om energiforskning m.m.
198 sidor, varav 167 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Svag — ungefär 6,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 167 av 198 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1977/78:110, om energiforskning m.m.
Dokumentets text
Prop.
1977/78:110
Regeringens proposition
1977/78:110
om
energiforskning m.m.;
beslutad
den 23 februari 1978.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
PER
AHLMARK
OLOF
JOHANSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen läggs fram förslag om utökat statligt stöd till forskning och
UtveckUng m. m. inom energiområdet. De största insatserna föreslås i fråga om
fömyelsebara energikällor, särskilt vindenergi och energi ur biomassa, samt
beträffande energianvändning inom bebyggelse och i industriella processer.
Huvuddelen
av insatsema föreslås ske inom ett nytt sammanhållet, treårigt Huvudprogram
Energiforskning. I propositionen läggs fram förslag om riktlinjer och
medelsberäkningar för programmet under budgetåren 1978/791980/81.
Vidare
läggs i propositionen fram förslag om riktiinjer och anslag för verksamheten
vid AB Atomenergi. Bolaget föreslås få betydande uppgifter vad gäller
utvecklingen av främst inhemska bränslen.
För
treårsperioden 1978/791980/81 beräknas i propositionen statliga insatser om
sammanlagt 1 000 milj. kr. Härav utgör 842 milj. kr. en treårig ram för
Huvudprogram Energiforskning och vissa därmed sammanhängande insatser. Som
bidrag till verksamheten vid AB Atomenergi beräknas en motsvarande treårsram
om 140 milj. kr.
1
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 110
Prop. 1977/78:110
Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1978-02-23
Närvarande:
statsrådet Ahlmark, ordförande, och statsråden Bohman, Turesson, Antonsson,
Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark,
Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande:
statsrådet Johansson
Proposifion
om energiforskning m. m.
1
Inledning
Riksdagen
beslöt år 1975 om väsentligt ökade statliga insatser för forskning och
utveckling inom energiområdet inom ramen för ett treårigt (budgetåren
1975/761977/78) Fluvudprogram Energiforskning (prop. 1975: 30, NU 1975: 30,
rskr 1975: 202).
Delegationen
för energiforskning (I 1975: 02, DFE) tUlkallades med stöd av regeringens
bemyndigande den 12 juni 1975 för att bl. a. ta fram underlag för
statsmakternas beslut om omfattning och inriktning av forsknings- och
utvecklingsverksamheten inom energiområdet sedan det av riksdagen år 1975
beslutade treåriga energiforskningsprogrammet hade genomförts. Delegationens
uppgift härvidlag har preciserats genom tilläggsdirektiv den 10 juni 1976 och
den 10 februari 1977.
Delegationen
avgav i september 1977 betänkandet (SOU 1977: 56) Energi program för
forskning, utveckUng, demonstration med förslag om inriktningen av
energiforskningen efter utgången aV budgetåret 1977/ 78.1 TiU betänkandet har
fogats ett omfattande underiag (SOU 1977: 5762) utarbetat av de myndigheter
som svarar för energiforskningsprogrammets genomförande under treårsperioden
1975/761977/78.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av försvarets forskningsanstalt
(FOA), socialstyrelsen, statens järnvägar, statens vägverk, statens väg- och
trafikinstitut, transportforskningsddegationen (TFD), sjöfartsverket,
luftfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHl),
siatens geotekniska institut, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV),
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ),
1
Betänkandet har avgetts av direktören Olof Hörmander, ordförande, riksdagsledamöterna
Pär Granstedt, Lennart Pettersson, Per Unckel och Nils-Erik Wååg, fil. dr Lars
Kristoferson, pol. mag. Lars-Göran Redbrandt och civilingenjör Sigfrid
Wennerberg.
Prop. 1977/78:110 3
forskningsrådsnämnden,
naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), handelshögskolan i Stockholm,
lantbmksstyrelsen, skogsstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet,
jordbrukstekniska institutet, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för
miljöskydd, statens strålskyddsinstitut, statens råd för skogs- och
jordbruksforskning, konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar,
arbetsmarknadsstyrelsen, bosladsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning
(BFR), statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, statens
industriverk, Sveriges geologiska under-sökiung, statens vattenfallsverk,
statens kämkraftinspektion, styrelsen för teknisk utveckling, statens
utvecklingsfond, statens provningsanstalt, nämnden för
energiproduktionsforskning (NE), domänverket, programrådet för radioaktivt
avfall, trafikpolitiska utredningen, energisparkommittén, energikommissionen,
AB Asea-Atom, AB Atomenergi, Centrala driftledningen. Centralorganisationen
SACO/SR, Hyresgästernas riksförbund. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA),
Jemkontoret, Kooperativa förbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO),
Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund. Statsföretag AB, Svensk
industriförening. Svensk kärnbränsleförsörjning AB, Svensk Metanolutveckling
AB, Svenska elverksföreningen. Svenska gasföreningen. Svenska kommunförbundet.
Svenska kraftverksföreningen, Svenska lokaltrafikföreningen. Svenska petroleum
institutet. Svenska Uppfinnareföreningen, Svenska åkeriförbundet, Sveriges civUingenjörsförbund
CF/STF, Sveriges naturvetareförbund, Sveriges redareförening. Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Kungl. Vetenskapsakademien och Vänsterpartiet
kommunisterna.
Svenska
arbetsgivareföreningen, Sveriges hantverks- och industriorganisation samt
Sveriges industriförbund har avgett gemensamt yttrande genom sitt
energipolitiska organ Näringslivels energidelegation.
Till
UHÄ:s yttrande har fogats yttranden av universiteten och de tekniska
högskolorna.
DFE
har i oktober 1977 i en till industridepartementet ingiven promemoria
redovisat erfarenheter, synpunkter och vissa förslag rörande organisationen för
det statliga energiforskningsprogrammet.
DFE
har vidare till industridepartementet överlämnat ett av statskontoret
utarbetat Förslag till plan för studie av informationsförsörjningen inom
energiområdet.
AB
Atomenergi har ingivit förslag till treårsplan för verksamhetera i Sludsvik
budgetåren 1978/791980/81.
Efter
remiss har yttrande över en tiU planen fogad redovisning av hantering av radioaktivt
avfall i Sludsvik avgetts av statens kärnkraftinspektion.
Svensk
Metanolutveckling AB har i september 1977 överlämnat en redogörelse rörande
produktion och användning av metanol som drivme-dd.
Prop.
1977/78:110 4
AB
Atomenergi har i augusti 1977 överlämnat en sammanfattande lägesrapport för
det svensk-finska utredningsarbetet på värmereaktorom-rådel.
BFR
har i februari 1978 överlämnat en redovisning av behovet av utvidgat stöd till
industriellt utvecklingsarbete inom programmet Energianvändning för bebyggelse
i det nationella energiforskningsprogrammet 1978/791980/81.
Det
material jag nu har redovisat kompletteras genom följande redogörelser och
rapporter från NE och från DFE.
Torv
i Sverige (NE 1977:1)
Vindenergi
i Sverige (NE 1977: 2)
Geotermisk
energi för Sverige (NE 1977: 3)
Vågenergi
i Sverige (NE 1977: 4)
Solenergi
i Sverige (NE 1977: 21)
Saltenergi
i Sverige (NE 1977: 22)
Kol
i Sverige (NE 1977: 23)
Energibäramas
betydelse för den långsiktiga energipolitiska handlingsfriheten (DFE-rapport
nr 3)
Forskning,
utveckling och demonstration inom energiområdet en global översikt 1977
(DFE-rapport nr 4)
Energiförsörjningsalternativ
för Sverige år 2000 (DFE-rapport nr 5 och 6) samt
Miljö-
och hälsoeffekter av tekiuska energisystem i normal drift (DFE-rapport nr 7).
Ett
flertal internationeUa organisationer bearbetar frågor om forskning och
utveckling inom energiområdet. Inom det internationella energiorganet, lEA,
har bl. a. lagts fram rapporten Towards an International Strategy for Energy
Research and Development.
I prop. 1977/78: 100 (bU.
17 s. 228) har regeringen föreslagU riksdagen att, i avvaktan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1978/79 beräkna
1.
tUl Energiforskning ett
reservationsanslag äv 114,3 milj. kr.,
2.
till Grundläggande forskning
för energiområdet ett reservationsanslag av 6 129 000 kr.,
3.
tiU Bidrag till verksamheten
vid Aktiebolaget Atomenergi ett reservationsanslag av 44 750 000 kr.,
4.
tUl Energiteknisk forskning och
utveckling vid Aktiebolaget Atomenergi ett reservationsanslag av 15 milj. kr.
Jag anhåller att nu få ta
upp dessa frågor. Jag kommer i det följande också att lägga fram förslag om ett
nytt treårigt energiforskningsprogram och vissa riktlinjer för verksamheten
vid AB Atomenergi.
Prop.
1977/78:110 5
2
Forskning, utveckling och demonstration inom energiområdet 2.1 Den
hittillsvarande verksamheten
Mot
bakgrand av förslag från energiprogramkommittén (I 1973: 06) i betänkandet (SOU
1974: 72) Energi program för forskning och utveckling lade regeringen i
prop. 1975: 30 (bil. 1 s. 431466, 475476) fram förslag om ett treårigt
Huvudprogram Energiforskning att genomföras under budgetåren 1975/761977/78.
Enligt riksdagens beslut (NU 1975: 30, rskr 1975: 202) beräknades för
huvudprogrammet och vissa därmed sammanhängande insatser en ram av 366 milj.
kr.
I
propositionen framhöll föredraganden alt en målmedveten planering och styrning
och en systematisk uppföljning av verksamheten inom huvudprogrammet krävs för
att samhäUets insatser på forslcning och utveckling inom energiområdet skall
bU effektiva och resultaten i överensstämmelse med energipolitiken. Som
grundprincip för den nuvarande organisationen för energiforskning gäller att
programansvaret eller de planerande och beställande funktionerna å ena sidan
och de utförande å den andra vilar på skilda organisationer.
Innebörden
av programansvaret definierades som ett åUggande att för resp. program dels
genomföra en översiktiig planering av verksamheten inom de av statsmakterna
anvisade aUmänna ramama, dels utarbeta konkreta planer för verksamheten i
termer av mål, tidplaner och kostnader för delprogram, programelement och
projekt såsom underlag för beställningar av forsknings- och utvecklingsarbete.
Huvudprogrammet
delades upp på sex program enligt följande sammanställning. Ansvaret för de
olika programmen fördelades mellan styrelsen för teknisk utveckling (STU),
transportforskningsddegationen (TFD), statens råd för byggnadsforskning (BFR),
den nybildade nämnden för energiproduktionsforskning (NE) samt den enligt
regeringens bemyndigande den 12 juni 1975 tUlkaUade delegationen för
energiforskning (I 1975: 02, DFE).
Program Program-
ansvarigt
organ
Energianvändning
i industriella processer STU
Energianvändning
för transporter och samfärdsel TFD
Energianvändning
för lokalkomfort BFR
Återvinning
av energi i varor m.m. STU
Energiproduktion NE
Allmänna
energisystemstudier DFE
DFE
gavs också i uppgift att samordna programmet och att ta fram underlag för
statsmaktemas beslut om omfattning och inriktning av forsknings- och
utvecklingsverksamheten inom energiområdet sedan det beslutade treårsprogrammet
hade genomförts.
Prop. 1977/78:110 6
Enligt
riksdagens beslut (prop. 1976/77: 107, CU 1976/77: 32, 34, rskr 1976/77: 244,
245) har för innevarande budgetår särskilda medel ställts till BFR:s förfogande
för lån och bidrag till forskningsinriktat experimentbyggande.
På
tUläggsbudget I för budgetåret 1977/78 har riksdagen utöver den beräknade
treårsramen anvisat 7 milj. kr. för utökade insatser inom vindenergiområdet
(prop. 1977/78: 25 bil. 11, NU 1977/78: 32, rskr 1977/78: 108).
Som
komplement tiU verksamheten inom Huvudprogram Energiforskning har för
Grundläggande forskning för energiområdet under samma treårsperiod anvisats
sammanlagt ca 17 mUj. kr.
I
det följande redovisas i korthet den hittillsvarande verksamheten inom de olika
programmen.
2.1.1
Energianvändning i industriella processer m. m.
Pappers-
och massa- samt järn- och stålindustrin svarar för ca 60 % av industrins
energianvändning. Verksamheten inom programmet har därför i stor utsträckning
koncentrerats tUl insatser för att minska energianvändningen inom dessa
branscher. Inom området papper och massa pågår projekt med syfte att minska
energibehovet för defibrering, torkning och blekning samt för att spara energi
genom bättre samordning av produktionsprocessens olika delar. Inom området
järn och stål har arbetet syftat till att ge underlag för utveckling mot
produktion baserad på smältreduktion och kontinuerligt varmt materialflöde.
Besparingsmöjlighetema
är i vissa fall betydande även inom andra branscher. STU har därför också
lämnat stöd till flera projekt utanför trä-, massa- och pappersområdet samt
jäm- och stålområdet. Som exempel kan nämnas studier av förbränningsförloppet,
återvinning av värme vid torkanläggningar, användning av solvärme för torkning,
inventering av möjligheterna att samtidigt förbättra yttre och inre miljö och
minska energiförbrukningen vid lösningsmedelsproduktion, studie av besparingsmöjligheter
inom manuell glasindustri samt ett antal projekt rörande möjligheter att minska
energibehovet för drift av växthus.
Ett
flertal projekt pågår med syfte att åstadkomma bättre värmepumpar för
användning i industrieUa processer. Bl. a. studeras möjligheterna att genom
ett motströmsförfarande minska temperaturfallen i pumpanläggningarna samt olika
typer av värmepumpar med icke-elek-trisk drift.
STU
har påbörjat en kartläggning av de mindre företagens energiproblem och
energibehov med syfte att identifiera lämpliga områden för forsknings- och
utvecklingsinsatser. Utvecklingsprojekt har som följd härav startats inom t.
ex. området infrarödteknik.
Prop.
1977/78:110 7
2.1.2 Energianvändning
för transporter och samfärdsel
Programmet är indelat i två delprogram. Transportsystemets utveck
ling och Energianvändning i drivsystem. Vissa frågor beträffande del
programmet Energianvändning i drivsystem handläggs av STU.
Inom
delprogrammet Transportsystemets utveckling stöder TFD f. n. drygt ett tiotal
större projekt. Dessutom har några mindre projekt och pilotstudier hittills
avslutats.
Vissa
av de pågående projekten avser systemstudier som griper över stora delar av
transportsektorh. Bland dessa kan nämnas en studie som berör
energieffektiviteten inom det svenska person- och godstransportsystemet. Andra
övergripande studier avser samspelet och beroendeförhållandena mellan å ena
sidan transportapparatens struktur och utformning och å andra sidan övriga
samhällssektorer.
På
persontransportsidan studeras bl. a. sambandet mellan tätortsstruktur, persontransporter
och energikonsumtion. Mera specifika persontransportstudier rör möjUghetema
tUl energibesparingar genom ökad samåkning tiU och från arbetet i privata
fordon samt genom förbättrat utnyttjande av taxi.
Inom
delprogrammet Energianvändning i drivsystem har verksamheten hittills främst
imiktats på utveckling av alternativa drivsystem. Här märks främst projekt
rörande stirlingmotor med keramiska komponenter, gasturbin med keramiska
komponenter och hybriddrivsystem baserade på otto- eller dieselmotorer med
hydraulisk eller mekanisk energiackumulering.
Visst
arbete har även lagts ned på utveckling av energiackumulatorer och
energiomvandlare, huvudsakligen som en förberedelse för en framtida användning
av elektriska drivsystem. Här märks främst mycket energitäta jämbatterier.
Vissa
insatser har vidare gjorts för utveckling av befintliga drivsystem, t. ex.
förbättring av förbränningen i konventionella motorer med hjälp av
katalysatorer, samt för anpassning av motorer till altemativa drivmedel, t. ex.
prov med pulverdrivmedel.
Inom
delprogrammet Energianvändning i drivsystem har även finansierats huvuddelen
av verksamheten vid Svensk Metanolutveckling AB. Verksamheten avser utredningar
och studier av metanol som drivmedel och innefattar såväl laboratorieförsök som
fältförsök med ren metanol och med metanolinblandning i bensin.
2.1.3 Energianvändning
för lokalkomfort
Frågor
om industriell utveckling inom programmet handläggs av STU.
Inom
delprogrammet Systemfrågor har bl. a. gjorts en kartläggning av energisparmöjUgheterna
i det svenska byggnadsbeståndet. Vidare har påbörjats tillämpade förstudier
kring energianpassad områdes- och de-
Prop. 1977/78:110 8
taljplanering
och projekt rörande bebyggelsestruktur och värmesystem vid utbyggnad av
tätorter. Under innevarande budgetår pågår planering och förstudier rörande
energi- och samhällsplanering samt utveckling av den kommunala
energiplaneringen.
Inom
delprogrammet Klimathygien har arbetet främst syftat till att fastställa de
krav på inomhusklimatets olika variabler som ställs av brukarna. Under
innevarande budgetår avses verksamheten imiktas mot att dels utveckla säkra
system och metoder för kontroll av klimatvärden, dels ange undre gränsvärden
för termiska klimatkrav och för luftkvalitet samt att redovisa
energikonsekvenserna av en tUlämpning av dessa.
Inom
delprogrammen Byggnaden och Installations- och apparatteknik har utförts
förstudier och översikter rörande bl. a. möjlighetema att utnyttja solvärme på
tak i tätbebyggda områden. Studier av solvärmesystem med luft som värmebärande
medium har påbörjats som komplement till de tidigare igångsatta studiema av
system med vatten som värmebärare. Under innevarande budgetår slutrapporteras
de första svenska solvärmehusen och nya startas. Vidare inleds projektering av
större solvärmecentraler.
Inom
värmepumpområdet har forsknings- och utvecklingsinsatserna inriktats på
komponent- och systemstudier vid forskningslaboratorier samt på fältmätningar,
som utförs av bl. a. Sydsvenska kraft AB. Studier har inletts rörande bl. a.
driftegenskaper och ekonomi i tillämpningar där värmepumpar utnyttjas som s. k.
grundlastaggregat för uppvärmning och varmvattenberedning i befintiiga
flerfamiljshus. Vidare har igångsatts projekt rörande altemativa drivkällor,
t. ex. dieselmotorer för värmepumpar av olika storleksklasser och system med
andra värmekällor än luft, främst jordvärmesystem. Under innevarande budgetår
väntas studier rörande jordvärmesystem, dieseldrivna aggregat och återvinning
av värme ur frånluft bli slutförda och ge underlag för fortsatta studier och
fullskaleförsök.
I
övrigt har bl. a. startats ett flertal projekt rörande byggnaders och
byggnadsdelars lufttäthet. Vidare har tidigare studier av energibesparande
åtgärder i flerfamiljshus fortsatts. Andra områden som har behandlats är
energisnåla småhus, reglersystem, omställning av cUstribu-tionssystem och
värmeinstallationer till lågtemperaturdistribution, individuell mätning av
energi samt tillämpade kalkylmetoder för beräkning av energibesparande åtgärders
lönsamhet. Som exempel på industriella utvecklingsprojekt kan nämnas teknik
för värmemälning i lägenheter i flerfamiljshus, solfångare som tUlsatsvärme för
befintliga enfamUjshus med konventionell uppvärmning i övrigt, stirlingmotorns
möjligheter för värmepumpteknik, värmepumpsystem för utnyttjande av värme från
avloppsvatten samt utveckUng av dynamisk isolering.
Inom
delprogrammet Entreprenader har bl. a. avslutats en studie av byggproduktionens
energiprofil. Vidare har slutförts en energianalys
Prop. 1977/78:110 9
av
byggmaterialtransporter. Förstudier har påbörjats rörande energiförbrakningen
på byggnadsarbetsplatser och inom väg- och anläggningssektorn. Slutligen har
genomförts en jämförelse av energiförbrukningen vid tillverkning av asfaltmassa
med olika metoder.
I
nära anknytning tUl verksamheten inom programmet Energianvändning för
lokalkomfort har BFR bedrivit den s. k. EPD-verksamheten (energiinriktad
prototyp- och demonstrationsverksamhet inom bebyg-gelsesektom) med inriktning
främst på trimning av små och medelstora oljeeldade värmecentraler samt försök
med kommunal energiplanering i Gävle. Verksamheten finansieras från
bostadsdepartementets huvudtitel, anslaget Vissa energibesparande åtgärder i
byggnadsbeståndet m. m. Under budgetåret 1977/78 har vidare inletts den
tidigare nämnda verksamheten med forslcningsinriktat experimenlbyggande.
2.1.4 Återvinning
av energi i varor m. m.
Arbetet
inom programmet har bedrivits inom följande områden: Försök att framställa
metan genom mikrobiell omvandling av gödsel och annat avfall har genomförts.
Resultaten visar att metoderna måste utvecklas ytterligare för att bli
kommersiellt användbara. Arbete pågår för att ta fram extraktionsmetoder och
hydrometaUurgiska metoder för återvinning av metaller. Om detta ger förväntat
resultat kommer man att kunna laka ut metaller ur avfaU. Utredning pågår
rörande tänkbara användningar av halm som bl. a. byggnadsmaterial. Försök med
pyrolys av bl. a. sopor har genomförts i en fuUskaleanläggning. Utvärdering av
dessa försök pågår.
2.1.5 Energiproduktion
Fissionsenergi
Verksamheten
har i huvudsak bedrivits inom följande områden: Lätt-vattenreaktorers säkerhet.
Värmereaktorer, Framtida reaktorsystem. Utvinning av uran. Anrikning av uran,
Plutoniumåterföring, Upparbetning av kärnbränsle och hantering av radioaktivt
avfall samt Radioekologi.
Hittills stödda projekt
innebär huvudsakligen fiUlföljande av tidigare påbörjad verksamhet vid AB
Atomenergi med tonvikten på området Lättvattenreaktorers säkerhet.
Spillvärmeutnyttjande
Bedömningar av
förutsättningarna för spUlvärmeutnyttjande har genomförts dels av NE:s
planeringsgmpp för spillvärmeulnyttjande, dels inom ramen för ett särskUt
regeringsuppdrag. Resultaten har av NE redovisats i programplan för
NE-programmet FjärtspUlvärme (NE 1977: 18) och avses belysas ytterligare i en
särskild planeringsrapport.
Hittills stödda projekt
avser främst systemstudier och inventeringar samt utveckling av teknik för
utvinning, överföring och lagring av spill-
Prop. 1977/78:110 10
värme.
BestäUningar inom delprogrammet har huvudsakligen gått till AB Atomenergi.
OljaochNaturgas
Ingen
verksamhet har förekommit inom detta delprogram.
Organiska
bränslen
Verksamheten
har bedrivits inom fem olika områden, som i det följande beskrivs var för sig.
Kol
Bedömningar
av förutsättningarna för kolanvändning i Sverige har redovisats i
planeringsrapporten Kol i Sverige (NE 1977: 23).
Stor
uppmärksamhet har ägnats åt att följa den internationella kolutvecklingen,
särskilt vad gäller nya metoder att tillverka flytande och gasformiga bränslen
av kol. Detta har till stor del kunnat ske genom deltagande i
forskningssamarbetet inom lEA.
HittUls
stödda projekt avser mUjökonsekvenser av kolanvändning i Sverige, nya sätt att
hantera kol samt den förbränningstekniska utveckling som nödvändiggörs av
användning av ny kolteknik.
Torv
Bedömningar
av fömtsättningama för torvanvändning i Sverige har redovisats i
planeringsrapporten Torv i Sverige (NE 1977: 1).
Stor
uppmärksamhet har ägnats åt att studera utvecklingen på torv-området i Finland,
Sovjetunionen och på Irland där torv i dag används för energiproduktion.
Hittills
stödda projekt avser främst teknik som Innebär effektivare torvhantering och
omvandUng till högvärdiga bränslen.
Skiffer
Verksamheten har inriktats
på att komplettera det arbete som LKAB och Boliden AB har utfört genom stöd
till dels dessa företags verksamhet, dels kompletterande insatser rörande
förbränning och förgasning av skiffer. På basis härav pågår en bedömning av de
energibidrag som skiffern kan ge vid samtidig utvinning av uran, mineraler och
kerogen.
Biosystem
Förutsätlningarna för
storskalig produktion av el, värme och bränslen ur nu ej använd skogsråvara,
skogsavfall, energiskog, halm, vissa typer av annat avfall m. m. har studerats.
En långsiktig planering av ett mycket omfattande forsknings-, utvecklings- och
försöksprogram har genomförts.
De
stödda projekten avser främst grundläggande systemstudier, cd-
Prop.
1977/78:110 11
Ung
av energiskog, nyttiggörande av skogsavfall och vissa omvandlingsprocesser.
Förbränningsteknik
Grundläggande
utredningar har genomförts beträffande behovet av ny förbrännings- och
förgasningsteknik i anslutning till en eventuell användning av nya
energiråvaror. Vidare har studerats den internationella tekniska utvecklingen
inom området. Särskild uppmärksamhet har ägnats aUbränsleanläggningars behov av
förbränningstelcnik.
De
stödda projekten avser främst fluidbäddstekniken samt förgasning .av inhemska
energiråvaror.
Nya
bränslesystem
Stöd
har utgått tUl Svensk Metanolutveckling AB för utredningar i .anslutning tUl
NE:s planeringsverksamhet för metanolområdet samt för utredningar rörande
teknik och ekonomi vid produktion av metanol i stor skala.
Inom
väteområdet har verksamheten huvudsakligen bestått i förberedelser för ett
samarbetsprojekt inom lEA.
Inom
delprogrammet har också stötts projekt rörande bränslecell-teknik och
utredningar rörande elektrokemisk energiteknik.
Fusionsenergi
Genom
avtal dels på regeringsnivå mellan Sverige och den europeiska atomenergigemenskapen
(Euratom), dels på myndighetsnivå mellan NE och EG-kommissionen har det
svenska programmet associerats till Euratoms fusionsprogram.
Kostoaderna
för den svenska verksamheten bestrids av NE och naturvetenskapliga
forskningsrådet samt med bidrag från Euratom. Det senare utgår som en
återbäring av en del av det finansiella medlemsbidrag Sverige betalar tUl
Euratom. Den svenska verksamheten anpassas successivt för att dels ge ett
effektivt bidrag till genomförandet av Euratom-programmet, dels möjliggöra en
effektiv resultatåterföring till svenska forskare och svensk industri.
Geotermisk
energi
Bedömningar av
förutsättningarna för storskalig värmeproduktion har Tedovisats i
planeringsrapporten Geotermisk energi för Sverige (NE 1977: 3). Möjlighetema
att utnyttja sedimentära berglager i Skåne bedöms som mest lovande. Programmet
har huvudsakligen inriktats på att experimentellt värdera denna
möjlighet med avseende på utvinning, utnyttjande och
geotermalvattenbehandling.
NE har förvärvat och
håller på att bearbeta data från OPAB:s oljeborrningar i Skåne. Provborrning
har inletts i ett befintligt borrhål i
Prop. 1977/78:110 12
Höllviksnäs
i sydvästra Skåne och provpumpning kommer att genomföras under år 1978.
Vindenergi
NE
övertog år 1975 ansvaret för det av STU igångsatta vindenergi-programmet. För
programmet har planerats tre faser: "studier och försök" 197577,
"fullskaleprototyper" 197882' samt "gruppdemonstration"
198385.
Resultatet
av den första fasen har i huvudsak framlagts i rapporten Vindenergi i Sverige
(NE 1977: 2).
Programfasen
"fuUskaleprototyper" håller på att inledas. Under 1977/78 kommer
kravspecifikation att utarbetas för att möjliggöra offertinfordran på tre
tekniskt något olika varianter av den typ av vindkraftverk som bedömts vara
mest lämpUga i Sverige (ca 2 MW elektrisk effekt från en horisontalaxlad,
fåbladig turbin med ca 80 m diameter i ett 80100 m högt torn). Under slutet av
1978 avses bestäUningar på konstmktion och uppförande läggas ut. Preliminära
diskussioner om samarbete i prototypfasen med Förbundsrepubliken Tyskland pågår
f.n. på basis av de samarbetsavtal som Sverige har ingått,inom ramen för
lEA-samarbetet under år 1977.
Parallellt
med arbetet på fuHskaleprototypema genomförs ett provprogram vid
vindkraftverket i Älvkarleby, vilket NE har beställt av Saab-Scania AB och
vilket levererades sommaren 1977. Fördjupade studier av vindförhållanden,
integrering av vindkraften i elproduktionssystemet, miljöpåverkan etc. pågår.
Övriga
energiformer
Verksamheten
har bedrivits inom fem olika områden, som i det följande beskrivs var för sig.
Solenergi
Bedömningar
av föratsättningama för storskalig produktion av el, värme och bränslen genom
konvertering av infaUande solstrålning har redovisats i planeringsrapporten
Solenergi i Sverige (NE 1977:21). Tänkbara utvecklingslinjer har bedömts för
att finna de för Sverige mest intressanta. Ett fördjupat studium har inletts av
ett urval av dessa. Ett val av den eller de utvecklingsUnjer, kring vUka den
svenska kompetensen bör koncentreras, beräknas kunna göras under år 1978.
Vågenergi
Bedömningar
av förutsättningama för elproduktion genom utnyttjande av vågenergi har
redovisats i planeringsrapporten Vågenergi i Sverige (NE 1977: 4).
HittiUs
stödda projekt har huvudsakligen avsett grundläggande undersökningar av
fömtsättningama att utnyttja vågenergi, inklusive vågmätningar.
Prop. 1977/78:110 13
Saltgradientenergi
En
studie av förutsättningar för elproduktion genom utnyttjande av skillnaden i
salthalt meUan salt och sött vatten har redovisats i planeringsrapporten
Saltenergi i Sverige (NE 1977: 22).
De
igångsatta projektens syfte är att verifiera grundidéns bärighet och att
undersöka de mest kritiska tekniska problemen.
Temperaturgradientenergi
Genomförda
utredningar har visat att förutsättningar saknas för energiproduktion i Sverige
genom utnyttjande av temperaturgradientenergi i havs- och sjövatten.
EnergUagring
Ett
omfattande grundläggande utredningsarbete har genomförts. Det kommer att
redovisas i en planeringsrapport under år 1978.
2.1.6
Allmänna energisystemstudier
Verksamheten
har byggt på energiprögramkommitténs förslag (Ds 11975: 3) till plan för
programmet.
På
DFE:s tiUskyndan har byggts upp en särskild forskningsgrupp för
energisystemstudier (FPE) vid Stockholms universitet. FFE:s verksamhet har
hittills främst gäUt nationalekonomiska aspekter på energiförsörjningen.
Projekt har avslutats rörande sysselsättningseffekter och energiförbrukning vid
ändrad produktionsinriktning, sysselsättningseffekter vid begränsning av
energiförbralcningens tillväxt, energiefterfrågans priskänsUghet, energiprisernas
betydelse för produktions- och inkomstfördelningen meUan olika länder,
verkningar av olika system för energibeskattning och av vissa
stimulansåtgärder. FFE:s verksamhet har successivt vidgats under perioden.
Bland övriga projekt med en huvudsakligen samhällsekonomisk inriktning kan
nämnas Marknadsstruktur och prissättning på den internationella kolmarknaden
samt undersökning av möjligheter att bygga ut samhällsekonomiska energistudier
med mått på miljöeffekter. Vidare har bedrivits projekt rörande bl. a. strategistudier
för Sveriges framtida energiförsörjning, energiframtider i u-land, regionala
effekter av en ökad energUiushållning, förändringar i industrins
energianvändning och de konsekvenser de får för input-output-analyser samt den
övergripande studien Energiförsörjningsalternativ i ett längre perspektiv (EFA
2000, DFE rapport 1977: 56).
Under
innevarande budgetår inriktas verksamheten på energianalyser,
energikvalitetsbegrepp och kalkylmetoder, handlingsfrihelsbegrep-pet och dess
innebörd vid oUka energialternativ, riskbegrepp och säkerhetsuppfattning samt
social- och beteendevetenskapliga angreppssätt vid Studier av energifrågor. DFE
har också uttalat sig för att vidareföra
Prop. 1977/78:110 14
vissa
av de projekt som initierats genom framtidsstudiesekretariatets studie Energi
och samhäUe, vilken har upphört under budgetåret 1977/ 78. Studier förbereds
rörande samhällets känslighet för stömingar i energitillförseln och
energiinsatser i produkter och funktioner.
2.1.7 Övrig
verksamhet
Från
anslaget Energiforskning bestrids även vissa kostnader för internationellt
atomenergisamarbete m. m. Kostnadema har främst avsett följande ändamål
Sveriges deltagande i
verksamheten inom det internationella atomenergiorganet (lAEA)
vissa projekt inom OECD:s
atomenergiorgan (NEA)
nordiskt samarbete på
atomenergiområdet.
2.1.8 Sammanfattning
Den
hittillsvarande medelsanvändningen inom Huvudprogram Energiforskning och vissa
därmed sammanhängande insatser framgår översiktligt av följande
sammanställning. Beloppen avser läget den 31 oktober 1977 och utvisar
disponerade medel under budgetåren 1975/761977/78 samt med stöd av givna
bemyndiganden gjorda åtaganden för budgetåren 1978/79 och 1979/80. Av
sammanställningen framgår vidare de belopp som har anvisats för program och
delprogram (avrundade belopp, milj. kr.).
Anvi-
Disponerade
medel 1977-10-31
sat
avseende
budgetår
1975/76-
------
1977/78
1975/76-1977/78
-
1918119
1979/80
Huvudprogram
Energiforsicning
Energianvändning
i industriella
processer m. m.
35
35,6
8,7
4,8
Energianvändning
för transporter
och samfärdsel
26
23,6
0,4
0,4
varav
Energianvändning
i drivsystem
20
18.9
0,2
0,2
Transportsystemets
utveckling
6
4,1
0,2
0,2
Energianvändning
för lokalkomfort
54'
49,2
5,8
4,7
varav
Klimathygien
6
4,8
1,4
1,4
Byggnaden
och Installations-
och apparatteknik
37
37,5
2,9
1,8
Entreprenader
2
1,1
Systemfrågor
9
5,8
1,5
1,5
Återvinning
av energi i varor m.m.
8,5
7,2
0,4
0,3
Anvi-
Disponerade
medel 1977-10-31
sat 1975/76-
avseende
budgetår
-
1977/78
1975/76-1977/78
-1978/79
1979/80
Energiproduktion
215,8
169,2
15,0
5,7
varav
Fissionsenergi
71,4
71,4
2,2
1,2
Spillvärmeutnyttjande
23
15,1
1,7
0,5
Organiska
bränslen som er-
sättning för olja
36,8
27.0
5,7
1.2
Nya
bränslesystem
11
6,3
0,8
0,7
Fusionsenergi
19,3
1,1
1,1
Geotermisk
energi
73,6
6,7
1,9
0,2
Vindenergi
18,3
1,4
0,6
Övriga
energiformer
5,1
0.2
0,2
Allmänna
energisystemstudier m.m.
12
10,1
3,4
2,6
varav
Allmänna
energisystemstudier
6
4,6
1,4
0,6
Delegationen
för energiforskning
6
5,5
2,0
2,0
Totalt
program 16
351,3
294,9
33,7
18,5
Med
huvudprogrammet samman-
21,7
hängande insatser
Total
treårsram
373
Grundläggande
forskning för
energiområdet
16,8
varav
till
statens
naturvetenskapliga
forskningsråd
8,4
statens
råd för atomforskning'
1,1
styrelsen
för teknisk utveckling
3,3
AB
Atomenergi
4,0
1
Härutöver disponerar BFR under budgetåret 1911/18 14 milj. kr. inom ramen för
tillgängliga medel i fonden för byggnadsforskning för bidrag till planering och
uppföljning av experimentbyggande samt 18 milj. kr. från bostadsdepartementets
huvudtitel för lån till forskningsinriktat experimentbyggande.
lä
Budgetåren 1975/76 och 1976/77.
Regeringen
har den 16 februari 1978 uppdragit åt DFE att lämna en samlad redovisning och
värdering av verksamheten inom Huvudprogram Energiforskning under
treårsperioden 1975/761977/78.
2.2
Förslag till program för treårsperioden 1978/791980/81
2.2.1
Inledning
I
direktiven den 12 juni 1975 tUl delegationen för energiforskning (DFE) angavs
som en av delegationens uppgifter att ta fram underlag för planering av
forslcning och utveckling inom energiområdet i ett långsiktigt perspektiv.
Underlaget borde redovisas på ett sådant sätt att det kunde tjäna som underlag
för statsmakternas beslut om omfattning och inriktning av forsknings- och
utvecklingsverksamheten på energiområdet sedan det år 1975 beslutade treåriga
programmet hade genomförts.
Prop. 1977/78:110 16
I
tiUäggsdirektiv den 10 juni 1976 preciserades delegationens uppgift härvidlag.
Delegationen gavs i uppgift att ta fram underiag för statsmakternas beslut om
forskning och utvecklingsarbete inom energiområdet under en treårsperiod med
början den 1 juli 1978. Delegationen borde också belysa konsekvenserna av en
kortare resp. längre programperiod. Av underlaget borde vidare framgå hur
energiforskningen bidrar till att öka handlingsfriheten för svensk
energiförsörjning på lång sikt. Särskilt borde redovisas vilka effekter som
alternativa ambitionsnivåer beträffande forskning och utvecklingsarbete inom
energiområdet kan beräknas få på såväl energiproduktionens som
energikonsumtionens långsiktiga utveckling. I direktiven angavs också att
delegationen borde ägna särskUd uppmärksamhet åt frågan huravida den personal
och de materiella resurser som behövs för föreslagna insatser kan berälcnas
föreligga. Delegationen borde även söka belysa sambandet mellan energipolitiskt
motiverat statligt stöd till forskning och utvecklingsarbete och andra statiiga
insatser till stöd för forskning och utveckling.
Sedan
jag med stöd av regeringens bemyndigande den 22 december 1976 hade tillkaUat en
energikommission (11976: 05) för att ta fram underlag för statsmakternas
beslut om inriktningen av energipolitiken under 1980-talet ändrades direktiven
tiU delegationen för energiforskning i fråga om de altemativa ambitionsnivåer
som delegationens förslag tUl forskningsprogram borde innefatta. Enligt tilläggsdirektiv
till delegationen den 10 februari 1977 borde ett alternativ innebära en
oförändrad ambitionsnivå i förhållande tiU insatserna inom energiforskningsprogrammet
under budgetåret 1977/78. Därutöver skulle delegationen redovisa två av
delegationen avvägda alternativ som innebär högre ambitionsnivå. Härvid skulle
belysas främst möjlighetema att öka insatserna vad gäller utvecklingen av
förnyelsebara energikällor.
Till
grund för delegationens arbete med underlag för statsmakternas beslut om
energiforskningsprogram efter den 1 juli 1978 har legat programplaner som
utarbetats av resp. programansvariga organ. Delegationen har i betänkandet
(SOU 1977: 56) Energi program för forskning, utveckling och demonstration
lämnat förslag till nytt treårigt energiforskningsprogram för budgetåren
1978/791980/81. TUl betänkandet har fogats sex bilagor (SOU 1977: 5762) med
det av programorganen framtagna underlaget för delegationens förslag.
2.2.2
Utgångspunkter för förslaget
Som
en aUmän utgångspunkt för sina förslag framhåller DFE att Sverige i likhet med
andra länder med stort oljeberoende riskerar att drabbas av en
energiförsörjningskris Under 1980- eUer '1990-talet. Sverige är emellertid med
en 70-procentig andel olja i energiförsörjningen i en mera utsatt situation än
flertalet industriländer, vilka har inhemska
Prop.
1977/78:110 17
tillgångar
av kol som kan ersätta en framtida minskning av oljeimporten.
DFE
har vid sin bedömning av forskningsbehoven utgått från att energiförsörjningen
i framtiden bör tryggas så att samhäUets långsiktiga kostnader härför blir så
låga som möjligt samtidigt som hälso- och miljöeffekterna blir acceptabla och
andra samhällsmål inte äventyras. DFE anger att detta bl. a. kräver att
energiförsörjningssystemet förändras i riktning mot ökad effektivitet i
energianvändningen, större flexibilitet, större spridning av tiUförseln på
flera olika energikällor och ökad självförsörjning på energiområdet. Detta
innebär i första hand att oljan måste användas effektivare och att oljan så långt
som möjligt måste ersättas med andra energiråvaror och energibärare.
Som
övergripande syfte för det statUga energLforskningsprogrammet anger DFE att
främja och påskynda utvecklingen och därigenom medverka till att skapa nya
möjligheter till energihushållning och energitillförsel. För att nå detta mål
bör energiforskningsprogrammets uppgifter i första hand vara
att stödja utvecklingen av den
teknik som krävs för att förändra energisystemet i enUghet med de tidigare
angivna målen,
att vid behov demonstrera nya
tekniska system för de potentieUa användarna,
att ta fram underlag för
bedömning av ekonomiska, hälso- och miljömässiga och andra föralsättningar för
introduktion av nya tekniska syslem samt för bedömning av hur och i vilken takt
de kan introduceras och
att klarlägga energisystemets
samband med andra samhällsfunktioner och dess intemationella relationer.
DFE
anger att de primära avnämarna till resultaten av forskningsprogrammet är de
organisationer som har planerande och verkstäUande uppgifter på energiområdet,
dvs. kraftföretag och oljebolag, näringsliv, lokalförvaltare och enskilda,
utrustningstillverkande industri samt statsmakterna, statliga myndigheter och
kommuner med ansvar för lagar, föreskrifter, planering och kontroll med
anknytning till energiområdet. Dessutom anges som en viktig avnämare
allmänheten med sitt behov av och intresse för information om
forskningsverksamhet och forskningsresultat.
DFE framhåller att en
vägledande princip för inriktningen av energi-forskningsprogrammet bör vara att
det skall främja mångsidighet såväl när det gäller energiforskningen i dess
helhet som när det gäller det statliga energiforskiUngsprogrammet. DFE anger
vidare att energiforskningsprogrammet skall komplettera och förstärka andra
organisationers insatser och nyttiggöra resultaten från energiforskningen i
andra länder. Den svenska statliga energiforskningen bör i största möjliga
utsträckning utnyttja resultaten från andra länders insatser genom antingen
2 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 110
Prop. 1977/78:110 18
bilateralt
eller multUateralt samarbete. Verksamheten inom landet bör inriktas på sådana
områden där inle utländska erfarenheter kan utnyttjas, där det krävs
nationella insatser för att forsknings- och utvecklingsverksamheten skall kunna
leda till utnyttjande av en viss teknik eller där de svenska föratsättningama
är gynnsamma och en effektiv internationell arbetsfördelning motiverar svenska
insatser. Inom vissa områden kan det slutligen finnas industripolitiska skäl
för svenska utvecklingsinsatser eller motiv för ett tekniskt oberoende
gentemot utlandet.
2.2.3 Huvudprogrammets
avgränsning mot annan verksamhet
I
fråga om angränsande verksamhet inom landet framhåller DFE att de bidrag till
prototyper och demonstrationsanläggningar som admuii-streras av statens
industriverk inom ramen för det statliga stödet till energibesparande åtgärder
i näringsUvet nära anknyter till energiforskningsprogrammets uppgifter vad
gäUer de senare utvecklingsstegen. DFE anger att det är väsentligt att energiforskningsprogrammet
och stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar bringas till en nära
praktisk samverkan.
DFE
pekar också på att energiforskningsprogrammet som en viktig del innefattar
insatser rörande säkerhet, hälso- och miljöeffekter samt andra bieffekter av
energiproduktion och energianvändning. Energiforskningsprogrammets uppgift
gränsar här till de uppgifter som åligger andra statliga organisationer. Det
gäUer t. ex. naturvårdsverket, strålskyddsinstitutet, arbetarskyddsstyrelsen och
kärnkraftinspektionen. Slutligen erinrar DFE om att energiforskningen även har
som en viktig uppgift att ge underlag för statsmakternas beslut rörande
skatter, lagar, normer och andra styrmedel av betydelse för
energiförsörjningen. DFE anger att huvudregeln bör vara att
energiforskningsprogrammet därvid samverkar med sektoransvariga organ och vid
behov ansvarar för att ta fram sådant underlag som inte tas fram på annat sätt.
2.2.4 Resurser
för forskning och utveckling
DFE
har låtit genomföra en inventering av resurser för energiforskning i Sverige.
Som en allmän slutsats härav anförs att utvecklingen av konventionell teknik
inte synes besväras av resursbrist på den personella sidan. I de fall då
väsentlig nyutveckling erfordras för att exploatera nya teknikområden, kan
emellertid de personella resursema i dagsläget utgöra en begränsning. En
resurskoncentration till effektivt arbetande projektgrupper anges här vara
nödvändig.
2.2.5 Programförslagets
inriktning och avvägning, programperiodens
längd m. m.
Vid
avvägningen av sina förslag tUl insatser inom huvudprogrammet har DFE beaktat
ett antal faktorer såsom energipotential, flexibilitet.
Prop.
1977/78:110 19
kostnader
per energienhet samt säkerhets-, hälso- och miljöegenskaper hos olika energikällor
och energitekniker. Vidare har hänsyn tagits till bl. a. utvecklingsbehovet,
sannolikheten för framgångsrikt införande i det svenska energisystemet samt
inverkan på landets beroende av import av energiråvaror. DFE erinrar om alt
bedömningen av dessa faktorer i flera fall med nödvändighet är osäker och
framhåller att energiforskningsprogrammets uppgift just i dessa fall är att ge
säkrare bedömningsunderlag. DFE föreslår en indelning av huvudprogranunet i
följande program:
1.
Energianvändning i industriella
processer m. m. (sammanslagning av de nuvarande programmen Energianvändning i
industriella processer m. m. och Återvinning av energi i varor m. m.).
2.
Energianvändning för
transporter och samfärdsel (samma som nuvarande program).
3.
Energianvändning för bebyggelse
(samma som nuvarande program Energianvändning för lokalkomfort).
4.
Energiproduktion (samma som
nuvarande program).
5.
Allmänna energisystemstudier
(samma som nuvarande program).
6.
Energirelaterad grundforskning
(motsvarar nuvarande anslag Grundläggande forskning för energiområdet).
DFE
föreslår vidare, vilket närmare framgår av det följande, vissa ändringar av den
nuvarande indelningen av programmen i delprogram.
DFE
lämnar förslag till program för forskning, utveckling och demonstration inom
energiområdet för treårsperioden 1 juli 197830 juni 1981. Förslag redovisas i
enlighet med direktiven tUl DFE för tre alternativa ambitionsnivåer, svarande
mot tre alternativa anslagsramar.
Mellannivån utgör DFE:s
huvudförslag och svarar mot den ökning av medelsramen i förhållande tUl
treårsperioden 1 juli 197530 juni 1978 som DFE bedömer nödvändig för att det
statliga energiforsknings-programmet redan under 1980-talet skall kunna öka
våra möjligheter att välja mellan olika alternativ i fråga om såväl energilUlförselns
sammansättning som energianvändningens nivå. DFE anger atl detta kräver att
energiforskningsprogrammet inom flera områden går in i en ny fas med
storskaliga försök och senare även demonstrationsinsatser. Kostnaden för
treårsperioden i detta alternativ beräknas av DFE till 935 milj. kr. i pris-
och löneläget den 31 december 1976. Den anslagsmässiga tyngdpunkten ligger på
delprogrammen Trä, massa och papper och Jäm och stål inom programmet
Energianvändning i industriella processer m. m.» på delprogrammen Effektivare
energianvändning. Värmepumpar samt Solvärmesystem och energUagring inom
programmet Energianvändning för bebyggelse och på delprogrammen Biosystem,
Torv, Fissionsenergi (främst säkerhets- och avfallsproblem), Fusionsenergi,
Vindenergi, Fjärr-spillvärme samt Energiproduktionsteknik inom programmet
Energipro-
Prop. 1977/78:110 20
duklion.
Härutöver föreslås betydande insatser för aUmämia energisystemstudier och för
energUdaterad gmndforskning.
Den
lägre nivån representerar ett av DFE sammanvägt energiforskningsprogram på en
anslagsnivå, som i stort motsvarar en för programmet som helhet oförändrad
ambitionsnivå i förhållande tiU insatserna under budgetåret 1977/78. Kostnaden
härför beräknas av DFE till 578 milj. kr. för treårsperioden.
På
den lägre nivån har insatserna koncentrerats tUl de områden som bedöms kunna få
den största energipolitiska betydelsen fram tUl sekelskiftet och samtidigt
vara mest beroende av statligt forskningsstöd. Detta innebär att insatserna
begränsas kraftigt på några områden där telcniken är relativt väl utvecklad och
där det finns utsikter att energianvändare och energiproducenter samt
utmstningstiUverkande industri själva svarar för den fortsatta utvecklingen.
Begränsiungarna i medels-tiUdelningen jämfört med huvudförslaget medför dock
att de uppställda målen nås senare samt att risken ökar för att
utvecklingsarbetet misslyckas eUer inte kommer tiU stånd.
I
DFE:s förslag på den lägre luvån har följande delprogram prioriterats: Trä,
massa och papper. Järn och stål. Solvärmesystem och energilagring. Biosystem,
Torv, Fissionsenergi och Vindenergi. MeddslUldel-ningen för Vindenergi har
emeUertid minskats kraftigt jämfört med huvudförslaget.
DFE:s
högre nivå har utformats med syfte att öka sarmolikheten för att den önskvärda
utvecklingen kommer tiU stånd på sådana områden där tekniken är relativt väl
utvecklad och där det finns etablerade organisationer för användning av
tekniken, men där det är osäkert om dessa kommer att ta pä sig ansvaret för att
tekniken utvecklas. Kostnaden för treårsperioden berälcnas av DFE tiU 1128 mUj.
kr.
I
DFE:s förslag på den högre nivån har insatserna ökats kraftigt i förhållande
tiU huvudförslaget för programmen Energianvändning i industriella processer
och AUmänna energisystemstudier samt för delprogrammen Effektivare
energianvändning i bebyggelse, Torv, Solenergi och Energiproduktionsteknik.
DFE
har i enlighet med sina direktiv också belyst konsekvenserna av en kortare
resp. längre programperiod än tre år. DFE anger därvid att en längre
programperiod än tre år inte kan förordas emedan de tekniska framstegen tUI
följd av forskning och utveckling inom och utom landet liksom den
energipolitiska utveckUngen kan föranleda ändrade avvägningar. DFE har
samtidigt utgått från att en viss flexibilitet bibehåUes genom att
statsmakterna även under näsiföljande treårsperiod dels be-vUjar anslag
budgetårsvis, dels ger programorganen bemyndiganden att göra åtaganden för de
två åren närmast efter budgetåret. DFE utgår också från att beslut om större
projekt även i fortsättningen underställs regeringen. DFE avråder bestämt från
en kortare programperiod än tre
Prop.
1977/78:110 21
år
och motiverar detta med att normala forsknings- och utvecklingsprojekt har en
löptid av minst två till tre år, varför en kortare programperiod knappast ger
utrymme för någon egentlig planering.
DFE
anger vidare att statsmaktema bör styra verksamheten inom huvudprogrammet
huvudsakligen genom att ange mål för olika program och delprogram. De förslag
om medelsramar för program och delprogram som lämnas i betänkandet är, i
synnerhet när det gäller medelsbehoven för storskaliga försök, behäftade med
osäkerhet. Med hänvisning härtill och tUl att viktiga uppslag kan komma fram
efter programorganens och DFE:s behandUng av energiforskningsprogrammet
föreslår DFE att programorganen fortsättningsvis ges möjlighet att fördela om
medel mellan olika delprogram intiU en avvikelse av högst 15 % av de för resp.
delprogram anvisade medlen.
DFE
framhåller avslutningsvis att delegationens förslag om forskningsprogram för
en viss teknik inte innebär ett ställningstagande för att tekniken i fråga bör
införas i vårt energisystem, utan enbart för att landet bör skaffa sig en
möjlighet att införa den. DFE pekar vidare på att ett genomförande av
forskningsprogrammet avseende en viss teknik inte ger någon garanti för att
tekniken kommer att tas i praktiskt stor-skaligt bruk. Trots ett omfattande
utvecklings- och utredningsarbete kan det visa sig att tekniken från
ekonomiska, miljömässiga eller andra synpunkter inte kan konkurrera med andra
metoder att utnyttja eller producera energi.
I
följande avsnitt (2.2.62.2.11) redovisas delegationens förslag till
energiforskningsprogram för perioden 1 juU 197830 juni 1981 med utgångspunkt i
den av delegationen föreslagna programstrukturen. De av delegationen och
programorganen föreslagna anslagsnivåema avser genomgående pris- och löneläget
den 31 december 1976.
2.2.6
Energiaitvändning i industriella processer m. m.
Anvisat 1975/76
Förslag
1978/791980/81 (milj. kr.)
1977/78 (milj. kr.)
STU
DFE
Lägre
Huvud-
Högre
nivå
förslag
nivå
Energianvändning
i industriella processer m. m.
43,5
169
{25f
70
86
120
varav
Allmänna
studier
10
4
4
6
Trä,
massa, papper
43 (10)'
24
30
40
Järn och
stål
36
56 (15)1
20
24
35
Övriga
processer inom industrin
34
8
11
14
Jordbruk,
trädgårdsnäring
6
2
3
5
Samhällets
varuflöden; återvinning
och avfall
8,5
20»
12
14
20
'
Belopp inom parentes avser den del av medelsbehovet som är att hänföra till sådana
försöksanläggningar som STU föreslår skall finansieras genom STU:s
utrustningsanslag.
'
Jämte 4 milj. kr. som av DFE hänförts till insatser inom programmet
Energiproduktion, delprogrammet Biosystem.
Prop. 1977/78:110 22
Underlaget
för DFE:s förslag har tagits fram av STU.
DFE
föreslår i sitt betänkande att de nuvarande programmen Energianvändning i
industriella processer m. m. och Återvinning av energi i varor m. m. slås ihop
till ett program benämnt Energianvändning i industrieUa processer m. m.
Programmet
omfattar i första hand den direkta energianvändnmgen vid produktion inom
industrin samt inom jordbruk, skogsbruk och fiske. Härutöver ingår forskning
och utveckling rörande den direkta och indirekta energibesparing som erhålls
genom återviiming av råvaror och utnyttjande av energi i avfaU. I programmet
ingår inte industrins energianvändning för lokalkomfort och industrins
transporter.
DFE
framhåller att energianvändningen i industriella processer utgör nära 40 % av
landets totala energianvändning. Härav svarar massa- och pappersindustrin samt
järn- och stålindustrin för den dominerande delen med ca 40 % resp. 20 % av
industrins förbrakning. Tyngdpunkten i de föreslagna insatserna avser
effektivare energianvändning i dessa industribranscher.
Större
energibesparande åtgärder kan enligt DFE införas i industrins processer endast
i samband med ny- eller ombyggnad. För att företagen skaU införa dessa åtgärder
krävs att de extrainvesteringar för energiändamål som är aktuella bedöms som
företagsekonomiskt lönsamma. Denna bedömning sker mot bakgrund av förväntat
framtida energipris och förväntad framtida tUlgång på olika energibärare.
Delegationen
framhåller att energiaspekten på industriella processer inte kan frikopplas
från den allmänna tekniska och ekonomiska utvecklingen inom
industribranscherna. Energianvändningen är direkt kopplad tUl andra faktorer
såsom produktivitet; materialutnyttjande, inre och yttre miljö m. m. Genom att
ansvaret för programmet Ugger på STU anser DFE att det finns fömtsättningar för
att det energipolitiskt motiverade stödet tUl forskning och utveckling
samordnas med övrigt stöd till teknisk utveckling inom industrin och för att
också andra aspekter än energi beaktas vid värdering och initiering av projekt.
DFE
anger att målet för det sammanslagna programmet Energianvändning i,
industriella processer m. m. bör vara att genom stöd till studier oCh teknisk
utveckling skapa förutsättningar för att
minska industrins behov av
tillförsel av energi för framställning av olika varor m. m.,
öka effektiviteten vid
industrins omvandling och användning av energi,
öka industrins möjlighet att
tillgodose sitt energibehov genom att utnyttja flera olika energibärare.
Prop.
1977/78:110 23
indirekt minska industrins behov av energitillförsel genom ökad återvinning av
varor i samhället.
Bedömningen
av åtgärder för minskad energianvändning, ökad ener-gibärarflexibilitet och
ökad återvinning av varor bör ulgå från de olika energislagens kvalitet.
Inom
industrin, liksom på bebyggelseområdet, kan avsevärda energibesparingar göras
med redan i dag känd teknik. På dessa teknikområden erfordras enligt DFE i
första hand stöd tUl demonstration. Industrin kan för närvarande erhålla slöd
till prototyper och demonstralionsanlägg-ningar genom bidrag från statens
industriverk. Stöd till åtgärder utgår dels inom ramen för det statliga
energiforskningsprogrammet, dels från anslaget Energibesparande åtgärder inom
näringslivet m. m. En nära samordning av dessa insatser är nödvändig och DFE
framhåUer att en integration mellan energiaspekten och övriga
näringslivsaspekter såsom näringsstraktur, produktivitet, inre och yttre miljö
m. m. måste ske vid steget över till kostnadskrävande utvecklings- och
demonstrationsprojekt. DFE utgår från att företagen själva i huvudsak svarar
för utveckling och införande av nya energieffektivare metoder m. m. Inom
energiforskningsprogrammet bör därför insatserna imiktas på framtagande av bedömningsunderlag
och på stöd tUl sådana mer långsiktiga eller riskfyllda projekt, som inte
eljest skulle komma till stånd.
Allmänna
studier
Delprogrammet
omfattar allmänna studier av energianvändningen inom industrin samt stöd tUl
sådant allmänt internationellt forsknings-och utvecklingssamarbete inom lEA och
Norden som ej kan hänföras till övriga delprogram.
DFE
framhåller att del som underlag för inriktningen av energiforskningsprogrammet
och för andra åtgärder för energibesparing och ener-gibärarbyte inom industrin
krävs bättre kunskap om var och för vilket ändamål olika energislag används i
den industrieUa tiUverkningen. ,
En första uppgift är
härvid enligt DFE studier av energins fördelning på mekaniskt arbete,
processvärme vid olika temperatur m. m. Nästa steg bör vara fullständiga
enegiflödesanalyser för tUlverkning av olika varor. Vid jämförelser av olika
tekniska tillverkningsalternativ måste därvid hänsyn tas till de totala
effekterna i samhället.
De energianalyser som hör
tUl, de av DFE prioriterade delprogrammen Trä, massa och papper och Järn och
stål bör enligt DFE ingå i dessa delprogram som ett naturligt led i
programplaneringen och projektbedömningen. På samma sätt hänför delegationen
de systemstudier som är nödvändiga för bedömning av åtgärder inom
delprogranunet Samhällets varuflöden till sistnänmda delprograhi.
Prop. 1977/78:110 24
Trä,
massaochpapper
DFE
framhåller att Trä, massa och papper innehar en dominerande roll i den svenska
handelsbalansen. Eftersom skogsindustrin numera utnyttjar hela den årliga
skogstUlväxten i Sverige kommer brist på fiberråvara att bli en begränsning
för branschen. För att utnyttja fiberråvaran bättre sker en successiv
förskjutning från kemisk massa till en ökad andel mekanisk massa. Den
mekaniska massan kräver emellertid mer utifrån tillförd energi, huvudsakligen i
form av elenergi. Även en ökande grad av förädling till papper kräver mer
energi än enbart massatUlverk-ning. Delegationen framhåller mot den bakgmnden
att energianvändningen i branschen måste ses i relation till
råvamförbrakningen och till en från andra synpunkter önskvärd utveckling.
Delegationen
framhåller vidare att Sverige på pappers- och massaområdet intar en
internationellt framskjuten plats när det gäller utveckling av maskiner och
utrustning för industrins behov.
Målet
för delprogrammet bör enligt DFE vara att stödja utveckling av teknik, som kan
leda tUl effektivare energianvändning under beaktande av att fiberråvaran
utnyttjas maximalt och att miljökraven uppfylls.
Insatserna
bör under kommande treårsperiod koncentreras till fiber-friläggning och
awattning av papper. Visst stöd bör enligt DFE också gå till andra projekt
såsom syrgasblekning, bättre utnyttjande av tillgängliga temperaturfall och
ökad energieffektivitet genom bättre system för energiövervakning.
Insatsema
på fiberfrUäggning föreslås i första hand inriktas på mekanisk massa.
Energibehovet härför är f. n. många gånger större än vad som motsvarar
bindningen mellan fibrerna. DFE föreslår att en grundläggande inventering görs
av olika idéer och förslag till minskad energiförbrukning vid
malningsprocessen.
Även
beträffande fiberfrUäggning på kemisk väg föreslår delegationen vissa insatser
liksom vad gäller inledande försök med förbehandling av flis med biologiska
metoder.
I
fråga om awattning av papper framhåller delegationen bl. a. att det är
angeläget att i en försökspappersmaskin kunna studera den effekt som slutna
vattensystem har på avvattningsprocessen. Projektering av en försöksmaskin
pågår vid Träforskningsinstitutet. Av den beräknade totala kostnaden för
försöksmaskinen, 30 milj. kr., beräknar DFE att 10 milj. kr. behöver
finansieras inom energiforskningsprogrammet.
Järnochstål
DFE
framhåller att energianvändningen vid stålproduktion främst är koncentrerad
till reduktion av malm till järn via koks i masugnsprocessen. Även om
processen kräver 2 1/2 gånger mer energi än vad som teoretiskt fordras och som
lagras i materialet är det svårt att åstadkomma
Prop.
1977/78:110 25
några
större minskningar i masugnens energibehov. En minskning med 10 % skulle
betraktas som ett bra utvecklingsresultat.
Energi
åtgår också vid själva stålprocessen. Den allt vanligare
syrgas-konvertermetoden är effektivare än tidigare stålprocesser. Stålframställning
från skrot i elektrostålugnar kräver avsevärt mindre energi än framställning
från järnmalm, men energin krävs i form av elenergi som har högre kvalitet än
koks och olja.
DFE
konstaterar vidare att det vid ståltillverkning krävs flera uppvärmningar till
drygt 1 000° C. Energibesparingar kan erhållas genom att minska antalet
uppvärmningar och svalningar på vägen från malm till stål. Användning av
konlmuerlig gjutning, s. k. stränggjutning, i stället för götgjutning innebär
att ett uppvärmningssteg och motsvarande energibehov försvinner. Stränggjutning
kan emellertid ännu inte användas för alla stålkvalitéer. Ytfel detekteras och
åtgärdas i dag i kallt tillstånd. Om detta kunde ske i varmt tillstånd skulle
ytteriigare ett uppvärmningssteg försvinna.
Målet
för delprogrammet bör enligt DFE vara att stödja utveckling av teknik som kan
minska energianvändningen och öka friheten i valet av bränsle vid
stålproduktion. Genom studier bör olika besparingsåtgärder analyseras och stöd
bör sedan ges till forskning, utveckling och eventuellt demonstration av
lovande projekt.
Insatserna
bör under kommande treårsperiod koncentreras till smält-reduktionsprocessen och
flexibel bearbetning. Till det senare området räknas också ytfelsindikering i
varmt tillstånd. Vissa insatser bör göras på kontinuerlig gjutning av
specialstål och på energiåtervinning vid sval-ning. UtveckUng av framtida
teknik som direkt plasmareduktion och pulversammanpressat stål bör också erhåUa
visst stöd.
Delegationen bedömer att
smältreduklionsförsöken kan utföras i befintiiga anläggningar i landet. För
flexibel bearbetning bedöms det nödvändigt att bygga en försöksanläggning. STU
har här föreslagit en anläggning som skulle kosta 10 milj. kr. och finansieras
via utrustningsanslaget. Efter diskussioner med berörda parter konstaterar DFE
att det är möjligt att studera de viktigaste frågorna i en något mindre anläggning.
DFE har i sitt huvudförslag beräknat 6 milj. kr. för denna anläggning. En
annan möjlighet är att kompletterande stöd erhålles från STU:s behovsområde för
produktionsteknik. STU har dessutom tagit upp 5 mUj. kr. till en
försöksanläggning för värmning.
DFE:s förslag följer
huvudsakligen inriktningen i STU:s utredning om framtida stålverk (Framtida
stålverk, STU-utredning nr 59-1977). Delegationen framhåUer även att visst stöd
bör gå till förbättring av energieffektiviteten i existerande järn- och stålverk,
t. ex. vad avser ugnar.
DFE:s förslag till
medelstilldelning ligger lägre än STU:s förslag. Det innebär dock en stark
ökning jämfört med nuvarande treårsperiod. Genom att utnyttja tillgängliga
anläggningar och modifiera vissa förslag
Prop.
1977/78:110 26
anser
DFE att en omfattande forsknings- och utvecklingsverksainhel bör kunna bedrivas
även inom den medelsram som delegationen föreslår.
Övriga
processer inom industrin
Delprogrammet
omfattar andra energiintensiva processer än de som behandlas i de två tidigare
delprogrammen, processer som är gemensamma för många branscher samt problem
som är speciella för många mindre och medelstora företag. DFE anger att målet
för delprogrammet bör vara att stödja utveckling av teknik som kan leda till
minskad energianvändning inom dessa tre områden.
Mycket
elenergi åtgår bl. a. till olika slags motorer och maskiner inom
verkstadsindustrin. DFE anser att möjligheterna att förbättra verkningsgraden
för t. ex. småmotorer bör undersökas. När det gäller processer som är
gemensamma för många branscher bör stöd främst ges till flerstegsutnyttjande av
energi och till torkning. Stödet till småföretagen bör främst inriktas på att
öka företagens möjligheter att snabbt anpassa sig till prisökningar eller
minskad tillgång på olika energislag.
DFE
förordar en väsentligt lägre anslagnivå än STU för delprogrammet med
hänvisning till att det i STU:s underlag saknas konkreta förslag till insatser
för verksamheten. På den lägre nivån föreslår DFE en viss minskning av stödet
främst tiU energiintensiv produktion och liU gemensamma processer.
Jordbruk
och trädgårdsnäring
Delprogrammet
omfattar processer inom jordbrak och trädgårdsnäring, t. ex. uppvärmning av
växthus och torkning av jordbruksprodukter. Uppvärmningen svarar enligt STU
för en tredjedel av produktionskostnaderna vid växthusproduktion.
Målet
att sänka energiförbriakningen kan uppnås bl. a. genom bättre isolering av
växthus, genom att ändra odlingsförhållandena och använda lägre temperatur och
kortare odlingstider.
Enligt
DFE bör stöd ges till förbättring av växthusbyggnader och i begränsad
utsträckning till växtförädling och odlingsprogram. Vidare bör man undersöka
möjligheterna att lokalisera växthus till platser med möjlighet att utnyttja
spillvärme och att förbättra värmeisoleringen i växthus nattetid samt studera
möjligheterna till energibesparingar på jordbruksområdet.
Samhällets
varuflöden; återvinning och avfall DFE föreslår att STU:s program Återvinning
av energi i varor m. m. behandlas som ett delprogram inom Energianvändning i
industriella processer m. m. Vidare har delar av området skogs- och träavfall
av DFE överförts till delprogrammet Biosystem inom programmet Energiproduktion.
Delprogrammet
omfattar varuflöden i vid mening, dvs. hela proces-
Prop. 1977/78:110 27
sen från tillverkning med primär råvara till
avfallshantering och eventuell återföring till produktionen. En omfattande
återvinning av vissa råvaror sker redan i dag. STU beräknar att ytterligare
energivinster av betydande storlek är teoretiskt möjliga om avfallet återförs
som råvara i tillverkningsprocessen eller om dess energiinnehåll tillvaratas.
DFE anger att det förstnämnda är fördelaktigast från energisynpunkt.
Målet för insatserna inom delprogrammet bör enUgt DFE vara
att ta fram underlag och stödja utvecklingsarbete för att åstadkomma ändringar
i varornas sammansättning, framstäUning, hantering, och användning, så att de
totalt sett kräver mindre energi och kan återföras till produktionsledet under
samtidig energivinst.
Både STU och DFE fömtsätter att forsknings- och
utvecklingsbidrag tillkommer från STU:s behovsområde miljövårdsteknik. Vidare
förutsätts att industrin själv finansierar en stor del av forskningen och utvecklingsarbetet
samt att industriverket lämnar bidrag till finansieringen av
demonstrationsanläggningar.
Enligt DFE
bör insatser ske inom följande områden: Allmänna utredningar. Förpackning och
distribution av varor, Gummi och plastavfaU, Annat träavfall än skogsavfall.
Jordbruksavfall och livsmedelsindustrins avfall, Jäm- och metaUskrot samt
Behandlingsanläggningar för avfall. DFE föreslår vissa avgränsningar mellan å
ena sidan delprogrammet Samhällets varuflöden och å andra sidan programmet
Energiproduktion. Så t. ex. föreslås gasframställning ur skogsavfaU föras, till
programmet Energiproduktion och framställning ur gödsel av gas, avsedd att förbrukas
nära källan, föras tUl delprogrammet Samhällets varuflöden.
I
förhållande till STU:s förslag förordar DFE lägre insatser dels till
behandlingsanläggningar för avfall, dels för förpackningar och distribution,
dels för järn- och metallskrot. På den lägre nivån föreslår DFE en-dast
en begränsad minskning i förhållande till huvudförslaget. Minskning bör dock
ej ske inom områdena Allmänna utredningar, Annat träavfall än skogsavfall samt
Jordbruks-och liysmedelsavfall.
2.2.7 Energianvändning för transporter och samfärdsel
Anvisat Förslag 1978/791980/81 1975/76 (milj. kr.)
1977/78
(milj. kr.) TFD DFE
resp
STU
Lägre
Hu- Högre nivå vud- nivå förslag
Energianvändning
för transporter
och samfärdsel 26 52 28 44 55
varav
Åtgärder i
transportsystemet
Alternativa
drivmedel
Drivsystem
20
14
6
14
17
18
11
16
18
20
11
14
20
Prop. 1977/78:110 28
Underlaget
för DFE:s förslag har tagits fram av TFD och, i vad avser Drivsystem och
Altemativa drivmedel, av STU.
De
inrikes transporterna svarar för ca 15 % av Sveriges totala energianvändning.
Härav svarar personbUar och lastbilar för ca 90 %. Jämfört med andra
användningsområden är det enligt DFE sannolikt på transport- och
samfärdselområdet som det blir svårast att i framtiden ersätta oljebaserade
bränslen. Transportsektorns stora oljeberoende är huvudmotivet för insatser
inom energiforskningsprogrammet. Delegationen anger att det är möjligt att
minska transportsektorns oljeberoende genom att ersätta oljebaserade drivmedel
med syntetiska bränslen, t. ex. metanol framställd ur odlad biomassa. En mer
betydande ersättning av olja kan emellertid knappast komma tiU stånd förrän in
på 1990-talet. DFE anger att under tiden dessförinnan effektiviseringar på
fordons-och drivsystemsidan och olika organisatoriska åtgärder i transportsystemet
kan möjliggöra betydande energibesparingar.
DFE
berör även förutsättningama för tekniska förändringar inom området och
framhåller att ny teknik avseende fordonsutformning och drivsystem endast kan
införas i den takt fordonsbeståndet fömyas. Vidare är bilindustrin i hög grad
utsatt för intemationell konktu-rens och tvungen att anpassa sig till
utvecklingen utomlands. DFE anger att bU-industrins vilja att själv utveckla
fordon med vissa karakteristika i fråga om t. ex. bränsleåtgång kan påverkas
genom att energipolitiska mål formuleras och normer och villkor för
utvecklingen ställs upp.
DFE
förordar en lägre medelstilldelning för delprogrammet Drivsystem än vad
TFD/STU föreslår med motivering att bUindustrin kan svara för en något större
del av de föreslagna utvecklingsinsatserna än STU och TFD fömtsatt.
DFE
anger alt programmets övergripande mål bör vara att underbygga samhälleliga
styr- och stimulansåtgärder och visa på organisatoriska lösningar för att
minska energianvändningen inom transportsektorn. Vidare bör studeras
förutsättningarna för att anpassa motorer och fordon till andra än
petroleumbaserade bränslen, t. ex. metanol. Studier bör även göras av
energisnålare fordon och nya typer av motorer. I enlighet med dessa
övergripande mål har DFE indelat programmet i delprogrammen Åtgärder i
transportsystemet. Alternativa drivmedel och Drivsystem.
Åtgärder
i transportsystemet
Delprogrammet
omfattar organisation av transportsystem i vid bemärkelse, institutionella
aspekter, styrmedel och stimulansåtgärder, systemstudier, energianalyser etc.
DFE
redovisar en långsiktsbedömning för området och drar slutsatsen att de största
energibesparingarna kan göras genom effektiviseringar av
Prop. 1977/78:110 29
dels
det kortväga persontrafikarbetet med bil, dels godstransportarbetet med
lastbil.
Huvudsyftet med insatsema
inom delprogrammet bör enligt DFE vara att underbygga statsmakternas planering
inom ett störningskänsligt och för samhällets funktion väsentligt område.
DFE föreslår att
insatserna inom delprogrammet inriktas främst på studier av dels framtida
alternativa transportsystem med lägre energibehov än dagens, dels
organisatoriska förändringar och styrmedel t. ex. samåkning eller övergång
till koUektivtrafik för att minska enegibe-hovet redan inom ramen för dagens
transportsystem. Praktiska försök och demonstrationsinsatser kan bli aktuella
mot slutet av treårsperioden. Insatsema bör avse inte bara fordon utan även
övriga delar som vägsy-stem och förarbeteende.
DFE bedömer medelsbehovet
för treårsperioden till 14 milj. kr., vilket motsvarar TFD:s förslag. En lägre
nivå under treårsperioden medger enligt DFE inte att försök i större skala
påbörjas under perioden. Vid en lägre anslagsnivå bör prioriteras studier och
mindre försök avseende energibesparingar inom ramen för nuvarande
transportsystem.
Alternativa
drivmedel
Målet
för delprogrammet bör enUgt DFE vara att genom studier, teknikutveckling och
demonstrationsförsök möjliggöra en minskning av vårt oljeberoende genom en
anpassning av dagens bensin- och dieselmotorer till alternativa drivmedel,
främst metanol och på längre sikt väte.
För att öka möjligheterna
att använda andra än oljebaserade motorbränslen, främst metanol, föreslår DFE
en fortsättning av de fältförsök som har bedrivits av Svensk Metanolutveckling
AB med metanolinblandning i bensin för flera olika bilmärken. Begränsade
försök med ren metanol i bensinmotorer bör utföras. Vidare föreslås att de inledande
försöken med tvåbränslesystem för lastbilar fortsätts. En samordning
förutsätts enUgt DFE ske med insatserna på metanolområdet inom programmet
Energiproduktion. Vissa insatser bör även göras rörande andra alternativa
drivmedel för dagens motortyper. Vidare bör det internationella samarbetet inom
lEA på väteområdet utnyttjas. Energianalyser bör enligt DFE vara av viktig del
av delprogrammet.
På den lägre nivån bör
försöksverksamheten minska både vad gäller dubbelt bränslesystem för lastbUar
och ren metanoldrift för bensinmotorer.
Drivsystem
Delprogrammet
omfattar insatser rörande tekniska åtgärder som påverkar energianvändningen i
själva transportmedlet och avser såväl alternativa drivsystem som altemativ
utformning av fordonen i övrigt.
Prop.
1977/78:110 30
DFE
föreslår insatser på forskning och viss utveckling för energisnålare fordon.
För befintliga drivsystem föreslås studier och utveckling av optimala
kombinationer mellan energiekonomi, emissioner och bränsleval samt insatser
inriktade på att minska rallmotslåndet, minska värmeförlusterna i motorn genom
keramikbelagda skikt, förbättra förbränningen genom kontroll av turbulens m.
m.
Inom
området alternativa drivsystem föreslås stöd till systemstudier och visst
utvecklingsarbete på nya typer av värmemotorer. Utveckling av elektriska
drivsystem och energiackumulatorer bör också erhålla visst stöd. Insatser bör
göras på området energiomvandlare för att skapa förutsättningar för att bättre
kunna bedöma de framlida utvecklingsmöjligheterna för bränsleceUdrivna
elmotorer. Insatserna gäller dels själva bränslecellerna, dels visst slöd tUl
försök med och demonstration av körning med bränslecelldriven elbU.
2.2.8
Energianvändning för bebyggelse
Ram
Förslag
1978/79:
1980/8P
1975/76
(milj.
kr.)
1977/78
---
(milj, kr.)
BFR
DFE
Lägre
Hu-
Högre
nivå
vud-
nivå
för-
slag
Energianvändning
för bebyggelse
65'
245'
145
23P
274'
varav
Effektivare
energianvändning
84
50 76
103
Värmepumpar
27.
14 27
27
Solvärmssystem
och energilagring
60
50 60
60
Planering,
styrfaktorer, statistik
m. m.
24
14 24
28
Brukarkrav
12
8 12
18
Ofördelad
reserv
18
9 12
18
'
Varav 14 milj. kr. för planering och uppföljning av forskningsinriktat experimentbyggande
budgetåret 1977/78.
°
Inkl. bidrags- och länemedel för experimentbyggnadsprogrammet (jfr. prop.
1976/77: 107).
' I
beloppen ingår 20 milj. kr. som beräknades i avvaktan på den fördjupade
inventering av behovet av utvidgat stöd för industriella utvecklingsprojekt,
som har genomförts av BFR i saraarbete med STL) under hösten 1977.
Underlaget
för DFE:s förslag har tagits fram av BFR och, vad gäUer stöd tUl
uppfinnarverksamhet och industriell utveckling inom området, av STU.
Energianvändningen
i bebyggelse av olika slag, såväl bostäder som industrilokaler och (ivriga
lokaler, för uppvärmning, belysning m. m. utgör nära 50 % av den totala
energianvändningen i landet. Mot bak-
Prop. 1977/78:110 31
gmnd
av områdets stora energisparpotential föreslår DFE här ett omfattande program.
DFE
anser, i likhet med BFR, att huvudmålen för insatserna inom bebyggelseområdet
bör vara att genom stöd till forskning, utveckling och demonstration medverka
till
att effektivisera
energianvändningen,
att i ökad utsträckning använda
fömyelsebara energikällor,
att underbygga samhälleliga
styr- och stimulansåtgärder av olika slag och till
att brukarnas krav beaktas vid
utformning av tekniska system och styråtgärder.
Insatserna
inom programmet bör enligt delegationen omfatta såväl egentligt forsknings- och
utvecklingsarbete, innefattande även industriellt utvecklingsarbete samt
uppfinnarstöd, som vad BFR benämner alternativprojektering, prototyper,
experimentanläggningar och demonstrationsverksamhet.
DFE
föreslår att programmet delas upp på delprogrammen Effektivare
energianvändning. Värmepumpar, Solvärmesystem och energUagring, Planering,
styrfaktorer, statistik samt Brukarkrav.
Tyngdpunkten
i förslaget, som i allt väsentligt ansluter till vad som föreslagils av BFR,
ligger på effektivare energianvändning i bebyggelse, soluppvärmning av
byggnader samt användning av värmepump.
Omfattande
insatser på forslcningsinriktat experimentbyggande eller försöks- och
demonstrationsverksamhet inom programmet föreslås med syfte att snabbare få
fram resultat och föra ut dem till olika målgmpper, såsom husägare,
byggföretag, arkitekter, kommuner etc. Delta möjliggörs genom att i full skala
demonstrera teknik, som har stor energibesparingspotential och kan börja
införas redan under 1980-talet. DFE:s förslag motsvarar i huvudsak den
ambitionsnivå som anges för det forskningsinriktade experimentbyggandet i prop.
1976/77: 107.
DFE
föreslår för treårsperioden dels 116 milj. kr. för forskning och utveckling,
dels 95 milj. kr. för forskningsinriktat experimentbyggande eller försöks- och
demonstrationsanläggningar. Härutöver föreslår DFE att 20 milj. kr. reserveras
för utvidgat stöd tiU industriellt utvecklingsarbete i avvaktan på en
fördjupad inventering av stödbehovet, som sedermera har genomförts av BFR i
samråd med STU under hösten 1977. I beloppet för forskningsinriktat
experimentbyggande ingår såväl lån till merkostnader som kostnader för
planering och uppföljning. För solvärme och värmepumpar anges förslaget
innebära en maximal force-ring av försöks- och demonstrationsverksamheten med
hänsyn tUl tillgången på materiella och personella resurser.
På
den lägre nivån bedömer DFE att det statfiga stödet måste minskas vad gäller
såväl forskning och utveckling som försöks- och demon-
Prop.
1977/78:110 32
strationsverksamhet.
Den största minskningen föreslås för delprogrammen Effektivare
energianvändning och Värmepumpar eftersom tekniken inom dessa områden delvis befinner
sig relativt nära kommersiell till-lämpning. Vid en minskning av insatserna bör
dock alltjämt balans mellan forskning och utveckling och experimentbyggande
eftersträvas.
Effektivare
energianvändning
Delprogrammet
innehåUer programelementen Yttre försörjningssystem (dvs. främst den lokala
delen av fjärrvärmesystemen), Byggnader, byggnadsdelar och inre
försörjningssystem, EnergihushåUning för byggnader, grupper av byggnader och
Byggandets energihushållning.
Besparingspotentialen
genom effektivare energianvändning i nya och befintliga byggnader är avsevärd.
DFE anger att målet för delprogrammet bör vara att främja ett snabbt införande
av energiekononusk teknik genom att stödja utveckling samt fuUskaleförsök för
utvärdering och demonstration av energibesparande teknik främst för
byggnadsutformning, ventilation, värmeåtervinning och reglering av
lokalkomfort.
Stora insatser föreslås
för utveckling av mera ekonomiska metoder för energibesparing i befintliga
byggnader. Insatsema bör avse utrustning och system för såväl rumsuppvärmning
och ventilation som tapp-varmvattensuppvärmning, belysning och övriga delar av
energianvändningen för både bostäder och övriga lokaler. Den s. k.
EPD-verksamheten rörande panntrimning bör enligt DFE vidareutvecklas och breddas
till att avse bl. a. reglersystem och ventUationsanläggningar. Inom programelementet
Yttre försörjningssystem föreslår DFE systemstudier, komponentutveckling och
försök rörande dels ledningar och teknik för ledningsläggning inom de lokala
delarna av fjärrvärmesystemen, dels lokal energUagring i samband med
fjärrvärme. Utvärdering av energisnåla hus bör vidare göras. Stor vikt bör
läggas vid samverkan inom och mellan olika system samt vid olika reglermetoder.
Vidare bör insatser göras rörande system och utrustning för värmemätning och
-debitering. DFE framhåUer att möjligheterna tUl framtida anpassning till
lokala energikällor och lågvärdig energi av system som instaUeras för
konventionell teknik i befintiiga byggnader särskUt bör uppmärksammas. Vidare
anser DFE att prioritet bör ges åt jämförande analyser av energiegenskaper hos
byggdelar med lilcvärdiga funktionskrav och hos olika metoder för byggnads- och
anläggningsarbete.
DFE beräknar medelsbehovet
under den kommande treårsperioden till 76 milj. kr., varav 47 milj. kr. för
forskning och utveckUng och 29 milj. kr. för försöks- och
demonstrationsanläggningar. DFE:s förslag överensstämmer med BFR:s utom för
programelementet Yttre försörjningssystem. I avvaktan på bl. a. resultaten av
insatserna inom programmet Energiproduktion, delprogrammet Fj ärrspillvärme,
beräknar DFE här lägre anslag tUl forskning och utveckUng och mindre
medelsbehov
Prop. 1977/78:110 33
för
försöks- och demonstrationsanläggningar med hänvisning till att fullskaleförsök
knappast blir aktuella förrän mot slutet av treårsperioden. DFE:s lägre nivå
innebär bibehållen ambitionsnivå för programelementet Yttre
försörjningssystem. För övriga programelement föreslås i förhållande till
huvudförslaget en starkare koncentration ske tiU åtgärder i befintlig
bebyggelse. Minskningen bör dock enligt DFE inte gå ut över
demonstrationsinsatser som avser drift och skötsel.
Värmepumpar
Målet
för delprogrammet bör enligt DFE vara att ge underlag för bedömning av
värmepumpens framtida användningsmöjligheter inom bebyggelse genom att pröva
och demonstrera sådana system i praktisk användning samt stödja utveckling och
demonstration av teknik på värmepumpområdet. Värmepumpens användning som
komponent i produktionssystem hänförs av DFE till programmet Energiproduktion.
Värmepumpteknikens användning i industriella processer ingår i programmet
Energianvändning i industriella processer m. m.
DFE
föreslår insatser för stora, centrala värmepumpanläggningar, försök med
införande av värmepumpar i flerfamiljshus samt prov med annan drivenergi än
el, främst dieselbränsle. Vidare föreslås försök med utnyttjande av andra
värmekällor än luft, såsom markvärme, spillvärme, grund- och ytvatten.
Insatserna bör avse värmepumpens användning i olika typer av byggnader, inkl.
befintlig bebyggelse. En omfattande försöks- och demonstrationsverksamhet bör
bedrivas inom ramen för experimentbyggandet. Delegationen framhåller att även
frågan om tillsatsenergi och reservaggregat behöver uppmärksammas.
DFE
bedömer i Ukhet med BFR medelsbehovet för delprogrammet under treårsperioden
1978/791980/81 tUl totalt 27 milj. kr., varav 12 milj. kr. för forskning och
utveckling och 15 milj. kr. för försöks- och demonstrationsanläggningar.
Sol
värmesys tem och energilagring
Delprogrammet
omfattar teknik och metoder för byggnads- och tapp-varmvattenuppvärmning genom
utnyttjande av solenergi.
DFE
bedömer att solvärmesystem är en av de relativt få möjligheter att utnyttja
fömyelsebara energikällor som kan komma att få större betydelse för
energiförsörjningen fram till år 2000. DFE anger energibesparingar om ca 20 TWh
per år dvs. ca 5 % av den nuvarande totala energianvändningen inom landet
genom införande av solvärmesystem. DFE framhåller samtidigt att dessa uppgifter
är mycket osäkra och att det i dag inte finns underlag för en tillförlitlig
bedömning av vUken betydelse solvärmesystem kan få för energiförsörjningen i
framtiden.
På
lång sikt bedöms möjligheterna till stora energibesparingar genom
3 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 110
Prop.
1977/78:110 34
soluppvärmning
av byggnader som goda. DFE framhåller att insatserna bör inriktas på att dels
ta fram underlag för att bedöma de allmänna grundläggande förutsättningama för
solvärmeutnyttjande, dels ta fram nya tekniska lösningar för att nyttiggöra och
lagra solvärme.
Målet
för försöks- och demonstrationsverksamheten bör vara att i mitten av 1980-talet
ha ett antal soluppvärmningssystem av olika typer i drift imder olika
klimatförhållanden och att dessa under andra hälften av 1980-talet skall ha
utvärderats. DFE framhåller som särskilt väsentligt att försöks- och
demonstrationsanläggningar för solvärme i fler-bostadshus kommer till stånd.
DFE
framhåUer att ett flertal viUkor måste vara uppfyUda för att solvärmesystem
skall kunna tas i praktiskt bmk. Det gäller bl. a. den ekonomiska
konkurrenskraften i förhåUande tUl altemativa uppvärmningssystem och vissa
organisatoriska och institutionella förhåUanden. ParaUellt med forsknings- och
utvecklingsinsatsema bör studeras fömtsättningama för att solvärmesystem skall
komma i aUmänt bmk och få betydelse för landets energiförsörjning.
DFE
bedömer i likhet med BFR medelsbehovet för treårsperioden till totalt 60 milj.
kr., varav 21 milj. kr. för forskning och utveckling och 39 milj. kr. för
försöks- och demonstrationsanläggningar. På den lägre nivån föreslår DFE bara
en mindre reduktion av insatserna då området beräknas ha stor potentiell
betydelse för energiförsörjningen.
Planering,
styrfaktorer, statistik
Delprogrammet
omfattar programelementen Kommunal energiplanering, EnergihushåUning och
markanvändningsplanering. Styrfaktorer samt Statistik och prognoser.
DFE
anger som mål för delprogrammet
att förse statsmakter och
kommunala organ med kunskap för utformning och bedömning av effektiviteten hos
olika nu tillämpade och framlida styrmedel och stimulansåtgärder,
alt medverka till utveckling av
och praktiska försök med olika planeringsmetoder och styrmedel,
att på olika sätt säkerställa
att statistik och annan kunskap om energianvändningen inom bebyggelsesektorn
tas fram.
Styr- och
stimulansåtgärder har stor betydelse för energihushållningen inom
bebyggelsesektom. DFE framhåller att en kraftfull satsning på forskning och
utveckling inom området kan ge effekter redan på kort sikt och är nödvändig för
att de tekniskt inriktade delprogrammen skaU få genomslagskraft.
Insatserna inom
delprogrammet avser antingen studier och utveckling av metoder för planering
och styrning eller framtagande av underlag för planering och styrning.
Prop. 1977/78:110 35
DFE
anser att pågående försök med syfte både att pröva olika planeringsmetoder och
att till kommunerna sprida erfarenheter av tillämpningar under innevarande
period bedrivna inom ramen för den s. k. EPD-verksamheten bör fortsätta.
Arbetet bör vidare utvidgas tUl att omfatta även energihushållningsaspekter vid
kommunal markanvändningsplanering.
Inom programelementet
Styrfaktorer bör studeras dels effektiviteten av nu tillämpade styr- och
stimulansmedel inom bebyggelsesektom dels alternativa nu icke tillämpade
styrmedel. Det gäUer t. ex. taxesystem i kombination med utrustning för
individuell energimätning (komfortmätning) och debitering. Särskilt bör
uppmärksammas potentiella konflikter mellan olika styrmedel, t. ex. regler om
allmänförklaring av fjärrvärmesystem och ekonomiska bidrag tUl
fjärrvärmeanslutning å ena sidan och skärpta krav på värmeisolering av nya hus
å den andra. Punktvisa insatser rörande statistik bör kunna rymmas inom
delprogrammet liksom vissa insatser rörande prognoser och prognosmetoder
föranledda av behov inom övriga delar av programmet Energianvändning för bebyggelse.
Utvärdering av internationeUa erfarenheter, främst i de nordiska länderna, bör
göras. Vidare bör t. ex. genom förloppsstudier uppmärksammas samhällets
långsiktiga beredskap att möta ökade energipriser samt de styr- och
stimulansåtgärder som erfordras för en smidig anpassning härtill.
DFE
anger att vissa delar av delprogrammet på längre sikt bör kunna inlemmas i
BFR:s övriga verksamhet och upphöra som särskilda områden i
energiforskningsprogrammet.
DFE
beräknar i likhet med BFR medelsbehovet för treårsperioden till 24 milj. kr. På
den lägre nivån förutsätts en begränsad medverkan i fullskaleförsök med
kommunal energiplanering och markanvändningsplanering. För statistik och
prognoser bör på den lägre nivån en sänkning av ambitionsnivån inte ske. För
programelementet Styrfaktorer bör en koncentration ske till utvärdering av nu
tillämpade styr- och stimulansmedel.
Brukarkrav
Detta
delprogram har nära samband med övriga delprogram inom programmet
Energianvändning för bebyggelse och innehåller den forskning och UtveckUng med
direkt anknytning till energiområdet som bedömts nödvändig för samordning
mellan den tekniska forskningen och utvecklingen och brukarnas behov och krav.
I delprogrammet ingår programelementen Klimatkrav och övriga brakarkrav.
DFE
anger att målet för delprogrammet bör vara att ta fram underlag för
gränsvärden i fråga om inomhusklimat och luftkvalitet samt att klarlägga andra
viktiga samband meUan bmkarna och energianvänd-
ningen.
Särskilt bör uppmärksammas brukarnas relationer till nya tekniska lösningar
och olika styrmedel och stimulansåtgärder.
Insatserna
i fråga om Klimatkrav bör syfta till att framställa de nya rekommendationer för
klimatindex som blir aktuella till följd av fortsatta energisparåtgärder. Inom
Övriga brakarkrav anser DFE att underlag bör tas fram för att bedöma hur
brukarna påverkas av olika aktuella energisparåtgärder.
DFE
förordar i sitt huvudförslag en anslagsram om 12 milj. kr. för treårsperioden.
Även på den lägre nivån bör utrymme ges för insatser för utformning av
rekommendationer för klimatindex. För Övriga brakarkrav bör på den lägre nivån
insatserna rörande mer långtgående energisparåtgärder ges lägre prioritet.
2.2.9
Energiproduktion
Anvisat
Förslag
1978/791980/81
1975/76
(milj.
kr.)
1977/78
(milj. kr.)
NE'
DFE
Lägre
Hu-
Högre
nivå
vud-för-slag
nivå
Energiproduktion
215,8
606
285
513
593
varav
Biosystem
80
65
80
80
Torv
33
28
33
65
Skiffer
4
4
4
4
Kol
12
9
12
12
Naturgas
Olja
Fissionsenergi
74
50
60
60
Fusionsenergi
59
10
59
59
Vindenergi
145
55
145
145
Geotermisk
energi
10
5
5
10
Akvatisk
energi
8
4
8
10
Solenergi
17
10
17
28
Fjärrspillvärme
55
15
40
40
Nya
bränslen
15
10
15
15
Energiproduktionsteknik
65
20
35
65
Gemensamt
(programledning m. m.)
29
'
"Välavvägd kombination"
Underlaget
för DFE:s förslag har tagits fram av NE. För de olika delprogrammen har NE
redovisat ett varierande antal insatsnivåer som kan kombineras på olika sätt.
NE har tagit fram en "välavvägd kombination" vUken förordas av
nämnden samt utifrån denna även beräknat bl. a. ett lägre och ett högre
alternativ.
Programmet
omfattar de delar av energisystemet som rör utvinning av energi från
energikällor i naturen, omvandling av den utvunna ener-
Prop. 1977/78:110 37
gin
till energibärare samt till omvandlingsleden knuten distribution och lagring av
energibärare. Utnyttjande av solenergi för lokaluppvärmning hänförs dock till
programmet Energianvändning för bebyggelse.
DFE framhåller att det
största problemet för Sveriges energiförsörjning är det stora och ensidiga
beroendet av importerad olja. Energiforskningsprogrammet bör därför i första
hand inriktas på att utöver kol, naturgas och kärnkraft skapa flera
handlingsalternativ för att i framtiden ersätta oljan. De tiUförselaltemativ
som vid sidan av de angivna kan få någon nämnvärd betydelse under 1980- och
1990-taIen är enligt DFE förutom solvärme biomassa, torv och vindenergi. På
längre sikt kan vidare enligt DFE tUlkomma nya typer av fissionsenergi,
utnyttjande av solenergi med fysikaliska eller kemiska metoder samt ännu senare
eventuellt fusionsenergi.
Förutom behovet att skapa
fler alternativ till olja framhåller DFE att det är viktigt att öka
effektiviteten och flexibiUteten i produktions- och distributionsleden genom
utnyttjande av fjärrspillvärme för främst lokaluppvärmning och genom tekniska
förbättringar i det befintiiga energi-produktionssystemet
(Energiproduktionsteknik).
NE har i samråd med DFE
föreslagit en ändrad delprogramslmktur för programmet Energiproduktion, som
föreslås få 15 delprogram enligt vad som framgår av översiktstabellen. I
huvudsak överensstämmer DFE:s och NE:s förslag beträffande medelsbehov för
programmet. DFE föreslår att de största insatserna görs på Biosystem, Torv,
Fissionsenergi (främst säkerhets- och avfallsproblem). Fusionsenergi, Vindenergi,
Solenergi, FjärrspiUvärme och Energiproduktionsteknik.
På
DFE:s lägre nivå föreslås en koncentration av insatserna på de områden som
bedöms kunna få den största energipolitiska betydelsen och där utvecklingen har
bedömts vara mest beroende av statUgt forskningsstöd. Från denna utgångspunkt
har Biosystem, Torv, Fissionsenergins säkerhets- och avfaUsproblem samt
Vindenergi prioriterats.
Biosystem
Delprogrammet
Biosystem omfattar olika möjUgheter att producera biomassa samt att omvandla
den till elenergi, värme och bränsle. Delprogrammet inriktas främst mot
biomassa som odlas eller insamlas för energiändamål, men även organiskt avfall
från annan verksamhet i samhället föreslås ingå.
Inom området biosystem
finns främst genom odling av energiskogar och tUlvaratagande av skogsavfall och
annat organiskt avfall teoretiskt en stor energipotential.
DFE framhåller att målet
för delprogrammet bör vara att genom utrednings-, forsknings- och
försöksverksamhet skapa underlag för att bedöma möjligheten till införande av
biologiskt material (biomassa) i det
Prop. 1977/78:110 38
svenska
energiproduktionssystemet och att utveckla teknik som är nödvändig för att
utnyttja biomassa.
Insatserna
bör .enligt DFE omfatta systemstudier, inventering av lämpliga markonaråden för
energiskog, studier av miljöeffekterna av utnyttjande av energiskogar,
skogsavfall och annan biomassa. Dessutom bör stöd ges till den för
delprogrammet nödvändiga kunskapsutvecklingen och till studier av
energiutvinning ur skogsavfaU, studier av system för skörd, beredning och
transport till omvandlingsanläggning samt studier av tekniska, ekonomiska och
mUjömässiga konsekvenser av olika omvandlingsprocesser. Vidare bör insatsema
under treårsperioden avse projektering av en eller flera försöksanläggningar
för demonstration av en hel utvecklingslinje för biomassa.
Det
är av stor vikt att snarast få till stånd en utvärdering av biomassans
framtida möjligheter. DFE föreslår därför på den lägre nivån endast en mindre
reduktion av verksamheten.
Torv
Torv
utgör en stor inhemsk energitillgång och delprogrammet ges hög prioritet i
DFE:s huvudförslag. NE bedömer att de totala torvtiUgång-arna i landet har ett
energiinnehåll motsvarande drygt 3 000 mUj. ton olja. Om 5 % av dessa
tillgångar utnyttjas för energiproduktion beräknar NE att det under 100 år,
med ständigt ca 500 km under samtidig torvtäkt, är möjligt att ersätta 2 milj.
ton olja per år. Torv är dock med rådande oljepriser inte ekonomiskt fullt
konkurrenskraftig. NE anger att betydligt effektivare teknik kan utvecklas och
tas i bruk i ett tio-tUl tjugoårigt perspektiv. Tidigast under första hälften
av 1980-talet kan enligt DFE torv börja införas som alternativ till olja.
Målet
för delprogrammet bör enligt DFE vara att ta fram underlag för bedömning av
torvens möjUga roll i energiförsörjningen. Överstyrelsen för ekonomiskt
försvar har nyligen fått i uppdrag att förhandla med bl. a. berörda kommuner om
uppbyggnad av en torvddad kraft-värmeanläggning. DFE:s förslag utgår från att
denna anläggning kommer till stånd och att insatserna inom delprogrammet
samordnas härmed.
DFE
framhåller att insatserna bör inriktas på inventeringar och utvärderingar av
främst ekologiska konsekvenser samt på forskning och utveckling för att få fram
effektivare och mer flexibla metoder att utvinna och utnyttja torven. De
utvecklingsinsatser som sker inom delprogrammet bör koncentreras till dels
torvawattning, dels omvandling till kemiska bränslen.
Skiffer
Skiffer
består av mineraler sammanbundna av organisk substans, kerogen. Delprogrammet
omfattar endast utvinningen av kerogen och
Prop.
1977/78:110 39
dess
energiinnehåll medan uranutvinning behandlas i delprogrammet Fissionsenergi.
I
Sverige är främst två skifferprojekt aktuella, dels Ranstadsprojektet, dels
Kambriumprojektet i Skåne. Båda projekten avser i sin nuvarande form
totalutvinning av skifferns beståndsdelar, dvs. både metaller och kerogen. Om
skifferbrytning i Sverige för utvinning av värdefulla metaller kommer till
stånd, kan även det organiska energiinnehållet tillvaratas.
Frågan
om svensk skifferbrytning ligger utanför energiforskningsprogrammets ram.
Insatserna
inom energiforskningsprogrammel bör under treårsperioden enligt DFE:s
uppfattning tills vidare begränsas till att bevara den svenska kompetensen inom
området och omfatta systemstudier samt viss forskning och utveckling rörande
metoder och processer för energiutvinning ur skiffer, inklusive hithörande
mUjöfrågor.
Kol
Kol
utgör den största fossila energikällan på jorden och kan i framtiden i stor
utsträckning komma att ersätta olja och naturgas. Ett hinder för ökad
kolanvändning kan vara dess påverkan på arbetsmiljö, omgivningsmiljö och hälsa
samt dess krav på transportsystem.
Om
det blir aktueUt att införa kol i stor skala i landets energiförsörjning
förutsätter DFE att koltekniken i stor utsträckning måste importeras. DFE
föreslår därför i avvaktan på eventuellt beslut härom bara studier av
förutsättningar och möjligheter att infoga kol i energisystemet samt begränsat
stöd tUl utveckling av för svenska förhåUanden anpassad kolleknik. Sverige
deltar även i lEA-samarbetet på kolområdet.
Om
beslut fattas om utnyttjande i stor skala av kol i Sverige skulle detta enligt
DFE kräva väsentligt ökade forsknings- och utvecklingsinsatser.
Naturgas
och Olja
För
dessa delprogram har DFE inte beräknat några särskilda medel. Vissa begränsade
studie- och utredningsinsatser bör dock inom ramen för de för hela
programmet Energiproduktion beräknade medlen kunna genomföras som ett led i
det totalansvar som NE har för programmet.
Fissionsenergi
Delprogrammet
omfattar utnyttjandet av den energi som frigörs när atomkärnor i första hand
uran och plutonium genomgår klyvning (fission). Lättvattenreaktorn dominerar
i dag nästan helt bland fis-
Prop. 1977/78:110 40
sionsreaktorerna.
Av följande sammanställning framgår DFE:s respektive NE:s förslag tUl
medelstUldelning.
Anvisat
Förslag 1978/791980/81
1975/76
(milj. kr.)
1977/78
(milj. kr.) NE' DFE
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fissionsenergi 68
varav
Reaktorer
Bränslecykler
Kärnkraftens roll i
samhället
Lägre Hu-
Högre
niva
vud-för-slag
nivå
74
50'-
60'
60
53
36»
43"
43 >
17
14
17
17
4
.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'
"Välavvägd kombination"
=
Härutöver ca 10 milj. kr. om nästa fas i värmereaktorutvecklingen skall genomföras.
Reaktorer
Forskningen
rörande nuvarande typer av elproducerande lältvatten-reaktorers säkerhets- och
avfallsproblem bör enligt DFE i snabbast möjliga takt helt övertas av
kärnkraftindustrin, kraftföretagen, statens kärn-kraftinspektion (SKI), statens
strålskyddsinstitut (SSI) och programrådet för radioaktivt avfall (PRAV). Detta
måste dock ske successivt och DFE har därför i sitt förslag avsatt medel för
att klara finansieringen under en övergångsperiod. DFE har i enlighet med NE:s
förslag beräknat 30 milj. kr. för treårsperioden. Om överföringen kan ske
snabbare bör insatserna inom energiforskningsprogrammel kunna minskas.
Sedan
början av år 1976 bedrivs ett projekt rörande värmereaktorer i svensk-finskt
samarbete. De svenska insatserna har finansierats från
energiforskningsprogrammet. När det pågående utvecklingsarbetet har slutförts,
vilket beräknas ske under budgetåret 1977/78, bör en utvärdering ske
beträffande värmereaktorns ekonomi, marknad och säkerhet som underiag för
beslut om att eventuellt gå vidare till nästa fas med en detaljkonstruktion och
uppförande av en första anläggning. Innan en utvärdering gjorts kan DFE inte ta
stäUning till om nästa fas skall genomföras.
Övriga
reaktortyper bridreaktorer, högtemperaturreaktorer, tung-vattenreaktorer och
andra typer av fissionsreaktorer representerar enligt DFE betydelsefuHa
handlingsalternativ i framtiden. Om det skulle bli aktueUt att introducera nya
typer av kämkraftreaktorer i landet har DFE förutsatt att tekniken i stor
utsträckning importeras. För att ge slalsmakterna underlag att värdera sådana
nya kärnkraftsystem och upprätthålla en beredskap att importera tekniken anser
DFE att man
Prop.
1977/78:110 41
inom
energiforskningsprogrammel bör följa verksamheten i andra länder och bedriva
studier och småskaliga försök. Insatserna bör omfatta samtliga reaktortyper men
ha sin tonvikt på bridreaktorer med hänsyn till deras stora potential.
Bränslecykler
Uranprospektering
tillhör ansvarsområdet för Sveriges geologiska undersökning och medel bör
därför enligt DFE inte beräknas inom energi-forskningsprogrammet. Enligt DFE
bör inte heller medel beräknas för uranutvinning.
Sverige har internationellt
sett stora urantillgångar. Möjlighet finns atl uppnå självförsörjning vad
gäller kärnbränsle genom uppbyggnad av en inhemsk urananrikningskapacitet. Ett
eventuellt införande av uran-anriknmg i Sverige kan ske antingen genom import
av tekniken eller genom egen utveckling, varvid det är nödvändigt att starta
med en mindre försöksanläggning. DFE föreslår att kompetensen för urananrikning
bibehålls för att kunna ge statsmakterna erforderligt värderings-underlag och
upprätthåUa viss handlingsberedskap.
Vad gäller områdena
upparbetning, plutoniumåterföring och avfallshantering har DFE förutsatt att
huvudansvaret vilar på PRA V, kraftföretagen, kämkraftindustrin och de
föreskrivande statliga myndigheterna (SKI och SSI). DFE anser att finansieringen
av den nuvarande verksamheten inom energiforskningsprogrammel i snabbast
möjliga takt bör överföras till dessa organisationer. Verksamheten under
kommande treårsperiod bor begränsas tUl sådana kompetensuppbyggande, bevakande
insatser och sådant inlemalionellt samarbete som inte faller under övriga
organisationers ansvar. DFE föreslår att 7 milj. kr. beräknas härför under
treårsperioden.
På
områdena övriga bränslecykler och denaturering av kärnbränsle pågår
forskningsverksamhet utomlands, vilken bör bevakas i Sverige. För detta ändamål
beräknar DFE 4 milj. kr. för treårsperioden.
Kärnkraftens
roll i samhället
NE
har beräknat 4 milj. kr. för studier av kärnkraftens roll i samhället. Dylika
studier är enligt DFE viktiga. Insatserna inom energiforskningsprogrammet bör
dock i första hand avse för Sverige nya energislag kol, biosystcm, torv
eller göras som jämförande analyser omfattande olika kombinationer av
energislag och faUer då närmast inom programmet Allmänna energisystemstudier.
DFE beräknar därför inte särskUda medel för ändamålet inom delprogrammet
Fissionsenergi.
Fusionsenergi
Genom
sammanslagning fusion av tunga vätekämor frigörs mycket stora mängder
energi. Teoretiskt skulle fusion kunna bli en näs-
Prop.
1977/78:110 42
tan
outtömlig energikäUa. Det har emellertid inte ännu lyckats att under kontroll
åstadkomma energiproduktion på detta sätt.
Fyra
mycket omfattande utvecklingsprogram i Förenta staterna, Sovjetunionen, Japan
och inom de europeiska gemenskaperna pågår med målet att utveckla en
elproducerande fusionsreaktor. Detta mål beräknas kurma uppnås tidigast omkring
år 2000. DFE framhåUer att det emellertid därifrån är ytterligare ett långt
steg innan fusionsenergin kan få nämnvärd betydelse för energiförsörjningen.
Den
nuvarande verksamheten inom det svenska energiforskningsprogrammet är sedan
våren 1976 ansluten till den europeiska atomenergigemenskapens (Euratom)
forskningsprogram (prop. 1975/76:86, NU 1975/76: 29, rskr 1975/76: 172).
DFE
föreslår fortsatt svenskt deltagande i Euratom-samarbetet mkl. det s. k.
JET-projektet. Delegationen föreslår i enlighet med NE:s programplan en
anslagsram om 59 milj. kr. för delprogrammet Fusionsenergi. Utöver dessa medel
tillkommer anslag från naturvetenskapliga forskningsrådet och vissa
högskoleresurser.
På
den lägre nivån föreslås utträde ur hela Euratomprogrammet men bibehållande av
forskningsverksamheten inom landet. Hur stort medelsbehovet bUr vid ett
utträde beror på när och under vilka omständigheter detta sker. Ett utträde den
1 juli 1979 beräknas medföra ett medelsbehov inom energiforskningsprogrammet
på ca 10 milj. kr. Hämtöver beräknar DFE på den lägre nivån 12 milj. kr. inom
området Energirelaterad grundforskning för stöd till inhemsk forskning under
den återstående delen av treårsperioden.
Vindenergi
Genom
utnyttjande av vindenergi skulle teoretiskt stora energimängder kunna utvinnas
i Sverige. Möjligheterna begränsas dock av bl. a. följande faktorer:
kostnadema för att utnyttja
vinden för energiproduktion
möjlighetema att åstadkomma
produklionsutjämning
den miljömässiga påverkan
möjligheterna att snabbt bygga
upp vindenergianläggningar.
De
typer av vindenergisystem som kan komma i fråga är dels nätanslutna syslem,
som främst utgörs av stora vindkraftaggregat inkopplade på elnätet, dels lokala
system som utgörs av små vindturbiner för försörjning- med el eller värme. De
sistnämnda kan dock enligt NE:s bedömning inte lämna något signifikant bidrag
tUl landets energiförsörjning.
DFE
framhåller att vindenergi är en av de få nya energikällor som kan få någon
nämnvärd betydelse för energiförsörjningen fram tUl sekelskiftet. Enligt NE:s
bedömning är vidare kostnadema för att utnyttja vindenergi för elproduktion,
liksom bieffekterna, fördelaktiga vid
Prop.
1977/78:110 43
jämförelse
med många andra nya energikällor. Vindenergin kan dock även om dess ekonomi
skulle bli fördelaktig inte annat än på mycket lång sikt ersätta olja i någon
större grad. Däremot kan den ge ett relativt stort bidrag lill elförsörjningen.
En vindkraftproduktion om maximalt 1015 TWh/år bedöms vara möjlig om
vattenkraften skall utnyttjas för att utjämna variationerna i vindförhåUandéna.
Under år 1977 har ett
försöksaggregat med ca 50 kW effekt tagits i drift. DFE föreslår i sitt
huvudförslag att verksamheten fortsattes och att tre olika fullskaleprototyper
utvecklas för att minska det tekniska riskla-gandet. Målet bör vara att sedan
kunna gå vidare med demonstration av en grupp fullskaliga vindkraftaggregat för
att mot mitten av 1980-talet ha underlag för att ta ställning tiU en eventueU
utbyggnad av vindkraften som en del av vår elförsörjning. Definitivt
ställningstagande till om en demonstrationsgrupp skall anläggas bör dock ske
först när prototypfasen är utvärderad. Ansvaret för finansieringen av
demonstrationsgruppen bör enligt DFE i första hand ligga på kraftföretagen.
DFE
beräknar i sitt huvudförslag, liksom på den högre nivån, att medelsbehovet för
nästa treårsperiod uppgår tUl 145 mUj. kr. På den lägre nivån anser DFE att
insatserna bör inriktas mot andra viktiga områden inom programmet
Energiproduktion. DFE finner dock inget lämpligt alternativ i det av NE
utarbetade underlaget utan utgår från att NE utarbetar ett nytt förslag om den
lägre nivån skuUe bli aktuell.
Geotermisk
energi
I
Sveriges berggrund finns värme ackumulerad i torrt urberg och i vattenförande
lager. De tänkbara formerna för utnyttjande av geotermisk energi i Sverige är
enligt DFE följande
utnyttjande av varmt vatten i
den sedimentära berggrunden
utvinning av värme ur den
kristallina berggrunden genom vatten-injicering
utnyttjande av vatten i kross-
och sprickzoner i urberget.
Målet för delprogrammet
bör enligt DFE vara att under treårsperioden klargöra om förutsättningarna för
geotermisk energiproduktion i Sverige är så gymisamma att fortsatta insatser är
berättigade.
Beträffande sedimentära
bergarter konstaterar DFE att hittUls framkomna forskningsresultat antyder att
förutsättningarna i Sverige troligtvis är ogynnsamma och föreslår insatser som
inriktas på att utvärdera geologiska studier, fältarbeten och resultat från
provpumpning i befintliga borrhål. Studier bör vidare göras för att utvärdera
möjUghetema till utvinning av värme ur kristallina bergformationer samt kross-
och sprickzoner. Vidare bör den internationella utvecklingen bevakas.
På den lägre nivån och i
huvudförslaget föreslår DFE 5 milj. kr. för nästa treårsperiod.
Prop. 191H18:110 44
Akvatisk
energi
Delprogrammet
omfattar utnyttjande av energi i vatten, i första hand
vågenergi energi ur havsvågor
saltgradientenergi energi ur
skillnad i salthalt mellan sött och salt vatten
temperaturgradientenergi
energi ur skUInaden i temperatur mellan yt- och bottenvatten.
Dessutom
ingår andra former av akvatisk energi såsom vattenkraft, små vattenkraftverk och
vattenkraft med liten miljöpåverkan.
DFE
föreslår att insatserna inom det svenska energiforskningsprogrammet under
treårsperioden inriktas på alt följa verksamheten utomlands samt att bedriva
studier och begränsade försök inom landet för alt minska osäkerheten
beträffande möjligheterna att utnyttja akvatisk energi. Insatserna bör inriktas
på studier av vågenergi, saltgradientenergi samt nya metoder för utnyttjande
av vattenkraft.
För
treårsperioden föreslår DFE anslag med 8 milj. kr. På den lägre nivån föreslås
att insatserna koncentreras till vågenergi och till internationell bevakning
på samtliga områden.
Solenergi
Delprogrammet
omfattar direkt omvandling av solstrålningen på fysikalisk och kemisk väg.
Omvandling på biologisk väg via växter och mikroorganismer (t. ex.
fotosyntesen) behandlas inom delprogrammet Biosystem. Direkt omvandling av
solenergi till värme för uppvärmning av bostäder och lokaler behandlas i
delprogrammet Solvärmesystem och energilagring inom programmet Energianvändning
för bebyggelse.
DFE
framhåller att omvandling av solenergi på fysikalisk eller kemisk väg
möjliggör större energiutbyte än den biologiska vägen och att den framtida
potentialen för solenergi är mycket stor. Tekniken är dock ännu för outvecklad
och kan enligt DFE inte tas i praktiskt bruk för energiförsörjning förrän
omkring sekelskiftet.
Målet
bör enligt DFE vara att utvärdera möjligheterna för direkt omvandling av
solenergi i Sverige i stor skala till el och bränslen samt att stödja
teknikutveckling på solenergiområdet.
DFE
föreslår stöd till kunskapsutveckling inom områdena elframställ-ning via ånga,
solceller, kombinationsceller och solfångare för industriella processer samt
fotokemiska processer. Dessutom föreslås att ett svenskt utvecklingsprojekt
startas under treårsperioden enligt den utvecklingslinje som enligt påbörjade
förstudier bedöms vara mest intressant för landet. Samordning bör ske med
insatserna inom programmet Energianvändning för bebyggelse, med insatserna
rörande energUagring inom delprogrammet Energiproduktionsteknik och med de
grundläggande insatserna på fotonprocesser inom programmet Energirelaterad
Prop.
1977/78:110 45
gmndforskning.
Delprogrammet bör även omfatla samarbete inom lEA. DFE beräknar medelsbehovet
för insatserna under nästa treårsperiod till 17 milj. kr. På den lägre nivån
föreslås en minskning av stödet till den svenska utvecklingslinjen.
F
j ärr spill väme
Utnyttjande
av spUlvärme från värmekraftproduktion och industriella processer kan ge
betydande energibesparingar redan på kort och medellång sikt (1980-talet).
Förutsättningama för spillvärmeutnyttjande är dock förutom av utbyggnaden av
fjärtvärmenät starkt beroende av det framtida energiproduktionssystemets
uppbyggnad.
Målet
för delprogrammet bör enligt DFE vara att genom studier och praktiska försök
närmare utröna vilka energibesparingar som kan bli möjliga genom ett ökat
utnyttjande av spillvärme för lokaluppvärmning. DFE anser att insatserna inom
delprogrammet bör inriktas på fördjupade spillvärmeinventeringar och
systemstudier samt på studier och försök avseende långdlstansöverföring av
hetvatten, värmeuttag från värmekraftverk samt central dygns- och
säsonglagring.
Parallellt
härmed bör stöd ges till utveckling av nya tekniska system och utvärdering av
egenskaperna hos dessa system så att de är kända när osäkerheten om det
framtida energiproduklionssystemets uppbyggnad är undanröjd och
beslutsunderlag erfordras för olika investeringar. DFE förutsätter att ansvaret
för den statliga finansieringen av de prototyp- och demonstrationsanläggningar
som bedöms bli aktuella främst mot slutet av treårsperioden kommer att läggas
på statens industriverk. Begränsade insatser rörande konventionell
fjärrvärmeteknik är motiverade för att snabbt få fram beslutsunderlag för
energiproduktionssystemets framtida uppbyggnad.
Liksom
NE och BFR föreslår DFE att en gemensam ledningsgrupp tillsätts för samordning
med BFR:s, STU:s och industriverkets verksamhet inom området.
I
huvudförslaget beräknar DFE medelsbehovel till 40 mUj. kr. På den lägre nivån
ges delprogrammet lägre prioritet, varvid endast ryms en fortsättning av
forsknings- och utveckUngsverksamheten på nuvarande nivå.
Nyabränslen
Delprogrammet
omfattar fasta, flytande och gasformiga bränslen. Allmänna frågor, som är oberoende
av vilken energiråvara man utgår ifrån, bör enligt DFE behandlas inom detta
delprogram.
DFE
framhåller att målet för delprogrammet bör vara att studera marknaden för och
distributionen av alla tänkbara framtida bränslen såsom syntetisk olja, metanol,
etanol, väte m. fl. Härvid är det viktigt att
Prop. 191H18:110 46
bedöma
i vilken utsträckning behoven kan tUlgodoses via inhemska energiråvaror eller
energiflöden. Användarsidans anpassning för att utnyttja nya bränslen på
transportsektorn behandlas främst inom programmet Energianvändning för
transporter och samfärdsel.
På
metanolområdet bör insatserna avse studier av produktion och distribution av
metanol ur importerade och inhemska råvaror. Under treårsperioden bör också tas
fram en plan för införande av metanol som bränsle i Sverige. Insatsema bör även
omfatta utformning av anläggningar för metanoltUlverkning.
På
väteområdet bör insatsema koncentreras tiU samarbetet inom lEA. De problem som
uppstår i samband med lagring av väte i fordon behandlas inom programmet
Energianvändning för transporter och samfärdsel.
I
begränsad utsträckning bör även stödjas studier och utveckling av sådan teknik
för framställning av bränslen som är gemensam för flera energiråvaror.
DFE
föreslår anslag m.ed 15 mUj. kr. för nästa treårsperiod. DFE framhåller
emellertid starkare än NE betydelsen av studier och jämförelser av olika,
tänkbara, nya bränslen.
Energiproduktionsteknik
Delprogrammet
omfattar insatser av mycket olika karaktär och har, liksom delprogrammet Nya
bränslen, karaktär av komplement tUl delprogrammen Biosystem, Torv, Skiffer
och Kol.
Verksamheten
inom delprogrammet indelas av DFE i programelementen
Förbrännings- och
förgasningsteknik
Energilagring
Elektrokemisk energiomvandling
(t. ex. bränsleceller)
Övrig avancerad
energiomvandling
Energisystemteknik.
Målet
för delprogrammet bör enligt DFE vara dels att utveckla sådan teknik som är av
värde eller nödvändig för utnyttjande av de energikällor som ingår i övriga
delprogram inom programmet Energiproduktion, dels att utveckla sådan teknik som
förbättrar energihushållningen inom det befintliga och planerade
energiproduktionssystemet, men som i dag inte är kommersiellt intressant.
Enligt
DFE bör en eller flera förbränningstekniska försöksanläggningar upprättas vid
lämplig forskningsinstitution. DFE franUiåller vidare att insatserna under
treårsperioden bör avse dels grundläggande studier av förbränningsprocessen,
dels forskning och utveckling på laboratorienivå av förbränning och förgasning
i bl. a. svävbädd, lämpligen i anslutning till en demonstrationsanläggning
finansierad via industriver-
Prop.
1977/78:110 47
kels
stöd tUl prototyper och demonstrationsanläggningar, dels studier av andra
förgasningsmetoder.
Inom
programelementet EnergUagring bör insatserna inriktas på svenskt deltagande i
lEA-samarbetet. Även inom programelementen Elektrokemisk energiomvandUng och
Övrig avancerad energiomvandling bör insatsema i hög grad ske genom
internationellt samarbete. DFE anser att konsekvenserna för energisystemet av
införande av förnyelsebara energikällor bör studeras inom programdementet
Energisystem-teknik.
DFE
föreslår stöd med 35 mUj. kr. för de närmaste tre åren. Förslaget motsvarar
insatsema i NE:s lägre nivå med ett tillägg av 7 mUj. kr. till programelementet
Förbrännings- och förgasningsteknik med hänvisning till DFE:s starka
prioritering av Biosystem och Torv och till betydelsen av att paralleUt med
verksamheten inom dessa delprogram stödja utvecklingen av sådan teknik, som ger
möjlighet att utnyttja dessa energikällor. På den lägre nivån föreslås att
stödet tiU i första hand förbränningsteknik och i andra hand bränsleceller
minskar.
2.2.10
Allmänna energisystemstudier
Anvisat
DFE förslag 1978/79 1975/76 1980/81 (milj. kr.) 1977/78
(milj.
kr.) Lägre Huvud- Högre
nivå förslag
nivå
Allmänna
energisystemstudier 6 12 21 31
Insatserna
inom de i det föregående redovisade programmen berör i huvudsak enskilda delar
av energisystemet. Programmet Allmänna energisystemstudier avser hela
energisystem med tonvikt på nationella energisystem samt den internationella
energimiljön. DFE föreslår att programmet delas in i följande delprogram.
Energins roll i samhället
Styrmekanismer i energisystemet
Övergripande analyser, nya
energisystem m. m.
Underlag för värdering och
planering av forskning och utveckling inom energiområdet.
DFE
uttrycker de allmänna kunskapsmålen för programmet som
insikt i energiförsörjningens
hela problemkomplex så att sambanden mellan de olika delarna av energisystemet,
samhället och naturen kan förstås bättre,
insikt i de konsekvenser som
förändringar av energiförsörjningens sammansättning och storlek kan beräknas få
för individer, samhäUe och ekosystem.
Prop. 1977/78:110 48
jämförande beskrivningar av de på olika energikällor och energiflöden baserade
systemens egenskaper i sådana viktiga avseenden som måste beaktas vid
av\'ägningar mellan systemen.
DFE:s
förslag för programperioden 1978/791980/81 innebär en avsevärd höjning av
ambitionsnivån och en breddning av programmet i förhållande till innevarande
treårsperiod främst i fråga om ekologiska och sociologiska studier, analys av
alternativa energisystem samt studier av långsiktiga energikriser.
Under
innevarande programperiod har med DFE:s stöd byggts upp en nationalekonomiskt
inriktad forskargrupp vid Stockholms universitet, forskningsgruppen för
energisystemstudier (FFE). För att kunna genomföra delegationens förslag till
ökad ambitionsnivå för programmet bör enligt DFE motsvarande
kompetensuppbyggnad ske med en ekologiskt, en sociologiskt och en eUer två
systemanalytiskt inriktade forskningsgrupper.
Inom programmet föreslår
DFE studier av den globala energiförsörj-ningssiluationen, energins roU i
samhället och dess naturpåverkan, styrmekanismer och trögheter i
energisystemet samt systemanalys som underlag för värdering och prioritering
av energiforskningsprogram i direkt anknytning tiU olika energipolitiska
programalternativ. Vidare föreslås studier av framtida energisystem,
utveckling av metoder och begrepp som kan användas som hjälpmedel för
planering av energisystemet samt studier rörande risker för internationella
energiförsörjningskriser och hur vårt land kan beröras därav. I huvudförslaget
har 20 % av ramen reserverats för projektinitiativ från forskare m. fl.
Vid en lägre anslagsnivå
bör enligt DFE prioriteras studier av effekterna i Sverige av internationella
energiförsörjningskriser och hur oönskade konsekvenser för samhället kan
minskas, studier rörande styrmedel samt projektinitiativ från forskare m. fl.
Beträffande Energins roH i samhäUet läggs i övrigt tonvikten på ekologiska
studier. Vidare sänks ambitionsnivån för delprogrammen Styrmekanismer i
samhället och Övergripande analyser, nya energisystem m. m.
2.2.11
Energirelaterad grundforskning
Anvisat
DFE förslag 1978/79-1975/76 1980/81 (milj. kr.) 1977/78
(milj.
kr.) Lägre Huvud- Högre
nivå förslag nivå
Energirelaterad
grundforskning 17 30 30 45
Inkl.
12 milj. kr. för fusionsforskning.
Prop. 1977/78:110 49
Medel
för Grundläggande forskning för energiområdet utgår f. n. från ett särskilt
anslag utanför Huvudprogram Energiforskning. DFE föreslår att ett program
benämnt Energirelaterad grundforskning fortsättningsvis ingår i
huvudprogrammet. Programmet omfattar stöd till sådan grundforskning som bedöms
betydelsefull för det framtida energisystemet, men som ej stöds som en
nödvändig del av övriga program.
Inom
programmet ryms dels mer långsiktigt inriktad forskning, dels forskning på
sådana områden som genom sin karaktär griper över flera program.
DFE
framhåUer att ett starkt expanderande energiforskningsprogram har behov av
personella resurser. Mot denna bakgrand anser delegationen att stöd till
grundforskning med energianknytning vid högskolor och universitet är en lämpUg
väg för utbildning och rekrytering av personal till energiforskningsprogrammet.
Delegationen anser det angeläget att insatsema inom programmet täcker ett brett
forskningsfält och inte koncentreras till ett fåtal områden. DFE nänmer i sitt
betänkande såsom viktiga forskningsområden Material, OmvandUng och lagring av
energi. Natur och Hälsa.
DFE
föreslår anslag med 30 mUj. kr. för programmet Energirelaterad grundforskning
under den kommande treårsperioden. På den lägre nivån föreslår delegationen att
12 milj. kr. förs över tUl programmet från delprogrammet Fusionsenergi. För
övriga forskningsområden föreslås en minskning tiU 18 milj. kr.
2.2.12
Sammanfattning av programförslaget
DFE:s
och programorganens förslag tUl medelstilldelning sammanfattas i följande
tabeU. Belopp i pris- och löneläget 1976-12-31 (milj. kr.).
Anvisat
Förslag 1978/791980/81
1975/76-
1977/78
Pro- DFE
gram-
orga- Lägre Ha-
Högre
nen nivå vud-
nivå
för-
slag
Industriella
processer m. m.
44
169 70 86
120
Transporter
26
52 28 44
55
Bebyggelse
68
245 145 231
274
Energiproduktion
216
606 285 513
593
Allmänna
energisystemstudier
6
21 12 21
31
Energirelaterad
grundforskning
17
30 30
45
Programövergripande
samordning
och uppföljning (DFE)
6
8 10
10
383
(1
093) 578 935
1128
4
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 110
Prop.
1977/78:110 50
Delegationen
har i sitt betänkande sökt karaktärisera de olika forskningsområdenas mål och
relativa tyngdpunkt på medellång sikt. Följande sammanställning härav
redovisas i betänkandet:
Område
Mål
a
b
c
d
e
Industriella
processer
smältreduktion, kontinuerlig
gjutning, uppvärmning m. m.
X
plasmareduktion, pulvergjutning m. m.
X
awattning, fiberfrUäggning m. m.
X
X
övriga processer
X
X
recirk. av jordbruksavfall m. m.
X
X
Transporter
organisatoriska åtgärder
X
X
framtida transportsystem
X
X
befintliga drivsystem
X
X
alternativa drivmedel
X
X
X
nya värmemotorer, bränsleceller etc.
X
X
Bebyggelse
yttre försörjningssystem
X
energisnåla hus
X
X
solvärme och energilagring
X
X
värmepumpar
X
X
X
planering, styrfaktorer m. m.
X
X
klimatkrav och övriga brukarkrav
X
X
Energitillförsel
biosystem
X
X
torv
X
X
vindenergi
X
spillvärme
X
solenergi (ej solvärme)
X
X
kol
(X)
X
skiffer
(X)
X
framtida reaktorsystem
X
urananrikning
X
värmereaktorer
(X)
X
övrigt (geotermisk, akvatisk)
X
X
X
effektivisering av energiproduktions-
systemet
X
X
X
X
anpassning av nya energikällor
X
X
Allmänna
energisysiemstudier
X
X
Energirelaterad
grundforskning
X
X
a =
stöd till viss utveckling samt utvärdering och införande 1980-talet
b =
utveckling, utvärdering och ev. demonstration under 1980-talet för ett ev.
införande i full skala tidigast mot slutet av 1980-talet
c =
grundläggande studier och försök för bedömning av kostnader, potential,
ekonomi, miljöeffekter m. m. med sikte på ev. demonstration och komplett
bedömningsunderlag under 1990-talet (tidigast)
d =
kunskapsberedskap och kompetensuppbyggnad för ev. senare inhemsk utveckling
eller teknikimport (ev. med början redan under 1980- eller 1990-talet)
e
= grundläggande kunskapsuppbyggnad
2.2.13
Reservationer och särskilda yttranden
Till
delegationens betänkande har fogats reservationer av ledamöterna Pär Granstedt
och Lars Kristoferson samt fyra särskilda yttranden.
Granstedt
framhåller att i delprogrammet akvatisk energi in-
Prop. 1977/78:110 51
går
flera energiproduktionstekniker som kan antas ha en tämligen hög
energipotential. Insatsnivån bör därför höjas med 2 milj. kr. i förhållande
till majoritetens förslag för att ge bättre möjligheter tUl försöksverksamhet
inom området.
Med
hänsyn till solenergins mycket stora potentiella betydelse förordar Granstedt
att insatsnivån i huvudförslaget höjs med 11 milj. kr. till att omfatta två
svenska utvecklingslinjer i stället för endast ett svenskt utvecklingsprojekt.
För
alt skapa ett tiUräckligt underlag för att bedöma den g e o t e r -miska
energins framtidsförutsättningar erfordras enligt Gran-stedts uppfattning 5
milj. kr. utöver majoritetens huvudförslag. TUl denna uppfattning ansluter sig
även Kristoferson.
Granstedt
understryker att han inte finner det motiverat med forskningsprojekt som
syftar till kärnkraft utbyggnad i Sverige så länge nuvarande problem på
säkerhetssidan kvarstår. Han finner inte heller motiv för forskning som
möjliggör svensk urananrikning, eftersom han utgår från att av miljöskäl
uranbrytning i Sverige inte kommer till stånd. Även om forskning som syftar
till en kärnkraftutbyggnad inte är motiverad anser Granstedt dock att det finns
skäl att följa den internationella utvecklingen på området då den kan få
säkerhetspolitiska och miljömässiga konsekvenser för Sverige. För delprogrammet
Fissionsenergi förordar Granstedt totalt 42 milj. kr.
Även
Kristoferson reserverar sig mot majoritetens förslag i fråga om Fissionsenergi
och föreslår totalt 45 milj. kr. för delprogrammet. Han framhåller vidare att
anslaget till Allmänna energisystemstudier borde utgöra en större del av
totalsumman för hela energiforskningsprogrammet. De ökade medlen bör ställas
till förfogande för forskning inom de ekologiska och sociologiska områdena samt
för energianalys, energikvalitets- och riskstudier.
Experten
Karl-Erik Eriksson förordar bl. a. att programorganen inom resp. program ger
plats för studier som kan ha hög relevans för u-länder utan att nödvändigtvis
vara nära tillämpningar i Sverige. Eriksson framhåller också att inom
programmet Allmänna energisystemstudier studier bör göras för att vi, när vi
tvingas till inskränkningar i användningen av olja, skall kunna bestämma hur
den knappa oljan skall fördelas mellan olika verksamheter och människor.
Eriksson
föreslår vidare att en av de i planen för Allmänna energisystemstudier
föreslagna forskningsgrupperna från början får en vidare inriktning genom att
samhäUsvetenskap och ekologi förenas i en human-ekologisk forsknmgsgrapp.
Eriksson anser att
forskning för att utveckla kärnreaktorer för uppvärmningsändamål inte vidare
bör förekomma. Satsning på urananrikning bör inte komma i fråga då själva
utvinningen av uranet bidrar till att hota en urgammal svensk kulturbygd. Av
motsvarande skäl anser han att satsningen på skiffer bör utgå.
Prop.
1977/78:110 52
Avslutningsvis
föreslår Eriksson att DFE i samarbete med programorgan och vetenskapliga
institutioner anordnar konferenser för att underlätta idéutbyte mellan
energiforskare och sprida ny kunskap tUl energiforskare.
Experten
Olof Eriksson anmäler i ett särskilt yttrande avvikande mening i fråga om
storleken av stödet tUl experiment- och demonstrationsverksamhet inom
programmet Energianvändning för bebyggelse. Han påpekar att DFE:s förslag
innebär en sänkning av insatsnivån under den kommande treårsperioden i stället
för en växande verksamhet i enlighet med BFR:s förslag.
Experten
Sigvard Tomner hävdar i ett särskilt yttrande att den av DFE föreslagna medelstilldelningen
till programmet Energianvändning i industriella processer m. m. är
otillräcklig för att uppnå önskade projektresultat inom den aktueUa
tidsperioden. Tomner anser att DFE överskattar mdustrins möjlighet att ge
projekt avseende industriella processer med vUcliga energibesparingseffekter
tillräcklig prioritet och framhåller att en anslagsram om 169 mUj. kr. erfordras
för programmet.
Ledamöterna
Lennart Pettersson och Nils-Erik Wååg samt de sakkunniga Gösta Dahlström, Dick
Lundqvist och Erik Wångby har avgivit särskilt yttrande angående delprogrammet
Biomassa. De framhåller att de är skeptiska mot en storskalig introduktion av
s. k. energiskogar p. g. a. de miljömässiga och andra problem som detta skulle
medföra. Trots delta är de beredda ställa sig bakom den av DFE förordade
satsningen. Om Sverige skulle komma in i en verkligt aUvarlig krissituation
när det gäller energitUlförseln måste även de allvarliga miljöeffekter som man
har anledning att befara när det gäller energiskogar godtas för att klara
livsviktiga energiförsörjningsbehov. Energiskogen har enligt yttrandet kommit
in i diskussionen som en möjlig energikälla så snabbt, att en mängd oklara
frågor ännu existerar. En preliminär slutsats att det här rör sig om stora
problem bör inte få förhindra en klarläggande forskning på detta område,
förutsatt att också miljöeffekterna studeras.
2.2.14
Organisation för energiforskningsprogrammet
DFE
har i oktober 1978 redovisat sina erfarenheter, synpunkter och förslag rörande
organisationen för energiforskningsprogrammet i en till industridepartementet
ingiven promemoria.
DFE
anför i promemorian att det ännu inte finns tillräckliga erfarenheter av
större utvecklings- och demonstrationsprojekt som anges bli den svåraste
uppgiften för organisationen för att en allsidig utvärdering av
organisationen skall kunna göras. Som en allmän erfarenhet redovisar DFE dock
att nuvarande organisation på energianvändningssidan med STU, TFD och BFR
som programansvariga organ
Prop.
1911 tl8:110 53
möjliggör
en integration mellan energiforskning och övriga forskningsinsatser och en
anpassning till den allmänna utvecklingen inom de berörda samhällssektorerna.
DFE anser därför att nuvarande fördelning av programansvar bör bibehåUas i sina
huvuddrag. I promemorian föreslås vissa mindre justeringar av nu gällande
ansvarsfördelning.
Energianvändning
för transporter och samfärdsel
Programansvaret
för hela programmet ligger f. n. på TFD. DFE föreslår att TFD:s programansvar
begränsas till delprogrammet Åtgärder i transportsystemet. STU, som imder
innevarande treårsperiod har ansvaret för den konkreta planeringen och
beställningen av industrieUt inriktat utveckUngsarbete inom programmet,
föreslås få det formella programansvaret för delprogrammen Drivsystem och
Alternativa drivme-dd.
Energianvändning
för bebyggelse
BFR
har f. n. programansvaret för hela programmet. BFR och STU skall samråda om
dispositionen av medlen inom programmet. I praktiken har detta utformats så
att STU för varje budgetår disponerar en del av de för programmet anvisade
medlen för stöd till komponentutveckling efler ansökan från uppfinnare,
företag m. fl.
DFE
framhåller att ansvarsuppdelningen inte svarar mot delprogramindelningen.
Detta medför att en avvägning meUan BFR:s och STU:s ansvar måste göras vid
planeringen av varje delprogram eller projekt. DFE föreslår därför att
statsmakterna närmare överväger ansvarsfördelningen mellan BFR och STU.
Energirelaterad
grundforskning
DFE
anser, med hänsyn tiU grundforskningens tvärvetenskapliga karaktär, att en
gemensam planering av insatsema bör eftersträvas. DFE förordar att berörda
forskningsråd inrättar en gemensam beredning för planering av insatser och
bedömning av projekt och att naturvetenskapliga forskningsrådet ges formellt
programansvar.
Programövergripande
organisation. Planeringssystem
DFE
framhåller att ett genomförande av dess förslag tiU forskningsprogram kommer
att ställa stora krav på de programansvariga organen och på en omsorgsfull
planering och utvärdering av insatsema. DFE föreslår också viss komplettering
av det nu tUlämpade planeringssystemet.
DFE
tar även upp frågan om sin fortsatta existens från den 1 juli 1978 och finner
det mest ändamålsenligt att den tiUs vidare bibehålls för
Prop.
1977/78:110 54
de
programövergripande uppgifterna och fortfar att ha ställning som kommitté.
DFE
vUl fortsättningsvis lägga ökad tonvikt på att följa utvecklingen och värdera
den verksamhet som bedrivs inom och utom landet. DFE anser också att dess
samordningsuppgifter och befogenheter behöver preciseras samt att dess
uppgifter bör kunna vidgas vad avser samordningen av de svenska insatserna inom
IEA:s forskningssamarbete.
Allmänna
e n e r g i sy s tem s tu di er
Programansvaret
ligger f. n. på DFE. DFE har övervägt olika alternativ tUl denna ordning, men
kommer tUl slutsatsen att det knappast finns något statligt organ på
energiområdet som har uppgifter som svarar mot hela vidden av programmet. Med
hänsyn härtUI och till att programmet i viktiga delar har nära samband med de övriga
programmen och med de programövergripande funktionerna förordar DFE att den
även fortsättningsvis får programansvaret för programmet.
2.3 Anslagsframställningar för budgetåret 1978/79
STU,
TFD, BFR, NE och DFE har vid sidan av DFE:s förslag till nytt tteårsprogram
ingivit anslagsframställningar för budgetåret 1978/ 79. Av programorganen
föreslagna belopp framgår av följande samman-stäUning.
Anvisat
Program-
1977/78
organens
förslag
1978/79
opaginerad Kontrollera mot PDF
Energianvändning
i industriella processer m. m.
Energianvändning för transporter och samfärdsel,
varav
Transportsystemets
utveckling
Energianvändning
i drivsystem
Energianvändning för bebyggelse,
varav
Forskning
och utveckling
Forskningsinriktat
experimentbyggande
Återvinning av energi i varor m.m.
Energiproduktion
Allmänna energisystemstudier m.m.
varav
Allmänna
energisystemstudier
Delegationen för energiforskning
13
38
8
12
2 6
3 9
34
62,4
20' 14*
44,8' 17,6
2,5
8
83
208
4,5
9
2 2,5'
6
3,3
145,0
337,7
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Varav 13 milj. kr. från fonden för byggnadsforskning.
' Bestrids från anslaget Kommittéer m. m. under
industridepartementets huvudtitel.
' Varav BFR föreslår ätt 14 milj. kr. tillförs från fonden
för byggnadsforskning.
* Inom ramen för medel tillgängliga i fonden för
byggnadsforskning.
Prop.
1977/78:110 55
Programorganen
har även hemställt om bemyndiganden att under budgetåret 1978/79 göra åtaganden
om stöd tUl forskning och utveckling under budgetåren 1979/80 och 1980/81 med
sammanlagt 248 resp. 172 milj. kr.
Vid
beräkningen av medelsbehovet för programmet Energianvändning för bebyggelse
har BFR inkluderat 8,3 mUj. kr. för utvidgat stöd till industrieUt
utvecklingsarbete i avvaktan på resultaten av en inventering av stödbehovet som
sedermera har genomförts i samarbete med STU. Beloppen för forskningsinriktat
experimenlbyggande avser bidrag till planering och uppföljning. Härtill kommer
lånemedel från bostadsdepartementets huvudtitel.
DFE
föreslår beträffande dess egen verksamhet att samordnings- och
uppföljningsverksamheten förstärks. DFE bedömer medelsbehovet för budgetåret
1978/79 till 3,3 milj. kr. och anger att kommande treårsprogram kommer att
kräva ökade personella resurser för delegationens del.
Anslagsframställningar
avseende anslaget Gmndläggande forskning för energiområdet har ingivits av
naturvetenskapliga forskningsrådet, STU, AB Atomenergi samt forskningsenheten i
Sludsvik enligt följande sammanställrung.
Anslag Förslag
1977/78 1978/79
Naturvetenskapliga
forskningsrådet 3 729 000 7 500 000
STU 1185 000 2 500 000
AB
Atomenergi 1215 000 3 800 000
Forskningsenheten
i Studsvik 900 000
6
129 000 14 700 000
2.4
Remissyttranden över förslaget tUl treårsprogram
2.4.1
Allmänna synpunkter
DFE:s
betänkande har mottagits positivt av det övervägande flertalet remissinstanser.
Lovord över DFE:s och programorganens arbete uttrycks i många yttranden.
Försvarets forskningsanstalt (FOA) finner att det framlagda betänkandet,
förutom alt det fyller sin uppgift i forskningsplaneringen, ger värdefull
överblick över forskningen och utvecklingen inom energiområdet.
Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) uttrycker tillfredsställelse över den
realistiska analys av forsknings- och utvecklingsproblematiken inom
energiområdet som redovisas. Motsvarande uppfattning framförs av bl. a. byggnadsstyrelsen,
statens naturvårdsverk, bostadsstyrelsen, BFR och STU.
Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) konstaterar att det material DFE har tagit fram är
en mycket värdefull beskrivning av de förhållanden som påverkar vår
energiförsörjning och finner det uppmunt-
Prop. 1977/78:110 56
rande
atl det har rått stor enighet inom DFE om hur forskningen skall inriktas i
framtiden. De reservationer och särskilda yttranden som finns representerar
enUgt TCO bara en Uten del av det föreslagna forskningsprogrammet. Svensk
industriförening finner betänkandet jämte dess innehållsrika bUagor
utomordentiigt ambitiöst och välskrivet. Föreningen anser vidare att
betänkandet lämnar tung saklig redovisning av fakta, utveclcUngstrender och
prognoser inom det välcUga energiområdet. DFE:s och programorganens arbete
lovordas vidare av bl. a. Sveriges civilingenjörsförbund, SACO/SR och AB
Atomenergi.
2.4.2
Utgångspunkter för DFE:s förslag
Remissinstanserna
ansluter sig genomgående tUl DFE:s utgångspunkter för energiförsörjningen i
framtiden och instämmer i de av DFE angivna målen för huvudprogrammet.
Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker DFE:s förslag med hänvisning till att det
från syssdsättnings-mässiga och regionalpolitiska synpunkter ar betydelsefullt
att energitUl-gången säkras och att priset på energi inte höjs så att landets
konkurrensförmåga allvarligt försämras, överstyrelsen för ekonomiskt försvar
anför att den satsning på energiforskning som föreslås är värdefuU från både
försörjnings- och beredskapssynpunkt. Statens vattenfallsverk understryker
särskilt DFE:s påpekande att Sverige med en 70-procentig andel olja i
energiförsörjningen är mera utsatt än flertalet industrUän-der. Centrala
driftledningen framhåUer att mycket dessutom talar för att de svårigheter DFE
förutser beträffande oljeförsörjningen kommer att inträffa tidigare än man
hittUls i allmänhet har antagit.
FOA
biträder DFE:s syn på inhemska, förnyelsebara energikäUor och framhåller att en
allsidighet i forsknings- och utvecklingsverksamheten, som gör det möjligt att
i framtiden välja mellan olika vägar, är nödvändig med hänsyn till osäkerheten
om bl. a. den internationella utvecklingen. Lantbrukarnas riksförbund
understryker mot bakgrund av det osäkra framtidsperspektivet inom energiområdet
DFE:s krav på spridning av energitillförseln tiU flera oUka källor och delar
DFE:s uppfattning om behovet att minska Sveriges oljeberoende. Energisparkommittén
framhåller att även om konsumtionsutvecklingen kan hållas inom ramen för de mål
som har uppställts i 1975 års energipolitiska beslut så skapar osäkerhet om
det framtida energiförsörjningsläget ett behov av att ytterUgare nedbringa
energikonsumtionstillväxten och utveckla nya eUer alternativa former för
energitillförsel.
Statsföretag
AB framhåller angelägenheten av att energiförsörjningen tryggas även på kort
sikt och understryker att försörjningsförstär-kande åtgärder avseende olja och
förberedande åtgärder avseende kol bör vidtas parallellt med de mera
långsiktigt inriktade insatser som givits försteg i delegationens betänkande.
Liknande synpunkter framförs av Svenska petroleum institutet.
Prop. 1977/78:110 57
Vissa
remissinstanser anser att även andra målsättningar än de rent energipolitiska
bör få inverka på inriktningen av energiforsknings-programmet. Statens
industriverk anför att samhäUsutvecklingen även i fortsättningen i första hand
bör styras av de vidare målsättningar som bl. a. kommer till uttryck i närings-
och bostadspolitiken och betonar att det är dessa målsättningar som bör
bestämma energipolitiken och inte tvärtom. FOA framhåller att det varken är
möjligt eller meningsfyllt att skilja forskning och utveckling med syfte att
främja industriell konkurrenskraft från forskning och utveckling som har som
främsta syfte att bidrar till att trygga vår energiförsörjning.
Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att statsmakterna bör behandla
demonstrationsprojekt med förtur i rådande lågkonjunktur, då outnyttjad
kapacitet ofta förekommer i industriföretagen, och framhåller att den
energipolitiska forskningen måste sättas in i ett sysselsättnings- och
näringspolitiskt sammanhang. Svensk industriförening påpekar att många av de
alternativa energikällor som nu synes stå inför sitt genombrott utmärkt väl
passar för tillverkning i mindre företag och att ett brett upplagt
tUlverk-ningsprogram inom området skulle skapa åtskiUiga arbetstillfällen. Även
Lantbrukarnas riksförbund anser det nödvändigt att de statliga institutionerna
bedriver ett utvecklingsarbete inriktat pä de små och medelstora företagen.
2.4.3
Huvudprogrammets avgränsning mot annan verksamhet
Flera
av remissinstanserna, däribland socialstyrelsen, statens naturvårdsverk,
koncessionsnämnden för miljöskydd och statens strålskyddsinstitut tar upp
frågan om miljöeffekter av olika teknik för energitUl-försel och
energihushållning och tiUstyrker DFE:s förslag att medel som anslås för
energiforskning även används för forskning som syftar tiU ökat kunnande om
hälso- och miljöeffekter. Koncessionsnämnden framhåller att utvecklingsarbetet
hela tiden måste ske med noggrant beaktande av den totala effekten på miljön,
så att inte framtagen ny teknik etc. i praktiken blir oacceptabel på grund av
uppkommande miljöeffekter.
Statens
strålskyddsinstitut anser att ansvaret för forskning rörande konstruktions- och
processaspekter som påverkar sannolikheten för olyckor med påtagliga effekter
för arbetsmiljö och omgivning, emission av skadliga ämnen osv. bör Ugga på det
programorgan som ansvarar för stöd till produktutvecklingen i fråga.
Naturvårdsverket framhåller behovet av samverkan mellan verket och de
programansvariga organen när det gäller frågor där naturvårdsverket har ett
myndighetsansvar. Verket föreslår att samarbetsformer skapas som gör det
möjligt för verket att medverka vid detalj planermg och fullföljande av
forskningen inom främst NE;s, men även STU:s, TFD:s och BFR:s områden.
Sambandet
meUan energiforskningen och den forskningsverksamhet som ligger utanför
huvudprogrammet berörs av statens institut för bygg-
Prop.
1977/78:110 58
nadsforskning,
som framhåller att många centrala frågeställningar i energipolitiken torde
kunna beskrivas och förklaras genom forskningsinsatser vid sidan av den med
energiforskningsmedel bekostade verksamheten. Institutet framhåller mot den
bakgrunden att det är en betydelsefull uppgift att skapa kontakter och
informationskanaler mellan sådan forskning och energipoUtiska organ. Som
exempel nämner institutet forskning om kommunal planering, om lokala
arbetsmarknader, om samhälleliga styrmedel, om levnadsnivå och om
fördelningsfrågor.
Statens
industriverk påpekar att det inom olika program bedrivs aktiviteter av allmänt
energipolitiskt intresse, för vilka i vissa faU andra myndigheter än det
programansvariga organet har ett direkt handläggningsansvar. Verket föreslår
att resurstilldelningen tUl berörda myndigheter ses över. Som exempel nämns
studier av organisatoriska förändringar samt inventeringar av oUka slag av
naturresurser. Byggnadsstyrelsen anser att stora lokalhållare som stat,
kommuner och landsting borde kunna medverka i försöksverksamheten inom
programmet Energianvändning för bebyggelse och föreslår att andra
finansieringsformer härför övervägs än de som redovisas i DFE:s förslag.
Industriverket
tar vidare upp frågan om samordningen mellan forskningsprogrammet och
industriverkets stöd tUl prototyper och demonstrationsanläggningar inom
industrisektorn, samfärdselsektorn och för energiproduktion. Verket anser att
den av DFE gjorda gränsdragningen mellan forskningsprogrammet och
demonstrationsstödet är oklar när det gäller andra delar av programmet än
industrisektorn. Industriverket föreslår att formerna for slöd till prototyper
och demonstrationsanläggningar utvecklas vidare och påpekar att en risk med en
oklar gränsdragning är att onödigt stort slöd tUl bärkraftiga projekt eller
onödigt långvarigt stöd till icke hållbara projekt lämnas. LO betonar att
industriutvecklingsstödet bör planeras på ett systematiskt sätt och integreras
med nuvarande projektstöd i industriverkets regi.
Sambandet mellan forskningsprogranunet
och provningsverksamhet berörs närmare av statens provningsanstalt.
Provningsanstalten konstaterar att dessa aspekter inte har behandlats explidt
i DFE:s betänkande. Provningsanslallen föreslår att den såsom central
förvaltningsmyndighet för officiell provning och kontroll får medverka i
planeringen av större utvecklingsprogram Uksom i genomförandet av verksamheten
inom de områden där de eftersträvade resultaten kan vänlas bli föremål för regler
från olika myndigheter.
Statsföretag AB noterar
att DFE visserligen berör u-ländemas behov av forskning och utveckling för
effektivare energiproduktion och energianvändning men att delegationen inte
föreslår att medel avsätts för ändamålet. Bolaget föreslår att medel anslås
för forskning även inom detta speciella område och hänvisar därvid till
Sveriges uttalade intresse för hjälp till u-länder samt, dessa länders behov av
teknologi ut-
Prop.
1977/78:110 59
ifrån,
vilket för Sveriges del kan omsättas i export av för u-länderna lämplig teknologi.
Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHl) påpekar att meteorologisk,
hydrologisk och oceanografisk information på flera sätt har betydelse för
planering och drift av energiproduktionsanläggningar och energisystem.
Institutet finner det anmärkningsvärt att DFE i så liten utsträckning behandlar
frågor om förhåUanden i vatten och i luft, vilka i många faU bestämmer
produktionsförutsättningar, energibehov och mUjöpåverkan. Institutet föreslår
att DFE:s programförslag kompletteras i detta avseende.
2.4.4
Resurser för forskning och utveckling
Många
remissinstanser ifrågasätter om befintUga och tiUkommande resurser personella
och materiella är tillräckliga för att genomföra det av DFE förordade
programmet, som innebär en kraftig ökningstakt. Tvivel rörande tUlgången på
resurser uttrycks bl. a. av riksrevisionsverket (RRV), universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ), byggnadsstyrelsen, statens planverk, statens
industriverk och Näringslivets energidelegation.
Enligt
RRV:s mening bör DFE i det fortsatta utredningsarbetet ytterligare belysa i
vilken utsträckning bristen på personella resurser kan anses utgöra ett
energipolitiskt problem genom att t. ex. inskränka handlingsfriheten när det
gäller att utveckla och införa ny tekiuk. Om så befinns vara fallet, bör DFE
och resp. programansvarigi organ också beakta hur medelsfördelningen mellan och
inom programmen skall kunna underlätta rekryteringen av forskare och tekniker
tiU de områden där bristen upplevs som mest besvärande.
Statens industriverk anser
att en successiv resursuppbyggnad bör ske i stället för stegvisa ökningar av
det slag som har gjorts och nu föreslås av DFE. Endast om klara motiv finns för
en mycket intensiv satsning motiv som gör ett betydande risktagande rimligt
anser industriverket att en så snabb ökning av stödet tiU energiforskningen är
påkallad. Något sådant motiv har enligt industriverket inte redovisats.
Statens
strålskyddsinstitut framhåller den avgörande betydelsen av förstärkta resurser
vid de forskningsutförande institutionerna i första hand inom högskoleväsendet.
Det gäller särskUt behov av långsiktig uppbyggnad av personell kompetens och
materiella resurser av det slag som diskuteras inom programmet Energirelaterad
grundforskning. UHÄ anser det vara helt nödvändigt att statsmaktema om de
beslutar att genomföra det föreslagna energiforskningsprögrammet också tar de
ekonomiska konsekvenserna vad gäller forskaratbildning inom energiområdet. Det
är likaså enligt UHÄ:s bedömning en självklarhet att berörda högskoleinstitutioner
måste få förstärkning genom inrättande av bestämda tjänster för nya
inriktningar inom forskning och forskamtbUd-
Prop. 1977/78:110 60
ning
samt uppbyggnad av nödvändiga basresurser för verksamheten. Även BFR betonar
att en expansion av sektorforskningen inom energiområdet förutsätter att
basresurser i form av lokaler, laboratorier, biträdespersonal m. m. byggs upp.
Rådet framhåller att avsevärda tidsförskjutningar i ett forskningsprograms
genomförande kan uppstå om basresurserna inte byggs ut. En nödvändig
förutsättning för genomförande av energiforsicningsprogrammet är därför att UHÄ
och högskolorna analyserar situationen och snabbt vidtar åtgärder för att bygga
ut basresurserna. Rådet påpekar att en expansion av den omfattnuig som DFE
föreslår innebär betydande risker för att annan viktig forskning t. ex. inom
arbetsmiljöområdet kan bli underförsörjd med kompetent forskningspersonal.
Enligt
statens institut för byggnadsforskning talar det mesta för att det kommer råda
stor brist på kvalificerade forskare inom energiområdet under tireårsperioden
1978/791980/81. Institutet befarar därför att den av DFE föreslagna ökningen
av forskningen och utvecklingen inom energiområdet kommer att medföra
teoretiskt och empiriskt dåligt underbyggda resultat som okritiskt tUlämpas.
Statens
provningsanstalt framhåUer att resursbehovet för provning, mätning och kontroll
bör penetreras spedeUt. Provningsanstalten betonar att den i sin organisation
har resurser som bör vara en god bas att bygga vidare på och som kan utnyttjas
i många delar av de program som föreslås i betänkandet. Resursema utgörs av
kompetent personal, utrustning, lokaler etc. De resurser och den erfarenhet som
provningsanstalten har inom energianvändningsområdet avser i första hand bebyggelse.
Resursema bör emellertid kimna utnyttjas även i fråga om industriella
processer. Provningsanstalten påpekar att dess resurser särskilt väl lämpar
sig för uppgifter i utvärderingsfasen för energisystem och deras olika
komponenter.
SMHl
betonar att institutet förfogar över betydande tekniska och personella
resurser för utvidgade studier inom energiområdet. Institutet anser det
angeläget att dess resurser utnyttjas och att uppbyggnad av liknande kompetens
vid andra institutioner undviks.
2.4.5
Programförslagets inriktning och avvägning, programperiodens längd m.m.
Flertalet
remissinstanser tiUstyrker DFE:s förslag om en höjning av ambitionsnivån för
forskning, utveckling och demonstration inom energiområdet. FOA anger t. ex.
att ett expanderande program är fullt rimligt med hänsyn till att
energiförsörjningen så sent och snabbt har blivit ett påträngande problem.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar anser att flera huvudlinjer i
energiforskningsprogrammet leder tUI en eftersttä-vansvärd förbättring av
försörjningstryggheten i fred samtidigt som förutsättningar skapas för en ökad
beredskap under krisförhållanden. Nä-
Prop.
1977/78:110 61
ringslivets
energidelegation understryker att de föreslagna insatsema inte fär urholkas
genom att automatiska kostnadsgUdningar lämnas obeaktade när de slutgUtiga
anslagsbeloppen fastställs och föreslår att alla anslagsbelopp automatiskt
indexregleras.
Statens
industriverk och Näringslivets energidelegation anser att det är angeläget att
resurserna inte sprids på ett så stort antal områden att effektiva insatser
försvåras. Några remissinstanser, bl. a. UHÄ och statens institut för
byggnadsforskning, framhåller att en utvärdering av det pågående
energiforskningsprogrammet skulle ha varit en god hjälp vid bedömning av
möjlighetema att förverkliga det nu föreslagna programmet. UHÄ anser det
angeläget att en ambitiös utvärdering sker av åtminstone det föreslagna nya
treårsprogrammet.
Svenska
kraftverksföreningen anser att programmet i högre grad än vad DFE har
föreslagit borde prioritera sådana energislag och åtgärder som kan ge väsentiig
nyttoeffekt redan inom en tioårsperiod. Lantbrukarnas riksförbund anser att
större insatser måste göras för att sprida kunskaper om befintlig teknik för
bl. a. utnyttjande av nya energikällor. Delvis motsatt uppfattning framförs av
FOA, som anser det väsentligt att man inte genom överbetoning av åtgärder som
ger effekter på kort sikt avhänder sig handUngsmöjligheter som kan komma att
spela en viktig roll även om de ligger långt fram i tiden.
Statens vattenfallsverk,
AB Atomenergi och Centrala driftledningen anser att forskningsområden som
tidigt kan bidra tUl att minska landets oljeberoende allmänt bör prioriteras.
Jernkontoret tUlstyrker i stort den föreslagna omfattningen av programmet men
ifrågasätter fördelningen mellan industriella processer och bebyggelse, bl. a.
med hänsyn tUl att energibesparingen per insatt krona är avsevärt högre i
industrin än i byggnadsbranschen. Även AB Atomenergi framför vissa övergripande
synpunkter på medelsfördelningen, vilka väsentiigen innebär att insatserna på
Energiproduktion borde minskas tiU förmån för Industriella processer och
Allmänna energisystemstudier. Lantbrukarnas riksförbund anser att det är
väsentligt att stora insatser görs för utveckUng av teknik för mindre, lokala
system i syfte att öka säkerheten, minska överföringsförlusterna och bättre
utnyttja lokala energitillgångar.
Sveriges
civilingenjörsförbund anser att programmet borde innehålla systematisk
teknikvärdering av olika nya teknologier och system inom energiområdet.
Arbetsmarknadsstyrelsen anser att ökad prioritet bör ges åt forskning som
belyser sysselsättningsaspekter på olika energisystem. Statens utvecklingsfond
betonar att de ekonomiska förutsättningarna för att en teknik skall tas i
praktiskt bruk samt de eventuella behoven av restriktioner och
stimulansåtgärder måste analyseras innan beslut fattas om investeringar i
forskning och utveclding.
Flera remissinstanser
tUlstyrker DFE:s förslag att programorganen ges viss flexibilitet i form av en
genereU möjlighet att inom vissa gränser
Prop. 1977/78:110 62
omfördela
anslag mellan olika delprogram. Bostadsstyrelsen och Sveriges
civilingenjörsförbund tillstyrker att programorganen ges omfördelningsmöjligheter
intiU 15 % av ramen för varje delprogram. Vetenskapsakademien föreslår att
större utrymme ges för projektinitiativ från enskilda forskare. Svenska
uppfinnareföreningen finner DFE:s förslag att utrymme skall lämnas för uppslag
som kommer fram senare under perioden mycket positivt, bl. a. för uppfinnare
som kan få sina förslag bedömda och erhålla stöd för deras genomförande.
Näringslivets
energidelegation, statens planverk och konsumentverket vill öka flexibiliteten
och föreslår att programorganen ges väsentligt större omfördelningsmöjligheter
än vad DFE förordat. Konsumentverket föreslår vidare, liksom Svenska petroleum
institutet, att programorganen blott tilldelas medel upp till en viss del av
den avsedda anslagsramen och att resten av de anslagna medlen tillförs en
gemensam fond, med hjälp av vilken statsmakterna skall kunna tillföra
ytterligare medel till områden som man längre fram anser sig böra prioritera.
Få invändningar har rests
mot DFE:s förslag att också det nya energiforskningsprogrammet bör vara tteårigt.
BI. a. FOA, NFR, bostadsstyrelsen, energisparkommittén och
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) tillstyrker med olika motiveringar att DFE:s
förslag läggs tiU grund för planeringen av energiforskningen under
treårsperioden 1978/791980/ 81. Energikommissionen framhåller vikten av att
säkra kontinuiteten i det nu pågående forskningsprogrammet och skapa
föralsättningar för snabbast möjliga beslut om utnyttjande av ny energiteknik.
Kommissionen anser därför att regeringen bör lägga fram förslag om ett nytt
treårigt energiforskningsprogram utan avvaktan på kommissionens slutliga
underlagsmaterial. Motsatt uppfattning framförs av bl. a. RRV, statens
industriverk, Näringslivets energidelegation och Centrala driftledningen, som
föreslår att statsmaktema nu fattar beslut endast för budgetåret 1978/79 för
att kunna besluta om ett treårsprogram för energiforslcning först när ställning
har tagits tUl den framtida energipolitiken. Industti-verket anser att tid
härigenom också skulle vinnas att belysa konsekvenserna av ett kraftigt ökat
energiforskningsprogram med avseende på bindningar för en längre tid än den nu
aktuella treårsperioden.
Önskemål om bindningar på
längre sikt förs också fram i vissa remissyttranden. Byggnadsstyrelsen anför
att det kan ställa sig svårt att bygga upp nya eller kraftigt utvidga
befintiiga organisationer, om inga garantier eller utfästelser lämnas för
tiden efter treårsperioden 1978/79 1980/81. Motsvarande synpunkter framförs
även av Sveriges lantbruksuniversitet, statens naturvårdsverk och BFR. Statens
industriverk framhåller att sådana projekt som visar sig inte vara
utvecklingsbara måste kunna avvecklas i former som tillgodoser trygghetskrav
hos berörd personal.
Statens
industriverk, FOA och Svenska petroleum institutet m. fl. re-
Prop.
1977/78:110 63
missinstanser
delar DFE:s uppfattning att den aUmänna principen för inriktningen av
energiforskningsprogrammet bör vara att det avvägs så att det förstärker andra
länders och organisationers insatser. Det framhålls dock att DFE:s betänkande
ger mycket begränsade möjligheter att bedöma om förslagen kompletterar
respektive vidareutvecklar forskningen och forskningsresultaten i andra
länder. Kooperativa förbundet föreslår att möjligheterna att infoga några av
forskningsprojekten inom ramen för nordiskt samarbete undersöks.
2.4.6
Energianvändtting i industriella processer m. m.
De
remissinstanser som har yttrat sig över DFE:s förslag rörande programmet, bl.
a. energisparkommittén, Näringslivets energidelegation. Svensk industriförening
och Jernkontoret, instämmer i stort i DFE:s förslag tiU mål och inriktning för
programmet.
DFE
har i sitt förslag förordat en lägre anslagsnivå än STU, med motivering att
företagen i huvudsak själva svarar för utveckling och införande av nya
energieffektivare metoder m. m. Många remissinstanser ställer sig dock
tvivlande tUl industrins förmåga att i tider av lågkonjunktur bidra tUl såväl
den egna energihushållningen som tiU framtagning av ny energirelaterad teknik
för marknaden.
Flera
remissinstanser, häribiand STU, Näringslivets energidelegation, Svensk
industriförening, Sveriges civilingenjörsförbund, SACO/SR, LO och AB
Atomenergi, förordar en höjning av medelstilldelningen för detta program till
åtminstone DFEts högre nivå.
Energisparkommittén
föreslår att industriverkets gällande bidragsstöd ses över och att andra
stödformer införs, t. ex. lån enbart tillgängliga för energibesparande
åtgärder. TCO anser att bidrag är fel metod för att uppnå bättre
energihushållning och förordar i stället att normer successivt införs (liksom
i miljölagstiftningen) för energianvändningen vid industriella processer. För
att samhäUet. skall kunna skaffa sig kunskap om lämpliga normer förordar TCO
att ett par miljoner kronor ställs till förfogande för sådan forskning. Även
STU anser att det är viktigt att studera samhäUets styrmedel, t. ex. skatter,
investeringsbidrag och normer, och att dessa styrmedel samordnas med
energiforskningsprogrammet.
Allmänna
studier
Näringslivets
energidelegation, IVA öch AB Atomenergi framhåller i sina remissytttanden
betydelsen av delprogrammet Allmänna studier. DFE:s förslag tUl
medelstUldelning betecknas som rimligt.
Trä,
massaochpapper
IVA
anser att den osäkerhet som råder beträffande elförsörjning och utbyggnad av
elproduktionen i Sverige motiverar att en högre anslags-
Prop. 1977/78:110 64
nivå
än den DFE föreslår väljs för insatserna inom pappers- och massaindustrin.
Även Näringslivets energidelegation och LO förordar DFE:s högre nivå för
delprogrammet.
Näringslivets
energidelegation framhåller att delprogrammet förutom awattning av papper bör
omfatta även awattning av massa, där förutsättningarna är mycket stora att
åstadkomma påtagliga resultat. På sikt bör insatsema koncentreras på mekanisk
awattning, eftersom ytkemiska metoder torde begränsas av ekonomiska och
miljömässiga restriktioner. Delegationen bedömer det vidare som mycket
angeläget att skapa resurser för att med nya idéer och ny teknik utveckla
pappersmaskiner med hög produktivitet vid måtttig kapitalkostnad. Kraven på hög
systemslutning och effektiv energibesparande awattning måste särskUt beaktas.
Anläggningskostnaden för en ändamålsenlig försöksmaskin beräknas uppgå till
drygt 30 milj. kr. Staten och pappersbranschen bör gemensamt finansiera denna.
Järn
och stål
IVA
understryker vikten av att stöd går tUl förbättringar av existerande
utrustning och processutformning, vilken innebär stor energiåtgång och stora
förluster i form av spillvärme. Både från miljö- och energisynpunkt kan
insatser här få stor betydelse. IVA förordar därför större satsning på
energiåtervinning i olika processteg samt vidareutveckling av kontinuerUga
stålprocesser. IVA liksom LO ansluter sig till den av DFE förordade
anslagsnivån.
Jernkontoret
betonar att forskningen bör inriktas på såväl spillvärmeutnyttjande som
minskning av primärenergiåtgängen. Vidare framhåller Jernkontoret att stora
energibesparingar är möjliga genom modifieringar av befintlig teknik. Med
rådande förhållandevis låga energipriser blir det ekonomiska utfaUet av sådana
projekt så lågt att det ofta infe är företagsekonomiskt motiverat att de
påbörjas. Det är därför väsentligt och nödvändigt att järnverken får
ekonomiska bidrag för denna teknikutveckling. Enligt Jemkontoret är
medelsbehovet för Järn och stål för tidsperioden 1978/791980/81 av samma
storleksordning som delegationens förslag på den högre nivån, dvs. 35 milj.
kr. Härav bör minst 10 milj. kr. avsättas för förbättring av befintlig teknik.
Övriga
processer
IVA
och AB Atomenergi ifrågasätter DFE:s prutning av STU:s medelsförslag. IVA
framhåller att ökade medel bör ges åtminstone till energiintensiv produktion
och till processer som är gemensamma för många industrier. AB Atomenergi
betonar att stora energibesparingar finns inom räckhåll i en lång rad branscher,
t. ex. vad avser värmeåtervinning i kombination med förvärmning av
procesströmmar eUer utnyttjande av solvärme.
Prop.
1977/78:110 65
Energisparkommittén
betonar vikten av att de tekniska problem och institutionella hinder som är
förknippade med flerstegsutnyttjande identifieras och kvantifieras i en
studie, vars resultat sedan får utgöra projekteringsunderlag för
fullskaleanläggningar.
Statens
naturvårdsverk och Näringslivets energidelegation föreslår att möjligheterna
till energibesparing inom den kemiska industrin i större utsträckning beaktas
inom energiforsicningsprogrammet. Högskolan i Luleå anser att även
gruvindustrins problematik bör inrymmas i delprogrammet Övriga processer.
Jordbruk
och trädgårdsnäring
Lantbruksstyrelsen
framhåller att den störte delen av energiförbrukningen i jordbmket utgörs av
drivmedel för fältarbeten. Möjlighetema att spara energi på detta område anses
dock vara begränsade varför insatserna i första hand, bör inriktas på
förbättrad information till jordbrukarna om energibesparande åtgärder.
Styrelsen
påpekar vidare tillsammans med Lantbrukarnas riksförbund de möjligheter som
finns att minska den totala energiförbrukningen genom bl. a. bättre
gödselhantering.
Omkring
en fjärdedel av jordbrukets behov av flytande bränslen åtgår för torkning av
skördad spaimmål till lagringsduglig vara. Lantbruksstyrelsen, Sveriges
lantbruksuniversitet och Näringslivets energidelegation understryker mot den
bakgrunden vikten av insatser avseende torkkonstruktionerna.
Lantbruksstyrelsen,
Sveriges lantbruksuniversitet och Lantbrukarnas riksförbund framhåller behovet
av att begränsa energiförbrukningen i växthus. Insatserna bör inriktas på
energisnål produktion, bättre isolering av växthus, växtförädling för att få
fram kulturer bättre anpassade till lägre temperaturer, klimatreglering samt
utnyttjande av altemativa energikällor för att klara uppvärmningen av
växthusen.
Samhällets
varuflöden; å tervinn ing o ch avfall
Lantbruksstyrelsen,
Sveriges lantbruksuniversitet. Jordbrukstekniska institutet och Lantbrukarnas
riksförbund tiUstyrker DFE:s förslag, som bl. a. innebär en prioritering av
utvinning av energi från jordbruksavfall. Vidare framhålls att halm är en
praktisTct taget outnyttjad råvara med hög potential. Den kan utnyttjas för en
rad ändamål, t. ex. framställning av metangas, lokaluppvärmning,
kolväteprocesser och som fiberråvara och byggmaterial.
Med hänvisning till
områdets stora energisparpotential och tiU de miljövinster som kan göras
förordar IVA, Kooperativa förbundet och Svenska kommunförbundet DFE:s förslag
på den högre nivån, som bl. a. innefattar fullskaleförsök med utsortering av
papper, plast öch plåt.
5 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 110
Prop. 1977/78:110 66
2.4.7
Energianvändning för transporter och samfärdsel
Trafikpolitiska
utredningen framhåUer att den trafikpolitiskt önskvärda utvecklingen av
transportsektorn står i god överensstämmelse med de energipolitiska
målsättningarna och anser att främst de föreslagna insatserna avseende
Åtgärder i transportsystemet är angelägna från flera utgångspunkter.
Domänverket tUlstyrker DFE:s förslag beträffande hela programmet
Energianvändning för transporter och samfärdsel men noterar samtidigt att
hittUls förd trafikpoUtik verkat i en riktning motsatt den energipolitiskt
önskvärda. TCO tillstyrker allmänt DFE:s förslag och anser att en stor del av
insatserna bör kimna ske i samarbete méd svensk industri, som därvid bör bidra
till finansieringen.
Svenska
åkeriförbundet framhåller svårigheten att med tillgängligt statistiskt underlag
göra jämförelser mellan olika transportmedels energikonsumtion och anser att
jämförande energianalyser omfattande alla olika moment i transporttjänsterna
liksom systemstudier, som belyser verkningarna av olika övervägda eller
vidtagna åtgärder, bör göras innan val av forskningsinsatser sker.
Åtgärder
i transportsystemet
Statens
planverk anser att transportområdet är för snävt angripet och efterlyser
systemövergripande kopplingar meUan t. ex. bebyggelse, markanvändning,
transportbehov och energianvändning för transporter. Liknande synpunkter
framförs av Svenska kommunförbundet. Statens vägverk anser att delprograinmet
starkare borde knyta an till sammanhanget mellan olika åtgärder och effekterna
av åtgärderna. Vägverket finner av detta skäl den föreslagna indelningen av
delprogrammet i fyra forskningsområden, svarande mot olika slag av transporter,
mindre relevant. Vägverket anser att det i stäUet kravs en mera problem- och
åt-gärdsinriktad stmkturering av området.
Även
statens väg- och trafikinstitut kritiserar den föreslagna indelningen av
delprogrammet och föreslår i stället en indelning i områdena Trafiksystem,
Trafikant, Fordon och Väg. Institutet anser vidare att forskningsinsatser
rörande åtgärder som kan ge effekt på kort sikt bör prioriteras.
En
lägre anslagsnivå än DFE:s huvudförslag förordas av luftfartsverket och IVA.
Luftfartsverket anför att det råder stor osäkerhet om hur stora
energibesparingar som kan uppnås utan att så kraftiga styrmedel behöver
tUlgripas att möjligheten att tillgodose vissa trafikbehov kraftigt inskränks.
Luftfartsverket anser mot den bakgrunden att särskilt de insatser som föreslås
inom området långväga persontransporter inte är tiUräckligt motiverade.
Energisparkommittén
förordar för sin del en högre anslagsnivå än DFE:s huvudförslag. Den skuUe
enligt kommittén ge bättre utrymme
Prop.
1977/78:110 67
för
försök i större skala med samåkning, studier av sådana förhållanden som kan
påverka resmönstret i riktning mot ökat utnyttjande av kollektiva transporter
för arbetsresor samt studier av oUka kombinationslösningar med bU och andra
transportmedel för fritidsresor.
Luftfartens
energianvändning tas upp av luftfartsverket. Bland väsentliga forskningsfält
nämns möjligheterna att höja beläggningsgraden i den inrikes linjefarten.
Sjöfartsverket och
Sveriges redareförening anser att sjöfartsnäringens betydelse i
energiförsörjnings- och energibehovssanunanhang inte har beaktats tiUräckligt.
Skogsstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet framhåller att skogsbrukets
och jordbrukets transportproblem också behöver studeras. Statens planverk
föreslår att särskUda studier ägnas konsekvenserna för transportsystemet av en
övergång till andra energisystem som t. ex. kol, alunskiffer, torv och
biomassa.
Alternativa
drivmedel
TCO
anser att ambitionema för delprogrammet bör vara höga och framhåller att det är
viktigt att både olje- och bilbolagen kan fås att inta en positiv attityd tUl
insatsema.
Sveriges
naturvetareförbund framhåller bland de altemativa drivmedlen metanolen och
påpekar att den kan sänka hälsoriskerna genom att ersätta blyorganiska
oktanhöjande tUlsatser, är relativt enkel att införa i nuvarande fordonspark
och medger en direkt oljebesparing. Lantbrukarnas riksförbund föreslår att
försöksverksamheten med altemativa drivmedel såsom metanol, träpulver och
oljeslurry forceras. AB Atomenergi understryker att möjligheter att på lång
sikt utnyttja nya bränslesystem, t. ex. vätelagring i metaller, bör beaktas.
Näringslivets energidelegation anser att bland de alternativa drivmedlen
gengasen synes ha fått en mycket styvmoderlig behandUng och förordar att den av
DFE genomarbetade högre ambitionsnivån väljs för att ge utrymme för
tiUräck-liga insatser inom gengasområdet. Svenska kommunförbundet framhåller
att miljöeffekterna vid framstäUningen av nya drivmedel måste beaktas.
Drivsystem
Statens vägverk och
Sveriges naturvetareförbund framhåUer sambandet mellan delprogrammen
Alternativa drivmedel och Drivsystem och påpekar att utvärderingen av olika
tänkbara framtida drivmedel tUl stor del är avhängig av de fömtsättningar som
antas beträffande den fordonstekniska utvecklingen. Vägverket understryker
fordonsviktens betydelse och anser att det är möjligt att med i stort sett
känd teknik skapa ett avancerat fordon med extremt låg vikt och därtiU anpassad
motorstyrka. Vägverket föreslår en övergripande systemstudie av framtidens
avancerade vägfordon och bilindustrins omställningsproblem och anser
Prop.
1977/78:110 68
att
statsmakternas möjligheter att stunulera och styra den tekniska utvecklingen
härigenom skulle förbättras.
Statsföretag
AB anser att satsningar på alternativa värmemotorer är mindre angelägna, då
dessa motorer inte har några möjligheter tiU väsentligt förbättrade egenskaper
avseende energianvändning och emissioner. Bolaget föreslår att satsningen i
stället koncentreras på elektriska drivsystem, främst byggande av
demonstrationssystem med nickel/järnbatterier. Statsföretag anser vidare alt
landet saknar resurser för egen utveckling av komplicerade bränslecellsystem
och föreslår att msatserna i fortsättningen begränsas till studier av
bränslecellsystem, lämpligen genom deltagande i något utländskt
utvecklingsprogram.
Flera
remissinstanser framhåller miljöaspekterna i samband med konstruktion av fordon
och drivsystem. Luftfartsverket föreslår att det i programmet tas upp ett
särskilt forskningsfält omfattande avvägning mellan miljökrav
(luftföroreningar, buller) och energieffektivitet. Svenska
lokaltrafikföreningen anser att det är särskilt viktigt att beakta den lokala
busstrafikens speciella mUjöproblem, t. ex. avgas- och ljudemissioner.
Naturvårdsverket anser att forslcning om energiekonomi och emissioner bör få
hög prioritet och anmäler intresse för att bevaka utformningen av projekt inom
detta område.
2.4.8
Energianvändning för bebyggelse
Remissinstanserna
instämmer genomgående i de av DFE formulerade allmänna målen för programmet.
Bl. a. LO framhåller sambandet mellan forskningsprogrammet och de stora
insatserna för energibesparande åtgärder inom bebyggelseområdet.
DFE:s förslag till ram för
programmet ligger något imder den av BFR förordade, särskilt vad gäller stöd
tiU forslcningsinriktat experimentbyggande. Näringslivets energidelegation,
byggnadsstyrelsen. Svenska kommunförbundet, bostadsstyrelsen och statens
planverk förordar den av BFR föreslagna nivån. Särskilt framhåUs därvid det
forskningsinriktade experimentbyggandets betydelse för att snabbt föra ut
forsknings- och utvecklingsresultat till praktisk tillämpning i bygg- och
förvaltnmgsprocessen.
Tillgången till främst
personella resurser för genomförande av programmet berörs av flera
remissinstanser. Siatens planverk påtalar bristen på annan personal än
forskare och förordar att huvuddelen av medlen tas i anspråk under periodens senare
hälft, bl. a. för att behälla kvalitén på forsknings-, utvecklings- och
demonstrationsverksamheten. IVA påpekar att stora resurser, som skulle kunna
användas inom programmet, finns hos industri- och konsultföretagen och
uppskattar den möjliga volymen för uppdragsforskning tUl 50 mUj. kr. per år.
Prop.
1977/78:110 69
Effektivare
energianvändning
Flera
remissinstanser framhåller vikten av stora satsningar. Statens planverk.
Svenska kommunförbundet, statens institut för byggnadsforskning, IVA och AB
Atomenergi anser att praktiskt utvecklingsarbete avseende nya energibesparande
system, som kan införas i samband med ombyggnad av befintliga byggnader, bör
prioriteras, eftersom dessa byggnader imder lång tid framåt kommer att svara
för merparten av energianvändningen inom bebyggelseområdet. Kommunförbundet
tillstyrker vidareutveckling och vidgning av den s. k. EPD-verksamheten till
att avse även reglersystem och ventUationsanläggningar.
Byggforsk-ningsinslitutet och IVA framhåller att byggnadstekniken behöver vidareutvecklas
när det gäller isolering och tätning av både nya och befintliga byggnader.
Vad
gäller medelsnivån förordar byggnadsstyrelsen, byggforsknings-institutet,
energisparkommittén. Svenska kommunförbundet och Näringslivets energidelegation
den av BFR föreslagna anslagsnivån, vUken ligger något över DFE:s huvudförslag.
Programelementet
Yttre försörjningssystem framhävs av bl. a. statens geotekniska institut och
Svenska kommunförbundet. Kommunförbundet förordar fullskaleförsök rörande system
för lokal distribution och lagring av fjärrvärme med användning av ny teknik
för ledningsläggning och nya ledningsmaterial samt studier av hur
energibesparande åtgärder påverkar lönsamheten för fjärrvärmesystem.
Svenska kommunförbundet
betonar vidare programelementet Byggnader, byggnadsdelar och inre
försörjningssystem och anser i Ukhet med Lantbrukarnas riksförbund att en ökad
satsning bör ske på utvärdering av energisnåla hus från ekonomi-, energi-,
miljö- och konstruktionssynpunkter. Lantbrukarnas riksförbund föreslår vidare
utvecklmg av och försök med eldning med t. ex. flis, flisbrUcetter och
ttäpulver.
Statens
planverk föreslår att det inom programelementet Energihushållning för
byggnader, grupper av byggnader startas målimiktade utvecklingsprojekt som rör
soluppvärmning av grupper av byggnader.
Kommunförbundet
förordar alt det inom programelementet Byggnaders energihushållning genomförs
ett projekt med fullskaleförsök och demonstration av energisnåla byggnads- och
anläggningsmetoder.
Värmepumpar
Flera remissinstanser
tiUstyrker DFE:s förslag. Svenska elverksföreningen och statens planverk
framhåUer vikten av studier av värmepumpens energiförsörjning och dess
återverkan på elnätet från effektsynpunkt om användningen av eldrivna
värmepumpar för bebyggelseområden utvecklas, överstyrelsen för ekonomiskt
försvar föreslår att lönsamheten av att komplettera värmepumpsystem med
begränsad soluppvärmning undersöks. Svenska elverksföreningen tillstyrker
DFE:s förslag rö-
Prop. 1977/78:110 70
rande
fuUskaleförsök med andra värmekäUor än luft, t. ex. markvärme och spUlvärme.
Sol
värmesys tem och energilagring
Remissinstansema
tUlstyrker allmänt DFE:s förslag. AB Atomenergi instämmer dock ej i DFE:s och
BFR:s bedömning att forsknings- och utveckUngsinsatserna skulle begränsas genom
brist på realresurser. Bolaget framhåller att utnyttjandet av dess resurser i
Studsvik hittUls endast har begränsats av bristen på forskningsanslag för dessa
ändamål.
Energisparkommittén,
IVA, Svenska elverksföreningen och Sveriges civilingenjörsförbund framhåller
energUagringens betydelse. Energisparkommittén betonar att storskaUga
solvärmesystem med centralt värmemagasin och system avsedda enbart för
tappvattenuppvärmning f. n. synes ha de största tekniska och ekonomiska
förutsättningarna. IVA föreslår att man också studerar solvärmesystem som
utgörs av kombinationer av soUångare, ventUationsanläggningar och
klimatkylanläggningar.
De
av DFE föreslagna delprogrammen Värmepumpar samt Solvärmesystem och
energilagring har av BFR samlats under en mbrik. Lokala energikällor. BFR
föreslår att även andra tekniker, som kan visa sig intressanta, får tas upp
under denna rubrik, t. ex. småskaliga vindkraftverk för lokal elproduktion
eller byggnadsuppvärmning. Lantbrukarnas riksförbund anser att försök bör
göras med värmegrunder som förutom med solvärme kan värmas med hjälp av
vindkraft.
Planering,
styrfaktorer, statistik m.m.
Statens
planverk anser att DFE:s förslag för programelementet Kommunal energiplanering
är tUltaget i underkant och föreslår att satsningar i stället görs i enlighet
med den av DFE redovisade högre ambitionsnivån. IVA förordar däremot, med
hänvisning tUl att kunskaperna om styrfaktorer o. dyl. inte är tUlräckligt
etablerade i det svenska forskningssamhället, en successiv kunskapsuppbyggnad,
vilket skulle innebära en satsning på en lägre nivå än den av DFE föreslagna.
Svenska kraftverksföreningen och TCO anser att en nära samverkan med de olika
energiintressenterna, bl. a. kommunerna, är nödvändig för att den praktiska
nyttan av forsknings- och utvecklingsinsatserna skaU bU så stor som möjligt.
Byggforskningsinstitutet framhåller vikten av empiriska studier av de regionala
och lokala myndigheternas administration av olika styrmedel.
Andra
styrmedel än den lokala energiplaneringen betonas av flera remissinstanser.
Byggnadsstyrelsen anser att en utvärdering av hittUls uppnådda resultat av
olika satsningar som gjorts i energibesparande syfte är angelägen. Statens
planverk och AB Atomenergi påpekar att ett samhälle där både kontinuerUga och
ändliga energikällor används parallellt behöver olika regler för olika
energisystem, vUket kräver flexibla be-
Prop.
1977/78:110 71
stämmelser
och möjligheter tiU lokala initiativ och anpassningar. Statens provningsanstalt
påpekar att utvärdering, provning och typgodkännande av nya system och
komponenter är nödvändig för att de till byggnormen anpassade belåningsreglerna
skall kunna tillämpas som styrmedel och föreslår riktade forskningsinsatser
inom detta område.
Brukarkrav
Byggforskningsinstitutet
stöder DFE:s värderingar och förslag för programelementet Klimatkrav.
Näringslivets energidelegation föreslår en mer forcerad satsning än den av DFE
förordade och hänvisar till att betydande energivinster, särskilt för industri-
och kontorslokaler, kan uppnås redan på kort sikt genom optimering och
anpassning av gällande regler och föreskrifter, förbättrad teknik för mätning
och driftövervakning etc. Socialstyrelsen understryker behovet av intensiva
insatser syftande till att ge underlag för hygieniska gränsvärden och
framhåUer betydelsen av produktkontroll av befintliga byggnadsmaterial och nya
produkter för att få underlag för att utforma ventilationen så att hälsofarliga
koncentrationer av olika skadliga ämnen, t. ex. formaldehyd, inte uppstår.
Motsvarande synpunkter framförs av statens strålskyddsinstitut som påpekar
behovet av målinriktad slrålskyddsforskning avseende effekterna på
befolkningens stråldosbelastning av olika energibesparande åtgärder såsom
isoleringsmaterial, ventilation etc. Även byggnadsstyrelsen berör de
hygieniska aspekterna och förordar att forskningen sker under medverkan av
medicinsk expertis.
Programelementet Övriga
brakarkrav framhävs av Hyresgästernas riksförbund, som anser att DFE:s förslag
tiU insatser inom programmet inte i tillräcklig grad har vägletts av
välfärdspolitiska utgångspunkter. Förbundet föreslår en prioritering av
forskningsinsatser som kan skapa underlag för att fortsättningsvis bygga upp
programmet med utgångspunkt i välfärdspolitiska mål.
2.4.9
Energiproduktion
Vad
gäller programmet Energiproduktion instämmer remissinstanserna allmänt i DFE:s
bedömning att energiforskningsprogrammet bör inriktas på att utöver kol,
naturgas och kärnkraft skapa fler handlingsalternativ för att i framtiden
ersätta olja.
Många remissinstanser
anser att torv är ett realistiskt alternativ inom en nära framtid. Allmänt
framhåller remissinstanserna att det är viktigt att belysa miljöeffekterna av
att biosystem och torv introduceras i stor skala.
Flera remissinstanser
framhåller att kol är ett realistiskt alternativ till olja på kort sikt, och
att bl. a. miljöeffekterna av ett storskaligt införande i Sverige bör studeras
inom energiforskningsprogrammet.
Statsföretag
AB, Lantbrukarnas riksförbund. Svenska kommunför-
Prop. 1977/78:110 72
bimdet
och TCO m. fl. tUlstyrker DFE:s förslag till prioritering av delprogrammet
Vindenergi. Avvikande mening framför bl. a. koncessionsnämnden för miljöskydd
som anser att miljö- och naturvårdsproblemen vid en storskalig
vindkraftutbyggnad framstår som betydande samtidigt som den utvunna kraftens
begränsade tillgänglighet väsentligt minskar värdet av denna utbyggnad.
NE
föreslår att frågan om formell indelning av programmet Energiproduktion hålls
öppen ännu någon tid och helst tUl våren 1978 eftersom det enligt NE har visat
sig att ytterligare förbättring och förenkling av programindelningen kan göras.
Biosystem
Många
remissinstanser ställer sig positiva tUl DFE:s förslag för den närmaste
treårsperioden och finner det angeläget att beslutsunderlag snabbt tas fram för
att energiskogamas roll i den framtida energiförsörjningen skall kunna
bedömas. Flera remissinstanser, däribland domänverket, NFR och
koncessionsnämnden för miljöskydd, anser dock att möjligheterna att få ut
energi via energiskogar är överskattade.
Övervägande
antalet remissinstanser som yttrat sig över delprogrammet Biosystem, däribland
koncessionsnämnden för miljöskydd, IVA, Sveriges civilingenjörsförbund,
SACO/SR, AB Atomenergi och Näringslivets energidelegation förordar DFE:s lägre
anslagsnivå. Sveriges lantbruksuniversitet, TCO och Svenska kommunförbundet
tillstyrker medelstUldelning enligt DFE:s huvudförslag.
Sveriges
lantbruksuniversitet, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk och Lantbrukarnas
riksförbund understryker särskilt vikten av de föreslagna inventeringarna av
områden och marktyper som är lämpliga för odling av energiskog.
Samtliga
remissinstanser som yttrat sig i frågan pekar på de svåröverskådliga
konsekvenser som energiskogsodling i större skala kan väntas få på miljön.
Viktigt är därför att storskaliga försök görs för att undersöka dels de
ekologiska effekterna, dels klimateffekterna av att våtmarken tas i anspråk.
NFR, statens naturvårdsverk och domänverket framhåller bl. a. att
energiskogsodling kräver kraftig gödsling och alt konsekvenserna kan bli
allvarliga för grundvatten, vattendrag och sjöar då gödslingen till större
delen förutsattes bli utförd på våtmarker. NFR anser att även forskning rörande
skadegörare, forskning för att ta fram bättre genetiskt material samt
tUlväxtens beroende av naturliga substrat och vattentillgäng är betydelsefull i
detta sammanhang.
Domänverket
och Svenska kraftverksföreningen framhåller den intressekonflikt vad beträffar
markanvändning som kan förutses med bl. a. näringarna jordbruk, skogsbruk och
skogsindustri. Domänverket betonar alt det därför krävs en mycket noggrann
granskning och avväg-
Prop.
1977/78:110 73
ning
av utvecklingsinsatserna rörande utnyttjande av biomassa som energiråvara i
relation till dessa näringars intressen.
Enligt
skogsstyrelsen är det angeläget med ett bättre utnyttjande av skogsavfall,
vilket skulle skapa bättre förutsättningar för en god skogsvård och
skogshygien. Detta kan i sin tur ge bättre betingelser för en höjd
biomassaproduktion i den återstående skogen.
Torv
DFE:s
inriktning och prioritering stöds av remissinstanserna, bl. a. skogsstyrelsen,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, Sveriges geologiska undersökning, statens
vattenfallsverk, domänverket, Statsföretag AB, Svenska kommunförbundet, TCO,
landstingsförbundet och Näringslivets energidelegation. Endast IVA anmäler
avvikande mening och ifrågasätter att torv skulle bidra till
energiförsörjningen på annat sätt än som krisråvara.
Den
av DFE förordade medelstiUdelningen tillstyrks av bl. a. Sveriges
lantbruksuniversitet, domänverket. Svenska kommun förbtmdet. Svenska
kraftverksföreningen och TCO. IVA anser att en insats på högst DFE:s lägre nivå
är motiverad.
Näringslivets
energidelegation föreslår att ett torvprojekt etableras omfattande bl. a. en
året om-täkt med teknik för awattning, rökgastorkning eller mottryckstorkning.
För att kunna arbeta paralleUt med detta projekt och projektet avseende
frästorvsteknik föreslås att torvprogram-met läggs på en högre nivå än DFE:s
huvudförslag, nämligen 55 milj. kr.
Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar föreslår att en högre insatsnivå väljs för att forskning
skall kunna bedrivas även med inriktning på planer för hur torvproduktion och
torvanvändning snabbt skall kunna ökas om energiförsörjningssituationen kräver
det.
Skogsstyrelsen
och Sveriges geologiska undersökning betonar vikten av att en inventering av
torvförrådet snarast kommer tUl stånd. Sveriges lantbruksuniversitet och
domänverket anser att eventuella markanvändningskonflikter bör tas upp i en
systemanalys som bör utvidgas till att omfatta hela den växtproducerande
arealen.
Naturvårdsverket,
AB Atomenergi, Lantbrukarnas riksförbund och Kommunförbundet betonar att
miljöfrågorna måste ägnas stor uppmärksamhet. Lantbrukamas riksförbund hävdar
att torvproduktionen i första hand bör inriktas på lokal produktion med
småskalig teknik. Svenska kraftverksföreningen anser att användningsområdet i
första hand bör bli värmeverk och eventuellt kraftvärmeverk i tätorter belägna
i närheten av större torvmossar.
AB
Atomenergi och Lantbrukarnas riksförbund pekar på möjligheten att ta till vara
den utprovade teknologi som finns i bl. a. Finland, där torv eldas
kommersiellt.
prop.
1977/78:110 74
Statsföretag
AB hävdar att det i Sverige mom Svenska Torv AB finns beprövad teknik för
produktion i stor skala av frästorv samt industrieUt utvecklad och från
praktisk produktion känd teknik för brikettermg av torv. Enligt Statsföretag
AB:s uppfattning finns det anledning att redan nu starta ett projekt syftande
tUl att uppföra en avvattningsanläggning. Svenska Torv AB och Svenska
utvecklingsaktiebolaget är i samverkan beredda att åta sig en sådan uppgift,
förutsatt att finansiellt utvecklingsstöd ställs tiU förfogande.
Skiffer
UHÄ,
IVA, Statsföretag AB och Svensk kärnbränsleförsörjnings AB framhåller att i en
situation med ökande svårigheter att erhålla olja är alunskiffer väsentUg som
Sveriges största fossUa bränslereserv. En högre anslagsnivå än den av DFE
föreslagna förordas för att forskning kring skiffrarna enligt det av NE
redovisade högre alternativet, "Teknikutveckling", skall kunna
rymmas i programmet. Statsföretag AB anser att kravet på att utveckla
skiffrarna som beredskapsreserv och att därvid kunna uppfylla stäUda mUjökrav
ensamt motiverar en satsning enligt NE:s högre ambitionsnivå.
Kol
Näringslivets
energidelegation, IVA och TCO anser att den forskning som DFE föreslår är
motiverad. Dessutom föreslår den förstnämnda att 10 milj. kr. reserveras för en
försöksanläggning för kolförgasning i större skala.
Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, statens vattenfaUsverk och Svenska kraftverksföreningen
förordar en höjning av anslaget och betonar att en viktig del i programmet bör
bli att studera kolets mUjöeffek-ter, främst rökgasutsläpp och egenskaperna hos
aska och slagg. Vattenfallsverket och programrådet för radioaktivt avfäll
påpekar att utsläppen av radioaktivitet vid koleldning är av samma
storleksordning som för kärnkraftverk vid normal drift. Statsföretag AB, AB
Atomenergi och Lantbrukarnas riksförbund pekar också på de miljöproblem som är
förknippade med kolförbränning.
Statsföretag
AB hävdar beträffande kol att tillgängUgheten är överskattad och atl en ökande
övergång till kolanvändning mycket snart kan leda tiU knapphet på våra
traditionella kolmarknader. Enligt Statsföretags uppfattning har vidare
behovet av att utveckla transport- och hanteringssystem för kol inte utretts i
behövlig utsträckning. Med hänsyn till att kol f. n. används i endast ringa
omfattning i vår energiproduktion och att konsekvenserna av en mera omfattande
användning knappast är utredda i landet föreslår Statsföretag att medel anslås
för forskning förknippad med avsevärt ökad kolanvändning och därav följande
masstransport.
Prop.
1977/78:110 75
Enligt
överstyrelsen för ekonomiskt försvar bör energiforskrungen inriktas mot att
snabbt göra det möjUgt att upprätta konkreta kostnadsberäknade planer för hur
kol skall kunna tas i anspråk i stora mängder och inom relativt korta
tidrymder.
Naturgas
och Olja
TCO
anser det ej önskvärt att i nuvarande läge satsa i stor skala på naturgas.
Svenska gasföreningen ser det däremot som angeläget att det snarast utarbetas
en plan för det forsknings- och utvecklingsarbete som behövs för naturgas,
eftersom det inom energLforskningsprogrammet inte föreligger någon programplan
för detta område.
Lantbrukarnas
riksförbund hävdar att ökad uppmärksamhet måste ägnas säkerhets- och
transportproblemen beträffande såväl naturgas som olja.
Fissionsenergi
Några remissinstanser,
däribland UHÄ, statens vattenfallsverk, programrådet för radioaktivt avfall.
Svenska kraftverksföreningen. Centrala driftledningen och TCO vUl ge hög
prioritet åt delprogrammet Fissionsenergi och förordar en höjning av
anslagsnivån jämfört med DFE:s förslag.
Reaktorer
Statens
kämkraftinspektion och AB Atomenergi tUlstyrker DFE:s förslag till insatser och
medelstUldelning vad beträffar elproducerande lättvatlenreaktorer.
DFE:s uppfattning att
forskningen om lättvattenreaktorers säkerhets- och avfallsproblem bör övertas
av statens kärnkraftinspektion, statens strålskyddsinstitut, programrådet för
radioaktivt avfall samt kraftindustrin och kraftföretagen delas av bl. a.
statens kärnkraftinspektion, IVA, AB Asea-Atom, TCO och Lantbrukarnas
riksförbund. AB Atomenergi anser emellertid inte att överföring av hela
programansvaret till andra beslällarorgan än NE är motiverad.
Flera remissinstanser, bl.
a. IVA, AB Atomenergi, AB Asea-Atom, Svensk kärnbränsleförsörjning AB och
Näringslivets energidelegation framhåller att värmeproducerande
lättvatlenreaktorer har tekniska förutsättningar att utvecklas till ett
alternativ för energiförsörjning. Mot denna bakgrund föreslår de att 10 milj.
kr. reserveras för detta ändamål.
Beträffande övriga
reaktortyper instämmer programrådet för radioaktivt avfall, IVA, AB Atomenergi
och AB Asea-Atom i huvudsak i DFE:s programförslag och understryker att den
snabba bridern
Prop. 1911 fl8:110 76
kan
komma att få stor betydelse i framtiden. DFE:s förslag tUl medelstilldelning
tillstyrks.
TCO
anser att de nya kärnkraftsystemen representerar en mycket stor och realistisk
potential i framtiden och förordar att den av DFE föreslagna anslagsnivån höjs
med 30 milj. kr.
Bränslecykler
Programrådet
för radioaktivt avfall, AB Atomenergi och AB Asea-Atom instämmer i DFE:s
förslag att kompetensuppehållande verksamhet bedrivs beträffande u r a n a n r
i k n i n g för att ge statsmakterna erforderligt värderingsunderlag och
upprätthålla viss handlingsberedskap. Svensk kärnbränsleförsörjning AB anser
att en enligt DFE:s förslag starkt begränsad anrikningsforskning bör inriktas
på att utröna förutsättningarna för inhemskt utvecklad teknik om möjligheten
att köpa anrikningstjänster eller teknik utomlands skulle försämras. Enkel
teknik, t. ex. cyklonanrikning, bör då övervägas.
Statens
kärnkraftinspektion, IVA, AB Asea-Atom och Svensk kärn-bräislejörsörjning AB
tiUstyrker DFE:s förslag rörande upparbetning, plutoniumåterföring och
avfallshantering, som innebär kompetensuppbyggnad och bevakande insatser i
internationellt samarbete. Svensk kämbränsleförsörjning AB understryker betydelsen
av forskning rörande plutoniumåterföring och av bevakning av utvecklingen
utomlands på detta område. Bolaget framhåller vidare att en viktig målsättning för
forskningen också är att bidra till att iUegalt utnyttjande av plutonium
förhindras. Vidare delar remissinsatserna i stort DFE:s uppfattning att ansvar
för och finansiering av insatser inom dessa områden bör vila på programrådet
för radioaktivt avfaU, kraftföretagen, kämkraftindustrin, statens
kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut. Lantbrukarnas riksförbund
anser att det är angeläget att betydande forskningsinsatser görs för att
åstadkomma en helt säker förvaring av redan producerat avfall och delar
uppfattningen att denna uppgift och därmed dess kostnader bör bäras av
kraftindusttm.
Starens
kämkraftinspektion, IVA och AB Asea-Atom tUlstyrker DFE:s förslag beträffande
övriga bränslecykler och denaturering av kärnbränsle.
Kärnkraftens
roll i samhället
NE
framhåller att det är väsentligt att studera attitydfrågor och följa attityders
utveckling för att bedöma kärnkraftområdet i stort. I motsats tUl DFE anser NE
att dessa frågor har en annan karaktär inom fissionsområdet än för andra
energislag och betonar vikten av att medel beräknas för detta ändamål.
Prop.
1977/78:110 77
Fusionsenergi
IVA,
Svenska kraftverksföreningen. Centrala driftledningen och Svenska
kommunförbundet ansluter sig tUl DFE:s förslag om fortsatt medverkan i
Euratomsamarbetet inkl. JET-projektet. AB Atomenergi anser alt fusionsenergi är
ett mycket avlägset altemativ och att det ännu är osäkert om det någonsin kan
realiseras. Bolaget ställer sig därför tveksamt till den stora satsningen men
menar att den ändå kan te sig försvarlig såsom ett led i deltagande i
långsiktiga program som endast kan genomföras i intemationdlt samarbete.
Inom
delprogrammet bör enligt AB Atomenergi inrymmas en viss satsning på säkerhets-
och miljöstudier på basis av internationellt samarbete.
AB
Atomenergi och IVA anser vidare att fusionsprogrammet väsentligen bör
överföras till programmet Energirelaterad grundforskning. Motsvarande
uppfattning framförs av Sveriges civilingenjörsförbund, som också förordar att
NFR får Överta ansvaret för de svenska insatserna inom området.
Vindenergi
Den
relativt starka satsning som föreslås på vindenergi tillstyrks av Statsföretag
AB, Svenska kommunförbundet, TCO och Lantbrukarnas riksförbund.
IVA
tillstyrker en satsning av den föreslagna omfattningen, förutsatt att de totala
insatserna för hela energiforskningsprogrammet sker enligt DFE:s huvudförslag.
Svenska
kraftverksföreningen och Centrala driftledningen bedömer också att en seriös
satsning på forskning och utveckling om vindenergi är angelägen. En långsammare
utvecklingstakt som samtidigt minskar riskerna för felsatsning föreslås dock.
Anslag enligt DFE:s lägre nivå skulle därvid vara tillräckligt.
Byggnadsstyrelsen, koncessionsnämnden för miljöskydd, AB Atomenergi, Svenska
elverksföreningen och Näringslivets energidelegation förordar en lägre
anslagsnivå med hänvisning till vindenergiproduklionens begränsade
energitiUskott.
Sveriges
civilingenjörsförbund och SACO/SR föreslår att man som alternativ till de tre
föreslagna demonstrationsanläggningarna överväger att satsa på en större grupp
av likadana aggregat. Denna skulle få större demonstrationsvärde och skulle
troligen öka industrins vilja att satsa utvecklingsresurser. IVA föreslår en
satsning på två altemativa prototyper med flera exemplar av varje prototyp. Vid
en eventuell satsning på DFE:s lägre nivå anser IVA att både prototypernas
storlek kan minska och lidpunkten för det första vindkraftaggregatet
senareläggs.
SMHl
och AB Atomenergi framhåller att det inom programmet bör belysas hur i
synnerhet vattenkraften klarar dé reglerings- och lagringsproblem som
utnyttjande av vindkraften i stor skala ger upphov tiU.
Prop.
1977/78:110 78
Geotermisk
energi
Svenska
kraftverksföreningen och Centrala driftledningen anser att forskning om
geotermisk energi bör ges låg prioritet och ifrågasätter om några medel över
huvud taget bör anslås för detta ändamål. IVA anser att insatserna bör
inskränkas tUl att omfatta enbart bevakning och eventuellt deltagande i
utiändsk utveckUng. Detta innebär en betydligt lägre nivå än den av DFE
föreslagna.
Sveriges
geologiska undersökning, högskolan i Luleå och NE förordar DFE:s högre nivå,
som innefattar geologiska kartläggningar utöver de som ingår i huvudförslaget.
Akvatisk
energi
Statens
institut för byggnadsforskning, statens vattenfallsverk, IVA, Svenska
kraftverksföreningen. Svensk industriförening. Centrala driftledningen och AB
Atomenergi finner det anmärknmgsvärt att DFE i sitt förslag inte har reserverat
medel för konventionell vattenkraft. Det framhålls att medel är motiverade för
forskning för att förbättra konventionell teknik och minska de negativa
miljökonsekvenserna. För exempel på angelägna forskningsuppgifter hänvisar
remissinstansema tiU naturvårdsverkets publikation Älv, kraft, miljö.
Vågenergi
och saltgradientenergi bör enligt IVA, Svenska kraftverks-föreningen, Cemrala
driftledningen och AB Atomenergi ges låg prioritet varför DFE:s lägre nivå
bedöms som lämplig.
Solenergi
Statsföretag
AB, IVA, Svenska kommunförbundet och AB Atomenergi tillstyrker DFE:s förslag
tUl insatser.
Statsföretag AB påpekar
att fotokemiska celler samt energilagrmg faller inom Svenska
utvecklingsaktiebolagets kompetens- och intresseområde. Vidare hävdas att
insatserna på fotokemisk bränsleproduktion på lämpligt sätt kan samordnas med
de studier över nya bränslen som Utvecklingsbolaget genomfört på uppdrag av
NE. Solenergiprogrammets energilagringsdel sammanfaller väl med de insatser som
Utvecklingsbolaget gör på området, t. ex. i samband med vindkraftverk och
elkonsum-tionsleknik.
Svenska
kraftverksföreningen och Centrala driftledningen anser att Sveriges engagemang
främst bör inriktas på solenergins användning för uppvärmning av byggnader och
härutöver begränsas till deltagande i lEA-projekt. Medelsbehovet bedöms
motsvara DFE:s lägre nivå.
Fjärrspillvärme
Många remissinstanser, bl.
a. Statsföretag AB, IVA, AB Atomenergi, Svenska kraftverksföreningen och
Centrala driftledningen .delar DFEis
Prop.
1977/78:110 79
uppfattning
beträffande mål och inriktning av delprogrammet.
DFE:s
förslag till medelstilldelning biträds i stort sett av IVA och Näringslivets
energidelegation. NE anmäler avvikande mening beträffande förutsättningarna
för verksamhet på den av DFE föreslagna lägre nivån. NE framhåller att beloppet
på denna nivå är mindre än de av NE beräknade utgifterna för nuvarande
treårsperiod och att utgifterna har ökat starkt under det sista året. En
verksamhet på den lägre nivån skulle därför enligt NE dels leda till stora
omställningssvårigheter med hänsyn till påbörjad verksamhet och gjorda
åtaganden, dels innebära en total omplanering av hittillsvarande program.
AB
Atomenergi förordar den av NE föreslagna nivån (55 milj. kr.), kompletterad med
demonstrationsverksamhet i statens industriverks regi.
Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar framhåUer att det i varje spillvärmeprojekt bör ingå en
bedömning av om det finns förutsättningar att i krislägen upprätthåUa den
produktion som ger upphov till spillvärmen. Om så inte är fallet måste
övervägas hur bortfallet av spUlvärme skall ersättas och åtgärder vidtagas för
erforderlig värmeproduktion då spUl-värmetillförseln upphör eller inskränks.
Nyabränslen
Statsföretag
AB, IVA, Svenska kraftverksföreningen och Centrala driftledningen ansluter sig
helt tUl DFE:s förslag och instämmer i att tyngdpunkten bör ligga på metanol
och andra kolbaserade bränslen, som syntetisk olja och etanol, samt på vätgas.
Statsföretag
AB anser att det i fråga om väte kan vara befogat att överväga bildande av ett
särskilt utvecklingsorgan av samma typ som Svensk MetanolutveckUng AB.
Svensk Metanolutveckling
AB föreslår att utvecklingsbolag skapas för inhemska fasta bränslen eller
syntetiska flytande drivmedel. Dessa föreslås senare övergå till eller ingå i
producerande företag. Sådana bolag bör enligt Metanolbolaget också ges
uppgiften att driva dels pilotförsök i stor skala, dels
demonstrationsanläggningar.
Energiproduktionsteknik
Statens vattenfallsverk.
Svenska kommunförbundet, Svenska kraftverksföreningen och Centrala
driftledningen anser att medelsbehovet är stort och förordar DFE:s förslag på
den högre nivån.
AB Atomenergi,
Näringslivets energidelegation och IVA ansluter sig lill DFE:s huvudförslag.
Förbrännings- och
förgasningsteknik, speciellt tekniken med fluidise-rade bäddar, prioriteras
högt av flera remissinstanser bl. a. statens vattenfaUsverk, IVA, Svenska
kraftverksföreningen och Centrala driftledningen. Näringslivets
energidelegation framhåller att insatserna i bety-
Prop.
1977/78:110 80
dande
omfattning bör ägnas åt det i vissa avseenden besvärliga bränslet bark. AB
Atomenergi betonar att, för att få en ökad bas för förbrän-ningsteknUi i
landet, det fordras att förbränningstekniska försöksanstalter anordnas vid
lämpliga forskningsstalioner. En plan bör upprättas för samordning mellan
högskoleinstitutionerna, där mera grundläggande och beträffande teknisk skala
begränsade program genomförs, och arbetet i experimentanläggningar vid
forskningsstationer typ Studsvik, där verksamhet i större teknisk skala kan
genomföras med stöd av omfattande tekniska resurser.
Statsföretag
AB finner det nödvändigt att en omfattande studie genomförs över de
energilagringsbehov som väntas uppstå i framtiden inom landet. En sådan studie
kan lämpligen samordnas med en fördjupad inventering av elektrokemisk och
annan energiomvandling. Svenska kraftverksföreningen och Centrala
driftledningen fraiiihåUer att programelementet EnergUagring är ett av de
områden som bör prioriteras inom Energiproduktionsteknik.
Statsföretag
AB framhåUer att långsiktiga insatser bör göras på områdena bränsleceller samt
termodynamiska processer för upparbetning av lågvärdigt värme inom industrin,
t. ex. Rankine-motorer. AB Atomenergi betonar att en mera aktiv svensk teknisk
insats på övrig avancerad energiomvandling är en förutsättning för att den
internationella bevakningen skall ge avkastning på sikt.
2.4.10
Allmänna energisystemstudier
Samtliga
remissinstanser som har yttrat sig över programmet AUmänna energisystemstudier
instämmer i DFE:s bedömning att en höjning av ambitionsnivån i förhållande tUl
insatsema under innevarande treårsperiod är motiverad. IVA och TCO framhåller
dock att tillgången på kompetenta forskare kan komma att begränsa möjlighetema
att drastiskt öka satsningarna inom onmrådet och förordar att ambitionsnivån
anpassas till hur väl man lyckas planera forskningsprojekt och rekrytera
forskare.
Flera remissinstanser,
däribland LO, Handelshögskolan i Stockholm, statens institut för
byggnadsforskning, Sveriges civilingenjörsförbund, AB Atomenergi och
Vänsterpartiet kommunisterna, förordar en högre ambitionsnivå än DFE:s
huvudförslag. AB Atomenergi motiverar detta med områdets stora betydelse för
att vägleda uppläggningen av energipolitiken, belysa nödvändiga styrmedel och
styra satsningen på forskning, utveckling och demonstration.
Byggforskningsinstitutet vill komplettera DFE:s förslag tUl insatser med dels
utveckUng av statistiska beskrivningar av energipoUtiska åtgärders samlade
effekter på levnadsnivån under 1980-taleti dels utveckling av empiriskt
underbyggda energi-prognosmodeller som knyter samman produktion, distribution
och konsumtion av energi. LO anser att programmet bör komma i fråga för an-
Prop. 1977/78:110 81
slag
utöver DFE:s huvudförslag i den mån det visar sig finnas tiUräckligt med
kompetenta och intresserade forskare.
BFR
och Statsföretag AB har tagit upp frågan om avvägningen mellan direkt målstyrd
projektverksamhet och mer obundet stöd till projektinitiativ från forskare och
anser att DFE:s huvudförslag 20 % av anslagsramen tUl projekt initierade av
forskare ger den fria verksamheten för litet utrymme.
Forskningsrådsnämnden
framhåller vikten av samhällsvetenskaplig forskning om energisystemet och
föreslår att, vid sidan om DFE, huma-nistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet direkt engageras i satsningen på denna forskning.
Kommunförbundet framhåller vikten av att resurser avsätts för att föra ut de
kunskaper som vinns inom programmet genom utbildnings- och
informationsmsatser.
Ekologiska
aspekter och miljöfrågor framhävs av flera remissinstanser, däribland NFR,
koncessionsnämnden för miljöskydd, statens strålskyddsinstitut, AB Atomenergi
och FOA. NFR framhåller vikten av en kraftfull kompetensuppbyggnad inom området
och välkomnar DFE:s förslag om insatser för att öka kunskapema om de ekologiska
systemen och de begränsningar de sätter för utvinning och utnyttjande av
energi. Strålskyddsinstitutet och AB Atomenergi framhåller särskUt att ökat
utrymme bör ges för systematiska jämförande studier av de ogynsamma effekterna
av olika former av såväl energianvändning som energiproduktion. FOA pekar på
att s. k. ekosystemstudier, som tar upp verkningar på hälsa och mUjö vid
användningen av olika energikäUor, är angelägna men kräver ingångsdata rörande
t. ex. kumulativa effekter av ett stort antal utsläpp som tagna var för sig är
små. Forskning för att ta fram dessa ingångsdata anges naturligt höra hemma
inom programmet Energirelaterad grandforskning.
FOA,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar samt energisparkommittén framhåller
angelägenheten av de studier om energiförsörjningskriser som DFE föreslår.
Överstyrelsen understryker att studierna bör ske i nära kontakt med
beredskapsplanerande och andra berörda myndigheter liksom med näringslivet för
att tillräcklig praktisk anknytning skall säkerställas.
Flera
remissinstanser betonar programmets funktion i planeringen av energipolitiken.
FOA anser att de s. k. energistrategistudier som nämns av DFE bör inriktas på
altemativa energiförsörjningssystem och utvecklingsvägar samt på möjligheterna
att i ett antal beslutspunkter på ett planerat satt säga upp en del av
handUngsfriheten. Vetenskapsakademien efterfrågar systemanalytiska studier av
samspelet mellan teknisk och ekologisk grandforskning och t. ex. tekniskt
utvecklingsarbete och demonstration. RRV framhåller att programmet Allmänna
energisystemstudier kommer att bli den dominerande resursen för bredare samhällsvetenskapligt
orienterade energisystemstudier i och med att sekre-
6
Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 110
Prop. 1977/78:110 82
tariatet
för framtidsstudier avslutar sin energiframtidsstudie vid årsskiftet 1977/78.
RRV anser mot denna bakgrund att forskningsprogrammet bör inriktas mot studier
som utifrån ett brett ekonomiskt och sam-hällsorganisaloriskt perspektiv
belyser möjligheter och problem i samband med mera genomgripande förändringar
i mönstret för energiproduktion och energikonsumtion.
Statens
industriverk påpekar att de allmänna energisystemstudierna i vissa fall nära
sammanfaller med utredningar som bedrivs inom ett flertal kommittéer och
myndigheter och påtalar risken för dubbelarbete. Industriverket menar att de
allmänna energisystemstudierna framför allt bör inriktas på problem som dels
har direkt betydelse för prioritering av insatser inom
energiforskningsprogrammet, dels belyser energiforskningsprogrammel i relation
till andra statliga stödprogram.
Vissa
synpunkter har också framförts på de oUka delprogrammen inom Allmänna
energisystemstudier samt på DFE:s förslag rörande uppbyggnad av olika
forskningsgrupper. AB Atomenergi och Handelshögskolan i Stockholm framhåller
betydelsen av delprogrammet Energins roll i samhället och tiUstyrker
uppbyggnaden av forskargrupper som arbetar med energisystemet utifrån bl. a.
ekologiska och sociologiska angreppspunkter. Byggforskningsinstitutet föreslår
att insatserna på detta område ökas till ett belopp motsvarande DFE;s högsta
kostnadsalteraa-tiv.
AB
Atomenergi betonar betydelsen av delprogrammet Styrmekanismer i energisystemet
med hänvisning till att styrmekanismer har stor betydelse i samband med en
introduktion av ny energiteknik, sparåtgärder etc. Energisparkommittén hävdar
att systematiska utvärderingar av nuvarande låne- och bidragssystem inom
energiområdet är önskvärda och uttrycker förhoppningen att denna utvärdering
kan komma till stånd inom nämnda delprogram.
2.4.11
Energirelaterad grundforskning
Samtliga
remissinstanser som har yttrat sig över grundforskningen inom energiområdet
ansluter sig till DFE:s förslag om en ökad satsning. Högskolan i Lideå hälsar
DFE:s förslag om ett speciellt grandforskningsprogram med tillfredsställelse.
Vetenskapsakademien och universitetet i Lund framhåller vikten av
grundforskning som bas för mera målinriktad forskning. BFR anser att kraftiga
insatser inom olika sektorer måste kompletteras med en uppbyggnad av den mer
grundforskningsbetonade verksamheten inom energiområdet och hävdar att
grundforskningen har varit underförsörjd under perioden 1975/761977/78. STU
ger uttryck för motsvarande uppfattning och framhåller att den verksamhet som
bör inrymmas i programmet främst ligger inom de naturvetenskapliga, tekniska
och medicinska områdena med tyngdpunkten på de båda först-
Prop. 1977/78:110 83
nämnda.
NFR och Vetenskapsakademien framhåUer att en hög beredskap måste hållas inför
nya områden som plötsligt kan visa sig bli aktuella inom den långsiktiga
energiforskningen.
UHÄ,
NFR, statens strålskyddsinstitut. Näringslivets energidelegation samt
forskningsrådsnämnden anser att anslagsnivån bör vara högre än vad som förordas
i DFE:s huvudförslag. UHÄ anser att DFE inte tillräckligt har beaktat behoven
av systematiskt och långsiktigt kunskapsuppbyggande för att skapa en bred
vetenskaplig-teknisk kompetens på energiområdet. NFR påpekar att anslagsramen
även i DFE:s högre ambitionsnivå skuUe motsvara endast ca 5 % av de totala
insatsema inom huvudprogranunet. Rådet framhåUer att detta internationellt sett
torde vara en låg siffra. Forskningsrådsnämnden anför att en satsning på
kunskapsgenerering och kompetensuppbyggnad är en fömtsättning för en framgångsrik
energipolitik byggd på en utvidgad energiforskning. Nämnden framhåller att det
är angeläget att den energirelaterade grandforskningen i Sverige bedrivs i
nära kontakt med den internationella grundforskningen, vilken väntas komma att
byggas ut i ökande takt.
UHÄ
framhåller att en ökad satsning på energirelaterad grundforskning förutsätter
att ett flertal tjänster inrättas för forskning och forskarutbildning inom
högskolan. Ett ökat antal tjänster kan, enligt UHÄ, bli instrument för att
klara den kortsiktiga anpassningen i en ny energisituation och skapa
förutsättningar för en allt nödvändigare tekniskl-ve-tenskaplig beredskap för
förändringar på lång sikt.
AB
Atomenergi betonar vikten av stöd tUl grundforskning utanför högskolorna. Ett
bibehållande av ett direkt anslag till verksamheten i Studsvik anges ge
möjligheter till kompetensuppbyggande verksamhet, vilken i sin tur kan ge
kunskap och idéer för de mera målbundna delarna av Studsviks breda
energitekniska forskningsprogram. RRV anser att anslaget till grundforskning
liksom hittills bör ligga helt utanför huvudprogrammet och anvisas direkt tUl
de oUka forskningsråden.
2.4.12
Behov av informationsåtgärder
Flera
remissinstanser, bl. a. byggnadsstyrelsen, statens planverk, statens
provningsanstalt, energisparkommittén och Svensk industriförening, betonar
nödvändigheten av ett fungerande system för information och dokumentation
mellan energiforskama och avnämarna av forskningsresultaten. Härigenom kan
förutsättningar skapas för en bättre energihushållning i befintliga
anläggningar och en snabbare anpassning tiU nya rön på området.
Bostadsstyrelsen
framhåller att forskningsprogrammets omfattning ställer krav på ett väl
fungerande system för informationsutbyte mellan olika i arbetet engagerade
forskare och forskningsinstitutioner.
Statens
planverk föreslår att betydligt större ansträngningar än hittills
Prop.
1977/78:110 84
görs
för att sprida information om resultaten från forslcning, utveckling och
demonstration inom byggområdet tUl planerare, byggherrar, projektorer,
materialtillverkare, byggare och installatörer samt inom vissa områden även
tUl bmkarna. Planverket befarar att resultatet av den omfattande forsknings-,
utvecklings- och demonstrationsverksamheten kommer att få en avsevärt begränsad
genomslagskraft om inte en kraftigare och planerad satsning på detta område
görs. Stor vikt bör vidare fästas vid att anpassa informationen till olika
intressenters krav och förutsättningar. Denna uppfattning framförs även av
byggnadsstyrelsen. Energisparkommittén framhåller vidare önskvärdheten av ett
organisatoriskt samarbete mellan den utökade s. k. EPD-verksamheten inom
byggnadsområdet och den informationsverksamhet som kommittén bedriver.
Svenska
Uppfinnareföreningen noterar med tillfredsställelse att medel avdelas för
information inom energiområdet, bl. a. beträffande behov av forskning och nya
lösningar. Enligt föreningen kan man vänta sig ett antal väsentliga
uppfinningar på energiområdet. Uppfinnareföreningen framhåller att det för att
sådana uppfinningar skall komma fram fordras bl. a. information till uppfiimare
om angelägna behov och om de lösningar man hittUls har på dessa problem.
Statens
provningsanstalt framhåller att dess erfarenhet och tekniska kompetens
motiverar att man genom samarbete med t. ex. Bygguiforma-tionscentralen,
statens institut för företagsutveckling etc. ställer sakkunskap och
laboratorieresurser tUl förfogande för utbildning, demonstration m. m. Från
informationssynpunkt är det enligt provningsanstalten väsentligt att dess
möjligheter att föra ut sitt tekniska kunnande och sina tekniska erfarenheter
inom energihushåUningsområdet förstärks.
2.4.13
Organisationsfrågor
DFE
framhåller i sitt betänkande att en fömtsättning för att
energi-forskningsprogrammet skall kunna styras effektivt från statsmakternas
sida är att vissa avgränsningsfrågor och organisatoriska problem löses. DFE
anmäler sin avsikt att senare redovisa erfarenheter och synpunkter i dessa
frågor. En sådan redovisning har sedermera lämnats i en till industridepartementet
ingiven promemoria.
Flera av remissinstanserna
har i anslutning tUl sina synpunkter på DFE:s förslag tiU forskningsprogram
lämnat synpunkter i olika organisatoriska frågor.
Programansvar
för programmet Energianvändning för transporter och samfärdsel
Under innevarande
treårsperiod har TFD det formella programansvaret för hela programmet
Energianvändning för transporter och samfärdsel innefattande delprogrammen
Transportsystemets utveckling och Energianvändning i drivsystem. STU anför att
styrelsen i praktiken har
Prop,
1977/78:110 85
svarat
för delprogrammet Energianvändning i drivsystem, vUket motsvarar de i DFE:s
betänkande föreslagna delprogrammen Alternativa drivmedel och Drivsystem. STU
tiUstyrker det i DFE:s promemoria framförda förslaget att programansvaret för
de två sistnämnda delprogrammen fortsättningsvis formeUt läggs på STU och
förklarar sig beredd att påta sig detta programansvar.
Statens vägverk och
statens väg- och trafikinstitut föreslår att en särskUd nämnd, med representanter
från forskning, myndigheter och näringsliv, upprättas inom TFD för att
förbättra samordningen av olika forskningsmsatser som rör energianvändningen
inom transportområdet.
Luftfartsverket
anger att den forskning som bedrivs för att utveckla transportsystemet ur
samhällsekonomisk synvinkel oftast även innebär en utveckling mot effektivare
energianvändning och framhåUer att ingen klar gränslinje kan dras mellan
transportekonomisk forskning och ener-gibesparingsinriktad forskning.
Luftfartsverket föreslår mot den bakgrunden att de anslag som bevUjas TFD för
energiforskningsändamål integreras med anslagen för annan transportekonomisk
forskning.
Programansvar
för programmet Energiiipv andning för bebyggelse
DFE berör i sin
promemoria, dock utan att lägga fram något förslag, frågan om
ansvarsfördelningen mellan BFR och STU. BFR anmäler att överläggningar med STU
har givit vid handen att hittillsvarande ordning, som bl. a. föreskriver att
BFR skall samråda med STU om dispositionen av medlen inom programmet
Energianvändning för bebyggelse, synes ge tillräckliga möjligheter till
samordning. STU anför å andra sidan att hittillsvarande erfarenheter liksom
genomfört planeringsarbete skapat förutsättningar för en klarare
ansvarsuppdelning. STU föreslår mot den bakgrunden att det formella
programansvaret i fortsättningen uppdelas mellan BFR och STU och att
samordningen hanteras genom en samrådsgrapp på liknande sätt som f. n. tUlämpas
mellan NE och STU. Universitetet i Lund anser att ansvaret för industriellt utvecklingsarbete
inom programmet bör ligga hos STU.
BFR framhåller att det av
riksdagen våren 1977 beslutade forskningsinriktade experimentbyggandet
administreras av BFR i annan ordning än energiforskningsprogrammet. BFR anför
att en paraUeUitet härigenom uppnås med förhållandena inom de program där
statens industriverk svarar för stöd tiU prototyp- och demonstrationsverksamhet.
Skulle sambandet meUan forskning och utveckling och försöks-och
demonstrationsverksamhet bedömas vara starkare inom bebyggelseområdet än inom
övriga områden föreslår rådet att hela programmet Energianvändning för
bebyggelse antingen bryts ut ur energiforskningsprogrammet eller att det inom
huvudprogrammets ram i sin helhet
Prop. 1977/78:110 86
behandlas
i närmast möjliga anslutning till det praktiska åtgärdsprogrammet inom
bebyggelsesektorn. Statens planverk anser att fördelningen av lån och bidrag
för experimentbyggnadsverksamhet bör åvila bostadsstyrelsen resp. BFR.
Energirelaterad
grundforskning
Några
av remissinstanserna har tagit upp frågan om programansvar för den
energirelaterade grundforskningen. NFR och Vetenskapsakademien tillstyrker det
i DFE:s promemoria framförda förslaget att medicinska forskningsrådet, NFR och
STU gemensamt ansvarar för programmet inom ramen för en särskild beredning som
inrättas vid NFR, samt att NFR ges det formella programansvaret. STU föreslår
däremot att NFR, STU och medicinska forskningsrådet var för sig ansvarar för
stödet inom sina resp. områden utan att tilldelas något gemensamt
programansvar. Ytterligare en möjlighet tas upp av forskningsrådsnämnden, som
föreslår att den ges programansvar för programmet Energirelaterad
grundforskning och därvid, i samarbete med berörda forskningsorgan, avger en
samlad anslagsframstäUning för programmet. Nämnden skulle dock inte fatta
beslut om enskilda projekt utan fördela anslaget på forskningsråden och STU,
vUka sedan skuUe pröva ansökningar och fördela anslag efter de riktlinjer som
gäUer för programmet.
Forskningsrådsnämnden
föreslår vidare att den kompetens som finns representerad vid
humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet och statens råd för skogs-
och jordbruksforskning utnyttjas i energi-forskningsfrågorna genom att dessa
direkt engageras i programmet Energirelaterad grundforskning. Motsvarande
synpunkter framförs av statens råd för skogs- och jordbruksforskning som
föreslår att en viss del av resurserna kanaliseras via rådet med motivering att
ett flertal projekt annars riskerar att komma i en besvärande mellanställning
med utebliven resurstiUdelning som följd.
Övrigt
Konsumentverket
finner efter en granskning av DFE:s förslag att det föreligger stor risk att
vissa områden kommer att vara utan klar hemvist när det gäller
medelsfördelning. Konsumentverket föreslår därför att verket får administrera
ett eget energiinriktat forskningsprogram, förslagsvis benämnt Hushållens
energiförbrukning. Programmet skulle delas upp på två delprogram, nämligen
Förbrukning av hushåUsel och Energiförbrukning genom konsumtion av varor och
tjänster.
UHÄ
och statens institut för byggnadsforskning anser det betydelsefullt att
forskningsorganisationen utvärderas. UHÄ framhåller att energi-
Prop.
1977/78:110 87
forskningsprogrammet
ger ett unikt tillfälle tiU allmän analys av sektorforskningens problem och
möjligheter och påpekar möjligheten av en jämförande utvärdering av hur de
olika programorganen planerat och genomfört sitt forskningsstöd.
2.5
Energiforskning i andra länder
Satsningarna
på forslcning och utveckling inom energiområdet är betydande i de flesta
industriländer. Även i många andra länder är intresset för dessa frågor stort.
DFE redovisar i sitt betänkande en översikt över energiforskning i andra
länder baserad på den av delegationen utgivna rapporten (Ds I 1976: 6)
Forskning, utveckling och demonstration inom energiområdet en global
översikt 1977.
Inom
det internationella energiorganet, lEA, genomfördes under år 1977 s. k.
examinationer av medlemsländernas energiforskningsprogram. Till grund för
dessa låg bl. a. av IEA:s sekretariat i samarbete med resp. lands myndigheter
utarbetade översikter. Den följande framställningen baseras huvudsakligen på
det material som har redovisats i DFE:s betänkande och på material som har
tagits fram inom lEA.
Enligt
den av DFE utgivna rapporten uppskattas kostnaderna för världens samlade
forsknings- och utvecklingsverksamhet inom energiområdet till nära 10
miljarder dollar per år, av vilket knappt hälften avser offentiigt finansierad
verksamhet. Enligt rapporten slculle detta utgöra ca 10 % av de totala
kostnaderna för all forsknings- och utvecklingsverksamhet i världen vilka i
sin tur utgör ca 2 % av världens samlade produktionsvärde. De samlade
utgifterna för energiforskning bedöms uppgå tiU mindre än 10 % av
energiinvesteringarna i världen.
Totalt
sett synes den största delen av de globala anslagen till forsknings- och
utvecklingsverksamhet antagligen mer än 80 % avse energiproduktion. Av
anslagen tUl energiproduktion synes ca hälften gå till olje- och gasteknik och
till termiska kärnreaktorer inkl. käm-bränslecykeln. Det senare området tycks
få något mer än det förra. I övrigt domineras forskningen och utvecklingen på
energiproduktionsområdet av bridreaktorer, kolteknik och fusionsenergi. Drygt
5 % av världens resurser för energiforskning bedöms gå till kontinuerliga energikäUor,
främst solenergi och geotermisk energi.
DFE:s rapport behandlar
energiforskning i främst Förenta staterna, Sovjetunionen, Japan,
Förbundsrepubliken Tyskland,, Storbritannien, Frankrike och Canada. Gemensamt för
de studerade länderna är att de genom sina insatser söker öka eller bibehålla
sin självförsörjningsgrad på energiområdet. I genomsnitt går drygt 40 % av de
offentliga energiforskningsanslagen i dessa länder tUl fissionsenergi. Länder
som har fossila energiråvaror inom sina gränser satsar hårt på deras utveckling.
Det franska energiforskningsprogrammet har också en stark inrikt-
Prop. 1977/78:110 88
ning
mot industriell kompetensuppbyggnad på det energitekniska området med klar
exportinriktning. Detta gäller t. ex. offshore-teknik, bridreaktorer och
solenergi.
I
följande tabeU, hämtad ur DFE:s rapport, sammanfattas vissa uppgifter om
forsknings- och utvecklingsprogrammen på energiområdet år 1976 i Förenta
statema. Japan, Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien, Frankrike och
Canada. Som jämförelse har motsvarande uppgifter för Sverige medtagits.
I
det följande redovisas i korthet den internationella utvecklingen inom olika
teknikområden.
Vad
gäller olje- och gasteknik sker f. n. en koncentration tiU teknik för ökad
utvinningsgrad av olja (tertiämtvinning), för utnyttjande av oljesand och
oljeskiffer, samt i viss utsträckning offshore-teknik.
En
omfattande o/forskning pågår i framför aUt Förenta staterna, FörbundsrepubUken
Tyskland, Storbritannien och sannolikt också Sovjetunionen. Satsningar sker
framför allt på utveckling av brytningstekniken, avlägsnande av svavel i kol
genom förbränning i s. k. fluidi-serad bädd samt omvandling till flytande och
gasformiga bränslen.
Inom
kärnenergiomiådet fortskrider utvecklingen av lättvattenreak-torer med anrikat
uran som bränsle, vilka i dag dominerar världsmarknaden. Vidare pågår
utvecklingsarbete på reaktorer, som använder torium som bränsle.
Högtemperaturreaktorer för produktion av el- och processvärme utvecklas i
framför allt Förenta staterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Japan.
Bridreaktorutveckllngen drivs i dag framför allt av Frankrike, Sovjetunionen
och Storbritannien. Anläggningar representerande en följande reaktorgeneration
befinner sig i ett framskridet stadium i Frankrike (i samarbete med bl. a.
Italien och Förbundsrepubliken Tyskland) och Sovjetunionen. Vidare bygger Förbundsrepubliken
Tyskland tUlsammans med Nederländerna och Belgien en reaktor av samma storlek
som de nu befintiiga i Sovjetunionen, Frankrike och Storbritannien.
Bridreaktorutveckllngen i Förenta staterna är f. n. föremål för omprövning och
den framtida utvecklingen är oklar. SluUigen bedrivs omfattande verksamhet
rörande kärnbränslecykeln, framför aUt vad gäUer anrilcning, upparbetning och
slutförvaring.
Inom
fusionsenergiområdet drivs utvecklingen efter två principiellt skilda
utvecklingslinjer, magnetfältsinneslutning av plasma resp. s. k.
tröghetsinneslutning. Den övervägande delen av arbetet synes gälla magnetfältsinneslutning.
De klart största insatserna görs i Förenta staterna och i Sovjetunionen.
Huvuddelen av det europeiska arbetet samordnas inom Euratom. På senare tid
synes intresset ha ökat för en kombination av fusions- och fissionsenergi,
varvid fusionsreaktorn huvudsakligen fungerar som bränslefabrik.
opaginerad Kontrollera mot PDF
S
o"ri'"o"
0_ -H
l~-_ O
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 r4 c »
o' ' vo"
m o to
tn rf
o"
ow-t
-- r-
I-
opaginerad Kontrollera mot PDF
E
e
60
r- * CT\ m 00 CN ro r
,-
0> Os ON
I--" r-" « cs" Tf VD m ro CO r~ - -a-
co'
On vo 00 ao
,-1 00 0\
opaginerad Kontrollera mot PDF
a a
cS
C
cd U
0\
o'
» "vo
\o *_ "tToo"
o o
opaginerad Kontrollera mot PDF
\0
fs
>o n_ O >o Ti-
© "r-'-*"-* © "o"
o"
r) * 0_ O r-" oC ro" o
Tj* H fO
_r-,"fo"
« '
CO Tj-
- fO
opaginerad Kontrollera mot PDF
c o.t;
1/1 .o
5
O r)M
m m
I
I
oo"
0\ f
CO
"O I ©
ut' o" O
opaginerad Kontrollera mot PDF
ca
>
c
ni
O,
ca
c
ca
n>
. £ ?
S
Vi
OT
3
>?
On to r- ©
Tj-00\ oo\C » >nT|-Tj-
""g
r-
-a- vo 00 '
-H (N
(N
1
1
P." H
voco
(--__ \om"oo"
» H CM - -- m 1 iX'r-" nd"
o'so" '
oo « CN Tf
, 1. i
1
-H 0\ o
oCvCoo
CO
r
vo oo
t
ooco
oo O
ON » n CM CO » d" " rf CN « -H ro
o"
vo oo__"a-. ö "co"o
o
2,3
3,1
208,5
VD VD
CO Os r- 00 *" VD 1--"
ooTtr-;
CO
© "
*ov-* n" -a-" "
of
00 Cl
Tt
\0 Ol
Os r-
CO o r- ov © -""("-"orTT-i"
Tj-
o"
1,3 38,8
o
o o
o_ co" o" t--*
o_oo_o
o o
cT -
ro" *" - CN oo
vo M vo
O
o"
28,0 866,0
opaginerad Kontrollera mot PDF
a
ca
a
o
i
o
t
.c
° is .1
" § .c -a
Ci_y
ti
o 5*01!
t-l u
o
"is
?o
CB O
U Ul v -»
v s.s
I 1
Prop, 1977/78:110 90
Bland
förnyelsebara energikällor riktas det största internationella intresset mot
solenergb.
Satsningar
på solvärme för bebyggelse sker i många länder. System för varmvattenberedning
och lokaluppvärmning finns på många håll redan kommersiellt tillgängliga.
Utvecklingsinsatserna är inriktade på provning och förbättring av solfångare
och på system- och lagringsteknik. Stora insatser görs även för att utvärdera
och demonstrera teknikerna. I Förenta statema omfattar under år 1977 uppförda
demonstrationsobjekt mer än 600 bostäder och 200 övriga byggnader. Även Förbundsrepubliken
Tyskland satsar stort på utveckling av solfångare. Högeffektiva solfångare
prövas i ett särskilt energiexperimenthus i Aachen. I Japan byggs och
demonstreras fyra olika system för solvärme: ett för existerande enfamiljshus,
ett för nya enfamUjshus, ett för flerfamiljshus och ett för andra stora
byggnader. I Frankrike fanns år 1977 ca 12 000 aggregat för varmvattenberedning
med solvärme.
Elproduktion
från solenergi kan ske i solceUer (fotoelektrisk produktion) eller från värme
av koncentrerat solljus (termoelektrisk produktion). Satsningar på utveckling
av solceller sker i bl. a. Förenta staterna. Japan och Förbundsrepubliken
Tyskland. Målet är främst att drastiskt sänka kostnaderna.
Inom
området termoelektrisk solenergi byggs nu många försöksanläggningar. Japan
utvecklar två anläggningar om vardera 1 MW effekt. I USA byggs en experimentanläggning
på 5 MW, och konstruktion av en 10 MWg försöksanläggning har inletts. Inom
lEA-samarbetet utvecklas en anläggning på 0,5 MW med byggplats i Spanien.
Inom
jordbmk och skogsbmk kan solvärme utnyttjas för uppvärmning av växthus,
torkning m. m. Utvecklingsinsatser sker i bl. a. Förenta staterna och Turkiet.
Förutsättningarna
för utvinning av solenergi via biomassa är goda i många länder. Den mest
omfattande och vidsträckta satsningen sker i dag i USA. Här studeras
utnyttjande av skogs- och jordbmksavfall, energiodlingar av havsväxter, bl. a.
tång, och metoder för bränsletillverkning ur biomassa. En experimentanläggning
för tillverkning av bränsle ur träavfall har färdigställts. Odling av
energiskog är föremål för studier i bl. a. Canada samt på Irland. Brasilien har
ett stort program för produktion av motorbränsle (etanol) från sockerrör och
kas-sava.
Torv
används som bränsle i Finland, Irland samt Sovjetunionen, vars största
torvkraftverk ger 750 MW. De sovjetiska utvecklingssatsningarna sysselsätter
enligt uppgift ett par tusen personer vid bl. a. ett särskilt torvinstitut.
Insatserna avser bl. a. framtagning och utprovning av nya maskiner för såväl
upptagning som bearbetning av torv.
Geotermisk
energi har de största förutsättningarna i länder med sentida vulkanism och
bergskedjeveckning. Geotermiska elkraftverk finns
Prop.
1977/78:110 91
i
dag bl. a. i Island, Italien, Japan, Mexico, Förenta staterna och Nya Zeeland.
Prospektering pågår i många länder. Japan gör omfattande utvecklingssatsningar
på borrteknik, materialteknik, miljöproblem m. m., och beräknar att ny teknik
skall möjliggöra att geotermiska kraftverk år 2000 ger 48 GWg.
I
Frankrike finns sedimentbergarter med stora tillgångar av varmvatten på
relativt litet djup. Anslagen för att utnyttja dessa tUlgångar för
bostadsuppvärmning (500 000 lägenheter motsvarande ca 15 TWh/år 1985) har
kraftigt ökats. I Förenta staternas program ingår försök att utvinna värme ur
torrt kristallint berg. Samarbete sker med Italien. Förenta staterna och
Sovjetunionen utvecklar teknik och har försöksanläggningar för produktion av
elkraft ur lågtemperaturvatten.
Inom
området vindenergi sker de största satsningama på horison-talaxlade aggregat
med fåbladiga vindturbiner. Försöksaggregat på 50200 kW finns redan i Förenta
staterna, Sverige, Förbundsrepubliken Tyskland m.fl. länder. I Förenta
staternas planer ingår ett 1,5 MW-aggregat med byggstart 1979. I
Förbundsrepubliken Tyskland projekteras aggregat på 23 MW, och beslut om
tillverkning planeras för hösten 1978. Liknande projekt finns i Sovjetumonen.
De tre Tvind-skolorna i Danmark bygger en anläggning för el- och
värmeförsörjning med en högsta effekt av ca 2 MW. Nederländerna, som leder
arbetsgruppen för vindenergisamarbetel inom lEA, har ett relativt stort
program, som även innefattar försök med vertikalaxlade vindturbiner. I Canada
uppförs ett vertikalaxlat aggregat på 200 kW. Denna typ av aggregat befinner
sig fortfarande på försöksstadiet. I en del länder utvecklas även mindre
vindkraftanläggningar för lantbrukets behov, vattenuppfordring, avsaltning m.
m. Studier av vindförhåUandéna pågår i många länder.
Vid
utvinning av havsenergi utnyttjas bl. a. tidvatten, vågor och skillnaden i
temperatur på olika djup (temperaturgradienter). Tidvattenkraftverk finns i
Sovjetunionen och Frankrike. Canada studerar f. n. möjUgheterna att utnyttja
tidvattnet.
Storbritannien
har antagligen det största vågenergiprogrammet. Om satsningarna ger resultat
planeras försöksanläggningar i havet tiir mitten av 1980-talet. I Japan
utvecklas ett 2 MW vågkraflverk.
Förenta staterna har ett
stort program för att utnyttja temperaturgradienter i havet. En
försöksanläggning på 25 MWg i början av 1980-talet ingår i planerna.
När det gäller
energianvändning är den internationella forskningssituationen svår atl
överblicka. Anledningen är dels att insatserna till stor del görs inom
industrin, dels att området är splittrat och omfattar en mångfald av processer
och metoder. De offentligfinansierade insatserna avser bl. a. inventering av
möjliga besparingsåtgärder, energieffektivare system för lokalkomfort m. m.
Många länder, bl. a. Förenta staterna och Canada, satsar på förbättrade system
och komponenter vid uppvärmning
Prop. 1977/78:110 92
och
ventilation, förbränningsteknik, isolering etc. Demonstrationsprojekt anses
viktiga för införandet av ny teknik. Forskning och utredningar om byggnaders
utformning som underlag för nya byggnormer sker i bl. a. Canada.
Värmepumpar
för flerfamUjshus och kontorshus utvecklas i bl. a. Förenta staterna och
Förbundsrepubliken Tyskland. I det senare landet finns också en
värmepumpanläggning för 200 lägenheter. Här har även utvecklats en gasdriven
värmepump.
Statliga
satsningar på material- och komponentutveckling i drivsystem sker i bl. a.
Förenta staterna. Här sker även en utveckling av Stirling- och
gasturbinmotorer, som man hoppas ha klara för industriell tiUverkning år 1983.
Satsningen på elfordon är ganska stor i både Förenta statema och Japan. Även
hybridsystem utvecklas i Förenta staterna.
Intresset
för effektivare energianvändning i industriella processer är störst beträffande
de mest energikrävande branscherna. Hit hör jäm-stål, papper-massa, kemisk
industri och cementindustrin.
2.6
Internationellt samarbete
I
det långsiktiga samarbetet inom det internationella energiorganet, lEA, ingår
bl. a. forskning och utveckling inom energiområdet. Målet för lEA-samarbetet
är därvid att
utforma strategi för
forsknings- och utvecklingssatsningar inom energiområdet,
stödja forskning och utveckling
inom energiområdet på det nationella planet och att
initiera internationellt
samarbete.
För
att leda arbetet inom detta område har jämte den ständiga gruppen för
långsiktigt samarbete inrättats en särskild kommitté för forsknings- och
utvecklingsarbete. Ansvaret för samarbete inom enskUda områden vUar på arbets-
eller styrgrupper som sammansätts av experter från IEA:s medlemsländer.
IEA:s
forskningssamarbete omfattar f. n. följande områden:
Energibesparande
åtgärder. Sex samarbetsavtal har undertecknats. Sverige har anslutit sig tUl
fyra av dessa, nämligen utnyttjande av värmepumpar, flerstegsutnyttjande av
energi, förbätttad förbränningsteknik samt värmeöverföring och värmeväxlare.
Expertgrupper har vidare tillsatts för att utarbeta förslag tUl nya samarbetsprojekt
vad gäller industriella processer, materialteknik och energUagring. Arbetet i
den förstnämnda gmppen sker under svensk ledning.
Kolteknik.
Samarbetsavtal har ingåtts inom fem områden, nämligen teknisk
informationsservice, ekonomiska bedömningar och analyser,
Prop.
1977/78:110 93
gruvteknik,
databank för reserver och resurser samt fluidiserad bädd för kolförbränning.
Sverige deltar i de två förstnämnda projekten.
Kärnkraftens
säkerhet. Samarbetet har fokuserats kring redan etablerade nationella projekt,
i vilka lEA-länderna har inbjudits att delta. Ett avtal har träffats om
informationsutbyte inom området reaktorers säkerhet och utveckling. Svensk
avtalspart är statens kärnkraftinspektion.
Hantering
av radioaktivt avfall. Arbetet inom detta område sker i direkt samverkan med
OECD:s kärnenergiorgan, NEA. Förslag tUl samarbetsprojekt har väckts
beträffande bl. a. slutförvaring av radioaktivt avfall i geologiska formationer
och överföring av avfall tUl fast form.
Högtemperaturreaktorer
för framställning av processvärme. Intresse för detta område finns f. n. hos
ett fåtal länder. Inga konkreta samar-betsförslag föreligger ännu.
Geotermisk
energi. Ett avtal om samarbete Icring artificiella geotermiska energisystem
har träffats. Sverige deltar i detta projekt. Projektet syftar tUl att
identifiera tekniska system, som utnyttjar existerande och ny teknik för att
utvinna geotermisk energi. Vidare avses de tekniska och ekonomiska aspekterna
på geotermisk energi belysas genom att ett antal problemområden
specialstuderas.
Solenergi.
lEA-samarbetet på solenergiområdet är uppdelat i två delområden, solenergi för
uppvärmning och kylning samt små solkraftsystem. På det förstnämnda delområdet
har uppgörelse träffals om utveckling av solenergisystem för värme, varmvatten
och kylning, om utveckling av komponenter för solenergisystem, om
funktionsprovning av solfångare, om användning av meteorologisk information för
solenergitillämpningar och om utveckling av normer för isolering och val av
instrumentering för solenergisystem. Sverige medverkar i de fyra förstnämnda av
dessa uppgifter. Inom området små solkraftsyslem har överenskommelse träffats
om uppförande av ett mindre solkraftverk i något av IEA:s medlemsländer.
Sverige deltar i den första fasen av detta projekt, som behandlar
driftegenskaper samt kostnader för ett solkraftverk i storleksordningen 100 kW.
Energi
ur biosystem. En expertpanel för minirotationsskogsbruk under svensk ledning
har föreslagit insatser inom följande områden: utvärdering av processer för
utnyttjande av biomassa som energiråvara, odling och annan produktion av
biomassa, skörd, hantering och transport av biomassa samt omvandUng av
biomassa. Ett samarbetsavtal beräknas kunna undertecknas under våren 1978.
Vindkraft.
Under hösten 1977 undertecknades av bl. a. Sverige två avtal om
vindenergisystem. Det ena avser omgivningsmässiga och meteorologiska aspekter
på vindkraftsystem, utveckling av modeller för lokalisering av
vindkraftanläggningar, integrering av vindkraftsystem i existerande kraftsystem
och undersökning av påfrestningar på rotorema
Prop.
1977/78:110 94
och
deras driftbelingelser. Det andra avtalet omfattar uppförande av vindkraftverk
i storleksordningen 1 MW eller däröver. Sverige, Förbundsrepubliken Tyskland,
Danmark och Förenta staterna har anslutit sig till detta avtal.
Fusionsenergi.
Avtal har slutits om ett gemensamt forskningsprogram kring byggandet av en
högintensiv neutronkälla vid Los Alamos Laboratories i Förenta statema.
Sverige har anslutit sig till detta avtal.
Vätgasproduktion.
Ett samarbetsavtal har genom Euratom träffats om närmare studier av
termokemiska cykler för vätgasproduktion. Sverige deltar i detta projekt.
Energisyslemanalys.
Under våren 1976 påbörjades en systemanalytisk studie med syfte att utgöra
underlag vid utformandet av strategi för forskning och utveckling på
energiområdet. Arbetet bedrivs i två systemanalysgrupper förlagda till
Brookhaven i Förenta staterna och Julich i Förbimdsrepubliken Tyskland. Sverige
deltar i gmppen i Brookhaven. Den första fasen avslutades i mars 1977 och
resulterade i bl. a. en omfattande sammanställning rörande deltagarländernas
energisystem fram tUl år 2000 samt kvantitativa beskrivningar av ett antal nya
energitekniker.
Resultaten
från den första fasen utgjorde också underlag för en första preliminär
strategirapport, "Towards an International Strategy for Energy
R&D", vUken publicerades under hösten 1977. I rapporten konstateras
bl. a. att deltagarländerna behöver öka sina ansträngningar för att påskynda
den tekniska utvecklingen om negativa effekter på den ekonomiska tillväxten och
internationella störningar till följd av obalans mellan tiUgång och efterfrågan
på olja skall kunna undvikas. Vidare föreslås en preliminär prioritering av
olika områden för internationellt forsknings- och utvecklingssamarbete.
Den
andra fasen påbörjades planenligt under våren 1977 och väntas pågå i två år.
Arbetet under år 1977 har omfattat framtagning av en för deltagarländerna
gemensam energimodell. Arbetet på beskrivning av energitekniker har fortsatt
och utvidgats.
Under
våren 1978 kommer de första större studierna över olika scenarier för
energisystemet år 1980, 1990, 2000, 2010 och 2020 att påbörjas. Arbetet har
hittills bestått i att ta fram ett urval av scenarier och nya tekniker som
skall undersökas av systemanalysgrupperna. Studierna beräknas vara helt klara
i början av år 1979.
I scenariestudierna
undersöks hur energisystemet, dess kostnader och mUjöeffekter m. m. samt vissa
andra viktiga förhållanden i samhället påverkas av införandet av oUka
tekniker. Härigenom erhålls underlag för att bedöma vUka forsknings- och
utvecklingsinsatser som är vikliga för att förverkliga önskvärda scenarier
eller förebygga icke önskvärda utvecklingar. Frågor som kommer att belysas är
t. ex. hur lEA som grupp skall kunna optimera sina utvecklingsansträngningar.
Prop.
1977/78:110 95
hur
lEA genom arbetsfördelning skall kunna skapa ett skydd mot en oväntad eller
osannolik utveckling av den globala energisituationen etc. Scenariestudiema
avses ligga till grund för formulering av en forsknings- och
utvecklingsstrategi för lEA. För detta arbete har IEA:s forsknings- och
utvecklingskommitté tillsatt en mindre ad hoc-grupp i vilken bl. a. Sverige
regelbundet deltar. Den slutliga strategien skall enligt planerna utformas
under våren 1979 och syftar tiU att söka åstadkomma en samlad satsning och en
effektiv inbördes fördelning av forsknings-, utvecklings- och
demonstrationsansträngningar mellan medlemsländerna fram till de tidpunkter då
dessa behöver fatta beslut om eventuellt införande av nya tekniker.
Regeringen
har den 22 december 1977 uppdragit åt DFE att göra en sammanställning och
utvärdering av det hittillsvarande svenska deltagandet i IEA;s
forskningssamarbete. I samband härmed kommer att redovisas en mer detaljerad
lägesbeskrivning.
Enligt
riksdagens beslut (prop. 1975/76: 86, NU 1975/76: 29, rskr 1975/76:172)
undertecknades i maj 1976 ett avtal mellan Sverige och den europeiska
atomenergigemenskapen (Euratom) om samarbete inom områdena styrd termonukleär
fusion och plasmafysik. De svenska forskningsinsatserna i fråga om
möjligheterna att utnyttja fusionsenergin sker väsentligen inom ramen för detta
samarbete.
Euratoms
fusionsforskningsprogram har för tidsperioden 19761980 fastställts att omfatta
232 milj. s. k. kontoenheter, ca 1 275 milj. kr. Härav faller ca 4,7 % på
Sverige.
Vad
gäller det nordiska samarbetet är läget följande:
Nordiska
ministerrådet anvisade i november 1975 1 milj. norska kronor till Nordisk
industrifond med uppdrag att stödja förstudier och planering av gemensamma
projekt inom energiområdet. På gmndval av erfarenheterna från denna
inledningsfas beslöt ministerrådet i november 1976 att ge fonden ansvaret för
det fortsatta nordiska samarbetet inom de områden som ingick i utredningen (NU
1975: 30) Nordiskt samarbete inom forskning, utveckling och
teknologiförmedling på energiområdet. Samarbetet skall huvudsakUgen avse
energiproduktion, energidislribulion och energilagring samt energianvändning
inom industrin.
På
ministerrådels uppdrag har även utarbetats en rapport (NU 1976: 28) om konkreta
nordiska samarbetsmöjligheter vad gäller kärnkraftens säkerhetsaspekter.
Utvidgat nordiskt samarbete på kärnsäkerhetsområdet. Rapporten innehåller
förslag till 35 gemensamma nordiska projekt. Ministerrådet var vid möte i
november 1976 enigt om att rapporten upptar en rad viktiga projekt som kan
bidra till värderingen och lösningen av aktuella frågor om kärnkraftens
säkerhet. Det beslöts att arbetet under år 1977 skulle upptas på försöksbasis i
avsikt att få fram en fastare grundval för ställningslagande vad gäller
omfattning, tidplan och finansiering av det vidare samarbetet.
Prop. 1977/78:110 96
Den
internationella utvärdering av kärnbränslecykeln (I N F C E) som på initiativ
av Förenta staternas president har påbörjats under hösten 1977 finns närmare
redovisad i budgetpropositionen 1978 (prop. 1977/78: 100 bU. 17 s. 168).
3
Verksamheten vid AB Atomenergi 3.1 Inledning
AB
Atomenergi bildades år 1947 med huvudsaklig uppgift att handha det målbundna
forsknings- och utvecklingsarbetet på kärnenergiområdet. Staten övertog år
1969 samtliga aktier i Atomenergi (jfr prop. 1969:101, SU 1969: 99, rskr 1969:
245). Aktiekapitalet ökades under verksamhetsåret 1976/77 tUl 30 milj. kr.
(prop. 1975/76:109, NU 1975/76: 43, rskr 1975/76: 261).
Till
följd av ett konsortialavtal år 1968 meUan staten och dåvarande Allmänna
svenska elektriska aktiebolaget, numera Asea AB, överfördes Atomenergis
resurser för tillverkning av bränsleelement och vissa pro-jekteringsresurser
den 1 januari 1969 tiU ett av staten och Asea samägt företag, AB Asea-Atom
(prop. 1968: 160, SU 1968: 199, rskr 1968: 408). Enligt detta konsortialavtal
åtar sig staten att verka för att forsknings- och utvecklingsresurserna hos
Atomenergi kan stödja svensk industris kommersiella verksamhet på
kärnenergiområdet.
En
närmare redogörelse för bolagets utveckling under åren 1947 1975 gavs i prop.
1975/76: 109 (s. 25).
I
samma proposition angavs (s. 1112) följande områden för Atomenergis
huvudsakliga verksamhet:
Forsknings- och
utvecklingsarbete inom kärnenergiområdet på uppdrag av myndigheter, företag
och organisationer.
Forsknings- och
utvecklingsarbete inom energiområdet i övrigt med utnyttjande av inom bolaget
tiUgängliga personeUa resurser och i övrigt i den utsträckning som efterfrågan
på bolagets tjänster gör sådana insatser motiverade.
Kommersiell verksamhet med
anknytning tUl bolagets huvuduppgifter.
Jag
har tidigare (jfr prop. 1976/77: 100 bil. 17 s. 290) anslutit mig till
bedömningen att detta borde vara bolagets huvudinriktning. Jag redovisade
emellertid att en viss ytterUgare förskjutning av bolagets verksamhet från
kärnenergiområdet mot energiområdet i övrigt måste fömtses.
De
arbeten som utförs vid Atomenergi är av dels energipolitisk, dels
industripolilisk art. Den energipoUtiskt motiverade forsknings- och utvecklingsverksamheten
vid Atomenergi utgör en del av energiforsknmgs-programmet och medel härför
utgår under anslaget Energiforskning. Bolaget tillförs också vissa medel från
anslaget Gmndläggande forskning för energiområdet. TiU den energipoUtiskt
motiverade verksamheten vid Atomenergi hör också de delar av bolagets
omfattande arbeten
Prop. 1977/78:110 97
inom
kärnsäkerhetsområdet, vilka finansieras av statens kärnkraftinspektion och som
gäller säkerheten hos sådana kärnkraftanläggningar för vilka koncession
beviljats eller koncessionsansökan ingivits. För dessa arbeten disponerar
inspektionen särskilda medel.
Bolaget
utför också arbete på uppdrag av programrådet för radioaktivt avfall.
Enligt
konsortialavtalet mellan staten och Asea åtar sig staten att verka för att
forsknings- och utvecklingsresurserna hos Atomenergi kan stödja svensk
industris kommersiella verksamhet på kärnenergiområdet. Avtalet gäller intUl
utgången av år 1979.
Till
Atomenergi utgår under budgetåret 1977/78 från anslaget Bidrag till
verksamheten vid AB Atomenergi medel enligt följande sammanställning (milj.
kr.).
Bidrag
tiU drift av R2-reaktorn 19,5
Bidrag till avfallshantering i Studsvik 4,25
Utvecklingsarbeten
för hantering av radioaktivt avfall 1,5
Övrig
verksamhet 10,0
Underhåll och upprustning av anläggningar och utrustning i Studsvik 9,5
44,75
För
budgetåren 1975/76 och 1976/77 utgick ett särskih anslag till AB Atomenergi för
stöd till svensk kärnkraftindustri. Detta har budgetåret 1977/78 ersatts av
anslaget Energiteknisk forskning och utveckling vid AB Atomenergi. Från detta
anslag täcks statens andel av kostnaden för kollektiv energiteknisk forskning
och utveckling vid AB Atomenergi.
Atomenergis kapitalbehov
har väsentligen tillgodosetts genom statliga anslag eller lån. Huvuddelen av
anläggningarna i Studsvik finansierades under den tid bolaget var endast delvis
statsägt med statliga lån om sammanlagt 120 milj. kr. I takt med att
Atomenergi har gjort avskrivningar på anläggningarna har lånebeloppet
avskrivits. Efter utgången av budgetåret 1975/76 har kvarstående låneskuld, 26
milj. kr., omvandlats tiU eget kapital i bolaget (jfr prop. 1975/76: 109). För
bl. a. de anläggningar som under åren 19591965 uppfördes i Ranstad har likaså
anvisats särskilda statsmedel.
Vid debitering av
uppdragskostnader till vissa statliga uppdragsgivare och inom ramen för
samarbetsavtal med svensk kärnkraftindustri har AB Atomenergi till följd av det
tidigare nämnda konsortialavtalet inte möjlighet att begära full täckning av
sina kapitalkostnader. För att vidmakthålla forskningsstationen i Studsvik har
Atomenergi budgetåren 1975/761977/78 över driftbudgeten tillförts medel för
underhåU och viss upprustning av anläggningar och för viss modernisering av
utrustningen.
Såsom redovisades i prop.
1975/76: 109 (s. 9) tillkallades i september 1975 särskUda sakkunniga,
Studsviksutredningen (I 1975: 05), för att göra en översyn av Atomenergis
verksamhet och arbetsformer. Utred-
7
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 110
Prop. 1977/78:110 98
ningen
avgav i juni 1976 delbetänkandet (Ds 1 1976: 3) Grundläggande forskning och
bibliotek i Studsvik. Utredningens arbete avbröts i mars 1977 eftersom den
ansåg att förulsättningarna för arbetet hade ändrats på ett sådant sätt att det
inte var möjligt atl ange konkreta långsiktiga handlingsprogram för AB
Atomenergi. Utredningen redovisade det material som hade framtagils under
utredningsarbetet samt vissa synpunkter på bolagets fortsatta verksamhet i en
rapport till industridepartementet i mars 1977.
3.2
Trcårsprogram för verksamheten i Studsvik
Sedan
Studsviksutredningens arbete hade avslutats uppmanades AB Atomenergi att i
samband med anslagsframställningen för budgetåret 1978/79 redovisa förslag till
treårsprogram för verksamheten i Studsvik budgetåren 1978/791980/81. Inom AB
Atomenergi har därefter tagits fram förslag tiU plan för bolagets verksamhet
budgetåren 1978/79 1980/81. I anslutning härtUI har särskilt belysts vissa
frågor om dels energiteknisk försöksverksamhet, dels driften av R2-reaktorn,
dels hanteringen av radioaktivt material i Studsvik. Atomenergi har också redovisat
visst material vad gäller överläggningar med kraftproducenterna om tillgången
lill kärntekniska basresurser i Studsvik.
AB
Atomenergi
3.2.1
Alternativ för verksamheten i Studsvik
AB
Atomenergi har i sin planering utgått från alternativa marknadsbedömningar.
För olika altemativ redovisas de ekonomiska konsekvenserna, personalbehov m.
m., och häremot prövas sedan möjligheterna att uppnå acceptabla
företagsekonomiska målsättningar och behovet av statiiga medel.
Energiteknik
Inom
det energitekniska området utanför kärnkraftområdet har bolaget arbetat med
tre altemativ benämnda A, B och C. Alternativ A karakteriseras av att bolaget
har en låg aktivitet på området energiteknik, altemativ B av att bolaget
fortsätter att öka sina satsningar på området energiteknik i nuvarande takt och
alternativ C av att bolaget i större utsträckning än nu övergår till
energiteknisk verksamhet. Alla altemativen utgår från alt det växande intresset
för forskning och utveckling inom detta område beslår och manifesteras i ökade
anslag till berörda myndigheter. Atomenergi anser att storleken på de marknader
bolaget kan erövra inom det energitekniska området i stor utsträckning är
avhängig av hur bra bolaget lyckas övertyga såväl statsmakterna och de myndigheter
som förvaltar satsningen på statlig forskning och utveckling inom energiområdet
som andra parter inom energiområdet om att Studsviks resurser bör utnyttjas.
Bolaget anser att en snabbt ökande nationell sats-
Prop. 1977/78:110 99
ning
på forskning och utveckling bäst betjänas genom att beställningar läggs ut i
större och långsiktigare block och alt Studsvik med sin tvärvetenskapliga
miljö och erfarenhet av hantering av tunga projekt har speciella
förutsättningar i detta sammanhang. Bolaget anser vidare att det inte
förefaller sannolikt att politiska beslut om storleken på den framtida
kärnkraftproduktionen i högre grad skulle påverka ambitionsnivån beträffande
övrig energiteknik. Såväl hushållning med energi som breddning av
utvecklingsarbetet till flera energikällor är målsättningar som allmänt
omfattas.
Känteitergi
Inom
kärnenergiområdet har Atomenergi arbetat med två alternativ som utgångspunkt
för planeringen.
I
alternativ 1 sker ingen fortsatt kämkraftutbyggnad utöver färdigställande av
de nu påbörjade aggregaten. Detta innebär enligt bolaget ett mindre
utvecklingsbehov inom kärnenergiområdet, främst koncentrerat till säkerhets-
och avfallsfrågor. I stället anser Atomenergi att det ställs krav på ett mer
betydande utvecklingsprogram inom övrig energiteknik såväl för alternativ
energiproduktion som för energibesparing. Atomenergi antar vidare atl bolagets
tjänster efterfrågas i inte oväsentlig omfattning i fråga om serviceuppgifter
m. m. för kärnkraftverken särskilt vad avser hanteringen av aktivt material
inkl. avfallshantering. Atomenergi antar vidare i alternativ 1 att
materialprogrammet minskar i omfattning och att den kommersiella
instrumentproduktionen avvecklas.
I
alternativ 2 antar Atomenergi alt en försiktig kärnkraftutbyggnad äger rum även
fortsättningsvis. Denna ställer enligt bolaget krav på ett fortsatt
utvecklingsarbete inom kärnenergiområdet. Bolaget bedömer att
instrumentproduktionen lever vidare, att reaktorteknikprogrammet utvecklas
enligt ett högre alternativ och att marknadsföringen av fortsatta
Marviken-experiment leder till projektverksamhet under hela planeringsperioden.
I
de båda altemativen antas materialforskningsreaktom R2 vara kvar under
planeringsperioden.
3.2.2
Treårsprogrammet
I
sitt treårsprogram har Atomenergi delat in sin verksamhet med hänsyn till dess
syften, karaktär och marknad i följande programblock.
Energiteknik
Säkerhet
och miljö
Bränslecykeln
Bränsleutveckling
Reaktorteknik
och allmän industriell teknik
Service
I
sitt förslag till treårsprogram bar Atomenergi behandlat de energi-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78:110 lOO
tekniska
alternativen A och B och kombinerat dessa med de två kärntekniska alternativen
1 och 2 tiU de fyra resulterande alternativen lA, IB, 2A och 2B.
Kostnader
och intäkter är där inte annat särskilt anges beräknade i prisnivån för 1977/78
års budget, vilken har utnyttjats som jämförelsematerial.
Bolaget
betonar i treårsplanen expansionen inom vissa utvalda delar av det
energitekniska området, inom avfaUshanteringen och beträffande service till
kämkraftindustrin. Beträffande kärnkraftens säkerhet och miljö samt
bränsleutveckling avser bolaget att bibehålla de positioner som redan nu är
etablerade och eftersträva en ökad efterfrågan på bl. a. R2-tjänsler.
Reaktorteknik och allmän industriell teknik antas av Atomenergi i alternativ 1
minska i omfattning. Av Atomenergi bedömda intäkter per programblock
sammanfattas i följande tabell (milj. kr.). Verksamheten i Ranstad ingår inte
i programmet.
1977/78
1980/81
Budget
lA
IB
2A
2B
Energiteknik
19
45
65
45
65
Säkerhet
och miljö
31
27
27
35
35
Bränslecykeln
11
15
15
15
15
Bränsleutveckling
44
44
44
44
44
Reaktorteknik
och allmän
industriell teknik
38
22
22
37
37
Service
m. m.
19
25
25
27
27
162
178
198
203
223
Atomenergi anger
att huvuddelen av bolagets statsanslag avser finansiering av specifik
uppdragsverksamhet vid bolaget, dvs. att mot resp. anslagspost svarar en
verksamhet som upphör eller måste söka sig en annan finansiering om anslaget
utgår. Dessa anslagsposter har av bolaget hänförts till programintäkterna på
samma sätt som intäkter från andra marknader. Följande tabell redovisar
beräknade intäkter per marknad (milj. kr.).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Staten
Statliga myndigheter
Svensk industri
Export
1977/78
1980/81
Budget
lA
IB
2A
2B
42
43
43
43
43
57
69
86
73
90
38
44
50
57
59
25
18
19
30
31
162 178
198 203 223
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppdragsintäkterna
bedöms av bolaget vara ungefär oförändrade under perioden beroende av den
förväntade ökningen för den kollektiv-forslcningsverksamhet som bedrivs vid
Atomenergi. BestäUningarna från
Prop.
1977/78:110 101
statliga
myndigheter antas öka kraftigt. Ökningen beror helt av expansionen inom
sektorn Energiteknik.
Atomenergi
anser att bolagets mest betydelsefulla samarbetspartner inom svensk industri är
kraftföretagen. Atomenergi antar att kraftföretagen i alternativ 2B skulle
komma att mer än fördubbla sin finansiering av bolagets verksamhet jämfört med
dagsläget. Asea-Atom och övrig svensk industri antas enligt Atomenergi visa
mindre betydelsefuUa förskjutningar runt nuläget i samtliga skisserade
allernativ. Bolaget poängterar särskilt att uppdragen vad gäller icke-nukleär
energiteknik f. n. ökar kraftigt.
Bolaget
är i sin plan mycket försiktigt i sin bedömning av exporten men markerar att
expansionsmöjUgheter föreligger inom vissa verksamhetsområden. Marknaden
hänför sig främst tUl vissa länder med mindre utvecklad men snabbt expanderande
industri.
Personal.
Samtliga de föreslagna alternativen innebär enligt Atomenergi i stort
oförändrat personalbehov. Anpassning av personalen till en omorientering i
verksamheten beräknas kunna genomföras genom inlem utbildning och omplacering
parad med naturUg avgång och nyrekrytering.
Bolaget
räknar med följande investeringar för de olika alternativen (milj. kr. för
treårsperioden 1 juU 197830 juni 1981).
Investeringar i alternativ
lA
IB
2A
2B
Energiteknik
8
10
8
10
Säkerhet
5
5
6
6
Bränslecykeln
(inkl. avfalls-
hantering)
11.5
11,5
11,5
11,5
Bränsleutveckling
4
4
4
4
Reaktorteknik
och allmän
industriell teknik
4,5
4,5
6,5
6,5
Service
2
3
6
6
Basinvesteringar
8
8
8
8
43
46
50
52
Det
kalkylmässiga avskrivningsbehovet uppgår enligt bolaget f. n. till ca 15 milj.
kr. per år. Av bolaget beräknat avskrivningsbehov resp. förutsatt anslag för
kapitalkostnadstäckning i de olika alternativen framgår av följande
sammanställning (milj. kr.).
Alternativ
lA IB
2A
2B
Kalkylmässiga avskrivningar Statens
kapitalkostnadsersättning
14 15 9,8 11
17 11
17 11,2
Prop.
1977/78:110 102
Vid
upprättande av beräknad resultaträkning för 1980/81 har bolaget utgått från den
i tabellen angivna kapitalkoslnadsersättningen för de olika alternativen.
För
att underlätta en jämförelse med 1977/78 har Atomenergi för 1980/81 i alla
alternativ ansatt samma statiiga stödbelopp som 1977/78. Bolaget betonar dock
att detta inte utgör något ställningstagande till anslagsnivån. Ett möjligt
sätt att disponera en resultatförbättring är således att minska stödanslagen.
Det
av Atomenergi beräknade rörelseresultatet före avskrivningar framgår av
följande sammanställning (milj. kr.).
1977/78
1980/81 Budget
lA
IB 2A 2B
opaginerad Kontrollera mot PDF
Intäkter 180,0 196,3 217,5 222,5 242,7
varav
162
9,5
8,5
178 9,8 8,5
198 11,0
8,5
203
11,0
8,5
223 11,2
8,5
173,4
179,0
197,1
199,6
212,9
100,5
72,9
108,8 70,2
124,8
72,3
126,3
73,3
135,9 77,0
Programintäkter
Kapitalkostnadsersättning Anslag med stödkaraktär
Kostnader
varav
Programkostnader
Övriga omkostnader
Rörelseresultat
före avskrivningar 6,6 17,3 20,4 22,9 29,8
Atomenergi
beräknar således att rörelseresultatet kommer att förbättras från 6,6 milj.
kr. 1977/78 tUl 17,3 milj. kr. 1980/81 i alternativ lA och 29,8 milj. kr. i
alternativ 2B. Med den art av verksamhet som bolaget bedriver anger bolaget
att omkostnaderna inom ramen för treårsperspektivet kommer att vara relativt
fasta och en ökad verksamhetsvolym leda till kraftigt förbättrade
rörelseresultat.
Bolaget
har antagit att resultatutvecklingen från läget 1977/78 till 1980/81 sker
ungefär linjärt. Detta leder till följande behov av lån den 30 juni resp. år
(milj. kr.).
1977
1978 1979 1980 1981
15
24
32
36
36
15
25
34
41
42
15
25
33
38
38
15
26
35
39
39
Alternativ
lA Alternativ IB Alternativ 2A Alternativ 2B
Av
Atomenergi beräknat rörelseresultat för de olika verksamhetsalternativen före
bokslutdispositioner men efter fastighetsskatt framgår av följande
sammanställning (milj. kr.).
Prop.
1977/78:110 103
1977/78 Budget
1980/81 lA IB
2A
2B
Rörelseresultat netto ( = bokslutsdisposition)
-10,9
-0,9 0,7
1,5
8,3
Bolagets
målsättning att fram till 1980/81 förbättra rörelseresultatet så alt alla
kostnader kan täckas uppnås i alla alternativ utom i lA. Även i de alternativ
där rörelseresultatet är positivt räknar bolaget med atl under åren 1978/79 och
1979/80 få ett negativt resultat. De negativa rörelseresultaten leder enligt
bolaget i alla alternativ utom i 2B till att en ackumulerad förlust byggs upp.
Soliditeten urholkas därför. De beräknade resultatförbättringarna leder dock
till att soliditeten återigen förbättras efter 1980/81 för att så småningom nå
1977/78 års nivå.
Totalt
anger Atomenergi följande behov av statsanslag 1980/81 i löpande penningvärde
(milj. kr.).
1980/81
opaginerad Kontrollera mot PDF
Drift
av R2
Kapitalkostnadsersättning
Avfallshantering i Studsvik Övrig verksamhet
lA
IB
2A
2B
26,0
26,0
26,0
26,0
13,0
14,6
14,6
14,9
7,3
5,7
5,7
3,3
13,7
13,3
13,3
7,7
opaginerad Kontrollera mot PDF
60,0 59,6 59,6 51,6
Bolaget
framhåller slutligen att beställningarna från de statliga myndigheterna bör
omfatta större programblock och också ge möjligheter till system- och
produktutveckling m. m. En statlig anslagspost av den art som f. n. erhålls för
innovations- och forskningsverksamhet och med minst samma omfattning är
nödvändig om inte medel av sådan karaktär kanaliseras via statliga
myndigheter.
3.2.3
Energiteknisk försöksverksamhet i Studsvik
I
förslaget tUl verksamhetsplan för perioden 1978/791980/81 har Atomenergi även
berört förutsättningarna för att förlägga en energiteknisk försöksstation till
Studsvik.
Atomenergi
framhåller att den omstrukturering mot icke-kärnteknisk verksamhet som bolaget
eftersträvar har gått långsamt framför allt på grund av att bolaget har
erhållit små beställningar av kortsiktig natur. En snabbt ökande nationell
forsknings- och utvecklingssatsning inom energiområdet betjänas enligt bolaget
bäst genom att beställningar läggs ut i större och långsiktigare block.
Atomenergi har med sina erfarenheter speciella förutsättningar i detta
sammanhang. Att utgå från resurserna i Studsvik vid en uppbyggnad av
forsknings- och utvecklingsresurser
Prop.
1977/78:110 104
för
energiteknisk forskning ger enligt Atomenergi många samhällsekonomiska
fördelar. Bolagets tvärvetenskapliga kompetens framhålls ha mycket stor
betydelse vid genomförandet av större energiforskningsprojekt. Denna kompetens
är också ett starkt skäl för att lokalisera en energiteknisk försöksstation
till Studsvik. Bolaget betonar särskilt att dubblering av kapaciteten i
experiment- och pilotskaleverksamhet måste undvikas med den snäva totala
resursbild som präglar Sverige.
Atomenergi
framhåller att den typ av verksamhet som bolaget främst är lämpat för är
uppdragsforskning, utveckling och exploatering av produkter i andras eller
egen regi samt konsultuppdrag. Atomenergi markerar emellertid att bolaget inte
har möjligheter att bli framgångsrikt på alla sektorer inom det energitekniska
området och framhåller betydelsen av att välja ul vissa sektorer med goda
tillväxtmöjligheter för vilka bolagets materiella och personella resurser är
lämpliga eller på vilka Atomenergi redan har skapat marknadsandelar. Bolaget
anger särskUt de gynnsamma förutsättningarna för att förlägga
förbrännings-teknisk och energiproduktionsteknisk verksamhet tUl Studsvik.
3.2.4
Verksamheten vid R2-reaktorn
TUl
treårsplanen för Sludsvik har fogats en redovisning av den framlida
verksamheten vid R2-reaktorn.
Reaktoranläggningen
har varit i drift i drygt 15 år. Reaktorn har under denna tid körts ca 90 000
timmar. Drifterfarenheterna har varit goda. Inga störningar eller händelser som
har inneburit allvarligt hot mot personers hälsa eller mot miljön har
förekommit.
TiU
skillnad från kraflreaktorerna använder forskningsreaktorerna R2 och R2-0 höganrikat
uran som bränsle. Atomenergi räknar med att inneliggande uranlager och
beställningar skall räcka för fortsatt drift av R2-reaktorn fram tiU den 30
juni 1979.
Atomenergi konstaterar att
reaktorn R2 på många håll uppfattas som en mycket värdefull nationell resurs av
stor betydelse för såväl den industriella forskningen och utvecklingen som för
den autonoma forskningen och forskarutbildningen i Sverige. R2-reaktorn
betraktas av bolagets internationella kunder och av dess egna experter vara
mycket värdefull för bränslestudier och den f. n. lämpligaste och bäst
utrustade reaktorn i världen för vissa ändamål.
Bränsleelement kan numera
provas direkt i kraftreaktorer och behovet av särskilda forskningsreaktorer för
bränsleprov har minskat väsentligt. Atomenergi betonar dock att
forskningsreaktorer erbjuder avgörande fördelar jämfört med kraftreaktorer för
bränsletester. Provning och undersökning av olika typer av bränsle för kärnkraftreaktorer
dominerar såväl resursmässigt som inkomstmässigt verksamheten vid reaktorn.
Större delen av den kärntekniska provnings-
verksamhet
som har bedrivits vid R2 har utförts inom ramen för samarbetsavtalet mellan
Atomenergi och Asea-Atom.
I
s o t o p-verksamheten inom Atomenergi sysselsätter ca sex personer och
omsättningen ligger på ca 2 mUj. kr. Den industriella isotopmarknaden kännetecknas
av ett stort produktsortiment och en vid kundkrets. Detta i kombination med att
de flesta produkterna kan köpas tiU starkt subventionerade priser, t. ex. från
våra grannländer, innebär svårigheter att uppnå lönsamhet fÖr verksamheten. Den
största delen av isotopverksamheten i Studsvik ligger inom Kabi-Diagnostica,
ett av Atomenergi och AB Kabi gemensamt ägt företag, som sysselsätter ca 35
personer.
Den
grundläggande forskningen vidR2 har koncentrerats till tre områden, nämligen kärnfysikaliska
undersökningar av neu-troninfångningsprodukter, materialfysik i vid bemärkelse
samt strålningsbiologiska undersökningar. Vid R2 och R2-0 är ett tjugotal forskare
och doktorander verksamma.
Driftalternativ
för R2-reaktorn. Atomenergi har studerat ett antal olika alternativ för
fortsatt drift av R2-reaktorn. Bolaget har dels studerat fulleffektdrift på 50
MW i nuvarande omfattning, dels ett antal alternativ där reaktorn drivs med
reducerad effekt. Som utgångspunkt för sina studier har Atomenergi förutsatt
att någon ändring i driftförhållandena vid R2-reaktorn ej sker förrän efter
budgetåret 1979/80.
Atomenergi
bedömer att de två mest intressanta driftallernativen för R2-reaktorn är drift
i nuvarande omfattning samt inlermittent fulleffektdrift varannan vecka. I
följande tabell redovisas de direkta R2-kost-naderna och de till R2-verksamheten
fördelade baskostnaderna för dessa två driftalternativ (milj. kr. i 1977/78 års
prisnivå).
Kontinuerlig fulleffektdrift 1977/78
Fulleffektdrift varannan vecka 1980/81
Rörliga kostnader därav lönekostnader
24,4 ca 14
11,4 ca 6
Fördelade baskostnader därav kvarstående"
11,1 ca 6
7,7 ca 6
Bruttokostnader
35,5
19,1
Externa
intäkter
14,0
5,0
Statsanslag,
samarbete
1,2
Statsanslag,
övrigt
19,5
14,1 (behov)
Totala
intäkter
34,7
19,1
Nettoresultat
-0,8
0
Antal
sysselsatta
130
60
'
Innefattar reaktordrift, drift av experimentfaciliteter samt projektkostnader.
- Kostnader som kvarstår även om reaktorn tas ur drift.
Prop.
1977/78:110 106
En
eventuell nedläggning av R2 innebär enligt bolaget alt anläggningen även
fortsättningsvis kräver en övervakningskostnad på ca 1 milj. kr. per år. Vidare
kvarstår en fast baskostnad på ungefär 6 milj. kr. per år, huvudsakligen knuten
till den radioaktiva hantering som inle anses kunna bekostas av kvarblivande
kärnteknisk verksamhet utan även fortsättningsvis beräknas kräva särskilda
statsanslag.
Atomenergi
anför vidare att en nedläggning av R2-anläggningen tar avsevärd tid. Bolaget
bedömer det rimligt att anta att verksamheten helt upphör tidigast tre år efter
del att reaktorn har stängts av.
3.2.5
Hantering av radioaktivt avfall i Studsvik
I
anslutning till treårsplanen har bolaget lämnat en redogörelse för nuvarande
och framtida hantering av radioaktivt avfall i Studsvik.
De
ursprungliga anläggningarna för radioaktivt avfall i Studsvik byggdes under
åren 19581964. De har utformats med hänsyn till den då planerade verksamheten
och med hänsyn till de krav som har angivits i valtendom den 26 januari 1957.
De avfallsproducerande anläggningarna är främst materialprovningsreaktorn R2
med anknytande isotoppro-duklion, metallurgiska laboratoriet för undersökning
av bestrålade bränslematerial och aktiva centrallaboratoriet, som är anpassat
för studium av upparbelningsprocesser och för hantering av plutoniumhalliga
material.
Sedan
all dumpning i havet har förbjudits i svensk lag har behovet av ökad
lagringskapacitet och volymreducering av avfallet blivit påtagligt. Efter flera
års undersökningar rörande förbränning av lågaklivt avfall har under år 1976 en
hanteringsanläggning för dylikt avfall byggts upp och tagits i drift i Sludsvik.
Anläggningen innehåller en förbränningsugn, en kompakteringsdel och en station
för betongingjutning. För lagring av betongingjutet avfall uppförs skjul som
uppfyller strålskyddsmyndigheternas nuvarande krav.
I
Studsvik omhändertas och destrueras även radioaktivt avfall från sjukhus,
universitet, högskolor och industri.
Nuvarande
avfallsverksamhet i Studsvik. Hittills företagna aktivitetsutsläpp från
avfallsanläggningarna i Studsvik har utgjort endast några proceni av tiUåten
mängd.
Medelaktivt
avfall lagras utan behandling för avklingning i strålskär-made utrymmen.
Mängden medelaktivt avfaU som tas om hand i Studsvik är ca 15 mVår. Den nu
lagrade mängden utgör ca 150 m.
Alfa-aktivt
avfall innesluts i betong utan föregående behandling. Mängderna av denna
avfallstyp har efter en topp omkring år 1970 minskat tiU ett fåtal kubikmeter
per år. Den lagrade mängden är efter ingjut-ning f. n. ca 200 m.
Prop.
1977/78:110 107
Lågaktivt
avtall tas om hand i en hanteringsanläggning där avfallets volym reduceras,
bl. a. genom förbränning, och slutprodukterna innesluts. Den lagrade mängden
är f. n. ca 6 000 tunnor. Under de senaste åren har antalet tiUkommande tunnor
varit i genomsnitt 500 per år.
Förutsättningar
för den fortsatta avfallsverksamheten i Studsvik. Atomenergi anför att den
fortsatta planeringen av avfallshanteringen i Studsvik styrs dels av de yttre
krav som olika myndigheter kan ställa på avfallsverksamheten, dels av den
förväntade framtida produktionen av avfall som skall tas om hand i Studsvik.
Vad
beträffar avfaUsproduktionen i Studsvik anser bolaget att det är svårt
att förutse den framtida utvecklingen. Bilden kan snabbt förändras eftersom
avfallsmängderna omedelbart påverkas av olika experiment och deras inriktning.
Avfall
från icke-kärnteknisk verksamhet utanför Studsvik från sjukhus, universitet,
högskolor etc. har visat en kraftig stegring på senare år.
Driften
vid kärnkraftverken medför möjligheter till ökad användning av Studsviks
servicetjänster. Bolaget räknar med att kunna bränna stora mängder lågaktivt
avfall som har lagrats och löpande produceras vid verken.
Den
översyn av gällande normer för radioaktivt utsläpp som nu sker motiverar enligt
bolaget en översyn av viss hantering i Studsvik.
Kostnader.
Anskaffningskostnaden för befintliga anläggningar har varit ca 20 milj. kr.,
varav hanteringsanläggningen för fast aktivt avfall har tagit i anspråk ca 6,3
milj. kr. Ateranskaffningsvärdet beräknas till ca 40 milj. kr. Kostnaderna för
drift av anläggningarna, inkl. omkostnader och kapitalkostnader, beräknas av
Atomenergi för 1977/78 uppgå tiU ca 10 milj. kr.
Atomenergi
redovisar, med förutsättningen all den totala omfattningen av arbeten med
radioaktivt material i Studsvik blir oförändrad, följande sammanställning för
driften av avfallsanläggningarna i Studsvik (milj. kr. i 1977 års penningvärde).
1977/78
1978/79 1979/80 1980/81
Driftkostnader 2,4 2,7 2,9 3,4
Intäkter 1,5 2,0 2,5 3,0
Driftresultat -0,9 -0,7 -0,4 -0,4
Investeringsbehovet
för åren 1977/781980/81 beräknas tUl ca 10 milj. kr. Härav beräknas 3 milj.
kr. för förnyelse av äldre delvis nedslitna anläggningar. Dessa kostnader
ingår i den tidigare redovisade beräkningen för bolagets totala investeringar
1978/791980/81.
Finansiering.
Atomenergi anser att det med hänsyn till förekomsten
Prop.
1977/78:110 108
av
radioaktivt material med lång halveringstid aUtid bör kunna förutsättas ett
engagemang beträffande avfallshanteringen från samhällets sida vad gäller såväl
det tekniska som det ekonomiska ansvaret. Vidare anför Atomenergi att det borde
betraktas som en nationeU angelägenhet att göra det möjligt att ha Studsvik som
central mottagningsstation för radioaktivt avfaU.
Kostnaden
för avfallshanteringen i Studsvik bör enligl Atomenergi täckas genom
serviceavtal med kärnkraftindustrin, genom direkt utdebitering av avropade
tjänster och eventueUt genom direkta statliga bidrag, framför allt för
verksamhet utanför kraftindustrins område. Atomenergi framhåller atl det är
svårt att i dag uppskatta kostnaderna för eventuell senare upparbetning av
bränsleprover eller konditionering av hög- och medelaktivt avfall som tas emot
för lagring i Studsvik. Detsamma gäller kostnaderna för den slutliga avfaUshanteringen.
Bolaget studerar f. n. olika modeller för kostnadsberäkning och prissättning
för omhändertagande av avfall.
Placering av centrala
anläggningar i Studsvik. Inom programrådet för radioaktivt avfall har studier
bedrivits angående vissa centrala serviceanläggningar för kärnkraftverken. I
första hand har projekterats ett centralt lager för använt bränsle (CLAB).
Personalstyrkan vid en sådan anläggning beräknas uppgå till 80100 personer med
viss skiftgång. Atomenergi anger att centrallagret i princip har samma funktion
som den anläggning i Studsvik där det utbrända bränslet från Agesta förvaras.
Kapaciteten är dock av en annan storleksordning. Anläggningen kan också enligt
Atomenergi utnyttjas för lagruig av förbmkade reaktorkomponenter. Studsvik är
vid sidan av Oskarshamn och Forsmark ett tänkbart förläggningsalternativ.
Bland
de ytterligare centrala avfaUsenheter som planeras ingår anläggning för
behandling av reaktoravfall av typ jonbytarmassor, slam, filtermaterial och indunstarkoncentrat.
Atomenergi anser att en
lokalisering lUl Studsvik av någon eller några av dessa anläggningar skulle innebära
att man kan utnyttja de i Studsvik befintliga resurserna för avfallshantering,
strålskyddsövervakning, aktiv service m. m., men också sådana enheter som i dag
inte ingår i avfallshanteringen, t. ex. gammalaboratoriet med sina celler och
aktiva centrallaboratoriet.
Statens
kärnkraftinspektion
Statens
kärnkraftinspektion har efter remiss avgivit yttrande över Atomenergis
redovisning av hanteringen av radioaktivt avfall i Studsvik. Inspektionen har
därvid inhämtat synpunkter från statens strålskyddsinstitut och också begärt
vissa kompletterande uppgifter från Atomenergi.
Kärnkraftinspektionen
konstaterar alt en av de viktigaste frågor som
Prop. 1977/78:110 109
bör
ställas beträffande avfallsanläggningarna i Studsvik är om de motsvarar dagens
krav på dessa slag av anläggningar. Inspektionen hänvisar till att Aka-utredningen
(I 1972: 08) i sitt betänkande framhöU att del under utredningens arbete hade
framkommit att dessa anläggningar lill viss del behöver ses över och byggas ut
för att svara mot de Icrav som nu bör ställas på anläggningar av denna typ. Aka-utredningen
förutsåg därför att omfattande nyinvesteringar successivt skulle komma lUl
stånd i Studsvik. Vidare framhöll utredningen behovet av fortsatta geologiska
undersökningar i Studsvik med sikte på att utröna möjligheterna till dels
tillfällig förvaring över 2030 år, dels slutförvaring av det avfall som las
om hand i Studsvik.
I
anslutning härtill framhåller inspektionen, att den lagring av flytande och
halvflytande radioaktivt avfall som nu sker i Studsvik bör ses enbart som en
temporär åtgärd. Atomenergi bör därför enligt inspektionen i sin planering
lägga in dels ett utvecklingsprogram för att ta fram metoder för överföring av
avfallet till fast form, dels alternativa planer för slutlig förvaring av detta
avfall.
Kärnkraftinspektionen
framhåller vidare att det med utgångspunkt från de allmänna upplysningar som
bolaget har givit beträffande planering av framtida hantering av oUka
avfallskategorier och i fråga om utvecklings- och planeringsarbeten för vissa
anläggningsprojekt inte är möjligt att avgöra vilka arbeten som krävs för
Atomenergis egen verksamhet inom kämenergiområdet resp. för de verksamheter
som bolaget åtar sig eller önskar åta sig för utomstående, t. ex. kämkraftverken.
Inspektionen anser det angeläget att Atomenergi redovisar vilka åtgärder och
vilka investeringar som krävs för den del av avfallshanteringen som baserar sig
på bolagets egen verksamhet.
Inspektionen
anser det vidare viktigt att Atomenergi inte tar på sig ett långsiktigt ansvar
för radioaktivt avfall utan att detta uttryckligen har medgivits av
statsmakterna. I fråga om låg- och medelaktivt avfall från sjukhus, universitet
och högskolor samt statliga och kommunala institutioner har det allmänna redan
det formella ansvaret. Den fråga som bör ställas beträffande detta avfaUsslag
är enligt inspektionen om den kostnad Atomenergi betingar sig för
omhändertagande av avfallet täcker alla led i hanteringen inkl. den slutliga
förvaringen.
Eftersom
den framtida organisationsstrukturen för hanteringen av avfall från t. ex.
kärnkraftverk ännu inte är klar ifrågasätter inspektionen om Atomenergi bör
kunna överta ansvaret för radioaktivt avfall som har sådant ursprung. En
möjlighet kan enligt inspektionen vara att bolaget åtar sig hanteringen av
avfallet men att de radioakliva restprodukterna förblir ursprungsproducenlens
egendom och faller under hans ansvar trots atl avfallet kanske tillfälligt
lagras i Studsvik. Atomenergi skulle därvid kunna förbehålla sig rätten att
sända tillbaka det behandlade avfallet till den ansvariga organisationen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3.3
Ekonomiskt resultat
AB Atomenergis
resultat för verksamhetsåren 1975/76 och 1976/77 framgår av följande förenklade
resultaträkning (milj. kr.).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Intäkter
Statsanslag
Övriga intäkter
Av staten efterskänkt
fordran
Kostnader
Lön
Material
och övriga externa tjänster
Rörelseresultat
före avskrivningar
Finansiellt
netto
Extraordinära intäkter och
kostnader
Avskrivningar enligt plan
Resultat
före bokslutsdispositioner och skatt
83,7 95,0
67,6 73,9 25,8
178,7
167,3
81,4 76,5
75,1 83,1
157,9
158,2
20,8
- 0,3
- 1,9
-11,6
9,1
- 0,5
11,2
-12,3
7,0
7,5
opaginerad Kontrollera mot PDF
Investeringarna
uppgick verksamhetsåret 1976/77 tiU 15,4 milj. kr.
I
sin prognos för verksamhetsåret 1977/78 framhåUer Atomenergi att
rörelseresultatet väntas bli sämre än 1976/77 års resultat till följd av bl. a.
de minskade direkta statsanslagen inom kärnenergiområdet.
3.4
Anslagsframställning
Bidrag
till verksamheten vid AB Atomenergi
Anslaget utgör
statens direkta bidrag till verksamheten vid AB Atomenergi. Den närmare
dispositionen av anslaget framgår av följande sam-manstäUning (milj. kr.).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ändamål
Bidrag
till drift av forskningsreaktorn R2 Bidrag till radioaktiv hantering i Studsvik
Utvecklingsarbeten för hantering av radioaktivt
avfall
Övrig verksamhet Kapitalkostnadsersättning
1977/78 Anvisat
1978/79 beräknar Atomenergi
19,5
4,25
21,5 4,7
1,5
10,0
9,5
11,0 11,5
44,75
48,7
opaginerad Kontrollera mot PDF
AB
Atomenergi
Bidrag
lill drift av forskningsreaktorn R2. R2-reaktorns fortsatta drift förutsätter
ett anslag på samma reala nivå som för budgetåret 1977/78.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Oförutsedda kostnadshöjningar avseende bränslet kan
inträffa som leder till försämrad ekonomi. Hänsyn tUl sådana höjningar har dock
inle tagits i Atomenergis anslagsskrivelse.
Anslaget är enligt Atomenergi en förutsättning för att
bolaget skall kunna hålla driften vid R2 igång och ge institutioner och företag
möjUghet atl utnyttja bestrålningstjänster vid R2 till de reducerade priser
som hittills har gäUt.
Bidrag till radioaktiv hantering i Studsvik. Den
radioaktiva hanteringen i Studsvik medför höga omkostnader av baskaraktär,
vilka förändras relativt litet vid förändring av bolagels verksamhetsvolym.
Kostnaderna innefattar dels verksamhet av säkerhets- och skyddskaraktär, dels
också delar av bolagets avfallshantering.
För 1978/79 beräknar bolaget att detta anslag måste ligga
på en oförändrad real nivå. Anslagsposten har med hänsyn till kostnadshöjningarna
räknats upp till 4,7 milj. kr. Atomenergi anger vidare atl kostnaderna för
radioaktiv hantering i Studsvik i framtiden berälcnas täckas av bolagels kunder
i större utsträckning än vad som nu är faUet.
övrig verksamhet. Anslagsposten avser bidrag till sådan
verksamhet inom AB Atomenergi, som är motiverad av olika nationella skäl och
vars kostnader inte kan bestridas av bolaget inom ramen för dess huvudsakliga
verksamhet. Den närmare medelsdispositionen framgår av följande tabell (milj.
kr.).
Ändamål
1977/78 Anvisat
1978/79 beräknar Atomenergi
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bidrag till
driften av biblioteket i Studsvik Bidrag till basverksamhet vid aktiva
centrallaboratoriet
Kostnader för utomstående forskningsgruppers
utnyttjande
av faciliteter i Studsvik Bestrålningskostnader för isotopverksamhet Nationell
strålskyddsberedskap Bidrag till kostnader för personaltransporter Forsknings-
och innovationsverksamhet
2,8
3,1
1,7
1,9
0,3
0,3
0,25
0,3
0,2
0,2
2,2
2,4
2,55
2,8
opaginerad Kontrollera mot PDF
AB Atomenergi framhåller att Studsviks ställning som
centralt kärn-forskningscentrum och Atomenergis numera allt mer omfattande uppgifter
inom energiområdet har inneburit att bolaget har erhåUit eller måst åtaga sig
vissa uppgifter av nationell karaktär, som man inte kan
Prop, 1977/78:110 112
betinga
sig full ersättning för direkt av kunderna. Dit hör t. ex. den
strålskyddsberedskap bolaget upprätthåller för behov inom landet och den
service som lämnas statliga myndigheter, universitets- och högskoleinstitutioner
samt enskilda forskare som är hyresgäster i Studsvik samt vissa uppgifter i
samband med internationellt samarbete.
Ur
anslaget finansieras också del av driften vid det aktiva centrallaboratoriet saml
stöd till forsknings- och innovationsverksamhet.
För
budgetåret 1977/78 föreslår bolaget att anslagsposten beräknas till 11 milj.
kr.
Kapitalkostnadsersättning.
Vid debitering av uppdragskostnader o. d. till staten och statliga myndigheter,
forskningsinstitutioner samt inom ramen för samarbetsavtal med svensk
kärnkraftindustri betingar bolaget sig inte ersättning för kapitalkostnader
utan endast för driftkostnaderna. I gengäld har bolaget av staten givits särskUd
kompensation för uppkommande kapitalkostnader. För budgetåret 1977/78 utgår särskUda
anslagsmedel med 9,5 milj. kr. för underhåU och uppmstning av anläggningar
och utrustning i Sludsvik.
Medelsbehovet
för kapitalkostnadsersättning har av Atomenergi för budgetåret 1978/79
beräknats tiU 11,5 milj. kr.
Atomenergi
föreslår således att för budgetåret 1978/79 anslaget Bidrag till verksamheten
vid AB Atomenergi förs upp med 48,7 milj. kr.
Energiteknisk
forskning och utveckling vid AB Atomenergi
Anslaget
avses täcka statens andel av kostnaden för kollektiv energiteknisk forskning
och utveckUng vid AB Atomenergi. För innevarande budgetår är anslaget uppfört
med 15 milj. kr.
AB
Atomenergi
För
budgetåret 1977/78 har staten ställt "ett särskUt anslag tiU förfogande
för sådant energitekniskt forsknings- och utvecklingsarbete varom
överenskommelse kan träffas mellan AB Atomenergi och kraftföretagen och den
tillverkande industrin och där de sistnämnda är beredda att bidra med halva
kostnaden för det vid AB Atomenergi utförda arbetet". Bolaget har i
enlighet med dessa riktlinjer tillsammans med kärnkraftindustrin utformat
avtal rörande sådant energitekniskt forsknings- och utvecklingsarbete, såväl
inom kärnkraftområdet som inom annan energiteknik. Diskussioner och
förhandlingar pågår om en breddning av intressenlkretsen till andra svenska kraftförelag,
värmeproducenter och industrier. Atomenergi framhåUer i detta sammanhang att
det är av stor betydelse för den deltagande mdustrin att med visst kommersiellt
skydd kunna exploatera utvecklingsresultaten.
För
budgetåret 1978/79 föreslår Atomenergi att anslaget förs upp med 16,5 milj. kr.
Prop. 1977/78:110 113
4
Föredraganden 4.1 Inledning
4.1.1 Den
energipolitiska situationen
Är
1975 godkände riksdagen ett energipolitiskt program för tiden till år 1985 (prop.
1975: 30, NU 1975: 30, rskr 1975: 202). Förslag beträffande energipolitiken
under återstående del av 1980-talet avsågs bli framlagda under år 1978.
Regeringsförklaringen
den 8 oktober 1976 markerade att regeringen vill föra en energipolitik som
tryggar energiförsörjning och sysselsättning samt ger handlingsfrihet för
framtiden. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade jag i januari 1977
en särskild energikommission (I 1976: 05) med uppdrag att utarbeta alternativa
förslag tiU utformningen av energipolitiken för liden fram till år 1990. I
direktiven till kommissionen anges att den energipolitik som markeras i
regeringsförklaringen bygger på en ekologisk grundsyn som syftar till att
successivt ersätta användning av uttömliga resurser med förnyelsebara resurser.
Energiförsörjningen skall bereda ttygghet och säkerhet, arbete och utkomst. En
viktig förutsättning för att uppfylla dessa krav är all handlingsfriheten i
framtiden främjas. En god hushållning med energiråvaror och energi utgör
grunden för en sådan handlingsfrihet.
Energikommissionens
huvudbetänkande väntas föreligga inom kort och kommer då att remissbehandlas.
Förslag om inriktningen av den framtida energipolitiken kommer alt läggas fram
för riksdagen under 1978/79 års riksmöte.
Utvecklingen
inom energiområdet sedan år 1975 har inneburit bl. a. ett starkt ökat
medvetande om att flera av de energiresurser som vi f. n. utnyttjar med
nuvarande och väntad förbrukningstakt har begränsad uthållighet. Detla gäller
såväl i Sverige som internationellt. Jag vill i sammanhanget erinra om bl. a.
den s. k. WAES-studien (Workshop on Altemative Energy Strategies) och OECD:s
rapport World Energy Outlook, som båda klart visar på de slora svårigheter som
kan väntas drabba världens energiförsörjning och särskilt oljeförsörjningen
inom de närmaste decennierna.
Det
är uppenbart att en tryggad energiförsörjning i samspel med andra
samhälleliga strävanden i fråga om bl. a. sysselsättning, miljöskydd och
ekonomi är av avgörande betydelse för flertalet av världens länder. Sverige
är för sin energiförsörjning mer beroende av omväriden än många andra länder.
Våra förutsättningar alt uppnå uppställda energipolitiska mål påverkas i hög
grad av händelseutvecklingen i omvärlden.
Att
förutse och möta de energiproblem som förändringarna i omvärlden kommer att
ställa oss inför är därför en central energipolitisk uppgift. Att bidra till
den erforderliga kunskapen för att klara denna uppgift ser jag som huvudmål
för det svenska energiforskningsprogrammet. Särskilt viktig anser jag kunskapen
om inhemska och förnyelsebara
8 Riksc-gen 1977/78. 1 saml. Nr 110
Prop. 1977/78:110 114
energikällor
vara med hänsyn till de stora risker som värt beroende av omvärlden innebär för
vår energiförsörjning.
4.1.2
Översikt
Jag
vill inledningsvis översiktUgt redovisa de frågor jag avser att behandla i det
följande.
1975
års energipolitiska beslut omfattade bl. a. riktiinjer och medelsram för ett
treårigt program för forskning och utveckling inom energiområdet. Huvudprogram
Energiforskning, att genomföras budgetåren 1975/761977/78.
I
regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 angavs att energiforskningen i ökad
utsträckning borde inriktas på att utveckla teknik för användning av
förnyelsebara energikällor. Förslag med denna innebörd har godkänts av
riksdagen våren 1977 (prop. 1976/77:100 bU. 17, NU 1976/77: 24, rskr 1976/77:
206).
Delegationen
för energiforskning (I 1975: 02, DFE) har till uppgift att fortlöpande följa
utvecklingen vad gäUer forskning och utveckling inom energiområdet inom och
utom Sverige. Regeringen har nyligen givit delegationen i uppdrag att lämna en
samlad redovisning och värdering av insatserna inom energiforskningsprogrammet
under treårsperioden 1975/761977/78.
DFE
har i belänkandet (SOU 1977: 56) Energi program för forskning, utveckling,
demonstration lagt fram förslag om inriktningen av energiforskningen efter
utgången av budgetåret 1977/78.
DFE:s
förslag har mottagits positivt av ett överväldigande flertal av
remissinstanserna. Den kritik som har framförts har i huvudsak avsett
detaljfrågor.
Efler
samråd med cheferna för kommunikations-, utbildnings-, handels-, bostads- och
industridepartementen förordar jag med utgångspunkt från DFE:s förslag att ett
nytt sammanhållet treårigt Huvudprogram Energiforskning genomtörs under
budgetåren 1978/791980/81. Huvudprogrammet bör fortsättningsvis inrymma också
statens särskUda stöd till grundläggande forskning för energiområdet. Jag
kommer att i följande avsnitt närmare redovisa mina förslag beträffande
Huvudprogram Energiforskning.
Statsmaktema
har under lång tid byggt upp betydande forsknings-och utvecklingsresurser inom
främst det kärntekniska området vid AB Atomenergi i Studsvik. Bolaget har, mot
bakgrund av bl. a. behovet av ökade insatser inom andra delar av det
energitekniska området och den successivt ändrade inriktning mot mer
kommersiella uppdrag som den kärntekniska verksamheten har fått, lagt fram
förslag till treårsplan för verksamheten i Studsvik budgetåren 1978/791980/81.
Jag
förordar att AB Atomenergis verksamhet ges en delvis ny inriktning mot
bränsle- och värmeteknik. Jag förutser samtidigt att statens engagemang vad
gäller bl. a. kärntekniska servicefunktioner m. m. på
Prop. 1977/78:110 115
sikt
minskas. Jag behandlar i avsnitt 4.3 verksamheten vid AB Atomenergi.
AB
Asea-Atom är ett av staten och ASEA AB gemensamt ägt företag med uppgift att
bedriva utveckling, tiUverkning och försäljning av kärnreaktorer och
reaktorbränsle. Till följd av tidigare överenskommelse mellan bolagets ägare
har Asea-Atom under år 1977 tillförts ägartillskott med från vardera ägaren
19,5 milj. kr. (prop. 1976/77: 100 bil. 17 s. 296, NU 1976/77: 24, rskr
1976/77: 206). Fråga om ytteriigare me-, delstillskott har ej uppkommit.
Asea-Atoms
verksamhet baseras på ett av riksdagen godkänt konsortialavtal mellan staten
och dåvarande Allmänna svenska elektriska aktiebolaget, numera ASEA AB (prop.
1968: 169, SU 1968: 199, rskr 1968:408). Avtalet gäller intill utgången av år
1979. Frågan om den fortsatta verksamheten vid Asea-Atom får prövas i annat
sammanhang sedan bl. a. energikommissionen har redovisat resultatet av sitt
arbete.
Högskolan
är av central betydelse för stora delar av energiforskningsprogrammet både vad
gäller tiUgången till erforderlig kompetens och materiella resurser. Jag
förutsätter att berörda myndigheter, i detta sammanhang universitets- och
högskoleämbetet och de myndigheter som ansvarar för energiforskningsprogrammets
genomförande, fortlöpande uppmärksammar samspelet mellan högskolans fasta
organisation och den sekloriella forskningen och vid behov för regeringen
lägger fram förslag till åtgärder. Jag har i denna fråga samrått med chefen för
utbildningsdepartementet.
Del
internationella samarbetet inom energiområdet är betydande. Jag återkommer i
det följande liU forskningssamarbetet inom det internationella energiorganet,
IE A, och till samarbetet med den europeiska atomenergigemenskapen, Euratom,
vad gäller forskning kring utnyttjandet av fusionsenergin. Jag tar därvid också
upp vissa frågor om det nordiska samarbetet vad gäller energiforskning. Jag
kommer också att beröra bilateralt samarbete med några länder.
Sverige deltar sedan länge
i internationellt samarbete inom kärnenergiområdet. Arbetet bedrivs främst
inom det internationella atomenergiorganet (lAEA), inom OECD:s kärnenergiorgan
(NEA) och mellan de nordiska länderna. Kostaaderna för Sveriges deltagande i
NEA bestrids över utrikesdepartementets huvudtitel, medan kostnaderna för
Sveriges medlemskap och deltagande i lAEA och för det nordiska samarbetet
bestrids av energiforskningsmedel och inom ramen för anslag till nordiska ministerrådssekretarialets
allmänna budget under handelsdepartementets huvudtitel. Vid min anmälan till
budgetpropositionen 1978 (prop. 1977/78: 100 bil. 17 s. 168) har jag närmare
redovisat den internationeUa utvärdering av kärnbränslecykeln (INFCE) som på
initiativ av Förenta staternas president har påbörjats under hösten 1977.
Prop. 1977/78:110 116
4.2
Huvudprogram Energiforskning
4.2.1
Mål
En
tryggad energiförsörjning förutsätter bl. a. att vi utvecklar ny teknik för att
tillgodogöra oss energikällor av olika slag, främst sådana som förekommer inom
landet, och för att utnyttja energin effektivare än vi hittiUs har gjort.
Härigenom kan vi bidra tUl att öka dels den långsiktiga tryggheten i energitUlförseln,
dels vår beredskap för krissituationer av olika slag. Forskning, utveckling och
demonstration av ny teknik är ett av medlen för att uppnå dessa energipolitiska
mål.
Forskning
och utveckling har inom energiområdet liksom inom andra samhällssektorer
flera syften. Energiforskningen skall för det första underbygga samhällets
planering och därigenom bidra tUl handlingsfrihet på lång sikt.
Forskningsinsatserna måste därför inledningsvis ha tillräcklig bredd för att ge
kunskaper som underlättar för oss att förutse och möta de problem som
uppkommer till följd av utvecklingen inom och utom landet och till följd av
globala strävanden efter tryggare energiförsörjnmg. Forskning fordras också för
att öka kunskapen om energisystemets samband med andra samhällsfunktioner.
Energiforskningen
skaU för det andra ge underlag för statsmaktemas beslut om utvecklingen inom
energiområdet. Forsknings- och utvecklingsinsatserna skall därvid möjliggöra
bedömning av förutsättningarna för införande av ny teknik eller nya
systemlösningar för energitillförsel och energihushållning.
Energiforskningen
skall för det tredje bidra till att effektivt genomföra den utveckling
statsmakterna beslutar. Detta innebär stöd till utveckling och i begränsad
utsträckning till spridning av teknik och systemlösningar som kan bidra till
att förändra energiförsörjningen i enlighet med de energipoUtiska målen.
1975
års energiforskningsprogram innebar på flera områden en väsentlig ökning av de
svenska forsknings- och utvecklingsinsatserna. Det har tagit tid atl bygga upp
verksamheten. På flera områden har insatserna av naturliga skäl i slor
utsträckning varit av planerings- och förstudiekaraktär. 1975 års program
med de ändringar och tillägg som senare har gjorts kan därför bara ses som
ett första steg på vägen mot en tryggare energiförsörjning. En böjning av
ambitionsnivån är en nödvändig förutsättning för att nå detta mål.
Energikommissionen
har i sitt yttrande över DFE:s förslag tiU nytt treårsprogram framhållit vikten
av kontinuitet i det pågående forsknings- och utvecklingsarbetet för att skapa
förutsättningar för snabbast möjliga beslut om utnyttjande av ny energiteknik.
Kommissionen förordar därför att regeringen lägger fram förslag om ett nytt
treårigt energiforskningsprogram utan att avvakta kommissionens slutliga underlagsmaterial.
Frop. 1977/78:110 117
Jag
ansluter mig till energikommissionens uppfattning om behovet av kontinuitet i
forsknings- och utvecklingsarbetet och förordar därför som jag redan har
angivit att regeringen förelägger riksdagen förslag om ett nytt sammanhåUet
treårigt Huvudprogram Energiforskning för budgetåren 1978/791980/81.
För
Huvudprogram Energiforskning och vissa därmed sammanhängande insatser beräknar
jag för treårsperioden 1978/791980/81 en total medelsrani om 842 milj. kr.
Härav avser 242 milj. kr. budgetåret 1978/79.
Den
medelsram som jag har beräknat innebär en kraftig höjning av
energiforskningsprogrammets ambitionsnivå och representerar ett absolut sett
betydande bidrag till det industrieUa utvecklingsarbetet i Sverige. Det är
önskvärt att insatser av den storleksordning det här är fråga om leder till
utveckling av teknik som kan öka svensk industris internalionella
konkurrenskraft. Energiforskningsprogrammets industripolitiska effekter är
därför betydelsefulla. För den forsknings- och utvecklingsverksamhet som
finansieras inom energiforskningsprogrammet bör dock enligt min uppfattning de
energipolitiska motiven liksom under innevarande treårsperiod vara de
styrande.
Mot bakgmnd
av de aUmänna överväganden jag har redovisat anser jag sammanfattningsvis att
målen för energiforskningsprogrammet inom ramen för de allmänna
energipolitiska strävandena bör vara följande.
Att ge kunskap som underlättar
för oss att förutse och möta de problem som skapas såväl av den svenska och
internationella utvecklingen som av globala strävanden efter tryggare
energiförsörjning samt atl öka kunskapen om energisystemets samband med andra
samhällsfunktioner.
Att ge kunskap som underlag för
bedömning av förutsättningarna för introduktion av ny teknik eller nya
systemlösningar för energiförsörjningen.
Att stödja utveckling av sådan
teknik som kan bidra till att förändra energiförsörjningssystemet i enlighet
med de energipolitiska målen.
Att i begränsad utsträckning bidra till spridning av ny teknik och nya
systemlösningar för förbättrad energiförsörjning.
Att
i den uisträckning del är förenligt med övriga mål stärka den
svenska industriella konkurrenskraften.
4.2.2
Allmänna riktlinjer m. m.
Inom
ramen för Huvudprogram Energiforskning bör finansieras forsknings- och
utvecklingsarbete samt uppfinningsverksamhet inom energiområdet.
Huvudregeln
vid slöd från energiforskningsprogrammet bör, i likhet med vad som gäller för
innevarande treårsperiod, vara att alla resultat
Prop. 1977/78:110 Hg
som
framkommer görs allmänt tillgängliga. Om kommersiell exploatering av uppnådda
resultat kan väntas leda tiU att det energipolitiska utbytet av insatsen
påtagligt ökas eller tidigareläggs bör undantag kunna göras från huvudregeln om
offentUggörande. I detla fall bör finansieringen normaU ske i form av lån med
villkorlig återbetalningsskyldighel.
Jag
förutser att det för energiforskningsprogrammet också kommer atl bli nödvändigt
all i viss omfattning uppföra större experiment- och försöksanläggningar med
syfte att få ett säkrare underlag för statsmakternas beslut om fortsall
utveckling inom energiområdet. Huvudregeln i fråga om sådana anläggningar bör
vara att de skall ägas och förvaltas av sådana organ som kan beräknas komma atl
i ett senare utvecklingsskede utnyttja motsvarande anläggningar. I de fall detla
inte är möjligt eller av andra skäl olämpligt bör staten utöva ägarfunktionerna
i särskild ordning. De myndigheter som svarar för energiforskningsprogrammets
genomförande bör normalt inte stå som ägare av anläggningar av ifrågavarande
slag. Jag återkommer till denna fråga också vid min behandling av verksamheten
vid AB Atomenergi. Medel från energiforskningsprogrammet bör i första hand få
användas för de avskrivningar som kan vara skäliga i varje enskilt faU. Jag
har vid min me-ddsberäkning för Huvudprogram Energiforskning beaktat behovet av
medel för sådana ändamål. Inom huvudprogrammet bör däremot inte finansieras
investeringar i laboratorieanläggningar, byggnader o. d.
Jag
återkommer i det följande (avsnitt 4.2.3 och 4.2.5, under programmet
Energiproduktion) tUl frågan om särskilt stöd för prototyper och demonstrationsanläggningar.
Energiforskningsprogrammet
har under den första treårsperioden haft en mycket bred inriktning i syfte att
skapa förbättrat beslutsunderlag vad gäller förutsättningarna för att nyttiggöra
olika energiformer och utnyttja energibesparande teknik av olika slag. Även för
kommande treårsperiod måste forsknings- och utvecklingsinsatser göras med viss
bredd för att vi närmare skall kunna pröva och värdera ett relativt stort antal
utveckUngslinjer. Våra begränsade resurser gör det emellertid angeläget att
under perioden successivt söka koncentrera verksamheten till färre och större
insatser, även om detta leder tiU att i och för sig intressanta projekt inte
alltid kan få stöd. Jag vill framhålla att de mål för energiforskningsprogrammet
som jag tidigare har angivit innebär att insatserna inom Huvudprogram
Energiforskning till övervägande del måste ha karaktär av målstyrt
utvecklingsprogram. De mål för program och delprogram som jag i det följande
kommer att förorda (avsnitt 4.2.5) har till syfte att ge underlag för
erforderlig styrning av insatserna.
En
ändamålsenlig organisation och ansvarsfördelning är av avgörande betydelse för
att forskningsprogrammet skall bli effektivt genomfört och resultaten i
överensstämmelse med energipolitiken i stort. En allsidig utvärdering av den
nuvarande organisationen har hittills inte varit möjlig.
Prop. 1977/78:110 119
Jag
kommer därför i del följande att förorda att den organisation av energiforskningsprogrammet
som hittills har gällt i huvudsak skall bibehållas t. v. Ansvar för planering
och genomförande av olika delar av programmet bör alltjämt vila på särskilda
programansvariga organ, nämligen styrelsen för teknisk utveckling (STU), transportforskningsddegationen
(TFD), statens råd för byggnadsforskning (BFR), nämnden för
energiproduktionsforskning (NE) och DFE. Det ankommer på de programansvariga
organen att planera och styra verksamheten i enlighet med de mål och riktlinjer
som anges av statsmakterna.
Det
huvudsakliga tidsperspektivet för arbetet inom energiforsknings-programmet är
av storleksordningen 30 år, dvs. del är inriktat på energisituationen fram till
början av 2000-talet. Mot denna bakgrund anser jag att arbetet inom flertalet
delprogram och programelement bör inriktas mot alt senast vid mitten av
1980-talet ge underlag för beslut om att antingen avveckla de särskilda
forsknings- och utvecklingsinsatserna eller driva verksamheten vidare med
sikte på att införa en viss teknik. I takt med att sådant underlag kommer fram
kommer en aUt större del av insatserna inom energiforskningsprogrammet alt
inriktas på stöd tiU utveckling och eventuellt även spridning av den teknik som
skall införas i energisystemet. En sådan beslutssituation kan dock inte nås på
alla områden redan under den kommande treårsperioden. Fortsatta insatser kommer
därför att bU nödvändiga under en stor del av 1980-talet inom flera av de
områden som nu ingår i energiforskningsprogrammet. De programansvariga organen
bör planera verksamheten så att successiva beslut om avveckling resp. fuUföljande
av utvecklingssatsningarna blir möjliga.
Energiforskningsprogrammet
kommer med de angivna aUmänna målen all ha många avnämare. Dess resultat
kommer att ge beslutsunderlag till statsmakterna, statiiga myndigheter och
kommuner liksom tUl industrier och enskilda som utvinner, omvandlar,
distribuerar och använder energi eller tillverkar energiteknisk utrustning.
Grundläggande för insatserna inom energiforskningsprogrammet bör vara att
samarbete med avnämarna etableras så tidigt som möjligt och att verksamheten
inte drivs längre än till dess att avnämarna själva kan ta över ansvaret för
den fortsatta utvecklingen. Ett nära samarbete med industrin är i detta sammanhang
särskilt viktigt.
Internationellt
samarbete
Forskningssamarbetet
inom det internationella energiorganet, IE A, har bl. a. tUl syfte att
möjliggöra en ändamålsenlig internationell arbetsfördelning. Regeringen har i
december 1977 uppdragit åt DFE att närmare redovisa och utvärdera det
hittillsvarande svenska deltagandet i IEA:s forskningssamarbete. Jag vill inte
föregripa DFE:s utvärdering av enskilda forslcningsområden men anser mig ändå
ha grund för den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1977/78:110 12o
allmänna
bedömningen att samarbetet kan ge goda resultat inom flera områden av stort
intresse för vår nuvarande och framtida energiförsörjning.
Sverige
undertecknade i maj 1976 ett samarbetsavtal med Euratom inom området
kontrollerad termonukleär fusion och plasmafysik (prop. 1975/76; 86, NU
1975/76: 29, rskr 1975/76: 172). Samarbetet syftar tUl att visa att det är möjUgt
att producera elkraft genom sammanslagning fusion av lätta atomkärnor.
Euratom
har först hösten 1977 kunnat fatta beslut om förläggningen av den stora
försöksanläggning av Tokamak-typ, det s. k. JET-projektet, som är en av
huvuddelarna i det gemensamma forskningsprogrammet. Den kommer nu alt uppföras
i Culham i Storbritannien.
Det
nordiska samarbetet har varit väl etablerat inom kämenergiområdet sedan lång
tid. Det har under senare år fått sin tyngdpunkt i kärnkraftens säkerhets- och
avfallsfrågor.
Nordiska
ministerrådet har uppdragit åt Nordisk Industrifond att ansvara för projekt i
nordisk samverkan inom i första hand områdena produktion, distribution och
lagring av energi samt energianvändning inom industrin.
Från
svensk sida har under år 1977 framförts förslag om en omorientering av
verksamheten inom det nordiska kontaktorganet för atomenergifrågor mot
forskning och utveckling inom energiområdet i ett vidare perspektiv. Fömtsättningar
har emeUertid hittills inte förelegat för en sådan ändring av kontaktorganets
arbetsfält.
Bilateralt
samarbete kan på vissa områden vara ett värdefullt komplement till de program
som genomförs nationeUt och internationeUt. Under år 1977 har kontakter
etablerats på vissa områden mellan Sverige och bl. a. Förenta staterna. Jag
vill också erinra om det sedan flera år pågående samarbetet med Frankrike om
bl. a. ett projekt kring kemisk lagring av energi, där naturvetenskapliga
forskningsrådet och dess franska motsvarighet nära samverkar. Även inom Norden
har ett anlal bUalerala kontakter tagils under år 1977 kring olika delar av energiforskningsprogrammel.
Jag förutser att en ökning av de bilaterala kontakterna inom
energiforskningsområdet kommer att ske under kommande treårsperiod.
För
egen del vill jag härutöver framhålla följande vad gäller det internationeUa
energiforskningssamarbetet.
Som
jag redan har angivit innebär det energiforskningsprogram som jag nu förordar
en inom vissa områden avsevärd höjning av ambitionsnivån i förhållande till
vad som gäUer för innevarande treårsperiod. I ett internationellt perspektiv
är våra resurser totalt sett ändå små. En prioritering av insatserna måste därför
göras och hänsyn fortlöpande tas till den internationella utvecklingen. Det är
ofrånkomligt att inom vissa områden, som längre fram kan komma att visa sig
vara av betydelse för
Prop. 1977/78:110 121
den
svenska energiförsörjningen, t. v. avstå från egna insatser och avvakta vad
som görs på annat håU. Verksamheten inom landet bör därför inriktas på sådana
områden där utiändska erfarenheter inte kan utnyttjas, där det krävs nationella
insatser för att en viss teknik skall kunna utnyttjas eller där de svenska
förutsättningarna är gynnsamma och en effektiv internationell arbetsfördelning
motiverar svenska insatser.
Utgångspunkten
för bedömning av i vilken utsträckning och i vilka former Sverige bör delta i intemationdlt
energiforskningssamarbete bör vara strävan att uppnå en effektiv intemationell
arbetsfördelning inom ramen för målen för det svenska
energiforskningsprogrammet. Liksom hittiUs bör multilaterala samarbetsformer
normalt prövas i första hand.
Jag
vill i detta sammanhang erinra om att en av DFE:s uppgifter är att tillse att
möjligheterna tiU nordiskt och övrigt internationellt samarbete, däribland
inom lEA, tas till vara inom energiforskningsprogrammet. Denna uppgift får
ökad betydelse under kommande treårsperiod bl. a. när det gäller att ta fram
underlag för ställningstaganden till förslag om mera kostsamma
samarbetsprojekt.
Sverige
har i bl. a. FN framhållit i-ländernas ansvar för att medverka till en lösning
av u-ländernas energiförsörjningsproblem. För många u-länder framstår det som
angeläget alt finna energikällor som bygger på en någorlunda lättillgänglig
teknik och ställer måttliga krav på infrastruktur. I det
energiforskningsprogram som jag här förordar ingår forskning kring olika
alternativa energikällor som bör kunna anpassas till dessa länders speciella
behov och fömtsättningar. Jag ser det därför som angeläget att möjligheterna
prövas att i samarbete med u-länder utnyttja svenska forskningsinsatser för
att medverka till en lösning på dessa länders långsiktiga energiproblem. I
vissa sammanhang kan samarbetet få sådan utformning att insatser från svensk
sida bör göras utöver vad som normalt ingår i det svenska energiforskningsprogrammet.
Jag återkommer härtill i det följande.
Provning
Utvecklingen
inom energiområdet kan väntas medföra att det under en följd av år framöver
kommer fram ett stort antal nya produkter avsedda såväl för industriella
tillämpningar som för enskilda konsumenter. För de tiUtänkta användarna av
dessa produkter kan det vara svårt att värdera produkternas egenskaper. Jag
anser det angeläget att resurser och kompetens finns tiUgängliga för att dels
om möjligt ta fram standardiserade provningsförfaranden, dels fortiöpande
prova nya produkter i syfte bl. a. att vägleda konsumenterna. Statens provningsanstalt
har i sitt yttrande över DFE:s betänkande framhåUit att resursbehovet för provning,
mätning och kontroll inom energiområdet behöver studeras när-
Prop. 1977/78:110 122
mare.
Jag avser att senare återkomma lill regeringen med förslag om vidare utredning
av dessa frågor.
Information
De
resultat som kommer fram inom energiforskningsprogrammet har som jag nyss
framhöll många avnämare. Hit hör också allmänheten med sitt behov av och
intresse för information om forskningsverksamhet och forskningsresultat.
Frågan
om olika slag av informationsåtgärder i anslutning tiU energiforskningsprogrammet
har berörts av flera remissinstanser. DFE har också till regeringen överlämnat
ett av statskontoret utarbetat förslag tUl plan för studie av informationsförsörjningen
inom energiområdet.
För
egen del vill jag i sammanhanget anföra följande.
Omfattande
informations- och utbUdningsinsatser är en nödvändig del av en ansvarsfull
energihushållningspolitik. Energisparkommittén har till uppgift bl. a. att
samordna och stödja myndigheternas informationsinsatser. Ytterligare uppgifter
om den samhälleliga informations- och utbildningsverksamheten inom
energiområdet har givits i bl.a. prop. 1977/ 78: 25 (bU. 11 s. 91) och i prop.
1977/78: 100 (bU. 17 s. 145).
Informationsverksamhet
är vidare en normal del i olika samhälleliga organs arbete inom skUda områden.
För det nu löpande energiforskningsprogrammet gäller således att kostnader för
sådana informationsåtgärder som har direkt samband med projektstöd har
inkluderats i medelsberäkningen för de olika programmen. Jag har vid de
medelsberäkningar jag redovisar i det följande också tagit hänsyn tiU behovet
av information från de programansvariga organen och DFE om arbetet inom
energiforskningsprogrammet.
Mot
denna bakgrund vUl jag f. n. inte föreslå ytteriigare studier av
informationsförsörjningen inom energiområdet.
4.2.3
Avgränsningar
Jag
behandlar i detta avsnitt avgränsningar mellan energiforskningsprogrammet och
vissa andra statliga stödåtgärder m. m.
Jag
vUl först erinra om att statligt stöd som i första hand syftar till att främja
svensk industris allmänna innovationsförmåga och tekniska kvalitet är en av
huvuduppgifterna för STU. Jag kommer senare i dag att ingående behandla STU:s
verksamhet (prop. 1977/78: 111) och föreslå medel under anslaget Styrelsen för
teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling. Stöd till projekt med energitekniskt
innehåll som främst är motiverade från industripolilisk synpunkt bör inom ramen
för tillgängliga medel och efter sedvanlig prövning kunna lämnas från nämnda
anslag. Vad gäller den verksamhet som finansieras inom
energiforskningsprogrammet bör, som jag tidigare har angivit, de
energipolitiska motiven vara de styrande.
Prop.
1977/78:110 123
I
fråga om finansieringen av prototyper och demonstrationsanläggningar viU jag
framhålla följande.
Sådana
anläggningar stöds genom bidrag från statens industriverk enligt förordningen
(1975: 422) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet
(omtryckt 1977: 388) inom ramen för anslaget Energibesparande åtgärder inom
näringslivet m. m. Jag har vid min anmälan lUl budgetpropositionen 1978 (prop.
1977/78: 100 bil. 17 s. 190) beräknat 56 milj. kr. för bidrag tiU prototyper
och demonstrationsanläggningar inom ramen för nämnda anslag.
Enligt
gällande regler lämnas bidrag med högst 50 % av godkända kostnader för
anläggningar som är inriktade på effektivare energianvändning inom industrin
eller transporter och samfärdsel eUer på återvinning av energikrävande varor
eller energi ur avfaU samt för vissa energiproduktionsanläggningar. Vidare
krävs att uppförande och drift av anläggningen syftar till att föra ut ny
teknik i praktisk tillämpning eller till atl utnyttja känd teknik i nytt
sammanhang. Som villkor för bidrag gäller normalt bl. a. att resultat och
erfarenheter av anläggningen skall utvärderas och redovisas offentUgt.
Reglerna
för bidrag tiU prototyper och demonstrationsaftläggningar innebär i praktiken
att medel utgår tiU den slutUge användaren av en viss anläggning som
kompensation för dels de extra kostnader som en första anläggning medför, dels
risken för sämre utfall än beräknat hos utrustningen. Det förutsätts att den
tekniska osäkerheten om anläggningens eller metodens användbarhet är
förhållandevis låg.
Nämnda bidrag är enligt
min uppfattning av stor betydelse för att föra ut de resultat som nås inom energiforsicningsprogrammet
till praktisk användning. Jag förutsätter att en nära samordning sker mellan
verksamheten inom energiforskningsprogrammet och industriverkets bidragsgivning.
Inom energiforskningsprogrammet bör därvid stöd länmas dels till forskning och
utveckling som erfordras för att klarlägga eller minska teknisk osäkerhet hos
olika projekt, dels för att upprätta tekniska specifikationer för prototyper
och demonstrationsanläggningar, dels i vissa fall för planering av utvärdering
av sådana anläggningar.
Forskning och utveckling
kring miljö-, hälso- och säkerhetsfrågor inom energiområdet bör vad gäller nya
energikällor och ny energiteknik liksom hittills ses som en integrerad del av
energiforskningsprogrammet. Härigenom skapas förutsättningar för att energiproduktion
och energianvändning skall kunna äga rum under iakttagande av nuvarande och
framtida miljörestriktioner. De programansvariga organen bör här ta initiativ
till sådana insatser som inte faller inom ramen för andra myndigheters
forskningsprogram. I förekommande faU har jag tagit hänsyn härtill vid min
medelsberäkning.
Det bör däremot inte vara
energiforskningsprogrammets uppgift att finansiera insatser som avser miljö-
och hälsoeffekter av redan i dag
Prop. 1977/78:110 124
tillgänglig
energiteknik. Ansvar härför vilar på bl. a. naturvårdsverket,
kärnkraftinspektionen och strålskyddsinstilutet samt på arbetarskyddsslyrelsen.
Gränsdragningen
i dessa frågor torde komma alt erfordra nära samråd mellan
energiforskningsprogrammets programansvariga organ och de här angivna
myndigheterna. Jag har erfarit alt DFE har tagit vissa initiativ tUl
klarlägganden härvidlag.
4.2.4
Programstruktur m. m.
I
huvudsaklig överensstämmelse med DFE:s förslag bör huvudprogrammet indelas i
följande sex program.
1.
Energianvändning i industriella
processer m. m.
2.
Energianvändning för transporter
och samfärdsel
3.
Energianvändning för bebyggelse
4.
Energiproduktion
5.
Allmänna energisystemstudier m.
m.
6.
Energirelaterad grundforskning
I
förhållande tiU nuvarande treårsprogram innebär denna indelning dels att
programmet Återvinning av energi i varor m. m. uppdelas på de nya programmen 1
och 4, dels alt det stöd som hittiUs har utgått från anslaget Gmndläggande
forskning för energiområdet nu förs in i huvudprogrammet.
Den
fördelning av programansvar som hittills har gällt bör i huvudsak bibehåUas.
Jag återkommer i det följande med en närmare behandling av vissa
organisationsfrågor (avsnitt 4.2.6).
Inom
den för Huvudprogram Energiforskning beräknade medels-ramen bör vidare, som jag
tidigare har angivit, liksom hittills rymmas kostnaderna för bl. a. visst internationeUt
samarbete.
Jag
kommer att i det följande redovisa mina förslag till programmål och min
bedömning av medelsbehov för olUca delar av huvudprogrammet och därmed
sammanhängande insatser såväl under nästa budgetår som för treårsperioden
1978/791980/81. I mina medelsberäkningar inkluderar jag därvid kostnaderna
dels för sådan provningsverksamhet och sådana informationsåtgärder som direkt
sammanhänger med de forsknings- och utvecklingsprojekt för vUka stöd avses
utgå, dels för administration av programmen. Den ankommer på regeringen att
vid riksdagens bifall till det förslag om anslag för nästa budgetår som kommer
att redovisas i det följande besluta om den närmare fördelningen av medel
mellan olika program och delar därav liksom om den närmare programindelningen.
Jag vill understryka att de medelsbehov som anges för program och delprogram
för hela treårsperioden får ses som preliminära beräkningar och att
justeringar och omfördelningar kan komma att aktualiseras mot bakgrund av de erfarenheter
som successivt erhålls under programperioden. Statsmakternas beslut till följd
av de förslag som kom-
Prop.
1977/78:110 125
mer att läggas fram av energikommissionen kan också i viss
utsträckning komma att motivera justeringar inom del nu föreslagna huvudprogrammet.
För fullständighetens skull kommer jag vid min genomgång
av de olika programmen också att beröra ett antal detaljfrågor i vilka det inte
ankommer på riksdagen att besluta. *
Jag fömtser som jag tidigare har angivit behov av ett
antal kostnadskrävande insatser under kommande treårsperiod i syfte att få
fram ett säkrare underlag för statsmakternas beslut om fortsatt utveckling inom
energiområdet. Del torde bli aktuellt att bl. a. uppföra vissa större
försöksanläggningar. Av de programplaner och övrigt material som DFE har
redovisat framgår att behovet av medel till sådana anläggningar kan bli
betydande. Det saknas f. n. enligt min uppfattning erforderligt underlag för
att göra en slutlig avvägning mellan olika redovisade behov härvidlag. En
orsak härtill är svårigheten att vid ingången av en ny treårsperiod bedöma den
takt i vilken utvecklingen kommer att ske och därmed också den tidpunkt vid
vilken storskaliga försök kan bli aktuella. Det är därför nödvändigt att göra det
möjligt att vid en senare tidpunkt fatta beslut om vilka större
försöksanläggningar som bör rymmas i den nu beräknade medelsramen. Det framgår
av DFE:s belänkande att kostnaderna för här avsedda anläggningar kan uppgå tUl
tiotals miljoner kronor per anläggning.
Mot denna bakgrund bör 96 milj. kr. avsättas som en t. v.
ofördelad reserv inom huvudprogrammet. Det bör ankomma på regeringen att efter
framställning från de programansvariga organen fördela huvuddelen av dessa
medel. Vid riksdagens bifall till mitt förslag om medelsanvisning avser jag
föreslå regeringen att anmoda programorganen att vid två tUlfällen, senast den
1 september 1978 och den 1 september 1979, anmäla behov av medel från denna
post. Fullständigt beslutsunderlag bör sedan redovisas av programorganen senast
den 1 december resp. år. Det är för tidigt att nu ange en närmare fördelning på
program, men jag förutser att ifrågavarande medel kommer att behöva utnyttjas
främst inom programmen Energianvändning i industriella processer m. m. och
Energiproduktion.
4.2.5 Huvudprogram Energiforskning Energianvändning i
industriella processer m. m.
Programmet bör omfatta forslcning och utveckling avseende
dels den direkta energianvändningen vid produktion inom industrin och de ared-la
näringama, dels den direkta och indirekta energibesparing som kan erhållas
genom återvinning och genom utnyttjande av energiinnehållet i avfall. Den
sistnämnda uppgiften ingår under innevarande treårsperiod
* Återges i protokollet med packad text.
Prop.
1977/78:110 126
i
programmet Återvinning av energi i varor m, m. Energianvändningen för
uppvärmning, ventilation och belysning av industrins lokaler har jag fört till
programmet Energianvändning för bebyggelse, som behandlas i det följande.
Min
medelsberäkning för programmet framgår av följande sammanställning (milj.
kr.).
1978/79 1978/79-
1980/81
beräknar
föredraganden
Energianvändning
i industriella processer
m.m. 22 86
(delprogrammen Allmänna
studier. Trä,
massa cx;h papper. Järn
och stål, Övriga
processer inom industrin.
Jordbruk och
trädgårdsnäring.
Samhällets varuflöden)
Den
till industrin totalt tillförda energin uppgick år 1977 tiU 155 TWh varav
lokalemas uppvärmning, ventilation och belysning svarade för i
storleksordningen 20 TWh. Energianvändningen är starkt koncentrerad till specieUa
processer inom ett fåtal branscher, framför allt trä-, massa-och
pappersindustrin samt jäm- och stålindustrin, vilka svarade för omkring 40
resp. 20 % av industrins totala energianvändning.
De
industriella processerna inrymmer betydande energisparmöjlighe-ter, men mera
omfattande åtgärder kan i allmänhet vidtas bara i samband med ny- eller
ombyggnad. I många fall krävs extra stimulans från samhällets sida för att energisparinvesteringar,
som bedöms som samhäUs-ekonomiskt lönsamma, skall komma till stånd.
Statens
industriverk har i rapporten (SIND 1977: 6) Industrins energihushållning
bedömt att det finns möjligheter att genom investeringar av storleksordningen 2
300 milj. kr. under en tidsperiod av 510 år uppnå en sänkning av den årliga förbmkningen
av eldningsolja med ca 1,1 milj. ton. Detta motsvarar 20 % av industrins totala
oljeförbrukning eUer 8 % av dess totala energiförbrukning. Härutöver finns
vissa ytterligare möjligheter att spara eldningsolja genom åtgärder inom
industrin. Bl. a. har industriverket bedömt att ca 265 000 ton olja kan sparas
genom att utnyttja spillvärme från industrin till uppvärmning av bostäder m. m.
Industriverket
anger att ekonomiska bidrag från samhällets sida i flertalet fall är nödvändiga
för att dessa investeringar skall komma till stånd. Mot bakgrund härav har
regeringen i budgetpropositionen 1978 (prop. 1977/78: 100 bU. 17 s. 191)
föreslagit anslag om sammanlagt 295 milj. kr. för stöd till energibesparande åtgärder
i näringslivet m. m. Inom anslaget föreslås stöd tUl dels energibesparande
åtgärder i företagens byggnader och processer, dels prototyper och
demonstrations-
Prop. 1977/78:110 127
anläggningar.
I anslaget ingår vissa medel för åtgärder i trädgårdsnäringens byggnader samt
prototyper och demonstrationsanläggningar inom trädgårdsnäringen. Jag har
tidigare (avsnitt 4.2.3) berört gäUande regler för bidragen till prototyper och
demonstrationsanläggningar samt avgränsningar mellan ifrågavarande verksamhet
och energiforskningsprogrammet.
STU
bedömer att forskning och utvecklingsarbete skulle möjliggöra ytterligare
energibesparingar av betydande storlek. Remissinstanserna har inte rest några
invändningar mot denna bedömning.
DFE
föreslår en ökning av insatserna för forskning och utveckling rörande
energibesparing i industriella processer m. m. Insatserna skulle enligt DFE:s
förslag inriktas på att ta fram bedömningsunderlag och på stöd till sådana mer
långsiktiga eller riskfyllda projekt, som annars inte skulle komma tUl stånd.
Syftet skulle främst vara att öka industrins beredskap inför olika förändringar
på energiområdet, t. ex. begränsad energitillförsel eller högre relativpris på
energi. DFE har i sitt förslag utgått från att insatserna inom programmet
avgränsas så att industrin i huvudsak själv svarar för utveckling och införande
av nya energieffektivare metoder m. m.
Jag
anser att betydande forsknings- och utvecklingsinsatser avseende
energianvändning i industriella processer m. m. erfordras även under den
kommande tteårsperioden. Mitt förslag innebär en väsentlig ökning av
ambitionsnivån i förhållande till innevarande treårsperiod. Jag delar DFE:s
uppfattning vad gäller inriktningen och avgränsningen av programmet i stort.
Målet för programmet Energianvändning i industriella processer m. m. bör
således vara att stödja forskning och utveckling i fråga om metoder och teknik
för att öka effektiviteten vid industrins energiomvandling och energianvändning
och vidga dess möjligheter att tillgodose sitt energibehov genom att utnyttja
flera olika energibärare. I detta inbegriper jag teknik och metoder för att
indirekt minska industrins behov av energitiUförsel genom ökad återvinning av
råvaror eller utvinning av energiinnehållet i olika typer av avfall.
Som
DFE framhåUer kan energiaspekten vid utveckling av industriella processer inte
frikopplas från andra aspekter såsom produktivitet, materialutnyttjande, inre
och yttre miljö. Dessa andra aspekter måste givetvis beaktas vid projektbedömningen.
Energiaspekten bör dock vara styrande för den verksamhet som stöds inom ramen
för förevarande program.
DFE
föreslår stöd till vissa större försöksanläggningar inom programmet. Jag är
inte beredd att nu beräkna medel för sådana anläggningar men vill erinra om
vad jag tidigare har anfört om särskilda medel för större försöksanläggningar
inom energiforskningsprogrammet.
Jag
ansluter mig tUl DFE:s förslag att dela in programmet i delprogrammen Allmänna
studier. Trä, massa och papper. Järn och stål. Öv-
Prop. 1977/78:110 128
riga
processer inom industrin, Jordbruk och trädgårdsnäring samt SamhäUets
varuflöden.
AUmänna
studier
TUl
delprogrammet hänför jag i likhet med DFE dels vissa studier av
energianvändningen inom industrin som ej naturligen kan hänföras till övriga
delprogram, dels allmänt internationellt forsknings- och utvecklingssamarbete
inom programmet.
Insatserna
motiveras av bl. a. deltagande i forskningssamarbetet inom lEA, där Sverige är sammanhåUande
land för arbetet rörande energibesparande åtgärder inom industriella
processer. Vad gäller allmänna studier av industrins energianvändning vill jag
erinra om att industriverket bedriver en omfattande verksamhet inom området.
Insatserna inom delprogrammet bör avse endast de kompletterande studier som erfordras
för STU:s övergripande planering av insatserna inom programmet.
Trä,
massa och papper
Skogsindustrin
svarar för en betydande del av industrins totala energibehov. Samtidigt är
branschen en av våra viktigaste exportnäringar. Även från
sysselsättningssynpunkt har skogsindustrin stor betydelse och inom ett stort
antal regioner utgör skogsindustriföretag den enda eller helt dominerande
arbetsgivaren.
Tillgången
på inhemsk fiberråvara är numera en begränsande faktor för skogsindustrins
fortsatta expansion. Detta har medfört att olika initiativ har tagits till
bättre utnyttjande av råvaran. För massa- och pappersindustrins vidkommande
har skett en produktmässig förskjutning från kemisk massa till termomekanisk
massa samtidigt som vidareförädlingen av massa till papper har ökat. Denna
utveckling har medfört ett ökat behov av utifrån tillförd energi.
Sverige
intar en internationellt framskjuten position i fråga om utveckling av
maskiner och utrustning för pappers- och massaindustrins behov. Fömtsätmingarna
för att genom svenska forsknings- och utvecklingsinsatser påverka
processtekniken bör härigenom vara goda.
Jag
anser mot den bakgrund jag har redovisat att effektivisering av behov. Förutsättningama
för att genom svenska forsknings- och utvecklingen inom branschen. Insatserna
inom energiforskningsprogrammet bör ökas i förhållande till innevarande
treårsperiod.
Målet
för delprogrammet bör vara alt stödja forskning och utveckling i fråga om
teknik, som kan leda till effektivare energianvändning inom massa- och
pappersindustrin.
Energianvändningen
inom branschen måste ses i relation tUl flera andra viktiga faktorer. Hit hör
krav på effektivt utnyttjande av fiberråvaran och på efterlevnad av uppställda
normer rörande högsta tiUåtna utsläpp av olika ämnen. STU lämnar också inom
ramen för sitt anslag
Prop.
1977/78:110 129
till
teknisk forskning och utveckling betydande stöd tUl bl. a. kemi-, skogs- och
träteknik. En nära samordning mellan de forsknings- och utvecklingsinsatser som
bör stödjas inom förevarande delprogram och sådana insatser som bör stödjas av
främst andra skäl, t. ex. hushållning med naturresurser eller miljövård, är
angelägen. Genom att frågorna hanteras inom samma myndighet bedömer jag
förutsättningarna härför vara goda.
Vad
gäller den närmare prioriteringen av insatserna inom delprogrammet har jag
erfarit att vissa förstudier kommer att ge ett mer preciserat underlag under
våren 1978. Bland de insatser DFE nämner i sitt förslag vill jag nu framhålla
följande. FiberfrUäggning avseende mekanisk massa är ett angeläget
forskningsfält mot bakgrund av att fiberfriläggningen är en energikrävande
process som åtminstone teoretiskt inrymmer stora möjligheter till
energibesparingar. Vissa insatser bör göras även rörande fiberfriläggning på
kemisk och biologisk väg. Delprogrammet bör också rymma vissa insatser kring
bl. a. metoder för energibesparing i samband med pappersawattning.
Järn
och stål
Även
järn- och stålindustrin svarar för en betydande del av industrins
energianvändning. Energin svarar också för en stor del av produktionskostnaderna.
Samtidigt har branschen under senare år mött en allt hårdare intemationell
konkurrens. Branschens utveckUng under den närmaste tiden rymmer inte endast
energipolitiska utan även regional-och industripolitiska problemställningar.
Regeringen har därför under den gångna hösten och vintern tagit en rad
initiativ för att minska de finansieUa hindren för en nödvändig teknisk och stmktureU
anpassning.
Genom
teknisk utveckling bör det vara möjligt att säkerställa att energianvändningens
storlek eller beroendet av vissa energiråvaror inte blir ett hinder för
branschens långsiktiga utveckling.
Jag
anser att målet för delprogrammet bör vara att stödja forskning och utveckling
i fråga om teknik som kan minska energianvändningen och öka friheten i valet av
bränsle vid stålproduktion. Insatserna bör avse främst teknik som på längre
sikt kan medföra energibesparingar och öka friheten i bränsleval. De bör emellertid
också, som bl. a. IVA och Jernkontoret framhåller i sina remissyttranden,
inriktas mot sådana förbättringar av existerande utrustning och processulforraning
som möjliggör större energibesparingar redan på kort och medellång sikt.
Stora
insatser avseende teknisk utveckling inom järn- och stålbranschen planeras av STU
också utanför energiforskningsprogrammel. Genom att frågoma hanteras av samma
myndighet anser jag att förutsättningarna för samordning är goda.
Kostnaderna
för utvecklingsarbetets senare faser torde bU avsevärda. Blott ett fåtal
utvecklingslinjer kommer att kunna fullföljas fram till
9
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 110
Prop. 1977/78:110 130
införande
av tekniken. Det är därför nödvändigt att verksamheten bedrivs stegvis. Grundliga
studier av olika besparingsmöjligheter bör således föregå stöd till större
forsknings- och utvecklingsprojekt. Statens industriverk bedriver redan nu
omfattande arbete härvidlag. Jag har under hand också erfarit att förstudier,
som har initierats av STU, under år 1978 väntas ge underlag för inriktning av
de närmaste utvecklingsstegen.
Vad
gäller de insatser som har föreslagits av DFE vill jag i dagsläget framhålla
följande. Smältreduktionsprocesser utvecklas nu på flera håll i landet. Statens
industriverk lämnar f. n. stöd till en demonstrationsanläggning. Smältreduktion
ger viss energibesparing men främst ökad frihet vid valet av bränsle. Arbetet
inom delprogrammet bör inrymma vidareutveckling av sådana processer och av
metoder för flexibel bearbetning.
Inom
delprogrammet bör också kunna rymmas dels vissa mer långsiktiga
utvecklingsinsatser, dels viss förbättring av energieffektiviteten i
existerande järn- och stålverk.
Övriga
processer inom industrin
Till
delprogrammet har jag fört andra energiintensiva processer än de tidigare
behandlade, processer som är gemensamma för flera branscher samt problem som är
speciella för många mindre och medelstora företag.
Målet
för insatserna inom delprogrammet bör vara atl stödja forskning och utveckling
i fråga om teknik som kan leda till minskad energianvändning i energikrävande
processer och inom den mindre och medelstora industrin.
Bland
områden som bör ägnas uppmärksamhet inom delprogrammet vill jag mot bakgrund av
bl. a. remissopinionen särskilt framhålla den kemiska industrin samt processer
som är gemensamma för många branscher, t. ex. flerstegsutnyttjande av energi
samt energikrävande torkprocesser. De branschstudier som utförs av statens
industriverk bör kunna ge visst planeringsunderlag för inriktning av
insatserna. Jag har också beräknat medel för stöd till energiteknisk utveckling
för mindre och medelstora företag i syfte att öka företagens möjligheter att
snabbt anpassa sig till ökat pris eller minskad tUlgång på olika energislag. Forsknings-
och utvecklingsinsatser är här ett viktigt komplement till de åtgärder som
riksdagen hösten 1977 har beslutat för att förstärka utvecklingsmöjligheterna
för dessa företag (prop. 1977/78: 40, NU 1977/78: 34, rskr 1977/78: 110).
Jordbruk
och trädgårdsnäring
Till
delprogrammet har jag fört teknik för energibesparing inom jordbruk och
trädgårdsnäring.
STU bedömer att
energikostnaderna uppgår tiU ca en tredjedel av kostnaderna för produktion i
växthus. DFE föreslår alt stödet inom delprogrammet framför allt inriktas på
teknik som kan leda till minskning av energianvändningen för uppvärmning av
växthus. DFE föreslår även studier av dels förutsättningarna för att lokalisera
växthus tUl platser med möjlighet att utnyttja spillvärme, dels oUka sätt att
spara energi på jordbruksområdet.
Prop.
1977/78:110 131
Jag
ansluter mig till DFE:s förslag i dessa avseenden. Mot bakgrund av bl. a.
remissyttrandena vill jag också nämna insatser rörande energieffektiva
torkkonstruktioner för jordbruksprodukter och användning av alternativa
energikällor inom jordbruks- och trädgårdsnäringen.
Samhällets
varuflöden
Delprogrammet
omfattar varuflöden i vid mening, dvs. hela processen från tiUverkning med
primär råvara tiU avfaUshantering och eventuell återföring till produktionen.
Det motsvarar huvuddelen av det hittillsvarande programmet Återvinning av
energi i varor m. m.
En
omfattande återvinning sker redan i dag. STU beräknar att ytterligare energivinster
av betydande storlek är teoretiskt möjliga om avfall återförs som råvara i
tillverkningsprocessen eller om dess energiinnehåll tillvaratas. DFE anger att
det förstnämnda är fördelaktigast från energisynpunkt.
Målet
för insatsema inom delprogrammet bör vara att ta fram underlag och stödja
utvecklingsarbete inriktat på att åstadkomma ändringar i varornas
sammansättning, framställning, hantering och användning så att de kan återföras
till produktionsledet under samtidig energivinst eller så att avf aUets
energiinnehåll kan återvinnas.
Jag vill erinra om att de
största insatserna avseende återvinning görs av andra skäl än möjliga
energibesparingar, t. ex. miljövårdsskäl eller hushållning med andra resurser
än energi. Insatserna inom förevarande delprogram bör begränsas tiU sådana
områden där klara energisparmöj-ligheter föreligger och nära samordnas med bl.
a. STU:s övriga insatser inom området miljövårdsteknik samt med
naturvårdsverkets arbete inom avfallsområdet.
DFE
föreslår vissa avgränsningar mellan å ena sidan delprogrammet Samhällets
varuflöden och å andra sidan programmet Energiproduktion. Så t. ex. föreslås
gasframställning ur skogsavfall föras tUl programmet Energiproduktion och
framställning ur gödsel av gas, avsedd att förbrukas nära källan, föras till
delprogrammet Samhällets varuflöden. Jag ansluter mig tUl DFE:s förslag till avgränsning.
Insatserna inom
förevarande delprogram bör koncentreras till jordbruksavfall, främst gödsel
och halm, hushållsavfall och industriellt avfall. Jag har i likhet med DFE vid
min medelsberäkning utgått från att industrin själv finansierar en stor del av
forsknings- och utvecklingsarbetet.
Energianvändning
för transporter och samfärdsel
Programmet
omfattar den direkta energianvändningen för transporter och samfärdsel, dvs.
för personbilar, bussar, lastbilar, järnvägar och annan spårbunden trafik,
sjöfart, flyg m. m.
Min medelsberäkning för
programmet framgår av följande sammanställning (mUj. kr.).
Prop. 1977/78:110 132
1978/79 1978/79-
1980/81
beräknar
föredraganden
Energianvändning för
transporter och
samfärdsel 9,5 32
varav
Åtgärder i
transportsystemet 2,5 8
Energianvändning
i drivsystem 7 24
Den
totala energianvändningen för inrikes transporter uppgick år 1976 till 59 TWh,
varav ca 85 % föll på personbilar och lastbilar. Den helt dominerande delen av
transportsektorns energianvändning baseras på importerad olja. Att minska
transportsektorns oljeberoende är därför enligt min uppfattning ett viktigt energipolitiskt
mål.
DFE
anger att det stora oljeberoendet är huvudmotivet för insatser inom
energiforskningsprogrammet. Delegationen anger vidare att det är möjUgt att
minska transportsektorns oljeberoende genom att ersätta oljebaserade drivmedel
med syntetiska drivmedel, t. ex. metanol framställd ur odlad biomassa. Det är
emellertid knappast möjligt att få lill stånd en mer betydande ersättning av
oljan förrän in på 1990-talet. DFE framhåller att effektiviseringar på fordons-
och drivsystemsidan och olika organisatoriska åtgärder i transportsystemet
under tiden dessförinnan kan möjliggöra betydande energibesparingar.
DFE
berör även förutsättningama för tekniska förändringar inom området och
framhåller att ny teknik avseende fordonsutformning och drivsystem kan införas
endast i den takt fordonsbeståndet förnyas. Vidare är bUindustrin i hög grad
utsatt för intemationell konkurrens och tvungen att anpassa sig tiU
utvecklingen utomlands. DFE anger att bilindustrins vilja att själv utveckla
fordon med vissa karakteristika i fråga om t. ex. bränsleåtgång kan påverkas genom
att energipolitiska mål formuleras och normer och viUkor för utvecklingen stäUs
upp. Härutöver vUl jag för egen del tillägga att den energipolitiskt motiverade
utvecklingen måste samordnas med den utveckling som är önskvärd från bl. a.
trafik- och miljöpolitiska synpunkter.
Mot
denna bakgrund anser jag i likhet med DFE att målet för insatserna inom
programmet bör vara att genom stöd till forskning och utveckling underbygga
samhälleliga styr- och stimulansåtgärder och visa på organisatoriska lösningar
för att minska energianvändningen inom transportsektorn. Häri ligger bl. a. atl
klarlägga förutsättningarna för de anpassningar av fordon och motorer m. m. som
krävs för en övergång till andra än petroleumbaserade drivmedel.
DFE
har föreslagit en uppdelning av programmet på tre delprogram. För egen del
anser jag det, med hänvisning tiU vad jag i det följande kommer att föreslå
beträffande inriktningen av verksamheten inom pro-
Prop.
1977/78:110 133
grammet,
lämpUgt att nuvarande uppdelning på två delprogram bibehålls. Delprogrammen
bör benämnas Åtgärder i transportsystemet och Energianvändning i drivsystem.
Åtgärder
i transportsystemet
Till
delprogrammet hänför jag organisation av transportsystem i vid bemärkelse,
institutionella aspekter, styrmedel och stimulansåtgärder, systemstudier,
energianalyser etc. Delprogrammet benämns under innevarande treårsperiod
Transportsystemets utveckling. I likhet med DFE föredrar jag benämningen
Åtgärder i transportsystemet för att ge uttryck för en inriktning av
verksamheten mot sådana åtgärder som kan vidtas för att förändra
transportsystemet i från energipolitisk synpunkt önskvärd riktning. Några
remissinstanser har framfört kritik mot den av DFE föreslagna indelningen av
delprogrammet efter olika typer av transporter och har förordat en mer problem-
och åtgärdsinriktad strukturering av området. Det får ankomma på TFD som programansvarigi
organ att närmare överväga delprogrammets indelning.
Den långsiktsbedömning som
DFE redovisar tyder enligt min uppfattning på att de åtgärder som krävs för
att uppnå energibesparingar i transportsystemet är av främst trafikpolitisk
natur. Förutsättningarna för att med forsknings- och utveckUngsinsatser kunna
påverka utvecklingen härvidlag är sannolikt mindre än inom övriga energianvändningssektorer.
Någon ökning av insatserna inom delprogrammet jämfört med innevarande
treårsperiod är därför enligt min uppfattning inte erforderlig.
Mål för delprogrammet bör
för det första vara att ge underlag för sådana organisatoriska åtgärder och
insatser av styr- och stimulansmedel från samhällets sida som med syfte att
minska energibehovet för person-och godstransporter skulle kunna införas redan
under 1980-talet. Särskilda studier bör med detta syfte ägnas drivkrafterna
till teknisk utveckling inom området. Studierna bör innefatta effekter och
utformning av normer och föreskrifter för bränsleförbrukningen av det slag som
f. n. är aktuellt utomlands.
Ett andra mål bör vara att
ta fram bedömningsunderlag rörande på längre sikt möjliga altemativa
transportsystem som har lägre energibehov än dagens. Särskilt bör därvid
uppmärksammas de organisatoriska åtgärder som skuUe krävas från samhällets
sida för en övergång till sådana system.
Energianvändning
i drivsystem
Till
delprogrammet hänför jag dels insatser för att klarlägga förutsättningarna för
att anpassa dagens motortyper till altemativa drivmedel, t. ex. metanol, etanol,
syntetisk bensin och på längre sikt väte, dels insatser rörande tekniska
åtgärder, som minskar energianvändningen i fordonen.
Prop. 1977/78:110 134
Insatserna
inom delprogrammet bör inriktas främst på att ge underlag för olika styr- och
stimulansåtgärder från samhällets sida i syfte att nedbringa oljebehovet inom sektom.
Den tekniska utveckUngen för anpassning till samhällets krav ankommer på bUindustrin.
Normer
och villkor för bränsleförbrukningen i bilmotorer skulle, som DFE har antytt,
kunna användas som ett energipolitiskt styrmedel. Också trafikpolitiska och
miljöpolitiska mål kan komma att leda till krav på den tekniska utvecklingen
inom transportområdet. Allmänt gäller dock, som jag redan har framhåUit, att
Sverige knappast kan gå en helt egen väg i nämnda avseenden. Den
internationella normgivningen måste i stor utsträckning vara vägledande även
för den svenska bilindustrins utvecklingsarbete.
Mål
för insatserna inom delprogrammet bör för det första vara att klarlägga
förutsättningarna för att anpassa dagens bensin- och dieselmotorer till
alternativa drivmedel. Jag kommer i det följande under programmet
Energiproduktion, delprogrammet Syntetiska drivmedel, att föreslå långsiktigt
motiverade insatser rörande produktion och distribution av drivmedel
framställda av inhemska råvaror.
Ett
andra mål för insatserna inom delprogrammet bör vara att erhålla säkrare
underlag för att i övrigt bedöma den framtida utvecklingen av drivsystem och
underbygga krav från samhällets sida rörande de tekniska egenskaperna hos
drivsystemen.
Svensk
Metanolutveckling AB har under den gångna treårsperioden verifierat att metanol
kan användas i dagens bilmotorer utan större tekniska problem. Dessa insatser
kan behöva kompletteras under den kommande treårsperioden med viss
motorutveckling samt studier av kostnader och förutsättningar för en
modifiering av dagens vagnpark i syfte att medge ökad flexibilitet i
drivmedelsanvändningen. Vissa insatser kan erfordras för upprättande av
specifikationer för drift av motorer.
Viss
osäkerhet råder om när syntetiska drivmedel kan införas inom transportsektorn.
Det saknas också f. n. underlag för slutligt val av sådant drivmedel.
Insatserna inom energiforskningsprogrammet bör därför enligt min uppfattning
ges en sådan inriktning att betydande handlingsfrihet bibehålls t. v. samtidigt
som olika alternativa möjligheter belyses.
Inom
delprogrammet räknar jag också med vissa långsiktigt motiverade insatser
rörande väte som drivmedel.
Inom
delprogrammet bör vidare kunna rymmas bl. a. insatser för att följa
utvecklingen och vidmakthålla svensk kompetens inom området bränsleceller och
för att följa utvecklingen rörande alternativa värmemotorer. Vissa insatser i
fråga om elfordon bör också vara möjliga. Jag vill i sammanhanget erinra om att
staten i annan ordning lämnar stöd tUl utveckling av stirlingmotorer.
Energianvändning
för bebyggelse
Programmet
omfattar dels den direkta energianvändningen (driftenergin) för bebyggelse
av olika slag, såväl bostäder som industrilokaler
Prop.
1977/78:110 135
och
övriga lokaler, dels energianvändningen för byggnads- och anläggningsverksamhet.
Det motsvaras under innevarande treårsperiod av programmet Energianvändning
för lokalkomfort.
Min
medelsberäkning för programmet framgår av följande samman-stäUning (milj. kr.).
1978/79
1978/79 1980/81
beräknar föredraganden
Energianvändning
för bebyggelse
46
155
varav
Effektivare
energianvändning
14
44
Värmepumpar
6
21
Solvärmesystem
och energilagring m.m.
10
35
Planering,
styrfaktorer, statistik
3
11
Brukarkrav
2
10
Planering
och uppföljning av forsknings-
inriktat
experimenlbyggande
11
34
Bebyggelsesektorn
svarar för en betydande del av landets energianvändning. Regeringen har i
proposition med energisparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/78: 76)
föreslagit riksdagen ett mål för energisparande i befintlig bebyggelse med
innebörd att 2530 % av den nuvarande energiförbrukningen i byggnader skall
kunna sparas inom en tioårsperiod. Ytterligare minskningar av
bebyggelsesektorns beräknade energibehov fram till år 2000 är tekniskt möjliga,
främst i nytillkommande bebyggelse.
Bland
tekniska åtgärder för energisparande i bebyggelse kan nämnas bättre
värmeisolering, utnyttjande av spillvärme, soluppvärmning, inreg-lering av
komfortvärmesystem, återvinning av värme ur ventilationsluft och utnyttjande av
lågvärdig energi med hjälp av värmepumpar. Flera av dessa åtgärder är relativt
kostnadskrävande. I vissa fall krävs omfattande forskning och
utvecklingsarbete för att de skall bli ekonomiskt genomförbara.
Byggnadsbeståndets
långa Uvslängd ställer krav på god teknisk framförhållning för att möta
framtida energiprishöjningar och energiknapphet. De stora möjlighetema till
energibesparingar inom bebyggelseområdet är enUgt min uppfattning ett starkt
motiv för betydande satsningar på forskning och utveckling.
Jag
anser liksom DFE att de allmänna målen för insatserna inom programmet bör vara
att genom forskning och
utveckling medverka till att effektivisera energianvändningen,
att genom forskning och
utveckling möjliggöra ökad användning av förnyelsebara energikällor.
Prop. 1977/78:110 136
att underbygga samhäUeUga styr-
och stimulansåtgärder av oUka slag och
att ta fram underlag för att
säkerställa att lokalanvändarnas krav beaktas vid utformning av tekniska system
och styråtgärder.
Programmet
bör i enlighet med dessa målsättningar delas in i följande delprogram:
Effektivare energianvändning. Värmepumpar, Solvärmesystem och energilagring m.
m.. Planering, styrfaktorer, statistik och Brukarkrav.
Jag
vill erinra om att riksdagen har anvisat särskilda lånemedel för forskningsinriktat
experimenlbyggande m. m. (prop. 1976/77: 107, CU 1976/77: 32, rskr 1976/77:
244). Medel härför utgår under bostadsdepartementels huvudtitel och utbetalas
av bostadsstyrelsen efter beslut av BFR. Vid sidan härav får BFR under
innevarande budgetår, inom ramen för tillgängliga medel i fonden för
byggnadsforskning, enligt särskilt regeringsbeslut la i anspråk 14 milj. kr.
för planering och uppföljning av experimenlbyggande.
Syftet
med experimentbyggandet angavs av föredragande departementschefen vara att ge
kunskap om på vUket sätt en god energihushållning i byggnader bäst uppnås.
Detta avses ske genom att i full skala pröva exempelvis nya
installationssystem för uppvärmning och varmvattenförsörjning m. m. eUer instaUationer
med anslutning tiU nya energikällor samt nya hustyper och ny byggnadsteknik.
Jag betraktar i likhet med DFE det forskningsinriktade experimentbyggandel som
ett betydelsefuUt medel för att snabbare få fram resultat och föra ul dem tUl
olika målgrupper.
Efter
samråd med chefen för bostadsdepartementet beräknar jag fr. o. m. budgetåret
1978/79 medel för planering och uppföljning av experimentbyggandet inom ramen
för Huvudprogram Energiforskning. Det ankommer på regeringen att lämna
erforderliga föreskrifter om dispositionen av medlen.
Inom
programmet Energianvändning för bebyggelse bör mot bakgrund av vad jag nu har
anfört stödjas såväl forskning och utvecklingsarbete, inkl. industriellt
utvecklingsarbete och uppfinningsverksamhet, som planering och uppföljning av forskningsinriktat
experimentbyggande.
DFE
har till programmet Energianvändning för bebyggelse, delprogrammet Effektivare
energianvändning, fört bl. a. systemstudier, förberedelser för fullskaleförsök
samt visst stöd till komponenlutveckling avseende yttre lokala system för
värmeförsörjning av bebyggelse. DFE föreslår likartade insatser även inom
programmet Energiproduktion. De föreslagna uppgifterna ligger nära varandra.
Jag föredrar att huvudsakligen hänföra dem till programmet Energiproduktion.
Jag återkommer lill behovet av forsknings- och utvecklingsarbete vad gäller
värmedistribution vid min behandling av programmet Energiproduktion. Vid min
Prop.
1977/78:110 137
behandling
av delprogrammet Solvärmesystem och energilagring m. m. i det följande
behandlar jag även frågan om kombination av solvärme-syslem med större
distributionssystem för varm- eller hetvatten.
DFE
har i sitt huvudförslag för de olika delprogrammen inom programmet
Energianvändning för bebyggelse beräknat vissa medel för industriellt
utvecklingsarbete avseende energibesparande utrustning inom bebyggdseområdet.
Härutöver har DFE, i avvaktan på en fördjupad inventering av stödbehovet,
föreslagit att 20 milj. kr. reserveras för ytterligare insatser avseende industrieUt
utvecklingsarbete. BFR har sedermera efter samråd med STU genomfört en sådan
inventering och redovisat behovet av utvidgat stöd till industriellt
utvecklingsarbete inom vissa särskilt angivna områden. Stödet avses syfta till
att inom vissa branscher åstadkomma en starkare prioritering av det från
energihushållningssynpunkt önskvärda forsknings- och utvecklingsarbetet. Detta
skulle på kort sikt kunna uppnås genom främst omfördelning av företagens
befintliga forsknings- och utvecklingsresurser.
Forskning
och utveckling med sikte på industrieU tillämpning av energibesparande teknik
inom byggnads- och installationsområdet är enligt min uppfattning av stort energipolitiskt
intresse. Jag har därför tagit hänsyn till näranda redovisning vid min
bedömning av medelsbehoven för de olika delprogrammen. Jag avser återkomma till
regeringen med förslag till närmare bestämmelser rörande stödet liU industrieUt
utvecklingsarbete.
Effektivare
energiaiwändning
Regeringen
har i prop. 1977/78: 76 med energisparplan för befintlig bebyggelse som jag
nyss nämnde föreslagit ett omfattande tioårsprogram för investeringar i energibesparande
åtgärder. Det befintliga byggnadsbeståndet inrymmer en stor del av
energibesparingsmöjligheterna inom bebyggelseområdet. Flera remissinstanser framhåUer
att betydande forsknings- och utvecklingsinsatser avseende metoder och
utrustning för energibesparing i befintliga byggnader är nödvändiga som ett
komplement tiU det nämnda tioårsprogrammet.
Sedan budgetåret 1975/76
har BFR handhaft bidragsgivning tUl prototyp- och demonstrationsverksamhet
inom bostadssektorn, inriktad på att i första hand demonstrera effektiv drift
av små och medelstora vär-meanläggningar och samordna energiplaneringen med samhällsplaneringen
inom kommunerna. Verksamheten har finansierats från anslaget Vissa energibesparande
åtgärder i bostadsbeståndet m. m. under bostadsdepartementets huvudtitel.
Demonstrationsverksamheten har efter hand vidgats till att gälla även andra
åtgärder, såsom val och installation av reglemtrustning och inreglering av
värmesystem. DFE har be-
Prop.
1977/78:110 138
räknat
medel för en fortsättning och breddning av demonstrationsverksamheten avseende
drift av värmeanläggningar, inreglering av värmesystem m. m. inom förevarande
delprogram.
Som
har framgått av budgetpropositionen 1978 (prop. 1977/78:100 bil. 16 s. 9091)
har chefen för bostadsdepartementet, efler samråd med mig, föreslagit att nänmda
verksamhet under budgetåret 1978/79 skall finansieras från
bostadsdepartementets huvudtitel. Jag beräknar inga medel härför inom
energiforskningsprogrammet.
Delprogrammet
Effektivare energianvändning bör mot bakgmnd av bl. a. vad jag nu har anfört
inriktas främst på energiekonomiska lösningar för utformning och drift av
byggnader, byggnadsdelar och inre försörjningssystem. Insatserna bör ha sin
tyngdpunkt i åtgärder, som kan införas i samband med reguljär ombyggnad av befintUga
byggnader. Målet bör vara alt förbättra underlaget för bedömning av olika
energisparåtgärder och ge kunskap för utveckling av energisnåla system. I min
medelsberäkning har jag tagit hänsyn tiU behov av medel också för industriellt
utvecklingsarbete samt för planering och uppföljning av forskningsinriktat experimentbyggande
inriktat på både nyproduktion och ombyggnad.
Bland
de insatser DFE har föreslagit viU jag framhåUa följande. Utvärdering av
energisparåtgärder i hus bör göras. Möjligheterna till framtida anpassning
till lokala energikällor och lågvärdig energi av system som installeras för
konventionell teknik i befintiiga byggnader förtjänar särskild uppmärksamhet.
Vikt bör läggas vid samverkan mellan och inom olika system samt vid reglemtrustning
och reglermetoder. Insatser bör göras rörande system och metoder för
värmemätning och -debitering. Jämförande analyser av energiegenskaper hos byggdelar
med likvärdiga funktionskrav och hos olika metoder för byggnads- och
anläggningsarbete bör stödjas.
Värmepumpar
Delprogrammet
omfattar värmepumpar och system för användning av värmepumpar för
energibesparing vid byggnadsuppvärmning och tappvarmvattenberedning genom
utnyttjande av lågvärdig energi från omgivningsluften, markytan, spillvärme
etc. Ökad användning av värmepumpar kan komma att medföra icke obetydliga
minskningar i behovet av tillförd högvärdig energi. Flera frågor behöver
emellertid dessförinnan klarläggas genom forskning och utveckling. Enligt min
uppfattning fordras en avsevärd ökning av forsknings- och utvecklingsinsatserna
i förhållande till innevarande treårsperiod.
Mål för delprogrammet bör
vara att ta fram underlag för bedömning av värmepumpens framtida
användningsmöjligheter inom bebyggelse och att stödja utveckling av teknik på
värmepumpsområdet, t. ex. avseende
Prop.
1911 fl8:110 139
drivsystem,
värmekälla, tillsatsenergi och systemutformning. Det är därvid, som framhålls
bl. a. i remissyttrandena från statens planverk och Svenska elverksföreningen,
angeläget att värmepumpen studeras insatt i hela uppvärmnings- och energiförsörjningssystemet.
Insatserna bör omfatta forskning och utveckling, inkl. stöd tiU industrieUt
utvecklingsarbete, samt slöd till planering och uppföljning av forskningsinriktat
experimentbyggande.
Bland
de insatser DFE har föreslagit vill jag franUiålla försök med utnyttjande av
andra värmekällor än luft, såsom markvärme, spillvärme, grund- och ytvatten,
med syfte att utröna bl. a. de ekonomiska förutsättningarna för tillämpning i
stor skala. Annan drivenergi än el liksom olika slag av tillsatsenergi bör
prövas. Frågor om drift, tillgänglighet, servicebehov etc. bör uppmärksammas.
Insatserna bör avse värmepumpens användning i olika typer av byggnader, inkl.
befintlig bebyggelse. När olika tekniska lösningar nått tiUräcklig mognad bör
en omfattande försöks-och demonstrationsverksamhet bedrivas inom ramen för
experimentbyggandet.
Solvärmesystem
och energilagring m. m.
TiU
delprogrammet hänför jag teknik och metoder för byggnadsuppvärmning och tappvarmvattenberedning
genom utnyttjande av solvärme. Häri inbegriper jag olika syslem för
energilagring i samband härmed. Andra former för utnyttjande av solenergi ingår
i programmet Energiproduktion. Vidare hänför jag tUl delprogrammet vissa
insatser rörande icke nätanslutna vindenergiaggregat.
Solvärmesystem bedöms av DFE
vara en av de relativt få möjligheter atl utnyttja förnyelsebara energikällor
som kan komma att få större betydelse för energiförsörjningen fram till år
2000. I BRF:s programplan nämns möjliga energibesparingar på ca 20 TWh per år
dvs. ca 5 % av den nuvarande totala energianvändningen inom landet genom
införande av solvärmesystem. DFE framhåUer att dessa uppgifter är mycket osäkra
och att det i dag inte finns underlag för en tillförlitlig bedömning av vilken
betydelse solvärmesystem kan få för energiförsörjningen i framtiden. Jag anser
att ett av de viktigaste syftena med insatserna inom delprogrammet bör vara
att ta fram underlag för sådana bedömningar. Insatserna rörande solvärmesystem
och energilagring bör ökas väsentligt i förhållande till innevarande
treårsperiod.
Mål för delprogrammet bör
vara att dels ta fram underlag för att bedöma de tekniska och ekonomiska förutsättningama
för solvärmeutnyttjande i bebyggelse, dels stödja framtagande av nya tekniska
lösningar för att nyttiggöra solvärme. Verksamheten bör omfatta system och
komponenter för uppvärmning av dels tappvarmvatten, dels olika typer av
bostäder och lokaler under varierande klimatbetingelser. Energilagringsproblem
i samband med solvärmeutnyttjande bör ägnas särskild
Prop. 1977/78:110 140
uppmärksamhet
inom delprogrammet. Insatserna bör omfatta forskning och utveckling, inkl. industrieUt
utvecklingsarbete, samt stöd tiU planering och uppföljning av försöks- och
demonstrationsanläggningar inom ramen för experimentbyggnadsverksamheten. Ett
antal anläggningar bör vid mitten av 1980-talet ha utvärderats i praktisk
drift.
DFE
framhåller att ett flertal viUkor måste vara uppfyllda för att solvärmesystem skaU
kunna tas i praktiskt bmk. Det gäller bl. a. den ekonomiska konkurrenskraften
i förhållande till alternativa uppvärmningssystem och vissa organisatoriska
och institutionella förhåUanden. Parallellt med forsknings- och utvecklingsinsatsema
bör studeras förutsättningarna för atl solvärmesystem skall komma i allmänt bmk
och få betydelse för landets energiförsörjning. Särskilt anser jag det
angeläget att solvärmeanläggningar för större grupper av byggnader studeras och
att i anslutning härtill möjligheter till kombination av solvarmeutnytljande
med större distributionssystem för varm- eller hetvatten belyses.
Vid
remissbehandlingen av DFE:s förslag har framförts att vissa insatser rörande
icke nätanslutna vindenergiaggregat borde rymmas inom programmet
Energianvändning för bebyggelse. Jag anser för egen del, med hänsyn till den
anknytning sådana aggregat skulle få till den lokala
energiförsörjningssituationen, att begränsade insatser för studier, utveckling
och prov av icke nätanslutna vindenergiaggregat bör kunna rymmas inom förevarande
delprogram. Större, nätanslutna vindkraftaggregat behandlar jag i det följande
under programmet Energiproduktion.
Planering,
styrfaktorer, statistik
Delprogrammet
omfattar dels de delar av den kommunala planeringen som har direkt anknytning
till energihushållningen, dels de styrmedel som riktas mot bl. a.
ägare/förvaltare av byggnader, dels vissa insatser rörande statistik och
prognoser.
Styr-
och stimulansåtgärder har stor betydelse för energihushållningen inom
bebyggelsesektorn och skapar förutsättningar för utnyttjande av tekniska
utvecklingsresultat. Som exempel nämner DFE det supplement till svensk byggnorm
som nyligen har utgivits. Genom lagen (1977: 439) om kommunal energiplanering,
som trädde i kraft den 1 juli 1977, har kommunema ålagts att i sin planering
främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig
energitillförsel. Vidare har statens industriverk ålagts vissa uppgifter vad
gäller kommunernas energiplanering. I budgetpropositionen 1978 (prop. 1977/78:
100 bil. 17 s. 35) har jag förordat en förstärkning av industriverkets resurser
för dess uppgifter avseende kommunal energiplanering.
Demonstrationsverksamhet
i fråga om samordning av energiplaneringen med samhäUsplaneringen i kommunerna
stöds under innevarande budgetår inom ramen för anslaget Vissa energibesparande
åtgärder i bostadsbeståndet m. m. under bostadsdepartementets huvudtitel. DFE
föreslår att demonstrationsverksamheten fortsätts och utvidgas till att
Prop.
1977/78:110 141
gälla
energihushållning vid kommunal markanvändningsplanering samt att verksamheten
fortsättningsvis finansieras inom förevarande delprogram. Som har framgått av
budgetpropositionen 1978 (prop. 1977/78: 100 bil. 16 s. 90) har chefen för
bostadsdepartementet, efler samråd med mig, föreslagit medel för
demonstrationsverksamheten under bostadsdepartementets huvudtitel.
Jag
anser efter samråd med chefen för bostadsdepartementet, att mer betydande
insatser avseende kommunal energiplanering inte är erforderliga inom energiforskningsprogrammet.
Målet
för delprogrammet bör, mot bakgrund av vad jag nu har anfört, vara att bidra tUl
att statsmaktema, statiiga myncUgheter och kommunala organ får kunskap för
utformning av och bedömning av effektiviteten hos olika nu tUlämpade och
framtida stimulansåtgärder och styrmedel. Delprogrammet bör inle omfatta sådan
verksamhet som ingår i bl. a. kommunernas reguljära uppgifter.
Byggnadsstyrelsen
har i sitt remissyttrande framhåUit att en utyärde: ring av hittills uppnådda
resultat av olika satsningar som har gjorts i energibesparande syfte i
bostadsbeståndet är angelägen. Jag har erfarit att chefen för
bostadsdepartementet avser föreslå regeringen att ge bostadsstyrelsen i
uppdrag att utföra en sådan utvärdering.
Bland
insatser som nämns av DFE vUl jag framhåUa följande. Effektiviteten hos nu
tillämpade styr- och stimulansmedel inom bebyggelseområdet samt alternativa,
nu icke tUlämpade styrmedel bör studeras. Det gäller t. ex. taxesystem i
kombination med utmstning för individuell energimätning och -debitering. SärskUt
bör uppmärksammas möjliga konflikter mellan olika styrmedel. Punktvisa
insatser rörande statistik bör kunna rymmas inom delprogrammet liksom vissa
insatser rörande prognoser och prognosmetoder föranledda av behov inom övriga
delar av programmet Energianvändning för bebyggelse.
Brukarkrav
Delprogrammet
omfattar forskning och utveckling rörande kUmat-krav och övriga brukarkrav, som
har direkt anknytning till energiområdet.
Kunskaper
om brukarnas behov och krav på den färdigbyggda miljöns egenskaper är viktiga
för planering och styrning av energianvändningen och den tekniska utveckUngen
inom bebyggelsesektorn. Mål för delprogrammet bör mot den bakgmnden vara atl
ge underlag för sådana gränsvärden i fråga om inomhusklimat och luftkvalitet
som föranleds av ny teknik för energibesparing inom bebyggelseområdet samt att klariägga
andra viktiga samband mellan brukarna och oUka aktuella energibesparande
åtgärder. Informationsinsatser för alt föra ut forskningsresultaten till
avnämarna bör ges stor vikt. Särskilt bör beaktas att forskningen
Prop.
1977/78:110 142
rörande
klimatkrav skall ge underlag för planering av insatser inom de mer teknikinriktade
delprogrammen.
Energiproduktion
Programmet
omfattar utvinning av energi från energiråvaror och energikällor i naturen,
omvandling av den utvunna energin tiU energibärare samt till omvandlingsleden
knuten distribution och lagring av energibärare.
Min
medelsberäkning för programmet framgår av följande sammanställning (milj.
kr.).
1978/79 1978/79
1980/81
beräknar föredraganden
opaginerad Kontrollera mot PDF
Energiproduktion 133 393
varav
Inhemska bränslen
Kol
Syntetiska drivmedel
Lättvatlenreaktorer
Hetvattenteknik m.m.
Vindenergi
Avancerad
energiteknik
Fusionsenergi
30
100
5
15
7
22
14
14'
7
22
35
105
15
50
20
65
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 1978/79
Jag
vill inledningsvis redovisa min syn på de övergripande målen för programmet.
Den
totalt tillförda energin i landet uppgick år 1977 tiU ca 442 TWh. Härav svarade
importerad olja för den helt dominerande delen. Oljeimporten för inhemsk
förbrukning uppgick under budgetåret 1976/77 tUl 30,5 milj. m'. Det är ett av
energipolitikens viktigaste mål att minska detta stora beroende av importerad
olja. De huvudsakliga alternativ som vid sidan av vattenkraften är tiUgängliga
i dag, kol, naturgas och kämenergi, är antingen förenade med fortsatt stort
importberoende eller med olika slag av miljö- eller säkerhetsrisker. DFE
bedömer att det härutöver finns endast ett fåtal alternativa energikällor, som
skulle kunna få någon mer betydande inverkan på energiförsörjningen före år
2000. I ett ännu längre perspektiv är möjlighetema fler.
För
samtiiga alternativ till de nu tUlgängliga energikällorna och energiråvarorna
gäller att det råder varierande grad av osäkerhet beträffande en eller flera
av följande faktorer, nämligen teknisk genomförbarhet, kostnader, tUlgängUghet,
säkerhet, hälso- och mUjöeffekter samt andra bieffekter. Programmet
Energiproduktion behöver därför även under den kommande treårsperioden ha viss
bredd. Verksamheten bör
Prop. 1977/78:110 143
bedrivas
huvudsakligen med sikte på att senast mot mitten av 1980-talet ha underlag för
beslut om att antingen driva verksamheten vidare med syfte att införa en viss
energikälla eller energiråvara i vårt energisystem eller att avveckla de
särskilda forsknings- och utvecklingsinsatserna.
Mot
denna bakgrund anser jag att målen för verksamheten inom programmet
Energiproduktion bör vara att bidra tUl
att utveckla teknik för användning
av främst inhemska energiråvaror som kan vara alternativ tUl importerad olja,
att höja verkningsgraden,
säkerheten och flexibiliteten i det befintliga energiproduktions- och
energidistributionssystemet i syfte att redan under de närmaste årtiondena
minska behovet av att importera energiråvaror och ge en större grad av
utbytbarhet mellan olika energiråvaror,
att klarlägga kostnader och
övriga fömtsättningar för att utnyttja i första hand förnyelsebara energiformer
för elproduktion och
att öka kunskaperna om vissa
utvecklingslinjer av mer långsiktigt intresse för vår energiförsörjning.
Progfammet
bör delas in i följande delprogram: Inhemska bränslen, Kol, Syntetiska
drivmedel, Lättvatlenreaktorer, Hetvattenteknik m. m.. Vindenergi, Avancerad
energiteknik och Fusionsenergi. Enligt min mening är denna indehiing att
föredra framför DFE:s indelning i femton delprogram dels för att den är mer överskådUg,
dels för att den markerar vilka tidsperspektiv insatserna huvudsakligen avser.
Det kommer
att krävas omfattande forsknings- och utvecklingsarbete, inkl. praktiska
försök i stor skala, innan nya energikällor och ny teknik kan introduceras i
vårt energisystem. Mitt förslag innebär en kraftig ökning av insatserna inom
programmet i förhållande tUl innevarande treårsperiod. Jag har vid min
medelsberäkning för förevarande program i viss utsträckning tagit hänsyn tUl
föreslagna satsningar på större försöksanläggningar. Frågan om ytterligare
medel härför får prövas vid senare tillfälle på det sätt jag tidigare har
förordat.
Inom
programmet bör främjas och stödjas den utvecklingsprocess som måste genomlöpas
fram till den tidpunkt då företag inom energisektorn själva direkt eller
indirekt svarar för att erforderUg vidareutveckling kommer till stånd. Vad
gäller finansieringen av de senare utvecklingsstegen vill jag erinra om vad
jag i avsnitt 4.2.3 har anfört beträffande avgränsningen mellan Huvudprogram
Energiforskning och de statliga bidrag till prototyper och
demonstrationsanläggningar som utgår från anslaget Energibesparande åtgärder
inom näringslivet m. m.
Det
jir av vikt att de statiiga bidragen till prototyper och demonstrationsanläggningar
effektivt samverkar med energiforskningsprogrammet föl" att nå de
övergripande målen för vår energiförsörjning. Med hänsyn härtiU bör enligt min
mening stödet tiU prototyper och demonstrationsanläggningar utvidgas till att
omfatta även anläggningar
Prop.
1977/78:110 144
som
är inriktade på användning av andra bränslen än olja och på effektivare
fjärrvärmedistribution. Vidare bör enligt min mening bidrag kunna lämnas även
till sådana projekt avseende användning av andra bränslen än olja som utan att
direkt innehålla ny teknik ändå har ett stort demonstrationsvärde. Det kan exempelvis
gälla projekt för förbränning m. m. av inhemska fasta bränslen i bl. a.
värmeverk. Jag avser att återkomma med förslag om ändrade regler härvidlag i
annat sammanhang.
Inhemska
bränslen
TUl
delprogrammet hänför jag framstäUning ur inhemska råvaror av bränslen för el-
och värmeproduktion, vilka i stor skala kan ersätta främst importerad olja. Jag
behandlar här områdena biosystem, torv och skiffer. Framställning av
syntetiska drivmedel för transportsektorn behandlar jag i det följande inom delprogrammet
Syntetiska drivmedel.
Utnyttjande
av energi från biosystem bygger ytterst på de grundläggande processer varigenom
koldioxid, vatten och vissa andra ämnen med hjälp av en del av den infallande
solenergin omvandlas till organiskt material, biomassa. Ersättning av olja med
bränsle framställt ur biomassa i form av t. ex. olika slag av växter innebär
alltså ersättning av lagrade energiformer med en förnyelsebar energikälla.
Olika
bedömningar antyder att det kan finnas förutsättningar för en på längre sikt
betydande produktion inom landet av biomassa för energiändamål genom odling av
lämpliga växter, i huvudsak olika trädarter, s. k. energiskogar. Undersökningar
har också visat att det finns möjUgheter att utvinna icke obetydliga mängder
energi ur sådant skogsavfaU, som ej kan användas för pappersmassatUlverkning.
Jag
har tidigare framhåUit att ett av energipolitikens viktigaste mål bör vara att
minska det slora beroendet av importerad olja och att ett av målen för
programmet Energiproduktion följaktligen bör vara att bidra tUl att utveckla
teknik för användning av energiråvaror som kan vara alternativ till importerad
olja, främst sådana som förekommer inom landet. Biomassa är enligt min
uppfattning ett av de intressantaste alternativen. Jag anser mot den
bakgrunden att betydande forsknings-och utvecklingsinsatser rörande
energiutvinning ur biomassa är motiverade. Mål för insatserna bör vara att ta
fram underlag för bedömning av förutsätlningarna för att öka andelen biomassa i
det svenska energisystemet samt att stödja utveckling av sådan ny teknik som
är nödvändig för att utnyttja energiinnehållet i biomassa. Häri inbegriper jag
teknik för skörd, insamling, omvandling till fasta, flytande och gasformiga
bränslen samt förbränning.
Insatserna
bör avse dels olika slag av biomassa, som produceras för energiändamål, dels
skogsavfall m. m. Studier bör göras för jämförelser
Prop. 1977/78: 110 145
mellan
olika utvecklingslinjer och för att få underlag för planering av fortsatta
insatser. Insatserna bör omfatta system för produktion eUer utnyttjande av
biomassa samt omvandling till bränslen, värme och elenergi. Verksamheten bör
inriktas främst på att senast under andra hälften av 1980-talet ha genomfört
och utvärderat ett försöksprogram omfattande dels hela systemet för utvinning
av energi ur snabbväxande skog, dels effektivare metoder för att utnyttja
skogsavfall som energiråvara. Hittillsvarande insatser rörande energiutvinning
ur skogsavfall bör fortsätta. Jag har tidigare föreslagit vissa insatser
rörande annat organiskt avfall vid min behandling av programmet
Energianvändning i industriella processer m. m. För annan odlad biomassa än
energiskog förutser jag nu bara inledande förstudier.
Det
framhävs starkt i flera remissyttranden, bl. a. från naturvetenskapliga
forskningsrådet och statens naturvårdsverk, att en storskalig introduktion av
energiskogar kan leda tUl miljömässiga och andra problem. Det slora marlcutnyttjandet
kan bl. a. komma i konflikt med naturvårdens och de areella näringarnas
intressen. Negativa effekter kan uppkomma på ekosystemen till följd av
omfattande skogsgödsling på våtmarker. Risker finns för angrepp av olika
svampar och skadeinsekter på för vårt landskap helt nya monokulturer. Vidare
kan eventuellt uppstå luftförorenings- och yrkesskadeproblem. Insatserna inom
området bör därför avse såväl ekonomiska och tekniska aspekter som miljö- och
hälsoeffekter. Värdering och inventering av lämpliga områden för odling av
biomassa förutsätts t. v. inrymmas inom delprogrammet.
Odlingsförsök
bör genomföras, först i laboratorieskala, sedan i naturlig miljö. Stor
uppmärksamhet bör därvid ägnas ekologiska konsekvenser av energiskogsodUng i
stor skala. Även ekologiska konsekvenser av storskaligt utnyttjande av
skogsavfall förtjänar betydande uppmärksamhet. Jag förutsätter att ett nära
samarbete i dessa frågor kan ske med bl. a. statens naturvårdsverk.
Redan
i dag finns möjligheter till förbränning av biomassa i fast form. För att vi
mer storskaligt och långsiktigt skall kunna utnyttja biomassa som substitut för
olja behövs studier och teknikutveckling avseende olika system för skörd och
beredning samt systemstudier beträffande transporter. Av samma skäl erfordras
studier och teknikutveckling rörande lämpliga förbrännings-, förgasnings- och
omvandlingsprocesser.
Torv
har tidigare använts som bränsle i vårt energisystem. Den nuvarande torvproduktionen
är dock förhållandevis blygsam och används för odUngsändamål. DFE redovisar en
bedömning att de totala torvtillgångarna i landet skuUe ha ett energiinnehåll
motsvarande 3 000 milj. ton olja.
Torv utvinns i dag för
energiändamål 'i bl. a. Finland och Sovjetunionen. NE anger att betydligt
effektivare teknik kan utvecklas och tas i bruk i ett tio- till tjugoårigt
perspektiv.
Torv kan enligt min
uppfattning få stor betydelse för energiförsörjningen. Den utgör dels en
beredskapsreserv i händelse av en krisartad nedgång av oljeimporten, dels en
möjlig inhemsk bränsleråvara bl. a. som komplement till t. ex. biomassa från odlade
energiskogar.
10
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 110
Prop.
1977/78:110 146
Torvutvinning
i stor skala kan leda till markanvändningskonflikter och få ekologiska
konsekvenser av olika slag. Det gäUer t. ex. hydrologiska effekter av utdikning
av myrmarker, utsläpp av miljöfarliga ämnen i oUka led av torvhanleringen samt
vissa effekter på fauna och flora av torvtäkt. Flera remissinstanser, däribland
naturvårdsverket, har framhållit att miljöfrågorna måste ägnas stor
uppmärksamhet.
Innan
jag går in på behovet av insatser inom energiforskningsprogrammet vill jag
erinra om att överstyrelsen för ekonomiskt försvar har i uppdrag att förhandla
med vissa kommuner om anordnande av eldning med frästorv i värmeverk. Detla är
en åtgärd som enligt min bedömning bör få effekter redan i det närmaste
tidsperspektivet och som verksamt bör kunna bidra till att skapa
förutsättningar för en torvindu-stri inom landet och också tiU att bevara och
utveckla den inhemska kompetensen inom området. De förslag till utvidgning av
stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar som jag tidigare har
redovisat bör kunna tjäna samma syfte. Jag vill också nämna att koncession för
torvtäkt för energiändamål nyligen har meddelats för Boliden MetaU AB och SkeUefteå
kommun.
Den
verksamhet på torvområdet som ryms inom energiforskningsprogrammet bör vara
inriktad på det längre tidsperspektivet. Målet för insatserna bör vara att ta
fram bättre underlag för bedömning av torvens möjliga roll i
energiförsörjningen vad gäller dels vilken teknik för torvhantering och
energiutvinning som behöver utvecklas, dels vilken total torvutvinning som är
möjlig och lämpUg på längre sikt.
Jag
räknar med insatser rörande bl. a. torvawattning och vidareförädling av torv
till kemiska bränslen liksom med förbränningstekniska arbeten. Vissa insatser
för värdering och inventering av torvtillgångarna förutsätts t. v. också rymmas
inom delprogrammet.
Stor
uppmärksamhet bör ägnas de ekologiska konsekvenserna av storskaligt torvutnyttjande.
Samarbete
med övriga torvländer bör kunna etableras i vad avser erfarenheter av
anläggningar, som nu är i drift. Även i övrigt är det väsentligt att
möjligheterna till samarbete med andra länder, bl. a. Finland, tas tillvara.
Jag fömtsätter
all insatserna inom torvområdet nära samordnas med de insatser som jag har
förordat för biomassa.
Skiffer
består av mineraler, som är sammanbundna av den organiska substansen kerogen.
Det totala organiska energiinnehållet i de svenska skiffrarna har uppskattats
motsvara ca 3 000 milj. ton olja. Skiffern är således en betydande potentiell
energiresurs. Under perioden 19421965 utvanns i Sverige oljeprodukter ur
skiffern i Kvarntorp i Närke.
Halten
av organiska ämnen i svensk skiffer är emellertid låg. Utvin-
Prop.
1977/78:110 147
ning
av enbart kerogen ur skiffern kan därför enligt min bedömning inte bli aktuell
inom överskådlig tid. Utvinning av den i och för sig betydande energiresurs
som skifferns organiska innehåll representerar måste vara avhängig av de beslut
som fattas om mineralutvinning ur skiffer. Inom regeringskansliet bereds f. n.
en framställning från det av LKAB och Boliden bildade Aktiebolaget Svensk alunskifferutveckling
(ASA) om medel i särskild ordning för viss utvecklingsverksamhet rörande
mineral- och kerogenutvinning främst i Ranstad i syfte att få underlag för
senare beslut om eventuell utvinning i större skala. Mot denna bakgrund är jag
inte beredd att nu föreslå några insatser beträffande skiffer inom
energiforskningsprogrammet.
Kol
Kol
utgör, globalt sett, en betydande energiresurs, som i stor utsträckning kan
komma att ersätta olja. Med dagens teknik är kolulnyttjande emellertid förenat
med betydande miljöproblem. Stora forsknings- och utvecklingsinsatser görs f. n.
i flera länder för att utveckla bättre och säkrare utvinnings- och
hanteringsmetoder samt bättre förbränningsmetoder. Omfattande
utvecklingsarbete pågår vidare utomlands rörande omvandling av kolet till
gasformiga eller flytande bränslen.
Sverige
saknar nänmvärda koltillgångar. Om våra möjligheter att importera olja skulle
komma att begränsas innan teknik och produktionskapacitet för inhemska
bränslen har hunnit utvecklas i tUlräcklig utsträckning är därför kolimport
ett av ersättningsalternativen. Begränsningar i möjlig införandetakt sätts av
bl. a. den tid och de resurser, som krävs för att bygga system för lagring och
transport av kol samt eldningsanläggningar som kan utnyttja kol.
Om en situation med brist
på olja skulle uppstå redan under 1980-talet torde kol bU ett viktigt
alternativ för främst fjärrvärmeanläggningar och större industrianläggningar.
Jag vUl erinra om att regeringen mot bl. a. den bakgmnden nyligen har givit
mig bemyndigande att tillkalla en kommitté för att skyndsamt utreda vissa
frågor om omställningsbara eldningsanläggningar m. m. I utredningsuppdraget
ingår bl. a. att närmare belysa de tekniska och ekonomiska förutsättningarna
för att anordna värmeproducerande och fossUbaserade elproducerande anläggningar
för drift med fasta bränslen under normala förhållanden.
Kol utnyttjas i dag i
betydande utsträckning som energikälla i många länder. Om kol skall utnyttjas i
den svenska energiförsörjningen är det angeläget att vi kan använda en teknik
som innebär mindre påfrestningar på miljön än den nu tillgängliga tekniken.
Vissa insatser rörande ny kolteknik bör därför ingå i
energiforskningsprogrammet. Målet för delprogrammet bör vara att bedriva sådan
forsknings- och utvecklingsverksamhet som behövs för att förbättra förutsättningama
för att ta i
Prop. 1977/78:110 148
anspråk
kol som ett handlingsalternativ för den framtida svenska energiförsörjningen.
Sverige
deltar i samarbetet på kolområdet inom lEA. Detta bör tillföra oss värdefull
kunskap om förbättringar i existerande kolteknik och om utveckling av
effektivare och miljövänligare teknik på kolområdet.
Delprogrammet
bör kunna inrymma begränsade insatser för utveckling av för svenska
förhållanden anpassade kolprocesser. Samverkan bör ske med berörda statliga
organ och med förelag och kommuner, som visar intresse av att pröva kolteknik.
Flera
remissinstanser har framhållit de miljöproblem som är förknippade med
kolförbränning. Energikommissionens expertgrupp för säkerhet och miljö har
lagt ned ett betydande arbete på att närmare klarlägga miljöeffekterna av
kolanvändning. Energi- och miljökommittén (Jo 1976: 02) har i betänkandet (SOU
1977: 67) Energi, Hälsa, Miljö redovisat ett omfattande underlag rörande
miljöverkningarna vid användning av vattenkraft, fossila energiråvaror och
kärnkraft. Mot denna bakgrund och i enlighet med vad jag tidigare har förordat
om energiforskningsprogrammets uppgifter i vad avser hälso- och miljöeffekter
av energiteknik, hänför jag till delprogrammet endast insatser rörande
miljöeffekter av ny kolleknik.
Syntetiska
drivmedel
Den
nu rullande icke spårbundna fordonsparken i vårt land är helt beroende av
importerad olja eller importerade oljeprodukter. Det är därför enligt min
uppfattning nödvändigt att vi kan skapa förutsättningar för att på lång sikt
använda alternativa drivmedel inom transportsektorn.
Delprogrammet
bör omfatta forskning och utveckling rörande produktion och distribution av
syntetiska drivmedel ur inhemska råvaror. När det gäller behovet av
motoranpassning och motorutveckling för användning av syntetiska drivmedel
vill jag hänvisa till vad jag anförde under programmet Energianvändning för
transporter.
Jag
har erfarit att de energiförsörjningsalternativ som ligger till grund för
energikommissionens slutliga avvägningar innebär en icke obetydlig tillförsel
baserad till en början på importerade energiråvaror av syntetiska drivmedel tiU
transportsektorn redan omkring år 1990. För egen del anser jag det vara av
stort energipolitiskt intresse att vi snarast vidtar åtgärder för att på lång
sikt minska transportsektorns beroende av oljeimporten.
Även
på kort sikt bör det enligt min uppfattning vara möjligt att vidta åtgärder
för atl vi redan under 1980-talet för vissa ändamål skall kunna utnyttja
syntetiska drivmedel, inledningsvis baserade på importerade energiråvaror. Till
grund för sådana åtgärder bör kunna läggas de resultat rörande främst
användning av metanol i befintliga motortyper, som har framkommit av den
verksamhet som Svensk Metanolutveckling AB har bedrivit under åren 19751978.
Enligt min uppfattning bör det
Prop. 1977/78:110 149
vara
möjligt att successivt etablera marknader för syntetiska drivmedel inom vissa
avgränsade områden.
Jag
förutser att syntetiska drivmedel inledningsvis måste produceras med i huvudsak
känd teknik. Jag räknar med att insatser härför knappast kommer att erfordras
inom energiforskningsprogrammet.
För
att vi skall kunna nå det energipolitiska målet om ökad försörjningstrygghet
måste energianvändningen inom transportsektorn på längre sikt i stor
utsträckning baseras på inhemska råvaror, i första hand biomassa och torv. De
insatser jag har föreslagit under delprogrammet Inhemska bränslen avseende
skörd, hantering och omvandling av inhemska energiråvaror bildar en grund
härför. Transportsektoms extrema oljeberoende motiverar hämtöver forsknings-
och utvecklingsinsatser specialinriktade på produlction och distribution av
syntetiska drivmedel. Målet för förevarande delprogram bör vara att stödja
sådan forskning och utveckling som behövs som underlag för beslut om
produktion av syntetiska drivmedel baserade på inhemska råvaror.
Insatserna
bör först avse jämförande systemanalyser över alternativa inhemska råvaror,
produktionsmetoder, drivmedel samt distributions-och användningssätt. När en
närmare inriktning av den framtida drivmedelsstrategin bedöms möjlig bör
utvecklingsinsatser genomföras med sikte på lämplig teknik. Vad gäUer teknik
för framställning av syntetiska flytande drivmedel ur bl. a. biomassa och torv
hänför jag till förevarande delprogram de senare omvandlingsleden, främst från
syntesgas tUl färdiga drivmedel. Insatserna bör i viss utsträckning omfatta
även distributionsledet. Utvecklingsinsatser rörande de tidigare omvandlingsleden
har jag i huvudsak fört till det nyss behandlade delprogrammet Inhemska
bränslen.
Lättvattenreaktorer
Ett
flertal typer av kärnkraftreaktorer finns f. n. i drift i ett antal länder.
Den reaktortyp som dominerar marknaden är lätlvattenreaktorn. Sex lättvattenreaktorer
är f. n. tagna i drift i Sverige.
Till delprogrammet hänför
jag lättvattenreaktorers säkerhet, upparbetning av utbränt bränsle och
hantering av aktivt avfall, anrikning av kärnbränsle samt värmereaktorer. Vad
beträffar andra reaktorsystem än lättvattenreaktorer återkommer jag under
delprogrammet Avancerad energiteknik. I avvaktan på ställningstagande till de
förslag som kommer att läggas fram av energikommissionen vill jag vad gäller
delprogrammet Lättvattenreaktorer nu beräkna medel endast för budgetåret
1978/79. Medel för budgetåren 1979/80 och 1980/81 får senare tas i anspråk av
de medel som jag nu har beräknat som t. v. ofördelad reserv.
De nuvarande elproducerande
lättvattenreaktorsystemen är i sina grunddrag färdigutvecklade och kommersiellt
tillgängliga utom när det gäller vissa delar av bränslecykeln. Jag ansluter mig
till DFE:s prin-
11
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 110
Prop. 1977/78:110 150
cipiella
uppfattning att det statliga energiforskningsprogrammel inte bör innehålla
utvecklingsinsatser för elproducerande lättvattenreaktorer.
TUlsynsmyndigheterna,
nämUgen statens kämkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut, ansvarar
för den forskning som krävs som stöd för deras uppgifter i fråga om
kärnkraftens säkerhetsfrågor och miljöpåverkan. Under innevarande treårsperiod
har därutöver en omfattande verksamhet rörande lättvattenreaktorers säkerhet ingått
i energiforskningsprogrammet. Detta har bidragit till att öka kunskapen om de
säkerhetsproblem som är förknippade med utnyttjande av kärnenergin. Jag bedömer
de insatser som har utförts som betydelsefuHa. Viss säkerhetsforskning utöver
vad som erfordras för tillsynsmyndigheternas arbele bör därför alltjämt ingå i
energiforskningsprogrammet. Målet för denna verksamhet bör vara att bedriva
sådan forskning som kan leda till effektivare säkerhetssystem för nuvarande och
framtida kärnkraftutnyttjande.
I
fråga om upparbetning och hantering av radioaktivt avfall samt anrikning har
jag beräknat vissa medel för kompetensuppehållande verksamhet i avvaktan på
förslag om mera permanent statlig organisation för kämbränsleområdet.
Under
innevarande treårsperiod har, delvis med stöd från energiforskningsprogrammet,
bedrivits ett svensk-finskt samarbete rörande värmeproducerande lättvattenreaktorer.
AB Atomenergi har i augusti 1977 överlämnat en sammanfattande lägesrapport,
som ger vid handen goda utvecklingsmöjligheter för denna reaktortyp. Den
skulle, under förutsättning att erforderliga säkerhetskrav kan uppfyllas, bl.
a. kunna bidra till att minska vårt oljeberoende. I avvaktan på
ställningstagande lill de förslag som kommer att läggas fram av energikommissionen
finner jag inte anledning att inom ramen för energi-forskningsprogrammet
föreslå insatser utöver den nu i huvudsak avslutade studien.
Hetvattenteknik
m.m.
Till
delprogrammet hänför jag dels distribution och lagring av het-eller varmvatten
för uppvärnmingsändamål, dels utnyttjande av geotermisk energi.
Hetvatten
är ett viktigt medel för distribution av värme för främst uppvärmning av
bostäder och andra lokaler. F. n. är ca 40 000 småhus och 870 000 lägenheter i
flerfamiljshus anslutna till fjärrvärme. Härtill kommer lokaler för industri,
handel m. fl. ändamål motsvarande ca 440 000 lägenheter. Prognoser pekar på en
fortsatt snabb utbyggnad av fjärrvärme. Detta är av betydelse såväl från
energiförsörjningssynpunkt som från t. ex. luftvårdssynpunkt.
Spillvärme
från processindustrier och värme från kraftvärmeverk distribueras också med
hetvatten. Mot bakgrund härav har under inne-
Prop.
1977/78:110 151
varande
treårsperiod gjorts vissa forsknings- och utvecklingsinsatser inom
energiforskningsprogrammet under rubriken SpUlvärmeutnyttjande. Dessutom har
vissa insatser gjorts rörande förutsättningarna för att utnyttja geotermisk
energi främst för uppvärmningsändamål.
DFE
föreslår för den kommande treårsperioden forsknings- och utvecklingsinsatser
som rör distribution och lagring av hetvatten inom dels programmet
Energiproduktion, dels programmet Energianvändning för bebyggelse. Inom
programmet Energiproduktion föreslår DFE ett särskUt delprogram, FjärrspiUvärme,
innefattande dels fördjupade inventeringar av spUlvärmetiUgångar och
möjligheter att avsätta spUlvärme för lokaluppvärmning, dels studier och
praktiska försök avseende långdlstansöverföring av hetvatten, värmeuttag från
kondenskraftverk och central dygns- och säsonglagring. Inom programmet
Energianvändning för bebyggelse, delprogrammet Effektivare energianvändning,
föreslår DFE som jag tidigare har nämnt stöd till systemstudier, komponentutveckling
och försök rörande dels ledningar och teknik för ledningsläggning inom de
lokala delarna av fjärrvärmesystemen, dels lokal energilagring i samband med
fjärrvärme. Vad gäller geotermisk energi föreslår DFE inom ett särskilt
delprogram vissa studier samt utvärdering av resultat från provpumpning i
befintliga borrhål.
I
fråga om distribution och lagring av vatten för uppvärmningsändamål vill jag
innan jag går in på behovet av forskning och utvecklingsarbete erinra om vissa
betydelsefulla förhållanden. Statens industriverk har gjort omfattande
inventeringar av energisparmöj-ligheter genom utnyttjande av industriell
spillvärme för fjärrvärmeändamål. Statliga bidrag har lämnats till
spillvärmesamarbete mellan industrier och kommuner i ett antal fall. Vissa
problem inom området är av den arten alt de inte kan elimineras genom teknisk
forskning och utveckling.
Det
finns av olika anledningar skäl att räkna med att kommunerna vid sin planering
i ökad utsträckning kommer att beakta energisparmöjlig-heter genom fjärrvärmeulbyggnad.
Omfattande studier och utvecklingsarbete rörande ledningsteknik m. m. bedrivs
av bl. a. kraftindustri och utrustningstillverkare.
Tillgången
på spillvärme från industriella processer kan väntas komma att minska i takt
med att energibesparande åtgärder genomförs. Genom höjda krav på värmeisolering
reduceras successivt behovet av värmetillförsel till bostäder och andra
lokaler.
Mot
denna bakgrund bedömer jag att behovet av insatser inom energiforskningsprogrammet
avseende distribution och lagring av het- och varmvatten successivt har
minskat. De insatser som är motiverade inom energiforskningsprogrammet har jag
i huvudsak sammanfört i detta delprogram. Målet för insatserna bör vara att ta
fram underlag rörande möjligheterna alt med ny teknik för distribution och
lagring av vatten
Prop.
1977/78:110 152
uppnå
väsentliga energibesparingar vid främst uppvärmning av bebyggelse.
Jag
bedömer att främst följande insatser är aktuella inom delprogrammet.
Vissa
kompletterande studier bör göras i anslutning till industriverkets reguljära
bedömningar av spillvärmetillgångar och avsättningsmöjligheter härför. Jag vill
i sammanhanget också erinra om risken för konflikter mellan t. ex. regler om
allmänförklaring av fjärrvärmeanläggningar och ekonomiska bidrag till
fjärrvärmeanslutning å ena sidan och skärpta krav på värmeisolering av nya
byggnader å den andra. Bl. a. sådana förhållanden bör uppmärksammas vid
bedömningen av den framtida utveckUngen inom området.
Studier
bör vidare göras rörande bl. a. optimering under skilda förutsättningar av
olika system för produktion, distribution, lagring och utnyttjande av
helvatten för uppvärmning av bebyggelse. Särskilt bör därvid uppmärksammas
problem i samband med värmeuttag från kondenskraftverk samt möjligheter till storskalig
dygns- och säsonglagring för att utjämna tidsmässiga skUlnader mellan
produktion och utnyttjande av spillvärme.
Delprogrammet
bör också rymma insatser rörande teknik för storskalig värmelagring med
vatten. Jag vill erinra om att jag tidigare, inom programmet Energianvändning
för bebyggelse, har förordat insatser rörande värmelagring i samband med
solvärmeutnyttjande.
Vad
gäller geotermisk energi kan den på mycket lång sikt möjligen få betydelse som
värmekälla för bebyggelseuppvärmning. Flera av remissinstanserna, häribiand
Svenska kraftverksföreningen. Centrala driftledningen och
Ingenjörsvetenskapsakademien, ställer sig dock skeptiska till värdet av
insatser inom området.
Jag
räknar med insatser främst för att klargöra om förutsättningarna för
utnyttjande av geotermisk energi är tillräckligt goda för att motivera fortsatt
verksamhet inom energiforskningsprogrammet.
I
första hand förutser jag därvid ett fullföljande av påbörjade prov-pumpningar i
vissa befintliga borrhål samt viss bevakning av den internationeUa
utvecklingen inom området.
Vindenergi
Delprogrammet
omfattar insatser rörande främst större nätanslutna vindkraftaggregat.
DFE
bedömer att stora vindkraftaggregat, som kopplas in på elnätet, kan ge ett
relativt stort bidrag till elproduktionen redan före sekelskiftet. NE genomför
f. n. en studie- och försöksfas som bl. a. innefattar ett tvåbladigt, horisontalaxlat
försöksaggregat med ca 50 kW effekt, vilket har tagits i drift under år 1977. DFE
föreslår att vindenergiprogrammet fortsätts med fullskaliga
försöksanläggningar. DFE anger alt målet bör vara att mot mitten av 1980-talet
ha underlag för att ta stäUning till en eventuell utbyggnad av vindkraften som
en del av vår elförsörjning.
Vid
remissbehandlingen har stora insatser inom området genomgående tillstyrkts.
Vissa remissinstanser, däribland Svenska kraftverksför-
Prop.
1977/78:110 153
eningen
och Centrala driftledningen, har dock anfört att det av DFE förordade
programmet innebär en aUtför snabb utvecklingstakt med risk för felsatsningar.
För
egen del anser jag atl vindkraften är en förnyelsebar energikälla som har
möjlighet att förhåUandevis snart och tUl rimliga kostnader ge bidrag till vår
elförsörjning. Jag förordar en betydande ökning av forsknings- och
utvecklingsinsatserna i förhållande till den nuvarande nivån.
Målet
för delprogrammet bör vara att snarast möjligt och senast vid mitten av
1980-talet ge erforderligt underlag avseende kostnader och övriga
förutsättningar för beslut rörande utnyttjande av vindkraften för elproduktion.
Den utvecklingslinje som närmast är av intresse i sammanhanget är större, fåbladiga
aggregat.
Det
är angeläget att den satsning som jag här föreslår koncentreras till den
verksamhet som är nödvändig för att nå det angivna målet. Grundläggande
systemstudier, kartläggning av vindförhållanden etc. har genomförts under den
hittillsvarande programfasen. Under den kommande treårsperioden bör
verksamheten imiktas främst på uppförande och utvärdering av minst två fullskaleaggregat
samt därutöver om möjligt på förberedelser för ytterligare ett aggregat.
Möjligheterna till konkurrens mellan intresserade företag bör tillvaratas för
att bl. a. få ett allsidigt tekniskt och ekonomiskt underlag rörande oUka
konstruktioners egenskaper. Det är vidare enligt min uppfattning angeläget alt
möjligheterna till internationellt samarbete inom området tas till vara.
Beräkningen
av medelsbehovet för förevarande delprogram är med nödvändighet osäker. Först
vid en senare tidpunkt kan avgöras om ytterligare medel erfordras. Jag vill
hänvisa till vad jag tidigare har anfört om särskilda medel för större
försöksanläggningar inom energiforskningsprogrammet.
Jag
förutser inom delprogrammet också visst behov av bl. a. olika studier rörande
lokalisering, samverkan med det befintiiga kraftsystemet, miljöeffekter etc.
NE har under innevarande
treårsperiod genomfört vissa studier rörande mindre, icke nätanslutna system.
Jag har tidigare anfört att begränsade insatser avseende sådana system, med
hänsyn tUl kopplingen tiU lokala energiförsörjningsbetingelser, bör kunna
rymmas inom ramen för programmet Energianvändning för bebyggelse,
delprogrammet Solvärmesystem och energilagring m. m. Inom förevarande
delprogram bör emellertid även fortsättningsvis kunna rymmas vissa insatser
rörande systemtekniska aspekter på införandet av sådana system.
Avancerad
energiteknik
TUl
delprogrammet hänför jag insatser avseende vissa utvecklingsUnjer av
långsiktigt intresse för energiförsörjningen, vilka inte naturligt kan rymmas
inom de tidigare behandlade delprogrammen.
Jag
har vid min medelsberäkning tagit hänsyn tUl behov av insatser i
Prop.
1977/78:110 154
huvudsak
inom områdena energilagring, solenergi, vätgas, avancerad energiomvandling, akvatisk
energi och avancerade reaklorsyslem. Jag återkommer i del följande med förslag
till insatser rörande Fusionsenergi.
Effektiva
metoder för energilagring är nödvändiga i ell flexibelt
energiförsörjningssystem. Behovet av forsknings- och utvecklingsinsatser inom
området framhålls av flera remissinstanser. Jag viU erinra om att jag tidigare,
inom programmet Energianvändning för bebyggelse, har föreslagit insatser
rörande energilagring i direkt anslutning till solvärmeutnyttjande. Likaså har
jag föreslagit vissa insatser avseende energilagring inom delprogrammet
Hetvattenteknik. Framför allt sistnämnda insatser är av vikt redan på kort sikt.
På längre sikt kan metoder för bl. a. kemisk energilagring få stor betydelse.
Vissa insatser, främst i internationellt samarbete, bör därför rymmas inom
förevarande delprogram. Härutöver ingår insatser rörande kemisk energUagring f.
n. bland de projekt som stöds av naturvetenskapliga forskningsrådet med medel
från anslaget Grundläggande forskning för energiområdet. Jag räknar med att
dessa insatser kommer att fortsättas inom ramen för programmet Energirelaterad
grundforskning, tiU vilket jag återkommer i det följande.
Den
internationella utvecklingen inom bl. a. solkraftområdet bör följas.
Utnyttjande av solvärme för byggnadsuppvärmning har jag redan behandlat under
programmet Energianvändning för bebyggelse.
Vätgas
kan på lång sikt komma att fä stor betydelse som energibärare inom främst
transportområdet. Systemstudier och vissa gmndläggande insatser beträffande
lagring av vätgas bör kunna rymmas inom delprogrammet.
Vad
gäller avancerad energiomvandling bör vissa insatser göras för bl.a.
upprätthållande av svensk kompetens på bränslecellområdet.
I
fråga om akvatisk energi (främst vågkraft och saltgradientenergi) förutsätts
insatserna ske i första hand genom deltagande i lämplig form i verksamhet som
bedrivs utomlands. Särskilt bör därvid undersökas möjligheterna att följa det
norska arbetet inom vågenergiområdet.
Inom
delprogrammet bör även rymmas insatser rörande avancerade reaktorsystem och
alternativa kärnbränslecykler främst i syfte att följa den internalionella
utvecklingen inom området som underlag bl. a. för Sveriges internationeUa
engagemang i nedrustnings- och säkerhetsfrågor.
Fusionsenergi
Fusionsenergin
kan i ett mycket långt perspektiv komma att få stor betydelse för världens
energiförsörjning. Fyra mycket omfattande utvecklingsprogram pågår i Förenta
staterna, Sovjetunionen, Japan och inom den europeiska atomenergigemenskapen (Euratom)
med målet att utveckla en elproducerande fusionsreaktor. Detta mål torde
enligt experter gå att uppnå tidigast omkring år 2000. Därifrån är emellertid
steget långt till att fusionsenergin får nämnvärd betydelse för
energiförsörjningen.
Riksdagen
godkände år 1976 (prop. 1975/76: 86, NU 1975/76: 29, rskr 1975/76: 172) ett
avtal om fusionsforskningssamarbete mellan Sverige
Prop. 1977/78:110 155
och Euratom. Avtalet innebär att den svenska
fusionsforskningen har anslutits till Euratoms gemensamma program. Detta
består för perioden 19761980 av dels ett antal nationella projekt i
deltagarländerna, dels arbete med uppförande av en stor försöksanläggning, det s.
k. JET-projektet.
DFE föreslår fortsatt svensk medverkan i Euratomsamarbetet,
inkl. JET-projektet. Inga invändningar häremot har rests under remissbe-handUngen.
Sverige
bör enligt min uppfattning såsom en avancerad industrination ta sin del av
ansvaret för forskningen och utvecklingen inom området. Jag beräknar inom
delprogrammet medel för fortsatt svensk medverkan i Euratomsamarbetet under den
kommande treårsperioden samt för därmed sammanhängande svenska insatser. Jag
har därvid tagit hänsyn tiU det slöd härför som preliminärt har beräknats för
nästa budgetår under nionde huvudtitelns anslag tUl naturvetenskapliga
forskningsrådet (jfr prop. 1977/78: 100 bU. 12 s. 532). Även för återstående
del av den nu föreslagna programperioden räknar jag, efter samråd med chefen
för utbildningsdepartementet, med att motsvarande stöd bör kunna utgå.
Uppskattningar av Sveriges kostnader för deltagande i Euratomprogrammet
under hela den förestående treårsperioden kan f. n. bara göras med en betydande
grad av osäkerhet. Jag anser emellertid att de belopp jag nu har beräknat bör
uppfattas som en övre gräns för vad som kan ställas till förfogande under
treårsperioden 1978/791980/81.
Resurser för forsknings- och utvecklingsinsatserna inom
programmet Energiproduk tion
De insatser jag nu har förordat kommer att ställa
avsevärda krav på tillgång till forsknings- och utvecklingsresurser.
Med
statligt stöd har tidigare byggts upp betydande resurser för energiteknisk
verksamhet inom AB Atomenergi. Jag anser det naturligt att nu i större
utsträckning än vad som hittills har skett söka utnyttja dessa resurser för nya
uppgifter. Bolaget bör kunna ta på sig betydande uppgifter inom det nya
energiforskningsprogrammet, särskilt i fråga om inhemska bränslen och
syntetiska drivmedel och möjligen i fråga om kolteknik. Det ankommer på
regeringen att lämna de föreskrifter som erfordras för att möjliggöra att
Atomenergis resurser utnyttjas härvidlag.
Allmänna energisystemstudier m, m.
Programmet omfattar studier av hela energisystem från
energiråvara tUl slutlig användning av energi med tonvikt på nationeUa
energisystem och den internalionella energimiljön. Sådana systemstudier som
utgör ett naturligt led i verksamheten inom de tidigare behandlade programmen
har jag fört lill resp. program. Jag kommer i det följande att för-
Prop.
1977/78:110 156
orda
att DFE t. v. skall fortsätta att vara samordningsorgan för energiforskningsprogrammet.
Inom förevarande program har jag beräknat medel också för de programövergripande
samordningsuppgifter som t. v. föreslås ligga hos DFE.
Min
medelsberäkning för programmet framgår av följande samman-stäUning (mUj. kr.).
1978/79 1978/79-
1980/81
beräknar
föredraganden
Allmänna
energisystemstudier m.m. 8 27
varav
Allmänna
energisystemstudier 4,5 15
Programsamordning m.m. 3,5 12
De
tidigare behandlade programmen rör främst olika tekniska möjligheter och
problem vid förändring av vårt energisystem. Vi behöver emellertid också öka
kunskaperna om energins roll i samhäUet och om hur tUlförsel och användning av
energi kan påverkas eller styras.
Allmänna
energisystemstudier
Verksamheten
har under innevarande treårsperiod koncentrerats tUl studier med ekonomisk
inriktning, till stor del med karaktär av förstudier. DFE föreslår, bl. a. mot
bakgrund av erfarenhetema från den hittillsvarande projektverksamheten, en
höjning av ambitionsnivån och en breddning av programmet. Detta har vunnit
allmän anslutning bland remissinstanserna.
Även
jag anser att en ökning av insatserna är befogad. Målen bör, i enlighet med vad
DFE föreslår, vara att
ge ökad insikt i
energiförsörjningens hela problemkomplex och i de konsekvenser som förändringar
i energisystemet kan beräknas få för individer, samhälle och ekosystem,
jämföra olika energisystem i
sådana avseenden som måste beaktas vid avvägningar mellan systemen, och att
ge
underlag för övergripande värdering och prioritering av insatser
vad gäller forskning och utveckling.
Studier
och utredningar med näraliggande syften bedrivs även vid sidan av Huvudprogram
Energiforskning. Jag utgår från att en nära samordning och praktisk
arbetsfördelning skall kunna uppnås mellan DFE och andra organ.
Verksamheten
inom Allmänna energisystemstudier bör, i enlighet med de nu angivna målen, ha
viss bredd. Bland de insatser som bör rymmas inom programmet vill jag särskilt framhåUa
studier avseende riskema för och arten av intemationella
energiförsörjningskriser, hur de kan komma
Prop.
1977/78:110 157
att
beröra vårt land och hur icke önskvärda konsekvenser för samhället kan minskas.
Vidare
bör bedrivas bl. a. strategistudier inriktade på alternativa
energi-försörjningssystem och utvecklingsvägar samt olika möjUgheter att bibehålla
handlingsfrihet att välja mellan dem. Strategistudierna bör bedrivas utifrån
ett brett ekonomiskt och samhällsorganisaloriskt perspektiv. I de framtidsinriktade
studiema bör särskilt uppmärksammas styr- och stimulansmedel, som är av
betydelse för att underlätta införandet av ny energiteknik, samt olika
institutionella förhållanden, teknisk och ekonomisk förnyelsetakt samt tröghet
och bindningar, som inverkar på möjligheterna att snabbt förändra
energisystemet.
Även
vissa studier med ekologisk inriktning samt insatser i anslutning till de
energistudier som har genomförts i regi av sekretariatet för framtidsstudier
bör kunna rymmas inom programmet.
Programsamordning
m. m.
Jag
räknar med att de uppgifter som enligt vad jag i det följande kommer att
föreslå skall ligga hos DFE kommer att kräva en viss ökning av delegationens
resurser. Jag har tagit hänsyn härtill vid min beräkning av medelsbehovet för
förevarande program. Jag återkommer till DFE:s fortsatta uppgifter vid min
behandling av organisationsfrågor.
Tekniska
högskolomas energiarbetsgmpp (THE) bildades år 1974 för att främja samarbete om
energiforskning vid de tekniska högskolorna och samverkan meUan berörda
högskolor och programansvariga och finansierande organ. Vid de tekniska fakultetema
har med medel huvudsakligen från anslaget Energiforskning anställts särskilda
energisekreterare för att bl. a. biträda härvidlag.
I
budgetpropositionen 1978 (prop. 1977/78: 100 bU. 12 s. 495) föreslås att vissa
medel för THE:s fortsatta verksamhet skall utgå från utbildningsdepartementets
huvudtitel samt att THE i administrativt hänseende fortsättningsvis skall vara
knutet till tekniska högskolan i Stockholm.
Jag anser att energisekreterama
på ett verksamt sätt bidrar till samordning mellan energiforskningsprogrammet
och annan verksamhet vid de tekniska fakuUetema. Jag firmer det naturligt att
fortsättningsvis hänföra energisekreterarnas uppgifter i den mån kostnaderna
bestrids inom ramen för Huvudprogram Energiforskning till DFE:s samordningsfunktion
och har därför beräknat vissa medel härför inom förevarande program.
Energirelaterad
grundforskning
Stöd
till gmndläggande forslcning för energiområdet har under innevarande
treårsperiod utanför energiforsicningsprogrammet utgått från ett särskilt
anslag, Gmndläggande forskning för energiområdet. Stödet har kanaliserats via
numera naturvetenskapliga forskningsrådet, STU och AB Atomenergi. Jag har
tidigare föreslagit att den energirelaterade gmnd-forskningen tas upp som ett
särskilt program inom Huvudprogram Energiforskning.
12 Riksdagen 1977/78. 1 samL Nr 110
Prop.
1977/78:110 158
Min medelsberäkning för programmet framgår av följande samman-stäUning
(mUj. kr.).
1978/79 1978/79-
1980/81
beräknar föredraganden
Energirelaterad grundforskning 9 30
Programmet bör omfatta stöd till grundläggande forskning
som bedöms betydelsefull för det framtida energisystemet men som ej stöds inom
övriga program. I sammanhanget bör nämnas att viss grundläggande forskning
ingår som en nödvändig del av övriga program. Jag vill särskilt framhåUa att de
av mig föreslagna insatserna inom delprogrammet Fusionsenergi i stor
utsträckning är av grundforskningskaraktär.
DFE har föreslagit en ökning av stödet till energirelaterad
grundforskning och nämner ett antal forskningsområden under rubrikerna
Material, Omvandling och lagring av energi. Natur och Hälsa. DFE anger att det
är angeläget att insatsema inom programmet täcker ett brett forskningsfält och
inte koncentreras till ett fåtal områden.
Remissinstanserna ställer sig genomgående positiva tiU DFE:s
förslag. BI. a. framhålls att kunskapsuppbyggande grundforskning behövs för att
skapa en bred tekniskt-vetenskaplig kompetens inom området och utgöra en bas
för mer målinriktad verksamhet.
Även jag
anser det nödvändigt atl en ökning av den målinriktade energiforskningen också
följs av en ökning av den energirelaterade grundforskningen. Målet för insatsema
inom förevarande program bör vara att stödja sådan grundforskning som har
direkt anknytning till energiområdet, men som ej stöds inom ramen för övriga
program. Min medelsberäkning innebär alt insatserna ökar i takt med insatserna
inom energiforskningsprogrammet som helhet. Det bör ankomma på regeringen att
fördela medlen mellan berörda forskningsorgan.
Med huvudprogrammet sammanhängande insatser
Inom ramen för Huvudprogram Energiforskning beräknar jag,
som jag tidigare har angivit, också medel för kostnader för dels visst
internationellt kämenergisamarbete, dels visst internationellt samarbete i
fråga om forskning och utveckling inom energiområdet som inte kan hänföras till
energiforskningsprogrammets övriga delar.
Min medelsberäkning framgår av följande sammanställning (mUj.
kr.).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Med
huvudprogrammet sammanhängande insatser
23
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad gäller intemationellt kärnenergisamarbete beräknar jag
medel för dels Sveriges kostnader för deltagande i verksamheten inom det intemationella
atomenergiorganet (lAEA), dels nordiskt samarbete inom kämenergiområdet, dels
vissa rese- och konferenskostnader.
Vid bilaterala kontakler med vissa länder har framkommit
önskemål om samarbete kring forskningsfrågor inom energiområdet som ligger
utanför vad som ingår i det svenska energiforskningsprogrammet. För sådana
ändamål beräknar jag här medel för vissa mindre insatser.
Sanunanfattning
Av
mig beräknade medel för forskning och utveckling m. m. inom energiområdet under
budgetåren 1978/791980/81 framgår av följande tabell (milj. kr.).
Huvudprogram
Energiforskning
Energianvändning i industriella processer
m.m.
(delprogrammen
Allmänna studier. Trä,
massa och
papper. Järn och stål. Övriga
processer
inom industrin, Jordbruk och
trädgårdsnäring.
Samhällets varuflöden)
Energianvändning för transporter och
samfärdsel
varav
Åtgärder i
transportsystemet
Energianvändning
i drivsystem
Energianvändning för bebyggelse varav
Effektivare energianvändning Värmepumpar
Solvärmesystem och energilagring m.m. Planering,
styrfaktorer, statistik Brukarkrav
Planering och uppföljning av forskningsinriktat
experimentbyggande
Energiproduktion
varav
Inhemska bränslen
Kol
86
22
32
9,5
2,5
8
7
24
46
155
14
44
6
21
10
35
3
11
2
10
11
34
'33
393
30
100
5
15
1978/79
1978/79
1980/81
beräknar
föredraganden
7
22
14
14'
7
22
35
105
15
50
20
65
8
27
4,5
15
3,5
12
9
30
7,5
96
235
819
7
23
242
842
Syntetiska
drivmedel Lättvattenreaktorer Hetvattenteknik m.m. Vindenergi
Avancerad
energiteknik Fusionsenergi
Allmänna
energisystemstudier m.m.
varav
Allmänna
energisystemstudier
Programsamordning m.m.
Energirelaterad
grundforskning
Reserv
för senare fördelning
Summa
för huvudprogrammet
Med
huvudprogrammet sammanhängande
insatser
InternationeUt
samarbete
Total
beräknad ram
»
1978/79
4.2.6
Organisation för Huvudprogram Energiforskning
En
ändamålsenlig organisation och ansvarsfördehiing är av avgörande betydelse för
att energiforskningsprogrammet skaU bU effektivt genomfört och resultaten i
överensstämmelse med energipoUtiken i stort. En utgångspunkt för den
organisation som har gäUt för energiforskningsprogrammet under innevarande
treårsperiod har varit att ansvaret för planering och beställning av forsknmgs-
och utvecklingsarbete inom de oUka programmen skaU vila på myndigheter som har
dels kompetens rörande forskning, utveckling och iimovationsarbete, dels
överblick över behoven av energiteknisk utvecklmg inom olika samhäUssektorer.
Jag anser att denna utgångspunkt är av stor principieU betydelse för
energiforskningsprogrammet och att den även i fortsättningen bör vara
vägledande för organisationen för Huvudprogram Energiforskning. Jag ansluter
mig också tUl den grundprmcip för programstyrning som angavs i prop. 1975: 30,
nämligen att programansvaret å ena sidan och de utförande funktionema å den
andra skaU vUa på skUda organisationer.
Mot
deima bakgmnd har ansvaret för planermg och styming av genomförandet av
energiforskningsprogrammet under innevarande treårsperiod varit fördelat på fem
programansvariga organ, STU, TFD, BFR, NE och
DFE.
DFE
har i en promemoria redovisat sina hittUlsvarande erfarenheter och synpunkter
rörande energiforsknmgsprogrammets organisation. DFE har därvid också framfört
förslag till mmdre ändringar av nuvarande organisation.
Prop. 1977/78:110 16i
Erfarenheterna
av programmet under den innevarande treårsperioden gäller huvudsakligen
verksamhetens uppbyggnadsskede. Jag ansluter mig till DFE:s uppfattnmg att det hUtills
har saknats fömtsättnmgar för att göra en allsidig utvärdering av
organisationen. En sådan utvärdering bör kunna äga rum under den kommande
treårsperioden. Jag har för avsikt atl inom kort inhämta regeringens
bemyndigande att tiUkalla en kommitté för att se över myndighetsorganisationen
inom energiområdet. I anslutning till arbetet inom en sådan kommitté bör det
vara möjligt att närmare utvärdera organisation, ansvarsfördehiing m. m. för energiforskningsprogrammel
mot bakgrund av vad jag nyss har framhållit om de krav som bör ställas på en
sådan organisation.
Ett viUkor
för att stödet tiU forskning och utveckling inom energiområdet skall bli
effektivt är att det utformas med beaktande av de specifika förhållandena
såväl inom olika energianvändningssektorer som inom energiproduktionssektorn.
De nu programansvariga organen har därvidlag en betydande fackkompetens. Det
har vidare visat sig att STU:s breda tekniska kompetens och erfarenheter av att
hantera innova-tionsinriktad verksamhet har varit av betydelse inte bara för de
program för vilka STU har programansvar. Det är enUgt min uppfattning av vikt
att STU:s kompetens även i fortsättningen kan utnyttjas också inom sådana
delar av programmet där STU inte har program ansvaret.
Under
den gångna treårsperioden har etablerats ett löpande samråds-förfarande dels
programorganen emellan, dels mellan programorganen och andra myndigheter. Jag
anser detta vara betydelsefullt och räknar med att det kan bidra till en kontinuerUg
anpassning tiU avnämarnas skiftande krav och till en smidig hantering av
planerings- och samordningsproblem som uppstår efter hand.
Jag
anser att endast vissa mindre justeringar av den hittills gällande
organisationen för Huvudprogram Energiforskning nu bör vidtas.
Vad
gäller programansvaret för Energianvändning för transporter och samfärdsel bör
i enlighet med vad DFE har föreslagit TFD:s programansvar ändras tiU att
omfatta endast delprogrammet Åtgärder i transportsystemet. STU bör ges
självständigt programansvar för delprogrammet Energianvändning i drivsystem.
Vad
gäller programmet Energianvändning för bebyggelse kan konstateras att
kompetensen rörande de speciella förhållandena och utvecklingen inom
bebyggelseområdet ligger hos BFR. Ansvaret för den översiktliga planeringen av
verksamheten inom programmet bör därför aUtjämt ligga hos BFR. Rådet bör Ukaså
svara för den konkreta planeringen av verksamheten vad avser dels huvuddelen av
den egentliga forskningsverksamheten, dels planering och uppföljning av experimentbyggande.
Erfarenhetema
under den gångna treårsperioden har som jag nyss har framhåUit bekräftat STU:s
kompetens beträffande mdustriellt utvecklings-
Prop. 1977/78:110 162
aibete
och innovationsinriktad verksamhet, patentfrågor och förmedlingsverksamhet Uksom
STU:s kompetens inom ett brett tekniskt område. STU bör därför ges ansvar för
den konkreta planeringen rörande industriellt utvecklingsarbete och innovationsinriktade
projekt avseende utrustning för energianvändning inom bebyggelseområdet.
Erfarenheterna
av den hittillsvarande verksamheten inom energiforskningsprogrammet visar
vidare att en mängd samordningsuppgifter, som av olika skäl inte bör utföras
inom regeringskansliet, lämpligen bör åvila ett från de programansvariga myndigheterna
fristående organ. Dessa samordningsuppgifter bör Uksom hittills t. v. åvUa DFE.
DFE bör t. v. bibehålla sin ställning som kommitté.
Jag
avser att senare återkomma till regeringen med förslag om ändrade direktiv för
DFE. I samband därmed bör ökad vikt fästas vid uppföljningen och utvärderingen
av verksamheten inom huvudprogrammet, vid samordningen med det internationella
energiforskningsarbetet och vid information om verksamhet och uppnådda resultat
inom energiforskningsprogrammet.
DFE framhåUer
att en ökad samordning av den energirelaterade grundforskningen är önskvärd.
Detta gäUer dels samordningen med den övriga verksamheten inom Huvudprogram
Energiforskning, dels samordningen med forslcning utanför
energiforskningsprogrammet. Vissa uppgifter av denna art vUar på den nyligen
inrättade forskningsrådsnämnden.
Jag
bedömer det inte som lämpligt att nu lägga ett samlat formellt programansvar på
något visst organ. Samordningen får i stället i huvudsak ske genom
informationsutbyte och löpande samråd mellan berörda organ etc. DFE:s
uppföljningsuppgifter bör vidgas till att gälla även den energirelaterade
grundforskningen.
Vad
jag nu har angivit innebär att programansvaret i huvudsak kommer att fördelas
på följande sätt:
Program Programansvarigi
organ
Energianvändning
i industriella processer m. m. STU
Energianvändning
för transporter och samfärdsel TFD/STU
Energianvändning
för bebyggelse BFR
Energiproduktion NE
Allmänna
energisystemstudier DFE
Det
ankommer på regeringen alt besluta i de organisationsfrågor som jag nu har
behandlat.
Prop.
1977/78: 110 163
4.3
Verksamheten vid AB Atomenergi
4.3.1 Inledning
AB
Atomenergi bildades år 1947 med uppgift att handha det målbundna forsknings-
och utvecklingsarbetet inom atomenergiområdet. Den tekniska utvecklingen och
därav föranledda strukturella förändringar inom den svenska kämenergiverksamheten
har medfört att efterfrågan på bolagets tjänster successivt har ändrat
karaktär. Som exempel härpå viU jag nämna bildandet av AB Asea-Atom år 1969,
Svensk kämbränsleförsörjning AB år 1972 och omorganisationer på myndighetssidan,
främst genom bildandet av nämnden för energiproduktionsforskning, år 1975. Med
ingången av år 1976 övertog också statens kärnkraftinspektion huvuddelen av
ansvaret för den verksamhet som under åren 19731975 styrdes av delegationen
för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor, Kärnsäkforsk.
Vid
utgången av år 1979 utlöper det konsortialavtal meUan staten och ASEA enligt
vilket staten åtar sig att bl.a. verka för att forsknings- och
utvecklingsresurserna hos AB Atomenergi kan stödja svensk industris
kommersiella verksamhet på kärnenergiområdet.
Mot
bl. a. denna bakgrund bemyndigade regeringen hösten 1975 chefen för
industridepartementet att tillkalla sakkunniga, Studsviksutredningen (I 1975:
05), för att utreda Atomenergis framtida verksamhet
Studsviksutredningens
arbete avslutades i början av år 1977. De sakkunniga redovisade visst underlag
men det avsedda utredningsarbetet hade inte kunnat fullföljas. Inom AB
Atomenergi har därefter taghs fram förslag till plan för bolagets verksamhet
budgetåren 1978/79 1980/81. I anslutning härtiU har särskUt belysts vissa
frågor om dels energiteknisk försöksverksamhet, dels driften av R2-reaktorn,
dels hanteringen av radioaktivt material i Studsvik. Atomenergi har också redovisat
visst material vad gäller överläggningar med kraftproducenterna om tillgången
till kärntekniska basresurser i Studsvik.
4.3.2 Bolagets
verksamhet m. m.
Jag
redovisade vid min anmälan tiU prop. 1976/77: 100 (bil. 17 s. 290) min
bedömning av vad som borde vara huvudinriktningen för bolagets verksamhet. Jag
angav därvid bl. a. att jag förutsåg en förskjutning av bolagets arbete från
det kärntekniska området tUl energiområdet i övrigt.
Jag anser tiden nu vara
mogen att ange en delvis ny inriktning för bolagets verksamhet för att markera
att dess roll har vidgats utöver det kärntekniska området.
AB Atomenergis verksamhet
bör i framtiden bedrivas inom följande områden: Kämenergi och kärnteknisk
serviceverksamhet
Prop.
1977/78:110 164
Bränsle- och värmeteknik
Långsiktig forskning m. m.
Dämtöver
bör bolaget kunna ta på sig uppgifter som ägare och förvaltare av sådana
energitekniska försöksanläggningar som bör uppföras som ett led i det svenska
energiforskningsprogrammet men som av olika skäl inte lämpligen kan ägas dier
förvaltas av annan organisation (jfr s. 118).
För
de båda första verksamhetsområdena anser jag att bolagets uppgift bör vara att
på uppdrag av myndigheter, företag eller organisationer bedriva forsknings-
och utvecklingsarbete, konsultverksamhet samt därmed sammanhängande verksamhet
inom det kämtekniska området resp. inom området Bränsle- och värmeteknik.
Bolaget bör vidare i mån av efterfrågan kunna åta sig kärnteknisk
serviceverksamhet och bedriva viss kommersiell verksamhet med anknytning till
bolagets huvuduppgifter.
TiU
det kärntekniska verksamhetsområdet hänför jag all den verksamhet som har
anknytning till det svenska lättvattenreaktorprogram-met liksom all annan rent
kärnteknisk verksamhet.
Det
förslag till nytt energiforskningsprogram som jag nyss har redovisat kommer,
som jag redan har framhållit, att stäUa betydande krav på tillgång till
forsknings- och utvecklingsresurser. AB Atomenergi är nu statens största
samlade resurs för energitekniskt utvecklingsarbete. Det finns därför särskild
anledning att överväga i vilken utsträckning bolagets resurser och kompetens
kan tas i anspråk härvidlag.
Jag
anser att AB Atomenergi bör utnyttjas främst för omfattande och krävande
uppgifter där bolagets mångsidiga kompetens, resurser och erfarenhet har stor
betydelse. Som jag tidigare har angivit anser jag att detta kan bli aktuellt
särskilt i fråga om inhemska bränslen, syntetiska drivmedel och möjligen i
fråga om kolteknik. Denna verksamhet kan naturligen föras till området Bränsle-
och värmeteknik.
Till
området hänför jag också huvuddelen av den nuvarande energitekniska
verksamheten i Studsvik, värme- och strömningsteknik samt kemi- och
materialteknik. En utökad icke kärnteknisk verksamhet bör i största möjliga
utsträckning ta i anspråk sådana resurser inom bolaget som kan komma att
frigöras inom andra verksamhetsområden.
Verksamheten
inom området Långsiktig forskning m. m. bör syfta till att dels bygga upp eller
vidmakthålla viss kompetens av långsiktigt intresse inom bolagets
verksamhetsfält, dels tillgodose särskilda önskemål hos statsmakterna och
myndigheter eller andra om tillgång till forskningsresurser m. m. Till området
hänför jag bl. a. fusionsforskning samt biblioteket i Studisvik.
Universitets-
och högskoleämbetet (UHÄ) har på regeringens uppdrag låtit utreda frågan om
fortsatt huvudmannaskap för biblioteket i Studsvik. Mot bakgrund av bl. a.
pågående utredningsarbete inom bib-
Prop.
1977/78:110 165
lioteks-
och dokumentationssamverkanskommittén (U 1975: 06, BIDOK) och SINFDOK-utredningen
(I 1975: 04) har UHÄ emellertid förordat att frågan om Studsviksbibliotekets
ställning prövas i samband med förslag från dessa kommittéer.
De
två utredningarna har hösten 1977 redovisat sitt arbete i ett gemensamt
betänkande (SOU 1977: 71) Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. I
betänkandet lägger utredningama fram förslag om bl. a. samordning av informationsförsörjningen
för olika sektorer och om ett system med s. k. ansvarsbibliotek för särskilda
ämnesområden.
Chefen
för utbildningsdepartementet har i prop. 1977/78: 100 (bil. 12 s. 509) anmält
att han avser att föreslå regeringen att proposition föreläggs riksdagen med
de principiella förslag som kan föranledas av BIDOK:s och SiNFDOK-utredningens
gemensamma betänkande. Med anledning härav är jag f. n. inte beredd att föreslå
någon förändring av bibliotekets i Studsvik stäUning. Jag har i denna fråga samrått
med chefen för utbildningsdepartementet.
4.3.3 Vissa
andra frågor
Bolagets
vidgade verksamhetsfält behöver markeras i lämplig form. Jag har inhämtat att
bl. a. en ändring av bolagets namn kommer att aktualiseras.
För
vissa delar av bolagets verksamhet kan det bli aktuellt att välja annan
lokalisering än Studsvik.
När
särskilda skäl föreligger bör bolaget kunna äga aktier i utvecklingsbolag
eller annat bolag med anknytning till verksamhetsområdet.
4.3.4 Anslagsfrågor
Jag
anser det angeläget att Atomenergi även vad gäller statsanslagets storlek nu
ges mer preciserade planeringsförutsättningar.
Med
utgångspunkt i den indelning av bolagets verksamhetsfält som jag nyss har
redovisat har jag beräknat behovet av statsanslag till bolaget under treårsperioden
1978/791980/81 enUgt följande sammanställning (milj. kr.)
1978/79 1978/79
1980/81
beräknar
föredraganden
Kärnteknisk
verksamhet 26,3 78
Bränsle- och
värmeteknik 2,5 6
Långsiktig forskning m.m.
5 17
Förvaltning av
anläggningar m.m. 12,2 39
46 140
Vad
gäller den kärntekniska verksamheten beräknar jag medel främst för drift
av R2-reaktorn. Vidare beräknar jag medel
Prop.
1977/78: 110 166
för
bidrag till driften av aktiva centrallaboratoriet och till kostnader för annan
radioaktiv hantering i Sludsvik. Jag beräknar också vissa medel för utomstående
forskargruppers utnyttjande av Studsviks faciliteter samt för vissa
bestrålningskostnader för Kabi-Diagnostica. Huvuddelen av verksamheten inom
delta område är f. n. inriktad på att tUlgodose kärnkraftföretagens och
myndigheters behov av forsknings- och utvecklingstjänster. Uppdrag av betydande
omfattning kan förväntas från bl. a. statens kärnkraflinspektion men också från
statens strålskyddsinstitut, programrådet för radioaktivt avfall och nämnden
för energiproduktionsforskning. Jag räknar också med att bolaget kommer att
fortsätta överläggningarna med främst kraftproducenterna om ersättning för
tillgången till vissa kärntekniska basresurser i Studsvik.
AB
Atomenergi har i sin treårsplanering lämnat vissa uppgifter om kostnaderna för
driften av R2-reaktorn under oUka driftformer m. m. Jag räknar med att frågan
om en eventuell avveckling av statsanslaget till driften av R2-reaktom skall
kunna behandlas i en departementspromemoria som kommer att bli föremål för
sedvanlig remissbehandling. Frågan om verksamheten vid R2-reaktorn får
därefter prövas närmare.
För
bränsle- och värmeteknik beräknar jag vissa medel för att täcka initial- och
omställningskostnader i verksamheten. Jag utgår i övrigt från att bolagets
arbete inom området till stor del kommer att finansieras med
energiforskningsmedel.
För
långsiktig forskning m. m. beräknar jag bidrag till driften av biblioteket och
till forskningsverksamheten inom bolaget. Jag förutsätter emellertid alt
forskningsverksamheten till betydande del skall kunna finansieras med medel
frän energiforskningsprogrammet och genom anslag från forskningsråd m. m. Jag
vill i sammanhanget erinra om den forskningsenhet under naturvetenskapliga
forskningsrådets huvudmannaskap som också finns i Studsvik och som delvis
replierar på resurser inom AB Atomenergi. Denna verksamhet finansieras helt av
naturvetenskapliga forskningsrådet.
För
förvaltning av anläggningar m. m. beräknar jag medel dels för underhåll och
viss upprustning av befintliga anläggningar i Sludsvik, dels t. v. som bidrag
till kostnaderna för personaltransporler.
I
prop. 1975/76: 109 behandlades ingående (s. 14) frågan om bolagets
kapitalkostnader m. m. Jag finner inte anledning att frångå de riktlinjer som
därvid gavs. För samtliga verksamhetsområden förutser jag således att staten
liksom hitilills i huvudsak måste avstå från att få täckning för kapitalkostnader
hänförliga till äldre investeringar. För tillkommande investeringar bör
kapitalkostnaderna täckas av intäkterna från verksamheten.
4.3.5
Kollektiv energiteknisk forskning och utveckling vid AB Atomenergi AB
Atomenergis verksamhet till stöd för svensk kämkraflindustri baseras på det av
riksdagen godkända konsortialavtalet mellan staten och
Prop,
1977/78:110 16?
ASEA
(prop. 1968:169, SU 1968:199, rskr 1S>68: 408). Avtalet gäUer intill
utgången av år 1979. Stödet har fr. o. m. budgetåret 1977/78 (prop. 1976/77:
100 bil. 17 s. 292, NU 1976/77: 24, rskr 1976/77: 206) formen .av ell särskilt
anslag för sådant energitekniskt forsknings- och utvecklingsarbete varom
överenskommelse träffas mellan AB Atomenergi å ena sidan och kraftföretagen och
den tUlverkande industrin å den andra och där de sistnämnda är beredda att
bidra med halva kostnaden för det vid AB Atomenergi utförda arbetet. För
budgetåret 1977/78 har för ändamålet anvisats anslag till kollektiv
energiteknisk forskning och utveckling vid AB Atomenergi med 15 milj. kr.
Erfarenheten
har visat att förbrukningen av medel från anslaget under budgetåret 1977/78
har överskattats. För tiden den 1 juli 1978den 31 december 1979 beräknar jag
medelsbehovet tiU 18 milj. kr. För tiden därefter är jag inte beredd att nu
beräkna medel för ifrågavarande ändamål. För budgetåret 1978/79 beräknar jag
12 milj. kr.
Med
de anslag jag har förordat i detta och tidigare avsnitt räknar jag med att
Atomenergis verksamhet inte skall komma att uppvisa underskott eller överskott
av någon betydelse.
5
Hemställan
Med
hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att
godkänna
de riktlinjer för
1.
inriktningen av forskning och utveckUng
inom energiområdet som jag har förordat,
2.
ändrad inriktning av
verksamheten vid Aktiebolaget Atomenergi som jag har förordat.
6
Anslagsfrågor lör budgetåret 1978/79
DRIFTBUDGETEN Fjortonde huvudtiteln
F.
TEKNISK FORSKNING OCH UTVECKLING F 13. Energiforskning
1976/77
Utgiffi 104 945 402 Reservation 57 081988
1977/78
Anslag» 127 429 000 1978/79 Förslag 238 500 000
'
Anslagen Energiforskning och Grundläggande forskning för energiom-xådel.
2
Varav på tilläggsbudget I 7 000 000 kr.
Som
har framgått av min tidigare redogörelse har jag för Huvudprogram
Energiforskning och vissa därmed sammanhängande insatser be-
Prop. 1977/78:110 168
räknat
en total ram av 842 milj. kr. under treårsperioden 1978/79 1980/81. För nästa
budgetår har jag för dessa ändamål beräknat 242 milj. kr. (jfr 4.2.5
Sammanfattning).
Av
den beräknade totala medelsramen för nästa budgetår bör 238,5 mUj. kr. tas upp
under förevarande anslag. Vidare avses 3,5 mUj. kr. utgå från fjortonde
huvudtitelns anslag Kommittéer m. m., för att täcka kostnaderna för
delegationens för energiforskning uppgifter för samordning m. m. av
huvudprogrammet.
Behållningen
vid utgången av budgetåret 1977/78 på anslaget Grundläggande forskning för
energiområdet bör tillföras detta anslag.
De
programansvariga organen har för sin planering och organisation av insatserna
behov av att kunna göra fleråriga åtaganden. Jag beräknar behovet härför under
budgetåret 1978/79, inkl. löpande beslut, tiU 200 milj. kr. för åtaganden
avseende vart och ett av budgetåren 1979/80 1981/82. Lämnas bemyndigande
ankommer det på regeringen att meddela de närmare föreskrifter som erfordras.
Det
ankommer vidare på regeringen att i anslutning till de riktlinjer och på det
sätt jag tidigare har angivit besluta om fördelning av medel mellan olika
program och delprogram.
Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1.
bemyndiga regeringen att under
budgetåret 1978/79, i enUghet med vad jag har anfört, ikläda staten ekonomisk
förpliktelse i samband med stöd tiU forskning och utveckling inom energiområdet
som, inberäknat löpande beslut, innebär åtaganden om högst 200 000 000 kr. för
vart och ett av budgetåren 1979/ 801981/82,
2.
till Energiforskning för
budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 238 500 000 kr.
F
14. Bidrag till verksamheten vid Aktiebolaget Atomenergi
1976/77
Utgift* 56 609 097
1977/78
Anslag 44 750 000 1978/79 Förslag 46 000 000
Anslagen Aktiebolaget Atomenergi: Stöd till svensk kärnkraftindustri.
Aktiebolaget Atomenergi: Övrig verksamhet och Aktiebolaget Atomenergi: Särskilt
bidrag.
Som
har framgått av min tidigare redogörelse har jag för direkta bidrag till
verksamheten vid AB Atomenergi under treårsperioden 1978/ 791980/81 beräknat
en total ram av 140 milj. kr. Härav bör för budgetåret 1978/79 utgå 46 milj.
kr. enligt följande sammanstäUning (milj. kr.).
Prop. 1977/78:110 169
1978/79
beräknar
föredraganden
Kärnteknisk
verksamhet 26,3
Bränsle- och värmeteknik 2,5
Långsiktig forskning m. m. 5
Förvaltning av anläggningar
m. m. 12,2
46
Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att
till Bidrag till verksamheten vid Aktiebolaget Atomenergi för budgetåret
1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 46 000 000 kr.
F
15. Energiteknisk forskning och utveckling vid Aktiebolaget Atomenergi
1977/78
Anslag 15 000 000
1978/79
Förslag 12 000 000
Som
har framgått av min tidigare redogörelse bör för koUektiv energiteknisk
forskning och utveckling vid AB Atomenergi för budgetåret 1978/79 utgå ett
anslag av 12 milj. kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att
till Energiteknisk forskning och utveckling vid Aktiebolaget Atomenergi för
budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 12 000 000 kr.
7
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop. 1977/78:110 170
Innehållsförteckning
Propositionen
..................................................... 1
Propositionens huvudsakUga
innehåU ...................... 1
1
Inledning ........................................................ 2
2 Forskning, utveckling och demonstration inom
energiområdet .. 5
2.1 Den
hittillsvarande verksamheten ..................... 5
2.1.1
Energianvändning i industriella
processer m.m. .. 6
2.1.2
Energianvändning för
transporter och samfärdsel .. 7
2.1.3
Energianvändning för
lokalkomfort ............. .. 7
2.1.4
Återvinning av energi i varor m.
m............. .. 9
2.1.5
Energiproduktion ................................... 9
2.1.6
AUmänna energisystemstudier
.............. 13
2.1.7
Övrig verksamhet ............................. .. 14
2.1.8
Sammanfattning ................................. .. 14
2.2 Förslag
tUl program för treårsperioden 1978/791980/81 15
2.2.1
Inledning .......................................... 15
2.2.2
Utgångspunkter för förslaget.................... .. 16
2.2.3
Huvudprogrammets avgränsning
mot annan verksamhet 18
2.2.4
Resurser för forskning och
utveckling......... 18
2.2.5
Programförslagets inriktning
och avvägning, programperiodens längd m. m 18
2.2.6
Energianvändning i industriella
processer m. m 21
2.2.7
Energianvändning för
transporter och samfärdsel .. 27
2.2.8
Energianvändning för
bebyggelse ............. .. 30
2.2.9
Energiproduktion ................................... 36
2.2.10
AUmänna energisysiemstudier ............... 47
2.2.11
Energirelaterad grundforskning
................ 48
2.2.12
Sammanfattning av
programförslaget ...... .. 49
2.2.13
Reservationer och särskUda yttranden
...... 50
2.2.14
Organisation för
energiforskningsprogrammet .... 52
2.3
Anslagsframställningar för
budgetåret 1978/79 .. .. 54
2.4
Remissyttranden över förslaget
till treårsprogram .. 55
2.4.1
Allmänna synpunkter............................... 55
2.4.2
Utgångspunkter för DFE:s
förslag ............ 56
2.4.3
Huvudprogrammets avgränsning
mot annan verksamhet 57
2.4.4
Resurser för forslcning och
utveckling......... . 59
2.4.5
Programförslagets
inriktning och avvägning, programperiodens längd m. m 60
2.4.6
Energianvändning i industriella
processer m. m. .. 63
2.4.7
Energianvändning för
transporter och samfärdsel .. 66
2.4.8
Energianvändning för bebyggelse
.............. . 68
2.4.9
Energiproduktion ................................... 71
2.4.10
Allmänna
energisystemstudier ............... 80
2.4.11
Energirelaterad grundforskning
................. 82
2.4.12
Behov av informationsåtgärder .................. 83
2.4.13
Organisationsfrågor ........................... . 84
2.5
Energiforskning i andra länder............................ . 87
2.6
Internationellt samarbete ............................. 92
Prop. 1977/78:110 171
3 Verksamheten
vid AB Atomenergi ......................... .. 96
3.1
Inledning ................................................. .. 96
3.2
Treårsprogram för verksamheten
i Sludsvik......... .. 98
3.2.1
Allernativ för verksamheten i Sludsvik........ .. 98
3.2.2
Treårsprogrammet ............................. 99
3.2.3
Energiteknisk försöksverksamhet
i Studsvik. 103
3.2.4
Verksamheten vid R2-reaktorn ................ 104
3.2.5
Hantering av radioaktivt avfall
i Studsvik.... 106
3.3
Ekonomiskt resultat........................................ 110
3.4
Anslagsframställning .................................. 110
4 Föredraganden ............................................. 113
4.1 Inledning
.................................................. 113
4.1.1
Den energipolitiska
situationen ............... 113
4.1.2
Översikt .......................................... 114
4.2 Huvudprogram
Energiforskning.......................... 116
4.2.1
Mål ................................................ 116
4.2.2
Allmänna riktUnjer m. m.......................... 117
4.2.3
Avgränsningar .................................... 122
4.2.4
Programstruktur m. m............................. 124
4.2.5
Huvudprogram Energiforskning.................. 125
4.2.6
Organisation för Huvudprogram
Energiforskning .. 160
4.3 Verksamheten
vid AB Atomenergi ................... 163
4.3.1
Inledning .......................................... 163
4.3.2
Bolagets verksamhet m. m....................... 163
4.3.3
Vissa andra frågor .............................. 165
4.3.4
Anslagsfrågor .................................... 165
4.3.5
Kollekliv energiteknisk
forskning och utveckling vid AB Atomenergi 166
5
HemstäUan .................................................... 167
6
Anslagsfrågor för
budgetåret 1978/79 ............. 167
DRIFTBUDGETEN
Fjortonde huvudtitdn ................ 167
F.
Teknisk forslcning och utveckling ..................... 167
F
13. Energiforskning .................................... 167
F
14. Bidrag till verksamheten vid Aktiebolaget Atomenergi 168
F 15. Energileknisk forskning och utveckling vid Aktiebola
get Atomenergi ........................................... 169
7 Beslut ......................................................... 169
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
64 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (64)
64 kopplingar i 29 dokument.
- Skr. 2010/11:162 Riksrevisionens rapport 2011:10 Biodrivmedel för bättre klimat - Hur används skattebefrielsen? s. 109 · s. 110 · s. 129 i texten
- Prop. 1990/91:184 om verksamheten i Studsvikskoncernen, m.m. i texten
- Dir. 1988:29 Utredning om energiforskningsprogrammets framtida omfattning, inriktning, samverkan med annan energiforskning m.m. i texten
- Prop. 1983/84:107 om forskning i texten
- Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 i texten