om exportfrämjande åtgärder avseende u-länder
48 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 45 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1976/77:83, om exportfrämjande åtgärder avseende u-länder
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1976/77: 83
Regeringens proposition
1976/77: 83
om
exportfrämjande åtgärder avseende u-länder;
beslutad
den 24 februari 1977
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
THORBJÖRN
FÄLLDIN
STAFFAN
BURENSTAM LINDER
Propositionens
huvudsakliga innehåll
1 propositionen läggs fram förslag om åtgärder för
att främja export till u-länder. Anslag beräknas med 1 milj. kr. för en
handelsavdelning vid ambassaden i Caracas. Bemyndigande begärs att förhandla
om och ingå avtal om medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB).
Anslag beräknas för ändamålet med 6 milj. kr. För stöd från Sveriges exportråd
till konsultföretag för anbudskostnader beräknas 2 milj. kr. Slutligen begär regeringen
bemyndigande att teckna aktier intill 5 milj. kr. i ett bolag för export av
tjänster främst inom utbildningsområdet.
1 Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 83
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1976/77:83
Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1977-02-24
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder,
Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande:
statsrådet Burenstam Linder
Proposition om exportfrämjande åtgärder avseende u-länder
1. Inledning
I en departementspromemoria (Ds H 1976:5) Ökade
insatser för svensk export till u-länder, som har utarbetats under åren 1975
och 1976 läggs fram förslag till olika insatser för att ytterligare främja den
svenska exporten till dessa länder.
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts
av styrelsen för internationell utveckling, statskontoret, riksrevisionsverket,
universitets-och högskoleämbetet, skolöverstyrelsen, kommerskollegium,
exportkreditnämnden, statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling,
domänverket, televerket, ambassaderna i Alger, Bagdad, Bangkok, Brasilia,
Caracas, Hanoi, Helsingfors, Jakarta, Jeddah, Kairo, Lagos, Lima, Manila,
Mexico City,Oslo,Quito,Teheran,Tokiooch Washington,delegationerna i Bryssel,
Paris och New York, handelssekreterarna i London, Oslo, Helsingfors, Teheran,
Mexico City och Wien, handelskamrarna i Sao Paulo och Buenos Aires, Sveriges
exportråd, Landstingsförbundet, biståndspolitiska utredningen, Sveriges
grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation. Lantbrukarnas riksförbund. Kooperativa förbundet.
Tjänstemännens centralorganisation. Landsorganisationen i Sverige, Svenska
arbetsgivareföreningen. Företagareföreningarnas förbund. Svenska
bankföreningen, Svensk industriförening och Svenska konsultföreningen.
Till universitets- och högskoleämbetets remissvar
har fogats yttranden från rektorsämbetena m. fl. vid universitetet i Stockholm
och tekniska högskolan i Stockholm samt från latinamerikainstitutet i
Stockholm. Dessutom har yttranden inkommit från institutet för internationell
ekonomi,
Prop.
1976/77:83 3
Sveriges
kristna socialdemokraters förbund. Centerns ungdomsförbund. Folkpartiets
ungdomsförbund samt Skånes handelskammare.
2.
Departementspromemorian
2.1 Allmän
bakgrund
1 promemorian framhålls till en början att
möjligheterna att öka den svenska exporten kommer att vara av avgörande
betydelse när det gäller att fullfölja de mål som har ställts upp för den
ekonomiska politiken under de närmaste åren. Det gäller bl.a. att inom rimlig
tid återställa balansen i utrikesbetalningarna och stegvis minska behovet av
utländsk upplåning.
En återställd strukturell jämvikt i våra utrikesbetalningar
under åren fram till 1980 beräknas enligt 1975 års långtidsutredning kräva en
årlig ökning av varuexporten med 7-9 % under hela perioden 1975-1980. En så
kraftig exportökning förutsätter att svenskt näringsliv kan hävda sig i en
hårdnande internationell konkurrens och i en del fall även öka sina
marknadsandelar.
Med hänsyn till den huvudsakliga inriktningen som
svensk export harar det enligt promemorian naturiigt att ansträngningarna att
öka exporten främst har inriktat sig och även fortsättningsvis inriktar sig på
marknaderna i de västliga industriländerna.
När det gäller u-länderna har statens
exportfrämjande insatser tidigare varit relativt begränsade men den svenska
exporten till dessa länder bör enligt promemorian nu ägnas ökad uppmärksamhet.
2.2 Omfattningen
av Sveriges export till u-länderna under de senaste
åren
Promemorian innehåller följande redovisning av
omfattningen av Sveriges u-landsexport.
Den svenska exporten till u-länderna har vuxit
mycket snabbt under senare år och uppgick år 1976 till 10,7 miljarder kr. Detta
motsvarar 12,6 % av Sveriges totala export samma år. Exporten till u-länderna
har ökat snabbare än exporten till världen i övrigt. Värdet av exporten till
u-länderna fördelade sig år 1976 med 4,5 miljarder kr. till Asien och öceanien,
3,0 miljarder kr. till Latinamerika och 3,1 miljarder kr. till Afrika.
Ökningen har varit särskilt stor för export till
ÖPEC-länderna'. Den svenska exporten dit har mångdubblats under perioden
1970-1976, från 0,5 miljarder kr. till 4,5 miljarder kr. Dessa länders andel av
den totala svenska exporten har ökat från 1,6 % 1970 till 5,6 % 1976. En
tredjedel av exporten till u-länderna avser numera OPEC-länderna.
' OPEC (Organlzation of Petroleum Exporting Countries)
omfattar Irak, Iran, Saudiarabien, Kuwait, Qatar, Abu Dhabi (Förenade
Arabemiraten), Indonesien, Venezuela, Ecuador, Libyen, Algeriet, Nigeria och
Gabon.
Prop.
1976/77:83 4
2.3
Organisation och resurser för främjande av export till u-länder
2.3.1
Nuvarande organisation och resurser
1
promemorian lämnas följande översikt över nuvarande förhållanden.
Sveriges exportråd (SE) är ett centralt organ för
den exportfrämjande verksamheten. Rådet leder och samordnar verksamheten som på
våra exportmarknader bedrivs vid handelssekreterarkontor och handelskamrar samt
vid beskickningar och konsulat.
SE
inrättades den 1 juli 1972 genom avtal mellan svenska staten och Sveriges
allmänna exportförening. Nu gällande avtal löper från den 1 juli 1975 tills vidare
(prop. 1975:1, NU 1975:9, rskr 1975:72). SE är statens och näringslivets
gemensamma organ för exportfrämjande verksamhet. Dess stadgar är utfärdade av
regeringen. Styrelsen består av åtta ledamöter och sex suppleanter. Fyra
ledamöter företräder staten och fyra näringslivet. Styrelsen utser inom sig
ordförande. SE:s uppgift är att som centralt organ planera, samordna och
genomföra åtgärder för att främja Sveriges export. För att lösa denna uppgift
leder SE den kommersiella verksamheten vid den specialiserade kommersiella
utlandsrepresentationen, dvs. handelssekreterarkontoren [lag (1975:490) om
beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m.,
(ändrad 1976:124), förordning (1975:491) om beslutanderätt för Sveriges
exportråd beträffande handelssekreterare rrt. m.j och de handelskamrar i
utlandet som slutit samarbetsavtal med rådet. SE skall samråda med
utrikesdepartementet vid behandling av sådana exportfrämjande uppgifter som
fordrar medverkan av utrikesrepresentationen. Staten lämnar för budgetåret
1976/77 bidrag till SE:s verksamhet med 2,7 milj. kr. Näringslivets bidrag till
finansieringen av SE, som för samma budgetår uppgår till 9,1 milj. kr. utgörs
av abonnemangsavgifter från företagen till rådet. SE bedriver därutöver uppdragsverksamhet
för sina abonnenter mot särskild avgift.
Handelssekreterarkontoren och handelskamrarna är
specialiserade att förmedla kvalificerad rådgivning i internationell
marknadsföring. Verksamheten vid kontoren och handelskamrarna leds, såsom
nämnts i det föregående, av SE.
Handelssekreterarnas uppgift är att öka den svenska
exporten genom specialiserad kommersiell service, särskilt i fråga om
marknadsföring. Handelssekreterarna rekryteras från tjänster i eller nära
företagsledningarna i svenska företag med exportinriktning.
Ett karakteristiskt drag för
handelssekreterarkontorens verksamhet är deras fiexibla organisation.
Resurserna måste nämligen fortlöpande anpassas efter tillströmningen av uppdrag
och projekt.
Bestämmelser
om handelssekreterarkontor, som är rent statliga organ, finns i förordningen
(1975:492) med instruktion för handelssekreterare. F. n finns kontor inrättade
på 25 platser. Av dessa arbetar tre kontor i u-länder, nämligen kontoren i
Mexico City, Jeddah (med filial i Kuwait) och Teheran.
Prop.
1976/77:83 5
Statsbidrag utgår till handelskamrarna i Buenos
Aires och Sao Paulo. SE har slutit avtal med dessa kamrar vilka åtagit sig att
ombesöria den kommersiella representationen i Argentina och Brasilien.
På
ett stort antal platser, där marknaden hittills inte har haft den volym eller
karaktär att det är befogat att upprätta handelssekreterarkontor handhar
utrikesförvaltningen dvs. ambassader och konsulat ensamma den exportfrämjande
verksamheten. F. n. har utrikesförvaltningen representation i 49 u-länder som
saknar handelssekreterarkontor eller handelskammare med avtal med SE. Vid många
av dessa myndigheter i u-länderna finns ingen utsänd specialpersonal för
kommersiella ärenden. De löpande exportfrämjande uppgifterna utförs vid fiera
av myndigheterna av de utsända handläggande tjänstemännen som en
delarbetsuppgift.
Efter
viss pågående försöksverksamhet vid ett antal beskickningar kommer den
exportfrämjande verksamheten att styras genom arbetsprogram, vilka utarbetas
av SE i samråd med utrikesdepartementet. Försök har inletts med sådana program
för 12 myndigheter, varav sex i u-länder. De utlandsmyndigheter som inte
omfattas av försöken med kommersiella arbetsprogram bedriver sin
exportfrämjande verksamhet i viss mån med stöd av den planering som görs inom
SE.
2.3.2
Undersökningar om behovet av förstärkning av exportfrämjandel m. m.
I promemorian erinras om att inom
handelsdepartementet i början av år 1973 gjordes en undersökning av
verksamheten vid handelssekreterarkontoren i u-länderna. Denna hade till syfte
att kartlägga vilka typer av tjänster handelssekreterarkontoren hade utfört
under åren 1970-1972 och vilken betydelse företagen ansåg att detta arbete hade
haft samt att ge en bild av vilken typ av exportservice företagen bedömde sig
ha behov av i framtiden i olika u-landsområden.
Av de erhållna svaren kan man enligt promemorian
dra den slutsatsen att det på u-landsmarknaderna vid frågetillfället i
allmänhet inte förelåg behov av mer kvalificerad och specialiserad service i
exportfrågor av det slag som tillhandahålls av handelssekreterarkontoren.
Mot bakgrund av den här redovisade
enkätundersökningen har under tiden oktober 1975-februari 1976genom SE:s
försorg gjorts en undersökning av företagens intresse av förstärkningar av
exportfrämjandet i u-länder.
I promemorian anförs att denna undersökning, som
gjorts genom s. k. djupintervjuer hos ett begränsat antal företag, i stort sett
har bekräftat den bild som erhållits genom 1973 års undersökning.
Intervjuundersökningen har också givit uppgifterom företagens prioritering av
u-landsmarknaderna samt synpunkter på hur exportfrämjandel lämpligen bör
stärkas i u-länderna. Dessa synpunkter har bl. a. avsett behovet av ytteriigare
personella resurser och utbildning samt önskemål om teknisk service.
Prop.
1976/77:83 6
2.3.3 Överväganden
1 promemorian framhålls att Sveriges export till
u-länderna växer snabbt och svarar för en ökande andel av vår totala export. En
starkt bidragande orsak till denna utveckling är den ökade köpkraften hos vissa
oljeproduce-rande länder, samt att industrialiseringen i flera u-länder nått så
långt att svenska exportvaror kan finna en större avsättning.
Flera av dessa marknader bör enligt promemorian
redan ha blivit intressanta för svensk exportindustri, ej enbart för att de
erbjuder en viss avsättning av produkter som i huvudsak 'är avsedda och
anpassade för i-landsmarknader, utan därför att de genom sin tillväxt blivit
stora nog för att särbehandlas.
För exportföretagen bör det från konkurrenssynpunkt
vara av stort värde att kunna bearbeta dessa nya marknader i ett så tidigt
skede som möjligt. Med hänsyn härtill kommer det att för enskilda företag och
då speciellt för sådana som ej har erfarenhet av marknadsföring i u-länder vara
en stor tillgång att på platsen kunna använda sig av personer som är
kommersiellt utbildade och väl förtrogna med verksamhetslandet.
1 promemorian anförs att statliga exportfrämjande
insatser kan underlätta företagens bearbetning av intressanta u-landsmarknader.
Med
hänsyn till vad som har framkommit vid de redovisade undersökningarna samt
genom SE:s fortlöpande bedömning av företagens marknadsintresse och
utrikesförvaltningens bedömning vid beskickningar i u-länderna av resursläge
och efterfrågesituationen på u-landsmarknaderna torde det enligt promemorian,
för att bättre ta till vara de tillväxtmöjligheter som finns för svensk export
till vissa u-landsmarknader, vara nödvändigt att bl. a. genom personaltillskott
förstärka den exportfrämjande utlandsorganisationen. Vidare anses det i
promemorian vara önskvärt att i samma syfte höja den kommersiella kunskapsnivån
hos befintlig och nytillkommande personal genom ökade utbildningsinsatser.
2.3.4 Promemorians
förslag till förstärkt utlandsorganisation
Med hänsyn till utbildning och erfarenhet anses i
promemorian den personal som arbetar inom exportfrämjandets utlandsorganisation
kunna grovt delas in i fyra kategorier, som har betecknats A, B, C och D,
Kortfattat kan kategoriernas kompetens beskrivas på följande sätt.
A. Kvalificerad
kommersiell och/eller teknisk utbildning. Mångårig erfa
renhet från internationell marknadsföring i ansvarsställning.
B. Samhällsvetenskaplig
och/eller kommersiell utbildning. Mångårig
erfarenhet från exportfrämjande verksamhet.
C. Kvalificerad kommersiell och/eller teknisk
utbildning. Erfarenhet från
internationell marknadsföring.
D. Samhällsvetenskaplig
och/eller kommersiell utbildning. Erfarenhet
från exportfrämjande verksamhet.
Prop.
1976/77:83 7
F. n. torde det enligt promemorian inte finnas
underlag för en rekommendation att förstärka utlandsorganisationen i
u-länderna med några nya handelssekreterarkontor, dvs. de organ som leds av
personal i kategori A.
I promemorian föreslås att som läget nu kan
överblickas förstärkningar tillförs beskickningarna i Caracas, Lagos, Bagdad,
Quito, Jakarta, Manila, Alger, Lima, Kairo, Havanna och Sao Paulo. Förstärkning
i Sao Paulo bör komma i fråga endast om den statsunderstödda svenska
handelskammaren där skulle upphöra med sin verksamhet i nuvarande form. I
samband med en förstärkning i Caracas bör handelssekreterarkontoret i Mexico
City, som har Venezuela inom sitt verksamhetsområde, ges en något minskad
organisation. För innevarande budgetår anvisades ett belopp om 400 000 kr. för
att förstärka de statliga exportfrämjande insatsema på vissa marknader. Dessa
medel utnyttjades, vad gäller exportfrämjandet på u-landsmarknaderna, till att
inrätta två tjänster vid beskickningarna i Bagdad och Lagos.
Förslaget till förstärkning med de olika
kategorierna allt efter det bedömda behovet på de olika marknaderna
sammanfattas i följande tablå. Av tablån framgår också storleken av den svenska
exporten till ifrågavarande marknader år 1975 och utvecklingen under åren
1972-1975.
De oljeproducerande länderna Venezuela, Nigeria,
Irak och Indonesien föreslås förstärkta med personal ur kategori C. Även
Egypten och Brasilien bör enligt promemorian förstärkas med personal ur denna
kategori. Vid den ekonomiska utvärderingen av länderna som företogs vid tiden
för promemorians utarbetande ansågs övriga länder böra förstärkas på sätt som
framgår av tablån.
Land
Statione-
Sveri
iges ex-
Exportens
ök
-
Personal-
ringsort
port
1975
ning
1972-
kategori
milj.
kr.
1975
96
Venezuela
Caracas
194
37
C
Nigeria
Lagos
234
370
C
Irak
Badgad
559
446
C
Ecuador
Quito
76
102
B
Indonesien
Jakarta
107
309
C
Filippinerna
Manila
80
168
B
Algeriet
Alger
403
400
D
Peru
Lima
264
185
D
Egypten
Kairo
266
257
C
Cuba
Havanna
184
345
D
Brasilien
Sao Paulo
124
176
C
Personalen bör inordnas i beskickningarna och
följaktligen underställas beskickningschefen. Personal i kategori B och D bör
liksom hittills anställas och sändas ut av utrikesdepartementet. När det gäller
kategori C Hr formerna för anställning närmare övervägas. Det får enligt
promemorian bl. a. prövas om denna personal bör anställas och sändas ut av SE
eller av utrikesdepartementet i samråd med SE. Där så befinnes lämpligt kan
kontrakts- och korttidsanställning komma i fråga.
Prop.
1976/77:83 8
De här föreslagna personalkategorierna bör allt
efter det sedermera i detalj beräknade behovet kompletteras med assistent- och
biträdespersonal. Resurser måste också tillföras på omkostnadssidan så att de
relativt kostnadskrävande personella förstärkningarna kan utnyttjas maximalt.
Medel för en tämligen omfattande projektverksamhet bör också tillföras.
1 promemorian beräknas den föreslagna
förstärkningen inklusive erforderlig assistent- och biträdespersonal omfatta
för ett första år ca 10 och vid full utbyggnad ca 35 personer.
En
förstärkning av exportfrämjanderesurserna kan inte ske enbart genom en ökning
av personalen. För att höja kunskapsnivån såväl vid nyanställning som för redan
anställd personal inom utrikesförvaltningen bör insatser göras på
utbildningsområdet inom ramen för utrikesdepartementets utbildningsverksamhet.
Inom utrikesförvaltningen anordnas sedan några år
tillbaka särskilda kommersiella kurser. I promemorian anförs att detta
kursprogram bör utökas och utvecklas i nära samarbete med SE. De föreslagna
satsningarna på utbildning uppskattas beröra 50 personer och utbildningsbehovet
till en vecka per person.
Ökad
tonvikt på exportfrämjande verksamhet ökar vikten av erfarenhetsutbyte och
växeltjänstgöring mellan näringslivet, SE och utrikesförvaltningen. Tjänstemän
i utrikesförvaltningen har sedan en tid tillbaka mer regelbundet beretts
tjänstgöringsmöjligheter vid SE, medan anställda vid SE eller
handelssekreterarkontor tjänstgjort i utrikesförvaltningen. Denna
växeltjänstgöring bör enligt promemorian byggas ut ytterligare och även omfatta
den tredje parten, dvs. företagen.
2.4
Överväganden om exportfinansiering genom trilateralt samarbete
1 promemorian framhålls att möjligheterna att lämna
krediter kommer att många gånger vara av avgörande betydelse för att svenska
företag skall kunna vara med och konkurrera när u-landsköpare gör upphandlingar
vid export. Här möter emellertid samma problem som föreligger i fråga om
exportfinansiering i allmänhet. Eftersom dessa problem är föremål för
fortlöpande överväganden inom berörda departement och myndigheter har de inte
tagits upp till behandling i detta sammanhang.
Det har emellertid ansetts vara av särskilt
intresse att här närmare beröra möjligheterna till finansiering av export i
samverkan med länder med god tillgång till kapital. Sådan samverkan har under
senare år inletts mellan å ena sidan finansiella resurser från ÖPEC-länderna
och å andra sidan know-how överföring, exportleveranser och kapitaltillskott
från vissa ÖECD-länder till förmån för svagare u-länder. Sådan samverkan benämns
trilateralt samarbete. För svenskt vidkommande finns det anledning att
intressera sig för trilateralt samarbete huvudsakligen ur exportfrämjande
synvinkel.
Hittills
har omfattningen av svenskt deltagande i trilateralt samarbete varit
Prop.
1976/77:83 9
ringa.
SE har nyligen inlett viss försöksverksamhet på området. I samråd med
beskickningarna i Jeddah och Kuwait har kontakter tagits med finansinstitut i
arabländerna och diskussioner kommer att äga rum med myndigheterna i några
u-länder i syfte att klariägga möjligheterna att förverkliga trilaterala
projekt av intresse för svenska exportföretag.
En intensifiering av beskickningarnas bevakning av
utvecklingsplaner och projektidéer i de länder som kan bli föremål för
trilaterala arrangemang kommer enligt promemorian att vara av betydelse.
De finansiella tillskott som krävs från svensk sida
för deltagandet i trilaterala operationer bedöms i viss utsträckning kunna
tillhandahållas av affärsbankerna och Svensk exportkredit (SEK). För större
kommersiella krediter kan Sveriges investeringsbank vara en möjlig källa.
Exportkredit-nämndens medverkan torde erfordras i fiertalet fall.
Slutligen anförs att det sedan försöksverksamheten
har bedrivits någon tid kan bli aktuellt att pröva om statliga åtgärder behöver
vidtas för att underiätta trilateralt samarbete av mera permanent och
långsiktig natur.
2.5
Skydd för investeringar
2.5.1 Nuvarande
förhållanden
I promemorian påpekas att u-länderna i stor
omfattning erhåller kapital och kunnande genom kommersiellt betingade insatser
av företag från industriländerna, 1 industriländerna har en rad statliga
åtgärder vidtagits i syfte att stimulera sådana insatser. Med tanke på de särskilda
risker som anses vara förenade med sådana investeringar har många
industriländer upprättat nationella system för garanti av investeringar i
u-länder mot risker av annan än kommersiell natur. Vissa länder har också
slutit bilaterala avtal med u-länder om investeringsskydd.
1 Sverige lämnas statliga garantier för
investeringar i u-länder i överensstämmelse med riktlinjer som godkänts av
1968 års riksdag (prop. 1968:101, SU 128, rskr 302). Det svenska
investeringsgarantisystemet har i praktiken inte tillämpats. Det fätal
ansökningar som har inkommit har inte bifallits eftersom de inte ansetts
uppfylla de villkor som gäller för garantierna.
Garantier kan lämnas för investeringar i länder som
i betydande utsträckning mottar svenskt bistånd. Dessa länder är f n.
Bangladesh, Botswana, Cuba, Demokratiska Republiken Vietnam, Etiopien, Kenya,
Indien, Lesotho, Swaziland, Tanzania, Tunisien, Guinea Bissau, Kap Verde, Mozambique,
Angola och Zambia, Som villkor för garantier gäller bl. a. att investeringen
skall bidra till den ekonomiska utvecklingen i värdlandet.
2.5.2 Överväganden
Det erinras i promemorian om att från industrins
sida i olika sammanhang har ifrågasatts om ej villkoren för det svenska
investeringsgarantisystemet bör omprövas.
1»
Riksdagen 1976/77. I saml Nr83
Prop.
1976/77:83 10
Industribiståndsutredningen föreslog i sitt
betänkande (SOU 1972:90)lndustriutveckling och utvecklingssamarbete bl, a. att
inveslerings-garantisystem skulle utvidgas till att gälla i princip samtliga u-länder.
1 anslutning härtill föreslog utredningen att erforderliga budgetmedel i fortsättningen
skulle anvisas från annat anslag än biståndsanslagen. I övrigt fann utredningen
endast anledning att föreslå vissa modifieringar och förtydli-ganden av gällande
regler. Industribiståndsutredningens förslag till ändringar i
investeringsgarantisystemet tillstyrktes av samtliga remissinstanser dock i en
del fall med vissa reservationer.
I
1974 års statsverksproposition (prop. 1974:1, bil, 5, s. 23) framhöll föredragande
statsrådet att frågan om en utvidgning av det nuvarande
investeringsgarantisystemet bl, a. borde ses från närings- och handelspolitiska
utgångspunkter. Det var samtidigt särskilt viktigt att hänsyn togs till
effekterna på den inhemska sysselsättningen. Inom denna allmänna ram fick
frågan om ett svenskt investeringsgarantisystem prövas vidare. Det var därvid
angeläget att också beakta den biståndspolitiska utredningens kommande förslag
för Sveriges samarbete med u-länderna.
Enligt promemorian är effekten av
utlandsinvesteringar på den svenska utrikeshandeln svår att bedöma. Några mer
djupgående undersökningar härav finns inte.
På vissa marknader kan investeringar i
produktionsföretag vara en förutsättning för att exporien skall kunna
upprätthållas eller ökas, I de producerande dotterföretagens försäljning ingår
ofta en betydande import från de svenska moderföretagen bestående av såväl
färdigvaror för återför-säljning som insatsvaror och komponenter för vidare
bearbetning och sammansättning.Industribiståndsutredningen ansåg att svenska
utlandsinvesteringar på sikt bidrar till en ökning av Sveriges export av
komponenter och halvfabrikat till de länder där investeringar gjorts,
I promemorian framhålls att det därför kan finnas
skäl att utvidga det nuvararrde investeringsgarantisystemet. Detta torde i
huvudsak böra ske enligt de riktlinjer som industribiståndsutredningen har
angivit och som har fatt bred anslutning hos remissinstanserna. Den slutliga
prövningen av denna fråga bör emellertid ske i belysning av de överväganden som
f. n. görs inom den biständspolitiska utredningen.
Garantier bör lämnas till investeringar som kan
väntas bidra till att öppna nya marknader för svensk export eller trygga
nuvarande avsättningsmarknader.
En sådan ändrad inriktning på garantigivningen
måste enligt promemorian påverka det nuvarande systemets bestämmelser på vissa
punkter. Om det skall vara någon mening att upprätta ett kommersiellt inriktat
investeringsgarantisystem måste det omfatta i princip samtliga u-länder. Regeringen
måste dock förbehålla sig rätten alt neka garanti till vissa u-länder av allmänpolitiska
skäl. Kraven på utvecklingseffekt kan vidare sättas något lägre än
Prop.
1976/77:83 11
vad
nu är fallet. Det måste ankomma på mottagarlandet att avgöra om en investering
skall äga rum eller ej.
1 promemorian föreslås att regeringen i ökad
utsträckning ingår bilaterala investeringsskyddsavtal med i första hand de
u-länder där svensk investeringsverksamhet av någon omfattning förekommer.
2.6
Överväganden om stöd till förinvesterings- och förprojekteringsstu-dier
1 promemorian framhålls att - utöver mera allmänna
frågor om finansiering och samordning - frågan om information är av
grundläggande betydelse för svenska företags möjligheter att satsa på
u-landsmarknaderna. Grundläggande information om marknaden behövs såväl för
att kunna ta ställning till om resurser skall användas för att utarbeta anbud
som för att kunna utforma ett konkurrenskraftigt sådant och för att kunna
genomföra leverans efter kontrakt. Uppenbart är att utformningen av den
organisation för anskaffande av den grundläggande marknadsinformationen, som nu
kan sägas bestå av utrikesförvaltningen, exportrådet, handelssekreterarna samt
privata organ, är av största vikt försvenska företags möjligheteratt expandera
på u-landsmarknaderna. Hur effektiv denna organisation än kan bli kvarstår ändå
att enskilda satsningar kräver en fördjupad analys som måste göras av företagen
själva, vare sig de är produktproducerande företag, entreprenadföretag eller
konsultföretag.
Vid engagemang i u-länderna ställs företagen enligt
promemorian inför en rad problem redan vid förstadiet som kan vara
kostnadskrävande. Ofta har företagen inte möjlighet att med egna medel engagera
sig i projekt som bedöms som osäkra. Detta gäller särskilt konsultföretag som
till skillnad från produktproducerande företag vanligen inte kan täcka in
kostnaderna för eventuellt uteblivna kontrakt i övrig produktion. Avskrivningsmöjligheterna
torde dessutom i allmänhet vara sämre för konsultföretagen än för t. ex,
entreprenadföretagen varför eventuella förluster sålunda blir mest betungande
för de förstnämnda. Det ligger i sakens natur att det är de mindre och
medelstora företagen som har de största svårigheterna.
Erfarenhetsmässigt är sambandet mellan satsningar
på tekniska och ekonomiska förstudier, å ena, samt erhållna kontrakt och
leveranser, å andra sidan, väl belagt. Den exportfrämjande effekten av en
utbyggd kapacitet för förstudier kan sålunda tämligen lätt visas, även om den
inte går att sammanfatta statistiskt.
Ett statligt stöd till förstudier och anbudsgivning
skulle följaktligen ha en exportfrämjande effekt, anförs det i promemorian.
Det bedöms lämpligt att ett stöd i första hand
inriktas på konsulttjänsterna och att förstudie- och anbudskostnadsbidrag för
dessa införes. Svenska konsultföretag har jämfört med utländska företag vissa
avgjorda konkurrensfördelar: hög teknologisk standard, rationalitet och obundenhet,
såväl
Prop. 1976/77:83 12
politiskt
som i förhållande till industriintressen.
Allmänt sett kan vidare ett stöd för
konsultföretagens utlandsverksamhet leda till en bibehållen konsultkapacitet i
Sverige, vilket - i kombination med bättre utlandserfarenheter-ärtill fördel
förannan svensk företagsamhet med ambitioner att gå ut på den internationella
marknaden.
Antalet stora konsultföretag i Sverige är relativt
litet. Det har varit svårt att uppnå san-rverkan mellan små företag med olika
specialiteter. Det är inte uteslutet att anbudskostnadsbidrag skulle kunna
befrämja ett samgående i viss utsträckning. En förutsättning förstod måste ju
vara att sökanden kan bedömas ha möjlighet att nå fram till ett kontrakt. Dessa
förutsättningar bör i allmänhet vara bättre för större enheter.
Vad
gäller den allmänna utformningen av ett sådant stöd till förstudier och
anbudskostnader för konsultföretag anförs i promemorian följande. Det torde i
allmänhet få förutsättas att den tänkta förstudien avser ett område där ett
specifikt projekt redan föreligger eller skäligen kan beräknas komma fram. Vid
bedömningen av oni begärt stöd skall utgå för också hänsyn tas till den
exportfrämjande effekt som projektet kan ha för svenskt vidkommande, 1 regel
torde inte stöd böra utgå till konsultuppdrag för vanlig marknadsföring.
Beträffande hur stor del av kostnaderna som bör täckas av ett bidrag synes det
lämpligt att i likhet med vad som gäller i andra länder låta bidragsmöjligheten
endast omfatta en del av dessa kostnader. En rimlig gräns synes böra sättas vid
50 % av anbudskostnaden. Liksom i de stödsystem som finns i andra länder bör
återbetalningsskyldighet gälla vid antagna anbud.
Av
exportfrämjande skäl bör enligt promemorian stöd kunna lämnas för
konsulttjänster till alla u-länder. Självklart bör det dock vara möjligt att av
allmänpolitiska skäl kunna utesluta stöd till studier för projekt i ett visst
land. Vilka länder detta skall gälla kan inte anges på förhand utan detta bör
lämnas åt regeringen att avgöra alltefter förändringar i det politiska läget.
Vad härefter gäller administrationen av stödet
torde verksamheten bli av tämligen begränsad omfattning, varför det lämpligaste
synes vara att låta denna handhas av ett redan befintligt organ. Det kan
härövervägas om denna uppgift bör anförtros åt t. ex, exportkreditnämnden eller
Sveriges exportråd.
Att döma av internationella förhållanden synes
kostnaderna för ett anbudskostnadsbidrag inte behöva bli särskilt höga. 1
promemorian föreslås sålunda att ett belopp av I milj, kr. av
exportfrämjandemedel anslås för det första årets verksamhet. Genom utvärdering
av verksamheten kan sedan anslagets framtida storiek fortlöpande prövas.
2.7
Deltagande i regionala utvecklingsbanker
2.
7.1 Nuvarande förhållanden
1 fråga om de regionala utvecklingsbankerna lämnas
i promemorian följande redogörelse
Prop. 1976/77:83 13
Den multilaterala finansiella biståndsgivningen
domineras av den s. k. världsbanksgruppen inom FN, dvs. Världsbanken (IBRD) och
dess båda systerorganisationer Internationella utvecklingsfonden (IDA)och
Internationella finansieringsbolaget (IFC). Till FN-familjens finansinstitut
räknas även Internationella valutafonden (IMF), vars verksamhet av
biståndskaraktär i förhållande till u-länderna består av kortfristiga
stabiliseringslån samt tekniskt bistånd inom centralbankspolitiken,
skatteväsendet m. m.
Bland
de övriga internationella organisationer som ägnar sig åt multilateralt
finansiellt utvecklingsbistånd utgörs en grupp av de regionala utvecklingsbankerna
Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB), Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)
och Afrikanska utvecklingsbanken (ADB).
Ett
gemensamt drag hos de regionala utvecklingsbankerna kan rent allmänt sägas vara
att dessa skall bidra till en ökad ekonomisk utveckling individuellt och
kollektivt bland de medlemsländer inom regionen som är u-länder. Detta skall
ske bl, a. genom främjande av investeringar av offentligt och privat kapital
för utvecklingsändamål. För att ett land skall kunna komma i fråga vid
upphandlingen till av bankerna finansierade projekt krävs i allmänhet
medlemskap i banken eller att landet tillskjutit medel till banken.
Äldst
av de regionala utvecklingsbankerna är IDB, som lämnar utvecklingslån till
länder i Latinamerika på dels "hårda" dvs. affärsmässiga villkor,
dels "mjuka" dvs, gynnsammare villkor vad gäller ränta och
amorteringstid. Banken är huvudsakligen uppbyggd enligt Väridsbankens mönster.
Medlemmar har hittills varit 22 latinamerikanska u-länder samt USA och Canada.
Sedan möjlighet numera har skapats för även vissa icke-regionala i-länder att
bli medlemmar i banken har tolv sådana länder inträtt som medlemmar i banken.
En närmare redogörelse för IDB:s verksamhet lämnas i det följande i samband med
att frågan om svenskt medlemskap behandlas och sedan först har redogjorts för
AsDB och ADB i vilka Sverige medverkar.
2.7.2
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) Medlemskrets och kapital
AsDB böriade sin verksamhet 1966. Medlemskap i
banken är begränsat till länder som tillhör FN, FN:s fackorgan eller FN:s
regionala ekonomiska kommission för Asien (ESCAP). Banken har 42 medlemmar,
varav 28 s. k. regionala och 14 s, k. icke- regionala däribland Sverige.
Bankens
tecknade kapital varav hälften skall utgöras av inbetalt kapital, uppgår f. n.
till ca 3,5 miljarder dollar, AsDB förfogar vidare över en specialfond för
utlåning på mjuka villkor, Asian Development Pund (AsDF), n-ied en total
tillgång på medel på f n. 840 milj. dollar. Dessutom finns en mindre fond för
tekniskt bistånd.
Prop.
1976/77:83 14
Överväganden
När AsDB grundades 1966 bidrog Sverige med 5 milj,
dollar till bankens grundkapital. Sverige deltog inte i kapitalökningen 1971
och har inte lämnat bidrag till specialfonden. Det har funnits fiera motiv
härför. Bl. a. har från svensk sida riktats generell kritik mot banken för att
den har koncentrerat huvuddelen av utlåningen till länder med relativt hög BNP.
Vidare har Sverige ansett att inriktningen på projekt och sektorer har tytt på
en traditionell och tillväxtcentrerad syn på utvecklingsproblematiken som i
otillräcklig grad har tagit hänsyn till de fattigaste befolkningsgruppernas
behov.
En
viss ändring i AsDB:s utlåningspolitik har dock ägt rum på sistone. Senast vid
AsDB:s årsmöte i april 1976 framförde fiera länder, däribland Sverige, starka
krav på en förändring av bankens utlåningspolitik i en mer utvecklingsfrämjande
riktning. Detta väntas leda till en fortsatt förändring i detta avseende. Det
finns därför enligt promemorian anledning att man nu från svensk sida skulle
kunna inleda ett samarbete med AsDB på biståndsområdet.
1
promemorian framhålls att det från exportfrämjandesynpunkt även torde vara ett
intresse att svenska företag i största möjliga utsträckning kan fä delta i
anbudsgivningen till av AsDB finansierade projekt.
2.7.3
Afrikanska utvecklingsbanken (ADB) Medlemskrets och verksamhetsområde
Medlemskap i ADB är förbehållet regionens länder.
Detta skiljer ADB från övriga regionala utvecklingsbanker i vilka även i-länder
kan vara medlemmar. Banken har f. n. 41 medlemmar. Bankens tecknade kapital,
varav hälften skall utgöras av inbetalt kapital, uppgår till ca 470 milj.
dollar.
ADB:s utlåning är främst inriktad på
transportsektorn, landsbygdssektorn samt offentliga nyttigheter såsom vatten-
och avloppssystem, kraftverk och telekommunikationer.
För att bevara bankens afrikanska karaktär men ändå
tillgodose medlemsländernas behov av resurser på mjuka villkor har en särskild
fond upprättats, den Afrikanska utvecklingsfonden (ADF), som huvudsakligen
finansieras genom bidrag från i-länderna. Sveriges bidrag till ADF under dess
första verksamhetsperiod (1973-75) har uppgått till 45,6 milj. kr. För perioden
1976-78 har de deltagande i-länderna åtagit sig att ställa drygt 240 milj,
dollar till fondens förfogande. Sverige har utfäst ett bidrag på 91,2 milj. kr.
(ca 20 milj. dollar) för treårsperioden. Härutöver har Sverige lämnat ett
bidrag om 2,5 milj. kr. till ADB/ADF för förinvesteringsstudier i de minst
utvecklade länderna i Afrika.
Upphandling till projekt som finansieras av ADB
skall ske på basis av fri konkurrens och internationell anbudsgivning, med
undantag för Sydafrika
Prop.
1976/77:83 15
och
Rhodesia i vilka direkt upphandling ej medges. Detta innebär att upphandling
kan göras över hela världen, något som skiljer ADB från Världsbanken och de
andra regionala utvecklingsbankerna, som i princip har begränsat upphandling
till medlemsländerna.
Överväganden
För svenska företag föreligger inga hinder att
delta i upphandlingen till projekt, som finansieras av ADB/ADF. Däremot haren
svårighet varit att de svenska företagen inte alltid i tid fått information om
anbudstävlingar. Inte minst mot denna bakgrund synes det enligt promemorian
angeläget att förstärka den svenska bevakningen av ADB/ADF, Detta kan lämpligen
ske genom en förstärkning av Sveriges representation i Abidjan, varifrån
bankens verksamhet styrs.
2.7.4
Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) Medlemskrets, resurser och
verksamhetsområde
IDB inrättades år 1959. Banken har till uppgift att
bidra till en ökad ekonomisk utveckling i de latinamerikanska medlemsländerna,
såväl individuellt som kollektivt. Härför skall banken bl, a. utnyttja egna
resurser och upplånat kapital för finansiering av utvecklingsprojekt samt i
övrigt främja investeringar av offentligt och privat kapital för
utvecklingsändamål.
För närvarande är 22 latinamerikanska u-länder samt
USA och Canada medlemmar i banken.
Tolv icke-regionala länder förklarade sig i den s,
k, Madrid-deklarationen den 17 december 1974 beredda att bli medlemmar i
banken. Dessa länder är: Belgien, Damark, Israel, Italien, Japan, Jugoslavien,
Nederländerna, Spanien, Schweiz, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland
samt Österrike. Den 9 juli 1976 undertecknade nio av dessa överenskommelsen om
bankens upprättande och blev därigenom medlemmar i banken. Av de återstående
tre länderna undertecknade Nederländerna och Österrike överenskommelsen ad
referendum men har den 10 januari 1977 deponerat sina ratifikationsinstrument
och därmed blivit medlemmar i banken. Italien har förklarat sig snarast möjligt
skola vidta de erforderiiga åtgärderna för medlemskap.
Enligt de nya reglerna om medlemskap för
icke-regionala länder ges viss möjlighet för även andra icke-regionala länder
än de som har undertecknat Madrid-deklarationen att ansluta sig till banken.
Villkoren härför liksom för dessa länders kapitalinsatser skall fastställas av
bankens styrelse genom särskilt beslut. Frankrike beslutade sommaren 1976 att
ansöka om medlemskap och härden 10januari 1977 undertecknat överenskommelsen.
De
andelar som f n. är avsedda för icke-regionala medlemmar skall ha
Prop.
1976/77:83 16
tecknats
senast inom två år från den dag det utvidgade medlemskapet formellt har trätt i
kraft dvs. senast den 9 juli 1978.
Förhandlingar pågår med några oljeproducerande
arabländer om bidrag till bankens finansiering. Det anses inte uteslutet att
dessa länder i så fall blir medlemmar, men något ovillkorligt krav på
medlen-iskap synes inte ha uppställts för deras del.
Bankens totala kapitalresurser uppgick vid utgången
av 1975 till ca 11 500 milj. dollar, varav ca 6 000 milj. dollar ingår i det
ordinära kapitalet, ca 4 400 milj. dollar i specialfonden och ca I 100 milj.
dollar i andra fonder. Utlåningen från specialfonden sker på s, k, mjuka
villkor,
Sverige lämnade år 1966 en statlig kredit på 5
milj. dollar till IDB. Beloppet användes i sin helhet till ett
vattenförsörjningsprojekt i Sao Paulo, Brasilien. Tre svenska
banker-Skandinaviska Enskilda Banken, Göteborgsbanken och Svenska Handelsbanken
- har under perioden 1969-1973 lämnat tre krediter på sammanlagt 105 milj. kr.
till IDB i syfte att ge svenska företag leveransbehörighet till projekt som
finansieras av IDB. Refinansiering av dessa tre lån har skett genom AP-fonden.
Från fiera medlemsländers sida har framförts kritik
mot att en stor del av bankens utlåning gått till de rikare länderna i
regionen. En minskning av dessa länders upplåning från banken skedde emellertid
1974 och det kan nämnas att Venezuela inte har tagit upp några lån i banken
sedan 1973.
Nuvarande
upphandlingsregler
1 princip har upphandlingen hittills varit
begränsad till de länder som är medlemmar i IDB. Dock har upphandling till
projekt som finansieras med stöd av det ordinarie kapitalet kunnat ske i länder
som har lämnat särskilda lån till IDB. Upphandlingen i vart och ett av dessa
länder har dock inte fått överstiga summan av från respektive land lämnade lån.
Nya regler för upphandling antogs av IDB:s
direktion den 5 juni 1975 och trädde i kraft den 9 juli 1976 i samband med de
nya icke-regionala ländernas inträde i banken. Enligt dessa reglerar
upphandlingen numera begränsad till bankens medlemsländer. Det är sålunda inte
heller längre möjligt att uppnå leveransbehörighet genom särskilda lån till
IDB.
Upphandling under bankens specialfond kan likaså
ske enbart i lDB:s medlemsländer.
Enligt de nya stadgarna kommer länder som deltar i
en framtida påfyllnad att fa rätt att begränsa upphandlingen med
påfyllnadsmedel till de länder som deltar i resp. påfyllnad. Idag kan dock inte
med säkerhet sägas om och i vilken utsträckning leveransbehörighet verkligen
kommer att göras avhängig av deltagande i kapitalpåfyllnader.
Enligt det nämnda direktionsbeslutet skall bankens
ledning inte vidare söka fl ytterligare krediter från länder som inte har
underskrivit Madriddeklarationen i syfte att göra dessa länder
upphandlingsbehöriga. 1 beslutet
Prop.
1976/77:83 17
sägs
vidare att bankens ledning till dessa länder skall framföra bankens önskan att
de ansluter sig till deklarationen samt informera dem om de nya
upphandlingsregler som kommer att gälla.
Hittillsvarande
upphandling i Sverige
Tack vare den nämnda statliga krediten och de lån
som det svenska bankkonsortiet har lämnat till IDB har svenska företag kunnat
delta i anbudsgivningen på projekt finansierade av IDB inom ramen för det
ordinarie kapitalet. Totalt har upphandlingen i Sverige av IDB maximerats till
ca 30 milj. dollar. Sedan detta tak nu har överskridits, är Sverige sedan den 1
januari 1976 inte längre leveransbehörigt.
Under 1974 föll 43 % av IDB:s totala utlåning på
den särskilda fonden, varifrån svenska företag har varit utestängda för
upphandling.
IDB-proJektens
betydelse för svensk export till Latinamerika
I promemorian framhålls att om svenska företag inte
flr delta i upphandling till IDB-finansierade projekt innebär detta att man i
praktiken torde utestängas från en marknad omfattande inte bara av banken
beviljade lån . utan även den betydande kompletterande lokala finansieringen.
Som illustration till detta förhållande erinras om vad som tidigare har nämnts
om att bankens sammanlagda låneportfölj 1975 belöpte sig till 8 685 milj.
dollar vilka resurser i sin tur hade mobiliserat kompletterande finansiering till
ett belopp av ca 24 700 milj. dollar,
Latinamerika är traditionellt en viktig
exportmarknad för svenska företag. Många av de projekt som finansieras av IDB
ligger enligt promemorian inom sektorer där svenska företag har goda
möjligheter att göra sig gällande. Det gäller särskilt industrier, gruvor,
elkraft, transporter och kommunikationer (inkl. tele).
Vid leverans till IDB-finansierade projekt erhåller
företagen - på samma sätt som vid leverans till projekt finansierade av
Världsbanken och andra multilaterala biståndsinstitutioner - kontant betalning.
För att få andra motsvarande beställningar måste företagen erbjuda
konkurrenskraftiga långa krediter på upp till 10 år. (Exempel på sådana affärer
är Skånska Cementgju-teriets medverkan i Majesprojektet i Pera - 250 milj. kr.,
10 års kredit -och det av en gmpp under ledning av Cementgjuteriet
kontrakterade kraftverksbygget till Panama - ca 300 milj. kr., 10 års kredit.)
Det anförs i promemorian att svenska företag har svårt att erbjuda
tillräckligt attraktiva kreditvillkor i jämförelse med de subventionerade
exportkrediter som bl. a. Frankrike, Italien, Japan och Storbritannien lämnar.
Av intresse är enligt promemorian också att stödja
de svenska konsultföretagens verksamhet, eftersom konsultuppdrag ofta kan
bidra till att beställningar av utrustning placeras hos svenska
industrier. Flera av
r* Riksdagen 1976/77. I samt. Nr83
Prop. 1976/77:83 18
konsultföretagen
har under de senaste åren lyckats etablera sig på den latinamerikanska
marknaden och en ökad möjlighet att genom IDB få kontantaffärer skulle avsevärt
stärka deras allmänna konkurrensförmåga och ställning i Latinamerika.
De
projekt som finansieras av IDB och Världsbanken är i allmänhet mera seriösa och
sunda än projekt för vilka ingen sådan finansiering har kunnat erhållas, varför
de förstnämnda projekten även från denna synpunkt är mera attraktiva för
företagen än de senare.
För företagen har enligt promemorian medverkan i
ett IDB-projekt oftaett stort referensvärde och kan medföra beställningar till
även andra projekt i samma land. På grund av IDB-projektens dominerande
ställning inom många sektorer i åtskilliga latinamerikanska länder är det
vanligt att den utrustning som inköps till av IDB finansierade projekt såsom
kraftverk eller teleanläggningar blir standardbildande och alt utrustning av
samma fabrikat därför också inköps till icke IDB-finansierade projekt.
Enligt
IDB:s upphandlingsregler skall utrustning som ingår i av banken finansierade
projekt ha ursprung i medlemsländer. De fiesta svenska dotterbolag i
Latinamerika är enbart försäljningsbolag och de få som har egen tillverkning
producerar bara en mindre del av moderbolagets totala sortiment. 1 promemorian
anförs att möjligheterna att från dotterbolag i sådana industriländer som är
medlemmar i banken sälja till IDB-projekt också är begränsade. En ytterligare
svårighet vid försäljning från dotterbolag föreligger i de fall då del vid
inköp till IDB-projekt föreskrivs att leverantörens huvudkontor skall vara
beläget i ett medlemsland. Denna bestämmelse, som nyligen har förekommit vid
ett par upphandlingar i Brasilien, syftar till att utesluta alla
dotterbolagsleveranser.
Sveriges
förhållande till IDB
I promemorian anförs att Sveriges inställning till
IDB inte tidigare har prövats från exportfrämjandesynpunkt utan i stället
grundats på i huvudsak biståndspolitiska överväganden. Dessa har också lett
till att Sverige hittills har ställt sig avvisande till ett medlemskap och
också avstått från alt underteckna Madrid-deklarationen. Skälen härför har bl.
a, varit att bankens utlåningspolitik och beslutsstruktur på ett flertal
punkter avviker frän viktiga svenska biständspolitiska mål. Hittills har t. ex.
under 70-talet en stor del (40-50 %) av bankens utlåning koncentrerats till de
tre rikaste länderna i Latinamerika, Utlåningen till projekt inom social
infrastruktur (utbildning, bostäder, vattenförsöriningjharsjunkit stadigt.
Vidare harSverige haft starka invändningar mot det för en internationell
organisation unika förhållandet att ett enda i-land, USA, även efter
utvidgningen av medlemskretsen, ensamt kan utöva vetorätt över beslut om
utlåning från specialfonden.
Med hänsyn till de verkningar som ett beslut att
inte söka medlemskap torde fa för svensk exportindustri är det nu enligt
promemorian befogal att
Prop.
1976/77:83 19
pröva
frågan om medlemskap från även andra än biståndspolitiska synpunkter.
Vad gäller frågan om storieken av del bidrag Sverige
som medlem skulle få erlägga till banken är denna avhängig av utgången av de
förhandlingar i frågan med banken som måste föregå ett medlemskap, I
promemorian framhålles därför att det nu inte kan sägas något med säkerhet
därom.
Såsom exempel på storieksordningen av vissa andra
icke-regionala medlemsländers totala bidrag till banken kan nämnas att Belgien
bidrar med sammanlagt ca 110 milj, kr., Nederiänderna med ca 82,6 milj. kr.,
Danmark med ca 47,4 milj. kr. och Österrike med ca 44 milj. kr. Av dessa belopp
utgör hälften bidrag till det ordinarie kapitalet och hälften bidrag till
specialfonden. Vad gäller det ordinarie kapitalel skall observeras att endast
en del därav behöver inbetalas till banken. Exempelvis Nederländerna skall av
del ordinarie kapitalel till banken inbetala ca 6,6 milj. kr. medan 34,7 milj.
kr. skall utgöra garantikapital. Det förutsätts enligt bankens stadgar att
bidraget erläggs i respektive medlemslands egen valuta. Garantidelen av det
ordinarie kapitalet skall enbart stå som säkerhet för IDB.s upplåning.
Ett eventuellt svenskt bidrag skulle troligen
erläggas i lika rater fördelade på tre år, men endast 50 % av varie
delbetalning skulle behöva eriäggas kontant. Resterande 50 % skulle eriäggas i
form av "promissory noles". Tidsschemat för inlösningen av dessa
"notes" har ännu inte fastställts av bankens styrelse. Del är
emellertid inte osannolikt att inlösningen skulle komma att fördelas över en
period på fyra år.
Som medlem skulle Sverige i bankens styrelse
representeras av en guvernör och en biträdande guvernör. I bankens direktion
skulle Sverige företrädas av någon av de två exekutivdirektörer som utses för
de ickeregionala medlemmarna, Sverige kommer inte att ha möjlighet till
enskild röstning i bankens direktion då exekutivdirektörerna endast kan rösta
för de länder de företräder som en enhet (s. k. block voting). Såväl den mycket
begränsade röststyrka som Sverige får som formen för representation i bankens
direktion medför att Sveriges inflytande över bankens utlåningspolitik kommer
att vara obetydligt,
I promemorian framhålles emellertid att ett svenskt
medlemskap skulle ge svenska exportföretag en möjlighet att delta i upphandling
på sammanlagt över 1 000 milj. dollar årligen. Genom att den nuvarande
osäkerheten om leveransbehörighei skulle försvinna skulle företagen sannolikt i
väsentligt ökad utsträckning lämna offerter på IDB-projekt. Eftersom bankens
medlemsländer har tillgång till rnera och tidigare informationer om projekt skulle
dessutom de svenska företagens konkurrenssituation avsevärt förbättras.
Kommersiell bevakning av bankens projekt kan ombesörjas av projekt-centralen
vid ambassaden i Washington samt beskickningarna i Latinamerika och
handelssekreterarkontoret i Mexico City,
Det får enligt promemorian anses sannolikt att
upphandling i Sverige skulle ske till betydande belopp, särskilt som
upphandling till projekt
Prop.
1976/77:83 20
finansierade
ur specialfonden då även skulle kunna ske i Sverige. IDB:s upphandling i
Sverige uppgick 1974 (ill ca 30 milj, kr. och det bör då noteras att ramen för
upphandling var begränsad och att den avsåg projekt enbart finansierade med
medel från det ordinarie kapitalet.
Promemorians
slutsatser och förslag
oom redan har nämnts har ett svenskt deltagande i
lDB:s verksamhet inte tidigare prövats från exportfrämjandesynpunkt. Trots att
Sverige inte tagit del i bankens angelägenheter har svenska företag ändå med
viss framgång kunnat delta i upphandlingen till projekt, som har finansierats
av IDB. Med hänsyn till bankens nya upphandlingssystem kommer dock de svenska
företagen att för framtiden vara utestängda från alla sådana upphandlingsmöjligheter.
Härtill kommer att till följd av Madrid-deklarationens undertecknande det
stora flertalet i-länder blir medlemmar i banken med de konkurrensfördelar
detta kommer att ge exportföretagen i dessa länder i förhållande till
konkurrenterna i icke-medlemsländer. En samlad prövning av frågan om svenskt
medlemskap i IDB - och särskilt med beaktande av de exportfrämjande aspekter
som förut har berörts - leder enligt promemorian till slutsatsen att ett sådant
medlemskap ter sig nödvändigt.
2.8
Överväganden om samarbetsavtal med u-länder
I promemorian anförs att den svenska
handelspolitiken efier andra världskriget har varit inriktad på en multilateral
liberalisering av handeln. Vi har velat undvika steg som kunde ses som en
återgång till bilateralism. Det har förelegat utomordentligt starka skäl för
denna hållning.
Med statshandelsländerna i Östeuropa och Östasien
har dock förbindelserna fortsatt att utvecklas på bilateral basis även om de
inte kan betecknas som strikt bilaterala. Det har sin grund i dessa länders
ekonomiska system, i en centraliserad beslutsprocess och institutionella
förhållanden.
Utvecklingen under de senaste årtiondena har
emellertid lett till en allt starkare central styrning av ekonomin och
utrikeshandeln också i fiera av u-länderna. Detta förhållande var och är enligt
promemorian av vikt vid bedömningen av frågan om att ingå samarbetsavtal.
De energipolitiska och export främjande motiv som
var vägledande när Sverige ingick samarbetsöverenskommelser med Libyen, Iran,
Algeriet och Egypten kvarstår.
I
promemorian anförs vidare att en någorlunda säker bedömning av effekten av
berörda överenskommelser ännu inte kan göras. De bör dock från svensk synpunkt
ha haft en allmän good-will-förstärkande effekt. De har underiättat kontakter,
initierat arbetsgrupper och med upprättandet av blandade kommissioner skapat
ett institut där uppkomna problem och önskemål kan diskuteras.
Prop. 1976/77:83 21
Dock förordas både från myndigheter och näringsliv
att försiktighet iakttas i frågan om att ingå nya avtal. Vår industri behöver
tid för successiv marknadsanpassning, det finns en risk för att inte kunna
uppfylla de förväntningar som ställs, öm kretsen av avtalsländer vidgas krävs
ökade administrativa resurser.
När det gäller länder med marknadsekonomi, där
regeringarna i regel inte påverkar beslut angående enskilda projekt, bör
huvudregeln vara att undvika allmänna avtal, 1 förhållande till länder med en
starkt centraliserad ekonomi och utrikeshandel ställer sig avtalsfrågan
annorlunda.
En förutsättning för att ingå avtal bör dock vara
att det föreligger ett betydande intresse för främjande av svensk export och
ett starkt önskemål från företagssidan. Det bör också motsvara ett långsiktigt
svenskt intresse. I promemorian framhålles att avtalsfrågan måste prövas
noggrant från fall till fall.
Alternativa former till avtal är bl. a.
delegationsresor, seminarier och symposier. Erfarenheterna av de arrangemang av
detta slag som har ägt rum under senare tid har varit goda. Dessa alternativ
kräver dock liksom kommissionsmöten väl planerade förberedelser.
Den centrala administrationen av
uppföljningsprocessen är mycket viktig såväl när det gäller samarbetsavtalen
och de kommissionsmöten som äger rum inom ramen för dessa avtal som när det
gäller kontakter med olika u-länder i form av delegationsresor o, d.
Ett stort ansvar vilar enligt promemorian härvidlag
på de företag som engagerat sig i detta arbete men också på myndigheterna och
organisationerna. Det är såväl en resurs- som en organisationsfråga, vilken
berör både myndighets- och industrisidan, 1 myndighetssidan innefattas då också
beskickningarna i våra avtalsländer. Ett intensifierat samarbete är för dessa
liktydigt med ökad arbetsbörda.
2.9
Export av utbildningstjänster
2.9.1
Bakgrund
Ett inslag i de förändrade relationerna mellan
industriländerna och de utvecklingsländer som har dragit fördel av
oljeprishöjningar och råvaruprisboomen 1973-74 är enligt promemorian
framväxten av en export av tjänster från de förra till de senare som utgör en
mellanform mellan traditionellt tekniskt bistånd till fattiga länder och normal
konsultverksamhet genom privata företag. Med det tekniska biståndet har denna
exportform gemensamt en aktiv medverkan av industrilandets biståndsmyndigheter
både på fältet för identifiering och formulering av projekt (i vissa fall också
projektgenomförande) och i hemlandet för uppspårande av myndigheter eller
företag som kan vara lämpade att utföra projektet. Med den normala
tjänsteexporten delar dock verksamheten kravet att vara finansiellt självbärande.
Kundkretsen blir
Prop. 1976/77:83 22
av
naturliga skäl också en annan än för det tekniska biståndet till fattiga
länder.
I promemorian anförs att för Sveriges del frågan om
tekniskt bistånd mot betalning under de senaste två åren har aktualiserats
framför allt på utbildningsområdet i anslutning till de
samarbetsöverenskommelser, som har ingåtts med ett antal länder utanför kretsen
av biståndsländer,
2.9.2
U-länders efterfrågan på svenska utbildningsinsatser
Ett markant inslag i de senaste två årens svenska
kontakter med oljeländerna har enligt promemorian varit deras efterfrågan på
svenskt tekniskt kunnande särskilt i form av yrkesutbildning. Starkast har
detta önskemål framförts av Algeriet, Libyen och Iran, men även Irak och
Nigeria har begärt utbildningsinsatser, delvis förlagda till Sverige. Nigeria
har dessutom gjort framställning om planeringspersonal och småindustriexperter.
Även på hälsovårdens område har man efterfrågat svenskt tekniskt bistånd. Vanligen
har framställningarna kommit i anslutning till diskussioner om leveranser av
svenska industripaket eller andra tekniska system. 1 viss utsträckning har
företagen - särskilt de större - kunnat tillmötesgå önskemålen om speciella
utbildningsinsatser. Kostnadstäckning för dessa inkalky-leras på vanligt sätt i
priset för leveransen. De mindre och medelstora företagen har naturiigen mera
begränsade resurser för en utbildningsinsats i egen regi, och alla finner det
svårt eller omöjligt att effektivt tillhandahålla t. ex. stipendier för
utlandsstudier eller experter från svenska myndigheter. 1 promemorian anförs,
att utbildningsprojekt på nationell nivå fristående från företagsleveranser,
naturligtvis ligger än mera utanför exportföretagens normala verksamhetsområden.
öljeländernas
starka efterfrågan på utbildningsinsatser har föranlett tillskapande av
beredningen (U 1975:05) för internationellt utbildningssamarbete. Beredningen
tjänstgör som kontakt- och förmedlingsorgan, på samma sätt som biståndsmyndigheterna
i vissa andra länder. Hittills har verksamheten varit av begränsad omfattning.
De nämnda framställningarna om hjälp med hälsovård, småindustriutveckling och
allmän planering har således endast i mindre utsträckning kunnat tas upp till
behandling.
De önskemål som har framkommit om samarbete med
Sverige i fråga om annan utbildning än den som har direkt samband med
industriutbyggnad rör:
a) Upprättande och startande av olika
utbildningsinstitutioner.
b)
Utbildning av viss personal,
exempelvis för den offentliga förvaltningen.
c)
Rekrytering av personal.
Ett behov synes föreligga att kunna leverera hela
utbildningsprojekt (a)dvs, hjälp med planering, utbyggnad och start av
undervisningen. Detta gäller
Prop.
1976/77:83 23
kanske
främst på yrkesulbildningsområdet men även önskemål om andra
utbildningsinstitutioner kan bli aktuella. Då det gäller utrustning till sådana
institutioner finns enligt promemorian flera svenska företag med omfattande
kapacitet och erfarenhet även av affärer med u-länder. Dessa företag har
emellertid inte möjlighet att ensamma klara genomförandet av hela utbildningsprojekt.
De största svårigheterna torde vara att kunna tillgodose behov av personal för
planering och för startande av utbildningsinstitutioner. Ett annat problem är
också att söka åstadkomma en anpassning av svenska läromedel och utrustning
till en för resp. land rimlig nivå och till den rådande språksituationen, 1
promemorian anses att det således föreligger ett behov av något svenskt organ,
som kan samordna insatser från ett eller flera företag med insatser av
utbildningsexpertis, som huvudsakligen finns inom den offentliga sektorn.
önskemål synes vidare föreligga om hjälp med
utbildning av personal på högre nivå, kanske främst för den statliga
förvaltningen (b).
Ett
tredje önskemål (c) gäller rekrytering av svensk personal exempelvis lärare och
utbildningsplanerare för tjänstgöring i berörda länder under kortare eller
längre tid. För biståndsprogramländer ombesöries sådan rekrytering av SIDA. För
andra länder finns möjligheter att söka rekrytera direkt på den svenska
arbetsmarknaden, men detta möter naturiigtvis svåra urvalsproblem och andra
tekniska svårigheter. Problem i sammanhanget gäller exempelvis möjligheterna
att få tjänstledigt samt den sociala osäkerheten för dem som rekryteras. Det
finns även en risk för besvärande konkurrens för exempelvis SIDA. Det synes
rimligt, anförs det i promemorian, att en rekrytering av personal till de
berörda länderna kan äga rum, men att den sker under svensk statlig medverkan
och i nära samarbete med SIDA.
Sverige har genom ingångna
samarbetsöverenskommelser med andra länder iklätt sig åtaganden att främja och
medverka till ett överförande av tekniskt och industriellt kunnande. Åtagandet
om utbildning som alltså är mer eller mindre långtgående innebär inte någon
förpliktelse att tillhandahålla utbildningstjänster på benefik basis. Önskemål
om bistånd eller förmånliga krediter har framförts från en del av de berörda
länderna, men i andra fall har man tvärtom varit angelägen framhålla att man är
beredd betala kostnaderna på rent kommersiella villkor,
1 anslutning till blandade kommissionsmöten eller i
annat sammanhang har flertalet berörda länder anmält konkreta utbildningsbehov
och önskemål om svensk medverkan.
Även u-länder med vilka samarbetsavtal inte ingåtts
har anmält utbildningsbehov och önskemål om svensk medverkan.
Med en positiv svensk hållning till tekniskt
bistånd mot betalning och tillräckliga institutionella förutsättningar finns
det enligt promemorian goda skäl att tro att Sverige här skulle ha minst lika
goda möjligheter som andra länder att fä till stånd en intressant tjänsteexport
anser man i promemorian.
Prop.
1976/77:83 24
öm man från statens sida aktivt engagerar sig i
tillhandahållande av utbildningstjänster på kommersiell basis synes det inte
finnas anledning begränsa en sådan aktivitet enbart till de länder med vilka
samarbetsöverenskommelser träffats. 1 princip bör samtliga u-länder kunna få
del av dessa utbildningstjänster. Regeringen måste dock förbehålla sig rätten
att av allmänpolitiska skäl avslå en begäran om samarbete från vissa u-länder,
2.9.3
Promemorians förslag om statligt organ för export av tjänster
Vad först gäller sådan utbildning som utgör en
integrerad del av ett industriprojekt framhålls i promemorian att de svenska
företagen hittills har kunnat möta dessa utbildningsbehov och önskemål i
huvudsak på egen hand. Särskilda åtgärder från statens sida är inte påkallade.
Annorlunda förhåller det sig däremot i fråga om
utbildningsbehov som inte har direkt anknytning till ett konkret
industriprojekt, utan är av mera allmän teknisk natur eller avser andra områden
än de rent tekniska. Visserligen ägnar sig några privata och ett statligt
företag åt produktion och försäljning av läromedel och utrustning förskolor,
men inget svenskt företag barett så brett register att det kan leverera hela
undervisningssystem. Dessutom har det vid fiera tilirällen framförts att man
önskar samarbeta med svenska staten och att man härigenom hoppas få viss
garanti för projektets kvalitet.
öm
kunden utöver leverans av "hårdvara" även önskar upphandla
"mjukvara" torde det bli nödvändigt repliera på resurser inom den
offentliga sektorn. Även när det gäller direkt rekrytering av svensk personal
för utbildningsändamål eller andra uppgifter som innebär kunskapsöverföring kan
det ofta bli fråga om att ta i anspråk personalresurser inom den offentliga
sektorn. De utbildningsresurser som finns inom den offentliga sektorn kan också
behöva utnyttjas i Sverige av studerande från u-länder. En omständighet som
enligt promemorian talar för ett statligt engagemang är att åtskilliga av de
offentliga personalresurserna återfinns inom de delar av utbildningsväsendet
som har kommunal huvudman. Det är väsentligt lättare för ett statligt organ än
för ett privat att hantera den relationen.
När det gäller att överföra dylika resurser från
den allmänna sektorn till utländska avnämare behövs enligt promemorian ett
centralt organ som kan samordna och förmedla sådan överföring. Den tidigare
nämnda beredningen för internationellt utbildningssamarbete utgör en temporär
lösning och dess hittillsvarande verksamhet har klart givit vid handen att
behov föreligger av ett permanent organ som mot ersättning kan ägna sig åt
utbildningssamarbete med u-länder.
Därutöver anförs i promemorian att följande
förhållanden talar för att staten skall aktivt engagera sig att sälja
utbildningstjänster.
Sverige tillhandahåller utbildningshjälp till vissa
u-länder genom SIDA. Möjligheten att på benefik basis lämna sådan hjälp är
emellertid begränsad, samtidigt som utbildningsbehoven många gånger är minst
lika accentuerade i
Prop.
1976/77:83 25
de
ekonomiskt mera välsituerade u-länderna. Genom att låta dessa länder få
tillgång till ungefär samma typ av resurser som SIDA ställer till biståndsprogramländernas
förfogande stöder man dessa länders ulvecklingsansträng-ningar, även om de med
hänsyn till sin ekonomiska situation själva får betala hela eller huvuddelen av
kostnaderna. Naturligtvis bör det också vara möjligt för SIDA att lämna uppdrag
som har samband med industribistånd i programländerna för vilka ersättning i så
fall utgår från svenska biståndsmedel. Av samma skäl bör det också stå SE
fritt att lämna uppdrag, om rådet i sin exportfrämjande verksamhet finner detta
lämpligt.
Ett utbildningssamarbete kan vidare få direkta
eller indirekta effekter ur svensk exportsynpunkt. Den direkta effekten som
består i tillhandahållande av konsulttjänster, byggnadsverksamhet och leverans
av utrustning är påtaglig och av stort intresse. På längre sikt kan emellertid
enligt promemorian den indirekta effekten särskilt av teknisk utbildning
grundad på svenskt undervisningsmaterial eller som äger ruri-r i Sverige vara
än mera värdefull. Genom utbildningens anknytning till Sverige kan eleverna
bibringas kännedom om svensk teknik och industri, svenska maskiner och
utrustning som gör det naturligt för dem att i framtiden ha Sverige i åtanke
när det gäller anskaffning av material eller utrustning eller upphandling av
tjänster. En följd av denna kan sålunda bli att det svenska konkurrensläget i
landet rent allmänt förbättras.
Av de skäl som anförts i det föregående bör enligt
promemorian ett statligt organ finnas med uppgifl att mot betalning ställa
svensk kompetens och kapacitet inom tjänstesektorn till förfogande för
u-länder, i första hand de länder med vilka Sverige har ingått
samarbetsöverenskommelser.
En första fråga som härefter uppkommer är om det i
promemorian föreslagna organet skall knytas till någon existerande myndighet
eller institution. Vad som då närmast kan komma i fråga är SIDA eller SE.
Verksamheten inom SIDA och SE har emellertid en sådan inriktning att det f n.
inte synes lämpligt att lägga den nu aktuella verksamheten hos något av dessa
organ. Klart är dock att ett nära samarbete bör förekomma bl. a, för att kunna
utnyttja SlDA:s och SE:s kunnande och erfarenheter på berörda områden.
En möjlighet som enligt promemorian bör övervägas
är därför att inrätta ett nytt och fristående organ. Med hänsyn till att
verksamheten i så hög grad kommer att bli affarsbetonad krävs en flexibel
organisation som snabbt kan anpassas till nya krav i fråga om inriktning,
personal och löneförhållanden etc. Man måste även räkna med att verksamheten
kommer att fl bedrivas i konkurrens med utländska företag. Dessa syflen torde
bäst kunna uppnås om företaget organiseras som ett aktiebolag.
Verksamheten skulle framför allt bestå i att
samordna och leda insatser till en börian främst på utbildningsområdet, att
rekrytera personal för tjänstgöring i de aktuella länderna under kortare eller
längre tid, att tillhandahålla konsulttjänster åt svenska företag i
utbildningsfrågor i samband med
Prop.
1976/77:83 26
industriprojekl
samt att organisera utbildning i Sverige och förmedla kontakter av olika slag.
Bolaget skulle således närmast ha karaktären av ett konsultbolag med
förmedlingsfunktioner. I promeruorian framhålles att bolaget bör i stor
utsträckning kunna köpa tjänster från det svenska utbildningsväsendet och från
näringslivet. Vad nu har sagts om bolagets verksamhet gör att den erforderliga
kapitalinsatsen bör kunna hållas relativt låg. Med hänsyn till det intresse
verksamheten också bör ha för det privata näringslivet kan övervägas om bolaget
r-i-röjligen bör ägas av staten och näringslivet gemensamt. I sådana fall synes
det lämpligast att någon eller några näringslivsorganisationer och inte
enskilda företag ingår som delägare. På grund av bolagets karaktär av
konsultföretag bör verksamheten nän-iligen inte vara direkt sammankopplad med
leverantörsintressen. En fråga som därvid dock måste övervägas gäller bolagets
förhållande till sina kunder. Dessa torde i regel komma att utgöras av statliga
eller andra offentliga myndigheter. Vid de kontakter som förekommit med
representanter för utbildningsväsendet i några av samarbetsländerna har enligt
vad som anförs i promemorian framkommit att dessa betraktar ett statligt
svenskt engagemang som en kvalitetsgaranti för ett projekts genomförande. Det
torde därför vara av vikt att bolaget utåt kan presenteras som ett offentligt
företag, något >om i och för sig inte torde hindras av en samfinansiering
med det enskilda rtä ringslivet.
Det
bör övervägas om bolaget lämpligen bör hänföras till Statsföretags-jruppen
eller formeras som ett frislående aktiebolag med staten som majoritetsdelägare
och övriga aktier fördelade på de intressenter vars tjänster främst kommer att
tas i anspråk.
Bolaget
bör enligt promemorian drivas i affärsmässiga former. Det skall iålunda täcka
sina kostnader, inklusive skälig förräntning av insatt kapital, med
ersättningar från uppdragsgivarna, dvs. myndigheter i de berörda länderna eller
svenska företag, som anlitar bolaget för genomförandet av utbildningsinsatser i
samband med industriprojekt.
Som
tidigare har anförts bör organisationen till att böria med ges en relativt
begränsad omfattning för att sedan erfarenheter vunnits och verksamheten fått
erforderiig stadga efter hand kunna byggas ut. Sålunda föreslås i promemorian
att bolaget inledningsvis väsentligen inriktar sig på utbildningssektorn, men
det bör vara så organiserat att det senare kan utvidgas även till andra sektorer.
Personalstyrkan bör i inledningsskedet kunna begränsas. Bolaget bör dock inom
den egna personalen besitta kvalificerat kunnande i vad avser
1) det svenska utbildningsväsendet,särskilt vad
gälleryrkesutbildning inom
olika områden,
2) utbildningsförhållanden i u-länder och de krav
som ställs på anpassning
av utbildningen.
Prop.
1976/77:83 27
(3)
rekrytering av personal för
tjänstgöring i u-länder samt personaladministration och juridik,
(4)
erfarenheter av upphandling och
kunskaper om det svenska näringslivet.
1 bolagets styrelse bör ingå representanter för
handelsdepartementet och för myndigheter med vilka bolaget i första hand kommer
att samarbeta och från vilka sakkunniga kan komma alt rekryteras nämligen
skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet. Likaså är det
naturligt att kommunerna är företrädda i styrelsen. Om verksamheten framdeles
vidgas till att omfatta fier sektorer av den offentliga verksamheten, t. ex,
sjukvårdsområdet, bör på motsvarande sätt vederbörande myndighet liksom
landstingen också kunna vara representerade. Vad gäller personalrekrytering och
personalutbildning bör ett nära samarbete med SIDA komma till stånd. Vidare
föreslås i promemorian att personal som rekryteras av bolaget bör fl
motsvarande rätt till tjänstledighet som om de tjänstgjorde inom
biståndsverksamheten. Även i övrigt torde ett nära samarbete mellan bolaget och
SIDA erfordras. SIDA kan exempelvis tänkas ha intresse av att utnyttja bolaget
för vissa insatser. Även bolaget kan ha intresse av att köpa vissa tjänster av
SIDA, Ett sådant samarbete bör organisatoriskt säkerställas genom att SIDA ges
plats i bolagets styrelse.
Med tanke på bolagets uppgifter och behov av nära
samarbete med näringslivet även vad gäller inom näringslivet befintlig
utbildningsverksamhet bör representanter för detta, förslagsvis
Industriförbundet och Kooperativa förbundet, ingå i styrelsen oavsett om
bolaget till en del kommer att finansieras av näringslivet. Även SE bör enligt
promemorian vara representerat i styrelsen.
Vid bedömningen av det erforderiiga
finansieringsbehovet bör man utgå från att några nämnvärda intäkter för
rörelsen knappast torde inflyta under de första verksamhetsåren.
Vad gäller storleken av bolagets eget kapital
(aktiekapital och reservfond) bör detta vara avpassat med hänsyn dels till de
angivna kostnaderna och till att bolaget av egna medel bör kunna förskottera en
stor del av utläggen för inlånad personal, dels till kravet på att det insatta
kapitalet skall förräntas. I promemorian föreslås slutligen att ägarna inom
ramen för en fierårsbudget bör lämna utfästelser om vissa tillskott till
bolaget under dess inledningsskede.
3
Remissyttranden 3.1 Allmänna synpunkter
Endast
ett fltal remissinstaiiser har gjort en allmän bedömning av nehållet i
promemorian Sveriges exporirdd (SEJ bl, a. uttrycker inled-
Prop. 1976/77:83 28
ningsvis
sin tillfredsställelse över att utredningen har komn-tit till stånd, Sveriges
industriförbund som är av samma åsikt framhåller emellertid att det saknas en
analys av de problem och behov sotu svenska företag möter på u-landsmarknaderna
och av målsättningen för den av staten helt eller delvis finansierade
exportfrämjande verksamheten. För vidareutveckling av denna verksamhet i
u-länderna torde en sådan analys vara nödvändig. I stort delas denna
uppfattning av kommerskollegium (KK), Landsorganisationen I Sverige (LO) och
Svenska bankföreningen. KK anför emellertid att utredningen måhända skall ses
sorrt ett uttryck för en strävan att utan dröjsmål åstadkomma vissa
förbättringar i stödet till u-landsexporten. Kollegiet har förståelse för den
betydelse tidsfaktorn kan ha i vissa frågor men vill samtidigt varna för risken
för felaktiga prioriteringar. Riksrevisionsverket (7?/? K efterlyser en
strategisk diskussion beträffitnde det sar-nlade exportfrämjandet. Styrelsen
Jör internationell utveckling (SIDA) framhåller behovet av en samordnad
bedömning och handläggning av alla frågor som berör Sveriges förhållande till
u-länderna. Den föreliggande promemorian behandlar endast några frågor och
diskuterar dem i ett begränsat perspektiv. Centrala frågor även inom sitt
ämnesområde, exportfrämjandet, lämnar promemorian obehandlade enligt SIDA. En
ökad svensk satsning på u-landsmarknaderna skulle vara välkommen, anser SIDA
vidare, från den synpunkten att u-länderna då skulle fl tillfälle till ett
bättre urval och kanske fördelaktigare priser än för närvarande då de ofla är
beroende av import från något enstaka i-land -ofla en tidigare kolonialmakt, LO
efterlyser även lönsamhetsbedömningar av de olika förslagen och konkreta
kostnadsberäkningar på skilda punkter. Att utredningen saknar en övergripande
analys av Sveriges kommersiella relationer till omvärlden sedda ur ett vidare
samhällsekonomiskt perspektiv påpekas och betecknas som en allvariig svaghet
av bl. a, statens industriverk (SIND), Lö och institutet JÖr internaiionell
ekonomi vid Stockholms universitet. SIND säger att de i promemorian föreslagna
åtgärderna inte är särskilt lämpliga som konjunkturpolitiska instrument
eftersom de tar lång tid att genomföra trots att konjunkturpolitiska ändamål
anges i syftet för åtgärderna. I promemorian diskuteras inte heller några andra
samhällsekonomiska mål som kan göra åtgärderna berättigade. Inte heller görs
någon uppskattning av åtgärdernas samhällsekonomiska lönsamhet. Risk föreligger
dä att subventioner av de föreslagna typerna endast leder till godtyckliga
inkomstfördelningar från skattebetalarna till vissa privata företag,
SINDanserslutligenatt det inte finns något att erinra mot de förslag som saknar
subventionselement, dvs, uppmuntran till trilaterala avtal och export av
undervisningstjänster på affärsmässig basis. LO pekar på det förhällandet att
det internationella beroendet och tillväxten av de multinationella företagen
ökar i en allt snabbare takt. Det är angeläget att konsekvenserna av denna
utveckling görs till föremål för en kontinuerlig uppföljning och analys, anser
LO, RRV saknar i promemorian en diskussion om de eventuella konflikter som kan
uppstå mellan biståndspolitik och exportfrämjande
Prop.
1976/77:83 29
insatser,
ölikheter i målsättningen för biståndspolitik och exportfrämjande diskuteras
även av andra remissinstanser, Sveriges Indiisirijörbund anser emellertid att
någon principiell motsättning mellan svenska företags export till och
investeringar i u-länderna och målen för den offentliga biståndspolitiken i
stort knappast torde föreligga.
Företagareföreningarnas förbund anser zn
utredningen inte i tillräckligt hög grad belyser de mindre företagens
exportpotenlial till u-iänderna. De mindre företagen representerar en teknologi
som bättre än de stora företagen Överensstämmer med u-ländernas
utvecklingsbehov. Detta gäller inte minst export av halvfitbrikat och tekniskt
kunnande.
Flertalet av de utomlands stationerade
remissinstanserna - ambassader, delegationer, handelssekreterarkontor och
handelskamrar -som har yttrat sig, uttrycker däremot sin uppskattning av
utredningens förslag. Detta gäller speciellt förslaget angående utbildning i
kommersiella ämnen för personal inom utrikesförvaltningen. Även förslagen
avseendestöd till förinvesterings-och förprojekteringsstudiersamt deltagande i
regionala utvecklingsbanker far ett positivt mottagande.
Lantbrukarnas riksförbund och Svensk
IndusiriJÖrenlng lämnar en allmän tillstyrkan till förslagen i promemorian.
Biståndspolitiska utredningen (UD 1972:03) förklarar
att utredningen avstår från yttrande men påpekar samtidigt vikten av att inga
åtgärder vidtas som motverkar Sveriges strävanden på biståndsområdet.
3.2
Organisation och resurser för exportfrämjandet på u-landsmarknaderna
Förslaget om en stärkt utlandsrepresentation för
exportfrämjande verksamhet tillstyrks av de flesta remissinstanserna som har
framfört synpunkter på förslaget. RRV anör att det finns en begränsad tillgång
på personer med erfarenheter av de aktuella u-landsmarknaderna. Verket har därför
den uppfattningen att det är av stor betydelse att möjligheterna att rekrytera
lämplig personal undersöks innan de föreslagna tjänsterna inrättas vid
respektive beskickning. Detta skulle minska risken, enligt RRV, för att de
föreslagna förstärkningarna av exportfrämjandet på de aktuella marknaderna
endast resulterar i en förstärkning av beskickningarnas allmänna verksamhet. En
Starkare organisatorisk knytning till SE än den föreslagna bör övervägas, anser
RRV som också aktualiserar frågan om enavgiftsbeläggning av utrikesförvaltningens
exportfrämjande verksamhet. SE vill ej se resursförstärkningarna låsta till de
platser som finns föreslagna i promemorian. SE önskar vidare att
rekryteringsbasen till de föreslagna tjänsterna blir så bred som möjligt varför
samma rekryteringsbas som i dag gäller för handelssekre-terarorganisationen
förordas. SE anser sig böra ha ansvaret för rekryteringen och styrningen av den
anställda personalens operativa verksamhet. Denna åsikt delas av ambassaden i
Oslo. SE vill ej heller utesluta möjligheten att
Prop.
1976/77:83 30
även
i vissa u-länder, exempelvis i oljeländer, upprätta kommersiella kontor i samma
organisatoriska former som handelssekreterarkontor, Sveriges Industriförbund,
som tillstyrker en förstärkning av beskickningarna utan att ta ställning till
vilka kategorier av personal som erfordras, framhåller att beskickningschefen i
ett u-land spelar en framträdande roll när det gäller att främja den svenska
exporten. Det är därför angeläget att hela den exportfrämjande verksamheten
integreras under honom. Industriförbundet finner det riktigt att man
förstärker beskickningarna i stället för att upprätta särskilda
handelssekreterarkontor men utesluter inte möjligheten att en utredning om
eventuella åtgärder för att hjälpa de mindre och medelstora företagen kan leda
till förslag om upprättande av handelssekreterarkontor i vissa fall.
Företagareföreningarnas förbund finner att enkätsvaren i den i promemorian
redovisade utredningen inte ger tillräckliga belägg för att man skall avvisa
tanken på inrättande av nya handelssekreterarkontor. Förbundet skulle föredra
en satsning på ytterligare handelssekreterarkontor och anser att den nuvarande
organisatoriska kopplingen mellan Sveriges exportråd och
handelssekreterarkontoren är att föredra framför att placera exportfrämjare med
kommersiell inriktning i utrikesförvaltningen. Svenska konsultföreningen
redogör lor de länder som konsultföretag är verksamma i. Utöver ÖPEC-länderna
har konsultföretag etablerat sig i en rad länder, vilka ej är behandlade i
promemorian. För konsultföretagen aren projektbevakning vid värdlandets
ministerier genom personkontakter på hög nivå utomordentligt värdefull.
Konsultföreningen framhåller värdet av kommersiellt utbildad personal men anser
samtidigt att det ur konsultsynpunkt är viktigast att personalen vid
beskickningarna får kunskap om hur konsultföretagen arbetar.
LO
och Svenska bankföreningen understryker behovet av utbildning av personalen
inom den exportfrämjande verksamheten samt betydelsen av samordning av de
exportfrämjande insatserna. LO anser i likhet med flera ambassader att de
föreslagna utbildningsresurserna är för knappt tilltagna. För ett effektivt
utnyttjande av exportfrämjande resurser och en bättre san-iordningav insatser
från olika håll är det önskvärt med en mera långsiktig planering inom
exportrådels ram anser bankföreningen. Ambassaden I Toklo påpekar all
utredningen ej behandlar den rollfördelning som gäller för Tokio nämligen då
handelssekreterarens verksamhet integrerats med ambassadens arbete och
organisation. Härigenom åstadkoms en effektiv samordning av verksamheten på
olika plan, vilket medför all ambassaden löpande engageras i viss del av den
exportfrämjande vetksAmhexen. Ambassaden I Kairo framför att med hänsyn till
Egyptens ekonomiska situation och den svenska exportproduktionens
konkurrensläge för närvarande inte mycket står att vinna med den föreslagna
personalförstärkningen. Tjänsten ifråga föreslås i stället placerad i Khartoum
då Sudans framtida utvecklingsmöjligheter bedöms goda,
.Ambassaderna
I Jeddah och Mexico City påpekar att personalförslärkning-
Prop. 1976/77:83 31
arna
bör inordnas i beskickningarna. Även ambassaden i Lima företräder denna mening
men kan tänka sig vissa undanlag. Det relativt stora antalet tjänstemän inom
utrikesförvaltningen som har såväl kvalificerad ekonomisk utbildning som läng
u-landserfarenhet bör enligt ambassadens i Oslo mening utnyttjas i större
utsträckning än som tänkts i utredningen. Handelssekreteraren I London
framhåller betydelsen av att förstärkning sker med personal med kvalificerad
kommersiell och teknisk utbildning samt erfarenhet från internationell
marknadsföring. Handelssekreteraren I Oslo anser att det är synnerligen viktigt
att former skapas för att ge Sveriges exportråd möjlighet till styrning av den
exportfrämjande verksamheten inom de förstärkta beskickningarna och att
personalen, som bör vara kontraktsanställd, anställs och sänds ul av rådet.
Handelssekreteraren I Mexico City anser de för Latinamerika föreslagna
tjänsterna helt otillräckliga och föreslår att ett handelssekreterarkontor
placeras i Caracas med assistenter vid ambassaderna i Bogota, Quito och Lima.
Handelssekreteraren måste ha kvalificerad utbildning och mångårig erfarenhet av
marknadsföring i Latinamerika, Handelskammaren i Sao Paulo vill kraftigt
understryka betydelsen av att förstärkning skall ske med kommersiellt erfaren
personal och påpekar det stora värde ett nära samarbete med Sveriges exportråd
har för att därmed uppnå en enhetlig utformning av de statliga exportfrämjande
insatserna.
Handelssekreteraren I Teheran anser att
handelssekreterarkontor bör inrättas i första hand i Venezuela, Nigeria och
Brasilien och i andra hand i Indonesien och Egypten, 1 övriga länder bör
förstärkning ske med personer i kategori C.
Utredningens förslag till utbildningsåtgärder
kommenteras positivt av utlandsorganen. Ambassaden I Lima anser att man inte
nog kan understryka behovet av utbildningsinsatser och då även kontinueriig
fortbildning med särskild uppmärksamhet pä det svenska utbudet och förändringar
i detta.
3.3
Exportfinansiering genom trilateralt samarbete
Några av remissinstanserna har i sina kommentarer
till avsnittet om trilateralt samarbete understrukit behovet av en utredning om
exporlfinan-sieringsproblematiken i stort. Denna synpunkt har framförts av
Exportkre-dlinämnden (EKN), SE. Kooperativa förbundet (KF), Svenska bankföreningen,
ambassaderna i Brasilia, Lima och Alger, handelssckreterarna i Mexico City
ochTeheran samt handelskamrarna I Sao Paulo och Buenos Aires.
Promemorians förslag att möjligheterna till
trilateralt samarbete bör undersökas stöds av SIDA. KK. SIND, televerket. SE,
Sveriges Industriförbund. KF, Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)och fiera av de utomlands stationerade
organen. SIDA önskar att inom ramen för de riktlinjer som gäller för
biståndsverksamheten erhålla en aktiv roll i den fortsatta försöksverksamheten
inom området trilateralt samarbete. fAA'påpekar att den i dag inte utan
regeringens medgivande kan
Prop. 1976/77:83 32
lämna garantier till utländsk finansiär av svensk export
om finansiären ej är verksam i Sverige. Svenska bankföreningen påpekar vissa
praktiska problem med trilateralt sar-narbete. 1 likhet med Sveriges
Industriförbund betonar föreningen lämpligheten av att Sverige aktivt söker
efier projekt i länder där de arabiska utvecklingsfonderna är beredda att
investera. Svenska konsulljö-reningen konstaterar att det skulle fa en mycket
stor betydelse för exporten om konsulttjänster kunde lämnas på kredit.
3.4 Skydd för investeringar
Promemorians uttalanden för ett
vidgat investeringsgarantisystem stöds i stort av KK, EKN, SE, Sveriges
industriförbund, TCO, SAF, Svenska bankföreningen, ambassaderna i Hanoi,
Teheran, Mexico City, Brasilia, Lima, Lagos, Bangkok, Jakarta och Kairo,
handelssckreterarna i London och Teheran samt handelskamrarna 1 Sao Paulo och
Buenos Aires. Flera av dessa remissinstanser har även uttalat sig positivt till
uttalandet att regeringen i ökad utsträckning bör ingå bilaterala
investeringsskyddsavtal. Förslaget om vidgat investeringsgarantisystem avvisas
av LO och Centerns ungdomsförbund med motiveringen att investeringar utomlands
kan medföra minskade arbetstillfällen inom landet,
3.5 Stöd till förinvesterings- och
förprojekteringsstudier
Förslaget om statligt stöd till förstudie-
och anbudskostnader för konsulttjänster i u-länderna tillstyrks av de flesta
remissinstanser som har uttalat sig i frågan, bl. a. SIDA, KK, EKN,
domänverket, televerket, SE, Sveriges Industriförbund, TCO, LO, SAF, Svenska
konsuhföreningen, Skånes handelskammare och fiertalet av remissinstanserna i
utlandet. SIDA anför att bidrag bör utgå även för uppdrag som utförs i
u-länderna för SlDA:s räkning eller genom SIDA:s förmedling. Systemet bör dock
begränsas till att endast gälla större upphandlingar. KK och televerket
framhåller att det föreslagna beloppet, I milj, kr., är för lågt mot bakgrund
av uppgiften att anbudskostnaderna brukar uppgå till mellan 50 000 och 100 000
kronor per projekt. Endast ett fltal anbud kan således årligen fl stöd. SE, Sveriges
IndustrlJÖrbund och Skånes handelskammare föreslåratt inte endast fristående
konsultuppdrag skall stödjas utan även de förprojekteringsstudier som företag i
samtliga branscher företar med avseende på egna investeringar utomlands vilka
beräknas ha exportfrämjande effekt. Vad gäller administrationen av det
statliga stödet är EKN tveksam inför att åta sig detta medan SE, Sveriges
industriförbund och handelssekreterarna i London, Oslo och Helsingfors samt
Svenska konsuliföre-nlngen tillstyrker att SE bör åla sig uppgiften. Svenska
konsultföreningen anser att SE bör upprätta en särskild nämnd som har alt
besluta om bidragen. 1 nämnden bör ingå sakkunskap rent allmänt i fråga om
u-landsexport samt även om konsultbranschens speciella villkor. Det är viktigt
att nämnden
Prop. 1976/77:83 33
behandlaransökningarom bidrag i så god tid att
konsultföretagen kan låta sin insats i förstudien påverkas av om bidrag utgår
eller ej. Konsullföreningen understryker även vad promemorian har anfört
angående skälen till ett statligt stöd. Föreningen anger vidare en rad villkor
som skulle kunna uppställas för att anbudskostnadsbidrag skall utgå, bl, a. att
förelaget eller förelagsgruppen skall ha inbjudits att inkomma med anbud på ett
konkret projekt. Vidare skall företaget eller företagsgruppen anses ha rimlig
möjlighet att erhålla uppdrag. Systemet med anbudskostnadsbidrag kan leda till
vissa strukturrationaliseringar genom samgående av mindre företag till större,
tror konsullföreningen. Konsullföreningen föreslår även andra stödåtgärder till
konsultföretagen såsom direkta subventioner i form av lägre sociala avgifter
och direkta löneskatter.
/?/? K avstyrker förslaget till
statligt stöd under beaktande av praktiska och principiella svårigheter vad
gäller främst administrationen av stödet,
3.6 Deltagande i regionala utvecklingsbanker
Förslaget att Sverige skall söka
medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) stöds av det övervägande
antalet av de remissinstanser som har framfört synpunkter i frågan. En
anslutning tillstyrks sålunda av bl.a, KK, domänverket, televerket, SE,
Sveriges industriförbund. Lantbrukarnas riksförbund, SAF, Svenska
bankföreningen. Svenska konsullföreningen, ambassaderna I Washington, Caracas,
Teheran, Mexico City, Brasilia och Lima, handelssekreierarna i Teheran och
Mexico City, handelskamrarna i Sao Paulo och Buenos Aires samt Skånes
handelskammare. Handelssekreteraren I Helsingfors konstaterar att Sverige
skulle fl fördelar av ett medlemskap i IDB men att kostnadsbilden inte är
utredd.
Som argument för en anslutning av
exportfrämjande skäl anförs latinamerikanska marknadens stora betydelse för
svensk exportindustri. Att avstå från medlemskap i IDB skulle sannolikt innebär
att Sverige går miste om order på åtskilliga hundratals miljoner kronor. Att få
ett projekt finansierat med län från IDB innebär att leverantören får kontant
betalt. För att få liknande beställningar till projekt som ej är finansierade
av IDB måste företagen ge långfristiga krediter på upp till 10 är till
förmänliga räntesatser. Leveranser till IDB-projekt har dessutom vanligen ett
betydande referensvärde som kan leda till andra exportaffärer.
Handelssekreteraren I Mexico City framhåller att närde latinamerikanska länderna
öppnar dörren för ett inträde av icke-regionsländer i den bank, som de
betraktar som sin egen och enda verkligt framgångsrika kontinentala
institution, tillika ledd av en internationellt känd finansman, anses det
nästan som en ovänskaplig handling att inte acceptera. SIDA anför att
biståndspolitiska överväganden ej motiverar svenskt medlemskap i IDB. Några av
ledamöterna i styrelsen har avvikande mening och anser, att på grundval av
föreliggande material kan man ej ta ställning till frågan om svensk anslutning,
Å'Fönskar uttala sig först efter det
Prop. 1976/77:83 34
att resultatet av biståndspolitiska utredningens arbete
föreligger. LO avstyrker ett medlemskap med motiveringen att or-n statsmakterna
är beredda att satsa en så stor summa på exportfrämjande insatser som ungefär
19 milj. kr. så skulle den kunna användas till mer meningsfulla insatser, RRV,
SIND och rCO är tveksamma till en anslutning av samma skäl. Enligt LO är det
framför allt de stora företagen som har ett intresse av en svensk anslutning.
Samtidigt anser dock TCO att det inte finns anledning att avstyrka en
anslutning till IDB om detta inte minskar intresset och möjligheterna att göra
andra exportfrämjande åtgärder som TCO i och för sig tror skulle vara mer
effektiva. Handelssekreteraren i Oslo anser att ett medlerrtskap i IDB ej kan
vara motiverat ur exportfrämjande synpunkt på grund av de höga kostnaderna.
Institutet Jör iniernaiionell ekonomi avstyrker ett medlemskap mot bakgrund av
att detta inte kan motiveras av betalningsbalansskäl. Sveriges kristna
socialdemokraters förbund. Centerns ungdomsförbund och Folkpartiets
ungdomsförbund avstyrker svensk anslutning till IDB. De politiska förbunden
motiverar framför allt sina ställningstaganden med att Sverige genom ett
medlemskap indirekt skulle stödja reaktionära regimer i Latinamerika.
3.7 Samarbetsavtal med u-länder
De flesta remissinstanser som har
uttalat sig beträffande betydelsen av samarbetsavtal med u-länder för främjande
av svensk export instämmer med vad som framförs i promemorian. Stor
försiktighet bör iakttas i fråga om att ingå nya avtal. Endast om ett starkt
önskemål föreligger från näringslivet om nya avtal bör sådana utarbetas anser
bl. a, SE, Sveriges indusirljörbund, SAF och Svenska bankföreningen. Om detta
ej är fallet kan effekten bli negativ ur exportfrämjande synpunkt till följd av
att avtalen ofta innebär högt ställda förväntningar på Sverige från u-landel i
fråga. LO anser att avtalen kan ha en viktig funktion att fylla om de är väl
förberedda. De driver på och stödjer ekonomiskt utbyte med länder som söker
altemativ till nuvarande ekonomiska beroendeförhållanden. Statligt deltagande
i avtal kan för u-länder bli en viss garanti för att de enskilda företagen
fullföljer sina åtaganden. Lö föreslår att tillfälle ges även till facklig
representation i arbetet med samarbetsavtal med hänsyn till det
internationella beroendets ökade betydelse för sysselsättningen.
3.8 Export av utbildningstjänster
Flera remissinstanser tillstyrker
förslaget om ett statligt organ för samordning av svensk export av
utbildningstjänster på affärsmässiga grunder. Denna åsikt delas av
Universitets- och högskoleämbetet, SIND, SE, Lands-'Ingsförbundel, Sveriges
Industriförbund, Sveriges hantverks- och indusirlorga-nlsatlon, TCO, LO. SAF.
Svenska konsultföreningen och flera av de utomlands
Prop.
1976/77:83 35
belägna
remissinstanserna, LO är positiv till förslaget men anser att en närmare analys
av efterfrågan är påkallad, SIDA stöder i och för sig tanken att under statlig
medverkan fl till stånd en tjänsteexport men anför samtidigt att uppdrag som
gäller tjänster från näringslivet har ett nära samband med problemen kring
finansieringen av svenska investeringar i u-länders industriutveckling.
Sambandet niellan dessa frågor bör behandlas innan slutlig ställning tas till
promemorians förslag. Televerket är tveksamt till förslaget vad avser
telekommunikationsområdet. Statskontoret och RR Vät positiva till den föreslagna
funktionen men organisationsformen bör övervägas ytterligare. Detta anser även
SIDA. Statskontoret anser att funktionen alternativt bör ta form i en stiftelse
medan RRV anser alt SIDA mot bakgrund av sina värdefulla erfarenheter bör komma
i fråga i första hand som ansvarig för den föreslagna funktionen.
Handelssekreteraren i Oslo rekommenderar att verksamheten organiseras inom
Sveriges exportråd. KF anser att en vidgad svensk export av tjänster bör ägnas
uppmärksamhet. Samtidigt anser KF att nya stödåtgärder naturiigtvis inte får
verka diskriminerande på de redan väletablerade svenska företag som exporterar
antingen tjänster eller varor och tjänster i kombination. Svenska
konsullföreningen understryker också att ett statligt bolag inte flr dubblera
nu rådande resurser. Ambassaden i Jeddah pekar på de svårigheter som har
framkon-imit då svenska myndigheter och företag försökt bilda konsortier för
att kunna genomföra större projekt. Ambassaden I Jakarta anser att resurser bör
ställas till förfogande så att svenska konsultföretag i likhet med utländska
konkurrenter kan anpassa det egna landets tekniska lösningar till den
potentiella kundens behov. Handelssekreteraren i Wien föreslår för att stödja
svensk export av verkstadsprodukter till u-länder att en sammanslutning skapas
som kan erbjuda ett komplett paket av tjänster vad gäller industrianläggningar.
4.
Föredraganden 4.1 Bakgrund
Att den svenska exporien ökar blir av avgörande
betydelse för att vi skall kunna uppnå balans i de utrikes betalningarna och
minska behovet av upplåning.
Det är naturligt att vi i första hand försöker öka
exporien till de västliga industriländerna. Insatserna för att öka exporten
till u-länderna har hittills varit ganska begränsade. Trots delta har exporten
till u-länderna vuxit mycket snabbt under senare år och uppgick år 1976 till
10,7 miljarder kr. Detta motsvarar 13,3 % av Sveriges totala export samma år.
Den svenska exporten till u-länderna bör nu ägnas
ökad uppmärksamhet. Del har därför ansetts lämpligt att överväga vilka insatser
som på olika områden kan göras för alt främja den svenska exporten till dessa
länder. Hur detta skall ske har behandlats i departementspromemorian (Ds H
1976:5)
Prop.
1976/77:83 36
ökade
insatser för svensk export till u-länder. Promemorian har remiss-behandlats.
Förslagen i promemorian syftar till att förbättra
stödet till u-landsexporten och på så sätt öka vår export till dessa länder.
Från att på 50-talet ha varit i stort sett inriktad på fjärran marknader, ofta
av u-landskaraktär, har stora delar av statens exportfrämjande resurser under
60- och 70-talen omfördelats till industrimarknader. Verksamheten har också
anpassats till utvecklingen på andra marknader och till företagens behov. Dessa
anpassningar är ett resultat av fortlöpande analyser. Den tidigare nämnda
promemorian är ett led i denna analysverksamhet, 1 den föreslås insatser för
att möta den marknadssituation som har uppkommit i vissa u-länder och som bör
kunna tas till vara för ökad svensk export. Det må även erinras om att man från
u-landshåll i skilda sammanhang uttryckt önskemål om att bredda sina
kommersiella relationer med länder som Sverige.
4.2
Organisation och resurser för främjande av export till u-länder
Sveriges exportråd (SE) är centralt organ för
exportfrämjande verksamhet. Den exportfrämjande verksamheten bedrivs i utlandet
vid handelssekreterarkontor och handelskamrar saml vid beskickningar och
konsulat. SE:s uppgift är att som centralt organ planera, samordna och genomföra
åtgärder för att främja Sveriges export,
1
promemorian framhålls särskilt att den ökade köpkraften hos vissa oljeproducerande
länder samt industrialiseringen i flera u-länder gör att möjlighetema till en
större export till dessa marknader har ökat snabbt under de allra sista åren.
Många u-länder representerar intressanta marknader för svensk exportindustri.
För exportföretagen bör det enligt promemorian vara angeläget att bearbeta
dessa nya marknader i ett tidigt skede. Enskilda företag och då speciellt
sådana som inte har stor erfarenhet av marknadsföring i u-länder bör ha ett
intresse av alt i denna verksamhet få stöd och hjälp av personer som är
kommersiellt utbildade och väl förtrogna med verksamhetslandet,
I promemorian läggs mot denna bakgrund fram ett
förslag till förstärkt utlandsorganisation och till ökade utbildningsinsatser
för att höja den kommersiella kunskapsnivån hos personalen. Det anses f n,
knappast finnas underlag för att upprätta nya handelssekreterarkontor eller att
rekrytera personal med de särskilda kvalifikationer som krävs hos en
handelssekreterare.
De flesta remissinstanserna har tillstyrkt
förslaget om en förstärkt utlandsrepresentation.
Inom ramen för tillgängliga medel har, sedan
promemorian utarbetats, utbildningsmöjligheter och organisatoriska resurser i
viss mån förstärkts. Sålunda har beskickningarna i Irak och Nigeria försetts
med personal för kommersiell handläggning. För egen del anser jag att
ytterligare förstärkningar av utlandsrepresentationen bör prövas i det
ordinarie budgetarbetet.
Prop.
1976/77:83 37
Jag
lägger därför inte här fram något annat förslag i den riktningen än att jag nu
- med hänvisning till vad jag senare avser att utveckla närmare - förordar att
en handelsavdelning inrättas i Caracas.
Beskickningschefen och beskickningen spelar
givetvis en betydelsefull roll i fråga om kontakter med respektive värdlands
regering och myndigheter. I u-länderna fattas beslut i kommersiella frågor
ofta" på regeringsnivå varför beskickningschefens roll i den
exportfrämjande verksamheten blir särskilt framträdande. När det gäller
organisationen vill jag anföra följande. Beskickningarna har således
särskilda, ofta unika, möjligheter att konkret och direkt verka för våra
exportintressen. Den enhet som jag sålunda föreslår skall inrättas i Caracas
bör vad gäller den kommersiella och administrativa verksamheten styras på samma
sätt som handelssekreterarkontoren dvs, av SE enligt gällande förordning (1975:492)
med instruktion för handelssekreterare. Det innebär att en handelssekreterare
skall vara enhetens chef men att denne i alla förbindelser med
verksamhetslandets myndigheter skall vara underställd beskickningschefen och i
övrigt skall samverka med beskickningen. Genom att verksamheten styrs av SE
behålls möjligheten att på begränsad tid anställa kommersiellt högt
kvalificerad personal. De erfarenheter denna personal vinner under
anställningen kan efter dess slut föras över till svenska företag och får även
härigenom en vidare exportfrämjande effekt.
Jag anser att enheten bör benämnas ambassadens
handelsavdelning och för budgetåret 1977/78 beräknar jag kostnaderna för
handelsavdelningen i Caracas till 900 000 kr., varav 300 000 kr. utgör ett
engångsbelopp för iordningställande av kontorslokaler och bostäder. Dessutom
bör ytterligare 100 000 kr, projektmedel tillföras elfte huvudtitelns
reservationsanslag B 3. Exportfrämjande åtgärder. Jag återkommer till dessa
frågor vid min behandling av anslagen på driftbudgeten.
Den sålunda inrättade handelsenheten bör av
regeringen vid förändrade förutsättningar kunna fiyttas till annan prioriterad
marknad.
4.3
Exportfinansiering genom trilateralt samarbete
I departementspromemorian har man i avvaktan på
särskild utredning i ämnet avstått från att behandla exportfinansieringsfrågan
utom på en punkt, nämligen de möjligheter för exportfinansiering med hjälp av
s, k, trilateralt samarbete, som har öppnats under senare år. Sådant samarbete
innebär att export till ett u-land finansieras i samverkan med länder med god
tillgång på kapital. Man bör enligt promemorian överväga lämpliga former för
ett svenskt deltagande i sådan samverkan. Det framhålls att SE nyligen har
inlett viss försöksverksamhet på detta område, I samråd med beskickningarna i
Jeddah och Kuwait har kontakter tagits med finansinstitut i arabländerna och
diskussioner kommer att äga rum med myndigheterna i några u-länder i syfte att
klariägga möjlighetema att förverkliga trilaterala projekt
Prop. 1976/77:83 38
av
intresse för svenska exportföretag. De erfarenheter som härvid vinns kan läggas
till grund för prövning huruvida statliga åtgärder behöver vidtas för att
underlätta trilateralt samarbete av mera permanent och långsiktig karaktär.
Förslagen i promemorian stöds i stort av de
remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Flera remissinstanser understryker
i detta sammanhang behovet av en utredning om exportfinansieringsproblematiken
i stort.
Jag
delar uppfattningen att exportfinansiering genom trilateralt samarbete
förmodligen kan erbjuda intressanta altemativ till traditionell finansiering av
svensk export. Jag anser emellertid att man bör avvakta resultatet av den
nyligen tillsatta utredningen om exportfinansieringen (H 1977:01) för att
bedöma vilka åtgärder som från statens sida kan vidtas vad gäller såväl
trilateralt samarbete som exportfinansiering i stort.
4.4 Skydd
för investeringar
I promemorian diskuteras åtgärder för att stimulera
investeringar i u-länder. Det förordas att det nuvarande
investeringsgarantisystemet utvidgas i huvudsak enligt de riktlinjer som har
föreslagits av industribiståndsutredningen i betänkandet (SOU 1972:90)
Industriutveckling och utvecklingssamarbete, I promemorian föreslås att denna
fråga bör slutligt prövas i belysning av de överväganden som f n. görs inom
den biståndspolitiska utredningen (UD 1972:03). Vidare utlafds alt regeringen
i ökad utsträckning bör ingå bilaterala investeringsskyddsavtal med i första
hand de u-länder där svensk investeringsverksamhet i någon omfattning
förekommer.
Flera rerrrissinsianser stöder förslaget om ett
vidgat investeringsgarantisystem och fier bilaterala investeringsskyddsavtal.
LO och Centerns ungdomsförbund avvisar dock förslaget om vidgat
investeringsgarantisystem med motiveringen att investeringar utomlands kan
medföra minskade arbetstillfällen inom landet.
Jag är inte f. n. beredd att ta slutlig ställning
till frågan om ett vidgat investeringsgarantisystem bl.a. eftersom den
behandlas av den biståndspolitiska utredningen. Jag stöder tanken att Sverige
ingår fier bilaterala investeringsskyddsavtal och kommer att verka härför.
4.5 Stöd
till förinvesterings- och förprojekteringsstudier
Inom ramen för svensk biståndsverksamhet har redan
stöd i viss utsträckning lämnats till förinveslerings- och
förprojekteringsstudier. 1 åtskilliga industriländer lämnas direkt eller
indirekt stöd till sådana studier. En analys leder enligt promemorian till
slutsatsen att ett statligt stöd till förstudier och anbudsgivning har en
exportfrämjande effekt. 1 promemorian föreslås att ett stöd i första hand
inriktas på konsulttjänsterna och att för-
Prop.
1976/77:83 39
studie-
och anbudskostnadsbidrag införs för dessa. Bidragen bör utgå med 50 % av
anbudskostnaden, Återbetalningsskyldighel bör gälla vid antagna anbud. För
första årets verksamhet föreslås ett anslag på I milj, kr. Genom utvärdering av
verksamheten kan sedan anslagets framtida storiek och inriktning fortlöpande
prövas, I promemorian förordas att exportkreditnämnden (EKN) eller SE får
uppgiften att administrera det statliga stödet till konsultföretag.
Förslaget om statligt stöd till förstudie- och
anbudskostnader för konsulttjänster i u-länderna har tillstyrkts av fiera
remissinstanser, SE och Sveriges industriförbund föreslår att bidrag skall
utgå även i vissa andra fall än de i promemorian föreslagna. KK och televerket
framhåller att det föreslagna beloppet 1 milj, kr, är för lågt, EKN är tveksam
inför uppgiften att administrera bidraget. RRV avstyrker förslaget med
hänvisning till praktiska och principiella svårigheter.
För egen del vill jag anföra följande. Som
framhålls i promemorian möter företag vid engagemang i u-länder i regel en rad
problem. Att komma till rätta med dem kan vara kostnadskrävande.
Konsultföretagen är därvid särskilt utsatta eftersom de inte har samma
möjligheter som t, ex, de produktproducerande företagen att täcka in
kostnaderna för uteblivna kontrakt i övrig produktion. Jag delar också
uppfattningen att det finns ett samband mellan förstudier och anbud från
svenska konsulter å ena sidan och ökade möjligheter till export för svenska
företag å den andra.
Jag anser därför att det finns anledning att med
statliga medel stödja konsultföretagen genom bidrag till förstudie- och
anbudskostnader avseende internationellt eller nationellt finansierade projekt
av infrastrukturen eller industriell natur. Jag anser att SE bör handha denna
stödverksamhet. Den bör få formen av projektsamarbete mellan exportrådet och
resp, företag snarare än en bidragsbeviljande verksamhet av
myndighetskaraktär. Vissa riktlinjer vill jag ange. Förstudien eller anbudet
bör avse ett specifikt projekt i ett u-land till vilket företaget önskar
inkomma med anbud och som kan förväntas ha viss exportfrämjande effekt om det
förverkligas. För att statsmedel skall satsas måste konsultföretaget dessutom
anses ha rimlig möjlighet att erhålla uppdraget. Exportrådet bör inte stödja
förstudie eller anbud som utarbetas på direkt uppdrag från annan och mot
erhållande av arvode. Normalt bör inte heller detta speciella exportstöd avse
förstudie om direkt marknadsföring, I princip bör verksamheten kunna avse
studier i samtliga u-länder. Regeringen bör emellertid få införa begränsningar.
Högst 50 % av kostnaderna för en förstudie eller ett anbud bör få stödjas med
statsmedel. Dessutom förordar jag att återbetalningsskyldighet skall föreligga
vid antaget anbud.
Jag
beräknar kostnaderna till 2 milj, kr, för budgetåret 1977/78,
Prop. 1976/77:83 40
4.6
Deltagande i regionala utvecklingsbanker
1 departementspromemorian behandlas frågor rörande
svenskt samarbete med de tre regionala utvecklingsbankerna. Asiatiska
utvecklingsbanken (AsDB), Afrikanska utvecklingsbanken (ADB) och
Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB),
Vad gäller AsDB framförs den åsikten att till följd
av bankens förändrade utlåningspolitik i en mer utvecklingsfrämjande riktning
man nu skulle från svensk sida kunna inleda ett samarbete på biståndsområdet, 1
årets budgetproposition (prop, 1976/77:100 bil. 6) har statsrådet Ullsten
föreslagit bl, a. en nyteckning av kapitalandelar i banken om sammanlagt 30
milj. kr, samt ett svenskt bidrag till bankens särskilda fond på ca 42 milj.
kr, för en treårsperiod. Även när det gäller ADB och en härtill knuten fond
föreslår statsrådet Ullsten ytteriigare svenska bidrag om sammanlagt drygt 48
milj. kr.
I departementspromemorian behandlas vidare frågan
om svensk anslutning till Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB), Banken har
till uppgift att bidra till en ökad ekonomisk utveckling av de latinamerikanska
medlemsländerna, såväl individuellt som kollektivt. Härför skall banken bl. a,
utnyttja egna resurser och upplånat kapital för finansiering av utvecklingsprojekt
samt i övrigt främja investeringar av offentligt och privat kapital för
utvecklingsändamål.
För
närvarande är 22 latinamerikanska utvecklingsländer samt USA och Canada
medlemmar i banken. Tolv icke-regionala länder förklarade sig i den s, k.
Madrid-deklarationen den 17 december 1974 beredda att bli medlemmar i banken.
Dessa länder är Belgien, Danmark, Israel, Italien, Japan, Jugoslavien,
Nederländerna, Spanien, Schweiz, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland
samt Österrike. Den 9 juli 1976 undertecknade nio av dessa konventionen om
bankens upprättande och blev därigenom medlemmar i banken. Av de återstående
tre länderna ratificerade Nederländerna och Österrike överenskommelsen den 10
januari 1977. Italien uppges inom kort vidta de erforderliga åtgärderna för
medlemskap. Även Frankrike har nu undertecknat överenskommelsen och därmed
blivit medlem i banken. Det kan nämnas att Finlands regering också har ansökt
om medlemskap.
Genom bankens nya regler för upphandling vilka har
trätt i kraft den 9 juli 1976 är upphandlingen för projekt som helt eller
delvis finansieras genom medel från IDB begränsad till bankens medlemsländer.
Det är sålunda inte heller längre möjligt att uppnå leveransbehörighet genom
särskilda lån till IDB, Sverige har tidigare lämnat vissa lån till IDB som har
medgivit viss leveransbehörighet. Genom de nya upphandlingsreglerna är Sverige
inte alls leveransbehörigt och kan därför inte delta i konkurrens om utvecklingsprojekt
finansierade av banken. De projekt som stöds av IDB finansieras normalt till
en del av IDB och för övrigt av andra finansieringsinstitut. Genom att svenska
företag inte får delta i upphandling till IDB-
Prop.
1976/77:83 41
finansierade
projekt torde de i praktiken utestängas från en marknad omfattande inte bara
av banken beviljade lån utan även den betydande kompletterande lokala
finansieringen. Enligt SE räknar man med att IDB under åren 1977-79 skall bidra
med drygt 20 000 milj. kr. till projekt vars totala värde väntas uppgå till mer
än 65 000 milj. kr.
Latinamerika är traditionellt en viktig
exportmarknad för svenska företag. Många av de projekt som finansieras av IDB
ligger inom sektorer där svenska företag har goda möjligheter att göra sig
gällande. Det gäller särskilt industrier, gruvor, elkraft, transporter och
kommunikationer (inkl. tele).
Sveriges industriförbund betonar i sitt yttrande
över promemorian att ASEA har gjort en sammanställning av värdet av de projekt
man har tvingats avstå att lämna anbud på till följd av att Sverige inte blivit
medlem i IDB. Man kom därvid fram till en sammanlagd summa på ca 2 miljarder
kr. för enbart 1976. Liknande förhållanden gäller fiera av våra större internationellt
verksamma entreprenad- och konsultföretag, liksom flera av våra mest
konkurrenskraftiga industrier.
Vid leverans till IDB-finansierade projekt erhåller
förelagen kontant betalning. För att få andra motsvarande beställningar måste
företagen erbjuda dyrbara, delvis subventionerade långa krediter på upp till
10 år.
För svensk export har medverkan i ett IDB-projekt
ofta ett stort referensvärde och kan medföra beställningar till även andra
projekt i samma land. Utrustning som har inköpts till av IDB finansierade
projekt som kraftverk eller teleanläggningar blir ofta standardbildande. När i
det närmaste alla västerländska i-länder engagerat sig i banken kan det också
av de latinamerikanska staterna komma att uppfattas som ett mot Latinamerika
riktat avogt uppträdande om Sverige väljer att stå utanför IDB. Detta kan leda
till att man utnyttjar de förvisso goda möjlighetema att finna andra
inköpskällor än Sverige även när det gäller import som ej är IDB-finansierad.
Vi har tidigare inte haft anledning att pröva
Sveriges inställning till IDB från exportfrämjandesynpunkt utan grundat
överväganden på i huvudsak biståndspolitiska skäl. Med hänsyn till de
verkningar som ett beslut att inte söka medlemskap numera torde få för svensk
export är det, framhålls det i promemorian, nu befogat att pröva frågan om
medlemskap från andra än biståndspolitiska synpunkter. I promemorian föreslås
därför att Sverige av exportskäl skall söka medlemskap i IDB.
Remissinstanserna har till övervägande delen varit
positiva till en svensk anslutning i den mån de har yttrat sig i frågan. Ett
svenskt medlemskap i IDB tillstyrks av bl. a. KK, domänverket, televerket, SE,
Sveriges industriförbund, SAF, Svenska bankföreningen. Svenska konsultföreningen,
flera ambassader samt handelssekreterare och handelskamrar. Lö avstyrker dock
ett medlemskap med motiveringen att de erforderliga medlen för en anslutning
skulle kunna användas för andra och mer meningsfulla insatser för
exportindustrin. RRV, SIND och TCO är tveksamma till en anslutning av samma
skäl, nämligen att kostnaderna är för höga i förhållande till den
Prop.
1976/77:83 42
förväntade
exportfrämjande effekten, TCO anser dock att det inte finns anledning att
avstyrka en anslutning till IDB om detta inte minskar intresset och
möjligheterna alt göra andra exportfrämjande insatser.
Vad beträffar inbetalning av medel till IDB kan
följande sägas. Vad Sverige kommer att behöva betala till IDB i form av bidrag
till banken avgörs genom förhandling. Jag avser ändå i det följande alt föreslå
alt anslag beräknas med ett förslagsvis upplaget belopp för budgetåret 1977/78.
Del kan i detta sammanhang nämnas att Nederiänderna, Belgien och Österrike, med
oss jämförbara länder, har förbundit sig alt erlägga ca 83, 110 respektive 44
milj. kr, för sin anslutning.
Storieken på det belopp Sverige skulle ha att
inbetala till IDB kan alltså på detta stadium ej exakt anges även om andra
länders insatser ger en viss ledning vid en sådan bedömning. För att ge en
bättre inblick i vad olika åtaganden gentemot banken mera konkret skulle
innebära kan del vara instruktivt att utgå från ett räkneexempel. Om Sverige
efter en förhandling skulle förbinda sig till en andel av 80 milj, kr. skulle
ca hälften av delta belopp utgöra bidrag till bankens ordinarie kapital. Andra
hälften skulle utgöra bidrag till bankens specialfond som i hög grad används
till lån till regionens mindre utvecklade länder på mjuka villkor. Enligt detta
räkneexempel kommer av Sveriges totala andel i banken endast ca 45 milj. kr,
att behöva betalas kontant medan resten utgör garantikapital.
Dessa
utbetalningar utgör dock inget mått på de åriiga kostnaderna för medlemskap i
IDB. Kostnaderna utgörs i stället av den ränteföriust man gör på
insatskapitalet. Någon ränta på detta kapital utbetalas nämligen inte. Med
samma räknesätt som förut kan denna åriiga ränteföriust uppskattas till 5 milj,
kr. Jag anser att en kostnad av denna slorieksordning är motiverad med hänsyn
till de stora fördelar som medlemskap i banken erbjuder svensk export och
sysselsättning.
De belopp som vissa remissinstanser har angivit som
åriiga kostnader hänför sig i själva verket till kapitalinbetalning vid
inträdet.
Några organisationer som har yttrat sig avstyrker
svensk anslutning av rent politiska skäl. Ett svenskt medlemskap i IDB skulle
enligt dem innebära att Sverige indirekt skulle stödja reaktionära regimer i
Latinamerika.
Sverige bedriver dock utrikeshandel med ett
avsevärt antal länder som måste bedömas ha ett styrelseskick som i hög grad
avviker från vårt eget. Genom exportkreditgarantier och på andra sätt ger vi
för övrigt export även till sådana länder ett betydande stöd. Ett svenskt
deltagande i IDB i syfte att främja svensk export kan således inte ses som ett
ställningstagande till skilda regimer i Latinamerika. Regeringen har i en rad
sammanhang tagit entydigt avstånd från politiskt och socialt förtryck och gett
sitt stöd till frihetsträvanden.
Det bör vara en naturlig strävan för Sverige som
medlem av IDB att eftersträva en ändring av röstningsreglerna samt söka påverka
bankens ut-
Prop.
1976/77:83 43
låningspolitik
på sådant sätt att denna främjar en ekonomisk och social utjämning i
låntagariänderna.
Det ter sig självklart att vi löpande prövar vår
ställning i IDB genom att mycket noga följa utvecklingen.
öm medlemskap i IDB skulle motiveras av
biståndsskäl vore bankens länderinriktning i utlåningen en allvariig svaghet.
Det kan dock noteras att det har skett en ökning av de minst utvecklade
ländernas andel. Bankens möjligheter att hjälpa de fattigaste länderna i det
karibiska området har också ökat genom en ändring i bankens stadga som beslöts
vid årsmötet 1975. En stor utlåning sker dock fortfarande till de rikare
länderna i regionen. Det bör då påpekas att även mycket rika länder t. ex. i
Norden har inrättat investeringsbanker bl. a. med utländskt kapital för att
främja den egna utvecklingen.
När det gäller utlåning från bankens ordinarie
kapital tas beslut med enkel röstmajoritet i styrelsen. De latinamerikanska
länderna som svarat för större delen av kapitaltillskottet har majoritet i
styrelsen (54 %). Däremot kräver beslut om verksamheten under specialfonden 2/3
majoritet vilket betyder att USA som har 40 % av rösterna ensamt kan fälla
förslag om användning av specialfondmedel. Samma regel innebär dock att USA
inte ensamt kan genomdriva ett förslag.
Vad
gäller USA:s inflytande i banken har Sverige haft invändningar mot det för en
internationell organisation unika förhållandet att ett enda i-land, USA, även
efter utvidgningen av medlemskretsen med de icke-regionala länderna, ensamt kan
utöva vetorätt över beslut om utlåning från specialfonden. Röstbestämmelserna
får dock ses mot bakgrund av att USA ensamt hittills svarat för 69 96 av
bidragen till specialfonden. En ökning av bidragen till specialfonden, vilken
delvis redan är beslutad, bör medföra att USA:s andel i fonden sjunker. Även om
USA formellt har ett stort infiytande i banken måste man dock vara medveten om
att i praktiken beslut i en organisation som denna måste fattas i samförstånd
med en vid krets av medlemmar. Genom att medlemskretsen vidgas innebär detta
att mer mångfacetterade synpunkter kommer att påverka verksamheten.
Av de västeuropeiska industriländerna är nu i det
närmaste alla utom Sverige och Norge medlemmar eller på väg att förhandla om
medlemskap i IDB. Öm Sverige väljer att stå utanför IDB anser jag att detta
kommer att medföra försämrade föratsättningar för svensk export. IDB:s nya upphandlingsregler
utestänger svenska företag från en upphandling om 20 000 milj. kr, per år. Jag
har även pekat på det stora referensvärdet som medverkan i ett IDB-projekt har.
Med hänsyn till betalningsbalanssituationen och sysselsättningsläget i landet
måste varie möjlighet att öka vår export tas tillvara.
Eftersom Sverige och det svenska näringslivet inte
kan påräkna någon särbehandling, innebärande att banken skulle åsidosätta de
nya reglerna för upphandling förordar jag att Sverige upptar förhandlingar om
medlemskap i IDB.
Prop. 1976/77:83 44
Inbetalningarna till IDB kan förutses falla under
ett antal budgetår. För budgetåret \911/1% beräknar jag 6 milj. kr.
Förhandlingarna kan leda till en periodisering som ändrar storieken på detta
belopp, varför medel bör beräknas som ett förslagsanslag. Därutöver kommer
Sverige att behöva lämna garantier för ett kapital motsvarande den del av
Sveriges bidrag till bankens ordinarie kapital som inte eriäggs kontant.
Bankens
stadgar föreligger officiellt på spanska, engelska, portugisiska och franska
språken, medan de nya reglerna om medlemskap för icke regionala länder är
utgivna på engelska. Det kan nämnas att den danska regeringen har ombesörjt en
översättning av bankens stadgar till danska. En översättning till svenska av
såväl stadgar som regler om medlemskap för icke regionala länder är under
utarbetande.
4.7 Samarbetsavtal
med u-länder
Sverige har under senare år ingått samarbetsavtal
med ett antal u-länder, i första hand oljeproducerande länder. En någorlunda
säker bedömning av avtalens betydelse kan ännu inte göras. De har dock haft en
allmän goodwill-förstärkande effekt. De har underlättat kontakter, särskilt
genom upprättandet av blandade kommissioner där problem och önskemål kan diskuteras.
Avtalen medför emellertid också åtaganden från svensk sida och kräver vidare
stora arbetsinsatser hos departement, myndigheter, organisationer och företag.
I departementspromemorian förordas därför att försiktighet iakttas i fråga om
att ingå nya avtal. Avtalsfrågan bör noggrant prövas frän fall till fall. En
förutsättning för att ingå avtal bör bl, a. vara att det föreligger ett
betydande långsiktigt intresse från exportföretagens sida. Alternativa former
till avtal är bl. a. delegationsresor, seminarier och symposier.
Remissinstanserna
instämmer i dessa synpunkter.
Även jag anser att frågan om samarbetsavtal med
u-länder bör prövas noggrant från fall till fall. Detta bör inte hindra att
andra kontakter knyts med dessa länder vilka kan främja handeln länderria
emellan. Frågan föranleder inte något förslag till riksdagen i detta
sammanhang.
4.8 Export
av utbildningstjänster
En ökning av den svenska tjänsteexporten till vissa
u-länder bör enligt departementspromemorian kunna ske särskilt vad gäller
utbildningstjänster. Detta har framkommit bl. a, i de senaste årens kontakter
med oljeländerna. Då efterfrågan ofta är inriktad på köp av omfattande
utbildningsprojekt som kräver insatser av såväl enskilda företag som
utbildningsexpertis från den offentliga sektorn föreligger ett behov av
samordning. 1 promemorian föreslås därför att ett aktiebolag med statligt
delägarskap upprättas. Bolagets uppgift skulle vara att mot betalning ställa
svensk kompetens och kapacitet inom tjänstesektorn till förfogande för
u-länder. Verksamheten föreslås på sikt kunna omfatta hela den tjänstesektor
som offentliga myndigheter är
Prop.
1976/77:83 45
ansvariga
för men till en börian vara inriktad mot utbildningsområdet. Arbetsuppgifterna
skulle bestå i att samordna och leda insatserna inom bolagets
verksamhetsområde, att rekrytera personal för tjänstgöring utomlands, att
tillhandahålla konsulttjänster åt svenska företag i utbildningsfrågor i samband
med industriprojekt, att organisera utbildning i Sverige samt förmedla
kontakter av olika slag. Bolaget skulle alltså ha karaktären av ett
konsultbolag med förmedlingsfunktioner.
Förslaget stöds av det stora flertalet av
remissinstanserna. Lö, som ställer sig positiv till förslaget, anser att
efterfrågan bör analyseras närmare. Några remissinstanser är tveksamma och
vissa anför en mot förslaget avvikande mening vad beträffar den organisatoriska
formen.
Enligt
min mening finns behov av ett organ med de uppgifter som anges i promemorian.
Mot bakgrund av statens och näringslivets gemensamma intressen i ett sådant
organ och att dess verksamhet skall bedrivas på affärsmässiga grunder delar
jag uppfattningen att ett aktiebolag är den lämpligaste organisationsformen.
Jag anser att ett sådant snarast bör bildas. Vad gäller bolagets storlek och
ägarförhållanden är jag inte nu beredd att ta slutlig ställning. Jag bedömer
dock att bolaget kommer att behöva ett eget kapital av storieksordningen 10
milj. kr. och att staten bör svara för hälften av detta kapital. Representanter
för näringslivet har visat ett stort intresse att delta i och finansiera en del
av bolaget. 1 detta sammanhang bör även närmare undersökas vilka intressenter
som bör ingå i det föreslagna bolaget. Denna vidare undersökning, som
lämpligast bör utföras av SE i nära samråd med näringslivets organisationer och
berörda statliga myndigheter, bör redovisa ett förslag som kan ligga till
grund för ett beslut om bolagets organisation, budget och ägarstruktur.
Undersökningen bör bedrivas skyndsamt och exportrådet bör därför överväga att
anlita en särskild utredningsman. Enligt vad jag har inhämtat är exportrådet
berett att medverka till en undersökning enligt dessa riktlinjer. De slutliga
formerna för bolagets organisation, ägarstraktur och finansiering skall inom
kon bli föremål för förhandlingar mellan berörda statliga myndigheter, SE och
intressenter från näringslivet. För att inte bolagsbildandet skall fördröjas onödigt
anser jag att regeringen nu bör inhämta riksdagens bemyndigande att teckna
aktier intill ett belopp av 5 milj. kr. i bolag för export av tjänster till
u-länder,
5.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
1, att bemyndiga regeringen att sluta avtal med
Interamerikanska
utvecklingsbanken om svenskt medlemskap och att därvid göra
åtaganden i fråga om garantikapital,
2. att bemyndiga regeringen att teckna aktier inom
ramen av
5 000 000 kronor i ett aktiebolag för export av tjänster till u-
länder.
Prop. 1976/77:83 46
Anslagsfrågor
för budgetåret 1977/78
DRIFTBUDGETEN
ELFTE
HUVUDTITELN
B.
Främjande av utrikeshandeln m. m.
B
2. Handelssekreterare. Under detta anslag har regeringen i proposition
1976/77:100 (bil. 14, s, 29) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1977/78
anvisa ett reservationsanslag av 17 755 000 kronor. Med hänvisning till vad jag
har anfört om att en handelsavdelning vid ambassaden i Caracas bör upprättas,
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att
till Handelssekreterare för budgetåret 1977/78 utöver i prop.
1976/77:100
(bil. 14, s. 29) föreslaget reservationsanslag anvisa
ytteriigare
900 000 kr.
B
3. Exportfrämjande åtgärder. Under detta anslag har regeringen i proposition
1976/77:100 (bil. 14, s. 31) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1977/78
anvisa ett reservationsanslag av 19 556 000 kronor. Med hänvisning till vad jag
har anfört om medel till Exportfrämjande åtgärder samt stöd till
förinvesterings- och förprojekteringsstudier hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen
att till Exportfrämjande åtgärder för budgetåret
\911ll% utöver i prop. 1976/77:100 föreslaget reservationsanslag anvisa ytterligare
2 100 000 kr.
B
7. Bidrag till Interamerikanska utveckhngsbanken.
Nytt
anslag (förslag) 6 000 000
Med hänvisning till vad jag har anfört i det
föregående angående svenskt medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Interamerikanska
utvecklingsbanken för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 6 000 000
kr.
6.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop.
1976/77:83 47
Innehåll
Propositionen
................................................. ...... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll .................... ...... 1
Utdrag
ur regeringsprotokollet den 24 februari 1977 2
1. Inledning ................................................. ...... 2
2. Departementspromemorian
........................... 3
2.1
Allmän bakgrund ................................. 3
2.2
Omfattningen av Sveriges export
till u-länderna under de senaste åren 3
2.3
Organisation och resurser för
främjande av export till u-länder 4
2.4
Överväganden om
exportfinansiering genom trilateralt samarbete 8
2.5
Skydd för investeringar ........................ 9
2.6
Överväganden om stöd till
investerings- och förprojekteringsstudier 11
2.7
Deltagande i regionala
utvecklingsbanker ..... 12
2.8
Överväganden om samarbetsavtal
med u-länder 20
2.9
Export av utbildningstjänster ................. ..... 21
3. Remissyttranden ........................................ ..... 27
3.1
Allmänna synpunkter ............................. ..... 27
3.2
Organisation och resurser för
exportfrämjandet på u-landsmarknaderna 29
3.3
Exportfinansiering genom
trilateralt samarbete 31
3.4
Skydd för investeringar ......................... ..... 32
3.5
Stöd till förinvesterings- och
förprojekteringsstudier .. 32
3.6
Deltagande i regionala
utvecklingsbanker ..... 33
3.7
Samarbetsavtal med u-länder ............... ..... 34
3.8
Export av utbildningstjänster ................. ..... 34
4. Föredraganden ........................................... ..... 35
4.1
Bakgrund ............................................ ..... 35
4.2
Organisation och resurser för
främjande av export till u-länder 36
4.3
Exportfinansiering genom
trilateralt samarbete 37
4.4
Skydd för investeringar ........................ ..... 38
4.5
Stöd till förinvesterings- och
förprojekteringsstudier ., 38
4.6
Deltagande i regionala
utvecklingsbanker ..... 40
4.7
Samarbetsavtal med u-länder ................ ..... 44
4.8
Export av utbildningstjänster ................. 44
5.
Hemställan ................................................ ..... 45
6.
Beslut .................................................... ..... 46
opaginerad Kontrollera mot PDF
GOTAB
53244 Slockhorm 1977
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
36 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (36)
36 kopplingar i 23 dokument.
- Prop. 1987/88:39 om försäljning av statens aktier i Swedec International AB i texten
- Prop. 1986/87:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1987/88 i texten
- Bet. 1984/85:NU33 om utrikeshandel (prop. 1984/85:100 delvis, prop. 1984/85:140) s. 18 i texten
- Prop. 1984/85:140 om tjänsteexportfrågor s. 11 · s. 33 i texten
- Prop. 1980/81:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82 i texten