Sök i Ratio Lex

om Iån för forskningsverksamhet i Ranstad

20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:124, om Iån för forskningsverksamhet i Ranstad

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 124

Regeringens proposition

1977/78:124

om
lån för forskningsverksamhet i Ranstad

beslutad
den 2 mars 1978.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

NILS
G. ASLING

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås att AB Svensk Alunskifferutveckling beviljas lån av 49
milj. kr. for budgetåret 1978/79. Medlen skall användas till forskning i Ranstad
avseende processer för utvinning av alunskifferns innehåU av kerogen och vissa
metaller.

1
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 124

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:124 2

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-03-02

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson

Föredragande:
statsrådet Asling

Proposition
om lån för forskningsverksamhet i Ranstad

I
prop. 1977/78: 100 (bil. 17 s. 249) har regeringen föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet, lill Lån till processutveckling i Ranstad
för budgetåret 1977/78 beräkna ett investeringsanslag av 13,6 milj. kr. Jag
anhåller om att nu få ta upp dessa frågor.

1
Inledning

Boliden
AB och Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) har nyligen beslutat att samverka
inom alunskifferområdet i fråga om prospektering, forskning och utveckling samt
exploatering innefattande utvinning, förädling och marknadsföring av produkter
ur svenska alunskiffrar och därmed besläktade fosfor- och uranhaltiga kambrosiluriska
sediment. Samverkan sker genom AB Svensk Alunskifferutveckling (ASA) som de
äger till Hka delar. Samarbetet är inte knutet till någon speciell fyndighet
utan avser förekommande svenska fyndigheter.

I
skrivelse den 1 februari 1978 har ASA ansökt om medel för forsknmgs- och
utvecklingsverksamhet kring de svenska alunskiffrarna. En stor del av
verksamheten avses bli förlagd till Ranstad vid Billingen.

Frågan
om verksamheten i Ranstad och den därmed sammanhängande frågan om utnyttjandet
av naturresurser i Billingen har utretts av Billingenutredningen, som i augusti
1977 avgav betänkandet (SOU 1977: 47) Billingen 4 exempel. Efter remiss har
yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhavaren, statens vägverk efter
hörande av vägförvaltningen i Skaraborgs län, statens järnvägar,
riksantikvarieämbetet, lantbruksstyrelsen, lantbruksnämnden i Skaraborgs län,
skogsstyrelsen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:124 3

efter
hörande av skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län, statens naturvårdsverk,
statens strålskyddsinstitut, koncessionsnämnden för miljöskydd, överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,
sysselsättningsutredningen, bostadsstyrelsen, statens planverk, expertgruppen
för regional utredningsverksamhet, statens industriverk, statens
vattenfallsverk, Sveriges geologiska undersökning (SGU), länsstyrelserna i
Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs, Jönköpings, Alvsborgs,
Örebro och Jämtlands län, Falköpings kommun, Skara kommun, Skövde kommun, Skaraborgs
läns landstingskommun, Svenska kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige
(LO), Svenska Gruvindustriarbetareförbundet, Sveriges Industriförbund efter
hörande av Svenska Gruvföreningen och Sveriges Kemiska Industrikontor,
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska
Byggnadsarbetareförbundet, Centralorganisationen SACO/SR, Svenska
Arbetsgivareföreningen, Skövde Miljöforum, Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF),
LKAB, AB Atomenergi och Handelskammaren i Göteborg.

VYR-metoder
AB beskriver i en utredning, inlämnad den 11 januari 1978, en av företaget
utvecklad metod för utvinning av uran och metaller i skiffern med
bakteriologisk läkning och föreslår att den skall prövas i driftskala i Ranstad.
AB Medipharm föreslår i en skrivelse den 30 januari 1978 att forskning påbörjas
för en metod för utvinning av metaller och uran med bakteriologisk läkning.
Skövde Miljöforam anför i skrivelse den 25 januari 1978 att mot skiffer
inriktad forskning i Ranstad inte bör komma till stånd, utan ersättas av
forskning beträffande industrimineral inom högskoleenheten i Skövde.

2
Alunskiffer

Statens
industriverk har på uppdrag av regeringen utrett vissa frågor rörande brytning
av alunskiffer. Uppdraget redovisades den 15 februari 1978 (SIND PM 1978: 2).
Detta avsnitt bygger främst på denna redovisning.

Alunskiffer är en
bergartsbeteckning för mörka lerskiffrar. Skiffern är huvudsakligen uppbyggd av
kvarts samt kalium-, aluminium- och magnesiumrika silikatmineral, bl. a. lermineral.
Alunskiffern innehåller uran samt ett stort antal metaller, såsom aluminium,
vanadin, molybden, koppar, nickel, zink, kobolt, lantanider m. fl.

Förutom innehållet av
metaller och mineral har alunskiffrar också ett betydande bränslevärde som gör
att alunskiffrarna utgör Sveriges största fossila bränslereserv med ett
värmeinnehåll motsvarande ca 5 miljarder ton olja. Skifferns bränslevärde är
knutet till den organiska substans, kerogen, som utgör återstoden av den rika planktonfloran
i ytvattnet i de grunda havsvikarna där skiffern bildades för ca 500 milj. år
sedan.

It Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 124

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:124 4

2.1
Alunskiffertillgångar i Sverige

De
avlagringar som har gett upphov till alunskiffer avsattes under delar av de kambriska
och ordoviciska perioderna i det hav, som täckte större delen av Syd- och
Mellansverige, Östersjön samt fjällregionen med dess förland.

Alunskiffern
återfinns i dag i följande huvudområden:

Mängd
skiffer

1.

Skåne
med angränsande delar av Östersjön

15 000
milj.

ton

2.

Öland
och Gotland med angränsande delar av

Östersjön

6 000
milj.

ton

3.

Västergötland

14 000
milj.

ton

4,

Östergötland

12 000
milj.

ton

5.

Närke

1 700
milj.

ton

6.
Fjällkedjan med förland Mycket stor mängd (150 000 m)

Alunskifferns
mineralsammansättning varierar mellan olika fyndorter, som framgår av följande
tabell.

Ungefärliga
genomsnittliga halter av vissa mineral i alunskiffern i Ranstad, Närke och
Skåne

Genomsnittiig halt i skiffern

Ranstad

Närke

Skåne

Aluminium

6,6 %

6,5 %

7%

Bly

14 g/ton

50 g/ton

?

Fosfor
(som PjOj)

0,19 %

0,18 %

0,13 %

Järn

6 %

>

9

Kalium

4%

3 %

3,5 %

Kobolt

>

100 g/ton

25 g/ton

Kol kerogen

15,1 %

20 %

8 %

Koppar

no g/ton

200 g/ton

7

Krom

60 g/ton

100 g/ton

>

Magnesium

0,5 %

0,5 %

Ö.5 %

Mangan

250 g/ton

?

7

Molybden

340.g/ton

200 g/ton

150 g/ton

Nickel

200 g/ton

200 g/ton

250 g/ton

Svavel

7 %

7 %

5 %

Lantanider

410 g/ton

100 g/ton

7

Titan

3 500 g/ton

?

7

Uran

300 g/ton

150 g/ton

50 g/ton

Vanadin

750 g/ton

500 g/ton

1 500 g/ton

Zink

130 g/ton

200 g/ton

7

Zirkonium

?

100 g/ton

7

? =
exakt halt okänd.

Alunskiffrarnas
innehåll av uran är betydande. Enbart i Billingen-Falbygdens uranrika horisont
(lager) finns närmare 1 milj. ton uran. Internationellt sett är denna fyndighet
mycket stor. Tillgångarna uppskattas i Sverige till 50 miljarder ton skiffer
med ett kerogeninnehåll av mer än 10 %. De svenska alunskiffrarna, framför allt
i Närke och Västergötland, har ett värmevärde som närmar sig brunkolets.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:124 5

Mineralinnehållet
i fjällrandens skiffrar är mycket litet känt. I Tåsjö i Jämtland finns några
borrhål, som anger ställvis högre uranhalter än i Ranstad, men då ingen
noggrann kartläggning och brytningsplanering har genomförts för dessa
fyndigheter kan inga genomsnittshalter anges.

Ur
alunskiffern kan utvinnas antingen enbart uran eller uran tillsammans med kerogen
och metaller, s. k. fullutvinning, varmed menas att samtliga säljbara produkter
utvinns så att endast silikatsand återstår.

2.2
Internationell översikt över alunskiffrars förekomst och utnyttjande

Olje-
och kerogenskiffer finns på alla kontinenter, bildade under olika tidsavsnitt
under jordens historia. Likåldriga eller något yngre än vår alunskiffer är kerogenförande
bergarter i Baltikum, i norra Sibirien och i centrala Förenta staterna. De stora
skifferförekomsterna (iratitskiffer) i Brasilien är av permisk ålder och
albertaskiffern i Canada har daterats till tidig karbon. Kerogenskiffrar från
jordens medeltid har stor utbredning i Kongobäckenet. Mörka siffror från jura
och kritaperioderna finns i Alaska, Canada, västra Förenta staterna, Arabien
och i Västeuropa. Förenta staternas största skifferförekomst (Green River
Formation) är av tertiär ålder och intar stora arealer i Colorado, Wyoming och
Utah.

F. n.
är det endast en mycket liten del av de kerogenförande bergarternas
kolvätepotential som utnyttjas. Sovjetunionen har sedan länge brutit kuckersiten
i Estland och kring Leningrad. Är 1973 bröts 26 milj. ton, vilket motsvarar ca
15 000 ton olja per dag. Huvuddelen av den brutna skiffern användes som bränsle
i kraftverk.

I
Förenta staterna har pilotprojekt genomförts i olika skalor i Green River
Formation. Ett av projekten beräknas ge ca 40 000 ton olja per dag 1980. Även i
Tyskland och Spanien finns ett nyvaknat intresse för bearbetning av alunskiffer.
I BrasiUen har en anläggning nyligen startat, som beräknas ge 2 200 ton olja
per dag. Brytningen av skiffer för oije-framställning i Kina beräknas ligga
mellan 35 och 50 milj. ton per år och är därmed f, n. världens största.

Den
brytning av alunskiffer som i dag förekommer internationellt är som framgått
inriktad i huvudsak på oljeutvinning. Något tillvaratagande av andra
beståndsdelar i skiffern synes inte ännu förekomma.

3
Tidigare verksamhet i Ranstad

Berggrunden
vid Billingen och i Falbygden innehåller ett vidsträckt skikt av alunskiffer
överlagrat av andra bergarter och lösa jordlager.

Kungl.
Maj:t lämnade genom beslut den 1 september år 1960 AB Atomenergi koncession
jämlikt den då gällande 1886 års stenkolslag att intill utgången av år 1980
eftersöka och bearbeta alunskifferfyndigheter inom ett 1 631 ha stort område
för utvinning av uran eller uranförening.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:124 6

Atomenergi
innehar Ranstadverket, som är beläget vid Häggum 11 km sydväst om Skövde och
uppfördes åren 19601965. Ranstadverket tillkom för att utveckla metoder för
utvinning av uran ur skiffrarna. I detla syfte byggdes en försöksanläggning för
produktion av uran som också användes för detta ändamål under de första
driftsåren. Verket dimensionerades för en årskapacitet av 120 ton uran vid
bearbetning av ca 0,9 milj. ton alunskiffer per år. Sedan år 1969 har
anläggningen använts för fortsatt utveckling av tekniska processer.
Avfallshantering och återställande av bruten mark till jordbruks- och skogsmark
har studerats de senaste åren.

Hösten
1972 inledde Atomenergi och statens vattenfallsverk arbetet på ett förprojekt
för utvinning av uran i en skala motsvarande ca 1 300 ton per år. Sedan
årsskiftet 19741975 har också LKAB deltagit i projektet. Numera är
forskningsarbetet inriktat mot utviiming inte bara av uran utan även av övriga
värdefulla beståndsdelar i alunskiffern, såsom aluminium, vanadin, molybden,
nickel, kalium, fosfor och energiråvaror, s. k. fullutvinning.

Sedan
år 1975 har riksdagen anvisat särskilda medel för processutveckling i Ranstad.
Dessa medel har anvisats för att täcka kostnaderna för drift av Ranstadverket
och projekteringskostnader för en uranpro-duktionsanläggning samt den forskning
som varit önskvärd för utveckling av processerna. Tidigare har kostnaderna för
Ranstadverket ingått i AB Atomenergis budget med ca 10 milj. kr. per år.

Under
budgetåren 1975/76, 1976/77 och 1977/78 har 15, 26 resp. 24 milj. kr. ställts
till LKAB:s förfogande såsom t. v. ränte- och amorteringsfria lån för
projektering m. m. av ett uranverk i Ranstad vid Billingen (prop. 1975: 30
bil. 1 s. 527, NU 1975: 30, rskr 1975: 202, prop. 1975/76: 100 bil. 15, s. 300,
NU 1975/76: 42, rskr 1975/76: 260, prop. 1976/77: 100 bil. 17 s. 356, NU
1976/77: 25, rskr 1976/77: 207, prop. 1977/78: 25 s. 120, NU 1977/78: 32, rskr
1977/78: 108). Lånen avsågs bli återbetalade om utvinning kom till stånd.

Den
29 december 1977 beslöt regeringen att avskriva 36 milj. kr. av den del av de
villkorliga lånen som LKAB hade erhållit för projektering av en uranproduktionsanläggning
baserad på brytning av 6 milj. ton skiffer per år.

4
LKAB:s ansökningar enligt 136 a § byggnadslagen

I
ansökan den 13 juni 1975 hemställde LKAB om regeringens tillstånd enligt 136 a
§ byggnadslagen, BL, (1947: 385) att till Ranstad lokalisera verksamhet
(Projekt Ranstad -75) för en årlig utvinning av ca 1 300 ton uran.
Skifferuttaget skulle härvid bli ca 6 milj. ton per år och ske dels i det
befintliga dagbrottsområdet och dess omgivningar, dels i en underjordsgruva
som skulle sträcka sig in under Sydbillingen och dess ut-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:124 7

löpare.
Ansökan avsåg också en i projektet ingående fabrik för en årlig tillverkning av
325 000 ton svavelsyra.

Yttrande
över ansökningen inhämtades från ett stort antal myndigheter och
organisationer. Remissvaren gav LKAB anledning att bearbeta projektet ytterligare
och föranstalta om ytterligare utredningar. I avvaktan härpå återkallades
ansökan den 3 november 1975.

LKAB
överlämnade den 18 november 1976 ett förslag till regeringen med ändrad
riktning av verksamheten och därav föranledd reviderad anslagsframställning.

LKAB
förordade ett alternativ som innebar alt de befintiiga anläggningarna i Ranstad
kompletterades bl. a. med hänsyn till nu gällande miljökrav. En produktions-Zforskningsanläggning
borde byggas och dimensioneras för brytning och bearbetning av ca 1 milj. ton
skiffer per år. Kostnaderna för uppförande och drift av anläggningen borde
enligt LKAB kunna täckas av produktutbytet i första skedet av uran, molybden,
konstgödselråvara och natriumsulfat och i ett senare skede dessutom av aluminiumprodukter
och vanadin. I maj 1977 inlämnade LKAB en ansökan om prövning enligt 136 a § BL
av detta förslag, det s. k. Mineralprojekt Ranstad.

LKAB:s
ansökan remissbehandlades under år 1977. De centrala remissinstanserna liksom
landstinget och länsstyrelsen tillstyrkte eller motsatte sig inte att tillstånd
skulle ges. Däremot avstyrkte de berörda kommunerna. Eftersom tillstånd enligt
136 a § BL inte får ges utan vederbörande kommuns samtycke avslog regeringen
den 19 januari 1978 LKAB :s ansökan.

5
Billingenutredningen

Billingenutredningen
redovisar i sitt betänkande (SOU 1977: 47) Billingen 4 exempel en översikt
över regionens arbetsmarknad och näringsstruktur. Av denna framgår bl. a. att
jordbruket i området främst är inriktat på kött- och mjölkproduktion och att
många jordbruk fortfarande är relativt små. Skogsbruket ger särskilt på
Billingens sluttningar god avkastning. Regionen är starkt industrialiserad av i
första hand livsmedels-, textil-, trävaru-, tändsticks-, plast-, jord- och sten
samt verkstadsföretag. Sysselsättningen i industrin är f. n. hög i alla fyra
kommunerna och andelen anställda i industrin är högre än genomsnittet i
landet.

Området
är gammal kulturbygd med många intressanta kulturminnen.

Utredningen
framhåller att skilda anspråk på utnyttjande av Billingen har anmälts under
senare år.

Av
dessa anspråk bedömer utredningen att utvinning och bearbetning av alunskiffer
och diabas liksom anläggning av skjutfält kan bli aktuella under 1980-talet.
Vilket alternativ som väljs för skjutfältet och diabas-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:124 8

brytningen,
spelar dock liten roll från regionalekonomisk synpunkt. För sin analys av
effekterna på regionen har utredningen formulerat fyra olika exempel på
tänkbara utvecklingslinjer.

Exempel
1. Ranstadanläggningen läggs ner, vilket innebär att den nuvarande
arbetsstyrkan på 80 personer friställs. Rivning och iordning-ställning ger dock
viss sysselsättning under ett antal år. Hela nedläggningen beräknas kunna vara
avslutad under första hälften av 1980-talet.

Exempel
2. Ranstadanläggningen drivs som hittills och inriktas endast på ett begränsat
forsknings- och utvecklingsarbete. Under 1990-talet arbetar 50 å 60 personer i Ranstad.
Därför friställs ca 30 personer av den driftspersonal som nu finns där.

Exempel
3. Exemplet, som förutsätter brytning av 1 milj, ton skiffer per år,
överensstämmer i stort med LKAB:s lokaliseringsansökan i maj 1977. Detta
beräknas medföra att arbetsstyrkan uppgår till omkring 350 personer under de
närmaste åren för att öka till bortåt 600 personer i början av 1990-talet.
Forsknings- och utvecklingsarbetet, som är inriktat på utvinning av mineral
och energi ur skiffern, utvidgas och vidareförädlingen byggs ut successivt.

Exempel
4. Liksom LKAB:s projekt Ranstad -75 förutsätter detta exempel att 6 milj. ton
skiffer bryts och bearbetas per år. Sysselsättningen skulle bli ca 700
personer i början av 1980-talet för att öka till 1 500 på 1990-talet. Till
skillnad från 1975 års projekt har utredningen förutsatt en utökad forsknings-
och utvecklingsverksamhet. Likaså förutsätts en successiv utbyggnad av
anläggningarna för att klara utvinningen av flera mineral.

Utredningen
har redovisat en ingående bedömning av de fyra exemplens effekter på regionen.
Endast en del är av Intresse i delta sammanhang.

Exempel
1 och 2 ger enligt utredningen knappast några märkbara konsekvenser varken för
sysselsättningen eller för den regionala ekonomin under överskådlig tid.
Större delen av de friställda kan troligen få andra arbeten. Inte heller den
kommunala ekonomin påverkas.

Exempel 3 och 4 ger vissa
effekter på jordbruket i och med att en del arealer tas i anspråk. På sikt
kommer dock att återställas jordbruksmark, delvis av bättre kvalitet än den
som försvinner i samband med brytningen. Industri- och servicenäringarna
påverkas inte mycket i exempel 3, inte heller samhällsinvesteringarna och den
kommunala ekonomin. Exempel 3 ryms nämligen i sin helhet inom de utbyggnadsplaner
som redan föreligger hos staten, landstinget och berörda kommuner. Exempel 3
ger området ca 300 nya arbeten i anläggningen och ca 150 i serviceyrkena. Det
behövs en inflyttning till området för den direkta rekryteringen. Däremot kan
man saimolikt klara den indirekta sysselsättningen inom regionen genom att
anställa främst kvinnor. Exempel 4 innebär att kommunernas planering måste
revideras. Inflyttningen blir två gånger större än i exempel 3.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:124 9

Endast
ett fåtal av de många objekt som är av intresse för kulturminnesvården och
naturvården kommer att beröras i exempel 3 och 4. Däremot kommer
landskapsbilden att förändras. Utsläpp till luft och vatten i exempel 3 blir
måttliga, medan exempel 4 kan innebära vissa påfrestningar. I processerna
enligt exempel 3 och 4 används stora mängder processvatten.
Föroreningsproblemen kan emellertid behärskas genom möjligheterna att använda s.
k. slutna processvattensystem. Ingen vat-tenrecipient kommer därigenom att
belastas. Förvaringen av de lakres-ter som redan har lagts ut liksom framtida lakrester
är dock ett problem. Genom att förse lakresthögarna med tätskikt bör detta
emellertid kunna få en tillfredsställande lösning. Brytning i dagbrott påverkar
visserligen grundvattennivån men endast inom ett begränsat område.
Grundvattnet i anslutning till underjordsgruvan bedöms bli påverkat i begränsad
omfattning. Arbetsmiljön inom gruvhanteringen är jämförelsevis svårbemästrad,
särskilt vid brytning under jord. De brytningstekniska förhållandena i Ranstad
torde i vissa avseenden vara gynnsammare än normalt, men förekomsten av metan
kräver speciella skyddsåtgärder. Strålskyddsfrågorna måste givetvis också
beaktas.

Billingenutredningen
anför att den kunskapsmassa som har byggts upp i samband med Ranstadverket
utgör en stor tillgång. En fortsatt forsknings- och utvecklingsverksamhet i Ranstad
skulle tillföra regionen värdefull sysselsättning och innebära en betydelsefull
differentiering på den i övrigt relativt ensidiga arbetsmarknaden.

6
Remissyttranden över Billingenutredningens betänkande

Flertalet
remissinstanser förespråkar eller godtar en utveckling enligt exempel 3.
Statens naturvårdsverk och Lantbrukarnas Riksförbund är kritiska till exemplen
3 och 4. Endast Skövde Miljöforum förespråkar nedläggning enligt exempel 1.

Genom
regeringens beslut den 19 januari 1978 att avslå LKAB:s ansökan enligt 136 a §
BL är alternativen 3 och 4 nu inaktuella, varför remissinstansernas synpunkter
på dessa refereras endast delvis. Remissinstanserna instämmer med Billingenutredningens
slutsats att exemplen 1 och 2 inte nämnvärt påverkar sysselsättningsläget i
kommunerna.

Påverkan på mark och
vatten i exempel 3 berörs av många remissinstanser. Vad gäller deponeringen av
restprodukter, så påtalar statens industriverk i likhet med flertalet
remissinstanser att gruvdrift alltid medför någon form av negaliv inverkan på
den yttre miljön, och att vid Ranstad, som vid all gruvdrift, deponering av
restprodukter med åtföljande vittring är det utan jämförelse svåraste
problemet.

Naturvårdsverket föreslår
att bolaget åläggs att utreda och redovisa risken för läckage av tungnietall-
och syrahaltigt avloppsvatten genom vittring av pyrit (trevärt järn) samt de
skyddsåtgärder som är möjliga för en förbättrad försegling av deponeringen. Metallhydroxidslam
bör

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:124 10

enligt
naturvårdsverket avvattnas och torrdeponeras. Allt pyrithaltigt avfall, dvs. lakrester,
skifferslam och sjunkgods från sovringsverket bör deponeras i dagbrottet. Svavelhaltigt
stoftutsläpp från anläggningen bör enligt lantbruksnämnden i Skaraborgs län
åläggas skärpta begränsnings-krav, eftersom jordarna i Västsverige är känsliga
för ytterligare försurning.

Skogsstyrelsen
konstaterar all det kan uppkomma skador på skog i närheten av svavelutsläppande
anläggningar, men att virkesproduktionen som helhet inle blir påverkad.
Utsläpp i vatten är enligt lantbruksnämnden i Skaraborgs län godtagbara, sånär
som på att uppgifter om eventuella utsläpp av fosfor- och kväveföreningar
saknas, vilket är av vikt vid bedömningen, eftersom vattnet rinner ut i
Hornborgasjön, som är mycket känslig för närsalter. Enskilda lantbrukare och
torrläggningsföretag som i dag har underhållsansvaret för vattenförsörjningen
måste hållas skadeslösa. Statens strålskyddsinstitut anför att verksamheten medför
någon strålningspåverkan på miljön genom spridning av radioaktivt stoft och
radon. Alunskiffern har dock från strålskyddssynpunkt gynnsamma egenskaper.
Enligt institutet bör dock den tänkta forsknings-och utvecklingsverksamheten
även innehålla miljöstudier, som kan fördjupa kunskaperna om eventuell
långsiktig miljöpåverkan.

Svenska
gruvföreningen poängterar vikten av att starta forsknings-och utvecklingsarbete
om de svenska skiffrarna innan en eventuell krissituation med avspärrning som
följd gör detta för sent.

Statens
planverk framhåller att forsknings- och utvecklingsverksamheten måste vara av
sådan storleksordning att processerna går att testa i industriell skala. SKBF
anser att det är svårt att bedriva ett effektivt forsknings- och
utvecklingsarbete utan anknytning till industriell produktion, Keinikonloret
anser att en forsknings- och utvecklingsverksamhet av det djup och den bredd
som avses i Billingenutredningens exempel 3 måste kopplas till en brytning av
1 milj. ton.

Statens
industriverk menar att det från industripolilisk synpunkt också är
utomordentligt angeläget att man visar hur en från miljösynpunkt acceptabel brylningsmetod
bör utformas. Dock anser industriverket att övriga produkter i alunskiffer, t.
ex. molybden och råvaror till gödselmedelsindustrin under den kommande
tioårsperioden endast ger marginella bidrag till produktionsvärdet. SGU
betonar däremot betydelsen av att även andra i skiffern ingående ämnen
tillvaratas. Däremot är kunskapen om dessa elements uppträdande ännu så
ofullständig att den knappast räcker för en slutiig teknisk och ekonomisk
planering av ett så omfattande projekt. Däremot är fullutvinningen enligt SGU
viktig då ju fler ämnen man kan befria neutralisationsslammet från, desto
säkrare blir anläggningen från miljösynpunkt. SGU vill för övrigt vad gäller
forsknings- och utvecklingsarbetets inriktning särskilt understryka vikten av
att geologiska och geokemiska utredningar av de svenska alun-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:124 11

skiffrarna
och deras metallinnehåll och sammansätning ingår även i det begränsade
projektet. Industriverket anser det vara av största vikt att i anslutning till
andra fyndigheter utveckla sådana mineralberednings-metoder, kemiska processer
och apparativa system, som kan möjliggöra ett utnyttjande av andra tillgångar
än Billingenskiffern. Industriverket betraktar den utvecklings- och
forskningsverksamhet som LKAB avser alt bedriva i Ranstad som angelägen men
otillräcklig för ett nyttiggörande av landets övriga alunskiffertillgångar.
Lantbruksnämnden i Skaraborgs län är positiv tiU utvinningen av
växtnäringsämnen i laklösning och lakrest som kalium, magnesium och fosfor
dessa tre ämnen finns enligt nämnden i så betydande mängder att möjligheterna
bör utredas att kommersiellt tillgodogöra sig dessa kaliumhalten i lakresten
uppgår till mer än en och en halv gånger det svenska jordbrukets årliga
förbrukning. Även lantbruksstyrelsen är positiv och påpekar att ingen
produktion f. n. sker inom landet av kaligödselmedel, varför beredskapslagring
krävs för eventuell avspärrning. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar
instämmer också i att flertalet av lakrestmineralerna är sådana ämnen som på
grund av sin betydelse från försörjningssynpunkt beredskapslagras. Deima
beredskapslagring skulle vid utvinning enligt överstyrelsen kuima minskas och
för vissa varor avvecklas.

I flera av remissvaren på Billingenutredningens
betänkande berörs möjligheterna att förlägga prospekteringen efter alunskiffrar
till andra delar av landet. Statens naturvårdsverk har i samband med länsstyrelsernas
inventeringar av Sveriges olika alunskiffertillgångar gjort en analys av
naturvårdsintressenas styrka i de olika områdena. Man kan direkt konstatera att
brytningsintresset i flertalet syd- och mellansvenska områden är svagt. Så är
fallet förutom för BiUingenområdet även för Öland, Kinnekulle, betydande delar
av områdena i Skåne och på Östgötaslätten. Däremot blir konflikterna med
naturvården inte lika stora i fjällregionen, även om naturvårdens
inventeringsunderlag är sämre där. Naturvårdsverket anser det vara från
naturvårdssynpunkt angeläget att handlingsfriheten behålls i fråga om val av
lokalisering. Risken för en låsning är då enligt verket större ju större
brytningsvolym som tillåts i område't. SGU anför att de förekomster av alunskiffer
som förekommer i urberget och fjällkedjan är av en annan typ och med uranhalter
som är flera gånger högre än i Ranstad. Dock lär det ta flera år innan man kan
bedöma brytvärdheten för dessa fyndigheter. Längst har man kommit i
ArjeplogArvidsjaurområdet. Om det visar sig angeläget och ekonomiskt att
starta inhemsk uranproduktion i början av 1980-talet anser SGU att denna
produktion bör ske i Ranstad. SKBF är positiv till kompletterande
prospekterings- och mineraltekniska undersökningar i främst Norrland för att
mot mitten av 1980-talet eventuellt kimna komplettera uranproduktionen till
högre självförsörjningsgrad. Däremot anser inte SKBF att landets
skifferförekomster

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:124 12

som
hävdats borde kartläggas grundligt före en lokalisering till Ranstad en sådan
skulle enligt SKBF ta decennier att göra och på så sätt dra ut på tiden jämfört
med att utnyttja den kännedom om såväl geologi som teknik för utnyttjande av Billingenskiffer
som nu finns i Ranstad.

7
ASA:s ansökan om medel för forsknings- och utvecklingsarbete 7.1 Grunden för
ansökan

ASA
anför i sin ansökan att alunskiffer bör betraktas som en komplex energi- och
mineralråvara vars innehåll kan utnyttjas i en integrerad process. Flertalet
av de produkter som härvid kan erhållas importeras i dag.

Sammantaget
utgör innehållet av uran och mineralbränsle i form av kerogen och svavelkis i
de svenska alunskiffrarna en även ur internationell synvinkel högst betydande
energitillgång.

Mot
denna bakgrund framhåUer ASA det som angeläget ur nationell synvinkel att kunna
utnyttja dessa tillgångar.

ASA
förklarar sig berett att ställa tekniska och personeUa resurser tUl förfogande
för vidareutveckUng inriktad mot exploatering av svenska alunskiffrar. ASA
anser det emeUertid inte rimligt alt enskilda företag skall finansiera sådan
verksamhet förrän villkoren för exploatering har närmare klarlagts.

ASA
anför att den geologiska kunskap som finns om de skilda alun-skifferområdena i
Sverige är otillräcklig och alt det är av största vikt att en primär detaljprospektering
utförs så att det geologiska underlaget finns för planering av en framtida alunskifferutvinning.

Bolaget
anför att målsättningen för verksamheten skall vara att genom etappvis
utbyggnad av försöks- och driftanläggningar utvinna

1. energi
i form av

urankoncentrat som råvara för kämkraftindustrin,

kerogenkoncentrat som
energiråvara,

gas, elementärt svavel,
elkraft, processånga och/eller fjärrvärme från den direkta behandlingen i
anläggningar vid fyndighet.

2. produkter
i form av

svaveldioxid och/eller svavelsyra
som baskemikalier för svavel-baserad industri,

industrimineralkoncentrat och
andra restprodukter varur kan utvinnas produkter med kalium, magnesium och
fosfor som råvaror för gödselmedelsindustri samt aluminiumprodukter som
råvaror för kemisk och/eller keramisk industri samt aluminiumindustri,

metallprodukter som råvaror för
legeringsverk och speciell industriell tillämpning,

kalksten och
kalkstensprodukter.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:124 13

7.2
Program

Ansökningen
gäller ett ramprogram för en tid av tre år. ASA föreslår att verksamheten
fortsätts med inriktning mot ett mera allsidigt utnyttjande av innehållet i de
svenska alunskiffrarna. Härvid skaU beaktas de möjligheter som finns att
utnyttja erfarenheterna på andra typer av fyndigheter och bränslen.

För
att nå ett mera fullständigt nyttiggörande av alunskifferns värdefulla
beståndsdelar bedrivs f. n. forskningen och processutvecklingen inom ASA efter
skilda riktlinjer. Vilken metod som är bäst lämpad beror på fyndighetens
mineralogiska karaktär och på de övriga fysiska förutsättningarna som råder.

Gemensamt
för de skisserade utvecklingslinjerna är strävan mot slutna processer med återanvändning
av processvatten. En långt driven rening före utsläpp av luft och gaser
eftersträvas. Skiffrarnas svavelinnehåll omhändertas genom varaktig bindning i
restprodukter eller nyttiggörs i form av svavelsyra, svaveldioxid eller
elementärt svavel. Spridning av uran och andra radioaktiva spårämnen med produkter
och genom rester motverkas i tillbörlig omfattning. Jordavrymning, brytning, återfyllning
och rekultivering ingår som en rullande, integrerad process i vilken ianspråklagna
områden åter görs produktiva efter kortast möjliga tid. Produkter för återfyllning
ges egenskaper för att motstå påverkan genom erosion, vittring samt
genomströmning och avgivande av vatten och gas.

Enligt
ASA bör forskning och processutveckling inriktas mot i första hand Ranstad- och
Kvarntorpskiffer och i andra hand mot övriga skiffrar. Verksamheten under
treårsperioden bör bedrivas i anslutning till de befintliga anläggningarna i Ranstad.
Härigenom utnyttjas delvis de investeringar som har gjorts och sysselsättning
bereds för i dag anstäUd personal.

Fortsatt
processutveckling avses bli inriktad i första hand mot vidareutveckling av
tekniken för nyttiggörande av det fossila bränsleinnehåUet genom förbränning
alternativt förgasning och omhändertagande av svavelinnehållet och i andra
hand mot utvinning av metaller och kemiska produkter. Verksamheten innebär termiskt
utvecklingsarbete i labora-torie-, bänk- och pilotskala och processkemisk
utveckling främst i labo-ratorie- och bänkskala.

Skifferbrytning av
nuvarande omfattning förutsätts i Ranstad. Det termiska utvecklingsarbetet
skall utgöra underlag för att under perioden genomföra projektering av en
förbränningsugn i stor skala för demonstration av tekniken i anslutning tiU en
kommande produktionsanläggning.

För Kvarntorpskiffern
inriktas arbetet i första hand mot att i laboratorieskala och mindre j)ilotanläggningar
utvinna kerogen i form av ett

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:124 14

marknadsanpassat
bränslekoncentrat och i andra hand mot atl utvinna uran, andra metaller och
råvaror för kemisk industri. Försök med förgasning såväl direkt på skiffer som
på kerogenkoncentrat avses bli genomförda för att undersöka möjligheterna att
göra syntesgas eller metanol. Försöksresultaten under perioden avses bli
använda för planering av försöksdrift. En sådan planering bedöms dock inte
kunna genomföras förrän efter treårsperiodens slut.

ASA
avser att för Ranstad föra fram utvecklingsarbetet så långt att de tekniska
förutsättningarna för produktion har klarlagts. I det planerade arbetet ingår
således alt projektera en förbränningsugn i stor (kommersiell) skala och att
klarlägga de kemiska processerna inför en eventuell kommersiell drift.

För
Kvarntorpskiffern avser ASA att under perioden utföra de undersökningar som
erfordras för att efter periodens slut kunna projektera en anläggning för
försöksdrift i pilotskala.

ASA
framhåller slutligen att ASA:s erfarenhet är att utvecklingsarbetet som
kopplas till produktion och bedrivs mot definierade industriella mål ger
avsevärt snabbare och mindre kostnadskrävande resultat än ett enbart institutionsbundet
arbete. ASA:s uppfattning är därför att en kommersiell produktion snarast bör
etableras i Ranstad. I anslutning till denna verksamhet bör fortsatt
forsknings- och utvecklingsarbete bedrivas avseende Ranstadskiffer och
inledningsvis även forsknings- och utvecklingsarbete inriktat på andra svenska alunskiffrar.

7.3
Kostnader

ASA
redovisar följande uppskattning av investerings- och driftkostnaderna för att
genomföra det föreslagna programmet (milj. kr.).

Investeringar

Förbränning, förgasning, gasrening m.m. Kemisk
processutveckling Upprustning och energibesparande åtgärder i Ranstad
Förprojektering tillstånd

1978/79

14 1

9

1979/80

12 1

1980/81

4,5 0,5

3

Summa

30,5

2,5

9 3

Summa

24

13

8

45

Driftkostnader

Gruvbrytning,
återfyllning,

rekultivering,
mineralberedning

Förbränning,
förgasning,

gasrening

Kemisk
processutveckling

Bekostnad
Ranstad

1978/79

5,5

6 4 9,5

1979/80

6

8,5 3,5 10

1980/81

5

10,5

4

10,5

Summa

16,5

25

11,5

30

Summa

25

28

30

83

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:124 15

Medelsfördelning
mellan olika fyndigheter framgår av följande sammanstäUning (milj. kr.).

1978/79
1979/80 1980/81 Summa

Ranstad 41 33 31 105

Andra alunskiffrar 8 8 7 23

Den
rambudget som föreslås anger översiktligt forsknings- och utvecklingsverksamhetens
inriktning under perioden. Under våren 1978 avser ASA att utarbeta en mer
detaljerad forsknings- och utvecklingsplan. Ytteriigare utredningsresultat
kommer då att föreligga i form av förstudier avseende förbränning av skiffer,
varigenom ett väsentligt säkrare bedömningsunderlag erhåUs för arbetets
fortsatta inriktning.

7.4
Yrkande

För
finansieringen av treårsprogrammet begär ASA för budgetåren 1978/79 och 1980/81
128 milj. kr. fördelade med 49, 41 och 38 milj. kr. på resp. budgetår. Stödet
avses utgå i form av bidrag och vUlkorade lån till forskning och
processutveckling inriktad mot svensk alunskiffer.

Av
de begärda medlen förutsätter ASA att 39 milj. kr. avsedda för upprustning och energibesparande
åigärder i Ranstad samt för de stora och personalintensiva anläggningar som
finns på platsen, utgår i form av bidrag. Återstående belopp föreslås utgå i form
av villkorade lån med 66 mUj. kr. för processutveckling i Ranstad och 23 milj.
kr. för processutveckling avseende andra alunskifferfyndigheter. Som villkor
för lånen föreslås gälla att återbetalning behöver ske endast om exploatering
kommer tiU stånd.

8
Föredraganden

Alunskiffer
förekommer i Sverige i större mängd i Skåne, Västergötland, Östergötland,
Närke, Öland och i fjällranden i Jämtland. Denna skiffer innehåller dels
energiråvaror (kerogen och uran), dels mineralråvaror för verkstadsindustri
(t. ex. aluminium, vanadin, molybden, nickel och s. k. sällsynta
jordartsmetaller), dels också råvaror för gödselmedelsindustrin (t. ex. kalium
och fosfor). Härtill kommer att oljan i skiffern kan användas också för att
framställa ammoniak för exempelvis gödselmedelsindustrin och metanol för bl.
a. inblandning i motorbränsle. De svenska tillgångarna av alunskiffer är så
stora att vårt land har potentiella möjligheter att bli självförsörjande med
flertalet nämnda mineral.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:124 16

De
svenska skiffertillgångarna har ett värmevärde som närmar sig brunkolets.
Liknande skiffrar exploateras i så skilda länder som Sovjetunionen, Kina,
Brasilien och Förenta Statema för framställning av olja.

Under
åren 19601965 uppfördes i Ranstad én anläggning för framställning av uran ur alunskiffer.
Anläggningen ägs av AB Atomenergi som även har svarat för driften av den.

Hösten
1972 inledde Atomenergi och statens vattenfallsverk arbetet på ett förprojekt
för en anläggning för utvinning av uran för att täcka det svenska behovet.
Detta uppskattades då tUl ca 1 300 ton uran per år motsvarande en brytning av 6
milj. ton skiffer per år. Sedan årsskiftet 1974/75 har Luossavaara-Kiirunavaara
AB (LKAB) som projektledare deltagit i projektet. Numera har arbetet imiktats
mot utvinning inte bara av uran utan även av övriga värdefulla beståndsdelar i
alunskiffern.

Boliden
AB och LKAB har nyligen beslutat att samverka inom alunskifferområdet i fråga
om prospektering, forskning och utvecklingsexploatering innefattande
utvinning, förädUng och marknadsföring av produkter ur svenska alunskiffrar.
Samverkan sker genom AB Svensk Alunskifferutveckling (ASA). Samarbetet är inte
knutet till någon speciell fyndighet.

Mellan
ASA och Atomenergi förekommer samarbete enligt en överenskommelse den 19
oktober 1977 mellan Atomenergi, Boliden, LKAB, statens vattenfallsverk och ASA.
Diskussioner pågår om formerna för fortsatt samverkan.

Regeringen
avslog den 19 januari 1978 en ansökan av LKAB om tillstånd enligt 136 a §
byggnadslagen, BL, (1947: 385) tiU forskningsverksamhet i Ranstad kombinerad
med en produktionsanläggning baserad på brytning av 1 milj. ton skiffer per
år.

ASA
har i skrivelse den 1 februari 1978 ansökt om medel för ett treårigt
forskningsprogram som syftar till att efter periodens slut ha underlag för att
kunna bygga en försöksanläggning i kommersiell skala för full utvinning av Ranstadskiffer
och en försöksanläggning i liten skala för Kvarntorpskiffer.

Med
full utvinning menar ASA att skiffern lakas i syra för att nå ett så stort
utbyte som möjligt av uran, legeringsmetaller och aluminium-salter, med därpå
följande förbränning av lakrester vid så hög temperatur att de metaller, som
inte har lösts ut i syran bränns fast i sUi-katmineral. Som slutprodukt erhålls
då en sand, som inte vittrar samt gips från svavelreningen av rökgaserna.

ASA söker medel för budgetåren
1978/79-1980/81 med sammanlagt 128 milj. kr. fördelat med 49, 41 och 38 milj.
kr. på resp. budgetår. Av beloppet 128 milj. kr. söker ASA viUkorade lån om 89
mUj. kr. medan återstående 39 milj. kr. föreslås utgå i form av bidrag. Dessa
39 milj. kr. avser kostnader för upprustning av Ranstadanläggningama

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:124 17

från
arbetsmiljösynpunkt och för att täcka driftkostnader för Ranstadanläggningen.

ASA
framhåller i sin ansökan att Sverige liksom många andra länder har betydande
förekomster av kerogenrika skiffrar. I andra länder, såsom Sovjetunionen,
Kina, Estland, Förenta Statema och Brasilien utvinns olja ur skiffrar. I
Sverige håller skiffrarna dessutom uran, som gör dem till en av världens stora
urantillgångar. Förutom energiråvaror finns ett stort antal metaUer och mineraler
i varierande halter.

ASA
påpekar vidare att de svenska tiUgångama är otUlräckligt kända. Det är endast
skiffrarna i BiUingen-Falbygden och i Närke som är relativt väl kartiagda.
Sverige har stora fysiska tUlgångar av alunskiffer. För att de skall betraktas
som ekonomiska tillgångar fordras dessutom alt det lönar sig att utvinna de
ingående komponenterna. Med nuvarande uranpriser och oljepriser synes detta
enligt ASA vara möjUgt. Det är dock inte osannolikt att särskilt uranpriset kan
komma att sjunka väsentligt, då uran kan framställas som biprodukt vid såväl oljeulvinning
ur skiffrar som vid forforsyratillverkning. I länder som Australien och Sydafrika
finns stora tiUgångar av uran som kan utvinnas tiU väsentligt lägre kostnad än
uran ur de svenska alimskiffrarna.

ASA
framhåller vidare att dess erfarenhet är att ett forskningsarbete som inte
kopplas till en produktion blir betydligt dyrare och tar längre tid. Därför bör
en kommersiell produktion snarast etableras i Ranstad.

ASA
framhåller det angelägna i att fortsatt forskning bedrivs i den omfattning som
treårsprogrammet förutsätter. Med hänsyn till den nuvarande osäkerheten om
möjligheterna att kommersiellt utnyttja arbetet bör denna finansieras med
statliga lån, som återbetalas om en produktion i framtiden konuner tUl stånd.
För upprustning av Ranstadanläggningen och driftkostnader i denna bör stöd
utgå i form av bidrag.

Billingenutredningen har
studerat de regionalekonomiska konsekvenserna av verksamheten i Ranstad. Billingenutredningen
behandlar i sitt betänkande (SOU 1977: 47) BUlingen 4 exempel olika nivåer för
verksamheten i Ranstad. Det första innebär nedläggning, det andra att endast
forskning och utveckling bedrivs, det tredje brytning av 1 milj, ton skiffer
kombinerat med forskning och utveckling och det fjärde brytning av 6 milj. ton
skiffer per år och successiv utbyggnad för att tillvarata övriga komponenter i
skiffern än uran. Sedan regeringen har avslagit LKAB:s ansökan enUgt 136 a § BL
som svarade mot det tredje exemplet, är numera endast de två första
alternativen aktuella. ASA:s framställning anknyter tUl det andra exemplet i Billingenutredningens
betänkande.

Billingenutredningen
konstaterar att verksamhet enligt exempel 1 och 2 inte påverkar vare sig
kommunernas ekonomi, utsläpp i luft och vatten eller kultur- och naturrrunnesmärken.
Betänkandet har remissbehandlats. Remissinstanserna instämmer i denna
bedömning. Några re-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:124 18

missinstanser
har framhållit särskilda aspekter på exploateringen av den svenska alunskiffern.

Beträffande
forskning och utveckling poängterar Svenska Gruvföreningen vikten av att
starta forsknings- och utvecklingsarbete om de svenska skiffrarna innan en
eventuell krissituation med avspärrning gör det för sent. Svenska
Gruvföreningen, statens planverk. Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) och
Sveriges Kemiska Industrikontor anser att det är svårt att bedriva ett
effektivt forsknings- och utvecklingsarbete utan anknytning till industriell
produktion. Svenska Gmv-föreningen och Sveriges geologiska undersökning (SGU)
betonar betydelsen av att aUa komponenter i skiffern utnyttjas, inte minst kerogen-innehållet.
Statens industriverk menar att det från industripolilisk synpunkt är angeläget
att forskningen inriktas även mot andra skiffrar än i Ranstad. Lantbruksnämnden
i Skaraborgs län och överstyrelsen för ekonomiskt försvar är positiva tUl
utvinning av växtnäringsämnen ur laklösning och lakrester. Flertalet av dessa
mineral importeras och beredskapslagras.

Statens
naturvårdsverk, SGU och SKBF har nämnt möjligheterna till exploatering av
skiffrar i andra delar av Sverige, framför allt i fjällkedjan.

För
egen del vill jag framhålla följande.

Jag
bedömer de svenska alunskiffertiUgångarna som intressanta för framtiden. Det är
därför av stort samhäUeligt intresse att utveckUngs-arbetet rörande utvinning
av energi och mineralråvaror ur alunskiffern fortsätter. Det ger också ökad
handlingsfrihet vid val av områden om en exploatering i framtiden blir aktuell.
En grimdläggande förutsättning för framtida kommersiellt utnyttjande av dessa
måste dock vara att olika slag av miljöfrågor kan lösas på ett tiUfredsställande
sätt.

Det
är min bedömning att utvecklingsarbetet inte skulle få den omfattning och den
inriktning som är angelägen från samhällssynpunkt med mindre att staten från
berörda företag lyfter av den ekonomiska risk som är förknippad med investering
i utvecklingsarbete rörande exploatering av alunskiffrar. Jag finner det därför
skäligt att som ASA begär, statUgt stöd utgår till sådan utvecklingsverksamhet.

I Ranstad pågår sedan år
1975 under LKAB:s ledning undersökningar för att söka utvinna alunskiffrarnas
innehåll av såväl kerogen som metaller och uran. Arbetet har hittills
väsentligen imiktats på utvinning av uran. Denna teknik är nu färdigutvecklad.
Arbetena för att utveckla metoder för att tillvarata skifferns övriga
beståndsdelar är ännu på ett förberedande stadium. Försöksanläggningen i Ranstad
är dock av sådana dimensioner att reaUstiska försök kan genomföras. TiU anläggningen
är knuten en utvecklingsgrupp som är väl förtrogen med de tekniska problem som
gör sig gällande vid en utvinning av skifferns värdefulla beståndsdelar. Jag fiimer
det därför lämpligt att verksam-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:124 19

heten
koncentreras tiU Ranstad. Härmed skulle också sysselsättningen för de anställda
vid Ranstadverket tryggas.

Jag
har inget att erinra mot målsättningen för det av ASA redovisade forsknings-
och utvecklingsprogrammet. Väsentligt är att detta även tar sikte på att
begränsa miljökonsekvenserna bl. a. genom att eliminera riskerna för
restprodukternas vittring och därmed följande risker för förorening av
grundvattnet. Ett genomförande av nämnda forsknings-och utvecklingsprogram ger
handlingsfrihet för senare ställningstagande till fortsatt verksamhet rörande
användning av alunskiffer. I likhet med BiUingenutredningen och
remissinstanserna till denna anser jag det väsentligt att forskningen mot en fullutvinningsprocess
startas i god tid och att forskningen även inriktas på olika skiffrar i vårt
land. I Ranstad finns ca 2 milj. ton rester från tidigare uranlakning. De bör
utnyttjas i största möjliga utsträckning och processerna utvecklas så att
återstående lakrester i en framtid kan upparbetas. Studier av lakresthögarna
bör även kunna klargöra hur snabbt vittringen i dessa gamla lakrest-högar sker
och hur långt vittringen har fortskridit.

ASA
framhåller att dess erfarenhet är att ett forskningsarbete som inte kopplas
till en produktion blir betydligt dyrare och tar längre tid. Därför bör enligt ASA
en kommersiell produktion snarast etableras i Ranstad. Jag delar inte denna
uppfattning. En produktion som inle kan bedrivas med trygghet mot
miljöförstöring torde inte kunna motiveras med en något snabbare forskning. Jag
finner det väsentligt att ingen skifferbrytning startas med undantag av den
brytning som erfordras för forskningsverksamheten innan en fullutvinningsprocess
har utvecklats.

Jag vill understryka att
mitt stäUningstagande till det av ASA redovisade forsknings- och
utvecklingsprogrammet inte innebär något ställningstagande till frågan om
eventuell framtida utvinning av alunskiffer i Ranstad.

ASA anger i sin ansökan
att de ugnar, som byggs för förbränning och förgasning av skiffer kan användas
även tUl försök med låghaltiga biomaterial. Jag anser det angeläget att de
anläggningar som uppförs kan utnyttjas också inom energiforskningsprogrammet
och att tid för detta inkluderas i den specificerade plan för
forskningsarbetet, som ASA under våren avser att återkomma med. ASA begär även
medel för fortsatta studier av rekultivering. Jag finner det önskvärt att
dessa studier fortsätts så länge tvekan finns om möjligheterna att återställa
marken tiU god jordbruks- eUer skogsmark.

Ranstadanläggningama
tillhör Atomenergi. Genomförandet av programmet förutsätter därför ett avtal
mellan ASA och Atomenergi om utnyttjande av och upprustning av anläggningarna.
Jag godtar ASA:s beräkning av driftkostnaderna för Ranstadanläggningen. Det
ankommer på ASA och Atomenergi att träffa avtal om de närmare vUlkoren

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:124 20

därvidlag.
ASA har ansökt om bidrag för dessa kostnader. Enligt min bedömning bör dessa
behandlas på samma sätt som övriga kostnader.

Jag
har erfarit att det pågår förhandlingar mellan ASA och Atomenergi om formerna
för det fortsatta samarbetet. Stödet bör efter regeringens prövning kunna
lämnas även vid samverkan i andra former än de som ASA nu har föreslagit.

Jag
förordar att stödet till projektet lämnas i form av statligt lån, varav
huvuddelen med viUkorlig återbetalningsskyldighet. Om en kommersiell
produktion kommer till stånd bör lånen i sin helhet jämte skälig ränta
återbetalas. Kommer sådan produktion inte till stånd bör endast de lån
återbetalas som har lämnats med ovUIkorlig återbetalning.

Jag
godtar ASA:s redovisning av kostnaderna och beräknar således lånebehovet för
budgetåren 1978/791980/81 till 128 milj. kr. Härav faller 49 milj. kr. på
nästa budgetår.

Det
ankommer på regeringen att meddela närmare föreskrifter för lånen.

9 Hemstälian

Under
åberopande av det anförda hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

att
till Lån till processutveckling i Ranstad för budgetåret 1978/ 79 under fonden
för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 49 000 000 kr.

10 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

STOCKHOLM 1978 NORSTEDTS TRYCKERI 780116

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

19 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (19)

19 kopplingar i 11 dokument.

  1. Prop. 1981/82:99 om mineralpolitik - förslag till vissa åtgärder inom mineralområdet s. 47 i texten
  2. Prop. 1980/81:183 om fortsatt fysisk riksplanering s. 152 i texten
  3. Prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken i texten
  4. Rskr. 1977/78:342 i texten
  5. Bet. 1977/78:NU69 Med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag till Sveriges geologiska undersökning, propositionen 1977/78:101 i vad avser anslag för prospekte… s. 1 · s. 2 · s. 3 · s. 4 · och 5 till i texten

Visa alla 11