om fristående länsdomstolar
133 sidor, varav 129 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 129 av 133 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1977/78:170, om fristående länsdomstolar
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78: 170
Regeringens proposition
1977/78: 170
om
fristående länsdomstolar;
beslutad den 16 mars 1978.
Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokollet.
På
regeringens vägnar
THORBJÖRN
FÄLLDIN
JOHANNES ANTONSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att de nuvarande
länsdomstolarna, dvs. länsrätterna, länsskatierälterna och
fastighetslaxeringsrälterna, bryts ul från länsstyrelserna och läggs samman
till en ny fristående allmän förvaltningsdomstol i varje län. De utbrutna
domstolarna föreslås fl namnet länsrätt. Vidare föreslås atl länsrätterna i
administrativt hänseende samordnas med regeringsrätten och kammarrätterna. Det
innebär bl. a. att domstolsverket blir central förvaltningsmyndighet också för
länsrätterna. Domarkarriären utformas enligt förslaget efler mönster av
domarkarriären i de allmänna domstolarna. Mellankommunala skatterätten bryts ut
från riksskatteverket och samordnas i administrativt hänseende med länsrätten i
Stockholms län. Det förberedelsearbete som återstår inriktas på atl reformen
skall genomföras den 1 juli 1979.
1 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 170
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1977/78:170
Utdrag
KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1978-03-16
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson,
Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Wirtén
Föredragande:
statsrådet Antonsson Proposition om fristående länsdomstolar
1
Inledning
Förvallningsrätlskipningen i första instans är av
ålder i huvudsak föriagd lill länsstyrelserna. Genom den partiella
omorganisationen av den statliga länsförvaltningen som genomfördes den 1 juli
1971 delades länsstyrelsen in i tre avdelningar, en för samhällsplanering, en
för skatteförvaltning och en för allmän förvaltning och
förvaltningsrättskipning. Till förvaltningsavdelningen är knuina tre
länsdomslolar - länsrätt, länsskatterätt och fasiigheis-taxeringsrält.
Länsdomstolarnas organisatoriska ställning har
diskuterats alltsedan förarbetena lill 1971 års reform. Redan då förordades
från olika håll att dessa domstolar skulle i organisatoriskt avseende få en
sådan fullt fristående ställning som utmärker domstolsväsendet i vårt land.
Dessa reformkrav har återkommit med ökad styrka under de år som har gått sedan
omorganisationen år 1971. På grund härav tillkallades i febmari 1977 en
kommitté (Kn 1977:01) med uppdrag all utreda frågan om länsdomslolarnas
organisatoriska ställning, målområde m. m. Kommittén', som har antagit namnet
länsdomstolskommittén, har i november 1977 avlämnat delbetänkandet (SOU
1977:80) Länsdomstolama. I betänkandet föreslås att de nuvarande länsdomstolarna
bryts ut från länsstyrelserna och läggs samman till en ny fristående förvaltningsdomstol
i varje län. De utbrutna domstolarna föreslås få namnet länsrätt. Del föreslås
vidare atl länsrätterna i administrativt hänseende samordnas med
regeringsrätten och kammarrätterna under domstolsverket som central
förvaltningsmyndighet. Betänkandet, som
1
Slalssekreieraren Fredrik Sterzel, ordförande, riksdagsledamoien Inger
Lindquist och länsrädel Maj-Brili Sandlund,
Prop.
1977/78:170 3
utöver
kommitténs överväganden och förslag innehåller bl, a, en redogörelse för
nuvarande ordning, bör fogas till regeringsprotokollet i delta ärende som
bilaga 1.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av regeringsrätten,
justitiekanslern (JK), domstolsverket, notarienämnden, statskontoret, riksrevisionsverket,
riksskatteverket, siatens personalnämnd, Svea hovrätt, hovrätten för Västra
Sverige, samtliga kammarrätter och länsstyrelser, utredningen (Kn 1976:03) om
organisationen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa
enheter m. m. (OPAL-ulredningen), justitieombudsmannen Leif Ekberg (JO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR,
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Föreningen auktoriserade
revisorer, Förvaltningsläns-rådens förening, Länsdomarföreningen, Sveriges
advokatsamfund och Sveriges domareförbund. Yttrande har dessutom inkommit från
Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer.
Regeringsrätten och flera länsstyrelser har bifogat
yttranden från lokala personalorganisationer Kammarrätterna i Göteborg och
Sundsvall har bifogat yttranden från yngreföreningarna vid resp. kammarrätt.
Länsstyrelserna har vidare bifogat yttranden, länsstyrelsen i Kalmar län
yttranden från Kalmar, Nybro, Oskarshamns, Vimmerby och Västerviks kommuner,
länsstyrelsen i Kristianstads län yttrande från Hässleholms kommun saml
länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden från de lokala skattemyndigheterna i
Helsingborgs, Lunds och Malmö fögderier.
En sammanställning av remissyttrandena bör fogas
till regeringsprolokollet i detta ärende som bUaga 2.
Jag
har i detta ärende samrått med chefen för justitiedepartementet.
2
Föredraganden
2.1
Nuvarande förhållanden
Förvallningsrätlskipningen i vårt land har
reformerats genomgripande under 1970-talel. Mest djupgående har förändringarna
varit i de högre instanserna.
Statsmakterna fattade år 1971 beslul om en reform
av förvaltningsrättskipningen i kammarrätten och regeringsrätten (prop
1971:30, KU 1971:30, rskr 1971:222). Genom reformen, som trädde i kraft den 1
januari 1972, blev regeringsrättens huvuduppgift atl sörja för
prejudikalbildningen. Kammarrätten sköts in som en instans före
regeringsrätten i fiertalet mål som kan gå till regeringsrätten. Före reformen
fanns en kammarrätt med nio avdelningar. I dag finns fyra kammarrätter med
tillhopa 23 avdelningar.
Förvallningsrätlskipningen i första instans har av
ålder i huvudsak ankommit på länsstyrelserna. Den I juli 1971 organiserades
länsstyrelserna om enligl riktlinjer som stalsmaklema hade bestämt år 1970
(prop. 1970:103,
Prop. 1977/78:170 4
SU
1970:132, KU 1970:34, rskr 1970:248 och 308). Länsstyrelserna delades in i tre
avdelningar, en planeringsavdelning, en skatteavdelning och en förvaltningsavdelning.
Till förvaltningsavdelningen knöls två länsdomstolar, länsrätten och
länsskatlerätlen. Sedan den 1 juli 1975 finns också en fastighetstaxeringsrätt
i varje län. Organisationen i Stockholms och Gollands län avviker någol från
organisationen i övriga län. Bestämmelser om länsdomslolarnas kompetensområden
samt om domförhel, omröstning och ledamöter i domstolarna flnns i lagen
(1971:52)om skatterätt, fastighetstaxeringsrält och länsrätt 0 prop 1971:14,
CU 1971:9, rskr 1971:52). Vid länsrätt handläggs enligt 4 § bl. a. körkortsmål,
barnavärds- och nyklerhetsvårdsmål, mål enligl 21 kap, föräldrabalken och mål
om utvisning. Vid länsskatterätl handläggs bl, a, besvär över taxeringsnämnds
beslut om inkomst- och förmögenhelstaxering (3 §), Mål om fastighetstaxering
handläggs vid fastighetstaxeringsrält,
Länsdomslolarna beslår av ordförande och nämndemän
(5 §), I fastighetstaxeringsrält ingär även värderingstekniska ledamöter. För
samtliga dessa domstolar gäller att bl, a, vissa enklare mål kan avgöras av
ordföranden ensam (6 §), Ordföranden skall enligl 7 § vara jurist. Han är
tjänsteman hos länsstyrelsen och i regel chef för förvallningsavdelningen,
rättsenheten eller allmänna enheten, Domartjänslerna tillsätts av regeringen
efter förslag av länsstyrelsen, Rältsenhelen är kansli för länsskatlerätlen och
fastighetstaxeringsrätten, medan allmänna enheten är kansli för länsrätten.
Vid allmänna enheten handläggs också andra ärenden än sådana som skall prövas
av länsrätten,
Lagen om skatterätt, fastighetstaxeringsrält och
länsrätt gäller också för mellankommunala skatterätten, vilken enligt 2 § har
sitt kansli i riksskatteverket. Enligt 73 § taxeringslagen (1956:623, omtryckt
1971:399, ändrad senast 1977:1074) prövar mellankommunala skatterätten bl, a,
mål där den skallskyldige har förvärvskälla som i fråga om beskattningsort är
att hänföra till mer än ell län, 1 mellankommunala skatterätten finns en eller
flera ordförande vilka förordnas av regeringen för viss tid (7 § lagen om
skatterätt, fastighelstaxeringsrätt och länsrätt). Uppdraget som ordförande
fullgörs vid sidan av annan tjänst.
Det processuella förfarandet i länsdomstolarna och
mellankommunala skatterätten regleras av förvaltningsprocesslagen (1971:291,
ändrad senast 1977:1034). Lagen gäller också för kammarrätterna och regeringsrätten.
I den dömande verksamheten intar de tre
länsdomslolarna en självständig ställning i förhållande till länsstyrelsen.
Detsamma gäller för mellankommunala skatterätten i förhällande lill
riksskatteverket. Denna självständiga ställning garanteras av 11 kap, 2 §
regeringsformen. Enligt detta lagrum flr ingen myndighet bestämma hur en
domstol skall döma i det enskilda fallel eller hur en domstol i övrigl skall
tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall, Länsdomslolarnas självsländighet
gentemot länsstyrelsen garanteras också av vissa föreskrifter i
länsslyrelseinslruktionen(l971:460, omirycki 1976:892,
Prop.1977/78:170 5
ändrad
senast 1978:48), I bestämmelsen om arbetsordning (25 §) anges sålunda atl de
närmare föreskrifter som behövs för länsdomstolarnas verksamhet meddelas av
chefen för förvaltningsavdelningen efter samråd med de övriga tjänstemän som är
ordförande i domstolarna.
Frågan
om frislående regionala förvaltningsdomstolar övervägdes redan vid tillkomsten
av länsskallerältema och länsrätterna. Innebörden av förslagen i prop, 1970:103
och 1971:14 var att domstolarna i administrativt hänseende skulle vara knuina
till länsstyrelserna. Såväl slatsulskottel (SU 1970:132 s, 9) som
civilulskottet (CU 1971:9 s, 11) uttalade atl principiella skäl kunde anföras
för fristående länsdomstolar. Utskotten ansåg dock att länsskatterätterna och
länsrätterna enligt Kungl, Maj:ls förslag i praktiken skulle få en oberoende
och jävsfri ställning. De ansåg därför alt förslaget borde godtas men att det
slutliga ställningstagandet till frågan om fristående länsdomstolar borde
anstå, I reservationer till utskottsutlätandena gjordes uttalanden lill förmån
för fristående domstolar. Lagrådet hade med anledning av remiss den 20 november
1970 av förslag till lag om skatterätt och länsrätt i första hand uttalat sig
för helt fristående länsdomstolar. Lagrådet anförde även att del framstod som
naturligt atl de två länsdomstolarna, sedan de hade varit i verksamhet någon
tid och länsrätternas kompetensområde hade vidgats, lades samman till en
domstol.
Länsberedningen
fann i betänkandet (SOU 1974:84) Stat och kommun i samverkan inte skäl alt
föreslå någon ändring i fråga om länsdomstolarnas organisatoriska anknytning
till länsstyrelsema. Beredningen föreslog dock all domstolarna skulle läggas
samman till en domstol, I ett särskilt yttrande till betänkandet uttalade fyra
ledamöter, atl det på förvaliningsrällskipningens område på sikt borde byggas
upp en organisation som motsvarade organisationen inom det allmänna
domstolsväsendet, där också domstolarna i första instans är organisatoriskt
fristående,
1
prop, 1975/76:168 om vissa frågor rörande den regionala samhällsförvaltningens
uppgifter och organisation anförde föredraganden atl övervägande skäl talade
för att de tre länsdomstolarna lades samman till en domstol. Innan beslut härom
fattades, borde emellertid vissa organisatoriska frågor undersökas. Enligt
föredragandens mening fanns det inte anledning att låla utreda även frågan om
en utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna,
I
motionerna 1975/76:664 och 877 hemställdes att riksdagen skulle uttala att
länsdomslolarna i framtiden borde vara organisatoriskt fristående från
länsstyrelserna. Den aviserade utredningen om länsdomstolarna borde enligl
motionen 1975/76:2507 inriktas på alt ge dessa domstolar ställning av
fristående regionala förvaltningsdomstolar, 1 motionen 1975/76:2509 hemställdes
att riksdagen skulle begära en utredning om länsdomstolarnas utbrytning ur
länsstyrelserna,
Konslilulionsutskottet
(KU 1975/76:55) hemställde att motionerna skulle avslås, 1 en reservation
anfördes att den utredning som hade aviserats i propositionen borde ges sådana
direktiv att den kunde inrikta sitt arbete på alt
Prop. 1977/78:170 6
länsdomslolarna
skulle brytas ut ur länsstyrelserna och ges en organisatoriskt fristående
ställning. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1975/ 76:370).
Länsstyrelsernas uppgifter och organisation har
förändrats väsentligt under senare är. Det viktigaste ledet i utvecklingen har
varit uppbyggnaden av planeringsavdelningarna. En kraftig förstärkning av
skatteavdelningarna har också påbörjats som ett led i den allmänna
effektivering av skatteadministrationen som statsmakterna har beslutat om. Jag
har funnit det naturiigt att även rikta uppmärksamheten mot
förvaltningsavdelningarna och länsdomstolarna. Verksamheten där rör frågor som
ofta har stor betydelse för de enskilda människorna. Det är, som också riksdagen
har uttalat i olika sammanhang, en angelägen uppgift atl vidta åigärder för att
stärka rättssäkerheten och de enskilda människornas förtroende för
myndigheternas saklighet och opartiskhet. Med stöd av regeringens bemyndigande
tillkallade jag därför i febmari 1977 en kommitté, länsdomstolskommittén, med
uppdrag alt utreda frågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning,
målområde m. m. Kommittén har nu överlämnat delbetänkandet (SOU 1977:80)
Länsdomstolarna.
Länsdomstolskommittén föreslår atl länsrätterna,
länsskatterätterna och fastighetstaxeringsrätterna bryts ut från länsstyrelsen
och läggs samman till en ny fristående förvaltningsdomstol i varje län med
namnet länsrätt. De utbrutna länsrätterna skall i administrativt hänseende
samordnas med regeringsrätten och kammarrätterna under domstolsverket som
central förvaltningsmyndighet. Till stöd för förslaget åberopar kommittén i
första hand principiella skäl. Kommittén anför emellertid också att den
nuvarande organisationen visar svagheter som inte kan botas, om den
organisatoriska anknytningen till länsstyrelserna behålls. Kommittén har inte
funnit atl en utbrytning av länsdomstolarna skulle medföra några avgörande
praktiska ölägenheter för länsstyrelserna. Kommittén föreslår också att
mellankommunala skatterätten bryts ut från riksskatteverket.
Kommitténs förslag har tillstyrkts av de allra
flesta remissinstanserna däribland samtliga inom domstolsväsendets område,
nämligen domstolsverket, regeringsrätten, två hovrätter och de fyra
kammarrätterna. Förslaget tillstyrks också av bl. a. JK, JO, Sveriges
advokatsamfund och riksskatteverket. Av länsstyrelserna tillstyrker sjutton
förslaget, medan fem avstyrker. Två länsstyrelser anser att deflnitiv ställning
inte bör tas förrän efter ytteriigare utredning. Tre av de länsstyrelser som
tillstyrker förslaget förordar att närmare utredning av de organisatoriska
frågoma avvaktas före ett principbeslut.
2.2
Principiella synpunkter på förslaget om fristående länsdomstolar
Kommittén anför att principiella synpunkter talar
starkt för att länsdomslolarna bryts ut från länsstyrelserna till fristående
förvaltningsdomstolar.
Prop.
1977/78:170 7
Principen
om domstolarnas självständighet är enligt kommittén grundläggande för
uppbyggnaden av vårt domslolssystem. Genom 1971 ärs förvaltningsdomstolsreform
lades grunden fören förvaltningsdomstolsorganisation efter mönster från de
allmänna domstolarna. Den första domstolsinslansen, länsdomstolen, är
emellertid, framhåller kommittén, inle integrerad i organisationen utan i
administrativt hänseende inordnad i en förvaltningsmyndighet, länsstyrelsen.
Detta medför bl. a. alt domartjänsterna i länsdomstolarna tillsätts efter
förslag av länsstyrelsen, att länsdomslolarnas resursbehov prövas tillsammans
med behovet av resurser för länsstyrelsens verksamhet och atl administrativa
frågor som rör länsdomslolarna handläggs inom länsstyrelsen. Den administrativa
anknytningen lill länsstyrelserna är principiellt felaktig mot bakgmnd av det synsätt
som statsmakterna har anlagt i fråga om domstolarnas självsländighet i den
dömande verksamheten. Enligt kommittén skulle en utbrytning av länsdomstolama
ur länsstyrelserna innebära all strävandena att skilja förvaltning och
rättskipning ål fullföljs. Kommittén ifrågasätter inte att länsdomstolama
förtjänar allmänhetens förtroende men betonar att deras organisatoriska
ställning utgör en nackdel från denna synpunkt. Med hänsyn till de stora
insatser som genom den s. k. RS-reformen görs för att effektivera
skatteadministrationen i första instans är det enligt kommittén motiverat att
förbätlra även den andra instansen, dvs. skatlerältskipningen inom
länsdomslolarna.
Det slora flertalet remissinstanser tillstyrker,
som nämnts fömt, kommitténs förslag. Dessa remissinstanser instämmer i allt
väsentligt i vad kommittén från principiella synpunkter anför lill slöd för
förslaget. JK, som anser all kommitténs motiv är mycket starka, framhåller att
del måste betraktas som självklart att länsdomslolarna skall brytas ul från
länsstyrelserna, om man vill ställa upp tillnärmelsevis samma krav på
självständighet hos länsdomstolarna som hos de allmänna domstolarna. Alt
kommittén har anfört starka skäl för en utbrytning betonas också av bl. a. Svea
hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, kammarrätterna, flera länsstyrelser och
Sveriges domareförbund. Sveriges advokatsamfund framhåller all den nuvarande
anknytningen lill länsstyrelserna strider mot principen om den dömande
verksamhetens självsländighet och oberoende. Riksskatteverket instämmer också i
vad kommittén anför om atl förvallningsrätlskipningen bör hållas isär från
övrig förvaltning. Verket framhåller att en utbrytning är lill fördel också för
skatteavdelningarna, eftersom deras roll kommer att framstå klarare för
allmänheten.
Kommitléns principiella motiv för en utbrytning
godtas i huvudsak även av de remissinstanser - statskontoret och fem
länsstyrelser - som i princip är positiva lill förslaget men som anser att ett
ställningstagande bör anslå i avvaktan på ytteriigare utredning. Som motiv för
denna uppfattning åberopar dessa remissinstanser främst att kommittén inte har
närmare utrett de praktiska problem för länsstyrelserna, särskilt de allmänna
enheterna, som en utbrytning kan medföra och atl inte heller konsekvenserna i
kostnadshän-
Prop.
1977/78:170 8
seende
har klariagls. Länsstyrelsen i Jönköpings län, som tillhör dessa
remissinstanser, är emellertid liksom de fem länsstyrelser som avstyrker
kommitténs förslag kritisk mot en del av vad kommittén från principiell
synpunkt anför lill stöd för förslaget. Enligt länsstyrelsen påkallar
principiella rättssäkerhetssynpunkter inle en utbrytning. Genom RS-reformen,
som innebär att hela laxeringsförfarandet i första instans fast förankras i
länsstyrelsen, får emellertid kommitténs rätlssäkerhelsresonemang en större
tyngd.
Länsstyrelserna i Öslergötiands, Västmanlands och
Västerbottens län anser alt länsdomstolarna redan nu intar en självständig
ställning. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser inte att rättssäkerheten är
eftersatt i den nuvarande organisationen och har inte kunnat konstatera atl
allmänheten saknar förtroende för länsdomslolarna. Kommittén har enligt
länsstyrelsen i Malmöhus län inte visat atl anknytningen till länsstyrelsen har
påverkat allmänhetens förtroende för länsdomstolarnas dömande verksamhet. Den
bristande tilltro till länsdomstolarna som allmänheten ibland visar beror inte
så mycket på domstolarnas organisatoriska ställning som på deras bristande
personalresurser, anför länsstyrelsen i Västmanlands län. Det ligger i sakens
natur att den som har fått vänta lång tid på att få sitt skattemäl prövat
tvivlar på domstolens kapacitet. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i
Västerbottens län.
Hovrätten för Västra Sverige framhåller att en
fördel med förslaget om en utbrytning av länsdomstolarna är att det innebär att
del särskilda förfarandet vid tillsättning av domartjänsler upphör. Enligl
länsstyrelsen i Kristianstads län lorde del vara unikt i svenskt
domstolsväsende atl en politiskt sammansatt lekmannastyrelse har inflytande på
tillsättning av domartjänsler. Även med den nuvarande organisationen kan man
låta en särskild ijänsteförslags-nämnd lämna förslag vid tillsättning av
domartjänsler, framhåller länsstyrelsen i Jönköpings län. Enligl länsstyrelsen
i Malmöhus län är det positivt atl företrädare för allmänheten flr medverka när
domartjänster skall tillsältas. Länsstyrelsen i Öslergötiands län anför
liknande synpunkter. Också länsstyrelserna i Västmanlands och Västerbottens
län anser atl del nuvarande lillsällningsförfarandet är lämpligt.
För
egen del vill jag anföra följande.
Länsdomstolarnas rättskipande verksamhet har ofta
stor betydelse för de enskilda människorna. Del är därför angeläget all
länsdomslolarna arbetar i former som medger största möjliga rättssäkerhet och
skapar största möjliga förtroende hos allmänheten. De principiella motiven för
fristående länsdomslolar hänger enligl min mening samman med den allmänna syn
på rättssäkerheten som ligger till grund för uppbyggnaden av vårt domslolssystem.
Av gmndläggande betydelse för rättssäkerheten är
all domstolar och domare intar en självständig ställning. Genom 1971 års
förvaltningsrällsre-form och länsstyrelsereformen samma år skapades en
förvaltningsdomstols-
Prop.
1977/78:170 9
organisation
efter de allmänna domstolarnas mönster, I fråga om första instansen togs
emellertid inte steget fullt ut. De nya länsdomstolarna fogades in i länsstyrelserna
i stället för all som tingsrätterna bli fullt fristående domstolar. Redan under
förarbetet på reformerna framfördes önskemål, bl, a. av lagrådet, om alt den
nya organisationen även i fråga om första instans skulle utformas efter samma
principer som gäller för de allmänna domstolarna.
Det
är enligt min mening både naturligt och angeläget att 1971 års reformer i fråga
om förvallningsrätlskipningen fullföljs genom alt även första instansen
anpassas till de principer som gäller för domstolsväsendet i allmänhet. Som min
allmänna grundsyn vill jag, innan jag går närmare in på de olika delfrågorna,
ange att de principer som ligger till grund för domstolsväsendets uppbyggnad i
vårt land bör gälla även i fråga om länsdomslolarna i den mån inte avgörande praktiska
skäl talar för avvikelser. Eftersom dessa principer har utformats i allmän
enighet och med de enskildas rättssäkerhet för ögonen, är det enligt min mening
avvikelser som skall motiveras och inte tillämpning av den normala ordningen.
Jag kan också konstatera att min principiella syn delas av det alldeles
övervägande antalet remissinstanser, däribland samtliga inom domstolsväsendets
område, JK, JO, Sveriges advokatsamfund, riksskatteverket och del slora
flertalet länsstyrelser.
Kommittén
anser att länsdomstolarnas administrativa anknytning till länsstyrelserna är
principiellt felaktig mot bakgrund av del synsätt som statsmakterna har anlagt
i fråga om domstolarnas självständighet. Kommitténs uppfattning biträds eller
lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. En del remissinstanser
framhåller emellertid all länsdomstolarna redan intar en självständig ställning
varför principiella invändningar inte kan riktas mot deras organisatoriska
anknytning till länsstyrelserna. För egen del vill jag betona att
erfarenheterna inte ger annat vid handen än att länsdomslolarna ocksä i
praktiken intar en självständig ställning i den dömande verksamheten. Från
principiell synpunkt framstår emellertid enligt min mening länsdomslolarnas
organisatoriska anknytning till länsstyrelserna som olämplig särskill mot
bakgrund av de värderingar som ligger lill grund för uppbyggnaden av
domstolsorganisationen i övrigt. En utbrytning av länsdomstolarna från
länsstyrelserna skulle ytteriigare markera länsdomslolarnas självständighet och
integritet. Som kommittén påpekar har det under senare är förelegat en strävan
atl så långt som möjligt skilja förvaltning och rättskipning åt. En ordning med
fristående länsdomslolar skulle innebära alt denna reformlinje fullföljs.
Strävan all skilja förvaltning och rättskipning åt
hänger samman med bl. a, att förvaltningsmyndigheterna har alt i olika
hänseenden företräda det allmännas intressen och all del vid
förvallningsrätlskipningen gäller alt avgöra frågor om enskildas räll mot det
allmänna. Länsdomstolarnas organisatoriska anknytning till länsstyrelserna
innebär från denna synpunkt
Prop. 1977/78:170 10
olägenheter
särskill med hänsyn lill att tjänstemän vid länsstyrelsernas skatteavdelningar
har atl inför länsskallerältema företräda det allmännas intresse i skattemål.
När det gäller körkorlsmålen är det tjänslemän vid allmänna enheten, som också
ulgör kansli ål länsrätten, som avgör om t. ex, en dom i ett trafikmål skall
föranleda att den dömdes lämplighet som körkortsinnehavare prövas av
länsrätten. Den tillsyn över kommunernas verksamhet pä socialvårdsområdel som
ankommer på länsstyrelsen fullgörs också äv tjänstemän på allmänna enheten,
medan länsrätten har all pröva frågor om bl, a, ingripanden mot enskilda med
stöd av socialvårdslagstiftningen. Även om länsdomstolarna i förhållande till
länsstyrelsen intar en självständig ställning i den dömande verksamheten kan
del bl. a. på gmnd av de förhållanden som jag nu har redovisat inle uteslutas
att den enskilde får uppfattningen att domstolsprövningen inte sker hell
obundet. Kommittén har funnit att länsdomstolarnas ställning i förhållande till
länsstyrelsen lätt missuppfattas av allmänheten, vilket också har vitsordats av
flera remissinstanser. Riksskatteverket anför att det måste anses principiellt
olämpligt atl den enskildes motpart i taxeringsmål administreras av samma
myndighet som den domstol som skall döma i målet.
Liksom kommittén och i princip samtliga
remissinstanser anser jag all mycket slor vikt måste tillmätas allmänhetens
förtroende för förvaltningsrättskipningen i första instans. Betydelsen av att
de enskilda människomas förtroende för myndigheterna stärks har, som kommittén
påpekar, vunnit ökad uppmärksamhet under senare tid. Det är givetvis omöjligt
att göra säkra uttalanden om hur länsdomstolarna i dag uppfattas av enskilda
rätlssökande. Det är min övertygelse alt i varje fall den stora allmänheten
hyser fullt förtroende för domstolarna. Problemet kan emellertid inle avfärdas
med detta konstaterande, som med hänsyn till vår allmänna syn på rättsväsendet
far uppfattas som närmast en självklarhet. Redan riskerna för brister i
medborgarnas förtroende för domstolarna måste uppmärksammas, och påpekanden i
detta hänseende måste övervägas noga. Det är ofrånkomligt alt det nuvarande
organisatoriska sambandet mellan skatteförvaltning och skatledömande kan leda
till missförstånd på sina håll, Slor vikt måste enligt min mening fästas vid
all tjänslemän vid länsdomstolarna har framhållit för kommittén att sådana
missuppfattningar förekommer och atl ett flertal remissinstanser, däribland
riksskatteverket och flera länsstyrelser, betonar all en utbrytning av
länsdomstolama är ägnad alt stärka medborgarnas förtroende för domstolarna.
Del ärenligt min uppfattning angeläget atl alla åtgärder vidtas som kan
effektivt hindra uppkomsten av föreställningar om risk för bristande
objektivitet i förvallningsrätlskipningen. För allmänhetens tilltro till
länsdomstolarna är det självfallet också av stor betydelse alt dessa har sådana
personalresurser all rättskipningens kvalitet kan upprätthållas och målen
avgöras inom rimlig tid. Jag återkommer lill dessa frågor i följande avsnilt.
Riksdagen
har år 1975 beslutat om riktlinjer för en ändrad skatteadmini-
Prop. 1977/78:170 11
siration
m. m, i syfte att åstadkomma en förbättring av taxeringsförfarandet i första
instans, den s, k, RS-reformen (prop, 1975:87, SkU 1975:31, rskr 1975:229),
Reformen innebär bl, a, atl alla deklarationer skall granskas och föredras
inför taxeringsnämnderna av tjänstemän vid länsstyrelse eller lokal
skaltemyndighet, RS-reformen föranleder betydande personalökningar. Jag delar
kommitténs uppfattning att det är angeläget alt RS-reformen kombineras med en
förstärkning av länsdomstolarnas ställning och alt särskild uppmärksamhet ägnas
möjligheterna till reformer som stärker medborgarnas förtroende för
skatterättskipningen, RS-reformen medför enligt min mening atl betänkligheterna
mot alt den fiskala verksamheten och skatlerältskipningen båda är knutna till
länsstyrelserna stärks,
I delta sammanhang vill jag också erinra om det
nyligen framlagda förslaget om distriklsindelning, arbets- och
personalorganisation m, m. inom exekutionsväsendet (prop, 1977/78:129), En
viktig innebörd av förslaget är att skatteindrivningen effektiveras. Då
statsmakterna gör betydande satsningar på förbättrad skattekontroll och
effektivare skatteindrivning, är det enligl min mening både naturiigt och
angelägel att åtgärder även vidtas för att stärka skatlerältskipningen och
därmed tillgodose medborgamas anspråk på ell fullgott rättsskydd.
Domstolsverket
är central förvaliningsmyndighel för bl, a, de allmänna domstolarna,
regeringsrätten och kammarrätterna men inle för länsdomstolarna. När
domslolsverket inrättades, skapades särskilda garantier för atl intrång inle
skulle ske i domstolarnas rättskipande verksamhet genom styrning från den
centrala myndigheten (prop, 1974:149, JuU 1975:1, rskr 1975:1). Administrativa
frågor handläggs av domstolsverket eller av domstolarna själva. Tillsättning
av domartjänsler sker efter förslag av en särskild ijänsleförslagsnämnd som har
inrättats främst för detta ändamål. Tillsättning av domartjänsler vid
länsdomstolarna sker däremot efter förslag av länsstyrelsernas styrelser.
Administrativa frågor i övrigl handläggs av länsstyrelserna i ställei för av
domslolama själva. Vid budgeibehandling m. m. prövas länsdomslolarnas behov
gemensamt med det behov som föreligger för de rena länsstyrelseuppgifterna.
Inom domstolsväsendet i övrigt förekommer inte någon liknande avvägning på
myndighetsnivå.
Enligt min mening är en ordning som innebär att
domama i länsdomstolarna tillsätts efter förslag av länsstyrelsernas styrelser
olämplig från principiell synpunkt. Styrelserna saknar erfarenhet av dömande
verksamhet och de får inle heller befatta sig med sådan verksamhet. Även om
chefen för skatteavdelningen enligl taxeringslagen har en självständig
ställning, har styrelsen ytterst ledningen och ansvaret för skatteavdelningens
verksamhet, Länsdomslolarnas anknytning lill länsstyrelserna innebär att
domarna vid sidan av de dömande uppgifterna har arbetsuppgifter inom
förvallningsavdelningarna. Vid tillsättningsförfarandet måste därför i viss
utsträckning hänsyn tas även till andra egenskaper än lämplighet som domare. De
synpunkter som jag nu har redovisat leder enligt min mening till den
Prop. 1977/78:170 12
bestämda
slutsatsen att förfarandet vid lillsätining av domare vid länsdomslolarna bör
vara utformat på samma sätt som förfarandet vid tillsättning av domartjänsler i
allmänhet.
Några av de synpunkter som jag har anfört
beträffande tillsätlningsförfa-randet är tillämpliga också när det gäller
frågor om budget och resurstilldelning i övrigl. Del finns visseriigen lika
litet på denna punkt som beträffande tillsätlningsförfarandet fog för
antagandet att länsstyrelsema skulle sakna vilja eller förmåga att göra en
objektiv och samvetsgrann prövning. Jag delar emellertid kommitténs uppfattning
atl det är angeläget att få till stånd en ordning som innebär att
länsdomslolarnas resursbehov redan före beredningen i regeringskansliet kan
bedömas och vägas mot övriga förvaltningsdomstolars behov.
Av vad jag nu har anfört framgår att jag i likhet
med kommittén och de flesta remissinstanserna finner att starka principiella
skäl talar för en organisation med fristående länsdomstolar som integreras med
förvaltnings-domstolsorganisationen i övrigt. De synpunkter som jag har
redovisat i det föregående kan inle tillgodoses om den nuvarande anknytningen
lill länsstyrelserna behälls. Än mindre kan det hävdas att del finns några
principiella skäl som motiverar atl den nuvarande ordningen behålls,
2.3
Praktiska synpunkter på förslaget om fristående länsdomstolar
Kommitténs förslag innebär, som framgår av det
föregående, i korthet följande, Länsdomslolarna bryts ul från länsstyrelserna
och läggs samman till en ny fristående förvaltningsdomstol i varie län. De nya
förvaltningsdomstolarna samordnas i administrativt hänseende med
regeringsrätten och kammarrätterna under domstolsverket som central
förvaltningsmyndighet. Utöver de principiella motiv för förslaget som har
redovisats i föregående avsnitt åberopar kommittén också praktiska skäl. En
utgångspunkt för kommitténs resonemang i denna del är länsdomslolarnas slora
balanser av icke avgjorda mål. Under de snart sju år som den nuvarande
länsdomsiols-organisationen har fungerat har länsdomslolarna arbetat under
ökande svårigheter. Detta har kommit till uttryck bl. a, i att det sammanlagda
antalet inneliggande oavgjorda mål har ökat från drygt 100000 mål i början av
1970-talel till drygl 190 000 mål den 1 juli 1977,
Balansökningen hänför sig nästan helt till de tre
senaste åren. Måltillströmningen har inte ökat i tillnärmelsevis motsvarande
omfattning. Kommittén har mot bakgrund härav funnit alt en ökande
mållillströmning inle kan ses som en avgörande orsak lill ökningen av
målbalanserna. Eftersom ökningen nästan helt hänför sig till de senaste tre
åren, kan enligl kommitténs mening inte heller 1971 års reform med övergång
till domstolsmässiga former ses som orsak till den negativa utvecklingen.
Kommittén, som ingående har studerat den nuvarande länsdomstolsorganisalionen
och utvecklingen under den tid som organisationen har fungerat, har funnit att
viktiga orsaker har varit bl, a.
Prop. 1977/78:170 13
1975
års fastighetstaxering och otillräcklig resurstilldelning. Kommittén
konstaterar emellertid att dessa faktorer inte ger en uttömmande förklaring
lill utvecklingen. Även svagheter i själva organisationen har enligt kommitténs
uppfattning bidragit. Kommittén har funnit att förhållandena växlar kraftigt
mellan domstolarna i de olika länen. Delta gäller i fråga om
personalsammansättning, organisationens styrka i förhållande till måltillströmningen
m. m. Enstaka personalförändringar, vakanser och liknande omständigheter har
kunnat få mycket kraftiga genomslag i arbetsresultaten. Det står enligt
kommittén klart alt länsdomstolarna i mycket liten utsträckning kan få hjälp
av personal vid länsstyrelsen i besväriiga arbetslägen.
Kommittén konstaterar alt utredningen ger bilden av
en sårbar och oenhetlig organisation, som brister i fråga om samordning,
planering och överblick. Delta är enligt kommitténs mening en oundviklig följd
av uppdelningen på 24 enheter utan inbördes organisatoriskt samband. Utredningen
ger enligt kommitténs uppfattning vid handen alt länsdomstolsorganisalionen
måste reformeras och förstärkas.
Kommittén påpekar atl de starka variationer som
förekommer mellan länen visar inte bara atl systemet brister i efTekliviiet,
Enligt kommitténs uppfattning har variationerna också en klar
rättssäkerhelsaspekt. Den rättsvård som erbjuds allmänheten växlar från län
till län på ett sätt som enligt kommitténs mening inte kan anses godtagbart,
Komrnitténs
slutsatser när det gäller skälen till balansökningen har godtagits av flertalet
remissinstanser. En del remissinstanser har emellertid gjort vissa
invändningar. Sålunda påpekas från några håll atl 1971 års
förvaltningsrälisreform har påverkat arbetet i domstolarna genom att reformen
har medfört noggrannare prövning och utförligare beslutsmotiveringar med
längre handläggningstider som följd. Att de stora balansökning-arna har
inträffat först de senaste åren förklaras med alt del har dröjt nägra år innan
1971 års reform har fäll genomslag i arbelel. Ett par remissinstanser har
vidare framhållit all länsskatierälterna sedan är 1972 i åtskilliga mäl även
har haft all besluta om skatletillägg och förseningsavgift. Detta har inneburit
ett merarbete, som endast i begränsad uisträckning återspeglas i statistiken.
Flertalet länsstyrelser åberopar bristande resurstilldelning som en huvudorsak
lill de ökade målbalanserna.
Det kan enligt min mening inle bortses från att
1971 års reform kan ha bidragit till ökningen av balanserna vid
länsdomslolarna. Del ligger i sakens natur all den noggrannare prövningen, del
ökade anialel muntliga förhandlingar och de utförligare beslutsmotiveringarna
inverkar på handläggningstidema och därmed också på mål av verk ni ngen. Att
frågorna om skattetillägg och förseningsavgifter också har inneburit ett
merarbete framstår som klart. Mot detla måste emellertid enligl min mening
vägas att länsdomstolsorga-nisationen sedan starten år 1971 har förstärkts med
bl, a, en domanjänsi och 43 andra juristtjänster. Därtill kommer det
totalbelopp om 4 milj, kr, som anvisades i samband med 1975 års
fastighetstaxering. Förstärkningarna har
Prop. 1977/78:170 14
inie
medfört en ökad mälavverkning. Enligt min mening framstår del som klart alt
särskilda åtgärder måste vidtas, om målbalanserna skall kunna nedbringas,
I likhet med kommittén och flera av länsstyrelserna
anser jag emellertid att en otillräcklig resurstilldelning, måltillströmningen,
1971 års reform eller 1975 ärs fastighetstaxering inte ger en uttömmande
förklaring till den negativa utvecklingen. Liksom kommittén och flera remissinstanser-
bl. a, kammarrätterna i Stockholm och Sundsvall, riksrevisionsverket och flera
länsstyrelser - finner jag klart bestyrkt att även svagheter i själva organisationen
i form av bristande samordning, planering och överblick har bidragit lill de
ökade målbalanserna. Det synes också, som kommittén har framhållit,
ofrånkomligt att sådana nackdelar följer av en uppdelning på 24 mindre enheter
ulan inbördes organisatoriskt samband. Jag vill i detta sammanhang särskilt
framhålla att det givetvis kan vara naturligt för den enskilda länsstyrelsen
all se målbalanserna som väsentligen ett resurstilldelningsproblem. Bilden
förändras emellertid om man ställer samman uppgifter om samtliga länsdomstolar.
Som kommittén har påpekat framträder då på en rad väsentliga punkter kraftiga
variationer mellan länen som saknar motsvarighet inom rättskipningen i övrigl.
Det gäller i fråga om personalsammansättningen, organisationens styrka i
förhållande till mållillströmningen, den genomsnittliga målavverkningen och flera
liknande förhållanden. Mot denna bakgrund framstår del för mig som tydligt atl
problemen inte kan lösas enbart genom ökad resurstilldelning utan alt också
själva organisationen måste förslärkas, I detta förhållande ser jag liksom
kommittén ett huvudskäl fören reform.
Kommittén menar att svagheterna i den nuvarande
organisationen inte kan botas, om anknytningen till länsstyrelserna behålls,
och föreslår därför alt länsdomstolarna bryts ul och att de i administrativt
hänseende samordnas med regeringsrätten och kammarrätterna.
Förvaliningsdomstolsorganisa-tionen kommer därmed alt motsvara den organisation
som redan gäller för de allmänna domstolarna. Kommittén anför att förslaget ger
möjlighet till samordning och överblick bäde mellan de olika domstolsinsianserna
och mellan länsdomslolarna inbördes. Detta kan inte åstadkommas om anknytningen
till länsstyrelserna behålls. Förslaget ger fömtsättningar för en bättre
personalplanering, rekrytering och personalpolitik i allmänhet, anför
kommittén. Genom att länsdomslolarna flr en ställning i förhållande lill
kammarrätterna som motsvarar tingsrätternas i förhållande till hovrätterna kan
behovet av personalförsiärkningar tillgodoses bättre än f, n. Kommittén anför
atl del vidare blir möjligt att bygga upp en domarkarriär som motsvarar
domarbanan i de allmänna domstolarna, I stället för den nuvarande slutna
domarkarriären vid länsdomslolarna Hr man enligl kommittén en värdefull
växeltjänslgöring mellan de tre domstolsinsianserna. En sådan tjänstgöring
utgör en garanti för en god domarutbildning och därmed för hög kvalitet i
dömandet. Reformen skulle medföra fördelar också för regeringsrätten och
Prop. 1977/78:170 15
kammarrätterna,
framhåller kommittén. Regeringsrättens föredragandeorga-nisation skulle bättre
än f. n. fogas in i en enhetlig domarkarriär, Kammar-rätisdomarna skulle få ell
värdefullt tillskott till sin domarutbildning genom fiskalstjänstgöring vid
länsdomslolarna.
Kommittén
anser att en utbrytning av länsdomslolarna inte skulle medföra några avgörande
praktiska olägenheter för länsstyrelserna. En utbrytning innebär all endast
vissa delar av den allmänna enheten kommer atl återstå av den nuvarande
förvaltningsavdelningen. Kommittén föreslår att man för samman förvallningsavdelningens
återstående uppgifter med andra myndighetsuppgifter av väsentligen juridisk
natur som f. n. handläggs på olika håll inom länsstyrelsen. Om
myndighetsuppgifterna koncentreras på detta sätl, förs också länsstyrelsens
juridiska kunnande samman. Den nuvarande organisationen lider enligt kommittén
av den svagheten atl jurisluppgifterna är utspridda på olika håll inom
länsstyrelsen. En koncentration skulle innebära en förstärkning. Kommittén
framhåller alt en sådan förstärkning är angelägen och understryker särskilt
vikten av altlänsslyrelserna far tillgång lill kvalificerade jurister. Den
skisserade lösningen skulle medföra fördelar från rekryteringssynpunkl,
eftersom den skulle ge juristerna ett vidsträckt arbetsfält. Länsstyrelsen bör
genom sina omfattande och skiftande arbetsuppgifter ha förutsättningar atl
attrahera goda förvaltningsjurisler, om en ändamålsenlig organisation skapas.
Enligt kommitténs uppfattning skulle också en viss växeltjänslgöring mellan
förvaltningsdomstolarna och länsstyrelserna vara till ömsesidig nytta, I fråga
om del närmare genomförandet av principlösningen ställer kommittén upp två
alternativ. En möjlighet är atl man inrättar en fristående juridisk enhet eller
avdelning. En annan länkbar lösning är att den samlade juristfunktionen
föriäggs till planeringsavdelningen. Kommittén föreslår att del uppdras åt
utredningen (Kn 1976:03)om organisationen av länsstyrelsernas
planeringsavdelningar och administrativa enheter m, m, (OPAL-ulredningen) all
överväga de båda aliernaiiva lösningama.
Enligt
min mening står det klart att den nuvarande utvecklingen med ökande målbalanser
och längre handläggningstider i länsdomstolarna inle kan 11 fortsätta. Det är
uppenbart att åigärder måste vidtas för att successivt minska balanserna och
höja standarden på den rättsvård som erbjuds allmänheten till en godtagbar nivå
i alla län. Det är också, som jag har framhållit i del föregående, en angelägen
uppgift att vidla åigärder för aii stärka rättssäkerheten och de enskilda
människornas förtroende för myndigheternas saklighet och opartiskhet.
Som
framgår av det föregående instämmer de allra flesta remissinstanserna i vad
kommittén från principiell synpunkt anför till stöd för förslaget om fristående
länsdomslolar. Också när del gäller dé praktiska eller organisatoriska motiven
för en sådan reform är remissutfallet i huvudsak positivt. En del
remissinstanser anför dock kritiska synpunkter.
Flera
remissinstanser förklarar att också praktiska skäl talar för förslaget
Prop.
1977/78:170 16
om
fristående länsdomslolar. Jag delar kommitténs och så gott som samtliga
remissinstansers mening alt en bättre samordning och planering i administrativt
hänseende av länsdomstolarnas verksamhet behövs. Kommittén och fiera
remissinstanser anser att en sådan samordning och planering inle kan
åstadkommas inom den nuvarande organisationens ram. Däremot skulle de nuvarande
problemen kunna bemästras om länsdomstolarna i enlighet med kommitténs förslag
fördes in i en förvaltningsdomstols-organisation som också omfattade
regeringsrätten och kammarrätterna. Kammarrätten i Sundsvall framhåller atl
förslaget innebär att en samlad bedömning av länsdomstolarnas behov kan ske i
domslolsverket. Några länsstyrelser anser att de brister som kommittén har
påtalat också skulle kunna lösas inom den nuvarande organisationens ram. En
lösning skulle kunna vara att ge länsstyrelsernas organisationsnämnd större
resurser och därmed bättre möjligheter all ge länsdomslolarna service. För egen
del kan jag inte finna att de svagheter i den nuvarande organisationen som har
påvisats kan elimineras utan att länsdomstolarnas administrativa anknytning
till länsstyrelsema upphör. Givetvis kan vissa förbättringar åstadkommas även
inom ramen för nuvarande ordning, men själva grunden lill svagheterna ligger
just i uppdelningen på 24 mindre enheter ulan inbördes samband. Endast en
upplösning av det administrativa sambandet mellan länsdomstolarna och
länsstyrelserna och en samordning av länsdomstolarna med kammarrätterna och
regeringsrätten under domslolsverket som central förvaltningsmyndighet kan ge
en fullt ändamålsenlig organisation.
Remissinstanserna har inte haft någol alt invända
mot kommitténs uttalanden om värdet av att det inom förvaltningsdomstolarna
byggs upp en domarkarriär som i likhet med domarbanan i de allmänna domstolarna
ger möjlighet till tjänstgöring i alla tre domstolsinstanserna. Även jag
ansluter mig till kommitténs bedömning. För mig framstår det som hell klart alt
möjligheterna atl bygga upp en sådan domarkarriär är begränsade om den
nuvarande organisationsformen behålls. I den organisation som kommittén
föreslär utgör däremot en gemensam domarkarriär ett naturiigt för att inte säga
ofrånkomligt led.
Som en ytterligare fördel med förslaget åberopar
kommittén att del ger bättre möjligheter än den nuvarande organisationen alt
tillgodose länsdomstolarnas behov av tillfällig arbetskraftsförslärkning.
Åtskilliga remissinstanser delar kommitténs uppfattning. Några länsstyrelser
ger emellertid uttryck för motsalt uppfattning. Länsstyrelsen i Östergötlands
län erinrar om att del inom skatteavdelningen och rättsenheten sammanlagt finns
en stor personalstyrka som har kunskap om skattelagstiftningen, Detla medför att
verksamheten blir mindre sårbar. För egen del anser jag del väsenlligl att
kommitténs förslag ger möjlighet lill samordning och överblick både mellan de
olika domstolsinstanserna och mellan länsdomstolarna inbördes. Förslaget ger
därmed förutsättningar för en bättre personalplanering. Möjligheterna att
tillgodose länsdomstolarnas behov av tilirällig arbeiskraftsför-
Prop.
1977/78:170 17
stärkning
kan därför väntas bli goda, särskill när det gäller personal med juridisk
utbildning. Med anledning av vad länsstyrelsen i Östergötlands län har anfört
vill jag framhålla all en ordning som innebär att personal med täta mellanrum
växlar tjänstgöring mellan skattedomstol och skatteavdelning är ägnad att
minska allmänhetens tilltro lill domstolens objektivitet och oberoende.
När del gäller möjlighetema att tillgodose
personalens utbildningsbehov vill jag först erinra om värdet från
ulbildningssynpunkt av en sådan växeltjänstgöring mellan olika
domstolsinstanser som jag tidigare har talat om. Vad gäl lerden juridiskt
utbildade personalen råder det enligt min mening knappast någol tvivel om all
domstolsverket och kammarrätterna har bättre förutsättningar att erbjuda
personalen i länsdomstolama den utbildning som behövs än vad som kan vara
möjligt inom den nuvarande organisationen. Även i fråga om annan personal utgår
jag från att utbildningsmöjligheterna blir goda, om kommitténs förslag
genomförs,
Nägra remissinstanser betonar liksom kommittén
värdet av växeltjänstgöring mellan länsdomstol och länsstyrelse. Jag instämmer
i den bedömningen och vill för egen del tillägga att värdet av tjänstgöring i
länsstyrelse ökar, om kommitténs förslag om en koncentration av de juridiskt
betonade uppgifterna till en särskild enhet eller avdelning genomförs,
Nägra remissinstanser tar upp frågor som gäller de
nya länsdomstolarnas lokaler. Jag återkommer till denna fråga i ett följande
avsnitt och vill i delta sammanhang endast anmärka all de praktiska problem som
kan uppkomma i fråga om lokalerna inte bör få påverka ställningstagandet till
kommitléns förslag.
Enligt kommitténs mening kommer de fristående
länsdomslolarna atl utgöra bärkraftiga enheter, även om det nuvarande
målområdet inte utökas. Frågan om ytteriigare målgmpper bör föras över lill
länsdomstol kan därför inte påverka ställningstagandet i principfrågan. Av den
anledningen har kommittén avstått från att i delbetänkandet gä in pä
mälområdesfrågan. Några remissinstanser biträder uttryckligen kommitténs
mening. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser emellertid att frågan om
målområdet har stor betydelse för både länsstyrelsen och dess personal, Innan
klarhet har vunnits i fråga om målområdets omfattning är del därför enligt
länsstyrelsen förhastat att tillstyrka kommitténs förslag. För egen del
ansluter jag mig till kommitléns bedömning alt länsdomslolarna blir
bärkraftiga enheter även med nuvarande målområde. Eftersom dessutom det
framtida målområdet är beroende av pågående lagstiftningsarbete på fiera
områden, vars tidsprogram inte kan säkert överblickas i dag, finns det enligt
min mening inte skäl att uppskjuta ell ställningstagande i principfrågan om
länsdomstolarnas organisatoriska ställning. Jag vill vidare hänvisa till de
överväganden om länsdomstolarnas domkretsar som jag kommer atl redovisa i del
följande.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser alt de
överslagsmässiga kostnadsberäkningar som kommittén har gjort inle kan läggas
till gmnd för ett
2 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 170
Prop. 1977/78:170 18
ställningstagande.
Några remissinstanser anser att de ekonomiska konsekvenserna av en utbrytning
inte är tillräckligt klargjorda. Som kommittén har framhållit är de direkta
kostnaderna för den organisatoriska reformen små. De kostnader som kommittén
har beräknat hänför sig väsentligen lill personalförsiärkningar vid
länsdomstolarna. De föranleds av önskemålen att ytterligare balansökningar
skall kunna undvikas och alt de nuvarande balanserna skall kunna arbetas ner.
Det är alltså fråga om kostnader som inte har något direkt samband med frågan
om länsdomstolarna bryts ut från länsstyrelserna eller ej. Jag återkommer till
kostnaderna för reformen i ett särskilt avsnitt i det följande.
Några länsstyrelser anser all del inle är lämpligt
au la ställning till förslaget om utbrytning av länsdomslolarna, innan det har
klarlagts vilka organisatoriska konsekvenser för länsstyrelserna som en sådan
reform kan fl. Vad kommittén och remissinstanserna har anfört visar dock enligl
min mening att det inte möter några större svårigheter all lösa de
organisatoriska problem som uppkommer vid länsstyrelserna, om länsdomstolarna
bryts ul. Den omständigheten att ytterligare utredning krävs, innan ställning
kan las till frågan om organisatoriska ändringar inom länsstyrelserna, utgör
inte anledning all uppskjuta ställningstagandet lill förslaget om fristående
länsdomslolar.
Jag ämnar inom kort föreslå regeringen att
OPAL-utredningens uppdrag utvidgas lill att omfatta också frågan om de organisatoriska
ändringar inom länsstyrelsema som föranleds av en utbrytning av
länsdomstolarna. Jag ämnar därvid förorda atl utgångspunkten för utredningens
arbele skall vara kommitténs tanke att förvallningsavdelningens återstående
uppgifter skall föras samman med de andra myndighetsuppgifter av väsentligen
juridisk natur som f n. handläggs inom länsstyitlserna. Utöver de två
alternativa lösningar inom denna ram som kommittén för fram bör-även andra
möjligheter 11 prövas. I det fortsatta utredningsarbetet bör särskilt beaktas
vikten av att organisationen utformas så all länsstyrelserna kan rekrytera
kvalificerade jurister.
Vid den granskning från praktisk eller
organisatorisk synpunkt som jag nu har redovisat har del framkommit att
förslaget om fristående länsdomslolar innebär fördelar i flera hänseenden. Jag
kan inle finna att del på någon punkt finns anledning alt befara att en sådan
reform skulle medföra påtagliga olägenheter för länsdomstolama eller
länsstyrelserna.
2.4
En ny länsdomstolsorganisation m. m.
Som jag har angett i det föregående har jag i detta
ärende samrått med chefen för justitiedepartementet. Samrådet har särskilt
gällt riktlinjerna fören ny länsdomstolsorganisation.
Prop. 1977/78:170 19
2.4.1
Fristående länsdomslolar m. m.
Som framgår av vad jag har anfört i det föregående
talar både principiella och praktiska eller organisatoriska skäl för att
länsdomslolarna i enlighet med kommitténs förslag bryts ut från länsstyrelserna
och bildar frislående länsdomslolar.
Länsskalteräliema, fastighetstaxeringsrällema och
länsrätterna har enligt kommittén alltmer kommit att framstå som en domstol.
Nämndemännen och i ökande omfattning även ordförandena tjänstgör i både
länsskatterätl och länsrätt. Kommittén har inte funnit några skäl alt behålla
uppdelningen på tre domstolar. En sammanslagning av domstolarna hindrar inle
att särskilda regler behålls om sammansättningen, när fastighetstaxeringsmål
behandlas. Kommittén föreslåratl länsskatlerätlen,fastighelslaxeringsrällen och
länsrätten slås samman lill en domstol med ett kompetensområde som motsvarar
vad de tre länsdomstolarna tillsammans har i dag. Den nya domstolen bör kallas
länsrätt. Remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag. Även jag anser
alt förslaget bör genomföras.
Kommittén har övervägt om det finns skäl att ändra
länsdomstolarnas nuvarande domkretsar med anledning av atl anknytningen till
länsstyrelsen upphör. Som argument fören vidgning av länsrätternas domkretsar
kan bl. a. effektivitetsskäl anföras. Kommittén föreslår emellertid atl den
nuvarande indelningen behålls. Kommittén hänvisar lill regionalpolitiska och
kommu-nikationsmässiga faktorer och framhåller all den regionala
förvallningsrätlskipningen sedan länge har anknytning lill länet. Med hänsyn
särskilt lill skattemålen ärdet också angeläget all länsrättens
verksamhetsområde utgörs av ett län. Kommittén ifrågasätter om Gotlands län ger
tillräckligt underiag fören rationell arbetsenhet. Enligl kommitténs mening
talar, förutom de skäl som nyss har angetts, önskemålet om en för hela landet
likformig organisation med avgörande styrka för atl Gotlands län bör utgöra en
egen domkrets, I de tre största länsrätterna medför antalet domare och övriga
tjänstemän att länsrätterna bör arbeta på tvä eller flera dömande avdelningar.
Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig
i fråga om domkretsindelningen lämnar kommitléns förslag utan erinran eller
tillstyrker förslaget. Några remissinstanser anser att det bör övervägas om
domstolarna i vissa län bör slås samman eller om domkretsarna där bör delas in
på annat sätt. Jag är medveten om atl målunderiaget med nuvarande målområde kan
bli svagt i vissa län, särskill i Gotlands län. Enligt min mening talar
emellertid de skäl som kommittén har anfört klart för all den nuvarande
domkretsindelningen behålls.
Enligt kommitténs uppfattning bör utgångspunkten
vara alt länsrätten skall ha kansli i residensstaden. Några remissinstanser
anför att regionalpolitiska skäl i vissa fall talar för atl kansliet föriäggs
lill annan ort än residenssläden.
Med slöd av vad jag nu har anfört förordar jag att
länsskatierälterna, fasiighetslaxeringsrätlerna och länsrätterna bryts ul ur
länsstyrelserna och
Prop. 1977/78:170 20
omvandlas
till en frislående allmän förvaltningsdomstol i varje län. Jag delar kommitténs
uppfattning atl utgångspunkten bör vara att domstolen - som bör kallas länsrätt
- skall förläggas till residensstaden. Det ankommer på regeringen att besluta
om förläggningsorter och om avdelningsindelning,
Mellankommunala skatterätten prövar enligt 73 §
taxeringslagen bl, a, besvär i laxeringsmål när den skattskyldige har
förvärvskälla som i fräga om beskattningsort är att hänföra till skilda län.
Rätten prövar också besvär som rör fråga i vilket län taxering skall ske
Mellankommunala skatterätten har sitt kansli i riksskatteverket (2 § lagen om
skatterätt, faslighetsiaxeringsrätl och länsrätt), I mellankommunala
skatterätten finns en eller flera ordförande som förordnas av regeringen för
viss lid (7 §), Vidare finns nämndemän som också förordnas av regeringen (8 §),
Som föredragande fungerar tjänstemän vid kansliet.
Enligt kommitténs mening kan samma principiella
skäl som talar för att länsdomstolarna bryts ut från länsstyrelserna åberopas
för en utbrytning av mellankommunala skatterätten. Koinmiitén föreslår atl
mellankommunala skatlerälten bryts ut från riksskatteverket och inordnas i
länsrätten i Stockholms län.
Kommitténs förslag alt mellankommunala skallerätten
bryts ut från riksskatteverket tillstyrks av riksskatteverket och övriga
remissinstanser som yttrar sig i frågan. Jag biträder förslaget och förordar
att det genomförs.
Några remissinstanser ifrågasätter om
mellankommunala skatterätten bör inordnas i länsrätten i Stockholms län.
Riksskatteverket framhåller bl, a, atl i mål hos mellankommunala skatterätten
förekommer iniressekonfiikter mellan kommuner. Vidare tillämpas en del
särskilda arbetsrutiner vid domstolen. För det fall atl mellankommunala
skallerätten knyts lill läns-rätlen i Stockholms län, anser riksskatteverket
att dess kansli bör bilda en avdelning som är helt fristående i förhållande
till länsrätten i övrigl.
För egen del ansluter jag mig lill kommitténs
uppfattning all organisatoriska synpunkter talar för en administrativ
samordning mellan länsrätten i Stockholms län och mellankommunala skatterätten.
Med hänsyn till bl, a, vad riksskatteverket har anfört bö frågan om pä vilket
sätl detta bör ske övervägas ytterligare.
Kommittén föreslåratl de utbrutna länsrätterna i
administrativt hänseende samordnas med regeringsrätten och kammarrätterna till
en gemensam förvaltningsdomslolsorganisation under domstolsverket som central
förvaltningsmyndighet. Länsrätterna bör enligt kommittén, så långt det är
möjligt och lämpligt, få en ställning i förhållande till domstolsverket och
kammarrätterna som motsvarar den som lingsrälterna i dag har till verket och
hovrätterna. Del bör åligga verket alt - med iakttagande av länsrätternas
självständighet enligt regeringsformen vid fullgörandet av deras dömande och
rällslillämpande uppgifter - leda och samordna verksamheten.
De remissinstanser som redovisar en positiv
inställning till kommitténs förslag i frågan om utbrytning av länsdomslolarna
från länsstyrelserna
Prop.
1977/78:170 21
lämnar
kommitténs förslag i fråga om länsrätternas anknytning lill domstolsväsendet i
övrigt utan erinran. Även jag anser atl den nya
förvaltningsdom-siolsorganisationen bör byggas upp på det sätt som kommittén
har föreslagit-
Jag delar kommitténs uppfattning all en
omorganisation av länsdomslolarna inte bör försvåras eller tyngas genom att
frågor om ändring i bestämmelserna om målens handläggning tas upp i vidare mån
än som föranleds av sammanslagningen till en domstol,
2.4.2
Domarkarriären m. m.
Enligt kommitténs mening bör domarkarriären i en ny
organisation för de allmänna förvaltningsdomstolarna byggas upp efter mönster
av det system som tillämpas vid de allmänna domstolarna. Detta kännetecknas av
atl ijänslgöringen växlar mellan de olika inslanserna. Den grundläggande
domarulbildningen äger mm i hovrätterna. Före utnämning till ordinarie domare
följer därefter tjänstgöring som icke ordinarie domare i både tingsrätt och
hovrätt, I karriären ingår i allmänhet också tjänstgöring som föredragande i
högsta domstolen. Kommittén anser att de möjligheter till utbildning och
växeltjänslgöring som domarkarriären vid de allmänna domstolarna erbjuder på
ett motsvarande sätl bör las till vara också inom förvaltningsdomstolsorganisationen.
Kommitténs
förslag har godtagits av en stor majoritet bland remissinstanserna. Enligt min
uppfattning talar både principiella och praktiska skäl för all domarkarriären i
förvaltningsdomstolarna utformas efler de riktlinjer som kommittén har
föreslagit. Några remissinstanser har befarat alt en obligatorisk
fiskalstjänstgöring i länsrätt skulle kunna leda till att förvaltningsdomstolarna
lar rekryteringssvårigheter, Kommitléns förslag leder, som jag förut har
anfört, lill en bällre förvaliningsdomaruibildning än den som vi har i dag. Jag
anser därför atl man inte behöver befara några rekryteringssvårigheter, I varie
fall bör fiskalsljänslgöring i länsrätt anses ha ett så stort utbildningsvärde
att sådan ijänslgöring bör ingå som ell obligatoriskt led i
förvaltnings-domarutbildningen, I nom de allmänna domstolarna förekommer en
motsvarande tjänstgöring sedan länge.
Liksom
kommittén och flera remissinstanser anserjag atl del, i överensstämmelse med
vad som gäller inom de allmänna domstolarna, inte bör föreligga något hinder
mot att en välmerilerad sökande som inte har genomgått domamtbildning erhåller
ordinarie domartjänst vid kammarrätt eller länsrätt.
Jag delar kommitténs uppfattning att de ordinarie
domartjänster i länsrätt som tillsätts efter ledigförklarande bör tillsältas
efter förslag av tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet och att nämndens
sammansättning därvid kan behöva ändras i förhållande till vad som gäller i
dag.
Prop.
1977/78:170 22
Det ankommer på regeringen all besluta i de frågor
som jag har nämnt nu,
I likhet med kommittén och flera remissinstanser
anserjag det önskvärt att del utbyte av domarpersonal som under senare år har
förekommit mellan hovrätts-och kammarrätlsorganisationerna fortsätter även i
framtiden. Från denna utgångspunkt finner jag det värdefullt att
domarutbildningen inom dessa båda domstolsorganisationer blir likvärdig. Jag
finner det också önskvärt att - som har framhållils både av kommittén och under
remissbehandlingen - ett personalulbyie kommer lill stånd mellan
förvaltningsdomstolarna och länsstyrelserna,
2.4.3
Arbetsfördelningsfrågor
Kommittén
anser all domargöromålen i länsrätt i princip bör fullgöras av domare som har
ordinarie tjänster i länsrätten och som är skyddade av de regler i fråga om
skiljande från tjänst, förfiyitningsskyldighei, skyldighet atl utöva annan
tjänst m. m, som gäller för ordinarie domare, Icke-ordinarie domartjänsler bör
finnas för vikariats-, förstärknings- och utbildningsändamål, Enligl kommittén
bör vissa enklare och rulinbelonade domargöromål i utbildningssyfte kunna
fullgöras av notarier, I likhet med remissinstanserna ansluter jag mig till
kommitléns förslag. Enligt kommitténs uppfattning bör berednings- och
föredragningsuppgifterna i länsrätt - i den mån de inte nu ankommer på
domarpersonal och detla är lämpligt även i framtiden - fördelas mellan notarier
och andra tjänstemän som inte behöver vara rättsbildade. Kommittén framhåller
att sådana tjänslemän i dag fullgör viktiga uppgifter som handläggare vid
länsdomstolarna. Motsvarande uppgifter bör kunna anförtros sådan personal
också i de nya länsrätterna. Under remissbehandlingen har kommitténs förslag
godtagits. Även jag anser att berednings- och föredragningsuppgifterna i
länsrätterna - i den mån de inte bör ankomma på domarpersonal - bör fördelas
mellan notarier och personal som inte behöver ha juridisk utbildning. Det är
enligt min uppfattning angeläget atl man i samband med reformen lar till vara
de kunskaper och erfarenheter som finns hos den personal vid de nuvarande
länsdomstolarna som saknar juridisk utbildning eller inle har fullständig sådan
utbildning. Vid bedömningen av frågan vilka arbetsuppgifter som kan anförtros
åt sådan personal måste dock rättssäkerhetssynpunkter tillmätas avgörande
betydelse,
2,4,4.
Övergångsfrågor
En omorganisation av de nuvarande länsdomslolarna i
enlighet med vad jag har förordat kan, som kommittén framhåller, inte genomföras
ulan alt det medför konsekvenser för personalen i länsstyrelsema och för de
yngre
Prop.
1977/78:170 23
juristerna
i kammarrätterna,
I likhet med kommittén anser jag alt den nuvarande
personalen i länsdomstolarna bör fogas in i den nya organisationen alltefter
personliga kvalifikationer, tjänsteålder och tidigare verksamhet, Ja delar
också kommitténs uppfattning att skyldighet inte bör åläggas aspirant eller
fiskal, som har anställts i kammarrätt före principbeslut av riksdagen om
utbrytning av länsdomstolarna, all underkasta sig tjänstgöring som fiskal i
länsrätt.
Jag anser det önskvärt all övergången till den nya
organisationen kan ske så snabbi som möjligt, Å andra sidan måste tillbörlig
hänsyn tas lill den personal som berörs av omorganisationen. Det ankommer på
regeringen all besluta i de övergångsfrågor som jag har berört nu,
2,4,5
Lokalfrågor
Kommittén konstaterar alt länsstyrelsernas
nuvarande lokaler i de flesta län är tillräckliga för den verksamhet som
bedrivs i länsstyrelserna och de nuvarande länsdomstolarna. Enligt kommitléns
mening kan några allvarliga invändningar inle riktas mot att länsrätterna
övergångsvis inryms i samma lokaler som länsstyrelserna. Det skulle medföra
myckel stora kostnader alt omedelbart anskaffa och utrusta nya lokaler.
Länsrätterna bör därför så långt det är möjligt få överta lokaler och utmstning
som i dag används av länsstyrelserna. Kommittén framhåller alt den
lokalspliiiring som föreligger hos de flesta länsstyrelser torde ge goda
möjligheter atl bereda länsrätterna egna lokaler.
Vid remissbehandlingen har flera remissinstanser
betonat vikten av alt lokalfrågan löses på sådanl sätt att missuppfattningarna
angående länsdomstolarnas ställning inle förs över lill de nya länsrätterna.
Jag delar självfallet denna uppfattning. Som kommittén framhåller torde det
till följd av den lokalspliiiring som råder vid mänga länsstyrelser finnas goda
möjligheter atl bereda länsrätterna egna lokaler. Utöver de synpunkter som jag nu
har redovisat bör också beaktas att täta kontakler måste förekomma mellan
särskill länsstyrelsernas skatteavdelningar och länsrätterna. Också från
allmänhetens synpunkt är del av vikt att länsrätten inte förläggs alllför långt
från t. ex. skatteavdelningen.
2.5
Kostnader för den nya länsrättsorganisationen
Det är enligt kommitténs uppfattning angeläget att
man i samband med omorganisationen ser till att resurserna blir lämpligt
avpassade i förhållande till behoven. De kraftigt stigande balanserna i länsdomstolarna
visar att den nuvarande länsdomstolsorganisalionen inte svarar mot de behov som
föranleds av den nuvarande mållillströmningen. Det har för kommittén framstått
som oeftergivligt all länsrätterna ges resurser som är tillräckliga för atl
ytterligare ökningar av balanserna skall kunna undvikas. Kommittén har
Prop.
1977/78:170 24
också
funnit det angelägel att de nuvarande alltför höga balanserna arbetas bort.
För att ytterligare balansökningar skall kunna
undvikas och de nuvarande balanserna på sikt skall kunna arbetas ner behöver
länsrätterna enligt kommitténs beräkningar, utöver den nuvarande
organisationen, tillföras ytteriigare 15-20 domare, 25-30 föredragande och
omkring 30 tjänstemän i kontorskarriären. Kostnaderna för en sådan utökning har
kommittén efter 1977 års lönenivå beräknat lill ca 9 milj, kr, om årel.
För administrationen av en fristående
länsrättsorgan isalion har kommittén räknat med ett resursbehov i länsrätterna
som motsvarar ca 10-12 årsarbetskrafter i kontorskarriären. För domstolsverket
och kammarrätterna har kommittén räknat med ett merbehov av ungefär 12-15
årsarbetskrafter, Kostnadema för administrationen uppgår enligt kommittén till
sammanlagt ca 2 milj, kr. Enligt vad kommittén har inhämtat finns det vid
länsstyrelserna inte några administrativa resurser som kan föras över till den
nya förval tningsdomsiolsorganisationen.
Ganska
få remissinstanser har yttrat sig över vad kommittén anför i fråga om
kostnadema för reformen. Några anser alt kostnadsfrågorna inte är tillräckligt
klarlagda. Andra framhåller att de delar kommitténs uppfattning all endast en
mindre del av de kostnader som kommiUén har räknat fram är direkt hänförliga
till reformen. Enligt dessa remissinstanser behövs en påtaglig
resursförstärkning, även om den nuvarande organisationen behålls. En tredje
gmpp remissinstanser anser all större resursförstärkningar än vad kommittén har
räknat med behövs.
Jag
delar kommitténs uppfattning att det är angeläget att de nya länsdomstolarna
tillförs resurser som är tillräckliga för att ytteriigare ök ningar av
balanserna skall kunna undvikas. Länsdomstolarna bör härutöver ges möjligheter
all nedbringa de nuvarande alltför höga balanserna. Jag har inhämtat alt chefen
för justitiedepartementet, om riksdagen bifallerde förslag som jag har lagt
fram, ämnar föreslå regeringen au i budgetpropositionen för budgetåret 1979/80
hemställa att riksdagen anvisar erforderliga medel för de nya länsrätterna
under jusliliedeparlemenleis anslag D, 3 Allmänna förvaltningsdomstolarna.
2.6
Tidpunkten för omorganisationen
Jag anser det angeläget att ett principbeslut nu
fallas om en frislående länsrätlsorganisalion, Ell skäl är att den berörda
personalen inle längre än nödvändigt bör behöva sväva i ovisshet om reformens
innebörd i slort. Även för det fortsatta arbetet med olika organisatoriska
frågor är ett snabbi ställningstagande lill principfrågan angeläget.
Kommittén föreslåratl reformen skall träda i kraft
den 1 juli 1979. Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan erinran. Några
ifrågasätter emellertid
Prop.
1977/78:170 25
om
det är realistiskt att räkna med alt det älerslående förberedelsearbetet skall
kunna slutföras sä snabbt.
Jag
har förut nämnt att jag inom kort ämnar föreslå regeringen att
OPAL-ulredningens uppdrag vidgas till att omfatta ocksä frågan om de organisatoriska
ändringar inom länsstyrelsen som föranleds av reformen. Resultatet av
utredningens arbete i denna del bör kunna redovisas under sommaren 1978, Fördel
förberedelsearbete som behövs i fråga om förvaltningsdomstolsorga-nisalionen
bör enligt min mening en ledningsgrupp tillsättas inom regeringskansliet.
Företrädare för personalorganisationerna bör beredas tillfälle atl delta i
gruppens arbete. Jag anser atl förberedelsearbetet bör bedrivas med den
inriktningen att reformen skall genomföras den 1 juli 1979. Förslag i de
lagstiftningsfrågor som föranleds av reformen bör läggas fram i annat
sammanhang,
3 Hemställan
Med hänvisning lill vad jag nu har anfört
hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen att
1, besluta att länsskatterätterna,
fasiighetslaxeringsrätlerna och länsrätterna skall brytas ut från
länsstyrelsema och omvandlas lill en fristående allmän förvaltningsdomstol i
varje län,
2, besluta att mellankommunala skatterätten skall
brytas ut från riksskatteverket,
3, godkänna de riktlinjer för en ny
länsrättsorganisation som jag har förordat.
4 Beslut
Regeringen ansluter sig lill föredragandens
överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen alt antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop.
1977/78:170 27
Bilaga I
Länsdomstolarna
Delbetänkande av länsdomstolskommittén Stockholm 1977
Prop. 1977/78:170 28
Till
Statsrådet och chefen för kommundepartementet
Genom
beslut den 27 januari 1977 bemyndigade regeringen chefen för
kommundepartemenlet atl tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med
uppdrag att utreda frågan om länsdomslolarnas organisatoriska ställning,
målområde m m.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 22
februari 1977 som ordförande statssekreteraren Fredrik Sterzel samt den 23
februari 1977 som ledamöter riksledamoten Inger Lindquist och länsrådet
Maj-Britt Sandlund,
Som sakkunniga tillkallades sistnämnda dag
direktören Kjell Eriksson, SACO/SR, förbundsjuristen Stig Gustafsson, TCO,
kanslirådet Åke Lundborg, justitiedepartementet, kammarrättsrådet Elisabeth
Palm, kommundepartementet, och länsassessorn Olle Caribom,
kommundepartemenlet, tillika sekreterare. Till biträdande sekreterare
förordnades den 22 februari 1977 kammarrättsfiskalen Ingvar Paulsson,
Kommittén
har antagit namnet länsdomstolskommittén,
Länsdomstolskommittén flr härmed överlämna
delbelänkandel Länsdomstolarna,
Stockholm
i november 1977
Fredrik Sterzel
Inger Lindquist Maj-Britt Sandlund
/Olle Carl bom
Prop. 1977/78:170 29
Innehåll
Sammanfattning................................................ .... 32
Utredningsuppdraget.......................................... .... 38
Utredningsarbetets
bedrivande............................. 39
1
Länsstyrelsens uppgifter och
verksamhet.......... 40
2
Länsstyrelsens organisation och
arbetssätt....... 42
2.1
Inledning.............................................. 42
2.2
Arbetsordning....................................... 42
2.3
Länsstyrelsens organisation..................... 44
2.3.1
Planeringsavdelningen.................... .... 44
2.3.2
Skatteavdelningen........................ 44
2.3.3
Förvaltningsavdelningen................. .... 46
2.3.4
Administrativa enheten.................. .... 46
2.3.5
Länspolischefens expedition............ .... 46
3
Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON)....... .... 47
4
Länsdomslolarna........................................... 47
4.1
Inledning.............................................. 47
4.2
Länsdomslolarnas organisation.................. 48
4.3
Länsdomstolarnas målområde................... 48
4.4
Förfarandet vid länsdomslolarna................ 49
4.4.1
Handläggning av mål................... 49
4.5
Enmansmål........................................... 50
4.6
Jävsregler vid länsdomstolarna................. 51
4.7
Partsbegreppei...................................... ... 51
4.8
Målulvecklingen vid länsdomslolarna........... ... 52
5 Länsstyrelsernas
personal.............................. ... 53
5.1
Inledning.............................................. 53
5.2
Tjänstetyper vid länsstyrelsen................. 54
5.2.1
Konlorsbiträdes/assistenlkarriären..... 54
5.2.2
Landskanslist/byråsekrelerarekarriären 54
5.2.3
Juristkarriären............................... 54
5.2.4
Övriga tjänstetyper....................... 55
5.3 Tjänster
vid länsstyrelsen........................ ... 56
Prop. 1977/78:170 30
5.3.1
Fördelningen av personalen på olika
avdelningar 56
5.3.2
Fördelning av arbetsuppgifter inom
förvallningsavdelningen mellan länsstyrelse och länsdomstol ................................................. 57
6
Länsstyrelsen i Stockholms län........................ 59
7
Mellankommunala skatterätten........................ .... 59
8
Utbildningsfrågor........................................... 61
8.1
Noiariemerilering.................................... 61
8.2
Cirkulationstjänstgöring inom
länsstyrelsen. 62
8.3
Utbildning som är direkt anpassad för
länsslyrelseper-sonal 62
8.3.1
LON............................................ 62
8.3.2
RSV............................................ 63
8.3.3
Centrala verk................................ 63
8.4
Tjänster för utbildningsverksamheten
inom länsstyrelserna 63
8.5
Promemoria rörande
länsstyrelsejuristernas karriär och utbildning 64
9 Förvaltningsrätlsreformen
1971........................ 64
9.1
Inledning.............................................. 64
9.2
Kammarrätterna..................................... 65
9.2.1
Juristkarriären vid kammarrätterna.... 66
9.2.2
Målutvecklingen vid kammarrätterna.. 67
9.3 Regeringsrätten..................................... 67
10 De
allmänna domstolarna................................ .... 68
10.1 Tingsrätterna........................................ .... 68
10.2 Hovrätterna.......................................... .... 69
10.3 Högsta domstolen ................................. 69
10.4 Juristkarriären vid de allmänna domstolarna. 69
11 Domstolsverket............................................ 70
I
l.l Inledning............................................ 70
11.2 Domstolsverkets organisation .,..,............. 71
11.3 Domstolsverkels utbildningsverksamhet...... ... 71
12 Tidigare
behandling av frågan om länsdomstolarnas ställning
mm............................................................ ... 72
Prop.
1977/78:170 31
13
Överväganden och förslag........................... .... 79
13.1 Inledning.............................................. .... 79
13.2 Principiella motiv för fristående länsdomstolar 80
13.3 Synpunkter på den nuvarande organisationen 85
13.4 Riktlinjer för en ny länsdomstolsorganisation .... 87
13.5 Organisatoriska ändringar inom länsstyrelserna 89
13.6 Organisation och arbetsformer m m för utbrutna länsdomstolar 92
13.6.1 Länsrätternas domkretsar mm.......... .... 92
13.6.2 Länsrättens anknytning lill domstolsväsendet ., 93
13.6.3 Domarbana och tjänsteorganisation vid de
allmänna förvaltningsdomstolarna 94
13.6.4 Arbetsfördelning i länsrätterna mm.... 96
13.6.5 Övergångsfrågor............................ 97
13.6.6 Lokalfrågor................................... .... 99
13.7 Målområdet........................................... .... 99
13.8 Mellankommunala skatlerälten................... 100
13.9 Kostnader............................................. 100
13.10 Genomförandet...................................... 102
13.11 Författningsförslag................................. 102
Prop. 1977/78:170 32
Sammanfattning
Förvaltningsrättskipningen i första instans har av
ålder sin tyngdpunkt på länsnivån och är där föriagd till länsstyrelserna.
Genom den partiella omorganisation av den statliga länsförvaltningen som trädde
i kraft den I juli 1971 delades länsstyrelsen in i tre avdelningar, en för
samhällsplanering, en för skatteförvaltning och en för allmän förvaltning och
förvaltningsrällskipning. Till förvallningsavdelningen är knutna tre
länsdomstolar, länsrätt, länsskatterätl och fastighetstaxeringsrält. Redan i
samband med 1971 ärs reform övervägdes att ge länsdomstolarna en administrativt
frislående ställning. Länsdomstolskommittén har haft som huvuduppgift atl
utreda och la ställning i denna fråga.
Kommittén föreslår i delta delbetänkande all de tre
nuvarande länsdomstolarna, länsrätten, länsskatterätten och
faslighelstaxeringsrätten, bryts ut från länsstyrelserna och läggs samman till
en ny fristående allmän förvaltningsdomstol i varje län med namnet länsrätt.
De utbrutna länsrätterna föreslås administrativt samordnade med regeringsrätten
och kammarrätterna under domslolsverket som central förvaltningsmyndighet. Till
stöd för förslaget åberopas dels en rad principiella skäl, dels det
förhållandel all den nuvarande organisationen visar svagheter som inle kan
botas inom ramen för en fortsatt integration med länsstyrelserna. Kommittén har
inle funnit att en utbrytning av länsdomstolarna skulle medföra några avgörande
praktiska ölägenheter för länsstyrelserna.
Principiella
motiv för fristående länsdomstolar
De principiella motiven för frislående
länsdomslolar hänger samman med den allmänna syn på rättssäkerheten som ligger
till grund för uppbyggnaden av vårt domslolssystem. Principen om dömandets
självständighet är grundläggande. Denna har kommit lill uttryck inte bara i
grundlagfästa garantier mot obehörig inblandning i dömandet utan också bl. a.
vid utformningen av tillsätlningsförfarandet för domartjänster och i
administrativa frågor. På den allmänna domslolssidan är de tre instanserna
administrativt samordnade under domstolsverket som central
förvaltningsmyndighet. Domarkarriären bygger på växeltjänslgöring i de tre
inslanserna. Karriärens utformning har uppfattats som en garanti för god
domarutbildning och därmed hög kvalitet i dömandet. Då domslolsverket
inrättades, skapades särskilda garantier för att reformen inte skulle medföra
risker för domstolarnas självständighet i deras dömande verksamhet.
Genom 1971 års förvaltningsrättsreform lades
grunden för en förvallnings-domstolsorganisation efter mönster från de allmänna
domstolarna. Regeringsrätten gjordes liksom högsta domstolen lill prejudikalinstans.
Kammarrätterna gavs en liknande ställning som hovrätterna. Betydande
satsningar har senare gjorts på atl fullfölja denna reform. Organisationen
avviker
Prop.
1977/78:170 33
emellertid
från den som gäller för de allmänna domstolarna. Den första domstolsinslansen,
länsdomstolarna, är inle integrerad i förvallningsdom-stolsorganisationen utan
i stället administrativt inordnad i en myndighet, länsstyrelsen. Delta medför
flera viktiga skillnader i förhållande lill tingsrätterna. En samlad ledning
och samordning av domslolsverksamheten i första instans saknas. Det finns inte
någon gemensam domarkarriär. Förfarandet vid tillsättning av domartjänsler vid
länsdomstolarna är ett annat än del som gäller vid tillsättning av andra
domartjänsler, Länsdomslolarnas resursbehov prövas gemensamt med övriga
funktioner inom länsstyrelserna medan skilda domstolsinslansers behov annars
prövas gemensamt och utan sammanvägning på myndighetsnivå med andra behov än
rättskipningens. Administrativa frågor handläggs inom länsstyrelsema i stället
för av domstolen själv eller av domstolsverket.
Länsdomstolarnas
administrativa anknytning lill länsstyrelserna är enligt kommitténs uppfattning
principiellt felaktig mot bakgrund av värderingar som statsmakterna anlagt i
fråga om domstolarnas självsländighet och integritet i sin dömande verksamhet.
Del har under senare år förelegal en klar strävan atl så långt som möjligt
skilja förvaltning och rättskipning. En utbrytning av länsdomstolama ur
länsslyrelsena skulle innebära ett fullföljande av denna reformlinje.
Principen
alt förvaltning och rättskipning bör skiljas åt sammanhänger bl, a, med
förvaltningsmyndigheternas dubbla uppgift att samtidigl företräda det allmännas
intressen mot de enskilda och att avgöra frågor om de enskildas rätt mot del
allmänna, I grunden gäller frågan allmänhelens förtroende för myndigheterna.
Kommittén betonar atl denna synpunkt tillmätts en alll större tyngd under
senare år och hänvisar i delta sammanhang bl. a. lill motiven för att tillsätta
den s. k. byråkratiutredningen. Kommittén ifrågasätter inle alt
länsdomstolarna förtjänar allmänhelens förtroende men betonar att deras
organisatoriska ställning ulgör en nackdel från denna synpunkt.
Ett annat skäl fören länsdomsiolsreform ser
kommittén i RS-reformen. Då stalsmaklema gör slora insatser för atl
effektivisera skatteadministrationen i första instans, talar starka skäl för
alt förbätlra även den andra instansen, dvs. skatterätiskipningen på länsnivå.
Kommittén
fäster sålunda särskild vikt vid atl den föreslagna länsdom-stolsreformen
skulle innebära ett konsekvent fullföljande av tre reformlinjer om vilka full
politisk enighet föreligger, Förvaltningsrätlsreformen 1971 fullföljs genom atl
även den första domstolsinslansen fogas in i systemet, RS-reformen kompletteras
med en förstärkning av laxeringsförfarandet i andra inslåns. Strävandena all
stärka medborgarnas förtroende för myndigheterna fullföljs genom att principen
om särskiljande av förvaltning och rättskipning genomförs även på delta område.
3 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 170
Prop. 1977/78:170 34
Synpunkter
på den nuvarande länsdomstolsorganisationen
Kommittén har ingående studerat den nuvarande länsdomstolsorganisationen
och utvecklingen under de sex år den fungerat. Länsdomstolarna har under dessa
år arbetat under ökande svårigheter, Detla har bl, a, kommit till uttryck i att
det sammanlagda antalet inneliggande oavgjorda mål har ökat från drygt 100 000
till drygt 190 000 mål.
Kommittén påpekar atl balansökningen nästan hell
hänför sig till de tre senasie åren, Detla klargör, mot vad som ibland hävdas,
atl 1971 års reform med övergång till domstolsmässiga former inte kan ses som
en orsak till den negativa utvecklingen. Inte heller en ökad löpande
mållillströmning har varit en avgörande faktor. Vikliga orsaker har i stället
varit bl. a. 1975 ärs fastighetstaxering och otillräcklig resurstilldelning.
Kommittén konstaterar emellertid alt de nu angivna
faktorerna inte ger en uttömmande förklaring till den negativa utvecklingen.
Även svagheter i själva organisationen har bidragit, Kommitléns undersökningar
visar t, ex, att förhållandena växlar kraftigt mellan domstolarna i de olika
länen. Detta gäller i fråga om personalsammansätlning, organisationens styrka i
förhållande till måltillströmningen etc. Olika faktorer på personalsidan har
haft en betydande inverkan. Enstaka personalförändringar, vakanser och liknande
omständigheter har kunnat 11 mycket kraftiga genomslag i arbetsresultaten.
De starka variationer som förekommer mellan länen
visar inte bara atl systemet brister i effektivitet. De har också en klar
rättssäkerhelsaspekt. Den rättsvård som erbjuds allmänheten växlar från län
lill län på ett sätt som inte kan anses godtagbart.
Det slår också klart all länsdomslolarna i mycket
liten utsträckning kan räkna med all fl hjälp av annan personal vid
länsstyrelsen i besväriiga arbetslägen. Tvärtom går
"personalslrömmen" i huvudsak från länsdomslolarna lill
länsstyrelsen i övrigl, främsl lill skatteavdelningen.
Kommittén konstaterar alt utredningen ger bilden av
en sårbar och oenhetlig organisation som brister i fråga om samordning,
planering och överblick, Detla är enligt kommitléns mening en oundviklig följd
av uppdelningen på 24 enheter utan inbördes organisatoriskt samband. En viktig
faktor är också länsledningarnas bl. a. genom länsstyrelseinstmktionen
begränsade möjligheter att påverka verksamheten vid förvaltningsavdelningen.
Länsdomstolsorganisationen behöver sålunda enligt
kommitténs uppfattning reformeras och förstärkas. Delta bör bl. a. ske genom
atl länsdomslolarna bryts ut ur länsstyrelserna.
Riktlinjer
för en ny länsdomstolsorganisation
De utbrutna länsdomslolarna föreslås administrativt
bli sammanförda med regeringsrätten och kammarrätterna under domslolsverket som
central
Prop.
1977/78:170 35
förvaltningsmyndighet
enligt del system som tillämpas för de allmänna domstolarna. Därmed ges möjlighet
till en samordning och överblick både mellan de olika inslanserna och mellan
länsdomslolarna inbördes, något som inte kan åstadkommas om länsdomstolama blir
kvar inom länsstyrelseorga-nisationen. Man skapar vidare förutsättningar för en
bättre personalplanering, rekrytering och personalpolitik i allmänhet. Genom
atl länsdomstolarna Uren ställning till kammarrätterna som motsvarar
lingsrällernas förhällande till hovrätterna, garanteras de att vid behov H de
personalförstärkningar som de inte kan fl i nuläget.
Domarkarriären
föreslås uppbyggd efter hovräitskarriärens mönster. Härigenom undviks den f.
n. slutna domarkarriären vid länsdomslolarna. Man flr i stället en nyttig
växeltjänslgöring mellan de tre domstolsinsianserna.
Kommittén
betonar att en reform enligt dessa riktlinjer medför fördelar även för
regeringsrätten och kammarrätterna. Föredragandena i regeringsrätten skulle på
ett annal sätl än nu fogas in i en enhetlig domarkarriär och därmed komma alt
ha erfarenhet från domartjänstgöring i både första och andra instans.
Kammarrättsdomarna skulle tillföras ett välbehövligt led i sin domarutbildning
genom fiskalstjänstgöring vid länsdomslolarna.
Organisatoriska
ändringar inom länsstyrelserna
Om länsdomslolarna bryts ut ur länsstyrelserna kommer
endast vissa delar av allmänna enheten alt återstå av den nuvarande
förvaltningsavdelningen. Det innebär atl denna blir så liten att det knappast
är tänkbart att låta den finnas kvar som en fristående enhet.
Huvudprincipen
för atl lösa den uppkommande organisationsfrågan bör enligt kommitténs
uppfattning vara, att man för samman den nuvarande förvaltningsavdelningens
återstående uppgifter med andra myndighetsuppgifter av väsentligen juridisk
nalur som f. n. handläggs på olika häll inom länsstyrelsen, främsl inom
planeringsavdelningen men även inom administrativa enheten.
Genom
all koncentrera myndighetsuppgifter enligl denna princip skulle man åstadkomma
en vidgad och sammanhållen juridisk kompetens och tillgodose länsstyrelsens
behov av en slagkraftig juridisk bas. Kommittén framhåller att en förstärkning
av jurist- och myndighetssidan är angelägen och understryker särskilt vikten av
all garantera länsstyrelserna tillgång lill kvalificerad jurislpersonal.
Länsstyrelserna bör genom sina omfattande och skiftande arbetsuppgifter ha
särskilda förutsättningar atl attrahera goda förvaltningsjurisler, om en
ändamålsenlig organisation skapas. Enligt kommitléns uppfattning skulle också
en viss växeltjänslgöring mellan förvaltningsdomstolarna och länsstyrelserna vara
till ömsesidig nytta.
Kommittén är enig om att de organisatoriska problem
som uppkommer vid en utbrytning av länsdomstolarna bör lösas enligl den
skisserade huvudprin-
Prop. 1977/78:170 36
cipen,
I fråga om del närmare genomförandel har meningarna varit delade kring två
alternativ. Å ena sidan har framhållits att organisationsarbetet bör inriktas
på en särskild, fristående juridisk enhet eller avdelning, Å andra sidan har
hävdats atl den lämpligaste lösningen är atl organisatoriskt föriägga den
samlade juristfunktionen till planeringsavdelningen. Kommittén har enats om att
förorda, att lill den s, k, OPAL-ulredningen överiämnas att överväga båda de
alternativ för den samlade juristfunktionens organisatoriska inplacering i
länsstyrelsen som angetts.
Organisation
och arbetsformer m. m. för utbrutna länsdomstolar
Kommittén föreslår alt de nuvarande länsdomstolarna
slås samman lill en länsrätt i varje län. Som argument för en vidgning av
länsrätternas domkretsar har anförts bl, a, erfektivitetsskäl. Emellertid
motiverar bl, a, regionalpolitiska och kommunikationsmässiga faktorer saml den
regionala förvallningsrättskipningens nuvarande anknytning till länet alt den
nuvarande indelningen på län behålls. Kommittén ifrågasätter visserligen om
Gotlands län ger tillräckligt underlag fören rationell arbetsenhet. Önskemålet
om en för hela landet likformig länsdomstolsorganisation talar emellertid vid
sidan av nyss anförda skäl med avgörande styrka för alt Gotlands län bör utgöra
en egen domkrets.
En omorganisation av länsdomstolarna bör inle
försvåras eller tyngas av att man samtidigl tar upp frågor om förändringar av
de bestämmelser som reglerar handläggningen av de olika målen och ärendena i
annan mån än vad som kan föranledas av sammanslagningen lill en domstol,
Enligl kommitténs mening bör domargöromålen i
länsrätten i princip fullgöras av domare som har ordinarie tjänster i
länsrätten. För vikariats- och förstärkningsändamål bör dessutom finnas icke
ordinarie domartjänsler.
Kommittén utvecklar innebörden av alt
domarkarriären i en ny organisation för de allmänna förvaltningsdomstolarna
byggs upp efter mönster från de allmänna domstolarna. Kommittén behandlar bl,
a, frågor om noiariemerilering vid länsstyrelse och om fisk Jstjänstgöring i
länsrätt.
Enligt kommitléns förslag bör länsrättens chef
kallas lagman och övriga ordinarie domare länsdomare.
Berednings- och föredragandeuppgifierna bör i
princip fördelas mellan notarier och andra tjänstemän som inte behöver vara rättsbildade.
För kansligöromålen bör finnas icke rättsbildade domslolsbiiräden.
Kommittén framhåller vidare atl personal som inte
har juridisk utbildning fullgör vikliga uppgifter som handläggare vid
länsdomslolarna i dag. Även de nya länsrätterna har behov av en sådan personal.
Del är därför angeläget all man särskilt uppmärksammar möjligheterna för dessa
handläggare att få arbetsuppgifter av liknande art som nu, inte bara inom
länsrätterna ulan även inom kammarrätterna. Kommittén understryker också alt deras
utbildningsmöjligheter inte flr försämras. Enligl kommitténs mening bör dessa
frågor
Prop. 1977/78:170 37
särskilt
prövas i det organisationsarbete som skall ske före reformens ikraftträdande.
Kommittén konstaterar att det vid en utbrytning av
länsdomstolarna för en stor del av länsslyrelsepersonalen uppslår en
valsituation mellan alt stanna kvar i länsslyrelseorganisalionen eller gå över
lill tjänst i de nya länsrätterna. Kommittén föreslår att den nuvarande personalen
så långt möjligt bör beredas förtur till tjänst i den ena eller andra
organisationen, I viss utsträckning kan det visa sig nödvändigt att inrätta
personliga tjänster.
Målområdet
Kommittén konstaterar atl länsrätterna redan med
nuvarande målområde utgör tillräckligt bärkraftiga domslolsenheter. Frågan om
ytteriigare någon eller några målgrupper bör föras över till länsdomstolarna
kan inte påverka ställningstagandet i principfrågan om länsdomstolarnas
organisatoriska ställning. Kommittén har därför i enlighet med sina direktiv
avslätt från att behandla mälområdesfrågan i detta principbetänkande,
Mellankommunala
skatterätten
Enligt kommitténs mening kan samma principiella
skäl som anförs fören utbrytning av länsdomslolarna från länsstyrelsen åberopas
för en utbrytning av mellankommunala skatterätten från riksskatteverket.
Kommittén förordar en sådan utbrytning och föreslår
alt mellankommunala skatterätten i stället administrativt inordnas i
länsrätten i Stockholms län.
Kostnader
Kommittén har gjort vissa översiktliga
kostnadsberäkningar men har fömtsatt all en mer ingående analys flr göras under
del organisationsarbete som bör föregå del praktiska genomförandel.
För
atl undvika ytteriigare balansökningar och för atl på sikt arbeta ned de nuvarande
balanserna måste länsrätterna utöver den nu befintliga organisationen
tillföras ytteriigare 15-20 domare, 25-30 föredragande och omkring 30
tjänstemän i konlorskarriären. Kostnaderna för en sådan utökning uppgår lill ca
8 milj, kr, för löner och ca 1 milj. kr. för följdkostnader.
För
administrationen av en frislående länsrättsorganisalion beräknas ett sammanlagt
resursbehov i länsrätlema som motsvarar ca 10-12 årsarbetskrafter i
kontorskarriären. För domstolsverket och kammarrätterna fömtses ett merbehov av
ungefär 12-15 årsarbetskrafter Sammanlagt beräknar kommittén att ca 2 milj. kr.
behöver tillföras för administrativa göromål.
Även den omorganisation inom länsstyrelserna som
följer av kommitténs förslag beträffande länsdomslolarna kommer alt medföra
ökade kostnader.
Prop.
1977/78:170 38
Dessa
kan emellertid inte beräknas ens överslagsvis innan OPAL-utredningens
överväganden föreligger. Kommittén betonar dock att omorganisationen
otvivelaktigt medför behov av vissa personalförstärkningar även vid
länsstyrelserna.
Genomförandet
Kommittén har endasl angett huvuddragen av de
föreslagna länsrätternas organisation och verksamhet. Förslaget måste därför
kompletteras i annan ordning med detaljutformning av organisation, instruktion
m. m. Det fortsatta utredningsarbetet föreslås ske under medverkan av
företrädare för justitiedepartementet, kommundepartemenlet, domstolsverket, LON
och personalorganisationerna. Utredningsarbetet rörande länsstyrelsernas organisation
bör överiämnas till OPAL-ulredningen.
Kommittén
föreslår alt reformen träder i kraft den 1 juli 1979.
Utredningsuppdraget
I direktiven' till kommittén framhålls att
länsstyrelsens uppgifter och organisation har förändrats väsentligt under
senare år. Det viktigaste ledet i utvecklingen har varit uppbyggnaden av
planeringsavdelningarna. En kraftig förstärkning av skatteavdelningarna har
också påbörjats som ett led i den allmänna effektiviseringen av
skatteadministrationen som slalsmakterna har beslutat om. Departementschefen
har därför nu funnit naturiigt alt också rikta uppmärksamheten mot
förvallningsavdelningarna och länsdomstolarna.
Kommitténs huvuduppgift har varit all utreda frågan
om länsdomslolarnas organisatoriska ställning. Av direktiven framgår att
invändningar kan riktas från principiella synpunkter mot länsdomslolarnas
organisatoriska anknytning lill länsstyrelsen. 1 direktiven sägs alt starka
skäl lalar för atl länsdomslolarna bryts ut och
förvallningsdomstolsorganisalionen byggs upp enligl samma mönster som gäller
för de allmänna domstolarna. Direktiven anger emellertid också atl en
utbrytning av länsdomstolama kan medföra vissa praktiska svårigheter för
länsstyrelserna.
Kommittén har haft all utgå ifrån all de tre
länsdomstolarna skall slås samman till en domstol.
Kommittén har enligt direktiven haft att i stora
drag redovisa förslag till en organisation för fristående länsdomstolar och
till de organisatoriska följdändringar som blir nödvändiga inom
länsstyrelserna. Om kommittén emellertid skulle finna alt avgörande praktiska
skäl talar för alt länsdomslolarnas anknytning till länsstyrelserna behålls,
har det enligl direktiven i stället ålegat
'
Direktiven redovisas i sin helhet i bilaga I (bilagan har ulesluiils här)
Prop.
1977/78:170 39
kommittén
att redovisa förslag till de organisatoriska ändringar som föranleds av
sammanslagningen till en domstol.
Om kommittén skulle stanna för att föreslå en
organisation med fristående länsdomslolar, har kommittén haft all belysa
reformens konsekvenser från kostnadssynpunkt. Kommittén har vidare haft atl
behandla frågan om domstolarnas ställning i administrativt hänseende. 1
direktiven sägs att starka skäl lalar för att domstolarna inordnas under
domstolsverket.
Kommittén har också enligt direktiven haft att
överväga om det bör skapas en gemensam domarkarriär för länsdomstolarna och
kammarrätterna. 1 direktiven anges atl ett väsentligt inslag inom de allmänna
domstolarna utgörs av att tjänstgöringen växlar mellan olika instanser Det
framhålls vidare atl en motsvarande ordning och en i princip gemensam
domarkarriär i förvaltningsdomstolarna är ägnad att stärka kvaliteten på
förvallningsräll-skipningen. 1 det sammanhanget understryks atl det är
angeläget atl tyngdpunkten i förvaliningsprocessen förskjuls mot den lägsta
domstolsinstansen.
Enligt direktiven har kommittén också att överväga
frågan om vilka målgrupper som lämpligen kan föras över lill länsdomslol samt
frågan om allmänna ombud bör inrättas i sådana målgmpper som redan tillhör
eller föreslås ingå i målområdet.
Kommittén har haft möjlighet att ta upp även frågor
som har nära samband med de frågor som behandlas i direktiven.
Enligt direktiven bör kommittén lägga fram ett
förslag i principfrågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning i ell
delbetänkande. I det sammanhanget bör kommittén, sägs det i direktiven, gå in
på andra frågor som ingår i utredningsuppdraget endast i den mån det behövs som
underiag för övervägandena i principfrågan.
Utredningsarbetets
bedrivande
Kommittén har analyserat ell omfattande
statistikmalerial från länsdomslolarna, kammarrätterna och regeringsrätten.
Kommittén har också granskat uppgifter från länsstyrelsernas tidsredovisning
inom syslem S. Genom en enkätundersökning till förvaltningsavdelningarna i
samtliga län utom Stockholms län har kommittén försökt all belysa
personalstrukturen på förvaltningsavdelningarna och hur personalens arbete
fördelar sig mellan uppgifterna i länsstyrelse och länsrätt.
Det material som kommittén tagit in har gått
väsentligt utöver vad som erfordrats för ett ställningslagande i principfrågan
om länsdomstolarnas organisatoriska ställning. Kommittén har emellertid ansett
ändamålsenligt atl på en gång ta in uppgifter av värde för senare
organisationsarbete samt överväganden om länsdomstolarnas målområde. I detla
betänkande redovisas endast sådana uppgifter som är av omedelbar betydelse för
ställnings-tagandel i den nämnda principfrågan.
Prop.
1977/78:170 40
Kommittén har besökt länsstyrelserna i
Västernorrlands län, Västerbottens län och Södermanlands län. Vid besöken har
den berörda personalen getts tillfälle att till kommittén framföra synpunkter
av betydelse för utredningsarbetet. Vid besöket hos länsstyrelsen i
Södermanlands län sammanträffade utredningen också med företrädare för
förvaltningslänsrå-dens förening och länsdomareföreningen.
Samråd har förekommit med företrädare för
länsdemokralikommiltén (Kn 1976:04)och utredningen (Kn I976:03)om
organisationen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa
enheter m. m. (OPAL-ulredningen).
Efler remiss från arbetsmarknadsdepartementet har
kommittén yttrat sig över ullänningslagskommitléns belänkande (SOU 1977:28)
Kortare väntelider i utlänningsärenden.
1 enlighet med sina direktiv lägger kommittén nu
fram ett delbetänkande angående principfrågan om länsdomslolarnas
organisatoriska ställning. Kommittén föreslår atl länsdomslolarna bryts ut ur länsstyrelserna
och i stället samordnas administrativt med övriga förvaltningsdomstolar under
domslolsverket, I anslutning härtill diskuterar kommittén de organisatoriska
ändringar som förslaget bör föranleda inom länsstyrelserna. Kommittén har i
enlighet med direktiven endast angett huvuddragen av en framtida organisation.
Kommittén förutsätter att del vidare organisationsarbetet kommer att uppdras ät
en särskild kommitté eller arbetsgmpp såvitt gäller länsdomstolarna och åt den
s, k, OPAL-ulredningen såvitt gäller länsstyrelserna.
Av utredningsuppdraget återstår frågorna om en
utvidgning av länsdomstolarnas målområde och om inrättande av allmänna ombud i
målgrupper som redan tillhör eller föreslås tillhöra målområdet. Dessa frågor
kommer all behandlas i kommitténs fortsatta arbete.
1.
Länsstyrelsens uppgifter och verksamhet
Enligt länsstyrelseinstruklionen (1971:460,
omtryckt 1976:892) åligger det länsstyrelsen all ge noggrann akt på länets
tillstånd och behov samt främja länets utveckling och befolkningens bästa.
Länsstyrelsen skall verka för att statlig, kommunal och landslingskommunal
verksamhet i länet samordnas och anpassas efter de regionalpolitiska målen för
länet.
Länsstyrelsen skall särskilt ta befattning med den
regionalpoiitiska planeringen, plan- och byggnadsväsendet,
fastighetsregislreringen, naturvården, miljöskyddet, livsmedelskontrollen,
kulturminnesvården, den allmänna hälsovården, den sociala omvårdnaden, väg- och
irafikväsendet, den civila försvarsberedskapen, räddningstjänsten, beskattningsväsendet,
uppbördsvä-sendei, exekutionsväsendet samt folkbokföringen. Länsstyrelsen har
dessutom vissa tillsyns- och övervakningsuppgifier.
Länsstyrelsen är länets högsta polismyndighet,
överexekutor och huvudman för priskonlors- och hemkonsulentverksamheien.
Prop. 1977/78:170 41
Den statliga länsförvaltningen är spjitlrad pä
fiera organ, med länsstyrelsen som den ledande och samordnande myndigheten.
Flera centrala verk har eh regional organisation, och denna har i regel länet
som verksamhetsområde. När del gäller centrala verk som inte har någon regional
organisation (t, ex, naturvårdsverket och planverket) fullgör länsstyrelsen
verkens regionala uppgifter.
En
typ av regionalt organ åt centralt verk är de s, k, länsnämnderna, t, ex,
länsbostadsnämnden åt bosladsstyrelsen och länsarbetsnämnden ål arbetsmarknadsstyrelsen.
Viktigare beslut i dessa nämnder fattas i en förlroende-mannanämnd.
Länsnämndernas anknytning till länsstyrelsen tar sig bl, a, uttryck i alt de i
vissa fall kan vara beredande organ åt länsstyrelsen inom respektive sektor. 1
planeringsfrågor av regionalpolitisk betydelse som anhängiggjorts i länsnämnd
fattar som regel länsstyrelsen beslul. En annan typ av regional organisation är
de s, k, länsexperterna, t, ex, länsläkaren och socialvårdskonsulenten. Denna
organisation har inte något lekmannainflytande, länsexperterna är i en del av
sin verksamhet ansvariga inför länsstyrelsen och i en annan del inför den
centrala myndigheten.
Tyngdpunkten
i länsslyrelsemas verksamhet har under senare är förskjutits till
samhällsplaneringsfrågorna. Tidigare var länsstyrelsen framför allt ett
kontrollerande och dömande organ och en verksinstans på det förvaltningstekniska
planet. Det har numera utvecklats till ett organ med politiskt inslag genom
lekmannastyrelse och uppgift atl bl, a, samordna de statliga intressena i
samhällsplaneringen. Den strukturförändring som skett av länsstyrelsernas
verksamhet kom till uttryck i den partiella länsförvaltningsreformen som
genomfördes den 1 juli 1971 (prop, 1970:103, Sk 132, Ku 34, rskr 248 och 308),
Riksskatteverket (RSV) är centralt organ för
beskattning, uppbörd och folkbokföring. Inom länsstyrelserna fördes motsvarande
frågor vid omorganisationen 1971 till skatteavdelningarna. Verksamheten på
dessa bedrivs i slor utsträckning under riksskatteverkets ledning och tillsyn,
RSV och länsstyrelsen svarar tillsammans för skatteavdelningens organisation
och resurstilldelning.
Länsstyrelsens
egentliga förvaltningsverksamhet är mera än den planerande verksamheten bunden
av normer givna i förfallningsform och inriktad på enskilda fall. När
prövningen i ett förvaltningsärende i hög grad innefattar en rättslig bedömning
och berör enskilds rätt kan ärendet sägas höra till förvallningsrätlskipningen.
Inom flera områden, l, ex, social- och hälsovården samt byggnadsväsendet,
innefattar länsstyrelsens uppgifter såväl rättskipning som inspektions- och
tillsynsfunktioner i förhållande till underordnade myndigheter.
Prop. 1977/78:170 42
2
Länsstyrelsens organisation och arbetssätt
2.1 Inledning
Vid den partiella omorganisationen av länsstyrelsen
som genomfördes 1971 fick länsstyrelsen förtroendemannastyrelse med
landshövdingen som ordförande och med tio andra ledamöter. Genom riksdagens
beslut 1976 utökades antalet övriga ledamöter till fjorton. Alla ledamöter utom
landshövdingen utses av landstinget. Landshövdingen är också chef för länsstyrelsen.
För alla län utom Stockholms län innebar den nya
organisationen att den tidigare uppdelningen på ett landskansli och ett
landskontor ersattes av en uppdelning på tre avdelningar, en
planeringsavdelning, en skatteavdelning och en förvaltningsavdelning. Därutöver
finns en administrativ enhet och en länspolischefsexpedition. Länsstyrelsen i
Stockholms län är uppdelad i en planeringsavdelning, en taxeringsavdelning, en
länsskatterättsavdelning, en kameral- och uppbördsavdelning och en
förvaltningsavdelning, I organisationen ingår en länspolischefsexpedition men
inte någon administrativ enhet. Vid länsstyrelsen i Gotlands län finns inte
någon länspolischef
Länsstyrelserna är(med undantag för AB och I län)
f. n, organiserade enligt figur 1,
2.2 Arbetsordning
Inom länsstyrelsema fördelas ärendena enligl en
diarieplan som regeringen fastställer. Regeringen fastställer ocksä en
normalarbetsordning. Varie länsstyrelse fastställer sedan sin arbetsordning.
Till normalarbelsordningen fogas en bilaga i vilken del för varje ärende anges
om del normalt skall avgöras av länsstyrelsens styrelse eller av landshövding,
avdelningschef eller annan tjänsteman. Där anges också vilka enheter som på
olika sätt deltar i handläggningen.
Länsstyrelsens styrelse skall enligl 26 §
länsslyrelseinslmklionen i den mån annal inle följer av 25 § andra slyckel
tredje punkten eller tredje stycket eller 29 § avgöra
a) viktigare frågor om samhällsplanering eller andra
för länet betydelsefulla åtgärder,
b) viktigare förfatlningsfrågor,
c) viktigare frågor om organisation, arbetsordning
eller tjänsteföreskrifter,
d) frågor om tillsättning av tjänst som
länsråd, länspolischef, biträdande
länspolischef, enhetschef, chef för planeringskansli, länsveterinär eller
länsantikvarie, tjänst som polismästare eller polisöverintendent, tjänst
som polisintendent som är avdelningschef, byråchef eller kanslichef inom
den lokala polisorganisationen, samt tjänst som chef för lokal skattemyn
dighet eller kronofogdemyndighet.
Prop.
1977/78:170
Fig 1
43
opaginerad Kontrollera mot PDF
L ä nsstyrelsens organisation
STYRELSE
Landsh ö vding
opaginerad Kontrollera mot PDF
Juridisk enhet F ö rste
l ä nsassessor
-
jur
granskning
-
expropriation
-
el-arenden
-
besvär
-
hälsovård
- jakt
och fiske
- yrkesm ä ssig
trafik
- trafiks ä kerhet
Naturv å rdsenhet '
Naturv ä rdsdirekt ö r
- allm. naturv å rd
- vattenv å rd
-
luftv å rd
-
buller
i
- lenh å llning
Försvarsenhet i
l-örsvarsdireKtör
,
Civilförsvar !
annat civilt
f ö rsvar
- r ä ddningstj ä nst
,
- skyddsrum
'
Länsveterinär
-
livsmedel och
livsmedelstill syn
-
djursjukdomar
-
djurskydd
Länsantikvarie
- kulturminnesvård!
PLVNERINGSAVll. Läns rad
PlanerinRskansli Byråchef
-
samordning
-
initiativ
-
information
- gemensam
exp.
- sekretariat å t
styrelsen
Priskontor
- pris ö vervakning
Hemkonsulent I - konsLunentupp-1 lysning
Regionalekonomisk
'laneringsd i rektor I
regionalpolitisk
planering _ lokaliseringsst ö d
konmunala l ä n, fonder
m.m.
Planenhet 1 L ä nsarkitekt
I- plan- och be-byggelsefr å gor - fysisk riksplanering
Lantm ä terienhet Ö veriantm ä tare
-
fastighetsbildning
-
fastighetsregistrering
SKATTEAVDELNING Lan.sräd
Taxeringsenhet ; Taxeringsdirektor
- arbete i
tajteringsnäiimd
-
besv ä r
-
g å voskatt
-
skattetill ä pg
Uppb ö rdsenhet Uppb ö rdsd i rektor
. - uppb ö rd av
I skatter
j - besv ä r
-
indrivning
-
inventering
: Men-' ä rdeskatte-
I
I "ht I
Avdelningsdirekt ö r!
_j - revision ; - fastst ä llelse ' av skatt ' - merv ä rdeskiitte-renijtcr
J,
Dataenhet
Avdelningsdirekt
-
personregister
-
fastighetsreft
-
taxerings-registrering
- skatte
registrering
- serviceverk
samhet
Revisionsenhet med Taxerings-insnektörsgr.
Revisionsdirektör
-
revision
-
aktievardering
- r ö relsegransk
ning
- investerings
fonder
FÖRVALTNINCSAVD. I.änsråd
Allm ä n enhet F ö rste l ä nsassessor
-
kansli å t l ä nsr ä tten
-
körkortsregister
- iitsökning
-
pass
-
lotterier
-
handels- och f ö reningsregister
-
Litl ä rmingar
-
medborgarskap
-
allmanna val
-
kommunala besv ä r
-
stiftelser
-
arvsfonden
- socialhj ä lp
-
familjebidrag
-
kriminalv å rd
-
ä ktenskap-dispenser
- utsk ä nkning
Bil- o. k ö rkorts
register
E ä ttsenhet
F'nrste länsassessoTi
- kansli åt skatte-- rättema
LASSiXDLiSOlF.FENS ' EXPEDITION
L ä nspolischef
-
polisorganisation
-
vapen, handel
med samt in- I c. utf ö rsel I
- ordningsvakt 1
-
tävling på väg
,
-
inspektions- i
ti. til Isyns- ' vcrksiimhet
-
operativ
polislcdning
- informatlons-
o. kontakt- ' vcrks;uTihet
- disciplin ä rs-
ä renden '
SiimhaJ Isväni i
ärenden enl. >
Z\ kap FB I
nyktcrhctsvård körkort, åter- ' kallelse ocii
varning
I L ä nsskatter ä tt
- besv ä r ö ver 1
taxering
- besv ä r enl . up]
b ö rdslagen
- ö vriga besv ä r
Fastighetstaxe-' ringsr ä tt
- besv ä r ö ver
fastighetstaxering
AnMINI.STRATIV
ENHET
Byr å chef
Personalfunktion Ekonomi-funktion Servicefunktion
Prop. 1977/78:170 44
e)
frågor om förslag lill anslagsframställning hos riksdagen och andra frågor
av
större ekonomisk betydelse, O frågor om disciplinansvar, avskedande,
åtalsanmälan, avstängning eller
läkarundersökning, g) frågor om annat skiljande
från tjänst eller uppdrag än avskedande, h) andra frågor som landshövdingen
hänskjuter till styrelsen,
1
normalarbetsordningen sägs härutöver bl, a, följande.
Inom de ärendegrupper, som anges som
styrelseärenden, kan förekomma ärenden av mindre vikt eller utan principiell
betydelse. Sådana ärenden bör efter landshövdingens bestämmande avgöras av
landshövdingen eller annan tjänsteman.
Inom de ärendegmpper, som skall avgöras av
tjänsteman, kan förekomma ärenden av större vikt eller av principiell
betydelse. Dessa ärenden bör hänskjutas till styrelsen,
2.3
Länsstyrelsens organisation
2.3.1 Planeringsavdelningen
Planeringsavdelningen organiserades från början på
sex enheter - en juridisk enhet, en regionalekonomisk enhet, en
naturvårdsenhet, en planenhet, en lantmäterienhet och en försvarsenhet. Den I
januari 1972 knöls länsveterinärerna till länsstyrelsen och den 1 juli 1976
blev länsstyrelserna regionala myndigheter för den statliga kulturminnesvården.
På planeringsavdelningen hos länsstyrelsen i Gotlands län finns inte någon
juridisk enhet. De arbetsuppgifter som ankommer på sådan enhet sköts där av
förvallningsavdelningen,
Varie planeringsavdelning, utom den vid
länsstyrelsen i Gollands län, har ell planeringskansli. Hemkonsulent och
priskontor är i regel organisatoriskt knutna till planeringskansliet. Hos
länsstyrelsen i Stockholms län finns inle någol priskontor.
Den juridiska enheten handlägger självsländigl
vissa ärenden, särskill besvärsärenden och fungerar i övrigl som
rätlssekretarial åt planeringsavdelningen (bilaga 2),*
Försvarsenheten skall få en ändrad organisation fr,
o, m. den I juli 1978 enligt riksdagens beslul 1977 med anledning av prop,
1976:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets foitsatla
utveckling, Total-försvarsuppgifierna vid länsstyrelsen skall enligt beslutet
liksom hittills ligga på försvarsenhelen under ledning av försvarsdireklören.
2.3.2 Skatteavdelningen
I alla län utom i Stockholms län och Gotlands län
är skatteavdelningen uppdelad på fem enheter, taxeringsenheten,
revisionsenhelen, mervärde-
*Bilagan har uteslutits här
Prop.
1977/78:170 45
skalteenheien,
uppbördsenheien och dalaenheten. Skatteavdelningen i Gotlands län har bara två
enheter, en revisionsenhet och en enhet för övriga ärenden.
Länsstyrelsen i Stockholms län har sedan 1968 två
avdelningar för skatteförvaltningen, en taxeringsavdelning och en kameral- och
uppbördsavdelning, i vilken ingår en uppbördsenhet och en dataenhet.
Länsstyrelsernas skatteavdelningar och
laxeringsavdelningen i Stockholms län kommer atl organiseras om som en följd
av den s. k, RS-reformen,
RS-reformen
Riksdagen har vid 1975 års riksmöte (prop, 1975:87)
beslutat om riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i första
instans m, m. Enligt prop, 1976/77:138 om genomförandet av den nya
laxeringsorganisationen m, m, avses den nya organisationen träda i kraft vid
1979 års taxering (rskr 346). Uppbyggnaden av den nya granskningsorganisationen
genomförs i etapper,
RS-reformen innebär bl, a, att alla deklarationer
skall granskas och föredras inför taxeringsnämnderna av tjänstemän vid
länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Vidare skall laxeringsnämndernas
beslulsunderlag rörande de svårkontrollerade deklarationerna förbättras genom
ökad revisionsverksamhet,
Lekmannainfiylandet vid laxeringen förstärks genom
att antalet förtroendevalda ledamöter ökas, mandatperioden föriängs och
nämndens beslutsområde utvidgas lill att omfatta bl, a, ärenden om
skattetillägg. Myndigheternas information och service till allmänheten i
skattefrågor skall ökas och taxeringsperioden skall föriängas.
Det samlade ansvaret för den årliga taxeringen inom
länet läggs på en särskild taxeringsenhet inom skatteavdelningen. De djupare
och mer omfattande revisionerna förs lill de nuvarande revisionsenheterna. Den
nuvarande taxeringsenhetens besvärsärenden och allmänna ombudsfunkiioner för
uppbörd och mervärdeskatt förs samman lill en besvärsenhei och ett särskilt
skattechefens kansli inrältas.
Genomförandet
av RS-reformen har i enlighet med principbeslutet från 1975 förberetts genom
anställning av personal. Den första etappen genomfördes 1975/76 och omfattade
163 tjänster. Härav tillfördes länsstyrelserna 76 och de lokala
skattemyndigheterna 87 tjänster. Under budgetåret 1976/77 fick organisationen i
en andra etapp ytteriigare 275 tjänster, varav 136 tillföll länsstyrelserna och
139 de lokala skallemyndigheterna.
Riksdagen har beslutat om en tredje utbyggnadselapp
som avser budgetåret 1977/78 och omfattar 438 tjänster. Av dessa tillförs
länsstyrelserna 217 och de lokala skallemyndigheterna 221 tjänster. Under
budgetåren 1978/79 och 1979/80 beräknas länsstyrelserna fä ca 1(X) tjänster och
de lokala skallemyndigheterna ca 580 tjänster.
Prop. 1977/78:170 46
De för RS-reformen ansvariga ämbetsverken - RSV och
siatskoniorei - har ansett att man inte borde ta ställning lill totalramen för
den framlida bemanningen av den nya granskningsorganisationen förrän i samband
med behandlingen av myndigheternas framtida anslagsframställningar
Sammantaget kommer den nya
granskningsorganisationen alt lill 1978 års taxering ha tillförts 876 nya
tjänster, varav 429 vid länsstyrelserna. Del totala behovetav nya tjänster har
beräknats till I 276 handläggarljänsler(inkl, redan erhållna RS-tjänsier), 223
assistenltjänster och 54 biträdesljänster,
2.3.3 FörvaUningsavdelningen
Länsstyrelsernas förvallningsavdelningar har dels
uppgifter som är av inspektions- eller lillsynskaraklär, dels uppgifter som
innefattar rättslig prövning. Båda slagen av ärenden har knutits till samma
organisatoriska enhet. Den partiella omorganisationen av länsstyrelserna 1971
syftade bl, a, lill att förstärka förvallningsrätlskipningen på länsplanel. Ett
uttryck härför var alt man ökade lekmannainfiylandet, förbättrade
handläggningsformerna och skapade en i organisatoriskt avseende mer markerad
åtskillnad mellan förvaltningsrällskipning och annan verksamhet,
Förvallningsavdelningarna är organiserade med två underenheter, en för de
allmänna förvaltningsärendena och länsrättens ärenden - allmänna enheten - och
en för länsskatterättens och fastighelstaxeringsrättens ärenden -
rältsenhelen.
Allmänna enheten är kansli och beredningsorgan för
länsrätten. Vid enheten handläggs också vissa förvaltningsärenden t. ex. ärenden
om pass, val,lolterier, fordonsregistrering, utfärdande av körkort,socialvård,
exekutiv försäljning av fast egendom och vissa andra utsökningsärenden, utskänkning,
medborgarskap och kommunalbesvärsmål (bilaga 3).*
Rältsenhelen är enbart kansli och beredningsorgan
för länsskatlerätlen och fastighetstaxeringsrätten,
2.3.4 Administrativa
enheten
Den administrativa enheten tillkom vid
omorganisationen 1971 som ett för hela länsstyrelsen gemensamt stabsorgan för
administration av ekonomi, personal, service m. m. Vid enheten handläggs också
vissa ärenden av juridisk karaktär, t. ex. lönegarantiärenden. Vid
länsstyrelsen i Stockholms län fullgörs de administrativa uppgifterna av
kameralenhelen och personal-enheleh vid kameral- och uppbördsavdelningen.
2.3.5 Länspolischefens
expedition
Länspolischefens expedition berördes inle
organisatoriskt av länsstyrelsereformen. Vid länsstyrelsen i Gotlands län
upprätthålls länspolischefens *Bilagan har uteslutits här
Prop.
1977/78:170 47
funktioner
av polischefen i Visby polisdistrikt. Länspolischefen utövar ledningen av
polisväsendet i länet. Landshövdingen kan på föredragning av länspolischefen
besluta bl, a, i ärende som rör polisens verksamhetsformer eller när det är fråga
om allvariig ordningsstörande händelse eller annan händelse som kräver
extraordinär polisverksamhet, I vissa fall får frågor som rör polisens
verksamhetsformer hänskjutas lill styrelsen,
3 Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON)
Gemensamma administrativa serviceuppgifter för
länsstyrelserna sköttes tidigare av tre olika nämnder, länsstyrelsernas
antagningsnämnd, utbildningsnämnd och blankettnämnd. De tre organen
sammanfördes 1971 till en nämnd, länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), LON
beslår enligt instruktionen (1971:459 ändrad senast 1977:420)av ordförande och
tio andra ledamöter. Till nämnden är knutet ett kansli med en kanslichef och
ett 20-tal övriga befattningshavare,
LON är ett centralt rationaliserings-, samordnings-
och ulbildningsorgan för länsstyrelserna. Enligt sin instruktion har LON lill
uppgifi all
- bistå länsstyrelserna i frågor som rör
arbetsformer, personal- och ekonomiadministration och intern planering
- fastställa formulär till blanketter för
länsstyrelserna, länsskatlerätlema, fastighetstaxeringsrällema och länsrätterna
samt meddela anvisningar för användning av blanketterna
- planlägga och anordna utbildning och konferenser
för länsstyrelsernas personal
- verka för samordning mellan länsstyrelserna samt
mellan dessa och andra myndigheter,
LON utarbetar t, ex, handläggningspromemorior i
olika ärendegrupper. Promemoriorna innehållergrundläggande bes
tämmelser(förarbeten, rättsfall m, m,), ärendebeskrivning och arbetsrutiner.
Inom redovisnings- och revisionsområdet ger LON länsstyrelserna
bl, a, praktiska råd i olika redovisningsfrågor. Vidare skall LON biträda
länsstyrelserna i rekryteringsarbetet saml planlägga och anordna kurser och
konferenser för dess personal,
4 Länsdomstolama
4.1
Inledning
Vid länsförvallningsreformen 1971 ombildades de
tidigare prövningsnämnderna lill länsskalterätter. Vidare tillskapades
länsrätter för annan förvaltningsrättskipning. Domstolarna knöts
organisatoriskt lill länsstyrelserna. Den 1 juli 1975 tillkom
fastighelstaxeringsrätlerna som också knöls lill länsstyrelserna. De tre
domstolarna, länsskatlerätlen, fastighetstaxerings-
Prop. 1977/78:170 48
rätten
och länsrätten, svarar för huvuddelen av förvaltningsrättskipningen på
länsplanel.
För länsdomslolarna finns en särskild lag, lagen
(1971:52) om skatterätt, fastighelstaxeringsrätt och länsrätt. Besvär över
länsdomslolarnas beslut prövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna,
kammarrätt och regeringsrätt.
För prövning av vissa skattemål, bl, a, mål som
avser förvärvskällor som sträcker sig över mer än ett län, bildades, samtidigt
med länsdomsiolsrefor-men, mellankommunala skatterätten av den tidigare
mellankommunala prövningsnämnden,
4.2 Länsdomstolarnas
organisation
Länsdomstolarna beslår enligl huvudregeln i 5 S
lagen om skatterätt, fastighetstaxeringsrält och länsrätt av ordförande och
nämndemän, I fastighetstaxeringsrält ingår även värderingstekniska ledamöter,
Enligl 6 ij är rätterna i vissa fall domföra med ordföranden ensam, I rätterna
finns enligl 7 § en eller flera lagfarna ordförande. Domartjänsterna tillsätts
av regeringen efter förslag från länsstyrelsen.
Nämndemännen utses enligt 8 S med visst undantag av
landstinget. För nämndemän i länsskatterätl och länsrätt gäller enligt 10 § att
de väljs för en period av sex år. Efter lagändring (SFS 1975:1297) väljs halva
antalet vart tredje år. Nämndemännen i fastighetstaxeringsrällema väljs på
grund av intervallen mellan de allmänna fastighetstaxeringarna fören period av
fem år,
4.3 Länsdomstolarnas
målområde
Vid länsskatlerätlen handläggs enligl 3 S första
slyckel lagen (l97l:52)om skatterätt, fastighelstaxeringsrätt och länsrätt mål
enligl skalle-, laxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfaltningarna i den
utsträckning som är föreskriven i dessa författningar, Enligl dessa omfattar
skatterättens kompetensområde besvärsmål rörande inkomsttaxering och
förmögenhetstaxering samt mervärdeskatt, skattetillägg och förseningsavgift,
framställningar av olika slag, l. ex, om beräkning av statlig inkomstskatt för
accumulerad inkomst, om skattebefrielse för dödsbo, om eftertaxering och om
uppskov med beskattning av realisationsvinst. Skatterätt handlägger också mål
om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift, mål enligl
bevissäkringslagen för skatte- och avgiftsprocessen (1975:1027), mål om
handlings undantagande från laxerings- och skatterevision och mål om utdömande
av vite enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och
folkbokföringsförfaltningarna. Vidare går lill länsskatterätl besvärs- och
underställningsmål enligl folkbokföringsförordningen, t.ex.
mantalsskrivningsmål, samt mål rörande s.k.
*Bilagan
har uteslutits här
Prop. 1977/78:170 49
arbetsgivaransvar
för anställdas skatter enligt uppbördsförordningen (bilaga 4).*
Vid fastighetstaxeringsrält handläggs enligt 3 i;
andra slycket lagen om skatterätt, fastighelstaxeringsrätt och länsrätt mål om
fastighetstaxering enligt vad därom är särskilt föreskrivet samt mål om
uppdelning av taxeringsvärde enligt 8 S 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370).
Vid länsrätt handläggs enligt 4 S lagen om
skatterätt, fastighetstaxeringsrält och länsrätt mål enligt barnavårdslagen
(1960:97), lagen (1954:579) om nykterhetsvård, utiänningslagen
(1954:193),smittskyddslagen(l968:231)och lagen (1970:375) om utlämning till
Danmark, Finland, Island och Norge för verkställighet eller behandling i den
utsträckning som är föreskriven i dessa lagar saml mål enligl 21 kap.
föräldrabalken. Vidare handläggs såvitt gäller svenskt körkort, irafikkort
eller irakiorkori mål om vaming eller återkallelse och,såviiigällerutländskt
körkort, mål om varning eller vägran atl godkänna körkortet, allt i den
utsträckning som är föreskriven i vederbörande författning (bilaga 5).*
4.4
Förfarandet vid länsdomstolarna
Det processuella förfarandet i domstolarna regleras
av förvallningsprocess-lagen(197l:291), vilken enligl sin I § gäller för
rättskipning i regeringsrätten, kammarrätt, skatterätt, fastighetstaxeringsrält
och länsrätt.
Enligt
9 § förvaltningsprocesslagen är förfarandet vid domstolarna skriftligt.
Muntlig förhandling beträffande viss fråga Hr dock ingå i handläggningen om
del kan antagas vara till fördel för utredningen. Den muntliga förhandlingen är
således i länsdomslolarna bara ett komplement till den skriftliga
handläggningen.
4.4.1
Handläggning av mål
Enligt 16 *j förordningen (1971:455) om skatterätt,
fastighelstaxeringsrätt och länsrätt skall mål eller i mål uppkommen fråga
avgöras efter föredragning. Föredragning är dock inte nödvändig om målet eller
frågan i sin helhet gåtts igenom vid muntlig förhandling och beslul meddelas
senast fyra veckor efter den dag förhandlingen avslutades. Föredragning är inle
heller nödvändig om prövning sker ulan medverkan av nämndemän. Föredragning
görs av särskild föredragande eller, om del är lämpligt, av ordföranden.
Enligl 17 S nämnda förordning skall mål beredas
till avgörande av föredragande under ordförandens ledning. Någon definition av
begreppen föredragning och föredragande lämnas inle i de lagar och andra
författningar som reglerar förfarandet vid länsdomslolarna.
Föredraganden skall hålla ordföranden underrättad
om målet och, så snart del förekommer anledning därtill, inhämta besked av
denne om de åigärder 'Bilagan
har uteslutits här
4 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 170
Prop. 1977/78:170 50
som
bör vidtagas. Vid föredragning skall ett skriftligt förslag till beslut ha
utarbetats av föredraganden. Del skall hållas lillgängligl vid föredragningen
och, i den mån del är lämpligt, tillsammans med uträkningar, siffersammanställningar
och avskrift av handlingar i akten i god lid före rättens sammanträde
tillställas de nämndemän som skall närvara vid målets föredragning (19 i?).
Närmare föreskrifter för länsdomstolarnas
verksamhet, såsom föreskrifter om arbetsfördelning, beredning och föredragning,
meddelas enligt 25 !; länsstyrelseinstmktionen av chefen för
förvaltningsavdelningen (i AB län länsskalterättsavdelningen och
förvallningsavdelningen) efter samråd med övriga tjänslemän som är ordförande i
domstolarna.
Av
5 S lagen om skatterätt, faslighetsiaxeringsrätl och länsrätt följer alt
nämndemännen har individuell rösträtt. Enligt 13 fj samma lag gäller i fråga om
omröstning i länsdomstolama bestämmelserna i 16 kap. och 29 kap.
rättegångsbalken om omröstning i domstol med endasl lagfarna ledamöter. I
lagtexten anges inte i vilken utsträckning omröstningsreglerna för tvistemål
respektive brottmål skall tillämpas. Som exempel på mål i vilka reglema om
brottmål bör tillämpas vid omröstning i huvudsaken nämndes i lagrådsremissen,som
föregick lagen om skatterätt, fastighelstaxeringsrätt och länsrätt, endast mål
om utdömande av vite. Det uteslöts emellertid inle att reglerna för brottmål
kan böra tillämpas också i vissa andra mållyper. Innebörden av lagstadgandet är
således att ordföranden i de flesta fall har ulslagsrösl vid omröstning i
länsdomslolarna.
4.5
Enmansmål
Enligt 6 vj första stycket lagen om skatterätt,
fastighetstaxeringsrält och länsrätt är dessa domstolar i vissa fall domföra
utan nämndemän. Ordföranden beslutar ensam när del gäller åigärder som endasl
avser beredning av målet. Vidare är rätten domför med ordföranden ensam vid
sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan skatterätt eller
länsrätt, vid beslul som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning
eller annat uppenbart förbiseende, vid vissa interimistiska beslut i
körkortsmål samt vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av
mål. Slutligen är rätten enligt 6 § andra stycket domför utan nämndemän vid
beslut som inte innefattar prövning av målet i sak, om det inte är påkallat av
särskild anledning att målet prövas av fullsutlen rätt.
1 6 § tredje stycket anges typer av mål som fär
avgöras utan nämndemän om det inte är påkallat av särskild anledning all målet
prövas av fullsullen rätt. Dessa mål är mål om utdömande av vite, mål enligl
bevissäkringslagen (1975:1027) för skalle- och avgifisprocessen, handlings
undanlagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och
befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen
(1956:623), mål om omhändertagande för utredning enligt 30 S bamavårdslagen
(1960:97) samt
Prop. 1977/78:170 51
mål
enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undanlag av mål om
arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skall samt mål om uppdelning av
taxeringsvärde enligl 8 i; 3 mom. sista slycket kommunalskatielagen
(1928:370). Efter en lagändring 1974 som trädde i kraft den Ijuli 1975 hänförs
till enmansmål också mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 500
kr., mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna då beslutet överensstämmer
med parternas samstämmiga mening saml mål i vilket saken är uppenbar.
Lagändringen hade föregåtts av utredningsarbete av en arbetsgrupp som tillsalts
av RSV och LON. Mot bakgmnd av att stora målbalanser uppkommit vid
länsskatierälterna hade arbetsgruppen gjort en översyn av bl. a. arbetsruiinerna
vid länsstyrelsernas rätlsenheter.
4.6 Jävsregler
vid länsdomstolarna
Frågan om jäv i länsdomslol regleras i 41 §
förvaltningsprocesslagen (1971:291). Där föreskrivs atl bestämmelserna i 4 kap.
rättegångsbalken om jäv mot domare gäller i fråga om jäv mot den som handlägger
mål enligl förvaltningsprocesslagen. Bestämmelsen i 41 §
förvaltningsprocesslagen gäller den som handlägger mäl och är således
tillämplig både på rättens ledamöter och på dem som tjänstgör som föredragande.
Frågan
om domstolarnas ordförande och deras ställning som domare behandlades ingående
under förarbetena till lagen (1971:52) om skatterätt, faslighetsiaxeringsrätt
och länsrätt. Lagrådet yttrade bl. a. atl en fråga av slor principen betydelse
var i vilken utsträckning ordföranden skulle, med hänsyn lill kravet atl han
som domare skall inta en självständig ställning, kunna åläggas administrativa
uppgifter inom länsstyrelsen och vilket slag av sådana uppgifter han skulle
kunna tilldelas. Lagrådet föreslog all en bestämmelse skulle införas om all
domaren inle får tilldelas uppgifter som kan rubba förtroendet till hans
opartiskhet i den dömande verksamheten. Departementschefen ansåg emellertid
alt en sådan bestämmelse kunde ge upphov till vissa svårigheter vid
tillämpningen. Intresset av att ordföranden inte fär tjänstgöra om det
föreligger omständigheter som kan rubba förtroendet lill hans opartiskhet i den
dömande verksamheten tillgodosågs enligt departementschefen genom atl
rättegångsbalkens jävsbestämmelser blev tillämpliga på ordförande i skatterätt
och länsrätt.
4.7 Partsbegreppet
Partsbegreppet är inle enhetligt utbildat inom
förvaltningsförfarandet. Till skillnad från förhållandena vid de allmänna
domstolarna gäller i förvaltningsärenden atl det ofla bara finns en part som
kan ha ställning som t. ex. sökande eller förklarande. Det allmänna företräds i
sådana fall av den beslutande myndigheten, som dels skall ta till vara det
allmännas intresse gentemot den enskilde och dels tillämpa gällande
rättsregler. Delta förhållande gäller bl. a. i
Prop.
1977/78:170 52
körkortsmål
och mål enligt bamavårdslagen och har kritiserats som ägnat att mbba den
enskildes förtroende för domstolen.
I vissa fall förekommer ett ivåpartsförhållande.
Del allmännas talan förs då av en särskild tjänsteman som fält sig ålagd denna
uppgift. Tvåpartsförhål-lande förekommer t. ex. i inkomst-, förmögenhets- och
fastighetslaxerings-mål. Vidare förekommer det bl. a. i mål om mervärdeskatt,
vägtrafikskatt och uppbörd. Del allmännas talan förs då av ett s. k. allmänt
ombud.
4.8
Målutvecklingen vid länsdomstolarna
I tidigare avsnitt har redogjorts för de
ärendegmpper som handläggs i länsdomstolama. Den ojämföriigt största
tillströmningen av mål sker till länsskatterätterna, som under budgetåret
1976/77 fick in över 170 000 mål. Till länsrätterna kom del under samma år in
drygt 32 000 mål.
Antalet inkommande mål till länsrätterna har ända
sedan budgetåret 1971 / 72 åriigen legat ganska konstant omkring 30 000-33 000
mål. Mållillströmningen till länsskalteräliema visar emellertid en klar
tendens all öka. Mellan budgetåren 1974/75 och 1975/76 ökade antalet inkomna
skattemål (utom fastighetstaxeringsmål) med ca 6 000 mål. Mellan 1975/76 och
1976/77 var ökningen ca 11 000 mål.
Balanssituationen i länsskatterätterna har
försämrats successivt. Balanserna låg under domstolamas tre första arbetsår
ganska konstant kring 90 000 mål. Under de två senaste budgetåren har
balanserna ökal med drygl 30 000 mål om året. Vid budgetårels utgång 1976/77
fanns närmare 175 000 mål oavgjorda hos länsskatterätterna.
Fastighelstaxeringsrätlerna inrättades den Ijuli
1975. Besvär av faslighets-ägare över 1975 års allmänna fastighetstaxering
skulle ha anförts senast den 15 juni 1975 medan taxeringsintendenl skulle ha
kommit in med besvär senast vid utgången av oktober 1975.
Fastighetstaxeringsrättema övertog omkring 3 000 mål avseende besvär över 1970
års allmänna fastighetstaxering och den särskilda fastighetstaxering som ägt
rum åren 1971-1974. Under budgetåret 1974/75 kom ca 50 000 mål in till
domstolarna. Under de därpå följande åren har knappt 10 000 respektive drygl 13
000 mål kommit in. Av de sistnämnda hänför sig knappt hälfien till
faslighetslaxeringsrällen i Stockholms län.
Vid länsrätterna har under de senaste fyra
budgetåren avgjorts omkring 30 000 mål per år. Balanserna låg under budgetåret
1972/73 och 1973/74 mnt ca 10 000 mål och har därefter visat en svag ökning.
Sammanlagt har det under budgetåret 1976/77 kommit
in drygt 217 000 mål till de tre länsdomslolarna, varav skattemål utgör omkring
80 procent. Det har under samma lid totalt inom domstolarna avgjorts knappt 190
000 mål. Antalet oavgjorda mål närmade sig 195 000 mål vid budgetårets utgång
1976/77.
Prop.
1977/78:170 53
Tabell 1 Inkomna, avgjorda och balanserade mål I
länsdomstolarna
1971/72 1972/73 1973/74 1974/75
1975/76 1976/77
Inkomna
Skaiiemäl
178 000
157 000
156 000
154 000
160 000
171000
Fast.mål
5000
7 000
5 000
50 000
9 000
13000
Länsrällsmål
30 000
31000
33 000
33 000
33 000
33 000
213000
195 000
194 000
237 000
202 000
217 000
Avgjorda
Skattemål
134 000
155 000
155 000
138 000
127 000
139 000
Fast.mål
3 000
7 000
6 000
4000
46 000
19000
Länsrällsmål
27 000
31000
31000
33 000
32 000
31000
164 000
193 000
192 000
175 000
205 000
189 000
Balanserade
Skallemål
90 000
92 000
93 000
109 000
142 000
174 000
Fast.
mål
4000
4000
3000
49 000
12 000
6000
Länsrällsmål
9000
9 000
11000
IIOOO
12 000
14000
103 000 105 000 107 000 169 000 166
000 194 000
Anmärkningar:
Statisiikuppgiflerna anges i jämna tusental beroende på
viss oenhellighet och andra smärre brister i länsstyrelsernas statistik. Vissa
justeringar måste också göras om siffrorna skall stämma överens inbördes. Genom
att detla eftersträvats i tabellen har, som uttryck för de olika felkällorna,
tabellen kommit atl ange en balans fördel sista årel som ligger ca 4 000 mål
högre än vad en summering av länsstyrelsernas uppgifter leder till. Av dessa
mål är ca I 000 skattemål och ca 3 000 länsrällsmål.
5 Länsstyrelsernas personal
S.l Inledning
Vid länsstyrelsema finns personal
med mycket varierande utbildning, inriktning och erfarenhet. Formella
kompetenskrav finns efler länsstyrelsernas omorganisation 1971 endasl för ett
fätal tjänster bl, a, för dem som tjänstgör som ordförande i länsdomstolarna. På
grund av arbetsuppgifternas olika krav på speciella fackkunskaper har
länsstyrelsen inom sin personalplan också bl. a. lantmätare, ekonomer,
veterinärer, arkitekter och ingenjörer.
Prop.
1977/78:170 54
5.2
Tjänstetyper vid länsstyrelsen
Vid länsstyrelserna finns i huvudsak tre
tjänstetyper med olika beford-ringsgångar, vilka skiljer sig från varandra när
det gäller lönenivåer och kunskapskrav vid anställningslillfället. Det är
kontorsbiträdes/assislenikar-riären, landskanslist/byråsekreterarekarriären och
jurislkarriären. Dämtöver har efler omorganisationen 1971 nya karriärvägar
skapats för personal med annan fackutbildning. Efter specialkurser eller annan
lämplig vidareutbildning kan man växla över från en karriär till en annan.
5.2.1 Kontorsbilrädes/assistentkarriären
Konlorsbiträdel börjar i någon av lönegraderna
T2-T5 beroende på levnadsåldern. Slutiönen i den reglerade befordringsgången
ligger f. n. i lönegrad Fl, vilken uppnås efter 7-9 år. Dessförinnan kan dock
befordran till högre tjänst som kansliskrivare, konlorsskrivare eller assistent
ha skett. Statens avtalsverk och statstjänstemännens huvudorganisationer har
den I april 1977 slutit avtal om lönesystem och lönegradsändringar m. m.
(ALLÄ-77). Avtalet innebär bl. a. ändring av vissa regler om
löneklassplacering, ändring av vissa befordringsgångar, nytt lönesystem och ett
ökat utrymme för lokalt inflytande på lönesättningen. För kontorskarriären
innebär avtalet att kansliskrivare i F2 och assistenter i lönegraderna F3-F5
får ändrad lönegrad lill högst F5 och att inplacering i lönegrad i det s. k.
högstlönesys-temel blir en lokal förhandlingsfråga.
5.2.2 Landskanslist/byråsekrelerarekaniären
Den reglerade befordringsgången för landskanslisler
bonar i lönegrad F2. Slutlönegraden F5 uppnås efter sex år. Landskanslislerna
hade tidigare huvudsakligen gymnasieutbildning. Under senare år har ett ökat
anlal sökande till landskanslisttjänster haft jur. kand. examen eller annan
akademisk examen. Tjänstgöringen under de första åren har delvis formen av
specialutbildning för fortsatt karriär inom förvaltnings-, planerings- eller
skatteområdet. Landskanslislema har möjlighet all fä tjänst som t. ex.
enhetschef. Bland befordringstjänsler mellan F5 och enhelschefsljänster kan
nämnas byråassistent F6-F7, förste byråsekreterare F8-F13, taxeringsintendent
F13-F20 och avdelningsdirektör F19-F21.
5.2.3 Juristkarriären
Inom länsslyrelseorganisalionen finns formellt krav
på juristulbildning, förutom i fråga om tjänst som länspolischef, endast för
tjänst förenad med uppgifi att vara ordförande i länsskatterätt,
fastighelstaxeringsrätt eller länsrätt. I fråga om tjänsten som chef för
planeringsavdelningens juridiska
Prop.
1977/78:170 55
enhet
fömtsatts i praktiken krav på jur. kand, examen. Även om alltså endast ett
lälal tjänster formellt reserverats för jurister besätts i själva verket de
traditionella juristtjänsterna, länsnolarie/länsassessor, oftast av jurister.
Dessutom finns jurister på många andra tjänster inom länsstyrelsen, t, ex, på
administrativa enheten, skatteavdelningen och planeringskansliet.
Den jurist som söker sig till länsstyrelsen antas
som länsnoiarie. Den tidigare tillämpade reglerade befordringsgången har
ersatts av ell högsllöne-syslem (högst FIO), Nolariemerilerad jurist fär i
lönehänseende tillgodoräkna notarieijänstgöringen. Den fortsatta
länsstyrelsekarriären kan så småningom leda fram lill tjänst som länsassessor i
löneskiktet F13-F19 samt i några fall F21, Tjänst som förste länsassessor är
placerad i F23,
Vid en undersökning år 1976 som omfattade alla
länsstyrelsejurister som då uppnått lönegrad F23 eller högre framkom att det i
genomsnitt tagit 20 år från examensårel att uppnå lönegradsplaceringen. Om
examen kan beräknas ha infallit mellan 25 och 30 års ålder har alltså
sluttjänst erhållits när vederbörande varit mellan 45 och 50 år,
I länsskatterätl (faslighetsiaxeringsrätl) och
länsrätt finns en eller flera lagfarna ordförande, som innehar tjänst vid
länsstyrelsen. Sådan tjänst tillsätts av regeringen efter förslag av
länsstyrelsens styrelse. Tjänst som ordförande är domarljänst. Enligt
länsstyrelseinstmktionen är chefen för förvaltningsavdelningen (länsråd) samt
cheferna för rältsenhelen och allmänna enheten ordförande i länsskatlerätlen
och länsrätten. I vissa län finns dämtöver särskilda tjänster som ordförande.
Som domare tjänstgör vidare ett anlal särskill förordnade länsassessorer,
varvid länsstyrelsen kan utfärda förordnande som avser enmansmål och regeringen
förordnanden som även täcker nämndmålen. För sådana förordnanden krävs all
vederbörande är jurist. De jurister som inle har förordnande som domare
fungerar som beredare, föredragande och protokollförare.
I länsdomstolarna finns alltsåjuristljänstersom
domare i lönegrad F23(här bortses från länsrådsljänsten). Vidare finns
juristtjänster i lönegraderna F9-F21 (länsnotarier och länsassessorer). Vid
domstolarna tjänstgör även jurister som fullgör sin noiariemerilering.
5.2.4
Övriga tjänstetyper
Länsstyrelserna rekryterar, som nämnts, även
personal med speciella fackkunskaper, som t. ex. samhälls- och naturvetare,
ingenjörer, arkitekter, lantmätare och ekonomer. De kan antingen antas som
amanuenser (högst FIO) eller fä fast tjänst direkt. Via tjänster som exempelvis
byråingenjör, förste byråsekreterare, byrådirektör, bitr. länsarkitekt eller
avdelningsdirektör kan den anställde nå chefstjänster som planeringsdirektör,
revisionsdirektör, naturvårdsdireklör eller länsarkitekt.
5.3
Tjänster vid länsstyrelsen
Vid länsstyrelserna finns dels s. k, fasta
tjänster, dvs, tjänster inom personalplanen, dels extra tjänster. Antalet fasta
tjänster var vid budgetårets ingång 1 juli 1971, dvs, då den nya
länsstyrelseorganisationen började sin verksamhet ca 8 500, Den 1 juli 1977
fanns ca 9 800 fasta tjänster.
Personalen utanför personalplanen uppgick den 1
juli 1977 till ca 1 000 årsarbetskrafter, förutom s, k, projektanställda eller
personal som var tillfälligt anställd för kortare tid.
Tabell 2 Personalen vid länsstyrelserna 1971/72-1977/78
Förändringar
under
budgetåren
71-06-30
71/72
72/73
73/74
74/75
75/76
76/77
77/78
Summa
77-07-01
Planeringsavd,
714'
1202
26
37
19
52
17
985
2 468
Skalieavd,
45
41
75
218
I5|5
1675
2485
869
4 352
Förvallningsavd,
66
9
5
18
1003
34
594
291
1912
Administrativa
enh.
42
5
3
5
9
64
854
Länspolischefens
exp.
1
1
61
Övrigt
6
18
24
238
Summa
7 575
873
175
IIO
291
275
253
333
2 310
9 885
1
Innehåller 597
tjänster för länsarkitekts- och lanlmäleriorganisalionerna
2
Innehåller 25
tjänster tor länsveierinärorganisationen
3
Ny organisation
för bil- och körkorisregislrei
4
Innehåller 19
tjänster för handläggare och ulskänkningsärenden
5
Innehåller
tolalt 429 (76-H36-I-2I7) tjänster för RS-organisationen
5.3.1
Fördelningen av personalen på ohka avdelningar
Vid planeringsavdelningama fanns den I juli 1977 ca
2 500 fasta tjänster. De juridiska enheterna sysselsatte regelmässigt 2-4
jurister.
Inom skatteavdelningama fanns vid nämnda tidpunkt
ca 44(X) fasta tjänster inklusive de s. k. RS-tjänstema.
Förvaltningsavdelningarna hade den I juli 1977 ca 1
900 fasta tjänster. Av dessa var 117 juristtjänster, 102 andra
handläggartjänster och 243 tjänster inom kontorskarriären vid
rältsenheterna(bilaga 6).* Rältsenhelerna har inte
Bilagan har ulesluiils här.
Prop.
1977/78:170 57
någon
särskild personal avdelad för faslighetslaxeringsrällen. För arbele på grund av
1975 års allmänna fastighetstaxering tilldelades rältsenheterna 4 milj, kr, för
budgetåret 1975/76, Beloppet användes för kostnader avseende tilirällig
personal och övertidsersättning för ordinarie personal. Allmänna enheten utom
bil- och körkortsregistren hade 747 fasta tjänster varav 144 juristtjänster och
201 byråsekreterartjänster. Bil- och körkortsregislrens(inkl, trafikenheten i
AB län) personal uppgick till 584 personer (bilaga 7),*
5.3.2
Fördelning av arbetsuppgifter inom förvallningsavdelningen mellan läns-slyrelse
och länsdomstolar
Länsdomslolarnas anknytning lill länsstyrelserna
medför alt personalen på allmänna enheten dels handlägger ärenden i vilka
länsstyrelsen fattar beslul dels föredrager och beslutar i länsrätten, 1 AB län
har man skilt mellan de båda funktionerna genom en uppdelning på enheter.
För atl lä ett underiag för bedömning av hur
personalens arbete fördelar sig mellan uppgifterna i länsstyrelse resp. i
länsrätt har kommittén inhämtat uppgifter från länsslyrelsemas
förvallningsavdelningar (utom länsstyrelsen i AB län). För varje anställd
redovisades en uppskattad procentuell uppdelning av arbetstiden.
Med ledning av dessa uppgifter har kommittén gjort
en sammanställning av antalet fasta årsarbetskrafter för förvaltningsuppgifter
resp. domslolsupp-gifter. I tabell 3 redovisas endasl den personal som sysslar
med domstolsuppgifter. Notarier och landskanslisler i befordringsgång har inte
tagits med.
Tabell 3 Personalfördelning i länsdomstolarna
Sammanställningen är grundad på uppgifter från
förvallningsavdelningarna (utom AB län) 1 juli 1977. Endasl fasta tjänster har
beaktats. Till angivna antal årsarbetskrafter kommer således personal under
utbildning (notarier och landskanslisler i befordringsgång Bg 12 A resp. Bg 8
A) och extra personal. (Ber/fd =berednings- och/eller föredragningsuppgifler.)
Jurister
Icke
jurister
Totalt
Län
domar-
UPPg
ber/ fd
ber/fd
övrigl
domar-uppg
ber/ fd
rel. bered/
övriga
samll.
Ir
Iskr
Ir
Iskr
dom
AB
22,00
15,00
4,00
20,00
15,00
52,00
22,00
39,00
1,77
67,00
128,00
C
3,55
2,05
0,75
1,70
4,00
8,30
3,55
4,50
1,27
12,30
20,35
D
3,10
3,25
2,15
2,00
3,50
6,00
3,10
7,40
2,38
9,50
20,00
E
5,30
2,20
1,30
2,00
2,10
7,00
5,30
5,50
1,04
9,10
19,90
F
2,55
3,35
0,25
2,15
2,00
6,20
2,55
5,75
2,25
8,80
17,10
G
3.05
1,40
0,40
3,10
1,65
4,90
3,05
4,90
1,61
6,55
14,50
H
3,10
2,65
0,10
4,60
1,90
7,40
3,10
7,35
2,37
9,30
19,75
1
1.45
0,35
-
1,60
-
2,80
1,45
1,95
1,34
2,80
6,20
K
2.65
2,30
0,50
1,70
1,45
6,30
2,65
4,50
1,70
7,75
14,90
L
3,15
3,50
-
2,00
0,70
6,00
3,15
5,50
1,75
6,70
15,35
M
7,60
4,40
2,20
1,35
5,40
20,65
7,60
7,95
1,05
26,05
41,60
N
2,85
0,35
0,15
1,30
1,80
9,70
2,85
1,85
0,65
11,50
16,20
0
7,20
6,40
2,00
8,15
7,30
23,85
7,20
16,55
2,30
31,15
54,90
P
4,50
2,90
-
4,30
3,00
15,70
4,50
7,20
1,60
18,70
30,40
R
3,40
1,80
1.70
3,90
3,05
7,10
3,40
7,40
2,18
10,15
20,95
S
4,75
1,75
-
3,30
2,55
8,70
4,75
5,05
1,06
11,25
21,05
T
1,90
2,45
1,20
2,55
3,20
11,45
1,90
6,20
3.26
14.65
22,75
U
4,70
1,45
0,25
4,00
2,75
8,00
4,70
5,70
1,21
10,75
21,15
W
4,20
1,85
0,55
4,90
2,75
5,10
4,20
7,30
1,74
7,85
19,35
X
3,90
1,15
1,90
4,10
2,10
8,90
3,90
7,15
1,83
11,00
22,05
Y
3,65
2,30
1,25
4,70
2,50
8,30
3,65
8,25
2,26
11,30
23,20
z
2,35
0,65
0,30
2,00
1,05
4,00
2,35
2,95
1,26
5,05
10,35
AC
2,65
6,25
-
3,00
7,10
7,00
2,65
9,25
3.49
14,10
26,00
BD
3,00
3,40
1,10
4,80
3,00
8,20
3,00
9,30
3.10
11,20
23,50
106,55
73,15
22,05
93,20
79,85
254,15
106,55
188,45
1,77'
334,50
629,50
"
medianvärde 1,75
Prop.
1977/78:170 59
6
Länsstyrelsen i Stockholms län
Länsstyrelsen i Stockholms län består av fem
avdelningar varav länsskalterättsavdelningen motsvarar rättsenheten vid
förvaltningsavdelningen i övriga län och alltså utgör kansli för
länsskatterätlen och fastighetstaxerings-rätten. Avdelningschef är ell länsråd
som förutom uppgifter att planera, leda och fördela arbetet inom avdelningen
har domamppgifter i länsskatterätl och fastighetstaxeringsrält. Fömtom
länsrädel finns vid avdelningen åtta ordinarie domare - förste länsassessorer
- och domstolen dömer på tillsammans nio "rotlar". Antalet avgjorda
mål i de båda domstolarna var 44 667 under budgetåret 1976/77. Länsstyrelsen
har uppgelt all icke ordinarie domare med göromålsförordnande i stort sell
dömer hälften av antalet avgjorda mål. Del kan därför beräknas att varje domare
dömer i genomsnitt 2 400-2 500 mål per år.
Förvallningsavdelningen består av allmänna enheten,
irafikenheten, socialenheien, överexekulorsenhelen och länsrättens kansli.
Avdelningsledningen utgörs av ell länsråd och tre förste länsassessorer av
vilka två vid den partiella omorganisationen år 1971 betecknades som särskilda
domare vid länsrätten. Länsrättens kansli föreslås av en förste länsassessor.
För enhetschefen och förde fyra tjänstemännen i förvallningsavdelningens
ledning har föreskrivits att de skall ha domarkompetens och tjänstgöra som
ordförande i länsskatterätl, fastighelstaxeringsrätt och länsrätt.
Domarfunklionen torde dock uteslutande utövas i länsrätten. Även vid länsrätten
förekommer förordnanden för jurislhandläggare alt bestrida domargöromål, främst
i körkortsmål. Vid länsrätten avgjordes 5 596 mål under budgetåret 1976/77.1
arbetsuppgifterna för avdelningschefen och för dennes ställföreträdare - en av
förste länsassessorerna i avdelningsledningen -ingår all vara beslutande i bl,
a, kommunala besvärsmål.
7
Mellankommunala skatterätten
Vissa besvär över taxeringsnämnds och lokal
skattemyndighets beslut prövas av den mellankommunala skatterätten i stället
för av länsskatterätterna.
Enligt 73 § taxeringslagen (1956:623) prövar
mellankommunala skatterätten bl, a, sådana mål där den skaltskyldige har
förvärvskälla som i fråga om beskattningsort är att hänföra till mer än ett län
eller där det råder tvekan om i vilket län taxering skall ske. Besvär över
koncernbolags laxeringar prövas av mellankommunala skatterätten om bolagen
avlämnar självdeklaration i skilda län. Det innebär att de allra flesta
börsnoterade bolagen och många andra större företag faller inom
kompetensområdet. Vidare prövas skattefrågor i samband med in- och utflyttning
ur riket och i vissa fall taxering av äkta makar som är bosatta inom skilda
län, Faslighetstaxeringsmål och mål om mervärdeskatt förekommer inte.
Prop.1977/78:170 60
Den mellankommunala skatterätten föregicks av en
mellankommunal prövningsnämnd, som inrättades 1928, Motivet var bl, a, att
försöka uppnå enhetlighet i sådana taxeringar där inkomsterna skall fördelas
mellan kommuner i skilda län. Den mellankommunala prövningsnämndens kansli stod
under ledning av allmänna ombudet hos nämnden. Någon fast organisation fanns
inle ulan allmänna ombudet och den handläggande personalen var tjänslemän hos
andra myndigheter och förordnade atl tjänstgöra hos nämnden på viss tid,
I betänkandet SOU 1954:24 med förslag till
effektivare taxering föreslogs atl mellankommunala prövningsnämnden skulle
upphöra. Åtskilliga remissinstanser avstyrkte förslaget och framhöll bl, a,
det värde som visat sig ligga i att de mellankommunala företagen varit
sammanförda hos en prövningsnämnd med speciell kunskap om deras förhållanden.
Förslaget ledde inle lill någon lagstiftningsåtgärd. Frågan behandlades
därefter i betänkandet SOU 1955:51 med förslag till ändrad
taxeringsorganisalion. Det föreslogs där atl nämnden skulle behållas,
I samband med inrättandet av länsrätter och
länsskatteräiter 1971 ombildades även mellankommunala prövningsnämnden till
skatterätt. Bestämmelserom rätten finns i lagen (1971:52) om skatterätt,
fastighelstaxeringsrätt och länsrätt. Enligt 2 § har den mellankommunala
skatterätten sitt kansli i riksskatteverket.
Även allmänna ombudets verksamhet har överförts
till riksskatteverket. 1 sin årsbok 1976 anger riksskatteverket all allmänna
ombudet arbetar hell självständigt och endasl är administrativt knutet till
riksskatteverket. Verksamheten sysselsätter f. n. nitlon personer av vilka sex
har i uppdrag att fullgöra uppgifter som ankommer på laxeringsindendent. Ett
par personer har kansligöromäl.
Mellankommunala
skallerättens kansli är knutet till rältsavdelningen inom riksskatteverket. Vid
kansliet tjänstgör en avdelningsdirektör, två byrådirektörer, en förste
byråsekreterare, en assistent och tre kontorister. Vissa kansligöromäl är
gemensamma med de som rör allmänna ombudet. 1 den mellankommunala skatterätten
finns en eller flera ordförande vilka förordnas av regeringen för viss tid.
Uppdraget som ordförande fullgörs vid sidan om annan tjänst. Vidare finns
nämndemän som förordnas av regeringen. Som föredragande fungerar tjänstemän vid
kansliet. Vid behov förekommer även att föredraganden lånas in från
kammarrätterna.
Processen är huvudsakligen skriftlig men det
förekommer även muntliga förhandlingar. Mellankommunala skatterättens beslut
överklagas hos kammarrätten och besvären upptas av den kammarrätt, inom vars
domkrets den skatteskyldige skall taxeras lill statlig inkomstskatt.
Målutvecklingen vid mellankommunala skatterätten
framgår av följande tabell:
Prop.
1977/78:170 61
Inkomna
besvär Balans per den 1 mars
1971
1162
1972
579
1972
1250
1973
674
1973
1634
1974
1079
1974
1533
1975
949
1975
1586
1976
1240
1976
1908
1977
1600
8
Utbildningsfrågor 8.1 Notariemeritering
Nolarietjänstgöring är en utbildningstjänstgöring
efter jur. kand. examen. Bestämmelser finns i notariekungörelsen (1972:519,
omtryckt 1975:512). Nolarietjänstgöring pågår två år och sex månader och kan
fullgöras vid tingsrätt och länsstyrelse. Tjänstgöringen lär under viss tid ske
genom s, k, utbytestjänstgöring hos åklagarmyndighet - högst ett år -eller hos
polischef, kronofogdemyndighet eller advokat-högst sex månader (2 i;). Efter
särskild prövning kan tjänstgöring med juridiska arbetsuppgifter under högst
sex månader hos annan myndighet än de nyss nämnda eller hos annan enskild
arbetsgivare än advokat (3 S) få räknas som utbytestjänstgöring. Handläggningen
av frågor om nolarietjänstgöring ankommer på notarienämnden (NON), vars
kansligöromäl fullgörs av domstolsverket. Nolarietjänstgöring leder fram till
notariemeritering,
1 54 S länsslyrelseinsiruktionen(1971:460)finns
bestämmelser om notarie-tjänstgöring vid länsstyrelse. Av paragrafen framgår
alt den som fullgör nolarietjänstgöring skall biträda med beredning av mål och
ärenden, tjänstgöra som protokollförare och föredragande i länsstyrelsen,
länsskalierälten, faslighetslaxeringsrätlen och länsrätten saml upprätta
förslag lill beslut. Har notarieijänstgöringen under merän tre månader varit
föriagd till länsstyrelse, krävs enligl 18 § notariekungörelsen för
notariemeritering all notarien varit föredragande i länsstyrelsen,
länsskatlerätlen, fastighelslaxeringsrällen eller länsrätten.
Under budgetåret 1977/78 finns det 655
nolarieplalser vid tingsrätterna. Vid länsstyrelserna har 53 tjänster i befordringsgång
12 A ställts till notarienämndens förfogande. Hittills har notarienämnden
utfärdat 51 förordnanden vid länsstyrelserna. För utbytestjänstgöring vid
olika myndigheter finns 114 tjänster och del totala utbudet av nolarietjänster
är därför f n. 820.
Prop. 1977/78:170 62
8.2
Cirkulationstjänstgöring inom länsstyrelsen
Notarien tjänstgör under sin utbildning på olika
avdelningar inom länsstyrelsen efler en plan som görs upp av NON, För
landskanslislerna gör varje länsstyrelse upp en plan för
cirkulationstjänstgöring. Tjänstgörings-liden på de olika enheterna varierar
med hänsyn till landskanslislens ursprungliga anställningsområde. Den som antas
för huvudsaklig sysselsättning inom skalleområdet lär t, ex, sin
cirkulationstjänstgöring anpassad för detta. Motsvarande gäller naturligtvis
för den som anställs för planeringsavdelningens olika verksamheter.
Planlagd cirkulationstjänstgöring för övrig
personal inom länsstyrelserna förekommer bara i liten utsträckning.
8.3
Utbildning som är direkt anpassad för länsstyrelsepersonal
Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON),
riksskatteverket (RSV) och vissa centrala verk bedriver kursverksamhet som
riktar sig direkt till personalen vid länsstyrelserna.
8.3.
f LON
Fr. o. m. budgetåret 1976/77 anordnar LON tretton
kurser inom vad man kallar "del flexibla kursutbudet" som innehåller
följande kurser
- Förvaltningsutbildning
- Offentlig förvaltning
- Gmndläggande kurs i handläggning
- Juridik
- Personal, ekonomi och organisation
- Kommunalkunskap
- Mark och vatten
- Fordon och förare
- Yrkesmässig Irafik
- Allmänna enhetens ärenden
- Försvarskunskap
- Samhällsplanering
- Beslutsprocessen inom länsstyrelsen
Kurserna är öppna för alla personalkategorier inom
länsstyrelserna. Tidigare fanns ell längre sammanhängande utbildningsprogram
som vände sig lill personal inom den s. k. landskanslistkarriären. Del nya
systemet innebär alt varje tjänsteman kan välja enstaka kurser med direkt
anknytning lill de arbetsuppgifter han har för tillfället.
Under budgetåret 1977/78 genomförs kurser vid 18
tillfällen för tillhopa 432 deltagare. Sammanlagt 3 489 personer har anmält
sitt intresse att dellaga i kurserna. Fömtom dessa kurser arrangerar
länsstyrelserna själva i samarbete
Prop. 1977/78:170 63
med
LON ett stort anlal kurser med motsvarande innehåll.
LON:s kursprogram innehåller inle någon kurs som är
direkt anpassad för länsdomslolarnas personal. Del ärenligt uppgift från LON
myckel sällan som handläggande och dömande personal inom länsdomstolama deltar
i LON:s kurser.
8.3.2 RSV
Den 1 juli 1975 införde RSV ett nytt
utbildningssystem bl. a. för den handläggande personalen inom länsstyrelsemas
skatteavdelningar och rätts-enheter, 1 utbildningen ingår
- Gmndkurs i lönlagarbeskattning
- Kurs i affärsredovisning med balanslära och
räkenskapsanalys
- Grundkurs i företagsbeskattning
Dessutom ger RSV vissa specialkurser t, ex. kurs
för laxeringsintendenter och revisorer i processföringsteknik vid
skatteprocessen. För biträdespersonalen finns en gmndutbildning i beskattning.
Dessutom finns olika specialkurser t. ex. momskurs och faslighetskurs.
8.3.3 Centra/a
verk
En del centrala verk anordnar kurser och
konferenser som vänder sig till vissa personalkategorier på länsstyrelser t.
ex.
- Trafiksäkerhetsverkets kurser för personal vid bil-
och körkortsregistren
- Naturvårdsverkets kurser för handläggare vid
naturvårdsenhelerna
- Planverkels kurser för personal vid planenhetema
- Lantmäteriverkets kurser för lantmätare, ingenjörer
m. fl.
- Lanlbmksslyrelsens kurser för länsveterinärer
- Konsumentverkets kurser för hemkonsulenter
- Industridepartementets utbildning för personalen
vid regionalekonomiska enheterna.
8.4
Tjänster för utbildningsverksamheten inom länsstyrelserna
Fr. o. m. budgetåret 1975/76 har fasta tjänster för
utbildningsverksamhet inrättats vid de fem största länsstyrelserna (AB, O, M. P
och E län). För budgetåret 1977/78 har medel anslagils för "utbildartjänster"
vid ytteriigare sex länsstyrelser. Flertalet av de länsstyrelser som inte har
dessa inom plan inrättade tjänster har med hjälp av "egna medel"
ordnat tjänster för särskilda utbildare. Vidare har det inrättats tjänster för
regional utbildning i riksskatteverkets regi vid fem länsstyrelser (AB, M, O,
T och Y län).
Prop. 1977/78:170 64
8.5
Promemoria rörande länsstyrelsejuristernas karriär och utbildning
I november 1975 gav LON i uppdrag åt en arbetsgrupp
med deltagare från länsstyrelse, kammarrätt, kommundepartement. Jurist-och
samhällsvetareförbundet och LON att göra en kartläggning och översyn av
länsstyrelsejuristernas karriär- och utbildningsmöjligheter. Gruppen
redovisade sina synpunkter i en promemoria som överiämnades lill LON i december
1976, Promemorian innehöll en kartläggning av de nuvarande förhållandena samt
förslag lill förbättrad utbildning.
Arbetsgruppen påtalade bl, a, att det inte finns
någon utbildning särskill för juristerna. Inte heller någon av de kurser som
anordnades av andra myndigheter var inriktade enbart på jurister. De kurser som
bedrivits i LON:s regi i berednings- och föredragningsleknik och som var mycket
lämpliga för juristerna var öppna för alla personalkategorier. Kurserna var
myckel eftersökta och en stor del av jurislpersonalen ställdes utanför.
Gruppen tog också upp frågan om
"inskolning" av de nyanställda och efteriysle fasta
inskolningsprogram i stället för den introduktion och handledning som varje länsstyrelse
f. n. bedriver.
Sammanfattningsvis anförde arbetsgmppen att
juristernas cirkulationstjänstgöring är ell väsentligt inslag i utbildningen
och atl del är viktigt atl någon plan för cirkulation görs upp. Vidare ansågs
att tillgången på litteratur spelar stor roll och det föreslogs atl
bibliolekssidan borde ses över. Slutligen ansåg gmppen att utbildningsutbudet
för jurister inom förvaltningen borde samordnas centralt samt att samarbete i
utbildningsfrågorna borde etableras med andra organisationer som har utbildning
av jurister på sina program.
9
Fiirvaltningsrättsreformen 1971 9.1 Inledning
Slalsmakterna fattade 1971 beslul om en reform av
förvallningsrätlskipningen i kammarrätten och regeringsrätten.
Till grund för förvaltningsrätlsreformen låg ell
betänkande av förvalt-ningsdomslolskommittén (SOU 1966:70)
Förvatlningsrältskipning. Genom reformen ombildades regeringsrätten så att dess
huvuduppgift blev att sörja för prejudikatbildningen. Regeringsrätten fick
också en enhetlig föredragandeorganisation. Kammarrätten sköts in som en
instans före regeringsrätten i praktiskt taget alla mål som kan gå lill
regeringsrätten. Den tidigare Kungl. Kammarrätten i Stockholm ersattes av två
regionala förvaltningsdomstolar, kammarrätterna i Stockholm och Göteborg.
Antalet kammarrätter har senare ökats till fyra. Kammarrätten i Sundsvall
tillkom den I juli 1974 och kammarrätten i Jönköping den I januari 1977.
Möjligheten att fullfölja mål från kammarrätten
till regeringsrätten är begränsad på så sätt att besvären prövas i
regeringsrätten endast efter särskilt
Prop. 1977/78:170 65
prövningstillstånd.
Prövningstillstånd meddelas endast om det är av vikt för ledning av
rättstillämpningen att frågan prövas av regeringsrätten (prejudikatsdispens)
eller om del föreligger synneriiga skäl till en sådan prövning, såsom alt grund
för resning föreligger eller att målels utgång i kammarrätten uppenbariigen
beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.
De allmänna förvaltningsdomstolarna är enligl lag
(1971:289) om allmän na förvaltningsdomstolar regeringsrätten och
kammarrätterna i Stockholm, Göteborg, Sundsvall och Jönköping.
9.2
Kammarrätterna
När förvaltningsrätlsreformen trädde i krafl den 1
januari 1972 arbetade kammarrätten i Stockholm på nio avdelningar, varav två
var föriagda till Sundsvall. Den 1 juli 1974 inrättades en frislående
kammarrätt i Sundsvall bestående av de från Stockholmskammarrätlen
ulstationerade avdelningarna och en ny avdelning. Samtidigl minskades antalet
avdelningar i Stockholm till sju. Under budgetåret 1975/76 har en extra
avdelning salts upp i kammarrätten i Stockholm.
Kammarrätten i Göteborg började sin verksamhet den
I januari 1972. Kammarrätten, som från börian hade sex avdelningar, utökades
den 1 juli 1974 med en sjunde avdelning. Sedan den 1 september 1975 finns
dessutom en extra avdelning.
Kammarrätten
i Sundsvall fick fr. o. m. den I juli 1976 en extra avdelning och arbetar nu
med tre ordinarie och en extra avdelning.
Kammarrätten i Jönköping inrättades den I januari
1977 och arbetar sedan den I juli 1977 på tre avdelningar.
Kammarrätlsorganisationen som alltså före reformen
bestod av nio avdelningar har byggts ut lill atl omfatta 23 avdelningar den I
juli 1977.
I ledningen för varie kammarrätt finns en
kammarrälispresident. Tjänsten tillsätts av regeringen utan
ansökningsförfarande. Kammarrätterna är för sin dömande verksamhet indelade i
avdelningar. På en avdelning tjänstgör normalt en kammarrättslagman, fyra
kammarrättsråd, varav en tillika är vice ordförande på avdelningen, och en
kammarrättsassessor. Dessa tjänster tillsätts av regeringen, i fråga om
kammarrältslagmannen utan ansökningsförfarande. Vidare finns juristtjänster
för fiskaler och fiskalsaspiranter.
Den
1 januari 1977 infördes lekmannainflytande i kammarrätten i vissa mål (prop,
1975/76:153, JuU 44, rskr 396), I nämndmålen - mål enligl utlänningslagen,
nykterhelsvårdslagen, bamavårdslagen och föräldrabalken -är kammarrätten domför
med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. I övriga mål dömer kammarrätten
med tre lagfarna ledamöter. Vid mål om fastighetstaxering har kammarrätten
särskUd sammansättning.
Annan verksamhet än den dömande handhas av en
administrativ enhet under ledning i Stockholm och Göteborg av en
avdelningsdirektör, i Sundsvall av en byrådirektör och i Jönköping av en förste
byråsekreterare.
5 Riksdagen 1977/78. I saml Nr 170
Prop.
1977/78:170 66
Under
administrativa enheten sorlerar bl. a. akluariekonloret.
Närmare bestämmelser om kammarrätternas
organisation och arbetsformer finns i kammarrältsinslruktionen (1975:515,
ändrad senast 1977:508). Vidare finns en kungörelse (1971:1200, ändrad senast
1976:558) om kammarrätternas domkretsar.
Enligl 8 § lag om allmänna förvaltningsdomstolar
prövar kammarrätten besvär över beslut i förvaltningsärende som enligt lag
eller annan författning anförs hos domstolen samt mål som underställs domstolen
enligt folkbokföringsförordningen. Kammarrätternas kompetensområde bestäms
alltså genom föreskrifter i ett anlal specialförfallningar. Dessutom finns
bestämmelser om kammarrätternas kompetens i lag (1971:309) om behörighet för
allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål. Antalet målgmpper hos
kammarrätten uppgår lill ca tvåhundra.
9.2.1
Juristkarriären vid kammarrätterna
För att fä tillträde till kammarrättsdomarkarriären
fordras jur. kand. examen och notariemeritering. Det finns inte, lill skillnad
från hovrällskarriä-ren, något formellt krav på alt notarieijänstgöringen under
viss lid skall ha varit föriagd lill tingsrätt.
Den
som antagits som kammarrätlsfiskalsaspirant vid en kammarrätt genomgår först en
prövotid. Efter omkring 9-12 månader prövas om aspiranten skall antagas som
kammarrättsfiskal. Tjänstgöringen, som äger rum på ett par avdelningar, består
i att föredraga mål och utarbeta förslag lill beslul. Under
aspirantutbildningen i kammarrätterna står fiskalsaspiranten under personlig
handledning av en ledamot i kammarrätten.
Samtliga kammarrätter har viss kursverksamhet för
aspiranterna. Någol gemensamt kursprogram finns inle. Vanligen förekommer
kurser i bl. a. föredragningsteknik, skatterätt, barnavårds-, byggnads- och
körkortsmål.
Efter fiskalsgodkännandet stannar fiskalen vanligen
kvar i kammarrätten under ett år. Tidigast därefter prövar kammarrätten om
fiskalen kan godkännas för adjunkiion dvs, ges möjlighet atl fä förordnande som
ledamot i kammarrätten. Under senare år har viss utbytestjänstgöring ägt rum
mellan kammarrätterna och länsstyrelser och hovrätter.
Under liden 1972 - 1 juli 1977 var omkring 50
fiskaler utlånade från kammarrätterna till olika länsstyrelser, de flesta under
en period om 6-8 månader, Fiskalerna tjänstgjorde huvudsakligen som ordförande
i länsskatterätt och länsrätt. Undersamma tidsrymd tjänstgjorde sex
länsslyrelsetjäns-lemän som ledamöter vid kammarrätten i Göteborg och en vid
kammarrätten i Stockholm,
Sedan 1973 har kammarrätten i Göteborg haft ett mer
eller mindre regelbundet utbyte av fiskaler med hovrätten över Skåne och
Blekinge och hovrätten för Västra Sverige, Utbytet har omfattat ett 20-tal
fiskaler. Utöver detla direkta utbyte på fiskalsnivå har vid ett flertal
tillfällen hovrällsasses-
Prop.
1977/78:170 67
sorer
och fiskaler tjänstgjort som ledamöter i kammarrätterna.
Några år efter adjunklsgodkännandet kan fiskalen
söka ledigförklarad tjänst som extra ordinarie kammarrättsassessor. F. n. finns
24 tjänster, varav 5 göromålsförordnanden, som kammarrättsassessor. Som
assessor är det vanligt alt man tjänstgör som extra föredragande i
regeringsrätten eller innehar offentligt uppdrag.
Genom förvaltningsrätlsreformen har
kammarrältskarriären i viss mån förändrats. Den var tidigare i hög grad sluten.
Numera utses i större utsträckning annan än fiskal i kammarrätt till vikarie
för kammarrättsråd eller kammarrättsassessor. Vidare har i flera fall såväl
förvaltningstjänstemän som domare vid de allmänna domstolarna utnämnts till
innehavare av ordinarie domartjänst i kammarrätt.
9.2.2
Målutveckling vid kammarrätterna
Under årtiondet närmast före 1971 års reform mottog
kammarrätten årligen omkring 10 (KX) mål,därav 95 % skattemål. Även den äriiga
balansen utgjorde under perioden omkring 10 000 mål.
Utvecklingen
efter omorganisationen framgår av nedanstående tabell.
1972
1973 1974 1975 1976 l:a halvår. 1977
Inkomna
20143
Avgjorda
13291
Balanserade
19328
18520
23136 22346 24437 11440
17156
18757 23302 22079 14684
19853
25253 24440 26742 23681
Följande
särskilda förhållande bör beaktas.
1) Under åren 1974 och 1975 tillfördes
kammarrätten i Stockholm ett stort
anlal mål av engångsnalur som gällde utbyte av körkort. Dessa mål uppgick
under 1974 till 4 143 och under 1975 till 1 625. Under 1975 avgjordes 3 814
sådana mål.
2) I anledning av 1975 ärs allmänna
fastighetstaxering har under 1976 i mnt
tal 5 000 fastighetstaxeringsmål kommit in till kammarrätterna.
9.3
Regeringsrätten
Regeringsrätten beslår enligl 3 § lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar av 18 regeringsråd, eller det högre antal som av
särskilda skäl finns erforderligt. F. n. finns 23 regeringsråd, varav tre
tjänstgör i lagrådet. Regeringsrätten är domför med fem ledamöter men mål lär
avgöras av fyra ledamöter om tre av dem är ense om slutet. Vid frågor om
prövningstillstånd är regeringsrätten domför med tre ledamöter. Närmare
bestämmelser om regeringsrättens organisation och arbetsformer finns
i instmktionen
Prop. 1977/78:170 68
(1971:1208)
för regeringsrätten. Regeringsrätten har ett eget kansli där målen förbereds av
regeringsrältssekrelerare,
Enligl 2 ij lag om allmänna förvaltningsdomstolar
prövar regeringsrätten besvär över kammarrättens beslut enligl
förvaltningsprocesslagen och besvär över annat beslut i förvaltningsärende som
enligl lag eller av riksdagen beslutad författning eller enligt instmktionen
för kammarrätterna anförs hos domstolen. Vidare prövar regeringsrätten
ansökningar om resning och återställande av försutten tid när det är fråga om
ärende för vilket regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet
är högsta instans.
Regeringsrättens huvuduppgift är alt pröva besvär
över kammarrätternas beslul. De viktigaste målgmpperna som prövas av
regeringsrätten utan atl först ha passerat kammarrätten är kommunala
besvärsmål, sekrelessmål, patentmål och mål angående förhandsbesked av
riksskatteverket.
Tjänstgöring som regeringsrättssekreterare har
hittills ingått som ett normall led i kammarrältskarriären. Flertalet sökande
till sådan tjänst är således kammarrätlsfiskaler och kammarrättsassessorer.
Före förvaltningsrättsreformen började tjänstgöringen som
regeringsrältssekrelerare ofta 5-9 år från börjedag i kammarrätt. Efter
reformen har förordnande som regeringsrältssekrelerare meddelats efter
betydligt kortare tid i kammarrätt än tidigare.
Regeringsrätten rekryterar även utanför domstolarna
föredragande för vissa typer av specialmål, t, ex, för vissa patentbesvärsmål
och kommunalbesvärsmål. Dessa föredragande hämtas t, ex, från patent- och
registreringsverket. Svenska kommunförbundet och länsstyrelserna.
10
De allmänna domstolarna
De allmänna domstolarna är tingsrätterna,
hovrätterna och högsta domstolen.
10.1
Tingsrätterna
Del finns f n, 100 tingsrätter. Chef för tingsrätt
är en lagman. Sexton av de större tingsrätterna är indelade i två eller flera
avdelningar, 1 dessa tingsrätter finns även en eller flera chefsrådmän som chef
för avdelning, I övrigt finns som domare rådmän och tingsfiskaler. 1 tingsrätter
som är fastighetsdomstol finns tekniska ledamöter, fastighetsråd.
Beredningsuppgifter fullgörs i regel av lingsnoiarier. Som protokollförare
fungerar tingsnotarier eller icke rätts-bildad personal. Tingsrätterna skiftar
kraftigt i storlek sinsemellan. 1 den största, Stockholms tingsrätt, finns ca
90 ordinarie domare och i de minsta endast en ordinarie domare.
Prop. 1977/78:170 69
10.2
Hovrätterna
Hovrätterna är överrätt i mål och ärenden som
fullföljs från tingsrätt och vissa andra instanser, bl, a, överexekutor.
Hovrätterna
är sex till antalet, I ledningen för varje hovrätt finns en hovrättspresident,
som utnämns av regeringen ulan ansökningsförfarande. Hovrätten är i sill
dömande arbete indelad på avdelningar. De dömande avdelningarna består som
regel av 5-6 ledamöter. Av dessa är en hovrättslagman (i alla hovrätter utom
Svea hovrätt är hovrättspresidenten ordförande på en avdelning), ett
hovrättsråd, som tillika är vice ordförande, två eller tre hovrättsråd samt en
eller två hovrättsassessorer eller adjungerade ledamöter, Alla domare utom de
adjungerade ledamöterna utnämns eller förordnas av regeringen, i fråga om
hovrältslagman utan ansökningsförfarande. De adjungerade ledamöterna är
regelmässigt hovrättsfiskaler, som fullgör adjunktionsljänslgöring före
förordnande lill hovrättsassessorer. Vid sidan av juristdomarna finns i
hovrätterna tekniska ledamöter i vattenmål och vissa fastighelsmål. Den I
januari 1977 infördes lekmannainflytande i hovrätterna i vissa mål (prop,
1975/76:153, JuU 44, rskr 396), Förberedande och föredragande uppgifter
fullgörs av hovrättsfiskaler och hovrältsfiskalsaspi-ranler, I varje hovrätt
finns vid sidan av de dömande avdelningarna en administrativ enhet under
ledning av en byråchef, avdelningsdirektör eller byrådirektör. Under
administrativa enheten sorterar bl. a. akluariekonloret.
10.3 Högsta
domstolen
Högsta domstolen är överräll i mål som fullföljs
från hovrätt. Domstolen är indelad i tre avdelningar. I domstolen dömer endast
ordinarie domare, justitieråd, som utnämns av regeringen utan
ansökningsförfarande. F. n. finns 26 justitieråd. Sju av justitieråden
tjänstgör f n, i lagrådet.
Föredragande i högsta domstolen är
revisionssekreterare, som är knutna lill högsta domstolens kansli,
Revisionssekrelerama är som regel hovrättsassessorer eller rådmän,
10.4 Juristkarriären
i de allmänna domstolarna
Tingsrätterna och hovrätterna har en gemensam
domarbana, 1 karriären ingår också vanligen viss Ijänslgöring som föredragande
i högsta domstolen.
För tillträde lill den allmänna domarbanan krävs
jur, kand, examen och notariemeritering. Minst ett år av noiariemerileringen
skall ha fullgjorts vid tingsrätt. Den som antagits som hovrältsfiskalsaspirant
vid någon av de sex hovrätterna genomgår först en prövolid, Aspiranternas
huvudsakliga sysselsättning är att förbereda och föredra mål saml föra
protokoll. Omkring 9-12
Prop.
1977/78:170 70
månader
efter börjedagen i hovrätt prövas om aspiranten skall antas till fiskal.
Den
fiskal som tänker fortsälla på domarbaran blir under en följd av år knuten till
den hovrätt som har antagit honom lill fiskal, 1 allmänhet fortsätter han lill
en början efler sill fiskalsförordnande någon lid med samma arbetsuppgifter som
under aspirantljänstgöringen. Därefter fär han kortare domarvikariat i olika
tingsrätter under den hovrätt till vilken han är knuten. Ett - två år efler
fiskalsförordnandel, ibland ännu tidigare, placeras fiskalen stadigvarande som
tingsfiskal i tingsrätt. Tjänstgöringen där varar i allmänhet omkring tre år,
Tingsfiskalen handlägger självständigt som domare en viss andel av målen och
ärendena i tingsrätten. Enligt tingsrällsinstruktionen skall vid fördelningen
av domargöromålen mellan de olika domarna vid en tingsrätt tas hänsyn till
lingsfiskalens begränsade erfarenhet.
I viss utsträckning förekommer alt hovrättsfiskaler
tjänstgör vid specialdomstolar, domstolsliknande organ eller myndigheter i
övrigt. I stigande utsträckning rekryteras även hovrättsfiskaler för offentliga
uppdrag.
Efler
tjänstgöringen utom hovrätten återgår fiskalen till hovrätten när han har
kommit i lur alt bli adjungerad som ledamot i hovrätt. Stadigvarande
förordnande som adjungerad ledamot föregås i allmänhet av tillfälliga
kortvariga adjunklionsförordnanden. Som adjungerad ledamot tjänstgör fiskalen
som domare på hovrättsavdelning. Adjunktionen medför en förnyad prövning av
vederbörandes lämplighet för fortsatl domarkarriär.
Adjunkiionsljänslgöringen i hovrätt pågår minst nio
månader. Efter godkänd adjunkiion erhålls förordnande av regeringen som
hovrättsassessor.
Till
hovrättsassessor fär i princip föreslås endast den som efter fiskalsgodkännande
dels under ett år tjänstgjort som lagman, rådman eller tingsfiskal eller
innehaft eller uppehållit vissa andra tjänster, dels under minsl ett år och tre
månader tjänstgjort som fiskal eller adjungerad ledamot i hovrätt, varav minst
nio månader som adjungerad ledamot. Assessorsförordnande bmkar erhållas fem-sju
år efter börjedag som fiskalsaspiranl i hovrätt.
Den som har lätt assessorsförordnande kan räkna med
alt erhålla en ordinarie domartjänst. Genomsnittsåldern för utnämning lill
rådman ligger f n. strax över fyrtio år, för utnämning till hovrättsråd i
allmänhet högre.
11 Domstolsverket
11.1
Inledning
Domstolsverket, som inrättades den I juli 1975, är
central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de allmänna
förvaltningsdomstolarna, bosladsdomslolen, arrendenämnderna, hyresnämnderna,
rättshjälps-nämnderna och de allmänna advokatbyråerna. Domstolsverket är också
centralmyndighet för den allmänna rättshjälpen.
Prop.
1977/78:170 71
Vid sin tillkomst övertog domstolsverket uppgifter
som tidigare legal på domstolsväsendets organisationsnämnd (DON), hovrätterna
och justitiedeparlementel.
Domstolsverkets
uppgifter finns angivna dels i domstolsverkets egen instruklion(l975:506,ändrad
senast 1977:506),dels i de olika instruktionerna för de myndigheter som lyder
under domstolsverket och dels i olika generella föreskrifter för centrala
förvaltningsmyndigheter. 1 domstolverkets instruktion anges bl.a. att
domstolsverket, med iakttagande av domstolarnas självsländighet enligl
regeringsformen vid fullgörandet av deras dömande och rällslillämpande
uppgifter, skall leda och samordna verksamheten, meddela föreskrifter, råd och
anvisningar saml tillse all verksamheten bedrivs effektivi. Det föreskrivs
särskill all verket inle fär föreskriva alt viss rotel eller visst mål eller
ärende skall tilldelas viss enskild domare eller på annat sätl bestämma hur
dömande uppgifter skall fördelas mellan enskilda domare.
Domstolsverket
har bl, a, att svara för organisationsfrågor samt personal-och
ekonomiadministration inom sitt verksamhetsområde. Organisationsfrågorna
omfattar t. ex, rationaliseringsfrågor, ADB-frågor samt byggnads-och
utmstningsfrågor. En huvuduppgift för verket är också atl svara för
utbildnings- och informationsverksamheten på domstolsväsendets område.
11.2 Domstolsverkets
organisation
Domstolsverket leds av en styrelse bestående av
ordförande och fem andra ledamöter. Chef för domslolverket är en
generaldirektör som också är styrelsens ordförande.
För att avge förslag till regeringen vid
tillsättning av domartjänsler finns en särskild ijänsleförslagsnämnd. Som
central nolariemyndighei finns en särskild notarienämnd. Dessa nämnder är
frislående men kanslifunktionerna fullgörs av domslolsverket.
Domstolsverket arbetar med en organisation
beslående av fyra huvudenheter och ett revisionskontor. De fyra huvudenheterna
är organisationsenheten, ekonomienheten, personalenhelen och juridiska
enheten. Sammanlagt finns vid domstolsverket omkring 115 tjänster med den
ungefäriiga fördelningen 20 på organisationsenheten, 40 på ekonomienheten, 40
på personalenheten och 15 på juridiska enheten,
11.3 Domstolsverkets
utbildningsverksamhet
Domstolsverket an-angerar utbildning för såväl
lagfaren som icke lagfaren personal vid de domstolar och myndigheter som
administreras av verket. Föi personalen vid de allmänna domstolarna finns ett
rikt kursutbud. För den lagfarna personalen anordnas t. ex. seminarier i olika
specialämnen och för
Prop. 1977/78:170 72
övrig
personal finns kurser i såväl tvistemål som brottmål.
Under budgetåret 1977/78 kommer verket all i likhet
med tidigare år anordna en kurs för domare vid de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Kursen har lill syfte all ge deltagarna vidgade
kunskaper inom byggnadslagstiftningen, att belysa vissa svårtillgängliga
områden inom den sociala lagstiftningen samt alt orientera om problemaliken i
samband med muntlig förhandling i kammarrätt. Kursen innehåller momenten
nyheter i byggnadslagstiftningen, byggnadsplaner m, m.,arbetet i
barnavårdsnämnd-läkarens roll i samhällels barnavård, samhällels barnavård -
förebyggande och ingripande åtgärder, överflyttning av barn enligl 21 kap,
föräldrabalken, muntlig handläggning och syn.
Under budgetåret 1977/78 avser domslolsverket även
atl anordna särskilda studiedagar för förvaltningsdomare.
Domstolsverkets kurser för icke lagfaren personal
avser t. ex, en introduktionskurs på fyra dagar för nyanställda och en
tredagarskurs för biträden vid de allmänna förvaltningsdomstolarna. Syftet med
den sistnämnda kursen är atl sammanföra föreståndare för de dömande
avdelningamas målkanslier för all mot bakgrund av erfarenheter av
förvallningsrältsreformen fä lill stånd en diskussion rörande vissa
problemställningar, i första hand i samband med skallemålen. Härvid kommer
främst materiella och förvaltningsprocessuella regler att beaktas. Kursen
innehåller momenten kommunalskattelagens systematiska uppbyggnad, gången i ett
laxeringsmål inklusive debitering och uppbörd, kommunicering av mål, förvaltningsprocessen,
viss orientering om uppsättande av enkla mål, upprättande av PM samt
föredragning. Kursen kan även kortfattat komma att beröra ämnesområdena
byggnadslagstiftning och sociallagstiftning.
12
Tidigare behandling av frågan om länsdomstolarnas ställning m. m.
Förvaltningsrättskipningen i länsstyrelsen har
behandlats i ett flertal utredningar under senare årtionden. Sambandet mellan
länsstyrelsens dömande verksamhet och dess övriga uppgifter aktualiserades i
länsförvalt-ningsuiredningens betänkande (SOU 1967:20-21) Den statliga
länsförvaltningen och i landskontorsutredningens belänkande (SOU 1967:22)
Skatteförvaltningen. Senast ha: den regionala rörvallningsrättskipningen
behandlats i länsberedningens betänkande (SOU 1974:84) Stat och kommun i samverkan,
Länsförvaltningsulredningen tillkallades 1961 för
atl göra en förutsättningslös och allsidig undersökning rörande
länsförvaltningens organisation i sin helhet och särskill beakta frågan om
samordning både inom olika verksamhetsområden i länsförvaltningen och mellan
dessa verksamhetsområden. Enligt utredningens förslag skulle den översiktliga
samhällsplane-
Prop. 1977/78:170 73
ringen
jämte förvaltningsrättskipning samt allmän ordning och säkerhet vara den
dominerande uppgiften för länsstyrelsen. Den judiciella sidan av länsstyrelsens
verksamhet blev inte föremål för någol samlat bedömande. I samband med
överväganden rörande medborgerlig representation i länsstyrelsen och
länsstyrelsens inre organisation kom utredningen emellertid också in på frågor
som rörde myndighetens rättskipande uppgifter. Utredningen föreslog bl, a, att
medborgeriiga representanter skulle delta i avgörandet av vissa rätts- och
förvaltningsärenden i länsstyrelsen och alt dessa representanter skulle bilda
en särskild nämnd. Utredningen framhöll all nämndens dellagande medförde att
den administrativa rättskipningen inom länsstyrelsema ändrade karaktär genom
all rältssäkerhelsgarantierna blev starkare och handläggningsformerna mer domstolsmässiga.
Sambandet mellan den dömande verksamheten och länsstyrelsens övriga uppgifter
av förvallande natur borde dock behållas.
På
förslag av länsförvaltningsulredningen hade frågan om skatteförvaltningens
organisation överiämnats till landskontorsutredningen, Länsförvaltningsulredningen
utgick vid utformningen av sina förslag från att landskon-torsutredningens
förslag skulle genomföras,
Landskontorsutredningen föreslog att
skatteförvaltningen skulle brytas ut från länsstyrelsema och atl fristående skatteverk
skulle inrättas. Utredningen föreslog vidare atl prövningsnämnderna skulle
ombildas till länsskalterätter, som också skulle vara frislående från
länsstyrelsen. Enligt uiredningens tanke skulle länsskatterätterna i
administrativt hänseende lyda under kammarrätten som därmed skulle la i princip
samma ställning i förhällande till länsskatterätterna som hovrätterna hade till
de allmänna domstolarna. Som motiv för den föreslagna ombildningen anförde
utredningen bl, a, organisatoriska skäl.
De betänkanden som avgelts av
länsförvaltningsulredningen och landskontorsutredningen remissbehandlades med
en gemensam remisstid.
Vid
remissbehandlingen av länsförvaltningsutredningens förslag tog några instanser
upp frågan om länsstyrelsens ställning som på samma gång dömande och allmänt
förvaltande organ inom visst verksamhetsområde och anförde atl del var önskvärt
att den dömande verksamheten gavs en mer oberoende ställning än som föreslagits
även om det f n, kunde möta svårigheter atl länsvis bygga upp en självständig
och oberoende förvaltningsdomstol.
Vid
remissbehandlingen av landskontorsutredningens förslag om alt inrätta
fristående länsskalterätter tillstyrkte flertalet remissinstanser förslaget.
Åtskilliga remissinstanser, bl, a, riksskattenämnden och tjugo länsstyrelser,
föreslog emellertid att man skulle göra en omorganisation inom länsstyrelsens
ram, Oavseti inställningen i ulbryiningsfrågan var del en allmän mening bland
remissinstanserna all dömandet på länsplanet måste ges bättre resurser,
Förvaltningsdomslolskommiltén fann all prövningsnämndernas omvandling till
domstolar och den mer kvalificerade procedur
Prop. 1977/78:170 74
vid
målens behandling, som förutsattes, gjorde del möjligt att handlägga mälen mer
omsorgsfullt och ingående samt därmed lätta trycket på nästa instans,
kammarrätten. En bättre ordning för skattedömandel på länsplanel ansågs ägnad
att skapa ökat förtroende hos skattebetalarna. En förstärkning av
skatteprocessen i lägre instans sades också ligga helt i linje med
rörvaltningsdomstolskommitténs förslag om alt regeringsrätten i viss
utsträckning skulle bli en prejudikalinstans. En annan remissinstans anförde
att prövningsnämnderna i många fall uppfattades av de skattskyldiga som ett organ
för fastställande av det fiskalas intressen. Det ansågs i huvudsak vara två
omständigheter som föranlett den bristande tilltron. För det första hade del
faktiska samröre, som förelåg genom all såväl taxeringssektionerna som
prövningsnämnderna var inbyggda i länsslyrelseorganisalionen, hos många
skattskyldiga skapat den föreställningen atl prövningsnämnderna inle var
självständigt dömande organ. För det andra hade det förekommit all
prövningsnämnderna många gånger på gmnd av lidspress inte handlagt ärendena
eller motiverat besluten med den omsorg som kunnat förväntas,
I
1970 års proposition om riktlinjer för en partiell omorganisation av den
statliga länsförvaltningen (1970:103) anförde departementschefen (s, 150) att
det förelåg skäl att överväga åtgärder för atl förslärka förvallningsrätlskipningen
på länsplanel. Ett sådant skäl var den reform som föreslagits beträffande
förvallningsrätlskipningen i kammarrätt och regeringsrätt och som innebar att
regeringsrätten omvandlades till en i huvudsak prejudikat-bildande instans.
Reformen förutsatte enligt departementschefen att instanserna under
regeringsrätten förstärktes. En förstärkning av kammarrättsorganisationen hade
också föreslagits. Den åtgärd som i första hand borde komma i fråga för atl
förbättra förvallningsrätlskipningen på länsnivå var enligl
departemenleischefen att bereda utrymme för lekmannainflytande. För
förvaltningsrättskipningen hade sambandet med handläggningen av ärenden med
inriktning på planering, inspektion, tillsyn eller allmän förvaltning ofta
verkat befruktande. Kritik hade emellertid också riklats mot denna
organisation. Del hade sålunda hävdats atl förvallningsrättskipningens
objektivitet äventyrades genom den organisatoriska integrationen. Möjligen
kunde befaras att någon gång den föreställningen skapades atl risker för
bristande objektivitet skulle föreligga på grund av del organisatoriska
sambandet mellan rörvallningsrältskipning och t. ex. länsstyrelsens
lillsyns-och inspektionsuppgifler. Detla kunde anses tala föratt förvallningsrätlskipningen
skulle brytas ut ur länsstyrelsen och förläggas till ett hell fristående organ.
Enligt departementschefens mening saknades dock tillräckligt underiag för alt
vid denna tidpunkt pröva en sådan organisation. Däremot fanns del förutsättningar
för atl inom länsstyrelsens ram ge förvallningsrätlskipningen en
organisatoriskt mer fristående ställning än den då hade. Departementschefen
föreslog atl till en förvaltningsavdelning vid länsstyrelserna skulle knytas
en länsskatterätl och en länsrätt.
Med
anledning av propositionen föreslogs i motionerna 1:1193 och 11:1406
Prop.
1977/78:170 75
atl
riksdagen skulle uttala all länsrätten och länsskatlerätlen i princip borde
vara organiserade som från länsstyrelsen helt fristående organ, närmast för atl
rättskipningen skulle kunna tillvinna sig allmänhelens fulla förtroende.
Statsutskottet (SU 1970:132) hemställde om
riksdagens bifall till propositionen och avslag på motionerna. Utskottet
anförde atl det även enligt dess mening kunde anföras principiella skäl föratt
förvallningsrätlskipningen på länsnivå skulle brytas ut från länsstyrelsen. De
rättskipande organen skulle dock i praktiken fä en oberoende och jävsfri
ställning. Dessa förhållanden, de fortsatta övervägandena om den regionala
skalleorganisationen saml del på flera punkter otillräckliga underiaget för en
slutlig prövning av länsrättens uppgifter hade lett utskottet lill all godta
förslaget i propositionen. Ulskotlel kunde därför ej heller förorda ell
riksdagens uttalande lill förmån för en helt fristående
förvaltningsrättskipning.
Beslutet innebar bl. a. all ett slutligt
ställningslagande i frågan om en från länsstyrelserna hell frislående
förvaltningsrällskipning ansågs böra anstå. I reservation till utskottets
ullålande ansågs i denna del alt utskottet borde ha hemställt om avslag på
propositionens förslag och om bifall till motionerna. Riksdagen biföll
utskottels hemställan (rskr 1970:308) och godtog därmed riktlinjerna för den
statliga länsförvaltningens partiella omorganisation,
I
1971 års proposition med förslag till lag om skatterätt och länsrätt m, m,
(1971:14) föreslogs en lag med bestämmelser om skatterätts och länsrätts
kompetensområden, om domförhel, om omröstning samt om ledamöter i skatterätt
och länsrätt. Enligt förslaget skulle länsrätten och länsskatterätlen
organisatoriskt knytas lill länsstyrelsen. Propositionen föregicks av remiss
lill lagrådet. Lagrådet fäste uppmärksamheten vid Europarådets konvention den 4
november 1950 angående skydd för de mänskliga rälligheterna och de
grundläggande friheterna. Lagrådet framhöll atl det bäst skulle överensstämma
med konventionens avfattning och anda om den av länsstyrelserna handhavda
förvallningsrätlskipningen kunde brytas ul ur länsstyrelserna och förläggas
till helt fristående organ. En sådan anordning ansågs även från allmänna
rättssäkerhetssynpunkter vara atl beteckna som överiägsen den i
remissprolokollet föreslagna lösningen. Förslaget utgjorde dock enligl lagrådet
en avsevärd förbättring. Det borde därför godtas i avvaktan på atl tanken på
helt fristående regionala förvaltningsdomstolar kunde förverkligas i framliden.
Lagrådet anförde vidare alt skilda kompetensområden
hade bestämis för de båda domslolama. Uppdelningen av förvallningsrätlskipningen
hade dock icke genomförts i organisatoriskt hänseende. Så som bestämmelserna om
domstolarnas organisation utformats i förslaget stod länsskatterätl och
länsrätt i själva verket som skilda domstolar endast till namnet. Samma
personer som i egenskap av ledamöter i länsskatterätl skulle komma att
handlägga ett skallemål var sålunda behöriga all vid behov pröva t. ex. ett
körkortsmål, men domstolen benämnes då länsrätt. När uppdelningen på två
domstolar inle genomfördes i organisatoriskt hänseende, syntes det som om det
skulle ha varit lämpligt att förvallningsrätlskipningen på länsplanet också
Prop. 1977/78:170 76
formelll
utövades av en enda domstol med behörighet all upplaga mål inom båda de
kompelensområden som angivits i förslaget. I inledningsskedet, när de
domaruppgifter som föreslagits för skatterätterna torde kvantitativt betydligt
överväga dem som hänförts lill länsrätterna, kunde emellertid skäl finnas för
att bibehålla den på nuvarande länsstyrelseorganisation grundade uppdelningen
på två domstolar med olika namn. Lagrådet föreslog därför ingen ändring av
förslaget i delta avseende. Frågan syntes dock kunna komma i ett annal läge
sedan domstolarna varit i verksamhet någon tid och länsrätternas område - såsom
torde vara avsikten - betydligt vidgats. Sedan så skett torde del komma att
framstå som naturiigt alt en gemensam förvaltningsdomstol fanns i varie län.
Denna borde i så fall benämnas länsrätt.
Propositionen 1971:14 var grundad på de av 1970 års
riksdag beslutade riktlinjerna och en inom civildepartementet upprättad
promemoria (C 1970:3). I motionerna 1971:1217 och 1971:1218 hemställdes om
förslag till en organisation med helt frislående förvaltningsdomstolar, 1 den
sistnämnda motionen hemställdes också om ett riksdagens uttalande alt den i
propositionen föreslagna organisationen endast kunde godtagas som provisorium,
Civilulskottet (CU 1971:9) hänvisade lill
statsutskottets vid 1970 års riksdag uttryckta uppfattning (SU 1970:132 sid 9),
Den nu föreslagna regleringen av förvallningsrätlskipningen bekräftade, enligl
civilutskollels mening, att skatterätt och länsrätt skulle självständigt
handlägga och avgöra målen. Det hänvisades också till att
landskontorsutredningens förslag om fristående skatteverk och skatterätter i
länen skulle övervägas av den år 1970 tillkallade länsberedningen.
Propositionen bifölls av riksdagen efter civilutskollels tillstyrkande i denna
del (rskr 1971:52), Till uiskotieis utlåtande hade fogats en reservation lill
förmån för frislående länsdomslolar.
Länsberedningen fick i uppdrag alt i anslutning
till tidigare verkställda utredningar av länsförvaltningsulredningen,
landskontorsutredningen och länsindelningsutredningen (SOU 1967:20-23) saml
länsdemokratiutredningen (SOU 1968:47) göra en sammanfallande bedömning
rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation.
Länsberedningens förslag innefattade huvudsakligen principiella
ställningstaganden.
Länsberedningen
yttrade beträffande förvallningsrätlskipningen bl, a, alt det inte fanns någon
grund för tvekan om att den regionala förvallningsrätlskipningen undergått en
avsevärd förstärkning och förbättring genom 1971 års reformer. De enhetliga och
generellt tillämpliga förfarandereglerna i förvaltningslagen och
förvaltningsprocesslagen hade i hög grad bidragit till att underiätta arbetet
för länsstyrelserna och domstolsorganen i deras rättskipning. Med hänsyn till
de erfarenheter som vunnits hade länsberedningen inte funnit några bärande skäl
för all bryta ut förvallningsrätlskipningen från länsstyrelserna.
Beredningen anförde vidare alt det av förarbetena
lill 1971 års omorganisation och till inrättandet av de ire
förvaltningsdomstolarna syntes framgå.
Prop.
1977/78:170 77
att
avsikten varit all dessa domstolar inom en snar framtid skulle föras samman
till en regional förvaltningsdomstol. Erfarenheterna av domstolens verksamhet
hittills bekräftade att denna linje borde fullföljas. Tillkomsten av
faslighetsiaxeringsrätt, även om dess sammansättning var någol olik de bada
övriga domstolarnas, utgjorde inle tillräckligt skäl att hålla domstolarna
organisatoriskt åtskilda. På grund härav borde av de tre domsiolsorganen i
varje län bildas en förvaltningsdomstol, förslagsvis benämnd länsrätt.
I ett särskilt yttrande till länsberedningens
betänkande framhölls att organ med allmänna förvaltningsuppgifter och organ med
dömande uppgifter borde vara organisatoriskt åtskilda. På sikt torde därför
även på förvaltningsrättskipningens område byggas upp en organisation
motsvarande den inom den allmänna rättskipningen med organisatoriskt fristående
förvaltningsdomstolar också i första instans.
Vid remissbehandlingen av länsberedningens
belänkande uttalade sig endast en mindre del av remissinstanserna om
förvaltningsrättskipningens organisation. Förslagen om sammanslagning av
länsdomstolarna till en länsrätt och om utredning av tillförandet av nya
målgrupper fick ett positivt mottagande. När det gäller frågan om länsdomstolarnas
organisatoriska ställning var remissinstanserna inte lika eniga.
Länsberedningens uppfattning att domstolarnas
organisatoriska anknytning till länsstyrelserna skulle behållas delades bl. a.
av 14 länsstyrelser. Av dessa hade sex avgett enhälliga yttranden medan det vid
åtta avgavs reservationer. Av återstående tio länsstyrelser ansåg sju atl det i
princip var motiverat att frågan om utbrytning av förvallningsrätlskipningen
utreddes. Tre länsstyrelser ansåg alt tillräckliga erfarenheter ännu inle kunde
anses ha vunnits för att aktualisera en utbrytning. På sikt kunde det
emellertid finnas skäl att utreda frågan.
Åtskilliga remissinstanser med anknytning till
rättsväsendel t, ex. justitiekanslern, kammarrätterna och hovrätten för Västra
Sverige, avstyrkte länsberedningens förslag och fann övervägande skäl tala för
alt länsdomstolarna skiljdes organisatoriskt från länsstyrelserna.
I
proposUionen 1975/76:168 om vissa frågor rörande den regionala
samhällsförvaltningens uppgifter och organisation anförde departementschefen
beträffande förvaltningsrättskipningen atl övervägande skäl talade för
sammanslagning av länsdomstolarna. En utredning med uppgift atl överväga
organisatoriska frågor inför en sammanslagning skulle därför tillsättas,
1 fråga om en eventuell utbrytning av
länsdomstolarna ur länsstyrelsen anförde departementschefen all erfarenheierna
av länsdomslolarnas verksamhet i allt väsentligt var mycket goda. Han ville
särskilt framhålla värdet av den ökade förtroendemannamedverkan i
förvallningsrätlskipningen som länsrätternas inrättande hade inneburit. Det
hade, enligl departementschefen, inte från något håll ifrågasatts alt
länsdomslolarna inte skulle fungera helt självständigt vid handläggningen av de
mål som ankom på dem. Organisatoriskt rådde en klar åtskillnad mellan
domstolarnas verksamhet
Prop.
1977/78:170 78
och
skatteförvaltningen. En stor del av den verksamhet som f n, ankommer pä
förvaltningsavdelningarna var inle av sådan karaktär att det framstod som
lämpligt att den överfördes lill fristående förvaltningsdomstolar. Den hade
inle heller något uttalat samband med de uppgifter som ankommer på
länsstyrelsen i övrigl, I varje fall i de mindre länen skulle en utbrytning av
domstolarna - särskill om den förenades med en vidgning av deras målområde -
leda till svårigheter när det gäller atl skapa en effektiv och säker
organisation för denna arbetsenhet. Det fanns därför inte anledning att även
låta utreda frågan om en utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna.
Propositionen behandlades av konslitulionsutskollel
samtidigt med ett fiertal motioner, I motionerna hemställdes atl riksdagen
skulle uttala all de regionala förvaltningsdomstolarna i framliden bör vara
organisatoriskt fristående från länsstyrelserna respektive atl domstolarnas
ställning skulle utredas med sikte på atl de skall ges ställning av fristående
regionala förvaltningsdomstolar.
Konstitutionsutskottet (KU 1975/76:55) tillstyrkte
propositionens förslag och avstyrkte motionerna. Enligt utskottets mening
motiverade de organisatoriska nackdelar som skulle uppslå vid en utbrytning
atl domstolarnas anknytning lill länsstyrelsen behölls. Enligt utskotlets
mening arbetade domstolarna i sin dömande verksamhet redan helt självständigt
och oberoende.
Till utskottets betänkande såvitt avsåg de
regionala förvaltningsdomstolarnas ställning avgavs reservation vari anfördes
att utskottet hade bort uttala all starka skäl fanns för atl nu fatta
principbeslut om fristående regionala förvaltningsdomstolar. Den av
departementschefen föreslagna utredningen borde inriktas på detta. Som skäl för
delta kunde bl. a. anföras att allmänhelens tilltro till länsrätternas
oberoende ställning därvid skulle ökas. Som anförts i någon av motionerna fanns
en risk för att många medborgare inle uppfattade de regionala
förvaltningsdomstolarna som fristående ulan som en del av länsslyrelsemas
verksamhet som förvaltningsräitslig myndighet.
Enligl reservanternas mening talade starka
principiella skäl emot en ordning som innebär alt del dömande organet i t. ex.
en skalteprocess har sill kansli inom samma myndighet som den fiskala parten i
skatiemålet. Det är uppenbart atl domstolarnas oberoende och jävsfria ställning
skulle förstärkas om det organisatoriska sambandet med länsstyrelsen upphörde.
Den nuvarande ordningen skapade också enligl
reservanterna svårigheter av praktisk natur. Den hindrar en nödvändig
integration mellan de regionala förvaltningsdomstolarna och kammarrätterna och
regeringsrätten. En utbrytning av länsdomslolarna kunde möjliggöra en
organisatorisk uppbyggnad av rättskipningen på detla område som i huvudsak
stämde överens med vad som gällde för de allmänna domstolarna. Beträffande
domarutbildning och domarkarriär skulle en sådan ordning innebära en klar
Prop. 1977/78:170 79
fördel.
1
frågan om de regionala förvaltningsdomstolarnas ställning företogs lottning i
riksdagen. Lotten utföll så alt utskoltels hemställan bifölls.
13
Överväganden och förslag 13.1 Inledning
Förvallningsrätlskipningen i vårt land har
reformerats genomgripande under 1970-talet. Reformerna har i första hand gällt
de högre instanserna. Kammarrätt har getts en liknande ställning som hovrätt
inom del allmänna domstolsväsendet och organisationen har under sex år
betydligt mer än fördubblats. Regeringsrätten har liksom högsta domstolen (ätt
ställning som i huvudsak prejudikalinstans.
Även förvaltningsrältskipningen i första instans
har undergått förändringar men varken reformerna eller resursförstärkningarna
har varit tillnärmelsevis lika omfattande som de i högre instans. Av ålder är
tyngdpunkten i första instans förlagd lill länsnivå, och verksamheten är där
alltjämt inordnad i länsstyrelserna. Sedan 1971 är dock
förvallningsrätlskipningen även där lill väsentlig del organiserad på
domstolar. Denna förändring var emellertid inte djupgående på samma sätl som
kammarrätts- och regeringsrätlsreformerna. Huvudinnebörden var atl de tidigare
prövningsnämnderna ersattes av länsskatteräiter som inom länsstyrelsernas ram
skildes organisatoriskt från den fiskala skatteadministrationen. Därutöver
inrättades länsrätter för vissa allmänna förvaliningsmål.
Länsdomslolarnas
organisatoriska ställning har varit föremål för diskussion alltsedan
förarbetena lill 1971 års reform. Redan då förordades från olika håll, bl. a.
av lagrådet, all dessa domstolar skulle även i organisatoriskt avseende fä en
fullt frislående ställning liksom övriga domstolar i vårt land. Dessa
reformkrav har återkommit med ökad styrka under de år som gått sedan
omorganisationen 197l.Kommitténshuvuduppgiftäratlulredaochta ställning i denna
fråga. Enligl direktiven bör länsdomstolarna ges en fristående ställning om
inte avgörande praktiska skäl befinns tala för en fortsatl anknytning till länsstyrelserna.
Då frågan om länsdomslolarnas organisatoriska
ställning behandlas i dag, måste den ses i sammanhang med domstolarnas allmänna
arbelssiluation. Under de gångna åren har länsdomstolarna haft att arbeta under
allt större svårigheter. Delta har bl. a. kommit lill uttryck i alt
målbalanserna stigit kraftigt, från drygl 100 000 mål under de första tre åren
efler 1971 till över 190 000 mål 1977. Av denna ökning hänför sig omkring 80
000 mål lill skaitemålen.
Kommittén har mot denna bakgmnd funnit alt en
större reform nu är påkallad även i fråga om förvaltningsrältskipningen på
länsnivå. Sådana avgörande praktiska skäl för atl behålla den nuvarande
anknytningen till
Prop.1977/78:170 80
länsstyrelsema,
som direktiven talar om, föreligger enligt kommitténs mening inte. Även om en
utbrytning av domstolarna pä kort sikt kan medföra vissa praktiska problem har
kommittén ansett att fördelarna med att inordna länsdomslolarna i
förvaltningsdomstolsorganisationen överväger klart. Kommitténs förslag innebär
därför att länsdomstolama bryts ut till fristående regionala
förvaltningsdomstolar,
1 del följande utvecklar kommittén först de
allmänna principiella motiv som talar för fristående länsdomslolar. Därefter
redovisar kommittén synpunkter på den nuvarande länsdomstolsorganisationen, I
två avsnitt skisserar kommittén principerna för en ny domslolsorganisalion och
för länsstyrelsernas omorganisation med anledning av länsdomstolarnas utbrytning.
Kommittén drar därefter upp riktlinjer för en ny domslolsorganisalion och berör
avslutningsvis mellankommunala skatterätten samt resurs- och
förfatlningsfrågor,
13.2
Principiella motiv för fristående länsdomstolar
De principiella motiven för kommitténs förslag till
ny organisation för länsdomslolarna sammanhänger givetvis med den allmänna syn
på rättssäkerheten som ligger lill grund för utformningen av vårt
domslolssystem. Kommittén vill starkt betona rättssäkerhetssynpunkterna. Det är
en viktig rättspolitisk angelägenhet all finna en organisationsform för
förvaltningsrättskipningen på länsnivå som medger högsta möjliga standard i
fråga om rättssäkerhet och som skapar bästa möjliga förtroende hos allmänheten.
De uppgifter som för närvarande ligger hos
länsdomslolarna är av slor betydelse för de enskilda. Tyngdpunkten ligger på
skaitesidan. Betydelsen av alt verka för en god rättssäkerhet på detta område
behöver knappast utvecklas. Också den rättskipning som förekommer vid
länsrätterna, t, ex, administrativa frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder,
har genomgripande betydelse för den enskilde.
All på olika sätt verka för att höja
rättssäkerheten inom förvaltningen är enligl kommitténs mening över huvud tagel
en angelägen uppgift. Det följer av atl den offentliga förvaltningsapparaten
och författningsregleringen ständigt ökar i omfattning och blir allt svårare
för de enskilda medborgarna alt överblicka.
En grundläggande garanti för rättssäkerheten ligger
i alt domstolar och domare haren självständig ställning. I regeringsformen 11
kap. 2 i; slås fast alt ingen myndighet fär bestämma huren domstol skall döma i
det enskilda fallel eller hur en domstol i övrigl skall tillämpa en rättsregel
i ett särskill fall. 1 regeringsformen finns också regler som garanterar domarnas
självständighet i dömandet, t. ex. reglerna om oavsättlighet.
Dessa regler gäller även för länsdomslolarna. Deras
självständiga ställning garanteras alltså i regeringsformen. Vidare finns det i
25 fj länsstyrelseinstruklionen närmare föreskrifter för domstolarnas
verksamhet som ytlerii-
Prop. 1977/78:170 81
gare
markerar domstolarnas självständighet gentemot länsstyrelsen. Kommittén har
inle heller funnit annat än atl länsdomstolarna också i praktiken intar en självständig
ställning i sin dömande verksamhet.
Principen
om domstolarnas självsländighet är emellertid inte knuten endast till själva
dömandet. 1 fråga om den allmänna rättskipningen har den också kommit lill
uttryck vid domstolsadminislrationens organisation och i speciella garantier
för att domartillsältningar sker i former som tryggar kvalitet och
rättssäkerhet. Belysande är diskussionerna kring inrättandet av domstolsverket
som central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet. Farhågor yppades för att
denna administrativa omorganisation skulle medföra risker för domstolarnas
självständighet. Dessa synpunkter blev föremål för ingående överväganden.
Särskilda bestämmelser infördes i instruktionen för domstolsverket för alt
garantera atl intrång inle skulle ske i domstolarnas självsländighet genom
styrning från den centrala myndigheten.
Länsdomstolarnas administrativa anknytning lill
länsstyrelserna är principiellt felaktig mot bakgrund av de värderingar som
anlades av statsmakterna i samband med domstolsverkets inrättande. Den
känslighet för principen om dömandets självständighet och integritet som
visades då måste enligt kommitténs mening beaktas då en omorganisation av
förvaltningsrältskipningen på länsnivå övervägs.
Sedan gammalt har det ansetts angeläget alt i fråga
om förslag till domartjänsler ha en ordning som säkerställer en sakkunnig
bedömning av olika sökandes kvalifikationer för sådan tjänst. För de allmänna
domstolarna och kammarrätterna gälleratt tillsättning av domtjänster sker efter
förslag av en Ijänsleförslagsnämnd som är tillskapad i första hand för just
detta ändamål. Av nämndens ledamöter är f n, sju yrkesverksamma domare. Bland
ledamöterna finns bl, a, högsta domstolens och regeringsrättens ordförande samt
en hovrättspresident och en kammarrälispresident.
För länsdomstolarnas del gäller atl förslag lill
domartjänsler lämnas av länsslyrelsemas politiskt sammansatta styrelser som i
princip saknar domarinslag. Tillsätlningsförfarandet är alltså ett annal i
fråga om länsdomartjäns-ter än del som gäller för domartjänster i övrigl. Del
framstår som självklart att samriia ordning i fråga om domartillsättningar bör
gälla vid länsdomstolarna som vid andra domstolar.
En annan skillnad mellan länsdomstolarna och övriga
domstolar ligger i den ordning som gäller i fråga om budgeibehandling och
resurstilldelning. Länsdomstolarnas behov blir föremål för prövning gemensamt
med övriga funktioner inom länsstyrelserna. Del blir alltså fråga om atl
genomföra en samlad prioritering av behoven inom så olika områden som
förvaltningsrällskipning, samhällsplanering, skatteförvaltning etc. Inom
domstolsväsendet i övrigt förekommer ingen liknande avvägning på
myndighetsnivå mellan rättskipningens behov och andra samhällsuppgifter. Med
hänsyn lill att länsdomstolarna är första instans i
förvaltningsdomstolsorganisationen är
6 Riksdagen 1977178. I saml Nr 170
Prop. 1977/78:170 82
det
angeläget att få en sådan ordning alt deras resursbehov kan bedömas och avvägas
mot resursbehoven vid övriga förvaltningsdomstolar.
Avvikelserna i fråga om länsdomslolarna från vad
som eljest gäller inom domstolsväsendet är historiskt betingade,
Förvaltningsdömandet har över huvud tagel långtifrån samma gamla fasta
traditioner som de allmänna domstolarna i vårt land. Före 1971 års
genomgripande förvaltningsrälisreform var förvaltningsrällskipning i
domstolsform undantag och blandning av förvaltning och rättskipning huvudregel.
Förvaltningsrättsreformen 1971 markerar en brytning
med tidigare principer. Som förul nämnts innebar reformen att regeringsrätten
fick ställning som i huvudsak en prejudikat instans och att kammarrätt sköts in
som mellaninslans före regeringsrätten i flertalet mål som går till
regeringsrätten. Enda undantaget av större betydelse är kommunalbesvärsmålen
som går från länsstyrelse till regeringsrätten utan alt passera kammarrätt
eller, i fråga om landstingsmålen, direkt till regeringsrätten.
Regeringsrätten och kammarrätterna har ställning
som allmänna förvaltningsdomstolar. De sorterar liksom de allmänna domstolarna
under domstolsverket som central förvaltningsmyndighet.
Förvaltningsrättsreformen var inle bara
principiellt genomgripande. Statsmakterna harockså gjort betydande satsningar
på att fullfölja reformen på det organisatoriska planet. En kammarrätt med nio
avdelningar 1971 har blivit fyra kammarrätter med 23 avdelningar 1977, Av dessa
har två kammarrätter och åtta avdelningar kommit till 1974 och senare. Denna
utbyggnad har genomförts i full politisk enighet i principfrågorna. De
meningsskiljaktigheter som har förekommit i riksdagen har inskränkt sig till
frågor om lokaliseringsorter och utbyggnadstakt,
Förvaltningsrätlsreformen innebar en förstärkning
av domstolsorganisa-lionen på förvallningssidan. Organisationen är emellertid
ofullkomlig så länge den inte också omfattar första instans. På den allmänna
domslolssidan är organistionen uppbyggd med tre nära sammanknutna instanser,
tingsrätter, hovrätter och högsta domstolen, Samma principer - grundade i
samma rätissäkerhetskrav - gäller för alla tre instanserna. Full enighet råder
om atl rättssäkerheten kräver ett ireinstanssystem även på förvaltningssidan.
Här föreligger emellertid den skillnaden att första instansen, länsdomslolarna,
inle är integrerad med de högre instanserna utan är organisatoriskt inbyggd i
länsstyrelsema, I princip innebär detta delsamma som om lingsrälterna skulle
ingå i samma organisation som åklagarväsendet. Ordningen medför också praktiska
nackdelar i samtliga tre instanser, som kommittén skall närmare utveckla i
detta avsnitt.
Den blandning av förvaltnings- och
rältskipningsuppgifter som förekommer vid länsstyrelserna utgör avsteg från en
princip som bragts till klara uttryck på flera andra håll under senare år.
Utöver 1971 års förvaltningsrätts-reform och diskussionerna kring
domstolsverkets inrättande kan erinras om förslagen lill omorganisation av
besvärsavdelningarna vid patent- och
Prop. 1977/78:170 83
registreringsverket
och riksförsäkringsverket. Skillnaden mellan förvaltning och rättskipning
utvecklas också i förarbetena till 1975 års regeringsform. Även 1971 års
länsslyrelsereform innebar givetvis ett principiellt bejakande av tanken, all
dömande bör skiljas frän förvaltningen, om än principen inte fullföljdes till i
administrativt hänseende fristående länsdomstolar.
Den
alltmer markerade strävan att hålla förvaltning och rättskipning åtskilda har
en viktig motivering i önskemålet all garantera bäsla möjliga förtroende hos
allmänheten för förvaltningsrältskipningen. Man kan visserligen säga atl
gränsen mellan förvaltningsmyndigheternas och domstolarnas verksamhet är
flytande. Förvaltningsmyndigheterna sysslar i slor utsträckning med rent
rätlstillämpande verksamhet och domstolarna överprövar förvaltningsmyndigheters
beslut. En viktig skillnad mellan förvallnings-myndigheternas och domstolarnas
ställning är emellertid alt många förvaltningsmyndigheter - i motsats lill
domstolarna - också har att företräda offentliga intressen och är skyldiga alt
ifråga om vissa slag av verksamhet följa direktiv som utfärdats av regeringen
eller andra överordnade myndigheter för särskilda fall.
Betydelsen i allmänhet av atl stärka medborgarnas
förtroende för myndigheterna har vunnit ökad uppmärksamhet under senare tid.
Denna synpunkt var bl. a. en av de vägledande då en arbetsgrupp tillsattes 1976
för översyn av kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan. Den allmänna
enigheten i fråga om grundsyn på dessa problem betonas av all direktiven för
arbetsgruppen i alll väsentligt fick ligga till gmnd för arbetet i den
pariamentariska kommitté (byräkratiutredningen) som ersatte arbetsgmppen efter
regeringsskiftet hösten 1976.
Den nuvarande länsförvaliningsorganisationens
dubbla uppgift att samtidigt företräda offentliga intressen och alt avväga den
enskildes intressen mot de offentliga kan skapa bristande tilltro till
länsdomslolarna hos allmänheten. Kommittén lägger stor vikt vid denna synpunkt
även om kommittén inte för egen del hyser någon tvekan om länsdomslolarnas både
vilja och förmåga alt verka självständigt och opartiskt. Del är en angelägenhet
av största vikt att sörja för atl allmänheten också i praktiken hyser förtroende
för domstolarnas opartiskhet. Särskilt gäller detta i de fall där del saknas
tväpartsförfarande och där det föreligger risk för atl domstolen uppfattas både
som motpart och domstol.
Länsdomstolarnas anknytning lill länsstyrelsen
medför också atl samma myndighet handhar både tillsynsfunktion och dömande
funktion. Denna dubbelstäUning missuppfattas lätt av allmänheten. Det ställs
höga krav på de tjänstemän som skall fullgöra arbetsuppgifter inom både
myndigheten (länsstyrelsen) och domstolen. När det gäller skatterätternas
verksamhet har i olika sammanhang anförts alt allmänheten har svårt all skilja
laxeringsintendenlens uppgift som företrädare för den fiskala sidan från
länsskatterättens uppgifi som rättskipande organ.
Kommittén
vill i detla sammanhang nämna att den vid sina överiäggningar
Prop.
1977/78:170 84
med
tjänslemän vid länsdomstolar särskill ställt frågan hur de uppfattar
allmänhetens inställning lill dessa domstolar. Vid ett sammanträde med
representanter för såväl förvallningslänsrådens förening och länsdomarföreningen
som annan personal uttalades från samtliga håll åsikten, all allmänheten ofla
missuppfattar domstolarnas ställning och att detta måste ses som en olägenhet.
Samhällets snabba utveckling med allt mer
omfattande regler som griper in i medborgarnas liv gör enligt kommitténs mening
alt allmänhelens förtroende för länsdomslolarna måste tillmätas avsevärt
större vikt i dag än vid länsstyrelsernas omorganisation 1971.
En omständighet som i detta fall ger en alldeles
särskill tyngd ål synpunkten om allmänhetens förtroende är RS-reformen,
Statsmakterna har gjort ännu större satsningar pä denna reform än pä 1971 års
förvallnings-rättsreform. Hittills har 876 nya tjänster inrättats och
ytterligare ca 600 omfattas av kommande etapper. Syftet är att åstadkomma en
väsentlig förbättring av taxeringsförfarandet i första instans. Det är enligl
kommitténs mening i hög grad angeläget atl detta kombineras med förbättringar i
nästa instans, dvs. i länsskatterätterna, och all särskild uppmärksamhet ägnas
möjlighetema till reformer som kan stärka medborgarnas förtroende för
skatterätiskipningen. En domslolsorganisalion som avviker från det gängse
mönstret genom att den fiskala verksamheten och skatterättskipningen hör till
samma förvaUning inger därför betänkligheter.
Mot de synpunkter som utvecklats här kan invändas
att den nuvarande organisationen även är lill fördel för
förvaltningsrältskipningen genom atl tjänstemännen vid länsdomstolarna får
erfarenhet av praktiskt förvaltningsarbete genom sin samtidiga ijänslgöring
vid länsstyrelsen. Kommittén vill också för sin del understryka all sådan
erfarenhet är av betydande nytta för den dömande verksamheten. Den bör
emellertid vinnas på annat sätt än genom alt tjänstemännen samtidigl utövar
myndighetsfunktioner och dömande funktioner. En sådan dubbelstäUning bör
undvikas av de skäl som anförts i del föregående, I stället bör man verka för
ett naturiigt personalulbyie mellan förvaliningsdomstolar-.a och bl. a.
länsstyrelserna. Detta ligger också i linje med statsmakternas strävanden
beträffande förvaltningsdomarkarriären efter 1971 års reform. Del finns därför
enligl kommitténs mening inte fog för farhågor atl länsdomstolarnas utbrytning
ur länsstyrelserna skulle leda till några nackdelar från nu berörda synpunkter.
Sammanfattningsvis finner kommittén sålunda att
starka principiella skäl lalar för en organisation med fristående länsdomslolar
som integreras med den allmänna förvallningsdomslolsorganisalionen. En sådan
reform skulle inte bara ansluta till vad som gäller för domstolsväsendet i
övrigl och la lill vara allmänna rättssäkerhetssynpunkter som kommittén finner
angelägna. Kommittén fäster också slor vikt vid att förslaget innebär ett konsekvent
fullföljande av tre reformlinjer om vilka full politisk enighet råder, Förvaltningsrätlsreformen
1971 fullföljs genom all den då uppbyggda domslolsor-
Prop.1977/78:170 85
ganisationen
fullbordas med att även första instans infogas i systemet, RS-reformen
kompletteras genom atl taxeringsförfarandet i andra instans
-skatlerältskipningen på länsnivå - förstärks. De strävanden att stärka
medborgarnas förtroende för myndigheterna som kommit till uttryck bl, a. genom
byråkratiutredningen men även på flera andra sätt fullföljs genom att
förvaltning och rättskipning särskiljs på länsnivå,
13.3
Synpunkter på den nuvarande organistionen
Kommittén övergår till att redovisa slutsatserna av
sina utredningar rörande den nuvarande länsdomstolsorganisalionen och
utvecklingen under de sex år den fungerat.
Kommittén har sammanställt uppgifter om
målulvecklingen under sexårsperioden 1971-1977 i tabell 1 sid, 53.
Uppgifter har lämnats om inkomna,avgjorda och
balanserade mål tolalt för hela riket, med uppdelning på kategorierna
länsrällsmål, fastighetstaxeringsmål och övriga skallemål. Uppgifterna är inte
exakta beroende på brister i länsstyrelsernas statistik, men avvikelserna
gäller endast detaljer och berör inle huvudlendenserna.
Den
sammanlagda målbalansen dvs, antalet i länsdomstolarna inneliggande oavgjorda
mål har, som förul nämnts, ökat från drygt 100 000 till över 190 000 mål.
Balansen motsvarar i dag ungefär ett års målavverkning. Utvecklingen är
givetvis i hög grad oroande. Den får enligt kommitténs mening under inga
förhållanden tillålas att fortsätta, 1 stället är det angelägel alt åigärder
vidtas för atl successivt minska balanserna.
Del bör observeras att balansökningen har inträffat
under de senaste tre åren. Dessförinnan kan endasl en svag stegring noteras som
inte var ägnad all inge några farhågor. Delta klarlägger, mot vad som ibland
hävdas, att själva 1971 års reform, med övergång till mera klart
domstolsmässiga former, inle kan ses som en orsak lill den negativa
utvecklingen.
Utan tvivel har 1975 års fatighelslaxering bidragit
till balansökningen under de senaste åren. Emellertid måste beaktas all
statsmakterna tillsköl 4 milj, kr, som en tillfällig resursförstärkning jusl
för alt möta de särskilda problemen med fastighetstaxeringen. Liknande
resursförstärkningar hade inte getts vid tidigare tillfallen.
Det slår helt klart att problemen är koncentrerade
till skaitemålen. Antalet inkommande länsrättsmål har under hela perioden
tämligen konstant varit någol över 30 000 åriigen, och en balans på 10 000 mål
torde få anses godtagbar.
I fråga om skattemålen kan noteras atl det inte är
någon klar tendens lill ökad mållillströmning. Först del senaste året
uppvisaren klart högre siffra än tidigare år. En bedömning för samtliga
nuvarande målgmpper i länsdomstolarna visar alt dessa ökal från ca 190 000 mål
om årel under början av 1970-lalel till r n. omkring 215 000 mål, dvs. för hela
perioden med omkring 25 000
Prop.
1977/78:170 86
mål.
Härav faller ca 20 000 mål på de senasie ire åren och huvuddelen på
skaitemålen. Länsskallerätternas balanser av andra mål än faslighetstaxeringsmål
låg under de första tre åren på drygt 90 000, med endast en svag tendens till
stegring. En balans av denna storlek lorde (ä anses godtagbar. Ökningen under
de senasie tre åren uppgår till ca 80000 mål. Denna ökning kan ej anses
godtagbar utan har lett till en besvärande överbalans.
Organisationen har under den gångna sexårsperioden
förstärkts med en domartjänst och 43 andra juristtjänster. Även de sistnämnda
har genom göromålsförordnanden i viss utsträckning kunnat utnyttjas för
dömande. Av de 44 tjänsterna haren tillkommit under de senaste tre åren.
Härtill kommer alt 15 tjänster i byråsekrelerarkarriären och 22
biträdesljänster lillförts förvallningsavdelningarna, varav alla utom en tjänst
under de senaste tre åren. Vissa av dessa tjänster har inom
förvallningsavdelningarna blivit tilldelade domstolarna. Del är dock oklart hur
många tjänster det exakt rör sig om. Förstärkningen av domartjänster har inte
alls stått i paritet med tillskottet av handläggartjänster. Vidare tillkommer
alltså det totalbelopp på 4 milj. kr. som anvisades i samband med 1975 års
fastighetstaxering.
Siffroma visar enligt kommitténs mening bl. a. atl
endasl tilldelning av handläggartjänster eller särskilda medel inle är adekvata
åtgärder för att komma lill rätta med problemen. Förstärkningarna har inte
heller medfört en ökad målavverkning. Hela den dömande organisationen måste tas
med i bilden.
Del står klart all länsdomslolarna måste tilldelas
ökade resurser. Emellertid kan varken måltillströmningen, resurstilldelningen
eller fastighetstaxeringen ge en uttömmande förklaring lill den negativa
utvecklingen, även om dessa faktorer givetvis haft väsentlig betydelse. Också
svagheter i själva organisationen har bidragit. Del är därför angeläget atl
även organisationen ses över så atl den får bästa möjliga utformning både från
principiella synpunkter och från effektivitetssynpunkt.
Kommittén har gjort en detaljerad analys av
organisationen och målutvecklingen i varje län. Från varje länsstyrelse har
inhämtats uppgifter om befintlig personal med bl. a. uppskattad fördelning av
deras arbele mellan domstolsverksamhel och andra göromål. Vissa resultat har
redovisats i tabell 3, sid. 58, Vidare har inhämtats uppgifter om inkomna,
avgjorda och balanserade mål vid varje länsdomslol för vart och ett av de
senasie åren.
Del har visat sig att förhållandena växlar kraftigt
mellan domstolarna i de olika länen på ett sätl som saknar motsvarighet vid de
allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna, Detla gäller i
fråga om personal-sammansättningen, förhållandet mellan antal domare och antal
föredragande etc. Det gäller också i fråga om organisationens styrka i
förhållande till mållillströmningen, den genomsnittliga målavverkningen och
liknande förhållanden, Någol entydigt samband mellan balansutvecklingen och de
organisatoriska förhållandena har inte kunnat utläsas ur siffermaterialet.
En
iakttagelse är att olika faktorer på personalsidan har en betydande
Prop.
1977/78:170 87
inverkan.
Länsdomslolarna är små och sårbara enheter. Enstaka personalförändringar,
vakanser och liknande omständigheter kan fä mycket kraftiga genomslag i
arbetsresultaten. Statistiken visar rentav flera extrema inslag som kunnat
förklaras med speciella lokala förhållanden.
Länsdomstolarna kan i mycket liten utsträckning
räkna med atl fä hjälp av annan personal i länsstyrelsen i besvärliga
arbetssituationer, "Personalströmmen" går nästan genomgående från
länsdomslolarna till länsstyrelsen i övrigt, främsl lill skatteavdelningen.
Endast i enstaka fall sker förflyttningar i motsatt riktning och då vanligen
till de högre befordringstjänsterna. Tillfälliga personalförstärkningar kan
knappast erhållas,
Länsdomslolarna
har förhållandevis både färre och lägre tjänster än inle endast domstolar i
allmänhet ulan också t. ex, länsstyrelsernas skatteavdelningar. Detta medför
att särskill de yngre juristerna söker sig till skatteavdelningen eller annan
verksamhet efter någon lids tjänstgöring vid domstol. Denna tendens accentueras
givetvis av RS-reformen, Länsdomstolarna blir på så sätl ofla av med
kvalificerad personal och måste söka anställa ny personal som fär läras upp.
Denna strömning från länsdomstolarna till skalleavdelningen i förening med
svårigheterna att fä extra personal vid vakanser vållar stora problem för
länsdomstolarna.
Kommittén vill häråterknyta till de principiella
synpunkter som utvecklats i det föregående. De starka variationer som
förekommer mellan länen har en klar rättssäkerhelsaspekt. De är inle bara
ullryck för all systemet brister i effektivitet. De kan sägas innebära att den
rättsvård som erbjuds allmänheten växlar väsentligt från län till län på ett
sätt som inte kan anses godtagbart.
Sammanfattningsvis
ger utredningen bilden av en sårbar och oenhetlig organisation som brister i
fråga om samordning, planering och överblick. Detta får ses som en oundviklig
följd av uppdelningen på 24 enheter utan inbördes organisatoriskt samband. En
viktig faktor är också länsledningarnas begränsade möjligheter alt påverka
verksamheten. De fär inte delta i domstolarnas arbete och lill slor del inte
heller i skötseln av förvaltningsavdelningen i övrigt.
Utredningen ger enligt kommitténs uppfattning vid
handen att länsdomstolsorganisationen måste reformeras och förstärkas. Vid
utformningen av en ny organisation måste eftersträvas ell väsentligt större
mått av fasthet och enhetlighet än som kännetecknar nuläget.
13.4
Riktlinjer för en ny länsdomstolsorganisation
De principiella synpunkter som utvecklats i del
föregående och slutsatserna av undersökningarna rörande den nuvarande
organisationen pekar i samma riktning. En reform bör innebära all
länsdomstolarna bryts ul ur länsstyrelserna och blir frislående regionala
förvaltningsdomstolar, som integreras i den allmänna
förvaltningsdomstolsorganisalionen. Kommittén
Prop.
1977/78:170 88
föreslår
därför en reform av denna innebörd. Den ger enligt kommitténs bedömning
adekvata lösningar på de problem som föreligger i dag.
Domstolarna förs in under domstolsverket som
central förvaltningsmyndighet. Därmed får man den möjlighet till samordning
som inle går att åstadkomma inom länsslyrelseorganisalionen, Länsdomslolarna
fåren ställning till kammarrätterna motsvarande den som tingsrätterna har lill
hovrätterna. Genom denna anknytning garanteras länsdomstolama atl vid behov få
de personalförstärkningar som inte kan fås i nuläget. Över huvudtagel ser
kommittén betydande fördelar i att sammanföra länsdomstolarna med
kammarrätterna och de allmänna domstolarna under domstolsverket som central
förvaltningsmyndighet. Det befordrar en bättre personalplanering, rekrytering
och personalpolitik i allmänhet. Man öppnar möjligheter som saknas i dag att
anpassa domstolarna i första och andra instans till varandra och över huvud
tagel ge bättre arbetsförutsättningar för domstolarna. De nuvarande starka
variationerna mellan länsdomslolarna ger klart belägg för att del behövs en
sammanhållen administration och en bällre överblick över både
personalsituationen och målulvecklingen än vad som kan åstadkommas med 24
organisatoriskt åtskilda enheter.
En reform i angiven riktning innebär också atl
domarkarriären anpassas efter hovrättskarriärens mönster. Domarkarriären vid
länsdomslolarna är f n. mycket sluten. Cirkulationstjänstgöring mellan
domstolarna och länsstyrelsens övriga enheter förekommer sällan. Här ligger en
starkt bidragande orsak till att länsdomstolarna blivit så känsliga för
växlingar i arbetssituationen. Den relativa isoleringen gör också atl domarna
kan ha svårighet att fä den bredd och erfarenhet som allmänt eftersträvas. Del
leder till all arbetsuppgifterna blir mindre stimulerande, vilket i sin tur kan
återverka på rekryteringen.
En inlregrerad förvallningsdomstolsorganisation med
en domarbana efler mönster från de allmänna domslolama skulle - givelvis efter
en viss omslällningsperiod - medföra en brytning med dessa förhållanden. Man
får en nyttig växeltjänslgöring mellan de tre domstolsinsianserna. Man åstadkommer
ett naturligt samspel mellan inslanserna i personalhänseende och får ett
smidigt utnyttjande av personella resurser mellan inslanserna. En betydelsefull
följd av en omorganisation skulle också bli alt tjänster motsvarande de
allmänna domstolarnas lingsfiskalstjänster inrättas. Länsdomstolarna skulle
därmed få ett välbehövligt tillskott samtidigl som de skulle ges större
möjligheter att vid behov få extra personal. Just på denna punkt ligger en
nackdel i del nuvarande systemet.
Också kammarrätterna får fördel av en integrerad
organisation för de tre domstolsinsianserna. De saknar i dag ett led i
domarutbildningen mellan fiskals- och kammarrättsrådstjänsierna. Detta led
tillförs genom fiskalsljänslgöring vid länsdomstolarna. För regeringsrätten
medför en reform fördelar för föredragandeorganisationen. Denna fogas på ett
annal sätt än nu in i en enhetlig domarkarriär.. Regeringsrättens föredragande
kommer
Prop.
1977/78:170 89
därmed
att ha erfarenhet från domarljänstgöring i både första och andra instans.
Den nya länsdomstolsorganisationen skulle sålunda
kunna bidra till att skapa förbättringar i alla de tre inslanserna i
förvaltningsdomstolsorganisationen. Också i uibildningshänseende skulle den
vara till väsentlig fördel. De yngre domama fär, liksom vid de allmänna
domstolarna, genom växeltjänstgöring en nyttig blandning av erfarenheter från
första och andra instans och även, som föredragande, från högsta instans.
Dessutom öppnas helt andra möjligheter än i dag för personalutbildning genom en
samordning av hela domstolsväsendet under domstolsverket.
De nämnda praktiska fördelarna av en reform av den
angivna innebörden har också en principiell sida. En kvalitativ förstärkning av
förvaltningsdomstolsorganisationen innebär också en förstärkning av
rättssäkerheten. En förstärkning av första instans bör också leda till att, i
enlighet med direktivens tankar, tyngdpunkten i processen i större utsträckning
förskjuls dit,
13.5
Organisatoriska ändringar inom länsstyrelserna
Kommittén har enligt direktiven att i stora drag
redovisa förslag till de organisatoriska ändringar i fråga om länsstyrelserna
som föranleds av förslaget att bryta ut länsdomstolarna. De närmare
övervägandena i organisationsfrågorna har däremot förutsatts ske i annan
ordning än genom kommittén.
På hösten 1976 tillkallades den s. k,
OPAL-ulredningen för att verkställa en organisationsöversyn av länsstyrelsernas
planeringsavdelningar och administrativa enheter. Samråd har förekommit mellan
länsdomstolskommittén och denna utredning. Som ell resultat av detta samråd
har framkommit att det torde vara ändamålsenligt att vidga OPAL-utredningens
uppdrag lill atl omfatta även de organisationsfrågor som föranleds av förslaget
atl bryta ut länsdomstolarna ur länsstyrelserna.
Från OPAL-utredningens sida har framhållils all del
även oberoende av frågan om länsdomstolarnas ställning knappast är möjligt att
begränsa utredningens överväganden till all avse endast de funktioner som
direkt berör de nuvarande planeringsavdelningarna. Uppgiften måste enligl utredningen
också vara att överväga om gränsdragningen lill andra avdelningar inom
länsstyrelsen är lämplig och riktig, med andra ord att överväga om uppgifter
skall över föras //// planeringsavdelningen från andra avdelningar eller
tvärtom föras bort från planeringsavdelningen för att sammanföras med liknande
verksamhet på andra håll inom organisationen. Gränsdragningen gentemot
förvaltningsavdelningen är härvid av särskilt intresse. Del framstår mot denna
bakgrund som naturligt att åt OPAL-ulredningen bör överiämnas även de
organisationsfrågor som föranleds av länsdomstolskommitténs förslag.
Då länsdomstolarna bryts ut ur länsstyrelserna
kommer endast vissa delar av allmänna enheten, däribland bilregistret, alt
återstå av den nuvarande
Prop.
1977/78:170 90
förvaltningsavdelningen.
Del innebär alt enheten blir så liten all del knappast är tänkbart att låta den
finnas kvar som en fristående enhet. Man kan tänka sig fiera olika lösningar på
de organisationsproblem som då uppkommer.
Länsdomstolskommittén hareftersamråd med
OPAL-ulredningen främst övervägt tre lösningar,
1 olika sammanhang har man diskuterat bl, a,
administrativa enhetens och dataenhetens organisatoriska anknytning och
ställning. Del är i princip tänkbart att sammanföra dessa enheter med den del
som kommer att återstå av allmänna enheten. Fördelarna med en sådan lösning
skulle främst vara att man får en storiek på organisationen som motiverar en
ställning som avdelning.
Kommittén gör emellertid bedömningen atl
nackdelarna med en sädan lösning överväger fördelarna. Den allvariigaste invändningen
är kanske att en sådan avdelning skulle bli synneriigen disparat till sitt
innehåll med åtföljande svårigheteratt hålla samman och leda avdelningen. En
svaghet är också att man skulle på ett olyckligt sätt blanda administrativa
uppgifter (stabsuppgifter) med egentliga linjeuppgifter (verksuppgifter).
Kommittén kan sålunda inte förorda den nu
skisserade lösningen. Kommittén vill emellertid inte ställa sig hell avvisande
lill att den omfattas av OPAL-utredningens överväganden om den från andra
synpunkter än de här angivna skulle befinnas värd alt pröva. Den bör dock i så
fall kombineras med det principförslag som skisseras i det följande,
I samband med det nu diskuterade alternativet vill
kommittén anmärka att del i vart fall blir nödvändigt att särskilt överväga
bilregistrets inplacering i länsstyrelsens organisation. Möjligheten lill
samordning med daiaenhelen bör särskilt uppmärksammas i del sammanhanget.
De båda övriga alternativ som kommittén diskuterat
bygger på den gemensamma huvudprincipen, att man sammanför myndighetsuppgifter
av väsentligen juridisk natur som för närvarande handläggs på olika håll inom
länsstyrelsen. Sådana uppgifter förekommer förutom på allmänna enheten främst
inom planeringsavdelningen men även inom administrativa enheten, t, ex,
lönegarantiärenden. De skattejuridiska frågorna har däremot inte diskuterats av
kommittén.
Genom en koncentration av myndighetsuppgifter
enligt denna princip skulle man åstadkomma en vidgad och sammanhållen juridisk
kompelens inom länsstyrelsen. Man skulle tillgodose länsstyrelsens behov av en
slagkraftig juridisk bas. Den nuvarande organisationen lider av svagheten att
juristfunktioner är utspridda på skilda håll inom länsstyrelsen. En koncentration
enligt kommitténs tanke skulle innebära en förstärkning. Genom de senare årens
starka satsning på aktiv samhällsplanering och en effektivare
skatteadministration har enligt kommitténs bedömning de "klassiska"
myndighetsfunktionerna kommit någol i bakgrunden, Detla illustreras t, ex. av
de brister som redovisats i fråga om länsdomstolarna. En förstärkning av
jurist- och myndighetssidan framstår därför som angelägen och skulle ligga
Prop.
1977/78:170 91
väl
i linje med kommitténs direktiv, som särskill fäster uppmärksamheten på de
uppgifter som är av omedelbar betydelse för de enskilda medborgarna.
Den skisserade principlösningen skulle vidare
medföra fördelar från rekryteringssynpunkl genom all den skulle ge juristerna
ell vilt arbetsfält. Kommittén vill särskilt understryka vikten av att
garantera länsstyrelserna tillgång till kvalificerad juristpersonal. Enligt
kommitténs mening bör också länsstyrelsema genom sina omfattande och skiftande
arbetsuppgifter ha särskilda förutsättningar atl attrahera goda
förvaltningsjurister. Genom en ändamålsenlig organisation borde länsstyrelserna
också bl, a, kunna ge en naturiig utbildnings- och rekryteringsbas för
förvaltningsdomstolarna liksom dessa bör få en liknande funktion i förhållande
till förvaltningsmyndigheterna. Ett visst växelspel mellan
förvaltningsdomstolarna och länsstyrelserna skulle enligt kommitléns mening
vara lill ömsesidig nytta.
Kommittén
är enig om att föreslå att de organisatoriska problem som uppkommer vid en
utbrytning av länsdomstolama löses enligt den huvudprincip som skisserats här,
I fråga om det närmare genomförandet har emellertid olika synpunkter
framkommit. Meningarna inom kommittén har i stället varit delade kring två
alternativ, Å ena sidan har hävdals atl organisationsarbetet bör inriktas på en
särskild, fristående juridisk enhet eller avdelning. Å andra sidan har hävdals
att den lämpligaste lösningen är all organisatoriskt förlägga den samlade
juristfunktionen inom planeringsavdelningen.
Utifrån de tankegångar, som antytts av OPAL-ulredningen,
innebär del förra av dessa alternativ att vissa myndighetsuppgifter förs bort
från planeringsavdelningen, medan det andra innebär att nya uppgifter förs Ull
denna avdelning.
Till förmån fördel förra alternativet har
framhållits att fördelarna med den tänkta organisationen till väsentlig del
sammanhänger just med att juristfunktionen fär en organisatoriskt fristående
ställning direkt under länsledningen. Därmed markeras myndighetsutövningens
självständighet, vartill kommer att möjligheterna till en god rekrytering
främjas. Vidare har framhållits atl planeringsavdelningen redan i dag är
heterogen och svårslyrd och att det inte minst mot bakgrunden av
länsdemokratikommitténs arbete syns naturiigt atl koncentrera avdelningens
arbete på de frågor som kräver ett nära samspel med landstingskommunen och
primärkommunema samt med näringslivet och de fackliga organisationerna i länet.
Slutligen har också understruktis atl decentraliseringsulredningens arbete
lorde medföra att länsstyrelserna även i framtiden kommer alt tillföras nya
förvaltningsuppgifter och att organisationen bör utformas med beaktande härav.
Till förmån företl inordnande av juristfunktionen i
planeringsavdelningen har anförts all flertalet av länsstyrelsens juristiskt
betonade myndighetsfunktioner kommer atl ligga inom denna avdelning sedan
länsdomslolarna brutits ut. Det har vidare framhållits att en kvalificerad
jurislmedverkan är oundgänglig i avdelningens arbele. En samlad juristfunklion
kan knappast
Prop.
1977/78:170 92
åstadkommas
utan att även planeringsavdelningens juridiska enhet överförs dit, och detla
skulle innebära en försvagning även om ett fristående rättssekretariat skulle
få till en av sina huvuduppgifter att ge service åt planeringsavdelningen.
Denna behöver, har det framhållits, daglig juridisk medverkan i det löpande
arbetet.
Efiersom uppgiften endast är att i stora drag ange
den organisatoriska lösningen och del vidare arbetet torde få ske inom
OPAL-ulredningen, har kommittén enats om att förorda, alt lill OPAL-ulredningen
överiämnas att överväga båda de alternativ för den samlade jurislfunktionens
organisatoriska inplacering i länsstyrelsen som skisserats här.
13.6
Organisation och arbetsfomer m. m. för utbrutna länsdomstolar
Länsdomstolarna har under den tid de varit i
verksamhet kommit atl framstå alltmer som en enda domstol. De har idag skilda
kompelensområden men funktionerna upprätthålls i slor utsträckning av samma
personer. Nämndemän och i ökande omfattning även ordföranden tjänstgör i såväl
länsrätt som länsskatterätl. Det kan förekomma att mål i dessa domstolar av
praktiska och ekonomiska skäl avgörs samma dag av samma personer. Dessa
fungerar då vid handläggning av skattemäl som länsskatterätl och vid handläggning
av t, ex. körkortsmål som länsrätt,
Enligl direktiven bör utgångspunkten vara alt de
tre länsdomslolarna slås samman. Inte heller enligl kommitléns mening finns det
längre några skäl att behålla uppdelningen på tre domstolar. En sammanslagning
av domstolarna hindrar inte alt särskilda regler gäller angående rättens
sammansättning vid avgörande av fastighetstaxeringsmål.
Kommittén föreslår därför all länsskalierälten,
länsrätten och faslighelstaxeringsrätten slås samman till en domstol med ett
kompetensområde som motsvarar vad de tre länsdomstolarna tillsammans har i dag.
Den sammanslagna domstolen bör kallas länsrätt.
En omorganisation av länsdomslolarna bör inte
försvåras eller tyngas av att man samlidigt tar upp frågor om förändringar av
de bestämmelser som reglerar handläggningen av de olika målen och ärendena i
annan mån än vad som kan föranledas av sammanslagningen till en länsdomstol,
13.6.1
Länsrätternas domkretsar m. m.
Kommittén har övervägt om det finns skäl atl ändra
länsdomstolarnas nuvarande domkretsar med anledning av all anknytningen till
länsstyrelsen upphör. Ett sådant skäl skulle vara atl den sammanslagna och
utbrutna länsrätten blir en alllför liten enhet för att kunna arbeta rationellt
och effektivt om den endast har länet som verksamhetsområde.
Som argument för en vidgning av länsrätternas
domkretsar har anförts bl, a, effektivitetsskäl. Kommittén har emellertid
stannat för att föreslå atl
Prop. 1977/78:170 93
den
nuvarande indelningen behålls. Kommittén har funnit att det, särskilt närdet
gäller förvaltningsrättskipning som berör en stor allmänhet, bör fästas slor
vikt vid regionalpolitiska och kommunikationsmässiga aspekter. Med hänsyn till
de ärendegrupper som kommer all handläggas vid länsrätterna, inte minst
skaitemålen, är det angeläget atl länsrätternas verksamhetsområde utgörs av
ett län. Den regionala förvallningsrättskipningens anknytning lill det egna
länet är också av ålder förankrad i allmänhetens medvetande. Enligt kommitténs
mening är det sålunda angeläget atl det finns en länsrätt i varje län. Till
grund för sin bedömning har kommittén också lagt en analys av det nuvarande
sysselsättningsläget vid länsdomstolarna.
Länsdomstolarna i Gotlands län sysselsätter f n,
mindre än tio årsarbetskrafter, och bara drygt en domare. Länsdomstolarna i
Blekinge län och Jämtlands län bereder sysselsättning för vardera omkring 10-15
heltidsarbetande, varav ungefär två domare, Länsdomslolarna i fiertalet län
ger arbete åt mellan 20 och 30 årsarbetande, varav två eller tre domare. De län
som sysselsätter mest personal i länsdomslolarna är Stockholms län, Göteborgs
och Bohus län samt Malmöhus län med omkring 140, 60 resp. 50 helårsarbetskrafter,
varav 22 domare i Stockholms län och 8 i vart och ett av Göteborgs och Bohus
län och Malmöhus län.
Del kan ifrågasattas om en fristående länsdomstol
med det målunderiag som finns i Gotlands län blir en rationell arbetsenhet.
Emellertid talar önskemålet om en för hela landet likformig
länsdomstolsorganisation liksom övriga förut anförda skäl med avgörande styrka
för alt Gotlands län bör utgöra en egen domkrets. Kommittén noterar också att
det inom tingsrätls-organisationen i dag finns tingsrätter av liknande
storieksordning.
Kommittén har beträffande övriga län funnit att
underiag finns för att skapa bärande domslolsenheter, 1 de tre slörsla
länsrätterna, dvs de i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län
kommer antalet domare och övriga tiänstemän atl medföra alt länsrätterna
lämpligen bör arbela på två eller fiera dömande avdelningar.
Kommittén föreslår alltså atl länet skall utgöra
länsrättens domkrets. Utgångspunkten bör vara alt länsrätten skall ha kansli i
residensstaden.
13.6.2
Länsrättens anknytning Ull domstolsväsendet
Det ler sig naturiigt atl utbrutna länsrätter förs
in under domstolsverkets verksamhetsområde och passas in i den nuvarande
organisationen av allmänna domstolar och allmänna förvaltningsdomstolar. De bör
så långt det är möjligt och lämpligt få en ställning i förhållande till
domslolsverket och kammarrätterna som motsvarar den som tingsrätterna idag har
till domslolsverket och hovrätterna. Detta skulle i huvudsak innebära
följande.
Det bör åligga domstolsverket alt i egenskap av
central förvaltningsmyndighet - med iakttagande av länsrätternas
självsländighet enligt regeringsformen vid fullgörandet av deras dömande och
rättslillämpande uppgifter -
Prop.
1977/78:170 94
leda
och samordna verksamheten samt meddela föreskrifter, råd och anvisningar.
Del bör vidare ankomma på domstolsverket atl tillse
atl verksamheten vid länsrätterna bedrivs effektivi.
Medel för länsrätternas verksamhet bör anvisas över
ett på statsbudgeten gemensamt anslag för samtliga allmänna
förvaltningsdomstolar. Domstolsverket bör avge anslagsframställning. Anslaget
bör ställas till domstolsverkets förfogande. Länsrätterna bör av
domstolsverket erhålla bemyndigande att förfoga över vissa delar av anslaget.
Domstolsverket bör ha att vid sidan av föreskrifter i regleringsbrev fastställa
personalorganisation för länsrätterna. Tjänster vid länsrätt som inte inrättas
av regeringen inrättas av domstolsverket eller efter bemyndigande av
domslolsverket av vederbörande domstolar,
I fråga om tillsättning av tjänster bör utöver vad
som anförs i ett senare avsnitt om domarkarriären gälla atl notarienämnden
tillsätter tjänst som notarie och alt länsrätten tillsätter arvodestjänst och
tjänst i bg 1 C, Övriga tjänster bör tillsättas av domstolsverket.
Domstolsverket bör ha att pröva besvär när det gäller tjänst som tillsatts av
länsrätt.
Domstolsverket bör svara dels för utbetalning av
löner till tjänstemän och ersättningar till nämndemän på grundval av
tjänstgöringslistor som upprättas av länsrätten, dels göra utbetalningar av
expensmedel efter ulbetalningsbe-sked från länsrätten, Domslolsverket bör
vidare svara för personalregislrering och malrikelföring såvitt gäller
länsrätternas personal. De slörsla länsrätterna börsjälva svara för
löneulräkning, personalregistrering och malrikelföring för sin egen personal,
Domslolsverket bör vidare centralt svara för bl. a,
lokal- och utrustnings-frågor, utbildningsfrågor, blankellfrågor och frågor om
tekniska hjälpmedel, statistik, beredskap, säkerhet och sekretess samt för
olika ADB-rutiner,
13.6.3
Domarbana och ijänsleorganisation vid de allmänna förvaltningsdomstolarna
Enligl kommitléns mening bör domarkarriären i en ny
organisation förde allmänna förvaltningsdomstolarna byggas upp efler mönster
från de allmänna domstolarna, 1 kommitténs direktiv pekas på att ett väsentligt
inslag i domarulbildningen inom de allmänna domstolarna är att tjänstgöringen
växlar mellan de olika inslanserna. En motsvarande ordning och en i princip
gemensam domarkarriär i förvaltningsdomstolama anförs vidare vara ägnad atl
stärka kvaliteten på förvaltningsrältskipningen. Kommittén anser atl de
möjligheter till utbildning och växeltjänslgöring som domarkarriären vid de
allmänna domstolarna erbjuder också bör tas lill vara inom
förvalt-ningsdomstolsorganisalionen. Det ligger vidare ett värde i atl de båda
domarkarriärerna så långt möjligt görs likformiga bl, a, för att underiätta
visst personalutbyte.
Prop.
1977/78:170 95
Efter nolarietjänstgöring bör den som vill söka sig
lill förvaltningsdomar-banan börja som fiskalsaspiranl i kammarrätt. Efter
fiskalsgodkännande följer tjänstgöring som fiskal i kammarrätten och i
länsrätt, som regel inom vederbörande kammarrätts domkrets. Före förordnande
som assessor tjänstgör fiskalen som adjungerad ledamot i kammarrätten.
Fullgjord adjunkiion bör i princip krävas för alt fä ordinarie domartjänst i
kammarrätt eller länsrätt.
Enligt kommitténs mening skulle det vara en fördel
om den som antas som fiskalsaspiranl i kammarrätt fullgjort en del av sin
notariemeritering i länsrätt. Det är osäkert om de nolarieplalser som kan komma
att finnas vid länsrätterna utgör tillräckligt rekryteringsunderlag för
kammarrätterna. Det finns inie i dag någol krav på viss tids tjänstgöring vid
länsstyrelse. Kommittén anser därför alt man i vart fall inte i
inledningsskedet efter en reform av länsdomslolarna bör uppställa någol sådant
krav. Dessa förhållanden bör emellertid beaktas vid den framtida utformningen
av notarieme-rileringen,
Fiskalsaspiranter bör liksom hittills antas av
kammarrätterna. Dessa bör också meddela förordnanden för fiskaler i kammarrätt
och i länsrätt. Förordnande som kammarrättsassessor bör som f n, meddelas av
regeringen efler förslag av kammarrätten. Något kungörelseförfarande bör inle
längre förekomma. Assessorsförordnanden bör liksom i hovrätterna inte vara
knutna till ett visst anlal fasta tjänster utan bör kunna meddelas så snart
tillgängliga ledamotsplatser i kammarrätten medger det. Ordinarie domartjänsler
i länsrätt och kammarrätt, som tillsätts efter ledigförklarande, bör tillsättas
efter förslag av tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet. Nämndens
sammansättning kan därvid behöva ändras i förhållande till vad som gäller i
dag.
Del utbyte av fiskaler och assessorer mellan
hovrätter och kammarrätter som förekommer f n. bör kunna prövas ytteriigare.
Det är också värdefullt om det kommer till stånd ett personalulbyie mellan
länsstyrelserna och förvaltningsdomstolarna. Inget bör hindra att den som
erhållit sin domamtbildning huvudsakligen i hovrältskarriären söker och
erhåller tjänst vid allmän förvaltningsdomstol eller tvärtom. Det bör i likhet
med förhållandena på den allmänna domarbanan inle heller föreligga något hinder
mot atl en välmerilerad sökande som ej genomgåtl domamtbildning erhåller
ordinarie domartjänst vid kammarrätt eller länsrätt.
Personal som inle har juridisk utbildning fullgör i
dag viktiga uppgifter som handläggare vid länsdomstolarna. Enligt kommitténs
mening bör motsvarande uppgifter kunna anförtros icke jurister också i de nya
länsrätterna. Kommittén anser atl del ligger ett särskill värde i att just
dessa domstolar, med hänsyn bl, a, till det myckel stora antalet mål, har
tillgång lill erfarna och kunniga handläggare vid sidan av jurislpersonalen.
Den icke juristulbildade handläggande personalen
har i dag förhållandevis goda möjligheter lill befordran och växling i
arbetsuppgifter inom länsstyrel-
Prop.
1977/78:170 96
serna.
Någon motsvarighet härtill finns f n, inle inom
förvaltningsdomstols-organisationen. För alt säkerställa rekryteringen för
framliden är det angeläget att man uppmärksammar möjligheterna för denna
personal att erhålla arbetsuppgifter av liknande art även inom kammarrätterna.
Det bör särskilt övervägas att denna personal i mån av kompetens ges
kvalificerade tjänster, med berednings- och föredragningsuppgifter. Enligl
kommitléns mening bör dessa frågor särskill prövas i del organisationsarbete
som skall ske före reformens ikraftträdande.
En annan fråga som måste särskill uppmärksammas
gäller utbildningsbehovet för den icke juristulbildade personalen. Del är
viktigt att någon försämring inle sker på detta område vid en länsdomsiolsreform.
Kommittén förutsätter all denna fråga las upp lill prövning i lämplig form
under det fortsatta organisationsarbetet.
f3.6.4
Arbetsfördelning I länsrätterna m. m.
Domargöromålen i länsrätten bör i princip fullgöras
av domare som har ordinarie tjänster i länsrätten och är skyddade av de regler
i fråga om skiljande från tjänst, förflyitningsskyldighet, skyldighet att utöva
annan tjänst m. m. som gäller för ordinarie domare. Icke ordinarie
domartjänsler bör finnas för vikariats- och försiärkningsändamål saml som ett
led i juristernas utbildning fram till ordinarie domartjänst. Vissa enklare och
rulinbelonade domargöromål bör i utbildningssyfte kunna fullgöras av notarier.
En av de ordinarie domarna bör vara chef för
länsrätten i administrativt hänseende. Kommittén föreslår all länsrättens chef
kallas för lagman. För övriga ordinarie domare föreslås tjänstebenämningen
länsdomare. I de länsrätter som är delade på avdelningar bör en av länsdomarna
tillika vara ordförande på avdelning som ej föreslås av lagmannen.
Administrativa ärenden bör efter mönster från
tingsrättsorganisationen avgöras av länsrätten i plenum eller i kollegium, på
avdelning eller av lagmannen.
Mål och ärenden som kommer in lill länsrätten bör
fördelas på rotlar. Samtliga ordinarie och icke-ordinarie domare bör i princip
inneha rotel. I de mindre och medelstora länsrätterna bör rotlarna vara
blandade förvaltnings-måls- och skattemålsroilar. Delta bör dock ej utesluta
specialisering i fråga om vissa typer av förvaltnings- eller skattemäl. I de
större länsrätterna kan del visa sig lämpligt att skilja mellan förvaltnings-
och skattemål på olika avdelningar eller rotlar. I sådanl fall bör emellertid
domama för atl fä erfarenhet av de olika måltypema och bibehålla dessa
kunskaper med vissa mellanmm cirkulera mellan de olika avdelningarna eller
rotlama. Vissa undantag från regeln om blandade rotlar kan under en kortare
övergångslid visa sig nödvändiga.
Berednings- och föredragningsuppgifterna - i den
mån de inte nu ankommer på domarpersonal och delta är lämpligt även i framtiden
- bör
Prop. 1977/78:170 97
fördelas
mellan notarier och andra tjänslemän som inle behöver vara rättsbildade.
För kansligöromålen i länsrätten bör finnas icke
rättsbildade domslolsbiiräden. 1 enlighet med tankegångarna i propositionen
(1975/76:173) Kvinnor i statlig tjänst, bör möjlighetema atl delegera
arbetsuppgifter lill den icke rättsbildade kanslipersonalen las tillvara. För
dem som i dag innehar icke-jurisltjänster vid länsdomstol bör vid de nya
länsdomstolarna finnas tjänster som motsvarar dem som finns i dag.
Arbetsordning för länsrätt bör fastställas av
kammarrätten efter förslag av länsrätten. Del bör ankomma på domstolsverket alt
fastställa allmänna anvisningar beträffande innehållet i arbetsordningarna.
Kammarrätten bör vidare, efter förslag av länsrätt, fördela rotlarna mellan
domare i länsrätt. Kammarrätt bör också ha att utbilda och förse länsrätterna
med icke ordinarie domararbelskraft samt att meddela vissa domarförordnanden
för notarie.
Länsrätterna bör avge förslag till domstolsverket i
fråga om anslagsframställning, meddela föreskrifter som behövs för tillämpning
av arbetsordningen, besluta om vissa ledigheler för personalen, förordna
vikarier och tillfällig personal inom medelsramar som fastställts av
domstolsverket samt besluta om indelning av notarier och icke rättsbildad
personal till tjänstgöring.
f3.6.5
Övergångsfrågor
En reform som den här föreslagna kan inle
genomföras utan att detta medför konsekvenser för den nuvarande personalen i
länsstyrelserna och för de yngre juristerna i kammarrätterna.
För en stor del av länsstyrelsepersonalen torde
uppstå en valsituation mellan att stanna kvar i länsslyrelseorganisalionen
eller alt gå över lill tjänst i de nya länsrätterna. Så långt möjligt bör den
nuvarande personalen beredas förtur till tjänst i den ena eller andra
organisationen. I viss utsträckning kan det visa sig nödvändigt atl inrätta
personliga tjänster för dem som vid övergången är länsstyrelseanslällda. Dessa
måste emellertid fördelas mellan de nya länsrätlema och länsstyrelserna, så
långt möjligt efter egna önskemål men också med tillgodoseende av respektive
verksamhets behov av kompetent personal.
För dem som f n. innehar ordinarie domartjänst i länsdomstol
bör inte ställas upp någol krav på fullgjord adjunkiion i kammarrätt för
erhållande av ordinarie domarljänst i de nya länsrätterna. Plats för adjunkiion
bör dock successivt beredas dem som så önskar.
Övriga länsdomsiolsjurisier bör fogas in i den nya
domstolsorganisationen och den nya förvaltningsdomarkarriären alltefter
personliga kvalifikationer, tjänsteår och tidigare verksamhet. Vad först gäller
dem som - utan att vara ordinarie domare - redan i huvudsak ägnar sig ät
kvalificerade dömande uppgifter i länsdomstol bör de som regel kunna fortsätta
med dömande uppgifter också i den nya länsrätten. De bör beredas möjlighet att
erhålla 7
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 170
Prop. 1977/78:170 98
tjänster
med arbetsuppgifter motsvarande sådana som ankommer på icke ordinarie domare i
länsrätt. Övriga i första hand sådana som enbart eller i huvudsak tjänstgör som
föredragande i länsdomstol - bör erhålla tjänster med i huvudsak
föredragandeuppgifter. Alltefter kvalifikationer bör de kunna tilldelas vissa
domargöromål även i fortsättningen.
Den som fär dömande uppgifter i länsrätten bör
beredas tillfälle atl tjänstgöra som adjungerad ledamot i kammarrätt för atl
härigenom meritera sig för ordinarie domartjänsl.
De jurister som fär föredragandeuppgifter i
länsrätten bör som regel tjänstgöra som föredragande i kammarrätt innan de
tilldelas domamppgifter i länsrätt. För att erhålla ordinarie domartjänsl bör
de också senare fullgöra adjunktionsljänslgöring i kammarrätt.
De som vid tiden för övergången till den nya
ordningen efler jur, kand, examen tjänstgjort mer än fyra år som föredragande i
länsstyrelse eller länsdomstol och som besitter erforderiiga personliga
kvalifikationer bör -utan föregående tjänstgöring som föredragande i kammarrätt
- kunna successivt anförtros domamppgifter i länsrätten. De bör om de så önskar
senare beredas tillfälle till adjunktionstjänstgöring.
Vidare bör del inte vara något hinder för
länsstyrelsejurisl alt utan fullgjord adjunktionstjänstgöring söka och, om
meriterna är tillräckliga, erhålla ordinarie domartjänst i den nya
organisationen. Del bör också så långt det är möjligt beredas tillfälle för
länsstyrelsejurister att redan före genomförandet av en länsdomsiolsreform
tjänstgöra som adjungerade ledamöter i kammarrätt.
Den föreslagna reformen innebär för
fiskalsaspiranterna och fiskalerna i kammarrätt atl
förvallningsdomamlbildningen tillförs ell inslag av tjänstgöring som fiskal i
länsrätt. Den innebär vidare atl de kommer att fä konkurrera med föredragande i
de nuvarande länsdomslolarna om adjunktionsut-rymmet i kammarrätterna.
Skyldighet bör inte åläggas aspirant eller fiskal
som anställs i kammarrätt före principbeslut av riksdagen om utbrytning av
länsdomstolarna att underkasta sig tjänstgöring som fiskal i länsrätt. Sådan
tjänstgöring kan emellertid vid senare ansökan om domartjänst komma alt
tillmätas värde som merit. Den som anställs som fiskalsaspiranl i kammarrätt
efter ett principbeslut av riksdagen om utbrytning av länsdomstolarna bör vara
skyldig att tjänstgöra som fiskal i länsrätt. Företrädesordningen mellan
kammarrätlsfiskaler och länsslyrelsejurisler till adjunkiion torde få
fastställas efter förhandling med de fackliga huvudorganisationerna. De
ordinarie domartjänster på förvallningsavdelningarna som blir vakanta efter ett
principbeslut av riksdagen om utbrytning av länsdomstolarna bör i avbidan på
omorganisationen uppehållas med vikariat.
Prop. 1977/78:170 99
13.6.6
Lokalfrågan
Länsstyrelsernas nuvarande lokaler är i de flesta
län i huvudsak tillräckliga för den verksamhet som bedrivs i länsstyrelserna
och de nuvarande länsdomstolama. En sammanslagning av länsdomstolarna och en
utbrytning av dessa ur länsstyrelserna medför inle i de enskilda länen behov av
några större lokaltillskoll. Några allvariiga invändningar kan inte riktas mot
all länsdomstolarna övergångsvis inryms i samma lokaler som länsstyrelsema. Del
skulle medföra mycket stora kostnader att omedelbart anskaffa och utmsla nya
lokaler för de nya länsrätterna. Målsättningen bör därför vara att dessa i
samband med övergången så långt del är möjligt fär överta en del av
länsstyrelsemas nuvarande lokaler och utmstning. Den lokalsplittring som
föreligger hos de flesta länsstyrelser torde ge goda möjligheter alt bereda
domstolarna egna lokaler. Förändringar bör senare göras efler hand som behov av
tillskott eller renovering uppkommer. 1 samband med det organisationsarbete som
måste föregå en reform torde delaljförslag fä utarbetas i fråga om lämpliga
lokallösningar i de enskUda länen.
13.7
Målområdet
Vid länsdomstolamas tillkomst fömtsälles alt det
ganska begränsade kompetensområdet så småningom skulle utvidgas. Under de år
som gått har endast ett fätal nya ärendegmpper tilkommil. Kommittén skulle
enligl direktiven överväga frågan om vilka målgrupper som lämpligen kunde föras
över till länsdomstol. Utredningsarbetet borde inriktas på sådana mål som
handlades på planeringsavdelningens juridiska enhet eller på förvaltningsavdelningen
och där talan mot länsstyrelsens beslut fördes hos kammarrätt.
Utredningsarbetet borde vidare i första hand inriktas på sådana områden som
inte övervägdes i särskild ordning. I direktiven uttalades också att kommittén
vid sina överväganden av de organisatoriska frågorna skulle beakta konsekvenserna
av att målgrupper fördes över från länsstyrelse till länsdomstol.
I olika remissammanhang har som väsentliga
målgrupper i detta avseende nämnts besvär över beslut av hälsovårdsnämnd,
byggnadsnämnd och socialnämnd samt kommunalbesvärsmålsfrågoma. Hälsovårdsmålen
och byggnadsmålen övervägs f n. av hälsovårdsstadgeutredningen (S 1974:08)
resp. en särskild rådgivande expertgmpp (B 1974:02) för översyn av byggnadslagstiftningen.
Socialulredningen (S 1969:29) har avlämnat ett betänkande innefattande förslag
till viss utvidgning av länsrättens uppgifter. Frågan är ej slutbehandlad.
Kommunalbesvärsmålen kommer all övervägas i särskild ordning.
Redan med nuvarande målområde kommer länsrätlema
att utgöra bärkraftiga enheter. Frågan om ytteriigare någon eller några
målgrupper bör föras över till länsrätterna kan sålunda enligt kommitténs
uppfattning inte påverka ställningstagandet i principfrågan. Kommittén har
därför i enlighet med sina direktiv avstått från att redan i detta
delbetänkande gå närmare in på målområdesfrågan.
Prop.
1977/78:170 100
13.8
Mellankommunala skatterätten
Enligt kommitténs mening kan samma principiella
skäl som anförs för en utbrytning av länsdomstolama från länsstyrelserna göras
gällande såvitt avser mellankommunala skatterättens ställning gentemot
riksskatteverket. Även om direktiven inle direkt tar upp mellankommunala
skallerätten, har kommittén funnit det lämpligt atl behandla även denna fråga.
Kommittén föreslår atl mellankommunala skatterätten bryts ut från
riksskatteverket.
Enligl 73 § taxeringslagen prövar mellankommunala
skatterätten bl.a. besvär rörande fråga i vilket län skattskyldig skall
taxeras. Sådana besvär kan innefatta överföring av taxering från ett län till
ett annal. Delta förhållande kan anses tala för att de mellankommunala målen
skiljs av från del regionala skattedömandel.
Organisatoriska synpunkter talar emellertid starkt
mot att mellankommunala skallerätten blir en självständig myndighet. Kommittén
föreslår därför som en lämplig lösning att den mellankommunala skatterätten
administrativt inordnas i länsrätten i Stockholms län. Motsvarande tekniska
lösning har tidigare valts i fråga om fastighetsdomstol, vattendomstol och
vatlenöver-domslol. Nämndemännen bör liksom hittills förordnas av regeringen.
Bestämmelser om mellankommunala skatterätten bör, enligl kommitténs mening,
arbetas in i taxeringslagen.
13.9
Kostnader
Den av kommittén förordade organisatoriska reformen
innebär endast en omfördelning av arbetsuppgifter mellan länsstyrelserna och en
utbruten länsdomstolsorganisation. Inga nya mål- eller ärendegmpper tillkommer
genom den föreslagna reformen.
Det framstår som angeläget atl man i samband med
reformen tillser alt resurserna är lämpligt avpassade i förhållande lill de
föreliggande behoven. Av de uppgifter som lämnats i del föregående har klart
framgått att den nuvarande länsdomstolsorganisationen inle svarar mot behoven.
Redan de kraftigt ökade målbalanserna visar all organisationen inte kan överläs
i befintligt skick utan måste förstärkas. Kommittén hargjort vissa översiktliga
beräkningar av vad en lämpligt avpassad länsstyrelseorganisalion kan anses
kräva. En mera ingående analys fär göras under del organisationsarbete som bör
föregå del praktiska genomförandet.
Kommittén vill erinra om att antalet inkommande mål
till länsdomstolama under 1970-talet har ökal lill drygt 215 000 mål om årel.
Del saknas anledning anta atl antalet inkommande mål i forlsällningen kommer att
minska. Länsdomstolarna har under de senaste fyra budgetåren avgjort i
genomsnitt omkring 190 000 mål om året. Man torde för den nuvarande
organisationen inte böra räkna med en nämnvärt högre avverkningskapacitet.
Detta leder till att det under de närmaste åren kan beräknas komma in ca 25 000
fler mål än
Prop. 1977/78:170 101
som
länsdomslolarna f n. har kapacitet atl avgöra. Härtill kommer alt
länsdomstolarnas balanser ökat från omkring 100 000 mål i början av 1970-lalet
till ca 190000 mål vid utgången av budgetåret 1976/77.
För kommittén framstår det som oeftergivligt att
länsdomslolarna ges resurser som är tillräckliga för att undvika ytteriigare
ökningar av balanserna. Del är också angelägel att de nuvarande alllför höga
balanserna arbetas bort.
Inom länsdomstolarna finns f n. fast indelad
personal som motsvarar ca 106 årsarbetskrafter för domamppgifter, ca 188
årsarbetskrafter för berednings- och föredragningsuppgifter och ca 335
årsarbetskrafter för kontorsarbete. Härtill kommer viss personal under
utbildning. Man bör kunna ulgå från all en ny frislående
länsdomstolsorganisation skapar fömtsättningar för en högre målavverkning än
den nuvarande.
Ett minimibehov för atl undvika ytteriigare
balansökningar och för att på sikt arbeta ned de nuvarande balansema är enligl
kommitténs uppfattning, all länsrätterna utöver den nu befintiiga
organisationen tillförs ytteriigare 15-20 domare, 25-30 föredragande och
omkring 30 tjänstemän i kontorskarriären. Kostnadema för en sådan utökning kan
beräknas till ca 8 milj. kr. för löner och ca 1 milj. kr. för följdkostnader.
För administrationen av en frislående
länsrättsorganisalion bör man räkna med ett resursbehov i länsrätterna som
motsvarar ca 10-12 årsarbetskrafter i konlorskarriären. För domstolsverket och
kammarrätterna kan beräknas ett merbehov om ungefär 12-15 årsarbetskrafter.
Enligt vad kommittén inhämtat är de administrativa resurserna vid
länsstyrelserna otillräckliga för länsstyrelsemas nuvarande behov. Inga
administrativa resurser kan således föras över från länsstyrelserna lill
länsrältsorganisalionen. Kommittén räknar därför med alt ca 2 milj. kr. behöver
tillföras för administrativa göromål.
När del gäller lokaler, utrustning och telefoner
räknar kommittén som förut sagts i alll väsentligt med en uppdelning av
nuvarande resurser mellan länsstyrelserna och länsrätterna. På en del håll
måste man dock räkna med ett merbehov utöver del som uppstår på grund av den
föreslagna personalökningen. Storleken härav låter sig inte bedömas utan en
närmare karlläggning.
Kommittén betonar atl endast en mindre del av de
kostnader som beräknats här har karaktär av reformkosinader i begränsad mening.
Merparten av kostnaderna sammanhänger med den nuvarande organisationens
otillräcklighet och inte i och för sig med förslaget att bryta ut
länsdomslolarna ur länsstyrelserna.
Även den omorganisation inom länsstyrelserna som
följer av kommitléns förslag beträffande länsdomstolarna kommer alt kräva
kostnader. Dessa kan emellertid inte beräknas ens överslagsvis innan
OPAL-utredningens överväganden föreligger. 1 kostnadsbilden kan även fä vägas
in förslag från länsdemokratikommittén och decentraliseringsulredningen.
Kommittén vill därför endast allmänt betona all den huvudprincip, på vilken
dess förslag
Prop.
1977/78:170 102
beträffande
länsstyrelsernas omorganisation bygger, utgår från behovet av en förstärkning
av de funktioner inom länsstyrelserna som består av myndighetsutövning av väsentligen
juridisk karaktär. Syftet måste vara att skapa en slagkraftig organisation för
dessa funktioner. Delta förutsätter otvivelaktigt vissa personalförstärkningar
vid länsstyrelsema,
13.10 Genomförandet
Kommittén har i enlighet med sina direktiv i denna
etapp endast behandlat principfrågan om länsdomstolarnas organisatoriska
ställning. Som förutsatts i direktiven har kommittén endasl angett huvuddragen
av de föreslagna länsrätternas organisation och verksamhet. Kommitténs förslag
måste därför kompletteras med detaljutformning av organisation, instruktion m,
m. Vidare behövs en detaljbeskrivning i fråga om personal, utrustning, lokaler
m, m. Det fortsatta utredningsarbelet bör inte ankomma på kommittén utan
ulföras i annan ordning under medverkan av företrädare för justitiedepartementet,
kommundepartementet, domstolsverket, LON och personalorganisationema.
Kommittén har enligt sina direktiv också i stora
drag angett den organisatoriska lösningen i fråga om länsstyrelsen med
anledning av förslaget all bryta ut länsdomstolarna. Det fortsatta
organisationsarbetet bör enligt kommitléns mening överiämnas till
OPAL-ulredningen,
Kommittén finner det angeläget - inte minsl från
personalsynpunkt - alt den nya organisationen kan börja verka snarast möjligt,
RS-reformens genomförande talar i samma riktning. Kommittén föreslår därför att
reformen träder i kraft den I juli 1979.
13.11 Författningsförslag
Kommittén har inte funnit anledning all i denna
etapp lägga fram detaljerade författningsförslag. Den viktigaste förfatlningskonsekvensen
torde bli att länsrätt får ställning av allmän förvaltningsdomstol och alt som
en följd därav lagen om skallerätt, fastighelstaxeringsrätt och länsrätt
arbetas in i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Kommittén redovisar i bilaga
8* ett förslag lill sådan lagändring.
I övrigl har kommittén förutsatt atl blivande
författningsarbete kommerati beröra bl. a. ett inarbetande av bestämmelsema i
förordningen (1971:455) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt i
kungörelsen (1971:974) om protokollföring m. m. vid de allmänna
förvaltningsdomstolama, utarbetande av länsrätlsinstruklion, sakliga ändringar
i bl. a. länsstyrelseinstruklionen (1971:460), notariekungörelsen (1972:519)
och kammarrättsinslruktionen (1975:515), vissa nya bestämmelser i
taxeringslagen (1956:623) om mellan-
* Bilagan har uteslutits här
Prop. 1977/78:170 103
kommunala
skatterätten och om länsrättens sammansättning vid behandling av mål om
fastighetstaxering samt sådana författningsändringar, i främst
skattelagstiftningen, som föranleds av all länsdomslolens namn föreslås bli
länsrätt.
Prop.
1977/78:170 105
Bilaga 2
Sammanställning
av remissyttranden över länsdomstolskommitténs betänkande (SOU 1977:80)
Länsdomstolarna
Remissutfallet
i stort
Kommitténs förslag har fält ett gynnsamt mottagande
under remissbehandlingen. Övervägande antalet remissinslanserärsåledes
positivt inställda till att beslut fattas om all bryta ul länsdomslolarna från
länsstyrelserna. Bland dessa remissinstanser finns emellertid några som menar
att man bör avvakta med ett ställningstagande. Endast ett fätal remissinstanser
ger uttryck åt en kritisk grundinställning.
Regeringsrätten,
Justitiekanslern (JK), domstolsverket, notarienämnden, riksrevisionsverket,
riksskatteverket, statens personalnämnd. Svea hovrätt, hovrätten för Västra
Sverige, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten I Göteborg, kammarrätten I
SundsvaU, kammarrätten I Jönköping, länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands,
Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Gävleborgs, Väsiernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län,
justitieombudsmannen Leif Ekberg (JO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet, Föreningen auktoriserade revisorer,
Länsdomarföreningen, Sveriges advokatsamfund och Sveriges domareförbund har
ingen erinran mot eller tillstyrker förslaget i principfrågan. Vid
länsstyrelserna i Kalmar, Älvsborgs och Jämtlands län saml i Svenska
kommunförbundet framförs emellertid reservationer mot förslaget.
Statskontoret tillstyrker principen att
länsdomstolarna bryts ut men anser alt man inte nu bör ta ställning till den organisatoriska
lösningen. Länsstyrelserna i Blekinge, Göteborg och Bohus och Örebro län
godtar kommitténs skäl för fristående länsdomslolar och tillstyrker i princip
förslaget. De anser emellertid alt ett definitivt ställningstagande inte bör
tas förrän ytteriigare utredningar har slutförts. Föreningen Sveriges
laxeringsrevisorer delar i princip kommitléns uppfattning men anser att
kommittén inte har tillräckligt belyst de praktiska konsekvenserna av en
utbrytning.
Länsstyrelserna i Jönköpings och Kopparbergs län är
inte heller beredda att utan ytterligare överväganden tillstyrka förslaget.
Reservationer föreligger lill förmån för kommitténs förslag.
Länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,
Malmöhus, Västmanlands och Västerbottens län samt Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) avstyrker förslaget, Ocksä vid dessa länsstyrelser,
utom länsstyrelsen i Östergötlands län, förekommer reservationer lill förmån
för en utbrytning.
Prop.
1977/78:170 106
Principiella
synpunkter på förslaget om fristående länsdomstolar
De remissinstanser som tillstyrker eller lämnar
kommiuéns förslag ulan erinran ansluter sig i allmänhet utan närmare
kommentarer til I de principiella motiv för en reform som kommittén anför.
JK framhålleratt han redan tidigare, främst i sitt
yttrande över länsberedningens belänkande (SOU 1974:84) Stal och kommun i
samverkan, har intagit en bestämd ståndpunkt i frågan om länsdomstolarnas
ställning lill länsstyrelsen och därvid förordat en utbrytning. De skäl för en
utbrytning som kommittén åberopar är enligt JK:s mening mycket starka, JK
framhåller vidare atl en utbrytning måsle beirakias som en självklarhet, om man
vill ställa upp tillnärmelsevis samma krav på självständighet hos länsdomstolama
som hos de allmänna domstolarna. Också hovrätten för Västra Sverige och
kammarrätterna I Stockholm och Göteborg åberopar tidigare yttranden där de
bestämt har förordat fristående länsdomslolar. Alt kommittén har framfört
bärande principiella skäl för en utbrytning vitsordas av bl, a, Svea hovräli
och länsstyrelserna I Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Alvsborgs, Örebro,
Jämtland och Norrbottens län.
Enligt länsstyrelsen i Kalmar län kan reformen
väntas leda lill atl rättssäkerheten förbättras, Sveriges advokatsamfund
framhåller att den nära anknytning som länsdomstolama f n, har till den
egentliga förvaltningsverk-samheien strider mot principen om skiljandet mellan
förvaltning och rättskipning och mot principen om den dömande verksamhetens
självständighet och oberoende. Sveriges domareförbund ställer sig helt bakom
de rättssäkerhetsskäl som kommittén anför till stöd för förslaget och ser det
som angelägel att dessa skäl vinner beaktande inte minst i fråga om skatterätiskipningen.
Några remissinstanser, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,
Jönköpings, Malmöhus, Västmanlands och Västerbottens län samt TCO, betonar att
länsdomslolarna redan i dag intar en självständig ställning. Länsstyrelsen i
Jönköpings län kan inte finna att några principiella rättssäkerhetssynpunkter
med nödvändighet påkallar en utbrytning. Att rättssäkerheten skulle vara
eflersatt genom den nuvarande organisationen kan länsstyrelsen I Östergötlands
län inle finna. Allmänheten lorde fästa mera avseende vid resultatet av
länsdomstolarnas arbele än vid organisationsformen.
Flera av de remissinstanser som tillstyrker
kommitténs förslag betonar alt reformen är ägnad att stärka allmänhelens
förtroende för den regionala förvaltningsrättskipningen. Riksskatteverket
instämmer i vad kommittén anför om atl förvaltningsrältskipningen bör hållas
isär från övrig förvaltning. Riksskatteverket anför i fråga om taxeringsmålen
atl det måsle anses principiellt olämpligt att den enskildes motpart,
taxeringsinlendenten, administreras av samma myndighet som den domstol som
skall döma i målet. Verket anser att en utbrytning av länsdomstolarna är ägnad
att stärka allmänhelens tilltro lill domstolarna. Synpunkten bör dock inle
belönas för
Prop.
1977/78:170 107
starkt,
eftersom ingenting tyder på att allmänheten har bristande förtroende för
länsskatterätterna. Även för skatteavdelningen är enligt riksskatteverkets
mening en utbrytning av domstolarna en fördel, eftersom den kommer att medföra
att avdelningens roll i skalleprocessen framstår som klarare i allmänhetens
ögon, I denna riktning uttalar sig också Sveriges domareförbund. Å andra sidan
menar länsstyrelsen I Stockholms län att en utbrytning av länsskatterätterna
medför en uppenbar risk för att taxeringsintendenternas skyldighet att bevaka
det allmännas rätl accentueras och att
taxeringsinten-denlernablir"åklagare" i en uisträckning som
visserligen ligger i linje med de ökade kraven på effektivitet i beskattningen
men som knappast tillgodoser önskemålet om en mänsklig och mjuk tillämpning av
skattereglerna.
Enligt
länsstyrelsen I Uppsala län har erfarenheierna under den lid som har förflulil
från förvallningsrältsreformen år 1971 visat att sammankopplingen av
länsstyrelsernas allmänna förvaltningsverksamhet och domstolarnas rättskipning
i sig har medfört osäkerhet hos allmänheten om förvaltningsrättskipningens
självständighet. Redan den omständigheten atl förtroendet för domstolarnas
självständighet kan ifrågasättas är enligt länsstyrelsens mening tillräcklig
för att en ändring bör komma till stånd. Länsstyrelsen i Kristianstads län
framhåller atl den nuvarande ordningen innebär att vissa tjänstemän på
förvallningsavdelningen måsle fungera än som domare än som beslutande eller
föredragande i förvaltningsärenden. Allmänheten och även massmedia uppfattar
vanligen länsdomstolarnas verksamhet som integrerad i länsstyrelsens
myndighetsutövning.. De som arbetar i länsdomslolarna möter ständigt denna
missuppfattning. Den är ägnad att urholka allmänhetens tilltro till
länsdomslolarnas självständiga och opartiska ställning. Att länsdomstolarna är
inordnade i länsstyrelserna har medfört all de saknar identitet i allmänhetens
ögon. Särskilt otillfredsställande är enligt länsstyrelsen föreställningen alt
mellan skaltedomstolar och skatteförvaltning förekommer kontakler som
försvagar den enskildes ställning. Länsstyrelsen i Värmlands län understryker
vad kommittén anför om all den nuvarande länsförvaltningens dubbla uppgift atl
samlidigt företräda offentliga intressen och avväga den enskildes intressen
mot de offentliga kan skapa bristande tilltro till länsförvaltningen.
Länsstyrelsen anser att den administrativa anknytningen mellan länsstyrelserna
och länsdomslolarna bör brytas, Länssiyrelsen i Gävleborgs län anser alt förslaget
innebär en avsevärd förbättring för personalen på förvallningsavdelningen,
främst allmänna enheten. Åtskillig personal på denna enhet måste nämligen dela
sina arbetsuppgifter mellan länsstyrelsen och nuvarande länsrätten. Länsstyrelsen
framhåller att detla innebär inle bara alt man måste vara förtrogen med ett
flertal områden av förvaltningen, utan också atl man myckel ofla kommer i en
sorts jävsilualion. Länsstyrelsen understryker vad kommittén anför om alt
allmänheten bör fä ell större förtroende för förvaltningsdömandet, om tidigare
strävanden att skapa ett snabbare, säkrare och effektivare sådant dömande
fullföljs även på länsplanet. Också länsstyrelserna i Södermanlands,
Prop.
1977/78:170 108
Gotlands,
Göteborgs och Bohus och Västemorriands län instämmer i kommitléns uttalanden i
fråga om vikten av allmänhetens förtroende för förvaltningsrältskipningen.
Även om kommittén enligl länsstyrelsen i Skaraborgs
län inle har visat att den nuvarande organisationen medför rättsosäkerhet,
delar länsstyrelsen kommitténs uppfattning att det är väsentligt att
förvaltningsrättskipningen i länen är så organiserad atl den ger största
möjliga rättssäkerhet och skapar största möjliga förtroende hos allmänheten.
Del förhållandel alt domama och föredragandena i länsdomslolarna också är
tjänstemän i länsstyrelsen har enligt länsstyrelsen I Västernorrlands län
medfört komplikationer. Det har inle varit möjligt att i någon större
utsträckning renodla de skilda arbetsuppgifterna till bestämda tjänstemän.
Enligt länsstyrelsen är del nödvändigt all lägga domslolsuppgifter och
förvaltningsuppgifter på skilda händer. En sådan ändring kan naturiiglvis göras
också inom den nuvarande organisationens ram. Sambandet mellan domstol och
länsstyrelse kan i viss mån förta intrycket av länsdomstolen som en oberoende
och jävsfri prövningsinstans.
Några länsstyrelser redovisar emellertid en någol
mer kritisk inställning till kommitténs synpunkter. Sålunda uttalar
länsstyrelsen i Stockholms län att länsdomslolarnas organisatoriska ställning
lill en början torde ha varit oklar för många medborgare och att delta såvitt
gäller länsskalierälten förmodligen kan ledas tillbaka lill de gamla
prövningsnämnderna, Länsskallerätternas verksamhet med bätre penetrerade mål,
muntlig handläggning m, m, har dock enligt länsstyrelsens mening medfört atl
allmänheten börjar fä bättre insikt om länsskallerätternas karaktär. Avgörande
för tilltron till länsskalte-rätternas verksamhet är, mot bakgrund av del höga skattetrycket,
främsl hur skattelagarna tillämpas och hur arbetet i domstolen utförs, I detla
instämmer chefen för förvallningsavdelningen vid länssiyrelsen i Jämtlands län.
Länsstyrelsen I Östergötlands län säger sig inle ha upplevt något fall där
allmänhelens förtroende för länsdomslolarna verkligen ha salts i fråga.
Allmänheten torde fästa mera avseende vid resultatet av länsdomslolarnas arbele
än vid organisationsformen. Om allmänheten ändå missuppfattar domstolarnas
ställning, kan detta, som länsstyrelserna ser del, avhjälpas genom information.
Kommittén har enligl länsstyrelsen I Malmöhus län inle visat atl anknytningen
till länsstyrelsen har påverkal allmänhelens förtroende för länsdomstolarna.
Länsstyrelsen I Västmanlands län stryker under atl rättssäkerheten kräver atl
domare och domstolar har en självständig ställning. Länsstyrelsen påpekar också
alt allmänhetens förtroende för domstolarna är en viktig del av
rättssäkerheten. Den bristande tilltro till länsdomslolarna som ibland har
visals från allmänhetens sida har emellertid mindre gällt domstolarnas
organisatoriska ställning än deras kapacitet. Det ligger i sakens natur, menar
länsstyrelsen, alt den som har fåll vänta lång tid på atl fa sitt skattemål
prövat i rätten kan tvivla på domstolens förmåga. Problem med balanser kan
emellertid uppkomma i varje organisation och ulgör i och för sig.
Prop.
1977/78:170 109
enligl
länsstyrelsens mening, inte ett principiellt skäl för all bryta ul
länsdomstolarna. Länsstyrelsen i Västerboilens län hävdar all allmänhelens
förtroende för domstolarna bygger mera pä kvaliteten och effektiviteten i deras
arbete än pä hur de organisatoriskt förhåller sig lill andra myndigheter.
Allmänheten torde inle vara medveten om skillnaden mellan förvaltning och
rättskipning. Inom de allmänna domstolarna finns också inslag av förvaltning.
Enligt länsstyrelsen skulle det få svåra följder för domstolar och
statsförvaltning, om man slog fast en princip om särskiljande mellan
förvaltning och rättskipning. En reservant I länssiyrelsen framhåller
emellertid att tingsrätterna inte utövar sin funktion under samma
organisatoriska förutsättningar som länsdomslolarna.
Kommitténs synpunkt atl länsdomstolarnas
administrativa anknytning till länsstyrelsen är principiellt felaktig mot
bakgrund av de värderingar som stasmakterna har anlagt i fråga om dömandets
självständighet och integritet kommenteras ytterligare av en del
remissinstanser. De frågor som därvid särskilt berörs är länsdomstolarnas
resurstilldelning och förfarandet vid domartillsättningar. Flera
remissinstanser inskränker sig till att instämma med vad kommittén anför på
dessa punkter,
Riksskatteverket
anser att olägenheterna i fråga om resurstilldelning mellan länen bör kunna
undanröjas i en organisation av den föreslagna typen. Kammarrätten i Jönköping
understryker all det är betänkligt all beslul om resurstilldelning lill
länsdomstolarna enligt nuvarande ordning fattas av länsstyrelsen. Kammarrätten
konstaterar all domstolarna därvid har atl konkurrera med länsförvaltningen om
tillgängliga medel, Enligl kammarrättens mening måste det anses principiellt
felaktigt att en sådan fördelning sker på del lokala planet. Del bör i stället
ankomma på regering och riksdag att. avgöra hur resurserna skall fördelas
mellan domstolar och förvaltning. Sveriges domareförbund redovisar liknande
synpunkter. Också länsstyrelsen I Jönköpings län anser att kommittén har visst
fog för sin kritik på denna punkt.
Länsstyrelsen I Östergötlands län anför att det vid
länsstyrelsen inte förekommer någon medveten eller omedveten
"bortpriorilering" beträffande länsdomstolarnas resursbehov.
Länsstyrelsen konstaterar att ansvaret föratt domstolarna inte har tillforts
önskvärda resurser snarare faller på regering och riksdag. Kommitténs påstående
alt länsdomstolama missgynnas resursmässigt till följd av den samordnade
prövningen i länsstyrelsen av samtliga enheters behov ger enligt länsstyrelsen
en felaktig bild av verkligheten. Statsijänsiemannaförbundets sektion vid
länsstyrelsen i Kalmar län menar emellertid att domstolarnas slora balanser
till slor del kan förklaras med bl. a. bristande resursfördelning. Man
framhåller t. ex. alt länsstyrelserna inte har visat tillräckligt intresse för
länsdomstolarnas resursbehov i budgetarbetet och att det finns exempel på att
länsdomslolarna prioriteras lågt jämfört med andra enheter på länsstyrelsen.
Sektionen anser trots dessa svårigheter inle att det finns skäl all bryta ut
länsdomstolarna ulan att man i stället bör inrikta
Prop.
1977/78:170 110
sig
på en bättre prioritering inom länsstyrelserna. Enligl länsstyrelsen I Malmöhus
län kan det inle fömlsältas att länsdomslolarna fär bättre resurser, om
administrationen handläggs av domstolsverket i stället för av länsstyrelserna.
Länsstyrelsen konstaterar att den slutliga avvägningen för övrigt sker på
departementsnivå.
När det gäller frågan om förfarandet vid
tillsättning av domartjänsler anför hovrätten för Västra Sverige att en fördel
med utbrytning av länsdomslolarna är att del särskilda förfarandet vid
tillsättning av domartjänslerna då skulle försvinna. Länssiyrelsen I
Kristianstads län frmhåller att del torde vara unikt i svenskt domstolsväsende
att en politiskt sammansatt lekmannstyrelse har inflytande på tillsättning av
domartjänsler. Några reservanter vid länsstyrelsen I Malmöhus län anför att det
är betänkligt dels alt tjänst vid länsdomslolen ingär i den övriga
länstyrelsekarriären och att alltså de blivande domarna under sin karriär inom
domstolen är beroende av länsstyrelsens bedömning, dels all domartjänst vid
länsdomstolen tillsätts efter förslag från denna myndighet som saknar
erfarenhet av vederbörandes lämplighet som domare,
Å andra sidan framhåller länsstyrelsen I Västmanlands
län alt länsstyrelsernas förslag i fråga om tillsättning av domartjänsler
föregås av en omfattande beredning där en sakkunnig bedömning görs av domare
och andra kvalificerade tjänstemän. Länsstyrelsen i Jönköpings län menar atl
det även med den nuvarande organisationen finns möjlighet att låta en särskild
Ijänsleförslagsnämnd lämna förslag vid tillsättning av domartjänsler. En
liknande synpunkt framförs av länsstyrelsen I Östergötlands län som dessutom
anser alt det nuvarande tillsättningsförfarandel med medborgarinflytande är väl
så lämpligt som "domsiolsmodellen", Länslyrelsen pekar särskill på
att man med den nuvarande ordningen fär till stånd en diskussion beträffande
såväl domar- som chefsegenskaper hos de sökande. I samma riktning uttalar sig länsstyrelsen
i Stockholms län, medan länsstyrelsen i Malmöhus län anser alt del är positivt
att företrädare för allmänheten fär insyn i tillsättningsärendena.
Länsstyrelsen I Västerbottens län kan inte se all rättssäkerheten skulle vara i
fara på grund av den nuvarande ordningen för tillsättning av domartjänsterna.
Flera remissinstanser delar kommitléns uppfattning
atl den föreslagna reformen endasl innebär att tidigare reformer på området
fullföljs. En sådan ståndpunkt intar regeringsrätten, som erinrar om atl den
redan i sitt remissyttrande över betänkandet (SOU 1974:96) En öppnare domarbana
framhöll som sin uppfattning atl länsdomslolarna borde inordnas i
förvalt-ningsdomstolssystemet som första instans och frikopplas från länsstyrelserna.
Svea hovrätt ser reformen som ell fullföljande av 1971 års reform genom atl
även den första instansen, länsrätten, integreras i förvaltningsdomstolsorganisationen.
Kammarrätten i Jönköping och länsstyrelserna i Kalmar, Örebro och Jämtlands län
delar denna uppfattning. Kammarrätten anser sålunda att tyngdpunkten i
rättskipningen bör läggas så lågt ned i
Prop.
1977/78:170 111
inslansordningen
som möjligt. Väl fungerande underinsianser ger del bästa rättsskyddet förden
enskilde, framhåller kammarrätten. Överinstanserna har en viktig uppgift att
fylla för rätlskontroll och prejudikatbildning men del stora flertalet mål
måste fä sitt slutliga och riktiga avgörande i underinstanserna, menar
kammarrätten.
Några
remissinstanser kommenterar vad kommittén anför om RS-reformens betydelse för
laxeringsförfarandet i andra instans, dvs. skatterätiskipningen i
länsdomslolarna. Sålunda innebär RS-reformen enligt länsstyrelsen i Jönköpings
län atl kommitténs rätlssäkerhelsresonemang fär en mera markerad tyngd än det
annars skulle ha haft. Länsstyrelsen framhåller alt hela taxeringsförfarandet i
första instans kommer att fast förankras i länsstyrelsen genom denna reform.
Länsdomstolarnas anknytning lill länsstyrelsen kan då utgöra en viss risk för
all allmänhetens förtroende för domstolarnas oberoende minskar. Rikskatieverkei
anser däremot atl RS-reformen inle påverkar frågan om länsdomslolarna skall
vara frislående från länsstyrelserna eller inte. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län anser atl kommitténs slutsats att RS-reformen skulle motivera en
förbättring också av andra instans inte är hell korrekt. Enligt länsstyrelsens
mening är i stället förhoppningen all antalet besvär över laxeringsnämndernas
beslut skall gå ner genom alt förfarandet i taxeringsnämnderna förbättras. Å
andra sidan, säger länsstyrelsen, kan det tänkas att den genomsnittliga
svårighetsgraden på de mål som förs vidare blir större. Länsstyrelsen I
Hallands län förutser emellertid att målbalanserna kommer alt öka än mer efler
hand som RS-reformen genomförs. Man kan också enligt länsstyrelsens mening
förmoda att dessa mål blir mera svårbedömda än f n. 1 detta instämmer
länsstyrelsen I Gävleborgs län.
Praktiska
synpunkter på förslaget om fristående länsdomstolar
Flera remissinstanser delar kommitléns uppfattning
alt länsdomstolarna har arbetat under alll ökande svårigheter och all den
ogynnsamma balansutvecklingen inte fär tillåtas fortsätta. Däremot råder
delade meningar i frågan om man kan komma till rätta med problemen genom
resursförstärkningar eller om en organisationsförändring är nödvändig.
När
del gäller orsakerna lill balansökningarna bemöter några länsstyrelser
kommitténs slutsats alt 1971 års reform, med övergång lill mera domstolsmässiga
former, i och för sig inte kan ses som en orsak till den negativa utvecklingen.
Tvärtom menar länsstyrelsen i Östergötlands län att en förklaring kan sökas i
1971 års reform, som har medfört en noggrannare prövning och utförligare
beslutsmotiveringar med längre handläggningslider som följd. Länstyrelsen
påpekar dock alt det dröjde några år, innan reformen påverkade arbetet. Som
andra orsaker lill längre handläggningstider pekar länsstyrelsen på att
bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift har inneburit ett
merarbete samt att målen har ökat i svårighetsgrad. Liknande
Prop.
1977/78:170 112
synpunkter
framförs också av länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads. Hallands,
Värmlands och Västmanlands län.
Flera av de remissinstanser som tillstyrker
kommitténs förslag om en utbrytning av länsdomstolarna instämmer i kommitténs
uttalande att svagheter i själva organisationen har bidragit till den negativa
balansutvecklingen och att en organisationsförändring är nödvändig för att
komma till rätta med problemen.
Enligt riksrevisionsverket bör förslaget om
fristående länsdomstolar leda till en effektivare förvaltningsrällskipning och
lill praktiska fördelar i övrigt. Liknande synpunkter redovisas av
Landstingsförbundet och Föreningen auktoriserade revisorer.
Kammarrätten i Stockholm, som säger sig vara
medveten om att förhållandena växlar kraftigt mellan de olika länen, finner
all delta visar att det f n, saknas ett samlat grepp över länsdomstolarna och
deras skilda förutsättningar atl komma till rätta med arbetsläget. Att
nuvarande organisationsmönster ger dåliga förutsättningar för ett sådanl samlat
grepp belyses enligt kammarrätten av utvecklingen. Också kammarrätten i
SundsvaU finner atl det siffermaterial som redovisas i betänkandet och
kommitléns analys av länsdomstolamas verksamhet ger belägg för all dessa i
organisatoriskt hänseende inte fungerar på ell tillfredsställande sätt.
Kammarrättens intryck är all länsdomslolarna nu är underdimensionerade i förhållande
till arbetsbördan och att stora variationer föreligger i fråga om tilldelning
av personal även när förhållandena i övrigt framslårsom tämligen likartade.
Enligt kammarrättens mening kan man komma lill rätta med problemen genom all
länsdomstolarna infogas i den allmänna förvaltningsorganisationen och läggs
inom domstolsverkets område, där en samlad bedömning av behov och fördelning av
resurser kan ske, Enligl hovrätten för Västra Sverige lalar även praktiska skäl
för att länsdomslolarna bryts ut från länsstyrelserna, Domslolsverket har
bättre möjligheter än länsstyrelserna atl främja rekrytering och utbildning och
alt svara för administrativ service. En utbrytning kan också väntas ge gynnsammare
betingelser för personalcirkulalion och för samarbetet mellan länsdomstolarna
och kammarrätterna. Länsstyrelsen i Uppsala län delar kommitténs uppfattning
atl avgörande praktiska skäl inte hindrar en utbrytning av länsdomslolarna.
Länsstyrelsen anser all förbättringar i fråga om bl. a. tjänstgöring i andra
domstolar, utbildning och personalförstärkningar från kammarrätterna lättast
kan ske vid en integration med förvaliningsdom-stolsorganisalionen.
Enligt länsstyrelsen i Kristianstads län hänger
svårigheterna att praktiskt organisera växeltjänstgöring för jurister i
kammarrätt och länsdomstolar samman med den skilda departementstillhörigheten
och de svårigheter som är inbyggda häri när det gäller resursfrågor m.m. En
stor brist är att utbildningsverksamhet som är anpassad efter
domstolspersonalens behov f n. saknas. Länsstyrelsen i Hallands län bedömer del
som utsiktslöst atl komma till rätta med balansproblemel inom den nuvarande
organisationen.
Prop.
1977/78:170 113
eftersom
länsdomstolarna är för små och sårbara. Enligt länsstyrelsen skulle det medföra
stora fördelar, om länsdomstolarna inordnades i
förvallnings-domslolsorganisationen i övrigl. Tillgången lill kompetent
arbetskraft skulle tryggas. Härigenom skulle balanserna kunna minskas och
kvaliteten på domstolarnas arbele höjas. F. n. är del svårt alt tillgodose
länsdomslolarnas behov av kompetent personal för lillfällig
arbetskraftsförslärkning, anför länsstyrelsen i Väsiernorrlands län. Om man
skall kunna uppnå goda arbetsförhållanden och motsvara de höga kvalitetskrav
som måste ställas på länsdomstolarna, behövs både en organisalionsändring och
ökade resurser.
Enligl
några reservanter i länsstyrelsen i Malmöhus län framstår det, mot bakgrund av
den slora balansökningen, som anmärkningsvärt att del har tillkommil endasl en
domartjänsl under den gångna sexårsperioden från länsdomslolarnas inrättande,
medan en stark upprustning t. ex. av länsstyrelsernas skatteavdelningar har
sketl. All länsdomstolama dessutom har både färre och lägre tjänster än både
domstolar i allmänhet och länsstyrelsernas skatteavdelningar är ägnat alt
försvaga organisationen och ytterligare öka de redan oacceptabla målbalanserna.
Enligl länsstyrelsen i Värmlands län har del varit svårt all fä gehör för
länsdomstolarnas behov och alt utveckla en tillfredsställande organisation inom
rältsenhelen. Länsdomslolarna behöver liksom andra domstolar ett centralorgan.
Därmed skapas enligl länsstyrelsen en samordning av verksamheten för samtliga
länsdomstolar och man uppnår på sikt en större enhetlighet i bl. a.
rekryterings- och utbildningsfrågor. Länsstyrelsen ser del som naturiigt atl
den uppgiften anförtros domstolsverket.
Länsstyrelserna
i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Västmanlands och
Västerbottens län saml TCO, som avstyrker kommitténs förslag om en utbrytning,
delar i och för sig bedömningen att länsdomstolarna måsle ges ökade resurser.
De hävdar emellertid all förstärkningar lika gärna kan tillföras domstolarna
inom ramen förden nuvarande organisationen. Sålunda lalar enligt länsstyrelsen
i Malmöhus län alll för att ett resurstillskott ger större effekt, om
länsrätterna är kvar i länsstyrelserna än om de blir fristående. Nämnda
länsstyrelser delar inle heller kommitténs uppfattning att länsdomstolama är
små och sårbara enheter. Tillfälliga arbetskraftsbehov, särskill beträffande
personal ulan juridisk utbildning, kan enligl länsstyrelsen i Malmöhuslän
lättare bemästras av länsstyrelsen än av domstolsverket. Enligt länsstyrelsen i
Östergötlands län stämmer inle kommitténs påstående all
"personalslrömmen" nästan genomgående går från länsdomstolarna till
länsstyrelsen i övrigl med förhållandena i Östergötlands län. Genom atl
skatteavdelning och länsskatterätl ryms inom länsstyrelsen finns sammanlagt en
stor personalstyrka som besitter kunskaper inom skattelagstiftningen och som
utan omfattande inlärning kan användas inom olika delar av skatteavdelningen
och rältsenhelen. Enligl länsstyrelsens mening ger detta en stor fiexibilitet
och det gör verksamheten mindre sårbar. Länsstyrelsen I
8 Riksdagen 1977/78 1 saml. Nr 170
Prop. 1977/78:170 114
Västmanlands
län uttalar sig i samma riktning och tillägger att en ökad "inlåning"
av personal från kammarrätterna gör det möjligt atl successivt minska
balansema. Länsstyrelsen i Malmöhus län invänder mot kommitténs påslående alt
länsdomslolarna är små och sårbara enheter alt de blir ännu mera sårbara vid
arbetstoppar i den föreslagna organisationen. I nuläget är t. ex.
länsstyrelsernas möjligheter att medverka vid anställning eller omplacering av
personal inte oväsentliga. Enligt länsstyrelsen i Jönköpings län kan behovet av
en välanpassad utbildning för domstolspersonalen lika väl tillgodoses inom den
nuvarande organisationens ram som i en organisation med fristående
länsdomslolar.
Även de länsstyrelser som förordar en fortsatt
anknytning av länsdomslolarna till länsstyrelserna anser all samordningen
mellan länen bör förbättras. Länsstyrelsen I Stockholms län menar all de
brister i fråga om samordning, planering och överblick som kommittén påtalar
måste kunna lösas inom den nuvarande organisationens ram. Länsstyrelsen pekar
på all man vid sidan av länsstyrelsernas avlöningsanslag skulle kunna ha ett
särskilt avlöningsanslag till länsdomstolarna, alt man kan inrätta en
länsdomstol-senhet inom kommundepartementet som nära samarbetar med justitiedepartementet
samt att man kan öka länsstyrelsemas organisationsnämnds möjligheter att ge
service. Också länsstyrelsen i Östergötlands län menar att man bör kunna
undanröja de påtalade bristerna beträffande samordning mellan länen, utbildning
m. m., om organisationsnämnden ges ökade resurser. Enhgt länsstyrelsen i
Västerbottens län skuWe man inom länsstyrelsen kunna bygga upp en
domslolsavdelning, som slår under tillsyn av en central styrgmpp och som har
fast samarbete med länsstyrelsernas övriga avdelningar.
Enligt riksskatteverket boren utbrytning av
länsdomstolarna inte medföra några avgörande praktiska olägenheter för
domstolarna eller länsstyrelserna.
Några remissinstanser ser del emellertid som en
brist atl kommittén inte har närmare utrett de praktiska problem som måste
lösas vid en utbrytning av länsdomstolarna. Länsstyrelsen i Stockholms län ser
det som en betydande praktisk olägenhet med en utbrytning atl
förvallningsdomslolarnas personal säkeriigen skulle komma all sakna den
förvallningserfarenhet som nu finns inom länsdomslolarna.
Förvaltningsrältskipningen är enligt länsstyrelsens mening nära förbunden med
den offentliga förvaltningen i stort, bl. a. den kommunala verksamheten, och
det måste därför vara en betydande nackdel om den lägsta instansens domare
skulle komma atl utgöras av direklrekry-terade domslolsjurister ulan
förvallningserfarenhet.
Nägra remissinstanser pekar på betydelsen av en
lokalmässig närhet mellan länsskatlerätlen och skatteavdelningen. Med hänsyn
till den stora ärendemängden är del enligt länsstyrelsen i Östergötlands län
viktigt att kommunikationerna och arbetsflödena fungerar smidigt. En utbrytning
kommer enligl länsstyrelsen alt medföra praktiska olägenheter för både
Prop.
1977/78:170 115
skatteavdelningen
och länsdomstolen, såsom fördyrad distribution, omständligare kontaktvägar och
sämre service till allmänheten. Dessutom kan en utbrytning enligt länsstyrelsen
förväntas medföra alt de möjligheter lill utbildning och
cirkulationstjänstgöring som finns i dag kommer atl försvinna. 1 den riktningen
uttalar sig också länsstyrelsen i Örebro län, som emellertid menar atl även om
åtskilliga praktiska skäl talar för ett bibehållande av länsdomstolarna inom
länsstyrelsen lalar ulan tvekan ännu mera för en utbrytning. Även TCO menar att
en utbrytning av länsdomslolarna skulle medföra en försämrad service till
allmänheten. Erfarenhetsmässigt visar del sig enligt TCO all allmänheten har
lättare all ta kontakt med länsstyrelsen än med en domstol.
Enligl
länsstyrelsen i Västmanlands län kan sådana praktiska frågor som t, ex,
aktbildning, duplicering och arkivering ordnas på ett praktiskt och
kostnadsbesparande sätl i den nuvarande organisationen, Enligl länsstyrelsen
kan del på goda grunder antas atl de praktiska problemen skulle öka i en
fristående domslolsorganisalion, TCO fömtser alt de nya domstolarna skulle
komma att bli små, sårbara enheter med mycket begränsade möjligheter atl på
ett godtagbart sätt tillgodose personalen i fråga om utbildning, utveckling och
inflytande. De av kommittén skisserade möjligheterna för icke rättsbildad
personal till utveckling i de nya domstolarna är enligt TCO:s mening föga
realistiska. Länsstyrelsen i Gävleborgs län konstaterar atl åtskillig personal
inom länsstyrelsen hyser oro inför framliden. Mot dessa problem för personalen
bör emellertid enligt länsstyrelsens mening vägas den väsentliga förbättring
för allmänheten som bör bli följden om förslaget genomförs.
Några remissinstanser anser i och för sig att det
finns skäl atl bryta ul länsdomslolarna ur länsstyrelserna. De är emellertid
inte beredda atl enbart på grundval av kommitténs förslag tillstyrka en
utbrytning utan förmodar alt vissa frågor ytterligare ulreds och övervägs,
innan definitiv ställning tas till frågan om utbrytning.
Statskontoret tillstyrker i princip atl
länsdomstolarna bryts ul från länsstyrelsema men anser att man inte nu bör ta
ställning till den organisatoriska lösningen. De administrativa konsekvensema
av och kostnadema för en utbrytning är inte tillräckligt klargjorda. Del är
därför önskvärt all även andra organisationslösningar övervägs, innan man tar
ställning till kommitténs förslag. Ell lämpligt allernativ kan vara färre
länsrätter än kommittén har räknat med. Länsstyrelsen i Örebro län anser att
frågan om förvaltningsavdelningarnas framtida uppgifter och organisation är så
viktig att skäl föreligger att före ett slutligt ställningstagande i frågan om
utbrytning avvakta resultatet av såväl OPAL-utredningens som
länsdemokratikommitténs arbete. TCO framhåller att del f. n. pågår fiera
utredningar som på ett mer eller mindre avgörande sätl kan komma atl påverka länsstyrelsens
och personalens förhållanden. All den sammantagna effekten av dessa utredningars
kommande förslag inte kan överblickas lalar enligl TCO mot en utbrytning av
länsdomstolarna.
Prop.
1977/78:170 116
Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller atl den
föreslagna reformen fär åtskilliga konsekvenser i ekonomiskt hänseende och för
länsstyrelsernas organisation i övrigt. Konsekvenserna har berörts men inte
slutligt penetrerats av kommittén. I huvudsak skall frågan överlämnas lill
andra utredningar. Enligt länsstyrelsens mening är utbrytningen av
länsdomstolarna inte så brådskande atl inte resultatet av dessa utredningars
arbele bör avvaktas, innan statsmakterna lar definitiv ställning lill den
föreslagna reformen. Vidare bör de ekonomiska konsekvenserna först bli
klariagda. Länsstyrelsen avstyrker därför att principbeslut fattas enbart på
grundval av kommitténs betänkande. Länsstyrelsen i Blekinge län tillstyrker i
princip kommitténs förslag men föreslår alt man avvaktar till dess godtagbara
förslag i frågan om vad som skall ske med den del av allmänna enheten som blir
kvar efter utbrytningen av länsdomstolarna har lagts fram.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län ser ur rent
organisatorisk synpunkt goda skäl all bryta ut länsdomstolarna från
länsstyrelserna. Länsstyrelsen är emellertid inte beredd att ulan ytteriigare
överväganden tillstyrka förslaget. Innan ytteriigare klarhet har nåtts i fråga
om den nya länsrättens målområde, någol som ju i högsta grad kommer alt påverka
såväl länsstyrelsen som myndighet som dess personal, är det förhastat atl på i
första hand principiella grunder tillstyrka kommitténs förslag.
Enligt länsstyrelsen 1 Göteborgs och Bohus län
borde kommittén ha redogjort närmare för de kostnader som kan tänkas uppkomma
vid en utbrytning av länsdomstolarna. I delta sammanhang nämner länsstyrelsen
särskill kostnadsökningar för administrativ service. Länsstyrelsen menar också
atl kommittén borde ha utrett processordningen för olika typer av mål.
Riktlinjer
för en ny länsdomstolsorganisation
De riktlinjer som kommittén har dragit upp för en
ny organisation med fristående länsdomslolar får överlag ell positivt
motiagande.
Enligt regeringsrätten är riktlinjerna för
omorganisationen ägnade atl medföra stora fördelar för
förvaltningsrättskipningen i såväl kvalitativt som organisatoriskt hänseende.
Domstolsverket ser möjligheter till en bättre personalplanering samt också
möjligheter lill en bättre total resursplanering genom atl förvallningsdomstolsorganisationen
blir parallell med den organisation som de allmänna domstolarna har. Del kan
enligt domstolsverket antas att en organisation med fristående länsdomstolar
kommer att främja ett fruktbärande personalutbyte mellan de olika domstolsgrenarna.
Härigenom kan också skapas fömtsättningar för en förbättrad och mera allsidig
domarutbildning. Länsstyrelsen i Malmöhus län delar kommitléns uppfattning all
en gemensam domarkarriär för länsdomstolarnas och främsl kammarrätternas
domarpersonal bör skapas. Domarna och föredragandena i länsdomstolarna ulgör en
liten och specialiserad gmpp med ensartad rekrytering.
Prop.
1977/78:170 117
Mot bakgrund av erfarenhetema från de allmänna
domstolarnas område ser Svea hovrätt inte obetydliga fördelar med den
föreslagna omorganisationen. Hovrätten beaktar särskill den nyttiga
växeltjänslgöring i olika instanser och det smidiga utnyttjandet av personella
reurser som förslaget medger. Kammarrätten I Jönköping finner förslaget vara en
från flera synpunkter lämplig lösning. Kammarrätten anser atl den föreslagna
ordningen, genom bl. a. domarkarriärens uppbyggnad och utformningen av
utbildningen förde yngre juristerna, kommer atl medföra en allmän förstärkning
av förvaltningsrällskipningen,särskill i första instans. Den kommerati innebära
en förbättring inte minst därigenom all rättstillämpningen, genom juristernas
växeltjänslgöring och det utbyte av information och erfarenheter som därvid
sker, blir enhetligare. Också Sveriges domareförbund ser växeltjänslgöringen
mellan de tre inslanserna som ett synneriigen värdefullt led i domarulbildningen.
Flera remissinstanser framhåller att den föreslagna ordningen kan förväntas
medföra att behovet av resursförstärkningar i länsrätterna kan prövas och
prioriteringar ske med överblick över hela fältet. I den riktningen uttalar sig
riksskatteverket, kammarräiien i SundsvaU och länsstyrelserna i Kristianstads,
Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbollens län. Länsstyrelsen i Kristianstads
län ser bl. a. följande fördelar med den nya organisationen. Domstolsverket kan
byggas ul och bli den centrala förvaltningsmyndigheten. Del funktionella
sambandet mellan de tre instanserna kan vidgas till personalsidan.
Domarkarriären kan samordnas liksom rekrytering och utbildning.
Personalväxling underiätlas. Rationaliseringsinsatser kan fä bättre genomslag.
Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter
emellertid riktigheten av kommitténs påstående atl länsdomslolarna genom
anknytningen till domslolsverket och kammarrätterna kan garanteras de
personalförsiärkningar som man f n. inle kan fä. Länsstyrelsen menar nämligen
att dessa båda myndigheters resurser i princip lorde vara lika begränsade som
länsstyrelsernas. Att föra in domstolarna under domstolsverket slår enligl
länsstyrelsen dessutom i motsats lill statsmakternas ansträngningar på övriga
områden atl decentralisera arbetsuppgifter. Den omständigheten all
länsstyrelserna slår utanför domstolsverkels organisation behöver emellertid
inte utesluta ett nära samarbete mellan länsstyrelserna och verket.
Organisatoriska
ändringar inom länsstyrelserna
Siatskoniorei anser alt del är viktigt att
OPAL-ulredningen fömlsäitningslösl prövar konsekvenserna för länsstyrelserna
av utbrytningen av länsdomstolarna. Länsstyrelsen I Hallands län instämmer i
detla. Några remissinstanser pekar på att del vid sidan av kommitténs två
principskisser till lösning finns andra alternativ som kan diskuteras.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län nämner som exempel atl en sammanhållen
förvaltningsavdelning kan bildas genom att en enhet för kvarvarande
arbetsuppgifter inom nuvarande
Prop.
1977/78:170 118
allmänna
enheten, en socialtjänsteenhet och en juristenhet förs samman. Länsstyrelserna
i Jönköpings, Västmanlands och Jämttands län för också fram tankar i samma
riktning.
Endast ett fätal remissinstanser kommenterar de
alternativa lösningar som kommittén lägger fram. Länsstyrelsen i Malmöhus län
ser fördelar, från bl. a. rekryteringssynpunkl med alt sammanföra den juridiska
kompetensen inom länsstyrelsen till en enhet och menar atl man därigenom också
skapar fömtsättningar för en högt kvalificerad juridisk funktion. Länsstyrelsen
framhålleratt man inom planeringsavdelningens olika enheter handlägger en mängd
ärenden där del behövs juridisk medverkan. Denna samverkan sker genom dagliga
rutiner. Det skulle därför enligt länsstyrelsens mening vara till stor
olägenhet för ärendenas beredning om den juridiska kompetensen skulle behöva
hämtas utanför planeringsavdelningen. Dessutom skulle en juridisk enhet
huvudsakligen ha atl handlägga ärenden som tillhör planeringsavdelningen.
Enligt länsstyrelsen i Värmlands län kvarstår de
skäl som år 1971 motiverade bildandet av planeringsavdelningen med oförändrad
styrka. Enligt länsstyrelsens mening skulle det inte stämma väl överens med
grundtankarna för länsstyrelsereformen år 1971 alt till avdelningen föra
arbetsuppgifter som inte på ett naturiigt sätl kan fogas lill arbetsuppgifterna
i övrigl. Om en sådan omorganisation ändå skulle genomföras, måste det
motiveras av att de arbetsuppgifter som tillförs planeringsavdelningen är så
begränsade att de inle nämnvärt påverkar inriktningen av verksamheten i slorl
inom avdelningen. Länsstyrelsen framhåller att de arbetsuppgifter som blir
kvar inom förvaltningsavdelningen är av väsentligen allmän förvaltningsräitslig
nalur. Del kan pä gmnd härav vara motiverat atl i linje med strävandena all
markera myndighetsutövningens självständighet söka till förvahningsavdelningen
föra samman dessa uppgifter med andra uppgifter inom länsstyrelsen av
förvaltningsjuridisk art liksom all lill länsstyrelsen föra nya ärendegrupper
och därigenom göra det möjligt att behålla denna avdelning. Länsstyrelsen
framhåller slutligen atl det är viktigt att del inom länsstyrelsen finns en
avdelning som inte har den specialinriktning som planeringsavdelningen och
skatteavdelningen har och som är öppen för nya förvaltningsuppgifter.
Flera remissinstanser framhåller vikten av all länsstyrelserna
tillförsäkras en väl fungerande juristfunktion. Sålunda menar länsstyrelsen i
Uppsala län atl endast då kan kommitléns uttalande om värdet av
växeltjänstgöring mellan länsstyrelserna och förvaltningsdomstolarna anses vila
på realistisk gmnd. Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller att det med
hänsyn till länsstyrelsens omfattande myndighetsutövning, som torde öka i
betydelse genom decentralisering av uppgifter från centrala verk och nya
arbetsuppgifter, är nödvändigt från rättssäkerhetssynpunkt att kvalificerad
juridisk kompelens tillförsäkras länsstyrelsen. Liknande synpunkter framförs av
länsstyrelserna i Kronobergs, Gävleborgs och Väsiernorrlands län.
Slatstjän-stemannaförbundets sektion vid länsstyrelsen i Örebro län
ifrågasätter emel-
Prop.
1977/78:170 119
lertid
om det är lämpligt och möjligt atl föra samman samtliga juridiska
arbetsuppgifter inom länsstyrelsen. Sektionen menar alt ett sådanl förfarande
skulle försämra den icke juristulbildade personalens möjligheter till utveckling
i arbetet.
Regeringsrätten påpekar, med instämmande av
SACO/SR, alt antalet juristtjänster vid länsstyrelserna kommerati nedgå
väsentligt genom utbrytningen. Delta kan komma alt påverka
rekryteringssiluationen negativt och bli lill men för myndighetsutövningen inom
den kvarvarande delen av länsstyrelsen. Särskild uppmärksamhet bör ägnas dessa
problem. SACO/SR understryker också viklen av att länsstyrelserna fär
ytteriigare kvalificerade juridiska arbetsuppgifter, så alt juristtjänster vid
länsstyrelsen blir tillräckligt attraktiva.
Några remissinstanser tar fasta på kommitténs
uttalande all ett växelspel mellan förvaltningsdomstolarna och länsstyrelsema
skulle vara till ömsesidig nytta. Regeringsrätten framhåller, liksom
länsstyrelsen I Malmöhuslän, värdet av en växelvis tjänstgöring för yngre
jurister och annan handläggande personal mellan skatteavdelning och
länsskatterätt. Regeringsrätten anför atl denna tjänstgöring hittills har gett
taxeringserfarenheloch mtin närdet gäller granskningsteknik och hantering av
längd- och deklarationsmaterial. Delta har utgjort en god grund för fortsatl
tjänstgöring med processföring i skattemål eller arbete inom länsskatterätten.
Del är därför viktigt att bevara det värde som ligger i sådan
växeltjänslgöring. Kammarrätten i Stockholm har i och för sig förståelse för
atl man på länsstyrelsehåll känner oro för de organisatoriska ändringarna inom
länsstyrelserna och särskilt då att man inle som nu fär omedelbar tillgång lill
kvalificerad jurislpersonal. Kammarrätten ser emellertid goda möjligheter till
atl tillfälligl kunna förslärka länsstyrelserna med jurister från de allmänna
förvaltningsdomstolarna, antingen genom ett system med växeltjänslgöring eller
med lösningar mer från fall lill fall. Kammarrätten i SundsvaU understryker att
det är värdefullt alt länsstyrelserna får en sådan organisation alt en viss
växeltjänstgöring mellan länsstyrelserna och länsrätlema för olika
personalkategorier underiätlas. En sammanföring av uppgifter av juridisk natur
inom länsstyrelserna bör, oavsett i vilken form det sker, göra det mer
naturligt för i varie fall juristpersonal atl söka sig från länsrätterna lill
länsstyrelserna eller vice versa.
Organisation
och arbetsformer m. m. for fristående länsdomstolar
Kommitténs förslag alt länsskatterätlen, länsrätten
och fastighetstaxeringsrätten skall slås samman till en domstol tillstyrks av
en enig remissopinion. Länsstyrelserna i Östergötlands och Västmanlands län
menar renlav att enbart en sådan åtgärd skulle medföra avsevärda förbättringar
och göra ett effektivare arbete möjligt.
Atl
den sammanslagna domstolen bör kallas länsrätt har under remissbe-
Prop. 1977/78:170 120
handlingen
satts i fråga endast av riksrevisionsverket och kammarrätten i Stockholm. Dessa
remissinstanser menar alt domstolen bör fä ett namn som understryker att
sambandet med länsstyrelsen har upphört. Riksrevisionsverkel föreslår namnet
förvaltningsrätt eller regional förvaltningsrätt, medan kammarrätten menar atl
en lämplig benämning kunde vara t. ex. länsrätten i Stockholm i stället för
länsrätten i Stockholms län.
Länsrätternas
domkretsar m. m.
Endasl en mindre del av remissinslanserna
kommenterar kommitténs ställningstgande när det gäller de fristående
länsrätternas domkretsar och lokaliseringen av länsrätternas kansli.
Svea hovrätt anser att goda skäl talar för alt låta
länsrätternas domkretsar stämma överens med den regionala indelning som
tillämpas beträffande del allmännas företrädare. Hovrätten pekar på atl
taxeringsintendenl, allmänt ombud i mervärdeskallefrågor och allmänt ombud i
uppbördsfrågor har länet som verksamhetsområde. Beträffande de allmänna
domslolama har man strävat efler alt låla domsagoindelningen stämma överens med
indelningen i åklagardislrikt. Även om samma starka skäl som kan anföras till
slöd härför inte föreligger vad angår förvaltningsdomstolarna, bör man dock
enligt hovrättens mening ta till vara de fördelar som en sådan ordning
erbjuder. Hovrätten, som beaktar kommitténs uppgift atl länsrätterna redan med
nuvarande målområde kommer atl utgöra bärkraftiga enheter, anser att förslaget
lill domkrelsindelning är välgmndat. Länsstyrelsen i Örebro län hälsar med
tillfredsställelse förslaget om en länsrätt i varje län. Länsstyrelsen ansluter
sig lill de skäl som kommittén åberopar för förslaget. Länsstyrelsen i Blekinge
län redovisar en motsvarande uppfattning samt framhåller all länsrätten bör ha
sitt kansli i residensstaden. Länsstyrelsen i Gotlands län och LandsUngsförbundet
understryker vikten av de skäl som kommittén anför för förslaget alt även
Gotlands län skall utgöra domkrets för en länsrätt.
Ett fätal remissinstanser ifrågasätter eller
ställer sig negativa till den domkrelsindelning som kommitté.! föreslår. Sålunda
ifrågasätter riksrevisionsverket om inte domstolarna i vissa län bör slås
samman till större enheter så atl personalresurserna kan utnyttjas bättre.
Liknande synpunkter framförs av domstolsverket saml av länsstyrelserna i
Malmöhus och Göteborgs och Bohus län. Statskontoret anser alt man inte bör låsa
sig för atl ha en länsrätt i varje län. Avgörande för domkretsindelningen bör
vara intresset av alt fä en effektivt och smidigt fungerande verksamhet, som
ocksä tillgodoser rättssäkerhetskraven. Även andra organisationslösningar bör
övervägas, innan man lar ställning till kommittéförslaget. Enligl Föreningen
Sveriges taxeringsrevisorer torde antalet mål i flera län vara för lågt för
alt ge underiag för en självständig länsdomstol. Föreningen menar också att
osäkerheten om den framtida utvecklingen talar mot all en länsdomslol inrältas
i varje län.
SACO/SR
ser det naturiigt alt de nya domstolarna fär kansli i residens-
Prop.
1977/78:170 121
staden.
Några remissinstanser redovisar en annan uppfattning. Sålunda ifrågasätter
kammarrätten i Sundsvall och länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar,
Kristianstads och Alvsborgs län om inte länsdomstolarna av bl. a.
regionalpoiitiska skäl bör föriäggas till annan ort än residensstaden, I
sammanhanget erinras om regeringens uppdrag till bl. a. länsstyrelserna att
utreda möjligheterna lill decentralisering lill andra orter inom länen av
statliga regionala förvaltningsfunklioner. Vid nämnda länsstyrelser föreligger
reservationer lill förmån för en lokalisering till residensstaden.
Länsrättens
anknytning till domstolsväsendet
De remissinstanser som haren positiv inställning i
frågan om utbrytning av länsdomstolarna ansluter sig lill kommitténs förslag i
denna del.
Några remissinstanser tar upp vissa administrativa
frågor. Domstolsverket anför alt i del fortsatta utredningsarbetet bör
övervägas om inle domslolsverket bör svara för löneadministralionen för
samtliga länsrätter. Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller alt del med
hänsyn till balanslägel är viktigt atl domstolsverket tillförs resurser i en
omfattning som tryggar en smidig övergång och att länsrätterna redan från
början kan arbeta effektivt och med hög kapacitet. Länsstyrelsen vill
ifrågasätta om inle*domstolsverket, för att enhetlighet skall kunna säkras, bör
svara för löneulräkning, personalregistrering och malrikelföring för samtliga
länsrätter.
Länssiyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser, för del fall alt länsrätterna bryts ut från
länsstyrelserna, all de bör anknytas lill domstolsverket på samma sätt som
tingsrätterna. Domstolsverket bör svara för den administrativa servicen.
Länsstyrelsen anmärker att kommittén har föreslagit atl de största länsrätterna
själva skall svara för en del administrativa frågor. De tre slora tingsrätterna
i Stockholm, Malmö och Göteborg, som man främst lär jämföra med, är myckel
större personalmässigt än vad i varje fall länsrätterna i Malmö öch Göteborg
kan länkas bli framhåller länsstyrelsen. Den särskilda administrativa personal
som skulle behövas för dessa länsrätter blir därför så begränsad atl
sårbarheten blir slor. Länsstyrelsen anser därför all länsrätterna inte bör ha
större administrativa uppgifter än vad som normall ankommer på tingsrätterna.
Domarbana
och tjänsteorganisation vid de allmänna förvaltningsdomstolarna
Flera remissinstanser instämmer i kommitténs
uttalande om atl del ligger ett värde i alt domarkarriärerna vid de allmänna
domstolarna och förvaltningsdomstolarna så långt möjligt görs likformiga. Enligt
yOär detla en viktig sak som gagnar både jurister på domarbanan och domstolarna
själva. Ökad bredd i kunskaper och erfarenheter hos domstolarnas olika
ledamöter innebär att domstolarna står bättre rustade att lösa sina
arbetsuppgifter och atl
9 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 170
Prop.
1977/78:170 122
kvaliteten
i dömandet ökar. JO anser atl del därför är av värde atl man kan såväl bereda
jurister utbildning inom båda domstolssektorerna som förse domstolarna med
domare, som har sin huvudsakliga utbildning i den andra domstolsseklorn. Del
utbyte av fiskaler och assessorer mellan hovrätter och kammarrätter som
förekommer och som har gett goda erfarenheter bör därför ytteriigare utvecklas.
Vidare bör enligt JO:s mening överrättsutbildning kvalificera för tjänst vid
såväl allmän domstol som allmän förvaltningsdomstol. Sveriges domareförbund
framhålleratt intet bör hindra alt den som har fäll sin domamtbildning
huvudsakligen i hovrättskarriären söker och fär tjänst vid allmän
förvaltningsdomstol eller tvärtom. Enligl domareförbundet bör man emellertid
inte underskatta de problem som kommer atl finnas under en avsevärd
övergångslid med hänsyn till att domarna från de olika karriärerna har så olika
erfarenhetsbakgmnd. SACO/SR tror att det skulle vara av värde för kvaliteten på
juristerna i de blivande frislående länsdomslolarna, om en viss samordning sker
av domarkarriären inom de allmänna förvaltningsdomstolarnas område. Därmed är
dock inte sagt atl det är lämpligt att helj kopiera det syslem som nu tillämpas
inom hovrältskarriären. Anpassningen med denna karriär som mönster bör ske med
stor försiktighet och fär inte bli ett självändamål. SACO/SR framhåller alt man
inte bör förbise att det finns betydande skillnader mellan
förvaltningsrällskipning och rättskipningen vid de allmänna domstolarna och alt
en för långt driven anpassning kan medföra nackdelar för
förvallningsrätlskipningen. Enligl länsstyrelsen i Malmöhus län bör man vid
utformandet av domarbanan beakta möjligheterna all samordna karrirären för
juristerna vid länsdomstolarna och juristerna vid länsstyrelserna, särskill
skatteavdelningarna. Skattemålen utgör nämligen större delen av domstolarnas
målområde. Genom RS-reformen accentueras också enligl länsstyrelsens mening
kravet på kunskaper i skattelagstiftning hos domstolspersonalen.
Regeringsrätten
delar kommitténs uppfattning alt fullgjord adjunkiion i kammarrätt i princip
bör krävas för ordinarie domartjänst i kammarrätt eller länsrätt.
Regeringsrätten betonar också värdet för sådan domare av tjänstgöring som
föredragande i regeringsrätten, Enligl regeringsrättens uppfattning är det
naturligt all sådan tjänstgöring normall ingår som ell led i förvaltningsdomarkarriären.
Regeringsrätten anser att endast den som kan åberopa särskilda skäl, t, ex, att
han har fullgjort offenlligt uppdrag, bör kunna vinna befordran utan sådan
tjänstgöring. Del är, bl, a. av rekryleringsskäl, av stor vikt alt tjänstgöring
i högsta instans tillmäts särskilt meritvärde vid tillsättningen av ordinarie
domarbefattningar. Kammarrätten i Stockholm och SACO/SR betonar också värdet av
tjänstgöring som föredragande i regeringsrätten. Riksskatteverket pekar på att
ett krav på fullgjord adjunkiion för ordinarie domartjänsl i kammarrätt eller
länsrätt kan komma atl motverka en flexibel och öppen rekrytering av dugliga
förvaltningsrätts- och skallejurisier till förvaltningsdomare. Verket anser atl
adjunkiion är ett värdefullt led i domarulbildningen men avstyrker, åtminstone
övergångsvis, all man låser
Prop.
1977/78:170 123
fast
sig vid ett krav på sådan tjänstgöring.
Svea Hovrätt ansluter sig lill kommitténs
principiella ställningstagande i fråga om domarkarriärens uppbyggnad. Den som
har antagits till kammarrättsfiskal bör därför vara skyldig atl tjänstgöra i
länsrätt. I jämförelse med tingsrättsorganisationen är dock den föreslagna
länsrältsorganisalionen liten. Innan närmare klarhet har vunnits om behovet av
kammarrätlsfiskaler i länsrätt och om den ställning fiskalerna kommer atl fä
där, bör enligt hovrätten något absolut krav på länsrättstjänstgöring inte
ställas upp vare sig för förordnande som assessor i kammarrätt eller i övrigl.
Kammarrätten i Stockholm påpekar vissa skillnader i
arbelsfömtsätlning-arna mellan allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar, I
de senare är antalet mål mycket större och handläggningen följer där en annan
ordning. Beredning och uppsättande av beslul ulgör ett omfattande och viktigt
inslag i domstolsarbelet. I någon mån är det därför enligt kammarrättens mening
tveksamt hur långt likformigheten med hovrältskarriären skall drivas. Om
länsrättsljänstgöring görs till ell obligatoriskt inslag i utbildningen, är det
enligl kammarrätten önskvärt alt fiskalstjänslgöringen under ett första skede,
omkring ett år, fullgörs i kammarrätt. Fiskalen är då mer skickad för
självständiga domarinsatser i länsrätt.
Kammarrätten
i Göteborg anser alt hovrältskarriären är principiellt överlägsen de nuvarande
kammarrätts- och länsdomstolskarriärerna inle minst med hänsyn till fördelarna
från domamlbildningssynpunkl. Den föreslagna ordningen underlättar också
möjligheterna atl byta domarkarriär mellan de allmänna domstolarna och
förvaltningsdomstolama, vilket framstår som positivt. Kammarrätten framhåller
emellertid atl många yngre jurister kan vara obenägna att byta
tjänstgöringsort. Flera jurister söker sig till kammarrätten bl, a, av det
skälet att det inte föreligger någon skyldighet att tjänstgöra pä annan ort. Om
de yngre juristerna blir skyldiga atl tjänstgöra vid länsdomstol, kan
kammarrätten gå miste om en rekryleringsfördel. Kammarrätten anser alt det
därför vore önskvärt om tjänstgöringen vid länsdomstol i största möjliga
utsträckning kunde göras frivillig. Liknande synpunkter framförs också av
kammarrätterna i SundsvaU och Jönköping, SACO/SR och yngreföreningarna vid
kammarrätterna i Göteborg och SundsvaU. För länsstyrelsen i Blekinge län
framstår det som självklart atl domarkarriären bör byggas upp efter mönster
från de allmänna domstolarna. Länsstyrelsen betonar särskill värdet av
växeltjänstgöringen mellan de tre instanserna.
70 är tveksam till om man skall kräva all den som
antas som fiskalsaspiranl i kammarrätt skall ha fullgjort viss del av sin
notariemeritering i länsrätt. Tvärtom bör enligt JO:s mening redan på detta
stadium likslälldsprincipen kunna slå igenom och göra all notariemeritering
kvalificerande lill inträde vid såväl kammarrätt som hovrätt. Domstolsverket,
notarienämnden och kammarrätterna i Stockholm, Göteborg och SundsvaU anför
liknande synpunkter Svea hovrätt anser dock all man, liksom beträffande
hovrältskarriären, bör kräva att minst ett år av notarietjänstgöringen skall ha
varit föriagd till
Prop.
1977/78:170 124
tingsrätt
för antagning som fiskalsaspiranl i kammarrätt. Hovrätten påpekar samtidigt att
detta inte innebär något avståndstagande från kommitténs uppfattning att det är
fördel om den som antas till fiskalsaspiranl i kammarrätt har fullgjort en del
av noiariemerileringen i länsrätt. Svenska kommunförbundei anser alt det vore
till fördel frän såväl förvallningsdomslolarnas som kommunernas synpunkt om t.
ex, jurister med kommu-naljuridisk erfarenhet i någon omfattning kan beredas
ordinarie domarljänst i den nya organisationen.
Flera remissinstanser betonar vikten av atl
personal som inle har juridisk utbildning anförtros uppgiflersom handläggare i
de nya länsrätterna. Endast Svea hovräii avstyrker atl sådana tjänster
inrättas. Enligt hovrätten skulle inrättandet av sådana tjänster strida mot den
likformighet mellan domstolsorganisationerna som kommittén har eftersträvat.
Dessutom torde en sådan karriär bli alltför sluten. Domslolsverket däremot
menar alt berednings- och föredragningsuppgiflerna i länsrätt bör fördelas
mellan notarier och tjänslemän som inte behöver vara rättsbildade. Enligl
domstolsverkets uppfattning är det nämligen för stabiliteten i länsrätternas
verksamhet nödvändigt med en fast kader av föredragandepersonal vid sidan av
notarier, I samma riktning uttalar sig också kammarrätterna I Stockholm,
SundsvaU och Jönköping. Med hänsyn lill bl, a, arbetsformerna i kammarrätterna
avvisar de däremot tanken på au bereda denna personalkategori arbetsuppgifter
av liknande art också inom kammarrätterna.
Länsstyrelsen i Kronobergs län beklagar att
kommittén inte har utföriigare behandlat frågorna om den personal som inte har
juridisk utbildning. Länsstyrelsen betonar vikten av att det i de nya
länsdomstolarna finns tillgång till kvalificerad personal av detta slag och att
tjänsterna blir attraktiva, Föratt länsdomstolarna skall kunna fungera och
balanserna inte öka än mer är det nödvändigt att den nuvarande personalen i
största möjliga omfattning går över till de nya länsdomslolarna. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län framhåller att de nya tjänsterna för icke-jurisler
bör bli bra placerade i lönehänseende så att de kan dels locka väl
kvalificerade sökande, dels ge personalen möjlighet lill befordran inom en ny
organisation, Enligl länsstyrelsen i Skaraboigs län är det med hänsyn till bl,
a. del mycket slora målantalet nödvändigt med erfarna och kunniga handläggare
även i byråsekreterarekar-riären i länsrätterna, Länssiyrelsen I Örebro län
pekar på att det inom skatleprocessen finns många mål som rör
bokföringslekniska problem. Där är kunskaper i bokföring och redovisning en
nödvändig förutsättning för att målen skall kunna handläggas på ett samtidigl
snabbt och riktigt sätt. Dessa kunskaper tillförs f n. skatterätterna av de
handläggare som inle har juridisk utbildning. För att länsrätterna i framtiden
skall få behålla de handläggare som har ekonomisk utbildning - vilket alltså är
en förutsättning för arbetets efTekliva bedrivande-är det enligt länsstyrelsens
uppfattning nödvändigt atl det inom länsrätterna skapas attraktiva tjänster för
denna grupp. Länsstyrelserna I Uppsala, Kristianstads, Hallands och Värmlands
län betonar samtliga värdet av alt ha icke-jurisler som handläggare i
länsdomslolarna.
Prop.
1977/78:170 125
Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker atl
personal ulan juridisk utbildning i dag fullgör viktiga handläggaruppgifter vid
länsskatterätlen. För denna personal har del varit synneriigen värdefullt med
växeltjänstgöring mellan rältsenhelen och olika enheter på skatteavdelningen.
Denna möjlighet torde enligt länsstyrelsen i huvudsak bortfalla i den
föreslagna organisationen. Del är länsstyrelsens uppfattning att
växeltjänslgöring för denna personal bäst kan ske inom ramen för nuvarande
organisation. Länsstyrelsen i Västmanlands län framför liknande synpunkter och
framhåller dessutom all del föreligger risk för alt de nya länsdomstolarna går
miste om denna viktiga personalkategori.
Enligt
länsstyrelsen i Västerbottens län bör den slutliga utformningen av domarbanan
och tjänsteorganisationen anslå åtminstone några år tills erfarenheter har
vunnits av hur tjänstemännen vid länsrätterna - med och ulan juridisk
utbildning - och vid kammarrätterna allmänt sett förhåller sig lill varandra i
fråga om kunnande, erfarenhet osv.
Arbetsfördelning
i länsrätterna m. m.
Kommitténs förslag att domargöromålen i länsrätten
i princip skall fullgöras av domare som har ordinarie tjänster i länsrätten
saml alt ickeordinarie domartjänster skall finnas dels för vikariats- och
försiärkningsändamål, dels för alt tillgodose juristernas utbildningsbehov har
lämnats ulan erinran av de remissinstanser som har yttrat sig i dennadei.
Kammarrätterna I Stockholm och SundsvaU har uttryckligen anslutit sig till
kommitléns uppfattning.
Domstolsverket
betonar vikten av atl länsrätterna dimensioneras så atl antalet ordinarie
domartjänsler i princip täcker behovet av fast dömande personal. Fiskalerna
bör, enligt domstolsverkets mening, användas för vikariats- och
försiärkningsändamål. Antalet fiskalstjänster i länsrätterna torde få bestämmas
med beaktande också av behovet av tjänster för sådan tjänstgöring som ingår som
ett led i den framlida förvallningsdomamlbildningen. Vid dimensioneringen av
länsrätterna bör dock enligt domstolsverket beaktas all personalen som
uppehåller sådana tjänster är under utbildning och därför inte kan vänlas ha
samma produktionskapacitet som de ordinarie domarna.
Från
några håll riktas invändningar mot kommitténs förslag i fråga om
tjänslebenämningar på de ordinarie domarna. Kammarrätten i Göteborg konstaterar
all länsrättens chef föreslås fä titeln lagman och alt övriga ordinarie domare
föreslås fä titeln länsdomare. Domstolens chef skall sålunda ha samma titel som
motsvarande befattningshavare vid tingsrätt. Enligt kammarrättens mening
förefaller del i viss mån inkonsekvent att detla inte skall gälla även de
övriga domarna. Kammarrätten ifrågasätter därför om inte dessa borde kallas
rådmän. Liknande synpunkter framförs av domstolsverket, kammarrätten i
SundsvaU, länstyrelserna i Blekinge och Kristianstads län samt
Prop. 1977/78:170 126
JO.
Domstolsverket anser all frågan bör övervägas ytterligare. Svea hovrätt ifrågasätter
lämpligheten av atl kalla länsrättens chef för lagman. Enligt hovrättens mening
bör en från lagman i tingsrätt särskiljande titel övervägas.
Endast några fä remissinstanser kommenterar
kommitténs förslag alt mål och ärenden soni kommer in lill länsrätten bör
fördelas på rotlar och alt samtliga ordinarie och icke ordinarie domare i
princip bör inneha rotel. De remissinstanser som har yttrat sig i frågan är i
huvudsak positivt inställda till kommitténs förslag.
Länssiyrelsen I Haltands län anser att de mål och
ärenden som kommer in till länsrätten bör fördelas på rotlar, vilka bör innehas
av samtliga ordinarie och icke ordinarie domare. Bortsett från de största
länsrätterna bör rotlarna vara blandade förvallningsmåls- och skattemålsroilar.
Länsstyrelsen anser atl endasl i absoluta undantagsfall bör specialisering
mellan rotlarna ske. Under en övergångstid måsle dock accepteras atl rotlarna
inte är likformiga. Länsstyrelsen vill dock betona atl denna övergångslid inle
får sträckas ut allt för långt i tiden och atl den bör avpassas efler varje
rotelinnehavares personliga fömtsättningar. Liknande synpunkter framförs av
länsstyrelsen i Kristianstads län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
konstaterar att kommittén har angett att det för större länsrätter kan visa sig
lämpligt atl skilja mellan förvaliningsmål och skattemäl på olika avdelningar
eller rotlar. Även om antalet mål av del ena eller andra slaget är så slorl alt
det väl skulle fylla en avdelnings arbetskapacitet, anser länsstyrelsen atl en
jämn fördelning av alla mål bör ske även i de stora länsrätterna. Länsstyrelsen
anser dock atl mindre målgmpper, exempelvis folkbokföringsmål, bör i både stora
och mindre länsrätter kunna hållas inom en rotel eller avdelning så alt de kan
få en likformig behandling.
Frågan om fördelning av rotlarna mellan domarna har
tagits upp endasl av ett lälal remissinstanser. Länsstyrelserna I Kristiansiads
och Göieborgs och Bohus län anser all fördelningen av rotlarna inle bör
bestämmas av kammarrätterna utan av de enskilda länsrätterna. Domstolsverket
redovisar en motsvarande uppfattning och anser dessutom atl del kan
ifrågasättas om kammarrätt skall fastställa arbetsordning för länsrätt.
Övergångsfrågor
Remissinslanserna är i allmänhet positivt inställda
lill förslaget om hur övergångsfrågorna skall lösas. Från flera håll betonas
viklen av atl del las stor hänsyn till de tjänslemän som kan komma i en
besväriig situation vid övergången lill en ny organisation. Sålunda
understryker länsstyrelsen i Värmlands län vikten av all samtliga
personalkategorier som berörs av utbrytningen och som i dag tjänstgör inom
förvaltningsavdelningen anförtros arbetsuppgifter inom länsstyrelsen eller
länsdomstolen som motsvarar dem som de har i dag. Personalens önskemål om i
vilken myndighet som de helst
Prop.
1977/78:170 127
vill
tjänstgöra måste också följas så långt som möjligt. Vidare anser länsstyrelsen
att det vid personalens ställningstagande i denna fråga måste finnas beslut som
anger såväl länsdomstolens som i huvudsak också länsstyrelsens organisation. 1
denna riktning uttalar sig också länsstyrelserna I Kronobergs, Hallands och
Västmanlands län. Enligt TCO råder stor oklarhet i förslaget om de berörda
tjänstemännens valmöjligheter när det gäller atl söka tjänst inom länsstyrelsen
eller domstolen. TCO förordar atl denna fråga utreds ytteriigare, innan beslut
fattas om en utbrytning.
Några
remissinstanser lar upp frågan om hur långt kravet på adjunkiion för
länsstyrelsepersonalen skall drivas i ett övergångsskede. Domstolsverket
biträder kommitténs uppfattning alt det inte bör möta något hinder för
länsstyrelsejurisl att ulan fullgjord adjunktionstjänstgöring söka och, om
meriterna är tillräckliga, få ordinarie domartjänsl i den nya organisationen.
SACO/SR anser det självklart att de ordinarie domarna i den nuvarande
organisationen med bibehållna arbetsuppgifter fär tjänster i de nya länsdomslolarna.
För den övriga dömande personalen måste övergångsregler skapas som inte medför
att utbrytningen av länsdomstolarna medför en försämring för de berörda
kategorierna i kammarrätt och länsrätt. Kraven på adjunkiion för de
länsstyrelsejurister som vill föras till de nya länsrätterna bör enligt
organisationens mening under de första åren inle vara alllför slora. En normal
tjänstgöring i de nuvarande länsdomstolarna bör övergångsvis kunna meritera för
ordinarie domartjänsl även i den nya organisationen. Den erfarenhet av
förvaltningsförfarandet som finns hos juristpersonalen inom länsstyrelserna kan
härigenom tas tillvara även i den nya organisationen. Länsdomareföreningen
utgår ifrån att de tjänstemän hos länsstyrelsen som nu har ordinarie
domartiänster får tjänster som lagmän och länsdomare i de nya länsdomstolarna.
Något krav på adjunkiion i kammarrätt kan för deras del inte komma i fråga.
Föreningen påpekar att det i 52 § länsstyrelseinstmktionen sägs all den som
innehar tjänst med uppgift att vara ordförande i länsdomstolama inle är skyldig
att utöva annan statlig tjänst än jämställd eller högre tjänst av samma slag.
Efter utbrytningen finns inom länsstyrelsen inle tjänster av samma slag. Sådana
finns däremot inom den nya länsrätten. Föreningen anser därför att en mycket
egendomlig situation skulle uppslå, om inte de nuvarande domama (inklusive
länsråden) automatiskt skulle vara tillförsäkrade de nya domartjänsterna. Också
länsstyrelserna I Kristianstads och Göteborgs och Bohus län ser det som
önskvärt att kraven på adjunktionstjänstgöring för länsslyrelsepersonalen inle
ställs alltför höga under en övergångsperiod.
Kammarräiien
I Stockholm har i huvudsak inga invändningar mot atl juristerna vid
länsdomstolarna skall få tillfälle atl tjänstgöra viss tid i kammarrätt som
adjungerade ledamöter eller föredragande men menar samtidigt atl de som sålunda
kommer till kammarrätt åtminstone till övervägande del bör ersättas av
kammarrältsjurister. Del är nämligen önskvärt alt man redan från början
inriktar sig på att all nyrekrytering av
Prop. 1977/78:170 128
juristpersonal
till länsdomslol skall ske på det säll som är avsett enligl den nya ordningen,
dvs. - om man här bortser från antagningen av notarier inom ramen för
noiariemerileringen - via kammarrätterna. Så snart stalsmaklema har faltal
principbeslut om reformen bör enligl kammarrätten all rekrytering av
juristpersonal lill de nuvarande länsdomslolarna upphöra. Under det fortsatta
organisationsarbetet bör övervägas möjligheterna att skapa ett ökat
adjunklionsulrymme. Detta kan ske bl. a. genom att kammarrätterna - som är
beslutsföra med tre samtidigl närvarande juristledamöler men enligt gällande
föreskrifter fär arbela med fyra sådana ledamöter - åtminstone övergångsvis
tillämpar sistnämnda ordning.
Kammarrätten i Göteborg betonar atl kommitténs
uttalande om alt fiskalstjänstgöring i länsrätt kan komma alt tillmätas
meritvärde inte lär uppfattas som ett indirekt tvång att ändå tjänstgöra vid
länsdomstol. Enligt kammarrättens mening bör möjligheterna lill
adjunktionsljänslgöring i princip gälla endast de länsslyrelsejurisler som före
reformen tjänstgör i länsdomslol. Förde fiskalersom haranställls i kammarrätt
före reformen kan del finnas skäl att i viss uisträckning garantera förtur lill
adjunkiion, I delta instämmer också yngreföreningarna vid kammarrätterna I
Göteborg och Sundsvall.
Lokalfrågan
Från flera håll betonas vikten av alt lokalfrågan
löses på ett godtagbart säll och att de nya länsdomstolarna i största möjliga
utsträckning bereds egna lokaler utanför länsstyrelserna. En sådan uppfattning
redovisas av bl, a, domstolsverket, kammarrätten I SundsvaU samt
länsstyrelserna i Kristianstads och Hallands län, Länssiyrelsen i Västmanlands
län framhåller atl domstolarna redan i samband med utbrytningen måste lä egna
lokaler för alt omorganisationen i allmänhetens ögon inte skall framstå som en
reform på papperet. Liknande synpunkter framförs även av länssiyrelsen i
Öslergötiands län.
Av motsatt uppfattning är länssiyrelsen i
Stockholms län, som anser atl en förflyttning av länsskatterätlen lill lokaler
på hell annal håll i staden eller regionen skulle innebära en avsevärd
försämring av servicen gentemot allmänheten. Länsstyrelsen I Västerbottens län
anser att länsdomslolarnas lokaler bör bli föriagda i närheten av
länsstyrelsernas skatteavdelningar så att de täta kommunikationerna mellan de
två inslilutionerna underiätlas.
Målområdet
Frågan om de fristående länsdomstolamas målområde
har inte föranlett annal än ett fätal kommentarer under remissbehandlingen,
JK framhåller alt frågan om målområdets omfattning
inle på någol säll är avgörande för den föreslagna reformen, JK är emellertid
övertygad om atl nya målgmpper med fördel kan föras över till länsdomstol och
om all en sådan överföring underiätlas genom reformen. Enligl riksskatteverket
bör vid de
Prop. 1977/78:170 129
planerade
ändringarna av länsstyrelseorganisationen övervägas alt låta länsdomstol, i
stället för som nu kammarrätt, bli första besvärsinstans i mål om
vägtrafikskatt. För att växeltjänstgöringen mellan de olika instanserna inte
skall bli alltför ensidig kan det enligl länsstyrelsen i Kronobergs län finnas
anledning all se över målområdel. Med bibehållen omfattning skulle -tillspelsat
uttryckt - länsdomstolarna i stort sett bara kunna erbjuda skatie-och
körkortsjurister. Dessa invändningar utgör emellertid enligt länsstyrelsens
mening inte någol hinder för genomförandet av den föreslagna reformen utan man
får acceptera att målområdel i ett begynnelseskede blir begränsat.
Några remissinstanser redovisaren kritisk
inställning till del lämpliga i atl föra över ytteriigare målgrupper lill
länsdomstolarna. Länsstyrelsen I Jönköpings län framhåller således atl en
sådan överföring kan få en ogynnsam effekt på återstående del av länsstyrelsen.
Enligt länsstyrelsen i Göieborgs och Bohus län blir del anlal mål som
länsrätterna kommer atl fä avgöra fullt tillräckligt med det målområde som nu
gäller för länsdomslolarna. En utredning om all tillföra den nya organisationen
ytterligare målgrupper bör därför i huvudsak skjutas på framliden med hänsyn
lill dels all man först bör fä en ny organisation alt fungera på ett
tillfredsställande sätt, dels all nuvarande balanser bör arbetas ner till en
acceptabel nivå, dels också atl del nu är omöjligt att avgöra hur många och
svåra besvärsmål skalleområdet kommer att förorsaka efter övergången till
tjänstemannagranskning. Enligt länsstyrelsen I Kopparbeigs län är del
förhastat atl på i första hand principiella gmnder tillstyrka kommitléns
förslag innan ytteriigare klarhet nåtts i fråga om bl. a. den nya länsrättens
målområde.
Länsstyrelsen I Västerboilens län anser atl
kommitténs principiella resonemang, som inle godtas av länsstyrelsen, borde fä
som följd atl alla besvärsärenden som nu handläggs av länsstyrelsen och andra
regionala förvaltningsmyndigheter överflyttas till den nya länsdomslolen. Detta
skulle innebära en önskad breddning av domstolens målområde men skulle få
ödesdigra följder för de berörda förvaltningsmyndigheterna. Frågan om
länsdomslolens målområde bör, anser länsstyrelsen, analyseras gmndligl och
bedömas mera med hänsyn till vad som är möjligt och lämpligt från
förvaltningsmyndighetens synpunkt än med tanke på atl länsdomslolens personal
skall få varierande och stimulerande arbetsuppgifter.
Mellankommunala
skatterätten
Regeringsrätten, domstolsverket,
riksrevisionsverkel, riksskatteverket, Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm,
kammarrätten i SundsvaU och länsstyrelsen i Stockholms län tar upp frågan om
mellankommunala skatterättens ställning och tillstyrker alt den bryts ut från
riksskatteverket. Kommitléns förslag atl mellankommunala skatterätten skall i
administrativt hänseende inordnas i länsrätten i Stockholms län föranleder
emellertid kritik från några remissinstanser.
Prop. 1977/78:170 130
Riksskatteverket anser det principiellt sett
tvivelaktigt alt integrera mellankommunala skatterätten meden av
länsrätterna,efiersom intressekonflikter mellan kommuner i olika mål kan
förekomma i mål hos mellankommunala skatterätten. Vidare medför del
förhållandel att mellankommunala skatterätten har speciella mål att det
förekommer speciella rutiner bl. a. i fråga om expediering. På gmnd av dessa
principiella och praktiska skäl förordar riksskatteverket, om mellankommunala
skatterätten administrativt skall knytas till länsrätten i Stockholms län, att
dess kansli bildaren från den övriga länsrätten helt frislående avdelning.
Riksskatteverket anser också atl frågan om ordförandeskapet i rätten bör vara
en heltidsuppgift eller en bisyssla måste övervägas närmare.
Domstolsverket ifrågasätter, med instämmande av
kammarrätterna i Stockholm och SundsvaU, om inle mellankommunala skatterätten
bör vara en självständig myndighet. Man vill emellertid inte motsätta sig en
administrativ samordning med länsrätten i Stockholms län.
Enligl
regeringsrätten, domstolsverket och Svea hovrätt talar mycket för all
mellankommunala skatterätten bör betraktas som en allmän förvaltningsdomstol.
Dessa remissinstanser anser alt den grundläggande författningsregleringen
därför har sin naturiiga plats i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar.
Kostnader
Kommitténs överslagsvisa beräkningar av kostnaderna
för reformen föranleder endast ett fätal kommentarer från remissinstanserna.
Länsstyrelsen I Kronobergs län delar kommitléns
uppfattning alt endast en mindre del av kostnaderna har karaktär av
reformkostnader i begränsad mening. Enligl länsstyrelsen är nämligen en ökning
av kostnaderna ofrånkomlig också om nuvarande organisation behålls, eftersom i
varje fall länsskatterätlen måste ges en ordentlig resursförstärkning. I samma
riktning uttalar sig chefen för förvaltningsavdelningen i Södermanlands län.
Några remissinstanser redovisar en mer kritisk
inställning. Sålunda anser riksrevisionsverket alt man bör avvakta
erfarenheierna av omorganisationen, innan de nya domstolarna fär ytterligare
förstärkningar. Det är enligt verket osäkert vilket målunderiag länsdomstolarna
fär, bl. a. kan RS-reformen inverka på mållillströmningen. Enligt statskontoret
är kostnaderna för en utbrytning inle tillräckligt klargjorda. Även
länsstyrelsen i Malmöhus län anser att merkostnaderna för den föreslagna
omorganisationen är bristfälligt utredda. Länsstyrelsen betonar de betydande
merkostnader som kommer alt uppslå genom alt länsrätterna, efler en
övergångstid, fär egna lokaler. Den överslagsmässiga kostnadsberäkning som
kommittén har presenterat kan, enligt länsstyrelsen i Stockholms län, inle
ligga till gmnd för ett ställningstagande. Del resursbehov som kommittén anger
synes inte heller grunda sig på några utföriigare analyser av behovet. Detta
gör del omöjligt för länsstyrelsen
Prop. 1977/78:170 131
att
bilda sig en uppfattning om hur mycket ett genomförande av förslaget kommer atl
kosta. Oklarheterna i fråga om kostnaderna förstärker länsstyrelsens övriga
skäl att inte biträda förslaget om utbrytning. Föreningen Sveriges
taxeringsrevisorer saml reservanterna i länsstyrelsen i Alvsborgs län och i
Svenska kommunförbundet anför också osäkerheten i kostnadsfrågan som ett skäl
all avvakta med principbeslut. Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter,
med instämmande av Statstjänstemannaförbundets sektion vid samma länsstyrelse,
om en sådan kostnadsökning, som ofrånkomligen följer av en utbrytning, är
försvarbar i dagens stalsfinansiella situation.
Enligt
kammarrätten i SundsvaU är en kraftigare resursförstärkning än vad kommittén
räknar med ofrånkomlig för atl en mer påtaglig förbättring skall kunna nås.
Kammarrätten anser det angeläget att frågan om ytteriigare förstärkningar ägnas
stor uppmärksamhet under del fortsatta organisationsarbetet. Om en reform
genomförs utan alt tillräckliga resurser ställs till förfogande, finns en
betydande risk för atl den kommer alt framstå som en halvmesyr. Också
riksskatteverket och länsstyrelsen i Skaraborgs län menar all det tänkta
resurstillskoltel på domarsidan, 15-20 domare, är för lågt beräknat.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det svårt att la ställning lill
om del anlal ytteriigare tjänster som kommittén har föreslagit är för stort
eller för litet. Länsstyrelsen framhålleratt bedömningarna vid en uppbyggnad av
den nya organisationen bör ske hell fömtsätlningslöst så att man inte
förstärker tidigare skevheter mellan länen. TCO bedömer den angivna personalökningen
som otillräcklig. En mer markerad satsning på kontors- och handläggartjänster
bör ske.
Genomförandet
Kommitléns förslag om all reformen bör genomföras
den I juli 1979 kommenteras inle eller lämnas ulan erinran av flertalet
remjssinstanser. Länsstyrelsen i Kristianstads län betonar vikten av att ett
beslul i enlighet med kommitténs förslag fallas snart. Domstolarna kan annars
komma i ett ännu besvärligare läge. Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller betydelsen
av all andra utredningar som berör länsförvaltningen påskyndas så all
kvarvarande delar av länsstyrelsen i slorl sell är klara organisatoriskt och
verksamhets-mässigl den 1 juli 1979. Sveriges advokatsamfund finner del
välbetänkt atl reformeringen av förvaltningsrältskipningen på länsplanet sker
stegvis så atl i en delreform länsdomslolarna snarast bryts ut från
länsstyrelserna.
Från några håll ifrågasätts emellertid om del är
realistiskt atl räkna med ett så snabbi genomförande. Enligl riksskatteverket
finns det anledning alt anta atl OPAL-ulredningen inte fär tillräcklig lid för
sill arbete med de organisatoriska frågorna som kvarstår för länsstyrelsernas
del. Tjänslelillsättnings-frågorna kan vidare vänlas bli mer tidskrävande och
komplicerade än vad kommittén har antagit. Slutligen måste även de frågor som
övergångsvis rör nämndemannaorganisationen prövas närmare. TCO framför
liknande
Prop. 1977/78:170 132
synpunkter.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län finner också tidpunkten föga realistisk mot
bakgrund av att del säkerligen behövs ett å två år för förberedelser.
Landstingsförbundet instämmer i all flera praktiska skäl talar för ett
genomförande den 1 juli 1979, Förbundet erinrar emellertid om att del skulle
innebära att nämndemännen i länsrätterna skulle väljas av de nu sittande
kommunala församlingarna utan beaktande av att nya landsting och
kommunfullmäktige väljs endast några månader senare. Det skulle därför vara
naturiigt atl skjuta upp ikraftträdandet lill den 1 januari 1980,
Länsstyrelsen
i Kalmar län föreslår att reformen senareläggs till den 1 januari 1980,
Länsstyrelsen åberopar den stora arbetsbörda som åligger framför allt den del
av länsstyrelsen som blir föremål för omorganisation genom all förberedelserna
för 1979 års val påbörjas under våren 1979,
Prop. 1977/78:170 133
Innehåll
sid
Propositionen.................................................... ...... 1
Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde 1978-03-16 2
1, Inledning..................................................... ...... 2
2, Föredraganden............................................. 3
2.1
Nuvarande förhållanden........................... 3
2.2
Principiella synpunkter på förslaget
om fristående länsdomslolar 6
2.3
Praktiska synpunkter på förslaget om
fristående länsdomstolar 12
2.4
En ny länsdomstolsorganisation m, m.......... .... 18
2.4.1
Frislående länsdomslolar m, m.......... .... 19
2.4.2
Domarkarriären m, m...................... .... 21
2.4.3
Arbetsfördelningsfrågor................... .... 22
2.4.4
Övergångsfrågor............................ .... 22
2.4.5
Lokalfrågor................................... .... 23
2.5
Kostnader för den nya
länsrältsorganisalionen 23
2.6
Tidpunkten för omorganisationen............... .... 24
3,
Hemställan................................................... .... 25
4,
Beslul.......................................................... .... 25
Bilaga
I Länsdomstolskommitténs betänkande (SOU 1977:80)
Länsdomslolarna........................................ .... 27
Bilaga
2 Sammanställning av remissytlrandena.......... 105
Doktrin (3)
- Henrik Hedberg, Europeiseringen av förvaltningsprocessen, FT 2021 nr 3 s. 445, på s. 447, 457 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Tormod Otter Johansen, Sebastian Wejedal, Mot ett funktionellt domstolsbegrepp, SvJT 2016 s. 100, på s. 118 · Fritt tillgänglig
- Patrik Södergren, Domstolsprövning i gråzonen, saklig kompetensfördelning och förvaltningsprocessens funktion – en fristående uppföljare till en bokanmälan, FT 2011 nr 2 s. 353, på s. 369 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
40 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (36)
36 kopplingar i 27 dokument.
- SOU 2014:76 Fortsatt utveckling av förvaltningsprocessen s. 72 · s. 560 i texten
- Bet. 1993/94:JuU24 Instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna i texten
- Prop. 1990/91:80 1990/91:80 s. 44 om s. 18 i texten
- Prop. 1986/87:47 om ändringar i taxeringsorganisationen s. 90 i texten
- Bet. 1985/86:JuU28 om rättskipningens organisation s. 7 i texten
Doktrin (4)
4 kopplingar i 3 dokument.
- FT 2021 s. 445 Henrik Hedberg, Europeiseringen av förvaltningsprocessen s. 447 · s. 457 i texten
- SvJT 2016 s. 100 Tormod Otter Johansen, Sebastian Wejedal, Mot ett funktionellt domstolsbegrepp s. 118 i texten
- FT 2011 s. 353 Patrik Södergren, Domstolsprövning i gråzonen, saklig kompetensfördelning och förvaltningsprocessens funktion – en fristående uppföljare till en bokanmälan s. 369 i texten