerande eller föreUgger andra särskilda skäl, får den
studerande förvisas från skolan för viss tid. Sådan fråga avgöres av skolans
styrelse efter hörande av lärarrådet och kursrådet.

I
ärende som förvisning skall styrelsen se tiU att utredning finns som allsidigt
kartlägger de omständigheter, som är av betydelse för ärendets bedömning.
Utredningen skaU inledas utan dröjsmål och genomföras så skyndsamt som möjligt.
Den studerande och, i fråga om studerande som ej fyllt 18 år, dennes målsman
skall erhåUa tillfälle att ta del av utredningen och inkomma med yttrande till
styrelsen. Den studerande skall därvid beredas möjlighet att inför styrelsen
låta sig biträdas av studerandeorganisation eUer enskUd person.

Har
åtal väckts mot den studerande, får han ej förvisas på grund av gämingen med
mindre han erkänt denna eller befunnits skyldig genom dom som vunnit laga
kraft.

21 §
För studerande i kurs som omfattar minst 15 veckor anordnar

huvudmannen hälsovård. Det åligger sådan studerande att underkasta

sig hälsovården. Den studerande får kostnadsfritt anlita hälsovården.

Personal

Inledande
bestämmelser

22
§ Vid folkhögskola är anställda
rektor som skolledare samt lärare och annan erforderlig personal.

23
§ Kommunaltjänstemannalagen
(1965: 275) skall tillämpas på anställd vid folkhögskola med enskUd huvudman.

Stadgan
(1965: 602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl. skall, med undantag för
bestämmelsema i 710 a §§ om tjänstetillsättning m. m., och i övrigt på sätt som
följer av denna förordning tillämpas på rektor och lärare vid folkhögskola.

24 §
Bestämmelserna i 14 kap. 25 § skolförordningen (1971: 235) om

tjänstgöringsbetyg och intyg äger motsvarande tillämpning vid folkhög

skola.

Skolledare

25 §
Vid folkhögskola finns en ordinarie tjänst som rektor.

Behörig
till tjänst som rektor är den som är behörig till ordinarie tjänst som lärare
vid folkhögskola.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 63

Om
rektorstjänsten avser skola med internat fordras tidigare tjänstgöring vid
folkhögskola med intematverksamhet eller motsvarande erfarenheter under minst
ett år.

Skolöverstyrelsen
får om särskilda skäl föreligger medge undanlag från kraven i andra eller
tredje stycket.

26 §
Rektor skall inför styrelsen ansvara för skolans verksamhet,

leda arbetet vid skolan samt deltaga i skolans pedagogiska arbete. Styrel

sen fastställer omfattningen av rektors medverkan i det pedagogiska

arbetet.

Rektor
skall i sitt arbete aktivt verka för skolans utveckling genom att främja
pedagogisk utvecklingsverksamhet och skolans anpassning efler skiftande sociala
och pedagogiska behov.

27 §
Rektor får fullgöra del av sin tjänst som ledare för allmän stu

diecirkel eller universitetscirkel som avses i förordningen (1963: 463)

om statsbidrag till det fria och friviUiga folkbildningsarbetet. Rektor får

vidare i sin tjänst inräkna tjänstgöring vid kurs som avses i förord

ningen (1970: 272) om statsbidrag till löntagarorganisationernas centrala

kursverksamhet.

Lärare

28 §
/ folkhögskola anställs lärare som ordinarie, exlra ordinarie eller

extra, om ej annat anges särskUt. Dessutom får lärare anställas som

timlärare eller pensionsavgången lärare.

I
StäUet för anställning som extra ordinarie eller extra får lärare välja
anställning som timlärare.

29 §
Den som är behörig till extra ordinarie tjänst som lärare skall,

om ej annat anges särskilt, förordnas på sådan tjänst under viUkor dels

att anställningen avser minst halv tjänstgöring, dels att tjänstgöringen

kan beräknas vara minst 15 veckor i följd.

Har
behörig lärare anställts med minst halv tjänstgöring under kortare tid än 15
veckor och erhåUer han vid skolan fortsalt anställning med minst halv
tjänstgöring, så att anställningstiden sammanlagt uppgår till minst 15 veckor
i följd, skall han anses som extra ordinarie under hela anställningstiden.

Första
stycket gäller ej, om läraren valt anställning som timlärare.

30
§ Exlra tjänst som lärare
skall omfatta minst halv Ijänslgöring,

31
§ Ordinarie tjänst som lärare
inrättas av skolöverstyrelsen enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Styrelsen
beslutar om antalet icke-ordinarie tjänster i den omfattning som verksamheten
kräver.

32 §
I lärares tjänst ingår undervisning samt socialpedagogiska, ad

ministrativa och andra uppgifter.

Lärare
är skyldig att fullgöra de uppgifter som tiUdelas honom med stöd av denna
förordning, skolans reglemente eller anvisningar utfärdade av
skolöverstyrelsen.

Lärare
är skyldig att biträda vid läraratbildnmg som är förlagd till skolan.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 64

33
§ Lärare får fullgöra del av
sui tjänst som ledare vid allmän studiecirkel eller universiletscirkel som
avses i förordningen (1963: 463) om statsbidrag till det fria och friviUiga
folkbildningsarbetet. Lärare får vidare i sin tjänst inräkna tjänstgöring vid
kurs som avses i förordningen (1970: 272) om statsbidrag till
löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet.

34
§ I lärartjänst får ingå
fyllnadstjänstgöring

vid
vuxenutbildning som avses i förordningen (1971: 424) om kommunal och statlig
vuxenutbildning, om läraren godtar sådan tjänstgöring, samt,

vid
annan slallig eller statsunderstödd läroanstalt, vid vilken lärarens
avlöningsförmåner fastställs under medverkan av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer, om läraren godtar sådan tjänstgöring och länsskolnämnden
lämnar sitt medgivande.

Beslämmelsema
om fyllnadstjänstgöring i 14 kap. 1618 och 21 §§ skolförordningen (1971:235)
äger motsvarande tiUämpning på lärare vid folkhögskola.

35 §
Lärare får åläggas tjänstgöring under högst 42 veckor under ett

år.

Behörighetsvillkor

36 §
För behörighet till ordinarie eller extra ordinarie tjänst som

lärare vid folkhögskola krävs att den sökande uppfyller de villkor som

anges i följande tre punkter, nämligen

1,
att han har avlagt filosofie
kandidatexamen enligt kungörelsen {1969: 50) om utbildning vid de filosofiska
fakulteterna eller genom annan utbildning eller genom verksamhet i
folkbildnings- eller folkrörelsearbete eller på annat sätt skaffat sig
kunskaper och färdigheter som är tillräckliga för tjänsten,

2,
alt han har avlagt examen på
ämneslärarlinjen vid lärarhögskola enligt förordningen (1968: 318) om
lärarhögskolorna eller på annat sätt skaffat sig motsvarande pedagogisk
utbildning,

3,
att han med fuU tjänstgöring
har tjänstgjort som lärare under minst två år, varav minst 30 veckor vid
folkhögskola,

ViUkoren
enligt första stycket 2 och 3 är att anse som uppfyllda av sökande som med full
tjänstgöring har tjänstgjort som lärare under minst fyra år, varav vid
folkhögskola minst 20 veckor i följd före den 1 januari 1971.

37
§ För behörighet till extra
tjänst som lärare vid folkhögskola krävs att den sökande uppfyUer det viUkor
som anges i 36 § första stycket 1.

38
§ Styrelsen för folkhögskola
prövar de sökandes behörighet enligt 36 och 37 §§.

Skolöverstyrelsen
får, om synnerUga skäl föreUgger, medge undantag från villkoret i 36 § första
stycket 2.

Tillsättning
av tjänst som rektor eller lärare m. m.

39 §
Styrelsen tiUsätter tjänst med hänsyn tiU de sökandes lämplig

het i fråga om insikter, erfarenheter och för tjänsten erforderliga egen-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 65

skaper.
Vid tiUsättning av tjänst skaU lärarrådels yttrande först ha inhämtats,

40 §
Ledig ordinarie tjänst som rektor eller lärare skall tUlsättas

snarast möjhgt.

Styrelsen
beslutar efter förslag av rektor vilka ämnesområden ledig tjänst företrädesvis
skaU omfatta eller för rektorsljänst om den ej skall hänföras till visst
ämnesområde,

41
§ Ordinarie tjänst som rektor
eller lärare skall av styrelsen kungöras ledig i Post- och Inrikes Tidningar
med föreläggande om tre veckors ansökningstid, räknat från dagen för
kungörandet. I kungörelsen anges de ämnesområden tjänsten företrädesvis
omfattar och om uppfyllande av särskilda villkor ger företräde tiU tjänsten.

42
§ Sökande till ordinarie tjänst
som rektor eUer lärare skall inkomma med styrkt meritförteckning, betyg över
föreskrivna examina, prov och kurser eller andra motsvarande handlingar som
visar den sökandes behörighet, betyg eller intyg över lärartjänstgöring, intyg
för anställnings- och utbUdningssökande samt uppgift om de övriga omständigheter
som sökanden önskar åberopa.

43
§ Ordinarie tjänst som rektor
eller lärare tillsattes av styrelsen genom förordnande tills vidare.

Tillkännagivande
av styrelsens beslut angående tillsättning av ordinarie tjänst som rektor
eller lärare skall snarast möjligt införas i Post-och Inrikes Tidningar.
Skolöverstyrelsen skall undertätlas om beslulel,

44 §
Finns ingen behörig sökande skall tjänsten så snart ske kan ånyo

kungöras ledig.

Styrelsen
får besluta att tjänsten även i andra fall än som anges i första stycket skaU
kungöras ledig på nytt.

När
tjänst kungörs ledig på nytt anses den som sökt tjänsten vid det föregående
tillfäUet och ej återkallat sin ansökan kvarstå som sökande. Sådan sökande
skall av styrelsen underrättas om beslut enligt andra stycket i samband med det
fömyade kungörandet.

45 §
Tjänst som icke-ordinarie lärare tillsättes av styrelsen genom

förordnande.

Förordnande
för extra ordinarie lärare meddelas att gälla tills vidare om anställningen
avser tjänstgöring under minst 15 veckor, saml med iakttaganden av reglerna i
29 § tills vidare för viss tid om anställningen avser tjänstgöring under
kortare tid än 15 veckor.

Förordnande
som extra lärare meddelas att gälla tills vidare om anställningen avser
tjänstgöring under minst 15 veckor och läraren är behörig, I annat fall
meddelas förordnande att gälla tUls vidare för viss tid, dock längst för viss
kurs.

Förordnande
för timlärare och pensionsavgången lärare meddelas att gälla tills vidare, dock
längst för viss kurs.

46 §
Till icke-ordinarie tjänst som lärare kommer i första hand i fråga

den som är behörig som lärare för tjänsten. Står sådan lärare ej till för

fogande får annan lärare förordnas på extra tjänst.

5
Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 55

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 66

Ledighet,
vikariat och anstäUnings upphörande m. m.

47
§ Ordinarie och sådan
icke-ordinarie lärare som har förordnats tills vidare åtnjuter ledighet under
den tid av året, under vilken han ej har tjänstgöringsskyldighet,

48
§ Tjänstledighet för rektor och
lärare saml förläggning av semester för rektor beslutas av styrelsen,

49
§ Vid ledighet för rektor under
längre tid än en dag kan styrelsen förordna vikarie på tjänsten som rektor.

Skolöverstyrelsen
skall underrättas om beslut som avses i första stycket om vikariatet omfattar
mer än två månader, I fråga om långtidsvikariat finns bestämmelser i 11 §
stadgan (1965: 602) om vissa tjänstemän hos kommuner m, fl.

Vid
ledighet för lärare anställer styrelsen icke-ordinarie lärare i den mån det
behövs för verksamheten. Vid tillfälligt förfall för lärare uppe-hålles
verksamheten på sätt rektor beslämmer.

50 §
I frågor om disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan eller av

stängning enUgt 18, 22, 24 a eller 25 § stadgan (1965: 602) om vissa

tjänstemän hos kommuner m. fl. beslular styrelsen.

Fråga
om läkarundersökning och avstängning enligt 26 § nämnda stadga prövas av
skolöverstyrelsen.

Besvär
m. m.

51 §
Talan mot styrelsens beslut på grund av föreskrift i denna för

ordning föres hos skolöverstyrelsen genom besvär, då beslulel rör

a)
tillsättning av tjänst som
rektor eller lärare,

b)
tjänstledighet för rektor eller
lärare eller semester för rektor,

c)
förvisning av studerande från
skolan,

52 §
Besvär över beslut som avses i 51 § anföres genom atl besvärs

handlingen tillställs skolöverstyrelsen, I besvärshandlingen skall anges

det beslut som överklagas.

Om
ej annat följer av tredje stycket, skall besvärshandlingen ha kommit in inom
tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.

I
fråga om sådant beslut om tjänstetillsättning eller sådant beslut att icke
tiUsätta tjänst som tiUkännages genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar
räknas besvärstiden från den dag kungörandet skedde. Detsamma gäller beslut om
långtidsvikariat som tillsättes i samma ordning som tjänsten.

Besvär
som ej anförts i rätt lid upptas ej till prövning. Har besvärshandlingen före
besvärstidens utgång kommit in till folkhögskolan, skall besvären ändå upptagas
lill prövning,

53 §
Talan mot skolöverstyrelsens beslut i ärende om förvisning av

studerande från skolan föres hos kammarrätten genom besvär.

Talan
mot skolöverstyrelsens beslut i annat ärende enligt denna förordning eller
enligt bestämmelse som avses i förordningen föres hos regeringen genom besvär.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 67

54
§ Alt rätlen att föra talan mot arbetsgivares beslut kan vara inskränkt följer
av lagen (1965: 276) om inskränkning i rätlen att föra talan mol offenllig
arbetsgivares beslut.

Denna
förordning föreslås av ulredningen träda i kraft den 1 juli 1977.

3
Remissyttranden

3.1
AUmänna synpunkter

De
flesta remissinstanser har i sina yttranden över folkhögskoleutredningens
förslag tagit upp vissa övergripande frågor. Ett flertal har i huvudsak
anslutit sig till den av utredningen angivna målsättningen för folkhögskolan,
nämligen att den i lika hög grad skall främja elevernas personliga och sociala
utveckling som att ge dem de kunskaper de behöver. Till dem som anser detta
hör brottsförebyggande rådet, statskontoret, SÖ, statens kulturråd, statens
ungdomsråd, AMS, SIV, SSK, LUT 74, folkbildningsutredningen, LO, SACO/SR,
Svenska kommunförbundet, CUF, SSU, RIO, Sveriges riksidrottsförbund, Sveriges
frikyrkoråd, ABF, Folkuniversitetet, Frikyrkliga studieförbundet. Vuxenskolan,
Sten-sunds folkhögskola och LRF.

Vissa
allmänna synpunkter i övrigt på förslagen i betänkandet redovisas i det
följande.

Brottsförebyggande
rådet framhåUer att kriminalvårdsklienter kan ha vissa svårigheter att utnyttja
de möjligheter till studiesocialt stöd som finns i dag. Det nuvarande stödet är
förbehållet elever som förlorar arbetsinkomst, ersättning från
arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd. Vidare är det uppenbart
att flertalet känner ett stort motstånd mol att genom studielån skuldsätta sig,
då de inte vet om de kommer att kunna få ett arbete, som ger dem möjlighet att
återbetala studiemedel. Många har dessutom redan betydande skulder av annan
karaktär, Ar-bctsmarknadsutbildningsbidrag kan knappast heller komma i fråga.
Eleverna hänvisas då till att ansöka om socialhjälp vilket inte är en helt
tillfredsställande lösning. Rådet vUl därför påtala nödvändigheten av att
studiefinansieringen löses på ett lämpligt sätt för deltagare i folkhögskolekurser
av denna typ.

Socialstyrelsen
vill fästa uppmärksamheten på den positiva inverkan som studier vid folkhögskola
erfarenhetsmässigt har på handikappade elever. Ökningen av antalet fysiskt och
psykiskt handikappade elever vid folkhögskolor under åren 19651974 visar på
ett otillfredsställt behov av utbildning för dessa grupper.

Statskontoret
viU vad gäUer folkbUdningsområdet fästa uppmärksamheten på det uppdrag som
utredningen om vissa folkbUdningsfrågor (U 1975: 19) har atl verkstäUa. Dess
resultat kan i hög grad komma att på-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 68

verka
vUlkoren för folkhögskolans samarbete med studieförbunden.
Folkhögskoleutredningens förslag i fråga om samarbetsformer innebär närmast
vissa organisatoriska och tekniska lösningar anpassade till en given
efterfrågenivå.

RRV
finner det i likhet med utredningen önskvärt att det finns ett komplement till
och i vissa fall även en ersättning för det allmänna utbildningsväsendet, som
trots alla reformer inte gäma kan fömtse och tillfredsställa alla upptänkliga
krav på en effektiv och rättvis fördelning av utbildningsresurserna..

Därmed
följer emellertid också att det är svårt atl lösa frågan om folkhögskolans
organisalion och finansiering separat; den måste bedömas i sitt sammanhang med
all annan utbUdning som samhäUet erbjuder. Även om en så övergripande analys
varken varit utredningens uppgift eller ambition, vill RRV framhåUa, att ett
samlat grepp på det ickeobligatoriska UtbUdningsväsendet är väsentlig för
beslut som gäUer folkhögskolans användning av resurser.

UtbUdningssystemet
är i hög grad interdependent; ett ingrepp i en av dess delar får ofta konsekvenser
i hela systemet. Innan beslut fattas om folkhögskolans framtida organisation m.
m. är det därför, erdigt RRV:s mening, önskvärt att få ytterUgare belyst såväl
samhäUsekonomiska och statsfinansieUa konsekvenser av alternativa sätt att
utforma vuxenutbUdningen (inkl, gynmasieskolan) som oUka möjligheter att
samordna kursutbud och genomföra andra former av samplanering,

SÖ
behandlar i sitt remissyttrande huvudsakligen sådana förslag där SÖ har en från
utredningen avvikande mening. När SÖ i yttrandet mera undantagsvis tar upp
sådana förslag, som verket tiUstyrker, sker detta främst för att ytterUgare
betona vikten av utredningens synpunkter.

Även
om folkhögskolans insatser inte är bundna till det nuvarande skedet med stora
grupper korttidsutbUdade bör dessa enligt SÖ i likhet med vad som gäUer inom
annan VuxenutbUdning utgöra en prio-rUerad målgrapp. Också senare, då det nya
skolsystemets effekter nått fullt genomslag, kommer behovet av folkhögskolans
insatser i återkommande UtbUdnmg med säkerhet att kvarstå och på vissa områden
öka.

SIV
framhåUer att folkhögskolan är en okänd skolform för invandrare från flertalet
länder. För att man skaU kunna rekrytera invandrare till skolorna i önskvärd
utsträckning krävs därför särskUda informationsinsatser på invandrarspråk.
Sådan information bör av kostnadsskäl kunna utformas centralt, förslagsvis mom
SÖ, och kompletteras med information om den enskUda skolans specieUa mriktnmg.

För
handikapputredningen är det en viktig utgångspunkt att all verksamhet i samhäUet
skall vara tUlgänglig för aUa. Härav följer att inom varje verksamhet skaU
vidtas de åtgärder som är behövUga för att handikappade skaU kunna delta.
Dessa åtgärder är en nödvändig del av verksamheten. Kostnaden för dem är lika
ofrånkomUg som kostnaden

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:55 69

för
andra delar av verksamheten. Denna syn gäUer naturligtvis också folkhögskolan,

SSK
delar folkhögskoleutredningens uppfattning att det finns behov av en allsidig
VuxenutbUdning som utgår från de studerandes situation och erbjuder studier för
arbelsUv och personlig utveckling. Folkhögskolan bör även för framtiden ha
stora möjligheter att tiUgodose en del av dessa behov, under fömtsättning att
de enskUda skolorna ges tiUräcklig frihet vid verksamhetens uppläggning och
genomförande.

TCO
anser bl. a. att folkhögskolan måste ges en betydande roU i den pågående
satsningen på vuxenutbildning och återkommande utbildning. Folkhögskolorna bör
utvecklas tiU regionala centra för vuxenutbildning och vuxenpedagogik.
Intematformen har stort värde. Folkhögskolan bör även i fortsättningen göra
särskilda insatser för handikappade och ungdom med problem.

Landstingsförbundet
som delar utredningens ståndpunkt att en stor del av ansvaret för utformningen
av folkhögskolans verksamhet bör läggas på de enskilda skolornas styrelser,
tar inte upp sådana lämplighels-frågor pedagogiska och andra som skolorna
själva bör avgöra. Yttrandet begränsas till den del av verksamheten som enligt
förslaget kommer alt styras utifrån.

SFEF
anser att folkhögskoleutredningen under sitt arbete har brottats med
svårigheten att lämna förslag inom mycket snäva ekonomiska ramar. Utredningen
kan därför inte vara rätt instans att vända sig tUl med synpunkter på de olika
förslagens omfattning, i kostaadshänseende. Trots att SFEF i detta remissvar
tar hänsyn tiU dessa realiteter vill SFEF djupt beklaga att statsmaktema inte
är villiga tiU större ekonomiska satsningar på folkhögskolan, än vad
direktiven ger vid handen.

Utredningens
arbete har enligt SFEF:s uppfattning, under nämnda direktiv, tUl stor del
blivit att kartlägga folkhögskolans verksamhet och att anpassa förordningar och
liknande till en på skoloma, genom självständig utveckling, rådande praxis,

DHR
erinrar om att det i dag finns alternativa utbildningsmöjligheter även för
handikappade. Fortfarande är dock den utbUdningsform som folkhögskoloma
erbjuder i vissa situationer oöverträfflig. Folkhögskolan anpassar innehåU och
metoder efter elevernas behov och förutsättningar. Undervisningen byggs upp
med utgångspunkt från den situation kursdeltagaren befinner sig i. DHR vUl
därför slå vakt om den unika utbildningsinstitution som folkhögskolan
representerar.

Riksförbundet
Finska föreningar i Sverige instämmer i betänkandets förslag att Finska
folkhögskolans verksamhet bör fortsätta, utvidgas och vidareutvecklas.
Folkhögskolan är en viktig utbildningstillgång också för invandrarna, när dess
verksamhet tar hänsyn till invandrarens språkliga och kulturella bakgrand och
överhuvudtaget till beaktandet av invandrarnas behov. Folkhögskoleutredningens
betänkande är ytterst positivt

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 70

från
invandrarens synpunkt. Riksförbundet vill emellertid framhålla det faktum att
en riktlinje vid det praktiska genomförandet av utredningens förslag alltid bör
vara invandrarens reella möjlighet tUl medinflytande överallt där invandrare
undervisas.

SHIO
vill uttrycka sin tUlfredsstäUelse med den markering, som folkhögskoleutredningen
gör av värdet av folkhögskolans frihet och möjlighet att själv utforma sin
verksamhet. Med hänsyn tUl framväxten av nya utbildningsalternativ för vuxna
medborgare är det angeläget att accentuera folkhögskolans egenart.

Enligt
Nykterhetsrörelsens landsförbunds mening är det nödvändigt att i riktlinjer och
villkor för den svenska folkhögskolan klart och entydigt utsäga, att denna
skola slår i det demokratiska samhällets tjänst, att den skall förmedla, hävda
och främja de grundläggande värderingar som vårt samhäUe bygger på. En sådan
ideologisk medvetenhet om demokratin som ett värde att ständigt på nytt
erövra, att försvara och att kämpa för utgör den gemensamma profilen för svensk
folkhögskola, oavsett om den enskilda skolan genom direkt anknytning tiU någon
folkrörelse eller i annat avseende dessutom profilerar sig på ett mera
speciellt sätt.

Sveriges
frikyrkoråd anser det vara av avgörande betydelse att resurser och bidrag för
folkhögskolan tUlåts utvecklas i takt med behov och faktiska kostnader. Det
blir sedan folkhögskolans sak att inom samhällets totala ramar för utbUdning
genom pedagogisk utveckling och faktisk betydelse hävda sin roll och ställning.
Detta så mycket mer som utredningen icke inriktat sig på att i detalj reglera
folkhögskolans arbete utan vill ge den en fri möjlighet att själv utveckla
metoder och arbetssätt.

ABF
betraktar folkhögskolan som en omislUg gren av svenskt folkbildningsarbete.
Det innebär, enligt ABF:s mening, att folkhögskolan skall ha reella
förutsättningar att utvecklas i samverkan och harmoni med övrigt
folkbUdningsarbete och att dess självständighet och särart i förhållande tUl
det allmänna skolväsendet skall garanteras. Författningar och bidragsvUlkor
får inte utformas så att folkbildningskaraktä-ren äventyras. Skolans styrelse,
personal och elever skaU i betydande utsträckning tiUsammans bära ansvaret för
verksamheten och fritt från läroplaner och detaljbestämmelser forma
skolarbetets inriktning, iimehåU och arbetsformer.

Svenska
hemslöjdsföreningarnas riksförbund betonar att den hantverksliga UtbUdningen
vid Sätergläntan kan ses som ett bidrag till allsidigheten i
kulturutveckluigen. TiU detta skaU läggas den möjlighet tUl förvärvsverksamhet
som utbildningen kan ge mdividen. Mot bl. a. denna bakgrund ser riksförbundet
att frågan om Sätergläntans inlemmande i den svenska folkhögskolan snarast bör
prövas. Skolans inriktning inne-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 71

bär
givetvis att vissa generella bestämmelser exempelvis i fråga om lärarkompetens,
måste lösas separat.

De
blindas förening framhåller att folkhögskoleutredningen öppnar nya vägar för
olika typer av kurser vilket kan få tUl följd att allt fler synskadade kommer
att kunna få sitt behov av bildning tillgodosett på folkhögskolan. Genom
föreningens stora satsning på medlems- och funktionärsskolning har samarbetet
med folkhögskolan intensifierats. Det kan därmed förutsättas att en kraftigt
ökad tiUströmning av synskadade elever kommer alt ske tUl folkhögskolan de
närmaste åren vilket ställer krav på välutrustade skolor.

Riksförbundet
för utvecklingsstörda barn har intresse i vad som anförs i betänkandet om
fritidsledarutbildning vid folkhögskolor. Ty fritidsverksamheten för
förståndshandikappade befinner sig i stark utveckling. Den tillgodoser inte på
långt när hela behovet, och bristen på kunniga fritidsledare är stor. Vad
förbundet här vUI anmärka på är att det inte sägs något i betänkandet om att
fritidsledare behöver få kunskaper om utvecklingsstörning och andra handikapp.
Förbundet kräver att della behov beaktas.

3.2
Mål och verksamhetsformer

Flera
av remissinsianserna har i sina yttranden över folkhögskoleutredningens
förslag tagit upp de övergripande målfrågorna. Utredningens förslag att
målparagrafen i folkhögskoleförordningen skall inledas med att folkhögskolans
mål är att tillgodose behov av bildning och utbildning hos enskilda grupper,
organisationer och samhälle tillstyrks av bl. a. SSU, Sveriges riksidrottsförbund,
Vuxenskolan och Pensionärernas riksorganisation. SSU understryker den senare
delen av målbeskrivningen, att verksainheten vid folkhögskola skaU stärka vUjan
och förmågan att i solidaritet med andra aktivt påverka arbetsliv och samhälle.

Ett
antal remissinstanser redovisar en annan uppfattning än utredningen i denna
fråga. SÖ yrkar att den inledande meningen i den föreslagna förordningens 1 §
skaU ha följande lydelse: Folkhögskolan har till uppgift att främja allmän
medborgerlig bUdning. Liknande synpunkter på den inledande meningen redovisar
även folkbildningsutredningen, RIO, SHIO, EFS och Stensunds folkhögskola.

SACO/SR
finner det tveksamt om utredningens förslag till målformulering på något sätt
bättre definierar folkhögskolans mål i förhåUande till andra
vuxenutbildningsformer än den målbeskrivning som nu gäller. EnUgt LRF:s mening
är det inget i den föreslagna nya beskrivningen av arbetsområdet som egentUgen
strider mot innebörden i begreppet aUmän medborgerlig bildning.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 72

ABF
ställer sig starkt tveksam till vaga formuleringar i frågor som rör
gränsdragning och arbetsfördelning mellan olika utbildningsanordnare.
Utredningens förslag kan enligt ABF i realiteten leda tiU att andra skolformer,
t. ex. kommunal VuxenutbUdning och högskola, tränger in på områden som
traditionellt hör till folkhögskolan, likaväl som folkhögskolan kan frestas ge
sig i kast med utbUdningsuppgifter som inte kan karakteriseras som folkbUdningsverksamhet.
ABF förordar en klarare och entydigare avgränsning av folkhögskolans
arbetsområde.

SFHL
fäster, mot bakgrund av att folkhögskolan tiUerkänns så stor frUiet i sin
verksamhet, största vikt vid formuleringen av hela målparagrafen. En lösligt
formulerad målangivelse öppnar fältet för en utveckling som ingen kan Önska,
Det kan leda till att folkhögskolan utaytljas som en statsbidragsresurs för
kurser som inte bör ingå i folkhögskolans verksamhet. Bortsett från den
inledande och därmed övergripande meningen är den föreslagna målparagrafens
formulering i stort sett bra. SFHL och SFEF vUl att målparagrafen skall ha
följande lydelse.

Folkhögskolan
har att ge och främja allmän medborgerlig bildning.

Verksamheten
skall till innehåll och form vara sådan att den

ökar
individens medvetenhet om sina egna och omvärldens villkor,

vidgar
förmågan att känna och uppleva,

utvecklar
kritiskt omdöme, självständighet och samarbetsförmåga,

ökar
individens möjligheter att vara skapande och

stärker
viljan och förmågan att i solidaritet med andra aktivt påverka

arbetsliv
och samhälle.

Inom
ramen för dessa syften kan studierna också ge yrkesimiktade kunskaper och
färdigheter.

SFHL
anser att den typ av yrkesinriktad utbildning som målparagrafen ger möjlighet
till måste, som utredningen också framhåller, i första hand gälla
fritidssektorn, folkrörelsemas verksamhet och vissa funktioner på
kulturområdet. Liknande synpunkter anförs av SFEF.

Bl.
a, SÖ, statens kulturråd, folkbildningsutredningen, LO, Svenska kommunförbundet.
Nykterhetsrörelsens landsförbund. Svenska kyrkans utbildningsnämnd, Sveriges
frikyrkoråd, länsbildningsförbundet i Gävleborgs län och LRF delar i huvudsak
utredningens uppfattning att folkhögskolan bör kunna bedriva viss yrkesutbildning
och yrkesfortbildning, exempelvis för verksamhet inom fritidssektorn, inom
folkrörelserna och för vissa funktioner på kulturområdet. SÖ, statens
kulturråd, folkbildningsutredningen, ABF och FRIO delar även utredningens
mening att stor återhållsamhet skall visas då det gäUer kurser som uppges ge
behörighet för visst yrke. FRIO anser att det i dagens läge finns ett överskott
på utbildningsanstalter i Sverige som handhar fritidsledaratbildning. De ramar
som uppsattes i SÖ:s ungdomsledaratredning anser FRIO fortfarande vara överensstämmande
med behovet av utbildade fritidsledare. ABF anser alt yrkesutbUdning för
uppgifter inom folkrörelseorganisationer bör an-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 73

ordnas
av folkhögskola endast om den planeras och genomförs i samförstånd och samverkan
med resp. organisationer. Liknande synpunkter förs fram även av LO.

Något
annorlunda eller tveksamma synpunkter redovisar socialstyrelsen, statskontoret
och SACO/SR.

Socialstyrelsen
anser att den grundutbildning för verksamhet inom socialvård eller hälso- och
sjukvård som anordnas inom folkhögskolans ram bör i motsats tUl annan
utbildningsverksamhet inom denna skolform följa centralt fastställda
läroplaner. Härav följer att vissa ämnen måste bli obligatoriska.

Statskontoret
framhåller att folkhögskolans engagemang i direkt yrkesinriktad utbildning bör
bedömas från skola till skola i varje särskilt fall och därvid betraktas som
ett komplement till samhällets reguljära utbildningsutbud. Denna bedömning bör
lämpligen göras av SÖ.

SACO/SR
betonar vikten av återhållsamhet då det gäller direkt yrkesinriktad utbildning
inom folkhögskolan. Den nya högskolan kommer exempelvis att erbjuda
yrkesutbildning i kulturkommunikation, varför en gränsdragning bör ske för att
undvika dubbleringar.

Ett
flertal remissinstanser har berört utredningens prövning av folkhögskolans
förhållande till andra vuxenutbildningsformer, däribland UKA, SÖ, AMS,
folkbildningsutredningen, SACO/SR, SFHL, SAF, Svenska kommunförbundet,
Land.s-tingsförbundet, SHIO, Nykterhetsrörelsens landsförbund och länsbildningsförbunden
i Gävleborgs och Värmlands län.

UKÄ
anser att folkhögskolan bör kunna spela en viktig roll i det totala utbudet av
vuxenutbildning, SÖ framhåller att det är motiverat att SÖ infordrar uppgifter
om undervisningens organisation från folkhögskolor som önskar etablera
verksamhet i form av s. k. dagfolkhögskolor på orter där redan kommunal
vuxenutbildning finns. Därvid bör skolorna presentera planerat innehåll i de
föreslagna kursema, så att det blir möjligt att bedöma i vilken omfattning
kursema är verkliga alternativ tiU den kommunala vuxenutbildningens kurser. En
sådan variation bör vara ett villkor för etablering av folkhögskoleverksamhet i
tätorter där kommunal VuxenutbUdning anordnas. SÖ anser vidare alt om en folkhögskola
har viss utbildningskapacitet i reserv torde arbetsmarknadsutbildning av
karaktären teoretiska preparandkurser samt mindre resurskrävande
påbyggnadsutbildningar kunna anordnas, AMS framhåller att eftersom många
människor behöver utbildning kombinerad med hjälp till en social anpassning kan
man förutsätta att folkhögskolan även fortsättningsvis kommer att spela en
betydelsefull roll inom arbetsmarknadsutbildningen. För ett tUlfredsställande
resultat i de enskilda fallen krävs atl skolorna har ett nära samarbele med
arbetsför-medUngen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 74

Möjligheten
att anlita folkhögskolorna inom arbetsmarlcnadsutbild-ningen beror på om
skolorna kan tillgodose de specieUa krav som föranleds av elevernas situation.
Etl flexibelt kursutbud och en omläggning till fler intagningstillfällen, helst
successiv intagning, skulle öka folkhögskolornas användbarhet inom
arbetsmarknadsutbildningen.

Folkbildningsutredningen
anser att förekomsten av olika vuxenutbildningsformer är berättigad, dock under
förutsättning att varje form i utbudet och genomförandet av kurser utvecklar
och hävdar sin egenart. Folkbildningsutredningen anser därför att dess
gränsdragningsstudier kan leda till synpunkler på samråd och precisering av
innehållet i olika ulbildningsanordnares kursutbud, för att dubbleringar av
utbildning skall undvikas. Genom möjligheten att anordna dels externatkurser
på annan ort, s. k, dagfolkhögskolor, dels deitidsstudier kan även
folkhögskolan komma att beröras.

SACO/SR
anser att folkhögskolans kurser skaU kunna uppfattas som ett klart urskiljbart,
annorlunda alternativ till annan vuxenutbildning, präglat av den speciella
studiesituation som folkhögskolan erbjuder. I dag torde del emellertid vara så,
att den verksamhet som allt fler folkhögskolor bedriver i form av
externatkurser i tätorter i många fall måste ses som en dubblering av
utbildningsinsatserna, en konkurrent till den kommunala vuxenutbildningen. På
de platser där en väl utbyggd kommunal VuxenutbUdning finns, kan det
ifrågasättas om dagfolkhögskolan, då det gäller utbildning i allmänna ämnen för
vuxna på grundskolenivå, verkligen uppfattas som ett annorlunda altemativ. SFHL
konstaterar att folkhögskolan med sin friare kursuppläggning och ofta mjukare
mUjö för många vuxna är ett lämpligare alternativ än andra
vuxenutbildningsformer. Det kan därför vara motiverat att starta nya
externalkurser även på orter där andra former av vuxenutbildning redan är i
verksamhet. Att en sådan nyetablering skaU föregås av samråd med de andra
arrangörerna av vuxenutbildning på orten är helt naturligt, liksom att samråd
bör ske om andra startar verksamhet på ort med folkhögskola, SAF finner det
angeläget att folkhögskolan utnyttjas för förberedande teoretisk utbUdning
inom arbetsmarknadsutbildningen. Detta bör dock endast gäUa förberedelser för
sådan yrkesutbildning som faller inom folkhögskolans kompetensområde. Liknande
synpunkter framför även Svenska kommunförbundet. Förbundet ställer sig dock
tveksamt till att folkhögskolan anordnar långa externatkurser i allmänna ämnen
på orter där exempelvis den kommunala vuxenutbildningen erbjuder motsvarande
utbildning. Ett sådant förhållande kommer, enligt förbundet, att innebära en
onödig och kostsam dubblering av kursutbudet. Landstingsförbundet anser att om
man skall kunna utnyttja den tillgång som folkhögskolan är på ett effektivt
sätt krävs att kommunal vuxenutbildning, arbetsmarknadsutbildning och i viss
omfattning den utbildning som erbjuds av studieförbunden blir föremål för en

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 55 75

ökad
samplanering. SHIO anser att folkhögskolorna bör ha samma status och i
huvudsak samma arbetsvillkor som arbetsmarknadsutbildningen och den kommunala
vuxenutbildningen. Genom sina fria undervisningsformer bör folkhögskolan få
möjlighet att spela en större roll vid vuxnas fortbildning och omskolning.
Nykterhetsrörelsens landsförbund anser i likhet med flera andra
remissinstanser att folkhögskolan bör kunna utnyttjas inom
arbetsmarknadsutbildningen. Förbundet menar alt för t, ex, människor med alkoholproblem
kan en folkhögskole-miijö utgöra ett bra alternativ till ett
arbetsmarknadsutbildningscenter.

Länsbildningsförbundet
i Gävleborgs län är övertygat om att en samverkan mellan studiecirkelarbete
och kortare fördjupningskurser vid folkhögskolor är den för flertalet
lågutbUdade lämpligaste undervisningsformen. Länsbildningsförbundet i
Värmlands län anser att en fortlöpande diskussion när det gäller
gränsdragningen mellan arbetsfälten för kommunal vuxenutbildning, folkhögskolan
och studieförbunden är mycket angelägen.

Förslaget
om skolornas rätt att med få begränsningar själva välja målgrupper tUlstyrkes
av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. TiUstyrker gör bl, a,
brottsförebyggande rådet, SÖ, statens kulturråd, statens ungdomsråd, LO, SFHL,
SFEF, CUF, SSU, RIO, Föreningen Norden, Sveriges riksidrottsförbund,
Nykterhetsrörelsens landsförbund. Svenska kyrkans utbildningsnämnd, Sveriges
kristna ungdomsråd, ABF, Vuxenskolan, Stensunds folkhögskola och LRF.

SFHL
anser att friheten att välja målgrupper är självklar så tillvida att skolan med
sitt kursutbud vänder sig till människor med vissa intressen eller behov eller
med vissa kurser riktar sig exempelvis till organisationers folk eller tiU
förtroendevalda i kommuner. Så långt är friheten att välja målgrupper helt
naturlig. Men i skolans frihet kan inte ligga att gallra bland sökande på
ideologiska grunder, t, ex, när elever skall antagas till allmänna längre
kurser.

Brottsförebyggande
rådet, SÖ, statens kulturråd, statens ungdomsråd, LO, SFEF, CUF, SSU, RIO,
Föreningen Norden, Sveriges riksidrottsförbund. Nykterhetsrörelsens
landsförbund. Svenska kyrkans utbildningsnämnd, Sveriges kristna ungdomsråd,
ABF, Stensunds folkhögskola och LRF tUlstyrker utredningens förslag rörande
skolans frihet att utforma kursplaner,

SÖ
betonar, att folkhögskolorna har ett slutUgt ansvar också för de kursplaner som
utformas i samråd med organisationer, institutioner och myndigheter.

Vuxenskolan
menar att om avsikten är att den enskilda folkhögskolan skall ha full frihet
att utforma och genomföra sina kurser behövs inte

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 76

något
föreläggande att studieplaner skall godkännas av SÖ. Om avsikten däremot är att
man skall ha möjlighet att göra inskränkningar i denna rätt bör närmare anges i
folkhögskoleförordningen efter vUka grunder SÖ kan ändra/förkasta/godkänna
studieplaner. Studieförbundet anser att folkhögskolan skall ha rätt att själv
fastställa sina kursplaner på samma sätt som varje studieförbunds rektor har
rätt alt godkänna studiematerial för studiecirklarna.

Utredningens
förslag rörande skolans frihet att välja medarbetare tillstyrks i huvudsak av
de flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan, t. ex. brottsförebyggande
rådet, statens kulturråd, statens ungdomsråd, folkbildningsutredningen, LO,
CUF, SSU, RIO, Föreningen Norden, Sveriges riksidrottsförbund.
Nykterhetsrörelsens landsförbund. Svenska kyrkans utbildningsnämnd, Sveriges
frikyrkoråd, EFS, Sveriges kristna ungdomsråd, ABF, Frikyrkliga
studieförbundet, Sveriges kyrkliga studieförbund, NBV, Vuxenskolan, Stensunds
folkhögskola. Skara stifts folkhögskola, LRF och Göteborgs kommunstyrelse.

Sveriges
frikyrkoråd anser det vara viktigt att friheten att välja medarbetare kvarstår
liksom att, som utrednmgen föreslår, möjligheten att kunna skilja lärare men
också rektor eller annan anställd från tjänst, om vederbörande aktivt motverkar
skolans och huvudmannens mål och ideologi. EFS framhåUer att det är av yttersta
vikt att läraren i sin verksamhet inte aktivt motarbetar skolans ideologi.
Detta skulle vara ett hot både mot skolans existens och idé. Därför stöder
stiftelsen helt utredningens förslag att en sådan lärare skall kunna skiljas
från sin tjänst. Det är inte fråga om ett yrkesförbud eller någon förföljelse
av oliktänkande, men en sådan åtgärd kan bli nödvändig för att över huvud möjliggöra
en rörelseskolas verksamhet. ABF understryker utredningens mening att personer
som inte genomgått lärarhögskola, men som genom studier och erfarenheter av
folkrörelse och folkbildningsarbete skaffat tillräckliga kunskaper och
färdigheter för en tjänst vid folkhögskola skall kunna anstäUas som extra
lärare. Liksom utredningen anser ABF också att om en lärare vid en rörelseskola
i sitt arbete vid skolan aktivt motarbetar dess huvudman, skall styrelsen ha
möjlighet att skilja denne från hans tjänst. ABF är medvetet om att denna fråga
är ytterst känslig och från vissa utgångspunkter kan anses strida mot aUmänt
vedertagna principer om anställningstrygghet och åsiktsfrihet. Mot detta måste
emellertid ställas det för svensk demokrati nödvändiga kravet på garantier för
folkrörelsemas och föreningslivets integritet. Enligt ABF:s mening måste man
utgå från att en konflikt av ovannämnda slag aUtid måste bringas till en
lösning. Om en rörelseskola skulle tvingas alt inom sin lärarkår ha kvar en
lärare som aktivt motarbetade skolans huvudman, skuUe det snabbt leda tiU att
allt meningsfullt arbete upphörde. Ett antal remissinstanser kritiserar dock
utredningens uppfattning i denna fråga.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1916fll: 55 77

SÖ
anser att hittUls vunna erfarenheter ger belägg för att styrelser och huvudmän
varit mycket måttfuUa då det gällt krav av ideologisk art. Man har i allmänhet
menat att förekomsten av olika uppfattningar även i för huvudmarmen
grundläggande frågor inte blott är naturlig utan också kan framstå som
värdefuU, Trots det erfarenhetsmässigt så gott som genomgående okomplicerade
läget kan det inte uteslutas att konflikter av allvarlig natur kan uppstå.
Accepterar man folkrörelser som huvudmän för folkhögskolor och betraktar man
tiU och med detta som ett värde, inte minst från demokratins synpunkt, kan
detta samhällsintresse bli salt ur spel om anslällda vid skolan i sin tjänst
aktivt skulle kunna motarbeta de mål som för huvudmannen är väsentliga. Om SÖ
sålunda delar utredningens mening i detta stycke finner SÖ det däremot inte
möjUgt att dra de paraUeUer mellan å den ena sidan präster och politiskt
anställda ombudsmän och å den andra folkhögskolans lärare, som utredningen
förefaUer dra, då den refererar till förarbetena tiU trygg-helslagstiftningen.
FolkhögskoUärare bör inte vara underkastade andra lagar än dem som gäller andra
befattningshavare. Då lagtillämpningen ännu inte givit full klarhet i hur man
bör förfara om en konflikt av nu nämnt slag uppstår, finner SÖ att frågan kan
behöva ytterligare bearbetas längre fram.

SFHL
instämmer i ett uttalande av 1976 års TCO-kongress att förlust av anställning
är ett av de aUvarUgaste ingreppen i en arbetstagares och hans familjs
UvsvUlkor. SFHL kräver att folkhögskollärare skaU äga samma trygghet i sin
anställning som andra skolformers lärare. "Studier och annan verksamhet
vid skolan skall bedrivas i en anda av tolerans och respekt för oliktänkande
och utformas så, att det föreligger fömtsättningar för allsidighet i
undervisningen." Detta föreslagna stadgande i folkhögskoleförordningen är
den enda acceptabla grund utifrån vilken en lärares ställningstaganden kan
bedömas. Utredningens hänvisning till vad som sägs i förarbetena tiU lagen om
anställningsskydd måste bestämt avvisas.

SFEF
framhåller att det strider mot organisationens uppfattning att en lärare skulle
kunna fungera som partiombudsman eller religiös för-kunnare, då en lärare
alltid skall eftersträva allsidighet i undervisningen. SFEF:s bestämda uppfattning
är att folkhögskoUärare inte skall vara underkastade andra lagar än vad som
gäller andra befattningshavare. SFEF anser det olyckligt att utredningen tagit
upp denna fråga överhuvudtaget då rättstillämpningen på området uppenbarUgen
inte har prövats.

FRIO
anser att anställningstryggheten för folkhögskoUärare skall vara densamma som
för övrigt i yrkeslivet och kan därför inte acceptera utredningens skrivning i
detta avseende.

Kollegiet
vid folkhögskollärargrenen vid lärarhögskolan i Linköping påpekar bl. a. att
uttrycket "aktivt motarbeta" är vagt och mångtydigt,

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 78

och
att det i själva verket blir styrelserna vid de särskilda skolorna som kommer
att definiera vad som avses med detta uttryck, inte den eller de lärare som
saken gäller. Skulle en lärare "aktivt motarbeta" skolans syften, så
finns det naturligtvis ulöver avskedande en hel serie andra handlingsalternativ,
särskilt om lärarkåren i övrigt är klar över gränsen mellan atl arbeta och att
motarbeta. Till delta kommer att det antagligen kan vara mycket pedagogiskt och
ideologiskt värdefullt att en lärare ges tillfällen lill konfrontation i
centrala frågor, som gäller skolans profil, policy utåt och arbetssättet
internt.

Utredningens
förslag alt ett vidgat studium av hur inte r n a t s i t u a t i o ne n kan
utnyttjas på bästa sätt bör komma till stånd inom ramen för det pedagogiska
utvecklingsarbete SÖ bedriver tillstyrks av SFHL. SFHL anser också att det är
viktigt att en fortbildning av alla lärare och all annan personal i vilkas
arbetsuppgift intematet ingår kommer tUl stånd.

Rektorsnämnden
vid lärarhögskolan i Linköping understryker behovet av ett fördjupat studium
av hur internatet blir en mer aktiv del av folkhögskolemiljön, inte minst med
tanke på att vid mer fria arbetsformer internatets möjligheter måste tas noga
till vara. Om det visar sig lämpligt deltar lärarhögkolan gärna aktivt i ett
sådant projekt.

Samtliga
remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker utredningens förslag om
ett bibehållande av 18-årsgränsen som huvudprincip för antagning till
folkhögskola. Tillstyrker gör bl. a. SÖ, AMS, statens ungdomsråd,
folkbildningsutredningen, SACO/SR, SFHL, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
SFEF, CUF, RIO, Sveriges riksidrottsförbund, EFS, Folkuniversitetet,
Frikyrkliga studieförbundet, NBV, Vuxenskolan, Stensunds folkhögskola, Visingsö
folkhögskola, LRF, vuxenutbildningsnämnden i Östergötlands län och
rektorsnämnden vid lärarhögskolan i Linköping. FolkuniversUetet och Visingsö
folkhögskola förordar dock alt skolan ges större frihet atl själv ta ställning
till uppkommande gränsfall.

SHIO
anser att det bör ankomma på vederbörande skolas organ att fastställa
åldersgränsen för elevintagningen. Elever med avsevärd yrkeserfarenhet bör
enligt SHIO prioriteras vid intagning.

Utredningens
förslag att varje skola själv får ta ställning till antalet åldersdispenser om
högst 10 % i åldersgruppen 1618 år av det totala antalet elever som antas vid
kurser om minst 15 veckors längd tillstyrks av bl. a. brottsförebyggande
rådet, AMS, Svenska

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 79

kommunförbundet,
Landstingsförbundet, CUF, RIO, FolkuniversUetet och LRF. Brottsförebyggande
rådet framhåller alt utredningens motiv för och förslag till förenkling av
dispensförfarandet när det gäller ungdomars möjligheter till
folkhögskolestudier är mycket tillfredsställande. AMS som ställer sig positiv
till utredningens förslag anser dock att den föreslagna kvoten bör kunna
anpassas efter växlande förhållanden. Vid hög ungdomsarbetslöshet bör denna
kvot kunna ökas. Folkbildningsutredningen finner det inte vara motiverat atl
skolorna själva skall kunna la slällning tiU åldersdispenser för ett begränsat
antal elever. Folkhögskolan skall, menar utredningen, i första hand tiUgodose
vuxna människors behov. Sveriges riksidrottsförbund hävdar med bestämdhet att
den föreslagna 10 %-gränsen inte bör göras generell för alla skolor. För de
folkhögskolor där man vill göra särskilda arrangemang för elever, som samtidigt
med sina studier vill satsa hårt på elitidrotlsträning, bör andra och generösa
regler beträffande dispenser kunna få tillämpas. Förbundet föreslår att
skolorna i varje enskilt fall får söka dispens härför hos SÖ. EFS anser det
inte eftersträvansvärt alt sänka åldersgränsen för elever vid längre kurser och
uttrycker viss tveksamhet inför förslaget om 16-årsgränsen och en så hög
procentsats som 10 av denna ålderskategori.

Även
NBV är tveksam inför medgivandet av en så hög dispensfri kvot av 1618-åringar
som 10 % i längre kurser.

SÖ
föreslår att de enskilda skolorna skall ha rätt att ge åldersdispens upp till
endast 5 %. I stället förordar SÖ att 23 av nu verksamma folkhögskolor, i
likhet med vad som nu gäller för Vårdinge folkhögskola, får övergå till arbete
med 1617-åringar. Statens ungdomsråd föreslår att antalet dispenser högst
skall uppgå till 5 % av antalet elever, och att dispenser avgörs av skolans
huvudman. För vissa utbildningslinjer exempelvis elitidrott och studier, kan
det bli aktuellt att antalet dispenser uppgår tUl fler än 5 % av antalet
elever. Sådana dispenser bör enligt rådet avgöras av SÖ. SFHL redovisar
synpunkter som i viss utsträckning liknar SÖ:s. SFHL framhåller att all
erfarenhet talar för att eleverna får ut mer av sina folkhögskolestudier om de
är äldre och har egen kännedom om arbetslivet. Det kan enligt SFHL ifrågasättas
om inte dispenser för yngre elever i vissa fall har sökts för att fylla
elevplatser, men en sådan lösning av rekryteringsproblem måste betraktas som
mycket kortsiktig. Folkhögskolan måste enligt SFHL i första hand tillgodose de
vuxnas studiebehov. Skulle det av någon anledning visa sig behövligt med fler
folkhögskolor än Vårdinge för ungdomar i åldern 1617 år kan SÖ initiera
tiUkomsten av sådana skolor. Dispens för yngre elever vid vanliga folkhögskolor
bör ges med största restriktivitet och SÖ bör också fortsättningsvis bedöma om
särskilda skäl föreligger och alltså vara dispensgivare.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 80

Utredningens
förslag att personer som fyllt 16 år, efter SÖ:s medgivande, skall kunna antas
till kurser av kortare varaktighet än 15 veckor utan att de räknas in i
andelen om 10 % tUlstyrks av bl, a, AMS, SÖ, CUF, RIO och Stensunds
folkhögskola.

Utredningens
förslag att skolorna får rätt att till kurser om högst tre veckors längd, förlagda
i huvudsak till skolornas egna lokaler och anordnade i samarbete med barn-
och ungdomsorganisation, anta elever som fyllt minst 14 år tillstyrks av ett
stort antal remissinstanser däribland SÖ, folkbildningsutredningen, SFHL, CUF,
SSU, RIO, Nykterhetsrörelsens landsförbund, EFS, Folkuniversitetet, Frikyrkliga
studieförbundet, NBV, Vuxenskolan, Kjesäters folkhögskola och ledarinstUut
samt Stensunds folkhögskola.

RIO
anser att de parter som folkhögskolan kan samarbeta med bör kunna vidgas. De bör
enligt RIO inte begränsas till ungdomsorganisationer utan omfatta alla, som
har med barn- och ungdomsverksamhet på programmet. SSU ser ingen anledning alt
skilja de kurser som anordnas tillsammans med barn- och ungdomsorganisationer
ifrån de andra samarbetande organisationer där eleverna är äldre. SSU föreslår
därför att inga specieUa undantag vad gäller utnyttjandet av skolans lokaler
skall gälla för kurser som genomförs i samarbete med barn- och ungdomsorganisationer.
Enligt Frikyrkliga studieförbundets mening ligger en sänkning av åldersgränsen
till 14 år i linje med huvudtanken om vidgat samarbete med de folkrörelser som
står bakom folkhögskolorna. I bam- och ungdomsorganisationerna sker
ledamtbildning ofta från 1415-årsål-dern och det är ingen tvekan om att
folkhögskolan här kan göra en betydelsefuU insats. Även för andra former av
medlemsskolning inom folkrörelserna är det av vikt att detta förslag genomförs.
Vidare anför Frikyrkliga studieförbundet alt man därigenom kan uppnå
överensstämmelse med åldersgränserna inom en annan gren av folkbUdningen, nämligen
studieförbunden. Länsbildningsförbundet i Gävleborgs län föreslår att denna
åldersgräns sätts ända ner mot förskoleåldern för att barn och föräldrar skall
kunna få möjlighet tiU exempelvis gemensamt skapande.

Utredningens
förslag att inte längre behålla årskursindelningen har berörts av få
remissinstanser. TiUstyrker gör bl. a. Folkuniversitetet, Vuxenskolan och
Visingsö folkhögskola.

Remissmstansema
är något splittrade i fråga om förslaget att varje skola varje år skall
organisera minst en kurs om minst 15 veckors varaktighet och att

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 81

kursen
skall omfatta minst 20 deltagare. Tillstyrker gör bl. a. Landstingsförbundet,
SSU, Sveriges frikyrkoråd. Frikyrkliga studieförbundet och LRF.

SÖ
föreslår att varje skola årligen skall anordna minst två ej samtidiga kurser
om minst 15 veckor och med minst 20 deltagare per kurs. SFHL anser att de
längre kurserna har en sådan betydelse för deltagarna alt varje folkhögskola
måste se dem som den mest centrala uppgiften, vilket också måste fastslås i
förordningen. Självklart skall kursen enligt SFHL vara förlagd till
moderskolan. Vad gäller kurslängd och antal deltagare delar föratom SFHL även
Brunnsviks folkhögskolas lokalavdelning av SFHL SÖ:s uppfattning. Även RIO
vill att minst två kurser anordnas och att dessa inte sammanfaUer i tid.
Däremot förordar RIO att minsta antalet elever på lång kurs skall vara 15.

Remissinstanser
som är kritiska mot utredningens förslag är bl, a, statens unedoinsråd, SFEF,
EFS, Sveriges kyrkliga studieförbund. Skara stifts folkhögskola och Stensunds
folkhögskola.

Statens
ungdomsråd framhåUer att rådet har förståelse för utredningens motiv för en
förändring av de s, k. vinterkurserna, men vUl ändå framhålla viklen av att
längre kurser än 15 veckor behålls. Det krävs, enligt rådet, en relativt lång
tid för att tillgodose elevernas behov av fortbildning och personlig
utveckling. Speciellt gäller detta de elever som har en kort grundutbildning.

SFEF
föreslår att den nuvarande förordningslexten behålls. Skara stifts folkhögskola
framhåller bl, a, alt man i motsats till utredrungen anser atl verksamhetens
tyngdpunkt också i fortsättningen bör Ugga på de långa vinterkurserna och att
vinterkurs med mer än 22 veckors längd bör omfatta minst 50 % av skolans totala
verksamhet, Stensunds folkhögskola finner att internatets stora resurser att
medverka personlighetsutvecklande och fostrande inte kan tUlvaratas på så
korta kurser som 15 veckor. Ryggraden i folkhögskolan måste vara den långa
vinterkursen. Styrelsen för skolan förordar en minsta kurslängd på 30 veckor.
UKÄ ställer sig, bl. a. med hänvisning tiU att folkhögskolan skall kunna ge
allmän behörighet till högskolestudier, tveksamt till en alltför stor satsning
på korta kurser.

CSN
anser det vara utomordentligt viktigt att den ökade friheten för
ulbildningsanordnarna inte i allt för hög grad försvårar studiestödshanteringen
för de studiesociala myndigheterna. CSN hänvisar till att studiemedelsnämnden
i Stockholm i sitt yttrande tagit upp de här berörda problemen och uttrycker
sin oro för de administrativa konsekvenserna av förslaget när det gäller
studiestödsbeviljningen. AMS anser att de föreslagna långa kurserna om minst
15 veckor bör kunna kombineras så att i enskilda fall full behörighet uppnås
för utbUdning på grandskolans eller gymnasieskolans kompetensområden.

6
Riksdr.gen 1976/77.1 sand. Nr 55

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 82

Förslaget
om minskning av tidsgränsen för kortare ämneskurser från fem till två dagar
tiUstyrks av samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan. Tillstyrker gör
bl. a. 5Ö, Sveriges riksidrottsförbund. Svenska kyrkans utbildnitxgsnämnd, Frikyrkliga
studieförbundet, NBV, Vuxenskolan, LRF och vuxenutbildningsnämnden i
Östergötlands län.

Remissinstanserna
tiUstyrker överlag utredningens förslag om s 1 o-pande av obligatoriska ämnen i
folkhögskolan. Således tiUstyrker bl.a. AMS, statens kulturråd, LO, SFHL, SAF,
SFEF, Folkuniversitetet och Visingsö folkhögskola.

Statens
kulturråd föratsätter dock att de enskilda skolorna beaktar önskvärdheten av
att de längre kurserna spänner över ett vitt fält och innehåller orientering
och skapande inom ett eller flera konstområden.

SAF
som inte har något att invända mot utredningens förslag i detta avseende
framhåUer dock att då många av de folkhögskolestuderande önskar få behörighet
för högre utbUdning är det viktigt att folkhögskolan informerar om de krav som
gäller för allmän behörighet och om de särskilda behörighetskrav som kan gälla
för vissa ämnen eller studielinjer.

Kriminalvårdsstyrelsen
anser att de som är intagna på kriminalvårdsanstalt inte är hjälpta av
utredningens förslag att slopa obligatoriska ämnen. Den bästa lösningen för
kriminalvårdens del torde, enligt styrelsens uppfattning, vara en värvning av
problemcentrerad undervisning och mera renodlad undervisning i basämnen.

Sveriges
riksidrottsförbund noterar beträffande obligatoriska ämnen i folkhögskolan med
tillfredsställelse utredningens åsikt att det är väsentligt att man vid alla
slags kurser söker stimulera deltagarna till motion.

Ett
stort antal remissinstanser, t. ex. brottsförebyggande rådet, statens
kulturråd, statens ungdomsråd, folkbildningsutredningen, LO, SFHL, SFEF, CUF,
SSU, RIO, DHR, Föreningen Norden, Svenska kyrkans utbildningsnämnd, EFS,
Sveriges kristna ungdomsråd, ABF, Frikyrkliga studieförbundet. Vuxenskolan,
Sveriges kyrkliga studieförbund. Skara stifts folkhögskola, LRF och
länsbildningsförbundet i Gävleborgs län delar utredningens uppfattning
beträffande rätten för en folkhögskola att profilera sig både ideologiskt och
i verksamheten. SFHL menar att ingen vill ifrågasätta folkhögskolornas rält
till profilering. Enligt SFHL talar ingenting för att folkhögskolomas rätt tUl
profilering skaU skrivas in i förordningen. Möjligheten att profilera en skola
finns redan. En författningstext kan locka till för långtgående
profUeringstendenser. SFHL menar att profileringen av en skola i högsta grad
berör de anställda. Beslut om förändring av en skolas inriktning i kursutbud
eller ideologi måste därför fattas i förhandlingar med de berördas fackliga
organisationer.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 83

Enligt
RlO:s mening är friheten till profilering en föralsättning såväl för
huvudmannens engagemang som för skolans möjligheter att fylla uppgifter inom
den rörelse huvudmannen företräder. DHR uttalar att utvecklingen inte får leda
till att folkhögskolorna enbart ägnar sig åt specialsydda utbildningar för
olika gruppers och organisationers behov. Det måste finnas utrymme för enskilda
kursdeltagare, som söker sig lill skolan i mera allmänbildande syfte. LRF vill
understryka utredningens syn på folkhögskolans rätt tiU ideologisk profUermg,
kunskapsinriktad eller annan profilering. Samtidigt är det emellertid angeläget
att understryka att folkhögskoloma inte får bli högborgar för ensidig
idémässig indoktrinering. LRF vill betona vikten av alt verksamheten bedrivs i
en anda av tolerans och respekt för oliktänkande och att allsidighet i undervisningen
eftersträvas. Det finns enligt LRF skäl att ta fasta på utredningens
konstaterande att idémässig ensidighet i undervisningen ofta får till följd alt
de studerande får ytliga kunskaper och lätt blir beroende av auktoriteler.
Detta får inte bli resultatet av den långtgående friheten. Medborgarskolan vill
till talet om folkhögskolans rätt till profilering foga en varning för att
folkhögskolan kan bli alltför präglad av huvudmannaintresset och menar att
profUeringen under inga omständigheter får innebära brist på allsidighet och saklighet
i undervisningen.

Några
av remissinstanserna, däribland folkbildningsutredningen, LO, SFEF, SSU och ABF
framhåller att rätten tUl profUermg ställer stora krav på en fullödig
information. Personer som söker sig till en folkhögskola som elever eller
personal eUer som på annat sätt får kontakt med den, bör inte sväva i
tvivelsmål om den ideologiska profil som skolan eventuellt har.

Utredningens
förslag rörande antal timmar per tidsenhet i folkhögskolekurser tillstyrks i
huvudsak av folkbildningsutredningen, SFHL, SSU, RIO, Sveriges
riksidrottsförbund och NBV. Folkbildningsutredningen tillstyrker föreslagna
minimitimtal att gälla endast tills vidare. Folkbildningsutredningens nyligen
påbörjade studier av cirkelverksamhetens villkor och avgränsning mot övriga former
av vuxenutbildnmg kan föranleda utredningen att senare initiera vissa
omprövningar. RIO kan inte biträda kravet på minst fyra timmar per dag vid
kurser kortare än en vecka. En tvådagarskurs, förlagd exempelvis till
fredaglördag, bUr för arbetstyngd om fredagseftermiddagen och kväUen skaU
fömtom öppnande och presentation innehålla fyra undervisningstimmar. Eftersom
sådana tvådagarskurser är ändamålsenliga för folkrörelsema och som inslag i
kulturaktiviteter förordar RIO en begränsning tiU tre timmar under första dagen
av en tvådagars-kurs. NBV hävdar att elever i långa kurser skaU vara
heltidsstuderande. Kursverksamhet som omfattar 24 timmar och mindre per vecka
bör organiseras av studieförbund.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 84

I
ett särskilt avsnitt har utredningen tagit upp folkhögskolans roll i ett system
av återkommande utbildning. Tillstyrker utredningens synpunkter i huvudsak gör
t. ex. SÖ, statens kulturråd, statens ungdomsråd, folkbildningsutredningen, LO,
SFHL, SAF, SFEF, RIO, Sveriges kyrkliga studieförbund. Vuxenskolan och
länsbildningsförbundet i Gävleborgs län. SÖ anser dock att folkhögskolans roll
i detta sammanhang för närvarande inte helt kan överblickas och möjligen kan
komma att påverkas av utredningen (U 1976:10) om den gymnasiala ulbildningen.
Statens kulturråd menar atl folkhögskolorna i ett nätverk av vägar till
återkommande utbildning kan komma att spela viss roll för vissa konstnärliga
yrkesutövare, SAF pekar i sitt yttrande på alt sådana kurser, som föreslås i gymnasiegmppens
rapport (Ds U 1975: 18) Utbildning m, m, för 1619-åringar, bör kunna
anordnas inom folkhögskolans ram,

3.3
Folkhögskolans metodik

Elt
stort antal remissinstanser, däribland kriminalvårdsstyrelsen, UKÄ, statens
ungdomsråd, SIV, LUT 74, LO, SFHL, SFEF, CUF, SSU, Sveriges frikyrkoråd,
Medborgarskolan, Vuxenskolan, Brunnsviks folkhögskolas lokalavdelning av SFHL,
LRF, rektorsnämnden vid lärarhögskolan i Linköping och kollegiet vid
folkhögskollärargrenen vid lärarhögskolan i Linköping har kommenterat
utredningens överväganden om metodik för folkhögskolan. Remissinstansema delar
helt eller delvis de värderingar som ligger till gmnd för förslagen.

Liksom
utredningen ställer sig UKÄ positivt till en vidareutveckling av en
problemcentrerad pedagogik. Om som utredningen föreslår föreskrifter om
obligatoriska ämnen inte skall ingå i den nya folkhögskoleförordningen kommer
dock den problemcentrerade uppläggningen av undervisningen att medföra
svårigheter när det gäller vissa baskunskaper i ämnesområden som inte så lätt
kan inordnas i problemområden såsom svenska, engelska, matematik och
naturvetenskap. Enligt UKÄ:s mening bör de studerande i folkhögskolan kunna få
en utbUdning inom dessa ämnesområden som ger kunskaper som i stort motsvarar
dem som kan förvärvas på tvååriga linjer i gymnasieskolan.

Statens
ungdomsråd framhåUer att folkhögskolan bör inriktas på att låta elevema få en
så god bUd som möjligt av det samhälle de lever i. Därför är inriktningen på
problemcentrerade studier och fältstudier mycket viktig.

SIV
framhåller bl. a. att det krävs tålamod och kunskaper hos lärare och övrig
personal för att ge invandrama en reeU möjUghet att ta aktiv del i
folkhögskolestudier. I utbyte kan skolor med både invandrare och svenskar få en
rikare undervisning. Vidare kan tvåspråkiga lärare medverka tiU ett ökat
samarbete över språkgränserna. LUT 74 anser att en allmänt
personUghetsutvecklande inriktning av utbUdningen är värdefull

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 85

och
har räckvidd för skolan överhuvud taget. SFHL understryker utredningens
betonande av att aUa måste få vana att arbeta tillsammans i icke auktoritära
situationer. Det är i själva verket en förutsättning för att de övergripande
mål som angivits för folkhögskolan skall kunna nås. Också i det här avseendet
måste hela skolan utgöra en inlärningsmUjö vid en auktoritärt styrd skola når
man inte längre än till skenmanövrer och när anstäUda och studerande
verkligen deltar i viktiga beslut och medverkar i skolans planering kan de
viktiga frigörande kunskaperna förmedlas meningsfullt. Rektorsnämnden vid
lärarhögskolan i Linköping, delar utredningens allmänna pedagogiska grundsyn
och vill kraftigt understryka vikten av att denna syn verkligen får prägla det
vardagliga arbetet i folkhögskolan.

Kollegiet
vid folkhögskollärargrenen vid lärarhögskolan i Linköping vill starkt poängtera
att olika former för inlärning främjar olika syften. Metodiken är ett budskap i
sig och det budskapet måste stå i samklang med den pedagogiska grundsynen.
Folkhögskolan måste arbeta utifrån en vidgad uppfattning om vad som är att
betrakta som inlärningssituationer. Varje del av tUlvaron på skolan betraktas
som en möjlig pedagogisk resurs. Inga skarpa gränser skall dras mellan
lektionstid och annan tid i detta avseende. I samma mening skaU inga skarpa
gränser dras mellan skolan och samhäUet runtomkring. I konsekvens därmed måste
folkhögskolan vidga uppfattningen hos lärare och elever om vad som är att
betrakta som lärares och elevers funktion. I den vidare inlärningssituationen
blir läraren med nödvändighet mer av handledare och en som ger verktyg för
bearbetning men också en som tar emot från eleverna och lär sig med dem. Detta
utesluter alls inte former som föreläsning och individuella studier. Det
sätter bara in dem i ett nytt sammanhang. Folkhögskolan måste förändra lärares
och elevers uppfattning om vad som är att betrakta som redovisning. Också
redovisningsformerna måste stå i samklang med den pedagogiska gmndsynen.
Folkhögskoloma måste lägga in kurser och delar av kurser, då man informerar om
och diskuterar aktuella pedagogisk-metodiska frågor. Det skall beredas
möjlighet för alla lärare på en skola att jobba i lag, så att man tUl viss del
tjänstgör på samma lektionspass. Utredningen synes inte tillräckUgt ha beaktat
att ett studiearbete, bedrivet efler de principer utredningen förordar, får
konsekvenser med avseende på utrustning av skollokaler, skolbibliotek,
lärarutbUdning och lärarfortbUdning.

3.4
Folkhögskolans kulturpolitiska möjligheter

Utredningens
syn på folkhögskolans kulturpolitiska möjligheter delas i huvudsak av nästan
alla remissinstanser bl. a. SÖ, statens kulturråd, SIV,
folkbildningsutredningen, SFHL, Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, CUF, Föreningen Norden,

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 86

Sveriges
frikyrkoråd, ABF, Medborgarskolan, Pensionärernas riksorganisation, Stensunds
folkhögskola och länsbildningsförbundet i Örebro län.

Svenska
kommunförbundet ansluter sig i princip till den uppfattning utredningen gett
uttryck åt när det gäUer folkhögskolans kulturpolitiska möjligheter. Eftersom
utredningen i sin beskrivning av närsamhällets kulturverksamhet inte berört de
kommunala kultumämndernas roll viU förbundet understryka nödvändigheten av att
folkhögskolan, det lokala föreningslivet och kulturnämnderna har ett gott och
förtroendefullt samarbete med planering och genomförande av olika
kulturaktiviteter. Delta är, menar förbundet, inte minst viktigt med hänsyn
till att kommunerna, direkt eller indirekt, huvudsakligen svarar för
finansieringen av den lokala kulturverksamheten medan landstingen och för
övrigt även statens insatser för kulturverksamhet på lokal nivå är av förhållandevis
begränsad omfattning. Folkhögskolan har onekligen en viktig roll i
kulturförmedlingen. Det gäller inte minst landstingsskolorna som i ökad
utsträckning torde kunna svara för kulturaktiviteter vid landstingens egna
institutioner, sjukhus, vårdhem etc.

Pensionärernas
riksorganisation instämmer i utredningens konstaterande att pensionärsgruppen
har ett lågt deltagande i kulturella evenemang och att folkhögskolan kan göra
viktiga kulturinsatser. Enligt riksorganisationen har detta tyvärr nästan helt
undgått utredningen. Den har inte märkt det samarbete som har ägt och äger rum
mellan folkhögskolor och pensionärsorganisationer och som är väl etablerat på
många platser. Pensionäremas riksorganisation anser att ett ökat samarbete
mellan folkhögskoloma och de lokala och regionala pensionärsorganisa-tionema
bör komma till stånd såväl vid planering av kurser och kursprogram som ifråga
om att erbjuda kursdeltagarna möjligheter tiU fortsatta aktiviteter. Samarbete
bör även förekomma i fråga om kulturella evenemang på folkhögskolan, där
kidturarbetare och lärare från folkhögskolan skulle kunna medverka. Ett sådant
samarbete borde också kunna ske vid föreningsmöten och pensionärsträffar.

SIV
anser att också folkhögskolan bör spela en viktig roU när det gäller
invandramas och minoritetemas möjUgheter att bevara och utveckla sin egen
kultur. Detta kan ske bl, a, genom att folkhögskoloma, utöver
utbildningsplatser i det ordinarie kursutbudet, erbjuder skilda
invand-rargrapper kurser i hemspråk, hemlandets kultur och aktuella samhällsförhållanden.
Genom de olika kulturella arrangemang, som utredningen föreslår bör ett vidgat
kulturellt utbyte främjas också mellan svenskar och invandrare både inom skolan
och i det omgivande närsamhället.

CUF
anser bl. a, att folkhögskoloma kan ha en stor uppgift att tUlsammans med
studieförbunden och olika folkrörelser ta vara på och utveckla vårt kulturarv.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 87

Samtiiga
remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker utredningens förslag om
att det inom ramen för tillgängliga resurser för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete
bör anvisas tillräckliga medel för elt relativt omfattande kulturpedagogiskt
utvecklingsarbete. Förslaget tillstyrks av SÖ, statens kulturråd,
folkbildningsutredningen, SFHL, Sveriges frikyrkoråd, ABF, Vuxenskolan, KRO,
Stensunds folkhögskola och länsbildningsförbiindet i Gävleborgs län. SÖ
bedömer utvecklingsarbetet på detta område som angelägel, och menar att medel
för sådant arbete i princip bör kunna utgå ur de anslag som står till
förfogande för SÖ och statens kulturråd. Härvid bör samråd förekomma mellan de
båda statliga organen i syfte att överblicka de totala behoven och samordna
insatserna. ABF vill betona att det forsknings- och utvecklingsarbete som i
framtiden kan komma att bedrivas genom folkhögskolorna på det kulturpedagogiska
området, i hög grad måste kunna präglas av resp. skolors speciella karaktär och
ideologiska särart. Samordningen får med andra ord enligt ABF inte leda till
styrning och likriktning det skulle stå i strid mot den pluralistiska
kultursyn, som samhällets nuvarande kulturpolitik förutsätter och som ABF helt
ansluter sig till.

Utredningens
uppfattning att utbildning av personer som yrkesmässigt eller på fritid skall
arbeta med kulturförmedlande verksamhet bör kunna ske inom folkhögskolan delas
av ett stort antal remissinstanser bl. a. UKÄ, statens kulturråd,
folkbildningsutredningen, SFHL, Nykterhetsrörelsens landsförbund, Sveriges
frikyrkoråd, ABF, NBV, KRO, Stensunds folkhögskola och länsbildningsförbundet i
Gävleborgs län.

UKÄ,
som tiUstyrker förslaget, vill dock liksom humanistiska fakultetens utbildningsnämnd
vid universitetet i Umeå framhålla att det för många kulturförmedlande
arbetsuppgifter krävs mer omfattande kunskaper och en större överblick än vad
som kan ges inom folkhögskolan. För dessa arbetsuppgifter kan högskolan erbjuda
en adekvat utbUdning inom sektom för utbUdning för kultur- och
informationsyrken. Statens kulturråd framhåUer bl. a. att en kommande
yrkesförberedande högsko-leutbUdning för personer som ämnar arbeta med
kulturförmedUng inte i någon slörre uisträckning torde påverka folkhögskolans
kurser på området. Folkbildningsutredningen erinrar om att utbUdning av
kulturförmedlare kommer att erbjudas inom den nya högskolan. Det kan därför
enligt folkbUdningsutredningens uppfattning uppstå behov av gränsdragning för
att undgå dubbleringar av kursutbud. Folkbildningsutredningen viU för sin del
förorda, alt utbildning av funktionärer med kulturförmedlande uppgifter inom
organisationerna, i den mån inte dessa före-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 88

drar
utbildning i egen regi, förläggs till folkhögskolor och anordnas i samverkan
med resp. organisation.

ABF
vill bestämt avråda från att folkhögskolorna bemyndigas inrätta någon slags
gemensam, karriärinriktad utbildningslinje för kulturförmedlare inom
folkrörelser, organisationer och kommuner. I strävanden att slå vakt om
folkrörelsernas integritet och särart bör det vara en grundläggande princip att
de personer, som skall verka inom folkrörelserna yrkesmässigt eller på sin
fritid skall utbildas av resp. folkrörelser själva eUer på ett sådant sätt
att organisationerna har ett direkt och avgörande inflytande över utbildningens
innehåU och karaktär. Gemensamma utbildningslinjer ger inte sådana
möjligheter, Däremol bör rörelsefolkhögskolorna i framtiden kunna få betydligt
större uppgifter än vad de har i dag då det gäller att i samverkan med
folkrörelser och organisationer utbilda dessa förtroendevalda och funktionärer,

KRO
anser att kunskaper i kulturförmedling måste ses som en kompletterande
utbildning. Det är därför, enligt KRO, fundamentalt att dessa utbildningar och
därmed samhällsuppgifter ges redan verksamma och på sitt område kunniga
kulturarbetare. Grundutbildning utan en tidigare kulturell grund ser KRO som
inte enbart meningslös, utan som rent kulturfientlig.

Utredningens
förslag att i ökad utsträckning bereda yrkesverksamma konstnärer inom olika
områden möjligheter att undervisa vid folkhögskola i kombination med
konstnärligt arbete tillstyrks i huvudsak av samtliga remissinstanser som
yttrat sig i frågan t. ex, SÖ, statens kulturråd, OMUS,
folkbildningsutredningen, SFHL, Nykterhetsrörelsens landsförbund, Sveriges
frikyrkoråd, ABF, Frikyrkliga studieförbundet, NBV, Vuxenskolan, Stensunds
folkhögskola, länsbildningsförbundet i Gävleborgs län och Kulturarbetarcentrum
i Uppsala län.

Statens
kulturråd anser att SÖ i enlighet med utredningens förslag skall avgöra hur
fördelningen av lärare på olika skolor skall ske. Därvid bör de önskemål
utredningen pekar på beaktas i rimlig spridning på olika konstområden och
geografisk spridning samt tillfällen att nå ut lill grupper utanför skolan.
Enligt rådet kan det vidare vara lämpligt att ca en femtedel av folkhögskolorna
kan knyta en konstnär till sig på angivna villkor. Det skulle innebära att
anslaget dimensioneras så att det räcker till 20 folkhögskolor. Sveriges
frikyrkoråd framhåller att det är ett bra förslag som utrednuigen lagt fram men
att det behöver bearbetas och konkretiseras. Det är viktigt att det ges
underlag till en praktisk lösning av denna fråga. Rådet önskar se det i form
av en fritt disponibel lärarresurs lagd till bidragsschablonen. Förslagets
konsekvenser i relation till lagen om anstäUningstrygghet måste också enligt
rådet utredas. Frikyrkliga studieförbundet och Kulturarbetarcentrum i Uppsala
län.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1916fll: 55 89

som
båda sympatiserar med utredningens förslag, har även några kritiska synpunkter
att anföra. Frikyrkliga, studieförbundet anser inle alt den väsentiigaste
frågan är anställning av konstnärer. Väsentligare är folkhögskolans
möjligheter att inom sin lärartilldelning kunna utnyttja konstnärer. Förbundet
ser tvärtom en fara i att begränsa denna insats till samverkan med t, ex, en
enda anstäUd konstnär, vilket kunde hindra folkhögskolans kulturpolitiska
insats att få så många infallsvinklar som möjligt. Förbundet anser i likhet med
vad Sveriges frikyrkoråd tidigare framhållit, särskilt med tanke på lagen om
anställningstrygghet, att det behövs en ytterUgare bearbetning av frågan.
Kulturarbetarcentrum i Uppsala län ifrågasätter om den föreslagna formen, lärartjänst
med undervisningsskyldighet, är den bästa. Enligt kulturarbetarcentrums förmenande
skulle den resurs som kulturarbetama utgör bättre komma till sin rätt som
komplement till och i samarbete med ordinarie lärare och inle begränsas tUl
ämne eller grupp. Dvs. att antalet ordinarie lärartjänster utökades med ett
antal "kulturarbetartjänster", dock så att kulturarbetarna
inlemmades i skolsamhäUets liv. Rektorsnämnden vid lärarhögskolan i Linköping
betonar vikten av att skolorna får goda tekniska resurser för att kunna
konkurrera om kvalificerade sökande bland redan yrkesverksamma konstnärer och
därmed hålla uppe kvaliteten på den undervisning som där ges.

Utredningens
uppfattning att folkhögskolorna skall kunna erhålla arrangemangsbidrag för s.
k. kul-turprogam ur den kvot som är avsedd för andra organisationer delas av
bl. a. SIV, Landstingsförbundet, SFEF och RIO. SFEF anser dock att skolorna
även i detta sammanhang måste ha möjlighet att genom diskussioner bland lärare
och elever göra prioriteringar. Det är enligt SFEF viktigt att den folkliga
närkulturen ges ett stort utrymme i dessa arrangemang.

Några
remissinstanser, däribland SÖ, Nykterhetsrörelsens landsförbund, Sveriges
frikyrkoråd, ABF, samt länsbildningsförbunden i Gävleborgs, Värmlands och
Örebro län framhåller att det förhåUandet att folkhögskolorna nu föreslås komma
i åtnjutande av arrangemangsbidrag inle får leda till en reducering av
motsvarande kvot för övriga bidragsberättigade.

Länsbildningsförbundet
i Värmlands län anser att det bör ankomma på folkhögskolornas huvudmän att
svara för att dessa medel kommer den kulturprogramverksamhet till del som
direkt ansluter till undervisningen, men som traditionellt även utnyttjas av
närsamhällets invånare. Ett särskUt statsbidrag till sådan verksamhet bör inte
reducera motsvarande kvot för andra organisationer.

Folkbildningsutredningen
tillslyrker med viss tvekan förslaget om elt särskilt arrangemangsbidrag.
Utredningen delar helt folkhögskoleutred-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 90

ningens
syn på det angelägna syftel. Avgörande för inställningen är om bidraget skaU
tiUskapas genom en verklig ökning av totalanslaget, varvid enligt
folkbildningsutredningens mening en särskild kvot för folkhögskolan vore en
riktig lösning, eller om den föreslagna bidragsgivningen har tiU följd att
nuvarande resurs endast sprids ut på fler mottagare, I det senare faUet skulle
kunna uppstå en konkurrenssituation mellan folkhögskolan och övriga
bidragsmottagare.

Statens
kulturråd anser att stöd bör utgå till de i utredningens förslag angivna
ändamålen men inle att detta skall ske genom att folkhögskola i
bidragshänseende jämställs med "annan ideell förening". Rådet anser
att ett särskUt bidrag för ändamålet i stället bör utgå ur anslaget till
folkhögskolorna. Rådet vill dock peka på den redan förefintiiga möjligheten
att skolorna samarbetar med föreningar och organisationer för att erhålla
bidrag till kulturprogram. Medborgarskolan framhåller att egna
arrangemangsbidrag till folkhögskolan kan skapa en inte önskvärd konkurrenssituation
folkhögskola studieförbund.

3.5
Folkrörelserna och folkhögskolan

Elt
stort antal remissinstanser har kommenterat utredningens synpunkler angående
folkrörelserna och folkhögskolan. Remissinstanserna ansluter sig i huvudsak
till de förslag utredningen lagt fram. LRF anser, i likhet med Statens
ungdomsråd, att det varit värdefuUt om utredningen också fört ett principiellt
resonemang huruvida inte folkrörelserna i större utsträckning än hittUls borde
ges möjligheter att starta eller överta folkhögskolor. I detta perspektiv kan
enligt rådet diskuteras att landstingen i de fall de idag är huvudmän för folkhögskoloma
t. ex. medverkar till att folkrörelser av skUda slag övertar huvudmannaskapet.
SIV framhåller att lika viktigt som folkhögskolornas samarbete med de
vedertagna folkrörelserna är deras kontakter med invandrarnas organisationer.
Ett sådant samarbete kräver emellertid särskilda resurser för att skoloma
skall ha reella möjligheter att upprätthålla dessa kontakter. Det bör vidare
enligt SIV vara en angelägen uppgift för folkhögskolorna att anordna utbildning
av ledare och funktionärer inom organisationerna samt att i samarbete med dessa
organisationer utveckla material och metoder för sådan utbildning.

Vad
gäller remissinstansernas synpunkter kring de förslag utredningen lagt fram i
syfte att bevara folkhögskolemässigheten i kurs som en folkhögskola anordnar i
samarbete med studieförbund eller annan organisation eller institution
hänvisas även till remissammanställningens avsnitt 3.7. Här redovisas
remissinstansernas synpunkter endast i de fall frågan av dem berörts främst
under detta avsnitt. Några remissinstanser däribland folkbildningsutredningen,
LO, SSU, ABF, vuxenutbildningsnämnden i Stockholms län och
länsbildningsförbundet i Gävleborgs

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 91

län
anser alt kravet på att en lärare med minst halvtidstjänstgöring vid
folkhögskola skaU bestrida minst 25 % av undervisningen är överdrivet. Det bör
ankomma på skolans ledning att utan formeUa krav av detta slag avgöra vilken
lärare som skall medverka vid sådan kurs. Medborgarskolan motsätter sig
bestämt alt läraren ifråga skall "följa kursen och svara för dess
genomförande", eftersom genomförandet främst måste vara en uppgift för den
samarrangerande organisationen.

SFHL
anser att om särskUda skäl föreUgger bör undervisningen kunna bestridas av
timlärare som regelbundet tjänstgör vid skolans långa kurser.

SFHL,
Medborgarskolan, TBV och LRF delar utredningens uppfattning att tjänstledighet
generöst bör beviljas lärare som önskar arbeta inom studieförbund,
länsbildningsförbund, facklig organisation, ungdomsorganisation eller annan
sammanslutning av folkrörelsekaraktär, LRF anser vidare att möjligheten för
rektor och ämneslärare att inräkna tjänstgöring vid löntagarorganisationemas
centrala kursverksamhet i sin tjänst bör gäUa även tjänstgöring vid övriga
organisationers statsunderstödda kursverksamhet. Likartade regler bör enligt
LRF gälla för aUa organisationer som bedriver sådan verksamhet.

Utredningens
förslag att folkhögskollärare i sin tjänst skall få räkna in ledarskap av
universitetscir-k e 1 tillstyrks av bl. a. Nykterhetsrörelsens landsförbund.
Svenska kyrkans utbildningsnämnd, Sveriges frikyrkoråd. Frikyrkliga
studieförbundet, Medborgarskolan, Sveriges kyrkliga studieförbund, TBV och
LRF.

Utredningens
förslag att en resurs motsvarande en tredjedels lärartjänst per skola tillföres
skolorna för kontaktverksamhet med folkrörelserna och utbildningsanordnare har
berörts av ett flertal remissinstanser. Tillstyrker förslaget gör ABF,
Medborgarskolan, Sveriges kyrkliga studieförbund och LRF.

TBV
kan inle ta ställning till huruvida en tredjedels lärartjänst kan vara den
rätta storleksordningen. EmeUertid anser TBV att denna verksamhet är av stor
betydelse för samarbetet mellan skolorna och folkrörelsema. En tredjedels
lärartjänst kan för en del skolor befinnas vara OtiUräckligt och kan då
begränsa möjligheterna för en tillfredsställande kontaktverksamhet, TBV
föreslår därför att resurser skapas så att en tillfredsställande
kontaktverksamhet kan upprätthållas. Samordning av kontaktresursema bör kunna
ske i länsbildningsförbundens regi.

Några
remissinstanser, däribland Sveriges riksidrottsförbund, Nyk-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 92

terhetsrördsens
landsförbund, Sveriges frikyrkoråd, Sveriges kristna ungdomsråd. Frikyrkliga
studieförbundet och vuxenutbildningsnämnden i Värmlands län finner den
föreslagna resursen otillräcklig.

SÖ
och ABF tillslyrker förslaget att avveckla de 22 kombinerade tjänsterna.
Remissinstanser som är kritiska mot förslaget är SSR, NBV, Forsa folkhögskola
och länsbildningsförbunden i Gävleborgs och Örebro län. SSR erinrar om att en
ämneskonsulent är knuten till Samernas folkhögskola genom
länsbildningsförbundet i Norrbottens län och att riksförbundet i ett flertal
sammanhang understrukit den avgörande betydelse det har att denna tjänst
fortsättningsvis finns kvar vid folkhögskolan. Riksförbundet finner att det för
Samernas folkhögskola är en bättre lösning med kontaktverksamhet genom
särskild befattningshavare än den lösning som redovisas med ett flertal
befattningshavare som del i lärartjänst. Länsbildningsförbundet i Gävleborgs
län betraktar det som något av en katastrof om förslaget genomförs. Förbundet
kräver att ingen resursförsämring skall drabba de skolor som redan har dessa
tjänster. Länsbildningsförbundet i Örebro län finner det vara nödvändigt, att
de kombinerade tjänsterna behålls och utökas enligt gällande normer och
fördelas Uka över landet, så att motsvarande snedfördelning utjämnas. SFHL framhåller
bl. a. att den särskilda konsulenttjänst som är knuten till Samernas
folkhögskola i Jokkmokk är av så stor betydelse att staten också
fortsättningsvis måste ge den sitt slöd.

3.6
Samverkan inom skolan

Ett
stort antal remissinstanser har kommenterat utredningens förslag att på varje
skola skall finnas styrelse, lärarråd och kursråd. Flertalet remissinstanser
delar utredningens uppfattning. Det är endast SFEF, ABF och Brunnsviks
folkhögskolas lokalavdelning av SFHL som anmält en något avvikande mening,
SFEF viU omforma lärarrådet till en skolnämnd. Enligt SFEF skall skolnämnden
vara ett gemensamt organ för de på skolan verksamma. Nämnden skall utgöra
skolans inre ledning, SamtUga ledamöter skall ha rösträtt i alla de frågor
nämnden har att besluta om. Nämndens storlek, och fördelningen av platserna i
denna, skall avspegla sammansättningen av de olika grupperna på skolan. SFEF
anser det viktigt att samtliga fackliga organisationer beredes plats i nämnden
även om de är mycket små. Ur demokratisk synpunkt anser SFEF det vara av
utomordentiig betydelse att elevema ges majoritet i skolnämnden. Eleverna utgör
den största grappen på skolan och det är främst dem besluten rör. SFEF:s
synpunkter delas i stort av Brunnsviks folkhögskolas lokalavdelning av SFHL.
ABF föreslår att lärarrådet ersätts av ett personalråd i vUket alla personalgrupper
vid skolan skall samverka på Uka villkor. ABF ifrågasätter

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 93

om
det kan anses förenligt med moderna demokratiska principer för arbetslivet att
ge lärarkåren en så markerad särställning som utredningen har föreslagit.

Eftersom
förslag om gemensam styrelse för flera skolor då och då aktualiserats, erinrar
SÖ, SFHL, SFEF och RIO om värdet av att varje folkhögskola har en egen
styrelse. SFHL hävdar att det skall anges i förordningen att varje skola skall
ha sin egen styrelse. SkaU varje folkhögskola få sin egenart, möjlighet tUl
den särprägUng som utredningen benämner profilering, bör det enligt SFHL finnas
en styrelse som känner ett särskilt ansvar för just den skolan. En sådan
styrelse är ett mycket värdefullt stöd, som delvis skulle gå förlorat om
styrelseansvaret skulle avse fler skolor och således bara till en del skulle
gälla den enskilda skolan.

Utredningen
om den kommunala demokratin anser att det förslag till samverkansorganisation
som läggs fram av folkhögskoleutredningen synes utifrån ett aUmänt
betraktelsesätt vara ägnat att positivt påverka situationen för de anställda
och studerande inom folkhögskolan. Beträffande de fall där kommun eller
landstingskommun är huvudman för folkhögskolan måste dock vid bedömningen av
lämpliga former för de anställdas och studerandes inflytande en awägning göras
mot det s, k. allmänintresset, dvs. det politiska inflytandet över verksamheten
vid skolan som äger ram genom den partipolitiskt sammansatta
folkhögsko-leslyrelsen. Inflytandeformerna på styrelsenivån måste anpassas till
de speciella ramföratsättningar som gäller för skolorganisationen inordnad i
ett kommunaldemokratiskt styrelsemönster.

Enligt
utredningens uppfattning strider den föreslagna sammansättningen av styrelse
för folkhögskola, i fall där kommun eller landslingskommun är huvudman för
skolan, mot den hävdvunna kommunal-demokratiska principen att varje kommunalt
eller landstingskommunalt organ direkt eller indirekt genom det representativa
systemet skall företräda medborgama. Utredningen anser således att styrelse
för folkhögskola med kommunalt eller landstingskommunalt huvudmannaskap
principiellt skall sammansättas enligt gängse kommunalrättsliga principer.
Detta innebär att utredningen inte kan tillstyrka en generell regel i den nya
folkhögskoleförordningen om att företrädare för studerande, lärare och övrig
personal skall tillhöra styrelsen.

Beträffande
de anställdas möjligheter att erhålla ett fördjupat inflytande över
verksamheten inom folkhögskolan, gäller att utredningen inom kort avser att
presentera förslag tiU former för ökat personalinflytande inom hela de
kommunala och landstingskommunala sektorerna. Frågorna om närvarorätt för
personalföreträdare i kommunala och landslingskommunala nämnder och om
inrättandet av s. k. partssammansatta organ kommer i detta sammanhang att
särskilt uppmärksammas, varvid gränsdragningen gentemot den politiska
demokratin kom-

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 94

mer
att vägas in i helhetsbedömningen. Mot nu angiven bakgrund anser utredningen
att skäl saknas till en särreglering av personalinflytandet inom
folkhögskoleområdet.

Utredningen
vUl i sammanhanget även ifrågasätta lämpligheten av föreskriften i 7 § i
förslaget till ny folkhögskoleförordning att SÖ skall fastställa reglemente för
varje folkhögskola. Det synes bäst överensstämma med kommunaldemokratiska
grundprinciper att kommun eller landstingskommun som är huvudman för
folkhögskola själv i sedvanUg kommunalrätlslig ordning utfärdar behövliga
organisationsregler i form av reglemente eller på annat lämpligt sätt. Vidare
bör enligt utredningen bestämmelsen i 7 § om att rektor är föredragande och
sekreterare i styrelsen begränsas till att omfatta fall där enskild är
huvudman för folkhögskola.

Beträffande
kommunal eller landstingskommunal folkhögskolestyrelse bör i likhet med vad
som i prop. 1976/77: 1 föreslås för kommunala och landstingskommunala nämnder
i allmänhet gälla att kommunen eller landstingskommunen efter eget skön
bestämmer vem som skall vara föredragande och sekreterare i styrelsen.

Vilka
befogenheter studerande, lärare och övrig personal i styrelsen skall erhålla
har berörts av flera remissinstanser.

SFEF
och CUF anser att nämnda grupper måste ingå med rösträtt i styrelsen, utöver
ledamöterna utsedda av huvudmannen.

SFHL
framhåller alt representanter för lärare och övrig personal måste utses av
vederbörande fackliga organisationer. SFHL anser att viktiga delar av
styrelsens uppgifter fuUgörs av dess arbetsutskott eller motsvarande. Det måste
därför vara en oavvislig rätt för personalorganisationemas representanter att
delta även i arbetsutskottets sammanträden, RIO vill redan i delta sammanhang
betona att det slutliga ansvaret för skolan och gentemot huvudmannen måste
åvila de styrelseledamöter, som står i ett parlamentariskt ansvarsförhållande
gentemot huvudmannen. En konstraktion där beslut kan fattas med åsidosättande
av de av huvudmannen tillsatta ledamöterna kan inte accepteras. Även SSR
redovisar liknande synpunkter. SIV förutsätter att inom ramen för
studeranderepresentantionen i skolornas styrelse, lärarråd och kursråd även de
utländska studerandenas intressen naturligt tillgodoses.

Kritiska
till utredningens förslag att rektor som tjänsteman inte bör vara ledamot av
styrelsen utan endast vara föredragande och sekreterare är RIO, Stensunds
folkhögskola och humanistiska fakultetens utbildningsnämnder vid universitetet
i Lund. RIO håller före att det bör ankomma på huvudmannen att besluta om hur
styrelsen skall vara sammansatt i nu nämnda avseende. Den frihet som
utredningen i princip ansluter sig till då det

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 95

gäller
folkhögskolan, bör tiUkomma huvudmannen också i detla avseende. Rektom vid en
rörelseskola har en sådan ansvarsstäUning, inte minst i ekonomiskt avseende,
att en huvudman kan finna det angeläget att han vid sidan av
tjänstemannaansvaret också delar styrelseansvaret. Lagstiftningen bör därför
inte hindra huvudmännen att här självständigt besluta. Det torde inte, enligt
RIO, vara förbundet med några ölägenheter alt också på detta område tiUämpa
utredningens principiella syn alt förordningen inte skall införa andra spärrar
än sådana som motverkar en utveckling mot för folkhögskolan främmande inslag.
Liknande synpunkter anförs av Stensunds folkhögskola.

SFHL
konstaterar att lärarrådet av utredningen ges elt avsevärt ökat inflytande i
förhållandet tiU vad som stadgas i förordningen. Genom praxis har lärarrådet
dock vid många skolor redan nu ett inflytande, som fullt motsvarar utredningens
förslag. Det är en självklar utveckling som här nu kodifieras och på så sätt
når alla folkhögskolor. De ledande och planerande funktioner som i ett tidigare
samhälle naturligt hörde hemma hos skolchefen övertas här av den grupp som har
att fullgöra arbetet. En logisk vidareutveckling är måhända att helt genomföra
ett kollektivt ledarskap. Kollektivt ledarskap har med goda erfarenheter
prövats vid vissa danska folkhögskolor. Efter SÖ:s medgivande borde en folkhögskola,
som så begär, på försök få pröva en organisationsmodell med kollektiv ledning
och ansvarsfördelning, där rektors uppgifler handhas av lärarrådet och fördelas
på dess olika medlemmar. Möjligheten att pröva en sådan organisationsmodell
bör skrivas in i den nya folkhögskoleförordningen.

CUF
hävdar att representanter för de studerande skall ingå i lärarrådet som
fullvärdiga ledamöter med rösträtt. Enligt utredningsförslaget kommer
lärarrådet att vara det organ som kommer att ha det avgörande inflytandet över
skolan. Därför måste också andra grupper än lärarna delta i lärarrådets arbete.
SSU har den bestämda uppfattningen att lärarrådet skall bestå av rektor,
lärare, internatföreståndare samt att representanter för övrig personal och
elever skall ingå i detta.

LO
anser att eleverna självfallet bör ha inflytande över sina studier oavsett
kurslängd. CUF menar att varje folkhögskola måste eftersträva att även
företrädare för kortare kurser än 15 veckor får möjlighet att della i
kursrådets arbete. CUF anser dessutom att de studerande skaU ha majoritet i
rådet och att på rådet kan läggas större beslutanderätt i ut-bUdningsfrågor,
SFHL menar att deltagare i korta kurser bör få samma inflytande över sina
studier som vad fallet föreslås bli för deltagare i långa kurser. Varje skola
måsle enligt SFHL eftersträva att skapa fungerande samrådsformer.

Landstingsförbundet
och Riksförbundet Finska föreningar i Sverige anser att de närmare gränsema för
organens kompetens och sammansättning bör skrivas in i skolans reglemente.

Sveriges
frikyrkoråd anser att hinder för att skolans styrelse är repre-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 96

senterad
i kursrådet inte bör föreligga och EFS vill ha ett tillägg i förordningen om
att styrelsen kan låta sig representeras.

3.7
Kurser utanför skolorten

Utredningens
förslag att en folkhögskola skall ha rätt atl förlägga verksamhet utanför
skolorten kommenteras av ett flertal remissinstanser. Tillstyrker gör bl.a.
SÖ, statens kulturråd, SIV, folkbildningsutredningen, LO, SFHL, Svenska
kommunförbundet, RIO, Riksförbundet Finska föreningar i Sverige, Sveriges
riksidrottsförbund. Nykterhetsrörelsens landsförbund. Svenska kyrkans
utbildningsnämnd, Sveriges frikyrkoråd, EFS, ABF, Frikyrkliga studieförbundet,
NBV, Sveriges kyrkliga studieförbund, TBV, LRF och vuxenutbUdningsnämnden i
Östergötlands län.

RIO
konstaterar med tillfredsstäUelse att utredningen under de föreslagna
bestämmelserna för kurser utanför skolorten inordnar sådana kurser som
folkhögskolan anordnar tillsammans med annan organisation eUer institution än
studieförbund.

Flera
av de remissinstanser som tillstyrkt förslaget, däribland folkbildningsutredningen,
SFHL, Sveriges frikyrkoråd, NBV, TBV, LRF och vuxenutbildningsnämnden i
Östergötlands län framhåller dock, att det är av slörsla vikt att även
folkhögskolekurser förlagda utanför skolans egna lokaler genomförs i enlighet
med folkhögskolans målsättning och arbetssätt.

RIO
ansluter sig till kravet på medverkan av skolans egna lärare, men menar att
tillgången på speciella lärarinsatser skulle öka om skolorna fick möjUghet att
i speciella fall anlita lärare med mindre än halv tjänsl, under förutsättning
att deras tjänstgöring är knuten till pågående lång kurs och till sin huvuddel
är förlagd till den egna skolans elever. Landstingsförbundet anser att vid här
nämnda kurser skall minst 25 % av undervisningen bestridas av lärare med minst
kvarttidstjänstgöring vid folkhögskola, Sveriges frikyrkoråd anser att
förslaget om att en lärare med minst halvtidstjänstgöring vid folkhögskolan
medverkar vid planeringen, följer kursen och svarar för dess genomförande kan
medföra en alltför statisk låsning.

EFS
anser att det finns många folkhögskollärare, vilka är djupt
folk-rörelse/folkhögskoleengagerade fast de formellt har ganska få timmar i sin
tjänstgöring vid folkhögskola. På något sätt borde en skrivning komma till
stånd så att sådana lärare kan fullgöra 25 %-regeln.

Frikyrkliga
studieförbundet anser att det är av största vikt att skapa fömtsättningar för
att kurserna ges folkhögskolekaraktär. Möjligheterna att uppnå detta syfte är
minst lika stora om den kursansvarige är någon av den samverkande
organisationens egna folkbUdare med erfarenhet av folkhögskolans arbetssätt,
även om vederbörande inte är fast anställd

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 97

vid
skolan. Det bör ankomma på skolan själv alt fatta beslut i denna fråga från
fall till fall.

Förutsatt
atl SFEF:s synpunkter beträffande folkhögskolans grundläggande verksamhet
(vinterkursen) beaktas har SFEF inget att invända mot atl folkhögskolan
bedriver en viss uppsökande verksamhet. Det är också enligt SFEF nödvändigt att
skolan organiserar sitt arbete så att vinterkursen kan ges en sammanhållen
lärarresurs.

Instämmer
i huvudsak i utredningens övervägande och förslag kring behovet av och
möjligheten att från en moderskola bedriva kursverksamhet i form av dagfolkhögskola,
dvs. i princip externatkurser gör SIV, folkbildningsutredningen, SFHL,
Sveriges riksidrottsförbund, Sveriges frikyrkoråd och länsbildningsförbundet i
Gävleborgs län. SIV anser att dagfolkhögskola är en kursform som lämpar sig väl
för invandrare, som bl, a. på grund av starka familjeband kan ha svårt att
della i inlernat-kurser. Denna kursform kan hjälpa tiU att bryta hemarbetandes
isolering, men här krävs enligl SIV alt barntillsynen kan ordnas genom vederbörande
kommun eller skola. Folkbildningsutredningen framhåller att om svårigheter på
gränsdragningsområdet främst gentemot kommunal vuxenutbildning skall
undvikas, måste verksamheten vid en dagfolkhögskola vara relaterad till de övergripande
målformuleringarna för folkhögskolan, utformas och erbjudas som elt från annan
VuxenutbUdning klart utskiljbarl alternativ,

SFHL
anser i likhet med utredningen atl folkhögskolans externat-kurser är en viktig
tillgång, bl, a. för att de många gånger vänder sig till studieovana personer.
SFHL påminner i detta sammanhang om atl de långa externalkurserna i stor
utsträckning rekryterar ensamstående mödrar och hemmafruar med bam. Många som
skulle vUja börja, hindras dock av att de inte kan få barntillsynen ordnad på
ett tillfredsställande sätt,

Sveriges
frikyrkoråd anser alt även den särskilda formen som kallas kvällsfolkhögskola
bör beaktas. Utvecklingsmöjligheterna borde vara stora för en sådan skola i
samband med utveckUngen mot en kortare arbetsdag. Rådet föreslår att denna
möjlighet blir positivt beaktad.

Utredningens
förslag atl nu existerande filialfolkhögskolor upphör eller får ställning som
externa kurser eller blir självständiga tillstyrks av bl. a. SÖ, SFHL, Sveriges
riksidrottsförbund, Sveriges dövas riksförbund och rektorsnämnden vid
lärarhögskolan i Linköping. SÖ delar utredningens förslag om en prövning av nu
existerande filialskolors framtida arbetsmöjligheter. En sådan prövning bör
ske under 1976/77 och förslag till åtgärdsprogram bör kunna framläggas 1977/78,
Sveriges dövas riksför-

1
Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 55

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 98

bund
anser alt Västanviks folkhögskola har en stor uppgift som självständig
folkhögskola och har alla fömtsättningar att bli ett utbUdnings-och
kulturcenlram för hela landets döva och för hörande som vill arbeta med och
bland döva. Förbundet har därför den förhoppningen att statsmaktema skall ge
döva förtroendet att driva en egen självständig folkhögskola fr. o. m. läsåret
1977/78.

Rektorsnämnden
vid lärarhögskolan i Linköping framhåller att utredningens förslag om att
fiUalfolkhögskolorna övergår tiU att bli självständiga folkhögskolor skulle
innebära en klar förbättring. Rektorsnämnden framhåller även vikten av att det
blir möjUgt att starta nya folkhögskolor. I den mån folkhögskoloma blir ett
fomm för medlems-och organisationsutbUdning kan mycket väl behov snabbt uppstå
av nya skolor. En sådan ordning kan bli av utomordentlig betydelse för folkrörelserna
i samhäUet.

SIV,
SFHL, Sveriges riksidrottsförbund, FolkuniversUetet, Frikyrkliga
studieförbundet, Visingsö folkhögskola och LRF delar utredningens mening
beträffande möjligheter för folkhögskolan att förlägga verksamheten utomlands.

Folkuniversitetet
och Visingsö folkhögskola anser att starka skäl talar för att folkhögskolan ges
vidgade möjligheter att delta i det kulturpolitiska arbetet. Det är enligt
Folkuniversitetet och Visingsö folkhögskola viktigt att ta vara på och utveckla
befintliga möjligheter för folkhögskolan att genomföra utlandsförlagda
studier. Intresset för en anpassning av lärostoffet i denna riktaing bör
därför stimuleras. Administrativa och ekonomiska hinder bör också så långt
möjligt undanröjas. Språkreseutredningens förslag skuUe kunna förbättra
fömtsättningama på viktiga punkter. Det är emeUertid viktigt att vid det
fortsatta beredningsarbetet rörande folkhögskolan observera de möjUgheter som
finns, att inom ramen för anvisningar m. m. för denna studieform aktivt stimulera
ambitioner att intemationalisera studiearbetet.

Frikyrkliga
studieförbundet framhåUer att behovet av en fördjupad dialog och ökad
medvetenhet i politiska och kultureUa frågor är en klar motivering för kurser
utomlands, inte minst i u-ländema. LRF anser att förutsättningar för en
kursverksamhet utomlands dock bör vara att folkhögskolemässigheten kan bevaras
och att moderskolan har en mycket fast ledning av verksamheten.

3.8
Handikappade i folkhögskolan

Ett
flertal remissinstanser anser att folkhögskolan är ett värdefullt utbUdningsaltemativ
för vuxna handikappade.

Statens
handikappråd, handikapputredningen, SFHL, Svenska kommunförbundet, RIO, HCK,
DHR, ABF och Vuxenskolan delar utred-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 99

ningens
uppfattning att det bör vara en målsättning att undvika att allför många
handikappade samlas på vissa skolor. Statens handikappråd delar i princip
uppfattningen. I vissa faU måste dock denna princip frångås och rådet hänvisar
till de dövas speciella problem. Skall integreringen på folkhögskolan bU
meningsfuU för döva måste såväl lärare som elever behärska teckenspråket. Om
de som är teckenspråksberoende vill studera vid annan folkhögskola än Sveriges
dövas riksförbunds egen skola så måsle resurser kunna erbjudas i form av
teckenspråkstolk och andra stödåtgärder. Liknande synpunkter framförs av ABF.
Även HCK delar utredningens uppfattning men anser att utredningen inle
tillräckligt har gått in på orsakema till koncentrationen. Den beror i många
fall på att det endast är en Uten del av skolorna som uppfyller kraven på
tUlgänglighet. Det måsle, enligt HCK:s uppfattning, ingå i alla folkhögskolors
målsättning att göra det möjligt för handikappade alt dellaga i verksamheten
på lika villkor som andra studerande. Den enskilde studerande ska själv kunna
välja skola och utbUdning efter eget intresse och önskemål. DHR understryker
att det är olyckUgt om alltför många handikappade samlas på vissa skolor. Idag
finns dock inte en reell möjlighet att fritt välja skola utifrån
intresseimiktning då fortfarande de flesta folkhögskolor inte är tillgängliga
för handikappade.

Flera
remissinstanser däribland statens handikappråd, AMS, handikapputredningen,
folkbildningsutredningen. Svenska kommunförbundet, HCK, DHR och Styrelsen för
vårdartjänst delar utredningens uppfattning att folkhögskolorna i ökad utsträckning
måste förutsättas bli utrustade med välplanerade byggnader och ändamålsenliga
tekniska hjälpmedel. Styrelsen för vårdartjänst anser med hänsyn till att
endast knappt hälften av de statsunderstödda folkhögskolorna har
landstingskommun som huvudman och därmed har möjlighet alt med allmänna medel
finansiera anpassningen av lokalerna att det är angeläget att särskilda
medel under en begränsad period anvisas för lokalanpassning vid
folkhögskoloma.

För
handikappade elever på folkhögskolor är det enligt utredningens mening viktigt
att en folkhögskolekurs kan följas upp av studieaktiviteter av olika slag efter
kursvistelsen. Delar utredningens uppfattning gör statens handikappråd,
folkbildningsutredningen och ABF som framhåUer att det är angeläget att samråd
om fortsatta studier kommer tUl stånd mellan elev med handikapp, folkhögskola
och curkelanordnare innan eleven slutar sin kurs. FolkbUdningsutredningen anser
dessutom att sådan samplanering är sär-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 100

skilt
angelägen för psykiskt och socialt handikappade. Men det är också nödvändigt
med samplanering med samhällsorgan som har att ställa resurser till förfogande
liksom givetvis med de handikappades egna organisationer före, under och efler
sludievistelsen på folkhögskola.

Några
remissinstanser har kommenterat den kursverksamhet som folkhögskolorna bedriver
i samarbete med olika institutioner och vårdhem. Kriminalvårdsstyrelsen anser
att folkhögskolestudier främst bör kunna bU aktuella för personer vars
anstaltsvistelse omfattar ett år eUer mera samt för personer med kortare
anstallstider för vilka möjlighet tiU intensifierade studier föreligger. För
dessa båda grapper kan folkhögskolestudier vara en lämplig studieform.
Brottsförebyggande rådet anser att det bör finnas möjligheter att anordna
kortare introduktions- och motivations-skapande kurser även på
lokalanstalterna. Vad gäUer riksanstalterna kommer behovet av
folkhögskolekurser att kvarstå. Rådet anser vidare att det är viktigt att satsa
på kurser som tränar läs- och skrivförmågan. Dessutom framhåUer rådet att
folkhögskolan bör ha stora möjligheter att kombinera undervisningen med social
träning och ter sig därför mycket lämplig som anordnare av
alfabetiseringsundervisning. Rådet påtalar nödvändigheten av att studiefinansieringen
löses på ett lämpUgt sätt för deltagare i folkhögskolekurser av denna typ. SFHL
förordar en slörre omfattning av folkhögskolekurser på fångvårdsanstalter.
Statens handikappråd och handikapputredningen framhåUer att det ur integreringssynpunkt
är viktigt att den kursverksamhet som folkhögskoloma bedriver i samarbele med
olika institutioner förläggs till folkhögskolans lokaler och inte vid
institutionerna.

Statens
handikappråd, RRV, SÖ, handikapputredningen, folkbildningsutredningen, RIO,
HCK, DHR, Nykterhetsrörelsens landsförbund, Sveriges frikyrkoråd, Styrelsen för
vårdartjänst. Forsa folkhögskola. De blindas förening. Riksförbundet för
utvecklingsstörda barn och länsbildningsförbundet i Värmlands län är kritiska
tUl utredningens förslag om alt antalet extrastöd för undervisning av handikappade
begränsas till 27 000 elevveckor. EnUgt RRV bör det extra stödet till
handikappade inte låsas aUtför hårt. MöjUgen kan det visa sig alt en gräns på
27 000 eleweckor för det högre bidraget ger för liten flexibiUtet i
bidragsgivningen. Enligt SÖ:s mening bör inte ett maximiantal eleweckor anges
just för gruppen handikappade folkhögskoleelever. En sådan begränsning medför
admuiistrativa svårigheter, som i sin tur kan få till följd att enstaka
stödbehövande handikappade inte kan få gå en viss folkhögskolekurs medan
resurser inte kan utnyttjas fullt vid andra skolor, som fått sådan tiUdelnmg.
Det särskUda städel bör enligl SÖ utgå som förslagsanslag. EnUgt De blindas
förenings

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 101

uppfattning
strider denna begränsning av antalet handikappade elever mot målsätlningen för
folkhögskolan och är än mer anmärkningsvärd då utredningen utan saklig grand
hävdar att en större total handikappandel, än den som gällde för
verksamhetsåret 1973/74, inle är önskvärd vare sig av pedagogiska eller sociala
skäl. Riksförbundet för utvecklingsstörda barn kräver att folkhögskolorna ges
ökade och förbättrade möjligheter att medverka i vuxenundervisningen för
handikappade.

Utredningens
förslag om införande av ett schablonbidrag i undervisningen av handikappade
tillstyrks av handikapputredningen och Landstingsförbundet. Landstingsförbundet
kan i princip tillstyrka att de specialdestinerade anslagen till
handikappverksamhet ersätts med ett för varje skola beräknat schablonbidrag
samtidigt som det utökas. Man måste dock vara uppmärksam på risken för att
skolorna därigenom tvingas ge förtur vid intagningen åt handikappade med endast
små hjälpbehov. MöjUghetema för särskUt gravt handikappade att anhåUa om bidrag
utöver schablonen är mycket betydelsefulla. Sedan systemet fungerat en tid bör
man se över om fördelningen mellan schabloniserat och med hänsyn tUl
handikappet differentierat stöd är den lämpliga.

Remissinstanser
som är kritiska mot utredningens förslag i detla avseende är bl, a,
socialstyrelsen, statens handikappråd, HCK, DHR, ABF, Styrelsen för
vårdartjänst och Önnestads folkhögskola. Statens handikappråd anser att
schablonbidrag inte kan accepteras idag. En långsiktig målsättning bör vara att
skoloma liksom andra verksamheter i samhället i större omfattning än hittills
planerar sin verksamhet praktiskt och ekonomiskt så att också handikappades
behov tillgodoses. Först i ett sådant läge kan förslaget om schablonmässiga
statsbidrag accepteras. Ett införande av schablonbidrag kommer enligt ABF att
innebära att ju flera handikappade som studerar vid folkhögskolor, desto sämre
bUr vUlkoren för varje enskild handikappad. Behovet av särsldlda åtgärder är
individuellt och måste därför prövas i varje enskilt fall. Visserligen
föreslår utredningen att en del av bidraget skall fördelas av SÖ till skolor,
vilka har handikappade elever som är specieUt resurskrävande. Men eftersom
anslaget är maximerat kan inte skoloma i förväg göra en bedömning av hur mycket
extra bidrag som kan utgå för att täcka kostnadema för behövliga
specialinsatser. Det kan innebära att skoloma hellre tar emot handikappade, som
inte är resurskrävande och de gravt handikappade riskerar att slås ut.
Önnestads folkhögskola framhåller att schablonmetoden innebär en uppenbar risk
för att lättare handikappade skaH få förtur tiU folkhögskolestudier framför
sökande med svårare handikapp. Denna nackdel kommer inte att uppvägas av någon
betydande admmistrativ förenkling. Schablonmetoden bör därför inte införas,
utan extra resurser för undervisning av handikappade bör fördelas på det
hittiUs använda sättet.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 102

Socialstyrelsen,
Forsa folkhögskola, Kjesäters folkhögskola och ledarutbildningsinstitut. Skara
stifts folkhögskola och De blindas förening finner att samma förfarande bör
tillämpas beträffande bidraget tiU personlig assistans som det utredningen
föreslår skall gälla för vårdartjänsten, dvs. att skolan efter individueU
prövning i varje särskUt faU bedömer assistansbehovet och begär medel för
delta hos SÖ. Socialstyrelsen anser med hänsyn tUl elever med olika slag av
handikapp det angeläget att antalet lärartimmar per elevvecka höjes.

3.9
Folkhögskolans långa kurser

Beträffande
avsnittet folkhögskolans långa kurser anser brottsförebyggande rådet att
utbildning till fritidsledare ofta leder till arbete bland barn och ungdom.
Rådet har tidigare framhåUit att det är angeläget att salsa samhällsresurser
för dessa målgmpper. TUl dessa resurser måste fritidsledarna räknas. Rådet
understryker därför det berättigade i utredningens propå om att bidrag till
denna utbildning justeras i takt med kostnadsförändringar. Statens kulturråd
instämmer i att de estetiska kurserna bör inriktas så att de skapar intresse
bland eleverna för insatser i närsamhäUets kullurliv och då särskUt söker
stimulera människorna i närsamhället till självverksamhet. Rådet ansluter sig
även till ulredningens synpunkter på innehållet i de estetiska specialkurserna
samt att det är otillfredsställande att vid folkhögskolan samma behörighetsregler
skall gälla för bl, a, lärare i estetiska ämnen som inom ungdomsskolan, I
motsats till utredningen framhåller rådet att det vid antagning till de
estetiska specialkurserna kan vara värdefullt att använda sig av arbetsprover,
exempelvis "uppspelningar" och teckningar för att bedöma de sökandes
livssituation och utvecklingsförmåga. SIV framhåller att tolkutbildning vid
folkhögskolor kräver ökad lärartäthet utöver 2,2-kvolen,

FolkbUdningsutredningen
instämmer i förslagen om att estetiska specialkurser skall utformas som långa
kurser vid folkhögskolor. Utredningen anser dem berättigade främst som en
tiUgång inom folkrörelserna, varigenom folkhögskolans förankring hos dessa
rörelsers organisationer ytterligare befästs. SFHL framhåller att estetisk
verksamhet måste ses som en viktig del i folkhögskolans allmänna kurser. På
motsvarande sätt måste de estetiska specialkurserna vara inriktade på
folkhögskolans aUmänna mål, SFHL biträder också uppfattningen att språklig
träning och beleendevetenskaplig orientering bör ingå i de estetiska
specialkursema. Vidare finner SFHL i likhet med utredningen att det är tveksamt
om arbetsprov som urvalsinstrument vid antagning tiU estetiska specialkm-ser
är förenligt med folkhögskolans syften. SFEF konstaterar att det vid
fri-tidsledarulbUdningarna idag finns en osäkerhet rörande de studerandes
framlid som framföraUt ligger i utbildningens dimensionering. SFEF:s

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 103

uppfattning
är att en av samhället sanktionerad och dimensionerad utbildning inte får
administreras på det sätt som nu sker. SFEF anser vidare att samhället måste ta
det ansvar som följer av riksdagsbeslutet angående fritidsledarutbUdningens
lokalisering till folkhögskolan. SFEF:s förhoppning att folkhögskolan skuUe
lösa dimensionermgspro-blemen på egen hand har inte infriats, och därför måste
nuvarande ordning omprövas. Riksförbundet Finska föreningar i Sverige framhåller
att det hos invandrarna finns ett stort behov av gmndutbUdning. Därför är det
nödvändigt att vinterkursema om 34 veckor bibehålls som ram för
ulbUdningsverksamheten. Sveriges frikyrkoråd har med tillfredsstäUelse
uppmärksammat utredningens skrivning att även i kurser med speciell inriktning
på olika slags estetiska ämnen bör det grundläggande vara att främja
människors personliga och sociala utveckUng. I den varvade undervisningen, som
kommer att utmärka den framtida utbildningen, torde folkhögskolan komma att
spela en betydelsefull roU. Rektorsnämnden vid lärarhögskolan i Linköping delar
helt utredningens uppfattning att estetiska specialkurser inte får bli
ensidigt yrkesförberedande eller enbart avse tekniska färdigheter.

Utredningen
föreslår att ett särskilt statsbidrag med relationstalet 4,0 skall utgå för
sammanlagt 20 000 elevveckor till folkhögskolor med musikundervisning. Några
remissinstanser har kommenterat förslaget.

Således
anser SÖ det vara nödvändigt att musikresursen under första året, då schablonen
skaU tiUämpas, något ökas i förhållande tiU förslaget. SÖ vill vidare understryka
vikten av att folkhögskolans musikverksamhet i högre grad inriktas mot att
stimulera det folkUga musikUvet exempelvis i form av ökad amatörverksamhet och
en höjning av kvaUteten på denna.

OMUS
ansluter sig till huvudtankarna i det av utredningen redovisade förslaget.
Särskilt viktig är, enligt OMUS, ulredningens synpunkt att skolor inte alltför
ensidigt skaU inrikta sig på musik och att SÖ ges möjlighet att prioritera
skolor som har viss breddad verksamhet. OMUS viU dock med skärpa invända mot
principen att en gång för alla fixera storleken av exlraresursen tiU
musiklmjerna. En sådan låsning innebär en olycklig begränsning av
utvecklingsmöjligheterna. I sammanhanget påpekar OMUS också, att den
schablontUldelning av statsanslag som föreslås inle kan täcka musiklinjernas
behov på ett tiUfredsstäUande sätt, MusikutbUdning kräver specieUa
lokalresurser och särskUt dyrbar utrustning. Om endast schablonbidrag i
framtiden kommer att utgå, kan musikutbUdningen bli en extra belastning för en
skola. Det bör därför ifrågasättas om en särskUd kvot skaU beräknas för anslag
tUl musikut-raslning och lokaler för musikundervisning.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 104

SFHL
framhåller att en minskning av resurserna för folkhögskolornas musiklinjer
under inga förhållanden får bli följden av förslaget utan istället måste man
självfallet syfta tUl en ökning av denna verksamhet. Inte heller kan det
accepteras att någon skola hindras i sin planering genom ovisshet om huruvida
den skall få del av den särskilda resursen under ett kommande verksamhetsår.
Liknande mer eller mindre kritiska synpunkter framförs av SFEF.

RIO
biträder utredningens mening att resurser för musikutbildningen är angelägna
som uttryck för de behov som föreUgger hos enskilda, hos folkrörelser och hos
samhället i stort. Att de rena musiklinjerna får en genomsnittlig lärartäthet
som motsvarar 4,0 lillslyrkes. Härav följer att ett ökat behov av resurser kan
föreligga inle minst i ett övergångsskede. Det torde, enligt RIO, vara mera
realistiskt att räkna med 2830 000 eleweckor istället för de 20 000
utredningen utgår ifrån.

Sveriges
frikyrkoråd anser att en lotalresurs av 20 000 elevveckor är helt
otillfredsställande. En utveckUng mot en lärartilldelning av 4,0 och ökande
omfattning av musikundervisningen är önskvärd, vilket borde leda till att en
väsentligt större resurs av eleweckor erbjuds. Frikyrkliga studieförbundet
framhåller bl. a. att genomförandet av förslaget inte får leda tiU alt
nuvarande omfattning på undervisningen minskas, "2,2-skolornas"
ökning av musikutbildningen trots de betydande ekonomiska förluster som denna
verksamhet inneburit pekar på ett stort behov av musikutbildning på meUannivå.
Mot denna bakgrund anser förbundet anslaget om 20 000 elevveckor med
extrabidrag per år som klart OtillfredsstäUande och vill understryka betydelsen
av en kraftig höjning av denna kvot. SÄMUS i Göteborg anser att relationstalet
4,0 är för snävt tiUtaget och att det inte finns anledning att ha ett
relationstal som ligger under t. ex. musikgymnasiernas. SÄMUS anser vidare att
varje skola själv bör få bestämma fördelningen musikämnen allmänna ämnen så
att eleverna får valfrihet. Rektorsnämnden vid lärarhögskolan i Linköping
avstyrker bestämt en maximering av musikstuderande både för folkhögskolan i
stort liksom för den enskilda skolan.

3.10
Folkhögskolans studieomdömen

Utredningens
förslag att varje folkhögskolas styrelse även i fortsättningen skall kunna
besluta att studieomdömen enligt en fyrgradig skala skall ges tillstyrks av bl.
a. UKÄ, SÖ, AMS, SFHL, Landstingsförbundet, SFEF, RIO, Riksförbundet Finska
föreningar i Sverige, Vuxenskolan, Stensunds folkhögskola, LRF och
rektorsnämnden vid lärarhögskolan i Linköping.

Brunnsviks
folkhögskolas lokalavdelning av SFHL anser mot bakgrund av urvalsinstramentens
ringa giltighet att man tUls vidare bör

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 105

nöja
sig med två omdömesgrader, nämligen "Tillfredsställande" och
"Mindre tillfredsställande". Statskontoret framhåller att
folkhögskolans behörighetsvärde inte får bli en fråga enbart mellan de enskilda
skolorna och antagningsmyndigheterna inom högskolan. Statskontoret förordar
att denna fråga uppmärksammas mer ingående vid utredningens fortsatta
överväganden om SÖ:s uppgifter såsom statlig tillsynsmyndighet för
folkhögskolan. RRV anser att tiU friheten att utforma en skolas verksamhet
måste kopplas ett krav på utvärdering av verksamheten. Det är väsentligt både
för skolorna själva, huvudmännen och SÖ att kunna kontroUera måluppfyllelse i
fråga om rättvisekrav, kvalitetskrav osv. Omdömesgivningen, i den form som
ulredningen föreslår, kan enligt RRV knappast användas för detta ändamål.

Andra
remissinstanser som är kritiska till omdömet och i stället förordar ett system
av intyg är statens kulturråd, LO, SSU och ABF. LO anser att intyget bör
innehålla upplysningar om kursinnehåll och arbetsformer. CUF förordar istället
för betyg som urvalsinstrament en "ut-bildningskö" vid
intagningsbegränsning. Tidigare ansökan skall enligt CUF ge företräde vid
intagning. Desutom skall arbetslivserfarenhet ge meritvärde.

SÖ,
SFHL, SFEF och rektorsnämnden vid lärarhögskolan i Linköping är samtliga
kritiska tiU utredningens förslag att omdöme skall ges för kurser om minst 15
veckors längd. Enligt SÖ:s uppfattning torde knappast skäl finnas alt sätta
studieomdöme efter en 15-veckorskurs. Studieomdömet är en angelägenhet i
första hand för elever som genom folkhögskolan får allmän behörighet för
fortsatta studier. Sådan behörighet torde endast undanlagsvis kunna nås efter
en 15-veckorskurs. SÖ förordar därför införande av en regel av innebörd att
normalt bör studieomdöme endast ges till studerande som följt folkhögskolans
kurser i minst 30 veckor. Övriga här nämnda remissinstansers synpunkter
sammanfaller i stort med SÖ:s,

SFEF
tillstyrker utredningens förslag att endast ett sammanfattande omdöme om den
studerandes förmåga att bedriva studier skall förekomma. Däremot vUl SÖ och RIO
att skolorna även i fortsättningen skaU ha möjlighet att sätta två
studieomdömen.

SÖ
delar utredningens uppfattning att ett normeringsin-strument är nödvändigt för
att öka jämförbarheten mellan olika skolors omdömesskalor. SÖ anser att
utveckling av ett normeringsinstrament liksom hittUls bör kunna göras i samråd
mellan SFHL, SFEF och SÖ. SFHL konstaterar behovet av någon form av normering
men framhåller det viktigt i att for-

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 106

merna
for normeringen inte får negativa konsekvenser för verksamheten vid skolan.

SFEF
anser att ett normeringsinstrament inte skall införas. Enligt SFEF åUgger det
utbildningsdepartementet att ge SÖ befogenheter att agera mot skolor som har en
väldig snedfördelning på omdömesskalan. Elevorganisationen, som erinrar om att
omdömets funktion i framtiden endast bUr att inom kvotgrupp tre vara det sista
utslagsgivande vid ansökningar tiU spärrade utbUdningar, frågar om inte
förslaget är att överdimensionera problematiken, eftersom det kan konstateras
att väldigt få kommer att ha någon praktisk nytta av sitt omdöme. SFEF
framhåUer vidare att omdömet inte är den enda urvalsmeriten i kvotgruppen ulan
där finns även arbetslivserfarenheten som värderas upp till 50 % av omdömet.
SFEF är även tveksamt tUl test som mätinstra-menl med tanke på tidigare
erfarenheter. Även Stensunds folkhögskola är tveksam tUl förslaget.
Samhällsvetenskapliga fakultetens utbildningsnämnd vid universitetet i Lund
anser att det föreslagna kravet helt strider mot den målsättning individens
personliga utveckling som har dragils upp för folkhögskolan. Det finns en
uppenbar risk att provet kommer att styra studiearbetet vid skolorna i en icke
önskvärd riktning.

SFHL,
Svenska kyrkans utbildningsnämnd och Stensunds folkhögskola delar utredningens
uppfattnuig om att på fritidsledarlinjerna inget graderat studieomdöme skall
utdelas, utan endast ett intyg över genomgången kurs. Intyget skall utförligt
beskriva utbUdningens innehåll och arbetsformer.

3.11
Befattningshavare

Bl,
a. SÖ, SACO/SR, SFHL, Frikyrkliga studieförbundet, LRF och rektorsnämnden vid
lärarhögskolan i Linköping delar i stort utredningens förslag angående folkhögskolornas
befattningshavare.

Utredningens
uppfattning att det är värdefuUt att även andra än de som har den traditioneUa
utbUdningen antas som lärare vid folkhögskolan delas i huvudsak av AMS, SIV,
SACO/SR, SSU, SSR och LRF. Enligt SIV:s mening bör behörighetsviUkoren
formuleras så att invandrare, som saknar formell kompetens, men som kan fungera
som folkhögskollärare får tUlfälle att verka som sådan. Det är enhgt SIV av
stor vikt att sådana lärare får möjUghet att skaffa sig formeU kompetens.
SACO/SR kan dock inte tillstyrka utredningens förslag att för behörighet tiU
ordinarie eUer extra ordinarie tjänst skaU krävas tjänstgöring som lärare vid
folkhögskola under minst 30 veckor. SACO/SR anser att nuvarande bestämmelser,
dvs. minst 20 veckor, är väl anpassad tiU folkhögskolans be-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 107

hov
och de anställdas, liksom huvudmännens intressen. SACO/SR kommenterar även den
bestämmelse som talar om de sökandes "lämplighet". Organisationen
vUl här erinra om lagen om offentiig anställning. Endast saklig grund skall
vara bestämmande för urvalet bland de sökande, inte vederbörandes åsikter i
poUtiska, religiösa eller andra idéfrågor. SSU har den uppfattningen att
praktikperioden såsom tjänstgöring vid folkhögskola i vissa faU kan räcka för
ordinarie eUer extra ordinarie lärare. SSR finner att lärarutbildningen i
samiska ämnen är synnerligen bristfällig varför skolan måste ha frihet vid
bedömningen av behörighetskrav.

LO
anser att man genom praktiskt arbete som extra lärare vid folkhögskola eUer
som medverkande i en folkrörelseorganisations utbildningsverksamhet mycket väl
kan inhämta de pedagogiska kunskaper som anses vara förutsättning för tjänst
som ordinarie eUer extra ordinarie folkhögskollärare. Det är rimligt att
praktisk erfarenhet av facklig UtbUdningsverksamhet får motsvarande värde i
behörighetshänseende som arbete vid folkhögskola. CUF ställer sig ytterst
tveksamt till utredningens bedömning att den normala grundutbildningen för en
folkhögskoUärare skaU vara en akademisk examen. I folkhögskolans arbete är det
inte främst de formeUa kunskaperna eller ämnesspecialiterna som är avgörande
för om man kan göra en god insats som lärare/handledare. Därför bör inte stäUas
formeUa krav på akademisk utbUdning. Inte heller skall pedagogisk utbUdning
vara nödvändig för ordinarie tjänst. I stället bör en så bred bakgrund som
möjligt eftersträvas. Folkrörelsearbete och ungdomsledarskap bör vara
kvalificerande för lärartjänst framför allt som rörelseanknytning betonas. Det
bör överlämnas helt till skolans styrelse att avgöra vilka sökande som bedömes
lämpliga.

SFHL
vänder sig mot förslaget att lärare skall kunna anstäUas som extra lärare med
tillsvidareanställning, trots att denne saknar lärarutbUdning. För en
rörelseskola med mer specieU inriktning kan det måhända vara angeläget att i
vissa faU knyta tiU sig en person utan erforderlig formell kompetens. Denne
bör då snarast möjligt få den behövliga UtbUdningen, Detta kan ske genom att
sådan lärare efter ett års tjänstgöring antas tiU lärarhögskolans
folkhögskollärargren inom den särskUda folkbildningskvoten. Ingen lärare bör
erhåUa tiUsvidareanställ-ning om han saknar praktisk läraratbUdning. Detta
måste ligga i såväl skolformens som i de studerandes intresse.

Utredningens
förslag att alla lärare inom folkhögskolan skall ses som en grupp och benämnas
folkhögskollärare delas av bl. a. SFHL, KRO och rektorsnämnden vid
lärarhögskolan i Linköping. SFHL konstaterar samtidigt att vissa problem är
knutna till behörighetsfrågan.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 108

Utredningens
förslag om att lärarnas tjänstgöring skall få omvandlas till tjänstemannatid i
den omfattning som bedöms rimlig har kommenterats av ett fåtal
remissinstanser, SAV instämmer i det uttalade behovet av en annan
arbelstidsreglering än den som f, n, gäller. De faktiska förändringar som har
skett och de föreslagna förändringarna av verksamheten talar mycket starkl
härför, SAV påpekar dock att avtalels regler om ett visst antal
lektionstillfällen i och för sig inte utgör ett hinder för att lärarna bedriver
önskvärd verksamhet, SAV ifrågasätter om behov av regler för elt visst
minimiantal lektioner inom ramen för full tjänstgöring finns med hänsyn tiU den
särpräglade verksamheten vid folkhögskolorna. Nya arbetstidsregler förutsätter
emellertid förhandlingar och avtal i frågan, I likhet med SAV anser SFHL atl
beräkning av arbetstiden är en förhandlingsfråga till vilken förbundet har
anledning la ställning i annat sammanhang. Rektorsnämnden vid lärarhögskolan i
Linköping vill särskUt markera betydelsen av att arbetsuppgifter inom kollegiet
kan omfördelas genom ny definition av läramas tjänstgöringsskyldighet.
Rektorsnämnden finner utredningens argument för en 40-timmarsvecka mycket
starka och tiUstyrker därför att en sådan arbetstidsregel införes för folkhögskolorna.

Utredningens
förslag att rektors undervisningsskyldighet bör fastställas av den lokala skolstyrelsen
har kommenterats av SFHL och Sveriges frikyrkoråd. SFHL som tillstyrker
förslaget framhåller dock att det måste ske efter förslag av lärarrådet på sätt
som nu tUlämpas. Sveriges frikyrkoråd anser till skillnad från utredningen det
lämpligast att rektor som skolledare får principer och ramar för nedsättning av
undervisningsskyldighet fastställd av SÖ. Tillämpningen får sedan göras av
skolans styrelse.

Utredningens
förslag att resurser för kurators- och syoverksamhet skall tillföras
folkhögskolorna i ungefärlig omfattning av en fjärdedels tjänst per skola
tUlstyrks i huvudsak av bl. a. AMS, LO, SFHL, Landstingsförbundet, Riksförbundet
Finska föreningar i Sverige, Sveriges riksidrottsförbund, Sveriges
frikyrkoråd, Sveriges skolkuratorers förening, LRF och rektorsnämnden vid
lärarhögskolan i Linköping. AMS framhåller att förslaget om en fri resurs har
vissa fördelar, eftersom behovet av syo torde variera starkt meUan olika
skolor, men styrelsen ifrågasätter om man med denna lösa konstmktion kan
garantera de studerande den kvalificerade service de behöver. Eleverna bör ha
möjlighet att vända sig tUl en särskild person för att få hjälp i frågor som
gäller yrkesval, utbildning, behörighet och meritvärdering samt
studiefmansie-ring. Denna funktionär måste enligt styrelsen ha en adekvat
utbildning

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 109

för
sitt arbete och bör ha erfarenhet av verksamhet utanför skolan. Av de exempel
som utredningen ger på hur syoresursen kan användas torde det alternativet vara
lämpligast som innebär att en syotjänst i förekommande faU delas meUan flera
folkhögskolor eUer meUan folkhögskola och kommunal vuxenutbildning resp.
landstingskommunal skola. Enligt LO:s mening bör syon när det är fråga om
yngre elever som har Uten erfarenhet av arbetslivet och fackföreningsrörelsen
även omfatta arbetslivsorientering i dess vidaste bemärkelse.
Syo-funktionäremas arbete måste bedrivas som ett lagarbete mellan elever,
lärare och övriga inom skolan. För SFHL är det väsentiigt att lärarrådet får
avgörande mflytande över hur resursema skall disponeras. Riksförbundet Finska
föreningar i Sverige anser att kuratorn skall vara fast knuten tiU skolan på
så sätt att denne ej vid besök skall behöva uppfattas som gästspelande expert.
Sveriges skolkuratorers förening föreslår att man söker samarbete med andra
närUggande skolor och institutioner för kuratorstjänster för att erhålla
kuratorer med socionom- eller annan likvärdig utbildning. Lärarens mycket
stora betydelse som elewårdare kan inte nog understrykas, men behovet av en
för ändamålet utbildad person kan enligt föreningens uppfattning inte ersättas.

Brottsförebyggande
rådet ifrågasätter om den föreslagna kvoteringen kan komma att täcka behovet.
Även om insatserna företrädesvis skall förbehållas studerande vid de långa
kurserna, så tyder, enUgt rådet, de i utredningen redovisade uppgifterna om
genomströmningen av elever på, att antalet elever per funktionär kommer att bli
stort. Också om man utgår ifrån att elever vid kortare kurser har stöd och
hjälp från hemkommun eller institution, kan man förvänta att förfrågningar om
dem ställs till skolan. Sådant kontaktarbete är mycket tidskrävande. Resurserna
kan därför enligt rådet behöva göras flexibla.

Några
remissinstanser är inte nöjda med den föreslagna resursens storiek, däribland
SÖ, SACO/SR, RIO, Nykterhetsrörelsens landsförbund. Forsa folkhögskola och
kollegiet vid folkhögskollärargrenen vid lärarhögskolan i Linköping. SÖ anser
att en specialdestinerad resurs för syo bör utgå och att denna räknas på
liknande sätt som inom ungdomsskolan. Enligt SÖ:s mening är dock behovet av
syo inom folkhögskolan liksom inom hela vuxenutbUdningen större. Det finns
därför skäl för en utökad resurstUldelning jämfört med ungdomsskolan. SÖ anser
att överstyrelsen bör få i uppdrag att, efter samråd med AMS och representanter
för folkhögskolans huvudmän, utarbeta närmare anvisningar för syo-verksamheten
vid folkhögskola. SÖ finner vidare att en skolsköterskeresurs bör filmas för
folkhögskolans elever för i huvudsak två funktioner. Det ena gäUer medicinskt
stäUningstagande till behovet av att remittera elev tiU läkare. SÖ anser dock
att nuvarande system med hälsokontroller kan utgå. Den andra funktionen är att
komplettera lärare i den direkta kontakten med elevema. Insatserna bör därför
gälla samt-

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 110

liga
elever och underlaget för skolskötersketjänst grundas på den totala
undervisningsvolymen, eleweckotal per år, och inte som hittiUs på speciell
längd av kurser. Resursens storlek blir även beroende av de olika
folkhögskolornas karaktär, med hänsyn till förekomst av handikapp m. m.
Förutsättningen för skolsköterskans arbete är att hon kan få direktkontakt med
läkare, SÖ finner att detta skulle kunna lösas genom överenskommelse med
landstingen om att få disponera läkare på vårdcentral för vissa medicinska
insatser. SACO/SR anser att syo i folkhögskolan bör få samma resurser som inom
grundskolan och gymnasieskolan. Syo-resursens omfattning skaU beräknas efter
bl. a. elevunderlag, elevsammansättning, inlagningstillfällen och
utbildningsinriktning. Målsättningen bör vara att varje skola får minst en
halvtidsanställd syo-konsulent. Utredningens alternativa förslag, att lärare
gör syo-ar-bete i tjänsten eller att kontaktmannaskapet utökas, är inte
acceptabla. SACO/SR vill också betona att syo-resursen bör vara en särskild
resurs, skild från övriga statsbidrag, Syo-verksamheten kan, som utredningen föreslår,
organiseras på olika sätt. SACO/SR ställer sig bakom utredningens förslag att
syo-konsulenler inom närUggande kommuner eUer inom ett landsting kan
samutnyttjas. Däremot kan SACO/SR inte acceptera förslagen om att en lärare
sköter syo-verksamheten eller att kombinationsljänster lärare/syo-konsulent
inrättas.

3.12
Folkhögskolans ekonomi

Utredningens
uppfattning att skäl talar för att det är riktigast att ha samma bidrag till
skolor med olika typ av huvudman och att statsbidraget därigenom endast anknyter
till verksamhetens omfattning delas av Landstingsförbundet, RIO och rektorsnämnden
vid lärarhögskolan i Linköping. EnUgt RIO borde skolornas stats-bidragsmässiga
UkstäUighet förutsätta, att samtUga landsting biträder den senaste av
landstingsförbundets styrelse rekommenderade bidragsgivningen, avseende såväl
konstruktion som belopp.

Enligt
LRF:s mening är det tveksamt om principen om statlig Ukabehandling skaU få slå
igenom på det sätt utredningen föreslår. Kostaads-nivån i kronor per elewecka
ligger på rörelseskoloma avsevärt lägre än på den s. k.
"modeUskolan", bland de landstingsägda. Detta betyder att lärartäthet
och andra resurser ofta är sämre på rörelseskoloma. LRF anser att det även i
fortsättningen bör fmnas möjligheter för rörelseskolorna att utöver gällande
schablonbidrag erhåUa tUläggsbidrag, antingen enligt grunder likartade de
nuvarande eller enligt nya grunder.

Få
remissinstanser har kommenterat utrednmgens förslag att skolorna tillförs
resurser motsvarande mellan en

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 111

halv
och en kontoristtjänst, för att skoUedning och lärare skaU avlastas vissa rent
kamerala uppgifter. Sveriges riksidrottsförbund anser mot bakgrand av att en
omstrakturering skett mot ökad andel korta kurser det vara värdefuUt att
skolan tillförs administrativa resurser av minst den omfattning utredningen
föreslagit. Sveriges frikyrkoråd framhåUer att den resurs som avser
kortkursadministration inte får låsas vid en halv till en kontoristtjänst, utan
måste vara större och anpassas till de korta kursemas omfattaing, Sveriges
kristna ungdomsråd anser att folkhögskolor bör tUlförsäkras en basresurs för
det omfattande administrativa arbete som blir följden av folkrörelsekontakter
och äm-neskurssamarbete. Dagens situation präglas på många skolor av en administrativ
överbelastning utan några som helst möjligheter tUl förstärkning av personeUa
och lönemässiga resurser. Rektorsnämnden vid lärarhögskolan i Linköping finner
att utredningens förslag tycks avhjälpa problemen med de ökade lönekostnaderna
men inte nämnvärt öka resurserna. Tillskottet bör därför ökas mer än vad
utredningen föreslår.

Utredningens
förslag om införande av ett schablonbidrag för folkhögskolan tiUstyrks av
bl.a. statskontoret, RRV, humanistiska fakultetens utbildningsnämnder vid
universitetet i Lund, SÖ, handikapputredningen, SSK, LO, Landstingsförbundet,
SSU, RIO, ABF, Folkuniversitetet, Stensunds folkhögskola, Visingsö folkhögskola,
LRF och Stockholms kommunstyrelse. Statskontoret anser att det nya
statsbidragssystemet innebär en avsevärd administrativ förenkling vid såväl SÖ
som de enskUda skoloma jämfört med nuvarande regelsystem. Handikapputredningen
finner att det föreslagna schablonbidraget för handikappåtgärder i
folkhögskolan i princip är väl förenligt med utredningens synsätt. LO vUl
understryka vikten av att den totala bidragsramen utformas så att
rörelseskoloma inte får sämre bidrag än med nuveirande system samt att det i
övrigt stäUs resurser tiU förfogande för att möta det vuxenutbUdningsbehov som
folkhögskolan enligt utredningens förslag bör tiUgodose. Landstingsförbundet,
som instämmer i utredningens förslag, anser dock att den av utredningen
framräknade bi-dragsfaktom kommer att leda tiU ekonomiska svårigheter för
skolor med företrädesvis äldre lärare. Den bör bU föremål för fömyade överväganden
i samråd med Landstingsförbundet.

En
något försiktigare instäUning tiU förslaget om ett schablonbidrag för
folkhögskolan redovisar bl. a. statens kulturråd, SIV, OMUS, Föreningen
Norden, SHIO, Sveriges riksidrottsförbund, Svenska kyrkans utbildningsnämnd och
Sveriges frikyrkoråd. Statens kulturråd anser sig inte kunna gå in på
detaljerna i utredningens förslag men finner det tUlfredsställande att
utredningen strävat efter att skapa ett enhetUgt bidragssystem. SIV framhåUer
att oavsett hur bidragssystemet för folkhögskolan utformas i framtiden måste
det finnas särskUda resurser för

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 112

vissa
kurstyper. Skolorna kan i annat fall frestas att avstå från att arrangera t.
ex. invandrarkurser som är extra kostnadskrävande om det inte finns
specieUa medel för dessa målgrupper. Föreningen Norden finner det vara
uppenbart, att schabloniseringen kommer att innebära en värdefull förenkling av
statsbidragskonstruktionen och den ger de enskilda skolorna elt större mått av
frihet vid utnyttjandet av de tUldelade resurserna. Det är emellertid Uka
uppenbart, att förslaget som det nu föreligger på sikt kommer att vålla stora
svårigheter för rörelsefolkhögskolor med ekonomiskt svaga huvudmän, framför
allt då det gäller alt bygga nya och vidmakthåUa äldre byggnader för internat
och undervisning. Den nya bidragsordningen kommer också att missgynna
internat-folkhögskolorna i förhåUande tUl exlernatskolorna. Föreningen Norden
finner det beklagligt att utredningen inte belyst frågan om de nya sociala
omkostnadernas konsekvenser för internatfolkhögskolornas ekonomi, SHIO anser
att rörelsefolkhögskolorna bör ges ökat stöd. Mest angeläget är att reglema för
finansiering av nybyggnader ändras. Den av utredningen skisserade lånefonden
kan tänkas skapa bättre finansie-ringsviUkor, förutsatt att fonden erhåUer
erforderligt kapitaltillskott och amorteringsreglerna anpassas till skolornas
betalningsförmåga.

Avstyrker
eller är kritiska mot förslaget om införande av ett schablonbidrag för
folkhögskolan är bl, a statens handikappråd, SACO/SR, TCO, SFHL, HCK, DHR,
EFS, Frikyrkliga studieförbundet, Önnestads folkhögskola. De blindas förening
och rektorsnämnden vid lärarhögskolan i Linköping. SACO/SR och TCO framhåller
att statsbidrag för lärarpersonalens löner bygger på avtal och inte bör ingå i
ett allmänt driftbidrag. Förhandlingsuppgörelser om löne- och
anställningsvillkor förutsätter, att statsbidragen för personalkostnader är
skilda från bidrag för andra ändamål. Ledamöterna Hans Hellers och Göran Kalln
i SÖ reserverar sig mot förslaget om införande av ett schablonbidrag.
Reservantema anför synpunkter som i stort liknar de som anförts av SACO/SR och
TCO. SFHL anser bl. a. att lärarlönerna måste hållas utanför ett eventueUt
schablonbidrag och alt man i omfattningen av statsbidraget måste räkna in de
nya stora arbetsuppgifter som verksamheten med korta kurser medför. Att övriga
statsbidrag i huvudsak sammanförs till ett schablonbidrag har SFHL ingen
invändning mot. HCK är starkt kritisk till förslaget. HCK vet av egen
erfarenhet från andra områden att schablonbidrag av den typ utredningen
föreslår inte alltid kommer de bäst behövande till godo, DHR tar mycket
bestämt avstånd från ett införande av ett schablonbidrag för handikappändamål i
dagens läge, DHR anser att man som en målsättning skall fastslå att varje
verksamhet i samhället skall avsätta sina medel för att tUlgodose handikappades
behov.

Bl.
a. SÖ, SFHL och RIO framhåUer att utredningens förslag tUl schablonisering är
förenad med vissa nackdelar. Främst är det fråga om

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 113

det
förhållandet att lönekostnader varierar starkt från skola till skola. Om man
utgår ifrån att de sociala avgifterna för arbetsgivaren idag ligger på 30 %,
finner man att den lägsta kostnaden för heltidsanställd lärare ligger på i rant
tal 60 000 kr. Men det finns också lärare, som Om man utgår ifrån att de
sociala avgiftema för arbetsgivaren idag stora variationer. Rektorema kostar
mellan 107 000 kr, och 133 000 kr,, fortfarande inkl. sociala avgifter. Enligt
utredningen skulle skolorna dock få samma statsbidrag. Det finns också en rad
andra oUkheter skoloma emeUan, t, ex. kallortssystemet. En norrlandsskola har
kanske att totalt utge 75 000 kr, i kaUortstiUägg, Men utredningen ger inte
något statsbidrag härtill. Man har påslag för lektorskompetenta lärare och för
kvälls- och veckoslutsundervisningen. Vikarialstilläggen varierar starkt.
Utredningen förbiser också alla tjänstledigheter. Skolan får inte fler eleweckor
för att en lärare är tjänstledig (sjukdom, havandeskap, studier,
mihlärtjänstgöring, fackliga uppdrag etc). Såsom schablonbidraget är
konstruerat skulle skolan få betala alla vikarier. För att den föreslagna
schablonen skall fungera på ett godtagbart sätt föreslår bl. a, SÖ och RIO att
vissa justeringar skall genomföras.

SÖ
redovisar en beräkningsgrand för tilläggsbidrag utformad så att de tidigare
nämnda bristerna avlägsnas eller mildras. Föreslagen beräkningsgrund innebär
att de skolor som till följd av i utredningens förslag inte förutsedda effekter
får aUtför höga eller alltför låga kostnader bereds tillfälle ansöka om
tilläggsanslag. Sådant tilläggsanslag bör i princip enligt SÖ utgå om skolornas
kostnader för lärare med mer än tre procent överstiger den genomsnittliga
beräkningen. Detta skulle innebära att om en skola med hänsyn tUl i schablonen
ej förutsedda extra utgifter för särskilt kostnadskrävande lärare fick lönekostnader,
som översteg de genomsnittliga med exempelvis tio procent, skulle staten med
särskilt bidrag betala sju procent. Motsvarande regel skulle gälla för skolor
som inte utnyttjade tilldelad schablon. I den mån detta berodde på sparsamhet
med lärartimmar, skulle den del av besparingen som överstiger tre procent
återlevereras till statskassan. Enligt vad som tidigare anförts torde riskerna
för en sådan avsiktlig sparsamhet vara försumbar.

Procentsatsen
kan givetvis Ugga högre eller lägre än vad som här föreslagits. SÖ har bedömt
tre procent ge en godtagbar marginal med hänsyn till att skolornas
genomsnittliga lärarlönekostnad uppgår till ca 1 milj. kr. per år. Utöver denna
komplettering till föreslagen schablon bör de skolor som har lärare som är
tjänstlediga med A-avdrag för offentUgt uppdrag eller B-avdrag få sina ytterligare
kostaader betalade med särskilt bidrag. I annat fall kommer möjligheten för
folkhögskollärare att exempelvis få studera med B-avdrag att reduceras
kraftigt. Likaså bör kaUortstiUägg utgå utöver schablonen.

Skolorna
bör enligt RIO ha möjligheter att välja pedagogiska meto-

8 Riksdagen 1976177. 1 saml Nr 55

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 114

der
utan att ständigt tvingas anpassa sig till en för alla skolor gäUande
lärartäthet. Också härvidlag bör finnas utrymme för viss variation skoloma
emellan. Vid sökande efter korrektiv bör man dock utgå från 2,2-lilldelning som
det normala vid kurser av viss längd, exempelvis 15 veckor.

En
utväg är enligt RIO att knyta konlrollanspråken till de längre kurserna,
exempelvis 2x15 veckor. Kontrollen kan utformas så enkelt som en
rapportskyldighet två veckor efter start beträffande antal elever och antal
veckotimmar. Vid avvikelse från normen skall SÖ begära förklaring från
skolledningen om anledningen till negativ avvikelse från normen (lärartäthet
över normen bör vara skolans ensak eftersom statsbidraget förblir opåverkat).
Lärarorganisationerna kommer med all säkerhet att begära Uknande redovisning.

En
annan möjlighet är enligt RIO att utforma systemet så att det får samma effekt
som det nuvarande, dvs. innehåller ett incitament för skolan alt anställa
lärare upp tUl medgivet antal, dvs. 2,2-regelns maximital. Detta tal, uträknat
för hela arbetsåret, jämföres med det faktiska uttagna antalet
undervisningstimmar (dvs. den samlade lärarandervis-ningen, en siffra som lätt
tas fram). Underskrider det senare talet detta förra skall reduktion av
lärarbidragsdelen ske enUgt följande.

Undervisningsskyldigheten
för en ämneslärare är nu 816 undervisningstimmar vid full årslön. Med den av
utredningen fixerade årslönen 79 934 kr. blir timlönen (inkl. sociala
kostnader) omkring 100 kr. Sker nu på detta belopp baserad reduktion för varje
timme varmed det faktiska uttaget underskrider det medgivna, omöjliggörs
metoden att överföra besparingar på lärarlönekostnader till täckande av andra
kostnader och därmed risken för ett reducerat antal lärartimmar. Då det av praktiska
skäl är olämpligt alt tillämpa reduktion vid smärre avvikelser bör effekten
inträda först vid ett underskridande med 100 timmar under läsåret.

Enligt
denna beräkningsgrund kommer inte den del av statsbidraget, som avser andra
bidrag än lärarlönebidrag att påverkas, vilket är sakligt väl betingat. Här
avsedda övriga kostnader påverkas inte av förändringar av lärartätheten.

Metoden
får samma effekt på lärartätheten som den nu använda, vilken alla parter
funnit tillfredsstäUande. Den är dessutom enkel och framförallt den bevarar
utredningsförslagets aUa fördelar samtidigt som den utesluter de nackdelar som
i första hand lärarorganisationerna befarat. RIO konstaterar vidare att
statsbidragets storlek kommer att bestämmas av löneutvecklingen och av sådana
bUönekostaader som myndigheter eller avtalsparter på arbetsmarknaden kan komma
att besluta. Den enskilda skolans bidrag kommer däremot inte att relateras till
växlande kostnader föranledda av lärarnas lönegradsplaceringar. Dessa variationer
kan under exempelvis en femårsperiod uppgå tUl sådana be-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:55 115

lopp
att de utgör en hård ansträngning av ekonomin. Det kan om några år då de nya
statsbidragsbestämmelserna ev. träder i kraft, röra sig om 8590 000 kr. vid en
skola av normalstorlek. På sikt sker visserUgen en utjämning, men många skolors
ekonomi är sådan att den inte tål dylika ojämnheter, föranledda av schablonens
oförmåga alt relatera bidraget till koslnaderna vid den enskilda skolan. En
utväg blir då att avstå från en för samtliga skolor gäUande genomsnittlig
lärarlönekostnad och i stället utgå från det faktiska genomsnittslaget vid
varje skola. Nackdelen blir en mindre långt gående förenklig men förtjänsten
hos schabloniseringen blir inte nämnvärt minskad. Man kan inskränka sig till
att skolan redovisar löneklassläget sådant det var den 1 januari under
räkenskapsåret avseende samtliga lönegradsplacerade lärare och låta denna
variation påverka schablonbidraget i den del som avser lärarlönekostnad
(omkring tre fjärdedelar).

Vid
rekvisition av statsbidraget utgår man från den lärarlön, som gäller enligt
riksgenomsnittet. Avviker skolans genomsnittiiga löneläge från
riksgenomsnittets sker tillägg eller reducering med belopp, som jämförelsen
mellan riksgenomsnitt och verkligt löneläge anger. Därefier inräknas effekten
av för litet ullaget antal lärartimmar. Utanför schablonen lägges kostnader
för lärare, tjänstiediga för studier eller för offentligt uppdrag. Utanför
ligger också eventuellt kaUortstiUägg,

Få
remissinstanser har kommenterat de av utredningen redovisade skälen för någon
form av bidragsbegränsning. Tillstyrker förslaget gör SÖ och LRF.

Sveriges
riksidrottsförbund instämmer i utredningens synpunkler på att skolorna inte får
bli för stora vad beträffar heltidsstuderande men föreslår att den föreslagna
spärren 50 % korta kurser räknat i eleweckor av skolans totala andel tas bort,
att de korta kurserna inte inräknas i taket utan att detta kan sättas vid 5 100
eleweckor för skolans heltidsstuderande elever, att om inte de korta kurserna
kan håUas utanför taket ändå lärarlöner utgår med fullt statsbidrag utan tak
som läget är i dag och att gränsen 7 500 skuUe kunna anses vara ett mått för extematkur-ser.
Sveriges frikyrkoråd anser att förslaget om övre gränsen för fullt statsbidrag
bör omarbetas så att full garanti skapas för fortsatt motiverad verksamhet vid
rörelseskoloma.

Önnestads
folkhögskola framhåller att det inte är möjligt för skolan att anordna kurser,
där statsbidragen inte ens täcker lärarlönekostaa-derna. Utredningens
motivering för förslaget om bidragsbegränsning är anmärkningsvärt kortfattad
med hänsyn till de mycket långtgående konsekvenser det skulle få för
skolformens möjligheter att tiUgodose växlande utbildningsbehov. Någon analys
av de stora skolornas underförstådda nackdelar förekommer inte. För Önnestads
del skuUe tydligen ca 150 elever vid moderskolan vara en förkastlig
mastodontstorlek.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 116

Rektorsnämnden
vid lärarhögskolan i Linköping menar att utredningens förslag endast bygger på
skäl av statsfinansiell art. Dessa skäl kan i och för sig vara väsentliga, men
dessa skaU då göras i sammanhang där en awägning av statsbidrag tUl olika
vuxenutbildningsformer sker. Rektorsnämnden avstyrker därför den nu aktuella
avtrappningen.

Skolförvaltningen
och kulturförvaltningen i Stockholms kommun förutsätter att utredningens
förhoppning om omstrukturering av stora folkhögskolors verksamhet innebär
möjUghet att under en övergångsperiod bibehåUa nuvarande volym för S:t Eriks
folkhögskola med statsbidrag för samtiiga lärarlönekostnader. Beträffande
etablering av nya folkhögskolor har i riksdag och regering hittUls rått
återhåUsamhet. En konsekvens av utredningens förslag tUl statsbidragsspärr för
att begränsa den enskilda folkhögskolans storlek synes vara att huvudmannen för
folkhögskolor av S:t Eriks folkhögskolas omfattning måste inhämta riksdagens
medgivande att etablera nya skolor i syfte att uppdela den gamla skolans
funktioner på dessa. Rätt bör föreligga att dela den nuvarande verksamheten i
flera mindre enheter, varvid sålunda Stockholms kommun blir huvudman för flera
statsbidragsberättigade folkhögskolor.

SÖ,
SFHL, Landstingsförbundet, SFEF, RIO, Nykterhetsrörelsens landsförbund,
Sveriges frikyrkoråd, EFS, NBV och Stensunds folkhögskola, dvs. samtliga som
kommenterat utredningens förslag till b e-gränsningar i beräkningen äv antalet
statsbidragsgrundande elevveckor, är starkt kritiska. Främst framhålls att den
av utredningen föreslagna beräkningsgranden för bidrag torde föra med sig att
många skolor blir mer restriktiva, när det gäUer att anta elever som kan
bedömas vara mer labUa och som därför medför stor risk för avgång under en
kurs.

SÖ
menar att ytterligare svagheter i framlagt förslag Ugger däri att
beräkningsgranden inför ett främmande och för den studerande ovidkommande
element vid en överläggning meUan elev och företrädare för skolan om elt
eventuellt avbrott i folkhögskolestudiema. Det kan gäUa övergång till andra
studier, till arbete eller vara föranlett av familjeskäl. En i det enskilda
fallet önskvärd övergång under pågående kurs från en folkhögskola tUl en annan
blu- också förenad med onödiga kompUkatio-ner, SÖ föreslår en höjning av relationstalet
från nuvarande 2,2 tiU 2,4. En sådan höjning motsvaras av en Uka stor reduktion
i det statsbidragsgrundande elevtalet. Om en sådan höjning av relationstalet
inte genomförs bör heller inte prmcipema för elevredovisning ändras menar SÖ.
SFHL avvisar den föreslagna beräkningsgranden och förordar ett bibehållande av
den nuvarande. Landstingsförbundet anser att elevantalet vid eller 14 dagar
efter kursstart bör bUda underlag för bidragsberäkningen, RIO pekar i sitt
yttrande särskUt på att elevbortfaUet under pågående kurs inte medför
kostnadsbortfall. Lärarlönerna kan inte an-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 117

passas,
då inga uppsägningar kan ske. Kostnaden för annan personal kan inte minskas.
Alla driftkostnader blir opåverkade. Däremot påverkas inkomstsidan inte bara
då det gäller statsbidraget. Inackorderingsavgiften bortfaller. Det för
skolornas ekonomi så viktiga landstingsbidraget minskar. Eleweckotalet som
bygger på antalet elever någon eller några veckor före kursstart är enligt RIO
helt avgörande för skolans planläggning och ekonomi. Statsbidraget måsle därför
i princip anknytas till detla för hela kursen orabbUga koslnadsläge. Nykterhetsrörelsens
landsförbund avvisar med skärpa utredningens förslag om ändrade regler för
beräkning av antalet elevveckor. Sveriges frikyrkoråd anser att det föreslagna
sättet att räkna elever vid de långa kurserna är klart asocialt. Det strider
mot folkhögskolans mål, mot vad statsmakterna i andra sammanhang sagt om
vuxenutbUdningens mål och mot utredningens egna tankegångar i andra sammanhang.
Frikyrkorådet viU föreslå att nu gällande beräkningsgrund för bidragsunderlaget
vid längre kurser bibehåUes, Om inte detta anses möjUgt måste schablonen för
lärartiUdelning höjas med 10 % för att nuvarande lärartäthet skaU kunna
behållas.

Utredningens
förslag om vidgade möjligheter för rektorer att återgå till lärartjänst om de
så önskar tUlstyrks av SFHL, Sveriges riksidrottsförbund och rektorsnämnden vid
lärarhögskolan i Linköping.

Utredningens
förslag om en lägsta inackorderingsavgift till kurser för vilka statsbidrag
utgår och att denna minimiavgift knyts till förändringar i konsumentprisindex
tillstyrks av bl. a. SÖ, RIO, Sveriges riksidrottsförbund, EFS, Stensunds
folkhögskola och Önnestads folkhögskola. Den storlek på inackorderingsavgiften
som nu förordas och som åtskilUga rörelsefolkhögskolor tUlämpat, inte säUan med
högre än nu föreslagna belopp, motiverar enUgt RIO en översyn av studiestödsbestämmelserna
i första hand i avsikt att öka lånemöjligheterna för s. k. yngre elever och att
mUdra konsekvensema för dessa elevers del av sammankopplingen med föräldramas
ekonomiska situation vid bestämmandet av studiestödet. EFS pekar på det
förhåUandet att både skolomas styrelser liksom flertalet lärare ser intematet
som en stor tUlgång vid EFS' skolor. Mot den bakgrunden föreslår EFS att ett
speciellt intemat-tUlägg utgår tUl alla elever som utnyttjar intematet. Även
CSN tUlstyrker utredningens förslag men under fömtsättning att det statiiga
studiestödet i form av studiehjälp höjs i motsvarande utsträckning.
Landstingsförbundet är enigt med utredningen om att enhetUgare
inackorderingsavgifter vore av värde. Frågan bör dock, enUgt förbundet, lösas
genom friviUiga överenskommelser mellan huvudmännen. EnUgt SFHL kan det övervägas

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 118

om
det är en uppgift enbart för skolornas huvudmän att ge ekonomiskt stöd till
internaten och om inte statsbidrag borde utgå. Inackorderings-avgifterna täcker
en mindre del av de verkliga kostaadema i dag. Utredningen kunde ha tillagt,
menar SFHL, att det statiiga studiestödet också relativt sett har blivit
mindre. En höjning av inackorderingsavgifterna bör därför inte ske utan en
motsvarande ökning av studiestödet, HCK hänvisar till handikapputredningen som
skriver att den som bedriver en verksamhet måste anpassa den så att
handikappade kan delta i den som andra. Ulredningen borde därför enligl HCK:s
uppfattning även ha gått in på det av SÖ föreslagna statsbidraget för att täcka
inackorderingskostnaderna för handikappade elever. Ingen handikappad skall på
grund av ekonomiska skäl hindras från alt deltaga i olika folkhögskolekurser.
Riksförbundet Finska föreningar i Sverige erinrar om att eftersom många
invandrarstuderande inte har grundskolekompelens, vilkel i sin tur utgör en
förutsätining för vidareutbildning borde de studier som syftar till denna
grundskolekompetens vara avgiftsfria för eleverna, Inter-nalavgifterna borde
därför genom finansiellt bidrag hållas låga eller helt avskaffas för nyss
nämnda utbildning. Eftersom de studerande vid Finska folkhögskolan i Sverige
kommer från hela landet borde de studerande varje månad få en gratis resa till
hemorten. Rektorsnämnden vid lärarhögskolan i Linköping finner det önskvärt att
inackorderingskostnaderna sätts till en realistisk nivå, och att delta inte
skall vara ett skäl till konkurrens mellan skolorna. Utredningen har
emellertid, framhåller rektorsnämnden, förbisett alt många
folkhögskolestuderande under studietiden har dubbla bostadskostnader. Om inte
dessa neutraliseras, kommer inackorderingskostnadema att utgöra ett ekonomiskt
argument att välja annan vuxenstudieform än folkhögskola.

Ulredningens
förslag alt nu utgående byggnadsbidrag skall fördelas på samtliga skolor och
således ingå i föreslaget schablonbidrag samt förslaget att inrätta en statlig
lånefond för folkhögskolor har kommenterats av ett fåtal remissinstanser.

SÖ
föreslår att vissa övergångsbestämmelser bör utarbetas om huvudförslaget
beträffande en bidragsschablon genomförs och byggnadsbidraget ingår däri. SÖ
anser vidare att trots den förstärkning i tUlgången på slatiigl kapital som
förslaget om inrättande av en statlig lånefond innebär så kan svårigheter
uppstå för de skolor som de närmaste åren avser göra större investeringar.

Med
det föreslagna bidragssystemet tas ingen hänsyn till den enskUda skolans
lokalbehov menar SÖ. En ytterligare konsekvens av det föreslagna
bidragssystemet är att byggnadsbidraget kommer att öka med stigande lön för
genomsnittsläraren och inte med kostaadsutvecklingen på byggmarknaden. För
skolor med redan nu av SÖ prövade utbyggnadsbe-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 119

hov,
där förarbetena förts mer eller mindre långt, medför ett kapitalkostnadsbidrag
begränsat till drygt 50 000 kr. en omedelbar omprövning av utbyggnadsplanerna.
SÖ finner således att det är nödvändigt att nuvarande regler tillämpas i ett
övergångsskede för de skolor vars ansökningar om prövning av lokalbehovet
inkommit till SÖ före den 1 oktober 1976. Den beräknade byggnadskostnaden
torde för dessa uppgå till 70 milj. kr. med ett statsbidrag på 53 mUj. kr.

SÖ
finner sammanfattningsvis att frågan om skolomas byggnadskostnader ytterligare
måste övervägas och förordar därför att övergångsbestämmelser enligl ovan
fastställs, att schablonbidraget också då det gäller kapitalkostnadsdelen
faststäUs och att SÖ får i uppdrag att i samråd med företrädare för skoloma se
över hithörande frågor. RIO framhåller att en fördelning av byggnadsbidraget
på samtliga skolor inte tar hänsyn lill de skilda behoven. Trots detta tillstyrker
även RIO en övergång till schablonbidrag men med reservationer som i stort
ansluter till de som SÖ redovisat.

Sveriges
riksidrottsförbund tUlstyrker den föreslagna lånefonden medan Sveriges
frikyrkoråd anser att överförandet av sanerings- och byggnadsbidragen tUl en
del av schablonbidraget drabbar skoloma orättvist. Nedslitna skolor får sämre
förutsättningar än väl utbyggda skolor med god standard. Uppbyggnad av kapital
för byggnation tar lång tid. Lån via den föreslagna fonden eller på annat vis
är för kostsamma för att schablonen skaU kunna täcka det. Rådet anser att övergångsbestämmelser
från nuvarande byggnadsbidrag eller fortsatt möjlighet till särskilda sådana
anslag behövs. EFS kan inte finna några fördelar med den lånefond som utredningen
föreslagit, jämfört med det byggnadsbidrag som nu utgår. I dess nuvarande form
föreslår EFS dock att det utgår till sådana skolor, vUka redan fått sitt
lokalbehov prövat.

3.13
Utredningens förslag till ny folkhögskoleförordning

Utredningens
förslag tUl ny folkhögskoleförordning har i ytterst liten omfattning
kommenterats av remissinstansema. Brunnsviks folkhögskolas lokalavdelning av
SFHL har dock i sitt yttrande föreslagit vissa ändringar.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1916fil: 55 120

4
Föredraganden

4.1
Inledning

Den
svenska folkhögskolan har alltid i sin undervisning inriktat sig på allmän
medborgerlig bUdning och personlighetsulveckling. Genom friheten att själv
utforma sin verksamhet har skolformen kunnat anpassa sig till nya situationer
och växlande behov. Bl. a. genom sin folkrörelseanknytning har den spelat en
roll i det demokratiska uppbyggnadsarbetet och det tUl folkrörelserna knutna
kulturarbetet.

Sedan
länge har folkhögskolan också gjort en slor insats genom att erbjuda fortsatt
utbUdning åt ungdomar som inte har kunnat utnyttja del övriga skolväsendet. Den
har samtidigt i enlighet med sin målsättning svarat för en rik kulturell
verksamhet både inom och utom den direkta utbildningsuppgiften.

Under
1960-talet, efter besluten om införandet av grundskolan, fackskolan och
gymnasieskolan, ändrades i viss utsträckning arbetsbetingelserna för
folkhögskolan och en märkbar omorientering vidtog, Ämneskursemas antal ökade.
Nya grupper av elever togs emot bl. a. studerande inom
arbetsmarknadsutbildningen samt socialt, fysiskt och psykiskt handikappade.
Kontakterna med övrigt folkbildningsarbete ökade, bl. a, genom inrättandet av
till folkhögskolor knutna tjänster som ämneskonsulenter och genom att lärare
och rektorer fick möjligheter att fullgöra del av sin tjänsl som ledare i
allmän studiecirkel.

De
s, k, vinterkursema omfattade under de första åren av 1970-talet omkring 13 000
elever per år men antalet sökande har under de senaste åren minskat märkbart.
Några folkhögskolor har under de senaste arbetsåren haft svårt att fylla sina
vinterkurser. I ämneskursema har däremot antalet elever ökat. Det gäller både
de långa ämneskurserna som ofta är specialinrUctade t, ex. på
ledamtbildning, musik, konst, dramatik etc. och de kortare kursema. Från
läsåret 1969/70 till läsåret 1975/76 har antalet elever i ämneskurserna ökat
från ca 16 500 tUl ca 60 000. Totalt sell innebär detta atl verksamheten vid
folkhögskolorna har ökat.

I
samband med det övriga undervisningsväsendets reformering under förra delen av
1960-talet aktualiserades frågan om en utredning av folkhögskolans ställning.
Krav i den riktningen avvisades emellertid av dåvarande chefen för
ecklesiastikdepartementet. Den nödvändiga omställningen borde ske på
folkhögskolans eget initiativ. Skolreformerna under 1960-talet jämte tiUkomsten
av den kommunala och statiiga vuxenutbildningen ändrade emeUertid
folkhögskolans villkor i sådan grad att behovet av att klarlägga dess ställning
och uppgifter i dagens och framtidens utbildningssystem framstod allt
tydligare. Är 1973 tillsattes därför en folkhögskoleutredning.

Ulredningens
huvudbetänkande (SOU 1976: 16) Folkhögskolan har

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 121

mottagits
positivt av remissinstansema. Endast i ett par avseenden har mer allmänt
avvikande meningar anmälts. Invändningarna riktar sig främsl mot begränsningen
av antalet statsbidragsberättigade elevveckor för handikappade samt mot vissa
konsekvenser av förslaget om etl schabloniserat statsbidrag.

Folkhögskolan
kan, enligl min mening, fylla en viktig uppgift såväl i vårt utbildningsväsende,
som i det fria folkbUdningsarbetet och i kulturlivet i vidare bemärkelse. Den
kan stimulera till vidareutveckling och fömyelse av folkrörelsernas kulturella
aktiviteter. Den kan också svara för utbildning och fortbildning av ledare,
förtroendemän och funktionärer, verksamma på frilid eller yrkesmässigt.

Utredningen
har i sina överväganden och i sitt förslag till förordning för folkhögskolan
utgått från alt friheten för skolan att själv utforma sin verksamhet inom ramen
för en fastställd allmän målsättning skall beslå och i vissa avseenden vidgas.
Denna frihet har av skolformen liksom av regering och riksdag betraktats som en
fömtsättning för folkhögskolans speciella insatser i svenskt kulturliv och
svenskt utbildningsväsende och för att både skolformens och enskUda skolors
profil skall kunna bevaras. Jag ansluter mig till delta betraktelsesätt och
anser att regelsystemet bör starkt begränsas.

En
del av utredningens förslag omfattar frågor som inle föranleder direkta
ställningstaganden av regering och riksdag. I betänkandet diskuteras sålunda
ingående den pedagogik och metodik som enligt utredningen bör prägla
undervisningen vid folkhögskolan. Utgångspunkten är därvid ett försök att
klarlägga folkhögskolans uppgifter när det gäller att göra människor medvetna
om sin sociala situation och stimulera dem att bearbeta sin egen livssituation.
Detla försök förtjänar en vid uppmärksamhet och skuUe vid systematiska studier
på skolorna, enligt min mening, stimulera till en fruktbar diskussion om mål
och medel inom folkhögskolan. De slutsatser ulredningen drar i fråga om den
pedagogiska och melodiska inriktningen kan jag ansluta mig till, såväl
beträffande försök med problemcentrerade studier som belräffande formerna för
samarbete och metodik vid korta kurser. Detla innebär inte någon styrning av
verksamheten vid den enskUda skolan. Folkhögskolans möjligheter att möta nya
situationer, att anpassa sig till växlande behov, alt hjälpa eleverna till
orientering i elt snabbt föränderligt samhälle och att fylla nya uppgifter inom
folkrörelserna gagnas bäst om den enskUda skolan utifrån sina egna
förutsättningar fritt får pröva sin pedagogik och sina metoder i ett samspel
mellan styrelse, lärare och övrig personal samt elever.

Utredningen
diskuterar ingående folkhögskolornas roll inom folkrörelserna. Ett stort antal
remissinstanser har kommenterat utredningens överväganden och understryker
folkrörelsernas betydelse för att demokratin bibehålls och utvecklas.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 122

Även
jag delar i aUt väsentiigt ulredningens överväganden om folkhögskolans roll i
den fortsatta demokratiska ulvecklingen inom och utanför folkrörelserna. Jag
vill i detta sammanhang ge min fulla anslutning till utredningens uppfattning
alt förekomsten av folkhögskolor med anknytning till folkrörelser med olika
idémässig inriktning är av stort värde och att man därför bör slå vakt om dem.

De
förslag som jag presenterar närmare i det följande är uttryck för denna
uppfattning. Genom exempelvis flexiblare bestämmelser om kursernas förläggning,
åldersgränser, kurslängd och genom förbättrat statsbidrag samt friare
resursanvändning bör folkrörelserna genom folkhögskolan kunna ytterligare
stärka sina positioner.

Vårt
UtbUdningssystem kommer alltmer att mötas av krav på en ökad mångsidighet.
Återkommande utbildning reser nya krav. Det torde bli allt vanligare att den
utbUdningssökande planerar utbildningen så alt det uppstår en värvning mellan
studier och förvärvsarbete.

Folkhögskolans
frihet att välja målgmpper och utforma kursplaner ger den stora möjligheter att
möta växlande behov hos ulbildningssökande. Folkhögskolan kan därmed bli ett
viktigt inslag i ett framväxande mångsidigt utbildningsväsende. Jag ansluter
mig tUl de överväganden som utredningen har redovisat då det gäUer folkhögskolan
och den återkommande UtbUdningen.

Jag
övergår nu tiU att mera i detalj beröra förslag som behandlar folkhögskolans
framlida verksamhel och som är av sådan natur att de bör bli föremål för
riksdagens ställningstaganden.

4.2
Mål och verksamhetsformer

Mål

Folkhögskolans
obundenhet av centrala kursplaner, dess arbetsformer och dess miljö inbjöd
tidigt till undervisningsmetoder, där huvudvikten mera lades vid överblick än
vid detaljkunskap, mera vid förståelse av sammanhang än vid enskUdheter och där
den enskilda elevens egen livssituation och behov kunde beaktas. En sådan
inriktning underlättade folkhögskolans strävan att medverka till både elevemas
personlighetsulveckling och deras sociala utveckling.

Utredningen
anser att dessa båda mål också i fortsättningen bör utmärka skolformen. I
likhet med remissinstanserna delar jag denna uppfattning.

Utredningen
anser att folkhögskolans uppgift är att tillgodose behovet av bildning och
utbUdning hos enskilda, grupper, organisationer och samhälle. Detla väcker
kritik hos flera remissinstanser. Bl. a, skolöverstyrelsen (SÖ),
folkbUdningsutredningen, Svenska folkhögskolans lärarförbund (SFHL), Sveriges
folkhögskoleelevers förbund (SFEF), Rörelsefolkhögskolomas intresseorganisation
(RIO) och Lantbrakamas

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 123

riksförbund
(LRF) anser att nuvarande målformulering om allmän med-borgerUg bildning är
bättre. Flertalet av de invändningar ulredningen redovisar mol den gällande
formuleringen kan, enligl min mening, med samma styrka riklas mot den av
utredningen föreslagna. Inte heUer anmärkningen att formuleringen kan upplevas
som föråldrad finner jag styrkt av erfarenheten. Jag anser vidare all de
förändringar av skolans villkor, som utredningen föreslår, inte är sådana att
de strider mot den nu gällande formuleringen, EnUgt min mening är det också
viktigt alt framhålla kontinuiteten i folkhögskolans utveckling. Vad jag nu har
anfört talar för att man i formuleringen av skolans mål bibehåller det uttryck
som vunnit hävd inom skolformen, nämUgen att den skall ge allmän medborgerlig
bildning. Jag föreslår alltså att folkhögskolans mål även i fortsältningen
fastställs i enlighet med den nu gällande formuleringen.

Förhållande
till andra utbildningsformer

I
utredningens förslag till beskrivning av folkhögskolans arbetsområde heter det
att den inom ramen för de allmänna syftena även bör kunna ge yrkesinriktade
kunskaper och färdigheter. Yrkesinriktningen kan bestå i studier som avser att
ge behörighet för tillträde till annan utbildning. Sådan utbildning är
angelägen såväl för samhället som för den enskilde individen. Yrkesinriktade
studier kan också avse vissa former av direkt yrkesutbildning. Genom riksdagens
beslut (prop. 1975: 14, UbU 1975: 12, rskr 1975: 123) med anledning av
folkhögskoleutredningens delbetänkande (Ds U 1974: 11) Folkhögskolans
fritidsledaratbildning har i ett avseende folkhögskolans rätt att anordna
yrkesutbildning fastställts. Det finns i samhället också andra behov av
yrkesutbildning, för vilka det kan vara naturligt att utnyttja folkhögskolans
möjligheter. Dit hör utbildning för kulturförmedlande uppgifter och uppgifter
inom amatörverksamhet liksom för olika slags ledarfunktioner inom
fritidssektorn, i båda fallen på såväl kommunemas som folkrörelsernas
arbetsområden. Både folkrörelserna och kommunerna kan dessutom ha behov av att
använda folkhögskolan för utbildning av förtroendemän och anställda.

Remissinstanserna
delar i huvudsak utredningens uppfattning i dessa avseenden. Arbetarnas
bildningsförbund (ABF) anser att yrkesutbildning för uppgifter inom
folkrörelseorganisationer endast bör ifrågakomma om den planeras och genomförs
i samförstånd och samverkan med resp. organisation. Landsorganisationen i
Sverige (LO) företräder en liknande syn.

Jag
ansluter mig till utredningens uppfattning om folkhögskolans roll i
yrkesutbildningen. Folkhögskolan bör inte erbjuda yrkesutbUdning och
yrkesfortbildning på områden där andra utbUdningsformer av samhället fått
uppgifter och resurser. Då det är angeläget att den enskilda folk-

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 124

högskolan
bevarar sin grundkaraktär bör enligt min mening återhållsamhet visas vid
planeringen av yrkesutbUdning, Där den ingår bör den som SÖ påpekar så
långt som möjligt integreras i skolans övriga verksamhet. Ytterligare ett skäl
för återhåUsamhet är att en viss balans bör eftersträvas mellan utbud av och
efterfrågan på de tjänster som folkhögskolan utbildar för. Det ankommer på SÖ
att noga följa utveckUngen i här nämnda avseenden och att om det därvid befinns
lämpligt, bistå skolorna med råd i frågor om yrkesutbildning.

Utredningen
hävdar vid sin prövning av folkhögskolans förhåUande till andra
vuxenutbildningsformer alt vuxna människor skiljer sig åt i så många avseenden,
att ett variationsrikt utbud av studiemöjligheter är angeläget,
Behörighetsgivande kurser på folkhögskola bör aUtså exempelvis kunna ordnas
paralleUt med kommunal vuxenutbildning, om kurserna vänder sig till andra
målgrupper än den kommunala vuxenutbUdningen gör och avsevärt skiljer sig från
dennas arbetssätt.

Av
remissinstansema framhåller universitelskanslersämbetet (UKÄ) att folkhögskolan
bör kunna spela en viktig roll i det totala utbudet av vuxenutbildning.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) erinrar om att så bör vara fallet även inom
arbetsmarknadsutbildningen, eftersom många människor behöver utbUdning
kombinerad med hjälp till en social anpassning. Också folkbUdningsutredningen
anser att förekomsten av olika vuxenulbildningsformer är berättigad om blott
var och en av dem hävdar sin egenart. Övriga remissinstanser som har yttrat
sig i ärendet ansluter sig i stort till här återgivna synpunkter.

Jag
ansluter mig till utredningens och remissinstansernas synpunkter på behovet av
ett rikt varierat utbud av utbUdning. Vuxna som önskar utbilda sig bör så långt
möjUgt få sina särskilda behov och önskemål tillfredsställda. Folkhögskoloma
kan här spela en viktig roll.

Uppenbara
dubbleringar bör undvikas. Folkhögskolan bör därför i sin kursverksamhet
erbjuda en alternativ uppläggning i fråga om t. ex. innehåll och metoder, om
andra organ på orten erbjuder utbildning på samma nivå. Folkhögskolor som viU
öppna verksamhet på orter, där kommunal vuxenutbildning redan finns, bör anmäla
sina planer till SÖ, som därigenom får tillfälle att bedöma huruvida kursen erbjuder
etl verkligt alternaliv.

Jag
biträder också, efter samråd med statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet,
utredningens uppfattning, vilken delas av de remissinstanser som har berört
frågan, att tillgänglig utbildningskapacitet inom folkhögskolan bör utnyttjas
för sådan arbetsmarknadsutbildning som har karaktär av teoretiska
preparandkurser eller påbyggnadsutbildningar som inle kräver omfattande fasta
resurser i form av laborativ eller teknisk utrustning. Denna ulbildning bör
komma lill stånd mom ramen för det antal platser som avsätts för sådan
arbetsmarknadsutbUdning.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 55 125

Skolornas
rätt till profilering

Det
statliga stödet utgår i dag till alla typer av folkhögskolor, således även till
sådana som drivs av en folkrörelse och vilkas verksamhet utformas i enlighet
med rörelsens idéer. Denna rätt för folkhögskolan att själv utforma sin
verksamhet bör, som utredningen har föreslagit och remissinstansema har
godtagit, enligt min mening bestå.

Jag
vill dock i likhet med utredningen betona vikten av att aU verksamhet vid
folkhögskola bedrivs i en anda av tolerans och respekt för oliktänkande och att
allsidighet i undervisningen eftersträvas. Med en sådan karaktär på
verksamheten anser jag att profilering i olika avseenden slår i
överensstämmelse med folkhögskolans karaktär och övergripande mål. Jag vill
dessutom, i likhet med utredningen, förorda att skolan före kursstart
informerar de studerande om skolans verksamhet och inriktning.

Folkhögskolans
frihet

Till
folkhögskolans särprägel har sedan länge hört bl. a. friheten att välja
målgmpper, att utforma kursplaner och att välja medarbetare. Utredningen
föreslår inga nya principer i dessa avseenden. Remissmstanser-na har heller
inle funnit anledning att föreslå några ändringar.

Folkhögskolans
ratt att själv välja målgmpper utgör även enligt min mening en av
föratsättningama för att skolformens frihet skall få verklig innebörd. Skall
folkhögskolan kunna bevara sin frihet och skall den ha rimliga chanser alt
tUlmötesgå de studerandes behov, bestämda av deras livssituation, Ur det, som
utredningen framhåller, orimligt att arbeta med centralt fastställda
kursplaner. Ansvaret för utformningen måste vila på den enskUda skolan. Detta
gäller också när kursplaner utformas i samråd med exempelvis organisationer
eller myndigheter. Jag anser således att folkhögskolan skall ha frihet att
själv utforma sina kursplaner.

Utredningen
föreslår också att nuvarande föreskrifter om obligatoriska ämnen skall utgå.
Varje försök att på detta sätt binda skolformens arbetssätt är olämpligt.
Remissinstansema delar utredningens uppfattning på denna punkt liksom i fråga
om önskvärdheten av att kursema även i fortsättningen har en avsevärd
innehållsmässig bredd.

Jag
ansluter mig tUl utredningens förslag om att inga föreskrifter skall finnas om
obligatoriska änmen. Jag utgår från att de enskUda skolorna är angelägna om alt
erbjuda sina kursdeltagare ett brett register av ämnen och att därvid inte
minst kommunikationsfärdigheter särskUt i svenska språket - uppmärksammas.
Dit räknar jag även de estetiska uttrycksformerna.

Utredningen
föreslår att skolornas frihet att välja medarbetare bland behöriga sökande
skall bestå. Remissinstanserna ansluter sig praktiskt taget undantagslöst till
detta förslag.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1916fil: 55 126

Jag
vill här först erinra om att lagen (1976: 600) om offentlig anslällning, som
har trätt i kraft den 1 januari 1977, äger tillämpning på bl. a. lärare vid
folkhögskola. Enligt 4 kap. 3 § andra stycket detma lag skall vid tillsättning
av icke statlig tjänst avseende fästas endast vid sakliga grander, såsom
förtjänst och skicklighet. I samma beslämmelse sägs alt närmare föreskrifter om
delta meddelas i regeringsformen eller i annan författning. I fråga om
tillsättning av ordinarie tjänsl som rektor eller ordinarie tjänst som
ämneslärare vid folkhögskola finns i dag sådana föreskrifter i 29 §
folkhögskoleförordningen (1958: 478). Där sägs att folkhögskolans styrelse
skall utse sökande som är "behörig och lämplig för tjänsten med hänsyn till
insikter, erfarenhet som lärare och för tjänsten erforderliga egenskaper".
Enligl min mening bör den frihet att välja medarbetare som kommer till ullryck
i förordningens bestämmelse även fortsättningsvis gälla vid tillsättning av
lärare.

Utredningen
anser att en skola bör ha möjligheter att som extra lärare tiUs vidare anstäUa
en person som visserligen saknar lärarutbildning men som genom studier
och/eller verksamhet i folkbildnings-/folkrörelsear-bete skaffat sig kunskaper
och färdigheter som är tillräckliga för tjänsten. Jag ansluter mig till
utredningens förslag men förordar i likhet med SFHL att sådana lärare för att
senare vinna formell kompetens bör kunna antas till folkhögskoUärarlinjen.
Jag anser dock att sådan lärare skall kunna tillsvidareanställas innan han har
uppnått formell behörighel. För varje tillsvidareanstäUd lärare som saknar
praktisk lärarutbildning bör det dock skapas särskilda möjligheter att få
sådan ulbildning.

Utredningen
berör vidare frågan om skolans möjligheter att skydda sig mot lärare som i
tjänsten aktivt motarbetar huvudmannens krav på profilering. Av
remissinstanserna anser Sveriges frikyrkoråd det vara viktigt att skolan i
sådant fall kan skilja rektor eller lärare från tjänsten. Evangeliska
fosterlandsstiftelsen (EFS) finner det vara ett hot mot skolans existens om den
möjligheten berövas skolan. Liknande synpunkter anför ABF. Ett skiljande från
tjänsten kan från vissa utgångspunkter anses strida mot allmänt vedertagna
principer om anställningstrygghet och åsiktsfrihet. Mot detla måste, fortsätter
ABF, ställas det för svensk demokrati nödvändiga kravet på garantier för
folkrörelsernas och föreningslivets integritet. ABF instämmer i utredningens
åsikt att förarbetena till lagen (1974: 12) om anstäUningsskydd kan åberopas.
Kan inle konflikter lösas leder det, enhgt ABF, snabbt tUl att allt meningsfuUt
arbete upphör och konflikten går ut över eleverna. SÖ anför att samhällets
intresse av att folkrörelser engagerar sig som huvudmän kan äventyras, om
anställda vid skolan aktivt motarbetar de mål som för huvudmannen är
väsentliga. SÖ kan dock inte finna åberopandet av förarbetena tUl lagen om
anstäUnmgsskydd som skäl för avskedande relevant. SFHL kräver att
folkskollärare skall äga samma trygghet i

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 55 127

sin
anställning som andra skolformers lärare.

Den av utredningen berörda
frågan har myckel sällan aktualiserats i konkreta fall. Det torde räcka alt
erinra om dels den vetskap som lärare vid ansökningslillfäUet har om en skolas
profilering, dels skolans rätt atl fritt välja bland behöriga sökande. I den
mån konflikt likväl skulle uppstå någon gång och det inte går att nå en lösning
i samförstånd måste det, eidigt min mening, ankomma på domstolama att med stöd
av reglerna i lagen om offentlig anställning och lagen om anställningsskydd
precisera om grand föreligger för avskedande eller uppsägning av läraren.

Internatet

Utredningen
konstaterar att intematet fortfarande spelar en viktig roll inom folkhögskolan.
Det är dock angeläget att ett vidgat studium görs av hur inlematshualionen bäst
kan utnyttjas.

Liksom
SFHL anser jag att ett väl fungerande internal är en tillgång för skolmiljön i
dess helhet. Efter samråd med statsrådet Mogård anser jag det vara möjligt att
inom ramen för tiUgängliga medel för forsknings- och utvecklingsarbete studera
hur internatsitualionen kan utnyttjas på bästa sätt.

Åldersgränser

De
åldersgränser för kurser av olika slag som utredningen har föreslagit har inle
mött principieUa erinringar från remissinstanserna. Alla är överens om alt
åldersgränsen för de längre kurserna skaU vara 18 år. Jag ansluter mig till
uppfattningen att sökande för att antagas till längre kurs skall fylla minst 18
år under det kalenderår kursen börjar.

Utredrungens
förslag att tUl de längre kurserna också skall, inom en kvot av 10 %, kunna
antagas sökande som fyllt 16 år tUlstyrks i princip av flertalet
remissinstanser.

Jag vill understryka vad
bl. a. SÖ och SFHL har framhållit, att äldre elever får ut mera av sina
folkhögskolestudier än yngre elever och att yngre elever kan möta svårigheter
vid anpassning till en av äldre elever dominerande mUjö. Till skiUnad från
utredningen anser jag att tillräcklig återhållsamhet endast kan uppnås om
skolomas styrelser, då särskUda skäl föreUgger, får anta sökande som fyllt 16
år tiU kurser om minst 15 veckors längd inom en kvot av högst 5 % av antalet
studerande.

Jag
förordar i likhet med utredningen att SÖ skall kunna medge att 16-åringar antas
till kurser av kortare varaktighet än 15 veckor. Vårdinge folkhögskola, som nu
utan dispens får anta elever från 16-års ålder, bör dock också i fortsättningen
kunna göra detta utan denna begränsning. Jag är däremot inte beredd ansluta mig
lill utredningens förslag att skolorna skall kunna anta elever som fyllt 14 år
till kurser, förlagda till skolornas egna lokaler och om högst tre veckors
längd, om de anordnas i samarbete med organisationer, som arbetar med barn och
ungdom.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 128

Kursorganisation

Den
sammansättning av elevkåren som nu karakteriserar folkhögskolans långa kurser
har medfört att skolorna alltmer börjat tillämpa en undervisning, som inte är
årskursbunden. Inle minst olikheter i elevernas tidigare studiegång har
föranlett en övergång till stoff- och nivå-grupperad undervisning. Bl, a, detla
faktum föranleder ulredningen att föreslå att bestämmelserna om indelning i
årskurser skall ulgå. Jag har i likhet med de remissinstanser som berört
förslaget samma åsikt och förordar, att föreskrifter om indelning i årskurser
inte längre skall utfärdas, Detla utesluter inte alt de skolor som så finner
lämpligt fortfarande arbetar med någon form av årskursindelning. Sådan kommer
säkerligen atl bibehåUas för vissa utbildningar, t, ex, fritidsledarUnjema, Den
förändring, som har präglat framför allt de senaste årens utveckling inom
folkhögskolan, har varit expansionen av korta kurser. Fortfarande är del dock
de långa kurserna som ger kontinuitet och fasthet åt skolverksamheten,
Ulredningen vill, i syfte att öka skolornas frihet, begränsa gällande krav på
kurslängd till att gälla minst en kurs årligen om minst 15 veckors varaktighet.
Enligt nu gällande förordning skall varje folkhögskola anordna minst en
vinterkurs, som i intet fall får vara kortare än 21 veckor.

Några
remissinstanser lillstyrker utredningsförslaget. Andra, t. ex. SÖ, statens
ungdomsråd, SFHL, SFEF, RIO och EFS anser att de längre kurserna har stor
betydelse och att 15 veckor inte är tillräcklig längd. SÖ förordar att varje
skola skall anordna minst två, dock inte samtidiga, kurser om minst 15 veckor,
innebärande att kurstiden under ett arbetsår blir minst 30 veckor. SÖ utgår
därvid från att de båda kurserna i regel ansluter tUl varandra. Också RIO
finner 30 veckor vara elt minimum. SFEF föreslår att den nuvarande
förordningstexten beträffande kurslängden behålls.

Jag
anser att inte bara folkhögskolans bildningsmål och dess demokratiska
arbetsformer utan också dess administrativa resurser, dess behov av
kontinuitet och stabilitet samt gällande behörighetsregler för tillträde liU
högre studier, motiverar att kurs(er) om minst 30 veckors varaktighet anordnas
varje arbetsår. Därvid kan uppdelning ske enligt Sö:s förslag på två i tiden
inte sammanfaUande 15-veckors kurser. Jag förordar vidare, i likhet med
samtliga remissinstanser som har yttrat sig över utredningens förslag, en
minskning av tidsgränsen för kortare kurser från fem till två dagar.

Utredningens
förslag att varje skola skall anordna minst en kurs om minst 15 veckors längd
är kombinerat med elt förslag om att denna kurs skall ha minst 20 deltagare. Då
den i folkhögskoleförordningen föreskrivna kursen i olika avseenden är avsedd
att svara för kontinuiteten i folkhögskolans verksamhet finns det starka skäl
som talar för att den skall ha ett visst minsta antal deltagare. Jag ansluter
mig tUl utredning-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 129

nes
uppfattning att 20 deltagare är ett lämpligt minimiantal. Eftersom jag har
förordat att en längre kurs kan uppdelas på 2x15 veckor, anslutna tUl
varandra, bUr elt dispensförfarande nödvändigt. Eljest kan exerapelvis i en
kurs med 20 deltagare den senare delen äventyras, om någon elev slutar efter
den första 15-veckorsperioden. Jag anser atl minsta antalet elever i minst en
kurs om 30 veckor eller två icke parallella kurser om 15 veckor vid varje
folkhögskola skall vara 20 men med rätt för SÖ all bevilja dispens, dock endast
i undantagsfaU under 15 elever. När detta villkor är uppfyllt bör det stå
skolorna fritt att inom ramen för tillgängliga resurser själva avgöra hur många
elever som skall antas tUl en kurs.

Utredningen
föreslår att nuvarande föreskrifter om undervisningstimmar byts ut mol regler
om schemalagd studietid. Att ange regler om antal undervisningslimmar är enligt
utredningen förknippat med föreställningar om en traditionell lärarroll. I
schemalagd studietid kan rymmas både lärariedd undervisningstid och lid då
eleverna med eller ulan tillgång till lärares handledning bedriver planmässiga
studier enskilt eller i grupp. Antalet schemalagda studietimmar för
heltidsstuderande skall inte understiga 25 per vecka och för deltidsstuderande
tio timmar. Jag ansluter mig till utredningens förslag och finner de föreslagna
timtalen väl avvägda. Kurser om mindre än tio timmar per vecka bör enligt min
mening organiseras av studieförbund. För kurser som är kortare än en vecka bör
minsta antalet studietimmar per dag vara fyra. I likhet med utredningen
förordar jag också att nuvarande föreskrifter om högsta antal studietimmar för
studerande och vecka skall utgå.

4.3
Folkhögskolans kulturpolitiska möjligheter

I
likhet med ett stort antal remissuistanser delar jag den helhetssyn på
kulturverksamheten som utredningen ger uttryck för. I detta begrepp innefattar
utredningen inte blott konstnärlig eller estetisk verksamhet ulan också andra
former av kommunikation människor emellan. Livsåskådnings- och samhällsdebatt
förs dit liksom religiös förkunnelse och naturvetenskap. Att i detta sammanhang
använda ett sådant kulturbegrepp ligger i linje med den öppenhet och
mångsidighet som alltid har präglat folkhögskolan. Utredningen ger en rik
provkarta på vad folkhögskolan kan erbjuda på kulturområdet.

Jag
delar också utredningens uppfattning att folkhögskolans resurser i ökad
utsträckning bör kunna utnyttjas av landsting och primärkommuner i deras
kulturverksamhet. Skoloma har såväl lokalresurser som anställda vilka kan
nyttjas. Av särskilt intresse är att många skolor ligger i glesbygder där
andra möjligheter tiU kulturaktiviteter ofta saknas.

Utredningen
anser att utbildning av personer, som yrkesmässigt eller på fritid bedriver
kulturförmedlande verksamhet, bör kunna förläggas

9
Riksdagen 1976177. 1 saml Nr 55

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 130

till
folkhögskolan. Med kulturförmedling avser utredningen en rad olika aktiviteter
som syftar tiU att föra människor i kontakt med kultureU verksamhet. Det kan
vara admmislrativt och organisatoriskt arbete för att göra kullurutbudet
tiUgängligt lika väl som insatser av pedagogisk och aktiverande karaktär.
Kulturförmedlande uppgifter ingår således i många olika slags verksamhet.

Ulredningen
anser det önskvärt att utbildningen av kulturförmedlare inom organisationernas
och kommunernas arbetsområden i största möjliga utsträckning sker gemensamt.
Folkhögskolorna bör enligt utredningen kunna spela en central roll när det
gäller att förbereda för kulturförmedlande uppgifter inom folkrörelserna. De
har nära anknytning till organisationslivet och deras fria arbetssätt ger
förutsättningar för en samverkan där organisationernas berättigade krav på
inflytande över kursinnehåll och arbetssätt kan tillgodoses.

Den
syn på utbildningen av kulturförmedlare som utredningen har överensstämmer i
allt väsentligt med vad min företrädare framhöll i prop, 1975/76:135 (s. 207)
med anledning av förslag från kulturrådet i betänkandet (SOU 1975: 14)
Konstnärerna i samhället. Där underströks bl. a. att det är angeläget att
utbUdningen av kulturförmedlare både tUl innehåll och form blir starkt
verklighetsanknuten. Personer med egna praktiska erfarenheter av
kulturförmedlande verksamhet bör därför kunna medverka i den praktiska
utformningen av utbUdningen. Detta kan med lätthet ske inom folkhögskolan som
har mycket fria arbetsformer.

Jag
ansluter mig tUl det synsätt som kommer till uttryck i utredningen och i prop.
1975/76: 135. Folkhögskolorna bör kunna svara för en betydande del av den
utbUdning av kulturförmedlare som kulturlivet behöver. Det kommer till en
början sannolikt mest att bli fråga om relativt korta kurser för dem som gör
frivilliga insatser på kulturområdet. Även när det blir fråga om rena
yrkesförberedande kurser bör folkhögskolan i likhet med vad som gäller för
fritidsledarutbUdningen kunna spela en roll. Jag delar mm företrädares
uppfattning att någon längre grundutbUdning för kulturförmedlande uppgifter
emellertid inte bör införas. Verksamhetsområdet är stort och mångsidigt och
därför är det åtminstone i nuläget mest motiverat med differentierade insatser.
Det kommer under de närmaste åren säkert att finnas ett stort behov av att
förlägga olika fortbildnings- och vidareutbUdnuigskurser till folkhögskolorna.

Folkhögskolan
är genom sin stäUning som både kulturinstitution och fri utbUdningsmstitution
också väl lämpad för ett kulturpedagogiskt utvecklingsarbete. Efter samråd med
statsrådet Mogård anser jag att folkhögskolorna inom ramen för tUlgängUga
resurser för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete bör få tillfäUe att
genomföra denna typ av utvecklingsarbete.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 131

Utredningens
förslag att i ökad utsträcknmg bereda yrkesverksamma konstnärer inom oUka
områden möjUgheter att undervisa vid folkhögskola i kombination med
konstnärligt arbete har i huvudsak tillstyrkts av de remissinstanser som har
yttrat sig i frågan.

Många
konstnärer verkar redan i dag som timlärare vid folkhögskolorna. Utredningen
anser att dessa konstnärer i större utsträckning skall få tUlfälle att della i
skolans verksamhet bl. a, genom att arbeta inom sin egen konstart. Även om jag
anser alt detla kan vara en lämplig form för att öka folkhögskolans möjligheter
till kulturella insatser är jag inte beredd alt tillstyrka utredningens
förslag. Inom ramen för del bidragssystem för folkhögskolan, som jag i det
följande kommer att förorda, bör det vara möjligt alt förnya formerna för
samarbetet med dem som bedriver konstnärlig verksamhel.

De
statliga bidragen till kulturprogram i föreningslivet avser att stimulera det
fria och frivUliga bildningsarbetet, F, n, utgår bidrag dels till
folkbildningsorganisationerna, dels till andra organisationer.

Utredningen
finner det angeläget att folkhögskolorna skall kunna erhålla bidrag ur den
kvot som är avsedd för andra organisationer. Denna uppfattning delas av t, ex.
Landstingsförbundet, SFEF och RIO. Folkbildningsutredningen tillslyrker med
viss tvekan förslaget. Jag delar ulredningens uppfattning att det är angeläget
att kulturprogram förläggs till folkhögskolorna. Jag är dock inte beredd att
tillstyrka att bidrag till kulturprogram skall kunna utgå direkt till
folkhögskolorna. Därav följer emellertid inte alt folkhögskolorna ställs åt
sidan. Redan nu har åtskilliga kulturprogram förlagts till folkhögskolan i
samverkan meUan bidragsberättigade organisationer och folkhögskola. På de
flesta håll tiUhör folkhögskolorna länsbUdningsförbunden, som förfogar över en
egen kvot av kullurprogrambidraget, och flera skolor har en ceniral roll i
dessa förbunds lokala arbele. Den samverkan som i delta avseende sker i det
lokala kulturarbetet mellan folkbildningen och folkhögskoloma bör, enligt min
mening, kunna fortgå och vidareutvecklas på ett fruktbart sätt.

4.4
Samverkan inom skolan

Det
är angeläget att varje folkhögskola tillämpar de former för intern samverkan
som lämpar sig bäst med hänsyn tiU dess speciella karaktär och elevkårens
sammansättning. Jag delar utredningens uppfattning att skolorna därvid så lite
som möjligt skaU bindas av centralt utfärdade föreskrifter och vara fria att
utforma samverkan med hänsyn till gemensamma värderingar och tidigare
erfarenheter. Utredningen har emeUertid ansett sig böra lägga fram förslag om
tre organ för samverkan som skall finnas vid alla skolor och som kan
kompletteras på det sätt som varje skola finner lämpligt. De organ som
utrednmgen före-

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 132

slår
är styrelse, lärarråd och kursråd.

Remissinstanserna
delar utredningens uppfattning. Något avvikande synpunkter anmäler dock bl, a.
SFEF och ABF. SFEF vill omforma lärarrådet lill en skolnämnd sammansatt av de
på skolan verksamma i proportion till gruppernas storlek. Nämnden skulle utgöra
skolans inre ledning och ha elevmajoritet. ABF föreslår att lärarrådet ersätts
av ett personalråd för alla personalgrupper vid skolan, då det inte kan anses
förenligt med demokratiska principer att ge lärarkåren en så stark särsläUning
som utredningen föreslagit.

Folkhögskolan,
i vars hela tradition en demokratisk grundsyn är förhärskande, bör utforma
sina arbets- och samlevnadsformer så, att aUa berörda parter inbegrips i en
demokratisk beslutsprocess. Jag delar utredningens principieUa syn att de
studerande bör ha möjlighet att påverka och ta ansvar för situationen för sig
själva och andra på skolan. Ulredningens förslag bör kunna utgöra en grund för
organisation av samverkan inom skolan.

Jag
behandlar i det följande varje organ för sig.

Styrelse

När
det gäller förhållandet mellan huvudman och styrelse erinrar utredningen om att
huvudmannen skall lägga fast ekonomiska ramar för verksamheten, inom vilka
styrelsen har att handla, och ta det yttersta ansvaret för skolan. Enligt
utredningen skall styrelsen utses av huvudmannen och bestå av minst fem
ledamöter. Härutöver skall styrelsen innehålla representanter för studerande,
lärare och övrig personal. Beträffande personalrepresentanternas befogenheter
hänvisar utredningen till kommande förslag om övergripande lagstiftning. Det är
vidare utredningens uppfattning att rektor som tjänsteman inte bör vara
ledamot av styrelsen utan endast vara föredragande och sekreterare.

Styrelsens
kompetens och ansvar gentemot huvudmannen behandlas i yttrandet från
utredningen om den kommunala demokratin. En avvägning måsle, enligl denna,
göras mellan å ena sidan de studerandes och de anställdas inflytande och å
andra sidan allmänintresset, dvs. det politiska inflytandet genom den
partipolitiskt sammansatta folkhögskolestyrelsen. Den hävdvunna kommunala
demolcratiska principen kräver alt varje kommunalt eUer landstingskommunalt
organ dnekt eller indirekt genom det representativa systemet skall företräda
medborgarna. Detta medför att utredningen om den kommunala demokratin inte kan
tillstyrka en genereU regel om att företrädare för studerande, lärare och övrig
personal skall tUlhöra styrelsen. Till denna fråga skaU emeUertid utredningen
om den kommunala demokratin återkomma i ett förslag till former för ökat
personalinflytande uiom hela den konununal- och landslingskommunala sektorn.
Gränsdragningen gentemot den kommunala demokratin kommer att vägas in i
helhetsbedömningen och skäl

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 133

saknas
därför enligt utredningen för en särreglering av personalinflytandet inom
folkhögskoleområdet.

Några
andra remissinstanser tar upp de nu berörda frågorna om sammansättningen av
och rösträtten i folkhögskolestyrelserna. RIO hävdar att det slutliga ansvaret
för skolan gentemot huvudmannen måsle åvila de ledamöter i styrelsen som står i
ett parlamentariskt ansvarsförhållande gentemot huvudmannen. Organisationen
säger sig inte kunna acceptera en konstruktion, där beslut kan fattas med
åsidosättande av de av huvudmannen tillsatta ledamöterna. Svenska samernas
riksförbund (SSR) redovisar liknande synpunkter. SFHL säger sig vilja återkomma
till frågan om personalrepresentanternas eventuella rösträtt i styrelsen, då
förslag lill övergripande lagstiftning på området föreligger.

En
likformig reglering av skolornas styrelseformer och funktioner försvåras av den
omständigheten att skolformen uppvisar bristande enhetlighet i fråga om
huvudmannaskapet. Detla leder mig lill uppfattningen, att eventuell
lagstiftning bör begränsas i detta avseende och så långt möjUgt lämna
huvudmännen frihet att själva bestämma om styrelsens sammansättning och
kompetens.

Enligt
min mening bör dock vissa grundläggande principer gälla för samtliga skolor.
Jag förordar att styrelsen skaU bestå av minst fem ledamöter som utses av
huvudmannen. Vidare bör den principen gälla att företrädare för lärare, övrig
personal och studerande tillförsäkras rätten att närvara vid styrelsens
sammanträden. Jag vill i detla sammanhang erinra om att en sådan ordning redan
nu tillämpas vid elt stort antal folkhögskolor. Med hänsyn tiU folkhögskolans
särart behöver, enligt min mening, inle de överväganden avvaktas som
utredningen om den kommunala demokratin kan komma att göra i fråga om
anställdas rätt att närvara vid sammanträden i kommunala och
landslingskommunala nämnder.

Det
föreligger enligt min uppfattning inle skäl att nu reglera sådana frågor som
eventuellt kommer att regleras i en övergripande lagstiftning. Huvudmännen bör
inom de angivna principramama bestämma om styrelsens sammansättning och
beslutskompelens. Den frihet folkhögskolan principiellt skall åtnjuta bör
tillkomma huvudmännen också när det gäller den av utredningen diskuterade
frågan om rektors ställning i styrelsen.

Utredningens
förslag i övrigt om styrelsens allmänna kompetens och uppgifter bör kunna vara
vägledande för huvudmännen.

Förslag
om gemensam styrelse för flera skolor har aktualiserats. Några remissinstanser
berör denna fråga. Landstingsförbundet säger att den föreslagna bestämmelsen om
styrelsens sammansättning gör det möjligt att inte blott samordna
folkhögskolorna i ett län utan också utse annan styrelse eller nänmd att även
vara styrelse för folkhögskolorna. Landstingsförbundets styrelse välkomnar
denna möjlighet.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 134

Andra
remissinstanser betonar värdet av att varje folkhögskola har en egen styrelse
och att möjligheten tiU särprägUng då tillvaratas bäst. Förankringen i den bygd
där skolan verkar underlättas. Den enskilda folkhögskolans kontaktytor med
huvudmannen blir större. Styrelseledamöternas möjligheter all följa
verksamheten vid skolan genom personliga besök, att hålla sig informerade, att
sammanträffa med personal och elever, atl delta i överläggningar med lärarråd
osv. försvåras om inte varje skola har egen styrelse.

SÖ
menar atl utredningens förslag om utvidgad lokal frihet, när det gäller all
utforma verksamheten, har gett ökad tyngd åt de motiv som talar för principen
med egna styrelser.

Vid
bedömning av detta problem anser jag den avgörande frågan vara hur formen för
styrelsens verksamhet påverkar skolornas möjligheter all realisera såväl den
allmänna målsättningen som mångsidigheten i skolornas utbud, förankringen i den
egna bygden och anpassningen till nya lägen. Landstingsförbundet anför behovet
av samordning med andra utbildningsformer som skäl för gemensamma styrelser.
Detta behov bör kunna tillgodoses minst lika bra på andra vägar.

Jag
ansluter mig med hänvisning till de motiv som jag har anfört tUl principen att
varje folkhögskola skall ha en egen styrelse.

Lärarråd

Utredningen
förordar att lärarrådet skall utgöra en planerande och samordnande grapp såväl
för verksamheten på längre sikt som för arbetet under löpande arbetsår. Det
torde också kunna överta en del av den planering som tidigare utförts av
rektor. Representanter för övrig personal och elever bör ingå i lärarrådet,

I
det närmaste samtliga remissinstanser har tillstyrkt den föreslagna
organisationen. Med hänsyn till att det finns ett stort behov av att ha ett
organ som kan överblicka skolans hela verksamhet och svara för övergripande
planering och verkställighet ansluter jag mig till utredningens förslag om lärarråd,
I Ukhet med utredningen anser jag att frågor rörande lärarrådets
sammansättning och uppgifter närmare skaU regleras i resp, skolas reglemente.

Kursråd

Det
tredje samverkansorgan som utredningen föreslår är kursrådet. Det skall enligt
utredningen under pågående kurs vara ledningsgrupp för verksamheten vid de
långa kurserna. Det skaU bestå av representanter för studerande, lärare och
övrig personal samt av rektor som självskriven ledamot. Enligt utredningen bör
eleverna välja minst lika många representanter som personalgruppema
tillsammans.

Jag
ansluter mig till utredningens förslag beträffande kursrådets sammansättning
och uppgifter.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 135

Sveriges
frikyrkoråd och EFS vill i likhet med utredningen att skolans styrelse också
skall kunna vara representerad i kursrådet. I konsekvens med vad jag tidigare
anfört anser jag att också denna fråga bör kunna avgöras genom bestämmelser i
reglementet.

Enligt
utredningens förslag skall företrädare för elever vid kurser om minst 15
veckors längd ingå i kursrådet. Jag delar denna uppfattning. LO, SFHL och
Centems ungdomsförbund (CUF) menar att skolorna bör efterslräva alt även
företrädare för elevema i kortare kurser får molsvarande möjlighet till
inflytande över sina studier. Så långt praktiska förhållanden gör det möjligt
finner jag detta önskvärt.

Sammanfattningsvis
anser jag att som viUkor för statsbidrag bör gälla atl varje folkhögskola har
en egen styrelse med representation av lärare, övrig personal och elever samt
att skolan inrättar lärarråd och kursråd enligt de riktlinjer som jag har
förordat,

4.5
Kurser utanför skolorten

Kommiltén
för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX) föreslog i betänkandet (SOU
1974: 54) Vidgad VuxenutbUdning att ämneskurs som anordnas i kombination med
studiecirkelverksamhet skulle få förläggas utanför folkhögskolans lokaler. I
prop. 1975: 23 s. 185 om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd tiU vuxna m. m.
föreslog min företrädare att folkhögskoleutredningen ytterligare borde överväga
hur en utvidgad verksanihet av detta slag skall kunna genomföras och vilka
särskilda resurser som kan komma att behövas om FÖVUX' förslag genomförs.

Folkhögskoleutredningen,
som har behandlat frågan, föreslår att en folkhögskola skall ha rätt att
förlägga verksamhet utanför skolorten. Sådan verksamhet måste dock bedrivas i
god kontakt med moderskolan och får inte ha karaktären av enbart förmedling av
statsbidrag till kursverksamhet på annan ort. Verksamheten kan antingen vara
folkhögskolans egen eller bedrivas i samarbete med studieförbund eller annan
organisation eller institution.

Ett
stort antal remissinstanser har tiUstyrkt förslaget, däribland SÖ,
folkbildningsutredningen, SFHL, RIO, ABF och LRF. Även jag anser att en
folkhögskola skaU få rätt att förlägga sådan verksamhet utanför skolans
lokaler. Mitt ställningstagande bör ses mot bakgrand av vad jag tidigare har
anfört (se avsnitt 4.2) om en skolas rätt tiU profilering. Det är enligt min
mening angeläget att nu genomföra utredningens förslag för att underlätta
skolomas strävanden att ytterligare bygga ut kontakterna med studieförbunden
liksom med andra organisationer eller institutioner utanför skolorten.

I
Ukhet med utredningen har bl. a. folkbildningsutredningen, SFHL, Sveriges
frikyrkoråd och LRF framhåUit att garantier bör skapas för att

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 136

denna
del av en folkhögskolas verksamhel inte skall få karaktären av enbart
statsbidragsförmedling lill kursverksamhet på annan ort. Folkhögskoleutredningen
anser atl tillräckliga garantier i det avseendet skapas om man genomför
utredningens förslag om atl en lärare med minst halvtidstjänstgöring vid
folkhögskolan skall medverka i planeringen, följa kursen och svara för dess
genomförande. Vid sådana kurser skall minst 25 % av undervisningen bestridas av
lärare med minst halvtidstjänstgöring vid folkhögskola. Dessa regler föreslås
gälla för alla samverkanskurser, även dem som hålls vid skolan.

Ett
flertal remissinstanser har dock varit tveksamma tiU ulredningens förslag i
detta avseende och ifrågasatt om inte de föreslagna åtgärdema kan medföra en
alltför stelbent ordning. Några remissinstanser, t, ex,
folkbUdningsutredningen, LO, Landstingsförbundet, Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund (SSU) och ABF anser att tillräckliga motiv saknas för kravet på att
en lärare med minst halvtidstjänstgöring vid folkhögskola skaU bestrida minst
25 % av undervisningen.

Jag
vill betona att det är av största vikt att även folkhögskolekurser förlagda
utanför skolans egna lokaler genomförs i enlighet med folkhögskolans målsättning
och arbetssätt. Jag anser, i likhet med SFHL, att om särskilda skäl föreligger
bör den nämnda delen av undervisningen kunna bestridas även av timlärare som
regelbundet tjänstgör vid skolans långa kurser, I övrigt tillstyrker jag
utredningens förslag och förutsätter därvid att lärare med minst
halvtidstjänstgöring fortlöpande fullgör del av sin undervisning vid skolans
långa kurser. De åtgärder jag här har förordat skall självfaUet gälla även den
kursverksamhet som bedrivs i skolans egna lokaler i samarbete med studieförbund
eller annan organisation eller institution. Jag anser alt frågan om ersättning
för resor och traktamente för lärare som medverkar utanför skolorten bör lösas
i annat sammanhang.

Vidare
anser jag i likhet med t. ex, statens invandrarverk (SIV) och SFHL alt
dagfolkhögskolor, dvs, externalkurser, lämpar sig väl för personer som av t,
ex, familjeskäl kan ha svårt atl della i inlernatkurser. Jag viU också i likhet
med folkbildningsutredningen stryka under att verksamheten vid en
dagfolkhögskola måste vara relaterad till de övergripande målen för
folkhögskolan och utformas och erbjudas som ett från annan vuxenutbildning
klart urskiljbart alternativ.

Jag
delar utredningens uppfattning att folkhögskoleverksamhel i form av externatverksamhel
skall vara en rörlig resurs. Detma verksamhet bör således kunna upprättas,
flyttas eller läggas ner allt efter som förhållandena ändras.

Jag
delar utredningens uppfattning att det är önskvärt att de lärare som tjänstgör
på externaten även har undervisning på moderskolan. Det är inte heller rimligt
att moderskolan skall subventionera sina internat med de medel som ges för
externatverksamheten. Det ankommer

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1916/11: 55 137

på
SÖ alt noggrant följa utvecklingen på delta område.

Jag
vill också betona att folkhögskoleverksamhelen svarar mycket väl mot
folkrörelsernas behov av utbildning. Enligt min mening kan man förvänta sig alt
folkrörelserna även i framliden skall salsa på folkhögskolorna för sin
ulbildning. Mot denna bakgrund bör möjligheler skapas för folkrörelser som nu
saknar egna folkhögskolor att starta eller överta sådana.

Utredningens
förslag att nu existerande filialfolkhögskolor skall upphöra och antingen bli
självständiga folkhögskolor eller få slällning som externa kurser har
tillstyrkts av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Även jag biträder
utredningens förslag och avser atl senare föreslå regeringen att uppdra åt SÖ
att lägga fram förslag om vilka av filial-folkhögskolorna som bör kunna bli
självständiga folkhögskolor och vilka som bör vara extema kurser.

I
della sammanhang berör jag även de ansökningar om inrättande av självständiga
folkhögskolor som f. n. föreligger hos regeringen. Jag tiUstyrker att
folkhögskoleundervisningen i Göteborg skall få bedrivas som en självsländig
folkhögskola i extematform med Göteborgs kommun som huvudman fr. o. m, den 1
juli 1977. Den merkostnad som förslaget medför beräknar jag till ca 180 000 kr.
för budgetåret 1977/78, Jag tillstyrker även alt den folkhögskoleundervisning
som Kaggeholms folkhögskola bedriver i Mariannelund i Jönköpings län sedan år
1972 skaU få bedrivas som en självständig folkhögskola med Stiftelsen
Kaggeholms folkhögskola som huvudman fr. o. m. den 1 juli 1977. Merkostnaden
för förslaget har jag beräknat till ca 100 000 kr. för budgetåret 1977/78.

I
likhet med utredningen och några remissinstanser anser jag att en folkhögskola
skall ha rätt atl förlägga studier utomlands. I en tid av ökat intresse för
intemationella frågor kan detta bli en viktig del av en folkhögskolas
verksamhet, I övrigt har jag inget att invända mot vad utredningen har anfört
beträffande utlandsförlagda folkhögskolestudier. Jag vill särskilt betona att
jag delar utredningens uppfattning att omsorgsfuUt planerade studier utomlands
kan vara särskilt väl ägnade att ge handikappade elever internationella
utblickar och intryck av förhållanden utanför våra gränser. Utredningen hävdar
att några särskUda statsbidrag ej bör kunna påräknas for utlandsförlagda
folkhögskolestudier ulöver vad som skulle ha utgått i bidrag om kurserna varit
förlagda i Sverige. Jag delar denna uppfattning.

Jag
är inte beredd att tillstyrka den ansökan om statsbidrag som inkommit från Den
resande folkhögskolan.

4.6
Handikappade i folkhögskolan

Inledningsvis
finner utredningen det naturligt alt samma mål för studierna måste gäUa för
handikappade elever som för övriga kursdeltagare.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 138

Undervisningen
av handikappade bör därför integreras med övrig undervisning. Utredningen vUl
i detta sammanhang också vidga handikappbegreppet genom att i den grupp som
skall vara berättigad till extra stöd också inräkna språkligt handikappade.

Utredningen
anser, att om en sådan integration skall kunna genomföras, måste såväl fasta
som rörliga resurser sättas in för att underlätta studiesituationen. Till de
fasta resurserna hör förbättrade byggnader och tekniska hjälpmedel och tiU de
rörliga t, ex, personlig assistans och pedagogiska stödåtgärder. Vidare krävs
för en framgångsrik integrering, enligt ulredningen, att skolorna inte tar
emot vare sig för många handikappade eller för många med samma handikapp.
Utredningen anser därför att i de fall en skola har ett större antal
handikappade elever än genomsnittligt bör en förändring eftersträvas. Denna
bör ske successivt så att man inte gör det omöjligt för handikappade att
studera på folkhögskola.

Det
är enligt utredningen angeläget att de resurser som disponeras av olika
huvudmän för stöd till handikappade samordnas. Den enskilda skolan bör
organisera detta och avgöra om vårdartjänst skall tillhandahållas i samarbete
med kommunen. För elever med särskilda behov bör skolan begära medel direkt
från Styrelsen för vårdartjänst. Kontakter bör också etableras med de
konsulenter som finns för olika handikappgmpper. Regelbundet samarbete bör
också ske med de institutioner för samhälls-eller sjukvård som finns på de
platser där folkhögskolekurser anordnas. Sådant samarbete är enligt utredningen
av stor betydelse. Slutligen pekas på vikten av att de handikappade efter
folkhögskolevistelsen får möjlighet att fortsätta sina studier i andra former.

Jag
återkommer senare tUl förslag om dimensionering och stöd samt till SÖ:s
anslagsframsläUning vad gäller handikappades folkhögskolestudier.

Ett
flertal remissinstanser anser att folkhögskolan är ett värdefullt utbUdningsaltemativ
för vuxna handikappade. De delar också utredningens uppfattning att man bör
undvika aUtför många handikappade på vissa skolor men betonar samtidigt att det
i dag är svårt att uppnå detta mål. Bristfälligt utrustade lokaler är ett
hinder för handikappade att studera vid många av skolorna. Statens
handikappråd, folkbUdningsutredningen och ABF instämmer i utredningens
uttalande om vikten av fortsatta studier efter folkhögskolekursemas slut. Både
kriminalvårdsstyrelsen och brottsförebyggande rådet är positiva till kurser på
institutioner, såväl kortare som längre. Statens handikappråd och
handikapputredningen betonar att integrationsaspekten bör markeras även här
och att kursema därför bör ligga på skoloma och inte vid institutionerna.

Även
jag har uppfattningen att de handikappade folkhögskolestuderandena i så liten
utsträckning som möjligt skall särbehandlas. Utredningen har, med instämmande
av remissinstanserna, betonat vikten av

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 139

att
handikappade inlegreras med övriga studerande. Detla är också min mening.
Därför bör andelen handikappade eller antalet med sanuna handikapp inte vara
för stort i förhållande till resp. skolas övriga verksamhetsvolym. De skolor
som i dag ibland kommit alt betraktas som handikappfolkhögskolor har under de
gångna åren gjort betydelsefuUa insatser, inle minst opinionsmässigt genom att
visa att dittills eftersatta grupper haft stor behållning av folkhögskoletiden.
Inle desto mindre bör på sikt en omfördelning göras för att öka
integrationsgraden på både dessa och övriga skolor. Med de olika stödåtgärder
som i dag finns och med de justeringar som jag senare kommer att förorda blir
del, enligt min mening, möjligt att göra denna omfördelning.

En
av huvudlinjerna i utrednmgens samtliga förslag är att så mycket som möjligt av
beslutsrätten skall läggas där sakkunskapen är störst, nämligen ute på
skolorna. Jag har tidigare anslutit mig till den principen och instämmer med
utredningen att så också bör ske vad gäller stödåtgärder för handikappade. Jag
biträder alltså utredningens förslag att skolorna skall samordna olika
hjälpåtgärder.

I
likhet med utredningen bedömer jag den hittillsvarande folkhögskoleverksamheten
vid vårdinstitutioner positivt. Jag vill också framhålla betydelsen av de olika
kurstyper som kriminalvårdsstyrelsen och brottsförebyggande rådet hänvisar
till i sina yttranden. Samtidigt anser jag i linje med vad jag nyss har sagt
och i överensstämmelse med vad statens handikappråd och handikapputredningen
har framhåUit, att kurserna, där så är möjUgt, bör förläggas till
folkhögskolans lokaler och inte alltid genomföras på institutionerna.

Slutligen
anser jag att skolans roll som samordnare av de handikappades studier bör
betonas vad gäller planeringen för studieaktiviteter av olika slag efter
kurstiden. Samarbetet med bildningsorganisationer liksom med kommunal och
statlig vuxenutbildning samt arbetsmarknadsutbildning är lämpliga vägar.
Oavsett slag av fortsatta studier bör de planeras i samråd med den studerande
innan han eller hon lämnar folkhögskolan.

4.7
Folkhögskolans långa kurser

Kännetecknande
för folkhögskolan är att dess utbud av kurser i hög grad bestäms av behov hos
individer och grapper i samhäUet. Det är en rörlig skolform. Vid sidan av de
allmänt inriktade kursema har ofta funnits specialkurser av olika slag. Nya
har tUlkommit och gamla har avvecklats. Enligt utredningen är en sådan
utveckling positiv. De förslag om mindre formella krav, som utredningen lägger
fram, avses förstärka denna utveckling. Någon styrning i viss riktning bör,
enligt utredningens mening, inte förekomma.

Utredningen
anser alt även specialkurserna skall ansluta till de all-

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 140

manna
mål som fastläggs för folkhögskolan. Det innebär alt exempelvis en estetisk
kurs inte skall vara enbart yrkesförberedande, utan också innehålla t, ex,
språklig träning och beleendevetenskaplig orientering för att främja den
personliga och sociala utvecklingen hos de studerande, I detta sammanhang
betonar utredningen också att de olika specialutbildningar, som finns, inte
får ta överhanden på en skola.

Utredningen
släUer sig kritisk lUl all antagning till estetiska specialkurser sker genom
inträdesprov eller insändande av arbetsprover. I stället förordas ett bredare
anlagningsunderlag som skall göra det möjligt att bedöma de sökandes personliga
situation och utvecklingsförmåga.

Remissinstanserna
har allmänt varit positiva till de olika former av långa kurser som genomförs
vid folkhögskolorna. De anses vara av stor betydelse för folkrörelserna och
kulturverksamheten. Genomgående betonas dock atl speciallinjerna inle får bli
alltför snävt specialiserade, SFHL anser exempelvis att lika väl som estetiska
ämnen bör ingå i de allmänna kurserna, bör aUmänna ämnen ingå i de estetiska
kurserna. Sveriges frikyrkoråd och reklorsnämnden vid lärarhögskolan i
Linköping delar ulredningens åsikt att det grundläggande även i estetiska
kurser skall vara personlig och social utveckling och inte enbart yrkesförberedelse.
Rektorsnämnden vUl också betona behovet av kulturpedagogiska inslag i
utbildningen för alt göra deltagarna skickade till utåtriktade aktiviteter.

Jag
ansluter mig till utredningens syn på speciallinjerna och sättet att definiera
dem.

Genom
uppkomsten av sådana speciallinjer inom folkhögskolan har, enhgt min mening,
vissa angelägna behov kunnai tiUfredsställas. Som utredningen vitsordat har
speciallinjernas betydelse såväl inom folkrörelserna som utanför deras led
varit stor. Jag vill i detta sammanhang understryka utredningens åsikt att
specialkursernas inriktning måste överensstämma med folkhögskolans övergripande
mål. En musikkurs eller en annan estetisk kurs måste därför i första hand vara
en folkhögskolekurs. Därför ansluter jag mig tiU utredningens uppfattning vad
gäller inträdes- och arbetsprov. Som flera remissinstanser har betonat måste
kurserna vidare innehålla ämnen av aUmän karaktär. Dessa kan också ha stor
betydelse i en framtida yrkesverksamhet. Samtidigt delar jag utredningens
uppfattning att specialkurserna inte får utgöra en alltför stor del av en
skolas totala verksamhetsvolym. Här likaväl som när det gäller handikappade
måste skolmiljön erbjuda en allsidig sammansättning. Utredningens förslag till
dimensionering av tilläggsresurser till musikutbUdningen kommer jag att
behandla i samband med frågan om statsbidrag tUl denna.

SÖ
har i sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 föreslagit att det extra
bidrag som utgår till fritidsledarutbUdningen skall höjas från nuvarande 700
kr. tiU 980 kr. per elev och läsår eller till totalt 980 000

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 55 141

kr.
Innan jag tar ställning till detla vill jag också beröra skrivelser från SFEF
och KFUK-KFUM:s riksförbund angående dimensioneringen av
fritidsledarutbildningen. EnUgt SFEF:s mening har fritidsledamlbild-ningen
kommit att öka långt över den avsedda nivån. SFEF anser att utbildningens
förläggning till folkhögskola inle frilar samhället från ansvaret att se tiU
att det totala anlalel elever inom denna utbildning anpassas tUl behovet på arbetsmarknaden.

Vad
gäller fritidsledarutbildningen vill jag erinra om riksdagens beslut den 25
aprU 1975 (prop. 1975: 14, UbU 1975: 12, rskr 1975: 123). Beslutet innebar bl.
a. att dimensioneringen beräknades till 500 elever per årskurs. Några andra
sätt att styra dimensioneringen än via de speciella tilläggsbidragen om 700 kr,
per elevplats ansågs inte nödvändiga. Jag har nu erfarit all antalet studerande
i praktiken blivit något större. Genom att vissa huvudmän gått in med
extraresurser har tilläggsbidragets begränsande effekt minskat. Dessutom har
dess värde reducerats genom kostnadsutvecklingen. I likhet med SFEF och
KFUK-KFUM:s riksförbund anser jag denna utveckling tveksam då studerande kan
riskera att bli ulan sysselsättning i det yrke de har utbildat sig för. Jag är
dock inte beredd att nu förorda andra åtgärder för en ändrad dimensionering
ulan anser att i första hand huvudmän och skolor bör känna sin del av ansvaret
för balansen mellan utbildningsvolymen och arbetsmarknadens fortsatta behov. Någon
ytterligare ulvidgning av fritidsledarutbUdningen bör, enligt min mening, inle
komma till stånd förrän vi förfogar över säkrare informaiion om hur
arbetsmarknadsläget på detla område utvecklas. Jag vUl också erinra om att SÖ
på grundval av prop, 1975: 14 (s, 65) har fått i uppdrag att noga följa
utvecklingen av behovet av fritidsledare och att, om det visade sig lämpligt,
bistå skolorna med råd i fråga om dimensioneringen,

SÖ
har i sin anslagsframställning föreslagit en uppräkning av tilläggsbidraget till
fritidsledarutbUdningen. Även jag finner det rimligt med en höjning. Jag vill
därför förorda att det extra bidraget höjs från nuvarande 700 kr. tiU 840 kr.
per elev och läsår eller till totalt 840 000 kr. budgetåret 1977/78.

Jag
vill också peka på det av utredningen påvisade behovet av annan längre
ledaratbildning. Behovet syns fortfarande stort och jag anser att folkhögskolan
här har en viktig uppgift att fylla. Jag delar således utredningens
uppfattning att folkhögskolan även i fortsättningen bör erbjuda ledarkurser av
olika slag och längd.

Ulredningen
har utförligt redovisat förekomsten av speciaUinjer på musikens, bildkonstens,
konsthantverkets och dramatikens område. I likhet med utredningen anser jag att
det grundläggande målet för dessa, liksom för andra folkhögskolekurser, skaU
vara att främja deltagamas personliga och sociala utveckling. Även i
fortsättaingen kan de spela en betydande roll dels för utbUdningen av ledare på
dessa specialområden

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 142

inom
folkrörelsernas, studieförbundens och kommunernas verksamhet, dels som
förberedelse för högre studier.

De
nu nämnda speciallinjerna kan också, i likhet med de kurser för
kulturförmedlare som finns vid några folkhögskolor, spela en betydande roll för
utbildningen av dem som yrkesmässigt eller på fritid skall arbeta med
kulturförmedlande och kulturpedagogiska uppgifter i
folkrörel-seorganisationemas och kommunemas verksamhet. UtbUdningen på kulturförmedlingens
område bör som jag tidigare har framhållit (s, 130) i första hand förläggas
till folkhögskola.

Jag
vill slutligen i detta sammanhang erinra om alt regeringen i årets
budgetproposition (prop. 1976/77: 100 bU. 12 s. 445456) lagt fram förslag om
att utbildningen av kontakttolkar skall byggas ut ytterUgare. Utbildningen skall
bedrivas dels som inlernatkurser på folkhögskola, dels som studiecirklar.

4.8
Folkhögskolans studieomdömen

Enligt
17 § folkhögskoleförordningen kan, om styrelsen så beslutar, åt elev på hans
begäran utdelas ett studieomdöme, fastställt av lärarrådet enligt anvisningar
som har utfärdats av SÖ. Omdömet skall avse elevens förmåga att tUlgodogöra sig
undervisningen. Det kan omfatta antingen samtliga ämnen eller
humanistisk-samhällsvetenskapliga ämnen för sig och
matematisk-naturvetenskapliga ämnen för sig. Annan ämnesgmpp kan också komma i
fråga. Omdömet fördelas på fyra grader: mindre god, god, mycket god, utmärkt.
Till ledning har SFHL, senare med stöd av SÖ, rekommenderat en fördelning.

Utredningen
har betonat att samarbete bör vara en bärande pedagogisk princip. Lärare och
elever skall alltså samarbeta, men samtidigt skall läraren ge omdöme om eleven.
I detta ligger en motsägelse. Utredningen anser att man bör sträva i riktning
mot en betygsfri skola och ett betygsfritt samhälle, men föreslår dock med
hänsyn till dagens meritvärdering till högre studier ett i stort oförändrat
omdömessystem.

De
flesta remissinstanser accepterar att systemet med omdömesgivning bibehålls
och motiverar detta med elevernas behov av en merithandling. Några
remissinstanser, däribland statens kulturråd, SSU och ABF förordar ett system
av intyg i stället för ett omdöme.

Jag
delar i princip utredningens uppfattning att moderna samarbets-inriktade
pedagogiska metoder kan vara svårförenUga med ett bevarat system av
individuellt värderande betyg. Jag ansluter mig dock till utredningen, då den
säger att studieomdömena bör finnas kvar så länge betyg används för urval tiU
högre studier. Huvuddelen av de studerande vid de aUmänna folkhögskolekurserna
anser sig vara beroende av studieomdömen för vidare studier. Riksdagen har
också (prop. 1975: 9, UbU 1975:17, rskr 1975:179) accepterat omdömet som merit
vid urval tUl högre studier.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 143

Utredningen
diskuterar vUka faktorer omdömet skall mäta. Främst skall det utgöra en prognos
för fortsatta teoretiska studier. I omdömet bör därför både den
allmänteoretiska begåvningen och sådana sociala faktorer som samarbetsförmåga
och vilja till ansvarstagande vägas in.

Jag
förordar att omdömet främst skall ta sikte på att ge vägledning vid bedömning
av den studerandes föratsättningar att tiUgodogöra sig fortsatt utbildning.
Därvid kan inte blott sådana faktorer som begåvning, ambition och uthållighet
inräknas, utan också vissa sociala faktorer som är av betydelse för framtida
studier. Även om det är svårt att väga in faktorer som samarbetsförmåga, vilja
tUl ansvarstagande och till utåtriktad verksamhet, utgår jag från att
lärarråden, då de bedömer den enskildes studieförmåga, tar hänsyn till att
faktorer av nyss nämnda slag utgör värdefulla tiUgångar i fortsatt utbildning.

Utredningen
förordar att omdöme skall kunna utfärdas efter en kurs om minst 15 veckor, men
finner att det normala bör vara att omdöme tas ut tidigast efter 30 veckor.
Några remissinstanser är kritiska mot förslaget att omdöme skall kunna utfärdas
redan efter en kurs om 15 veckor. SÖ anser att det knappast torde finnas några
skäl för omdömesgivning efter en kurs om 15 veckor. SÖ åberopar det
förhållandet att omdömet i första hand används av de elever, som genom folkhögskolan
erhåller allmän behörighet för fortsatta studier, en behörighet som endast
undantagsvis uppnås efter en kurs om 15 veckor. SÖ förordar därför, att
studieomdöme normalt bör ges endast till studerande som genomgått kurs om minst
30 veckor. Jag ansluter mig till SÖ:s förslag,

I
den mån skolorna övergår tiU att genomföra de långa kurserna som två
15-veckorsperioder är det tänkbart att åtskilliga elever önskar omdöme redan
efter halva kurstiden. Motivet härför är inte att erhålla en mcrithandling utan
att få ett besked om resultatet av dittUls bedrivna studier. Den uppgiften bör
omdömesgivningen inte ha. Sådan information bör en elev erhålla på annat sätt.

Jag
förordar alltså att, om styrelsen för folkhögskolan så beslutat, omdöme på
begäran ges tUl studerande som under minst 30 veckor följt en folkhögskolas
kurser. I de fall en studerande bytt folkhögskola efter 15 veckor och efter
ytterligare 15 veckor vid en annan skola där begär omdöme, bör sådant omdöme
kunna utdelas av den senare skolan efter samråd med den förra.

De
remissinstanser som har yttrat sig i fråga om den fyragradiga skalan har
tiUstyrkt dess bibehåUande med undantag av Brannsviks folkhögskolas
lokalavdelning av SFHL, som förordar två omdömesgrader. Omdömets användbarhet
som urvalsgrand tiU högre studier motiverar, enligt min mening, ett
bibehållande av den fyragradiga skalan, vUket jag sålunda ansluter mig till.

Då
det gäller omdömets omfattning antingen samtliga ämnen eller uppdelning på
två, i undantagsfall tre, ämnesgrupper förordar utred-

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 144

ningen
atl endast ett, för samtliga ämnen gemensamt omdöme skall förekomma. SFEF
instämmer i utredningens förslag.

RIO
anför att ändringar kan befaras få en mycket kort tillämpningstid och skulle
bryta en fast praxis, som varit förbunden med systemet som sådanl. Också SÖ
anser att skolorna, i avvaktan på ett ställningslagande tUl betygsutredningens
principdiskussion, bör ha möjlighet alt även i forlsätlningen utdela antingen
ett enda sammanfattande studieomdöme eller elt på två ämnesgrupper uppdelat
studieomdöme.

Jag
anser alt ulredningens redovisning av att ell växande antal skolor arbetar med
integrerade ämnen och projekt bör beaktas. Uppdelningen mellan
naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen blir
konstlad. Jag anser därför, i likhet med utredningen och SFEF, att det skaH
förekomma endast ett sammanfattande omdöme om den studerandes förmåga att
bedriva studier.

Eftersom
elevgmppernas bakgrund och förutsättningar för studier kan variera mellan olika
skolor, kan orättvisor uppstå då lärarråden följer rekommenderad procentueU
fördelning. Utredningen föreslår därför att elt normeringsinstrament skall
utarbetas som hjälper lärarråden att bedöma hur den egna skolans elevkår
förhåller sig tiU riksgenomsnittet. Utredningen är uppmärksam på att ett
normeringsprov kan medföra vissa olägenheter. De negativa effekterna torde dock
bli obetydliga om de allmänna proven inte återkommer varje år. SFEF framför
liknande betänkligheter och avstyrker därför att ett sådant instrument används.
Jag avser att senare föreslå regeringen alt uppdra åt SÖ alt utveckla ett
nomineringsinstrument i form av ett grupprov. SÖ bör därvid samråda med SFHL
och SFEF om formerna. Sådant samråd bör också ske, då SÖ, vilket torde bli
nödvändigt, utarbetar nya anvisningar när det gäller de principer som skall
tillämpas vid utfärdande av omdöme.

Jag
ansluter mig slutligen till utredningens förslag att omdömen skall få utfärdas
för vissa speciallinjer under förutsättning att de kan utformas på samma sätt
som för andra kurser, dvs. bedömer elevernas lämplighet för fortsatta
teoretiska studier. Särskilda omdömen i musik, dramatik, estetiska eller andra
speciella ämnesgrupper bör alltså inte förekomma. I den mån elever söker till
fortsatt utbildning inom ovan nämnda områden, antas de i regel på sådant sätt
att omdömet kommer att sakna betydelse för dem.

På
fritidsledarlinjerna bör inte omdöme ges, eftersom fritidsledarutbildningen är
en avslutad yrkesutbUdning och inte förbereder för fortsatta studier. Intyg
tUl elever vid fritidsledarlinjerna bör bl. a. innehålla uppgifter om
utbildningens innehåU och arbetsformer och syfta till information för berörda
arbetsgivare.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 145

4.9
Befattningshavare

I
det följande behandlar jag endast frågor rörande lärare och rektorer.
Utredningens förslag om resurser för kurativ verksamhet, studie-och
yrkesorientering samt skolhälsovård återkommer jag till i samband med
statsbidragsfrågorna.

Lärare

F,
n, krävs för behörighet till ordinarie eller extra ordinarie ämnes-lärartjänst
vid folkhögskola grundexamen från universitet eller högskola eller lång
tjänstgöring inom folkbildningsarbete och examen från ämneslärarlinje vid
lärarhögskola samt viss tids tjänstgöring som lärare.

Utredningen
bedömer att grundexamen från universitet eller högskola även i fortsättningen
kommer att vara den vanligaste behörighetsgivande utbildningen för
folkhögskollärare. För ordinarie och exlra ordinarie tjänst föreslår
utredningen dessutom krav på examen på ämneslärarlinjen vid lärarhögskola
eller motsvarande pedagogisk utbildning. Dessutom skall krävas viss fullgjord
lärartjänstgöring. Utredningen vill emeUertid vidga möjligheterna till
behörighet för dem som genom annan utbildning eller genom verksamhet i
folkbildnings- och folkrörelse-arbete eller på annat sätt skaffat sig kunskaper
och färdigheter som är tillräckliga för tjänsten. Också för denna grupp skall
dock kravet på pedagogisk utbildning och lärarerfarenhet gälla för ordinarie
och extra ordinarie tjänst.

Behörigheten
skall enligt utredningens förslag prövas av styrelsen för den folkhögskola som
har utlyst tjänsten.

Remissinstanser,
som yttrat sig om behörighetsvUlkoren, däribland AMS, SIV, SACO/SR, SSU och
SSR, har i huvudsak tillstyrkt förslaget om vidgade behörighetsregler
belräffande krav på grundutbildningen. Också SFHL ansluter sig till
utredningens förslag då det gäUér behörighet till ordinarie och extra
ordinarie tjänst. Man understryker att ett oavvisligt krav måsle upprätthållas
på gedigna kunskaper inom dé ämnesområden, i vilka läraren skall undervisa.

I
linje med utredningens pedagogiska resonemang anser jag alt lärarna i
framtiden i än högre grad koriimer att fungera som handledare -specialister på
studier än som ämnesspecialister. Även om kunskaps-och erfarenhetsbredd
kommer att bli allt viktigare för lärartjänst, kommer en traditionell
utbildning och lärarerfarenhet att vara en tillgång. Utredningen föreslår att
resp. skolas styrelse skall pröva behörigheten. Jag finner det väl motiverat
att vidga behörighetsbegreppet i enlighet med utredningens förslag. I awaktan
på erfarenhet av vilka verkningar den vidgade behörigheten kan få, bör
prövningen dock tills vidare Ugga hos SÖ.

Ulredningen
aktualiserar också, i konsekvens med sUt tidigare reso-

10
Riksdagen 1976177. 1 saml. Nr 55

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 146

nemang,
övningslärarnas behörighel. Man bör enligl ulredningen sträva efter att
avveckla begreppen "övningsämne" och "vissa lärare". Behörighet
till tjänst bör ges dem som kan dokumentera en viss generell kompelens.

I
likhel med SFHL och reklorsnämnden vid lärarhögskolan i Linköping finner jag
ulredningens resonemang rimligt, övningslärare inom folkhögskola har till stor
del andra uppgifter än inom ungdomsskolan, Alla lärare inom folkhögskolan borde
benämnas folkhögskollärare. Jag är dock inte beredd atl nu föreslå några
åtgärder i frågan.

Rektorer

Mol
bakgrund av rektors alltmer växande uppgifter betonar utredningen att rektor i
framtiden främst bör ha en ledande och samordnande funktion. Rektor skall inle
bara vara handläggare och verkställare utan också aktualisera problem, som är
angelägna att lösa för alla som arbetar på skolan, la initiativ till
pedagogiskt utvecklingsarbete etc. För att detta skall bU möjligt måste de administrativa
delarna av arbetet rationaliseras.

Remissinsianserna
har inget alt invända och även jag vUl betona vikten av atl rektor kan ägna
sig åt de uppgifter som utredningen har angett. Därför är det angeläget alt
mycket av del löpande arbetet delegeras till lärarråd och kursråd för alt ge
rektor tid till mera övergripande uppgifler.

Utredningens
förslag att styrelsen skall besluta om rektors undervisningsskyldighet
kommenteras av vissa remissinstanser, SFHL tUlstyrker förslaget men förutsätter
alt styrelsen före beslut skall hämta in förslag från lärarrådet, Sveriges
frikyrkoråd yrkar däremot att rektors undervisningsskyldighet skall regleras
genom styrelsens tUlämpning av principer och ramar fastställda av SÖ.

Omfattningen
av rektors undervisningsskyldighet är en avtalsfråga. Den bör därför
aktualiseras i annat sammanhang. Jag föreslår mot denna bakgrund att nu
gällande bestämmelser om undervisningsskyldigheten tillämpas t. v.

Behörighetskraven
för rektorsljänst bör enligt ulredningen vara desamma som för ordinarie
lärartjänst. Utredningen menar emeUertid att intematet där det förekommer
är så viktigt för skolans verksamhet, att en tillträdande skolledare bör ha
god kännedom om internatets möjligheler och problem. Ulredningen föreslår därför
elt ytterUgare behörighetskrav. Om reklorstjänsten är knuten till skola med
internat skall den behörighetsgivande tjänstgöringen under minst ett år ha
varit förlagd till sådan skola. Ulredningen anser alt molsvarande erfarenheter
från andra institutioner också kan gälla. SFHL säger i sitt yttrande att det
inte räcker med erfarenheter från exempelvis kursgårdsverksamhet.
Tjänstgöringen skaU ha varit förlagd till internatfolkhögskola.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 55 147

Jag
delar SFHL:s mening och förordar sålunda att den behörighetsgivande
tjänstgöringen skaU avse tjänst vid folkhögskola med internat. Dock bör, som
utredningen föreslår, SÖ, om särskilda skäl föreligger, få medge undantag från
behörighetskraven.

Utredningen hävdar att den
önskade lärarrollen lättare skulle uppnås om tjänstgöringen inle vore så hårt
knuten lill undervisningslimmar. Nya pedagogiska meloder gör
katederundervisningen alltmer förlegad varför lärartjänstgöringen bör ges en ny
definition. Ulredningen anser att en fullständig övergång till tjänstemannatid
sannolikt vore alt föredra för såväl skola som befattningshavare men räknar
inte med att opinionen är mogen härför och förordar därför en fortsalt och
vidgad möjlighet att omvandla undervisningslimmar lill tjänslemannatid i
erforderlig omfattning.

De
remissinstanser som berört frågan, bl, a, statens avtalsverk och SFHL, har
varit positiva. Även jag finner att på sikt en ökad rörlighet i lärarfunktionen
bör leda till nya beräkningsgrunder för lärartjänstgöringen. Då detta dock är
avtalsfrågor får de aktualiseras i annat sammanhang.

Med
vad jag nu sagt om folkhögskolans mål, verksamhetsformer och formella regler,
övergår jag tUl utredningens förslag vad gäller statens ekonomiska slöd till
skolformen och hur detta slöd på enklast möjliga administrativa sätt bör
utformas,

4.10
Folkhögskolomas ekonomi

4.10.1
Allmänt

I
sitl arbete skulle folkhögskoleutredningen ta upp det hittillsvarande
saneringsbidraget och föreslå åtgärder för den fortsatta saneringen av
rörelseskolornas ekonomi. Under arbetets gång fann utredningen dock att det var
nödvändigt atl beröra statsbidragen i övrigt för att lösa de uppgifter kring t.
ex. en mera flexibel studieorganisation, resursbehov för administration av
korta kurser och en värdering av handikappverksamheten.

Som
grund för sina överväganden presenterar utredningen dels en beskrivning av
gällande statsbidrag, dels ett studium av skolornas ekonomiska situation.
Utredningen redovisar också uppgifler om hur statsbidraget till
byggnadsarbeten och till sanering av skolornas ekonomi har fördelats liksom hur
skuldbördan har förändrats sedan saneringsbidraget infördes.

I
della sammanhang vill jag peka på utredningens synpunkter på administrationen
av bidragen. Arbetet med bidragsansökningar har ökat mycket kraftigt på
skolorna. Handläggningstiderna har också ökat på SÖ. En eftersläpning har
uppstått som bl. a. kan leda till likviditetssvårigheter ute på skolorna. Det
finns alltså starka motiv för att förenkla

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 148

rutinerna
och medge en rörligare resursanvändning. De påtalade bristerna bör därmed i
huvudsak kunna undanröjas,

I
likhel med utredningen anser jag att utgångspunkter för elt nytt
statsbidragssystem måste vara att skolorna sinsemellan är mycket olika vad
gäller exempelvis verksamhetens omfattning och inriktning. Ett
statsbidragssystem måsle utformas med hänsyn till detta. Jag anser vidare alt
bidragssystemet inle bara skall anpassas till dagens situation utan också ge
utrymme för och stimulans tUl vidare utveckling av kursverksamhet och
pedagogiska metoder. Ett bidragssystem måste också möjliggöra en friare
fördelning av resursema mellan kurstyper av olika slag. Den förändrade
pedagogiska situation som utredningen förutser och med sina förslag vill
underlätta kräver en stark förenkling av bidragen. Slutligen anser jag att
rörelseskolornas unika möjligheter inte får begränsas av ekonomiska hinder t.
ex, genom en missgynnande schablonisering av statsbidragen.

Innan
jag tar upp utredningens förslag till konstruktion av ett nytt statsbidragssystem
viU jag behandla de resurser som utredningen föreslår skaU få räknas in i det
underlag som utgör grund för beräkningen av det schabloniserade statsbidraget,

4.10.2
Anslagsförändringar Enhetligt bidrag

Det
slalliga slödet till folkhögskolorna utgår i princip oberoende av vem som är
skolans huvudman. Efter 1966 års stalsbidragsreform finns dock två bidrag som
avviker från den principen. Dels gällde det ett s, k. saneringsbidrag som
skulle avlasta vissa tyngande ränte- och amorteringsbördor. Härvid skulle
främst rörelseskolornas läge beaktas. Dels hade redan år 1958 införts ett
byggnadsbidrag som i praktiken enbart har tillfallit rörelseskolorna. Motivet
för dessa avsteg från likabehandlingsprincipen har varil skoltypernas olika
tillgång till skattemedel från landsting och kommuner.

När
utredningen har granskat skolornas ekonomi har den funnit att grupperingen i
rörelseskolor och landstingsskolor inte är relevant när det gäller deras
tillgång till statsbidrag eller deras ekonomiska ställning i stort, Ulredningen
anser att det inte heUer är meningsfullt att generellt betrakta
rörelseskolorna som ekonomiskt svaga skolor. Utredningen visar bl, a, på att
närmare hälften av rörelse- och slödföreningsskolor-na över huvud taget inte
har sökt eller bevUjats något saneringsbidrag och att, när det gäller
byggnadsbidraget, en fjärdedel av dem inte har sökt eller fått något alls eller
har fått ett lägre belopp än 100 000 kr. Samtidigt konstateras att den
genomsnittliga skuldbördan hos de 38 skolor som har fått saneringsbidrag inte
har minskat, Slutiigen har utredningen funnit att vissa huvudmän knappast ger
några regelbundna driftbidrag alls till sina skolor.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 149

Utredningen
anser därför atl övervägande skäl talar för ett enhetligt statsbidrag som utgår
till samtliga skolor, oberoende av vem som är huvudman. En ekonomisk
likabehandling av skoloma skulle, enligt utredningen, medföra att inte bara landslingsskolorna
ulan även en stor del av rörelseskolorna fick ökade bidrag. De skolor som står
närmast i tur att få byggnadsbidrag eller saneringsbidrag enligt de nu gällande
reglerna skulle däremot hamna i en sämre situation vid övergången till ett
nytt, enhetligt statsbidragssystem. Om det belopp, som nu ulgår endast eller
företrädesvis till rörelseskolor, skulle fördelas på samtliga folkhögskolor
skulle detta leda till en försvagning av rörelseskolornas ekonomi, som dessa inle
skulle kunna kompensera genom bidrag från andra håll. Därför anser ulredningen
att ett särskilt belopp måste tillföras i beräkningen av de resurser som skall
utgöra underlag för det schabloniserade statsbidraget för alt förhindra en
sådan försämring, Ulredningen beräknar delta belopp till 5,7 milj, kr.

Såväl
Landstingsförbundet som RIO tillstyrker eller har inget att invända mot
utredningens förslag. RIO anser att förslaget om alt införa denna princip
liksom den ekonomiska situationen över huvud taget borde ha föranlett en
genomgripande behandling av det statliga stödet. Även LRF anser att tanken om
likabehandling kan förefalla riktig och från principiell synpunkt vara
välmotiverad. Förbundet menar dock att det i praktiken blir en relativ
försvagning för rörelseskoloma. Den avgörande skillnaden, påpekar LRF, består
i att rörelseskolornas huvudmän saknar den uttaxeringsrätt landstingen har.

Redan
1965 års statsbidragsutredning ansåg att skolorna i fråga om statsbidrag borde
behandlas lika. De avsteg som gjordes kan, enligt min uppfattning, knappast
sägas ha haft avsedd effekt. Under de år de aktuella bidragen har gått till
rörelseskolorna har ingen påtaglig förbättring av deras ekonomi skett. Som
utredningen visar är det svårt inte bara att klarlägga en skolas realekonomiska
ställning utan också att finna rimliga fördelningsprinciper för denna typ av
bidrag. Ulredningen har redovisat att vissa huvudmän knappast ger några
regelbundna drift-bidrag till sina skolor. Det förhållandet alt vissa huvudmän
inte tagit sitt ansvar motiverar, enligt min mening, inte speciella bidrag från
staten. När därför folkhögskoleutredningen ånyo förordar principen om lika
behandling mellan skolor med olika typ av huvudman finner jag det motiverat att
biträda förslaget. Jag delar också utredningens uppfattning att
rörelsefolkhögskolorna som grapp inte bör få försämrade bidrag. En ökning av resursema
med 5,7 milj. kr. bör därför ligga till grund för beräkning av det schabloniserade
statsbidrag som jag senare kommer att förorda. Genom denna förstärkning blir.
skolorna Ukabehand-lade i fråga om bidrag från statens sida och bidragen
anknyter då enbart till verksamhetens omfattning.

Den
föreslagna bidragshöjningen kommer i praktiken landstingssko-

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 150

lorna
till godo. I likhet med utredningen och RIO anser jag att detta inte bör leda till
ett totalt sett minskat folkhögskolestöd från landstingen. De resurser som
genom denna ökade statliga satsning frigörs borde vara möjliga att tillföra rörelseskoloma
genom en större uppslutning kring Landstingsförbundets rekommendationer om stöd
tiU dessa skolor.

Saneringsbidraget

1
direktiven uppdrogs åt folkhögskoleutredningen alt ularbela underlag för elt
förslag till riksdagen angående den fortsatta saneringen av
rörelsefolkhögskolornas ekonomi. Riktpunkten borde vara att ett sådant bidrag
inte skuUe ingå som ett reguljärt slöd utan på sikt minskas. Budgetåren 1967/68
tUl 1971/72 utgick det med 2 milj, kr, åriigen och därefter med 1 milj. kr. per
år.

Utredningen
har granskat hur saneringsbidragen har fördelats och hur de har använts. Utredningens
slutsats är att bidraget inte har fungerat som var avsett och inte haft önskad
effekt. Remissinstanserna har inte invänt mot utredningens slutsats. Jag bilräder
uppfattningen att saneringsbidraget bör avskaffas och att 1 milj. kr. bör
inräknas i de resurser som ligger lill grund för beräkningen av det schabloniserade
statsbidraget.

Byggnadsbidraget

När
utredningen undersökt hur det särskilda bidraget till byggnadsarbeten fungerat
blir slutsatsen att det haft ojämna fördelningseffekter. Bidragen har ofta
tillsammans med AMS-bidrag betytt mycket för att minska skolornas
anläggningskostnader och därmed framtida driftskostnader. Byggnadsbidraget har
dock inte höjts sedan år 1967, varför dess betydelse minskat. Ulredningen anser
att en flexiblare form av stöd bör skapas varför byggnadsbidraget bör avskaffas
och resurserna i stället föras samman med övriga bidrag i det föreslagna
schablonsystemet.

SÖ
föreslår i sitt yttrande att vissa övergångsbestämmelser skall utarbetas om
utredningens förslag genomförs och alt SÖ får i uppdrag alt i samråd med
företrädare för skolorna se över hithörande frågor. RIO framhåller alt en
fördelning av byggnadsbidraget på samtliga skolor inte tar hänsyn till de
enskilda behoven men tillstyrker en övergång tiU schablonbidrag, EFS finner
inga fördelar med ulredningens förslag jämfört med nuvarande byggnadsbidrag.

Jag
anser att ett enhetligt system har stora fördelar. Nackdelarna med att ett
fåtal skolor mister en generös bidragsform uppvägs av att samtliga skolor ges
ett bidrag som kan användas till kapitalkostnader. För att de administrativa
fördelarna med ett schablonsystem skall tas tillvara förordar jag i likhet med
RIO att nuvarande byggnadsbidrag avvecklas. Nuvarande bidrag om 6 milj, kr.
bör dock, enligt min mening, höjas med 1 milj. kr. och beloppet inräknas i de
resurser som ligger till grund för beräkningen av det schabloniserade
statsbidraget.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 151

Ökade
administrativa resurser

Folkhögskolornas
verksamhet har, som jag tidigare framhållit, ökal kraftigt. Medan de långa vinterkursema
i stort förefaller att ha stagnerat är ökningen så mycket större vad gäller s,
k, ämneskurser. Denna ökning och inriktning är som jag ser det positiv men
medför naturligtvis ökade påfrestningar på skolornas administration. Detta har
enligt utredningen blivit så mycket mer kännbart som personalkostnaderna har
ökat kraftigt dels på grund av satsningar på låglönegrupper, dels därför alt
statsbidraget till s. k. kringpersonal inte beräknas med hänsyn lill sociala
avgifter, som följaktligen helt måste bekostas av skolorna. Slutiigen pekar ulredningen
på atl den genomsnittliga verksamhelsvoly-men per skola i dag ligger vid den
gräns på 5 100 eleweckor där det aktuella statsbidraget upphör.

Utredningen
föreslår att varje skola skall tillföras resurser molsvarande mellan en halv
och en kontoristljänsl. Detta i förening med de administrativt förenklade
statsbidrag, som utredningen föreslår, bör ses som ett minimum för att klara
situationen.

Förslaget
tillstyrks eller lämnas utan erinran av de remissinstanser som har kommenterat
del, Reklorsnämnden vid lärarhögskolan i Linköping finner att utredningens
förslag motverkar effekten av de ökade lönekostnaderna men inte nämnvärt ökar
resurserna. Tillskottet bör därför öka mer än vad utredningen har föreslagit.
Sveriges riksidrottsförbund anser det värdefuUt att skolorna tillförs resurser
av minst denna omfattning medan Sveriges frikyrkoråd anser att den aktuella
resursen bör räknas upp och inte låsas till en halv eller en kontoristtjänst.
Den måste vara större och anpassas till de korta kursernas omfattning.

Jag
anser att det stora behovet av ökade administrativa resurser är belagt. Jag
biträder därför utredningens förslag om en resursförstärkning. Som jag senare
kommer att föreslå behöver denna resursförstärkning inte knytas an till en
bestämd tjänst, men beräkningsmässigt uppskattar jag i likhet med utredningen
tillskottet till mellan en halv och en kontoristtjänst vilket totalt betyder 4
milj. kr. Detta belopp bör inräknas i de resurser som ligger till grund för
beräkningen av det schabloniserade statsbidraget. Jag vill här också peka på
den resursförstärkning som skett genom SÖ:s nedsättning av rektors
undervisningsskyldighet, vilket enligt utredningen torde motsvara cirka en
tredjedels tjänst per skola.

Kurativ
verksamhet och studie- och yrkesorientering samt skolhälsovård Jag tar i detta
sammanhang också upp utredningens förslag om resurser för kurativ verksamhet
och studie- och yrkesorientering samt frågan om skolhälsovård. Elevgrappema vid
folkhögskolorna är i dag mer heterogena än tidigare. De flesta kursdeltagarna
i långa kurser befinner sig i en uppbrotts- eller omställningssituation som
medför både praktiska och personliga problem. Genom utredningens undersökningar
vet vi att

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 152

en
övervägande del av folkhögskoleeleverna genom sina studier önskar få kompetens
för vidareutbildning. Genom alt det har blivit lättare för dem att få tillträde
tUl högre studier ställs stora krav på överblick över gällande regler och
möjligheter. Valfriheten på folkhögskolorna ökar också vilket ställer krav på
en medveten studieplanering, I sin beskrivning av folkhögskolornas verksamhet
för handikappade har utredningen visat på det behov av kurativa insatser som
denna aktualiserar.

Skolornas
möjligheter att göra kurativa insatser är f, n, mycket begränsade, även om lärartimmar
kan omvandlas tiU tjänstgöring för dessa ändamål, vilket också sker. Vid
ungefär hälften av skolorna finns någon form av organiserad kuratorsverksamhet.
Slutligen bör inle bortses från den informella kurativa verksamhel som enligt
tradition förekommer. Lärare och annan personal hjälper och stöder
kursdeltagare i olika personliga frågor liksom de studerande också hjälper
varandra.

Utredningen
föreslår med hänsyn till de ökade behoven resurser för kurativ verksamhet och
studie- och yrkesorientering motsvarande en fjärdedels tjänst per skola.
Skolorna skulle sedan själva få avgöra hur resurserna bör utnyttjas.
Utredningen pekar på möjligheterna till samarbele mellan flera folkhögskolor
eller samverkan med primärkommun eller landstingskommun. Behov utöver denna
basresurs bör huvudmannen svara för.

Landstingsförbundet
menar att förslaget att tilldela skolorna resurser för kurativ verksamhet och
studie- och yrkesorientering är väl grundat, LO påtalar att studie- och
yrkesorientering och främst sludieorienlering måsle förbättras, RIO hävdar att
de behov som utredningen har redovisat borde ha lett fram till slörre resurser
än vad som har föreslagits. Även SÖ menar att de föreslagna resurserna är
otillräckliga.

Till
folkhögskolans särprägel har hört dels internatet, dels den nära kontakten
mellan lärare och kursdeltagare som detta har gett möjlighet till. Stora kurativa
insalser har sannolikt utförts härigenom. I dag är i många fall problemen inte
bara fler utan också svårare att hantera. Samtidigt har behovet av orientering
om en snabbt föränderlig arbetsmarknad och ändrade studiemöjligheter ökat. Som
jag nyss exemplifierade har remissinstanserna varit positiva tUl principen att
tiUföra skolorna resurser för kurativ verksamhet och studie- och
yrkesorientering. Flera har ansett att storleken på det föreslagna
statsbidraget är otUlräcklig-

Enligt
min mening är det välmotiverat att tillföra skolorna de föreslagna resurserna.
När det gäller omfattningen bör observeras att huvudmannen redan i dag svarar
för en del av behovet.

Vidare
bör skolorna när det gäller samarbete med primär- och landstingskommunala
institutioner försäkra sig om erforderlig hjälp från dessa. Jag anser det också
angeläget att samarbetet mellan skolorna och arbetsmarknadsmyndigheterna som
hittills utfallit väl får fortsätta.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 153

Slutiigen
anser jag att möjligheten att omvandla undervisningstimmar lill dessa ändamål
också bör beslå.

Beträffande
skolhälsovården anför SÖ i sitt remissvar över folkhög-skoleuttedningen att
resurser för skolsköterskeverksamhel bör finnas och att denna bör ha två
funktioner. Den ena är medicinska stäUningstaganden såsom remiss till läkare.
SÖ menar att nuvarande syslem med hälsokontroller kan utgå. Den andra
funktionen blir ett mentalhygieniskl inriktat arbete. Bidragsunderlaget bör
grundas på verksamhetsvolymen och inte som hUtills på kursernas längd.

Jag
biträder förslaget om alt verksamhelsvolymen bör vara underlag för ett slöd
till skolhälsovård på folkhögskolorna. Däremot anser jag att skoloma själva bör
få avgöra hur resursema skall användas. Jag förordar atl resurser motsvarande
dels en fjärdedels tjänst per skola för kurativ verksamhet och studie- och
yrkesorientering dels en fjärdedels sjuksköierskeijänsl per skola skall
inräknas i de resurser som ligger till grund för beräkningen av det schabloniserade
statsbidraget. Jag beräknar kostnaden för dessa resurser till ca 3 673 000 kr.

Kontaktverksamhet
m. m.

Samarbetet
mellan folkhögskolan och det övriga folkbildningsarbetet sker bl. a. genom s.
k. kombinerade tjänster som folkhögskollärare och ämneskonsulenter. Folkhögskollärare
fungerar också i sin tjänst som handledare i statsbidragsberättigade
studiecirklar. Möjligheter finns att via ett särskilt bidrag erhålla medel för
kontaktverksamhet, viss samplanering och konsulentverksamhet.

Utredningen
värderar detta samarbete mycket positivt och jag instämmer i den bedömningen.
Jag vill i detta sammanhang förorda att möjligheten att inräkna
cirkelhandledning i tjänsten för folkhögskolans lärare skall kvarstå. Däremot
är jag inte beredd att förorda att denna möjlighet utvidgas till att omfatta
universitetscirklar.

När
det gäller kombinerade tjänster konstaterar ulredningen att dessa är mycket
ojämnt fördelade. Bara 22 skolor, nio länsbUdningsförbund och fyra
studieförbund har fått del av dem. Enligt utredningen är det angeläget att
varje skola har resurser för sådan verksamhet. Det är också viktigt att de kan
anpassas till de aktuella behoven och inte är bundna tUl en bestämd
befattningshavare. Utredningens slutsats blir därför att de kombinerade tjänsterna
bör avvecklas och att de resurser, som nu via folkhögskoleanslaget i praktiken
utgör ett inte obetydligt stöd till vissa länsbildningsförbund, bör sammanföras
med övriga kontaktresurser.

Intresset
från skolorna för att utveckla kontakterna med folkbildning och folkrörelser,
med hjälp av särskilda medel som SÖ disponerar, har varit långt större än
tillgången. Utredningen citerar SÖ:s uppfattning

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 154

att
de mest betydelsefulla resultaten är det vidgade och fördjupade samarbetet med
studieförbunden och andra organisationer. Antalet kortare ämneskurser,
cirkeltimmar ledda i tjänsten och även rekryteringen tiU långa kurser har ökat
genom dessa insatser.

Utredningen
föreslår att de befintliga resurserna för denna kontaktverksamhet förs samman
med resurserna för kombinerade tjänster och fördelas på samtliga skolor. För
att resursema för detta ändamål skall bli tillräckUga krävs en viss
förstärkning. Utredningens bedömning är att en resurs motsvarande i genomsnitt
en tredjedels lärartjänst per skola bör vara ett lämpligt mått. Utöver de medel
som redan finns krävs då en anslagsökning på ca 1 665 000 kr.

Den
beräknade satsningen på en tredjedels lärartjänst för kontakt-arbete tillstyrks
av bl. a. ABF, Medborgarskolan, Sveriges kyrkliga studieförbund och LRF.
Tjänstemännens bildningsverksamhet anser verksamheten vara av stor betydelse
för samarbetet mellan skolorna och folkrörelserna. Resurser för en
tillfredsställande kontaktverksamhet bör därför skapas. Några remissinstanser
anser att förslaget är otillräckligt, t. ex, Sveriges riksidrottsförbund,
Nykterhetsrörelsens landsförbund, Sveriges frikyrkoråd och Frikyrkliga
studieförbundet liksom vuxenutbildningsnämnden i Värmlands län.

Några
remissinstanser bl. a. länsbildningsförbunden i Gävleborgs och Örebro län är
kritiska mot alt avveckla de 22 kombinerade tjänstema. Länsbildningsförbundet i
Gävleborgs län kräver att ingen resursförsämring skall drabba de skolor som
redan har dessa tjänster och bUdnings-förbundet i Örebro län finner det
nödvändigt att tjänstema behålls och ulökas för alt fördelas över hela landet.

Folkhögskolans
ställning som en del av folkbildningsarbetet har på senare år kraftigt
markerats genom det vidgade samarbetet med folkrörelser och studieförbund. Särskilt
har detta skett genom en fruktbar samverkan vad gäller ämneskurser. Jag anser
att denna utveckling är glädjande. Utan tvivel har detta samarbete främjats
genom de bidrag som staten i olika former har gett till folkhögskolornas
kontaktverksamhet.

När
nu erfarenheter finns av den senaste förändringen de 200 000 kr. för
kontaktarbete som har utgått sedan budgetåret 1974/75 är det befogat att
samordna befintliga resurser. Jag anser därför liksom ulredningen alt de olika
resurserna för kontaktverksamhet bör sammanföras och fördelas på samtliga
skolor. Detta behöver inte så hårt drabba skolor som nu har haft tiUgång tUl
dem då deras kontakter kan antas vara delvis självförnyande och betydligt mer
utvecklade än vad fallet är på andra skolor.

Därför
ansluter jag mig i princip till utredningens förslag att de nuvarande
kombinerade tjänsterna avvecklas. För att minska omställnings-och
övergångssvårigheterna avser jag att senare föreslå regeringen att

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 55 155

uppdra
åt SÖ att överväga formerna för en successiv övergång där full lärartjänst inte
omedelbart kan beredas.

Samernas folkhögskola i
Jokkmokk måste med hänsyn till skolans inriktning i särskilt hög grad
upprätthålla kontakter över hela landet. Sameutredningen har därför i betänkandet
(SOU 1975: 99) Samerna i Sverige funnit det önskvärt att den nuvarande
ämneskonsulenten, som f. n. har sin verksamhet inom Norrbottens län, skall kuima
tjänstgöra inom ett större område, i första hand inom de tre nordligaste länen.
Fömtom samverkan med länsbUdningsförbunden och studieförbundens
lokalavdelningar skall konsulenten vid Samemas folkhögskola även planera och
genomföra ett växande antal decentraliserade kurser i samverkan med bl. a. lantbraksnämnderaa.
Nordiskt samiskt institut och de samiska organisationerna. Det finns, enligt
min mening, särskilda skäl för att låta Samernas folkhögskola behålla sin
nuvarande tjänst för kontaktarbete och konsulentverksamhet. Jag avser att
återkomma till denna fråga i samband med att förslag läggs fram om insatser för
samerna.

Det
ar viktigt att det kontaktskapande arbetet med olika vuxenulbildningsformer
och folkrörelser ges så stora resurser att det kan bli verkningsfullt. Därför
instämmer jag i utredningens förslag om ett statsbidrag som ungefär motsvarar
en tredjedels lärartjänst per skola, vilket jag beräknar lill 3,5 milj, kr.
Utöver befmtiiga medel kräver detta en anslagshöjning med ca 1 665 000 kr.
Detta belopp liksom befuilUga medel bör inräknas i de resurser som Ugger till gmnd
för beräkningen av det schabloniserade statsbidraget.

Det
är angeläget att dessa resurser effektivt utnyttjas och alt onödigt
dubbelarbete undviks. Det ankommer på SÖ att uppmärksamt följa utvecklingen av
denna verksamhet.

Stöd
till musikundervisning

Utredningen
har konstaterat den stora betydelse som musiklinjer och -kurser har för den
enskilde individen, för dennes omgivning i skolsamhället och för en vidare
krets av kontakter i folkrörelser och samhälle i övrigt. Detta ligger helt i
linje med riksdagens intentioner bakom de senaste kulturpolitiska reformerna.
Genom tidigare beslut har ett antal skolor fått rätt till extraresurser för
mera omfattande musikundervisning i form av ökad lärartäthet till resp. 2,8,
4,0 och 8,0 lärartimmar per elevvecka för olika typer av verksamhet.

När
utredningen värderar den hittillsvarande verksamheten på musik-området finner
den att flera skolor utan medgiven högre lärartäthet

genomför en betydelsefuU utbUdning.
Det sker genom att timmar omfördelas inom den totala ramen. Det visar sig att
den faktiska timanvändningen oavsett formeUt tilldelade resurser för dessa
ändamål

ligger på ca 3,54,0 lärartimmar
per elewecka. Därför menar ut-

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 156

redningen
att skolorna överlag bör ges rätt att för denna typ av musikutbildning räkna
resurser molsvarande 4,0 lärartimmar per elevvecka. Här bortses liksom i det
följande från musikinstruktörs- och musik-pedagogutbildningen med 8,0 lärartimmar
per elewecka till vilken utredningen avser att återkomma i sitl
slutbetänkande.

Av
remissinstanserna har några kommenterat utredningens förslag. Vad gäller
lärartätheten tillstyrks 4,0. Organisationskommittén för högre musikutbildning (OMUS)
menar dock alt detta är otiUräckligt med hänsyn till de faktiska kostnaderna
och pekar på andra former av musikutbildning som får bidrag också till
utrustning och lokaler, RIO tillstyrker för sin del den föreslagna
lärartätheten.

Då
utredningen har visat att en lärartäthet på inemot 4,0 erfarenhetsmässigt
synes vara nödvändig för att genomföra denna typ av kurser biträder jag
förslaget.

Utredningen
tar upp frågan om dimensionering av musikutbildningen från flera
utgångspunkter. Individers, gruppers och folkrörelsers efterfrågan av denna
utbildning har ökat kraftigt. Många skolor har också ansökt om rätl till ökad
lärartäthet. Volymen eleweckor har vuxit samtidigt som verksamheten har varit
knuten till i huvudsak ett fåtal skolor. Utredningen har generellt den
uppfattningen att inga specialkurser bör få dominera en skola. Det gäUer
självfallet också musikutbildning. En speciallinje bör inle heller fungera som
buffert mot variationer i rekryteringen till allmänna kurser. Slutligen bör
också kostnadsaspekten vägas in. Utredningen föreslår därför att en övre gräns
skall fastställas för varje år i budgetarbetet och att SÖ får fördela den volym
som sedermera beslutas. Därvid skall hänsyn tas till olika regioners och
folkrörelsers behov.

Utredningen
anser att hälften av den faktiska ökningen utöver de ursprungligen inrättade
musiklinjerna borde berättiga till extraresurser vilket leder till förslaget
alt 20 000 musikeleweckor skall få exlra bidrag.

Flertalet
remissinstanser som kommenterat förslaget anser alt den föreslagna volymen är
för liten. Några, bl. a. OMUS och rektorsnämnden vid lärarhögskolan i
Linköping anser även att principen om en övre gräns är förkastlig, SFHL menar
alt den föreslagna gränsen skulle innebära en faktisk minskning gentemot
dagsläget i stället för en vähnoti-verad ökning. RIO föreslår en volym av 28
00030 000 eleweckor och Sveriges frikyrkoråd och Frikyrkliga studieförbundet
konstaterar atf 20 000 är helt otillräckligt.

Vad
först gäller frågan om en skolas inriktning delar jag utredningens och OMUS'
uppfattning alt det är viktigt att undvika ensidighet. Det bör ligga i varje
skolas intresse att balansera olika delar av verksamheten till en helhet. Med
hänsyn dels till detta, dels tiU kostnaderna anser jag att volymen av de
musikkurser till vilka extra statsbidrag skaU

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:55 157

utgå
bör fastställas genom årliga beslut. Samma metod används f. ö. vad gäller exlraslödet
till fritidsledarutbildningen. Jag avser att senare föreslå regeringen att
uppdra åt SÖ att årligen fördela dessa resurser och göra det i så god lid att
resp. skola kan planera hela verksamhetsåret i medvetande om de anslag den kan
räkna med.

En inle oväsentlig del av
folkhögskolans musikutbildning genomförs nu vid skolor som inte förfogar över
förstärkta resurser. På sina håll har detla medfört påfrestningar på andra
delar av skolornas verksamhel. Jag anser, i likhet med flera remissinstanser,
alt det vore olyckligt om krav på omfördelning av resurserna vid dessa skolor
skulle leda till alt musikutbildning, som fungerar tillfredsställande och
fyller angelägna behov, väsentligt skulle försvåras. Jag förordar därför att
den faktiska volym som ulredningen har redovisat för läsåret 1973/74 skall tas
till utgångspunkt när volymen skall faststäUas. För budgetåret 1977/78 bör, i likhel
med vad SÖ har föreslagit i sin anslagsframställning, 25 000 eleweckor få
berättiga till extrabidrag på det sätt som jag i det följande kommer atl
utveckla. Den totala merkostnaden för en lärartäthet av 4,0 för 25 000
elevveckor torde belöpa sig på ca 4,5 milj. kr., som bör inräknas i underlaget
för det schabloniserade statsbidraget.

Stöd
till handikappades folkhögskolestudier

Som
jag tidigare har nämnt pekar utredningen på den tillgång folkhögskolemiljön
kan utgöra för fysiskt, psykiskt och socialt handikappade. Skolorna har också
visat sig beredda att göra en betydelsefull insats. Det är dock viktigt, anser
utredningen, alt den handikappade kommer liU en balanserad miljö, så att han
eller hon kan inlemmas i skolsamhällets gemenskap. Målet bör därför vara att
undvika alt man vid en och samma skola får alltför många handikappade eller
alltför många med samma problem.

När
utredningen granskar de behov som framgår av skolornas ansökningar om exlra
stöd och de medel som står till buds, blir dess slutsats alt en övre gräns bör
sältas för antalet elevveckor med extrastöd. Utredningen stannar för 27 000
elevveckor.

Ulredningen
konstaterar alt medel i dag ges ur fem olika anslag, av vilka några är
maximerade. De behov som redovisas är större än de tillgängliga resurserna. SÖ
kan först relativt sent lämna besked om hur stora exlra bidrag som kan
beviljas. Detta leder till att det blir svårt för skolorna att planera
verksamheten i god tid. Utredningen föreslår därför dels att befintliga
resurser läggs samman, dels att de räknas upp med 1,2 milj, kr, i förhållande
till riksstaten för budgetåret 1975/76. Av dessa hade redan 300 000 kr.
föreslagits i budgetpropositionen (prop. 1975/76: 100 bil, 10 s, 474). Jag
återkommer senare till bidragskonstruktionen.

Många
remissinstanser har starkt kritiserat prmcipen om en begränsning av antalet eleweckor
för extra stöd till handikappade. Man har

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 158

menat
att del är helt oacceptabelt all för en enda grupp studerande sälta en sådan
gräns, eftersom folkhögskolan är en av de få studiemöjligheter som finns för
många i denna grupp. Så menar exempelvis SÖ att ett maximiantal elevveckor inte
skall anges just för gruppen handikappade elever. Det särskilda slödet bör i
stället utgå som förslagsanslag. RIO menar att elt tak inte är förenligt med
jämlikhetsprincipen och saknar grund i rättskänslan. Siatens handikappråd delar
heUer inle uppfattningen om en begränsning. Inte heller handikapputredningen
kan acceptera begränsningen.

Några remissinstanser tar
upp bakgrunden till utredningens begränsningsförslag, nämligen risken att
alltför många handikappade samlas på en och samma skola. De handikappades
riksförbund (DHR) anser att den främsta anledningen till att det i dag vid
vissa skolor förekommer förhållandevis många handikappade elever är att så få
skolor är utrustade att ta emot handikappade. Liknande synpunkter framför
statens handikappråd och handikapputredningen. Det är enligt SÖ:s mening
nödvändigt med särskilda resurser för alt väsentiigt öka folkhögskolornas möjUghet
att ta emot handikappade. SÖ beräknar 1 mUj. kr. för detta ändamål i sitt
förslag till anslagsframställning för budgetåret 1977/78.

Oavsett
vad remissinstansema har ansett om en begränsning av antalet elevveckor för
handikappade har alla betonat att det är viktigt att de handikappade kan
integreras i den allmänna verksamheten på skolan. Några yttranden, t. ex. från
statens handikappråd pekar på att den principen ibland måste frångås för att
inte isolera den handikappade. Rådet pekar på de dövas speciella problem. För
dem är det viktigt att både elever och lärare behärskar teckenspråket.
Folkhögskoleutredningen har också redovisat undersökningar om hur många
handikappade en skola anser sig kunna ta emot. Alla intressenter förefaller
medvetna om problemet med denna avvägning. I dag är vidare anslaget till
personlig assistans ett förslagsanslag. Med utredningens föreslagna gräns
skulle även möjUghetema till assistans upphöra vid 27 000 eleweckor, vilket
enligt min mening skulle medföra en försämring gentemot nuvarande förhållanden.
Jag anser därför att någon begränsning inte bör komma ifråga för det antal
handikappade elever som berättigar till förhöjt statsbidrag.

När
det slutligen gäller ulredningens förslag till uppräkning av stödet till
handikappades folkhögskolestudier har detta mottagits positivt. Även jag anser
att en höjning bör komma till stånd. Då verksamheten är angelägen förordar jag
att stödet ökas med 1,3 milj. kr. Jag anser också att det är angeläget att skapa
möjlighet för flera folkhögskolor att ta emot handikappade och biträder därför SÖ:s
förslag om ett särskilt bidrag på 1 milj. kr. budgetåret 1977/78 för sådana
kompletteringar i byggnader som ökar de enskilda skolornas åtkomlighet för
handikappade studerande. Det totala stödet till handikappades
folkhögskolestudier ökar alltså med 2,3 milj. kr. till 7,9 milj. kr. Som jag
senare kommer att motivera

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 55 159

bör
4 475 000 kr. av detta inräknas i de resurser som ligger till grund förberäkningen
av det schabloniserade statsbidraget.

Övergångstjänster
för rektorer

Som
jag tidigare har påpekat har folkhögskolornas verksamhet både utvidgats och
blivit mer mångskiftande. Den snabbt föränderliga skolformen med krav på
engagemang och nytänkande såväl organisatoriskt som pedagogiskt gör det
angeläget att en rektor som inle orkar eller inte vill fortsätta har möjlighet
till reträttjänsl. För en rektor i andra skolformer finns idag denna möjlighet.
Med folkhögskolans fria me-rilprövning saknas den garantin för dess egna
skolledare.

Utredningen vill garantera
en rektor lärartjänst även om han skulle bli förbigången vid elt sedvanligt
ansökningsförfarande. Det normala torde vara att han får den sökta tjänsten,
men motsatsen kan också tänkas även om det kan gälla ytterst få fall. Därför
bör medel avsättas så att SÖ kan ge en skola de extra resurser som behövs för
att skapa de önskvärda garantiema.

Utredningens
förslag har tillstyrkts av SFHL, Sveriges riksidrottsförbund och
rektorsnämnden vid lärarhögskolan i Linköping.

Även jag anser att denna
garanti bör skapas. Det måste vara otillfredsställande för både skola och
rektor om den senare tvingas kvar på tjänsten därför att han inte kan få en
lärartjänst beroende på t. ex. ämneskombinationer eller andra orsaker. Jag vill
också peka på utredningens farhågor att dugliga personer just genom avsaknaden
av reträtt-möjligheter avstår från att söka rektorstjänster. Jag biträder
därför utredningens förslag att SÖ skall få disponera medel motsvarande ett antal
tjänster utöver gängse lärartilldelning. Jag avser att senare föreslå
regeringen att uppdra åt SÖ att i förekommande fall tillse alt verksamheten
snarast organiseras så att den aktuella tjänsten kan inordnas i skolans
reguljära statsbidrag. I likhet med utredningen bedömer jag behovet som
ytterst litet men beräknar en resurs motsvarande tre tjänster vilket torde
kosta ca 300 000 kr. budgetåret 1977/78.

4.10.3
Schabloniserat statsbidrag

Den
senaste större reformen vad gäller folkhögskolans statsbidrag genomfördes, som
jag tidigare har nämnt, år 1966 på förslag av 1965 års statsbidragsutredning.
Den innebar en kraftig förenkling av bidrags-bestämmelserna.
Folkhögskoleutredningen har funnit att dessa förenklingar har fungerat bra och
bör kunna utvecklas ytterligare. Detta har blivit så mycket mer angeläget som
en rad nya bidrag har tiUkommit sedan år 1966. Under tiden har verksainheten
blivit mer mångsidig och utvecklats på sätt som jag tidigare har beskrivit. De
positiva erfarenheterna leder utredningen till slutsatsen att statsbidragen,
med hänsyn till de större behov av rörligare resursanvändning som har visat
sig, behöver ytterligare förenklas och schabloniseras.

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 160

Konstruktion

Utredningen
föreslår atl varje elevvecka, dvs. antal elever multiplicerat med antal
kursveckor, skall berättiga till statsbidrag som beräknas genom att en viss
koefficient multipliceras med den genomsnittliga kostnaden för en lärartjänst.
Detta schabloniserade statsbidrag bör få disponeras av skolan på del sätt den
finner mest angeläget och fördelas mellan personal, materiel och
kapitalkostnader. Dock bör dagens lärartäthet på 2,2 lärartimmar per elevvecka
fortfarande vara vägledande. När utredningen beräknar schablonkoefficienten
utgår den från nuvarande statsbidrag jämte de av utredningen föreslagna
förstärkningar som jag nyss har redovisat. Det så erhållna beloppet ställs i förhåUande
till en beräknad volym av 575 000 elevveckor. Resultatet blir en schablonkoefficient
på 0,0036. För varje elevvecka skulle aUtså en skola få 0,0036 av den gällande lärarlönekostnaden
för ett år. Utredningen utgår därvid från en lärarlön beräknad enligt AT 12:0.

I
antalet elevveckor bör, enligt utredningens förslag, också ingå de cirkeltimmar
som folkhögskollärarna gör i tjänsten, omräknade till elevveckor. Vidare
föreslås alt antalet elevveckor skall fastställas för kurser kortare än åtta
veckor på kursens första dag och för längre kurser som genomsnittet av
räkningar två veckor efter start och två veckor före kursslutel. För att ge
skolorna en rimlig planeringsram skuUe staten garantera statsbidrag som
motsvarade 95 % av de tre senaste årens genomsnittliga verksamhet.

Enligt
nuvarande statsbidragssystem upphör det s. k. kringbidraget (se avsnitt 2,12,3)
alt utgå vid en volym av 5 100 eleweckor. Detta motverkar i någon mån
uppkomsten av stora folkhögskoleenheter. Om utredningens förslag tillämpas
utan inskränkningar skulle denna effekt hell försvinna genom att skoloma skulle
få elt 25 % högre statsbidrag an i dag för elevveckor över elt antal av 5 100.
Därför föreslår utredningen att en avirappning skall ske genom att varje
elevvecka över denna nivå bara får räknas till 80 %. Bidraget motsvarar
ungefärligen lärar-lönekostnaderna. Om en folkhögskola skall kunna fungera med
de mål och de medel som utredningen har anslutit sig tiU kan den inte tUlåtas
växa hur mycket som helst. Utredningen föreslår därför kraftigare bidragsbegränsningar
ju fler elevveckor en skola har. För det antal elevveckor som överstiger 7 500
skulle bara 50 % få inräknas och för antalet elevveckor meUan 9 500 och 11 000
bara 20 %.

För
det antal elevveckor som överstiger 11 000 borde statsbidraget helt upphöra.
För att ge de skolor som i dag redan ligger över 7 500 elevveckor tid att
omstrukturera verksamheten föreslås att de skall få räkna 80 % av antalet eleweckor
över 5 100 och upp till ett genomsnitt av de tre senaste årens verksamhet.

Många
remissinstanser bl. a. SÖ, riksrevisionsverket, LO och RIO har tillstyrkt
förslaget. De har pekat på kraftiga administrativa vinster, större

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 161

rörelsefrihet
och därmed ökad effektivitet på skolorna. Andra har haft en mer försiktig
inställning till ett schablonsystem och har varit oroliga för att schablonens
negativa verkningar skulle upphäva många av fördelarna. Äter andra avstyrker
eller är kritiska mot förslaget.

Bland
dem som avslyrker menar SACO/SR, Tjänstemännens centralorganisation och SFHL
att det principieUt är felaktigt att i ett allmänt driflbidrag lägga lönemedel
som bygger på avtal. Handikappförbundens centralkommitté och DHR menar att
förslaget i praktiken kommer att missgynna handikappgrapperna. Bl. a. SÖ, SFHL
och RIO påpekar att schablonsystemet i ulredningens förslag inte tar hänsyn tiU
kostnader som varierar från skola tUl skola. Det kan gälla ålderstillägg,
kallorts-tillägg, tjänstledighetslön etc.

Både
SÖ och RIO menar alt förslaget i princip har så stora förtjänster att det med
vissa justeringar borde vara möjligt att genomföra. SÖ föreslår därför att om
en skolas lärarlöner med mer än 3 % över- eller understiger genomsnittet så
skall justeringar ske i statsbidraget. Tjänstledighetslöner och kaUortstiUägg
föreslås ligga utanför schablonen. RIO förordar liknande men mer detaljerade
anordningar. Organisationen menar, alt det främst är två åtgärder som bör
vidtas. Det ena gäller en regel som förhindrar att skoloma medvetet sänker
lärartätheten för att därigenom få pengar till andra ändamål. Det andra gäller
täckningen för variationerna i ålderstUlägg. Garanterad lärartäthet menar RIO
kan uppnås om schablonmetoden korrigeras så, att en skola inte får ut
statsbidrag för outnyttjade lärartimmar som med exempelvis 100 timmar
understiger tilldelningen enligt nuvarande beräkningssätt 2,2 lärartimmar per elewecka.
Löneskillnader beroende på varierande ålderssammansättning kan man komma till
rätta med genom att utgå från en skolas faktiska löneläge den 1 januari för lönegradsplacerade
lärare och låta den variationen påverka bidraget i den del som avser lärarlönekostnaden.
Skolans löneläge jämförs med riksgenomsnittet varefter till-lägg eller
reducering sker. Även RIO anser att tjänstledighetskostnader-na och eventuellt kaUortstiUägg
bör läggas utanför schablonen.

Folkhögskoleutredningen
har starkt betonat vikten av en flexibel organisation för att tillgodose
behovet av bildning och utbUdning hos såväl individer som grupper och samhälle.
Utredningen har därför föreslagit att hindrande detaljbestämmelser skall tas bort
och beslutanderätten så långt som möjligt läggas på de enskilda skolorna. Jag
delar denna grundsyn och anser i likhet med utredningen att även statsbidragssystemet
bör utformas därefter. I takt med verksamhetens utveckling och med nya och
ökade statsbidrag har allt större administrativa bördor lagts på såväl skolor
som SÖ.

Utredningens
förslag om en långt gående schablonisering har i princip väckt
remissinstansernas gillande. Kritiken grundar sig på några brister i systemet
t. ex, att lönetiUägg inte ersätts och att utredningens ut-

11 Riksdagen 1976177. 1 saml Nr 55

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 55 162

talanden
om bibehållen lärartäthet inle åtföljts av någon bindande regel. Därför bör
enligt min uppfattning ett nytt statsbidragssystem, administrativt vida
överlägset det nuvarande, i stor enighet kunna genomföras om kritiken på dessa
punkter kan tillgodoses.

Såväl
SÖ:s som RIO:s yttrande innehåller förslag till korrigeringar. Vid en
jämförelse dem emellan framstår SÖ:s som enklare men mindre heltäckande, medan RIO:s
orsakar skolorna något mera arbete men i gengäld i stort sett undanröjer
samtliga påtalade olägenheter. Jag förordar därför, att ett nytt
statsbidragssystem införs i huvudsak enligt ulredningens modell, men med vissa
ändringar i huvudsak enligt RIO:s förslag.

Jag
övergår nu till konstruktionen av statsbidragssystemet. Utredningen föreslår
att elevveckan beräknas på det sätt som jag tidigare har redovisat och att lärarlönekostnaden
och elevveckan skall vara systemels grundelement. Mot denna princip har inga
invändningar rests. Däremot har utredningens förslag lill beräkning av antalet
elevveckor mött stark kritik. Med elevvecka förstås, som tidigare har nämnts,
antalet elever i en kurs multiplicerat med antalet kursveckor. I dag får den
räknas som elev som har antagils, bekräftat och inte "i rimlig tid"
meddelat återbud. Utredningens förslag skulle innebära alt uteblivna elever
liksom sådana som avbryter kursen inle alls eller bara delvis skulle få ingå i
underlaget.

Samtiiga
remissinstanser, som kommenterat förslaget, är starkt kritiska. Främst
framhålls risken för en ökad restriktivitet när det gäller antagning av mer
labila elever, där risken för avgång under en kurs är slörre. Enligt SÖ
påverkar ett sådant system också skolans intresse att låta en elev av kanske
helt acceptabla skäl få avbryta studierna. RIO menar att elevbortfallet och
därmed intäktsbortfallet inte minskar kostnadema i något avseende. Såväl SFHL
som Sveriges frikyrkoråd förordar att nuvarande regel bibehålls.

Enligt
min mening finns det inte anledning att införa en snävare beräkningsgrund för
folkhögskolan än vad övriga utbildningsformer har. Remissinstanserna har pekat
på skäl som snarare motiverar en generösare regel. Därför föreslår jag att
nuvarande regel för beräkning av antalet elever behålls, I och med detta är
jag inte beredd biträda utredningens förslag om ett garanterat statsbidrag
motsvarande 95 % av de tre senaste årens genomsnittliga verksamhet. Begreppet
kursvecka bör ges samma innebörd som framgår av SÖ:s nu gällande anvisningar.
Det ankommer på SÖ att genom anvisningar medverka tUl en enhetlig tUllämpning
av regeln om elevveckor.

För
att möjliggöra att verksamhet i form av cirkelledarljänstgöring också kan
inräknas i bidragsunderlaget föreslår jag, i likhet med utredningen, att det
antal cirkellimmar folkhögskollärarna gör i tjänsten genom omräkning
förvandlas till elevveckor och läggs in i bidragsunder-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 55 163

laget.
Det bör ankomma på regeringen alt bestämma hur omräkningen skall ske,

I
samband med beräkningen av bidragsunderlaget vill jag ta upp utredningens
förslag om att införa en viss spärr mot alltför stora skolor genom avirappning
av bidraget för antalet elevveckor över en viss nivå.

Få remissinstanser har
kommenterat förslaget om bidragsbegränsningar. Rektorsnämnden vid
lärarhögskolan i Linköping menar alt skälen endast är statsfinansiella och i
så fall skall avvägas mot övriga vuxenulbildningsformer varför nämnden
avstyrker. Sveriges frikyrkoråd anser att full garanti bör skapas för fortsatt
motiverad verksamhet vid rörelseskolorna medan Sveriges riksidrottsförbund bl.
a. föreslår atl kortare kurser bör ligga utanför spärren alternativt berättiga
till full lärarlön,

Inga
remissinstanser har invänt mot förslaget att varje elewecka ulöver 5 100 skall
reduceras med 20 % i bidragshänseende. När det gäller förslaget om fortsatt nedtrappning
anser utredningen att varje skola måste kunna fungera pedagogiskt och socialt
som en enhet. Jag delar den uppfattningen. Utredningen förutspår en fortsatt
minskning för de längre vinterkursema som i dag står för den övervägande delen
av antalet elevveckor. Även en kraftig expansion av antalet kortare ämneskurser
ger jämförelsevis ganska få eleweckor. Med hänsyn till de formella kraven på
kurser utanför skolan kommer dessa kurser att hållas i viss proportion till
moderskolans volym, varför utredningens föreslagna reduktionsregler inte
heller här förhindrar en rimlig expansion. Jag anser alltså att övervägande
skäl talar för ett avtrappningssystem i enlighet med ulredningens förslag. Nedirappningen
bör i första hand avse andra elevveckor än musik- och handikappeleweckor.

Jag
tillstyrker utredningens förslag till övergångsbestämmelser för de skolor som redan
idag skulle få vidkännas en bidragsminskning. Jag förordar alltså att de skolor
som innevarande arbetsår passerat 7 500 eleweckor får räkna varje elewecka som
0,8 även över denna gräns. Denna generösare regel bör dock endast gälla dels
upp till ett genomsnitt av antalet elevveckor arbetsåren 1974/1977, dels t, o.
m, arbetsåret 1981/82 varefter en fömyad prövning bör ske. Jag finner det
således önskvärt att dessa skolor under de närmaste åren omstrukturerar sin
verksamhet på det sätt utredningen anvisar.

Utöver
elevveckan har utredningen föreslagit den genomsnittliga lärarlönekostnaden som
grandelement i systemet. Enligt Sö:s förnyade beräkningar bör den motsvara lön
enligt L 12:1 inkl. de sociala avgifter till vilka statsbidrag i dag utgår. Jag
förordar att statsbidraget beräknas enligt denna norm.

Enligt
utredningens förslag skall vidare samtiiga nuvarande och föreslagna
statsbidrag läggas in i schablonen utom de särskUda statsbidrag som i dag utgår
till fritidsledaratbUdningen samt till folkhögskolorna i

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 164

Jokkmokk,
Haparanda och Biskops Amö. Jag anser att ytterligare några bidrag är så direkt
knutna till enstaka skolor eller individer att även dessa bor ligga utanför en
schablon. Jag återkommer till detta liksom till följdema av att
byggnadsbidraget föreslås ingå i schablonen.

Efter
en förnyad beräkning av schablonkoefficienten, där jag har beaktat nuvarande
statsbidrag och de av mig föreslagna höjningarna samt har utgått från en volym
av 600 000 eleweckor, förordar jag alt koeffi cienten fastställs till 0,0036.
Sammanfattningsvis innebär detta alt en skola per elevvecka får 0,0036 av en genomsnittUg
lärarlönekostnad som motsvarar lön enligt L 12: 1 jämte sådana sociala avgifter
som i dag är bidragsberättigade.

För
att schablonen skall kunna användas måste emellertid enligt min mening två
korrigerande regler uppställas. Den första regeln syftar till atl upprätthålla
en lärartäthet av i genomsnitt 2,2 lärartimmar per elevvecka. Den bör
innehålla följande. Vid varje slutrekvisition av statsbidrag beräknas den
eventuella skillnaden mellan maximalt bidragsberättigade timmar enligt 2,2-kvoten
och faktiskt utnyttjade timmar. Under förutsättning att antalet lärartimmar som
inte utnyttjats överstiger 100 skall det schablonberäknade beloppet minskas med
ett belopp motsvarande det överskjutande antalet timmar multiplicerat med den
genomsnittliga lärarlönekostnader per timme. Därvid bör dock nämnda 100 timmar
ej medräknas. Med lärarlönekostnad per timme avses den genomsnittliga lärarlönekostnaden
per elevvecka delad med 2,2.

Den
andra regeln som behövs för att korrigera schablonen tar sikte på åldersbetingade
löneskillnader. Dessa beaktas om följande beräkningar görs. Per den 1 januari
under redovisningsåret fastställs den genomsnittliga lönen jämte bidragsberättigade
sociala avgifter för rektor och lärare som utövar lönegradsplacerad tjänst vid
skolan. Detla belopp jämförs med den genomsnittliga lärarlönekostnad som utgör
beräkningsgrund för slalsbidragsschablonen. Uppkommer då saldo till skolans
nackdel, är skolan berättigad till ett extrabidrag som motsvarar antalet nyssnämnda
tjänster multiplicerat med saldot. Är däremot saldot till skolans fördel,
återbetalas ett belopp beräknat på motsvarande sätt. För statsverket innebär
regeln ingen förändring i fråga om de totala kostnaderna. Vid korrigering för åldersbetingade
löneskillnader bör man kunna bortse från en tillfällig kortare tjänstiedighet
för rektor eller lärare,

I
likhet med utredningen anser jag slutligen att den bestämmelse bör gälla även i
fortsättningen som medger rektor och ämneslärare rätt att i sin tjänst få
inräkna tjänstgöring vid löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet.
Jag anser också att denna rätt bör utvidgas tiU att även omfatta
tjänstgöringstid vid övriga organisationers statsunderstödda kursverksamhet.
Den föreslagna statsbidragskonstruktionen berörs inte av detta då
organisationerna skall ersätla folkhögskolan för sådan tjänstgöring.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 55 165

B
idragsdifferei t tier ing

Del
föreslagna schablonbidraget kan enkelt utformas så att det också rymmer
möjligheter till differentieringar i de faU vissa typer av verksamheter anses
böra få extra slöd. Genom att vikta det grundläggande måttet elevvecka olika,
kan man fördela befintligt slöd inom systemets rani. Utredningen föreslår att
för musik- och handikappeleweckor varje vecka får räknas som 1,5 innan den
sätts in i schablonberäkningen. Jag förordar den föreslagna bidragskonstruklionen
för det extra stödet till musikundervisning. Som jag tidigare har förordat bör
det totala extra stödet begränsas till 25 000 eleweckor.

När
del gäller exlrastödet till handikappade dit utredningen också vill räkna
språkligt handikappade föreslås att SÖ först skall fördela ca 18 000
elevveckor som får multipliceras med 1,5, För återstoden skulle
tilläggsresurser, disponerade av SÖ, få läggas ut med högre faktor än 1,5, För
denna resurs, avsedd för studerande där en mer individuell prövning är nödvändig
skulle cirka hälften av befintliga anslag tas undan.

Remissinstanserna
har haft olika meningar. Landstingsförbundet ansluter sig men menar att efter
en tid i funktion bör systemet ses över med hänsyn till fördelningen mellan schabloniserat
och differentierat stöd. Handikapputredningen menar att schablonbidraget för
handikappade är förenUgt med utredningens synsätt. ABF är mera kritiskt mot
förslaget och befarar alt skolorna kan frestas anta elever med enklare och däimed
för skolan bUligare handikapp. Behovet av särskUda åtgärder är enligt ABF
individuellt och måste prövas i varje enskilt faU. DHR tar för sin del helt
avstånd och anser att de gravt handikappade riskerar att slås ut.

Utredningen
har varit medveten om svårigheten alt inordna även det exlra slödet till
handikappade i schablonsyslemet. Det har lett till konstruktionen med en
schablondel och en del för individuella behov. Även jag inser svårighetema alt
inordna handikappstödet i systemet. Det finns enligt min mening tre lösningar.
Antingen läggs hela handikappstödet in i schablonbidraget vilket leder till en
högre koefficient än 1,5 eller också delas medlen som utredningen har förordat.
En Iredje metod är att ställa hela beloppet till SÖ:s förfogande för fördelning
efter ansökan.

Vid
avvägningen mellan dessa alternaliv bör följande noteras. Nuvarande bidrag
till stödåtgärder är uppdelade på försöksverksamhet med ökad lärartäthet för
handikappade elever (900 000 kr,), försöksverksamhet med kurser för bl. a.
psykiskt utvecklingsstörda, svårt rörelsehindrade och hörselskadade elever
(909 000 kr.), tekniska och pedagogiska hjälpmedel (300 000 kr.) samt personlig
assistans (ur lärarlöneanslaget 3,5 milj. kr.). Det totala stödet för
innevarande budgetår är alltså 5 609 000 kr. Med de av mig tidigare förordade
höjningarna ökar stödet med ca 2,3 milj. kr. till 7,9 milj. kr.

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 166

Även
om de fyra anslagsposterna i dag är ändamålsbestämda anser jag, i likhet med
utredningen, alt en sådan uppdelning inte längre är motiverad. Självklart
skall medlen utnyttjas för i huvudsak samma ändamål som tidigare, men det bör
nu i stället bli den enskilda skolan som i samråd med eleven gör avvägningen av
hur resursema bäst kan användas. Om t, ex, hela den föreslagna resursen skulle
användas till ökad lärartäthet skulle det med dagens volym av handikappeleweckor
ge en lärartäthet av ca 4,8 lärartimmar per elevvecka. Om hela slödet i stäUet
gick tUl personlig assistans skulle det räcka till ca 225 000 timmar mot dagens
beräknade behov av ca 100 000 timmar.

Naturligtvis
kommer de olika behoven, t. ex. ökad lärartäthet och personlig assistans, att
konkurrera med varandra. Jag vill i della sammanhang peka på den av mig
tidigare förordade möjligheten att överföra timmar mellan kurser med olika
behov. Detta bör kunna ge en inte obetydligt högre lärartäthet tiU
handikappades studier.

Slutligen
vill jag här betona skillnaden mellan stödet till handikappade och till musikkursema.
För de senare är stödet beräknat att främst gå till en ökad lärartäthet av 4,0.
När det gäller handikappstödet bör det gå också till andra åtgärder som kan
underlätta studiesituationen.

Som
också påtalats av remissinstanserna torde metoden med helt schabloniserat
bidrag vara utesluten. Den skulle omöjliggöra stöd till enstaka mycket resurskrävande
handikappade. Vid avvägningen mellan att ha en del schabloniserad eller hela
beloppet till central fördelning vill jag anföra följande. För en schablonisering
talar att den prövning som i dag görs av SÖ av naturliga skäl till största
delen måste bygga på skolomas förstahandskännedom i resp. fall. Genom att
mängden ansökningar i förhållande tUl befintliga medel är så stor, kräver det
administrativa arbetet lång lid. Vidare ansöker ofta skolor om och beviljas
stöd som i slutet av arbetsåret visar sig inte ha utnyttjats fullt ut utan kan
överföras till andra skolor. I vissa fall vet en skola inle förrän vid
arbetsårets slut vilka extra resurser för denna verksamhet den kan disponera.
Ibland kan osäkerheten leda till att en planerad kurs inte alls blir av. A
andra sidan blir det bidrag som utgår med en schablonmetod begränsat. Det
räcker kanske bara till de enklaste stödåtgärdema, I gengäld kan skolan redan
i planeringen kalkylera med det bidraget. Eventuella ytterligare medel får
skolan som nu söka i särskild ordning.

Vid
en jämförelse mellan skälen för och emot en schablonisering anser jag alt de
administrativa fördelarna med ett enhetligt syslem och den betydelse som bör
tillmätas skolomas planeringssituation talar för att ulredningens metod
försöksvis prövas. Jag förordar således en treårig försöksperiod enligt
utredningens modeU, innebärande att varje handi-kappelewecka vid beräkningen av
bidragsunderlaget får räknas som 1,5 och att ett belopp på 3 425 000 kr. ställs
till SÖ:s förfogande för förstärkningsåtgärder där schablonens extrabidrag
inte räcker.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 167

Detta
innebär att i dagsläget varje skola automatiskt för varje han-dikappelevvecka
får ca 165 kr. utöver övriga statsbidrag. Dessa medel kan användas för de
stödåtgärder som i det enskilda fallet har största effekten. Utöver dessa medel
kan skolan hos SÖ ansöka om ytterligare medel för mer krävande insatser.

För
att de administrativa vinsterna med schablonsystemets differentierade bidrag
till musikkurser och undervisning av handikappade skall komma till sin rätt
krävs att varje skola med hjälp av entydiga anvisningar kan avgöra om kursen
eller kursdeltagaren berättigar till det föreslagna högre bidraget. Jag avser
att senare föreslå regeringen att uppdra åt SÖ att utarbeta anvisningar för vUka
typer av musikkurser som skall räknas in i de föreslagna 25 000 elevveckorna
samt att fastställa liknande anvisningar för handikappstödet i och utanför
schablonen. Jag utgår från att SÖ därvid tar handikapporganisationernas
sakkunskap i anspråk. Jag är inte beredd att biträda utredningens förslag om
att extrastöd skall utgå även till språkligt handikappade elever. Det ankommer
på SÖ att noga följa försöksverksamheten och återkomma med förslag lill
eventuella åtgärder vid försöksperiodens slut.

4.10.4
Bidrag utanför schablonen

Som
jag tidigare har nämnt är vissa bidrag så direkt knutna tUl vissa skolor och
befattningshavare att de inte kan ingå i en schablon. Av de bidrag som redan i
dag redovisas separat bör det särskilda stödet till fritidsledarutbildningen
(se avsnitt 4.7) liksom de särskilda stöden till Samernas folkhögskola i
Jokkmokk, Finska folkhögskolan i Haparanda och Nordens folkhögskola. Biskops
Arno, även i fortsättningen ligga utanför schablonen. För ökad lärartäthet i
samiska språk och sameslöjd vid Samernas folkhögskola beräknar jag, i likhet
med SÖ, medelsbehovel till 100 000 kr. Det särskilda bidrag som utgår till
Samemas folkhögskola och Finska folkhögskolan bör, enligt SÖ, höjas från 500
000 kr. till 800 000 kr. Jag beräknar, inkl. kostnaden för en konsulenttjänst
vid folkhögskolan i Jokkmokk, medelsbehovet till 700 000 kr. budgetåret
1977/78. De medel som hänförs tUl åtgärder för att säkra anställningstryggheten
för lärare vid växlande kursunderlag bör också ligga utanför schablonen. För
detta ändamål beräknar jag ett oförändrat medelsbehov, dvs, 500 000 kr,
budgetåret 1977./78, Dessuiom bör 3 425 000 kr, tiU extra förstärkningsåtgärder
för handikappades folkhögskolestudier och det extrastöd som utgår för
musikinstruktörs- och musikpedagogutbild-ningen vid Framnäs och Ingesund ligga
utanför schablonen. Den totala merkostnaden för en lärartäthet på 8,0 och 5 000
elevveckor för denna musikutbildning torde belöpa sig på ca 3 335 000 kr.

I
enUghet med vad jag tidigare har sagt om korrigering av schablon-systemet bör
statsbidragen för tjänstledighetslöner och kaUortstiUägg, som i dag ingår i lärarlönedelen
av anslaget, i fortsättningen brytas ut

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 168

och
ligga separat, SÖ har i sin anslagsframställning beräknat kostnaderna för
dessa ändamål till 4 550 000 kr. Jag beräknar att medelsbehovet är något
mindre, ca 3 750 000 kr. budgetåret 1977/78. Slutiigen bör också bidraget tiU
garantier för rektorer som återgår tUl lärartjänst läggas separat.

I
sina yttranden över folkhögskoleutredningen har SÖ och RIO påpekat den
orättvisa som det skulle innebära alt omedelbart gå över tUl utredningens
förslag om bidragssystem när det gäller byggnadsbidraget. Ett stort anlal
skolor har i dag förberett byggenskap och fått behoven prövade enligt gällande
system. Dessa borde enligt SÖ:s uppfattning beredas möjligheter att bygga
under de närmaste åren med bidrag av samma slag som utgår i dag, SÖ föreslår i
sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 att övergångsbestämmelser skall
gälla för bidrag till byggnadskostnader som ligger över 1 milj, kr. För dessa
är det samlade behovet 20 milj, kr, vilket under en fyraårig övergångsperiod skulle
motivera ett särskilt bidrag om 5 milj, kr, per år,

RIO
anför i sitt yttrande alt den fördelning av byggnadsbidraget i schablonform på
det sätt som jag tidigare har förordat inte tar hänsyn tUl de skilda behoven på
skolorna. Även RIO önskar därför övergångsbestämmelser. Sveriges frikyrkoråd
menar också att övergångsbestämmelser från nuvarande anslag behövs. EFS vill
också att nuvarande byggnadsbidrag skall utgå till skolor som redan fått
lokalbehovet prövat.

Även
om övervägande skäl talar för att också byggnadsbidraget skall ingå i
schablonbidraget är det rimligt att övergången görs så smidig som möjligt. Byggenskap
vid en skola kräver så lång förberedelse och planering atl en omedelbar
övergång till det förordade systemet skulle rasera många planer och mycket
arbete. I anslutning till Sö:s förslag förordar jag, att ett särskilt bidrag
under en övergångstid införs för att göra övergången mjuk. Enligt min mening
bör projekt för vUka ansökan om bidrag har kommit in före den 1 oktober 1976
och som överstiger 700 000 kr. komma i fråga. TiU skillnad från SÖ anser jag
att övergångstiden med fördel kan utsträckas till åtta år varvid behovet för
det första året bör kunna minskas liU 3 milj. kr.

4.10.5
Inackorderingsavgifterna

Folkhögskoleutredningen
undersökte i likhet med statsbidragsutredningen folkhögskolornas
inackorderingskostnader. Vid jämförelsen visade det sig att subventioneringen
av kursdeltagarnas kostnader har ökat sedan år 1965 liksom att skillnaden
mellan avgifter på rörelse- och landstingsskolor ytterligare har ökat.
Utredningen fann att genomsnittsavgiften per kursdeltagare läsåret 1973/74 var
394 kr. per månad mot en beräknad faktisk kostaad av mellan 900 och 1 000 kr.
Liksom statsbidragsutredningen föreslår folkhögskoleutredningen att en
minimiavgift

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 169

sätts
som villkor för statsbidrag för att på så sätt garantera en rimlig
kostnadstäckning och självfinansiering. Utredningen föreslår att lägsta
avgiften knyts till riksskatteverkets (RSV) norm för värdet av naturaförmånen frht
vivre. Det skulle för budgetåret 1975/76 ha varil 18 kr. per dygn eller 540 kr,
per månad.

Utredningens
förslag tillstyrks av bl, a, SÖ, RIO, Sveriges riksidrottsförbund och EFS, RIO
menar dock att förslaget motiverar en översyn av studiestödbestämmelserna för
yngre elever medan EFS vUl införa etl särskilt bidrag tUl den som bor på
inlematet, för att markera den positiva synen på intematet. Även cenirala studieslödsnämnden
tiUstyrker och vill göra kopplingen tUl studiestödet Uksom SFHL.
Landstingsförbundet är positivt men förordar frivilliga överenskommelser mellan
huvudmännen.

Som
utredningen har anfört är alltför låga inackorderingskostnader av flera skäl inle
önskvärda. Den knytning till RSV:s normer som utredningen föreslår förefaller
rimlig. För innevarande arbetsår skulle gränsen ligga på 600 kr. per månad
eller 20 kr. per dygn. Majoriteten av skolorna torde redan ha avgifter i den
nivån och högre. Jag förordar således att en minimiavgift beräknad enligt ulredningens
modell sätts som villkor för statsbidrag. Höjningar bör inte genomföras under
pågående kurs, utan exempelvis vid arbetsårets början. Jag avser att senare
föreslå regeringen att uppdra åt SÖ atl utarbeta anvisningar för hur denna
minimiavgift skall tiUämpas,

4.10.6
Lånefond för byggnadsarbeten vid folkhögskolor

Redan
i sina utgångspunkter för förslaget tUl stalsbidragskonstruktion fastslår
utredningen att rörelseskolomas stäUning inte får försämras. Jag delar den
uppfattningen. Utredningen anser därför att införandet av ett schablonbidrag,
där byggnadsbidraget ingår, måsle kompletteras med andra möjligheter till
kapitalförsörjning för större byggnadsprojekt. Utredningen konstaterar att det
många gånger kan vara svårt för en folkhögskola att med svaga inteckningsobjekt
få låna på en restriktiv kredilmarknad.

Utredningen
föreslår därför att en särskild lånefond för byggnadsarbeten vid folkhögskolor
inrättas, vars uppgift blir att till självkostnad underlätta
kapitalförsörjningen för folkhögskoloma. Räntan skulle vara samma som för
statens övriga ullåningsfonder eller 9,25 % år 1976, Utredningen föreslår
vidare att fonden första året disponerar 12 milj. kr.

Få
remissinstanser har kommenterat förslaget om lånefond. SÖ synes acceptera detta
och Sveriges riksidrottsförbund tillstyrker. Mera kritiska synpunkler anför
Sveriges frikyrkoråd och EFS, Frikyrkorådet menar alt lån ur fonden ändå blir
kostsamma. Det bidrag som i schablonen motsvarar byggnadsbidraget täcker inte
kapitalkostnaderna. EFS finner

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 170

inga
fördelar hos lånefonden jämföri med nuvarande byggnadsbidrag.

Det
är, enligt min mening, angeläget att på lämpligt sätt underlätta finansieringen
av byggnadsarbeten inte bara för rörelseskolorna utan också för landstingsskolorna,
där angelägna projekt ofta fått stå tillbaka för andra investeringsobjekt inom
huvudmannens område. Jag anser därför att utredningens förslag om en lånefond
för byggnadsarbeten vid folkhögskolor till självkostnadsränta är väl motiverat.
I Ukhet med utredningen förordar jag att fonden första året disponerar 12
milj. kr., att lånetiden blir på 30 år samt att återbetalda medel återförs till
fonden.

Jag
avser att senare föreslå regeringen att uppdra åt SÖ att med utgångspunkt i
nuvarande bidragsregler utforma anvisningar för hur prövning av lån m, m, bör
gå till.

4.10.7
Sammanfattning

I
det föregående har jag mot bakgrund av folkhögskoleulredningens förslag
förordat en genomgripande förändring av folkhögskolornas statsbidragssystem
samtidigt som jag föreslagit en förstärkning av det statliga slödet till
dessa.

Sammanfattningsvis
innebär detta att förslagsanslaget Bidrag till driften av folkhögskolor,
reservationsanslagen Bidrag tUl byggnadsarbeten vid folkhögskolor och Bidrag
till engångsanskaffning av utrustning m. m. till folkhögskolor bör ersättas med
ett nytt anslag Bidrag till driften av folkhögskolor m, m.

Det
nya statsbidraget består till största delen av medel som utgår enligt det av
mig förordade schablonsystemet. Bidraget i denna del föreslås inkl. föreslagna
förstärkningar bestå av bidrag tiU lärarlöner beräknade efter L 12: 1 och en
volym av 600 000 elevveckor med 149 600 000 kr., elt uljämningsbidrag på 5,7
milj. kr., bidrag till administration, pedagogisk utrustning, kurativ
verksamhet, studie- och yrkesorientering och skolhälsovård samt till
kontaktarbete folkhögskola folkbildning med tillsammans 36 272 000 kr., de
nuvarande byggnads-och saneringsbidragen uppräknade till 8 milj. kr. samt extrastöd
till handikappades folkhögskolestudier med 4 475 000 kr, och till musikutbUdningen
med 4,5 milj. kr. TolaU har jag i schablonbidraget beräknat 208 547 000 kr.

I
det nya anslaget, men utanför schablonen, föreslås ligga bidrag till
tjänstledighetslöner och kaUortstiUägg 3 750 000 kr., till fritidsledarut-bUdning
840 000 kr., till musikinstmktörs- och musikpedagogutbUdning 3 335 000 kr.,
till Samernas folkhögskola och Finska folkhögskolan 700 000 kr., till
ämneskurser i samiska språk och sameslöjd vid Samernas folkhögskola 100 000
kr., särskilt övergångsbidrag till byggnadsarbeten 3 milj. kr.,
övergångstjänster för rektorer 300 000 kr. samt tiU åtgärder för att lösa
lärares anstäUningsproblem vid vikande elevunderlag 500 000 kr. Dessutom bör 3
425 000 kr. till extra förstärkningsåt-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 55 171

gärder
för handikappades folkhögskolesludier ligga utanför schablonen. Det belopp som
bör ligga utanför schablonen utgör sammanlagt 15 950 000 kr.

De
föreslagna reformerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1977.

5
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1.
godkänna de riktlinjer för en
reformering av folkhögskolan som som jag har förordat,

2.
godkänna de principer för
statsbidrag till driften av folkhögskolor som jag har förordat,

3.
godkänna att medel som vid
utgången av budgetåret 1976/77 kvarstår på de nuvarande reservationsanslagen
Bidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor och Bidrag till engångsanskaffning
av utrustning m. m. till folkhögskolor överföres till det nya förslagsanslaget,

4.
besluta om inrättande av en
lånefond för byggnadsarbeten vid folkhögskolor i enlighet med vad jag har
förordat.

6
Anslagsberäkningar för budgetåret 1977/78

DRIFTBUDGETEN

F
8. Bidrag till driften av folkhögskolor m. m.

1975/76
Utgifti 171 489 821 1976/77 Anslagi 189 497 000 1977/78 Förslag 224 497 000

1
Anslagen Bidrag till driften av folkhögskolor. Bidrag till byggnadsarbeten vid
folkhögskolor och Bidrag till engångsanskaffning av utrustning m. m. till
folkhögskolor.

F.
n. finns det tre anslag till folkhögskoleverksamheten.

Från
anslaget Bidrag till driften av folkhögskolor utgår statsbidrag till
driftkostnader för totalt 108 folkhögskolor. Skolomas verksamhet omfattar dels
vinterkurser, dels ämneskurser. Elevantalet vid vinterkurser och minst 30
veckor långa ämneskurser utgjorde arbetsåret 1975/76 ca

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 172

12
400 och vid övriga ämneskurser ca 60 000. Bidrag till driftkostnader för
folkhögskolor utgår enligt förordningen (1966: 758) om statsbidrag till
driftkostnader för folkhögskolor (ändrad senast 1976: 326) tiU lönekostnader
för lärare och rektor med 100 % av de faktiska kostnadema, till kostnader för kurativ
verksamhet samt studie- och yrkesorientering, till kostnader för viss annan
personal med, beroende på skolans storlek, 50150 % av ett indexbundet
bidragsunderlag av 150 480 kr. för budgetåret 1976/77 samt tUl pedagogisk utrastning
med 50150 % av ett bidragsunderlag om 13 000 kr. Utöver nämnda bidrag utgår
bidrag till socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen, folkpensioneringen
och försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring
(omtryckt 1973: 908, ändrad senast 1976: 1080) och tiU aUmän arbetsgivaravgift
enligt lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift (ändrad senast 1976:
1097), beträffande rektor och lärare. TiU folkhögskola som anordnar tvåårig
fritidsledarutbildning kan dessutom utgå statsbidrag i form av tiUäggsbidrag,
Efter skolöverstyrelsens (SÖ) prövning i varje särskilt fall kan från anslaget
utgå även bidrag till kostnader för personlig assistans åt handikappade elever
vid folkhögskolor. Från anslaget ulgår även medel till försöksverksamhet med
ökad lärartäthet för handikappade elever och till försöksverksamhet med kurser
för bl, a, psykiskt utvecklingsstörda, svårt rörelsehindrade och hörselskadade
elever samt till försöksverksamhet med samordningstjänster inom vuxenutbildningen.

Från
anslaget Bidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor kan enligt kungörelsen
(1958: 480) om statsbidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor (ändrad
senast 1974: 394) statsbidragsberättigad folkhögskola få bidrag till kostnadema
för anskaffande av permanenta skollokaler och bostäder åt lärare och elever
genom ny-, till- eller ombyggnad eller genom förvärv och iordningställande av
befintlig byggnad. Statsbidrag till permanenta lokaler utgår med högst 75 % av
ett bidragsunderlag som beräknas på olika sätt beroende på lokalemas karaktär.
Till kostnadema för uppförande av provisoriska lokaler utgår statsbidrag med
325 kr. per kvadratmeter nettogolvyta. Statsbidrag utgår vidare med 50 % av den
beräknade kostnaden för första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel
och med högst 75 % av beräknade kostnader för inredning av och inventarier
till elevbostäder.

Av
anslaget Bidrag till engångsanskaffning av utrustning m. m. till folkhögskolor
disponeras 1 mUj. kr. till engångsanskaffning av dyrbarare pedagogisk utrastning
m. m. Beloppet skall även kunna användas tUl utgifter för tekniska anordningar
vid vissa folkhögskolor för att underlätta för handikappade att delta i
folkhögskolekurser. För sanering av vissa folkhögskolors ekonomi har anvisats 1
mUj. kr. och till bidrag till Finska folkhögskolan i Haparanda och Samemas
folkhögskola i Jokkmokk 500 000 kr.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 173

Skolöverstyrelsen

1
sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 föreslår skolöverstyrelsen
(SÖ) följande beträffande bidrag till folkhögskolor.

1.
För höjning av
lönekostnadspålägg beräknas 600 000 kr.

2.
SÖ beräknar att den totala
utbildningsvolymen för budgetåret 1977/78 kommer att uppgå tiU ca 600 000 eleweckor,
SÖ bygger beräkningen på uppgifter om antalet studerande läsåret 1975/76 (584
000 eleweckor) med tillägg för innevarande års beräknade ökning, I denna
undervisningsvolym är inkluderad den undervisning som bedrivs i form av
studiecirkelledning i tjänsten. Även den tjänstgöring som infaller på lördag
eller söndag eller annan dag efter kl, 18,00 och därför medför ökade lärarkoslnader
per timme har omvandlats till eleweckor och tagits med i utgångsvärdet, SÖ
föreslår vidare att i schablonen upptagen lönekostnad för budgetåret 1977/78 skaU
utgå efter L 12: 1, För nämnda ändamål beräknar SÖ att kostnaderna totalt
kommer att uppgå till 146 306 000 kr,

3.
Folkhögskoleutredningens
förslag om elt utjämningsbidrag, som har till syfte att medföra att
rörelseskolorna inte riskerar få lägre anslag med den nya schablonen har också
av SÖ beräknats uppgå till 5,7 milj. kr.

4.
I fråga om den andel i
schablonen som bör beräknas för skolornas s. k. kringpersonal har SÖ utgått
från bruttoeleweckotalet 600 000. Detta antal elevveckor bör emellertid
reduceras med 109 000. Orsaken härtill är att kringpersonalbidrag inte räknas
för den del av en skolas verksamhet som överstigit 5 100 eleweckor. Kringpersonalbidraget
kan enligt SÖ beräknas uppgå lUl 27 560 000 kr.

5.
Nu utgående bidrag till
pedagogisk utrustning, 13 000 kr. för 3 400 elevveckor, är en annan delpost,
som enligt utredningens förslag skall inräknas i schablonen. I
anslagsframställningen för budgetåret 1976/77 påpekade SÖ de konsekvenser som
uppkommer av alt detta anslag varit oförändrat sedan det infördes budgetåret
1967/68, Med hänvisning till atl SÖ i fjol föreslog en höjning av bidraget per
normalskola anser SÖ det rimligt att bidraget, då det ingår i schablonen,
beräknas tiU muist 15 000 kr. per 3 400 elevveckor. Den totala andelen för
denna post uppgår då lill 2 605 000 kr.

6.
SÖ har i sill yttrande över folkhögskoleulredningens
belänkande argumenterat för att resursen för kurativ verksamhet och studie- och
yrkesorientering vid folkhögskolorna skall förstärkas mer än vad ulredningen
föreslagit. Enligt den bedömning som gjorts inom SÖ bör skolformen tiUföras en
resurs som motsvarar sammanlagt 43 tjänster. Kostnaden för dessa tjänster
uppgår totalt till 3 265 000 kr,, vilket belopp sålunda bör tillföras det
totala statsbidrag som utgör grundval för beräkning av bidragsschablonen tUl de
enskilda skoloma.

7.
Utredningen föreslår att nu
förekommande 22 s, k, kombinerade

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 174

tjänster
för samverkan med studieförbund och länsbildningsförbund skall ersättas med en
resurs för kontaktverksamhet meUan folkhögskolor, övrigt folkbildningsarbete,
folkrörelser och institutioner motsvarande en tredjedels lärartjänst per
skola. Denna nya resurs skall då också ersätta det bidrag till
kontaktverksamhet som under det senaste budgetåret uppgick till 200 000 kr.
Även SÖ beräknar att kostnaden för en tredjedels lärartjänst per skola uppgår
till totalt 3,5 milj, kr.

8.
SÖ:s bedömning kvarstår att de
6 milj. kr. som ställts tiU skolformens förfogande för att finansiera byggenskap
har urholkats och därigenom försvårat investeringar i byggnader. Kön av skolor
som väntar på bidrag är lång: antalet skolor som skulle vilja bygga de närmaste
åren är ändå längre. Till SÖ anmälda behov, som skolorna önskar möta inom de
närmaste åren, uppgår till ca 150 milj, kr. Den betydande reservation som
föreligger inom detta anslag är av helt teknisk art och förklaras av att
utbetalningar avseende varje enskilt ärende ofta görs över tre budgetår. Enligt
SÖ:s mening bör sålunda stödet till folkhögskolans byggenskap höjas till 10
milj, kr, dvs. en höjning med 4 mUj. kr.

9.
I enUghet med utredningen
föreslår SÖ att ett belopp motsvarande nu utgående saneringsbidrag dvs, 1 milj.
kr. skall ingå i det föreslagna schablonbidraget för folkhögskolan.

10.
SÖ har i tidigare
anslagsframställning föreslagit att Nordiska folkhögskolans i Kungälv till
Göteborg förlagda ämneskurs, den s. k. Göteborgs folkhögskola, skall bli
självständig. Skälen härför har tidigare framförts. De extrakostnader detla
medför utgör skillnaderna mellan en lärarlön och en rektorslön jämte visst
ekonomiskt utrymme för nedsatt undervisningsskyldighet för den nye rektorn.
Även kringperso-nalkoslnaderna ökar. De ökade kostnaderna för en självständig
folkhögskola i Göteborg beräknar SÖ till totalt 181 000 kr.

11.
Av SÖ:s yttrande över folkhögskoleulredningens
betänkande framgår att verket ställer sig positivt till den ekonomiska
schablonen, men att SÖ samtidigt anser det vara nödvändigt att göra vissa
korrigeringar i utformningen av schablonen. Utöver sin andel i schablonen behöver
sålunda de skolor vars lärare eUer rektorer beviljas ledighet med A- eller B-avdrag
få ersättning för sina kostnader härför. HittiUsvarande erfarenhet visar,
enligt SÖ, att sådan ledighet kan beräknas motsvara kostnader som uppgår till
ca 4 milj. kr. årligen.

12.
Det är likaså nödvändigt att de
skolor vars personal är berättigad tUl kallortstUlägg får denna kostnad täckt
direkt med statsmedel. Kostnaden härför kan enligt SÖ beräknas uppgå till ca
550 000 kr. årUgen.

13.
Redan i tidigare anslagsframsläUning
har SÖ framhållit att det särskilda bidraget för praktik i samband med fritidsledaratbUdning
bör uppräknas från nuvarande 700 kr. per studerande och år för att motsvara
kostnadsökningen. En utebliven höjning betyder försämrad kvalitet på
insatserna under praktiken och medför också att beloppet får

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 175

allt
mindre effekt som styrfaktor när del gäller alt dimensionera
fritids-ledarutbildningen vid folkhögskolan. Enskilda huvudmän kan då lättare
på egen hand skapa samma resurs. SÖ beräknar att antalet elever i fri-lidsledarutbildningen
skall vara oförändrat men att det särskilda bidraget skall uppräknas till 980
kr. per studerande och år. Totalt beräknar SÖ att det särskilda bidraget för
fritidsledarutbildning skall uppgå till 980 000 kr.

14.
Resursen under anslagsposten
Försöksverksamhet med ökad lärartäthet för handikappade elever föreslås höjd
och ulgå som förslagsanslag för att det skall vara möjligt att ta hänsyn till
det ökade antalet handikappade elever. SÖ menar liksom utredningen att
också invandrare i folkhögskolekurser skall kunna vara bidragsunderlag på detta
område i de fall deras språkliga handikapp motiverar väsentligt höjd
lärarinsats. För budgetåret 1977/78 föreslår SÖ att 1,4 milj. kr. anslås till
nämnda utbildning, dvs. en ökning med 500 000 kr.

15.
SÖ har redan tidigare bedömt
det vara oriktigt alt handikappade som inte får utbildningsbidrag skall behöva
avstå från utbildning vid för handikappade tekniskt och personellt välutrustade
skolor med därav föranledda ökade kostnader för boendet. SÖ har i sin beräkning
utgått från de bidrag som ulgår för deltagare i centrala fackliga kurser. Den
resurs som nu ingår i anslagsposten Försöksverksamhet med kurser för bl. a.
psykiskt utvecklingsstörda, svårt rörelsehindrade och hörselskadade elever bör
även den enligt SÖ ha karaktären av förslagsanslag och höjas från 909 000 kr.
innevarande budgetåret till 1 509 000 kr.

16.
Omfattningen av den personliga
assistansen till handikappade studerande vid folkhögskolekurserna har vuxit de senasle
åren liksom också kostnaderna för varje elevassistent ökat. Kostnaderna
beräknas enligt SÖ under budgetåret 1977/78 uppgå tiU ca 4,2 milj. kr. mot 3,5
milj. kr. innevarande budgetår.

17.
En fömtsättning för alt
alltfler skolor skall kunna ta emot handikappade, vilket har till följd att de
handikappade sprids mer och lättare kan inlemmas i resp, skolsamhälle, är att
skolorna har resurser för att skaffa sig tekniska och pedagogiska hjälpmedel.
Läsåret 1975/76 användes av anslaget till pedagogisk engångsutrastning ca 300
000 kr. för delta ändamål. Här framfört förslag är betingat dels av ulredningens
understrykande av prmcipen att fler folkhögskolor bör bli tillgängliga för
handikappade och dels av att folkhögskolans kursuppläggning ofta medför
önskemål om läroböcker som inte finns tillgängliga som talböcker. Detta har
medfört kraftigt ökade kostnader för vissa skolor. Kostnaderna för här avsedda
ändamål beräknar SÖ till 500 000 kr,, vilket innebär en ökning med 200 000 kr.

18.
I enlighet med den
argumentering som tidigare framförts att man bör sträva efter att öka
tillgängligheten för handikappade vid folkhögskolorna har SÖ bedömt det
angeläget att avdela särskild resurs för så-

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop.1976/77: 55 176

dana
kompletteringar i byggnaderna, som ökar de enskilda skolornas åtkomlighet för
dessa studerande. Detta har, enligt SÖ, betydelse inte bara när det gäller att
förbättra möjligheterna för den handikappade alt inlemmas i en skolmiljö utan
också för att öka möjUgheterna för den handikappade alt få studera vid
"rätt" skola. Självfallet måsle den handikappade i princip ha samma
möjligheter som den inte handikappade att välja folkhögskola med speciell
profil, SÖ har bedömt alt för detta ändamål behövs för budgetåret 1977/78 1
milj. kr.

19. Den
särskilda resursen för musikutbildning bör enligt SÖ:s me

ning uppräknas från av folkhögskoleutredningen föreslagna 20 000 elev

veckor till 25 000 eleweckor. Kostnaden beräknar SÖ till ca 4 milj. kr,

20,
Den högre musikutbildningen vid
Ingesunds och Framnäs folkhögskolor bör enligt SÖ:s mening belasta
högskoleanslaget. SÖ har i händelse av alt ett sådant beslut inte fattas nu,
beräknat kostnaderna till 3 220 000 kr.

21,
Föreslagen tolkulbildning skall
i viss omfattning knytas till folkhögskolan. Den extra kostnad som uppkommer
härför beräknas enligt SÖ uppgå till ca 258 000 kr.

22. För
att bedriva undervisning i samiska språk och i sameslöjd har

Samernas folkhögskola i Jokkmokk erhålUt ett förhöjt lärarrelationstal.

Kostnaderna härför beräknar SÖ till ca 100 000 kr.

23. Belastningen
på de bidrag som tänks kompensera landstingsbi

drag för verksamheten vid Samernas folkhögskola i Jokkmokk och

Finska folkhögskolan i Haparanda är mycket stor. Enligt SÖ:s uppfatt

ning bör denna anslagspost ökas från 500 000 kr. innevarande budgetår

tiU 800 000 kr.

24, Folkhögskolor
som nu förberett sig för att få bygga och vars an

sökningar om prövning av lokalbehovet inkommit till SÖ före den 1 ok

tober 1976 bör, enligt SÖ, beredas möjligheter att bygga under de när

maste åren med bidrag som är likartade med de som hittiUs utgått. Om

man ulgår från att SÖ:s förslag i övrigt beträffande andel byggnads

kostnader i den totala ramen höjs tUl 10 milj. kr. innebär detta att ett

genomsnittligt belopp om 92 600 kr. utgår som ett räntebidrag till de

enskilda skolorna eller som en resurs att fondera. Detta räntebidrag

innebär ränta på ca 1 milj. kr. Det övergångsbidrag som SÖ nu föreslår

bör därför enligt SÖ rimligen inte ulgå för sådana godkända byggnads

kostnader som ligger under 1 milj. kr. utan endast för sådana kostnader

som ligger över 1 milj. kr. Den andel som kvarstår över 1 milj. kr. be

räknar SÖ totalt tiU ca 20 milj. kr. Om man utgår från att övergångs

bestämmelserna skall vara gUtiga under fyra år krävs ett särskUt över

gångsbidrag om 5 milj, kr, per år, SÖ bedömer det lämpligt att beloppet

uppgår tUl 5 milj, kr. under budgetåret 1977/78.

Totalt
beräknar SÖ att de utbildningsinsatser som skall belasta det

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 55 177

nya
anslaget under budgetåret 1977/78 kommer atl uppgå till ca 228 234
000 kr,, dvs, en ökning med 38 737 000 kr.

Föredraganden

Som
jag tidigare har anfört i samband med mina stäUningstaganden till folkhögskoleulredningens
förslag förordar jag dels alt ett nytt statsbidragssystem införs för
folkhögskolan, dels att förslagsanslaget Bidrag till driften av folkhögskolor
samt reservalionsanslagen Bidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor och
Bidrag till engångsanskaffning av utrustning m, m, till folkhögskolor
sammanförs till ett nyll anslag Bidrag lill driften av folkhögskolor m, m.

För
höjning av lönekostnadspålägg beräknar jag 600 000 kr. (1)

I
likhet med SÖ beräknar jag alt den totala utbildningsvolymen för nästa budgetår
kommer att uppgå till ca 600 000 elevveckor. Bidraget till kostnader för lärarlöner
har jag beräknat efler L 12: 1. Totalt beräknar jag kostnaderna för lärarlöner,
inkl, de sociala avgifter till vilka statsbidrag i dag utgår, till 149 000 000
kr. budgetåret 1977/78. (2)

För
att få till stånd elt enhetligt statsbidragssystem beräknar jag i likhet med ulredningen
och SÖ att 5,7 milj, kr. skall tillföras schablonen budgetåret 1977/78. (3)

Den
resurs för skolornas s, k, kringpersonal som ingår i schablonen har jag i
likhet med SÖ beräknat efter 491 000 elevveckor. Totah beräknar jag
kostnaderna för detta ändamål, inkl. det administrations-bidrag på 4 milj. kr.
som Ulredningen föreslagit, tUl 26 694 000 kr. budgetåret 1977/78. (4)

Vid
beräkning av den andel i schablonen som utgör bidrag tiU pedagogisk utrustning
har jag utgått från elt belopp om 13 000 kr. per normalskola. Jag beräknar koslnaderna
för pedagogisk utrustning till ca 2 405 000 kr, (5)

För kurativ
verksamhet och studie- och yrkesorientering samt för skolhälsovård har jag
beräknat resurser som motsvarar ca 3 673 000 kr. (6)

Jag
beräknar för kontaktverksamhet m. m. en resurs motsvarande i genomsnitt en
tredjedels lärartjänst per skola. Kostnaderna har jag beräknat tiU 3,5 mUj.
kr. budgetåret 1977/78. (7)

Jag
har för byggnadsarbeten vid folkhögskolor beräknat att en resurs motsvarande 7
milj. kr,, dvs, en ökning med 1 milj. kr,, skaH tillföras schablonen budgetåret
1977/78, (8)

I
likhet med utredningen och SÖ beräknar jag att en resurs motsvarande nu
utgående saneringsbidrag, dvs. 1 milj. kr. skall tUlföras schablonen
budgetåret 1977/78. (9)

Jag
tillstyrker att Nordiska folkhögskolans i Kungälv till Göteborg förlagda
ämneskurser, den s. k. Göteborgs folkhögskola, skall få bli självständig
folkhögskola fr. o. m. den 1 juli 1977. Jag tillstyrker även

12
Riksdagen 1976177. 1 saml Nr 55

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 178

att
Kaggeholms folkhögskolas till Mariannelund förlagda ämneskurser skaU få bli
självständig folkhögskola från nämnda lidpunkt. Kostnader för dessa förslag har
jag beräknat under punkterna 2 och 4. (10)

Utöver
sin andel i schablonen behöver de skolor vars rektor och lärare uppbär
tjänstledighetslöner få ersättning för sina kostnader härför. Jag beräknar för
sådan ledighet ett medelsbehov av 3,2 milj. kr. budgetåret 1977/78, (11)

För
skolor vars personal är berättigad till kaUortstiUägg beräknar jag i likhet med
SÖ ett medelsbehov av 550 000 kr, budgetåret 1977/78. (12) Jag beräknar i
likhet med SÖ alt antalet elever i frUidsledarutbild-ningen, tiU vilka del
utgår tilläggsbidrag, skall vara oförändrat under budgetåret 1977/78. Jag
beräknar att det särskilda bidraget skall uppräknas till 840 kr. per
studerande och år. Totalt beräknar jag att det särskilda bidraget för
fritidsledarutbildning skall uppgå till 840 000 kr, (13)

För
undervisning av handikappade elever vid folkhögskolor har jag beräknat ett
medelsbehov av 7,9 milj, kr., vilket innebär en ökning med 2,3 milj. kr.
budgetåret 1977/78. (1418)

För
musikutbildning har jag beräknat en särskUd resurs baserad på en lärartäthet av
4,0 och 25 000 eleweckor. Den totala merkostnaden har jag beräknat till ca 4,5
milj. kr. (19)

Medelsbehovet
för den högre musikutbildningen vid Framnäs och Ingesunds folkhögskolor har jag
beräknat till ca 3 335 000 kr. (20)

Utbildningen
av kontakttolkar bedrivs dels som intensivkurser på folkhögskolor, dels som
studiecirklar. Extra resurser för tolkutbildningen har jag beräknat under
anslaget Bidrag till kontakttolkutbildning i årets budgetproposition (prop,
1976/77: 100 bU, 12 s, 445456). (21)

För
undervisning i samiska språk och sameslöjd vid Samernas folkhögskola i
Jokkmokk har jag beräknat ett medelsbehov av 100 000 kr. (22)

Jag
beräknar att det speciella bidrag som utgår tiU Finska folkhögskolan i
Haparanda och Samernas folkhögskola i Jokkmokk skall öka med 200 000 kr.
budgetåret 1977/78. Totalt beräknar jag således medelsbehovet, inkl. kostnaden
för en konsulenttjänst vid folkhögskolan i Jokkmokk, till 700 000 kr. (23)

Jag
anser i Ukhet med SÖ att de folkhögskolor som nu förberett sig för att få bygga
och vars ansökningar om prövning av lokalbehovet inkommit till SÖ före den 1
oktober 1976 bör beredas möjlighet härtUl under de närmaste åren, med bidrag
som är likartade med dem som hittills har utgått. I det föregående har jag
förordat övergångsbestämmelser gäUande under en något längre tidsperiod än vad
SÖ föreslagit. För detta ändamål beräknar jag ett medelsbehov av 3 milj. kr.
budgetåret 1977/78. (24) Jag har dessutom beräknat medel till övergångstjänster
för rektorer

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 179

samt
lill ålgärder för att lösa lärares anställningsproblem vid vikande elevunderlag
till en sammanlagd kostnad av 0,8 milj. kr.

Jag förordar atl medlen lill
folkhögskoleverksaniheten nästa budgelår tas upp under ell särskilt
förslagsanslag benämnt Bidrag tUl driften av folkhögskolor m. m. Jag hemställer
att regeringen föreslår riksdagen

att
till Bidrag till driften av folkhögskolor m, m. för budgetåret 1977/78 anvisa
ett förslagsanslag av 224 497 000 kr.

KAPITÄLBUDGETEN

Statens
utlåningsfonder

IV: 7
Lånefonden för byggnadsarbeten vid folkhögskolor

Nytt
anslag förslag 12 000 000

Med
hänvisning till vad jag har anfört i det föregående angående en särskild
lånefond för byggnadsarbeten vid folkhögskolor (avsnitt 4.10,6) hemställer jag
alt regeringen föreslår riksdagen

atl
till Lånefonden för byggnadsarbeten vid folkhögskolor för budgetåret 1977/78
anvisa ett investeringsanslag av 12 000 000 kr,

7
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular alt genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 55 180

Innehåll

1
Inledning ....................................................... ..... 3

2
Folkhögskoleulredningens
belänkande .................... ..... 5

2.1
Folkhögskolan i dag...................................... ..... 5

2.2
Mål och verksamhetsformer............................ ..... 9

2.3
Folkhögskolans metodik ............................. 18

2.4
Folkhögskolans kullurpolitiska möjligheler........... ... 19

2.5
Folkrörelserna och
folkhögskolan .................. ... 21

2.6
Samverkan inom skolan .............................. ... 24

2.7
Kurser utanför skolorten .............................. 26

2.8
Handikappade i folkhögskolan.......................... 28

2.9
Folkhögskolans långa kurser............................ 32

2.10
Folkhögskolans studieomdömen .................... ... 34

2.11
Befattningshavare ..................................... ... 35

2.12
Folkhögskolans ekonomi .............................. ... 38

2.12.1
Nuvarande förhållanden ...................... 38

2.12.2
Utgångspunkter för ett nytt
statsbidragssystem .... 43

2.12.3
Bidragsförändringar ........................... 44

2.12.4
Nytt schablonbidrag ........................... 47

2.12.5
Inackorderingsavgifterna .................... .. 56

2.12.6
Lånefond för folkhögskolor ..................... 56

2.12.7
Kostnadssammanställning .................... 57

2.13 Utredningens
förslag till ny folkhögskoleförordning 59

3 Remissyttranden
............................................. .. 67

3.1
Allmänna synpunkler..................................... .. 67

3.2
Mål och verksamhetsformer............................ .. 71

3.3
Folkhögskolans metodik ............................. .. 84

3.4
Folkhögskolans kullurpolitiska möjligheler........... 85

3.5
Folkrörelserna och
folkhögskolan ................. 90

3.6
Samverkan inom skolan ............................. 92

3.7
Kurser utanför skolorten ............................. 96

3.8
Handikappade i folkhögskolan.......................... .. 98

3.9
Folkhögskolans långa kurser........................... . 102

3.10
Folkhögskolans studieomdömen .................... 104

3.11
Befattningshavare ..................................... 106

3.12
Folkhögskolans ekonomi .............................. 110

3.13
Utredningens förslag till ny
folkhögskoleförordning 119

4 Föredraganden
............................................. 120

4.1
Inledning .............................................. 120

4.2
Mål och verksamhetsformer............................ 122

4.3
Folkhögskolans kulturpolitiska möjligheler
....... 129

4.4
Samverkan inom skolan.................................. 131

4.5
Kurser utanför skolorten ............................... 135

4.6
Handikappade i folkhögskolan.......................... 137

4.7
Folkhögskolans långa kurser............................ 139

4.8
Folkhögskolans studieomdömen .................... 142

4.9
Befattningshavare .................................... 145

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

4.10
Folkhögskolornas ekonomi ......................... 147

4.10.1
Allmänt ........................................... 147

4.10.2
Anslagsförändringar ........................... 148

4.10.3
Schabloniserat statsbidrag..................... 159

4.10.4
Bidrag utanför schablonen ................... 167

4.10.5
Inackorderingsavgifterna ................... 168

4.10.6
Lånefond för byggnadsarbeten
vid folkhögskolor ,. 169

4.10.7
Sammanfattning .................................. 170

5
Hemställan .................................................... 171

6
Anslagsberäkningar för
budgetåret 1977/78 .."........ 171

7
Beslul.............................................................. 179

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 760537

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

53 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (53)

53 kopplingar i 31 dokument.

  1. SOU 2024:42 Bildning, utbildning och delaktighet s. 269 · s. 525 i texten
  2. Prop. 1990/91:82 om folkbildning i texten
  3. Dir. 1988:16 Översyn av folkhögskolan i texten
  4. Prop. 1984/85:98 om en friare nämndorganisation i landstingskommunerna s. 22 i texten
  5. Bet. 1983/84:UbU14 om vissa anslag till vuxenutbildning (prop. 1983/84:100) s. 16 i texten

Visa alla 31