Sök i Ratio Lex

om bokhandelsstöd.

35 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1976/77:81, om bokhandelsstöd.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 81

Regeringens proposition

1916111: 81

om
bokhandelsstöd

beslutad den 3 mars 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att
antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

JAN-ERIK WIKSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås olika
stödåtgärder för bokhandeln under en försöksperiod av tre år. Kreditstöd
föreslås utgå till främst fullsorterade boklådor på mindre och medelstora
orter. Stödet omfattar avskrivnings- och investeringslån för sammanlagt 1,4
milj. kr. budgetåret 1977/78 samt statliga kreditgarantier inom en ram av 1,5
milj. kr. Kreditstödet skall enligt förslaget handläggas av Bokbranschens
finansieringsinstitut aktiebolag som ägs av Svenska bokförläggareföreningen.
Det bokhandelsägda distributionsföretaget Seelig föreslås vidare få 1,1, milj.
kr. i stöd för sitt kompletteringslager. Kompletteringslagret underlättar för
de mindre och medelstora boklådorna att hålla ett brett sortiment. Vidare
föreslås statligt stöd till företagsledarutbildning inom bokhandelsbranschen.
Möjligheterna att utbilda bokhandelsmedhjälpare vid bibliotekshögskolan i Borås
kommer att prövas. Slutligen föreslås att ett försök med postorderförsäljning
av böcker genomförs i Norrbottens län.

1 Riksdagen 1976177. 1 saml. Nr 81

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:81

Förslag
till

Lag om tillfälligt
överlämnande av förvaltningsuppgift inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde

Härigenom
föreskrives följande.

1 § Enligt de närmare föreskrifter som beslutas av
regringen får Bokbranschens finansieringsinstitut aktiebolag pröva frågor om
kreditstöd av statliga medel till bokhandel.

2 § Den som hos Bokbranschens finansieringsinstitut
aktiebolag har tagit befattning med ärende enligt denna lag får ej obehörigen
yppa vad han därvid har erfarit om affärs- eller driftsförhållanden.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1977 och gäller till utgången av juni 1980.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:81 3

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1977-03-03

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder,
Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson,
Friggebo

Föredragande:
statsrådet Wikström

Proposition
om bokhandelsstöd

1
Inledning

På uppdrag av chefen för utbildningsdepartementet
har en särskild sakkunnig' utrett bokhandelns situation och behovet av
statligt stöd till bokdistributionen. Den sakkunnige har avgett betänkandet
(Ds U 1976: 17) Stöd till bokhandeln.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts
av postverket, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statens kulturråd,
skolöverstyrelsen (SÖ), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) - som bifogat
yttrande av styrelsen för bibliotekshögskolan -, näringsfrihetsombudsmannen
(NO), konsumentverket, statens industriverk. Bibliotekstjänst AB,
Centralorganisationen SACO/SR, Författarförlaget, Institutet för företagsledning.
Kooperativa förbundet (KF), Kristna bokförläggareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Pressbyråföretagen AB, AB Seelig & Co.
(Seelig), Studieförbundet Vuxenskolan, Svenska antikvariatsföreningen, Svenska
bokförläggareföreningen. Svenska bokhandlareföreningen, Svenska bokhandelsmedhjälpareföreningen.
Svenska kommunförbundet, Sveriges allmänna bibiioteksförening, Sveriges
B-bokhandlareförbund, Sveriges författarförbund, Sveriges grossistförbund och
Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

'
Generaldirektören Lars Ag

2t
Riksdagen 1976/77, I samt. Nr 81

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:81 4

2
Nuläge

2.1 Bakgrund

Före år 1970 skyddades handeln med böcker av ett
system av konkurrensbegränsningar. Bokbranschen åtnjöt bl. a. dispens från
bruttoprisför-budet, vilket medförde att försäljningspriset på böcker
fastställdes av förläggarna och inte av återförsäljarna. Systemet innefattade
vidare etable-ringskontroll och ensamrättsförsäljning. Svenska
bokförläggareföreningen tillsatte kommissionärer för bokförsäljning. Dessa var
uppdelade i tre klasser, nämligen A-kommissionärer, B-kommissionärer och
lantbokhandlare. A-kommissionärerna erhöll i stort sett samtliga böcker i
kommission från medlemsförlagen. De övriga kommissionärema hade ett mera
begränsat åtagande men kunde på kundernas begäran anskaffa alla slags böcker.

Ensamrättsförsäljningen innebar att endast
kommissionärema fick sälja läroböcker och andra böcker över en viss prisgräns.
År 1970 var denna gräns satt till ett konsumentpris av 19 kr., exkl. varuskatt.
Kommissionä-ren på en ort hade ensamrätt till försäljning till bl. a. ortens
folkbibliotek och skolor.

Det dåvarande näringsfrihetsrådet beslöt år 1965
att dispensen från brut-toprisförbudet på böcker skulle upphöra fr. o.m. den 1
april 1970. Rådet motiverade sitt beslut bl. a. med att
konkurrensbegränsningarna hämmade utvecklingen av nya former för spridning av
böcker. Av ett friare system väntade man sig bl. a. att handeln med böcker
skulle rationaliseras och att böcker skulle bli tillgängliga för försäljning på
fler ställen än vad som blivit fallet genom kommissionärssystemet.

Enligt Svenska bokförläggareföreningens statistik
över försäljning av allmänlitteratur (dvs. svensk litteratur utom
massmarknadslitteratur och läroböcker) uppgick medlemsförlagens totala
fakturerade försäljning för redovisningsåret 1975/76 till ca 390 milj. kr.,
motsvarande ett beräknat konsumentvärde av ca 535 milj. kr. Den totala
försäljningen av allmänlitteratur uppskattas till ett konsumentvärde av 725
milj. kr.

Eftei" april 1970 säljs böcker till
allmänheten i olika slag av detaljhandel vid sidan av fackbokhandeln. I ökande
utsträckning förekommer också direktförsäljning från förlagen till allmänheten
genom de s. k. bokklubbarna. I det följande redogörs för de olika kommersiella
distributionskanalerna för böcker i grossist- och detaljistledet. Intresset
koncentreras därvid till distributionen av allmänlitteratur.

2.2 Grossistledet

Allmänlitteraturen levereras antingen direkt av
förlagen till återförsäljarna eller också passerar den ett grossistled.
Folkbibliotekens inköp sker nästan helt från Bibliotekstjänst AB som också
handhar bindningen av biblioteksböcker.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:81 5

Detaljhandeln med böcker anlitar i
förekommande fall ett av de två grossistföretagen i branschen, nämligen Seelig
och Pressens samdistribution AB (Presam). Seelig betjänar i huvudsak s.k. A-
och B-boklådor medan Presams kunder utgörs av dels AB Svenska Pressbyråns egna
kiosker och butiker, dels många andra försäljningsställen för tidningar, böcker
och tidskrifter, bl, a. ett antal B-boklådor,

Seelig brukar betecknas som
bokhandelns grossiströrelse. Delägare i företaget är 160 av landets ca 300
A-boklådor. Bland de tio största aktieägarna återfinns Svenska
bokhandlareföreningen och dess Skånekrets. Seeligs ursprungliga uppgift var att
förenkla bokhandelns arbetsrutiner genom samordning av de enskilda boklådornas
rekvisitioner och förlagens leveranser. Vid sidan härav svarar Seelig numera
också för distribution och lagerhållning för ett antal mindre och medelstora
förlag. Vidare håller företaget ett kompletteringslager av böcker från de
förlag som inte överlåtit sina lager i konsignation till Seelig utan håller
eget centrallager och försäljningsorganisation. Genom konsignations- och
kompletteringslagren har Seelig praktiskt taget alla tillgängliga titlar (utom
läroböcker) från svenska förlag.

Till Seeligs lagerhållning är
knutet ett reordersystem (SRO) som i första hand syftar till att underlätta för
bokhandlarna att hålla ett brett sortiment.

Seeligs verksamhet omfattar också
lager och distribution av utländska böcker, dataservice, framställning och
distribution av kataloger samt upplysningstjänst för bokhandeln. Företaget
erbjuder en särskild service som innebär att icke lagerförda böcker kan
beställas i bokhandeln och sändas direkt hem till kunden.

Presam ingår i Pressbyråkoncernen
som ägs av ett antal dags- och veckopressföretag. Av de böcker som distribueras
genom Presam utgör, räknat i konsumentvärdet, ca 40% pocketböcker av
seriekaraktär och liknande massmarknadslitteratur. Presam har byggt upp ett
mindre kompletteringslager centralt. Genom återförsäljare som är anslutna till
Presams distributionsapparat finns det också möjlighet att beställa böcker
utanför detta sortiment. Företaget har också ett lager av utländsk litteratur.

Genom att en så stor andel av det
av Presam förm.edlade bokurvalet består av lågprisböcker, är försäljningen
räknat i antalet volymer avsevärd. De till Presam anslutna försäljningsställena
finns även på de allra minsta orterna, medan Seeligs kunder främst finns på
större orter och orter ned till 1 000 invånare. Som framgår av tabell 1 över
inköpen av allmänlitteratur vid olika slag av bokförsäljningsställen 1975/76
svarar A-boklådorna för den överväldigande delen av inköpen. Det framgår också
att Presams kunder på ett par undantag när tillhör den lägsta inköpsklassen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 81 6

Tabell 1: Bokförsäljningsställen - inköp av A-böcker
(allmänlitteratur utgiven på svenska förlag, exkl. läroböcker och
massmarknadslitteratur) 1975/76

A-bokhandel

B-bokhandel
som är

Presam-kunder:

- Totalt

grossistkund
hos

B-bokhandel o. andra

Seelig

återförsäljare med

större

bokurval

Inköpsklasser

tusen
kr.

Antal

milj. kr.

Antal

milj. kr.

Antal

milj. kr.

Antal

milj. kr.

- 99

48

3,0

161

4,2

387

6,2

596

13,4

100-199

59

9,0

12

1,6

4

0,6

75

11,2

200-299

48

12,0

5

1,2

1

0,2

54

13,4

300-

161

125,0

2

0,7

-

-

163

125,7

316

149,0

180

7,7

392

7,0

888

163,7

Genomsnittsinköp

471000 kr.

43000 kr.

18000 kr.

193000 kr.

2.3 Detaljistledet

Av allmänlitteraturen som säljs
genom detaljhandeln går, som framgått av det föregående, den övervägande delen
genom de s. k. A-boklådorna .

A-boklådornas verksamhet grundas på
det s.k. fackbokhandelsavtalet som Svenska bokhandlareföreningen har ingått med
Svenska bokförläggareföreningen. Tillträde till fackbokhandelsavtalet innebär
att boklådan förbinder sig att lagerhålla minst 4000 titlar. Boklådan åtar sig
vidare att ta in ett antal av de nyutkomna böckerna enligt ett differentierat
system. Mindre A-boklådor behöver t. ex. bara ta in en tredjedel eller hälften
av de nya titlarna. Förlagen garanterar å sin sida returrätt och vissa
rabatter. I stort Försöker man alltså upprätthålla ett system med fullsorterad
bokhandel 5om motsvarar A-kommissionärer även om bokhandeln inte får böcker i
kommission utan i stället abonnemangsexemplar i fast räkning. Förlagens
finansiering av boklådornas lagerhållning har därmed minskat.
Bokföriäg-gareföreningen utövar inte heller, till skillnad från vad fallet var
före år 1970, någon etableringskontroll för A-boklådor.

Antalet A-boklådor är f.n. drygt
300, vilket motsvarar ungefär antalet A-kommissionärer före år 1970. Under
perioden 1971-75 har emellertid åtskilliga av de företag i gruppen som var
verksamma år 1970 antingen ägts ned eller minskat sitt boksortiment så kraftigt
att de inte längre kan jppfylla åtagandena enligt fackbokhandelsavtalet. Å
andra sidan har bort-allet av A-boklådor i stort kompenserats av
nyetableringar. Många av de boklådor som har upphört eller övergett sin
ställning som fullsorterad bok-landel har legat på mindre och medelstora
tätorter som därigenom blivit Jtan fullsorterad bokhandel. Nyetablering av
A-boklådor har företrädesvis

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:81 7

skett
i storstadsområdena. Antalet nedlagda B-boklådor ökade kraftigt år 1976. Endast
några få A-boklådor nyetablerades samma år.

Det stora flertalet A-boklådor har också
sidosortiment (främst pappersvaror och kontorsmateriel). Boklådor utan
sidosortiment finns numera endast i storstadsområdena.

Beträffande
A-boklådomas företagsform kan följande konstateras. Huvuddelen av boklådorna
är småföretag, ofta familjeföretag. Någon nämnvärd vertikal integration, dvs.
ägarsamband mellan förlag och boklådor, förekommer inte. Under 1970-talet
första hälft har dock bokhandelskedjorna ökat antalet försäljningsställen och
andelen av bokförsäljningen. Samtidigt har antalet A-boklådor i enskild ägo
gått tillbaka. Kedjebildningarna inom bokhandeln äran så länge koncentrerade
till storstadsområdena. Det. kan också noteras att ett antal varuhus numera har
bokavdelningar som uppfyller A-boklådoraas sortimentskrav. Detta gäller bl. a.
ett tjugotal Do-musvarahus och några NK-varahus.

Bokförsäljningens omfattning varierar mycket från
bokhandel till bokhandel. En betydande del av försäljningen av
allmänlitteratur går genom relativt få boklådor, främst i storstadsområdena och
på universitetsorterna. Som en illustration härtill kan nämnas att värdet av
inköpen från medlemsförlagen i Svenska bokförläggareföreningen 1973/74 uppgick
till ca 46 milj. kr. för de drygt 80 A-boklådor som ligger i storstadsområdena.
För de ungefär lika många A-boklådor som under samma period fanns i mindre
kommunblockscentra och lokala tätorter uppgick inköpsvärdet till endast ca 9
milj. kr.

Medan A-boklådomas sortimentsåtagande är fastställt
och i stort motsvarar vad som gällde för de s. k. A-kommissionärema under
tiden före år 1970, finns numera inga motsvarande prestationsmått fastställda
av den typ som tidigare gällde för kategorien B-kommissionärer. Begreppet
B-boklåda används dock alltjämt.

Det stora flertalet B-boklådor är f. d.
B-kommissionärer. Den vanligaste typen av B-boklåda är pappers- eller
tobakshandel som för ett begränsat boksortiment på ort som saknar A-boklåda.
Omfattningen av bokförsäljningen varierar starkt. Enligt uppgift från B-bokhandlarnas
egen intresseorganisation kan omsättningen av bokförsäljningen för
medlemsföretagen variera mellan 20000 kr. och 500000 kr. per år.

Flertalet av de boklådor som brukar betecknas som
B-boklådor anlitar Seelig som grossist, andra är kunder hos Presam eller hos
båda företagen.

Antalet
B-boklådor kan f. n. uppskattas till ca 150.

Försäljning av allmänlitteratur sker också i
växlande utsträckning genom den övriga detaljhandeln. Många varahus, utöver de
som har fullsorterad bokavdelning, för ett begränsat sortiment av allmänlitteratur.
Vissa får sina leveranser direkt från förlagen, andra anlitar Presam.

Det försäljningsnät av kiosker och andra
försäljningsställen vars bokförsörjning ombesörjs av Presam omfattar dels AB
Svenska Pressbyråns ca

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:81 8

800
egna försäljningsställen, dels ca 16 000 andra detaljister. Försäljningsvärdet
av böcker förmedlade via Presam-detaljisterna uppskattas år 1976 till ca 79
milj. kr. Ca 40% härav utgörs som nämnts av massmarknadslitteratur av olika
slag. På ett begränsat antal tidningsförsäljningsställen (nu 393)
tillhandahålls ett utökat sortiment av allmänlitteratur i de högre prislägena.
Drygt 200 sådana försäljningsställen finns på orter utan fackbokhandel.
Försäljningsvärdet av böcker (exkl. moms) vid dessa försäljningsställen
uppskattades för år 1976 till drygt 13 milj. kr. Härav utgjordes 80% av sådana
böcker som säljs i bokhandeln och resten av massmarknadslitteratur.

Vid sidan av A- och B-boklådor, som i princip
saluför alla sorters allmänlitteratur i varierande omfattning, finns en
bokhandelsverksamhet som inriktas på olika intressegrapper. Hit hörde s.k.
missionsbokhandlarna som specialiserar sig på religiös litteratur o.dyl.
Antalet missionsboklådor uppskattas till 60 varav 10 är anslutna till
fackbokhandelsavtalet och sålunda har ställning som A-boklåda.

På senare år har också, delvis genom att
ensamrättförsäljningen upphört, etablerats s. k. bokcaféer som ofta är
anknutna till politiska organisationer och som specialiserar sig på olika slag
av politisk litteratur.

Antikvariatbokhandeln skiljer sig från de tidigare
nämnda formerna för detaljhandel med böcker genom att den i första hand är
inriktad på köp och försäljning av äldre böcker, ofta sådana böcker som inte
längre finns tillgängliga på förlagen. Många antikvariat är specialiserade inom
olika fack, t. ex. konst, vetenskaplig litteratur etc. Säkra uppgifter om
antikvariatbokhandelns omfattning saknas. Värdet av bokförsäljningen genom
antikvariat kan uppskattas till högst 10 milj. kr. per år.

2.4
Förlagens direktförsäljning

Efter slopandet av bruttoprisförbudet år 1970 har
många förlag ökat direktförsäljningen till konsumenterna av böcker. Perioden
präglas av en kraftig frammarsch för bokklubbarna. Genom medlemskap i bokklubb
kan konsumenten få främst nyutkomna böcker i regel till lägre pris än vid köp
genom bokhandeln mot att han förbinder sig att beställa ett visst antal titlar.
Böckerna distribueras vanligen genom posten. Det sortiment som saluförs genom
förlagens bokklubbar omfattar huvudsakligen ett mindre antal populära titlar.
Mer specialiserade bokklubbar för bl. a. lyrik har dock bildats.

Svenska bokförläggareföreningens branschstatistik
visar att bokklubbarnas andel av försäljningen av allmänlitteratur har ökat
kontinuerligt under senare år, samtidigt som fackbokhandelns andel har
minskat. För 1975/76 svarade bokklubbama för drygt 27% av medlemsföriagens leveranser
och bokhandeln för 38%. Motsvarande procenttal var för 1973/74 19 resp. 44%.
Samtidigt har en tillbakagång skett av den typ av direktförsäljning som
förlagen tidigare hade.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:81 9

2.5
Utvecklingen efter avskaffandet av bruttoprisförbudet på böcker

Hävandet av konkurrensbegränsningama på
bokhandelsområdet år 1970 har medfört att de böcker som tidigare bara fanns
tillgängliga i kommissio-närsbokhandeln nu kan säljas fritt. Framför allt den
mer populära delen av allmänlitteraturen finns nu att köpa i t. ex. varuhus och
annan detaljhandel samt pressbyråkiosker. Bokklubbarna har blivit en viktig
distributionskanal.

En viss priskonkurrens har uppstått kring främst de
böcker som säljs i mycket stora upplagor de s. k. storsäljama. En mera
konsekvent lågprislinje tillämpas av vissa bokhandelskedjor, främst i
storstadsområdena. I övrigt fillämpar A- och B-boklådorna genomgående de av
föriagen rekommenderade cirkaprisema, även om enstaka
"lockpriserbjudanden" förekommer.

Genom att konkurrensbegränsningarna har upphört har
således den lätt-sålda litteraturen blivit lättare tillgänglig genom att den
säljs på fler försäljningsställen och genom direktförsäljning i bokklubbar.
Den fria konkurrensen har för denna litteratur också verkat i prissänkande
riktning. För delar av den kultiirellt värdefulla men svårsålda litteraturen
ter sig situationen annorlunda. Det är alltjämt främst genom A-bokhandeln som
denna litteratur kan köpas. Genom att A-boklådomas lagerhållning och sortimentsåtaganden
har minskat eller differentierats har dessa böcker blivit svårare att få tag på
än vad fallet var under kommissionssystemet.

A-boklådorna med sina stora sortimentsåtaganden och
låga lageromsättning har fått vidkännas ökade problem i det nya läget med fri
konkurrens.

I många kommuner har ortens bokhandel inte längre
hand om skolboksförsäljningen. I andra fall har marginalen på denna
försäljning som tidigare var fast reglerad, sänkts genom konkurrens bokhandlare
emellan. Inköpen till folkbiblioteken sker sedan år 1972 huvudsakligen direkt
från förlagen genom Bibliotekstjänst AB. För många boklådor, främst på mindre
orter, torde bortfallet av skol- och biblioteksleveranserna ha inneburit ett
kraftigt avbräck.

För A-boklådoma på mindre och medelstora orter är
kundunderlaget begränsat. En utökning av sidosortimentet har ofta endast
delvis kunnat avhjälpa lönsamhetsproblemet. Det är framför allt på de mindre
och medelstora tätorterna som A-boklådor har lagts ned utan att nya boklådor
kommit till. Enligt bedömningar inom bokbranschen går utvecklingen mot en
ytterligare uttunning av beståndet av fullsorterade boklådor på dessa orter.

2.6
Bokbranschens finansieringsinstitut

Efter år 1970 har vissa initiativ tagits från
branschhåll för att förbättra boklådornas kreditvillkor, främst genom
bildandet, år 1974, av Bokbran-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:81 10

schens finansieringsinstitut AB. Samtliga aktier i bolaget
ägs av Svenska bokförläggareföreningen. Bolaget har till uppgift att medverka
till att bokhandlare och andra återförsäljare av böcker får långfristiga
krediter för nyetablering, övertagande och modernisering av sina
butiksrörelser. Det kan också medverka till nyetableringar av boklådor. Därvid
kan bolaget bidra med dels borgensåtaganden, dels direkta lån.

Som säkerhet för borgensåtagandena
ligger reverser från de medverkande.förlagen till ett totalt belopp av 1,8
milj. kr. Den direkta lånekapaciteten uppskattas till ca I milj. kr. Vid
årsskiftet 1976/77 värderades institutets engagemang till sammanlagt ca 0,9
milj. kr.

Vid sidan av kreditverksamheten har
Bokbranschens finansieringsinstitut bistått bokhandeln med rådgivning i frågor
rörande lönsamhet, rationalisering etc. Rådgivningsverksamheten har hittills
utnyttjats av ungefär en tredjedel av A-boklådorna i enskild ägo.

2.7 Bokhandelns internutbildning

Butikspersonalen inom A-bokhandeln,
de s. k. bokhandelsmedhjälparna, har under den senaste tioårsperioden beretts
utbildning organiserad av stiftelsen Bokhandelsskolan. Kursverksamheten
finansieras genom bidrag från Bokhandlareföreningen och Bokförläggareföreningen
samt genom deltagaravgifter. Kursverksamheten åtnjuter vidare statsbidrag
enligt bestämmelserna i förordningen (1971:342) om enskilda yrkesskolor (ändrad
senast 1975:630).

Kursverksamheten för
bokhandelsmedhjälpare har bestått av två två-veckorskurser varje år för ett
tjugotal elever. Läroplanen har fastställts av skolöverstyrelsen.
Undervisningen har ägt rum i Sveriges köpmannaförbunds utbildningsinstitution,
Köpmannainstitutet.

Branschorganisationerna har också
tillsammans med Bokbranschens finansieringsinstitut engagerat sig i andra
utbildningsinsatser, bl. a. företagsekonomiska seminarier för företagsledare
och bokhandelsföreståndare.

3 Bokhandelsutredningen 3.1 Utgångspunkter för
förslagen

Bokhandelsutredningens utgångspunkt
har varit att det är ett kulturpolitiskt intresse att värna om handel med
böcker från fasta försäljningsställen. Bokhandelns situation har därvid
analyserats främst med hänsyn till de problem som sammanhänger med
A-boklådornas sortimentsåtaganden och lagerhållning.

Utredningen konstaterar att
A-bokhandeln under 1970-talet har fått ökade lönsamhetsproblem, delvis
troligen beroende på att den har haft svårt att hävda sig i ett läge med fri
konkurrens. Utredningen bedömer det som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:81 11

sannolikt att beståndet av A-boklådor, främst på de mindre
orterna, kommer att minska ytterligare om inte upprastningsåtgärder vidtas
omgående. Det innebär inte att utredningen förbiser de stora boklådornas
speciella problem. Åtgärder för att motverka ytterligare nedläggning bör dock
prioriteras nu.

Utredningen anger som motiv för
bokhandelsstöd att de välsorterade boklådorna vid sidan av biblioteksväsendet
spelar en stor roll för att vidmakthålla och stärka litteraturintresset. Bl.
a. understryks värdet av boksamlingar i hemmen som ger tillfälle till ett mera
intensivt och fördjupat studium. Ett annat viktigt motiv för stöd till
bokhandeln är att den utgör en effektiv försäljningskanal för den
litteratur-som stöds inom ramen för det statliga litteraturstödet. Det är
enligt utredningen vid sidan av biblioteken, främst genom den välsorterade
bokhandeln som den kulturellt värdefulla men svårsålda litteraturen har
möjlighet att nå sin publik.

Förslagen är utformade som en
försöksverksamhet. Tidsperspektivet är därför begränsat till tre år. Förslagen
syftar i första hand till att stödja A-boklådor på mindre eller medelstora
orter. I undantagsfall bör det dock vara möjligt att låta stödåtgärderna
omfatta även andra återförsäljningsstäl-len, t. ex. B-boklådor, som på sikt kan
utvecklas till A-boklådor, och antikvariat.

De föreslagna åtgärderna är av
selektiv natur. Utredningen har inte ansett generella åtgärder motiverade,
dels av kostnadsskäl, dels med hänsyn till att stöd i så fall skulle komma att
utgå även till boklådor som inte behöver stöd.

Utredningen betonar kommunernas
ansvar för den lokala boklådan. Kommunal upphandling av skolböcker direkt från
förlagen kan försämra lönsamheten för den lokala boklådan och i vissa fall
medföra att den måste läggas ned. Vad som sålunda ter sig ekonomiskt
fördelaktigt för kommunen från strikt ekonomisk synpunkt kan innebära att
kommunens invånare mister sin boklåda.

Utredningen finner det angeläget
att en effektiv kommunal varuförsörjningsplanering kommer till stånd så snart
som möjligt, som omfattar inte endast livsmedelshandeln - såsom
distributionsutredningen (H 1970: 14) föreslagit i sitt betänkande (SOU
1975:69) Samhället och distributionen -utan all fackhandel. En sådan planering,
omfattande även bokhandeln, skulle enligt utredningens mening befordra ett ökat
kommunalt ansvarstagande för den lokala boklådan.

3.2 Kreditstöd

Utredningen konstaterar att bristen
på kreditmedel är ett av de stora problemen för A-boklådorna. Detta gäller i
synnerhet boklådor med lönsamhetsproblem. Ett typfall är ägarbyte. Den som då
vill ta över rörelsen måste ikläda sig avsevärda risker för modernisering,
lager etc. Ett annat 3t Riksdagen I976J77, 1 samt. Nr 81

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:81 12

typfall kan vara när innehavaren av en krisdrabbad boklåda
önskar få företaget på fötter genom modernisering av butikslokalema o. dyl.
Det förlags-ägda Bokbranschens finansieringsinstitut har, konstaterar
utredningen, inte kunnat engagera sig i alltför riskfyllda projekt.

Det finns f. n. inget statligt
kreditstöd till fackhandeln. Det enda statliga stödet över huvud taget till
detaljhandeln är det stöd till dagligvaruhandel i glesbygd som utgår enligt
förordningen (1973:608) om statligt stöd till kommersiell service i glesbygd
(ändrad senast 1975:189).

Utredningen finner det av
kulturpolitiska skäl motiverat att särskilda statliga insatser görs för att - i
samspel med bokbranschens eget kreditinstitut - underlätta kreditläget för
boklådorna. Utredningen föreslår som modell det nyssnämnda stödet till
dagligvaruhandeln i glesbygd. Sålunda skall tre olika låneformer kunna praktiseras,
nämligen avskrivningslån, investeringslån och kreditgarantier för lån i
affärsbank eller annan kreditinrättning.

Enligt förslaget skall
avskrivningslån och investeringslån kunna lämnas för ny-, till- eller ombyggnad
av affärslokal eller för inredning av affärslokal. Kreditgaranti skall bl. a.
kunna lämnas för lån vid övertagande av lager vid byte av ägare till
bokhandelsrörelse.

Det statliga tillskottet bör
motsvara högst två tredjedelar av den sammanlagda investeringskostnaden.
Branschens finansieringsinstitut förutsätts komplettera de statliga insatsema.

Utredningen betonar att de boklådor
som får kreditstöd får förutsättas fungera kommersiellt även framgent.
Kreditstödet bör därför inte ha karaktären av förtäckt driftbidrag. En strikt
kreditvärdighetsbedömning bör sålunda ligga till grund för prövningen av varje
stödärende och endast sådana företag bör få stöd som bedöms kunna överieva på
sikt.

Beträffande administrationen av
stödet har utredningen skisserat två alternativ, nämligen antingen att stödet
kanaliseras genom Bokbranschens finansieringsinstitut, eller att en särskild
statlig lånenämnd inrättas för ändamålet. Utredningen tar för egen del inte
ställning utan rekommenderar att administrationsfrågan bedöms mot bakgrund av
hur det föreslagna bokhandelsstödet i övrigt utformas.

Utredningen föreslår att 1,3 milj.
kr. anslås årligen under en treårsperiod för avskrivnings- och investeringslån.
Kreditgarantier bör vidare ges inom en ram av 2 milj. kr.

3.3 Stöd till kompletteringslager

Ett av grundelementen i
bokhandelssystemet under kommissionärssystemet var att kommissionärema skulle
hälla fler titlar i lager än vad som var motiverat strikt ekonomiskt. Det nu
gällande fackbokhandelsavtalet bygger också på denna förutsättning - för att
komma i åtnjutande av ra-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 81 13

batter och returrätt m. m. måste A-boklådorna ha minst
4000 titlar i lager. Lagerhållningen utgör ett problem för många A-boklådor.
Det gäller att finna den rätta avvägningen mellan bredd (dvs. antal titlar) och
djup (dvs. antal exemplar av varie titel). Det kan ofta ligga nära till hands
att hålla alltför många exemplar av lågfrekventa titlar eftersom efterfrågan är
svår att uppskatta. För att underlätta främst de små A-boklådornas ekonomi har
Seelig & Co utvecklat ett reordersystem som är knutet till företagets
praktiskt taget kompletta lagerhållning av allmänlitteratur, det s.k.
SRO-systemet. Systemet göi det möjligt för resp. boklåda att hålla lagret aktuellt
utan tidsödande dagliga inventeringar och beställningar från olika förlag.
Till SRO-systemet är nu anslutna ett hundratal A-boklådor och många B-boklådor.

Seeligs kompletteringslager är inte självfinansierande,
utan förlusttäckningsbidrag från övriga rörelsegrenar inom företaget är
nödvändiga. En av orsakerna till detta är att de förlag som har egna
centrallager kan erbjuda förmånliga rabatter till bokhandeln vid direktköp.

Utredningen föreslår att statligt
bidrag skall utgå till Seeligs kompletteringslager för att trygga dess
existens och för att stimulera ytteriigare boklådor att ansluta sig. Härigenom
skulle både främst de mindre boklådornas lagerekonomi förbättras och
tillgängligheten av kulturellt värdefulla men svårsålda böcker komma att öka.

Det statliga bidraget, som totalt
beräknas till 1,1 milj. kr., skall dels täcka kompletteringslagrets nuvarande
förlust, dels medge att en viss rabatt kan lämnas vid köp från
kompletteringslagret.

Den rabatt som kompletteringslagret skall kunna lämna bör
dock enligt utredningens förslag vara lägre än den rabatt som lämnas vid
direktköp från de förlag som har egna centrallager. Utredningen anser inte att
konkurrensförutsättningarna mellan Seelig och bokförlagens egen centraldistribution
ändras genom det föreslagna stödet. Marknadsandelarna mellan Seelig och Presam
torde inte heller komma att ändras på ett avgörande sätt.

3.4 Fraktstöd

Utredningen har analyserat
bokhandelns fraktkostnader med hjälp av material från Seelig. I regel har
boklådorna på långt avstånd från Stockholm betydligt högre fraktkostnader än
genomsnittet. Undantag förekommer dock. Ett exempel härpå är vissa boklådor
som genom stora skolboksleveranser kan tillgodogöra sig fraktrabatter,
varigenom fraktpriset per kilo blir relativt lågt.

Utredningen anser att det finns en
risk för att främst små boklådor på stort avstånd från Stockholm på grund av
fraktkostnaderna kan komma att minska sortimentet av mindre efterfrågad men
kulturellt värdefull litteratur. Mot denna bakgrund föreslås att fraktstöd
skall utgå till A- och B-bok-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:81 14

lådor inom det allmänna stödområdet. Stödet föreslås
konstruerat så att de boklådor som har en fraktkostnad per kilo som är högre än
riksgenomsnittet för bokhandeln får ersättning för det överskjutande beloppet.

Stödet bör enligt utredningen
administreras av Seelig. Medelsbehovet uppskattas till 150000 kr. per år.

3.5 Utbildningsinsatser

Utredningen har i samarbete med
företrädare för bokhandelsbranschen inventerat utbildningsbehov av olika slag.
Särskilda insatser har ansetts nödvändiga för utbildning av företagsledare,
dvs. bokhandlare, föreståndare och blivande bokhandlare. Bakgrunden är främst
att många av de nuvarande A-bokiådeinnehavarna har haft sin huvudsakliga
yrkeserfarenhet under kommissionärssystemet och nu behöver komplettera sina
kunskaper i företagsledning, ekonomisk analys etc. i ett läge med fri
konkurrens. Medelåldern är hög inom bokhandlarekåren och många boklådor kan väntas
byta ägare under de närmaste åren. Det är enligt utredningen angeläget att de
blivande bokhandlarna får tillräcklig företagsledarutbildning med tonvikt på
bokhandelns speciella problem.

Med hänsyn till det kulturpolitiska
intresset av att bevara en välsorterad bokhandel finner utredningen det vidare
motiverat med statligt bidrag till utbildningsinsatserna i initialskedet.

Utredningen har i samarbete med
branschföreträdare undersökt olika möjligheteratt arrangera en
företagsledarutbildning av åsyftat slag. Bl. a. har det till Handelshögskolan i
Stockholm knutna Institutet för företagsledning konsulterats. Under hösten
1976 har institutet på försök anordnat en kurs för en grupp bokhandlare.

Om enighet kan uppnås om ett
konkret kursprogram anser utredningen att statligt bidrag bör utgå för att
täcka hälften av kostnaderna i initialskelet. Återstoden bör tillskjutas av
branschorganisationerna eller deltagarna. Sammanlagt bör av statliga medel
anslås 300000 kr. under en treårsperiod.

Vid sidan av företagsledarutbildningen
bör, enligt utredningen, på längre 5ikt en anknytning av utbildning av
bokhandelsverksamma till bibliotekshögskolan övervägas. Eventuella insatser
inom högskolans ram bör i första hand ha karaktär av fortbildning.
Bibliotekshögskolans utbildningsorganisation ses f.n. över och utredningen
föreslår, att i detta sammanhang även de bokhandelsverksammas utbildningsbehov
beaktas.

?.6 Postorderförsäljning via bibliotek

Med hänsyn till att den
fullsorterade bokhandeln endast kan finnas på jrter med ett tillräckligt
kundunderlag bör enligt utredningen på sikt alter-lativa distributionsformer
för litteratur övervägas i kommuner utan full-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:81 15

sorterad bokhandel. För att få underlag för framtida
bedömningar bör därför ett försök med postorderförsäljning genom bibliotek
arrangeras i ett län under en treårsperiod. Försöksverksamheten skall innebära
att folkbiblioteken tillhandahåller rekvisitionsblanketter och
katalogmaterial. Genom biblioteken förutsätts också kunden få hjälp vid
bokvalet. Själva hanteringen av beställningarna bör däremot överlåtas på i
första hand länets A-boklådor.

För försöksverksamheten föresläs
ett ärligt bidrag om 75 000 kr. under tre år. Länsbiblioteket föreslås, under
statens kulturråd, ha huvudansvaret för försöket.

Förslag frän Sveriges
författarförbund. Sveriges författarförbund har i en särskild skrivelse lagt
fram ett eget förslag angående bokhandelsstöd. Generellt driftstöd föreslås
utgå till samtliga A-boklådor och ett femtiotal B-boklådor. Driftstödet
föi"eslås knutet till det statliga utgiv-ningsstödef, varvid bokhandlarnas
motprestation skall bestå i försäljning av de stödda titlarna. Stödet är så
konstruerat att stödsumman trappas upp med ett prestationsbelopp i takt med
jämna hundratal titlar som av resp. bokhandel köpts in i minst två exemplar per
titel. Därtill föreslås ett försäljningsstöd utgå upp till fem sålda volymer
per titel. Den föreslagna stödordningen skall även innefatta krav på att de
titlar för vilka bokhandeln får försäljningsstöd försäljs med ett maximerat
påslag. Kostnaden för ett stöd enligt Författarförbundets modell uppskattas
till 8,5 milj. kr. för år.

4 Remissyttranden

I en rad remissvar uttrycks
tillfredsställelse över att bokhandelns situation har utretts. Utredningens
behandling av frågan har enligt mångas mening skett på ett sådant sätt att de
väsentliga problemen har blivit väl belysta. Utredningens slutsatser att
statliga insatser behövs för att förbättra bokhandelns möjligheter att fungera
på ett från kulturpolitisk synpunkt tillfredsställande sätt får ett allmänt
stöd i yttrandena.

Svenska bokförläggareföreningen och Svenska
bokhandlareföreningen anser dock att det totalbelopp som utredningen har räknat
med är otillräckligt och understryker att det föreslagna stödet endast kan
betraktas som en etapplösning i avvaktan på ett mer genomgripande stöd. Enligt
Bokhandlareföreningen vore det rimligt att stödet till distributionsledet fick
minst samma omfattning som det statliga stödet till produktionsledet för att
det senare skulle kunna få effekt i konsumentledet. Båda organisationerna yrkar
på ytterligare utredning av distributionsfrågorna med sikte på att nå en
totallösning av hur den kvalificerade litteraturen på bästa sätt skall göras
tillgänglig för allmänheten. Liknande synpunkter framförs av
Bokhandels-medhjälpareföreningen .

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:81 16

Sveriges författarförbund anser att
de av utredningen föreslagna åtgär-lerna bör kompletteras med det
prestationsstöd till bokhandeln som förbundet i en särskild skrivelse
föreslagit. Stöd enligt förbundets modell ikulle vara kopplat till det statliga
utgivningsstödet och bestå i driftbidrag ill boklådorna i proportion till deras
inköp av de stödda titlarna.

Statens kulturråd framhåller att
statliga insatser till bokhandeln bör ses ;om en uppföljning och konkretisering
av målet att kulturpolitiken skall notverka kommersialismens negativa
verkningar inom kulturområdet. Rå-let finner att Författarförbundets förslag
till prestationsstöd till bokhan-leln har stora förtjänster genom den direkta
kopplingen till utgivningsstö-let. Förbundets stödmodell bör enligt rådet kunna
utgöra en senare re-brmetapp i arbetet på ett effektivt stöd till
bokdistributionen. 1 samma iktning uttalar sig Författarförlaget och Sveriges
allmänna biblioleksförening.

LO finner det värdefullt om
Författarförbundets förslag till prestations-itöd kunde prövas i anslutning
till de andra stödåtgärderna. På längre sikt 3Ör ett större samhälleligt
engagemang övervägas, t. ex. i form av sam-lällsägda boklådor.

Även TCO uttalar sig för en
komplettering av stödet som syftar till att stimulera bokhandeln till att
bredda sortimentet och öka försäljningen av ;od litteratur.

KF understryker att effekten av ett
litteraturstöd som syftar till att öka itgivningen närmast blir en fara för
bokbranschen och en kulturpolitisk elsatsning, om inte tillräckliga
distributionsresurser finns till hands.

RRV understryker utredningens
uppfattning att stödet bör ses som en ijälp till självhjälp i avvaktan på att
branschen kan anpassa sig till det ändade konkurrensläge som inträtt.

Fler motiv för en fungerande och
väl spridd handel med böcker än de iom utredningen angivit kan enligt SÖ anföras.
Det är t. ex. ett jämlik-letskrav att litteraturintresserade, oberoende av
bostadsort, har möjlighet itt beställa böcker de vill köpa. Det är också
vikfigt att god litteratur på så nånga platser som möjligt bjuds ut på ett
sådant sätt att den kan tävla med nassmarknadsutbudet. Därigenom kan, enligt
SÖ, läsintresset breddas )ch de läsvanor som skolan söker skapa vidmakthållas.

Utredningens synpunkter på
kommunernas ansvar för bokhan-lelns fortbestånd och behovet av kommunal
varuförsörjningsplanering in-lefattande även bokhandeln vinner allmänt
instämmande bland remissinstanserna. Kommunernas inköpspolitik för skol- och
biblioteksväsendet

Svenska bokhandlareföreningen anser
att det i de flesta fall skulle vara ekonomiskt fördelaktigt för kommunen att
anlita den lokala bokhandeln 'ör inköp av skolböcker, om alla kostnader
inräknas. Därtill främjas boklå-lornas fortbestånd och försäljningen av
allmänlitteratur till kommunens nvånare säkras. I samma riktning uttalar sig
Sveriges grossistförbund och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:81 17

Svenska bokförläggareföreningen. SÖ framhåller att
bokhandelns insatser i läromedelshanteringen består i samordning av beställningar,
leveranser och fakturering men mera sällan i egen lagerhållning. Inköpen
stimulerar således inte, enligt SÖ, bokhandeln till att hålla större sortiment
eller på annat sätt förbättra sin service. Det skulle uppenbarligen vara bättre
om det stöd en kommun ger kunde förknippas med utbyggd service som kan bli av
stort värde även för skolan. Mot den bakgrunden föreslår SÖ att det statliga
stödet till bokhandeln bör utformas så att det stimulerar till kommunala
insatser.

Svenska kommunförbundet understryker
att kommunernas strävan måste vara att köpa böcker och läromedel till lägsta
pris. Den lokala bokhandeln kan givetvis alltjämt vara det bästa och
billigaste altemativet på sina håll.

Statens kulturråd anför att
kommunema har ett stort ansvar för en väl utbyggd och fungerande
kulturförsörjning. Däri ingår bokdistributionen som ett viktigt led och bör
därför beaktas i den kommunala kulturplaneringen, vid sidan av den kommunala
varuförsörjningsplaneringen. Enligt rådet torde något rättsligt hinder inte
föreligga för ett mer direkt kommunalt engagemang också i själva
bokhandelsledet, om bokförsörjningen i en kommun fungerar otillfredsställande,
I princip bör t. ex. kommunema kunna vidta åtgärder för att främja
bokförsörjningen, om en lokal bokhandel saknas eller risk finns för att den
lokala bokhandeln läggs ned. I sådana fall bör bl. a. bokförsäljning genom
bibliotek kunna ordnas eller en regelrätt kommunal bokhandel kunna etableras.
Mycket talar enligt rådet för att ansvaret för bokförsörjningen bör utvidgas
till att omfatta andra medier, främst fonogrammen.

Remissinstanserna är i allmänhet
eniga med utredningen i fråga om behovet av kredit stöd. Endast/?/?V anmäler
en avvikande åsikt härvidlag.

Utredningsförslaget tar sikte på
att förbättra villkoren i första hand för A-bokhandeln på mindre och medelstora
orter. I undantagsfall bör bl. a. B-boklåda som på sikt förväntas övergå till
A-boklåda samt antikvariat kunna få stöd. Denna avgränsningsprincip kritiseras
av vissa remissinstanser. Sveriges B-bokhandlareförbund anför att det är ett
vitalt intresse att B-boklådorna får tillgång till alla stödformer. Härigenom
skulle den mindre bokhandeln kunna radikalt förbättra sin service till
allmänheten.

Svenska bokförläggareföreningen
menar att det vore olyckligt om alltför rigorösa begränsningar gjordes bl. a.
med hänsyn till att det på många orter finns underlag för en välskött B-boklåda
som bör få statligt stöd, men inte för en fackbokhandel. Även Svenska
kommunförbundet och SÖ uttalar sig för en mer generös behandling av
B-bokhandlama.

Svenska antikvariatsföreningen
vitsordar att antikvariat i vissa fall kan behöva kreditstöd för t. ex.
ombyggnad av affärslokaler.

Statens kulturråd anser att stödet i större utsträckning
än vad utredning-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 81 18

;n förutsatt bör gå till B-bokhandlare och antikvariat.

Svenska bokhandlareföreningen
framhåller de problem som möter stor-itadsbokhandlarna och
universitetsbokhandlarna. I ett senare skede är det ;nligt föreningen befogat
att överväga särskilda stödformer för att främja len omfattande och
kvalificerade service som dessa boklådor tillhandahål-er institutioner,
forskare och allmänhet med specialintressen.

Svenska bokförläggareföreningen
framhåller vidare att branschavtalet )å vilket A-bokhandeln grundas kan ändras,
varför en annan definition av tödberättigade förefaller mer lämplig. Det
avgörande bör vara att böcker Ugör ett väsentligt inslag i det stödda
företagets sortiment. Föreningen på-)ekar, liksom KF, att situationer kan
uppstå då stöd till boklåda är motive-at trots att den inte är ensam på orten.

Näringsfrihetsoinhudsmannen
konstaterar att de föreslagna stödåtgär-lerna genom sin förhållandevis
begränsade omfattning och genom sin ut-ormning inte i nämnvärd mån torde
snedvrida konkurrensen mellan olika öretag.

Konsumentverket finner det från
konsumentpolitisk synpunkt önskvärt itt stödet i viss utsträckning används för
nyetablering av boklådor eller lokavdelningar i varuhus på orter som saknar A-
eller B-boklådor. Stödet lör även kunna ges till kommuner som i egen regi vill
etablera och driva loklådor.

1 fråga om administrationen av
kredit stödet är meningarna de-ide. Flera remissinstanser för fram andra
alternativ än de lösningar som itrednmgen diskuterat.

För ett direkt statligt engagemang
i Bokbranschens finansieringsinstitut BFl) uttalar s\g Svenska
bokförläggareföreningen. Svenska bokhandlare-öreningen, Seelig, KF och RRV.
Verket pekar på att administrationen av tödet förenklas genom anknytningen till
BFI. Bokförläggareföreningen är leredd att tillstyrka förslaget att statliga
representanter ingår i BFI:s styrel-e och att även Bokhandlareföreningen blir
representerad i styrelsen. Vida-e föreslår föreningen att styrelsen leds av en
opartisk ordförande. KF an-er det viktigt att Svenska kommunförbundet blir
representerat i styrelsen.

Utredningens alternativ med en
särskild nämnd för ändamålet föresprå-as av statens industriverk och SÖ.
Industriverket föreslår att till namnen även flyttas handläggningen av det
kreditgarantilånestöd till förlagen om nu handhas av verket.

Statskontoret förordar altemativet
med en särskild nämnd men att den i dministrativt hänseende knyts till
konsumentverket. Nämndens kanslire-urser och annan administrativ service bör
med fördel kunna hämtas från onsumentverket mot ersättning baserad på
självkostnadsprincipen, var-jenom behovet av administrativa resurser begränsas.

Konsumentverket anser för egen del
att stödet till dagligvaruhandel och ickhandel bör samordnas på central nivå.
Verket har som central förvalt-

ingsmyndighet ett ansvar för samhällets åtgärder
beträffande konsumen-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 81 19

temas försörjning av varor och tjänster. Mot denna
bakgrund förordas att konsumentverket får ansvaret för stödet till bokhandeln.
I samma riktning uttalar sig näringsfrihetsombudsmannen.

EnVigt statens kulturråd vore den
rimligaste lösningen att administrationen av kreditstödet knyts till
kulturrådet och handhas av en arbetsgrupp under rådets nämnd för litteratur och
bibliotek. I en sådan arbetsgrupp bör expertis ingå från BFl och arbetet bör
bedrivas i nära samarbete med institutet. Däremot vore det enligt rådet
olämpligt att inrätta ett nytt organ utanför rådet med mycket begränsade
uppgifter.

Det stora flertalet remissinstanser
som yttrat sig i frågan tillstyrker utredningens förslag angående stöd till
Seeligs kompletteringslager. I många fall görs dock reservationer med hänsyn
till de konkurrensfördelar förslaget anses innebära för Seelig.

SÖ anser att uppläggningen av
stödet inte garanterar sortimentsbredden hos de anslutna boklådorna. För att
trygga lagrets fortbestånd är dock stöd motiverat enligt SÖ.

Sveriges B-bokhandlareförbund
understryker att kompletteringslagret har en avgörande betydelse för
B-bokhandeln.

Svenska bokhandlareföreningen anser
också att betydande fördelar för en stor del av landets boklådor uppnås om
förslaget genomförs. Samtidigt påpekar föreningen att de stora boklådorna, bl.
a. i universitetsstäderna, måste ha en omfattande egen lagerhållning, också av
titlar som inte finns i Seeligs reordersystem.

Svenska bokförläggareföreningen
anser att ett stöd enbart genom Seelig skulle verka diskriminerande mot
Pressbyråns distributionsföretag Presam och de förlag som har egen
distributionsorganisation. Utredningen har inte heller enligt föreningen gett
tillräckligt underlag för en bedömning av om ett stöd till Seeligs
kompletteringslager skulle ge optimal effekt. Föreningen efterlyser en samlad
analys av distributionen i bokbranschen för att öppna möjligheter till nya
samarbetsformer. Föreningen förordar emellertid att i avvaktan härpå
utredningens förslag genomförs.

Även KF tillstyrker förslaget men
förordar att parallellt en kompletterande utredning görs för att eliminera den
brist på konkurrensneutralitet som den nuvarande stödmodellen är behäftad med.

Bibliotekstjänst AB tillstyrker
förslaget med den förhoppningen att det skall i framtiden bli möjligt att finna
en form som stimulerar till samverkan. Liknande synpunkter förs fram av
Sveriges allmänna biblioteksförening.

Statens kuhurråd reser principiella
invändningar mot att stödet begränsas till Seelig, vilket enligt rådet kan
bidra till monopolisering. Därför föreslår rådet att stödet utvidgas till att
omfatta t. ex. förlag som går samman om distributionskanaler.

Statens industriverk anser det från
konkurrenssynpunkt vara tveksamt att statligt stöd utgår till en av flera
distributörer, även om en eftersträvad kulturpolitisk effekt uppnås. Mot
bakgrand av att utredningen inte anser

s. 20 Kontrollera mot PDF

»rop.
1976/77:81 20

itt marknadsandelarna skulle ändras på ett avgörande sätt,
tillstyrker 'erket förslaget, om en utvärdering görs av effektema från
konkurrenssyn-)unkt efter försökstidens utgång.

Presshyråföretagen AB anser att
stödmodellen medför en otillfredsstäl-ande diskriminering av de
bokförsäljningsställen som inte är Seeligs kun-ler. Detta betecknas som
särskilt allvarligt mot bakgrund av att flertalet av Sesams återförsäljare, som
speciellt marknadsför bokhandelsböcker, är 'erksamma på orter som saknar
fackbokhandel.

RRV anser att orsakerna till det
kraftiga underskott som Seelig har för itt kompletteringslager behöver närmare
klarläggas innan något definitivt ;lällningstagande görs. Mot denna bakgrund
kan verket inte nu tillstyrka Örslaget.

Näringsfrihetsombudsmannen ställer
sig tveksam till förslaget. För det orsta är det oklart om Seelig gjort alla
tänkbara insatser för att marknads-öra systemet. Vidare ifrågasätts om Seelig
skulle lägga ned verksamheten nå uteblivet stöd, eftersom det torde ligga i
bokhandelns eget intresse att Iriva denna verksamhet och se till att den blir
lönsam. Med hänsyn till att ;n subventionering inte är konkurrensneutral bör
förslaget inte genomfö-as utan att frågan närmare utretts. Det framhålls att en
samordning av Sesams och Seeligs verksamheter - utan att de båda företagens
ställning .om inbördes konkurrenter rubbas - är att föredra framför det nu
föreslag-la stödet till kompletteringslagret.

Utredningens förslag till fraktstöd
tillstyrks av RRV, näringsfrihets-wibudsmannen, SÖ, statens kulturråd. Svenska
bokförläggareförening-77, Svenska bokhandlareföreningen, Sveriges
B-bokhandlareförbund, ieelig, KF, Bibliotekstjänst AB och Sveriges allmänna
biblioteksförening. 'lera av remissinstanserna, däribland
Bokförläggareföreningen och Biblio-ekstjänst, lägger dock in en viss
reservation med hänvisning till att stödet nte är helt konkurrensneutralt i förhållande
till andra distributionsorgan. I ;tället borde ett stöd eftersträvas som
stimulerar till distributionssamver-can. KF och kulturrådet bedömer att det
föreslagna stödet skulle få endast narginell effekt för berörda boklådors
ekonomi. Rådet anser dock liksom >Ö, att det är positivt att stödet gäller
alla återförsäljare, oavsett sorti-nentsbredd. B-bokhandlareförbundet
framhåller att fraktkostnaderna ut-;ör en stor belastning för de små boklådorna
på stora avstånd från Stock--lolm.

Pressbyråföretagen AB ställer sig kritiskt till förslaget.
Stödet borde enigt företaget inte omfatta endast Seeligs kunder. De
bokåterförsäljare som mlitar Pressbyråns distributionsföretag Presam skulle
härigenom komma i ;tt sämre konkurrensläge. Sett från denna synpunkt kan stödet
inte betrak-:as som konkurrensneutralt. Väsentliga fördelar vore att vinna
enligt Pressbyråföretagen AB om ett distributionssamarbete kunde etableras
mel-an Presam och Seelig.

Svenska antikvariatsföreningen föreslår att
portobestämmelserna för Dokförsändelser ändras.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 81 21

Utredningens förslag angående stöd
till företagsledarutbildning tillstyrks livligt av Svenska
bokhandlareföreningen, Svenska bokförläggareföreningen och KF. Bokförläggareföreningen
understryker att det föreslagna utbildningsstödet tillsammans med kreditstödet
bör betraktas som det viktigaste inslaget i utredningens åtgärdspaket. bl. a.
med hänsyn till att en upprustad utbildning inom bokhandeln är nödvändig för
att övriga åtgärder skall lyckas. För att kreditstödet skall få bästa effekt
måste man kunna räkna med att förbättra kunskaper vad avser ekonomisk kontroll
och planering, personalledning, försäljningsteknik och marknadsföring. Tillsammans
med Bokhandlareföreningen presenterar Bokföriäggareförening-en ett förslag till
närmare utformning och till kostnadsfördelning mellan branschorganisationerna,
staten och kursdeltagarna. Branschorganisationerna framhåller också att det
hittillsvarande samarbetet med Institutet för företagsledning övertygat om att
institutet är väl skickat att anordna ett branschanpassat utbildningsprogram
för bokhandeln. Beträffande valet av kursdeltagare framhåller
Bokförläggareföreningen att man bör eftersträva spridning över hela bokhandeln,
bl. a. för att säkerställa rekryteringen av nya ägare och föreståndare av
boklådor på mindre och medelstora orter.

Statens kulturråd förutsätter att
rådet får möjlighet till insyn i företagsledareutbildningen och påverkan av
utformningen.

EnhgX statens industriverk bör man
pröva om inte verkets enhet för företagsutveckling (SIFU) bör bli
kursansvarigt organ.

Statskontoret finner det angeläget
att företagsledarutbildning enligt utredningens modell verkligen kommer till
stånd. I samma riktning uttalar sig näringsfrihetsombudsmannen, enligt vilken
Institutet för företagsledning förefaller vara ett lämpligt organ.

Förslaget om en utredning av förutsättningarna för en
anknytning till bibliotekshögskolan av utbildningen av bokhandelsverksamma tillstyrks
av alla remissinstanser som yttrat sig i frågan. Hit hör SACOjSR, KF, Svenska
kommunförbundet, Sveriges allmänna biblioteksförening och Bibliotekstjänst.
UHÄ anser att en samordning av grundutbildning och fortbildning också bör
övervägas. Den fortsatta utbildningen bör enligt UHÄ göras i nära samverkan
med berörda lokala och regionala högskoleorgan och med beaktande av den
pågående översynen av utbildningen vid bibliotekshögskolan. I samma riktning
uttalar sig styrelsen för bibliotekshögskolan som föreslår att också
företagsledarkursema förläggs till Borås.

Även statens industriverk förordar
att företagsledaratbildningen förläggs till samma plats som den planerade
fortbildningen av bokhandelsverksamma. 1 sammanhanget erinras om att delar av
SIFU-enheten kommer att förläggas till Borås.

Även SÖ och statens kulturråd
understryker fördelarna av samlokalisering av de båda föreslagna
utbildningsinsatserna.

Svenska bokförläggareföreningen och Svenska
bokhandlareföreningen

s. 22 Kontrollera mot PDF

"rop.
1976/77: 81 22

äreslår att möjligheterna även övervägs att till
bibliotekshögskolan knyta n utbildning för förlagsanställda.

Utredningens förslag om ett regionalt avgränsat försök med
postor-erförsäljning av böcker via bibliotek mottas positivt av
re--lissinstansema. Beträffande den närmare utformningen av försöket fram-3rs
en rad förslag och synpunkter.

RRV föreslår att försöket utsträcks till att gälla flera
län. I samma rikting uttalar s\g Svenska kommunförbundet. Sveriges
författarförbund an-er att även postkontoren bör innefattas i försöken,
eftersom man bara når e redan litteraturintresserade, om verksamheten begränsas
till bibliote-en. Liknande synpunkter förs fram a\ postverket, som föreslår att
ett för-ök görs även för postkontorens del i ett helt län.

Svenska bokförläggareföreningen.
Svenska bokhandlareföreningen och 'F förutsätter att en sådan konstruktion av
försöksverksamheten kan stadkommas som bygger på bokhandeln i regionen. Det
föreslagna stödeloppet är enligt KF otillräckligt.

Sveriges B-bokhandlareförbund anser inte att försöket bör
anordnas på rter som redan har A- eller B-boklåda. Pressbyråföretagen AB nämner
om en möjlighet att Presams fria beställningsservice utnyttjas på så sätt ;t
boken beställs genom biblioteken och levereras till den av Presams
;erförsäljare som bäst passar kunden.

Enligt statens kulturråd är det
inte givet att länsbiblioteket bör tilldelas en samordnande rollen för
försöket. Detta understryks också av bl. a. venska kommunförbundet. Kulturrådet
föreslår vidare att rådet får i upp-rag att närmare utreda föratsättningarna.
Enligt rådet behöver inte för-öksperioden omfatta mer än ett och ett halvt år
(varav två höstar).

SACOjSR framhåller att utredningen
inte tillräckligt beaktat de ökade rbetsuppgiftema för biblioteken i samband
med det föreslagna försöket. >et gäller både hanteringen av katalogmaterial
och informationsuppgifter i ammanhanget. Organisationen anser att om försöksverksamheten
blir "amgångsrik, garantier bör skapas för att samtliga kommuner deltar i
erksamheten.

Även Bibliotekstjänst AB och
Sveriges allmänna biblioteksförening amhåller att försöksverksamheten kan
komma att kräva personalför-tärkning på berörda bibliotek. Man ställer sig
också tveksam till förslaget tt litteraturarvalet skall göras av
länsbiblioteket. Även Svenska kommun-irbundet anför tveksamhet på denna punkt.

Föredraganden

Det råder en bred politisk enighet om att staten har ett
ansvar för att kul-irellt värdefull litteratur kan framställas och spridas.
Under senare år har betsvillkoren för litterära
yrkesutövare successivt förbättrats. Det har cett främst genom uppräkning av
ersättningen till författare för utlåning

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

av deras verk genom bibliotek, den s.k.
biblioteksersättningen. Sedan budgetåret 1975/76 finns också ett statligt
litteraturstöd som avser att stödja utgivningen av olika slags litteratur.
Dessutom har verksamheten vid de kommunala folkbiblioteken expanderat och
biblioteksutlåningen fortsätter att öka.

Vad gäller den kommersiella
bokdistribufionen skedde en viktig förändring år 1970. Genom beslut av det
dåvarande näringsfrihetsrådet slopades dispensen från bruttoprisförbudet på böcker
och andra konkurrensbegränsningar som dessförinnan hade skyddat bokhandeln.
Prissättningen på böcker blev fri och bokhandeln miste sin ensamrätt till
försäljning av böcker över en viss prisgräns. Man väntade sig bl. a. att
handeln med böcker till följd av det friare systemet skulle rationaliseras och
att det skulle bli möjligt att köpa litteratur på fler försäljningsställen än
tidigare.

Upphävandet av
konkurrensbegränsningarna för handeln med böcker har möjligen haft vissa
positiva effekter. Åtminstone den mer lättsålda litteraturen är nu tillgänglig
på många olika slag av försäljningsställen. Föria-gens direktförsäljning genom
bokklubbar har också bidragit till att öka spridningen av god litteratur. Å
andra sidan har det friare systemet inneburit att den mera udda men kulturellt
värdefulla litteraturen har blivit svårare att få tag på för konsumenten.
Detta hänger direkt samman med de ändrade arbetsvillkoren för främst den
fullsorterade bokhandeln, de s.k. A-boklådorna. Jag avser då sådan bokhandel
som har anslutit sig till överenskommelsen den 19 januari 1973 mellan
företrädare för Svenska bokförläggareföreningen och Svenska
bokhandlareföreningen, det s. k. fackbokhandelsavtalet. Ökad konkurrens inom
bokhandelsbranschen och från förlagens direktförsäljning samt ökade
personalkostnader har tvingat fram en strukturomvandling. Många A-boklådor,
främst på mindre och medelstora orter, har fått vidkännas lönsamhetsproblem och
under senare tid har många nedläggningar skett.

Från kulturpolitisk utgångspunkt
finns det anledning att se allvariigt på den nu antydda utvecklingen inom
bokhandelsbranschen. En välsorterad boklåda har stor betydelse för
litteraturintresset på den ort där den finns. En minskning av antalet boklådor
med god sortering motverkar dessutom syftena med det statliga utgivningsstödet.
Det framstår därför som angeläget att staten jämsides med ett stöd till
produktionen av böcker även förstärker distributionsledet.

Det utredningsarbete som har
bedrivits inom utbildningsdepartementet och som har presenterats i betänkandet
(Ds U 1976:17) Stöd till bokhandeln utmynnar också i den slutsatsen att
statliga insatser behövs för att säkerställa en fungerande bokdistribution.
Denna uppfattning har vunnit allmän anslutning bland remissinstanserna.

I såväl betänkandet som remissvaren
uppmärksammas kommunernas roll för att underiätta arbetvillkoren för
bokhandeln. Så länge som systemet med konkurrensbegränsningar gällde, måste den
kommunala

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

upphandlingen av skol- och biblioteksböcker i princip ske
genom den lokala bokhandeln. Numera väljer vissa kommuner i stället att köpa
skolböcker direkt från förlagen eller från en större bokhandel utanför
kommunen. Den lokala bokförsäljningen till folkbiblioteken har minskat avsevärt
genom att Bibliotekstjänst AB samordnar uppköp och bindning av biblioteksböcker.
I regel sker endast smärre kompletteringsköp genom ortens bokhandel.

För vissa boklådor har bortfallet
av skolboksleveranserna radikalt påverkat möjlighetema att leva vidare.
Skolboksleveranserna har i regel skett under lågsäsong, vilket har inneburit
att ledig kapacitet inom bokhandeln har kunnat utnyttjas. Om totaleffekten
blir försämrade arbetsmöjligheter för bokhandeln eller rent av nedläggning kan
det ifrågasättas om resp. kommuns invånare är betjänta av att den egna
bokhandeln inte anlitas.

Det finns således enligt min mening
starka skäl för kommunema att noga väga för- och nackdelar av upphandling genom
den lokala bokhandeln. Vissa kommuner har tagit initiativ till en planering av
varuförsörjningen. I sådana planer kan kommunens upphandling beaktas. Dessa
frågor torde komma att närmare behandlas vid beredningen inom handelsdepartementet
av distributionsutredningens betänkande (SOU 1975: 69-70) Samhället och
distributionen, där bl. a. kommunala varaförsörjningsplaner diskuteras.

Sammanfattningsvis vill jag, i likhet med statens
kulturråd, understryka kommunernas stora ansvar för en väl utbyggd och
fungerande kulturförsörjning. På litteratursidan gäller detta kommuninvånarnas
möjligheter både att låna och att köpa god litteratur. Det är viktigt och
självklart att de statliga insatser som görs för att stödja en viss bokhandel
står i samklang med resp. kommuns intressen. Till grund för prövningen av
ansökningar om det statliga kreditstöd till bokhandeln som jag kommer att
föreslå bör om möjligt ligga bl. a. en behovsbedömning från berörda kommuner.

Beträffande den allmänna
inriktningen av mina förslag till statligt bokhandelsstöd vill jag anföra
följande.

Som jag har nämnt inledningsvis har stora delar av den
fullsorterade bokhandeln problem. Främst gäller detta för många fullsorterade
boklådor på mindre och medelstora orter. Den omfattande lagerhållning, som är
en förutsättning för tillträde till fackbokhandelsavtalet, kombinerat med låg
omsättningshastighet, medför svårigheter för dessa boklådor. De stödåtgärder
som jag kommer att föreslå i det följande tar i första hand sikte på att
underlätta för denna kategori av boklådor. Detta innebär inte att jag underskattar
de speciella problem som möter många stora boklådor med omfattande
serviceåtaganden gentemot allmänhet och olika institutioner. Jag anser dock att
statliga insatser är mer påkallade för att förbättra villkoren för boklådor på
mindre orter och för att söka behälla den fullsorterade bokhandelns
geografiska spridning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

I den allmänna debatten och i
remissvaren på bokhandelsutredningens förslag har från många håll understrukits
vikten av att till det nuvarande litteraturstödet foga åtgärder i
distributionsledet, så att de stödda titlama når läsarna. Flera av de åtgärder
som föreslås i det följande siktar till att underlätta för bokhandeln att
hålla ett brett sortiment, omfattande även udda men kulturellt värdefull
litteratur. Någon direkt koppling till litteraturstödet är jag dock inte
beredd att överväga i detta sammanhang. Jag vill erinra om att regeringen
nyligen har beslutat om en översyn av litteraturstödet. Enligt direktiven (Dir
1977:24) bör en framfida stödordning utformas så att den också innebär ett stöd
åt spridningen av böckema - i första hand genom bibliotek och bokhandel.

De insatser för stöd till
bokhandeln som jag kommer att föreslå i det följande är nya i sitt slag och
saknar motsvarighet inom andra typer av fackhandel. Med hänsyn härtill och
till angelägenheten av att kunna harmonisera distribufionsstödet med det
utgivningsstöd som kommer att gälla i framtiden bör stödinsatsema till bokhandeln
ha karaktär av försöksverksamhet under tre år.

De föreslagna insatsema, som
spänner över olika fält, präglas av den gemensamma grundsynen att den från
kulturpolitisk synpunkt värdefulla bokhandeln skall få stöd för att kunna fylla
sin vikfiga uppgift genom att erbjuda ett brett sortiment. De statliga
insatsema skall ses som en hjälp till anpassning till de förändrade
arbetsvillkor som har uppkommit under de senaste åren, och de boklådor som får
stöd förutsätts fungera kommersiellt även i framtiden. Något generellt stöd
till bokhandeln bör således enligt min mening inte införas.

Utredningen, som har bedrivits i
nära samarbete med branschorganisationema, betonar det angelägna i att
gemensamma ansträngningar görs för att behålla den välsorterade bokhandeln.
Remissinstanserna ansluter sig till denna uppfattning. För egen del ser jag det
som en grundläggande förutsättning för de statliga stödåtgärderna att de sker
i samspel med insatser från bokbranschen.

Jag övergår nu till att redogöra
för mina ställningstaganden i fråga om olika stödåtgärder till bokhandeln.

I utredningens betänkande och
remissbehandlingen omvittnas behovet av kreditstöd för boklådorna främst på
mindre och medelstora orter. Krediter behövs för modernisering av
affärslokaler och för ometable-ring. Sådana åtgärder kan ofta vara helt
nödvändiga för att ge resp. boklåda en ny start. Många boklådor drivs i
orationella lokaler och har med tiden fått ett sämre affärsläge.. Behovet av
krediter kan också vara stort vid överlåtelse av en boklåda. I många fall
saknar den som skulle vara lämplig som ny innehavare tillräckligt kapital för
både köpeskillingen och den modernisering som ofta är nödvändig. På grund av
bokhandelslagrets låga omsättningshastighet måste ett stort kapital bindas i
detta lager jämfört med många andra typer av detaljhandel. Investeringar i
lager av så stort värde

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

utgör ett betydande hinder för etablering av en
välsorterad bokhandel och gör projektet svårt att genomföra i framför allt
mindre tätorter.

Kreditproblemen för bokhandeln har endast delvis kunnat
avhjälpas av det finansieringsinstitut som Svenska bokföriäggareföreningen
etablerade år 1973, Bokbranschens finansieringsinstitut AB (BFI). Orsaken
härtill är främst att tillräckligt lånekapital saknas. Till grund för bolagets
verksamhet ligger främst reverser som har givits in av olika föriag. Vid sidan
av låneverksamheten har BFl bedrivit en omfattande konsultverksamhet.

Jag ansluter mig till utredningens
förslag att kreditstöd skall utgå till bokhandeln i form av avskrivningslån,
investeringslån och kreditgarantier. I likhet med utredningen förutsätter jag
därvid att de statliga insatserna kompletteras med lån eller borgensåtaganden
från BFl. BFl:s egna insatser bör enligt min mening vara av ungefär samma
omfattning som f. n.

Det statliga kreditstödet för
bokhandeln skall i första hand utgå för att vidmakthålla fullsorterade boklådor
på mindre och medelstora orter. I undantagsfall bör stödinsatserna kunna
omfatta även andra återförsäljare av böcker. Jag avser därvid boklådor som har
ett brett sortiment och som ligger på orter som saknar fullsorterad boklåda. I
undantagsfall bör även kreditstöd kunna utgå för nyetablering av fullsorterad
boklåda på mindre eller medelstor ort. Även bokhandel som bedrivs i form av
antikvariat bör kunna komma i fråga i vissa fall. Avgörande bör därvid vara
inte resp. antikvariats belägenhet utan den geografiska spridningen av dess
kundkrets.

Överenskommelsen mellan
Bokhandlareföreningen och Bokföriäggareföreningen blir således vägledande för
stödet i den meningen att boklådor som har anslutit sig till avtalet anses vara
fullsorterade. För den händelse överenskommelsen skulle sägas upp av
Bokföriäggareföreningen och Bokhandlareföreningen hindrar inte detta att den
alltjämt kan användas som riktlinje när stödet skall fördelas.

Beträffande kreditstödets utformning bör föjande
riktlinjer gälla.

Avskrivningslån bör vara amorterings- och räntefritt och
avskrivas med en femtedel efter varje år som har förflutit sedan lånet
utbetalades. Lånet bör till den del det inte har avskrivits kunna sägas upp
till omedelbar betalning bl. a. om låntagaren använder lånet för annat ändamål
än som har avsetts eller ändrar inriktning av företaget. Investeringslån bör
lämnas mot säkerhet i företagsinteckning, fastighet e.d. Det bör löpa med
ränta, som motsvarar räntan för industrigarantilån med rörlig räntefot. Lånet
bör betalas åter inom högst tio år. Längi-e återbetalningstid och anstånd med
avbetalning samt räntefrihet bör kunna beviljas för viss tid, om särskilda
skäl föreligger. Avskrivnings- och investeringslån samt kreditgarantier bör
kunna beviljas för förbättring av affärslokaler, dvs. ny-, till- eller ombyggnad
samt inredning och för lagerinvesteringar.

Kreditgarantier bör få lämnas för
lån i affärsbank eller annan kreditinrättning. Staten ansvarar för
kreditgaranti som för egen skuld till dess lånet har betalts åter.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Avskrivnings- och investeringslån bör tillsammans
motsvara högst två tredjedelar av den sammanlagda investeringskostnaden.
Statlig kreditgaranti bör få avse belopp som motsvarar högst hälften av
erforderligt kapitaltillskott. Totalt bör statligt kreditstöd i form av lån
och garantier få täcka högst två tredjedelar av investeringskostnaden.

Utredningen har föreslagit att den boklåda som
skall få stöd måste vara ensam på resp. ort. Vissa remissinstanser pekar på att
gränsfall kan förekomma som bör behandlas generöst. Näringsfrihetsombudsmannen
framhåller bl. a. att det i undantagsfall kan finnas två små boklådor på samma
ort. För egen del ansluter jag mig till utredningens ståndpunkt. Undantag från
regeln bör dock kunna förekomma exempelvis när fråga uppkommer om stöd till
fullsorterad boklåda på ort där det också finns andra återförsäljare med
mycket mindre sortiment av böcker. Det kan också bli tal om att göra undantag
för sådana fall då orten i fråga saknar fullsorterad bokhandel men har två
eller flera boklådor med brett sortiment. I det sistnämnda undantagsfallet bör
enligt min mening näringsfrihetsrättsliga synpunkter föranleda mycket stor
försiktighet från prövningsorganets sida.

Beträffande handläggningen av statligt kreditstöd
till bokhandel föreslår utredningen två altemativ, nämligen antingen att de
statliga medlen kanaliseras via BFI eller att en särskild statlig lånenämnd
upprättas för ändamålet. Enligt bägge alternativen förutsätts beredningen av
låneärenden skötas av BFl, med hänsyn till att de statliga insatserna skall göras
i samspel med BFI:s egna.

Remissopinionen är delad på denna punkt.
Riksrevisionsverket och branschorganisationema förordar utredningens altemativ
med direkt ka-nalisering av de statliga medlen via BFI. Bl. a. pekar man på det
värdefulla i att kunna anknyta till ett redan existerande organ för kreditstöd
till bokhandeln. Andra remissinstanser har stannat för utredningens alternativ
med en fristående nämnd. Åter andra förordar att stödet förankras i en existerande
myndighet, antingen konsumentverket eller statens kulturråd.

För egen del vill jag till en börian framhålla att,
som jag tidigare har förordat, kreditstödet till bokhandeln bör ha karaktär av
treårig försöksverksamhet. Formerna för ett eventuellt fortsatt statligt
engagemang måste bedömas mot bakgrund av erfarenheter som vinns under
försöksperioden. Detta påverkar ställningstagandena i de organisatoriska
delarna.

Konsumentverket administrerar det statliga stödet
till dagligvaruhandel i glesbygd, som är den enda statliga stödformen till
detaljhandel f. n. De erfarenheter som verket härvid tillgodogör sig skulle
vara av värde vid hanteringen av det av mig förordade stödet. Verket skall
dock i sitt arbete utgå från direkt konsumentpolitiska synpunkter medan det nu
föreslagna stödet har en huvudsakligen kulturpolitisk inriktning. Efter samråd
med chefen för handelsdepartementet finner jag det därför mindre lämpligt att
föriägga handläggningen av stödet till konsumentverket.

Det förefaller däremot rationellt att, såsom
utredningen har skisserat, anknyta försöksverksamheten till den enda
existerande organisationen för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

beredning
av liknande frågor, nämligen BFI. BFI har stor sakkunskap om bokhandelns
problem genom sin kredit- och konsultverksamhet. Om de statliga insatsema
kanaliseras genom BFI nås inte bara administrativa besparingar - utan en sådan
ordning kan också utgöra en stimulans för branschen att engagera sig i de
låneobjekt som får statligt stöd och därigenom komplettera de statliga
insatserna.

När det gäller den närmare utformningen av en
administrativ ordning av antytt slag har utredningen föreslagit att statliga
representanter utrastade med vetorätt sätts in i BFI:s styrelse. Deras uppgift
skulle vara att tillse att de statliga medlen används i linje med de
föreskrifter som har utfärdats.

För egen del anser jag starka principiella skäl
tala emot en sådan statlig representation i BFI:s styrelse som utredningen har
föreslagit. Statlig insyn bör i stället ske dels genom att en av staten utsedd
revisor granskar bolagets förvaltning av de statliga medlen, dels genom att
BFI vatje år inger en verksamhetsberättelse till utbildningsdepartementet.
Revisorns granskning bör ske vid återkommande tillfällen under
verksamhetsåret.

För att de kulturpolitiska synpunktema skall bli
tillgodosedda vid bedömningen av ansökningar om stöd bör ett remissförfarande
till kulturrådet vara obligatoriskt innan BFI fattar beslut om lån med
statliga medel eller statliga kreditgarantier. Det är därvid önskvärt att,
jämte framställningen, en bedömning av stödbehovet från berörd kommun
överlämnas. De anslag som BFI disponerar för ändamålet bör hållas avskilt från
BFl:s egna medel.

Jag avser senare att föreslå regeringen att utfärda
föreskrifter om utformningen av det statliga stödet och om BFI:s handhavande
av detta. Därvid bör de riktlinjer gälla som jag tidigar har angett. Utöver nu
nämnda föreskrifter behövs ett avtal mellan staten och BFI vilket bör
innehålla bl. a. åtaganden av BFI att handha stödet, att hålla sin egen
verksamhet på väsentligen oförändrad nivå samt att vidta de ändringar i
bolagsordningen som är nödvändiga.

De förslag som jag här har lagt fram innebär att en
förvaltningsuppgift anförtros åt ett enskilt organ, BFl. Myndighetsutövning kan
överlämnas till enskilt organ endast med stöd av föreskrift i lag. Jag lägger
därför nu också fram ett förslag till den lag som behövs för att prövningen av
frågor om kreditstöd skall kunna överlämnas till BFI. Enligt min mening är det
nödvändigt att i lagen också ta in en bestämmelse om tystnadsplikt för den som
hos BFI har tagit befattning med ärende rörande statligt kreditstöd. Tystnadsplikten
bör gälla uppgifter om affärs- eller driftsförhållanden. Jag vill erinra om att
brott mot tystnadsplikt är straffsanktionerad i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Genom remissförfarandet till kulturrådet får rådet
en central roll vid prövningen av ansökningar om statligt kreditstöd. Med hänsyn
till ärendenas ofta brådskande karaktär föratsätter jag att rådet söker
åstadkomma en skyndsam handläggning av frågorna. För närvarande är det dock
inte

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

möjligt med delegation av beslutsrätt inom någon av rådets
nämnder, öm så befinns erforderligt är jag beredd att föreslå regeringen att
ändra rådets instraktion för att möjliggör-a sådan delegation.

Bokföriäggareföreningen har
förklarat sig beredd att, därest de statliga medlen skall kanaliseras genom BFI,
inbjuda Bokhandlareföreningen att bli representerad i styrelsen för BFI.
Bokhandlareföreningen har å sin sida förklarat sig villig att inträda i
bolagets styrelse. Det bör vara en förutsättning för att de statliga medlen
fördelas av BFl att bokhandlarnas organisation tillförsäkr-as inflytande på
angivet sätt.

Jag kommer i det följande att
föreslå att en statlig lånefond inrättas för investeringar i bokhandel. För
nästa budgetår föreslås fonden tillföras 1,4 milj. kr. Jag har därvid utgått
från att högst hälften av det anvisade beloppet skall användas för
avskrivningslån och återstoden för investeringslån. Ramen för de statliga
kreditgarantier som skall kunna beviljas enligt mitt förslag bör sättas Ull 1,5
milj. kr.

Distributionsföretaget Seelig
brukar betecknas som bokhandelns grossiströrelse. Företaget ägs av ett antal
bokhandlare samt Svenska bokhandlareföreningen. Sedan gammalt sköter Seelig
speditionen från föriagen till fackbokhandeln och samordnar frakter, returer
samt bokhandelsbeställningar till föriagen. Seelig har också övertagit
lagerhållning och distribution för ett antal mindre och medelstora förlags
räkning. Vidare håller Seelig ett s. k. kompletteringslager.

Seeligs kompletteringslager består
av böcker inköpta i mindre kvantiteter främst från de förlag som inte har
överiåtit sina lager i konsignation till företaget utan håller eget
centrallager och försäljningsorganisation. Från kompletteringslagret sker
leveranserna av småorder till A-boklådoma och praktiskt taget alla order till
de B-boklådor som begagnar sig av Seelig som grossist. Tillsammantaget omfattar
Seeligs lagerhållning -konsignations- och kompletteringslagren - praktiskt
taget alla tillgängliga titlar (utom läroböcker) från svenska föriag.

Till Seeligs lagerhållning är knutet
ett reordersystem som introducerades år 1974. Systemet syftar till att hjälpa
huvudsakligen mindre och medelstora boklådor att hålla ett brett sortiment.
Boklådor som är anslutna till systemet slipper de tidsödande inventeringar och
kompletteringsbeställningar till ett stort antal förlag som annars skulle
krävas. Det blir genom systemet möjligt att hålla bredd i sortimentet men med
färre exemplar per titel.

Seelig redovisar att kompletteringslagret går med föriust,
vilket gör årii-ga täckningsbidrag från övriga rörelsegrenar inom företaget
nödvändiga. Seelig kan inte erbjuda lika förmånliga rabattvillkor som de föriag
som säljer direkt till bokhandeln. Vid sådana direktköp utgår bl. a. årsbonus.
Detta har bidragit till att många boklådor har avstått från att gå med i
reorder-systemet.

Utredningen finner det vara av stort värde om boklådorna i
större ut-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

sträckning än f. n. ansluter sig till reordersystemet.
Därför föreslås ett statligt bidrag utgå till Seelig för täckande av
företagets underskott av kompletteringslagret samt för att göra det möjligt
för företaget att lämna viss rabatt vid köp från kompletteringslagret.

Meningarna om utredningens förslag
i denna del är delade bland remissinstanserna, även om det inte direkt
avstyrks annat än i ett par fall. Från många håll framhålls att ett fungerande
reordersystem utgör en viktig hjälp för främst mindre boklådor. Vad man är
tveksam till är det föreslagna stödets konstruktion. Farhågor uttrycks för att
Seelig genom stödet skulle få konkurrensfördelar i förhållande till dels de
förlag som har egen lagerhållning och försäljningsorganisation, dels
Pressbyråföretagens distributionsföretag Presam som via sitt eget centrallager
betjänar ett stort antal återförsäljare av bl. a. böcker.

För egen del får jag anföra
följande. Som allmänt vitsordas av lemissin-stanserna ligger det ett stort
intresse i att bokdistributionen effekfiviseras. Ett reordersystem av den typ
som Seelig utvecklat har en stor funktion att Fylla för främst de mindre
A-boklådoma och kan på ett värdefullt sätt djälpa dessa boklådor att hålla ett
brett sortiment. Därför kan, vilket också Bokhandlareföreningen framhåller,
betydande fördelar uppnås för en stor lel av landets boklådor om Seeligs kompletteringslager
får stöd.

Med hänsyn till den betydelse för
bokhandelns lagerhållning som Seeligs

Vad jag förordat innebär att det
även fortsättningsvis kan löna sig för )okhandeln att göra direktköp från
födagen. Seeligs rabatt skall vara så mpassad till volymen av gjorda inköp att
Seeligs kunder bland B-boklådor nte gynnas i förhållande till Presams kunder.
Den enda konkurrensnack-lelen från det senare företagets synvinkel blir i så
fall att Seeligs komplet-eringslagers existens tryggas. Jag vill på den punkten
erinra om att Seeligs äger rymmer många fler titlar ån Presams.

Sammanfattningsvis vill jag
beträffande det föreslagna stödet till Seeligs

Samtidigt står det klart att, som Bokhandlareföreningen
också påpekar,

s. 31 Kontrollera mot PDF

de
största boklådorna knappast är betjänta av reordersystemet. De måste ha en
omfattande lagerhållning också av titlar som inte omfattas av reordersystemet.
Med den förordade utformningen av stödet har jag vidare grandad anledning utgå
från att marknadsandelama inte på ett avgörande sätt rabbas mellan de olika
distributionsorganisationer som f. n. finns inom bokbranschen.

Från såväl branschorganisationema som
grossistföretagen Seelig och Presam uttalas en vilja att söka nya
samarbetsformer och lösningar som förbättrar distributionen av böcker. Sådana
strävanden bör välkomnas. Jag är beredd att överväga en omprövning av nuvarande
stödordning redan under försökstidens gång, om det inom ramen för en oförändrad
medelstilldelning för ändamålet går att finna en bidragskonstraktion som
underiättar sortimentsbredden för boklådorna och samtidigt främjar samarbete
mellan olika distributörer. Jag har anledning utgå från att Seelig kommer att
delta i sökandet av sådana gemensamma lösningar. För egen del är jag vidare beredd
att om så befinns påkallat låta komplettera föreliggande utredningsmaterial
med en skyndsam utredning av förhållandena inom bokdistributionen.

Beträffande utredningens förslag till fraktstöd är
remissinstanserna i allmänhet positiva även om åtskilliga - i likhet med
utredningen - understryker att det är svårt att konstruera ett från alla
synpunkter rättvist fraktstöd för böcker som distribueras till bokhandeln. Det
framhålls också att begränsningen av stödet till boklådor i stödområdet inte är
rättvis genom att det finns boklådor även utanför stödområdet som belastas med
höga fraktkostnader. Ytteriigare en invändning som rests går ut på att stödets
konstruktion gynnar Seeligs kunder och missgynnar Presams, varav många säljer
kvalitetsböcker i begränsad utsträckning på orter utan A-boklåda och på långt
avstånd från Stockholm. Jag delar den tveksamhet som uttryckts beträffande det
föreslagna fraktstödet och är därför inte beredd att lämna förslag i frågan.

Rörande behovet av särskilda utbildningsinsatser råder
allmän enighet bland remissinstanserna. En förbättrad utbildning på
företagsle-darplanet anges som en huvudförutsättning för att övriga åtgärder
skall lyckas. Från branschhåll framhålls att medelåldern är hög bland
boklådein-nehavama. Många boklådor kommer att under den närmaste tioårsperioden
byta ägare, vilket ytterligare understryker behovet av en branschan-passad
satsning på utbildning i sådana ämnen som priskalkylering, ekonomisk kontroll
och planering, personalledning, försäljningsteknik och marknadsföring.

Även jag anser att en satsning på en för bokhandeln
avpassad företagsle-damtbildning är mycket angelägen. En sådan satsning kan ses
som en viktig grandförutsättning bl. a. för att många boklådeinnehavare skall
kunna anpassa sig till det nya läget med fri konkurrens inom handeln med
böcker. Utbildningen bör lämpligen ske i form av kurser. Det är motiverat med

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

statliga bidrag under försöksperioden för att underlätta
för branschen att få igång en företagsledareutbildning av åsyftat slag. Jag
kommer i det följande att föreslå ett bidrag för utformning och genomförande
av ett kursprogram för företagsledamtbildning. En förutsättning bör vara att
man från bransch och deltagare bidrar med minst lika mycket. Ett förslag till
medelsanvändning och kostnadsfördelning bör utarbetas av branschorganisationerna.
Det bör därefter ankomma på regeringen att närmare föreskriva hur de statliga
bidraget skall användas.

Utredningen föreslår också att
möjlighetema undersöks att knyta i första hand fortbildning av
bokhandelsmedhjälpare till bibliotekshögskolan i Borås. Remissinstanserna
ställer sig mycket positiva till förslaget.

Även jag anser att det är angeläget
att pröva möjligheterna att förlägga viss fortbildning av bokhandelsmedhjälpare
till bibliotekshögskolan. Den bör i första hand kunna ske i form av enstaka
kurser. Förutsättningarna för att på längre sikt förlägga även en
grundutbildning av i första hand bokhandelsmedhjälpare till högskolan bör
också prövas. Det ankommer på UHÄ och styrelsen för Göteborgs högskoleregion
att uppmärksamma frågan. Det bör vara möjligt att redan i slutet av nästa
budgetår försöksvis genomföra en fortbildningskurs av angivet slag som enstaka
kurs.

De förslag till bokhandelsstöd som
jag har lagt fram tidigare tar i första hand sikte på att förbättra situationen
för boklådor med ett brett sortiment, främst på mindre och medelstora orter.
Det finns emellertid anledning att erinra om att många orter redan idag saknar
en välsorterad boklåda. Uppskattningsvis 1,3 miljoner av landets invånare bor
t. ex. i kommuner som saknar A-boklåda.

Det framstår mot denna bakgrand som mycket angeläget att
pröva alternativa former för distribution av böcker. Ett sådant altemativ är
postorderförsäljning. Bokhandelsutredningen skisserar ett sådant avgränsat
försök knutet till folkbiblioteken i en region. Norrbottens län anges som ett
lämpligt försöksområde. Remissopinionen inkl. branschorganisationerna är
övervägande positiva till idén. I fråga om den praktiska utformningen framförs
en rad synpunkter och förslag.

För egen del finner jag utredningens uppslag väl värt att
pröva. Det bör ankomma på statens kulturråd att närmare utreda
förutsättningarna och genomföra ett försök med postorderförsäljning av böcker
genom bibliotek. Försöket bör vara avgränsat till Norrbottens län och i första
hand avse orter som saknar fullsorterad boklåda. Det bör vidare genomföras i
nära samarbete med bokhandeln inom länet. Bibliotekens uppgift bör inskränka
sig till att tillhandahålla beställningsblanketter och rådgivning, medan själva
hanteringen av beställningarna bör ske i bokhandeln. Det bör ankomma på
kulturrådet att i samråd med berörda bibliotek avgöra om hela
bokhandelssortimentet skall tillhandahållas för beställning eller endast ett
mindre urval. Beträffande priset på de böcker som beställs genom postor-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

der via bibliotek bör det vara möjligt att nå en
överenskommelse med bokhandeln som går ut på att priset inte skall vara högre
än i bokhandeln.

Försöksperioden bör, som
kulturrådet föreslår, vara ett och ett halvt år. Jag beräknar i det följande
medel för försöket. Det statliga stödet bör avse dels kulturrådets utrednings-
och utvärderingskostnader i samband med försöket, dels de kostnader för de
informationsinsatser m. m. som kan visa sig erforderliga.

6 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har
anfört har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag till lag om
tillfälligt överlämnande av förvaltningsuppgift inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har
anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. antaga förslaget till lag om
tillfälligt överlämnande av förvaltningsuppgift inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde,

2.
godkänna de
riktlinjer för stöd till bokhandel som jag har förordat,

3.
medge att
statlig garanti för lån till investeringar i bokhandel beviljas intill ett
belopp av I 500000 kr.,

4.
bemyndiga
regeringen att i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag har förordat träffa
avtal

a)
med
Bokbranschens finansieringsinstitut aktiebolag om bolagets handhavande av
stödet till bokhandel,

b)
med
Aktiebolaget Seelig & Co om användningen av stödet till bolagets
kompletteringslager,

5. besluta om inrättande av en
lånefond för investeringar i bokhan

del.

1 fråga om anslagsberäkningar för
budgetåret 1977/78 återkommer jag i det följande.

8 Anslagsberäkningar

DRIFTBUDGETEN Bokhandelsstöd

Nytt anslag (förslag) 130000

Jag har tidigare redogjort för mina
ställningstaganden i fråga om olika stödinsatser för bokhandeln.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Min
anslagsberäkning framgår av följande sammanställning.

Stöd
till kompletteringslager ............................ 1 100000

Utbildningsinsatser.........................................
100000

Försök
med postorderförsäljning

av
böcker genom bibliotek............................... 100000

1300000

Eventuella kostnader for infriande av statliga
kreditgarantier bör få belasta förevarande anslag.

Med hänvisning till vad jag tidigare har anfört
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Bokhandelsstöd för budgetåret 1977/78
under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av I 300 000 kr.

KAPITALBUDGETEN

E Fonden för
låneunderstöd

Lån för investeringar i
bokhandel

Nytt
anslag (förslag) 1 400 000 kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört i det
föregående om en särskild lånefond för investeringar i bokhandel hemställer
jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Lån för investeringar i bokhandel för
budgetåret 1977/78 anvisa ett investeringsansalg av I 400000 kr.

9
Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35 Innehåll

Proposifionen
.................................................... ...... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll....................... ...... I

Förslag till lag om
tillfälligt överiämnande av förvaltningsuppgift

inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde. 2

1
Inledning ....................................................... ..... 3

2
Nuläge .......................................................... ..... 4

2.1
Bakgrund .................................................. 4

2.2
Grossistledet.............................................. 4

2.3
Detaljistledet.............................................. ..... 6

2.4
Föriagens direktförsäljning............................. 8

2.5
Utvecklingen efter avskaffandet
av

bruttoprisförbudet
på böcker..... ................ 9

2.6
Bokbranschens
finansieringsinstitut ................ 9

2.7
Bokhandelns intemutbildning.......................... ... 10

3 Bokhandelsutredningen...................................... ... 10

3.1
Utgångspunkter för förslagen......................... ... 10

3.2
Kreditstöd ................................................. ..... II

3.3
Stöd till kompletteringslager........................... 12

3.4
Fraktstöd................................................... ... 13

3.5
Utbildningsinsatser....................................... ... 14

3.6
Postorderförsäljning genom
bibliotek................ ... 14

4
Remissyttranden.............................................. 15

5
Föredraganden................................................ 22

6
Upprättat lagförslag......................................... ... 33

7
Hemställan .................................................... ... 33

8
Anslagsberäkningar........................................... ... 33

9
Beslut............................................................ ... 34

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1977

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

26 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (26)

26 kopplingar i 16 dokument.

  1. Prop. 2001/02:191 Sekretessfrågor - Ekonomisk brottslighet m.m. Prop. 2001/02:191 i texten
  2. Ds 1999:48 Begreppet invandrare : användningen i lagar och förordningar s. 65 i texten
  3. Prop. 1994/95:17 Oskäliga avtalsvillkor m.m. Införlivande med svensk rätt av EG:s direktiv om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållanden s. 95 i texten · dokumentnivå
  4. Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 i texten
  5. Prop. 1982/83:103 med överlämnande av 1983 års kommittéberittelse i texten

Visa alla 16