Sök i Ratio Lex

om ändring i lagen (1971:1081) om bestämning av volym och vikt, m.m.

52 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:132, om ändring i lagen (1971:1081) om bestämning av volym och vikt, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:132

Regeringens proposition

1977/78:132

om
ändring i lagen (1971:1081) om bestämning av volym och vikt, m. m.

beslutad den 16 februari 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

OLOF JOHANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändringar i lagen
(1971:1081) om bestämning av volym och vikt. Bl. a. föreslås det nuvarande kravet
på särskild kundvåg bli slopat. I fortsättningen skall kunderna för kontrollvägning
få använda en justerad våg, som har anvisats av detaljhandlaren.

I propositionen föreslås också att regeringen genom en
särskild lag skall få bemyndigande att i fråga om vissa el-, vatten- och
värmemätare meddela föreskrifter om bl. a. provning, kontroll eller
besiktning.

Vidare innehåller propositionen förslag till ändring i
lagen (1975:444) om beslutanderäK för riksprovplats som ej är myndighet.
Förslaget innebär en viss vidgning av möjligheten att överlämna beslutanderätt
till riksprovplats, som är bolag eller stiftelse vari staten har ett
bestämmande inflytande.

1 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 132

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:132

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1081) om bestänming av volym
och

vikt;

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971:1081) om
bestämning av volym och vikt

dels att i 1,2 och 5 §§ ordet "Konungen" skall
bytas ut mot "regeringen",

dels att
4 och 68 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

I lokal
för detaljhandel av livsmedel skall affärsinnehavaren tillhandahålla kunderna
ensärskild, justerad våg för den vägning som kunderna vill företaga. Sådan våg
skall ha ett för ändamålet lämpligt utförande och vara uppställd på en för
kunderna lätt tillgänglig plats.

I lokal
för detaljhandel med livsmedel skall finnas en justerad våg som kunderna får
använda för den vägning som de vill företaga. Sådan våg skall vara lämplig för
ändamålet och finnas uppställd på en plats som är lätt tillgänglig för
kunderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6§

För undersökning enligt 2 § eller tillsyn enligt 5 § äger tillsynsmyndigheten
tillträde till område eller lokal, där vara förpackas, förvaras eller säljes
eller där mätningsredskap är uppställt.

Den hos vilken undersökning eller tiUsyn sker är skyldig
att därvid lämna erforderligt biträde.

Det åligger polismyndighet atl lämna den handräckning som
behövs med anledning av bestämmelsen i första stycket.

7 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förpackare eller importör som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
utbjuder till försäljning färdigförpackad vara med oriktig volym- eller vikiupp-gift
dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Förpackare
eller importör som uppsåtligen elier av oaktsamhet utbjuder till försäljning färdigförpackad
vara med uppgift om större volym eller högre vikt ån den har dömes tUl böter,
om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen bryter mot 3 Den som uppsådigen bryter mot 3

eller 4 § eller underlåter att fullgöra eller 4 § dömes
till böter. vad som åligger honom enligt 6 § dömes till böter.

Har flera medverkat till gärning som avses i första
stycket äger 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken motsvarande tillämpning.

8§

Konungen eller myndighet som Ko- Regeringen eller myndighet som re

nungen bestämmer får medge undantag geringen bestämmer får i visst faU

från 3 elier 4 §. medge undantag från 3 eller 4 §
eller

för vissa slag av företag föreskriva undantag från 4 §.
.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978. Undantag från 4
§ som gäller vid ikraftträdandet skall till utgången av juni 1979 gälla som
undantag från 4 § i dess nya lydelse.

2 Förslag till

Lag med bemyndigande att meddela föreskrifter i fråga om
anordning för förbrukningsmätning av elektrisk energi, vatten eller värmeenergi,
m. m.;

Härigenom föreskrives följande.

1 §
Regeringen bemyndigas att i fråga om anordning som leverantör använder

för att mäta lågspänningsabonnenters förbrakning av elektrisk energi eller hus-

hållsförbrakning av vatten eller värmeenergi meddela föreskrifter som gäUer ut

förande, beskaffenhet, egenskaper, användning, överlåtelse, provning, kontroU

eller besiktning.

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter
för provning, kontroll eller besiktning enligt föreskrift som avses i första
stycket.

Regeringen får överlåta åt föialmingsmyndighet att meddela
föreskrifter som avses i första och andra styckena.

2 § Den
som på grund av föreskrift som har meddelats med stöd av 1 § har

att utföra provning, kontroll eller besiktning äger tillträde till lokal eller
område,

där mätanordning, som skall provas, kontrolleras eller besiktigas är uppsatt.

Den hos vilken provning, kontroll eller besiktning sker är
skyldig att därvid lämna erforderiigt biträde.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 4

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som
behövs med anledning av bestämmelsen i första stycket.

3 § Den som har tagit befattning med ärende om sådan
provning, kontroll eller besiktning som har föreskrivits med stöd av 1 § får ej
obehörigen röja affärs-eller driftförhållande som han därvid fått kunskap om.

Denna lag träder i kraft den I juli 1978.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:444) om beslutanderätt för riksprovplats
som ej är myndighet;

Härigenom föreskrives
att lagen (1975:444) om beslutanderätt för riksprovplats som ej är myndighet
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Enligt de närmare föreskrifter som beslutas av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer fär riksprovplats, som är bolag eller
stiftelse vari staten har ett bestämmande inflytande, pröva fråga som gäller
godkännande av produkt eller anläggning eller fastställande av avgift för
utförd provning.

Föreslagen lydelse

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får
överlämna till riksprovplats, som är bolag eller stiftelse vari staten har ett
bestämmande inflytande, att pröva fråga som gäller godkännande av personal,
utrustning, förfarande, organisation, produkt eller anläggning eller
fastställande av avgift för utförd provning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-02-16

Närvarande: statsministem Fälldin, ordförande, och
statsråden Bohman, Ahlmark, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson,
Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam
Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition om ändring i lagen (1971:1081) om bestämning
av volym och vikt, m. m.

1 Inledning

Statens provningsanstalt har i skrivelse den 7 oktober
1976 hemstäUt om vissa ändringar i lagen (1971:1081) om bestämning av volym och
vikt. Provningsanstalten föreslår sålunda att kravet på särskild kundväg skall
slopas. Vidare föreslår provningsanstalten bl. a, att nämnda lag skall ändras
så, att avgift kan uttas i vissa fall dä stickprovsundersökning visar att volym-
eller viktuppgift, som har lämnats beträffande färdigförpackad vara, inte är
riktig. Provningsanstalten har inte upprättat några lagförslag.

Efter
remiss har yttranden över provningsanstaltens förslag avgetts av statens
livsmedelsverk, kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd, konsumentverket.
Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges
grossistförbund. Svenska handelskammarförbundet, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges livsmedelshandlareförbund samt Tjänstemännens centralorganisation
(TCO). Sveriges köpmannaförbund ansluter sig till livsmedelshandlareförbundets
yttrande.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från
handelskamrarna i Stockholm, Jönköping, Visby, Göteborg, Örebro och Sundsvall.

Under förarbetena till lagen om bestämning av volym och
vikt anfördes (se prop. 1971:164 s. 50) att någon form av kontroU av bl. a. el-
och vattenmätare borde övervägas. Det konstaterades dock att tillräckligt
underlag för ett förslag i frågan saknades.

Regeringen
uppdrog i april 1975 åt statens provningsanstalt att utreda behovet av kontroll
av el-, vatten- och värmemätare. Statens provningsanstalt redovisade i januari
1976 resultatet av sitt utredningsarbete i en rapport (SP-rapport 1975:18).
Rapporten, som innehöll förslag till en offentligt reglerad kontroll av nämnda

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 6

slag av mätare, remissbehandlades, varvid flera av remissinstansema
efterlyste en utredning om de ekonomiska konsekvensema av förslaget. Frågan om
kontroll av el-, vatten- och värmeraätare har därför övervägts ytterligare
inom industridepartementet. Resultatet av dessa överväganden har redovisats i
en departementspromemoria (Ds I 1977:7) Officiell provning av el-, vatten- och
värmemätare. I promemorian finns bl. a. förslag till lag med bemyndigande att
meddela föreskrifter i fråga om anordning för förbrakningsmätning av elektrisk
energi, kallvatten eller värmeenergi. Promemorian bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian avgens
av konsumentverket, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning,
statens planverk, statens industriverk, statens vattenfallsverk.
Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund (HSB),
Hyresgästemas riksförbund. Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Svenska
elverksföreningen. Svenska kommunförbundet, Svenska vatten- och
avloppsföreningen. Svenska värmeverksföreningen, Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag (SABO), Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF, Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges grossistförbund och VVS-tekniska föreningen.
Även AB Svensk värmemälning har inkommit med yttrande.

2. Nuvarande ordning

2.1 Lagen om bestämning av volym och vikt

Lagen om bestämning av volym och vikt trädde i kraft den 1
juli 1973 och ersatte lagen (1934:162) om mått och vikt. Den nya lagen innehåller
bestämmelser om yrkesmässig handel med vara som säljs efter volym eller vikt
eller som är märkt med uppgift om sådan kvantitet (1 §).

Riktigheten av volym- eller viktuppgift på färdigförpackad
vara kontrolleras genom stickprovsundersökning. Sädan undersökning får företas
hos tillverkare, importör, förpackare, grossist och detaljhandlare (2 §).

Säljs i detaljhandeln vara efter volym eller vikt på annat
sätt än som avses i 2 §, skall justerat redskap användas (3 §).

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får
medge undantag från 3 eller 4 § (8 §).

Förpackare eller importör som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
utbjuder till försäljning färdigförpackad vara med oriktig volym- eller
viktuppgift dömes tiU böter, om inte gärningen är belagd med straff i
brottsbalken (7 §).

Enligt 7 § kungörelsen (1973:85) om bestämning av volym
och vikt, m. m. skall statens provningsanstalt göra undersökning enhgt 2 §
lagen om bestämning av volym och vikt och utöva tillsyn över efterlevnaden av 3
och 4 §§ samma lag.

För stickprovsundersökning eller tillsyn äger statens
provningsanstalt tillträde till område eUer lokal, där vara förpackas, förvaras
eller säljs eller där mätningsredskap är uppställt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 7

2.2 El-, vatten- och värmemätare

Bestämmelser om officiell provning finns i lagen
(1974:896) om riksprovplalser m. m. Denna lag är tillämplig på sådan teknisk
provning, kontroll eller besiktning som är föreskriven i lag eller annan
författning och som inte är egenkontroll (1 §). Med egenkonttoll menas
kontroll som någon utan krav på opartiskhet hos den provande låter utföra i
egen verksamhet på eget ansvar. Enligt lagen skall officiell provning i princip
utföras av riksprovplats, dvs. ett i särskild ordning utsett organ, vilket
skall vara sakkunnigt och opartiskt (25 §§).

För att lagen om riksprovplalser skall vara tillämplig på
en viss produkt förutsätts således bl. a. att det finns
författningsbestämmelser om skyldighet att prova produkten. 1 fråga om el-,
vatten- och värmemätare finns f. n. inte några författningsföreskrifter om vare
sig egenskapskrav eller provningsskyldighet. I allmänhet är det distributörerna
av el, vatten och värme som svarar för kraven på mätarna och även för skötseln
av desamma.

2.3 Lagen om beslutanderätt för riksprovplats som ej
är myndighet

Genom lagen (1975:444) om beslutanderätt för riksprovplats
som ej är myndighet har riksprovplats som är bolag eller stiftelse vari staten
har ett bestämmande inflytande givits rätt att fatta vissa beslut som innebär
myndighetsutövning. Enligt de närmare föreskrifter som beslutas av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer får sålunda sådan riksprovplats pröva
fråga som gäller godkätman-de av produkt eller anläggning eller fastställande
av avgift för utförd provning.

3 Statens provningsanstalts skrivelse

Statens provningsanstalt redovisar i sin skrivelse vissa
erfarenheter som har vunnits vid tillämpningen av den nya lagen om bestämning
av volym och vikt.

Provningsanstalten har fill att börja med funnit att
kravet på särskild kundvåg visat sig vara svårt att uppfylla för mindre
butiker. Ett stort antal ansökningar om undantag från detta krav hjir därför
kommit in till provningsanstalten. Under tiden fram till oktober 1976 har
omkring 5(XX) företag medgivits undantag från kravet pä särskild kundvåg.

De företag
som har medgivits undantag omfattar, anför provningsanstalten, visserligen
3540% av det totala antalet livsmedelsbutiker men svarar endast för omkring
510% av livsmedelsförsäljningen, eftersom butiksstorlek varit vägledande vid
beviljande av dispens. Den administrativa handläggningen av dispensärendena
har emellertid på grund av omfatmingen inneburit en stor belastaing. Av denna
anledning och med hänsyn till att kundvågama inte heller används i någon större
utsttäckning föreslår provningsanstalten att kravet på särskild kundvåg
slopas. 1 stället bör kunderna ges möjlighet att företa kontrollvägning på
någon av de vågar som företaget eljest förfogar över. Den våg, som anvisas för
ändamålet, skaU i likhet med kundvågen vara justerad och finnas uppställd

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 8

på en för kunderna lätt tillgänglig plats.
Provningsanstaltens förslag förutsätter också att kontrollvågen skall markeras
på ett tydligare sätt än hiuills.

Genom den nya lagen infördes, anför provningsanstalten
vidare, stickprovskontroll av färdigförpackade varor. Under budgetåret 1974/75
utförde provningsanstalten kontroll av 2200 varupartier hos ca 380 firmor
vilket innebar att ca 25 000 förpackningar uppmättes.

Bland resultaten kan nämnas att kontroll i 160 butiker
utförts två gånger med några månaders mellanmm av i butikerna förpackade varor.
Vid första besöken kontrollerades 793 partier vilka omfattade omkring 8000
förpackningar, varvid erhölls en total genomsnittlig avvikelse under angiven
vikt på 1,4%. Vid andra besöken omfattade kontrollen 661 partier omfattande
6000 förpackningar och visade utvärderingen en total genomsnitdig avvikelse på
endast 0,2% under den angivna vikten. Drygt 21% av varupartierna hade vid den
första kontrollen en vikt som i genomsnitt underskred angiven vikt med mer än
2%. Vid den andra kontrollen några månader senare hade andelen sjunkit till ca
7%. Även industri-förpackade varor har undersökts. Hos 35% av de undersökta
partierna låg den totala genomsnittsmängden 1,2% över den angivna. Anmärkningsvärt
många partier visade emellertid undermål. Sålunda framkom att ca 16% av
varupartierna hade en genomsnittsmängd som med mer än 2% underskred den
angivna.

Enligt provningsanstalten visar de erhållna resultaten att
stickprovsundersök-ningama har en klar konsumentskyddande verkan. Dock har
endast oinkring 30% av landets 15002000 förpackningsenheter av livsmedel
kontrollerats. Statens provningsanstalt önskar nu intensifiera stickprovsundersökningama
så att betydligt fler förpackningsenheter kan kontrolleras. Dessutom önskas
utökad kontroll av importerade livsmedel samt av kemisk-tekniska produkter.
Vidare behövs en effektiv sanktion mot dem som till försäljning utbjuder färdigförpackad
vara med oriktig volym- eller viktuppgift. Provningsanstalten föreslår att
lagen om bestämning av volym och vikt kompletteras så, att avgift för
undersökningen kan uttas av det kontrollerade företaget, om påtalade brister
kvarstår vid det andra konuoll-tUlfället.

Enligt
provningsanstalten bör vidare anstaltens tillsynsansvar vidgas. Detta ansvar är
f. n. begränsat till detaljhandeln, vilket sammanhänger med att skyldigheten
att använda justerade redskap endast avser detaljhandeln. I prop. 1971:164 med
förslag till lag om bestämning av volym och vikt anförde dåvarande departementschefen
att han på grund av de vittgående liberaliseringar som förslaget innebar ansåg
det viktigt att utvecklingen följdes med uppmärksamhet. Provningsanstalten har
emellertid inga möjligheter att följa läget utanför detaljhandeln. En total överblick
över tillståndet för hela området går därför inte att erhålla.
Provningsanstalten finner det angeläget att det skapas fömtsättningar som medger
bättre möjligheter till uppföljning.

Provningsanstalten föreslår därför att tillsynsansvaret
för provningsanstalten rörande uppföljningen av utvecklingen pä volym- och
viktområdet utvidgas så, att kontroll av mätdon utanför detaljhandeln blir
möjlig. Förslaget innebär inte någon ändring av justeringsplikten och
provningsanstalten avses inte få ratt att vid utövande av den vidgade tillsynen
använda några sanktionsmedel.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 9

4 Departementspromemorian

1 departementspromemorian anförs att det av principiella
skäl inte är lämpligt att ansvaret för egenskapskrav och kontroll vad gäller
el-, vatten- och värmemätare anförtros företrädare för ett i förhållande till
konsumenterna motsatt partsintresse. Detta ansvar bör principiellt åvila
samhället. Därigenom skapas garantier för opartiskhet, öppenhet och
likformighet i behandlingen av dessa frågor. Samtidigt kan nödvändiga resurser
.ställas till förfogande. Egenskapskrav i fråga om dessa mälanordningar bör
därför, framhålls det i promemorian, uppställas genom författningsföreskrifter
och mätanordningama bör vidare underkastas officiell provning i form av
typkontroll och typefterkontroll. Denna provning bör utföras av riksprovplats.

Vid sidan
av denna officiella provning föratsätts att den som levererar mätan-ordningen,
dvs. tillverkaren eller importören eller, i fråga om äldre mätanord-ningar, den
som distribuerar el, vatten eller värme, skall utföra viss egenkontroll. Det
får enligt promemorian ankomma på leverantören resp. distributören att själv bestämma
i vilken utsträckning egenkontrollen bör ske. Vid utförandet av en sådan
frivillig egenkontroll har leverantören resp. distributören möjlighet att få biträde
av auktoriserad provplats. Det förhållandet att egenkontrollen görs frivillig innebär,
påpekas det, inte att leverantören resp. distributören avhändes ansvaret för
att gällande föreskrifter iakttas. Den frivilliga egenkontrollen bör förenas
med en möjlighet för samhället att genom stickprovskontroll tillse att mälanordningar
som har tagits i drift har en tillfredsställande funktion och även i övrigt
uppfyller gällande föreskrifter. Denna stickprovskontroll bör, anförs det, i
likhet med typefterkontrollen utföras av riksprovplats.

1 syfte
att ytterligare förstärka konsumentskyddet föreslås vidare i promemorian att föreskrifter
meddelas om största tillåtna felvisning i drift och om rekommenderad längsta
tid en mätanordning får användas utan översyn. Till föreskrifterna om
rekommenderad längsta lid bör knytas bestämmelser som ger abonnenten en ovillkorlig
rätt att utan kostnad faen mätanordning utbytt när denna tid löpt ut.

Kostnadema för en offentligt reglerad kontroll av nämnda mälanordningar
bedöms vara obetydliga.

För att
genomföra vad som sålunda har föreslagits krävs, anförs det i promemorian, att
författningsföreskrifier meddelas bl. a. om egenskapskrav och kontroll
beträffande de ifrågavarande mätanordningama. Sådana föreskrifter innebär intrång
i enskild näringsverksamhet och de kan därför inte meddelas med mindre riksdagen
genom lag lämnar sitt bemyndigande härtill.

En sådan
lag bör enligt vad som sägs i promemorian innehålla ett bemyndigande för
regeringen att i fråga om anordning för mätning av lågspänningsabonnenters förbrakning
av elektrisk energi, hushållsförbrakning av vatten eller förbrakning av
värmeenergi för uppvärmning i enskilda hushåll meddela föreskrifter som gäller
utförande, beskaffenhet, egenskaper, användning, överlåtelse, provning,
kontroll eller besiktning.

Regeringen
bör också ha möjlighet att överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela sådana
föreskrifter. 1* Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 132

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 10

Till promemorian har fogats ett i enlighet härmed
upprättat förslag till lag med bemyndigande att meddela föreskrifter i fråga om
anordning för förbruknings-mätrung av elektrisk energi, vatten eller
värmeenergi.

5
Remissyttrandena

5.1 Statens provningsanstalts skrivelse

Förslaget att kravet på särskild kundvåg skall slopas
biträds av alla remissinstanser utom IX).

Enligt LO bör det även fortsätmingsvis finnas en särskild,
justerad våg för den vägning som kunderna vill företa. LO delar dock
provningsanstaltens uppfattning att vågen skall finnas på en lätt tillgänglig
plats och att den måste markeras på ett tydligare sätt än som skett hittills.
Säkerligen har brister i dessa avseenden bidragit till att kundvågama inte
använts i så stor omfattning. Om kunderna skulle vara hänvisade till butikemas
ordinarie vågar, skulle troligen ännu färre kunder umyttja möjligheten att
kontrollväga. Kunderna måste själva i lugn och ro få göra sina konttollvägningar
utan att fråga om tillstånd härför. LO avvisar således provningsanstaltens
förslag att generellt slopa kravet på särskild kundvåg. Liksom hittills får man
dock pröva butikemas möjligheter att bära kosmadema för särskild kundvåg. För
större butiker måste denna kostnad relativt sett vara liten och LO fitmer det
olämpligt att då ta bort den del av konsumentskyddet, som den särskilda kundvågen
trots allt utgör. Mindre butiker, som av kostnadsskäl inte kan hålla särskild
kundvåg, bör anvisa kunderna någon av sina ordinarie vågar.

Flertalet remissinstanser tillstyrker också förslaget att
avgift skall kunna tas ut när stickprovsundersökning visar att oriktig volym-
eller viktuppgift har lämnats beträffande färdigförpackad vara. Flera remissinstanser
tar emellertid upp frågan om vilka principer som bör gälla för avgiftsuttaget.

Till
dem som tillstyrker förslaget om avgift eller lämnar det utan erinran hör LO, TCO
och konsumentverket.

Synpunkter på frågan vem som skall erlägga avgiften anförs
av bl. a. kommerskollegium. KF, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges
livsmedelshandlareförbund och Svenska handelskammarförbundet.

Livsmedelshandlareförbundet
och köpmannaförbundet förutsätter att stickprovskontrollen görs där
förpackningen sker, vilket innebär att någon mer omfattande konttoll inte bör
företas i detaljhandelsledet. Förbunden motsätter sig bestämt att detaljhandeln
åläggs skyldighet att bekosta kontrollåtgärder som vidtas av samhället. KF
förutsätter att en butiksinnehavare har ansvar endast för viktema hos de i
butiken förpackade varorna. Handelskammarförbundet anser att
kontroll-kostnaderna inte alltid skall belasta butikerna. Lagen bör enligt förbundets
mening göra det möjligt att ta ut avgiften av den som har packat varan och
därmed är ansvarig för felet. Vidare bör de företag, som inte har felat, få
ersättning för de

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:132 11

förpackningar, som har förstörts vid kontrollen.
Kommerskollegium anser att avgiften bör tas ut av den ansvarige, dvs. i
allmänhet den som har förpackat varan.

Kommerskollegium och statens livsmedelsverk anser att
avgift bör kunna tas ut redan första gången, som en oriktig uppgift påvisas.

Sveriges grossistförbund och Svenska handelskammarförbundet
tar upp frågan om avgiftens storlek. Grossistförbundet understryker vikten av
att avgiften avvägs så, att den inte får ogynnsamma effekter på mindre butiker och
därmed för strakturatvecklingen inom handeln. Handelskammarförbundet anser att
de avgifter som skall tas ut bör vara enhetliga, så att inte företag i
glesbygder får betala högre avgifter än företag i storstadsområden.

Förslaget om vidgat tillsynsansvar för provningsanstalten
har berörts av endast några remissinstanser. Statens livsmedelsverk,
kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd, Sveriges köpmannaförbund och
Sveriges livsmedelshandlareförbund biträder förslaget eller lämnar det utan
erinran.

5.2 Departementspromemorian

Samdiga remissinstanser godtar eUer lämnar utan erinran
bedömningen att vissa grundläggande krav måste ställas på el-, vatten- och
värme-mätare och att mätanordningarnas överensstämmelse med dessa krav bör
kontrolleras på något sätt.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan
erinran förslaget att de grundläggande kraven på dessa mälanordningar liksom
kontrollen av mätanordningarnas överensstämmelse med kraven skall regleras
genom författningsföreskrifter. Detta förslag tillstyrks sålunda eller-lämnas
utan erinran av konsumentverket, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning,
statens planverk, statens industriverk, HSB, Hyresgästernas riksförbund, SABO,
Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges grossistförbund och Svenska
värmeverksföreningen, vilken yttrat sig över promemorian endast i vad den berör
värmemätare.

Några remissinstanser anser att föreliggande behov kan
tillgodoses utan lagstiftningsåtgärder. Denna uppfattning har Svenska
kommunförbundet samt statens vattenfallsverk och Svenska elverksföreningen. De
två sistnämnda remissinstanserna har yttrat sig över promemorian endast i vad
den avser elmätare.

Ett par remissinstanser. Svenska
byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF, är
kritiska mot förslaget om offentlig reglering närmast från synpunkten att resursema
kan användas på ett bättre sätt.

Vad gäller omfattningen av en offentlig reglering med
avseende på typ av mätanordning har de allra fiesta remissinstansema biträtt
eller lämnat utan erinran förslaget att regleringen bör avse el-, vatten- ochvärmemätare.

Statens vattenfallsverk och Svenska elverksföreningen
anser dock att elmätare inte bör omfattas av någon offentlig kontroll. Verket
anför att det sannolikt förekommer brister i kontrollen av elmätarna hos ett
antal eldistributionsföretag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 12

För att tillgodose rärtvisekravet bör också enhetliga ratiner
i hela landet åstadkommas. Verket tror dock inte att lagstiftningsåtgärder är
nödvändiga härför. Man är rädd för att förslaget kommer att medföra onödig byråkratisering.
Föreningen anser att elmätarnas kontroll och tillsyn till övervägande del
redan nu är välordnad. De förbättringar som erfordras bör kunna ske inom ramen
för nuvarande ordning.

Konsumentverket och statens råd för byggnadsforskning
anser att den föreslagna regleringen bör omfatta även gasmätare.

Förslaget alt författningsregleringen skall omfatta dels vissa
grundläggande krav på mätaranordningarna, dels regler om typkontroll och typefterkontroll
av mätanordningama tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstan.ser.
Till dem som tillstyrker eller lämnar detta förslag utan erinran hör konsumentverket,
statens planverk, statens industriverk, HSB, Hyresgästernas Riksförbund,
Svenska värmeverksföreningen. Sveriges fastighetsägareförbutui och WS-tekniska
föreningen, vilken i första hand yttrar sig om vatten- och värmemätare.

Även Svenska byggentreprenörföreningen, Svenska
elverksföreningen samt Svenska välten- och avloppsföreningen, vilka i första
hand anser att föreliggande behov bör tillgodoses genom frivilliga åtgärder,
synes i och för sig kunna godta regler om typkontroll. Elverksföreningen
förutsätter därvid att typkontrollen skall riktas mot tillverkare och
importörer, att den grandas på intemationell standard och att lypprovningen och
typefterkontrollen skall kunna ske i ursprangslandet.

Förslaget avstyrks av Svenska kommunförbundet och statens
vattenfallsverk, vilka anser att skäl för lagstiftningsåtgärder saknas.

Flertalet remissinstanser godtar ock.så förslaget att
författningsföreskrifter om största tillåtna felvisning skall kunna meddelas
och att efterlevnaden av dessa föreskrifter skall kontrolleras, föratom genom
frivillig egenkontroll, genom stickprovskontroll. Förslaget dllstyrks eller
lämnas utan erinran av bl. a. konsument\'erket, statens planverk, statens industriverk,
HSB, Hyresgästernas riksförbund. Svenska värmeverksföreningen och Sveriges
fastighetsägareförbund. En föratsättning för att egenkontrollen skall kunna
göras frivillig är dock enligt konsumentverket bl. a. att den tid en mätanordning
får användas utan översyn inle är för lång, att mätarna förses med uppgift om
tidpunkten för nästa översyn, att riksprovplatsen garanteras insyn i företagens
egenkontroll och att övergångsbestämmelser utarbetas så att det äldre beståndet
av mätare kan bytas ut eller revideras i rimlig takt.

VVS-tekniska föreningen avstyrker förslaget om
stickprovskontroll vad gäller vatten- och värmemätare under hänvisning till att
den tekniska konstraktionen av sådana mätare är sådan art mätnoggrannheten
varierar i tiden och är beroende av vattenkvaliteten.

1 enlighet med sin allmänna inställning att
lagstiftningsåtgärder är onödiga resp. att samhällets resurser kan användas
bättre är också Svenska kommunförbundet, statens vattenfallsverk och Svenska
elverksföreningen resp. Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges
civilingenjörsförbund CF-STF kritiska mot

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 13

förslaget. Elverksföreningen anför att de legala,
praktiska och ekonomiska föratsättningama måste utredas innan en obligatorisk
stickprovskontroll kan komma i fråga. Enligt föreningen är vidare frågan om
tillåten felvisning en avtalsfråga som inte bör bli föremål för lagstiftning.

Förslaget att abonnent skall ha rätt att efter viss tid få
mätan-ordningen utbytt tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser.

Svenska elverksföreningen hävdar att abonnentemas rätt i
fråga om revisionsintervall är en avtalsfråga som inte bör bli föremål för
lagstiftning.

Svenska värmeverksföreningen anser alt utbytesrätten bör
knytas till de föreslagna reglerna om största dllåtna felvisning i drift.

Några remissinstanser tar upp frågan om finansieringen av
den offentliga kontrollen.

Svenska elverksföreningen anför alt det är oklart huravida
förslaget innebär att statens kostnader skall tas ut genom avgifter. Sveriges
fastighetsägareförbund anser att kostnaderna för egenkontrollen bör fördelas på
alla abonnenter. Svenska värmeverksföreningen önskar att samråd skall äga rara
i frågan om hur statens kostnader skall täckas.

En annan fråga som har tagits upp är frågan hur den
offentliga kontrollen skall vara organiserad.

Uppgiften att vara föreskrivande mynåighet hör tnligtstatens
industriverk ankomma på industriverket vad gäller elmätare. Verket framhåller
den principiella betydelsen av att förvaltningsmyndighet inte samtidigt är riksprovplats
inom sitt ansvarsområde. Statens planverk och statens råd för byggnadsforskning
synes mena att denna uppgift bör anförtros planverket. Svenska värmeverksföreningen
och Svenska vatten- och avloppsföreningen vill lägga uppgiften på statens provningsanstalt.

I frågan vilket organ som bör vara riksprovplats anför
statens industriverk och Svenska värmeverksföreningen att denna uppgift bör
anförtros statens provningsanstalt.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar i allt
väsentligt utan erinran förslaget till bemyndigandelag.

Förslaget avstyrks av Svenska kommunförbundet och Svenska
elverksföreningen. Elvcrksföreningen är särskilt kritisk mot att regeringen
skall kunna överlämna till förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter och
anser i övrigt att lagförslaget innebär alltför långtgående och ospecificerade
fullmakter. Sistnämnda uppfattning delas av Svenska värmeverksföreningen, som
bl. a. anser att lagförslaget bör förtydligas så, att det klart framgår att
även kollektiv mätning av värme till enskilda hushåll omfattas.

Några remissinstanser, bl. a. Svenska värmeverksföreningen
och Svenska vatten- och avloppsföreningen, anser det angeläget att en
lagstiftning med stöd av den föreslagna bemyndigandelagen föregås av samråd med
berörda parter.

Sveriges grossistförbund och Svenska elverksföreningen
betonar vikten av att de bestämmelser som skall meddelas anpassas till gällande
intemationella normer.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 14

Bl. a. VVS-tekniska föreningen och statens råd för byggnad.sforskning
menar att lagförslaget gör det möjligt att ställa krav på individuell mätning.
Enligt föreningens mening bör ett sådant bemyndigande över huvud inte lämnas.
Rådet anser att ett sådant bemyndigande kräver ett mera fullständigt
utredningsmaterial.

Statens planverk och statens råd för byggnadsforskning
hävdar att de grundläggande bestämmelserna om mätanordningama bör tas in i
byggnadsstadgan.

6
Föredraganden

Lagen (1971:1081) om bestämning av volym och vikt, som
trädde i kraft den 1 juli 1973, syftar främst till att tillgodose konsumentemas
behov av skydd mot oriktig mätning och vägning.

En nyhet i förhållande till tidigare lagstiftning på
området är att riktigheten av volym- och viktuppgift på färdigförpackad vara
skall kontrolleras genom stickprovsundersökning. Sådan stickprovsundersökning,
som kan ske både i detaljhandeln och hos tillverkare, importör, förpackare
eller grossist, utförs av statens provningsanstalt.

Vidare gäller atl vågar och volymredskap som används vid
uppmätning i köparens närvaro skall vara justerade, dvs. undersökta och
godkända av statens provningsanstalt. Denna justeringsplikt gäller dock endast
redskap inom detaljhandeln.

Lagen innebär också att konsumenten har möjlighet att
själv kontrollväga den vara han köper såvitt gäller livsmedel. 1 lokal för
detaljhandel av livsmedel skall sålunda affärsinnehavaren tillhandahålla
kunderna en särskild, justerad våg (kundvåg) för den vägning som kunderna vill
företaga. Kundvågen skall ha ett för ändamålet lämpligt utförande och vara
uppställd på en plats som är lätt tillgänglig för kunderna. Undanlag frän
kravet på särskild kundvåg kan dock medges av statens provningsanstalt.

Statens provningsanstalt utövar tillsyn över efterlevnaden
av lagens bestämmelser om justeringsplikt och kundvåg. Tillsynsansvaret är
begränsat till detaljhandeln.

För stickprovsundersökning eller tillsyn äger
provningsanstalten tillträde till område eller lokal, där vara förpackas,
förvaras eller säljs eller där mätningsredskap är uppställt.

Förpackare
eller importör som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet utbjuder till
försäljning färdigförpackad vara med oriktig volym- eller viktuppgift kan dömas
till böter.

I
skrivelse den 7 oktober 1976 redovisar provningsanstalten vissa erfarenheter som
har vunnits vid tillämpningen av lagen om bestämning av volym och vikt. Provningsanstalten
har till att börja med furmit att kravet på särskild kundvåg visat sig vara
svårt att uppfylla för mindre butiker. Fram tiU hösten 1976 har sålunda provningsanslallen
medgivit omkring 5000 företag undantag från kravet

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78:132 15

på särskild kundvåg. De undantagna företagen svarar
visserligen endast för ca 5 10% av den totala livsmedelsförsäljningen.
Emellertid har det enligt provningsanstalten också visat sig att kundvågama
inte används i någon större utsträckning. Provningsanstalten föreslår mot
denna bakgrund att kravet på särskild kundvåg slopas. Kunderna skall i stället
ges möjlighet att företa kontrollvägning på någon av de vågar som företaget
eljest förfogar över. Den våg, som anvisas för ändamålet, skall i likhet med
kundvågen vara justerad och finnas uppställd på en plats som är lätt
tillgänglig för kunderna. Provningsanstaltens förslag fömtsätter också att
kontrollvågen markeras på ett tydligare sätt än hittills.

Provningsanstalten anför vidare att anstalten under
budgetåret 1974/75 utfört stickprovskontroll av 2200 varapartier hos omkring
380 firmoT och därvid uppmätt omkring 25 000 förpackningar.

Bl. a. utfördes vid två tillfällen med några månaders mellanram
konU-oll i 160 butiker av varor som hade förpackats i butikema. Vid del första
tillfallet kontrollerades 793 partier motsvarande ca 8000 förpackningar och vid
det andra tillfället 661 partier eller ca 60(X) förpackningar. Vid det första kontroUtill-fället
visade det sig att drygt 21% av partierna hade en genomsnittlig avvikelse som
låg mer än 1% under angiven vikt. Denna andel hade vid det andra kontrolltillfället
sjunkit tUl omkring 7%.

Utöver butiksförpackade varor har även industriförpackade
varor undersökts. Av de undersökta partierna hade 35% en total genomsnittsmängd
som med drygt 1% översteg den angivna. Omkring 16% av partierna hade en
genomsnittsmängd som låg mer än 2% under den angivna.

Stickprovskontrollen av färdigförpackade varor har enligt
provningsanstalten visat sig ha en klart konsumentskyddande verkan. Det saknas
emellertid en effektiv sanktion mot dem som till försäljning utbjuder färdigförpackad
vara med oriktig volym- och viktuppgift. Provningsanstalten föreslår att
anstalten genom lagändring ges möjlighet att ta ut en avgift, om brister som
har påtalats vid stickprovskontroll kvarstår vid en efterföljande kontroll.

Vidare föreslär provningsanstalten att den nuvarande
begränsningen av anstaltens tillsynsansvar till detaljhandeln upphävs, så att
anstalten får möjlighet att kontrollera även mätdon som används utanför
detaljhandeln.

Efter remiss har yttranden över provningsanstaltens
förslag avgetts av ett tiotal remissinstanser, bl. a. statens livsmedelsverk,
kommerskollegium, konsumentverket, KF, LO, TCO, Sveriges grossistförbund och
Sveriges livsmedelshandlareförbund.

Förslaget att kravet på särskild kundvåg skall slopas
biträds av alla remissinstanser utom LO. Enligt LO bör kravet på särskild kundvåg
stå kvar med möjlighet dock för mindre butiker, som av kostnadsskäl inte kan
hålla särskild kundvåg, att medges undantag. LO befarar att ett genomförande av
provningsanstaltens förslag skulle innebära att ännu färre kunder utnyttjar
möjligheten till konti-ollvägning, eftersom kunderna i så fall skulle behöva
begära tillstånd till kontrollvägningen. Det förhällandet art mindre företag
inte kan bära kostnadema för en särskild kundvåg utgör enligt LO inte något
argument för att slopa kravet på sådan våg för större butiker.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 16

Jag delar i och för sig LO:s uppfattning atl kostnadsskäl
inte kan anföras för att fritaga större butiker från kravet på särskild
kundvåg. Frågan är emellertid om en övergång från kravet på särskild kundvåg
till en lagstadgad rättighet att företa kontrollvägning på våg, som kan vara
någon av företagets ordinarie vågar, behöver innebära någon försämring från
konsumentsynpunkt. En föralsältning för detta är naturligtvis att kontrollvågen
är lätt tillgänglig och lätt att använda och att den i övrigt är lämplig för
ändamålet. Självfallet skall det inte behövas något särskilt tillstånd för att
få begagna sig av vågen för konttollvägning, vilket inte heller provningsanstalten
torde ha föratsatt. Tvärtom innebär provningsanstaltens förslag att
kontrollvågen skall markeras på ett tydligare sätt än som hittills har skett.
Därtill kommer art regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens
provningsanstalt i form av verkställighetsföreskrifter till lagen kan ge bestämmelser
ägnade att ta till vara konsumentintresset. Med hänsyn härtill anser jag i
likhet med provningsanstalten att kravet på särskild kundvåg kan slopas.
Provningsanstalten kan f n. medge undantag från kravet på särskild kundvåg.
Enligt min mening finns det anledning att öppna motsvarande möjlighet till undantag
från den nu förordade regeln om rätt till kontrollvägning. Jag tänker då särskilt
på mindre företag, som på grand av att de uteslutande säljer färdigförpackade
varor inte för egen del har något behov av våg. I vad mån dessa företag skall
behöva anskaffa en våg för kundemas kontrollvägning får avgöras med hänsyn till
omständigheterna i varje särskilt fall. Det bör emellertid också vara möjligt
att generellt undantaga vissa slag av företag. Allmänt bör emellertid gälla att
bestämmelsen om undantag bör tillämpas restriktivt.

Förslaget att avgift skall kunna tas ut när
stickprovsundersökning visar att volym- eller viktuppgift, som har lämnats
beträffande färdigförpackad vara, inte är riktig har tillstyrkts av flertalet
remissinstanser.

För egen del vill jag anföra följande.

För att
skydda konsumenterna mot oriktigt uppgiftslämnande i fråga om färdigförpackade
varor infördes i lagen om bestämning av volym och vikt de förat nämnda reglerna
om stickprovskontroll av sådana varor. Samtidigt föreskrevs att den som lämnade
oriktig volym- eller viktuppgift beträffande färdigförpackad vara i vissa fall
skulle kunna straffas med böter. Det kan nu konstateras, att
stickprovskontrollen som sådan har haft en klart konsumentskyddande verkan. De stickprovsundersökningar,
som statens provningsanstalt har utfört, visar emellertid också att
straffbestämmelsen inte har tjänat sitt syfte au avhålla från oriktigt uppgiftslänmande.
Mot denna bakgrand finns det också enligt min uppfattning anledning att ta upp
sanktionsfrågan till förnyat övervägande. Statens provningsanstalt vill
tillgodose behovet av en effektiv sanktion genom att införa ett system av administtativa
avgifter. Umyttjande av avgifter i stället för eller vid sidan av ordinära
straffrättsliga påföljder för att motverka lagöverträdelser har hittills
förekommit endast i begränsad omfattning. En viss återhållsamhet härvidlag är
påkallad bl. a. med hänsyn till rättssäkerheten. Därtill kommer att frågan om
en reformering av det ekonomiska sanktionssystemet inom straffrätten f. n. är
föremål för särskild utredning (se 1974 års riksdagsberättelse

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:132 17

Ju 53). Med hänsyn härtill är jag f. n. inte beredd att
förorda införande av en avgift som sanktion mot oriktigt uppgiftslämnande. I
stället bör undersökas om det går att ändra den nuvarande straffbestänunelsen
på ett sådant sätt atl den får den avsedda effekten. Provningsanstalten har
inte belyst orsakerna till att sti-affbestämmelsen inte tjänar sitt syfte. En
starkt bidragande orsak härtill synes vara att straffbestämmelsen för sin
tillämplighet föratsätter att den oriktiga uppgiften har lämnats uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet. Såvitt jag har mig bekant har sålunda, trots
anmälningar från provningsanstalten, åtal hittills inte väckts i något enda
fall av oriktigt uppgiftslämnande. Den närmast till hands liggande lösningen är
enligt min mening att göra straffbestämmelsen tillämplig också på fall där den
oriktiga uppgiften har lämnats av oaktsamhet. Jag förordar att
straffbestämmelsen ändras på detta sätt. Bestämmelsen bör tillämpas på ett
sådant sätt att bagatellartade föreseelser inte föranleder ingripande.

Förslaget om vidgat tillsynsansvar för provningsanstalten
har biträtts eller lämnats ulan erinran av de remissinstanser som har yttrat
sig över förslaget.

Bakom förslaget ligger en önskan hos provningsanstalten om
att kunna kontrollera även mätdon som används utanför detaljhandeln. Sådana mätdon
är emellertid f. n. inte underkastade justeringsplikt och provningsanstalten
föreslår inte heller atl dessa mätdon skall bli justeringspliktiga. Frågan om
en justeringsplikt också för mätredskap som används utanför detaljhandeln
övervägdes i samband rned tillkomsten av lagen om bestämning av volym och vikt.
Tanken på en sådan utbyggd, obligatorisk kontroU avvisades emellertid. I stället
infördes den förut berörda stickprovskontrollen. Enligt min mening finns det
inte anledning att ge provningsanstalten några kontrollbefogenheter beträffande
mättedskap som inte är justeringspliktiga. Den möjlighet till uppföljning av
utvecklingen på volym- och viktområdet som provningsanstalten eftersträvar bör
kunna erhållas utan att tillsynsansvaret utvidgas. Jag kan således inte biträda
provningsanstaltens förslag i denna del.

I anslutning till provningsanstaltens tillsynsansvar vill
jag ta upp en annan fråga. För stickprovsundersökning eller tillsyn äger
provningsanstalten f. n. tillträde till bl. a. onwåde eller lokal, där vara
förpackas, förvaras eller säljs. Den hos vilken undersökning eller tillsyn sker
är skyldig att därvid lämna erforderligt biträde. Underlåter han det, kan han
dömas till böter. Skulle provningsanstalten vägras tillträde, saknas
emellertid möjlighet för provningsanstalten att tvångsvis bereda sig tillträde.
Tillträdesbestämmelsen bör därför kompletteras med en regel om handräckning.
Regeln kan lämpligen ges den innebörden att det i den angivna situationen skall
åligga polismyndighet att lämna det biträde som behövs. Nämnda bötesbestämmelse
kan utgå.

De ändringar som jag nu har förordat föratsätter inte
någon extra medelsanvisning till provningsanstalten.

För att genomföra vad jag har förordat krävs vissa
ändringar i lagen om

bestämning av volym och vikt. Sålunda bör 4 § denna lag
ändras så, att därav

framgår
art affärsinnehavarens skyldighet inte avser en särskild våg. Den våg som

anvisas kundema
för kontrollvägning skall liksom den särskilda kundvågen vara

2t Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 132

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:132 18

justerad, ha ett för ändamålet lämpligt utförande och vara
uppställd på en för kundema lätt tillgänglig plats. Den bör emellertid också ha
erforderlig kapacitet. För att detta tydligt skall framgå bör orden "ha
ett för ändamålet lämpligt utförande" bytas ut mot "vara lämplig för
ändamålet". Med hänsyn till vad jag har förordat om möjlighet att
generellt undantaga vissa slag av företag från tillämpningen av 4 § krävs också
en ändring i 8 §. Den handräckningsregel som jag nyss har förordat kan
lämpligen tas in som ett tredje stycke till 6 §. Samtidigt bör som jag nämnde bötessanktionen
i 7 § andra stycket mot underiålenhet att lämna bitt-äde utgå. Första stycket
av 7 § bör vidare i enlighet med vad jag har förordat ändras så, att det
omfattar även fall av oaktsamhet. Samtidigt bör det klargöras att det sttaffbara
området endast omfattar oriktiga uppgifter, som innebär att störte volym eller
högre vikt än den verkliga har uppgivits.

Lagändringarna bör ttäda i kraft den 1 juli 1978. Ett
visst undantag bör emellertid göras beträffande vad jag har förordat om rätt
för kundema till kontrollvägning. F. n. är ett stort antal företag undantagna
från kravet på särskild kundvåg. För en del av dessa företag synes undantag
kunna komma i fråga även i fortsättningen. Frågan om undantagande av dessa
företag bör enligt min mening avgöras irman de nya bestämmelsema görs
tillämpliga på dessa företag. För att möjliggöra detta förordar jag att
undantag från 4 §, som gäller vid ikraftträdandet, till utgången av juni 1979
skall gälla som undantag från 4 § i dess nya lydelse.

Jag övergår nu ull frågan om el-, vatten- och värmemätare
bör underkastas s. k. officiell provning, dvs. sådan teknisk provning, kontroll
eller besiktning som är föreskriven i lag eller annan författning och som inte
är egenkontroll. Denna fråga berördes under förarbetena till lagen om
bestämning av volym och vikt. Därvid konstaterades dock att tillräckligt
underlag för ett förslag i frågan saknades.

Regeringen uppdrog i april 1975 åt statens
provningsanstalt att utreda behovet av kontroll av el-, vatten- och
värmemätare. Provningsanstalten redovisade i januari 1976 resultatet av sitt
utredningsarbete i en rapport (SP-rapport 1975:18). Under remissbehandlingen av
rapporten, som innehöll förslag till en offentligt reglerad kontroll av sådana
mätare, efterlystes en utredning av de ekonomiska konsekvensema av förslaget.
Frågan om kontroll av el-, vatten- och värmemätare har därefter ytterligare
övervägts inom industridepartementet. Resultatet av dessa överväganden har
redovisats i en departementspromemoria (Ds 1 1977:7) Officiell provning av el-,
vatten- och värmemätare.

I departementspromemorian föreslås bl. a. att de
grandläggande kraven på el-vatten- och värmemätare liksom kontrollen av mätanordningarnas
överensstämmelse med dessa krav skall regleras genom författningsföreskrifter.
Promemorian mynnar ut i ett förslag till lag med bemyndigande att meddela
föreskrifter i fråga om anordning för förbrakningsmätning av elektrisk energi,
kallvatten eller värmeenergi. Genom den föreslagna lagen bemyndigas regeringen
att i fråga om nämnda mälanordningar meddela föreskrifter som gäller utförande,
beskaffenhet, egenskaper, användning, överlåtelse, provning, kontroll eller besikming.
Enligt lagförslaget får regeringen också överlåta åt förvaltningsmyndighet att
meddela sådana föreskrifter.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 19

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian
avgetts av ett knappt 20-tal remissinstanser, bl. a. konsumentverket, statens
planverk, statens industriverk, statens vattenfallsverk, HSB, Hyresgästemas
riksförbund, Svenska elverksföreningen. Svenska kommunförbundet. Svenska
vatten- och avloppsföreningen. Svenska värmeverksföreningen och Sveriges
fastighetsägareförbund.

Flertalet remissinstanser har i allt väsentligt tillstyrkt
eller lämnat promemorieförslaget utan erinran.

Samtliga remissinstanser godtar sålunda eller lämnar utan
erinran bedömningen att vissa grundläggande krav måste ställas på el-, vatten-
och värmemätare och att mätanordningarnas överensstämmelse med dessa krav bör
kontrolleras på något sätt.

Flertalet remissinstanser tillstyrker också eller lämnar
utan erinran förslaget atl de grandläggande kraven på dessa mälanordningar
liksom kontrollen av mätanordningarnas överensstämmelse med kraven skall
regleras genom författnings-föreskrifter. Några remissinstanser anser dock att
föreliggande behov kan tillgodoses utan lagstiftningsåtgärder. Denna uppfattning
framförs av Svenska kommunförbundet, statens vattenfallsverk och Svenska
elverksföreningen. De två sistnämnda remissinstansema har yttrat sig över
promemorian endast i vad den avser elmätare.

Som anförs i promemorian är det av principiella skäl inte lämpligt
att ansvaret för egenskapskrav och kontroll vad gäller de nämnda mätanordningama
anförtros företrädare för ett i förhållande till konsumenterna motsatt
partsintresse. Detta ansvar bör principiellt åvila samhället. Därigenom skapas
garantier för opartiskhet, öppenhet och likformighet i behandlingen av dessa
frågor. Denna ståndpunkt har också vunnit gehör utomlands. I syfte atl begränsa
orättvisor på grund av felvisning hos mätare har sålunda flera länder infört
officiell kontroll av mätare. Jag kan nämna att officiell kontroll av elmätare
förekommer i bl. a. Belgien, Frankrike, Holland, Schweiz, Storbritannien och
Förbundsrepubliken Tyskland. Officiell kontroll av kallvattenmätare finns i
Frankrike, Österrike och Förbundsrepubliken Tyskland. I fråga om värmemätare
förekommer författningsreglering f. n. endast i Förbundsrepubliken Tyskland.
Den offentliga kontrollen av värme-mätare väntas emellertid komma att spridas
till fler länder. Sålunda är ett EG-di-rektiv om provning av värmemätare under
utarbetande.

Starka skäl talar sålunda för en författningsreglerad
kontroll av el-, vatten- och värmemätare. Eftersom kostnadema för en sådan
kontroll enligt vad som framgår av departementspromemorian är obetydliga, anser
även jag att en sådan kontroll bör införas.

Vad gäller omfattningen av den offentliga regleringen har
de allra flesta remissinstansema bittätt eller lämnat utan erinran förslaget
att regleringen bör avse el-, vatten- och värmemätare.

Ett par remissinstanser vill utvidga den föreslagna
regleringen till att omfatta även gasmätare. Statens vattenfallsverk och
Svenska elverksföreningen anser, närmast med utgångspunkt i sin uppfattning att
lagstiftningsåtgärder är obehövliga, att elmätare bör undantas från offentlig
kontroll.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 20

Föregen del biträder jag förslaget att den offentiiga konttollen
skall omfatta el-, vatten- och värmemätare. Däremot anserjag att det saknas
tillräckligt underlag för atl kunna bedöma behovet av lagstiftningsåtgärder
beträffande gasmätare.

Även förslaget att författningsregleringer, skall omfatta
dels vissa grandläggande krav på mätanordningama, dels regler om typkontroll
och typefterkontroll av mätanordningama har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av flertalet remissinstanser. Även remissinstanser, som i första hand
vill tillgodose föreliggande behov genom frivilliga åtgärder, synes i och för
sig kunna godta regler om lypkontroll. Detta gäller t. ex. Svenska
elverksföreningen och Svenska vatten-och avloppsföreningen.

Också enligt min mening bör beträffande mätanordningama
vissa grundläggande krav i fråga om utförande, beskaffenhet och egenskaper
uppställas genom författningsföreskrifter. Till dessa föreskrifter bör som har
föreslagits knytas regler om typkontroll och typefterkontroll av att mätanordningama
överensstämmer med kraven. Jag delar också uppfattningen att denna kontroll i
likhet med annan officiell provning bör utföras av riksprovplats.

Flertalet remissinstanser godtar även förslaget att
författningsföreskrifter om största tillåtna felvisning hos mätare i drift
skall kunna meddelas och att efterlevnaden av dessa föreskrifter skall
kontrolleras genom stickprovskontroll. Förslaget om stickprovskontroll till den
del del avser vatten- och värmemätare avstyrks dock av VVS-tekniska föreningen
under hänvisning till att den tekniska konstraktionen av dessa mätare är sådan
att mätnogrannheten varierar i tiden och är beroende av vattenkvaliteten.
Svenska elverksföreningen anser bl. a. att frågan om tillåten felvisning är en
avtalsfråga som inte bör bli föremål för lagstiftning.

För egen
del instämmer jag i uppfattningen att den grundläggande frågan om största
tillåtna felvisning hos mätare i drift bör regleras genom författningsföreskrifter.
Kraven på mätnoggrannhet får anpassas till vad .som är rimligt och möjligt med
hänsyn till förekommande mätartyper och den tekniska utvecklingen på området.
Kraven bör emellertid inte vara större än att kostnaden för att uppfylla dem
står i rimlig proportion till de vinster som kan uppnäs för enskilda. Ansvaret
för att ställda krav uppfylls bör inte såsom har föreslagits åvila den som
levererar mätanordningen, utan den som distribuerar el- vatten eller värme, eftersom
det är distributören som sätter upp mätarna och svarar för deras skötsel.
Distributören förutsätts sålunda genom frivillig egenkontroll tillse att
gällande föreskrifter iakttas. Jag ansluter mig också till förslaget att den
frivilliga egenkontrollen bör förenas med en möjlighet för samhället att genom
stickprovskontroll tillse att mälanordningar som har tagits i drift har en
tillfredsställande funktion och även i övrigt uppfyller gällande föreskrifter.
Denna stickprovskontroll bör i enlighet med vad som har föreslagits utföras av
riksprovplats. Jag biträder således förslaget i denna del.

Flertalet remissinstanser tillstyrker också eller lämnar
utan erinran förslaget att abonnent skall ha rätt atl efter viss tid få mätanordning
utbytt. Svenska elverksföreningen hävdar emellertid att detta är en
avtalsfråga som inte bör bli föremål för lagstiftning. Svenska
värmeverksföreningen anser att utbytesrätten bör knytas till

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 21

föreskrifterna om största tillåtna felvisning i drift.

TiU grand för reglema om utbytesrätt skall enligl
förslaget ligga anvisningar om rekommenderad längsta tid en mätanordning får
användas ulan översyn. Denna tid avses bli anpassad till vad som kan anses
rimligt och lämpligt med hänsyn till förekommande mätartyper och den tekniska
utvecklingen på området. Utbytesrätten får ses som en garanti mot att
distributören utan översyn använder en mätare längre tid än som rekommenderas.
Också enligt min mening är detla ett lämpligt sätt att garantera abonnenterna
en kontinuerlig översyn av mätarna. Jag ansluter mig således till förslaget.

Jag övergår nu lill ett par frågor som inte har behandlats
i departementspromemorian men som har diskuterats under remissbehandlingen.
Den ena frågan gäller finansieringen av den offentiiga kontrollen, den andra
avser hur den offentliga kontrollen skall vara organiserad.

Kostnadema för den offentliga kontrollen bör enligl min
mening finansieras genom avgifter vilka lämpligen kan tas ut i samband med
typkontrollen.

Vad gäller frågan hur den offentliga kontrollen skall vara
organiserad delar jag i princip statens industriverks uppfattning att
föreskrivande myndighet inte samtidigt bör vara riksprovplats. Några
remissinstanser har vidare diskuterat frågan vilken myndighet som bör anförtros
uppgiften att meddela föreskrifter om de förat nämnda mätanordningama och
frågan vilket organ som bör vara riksprovplats. Jag är för dagen inte beredd
att besvara dessa frågor. Mycket talar emellertid för att statens provningsanstalt
bör bli riksprovplats för den officiella provning som har förordats i det
föregående. Som föreskrivande myndighet kan t. ex. statens industriverk komma i
fråga beträffande elmätare och statens planverk i fråga om vatten- och
värmemätare. Dessa frågor måste emellertid beredas ytterligare. Oberoende av
hur dessa frågor löses är det emellertid angelägel att betona att
föreskriftsarbetet bör äga ram i nära samarbete med riksprovplatsen.

Som har anförts i departementspromemorian kan en offentlig
reglering av det slag som jag har förordat inte genomföras med mindre riksdagen
genom lag lämnar sitt bemyndigande därtill.

Det förslag
till bemyndigandelag som departementspromemorian mynnar ut i tillstyrks eller
lämnas i allt väsentligt utan erinran av flertalet remissinstanser. Förslaget
avstyrks dock av Svenska kommunförbundet och Svenska elverksföreningen.
Elverksföreningen är särskilt kritisk mot att regeringen skall kunna överlämna
till förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter och anser i övrigt att lagförslaget
innebär alltför långtgående och ospecificerade fullmakter. Sistnämnda
uppfattning delas av Svenska värmeverksföreningen.

Jag har i
det föregående lämnat en redogörelse för huvuddragen av den offentliga
kontroll som enligt min mening bör komma till stånd. Enligt min uppfattning
sträcker sig lagförslaget inte längre än som behövs för att kunna genomföra
denna offentliga kontroll. Jag ansluter mig också till förslaget att regeringen
skall kunna överlämna till förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter inom
angivna ramar.

Ett par remissinstanser, bl. a. VVS-tekniska föreningen,
befarar att lagförsla-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:132 22

get skall användas för att införa krav på individuell
mätning. Med anledning därav vill jag påpeka att avsikten endast är att ge
föreskrifter om de mätare som faktiskt används.

Några remissinstanser, bl. a. Svenska värmeverksföreningen
och Svenska elverksföreningen, anser det angeläget att en
författningsreglering med stöd av den föreslagna bemyndigandelagen föregås av
samråd. Jag delar denna uppfattning. Enligt min mening bör en stor del av den
kritik, som riktas mot lagförslaget särskih från branschföreningarna, kunna
undvikas eller i varje fall väsentligt mildras genom ett sådant sarmådsförfarande.
I likhet med Sveriges grossisiförbund och Svenska elverksföreningen vill jag
också betona vikten av en anpassning till gällande intemationella normer.

För egen del kan jag i huvudsak biträda lagförslaget. Det
bör emellertid kompletteras i några avseenden och förtydligas i vissa andra
hänseenden.

Bemyndigandet bör som Svenska värmeverksföreningen påpekar
förtydligas så, att det klart framgår att även kollektiv mätning av värme till
enskilda hushåll omfattas. Detta kan lämpligen ske genom att orden "hushållsförbrakning
av vatten eller förbrakning av värmeenergi för uppvärmning i enskilda hushåll"
byts ut mot "hushållsförbrakning av vatten eller värmeenergi". Vidare
bör bemyndigandet preciseras så, att det framgår att bemyndigandet endast
avser mätanordning som används av leverantör.

Bemyndigandet bör också kompletteras med regler som gör
det möjligt för regeringen eller, efter delegation av regeringen,
förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter om avgifter för sådan provning,
kontroll eller besiktning som har föreskrivits med stöd av bemyndigandet. Dessa
avgifter är som jag förat nämnde avsedda att bidraga till täckningen av kostnadema
för den offentliga regleringen.

I anslutning till bemyndigandet bör i lagen tas upp en
regel om rätt för den som på grand av föreskrift som har meddelats med stöd av
bemyndigandet skall utföra provning, kontroll eller besikming att få tillträde
till lokal eller område, där mätanordning, som skall provas, kontrolleras eller
besiktigas är uppsatt. Tillträdesregeln kan lämpligen utformas efter mönster
av 6 § lagen om bestämning av volym och vikt i dess lydeise efter den ändring
som jag förut har förordat. Vidare bör i lagen införas en regel om förbud för
den som har tagit befattning med ärende om sådan provning, konttoll eller
besiktning som har föreskrivits med stöd av bemyndigandet att obehörigen röja
affärs- eller driftförhållande som han därvid fått kunskap om.

Bemyndigandet kan lämpligen tas upp som 1 §.
Tillträdesregeln kan bilda 2 § och regeln om tystnadsplikt 3 §.

Bemyndigandelagen bör i likhet med lagen om ändring i
lagen om bestämning av volym och vikt träda i kraft den I juli 1978.

Jag vill till sist ta upp en annan lagstiftningsfråga inom
området för officiell provning.

Den officiella provningen syftar i första hand till att ta
fram det faktaunderlag som behövs för att avgöra om t. ex. en produkt
överensstämmer med de krav som

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 23

statlig myndighet har ställt upp. Det ankommer sedan på
den myndighet som har meddelat föreskriftema att på grundval av detta
faktaunderlag fatta beslut i frågan om produkten skall godkännas eller inte. I
många fall kan det emellertid vara önskvärt att beslut i godkännandefrågan
fattas och meddelas av det provande organet i direkt anslutning till
provningen. En sådan beslutanderätt kan utan vidare överlämnas till myndighet.
Överlämnande av sådan beslutanderätt till exempelvis ett bolag skall däremot
enligt 11 kap. 6 § regeringsformen ske med stöd av lag, eftersom uppgiften att
fatta beslut i godkännandefrågan innefattar myndighetsutövning. Före den 1
januari 1977 skulle sådant överlämnande ske genom lag.

Genom lagen (1975:444) om beslutanderätt för riksprovplats
som ej är myndighet har riksprovplats som är bolag eller stiftelse vari staten
har ett bestämmande inflytande givits rätt att pröva bl. a. fråga som gäller
godkännande av produkt eller anläggning. Det ankommer på regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer att ge närmare föreskrifter för utövandet av
beslutanderätten.

1975 års
lag ger sålunda möjlighet att till en riksprovplats som är bolag överlämna
beslutanderätt i fråga som gäller godkännande av produkt eller anläggning. I
allmänhet innebär detta en tillfredsställande delegationsmöjlighet, eftersom
provningen i normalfallet är iruiktad på själva produkten eller anläggningen eller
någon del därav. I vissa fall förekommer emellertid atl den produktionsinriktade
provningen ersätts med en kontroU, som inte gäller produkten som sådan utan
snarare föratsättningama för att den skall kunna bli godtagbar. Denna indirekta
kontroll kan avse t. ex. kompetensen hos den personal som tillverkar eller
kontrollerar produkten, den utraslning som används vid tillverkningen eller konttollen
av produkten, det förfarande, den tillverknings- eller kontrollmetod som därvid
kommer till använding eller företagets organisation för kvalitetsstyrning.
Frågan om godkännande kommer i dessa fall att gälla personalens kompetens, utrastningens
lämplighet eller förfarandets resp. organisationens ändamålsenlighet. De
erfarenheter som har vunnits inom området för tryckkärl och lyftanordningar,
där AB Statens Anläggningsprovning är riksprovplats, har visat att det finns
behov att kunna överlämna beslutanderätt också i nu nämnda godkännandefrågor.
För att detta skall kunna ske måste emellertid den nämnda lagen om beslutanderätt
ändras. Detta kan lämpligen ske genom att orden "godkännande av produkt
eller anläggning" byts ut mot "godkännande av personal, utrastaing,
förfarande, organisation,produkt eller anläggning". Jag förordar att lagen
ändras på detta sätt. Lagen bör ändras också med hänsyn till att överlämnande
av beslutanderätt inte längre behöver ske genom lag utan kan ske med stöd av
lag. Lagändringen bör träda i kraft två veckor efter den dag, då författningen
om lagändringen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 24

7 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet
upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i lagen (1971:1081) om bestänming av volym och vikt,

2.
lag med
bemyndigande att meddela föreskrifter i fråga om anordning för förbrakningsmätning
av elektrisk energi, vatten eller värmeenergi, m. m.,

3.
lag om ändring
i lagen (1975:444) om beslutanderätt för riksprovplats som ej är myndighet.

8 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
antaga förslagen.

9 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
1

OFFICIELL PROVNING AVEL-, VATTEN-och VÄRMEMÄTARE

Promemoria utarbetad inom industridepartementet

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:132 27

Inledning

I prop. 1971:164 med förslag till lag om bestämning av
volym och vikt berördes frågan om behovet av att införa en obligatorisk justeringskontroll
(officiell provning) av gas-, vatten- och elmätare saml taxamettar och telemätare.
Det konstaterades dock att tillräckligt underlag för att lägga fram förslag i
denna fråga ej förelåg. Behovet av en utredning beträffande kontroll av de
nämnda mätarna har understrakits vid ett flertal tillfällen. Det har dock
bedömts lämpligt att i ett inledande skede begränsa uttedningen till kontroll
av vatten- och elmätare, som av de angivna mätdonen har den ojämförligt största
ekonomiska betydelsen för konsumenterna. Regeringen uppdrog den 3 april 1975 åt
statens provningsanstalt (SP) att utreda behovet av kontroll av el-, vatten-
och värme-mätare. Utredningsresultatet presenterades i januari 1976 (SP-rapport
1975-18). Rapporten utmynnar i förslag till införande av offentligt reglerad
kontroll i fråga om el-, kallvatten- och värmemätare samt varmvattenmälare
avsedda för lägen-hetsinslallation.

Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av
konsumentverket, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, statens
planverk, statens industriverk, statens vattenfallsverk. Hyresgästemas sparkasse-
och byggnadsföreningars riksförbund. Hyresgästemas riksförbund. Svenska byggnadsentteprenörförening-en.
Svenska elverksföreningen. Svenska kommunförbundet. Svenska vatten- och
avloppsföreningen. Svenska värmeverksföreningen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag
(SABO), Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF, Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges grossistförbund, Sveriges industtiförbund och Sveriges
villaägareförbund.

Under remissbehandlingen har från flera håll efterlysts en
utredning om de ekonomiska konsekvensema av det i rapporten framlagda
förslaget. En sådan uttedning har gjorts inom industridepartementet och
redovisas i denna promemoria. Inom departementet har även utarbetats ett
förslag tUl erforderlig lagstiftning som också redovisas i denna promemoria.

Nuvarande ordning Allmänt

Statsmakterna har på senare tid fattat en rad beslul som
har direkt eller indirekt anknytning till mätning av energiförbrakning.

I 15 § lagen (1975:262) om allmän energiskatt föreskrivs
att eldistributör skall föranstalta om uppmätning av energiförbrakning.

Enligt 9 a § bostadsfinansieringsförordningen (1974:946) utgår
bostadslån i princip endast om huset förses med anordningar som gör det möjligt
att mäta och debitera leveranser av varmvatten, el och gas särskilt för varje
lägenhet. Beträffande lån för ombyggnad kan dock undantag medges om särskilda
skäl föreligger. Bestämmelsema trädde i kraft den 1 juli 1976 (jfi- SFS
1975:959).

I flera sammanhang, bl. a. i prop. 1976/77:107, har
regeringen underslmkit

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:132 28

vikten och behovet av energisparande. Ökad individuell
energimätning har vid ett flertal tillfällen förts fram som ett lämpligt
instrument att öka sparbenägenhetcn och styra ett brett upplagt energisparande.

OfUciell provning

Officiell provning innefattar sådan teknisk provning,
kontroll och besiktning som är föreskriven i lag eller annan författning och
som inle är sådan kontroll som konstraktör, tillverkare, ägare eller annan part
utan krav på opartiskhet låter utföra i egen verksamhet på eget ansvar (egenkontroll).
Den officiella provningen syftar ytterst till att skydda liv, hälsa och
egendom.

Statsmakterna antog år 1972 och år 1974 riktlinjer för
organisationen av officiell provning och kontroll (prop. 1972:54. NU 1972:38, rskr
1972:199, prop. 1974:162, NU 1974:52, rskr 1974:349). I anslutning till dessa riktiinjer
har antagits viss lagstiftning, bl. a. lagen (1974:896) om riksprovplalser m. m.

Enligl riktlinjerna skall organiseras ett system av riksprovplalser
vilka tillsammans skall täcka landets behov av officiell provning. Riktmärket
för denna organisation är att ansvaret för den officiella provningen av varje
objekt skall läggas på en enda riksprovplats. Riksprovplats skall enligt 3 §
lagen om riks-provplatser m. m. vara organ som kan antagas utföra officiell
provning på ett opartiskt och sakkunnigt sätt.

För den icke officiella provningen kan särskilda organ
auktoriseras av statens provningsanstalt. Dessa s. k. auktoriserade provplatser
skall enligt 7 § lagen om riksprovplalser m. m. ha kompetent personal och lämplig
utraslning för den avsedda provningen.

El-, vatten- och värmemätare

Officiella föreskrifter om krav pä egenskaper hos mätare
för förbrakningsmätning av elektrisk energi, kallvatten samt värmeenergi
saknas i Sverige. 1 allmänhet är det distiibutörema av el, vatten och värme som
svarar för kraven på mätarna och även för skötseln av desamma. En central roll
i detta sammanhang spelar branschföreningarna för distributörema Svenska
elverksföreningen. Svenska vatten- och avloppsföreningen samt Svenska värmeverksföreningen.
Branschföreningarna har utfärdat rekommendationer som har intresse i
sammanhanget.

I fråga om
elmätning finns vissa regler i "Allmänna bestämmelser för kraftleverans
av lågspänning" som har utgivits av Svenska elverksföreningen. Här sägs
bl. a. att om fel förmodas i mätanordningen har abonnenten rätt att påkalla provning
av densamma. Provningen verkställes av leverantören. Abonnenten har dock
möjlighet att begära provning genom en av båda parter utsedd sakkunnig. Om
partema ej han enas om sakkunnig, kan frågan om utseende av sakkunnig hänskjutas
till länsstyrelsen. En anordning för förbrakningsmätning av elektrisk energi
anses godtagbar om avvikelsen från sant värde ej överstiger gränserna ±5% vid belasmingar
aktuella under den tid då fel antas ha förelegat. Om provning

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 29

sker på abonnentens begäran och om storieken av
felvisningen legat inom de nämnda gränserna skall abonnenten bekosta
provningen; i annat fall skall leverantören stå för kostnaderna.

Regler av likartad innebörd har beträffande kallvattenmätare
tagits in i "Normalförslag till allmänna bestämmelser för brakande av
kommuns allmänna vatten-och avloppsanläggning", som har givits ut av
Svenska vatten- och avloppsföreningen. För värmemätare finns motsvarande
regler i "Allmänna bestämmelser för leverans av fjärrvärme" som har
utfärdats av Svenska värmeverksföreningen.

Statens provningsanstalts rapport Omfattning av mätning

Individuell mätning förekommer i störst utsträckning pä elsidan.
Debitering av avgifter för konsumtion av elektrisk energi sker vanligen genom
tariffer som är uppbyggda genom dels en fast avgift, dels en rörlig. Den senare
är konsumtionsberoende innebärande att visningen hos elmätaren bestämmer den
rörliga avgiftens storlek. Enligl SP debiteras omkring 75% av avgifterna för
el genom mätning. Är 1973 fanns något mer än 4 millioner elmätare installerade
hos lågspän-ningsabonnenter.

Huvudparten av debiteringen för vattenförbrakningen
grundas numera på mätning. Enligt SP omfattar andelen abonnemang med mätning
omkring 94% av totala antalet. Huvuddelen av installerade vattenmätare eller
omkring 870 000 mätare bedöms vara installerade hos abonnenter med enbart hushållsförbrakning.

Drygt en fjärdedel av landets befolkning fick
energileveranser för uppvärmning och varmvatten genom 50 kommunala värmeverk
under arbetsåret 1974/75. Antalet abonnemang var ca 28 000; härav var omkring
11 000 separatanslulna småhus. Endast en mindre del av småhusen har blivit
anslutna via mätare i motsats lill övriga hus, varför antalet värmemätare har
uppskattats till omkring 17 000, dvs ca 60% av antalet abonnemang.

Mätaregenskaper

Det finns vissa vägledande regler i form av standarder
eller föreskrifter, som specificerar krav som mätarna skall uppfylla i nytt
tillstånd.

Elmätarna är sålunda vanligen utformade med avsikt att
fylla kraven angivna i en internationell standard som har svensk motsvarighet.

En stor del av vattenmätarna importeras från
Förbundsrepubliken Tyskland. Föreskrifter från detta land har därför varit
styrande för mätarnas egenskaper. Det finns även ett EG-direktiv inom området.

Tyska föreskrifter har även varit vägledande för
utformning av egenskaperna hos värmemätama. Dessa har under senare år klart
utvecklats till det bättre. Det pågår internationellt arbete med syfte att
formulera enhetliga globala krav på värmemätama.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 30

De metrologiska egenskaperna hos mätarna brakar förändras
med åren. Vanligen finns det en tendens för mätama att med tiden gå något
långsammare i genomsnitt. Vidare brukar spridningen i felvisning mellan mätare
till tid och typ samhörande grupp öka under åren. Om de äldre mätama inte ses
över, kan detta få som konsekvens en orättvis fördelning av kostnader mellan
abonnenterna.

KontroU i andra länder

1 syfte att begränsa orättvisor på grand av felvisning hos
mätare har flera länder infört officiell kontroll av mätare.

Officiell konttoll av elmätare finns i bl. a. Belgien,
Frankrike, Holland, Schweiz, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland. I
dessa länder krävs att mätama skall vara typgodkända. En löpande officiell
kontroll av nya mätare finns i Frankrike, Schweiz, Storbritannien och Tyskland,
Krav på översyn av mätarna innan dessa underkastas revision finns i Holland,
Schweiz, Storbritannien och Tyskland.

En liknande kontroll som för elmätare finns även
beträffande kallvattenmätare i Frankrike och Tyskland. I Holland finns ett
frivilligt reglerat kontrollsystem. Detta har tagits upp på initiativ av
vattenverken och har nått en anslutning av över 90%.

Beträffande
värmemätare föreligger hos de nämnda länderna f. n. endast föreskrifter i
Tyskland. Eftersom intemationella rekommendationer är under utarbetande, kan
det förväntas att den officiella kontrollen av värmemätare kommer att spridas
till fler länder.

KontroUförhåUanden i Sverige

Den svenska standarden för elmätare är vägledande vid
formulering av kraven för dessa mätare. Däremot förekommer olikheter i metodik
mellan företagen vid kontroll av kraven.

SP finner att frågan om mottagningskontroll av nya
elmätare och översyn av äldre elmätare är starkt beroende av
företagsstorlek.Hos flertalet företag förekommer regelmässig mottagningskontroll
samt periodisk översyn av äldre mätare i en utsträckning som nära
överensstämmer med översynsomfattningen i länder med föreskriven kontroll. I de
mindre företagen är emellertid mottagningskontroll av nya mätare relativt
sällsynt samtidigt som översynen av äldre mätare sker i en betydligt mindre
omfattning än vad som förekommer i de större svenska företaga-en eller i länder
med föreskriven kontroll.

Även för
vatten- och värmemätare är omfattningen av kontrollverksamheten beroende av
storlek på verk.

Den
tillgängliga verkstadskapaciteten för regelbunden kontroll och översyn av de
berörda slagen av mätare synes vara god. Huvudparten av verkstäderna tillhör
distribuerande verk. Dessutom anlitas fristående verkstäder liksom verkstäder
hos mätarleverantörer. Ett 60-tal verkstäder utför kontroll eller översyn av
el- eller

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 31

vatlcnmätare. Många av verkstäderna är dock
anmärkningsvärt små.

Några formella kompetenskrav ställs inte på den som konttollerar
de berörda mätarna. Ej heller ställs krav beträffande erforderlig kvalitet på utmstning,
dess handhavande och kontroll. SP konstaterar att sådana enhetliga kalibreringsratiner
som erfordras för att säkerställa noggrannhet hos konttollutrastning ej har utvecklats.

Statens provningsanstalts överväganden och förslag

Enligt SP förekommer brister i nuvarande konti-oll av el-,
vatten- och värme-mätare. Det framlagda underlaget visar sålunda att det
genomsnittligt finns klara olikheter mellan större och mindre förelag i deras handhvande
av konttollfrågor-na. SP bedömer att ca 40% eller omkring 1,6 millioner av lågspänningsabonnen-terna
har elmätare som tillhör distributörer med bristfällig kontroll av mätama. Motsvarande
uppgift för abonnenterna av vatten för hushållsförbrakning anges vara ca 50%,
Dessa är anslutna till distributörer som ansvarar för omkring 450 000 kallvattenmätare.

SP anser atl risken för orättvis omfördelning av kostnadema
är stor för abonnenter anslutna till disttibutörer med bristiällig kontroU av
mätare. Regelmässig kontroll av mätare anges således vara ett grandläggande
villkor för att nå rimlig rättvisa vid debitering av förbrakning.

SP ställer sig tveksam till möjlighetema att nå
förbättring av förhållandena genom enbart frivilliga åtgärder. Det anförs att
de svenska el-, vatten- och värmeverken ej förfogar över nödvändiga
provningsresurser för att adminisuera en samordnad kontrollverksamhet.

Vidare andras principiella betänkligheter mot att disttibutörema
själva skall få föreskriva villkor vid mätning. Det noteras i detta sammanhang
att tillåtna felgränser hos elmätare i brak är betydligt stöne i Sverige, ±5%,
än i länder med offentligt reglerad kontroll. I Frankrike och
Förbundsrepubliken Tyskland är gränserna således ±3%, i Storbritannien 3,5% -t-2,5%.

Enligt SP finns motiv att införa offentligt reglerad
kontroll av de berörda mätarna i landet med syfte

att skapa
större rättvisa vid fördelning av kostnader mellan abonnenter,

atl nå
likformighet i kontrollhänseende över landet i sin helhet,

att stimulera
utvecklingen mot mätare med bättre egenskaper,

att genom
enhetligt objektivt faktaunderiag underlätta disttibutionsenhetemas anskaffning
och översyn av mätama,

att undanröja
principiella betänkligheter i nuvarande ordning samt förbättra möjligheterna
till insyn i verksamheten.

SP föreslår att offentligt reglerad kontroll införs för
el-, kallvatten- och värmemätare. SP anser att även varmvattenmätare avsedda
för individuell mätning av tappvarmvatten i lägenheter bör omfattas i
verksamheten. Denna föreslås bli grundad på att:

myndighet
meddelar föreskrifter och utfärdar typgodkännande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:132 32

riksprovplats
svarar för typprovning och typefterkonttoll,

löpande egenkontroll
av mätare sker enligl givna föreskrifter under mätarle-verantörens ansvar bettäffande
nya mätare respektive innehavarens för äldre. Egenkontrollen övervakas av riksprovplatsen,

auktoriserade provplalser, vilkas utraslning hålls spårbar
till nationella refe

rensnivåer genom regelbunden kalibrering hos den svenska mätplatsorganisa-

tionen, bittäder vid egenkonlrollarbetet.

Remissyttrandena Allmänna synpunkter

Bostadsstyrelsen, konsumentverket, statens planverk,
statens råd för byggnadsforskning m. fl. remissinstanser, tillstyrker i
princip införande av offentligt reglerad kontroU av el-, vatten- och
värmemätare. 1 yttrandena påpekas det angelägna i att, av rättviseskäl, felen
i samband med mätningarna hålles inom rimliga gränser. Man efterlyser dock en
klarare och mer fullständig bild av de kostnader och fördelar som är
förknippade med SP:s förslag. Hyresgästernas Riksförbund menar att problemet
är att välja kravnivå och omfattning på kontrollverksamheten så alt kostnadema
inte överstiger värdet av mer exakt mätning. Denna uppfattning kommer också lill
uttryck i andra remissyttranden.

Bl. a. Svenska elverksföreningen påpekar att de
rationaliseringsvinster som SP förmodar blir följden av en samordnad verksamhet
inte är tillfredsställande belagda.

Statens vattenfaUsverk, Svenska kommunförbundet sanitSvenska
vatten- och avloppsföreningen ifrågasätter det nödvändiga med
lagstiftningstvång i denna fråga. De brister i fråga om mätutrastning som
påtalats bör på ett enklare men lika effektivt sätt kunna åtgärdas på frivillig
väg enligt rekommendationer som utformas av berörda riksorganisationer i sarmåd
med konsumentverket och statens provningsanstalt.

Sveriges industriförbund förordar att man överväger
lösningar på kontrollproblemet som i större utsträckning bygger på en effektivisering
av redan föreliggande kontrollsystem.

Flertalet remissinstanser redovisar en positiv attityd
till SP:s förslag om typkontroll av mätare. Sveriges grossistförbund
understryker dock vikten av att de svenska kraven i största möjliga
utsträckning anpassas till förekommande intemationella föreskrifter och normer
på detta område.

Det föreslagna kravet på allkonlroll av nya mätare skulle
enligt Sveriges Grossistförbund kräva en resursinsats som inte står i rimlig
proportion till kontrollens fördelar från konsumentsynpunkt. Denna uppfattning
delas av Svenska elverksföreningen. I stället förordas stickprovskontroll av
nya mätare.

Konsumentverket påf)ekar att nu gällande principer för
kostnadstäckning vid kontroll som föranleds av misstanke om fel i avläsningen
är olyckligt utformade. Konsumenten synes normalt få svara för konttollkostnadema
i de fall då någon

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 33

avvikelse som överskrider gränsnivån för accepterade fel
inte kan visas ha förekommit. Enligt konsumentverkets uppfattning torde en
sådan princip leda tiU att många konsumenter avstår från att framföra klagomål
för att inte riskera alt få svara för kontrollkostnadema. Ett förstärkt
konsumentskydd bör därför eftersträvas.

Sveriges villaägareförbund anser atl konttoll ska kunna
ske på begäran av konsument utan kostnad för denne.

Sven.fka värmeverksföreningen efterlyser en klarare
redovisning av hur egen-konttollen av gamla mätare kan komma att ske.
Bostadsstyrelsen ifrågasätter om det från praktiska synpunkter är möjligt och
lämpligt att ålägga innehavare av gamla mätare ansvaret för den löpande
kontrollen.

Statens vattenfaUsverk påpekar att mätnoggrannheten hos
värme- och vattenmätarna är långt mindre än hos elmätarna. Den sammankoppling
som gjorts i SP:s förslag är därför olämplig. Denna uppfattning delas av
Svenska elverksföreningen.

Satsning på utökad mätteknisk forskning framför allt vad
gäller uppmätning av vatten och värme rekommenderas av Sven.ska
kommunförbundet. Delta skulle vara abonnenterna till störte nytta än införandet
av officiell provning, anser förbundet.

Elm ä tare

Svenska elverksföreningen har ingen erinran mot SP:s
förslag, att provningsut-raslningar för mälarkontroll regelbundet skall
kalibreras mot nationella referensnivåer. I övrigt ställer sig föreningen
avvisande till SP:s förslag om offentligt reglerad kontroll av mätare. Däremot
är föreningen beredd alt verka för frivilliga åtgärder som till en del skulle
kunna tillgodose SP:s synpunkter.

Statens industriverk anser att obligatorisk löpande
kontroll av nya och i bruk varande mätare ej bör införas. Den frivilliga
kontrollen som distributörerna bedriver samt en fastställd rätt för abonnenten
att kräva byte av mätare efter det antal år som den föreskrivande myndigheten
bestämmer bör enligt verket ge tillräckligt skydd för konsumenten mot orättvisor
på grand av felmätning.

Vattenm ä tare

Svenska vatten- och avloppsföreningen anser att man på
frivillighetens väg når samma resultat som SP föreslår skall ske genom
offentlig kontroll. Föreningen har dock i princip inget att erinra mot
kontrollens omfattning. Lämplig utesittningstid för vattenmätare kan enligt
föreningen bäst avgöras av vederbörande lokala va-verk och inte av ett centtalt
organ för hela riket. Bedömningen bör baseras bl. a. pä va-verkets egna lokala
erfarenheter. Eventuella generella föreskrifter bör således endasl innehålla
bestämmelse om den utesittningstid för nya vattenmätare som inle i något fall
får överskridas.

Statens industriverk anser att obligatorisk löpande kontroU
av nya och i bmk

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:132 34

varande mätare ej bör införas. Vidare anför verket att
abonnenten skall ha rätt att, efler det antal år som den föreskrivande
myndigheten bestämmer, kräva byte av mätare.

T flera remissyttranden, bl. a. från bostadsstyrelsen,
framförs önskemål om förbättrad nätnoggrannhet, speciellt för tapp varmvattenmälare.
SABO påpekar att kravet på rättvisare kostnadsfördelning blir allt starkare i
och med att fler konsumenter debiteras med utgångspunkt i den egna förbmkningen,
samtidigt som kostnaden per förbrakningsenhet ökar kraftigt.

Värmemätare

Svenska värmeverskföreningen uttalar sig starkt gillande
för allkontroll av nya mätare.

Statens råd för byggnadsforskning påpekar att mätning som
avser fördelning av energiförbrakning för uppvärmning på enskilda lägenheter i
hyreshus stöter på särskilda problem. I en nyligen redovisad forskningsrapport
konstateras t. ex. att de flerfamiljshus som byggs i dag har sådana egenskaper
att stora värmemängder lätt kan överföras genom en lägenhets begränsningsytor
från andra lägenheter. Mätning av den genom ett värmesystem tillförda
värmemängden till en viss lägenhet kan således vara ett mycket dåligt mått på
den värmemängd som utnyttjas i lägenheten ifråga. Normalt är också värmeinstallationema
utförda så att hyresgästens möjligheter att reglera energiförbrakningen är små.
De besparingsmöjligheter som ligger i atl påverka enskilda hyresgästers förbrakning
är alltså begränsade. Betydligt störte besparingsmöjligheter finns enligt rådet
genom att påverka ägaren/förvaltaren så, att inreglering och drift av hela
fastighetens värmesystem inriktas på god energihushållning. En förbättrad
kontroll av fördelnings-mätare för uppvärmning avsedda för lägenheter saknar
därför väsentlig betydelse för energihushållning. Värmemätare för abonnent till
fjärrvärmesystem är emellertid nödvändig för genomförande av den föreslagna
kontrollverksamheten.

Samhällsekonomiska konsekvenser av offentligt reglerad
kontroll av mätare (prisläge 1977-01)

Med anledning av uttalanden under remissbehandlingen av SP:s
rapport har inom industiidepartementet gjorts en utredning om de ekonomiska
konsekvenserna av SP:s förslag. Uttedningsresultatet redovisas i bil. 15. 1
detta avsnitt lämnas en kort sammanfatöiing.

Den offentliga kontrollen antas omfatta typprovning, auktorisation
av mätar-verkstäder, föreskriftsarbete och viss stickprovskontroll (se vidare
bilagor).

Kostnader for den offentliga kontrollapparaten

För elmätare har den årliga kostnaden för den offentliga
kontrollapparaten uppskattats till ca 0,6 Mkr/år, dvs. 0,15 kr./år per
abonnent. Detta innebär en kosmadsökning på ca 0,15%o.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:1.12 35

För vattenmätare blir kostnadema ca 0,6 Mkr/år, dvs. 0,74 kr./år
per abonnent. Detta innebär en kostnadsökning på ca 0,4%c.

För värmemätama blir kostnadema ca 0,5 Mkr/år, dvs. 24,70 kr./år
per abonnent. Delta innebär en kostnadsökning per abonnent på 0,3%o.

Kostnader som drabbar konsumenterna

En offentligt reglerad kontroll av elmätare för lågspänningsabonnenter
ger jämfört med dagsläget sannolikt en mindre felspridning mellan mätare
resulterande i en omfördelning av kostnadema mellan konsumenlema så att större
rättvisa i debitering uppnås. Med dagens energipriser blir de konkreta konsekvensema
följande:

För ca 20% av abonnentema
som idag betalar för litet p. g. a. bristfällig kontroll blir kostnaderna i
genomsnitt 9,15 kr./år högre per abonnent.

För ca 60% av abonnentema
blir kostnadema obetydligt högre (i genomsnitt 0,15 kr./år per abonnent).

För ca 20% av
abonnenterna som idag betalar för litet p. g. a. bristfällig kontroll blir kostnadema
i genomsnitt 9,15 kr./år högre per abonnent.

Kostnaden för den offentliga konttollapparaten är inräknad
i ovanstående siffror. Huvuddelen av kostnadema härtör dock från den utökade egenkontroll
som de mindre förelagen nödgas införa för att uppnå föreskriven mätarkvalitet.

Dessa siffror kan jämföras med de 1 000 kr./år som
genomsnittsabonnenten idag betalar för elenergi.

För vatten- och värmemätare är bedömningsunderlaget
relativt begränsat. Liknande förhållanden som för elmätare synes dock gälla.

Svårkvantifterbara positiva effekter av offentligt
reglerad mälarkontroll

Förbättrade
mätare genom typkontrollverksamheten.

Förbättrad
kvalitet i verkstädema genom auktorisationen.

Rationaliseringseffekter
genom färre antal verkstäder.

Ökat
konsumentskydd.

Överväganden och förslag

SP:s förslag innebär att i fråga om anordningar för
mätning av lågspänningsabonnenters förbrakning av elektrisk energi, hushållsförbrakning
av vatten eller av förbrakning av värmeenergi för uppvärmning i enskilda
hushåll vissa egenskapskrav skall uppställas genom författningsreglering.
Vidare ligger i förslaget atl dessa mätanordningar skall underkastas officiell
provning i form av typprovning och typefterkontroll för att ufröna om de
uppfyller föreskrivna krav. I övrigt föratsättes konttollen av dessa mätanordningar
ske genom föreskriven, löpande egenkontroll med biträde av auktoriserade
provplatser.

Till komplettering av SP:s förslag har inom
industridepartementet gjorts en utredning om de ekonomiska konsekvensema av
förslaget. Utredningen visar att kostnadema för den offentliga kontrollapparat
som krävs för att genomföra förslaget är obetydliga.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 36

Samtliga remissinstanser vitsordar alt det i fråga om
nämnda mätanordningar finns behov av både egenskapskrav och någon slags
kontroll av atl mätanordningama uppfyller ställda krav. Flertalet
remissinstanser ställer sig positiva lill en författningsreglering som innebär atl
vissa grundläggande krav ställs på berörda mätanordningar och att mätanordningarnas
överensstämmelse med kraven kontrolleras genom officiell provning i form av lypkontroll
och typefterkontroll. Några remissinstanser anser dock all de brister hos mätanordningama
som har påtalats bör åtgärdas på frivillig väg.

Som SP har anfört är del av principiella skäl inte
lämpligt att ansvaret för egenskapskrav och kontroll vad gäller de
ifrågavarande mätanordningama anförtros företrädare för ett i förhållande till
konsumenterna motsatt partsintresse. Detta ansvar bör principiellt åvila
.samhället. Därigenom skapas garantier för opartiskhet, öppenhet och
likformighet i behandlingen av dessa frågor. Samtidigt kan nödvändiga resurser
ställas till förfogande. SP:s förslag om att egenskapskrav ifråga om dessa mätanordningar
skall uppställas genom författningsföreskrifter och att mätanordningama skall
underkastas officiell provning i form av typkontroll och typefterkontroll bör
därför genomföras. Denna provning bör utföras av riksprovplats.

SP:s förslag att den som levererar mätanordningama, dvs.
tillverkaren eller importören, eller, i fråga om äldre mätanordningar, den som
distribuerar el, vatten eller värme skall åläggas en löpande egenkontroll av mätanordningen
är till sin innebörd något oklart. Det anges sålunda inte hur ofta denna
kontroll skall ske och inte heUer om den skall utföras genom stickprovstagning
eller avse varje enskilt exemplar. Samtidigt råder oklarhet huruvida
leverantören resp. distributören skall vara skyldig att anlita auktoriserad
provplats vid egenkontrollen, något som i och för sig skulle innebära att det
inte längre är fråga om egenkontroll utan om officiell provning.

Flera remissinstanser har uppfattat SP:s förslag i denna
del som innebärande tämligen långtgående skyldigheter att kontrollera varje
enskilt exemplar av mätanordningama.

Mot denna bakgrand finns det anledning att klargöra om och
i vad mån en föreskriven egenkontroll bör införas.

Det är av
olika skäl inte vare sig lämpligt eller ens möjligt atl generellt reglera i vilken
utsträckning eller i vilka avseenden en egenkontroll bör utföras. En lämpligare
lösning är därför att det får ankomma på leverantören resp. distributören själv
alt bestämma i vilken utsträckning egenkonttollen bör ske. Vid utförandet av en
sådan frivillig egenkontroll har leverantören resp. distributören möjlighet att
få bittäde av auktoriserad provplats. Det förhållandet att egenkonttollen görs
frivillig innebär inte att leverantören resp. distributören avhändes ansvaret
för att gällande föreskrifter iakttas. Den frivilliga egenkontrollen bör
förenas med en möjlighet för samhället att genom stickprovskontroll tillse att mätanordningar
som har tagits i drift har en tillfredsställande funktion och även i övrigt
uppfyller gällande föreskrifter. Denna stickprovskonttoll bör i likhet med typefterkonttollen
utföras av riksprovplats.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 37

Utöver den jämkning i och det tillägg till SP:s förslag som
nu har föreslagits bör vissa tillägg till förslaget göras.

I syfte alt ytteriigare förstärka konsumentskyddet bör
föreskrifter meddelas om största tillåtna felvisning i drift och om
rekommenderad längsta tid en mätanordning fär användas utan översyn. Till föreskriftema
om rekommenderad längsta lid bör knytas bestämmelser som ger abonnenten en
ovillkorlig rätt att utan kostnad få en mätanordning utbytt när denna tid löpt
ut.

För att genomföra vad som har föreslagits i det föregående
krävs att författningsföreskrifter meddelas bl. a. om egenskapskrav och konttoll
beträffande de ifrågavarande mätanordningama. Sådana föreskrifter innebär
intrång i enskild näringsverksamhet och de kan därför inte meddelas med mindre
riksdagen genom lag lämnar sitt bemyndigande härtill.

En sådan lag bör innehålla ett bemyndigande för regeringen
atl i fråga om anordning för mätning av lågspänningsabonnenters förbrukning av
elektrisk energi, hushållsförbrakning av vatten eller förbrakning av
värmeenergi för uppvärmning i enskilda hushåll meddela föreskrifter som gäller
utförande, beskaffenhet, egenskaper, användning, överlåtelse, provning,
kontroll eller besiktning.

Regeringen bör också ha möjlighet art överlåta ål
förvaltningsmyndighet att meddela sådana föreskrifter.

1 enlighet härmed har upprättats förslag till lag med
bemyndigande att meddela föreskrifter i fråga om anordning för förbrakningsmätning
av elektrisk energi, vatten eller värmeenergi. Förslaget fogas till denna
promemoria som bilaga 6.

Med stöd av ett sådant bemyndigande kan regeringen utfärda
föreskrifter av det innehåll som har redovisats i det föregående. Regeringen
kan ocksä helt eller delvis överlåta åt förvaltningsmyndighet, lämpligen SP,
att meddela föreskrifterna. Frågan om val av riksprovplats får prövas senare i
den ordning som gäller därför.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 38

Bilaga 1:1

Samhällsekonomiska konsekvenser av offentligt reglerad
kontroll av elmätare

Kraftleverantörernas kostnadsökningar vid olTentlig
kontroll

I dagens läge utövar de störte kraftleverantörerna en egenkonttoll
som väl uppfyller de föreskrifter som kan förväntas vid en eventuell övergång
till offentlig konttoll. Bristande kontroll föreligger dock bland de mindre levverantörerna.
Dessa mindre förelag betjänar något mer än 40% av landets abonnenter.

En offentlig kontrollreglering skulle således beröra 40%
av landets lågspänningsabonnenter eller omkring 1,6 miljoner abonnenter. En
offentlig kontroll med krav på största tillåtna fel i drift samt
stickprovsövervakning bör innebära ökade översynskostnader hos de mindre
verken. Kostnadsökningen per abonnent har uppskattats till 2,60 kr, (se bUaga
4) varför kostnadsökningen för de totala kollektivet berörda lågspänningsabonnenter
skulle utgöra I,6xl0'x2,60 kr. =4,2 Mkr.

Kostnader för den offentliga kontrollapparaten

Typprovning: 8 typer/år ä 5 000 kr 40 000 kr/år

Typefterkonttoll: Slickprovsförfarande av nyin-

stallerade mätare. Antalet nya mätare per år kan

uppskattas till ca 100 000 st.

Erforderligt antal stickprov 50 st/år.

Kostnad
per stickprov 3 000 kr.

Summa
kostnader för typefterkontroll 150 000 kr/år

Auktorisering av mätarverkstäder:

20 verkstäder ä 5 000 kr/år

(Häri ingår också viss stickprovskontroll) 100 000 kr/år

Stickprovsundersökning av mätare i drift: Totala antalet
mätare av normaltyp (dvs. inte industriabonnentmätare) var 1973 ca 4,0
miljoner. Erforderiigt antal stickprov 100 st/år (100 partier om 20 st.
mätare). Härför åtgår 1 man per år ä 150 000 kr. 150 000 kr/år

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 39

Föreskriftsarbete:

Tillåtna felgränser kommer att anpassas lill

bestämmelserna utomlands. (Detta innebär en sänk

ning frän nuvarande ±5%).

Föreskriftsarbetet beräknas kosta 50 000 kr/år

Mätteknisk referensutrustning -k- byggnadsutrymme

Total årlig kostnad för byggnader och insttument 110 000 kr/år

(Kapitalkostnad -I- underhållskostnad)

Summa kostnader för den offentliga konttollappa-

raten 600 000 kr/år

Summa kostnader av offentlig kontroll

4,2 + 0,6 = 4.8 Mkr/år

Omfördelning av kostnader mellan abonnenter med elmätare
med positiv och negativ felspridning

Ackumulerade merkostnader under en 20-årsperiod för en
genomsnittlig låg-spänningsabonnent med positiv felspridning (i förhållande
till abonnent med mätare utan avvikelse från medelvärdet) är under nuvarande
förhållanden 576/2 = 288 kr., dvs. i genomsnitt = 14,40 kr/är. Detta motsvarar
en genomsnittlig spridning på ca -I- 1,8% (standardavvikelse).

Genom nya föreskrifter och offentlig kontroll kan denna
genomsnittliga spridning sänkas till ca -I- 1,0% (se bilaga 1). Detta innebär
att abonnentkostnaden ovan (14,40 kr/år) sänks till i genomsnitt 8,00 kr/år,
dvs. en ko.stnadsminskning på 6,409 kr/år. Detta gäller ca 20% (hälften av 40%)
av abonnentstocken, dvs. 0,8 miljoner abonnenter. Dessa får en sammanlagd
minskning av de årliga abonnentskostnadema med 5,1 Mkr, Dessa kosmader övervälttas
dä på de 20% av konsumenterna med negativ felspridning som idag betalar 11,5 Mkr
för litet.

Övriga intäkter

På intäktssidan bör också noteras följande svårkvantifierbara
effekter:

förbättrade
mätare genom typkontrollverksamhet

förbättrad kvalitet
i verkstädema genom auktorisation,

rationaliseringseffekter
genom fäne antal verkstäder,

ökat
konsumentskydd.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 40

Bilaga 1:2

Samhällsekonomiska konsekvenser av offentligt reglerad
kontroll av vattenmätare

För vattenmätare är tUlgängligt underiag för bedömning av
mätarnas felspridning alltför knapphändigt för att tillåta en kvantifiering
motsvarande den för elmätare. De uppgifter som föreligger pekar dock mot en
störte felspridning bland vatten- än bland elmätare.

Vattenleverantörernas kostnadsökningar vid offentlig
kontroll

Även för vattenmätare finns det en stark koppling mellan
företagsstorlek och kontrollaktiviiet. Kontrollfrekvensen är betydligt lägre
bland de mindre valtenle-verantörema. Av de omkring 870 000 va-mätare som
bedöms vara installerade hos abonnenter med enbart hushållsförbrakning skulle i
randa tal hälfien beröras av en offentiigt reglerad kontroll. Kostnadsökningen
för dessa blir ca 6,40 kr. (se bilaga 5) per abonnent, vilket ger en total
kostnadsökning för hela det berörda kollektivet på 0.5 X 870 X 10
X 6.40 kr. = 2.8 Mkr.

Kostnader för den offentUga kontrollapparaten

Typprovning: ca 15 typer/år ä 4 000 kr. 60 000 kr/är

Typefterkontroll: Stickprovsförfarande av nyin-

stallerade mätare. Antalet nya mätare per år kan

uppskattas till ca 60 (K)0 st.

Erforderligt antal stickprov 100 st/är

Kostnad per stickprov 1 500 kr.

Summa kostnader för typefterkontroll 150 (XK) kr/år

Auktorisering av mätverksiäder:

20 verkstäder ä 5 000 kr/år 100 000 kr/år

(Häri ingår också viss stickprovskontroll)

Stickprovsundersökning av mätare i drift:

Totala antalet mätare (hushållsförbrakarc enbart)

var 1974 ca 870 000 st.

Erforderligt anlal stickprov 100 st/år (100 par

tier om 20 st. mätare)

Härför åtgår en man per år å 150 000 kr 150 000 kr/år

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:132 41

Föreskriftsarhete:

Föreskriftsarbetet beräknas kosta ca 50 000 kr/år

Mätteknisk referensutrustning -t- byggnadsutrymme:

Total årlig kostnad för byggnader och mätut

rastning (Kapitalkostnad -t- underhållskostnad) 130 000 kr/år

Summa kostnader för den offentiiga kontroll-

apparaten 640 000 kr/år

Summa kostnader av offentlig kontroll

2.8 -I- 0.64 = 3.4 Mkr/år

Intäkter

Tyvärt medger inte uppgiftsunderiaget någon kvantifiering
av omfördelningen av kostnaden mellan abonnenter med vattenmätare med positiv
och negativ felspridning.

De svårkvantifierbara effekterna av elmätarkontroll torde
också erhållas vid vattenmälarkontroll och bör följaktiigen noteras på
intäktssidan.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 42

Bilaga 1:3

Samhällsekonomiska
konsekvenser av offentligt reglerad kontroll av värmemätare (inkl.
varmvattenmätare)

Något utförligare underiag att lägga till grand för en
säker bedömning av noggrannheten hos värmemätare finns ej tillgängligt. Liksom
för vattenmätare finns dock relativt klara indikationer pä att felspridningen
bland värmemälare är störte än bland elmätare.

En värmemätare beslår av ell inlegreringsverk
(temperaturmätnings- och beräkningsenhet) och en varmvattenmälare.

Värmeleverantörernas kostnadsökningar vid offentlig
kontroll

Även för denna typ av mätare gäller att
kontrollaktiviteten sjunker med företagsstorleken. Det genom offentlig
reglering påkallade översynsarbetet hos leverantörerna har bedömts kosta ca 1.5
Mkr.

Kostnader för den offentliga kontrollapparaten

Typprovning:

5 typer/år integreringsverk ä 10 000 kr 50 000 kr/år

10 typer/år varmvattenmätare ä 7 000 kr 70 (X)0 kr/år

Summa typprovningskosinad 120 000 kr/år

TypefterkontroU:

Stickprovsförfarande av nyinstallerade mätare.

Antalet nya mätare per år kan uppskattas till

ca 1 400 st.

Erforderligt antal stickprov 10 integreringsverk/år

20 varmvattenmätare/år

Kostnad per stickprov 3 000 kr.

Summa kostnad för typefterkonttoll 90 000 kr/år

Auktorisering av mätverksiäder: Varmvattenmätama konttolleras
på mätverkstädema för kallvattenmätare

För
integrerings verken erfordras 10 verk

städer ä 5 000 kr/år 50 000 kr/år

(Häri ingår också viss stickprovskonti-oll)

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 43

Stickprovsundersökning av mätare i drift:

Totala antalet mätare var 1974 ca 17 000 st.

Konttollen av dessa göres genom besök på mätverkstädema
med

genomgång av journaler o.dyl.

Detta beräknas kosta ca 50 000 kr/år

Föreskriftsarbete:

Föreskriftsarbetet beräknas kosta 50 000 kr/år

Mätteknisk referensutrustning -I- byggnadsutrymme:

Total årlig kostnad för byggnader -H mämtrastning 60 000 kr/år

(kapitalkostnad -I- underhållskostnad)

Summa kostnader för den offentliga kontroll

apparaten 420 000 kr/år

Summa kostnader av offentlig kontroll

1.5 -hO.42 = 1.9 Mkr/år

Intäkter

Underlaget är alltför knapphändigt för att möjliggöra en kvantifiering
av omfördelning av kostnader mellan abonnenter med värmemätare med positiv och
negativ felspridning.

De svårkvantifierbara effektema p.g.a. offentlig kontroll
är desamma för värmemätama som för vatten- och elmätama. För värmemätama bedömes
konttollens inverkan på utveckling mot tillförlitligare mätare bli signifikant.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 44

Bilaga 1:4 Kraftleverantörernas
kostnader för översyn av elmätare

Två alternativ:

a)
Mätaren
underkastas ingen översyn under sin livstid.

b)
Mätaren
underkastas en översyn under sin livstid.

Mätare som underkastas en översyn enl. altemativ b) antas
få en längre livslängd än alternativ a).

För altemativ a) räknas med en livslängd på 20 år och för
alternativ b) 30 år.

Vidare antas all översynen i altemativ b) sker efter 15
år.

Räntesatsen sättes till 10%.

Inköpskostnaden för en elmätare beräknas vara 300 kr. i
prisläge 1976-01. Byteskostnaden skattas till 50 kr. och kostnaden för
revisionen till 80 kr.

Detta ger följande genomsnitdiga årskostnader:

Alternativ a Alternativ b

Kapitalkostnader 3000,1175=35,25 3000,1061=31,83

Byteskostnader 500,1175=5,88 50 0,1294 = 6,47

Revisionskostnader 0,5 80 0,1294=5.18

Summa 41,13 43,48

Fömtsättningen för ovanstående kalkyl är konstant annuitet
med avskrivningstiden 20 år för kapital och byteskostnadema i altemativ a);
avskrivningstiden 30 är för kapitalkostnaderna i b) respektive 15 år för bytes-
och revisionskostnader i detta altemativ.

Skillnaden mellan de två altemativen blir 2,35 vilket
motsvarar omkring 2.60 i prisläge 1977-01.

Omfördelning av kostnader mellan elabonnenter

Erhållna uppgifter visar atl det främst är i två avseenden
en förändring sker av mätama under ulsättningstiden före renovering: dels finns
det en tendens för mätama att i genomsnitt på långsammare med tiden, dels ökar
spridningen i felvisningen mellan mätare tillhörande samma åldersgrapp.

En offentlig kontroll kan inte påverka tendensen för mätama
att med tiden gå långsammare (annat än indirekt genom ökning av
utvecklingstakten mot bättre mätare). Däremot ger en offentlig kontroll en
minskad felspridning.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:132 45

Följande altemativa kolumner kan uppställas beträffande
standardavvikelsen:

Utan översyn Med översyn

OSår 0,5% O8 år 0,5%

812 år 1 % 812 är 1 %

1216 år 3
% 1215 år 3 %

1620 år 4
% 1520 år 0,5%

Vägt genom

snitt 1,8% 1 %

Skillnaden i det vägda årsgenomsnittet avseende
standardavvikelsen utgör mellan de två alternativen 0,8%,

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:132 46

Bilaga 1:5 Vattenleverantörernas
kostnader for översyn av vattenmätare

Två alternativ:

a)
Mätaren
underkastas ingen översyn under sin livstid.

b)
Mätaren
underkastas en översyn under sin livstid.

Mätare som underkastas en översyn enl. alt. b) antas få en
längre livslängd än alt. a)

För altemativ a) räknas med en livslängd på 15 år och för
alt. b) 20 år.

Vidare antas att översynen i alt. b) sker efter 20 år.

Räntesatsen sättes till 10%.

Inköpskostnaden för en vattenmätare beräknas vara 100 kr.
i prisläge 1976-01. Byteskostnaden skattas till 100 kr. och kostnaden för
revisionen till 45 kr.

Detta ger följande genomsnittliga årskostnader:

Alternativ a Alternativ b

Kapitalkostnader 100-0,1294=12,94 1000,1175=11,75

Byteskostnader 100 0,1294=12,94 1000,1627=16,27

Revisionskostnader 1/2-45-0,1627=3,66

Summa 25,88 31,68

Skillnaden mellan altemativen blir 5,80 i prisläge 1976-01
vilket ger omkring 6,40 i prisläge 1977-01.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:132 47

Bilaga 1:6

Förslag till

Lag med bemyndigande att meddela föreskrifter i fråga om
anordning för förbrukningsmätning av elektrisk energi, kallvatten eller värmeenergi;

Härigenom föreskrives följande.

1 §
Regeringen bemyndigas att i fråga om anordning för mätning av lågspänningsabonnenters
förbrakning av elekttisk energi, hushållsförbrakning av vatten eller förbrakning
av värmeenergi för uppvärmning i ensldlda hushåll meddela föreskrifter som
gäller utförande, beskaffenhet, egenskaper, användning, överlåtelse, provning,
konttoll eller besiktning.

Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att
meddela föreskrifter som avses i första stycket.

Denna lag ttäder i kraft den I januari 1978.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Prop. 1986/87:8 om handel med ädelmetallarbeten och om bestämning av volym och vikt s. 28 i texten
  2. Prop. 1981/82:170 med försIag till lotterilag, m.m. s. 277 i texten
  3. Prop. 1981/82:109 med förslag till ny lagstiftning om Sveriges riksvapen och Sveriges flagga s. 15 om s. 21 i texten
  4. Bet. 1980/81:TU14 om anslag till Telekommunikationer (prop. 1980/81:100) s. 12 om s. 21 i texten
  5. Bet. 1978/79:CU20 Betänkande 1978/79:CU20 s. 6 i texten

Visa alla 6