om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, m. m.
19 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,8 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 13 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1977/78:133, om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, m. m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78:133
Regeringens proposition
1977/78:133
om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar, m.m.;
beslutad den 2 mars 1978.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
GÖSTA BOHMAN
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås höjning av grundfonden för
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa från 6 miljarder kr. till 7 miljarder
kr. och av grundfonden för Sveriges allmänna hypoteksbank från 600 milj. kr.
till 900 milj. kr. Vidare föreslås viss lättnad i kraven på avsättning tUl
reservfond i landshypoteksförening.
I Riksdagen 1977178.1 saml. Nr 133
Prop.
1977/78:133 2
1
Förslag till
Lag om ändring i lagen
(1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
Härigenom
föreskrivs atl 13 § lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
13
§
Som
grundfond för kassan ställer Som grundfond för kassan ställer
staten till förfogande en av riks- staten till förfogande en av riks
gäldsfullmäktige utfärdad garanti- gäldsfuUmäktige utfärdad garanti
förbindelse på sex miljarder kro- förbindelse på j:y'M miljarder kronor,
nor.
Denna
lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Lagen
omtryckt 1974:261. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:653 Senaste lydelse
1976:224
Prop. 1977/78:133 3
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar
Härigenom
föreskrivs att 27 och 59 §§ lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Niivariinde
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Som
grundfond för banken ställer staten till förfogande en av riksgäldsfullmäktige
utfärdad garantiförbindelse på sexhundra miljoner kronor.
Som grundfond
för banken ställer staten till förfogande en av riksgäldsfullmäktige utfärdad
garantiförbindelse på niohundra miljoner kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
59 § Förenings behållna årsvinst skall avsättas till en
reservfond.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Reservfonden
skall uppgå till lägst ett belopp som svarar mot en procent av föreningens
skulder.
Reservfonden skall uppgå till lägst ett belopp som svarar
mot en procent av föreningens skulder. Från skulderna avräknas därvid ett
belopp som svarar mot summan av de av föreningen utlämnade lånen med statlig
garanti.
Om förening ej kan uppfylla i andra stycket angivet krav,
skall reservfonden sammanlagd med övriga föreningars reservfonder och bankens
reservfond uppgå lill lägst ett belopp som svarar mot två procent av bankens
skulder. Banken meddelar anvisningar om tillämpningen av denna bestämmelse.
I den mån förenings medel ej behövs i rörelsen får de
göras räntebärande på ett betryggande sätt.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Senaste lydelse 1975: 1355 2 Senaste lydelse
1970:720
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78:133
Utdrag
EKONOMI DEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1978-03-02
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Olsson,
Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Buren-stam
Linder, Wikström, Johansson
Föredragande: statsrådet Bohman
Proposition om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, m. m.
1 Inledning
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges
allmänna hypoteksbank har till uppgift att finansiera de lokalt verksamma stadshypo-teks-
resp. landshypoteksföreningarnas utlåning. Medel för detta anskaffas genom
upplåning på obligationsmarknaden. Upplåningen får inte överstiga ett belopp
som motsvarar tio gånger beloppet av den grundfond som staten ställer till stadshypotekskassans
resp. hypoteksbankens förfogande. Kassans grundfond är f. n. 6 miljarder kr.
och bankens grundfond 600 milj. kr. Grundfonderna ställs till förfogande genom
garantiförbindelser som har utfärdats av fullmäktige i riksgäldskontoret.
Stadshypotekskassan och hypoteksbanken har i skrivelser
till regeringen den 23 november 1977 resp. 14 december 1977 hemställt om
höjning av grundfonderna. Kassan har föreslagit att dess grundfond höjs till 7
miljarder kr., medan banken har föreslagit höjning av dess grundfond till 900
milj. kr.
Hypoteksbanken har vidare hemställt om ändring av kraven
på landshypoteksföreningarnas reservfonder. Dessa skall f. n. uppgå till lägst
ett belopp som motsvarar 1 % av landshypoteksförenings skulder. Banken har
hemställt att vid beräkningen av skulderna skall avräknas ett belopp som
motsvarar de av föreningen utlämnade lånen med statlig lånegaranti.
Yttranden över framställningarna har efter remiss avgetts
av bankinspektionen, fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i
riksgäldskontoret samt, såvitt gäller stadshypotekskassans framställning, av
bostadsstyrelsen och delegationen för bostadsfinansiering.
Prop. 1977/78:133 5
2 Gällande bestämmelser
Bestämmelserna för stadshypoteksinstitutionen finns i
lagen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
(SL, omtryckt 1974:261, ändrad senast 1976:224). Bestämmelserna för landshypoteksinstitutionen
finns i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar
(LL, ändrad senast 1976: 1032),
Stadshypotekskassan
har till ändamål att driva lånerörelse genom att lämna lån åt stadshypoteksföreningar
(I § SL). Kassan anskaffar medel för sin verksamhet genom lån mot obligationer
eller genom annan upplåning. Kassans låneskuld får inte överstiga tio gånger
grundfondens storlek (7§ första stycket SL). Som grundfond för kassan ställer
staten till förfogande en av riksgäldsfullmäktige utfärdad garantiförbindelse
på 6 miljarder kr. (13 § SL).
Regler om ianspråktagande av grundfonden finns i 14 § SL.
Efter anmälan till riksgäldskontoret får grundfonden tas i anspråk dels för
fullgörande av förbindelser om medel härför tillfälligtvis saknas, dels också
vid kassans likvidation. Tas grundfonden i anspråk i annat fall än vid
likvidation, skall det använda beloppet snarast möjligt återbetalas till
staten. Vid återbetalning skaU staten ersättas för den ränta som staten kan ha
utgett med anledning av att fonden tagits i anspråk. Vid likvidation får
grundfonden utnyttjas endast i den mån annan tillgång saknas som svarar för
kassans förbindelser.
Enligt 7§ andra stycket SL krävs tillstånd av regeringen
för att kassan skall få ta upp nytt lån, om grundfonden genom föriuster som
uppkommit på kassans rörelse i dess helhet går ned med mer än 5%. Är nedgången
större än 10% krävs dessutom riksdagens medgivande. Enligt tredje stycket i
samma paragraf skall kassan göra anmälan till regeringen om grundfonden tas i
anspråk för att läcka föriust.
Stadshypoteksföreningarna
har till ändamål att lämna lån mot säkerhet i fastighets- eller
tomträttsinteckning. De kan också lämna lån till samfällig-hetsförening eller
kommun utan sådan säkerhet (19 § SL).
Hypoteksbanken
har till ändamål att driva lånerörelse genom att lämna län åt sina delägare (1
§ LL). Bankens delägare utgörs av landshypoteksföreningar (2 § LL). Banken
anskaffar medel för sin verksamhet genom lån mot obligationer. Sammanlagda
beloppet av bankens utelöpande obligationer får inte uppgå till mer än tio
gånger grundfondens storiek (18 § första stycket LL). Som grundfond för banken stäUer
staten till förfogande en av riksgäldsfullmäktige utfärdad garantiförbindelse
på 600 milj. kr. (27§ LL).
Landshypoteksföreningarna
har till ändamål att lämna långfristiga lån mot säkerhet i jordegendom eller
andra lån för jordbruks- och skogsbruks-ändamål med statligt ansvar för
betalning (garantilån) (32 § LL). Jordegen-
Prop. 1977/78:133 6
doms belåningsvärde, som fastställs av föreningens
styrelse efter särskild värdering, får till högst en fjärdedel avse egendom som
används för annat iindamål än jordbruk, skogsbruk eller därmed likartad
verksamhet, t.ex. trädgårdsskötsel, specialodling eller annan därmed jämföriig
produktion, den s.k. fria sektorn (42 § och 43 § första stycket LL).
Belåningsvärdet far emellertid inte omfatta det övervärde som marken kan ha på
grund av förväntningar om annan användning (tomtvärde) (43 § andra stycket 1. LL).
Värdet av maskiner och annan utrustning som är tillbehör till den fastighet på
vilken verksamheten bedrivs får inte heller innefattas i belåningsvärdet (43 §
andra stycket 2. LL). Lån får beviljas till högst 75 % av belåningsvärdet och i
vissa fall till högst 50 % av detta värde (44 § LL). Föreningarna får för sin
låneverksamhet låna medel endast hos hypoteksbanken (39 § LL). Delägare i landshypoteksförening
är den som är låntagare hos föreningen (33 § LL).
Reglerna om när bankens grundfond får tas i anspråk finns
i 28 § och 31 § andra stycket LL och överensstämmer med motsvarande i det
föregående behandlade regler för stadshypotekskassan.
Om bankens grundfond går ned med 10% eller mera, får
banken inte ta upp nytt lån förrän fonden återställts till sitt ursprungliga
belopp. Vid sådan nedgång av grundfonden skall bankens delägare, dvs. landshypoteksföreningarna,
sammanträda för att besluta om de åtgärder som påkallas av omständigheterna (18
§ andra stycket LL).
Hypoteksbanken skall avsätta den behållna årsvinsten till
en reservfond (29 § LL, ändrad 1976:1032). Denna skall uppgå till minst ett
belopp som motsvarar 1 % av bankens skulder. Reservfonden får komma föreningarna
till godo endast genom lättnad i lånevillkoren (30 § LL). Detta får emellertid
ske bara om fonden överstiger 2 % av bankens skulder. Kan förening inte med
egna fondmedel täcka föriust, far banken bevilja bidrag ur sin reservfond till
föreningen, dock högst till hälften av bankens fond. Bankens reservfond får i
övrigt endasl användas för att täcka förlust på bankens rörelse i dess helhet.
Om fonden går ned under föreskrivet belopp, skall den snarast ökas till detta.
Fondmedlen skall placeras på ett betryggande sätt.
Landshypoteksförening
skall också avsätta sin behållna årsvinst till en reservfond (59 § LL, ändrad
senast 1970:720). Denna skall uppgå till lägst ett belopp som motsvarar 1 % av
föreningens skulder. Kan inte föreningen uppfylla detta krav, gäller att
föreningens reservfond sammanlagd med övriga landshypoteksföreningars och med hypoteksbankens
reservfonder skall uppgå till lägst 2% av det belopp tiU vUket bankens skulder
uppgår. Banken föreskriver hur denna subsidiära regel skall tillämpas. Om förenings
reservfond överstiger 2% av föreningens skulder, får delägarna vid
föreningsstämma besluta att fondmedel till överskjutande del skall användas
till att ge delägarna, dvs. låntagarna, lättnader i lånevillkoren (60§ LL). Om
föreningens medel inte behövs i rörelsen, får de göras räntebärande på
betryggande sätt (59 § Qärde stycket LL).
Prop.
1977/78:133 7
Genom
att låntagare är skyldig att till sin förening erlägga ett särskilt förvaltnings-
och fondbidrag får föreningen möjlighet att göra behövliga avsättningar till sin
fond (55 § första stycket LL). Banken har motsvarande möjlighet atl ta ut
bidrag från föreningama (24 § första stycket LL). Om förening inte fullgör sin
betalningsskyldighet mot banken skall föreningen betala ränta enligl räntelagen
(1975:635) på det fötfallna beloppet (24 § andra stycket LL, ändrad 1975:655).
Banken kan också skapa andra möjligheter till fondavsättningar, exempelvis
genom kursvinster vid inköp av egna obligationer i samband med amortering på
obligationsskulden.
3
Stadshypotekskassans skrivelse
Stadshypotekskassan
konstaterar inledningsvis att dess låneskuld enligt nuvarande bestämmelser får
uppgå till högst 60 miljarder kr. Den utelöpande obligationsskulden uppgick
den 31 oktober 1977 till ca 53,4 miljarder kr. Härtill kom ca 388 milj. kr. för
då sålda obligationer med likvid senare. Med hänsyn till också det senare
beloppet uppgick den outnyttjade upplä-ningsrälten till ca 6,2 miljarder kr.
Kassan
visar utvecklingen under senare år av obligationsskuld och låne-verksamhel
genom följande uppställning.
Belopp utelöpande obliga-
Nettoökning
av
utestående
tioner (vid s:
lutet av
resp.
hypotekslån
år)
(milj, kr.)
(milj. kr.)
%
1969
22353
3 699
19,8
1970
25 951
3 494
15,6
1971
29733
4 282
16,5
1972
32 364
2901
9,6
1973
36074
3418
10,3
1974
40622
4 789
13,1
1975
45 207
4 735
11,5
1976
49452
4512
9,8
1977-
10-31
53818
4079
8,1
Anm.
1 beloppen utelöpande obligationer har räknats in vid resp. tidpunkt försålda men
icke likviderade obligationer.
Kassan
uppskattar obligationsskuldens tillväxt för hela år 1977 till ca 5 miljarder
kr. Under år 1978 bör kassan vara beredd att möta låneanspråk av minsl samma
storlek som under de senaste åren. Till följd av läget på kapitalmarknaden hade
kassan den 31 oktober 1977 en balans av inneliggande beviljade
låneansökningar, som inte har kunnat effektueras. Beloppet uppgick till 8637
milj. kr. och översteg alltså den återstående outnyttjade upplåningsrätten.
Kassans upplåningsmarginal anses därför otillräcklig och en höjning av
grundfonden erforderlig.
Prop.
1977/78:133 8
Beträffande höjningens storlek erinrar kassan om att
låneanspråken i främsta rummet beror på omfattningen av det bostadsbyggande som
statsmakterna efter prövning från bl. a. bostadspolitiska synpunkter ger utrymme
i investeringsplanerna. Kassan framhåller att en höjning av grundfonden skapar
endast formella förutsättningar för en ökad obligationsutgivning och inte i
och för sig ger möjlighet till ökad utlåning. Kreditgivningens omfattning och
inriktning beror på andra faktorer och måste följa de normer som förestavas av
den allmänna kreditpolitiken. Kassan föreslår atl grundfonden ökas till minst 7
miljarder kr., dvs. med minst 1 miljard kr.
4 Hypoteksbankens skrivelse
Hypoteksbanken erinrar inledningsvis om att sammanlagda
beloppet av bankens utelöpande obligationer inte får uppgå till mer än tio
gånger grundfondens belopp. Denna uppgår tiU 600 milj. kr.
Banken belyser utvecklingen av bankens obligationsskuld
med följande sammanställning.
Nettobelopp utelöpande Nelloökning
obligationer under året
(milj. kr.) (milj. kr.)
1975-12-31 3 701 367
1976-12-31 4258 557
1977-12-01 4869 611
Banken beräknar att beloppet av utelöpande obligationer
vid utgången av år 1977 har ökat till ca 4900 milj. kr. Den jämförelsevis stora
ökningen av obligationsskulden under de senaste åren förklarar banken med att
riksbanken har medgivit väsentligt större obligationsförsäljningar än
tidigare. För år 1975 fastställdes en ram för obligationsförsäljningar (brutto)
på 375 milj. kr. Motsvarande ramar för åren 1976 och 1977 var 600 resp. 675
milj. kr.
Enligt banken kvarstår ett mycket stort men inte
tillfredsställt lånebehov i landshypoteksföreningarna trots att
obligationsförsäljningarna har ökat och därmed också utlåningsverksamheten. Den
I december 1977 förelåg låneansökningar till ett sammanlagt .belopp av 3 810
milj. kr., till vilka medel saknades. Med hänsyn till det stora och angelägna
lånebehovet avser hypoteksbanken att hos riksbanken göra framställning om ökade
ramar för obligationsförsäljningen. Under förutsättning att man för framtiden
erhåller motsvarande ramar som för år 1977 beräknas den med nuvarande
grundfond tillåtna gränsen för obligationsupplåningen komma att uppnås under är
1979. Banken har funnit det lämpligt att redan nu göra framställning om
höjning av grundfonden. Med hänsyn tUl att lagändringar med allt-
Prop.
1977/78:133 9
för
täta mellanrum bör undvikas föreslår banken att grundfonden höjs med 300 milj.
kr. till 900 milj. kr.
Hypoteksbanken
tar vidare upp frågan om ändring av reglema för landshypoteksföreningarnas
reservfonder. Banken erinrar om att landshypoteksförenings behållna årsvinst enligl
59 § LL skall avsättas till en reservfond. Denna skall uppgå till lägst ett
belopp som motsvarai- 1% av föreningens skulder. Om föreningen inte kan
uppfylla detta krav, skall reservfonden tillsammans med bankens och övriga
föreningars reservfonder uppgå tiU lägst ett belopp som motsvarar 2% av
bankens skulder.
Den
snabba omslutningsökningen under de senaste åren i kombination med den av
penningvärdeförsämringen orsakade ökningen av förvaltningskostnaderna har
enligt banken medfört att fondbildningen har kommit att släpa efter. Banken har
redovisat följande uppställning över landshypoteksföreningarnas sammanlagda
reservfonder vid utgången av de angivna åren.
Summa
reservfonder Procent av utiåningen
(1000 kr.)
1974
43920 1,29
1975
48025 1,26
1976
53 158 1,21
Tvä
av de tio landshypoteksföreningarna kunde vid 1976 års utgång inte uppfylla det
primära kravet att reservfonden skall uppgå till I % av skulderna.
Banken
räknar med att den sammanlagda fondprocenten vid utgången av år 1977 sjunkit ytteriigare.
Bankens egen reservfond uppgick vid 1976 års utgång till 1,51 % av
obligationsskulden. Även detta procenttal kan enligt banken beräknas ha sjunkit
vid 1977 års utgång.
Ett sätt att komma till
rätta med reservfondernas relativa minskning är att av föreningarnas medlemmar
ta ut ett högre bidrag för förvaltningskostnader och reservfondsavsättning.
Banken hänvisar i detta sammanhang till överläggningar som har ägt rum mellan
bankinspektionen och företrädare för bank- och kreditinstitut i syfte att
undvika prishöjningar på institutens tjänster under den tid allmänt prisstopp
rådde. Banken finner oavsett att sådant prisstopp inte gäller f. n. att en
höjning av landshypoteksföreningarnas fond- och förvaltningsbidrag från allmän
synpunkt bör undvikas eller begränsas till det oundgängligen nödvändiga. Ett
sätt att möjliggöra detta är att begränsa de enligt bankens mening
förhållandevis hårda kraven på fondbildning hos föreningama. 1 den
framställning som låg till grund för propositionen 1969:171 med förslag till LL
föreslog banken att reservfonden hos landshypoteksförening skulle uppgå till
minst 1 % av föreningens skulder minskade med ett belopp som motsvarade de av
föreningen lämnade garantilånen. I skrivelsen hänvisas till vad
departementschefen anförde
Prop.
1977/78:133 10
i
propositionen (prop. 1969:171 s. 5354). Där anfördes bl. a. att eftersom föreningarna
inom ramen för den s. k. fria sektorn delvis skulle kunna lämna lån även mot
säkerhet i fastighet som har inrättats för industriell verksamhet, varigenom
risktagandet ökade, borde fondavsättning ske i sådan omfattning som motsvarade
1 % av skulderna utan avräkning för ett mot gaiantilånen svarande belopp.
Banken
uppger att förbudet mot att i belåningsvärdet räkna in värdet av maskiner och
annan utrustning, som hör till egendomen, i praktiken har gjort den formella
möjligheten till industribelåning i landshypoteksföreningarna verkningslös.
Någon sådan belåning har därför aldrig blivit aktuell för föreningarna. Banken
pekar på att två specialinstitut - Lantbruks-näringarnas primärkredit
aktiebolag och Lantbruksnäringarnas sekundärkredit aktiebolag - härtill
uppgift bl.a. att belåna jordbrukets och skogsbrukets industrifastigheter.
Erfarenheterna
visar enligt banken att tidigare uttalade farhågor inte besannats såvitt avser
ökade kreditrisker bl. a. till följd av strukturomvandlingen inom jordbruket
med krav på betydande investeringar i byggnader och maskiner. Föreningarnas
kreditprövning är huvudsakligen inriktad på den för belåning avsedda
fastigheten, även om kreditprövningen i nuvarande bristsituation också måste
ta fasta på ändamålet med krediten. I denna inriktning på ren
fastighetsbelåning vid kreditprövningen ligger enligt bankens mening en
avgörande skillnad i förhållande till den kreditprövning som görs vid belåning
av industri- och handelsföretag och som måste innefatta även andra bedömningar
än värdet på den fastighet som bildar verksamhetens underlag. Jordbruksfastigheter
är långt mindre än bostads- eller industrifastigheter underkastade
värdeminskning, eftersom marken har ett bestående värde. Markvärdena har under
1970-talet stigit oavbrutet och inget tyder på att utvecklingen inom
överskådlig tid skulle gå i motsatt riktning. Jordbrukets strukturella
förändringar har härvid ringa eller ingen betydelse för hypoteksföreningarnas
kreditrisker. Några förluster i föreningarnas utlåningsverksamhet har inte
heller uppkommit, i vart fall inte under de senaste 40 åren.
Landshypoteksföreningarnas
sammanlagda utlåning var vid 1976 års utgång 4385 milj. kr., varav ca 550
milj. kr. utgjorde lån med statlig garanti. Enligt lantbruksstyrelsens
statistik svarade föreningama vid utgången av budgetåret 1976/77 för 34,5% av
samtliga utelöpande garantilån för jordbruksändamål.
Mot
denna bakgrund hemställer banken att 59 § LL ändras så att föreskriften om att
reservfonden för landshypoteksförening skall uppgå till minst I % av
föreningens skulder kompletteras med en bestämmelse att vid beräkning av
skulderna hänsyn inte skall tas till ett belopp som svarar mot summan av de av
föreningen utlämnade lånen med statlig lånegaranti.
Banken
bedömer att föreningarna med den föreslagna ändringen skulle kunna undvika att
höja sina förvaltnings- och fondbidrag eller i vart fall av-
Prop.
1977/78:133 II
sevärt begränsa annars oundvikliga höjningar. Bidragen
varierar mellan föreningarna och uppgår f.n. till 0,1-0,25% av ursprungligt lånebelopp.
Banken påpekar slutligen att någon ändring inte sätts i fråga såvitt avser
reglerna för avsättning till bankens egen reservfond.
5 Remissyttrandena
Framställningarna om höjning av grundfonderna för stadshypotekskassan
och hypoteksbanken har tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid
remissbehandlingen.
Riksbanksfullmäktige understryker i samband med sin
tillstyrkan att en höjning av grundfonden för hypoteksbanken endast ger det
formella underlaget för bankens expansion och atl frågan om vilket utrymme på
den svenska kapitalmarknaden som kan komma att ställas till bankens förfogande
prövas i annat sammanhang. Bankinspektionen konstaterar att den föreslagna
höjningen av hypoteksbankens grundfond är betydande men erinrar om att upplåningen
beror på de ramar för obligationsförsäljningen som riksbanken ställer upp.
Delegationen för bostadsfinansiering framhåller i fråga om
stadshypotekskassans begäran att anspråken på bollenlån under år 1978 och
därmed också låneanspråken hos kassan kan väntas bli av minst samma storlek som
under de senaste åren.
Över förslaget om att ändra beräkningsgrunden för landshypoteksförenings
reservfond har endast riksbanksfullmäktige och bankinspektionen yttrat sig.
Riksbanksfullmäktige delar hypoteksbankens synsätt och viU
inte göra några invändningar mot förslaget.
Bankinspektionen
anser sig inte kunna tillstyrka förslaget. Inspektionen konstaterar att
reglerna om viss relation mellan landshypoteksförenings skulder och reservfond
utgör resultatet av en avvägning mellan å ena sidan kravet på skydd för köparna
av hypoteksbankens obligationer - samtidigt som risken för ianspråktagande av
den statliga grundfonden hos hypoteksbanken begränsas och å andra sidan
önskemålet att undvika ökade kostnader för låntagarna och därmed för
jordbruket. Är 1969 beslöts med frångående av hypoteksbankens förslag att vid
beräkning av fondkravet från skulderna inte räkna av lån med statlig garanti.
Detta motiverades bl. a. med det högre risktagande som kunde följa av de
ändrade förutsättningarna för landshypoteksinstitutionens långivning, främst i
fråga om belåning av maskinutrustning på industrifastigheter inom den s. k.
fria sektorn. Visserligen har nära tio års erfarenheter gett vid handen att
utvecklingen inte har kommit att bli den väntade, nämligen att föreningarna
åtminstone i viss utsträckning skulle utnyttja möjligheten alt belåna
industrifastigheter. Detta skulle i och för sig kunna anföras som skäl för att
tillgodose bankens hem-
Prop.
1977/78:133 12
ställan.
Enligt inspektionen kan man emellertid inte med lika stor säkerhet uttala sig
om den kommande utvecklingen. De formella möjligheterna till belåning av
industrifastigheter kvarstår med det högre risktagande som sådan belåning
innebär. Av dessa skäl anser inspektionen sig inte kunna tillstyrka den
föreslagna uppmjukningen av fondkraven.
Bankinspektionen
pekar på en annan väg att förstärka föreningarnas reservfonder, nämligen att
höja förvaltnings- och fondbidragen. Dessa uppgår f. n. till 0,1 -0,25 % av de
ursprungliga lånebeloppen. Motsvarande bidrag hos stadshypoteksföreningarna
uppgår som regel till 0,2% för bostadsfastigheter och 0,4% för
affärsfastigheter. En viss höjning av landshypoteksföreningarnas förvaltnings-
och fondbidrag kan mot denna bakgrund te sig motiverad. Härigenom kommer en
önskvärd konsolidering inom landshypoteksinstitutionen till stånd. En höjning
med exempelvis 0,05 % skulle, under förutsättning att ökningen helt tillfördes
fonderna, innebära ett fondtiUskott med ca 2,3 milj. kr. räknat på 1976 års
siffror. Fonderna skulle då ha utgjort 1,26% av sammanlagda utlåningen.
Inspektionen anser att en sådan höjning skulle innebära endast en marginell kostnadsökning
för jordbruket.
6
Föredraganden
Stadshypoteksinstitutionen
består av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och tjugo lokalt verksamma stadshypoteksföreningar.
Institutionen lämnar genom föreningarna kredit mot säkerhet av inteckning i bostads-
och afifärsfastigheter samt har möjlighet att också lämna krediter till samfällighetsföreningar
och kommuner.
Landshypoteksinstitutionen
består av Sveriges allmänna hypoteksbank och tio lokalt verksamma landshypoteksföreningar.
Institutionen skall tillgodose jord- och skogsbrukets kreditbehov. Detta sker
genom den utlåning som bedrivs av föreningarna. De får belåna jordegendom, som
används för jordbruk, skogsbruk, trädgårdsskötsel eller liknande verksamhet.
1 belåningsvärdet får till högst en Qärdedel ingå värdet av egendom som används
för annat ändamål, den s. k. fria sektorn. Industri- och maskinvärde samt
övervärde på egendomen på grund av förväntningar om annan markanvändning får
emellertid inte beaktas i detta sammanhang.
Medel
för kreditgivningen anskaffas av stadshypotekskassan och hypoteksbanken genom
obligationsupplåning. Såväl för kassan som för banken är denna upplåning
begränsad till högst tio gånger beloppet av den grundfond som staten ställer tiU
förfogande. Grundfondemas storlek sätter således en gräns för den utlåning som
kan göras i stadshypoteks- resp. landshypoteksföreningarna. Grundfonderna
uppgår f. n. till 6 miljarder kr. för kassan och 600 milj. kr. för banken. Den
senaste grundfondshöjningen för kassan skedde år 1976 med en miljard
kr. (prop. 1975/76:158 NU
Prop. 1977/78:133 13
1975/76:48, rskr 1975/76:290, SFS 1976:224). Hypoteksbankens
grundfond höjdes senast år 1975 (prop. 1975/76:63, NU 1975/76:16, rskr
1975/76:134, SFS 1975:1355). Den höjdes då med 200 milj. kr. till 600 milj. kr.
Stadshypotekskassan har i skrivelse till regeringen
hemställt om en höjning av grundfonden med 1 miljard kr. till 7 mUjarder kr. Av
skrivelsen framgår att beloppet utelöpande obligationer den 31 oktober 1977
uppgick till ca 53,8 miljarder kr. Kassan hade vid samma tidpunkt inte kunnat
effektuera redan beviljade låneansökningar på ca 8,6 miljarder kr.
Låneanspråken år 1978 beräknas bli minst lika stora som under senare år. Kassan
anser därför att dess upplåningsmarginal är otillräcklig. För att skapa
möjligheter för kassan att fullgöra sin uppgift bör därför grundfonden nu
höjas. Remissinstansema har inte haft något att invända mot kassans förslag
att höja grundfonden till 7 miljarder kr.
Jag delar uppfattningen att stadshypotekskassans
upplåningsmarginal är otillräcklig och att den föreslagna höjningen av
grundfonden är befogad. Jag förordar sålunda atl stadshypotekskassans grundfond
höjs från 6 miljarder kr. till 7 miljarder kr.
Hypoteksbanken har hemställt om en höjning av bankens
grundfond med 300 milj. kr. till 900 milj. kr. Den 1 december 1977 hade banken
utelöpande obligationer till ett nettobelopp av ca 4870 milj. kr. Vid en fortsatt
ökad obligationsupplåning liksom under senare år kommer banken under år 1979
att nå gränsen för tillåten upplåning. Banken uppger att den har för avsikt atl
hos riksbanken begära vidgad möjlighet till obligationsupplåning. Utvecklingen
pekar på ett behov av att ge hypoteksbanken möjlighet till obligationsupplåning
utöver vad grundfonden f. n. medger. Som skäl för en höjning med 300 milj. kr.
har banken angett att lagändringar med alltför täta mellanrum bör undvikas.
Remissinstanserna har inte invänt mot den föreslagna
höjningen av hypoteksbankens grundfond.
Jag finner i likhet med hypoteksbanken att en höjning av
bankens grundfond nu bör ske. 1 fråga om storieken av höjningen godtar jag
bankens förslag. Detta ger banken ökad rörelsefrihet och underlättar
planeringen av verksamheten. Jag förordar därför att hypoteksbankens grundfond
höjs till 900 milj. kr.
I delta sammanhang vill jag i likhet med
riksbanksfullmäktige konstatera att de nu förordade höjningarna av grundfondema
vidgar endast den formella möjligheten till obligationsupplåning. Upplåningens
faktiska storlek bestäms genom den emissionskontroll som riksbanken utövar i
överensstämmelse med den allmänna kreditpolitiken.
Jag övergår nu till att behandla frågan om kraven på landshypoteksföreningarnas
reservfonder. Enligt gällande regler skall landshypoteksförenings behållna
årsvinst avsättas till en reservfond. Denna skall uppgå till lägst ett belopp
som svarar mot I % av föreningens skulder. Om
Prop.
1977/78:133 14
föreningen inte kan uppfylla detta krav, skall
reservfonden i vart fall tillsammans med bankens och övriga föreningars
reservfonder uppgå till lägst ett belopp som svarar mot 2% av bankens skulder.
Hypoteksbanken har hemställt om en lättnad i kraven på
reservfond hos landshypoteksförening. Föreningarnas reservfonder i förhållande lill
deras skulder har genomsnittligt sjunkit under senare år. Tvä av de tio
föreningarna kunde vid 1976 års utgång inte uppfylla det primära kravet att
reservfonden skall uppgå till minst I % av skulderna. De sammanlagda reservfonderna
för föreningarna var vid utgången av åren 1974-1976 1,29, 1,26 resp. 1,21 % av
utlåningen.
De nu gällande reglerna om fondavsättning infördes år
1970. I motiven uttalades bl.a. (prop. 1969:171 s. 5354) att landshypoteksinstitutionens
möjligheter att i begränsad omfattning belåna egendom inom den s. k. fria sektom
ställde krav på en strängare fondtäckning än om sådan belåningsmöjlighet inte
hade förelegat. Hypoteksbanken hävdade redan då alt fondavsättning inte var
motiverad för de krediter som lämnades med statlig garanti. De beslutade
kraven ansågs emellertid som en lämplig avvägning mellan de olika synpunkter
som kunde läggas på fondkravsfrågan.
Hypoteksbanken uppger nu att utlåning inom den s. k. fria
sektorn inte har ägt rum. Kravet på fondavsättning i föreningarna bör därför
kunna lättas. Några förluster i föreningarnas utlåningsverksamhel har inle
förekommit, i vart fall inte sedan 1930-talet. Hypoteksbanken återkommer
därför med förslaget att vid beräkningen av kravet på landshypoteksförenings reservfond
från föreningens skulder skall avräknas ett belopp som svarar mot av föreningen
lämnade lån med statlig garanti. Landshypoteksföreningarnas sammanlagda
upplåning var vid 1976 års utgång 4385 milj. kr., varav ca 550 milj. kr.
utgjorde garantilån.
Vid remissbehandlingen har riksbanksfullmäktige inte haft
något att erinra mot hypoteksbankens förslag. Bankinspektionen har däremot
ansett sig inte kunna tillstyrka förslaget. Inspektionen hänvisar till att möjlighetema
står kvar till belåning inom den s.k. fria sektorn, med det högre risktagande
som den innebär. Enligt inspektionen bör i stället förvaltnings- och fondbidragen
från låntagarna höjas.
För egen del vill jag i denna fråga anföra följande.
Inom landshypoteksinstitutionen
skaU bildas reservfonder för att trygga borgenärema, dvs. obligationsinnehavarna,
mot förluster. Reservfonderna kommer också institutionen till godo genom att de
skapar förtroende för denna och gör det möjligt att till fördelaktiga villkor
låna upp medel för verksamheten. Från vissa synpunkter kan det därför vara
diskutabelt att sänka ambitionen när det gäller fondemas uppbyggnad. Avgörande
bör emellertid vara vilka risker för förluster som kan vara förknippade med institutionens
verksamhet. När de nu gällande reglerna om fondavsättning beslutades var en
viktig förutsättning för den avvägning som kom till uttryck i
reservfondskraven att landshypoteksinstitutionen hade möjligheter att belåna
egendom inom den s. k. fria sektorn. Denna utlåning ansågs stäUa
Prop.
1977/78:133 15
krav
på en strängare fondtäckning, vilket uppvägde det förhållandet att viss utlåning
skedde med statlig garanti. Eftersom möjligheten till utlåning inom den s, k,
fria sektorn inle utnyttjas talar detta för att kraven på landshypoteksföreningarnas
reservfonder kan mildras något ulan risk för obligationsinnehavarna och för
att landshypoteksinstitutionens solida ställning kan sättas i fråga. Med
förebild i de kapitalläckningskrav som gäller för bankerna kan nämligen med fog
hävdas att kapitaltäckning eller fondavsättning inte behövs för de lån som
lämnas med statiig garanti. De lån av sådant slag som kan komma i fråga för
föreningarna är lån med statlig garanti till jordbrukets yttre och inre
rationalisering. Jag anser alltså i likhet med riksbanksfullmäktige att rescrvfondsreglema
för landshypoteksförening bör ändras i enlighet med hypoteksbankens förslag.
Lättnaderna i kraven på landshypoteksföreningarnas reservfonder grundar sig på
att föreningarna inte har utnyttjat möjligheterna till belåning inom den s.k.
fria sektorn. Jag utgår från att bankinspektionen kommer att följa utvecklingen
av landshypoteksföreningarnas resei-vfonder. Skulle kreditgivning inom den s.k.
fria sektorn framdeles komma lill stånd i någon nämnvärd grad, kan inspektionen
inom ramen för sin tillsynsverksamhet föreslå åtgärder för att förstärka reservfonderna.
De
av mig förordade höjningarna av grundfonderna för stadshypotekskassan och för hypoteksbanken
förutsätter ändringar i 13 § SL och 27 § LL. Ändringen i fråga om kravet på landshypoteksförenings
reservfond förutsätter ändring i 59 § LL.
7 Hemställan
Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen
dels
alt antaga inom ekonomidepartementet upprättade förslag till
1. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
2. lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar
dels
atl
3. bemyndiga
fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda två ga
rantiförbindelser, en på 7 miljarder kr. att utgöra stadshypoteks
kassans grundfond i stället för den nuvarande förbindelsen på 6
miljarder kr. och en på 900 milj. kr. att utgöra hypoteksbankens
grundfond i stället för den nuvarande förbindelsen på 600 milj. kr.
8 Beslut
Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag föredraganden har lagt
fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Prop. 1980/81:105 om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om Landshypoteksföreningar, m.m. s. 4 i texten
- Bet. 1977/78:NU52 Betänkande 1977/78:NU52 i texten
- Prop. 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden i texten
- Prop. 1979/80:44 om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar s. 3 i texten