Sök i Ratio Lex

om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m.m.

238 sidor, varav 227 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 227 av 238 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:19, om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 Regeringens proposition

1977/78:19

om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m.;

beslutad den 20 oktober 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

THORBJÖRN FÄLLDIN

ANDERS DAHLGREN

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag till nya riktlinjer för
jordbrukspolitiken. Dessa grundar sig på de förslag som avgetts av 1972 års
jordbruksutredning. I propositionen behandlas jordbruksproduktionens framtida
omfattning, inkomstmålet för de i jordbruket sysselsatta, principerna för
prissättningen på jordbruksprodukter och de statliga insatserna för jordbrukets
rationalisering.

Den framtida jordbrukspolitiken i vårt land bör främja ett
rationellt utnyttjande av landets naturliga resurser för jordbruksproduktion.
Det innebär att den brukningsvärda åkerjorden bör utnyttjas för detta ändamål.
Härigenom kan vi för egen del trygga en god livsmedelsberedskap och bidra till
livsmedelsförsörjningen i övriga delar av världen.

Förslagen innebär att ett huvudsyfte för
jordbrukspolitiken skall vara att tillförs"äkra dem som är sysselsatta
inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard som är
likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Vidare bör jordbrukspolitiken
ha till mäl att tillgodose konsumenternas berättigade krav på säker tillgång
till livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser.

De statliga insatserna för jordbrukets rationalisering bör
främja en fortsatt rationalisering av jordbruket genom uppbyggandet och vidmakthållandet
av rationella familjeföretag.

De ekologiska och miljömässiga aspekterna bör beaktas.
Jordbrukspolitiken bör vidare ges en sådan inriktning att jordbruket och
därtill knutna verksamheter kan medverka i en aktiv regionalpolitik.

Prisregleringen på jordbrukets produkter föreslås i
huvudsak utformad i enlighet med nuvarande principer. Mellanprislinjen bör
bibehållas. Vidare föreslås en ökad insyn i och kontroll av vissa
förädlingsleds

1 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 2

kostnadsförhållanden
m. m. Statens ansvar vad gäller finansieringen av spannmålsöverskotten
understryks. Grundema för jordbrukets inflationsskydd bibehålls.

1 propositionen framläggs
förslag till ekonomiskt rationaliseringsstöd, huvudsakligen i form av
kreditgarantier. För att underlätta nyetablering inom jordbruket för personer
med god jordbruksutbildning och med litet eget kapital föreslås att en särskild
låneform införs som benämns lån med uppskjuten ränta. Prisstödet till
jordbruket i norra Sverige föresläs utbyggt till att även omfatta getskötsel
och smågrisproduktion. För att begränsa de större animalieproduktionsföretagens
utbyggnad framläggs bl. a. förslag om differentierade slaktdjursavgifter inom
slaktsvinsproduktionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrives att punkt 1 av anvisningarna till 41
§ kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 41 §

I.' Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder. Hänsyn skall därför tagas till in- och utgående
lager av varor, däri inbegripet djur, råmaterial, hel- och halvfabrikat m. m.,
samt till fordringar och skulder. Som värde av ingående lager, fordringar och
skulder skall därvid upptagas värdet av närmast föregående beskattningsårs
utgående lager, fordringar och skulder. Bestämmelserna i 41 § om lager få i
varvsrörelse tillämpas även i fråga om skepp eller skeppsbygge, på vilket den
skattskyldige utfört eller avser att utföra arbete i icke oväsentlig
omfattning, utan hinder av att den skattskyldige avyttrat skeppet eller bygget.
Vad nu föreskrivits gäller dock endast intill dess skeppet eller skeppsbygget
levererats till förvärvaren. Vad som avses med skepp framgår av sjölagen
(1891: 35 s. 1).

För skattskyldig, som haft ordnad bokföring, skall
beräkningen av inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av
följande.

Därest
vinstresultatet påverkats därav, att bland intäkter upptagits sådana intäkter,
vilka icke skola beskattas såsom inkomst, eller uteslutits intäkt, som skolat
medräknas, eller bland utgiftema avförts sådana poster, för vilka vid
inkomstberäkningen avdrag icke får ske, skall företagas erforderlig justering
av det bokföringsmässiga vinstresultatet till överensstämmelse med en
inkomstberäkning enligt de i denna lag stadgade grunder.

Den i
räkenskaperna gjorda värdesättningen å tillgångar avsedda för omsättning eller
förbrukning (lager) skall vid inkomstberäkningen godtagas, därest denna
värdesättning icke står i strid med vad nedan sägs.

Lagret vid
beskattningsårets utgång får icke upptagas till lägre belopp än fyrtio procent
av lagrets anskaffningsvärde eller, om åleranskaffningsvärdet på balansdagen
är lägre, sistnämnda värde, i förekommande fall efter avdrag för inkurans.
Dock får lager av djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse icke
upptagas till lägre belopp än fyrtio procent av de värden som riksskatteverket
fastställer för olika slag av djur i skilda åldersgrupper på grundval av
genomsnittspriserna på dessa djurslag under en period av tolv månader närmast
före den 1 oktober beskattningsåret. Om sådant värde icke fastställts, t. ex.
i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret upptagas lägst till fyrtio
procent av allmänna saluvärdet.

Därest värdet å lagret, beräknat till anskaffnings- eller
åleranskaffningsvärdet och i förekommande fall efter avdrag för inkurans,
uppgår till lägre belopp än som motsvarar medeltalet av värdena ä lagren vid
utgången av de två närmast föregående beskattningsåren (jämförelseåren), må
lagret vid beskattningsårets utgång i stället upptagas till lägst

1 Senaste lydelse 1976: 924.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 19 4

Nuvarande lyddse Föreslagen lyddse

ett belopp motsvarande förstnämnda värde å delta lager
efter avdrag med sextio procent av sagda medeltalsvärde. Därvid skola såsom värden
ä lagren vid jämförelseårens utgång hava upptagits anskaffningsvärdena eller,
därest återanskaffningsvärdena ä balansdagarna i fråga varit lägre, sistnämnda
värden, i förekommande fall efter avdrag för inkurans. I fråga om djur på
jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse gäller dock att värdet av djuren
skaU hava upptagits till fulla det värde som riksskatteverket fastställt enligt
föregående stycke eller till fulla allmänna saluvärdet. Föreligger sådant faU
att sextio procent av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av lagret
vid beskattningsårets utgång, må avdrag åtnjutas jämväl för det överskjutande
beloppet, därest en häremot svarande avsättning i räkenskaperna gjorts till
lager-regleringskonto. Då avdrag för sådan avsättning medgivits, skall avsättningen
återföras till beskattning nästföljande beskattningsår, därvid frågan om
avdrag för förnyad avsättning till dylikt konto får prövas enligt
bestämmelserna ovan. Ingå i lagret råvaror eller stapel varor, må lagret av
sådana varor eller del därav upptagas till lägst sjuttio procent av värdet å
tillgångarna i fräga beräknat efter lägsta marknadspris under beskattningsåret
eller under något av de närmast föregående nio beskattningsären. Därest sist
angivna grund för värdering av varulagret eller del därav tillämpats, skall vad
ovan sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet av värdena å lagren
vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren icke gälla.

Utan avseende å vad förut stadgats angående den lägsta
värdesättning å lagret, som vid inkomstberäkningen kan godtagas, mä det lägre
värde å lagret godtagas som skattskyldig med hänsyn till föreliggande risk för
prisfall visar vara påkallat.

Vad i femte och sjätte styckena här ovan sägs angående det
lägsta värde å skattskyldigs varulager, som må vid inkomstberäkningen godtagas,
har icke avseende å penningförvaltande företags och försäkringsföretags
placeringar av förvaltade medel i aktier, obligationer, lånefordringar m. m.
eller å skattskyldigs lager av fastigheter och liknande tillgångar beträffande
vilka en sådan värdesättning finnes icke vara godtagbar. Värdet ä lager av nu
avsedda tillgångar skall upptagas till vad som med hänsyn till risk för
förlust, prisfall m. m. framstår säsom skäligt.

Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av skattskyldig, som
driver bank-eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, eller av annan
skattskyldig, för vilken aktien utgör varulagertillgång, och är det icke uppenbart
att den skattskyldige därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt
värde för honom med hänsyn till hans rörelse, må sådan nedgång i aktiens värde
som beror på utdelning till den skattskyldige av medel, vilka vid förvärvet
funnos hos det utdelande bolaget och icke motsvara tillskjutet belopp, ej
föranleda att aktien vid inkomstberäkningen för den skattskyldige upptages till
lägre belopp än som motsvarar hans anskaffningskostnad för aktien. Har denna,
innan sådan utdelning skett, upptagits till lägre belopp än den skattskyldiges
anskaffningskostnad, må aktien vid utgången av det beskattningsår, varunder
utdelningen äger rum, icke upptagas till lägre belopp än aktiens värde i
beskattningshänseende vid ingången av samma är med tillägg av ett belopp, som
motsvarar skUlnaden mellan den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktien
och nämnda värde, dock högst av det utdelade beloppet. Sker ut-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

delning utan att det värde för aktien, som ligger till
grund för beräkningen av den skatlskyldiges inkomst, påverkas och medför detta
att den skattskyldige efter överlåtelse av aktien eller upplösning av bolaget
redovisar förlust, skall därifrån avräknas det belopp som motsvarar utdelningen.
Utdelningen som avses i detta stycke anses i första hand gälla andra medel än
sådana som motsvara tillskjutet belopp. Vad som sägs om aktie i detta stycke
äger motsvarande tillämpning på andel i ekonomisk förening. Med tillskjutet
belopp avses därvid inbetald insats.

Avdrag för inkurans må icke medgivas med större belopp än
vad den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogad utredning visar svara
mot den konstaterade värdenedgången å lagret å balansdagen. Oaktat vad nu sagts
må dock avdrag för inkurans medgivas med fem procent av det lägsta utav lagrets
anskaffnings- och återanskaffningsvärden, därest detta ej framstår såsom
uppenbart opåkallat, eller med det högre procenttal därav som riksskatteverket
kan hava för lagren inom vissa branscher eller hos vissa grupper av
skattskyldiga angivit.

Vid bestämmandet av lagrets anskaffningsvärde skall så
anses som om de lagertillgångar, vilka kvarligga i lagret vid beskattningsårets
utgång, äro de senaste av den skattskyldige anskaffade eller av honom tillverkade.
För tillgångar, som den skattskyldige framställt eller bearbetat, skola säsom
anskaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader (materialkostnader och
arbetslöner) ökade med ett tillägg som motsvarar vad som av de indirekta
tillverkningskostnaderna skäligen belöper å nu ifrågavarande tillgångar,
därvid hänsyn dock icke behöver tagas till ränta å eget kapital.

Nedskrivning av värdet å rättigheter till leverans av
lagertillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt må godkännas endast i den mån
det visas, att inköpspriset för tillgångar av samma slag å balansdagen understiger
det kontraherade priset, eller det göres sannolikt, att dylikt prisfall kommer
att inträffa innan tillgångarna levereras eller av den skattskyldige i
oförändrat eller förädlat skick försäljas. Beträffande värdet å rättigheter
till leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier
enligt ej fullgjorda köpekontrakt mä nedskrivning av värdet därå godkännas
endast i den män den skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar av
samma slag å balansdagen understiger det kontraherade priset, eller det göres
sannolikt, att dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna
levereras.

Vad här är stadgat gäller sär- Vad här är stadgat gäller särskill

skilt då fråga är om bestämman- då fräga är om bestämmandet av

det av det år, varunder en inkomst det år, varunder en inkomst skall

skall anses hava åtnjutits eller en anses hava åtnjutits eller en utgift

utgift skall anses hava ägt rum. I skall anses hava ägt rum. I sist-

sistnämnda avseende gäller alltså, nämnda avseende gäller alltså, att

att inkomst skall anses hava åtnju- inkomst skall anses hava åtnjutits

tits under
det år, då densamma en- under det år, då densamma enligt

ligt
allmänt vedertagen köpmanna- allmänt
vedertagen köpmannased

sed eller
enligt vad som beträffan- eller enligt vad som
beträffande

de
jordbruk är allmänt brukligt jordbruk är
allmänt brukligt bör i

bör i
räkenskaperna uppföras så- räkenskaperna uppföras såsom in-

som
inkomstpost, även om den än- komstpost,
även om den ännu icke

nu icke av
den skattskyldige upp- av den skattskyldige uppburits
i

s. 6 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lyddse

burits i kontanta penningar eller eljest kommit honom
tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på
annat härmed jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga om inkomstposterna
har motsvarande tillämpning i fråga om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem
eller liknande ersättning från fåmansföretag till företagsledare eller honom
närstående person får dock åtnjutas först under det år dä utbetalning skett.
1 fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt
bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att
fordringar uppföras såsom inkomst under det år, då de uppkomma, och att
ränteintäkter hänföras till inkomsten för det år, på vilket de belöpa, i
bägge fallen oberoende av huruvida de verkligen influtit under nämnda år
eller icke. Ä andra sidan lärer det vara vedertaget, att förskottsvis
influtna räntor, som till större eller mindre del belöpa ä ett kommande år,
till denna del bokföringsmässigt hänföras till dét sistnämnda årets inkomst.

Föreslagen lydelse

kontanta penningar eller eljest kommit honom tillhanda t.
ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed
jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga om inkomstposterna har motsvarande
tillämpning i fråga om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem eller liknande
ersättning från fåmansföretag till företagsledare eller honom närstående person
får dock åtnjutas först under det år då utbetalning skett. 1 fråga om tiden
för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässiga grunder
tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att fordringar uppföras säsom
inkomst under det år, då de uppkomma, och att ränteintäkter hänföras till
inkomsten för det år, på vilket de belöpa, i bägge fallen oberoende av huruvida
de verkligen influtit under nämnda år eller icke. A andra sidan lärer det vara
vedertaget, att förskottsvis influtna räntor, som till större eller mindre
del belöpa å ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt hänföras till
det sistnämnda årets inkomst. Avdrag för uppskjuten riintii jör lån ur den
under statens utiåningsfonder uppförda lånefonden för lån med uppskjuten ränui
ulnjiiies för del är dä räiuto} Inn-heicdats.

Har avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som
skall erläggas under loppet av flera är. må såsom intäkt för varje år upptagas
den del av köpeskillingen, som under samma år influtit. Avdrag för minskning i
ingående virkesförråd m. m., vartill upplätaren kan vara berättigad, fördelas
därvid på de särskilda åren i förhållande till den under varje år influtna
likviden.

Om
beskattningsmyndighet, med frångående av den skattskyldiges på hans räkenskaper
grundade inkomstberäkning, såsom inkomst för ett år beskattat vinst, som enligt
de vid bokföringen tillämpade grunderna först ett senare år framkommer såsom
bokföringsmässig vinst, skall vid inkomstberäkningen för det följande är, då
vinsten i bokföringen kommer till synes, det sistnämnda årets i bokföringen
redovisade vinstresultat med hänsyn härtUl justeras på sådant sätt, att den
redan beskattade vinsten icke för det året ånyo tages till beskattning.

Motsvarande gäller för det fall, att beskattningsmyndighet
ansett för-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lust, av beskaffenhet att avdrag därför får ske, icke böra
beaktas vid inkomstberäkningen för det år, under vilket den kommit till synes
i räkenskaperna, eller beskattningsmyndighet eljest något år frångått den
skattskyldiges bokföring i avseende, som kan hava inflytande på följande års
inkomstberäkning.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling och tillämpas första gången vid 1979 års taxering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 8

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-10-20

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson,
Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Ullsten, Wikström, Johansson

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Proposition om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m.
m.

1 Inledning

Nuvarande riktlinjer för jordbrukspolitiken fastställdes
av 1967 års riksdag (prop. 1967: 95, JoU 1967: 25, rskr 1967: 280). I samband
härmed framhölls att det var angeläget att vissa frågor inom jordbrukspolitiken
ånyo prövades efter en tid. Bl. a. mot denna bakgrund tillsattes 1972 års
jordbruksutredning (Jo 1972: 04). Enligt direktiven till utredningen skall de
allmänna mälen för jordbrukspolitiken gälla även i fortsättningen. Utredningen
skulle därför inte behandla de övergripande målen utan endast vissa särskilt
angivna frågor (direktiv, se 1973 års riksdagsberättelse s. 386). Är 1974 fick
utredningen i tilläggsdirektiv i uppdrag att se över rationaliseringspolitiken
(direktiv, se 1975 ärs riksdagsberättelse s. 441). Till utredningen har
överlämnats ett antal riksdagsmotioner som berör olika jordbrukspolitiska
frägor samt ett antal utredningar och framställningar från olika
organisationer m. m.

Enligt de
ursprungliga direktiven skulle frågor av grundläggande betydelse för den
prisregleringsperiod som följde efter den 30 juni 1974 behandlas med förtur.
Utredningen avgav därför år 1973 delbetänkandet (Ds Jo 1973: 10) Vissa förslag
rörande prisregleringen efter den 30 juni 1974. 1 betänkandet lämnades förslag
om inflationsskyddets utformning vilka sedan har tillämpats fr. o. m.
regleringsåret 1974/75 (prop. 1974: 122, JoU 1974: 29, rskr 1974: 275 och prop.
1976/77: 94, JoU 1976/77: 28, rskr 1976/77: 257).

Jordbruksutredningen' har den 24 mars 1977 avlämnat sitt
huvudbe-

1 Generaldirektören Ingvar Widén. ordförande,
riksdagsledamöterna Eric Enlund, Axel Kristiansson och Åke Wietorsson samt f.
ledamöterna av riksdagen Rolf Eliasson, Per Israelsson, Marta Lindberg, Sven
Persson och Karl Rask.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 9

tänkande (SOU 1977: 17) Översyn av jordbrukspolitiken.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av styrelsen för
internationell utveckling (SIDA), överbefälhavaren, socialstyrelsen,
bankinspektionen, konjunkturinstitutet, statskontoret, riksrevisionsverket
(RRV), lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens jordbruksnämnds
konsumentdelegation, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, Sveriges lantbruksuniversitet,
statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för mUjöskydd, kommerskollegium,
generaltullstyrelsen, näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och
kartellnämnd (SPK), konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar
(ÖEF), arbetsmarknadsstyrelsen, statens lantmäteriverk, statens industriverk,
samtliga länsstyrelser (med undantag av länsstyrelsen i Hallands län), 1972 års
skatteutredning, miljöskyddsutredningen, prisregleringskommittén, delegationen
för glesbygdsfrågor, fullmäktige i riksbanken. Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR,
Svenska lantarbetareförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen. Lantbrukarnas
riksförbund (LRF), Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund.
Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri.
Kooperativa förbundet (KF), Svenska sockerfabriks AB, Familjejordbrukarnas
riksförbund. Hushållningssällskapens förbund och Svenska samernas riksförbund.

Flera länsstyrelser har bilagt yttranden av olika
länsorgan. Lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden från samtliga
lantbruksnämnder. Även andra remissinstanser har överlämnat av dem inhämtade
yttranden.

Härutöver har yttranden inkommU från Kristen demokratisk
samling (KDS), Centerns ungdomsförbund, Sveriges bageriförbund. Svenska foderämnes
& spannmålsimportörers förening. Broilerintressenters förening. Föreningen
svensk fjäderfäskötsel samt gemensamt yttrande av Gävleborgs, Norra
Hälsinglands och Jämtlands getklubbar samt Ångermanlands getavelsförening.

För sammanhangets skull är det lämpligt att lämna en
utförlig redovisning av ärendet. Jag kommer därför i det följande att även ta
upp frågor som är av den karaktären att de inte behöver underställas riksdagen.

2 Översikter och allmänna utgångspunkter 2.1 Nuvarande
fiirhållanden

2.1.1 Den internationella bakgrunden

Förhållandena pä världsmarknaden för jordbruksprodukter
och bedömningen av denna marknads framtida utveckling har tillmätts stor
betydelse vid utformningen av efterkrigstidens svenska jordbrukspolitik.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 10

så som den kommit till uttryck i 1947 och 1967 ärs
riksdagsbeslut.

1 prop. 1967: 95 uttalade departementschefen att orsaken
till att statsmakterna borde föra en aktiv jordbrukspolitik, som bl. a.
inrymde ställningstaganden till jordbruksproduktionens omfattning och priserna
på jordbrukets produkter, i huvudsak var de förhållanden som rådde på den
internationella marknaden för jordbruksprodukter och livsmedel. Frågan om
jordbruksproduktionens lämpliga omfattning ansågs därför vara väsentlig från
samhällsekonomisk synpunkt så länge som världsmarknadspriserna på
jordbruksprodukter under längre tid förväntades bli avsevärt lägre än de
inhemska producentpriserna samt import förutsattes bli möjlig.

I propositionen förutsattes vidare att prisnivån på
jordbruksprodukter på den internationella marknaden under tiden fram till
mitten av 1970-talet skulle komma att förbli låg och att betydande avsättningssvårigheter
för överskott skulle komma att föreligga. Mot den bakgrunden saknades
anledning att anta att det, i den då överblickbara framtiden, skulle bli
möjligt att avveckla eller kraftigt begränsa det svenska gränsskyddet för
jordbruksprodukter. Vidare anfördes att det inte var rationellt att Sverige
direkt inriktade sig pä att producera livsmedel för utvecklingsländernas behov.
Uppkommande överskott av svenska jordbruksprodukter som lämpade sig för
livsmedelshjälp borde emellertid kunna utnyttjas för sådana ändamål.

Det ansågs vidare vara värdefullt från handelspolitisk
synpunkt om utrymme kunde beredas för import av jordbruksprodukter. En sådan
import ansågs väl kunna förenas med hänsyn till utvecklingsländernas
livsmedelsförsörjning. Import ansågs vidare fördelaktig för konsumenterna, bl.
a. genom att den ökade deras valmöjligheter. En eventuell svensk anslutning
till en större europeisk marknad hade stor aktualitet i mitten av 1960-talet.
Detta förhållande beaktades också i 1967 års riktlinjer.

2.1.2 Jordbrukets ställning i den svenska samhällsekonomin

Utvecklingen inom det svenska näringslivet under
1960-talet och första hälften av 1970-talet har karakteriserats av en hög takt
i strukturomvandlingen både mellan näringsgrenar och mellan regioner. Denna
strukturomvandling har tillsammans med olika tekniska framsteg möjUggjort en
snabb ökning av produktiviteten i ekonomin som helhet. Produktivitetsökningen
har medfört en höjd levnadsstandard oeh ändrade konsumtionsvanor. Under
perioden har kvinnorna i ökande utsträckning kommit ut på arbetsmarknaden,
samtidigt som antalet sysselsatta inom de varu- och kraftproducerande
näringarna minskat.

För jordbrukets del har utvecklingen inneburit en fortsatt
överflytt-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 11

ning av produktion, förädling och marknadsföring från det
egentliga jordbruket till andra sektorer. Efterfrågan på arbetskraft från andra
sektorer än jordbruket var mycket stor imder större delen av 1950-och
1960-talen. Produktionsvolymen i jordbruket var samtidigt större än vad som
efterfrågades inom landet. Överskottskvantiteter fick avsättas på
världsmarknaden till priser som var mycket låga. Under dessa förhållanden
inriktades samhällets insatser på att begränsa resursförnyelsen i jordbruket
för att nytillkommande resurser skulle kunna tillföras andra sektorer.
Härigenom har arbetskraft kunnat lösgöras frän jordbruket och överföras till
andra sektorei.

Befolkningen i jordbruk med binäringar minskade frän ca 25
% år 1950 till ca 10% år 1965, i huvudsak genom avgång av lejd arbetskraft och
utflyttning av yngre familjemedlemmar. Arbetskraftsminskningen, i förening med
andra rationaliseringsåtgärder inom jordbruket, har medfört betydande
produktivitetsvinster inom näringen. Härigenom har prisökningarna på livsmedel
kunnat begränsas och en rimlig levnadsstandard beredas ät de i jordbruket
sysselsatta. Befolkningsomflyttningarna har givetvis medfört vissa problem för
bäde de utflyttade och dem som stannade kvar i jordbruket.

Under den senaste tioårsperioden har utvecklingen fortsatt
i samma riktning men i långsammare takt. Jordbrukets roll som arbetskraftsreserv
för andra näringar har under denna tid varit avsevärt mindre än tidigare.
Jordbrukets andel av arbetskraften har minskat från ca 10 % år 1965 till ca 5 %
är 1975. Minskningen under denna period har i huvudsak skett genom
ålderspensionering. Brukningsenheter har lagts samman, vilket medfört minskat
behov av nyrekrytering.

Den betydande effektivisering som ägt rum inom jordbruket
under etterkrigstiden har väsentligen skett genom att arbetskraft ersatts med
maskiner etc. Vinsterna av denna effektivisering har kommit samhället till godo
dels genom att prisstegringarna på jordbruksprodukter kunnat begränsas, dels
genom de insatser som friställd arbetskraft kunnat prestera i andra
samhällssektorer. Vidare har de i jordbruket sysselsatta fått del av
produktivitetsökningen inom den egna näringen.

Mängden industriellt framställda produktionsmedel som
jordbruket köper har fortlöpande stigit. Ar 1975 inköpte jordbruket varor och
tjänster från andra sektorer (inkl. investeringar) för omkring 6 miljarder kr.,
vilket motsvarade närmare 60 % av jordbrukets produktionsvärde. 1 den nämnda
summan ingår till betydande del kostnader för importerade varor. Utvecklingen
har medfört att sysselsättningen i vissa industrier har blivit starkt beroende
av jordbrukets inköp. Berörda industrier utgör dock en rätt liten del av hela
industrin.

Livsmedelskedjan kan numera sägas bestå av flera led,
nämligen industriell produktion av maskiner, handelsgödsel, drivmedel m. m.,
produktion av livsmedelsråvaror inom jordbruksföretagen (där jord-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 12

bruket tillhandahåller jord och arbetskraft), uppsamling
oeh förädling av råvarorna samt distribution av de färdiga livsmedlen fram till
konsumenterna.

2.1.3 UtveckUngen inom jordbruket

Två tendenser har karakteriserat
sysselsättningsutvecklingen inom jordbruket. Den ena är att den totala
arbetsförbrukningen minskat snabbt. Under den senaste tioårsperioden var den
årliga minskningen drygt 5 % enligt statistiska centralbyråns
arbetskraftsundersökningar. Den andra är att en ökande andel jordbrukare har
hämtat en allt större del av sin inkomst utanför jordbruket. Är 1975 utgjorde
jordbrukarnas inkomster av jord- och skogsbruk i genomsnitt något mindre än
hälften av deras sammanlagda inkomster. Medelåldern hos jordbruksbefolkningen
är betydligt högre än inom den övriga sysselsatta befolkningen, särskilt bland
sysselsatta vid de mindre företagen.

Den svenska åkerarealen var störst omkring år 1920 med 3,8
milj. ha. Fram till omkring år 1950 minskade den mycket långsamt. Under
1950-talet lades i genomsnitt 17 000 ha åker ned varje år och under 1960-talet
33 000 ha. Under perioden 19601975 minskade den totala åkerarealen från 3,36
till 2,98 milj. ha.

Under den senaste tioårsperioden har antalet
brukningsenheter minskat med drygt 50 000 eller med nära 30 %. Härvid har
framför allt i slättbygderna det nedlagda företagets åker ofta tillförts andra
brukningsenheter, i många fall genom ärrendering. År 1975 arrenderades 40 % av
den totala åkerarealen. I skogsbygderna har jordbruksdriften helt upphört vid
ett betydande antal mindre gårdar och åkerarealen vid dessa har i många fall
tagits ur produktion. Medelarealen per företag har under perioden 19661976
ökat från 17 till 23 ha åker. Den andel av den totala åkerarealen som finns vid
brukningsenheter med minst 30 ha har ökat från 44 % till 59 %. Dessa företag
utgör en femtedel av det totala antalet brukningsenheter.

Den grundläggande kapitalresursen i jordbruket är
åkermarken. Av det beräknade totala fastighetskapitalet i jordbruket, som för
år 1975 värderas till 2530 miljarder kr., utgör markvärdet ungefär tre fjärdedelar
och ekonomibyggnader m. m. en fjärdedel.

Jordbrukets bestånd av övrigt varaktigt realkapital i form
av byggnader, maskiner, djur oeh markanläggningar har i reala värden varit i
det närmaste konstant under hela efterkrigstiden. För år 1975 kan det samlade
realkapitalet (exkl. marken) i jordbruket värderas tUl drygt 30 miljarder kr.,
varav drygt hälften avser byggnader och ungefär en fjärdedel traktorer och
övriga maskiner. Under de senaste åren har investeringarna inom jordbruket ökat
starkt och uppgick år 1975 till drygt 1 500 milj. kr. i traktorer och maskiner
samt 800 resp. 70 milj. kr. i byggnader och markanläggningar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 13

Produktionstekniken i jordbruket har undergått
genomgripande förändringar under efterkrigstiden. Specialisering, utveckling
av de maskinella redskapen, förbättrat avelsmaterial och nya utsädessorter har
kännetecknat denna utveckling. Härigenom har jordbruket blivit alltmer
beroende av inköpta produktionsmedel och tjänster. Snabbväxande och högt
avkastande djur kräver högvärdiga, ofta importerade, fodermedel. Den höga
avkastningsförmågan hos de nya sorterna i växtodlingen förutsätter mer
gödsling än tidigare sorter. Ny odlingsteknik med ökad mekanisering förutsätter
inköpta maskiner och inköpt energi.

Den angivna utvecklingen gick snabbast under 1950- och
1960-talen. Alltjämt ökar dock volymen av jordbrukets inköp av förnödenheter
och tjänster frän andra sektorer. Den uppgick är 1975 till 4,9 miljarder kr. De
viktigaste posterna avsäg köpfodermedel (1,6 miljarder kr.), handelsgödsel
(0,9 miljarder kr.), reparationer och underhäll av maskiner, byggnader m. m.
(0,9 miljarder kr.) samt tjänster (0,9 miljarder kr.).

Totalproduktionen i jordbruket har under större delen av
efterkrigstiden varit relativt oförändrad. Under 1970-talet har den ökat
något. Dess värde uppgick år 1975 till ca 12 miljarder kr. (i producentpriser).
Minskningen av bl. a. åkerarealen, antalet brukningsenheter och antalet
sysselsatta inom jordbruket har uppvägts av en större produktion per enhet
genom främst ökad användning av inköpta förnödenheter, maskiner m. m.
Jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten (BNP), dvs. dess
produktionsvärde efter avdrag för inköpta produktionsmedel, minskade under
1950- och 1960-talen. Under 1970-talet har dock denna minskning upphört.
Fördelningen mellan animalie- och vegetabilieproduktionen var under 1950-talet
och första hälften av 1960-talet ungefär konstant. De vegetabiliska
produkternas andel av det totala produktionsvärdet har legat vid omkring 20 %.
Under de senaste åren har deras andel dock ökat nägot.

Inom animalieområdet sjönk mjölkproduktionen från ca 3 750
milj. kg vid 1960-talets början till knappt 2 850 milj. kg regleringsåret
1970/71, samtidigt som antalet mjölkkor minskade med drygt 40 %.
Mjölkproduktionen har därefter åter ökat och uppgick regleringsåret 1975/76 tiU
3 260 milj. kg.

Nötköttsproduktionen ökade under 1960-talet med nära 50 %.
Detta berodde dels på utslaktningen av mjölkkor, dels pä en ökad uppfödning av
ungnöt till slakt, samtidigt som medelslaktvikterna för dessa höjdes. Efter en
tillbakagång i början av 1970-talet, som bl. a. sammanhängde med att
utslaktningen upphörde, har storboskapsslakten under de senaste åren åter ökat
och uppgick regleringsäret 1975/76 till 133 milj. kg.

Fläskproduktionen uppgick regleringsåret 1975/76 till 288
milj. kg, vilket är drygt 30 % mer än i början av 1960-talet. Svinuppfödningen

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 14

har varit förhållandevis lättmekaniserad och snabba
framsteg har gjorts på avelsområdet och inom utfodringstekniken. Produktionen
har kraftigt förskjutits mot större besättningar.

Inom vegetabUieproduktionen har, främst under 1960-talet,
stora vallarealer friställts till följd av minskat antal kor och hästar. Nedgången
av vallarealen har till betydande del skett i samband med att åker tagits ur
bruk. Samtidigt har utrymme skapats för ökad odling av främst spannmål, som
blivit den helt dominerande grödan i vissa delar av landet, främst i
Mellansverige. Under 1970-talet har spannmålsodlingens omfattning varit i
stort sett oförändrad, och spannmålsarealen uppgick år 1976 till närmare 1 600
000 ha. Totalt har spannmålsarealen under perioden 19601976 ökat med drygt 10
% och totalskörden av spannmål med drygt 40 %.

Av bl. a.
växtföljdsskäl har intresset för andra grödor än spannmål ökat, såsom olje- och
baljväxter. Arealen oljeväxter har ökat under 1970-talet och utgjorde i
medeltal under perioden 19721976 161 000 ha. Potatisarealen har under perioden
19601975 minskat med drygt 60 % oeh totalskörden med ca 40 %. Odlingen av
sockerbetor, som under 1960-talet och fram till år 1973 omfattade drygt 40 000
ha, har under de senaste åren utvidgats till över 50 000 ha.

Arbetsproduktiviteten inom jordbruket, definierad som
kvoten mellan bruttoförädlingsvärdet och arbetsvolymen, har under den senaste
15-årsperioden ökat med i medeltal 7 % per är. Förädlingsvärdet har ökat obetydligt,
samtidigt som arbetsvolymen minskat med drygt 6 % per år. Minskningen av
arbetsvolymen är till betydande del en följd av strukturrationaliseringen.
Vidare har en, övergäng skett till mindre arbetskrii-vande produktionsgrenar.
Härtill kommer de arbetsbesparingar som kunnat ske till följd av
rationaliseringsätgärder av olika slag, dvs. förbättrad teknik. 1 samband med
prisöverläggningarna våren 1974 bedömdes den genomsnittliga
rationaliseringsvinsten inom jordbruket till 4,5 % per år.

Prisutvecklingen för jordbrukets produkter. På grund av en
viss återhållsamhet vid prissättningen och under trycket av de låga världsmarknadspriserna
ökade priserna på jordbruksprodukter relativt måttligt under senare hälften av
1960-talet. Under perioden 1966/67 1970/71 steg således producentpriserna
enligt lantbruksekonomiska samarbetsnämndens avräkningsprisindex (A-index) med
i genomsnitt 1 % oeh prisregleringspriserna (PR-index, i huvudsak partipriser)
med i genomsnitt 2 % per år. Eftersom konsumentprisindex (KPl) steg med ca 4,5
% per är sjönk avräkningspriserna realt med 3,03,5 % per år.

Fr.o.m. den 1 juli 1971 höjdes priserna på olika
jordbruksprodukter kraftigt. Mest höjdes mjölkpriset, vilket motiverades av att
mjölkproduktionen då tenderade att sjunka till en från försörjningssynpunkt
alltför låg nivå. Bidragande till prisuppgängcn efter år 1971 var också

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 15

en fastare tendens på världsmarknaden. Under perioden
1970/71 1975/76 steg A-index med i genomsnitt nära 10 % per är. Realt ökade
dock avräkningspriserna endast med i genomsnitt ca 1,5 % per år.

Producentpriserna för vegetabilier låg regleringsåret
1972/73 fortfarande kvar vid 1966/67 års nivå, vilket innebar en årlig
realpris-sänkning med i genomsnitt 5 %. Under treårsperioden 1972/73 1975/76
steg däremot dessa priser med totalt ca 40 %. Änimalie-priserna började stiga
regleringsåret 1970/71 och ökade under perioden fram till regleringsåret
1975/76 med i genomsnitt 10 % per år. Det var främst avräkningspriserna på
mjölk och nötkött som utvecklades gynnsamt. Priset på mejerimjölk ökade under
den nämnda perioden med närmare 90 %.

Prisutvecklingen för jordbrukets produktionsmedel mäts med
lantbruksekonomiska samarbetsnämndens produktionsmedelsprisindex (PM-index).
Det omfattar kostnader för förnödenheter, tjänster, avskrivning, underhåll
samt ränta på lånat kapital. Däremot ingår inte kostnaderna för arbete och
eget kapital. PM-index har sedan mitten av 1960-talet stigit något mindre än
den allmänna prisnivån mätt med KPL Under perioden 1966/671971/72 steg
PM-index med i genomsnitt endast 2,5 % per år, vilket innebar en
realprissänkning med drygt 2 % per år. Regleringsåren 1972/73 och 1973/74 steg
PM-index snabbare än den allmänna prisnivån. Därefter har PM-index ökat med 68
% per år, men genom att inflationen varit omkring 10 % per år har
produktionsmedelspriserna sjunkit realt.

Jordbrukarnas inkomsier brukar belysas med hjälp av dels
den s. k. deklarationsundersökningen (DU)', dels den jordbruksekonomiska undersökningen
(JEU)'.

Mellan åren 1966 och 1970 steg enligt DU jordbrukarnas
inkomster frän jordbruksdriften (inkl. skogsbruk) obetydligt eller inte alls
inom samtliga storleksgrupper. För de minsta gårdarna t. o. m. minskade de.
Fr.o.m. år 1971 steg inkomsterna från jordbruksdriften inom alla
storleksgrupper. Vid gärdar med över 30 ha åker var dessa inkomster mer än 90 %
högre år 1975 än år 1966 och vid gårdar med 1030 ha omkring 70 % högre.
Samtidigt hade den allmänna prisnivån (enligt KPl) stigit med 72 %, vilket innebär
att det endast var de största gårdarna som erhöll inkomsthöjningar realt sett.

Inkomsljämfördser företas regelmässigt mellan
jordbrukarfamiljernas och industriarbetarfamiljernas totalinkomster. Sådana
jämförelser kompliceras av svårigheterna att jämföra en företagargrupp med en
löntagargrupp. Detta gäller bl. a. i fråga om kapitalvärdering samt in-

' DU är en bearbetning av ca II 000 slumpmässigt utvalda jordbrukares
självdeklarationer. JEU omfattar räkenskapsresultat från ca 1 200 gårdar i olika
storleksgrupper. Materialet sammanställs och analyseras av lantbruksekonomiska
samarbetsnämndens inkomstgrupp.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 16

takter av och kostnader för den egna bostaden. Uppgifter
om jordbrukarfamiljernas totalinkomster från arbete och eget kapital hämtas
härvid från de s. k. typkalkylerna. Vid beräkningen av
induslriarbetar-familjens inkomster görs ett tillägg för av arbetsgivaren
erlagda sociala avgifter, för att de båda jämförelsegruppernas inkomster skall
bli mer jämförbara.

Under första hälften av 1960-lalet utvecklades
jordbrukarnas och industriarbetarnas familjeinkomster parallellt.
Industriarbetarfamiljernas inkomster låg högre än jordbmkarinkomsterna vid 25
ha-gärdar men lägre vid 40 ha-gårdar. Sedan slutet av 1960-talet har familjeinkomsterna
vid 25 och 40 ha-gårdar normalt legat lägre än industriarbetarfamiljens
inkomster, medan inkomsterna vid 70 ha-gårdar legat högre. Mellan åren 1967
och 1970 steg industriarbetarfamiljens inkomster med ca 40 %, medan
jordbrukarfamiljens inkomster ökade med ca 12 % för 25 ha-gårdar och läg
praktiskt taget stilla för 40 ha-gårdar. Under senare år har
jordbrukarfamiljens inkomster (beräknade utifrån normerade kvantiteter) i
procent räknat stigit ungefär lika mycket per år som industriarbetarfamiljens vid
de båda mindre gårdsstorlekarna och något mera vid 70 ha-gårdar.

På grundval av uppgifter ur typkalkylerna görs även
lönsamhetskalkyler för olika grupper av jordbruksföretag. Lönsamheten anges i
första hand som beräknad förräntningsprocent för i lantbruket investerat
kapUal. Fastighetskapitalet upptas därvid till sitt beräknade marknadsvärde.
Beräkningarna visar låga förräntningstal under senare år, för 25 ha-gårdar
omkring 3,5 % (15 000 å 20 000 kr.), för 40 ha-gårdar omkring O % och för 70
ha-gårdar omkring -1-1,5 %.

Samtidigt som förräntningen är läg, har dock jordbrukarna
till följd av inflationen gjort stora kapitalvinster. Sådana vinster kan uppstå
genom att fastigheten stiger i värde mer än den allmänna prisnivån och genom
att lånens realvärde sjunker. För åren 19731974 beräknas kapitalvinsterna
(som inte har påverkat ovan angivna förräntningstal) i medeltal per är ha
uppgått till 14 000 kr. för 25 ha-gårdar, 27 000 kr. för 40 ha-gårdar och 43
000 kr. för 70 ha-gårdar.

Produktionens fördelning på företag av olika storlek har
belysts i en undersökning av lantbruksekonomiska samarbetsnämnden. De stora
jordbruksföretagen-, som endast utgör en tiondel av samtliga företag, svarade
år 1973 för nära hälften av produktionen och mer än hälften

1 Typkalkylerna baseras pä räkenskapsresultaten från de
JEU-gårdar som ligger inom södra och mellersta Sveriges slättbygder och syftar
till att ange resultat vid normala produktion.sbetingelser.

Stora företag. Företag med minst 50 ha åker eller 3050
ha åker och en större djurbesättning (t. ex. minst 25 kor eller niinst 250
slaktsvin).

Medelstora företag. Företag med 3050 ha åker eller 1030
ha åker och en medelstor djurbesättning (t. ex. 1025 kor eller 100250
slaktsvin).

Smä företag. Företag med högst 30 ha åker eller högst 10
ha åker och en mindre djurbesättning (t. ex. högst 10 kor eller högst 100
slaktsvin).

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 17

av jordbrukets sammanlagda intäkter från vegetabilier. De
medelstora företagen, som utgör en knapp fjärdedel av totalantalet, svarade för
en tredjedel av jordbruksproduktionen. De små företagen utgör två tredjedelar
av antalet företag, men svarade för endast en fjärdedel av produktionen.

De stora och medelstora företagen har störst betydelse i
södra och mellersta Sveriges slättbygder. 1 södra och mellersta Sveriges skogsbygder
svarade de små företagen för en tredjedel och i Norriand för över hälften av
produktionen.

Jordbruksproduktionen har av naturliga skäl sin tyngdpunkt
i södra och mellersta Sverige. Hälften av den totala åkerarealen finns i slättbygderna
i dessa delar av landet, och ytterligare knappt 40 % finns i skogs- och
mellanbygderna. Endast drygt 10 % av landets åkerareal finns inom Norrland, som
omfattar 70 % av rikets totala landareal. Av mjölkkorna finns knappt 45 % i
slättbygderna, drygt 40 % i skogs-och mellanbygderna och ca 15 % i Norrland.

Jordbrukets betydelse för sysselsättningen varierar mellan
olika landsdelar. Enligt 1970 års folk- och bostadsräkning var jordbrukets
andel av hela den förvärvsarbetande befolkningen 5,5 % i hela riket. 1 Gotlands
län var motsvarande andel 21 %. Andra län med en jämförelsevis hög andel (1014
%) var Skaraborgs, Hallands, Kristianstads, Kronobergs, Kalmar och Jämtlands
län.

2.1.4 Uppsamling och förädling av jordbruksprodukter

Produkterna från jordbmket vidareförädlas nästan
genomgående inom livsmedelsindustrin. Uppsamlingen av jordbruksprodukter från
de ca 130 000 jordbruksföretagen innebär ett omfattande transportarbete.
Regleringsåret 1974/75 uppgick jordbrukets leveranser till 11 500 milj. kg,
varav vegetabiUer 7 700 milj. kg och animalier 3 800 milj. kg. För
inleveranserna av vegetabiliska produkter svarar i allmänhet jordbrukarna
själva, medan uppsamlingen av mjölk och slaktdjur handhas av mejerier resp.
slakterier.

Jordbrukets uppsamlings- och förädlingsled domineras av
producentkooperativa företag. Föreningsföretagen arbetar i allmänhet inom geografiskt
avgränsade områden för uppsamling och försäljning och konkurrerar således inte
med varandra.

Jordbmkskooperativt ägda mejeriföreningar eller
dotterbolag till sådana svarar för all förädling av mjölk.
Jordbrukskooperationens andel av slakten av nötkreatur oeh svin uppgår till
drygt 80 %. Övriga 20 % fördelas ungefär lika på konsumentkooperationen och
privata slakterier. Under de senaste åren har slakteriföreningarnas andel
sjunkit något till förmån för de privata slakterierna. För styckat kött och
charkuteri-varor har slakteriorganisationen ca 40 % av marknaden.

2 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 19

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 18

Slakten av fjäderfä domineras av två större företag, ett
jordbruks-kooperativt och ett privat, med vardera drygt 30 % av marknaden. Därutöver
finns ett flertal små och medelstora företag. Av den totala kvantiteten
marknadsförda ägg går drygt hälften genom s. k. reguljär partihandel. Äv denna
del svarar jordbmkskooperativt ägda äggcentraler för drygt 70 %. Vad beträffar
de ägg som inte säljs genom partihandeln går 2/3 direkt från producent till
grossist eller butik och 1/3 direkt från producent till konsument.

Produktionsvärdet i den svenska livsmedelsindustrin
uppgick år 1974 till 20 miljarder kr. Äv industrins kostnader för råvaror etc.
om knappt 16 miljarder kr. avsåg närmare 9 miljarder kr. råvaror inköpta från
det svenska jordbruket.

Livsmedelsindustrins produktion var är 1974 fördelad på ca
I 150 driftsplatser, en minskning med knappt 400 sedan år 1967. Av den nämnda
minskningen svarade bageriindustrin för drygt hälften och mejeriindustrin för
n'ästan en tredjedel. Antalet mejerier har under perioden 19671974 minskat med
drygt 40 %.

Livsmedelsindustrin sysselsatte år 1974 62 000 personer.
Mer än en fjärdedel av dessa var anställda i slakteri- och charkuteriindustrin
och en knapp fjärdedel i bageriindustrin. En tredjedel av hela antalet anställda
i livsmedelsindustrin var verksamma inom den del av industrin som sysslar med
primärförädling av jordbruksprodukter, dvs. slakterier, mejerier, kvarnar och
sockerindustri. Sysselsättningen inom denna del av industrin har ökat något
sedan år 1967.

2.1.5 Livsmeddskonsuintionen

Konsumenternas utgifter för livsmedel (exkl.
alkoholdrycker och tobak) beräknas år 1976 ha uppgått till drygt 43 miljarder
kr. eller ca 1/4 av den privata konsumtionen. Därav hänförde sig 26 miljarder
kr. till sådana livsmedel som i råvaruledet omfattas av jordbruksprisregleringen.
Livsmedelsutgifternas fördelning på olika led i produktionskedjan år 1976
beskrivs översiktligt i följande tablå, i vilken dock starköl, vin och sprit
samt tobak inte ingår (miljarder kr.).

Alkoholdrycker
oeh tobak som inte inräknats i tablåns livsmedelsutgifter hade år 1976 ett
sammanlagt konsumtionsvärde av drygt 11 miljarder kr. Äv tablån framgår bl. a.
att av konsumenternas direkta utgifter för de jordbruksreglerade livsmedlen
tillföll en knapp tredjedel (7,5 miljarder kr.) jordbruket. Äv jordbrukets
totala bruttointäkter om 12 miljarder kr. kom ungefär en fjärdedel från de
statliga pristilläggen.

Värdet av den totala livsmedelskonsumtionen i löpande
priser hat under den senaste tioårsperioden nästan fördubblats. Räknat i fasta
priser var ökningen 18 %. Volymökningen var störst för malt- och läskedrycker
samt vin och sprit. Endast för matfett uppvisas en svag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jorcibrukspriai
eglerade livsmedel (26)

E]
prisreglerade livsmedel (17)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Moms (4)

F ö raclliiKi 'luh handel ("i 0,5)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Piiarygle-. fiiigsicdei

Import (2)

Uppsomlinq och viss

f ö r ä dling (2> ____

opaginerad Kontrollera mot PDF

17,5)

Joidlm.ket

Pristill ä gg av
budgetmedel (3)

Exportinuikter (1,5) _ j

minskning av den sammanlagda konsumerade kvantiteten, vartill
kommer en förskjutning från smör till margarin.

Den redovisade volymökningen för livsmedelskonsumtionen
beror tUl större delen på en fortlöpande förskjutning mot dyrare och mera
förädlade livsmedel. En viss ökning av den beräknade energitillförseln i
livsmedel till hushållen har även skett.

Livsmedlens (exkl. alkoholdrycker och tobak) andel av den
totala privata konsumtionen har minskat med några procentenheter sedan år 1965
och är f. n. knappt 25 %.

Totalkonsumtionen av viktigare livsmedel har utvecklats på
följande sätt (kg per person och år).

1965

1970

1975

Mjöl och gryn Matpotatis Socker och sirap'

66,7 87,0

42,7

60,7

83,7 43,6

59,6 81,4 41,7

Konsumtionsmjölk

Grädde

Mjölkpulver
och kondensmjölk

Ost

166,0

6,5 3.7 8,0

173,3 6,7 3,1 9,1

185,4

7,2

3,4

11,3

S:a mjölk, grädde och ost uttryckt som mjölkrävara=

289,4

301,6

336,2

' uttryckt i raffinad.

' Råvaruåtgången för de olika produkterna omräknad till
den invägda mjölkens fetthalt (4 %). De angivna talen, som även innefattar
råvarubehovet för importerad ost, kan inte direkt jämföras med mejeriernas
invägning på grund av olikheter i säsorigvariation.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 20

1965

1970

1975

Smör m. m.= Hushållsmargarin Övrigt matfett*

8,7

13,2

3,9

5,8

14,7

3,9

5,4 15,1

3,4

S:a
matfett*

21,6

20,6

19,4

Nöt- och
kalvkött

Fläsk

Övrigt
kött samt inälvor

19,0

27,3 8,4

18,9

28,1

8,8

19,9 32,1 10,0

S:a kött
och fläsk

54,7

55,7

62,0

Ägg Fisk=

11,9

25,2

12,7 26,7

12,7 26,2

' Inkl. smörfettsbaserat margarin. « Uttryckt i rent fett.
= Uttryckt i hel färskvikt.

Det beräknade energiinnehållet i hushållens tillförsel av
livsmedel har de senaste åren ökat något och uppgick år 1975 i genomsnitt för
hela befolkningen tUl 2 903 kcal per person och dag. Därutöver konsumerades
alkohol i form av vin och sprit motsvarande ca 100 kcal/dag. Som jämförelse kan
nämnas att livsmedelsverkets rekommenderade dagliga intag motsvarar ca 2 200
kcal/dag. Eftersom befolkningens faktiska näringsintag i stort sett
överensstämmer med rekommendationerna, kan således förlusterna i hushållen
beräknas till omkring 700 kcal per person och dag.

Under perioden 19651975 har en viss förskjutning i
energins fördelning på olika näringsämnen skett. Proteinets andel av
energitillförseln har under hela perioden ökat, särskilt snabbt under de
senaste åren. Kolhydraternas andel ökade långsamt fram till är 1973, men har
därefter minskat något. Fettets andel minskade kontinuerligt fram till är 1974
varefter den åter ökat, främst till följd av den ökade konsumtionen av ost,
kött och fläsk. Kostens innehåll av fett ligger alltjämt över livsmedelsverkets
rekommendation, som är högst 35 % av energitillförseln.

2.7.6 Jordbrukspolitikens mål och medel

Nuvarande riktiinjer för jordbrukspolitiken beslutades av
riksdagen år 1967 (prop. 1967:95, JoU 1967:25, rskr 1967:280) och ersatte 1947
års jordbrukspolitiska beslut (prop. 1947: 75, SäU 1947: 2, rskr 1947: 424).
Båda riksdagsbesluten har varit så utformade att de medgett ett betydande
utrymme vid åtgärdernas konkreta utformning, så att anpassningar kunnat ske
till successivt ändrade förutsättningar såväl inom jordbruket som näringslivet
i allmänhet. TUl grund för 1967 års beslut låg förslag av 1960 års
jordbruksutredning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 21

Tre jordbmkspoliliska niål kan anses ingå i både 1947 och
1967 års beslut, nämligen

produktionsmålet (beredskapsmålet),

inkomstmålet och

effektivitetsmålet (rationaliseringsmålet).

Målen har under olika perioder haft skiftande
formuleringar och olika inbördes tyngd. 1 1947 års riktlinjer dominerade
inkomstmålet, medan de tre målen enligt 1967 ärs beslut kan sägas ha ungefär
samma tyngd.

1 fråga om de allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken
anförde departementschefen i prop. 1967: 95 sammanfattningsvis följande.

Jordbmkspolitiken bör under den framtid som kan
överblickas inriktas på att, samtidigt som en viss samhällsekonomiskt
motiverad minskning av produktionens omfattning sker, en fortsatt snabb rationalisering
främjas och att prissättningen pä jordbrukets produkter fortlöpande avvägs med
beaktande av samhällets, jordbrukamas och konsumenternas intressen. Detta
innebär alt jordbrukspolitiken mer än hittills får samma huvudsyften som den
allmänna ekonomiska politiken, nämligen att främja fortsatt välståndsökning och
att medverka till att alla grupper blir delaktiga härav. För jordbrukets del
blir målsättningen att under så långt möjligt samma betingelser som gäller för
näringslivet i övrigt till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad åstadkomma
en jordbruksproduktion av önskad storlek och samtidigt göra det möjligt för de
i jordbruket sysselsatta att bli delaktiga av den allmänna standardstegringen.
Ur konsumentsynpunkt medför riktlinjerna för jordbrukspolitiken att
kostnaderna för den jordbruksproduktion, som främst av hänsyn till
försörjningsberedskapen måste upprätthållas inom landet, blir så låga som är
möjligt.

Både 1947 och 1967 ärs beslut har i första hand utgjort en
allmän ram för jordbrukspolitiken, inom vilken utrymme har funnits för de
anpassningar som utveckUngen har krävt. Det framhölls också i prop. 1967: 95
att man tid efter annan borde överväga anpassningstakten. En konsekvens härav
var alt man också avvisade tanken på att ange fasta normer för prissättningen
på jordbrukets produkter för någon längre period. 1 uttalandena i fråga om produktionens
framtida omfattning inlades reservationer ifall utvecklingen skulle bli
annorlunda än den man utgick från i mitten av 1960-talet.

1 det följande lämnas en kortfattad översikt av de tre
jordbrukspolitiska huvudmålen samt redovisas de medel som hittUls använts för
att nä dessa mål.

Produktionsmålet. Att trygga en god beredskap i fråga om
livsmedel har alltsedan andra världskriget utgjort en av grunderna i svensk
jordbrukspolitik. I ett större sammanhang är livsmedelsberedskapen en del av
vår säkerhetspolitik. Den svenska jordbruksproduktionen har under
efterkrigsåren i regel varit större än vad som ansetts nödvändigt från
beredskapssynpunkt. För vissa produkter har betydande kvantiteter fått
exporteras till priser som oftast legat lägre än de som erhållits på den

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 22

svenska marknaden. Mot denna bakgrund har, inte bara i
Sverige utan i praktiskt taget alla industriländer, införts en prisreglering
som avskärmar hemmamarknaden från den internationella marknadens prisnivå.
Denna har nämligen i regel varit för låg för att jordbrukarna skall kunna uppnå
rimliga lönsamhets- och inkomstförhållanden.

Beredskapsskäl motiverar en viss miniminivå på vår
jordbruksproduktion och därmed även på de resurser som erfordras för att få
fram den önskvärda produktionen. Äv andra skäl, främst samhällsekonomiska, har
det tidigare ansetts angeläget att också ange en övre gräns för
jordbruksproduktionens storlek (maximinivän). Tankegängen bakom främst 1967 ärs
men även 1947 års beslut var i stort sett följande.

Produktionen av svenska jordbruksprodukter skulle under
överblick-bar framtid kräva högre priser än de som väntades på den
internationella livsmedelsmarknaden. Ett särskilt prisstöd måste därför utgå.
Det skulle under sådana förhåUanden bli billigare att i viss utsträckning
importera livsmedel. Sådan import ansågs också bli möjlig. Produktionsresurserna,
främst arbetskraften, beräknades ge en samhällsekonomiskt högre avkastning i
andra sektorer av näringslivet än i jordbruket. Knapphet på främst arbetskraft
skulle komma att utmärka vår ekonomi. Så länge dessa förhållanden bestod, borde
vi inte ha en större jordbruksproduktion än vad som krävdes av beredskapsskäl.

Inkoinstinålet. I 1947 års jordbrukspolitiska program var
den s.k. inkomstlikställigheten det primära jordbrukspolitiska målet. Detta mål
preciserades till att avse basjordbrukare (1020 ha åker), vilka i inkomsthänseende
skulle jämslällas med vissa grupper av industriarbetare. Prissättningen skulle
avvägas sä att detta mäl kunde förverkligas.

Enligt 1967 års riktlinjer angavs inte längre något
preciserat inkomst-politiskt mål, och inkomslmålet skulle inte längre vara den
primära utgångspunkten för prisavvägningen. Inkomstmålet fanns med som ett av
flera mål och redovisades i formuleringar av något varierande innebörd. Även i
1967 års beslut utgör prissättningen det primära medlet att på kort sikt
förverkliga inkomstmålet.

Såväl i 1947 ärs som i 1967 ärs beslut underströks
betydelsen av en fortsatt effektivisering inom jordbruksnäringen. En
effektivisering ansågs nämligen vara en förutsättning för att på längre sikt
säkerställa en rimlig inkomstutveckling för de i jordbruket sysselsatta.
Samtidigt kunde därigenom prisstegringarna på jordbruksprodukter begränsas.
Medlen för att förverkliga inkomstmålet i jordbruket har således varh både
prisstöd och rationaliseringsstöd.

Effektivitetsmålet. 1 1947 ärs jordbrukspolitiska program
var målet uppbyggandet av s. k. bärkraftiga familjejordbruk. Effektivitetsmålet
i 1967 ärs jordbrukspolitiska beslut innebar att jordbruksnäringen under så
långt möjligt samma betingelser som gäller för näringslivet i övrigt, och till
lägsta möjliga kostnader för samhället och konsumenterna.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 23

skulle åstadkomma en jordbruksproduktion av den storlek
som bedömdes erforderlig med hänsyn till försörjningsberedskapen.

Som en följd av kravet på effektivitet har samhället
främjat en fortsatt, snabb rationalisering av jordbruket. En med statligt stöd
bedriven rationaliseringsverksamhet innefattande bl. a. en statlig
markpolitik har därför syftat till att göra företagen sä effektiva som
möjligt.

Jordbrukspolitikens medel. Tre skilda medel har hittills
använts för att förverkUga de jordbrukspolitiska målen, nämligen

en reglering av jordbruksprodukternas priser, varigenom de
inhemska produktpriserna har hållits på en högre nivå än priserna pä den
internationella marknaden (prisstöd),

statiiga åtgärder för att påverka
rationaliseringsutvecklingen (rådgivning och finansieringsstöd) samt

markpolitisk lagstiftning.

Under 1960-talet har ett fjärde medel tillkommit som
påverkar utvecklingen inom jordbmket, nämligen arbetsmarknadspolitiska
åtgärder (inlösen av fastighet, avgångsvederlag m. m.).

2.2 Jordbruksutredningen

2.2.1 Den internationella bakgrunden

Vid sin bedömning av den framtida utvecklingen på
världsmarknaden har utredningen bl. a. utnyttjat det material som framlades vid
FN:s världslivsmedelskonferens i Rom i november 1974. Under specificerade
antaganden om befolkningsökning och ekonomisk utveckling gjordes vissa
beräkningar för utvecklingen till år 1985. Utredningen understryker att
underlaget till framtidsbedömningarna vid Romkonferensen kännetecknades av
stor osäkerhet, bl. a. på grund av metodiska svårigheter, bristfällig statistik
och ovisshet om den framtida prisutvecklingen på vissa nödvändiga
produktionsmedel (t.ex. handelsgödsel).

Beräkningarna pekar pä en ärlig procentuell ökning av
efterfrågan på livsmedel i världen med 2,4 %. Totalt beräknas efterfrågan under
perioden 19701985 öka med 44 % och produktionen med 50 %. Det råder inte full
enighet om huruvida den ökningstakt för produktionen som man räknat med är
fullt realistisk.

Enligt denna kalkyl beräknas ett överskott uppstå i
i-länderna genom att den årliga ökningen av efterfrågan väntas bli mindre än
den årliga produktionsökningen (1,5 resp. 2,8 %). Totalt beräknas efterfrågan
under perioden öka med 26 % medan produktionsökningen väntas bli 51 %.

För u-länderna har beräknats en årlig ökning av
efterfrågan och produktion med 3,4 resp. 2,6%. Volymökningen totalt under
perioden 19701985 blir därvid 66 resp. 46 %. U-ländernas importbehov förväntas
följaktligen öka. För år 1985 beräknas spannmålsunderskottet i u-länder med s.
k. marknadsekonomi uppgå till 85 milj. ton jämfört med

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 24

i genomsnitt 16 milj. ton under åren 19691971, drygt 26
milj. ton skördeåret 1972/73 och drygt 37 milj. ton skördeåret 1975/76.

Livsmedelsefterfrågan per capita beräknas öka långsammare
i i-länderna än i u-länderna. Trots detta kommer år 1985 betydande skillnader
i livsmedelsefterfrågan att kvarstå mellan i-länder och u-länder. Resultatet av
framskrivningarna redovisas i följande tablå (inkl. svinn).

1-länder

U-länder

1970

1985

1970 1985

Energi, kcal/dag Protein, g/dag

3 150 96

3 200 100

2 200 2 400 57 64

De regionala skillnaderna i förväntad efterfrågeutveckling
är betydande och återspeglar till största delen skillnader i förutsatt
folkökning. Beräkningar över fördelningen av efterfrågeökningen pä olika
livsmedel visar en förskjutning mot mer varierad och proteinrik kost, globalt
sett. Efterfrågan på fisk och kött, dvs. animaliskt protein, beräknas komma att
öka förhållandevis mer än efterfrågan på andra livsmedel. Denna tendens gäller
även för u-länderna.

För en bedömning av den framtida utvecklingen av
världsmarknader för jordbruksråvaror och livsmedel krävs enligt utredningen en
analys av vilka faktorer som påverkat den hittillsvarande utvecklingen och hur
dessa och eventuellt nya faktorer kan komma att påverka den fortsatta
utvecklingen. En central fråga i detta sammanhang är om den instabilitet på
världsmarknaden, närmast för spannmål och andra vegetabiUer, som präglat de
senaste åren jämfört med 1950- och 1960-talen, bör tillskrivas tillfälliga
händelser eller representerar mer bestående tendenser på efterfråge- och
produktionssidan.

Det är svårt att vid en viss tidpunkt särskilja
tillfälliga och trendmässiga faktorer. Den utiösande faktorn tUl
"spannmålskrisen", Sovjetunionens inköp hösten 1972 av ca 30 milj.
ton spannmål, kan visserligen föras tillbaka på en svag skörd. Efter
missväxten år 1963 nöjde sig Sovjetunionen med blygsammare kompletteringsköp.
Vad som inträffat år 1972 och under hösten 1975 tyder på att Sovjetunionen
även framdeles vid skördebakslag kommer att göra kompletteringsköp på den
internationella marknaden.

Bedömningen av den framtida utvecklingen på
världsmarknaden för jordbruksprodukter blir, oavsett hur man ser på de senaste
årens händelser, enligt utredningen i hög grad avhängig den betydelse man tillmäter
vissa i-länders och u-länders benägenhet tUl ökade inköp, om inte deras
produktion kan ökas (vilket utgör en strävan för u-ländernas del).
Betydelsefulla är också exportländernas möjligheter att tillgodose en ökad
efterfrågan.

Den internationella handeln med jordbruksprodukter mellan
de köp-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 25

starka
i-länderna har fram till 1972 års skörd i allmänhet föga påverkats av bristen
på livsmedel i u-länderna. Skeppningama till sistnämnda länder, som under de
senaste åren ökat mycket starkt, har i stor utsträckning skett från
överskottslager och på särskilda, från den s. k. normala handeln isolerade,
fördelaktiga villkor (inkl. gåvor). Utredningen bedömer inte sannolikheten för
att ifrågavarande länder inom en snar framtid skaU kunna uppträda som köpstarka
konkurrenter pä världsmarknaden som stor.

Vid
världslivsmedelskonferensen i Rom år 1974 utgick man från att u-ländernas ökade
behov av livsmedel på sikt i huvudsak måste tUlgodoses genom egen produktion.
1-ländernas livsmedelsbistånd bedömdes som särskilt angeläget under en
övergångsperiod av inte närmare angiven längd. Häri kan ligga ett dilemma för
de västliga i-länderna, som å ena sidan uppmanas att under viss tid starkare
utnyttja sin produktionspotential men ä andra sidan förutsätts begränsa sin
produktion när u-länderna mer allmänt kan tiUgodose sina egna fundamentala
behov samt eventuellt även därutöver producera exportöverskott. När detta kan
inträffa kan f. n. inte förutses.

Karakteristiskt
för prisnivån på världsmarknaden för jordbruksprodukter under 1950- och
1960-talen, särskilt för spannmål och andra vegetabiliska produkter, var att
priserna endast sakta och med betydande eftersläpning följde med i den
internationella prisutvecklingen på andra varor. Priserna på jordbruksprodukter
sjönk således i förhållande tUl andra varor.

Det
är enligt utredningens bedömning knappast troligt att en liknande situation
skall återkomma under överblickbar framtid, i varje fall inte stadigvarande. Sålunda
talar ett flertal faktorer främst energikrisen och de svårigheter som denna
medfört i många länder, det internationellt höjda kostnadsläget inte minst
inom jordbruksn'äringen, det globalt sett starkt ökande behovet av livsmedel
och de jämfört med tidigare minskade övergångslagren av spannmål för att det
framtida prisläget på världsmarknaden för jordbruksprodukter i relation till
andra varor kommer att bli högre än under 1950- och 1960-talen.

Det
är sannolikt att starka årsmånsväxlingar i skördarna i betydelsefulla regioner
eller länder för framtiden kommer att få större genomslagskraft på
världsmarknaden. Därmed påverkas i större utsträckning prisernas stabilitet än
som varit fallet under tiden efter Koreakrisen fram till år 1972. Den politik
som kommer att föras av Amerikas förenta stater i fråga om livsmedelslagring
blir mycket betydelsefull för den fortsatta prisutvecklingen. Denna kommer
också att bli beroende av de internationella överenskommelser beträffande
lagring som kan komma att ingås. Inget tyder på snabba framsteg i detta
hänseende. Starka skäl lalar därför för att prisläget på världsmarknaden under
i varje fall de närmaste åren kommer att kännetecknas av instabilitet.

Från
svensk sida har i olika sammanhang ställts i utsikt att Sverige

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 26

skall bidra till att trygga världens livsmedelsförsörjning
genom en utvidgad lagring och genom vissa leveranser på särskilda viUkor av
främst spannmål till behövande utvecklingsländer. Sådana åtgärder har också
vidtagits i viss utsträckning. Även gentemot andra länder har Sverige gjort
utfästelser om försäljning av vissa kvantiteter spannmål. Dessa åtaganden och
avtal bör ses i relation till vär nuvarande produktion. Spannmålsöverskotten
uppgår f. n. till drygt 1 milj. ton vid normala skördebetingelser. Enligt
utredningen torde, även om nämnda åtaganden infrias, betydande
spannmålsöverskott komma att föreligga även framdeles om nuvarande åkerareal i
stort sett behålls.

För spannmål och ett flertal andra vegetabiliska produkter
existerar en omfattande världsmarknad. Dessa produkter är dessutom lagringsbara.
För animalier är världsmarknaden kvantitativt och geografiskt mer begränsad,
särskilt efter utvidgningen av EG, som dessutom har överproduktion av
animalieprodukter. Dessa förhållanden talar enligt utredningen för att
överskott i fortsättningen blir lättare att hantera i form av vegetabUier
(främst spannmål) än i form av animaliska produkter. Spannmål och andra
vegetabilier är dessutom lättare att snabbt utnyttja i internationell
livsmedelshjälp.

Sammanfattningsvis anser utredningen att utvecklingen i
fråga om världens livsmedelsförsörjning samt internationell handel och handelspolitik
på samma sätt som skett vid tidigare jordbrukspolitiska överväganden måste
tillmätas stor vikt vid utformningen av den framtida svenska
jordbrukspolitiken. Enligt utredningens uppfattning kommer Sverige ;Sannolikt
!inte att i fortsättningen i alla lägen kunna göra kompletteringsköp av
jordbrukets stapelvaror till väsentiigt lägre priser än de inhemska. Utsikterna
till en lönsam och bestående export förefaller inte heller komma att
förbättras, åtminstone inte under de närmaste fem till tio åren. Detta gäller
särskilt för animaliska livsmedel, vUkas avsättning i stort sett är begränsad
till industrUänderna. Vad som händer på längre sikt blir i hög grad beroende av
vad som kommer att ske i u-länderna i fräga om befolkningstillväxt, ekonomisk
utveckling Samt av produktionsutvecklingen i jordbruket.

I en vidare bedömning måste dessutom vid utformningen av
den svenska jordbrukspolitiken hänsyn tas till Sveriges roll när det gäller å
ena sidan tryggandet av världens livsmedelsförsörjning och å andra sidan
utvecklingsländernas behov av marknadsutrymme för export av vissa
jordbruksprodukter.

2.2.2 Jordbrukets stäUning i den svenska samhällsekonomin
fram lill år 1980

Jordbruksutredningen hänvisar i denna fråga till 1975 års
långtidsutrednings bedömningar (SOU 1975: 89).

Enligt dessa bedömningar kommer den ekonomiska
utvecklingen att kännetecknas av samma låga produktivitetstillväxt under
perioden 1975

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 27

1980 som under första delen av 1970-talet. Takten i
strukturomvandlingen och koncentrationsprocessen i näringslivet väntas bli
lägre än tidigare. Vidare kommer förskjutningen från varu- till tjänsteproducerande
näringar att fortsätta. Antalet sysselsatta väntas öka, men uttryckt i antal
arbetade timmar minskar ändå arbetskraftsinsatserna på grund av den beslutade
femte semeslerveckan och ökat deltidsarbete. Mot bakgrund av dessa bedömningar
har den förväntade tillväxten av BNP för åren 19751980 beräknats till ca 3 %
per år.

Produktionen av varor beräknas öka i samma eller något
snabbare takt under perioden 19751980 än under 1970-talets första hälft, medan
ökningen för tjänsteproduktionen väntas bli långsammare. En betydande del av
BNP-tUlväxten förutsätts behöva avsättas för att återställa underskottet i
bytesbalansen. Utrymmet för en ökning av den totala konsumtionen väntas bli
begränsat jämfört med tidigare. Långtidsutredningen räknar med en ärlig ökning
om ca 5 %, varav för privat konsumtion 2 alternativt 3 % per år.

Som en följd av den nuvarande åldersstrukturen bland
landets jordbrukare får man räkna med att en betydande minskning av arbetskraften
i jordbruket kommer att ske genom ålderspensionering. Nyrekryteringen av
jordbrukare och lantarbetare kommer därför även framöver att bestämma
arbetsvolymens utveckling.

1975 års långtidsutredning har bedömt att jordbrukets
andel av hela antalet sysselsatta resp. bidrag till BNP kommer att fortsätta
att minska. Ändelen sysselsatta i jordbruket väntas minska från drygt 5 % år
1975 till drygt 4 % år 1980. Arbetsvolymen inom jordbruket beräknas minska med
omkring 4 % per är, jämfört med 1 a 1,5 % i industrin. Arbetsproduktiviteten i
jordbruket väntas öka i nägot långsammare takt än i industrin, eller med 5 %
per år mot knappt 6 % i industrin. Jordbrukets förädlingsvärde väntas således
öka obetydligt jämfört med 45 % per år i industrin.

Sammantagna innebär långtidsutredningens bedömningar att
jordbrukets betydelse i samhällsekonomin fortsätter att minska, fast i långsammare
takt än hittills, främst till följd av andra näringars expansion.

2.2.3 UtveckUngen inom jordbruket fram tiH år 1980 resp.
år 1985

Utredningen anför att i en rapport från
lantbruksekonomiska samarbetsnämnden redovisas bedömningar av utvecklingen
inom jordbruket fram till år 1980. Dessa bedömningar grundas på förutsättningen
att nuvarande jordbrukspolitiska mäl och medel kommer att förbli i stort sett
oförändrade.

Bedömningarna av jordbrukets framtida omfattning utgår
från att i genomsnitt ca 7 000 ha åker årligen kommer att tas ur jordbruksproduktionen,
till större delen genom nedläggning av marginella jordar i skogsbygderna.
Totalt skulle åkerarealen är 1980 omfatta 2 945 000 ha.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 28

Produktionstekniken inom jordbruket bedöms liksom för
andra näringar komma att fortiöpande förbättras och möjliggöra en ökad produktion
vid en given insats av produktionsmedel. Arbetsförbrukningen per producerad
enhet förväntas minska, samtidigt som avkastningen inom såväl växtodling som
animalieproduktion förväntas öka. Fortsatt storleksrationalisering av enskilda
företag är trolig. Nuvarande tendenser i utvecklingen, i allmänhet mot
specialisering men i vissa avseenden också mot mångsidighet, kommer sannolikt
att bestå.

Antalet lantbruksföretag väntas fortsätta minska i
snabbare takt än åkerarealen, främst genom att arealer vid mindre företag läggs
till mera bärkraftiga företag. Totalt beräknas antalet jordbruksföretag år 1980
vara 112 000 jämfört med 132 000 år 1975. Medelarealen per företag beräknas öka
från knappt 23 ha till drygt 26 ha.

Antalet sysselsatta inom jordbruket väntas minska med ca
3,5 % per år till ungefär 170 000 personer är 1980. Arbetsvolymen väntas minska
något snabbare.

Beträffande vegetabilieproduktionen räknar man med att
olika grödor kommer att odlas i ungefär samma omfattning år 1980 som år 1975.
Den antagna minskningen av den totala åkerarealen med 35 000 ha antas beröra
fodersäd, vall, helträda och obrukad åker.

Inom animalieområdet räknar man med att mjölkproduktionen
är 1980 blir omkring 3 200 milj. kg, dvs. ungefär lika stor som under år 1976.
Produktionen av nötkött (inkl. kalvkött) väntas komma att ligga nägot över
nivån för regleringsåret 1975/76. För fläsk räknar man med att produktionen
fram till år 1980 ökar i ungefär samma takt som under den första hälften av
1970-talet. För fjäderfäkött räknar man med en svagare ökning än under den
senaste femårsperioden. Produktionen av ägg väntas bli ungefär lika stor som
under den första hälften av 1970-talet.

Utredningen har redovisat utvecklingen inom jordbruket
fram till år 1985 med hjälp av material från lantbruksekonomiska samarbetsnämnden
och i vissa fall Jordbrukets Utredningsinstitut (JU). Den totala åkerarealen
väntas år 1985 ha minskat till ca 2,9 milj. ha. Odlingsinriktningen väntas
förbli i stort sett oförändrad. Mjölkproduktionen väntas enligt
samarbetsnämndens prognos uppgå till 3 000 milj. kg år 1985 och enligt JU:s prognos
till 3 300 milj. kg. I JU:s prognos som upprättats senare har beaktats
effekterna av den under de senaste åren kraftigt utökade subventioneringen av
vissa livsmedel, bl. a. k-mjölk och ost.

Enligt JU:s prognoser beräknas antalet företag sjunka till
ca 100 000 år 1985, jämfört med ea 132 000 år 1975. Genomsnittsföretagets areal
ökar från knappt 23 ha till 29 ha. En relativt sett ökad rekrytering av yngre
lantbrukare jämfört med under 1960-talet väntas leda till en viss sänkning av
jordbrukarnas medelålder. Antalet mjölkkor väntas vidare

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 29

minska från ca 665 000 år 1976 till ca 620 000 år 1985.
Den antagna avkastningsstegringen, 80 kg per ko och är, beräknas mer än väl att
uppväga nedgången i antalet mjölkkor. Antalet svinbesättningar beräknas minska
trots en viss produktionsökning. Äggproduktionen bedöms bli av ungefär samma
storlek som f. n.

2.2.4 Jordbrukspolitikens mål och medel

1 direktiven till 1972 års jordbruksutredning angavs att
de allmänna målen för jordbrukspolitiken bör gälla även i fortsättningen. Utredningen
skulle därför inte behandla de övergripande målen för jordbrukspolitiken utan
endast vissa preciserade frågor. Enligt direktiven skulle utredningen sålunda
överväga om det med hänsyn till de förändringar som skett i produktionens
inriktning under senare år eller av andra skäl finns anledning att ompröva
produktionsmålet, analysera inkomst-och standardutvecklingen för dem som är
sysselsatta inom jordbruket samt undersöka möjligheterna att gå över till en s.
k. lågprislinje och effekterna härav liksom möjligheterna till andra
modifieringar av jordbruksprisregleringen. Pä initiativ av riksdagen erhöll
utredningen år 1974 genom tilläggsdirektiv i uppdrag att bl. a.
förutsättningslöst ompröva rationaliseringspoliliken.

Utredningens behandling av produktionsmålets och
rationaliseringspolitikens utformning samt prislinjevalet och övriga
prisregleringsfrågor tas i det följande upp i särskilda avsnitt.

Utredningen har redovisat inkoinstutvecklingen för
jordbrukarna och för s. k. jämförbara grupper. Utredningen har inte ansett sig
böra ytterligare precisera inkomstmålet för de i jordbruket yrkesverksamma.
Liksom hittills bör till prisöverläggningarna redovisas beräkningar över
lönsamhets- och inkomstförhållanden för olika jordbrukargrupper i första hand
för de grupper som har sin huvudsakliga utkomst från jordbruket. Den närmare
utformningen av dessa beräkningar bör liksom nu anförtros ät berörda
myndigheter, i första hand statens jordbruksnämnd och lantbruksekonomiska samarbetsnämnden.

Liksom skett under 1970-talet fär vid prisöverläggningarna
övervägas om det för att nå inkomstmålet för så stora grupper jordbrukare som
möjUgt blir nödvändigt med särskilda låginkomstsatsningar. En strävan bör
därvid vara att nå en ökad utjämning av inkomsterna mellan olika
jordbrukarkategorier. Inkomstmålet för de yrkesverksamma i jordbruket har under
senare år kompletterats med olika åtgärder för att förbättra jordbrukarnas
sociala standard, bl. a. i form av avbytarverksamhet. Det är enligt
utredningens mening angeläget att fortsatta förbättringar sker av den sociala
standarden för dem som är yrkesverksamma inom jordbruket. Prisstöd och
rationaliseringsfrämjande åtgärder bör liksom hittills vara huvudmedlen för
att uppnå inkomstmålet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 30

2.3 Remissyttrandena

2.3.1 Den internationella bakgrimden

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning att
jordbruksprodukternas bytesvärde i internationell handel gentemot andra varor
sannolikt blir gynnsammare under den överblickbara framtiden än under
1960-talet samt att läget kommer att kännetecknas av instabilitet, i varje fall
under de närmaste åren. Statens jordbruksnämnd och Sveriges
lantbruksuniversitet understryker att det är svårt att på basis av de senaste
årens utveckling dra några bestämda slutsatser om den mera långsiktiga
prisutvecklingen på världsmarknaden. LRF framhåller att man knappast torde få
starka prisväxlingar år från år utan att något längre perioder med
förhållandevis höga och låga priser kommer att avlösa varandra, såsom skett
under 1970-talet i fräga om bl. a. spannmål.

Remissinstanserna har i stort sett godtagit utredningens
bedömning av Sveriges möjUgheter till utrikeshandel med jordbruksprodukter. När
det gäUer Sveriges och det svenska jordbrukets möjligheter att lämna bistånd
tiU u-länder har utredningen framhållit de utfästelser som från svensk sida
gjorts om utvidgad lagring och leveranser på särskilda vUlkor av främst
spannmål. U-ländernas önskemål om ett friare tillträde till marknaderna för jordbruksprodukter
i i-länderna berör enligt utredningen för Sveriges del främst sådana produkter
som socker, vegetabiliska oljor och vissa proteinfodermedel. Remissinstanserna
har i stort sett delat dessa slutsatser. SIDA, statens jordbruksnämnd och Sveriges
grossistförbund framhåller att utredningens förslag till produktionsmål innebär
att ett ganska obetydligt utrymme lämnas för förhandlingserbjudanden inom
ramen för det handelspolitiska samarbetet, t. ex. import av u-ländernas
jordbruksprodukter. Kommerskollegiuni anför att jordbruksregleringen utgör ett
avsteg från den frihandelspolitik som från svensk sida principiellt hävdas och
understryker att dess protektionistiska verkningar så vitt möjligt bör
begränsas.

2.3.2 Jordbrukspolitikens mål och medel

Flera remissinstanser framhåller att utredningens syn pä
de övergripande målen och medlen inom jordbrukspolitiken överensstämmer med
det ändrade synsätt som vuxit fram under senare år. LRF hävdar att det nu
föreligger starka skäl att återigen ange inkomstmålets centrala plats i
jordbrukspolitiken. LRF och Sveriges lantbruksuniversitet anser att utredningen
mera grundligt borde ha belyst och analyserat inkomstutvecklingen inom
jordbruket. Några instanser, såsom prisregleringskommittén. Samarbetsorganet i
jordbruksfrågor för enskild handel och industri samt SPK, anser att förslagen i
högre grad än som skett borde utformats i syfte att begränsa
prisstegringstendenserna i samhäUet. Socialstyrelsen anser att det är en
avgörande brist att folkhälsomålet inte behandlats av utredningen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 31

Flertalet remissinstanser instämmer i att man vid
prisöverläggningarna bör eftersträva att uppnå inkomslmålet för så stora
grupper av jordbrukare som möjligt, bl. a. genom särskilda låginkomstsatsningar.
Bl. a. statens jordbruksnämnd, LO och konsumentdelegationen framhåller att en
granskning bör ske av de företagna låginkomstsatsningarnas effekt. KF och
konsumentdelegationen anser att dessa satsningar kan innebära risker för att
den eftersträvade rationaliseringen motverkas.

Remissinstanserna
delar utredningens uppfattning att fortsatta förbättringar är angelägna i
fråga om jordbrukarnas sociala standard. Flera remissinstanser ger exempel på
områden inom vilka åtgärder är aktuella, såsom när det gäller arbetstids- och
arbetsmiljöfrågor, sjuk-, yrkesskade- och livförsäkringsfrågor m. m.

3 Produktionsmålet

3.1 Nuvarande förhållanden

3.1.1
Produktionsmålet i 1967 års jordbrukspolitiska beslut

Produktionsmålet
har spelat en central roll vid utformningen av efterkrigstidens svenska
jordbrukspolitik så som denna formulerats i 1947 och 1967 års riksdagsbeslut. I
de jordbrukspolitiska övervägandena har man i huvudsak utgått från två skilda
bedömningsgrunder, nämligen å ena sidan jordbrukets ställning i ett mer samhällsekonomiskt
och internationellt perspektiv och å andra sidan behovet av en tryggad
livsmedelsförsörjning i händelse av avspärrning eller krig (beredskapskravet).
Den samhällsekonomiska utvärderingen, som grundats pä bl. a. internationella
utvecklingstendenser, har härvid lett fram till slutsatsen att
produktionsvolymen borde minskas. Beredskapskravet har kommit att sätta en
nedre gräns för produktionsvolymen. Hänsyn till handelspolitiska förhållanden,
utvecklingsländernas problem samt sociala och regionala förhållanden inom
landet har också påverkat besluten.

För såväl
1960 års jordbruksutredning som statsmakterna kom dels de samhällsekonomiska
övervägandena, inkl. bedömningen av den framtida internationella pris- och
marknadsutvecklingen för jordbruksprodukter och livsmedel, dels
beredskapskravet att väga tyngst i det slutliga ställningstagandet till
produktionsmålets utformning.

Frägan om jordbruksproduktionens lämpliga omfattning har
ansetts väsentlig från samhällsekonomisk synpunkt så länge världsmarknadspriserna
på jordbruksprodukter under längre tid förväntas bli avsevärt lägre än de
inhemska producentpriserna samt import förutsätts möjlig. 1 ett sådant läge är
en förutsättning för svensk jordbruksproduktion i större skala att priserna pä
svenska jordbruksprodukter genom åtgärder från samhällets sida hålls över
prisnivån i internationell handel. En

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 32

alltför stor inhemsk produktion kan i ett sådant läge
under vissa förutsättningar bli samhällsekonomiskt olönsam.

Enligt 1960 års jordbruksutredning var det möjligt att
uppnå betydande samhällsekonomiska vinster genom att lösgöra produktionsresurser
frän jordbruk med svaga förutsättningar för rationalisering och överföra dem
till andra sektorer med högre produktivitet. De befintliga produktionsresurserna
i jordbruket översteg enligt nämnda utredning betydligt vad som enligt dess
bedömning skulle krävas för att vid en avspärrningsperiod av tre år trygga
livsmedelsförsörjningen. Som ett mått på storleken av de produktionsresurser
som vid en viss produktionsinriktning skulle erfordras för att trygga
beredskapen hade utredningen angett en lägsta självförsörjningsgrad i fredstid
av 80 % vid viss ökad beredskapslagring. Jordbruksproduktionen borde enligt
utredningen inte tillåtas nedgå under denna nivå.

Departementschefens sammanfattande bedömning i fråga om
produktionsmålet framgår av följande utdrag ur prop. 1967: 95.

Sammantaget anser jag sålunda att starka ,skäl föreligger
för att produktionsresurserna i jordbruket minskar i överensstämmelse med vad
jordbruksutredningen förordat. I första hand är det angeläget att produktionen
i snabb takt anpassas så att för jordbruket kostsam överproduktion så vitt
möjligt kan undvikas. Härutöver anser jag med utgångspunkt från de bedömningar
av den framtida utvecklingen som i dag kan göras att det bör eftersträvas att
jordbruksproduktionens omfattning sjunker till den nivå som krävs för en god
beredskap i fråga om livsmedelsförsörjningen. Jag vill i sammanhanget
understryka att det finns goda förutsättningar pä lång sikt i vårt land för en
riktigt anpassad jordbruksproduktion och för den väl utvecklade livsmedelsindustri
som har jordbruksproduktionen som bas. Det är därför angeläget att bevara ett
livskraftigt jordbruk och att de som arbetar i jordbruket i framtiden får en
ekonomisk standard som är likvärdig med den som yrkesutövare inom andra
näringar når.

Under den relativt långa tid, som behövs för
produktionsanpassningen inom jordbruket och som jordbruksutredningen bedömt
sträcka sig fram till slutet av 1970-talet, finns anledning att tid efter annan
överväga takten i anpassningen. Självfallet är att denna anpassning måste ske
under hänsynstagande till den enskilda människans sociala och ekonomiska
trygghet.

3.1.2 Mått på försörjningsberedskap och produktionsmål

I såväl 1947 års som 1967 års jordbrukspolitiska beslut
har produktionsmålet uttryckts med begreppet självförsörjningsgrad. Begreppet
har även använts för att ange livsmedelsberedskapen. Självförsörjningsgraden definieras
som den fredstida jordbruksproduktionen i procent av den fredstida
livsmedelskonsumtionen. Såväl produktion som konsumtion uttrycks härvid i
kalorier. När de nämnda besluten fattades var jordbruket mindre beroende av
importerade förnödenheter än vad som senare successivt blivit fallet.
Produktionen i fred ansågs därför vara en

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 33

godtagbar mätare pä den produktion liksom även den
försörjning som kunde åstadkommas under en avspärrning. Man hade då ocksä
räknat med ett visst lagerbehov av livsmedel och förnödenheter för jordbruksproduktion.
Dessutom förtitsattes att jordbruksproduktionen under en treårig avspärrning
kunde ställas om till en i princip obegränsad försörjningsuthållighet.

Genom att beredskapskravet spelade en stor roll när
produktionens lämpliga storlek bedömdes, var det åren 1947 och 1967 också
naturligt att uttrycka produktionsmålet med hjälp av begreppet
självförsörjningsgrad. Härtill kom att det ansågs föreligga ett nära samband
mellan den fredstida produktionens storlek och försörjningsmöjligheterna under
en avspärrning.

I prop. 1967: 95 framhöll departementschefen att det borde
eftersträvas att på annat sätt söka ange storleken av den produktionskapacitet
som krävs för beredskapen. Orsaken härtill var bl. a. att förskjutningar i
produktionsinriktningen kunde medföra förändringar av självförsörjningsgraden
som inte speglade motsvarande förändringar i livsmedelsberedskapen,

3.1.3 Livsineddsberedskupens mål i 1977 års
totalförsvarsbeslut

Uthålligheten inom livsmedelsområdet har berörts av 1974
ärs försvarsutredning (SOU 1976: 5). 1 sitt förslag rörande riktlinjer för
totalförsvarets fortsatta utveckling anför försvarsutredningen följande.

Tillgången på livsmedel är av grundläggande betydelse för
vår förmåga att motstå påfrestningar under kriser och krig. Livsmedelstillgången
är dessutom självfallet avgörande för befolkningens överlevnad under en
efterkrigstid. Försvarsutredningen anser därför att målet för uthålligheten
inom livsmedelsområdet i princip bör sättas högre än inom andra
försörjningsområden.

Det mål som nu gäller för uthålligheten innebär bl.a. att
vi skall kunna möta en treårig handelspolitisk avspärrning. Målet är ursprungligen
i första hand betingat av bedömningen rörande längden av en omställningsperiod
inom jordbruket från i huvudsak animalie- till i huvudsak
vegetabilieproduktion. Därutöver innefattas i nuvarande mål särskilda åtgärder
för en tryggad livsmedelsförsörjning i händelse av krig.

Enligt försvarsutredningens mening bör målet vara att
livsmedelsproduktionen skall kunna ställas om till huvudsakligen
självförsörjning. Genom främst beredskapslagring bör säkerställas tillgång på
sädana produktionsresurser som inte finns att tillgå inom landet och som erfordras
dels under omställningsperioden, dels för att nå erforderlig uthållighet i
övrigt från de utgångspunkter som försvarsutredningen tidigare har förordat
som grund för planeringen.

Möjligheterna till och tidsutsträckningen av här angiven
omställning av produktionen påverkas bl. a. av utbyggbar produktionskapacitet,
möjligheterna till förbmkningsregleringar samt val av näringsstandard.
Underlaget för bedömningar i dessa avseenden är f. n. i vissa delar

3 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 19

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 34

OtUlräckligt. De fortsatta studierna bedöms kunna pe
bättre information i dessa frågor.

Försvarsutredningen anser att beredskapslagringen på
livsmedelsområdet bör inriktas på gödsel- och bekämpningsmedel, fodermedel,
livsmedelsråvaror samt vissa förädlade livsmedel.

Försvarsutredningen bedömer möjligheterna att vid
avspärrning och krig sänka näringsstandarden i förhållande till fredsnivån som
begränsade, om befolkningens hälsa och arbetsförmåga skall kunna bibehållas.
En inte obetydlig reducering av de fredstida gödselgivorna bedöms däremot
rimlig. Utredningen förutsätter att 1972 års jordbruksutredning kommer att
behandla dessa frågor närmare.

Statsmakterna har år 1977 (prop. 1976/77: 74, FöU 1976/77;
13, rskr 1976/77: 311) godkänt försvarsutredningens förslag vad gäller målet
för uthålligheten inom livsmedelsområdet, beredskapslagringens inriktning m. m.

3.2 Jordbruksutredningen

I direktiven till utredningen anges att de allmänna mål
för jordbrukspolitiken som uppställdes av 1967 års riksdag bör gälla som
utgångspunkter för utredningsarbetet. I fråga om produktionsmålet anges att
"utredningen bör överväga om det, med hänsyn till de förändringar som
skett under senare år av produktionsinriktning och produktionsteknik eller av
andra skäl, finns anledning att ompröva produktionsmålsättningen".

Utredningen framhåller att de allmänna motiv som tidigare
anförts för att statsmakterna bör pröva frågan om jordbruksproduktionens
lämpliga storlek och inriktning alltjämt består. Utredningen har undersökt
vilka faktorer som nu bör tillmätas betydelse för ett ställningstagande till
produktionsmålet och härvid behandlat vilken roll de faktorer som tidigare
beaktats nu har. De faktorer som därvid avses är främst samhällsekonomiska
överväganden, internationella hänsynstaganden och beredskapskravet. Utredningen
har vidare sökt utreda vilka nya faktorer som eventuellt har tillkommit efter
det att 1967 års beslut fattades.

Innan utredningen närmare redovisar sina synpunkter vad
gäller ovan nämnda faktorer diskuteras frägan om vilket begrepp som bör
användas som mått på försörjningsberedskapen och dess koppling till produk
tionsmålet.

5.2.7 Mått på försörjningsberedskap och produktionsmål

Utredningen framhäller att vissa faktorer tillkommit som
gjort att den fredstida självförsörjningsgraden inte längre är lämplig för att
ange behovet av försörjningsresurser inför en avspärrning. Jordbrukets ökade
beroende av importerade produktionsmedel har medfört att man inte utan vidare
från den fredstida produktionen kan härleda den produktion

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 35

som kan uppnås under en avspärrning. Det faktiska utfallet
blir beroende av hur stora lager av dylika produktionsmedel som står till
förfogande. Beredskapslagringen planerades tidigare att i stor utsträckning
omfatta livsmedel men mäste numera enligt utredningens uppfattning i högre grad
inriktas mot en lagring av importerade förnödenheter. Utan tillgäng på sådana
förnödenheter kommer produktionen inom vissa produktionsgrenar att sjunka
avsevärt vid en avspärrning. Dessa produktionsgrenars värde för
livsmedelsberedskapen minskas därigenom.

I ett mätt som skall ange de resurser som krävs för
livsmedelsberedskapen måste därför enligt utredningen hänsyn tas till såväl
produktionsresurser som beredskapslager eftersom beredskapen inte ensidigt kan
baseras på vare sig produktion eller lagring. Däremot kan dessa resurser inom
vissa gränser utbytas mot varandra. Räckvidden för denna utbytbarhet kan
fastställas från teknisk och näringsmässig synpunkt. Dessutom kan
utbytbarheten göras till föremål för en ekono-jnisk avvägning.

Utredningen har funnit att livsineddsberedskapen vid en
viss tidpunkt kan beskrivas med begreppet försörjningsförmåga. Detta begrepp
kan enligt utredningen anses ge ett bra mått på livsmedelsberedskapen och den
resursinsats som vid varje tidpunkt totalt sett erfordras för denna beredskap.
Försörjningsförmågan uttrycker den beräknade tillgången pä livsmedel under en
avspärrning i procent av det beräknade behovet. Den beräknade tillgången avser
det möjliga utbud av godtagbar kriskost som kan erhållas frän en till
krisförhållandena omställd produktion som bygger på produktionsresurserna inom
jordbruk, tiske och trädgårdsnäring samt från lageruttag. Det beräknade behovet
avser en förutsatt godtagbar kriskost för hela befolkningen. Som en godtagbar
kriskost har utredningen räknat med en energitillförsel i livsmedel till
hushållen som är 10 % lägre än vid fredskonsumtion. En försörjningsförmåga om
100 % motsvarar de mål för försörjningsberedskapen som förutsatts gälla.

Genom att en viss utbytbarhet föreligger mellan
produktionsresurser och lagring kan däremot enligt utredningen den fredstida
produktionsvolymens betydelse för livsmedelsberedskapen inte anges entydigt
med detta begrepp. Begreppet försörjningsförmåga kan således inte användas för
att uttrycka ett fredstida produktionsmål.

Tidigare användes begreppet självförsörjningsgrad både för
att beskriva livsmedelsberedskapen och för att ange storleken av den önskvärda
jordbruksproduktionen. Utredningen anser att detta begrepp i tidigare använd
form inte längre är brukbart för det förstnämnda syftet. Det är emellertid från
jordbrukspolitisk synpunkt enligt utredningen önskvärt att totalproduktionen i
fred och dess roll för livsmedelsberedskapen kan uttryckas med ett enhetligt
mått. Introduktionen av det nya begreppet försörjningsförmåga innebär inte att
det gamla be-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 36

greppet självförsörjningsgrad helt faller bort.
Utredningen anför att för enskilda produktionsgrenar kan
självförsörjningsgraden användas för att ange försörjningsbalansen i fredstid.
Den totala produktionen kan i och för sig uttryckas med ett gemensamt mått, t.
ex. i kalorier eller i kronor. Ett sådant samlat mått kan emellertid inte
uttrycka sambandet mellan totalproduktion och livsmedelsberedskap tillräckligt
klart. Avgörande för den totala produktionens bidrag till försörjningsberedskapen
under en avspärrning är produktionsinriktningen och tillgången på vissa
särskilda produktionsresurser.

Utredningen framhåller att livsmedelsberedskapen och dess
sammanlagda krav på produktionsresurser och lagring kan uttryckas genom
begreppet försörjningsförmåga. Sambandet mellan totalproduktion och
livsmedelsberedskap kan däremot inte på samma sätt som tidigare entydigt anges
med ett enda sifferuttryck. Vissa av jordbrukets produktionsresurser har
särskilt stor betydelse för beredskapen och utgör samtidigt den centrala
grunden för produktionen i fred. Hit hör förutom arbetskraften åkerarealen
och antalet mjölkkor. Även produktionsinriktningen i övrigt är av stor
betydelse. Ett produktionsmål i vilket livsmedelsberedskapen spelar en stor
roll bör därför enligt utredningen uttryckas i form av delmål för dessa
viktiga produktionsresurser, samt för produktionsinriktningen. Ett
produktionsmål som anges på detta sätt medför i sig också vissa krav på de
övriga resurser som behövs i jordbruket för att uppnå en viss produktion,
främst arbetskraft samt maskin- och byggnadskapital. Några s'ärskilda mål för
dessa produktionsfaktorer behöver enligt utredningen inte uttryckligen anges.

3.2.2 Faktorer som enligt utredningen påverkar bedömningen
av produktionsmålet 3.2.2.1 Svenska förhållanden

Frågan om jordbruksproduktionens storlek och sambandet
mellan jordbrukets storlek och den ekonomiska utvecklingen i stort har enligt
utredningen spelat en stor roll i efterkrigstidens svenska jordbrukspolitiska
överväganden. I ett renodlat samhällsekonomiskt perspektiv, och särskilt i ett
läge med knappa resurser med bl. a. brist på arbetskraft för expansiva näringsgrenar,
är det givet att frågan om de olika sektorernas bidrag till den ekonomiska
tillväxten i relation till ianspråktagandet av resurser kommer att bli föremål
för överväganden.

Från samhällsekonomisk synpunkt är det enligt utredningen
angeläget att insatsen av resurser inom olika näringsgrenar långsiktigt avvägs
så att man får en balanserad ekonomisk tillväxt. Mot denna bakgmnd har sedan
lång tid tillbaka förts en diskussion om storleken av de resurser i form av
mark, arbetskraft och kapital som bör finnas i

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 37

den svenska jordbrtiksnäringen. Under efterkrigstiden har
arbetskraft i mycket stor omfattning flyttat från jordbruket till andra
sektorer inom det svenska näringslivet. Detta har bidragit till den ökning av
bruttonationalprodukten som skett.

Utredningen framhåller att utflyttningen från jordbruket
har berott på en kraftigt stegrad arbetsproduktivitet inom jordbruket och en
stor efterfrågan pä arbetskraft frän andra sektorer. Även om denna process i
stort varit gynnsam frän samhällsekonomisk synpunkt har den medfört vissa
nackdelar, främst genom uttunning av underlaget för näringsliv och
samhällsservice i vissa bygder. Även för de enskilda människorna har denna
titveckling inneburit påfrestningar i skilda hänseenden.

Utredningen har gjort samhällsekonomiska kalkyler över en
framtida svensk jordbruksproduktion av olika storlek, utöver vad som krävs
från beredskapssynpunkt. Äv dessa kalkyler framgår att den samhällsekonomiska
kostnaden för en större jordbruksproduktion än den som är oundgängligen
nödvändig frän beredskapssynpunkt kan väntas bli relativt liten. Detta beror
enligt utredningen bl. a. på att jordbruket numera både i absoluta tal och
relativt sett spelar en jämföreLscvis liten roll i den totala svenska ekonomin.
Det är emellertid enligt uiredningen angeläget med en fortsatt ökning av
arbetsproduktiviteten i jordbruket genom fortsatt teknisk utveckling och
rationalisering. De bedömningar som gjorts pekar på en ökad avkastning per
hektar och djurenhet vilket enligt utredningen medför en tendens till ökad
totalproduktion.

Utredningen framhåller att den hittillsvarande
utvecklingen inom jordbruket fört med sig vissa nackdelar från
regionalpolitisk synpunkt genom att befolkningsunderlag och sysselsättning
minskat i vissa områden. Skall en geografiskt väl differentierad
jordbruksproduktion kunna upprätthållas bör den regionalt vara av sådan
storleksordning att uppsamling, vidareförädling och marknadsföring kan ske
till rimliga kostnader. Minskar produktionen alltför mycket blir rävaruvolymen
inom ett för förädlingsföretagen lämpligt uppsamlingsområde otillräcklig för
rationell drift. Det kan leda till ökade kostnader och därmed dyrare livsmedel.
Utredningen konstaterar emellertid att statsmakterna genom olika åtgärder, t.
ex. särskilt pris- och rationaliseringsstöd i norra Sverige, sökt upprätthälla
en betydande jordbruksproduktion i områden med sämre naturliga förutsättningar
härför. Utredningen anser det angeläget att staten genom fortsatta
jordbrukspolitiska åtgärder i viss utsträckning medverkar till att uppnå
syftena med den allmänna regionalpolitiken. Utredningen påpekar dock att
jordbruksproduktionen i dessa bygder leder till en större totalproduktion,
eftersom man inte utan särskilda åtgärder kan vänta sig nägon minskad
produktion i bättre jordbruksområden.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 38

Vad gäller frågan om jordbrukets roll i landskapsvården
konstaterar utredningen att den omfattande nedläggning av åkerjord som skedde
under främst 1950- och 1960-talen aktualiserade behovet av landskapsvårdande
åtgärder. Utredningen pekar också på att det fr. o. m. är 1972 bedrivs
landskapsvård i odlingsbygd med stöd från säväl statens naturvårdsverk som
berörda kommuner. Även om behovet av land-skapsvärdande åtgärder som en följd
av jordbrukets utveckling minskat avsevärt framhåller dock utredningen att
visst behov fortfarande finns kvar. Enligt utredningen är det eftersträvansvärt
att i rimlig utsträckning behålla den omväxlande landskapsbild som
odlingslandskapet sedan lång tid tillbaka ger. De bästa förutsättningarna för
att så sker är en fortsatt jordbruksproduktion.

Utredningen
konstaterar vidare att ibland ifrågasätts i den allmänna mUjövårdsdebatten den
ökade användningen av kemiska produkter inom jordbruket. Samtidigt erinras om
att frägan om eventuella skadeverkningar på miljön av sådana medel prövas av
särskild myndighet. Enligt utredningen skulle betydande inskränkningar i
användningen av kemiska medel inom jordbruket medföra att
jordbruksproduktionen skulle minska och att vissa odlingar, främst av
sockerbetor och oljeväxter, skulle äventyras. Även om, såvitt utredningen kan
bedöma, sådana inskränkningar f. n. ej är aktuella bör detta förhällande
uppmärksammas vid ställningstagandet till storleken av de framtida produktionsresurserna,
i första hand åkerarealen.

Utredningen har vid sin bedömning av produktionsmålet även
uppmärksammat det växande intresset för kost- och näringsfrågor. Kostvanorna
undergår fortlöpande förändringar, bl. a. beroende på de framsteg som görs
inom näringsforskning och informationen härom. Denna utveckling mot bättre och
näringsriktigare kostvanor är enligt utredningens uppfattning i och för sig
angelägen, men den bör i första hand åstadkommas genom upplysning och
information. Utredningen finner det angeläget att en anpassning av
produktionsinriktningen sker till dessa förändringar i kostvanorna.

3.2.2.2 Internationella förhållanden

Enligt
utredningen har under 1970-talet frägan om världens livsmedelsförsörjning
aktualiserats mer än tidigare. Orsaken härtill är den fortgående
befolkningstillväxten och den brist på livsmedel som föreligger i många
utvecklingsländer. Dessa frägor kom i förgrunden i början av 1970-talet genom
att skördarna år 1972 minskade i flera av världens viktigaste jordbruksområden
med svära svältkatastrofer som följd. Förhållandena har ingående belysts bl. a.
i samband med världslivsmedelskonferensen år 1974.

Under den närmaste framtiden kommer enligt utredningen
tillgången på livsmedel att variera med hänsyn till världsskörden av
spannmål

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 39

eftersom lagren trots en viss uppbyggnad under år 1976
väntas bli mindre än under 1960-talet. Stora ansträngningar görs emellertid för
att söka åstadkomma en ökad lagring av livsmedel, främst spannmål, sä att
skördevariationer kan utjämnas.

Trots dessa ansträngningar är det enligt utredningen
troligt att de internationella priserna på jordbruksprodukter under
överblickbar framtid kommer att variera betydligt mer än under 1960-talet och
de första åren av 1970-talet, vilken period kännetecknades av överskott och
låga priser. Den genomsnittliga internationella prisnivån på jordbruksprodukter
och livsmedel anses vidare komma att följa med prisutvecklingen på andra varor
bättre än under 1950- och 1960-talen.

Enligt
utredningens bedömning kommer det att åtminstone vissa år inte bli möjligt att
till Sverige importera stora kvantiteter livsmedel. Man kan inte heller vänta
att det blir möjligt att mera permanent avsätta svenska jordbruksprodukter på
världsmarknaden till priser som motsvarar eller ligger över de svenska
produktionskostnaderna. Detta gäller särskilt animaliska livsmedel, vilkas
avsättning i stort sett är begränsad till industriländerna. Enligt
utredningens mening har man anledning att räkna med att den relativa
prisutvecklingen pä jordbruksprodukter kommer att ge livsmedelsproduktionen
ett bättre konkurrensläge gentemot industriproduktionen än vad som hittills
varit fallet. Ett skäl härtill är att man kan förvänta sig att en höjd
levnadsstandard i utvecklingsländerna i stor utsträckning kommer att ta sig
uttryck i ökad efterfrågan på livsmedel. Utredningen anser det dessutom osannolikt
att utvecklingsländerna under den närmaste tioårsperioden genom ökad
livsmedelsproduktion skulle kunna bli självförsörjande.

Jämsides med den nu beskrivna utvecklingen finns från
iilvecklingS' ländernas sida ett starkt behov att få marknadsutrymme för export
till i-länder av vissa jordbruksprodukter, som spelar stor roll för mänga
utvecklingsländers ekonomi och handelsbalans. För Sveriges del är det främst
fråga om socker, vegetabiliska oljor och vissa fodermedel. Det är enligt
ulredningens mening angeläget att visst utrymme finns för sådan export även
till den svenska marknaden.

I anslutning till världslivsmedelskonferensen och i andra
sammanhang har Sverige utfäst sig att i viss utsträckning bidra till att
trygga världens livsmedelsförsörjning genom en utvidgad lagring och genom
leveranser av främst spannmål till behövande u-länder. Sådana åtgärder har
redan vidtagits. Enligt utredningens bedömning kommer sädana åtaganden från
svensk sida att behövas under överblickbar framtid.

Frånsett u-landsaspekterna bör man enligt utredningens
uppfattning räkna med att en viss internationell arbetsfördelning i fräga om
produktionen av jordbruksprodukter består och att det av luindehpoliti.ska
skäl ej är önskvärt att helt avskärma den svenska marknaden från

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 40

import. Detta är även önskvärt med hänsyn till
konsumenternas valmöjligheter.

3.2.2.3 Livsmedelsberedskapens krav

Utredningen har utfört omfattande beräkningar rörande
jordbruksproduktionens betydelse för livsmedelsberedskapen. Genom dessa beräkningar
har erhållits en grundlig belysning av sambandet mellan storleken av
jordbrukets produktionsresurser och behovet av beredskapslagring.

Utredningens
beräkningar bygger på ett huvudantagande om en treårig total
handelsavspärrning. Härvid har inte gjorts någon bedömning av den sannolika
längden och omfattningen av en konflikt. Dessa bedömningar görs inom ramen för
vår allmänna säkerhets- och försvarsplanering. I tidigare försvarsbeslut och
av 1974 års försvarsutredning har emellertid understrukits den avgörande
betydelse som livsmedelsproduktionen har för befolkningens överlevnad under
och efter en kris och att denna försörjning bör ha tillräcklig uthållighet.
Försvarsutredningen har framhållit att livsmedelsproduktionen under en
avspärrning så långt möjligt bör ställas om till självförsörjning. Under en
omställningsperiod kan försörjningen i viss utsträckning baseras på beredskapslagring
av livsmedel och livsmedelsråvaror. Eftersom det enligt utredningen är
uteslutet att jordbruket skulle kunna bli helt oberoende av sädana
produktionsmedel som i dag importeras, bl. a. drivmedel, gödselmedel och
växtskyddsmedel, måste produktionskapaciteten i jordbruket kompletteras med
beredskapslager av produktionsmedel. Dessa beredskapslager måste vara så stora
att de täcker behovet tills en inhemsk ersättningsproduktion kan igångsättas.
Utredningen bedömer att denna tid är minst tre år och framhåller att det under
denna tidrymd f. n. inte synes möjligt att till alla delar ersätta
importförnödenheter.

Utredningens
beräkningar har gjorts för ett nuläge och ett läge vid mitten av 1980-talet.
Sambandet mellan den totala åkerarealens storlek och behovet av
beredskapslager har undersökts. Beräkningarna visar att det aktuella
försörjningsläget vid en avspärrning, försörjningsförmågan, med nu
tillgängliga resurser är i stort sett tillfredsställande. Dock förutsätts bl.
a. en viss ransonering och förskjutning av konsumtionen mot en ökad andel
vegetabiliska produkter. Undersökningarna visar också att beredskapslagrens
sammansättning bör ändras till förmån för ökad lagring av vissa importerade
produktionsmedel.

Vid
ungefär nuvarande åkerareal ca 3 milj. ha kan livsmedelsförsörjningen
under en treårig avspärrning vid mitten av 1980-talet upprätthållas med stöd av
en förhällandevis liten beredskapslagring, huvudsakligen av drivmedel,
gödselråvaror och fodermedel. Även om åkerarealen skulle minska till 2,62,7
milj. ha kan en tillfredsställande livsmedelsberedskap nås med beredskapslager
som inte är mycket större än vad som krävs vid nuvarande åkerareal. Om
åkerarealen minskar yt-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 41

terligare ökar emellertid lagerbehovet allt snabbare. Med
erforderliga lagerökningar kan en tillfredsställande livsmedelsförsörjning
uppfyllas även om arealen minskas till 2,4 milj. ha. Vid denna areal blir dock
lagringskostnaderna mycket stora.

Växtodlingens
inriktning i fredstid har enligt utredningen stor betydelse för
livsmedelsberedskapen. Om åkerarealen minskar kan behovet av ökad
beredskapslagring begränsas genom att odlingsinriktningen i fredstid anpassas
till beredskapens krav. Detta kan ske genom en stor odUng av bl. a. oljeväxter,
baljväxter och sockerbetor.

Utredningen
framhåller vidare att animalieproduktionen skiljer sig i beredskapshänseende
från växtodlingen därigenom att animalier endast i mycket begränsad omfattning
kan längtidslagras till rimliga kostnader. Utbytbarheten mellan produktion och
beredskapslagring är således begränsad. Detta innebär att man redan i fredstid
bör ha den animalieproduktion som har betydelse för livsmedelsförsörjningen
under en avspärrning. Mjölkproduktionens fredstida storlek har avgörande
betydelse för livsmedelsberedskapen och lagringsbehoven. Detta sammanhänger bl.
a. med att nötkretaturen är de husdjur som bäst kan tillgodogöra sig de
fodermedel som kan produceras inom landet under en avspärrning. Övriga grenar
av animalieproduktionen har mindre betydelse för livsmedelsberedskapen.
Broiler- och fläskproduktionen använder förutom spannmål en stor andel av vissa
högvärdiga proteinfodermedel, av vilka tillgängen blir knapp under en
avspärrning. Andra produktionsgrenar (ungnöt och värphöns) är mindre beroende
av importfodermedel.

Det är inte alltid till fördel för livsmedelsberedskapen
konstaterar utredningen om den fredstida produktionen av en viss jordbruksprodukt
är stor i förhållande till konsumtionen. Som exempel nämns överskottsproduktion
av fläsk. Enligt utredningens beräkningar bör fläskproduktionen begränsas under
en avspärrning. En omfattande produktion i fred kan därför medföra
omställningsproblem. Enligt kalkylerna bör även produktionen av ägg och
fjäderfäkött minska under en avspärrning.

Utredningen konstaterar emellertid att kalkyler av det
slag som utförts alltid är osäkra. Denna osäkerhet gäller bl. a.
avspärrningens längd och omfattning, skördevariationer, möjligheter till
ransoneringar under en avspärrning och övriga omställningsmöjligheter.

Utredningen
anser därför att osäkerheten motiverar att försörjningsresurserna,
produktionsresurser och beredskapslager, förstärks något jämfört med vad
utredningens kalkyler visar. En stor åkerareal ger större möjligheter till
långvarig uthållighet och en jämnare regional fördelning av produktionen.
Kalkylerna visar även att en relativt stor mjölkproduktion bör bibehållas av
beredskapsskäl.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 42

3.2.3 Utredningens samlade bedömning vad gäller produktionsmålet

Utredningen framhåller att ett produktionsmål i fred, i
vilket livsmedelsberedskapen beaktas, bör uttryckas såsom delmål för vissa
viktiga produktionsresurser, främst åkerarealen och antalet mjölkkor, samt för
produktionsinriktningen.

Vid en bedömning
av hur stor areal som bör odlas måste enligt utredningen, utöver
livsmedelsberedskapens krav, även beaktas samtliga övriga faktorer som har
inverkan pä produktionsmålet, nämligen internationeUa förhållanden,
samhällsekonomiska konsekvenser, regionalpolitiska hänsyn och miljövårdsskäl.

Utredningen
finner att det skulle vara möjligt att uppnå en tillfredsställande
livsmedelsberedskap även om åkerarealen minskade betydligt. Detta förutsätter
emellertid en avsevärt utökad lagring och därmed betydligt större
lagringskostnader än vid nuvarande åkerareal. Det lägsta arealalternativ som
undersökts är 2,4 milj. ha.

Från
livsmedelsberedskapens synpunkt kommer en odling upp till 2,62,7 milj. ha att
ha fördelar jämfört med 2,4 milj. ha genom lägre lagringskostnader samt större
säkerhet och handlingsfrihet. En sädan areal tillgodoser enligt utredningen
tillsammans med viss lagerökning det från säkerhetspolitisk synpunkt viktiga
beredskapskravet. Denna större areal beräknas också vid mitten av 1980-talet ge
ett visst fredstida överskott, vilket uttryckt i form av spannmål beräknas bU
av storleksordningen minst 500 milj. kg vid normal skörd. Utredningen framhåller
vidare att om man vill skapa större handlingsfrihet inför framtida globala
försörjningsproblem, eller möjliggöra ytterligare kommersiella åtaganden för
spannmälsexport, så behövs en åkerareal som överstiger 2,62,7 milj. ha. Även
regionalpolitiska skäl och miljöskäl talar för en större areal.

Utredningen
konstaterar att av vår nuvarande åkerareal kommer oundgängligen under
överblickbar framtid viss mindre del att tas i anspråk för andra angelägna
samhällsändamål, som t. ex. bebyggelse och vägar. Dessutom torde vissa mindre
arealer som inte kan brukas rationellt komma att tas ur bruk. Enligt utredningens
bedömning kommer emellertid kvarvarande areal, som vid beaktande av nyssnämnda
faktorer beräknas bli ca 2,9 milj. ha vid mitten av 1980-talet, att väl kunna
tillgodose i det föregående angivna krav och önskemål. Någon anledning att från
samhällets sida vidta generella åtgärder för att få en större areal finns
enligt utredningen inte. Det finns inte heller anledning att aktivt verka för
en ytterligare minskning av arealen. Den samhällsekonomiska kostnaden för att
upprätthälla en fredstida produktion på ca 2,9 milj. ha i stället för på
2,62,7 milj. ha, dvs. på ytterUgare ca 200 000 300 000 ha, bedöms av
utredningen som relativt liten (av storleksordningen några hundra milj. kr.).

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 43

Vad gäller produktionsinriktningen anser utredningen att
animalieproduktionen med hänsyn till avsättningsförhållandena i stort sett
inte bör överstiga det inhemska avsättningsutrymmet. Eftersom den fredstida
mjölkproduktionen är av stor betydelse för vär livsmedelsberedskap, bör
produktionen i fredstid ungefärligen motsvara konsumtionsbehovet av mjölk och
mjölkprodukter.

Med den areal som utredningen i det föregående bedömt
kommer att brukas blir det med angivna mål för animalieproduktionen överskott
på vegetabilier. Detta överskott bör enligt utredningen utgöras av spannmål.

3.3 Remissyttrandena

3.3.1 Mått på försörjningsberedskap och produktionsmål

Utredningens bedömning att det hittills använda begreppet
självförsörjningsgrad inte längre är ett lämpligt mått för att beskriva
livsmedelsberedskapen och för att ange storleken av önskvärd jordbruksproduktion
godtas av remissinstanserna. Likaså tillstyrks förslaget att i stället använda
begreppet försörjningsförmåga för att beskriva livsmedelsberedskapens krav på
produktionsresurser och lagring och förslaget att uttrycka produktionsmålet i
form av delmål för vissa viktiga produktionsresurser samt för
produktionsinriktningen.

RRV framhäller dock att begreppet självförsörjningsgrad
angav såväl en miniminivå som en maximinivå för den svenska jordbruksproduktionen,
medan det föreslagna begreppet försörjningsförmåga endast anger en miniminivå.
RRV anser det därför väsentligt att man de närmaste åren noga följer vilka
effekter som det ändrade produktionsmålet får.

Lantbrukssiyrelsen anser det vara av värde att
produktionsmålet under fredstid uttrycks som delmål för vissa viktiga
produktionsresurser. Styrelsen finner det dock angeläget att utvecklingen av
jordbrukets viktigare produktionsresurser noga följs och att bedömningar
regelbundet görs av den framtida utvecklingen. Det är därför enligt styrelsen
viktigt att jordbruksstatistiken anpassas efter dessa krav.

ÖEF anser att begreppet försörjningsförmåga bör
förtydligas. ÖEF anser att med lageruttag bör avses uttag från kommersiella
lager och att sålunda försörjningsförmågan bör beräknas exkl. statiiga
beredskapslager av livsmedel och fodermedel. Behovet av dylika beredskapslager
kan sedan beräknas för att uppnå en försörjningsförmåga på 100 % om denna inte
kan uppnäs med hjälp av tillgängliga produktionsresurser. Statens
jordbruksnämnd framhäller att det av utredningen använda begreppet
försörjningsförmåga ger ett bättre mått på livsmedelsberedskapen vid en viss
tidpunkt än det tidigare använda begreppet själv-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 44

försörjningsgrad. Nämnden anser vidare att sättet att
uttrycka produktionsmålet i fredstid i form av delmål ger bättre möjligheter
än tidigare att följa den faktiska utvecklingen i förhållande tiU uppställda
mål.

Även LRF
delar utredningens uppfattning att begreppet försörjningsförmåga ger ett
bättre mätt på livsmedelsberedskapen och den resursinsats, som vid viss
tidpunkt totalt sett erfordras för denna beredskap. Det får också enligt
förbundet anses som ett framsteg att man numera frångått ambitionen att söka
ange sambandet mellan totalproduktion och livsmedelsberedskap med ett enda
relationstal och i stället sökt konkretisera produktionsmålet genom att ange
vissa produktionsresurser. Förbundet är ense med utredningen om att ett
produktionsmål, i vilket livsmedelsberedskapen spelar en stor roll, bör
innefatta mål för främst åkerareal och antal mjölkkor samt
produktionsinriktningen i övrigt.

3.3.2 Faktorer som enligt utredningen påverkar bedömningen
av produktionsmålet 3.3.2.1 Svenska förhållanden

Utredningens
uttalande, att det från samhällsekonomisk .synpunkt är angeläget att insatsen
av resurser inom oUka näringsgrenar långsiktigt avvägs så att man får en
balanserad ekonomisk tillväxt, godtas i huvudsak av remissinstanserna. Vad
gäller utredningens konstaterande, att den sainhällsekonomiska kostnaden för en
större jordbruksproduktion än den som är oundgängligen nödvändig från
beredskapssynpunkt kan väntas bli relativt liten, erinrar LRF om att de
kalkylerade kostnaderna sannolikt skulle reduceras ytterligare om man räknar
med lägre alternativvärden 'än vad utredningen gjort i fråga om
arbetsers'ättningen inom andra näringsgrenar. LRF anser det vara en oklok
politik att driva på utflyttningen av arbetskraft från jordbruket när
arbetstillfällena på den öppna marknaden minskar.

Utredningens
uttalande, att det från regionalpolitisk synpunkt är angeläget att staten
genom fortsatta jordbrukspolitiska åtgärder i viss utsträckning medverkar till
att uppnå syftena med den allmänna regionalpolitiken, kommenteras av bl. a.
länsstyrelsen i Norrbottens län som ställer sig tveksam till utredningens
slutsats att en jordbruksproduktion motiverad av regionalpolitiska skäl leder
till en större totalproduktion. Länsstyrelsen anser att ett särskilt
hänsynstagande till det regionalpolitiska målet måste inneb'ära att en utökning
av produktionen bör godtas även om det skulle innebära att produktionsmålet för
riket som helhet överskreds något. Det bör enligt länsstyrelsens uppfattning
vara möjligt att på alternativa s'ätt påverka produktionen inom andra områden.
I första hand bör mjölkproduktionen dämpas inom områden där de regionalpolitiska
målen ändå kan uppnås. LRF delar utredningens uppfattning i

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 45

denna fråga, men framhäller att det här är fräga om mycket
marginella produktionstillskott och att de jordbrukspolitiska problem som här
kan uppstå är betydligt mindre än de som t. ex. följer av en utbredd stordrift
inom vissa grenar av animalieproduktionen.

Frågan om jordbrukels roll i landskapsvården berörs av
flera remissinstanser. Slatens naturvårdsverk anser att utredningens förslag
allmänt sett gagnar natur- och landskapsvården. Från naturvårdssynpunkt är det
enUgt verket angeläget att landskapet i mellan- och skogsbygderna kan
vidmakthålla sin variationsrikedom. Områden med nyodling, våtmarker m. m. som
är av betydelse från naturvårdssynpunkt skall enligt verket inte regelmässigt
skyddas från förändringar genom utnyttjande av naturvårdslagens olika
skyddsinstrument. Det bör i stället åvila jordbruket att följa naturvärdslagens
allmänna paragraf om hänsynstagande till naturen. Verket finner det angeläget
att riktlinjer för jordbrukets hänsynstagande till naturmiljön utarbetas. Även
LRF anser att de bästa förutsättningarna för bibehållande av den omväxlande
landskapsbild som odlingslandskapet ger är en fortsatt jordbruksproduktion.
Förbundet framhåller också att landskapsvård under vikande odling är både svår
att genomföra och dyrbar.

Utredningens behandling av iniljövärdsfrågorna och då
främst användningen av kemiska medel (handelsgödselmedel och bekämpningsmedel)
berörs av flertalet remissinstanser av vilka flera förordar en restriktiv
användning av sådana medel. Socialstyrelsen anser att jordbrukspolitiken bör
baseras pä en restriktiv användning av kemiska medel och att alternativa
metoder bör prövas, t. ex. ökad användning av slam från avloppsreningsverk.
Livsmedelsverket anser att en ökad forsknings-och utredningsverksamhet måste
ägnas åt att finna former för att rätt anpassa användningen av kemiska bekämpningsmedel
och gödselmedel så att de färdiga livsmedlen inte i onödan förorenas.
Naturvårdsverket anser att användningen av handelsgödselmedel inom jordbruket
bör kunna minskas utan att livsmedelsförsörjningen äventyras. Detta förutsätter
dock enligt verket bl. a. att svinnet i hushållen minskar och betonar
jordbruksnäringens ansvar för att utnyttja och återanvända slam från allmänna
avloppsreningsverk. Naturvårdsverket betonar även att användningen av kemiska
bekämpningsmedel bör begränsas och förordar att kraftiga satsningar görs för
att utveckla alternativa bruknings-former som kan användas i det svenska
jordbruket. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att miljöproblemen i samband med
användningen av handelsgödselmedel och kemiska bekämpningsmedel i första hand
bör mötas genom ökad information. KDS anser att utredningen alltför
bristfälligt berört kvalitetsfrågorna. Partiet anser att ett självklart produktionsmål
bör vara fullvärdiga och giftfria livsmedel. Centerns Ungdomsförbund tar upp
utredningens behandling av användningen av ke-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 46

minska medel i jordbruket. Förbundet anser att utredningen
inte beaktat behovet av att vi måste ha ett jordbruk som grundar sig på
ekologiskt riktiga brukningsmetoder och att en kraftfull satsning behövs från
samhällets sida pä forskning kring riktiga brukningsmetoder och möjligheterna
att redan i dag tillgodogöra sig sådana metoder. LRF delar utredningens
uppfattning i denna fråga och hävdar att det inte kan vara en klok politik att
upphöra att bruka åkerjord, som kan komma att behövas i en framtida situation
när t. ex. tillgången på handelsgödsel etc. blir mer begränsad än nu.

Några
remissinstanser tar i detta sammanhang även upp en fråga som utredningen inte
berört, nämligen det ökade kravet pä bevattningsanläggningar. Naturvårdsverket
konstaterar att behovet av vatten i vissa områden ökat så snabbt att redan
vissa bristsituationer uppstått. Verket anser det därför angeläget att en
hushållning sker i planerade former. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att
det ökande kravet på bevattningsanläggningar måste ägnas större uppmärksamhet.

3.3.2.2 Internationella förhållanden

Utredningens bedömningar rörande de internationella
förhållandenas betydelse för utformningen av den svenska jordbrukspolitiken berörs
av flera remissinstanser. KDS anser att detta måste ges en helt annan dignUet
och anser att vårt land med sina mycket goda förutsättningar för
kvalitetsproduktion av livsmedel måste ställa sitt jordbruk i världshushållets
tjänst. LRF delar i huvudsak utredningens bedömning att det vissa år inte blir
möjligt att importera stora kvantiteter livsmedel, liksom att man inte kan
vänta sig att det blir möjligt att mer permanent exportera till priser, som
motsvarar eller ligger över de svenska produktionskostnaderna. Även
Samarbelsorganet i jordbruksfrågor för enskUd handel och industri delar i stort
utredningens värderingar rörande de internationella förhållandena, men anser
det rimligt att man i Sverige försöker åstadkomma en livsmedelsproduktion av
sådan storlek, att vi inte som köpare behöver utnyttja det totala utbudet på
världsmarknaden av i första hand spannmål. SIDA anser att de överväganden som
gjorts i det av biståndspolitiska utredningen framlagda betänkandet (SOU 1977:
13) Sveriges samarbete med u-ländema bör beaktas då regeringen bedömer
jordbruksutredningens förslag.

3.3.3 Livsmedelsberedskapens krav

När det gäller livsmedelsberedskapens krav på
produktionsmålsättningen bygger utredningens bedömningar och beräkningar på
ett huvudantagande om en total treårig handelsavspärrning. Livsmedelsförsörjningen
under ett krig på svenskt territorium har inte närmare behand-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 19 47

lats av utredningen eftersom särskilda studier härom pågår
inom det ekonomiska försvaret. Detta förhållande har berörts av vissa remissinstanser.
Överbefälhavaren framhåller att försörjningsbehoven under krigsförhållanden och
under avspärrning bör granskas i ett sammanhang och att det härvid är
nödvändigt att planläggningen sker mot bakgrund av det mest belastade fallet,
dvs. när landet efter en avspärrnings-period blir indraget i krig. Även statens
jordbruksnämnd berör denna fråga och konstaterar att nämnden inom ramen för det
ekonomiska försvarets programplanering översiktligt studerat livsmedelsberedskapens
krav under olika krigsfall med alternativa bortfall av för jordbruksproduktionen
viktiga regioner. Nämnden anser det önskvärt med ytterligare analyser vars
resultat sannolikt kommer att skärpa kraven på produktionsberedskapen samt
betonar betydelsen av ett geografiskt väl differentierat jordbruk och en spridd
förädlingsindustri. ÖEF framhåller betydelsen av att innebörden av bl. a.
jordbruksproduktionens lokalisering och dennas konsekvenser vid krigsfall
studeras bl. a. som grund för sammansättning och lokalisering av
livsmedelslagringen för krig. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att en långt
driven decentralisering av beredskapslagren bör komma till stånd.
Länsstyrelsen i Kalmar län anser att man bör undersöka om ett ökat statligt
stöd för en bättre regional fördelning av livsmedelsproduktionen kostnadsmässigt
och beredskapsmässigt är motiverat genom de besparingar som uppstår på grund av
minskad beredskapslagring och den beredskapshöjning som en bättre regional
försörjningsbalans medför.

Utredningens
beräkningar rörande sambandet mellan den totala åkerarealens storlek och
behovet av beredskapslager föranleder kommentarer från flertalet
remissinstanser. Konsumentdelegationen är tveksam till utredningens slutsats
att nuvarande åkerareal i stort sett kan bibehållas, inte minst mot bakgrund
av att avkastningen per ha kan förväntas fortsätta att öka. Delegationen anser
det angeläget att frågan om jordbruksproduktionens storlek och inriktning följs
med uppmärksamhet. SPK framhäller att motiven för att upprätthälla en större
produktion än som krävs för livsmedelsberedskapen eller som kan avsättas inom
landet mäste vara starka för att beaktas. Nämnden ifrågasätter vidare om inte
de internationella och handelspolitiska åtaganden som utredningen åberopat som
skäl för en större areal kan rymmas inom de överskottskvantiteter som
uppkommer vid en lägre areal om t. ex. 2,7 milj. ha. LO finner en viss
minskning av åkerarealen ner mot 2,62,7 milj. ha lämplig. Även TCO förordar en
areal av den storleken. Sveriges industriförbund ansluter sig till
utredningens förslag vad gäller produktionsmålets innebörd och utformning men
anser det inte självklart att uppkommande överskott av vegetabilier under alla
förhållanden bör utgöras av spannmål. De samhällsekonomiska kostnaderna kan
motivera att sådana överskott i stället styrs över till exempelvis oljeväxter
eller

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 48

grönsaker, eftersom man kan förutsätta efterfrågeökningar
på dessa produkter. Även KF är tveksam till ett oreserverat bibehållande av nuvarande
åkerareal. Kostnaderna för behövliga produktionsresurser kommer på sikt att
ändras, varför KF anser att man kontinuerligt mäste följa utvecklingen och göra
nya kalkyler och överväganden, vilket enligt KF:s uppfattning torde leda till
en nägot större nedläggning än som beräknats.

Vad gäller
utredningens synpunkter pä produktionsinriktning m. m. konstaterar statens
jordbruksnämnd att utredningen inte diskuterat vilka instrument som skall stå
till förfogande för att styra produktionsinriktningen i ett aktuellt läge
eller vilka prioriteringar som skall göras. Enligt nämnden kan t. ex. ett
beredskapsmässigt motiverat krav på en omfattande sockerbetsodling komma att
stå emot handelspolitiskt betingade önskemål i motsatt riktning. Nämnden
förutsätter att sådana frägor efterhand skall kunna aktualiseras från nämndens
sida bl. a. i samband med återkommande prisöverläggningar. För att förbereda
de styrinstrument och åtgärder som krävs i en krissituation har nämnden planerat
bl. a. att utföra studier av möjligheterna att genomföra önskvärda
produktionsomställningar m. m. Även LRF efterlyser en diskussion kring de
instrument, som behövs för alt snabbt ändra produktionsinriktning i den ena
eller andra krissituationen. Samarbelsorganet i jordbruksfrågor för enskild
handel och industri framhäller alt mer preciserade produktionsmål borde ha
överförts för vissa andra produkter än spannmål, t. ex. fläsk, ägg och broiler
för vilka produktionen tidvis är av sådan omfattning, att betydande
avsättningssvårigheter kan uppstå samtidigt som erforderlig export kan ställa
stora krav på ekonomiska stödåtgärder.

4 Prispolitik och prisreglering 4.1 Nuvarande förhållanden

4.1.1
Översikt av jordbmksprisregleringen

Jordbruksprisregleringen syftar till att ge jordbrukarna
de priser på olika jordbruksprodukter som statsmaktema fastställt. Bakgrunden
till att dessa priser har behövt stödjas oeh regleras är att det under huvuddelen
av efterkrigstiden varit svårt att under helt fria marknadsförhållanden
tillförsäkra det svenska jordbruket rimliga lönsamhets- och inkomstförhållanden
samt stabila priser. När prisstödets nivå har fastställts har också hänsyn
fått tas till prissättningens rationaliserings-och försörjningsmässiga
konsekvenser, konsumenternas krav på ett tiUfredsställande urval av livsmedel
till så låga priser som möjligt samt till samhällsekonomin i övrigt.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 49

Jordbruksprisregleringen berör följande områden, nämligen

prisernas allmänna avvägning (prissättningen), dvs.
fastställandet av dels den allmänna prisnivån på jordbruksprodukter, dels
prisrelationerna mellan dessa produkter,

prisregleringssystemets tekniska konstruktion, som starkt
påverkas av vilken prislinje som tillämpas,

prisregleringens administration samt

formerna för överläggningar och beslutsordning vid
prissättningen.

Prisregleringens huvudmedel har varit dels ett gränsskydd
mot importkonkurrens, dels marknadsreglerande åtgärder inom landet, främst i
form av lagring och export av överskott. Fr. o. m. är 1973 har höjningar av
prisstödet till jordbruket till viss del åstadkommits genom tillskott av
budgetmedel livsmedelssubventioner i stället för genom höjningar av
gränsskyddet. Härigenom har det direkta samband som tidigare rådde mellan
producentpriser och konsumentpriser brutits oeh konsumentprisnivån har blivit
lägre än vad som svarar mot rådande producentpriser.

Gränsskyddet administreras av statens jordbruksnämnd, som
är prisregleringsmyndighet på jordbrukets område. Skyddet kan utgöras av
avgifter på import eller av kvantitativa regleringar av importen.

Om den inhemska prodtiktionen av en vara överstiger
avsättningsutrymmet inom landet kan enbart ett gränsskydd inte förhindra att
priserna faller. Därför måste komplettering ske med marknadsreglerande
åtgärder, främst lagring och export. Denna verksamhet ombesörjs av särskilda
regleringsföreningar som står under statlig kontroll och insyn. Denna utöva,s
av statens jordbruksnämnd.

För finansieringen av de pris- och marknadsreglerande
åtgärderna används

s. k. interna avgifter som tas ut inom prisregleringens
ram och normalt påverkar (sänker) producentpriserna på berörda
jordbruksprodukter,

statliga
medel, till större delen införselavgiftsmedel från import av
jordbruksprodukter, jordbruksbaserade livsmedel och fodermedel, samt

budgetmedel.

De grundläggande besluten i fråga om handläggningen av
prissättningen på jordbrukets produkter fattas av riksdagen. Allmänna
jord-brukspoUtiska riktiinjer för prissättningen fastställs för längre perioder
av riksdagen. Så skedde senast år 1967.

Inom ramen för de aUmänna jordbrukspolitiska riktlinjerna
fastställs för särskilda prisregleringsperioder mera detaljerade regler för
prissättningen och prisregleringen. Dessa perioder kan vara ett- eller
fleråriga. Inför varje ny prisregleringsperiod har hittUls gällt att regeringen
gett antingen statens jordbruksnämnd eller en särskilt utsedd

4 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 19

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 50

delegation, i uppdrag att som företrädare för staten
överlägga med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och jordbruksnämndens konsumentdelegation
och därefter inkomma med förslag till prissättning och prisreglering för
nästkommande prisregleringsperiod. På grundval av detta förslag har regeringen
lagt fram en proposition för riksdagen. Efter riksdagens ställningstagande har
regeringen meddelat särskilda föreskrifter om prisregleringen i ett
regleringsbrev. Förslag till prisreglering för varje regleringsår under en
prisregleringsperiod lämnas av jordbruksnämnden efter överläggningar med Lantbrukarnas
förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen. Under nuvarande prisregleringsperiod
sker detta två gånger per år.

I prop.
1975/76: 154 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. anförde
departementschefen att vissa skäl talar för att staten vid prisöverläggningarna
inför en ny prisregleringsperiod företräds av en särskild delegation. Det
ankommer emellertid på regeringen att vid varje tillfälle ta ställning i denna
fräga. Riksdagen beslutade i enlighet med departementschefens förslag (JoU
1975/76:40, rskr 1975/76: 332).

4.1.2 Utgångspunkter för prissättningen

Prissättningen berör säväl producenter och konsumenter som
samhället i dess helhet. Prissättningen på jordbruksprodukterna påverkar
således direkt lönsamhet, inkomster och effektivitetsutveckling inom
jordbruksnäringen, produktionens storlek och inriktning, konsumenternas
livsmedelskostnader ni. m.

Enligt 1947 års jordbrukspolitik var inkomstmålet
överordnat övriga jordbrukspolitiska mål. Prissättningen på jordbruksprodukter
syftade i första hand till att förverkliga detta mål.

1 1967 års jordbrukspolitiska beslut angavs följande
utgångspunkter för prissättningen.

I fråga om avvägningen av den allmänna prisnivån på
jordbrukets produkter angav departementschefen följande tvä utgångspunkter.

Genom att
kostnaderna för att upprätthälla en viss prisnivå får bäras främst av
konsumenterna var det nödvändigt att iaktta återhållsamhet med prishöjningar.

De som i framtiden är sysselsatta inom jordbruket skulle
kunna nå en ekonomisk standard likvärdig med den som erbjuds inom andra näringar.
Detta sades också vara en förutsättning för att en tillräcklig försörjningsberedskap
på sikt skulle kunna upprätthållas. I annat sammanhang angavs att
målsättningen var att göra det möjligt för de i jordbruket sysselsatta att bli
delaktiga av den allmänna standardstegringen.

Departementschefen framhöll vidare att starka skäl talade
för att prissättningen under den närmaste framtiden borde kännetecknas av

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:19 51

en viss äterhällsamhet för att inte motverka den
eftersträvade produktionsanpassningen, rationaliseringssträvandena och
effekten av de rörlighetsstimulerande åtgärderna. Prissättningen mäste vidare
präglas av en viss stabilitet för att kunna möjliggöra rationaliseringsätgärder
inom jordbruket och främja uppkomsten av allt effektivare företag. Det framhölls
också att det var angeläget att bevara och stärka det svenska jordbrukets
internationella konkurrenskraft. Prisnivån skulle bl. a. inte tillåtas att bli
så hög att en eventuell svensk anslutning tUl EG försvårades. Eftersom
prissättningen på jordbrukets produkter borde tjäna flera olika och till viss
del mot varandra stridande syften ansågs det väsentligt att man vid den samlade
avvägningen av prissättningen beaktade alla i sammanhanget relevanta faktorer.

Efter att ha pekat pä svårigheterna att entydigt avgöra de
olika faktorernas betydelse förordades att prissättningen i framtiden skulle
ske för kortare perioder med ledning av dels de uttalade syftena med
prisavvägningen, dels fortlöpande undersökningar om jordbrukets förhållanden.

Vad beträffar relationerna mellan priserna på olika
jordbruksprodukter uttalade departementschefen bl. a. att ett sådant
förhållande borde eftersträvas att produktionen inom ramen för det inhemska
avsättningsutrymmet på lång sikt inriktades på de varor som Sverige har de
bästa fömtsättningarna att framställa. Eftersom specialiseringen inom jordbruket
leder till att lönsamheten för enskilda jordbruksföretag mer än tidigare
bestäms av prisnivån på en eller ett par produkter borde prisnivån på enskilda
produkter tillmätas en större betydelse än tidigare.

Riksdagen
godtog i allt väsentligt vad departementschefen anförde i nämnda frågor.

4.1.3 Prislinje mot konsument

Prisstödet till jordbruket kan utgå på flera olika sätt.

Vid en
producentprisbaserad prisliiije (producentprisHnje, benämndes tidigare
högprislinje) baseras konsumentpriserna direkt på producentpriserna med
tillägg för efterföljande förädlings- och handelsmarginaler samt mervärdeskatt.
Priserna inom landet upprätthålls med gränsskydd och marknadsregleringar.

Vid en världsmarknadsprislinje (VM-prislinje, benämndes
tidigare lågprislinje) bestäms den inhemska prisnivån av importpriserna. Ersättningen
till jordbrukarna utöver importprisnivån utgår av statsmedel.

Begreppet meUanprislinje utnyttjas som ett samUngsnamn för
pris-linjealternativ vid vilka konsumentpriserna sänks med hjälp av statsmedel.

' Benämningarna införda av 1972 ärs jordbruksutredning, se
utredningens rapport (Ds Jo 1975: 6) Världsmarknadsprislinje på livsmedel.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 52

Prislinjevalet behandlades ingående av 1942 års
jordbrukskommitté, som kom till slutsatsen att vad som här benämns
producentprislinjen borde bibehållas (SOU 1946: 42 och 46). Riksdagen beslutade
i enlighet med utredningens förslag. 1960 års jordbruksutredning kom till samma
slutsats. I prop. 1967: 95 anförde departementschefen följande i
pris-linjefrågan.

För min del kan jag i allt väsentiigt ansluta mig till
jordbruksutredningens bedömning av vilka faktorer som i nuvarande läge bör
vara avgörande vid valet av prislinje. Jag vill emellertid betona att en lågprislinje
rent principiellt har avsevärda fördelar framför en högprislinje, inte minst
med hänsyn till att de lägre inkomsttagarna vid en lågprislinje får bära en
mindre del av kostnaderna för jordbruksstödet. Även om jag anser att
högprissystemet tills vidare bör bibehållas, vill jag understryka
angelägenheten av att frågan om möjligheterna att övergå till en lågprislinje
efter en tid ånyo prövas. Högprislinjen bör liksom hittills kunna modifieras
genom att bl. a. införselavgiftsmedel används i syfte att sänka prisnivån.

Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning. Under
perioden 1967 1972 tillämpades således en producentprislinje som i någon män
modifierades genom att regleringsföreningarna tillfördes dels vissa regleringsmedel,
huvudsakligen införselavgifter pä importerade jordbruksprodukter, dels
budgetmedel i samband med prisstoppet under åren 1970 1971.

Med början den 1 januari 1973 har successivt stigande
belopp av budgetmedel tillförts prisregleringen i syfte att hälla tillbaka
konsumentprisernas stegring eller direkt sänka konsumentpriserna för viktigare
jordbruksbaserade livsmedel. Införandet av livsmedelssubventioner kombinerades
med ett prisstopp pä berörda produkter för att livsmedelssubventionerna skulle
komma konsumenterna till godo. Motivet för dessa åtgärder var enligt prop.
1973: 7 att en ytterligare höjning av livsmedelspriserna, utöver den
förhållandevis kraftiga prisstegring som redan tidigare ägt rum, skulle leda
till en höjning av konsumentprisnivån, som särskilt med hänsyn till
barnfamiljer och låginkomsttagare inte kunde godtas.

Stoppriserna har fått höjas i den mån beslutade
prishöjningar till jordbruket inte finansierats med ökade subventioner.
Därutöver har företag inom tillverkning, distribution och handel medgivits
marginalhöjningar till följd av ökade kostnader för löner, emballage, lagring,
transporter m. m.

Införandet av livsmedelssubventionerna innebar en gradvis
övergång från den relativt renodlade producentprislinje som tillämpats under
hela efterkrigstiden mot en meUanprislinje.

Omräknade till årsbelopp uppgick livsmedelssubventionerna
(inkl. låginkomstsatsning m. m.) av budgetmedel till ca 450 milj. kr. hösten

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 53

1973 och ca 2 100 milj. kr. hösten 1974. Efter den 1 juli
1977 uppgår livsmedelssubventionerna till ca 3 500 milj. kr. räknat per helår.
För konsumenterna innebär detta, om man även beaktar att mervärdeskatten
härigenom har blivit lägre, att livsmedelsutgifterna har reducerats med ca 4
200 milj.kr.

Livsmedelssubventionerna omfattade från början mjölk,
grädde, ost, nöt-, kalv- och hästkött, fläsk samt charkuterivaror. Efter ett är
tillkom även mjölkpulver. Fr.o.m. den 1 januari 1976 slopades subventionerna
för grädde, chokladmjölk, fruktyoghurt och dessertost. Under regleringsåret
1976/77 har statliga medel börjat tillföras regleringarna för spannmål och
broiler. Stödet till broilernäringen tillkom främst av sysselsättningspolitiska
skäl.

Livsmedelssubventionernas storlek och konsumenternas
utgifter för livsmedel m. m. år 1976 framgår av följande sammanställning
(miljarder kr.).

Totalutgifter för livsmedel (exkl. tobak, starksprit,
vin, starköl),

malt- och läskedrycker .................................................. 43

därav jordbruksreglerade livsmedel..................................
26

därav jordbruksreglerade livsmedel som erhåller
livsmedelssubven

tioner ........................................................................... 20

Livsmedelssubventioner efter den 1 juli 1976, inkl. effekt
av mer

värdeskatten ............................................................... 4

Genom Hvsmedelssubventioneringen har sälunda de totala
livsmedelsutgifterna kunnat sänkas med 89 % och utgifterna för de berörda
livsmedlen med ca 17 %. Räknat per person motsvarar de nuvarande subventionerna
en utgiftsminskning brutto på omkring 500 kr./år.

För de livsmedel som erhåller livsmedelssubventioner kan
följande sänkningar av konsumentpriserna (juli 1977) beräknas ha uppnåtts,
jämfört med en situation utan subventioner.

Produkt

Subvention

Konsumentpris

Uppnådd prissänk-

Exkl.

Inkl.

Med

Utan

ning, %

moms

moms

subv.

subv.'

K-mjölk

133

160

171

331

48

Ost

321

387

1 940

2 330

17

Mjölkpulver

142

171

, ,

, ,

, ,

Nötkött

368

568=

2 980

3 550

16

Kalvkött

383

524=

3 110

3 630

14

Fläsk

182

274'

2 080

2 360

12

Broiler

55

66

1 360

I 430

5

Matbröd

22

27

650

680

4

' öresmarginalerna antas oförändrade.

= Inkl. omräkning till konsumtionssortimentets lägre
beninnehåll.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 54

Införandet av subventioner på närmare hälften av samtliga
livsmedel värdemässigt sett har förändrat prisrelationerna mellan
subventionerade och övriga livsmedel till de förras fördel. Detta har påverkat
konsumtionen. Förändringen i konsumtionsmönstret får emellertid även ses mot
bakgrunden av köpkraftsutveeklingen hos konsumenterna.

4.1.4 Prisstödet till jordbrukarna

För vegetabiliska jordbruksprodukter sker i de flesta fall
prissättning och prisreglering i producentprisledet, vilket kan sägas innebära
att prisstödet direkt tillförs jordbrukarna.

För animaliska produkter sker däremot prissättning och
prisreglering i partiprisledet och avser i viss utsträckning förädlade
produkter. Härigenom kommer stödet att omfatta bäde jordbrukarna och delar av
förädlingsledet. Anledningen härtill är att den internationella handeln med
animaliska produkter avser förädlade produkter, och prisstödet (gränsskyddet)
måste knytas till produkter av den förädlingsgrad som de har i internationell
handel.

Pä
mejeriområdet stöds partipriserna för viktigare mjölkprodukter. Detta innebär
att i stort sett hela mejerinäringen, från insamlingen av mjölk från
jordbrukarna till utdistributionen av de färdiga mjölkprodukterna, ligger inom
prisregleringens ram. För kött och fläsk regleras partipriserna på slaktade
kroppar, vilket innebär att uppsamling, primärslakt och uttransport av
ostyckade kroppar kommer att omfattas av prisregleringen.

Den del av förädlingen som ligger före (= skyddas av)
prisregleringsledet benämns i det följande primärförädling. Den förädling av
jordbruksprodukter som sker efter detta led, främst styckning och
charkuterivaruframställning inom slakteribranschen, kallas vidareförädling.
Denna skyddas även i princip av jordbruksprisregleringen genom ett gränsskydd
vars nivå står i relation till gränsskyddet för de primärt reglerade
produkterna.

De prisregleringspriser som stöds för mjölk- och
köttprodukter skall således dels möjliggöra att jordbrukarna uppnår avsedda
priser för sina produkter, dels ge den primära förädlingen skälig lönsamhet.
Hur stor del av prisstödet som tillfaller jordbrukarna blir i huvudsak beroende
av kostnads- och effektivitetsutvecklingen inom det pritnära förädlingsledet.

Vid de tillfällen som prisregleringens utformning tidigare
har setts över åren 1947, 1955 och 1967 (prop. 1947:75, 1955:98 och 1967: 95)
synes man i stort sett ha accepterat att prissättning och prisreglering för
mjölk- och köttprodukter av tekniska skäl måste ske i partiprisledet.
Mejeriernas och primärslakteriernas andel av prisregie-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 55

ringspriset har under större delen av efterkrigstiden i
betydande utsträckning kunnat hållas tillbaka genom en omfattande
rationalisering av företagsstruktur m. m.

Mejeri- och slakteribranscherna domineras helt av
producentkoope-rativt ägda företag. Deras marknadsandel är beträffande mjölk i
stort sett 100% och beträffande slaktdjur drygt 80%. För jordbrukarna innebär
denna producentkooperativa dominans samt förekomsten av en inte obetydlig
vidareförädling i leden efter prisregleringsledet, främst i fråga om
slaktprodukter, att avsältningstrygghet uppnäs.

4.1.5 Gränsskyddets utformning

Efter förslag av 1952 års jordbruksprisutredning (SOU
1954:39) infördes år 1956 ett system med införselavgifter som var fasta så
länge den inhemska prisnivån befann sig mellan vissa s. k. prisgränser. Samtidigt
fastställdes s. k. inittpriser, som i princip skulle motsvara de inhemska
priser som skulle ge jordbrukarna åsyftad inkomstnivå. För konsumtionsmjölk
fastställdes endast en övre prisgräns. De nedre och övre prisgränser som
fastställdes läg 1015%, i enstaka fall 20%, under resp. över mittpriserna.
Införselavgifternas storlek bestämdes sedan som skUlnaden mellan mittpriserna
och världsmarknadspriserna enligt särskilda noteringar för resp. vara.

Grundtanken bakom det införda systemet med prisgränser och
fasta införselavgifter var att prisutvecklingen på världsmarknaden mera direkt
skulle tillåtas påverka priserna inom landet och därmed också den inhemska
produktionens inriktning. Härigenom skulle en mer samhällsekonomiskt anpassad
produktion kunna uppnås utan att jordbrukets intressen eftersattes.

Är 1959
skedde en översyn av mittpriser, införselavgifter och prisgränser för olika
produkter. Därefter har införselavgifter och prisgränser ändrats dels vid
varje prisregleringsperiods början i enlighet med inkomstpolitiska och
marknadsmässiga krav m. m., dels under resp. prisregleringsperiod enligt mera
automatiskt verkande regler. Sedan regleringsåret 1971/72 har tillämpats den
regeln att införselavgifter och prisgränser ändrats två gånger per år, nämligen
den I januari och den 1 juli. De pris- och avgiftshöjningar som vid varje
tillfälle beslutas kan reduceras i konsumentprisledet genom att budgetmedel
tillförs regleringen.

Den nedre prisgränsen syftar till att skydda
producenterna. Om det inhemska priset på en vara sjunker under nedre
prisgränsen till följd av fallande världsmarknadspriser, skall det svenska
priset stödjas genom en höjning av införselavgiften. Den maximala höjning som
jordbruksnämnden därvid kan företa är fastlagd genom regeringsbeslut. I undantagsfall
kan kvantitativ importreglering tillgripas efter beslut av regeringen.
Underskrids prisgränsen till följd av pristryckande överskott

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 56

inom landet, samtidigt som import av betydelse inte
förekommer, bör viss återhållsamhet iakttas med prisstödjande åtgärder.

Den övre prisgränsen utgör ett skydd för konsumenterna. Om
det inhemska priset överskrider denna gräns, sänks införselavgiften och
exportbidrag utbetalas inte. Exportavgift kan påläggas och kvantitativ
exportreglering i undantagsfall införas.

De åtgärder som vidtas i syfte att förhindra att det
inhemska priset passerar prisgränserna utgör inte någon absolut garanti för att
så inte sker. Detta gäller främst matpotatis, 'ägg och broiler. För kött och
fläsk kan fr. o. m. regleringsåret 1967/68 införselavgifterna ändras redan när
de inhemska priserna passerat in i en intill prisgränserna placerad övre resp.
nedre buffertzon. Den införselavgift sorn skall gälla för en produkt så länge
priset ligger mellan prisgränserna kallas normalavgift.

För några produkter, nämligen brödsäd, fodersäd och
socker, har systemet med fasta införselavgifter och inhemska priser som är rörliga
mellan prisgränser efter hand slopats. I stället söker man åstadkomma en
stabil inhemsk prisnivå med hjälp av rörliga införselavgifter, vUkas nivå
anpassas till förändringar av världsmarknadspriserna. För fodermedel (närmast
oljekraftfoder) har införselavgifterna hela tiden varh rörliga.

För att möjliggöra en inhemsk vidareförädling av de
primärt skyddade jordbruksprodukterna måste ett gränsskydd även finnas för
mera högförädlade jordbruksprodukter. Detta skydd är vanligtvis schablonmässigt
konstruerat. Det kräver således inget separat system med pris-bevakningspriser
m. m. utan kopplas till skyddet för råvaran genom ett tekniskt betingat omräkningstal.

Det fr. o. m. den 1 januari 1973 införda prisstoppet har
medfört att prisernas rörlighet uppåt mot den övre prisgränsen satts ur
funktion.

Införselavgiftsmedel från import av jordbruksprodukter
utgör statiiga intäkter och får användas för olika prisregleringsändamål med
belopp som statsmakterna beslutar för varje är.

4.1.6 Marknadsreglerande åtgärder

För jordbruksprodukter som framställs i en omfattning som
överstiger avsättningsutrymmet inom landet kan den eftersträvade inhemska
prisnivån endast uppnäs om överskotten avlastas från den inhemska marknaden
genom olika s. k. marknadsreglerande åtgärder, främst lagring och export.

Enligt 1967 års riktlinjer för jordbrukspolitiken skulle
överskotten på sikt elimineras. Intill dess att detta hade skett ansågs
fortfarande behov föreligga av marknadsreglerande åtgärder.
Marknadsregleringarna borde helt överföras tUl statiig regi.
Överskottskostnaderna skulle liksom tidigare bäras av jordbruket och i princip
belasta de produktionsgrenar där överskotten uppkommer.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 57

De marknadsreglerande åtgärderna på jordbruksområdet
ombesörjs f. n. av sju halvstatliga regleringsföreningar. Till formen är
regleringsföreningarna ekonomiska föreningar, vars medlemmar är intressenter
från jordbrukskooperationen, konsumentkooperationen samt den enskilda handeln
och industrin. I föreningarnas styrelser ingär, förutom företrädare för nämnda
intressenter, statliga representanter som utses av regeringen. Föreningarnas
verksamhet står under statens jordbruksnämnds överinseende och skall följa av
nämnden givna direktiv, vilka grundar sig på beslut av regering och riksdag.

Regleringsföreningar finns på jordbruksområdet för
följande sju varuområden, nämligen

spannmål Svensk spannmålshandel

oljeväxter Sveriges oljeväxtintressenter

socker Svensk sockerhandel

potatis Sveriges potatisintressenter

mjölkprodukter Föreningen för mejeriprodukter

kött och fläsk Svensk kötthandel

ägg och fjäderfäkött Svensk
ägghandel

Regleringsföreningarnas verksamhet syftar i första hand
till att motverka att utbudet av jordbruksprodukter överstiger efterfrågan
inom landet vid den prisnivå som möjliggörs av gränsskyddet för resp. produkt.
Föreningarna har sålunda att besluta om och utbetala bidrag för lagring och
export, men inlöser i vissa fall även produktionen inom resp. varuområde, helt
eller delvis. Föreningen för mejeriprodukter handhar även den s. k. interna
prisutjämningen mellan olika mjölkprodukter.

Regleringsföreningarnas kostnader för exporten av
överskott varierade under perioden 1970/711975/76 mellan 250 och 780 milj.
kr. Lagringskostnaderna varierade under samma period mellan 40 och 105 milj.
kr.

De marknadsreglerande åtgärderna finansierar jordbruket i
princip självt genom avgifter på produktionen, s. k. internavgifter, och genom
att ta i anspråk statliga medel som jordbruket erhåller i stället för
prishöjningar. För finansieringen utnyttjas även kredUer av olika slag, bl. a.
från statliga investeringsanslag.

Interna avgifter tas ut på produktionen av vissa
jordbruksprodukter. Avgiftema betalas in till statens jordbruksnämnd, som för
över medlen till resp. regleringsförening. Inom varuområdena mjölk och kött
sker numera en avräkning mellan till jordbruket utbetalade livsmedelssubventioner
och från jordbruket erlagda interna avgifter. Eftersom de förra är större än de
senare tas inga slaktdjursavgifter ut och nivån för utjämningsavgifterna på
olika mjölkprodukter har reducerats. Följande interna avgifter tas f. n. ut.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 58

Vara Typ av intern avgift

Brödsäd Förmalningsavgifter

Oljeväxtfrö Fettvaruavgifter

Potatis Areal- och leveransavgifter

Mjölkprodukter Utiämningsavgifter

Kött och
fläsk Slaktdjursavgifter (uttas numera
genom

en reducering av pristilläggen)

Ägg Kläckningsavgifter

De StatUga medel som utnyttjas för de marknadsreglerande
åtgärdernas finansiering är följande.

Införselavgiftsmedel
frän import av jordbruksprodukter oeh livsmedel, som får användas för olika
prisregleringsändamål med belopp som riksdagen beslutar för varje år. Det
uttalades år 1967 att tilldelningen av införselavgiftsmedel tiU
prisregleringarna medger att konsumentpriserna kan hållas något lägre än vad
en fullständig "högprislinje" skulle ha inneburit. Vidare fastställs
de belopp som skall tUlföras regleringsföreningarna inom en särskild s. k.
fördelningsplan. Huvuddelen av de influtna införselavgifterna kommer från
slakt- och charkuteriprodukter, fettvaror, fodermedel och mejeriprodukter.

Livsmedelssubventioner, vilka till en början i sin helhet
tillfördes regleringsföreningarna på mejeri- och köttområdet, varigenom internavgifterna
kunde sänkas i motsvarande mån. För kött betalas numera större delen av
subventionsbeloppet direkt från jordbruksnämnden till slakterierna och tiUförs
jordbrukarna i form av s. k. pristillägg.

Vissa införselavgiftsmedel utom fördelningsplanen som kan
tillföras regleringsföreningarna.

4.1.7 Jordbrukets inflationsskydd och system för
inkomstföljsamhet, m. in.

Inför varje ny prisregleringsperiod har de
prisöverläggande parterna varit bundna av de aUmänna jordbrukspoUtiska
utgångspunkter som gällt enligt 1947 och 1967 års riksdagsbeslut. Genom att
dessa utgångspunkter är aUmänt formulerade har en relativt stor frihet
förelegat vid prissättningen på jordbruksprodukterna. Under varje enskild
prisregleringsperiod har däremot, åtminstone om den omfattat mer än ett år,
gällt mer eller mindre automatiskt verkande regler för justeringar av
jordbruksprodukternas priser och införselavgifter, främst med hänsyn till
inflationen.

Jordbrukets
inflationsskydd' har haft olika utformning under olika perioder. Under perioden
1965/661973/74 var inflationsskyddet av relativt enkel konstruktion. De
belopp som under denna tid beräk-

' I det följande används av praktiska skäl den kortare
benämningen jordbrukets inflationsskydd. Härmed avses inflationsskyddet för
jordbruksföretagens och viss del av förädlingsledets kostnader samt system för
inkomstföljsamhet för jordbrukarnas inkomster.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 59

ningsmässigt tillfördes jordbruket genom höjningar av pris-
och avgiftsnivån för jordbruksprodukter framräknades genom att man multiplicerade
den s. k. mittprisvärdevolymen med den procentuella stegringen av ett på visst
sätt rensat KPl. Denna volym utgjordes av jordbrukets totala intäkter,
beräknade som jordbrukets normerade totalproduktion värderad till rådande
miltpriser, dvs. i princip eftersträvade prisregleringspriser.

I direktiven till 1972 ärs jordbruksutredning angavs att
utredningen med förtur skulle behandla bl. a. frågan om jordbrukets inflationsskydd.
Under hösten 1973 lämnade utredningen ett provisoriskt förslag i denna fråga i
delbetänkandet (Ds Jo 1973: 10) Vissa förslag rörande prisregleringen efter den
30 juni 1974. Förslaget lades sedan till grund för utformningen av jordbrukets
inflationsskydd under prisregleringsperioden 1974/751976/77 (prop. 1974:122,
JoU 1974:29, rskr 1974: 275). Samma konstruktion gäller även under
regleringsåret 1977/78 (prop. 1976/77: 94, JoU 1976/77: 28, rskr 1976/77: 257).

Nuvarande inflationsskydd syftar till att ge jordbruket
och viss livsmedelsindustri kompensation för prisstegringar på inköpta produktionsmedel
samt att möjliggöra en följsamhet för jordbrukarnas inkomster av eget arbete
och eget kapital till inkomstutvecklingen för andra befolkningsgrupper.

Justeringar av priser och införselavgifter till följd av
prisutvecklingen för inköpta produktionsmedel sker varje halvår per den 1 juli
och per den 1 januari. Beträffande anpassningen till inkomstutvecklingen för
andra befolkningsgrupper sker justeringarna i regel per den 1 juli.

Följande kostnads- och inkomstkomponenter omfattas av
inflationsskyddet, nämligen

jordbrukarnas kostnader för inköpta produktionsmedel,
kostnader för de delar av uppsamling och förädling som ligger inom
jordbmksprisregleringen,

jordbrukarnas inkomster från eget arbete och eget kapital,
samt exportkostnader, dvs. skillnaden mellan exportvärde och motsvarande
försäljningsvärde i inhemskt pris.

Summan av de nämnda komponenterna motsvarar i stort sett
den mittprisvärdevolym som låg till grund för tidigare tillämpat inflationsskydd.
Det är första gången som kostnaderna för uppsamling och förädling har skilts
ut från övriga komponenter.

Till grund
för kostnadskompensationen läggs utvecklingen av priserna på jordbrukets
produktionsmedel, mätt enligt lantbruksekonomiska samarbetsnämndens
produktionsmedelsprisindex, PM-index. I detta index registreras inte
förändringar i lönekostnaderna för den lejda arbetskraften i jordbruket.
Däremot ingår lejt arbete i den värdevolym över jordbrukets kostnader för
inköpta produktionsmedel, på vilken index-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 60

utfallet appliceras vid beräkningen av
kostnadskompensationen. Bl. a. med hänsyn härtill är det enligt prop. 1974: 122
möjligt att vid justeringarna överv'äga om indexutvecklingen ger en
rättvisande bild av den faktiska kostnadsutvecklingen. Markanta avvikelser, som
leder till inte avsedda effekter, bör kunna beaktas.

Beträffande kostnaderna för uppsamling och förädling inom
ramen för jordbruksprisregleringen skall i efterhand en korrigering ske med
hänsyn till den faktiska kostnadsutvecklingen. Därvid bör beaktas prisutvecklingen
för s. k. biprodukter vid slakt. Som utgångspunkt för överläggningarna bör
ligga kostnadskalkyler som har granskats inom statens pris- och kartellnämnd. '

Som grund för justeringarna av prisnivån för
inkomstanpassning skall ligga löneavtalen på LOSAF-området. Därvid skall
beaktas rationaliseringsvinsten inom jordbruket, vilken har uppskattats till
4,5 % per år.

Enligt reglerna skall jordbruket vidare kompenseras för
den s. k. egeiiavgiften vid höjning av arbetsgivaravgift och liknande avgift.

I inflationsskyddet ingår även en
världsmarknadsprisklausul innebärande att man vid justeringarna kan ta hänsyn
till "sädana av särskilda omständigheter föranledda väsentliga
förskjutningar i den allmänna utvecklingen av världsmarknadspriserna, som
påverkar de svenska jordbrukspriserna och som bedöms bestå under längre
tid".

4.1.8 Prisregleringen för olika produkter 4.1.8.1 Spannmål
och spannmålsprodukter

Produktions- och marknadsutveckling. Spannmålsodlingen har
ökat i omfattning efter år 1960 och avkastningsnivåerna har stigit. Skördarna
har varit särskilt stora under 1970-talet, då flera goda skördeår följt
varandra, vilket framgär av följande tabell.

1961

1966

1971

1972

1973

1974

1975

1976

1965

1970

Areal,
1 000 ha

Br ö ds ä d

335

312

330

377

388

450

401

521

Foders ä d

1 132

1 225

1 289

1233

1 228

1 183

1 217

1 146

Totalt

1 467

1 537

1 619

1 610

1 616

1 633

1 618

1 667

Skörd,
miU. kg

Br ö ds ä d

1 089

1 117

1 299

1 517

1 659

2 266

1 811

2 231

Foders ä d

2 899

3 269

4 098

3 705

3 139

4 333

3 450

3 300

Totalt

3 988

4 386

5 397

5 222

4 798

6 599

5 261

5 531

1 16,5 % vattenhalt.

Under de senaste åren har i genomsnitt exporterats en tredjedel
av brödsädsskördarna och drygt en tiondel av fodersädsskördarna.

Gällande reglering. Prisregleringen för spannmål syftar
tUl att trygga avsättningen för odlarna samt att stabilisera prisnivån och
därmed hindra spekulation. Samtidigt tas även hänsyn till spannmålens betydelse

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 61

som produktionsmedel för animalieproduktionen så att en
rimlig balans uppnås mellan olika produktionsgrenar.

Nuvarande utformning av prissättningen på spannmål har
tillämpats fr.o.m. 1967 års skörd. För varje regleringsår fastställs
inlösenpriser, som stiger successivt under året fram till inlösendagen den 1
april. Vid prisöverläggningarna under vintern/våren kommer parterna överens om
preliminära inlösenpriser för spannmål av olika slag. När skörderesultatet kan
överblickas fastställer sedan styrelsen för regleringsföreningen Svensk
spannmålshandel de definitiva inlösenpriserna, som kan bli lägre än de
preliminära. Genom en motsvarande höjning av förmal-ningsavgiften tillförs
regleringsekonomin ytterligare medel utan att kvarnindustrins råvarukostnad
ändras. 1 ett läge med obetydliga exportkostnader kan på motsvarande sätt det
definitiva priset sättas högre än det preliminära och förmalningsavgiften
sänkas i motsvarande mån. Genom ett system med prisorter sker en
differentiering av odlarpriserna för brödsäd och fodersäd mellan olika delar av
landet.

Under perioden 1966/671972/73 sjönk priserna, speciellt
för brödsäd. Under regleringsåren 1973/741976/77 höjdes priserna, vilket bl.
a. sammanhängde med förbättrade världsmarknadspriser. Inlösenpriserna per den
1 april 1977 uppgick till 74 kr./dt för vete, 68 kr./dt för råg och korn samt
till 66 kr./dt för havre.

Gränsskyddet för spannmål och produkter därav utgörs av
rörliga införselavgifter.

De marknadsreglerande åtgärderna handhas av
regleringsföreningen Svensk spannmålshandel. Exporten sker antingen i
föreningens egen regi eller genom exportörer som därvid erhåller erforderligt
exportstöd. Vid sidan av den marknadsreglerande verksamheten handhar regleringsföreningen
enligt avtal med statens jordbruksnämnd beredskapslagringen av vete och räg
samt oljekraftfoder. Denna lagring sker för statens räkning och på statens
bekostnad.

De marknadsreglerande åtgärderna inom spannmålsregleringen
har under senare år finansierats på sätt som framgår av följande tabell (mUj.
kr.).

1970/71 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76

Statliga
reglerings-

medel

60,0

93,2

87,5

0,4

0,3

1,1

Förmalningsavgifter

144,2

168,4

208,6

176,2

89,2

194,1

Slaktdjursavgifter

33,6

57,4

80,6

Under år då de definitiva inlösenpriserna på fodersäd
sänkts i förhåUande till de preliminära har slaktdjursavgifterna för svin
höjts i syfte att bibehålla en oförändrad lönsamhet inom fläskproduktionen. De
medel som härigenom influtU har tillförts spannmålsregleringen.

Genom ökad odling av spannmål, stigande hektarskördar och
låga

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 62

världsmarknadspriser under de första åren av 1970-talet
blev regleringsekonomin hårt ansträngd. Under åren 1973/741975/76 sjönk
spannmälsregleringens kostnader betydligt, men de har därefter åter stigit.

Fr.o.m. den 1 juli 1976 tillförs även spannmålsregleringen
budgetmedel för att begränsa prisstegringarna på mjöl och bröd. Efter den 1
januari 1977 uttas sålunda i faktiska förmalningsavgifter 25,25 kr./dt vete och
27,25 kr./dt råg, samtidigt som staten i form av budgetmedel tillför 22 resp.
21 kr./dt fäknat på förmald kvantitet av vete resp. råg för den inhemska
marknaden.

4.1.8.2 Oljeväxter och fettråvaror

Produktions- och marknadsutveckling. Oljeväxtfrö odlas
dels för sitt innehåll av matnyttig olja, dels för det proteinrika foder som
erhålls som biprodukt vid oljeutvinningen. Från slutet av 1960-talet har
odlingen ökat betydligt i omfattning och uppgår vid mitten av 1970-talet tUl ca
170 000 ha (ca 6 % av totala åkerarealen). Odlingens omfattning framgår av
följande tabell.

1961 1966 1971 1972 1973 1974 1975 1976
1965 1970

Areal, 1
000 ha

87

94

120

155

173

161

173

148

Fr ö sk ö rd', milj.
kg

179

196

256

329

340

354

330

281

Totalsk ö rd, olja.

milj. kg

59

72

89

112

116

125

117

99

opaginerad Kontrollera mot PDF

'18 % vattenhalt.

Skörden av oljeväxtfrö avs'ätts dels inom landet som
råvara för margarinindustrin, dels genom export i form av frö eller olja.

Margarinindustrins
användning av svensk rapsolja ökade under 1960-talet men begränsades kraftigt
fr. o. m. är 1971 på grund av oljans innehåll av erukasyra. Sedan nya
oljeväxtsorter med lägre halt av erukasyra kommit fram har användningen åter
ökat. Vid mitten av 1970-talet motsvarar den svenska oljeproduktionen ungefär
margarinkonsumtionens innehåll av fett.

I följande tabeU redovisas import och export av viktigare
margarinråvaror samt import och totalkonsumtion av margarin (milj. kg).

1960 1965 1970 1973 1974 1975 1976 1964
1969 1974

113

135

128

136

122

122

41

72

103

80

86

102

5

8

10

7

7

5

128

148

148

155

155

159

Import av olja och fett' 108

Export av rapsolja" 22

Import av margarin 5

Konsumtion
av margarin 120

Därav från mejeri

industrin O O 6 7 13 19 26

' Vegetabiliska fetter och oljor inkl. ur kopra utvunnen
olja samt marina oljor. " Inkl. olja i exporterat oljeväxtfrö. ' Inkl.
lättmargarin.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 63

Tillkomsten av nya matfettsprodukter under de senaste åren
har ökat konkurrensen mellan mejeriernas i huvudsak smörfettsbaserade produkter
och övrig matfettsindustris produkter. Mejeriernas produkter har härvid ökat
sin andel något. De nya produkterna har inneburit att den tidigare klara
gränsdragningen mellan smör och margarin delvis försvunnit. Dessutom ingår 37
% mjölkfett i form av smörolja i margarinindustrins årliga förbrukning av
fettvaror.

Konsumtionen av olika slags matfett fördelad på produkter
från mejeri- resp. margarinindustrin framgår av följande tabell (milj. kg).

1969

1970

1971

1972

1973

1974

1975

1976

Direktkon-

siimtion

Mejeriindustrin

Smör

51,9

43,3

38,3

34.4

32.3

31,3

31.7

30,8

Smörfettsba-

serat margarin 0,2

3,5

3,8

4,9

6,7

8,8

11,2

15,0

Lättmarga-

rin'

3,7

7,3

11,2

Summa
meje-

riindustrin

52,1

46,8

42,1

39,3

39,0

43,8

50,2

57,0

Margarinin-

dustrin

Hushålls-

margarin

109,8

117,4

120,3

119,4

120,1

119,8

114,3

111.8

Lättmarga-

rin'

2,9

2,5

2,5

2,1

2,1

Summa
marga-

rinindustrin

109,8

117,4

120,3

122,3

122,6

122,3

116,4

113,9

Summa
direkt-

konsumtion

161,9

164,2

162,4

161,6

161,6

166,1

166,6

170,8

Bageriförbruk-

ning

Margarin

23,4

23,3

21,4

19,3

19,0

20,2

20,7

19,4

Smör

0,8

0,8

0,8

0,8

0,8

0,7

0,7

0,7

Summa
bageri-

förbrukning

24,2

24,1

22,2

20,1

19,8

20,9

21,4

20,1

' Uppdelningen mellan mejeri- och margarinindustri utgör
en skattning.

Gällande reglering. Fettvaruregleringen syftar fr. o. m. regleringsäret
1967/68 till att skapa utrymme på den svenska marknaden för produkter från den
inhemska oljeväxtodlingen och att ge avsett prisstöd åt denna odling.
Regleringsåtgärderna inom fettvaruregleringen berör samtliga animaliska oeh
vegetabiliska fettvaror med undantag för smörfett, vars pris bestäms inom
mejeriregleringen.

Regleringsföreningen Sveriges oljeväxtintressenter (SOI)
inlöser allt inom landet skördat oljeväxtfrö. Inlösenpriserna bestäms av SOI
med hänsyn till dels de mittpriser oeh prisgränser som statsmakterna fastställt
för frö och olja, dels de marknadsmässiga och regleringsekonomiska
förutsättningarna.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 64

SOI säljer en del av fröskörden till margarinindustrin och
exporterar resten. Margarinindustrin köper oljeväxtfrö till priser som bestäms
av fröskördens fett- och foderinnehåll. Fettinnehållet betalas därvid efter ett
kalkylerat världsmarknadspris, medan foderinnehållet betalas efter priset på
rapsmjöl, som fastställs av SOI.

Den eftersträvade inhemska prisnivån på oljeväxtfrö, olja
och margarin åstadkoms genom att tillverkningen av alla oljehaltiga margarinråvaror,
med undantag av mjölkfett, beläggs med en fettvaruavgift. TiU den del som
fettvaruavgiften hänför sig till fetter som importerats eller utvunnits ur importerade
råvaror fungerar den närmast som en införselavgift. Fettvaruavgiften är fast så
länge världsmarknadspriset på rapsolja ligger mellan vissa gränsvärden som
motsvarar fastställda prisgränser för oljeväxtfrö.

Fr. o. m. den 1 juli 1973 finns också ett gränsskydd för
den inhemska olje- och margarinindustrin i form av en värdetull. Befrielse
från tull medges för en viss importkvantitet margarin från EFTA-länder, f. n.
7,2 milj. kg. Detta margarin belastas i stället med en särskild fast
fettvaruavgift. Fett som används till teknisk industri samt slak-terifett har
speciella regleringsarrangemang.

Finansieringen av SOI:s verksamhet sker dels med vissa
fettvaru-avgiftsmedel, dels med andra statliga regleringsmedel. SOI tillförs
direkt fettvaruavgifterna för oljan från den kvantitet oljeväxtfrö, som margarinindustrin
enligt avtal skall överta. Följande tabell visar tillförseln av statiiga
regleringsmedel till SOI (milj. kr.).

1970/71 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76

Fettvaruavgifter'

47,5

59,8

85,8

21,3

29,4

84,3

Andra
statliga regle-

ringsmedel''

61,5

47,0

42,8

42,8

58,8

54,7

Jfr
totalt influtna

fettvaruavgifter'

158

198

199

64

81

250

' För oljan från den kvantitet oljeväxtfrö som
margarinindustrin enligt avtal skall överta.

2 Från fettvaruavgifter hänförliga tiU avgiftshöjningar
fr. o. m. 1974/75 samt övriga införselavgifter.

' Inkl. de fettvaruavgifter som direkt tillförs SOI.

Exporten av oljeväxtfrö och rapsolja samt importen av
olika fetter och oljor (oljeråvaror) kan ses som en utbyteshandel, varvid
fettvaruavgifterna frän importen finansierar exporten. Eftersom importen hittills
vanligen varit större än exporten, har staten tillförts mera
fettvaru-avgiftsmedel än den betalt ut till SOI på olika sätt. Fettvamavgifts-medlen
förs samman med statens övriga införselavgiftsmedel.

4.1.8.3 Potatis och potatisprodukter

Produktions- och marknadsutveckling. Odlingen av potatis
omfattar matpotatis samt fabrikspotatis för framställning av stärkelse och
alkohol.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 65

Potatisarealen har halverats sedan början av 1960-talet.
Under första hälften av 1970-talet har odlats omkring 50 000 ha per år, varav
drygt två tredjedelar varit matpotatis. Av följande tabell framgår produktion,
import och konsumtion av potatis och potatisprodukter (milj. kg).

1966/67-1970/71

1971/ 72

1972/ 73

1973/ 74

1974/ 75

1975/ 76

Produktion Potatis därav matpotatis

1 329

1 242

1 137
785

947 729

1 257 885

837 562

Stärkelse

43

39

46

36

54

33

Brännvin,
milj. 1 därav ur potatis, milj. 1

11 26

27 19

30

23

32 13

32 28

32 16

Konsumtion Matpotatis'

661

663

661

659

658

640

Import Matpotatis, netto

62

38

41

87

24

145

Stärkelse

15

14

27

38

38

23

' Inkl. förädlade produkter omräknade till potatis.

Fabrikspotatisodlingen sker på kontrakt med producentkooperativa
föreningar, som äger landets samtliga stärkelsefabriker och som är
hälftendelägare i landets enda bränneri. Odlingen är i huvudsak förlagd till
Kristianstads och Blekinge län.

Den inhemska framställningen av stärkelse är praktiskt
taget helt baserad på potatis. Produktionen uppgår vid normal avkastning till
omkring 50 milj. kg, vilket motsvarar en potatisareal av ungefär 8 000 ha. En
betydande import sker av stärkelse för tekniska ändamål.

Enligt riksdagsbeslut (prop. 1934: 232, BeU 1934: 44, rskr
1934: 273) skall AB Vin- & Spritcentralen använda svensk jordbruksråvara,
som regel potatis, för så stor del av sin tUlverkning som anses motsvara den
inhemska konsumtionen av brännvin. Tillverkningen av sprit uppgår f.n. till
totalt drygt 30 milj. 1/år. Ärealbehovet för hela sprit-tiUverkningen är vid
normalskörd ca 4 000 ha. Genom att skördarna av bränneripotatis varierat har
den andel av brännvinstillverkningen som kunnat baseras på potatisråvara
uppgått till mellan 40 och 80 % under den senaste femårsperioden.

Gällande reglering. Prisregleringen för matpotatis bestod
fram t. o. m. regleringsåret 1970/71 enbart av ett gränsskydd kompletterat med
prisgränser. Denna prisreglering visade sig fungera mindre väl. Med tillkomsten
av regleringsföreningen Sveriges potatisintressenter (SPI) år 1971 har
möjligheterna att stabilisera prisnivån inom landet genom marknadsingripanden
förbättrats.

Gränsskyddet för matpotatis består av en införselavgift
som är fast så länge det inhemska priset ligger meUan fastställda prisgränser.
Pris-

5 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 19

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 66

bevakningen handhas av statens jordbruksnämnd och avser
producentpris vid leverans från odlarna till handeln. Prisgränserna höjs
successivt under regleringsåret i syfte att stimulera till lagring och ett
jämnare utbud. Fr. o. m. regleringsåret 1977/78 höjs även införselavgifterna
under säsongen för att garantera att prisregleringsskalans prishöjningar leder
till höjda odlarpriser.

Regleringsföreningen skall ingripa på marknaden för
matpotatis om bristande balans uppstår mellan utbud och efterfrågan så att
priset tenderar att väsentligt avvika från avsedd nivå.

Fabrikspotatis har samma gränsskydd som matpotatis, men
nägon import av annat än utsäde förekommer inte. För stärkelse fastställs
införselavgifter, mittpriser och prisgränser på grundval av förslag från de
prisöverläggande parterna. Med ledning därav fastställs priset för
fabrikspotatis av en särskild kommitté. Fabrikspotatispriset följer en
successivt stigande prisskala under den period stärkelse- och sprittillverkning
pågår. Införselavgifter tas även ut på produkter av fabrikspotatis, t. ex.
stärkelse och glykos, som dessutom är belagda med en kompensationsavgift.
Prisgränserna för potatisstärkelse är fasta under säsongen. Även
införselavgiften är fast så länge det inhemska priset befinner sig mellan dessa
gränser. Stärkelsederivat skyddas i viss utsträckning av tullar och
kompensationsavgifter.

De marknadsreglerande åtgärderna för fabrikspotatis
handläggs av SPI. Åtgärderna på fabrikspotatisområdet begränsas i huvudsak till
att för den del av stärkelseproduktionen som används till derivatframställning
rabattera priset ned till världsmarknadsprisnivån. Motivet till denna
rabattering är att derivat betraktas som industrivara i EFTA-avtalet.
Tillgängliga kvantiteter inhemsk stärkelse kvoteras mellan förbrukarna.
Derivattillverkarnas återstående behov täcks genom import utan införselavgift.
De får därigenom hela sitt råvarubehov till världsmarknadspris. Kostnaden för
rabatteringen har i genomsnitt för perioden 1967/68 1975/76 varit 12,1 milj.
kr. För budgetåret 1976/77 beräknas kostnaden till ca 17,5 milj. kr.

Potatisregleringen finansieras av regleringsmedel inom
fördelningsplanen (införselavgifter m. m.), kompensationsavgifter som inflyter
vid import av vissa stärkelsebaserade produkter, samt med interna avgifter
(areal- och leveransavgifter). Tillförseln av medel tiU regleringsföreningens
verksamhet framgår av följande tabell (milj. kr.).

1971/72 1972/73 1973/74 1974/75
1975/76

Statliga regleringsmedel

30,9

20,2

20,4

20,8

30,0

Areal- och leveransavgifter

2,6

5,9

1,9

5,4

5,7

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 67

4.1.8.4 Sockerbetor och socker

Produktions- och inarknadsutveckling. Den svenska odlingen
av sockerbetor nådde sin hittills största omfattning, ca 60 000 ha, under
1950-talet. Enligt riksdagsbeslut frän år 1974 (prop. 1974: 122, JoU 1974: 29,
rskr 1974: 275) skall den svenska sockerbetsarealen under perioden 19741978
fastställas "så att sockerbolagets nuvarande brukskapacitet kommer att
utnyttjas fullt på ett rationellt sätt". Enligt beslut av riksdagen våren
1977 (prop. 1976/77: 94, JoU 1976/77: 28, rskr 1976/77: 257) fastställdes
arealen för år 1977 i enlighet med dessa riktlinjer. För år 1977 motsvarar
detta en odlad areal om ca 53 500 ha, vilken vid normal skörd beräknas ge en
mängd socker som motsvarar knappt 90 % av konsumtionen i landet.
Sockerbetsarealens storlek för år 1978 skall enligt sistnämnda riksdagsbeslut
fastställas i samband med utformningen av en ny sockerreglering för kommande
regleringsperiod. I följande tabell redovisas viktigare uppgifter om
sockerförsörjningen under senare år.

1966/67-1970/71

1971/72

1972/73

1973/74

1974/75

1975/76

Areal, 1
000 ha Sockerproduktion, milj. kg ur svenska betor ur importerat råsocker
Konsumtion, milj. kg' Självförsörjning, %

40,5

221

89

329

67

40,1

249

85

342

73

41,4

269

83

339

79

41,4

243

102

353

69

46,9

281

85 366

77

52,3

255

67

355

72

' Gränshandel och handelns lagerförändringar ej beaktade.

Det internationella sockerpriset steg kraftigt från hösten
1973. En extremt hög prisnivå nåddes under senare delen av 1974 (675 kr./dt i
november). Under sista kvartalet 1976 var nivån åter jämförelsevis låg (113
kr./dt). Även den svenska prisnivån på socker och sockerbetor, som länge varit
relativt stabil, har stigit kraftigt under de senaste åren som framgår av
följande tabell (kr./dt).

1966/ 1971/ 1972/ 1973/ 1974/
1975/ 1976/

71 72 73 74 75 76 77

Sockerbetor (16 %

socker) 10,39 10,03 10,38 10,54 12,37 14,21 15,22

Svenskt partipris 105 120 131 161 227 198 221

Väridsmarknadspris' 42 89 110 196 377 169 120''

Sockerbolagets av

räkningspris 133 135 140 142 170 198 221

' Cif svensk hamn, jämförbar kvalitet. ' Julimaj.

GäUande reglering. Prisregleringen för socker omfattar
hela förädlingskedjan från råvaran tiU det färdiga sockret. Även arealen
sockerbetor bestäms inom regleringen. Prisregleringen för socker avviker
i

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 68

viss mån från regleringarna för flertalet övriga
jordbruksprodukter. Detta beror främst på att några marknadsreglerande åtgärder
i syfte att avsätta överskott inte behövs, eftersom ett visst importbehov föreligger.
Fr. o. m. regleringsåret 1967/68 har prissättningen för svensk bet-odling och
sockerindustri anpassats till de förändringar som äger rum inom sockernäringen
i EG-länderna. Regleringsåtgärderna för socker handhas i huvudsak av statens
jordbruksnämnd som också förvaltar sockerregleringsfonden, till vilken förs samtliga
avgiftsmedel från sockerområdet.

Inom sockerregleringens ram bestäms priserna i tre led,
nämligen odlarpriset på sockerbetor, sockerbolagets avräkningspris för socker
tillverkat ur svenska betor och det inhemska partipriset på socker. Odlarpriset
är kopplat till motsvarande pris inom EG på så sätt att prisändringar inom EG
leder till motsvarande prisändringar i Sverige. Till sockerbetsodlare på
Gotland och Öland utgär fr. o. m. den 1 juli 1977 ett arealbidrag. Även det vid
överläggningarna fastställda priset på socker tillverkat ur svenska betor, det
s. k. avräkningspriset, justeras med hänsyn till prisändringar inom EG.

Om världsmarknadspriset för socker är lägre än priset för
svensktillverkat socker skall det senare priset gälla som svenskt partipris.
Om världsmarknadspriset överstiger det inhemska priset, fastställs den inhemska
partiprisnivån genom en sammanvägning av världsmarknadspriset och det inhemska
avräkningspriset.

Då världsmarknadspriset är högre än det svenska priset
skall sockerbolaget tillförsäkras en inom vissa gränser bestämd ersättning för
raffinering av importerat råsocker, varigenom verksamheten vid raffinaderiet i
Arlöv skyddas, där inhemskt och importerat råsocker förädlas till socker av
specialkvaliteter, främst bitsocker. Då världsmarknadspriserna understiger det
inhemska priset uppnäs samma effekt genom avvägning av införselavgiften pä
råsocker.

Införselavgiften för socker är rörlig. Den kompletteras
med ett s. k. återköpsförfarande, som handhas av regleringsföreningen Svensk
sockerhandel. Systemet med ålerköp syftar till att bringa importpartiernas
faktiska priser i nivå med de priser som legat till grund för bestämningen av
införselavgiften.

Då världsmarknadspriset på socker är högre än
sockerbolagets försäljningspris, avräkningspriset, får jordbruksnämnden ta ut
en förs'älj-ningsavgift pä allt socker som säljs inom landet. Det inhemska
partipriset höjs då med motsvarande belopp. De insamlade medlen används för
att subventionera sockerimporten genom importbidrag.

4.1.8.5 Mjölk och mjölkprodukter

Produktions- och marknadsutveckling. Av följande tabell
framgår produktions- och konsumtionsutveckling för mjölk och mjölkprodukter
(milj. kg).

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 69

1966/ 67

1970/ 71

1971/

72

1972/ 73

1973/ 74

1974/ 75

1975/ 76

Produktion

Mjölkproduktion därav mejeriinväg-ning

3 431 3 153

2 841 2
666

2 959

2 792

2 990 2
829

3 095 2
941

3 111 2
963

3 261 3 119

Konsumtion

Mjölk Grädde Smör' Ost

1 278 51 65 64

1 378 53 46 74

1 397 53
39 73

1 402 53
39

74

1426 54
38 80

1 458 57
40 90

1 532 59 42 95

' Inkl. smördelen i smörfettsbaserat margarin.

En nedgång i mjölkproduktionen skedde under 1950- och
1960-talen. Under perioden 1970/711975/76 har mejeriinvägningen åter ökat med
17 %. Denna ökning motsvaras av en stigande efterfrågan på mjölk och
mjölkprodukter.

Under den senaste tioårsperioden har förbrukningen av
konsumtionsmjölk stigit med 20%. Hela denna ökning faller på lättmjölken (0,5
% fetthalt), vars andel av den totala mjölkkonsumtionen under perioden ökat
frän O % till 29 %. Under samma period har ostkonsumtionen ökat med omkring 50
%, medan förbmkningen av smör har minskat. Konsumtionen av smörfettsbaserat
margarin har dock ökat starkt, varför den totala konsumtionen av smörfett har
gått upp nägot de senaste åren.

Utrikeshandeln med mejeriprodukter uppvisar ett överskott
av smör och mjölkpulver, men ett visst underskott för ost. Importen av ost har
under senare år varierat mellan 15 och 20% av konsumtionen. Viss export sker
också.

Prisutvecklingen för vissa mejeriprodukter framgår av
följande tabell (öre/kg).

1966/

1970/

1971/

1972/

1973/

1974/

1975/

70

71

72

73

74

75

76

Mjölk

producentpris'

60

65

79

82

92

107

121

konsumentpris

104

119

143

156

149

129

139

Smör,
konsumentpris

813

943

1040

1054

1050

1 150

1 300

Margarin,
konsu-

mentpris

394

485

543

575

604

726

806

' Exkl. efterlikvid och leveranstillägg.

Gällande reglering. Mjölkprisregleringen är mera
komplicerad än övriga regleringar genom att man från en råvara helmjölk får
flera olika konsumtionsprodukter. Dess huvudkonstmktion överens-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 70

stämmer dock med motsvarande regleringar för övriga
jordbruksprodukter.

För de
olika mejeriprodukterna fastställs prisgränser och införselavgifter. För 3-procentig
konsumtionsmjölk (k-mjölk) och skummjölk fastställs endast övre prisgränser,
eftersom man utgått ifrån att import av lägesskäl i praktiken inte förekommer.

För att
mjölkproducenterna skall kunna tillförsäkras åsyftade inkomster får mejeriema
anpassa de olika mjölkprodukternas priser efter konkurrenssituationen på
marknaden. Detta innebär att främst k-mjölk men även ost och grädde, som är
föga priskänsliga, har åsatts relativt höga priser. Efterfrågan på smör är mera
priskänslig, varför smörpriset anpassats till margarinets prisnivå.

Eftersom
mejerierna har olika produktionsinriktning har det varit nödvändigt att inom
mjölkprisregleringens ram utjämna de skillnader i lönsamhet som föreligger
mellan olika mjölkprodukter och därmed också mellan olika mejerier. Tekniskt
sker prisuljämningen så att k-mjölk, ost och grädde beläggs med
utjämningsavgifter (försäljnings-och/eller tillverkningsavgifter). De medel som
därigenom inflyter används i första hand för att ge smöret ett pristillägg och
till att finansiera export och lagring m. m. av smör, ost och andra
mjölkprodukter. De återstående medlen återbetalas till mejerierna i form av ett
utjämningsbidrag på all invägd mjölk. Utjämningsbidraget används av mejerierna
till att förstärka avräkningspriset till mjölkproducenten. För att stimulera
till en jämnare mjölktnvägning under året s'äsongvarieras ul-jämningsbidraget.

De
marknadsreglerande åtgärderna för mejeriprodukter handhas i huvudsak av
regleringsföreningen. Föreningen för mejeriprodukter. Marknadsregleringen för
mjölkpulver ombesörjs sedan år 1971 av Scandmilk AB, som är ett helägt
dotterbolag till Svenska mejeriernas riksförening (SMR). Verksamheten står
under statens jordbruksnämnds överinseende.

Kostnader för lagring av smör i fryshus ersätts av regleringsföreningen.
I praktiken sköts lagringen, som även omfattar smörolja, av SMR, men
verksamheten står även öppen för enskUda mejerier. För att främja avsättningen
av smör på den inhemska marknaden lämnar regleringsföreningen en rabatt vid
försäljning till allmänna inrättningar. Denna rabatt avpassas så att priset
blir konkurrenskraftigt mot priset på margarin, men inte lägre än smörets
exportpris. 1 kvalitetsbefräm-jande syfte utbetalar föreningen vidare
kvalitetstillägg för ost till mejerierna.

De större kostnadsposterna inom mjölkregleringen framgår
av följande tabell (milj. kr.).

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19

1970/71

1971/72

1972/73

1973/74

1974/75

1975/76

Exportkostnader

19

20

60

57

51

63

Lagringskostnader

10

9

8

II

10

13

Pristillägg,
rabatter

m. m.'

130

106

130

142

87

51

Utiämningsbidrag

476

746

840

1 231

1 676

2 263

' Avser smör, smörolja. ost och skummjölk.

Finansieringen av de marknadsreglerande åtgärderna och
prisutjämningen sker på sätt som framgår av följande tabell (milj. kr.).

1970/71

1971/72

1972/73

1973/74

1974/75

1975/76

Statliga
niedel

Införselavgiftsmedel m. m.

148

192

219

218

166

217

Budgetmedel
(livsmedelssubventioner)

26

31

78

455

1 269

1 631

Interna
avgifter

Allmän mjölkavgift Utiämningsavgifter

6

458

7 619

7 804

7 695

7 397

7 495

4.1.8.6 Kött och fläsk

Produktions- och marknadsutveckling. Av följande tabell
framgår produktion och konsumtion av kött (nöt-, kalv-, får- och hästkött) och
fläsk (milj. kg).

1966/67

1970/71

1971/72

1972/73

1973/74

1974/75

1975/76

Produktion

Kött

180

157

140

129

140

151

155

Fläsk

226

244

269

271

273

277

288

Summa

406

401

409

400

413

428

443

Konsumtion

Kött

163

152

140

137

144

170

175

Fläsk

201

222

227

224

230

256

263

Summa

364

375

367

361

374

426

438

Kg per
person

46,4

46,3

45,2

44,5

46,1

52,1

53,5

Som framgår av tabellen minskade köttproduktionen under
perioden 1966/671972/73 men har därefter ökat med ca 20%. Fläskproduktionen
har sedan mitten av 1960-talet i genomsnitt ökat med ca 2,5 % per år.

Köttkonsumtionen var relativt oförändrad under 1960-talet,
men sjönk därefter betydligt fram till regleringsåret 1972/73, för att sedan
öka till en högre nivå än 1960-talets. Fläskkonsumtionen har stigit
fortiöpande.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 72

För kött förelåg en överskottssituation under hela
1960-talet fram t. o. m. regleringsåret 1971/72. D"ärefter har ett
underskott uppkommit som successivt har ökat. För fläsk föreligger sedan länge
betydande överskott, vilkas storlek varierar med produktionen. Regleringsåret
1975/76 uppgick nettoexporten till ca 25 milj. kg. Den inhemska efterfrågan på
olika styckningsdetaljer av kött och fläsk avviker något från vad som
produceras, vilket medfört att en kompletterande import måste ske. Denna har
ökat något i omfattning, sedan prisstopp och subventioner införts.

GäUande reglering. Gränsskyddet för kött och fläsk utgörs
av införselavgifter som hålls oförändrade så länge det inhemska priset ligger
mellan prisgriänserna. För att dämpa de prissvängningar som kan uppkomma inom
prisgränsintervallet infördes fr.o.m. regleringsåret 1967/68 ett system med s.
k. buffertzoner.

De internationella prisnivåerna på kött och fläsk
avspeglar numera inte alltid det verkliga världsmarknadsläget. Fr. o. m. den 1
juli 1971 kan statens jordbruksnämnd därför justera införselavgifterna redan då
priserna ligger nära prisgränserna, om så krävs för att begränsa eller underlätta
importen. Prisstoppet på kött och fläsk har satt ett tak på prisernas
rörlighet vid en nivå som ligger ett stycke under den övre prisgränsen.

Införselavgifter uttas för hela och halva slaktkroppar av
nöt, får och svin. Även för styckat kött och fläsk, charkuterivaror, organ samt
konserver utgär ett gränsskydd i form av införselavgifter. Relationstalen
mellan skyddet för ostyckad och styckad vara de s. k. omräknings-faktorerna
är f. n. för nötkött 1: 1,41,5, häst- och kalvkött 1: 1,4, fläsk 1: 1,35 samt
för får- och lammkött 1: 1,2.

De marknadsreglerande åtgärderna för kött och fläsk
handhas i huvudsak av regleringsföreningen. Svensk kötthandel. Verksamheten
syftar tUl att utjämna över- och underskott på den inhemska marknaden samt
finansiera kostnaderna för export av uppkommande överskott. 1 sistnämnda syfte
utbetalas exportbidrag, som avpassas så att samma ekonomiska utbyte kan
förväntas vid export som vid försäljning pä hemmamarknaden. Om övre prisgränsen
uppnäs eller överskrids för en vara, får exportbidrag inte utbetalas. I vissa
Tagen kan exporten beläggas med en exportavgift. Regleringsföreningen kan
överta importen i första hand då en importreglering införts med anledning av
att den nedre prisgränsen för en vara har underskridits.

Vid import av slakterifett uttas fettvaruavgift på samma
sätt som vid import av andra matnyttiga fetter och oljor. Då fett importeras
för tekniskt bruk restitueras fettvaruavgiften av jordbruksnämnden. Pristryckande
överskott av matnyttigt slakterifett kan regleringsföreningen antingen
exportera eller sälja inom landet tiU teknisk industri och fo-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 73

dermedelsindustri, som därvid erhåller slakterifettet till
världsmarknadspris genom att ett bidrag utbetalas.

För att utjämna över- och underskott av kött och fläsk
mellan olika säsonger utgår ett lagringsstöd knutet till ostyckade
slaktkroppar. Dessutom kan rörelsemedel i form av statliga lån ställas till
förfogande. Möjligheter finns också att begränsa fläskproduktionens storlek genom
att av regleringsmedel ge bidrag till utslaktning av smågrisar.

Svensk kötthandels kostnader för de marknadsreglerande
åtgärderna (lagring och export samt bidrag till slakterifett) har under
perioden 1970/711975/76 uppgått till följande belopp (milj. kr.).

Export Lagring Bidrag till

slakterifett

1970/71

203

17

3

1971/72

264

20

5

1972/73

272

23

6

1973/74

144

27

2

1974/75

81

52

3

1975/76

37

50

6

Vid finansieringen av de marknadsreglerande åtgärderna för
kött och fläsk har traditionellt utnyttjats i första hand slaktdjursavgifter.
Härtill har regleringen tillförts vissa statliga medel dels i form av införselavgiftsmedel
inom och utom den s. k. fördelningsplanen, dels av budgetmedel. Numera uttas
inga slaktdjursavgifter, utan i stället tillförs regleringsföreningen en del
av de statliga budgetmedel (livsmedelssubventioner) som utgår för kött och
fläsk. Huvuddelen av dessa medel utbetalas direkt från statens jordbruksnämnd
till slakterierna och tillförs jordbrukarna i form av s. k. pristillägg. Om
kostnaderna för marknadsregleringen ökar, minskar pristillägget i motsvarande
mån. Av följande tabell framgår kött- och fläskregleringens finansiering (milj.
kr.).

Typ av
medel

1970/71

1971/72

1972/73

1973/74

1974/75

1975/76

Införsel-
och kompen-

sationsavgiftsmedel

25

24

8

11

11

24

Budgetmedel

20

14

82

255

844

981

därav till reglerings-

föreningen

20

14

82

109

76

75

Slaktdjursavgifter

201

202

305

90

14

0

4.1.8.7 Ägg, äggprodukter och fjäderfäkött

Produktions- och marknadsutveckling. Produktion och
konsumtion av ägg har ökat något under den senaste tioårsperioden som framgår
av följande tabell (milj. kg). Uppgifterna är dock något osäkra, eftersom
nästan halva marknadsföringen fortfarande sker utanför den organiserade
partihandeln.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 74

1966/70
1970/71

1971/72
1972/73 1973/74 1974/75 1975/76

Produktion

Konsumtion'

Nettoexport'

101 101

97 102

3 -1

104 106 106 109 105
100 103 103 103 102

4
3 2 7 3

' Inkl. äggprodukter omräknade till helägg.

Efter det att broilern introducerades på den svenska
marknaden under 1950-talets senare år har bäde produktionen och konsumtionen av
fjäderfäkött mer än tredubblats. Är 1975 producerades 40 milj. kg och
konsumerades 39 milj. kg fjäderfäkött (höns, kalkon, anka och gås). Av dessa
kvantiteter var ungefär 80 % broilerkött. Produktionen av broilerkött har
tidvis tenderat att öka snabbare än konsumtionen, vilket medfört vissa
svårigheter att vidmakthålla priset på avsedd nivå. År 1976 infördes ett
statligt stöd till broilernäringen i form av ett pristillägg.

Gällande reglering. Riktlinjerna för den nuvarande
äggregleringen tillkom år 1956. Före broUerns införande på den svenska
marknaden var produktionen av fjäderfäkött av begränsad omfattning, och nägra
nämnvärda regleringsåtgärder behövdes inte. Först år 1962 infördes för
fjäderfäkött (broiler och kalkon) samma system med prisgränser och
införselavgifter som för flertalet övriga jordbruksprodukter.

Gränsskyddet för ägg, äggprodukter och fjäderfäkött utgörs
av införselavgifter, som är fasta så länge det inhemska priset befinner sig
mellan fastlagda prisgränser. Om vidtagna ändringar av införselavgifterna
visar sig otillräckliga för att hålla priset inom prisgränserna kan
kvantitativa importregleringar införas, varvid importen med ensamrätt kan
förbehållas reglermgsföreningen Svensk ägghandel. Viss återhållsamhet kan dock
iakttas med åtgärderna om den nedre prisgränsen underskridits tUl följd av
onormal produktionsutveckling inom landet och import av betydelse inte
förekommer. Så har tidigare ofta varit fallet.

De marknadsreglerande åtgärderna handhas av
regleringsföreningen Svensk ägghandel. Regleringsföreningen kan exportera ägg
och äggprodukter i egen regi eller betala ut exportbidrag. Även vid export av
fjäderfä kan föreningen lämna exportbidrag. Dessa får inte överskrida belopp
som godkänts av jordbruksnämnden. Exportbidraget bör högst motsvara den
fördyring av uppfödningen som orsakats av införsel- och tillverkningsavgifter
på fodermedel.

Då marknadsläget sä kräver kan regleringsföreningen inköpa
ägg för lagring, torkning och senare försäljning. För att minska äggöverskotten
har föreningen även lämnat utslaktningsbidrag för värphöns. Vidare har tidvis
frivillig överenskommelse träffats med ett antal kläckeriföretag om en
begränsning av kläckningarna. Fr. o. m. regleringsåret 1975/76 har statens
jordbruksnämnd dessutom bemyndigats

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 19 75

att i produktionsdämpande syfte ta ut en avgift för
hönkycklingar levererade till äggproduktion. Denna avgift infördes först under
våren 1977. Svensk ägghandel betalar också ut packeri- och kvalitetsbidrag till
vissa äggpackerier. Lagringsbidrag för fjäderfäkött utbetalas endast för kött
av höns. Bidrag har även utgått för rabatterad försäljning av hönskött.

Genom beslut av riksdagen våren 1977 har regeringen fått
bemyndigande att föreskriva att slaktdjursavgift skall kunna tas ut för kött
av fjäderfä.

Finansieringen av de marknadsreglerande åtgärderna för
ägg, äggprodukter och fjäderfäkött har hittills skett med statliga regleringsmedel,
eftersom några interna avgifter inte tagits ut. Under budgetåren
1970/711974/75 tillfördes ägg- och fjäderfäregleringen i genomsnitt 24 milj.
kr. per är och under 1975/76 43,5 milj. kr. av statliga regleringsmedel inom
fördelningsplanen.

4.1.8.8 Ersättnings- och imitationsprodukter

Produktbeskrivning
och marknadsutveckling. Inom livsmedelsindustrin och i hushällen används i
vissa sammanhang produkter som utgör ersättningar för eller imitationer av
traditionella jordbruksbaserade livsmedel. 1 ersättningsprodukter har enstaka
delar av varan ersatts med andra varor. 1 imitationsprodukter har alla
komponenter ersatts. De från prisregleringssynpunkt viktigaste ersättnings- och
imitationsvarorna för jordbruksbaserade livsmedel är sojaprotein samt mjölk-
och gräddersättningar.

Produkter av sojabönor har i Sverige sitt största
användningsområde som foder. Inblandningen av sojaproteinprodukter i köttvaror
uppgick år 1969 till grovt räknat 200300 ton och fr. o. m. år 1973 till 700
900 ton per år, vilket motsvarar drygt 2 000 ton nötkött per år.

I mjölk- och gräddersättningsmedel har mjölkfettet och i
vissa fall även mjölkproteinet bytts ut mot vegetabiliskt fett och protein.
Förbrukningen av flytande produkter är liten. Den utgörs bl. a. av s. k.
hälso-mjölk. De produkter som förekommer i fast form består huvudsakligen av
gräddersättningsmedel av vilka importen de senaste åren varit av
storleksordningen 500800 ton/år. Den inhemska tillverkningen har uppgått till
4050 ton/år.

Gällande reglering.
1 fråga om sojaprodukter för användning i livsmedel skedde den 1 juli 1973 en
omläggning av avgiftssystemet (prop. 1973: 96, JoU 1973: 25, rskr 1973: 232).
En enhetiig införselavgift på 0,80 kr./kg infördes, vilket innebar en sänkning
jämfört med tidigare och anslöt till skyddet pä vegetabilieområdet.

För mjölk- och gräddersättningar i flytande form, s. k.
fettemulsioner, ersattes fr.o.m. den I april 1973 en tidigare accis med en
efter fett-halten differentierad tUlverkningsavgift. Avgiftsskyddet
för flytande

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 76

mjölk-
och gräddersättningar erhöll därmed samma utformning som skyddet för
ers"ättningsprodukter i fast form. Avgiften får enligt regeringens
bemyndigande utgå med högst 2,00 kr./kg. Vid import av mjölk- och
gräddersättningar uttas dessutom en införselavgift som beräknas på produktens
innehåll av andra råvaror än fett samt, om varans fetthalt överstiger 10 %, en
fettvaruavgift. Produkter som utgör modersmjölksersättning är befriade från
ovan nämnda avgifter.

4.1.8.9
Fodermedel

Förbrukning
och marknadsförhållanden. Den svenska animalieproduktionen förbrukar årligen
fodermedel exkl. grovfoder till ett uppskattat värde av drygt 3 miljarder kr.
D'ärav omsätter foderindustrin omkring hälften och resten, främst foderspannmäl,
används direkt på gårdarna. Landets totala behov av fodermedel täcks till
närmare 90 % av inom landet odlade eller tillverkade fodermedel.

Någon
import av grovfoder förekommer normalt inte. Import av korn och havre kan
förekomma vissa år då fodersädsskörden är avsevärt mindre än normalt. Majs
däremot importeras regelmässigt, företrädesvis för utfodring av fjäderfä.
Fodermedelsimporten domineras av proteinrika produkter såsom oljekraftfoder och
fiskmjöl. I följande tabell redovisas förbrukning och import av vissa viktigare
fodermedel (milj. kg).

1966/71

1971/72

1972/73

1973/74

1974/75

1975/76

Förbrukning

Fodersäd

2 600

2 900

3 000

2 900

3 300

3 100

Brödsäd
till foder

130

160

240

130

150

170

Torkad
betmassa

95

103

111

122

154

155

Oljekraftfoder

439

430

431

399

459

440

Fisk-
och köttmjöl

100

113

104

86

87

108

Kli

126

115

121

122

122

123

Import

Oljekraftfoder

364

345

343

309

356

337

Majs

57

47

34

111

111

74

Fiskmjöl

68

78

68

52

48

70

Torkad
betmassa

27

17

3

21

42

50

Gällande
reglering. Genom regleringen av priserna på fodermedel kan
animalieproduktionens lönsamhet, storlek och inriktning påverkas. Vidare kan
priserna på olika köpfodermedel stabiliseras, något som är av stort värde för
animalieproduktionen.

Prisregleringen
på fodermedel omfattar i första hand de olika spannmålsslagen och produkter
därav samt oljekraftfoder m. m. För vissa fodermedel såsom vallfodermedel exkl.
hö- och grönmjöl, kött- oeh fiskmjöl samt fodertUlsatser saknas helt
regleringsåtgärder.

Den
inhemska prisnivån för fodermedel stöds normalt med hjälp

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 77

av rörliga införselavgifter vilkas nivå fastställs av
statens jordbruksnämnd. De eftersträvade prisnivåerna anpassas till resp.
fodermedels fodervärde och priserna på konkurrerande jordbruksprodukter.

I den utsträckning som tillverkningen av oljekraftfoder
baseras på importerade råvaror (vanligen kopra) belastas den med en tUlverkningsavgift
av samma storlek som införselavgiften på färdigt oljekraftfoder. Priset pä det
oljekraftfoder (rapsmjöl) som tillverkas med svenskt oljeväxtfrö som råvara
fastställs inom fettvaruregleringens ram. Hänsyn tas härvid till prisnivån för
annat oljekraftfoder och tillverkningsavgifter uttas inte. För att säkra
avsättningen av raps-, rybs- och vitsenapsmjöl kan statens jordbruksnämnd
föreskriva inblandningstväng för dessa råvaror i foderblandningar.

För att minska beroendet av importerade proteinfodermedel,
och i någon mån reducera spannmålsodlingens omfattning, har en prisstimulans
införts i syfte att uppnå en ökad användning och odling av åkerböna och
foderärt. Kostnaderna för prisstödet finansieras genom Svensk spannmålshandel.

De införselavgiftsmedel som härrör från import av
fodermedel återförs till jordbruket inom den s. k. fördelningsplanen. Även de
tillverkningsavgifter som erläggs vid tillverkning av oljekraftfoder när
råvaran importeras återförs till jordbruket. 1 följande tabell redovisas
uppburna införselavgifter och tillverkningsavgifter (milj. kr.).

1966/67- 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76
1970/71

Fodermedelsavgifter 84,1 83,5 99,4 20,7 25,1 98,8

Tillverkningsavgifter 2,9 3,4 4,8 0,3 1,5 4,8

4.1.9 Industrins råvarukostnadsutjämning

1 flertalet västeuropeiska länder tillämpas en producentprislinje
för jordbruksråvaror, vilken i regel uppehålls genom ett system med införselavgifter.
Den industri, främst livsmedelsindustrin, som använder jordbruksråvaror i sin
tillverkning måste därför köpa såväl importerade som inhemska råvaror till ett
pris som avviker från (i regel är högre än) världsmarknadspriset. Om inga
särskilda åtgärder vidtas kan följaktligen denna industri komma i ett sämre
läge än konkurrenter i länder med lägre prisnivå på jordbruksråvaroma.

Traditionellt
har den inhemska industrins konkurrensnackdel gentemot import utjämnats genom
att de tullar som utgår på industrins färdigprodukter förutom ett
manufaktureringsskydd även innehåller kompensation för avgiftsbelastningen på
råvarorna. Vid export av livsmedelsindustrins produkter har restitution
medgetts av erlagda tullar och avgifter på ingående jordbruksråvaror eller i
fråga om inhemsk råvara exportbidrag utbetalats.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 78

Vid EFTA-konventionens tUlkomst inkluderades vissa av
livsmedelsindustrins produkter bland de varor för vilka tullarna helt
avskaffades. De i dessa produkter ingående råvarorna lämnades däremot i regel
utanför EFTÄ:s tullsänkningsprogram. Därför uppstod problem för EFTA-länder med
hög prisnivå på jordbruksråvaror genom att industrin gentemot övriga
EFTA-länder förlorade inte endast manufaktu-reringsskyddet utan även den
kompensation för råvaruprisfördyringen som ingick i tullarna på färdigvarorna.
Problemen kunde uppstå dels för industrin genom ökad konkurrens, dels för
jordbruket genom minskad avsättning av råvaror. Tillkomsten av
frihandelsavtalen med EG skuUe ha medfört motsvarande problem för EFTA-länderna
om inte kompenserande åtgärder vidtagits. Till följd av det ökade gränsskyddet
för jordbruksråvarorna har dessutom för vissa andra färdigprodukter den
kompensation för avgiftsbelastningen som innefattades i tullskyddet gradvis
urholkats.

1 Sverige
tillämpas två olika system för utjämning av industrins råvarukostnader,
nämligen intern prisutjämning, och extern prisutjämning. Prisutjämningsbeloppen
beräknas pä samma sätt i det interna och det externa systemet. De fastställs i
princip tUl skillnaden mellan världsmarknadspris och hemmamarknadspris och
motsvarar dä införselavgiften och eventuell annan avgift, i vissa fall jämkade
med hänsyn tiU gränsskyddets utnyttjande.

Det bör dock observeras att det inte föreligger någon
automatik i prisutjämningssystemen. En behovsprövning sker. Jordbruksnämnden
har också fått i uppdrag att i samråd med kommerskollegium och andra berörda
myndigheter hålla samtiiga varor som berörs av pris-utjämningsfrågan under
observation och till regeringen inkomma med de förslag till åtgärder som anses
erforderliga.

Det interna systemet infördes den I juli 1960 till följd
av Sveriges anslutning till EFTA-konventionen. Det innebär att tiUverkare av
vissa livsmedelsprodukter, som bedöms bli särskilt utsatta för importkonkurrens,
får sina genom jordbruksregleringen fördyrade råvaror till världsmarknadspris.
För övriga produkter som omfattas av konventionen, men också sådana varor som
har s. k. negativt tullskydd, följer jordbruksnämnden fortlöpande utvecklingen
för att kunna föreslå åtgärder. Systemet brukar ibland kallas en industriell
lågprislinje.

Intern prisutjämning medges f. n. för följande fyra
grupper av produkter.

Grupp 1 choklad-
och konfeklyrvaror, biscuits och wafers

Grupp 2 frukostflingor,
såser, soppor m. m.

Grupp 3 fiskkonserver
o. d.

Grupp 4 öl (fr. o.
m. den 1 juli 1977 endast starköl).

Då prisutjämningssystemet infördes sänktes tullarna för de
berörda produkterna, även mot länder utanför EFTA, med ett belopp som

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 79

motsvarade den råvarufördyring som föranletts av
jordbruksregleringen. De nya tullarna skulle i princip endast utgöra ett
manufaktureringsskydd.

Det interna prisutjämningssystemet innebär att
tillverkarna av livsmedelsindustriprodukter innehållande jordbruksråvaror får
utjämningsbidrag för hela sin produktion både den som är avsedd för hemmamarknaden
och den som säljs på export,

Vid EFTA-ländernas förhandlingar om sina resp.
frihandelsavtal med EG var det nödvändigt att ta hänsyn till att EG infört ett
externt system för rävaruprisutjämning. För att överbrygga dessa olikheter
mellan EG och EFTA-länderna ansågs det nödvändigt att ändra EFTä:s regler beträffande
livsmedelsprodukter. Det nya systemet, som trädde i kraft den 1 april 1973,
innebär att för vissa av livsmedelsindustrins produkter, som är tullfria i
EFTA, tilläts externa prisutjäm-ningsåtgärder.

Extern prisutjämning, som innebär att man tar ut rörliga
avgifter vid import och utbetalar motsvarande bidrag vid export, infördes i
Sverige fr. o. m. den 1 april 1973 för följande varuslag.

Tulltaxenummer Varuslag 17.04 fondantmassor,
mandelmassor m. m.

18.06 glass, glasspulver, puddingpulver m. m., beredningar
för fram

ställning av drycker innehållande kakao

19.2
beredningar av
mjöl och stärkelse

19.3
makaroner och
spagetti

19.4
gryn och
flingor av stärkelse

19.7
skorpor,
skorpmjöl, knäckebröd, flatbröd. matbröd m. m.

19.8
bakverk utom
biscuits och wafers

21.07 icke alkoholhaltiga beredningar för framställning av
drycker, glass, glasspulver, puddingpulver m. m.. andra livsmedelsberedningar.

Den rörliga avgift som tas ut vid import av ovannämnda
produkter bestäms efter den mängd olika jordbruksrävaror som ingär i färdigprodukten
och med tillämpning av fastställda prisutjämningsbelopp för de olika råvarorna.
Prisutjämningen sker således genom att man med de rörliga avgifterna
åstadkommer en råvarufördyring för de importerade färdigvarorna så att dessa
blir avgiftsbelastade pä samma sätt som i Sverige tillverkade varor.
Avgiftsmedlen redovisas tillsammans med övriga införselavgiftsmedel. För
produkter som omfattas av det externa systemet får exportbidrag lämnas vid
export.

Förutom de nu båda nämnda prisutjämningssystemen
förekommer för tillverkare av vissa produkter utjämning genom
återbetalning av

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:
19 80

eller befrielse från införselavgift eller genom bidrag i
olika former. För industriprodukter i vilka ingår fettråvaror och stärkelse
sker utjämningen delvis inom fettvaruregleringen resp. potatisregleringen.
Tullar används också som medel att uppnå avsedd prisutjämning.

Kostnaderna för den interna prisutjämningen beräknas för
budgetåret 1976/77 till ca 140 milj. kr. För att finansiera kostnaderna för
den interna prisuljämningen för choklad- och konfeklyrvaror, biscuits och
wafers (grupp 1) samt för öl (grupp 4) utgår en särskild utjämningsskatt såväl
för inhemsk produktion som vid import. Det belopp som influtit genom denna
skatt under budgetåret 1976/77 uppgår till 79 milj. kr. Skatten uppgår fr. o.
m. den 1 januari 1977 till 90 öre/kg för choklad- och konfeklyrvaror samt
biscuits och wafers samt fr. o. m. den 1 juli 1977 till 5 öre/1 för starköl.
Prisutjämningskostnaderna för övriga varor (grupp 2 och 3) inom det interna
systemet finansieras med budgetmedel.

Riksskatteverket
handlägger prisutjämningen för grupp 1 och 4 i samband med uppbörd av
utjämningsskatten. Tillverkare av ifrågavarande produkter redovisar
skattebelagd produktion till riksskatteverket, varvid avdrag för prisutjämning
fär ske för faktiskt använda råvaror. För exporterade produkter erläggs ej
utjämningsskatt. Prisutjämningen för produkter i grupp 2 och 3 handhas av
jordbruksnämnden. De totala kostnaderna för det interna prisutjämningsförfarandet
(utom vad avser fettvaror för fiskkonserver) bestrids från anslaget Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område.

Kostnaderna för den externa prisutjämningen utgörs av
exportbidrag som huvudsakligen har utgått för sådana produkter som bröd av
olika slag, främst knäckebröd samt kakmix, barnmat och välling. Kostnaderna för
exportbidragen finansieras i första hand med införselavgiftsmedel frän import
av de färdigprodukter som omfattas av det externa systemet och därutöver med
bl.a. förmalningsavgiftsmedel.

4.2 Jordbruksutredningen

4.2.1 Prisregleringens handläggning

Utredningen har, mot bakgrund av att statens
jordbruksnämnd år 1976 erhålUt en ny organisation, inte ansett sig böra ta upp
frågan om dess organisation. Utredningens förslag om en viss ökad insyn från
samhällets sida i effektivitets- ooh konkurrensförhållandena inom den del av
förädlingsindustrin som omfattas av jordbruksprisregleringen förutsätter dock
en ökning av nämndens personalresurser.

I samband med omorganisationen företogs ingen ändring i
fråga om konsumentdelegationens ställning och sammansättning. Med hänsyn till
att även konsumentdelegationen torde komma att beröras av utredningens förslag
om ökad insyn från samhäUets sida i förädlingsindustrin.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 81

anser utredningen att frågan om delegationens
sammansättning bör övervägas på nytt. Härvid bör bl. a. prövas om
konsumentintresset i delegationen bör renodlas och om synpunkter från
förbrukarsidan inom livsmedelssektorn lämpligen bör inhämtas i annan ordning.
Även delegationens ställning i förhällande till jordbruksnämnden bör tas upp
vid en sådan översyn.

4.2.2 Utgångspunkter för prissättningen

Enligt direktiven till utredmngen skall de allmänna
jordbrukspolitiska målen från år 1967 bestå. Prissättningen bör därför utformas
så att dessa mål kan förverkligas. Dessa innebär sammanfattningsvis att jordbruket
skall åstadkomma en produktion av önskad storiek till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnad, samtidigt som det skall vara möjligt för dem som är
sysselsatta inom jordbruket att få del av den allmänna standardstegringen.
Utredningen har granskat utvecklingen efter år 1967 för alt fastställa i vilken
utsträckning den betydande frihet som förelegat vid valet av utgångspunkter för
prissättningen under denna tid har bidragit tiU att dessa mål har kunnat
förverkligas.

Under prisregleringsperioden 1967/681970/71 ansågs det
framför allt angeläget att med hjälp av oUka jordbrukspoUtiska åtgärder hålla
tUlbaka konsumentprisstegringar samt gynna en snabb resurs- och produktionsanpassning.
Inkomstmålet gavs därför en något mera underordnad roll. Den resurs- och
produktionsminskning som ägde rum var mest tydlig inom mjölkproduktionen. 1
stället ökade spannmålsodlingens omfattning, något som delvis berodde på att
kreatursstammen och därmed även vallodlingen minskade.

Inför prisregleringsperioden 1971/721973/74 befann sig
jordbruksnäringen i ett annat resurs- och produktionsmässigt läge än år 1967.
Mjölkproduktionen var t. o. m. på väg att sjunka under den nivå som av
beredskaps- och försörjningsskäl ansågs nödvändig. Därmed hade också
möjligheterna förbättrats att vid prisavvägningen ta en ökad hänsyn till
inkomstmålet för i första hand mjölkproducenterna.

Fr. o. m. år 1973 ansågs det av stabiliseringspolitiska
och sociala skäl nödvändigt att dämpa konsumentprishöjningarna. 1 detta syfte
infördes en subventionering av vissa baslivsmedel. Efter hand har livsmedelssubventionerna
ökat i omfattning och uppgår efter den 1 januari 1977 till ca 3,4 miljarder kr.
per år. Genom denna åtgärd har det direkta sambandet mellan producent- och
konsumentpriser blivit svagare än tidigare. Lönsamhets- och
inkomstförbättringar inom jordbruket har således i vissa lägen kunnat uppnås
utan att konsumentpriserna behövt höjas i motsvarande utsträckning. Därmed har
en ökad rörelsefrihet uppnåtts på prispoUtikens område.

Inför prisregleringsperioden 1974/751976/77 hade
förutsättningarna för prisavvägningen ändrats genom att den internationella
prisnivån

6 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 19

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 82

för flera jordbruksprodukter var avsevärt högre än under
den närmast föregående tjugoärsperioden. Därmed kunde ökad vikt läggas vid
inkomstmålet och prishöjningar kunde genomföras även för produkter med
betydande överskott, t. ex. spannmål.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att
utvecklingen efter år 1967 har präglats av betydande förändringar såväl inom
som utom jordbruket. Prissättningen har under denna tid skett med beaktande av
ett flertal faktorer, i första hand inkomst- och rationaliseringsutvecklingen
inom jordbruket, marknadsläget för olika jordbruksprodukter samt konsumenternas
intressen. Enligt utredningens uppfattning har den betydande frihet som
förelegat vid valet av utgångspunkter för prisavvägningen under denna tid
inneburit fördelar. Äv särskilt värde har härvidlag varit möjligheten att,
åtminstone i skeden som karakteriserats av starka prisstegringar, genom
livsmedelssubventioner kunna begränsa prisstegringarna på baslivsmedel. Mot
denna bakgrund förordar utredningen att nuvarande frihet vid valet av
utgångspunkter för avvägningen av priserna på jordbruksprodukter bibehålls även
i fortsättningen. Relationerna mellan priserna pä olika jordbruksprodukter bör
härvid anpassas sä att produktionen på lång sikt inriktas pä de varor som
Sverige har de bästa förutsättningarna att framställa.

4.2.3 Val av prislinje

Enligt direktiven skulle utredningen pröva olika metoder
för att finansiera jordbruksstödet. I samband härmed borde undersökas möjligheterna
att ersätta den är 1972 gällande s. k. högprislinjen med en s. k. lågprislinje
och effekterna av en sådan övergång. Utredningen borde även undersöka
möjligheterna till ytterligare modifieringar av högprislinjen.

1 direktiven framhölls vidare att en lågprislinje har
vissa fördelar framför en högprislinje, särskilt från fördelningspolilisk
synpunkt. Detta sammanhänger med att inkomsttagare med låga inkomster och
barnfamiljer med inkomster i vanliga inkomstlägen använder en förhållandevis
stor andel av sin disponibla inkomst för livsmedelskonsumtion. En lågprislinje
skulle därför ge dessa grupper möjligheter att förbättra sin livsmedelsstandard.
Ändra fördelar med en lågprislinje var enligt direktiven att förädlingsledet i
sin helhet kan hållas utanför jordbruksprisregleringen, och att den inhemska
livsmedelsindustrin kan köpa jordbruksråvarorna till världsmarknadspriser. En
fullständig övergång till en lågprislinje skulle enligt direktiven ha belastat
statsbudgeten med inemot tre miljarder kr. De vanligtvis kraftiga variationerna
i världsmarknadspriserna skulle emeUertid enligt direktiven medföra större
svängningar i konsumentpriserna än vid tillämpning av en högprislinje. Detta
ansågs

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 19 83

inte tillfredsställande för vare sig konsumenter,
livsmedelsindustri eller handel. Bl. a. med hänsyn härtill torde enligt
direktiven en viss prisreglering behövas även vid tUlämpning av en
lågprislinje.

Under
1970-talets första år läg VM-priserna pä jordbruksprodukter fortfarande kvar på
den låga och jämförelsevis stabila nivå som gällt under större delen av
efterkrigstiden, och en relativt renodlad producentprislinje tillämpades utan
nämnvärda inslag av livsmedelssubventioner. Enligt utredningens beräkningar
skulle en VM-prislinje under sådana förhållanden ha inneburit ganska betydande
bruttoeffekter för konsumenterna. Totalt skulle deras utgifter för
jordbruksbaserade livsmedel ha kunnat sänkas med ca 3 000 milj. kr. eller 20
%. I relation till de totala livsmedelsutgifterna skulle sänkningen ha utgjort
ca 11%. Ju större ett hushålls konsumtion är av berörda livsmedel, desto större
blir dess bruttovinst. För en trebarnsfamilj skulle bruttovinsten under denna
period ha uppgått till 1 5001 600 kr./år, beräknad i under denna period gällande
priser.

Nettoeffekterna skulle ha blivit mindre än
bruttoeffekterna för samtliga hushållstyper, eftersom statens merkostnader
förutsatts finansierade genom höjda skatter som belastar konsumenterna. Endast
vid en inkomstskattefinansiering skulle nämnvärda omfördelningseffekter ha
uppkommit. En trebarnsfamilj skulle således under denna period enligt
utredningens beräkningar ha gjort en nettovinst pä ca I 300 kr./år. om den hade
haft låga inkomster, men en nettoförlust på 700 kr./är eller mer om familjen
hade haft höga inkomster.

Under hösten 1974 hade världsmarknadspriserna stigit
avsevärt jämfört med perioden 19701972, och livsmedelssubventionerna till baslivsmedlen
uppgick till 2 100 milj. kr./är. Båda dessa förändringar skulle ha begränsat
effekterna av en övergång från den faktiskt tillämpade mellanprislinjen till
en VM-prislinje. Enligt utredningens beräkningar skulle
omfördelningseffekterna vid en övergång till en VM-prislinje i detta läge
endast ha blivit ca 1/3 så stora jämfört med vad som hade kunnat uppnås under
perioden 19701972.

De
livsmedelssubventioner som gavs under första halvåret 1977 motsvarade en årlig
subvention av ca 3 400 milj. kr., vilket inkl. effekten av mervärdeskatten
innebar en bruttovinst för konsumenterna på ca 4 000 milj. kr./år.

Utredningen har inte ansett det lämpligt att föreslå en
övergång till en VM-prislinje. Skälen är främst följande.

Världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter ligger numera
nominellt närmare 40 % högre än vid början av 1970-talet, och någon återgång
till 1950- och 1960-talets låga priser väntas inte ske. Samtidigt har den
inhemska prisnivån på jordbruksbaserade livsmedel sänkts kraftigt

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 84

med hjälp av budgetmedel. En övergång till en VM-prislinje
bedöms varken i dagsläget eller i framtiden kunna möjliggöra lika stora omfördelningseffekter
mellan olika konsumentgrupper som före är 1973.

Världsmarknaden för jordbruksprodukter under den närmaste
510-årsperioden väntas komma att uppvisa kraftiga prisvariationer. En renodlad
VM-prislinje skulle därför medföra instabila priser, vilket är en nackdel för
både konsumenter, handel, livsmedelsindustri och prisregleringens
administration.

Om en reglering införs i syfte att eliminera inverkan av
världsmarknadens prisvariationer pä den inhemska konsumentprisnivån får man
tillbaka nuvarande prisreglering. Dessutom behövs ett särskUt system för
administration av tilläggsutbetalningar till producenterna.

Nuvarande form av meUanprislinje ger statsmakterna
möjligheter att selektivt bestämma vilka livsmedel som skall ges lägre priser
än vid en producentprislinje. Denna selektivitet saknas i en VM-prislinje. För
en given utgift över budgeten uppnås genom en meUanprislinje därför en större
effekt gentemot avsedda målgrupper (främst barnfamiljer med stor konsumtion av
baslivsmedel) än om världsmarknaden skulle avgöra prisnivåerna på olika
produkter. Utredningen har emellertid inte sett det som sin uppgift att ta
ställning till i vilken utsträckning man för att uppnå fördelningspolitiska
effekter av här aktuellt slag skall utnyttja livsmedelssubventioner eller andra
medel utanför jordbrukspolitikens ram.

Alternativet till en VM-prislinje är att tillämpa någon
form av nationellt fastställd prislinje mot konsument. En sädan kan ges formen
av en producentprislinje, innebärande att producentprisnivån även avgör
konsumentprisnivån, eller en meUanprislinje, varvid konsumentpriserna med hjälp
av statliga budgetmedel (livsmedelssubventioner) i större eller mindre
omfattning reduceras i förhållande till prisnivån vid en producentprislinje.

Med hänsyn till den omfattning som
livsmedelssubventioneringen har uppnått är det enligt utredningens uppfattning
knappast möjligt, med tanke på effekterna för konsumenterna, att utan vidare
återgå till producentprislinjen. En återgång skulle antingen få göras
successivt under en längre tidsperiod eller kombineras tned andra lättnader för
konsumenterna.

Livsmedelssubventionerna påverkar som tidigare berörts
även konsumtionens storlek och därmed näringsstandarden för konsumenterna. Genomsnittligt
sett föreligger inga betydande brister i den svenska kosten, men detta hindrar
inte att det inom vissa konsumentgrupper kan förekomma en otillfredsställande
kostsammansättning. Enligt socialstyrelsens medicinska expertgrupp bör den
svenska kosten förändras på följande sätt.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 85

Halten av fett bör minskas från nuvarande knappt 40 % till
högst 35 % av energiintaget.

Konsumtionen
av socker och sockerrika produkter bör sänkas med minst 1/4.

Mättat fett bör i möjligaste mån utbytas mot fleromättat.

Konsumtion av grönsaker, frukt, potatis, fettfattiga
mjölkprodukter, fisk, magert kött, fjäderfäkött, matbröd och andra
spannmålsprodukter bör ökas.

Utredningen har vid sin behandling av näringsfrågorna haft
kontakter med näringsexpertis. Nuvarande subventioner på främst mjölk, ost samt
kött- och fläskvaror är enligt såväl näringsexperternas som utredningens
uppfattning inte genomgående helt riktigt avv'ägda om deras syfte är att
påverka konsumtionsvanorna i en från näringssynpunkt önskvärd riktning.
Värdefullt är att mjölkkonsumtionen med subventionernas hjälp har ökat till en
nivå som i stort sett motsvarar vad som närings-mässigt eftersträvas. Däremot
är nuvarande subventioner till kött- och fläskvaror åtminstone näringsmässigt
sett knappast motiverade och kan dessutom ifrågasättas mot bakgrund av den
globala livsmedelsförsörjningen. Huvuddelen av köttkonsumtionen baseras
emellertid på en inhemsk produktion vid vilken utnyttjas betesarealer som i
stort sett saknar alternativ användning.

Subventionerna
skulle kunna differentieras så att efterfrågan på magrare produkter
(lättmjölk, mager ost, eventuellt broilerkött) gynnades på bekostnad av fetare
produkter. Tekniskt sett skulle även en avgiftsbeläggning kunna ske av socker
och matfett i syfte att dämpa efterfrågan, men för dessa produkter torde
efterfrågan inte nämnvärt påverkas av priset. Det sistnämnda gäller även vissa
övriga jordbruksbaserade Uvsmedel (potatis och spannmålsprodukter), vars
konsumtion skulle behöva stimuleras. Grönsaker och frukt omfattas inte av
jordbruksregleringen och torde ha en alltför splittrad marknadsföring för att
kunna subventioneras.

Prissättningen
kan således i viss mån utnyttjas för att påverka konsumtionens sammansättning
och därmed näringsstandarden för konsumenterna. Många viktiga livsmedel ligger
emellertid utanför jordbruks-regleringen. Det viktigaste medlet för en
förbättrad näringsstandard bör därför enligt utredningens uppfattning vara en
intensifierad kostupplysning.

Från administrativ .synpunkt innebär utbetalningen av
nuvarande livsmedelssubventioner inga större problem. F. n. utbetalas
subventioner till värdemässigt inemot 4/5 av de livsmedel som omfattas av
jordbruksprisregleringen. Subventioneringsnivån kan höjas väsentligt för dessa
produkter utan att tekniska problem uppkommer. Resterande jordbruksbaserade
livsmedel är antingen svåra att subventionera på grimd av en

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 86

splittrad marknadsföring (potatis, ägg) eller inte
aktuella av näringsmäs-siga skäl (socker, matfett). Livsmedelssubventionerna
har i betydande utsträckning kombinerats med ett prisstopp. Detta komplicerar
i viss mån handläggningen av jordbruksprisregleringen. En särskild utredning arbetar
med frägan hur dessa olägenheter skall kunna minskas.

För livsmedelsindustrin är det angeläget att
subventionerna utformas och avvägs på ett sådant sätt att de så litet som
möjligt snedvrider konkurrensen (avsättningsmöjligheterna) mellan företag som
tillverkar produkter som kan ersätta varandra.

Enligt utredningens .sammanfattande bedömning bör
nuvarande mel-lanprislinje mot konsument bibehållas. Den innebär fördelar av
såväl jordbrukspolitisk som allmän- och fördelningspolilisk karaktär.

Från
allmän stabiliseringssynpunkt kan mellanprislinjen vara fördelaktig genom att
tillskott av livsmedelssubventioner i ett inflationistiskt konjunkturläge kan
dämpa prisstegringarna pä baslivsmedel och därmed hela konsumentprisnivåns
uppgång.

För jordbrukarna innebär mellanprislinjen fördelar i så
måtto att uppställda mål beträffande inkomster och lönsamhet lättare kan
uppnås utan risk för att konsumentprishöjningar begränsar avsättningen. Ökad
inhemsk avsättning kan även i vissa fall innebära att prispressande export kan
reduceras.

För konsumenterna kan livsmedelsprisernas ökning dämpas
under skeden med en kraftig inflation och vissa gynnsamma fördelningspolitiska
effekter uppnås. Speciellt utsatta grupper säsom barnfamiljer och
låginkomsttagare kan beredas fördelar om prisutvecklingen på för dem betydelsefulla
livsmedel (främst k-mjölk) hälls tillbaka.

Även om en fortsatt meUanprislinje, som i det föregående
har redovisats, innebär mänga fördelar, är det enligt utredningens uppfattning
angeläget att understryka att slalsfinansiella skäl kan begränsa möjligheterna
att utvidga subventionerna. Under perioder med en måttlig prisstegring bör
därför enligt utredningens uppfattning kompensationen till jordbruket i
huvudsak utgå i form av höjda konsumentpriser.

Utredningen
har övervägt i vad mån det skulle vara möjligt att pä förhand uppställa
riktiinjer för prisavvägningen mot konsument. Härigenom skulle fastställandet
av hur stor del av prishöjningen mot producent som skulle belasta konsumenten
i form av prishöjningar resp. hur stor del som skulle finansieras med ökade
budgetmedel i viss män bli en automatisk process. Eftersom det är många
faktorer som är av betydelse vid dessa avvägningar effekter för jordbrukare,
försörjningsberedskap, konsumenter, statsfinanser, samhäUsekonomi m. m.
måste emellertid en förutsättningslös bedömning av samtiiga dessa förhållanden
i varje läge anses nödvändig. Detta innebär enligt utredningens uppfattning att
prissättningen mot konsument på samma sätt som pris-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 87

sättningen mot producent bör ske med full frihet att
beakta de utgångspunkter som i varje läge bedöms böra tillmätas den största
vikten.

Ledamoten
Enlund understryker i särskilt ytirande betydelsen av att en ändring av
kostvanorna eftersträvas, främst i syfte att förbättra folkhälsan men också av
hänsyn till livsmedelssituationen i världen. Ledamoten Israelsson framhåller i
.särskilt yttrande att sä länge som mervärdeskatten på livsmedel finns kvar bör
livsmedelssubventionerna höjas till en sådan nivä att de innebär en restitution
av livsmedelsmomsen.

4.2.4 Prisstödet till jordbrukarna

1 direktiven till utredningen anförs bl. a. att
jordbruksstödet naturligtvis är avsett för jordbrukarna. Det är därför enligt
direktiven angeläget att stödet utformas så att det i största möjliga utsträckning
kommer primärproduktionen av jordbruksprodukter till del och att förädlingsledet
så långt möjligt hålls utanför stödgivningen.

Nuvarande prissäiiningssystem. Nuvarande stöd till
jordbruket utgär i huvudsak genom en reglering av jordbruksprodukternas priser.
För animaliska produkter, dvs. främst mjölk och slaktdjur, regleras partipriserna
på delvis förädlade produkter. Härigenom blir även en del av förädlingsledet,
den s. k. primärförädlingen, delaktig av prisstödet. Hur stor del av stödet som
tillfaller jordbrukarna blir särskilt på kort sikt beroende av kostnads- och
effektivitetsutvecklingen inom det primära förädlingsledet. På längre sikt
påverkar kostnadsutvecklingen inom det primära förädlingsledet även
konsumenternas priser pä jordbruksbaserade livsmedel.

Mot denna bakgrund har utredningen på olika sätt sökt
belysa effektivitetsförhållandena inom primärförädlingsledet. Således har
företagils en mera teoretisk analys av de konsekvenser som kan förväntas vid
den marknadsstruktur som föreligger inom slakteri- och mejeribranscherna,
innebärande en betydande producentkooperativ marknadsdominans. En sådan
koncentration till en företagsform med en omfattande såväl horisontell som
vertikal integration kan innebära effektivitetsfördelar genom stordrift och
planmässighet i intransporter, produktion och distribution. Det förhållandet
att marknaden helt domineras av ett enda eller ett fåtal företag innebär
emellertid samtidigt risker för att en mindre tillfredsställande
effektivitetsutveckling kan komma till ständ genom bristande pris- och
kvalitetskonkurrens.

De nyss
redovisade teoretiska bedömningarna av den tänkbara effek-livitetsulvecklingen
inom mejerier och primärslakterier har kompletterats med en redovisning som
belyser den faktiska utvecklingen inom dessa branscher. Redovisningen ger
enligt utredningen i slort en gynnsam bild av utvecklingen, även om
möjligheterna till meningsfyllda jäm-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 88

förelser med andra delar av näringslivet försvåras av att
förutsättningarna för rationaliseringsåtgärder varierar.

Som förut nämnts domineras den förädling av, mjölk- och
slaktprodukter som sker före prisregleringsledet av producentkooperativa
företag som i betydande grad är integrerade både horisontellt och vertikalt.
Integrerade företag kan, särskilt om de är stora, företa
kost-nadsövervältringar. Detta tillgår så att de häller nere priser och marginaler
inom någon del av verksamheten i konkurrenssyfte, under förutsättning att
någon annan del av verksamheten kan bära dessa kostnader. Företag som inte är
integrerade saknar dessa möjligheter och kan därför, särskUt om de är små,
komma i ett sämre konkurrensläge. Möjligheterna för de pris- och
konkurrensvårdande myndigheterna att ingripa i sådana fall är beroende av om
skadliga konkurrensbegränsningar kan anses uppkomma.

I syfte att belysa den eventuella förekomsten av
kostnadsövervält-ringar inom producentkooperativa slakteriföretag har
utredningen redovisat en studie av slaktledets och vidareförädlingens resultat
för åren 19701973. Studien (SIND 1975: 3) Slakteri- och charkuteriindustri har
utförts av statens industriverk. Utredningen understryker följande slutsatser i
industriverkets studie.

Trots att kostnadsövervältring inte kan påvisas är det
uppenbarligen av vikt att problemet beaktas bl. a. i samband med
jordbruksförhandlingarna, eftersom det nuvarande jordbruksregleringssystemet
med prisreglering i partiledet (hela slaktade kroppar), ger teoretiska
möjligheter till övervältring av kostnader. Speciellt känsligt är problemet i de
fall prisstopp råder i samtliga tillverkningsled utom jordbruksledet. Som
regleringssystemet nu är utformat föreligger det svårigheter att se om t. ex.
en höjning av partipriset på hela kroppar till fullo går till jordbruket efter
avdrag för kostnadsökningen i slaktledet. Eftersom slakteriorganisationen inte
redovisar de olika leden för sig, kan t. ex. en del av en partiprishöjning
användas till att sänka priserna på egna vidareför-adlade varor för att få ett
bättre konkurrensläge gentemot övriga vidareförädlingsföretag utan att detta
framgär av organisationens redovisning.

En belysning av detta konkurrensproblem skulle väsentligt
underlättas om föreningar och företag med kombinerad slakteri- och vidareförädlingsverksamhet
redovisade kostnader och intäkter fördelade på resp. verksamhetsgren för sig.
F. n. kan statens pris- och kartellnämnd i samband med sin granskningsuppgift
vid jordbruksförhandlingarna endast genom att undersöka ett mindre urval av
föreningar och företag söka fastställa fördelningen av kostnader och intäkter
mellan de olika verksamhetsgrenarna samt på grundval av denna fördelning söka
avgöra hur stora kostnadsökningarna varit i slakteriledet för att jordbrukarna
skall kunna erhålla avsedd kompensation.

Utredningen framhåller att konkurrensförhållandena inom
slakteri-och mejeribranscherna givetvis påverkas av de offentiiga regleringarna
på dessa områden. Stundom ingär det som ett väsentiigt led i en offentUg
reglering att begränsa den fria konkurrensen. I andra fall uppkom-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 89

mer en sädan begränsning säsom en biverkan av regleringen.
Det ligger i sakens natur att konkurrensbegränsningslagen (KBL) inte kan åberopas
gentemot offentliga regleringar med konkurrensbegränsande verkningar.
Utredningen har sökt belysa konkurrensförhållandena inom slakteri- och
mejeribranscherna bl. a. genom överläggningar med olika berörda parter. Härvid
har framkommit följande.

På
mejerisidan är jordbrukskooperationen (SMR) praktiskt taget ensam på
marknaden. De volymer industrimjölk resp. mjölkfett som säljs till utornstående
företag är smä. SMR:s prissättning vid sädana externa försäljningar har inte
blivit föremål för någon väsentligare kritik. Däremot kan tUlgången på råvara
säsongmässigt erbjuda problem. Från margarinindustrins sida har t. ex.
framhållits att vissa margariiriisorter av kvalitetsskäl skulle kräva bl. a.
grädde som råvara, något som med nuvarande mjölkproduktion inte kan erbjudas
utomstående köpare kontinuerUgt hela året.

På
slaktsidan har ingen kritik framförts beträffande slakteriorganisationens
prissättning vid försäljningar av hela slaktkroppar tUl utomstående
vidareförädlingsföretag. 1 industriverkets tidigare omnämnda utredning
redovisas en enkät som tyder på att vissa företag utanför jordbrukskooperationen
inte alltid anser sig kunna erhålla önskade kvantiteter och kvaliteter från
slakterierna. Detta anses dock i många fall bero på en rent fysisk brist.
Kritik har vidare framföris mot representativiteten hos de noteringar som
utnyttjas inom prisregleringen på olika köttprodukter samt mot
jordbruksnämndens möjligheter att på ett tillfredsställande sätt bedöma
.marknadsläget, främst i samband med ändringar av införselavgifterna.

Saininanfatiningsvis
anför utredningen att tillgängligt material inte medger helt entydiga
slutsatser beträffande frågan om nuvarande prissättningssystem ger
jordbrukarna avsedd andel av jordbruksprisstödet. Detta sammanhänger bl. a. med
att erfarenheter av andra prissättningssystems innebörd för svenska
förhållanden saknas. Den producentkooperativa dominansen inom mejeri- och
slakteribranscherna torde å ena sidan ha inneburit effektivitetsfördelar genom
stordrift, planmässighet i uppsamling och distribution, etc. Dessa fördelar bör
pä sikt ha kommit säväl producenter som konsumenter till godo. Ä andra sidan
brukar konkurrensen ses som ett av de främsta medlen att främja effektivitet
och insyn i en bransch. Bristen på konkurrens från andra företagsformer,
speciellt på mjölksidan, kan principiellt innebära risker för att effektiviteten
efter hand inte blir så hög som annars skulle vara möjligt. Detta kan drabba
konsumenterna i formi av högre priser.

Från producentsynpunkt har nuvarande prissättning i
partiprisledet för mjölk- och köttprodukter i stort sett fungerat väl enligt utredningens
bedömning. Det är visserligen inte möjligt att entydigt avgöra om

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 90

prisstödet kommit jordbrukarna till del i avsedd
omfattning. De producentkooperativa företagen arbetar emellertid med denna
målsättning. Den rationalisering som ägt rum inom mejeri- och slakteriindustrin
har lett till betydande effektivitetsvinster. Möjligheter saknas dock att avgöra
om någon annan form av prissättningssystem skulle ha skapat förutsättningar
för en ännu bättre effektivitetsutveckling. Prissättningssystemet torde vidare
ha medgett en tillfredsställande prisstabiUtet och därmed planeringstrygghet
för jordbrukarna. Genom den producent-ägda industrins mottagningsplikt bör även
en hög grad av avsättningstrygghet ha uppnåtts.

Från
konsumentsynpunkt har nuvarande prissättningssystem för mjölk- och
köttprodukter, såvitt utredningen kunnat bedöma, i huvudsak fungerat bra, dvs.
medgett en rationell och effektiv förädling av jordbruksprodukterna, varigenom
konsumentprisstegringarna kunnat hållas tillbaka.

Från den ej producentkooperativa livsmedelsindustrins och
handelns sida har partiprissättningen kritiserats, främst för att det saknas en
tillfredsställande insyn i oeh uppföljning av sambandet avräkningspriser
partipriser samt i effektivitetsutveckling och konkurrensförhållanden bland de
företag som arbetar inom systemets ram.

Alternativa
prissäiiningssystem. En metod för att hålla förädlingsledet helt utanför
stödgivningen skulle enligt prop. 1967: 95 vara att införa en renodlad
VM-prislinje, varvid jordbruksstödet skulle utgå direkt till jordbrukarna i
form av tilläggsbetalningar över statsbudgeten. Avräkningspriserna på mjölk
och slaktdjur skulle emellertid fortfarande påverkas av förädlingsföretagens
effektivitet. Utredningen har av andra skäl avvisat VM-prislinjen.

En annan
metod att hålla förädlingsledet utanför stödgivningen skulle vara att föra
över prissättning och prisreglering från parti- till producentprisledet. En
prisreglering i producentprisledet förekommer redan i Sverige på flertalet
vegetabiliska produkter. 1 Storbritannien tillämpades före landets inträde i EG
en sädan prissättning på mjölk, Milk Marketing Board System (MMB). Utredningen
har övervägt om prissättningen och prisregleringen för mjölk- och
slaktprodukter i Sverige skulle kunna föras över från partiprisledet till
avräkningsprisledet antingen enligt ett system liknande det som nu tillämpas
för svenska vegetabilier eller ett system liknande MMB.

Det bör understrykas att även om prissättningen primärt
skulle kunna knytas till producentpriserna för mjölk och slaktdjur, måste vid
fri import också partipriserna för de förädlade mjölk- och slaktprodukterna
stödjas. Så länge man eftersträvar en högre inhemsk prisnivå än världsmarknadens,
måste nämligen de inhemska priserna ges ett visst skydd gentemot importen, som
sker i form av förädlade produkter. Härigenom

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 91

uppkommer samma dubbla prisreglering som för vissa
vegetabilier oljeväxtfrö och olja, fabrikspotatis och stärkelse, sockerbetor
och socker.

Utredningen har konstaterat att för vegetabiliska
produkter råder på en rad punkter gynnsammare förutsättningar för en reglering
av producentpriserna än för här aktuella animaliska produkter.

Utrikeshandeln sker i stor utsträckning med varan i
oförädlat skick (spannmål, oljeväxtfrö, matpotatis).

Hela skörden inlöses av regleringsföreningen
(oljeväxtfrö).

Hela skörden tas om hand av ett enda förädlingsföretag
(oljeväxtfrö, sockerbetor).

Produkterna förädlas till en enda i stort sett homogen
slutprodukt (mjöl, socker, rapsolja).

Varan marknadsförs till största delen utan förädling
(matpotatis).

På grund av att likartade förutsättningar inte föreligger
för här aktuella animaliska produkter är det knappast möjligt att utan vidare
överföra vegetabiliernas prissättningssystem till dessa produkter.

Vid en eventuell överföring av prissättningen och
prisregleringen för mjölk till producentprisledet måste följande för Sverige
speciella förhållanden särskilt beaktas.

Mejeriföretagen ägs till praktiskt taget 100 % av
producentkooperativa föreningar.

Det föreligger ett starkt ägarsamband på kooperativ bas
mellan jordbrukarna och förädlingsföretagen genom den ekonomiska föreningsformen.

En omfattande strukturrationalisering har ägt rum inom
mejeribranschen, vilket medfört att det numera i stort sett endast finns ett
mejeri inom varje upptagningsområde. Om konkurrerande mejeriföretag skulle
etableras räcker ej råvaran till för en rationell drift i två företag.

Om man vill göra större ingrepp i nuvarande företagsstruktur
och ägarsamband, måste de därför vara mycket starkt motiverade från samhällssynpunkt.

En övergång till en prisreglering i avräkningsprisledet
för mjölk och mjölkprodukter i Sverige, konstruerad med utgångspunkt från det
brittiska MMB, är enligt utredningens uppfattning i och för sig tekniskt
möjlig. Regleringsorganet (jordbruksnämnden eller regleringsföreningen) skulle
överta ansvaret för jordbrukarnas mjölkleveranser dvs. ha inköpsmonopol och
betala mjölkleverantörerna samt bestämma mjölkens fördelning mellan olika
mejerier. Regleringsorganet skulle därvid differentiera olika mejeriers
inköpspriser för mjölken efter dess

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 19 92

användning inom resp. mejeri. Mjölken skulle således,
liksom i nuvarande svenska system, fördelas till olika produkter efter deras
betalningsförmåga för mjölken. Nuvarande utjämning av lönsamheten mellan
olika mejeriprodukter genom utjämningsavgifter och utjämningsbidrag skulle
ersättas med en differentiering av mejeriernas inköpspriser för mjölk till
olika produkter. Prisöverläggningar skulle få föras såväl beträffande
producentpriset på mjölk som partipriserna och gränsskyddets storlek för olika
mjölkprodukter. Härigenom skulle även förädlingsmarginalerna bestämmas.

Utredningen har även prövat alternativa
prissättningssyslem för slaktprodukter. Som nämnts knyts den primära
prissättningen i nuvarande system till ostyckade slaktkroppar. Huvuddelen av
förädlingen ligger således, i motsats till vad som gäller för mejeriprodukter,
efter prisregleringsledet. Härigenom intar slakten ett mellanläge mellan å ena
sidan prissättningen för vegetabilier och å andra sidan prissättningen för mejeriprodukter,
eftersom prissättningen ligger jämförelsevis nära producentprisledet.

Huvudproblemet vid en MMB-prissättning för mejeri- och
slaktprodukter är hur man skall behandla de vinster eller förluster som uppkommer
för företag med andra kostnadsnivåer än de marginaler som skulle fastställas av
regleringsorganet samt, på slaktsidan, nettoresultatet från vidareförädlingsverksamheten.

Företagens vinster eller förluster vid de av staten
fastställda marginalerna skulle, om de finge påverka avräkningspriserna genom
en ut-eller inbetalning vid sidan av regleringsorganets pris, i praktiken innebära
att man får samma betalning som i nuvarande system. Nettoresultatet från
vidareförädlingsverksamheten skulle kunna kontrolleras av regleringsorganet och
fördelas lika på alla jordbrukare om hela förädlingsbranschen ägdes av staten,
eller om dess vinster indrogs till staten. 1 annat fall skulle även dessa
belopp komma att betalas ut till jordbrukarna vid sidan av regleringsorganets
pris.

Följande lösningar skulle kunna tänkas pä dessa problem.

Regleringsorganet utjämnar helt eller delvis resultatet
mellan olika förädlingsföretag. Härigenom reduceras eller upphör emellertid
stimulansen till fortsatta effektiviseringar.

Staten övertar alla förädlingsföretag i landet.

Alla förädlingsföretag ombildas till aktiebolag.

En övergång från nuvarande partiprisreglering till en
reglering av avräkningspriserna för mjölk- och slaktdjur skulle således medföra
omfattande statliga regleringar av förädlingsindustrin, vilkas konsekvenser
för nuvarande företagsformer är svåra att överblicka. Prissättningen på
slaktdjur sker redan rätt nära producentprisledet. Det är dessutom ovisst

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 19 93

vilka verkningar en sådan övergång skulle få för
effektivitet och produktutveckling. De eventuella fördelar som skulle uppnås
torde inte vara av en sådan betydelse att de skulle motivera en övergång från
nuvarande partiprisreglering, vilken enligt hittillsvarande erfarenheter inte
kunnat konstateras medföra några direkta olägenheter.

Utredningens förslag. De risker för att
effektivitetsntvecklingen inom mejerier och primärslakterier vid nuvarande prissättning
i partiprisledet i framtiden eventuellt skulle kunna utvecklas sämre än
önskvärt kan enligt utredningens uppfattning i stort sett elimineras genom
följande åtgärder.

Vid prisöverläggningarna bör, på sätt som redan i viss
utsträckning har påbörjats under nuvarande prisregleringsperiod, anges hur
överenskomna belopp till jordbruket skall fördelas mellan jordbrukarna i form
av höjda producentpriser och det primära för'ädlingsledet som kompensation för
ökade kostnader.

I efterhand bör den faktiska utvecklingen av dessa båda
komponenter analyseras. Härvid bör krav uppställas pä en skälig
effektivitetsutveckling inom förädlingsledet, på samma sätt som nu sker i
fråga om jordbruket. Genom dessa åtgärder blir det möjligt att konstatera, och
vid senare prisöverläggningar beakla, skälighelen av den faktiska kostnadsutvecklingen
inom den del av förädlingen som ligger före prisregleringsledet.

De föreslagna analyserna av kostnads- och
effektivitetsutvecklingen m. m. bör i första hand avse hela mejeri- resp.
slakteribranschen, men bör även kunna utsträckas till enskilda större
företagsenheter, t. ex. olika mejeri- resp. slakteriföreningar. Det ligger i
sakens natur att de årliga analyserna måste göras mera översiktliga. Mera
ingående undersökningar bör dock ske med vissa tidsintervaller, ungefär som i
industriverkets tidigare citerade undersökning av slakteribranschen.

Utredningen anser att statens jordbruksnämnd, i egenskap
av huvudmyndighet för prisregleringen, bör ansvara för att de föreslagna analyserna
genomförs. För vissa av de föreslagna beräkningarna är det naturligt att
jordbruksnämnden liksom hittills skett anlitar SPK.

För att garantera en tillfredsställande konkurrens inom
förädlingsledet bör enligt utredningens uppfattning statsmakternas insyn i
konkurrensförhållandena ökas och möjlighetema till erforderliga ingripanden
vid eventuellt uppkommande missförhållanden förbättras.

NO:s verksamhet omfattar inte de konkurrensbegränsningar
som kan ingå som ett led i en offentlig reglering och inte heller sådana av enskilda
sammanslutningar eller företagare anordnade konkurrensbegränsningar som utgör
en förutsättning för den offentliga regleringens tillämpning eller en
ofrånkomlig och förutsedd följd av denna. Det får

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 94

emellertid inte anses uteslutet att missförhållanden kan
uppkomma till följd av sådana konkurrensbegränsningar som faller utanför NO:s
ämbetsområde. Det bör inom ramen för jordbruksprisregleringen finnas möjlighet
att pröva och vid behov ingripa mot sådana missförhållanden. Det bör ankomma på
jordbruksnämnden att bereda och besluta i här angivna frågor. Nämnden bör
kunna agera på eget initiativ eller på klagomål av enskild part. Vid beredning
av hithörande frägor bör nämnden lämpligen ha tillgäng till expertbiträde frän
de pris- och konkurrensöver-vakande myndigheterna. Beslut i frägor av denna art
bör fattas av nämnden i plenum. 1 allmänhet torde kunna förutsättas att berört
företag frivUligt rättar till misslörhällanden enligt jordbruksnämndens beslut.
Om sä ej sker bör nämnden få vidta lämpliga åtgärder inom jordbruksprisregleringens
ram.

Ledamöterna Lindberg, Persson, Rask, Wietorsson och
Israelsson understryker i ett gemensamt särskilt yttrande behovet av en ökad
samhällelig insyn i och inflytande över inte endast jordbrukskooperativa
företag utan även enskilda monopolföretag inom de delar av näringslivet som
jordbrukspolitiken omfattar. Ledamoten Israelsson framhåller i särskilt
yttrande att samhället också måste skaffa sig insyn i och kontroll av dels de
multinationella livsmedelsföretagens verksamhet i Sverige, dels de företag som
levererar produktionsmedel till jordbruket, i båda fallen med inriktning på
samhälls- eller kooperativt övertagande.

4.2.5 Gränsskyddeis utformning

Utredningen framhåller att när nuvarande prisgränssystem
infördes är 1956 förelåg en relativt omfattande världshandel med viktigare jordbruksprodukter.
Det ansågs att världsmarknadspriserna, sett över en längre tidsperiod, då i
stort avspeglade exportländernas produktionskostnader, eftersom sådana
exportländer som Danmark och Nederländerna vid denna tidpunkt saknade en
prisreglering i avsikt att skilja hemmamarknads- och exportpriser ät.

Förhållandena har därefter förändrats, främst genom
tillkomsten av EG-marknaden under 1960-talet, och genom Danmarks,
Storbritanniens och Irlands inträde i denna marknad under 1970-talet. En stor
del av den tidigare världshandeln, framför allt med animaliska produkter, utgör
därför numera internhandel inom EG. Den kvarvarande egentliga världshandeln
utgörs främst av vegetabiliska produkter. De priser som tillämpas är, speciellt
för animaliska produkter, inte längre ett uttryck för produktionskostnadernas
höjd i exportländerna. För spannmål har minskad lagring medfört en instabilare
prisnivå än tidigare.

Bl. a. mot bakgrund av ovan redovisade förändringar anser
utredningen att prisgränssystemet kan behöva ses över. Fasta införselavgifter
innebär som nämnts att priserna inom landet varierar med VM-priserna.
Variationerna kan som nu begränsas med ett prisgränssystem. Rörliga

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 95

införselavgifter möjliggör att prisnivån inom landet kan
hållas stabil. Tekniskt sett kan prisgränssystem konstrueras som medger säväl
mycket stora som praktiskt taget inga prisvariationer.

Utredningen
anser att priserna på köpfodermedel, dvs. oljekraftfoder, importmajs m. m., i
princip bör bibehållas fasta med hjälp av rörliga införselavgifter för att
animalieproduktionens villkor inte skall bli alltför osäkra. Även
odlarpriserna på fodersäd bör hållas fasta av samma skäl. Som en följd härav
blir det nödvändigt att med hjälp av rörliga avgifter upprätthålla fasta
odlarpriser även för brödsäd. Överhuvudtaget finns det knappast anledning att
låta priserna för olika vegetabUiska produkter under säsongen påverkas av
världsmarknadsprisernas variationer. En fast inhemsk prisnivå, i vissa fall
följande en prisstegringsskala under året för att stimulera till ett jämnare
utbud, synes därför böra bibehållas för i princip samtliga vegetabilier.

För de
animaliska produkterna kan prisregleringspriserna f. n. röra sig mellan
prisgränser som ligger 1015 % från mittpriserna. Prisrörligheten uppåt
begränsas dock för kött och fläsk samt ost av rådande prisstoppsniväer. Med
den ökande prisinstabilitet som f. n. och i framtiden kan väntas komma att
karakterisera världsmarknaden, bl. a. genom EG:s utvidgning under senare är,
är det enligt utredningens uppfattning motiverat att begränsa variationerna i
den inhemska prisnivån på animalier. Detta gäller särskilt för produkter vars
produktion i hög grad sker i specialiserade företag (fläsk, ägg, broiler), för
vilka prisvariationer inom nuvarande prisgränser kan utgöra en betydande riskfaktor.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen att man vidtar åtgärder i syfte att
begränsa den prisrörlighet för animaliska produkter som orsakas av VM-prisernas
variation. Detta kan ske på olika sätt. Man kan införa något snävare
prisgränser än de som f. n. gäller, ett mera utbyggt system med buffertzoner,
eller en kombination av dessa medel.

För åtgärder i samband med gränsskyddets handläggning
svarar f. n. prisregleringsmyndigheten på jordbrukets område, statens jordbruksnämnd.
Utredningen finner inga skäl föreslå någon ändring härvidlag.

Det är som nämnts väsentligt att det noteringsunderlag som
utnyttjas för att mäta prisbevakningsprisernas utveckling är av
tillfredsställande kvalitet och att utnyttjade noteringar finns officiellt
publicerade. Utredningen har undersökt möjligheterna att överföra även den
primära prisnoteringsverksamheten till statens jordbruksnämnd, men funnit att
nuvarande arbetsfördelning mellan noterande företag och jordbruksnämnden som
sammanställande och i viss mån bearbetande organ torde kunna bibehållas.
Utredningen föreslår att nuvarande noteringsunderlag till
prisbevakningspriserna för kött och fläsk bör göras mera representativt. Om
möjligt bör de även inkludera andra än producentkooperativa slakteriers
försäljningspriser.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 19 96

Enligt nuvarande regler har statens jordbruksnämnd i de
flesta fall frihet att avgöra om åtgärder vid prisgränserna behöver vidtas för
att hälla priserna inom prisgränsintervallet. Endast om prisbevakningspriset
passerat den övre prisgränsen är nämnden skyldig att ingripa. Utredningen
föreslär att nämnden även i detta läge ges frihet att bedöma huruvida
prisdämpande åtgärder skall företas. Vidare föreslås att allsidigt sammansatta
marknadsbedömningsgrupper inrättas med uppgift att bistå jordbruksnämnden vid
bedömningar av om marknadsläget motiverar ingripanden.

Någon mera övergripande o've/'.svH av iniitprisnivåns läge
i förhållande till den faktiska prisnivån för olika produkter har som förut
nämnts inte skett sedan år 1959. Utredningen finner det angeläget att en
förnyad översyn företas av mittprisnivåerna för olika produkter.

Som redovisats i det föregående innebär det prisstopp som
f. n. råder på ett antal baslivsmedel vissa problem, eftersom priserna för
dessa produkter enligt jordbruksprisregleringen i de flesta fall förutsätts kunna
röra sig fritt mellan prisgränserna. En särskild utredning, tillsatt av chefen
för handelsdepartementet, arbetar med bl. a. de problem, som prisstoppet på
vissa baslivsmedel genom sin längvarighet har förorsakat. Jordbruksutredningen
understryker angelägenheten av att en harmonisering kan ske av
jordbruksprisregleringen och den prisreglering och prisövervakning som berör
vidareförädling och distribution och som handläggs av främst statens pris- och
kartellnämnd.

4.2.6 Marknadsreglerande åtgärder

Enligt direktiven till utredningen är det angeläget att
kostsamma överskott undviks. Utredningen borde därför undersöka vilka metoder
som kan användas för att undvika en permanent överskottsproduktion. 1
direktiven anförs vidare.

För säväl jordbrukarna som konsumenterna eller
skattebetalarna är

det av intresse att den jordbruksproduktion som vi av olika skäl anser

behövlig i möjligaste mån konsumeras inom landet och inte behöver

exporteras med stora förluster. Det blir nämligen konsumenterna och

skattebetalarna som till sist fär betala dessa förluster om inkomst- och

standardmälsättningen för dem som är sysselsatta inom jordbruket skall

kunna uppnäs.------ Liksom hittills bör de kostnader, som uppkom

mer för avsättning av överskott, återverka på jordbrukets intäkter och i

princip belasta de produktionsgrenar där överskott uppkommer.

Äv utredningens ställningstagande rörande
jordbruksproduktionens lämpUga framtida storlek framgår alt en fortsatt
överskottsproduktion kan väntas. Utredningen finner det som tidigare anförts av
flera skäl lämpligast att överskottsproduktionen utgörs av spannmål.
Tillgängliga prognoser över utvecklingen beträffande arealer, avkastning och inhemsk
efterfrågan för spannmål tyder på att fortsatta spannmålsöver-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 97

skott av minst nuvarande storlek kan väntas även under den
närmaste tioårsperioden. En produktion som i viss utsträckning överstiger efterfrågan
inom landet kan också förväntas för fläsk samt smör och mjölkpulver. För kött,
ost, socker och säsongmässigt även potatis torde däremot en viss nettoimport
vara sannolik även i fortsättningen.

Mot
bakgrund av direktivens uttalande att förenklingar bör eftersträvas inom
prisregleringen har utredningen undersökt förutsättningarna för att minska
omfattningen av de marknadsreglerande åtgärderna i statlig regi. Några
möjUgheter härtUl föreligger emellertid enligt utredningens bedömning inte,
eftersom överskott eller, för produkter utan överskott, viss utbyteshandel
torde kunna förväntas. Även för sådana rena underskotlsprodukter som potatis
och sockerbetor visar de senaste årens erfarenheter att möjligheter tiU
statliga regleringsåtgärder bör bibehållas.

Regleringsföreningarnas exportkostnader definierade som
exporterad kvantitet multiplicerad med skillnaden mellan inhemskt pris och
exportpris belastar i nuvarande system jordbruket. Motsvarande gäller för
omhändertagande av överskott genom lagring. Det pris som jordbrukarna erhåller
utgör en sammanvägning av priset för kvantiteter avsatta på den inhemska
marknaden och det som regel lägre priset för exporterade kvantiteter. Hela
totalexporten, bruttoöverskottet, av jordbruksprodukter uppfattas således som
överskott. Överskottens storlek för olika produkter har med andra ord bestämts
som produktion utöver det inhemska avsättningsutrymmet, efter beaktande av den
import som kan förekomma. 1 princip svarar jordbruket således f. n. även för
de kostnader som uppkommer vid sådan export som är föranledd av utbyteshandel.
De införselavgifter som inflyter vid motsvarande import tillförs statsverket,
även om de sedan till större delen återförs till jordbruket och får disponeras
för ändamål inom jordbruksprisregleringen.

Utredningen har ingående analyserat begreppen överskott
och överskottsproduktion och därvid använt uttrycken netto- resp. bruttoöverskott.
Eftersom överskottsbegreppet kan ges olika innebörd har utredningen ansett det
nödvändigt att separat för varje produktgrupp ange om netto- eller
bruttoöverskottsbegreppet skall tillämpas eller om överskottet skall relateras
till en på annat sätt fastställd standardkvantitet. Utredningen har därvid
definierat den del av produktionen som överstiger konsumtionen som
nettoöverskott och utbytesexport plus nettoöverskott dvs. hela exporten som
bruttoöverskott.

Utredningen
anser att de svenska jordbruksprodukterna liksom hittUls i första hand bör
avsättas på den inhemska marknaden. Oberoende av om över- eller underskott
råder för en vara bör dock en viss utbyteshandel accepteras av kvalitetsskäl
och med hänsyn till konsumenternas krav på ett allsidigt produkturval, även om
detta leder tUl en ökad svensk export. Utbyleshandeln torde emellertid bli av
begränsad omfattning för flertalet jordbruksprodukter med undantag av
margarinråvaror.

7 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 19

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 98

Utredningen föreslår att utbyteshandeln till viss del
finansieras genom att inflytande införselavgifter från motsvarande import
tillförs jordbruket. 1 förhållande till nuläget kommer härigenom jordbruket
all avlastas vissa kostnader. Hur stor andel av utbytesexporten av olika
produkter som staten bör finansiera bör fastställas vid prisöverläggningarna.

Såsom
förut nämnts används redan i slor utsträckning de införselavgifter som staten
erhåUer vid import av jordbruksprodukter till att finansiera olika delar av
jordbruksprisregleringen. En ytterligare användning av dessa medel för att
täcka kostnader för utbytesexport kan därför innebära att finansieringen av
andra delar av jordbruksprisregleringen försvåras. Utredningen anser att detta
problem bör lösas vid prisöverläggningarna.

I det följande redovisas för olika produkter om brutto-
eller nettoöverskottsbegreppet skall tillämpas och i vilken utsträckning en
utbytesexport kan vara önskvärd från samhällets synpunkt.

För ej
arealbaserade produkter, främst fläsk, ägg och fjäderfäkött, förordar
utredningen att bruttoöverskottsbegreppet i princip tillämpas även i
fortsättningen men anser att vissa avsteg kan accepteras. För fläsk och ägg kan
det således till följd av säsongmässiga variationer i produktion och konsumtion
vara önskvärt med en viss utbyteshandel. Fläskproduktionen är dessutom vid
nuvarande prisrelationer mellan olika styckningsdetaljer inriktad på större
konsumtion av vissa styckningsdelar än av andra, något som likaledes kan
motivera en viss utbyteshandel. I vilken utsträckning tillämpningen av
bruttoöverskottsbegreppet bör modifieras i riktning mot ett
utbyteshandelsförfarande i fråga om kostnaderna bör bli en fräga för i första
hand de prisöverläggande parterna. Sådana avsteg frän bruttoöverskottsbegreppet
bör emellertid enligt utredningen ske restriktivt.

Ganska
starkt arealbundna produkter är mjölk och nötkött genom sitt beroende av
foderväxtodlingen. Produklionen av mjölkprodukter bör liksom hittills i princip
anpassas till det inhemska avsättningsutrymmet, varigenom några större
överskott inte torde uppstå. Ett visst underskott av ost har traditioneUt
förelegat och väntas bestå även i fortsättningen. En fortsatt utbytesexport av
ost kan vara motiverad. Genom att en fortsatt övergång förutses till magrare mjölkprodukter,
främst lättmjölk, kommer minst nuvarande överskott av smör att finnas kvar.
För smörfett och mjölkpulver förordar utredmngen att bruttoöverskottsbegreppet
bibehålls. Importen av nötkött har under senare år ökat, samtidigt som
exporten blivit obetydlig. Ett fortsatt importöverskott är troligt.
Utredningen anser att en viss utbyteshandel bör accepteras och att
exportkostnaderna för nötkött och ost delvis skulle kunna tas över av staten. I
vilken omfattning detta bör ske bör fastställas vid prisöverläggningarna.

Med den
arealutveckling som bedömts sannolik kommer det även i framtiden att föreUgga
en överskottsproduktion av direkt arealbaserade

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 99

jordbruksprodukter. Utredningen har tidigare uttalat att
denna överskottsproduktion bör utgöras av spannmål. Mot denna bakgrund finns
det skäl som talar för att reservera hela det inhemska avsättningsutrymmet för
den arealbaserade produktionen, dvs. tillämpa nettoöverskottsbegreppet.
Utbytesexporten för berörda produkter skulle i så fall inte betraktas som
överskott och därmed påverka exportkostnaderna. Förslaget innebär i praktiken
inte nägon förändring.

Av kvalitetsskäl sker f. n. en stor utbyteshandel av
oljeväxtfrö och vegetabilisk olja. Utredningen förordar att nuvarande ordning
för utbyteshandeln inom fettvaruregleringen bibehålls. Om utbyteshandeln av
matpotatis skulle öka kraftigt, trots tillgång på svensk potatis av god
kvalitet, bör nettoöverskottsprincipen för finansiering av exportkostnader
kunna övervägas. Fabrikspotatisodlingen har en omfattning som avsevärt
understiger den inhemska efterfrågan på potatisstärkelse för tekniska ändamål.
I samband med den översyn av prisutjämningsfrå-gorna som utredningen föreslagit
bör även finansieringen av prisutjämningen på fabrikspotatis tas upp.

De övriga exporikostnader som uppstår för andra överskott
än de som faller inom utbyteshandelns ram bör enligt utredningens uppfattning
även i fortsättningen återverka på jordbrukets intäkter och i princip belasta
de produktionsgrenar där överskott uppkommer.

De medel som jordbruket förfogar över till finansiering av
de marknadsreglerande åtgärderna är som förut nämnts statliga
införselavgifts-och budgetmedel samt olika slags avgifter på produktionen.
Under de senaste åren har vissa av dessa avgifter kunnat avräknas mot utgående
statliga livsmedelssubventioner. Därigenom har en viss administrativ förenkling
uppnåtts. Effekten för producenterna blir densamma som då avgifterna tas ut
direkt. Fr.o.m. regleringsåret 1976/77 har en del av förmalningsavgiften
ersatts med budgetmedel.

Nuvarande finansiering av överskotten med produktbundna
avgifter har enligt utredningen regleringstekniska fördelar. Alla produkter har
dock inte kunnat avgiftsbeläggas, t. ex. fodersäd, och förmalningsavgif-terna
har tidvis varit så höga att de blivit utsatta för kritik. För ej areal-baserad
produktion föreslås att nuvarande finansiering av överskotten med olika slag av
produktbundna avgifter eller reducering av pristill-läggen i huvudsak
bibehålls.

De framtida överskotten av arealbaserade produkter
förutsätts till största delen komma att utgöras av spannmål. Enligt
utredningens mening kan staten sedan lång tid tillbaka sägas ha haft ett annat
ansvar för exportkostnaderna för spannmål än för övriga produkter. Äv utredningens
ställningstagande i fråga om produktionsmålet och dess innebörd för den
framtida åkerarealen följer att de redan nu betydande spannmålsöverskotten kan
bli större i framtiden. Härigenom understryks än mer statens ansvar för
inlösenpriser och uppkommande ex-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 100

portkostnader. Utredningen har övervägt att helt eller
delvis ersätta nuvarande produktbundna avgifter med någon slags gemensam finansiering
av överskotten från all arealbaserad produktion. Härvid är i första hand två
alternativ aktuella, nämligen dels avgifter på nägot produktionsmedel,
företrädesvis handelsgödselavgifter, vilka eventuellt kan kombineras med
förmalningsavgifter, dels statliga budgetmedel ur utgående subventionsbelopp.

Utredningen
har konstaterat att såväl handelsgödselavgifter som en omfördelning av utgående
budgetmedel i och för sig skulle vara acceptabla lösningar. Den förstnämnda
metoden skulle t. ex. ha fördelar från miljösynpunkt, men sannolikt innebära
vissa administrativa problem, särskilt vid övergången. Nya eller omfördelade
budgetmedel skulle tekniskt sett vara en mycket enkel metod.
Förmalningsavgiften har numera till nästan hälften ersatts med budgetmedel. Den
tidigare kritiken av att höga förmalningsavgifter innebär en betydande fördyring
av en viktig grupp av baslivsmedel, nämligen mjöl och bröd, väger därför inte
längre lika tungt. Då samtidigt systemet med förmalningsavgifter
regle-ringstekniskt sett erbjuder många fördelar framför allt möjligheter att
variera spannmålspriserna efter skördens storlek föresläs att nuvarande
system för finansiering av spannmålsöverskotten tills vidare bör bibehåUas.
MöjUgheter föreligger härvidlag för statsmakterna att vid behov ändra den
andel av avgiften som finansieras med budgetmedel.

Enligt utredningens mening föreligger nu knappast behov av
att mera permanent tillföra spannmålsregleringen ytterligare medel, t. ex.
genom att införa någon ny avgift utöver förmalningsavgiften. Först vid utgången
av den förestående prisregleringsperioden bör, mot bakgrund av
världsmarknadsprisernas utveckling, tillgången på medel inom spannmålsregleringen
m. m., övervägas om ändringar i fråga om spannmålsregleringens finansiering är
påkallade inför den därnäst följande prisregleringsperioden.

4.2.7 Jordbrukets inflationsskydd och system för
inkomstföljsamhet, m. m.

Det s. k. inflationsskyddet för priserna pä jordbrukets
produkter som gällt fr. o. m. regleringsåret 1974/75 bygger pä ett
principförslag från 1972 års jordbruksutredning i dess delbetänkande (Ds Jo 1973:
10) Vissa förslag rörande prisregleringen efter den 30 juni 1974. Utredningen
framhöll att den skulle återkomma till frågan om jordbrukets inflationsskydd i
sitt slutbetänkande, eftersom dess slutliga ställningstagande i denna fråga
lämpligen borde baseras på dels de erfarenheter som har gjorts av det
tillämpade provisoriska inflationsskyddet, dels utredningens överväganden i
vissa andra frågor av betydelse för inflationsskyddets utformning.

Statens jordbruksnämnd har företagit en granskning av hur
det pro-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 101

visoriska inflationsskyddet hittills har fungerat.
Jordbruksnämndens rapport (Stencil, augusti 1976) Utvärdering av det under
regleringsperioden 1 juli 197430 juni 1977 tillämpade inflationsskyddet ligger
i allt väsentligt till grund för utredningens överväganden och förslag i det
följande.

Jordbrukets
nuvarande inflationsskydd syftar till att ge kompensation till jordbruket för
prisstegringar på inköpta produktionsmedel samt möjliggöra att jordbrukarna
uppnår inkomstföljsamhet med övriga befolkningsgrupper. Vidare skyddas separat
kostnaderna för de delar av uppsamling och förädling som ligger inom
jordbruksregleringen. Härigenom har skyddet erhållit en mera logisk och
lättförståelig uppbyggnad, men dess tillämpning har blivit mera komplicerad än
det dessförinnan gällande inflationsskyddet. Många av de problem som har
uppstått när det gällt beräkningen av inkomstföljsamhet och framför allt
kostnadsutveckling inom uppsamling och förädling torde emellertid ha haft karaktär
av initialproblem. Jordbruksnämnden framhåller att jordbrukets inflationsskydd
framgent sannolikt kan bli lättare att tillämpa än det hittills varit.

Tekniskt
sett har inflationsskyddet enligt den utvärdering som företagits på det hela
taget fungerat tillfredsställande. Dess nuvarande principiella
grundkonstruktion bör enligt utredningens uppfattning bibehållas.

Utredningens
principförslag för beräkning av kostnadskompensationen till jordbrukets inköp
av produktionsmedel och till kostnaderna inom delar av förädlingsindustrin
utformades mera konkret i samband med prisöverläggningarna inför innevarande
prisregleringsperiod. Fortfarande kvarstår emellertid vissa principproblem
olösta. Detta gäller t. ex. i fråga om värderingen av avskrivnings- och ränteunderlaget,
synen på avskrivningskostnaderna samt utformningen av ett system för beräkning
av förädlingsledets produktivitetsutveckling. Utredningen förutsätter att man
vid det expertarbete som sker i samband med kommande prisöverläggningar ägnar
dessa frågor särskild uppmärksamhet.

Utvecklingen
av jordbrukarnas inkomster av eget arbete och eget kapital skulle enligt
utredningens preliminära förslag fastställas genom obundna överläggningar.
Härigenom skulle en viss anpassning uppnås till de förhandlingsmässiga villkor
som gäller för arbetsmarknadens parter i övrigt. Enligt statsmakternas beslut
har jordbrukarnas s. k. inkomstföljsamhet kommit att direkt anknytas till de
avtal som träffas på grundval av ramöverenskommelserna mellan LO och SAF.
Härvid görs ett avdrag för jordbrukets beräknade rationaliseringsvinster. Vid
prisöverläggningarna har uppmärksammats frågan om kompensationen för
jordbrukarnas inkomstföljsamhet skall utgå med samma procenttal eller med samma
krontal som för jämförelsegrupperna. Utredningen anser att denna fråga, liksom
vissa övriga frågor av teknisk karaktär, bör kunna lösas i samband med
prisöverläggningarna.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 102

Utredningen har vidare övervägt möjligheterna att inom
inflationsskyddets ram finna automatiska regler för beaktande av eventuellt
uppkommande kapitalvinster/förluster. Sädana regler har emellertid inte ansetts
möjliga att uppställa. Hänsynstagande till sådana vinster/förluster bör därför
liksom hittills ske på bedömningsmässiga grunder i samband med
prisöverläggningarna.

Som utredningen tidigare förordat bör
kostnadskompensationen liksom hittills utgå två gånger per år, medan ersättning
i syfte att tillförsäkra jordbrukarna inkomstföljsamhet med andra
befolkningsgrupper bör fastställas en gång per år. Inflationsskyddet för
exportproduktionen bör i princip anpassas till utredningens grundsyn på
överskottsproduktionen och dess finansiering.

Enligt direktiven borde utredningen även ta upp frägan om
prisregleringsperiodernas längd. Denna fråga behandlades av utredningen i dess
delbetänkande från år 1973. Där redovisas även för- och nackdelar för olika
berörda parter vid kortare och längre prisregleringsperioder.
Sammanfattningsvis anförs att frågan om prisregleringsperiodens längd inte
nödvändigtvis är av någon avgörande betydelse för möjligheterna bl. a. till att
nå eftersträvade prisnivåer. Den prissättning på olika produkter som
eftersträvas kan uppnås vid såväl kortare som längre perioder. Väsentligare än
periodernas längd är prissättningens och prisregleringens utformning i övrigt,
t. ex. vad beträffar inflationsskyddet.

4.2.8 Prisregleringen jör olika produkter

1 det följande redovisas utredningens överväganden ooh
förslag rörande prisregleringens utformning för olika produkter. Utredningens
förslag i vissa generella frägor, som behandlats förut under avsnittet 4.2,
återges i tillämpliga fall i korthet.

4.2.8.1 Spannmål och spannmålsprodukter

Enligt utredningen bör den överskottsproduktion som
uppkommer genom att en större åkerareal bibehålls än den som kan motiveras av
beredskapsmässiga skäl utgöras av spannmål. Prognoser tyder på att det
sammanlagda spannmålsöverskottet av brödsäd och fodersäd vid mitten av
1980-talet kan förväntas bli något större än f. n.

Utredningen anser att nuvarande pris- och
marknadsreglerande åtgärder pä spannmälsområdet i huvudsak är ändamålsenliga
och därför bör bibehållas i sin nuvarande utformning. Det s. k. prisortsystemet
bör dock ses över av statens jordbmksnämnd.

Frågan hur spannmålsöverskotten skaU finansieras intar
enligt utredningens mening en särställning. Utredningen har därför övervägt
olika former för deras finansiering. F. n. sker en relativt obetydlig utbyteshandel
med brödsäd. Däri ingående export bör liksom f. n. finansieras med
införselavgiftsmedel frän motsvarande import. För att täcka

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 103

övriga exportkostnader har utredningen övervägt
möjligheten av att införa nägon för all arealbaserad produktion gemensam
finansieringsmetod, t. ex. areal- eller handelsgödselavgifter. Härigenom
skulle för-malningsavgifterna kunna elimineras. Dessa har tidvis medfört en
inte helt oväsentlig fördyring av mjöl och bröd, som utgör en viktig grupp av
baslivsmedel.

Mot bakgrund av att budgetmedel fr.o.m. den 1 juli 1976
tillförs spannmålsregleringen anser utredningen att det inte längre finns samma
grund för kriktik mot förmalningsavgiftens höjd som tidigare. Vidare har
förmalningsavgiften regleringstekniska fördelar och bör därför enligl
utredningens uppfattning finnas kvar.

4.2.8.2 Oljeväxter och fettråvaror

Utredningen framhåller att oljeväxtodlingens storlek av
främst beredskapsskäl bör vara av ungefär nuvarande omfattning. Utgångspunkten
för prissättningen pä oljeväxtfrö bör liksom hittills vara behovet av att
stödja en inhemsk odling av denna omfattning.

Vid behandlingen av fettvaruregleringen tar utredningen
upp vissa synpunkter på prissättning m. m. som framförts av margarinindustrin.

Vad gäller prissättningen på fettråvaror har
margarinindustrin framfört att fettvaruavgiften kan komma att stiga i
framtiden, så att vegetabiliska margarinråvaror blir dyrare än
överskottsmjölkfett. I ett sådant läge borde enligt margarinindustrin även
mjölkfettet beläggas med en fettvaruavgift. Denna skulle avvägas sä att
mjölkfettet skulle fä samma pris som övriga margarinråvaror och betalas av både
mejerier och den margarinindustri som utnyttjar överskott av mjölkfett.

Enligt utredningens uppfattning är det angeläget att
matfettsregleringarna utformas på ett sådant sätt att konkurrensvillkoren
mellan producenlkooperatrva och övriga matfellsindustrier blir så rättvisa som
möjligt. Utredningen finner det emellertid tveksamt om den av margarinindustrin
förordade avgiften skulle påverka konkurrenssituationen mellan de båda
matfettsbranscherna. Råvarukostnaderna för de producentkooperativa mejerierna
kan aldrig helt styras, dvs. göras identiska med övriga livsmedelsindustriers
råvarukostnader, eftersom producenternas mjölkpris utgör en restpost från hela
verksamheten. Utredningen anser att det inte finns anledning att nu ta
ställning till frågan om överskotten av mjölkfett i framtiden eventuellt bör
beläggas med avgift. En bedömning kan anstå till dess frågan blir aktuell och
kan då enligt utredningens mening tas upp vid prisöverläggningarna.

Utredningen konstaterar att prissättningen på olika
inatfeltssorter är av betydelse för bl. a. konsumenterna, jordbrukarna och
företagen inorn matfettsindustrin.

För konsumenterna är det angeläget att priserna på olika
slags matfett kan hällas så låga som möjligt, och för oljeväxtodlarna är
pris-

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 104

sättningen på oljeväxtfrö och vegetabiliska fettvaror av
avgörande betydelse för odlingens lönsamhet. Prissättningen på smör är däremot
inte så betydelsefull för mjölkproducenterna. Smörets bidrag till mjölkens
betalningsförmåga har minskat och är numera av storleksordningen 10 %.

För matfettsindustrins olika parter är prissättningen pä
oljeväxtfrö resp. smör av central betydelse, eftersom förskjutnmgar i
prisrelationen smör/margarin i hög grad påverkar konsumtionens fördelning
mellan dessa båda typer av matfett. Margarinindustrins råvarupriser bestäms
inom fettvaruregleringen, samtidigt som priset på färdigt margarin mäste
anpassas till smörpriset. Inom mjölkregleringen regleras mejeriernas
försäljningspris pä smör, men inte smörets råvarukostnader. Detta innebär att
konkurrensvillkoren inte kan göras helt likformiga för producentkooperativa
mejerier och den, egentliga margarinindustrin.

Utredningen förordar att prissättningen på matfettsområdet
även i fortsättningen bör utgå från oljeväxtodlingens behov av prisstöd. Detta
kommer i sin tur liksom f. n. att bestämma margarinindustrins råvarukostnader
och indirekt även margarinpriset. Vid den marknadsmässigt anpassade
prisdifferentieringen mellan olika mejeriprodukter, som utgör mjölkreglertngens
grundprincip, synes det enligt utredningen alltjämt nödvändigt att priserna pä
olika smörbaserade matfetter sätts med beaktande av margarinets prisnivå. Detta
kan ske vid prisöverläggningarna.

Margarinindustrin har vidare framfört vissa synpunkter på
fettvaruregleringens finansiering. Fram till för något år sedan fanns ett
nettoimportbehov av margarinråvaror, vilket innebar att fettvaruregleringen
tillförde staten mera medel i form av fettvaruavgifter än som sedan behövde
tillföras denna reglering. Statens "överskott" tilldelades sedan
andra regleringsföreningar, till stor del mjölkregleringen. Detta innebär
enligt margarinindustrin att margarinet skulle kunna sägas ha subventionerat
bl. a. smör. Margarinindustrin har därför föreslagit att fettvaruavgiften
skulle sänkas så att inflytande fettvamavgifts-medel endast skulle räcka till
vad som behövs inom fettvaruregleringen. Härigenom skulle margarinråvarorna och
margarinet förbilligas, samtidigt som odlarpriset på oljeväxtfrö skulle kunna
hållas uppe.

Utredningen konstaterar att enligt hittiUsvarande
principer för fördelningen av de totalt influtna införselavgiftsmedlen, inkl.
fettvaruavgifterna, finns inget direkt samband mellan storleken av de införselavgiftsmedel
som importen av en viss jordbruksprodukt ger upphov till och tilldelningen av
statliga regleringsmedel (införselavgifter) till produkten i fråga. Enda
undantaget från denna princip är sockerregleringen som utgör en sluten ekonomisk
sektor. För varuområden med en nettoimport blir statens intäkter från
införselavgiftsmedlen därför i regel större än de belopp som utbetalas till
regleringsföreningen i

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 105

fråga. Så har tills helt nyligen varit fallet inom fettvaruregleringen.
Under senare år har emellertid oljeväxtodlingens omfattning ökat, och någon
nämnvärd nettoimport av oljeråvaror föreligger inte längre. Någon återgång till
tidigare nettoimportsituation för fettråvaror väntas inte ske. Utredningen
finner det från principiella utgångspunkter inte lämpligt att göra
fettvaruregleringen till en sluten ekonomisk sektor och påpekar att praktiskt
sett skulle f. ö. inte längre de konsekvenser uppnås som margarinindustrin
eftersträvar.

Margarinindustrin har slutligen berört
konkurrensförliållandena inom matfettsindustrin, särskilt det förhållandet att
flera av de nya produkter, vUkas marknadsandel ökat snabbt, till stor del
baseras på råvaror som endast finns tillgängliga inom den producentkooperativt
ägda mejerisektorn. Margarinindustrin har hävdat att den inte har samma
möjligheter att komma över mjölkbaserade råvaror som mejerierna. Detta skulle
ha medfört vissa olägenheter, främst svårigheter att åstadkomma samma
produktutveckling som mejeriindustrin.

Utredningen redovisar olika åtgärder som skulle kunna
övervägas och som torde kunna bidra till en förbättrad konkurrenssituation, t.
ex. frivilliga leveransavtal vilka redan tillämpas. Utredningen föreslår att
eventuella problem eller tvister på detta område skall kunna granskas och
prövas av jordbruksnämnden eller av de pris- och konkurrensöver-vakande
myndigheterna i enlighet med de förslag som redovisats för slakteri- och
mejeriområdena,

4.2.8.3 Potatis och potatisprodukter

Enligt tillgängliga prognoser förutses en något minskad
odling av matpotatis liksom en fortsatt svag minskning även i förbrukningen av
matpotatis fram till år 1985. Prisregleringen för matpotatis har enligt
utredningens uppfattning i stort sett fungerat väl och bör därför i hu vudsak
bibehållas i sin nuvarande utformning.

Inom fabrikspotatisregleringen har utredningen särskilt
uppmärksam mat frågan om fabrikspotatisodlingens omfattning och finansieringen
a\ nuvarande rabattering av stärkelse för framställning av tekniskt derivat.

Enligt föreliggande prognoser kommer omfattningen av
fabrikspotatisodlingen, som är helt kontraktsbunden, att förbli av ungefär nuvarande
omfattning under de närmaste åren. Utredningen anser att en odling av denna
omfattning i stort är lämplig.

Utredningen konstaterar att kostnaderna för rabatteringen
av stärkelse har ökat. Det inhemska priset pä stärkelse har fr. o. m.
regleringsäret 1974/75 stigit mer än importpriset. Vidare har den är 1967
införda begränsningen av den rabatterade kvantiteten senare tagits bort och de
rabatterade kvantiteterna har ökat. Rabatteringen finansieras f. n. med
införselavgiftsmedel inom den totalram jordbruket förhandlar sig till. Någon
ändring av denna ram föranledd av finansieringssituationen

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 106

på
stärkelsesidan har inte skett. Detta innebär att en större andel än tidigare av
avgiftsmedlen har måst användas till stärkelserabattering.

De
merkostnader för prisrabatteringen av stärkelse till derivatindustrin som nu
föreligger jämfört med läget år 1967, kan enligt utredningens mening motivera
en höjning av de införselavgiftsmedel som jordbruket tillförs inom
fördelningsplanen eller ett tillskott av budgetmedel. Frågan om
stärkelserabatteringens finansiering bör enligt utredningen tas upp vid den
översyn av industrins råvarukostnadsutjämning som utredningen föreslår bör
ske.

4.2.8.4
Sockerbetor och socker

Arealen
sockerbetor bestäms inom ramen för prisregleringen för sockerbetor och socker.
Enligt utredningen mäste en bedömning av den inhemska sockerbetsodlingens lämpliga
framtida omfattning baseras pä främst den inhemska sockerkonsumtionens
utveckling, den svenska sockernäringens internationella konkurrenskraft,
handelspolitiska hänsynstaganden särskilt u-ländernas exportbehov samt
odlingens betydelse från beredskapssynpunkt. Hänsyn bör även enligt
utredningen tas tiU andra förhållanden, t. ex. odlingens värde från
växtföljdssynpunkt och ur sysselsättnings- och regionalpolitisk synvinkel.

Den
svenska sockerkonsumtionen har alltsedan år 1960 varit i stort sett oförändrad,
räknat per capita. Från näringssynpunkt anses det angeläget att konsumtionen av
socker och sockerrika produkter reduceras med minst 1/4. Tillgängliga
prognoser över utvecklingen under perioden 19751985 förutsätter antingen en
oförändrad totalkonsumtion, drygt 340 milj. kg/år, eller en ökning i takt med
befolkningsökningen tUl drygt 350 milj. kg/år.

Den
svenska sockernäringens internationella konkurrenskraft bestäms av kostnaderna
för en inhemsk sockerframställning jämfört med kostnaderna för en import av
socker. Import har under större delen av efterkrigstiden varit gynnsammare med
undantag för kortare perioder, då krissituationer inträffat, t. ex. senast åren
19731974. Från sockerbolagets sida har hävdats att den svenska sockernäringen
i framtiden kan bedömas vara internationeUt konkurrenskraftig. Samma bedömning
har gjorts i en utredning (SIND 1976: 4) Sockerindustri av statens industriverk.

Enligt
prognoser utarbetade av Världsbanken år 1975 förväntas både produktion och
konsumtion av socker i världen öka med ca 2,5 % årligen under perioden
19751985 samtidigt som lagren skulle förbli oförändrade. I prognosen
förutsätts vidare att 1973 års råsockerpris realt sett kommer att bestå. Detta
pris framskrivet tiU år 1977 uppgår, omräknat till raffinad och med tillägg för
fraktkostnader tiU svensk hamn, till ca 190 kr./dt. Detta är avsevärt högre 'än
världsmarknadspriset kring årsskiftet 1976/77. Framställningen av socker inom
landet kostade

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:19 107

under regleringsåret 1976/77 221 kr./dt. Prisprognosen är
självfallet osäker men torde, enligt utredningen, ge visst stöd för slutsatsen
att import av socker även i framtiden normalt skulle ställa sig billigare än
inhemsk sockerframställning.

Självförsörjningsgraden för socker har vid en normalskörd
stigit från 67 % i slutet av 1960-talet till knappt 90 % år 1975. Samtidigt har
importbehovet sjunkit från 90 milj. kg till 4050 milj. kg. Om nuvarande
princip för att bestämma sockerbetsodlingens omfattning skulle bibehåUas, dvs.
att sockerbolagets brukskapacitet skall utnyttjas fullt på ett rationellt sätt,
skulle importbehovet sannolikt helt upphöra inom en period av 510 år. Enligt
utredningen talar handelspolitiska skäl för att sockerbetsodlingens omfattning
anpassas så att ett visst utrymme lämnas för import. Detta är angeläget främst
med hänsyn till behovet att tiUgodose u-ländernas exportintresse.

Sockerbetsodlingen är från beredskapssynpunkt särskilt
betydelsefull eftersom den ger en större avkastning per arealenhet, räknat i
kalorier, än andra grödor. Odlingen har vidare en gynnsam inverkan på efterföljande
grödor och ger goda möjligheter till förlängd sysselsättningssäsong på hösten.

Sockerbetsodlingens sysselsättningsskapande effekter är
särskilt värdefulla på Öland och Gotland. Lönsamheten för sockerbruken i dessa
områden är emellertid sämre än på fastlandet pä grund av att brukens kapacitet
inte kan utnyttjas helt. De erhåller därför ett särskilt stöd. Möjligheter att
förbättra lönsamheten vid sockerbruken på Öland och Gotland genom bättre
kapacitetsutnyttjande anses enligt sockerbolaget inte föreligga, då
sockerbetsodlarna vid nuvarande betpriser inte nämnvärt önskar utöka odlingen.
Bristen på alternativ sysselsättning pä Öland och Gotland motiverar enligt
utredningen att i stort sett nuvarande sockerbetsodling i dessa områden
bibehålls. Ett återupptagande av betodlingen i Östergötland och Västergötland
är däremot enligt utredningens uppfattning inte realistiskt.

Äv de i det föregående behandlade faktorerna talar
beredskaps-, sysselsättnings- och växtföljdsskäl för en jämförelsevis
omfattande odling av sockerbetor. Om man i första hand eftersträvar sä billigt
socker som möjligt för konsumenterna, bör däremot en stor import föredras,
eftersom denna sannolikt i de flesta lägen kommer att ställa sig billigare än
inhemsk sockerframställning. Även handelspolitiska skäl, dvs. i första hand
hänsyn till u-ländernas exportintressen, motiverar att den svenska
sockerbetsodlingens storlek hålls tillbaka. Utredningens sammanfattande bedömning
blir därför att den inhemska sockerbetsodlingens omfattning bör anpassas så
att ett visst utrymme lämnas för import.

När det gäller prisregleringens utformning har utredningen
övervägt lämpligheten av att föra samman de överläggningar som sker rörande

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 108

prissättningen
på sockerbetor och sockerbolagets ersättning med de allmänna överläggningarna
för övriga jordbruksprodukter. På grund av de speciella förutsättningar som
råder på sockeromrädet anser emellertid utredningen att nuvarande system med
separata prisöverläggningar, vilket hittills har fungerat bra, bör bibehållas.

Sockerregleringen
avviker från prisregleringarna för övriga jordbruksprodukter genom att
införselavgiftsmedlen från importen inte förs samman med de övriga införselavgiftsmedel
som fördelas mellan olika produkter. I stället behålls dessa medel inom
sockerregleringen. Några sk'äl för att ändra denna metod anser utredningen inte
föreligga.

Vad
gäller prissättningen på sockerbetor och socker i olika led anser utredningen
att nuvarande direkta anknytning till motsvarande priser inom EG bör upphöra.
Detta innebär att avvägningen av bet-prisets nivå i högre grad än tidigare bör
ske med beaktande av kostnadsutvecklingen inom den inhemska odlingen och
priserna för övriga vegetabUier. Även i fortsättningen bör dock prissättningen
på socker och sockerbetor inom EG fortlöpande analyseras vid bestämningen av de
svenska priserna.

Vid
överläggningar om sockerindustrins ersättning för sockerframställningen bör
enligt utredningen jordbruksnämnden biträdas av särskild expertis, på samma
sätt som f. n. sker vid beräkningen av kompensation för stegrade kostnader
inom uppsamling och förädling av övriga jordbruksprodukter. Vid dessa
överläggningar får aktualiseras bl. a. sädana frågor som prissättningen på
specialsocker, biprodukternas värde m. m.

4.2.8.5
Mjölk och mjölkprodukter

Konsumtionen
av olika mjölkprodukter kommer enligt föreliggande prognoser att öka i
framtiden. Förbrukningen av konsumtionsmjölk fram till år 1985 bedöms således
öka tUl 1 5801 700 milj. kg. Totalkonsumtionen av ost beräknas stiga tiU 107
milj. kg år 1985. För att tillgodose n'ämnda efterfrågan på konsumtionsmjölk
och ost måste produktionen av mjölk öka till 3 3003 400 milj. kg år 1985.
Avräkningspriset på mjölk måste sålunda enligt utredningen sannolikt höjas
kraftigare än vad som motsvarar den allmänna prisnivåns uppgång för att uppnå
en sådan produktionsökning. Konsumtionen kan i en ökad ut-str'äckning komma att
inriktas på magrare mjölkprodukter, vilket skulle leda till en ökning av
mjölkfettsöverskotten.

Utredningen
anser att mjölkproduktionens storlek så långt möjligt bör anpassas till det
inhemska försörjningsbehovet för mjölk och mjölkprodukter i fredstid. En viss
import av ost beräknas dock ske. En produktion av denna storlek är också
motiverad av beredskapsskäl. Även vid en på angivet sätt anpassad
mjölkproduktion uppkommer emellertid vissa överskott av mjölkfett och
mjölkpulver.

Överskotten
av smör och mjölkpulver har under hela efterkrigstiden

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 109

som regel fått avsättas till låga priser. Nägra tendenser
till en mera permanent prisuppgång och förbättrade avsättningsmöjligheter för
dessa produkter på den internationella marknaden föreligger enligt utredningens
bedömningar inte under överskådlig framtid. Utredningen anser att
mjölkproduktionens utveckling bör fortlöpande noggrant följas så att
prissättning, marknadsreglering och investeringar kan anpassas i syfte att
uppnå en långsiktigt balanserad mjölkproduktion.

Utredningen föreslår att nuvarande meUanprislinje
bibehålls, vilket innebär fortsatta livsmedelssubventioner till viktigare
mjölkprodukter, företrädesvis k-mjölk. Även en meUanprislinje innebär
emellertid att de inhemska priserna på olika mjölkprodukter måste skyddas mot
förväntade lägre VM-priser med hjälp av ett gränsskydd. Utredningen har vidare
behandlat de samordningsproblem som uppkommer genom att priserna på flera
jordbruksprodukter är föremål för regleringar dels inom jordbruksnämnden
(jordbruksregleringen), dels inom SPK (efterföljande led).

Utr-edningen har funnit att överföringen av prisstödet
till jordbrukarna liksom hittills bör kunna ske med en bibehållen prissättning
och prisreglering i partiprisledet för olika mjölkprodukter.

Utredningen anser att mjölkprisregleringens uiformning f.
n. är i huvudsak ändamålsenlig, och att den därför till sin grundkonstruktion
bör bibehållas. Detta gäller såväl i de delar i vilka den överensstämmer med
regleringarna för övriga jordbmksprodukter, dvs. gränsskyddet och
marknadsregleringarna, som beträffande det s. k. utjämningssystemet.

Utjämningssystemet omfattar endast de viktigare
mjölkprodukterna. Bakom denna konstruktion ligger tanken att nya produkter till
en början inte skall avgiftsbeläggas utan ges något fördelaktigare villkor än
redan etablerade mjölkprodukter med en stor marknadsandel. Härigenom bidrar
utjämningssystemet till en fortsatt produktutveckling till gagn för främst
konsumenterna. Utredningen finner det angeläget att denna grundprincip bibehålls
även i fortsättningen. Frågan när nya produkter skall anses ha uppnått en så
stor marknadsandel att de bör infogas i utjämningssystemet bör kunna avgöras i
samband med pris-överiäggningarna.

Prissättningen
på smör har beröringspunkter med prissättningen på övriga matfetter. Vid
prissättningen på olika mejeriprodukter är det enligt utredningens uppfattning
väsentligt att såväl smörpriset som priserna på andra smörfettsbaserade
matfetter alltjämt anpassas så att huvuddelen av smörfettet kan avsättas inom
landet. Detta innebär att man mäste ta hänsyn till margarinets prisnivå.

Margarinindustrin har kritiserat prissättningen på
smörfettsbaserat margarin och rabatteringen av allmänna inrättningars inköp av
smörfett. Utredningen förutsätter att dessa frågor kan tas upp och lösas i samband
med prisöverläggningarna.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 110

4.2.8.6 Kött och fläsk

Enligt olika prognoser väntas produktion och konsumtion av
kött förbli ungefär oförändrade eller öka svagt fram till år 1985. I fråga om
fläsk väntas en något större produktionsökning än konsumtionsökning, 1,5 %
resp. 1 % per år.

Den meUanprislinje som utredningen förordat innebär att
prisnivån på ikött och fläsk hålls nere med hj'älp av budgetmedel. Utredningen
konstaterar att utbetalningarna av budgetmedlen tekniskt sett inte innebär
några problem.

Utredningen har funnit att nuvarande system för
överföringen av prisstödet till köttproducenter bör bibehåUas, eftersom det pä
det hela taget väl tUlgodoser direktivens önskemål om att jordbruksstödet skall
tillföras jordbrukarna. Utredningen föreslår vissa åtgärder i syfte att
garantera dels en fortsatt hÖg effektivitet inom slakterierna, dels en tillfredsställande
konkurrens meUan olika företagskategorier inom slakteribranschen.

Utredningen
har föreslagit vissa modifieringar av gränsskyddeis utformning och
handläggning för kött och fläsk. Således bör prisernas nuvarande rörlighet
mellan relativt vida prisgränser begränsas. Det noteringsunderlag som
utnyttjas för att ange den inhemska prisnivån föreslås bli utvidgat. Till
statens jordbruksnämnd bör knytas en allsidigt sammansatt grupp av experter
med goda kunskaper om marknadssituationen på kött- och fläskområdet. Gruppen
bör bistå jordbruksnämnden så att dess beslutsunderlag för regleringsåtgärder vid
prtsgränserna förbättras. Mittprisniväerna för kött och fläsk, som i princip
skall avspegla de eftersträvade prisregleringspriserna, föresläs bli föremål
för en översyn. Utredningen understryker angelägenheten av att en harmonisering
kan ske av jordbruksprisregleringen och den prisreglering som berör
vidareförädling och distribution. Sistnämnda reglering handläggs av främst SPK.

Gränsskyddets
utformning för olika styckningsdetaljer av kött och ffäsk har fått göras mera
schematisk än som hade varit önskvärt, på grund av svårigheter för tullen att
skilja mellan olika varutyper. För bUligare köttvaror blir därför skyddet så
högt att import i praktiken omöjliggörs, medan skyddet för dyrare 'köttvaror
blir relativt sett lågt. Enligt utredningens uppfattning kan detta innebära
vissa nackdelar, varför en översyn är motiverad.

Utredningen har även behandlat de marknadsreglerande
åtgärderna och deras finansiering. Kostnader för export av kött och fläsk bör
liksom hittUls i princip belasta jordbruket. Undantag från denna regel föreslås
emellertid ske för den del av utbyteshandeln som betingas av att säsongmässiga
skillnader uppkommer mellan produktion och konsumtion samt av att efterfrågan
är särskilt stor på vissa styckningsdelar. Omfattningen av dessa undantag bör
emellertid enligt utredningens me-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 111

ning bedömas restriktivt. Denna utbyteshandel föreslås bli
finansierad UV införselavgiftsmedel. Förslaget innebär nägot ökade anspråk på
införselavgiftsmedel, varigenom finansieringen av andra delar av jordbruksprisregleringen
kan försvåras. Utredningen anser att detta problem bör tas upp vid
prisöverläggningarna.

Utredningen anser att det fortfarande finns behov av ett
stöd till utjämningslagring av kött och fläsk. Enligt utredningen kan övervägas
att vidga lagringsstödet till att även omfatta lager av styckade detaljer.

Utredningen föreslår slutligen att det under perioder med
besvärande överskott av fläsk kan vara motiverat att begränsa de större
fläskprodu-cerande företagens utbyggnad genom att låta dessa företag stå för en
Ökad andel av exportkostnaderna. Slaktdjursavgiften eller motsvarande avdrag
från pristilläggen bör därför enligt utredningens mening kunna differentieras.
Denna fräga behandlas utförligare i avsnittet 5.2.7.

4.2.8.7 Ägg, äggprodukter och fjäderfäkött

Produktionen av såväl ägg som fjäderfäkött har i betydande
utsträckning överförts till stora och effektiva företag. Begränsade men
prispressande överskott har länge varit vanliga. Förbrukningen av ägg förväntas
bli lika stor år 1985 som under regleringsåret 1975/76, dvs. ca 102 milj. kg,
samtidigt som produktionen förutses bli lika stor som de senaste åren, varför
ett visst överskott skulle finnas kvar år 1985. 1 fråga om broUerkött beräknas
såväl konsumtion som produktion stiga med ca en tredjedel till år 1985.

Utredningen anser det värdefullt att det även inom ägg-
och fjäderfäregleringen har tillskapats regleringsinstrument för oUka marknadsreglerande
ingripanden. Om besvärande överskott uppstår inom äggproduktionen, genom en
alltför snabb uppbyggnad av större äggproduktionsföretag, bör enligt
utredningens mening dessa företags uppbyggnad kunna begränsas exempelvis genom
en särskild avgift per höna.

Utredningen anser att en översyn av prisgränssystemets
spännvidd m. m. bör innefatta även ägg och fjäderfäkött. Lämpligheten av att
hålla isär regleringsekonomin för å ena sidan ägg och äggprodukter och å andra
sidan fjäderfäkött, bör enligt utredningen övervägas.

4.2.8.8 Ersättnings- och imitationsprodukter

Under de senaste åren har förbrukningen av ersättnings-
och imitationsprodukter slutat öka och användningen av sådana produkter har i
stort sett stabiliserats. Detta har enligt utredningen ett visst samband med
livsmedelssubventioneringen på bl. a. kött.

Utredningen anser att nuvarande reglering för ersättnings-
och imitationsprodukter bör kunna gälla även i fortsättningen, så länge ingenting
inträffar som ändrar förutsättningarna för regleringen, t. ex. om helt nya
produkter skulle lanseras.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 112

4.2.8.9 Fodermedel

Utredningen anser att nuvarande reglering av
fodermedelspriserna är ändamålsenligt utformad och därför i huvudsak bör
bibehållas.

4.2.9 Industrins råvarukostnadsatjämning

Utredningen konstaterar att industrins
rävarukostnadsutjämning f. n. sker genom flera olika system inom
jordbruksprisregleringens ram samt att kostnaderna för de olika
prisutjämningssystemen finansieras på olika sätt.

Den nuvarande administrativa uppbyggnaden med flera olika
utjämningssystem har skett successivt. Från jordbruksprisregleringens utgångspunkter
fungerar de nu tillämpade systemen enligt utredningen tillfredsställande. Vid
utredningens granskning av råvarukostnadsutjämningen har dock från andra
utgångspunkter framkommit synpunkter om att den nuvarande administrativa
uppbyggnaden med flera olika utjämnings- och finansieringssystem är
svåröverskådlig och komplicerad. Därför anser utredningen att det finns skäl
att se över hela industrins råvarukostnadsutj'ämning med syfte att om möjligt
uppnå förenklingar. Senaste översyn av systemen skedde år 1966. Utredningen
förordar en översyn som bör utföras av representanter för de berörda näringarna
och de olika statliga organ som f. n. handhar olika delar av regleringen.
Därvid bör finansieringsfrågorna särskilt uppmärksammas liksom gränsskyddet för
vissa produkter som i dag ej omfattas av råvarukostnadsutjämningen, t. ex.
sylter och marmelader.

4.3 Remissyttrandena

4.3.1 Prisregleringens handläggning

Remissinstanserna har inga erinringar gentemot förslaget
att förstärka jordbruksnämndens personalresurser. LRF anser det angeläget att
nuvarande sammansättning av nämndens styrelse bibehålls och att nämnden
företräder staten vid förhandlingarna om nya jordbruksprisavtal. Sveriges
industriförbund framhåller att eftersom den enskilda industrin är en betydande
förbrukare av svenska jordbruksråvaror bör förbundet få en egen företrädare i
nämndens styrelse. Konsumentverket hävdar att det bör finnas fler företrädare
än en för konsumentintresset i jordbruksnämnden, som dessutom bör tillföras
näringsfysiologisk expertis. RRV anser att nämndens roll och uppgifter i
prisregleringssystemet bör ses över. Statskontoret efterlyser en översyn av
den nuvarande ansvars- och arbetsfördelningen mellan statens jordbruksnämnd
och de övriga statliga myndigheter som deltar i handläggningen av de
jordbrukspolitiska frågorna.

Utredningens förslag om en översyn av
konsumentdelegationens ställning i förhållande till jordbruksnämnden tUlstyrks
av RRV, konsumentverket, konsumentdelegationen, LO, KF och
Centralorganisationen

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 113

SACO/SR. Man framhåller att delegationens roll vid
prisöverläggningarna i praktiken har förskjutits från en rådgivande funktion
till en roll som självständig förhandlingspart gentemot jordbrukarsidan och
anser att detta bör fastställas genom en ändring i jordbruksnämndens instruktion.
Sveriges grossistförbund och Samarbelsorganet i jordbruksfrågor för enskild
handel och industri framhåller att den f. n. tillämpade förhandlingsordningen
fungerat tillfredsställande och därför bör bibehållas.

En omprövning av konsumentdelegationens sammansättning med
syfte att bl. a. renodla konsumentintresset rekommenderas av konsumentverket,
LO och TCO. TCO anser att konsumentverket bör erhålla representation i
delegationen. Enligt LO har blandningen i konsumentdelegationen av renodlade
konsumentrepresentanter som är i klar minoritet och representanter för
industri och handel hittills fungerat relativt väl. Med de nya arbetsuppgifter
för delegationen som torde följa av utredningens förslag om ökad insyn i ooh
kontroll av förädlingsindustrin, vilken i huvudsak utgöres av
jordbrukskooperativa företag, kan dock saken komma i ett annat läge och
delegationens sammansättning behöva ändras till en ren konsumentdelegation.

Ändra remissinstanser finner delegationens nuvarande
sammansättning i praktiken väl avvägd med hänsyn till de olika konsument- och
förbrukarintressen som är berörda av förhandlingarna. Bland dessa remissinstanser
återfinns Sveriges grossistförbund, Samarbelsorganet i jordbruksfrågor för
enskild handel och industri, KF, Sveriges industriförbund samt
Centralorganisationen SACO/SR, även om några av dem skulle ha ansett att en
renodling av konsumentintresset skulle ha varit att föredra från principiell
synpunkt. Konsumentdelegationen själv förordar en översyn av frågan.

Flera remissinstanser finner det otUlfredsställande att
åtskilliga frågor som rör prisregleringens utformning ansetts böra lösas i
samband med prisöverläggningarna.

4.3.2 Utgångspunkter för prissättningen

Av de remissinstanser som tagit upp frågan om vilka
utgångspunkter som bör gälla vid prissättningen av jordbruksprodukterna godtar
flertalet utredningens förslag att en betydande frihet liksom hittills bör
lämnas till de prisöverläggande parterna. LRF anser dock mot bakgrund av vad
förbundet anfört i fråga om inkomstmålets ställning i förhållande till övriga
jordbrukspolitiska och samhälleliga mål att inkomstmålet bör sättas i
förgrunden och utgöra huvudutgångspunkt vid prisavvägningen. NO anför att det
självklart är en fördel för de i förhandlingsarbetet engagerade parterna med
en betydande frihet vid valet av utgångspunkter för prisavvägningen, men att
det frän det stora folkflertalets synpunkt sannolikt skulle vara till gagn med
mera precise-

8 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 19

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 114

rade förhandlingsramar. Liknande synpunkter framförs av
Sveriges foderämnes & spannmålsiinportörers förening.

Lantbruksstyrelsen
framhåller att en stabil prisutveckling är av betydelse för jordbrukarnas
planeringssituation och investeringsvilja genom att prisriskerna minskas.

4.3.3 Val av prislinje

Utredningens förslag att den nuvarande mellanprislinjen
bör bibehållas tillstyrks av praktiskt taget samtiiga remissinstanser.
Sveriges industriförbund anser emellertid att livsmedelssubventionerna om
möjligt successivt bör avvecklas för samtliga livsmedel utom konsumtionsmjölk.
Vill man av sociala eller fördelningspolitiska skäl stödja vissa svaga grupper
i samhället, bör detta ske med andra åtgärder. Även Sveriges foderämnes &
spannmålsimporlörers förening anför liknande synpunkter. Svenska
lantarbetareförbundet anser att en högprislinje (producentprislinje) i princip
är att föredra.

Möjligheter
att få ge synpunkter på subventionsbeloppets fördelning på olika livsmedel bör
enligt LO och konsuinentdelegationen beredas konsumentdelegationen. Enligt LRF
bör Lantbrukarnas förhandlingsdelegation beredas liknande möjligheter och
Samarbelsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri anför att
även berörda branscher bör tillfrågas. Konsumentdelegationen efterlyser vissa
övergripande principer för subventionernas fördelning. LRF, Sveriges
industriförbund och Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och
industri anför att subventioneringen bör utformas så att inte ryckighet i pris-
och konsumlionsutvecklingen blir följden, nägot som försvårar industrins
kapacitetsplanering. Broilerintressenters förening framför att det finns minst
lika stor anledning att subventionera det näringsriktigare kycklingsköttet,
vars konsumtion enligt socialstyrelsen av näringsskäl bör ökas, som det fetare
grisköttet. Länsstyrelsen i Blekinge län anser att även fisk och fiskprodukter
bör uppfattas som baslivsmedel och ges livsmedelssubventioner.

Några
remissinstanser framhåller att mellanprislinjen och livsmedelssubventionernas
fördelning mellan olika livsmedel medvetet bör utnyttjas i syfte att påverka
konsumenternas, särskilt de svaga gruppernas, konsumtion och näringsstandard,
eftersom kostinformationen inte når dessa grupper i tillräcklig utsträckning.
Konsumentverket, socialstyrelsen, KDS, KF, LO och konsumentdelegationen
framhåller att subventionernas effekt för olika grupper av konsumenter bör
kartläggas. Detta motiverar att regelbundna hushållsbudgetundersökningar
företas. De positiva effekter som livsmedelssubventionen inneburit för
jordbruket bör enligt SPK beräknas. Konsumentdelegationen anser att dessa
effekter även bör beaktas vid fastställandet av prisstödets höjd. Sveriges
industriförbund och LRF är av uppfattningen att livsmedelssubvenlioner pä

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 115

prisreglerade jordbruksråvaror inte nödvändigtvis
förutsätter prisstopp pä motsvarande varor.

4.3.4 Prisstödet titt jordbrukarna

SPK, RRV, statens jordbruksnämnd, kommerskoUegium, statens
industriverk, LRF, LO, Husluillningssällskapens förbund, Sveriges livsmedelsindustriarbetareförbund
samt länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstads och Malmöhus län tillstyrker i
huvudsak utredningens förslag att bibehålla prissättningen och prisregleringen
i partiprisledet för mjölk och slaktprodukter, men vidta vissa åtgärder i syfte
att garantera en god effektivitet och rättvisa konkurrensförhällanden. KF,
konsumentdelegationen och Sveriges industriförbund anser i princip att
prisregleringen hade bort förläggas till producentiedet, men går i praktiken
med på utredningens förslag, eftersom det innebär förbättringar. NO,
Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri. Svenska
foderämnes & spannmålsimportörers förening samt länsstyrelsen i
Östergötlands län accepterar inte utredningens förslag utan anser att ett
system i vilket prisregleringen är förlagd till producentledet bör kunna
införas.

De åtgärder som utredningen föreslagit i syfte att uppnå
en förbättrad insyn i och kontroll av det av prisregleringen skyddade
förädlingsledets kostnader och effektivitet m. m. kommenteras av flera
remissinstanser. SPK framhåUer att kalkylmaterialet bör utvidgas och omfatta
även intäktssidan samt investerings- och finansieringssituationen för de
berörda företagen. Nödvändigt är vidare att primär- och sekundärförädlingsleden
kan särskiljas vid analysen.

Enligt statens jordbruksnämnd kräver nämndens ställning
som granskningsmyndighet att den på ett tidigt stadium får tillfälle att ge
sina synpunkter på uppläggningen och utförandet av förädlingsföretagens egna
kostnadsanalyser. Det måste förutsättas att dessa företag ger nämnden tillgång
till allt det primärmaterial som kan erfordras i sammanhanget.

LRF anser att några risker för försämrad
effektivitetsutveckling knappast föreligger. Utredningens förslag angående en
ökad insyn och kontroll accepteras, men bör även avse konsumentkooperativ och
privat livsmedelsindustri. Förbundet är tveksamt inför kravet på preciserade
produktivitetskrav på förädlingsindustrin, bl. a. kan härigenom intresset för
produktutveckling minskas. Rekommendationer om en mer översiktiig
resultatredovisning har redan utfärdats av LRF, bl. a. med tanke på
medlemmarnas krav på bättre insyn.

LO, vars grundinställning är att prisstödet bör överföras
till producentledet, anser trots detta att det är synnerligen angeläget att de
föreslagna analyserna fortlöpande görs.

Utredningens förslag i syfte att garantera en
tillfredsställande konkurrens för de företag som förädlar jordbruksprodukter
tUlstyrks i huvudsak genomgående av remissinstanserna, inkl. NO, som
framhåller att

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 116

jordbruksnämnden vid handläggning av sådana ärenden
inhämtar yttrande från de konkurrensvärdande myndigheterna.

Statens
jordbruksnämnd framhåller att utredningens förslag kräver en noggrann
kartläggning av vilka situationer och förhållanden som skall göras till föremål
för övervakning. Vidare bör övervägas huruvida oeh i vad mån särskUt författningsmässigt
eUer annat underlag behöver tillskapas för att möjliggöra övervakning och
ingripande från nämndens sida. Nämnden har f. n. knappast några befogenheter i
detta avseende. Verksamheten bör från början bedrivas under frivillig medverkan
frän alla berörda parter. Till en början bör ett informellt informations- och
samrådsorgan inrättas med deltagande från berörda myndigheter, företag och
organisationer.

RRV
ifrågasätter om jordbruksnämnden bör handha konkurrensfrågor samtidigt som
nämnden kan få rollen som "förhandlingspart". Verket anser att det
bör prövas om inte ansvaret för initiering och genomförande av utredningar
rörande konkurrensförhållanden inom ramen för jordbruksprisregleringen i
stället kan läggas pä de pris- och konkurrensvårdande myndigheterna. Liknande
synpunkter framförs av statens industriverk.

4.3.5 Gränsskyddets utformning

Utredningens förslag beträffande gränsskyddets utformning
och därmed sammanhängande frågor godtas i stort av remissinstanserna.

LO StäUer
sig dock tveksam till utredningens förslag att vidta åtgärder för att på olika
sätt begränsa variationerna i den inhemska prisnivån på animalier. Sveriges
lantbruksuniversitet anser att nämnda förslag kan sägas innebära att man ökar
de administrativa elementen i jordbrukets prisbildning på bekostnad av den
marknadsmässiga styrningen. Statens jordbruksnämnd anser att det är värdefullt
med en översyn av prisgränssystemet. Vid denna översyn synes det enligt
nämnden välbetänkt att beakta handelspolitiska synpunkter. Förslaget om att
minska prisrörligheten för animaliska produkter innebär en ökad
avgiftsrörlighet, vilket ofta åberopats försvåra det internationella
handelsutbytet. LRF anser det motiverat att begränsa prisrörligheten något men
att denna fråga torde få diskuteras närmare vid prisöverläggningarna.

I fråga om
utredningens förslag att noteringsunderlaget till prisbevakningspriserna för
kött och fläsk bör göras mer representativt påpekar jordbruksnämnden att det
kan bli svårt att finna representativa noteringar avseende försäljningarna från
de ej producentkooperativa slakterierna. Om avsikten är att även andra
slakterier än producentkooperativa skall ingå i noteringsunderlaget
förutsätter LRF att de noteringar som utnyttjas kommer att vara officiella
försäljningspriser till externa kunder.

Förslaget att inrätta marknadsbedömningsgrupper för att
bistå jordbruksnämnden vid bedömningar av om marknadsläget motiverar åt-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 117

gärder vid prisgränserna är enligt RRV inte tillräckligt
motiverat. LRF understryker att marknadsbedömningsgrupperna endast bör vara av
rådgivande karaktär. Sveriges industriförbund och Samarbetsorganet i
jordbruksfrågor för enskild handel och industri anser att de föreslagna
grupperna bör bistå jordbruksnämnden, inte bara i situationer där ingripanden
vid prisgränserna är aktuella, utan också vid andra tillfällen då en analys av
marknaden är aktuell.

Utredningens förslag om att en översyn av mittprisnivån
bör ske tillstyrks av remissinstanserna, varvid konsumentdelegationen och KF
framhåller att även prisrelationerna mellan olika produkter bör beaktas.
Jordbruksnämnden anser det värdefullt att en översyn av prisgränssystemet och
gränsskyddet kommer till stånd i samband med prisöverläggningarna men
framhåller att det torde vara svårare att nu finna relevanta
världsmarknadspriser än under år 1959.

GeneraUullstyrdsen påpekar att vid en översyn av
gränsskyddets utformning m. m. bör tullverkets medverkan beaktas och
möjligheterna till administrativa förenklingar tillvaratas.

Remissinstanserna instämmer i utredningens uppfattning att
det är angeläget att en harmonisering sker av jordbruksprisregleringen och den
prisreglering och prisövervakning som berör vidareförädling och distribution
och som handläggs av främst SPK.

4.3.6 Marknadsreglerande åtgärder

Önskvärdheten av en utbyteshandel framhålls av mänga
remissinstanser. Beträffande finansieringen av denna handel framförs nägot
delade meningar. LRF och HushåUningssäUskapens förbund anser att jordbruket
bör avlastas samtUga kostnader som uppstår till följd av import av
jordbruksprodukter. Anledningen till denna import är enligt LRF bl. a. att
Sverige sedan lång tid tillbaka för en liberalare handelspoUtik än många andra
länder och att överskottspartier på världsmarknaden söker sig hit. Sveriges
grossistförbund anser att utbytesförfarandet borde vidgas i förhällande till
utredningens förslag. SPK anser sig inte kunna biträda ett system som innebär
att permanenta överskott, t. ex. på vissa styckningsdetaljer, skall medföra att
producenterna avlastas exportkostnaderna härför. 1 den mån regleringskassorna
redan i dagens läge tUlförs införselavgiftsmedel som kan hänföras till
utrikeshandel på grund av säsongmässiga efterfrågevariationer finner dock SPK
inte anledning till någon ändring av nuvarande ordning.

Konsumentdelegationen, LO, Sveriges industriförbund.
Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri samt KF
delar i princip utredningens förslag. LO framhåller att förslaget bör tillämpas
mycket restriktivt. Liknande synpunkter anförs av konsumentdelegationen och KF
som anser att den kostnadsminskning förslaget innebär för jordbruket bör kunna
beaktas vid prisöverläggningarna. Statens jord-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 118

bruksnämnd framhäller alt om det s. k. nettoöverskottsbegreppet
skall tillämpas för den arealbundna produktionen innebär detta att uppburna
införselavgiftsmedel kommer att tas i anspråk i betydligt större utsträckning
än hittills.

I fråga om
kostnaderna för avsättningen av spannmålsöverskotten uttalar utredningen att
staten sedan lång tid tillbaka kan sägas ha haft ett annat ansvar än för
överskotten av övriga produkter. Denna uppfattning delas av många
remissinstanser varvid dock synpunkter framförs pä graden av detta ansvar. LRF
understryker det ansvar samhället måste ha för finansieringen av de överskott
som en oförändrad areal leder till. Kostnaderna för att avlasta överskotten kan
betraktas som en "försäkringspremie" samhället är berett att betala
för den trygghet en produktion något överstigande det inhemska
avsättningsutrymmet medför för det svenska folket. Ett ökat statligt ansvar för
exportkostnaderna bör enligt LRF:s mening även omfatta produktionen av till
spannmålsodlingen alternativ produktion, i första hand oljeväxter. Enligt LRF
bör statens ansvar vad gäller finansieringen av spannmålsöverskottet i första
hand avse en situation med låga världsmarknadspriser. Den inhemska prissättningen
på spannmål bör i huvudsak anpassas till kostnadsutvecklingen inom landet och
inte påverkas av världsmarknadsprisernas svängningar. I ett läge då
världsmarknadspriserna är låga och kostnaderna för spannmålsexporten stora är
det därför nödvändigt att Svensk spannmålshandel erhåller särskilda medel. 1
den utsträckning nuvarande medel för finansiering av spannmålsöverskotten inte
räcker till bör enligt LRF underskott i regleringsekonomin till följd av låga
världsmarknadspriser löpande täckas via budgetmedel eller på motsvarande sätt,
om inte fonderade medel finns tillgängliga. Underskott till följd av stora
hektarskördar bör däremot kunna täckas via lån.

Konsumentdelegationen anser att samhället även i
fortsättningen bör ta ett visst ansvar för spannmålsöverskotten men att
jordbruket mäste räkna med att stå för huvudparten av kostnaderna till följd av
exportöverskott av spannmål. Liknande synpunkter framförs av KF. Enligt NO
torde det kunna ifrågasättas om det inte kan finnas anledning att sätta någon
gräns för samhällets/konsumenternas ekonomiska ansvarstagande för
spannmålsproduktionen. SPK anser att statsmakternas ansvar i fråga om
finansieringen av överskotten bör inskränkas till de överskott som blir följden
av den areal som är motiverad ur beredskapssynpunkt. Sveriges industriförbund
menar att ett produktionsmål som medför betydande permanenta överskott av
spannmål under normala skördeår innebär att staten måste ta på sig en del av
kostnaderna för export av dessa överskott. Däremot bör jordbrukarna själva stå
för exportkostnaderna för kvantiteter som beror på högre skörd än normalt.
Enligt Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri är
den statliga insatsen i sammanhanget ofrånkomlig. LO anser att jordbruket
liksom

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 19 119

hittills skall bära exportkostnaderna. Enligt Sveriges
grossistförbund borde utredningen ha ägnat finansieringsfrågan mera
uppmärksamhet innan beslut fattats om en medveten överproduktion.

Statens jordbruksnämnd påpekar att de årliga kostnaderna
för spannmålsregleringen beräknas komma att uppgå till 450700 milj. kr. Mot
denna kostnad skall ställas intäkterna av förmalningsavgiftsmedel, ca 260 milj.
kr., samt vissa regleringsmedel som kan komma att tillföras
spannmålsregleringen.

LRF understryker starkt det angelägna i att
förmalningsavgift alltjämt kan tas ut. LO accepterar förmalningsavgiften men
har därför inte avvisat ett system med handelsgödselavgift. Enligt SPK, statens
induslriverk, Sveriges industriförbund. Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för
enskild liandel och industri samt Sveriges bageriförbund bör förmalningsavgiften
på sikt avvecklas. Konsumentdelegationen och KF anser att den inte bör tillåtas
stiga nämnvärt över nuvarande nivå. Dess regleringstekniska fördelar
accepteras dock av flera. Flera remissinstanser förordar andra
finansieringsvägar, allmänna medel eller budgetmedel.

Om frägan skulle uppkomma om avgift pä produktionsmedel,
anser SPK och LRF att avgift på handelsgödsel är att föredra. Sveriges industriförbund
och Samarbetsorganet i jordbruksjrågor jör enskild Ilandet och industri anser
att en sådan avgift är olämplig.

4.3.7 Jordbrukets injlationsskydd och system jör
inkomsljöljsainhel, tn. m.

Utredningens förslag att inflationsskyddets principiella
grundkonstruktion bör bibehållas delas av remissinstanserna. Vissa
principproblem kvarstår olösta, t. ex. i fråga om värderingen av avskrivnings-
och ränteunderlaget, synen på avskrivningskostnaderna samt utformningen av ett
system för beräkning av förädlingsledets produktivitetsutveckling. Dessa frågor
bör enligt utredningen ägnas särskild uppmärksamhet vid det expertarbete som
sker i samband med kommande prisöverläggningar. Denna uppfattning delas och
understryks av remissinstanserna. LRF ställer sig av principiella skäl
avvisande till en särbehandling av delar av kostnadsposterna i
inflationsskyddet. LO framhåller att ökade resurser måste sättas in på
beräkningen av PM-index för att säkerställa att detta index verkligen på ett
rättvisande sätt mäter prisutvecklingen pä inköpta produktionsmedel. Vidare
framhåller LO att samtliga beräkningar som ligger till grund för PM-index
skall utföras av statens jordbruksnämnd.

De flesta remissinstanserna delar utredningens förslag att
i fråga om inkomstföljsamheten hänsynstagande till kapitalvinster/förluster
liksom hittills bör ske på bedömningsmässiga grunder i samband med prisöverläggningarna.
Sveriges lantbruksuniversitet anser att frågan motiverar en mer öppen och
allsidig diskussion än den som kan förväntas vara möjlig i samband med löpande
prisöverläggningar. LO och Centralorgani-

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 120

sationen SACO/SR förordar mera fria förhandlingar om
inkomstföljsamheten i stället för ren automatik. Liknande synpunkter framförs
av TCO. LRF anser att reglerna för inkomstföljsamhet måste utformas med direkt
beaktande av inkomstmålsättningen, så att de som är sysselsatta i jordbruket
tillförsäkras en med andra grupper i samhället likvärdig ekonomisk och social
standard. Den nuvarande tillämpningen av LO-SAF-avtalet på jordbrukets område
innebär enligt förbundets uppfattning på sikt en ökad inkomsteftersläpning.
Hur reglerna i detalj skall utformas bör enligt förbundet slutgUtigt diskuteras
i samband med kommande prisöverläggningar.

Statens jordbruksnämnd ifrågasätter om inte en övergång
till fördelning av totalbeloppet till efter inom landet konsumerade
kvantiteter frän inhemsk produktion borde ske. Hänsyn mäste härvid tas till bl.
a. slutliga ställningstaganden till produktionsmål och överskottsproduktionens
finansiering. Nämnden konstaterar vidare att mänga och komplicerade frågor
hänskjutits till prisöverläggningarna. Det ankommer på nämnden att utföra
erforderligt utredningsarbete, varför krävs att nämnden måste tiUdelas
erforderliga resurser.

4.3.8 Prisregleringen för olika produkter

Remissinstansernas synpunkter pä de mera generella
förslagen rörande prisregleringens utformning har redovisats tidigare under
avsnittet 4.3. 1 det följande lämnas en redogörelse för remissinstansernas synpunkter
på utredningens förslag vad gäller särskilda frågor inom resp. reglering.

4.3.8.1 Spannmål och spannmålsprodukter

I fråga om utredningens förslag att det s. k.
prisortsystemet bör ses över anm'äler statens jordbruksnämnd att nämnden redan
har uppdragit ät regleringsföreningen Svensk spannmålshandel att göra en sådan
översyn.

4.3.8.2 Oljeväxter och fettråvaror

Konsumentdelegationen, statens industriverk, LO, Sveriges
industriförbund. Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskUd liandel och
industri samt KF anser att utredningen lämnat problem olösta och föreslår att
jordbruksnämnden får i uppdrag att med berörda parter bereda hithörande frågor
t god tid före prisöverräggningarna. Statens jordbruksnämnd och LRF delar
utredningens uppfattning i fråga om det olämpliga i att göra
fettvaruregleringen till en sluten ekonomisk sektor. LRF ifrågasätter
lämpligheten av nuvarande bindning mellan priset på rapsmjöl och rapsolja, som
i vissa lägen gör att en justering av rapsmjölpriset påverkar rapsoljepriset
och därmed också priset på vegetabiliskt matfett. Förbundet föreslår att
jordbruksnämnden får i uppdrag att analysera nuvarande system och framVägga
förslag till alternativa lösningar.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 121

4.3.8.3 Potatis och potatisprodukter

De remissinstanser som berör prisregleringen för potatis
och potatisprodukter delar utredningens uppfattning att matpotatisregleringen
i stort fungerat väl. Utredningens förslag att finansieringen av
prisrabatteringen på stärkelse till derivatindustrin bör tas upp till översyn
tillstyrks. LRF anser det angeräget att slå vakt om den nuvarande arealen
fabrikspotatis samt att det tillgängliga rävamutrymmet för tillverkning av råsprit
för konsumtionsändamäl alltjämt i första hand skall förbehållas fabrikspotatis.

4.3.8.4 Sockerbetor och socker

Utredningens
bedömning att sockerbetsodlingens omfattning bör anpassas så att ett visst
utrymme lämnas för import delas av konsumentdelegationen, LO, Samarbetsorganel
i jordbruksfrågor för enskUd handel och industri samt KF. Enligt Svenska
sockerfabriks AB bör arealen även fortsättningsvis bestämmas till ca 53 000 ha
med möjligheter att öka denna areal inom ramen för tillgänglig produktionskapacitet.
Sockerbolaget anser vidare att beslut om den framtida arealens omfattning,
liksom om upprätthällande av betodlingen pä Öland och Gotland, bör träffas för
en längre tidsperiod för att göra det möjligt för Sockerbolaget att planera på
sikt. Liknande synpunkter framförs av Sveriges industriförbund. Om
utredningens förslag skall tolkas så att sockerproduktionen vid normskörd bör
bibehålla sin nuvarande omfattning framhåller statens jordbruksnämnd att detta
vid oförändrad konsumtion torde få konsekvenser för betodlingens omfattning och
på någon sikt även den svenska betbruksstrukturen. LRF och
Hushållningssällskapens förbund ställer sig tveksamma till utredningens
prognoser om en årlig avkastningsökning på 0,50,7 % inom odlingen.
Avkastningen har enligt LRF stagnerat under senare år. Om sockerkonsumtionen
ökar i takt med befolkningstillväxten och avkastningen fortsätter att stagnera,
kan självförsörjningsgraden i stället komma att minska vid nuvarande totalareal.
Statens induslriverk hänvisar i sitt yttrande till de synpunkter som verket
framfört i utredningen (SIND 1976: 4) Sockerindustri och i vilken föreslås att
betodlingsarealen utökas successivt i takt med produktivitetshöjningen i
industrin. Även LRF hänvisar till industriverkets rapport.

Utredningens förslag att nuvarande direkta anknytning av
prissättningen tUl motsvarande priser inom EG bör upphöra delas av statens
jordbruksnämnd, LO och LRF. Förslaget accepteras även av Samarbetsorganet i jordbruksfrågor
för enskild handel och industri. Konsumentdelegationen och KF anser inte att
det är klarlagt vilka effekter förslaget kan få för konsumenterna. Sveriges
industriförbund och Sockerbolaget anser att systemet med anknytningen till EG
bör bibehållas.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 122

4.3.8.5 Mjölk och mjölkprodukter

Utredningens uppfattning om mjölkproduktionens storlek och
mjölkprisregleringens grundkonstruktion delas i stort av remissinstansema.
Sveriges grossistförbund och KF framhäller att den svenska produktionen av ost
bör kompletteras med import.

Statens jordbruksnämnd framhåller att med de mål som
utredningen har satt upp för att å ena sidan hälla ett pris på
margarinråvarorna som tillförsäkrar oljeväxtodlarna skäliga priser och å andra
sidan anpass.i priset på smör och andra smörfettsbaserade matfetter så att
huvuddelei av smörfettet kan avsättas inom landet, måste man i högre grad än
hit tills beakta konkurrensförhållandena mellan mejeri- och margarinindustrierna
vid prissättningen. LRF förutsätter att nuvarande prisskillnad i öre per kg
mellan smör och margarin inte ökar. Några remissinstanser berör
utjämningssystemet inom mjölkregleringen samt rabatteringen av allmänna
inrättningars inköp av smörfett, t. ex. Sveriges industriförbund och Samarbetsorganet
i jordbruksfrågor för enskild handel och industri, som föreslår att frågan om
rabatteringen blir föremål för översyn av jordbruksnämnden och berörda parter.
LRF framhåller att mejeriindustrin har att avsätta matfettet på förmånligaste
sätt.

4.3.8.6 Kött oeh fläsk

Utredningens förslag att en översyn av gränsskyddet för
styckningsdetaljer bör ske tillstyrks i stort sett av samtliga
remissinstanser. Sveriges grossistförbund som inte direkt motsätter sig en
översyn finner det angeläget att Sverige även i fortsättningen får möjligheter
att importera sådana styckningsdetaljer som efterfrågas av konsumenten. Enligt
SPK bör garantier skapas för att en omläggning inte leder till en genomsnittligt
högre prisnivå och att förutsättningen för en priskonkurrerande import
kvarstår.

I fråga om lagringsstödet för utjämningslagring bör enligt
utredningen övervägas att vidga detta till att omfatta även lager av styckade
detaljer. Statens jordbruksnämnd och LRF anser att en eventuell utvidgning bör
ske med stor restriktivitet. Statens livsmedelsverk päpekar att ett
lagringsstöd som är knutet till ostyckade slaktkroppar medför betydande
nackdelar för hygien och kvalitet på köttet. Stödet bör i stället utgå till
förmån för styckade, förpackade och datummärkta detaljer och en ökad
omsättningshastighet då förutsättningar finns härför.

4.3.8.7 Övriga produkter

Vad utredningen föreslagit om prisregleringarna för ägg
och fjäderfä, ersättnings- och imitationsprodukter samt fodermedel delas i
huvudsak av de remissinstanser som berört dessa prisregleringar.

4.3.9 Industrins råvarukostnadsutjäinning

Utredningens förslag att industrins
råvarukostnadsutjämning bör bli föremål för en s'ärskild översyn tillstyrks
av remissinstanserna. Flera

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 123

instanser päpekar behovet av översyn av gränsskyddet för
vissa livsmedelsindustriprodukter som i dag inte omfattas av frihandeln och
rävaru-kostnadsutjämningen.

5 Rationaliseringsverksamheten 5.1 Nuvarande
förhållanden

Den nuvarande rationaliseringspolitiken kan härledas från
den jordbrukspolitik, som beslöts av 1947 års riksdag. Då samordnades pris-
och rationaliseringspolitiken samtidigt som en inkomstmålsättning infördes. De
statliga rationaUseringsorganens uppgift blev dä att främja en yttre
rationalisering. De skulle dock i princip inte medverka till att utvidga vad
som bedömdes vara fullständiga brukningsenheter. Riktlinjerna för verksamheten
ändrades av säväl 1959 som 1963 års riksdagar.

Betydelsen
av rationaliseringsverksamheten underströks ytterligare i 1967 års
jordbrukspoUtiska beslut (prop. 1967: 95, JoU 1967: 25, rskr 1967: 280). Denna
skulle liksom tidigare grunda sig på jordbrukarnas egna initiativ och insatser.
Även om jordbrukarna själva på så sätt skulle komma att svara för huvuddelen av
rationaliseringsverksamheten sä borde staten liksom tidigare på olika sätt
medverka i denna. Syftet med ralionaUseringspolitiken skulle vara att göra de
enskilda företagen så effektiva som möjligt. Detta skulle leda till ökad
lönsamhet och högre inkomster för jordbrukarna. Vidare skulle en hög
rationaliseringstakt inom jordbruket vara en garanti för konsumenterna att
råvarukostnaderna för livsmedel blev så låga som möjligt.

1 norra
Sverige (Norrland och vissa delar av norra och västra Svealand) utökades är 1971
det statliga rationaliseringsstödet till att även omfatta begränsat
utvecklingsbara jordbruksföretag (prop. 1971: 74, JoU 1971: 33, rskr 1971:
149). Är 1972 infördes i övriga delar av landet ett stöd för att underlätta
fortsatt eller utvidgad mjölkproduktion vid jordbruksföretag med begränsade
utvecklingsmöjligheter (prop. 1972: 79, JoU 1972: 34, rskr 1972: 219).

5.1.1 Statliga insatser för jordbrukets rationalisering

Statens medverkan i jordbrukets rationalisering har under
senare år i huvudsak omfattat markpoliliska insatser, finansieringsstöd,
omställningsstöd och rådgivning.

MarkpoUliska
insatser omfattar främst lantbruksnämndernas köp och försäljning av mark samt
prövning av förvärv av jordbruksfastighet enligt 1965 års jordförvärvslag. De
markpolitiska insatserna har till syfte att utiderlätta bildandet av lämpliga
brukningsenheter. Mark som bjuds ut till försäljning kan i viss utsträckning
utnyttjas för förstärkning av närliggande brukningsenheter eller för
bytesändamål i syfte att underlätta omarrondering och storleksrationalisering
såväl i jordbruk som i skogsbruk.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 124

Statligt finansieringsstöd. Det statliga stödet till
jordbrukets rationalisering har varierat i omfattning genom åren.
Förändringarna har huvudsakligen orsakats av jordbrukarnas efterfrågan på
finansiellt stöd och av förhållandena på kreditmarknaden, vilka under vissa
tider har inneburit svårigheter för kreditinstituten att tiUhandahålla kapital.
Som framgår av följande tabell har det statliga stödet ökat i omfattning under
senare år. Detta gäller framför allt stödet till inre rationalisering som i
huvudsak avser investeringar i ekonomibyggnader.

Stödform

1968

1970

1972

1974

1976

Lånegaranti

Yttre rationalisering

60

37

42

40

44

Inre rationalisering

64

43

75

119

184

därav till SR-företag

7

7

10

17

19

Jordförvärvslån

34

21

22

35

26

Driftslån

38

29

44

51

73

Maskinlån

3

1

2

I

3

Summa
länegarantier

199

131

185

246

330

Statsbidrag

Yttre rationalisering

9

7

9

5

5

Inre rationalisering

14

12

25

38

50

därav till SR-företag

7

7

9

15

16

Driftsrationalisering i sam-

band med SR

2

2

3

3

Summa
bidrag

23

21

36

46

58

Oinställningsstöd i form av avgångsvederlag lämnas enligt
kungörelsen (1967: 422) om särskilt övergångsbidrag och avgångsvederlag åt
jordbrukare. Det syftar till att underlätta för jordbrukare att övergå till
annan verksamhet. Stöd utgär under förutsättning att brukningsenheten
disponeras på ett sådant sätt som lantbruksnämnden kan godkänna. Under perioden
19681976 beviljades avgångsvederlag i 1 600 fall med sammanlagt 7 milj. kr.

Rådgivningen till jordbrukarna har ökat under 1960-talet.
Detta gäller både de statliga insatserna på området och den rådgivnings- och
serviceverksamhet som bedrivs av jordbrukarnas egna organisationer. Samtidigt
med denna utbyggnad har antalet jordbrukare minskat, vilket innebär att
rådgivningen per jordbrukare ökat mer än den totala verksamheten. Totala
kostnaden för den av latUbruksverket bedrivna rådgivningen uppgick budgetåret
1975/76 till 43 milj. kr., varav ca 50 % avsåg individuell rådgivning och ca 50
% grupp- och massrådgivning.

5.1.2 Statligt finansieringsstöd till jordbruket

Finansieringsstödet syftar till att underlätta
rationaliseringsåtgärder och nyetablering. De nu gällande stödformerna kan
sammanfattas enligt följande.

Med A-stöd avses det allmänna rationaliseringsstöd som kan
utgä i

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 125

hela landet enligt kungörelsen (1967: 453) om statligt
stöd till jordbrukets rationalisering m. m. (rationaliseringskungörelsen). Stödet
utgår i form av lånegaranti och i vissa fall bidrag. Som allmänna villkor
gäller att investeringen skall vara önskvärd frän allmän synpunkt, samhällsekonomiskt
motiverad samt företagsekonomiskt lönsam. Stöd lämnas till brukningsenheter
som antingen redan har eller inom en nära framtid väntas få förutsättningar för
rationell drift. Bedömningen härav grundas vanligen pä kalkyler som visar
företagets lönsamhet och likviditet.

Länegaranti kan i huvudsak lämnas till

förvärv av mark för yttre rationalisering (yttre
rationaliseringslän),

åtgärd för inre rationalisering (inre
rationaliseringslän),

inköp av jordbruksinventarier, utsäde, gödsel, foder och
liknande för igångsättande, omläggning eller utvidgning av jordbruksdrift
(driftslån),

förvärv av jordbruksfastighet (jordförvärvslån),

anskaffning av jordbruksmaskin som skall användas
gemensamt av flera lantbrukare,

yrkesmässig maskinhållning samt

insats i sambruksförening och insats i sammanslutning för
gemensam jordbruksproduktion.

Garantilån för yttre och inre rationalisering samt
jordförvärvslån kan erhållas amorteringsfria 5 är och övriga garantilån 12 år.
Längsta amorteringstid är för lån för yttre och inre rationalisering 30 är,
jordförvärvslån 35 år och för övriga garantilän i allmänhet 1015 år.

Statsbidrag kan utgå till åtgärd för yttre rationalisering
och inre rationaUsering. Bidrag till yttre rationalisering utgär bl. a. till
lantmäterikost-nader och i form av s. k. värdeutjämningsbidrag. Bidrag till
inre rationalisering utgår i allmänhet endast om åtgärden sker i samband med
genomgripande och kapitalkrävande yttre rationalisering eller samverkansrationalisering
och innebär en särskilt stor och i tiden koncentrerad investering, som kan
antas medföra påfrestning pä sökandens likviditet. 1 norra Sverige utgår fr. o.
m. år 1971 bidrag till inre rationalisering även om den yttre rationaliseringen
har skett genom tillarrendering av mark.

Statsbidrag till inre rationalisering som inte ingär i s.
k. särskild rationalisering utgär högst med ett belopp som motsvarar 25 % av
den godkända kostnaden för åtgärden. Bidrag som understiger 2 500 kr. lämnas
inte. Bidrag till byggnadsåtgärder är maximerat till 50 000 kr., i vissa fall
100 000 kr.

Med SR-stöd (särskild rationalisering) avses det regionala
rationaliseringsstöd som enligt rationaliseringskungörelsen kan utgå i norra
Sverige för att genom koncentrerade rationaliseringsinsatser underlätta och påskynda
uppbyggnaden av bestående och rationella företag. Stödet kan utgå i
Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs,
Kopparbergs och Värmlands län samt landskapet Dalsland.

Stöd tUl SR-företag utgår vad avser länegaranti samt
statsbidrag till

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 19 126

yttre rationalisering enligt reglerna för A-stöd.
Amorteringstiden för driftslån får dock under vissa förutsättningar förlängas
till 20 år. Statsbidrag till inre rationalisering som avser ekonomibyggnader,
dikning, täckdikning, jordbruksvägar m. m. kan utgå med högst 40 % av den av
lantbruksnämnden godkända kostnaden. Statsbidrag kan vidare utgå till viss
driftsrationalisering.

Med B-stöd
avses rationaliseringsstöd som utgår i norra Sverige till jordbruk med
begränsade utvecklingsmöjligheter. Stöd lämnas enligt kungörelsen (1971: 420)
om rationaliseringsstöd till vissa jordbruk. Stöd kan utgå till etablerade
brukare vid utförande av begränsade åtgärder för rationalisering av
jordbruksdelen. Stödet kan endast utgå till åtgärd som fordras för att
förbättra brukarens försörjningsmöjligheter under dennes återstående yrkesverksamma
tid. B-stöd utgår under perioden den 1 juli 1971den 30 juni 1981. Som vUlkor
för detta stöd gäller vidare

att brukningsenheten inte inom överskådlig tid behövs för
rationaliseringsändamål,

att brukarens inkomst huvudsakligen kommer från jord- och
skogsbruket pä brukningsenheten och

att
brukningsenheten ensam eller tillsammans med annan bestående förtjänstmöjlighet
på orten utgör tillfredsställande försörjningsunderlag för brukaren och hans
familj.

Stöd kan
lämnas i form av såväl lånegaranti som statsbidrag. Bidrag till yttre
rationalisering får lämnas enligt samma regler som gäller för Ä-stöd. Bidrag
till inre rationalisering utgär med högst 25 % av kostnaden för åtgärden. Det
får dock högst uppgä till 20 000 kr. eller om särskilda skäl föreligger 30 000
kr. Bidrag under 2 500 kr. utgär inte.

Med
mjölkstöd avses rationaliseringsstöd som utgår i södra och mellersta Sverige
till åtgärder som bedöms nödvändiga för en fortsatt eller utvidgad
mjölkproduktion vid företag med begränsade utvecklingsmöjligheter. Stöd lämnas
enligt kungörelsen (1972: 247) om rationaliseringsstöd till vissa jordbruk med
mjölkproduktion. För att stöd skall kunna utgå skall den ifrågavarande åtgärden
beräknas medföra förbättrade försörjningsmöjligheter för brukaren under dennes
återstående yrkesverksamma tid. Stödet utgår under perioden den 1 juli
1972den 30 juni 1981. Som viUkor för mjölkstöd gäUer vidare

att brukningsenheten inte inom överskådlig tid behövs för
rationaliseringsändamål,

att företaget efter investeringen beräknas kunna uppnå en
årlig mjölkproduktion av minst 50 000 kg och

att
brukningsenheten ensam eller tUlsammans med annan bestående förtjänstmöjlighet
på orten utgör tillfredsställande försörjningsunderlag för brukaren och hans
familj.

Mjölkstöd lämnas i form av säväl lånegaranti som
statsbidrag. Statsbidrag lämnas dock endast till åtgärd för inre
rationalisering, som avser

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 19 127

investering i gödselvårdsanläggning och mjölkrum. Bidrag
utgår med högst 25 % av kostnaden för åtgärden och är maximerat till 5 000 kr.
Bidrag under 2 500 kr. utgår inte.

5.2 Jordbruksutredningen

5.2.7 Rationaliseringspolitikens framtida syfte och
inriktning

Utredningen anser att den förda rationaliseringspolitiken
har haft väsentlig betydelse för rationaliseringsverksamheten i allmänhet. 1
vissa fall är statens insatser mätbara, i andra fall är de inte möjliga att
mäta. Detta beror bl. a. på att rationaliseringen i första hand är jordbrukarnas
egen angelägenhet och sker på den enskilde jordbrukarens initiativ. Statens
medverkan består i att genom bl. a. markpolitiska insatser och statligt
finansieringsstöd underlätta att sådana åtgärder utförs, som är angelägna från
samhällets synpunkt. Genom rådgivningsverksamheten kan enskilda jordbrukare
dels fä impulser till åtgärder, dels få råd i samband med utförandet.

Utredningen anser att rationaliseringspolitikens
inriktning har haft stor betydelse för jordbrukarnas handlande. Detta framgär
bl. a. av jordbrukarnas reaktion på den utökning av rationaliseringsstödet som skedde
åren 1971 och 1972 i form av B-stöd och mjölkstöd. De förbättrade
stödmöjligheterna markerade ett ökat behov av investeringar för
mjölkproduktion. Detta tillsammans med en förbättrad lönsamhet i
mjölkproduktionen har medfört en mycket kraftig ökning av investeringsverksamheten
i denna produktionsgren och därmed också ett ökat behov av statligt stöd.

Utredningen framhåller i detta sammanhang att en del av
statens medverkan i jordbrukets rationalisering avser verksamheter som endast
kan bedrivas av staten, såsom markpolitiska insatser och statligt stöd. Dessa
insatser är av långsiktig natur och det är därför svårt att utvärdera deras
kortsiktiga effekt.

Enligt utredningens direktiv skall de år 1967 beslutade
målen för jordbrukspolitiken gälla även i fortsättningen. För att inkomstmålet
och effektivitetsmålet samtidigt skall kunna uppnås fordras enligt utredningen
liksom hittills en samordning av prispolitik och rationaliseringspoUtik.
Rationaliseringspolitiken bör därför utformas så att den främjar en rationaliseringsverksamhet,
som medför att livsmedel över tiden kan produceras till lägsta möjliga
kostnad, effektivitetsmålet, samtidigt som i jordbruket yrkesverksamma får del
av den allmänna standardstegringen. För att detta skall kunna realiseras fordras
en fortsatt rationalisering av jordbruksnäringen. Ett statligt
rationaliseringsstöd till jordbruket får därför även i fortsättningen anses
vara ett naturligt komplement till prisregleringen.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 19 128

I praktiken är det få företag, som kan producera livsmedel
till en kostnad, som överensstämmer med vad som teoretiskt sett är den lägsta
möjliga. Därför måste av praktiska skäl även företag som producerar till något
högre men fortfarande acceptabel kostnadsnivå kunna anses producera livsmedel
till lägsta möjliga kostnad. Utredningen anser således att effektivitetsmålet
innebär att produktionen av livsmedel skall kunna ske till en med h'änsyn
till vad som är möjligt acceptabelt låg kostnadsnivå.

Utredningen framhåller att samhället även ställer upp
andra mål som berör jordbruket som näringsgren. 1 vissa fall kan dessa mål
lämpligen uppnås med rationaliseringspolitiska medel, vilket kan motivera avvikelse
från nyssnämnda huvudsyfte att producera livsmedel till lägsta möjliga kostnad
samtidigt som i jordbruket sysselsatta får del av den allmänna
staitdardstegringen. Som exempel kan nämnas regionalpolitiken, som kan
motivei-a ett särskilt stöd till jordbruket för att irpprätt-hålla en
geografiskt väl differentierad jordbruksproduktion. Vidare kan stöd till
jordbruk i glesbygder motiveras av sysselsättningspolitiska skäl.

Rationaliseringsprocessen inom jordbruket har pågått under
lång tid och medfört att produktionsresurser, främst arbetskraft, har flyttats
över från jordbrukssektorn till andra sektorer. Denna överföring har under
1950- och 1960-talen medfört samhällsekonomiska vinster. Under senare år tycks
den samhällsekonomiska vinsten av en resursöverföring ha blivit relativt sett
mindre.

Utredningen anser att överföringen av resurser från
jordbruket till andra sektorer och omfördelningen av resurser inom jordbruket
bör ske i en balanserad takt. Den balanserade utvecklingen bör vara det
idealtillstånd, som eftersträvas vad beträffar rationaUseringsprocessen. De
statliga insatserna kan därför behöva varieras med hänsyn till skilda
förutsättningar i olika delar av landet, vid olika företag etc, varvid även
icke ekonomiska mäl såsom regional balans, produktionsmålsättning, miljövård
etc. beaktas.

Utredningen har mot denna bakgrund delat upp
rationaliseringsstödet i

allmänt rationaliseringsstöd,

regionalt rationaliseringsstöd och

särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd.

Det allmänna rationaliseringsstödet föreslås kunna utgå i
hela landet oeh utgöra grunden för det statUga rationaliseringsstödet till
jordbruket. Stödet syftar till att underlätta att målet för
rationaliseringspolitiken skall kunna uppnås. Det innebär att stödet bör främja
en rationaliseringsverksamhet som medför att jordbruksprodukter kan
framställas till en acceptabelt låg kostnadsnivå. Stödet bör underlätta
uppbyggnaden av långsiktigt bestående och rationella enheter. Samtidigt bör man
beakta att ett effektivt utnyttjande av befintliga resurser vid företag som

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 129

inte är långsiktigt bestående i många fall innebär att
dessa företag på kort sikt kan uppfylla effektivitetsmälet.

För att främja rationaliseringen av jordbruksnäringen i
områden med sämre förutsättningar för en allsidig jordbruksproduktion behövs
enligt utredningen ett regionall rationaliseringssiöd. Detta stöd bör ha samma
syfte som det allmänna rationaliseringsstödet och utgöra en komplettering av
detta i de delar av landet där annars inte sådana in-vesteringsätgärder kommer
till stånd som medför att det rationaliseringspolitiska målet kan uppnås.

I vissa områden, framför allt i norra Sveriges inland,
finns i stort sett enbart sädana jordbruksföretag som varken kan komma i fråga
för allmänt rationaliseringsstöd eller regionalt rationaliseringsstöd. Ett
stöd till dessa företag kan dock enligt utredningens mening i vissa fall vara
motiverat av såväl sysselsättnings- som regionalpolitiska skäl. Om samhället
av olika skäl vill behälla sådana bygder befolkade, har jordbruket ofta stor
betydelse för att nå detta mål. Kan annan kompletterande sysselsättning
erhållas inom rimligt pendlingsavstånd torde detta i allmänhet vara
tillräckligt för bygdens fortsatta existens.

I en del områden med allmänt svaga förutsättningar för ett
näringsliv saknas emellertid i stort sett möjligheter att erhålla kompletterande
sysselsättning utanför jordbruket. Om särskilda stödinsatser därför blir
nödvändiga för att behålla sädana områden befolkade, bör dessa insatser även
omfatta ett stöd till jordbruket. Utredningen anser att ett sådant särskilt
regionalpolitiskt jordbruksstöd i princip bör kunna utgå i hela landet. Stödet
bör vara en integrerad del av samhällets övriga av sysselsättnings- och
regionalpolitiska skäl motiverade satsningar för alt upprätthålla
sysselsättning, service m. m.

Av de föreslagna stödformerna har såväl det allmänna som
det regionala rationaliseringsstödet ett rationaliseringspolitiskt syfte medan
det särskilda regionalpolitiska jordbruksstödet framför allt har ett sysselsättningspolitiskt
syfte. För att underlätta bedömningen av vilka företag som har förutsättningar
att uppfylla effektivitetsmålet pä lång eller kort sikt och därmed kunna komma
i fråga för rationaliseringsstöd har utredningen delat in företagen i tre
grupper.

Till utvecklade och utvecklingsbara företag har
utredningen räknat företag som har resp. förväntas få en sådan kombination av
resurser, att vid en fortlöpande tillämpning av känd teknik jordbruksprodukter
kan produceras till lägsta möjliga kostnad, samtidigt som inkomstmålet för i
jordbruket yrkesverksamma uppnås. Dessa företag har förutsättningar att
uppfylla målet för rationaliseringspolitiken på såväl lång som kort sikt.

Huvuddelen av företagen i denna grupp är att betrakta som
utvecklingsbara men ej utvecklade företag. Genom rationaliseringsåtgärder och
ytterligare resurstillskott kan dessa företag anpassas och utvecklas

9 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 19

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 130

så att målet för rationaliseringspolitiken kan uppnås. För
att underlätta denna anpassning och utveckling anser utredningen att det är
angeläget att statligt stöd för rationaliseringsåtgärder kan utgå till utvecklingsbara
men ännu ej utvecklade företag. Även utvecklade företag bör kunna erhålla
statligt stöd för rationaliseringsätgärder, som innebär en rationalisering
inom ramen för befintliga resurser samt för rationaliseringsåtgärder som
medför en jämnare och stabilare sysselsättning för vid företaget befintlig
arbetskraft. Utredningen framhåller att man vid denna bedömning måste beakta
behovet av att utveckla andra företag i området och förhållandena inom den
produktionsgren som stödet avser.

Överlåtelse av utvecklade och utvecklingsbara företag kan
enligt utredningen medföra finansieringsproblem för köparen. Samh'ället bör
därför med statiigt stöd underlätta att företag tillhörande denna grupp kan
överföras till yngre och välutbildade personer.

Till begränsat utvecklingsbara företag har utredningen
räknat företag som inte har eller som efter lämplig investering inte kan anses
fä en sådan omfattning och kombination av resurser, att de kan hänföras till
gruppen utvecklade och utvecklingsbara företag. Däremot kan de anses bestående
och även ha vissa utvecklingsmöjligheter under en begränsad period. Dessa
företag uppfyller på kort sikt målet för rationaliseringspolitiken.

Till dessa företag bör enligt utredningens förslag
statligt stöd kunna utgå till rationaliseringsåtgärder om resurser med lågt
alternativvärde därigenom utnyttjas effektivare än tidigare och det är fråga om
en begränsad investering anpassad till befintliga resurser. Vidare skall det
vara mindre angeläget att företaget tas i anspråk för strukturrationalisering.
Utredningen anser att statligt stöd för nyetablering på begränsat
utvecklingsbara företag inte bör utgä annat än i form av övertagande av
befintliga garantilän i de fall brukningsenheten inte behövs för strukturrationalisering.

Till företag som inle är utvecklingsbara har utredningen
räknat företag som inte har eller som efter lämplig investering inte kan anses
få en sådan omfattning och kombination av resurser att de vare sig på lång
eller kort sikt kan uppfylla det rationaliseringspolitiska målet. Därför
saknas enligt utredningen motiv för såväl rationaliserings- som etableringsstöd
till denna typ av företag. Åtskilliga av dessa företag bör dessutom sannolikt
tas i anspråk för att förstärka intilliggande brukningsenheter.

Till investeringar i vissa markanläggningar på bestående
åker bör liksom hittills statligt stöd kunna utgå även om marken vid
investe-ringstUlfället inte ingår i ett företag, som har förutsättningar att
uppfylla målet för rationaliseringspolitiken.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 131

5.2.2 Särskilda frågor

Utredningen har i särskild ordning behandlat vissa frågor
som har betydelse för rationaliseringsstödets utformning. Utredningens syn på
dessa frågor har beaktats i förslagen till statligt rationaliseringsstöd.

Kapitalfrågan. Frågor om jordbrukets kapitalförsörjning
och hur en tillräcklig mängd långfristigt kapital skall kunna kanaliseras till
jordbrukssektorn anser utredningen ligga utanför utredningsuppdraget.
Utredningen framhåller dock att den totala efterfrågan pä långfristigt kapital
under senare år har ökat kraftigt. Ätt anskaffa erforderligt långfristigt
kapital på fördelaktiga villkor är därför ett problem som jordbruket delar med
andra sektorer i samhället. Utredningen anser att om
rationaliseringsverksamheten i jordbruket skall kunna fortsätta som hittills är
det angeläget alt jordbruket tillförs tillräckligt med långfristigt kapital.

Utredningen konstaterar att skuldsättningen inom jordbruksnäringen
är relativt låg, vilket till stor del beror på jordbrukets struktur och brukarnas
åldersfördelning. Äldre brukare, som förvärvat fastigheten till relativt lågt
pris, har ofta en läg skuldsättning. Brukare på framför allt mindre
brukningsenheter, som saknar eller har små utvecklingsmöjligheter, gör inga
eller små reinvesteringar och kan därigenom minska sina skulder och öka
nettoförmögenheten.

Utredningen framhäller att den enskilde jordbrukarens
investerings-och finansieringsproblem kan avvika starkt från den bild som
erhålls vid en beskrivning av jordbruksnäringens kapitalförhållanden. Det är
framför allt i samband med nyetableringen som en jordbrukare fär svårigheter.
De allt högre priserna på jordbruksfastigheter jämte behovet av driftkapital
har medfört att kapitalbehovet och då framför allt behovet av eget kapital har
ökat kraftigt. Utförda undersökningar visar att behovet av eget kapital för att
starta utvecklingsbara heltidsföretag ofta är av storleksordningen 200 000300
000 kr. och i de bästa jordbruksbygderna ännu större vid nyetablering på en
till normalt marknadspris förvärvad fastighet.

Skall behovet av eget kapital kunna minskas måste
kapitalutgifterna under de första åren av en nystartad jordbrukares
verksamhetstid begränsas. Detta anser utredningen kan ske dels genom en
förlängning av den amorteringsfria tiden för driftslån från högst två till
högst fem år, dels genom införande av en låneform som möjliggör omfördelning av
kapitalutgifterna i tiden. Den läneform som utredningen föreslår benämns lån
med uppskjuten ränta. Låneformen innebär att räntan under de första åren läggs
till kapitalskulden. Därigenom minskas kapitalutgifterna, vilket möjliggör för
låntagaren att klara en högre skuldsättning och därmed minska behovet av eget
kapital. Eftersom räntan under en viss period läggs till kapitalskulden kommer
det belopp som låntagaren skall

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 132

betala
ränta på att hela tiden öka. Efter första tioårsperioden löper lånet som ett
sedvanligt lån med årliga räntebetalningar. Efter ytterligare några år påbörjas
amorteringarna. Följande villkor föreslås gälla.

Lånet
skall kunna utgå i samband med såväl nyetablering som arealutökning om de
allmänna villkoren avseende såväl företaget som företagaren är uppfyllda men
sökanden icke beräknas kunna genomföra den planerade åtgärden med andra
finansieringsformer på grund av att det egna kapitalet inte är tillräckUgt. Är
sökanden arrendator bör lån med uppskjuten ränta utgå endast om särskilda skäl
föreligger, såsom uppsättning av större djurbesättning, långvarigt arrende
etc.

Lånet
skall kunna utgå med högst 100 000 kr.

Räntan
skall kunna läggas till kapUalskulden under högst 10 år. Därefter betalas
räntan årligen.

Lånet
skall amorteras under högst 15 år med början senast 5 år efter det att den
ärliga räntebetalningen har börjat.

Utredningen
anser att låneformen med hänsyn till dess konstruktion bör finansieras via en
statiig lånefond. Det årliga kaphalbehovet för låneformen har utredningen
uppskattat till 510 milj. kr. och föreslår att 25 milj. kr. till att börja med
avsätts till en statlig lånefond för finansiering av lån med uppskjuten ränta.
Detta belopp kommer inte att täcka förväntat kapitalbehov innan återbetalning
sker. Utredningen förutsätter därför att beloppet vid behov kan ökas.

Det
kombinerade företaget jord och skog. Utredningen anser att kombinationen jord
och skog sett från jordbrukets synpunkt är fördelaktig. Saknas alternativa
sysselsättningsmöjligheter under vinterhalvåret erhålls för företaget som
helhet en positiv effekt om arbets- oeh dragkraft kan sysselsättas i
skogsbruket. Även från likviditetssynpunkt innebär kombinationen fördelar.
LikvidUetspäfrestningar på grund av dålig skörd eller annat oförutsett
inkomstbortfall i jordbruket kan under ett enskilt är motverkas med ökat
skogsuttag. Rådande företagsstruktur i vissa områden innebär dessutom att vid
många brukningsenheter är kombinationen jord och skog nödvändig för att
brukaren skall kunna erhålla sin huvudsakliga sysselsättning på brukningsenheten.
Vid större företag med anställd arbetskraft medför kombinationen jord och skog
större möjUgheter att bereda den anställda arbetskraften sysselsättning hela
året.

Deltidslantbruket.
Den tekniska utvecklingen har medfört att brukaren vid ca hälften av brukningsenheterna
inte beräknas kunna få en effektiv sysselsättning i jord- och skogsbruket
motsvarande en normal års-arbetsinsats. Utredningen har dock konstaterat att
vissa av dessa företag har förutsättningar att uppfylla målet för
rationaliseringsverksamheten oeh därför bör kunna komma i fråga för statUgt
stöd.

De
företag där brukaren inte har möjlighet att erhålla full sysselsättning i
jord- och skogsbruket har relativt liten betydelse för jordbruksproduktionen.
Dessa företag som numerärt är en betydande grupp, ca

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 133

65 000, medför från allmän synpunkt säväl fördelar som
nackdelar. För-resp. nackdelar kan i olika områden av landet framträda olika
starkt beroende på förhållandena i området och beroende på i vilken situation
företagaren befinner sig. Utredningen har vid utformningen av villkoren för
det statliga rationaliseringsstödet beaktat detta.

Sambandet jordbruklandskapsvård. Utredningen anser att
landskapsvårdande åtgärder i många fall utförs effektivast genom att aktuella
områden används för jordbruksproduktion. Den landskapsvårdande åtgärden bör i
sådana fall betraktas som en produktionsgren i företaget. Investeringar
förorsakade av landskapsvård bedriven i kombination med en rationell
jordbruksproduktion bör från stödsynpunkt behandlas på samma sätt som
investeringar nödvändiga för jordbruksdriften.

Markjrågan. Utredningen har översiktligt diskuterat
faktorer som påverkat prisutvecklingen på jordbruksfastigheter och vilka
åtgärder som skulle kunna minska efterfrågan och dämpa prisstegringen. Utredningen
har därvid konstaterat att frågan om att dämpa prisstegringen på
jordbruksfastigheter är svår att lösa. Denna fråga bör närmast behandlas av
den pågående jordförvärvsutredningen.

5.2.3 VUlkor för statligt stöd

Allmänna villkor för stöd. För att kunna bedöma vilka
jordbruksföretag eller kombinerade jord- och skogsbruksföretag som uppfyller
målet för rationaliseringspolitiken, måste dessa företag uppfylla vissa krav på
lönsamhet, likviditet och struktur. Bedömningen av om dessa villkor är
uppfyllda bör enligt utredningen göras på samma sätt oavsett om det är fråga om
ett rent jordbruksföretag eller ett kombinerat jord-och skogsbruksföretag.
Detta innebär att de kombinationseffekter som ett kombinerat jord- och skogsbruksföretag
kan erbjuda beaktas i rationaliseringsverksamheten.

Utredningen anser att vid utvecklade företag skall
arbetskraften kunna erhålla en ersättning som överensstämmer med inkomstmålet
för i jordbruket yrkesverksamma. Vid ett utvecklingsbart företag behövs i
allmänhet investeringar av olika slag för att företaget skall kunna bli
utvecklat. Under utvecklingsperioden ikan nämnda lönsamhetskriterium ofta inte
uppnås. För ett utvecklingsbart företag bör därför gälla att den aktuella
investeringen skall medföra en förbättrad lönsamhet. När företaget efter
ytterligare investeringar är utvecklat skall inkomstmålet däremot kunna uppnås.
Är det fråga om nyetablering bör de investeringar som är nödvändiga för att
företaget skall bli utvecklat kunna genomföras inom en rimlig framtid. För
begränsat utvecklingsbara företag anser utredningen att något långsiktigt
lönsamhetskrav inte bör ställas upp. Vid dessa företag bör det vara
tillräckligt att åtgärden leder till en förbättrad lönsamhet.

Likviditetskravet för ett utvecklat eller utvecklingsbart
företag bör in-

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 134

nebära att brukarfamiljen på såväl kort som lång sikt
skall kunna göra ett acceptabelt kontantuttag från företaget. För begränsat
utvecklingsbara företag bör likviditetskravet innebära att nuvarande brukare
skall kunna erhålla en total inkomst som gör det möjligt att täcka godtagbara
levnadskostnader.

För att
kunna påverka strukturrationaliseringen i önskvärd riktning fordras en
strukturbedöinning. Detta gäller både i samband med ansökan om statligt stöd
och givetvis även i samband med prövning av jordpolitiska ärenden.
Strukturbedömningen har till syfte att klarlägga vilken förändring i
fastighets- och produktionsstrukturen som kan leda till att det
rationaliseringspolitiska målet uppfylls på såväl lång som kort sikt.

Vid
strukturrationaliseringen bör man enligt utredningen eftersträva en från
samhällets synpunkt lämplig utveckling. Det alternativ som framstår som
företagsekonomiskt rationellt behöver nödvändigtvis inte alltid vara
samhällsekonomiskt rationellt. Som exempel anges att ett arealtillskott på
långt avstånd från brukningsenheten kan vara företagsekonomiskt rationellt men
inte samhällsekonomiskt rationellt om arealen kan brukas från nägon mer
välbelägen brukningsenhet. Likaledes anges att expansion av animalieproduktion
kan vara företagsekonomiskt rationell men inte alltid samhällsekonomiskt
rationell om produktionen bidrar till ett exportöverskott som måste avsättas
med förlust. I ett långsiktigt perspektiv måste eftersträvas att bygga upp
utvecklade företag, medan i ett kortsiktigt perspektiv även mäste beaktas att
det finns fasta resurser i jordbruket, vilka saknar eller har ett lågt alternativvärde.

Utredningen
framhåller att i den pågående strukturomvandlingen i samhället är det angeläget
att man har en samhällsekonomisk helhetssyn. Jord- och skogsbruket bör därför
komma in i ett större sammanhang för att den strukturpolitiska planeringen på
detta område inte skall kollidera med annan samhällsplanering. Samhällsekonomiskt
motiverade avväganden är angelägna i de områden, som är mest känsliga för
strukturpolitiska insatser, dvs. där näringslivet är svagt utvecklat och där
det finns små möjligheter att utveckla ett företagsekonomiskt rationellt
jordbruk. Det är enligt utredningen framför allt i sådana regioner, som den
samhällsekonomiska nyttan av en på företagsekonomiska grunder baserad
strukturrationalisering inte är uppenbar.

Utredningen
har, som tidigare redovisats, delat in jordbruksföretagen i tre grupper. Att
ange hur företag tillhörande resp. grupp resursm'äs-sigt skall se ut är enligt
utredningen inte möjligt eftersom resurserna och resurssammansättningen
varierar med hänsyn till driftsinriktning, företagets geografiska läge m. m.
Formulering av strukturkriterier för de olika grupperna av företag får därför
närmast karaktär av en beskrivning av vilka faktorer som bör beaktas vid
strukturbedömningen och vilken betydelse resp. faktor bör tillmätas.

Utredningen anser att vid utvecklade och utveaklingsbara
företag bör

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 135

i samband med nyetablering brukningsenheten redan ha eller
bedömas inom en rimlig framtid kunna få ett arealunderlag, som ensamt eller
tiUsammans med lämplig animalieproduktion möjliggör en rationell drift. Byggnadsbeståndet
bör vara av sådan beskaffenhet att det i befintligt skick eller efter
företagsekonomiskt försvarbara investeringar kan utnyttjas rationellt. I
slättbygderna bör brukningsenhetens arealunderlag och arrondering tillmätas
stor betydelse. 1 mellanbygder och skogsbygdsbetonade områden är möjligheterna
att utöka företagens åkerareal sämre. 1 dessa områden finns ofta möjlighet att
komplettera med skog.

Strukturbedömningen
i samband med en rationaliseringsåtgärd bör i princip ske på samma sätt som vid
nyetablering. Med hänsyn till att strukturrationaliseringen i stor utsträckning
är knuten till den tidpunkt då brukaren på grund av ålder upphör med sin
verksamhet kan det dock vara motiverat att vid bedömning av möjligheterna att
på sikt bygga upp ett utvecklat företag tillmäta arealunderlaget relativt sett
mindre betydelse än vid nyetablering. Möjligheter att utöka arealunderlaget
bör emellertid finnas även om det inte kan förutsättas ske inom en snar
framtid.

För att ett företag skall kunna anses vara begränsat
utvecklingsbart måste det ha befintliga resurser som eventuellt efter en
begränsad investering kan utnyttjas under nuvarande brukares återstående yrkesverksamma
tid. Vidare skall inte företaget ha en avgörande betydelse för utvecklingen av
angränsande företag inom den närmaste framtiden.

Med inkomstmålet som bakgrund anser utredningen att
målgruppen för rationaliseringspolitiken bör omfatta i jordbruket
yrkesverksamma, med huvudsaklig sysselsättning i jord- och skogsbruk.

Som kriterier på personer som bör kunna komma i fråga för
statligt stöd föresläs därlör gälla att vederbörande skall kunna fä sin
huvudsakliga sysselsättning pä och kunna ta sin huvudsakliga inkomst från den
brukningsenhet som stödet avser. Utredningen anser att sysselsättningskriteriet
är viktigast. Inkomstkriteriet bör närmast ses som en spärr mot att statligt
stöd inte skall kunna utgå i sådana fall då sökanden för sin försörjning inte
är beroende av den inkomst, som kan erhållas från brukningsenheten. 1 sådana
fall kan sökanden inte anses innefattas i målgruppen för
rationaliseringspolitiken.

Utredningens principiella bedömning av begreppet
huvudsaklig sysselsättning är att företagarens efter normal effektivitet
beräknade arbetsinsats i företaget skall uppgå till minst hälften av en normal
års-arbetsinsats. Detta innebär inte att sysselsättningskriteriet alltid är uppfyllt
om sökanden utför minst hälften av en normal årsarbetsinsats på den
brukningsenhet som stödet avser. 1 det enskilda fallet är det den sysselsättning
som framstår som den huvudsakliga och väsentliga för

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 136

sökandens försörjning, som bör vara avgörande vid
bedömning av om sysselsättningskriteriet är uppfyllt. En jordbrukare kan
exempelvis ha en heltidstjänst utanför jordbruket och ändå utföra mer än
hälften av en normal årsarbetsinsats i det egna företaget. I detta fall är det
sysselsättningen utanför jordbruket som framstår som den huvudsakliga sysselsättningen.
En jordbrukare, som utför mer än hälften av en normal årsarbetsinsats såväl
inom som utanför jordbruket, bör anses uppfylla sysselsättningskriteriet om
sysselsättningen utanför jordbruket är av mer tillfällig eller osäker art.

Sysselsättnings- och inkomstkriterierna föreslås om det är
fråga om

ett kombinerat företag med jord och skog avse jord- och
skogsbruket tillsammans,

en juridisk person vara uppfyllt av minst en av delägarna
eller medlemmarna i den juridiska personen,

stöd till ett långsiktigt utarrenderat jordbruk avse
arrendatorn, även om det är jordägaren som skall utföra investeringen och
ansöker om statligt stöd samt

om det är familjemedlemmar som driver jordbruket gemensamt
avse en av dem.

Möjligheterna att erhålla teoretisk yrkesutbildning har
under senare år förbättrats. Antalet elever vid gymnasieskolans jordbrukslinje
har ökat, vilket innebär att på sikt ett krav pä teoretisk yrkesutbildning bör
kunna ställas. De som f. n. är jordbrukare har däremot inte haft samma
möjlighet att skaffa sig teoretisk jordbruksutbildning. Den teoretiska utbildningen
har i många fall i stor utsträckning kompenserats av praktisk erfarenhet inom
jordbruket eventuellt kombinerad med kortare teoretiska kurser. Detta
förhållande, tillsammans med den betydelse som praktisk yrkeserfarenhet får
anses ha för en jordbrukare, innebär enligt utredningen att det f. n. inte kan
anses vara motiverat att införa formella krav på teoretisk yrkesutbildning.

Utredningen anser att det liksom i nuvarande
rationaliseringssiöd bör finnas vissa allmänna villkor, som gäller oavsett
stödform, företag etc. Sökanden skall vara i behov av stöd. Vidare bör statligt
stöd för förvärv av fastighet högst få avse kostnaden för förvärvet. KöpeskUlingen
för fastigheten skall vara skälig med hänsyn tUl den avkastning och nytta i
övrigt, som kan påräknas under en följd av år. Stödet till investeringar i
anläggningstillgångar, förvärv av maskiner, djur etc. bör högst avse ett belopp
som motsvarar kostnaden för åtgärden. Åtgärden och kostnaden för denna skall
godkännas av lantbruksnämnden och får inte utan lantbruksnämndens medgivande ha
påbörjats innan ansökan om statligt stöd har avgjorts.

För lån för vilket statiig garanti beviljas skall ställas
tillfredsställande s'äkerhet. Om s'ärskilda skäl föreligger bör dock kravet på
säkerhet kunna efterges. För avskrivningslån skall ställas tillfredsställande
säkerhet. Kravet på säkerhet bör dock kunna efterges om det är fråga om ett
mindre

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 137

belopp, investering som utan större underhåll behåller
sitt värde under lånels löptid eller om särskilda skäl föreligger.

Villkor för siatlig lånegaranti. Länegaranti bör liksom
hittills kunna utgå till yttre rationalisering i form av marktillskott till
jordbruksföretag eller skogsbruksföretag samt till förbättring av
brukningsenhetens arrondering om åtgärden utgör ett lämpligt led i företagets
uppbyggnad.

Vidare bör sådan garanti kunna utgå till inre
rationalisering om åtgärden medför en långsiktig förbättring av
brukningsenhetens möjligheter att uppfylla målet för
rationaliseringspolitiken. Lånegaranti bör även kunna utgå i samband ined
nyetablering för förvärv av jordbruksföretag eller kombinerat jord- och
skogsbruksföretag. Frågan om stöd för nyetablering pä en ren skogsfastighet har
utredningen ansett ligga utanför dess uppdrag.

För anskaffning av jordbruksinventarier och rörelsekapital
(driftslån) bör lånegaranti liksom hittills kunna lämnas i samband med
tillträde av företag som förvärvats eller arrenderats, yttre rationalisering av
mera väsentlig omfattning, genomgripande produktionsomläggning, samverkansrationalisering
av mer-a väsentlig omfattning och för att avhjälpa tillfälliga
likviditetssvårigheter. Dessutom föreslår utredningen att driftslån även bör
kunna utgå i samband med införandet av ny teknik (biologiska, tekniska
och organisatoriska förbättringar) och

i samband med en successiv expansion som totalt sett leder
till ett ökat behov av driftkapital.

Nuvarande möjlighet att lämna lånegaranti för inlösen av
lån beviljat ur statiig lånefond på jordbrukets område och arrendegaranti i
samband med ärrendering av en fastighet bör enligt utredningen finnas även i
fortsättningen även om dessa stödmöjligheter utnyttjas i mycket liten
utsträckning.

Utredningen framhåller att det statliga stödet till
samverkansförelag och yrkesmässig maskinhållning för jordbruket nyligen har
setts över (prop. 1975: 70, JoU 1975: 15, rskr 1975: 182). De förändringar av
stödet till samverkansföretag och yrkesmässig maskinhållning för jordbruket
som beslutades år 1975 berörs inte av utredningens förslag. Lånegaranti bör därför
även i fortsättningen på samma sätt som nu kunna utgå till samverkansföretag
oeh yrkesmässig maskinhållning för jordbruket.

Utredningen anser att nuvarande amorteringsvillkor för
garantilån i stort sett är tillfredsställande. För driftslån och lån till
insats, förvärv eller lösen av andel i samverkansföretag föreslås dock en
förlängning av den amorteringsfria tiden från högst 2 till högst 5 är. Om särskilda
skäl föreligger föreslås lantbruksstyrelsen kunna medge att amorteringstiden
för driftslån och lån till insats, förvärv eller lösen av andel i
samverkansföretag kan förlängas till 20 år.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 138

Villkor för statsbidrag i ett allmänt
rationaliseringsstöd. Utredningen anser att statsbidrag har haft en viss
positiv effekt på jordbrukarnas investeringsvilja genom att ett bidrag jämfört
med lån har medfört en förbättring av jordbrukarnas likviditet och soliditet.
Därigenom har man med bidrag kunnat främja investeringar som ansetts angelägna
för jordbmkets rationalisering.

Utredningen framhåller att förbättringen av de
skattemässiga avskrivningsreglerna fr. o. m. år 1973 för framför allt
ekonomibyggnader har medfört att bidragets likviditetsförbättrande effekt
minskat och i många fall i stort sett upphört. Nuvarande skatteregler medger en
snabb avskrivning av säväl byggnadsinventarier som markanläggningar. Avskrivningen
medför ett minskat skatteuttag från företaget under de år avskrivningarna görs.
Om investeringarna finansieras med lån med förhållandevis lång amorteringstid
exempelvis statiiga garantilån medför kombinationen snabb avskrivning och
finansiering på förhållandevis fördelaktiga villkor en positiv effekt.
Utredningen anser därför att möjligheterna att med bidrag främja utförandet av
angelägna investeringar har minskat och därmed också motivet för bidrag.

Även om
bidraget har minskat i betydelse sä att det numera inte är nödvändigt för att
investeringar i vissa fall skall komma till utförande så har det enligt
utredningen fortfarande en effekt på framför allt soliditeten och därmed också
en viss stimulanseffekt. Anser man det från samhällets synpunkt angeläget att
stimulera investeringar av stor betydelse för rationaliseringsprocessen kan ett
bidrag därför fortfarande vara ett verksamt medel. I samband med yttre
rationalisering är det fortfarande motiverat att i vissa fall underlätta dess
genomförande med bidrag. Även bidrag tUl inre rationalisering anser
utredningen motiverat om åtgärden inte kan förväntas komma till utförande utan
extra stimulansinsats.

Utredningen framhåller att även om en från allmän synpunkt
angelägen yttre rationalisering i vissa fall kan försvåras av en för hög köpeskUling
är det inte motiverat att lämna bidrag till markköp. Däremot kan det finnas
motiv för att i samband med en yttre rationalisering lämna bidrag till bl. a.
sådana kostnader, som inte medför någon motsvarande nytta för köparen. En från
allmän synpunkt angelägen strukturrationalisering, som inte kan väntas komma
tUl utförande utan extra stimulansinsats, kan därigenom underlättas. Som allmän
förutsättning föreslås gälla att sökandens ekonomiska ställning är sädan att
han kan anses vara i behov av bidrag. Bidrag föreslås kunna utgå till kostnad
för överloppsbyggnad och flyttning av ekonomibyggnad, till vissa
lant-mäterikostnader samt till andra kostnader i samband med yttre rationalisering
om särskUda skäl föreligger.

Utredningen framhåller som tidigare har nämnts att bidrag
till inre rationalisering numera är mindre motiverat än tidigare. Därför finns

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 139

det enligt utredningen inga motiv för ett generellt
bidrag. Bidrag föreslås dock kunna utgå i vissa speciella fall till
investeringar som från allmän synpunkt framstår som angelägna men inte kan
väntas komma till utförande utan någon extra stimulansinsats.

Bidrag föreslås kunna utgå med högst 25 % av godkänd
kostnad för följande åtgärder, nämligen

investering som innebär införande av för jordbruket ny
teknik eller annan liknande åtgärd, som från allmän synpunkt framstår som angelägen
men som från den enskildes synpunkt framstår som ekonomiskt riskfylld. Det kan
vara fräga om nya metoder i samband med uppförande av ekonomibyggnader, nya
planlösningar, installation av nya tekniska hjälpmedel i byggnader,
introduktion av nya produktionsgrenar etc. Bidrag bör dock inte utgå till
åtgärd som har karaktär av forsknings-eller försöksverksamhet. Sådan verksamhet
bör liksom nu finansieras fr-ån andra källor,

gemensamhetsanläggning som medför en stor
samverkansrationalisering samt

större vattenhushållningsföretag som utför för flera
fastigheter gemensam torrläggning eller vattenreglering.

Bidrag till inre rationalisering avseende åtgärder av det
slag som här har redovisats förväntas enligt utredningen bli mindre vanliga. Bidraget
är knutet till vissa speciella situationer, som kräver en övergripande
bedömning. Beslut om bidrag bör därför enligt utredningen fattas av
lantbruksstyrelsen.

ViUkor för statsbidrag i ett regionalt
rationaliseringsstöd. Utredningens förslag om allmänt rationaliseringsstöd
innebär att länegaranti kommer att kunna lämnas enligt samma villkor i hela
landet. Ett av regionala skäl motiverat rationaliseringssiöd lill jordbruket i
vissa regioner bör enligt utredningen komplettera detta stöd. Stödet bör ha
samma syfte som det allmänna rationaliseringsstödet och sålunda endast utgå
till företag som kan erhålla allmänt rationaliseringsstöd.

Utredningen anser att investeringsverksamheten inte torde
kunna stimuleras genom förbättringar av lånegarantivillkoren. Ett regionalt
rationaliseringsstöd föreslås därför bestå av bidrag såsom komplement till ett
allmänt rationaliseringsstöd.

Utredningen föreslär att det regionala
rationaliseringsstödet liksom nuvarande regionala rationaliseringsstöd
skall kunna utgå till jordbruket i Norrbottens, Västerbottens, Jämtiands,
Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt landskapet Dalsland.
Denna avgränsning har utredningen grundat på skillnaderna i naturliga
förutsättningar för jordbruksproduktion mellan olika delar av landet.
Utredningen framhåller att även om effekten av bidrag har minskat så torde
bidrag ändå ha en större effekt i det område som här har angetts än i övriga
delar av landet. Detta sammanhänger med

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 140

att soliditeten i samband med en omfattande investering
påverkas i större utsträckning, samtidigt som risken för att
likviditetssvårigheter skall uppstå är större.

Utredningen har inte funnit några motiv för att utöka
bidragsgivningen i samband med yttre rationalisering. Utredningen föreslår
därför att bidrag till yttre rationalisering även i fortsättningen bör utgå
enligt samma regler i hela landet.

Utredningen föreslår att bidrag till inre rationalisering
i det regionala rationaliseringsstödet bör utgå till utvecklingsbara företag
för utförande av större och samlade investeringar som är nödvändiga för
företagets utveckling. Bidrag föreslås lämnas med högst 25 % av godkänd
kostnad dock med högst 250 000 kr. Om särskilda skäl föreligger bör
lantbruksstyrelsen kunna medge att bidrag utgår med högst 40 % av godkänd kostnad
dock med högst 400 000 kr. Bidrag under 10 000 kr. bör inte utgå.

Utredningen föreslår dessutom att bidrag liksom nu bör
kunna utgå till produktionsfrämjande åtgärder. I samband med större byggnadsinvesteringar
bör ett sådant bidrag kunna utgå för anskaffning av en djurbesättning med högre
avkastning än den befintliga. Bidrag bör endast utgå om det är fråga om en
stadigvarande utökning av besättningen.

Bidrag till begränsat utvecklingsbara företag föreslås
utgä till begränsade investeringar med högst 25 % av godkänd kostnad dock med
högst 40 000 kr. Bidrag under 5 000 kr. bör inte utgä.

Villkor för särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd.
Flera utredningar har under senare år behandlat glesbygdsproblem. De utförda
utredningarna antyder att utvecklingen har kommit till ett stadium där
samhället måste ta ställning till den framtida utvecklingen för vissa bygder
med allmänt svaga förutsättningar för ett näringsliv.

Om särskilda stödinsatser blir nödvändiga för att behälla
vissa omrä-d.sn med allmänt svaga förutsättningar för ett näringsliv befolkade,
bör deisa insatser enligt jordbruksutredningen även kunna omfatta ett stöd tiU
jordbruket. Ett stöd till jordbruket i de områden det här är fråga om kan
emellertid inte betecknas som ett jordbrukspolitiskt stöd utan fär anses utgöra
en integrerad del av samhällets insatser för att upprätthålla näringsliv,
service m. m.

Utredningen har benämnt detta stöd särskilt
regionalpolitiskt jordbruksstöd. Stödet, som kan motiveras av enbart
sysselsättningssk'äl eller sysselsättningsskäl i kombination med
landskapsvårdsskäl, är avsett att kunna utgå i hela landet i områden med aUmänt
svaga förutsättningar för näringslivet och där samhället har satt in eller
planerar olika stödåtgärder. Som villkor för stöd bör bl. a. gälla att det
från allmän synpunkt är angeläget att området behålls befolkat och att det inte
rinns tillräckliga sysselsättningsmöjligheter inom rimligt pendlingsavstånd.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 141

Verksamheten berör flera myndigheter såsom länsstyrelse, lantbruksnämnd,
länsarbetsnämnd, företagareförening, kommuner etc. En plan bör upprättas för
det aktuella området, vilken visar vilka åtgärder som bör utföras och vilka
insatser samhället är berett att göra. Vid upprättandet av planen som kan
initieras av nägon berörd myndighet bör samråd ske mellan de olika
myndigheterna. När planen upprättats skall den behandlas av länsstyrelsen.
Godkänns planen skall framställning därefter ske till lantbruksstyrelsen som
skall pröva om området kan komma i fråga för särskilt regionalpolitiskt
jordbruksstöd. Stödet bör sedan området godkänts av lantbruksstyrelsen
administreras av lantbruksnämnden.

Stöd föreslås kunna utgä till jordbruksföretag under
förutsättning att annat statligt rationaliseringsstöd inte utgår. Företaget
skall ändå bedömas kunna utgöra en grund för brukarens sysselsättning och
inkomst. Vidare skall åtgärden medföra en rationalisering och förbättring av
sysselsättnings- och inkomstmöjligheterna i jordbruket. Saknas full sysselsättning
i jord- och skogsbruket efter den planerade åtgärdens utförande skall
kompletterande sysselsättning kunna erhållas i annan verksamhet.

Stöd föreslås kunna utgå som lånegaranti till
rationaliseringsåtgärd avseende ekonomibyggnad och markanläggning, anskaffning
av djur, maskiner och rörelsekapital, förvärv av tillskottsmark och i samband
med nyetablering förvärv av företag som skulle kunna komma i fråga för
lånegaranti till rationaliseringsåtgärd. Bidrag bör lämnas till rationaliseringsåtgärd
avseende ekonomibyggnad och markanläggning. Bidrag bör utgä med högst 50 % av
godkänd kostnad dock med högst 75 000 kr.

5.2.4 Jämförelse inellan nuvarande stöd och ulredningens
förslag

Statligt stöd till rationaliseringsåtgärd kan enligt
nuvarande bestämmelser utgå även om sökanden har sin huvudsakUga
sysselsättning och inkomst utanför jordbruket. De föreslagna sysselsättnings-
och inkomstkriterierna medför att en sädan person inte kan komma i fräga för
statligt stöd även om rationaliseringsåtgärden bidrar till att målsättningen
för rationaliseringspolitiken uppnås.

De företag som utredningen ansett bör komma i fråga för
statligt stöd överensstämmer i stort sett med dem som i dag kan erhålla
statligt stöd. Utvecklade och utvecklingsbara företag motsvarar i princip de
företag som f. n. kan erhålla Ä-stöd. Begränsat utvecklingsbara företag motsvarar
i huvudsak de företag som i dag kan erhålla B-stöd och mjölkstöd. Förslaget
innebär att det blir möjligt att lämna lånegaranti till begränsat
utvecklingsbara företag i södra och mellersta Sverige oavsett driftsinriktning.
F. n. kan endast företag med mjölkproduktion komma i fråga. Företag som inte är
utvecklingsbara motsvarar i stort sett de företag som f. n. inte kan erhålla
statligt rationaliseringsstöd. Lönsamhets-, likviditets- och strukturkraven
pä företagen överens-

s. 1 Kontrollera mot PDF

2E

ii

m 1

utan ä ckli

s f ö l

£

1/3

= S

E

z:

SS

o .ii

5 E ~ ra

c

C

ra c:

= ra

>
-

OJ

c/, ,-------- ,

E'=

3

M 3

ra *

o =

C

5
JO

c .ii

>

;o ;o

v: (L»
t4- ' o

o a

, in t

03 :ra - t= P , . ,

- = i2 -

-.5 =

= _
T3

£ .j2 E

ra yi

c .

O .

(i) > ty '-. i« ra p .C

M-o

,E -o

-'"SS

- -o
u .2 :0 XI on
-t- ° ra

'.ii-

( -a =ra

:ra > ra =ra .f ra

c :!3 - » -I ,S?

ra .Q C
t;:?

> OJ ra :ra r: t-

s. 2 Kontrollera mot PDF

c

M

B2

P9

'is

.E "

15 I'

E 'C

o OJ

rag

E-S

opaginerad Kontrollera mot PDF

O ra

u

u ra

._,

-o .o

ra

a

~ M

c

- c

o

o -

50

>7

D

-*-. O

a:

p

N " O I"?

CO oD

opaginerad Kontrollera mot PDF

60 t:

= -o

ra C3

-
'-

V.

S|

.52

o

1- .

.c

crt '

E

ra

5f ra

i/i

> XJ

c

c i

:0

a i -O z

c c t/)

"2,'=2

* >

( nJ OJ

c OJ
'/I ro

3 c c -o

ir O
:ra ra 03 > c

>

w

_n

O

;-

ra

s:

ra

c

!U

£

o

XI

OJ

Ta

ra

flj

t_

tu

ra

E

3

O

OJ

J

u

OJ

3

:0

U-

C

'/!

opaginerad Kontrollera mot PDF

.c

£

o

o

s

u

ra

XI -o

_ «

a

J

c

C

= T3 S=

ra ra ,= ts M.t; .E

s " r ä
'

äf ra £

a a

> ra

lä

o ra

.E .i oi

(L) '

, U- ra vt

V5 -.jr. c 00

s. 1 Kontrollera mot PDF

2?

T3

on

i_

=S

E o o

S

:0

O

vi

VI

u

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

z
5

no (u

05 :o

Ta °ra

.w ra
1- ra "7

> o'-

W3 u

*rrä

c

i för d, a skin

>
OJ

5

oh

garant
gsåtgäl ur, ma

al, för'
smark ag om

X)

Låne
serini av dj

kapit
skott föret;

ra

o

a 6

O
- ,

- O) L-

or ä -a ra

= -a XJ -- ra . :ra c to

if. ,J so 00 c

:g'=ra??-E
"O o .E E -ra

" 5; o-S r-- c/3 c ra

I c/3 dJ .Q JI 2 U

: £ T? -ra -o .5 era cu v- -*

"=ra Ji opg

S £ ?= -S
o 00 3 - S
* rt j: \o -

- - I/-1 -O 03 3 n .= .c

s. 3 Kontrollera mot PDF

w
tiij _ - ;

.- 3 ra '-> j - .y! .

i o QJ x .,

"O S " > '

;:; l!iS - = -;=

:c ' ä - ' o = ."

* .:: u-i « y-,
ra -

_. -: ri r-i '-/"- ?. -

i_t/:i/ic/:*-_________________

s. 4 Kontrollera mot PDF

ra cu ,

C/1 Of)- L-

E!

cS 3-5

> t.-

00 00

_ X ra ra ra -7 ra -a +- ,

. . 4- .
> CD

r- CU .- . _

5 " -O E T 3

p- = ra Se

ra :0

2 ra : £ c =

" .tr ,3:g
jO « i c,:h

1/ ri

iH-S

0

=

OJ 00

00 Si;

.

' « s

1-

_

OJ

c c

t/)

.;x u

! °

i:

ra OJ

Ofl

u u

C

(/;
*-

:0

-r

cu c/3
Q. >

>

OJ

:0

OJ ra

s. 5 Kontrollera mot PDF

cu 3 i- cii .C c/3

c

E

B

c/3 C

u

00

ra 2

0

c/3
O 0

'Z oi)

E ra

- ra -- rrj

cu c

ra ..S?
cu c/3 00 ir

1'

T3 c :0

ra c E era

3 ra V-

Huv sättr
vuds från

;-

00

ra u

,____ D

T- -*' -*

ra 0/ ' 3 ra

00

C/= c " +- CD '

.: £ o 3 u-o E >-r ra c a Sb'E

era

:0 cu

äii

5 .a" 3

- T, c

u

cu c c lh ra
cu

6o'5 5 12'"

:0 1/ '/

D '

.f Q. >
>

. '3 ra
ra

opaginerad Kontrollera mot PDF

> u

60 00

1/3 0

C C

''
00 -t

'iH 'E

Cl r-

u i:

Sli

s5

2 ti .1

> p

tS c

F)

1 J

=
.S f c

ra . r

_ 00 00 .r OJ.E *- .E

t- o TT * - U l- OJ "l

>: .'
£ ; c

3 _
o c SS 3-2 y = 00--= ra 00 = ra ra

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 144

stämmer i sina huvuddrag med nuvarande krav.
Samhällsekonomiska synpunkter föreslås dock bli beaktade vid
strukturbedömningen liksom att det finns vissa fasta resurser i jordbruket,
vilka saknar eller har ett lågt alternativvärde och därigenom på kort sikt
bidrar till att det rationaliseringspolitiska målet kan uppnås.

De föreslagna villkoren för garantilån innebär en utökning
av möjligheterna att lämna driftslån samt förbättrade amorteringsvillkor för
driftslån och för lån till insats, förvärv eller lösen av andel i samverkansföretag.

Den föreslagna låneformen lån med uppskjuten ränta och
särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd har ingen motsvarighet i nuvarande
finansieringsstöd till jordbruket.

Utredningens förslag om bidrag i ett allmänt
rationaliseringsstöd innebär att vissa mindre bidrag i samband med yttre
rationalisering upphör. I övrigt behålls detta bidrag oförändrat. De nuvarande
bidragen till inre rationalisering i samband med genomgripande och kapitalkrävande
yttre rationalisering upphör. Sådana bidrag föreslås däremot kunna utgå för att
underlätta införandet av för jordbruket ny teknik samt liksom nu för att
underlätta ökad samverkan och utförandet av större vattenhushållningsföretag.

Utredningens förslag om bidrag i ett regionalt
rationaliseringsstöd innebär att nuvarande regionala stödformer samordnas i en
stödform. Den nuvarande kopplingen till en yttre rationalisering upphör. Därmed
kan ett större antal företag i princip komma i fråga för bidrag. SR-verksamheten
upphör. Det blir dock möjligt att i vissa fall lämna bidrag till åtgärd för
inre rationalisering med högst 40 % och även till produktionsfrämjande
åtgärder.

Högsta bidrag till begränsat utvecklingsbara företag höjs
frän 20 000 kr., i vissa fall 30 000 kr., ttll 40 000 kr.

5.2.5 Investeringssubventioner som alternativ till högre
produktpriser

Utredningen har haft i uppdrag att undersöka möjligheterna
att genom en utbyggnad av investeringsstödet kunna begränsa prisökningarna på
jordbruksprodukter.

Utredningen framhåller att investeringsverksamheten kan
stimuleras antingen genom höjda produktpriser eller med investeringsbidrag som
sänker produktionskostnaden. 'Väljer man att stimulera investeringsverksamheten
med bidrag blir bidraget i detta fallet ett alternativ till prisökning. Denna
form av investeringsstöd som innebär en begränsning av den enskildes möjlighet
att utan samhällets medverkan utföra investeringar har utredningen benämnt
investeringssubventioner.

För att ett system med investeringssubventioner skall vara
fördelaktigt från samhällets och konsumenternas synpunkt bör det enligt utredningen
vara flexibelt, vilket innebär att det skall kunna anpassas

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 145

med hänsyn rill behovet av att stimulera
investeringsverksamheten. Det bör dessutom vara selektivt och i stort
överensstämma med övrigt rationaliseringsstöd för att investeringsverksamheten
skall kunna styras. Från jordbrukarnas synpunkt bör systemet vara stabilt,
vilket innebär att systemet bör finnas kvar oförändrat under relativt lång tid.
Investeringssubventionerna bör dessutom utgå generellt med hänsyn till att de
är ett alternativ till prisökningar. Beaktas såväl jordbrukarnas som konsumenternas
intressen vid utformningen av ett system med investeringssubventioner medför
detta enligt utredningen sådana modifieringar att de samhällsekonomiska
fördelarna med systemet blir kraftigt reducerade.

Utredningen anser att det i första hand är
mjölkproduktionen som skulle kunna komma i fråga för investeringssubventioner
eftersom investeringarna i byggnader för mjölkproduktion pä sikt bedöms böra
öka och byggnadskostnaderna har stor betydelse för lönsamheten i
mjölkproduktionen.

Utredningen anser att även om det på sikt finns behov av
en ökning av investeringarna i byggnader för mjölkproduktion motiverar nuvarande
produktionsutveckling inte någon generell stimulans av investeringar i
byggnader för mjölkproduktion. Produktionen har mellan åren 1971 och 1975
stigit frän 2 865 milj. kg Ull 3 115 milj. kg. Utvecklingen bör dock följas
med uppmärksamhet.

Blir en stimulans av investeringsverksamheten i
mjölkproduktionen på sikt nödvändig, anser utredningen att denna i stället bör
åstadkommas med ett budgetfinansierat investeringsbidrag. Härigenom kan man
erhålla ett investeringsstöd som överensstämmer med övrigt rationaliseringsstöd.
Investeringsbidrag innebär att samhället på kort sikt betalar kostnaden för en
från allmän synpunkt motiverad styrning av investeringsverksamheten. Ett
investeringsbidrag kommer genom bidragets stimulanseffekt på
investeringsverksamheten att leda till att prisnivån för mjölk blir lägre än
vad som annars skulle ha blivit fallel. Ett sådant investeringsbidrag påverkar
jordbrukarnas anskaffningskostnad för ekonomibyggnader och därmed också
produktionskostnaden, som jordbrukarna i samband med prisöverläggningarna
skall ha ersättning för.

5.2.6 Grunderna för prisstödet till jordbruket i norra
Sverige

Prisstöd i form av pristtllägg på mjölk, kött och fläsk
utgår till jordbruket inom vissa områden av landets norra och mellersta delar. Syftel
med prisstödet är att höja lönsamheten hos jordbruket i dessa områden till en
nivå som är jämförbar med den för det mellansvenska jordbruket. Grunderna och
områdesindelningen anges i kungörelsen (1971:421) om prisstöd rill vissa
jordbruk (omtryckt 1974:420). 1971 och 1974 års riksdagar har uttalat att prisstödet
bör ses över vart tredje år (prop. 1971: 74, JoU 1971: 33, rskr 1971: 149 och prop.
1974: 122, JoU 1974: 29, rskr 1974: 275). Senaste översyn ägde rum före den 1
juli

10 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 146

1977 varvid prisstödet höjdes med 29,55 % motsvarande
utvecklingen av produkttonsmedelsprisindex under perioden oktober 1973oktober
1976 (prop. 1976/77: 94, JoU 1976/77: 28, rskr 1976/77: 257).

Utvecklingen under senare år. Utredningen har analyserat
produktions- och inkomstutvecklingen i norra Sverige under senare år samt utfört
beräkningar över skillnader i produktionskostnad vid jordbruksföretag i
mellersta och norra Sverige regleringsåret 1975/76. Analysen visar att den
nedåtgående trenden i produktionsutvecklingen i norra Sverige har kunnat
brytas. Ökningen av såväl investeringsstödet som prisstödet har riilsammans med
den förbättrade lönsamheten i mjölkproduktionen haft avsedd effekt.
Utvecklingen har inte varit enhetlig i hela norra Sverige utan variationer
förekommer mellan olika områden. I framför allt Norrbottens län har
arealnedläggningen varit kraftig även under 1970-talet. Minskningen har
bromsats upp under år 1973 även om den inte tycks ha upphört helt.

Utredningen framhåller att det inte enbart är den
nedåtgående trenden i produktionsutvecklingen som har kunnat brytas. Analysen
tyder även på att inkomsten för jordbrukare i norra Sverige under de första
åren av 1970-talet har förbättrats i snabbare takt än för brukare i övriga
delar av landet. 'Viss inkomstskillnad förekommer dock fortfarande mellan de
tre nordligaste produktionsområdena och riket som helhet. Utredningen bedömer
att dessa skillnader till stor del beror på skillnader i företagsstrukturen.

Som underlag för bedömning av det framtida stödbehovet har
utredningen, utöver den redovisade produktions- och inkomstutvecklingen,
ulfört beräkningar för att belysa skillnader i produktionskostnader för företag
med likartad produktionsinriktning i norra och mellersta Sverige. Dessa beräkningar
visar att sädana skillnader föreligger. Dessa beror framför allt på att den
lägre avkastningen i växtodlingen i norra Sverige medför ett större arealbehov
per producerad enhet. Det större arealbehovet medför ett ökat arbets- och
maskinbehov och därmed ocksä en högre arbets- och maskinkostnad.

Av följande sammanställningar framgär beräknade skillnader
i produktionskostnad vid jordbruksföretag i mellersta och norra Sverige samt
gällande pristillägg den 1 juli 1974den 30 juni 1977.'

Område Särskilt
pristillägg. Beräknad skillnad

öre/kg niiölk i produktionskost-

1.7.197430.6.1977 nad regleringsåret 1975/76

I

21,0

2

17,0

3

15,0

4

8,6

5

3,6

20 30

15 20

15

15

10

' För tiden den 1 juli 1977den 30 juni 1978 har
pristilläggen höjts med i genomsnitt 29,55 %.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 147

Särskilt pristillägg pä mjölk utgår dessutom till vissa
jordbrukare i Uppsala, Skaraborgs och "Västmanlands län samt i de delar av
Älvsborgs och Örebro län som ej ingår i stödområde 5. Pristillägget till dessa
jordbrukare är personligt och övergår inte till ny brukare.

Område Särskilt
pristillägg, öre/kg Beräknad skillnad i produktions-

1.7.197430.6.1977 kostnad
regleringsåret 1975/76

Kött' Fläsk Kött Fläsk Smä-

öre/kg öre/kg grisar

kr./sugga

1

135

30

150 300

30 90

420

2

100

20

150

30

250

3

55

10

150

30

215

4

20

0

100 150

10

100

' Avser kött från nöt och får.

Geografisk avgränsning. Utredningen anser att den
gränsdragning mellan norra Sverige och övriga delar av landet som f. n. gäller
för prisstödet till mjölk i stort sett är lämplig. Det finns enligt
utredningen inga övervägande skäl som talar för en utvidgning av det område som
bör omfattas av prisstödet.

Områdesindelningen för prisstödet till kött och fläsk
skulle i princip kunna vara densamma som för mjölk. Emellertid föreligger, när
det gäller slaktdjur, betydligt större risk än för mjölk att
stödbestämmelsernas syfte kan kringgås genom transport till från stödsynpunkt
gynnsammare områden. Av denna anledning och även för att förenkla stödets
administration bör gränserna mellan stödområdena liksom nu i huvudsak anpassas
till slakteriområdesgränser. Utredningen anser att det bör ankomma på statens
jordbruksnämnd att göra de gränsjusteringar som kan vara motiverade vid
eventuell ändring av slakteriområdesgränserna.

De utförda beräkningarna tyder enligt utredningen på att i
stort sett samma områdesindelning som gäller för kött och fläsk skulle vara
lämplig även för ett pristillägg pä smågrisar. Sädant tillägg har hittills
inte utgått.

Produkter som bör koinma i fråga för prisstöd. Enligt
utredningen bör i första hand mjölken komma i fråga för prisstöd eftersom
mjölkproduktionen har stor betydelse för jordbrukarnas sysselsättning och
inkomst. Köttproduktionen bedrivs ofta i kombination med mjölkproduktion,
vilket i många fall är fördelaktigt för att utnyttja arbetskraft och sämre
betesmarker. Köttproduktion från såväl nöt som får bör därför liksom hittills
omfattas av prisstödet. Fläskproduktionen ger en relativt liten sysselsättning
och bedrivs med relativt små vinstmarginaler. Den högre foderkostnaden i norra
Sverige har därför slor betydelse för det ekonomiska utbytet, vilket motiverar
ett prisstöd även till fläskproduktionen.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 148

Prisstöd har bl. a. av administrativa skäl inte utgått ttll
smågrisproduktion. Utredningen framhåller att flera skäl kan anföras för prisstöd
även till smågrisar. Norra Sverige är ett underskottsområde vad gäller
smågrisar. Genom en ökad smågrisproduktion kan transporten av smågrisar från
mellersta Sverige minska vilket från djurhälsosynpunkt är fördelaktigt.
Därigenom minskas även förmedlingskostnaden, som vid transporter ttll
exempelvis Norrbottens län kan uppgå till 25 kr. per smågris. En ökad
smågrisproduktion medför förbättrade sysselsättningsmöjligheter i jordbruket
och ökar möjligheterna till en differentierad jordbruksproduktion i norra
Sverige. Även beräknade skillnader i produktionskostnad mellan mellersta och
norra Sverige tyder pä att ett pristillägg är motiverat.

Mot ett
pristillägg på smågrisar talar risken för överproduktion av fläsk. Norra
Sverige har en relativt liten del av svinbeständet, ca 5 %. Även en i
förhållande till nuvarande svinbestånd kraftig ökning kommer därför att få
relativt liten betydelse för den totala produktionen i landet. Utredningen
föreslår därför att prisstöd införs till smågrisproduktion. För att dämpa
eventuella tendenser till produktion av smågrisar i stor skala föreslår
utredningen en begränsning av pristillägget till att avse högst 60 suggor per
företag.

Utredningen
föreslår vidare prisstöd till getskötsel. Som motiv anförs att om
lönsamhetsrelationerna mellan olika produktionsgrenar skall bibehållas bör även
getskötseln erhålla ett med andra produktionsgrenar jämförbart prisstöd. Vidare
utgår prisstöd till rennäringen. Även av den anledningen är ett stöd motiverat.

Den
enskilde producenten förädlar i allmänhet själv getmjölken och avsätter den i
form av getost direkt till detaljhandeln. Della gör all ett prisstöd till
getskötseln inte kan administreras på samma sätt som pristillägget på mjölk.
Av administrativa skäl bör prisstödet räknas om till ett belopp per get och
utgå med samma belopp i hela norra Sverige.

Prisstödets
storlek. Utredningen anser att pristillägget för mjölk bör anpassas till
förändringen av penningvärdet. 'Vid en sådan justering bör nuvarande
förhållanden mellan pristUläggets storlek i olika områden i stort sett kunna
behållas.

Vid justering av prisdllägget på kött föreslås tillägget i
område 3 ökas förhållandevis mer än i de övriga områdena. För övriga områden
samt i fråga om fläsk bör pristillägget anpassas rill det förändrade
penningvärdet.

Prisdllägget på smågrisar anser utredningen bör utgå med
ett visst belopp per sugga och år. Därigenom erhåller både de som har
integrerad smågris- och fläskproduktion och de som säljer smågrisarna prisstöd.
Följande pristillägg föreslås.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 149

Område Pristillägg

kr./sugga

1
200 300

2
125 200

3
100 150

4 50 75

Det totala prisstödet till smågrisproducenter har
utredningen med utgångspunkt från dessa belopp och antal suggor som fanns år
1975 beräknat till ca 1,21,8 milj. kr. per år.

Beräkningen av prisstödet till getskötseln bör grunda sig
på pristillägget på mjölk i de områden som har störst betydelse för
getskötseln. Med hänsyn till att marknaden för getost torde vara relativt
begränsad bör pristillägget utformas så att det inte stimulerar till uppbyggnad
av stora företag i bättre jordbruksbygder och ej heller utgår till företagare
för vilka getskötseln inte har någon större ekonomisk betydelse. Utredningen
föreslår en begränsning av pristillägget till att avse företag med minst 10
getter. Pristillägget bör även begränsas till att avse högst 50 getter per
företag. Med det pristillägg för mjölk som gällde för perioden den 1 juli
1974den 30 juni 1977 kommer pristillägget per get att uppgå till ca 100 kr.
Den totala kostnaden för prisstöd till getskötseln har utredningen uppskattat
till 300 000400 000 kr. per år.

Prisstöd till rennäringen. Fr. o. m. år 1973 utgår
prisstöd även till rennäringen. Prisstödet utgår i form av särskilt pristillägg
per slaktad och besiktigad ren. Pristillägget har ökat från 35 kr. är 1973 till
100 kr. år 1977 (prop. 1976/77: 100, JoU 1976/77: 13, rskr 1976/77: 182).
Pristillägget motsvarar ungefär det pristillägg per kg nötkött som år 1976
utgick inom de tre nordligaste länen. Enligt utredningens mening bör
rennäringen i detta avseende behandlas analogt med jordbruksnäringen.
Prisstödet till rennäringen bör därför anpassas med hänsyn till de förändringar
som kan bli aktuella för prisstödet till nöt- och fårkött.

Ledamöterna Rask och Wietorsson påpekar i ett särskilt
yttrande att ett särskilt smågrisstöd utgär i hela landet till mindre
smågrisproducenter och framhåller att övertygande skäl till att införa ett
särskilt regionalt prisstöd till smågrisproduktion i norra Sverige inte har
anförts av utredningen. För att öka smågrisproduktionen i norra Sverige
föreslås i stället ökad rådgivningsverksamhet.

Ledamoten Wietorsson franUiäller i ett särskilt yttrande
att det stöd som utredningen föreslagit till getskötsel bör begränsas till de
områden där andra produktionsmöjligheter inom jordbruket saknas och enbart utgå
inom ramen för det av utredningen föreslagna särskilda regionalpolitiska
stödet.

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 150

5.2.7 Styrning av animalieproduktionens utbyggnad

HittiUsvarande utveckling. Animalieproduktion i större
skala förekommer framför allt inom fläsk-, ägg- och broilerproduktionen. Utredningens
behandling av frågan om en styrning av animalieproduktionens fortsatta
utbyggnad har därför begränsats till att avse dessa tre produktionsgrenar.

Under senare är har svinproduktionen förskjutits dels frän
mindre till större företag, dels regionalt från skogs- och mellanbygder till
framför allt slättbygden i södra Sverige. Företag som producerar exempelvis
mer än 3 000 slaktsvin per är har ökat sin totala produktion från ca 450 000
slaktsvin år 1968 till ca 830 000 slaktsvin år 1974.

Även inom äggproduktionen har det skett en förskjutning
från mindre till större företag. Antalet företag med mer än 5 000 höns har åren
19681975 nästan tredubblats. Dessa företag svarar för drygt 40 % av
äggproduktionen.

Broilerproduktionen sker i ett relativt litet antal men
ganska stora besättningar. Mer än hälften av produktionen sker vid företag med
mindre än 2 ha åker. Dessa företags andel av den totala produktionen tenderar
att minska.

Behov av styrning. Den hittillsvarande utvecklingen tyder
enligt utredningen pä att det är framför allt inom svinproduktionen men även
inom äggproduktionen som en styrning kan vara motiverad. Utredningen framhäller
att av de redovisade produktionsgrenarna har svinproduktionen störst intresse
från rationaliseringssynpunkt och störst ekonomisk betydelse. Enligt
totalkalkylen för regleringsåret 1975/76 uppgick produktionsvärdet inom de
redovisade produktionsgrenarna till följande belopp, nämligen

fläsk

1 850
milj. kr.

ägg

430
milj. kr.

fjäderfä

210
milj. kr.

Såväl produktionen som konsumtionen av fläsk har under
senare år ökat kraftigt. Produktionen har dock varit större än konsumtionen,
vilket medfört ett överskott som har måst avsättas på världsmarknaden till
priser som oftast varit lägre än de inhemska priserna. Fram till år 1985 väntas
produktionen öka i snabbare takt än konsumtionen.

Även inom äggproduktionen har ett visst överskott
förekommit. Säväl produktionen som konsumtionen förväntas år 1985 vara lika
stor som under senare är. Detta innebär att ett visst överskott av ägg sannolikt
kommer att finnas år 1985. Utredningen anser att behovet av att styra
äggproduktionen är mindre än för fläskproduktionen. Utvecklingen behöver dock
följas med uppmärksamhet. Uppstår pristryckande överproduktion och ytterligare
förskjutning av produktionen mot större

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 151

företag och till vissa regioner kan även en styrning av
äggproduktionen behöva övervägas.

Mål och medel för en styrning av animalieproduktionen.
Utredningen anser att det finns motiv för att styra produktionsstrukturen sä att
det begränsade avsättningsutrymmet inte tas i anspråk för utbyggnad av de
mycket stora företagen. Utvecklingsbara företag med otillräckliga arealresurser
och vissa andra inte fullt utnyttjade resurser kan på grund av det låga
markutbudet ha svårigheter att expandera genom att utöka arealunderlaget. Detta
gör att man i stället strävar efter att expandera på animaliesidan för att
företaget skall kunna utvecklas. En utbyggnad av animalieproduktionen vid dessa
företag och vid företag som i mindre omfattning bedriver animalieproduktion
kan, jämfört med en utbyggnad vid de mycket stora animalieproduktionsföretagen,
från samhällets synpunkt vara fördelaktig.

Vid spannmålsodlande kreaturslösa företag är det ofta
svårt att bereda arbetskraften en jämn sysselsättning under hela året. Saknas
alternativa möjligheter till sysselsättning såväl inom som utanför jordbruket
kan animalieproduktionen bidra till att arbetskraften utnyttjas bättre.

Inom framför allt slaktsvinsproduktionen har utvecklingen
lett till en regional obalans med en koncentration av produktionen till
slättbygdsområdena i södra Sverige. Med hänsyn till bl. a. den omfattande
spannmålsproduktion som sker i mellersta Sverige, är enligt utredningen en
ökad andel av slaktsvinsproduktionen i detta område motiverad.

Utredningen framhäller att med nuvarande produktionsteknik
uppnås de ekonomiska storleksfördelarna vid en besättningsstorlek av 500 1
000 slaktsvin per omgång resp. 10 000 höns. Eftersom en ytterligare utbyggnad
av företagsstorleken påverkar produktionskostnaden relativt litet är en
begränsning av de större företagens utbyggnadsmöjligheter motiverad, om man
därigenom kan uppnå en lägre kostnad för den totala livsmedelsproduktionen än
vad som annars skulle varit fallet eller uppnå andra samhälleliga fördelar.

Utredningen anser att en styrning av animalieproduktionens
utbyggnad bör syfta till att undvika besvärande överskottsproduktion, att
bättre irtnyttja befintliga resurser vid utvecklingsbara företag samt att medverka
till bättre regional halans.

Utredningen har diskuterat vilka medel som kan användas
för att nå dessa mål. Med generella prisätgärder kan den totala produktionen
påverkas. Med ett differentierat pris kan produktionen dessutom styras till
olika företag oeh regioner. Teoretiskt är prisdifferentiering en enkel metod
för att styra produktionsstrtrkturen. Det praktiska genomförandet och
kontrollen kan däremot vara svårare. Slaktdjursavgifter fungerar på i princip
samma sätt som en prissänkning och måste enligt utredningen finnas kvar även i
fortsättningen för att prodirktionskapaciteten

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 152

skall kunna styras. Med en differentierad slaktdjursavgift
kan man även påverka produktionsstrukturen och produktionens regionala
fördelning.

Med etableringsavgift kan endast produktionens utbyggnad
styras. En etableringsavgift skulle därför vara en fördel för redan etablerade
större producenter. En etableringskontroll medför de bästa möjligheterna att på
sikt styra produktionens utbyggnad. En sådan kontroll är ett ingrepp i friheten
att etablera sig som företagare. Principiella skäl talar därför enligt
utredningen mot en etableringskontroll. En sådan kontroll skulle sannolikt
medföra en omfattande administration.

Den differentiering av det stattiga investeringsstödet som
redan förekommer har begränsad effekt på investeringsverksamheten. En differentiering
av investeringsstödet får nämligen endast effekt på investeringar som planeras
av sådana brukare som är beroende av statligt stöd. Större djurstallar får
enligt miljöskyddskungörelsen (1969: 388) inte anläggas utan tillstånd av
koncessionsnämnden för miljöskydd eller dispens från länsstyrelsen från att
söka sådant tillstånd. Utredningen framhåller att om man vid sådan prövning
även beaktar om anläggningen är motiverad från jordbrukspolitisk synpunkt kan
utbyggnaden av större animalieproduktionsföretag begränsas.

De större animalieproduktionsföretagen expanderar ofta
genom att utöka samtliga sina resurser. Under en period med besvärande
överskott på fläsk kan det därför enligt utredningen vara motiverat att
begränsa de större slaktsvinsföretagens utbyggnad genom att låta dessa stå för
en större andel av exportkostnaden. Kostnaden för exporten bör liksom nu
finansieras med en slaktdjursavgift för att den totala produktionen skall kunna
begränsas. Slaktdjursavgiften föreslås kunna differentieras med hänsyn till
företagsstorleken. Därigenom får de större företagen betala en större andel av
exportkostnaden.

Utredningen framhäller att en differentiering av
slaktdjursavgiften endast bör tillgripas då marknadssituationen för fläsk är
sådan att det kan anses vara motiverat. De närmare villkoren för en
differentiering bör utformas i samband med prisöverläggningarna, varvid
storleken av differentieringen och övriga villkor kommer att påverkas av den
aktuella marknadssituationen. När marknadssituationen förbättras bör differentieringen
omprövas eller upphöra.

Vid en praktisk tillämpning kan differentieringen behöva
göras trapp-stegsformad. Hur gränsdragningen bör ske har utredningen inte närmare
övervägt. Gränsdragningen bör bli beroende av vad man vid förhandlingstillfället
anser vara mest angeläget att uppnå.

Nuvarande praxis vid prövning av anläggning för
djurhållning enligt miljöskyddskungörelsen innebär att man i jordbruksbygder
får acceptera vissa miljöolägenheter framför allt i form av lukt. Utredningen
anser att man även i fortsättningen bör ha samma bedömning, då det är fråga om
anläggning som är motiverad från jordbrukspolitisk

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 153

synpunkt. Är anläggningen däremot inte motiverad frän jordbrukspolitisk
synpunkt bör enligt utredningen miljöaspekten väga tyngre. En sådan avvägning
kan få en jordbrukspolitisk effekt genom att framför allt de större animalieföretagens
utbyggnadsmöjligheter begränsas.

Utredningen
framhåller att beaktandet av de större företagens miljöolägenheter bör avse
samtliga djurslag. Den effekt som ett sådant hänsynstagande kan få kommer i
realiteten att avse de djurslag och företag som förorsakar de största
miljöolägenheterna, nämligen större slaktsvins-, höns- och broilerbesättningar
vid företag med ett i förhållande till djurhållningen litet arealunderlag.

Utbyggnaden av animalieproduktionen bör liksom hittills
också styras med investeringsstödet i den utsträckning det är möjligt.

Utredningen
framhåller att en stor del av äggproduktionen redan sker vid stora och i vissa
fall mycket stora företag såväl inom som utanför jordbruket. En begränsning av
dessa företags utbyggnad skulle sannolikt fä relativt liten betydelse för de
utvecklingsbara företagens möjligheter att investera för äggproduktion.
Utredningen har därför inte diskuterat vilken effekt en styrning skulle kunna
fä pä äggproduktionens struktur men anser att en begränsning av de större
företagens utbyggnad ändå kan vara motiverad bl. a. av marknadsskäl. Om
besvärande överskottsproblem uppstår på grund av en alltför snabb utbyggnad av
större äggproduktionsföretag föreslås dessa företags utbyggnad kunna
begränsas, exempelvis genom en särskild avgift per höna.

5.3 Remissyttrandena

5.3.1 Rationaliseringspolitikens framtida syfte och inrikining

Remissinstanserna ansluter sig i stort till utredningens
syn på rationaliseringspolitikens framtida syfte och inriktning samt
indelningen av stödet i allmänt rationaliseringsstöd. regionalt
rationaliseringsstöd och särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd. Vissa
remissinstanser bl. a. lantbruksstyrdsen och LRF påpekar svårigheterna att
entydigt indela företagen i utvecklingsbara, begränsat utvecklingsbara och ej
utvecklingsbara företag.

Flera remissinstanser irnderstryker betydelsen av en
fortsatt rationaliseringsverksamhet. Statens jordbruksnämnds
konsumentdelegation framhåller att det endast är i kombination med en verksamt
bedriven rationalisering som konsumenterna kan lämna sitt stöd till en
prispolitik som tillförsäkrar jordbruket del i den allmänna
standardutvecklingen.

LRF framhåller att den yttre rationaliseringen varit en
förutsättning för att bygga upp rationella företag. Den förda politiken har
enligt förbundet varit av stor betydelse för jordbrukets utveckling särskilt i
norra Sverige.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 154

KF, SAF och Sveriges industriförbund framhåller att
rationaliseringspolitiken bör medverka till att skapa effektiva företag, såväl
familjejordbruk som stordriftsföretag.

Vissa remissinstanser har även berört frågor som inte
behandlats av utredningen. Lantbruksstyrelsen har föreslagit att övergängsbidragen
och avgångsvederlagen avvecklas. Frågan föreslås bli behandlad vid kommande
prisöverläggningar och kopplas till låginkomstsatsningen. Även RRV föreslår att
avgångsvederlagen avvecklas. Statskontoret anför att den delvis förändrade
rationaliseringspolitiken medför att personalresurserna kan behöva omfördelas
mellan lantbruksnämnderna.

Rådgivningens betydelse för rationaliseringsverksamheten
framhålls av flera remissinstanser. Lantbruksstyrdsen avser att innevarande är
tillsätta en arbetsgrupp med uppgift alt mot bakgrund av jordbruksutredningens
förslag och riksdagens beslut se över rådgivningen inom lantbruksverket. LRF
anser att en vidgad satsning på forskning, försök och utvecklingsarbete
inriktad på norra Sverige är motiverad samt att frägan om lokalrådgivning i
detta område på nytt bör tas upp till prövning. Sveriges lantbruksuniversitet
efterlyser en precisering av målen för rådgivningen.

Svenska lantarbetareförbundet anser det angeläget att
jordfonden tUlförs tillräckliga medel. Lantbruksstyrelsen anser att jordfonden
successivt bör tillföras 100 milj. kr.

5.3.2 Särskilda frågor

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak utredningens
förslag eller lämnar dem utan erinran.

Kapitalfrågan. Flera remissinstanser understryker
betydelsen av alt jordbruket tillförs tillräckligt med kapital. LRF anser att
kreditrestriktionerna mäste utformas sä att garantilån och bottenlån som har
samband därmed inte påverkar den övriga kreditkapacitet som reglerna skapar.
Kan inte detta ske bör en statlig lånefond inrättas från vilken garantilån kan
erhållas.

Flertalet remissinstanser bl. a. lantbruksstyrdsen, flera
länsstyrelser och LRF är positiva till den föreslagna låneformen lån med
uppskjuten ränta. TCO framhåller att erfarenheterna från motsvarande system
inom bostadsfinansieringens område är mindre goda och förordar att ett system med
räntesubventioner närmare prövas innan beslut fattas i frågan. LO anser att
införandet av en ny låneform bör anstå tills jordförvärvsutredningens förslag
lagts fram. Vissa remissinstanser framhåller att låneformen kan få en
prishöjande effekt på jordbruksfastigheter.

Flera remissinstanser anser att det maximala lånebeloppet
100 000 kr. bör höjas. Lantbruksstyrelsen och länsstyrdsen i Älvsborgs län
föreslår att beloppet höjs rill 150 000 kr. Länsstyrdsen i Norrbottens län
föreslår

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 155

en höjning till 300 000 kr. samt att möjligheten att i
samband med byggnadsinvesteringar lämna lån med uppskjuten ränta som komplement
till bidrag bör övervägas. Fullmäktige i riksbanken är tveksam till låneformen
och framhåller bl. a. att tiden för uppskov med att eriägga ränta bör vara
väsentligt kortare än 10 är. Flera remissinstanser päpekar att en
förutsättning för att läneformen skall få avsett syfte är att räntan blir skattemässigt
avdragsgill då den betalas.

Flertalet
av de remissinstanser som yttrat sig i frågan delar utredningens syn på
kombinationen jord och skog och understryker att de kombinationseffekter som
finns bör tas till vara i rationaliseringsverksamheten. Länsstyrelsen i
Kopparbergs län framhåller dock att en förstärkning av stödet till kombinerade
företag inte fär hindra strukturrationaliseringen i ägosplittrade jord- och
skogsbruksbygder. Skogsstyrelsen anser att kombinarionen jord och skog i regel
är till fördel för båda verksamhetsgrenarna. För skogsbrukets del är
kombinationen dock inte alltid till fördel eftersom konkurrens om arbetskraften
mellan de båda verksamhetsgrenarna ofta råder under sommarhalvåret. Därigenom
kan skogsodlings- och skogsvårdsarbeten bli eftersatta. Det rena skogsbruksföretaget
bör enligt styrelsen jämställas med det kombinerade företaget vad gäller stöd
till nyetablering. Svenska skogsarbeiareförbimdel anser utredningens värdering
av fördelarna med det kombinerade företaget överdrivna och inte relevanta för
framtiden. LRF föreslår att rationaliseringspoliliken utformas sä att
uppbyggnad av rena skogsbruksföretag för självverksamma skogsbrukare
underlättas. Bl. a. bör ett kreditstöd inrättas som liknar jordbrukets.

De remissinstanser som tagit upp frägan
jordbruk-landskapsvård ansluter sig i stort sett till utredningens förslag.
Statens naturvårdsverk framhåller angelägenheten av att bidrags- och
lånemöjligheterna samordnas.

Markfrågan.
LRF understryker sambandet mellan markpolitiken och rationaliseringspolitiken.
Förbundet förutsätter att en samordning kommer till stånd mellan den nya
jordförvärvslagen och den nya rationaliseringskungörelsen .

5.3.3 Villkor för statligt stöd

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak de föreslagna
villkoren för statligt stöd eller lämnar dem utan erinran.

Allmänt
rationaliseringsstöd. Lantbruksstyrelsen anser att det för ra-tionaliseringsverksamheten
är angeläget med en ytterligare precisering av inkomstmålet. Styrelsen framför
vidare att det bör övervägas att som grund för lönsamhetskriteriet lägga resultatet
i jordbruksföretag som har väl utnyttjade arbets- och kapitalresurser och en i
övrigt frän samhällets synpunkt lämplig resurskombination. 1 fråga om
strukturrationaliseringen framhäller styrelsen att den från samhällsekonomisk
synpunkt

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 156

bästa lösningen bör eftersträvas. Detta innebär att målet
för rationaliseringsverksamheten bör sättas högre i områden med goda
förutsättningar för jordbruksproduktion medan minimikraven alltid måste vara
uppfyllda i andra områden. Styrelsen framhåller vidare att statligt stöd för tillskottsförvärv
av skogsmark och till investeringar i vissa markanläggningar bör kunna lämnas
alla lyper av företag oavsett om sysselsättnings-och inkomstkriteriet är
uppfyllt.

Övertagande av befinttiga garantilån vid nyetablering på
en begränsat utvecklingsbar brukningsenhet anser lantbruksstyrelsen bör medges
endast om särskilda skäl föreligger. Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller
att stöd till yngre brukare på begränsat utvecklingsbara företag bör lämnas
restriktivt.

Lantbruksstyrdsen anser att kravet på yrkeskunskaper bör
ställas högt framför allt vid nyetablering. Liknande synpunkter framförs av
Sveriges lantbruksuniversitet, länsslyrelsen i Västmanlands län och Svenska
lantarbetareförbundet.

LRF framhåller att yttre rationalisering även
fortsättningsvis ofla mäste vara en förutsättning för statligt stöd. Det kan
nämligen inte ligga i jordbrukets långsiktiga intresse att
rationaliseringspolitiken tillämpas så att en önskvärd strukturrationalisering
försväras. De regionalpolitiska aspekterna på strukturpolitiken måste dock
beaktas. Förbundet anför vidare i fråga om avvägningen mellan den
företagsekonomiska och den samhällsekonomiska aspekten pä investeringar, att de
exempel som utredningen angett inte är entydiga. Vidare framhålls att de
samhällsekonomiska synpunkterna vid bl. a. struktur- och marknadsbedömningar
sä långt möjligt bör preciseras i riktlinjerna för rationaliseringsverksamheten.
LRF anser att länegaranti och bidrag bör kunna utgä till grund-kalkning och
täckdikning.

Regionalt rationaliseringsstöd. Lantbruksstyrdsen framhäller
att bidragets storlek bör anpassas med hänsyn till jordbrukets
förutsättningar. De föreslagna bidragstaken förutsätts avse ekonomibyggnader.
Sveriges lantbruksuniversitet anser att bidrag endast bör utgå i särskilda
fall. I stället bör lån med uppskjuten ränta lämnas även till investeringar i
anläggningstillgångar.

Flera länsstyrelser framför att maximibeloppen för bidrag
bör ökas och lägsta bidragsbelopp sänkas till 2 500 kr. Liknande synpunkter
framförs av LRF. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att bidrag bör utgå
rill dikning och täckdikning utan annan prövning än att marken skall vara brukningsvärd
på lång sikt. Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller att det regionala
rationaliseringsstödet även bör omfatta Gotlands län.

Särskilt regionalpoHliskt jordbruksstöd. Remissinstanserna
tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Länsstyrelserna i norra
Sverige och i vissa andra delar av landet anser det särskilda regionalpolitiska
jord-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 157

bruksstödet värdefullt för att i sysselsättningssvaga
områden främja näringslivet.

Länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Västernorrlands,
Jämtlands och Västerbottens län anser att stödformen liksom skärgärdsstödet bör
omfatta även andra verksamheter, som kan bedrivas i kombination med ett
jordbruksföretag. Liknande synpunkter framförs av lantbruksstyrelsen,
delegationen för glesbygdsfrågor och Svenska lanlarbelareförbundel.

Vissa länsstyrelser anser att länsstyrelserna bör
fastställa de områden i vilka stödet skall kunna utgå. Länsplaneringen anses i
de flesta fall kunna utgöra underlag för länsstyrelsernas beslut. Även LRF
anser att länsplaneringen bör kunna utgöra tillräckligt beslutsunderlag.
Länsstyrelsen i Norrboitens län anser att länsstyrelsen bör ha ansvaret för
den nya stödformen.

Flera remissinstanser framhåller att övre gränsen för
bidrag bör höjas. Lantbruksstyrelsen anser att om särskilda skäl föreligger bör
bidrag kunna lämnas med högst 125 000 kr. Länsstyrelsen i Väslernorrlands län
anser att bidrag bör kunna utgå även för djuranskaffning. LRF anser att kravet
på kompletterande sysselsättning i de fall sysselsättningen på det egna
företaget inte är tillräcklig bör utgå.

Flera remissinstanser bedömer att stödet kommer att kräva
större anslag än vad utredningen angett. Lantbruksstyrelsen uppskattar medelsbehovet
för bidrag till 10 milj. kr. och behovet av lånegarantiram till 10 milj. kr.
Styrelsen framhåller även behovet av personalförstärkning med en handläggare
för varje nämnd som bedöms få regionalpolitiskt stöd av någon omfattning.

5.3.4 Investeringssubventioner som alternativ till
högre produktpriser

Endast ett fåtal remissinstanser framför synpunkter pä investerings-

subventioner. Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation, LO, KF

och SPK anser att invesleringssubventioner och andra riktade åtgärder

i ökad utsträckning bör prövas som alternativ till prisökningar.

5.3.5 Grunderna för prisstödet till jordbruket i norra
Sverige

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak utredningens förslag eller

lämnar dem utan erinran.

Lantbruksstyrdsen anser att områdesindelningen och
prisstödets storlek efter en viss tid bor ses över med hänsyn till kostnads-
och produktionsutvecklingen. LRF anser att prisstödets storlek bör ses över en
gång om året. När pristilläggen fastställs bör skälig hänsyn tas till den sämre
företagsstrukturen i norra Sverige. Vid nästa höjning av pris-ttlläggen bör
pristillägget för mjölk i områdena 1, 4 och 5 jämkas något uppåt liksom
pristillägget för kött i område 3.

LRF föreslår även vissa ändringar i gränsdragningen mellan
olika områden. Prisområdesgränserna för mjölk bör ändras på så sätt att

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 158

västra delen av Jämttand samt Särna och Idre socknar i
Dalarna överförs från område 2 till 1. I Kopparbergs län bör dessutom Envikens,
Svärdsjö och Bjursås församlingar överföras frän område 5 till 4 och i
Gävleborgs län Voxna församling från område 4 till 3. Länsstyrelserna i
Kopparbergs och Gävleborgs län har framfört synpunkter pä områdesindelningen
som ansluter sig till LRF:s förslag.

I vissa områden i Uppsala, Skaraborgs, Västmanlands,
Älvsborgs och Örebro län utgår personliga pristiUägg. LRF anser att samtliga
producenter inom dessa områden bör få pristillägg. Liknande synpunkter
framförs av länsstyrelsen i Uppsala län.

För att göra det möjligt att i fortsättningen ta hand om
utslagshöns i norra Sverige föreslår LRF att transportbidrag bör utgå i de fyra
nordligaste länen. Vidare anser förbundet att prisstöd även är motiverat till
äggproduktionen. Lantbruksstyrelsen framhåller att prisstöd i framtiden kan bli
motiverat om produktionen skall upprätthållas på nuvarande nivå.

LRF anser att det föreslagna prisstödet till getskötseln
bör höjas till minst 200 kr. per get och år och att någon begränsning av stödet
till högst 50 getter per företag inte bör förekomma. Förbundet tar även upp
frågan om stöd rill odling av utsädespotatis och föreslår att principbeslut
fattas om en statlig satsning på odling av utsädespotatis i Norrland.

LO avstyrker förslaget att pristUlägg skall utgå till
getter och modersuggor.

Svenska samernas riksförbund anser att en koppling av
prisstödet till rennäringen till prisstödet för nötkött kan ha visst
berättigande. Förbundet framhåller dock att förändringar av prisstödet till
nötköttsproduktionen kan påverkas av andra faktorer än de som gäller för rennäringen.

5.3.6 Styrning av animalieprodukiionens utbyggnad

Lantbruksstyrelsen, Centralorganisationen SACOISR,
Hushållningssällskapens förbund samt länsstyrelserna i Östergötlands, Blekinge
och Älvsborgs län tillstyrker i huvudsak utredningens förslag. Lantbrukssiyrelsen
framhåller dessutom angelägenheten av att de jordbrukspolitiska aspekterna
beaktas vid prövning av andra statliga garantiåtaganden exempelvis industrigarantilån
för investeringar i animalieproduktion. SÄCO/SR delar utredningens uppfattning
att en styrning är motiverad främst inom fläsk-, ägg- och broilerproduktionen.
Som motiv framförs inte bara risken för en inte önskvärd överproduktion utan
även djurhälsovårds- och djurskyddssynpunkter. Därmed ökar enligt SACO/SR
kretsen av produktionsgrenar som är i behov av styrning till alla former av
industriell animalieproduktion, t. ex. mellankalvsuppfödning och viss
mjölkproduktion. Länsstyrelserna i Kronobergs, Gotlands, Skaraborgs,

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 159

Malmöhus och Göteborgs odi Bohus län anser att en styrning
är motiverad men bör utformas pä ett annat sätt än vad utredningen föreslagit.
De flesta länsstyrelser som förordar andra styrmedel avstyrker liksom statens
naturvårdsverk och koncessionsnämnden för miljöskydd en styrning via
miljölagstiftningen. Koncessionsnämnden anser att det från rättssynpunkt är
oacceptabelt att göra jordbrukspolitiska överväganden vid prövning av
anläggning enligt miljöskyddslagstiftningen. Några länsstyrelser pekar på
möjligheten att koppla djurantalet till den ägda arealen.

LRF
tillstyrker styrning och anser att den bör ske genom tillämpning av flera olika
styrinstrument. Miljölagstiftningen och det statliga stödet bör tillämpas som
hittills. Dessutom bör för slaktsvins-, smågris- och äggproduktionen en etableringskontroll
införas. För slaktsvin bör dessutom slaktdjursavgifterna i enlighet med
utredningens förslag kunna differentieras om besvärande överskott uppstår. Inom
äggproduktionen bör vid liknande tillfälle en särskild avgift per höna kunna
tas ut i större besättningar.

Statens jordbruksnämnd framhåller att det med nu ttllämpat
system inte är möjligt att kontrollera storproducenternas totala leveranser av
svin. Om en differentierad avgift införs måste man räkna med särskilda
kontrollbestämmelser.

Slatens jordbruksnämnds konsumentdelegation, NO, SPK, LO,
Svenska lanlarbelareförbundel, SÄF, Sveriges indusiriförbund, Samarbelsorganet
i jordbruksfrågor för enskild handel och industri samt KF avvisar en styrning
av produktionen till vissa företag och regioner. Som motiv framförs
inskränkningen i näringsfriheten, administrativa svårigheter och att en
styrning motverkar rationaliseringsverksamheten. KF framför att ett mera
underbyggt faktamateriel krävs om man så radikalt skall avvika från hittills
tillämpad praxis. Frågan bör närmare utredas av statens jordbruksnämnd.

Vissa av de remissinstanser som avstyrker en styrning av
produktionsstrukturen framhåller att en styrning av den totala produktionsvolymen
är motiverad. En sådan styrning bör ske med generella prisåtgärder.

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 160

6 Föredraganden

6.1 Allmänna utgångspunkter

Jordbruket och den livsmedelsindustri som är baserad på
produkter från jordbruket utgör en betydelsefull del av det svenska
näringslivet. Denna sektor, till vilken också kan räknas den jordbruksanknutna
produktionsmedelsindustrin och serviceverksamheten, sysselsätter en inte
oväsentlig del av arbetskraften. Den geografiska utbredningen ger jordbruket
en särskilt viktig roll från regionalpolitisk synpunkt. Jordbruket sätter
vidare en stark prägel på kulturlandskapet och är en förutsättning för den
bebyggelsestruktur som kännetecknar vårt land. Eftersom produktionen nästan
helt är inriktad på hemmamarknaden och avser primära mänskliga behov utgör
livsmedelssektorn en stabil del i samhällsekonomin. Vår väldifferentierade
jordbruksproduktion är en garanti tör en tryggad livsmedelsförsörjning och
valfrihet för konsumenterna. Inte minst under senare år har jordbruket tillfört
landet inte obetydliga exportinkomster och gett oss ökade möjligheter att medverka
till en begränsning av livsmedelsbristen i världen.

Redan under mellankrigstiden fann statsmakterna att det
förelåg behov av att tillförsäkra jordbruksbefolkningen skäliga inkomster.
Detta har sedan dess varit en grundtanke inom jordbrukspolitiken.

Den långsiktiga jordbrukspoliriken har under
efterkrigstiden prövats av riksdagen vid två rillfällen, åren 1947 och 1967.
Genom 1947 års riksdagsbeslut åstadkoms ett samlat jordbrukspolitiskt program.
Det närmaste målet för de statliga åtgärderna angavs då vara att den i jordbruket
arbetande befolkningen skulle få samma möjligheter som utövarna av andra
näringar att uppnå en skälig inkomstnivå och bli delaktig i den allmänna
välståndsstegringen. Målet skulle förverkligas genom dels fortsatt rationalisering,
dels ett prisstöd i form av importskydd. Prisstöd skulle dock inte utgå för
produktion som översteg det totala inhemska konsumtionsutrymmet.

I 1967 års beslut sköts produktionsmålet i förgrunden med
sikte på en snabb minskning av produktionen. Ett annat mål var att göra det
möjligt för dem som är sysselsatta i jordbruket att bli delaktiga i den
allmänna standardstegringen.

De båda riksdagsbesluten föregicks av flerårigt
utredningsarbete. Ar 1972 tUlsattes en ny utredning, 1972 års jordbruksutredning,
med uppgift att utreda vissa frågor inom jordbrukspolitiken. Dess arbete
presenterades våren 1977 i huvudbetänkandet (SOU 1977: 17) Översyn av jordbrukspolitiken.

Utredningen, i vilken samtliga riksdagspartier har varit
representerade, är enig. De särskilda yttranden som har avgetts behandlar i
huvudsak vissa specialfiågor.

Utredningens analyser och erfarenheterna under det senaste
årtiondet

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 161

visar
att de bedömningar om den framtida utvecklingen både utom och inom landet, vUka
låg till grund för 1967 års beslut, inte i alla avseenden var hållbara. Den
praktiska politiken har därför efterhand fått anpassas till de ändrade
förutsättningar som framträtt. Det är angeläget att riksdagen nu mot bakgrund
av vunna erfarenheter och den syn på bl. a. den internarionella livsmedelssituarionen,
resurshushållningen och miljövården samt jordbruksnäringens roll från samhällsekonomisk
och regionalpoHtisk synpunkt, som kommit till uttryck i jordbruksutredningens
betänkande, drar upp nya riktUnjer för jordbrukspolitiken. Remissinstanserna
har slutit upp kring huvudlinjerna i utredningens förslag, som i allt
väsentligt bör kunna läggas till grund för riksdagens beslut.

De
naturliga förutsättningarna för jordbruksprodukrion är mycket varierande. Det
gäller inte enbart vårt land utan även övriga delar av världen. På vissa håll
är betingelserna överlägsna dem som föreligger i vårt land, men det finns också
många exempel på motsatsen. Om man väger samman alla faktorer, som är av betydelse
i sammanhanget, står det klart att svenskt jordbruk vid en intemationell
jämförelse har goda produktionsförutsättningar. DärtUl bidrar inte bara de
naturliga betingelserna utan även den yrkesskicklighet och förmåga att anpassa
produktionsinriktning och teknik som lantbrukarna besitter.

Svält
och undernäring har alltid varit en ovälkommen följeslagare till mänskligheten.
Alltjämt är brist på livsmedel en realitet för flera hundra mUjoner människor.
Svälten är en konsekvens av såväl bristen på livsmedel som fattigdomen bland enskUda
människor och länder, vilken hindrar en rättvis fördelning av tUlgångarna. Det
krävs kraftfulla internationella insatser på en rad områden för att häva
bristen på livsmedel och för att tillförsäkra varje människa daglig tillgång
till den föda hon behöver. En nödvändig förutsättning för att svält och
undernäring skall kunna utrotas är att tillgången på livsmedel är tillräcklig.
Detta kräver i sin tur att produktionsresurserna i världen utnyttjas väl så
att produktionen kan öka snabbare än befolkningstillväxten.

Mot
den bakgrund som här skisserats bör den framtida jordbrukspolitiken i vårt
land främja ett rationellt utnyttjande av landets naturUga resurser för
jordbruksproduktion. Detta innebär att den brukningsvärda åkerjorden bör
utnyttjas för detta ändamål. Därmed kommer arealen åkerjord att bibehållas i
stort sett oförändrad. Härigenom kan vi trygga en god Livsmedelsberedskap för
egen del och bidra till livsmedelsförsörjningen i övriga delar av världen,
särskilt i samband med akuta livsmedelskriser.

Tack
vare värdefulla naturtillgångar och hårt arbete har Sveriges befolkning undan
för undan kunnat förbättra sin materiella standard. Genom en aktiv och
målmedveten reformpolitik har samhället sökt

11
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 19

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 162

åstadkomma
en rättvis fördelning av välståndet. Denna välfärdspolitik, som bygger på
solidaritet mellan människorna, har en stark förankring hos det svenska folket.
Det råder också en allmän enighet om att vi i vårt land skall utnyttja våra
naturliga resurser för jordbruksproduktion. Med hänsyn till bl. a.
förhållandena på den intemationella marknaden förutsätter detta att jordbruket
erhåller ett prisstöd. Den prisreglerande verksamheten blir därigenom ett viktigt
led i jordbrukspolitiken. Mot denna bakgrund bör ett huvudsyfte med
jordbrukspolitiken vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket
i alla delar av landet en ekonomisk och social standard, som är Ukvärdig med
den som jämförbara grupper uppnår. Med hänsyn till de skiftande förutsättningar
för jordbruksproduktion som råder i vårt land kan detta syfte inte uppnås
enbart med generella jordbrukspolitiska medel. Dessa bör därför liksom hittUls
kompletteras med särskilda insatser för jordbruket i främst norra Sverige och
mera allmänt för lantbrukare med låga inkomster.

Jordbrukspolitiken bör
också utformas med hänsyn till konsumenternas intressen. Därför bör
jordbrukspolitiken också ha till mål att tillgodose konsumenternas berättigade
krav på säker tillgång till livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser.
Genom jordbrukspoUtiken går det dock endast att påverka den andel av
konsumentpriserna, som omfattas av jordbruksprisregleringen.

För att så långt möjligt
kunna förena angivna syften har staten på olika sätt sökt främja
rationaliseringen i jordbruket. Detta arbete måste fortsätta. Staten har vidare
under senare år genom direkta subventioner på baslivsmedel begränsat
prishöjningarna på sådana varor för konsumentema. En fortsatt tUlämpning av mellanprislinjen
för baslivsmedel är av särskild betydelse för bamfamUjer och personer med låga
inkomster.

Jordbruksnäringen
är uppbyggd av företag med mycket varierande storlek och med växlande
driftsinriktning. Skillnader i strukturen är tUl stor del geografiskt betingade
och kommer att bli bestående. Den statliga rationaliseringspolitiken bör ha som
utgångspunkt att familjelantbruket skall vara den dominerande företagsformen.
Ett huvudsyfte med den statliga rarionaliseringspolitiken bör därför vara att
främja uppbyggandet och vidmakthållandet av rationella familjeföretag. Staten
bör också genom stöd till forskning, försök och rådgivning medverka till
utvecklandet av en teknik, som kan utnyttjas vid sådana företag. De statliga
insatserna bör anpassas tUl de regionala och lokala förhållandena. En sådan
anpassning av rationaliseringspoUtiken gör den tiU ett viktigt instrument för
regionalpolitiken. Därvid bör särskilt beaktas att jordbmk kan ingå som en del
i en kombination av flera yrken och sysselsättningar, främst inom skogsbmket,
som tillsammans ger en full-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 163

god familjeförsörjning. En förutsättning är dock att en
rimlig grad av effektivitet kan uppnås inom jordbruksdriften.

Den
moderna tekniken har tillfört jordbruket produktionsmedel vilkas effekter på
lång sikt är svåra att överblicka. Detta kräver skärpt uppmärksamhet från både folkhälso-,
miljö- och djurskyddssynpunkt. Det är viktigt att introduktionen av ny teknik
föregås av noggranna överväganden och omsorgsfull prövning och att inte
kortsiktiga fördelar tillåts fälla utslag. Utvecklandet av ny teknik inom
jordbruket måste ges en sådan inriktning att en bättre ekologisk balans uppnås.

Den allmänna syn på den framtida jordbrukspolitiken, som
jag här redovisat, grundar sig på övertygelsen om värdet av att vi i vårt land
upprätthåller en omfattande jordbruksproduktion. Denna syn avviker från många
av de värderingar och bedömningar som satte prägel på 1967 års beslut om
jordbrukspolitiken, vars grundläggande tema var att jordbruket ttll stora delar
var en belastning för samhällsekonomin. TUl följd härav kom det att framstå som
ett förstahandsmål att få till stånd en mmskning av produktionen, åstadkommen
bl. a. genom återhållsamhet i prissättningen. Det ledde till att framtidstron
inom näringen och investeringsviljan, främst inom mjölkproduktionen, under
några år starkt avtog.

Vad jag i det föregående anfört markerar en ny syn på
jordbrukets roll i samhällsekonomin och på jordbrukspolitiken. Genom att nya
riktlinjer för jordbrukspolitiken nu dras upp bör näringen kunna utveckla en opdmism
och framtidstro som är till nytta för hela samhället.

De nya riktlinjerna för jordbrukspolitiken är ett uttryck
för såväl internationell solidaritet som den solidaritet mellan folkgrupper som
är grunden för vår välfärdspolitik. De står också i samklang med strävandena
att åstadkomma en bättre hushållning med naturresurserna, särskilt den goda
åkerjorden, och ett ökat utnyttjande av förnyelsebara råvaror och energikällor.

Sammanfattningsvis bör vid utformningen av de nya
riktlinjerna för jordbrukspolitiken utgångspunkten vara att landets naturliga
resurser för jordbruksproduktion skall utnyttjas och att familjelantbruket
skall vara den dominerande företagsformen. Ett huvudsyfte med jordbrukspolitiken
bör vara att dllförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket i alla delar
av landet en ekonomisk och social standard, som är Ukvärdig med den som
jämförbara grupper uppnår. Vidare bör jordbrukspolitiken ha dil mål att
tillgodose konsumenternas berättigade krav på säker tillgång till livsmedel av
hög kvalitet tUl rimliga priser. Ett viktigt led i de statliga insatsema blir
därför att främja uppbyggandet och vidmakthållandet av rationella
familjeföretag och att genom stöd till forskning, försök och rådgivning
medverka till utvecklandet av en teknik som kan utnyttjas vid sådana företag.

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 164

De ekologiska och miljömässiga aspektema på jordbruket bör
därvid särskilt beaktas. Jordbrukspolitiken bör vidare ges en sådan inriktning
att jordbruket och därtill knutna verksamheter kan medverka i en aktiv
regionalpolitik.

Jag övergår härefter till att behandla de oUka avsnitten i
förslaget.

6.2 Den intemationella bakgrunden

Jordbmksutredningen framhåller att utvecklingsländernas
livsmedelsförsörjning fortfarande är otillfredsställande. I många av dessa
länder råder brist på livsmedel samtidigt som världsmarknaden med undantag
för perioden 19721975 har präglats av överskott och låga priser. Enligt
material som framlades vid FN:s världslivsmedelskonferens i Rom år 1974
beräknas produktionen av livsmedel komma att öka mer än efterfrågan fram till
år 1985 i i-länderna, medan det motsatta gäller för u-Iänderna. Importbehovet
för sistnämnda länder skulle följaktUgen öka. Under en övergångsperiod, vars
längd inte närmare har kunnat anges, bedöms det därför som särskilt angeläget
att i-ländernas livsmedelsbistånd till u-länderna kan ökas.

Utredningen framhåUer att Sverige utfäst sig att bidra tUl
världens livsmedelsförsörjning genom dels utvidgad lagring, dels vissa
leveranser på särskilda villkor av främst spannmål till behövande u-länder.

Enligt utredningens bedömning kommer det i fortsättningen
sannolikt inte att i alla lägen vara möjligt för Sverige att företa
kompletteringsköp av jordbrukets stapelvaror till väsentligt lägre priser än de
inhemska. Utsikterna till en lönsam och bestående export förväntas inte heller
komma att förbättras, åtminstone inte under de närmaste fem till tio åren.
Detta g'äller särskilt för animaliska livsmedel, vUkas avsättning i stort sett
är begränsad till i-länderna.

Jordbruksutredningen
har analyserat utvecklingen av priserna på världsmarknaden för
jordbruksprodukter. Prisnivån var särskUt på spannmål och andra vegetabiliska
produkter fram till 1970-talets första år relativt stabil och följde endast med
betydande eftersläpning den internationella prisutvecklingen för andra varor.
Detta innebar att jordbruksprodukternas bytesvärde gentemot andra varor försämrades.
Fr. o. m. år 1972 har jordbmksprodukternas intemationella prisnivå varit högre
än tidigare, något som bl. a. berott på större kompletteringsimport än tidigare
vid skördebakslag i viktigare importländer, oljekrisens verkningar och mindre
övergångslager av spannmål än tidigare.

Utredningen anser det mot denna bakgrund vanskligt att
bedöma jordbruksprodukternas internationella prisnivå i framtiden. Eftersom
det föreligger ett ökande behov av livsmedel i världen är det dock enligt utredningens
uppfattning rimligt att räkna med att jordbruksprodukternas bvtesvärde i
internationell handel i framtiden kommer att utvecklas

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 165

gynnsammare än hittills. Deras prisnivå kommer också att
bli instabilare.

Utredningen har även berört vissa handelspolitiska
aspekter, vilka bör beaktas vid utformningen av jordbrukspolitiken, och därvid
bl. a. framhållit att man bör räkna med att en viss internationeU
arbetsfördelning i fråga om produktionen av jordbruksprodukter består och att
det av handelspolitiska skäl ej är önskvärt att helt avskärma den svenska marknaden
frän import. Bl. a. bör u-ländernas behov av marknadsutrymme beaktas. Det har
även framhållits att förnyade krav om vissa handelspolitiska åtaganden kan
komma att riktas mot bl. a. Sverige i de nu pågående GATT-förhandlingarna
liksom i liknande internationella överläggningar inkl. sådana som avser
internationella råvaruavtal.

För egen del vill jag framhåUa att den globala
livsmedelsförsörjningen och världsmarknaden för jordbruksprodukter
kännetecknats av två helt motstridiga tendenser. A ena sidan har rätt och råder
fortfarande en stor livsmedelsbrist i många u-länder, där större delen av
befolkningen får en från hälsosynpunkt otillfredsställande kost och flera
hundra miljoner människor direkt svälter. Vid världslivsmedelskonferensen i Rom
år 1974 bedömdes det årliga importbehovet av spannmål vid mitten av 1980-talet
för u-länder med marknadsekonomi till omkring 85 milj. ton, medan importen
under de senaste åren varit ca 50 milj. ton. Ä andra sidan präglades
världsmarknaden fram t. o. m. år 1972 av överskott och låga priser. Efter några
år med högre priser har nu ungefär samma situation inträtt.

Överskottsproblemen i den västliga industrivärlden beror
ytterst på att produktionen ökat snabbare än den köpkraftiga efterfrågan inom
industriländerna och på världsmarknaden i övrigt. Händelserna under åren
19721975 avspeglar otvivelaktigt världsmarknadens ökade känsUghet för produklionsslörningar
och stigande svårigheter att mobilisera främst spannmål vid skördebakslag i de
viktigaste i-länderna eller vid missväxt i u-länderna. I detta sammanhang vill
jag framhåUa att det i stort sett har varit till fördel för u-länderna med låga
världsmarknadspriser, eftersom dessa länder i ökande utsträckning har blivit
beroende av import.

Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i såväl
utredningens betänkande som vid remissbehandlingen att vi har att räkna med att
jordbruksprodukternas bytesvärde på den internationella marknaden kommer att
stiga, men att samtidigt en betydande instabilitet kommer att föreligga.
Däremot kan jag inte ansluta mig till de remissinstanser, som anser att den
svaga världsmarknaden under de allra senaste åren motiverar en minskning av den
svenska produktionsvolymen, främst i fråga om spannmål. För egen del anser jag
att starka skäl talar emot en sådan anpassning av produktionens storlek efter
svängningarna på världsmarknaden.

Jag delar utredningens uppfattning att det inte är
sannolikt att Sverige i fortsättningen i alla lägen kommer att kunna göra
kompletterings-

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 166

köp av jordbrukets stapelvaror till väsentligt lägre
priser än de inhemska. Utsikterna till en lönsam och bestående export
förefaller inte heller komma att förb'ättras, åtminstone inte under de
närmaste åren. Vad som händer på längre sikt blir i hög grad beroende av vad
som kommer att ske i u-länderna i fråga om befolkningstillväxt, ekonomisk
utveckling samt produktionsutveckling i jordbruket. Jag vill ocksä erinra om
att det i anslutning till världslivsmedelskonferensen år 1974 från svensk sida
ställdes i utsikt att Sverige skulle bidra till tryggandet av världslivsmedelsförsörjningen
genom en utvidgad reservlagring och genom vissa leveranser på särskilda villkor
av främst spannmål tUl behövande länder. Sådana åtgärder har också vidtagits.

I detta
sammanhang vUl jag även erinra om att det vid världslivsme-delsrådets tredje
session i ManUa i juni 1977 slogs fast att, även om livs-medelssituationen på
kort sikt har förbättrats, någon garanti inte fanns för att denna förbättring
skulle komma att bestå. Man noterade att den prioritetsförändring mot ökad
satsning på livsmedel, som världslivsmedelskonferensen år 1974 beslutade om,
ännu inte helt kommit till stånd. Man beklagade frånvaron av systematiska och
gemensamma åtgärder för att genomföra den universella deklarationen om
utrotande av hunger och undernäring.

Jag finner
skäl att här även påpeka att Sverige har en betydande import av livsmedel och
fodervaror, särskUt sådana som av klimatskäl inte produceras i vårt land. Det
gäller bl. a. ris, frukt, grönsaker, kolonialvaror samt fodermedel. DärtiU
kommer bl. a. socker samt vegetabiliska fetter och oljor. Det totala värdet av
denna import har under senare år uppgått till 6 å 7 miljarder kr., varav från u-länder
1,5 å 2 miljarder kr. Vår motsvarande export har uppgått tUl 2 ä 2,5 miljarder
kr.

6.3 Utvecklingen inom jordbruket

Jordbruksutredningen anför att utvecklingen för
jordbrukets del under de senaste tioårsperioderna har inneburit en
överflyttning av produktion, förädling och marknadsföring från det egentliga jordbmket
till andra sektorer. Härigenom har arbetskraft kunnat lösgöras från jordbruket
och överföras till andra sektorer. Befolkningen i jordbruk med binäringar har
minskat från ca 25 % år 1950 till ca 5 % år 1975. Under den senaste
tioårsperioden har denna utveckling gått långsammare. Jordbrukets roll som
arbetskraftsreserv för andra näringar har under denna tid varit avsevärt mindre
än tidigare. Minskningen under denna period har i huvudsak skett genom
ålderspensionering.

Den betydande effektivisering som ägt rum inom jordbruket
under efterkrigstiden har väsentligen skett genom att arbetskraft ersatts med
maskiner o. d. Vinsterna av denna effektivisering har kommit samhället tillgodo
genom att prisstegringarna på jordbruksprodukter kunnat be-

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 167

gränsas och genom de insatser som friställd arbetskraft
kunnat prestera i andra samhällssektorer.

Enligt de av utredningen redovisade beräkningarna steg
jordbrukarnas inkomsier från jordbruksdriften obetydligt eUer inte alls inom
samtliga storleksgrupper meUan åren 1966 och 1970. Vid de minsta gårdarna till
och med minskade de. Fr. o. m. år 1971 steg inkomsterna från jordbruksdriften
betydligt inom alla storleksgrupper. Då den allmänna prisnivån också steg
kraftigt under denna period, var det dock endast vid de största gårdarna som
man erhöll inkomsthöjningar realt sett.

Utredningen framhåller vidare att jordbrukarnas och
industriarbetarnas familjeinkomster utvecklades parallellt undeV försia
hälften av 1960-talet. Sedan slutet av 1960-talet har familjeinkomsterna för
flertalet jordbrukare i genomsnitt legat lägre än industriarbetarfamiljens
inkomster. Under senare år har jordbrukarfamiljens inkomster i procent räknat
i allmänhet stigit ungefär lika mycket per är som industriarbetarfamiljens.

Utredningen har gjort en bedömning av utvecklingen inom
jordbruket fram tiU år 1980 resp. 1985. Åkerarealen beräknas år 1985 omfatta totalt
ca 2,9 milj. ha, vilket innebär en viss fortsatt nedläggning av marginella
jordar i skogsbygderna. Antalet jordbruksföretag minskar genom att arealer vid
mindre företag läggs till mera bärkraftiga företag. Antalet sysselsatta beräknar
utredningen till ungefär 170 000 personer år 1980.

Som en följd av den nuvarande åldersstrukturen bland
landets jordbrukare kommer huvuddelen av minskningen av arbetskraften att ske
genom ålderspensionering.

Utredningens redovisning av utveckUngen inom jordbruket
föranleder ingen särskUd erinran från min sida. Jag vill dock framhålla vikten
av att näringen i framtiden ges sådana villkor att nyrekryteringen kan ske på
ett tillfredsställande sätt. En fortsatt effektivitetsförbättring i näringen är
angelägen för att målsättningarna för jordbrukspolitiken skall kunna uppfyllas.

Jag viU samtidigt framhålla att möjligheterna till
effektivitetsförbättringar i framtiden kan komma att begränsas bl. a. med
hänsyn till den moderna teknikens inverkan på miljön. Frågan om begränsning av
jordbrukets användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel samt UtveckUngen
av alternativ till nuvarande produktionsteknik har tagits upp av bl. a.
naturvårdsverket. Verket har också anmält sin avsikt att ta initiativ tUl att i
samverkan med andra berörda myndigheter och jordbrukets organisationer utarbeta
riktiinjer för hur jordbruket bör bedrivas med hänsyn tiU miljövårdssynpunkter.
Jag viU för egen del framhålla att vi på sikt måste eftersträva att finna en produktionsteknik
där hög effektivitet kan förenas med kraven på resurshushållning och ekologisk
balans. Även krav i fråga om arbetsmiljö samt djurhälsovård och djurskydd måste
kunna tillgodoses.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 168

Till
frågan om inkomstutvecklingen i jordbruket torde jag få anledning återkomma
senare under 1977/78 års riksmöte, när förslag till reglering av priserna på
jordbruksprodukter för prisregleringsperioden efter den 30 juni 1978 skall
behandlas.

6.4
Jordbrukspolitikens mål och niedel

De
senaste årtiondena har för jordbrukets del kännetecknats av en mycket snabb
omvandling, som bl. a. inneburit att antalet yrkesverksamma inom näringen
starkt gått ner. Denna omvandling har försiggått under en växelverkan mellan
den allmänna ekonomiska utvecklingen och tekniska framsteg i vid mening inom
jordbruksdriften. Samtidigt som utbyggnaden av industrin och servicenäringarna kr'ävt
ökade insatser av arbetskraft har traktoriseringen och övrig mekanisering inom
jordbruket och skogsbruket möjliggjort en omfattande överflyttning av arbetskraft
till de expanderande näringarna.

Den
omdaningsprocess som lantbruket genomgått under de senaste decennierna har haft
vittgående följder för den svenska landsbygden, särskilt inom landets skogs-
och meUanbygder. Det vikande befolkningsunderlaget i dessa bygder har på mänga
håll menligt inverkat på möjlighetema att upprätthålla en godtagbar samhälleUg
och annan service för kvarvarande befolkning. För att motverka dessa
konsekvenser har samhället vidtagit regionalpolitiska åtgärder av olika slag.
I norra Sverige har de generellt verkande jordbrukspolitiska insatserna sedan
länge kompletterats med särskilda åtgärder för att förbättra jordbrukets
situation.

De
riktlinjer för jordbrukspoUtiken, som antogs år 1967, kan anses irmehålla tre
jordbrukspolitiska delmål, inkomstmålet, produktionsmålet och
rationaliserings- eller effektivitetsmålet.

I
1947 års jordbrukspolitiska beslut var inkomstmålet överordnat övriga
jordbrukspolitiska mål, och prissättningen på jordbruksprodukter syftade i
första hand till att förverkliga inkomstmålet. Under 1950-talet preciserades
inkomstmålet till att avse inkomstlikställighet för vissa jordbrukargrupper
med jämförbara grupper i samhället. Som sådan jämförelsegrupp användes vid beräkningama
industriarbetare i vissa dyrorter.

I
1967 års beslut anges i fråga om inkomstmålet att de som i framtiden är
sysselsatta inom jordbruket skaU kunna påräkna ekonomisk och social trygghet i
samma utsträckning som andra näringar erbjuder. Vidare sägs att det skall vara
möjligt för dem som är sysselsatta inom jordbruket att få del av den aUmänna
standardstegringen. Någon ytterligare precisering av inkomstmålet görs inte. I
sfäUet anförs att den samlade avvägningen av prissättningen måste ske med
beaktande av alla de faktorer som är relevanta i sammanhanget.

Produktionsmålet
i 1967 års beslut innebär att produktionens omfattning på sikt skulle
begränsas till vad som var erforderligt för att trygga

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 169

en god beredskap i fråga om livsmedelsförsörjningen. Som
mått på storleken av de produktionsresurser som behövdes för detta syfte anges
en lägsta självförsörjningsgrad i fredstid av 80 %. Det ansågs i första hand
angeläget att produktionen i snabb takt anpassades så att för jordbruket
kostsam överproduktion så vitt möjUgt kunde undvikas. Det anfördes vidare att
det fanns anledning att tid efter annan överväga takten i anpassningen.

Som effektivitetsmål anges i 1967 års beslut att
jordbruksnäringen under så långt möjUgt samma betingelser som gäller för
näringslivet i övrigt och till lägsta möjliga kostnader för samhället och
konsumenterna skall åstadkomma en jordbruksproduktion av den storlek som
bedömdes erforderlig med hänsyn till försörjningsberedskapen.

I direktiven tUl 1972 års jordbruksutredning angavs att de
allmänna målen för vår jordbrukspolitik borde gälla även i fortsättningen.
Utredningen skulle överväga om det fanns anledning ompröva produktionsmålet,
belysa och analysera inkomst- och standardutveckUngen för dem som är
sysselsatta inom jordbruket, undersöka möjUgheterna att gå över tUl en s. k.
lågprislinje liksom möjligheterna tiU andra modifieringar av
jordbruksprisregleringen samt förutsättningslöst ompröva rationaliseringspolitiken.

Utredningen har inte ansett sig böra närmare precisera inkomslmålet
för de i jordbruket yrkesverksamma. Den hänvisar dels tiU vad som anförts i
1967 ärs beslut, dels till de regler för inflationsskydd och inkomstföljsamhet
som ingår i prisregleringssystemet.

Jag anser det angeläget att göra en klarare markering av
inkomstmålet än som skett i utredningen. Jag återkommer senare till hur detta
bör ske.

Utredningen har vid sin bedömning av den svenska
jordbruksproduktionens lämpliga omfattning funnit att ett produktionsmål, i
vilket livsmedelsberedskapen beaktas, bör uttryckas som delmål för vissa
viktiga produktionsresurser, främst åkerarealen och mjölkproduktionens omfattning
samt för produktionsinriktningen. Jag återkommer senare till hur
produktionsmålet enligt min mening bör utformas.

Statens insatser för att främja jordbrukets
rationalisering bör enligt utredningen utformas så att livsmedel kan produceras
tiU lägsta möjliga kostnad. Denna inriktning kan ges beteckningen
effektivitetsmålet. Även till denna fråga återkommer jag senare.

Några remissinstanser tar upp frågor som närmast innebär
att jordbrukspolitiken skulle tillföras nya mål. SPK, prisregleringskommittén
och Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri anser
att utredningsförslaget i högre grad än som skett borde ha utformats i syfte
att begränsa prisstegringstendenserna i samhället. Jag delar uppfattningen att
inflationen utgör ett allvarligt samhällsproblem som motiverar åtgärder från
statsmakternas sida över ett mycket brett

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 170

fält.
Jag vill emellertid erinra om att nuvarande prissättningssystem bl. a. innebär
att krav på en fortlöpande effektivitetsökning ställs på jordbruket för att
den avsedda inkomstföljsamheten skall uppnås.

Enligt
socialstyrelsen borde utredningen även ha utformat ett särskilt folkhälsomål.
Frågan har också tagits upp i ett särskUt yttrande i utredningen. Jag kan dela
ståndpunkten att det finns beröringspunkter mellan jordbrukspolitiken och
samhällets strävan att förbättra folkhälsan, bl. a. genom att förbättra
kostvanorna. En påverkan på kostvanorna kan ske genom avv'ägningen av
livsmedelssubventionerna som tUlkommit av andra än jordbrukspolitiska skäl.
Ökade insatser för att förbättra kostvanorna är angelägna, men jag anser
liksom utredningen att informations- och upplysningsverksamhet bör vara
huvudmedel i dessa strävanden.

Jag
har i det föregående framhållit att den geografiska utbredningen ger jordbruket
en viktig roll frän regionalpolitisk synpunkt. Jag har också framhållit att
särskilda åtgärder behövs för att inkomslmålet skall kunna uppnås i norra
Sverige med hänsyn till de högre produktionskostnader som man där har. I det
följande kommer jag också att avisera förslag om bl. a. att ett särskilt regionalpolitiskt
jordbruksstöd skall utgå i sådana fall där jordbruket kan ingå som del i en
kombination av flera yrken och sysselsättningar.

Mot
bakgrund härav finns det enligt min mening anledning att markera
jordbruksnäringens regionalpolitiska betydelse. Jordbrukspolitiken bör sålunda
medverka till att jordbruket och därtUl knuten serviceverksamhet och
livsmedelsindustri kan ge största möjliga underlag för syssel-s'ättning i
rationell produktion i områden med mindre goda förutsättningar för annat
näringsliv. Det innebär att samhällets insatser inom jordbrukssektorn bör
samordnas med och ingå som ett led i en aktiv regionalpoUtik. Av särskilt
intresse är tillvaratagandet av de fördelar från brukarsynpunkt som
kombinationen jord/skog erbjuder. Även i fråga om andra näringar och
verksamheter med anknytning tUl areell produktion bör i största möjliga
utsträckning ske en samordning.

Utredningen
framhåller att de medel som använts för att förverkliga de fordbrukspolitiska
målen har varit en särskild prisreglering för jordbruksprodukter, med vars
hjälp de inhemska produktpriserna har hållits på en högre nivå än priserna på
den internationella marknaden (prisstöd), StatUga åtgärder för att stimulera
rationaliseringen i jordbruket samt en markpolitisk lagstiftning. Under
1960-talet har som fjärde medel att påverka utveckUngen inom jordbruket
tillkommit arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utredningens förslag innebär
ingen ändring i här berörda avseenden.

För
egen del finner jag ingen anledning att föreslå någon ändring vad avser de
medel som utnyttjas för att förverkliga de jordbrukspolitiska målen. Jag vill
dock påpeka att de regionalpolitiska aspekterna på jord-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 171

bruksnäringen motiverar en bättre samordning med övriga
statliga insatser på detta område. Vidare bör framhållas att de
arbetsmarknadspolitiska insatserna inom jordbrukssektorn i framtiden måste
komma att få en annan inriktning än under 1950- och 1960-talen, då avgången
från jordbruket var mycket stor. I det följande kommer jag att närmare redogöra
för hur prisregleringen och den statliga rationaliseringspolitiken enligt min
mening bör utformas. Den markpoUtiska lagstiftningen utreds f. n. av
jordförvärvsutredningen.

6.5 Inkomstmålet

Som jag tidigare anfört har utredningen inte ansett sig
böra närmare precisera inkomstmålet för de i jordbruket yrkesverksamma. Den påpekar
emeUertid att det prisregleringssystem, som tillämpats under en följd av år,
inrymmer en regel som har tiU syfte att jordbrukarna skall uppnå inkomstföljsamhet
med övriga befolkningsgrupper. Utredningen anför vidare att det får övervägas
om det för att nå inkomstmålet för så stora grupper jordbrukare som möjligt
blir nödvändigt med särskUda låginkomstsatsningar. En strävan bör enligt
utredningen vara att nå ökad utjämning av inkomsterna meUan olika jordbrukarkategorier.
Komplettering bör också ske med olika åtgärder för att förbättra jordbrukarnas
sociala standard. I övrigt anser utredningen att en betydande frihet liksom hUtills
bör lämnas vid prisawägningen.

För egen del anser jag liksom utredningen att
prissättningen på jordbrukets produkter bör ske med hänsynstagande tUl alla de
faktorer som kan ha betydelse i sammanhanget. Det är angeläget att prisöverläggningarna
bl. a. kan grundas på material som belyser lönsamhets- och inkomstförhållandena
för olika jordbrukargrupper. Liksom hittills bör ifrågavarande beräkningar
anförtros berörda myndigheter, i första hand statens jordbruksnämnd och
lantbruksekonomiska samarbetsnämnden.

I vårt
land har samhället genom en aktiv och målmedveten reformpolitik sökt
åstadkomma en rättvis fördelning av välståndet. Denna välfärdspolitik bygger
på solidaritet mellan människorna och har en stark förankring hos det svenska
folket. Med hänsyn till bl. a. förhållandena på den internationella marknaden
förutsätter detta att jordbruket erhåller ett prisstöd. Den prisreglerande
verksamheten blir därigenom ett viktigt led i jordbrukspolitiken. Mot denna
bakgrund bör ett huvudsyfte med jordbrukspolitiken vara att tillförsäkra dem
som är sysselsatta inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och
social standard, som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Detta
syfte bör särskilt beaktas vid prissättningen av jordbruksprodukterna.

Jag anser
att det inte nu finns anledning att precisera inkomstmålet genom att ange vilka
grupper som bör jämföras och hur jämförelsen bör tillgå. Det bör framhållas att
det här gäller att ta hänsyn till såväl eko-

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 172

nomisk
som social standard, varför det är svårt att göra exakta mätningar.

I
första hand bör inkomstmålet avse heltidssysselsatta inom jordbruket. Givet är
också att rimliga krav bör ställas på effektivitet i produktionen. I likhet
med utredningen anser jag att det är nödvändigt att i fortsättningen göra
särskilda låginkomstsatsningar för att inkomstmålet skall uppnås för så stora
grupper jordbrukare som möjligt. En strävan bör därvid vara att nå en ökad
utjämning av inkomsterna mellan olika jordbrukarkategorier. Likaså bör såsom
hittills utgå särskilt stöd till jordbruket i norra Sverige för att kompensera
de högre produktionskostnader som där föreligger. Detta är en förutsättning om
inkomstmålet, som jag i det föregående uttalat, skall avse sysselsatta inom
jordbruket i alla delar av landet.

Jag
finner det speciellt värdefullt att det, inom ramen för särskilda låginkomstsatsningar,
kunnat vidtas åtgärder för att förbättra jordbrukarnas sociala standard, bl.
a. i form av avbytarverksamhet. Enligt min mening är det nödvändigt att ägna
denna del av den sociala standarden stor uppmärksamhet i framtiden. Om så inte
sker kommer det att bli svårt att åstadkomma en önskvärd rekrytering till
näringen, vilket i sin tur skulle leda till minskad effektivitet.

I
detta sammanhang vUl jag erinra om att regeringen hösten 1976 tiU-satte en
särskild utredning med uppgift att lägga fram förslag till utbyggnad av avbytarservicen
till jordbruket. En utbyggnad bör göra det möjligt att lösa avbytarfrågan vid
sjukdom och längre ledighet. Jag avser att föreslå regeringen att förelägga
riksdagen förslag i frågan vid 1977/78 års riksmöte. Den långsiktiga
målsättningen bör vara att alla lantbrukare skall kunna erbjudas, förutom
ersättare vid sjukdom, regelbunden ledighet och semester.

Jag vill
vidare erinra om att det vid överenskommelsen om prisjusteringar m. m. per den
1 juli 1977 avsattes 50 milj. kr. för ett förbättrat socialförsäkringsskydd för
lantbrukare. Även här bör målsättningen vara att ge lantbmkarna en social
trygghet, som är likvärdig med den som flertalet yrkesverksamma åtnjuter.

Den
utformning av inkomstmålet som jag förordar inneb'är att de som är sysselsatta
inom jordbruket skall kunna följa med i den allmänna standardökning som kan
uppnås i vårt land. Detta bör verka stimulerande och utvecklingsbefrämjande.
Det är dock inte fråga om en lönsamhetsgaranti för varje enskilt företag. Även
i fortsättningen måste man räkna med betydande variationer mellan olika brukningsenheter
och mellan enskUda år beroende på bl. a. skördeutfallet och svängningar i
prisnivån.

Ett
särskilt problem i sanmianhanget är den ökade grad av specialisering som
kännetecknar jordbruket, främst inom animalieproduktionen. Denna ökade
specialisering ställer stora krav på prisawägningen så att

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 173

lönsamhetsrelationerna inte blir snedvridna eller
pristryckande överskott uppkommer.

6.6 Produktionsmålet och livsmedelsberedskapen

Som tidigare framhållits innebar produktionsmålet i 1967
års jordbrukspolitiska beslut att produktionens omfattning på sikt skulle
begränsas till vad som var erforderligt för att trygga en god beredskap i
fråga om livsmedelsförsörjningen. Som mått på storleken av de produktionsresurser
som behövdes för detta syfte angavs en lägsta självförsörjningsgrad i fredstid
av 80 %. EnUgt de bedömningar som då gjordes borde produktionsresurserna i
jordbruket från rent samhällsekonomisk synpunkt motsvara en produktionsvolym
som låg under den lägsta volym, som av bl. a. beredskapsskäl borde upprätthåUas.
Genom denna inriktning kom produktionsmålsättningen i 1967 års beslut att inta
en central roll för utformningen av jordbrukspolitiken.

I
direktiven till 1972 års jordbruksutredning uttalades att en relativt
långtgående begränsning av jordbruksproduktionens omfattning skuUe kunna vara
motiverad om rent samhällsekonomiska synpunkter skulle vara vägledande. Det
erinrades vidare om att i prop. 1967: 95 hade framhållits att den sannolika utveckUngen
av det intemationella handelspolitiska samarbetet talade för att ett betydande
utrymme för import av jordbruksprodukter borde finnas i framtiden. Det centrala
skälet för att upprätthålla en stor inhemsk jordbruksproduktion var
nödvändigheten av att trygga en god beredskap i fråga om livsmedel.

I
direktiven påpekades vidare att produktionsmönstret efter år 1967 ändrats i
vissa avseenden. Bl. a. hade produktionen av mjölk blivit mer balanserad
samtidigt som spannmålsproduktionen ökat kraftigt. Eftersom spannmålsöverskott
fått exporteras tUl låga priser hade regleringsekonomin på spannmålsområdet
blivit alltmer ansträngd. Mot bakgrund av den målsättning som angetts i 1967
års beslut om att produktionen i snabb takt skulle anpassas så att kostsam
överproduktion undveks, borde utredningen överväga om det, med hänsyn tUl de
förändringar som skett under senare år av produktionsinriktning och
produktionsteknik eller av andra skäl, fanns anledning att ompröva
produktionsmålsättningen. I direktiven anfördes vidare att utredningen borde
undersöka vilka metoder som kan användas för att undvika permanenta överskott.

I enlighet med direktiven har utredningen verkställt
omfattande utredningar och beräkningar rörande livsmedelsberedskapen och de
samhällsekonomiska effekterna av olika alternativ i fråga om jordbruksproduktionens
omfattning.

Hittills har begreppet självförsörjningsgrad använts för
att ange livsmedelsberedskapen, dvs. våra möjligheter att i händelse av
avspärrning och krig trygga livsmedelsförsörjningen. Därmed har det också
ansetts

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 174

möjUgt att beskriva produktionsmålet med detta begrepp.
Utredningen har funnit att den fredstida självförsörjningsgraden inte längre är
ett lämpUgt begrepp för att ange behovet av försörjningsresurser vid en
avspärrning. Viktiga skäl härför är jordbrukets ändrade produktionsinriktning
och ökade beroende av importerade produktionsmedel.

Utredningen förordar att försörjningsförmåga i
fortsättningen används som ett sammanfattande begrepp för mätning av
livsmedelsberedskapen. Försörjningsförmågan visar den beräknade tillgången på
livsmedel under en avspärrning i procent av det beräknade behovet. Procenttalet
utgör därmed ett mått på den livsmedelsberedskap som föreligger vid en viss
tidpunkt och under de förutsättningar som gäller för beräkningarna. Dessa förutsättningar
avser bl. a. produktionsresurserna i fred, avspärrningstidens längd,
omställningsmöjligheterna beträffande produktion och konsumtion samt
beredskapslagringen. En fullgod livsmedelsberedskap förutsätter att
försörjningsförmågan uppgår till lägst 100 %. I sådant fall beräknas en
godtagbar kriskost kunna erbjudas hela befolkningen under den antagna
avspärrningsperioden.

Jag delar utredningens uppfattning att begreppet
försörjningsförmåga i fortsättningen bör användas för att beskriva
livsmedelsberedskapen inför en avspärrning. Begreppet självförsörjningsgrad kan
dock fortfarande komma till användning för att beskriva den fredstida försörjningsbalansen
i fråga om enstaka produkter och produktionsgrenar. Jag vill i sammanhanget
erinra om att utredningens beräkningar av försörjningsförmågan grundar sig på
förhållanden, som gällde i början av 1970-talet. Sedan dess har inte
oväsentliga förändringar inträffat bl. a. i konsumtionsmönstret. Andelen animaliska
produkter har ökat. En omställning av konsumtionen så att den motsvarar vad
som i utredningens beräkningar ansetts utgöra en godtagbar kriskost skulle
därför i nuvarande läge behöva bli mer omfattande än vad utredningen
förutsatt. Kriskosten innehåller nämligen ett betydligt ökat inslag av vegetabiliska
livsmedel. Det är därför angeläget att en fortlöpande uppföljning sker av
utredningens beräkningar rörande försörjningsförmågan. Dessa beräkningar kan
ligga till grund för överväganden rörande bl. a. produktionsinriktningen och
beredskapslagringen.

Jag vUl också peka på att livsmedelsberedskapen även är
beroende av tillgången på arbetskraft, maskiner och reservdelar, drivmedel,
bekämpningsmedel etc. Uiredningen har i sina beräkningar endast delvis kunnat
beakta de problem som brister i dessa avseenden kan föranleda under en
avspärrning. Ej heller har de beredskapsmässiga konsekvenserna av
förändringarna i företagsstrukturen och produktionens regionala fördelning
kunnat beaktas. Jag ansluter mig därför tUl utredningens bedömning att de presenterade
kalkylerna är osäkra och att det är motiverat att förstärka
försörjningsresurserna jämfört med vad beräkningarna visar om en
tillfredsställande beredskap skall uppnås.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 175

Utredningen har ingående undersökt vilka krav livsmedelsberedskapen
i dagens läge och för den framtid som kan överblickas ställer på jordbruksproduktionens
omfattning i fredstid. Utredningens bedömningar och beräkningar bygger därvid
på ett huvudantagande om en treårig total handelsavspärrning. Livsmedelsförsörjningen
under ett krig på svenskt territorium har inte närmare behandlats.

Det är enligt utredningen uteslutet att jordbruket skulle
kunna bli helt oberoende av sådana produktionsmedel som i dag importeras, bl.
a. drivmedel, gödselmedel och växtskyddsmedel, varför produktionskapaciteten i
jordbruket måste kompletteras med beredskapslager av produktionsmedel. Dessa
lager måste enligt utredningen vara så stora att de täcker behovet tills en
inhemsk ersättningsproduktion kan igångsättas. Utredningen bedömer att denna
tid är minst tre år.

Vissa remissinstanser, bl. a. överbefälhavaren, framhåller
att försörjningsbehoven under krigsförhållanden och under avspärrning bör
granskas i ett sammanhang.

För egen del anser jag att en god livsmedelsberedskap är en
oundgänglig del av vårt totala försvar. Jag vill erinra om att riksdagen år
1977 genom totalförsvarsbeslutet tagit ställning till frågan om uthålligheten
för försörjningsberedskapen i allmänhet (prop. 1976/77: 74, FöU 1976/77: 13, rskr
1976/77: 311). Försvarsutskottet framhöll att följande i propositionen
föreslagna mål ger uttryck för en lämplig inriktning av vår
försörjningsberedskap under perioden 1977/781981/82.

Vid planeringsperiodens slut skall huvuddelen av det
ekonomiska försvaret kunna klara de påfrestningar på vår försörjning som en
cirka ettårig avspärrnings- eller krigssituation kan medföra. De s. k. miljöbeskrivningar
som har utnyttjats i programplanearbetet utgör goda exempel på sådana
avspärrnings- och krigssituationer. Fortsatta säker-hetspoUdska studier bör
medföra att underlaget i detta avseende ytterligare förbättras. I
planeringsarbetet inom det ekonomiska försvaret skall dock inte möjligheterna
av avspärrnings- och krigssituationer av annan längd uteslutas.

För att klara försörjningen under fleråriga kriser och
krigssituationer måste betydande omställningar av produktion och konsumtion
genomföras. De beredskapsåtgärder som det ekonomiska försvaret vidtar mot
påfrestningar av relativt kort varaktighet skall därför även syfta till att
möjliggöra och underlätta betydande omställningar av samhällets försörjning på
längre sikt.

Föredragande departementschefen anförde att, i enlighet
med 1974 års försvarsutrednings förslag, målet för uthålligheten avseende bl.
a. livsmedel borde sättas högre än inom övriga områden med hänsyn tiU frågan om
befolkningens överlevnad även efter ett krig. Emellertid borde, i avvaktan på
de studier rörande behoven av beredskapsåtgärder för tiden efter en kris eller
ett krig som överstyrelsen för ekonomiskt försvar bedrivit sedan juni 1976,
beredskapsåtgärder för efterkrigstid endast vidtas i form av planering och
åtgärder av administrativ natur.

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 176

Överstyrelsens
efterkris(krigs)studier pågår alltjämt. I avvaktan på resultaten av dessa
studier bör det av riksdagen i år beslutade målet för uthålligheten avseende Uvsmedelsberedskapen
stå fast.

Utredningen
har undersökt sambandet mellan den totala åkerarealens storlek och behovet av
beredskapslager och konstaterar att försörjningsläget vid en avspärrning med
nu tillgängliga resurser är i stort sett tillfredsställande. En ransonering och
förskjutning av konsumtionen mot en ökad andel vegetabiliska produkter
förutsätts dock ske. Vidare bör beredskapslagren omstruktureras mot en ökad lagring
av produktionsmedel. Enligt utredningens beräkningar kan en tillfredsställande
livsmedelsberedskap uppnås även vid en areal omfattande 2,62,7 milj. ha med
beredskapslager som inte är mycket större än vad som krävs vid nuvarande
åkerareal. Om åkerarealen minskar ytterligare ökar emellertid lagerbehovet
snabbt.

Utredningen
konstaterar emellertid att även andra skäl, såsom större handlingsfrihet inför
framtida globala försörjningsproblem, ytterligare kommersiella åtaganden för
spannmålsexport, regionalpolitiska skäl och miljösk'äl, bör beaktas vid ett
ställningstagande till åkerarealens storlek. Samtliga dessa skäl talar för en
åkerareal som är större än som är motiverad av enbart beredskapsskäl.

Utredningen
har bland miljöskälen särskilt tagit upp användningen av kemiska produkter inom
jordbruket i form av gödsel- och bekämpningsmedel och därvid låtit
översiktligt undersöka vilken inverkan på jordbruksproduktionen som en
betydande inskränkning i användningen av kemiska medel skulle få.
Undersökningen visar att en sådan inskränkning skulle leda tUI en minskning av
jordbruksproduktionen och till att odlingen av vissa grödor, främst sockerbetor
och oljeväxter, skulle äventyras. Utredningen anser att frågan bör
uppmärksammas vid bedömningen av de framtida produktionsresursernas storlek.
Flera remissinstanser förordar en restriktiv användning av kemiska medel i
jordbruket och anser att alternativa metoder bör prövas.

För
att belysa de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika produktionsmålsalternativ
har utredningen utfört omfattande beräkningar. Därvid har bl. a. förutsatts att
en fortsatt effektivitetsökning sker i jordbruket och att de resurser, som
skulle frigöras vid en lägre ambitionsnivå för produktionens fredstida
omfattning, skulle kunna utnyttjas i annan produktiv verksamhet. Vidare har
förutsatts att beredskapslagringen anpassas så att livsmedelsberedskapen kan
upprätthållas. Som väntat inverkar kalkylförutsättningarna i hög grad på beräkrungsresul-taten.
Särskilt gäller detta arbetskraftens alternativv'ärde och antagandena om
världsmarknadsprisernas utveckling.

Enligt
beräkningarna skuUe vissa samhäUsekonomiska vinster uppstå om åkerarealen
reducerades. Som lägsta nivå har i kalkylerna insatts 2,4 milj. ha.
Merkostnaden för att upprätthålla odling på 2,9 milj. ha

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 177

varierar med förutsättningarna från några tiotal milj. kr.
till 400500 milj. kr. per år.

I sin kommentar till de samhällsekonomiska kalkylerna
anför utredningen att det för att det skall vara samhällsekonomiskt motiverat
att ytterligare söka lösgöra arbetskraft frän jordbruket och reducera produktionen
också måste finnas möjligheter att inom andra näringsgrenar sysselsätta dem som
frigörs. Vidare måsle den insatta arbetskraften där ge en avkastning som. efter
avdrag för bl. a. omställningskostnader, bedöms bli högre än inom jordbruket.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att en viss
mindre del av nuvarande åkerareal oundgängligen behöver tas i anspråk för andra
angelägna samhällsändamål. Kvarvarande åkerareal i mitten av 1980-talet
beräknas uppgå till ca 2,9 milj. ha. Någon anledning att från samhällets sida
vidta generella åtgärder för att få en större areal finns enligt utredningen
inte. Det finns enligt utredningen inte heller anledning att från samhällets
sida aktivt verka för en ytterligare minskning av arealen.

Vissa remissinstanser, däribland LO och TCO, ifrågasätter
behovet av att upprätthålla en större åkerareal än som oundgängligen krävs för
livsmedelsberedskapen och anser att frågan om jordbruksproduktionens storlek
och inriktning bör följas med uppmärksamhet.

Vad gäller produktionsinriktningen anser utredningen att animalieproduktionen
i stort sett inte bör överstiga det inhemska avsättningsutrymmet. Utredningen
framhåller emellertid att mjölkproduktionens fredstida storlek har avgörande
betydelse för livsmedelsberedskapen och lagringsbehoven. Produklionen bör
därför i stort sett motsvara konsumtionsbehovet av mjölk och mjölkprodukter.
Övriga grenar av animalieproduktionen har mindre betydelse för
livsmedelsberedskapen. Broiler-och fläskproduktionen liksom även produktionen
av ägg bör enligt utredningen begränsas under en avspärrning. Med den åkerareal
som utredningen bedömt erforderlig blir det med angivna mål för animalieproduktionen
överskott på vegetabUier. Detta överskott bör enligt utredningen utgöras av
spannmål.

LRF efterlyser en diskussion kring de instrument som
behövs för att styra produktionsinriktningen i olika krissituationer, medan
statens jordbruksnämnd förutsätter att dessa frågor efterhand skall kunna lösas
bl. a. i samband med prisöverläggningarna. Samarbetsorganet i jordr bruksfrägor
för enskild handel och industri anser att mer preciserade produktionsmål bort
kunna övervägas för vissa andra produkter än spannmål, t. ex. fläsk, ägg och
broiler.

För egen del anser jag att frågan om produktionens
omfattning och inriktning är av grundläggande betydelse för utformningen av den
framtida jordbrukspolitiken. Som jag tidigare framhållit är en god livsmedelsberedskap
en oundgänglig del av vårt totala försvar. Beredskapskraven

12 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 19

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 178

anger därmed en undre gräns för produktionsmålet, som inte
får underskridas.

Av vad som tidigare anförts framgår att utredningen vid
sina överväganden kommit fram lill att det inte finns skäl för samhället att
vidta åtgärder för att vare sig utöka eller minska åkerarealen. Denna uppfattning
får stöd av flertalet remissinstanser. Jag kan i huvudsak ansluta mig till
utredningens bedömningar angående skälen till att upprätthålla odling på
ungefär nuvarande areal. De samhällsekonomiska kalkyler, som redovisas av
utredningen, talar visserligen för en viss minskning av åkerarealen i förening
med en ökad lagerhållning av beredskapsskäl. Varken utredningen eller remissinsianserna
har dock lagt någon större vikt vid dessa beräkningar. De framräknade
besparingarna är också av relativt måttlig storlek vid de kalkylförutsättningar
som kan bedömas vara mest realistiska.

För egen del fäster jag också stort avseende vid de
allvarliga följdverkningar av samhällsekonomisk arl, som skulle uppstå vid en
omfattande nedläggning av åkermark i vårt land. En sådan nedläggning skulle
ofrånkomligen drabba redan svaga bygder. Eftersom dessa konsekvenser inte
beaktats i kalkylerna kan de enligt min mening inte direkt raggas till grund
för samhällsekonomiska bedömningar av olika alternativ. Jag anser att ett
program för nedläggning av åker ovillkorligen måste åtföljas av förslag till konkreta
åtgärder för att kompensera berörda bygder. Enligt min mening talar således
även samhällsekonomiska skäl för den av utredningen angivna inriktningen av produkdonsmålsätt-ningen
i fräga om åkerarealen.

Jag anser också att stort avseende måste fästas vid vårt
ansvar för livsmedelsförsörjningen i världen, som manifesterats i olika
internationella fora och därttll tagit sig uttryck i konkreta åtaganden om
leveranser och lagerhållning. Vid utformningen av produktionsmålsält-ningen är
det också angeläget att beakta de konsekvenser, som en rner restriktiv
användning av kemiska medel kan få.

Vad jag här anfört innebär att våra naturliga resurser i
fråga om jordbruksjord i framtiden bör utnyttjas för jordbruksproduktion och
den brukningsvärda åkerjorden skyddas från exploatering för andra ändamål. Det
är angeläget att detta beaktas i den fysiska riksplaneringen. En relativt stor
åkerareal medger som utredningen påpekar en större handlingsfrihet i olika
avseenden. Som naturvårdsverket framhåller gagnas också natur- och
landskapsvården. Jag delar samtidigt utredningens uppfattning att det är
ofrånkomligt att viss mindre del av vär nuvarande åkerareal även i framtiden
kommer att tas i anspråk för andra angelägna samhällsändamål, t. ex. bebyggelse
och vägar. Som framhålls av vissa remissinstanser finns det emellertid tidigare
nedlagd åker, som av bl. a. regionalpoUtiska skäl åter bör kunna tas i bruk
för jordbruksproduktion.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 179

Vad jag här anfört innebär ett godtagande av att ett
exportöverskott på vegetabiliska produkter kommer att föreligga vid
normalskörd. I likhet med utredningen ansei jag att överskottet i första hand
bör utgöras av spannmål. Det är dock angeläget att ändringar i
produktionsinriktningen samt produktionsutvecklingen för enskilda produkter
följs med hänsyn till beredskapssynpunkter. Som påpekas av vissa
remissinstanser kan situationen även ändras beträffande inriktningen av
överskottsproduktionen.

Jag delar utredningens uppfattning att mjölkproduktionen
är av sär--skild betydelse för upprätthållandet av en god livsmedelsberedskap.
Mjölkproduktionen är den viktigaste produktionsgrenen för jordbruket i norra
Sverige och är därför av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt. Med
hänsyn härtill bör, såsom utredningen föreslagit, produktionen i stort sett
motsvara konsumtionsbehovet av mjölk och mjölkprodukter. Upprätthållandet av
en sädan mjölkproduktion bör därför ingå som ett delmål i produktionsmålsätlningen.
För övriga grenar inom animalieproduktionen bör eftersträvas att balans i slorl
sett uppnås mellan produktion och avsättningsutrymme inom landet.

Ett produktionsmål med den utformning som här angetts bör
enligt min mening väl tillgodose kravet på en god livsmedelsberedskap under
förutsättning att en väl anpassad beredskapslagring upprätthålls av bl. a.
vissa viktiga produktionsmedel.

Sammanfattningsvis anser jag att produktionsmålet bör
utformas med hänsyn till kraven pä en god livsmedelsberedskap, den
internationella livsmedelssituationen, regionalpolitiska och samhällsekonomiska
hänsyn samt miljövårdsskäl. Efter en samlad bedömning anser jag att produktionsmålet
bör utformas som delmål avseende åkerarealen, mjölkproduktionen och
driftsinriktningen i övrigt. Beträffande åkerarealen bör gälla att den brukningsvärda
åkerjorden bör utnyttjas för jordbruksproduktion, vilket innebär ett
bibehållande av ungefär nuvarande åkerareal. Den fredstida mjölkproduktionen
bör med hänsyn till dess stora betydelse för livsmedelsberedskapen upprätthållas
vid en nivä som ungefärligen motsvarar konsumtionsbehovet av mjölk och
mjölkprodukter. För övriga animalieprodukter bör eftersträvas att balans i
stort sett uppnås mellan produktion och avsättningsutrymme inom landet. Det
överskott som uppkommer till följd av målsättningen i fråga om åkerarealen bör
i första hand utgöras av spannmål.

6.7 Prispolitik och prisreglering

6.7.1 Allmän utformning och adminislralion

Nuvarande prisstöd till jordbruket utgär i huvudsak genom
en reglering av jordbruksprodukternas priser och marknadsförhållanden. Genom
denna reglering har den inhemska prisnivån på olika jordbruksproduk-

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 180

ter höjts över den som regel lägre prisnivån pä
världsmarknaden i syfte att åstadkomma avsedd pris- och inkomstnivå.

Jag delar utredningens uppfattning att den framtida
utvecklingen på världsmarknaden talar för att det svenska jordbruket även i
fortsättningen kommer att behöva ett prisstöd, om de målsättningar jag
tidigare angett skall kunna uppnås. Detta prisstöd bör liksom hittills främst
ges i fornt av ett gränsskydd, vid behov kompletterat med marknadsreglerande
åtgärder, främst lagring och export av överskott. I viss utsträckning bör
stödet kunria utgå i form av särskilda pristillägg, finansierade med statliga
medel. Jag återkommer i det följande till prisregleringens utformning mera i
detalj. I de fall där några förslag till förändringar inte lämnas bör nuvarande
regler i huvudsak gälla även i fortsättningen. Det bör dock liksom hittills
vara möjligt att vid prisöverläggningarna aktualisera förslag till ändringar.

Prisregleringen på jordbrukets produkter handläggs av
statens jordbruksnämnd. Utredningen har inte närmare berört nämndens organisation,
eftersom denna setts över och behandlats av riksdagen så sent som vid 1975/76
års riksmöte (prop. 1975/76:154, JoU 1975/76:40, rskr 1975/76: 332). Därvid
framhölls det i fråga om sammans'ättningen av nämndens styrelse att det
ankommer på regeringen alt besluta om antalet ledamöter i styrelsen och att
utse dessa. För riksdagens information anmälde dåvarande departementschefen
att han ansåg att styrelsen borde ha en allsidig sammansättning. I styrelsen
borde därför ingå, förulom generaldirektören och personalföreträdarna,
representanter för allmänintresset, jordbruket, konsumentintressena samt
näringsliv med anknytning till livsmedelssektorn. När ärende rörande fisket
behandlades borde en representant för fisket ingå i styrelsen.

Jag vill nämna att f. n. ingår i jordbruksnämndens
styrelse, förutom generaldirektören och personalföreträdarna, tvä
representanter för jordbruket samt en representant från vardera
konsumentkooperationen, löntagarorganisationerna och det enskilda näringslivet
med anknytning till livsmedelssektorn.

Jag anser att jordbruksnämndens styrelse bör ha en
allsidig sammansmältning. Lika viktigt är emellertid att balans mellan olika
partsintressen föreligger. En utökning av antalet ledamöter med företrädare för
allmänintresset skulle rubba den balans som hittills förelegat och dessutom
försvåra nämndens praktiska arbetsmöjligheter. För riksdagens information får
jag därför anmäla att jag inie har för avsikt att föreslå någon ändring i fråga
om styrelsens storlek och sammansättning.

Utredningens förslag om viss förstärkning av jordbruksnämndens
personalresurser till följd av den förutsatta utökningen av nämndens arbetsuppgifter
torde få tas upp i annat sammanhang.

TUl nämnden ar sedan år 1963 knuten en konsumentdelegation
som enligt jordbruksnämndens instruktion främst har till uppgift att bistå

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 181

nämnden med råd och upplysningar samt framföra synpunkter
och önskemål beträffande jordbrukspolitiken och fiskets prisreglering med
särskild hänsyn till förbrukarsidans intressen. I delegationen ingår företrädare
för allmänintresset och det direkta konsumentintresset samt företrädare för
förbrukarsidan inom livsmedelssektorn, dvs. icke producentkooperativ
livsmedelsindustri samt handel.

Vid den
nyss nämnda översynen av jordbruksnämndens organisation prövades också frågan
om konsumentdelegationens ställning och sam mansättning. Vid översynen
konstaterades att delegationen enligt instruktionen har betydande frihet att
på olika sätt framföra sina synpunkter till jordbruksnämnden, varför någon
ändring i delegationens ställning inte föreslogs. Ej heller föreslogs någon
förändring i delegationens sammansättning. Dåvarande departementschefen fann
med anledning härav inte anledning att föreslå någon förändring beträffande
konsumentdelegationens ställning eller sammansättning.

Jordbruksutredningen föreslår att delegationens ställning
och satn-mansättning på nytt ses över. Härvid bör enligt utredningen bl. a.
prövas om konsumentintresset i delegationen kan renodlas och om synpunkter från
förbrukarsidan inom livsmedelssektorn lämpligen bör inhämtas i annan ordning.

Bland remissinstanserna råder delade meningar om
lämpligheten av att förändra delegationens ställning i förhållande till
jordbruksnämnden. Flera instanser anför att delegalionen vid prisöverläggningarna
numera i själva verket fått en självständig partsroll. nägot som enligt deras
uppfattning borde framgå av instruktionen.

För riksdagens information vill jag nämna följande. Jag
vill understryka den stora betydelse som konsumentdelegationen spelar för utformningen
av prisregleringen på jordbruksområdet. Genom delegationen får inte blott det
renodlade konsumentintresset utan även förbrukarsidan insyn i och stora
möjligheter att direkt påverka prisregleringens utformning. I delegationen kan
en fortlöpande dialog föras mellan olika intressegrupper i dessa frågor.
Självfallet bidrar detta till att vidga kännedomen om hur
prisregleringssystemet fungerar.

I anslutning till frågan om konsumentdelegationens
ställning vill jag erinra om att det på jordbruksområdet utbildats en praxis,
enligt vilken jordbruksnämnden eller en särskilt utsedd kommitté erhållit
regeringens uppdrag att efter överläggningar med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation
och jordbruksnämndens konsumentdelegation framlägga förslag angående prisregleringens
utformning under kommande prisreglerings-period. Överläggningarna har
regelmässigt lett till överenskommelse rörande såväl prisregleringsperiodens
längd som det regelsystem m. m. som skall gälla. De på överenskommelsen
grundade förslagen skall underställas regering och riksdag för godkännande.
Förslagen har ocksä i huvudsak godkänts av statsmakterna. På motsvarande sätt
förs över-

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 182

läggningar angående regeltiirämpningen under
prisregleringsperioden. Gällande praxis härrör från 1940-talet, dä den första
överenskommelsen om prissättningen pä jordbrukets produkter träffades mellan
staten och jordbrukets organisationer. Jordbruksnämndens konsumentdelegation ii\-rättades
som nämnts år 1963.

Den hittUls tillämpade ordningen har fungerat
tillfredsställande, varför jag inte finner skäl att föreslå någon ändring.
Karaktären av överläggningar bör alltså bibehållas. Det bör också liksom
hittills ankomma på regeringen att besluta om hur överläggningarna skall
tillgå, vad de skall omfatta och hur staten skall vara representerad.

Även när det gäller frägan om konsumentdelegationens
sammansättning råder delade uppfattningar bland r-emissinstanscrna. En
renodling av konsumentintresset förordas av en del av instanserna, andra uppfattar
en sådan renodling i och för sig önskvärd från principiell synpunkt men
praktiskt sett mindre nödvändig, medan en tredje grupp av instanser finner
nuvarande sammansättning mest lämplig.

Jag vill framhålla att en renodling av konsumentintresset
i delegationen skulle kräva att synpunkter från förbrukarsidan inom livsmedelssektorn
fick inhämtas i annan ordning, eventuellt genom att ytterligare en delegation
tillsattes. Detta skulle göra prisöverläggningarna mer komplicerade. Eftersom dessa
överläggningar f. n. fungerar väl, anser jag att tillräckliga skäl inte
föreligger att förändra delegationens sammansättning.

Vad gäller frågan om förstärkning av
konsumentdelegationens utredningsresurser vill jag erinra om att
konsumentdelegationen är knuten till jordbruksnämnden och att dennas
utredningsresurser står till förfogande för de kompletterande analyser etc, som
kan efterfrågas. Delegationens egna utredningsresurser har också under
innevarande regleringsår förstärkts med en ny tjänst. I konsumentdelegationen ingär
företrädare för löntagarnas och näringslivets organisationer som pä sedvanligt
sätt kan lämna service tUl sina representanter.

6.7.2 Utgångspunkter för prissättningen

Genom prissättningen av jordbrukets produkter påverkas
lönsamhets-, inkomst- och effektivitetsutvecklingen inom jordbruksnäringen, produktionens
storlek och inriktning samt konsumenternas livsmedelskostnader m. m. 1 1967
års beslut framhölls att prissättningen borde kännetecknas av en viss
återhållsamhet för att inte motverka den eftersträvade produktionsanpassningen,
rationaliseringssträvandena och effekten av de rörlighetsstimulerande
åtgärderna. Samtidigt framhölls att prissättningen måste präglas av en viss
stabilitet för att kunna möjliggöra rationaliseringsätgärder inom jordbruket
och främja uppkomsten av allt effektivare företag. Eftersom prissättningen
borde tjäna flera olika och till viss del mot varandra stridande syften ansågs
det väsentligt att man vid den

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 183

samlade avvägningen av prissättningen beaktade alla i
sammanhanget relevanta faktorer.

Utvecklingen efter år 1967 har, som utredningen redovisat,
präglats av betydande förändringar såväl inom som utom jordbruket. Enligt utredningens
bedömning har härvid den betydande frihet som förelegat vid valet av
utgångspunkter för prissättningen inneburit fördelar. Detta gäller särskilt
möjligheten att i lägen med starka prisstegringar genom tillförsel av
livsmedelssubventioner begränsa konsumentprishöjningarna på baslivsmedel. Utredningen
föreslär därför att nuvarande frihet vid valet av utgångspunkter bibehålls även
i fortsättningen.

För egen del vill jag peka på de målkonflikter som
ofrånkomligen uppträder vid den praktiska utformningen av prisregleringen och
som också utredningen diskuterat. Det är enligt min mening givet att man vid
prissättningen bör ta hänsyn till alla de faktorer som har betydelse i
sammanhanget och att det inte är möjligt att i förväg bestämma vilken betydelse
som olika faktorer skall tUlmätas. Jag delar därför uppfattningen att det bör
föreligga betydande frihet vid valci av utgångspunkter för prissättningen. Jag
vill samtidigt erinra om att jag i det föregående uttalat alt ett huvudsyfte
med jordbrukspolitiken skall vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom
jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard, som är
likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Jag har också uttalat att
detta syfte särskilt bör beaktas vid prissättningen på jordbruksprodukterna.
Jordbrukspolitiken bör enligt min mening ocksä ha till mål att tillgodose
konsumenternas berättigade krav på säker tillgäng till livsmedel av hög
kvalitet till rimliga priser. Det bör dock framhållas att det genom jordbrukspolitiken
endast gär att påverka den andel av konsumentpriserna, som omfattas av
jordbruksprisregleringen. Genom tillämpningen av meUanprislinje för
baslivsmedel har möjligheterna att förena angivna syften " förbättrats.

6.7.3 Val av prislinje

Enligt direktiven skulle utredningen undersöka
möjligheterna att införa en s. k. lågprislinje (av utredningen benämnd
världsmarknadsprislinje, VM-prislinje) eller på annat sätt modifiera den högprislinje
(av utredningen benämnd producentprisbaserad prislinje eller
producentpris-linje) som gällde när direktiven gavs. En VM-prislinje skulle
enligt direktiven bl. a. gynna inkomsttagare med låga inkomster och barnfamiljer
med inkomster i vanliga inkomstlägen.

1 Sverige har under större delen av efterkrigstiden
tillämpats en vad utredningen benämner producentprislinje på jordbruksbaserade
livsmedel. Av hänsyn till barnfamiljer och låginkomsttagare har med början år
1973 successivt skett en övergång mot en meUanprislinje. Konsumentpriserna på
viktigare baslivsmedel har således genom tillförsel av

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 184

statliga budgetmedel livsmedelssubventioner sänkts
till en lägre nivå än vad som motsvarar en renodlad producentprislinje.
Införandet av livsmedelssubventioner kombinerades med ett prisstopp på berörda
produkter.

Utredningen har av flera skäl avvisat en VM-prislinje för
Sveriges del. Alternativet till en VM-prislinje är att tillämpa någon Eorm av
nationellt fastställd prislinje mot konsument. En sådan kan ges formen av antingen
en producentprislinje eller en meUanprislinje. Utredningen anför att en
omedelbar återgång till en producentprislinje knappast är möjlig med hänsyn lill
den omfattning som livsmedelssubventionerna har uppnått, om den inte
kombineras med andra lättnader för konsumenterna. Enligt utredningens bedömning
bör nuvarande meUanprislinje bibehållas. Härigenom uppnås för en given utgift
över budgeten en större effekt gentemot avsedda målgrupper 'än vad som skulle
blivit fallet vid en VM-prislinje, då importpriserna helt hade bestämt den
inhemska prisnivån. Utredningen tar emellertid inte slällning till i vilken
utsträckning man för att uppnå fördelningspolitiska effekter bör utnyttja
livsmedelssubventioner eller andra medel utanför jordbrukspolitikens ram.

Utredningen framhåller vidare att mellanprislinjens
konsekvenser för jordbruket och för prisstabiliseringssträvandena i huvudsak ar
gynnsamma. Av statsfinansielia skäl bör dock ulökningen av subventionernas
omfattning enligt uiredningen i huvudsak begränsas till perioder med relativt
kraftiga prisstegringar. Utbetalningen av livsmedelssubventionerna anges ha fungerat
bra, men det förhällandet att subventionerna kombinerats med ett prisstopp har
i viss mån komplicerat handläggningen av jordbruksprisregleringen.

Beträffande avvägningen av livsmedelssubventionerna framhäller
utredningen att ett samlat grepp över hela livsmedelsfältet i syfte att via
prissättningen påverka konsumtionen inte är möjligt, bl. a. på grund av att
jordbruksprisregleringen inte omfattar alla livsmedel. Huvudmedel när det gäller
att förbättra konsumenternas näringsstandard bör därför enligt utredningens
uppfattning vara en intensifierad kostupplysning.

För livsmedelsindustrin är det enligt utredningen
angeläget att subventioneringen av konkurrerande produkter görs relativt
enhetlig så att man sä långt möjligt inte snedvrider konkurrensen mellan olika
branscher. Eftersom mänga faktorer måste beaktas varje gång
livsmedels-subventionernas omfattning ändras, har utredningen inte ansett det
möjligt alt på förhand uppställa nägra riktlinjer för prisavvägningen mol
konsument.

Remissinstanserna delar i stort sett utredningens slutsats
att den nuvarande mellanprislinjen bör bibehållas. Sveriges industriförbund
anser dock att livsmedelssubventionerna bör tas bort för alla baslivsmedel utom
konsumtionsmjölk. Om man av sociala eller fördelningspolitiska

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 185

skäl vill stödja vissa svaga grupper i samhället, bör
detta enligt förbundet ske med andra åtgärder.

För egen del anser jag att den nuvarande mellanprislinjen
bör bibehållas. Mellanprislinjen erbjuder enligt min mening många fördelar jämfört
med en VM-prislinje och är även att föredra framför en producentprislinje,
främst på grund av de fördelningspolitiska effekter som kan åstadkommas. I
första hand bör livsmedelssubventioner utgå för baslivsmedel, som är av störst
betydelse för barnfamiljer och låginkomsttagare. Det ankommer på regeringen
att vid varje särskilt tillfälle ta ställning till livsmedelssubventionernas
storlek.

Utredningen har analyserat de fördelningspolitiska
effekterna av livsmedelssubventionerna. Flera remissinstanser har också
uttalat att regelbundna hushållsbudgetundersökningar bör företas så att
underlag erhålls för beräkningar av subventioneringens effekter för olika
grupper av konsumenter. Jag delar denna uppfattning och vUl erinra om att statistiska
centralbyrån erhållit medel för en sådan undersökning avseende år 1978.

Jag noterar att utredningen funnit att utbetalningen av
livsmedelssubventionerna tekniskt sett fungerar utan större problem. Tillämpningen
av prisstoppet på subventionerade baslivsmedel har dock förorsakat vissa
problem bl. a. för jordbruksprisregleringen. Dessa frågor utreds f. n. Enligt
min mening bör det vara möjligt att minska de föreliggande olägenheterna.

Flera remissinstanser anser det angeläget att konsumtions-
och näringseffekterna beaktas vid fastställandet av subventionernas storlek
och produktomfattning. Socialstyrelsen och konsumentverket framhåller att
prissättningen och subventioneringen i högre grad än som sker bör utnyttjas i
syfte att påverka konsumtion och näringsstandard för vissa konsumentgrupper.
Även om jag delar åsikten att näringseffekterna bör beaktas vid subventionernas
fastställande, anser jag att informations-och upplysningsverksamhet bör vara
huvudmedel i strävandena att förbättra näringsstandarden. För många viktiga
livsmedel kan subventioner för övrigt knappast utgå av tekniska skäl. Andra
omfattas inte av jordbruksprisregleringen.

Jag delar den uppfattning som framförts av utredningen och
vissa remissinstanser att subventioneringen bör ske så att pris- och konsumtionsutvecklingen
inte blir ryckig och livsmedelsindustrins kapacitetsplanering försvåras.
Vidare bör beaktas effekterna för konkurrerande produkter.

Några remissinstanser anser att regeringen bör bereda
konsumentdelegationen, Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och berörda branscher
tillfälle att lämna synpunkter på subventionsbeloppets fördelning på olika
produkter när dess totala storlek fastställts.

Jag vill för egen del framhålla att det bör vara angeläget
för rege-

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 186

ringen att ta de kontakter som krävs för att
subventioneringen skall kunna avvägas med hänsynstagande till alla de
synpunkter som kan komma i fråga. Initiativ tiU sådana kontakter kan tas av
alla berörda parter.

Livsmedelssubventionerna har som utredningen angett
påverkat avsättningen av jordbruksprodukter, vilket inneburit fördelar även
för jordbruket. Vissa remissinstanser anför att dessa effekter bör beräknas för
att kunna beaktas vid kommande prisöverläggningar. Jag finner det angeläget att
livsmedelssubventionernas effekter i olika avseenden blir kartlagda och
analyserade, däribland deras inverkan på avsättningen för svenska
jordbruksprodukter.

6.7.4 Val av prisregleringsled

Nuvarande prisstöd till jordbruket utgår i huvudsak genom
reglering av jordbruksprodukternas priser. För animaliska produkter, dvs.
främst mjölk och slaktdjur, regleras pardpriserna på delvis förädlade produkter.
Härigenom kommer även en del av förädlingsledet, den s. k. pri-märförädlingen,
att omfattas av prisstödet. Det avräkningspris som jordbrukarna erhåller utgör
således en restpost vars storlek blir beroende av kostnads- och
effektivitetsutvecklingen inom det primära förädlingsledet.
Kostnadsutvecklingen inom det primära förädlingsledet påverkar på längre sikt
även konsumenternas priser på jordbruksbaserade livsmedel.

I likhet med utredningen anser jag att de på
producentkooperativ grund uppbyggda mejeri- och slakterinäringarna ger
effektivitetsfördelar. Den ägare- och företagsstruktur som råder har bl. a.
möjliggjort anläggning av stora produktionsenheter med planmässig uppsamling
och distribution samt produktutveckling, vilket kommit både producenter och
konsumenter till godo.

Med hänsyn till de farhågor som stundom framförts om att
bristen på konkurrens, särskilt på mejeriområdet, skulle leda till försämrad
effektivitet har utredningen undersökt möjligheterna att föra över prissättning
och prisreglering för kött- och mjölkprodukter från partiledet till
producentledet. Utredningen anser dock att någon ändring inte är motiverad men
föreslår vissa åtgärder i syfte att garantera en önskvärd effekdvitetsutveckling
och tillfredsstäUande konkurrens inom det förädlingsled som omfattas av
jordbruksprisregleringen.

Flertalet remissinstanser tUlstyrker i huvudsak
utredningens förslag att bibehålla prisregleringen i partiprisledet. Vissa
remissinstanser accepterar dock inte utredningens förslag utan anser att ett
system i vilket prisregleringen är förlagd till producentledet bör kunna
införas.

För egen del anser jag att utredningen mycket ingående har
analyserat möjligheterna att genomgående förlägga prisregleringen till producentledet.
Utredningen har därvid biträtts av en expertgrupp med före-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 187

trädare för vitt skilda intressen. Den analys som
genomförts visar att en sådan omläggning skulle komplicera
prisregleringssystemet avsevärt. Bl. a. skulle prisöverläggningarna få föras i
två omgångar, varvid man först skulle få träffa överenskommelse om vilket
producentpris som skall eftersträvas. I nästa led skulle överläggningar fä
föras med livsmedelsindustrin om vilket gränsskydd som krävs för att det
avsedda producentpriset skall uppnäs. Jag vill framhålla att en sådan procedur
skulle bU tidskrävande och därtill inte ge avsedda garantier till producenterna
eller ge vinster för konsumenterna. I längden kan livsmedelsindustrin inte
betala mer för råvarorna än vad som motsvarar de partipriser som industrin kan
ta ut vid sin försäljning efter avdrag för samtliga förädlingskostnader. Detta
gäller oberoende av om industrin drivs i enskild eller kooperativ form.

Jag delar utredningens uppfattning att en övergång till
prisreglering i avräkningsprisledet för mjölk, mjölkprodukter och
slaktprodukter skulle medföra omfattande stadiga regleringar av
förädlingsindustrin, vilkas konsekvenser i en rad olika avseenden är svåra att
överblicka. Varken genom utredningen eller remissinstanserna har framkommit
några alternativ till nuvarande system, som enligt min mening fungerar väl.
Någon anledning att lägga ner ytterligare utredningsarbete på detta område
anser jag inte föreligga.

Vad angår frågan om åtgärder i syfte att eliminera de
risker som eventuellt kan föreligga i fråga om effektivitetsutvecklingen inom
mejerier och slakterier kan jag i huvudsak ansluta mig till vad uiredningen
föreslagit. Säsom numera i viss ulsträckning redan sker bör vid prisöverläggningarna
anges hur överenskomna belopp skall fördelas mellan producenterna i form av
höjda avräkningspriser och det primära förädlingsledet som kompensation för
ökade kostnader. På motsvarande sätt bör redovisas de delar som utgår för att
kompensera direkta kostnadsökningar för producenterna resp. möjliggöra avsedd inkomstföljsamhet.
I efterhand bör en avstämning ske med den faktiska utvecklingen. Analysmaterialet
bör sedan kunna ligga till grund för prisöverläggningarna inför nästkommande
prisregleringsperiod, då man också har att ta ställning tUl om effektivitetsutvecklingen
inom förädlingsledet varit skälig.

Liksom utredningen anser jag att analyserna av kostnads-
och effektivitetsutvecklingen m. m. i första hand bör avse hela mejeri- resp.
slakteribranschen, men de bör även kunna utsträckas till att avse enskilda
större företagsenheter inom de olika ägarkategorierna.

SPK anför att nuvarande kalkyl- och analysmaterial som en
följd av utredningens förslag bör utvidgas till att omfatta även intäktssidan
för berörda förädlingsföretag samt deras totala investerings- och finansieringssituation,
inkl. deras disposition av eventuella rörelseöverskott. Bl. a. statens
industriverk framhåller att kostnaderna i olika led inom s. k. integrerade
förädlingsföretag bör redovisas separat.

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 188

Enligt min mening bör statens jordbruksnämnd i egenskap av
huvudmyndighet för prisregleringen ansvara för att erforderliga analyser genomförs.
Det bör också ankomma på nämnden att ta ställning till vilka informationer som
kan behöva inhämtas för att de analyser som har intresse för prisregleringen
skall kunna genomföras. I likhet med utredningen anser jag att det är
naturligt att jordbruksnämnden för vissa av de föreslagna beräkningarna liksom
hittills har skett anlitar SPK.

Garantier för en tillfredsstäUande konkurrens inom
förädlingsledet bör som utredningen angivit kunna erhållas genom att
statsmakternas insyn i konkurrensförhållandena utökas, samtidigt som
möjligheterna till ingripanden vid eventuellt uppkommande missförhållanden
förbättras. Jag är angelägen framhåUa att ingenting framkommit som visar att
missförhållanden skulle föreligga och att svårigheter skulle kunna uppstå att
vid en sådan eventuaUtet få dem tUlrättalagda. I likhet med utredningen anser
jag att det bör ankomma på jordbruksnämnden att utöva den avsedda insynen från
statsmakterna, vilken faUer utanför NO:s ämbetsområde. Nämnden, som bör kunna
agera både på eget initiativ och efter klagomål från enskUd part, bör bereda
och besluta i här angivna frågor. Som utredningen anför bör nämnden vid
beredning av hithörande frågor lämpligen ha tillgång till expertbiträde från
de pris- och konkurrensvårdande myndigheterna. Beslut i frågor av denna art
bör, som utredningen anger, fattas av nämnden i plenum. Jag utgår liksom
utredningen ifrån att dessa frågor i aUmänhet kommer att kunna lösas genom
frivillig medverkan frän berörda parter. Kan frivillig uppgörelse ej träffas
bör nämnden kunna ges möjligheter att ingripa inom jordbruksprisregleringens rarn.
Det bör ankomma på jordbruksnämnden att inkomma med förslag tUl vilka medel
som i sistnämnda fall behöver tillgripas.

6.7.5 Gränsskyddeis utformning

För spannmål och spannmålsprodukter, fodervaror och socker
bör enligt utredningen liksom f. n. en fast inhemsk prisnivå upprätthållas med
hjälp av rörliga införselavgifter. Jag har inte några erinringar häremot.

För animalier är det enligt utredningens uppfattning mot
bakgrund av bl. a. den ökande instabUitet som f. n. råder och i framtiden kan
väntas komma att karakterisera världsmarknaden motiverat att begränsa
variationerna i den inhemska prisnivån. Detta kan ske genom att något snävare
prisgränser införs än de som f. n. gäller, genom ett mer utbyggt system med
buffertzoner, eller en kombination av dessa medel.

För att mäta prisbevakningsprisernas utveckling är det
enligt utredningen väsentligt att det noteringsunderlag som utnyttjas är av
tillfredsställande kvalitet och att utnyttjade noteringar finns officiellt
publicerade. I fråga om kött och fläsk föreslår utredningen att nuvarande no-

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 189

teringsunderlag bör göras mer representativt och om
möjligt även inkludera andra än producentkooperativa slakteriers
försäljningspriser.

Jordbruksnämnden
har enligt nuvarande regler i de flesta fall frihet att avgöra om åtgärder vid
prisgränserna behöver vidtas för att hålla priserna inom prisgränsintervallet.
Som regel gäller att nämnden är skyldig att ingripa endast om priset passerat
den övre prisgränsen. Utredningen föreslår att nämnden även i detta läge ges
frihet att bedöma om prisdämpande åtgärder skall företas. Vidare föreslår
utredningen att allsidigt sammansatta maknadsbedömningsgrupper inrättas med
uppgift att bistå jordbruksnämnden vid bedömningar av om marknadsläget motiverar
ingripanden.

Eftersom någon allmän översyn av mitlpriserna inte
förekommit sedan år 1959 finner utredningen det angeläget att en förnyad
översyn nu företas.

Det prisstopp som f. n. gäller för vissa baslivsmedel har
medfört att den prisrörlighet, som förutsätts föreligga inom jordbruksprisregleringen,
satts ur funktion. Utredningen understryker det angelägna i att en samordning
sker av jordbruksprisregleringen och den prisreglering och prisövervakning som
berör vidareförädling och distribution och som handläggs av främst SPK.

Jag
biträder i likhet med flertalet remissinstanser utredningens överväganden och
förslag i de här berörda frågorna rörande gränsskyddets utformning. Inte minst
mot bakgrund av de förändringar som har skett på världsmarknaden genom bl. a.
tillkomsten och utvidgningen av EG, som medfört att den fria marknaden minskat,
kan det vara motiverat att begränsa prisrörligheten för animaliska produkter.
Härvidlag bör så långt som möjligt, som jordbruksnämnden påpekat, även
handelspolitiska synpunkter beaktas.

Jag avser
att senare denna dag föreslå regeringen att jordbruksnämnden får i uppdrag att
efter överläggningar med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och jordbruksn'ämndens
konsumentdelegation inkomma med förslag till regeringen om prisregleringen för
jordbrukets produkter m. m. för tiden efter den 30 juni 1978. I samband härmed
bör förslag lämnas om bl. a. den närmare utformningen av de här ovan berörda
frågorna om gränsskyddets utformning.

6.7.6 Marknadsreglerande åtgärder

Uppkommande överskott av jordbruksprodukter måste för att
prissättningens syften skall kunna uppnås, avlastas från den inhemska marknaden
genom olika marknadsreglerande åtgärder, främst lagring och export. Enligt
hittills gällande principer bärs överskottskostnaderna av jordbruket och
belastar i princip de produktionsgrenar där överskotten uppkommer. Dessa
kostnader finansieras genom avgifter pä produktionen.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 190

s. k. internavgifter, införselavgiftsmedel och andra
statliga medel samt i viss utsträckning krediter av olika slag.

De marknadsreglerande åtgärderna på jordbruksområdet
ombesörjs f. n. av sju halvstatliga regleringsföreningar, vilkas verksamhet
står under statens jordbruksnämnds överinseende. Utredningen har enligt sina
direktiv undersökt möjligheterna att minska omfattningen av de marknadsreglerande
åtgärderna i statiig regi. Den har dock, mot bakgrund av marknadsförhållandena,
inte bedömt det vara möjligt att göra några inskränkningar. För egen del
ansluter jag mig till dessa bedömningar. Eftersom överskott eller viss
utbyteshandel kan förväntas för flertalet produkter kommer marknadsreglerande
åtgärder under statligt överinseende att behövas även i framtiden.

Utredningens ställningstagande rörande åkerarealens
storlek innebär att det även i fortsättningen blir överskott av i första hand
spannmål. Enligt tillgängliga prognoser kan ett exportöverskott av minst
nuvarande storlek väntas även under den närmaste tioårsperioden. En produktion
som i viss utsträckning överstiger efterfrågan inom landet kan också förväntas
för fläsk samt smör och mjölkpulver. För kött, ost, socker och säsongmässigt
även potatis anses däremot en viss nettoimport vara sannolik iiven i
fortsättningen. Jag kan för egen del ansluta mig till dessa bedömningar av de framtida
överskottens storlek och fördelning.

Utredningen har ingående analyserat begreppen överskott
och överskottsproduktion och därvid använt uttrycken netto- resp. bruttoöverskott.
Eftersom överskottsbegreppet kan ges olika innebörd har utredningen ansett det
nödvändigt att separat för varje produktgrupp ange om netto- eller bruttoöverskottsbegreppet
skall tillämpas eller om överskottet skall relateras till en på annat sätt
fastställd standardkvantitet. Utredningen har därvid definierat den del av produktionen
som överstiger konsumtionen som nettoöverskott och utbytesexport plus
nettoöverskott, dvs. hela exporten, som bruttoöverskott.

Enligl utredningens uppfattning bör de svenska
jordbruksprodukterna liksom hittills i första hand avsättas pä den svenska
marknaden. Oberoende av om över- eller underskott råder för en vara bör dock
enligt utredningen en viss utbyteshandel accepteras av kvalitetsskäl och med
hänsyn till konsumenternas krav på ett allsidigt produkturval även om detta
leder till en ökad svensk export, dvs. en utbytesexport. Utbyteshandeln bedöms
av utredningen bli av begränsad omfattning för flertalet jordbruksprodukter med
undantag av margarinråvaror.

Utredningen har för olika produkter redovisat om brutto-
eller nettoöverskottsbegreppet skall tiirämpas och i vilken utsträckning en
utbyteshandel kan vara önskvärd från samhällets sida. Utredningen har därvid
skilt pä ej arealbaserade produkter, ganska starkt arealbaserade produkter och
direkt arealbaserade produkter. För den första gruppen, främst fläsk, ägg och
fjäderfäkött, förordar utredningen att bruttoöverskottsbe-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 19i

greppet i princip tillämpas även i fortsättningen. För
fläsk och ägg kan det dock till följd av säsongmässiga variationer i produktion
och kon sumtion enligt utredningen vara önskvärt med en viss utbyteshandel För
fläsk kan en viss utbyteshandel även vara motiverad av det förhållandet att
konsumtionen är mera inriktad på vissa styckningsdetaljer är på andra. I vilken
utsträckning tillämpningen av bruttoöverskottsbegreppet bör modifieras i
riktning mot ett utbyteshandelsförfarande i fråga om kostnaderna bör bli en
fråga för i första hand de prisöverläggande parterna. Sådana avsteg från bruttoöverskottsbegreppet
bör emellertid enligt utredningen ske lestriktivt.

För produkter i den andra gruppen, mjölk och
mjölkprodukter samt nötkött, anser utredningen att en viss utbyteshandel är
motiverad för ost och nötkött för vilka produkter staten delvis skulle kunna ta
över exportkostnaderna. I vilken omfattning detta bör ske bör fastställas vid
prisöverläggningarna. Bruttoöverskottsbegreppet bör bibehållas för smör-tett
och mjölkpulver'.

För den direkt arealbaserade produktionen finns det enligt
utredningen skäl som talar för att reservera hela det inhemska
avsättningsutrymmet, dvs. tillämpa nettoöverskottsbegreppet. Utbytesexporten
för berörda produkter skulle i så fall inte betraktas som överskott och därmed
påverka exportkostnaderna. Förslaget innebär i praktiken inte någon förändring.

Utredningen föreslär att utbytesexporten, på sätt som i
det föregående redovisats för varje produktgrupp och inom den ram som varje år
blir en följd av prisöverläggningarna och statsmakternas beslut, finansieras
genom att inflytande införselavgifter frän motsvarande import tillförs
jordbruket. F. n. belastar en sådan utbytesexport i princip jordbruket.
Utredningens förslag innebär således att jordbruket avlastas en viss del av
dessa exportkostnader.

De införselavgifter som staten erhåller vid import av
jordbruksprodukter används redan i stor utsträckning till att finansiera olika
delar av jordbruksprisregleringen. En ytterligare användning av dessa medel för
att täcka kostnader för utbytesexport kan därför enligt utredningen innebära
att andra delar av jordbruksprisregleringen försvåras. Utredningen har
föreslagit att detta problem bör lösas vid prisöverläggningarna.

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning att det
är önskvärt med en viss utbyleshandel. I fråga om finansieringen av utbytesexporten
framförs något delade meningar. LRF anser att hela utbytesexporten bör
finansieras av statliga medel, medan konsumentdelegationen och KF anser att den
kostnadsminskning som förslaget innebär för jordbruket bör kunna beaktas vid
prisöverläggningarna. SPK och LO anser att avsteg från principen att jordbruket
skall bära exportkoslnaderna bör ske ytterst restriktivt.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 192

Jag delar utredningens uppfattning att de svenska
jordbruksprodukterna Uksom hittills i första hand bör avs'ättas på den svenska
marknaden. En viss utbyteshandel är dock önskvärd. Kostnaderna för därigenom
uppkommen utbytesexport bör som utredningen föreslår till viss del avlastas
jordbruket. Jag vill påpeka att en viss del av utbytesexporten f. n. är förorsakad
av prisstoppet, som hindrar en smidig anpassning av priserna till
marknadssituationen. Utredningen har inte angett hur stora kostnaderna för
staten kan bli, utan endast pekat på att finansieringen av andra delar av
jordbruksprisregleringen kan komma att försvåras. Hithörande problem får, som
utredningen föreslår, lösas vid prisöverläggningarna.

Exportkostnader som faller utanför utbyteshandelns ram bör
enligt uiredningen liksom hittills återverka på jordbrukets intäkter och i princip
belasta de produktionsgrenar där överskott uppkommer. Flertalet remissinstanser
har anslutit sig till denna uppfattning. Även jag kan ansluta mig tiU denna
uppfattning.

Frågan om hur kostnaderna för att finansiera avsättningen
av spannmålsöverskotten skall täckas intar dock enligt utredningens mening en
särställning. Utredningen konstaterar att staten sedan lång tid kan sägas ha
haft ett annat ansvar för exportkostnaderna för spannmål än för övriga
produkter. Fastställandet av inlösenpriser för hela spannmålsskörden gör att
staten är ytterst ansvarig för att dessa kan betalas. På olika sätt har också
staten medverkat till exportkostnadernas finansiering, bl. a. genom uttag av förmalningsavgifter.
För spannmålsregleringens finansiering finns vidare bl. a. vissa lånemöjligheter.

Utredningen påpekar att dess ställningstaganden avseende
produktionsmålsättningen innebär att spannmålsproduktionen kan bli större i
framtiden och att ett exportöverskott av spannmål överstigande 1 milj. ton
kommer att uppstå under normalår. Härigenom understryks enligt utredningen än
mer statens ansvar för inlösenpriser och uppkommande exportkostnader. Dessa
beror förutom av skördens storlek också av den aktuella
världsmarknadsprisnivån. Om priset på världsmarknaden är högre än de inhemska
priserna kan exporten i stället ge ett nettotillskott till
spannmålsregleringen.

Flertalet remissinstanser instämmer i utredningens
uttalande att staten sedan lång tid tillbaka kan sägas ha haft ett annat ansvar
för överskotten av spannmål än för överskotten av övriga produkter. Skilda
synpunkter framförs dock på hur stort detta ansvar bör vara. LRF understryker
det ansvar samhället måste ha för finansieringen av de överskott som en
oförändrad areal leder till. Enligt LRF kan kostnaderna för att avlasta
överskotten betraktas som en försäkringspremie, som samhället är berett att
betala för den trygghet som en produktion något överstigande det inhemska
avsättningsutrymmet medför för det svenska folket. Konsumentdelegationen anser
att samhället även i fortsättningen bör ta ett

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977178: 19 193

visst ansvar för spannmålsöverskotten, men att jordbruket
måste räkna med att stå för huvudparten av kostnaderna till följd av
exportöverskott av spannmål. SPK anser att statens ansvar bör inskränkas till
de överskott som blir följden av den areal som är motiverad från beredskapssynpunkt.
Ett produktionsmål som medför betydande permanenta överskott av spannmål under
normala skördeår innebär enligt Sveriges industriförbund att staten mäste ta
på sig en del av kostnaderna för export av dessa överskott. Däremot bör
jordbrukarna själva stå för exportkostnaderna för kvantiteter som beror på
högre skörd än normalt. LO anför rent generellt att jorxlbruket liksom
hittills bör bära exportkostnaderna. Enligt Sveriges grossistförbund borde
utredningen ha ägnat finan-sieringstrågan mer uppmärksamhet innan den fattade
beslut om en medveten överproduktion.

För egen del anser jag att den produktionsrnålsättning som
jordbruksutredningen förordat och som jag i huvudsak anslutit mig till
motiverar att staten ikläder sig ett övergripande ansvar för prissättningen och
överskotten på spannmål, 1 törsta hand sker detta genom systemet med inlösenpriser
lör hela spannmålsskörden, för vilkas infriande staten ytterst står som garant.
Jag vill understryka att ingen förordat att näringens ansvar för
spannmålsöverskotten skall övertas av staten. Inte heller jag finner detta
lämpligt. Systemet bör vara utformat sä att det blir ett gemensamt intresse
för näringen och staten att lösa överskottsproblemen. Det bör tillses att
tillräckliga medel står till förfogande för att under normala förhållanden
täcka kostnaderna lör prisregleringsverksamheten och avsättningen av
överskottskvantiteter.

Mot bakgrund av vad som anförts i fråga om
överskottskostnadernas finansiering, främst vad avser spannmål och andra arealbaserade
produkter, har utredningen diskuterat olika tekniska finansieringssystem.
Härvid har bl. a. diskuterats för- och nackdelar med produktbundna avgifter
och avgifter på produktionsmedel. Av sistnämnda typ har övervägts allmän
arealavgift och avgift på handelsgödsel. Den senare anser utredningen vara att
föredra eftersom den automatiskt skulle anpassas lill intensiteten i odlingen.
Frän remissinstanserna har framkommit skilda uppfattningar i frägan.

För egen del anser jag inte att det finns anledning att nu
ta definitiv ställning till frågan om gödselmedelsavgift som metod att
finansiera de kostnader som uppkommer vid export av direkt arealbaserade jordbruksprodukter.
Om det i en framtid visar sig nödvändigt att anskaffa ytterligare medel för
detta ändamål bör dock denna möjlighet stå öppen. Det finns då anledning att
även pröva vilka olika slag av gödselmedel, som bör omfattas av
avgiftsbeläggningen.

Utredningen har på ett övertygande sätt visat att systemet
med förmalningsavgifter från regleringsteknisk synpunkt erbjuder många fördelar.
Denna bedömning delas av flertalet remissinstanser. Vissa remiss-

13 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 19

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 194

instanser anser trots detta att förmalningsavgilterna pä
sikt bör avvecklas, eller åtminstone inte tillåtas stiga nämnvärt över
nuvarande nivä.

För egen del anser jag att det inte rinns anledning att
frångå systemet med förmalningsavgifter. Frågan om avgitiernas höjd och i vad
man de skall ersättas med budgetmedel bör bedömas vid varje särskild tidpunkt.
Nägra särskilda låsningar anser jag inte bör göras.

Utredningen
erinrar om att det f. rr. fiiuis ca 255 milj. kr. per är' för finansiering av exporikostnader
för spanninäl i form av förmalningsavgifter och budgetmedel, som tillför'ts spaniiinalsregleringen
i stället för sådana avgifter. Därtill kommer inlörsehivgittsmedel som regelmässigt
tilltors spannmålsregleringen. Eftersom Liiicdningen anser att de medel som
därmed finns tillgängliga sett övei en period av några är i genomsnitt bör
vara tillfyllest skulle nu knappast föreligga behov av att mera permanent
tillföra spannmälsregleringen yiieiligare medel. Om sädant behov skulle uppstå
bör enligl utiedningens mening en ökail länefinansiering tUlgripas.

1 den utstr-äckning
nuvarande medel lör finansiering av spannmålsöverskotten inte räcker till bör
enligt LRF uudeiskott i regleringsekonomin till följd av låga
världsmarknadspriser löpande täckas via budgetmedel eller på motsvarande sätt,
om inte fotiderade medel finns tillgängliga. Underskott till följd av stora hektaiskördai
bör däremot kunna täckas via lån.

För min
del anser jag att staten som luttill'-: biii niedverka till att uttag kan ske
av förmalningsavgifter, Staien bör ocksä lämna sin rnedverkan därest det blir
aktuellt att uppta någon form av gödselrnedels-avgift. Därutöver bör staten bl.
a. genom linndelspoliiiska åtgärder aktivt verka för att avsättningen av överskoiien
tryggas. Spannrrrålsöver-skotten ger oss ocksä möjligheter att läla spannin-ål
inga som en del i biståndsverksamheten.

Jag delar irppfattningen
att ökade reglei ingskostnader till följd av att spannmålsskörden är störr'e än
normalt liksom hittills bör kunna motverkas genom en sänkning av inlösenpriserna
och motsvarande höjning av förmalningsavgiften. Skäl talar ocksä lör alt slatens
särskilda ansvar för spannmålsöverskotten främst lar sikte pä aii neutralisera
effekterna av låga världsmarknadspriser. Enligt min rnening bör varken mycket
höga eller mycket låga världsmarknadspriser fa slå igenom i de svenska
priserna. F. n. är det dock svårt att ineva exakt avgöra vad som skall anses
vara ett normalt världsmarknadspris. Man har ocksä skäl alt räkna med att
utjämning sker över en längre period och att man därför inte kan utgä från
situationen under ett enstaka är.

Som jag tidigare anfört är del angeläger att lillräckliga
medel slär till förfogande för att irnder normala förhällanderi täcka
kostnaderna för prisregleringsverksamheten och avsättningen av överskoitskvaniiieter.
Enligt utredningens bedömning är nu lillängligi belopp tilllyllesi. I

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 195

samband med prisöverläggningarna bör frän tid till annan
ske en prövning av hur stort belopp som årligen bör tillföras
spannmålsregleringen för att täcka det normala behovet. Om det till följd av
stor skörd inom landet och/eller låga världsmarknadspriser visar sig nödvändigt
att tillföra spannmålsregleringen ytterligare medel bör lånefinansiering tillgripas.
För den händelse det kan visas att underskott i regleringsekonomin uppkommit
på grund av låga världsmarknadspriser bör överläggningar kunna få upptas om
hur underskottet skall regleras,

6.7.7 Jordbrukets inflationsskydd och system för inkomsljöljsainhel,
in. in.

Jordbrukets inflationsskydd har hatt olika utformning
under olika perioder. Nuvarande regler för inflationsskyddet grundar sig på ett
preliminärt förslag från jordbruksutredningen och har tillämpats fr. o. m. regleringsäret
1974/75. Inflationsskyddet syftar till att ge jordbruket och viss
livsmedelsindustri kompensation för prisstegringar på inköpta produktionsmedel
samt att möjliggöra följsamhet för jordbrukarnas inkomster av eget arbete och
eget kapital till inkomstutvecklingen för andra befolkningsgrupper.

Inflationsskyddet omfattar följande kostnads- och
inkomstkomponenter, nämligen jordbrukarnas kostnader för inköpta
produktionsmedel, kostnader för de delar av uppsamling och förädling som ligger
inom jordbruksregleringen, jordbrukarnas inkomster från eget arbete och eget
kapital samt exportkostnader, dvs. skillnaden mellan exportvärde och
motsvarande försäljningsvärde i inhemskt pris.

Till grund för kostnadskompensationen läggs utvecklingen
av priserna för jordbrukets pr-öduktionsmedel mätt enligt lantbruksekonomiska samarbetsnämndens
produktionsmedelsprisindex, PM-index. Beiräffande kostnaderna för uppsamling
och förädling inom ramen för jordbruksregleringen sker i etterhand en
korrigering med hänsyn till den faktiska kostnadsutvecklingen. Som utgångspunkt
för överläggningarna används kostnadskalkyler som har granskats inom SPK.

Till grund för de justeringar som syftar till att
möjliggöra inkomstföljsamhet skall enligt statsmakternas beslut ligga
löneavtalen pä LO SAF-området. Därvid skall beaktas rationaliseringsvinsten
inom jordbruket, vilken har uppskattats till 4,5 % per år. Enligt reglerna
kompenseras jordbruket vidare för den s. k. egenavgiften vid höjning av arbets-givaravgitt
eller liknande avgift.

I inflationsskyddet ingår även en
världsmarknadsprisklausul innebärande att man vid justeringarna kan ta hänsyn
till sådana av särskilda omständigheter föranledda väsentliga förskjutningar i
den allmänna utvecklingen av världsmarknadspriserna som påverkar de svenska
jordbrukspriserna och som bedöms bestå under längre tid.

Utredningen anser i likhet med jordbruksnämnden, som gjort
en ut-

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 19 196

värdering av intlattonsskyddet, att skyddet tätt en meia
logisk och lättförståelig uppbyggnad men att dess tillämpning blivit mera
komplicerad än det dessförinnan gällande inflationsskyddet. Mänga av de problem
som har uppstått när det gällt beräkningen av inkomstföljsamhet ocb framför
allt kostnadsutvecklingen inom uppsamling och förädling torde emellertid enligt
utredningen ha haft karaktär av initialproblem.

Enligt utredningens uppfattning har inflationsskyddet på
det hela taget fungerat tillfredsställande tekniskt sett och dess nuvarande
principiella grundkonstruktion bör därför bibehållas. Utredningen förutsätter
att man vid det expertarbete som sker i samband med kommande prisöverläggningar
ägnar vissa frågor särskild uppmärksamhet. Detta gällei t. ex. i fräga om
värderingen av avskrivnings- och ränteundei'laget, synen på avskrivningskoslnaderna
samt utformningen av ett system lör beräkning av förädlingsledets
produktivitetsutveckling.

Utredningen anser vidare att frågan om hur inkomstföljsamhet
skall uppnås bör kunna lösas i samband med prisöverläggningarna. Hänsynstagande
till eventuellt uppkommande kapitalvinster eller -förluster bör enligt
utredningen ske på bedömningsmässiga grunder vid överläggningarna.

Kostnadskompensationen bör enligt utredningens mening Uksom
hittills utgä två gånger per år och ersättning i syfte att tillförsäkra jordbrukarna
inkomstföljsamhet med andra befolkningsgrupper en gäng per år. Uiredningen
framhåller vidare att inflationsskyddet för exportproduktionen i princip bör
anpassas till utredningens grundsyn på överskottsproduktionen och dess
finansiering.

Prisregleringsperiodernas längd har enligt utredningen
inte nödvändigtvis någon avgörande betydelse för möjligheterna att bl. a. nå
eftersträvade priser. Väsentligare är enligt utredningen prissättningens utformning
i övrigt, t. ex. vad gäller inflationsskyddet.

1 likhet med remissinstanserna delar jag utredningens
uppfattning att inflationsskyddets nuvarande grundkonstruktion är ändamålsenlig
och därför bör bibehållas. Den skapar stabilitet, vilket är till fördel för säväl
samhället, konsumenterna som jordbrukarna.

Jag anser i likhet med flera remissinstanser att det är
angeläget att kostnadsutvecklingen registreras så rättvisande som möjligt i de
index som ligger till grund tör prisregleringen och som handhas av lantbruksekonomiska
samarbetsnämnden. Samarbetsnämnden arbetar under sädana former att den har
möjlighet att inhämta expertsynpunkter från olika myndigheter och
organisationer. Bedömningar av hur olika kostnadsposter skall beaktas fär
dessutom som utredningen angett ske i samband med expertarbetet vid
prisöverläggningarna. Beträffande inflationsskyddet för exportproduktion bör
en anpassning ske till den grundsyn som jag tidigare redovisat i fråga om
produktionsmålet.

Jag anser liksom utredningen att inflationsskyddet bör
kompletteras

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 197

med ett system för inkomstföljsamhet. Med anledning av vad
sorn av vissa remissinstanser anförts rörande den automatiska anknytningen tifl
löneavtalen på LOSAF-området vill jag framhålla att det enligt min mening är
angeläget att systemet för inkomstföljsamhet anpassas med utgång från inkomstmälsättningen
för jordbrukarna. Erfarenheterna har visat att det är lämpligt och praktiskt
att vid jordbruksprisöverläggningarna anknyta till löneutvecklingen för ett
stort kollektiv. Genom den samordning som numera sker vid löneförhandlingarna
får man genom det tiUämpade system.et en praktiskt hanterlig metodik för att
uppnå inkomstföljsamhet. Ett system med obundna överläggningar skulle i
realiteten innebära ettåriga prisregleringsperioder, vilket frän ofika synpunkter
får anses mindre önskvärt. Vad jag här sagt betydei inte någon låsning i fråga
om detaljerna för utformningen av inflationsskyddet och inkomstföljsamheten.
Del bör vid överläggningarna rinnas utrymme för successiva anpassningar med
hänsyn till utvecklingen och vunna erfarenheter.

6.7.8 Prisregleringen för olika produkter

1 det föregående har jag behandlat vissa övergripande
frågor som berör prisregleringen för olika produkter. I detta avsnitl tar jag
upp förslag av utredningen vilka i huvudsak endast berör vissi produkiomtäde.
För några områden kommer jag att något utförligare redovisa rnina överväganden.

Jag delar utredningens uppfattning att de pris- och iitarknadsregle-rande
åtgärderna pä spaiininålsonirådel i huvudsak är ändamålsenliga och därför bör
bibehållas i sin nuvarande utformning. Vidare- viti jag anmäla att den översyn
av det s. k, prisortsystemet, som utrediungen föreslagit, redan har påbörjats
inom regleringsföreningen Svensk spannmålshandel pä uppdrag av
jordbruksnämnden.

Prisregleringen för oljeväxier octi fetiråvaror syftar
till att skapa utrymme på den svenska marknaden för produkter från den
inhemska oljeväxtodlingen och att ge avsett prisstöd åt denna odling.
Regleringsåtgärderna berör samtliga animaliska och vegetabiliska fettvaror rned
undantag för smörfett, vars pris bestäms inom mjölkprisregleringen.

Utredningen anser att utgångspunkten för prissättningen på
oljevä.Ki-frö liksom hittills bör vara behovet av att stödja en inhemsk odling
av ungefär nuvarande omfattning i syfte att möjliggöra en liflfredssiällande
försörjning med proteinfoder och matfett under en avspärrning. Fastställandet
av odlarpriserna på oljeväxtfrö bestämmer i sin lur råvarukostnaderna för
margarinindustrin och indirekt även margarinpriset. Vid den marknadsmässigt
anpassade prisdifferentieringen mellan olika mejeriprodukter, som utgör
mjölkregleringens grundprincip, är det enligt utredningen nödvändigt att
priserna pä olika smörbaserade matfetter sätts med beaktande av margarinets
prisnivå.

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 198

1 utredningens betänkande behandlas ingående vissa krav på
ändringar av regleringen vilka framförts av margarinindustrin. Enligt dessa
skulle även mjölkfett i framtiden kunna behöva beläggas med fettvaruavgift för
att uppfylla kravei orn att konkurrensvillkoren mellan producentkooperativa
och övriga matfettsindustrier skall vara så rättvisa som möjligt. Utredningen
anser det tveksamt om konkurrenssituationen mellan de båda matfettsbranscherna
skulle påverkas av en sådan åtgärd. Råvarukostnaderna för mejerierna kan nämUgen
aldrig göras identiska med övriga livsmedelsindustriers råvarukostnader. Utredningen
anser att en bedömning av frågan om avgiftsbeläggning på mjölkfett kan anstå
tills den blir aktuell och i så fall tas upp vid prisöverläggningarna.

Beträffande margarinindustrins påpekande att fettvaruregleringen
tillfört staten mera medel i form av fettvaruavgifter än som sedan behövt
användas för denna reglering framhäller utredningen att statens intäkter frän
införselavgiftsmedel i regel blir stöire än de belopp som utbetalas lill
regleringsföreningen i fräga för varuområden med nettoimport. Eftersom någon
nämnvärd nettoimport av oljeråvaror inte längre äger rum, tich någon återgång
till tidigare nettoimportsituation inte väntas ske. är' frågan enligt utredningen
inte längre aktuell. .Även från principiella utgångspunkter anser utredningen
det vara olämpligt att för fettvaruregleringen göra ell avsteg frän de
principer som i övrigt gäller i fråga orn dispositionen av influtna
införselavgiftsmedel, med undantag av sockerregleringen.

Utredningen föreslår att vederbörande myndighei skall
kunna granska och pröva eventuella problem och tvister som t. ex. gäller
möjligheterna för margarinindustrin att komma över mjölkbaserade råvaror.

Remissinstanserna delar i huvudsak utredningens
uppfattning i fråga om fettvaruregleringens utformning och finansiering. Vissa
remissinstanser anser det dock otillfredsställande att utredningen hänskjutit
flera frågor inom fettvaruregleringen att lösas vid prisöverläggningarna.

För egen del vill jag anföra följande. Konkurrensen pä
matfettsmarknaden har under senare år ökal till följd av att margarin baserat
på vegetabiliska råvaror har fått ökad konkurrens från nya mjölkfettsbaserade inaigarinprodukter.
Utredningen har enligt min mening ingående åskäd-ligujoii problematiken Jag
delar utredningens inställning att syftet med prisregleringen för fettråvaror
bör vara att ge oljeväxtodlingen ett prisstöd som möjliggör en från beredskapssynpunkt
tillräcklig inhemsk odling. Detta innebär naturligtvis att priserna pä
lettråvaror och margarin påverkas. Samtidigt syfiar som utredningen framhåUit
prissättningen vad gäller mJÖlk och mjölkprodukter inkl. smörfett till att
möjliggöra att huvuddelen av smörfettei kan avsättas inom landet. Detta innebär
att man måste ta hänsyn tUl margarinets prisnivå. Vid den avvägning mellan
priserna på olika matfetter som sker vid prisöverläggningarna för att de båda
ovan angivna syftena i möjligaste utsträckning skall kunna till-

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 199

godoses måste enligt min uppfattning
konkurrensförhållandena inom matfettsbranschen beaktas.

I likhet med utredningen anser jag att konkurrensvillkoren
inom margarin- och mejeriindustrierna bör' vara så likartade och rättvisa som
möjligt. Det bör därför vara möjligt för vederbörande myndighet att ta upp till
prövning de eventuella problem och tvister som kan uppstå, t. ex. till följd av
att margarinindustrin inte i alla lägen anser sig kunna få tillgång till mjölkbaserad
råvara. Härvidlag kan nämnas alt det redan i dag förekommer leveransavtal, t.
ex. vad gäller smörolja. Jag anser vidare att det inte finns skäl att göra fettvaruregleringen
till en sluten ekonomisk sektor. Frågan om ändring av nuvarande system i
vilket en justering av rapsmjölpriset indirekt kan påverka priset på
vegetabiliskt matfett bör kunna tas upp vid prisöverläggningarna.

Prisregleringen för potatis och potaiisprodukter är
uppbyggd på så sätt att den inhemska prisnivån skyddas med ett inom vissa
prisgränser fast gränsskydd kompletterat med marknadsreglerande åtgärder. Prisregleringen
för matpotatis har enligt utredningens uppfattning i stort sett fungerat väl
och bör därför i huvudsak bibehållas i sin nuvarande omfattning. Inom fabrikspotatisregleringen
har utredningen särskilt uppmärksammat fabrikspotatisodlingens omfattning och
finansieringen av nuvarande rabattering av stärkelse för framställning av
tekniskt derivat.

Fabrikspotatisodlingen bör enligt utredningens uppfattning
vara av ungefär nuvarande storlek, dvs. ca 12 000 ha. Utredningen har påpekat
att kostnaderna för rabatteringen av stärkelse har ökat sedan år 1967, då
grunderna för finansieringen fastlades. Enligl utredningens mening skulle de
merkostnader som därefier uppstått motivera antingen en höjning av det belopp
av införselavgiftsmedel som jordbruket tillförs inom fördelningsplanen eller
ett tillskott av budgetmedel. Frågan om finansieringen bör enligt utredningen
tas upp vid den översyn beträffande industrins rävarukostnadsutjämning som
utredningen föreslagit.

Utredningens förslag rörande prisregleringen för potatis
och potatisprodukter tillstyrks i stort av de remissinstanser som berört
frågan. Även jag kan ansluta mig till utredningens förslag i dessa frågor.
Detta innebär bl. a. att fabrikspolatisodlingen bör bibehållas vid ungefär
nuvarande omfattning och att 1934 års riksdagsbeslut om användning av potatis
för tillverkning av sprit skall äga fortsatt giltighet.

Prisregleringen för socker och sockerbetor omfattar hela
förädlingskedjan från råvaran till det färdiga sockret. Även arealen
sockerbetor bestäms inom regleringen. Enligt riksdagsbeslut är 1974 (prop,
1974: 122, JoU 1974: 29, rskr 1974: 275) skall den svenska sockerbetsarealen
under perioden 19741978 fastställas "så att sockerbolagets nuvarande
brukskapacitet kommer all utnyttjas fullt på ett rationellt sätt". Enligt
beslut av riksdagen våren 1977 (prop. 1976/77: 94, JoU 1976,/77: 28, rskr
1976/77: 257) fastställdes arealen för år 1977 i enlighet med dessa

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 200

riktiinjer. För år 1977 uppgår den odlade arealen till ca
53 500 ha, vUken vid en normalskörd beräknas ge omkring 300 000 ton färdigt
socker, motsvarande ej fullt 90 % av konsumtionen i landet. Sockerbetsarealens
storlek för är 1978 skall enligt sistnämnda riksdagsbeslut fastställas i
samband med utformningen av en ny sockerreglering för kommande
regleringsperiod.

Prissättningen
för svensk betodling och sockerindustri har fr. o. m. regleringsäret 1967/68
anpassats till de förändringar som äger rum inom sockemäringen i EG.
Gränsskyddet utgörs av rörliga införselavgifter som uttas pä såväl råsocker som
färdigt socker. Då världsmarknadspriset på färdigt socker är högre än avräkningspriset
får jordbmksnämnden ta ut en försäljningsavgift på aUt socker som säljs inom
landet. Medlen används för att i detta läge subventionera sockerimporten genom
importbidrag. Samtliga avgiftsmedel från sockerområdet tUlförs sockerregleringen.

Enligt
utredningen måste en bedömning av den framtida sockerbetsodlingens omfattning
baseras främst på den inhemska sockerkonsumtionens utveckling, den svenska
sockernäringens internationella konkurrenskraft, handelspolitiska h"änsynstaganden
särskilt u-l"ändernas exportbehov samt odlingens betydelse från
beredskapssynpunkt. Utredningen konstaterar därvid att tillgängliga prognoser
över den framtida utvecklingen pekar på en oförändrad totalkonsumtion eller
möjligen en ökning i takt med befolkningstillväxten. Vad gäller sockernäringens
internationella konkurrenskraft framhåller utredningen att prognoser över
världsmarknadsprisutvecklingen torde ge visst stöd för slutsatsen att import
av socker skulle ställa sig billigare än inhemsk tillverkning. Handelspolitiska
skäl talar även för att sockerbetsodlingens omfattning anpassas så att visst
utrymme lämnas för import. Utredningen framhåller vidare att sockerbetsodlingen
är särskilt betydelsefull från beredskapssynpunkt liksom att den har en
gynnsam effekt från växtföljds- och sysselsättningssynpunkt. Det sistnämnda
gäller särskilt odlingen på Öland och Gotland. Utredningens samlade bedömning
vad gäller odlingens omfattning är att den bör anpassas så att ett visst
utrymme lämnas för import.

Utredningens
förslag rörande sockerbetsarealens storlek tUlstyrks av huvuddelen av de
remissinstanser som yttrat sig i frågan. Svenska sockerfabriksaktiebolaget och
Sveriges industriförbund anser att arealen fortsättningsvis bör vara av ungefär
nuvarande storlek med möjligheter att öka den inom ramen för tillgänglig
produktionskapacitet. Sockerbolaget anser även att beslut om den framtida
arealens omfattning liksom om upprätthållandet av betodlingen på Öland och
Gotland bör fattas för en längre tidsperiod. Statens industriverk hänvisar till
de synpunkter som verket framfört i sin utredning (SIND 1976: 4) Sockerindustri
i vilken bedöms att svensk sockerproduklion kommer att vara konkurrens-

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 201

kraftig i framtiden. Industriverket föreslår att arealen
utökas successivt i takt med produktivitetshöjningen inom sockerindustrin.

För egen
del anser jag att den inhemska sockerbetsarealen, f. n. ca 53 500 ha, fr. o. m.
nästa säsong skall avpassas så att den vid normalskörd ger ett importutrymme
av nuvarande omfattning, dvs. 1015 % av vår totala sockerkonsumtion. Om detta
på grund av ökningar i avkastningen eller vikande konsumtion skulle leda till
en minskning av arealen får denna minskning enligt min mening inte drabba sockerbets-odUngen
på Öland och Gotland där odlingen har störst betydelse ur sysselsättningssynpunkt.

Vad gäller prisregleringens utformning har utredningen
övervägt att föra samman de överläggningar som sker rörande prissättningen på
sockerbetor och sockerbolagets ersättning med de allmänna överläggningarna
för övriga jordbruksprodukter. På grund av de speciella förutsättningar som
råder på sockerområdet anser utredningen emellertid att nuvarande system med
separata sockeröverläggningar bör bibehållas. Däremot anser utredningen att
den direkta anknytningen av prissättningen tiU EG bör upphöra. Dock bör
förhållandena i EG även i fortsättningen analyseras vid bestämningen av de
svenska priserna. Utredningens förslag i denna fråga tiUstyrks av flertalet
remissinstanser. Sveriges industriförbund och sockerbolaget anser att systemet
med anknytningen till EG bör bibehållas.

Jag har samma uppfattning som utredningen i denna fråga
och anser att den direkta anpassningen av bet- och sockerpriset till de förändringar
som äger rum inom EG bör upphöra. Som utredningen föreslår bör dock
förhållandena i EG analyseras vid bestämningen av de svenska priserna. Detta
innebär enligt min mening att avvägningen av betprisets nivå i högre grad än
tidigare bör ske med beaktande av kostnadsutveck-Ungen inom den inhemska
odlingen och priserna för övriga vegetabilier. När det gäller sockerindustrins
ersättning för sockerframstäUningen bör jordbruksnämnden vid överläggningarna
biträdas av särskild expertis. Vid dessa överläggningar bör även behandlas bl.
a. frågor om prissättningen på specialsocker, biprodukternas värde m. m.

Prisregleringen
för mjölk och mjölkprodukter är mer komplicerad än övriga regleringar genom att
man från en råvara, helmjölk, får flera olika konsumtionsprodukter. Dess
huvudkonstruktion överensstämmer dock med motsvarande regleringar för övriga
jordbruksprodukter. Det som skiljer mjölkregleringen från övriga regleringar är
det s. k. utjämningssystemet. Eftersom mejerierna har olika
produktionsinriktning har det varit nödvändigt att utjämna de skillnader i
lönsamhet som föreligger mellan olika produkter och därmed också meUan olika
mejerier. Detta sker genom ett system med utjämningsavgifter och pristillägg.
Genom att ett betydande belopp av livsmedelssubventioner tillförts reg-

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 202

leringen
har det för viktigare mjölkprodukter skett en övergång från producent- tUl mellanprisUnje.

Utredningen
framhåller att mjölkproduktionens storlek så långt möjUgt bör anpassas till
det inhemska försörjningsbehovet av mjölk och mjölkprodukter i fredstid.
Eftersom förbrukningen av konsumtionsmjölk och ost väntas stiga måste
produktionen av mjölk öka till 3 300 3 400 milj. kg fram tiU år 1985.
Utredningen anser det sannolikt att en real höjning av avräkningspriset måste
ske för att en sådan produktionsökning skall uppnås. Enligt utredningen
uppkommer emeUertid även i fortsättningen vissa överskott av mjölkfett och
mjölkpulver och underskott av ost. Enligt utredningens uppfattning bör
mjölkproduktionens utveckling fortlöpande noggrant följas så att prissättning,
marknadsreglering och investeringar kan anpassas i syfte att uppnå en långsiktigt
balanserad mjölkproduktion.

Mjölkprisregleringens
utformning är enligt utredningen i huvudsak ändamålsenlig och bör därför till
sin grundkonstruktion bibehåUas. Frågan om när nya mejeriprodukter skaU anses
ha uppnått en så stor marknadsandel att de bör infogas i utjämningssystemet
bör kunna avgöras i samband med prisöverläggningarna. Prissättningen på smör
och smörfettsbaserade matfetter bör anpassas så att huvuddelen av smörfettet
kan avsättas inom landet, vilket innebär att hänsyn mäste tas till margarinets
prisnivå. Utredningen har vidare förutsatt att frågor angående prissättningen
på smörfettsbaserat margarin och rabatteringen av allmänna inrättningars inköp
av smörfett kan tas upp och lösas i samband med prisöverläggningarna.

Flertalet
remissinstanser delar i stort utredningens uppfattning vad gäller
mjölkproduktionens storlek och mjölkprisregleringens grundkonstruktion.

I
likhet med utredningen anser jag att mjölkproduktionens utveckling fortlöpande
bör följas så att prissättning m. m. kan anpassas i syfte att uppnå en lämpligt
balanserad mjölkproduktion. Jag delar även utredningens uppfattning vad g'äller
mjölkprisregleringens utformning och handläggning rent allmänt samt syftet med
prissättningen på smörfett.

Utredningens
överväganden och förslag av mer generell karaktär som jag i det föregående
redovisat och i huvudsak biträtt innebär för kött och fläsk ett bibehållande av
nuvarande system med prisgränser och fasta införselavgifter samt vissa
modifieringar av gränsskyddets utformning och av de marknadsreglerande
åtgärderna.

Gränsskyddet
för styckningsdetaljer av kött och fläsk är f. n. konstruerat så att skyddet
för billigare köttvaror är så högt att import i praktiken omöjliggörs medan
skyddet för dyrare köttvaror relativt sett är lågt. Detta kan inneb'ära vissa
nackdelar, varför utredningen har ansett en översyn motiverad.

Enligt
utredningen finns det fortfarande behov av ett stöd till utjäm-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 203

ningslagring av kött och fläsk. Utredningen anser vidare
att det kan övervägas att vidga lagringsstödet till att även omfatta lager av
styckade detaljer.

Remissinstanserna tillstyrker i stort utredningens förslag
i dessa hänseenden.

Även jag
kan biträda utredningens här nämnda förslag. En vidgning av lagringsstödet bör
kunna ske men viss restriktivitet bör' iakttas för att inte stimulera till
onödig lagring. Hänsyn bör givetvis även tas till prisrörelser mellan
inlagring och uttag.

Prisregleringen för ägg, äggprodukter och fjädertäkött
omfattar ett gränsskydd, som är fast inom vissa prisgränser, sarnt olika marknadsreglerande
åtgärder.

Utredningen anser det värdefullt att del även inom ägg-
och fjäderfäregleringen har tillskapats regleringsinstrument för olika marknadsreglerande
ingripanden, däribland uttagande av kfäckningsavgifter. Enligt utredningen bör
en översyn av prisgränssystemets spännvidd m. ni. även innefatta ägg och fjäderfäköti.
Lämpligheten av att hålla isär regleringsekonomin för å ena sidan ägg och äggprodukier
och å andra sidan fjäderfäkött bör enligt utredningen övervägas. Remissinsianserna
delar utredningens uppfattning i dessa avseenden. Även jag kan ansluta mig tiU
utredningens överväganden och förslag.

Nuvarande reglering av priserna pä joderniedd omfattar i
första hand de olika foderspannmålsslagen och produkter därav samt oljekraftfoder
m. m. För vissa fodermedel saknas helt regleringsåtgärder. Den inhemska
prisnivån för fodermedel stöds normalt med hjälp av rörliga införselavgifter.
De införselavgiftsmedel som härrör från import av fodermedel återförs till
jordbruket inom den s. k. fördelningsplanen.

Utredningen har ansett att nuvarande reglering av fodermedelspriser-na
är ändamålsenligt utformad och därför i huvudsak bör bibehållas. Jag kan
ansluta mig till denna uppfattning. Genom regleringen kan priserna på olika köptodermedel
stabiliseras samtidigt som animalieproduktionens lönsamhet, storlek och
inriktning kan påverkas.

Inom
livsmedelsindustrin och i hushållen används i vissa sammanhang produkter som
utgör ersättningar för eller imitalioner av traditionella jordbruksbaserade
livsmedel. De ur prisregleringssynpunkt viktigaste produkterna är sojaprotein
samt mjölk- och gräddersättningar. Användningen av sådana produkter har i stort
sett stabiliserats, vilket enligt utredningen har ett visst samband med livsmedelssubventioneringen.
Utredningen anser att nuvarande reglering för dessa produkter bör kunna gälla
även i fortsättningen så länge ingenting inträffar som ändrar förutsättningarna
för regleringen, t. ex. om helt nya produkter skulle lanseras. Jag delar
utredningens uppfattning härvidlag.

Jag torde
i detta sammanhang få anmäla att statens jordbruksnämnd med eget yttrande överiämnat
ett av vallfrönämnden utarbetat förslag

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 204

till
vallfröstödets utformning. Jag avser att under våren 1978 föreslå regeringen
att för riksdagen framlägga förslag i denna fråga.

6.7.9
Industrins råvarukostnadsutjämning

Den
industri, främst livsmedelsindustrin, som använder jordbruksråvaror i sin
tillverkning måste köpa såväl importerade som inhemska råvaror till ett pris
som i regel är högre än världsmarknadspriset. Om inga särskilda åtgärder vidtas
kan följaktligen denna industri komma i ett sämre läge än konkurrenter i andra
länder med lägre prisnivå på jordbruksråvarorna. TraditioneUt har den inhemska
industrins konkurrensnackdel gentemot import utjämnats genom att de tullar som
utgår på industrins färdigprodukter förutom ett manufaktureringsskydd även innehåller
kompensation för avgiftsbelastningen på råvarorna. Därutöver har åtgärder
vidtagits vid export.

Efter
tillkomsten av frihandelsavtal med EFTA och EG har olika system tUlskapats i
syfte att skapa en konkurrensneutralitet för den industri, främst
livsmedelsindustrin, vars produkter omfattas av frihandelsavtalen och som
använder jordbruksråvaror. I Sverige tiUämpas olika system, framför allt intern
och extern prisutjämning.

Enligt
utredningens mening fungerar de nu tUlämpade utjämningssystemen
tillfredsställande från jordbruksprisregleringens utgångspunkter. Från andra
utgångspunkter har dock påpekats att den nuvarande administrativa uppbyggnaden
med flera olika utjämnings- och finansieringssystem är svåröverskådlig och
komplicerad. Utredningen har därför förordat att en översyn utförs med
representanter för de berörda näringarna och de olika statliga organ som f. n.
handhar olika delar av regleringen.

Remissinstanserna
delar utredningens uppfattning. Även jag anser att en översyn är motiverad och
avser att senare föreslå regeringen att en sådan särskUd översyn företas.

6.8
Rationaliseringsverksamheten

6.8.1
Riktlinjer

De
statliga insatserna för jordbmkets rationalisering har under senare år i
huvudsak omfattat finansieringsstöd, omställningsstöd, markpolitiska åtgärder
och rådgivning. Det statiiga finansieringsstödet utgår för att underlätta
förvärv och drift av jordbmksföretag samt till rationaliseringsåtgärder.
Stödet lämnas i huvudsak i form av kreditgarantier men även i form av bidrag,
främst till företag i norra Sverige. Omställningsstöd i form av
avgångsvederlag utgår för att underlätta övergång tUl annan verksamhet. De
markpolitiska insatserna omfattar främst lantbmksnämndernas köp och
försäljning av mark samt prövning av förvärv

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 205

av jordbruksfastighet enligt 1965 års jordförvärvslag. Den
slalliga rådgivningen till jordbruket sker i huvudsak genom
lantbruksnämnderna.

Nuvarande riktlinjer för rationaliseringspolitiken kan
härledas från den jordbrukspolitik som utformades av 1947 års riksdag. Då
samordnades pris- och rationaliseringspolitiken samtidigt som en inkomstmålsättning
infördes. Riktlinjerna för verksamheten har därefter ändrats vid flera
tillfällen bl. a. åren 1967, 1971 och 1972. I 1967 års beslut underströks
ytterligare betydelsen av rationaliseiingsverksamheten. Den skulle liksom
tidigare grunda sig på jordbrukarnas egna initiativ och insatser. Syftet med
statens medverkan skulle vara att göra de enskilda företagen så effektiva som
möjligt. Ar 1971 utökades det statliga rationaliseringsstödet till att även
avse begränsat utvecklingsbara företag i norra Sverige. Är 1972 infördes i
övriga delar av landet ett stöd till begränsat utvecklingsbara företag med
mjölkproduktion.

Enligt utredningen bör rationaliseringspolitiken aUtjämt
utformas så att den främjar en rationaliseringsverksamhet som medför att
livsmedel kan produceras till lägsta möjliga kostnad, effektivitetsmälet,
samtidigt som i jordbruket yrkesverksamma får del av den allmänna
standard-stegringen. Med lägsta möjliga kostnad har utredningen avsett en acceptabelt
låg produktionskostnad. För att inkomstmålet och effektivitetsmålet samtidigt
skall kunna nås fordras enligt utredningen liksom hittills en samordning av
prispolitik och rationaliseringspolitik. Finansieringsstödet bör liksom
hittills främst utgå som kreditgarantier. I norra Sverige bör dessutom bidrag
kunna utgå som komplement till kreditstödet. Utredningen anser att
överföringen av resurser från jordbruket till andra näringar och omfördelningen
av resurser inom jordbruket bör ske i en balanserad takt. De statliga
insatserna kan därför behöva varieras med hänsyn till skilda förutsättningar i
olika delar av landet, vid olika företag etc, varvid även icke ekonomiska mål
såsom regional balans, produktionsmål och miljövårdsaspekter beaktas.

Remissinstanserna ansluter sig i stort till utredningens
syn på rationaliseringspolitikens framtida syfte och inriktning.

Liksom utredningen och remissinstanserna anser jag att en
fortsatt rationalisering av jordbruksnäringen är nödvändig och att de statliga
insatserna för att underlätta en på jordbrukarnas egna inUiativ grundad
rationalisering är av stor betydelse. Dessa insatser bör främst inriktas på att
främja jordbrukets utveckling i de bygder och vid de företag där de kan väntas
få störst effekt.

Med den inriktning av jordbrukspolitiken som jag tidigare
har förordat bör rationaliseringspolitiken enligt min mening i första hand
främja uppbyggandet och vidmakthållandet av effektiva familjeföretag. Härigenom
skapas förutsättningar för att framställa jordbruksprodukter till, som
utredningen anger, en acceptabelt låg produktionskostnad och samtidigt uppnå
inkomstmålet för de i jordbruket yrkesverksamma. Det-

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 206

ta bör som utredningen föreslagit vara
rationaliseringspolitikens huvudsyfte. Därutöver bör rationaliseringspolitiska
medel liksom hittills kunna användas för att nå andra från samhälleUg synpunkt
angelägna mål. Bl. a. bör rationaliseringspolitiken kunna fungera som ett regionalpolitiskt
instrument.

Utredningen har indelat rationaliseringsstödet i ett
allmänt rationaliseringsstöd, som kan utgå i hela landet, ett regionalt
rationaliseringsstöd, som är ett komplement i områden med sämre förutsättningar
för jordbruksproduktion samt ett särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd, som
är avsett för områden med allmänt svaga förutsättningar för näringsliv. 1
likhet med remissinstanserna finner jag en sådan indelning lämplig.

Utredningens
förslag till särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd har främst ett sysselsättningspolitiskt
syfte. Det föreslås utgä till investeringar för jordbruksändamäl i sådana
områden som det är angeläget att hålla befolkade och där annan sysselsättning
saknas inom rimligt pendlingsavstånd. Dessa områden föreslås bli fastställda
av lantbruksstyrelsen efter förslag från resp. länsstyrelse och övriga berörda
länsmyndigheter. Lantbruksnämnderna föreslås administrera stödet. Remissinstanserna
anser stödet värdefullt som medel att i sysselsättningssvaga områden främja
näringslivet. Många synpunkter framförs dock på stödets utformning. Bl. a.
föreslås att stödet bör omfatta även andra verksamheter än jordbruk. Vidare
anses att länsstyrelserna bör kunna fastställa de områden där stödet skall
utgå.

I likhet
med många remissinstanser ser jag positivt på utredningens förslag tUl särskilt
regionalpolitiskt jordbruksstöd. Vid remissbehandlingen har många nya
synpunkter förts fram i syfte att öka stödets effektivitet från regionalpolitisk
synpunkt. Förslagen innebär så väsentliga ändringar av utredningens förslag att
detta behöver överarbetas. Detta arbete pågår f. n. Jag har för avsikt att
senare under innevarande riksmöte föreslå regeringen att förelägga riksdagen
en särskild proposition i frågan.

För att underlätta bedömningen av vilka jordbruksföretag
som har förutsättningar att uppfylla effektivitetsmålet på lång eller kort sikt
och som därmed kan komma i fråga för statligt stöd har utredningen delat in
företagen i tre grupper, utvecklade och utvecklingsbara företag, begränsat
utvecklingsbara företag och företag som inte är utvecklingsbara. Remissinstanserna
tUlstyrker i stort förslaget men påpekar svårigheterrfa att entydigt indela
företagen på det sätt utredningen gjort.

Jag delar
remissinstansernas uppfattning att det inte kan dras klara gränser mellan de
tre företagsgrupperna. Förutsättningarna varierar mellan olika områden och
förändras även från tid till annan. Uppdelningen av företagen i tre grupper
bör dock enligt min mening underlätta bedömningen av vilka företag som har
förutsättningar att uppfylla målet för rationaliseringspolitiken på kort resp.
lång sikt.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 207

Utredningen anser det angeläget att statligt stöd för
rationaliseringsåtgärder utgår till utvecklingsbara företag. Även utvecklade
företag föreslås kunna erhålla stöd om åtgärden i fråga innebär en rationalisering
inom ramen för befintiiga resurser eUer medför en jämnare och stabilare
sysselsättning för företagets arbetskraft. Stöd föreslås vidare utgå för att
underlätta för yngre och i jordbruk väl utbildade personer att överta
utvecklade och utvecklingsbara företag. Begränsat utvecklingsbara företag
föreslås erhålla stöd för åtgärder som medför ett effektivare resursutnyttjande
och är av begränsad omfattning. Det skall dessutom vara mindre angeläget att ta
i anspråk företaget för strukturrationalisering. Företag som inte är utveckUngsbara
föreslås inte komma i fråga för stöd. Dock föreslås stöd liksom hittills kunna
utgå till investeringar i vissa markanläggningar på bestående åker oavsett
företagstyp. Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslagen utan
erinran.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till utredningens och
remissinstansernas syn på vilka företag som bör komma i fråga för statligt
stöd. Denna innebär att finansieringsstödet i huvudsak bör utgä till utvecklingsbara
famUjeföretag. Begränsat utvecklingsbara företag bör kunna erhålla stöd om brukningsenheten
under den närmaste framtiden inte har en avgörande betydelse för utvecklingen
av angränsande företag. Till begränsat utvecklingsbara företag bör räknas
sädana företag som har förutsättningar att bli bestående under viss tid, men
som har så begränsade utvecklingsmöjligheter att de inte ens efter lämplig
investering kan anses vara utvecklingsBara. Rationaliseringsstöd till begränsat
utveckUngsbara företag bör i allmänhet avse begränsade åtgärder. Dessa bör som
regel vara anpassade till brukarens återstående yrkesverksamma tid och under
denna tid underlätta jordbruksdriften och göra den mer effektiv. Stöd till
nyetablering på ett begränsat utvecklingsbart företag bör i princip inte utgå.
Om särskilda skäl föreligger bör dock, som lantbruksstyrelsen har föreslagit,
befintliga garantilån kunna få Övertas av en ny brukare.

Vissa remissinstanser har framfört synpunkter på
jordbrukets kapitalförsörjning, rådgivningsverksamheten och omställningsstödet
till jordbrukarna. Dessa frågor har inte närmare behandlats av utredningen.

Utredningen har ansett att frågor om jordbrukets
kapitalförsörjning och hur en tillräcklig mängd långfristigt kapital skall
kunna kanaliseras tUl jordbrukssektorn ligger utanför dess uppdrag. Utredningen
framhåller dock att om rationaliseringsverksamhelen i jordbruket skall kunna
fortsätta som hittills är det angeläget att jordbruket tillförs tUlr'äckligt
med långfristigt kapital. Detta har understrukits av vissa remissinstanser.
Även jag vill betona att tillgången på långfristigt kapital är av avgörande
betydelse för jordbrukets möjligheter att hålla en hög rationaliseringstakt
och för att nyrekryteringen skall kunna ske smidigt. Investeringsviljan kan inte
upprätthållas om det råder brist på kapital.

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 208

Uppenbart är att den statliga lånegarantigivningen
fungerar som ett stöd bara om kreditinstituten kan bevilja länen. Frägan om hur
jordbruket skall få tillräckligt med långfristigt kapital måste dock prövas i
annat sammanhang.

Jag delar även remissinstansernas uppfattning att
rådgivningsverksamheten har stor betydelse för rationaliseringen av
jordbruket. Lantbruksstyrelsen avser alt innevarande år tillsätta en
arbetsgrupp som mot bakgrund av utredningens förslag och riksdagens beslut
skall se över rådgivningen inom lantbruksverket. Jag bedömer det f. n. inte
nödvändigt med ytterligare åtgärder pä detta område.

Lantbruksstyrelsen och RRV har framfört att omställningsstödet
tili jordbruket har liten ekonomisk betydelse för jordbrukarna men kräver en
omfattande administration. Jag delar denna uppfattning. Jag föreslär därför
att avgångsvederlag inte skall utgå efter den 30 juni 1978. För, riksdagens
upplysning vill jag vidare nämna att jag har för avsikt att föreslå regeringen
att lantbruksstyrelsen får i uppdrag att utreda kostnaderna och formen för en
avveckling av det särskilda övergångsbidraget.

6.8.2 Villkor för statligt stöd

Allmänna villkor. Utredningen har föreslagit att företag
som skall erhålla statligt finansieringsstöd bör uppfylla vissa krav pä
lönsamhet, likviditet och struktur. Remissinstanserna ansluter sig i stort
till utredningens förslag. Lantbruksstyrelsen framhåller att det bör övervägas
att som grund för lönsamhetskravet lägga resultatet i jordbruksföretag som har
väl utnyttjade arbets- och kapitalresurser och en i övrigt från samhällets
synpunkt lämplig resurskombination.

Enligt min uppfattning skall vid lönsamhetsbedömningen
prövas om företaget har förutsättningar att uppfylla effektivitetsmålet. Som
lantbruksstyrelsen har anfört bör lönsamhetskravet grundas på resultatet i
jordbruksföretag som har väl utnyttjade kapital- och arbetskraftsresurser och
som har en i övrigt från samhällets synpunkt lämplig resurskombination. Vid
lönsamhetsbedömningen bör beaktas att lönsamhetskravet i vissa fall inte
omedelbart kan uppnås. Marktillskott och investeringar i anläggningar kan vara
nödvändiga för att företaget skall kunna utvecklas. Krävs flera eller
omfattande åtgärder måste dessa i många fall utföras successivt. En successiv
uppbyggnad av ett företag kan vara fördelaktig. Därigenom minskar ofta risken
för att företaget skall fä likviditets-problem. I övrigt tillstyrker jag
utredningens förslag i fråga om krav på lönsamhet och likviditet.

Utredningen framhåller att man vid
strukturrationaliseringen bör eftersträva en från samhällets synpunkt lämplig
utveckling. Det är därför enligt utredningen angeläget med en samhällsekonomisk
helhetssyn och

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 209

att den strukturpolitiska planeringen för jordbruket och skogsbmket
sker i ett större sammanhang och samordnas med övrig samhällsplanering.

Remissinstanserna tillstyrker i stort utredningens
förslag. LRF framhåUer att den yttre rationaliseringen även i fortsättningen
ofta måste vara en förutsättning för statligt stöd. Förbundet anser det
nämligen inte ligga i jordbrukets långsiktiga intresse att
rationaliseringspolitiken tiU-lämpas så att en önskvärd strukturrationalisering
försvåras. De regionalpolitiska aspekterna på strukturpolitiken måste dock
beaktas. Vidare framhåller förbundet att de samhällsekonomiska synpunkterna så
långt möjligt bör preciseras i riktlinjerna för rationaliseringsverksamheten.

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag
att en fortsatt strukturrationalisering inom jordbruket och skogsbruket är
nödvändig och att en frän samhällets synpunkt lämplig utveckling bör eftersträvas.
Strukturbedömningen bör enligt min mening innebära en aUmän bedömning av dels vad
som är en lämplig utveckling i området, dels de enskilda företagens möjligheter
att utvecklas i överensstämmelse med målet för rationaliseringspolitiken, dels
ock brukarens förutsättningar att genomföra åtgärder i överensstämmelse med
denna bedömning.

Vid denna utvecklingsbedömning bör enligt min mening stor
hänsyn tas tiU de utvecklingsbara företagens behov av att utöka sina resurser
samtidigt som man även beaktar att brukare av begränsat utvecklingsbara
företag bör kunna fortsätta med jordbruksdriften under sin återstående
yrkesverksamma tid.

I främst norra Sverige finns bygder där behovet av
strukturrationalisering ofta är stort. I dessa bygder kan det vara motiverat
att satsa på brukare som bedöms ha goda förutsättningar att utveckla ett
företag även om brukningsenheten inte är den lämpligaste.

Utredningen framhåller att strukturförändringarna i
allmänhet sker i samband med generationsskiften. Jag anser att detta
förhållande bör beaktas på så sätt att man i samband med stöd till rationaliseringsålgärder
på ett etablerat företag ställer mindre krav på företagets fysiska utvecklingsmöjligheter
än vid stöd till nyetablering.

Utredningen anser att de fördelar som kombinationen
jordbruk och skogsbruk erbjuder Inom ett företag bör tas till vara i rationaliseringsverksamheten.
Remissinstanserna, som i stort sett ansluter sig till utredningens förslag,
har pekat på att en förstärkning av stödet tiU kombinerade företag inte får
hindra strukturrationaliseringen i ägosplittrade områden. För skogsbrukets del
anses kombinationen inte alltid vara till fördel.

Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning
att det kombinerade företaget jord och skog från jordbrukets synpunkt innebär
fördelar. Även fiske kan i vissa fall utgöra ett naturligt komplement till jordbmk
och skogsbruk. I många bygder är sådana kombinationer en fömtsättning för att
företagen skall kunna utvecklas. I samband med

14 Riksdagen 1977178.1 saml. Nr 19

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 210

StatUgt stöd bör ett kombinerat företag behandlas på samma
sätt som ett rent jordbruksföretag. Detta innebär att de allmänna villkoren för
statligt stöd skaU avse hela det kombinerade företaget.

Svårigheter kan uppstå att avgöra när ett kombinerat
företag övergår i ett rent skogsbruksföretag. Enligt min mening kan inte någon
bestämd gräns dras för jordbruksdelens minsta omfattning. I vissa fall kan det
vara fördelaktigt att koncentrera verksamheten på skogsbruksdelen. I andra fall
kan en investering i en relativt liten jordbruksdel vara till gagn för hela
företaget. Det bör dock vara möjligt att efter en sådan investering uppnå en
rimlig effektivitet i jordbruksdelen.

Utredningen föreslår att investeringar som är föranledda
av landskapsvärd bedriven i kombination med en rationell jordbruksproduktion
från stödsynpunkt bör behandlas på samma sätt som investeringar nödvändiga för
jordbruksdriften. Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt utredningens
förslag. Jag kan för egen del ansluta mig till förslaget.

Utredningen
framhåller att målgruppen för rationaliseringspolitiken bör omfatta de i
jordbruket yrkesverksamma med huvudsaklig sysselsättning i jordbruk och
skogsbruk. Stöd föresläs således endast utgå till personer som kan beräknas fä
sin huvudsakliga sysselsättning på och ta sin huvudsakliga inkomst från den brukningsenhet
som stödet avser. Remissinstanserna har i stort tiUstyrkt utredningens förslag.
Även jag ansluter mig till detta men anser att även fiske i vissa fall bör
kunna ingå i bedömningsunderlaget.

Utredningen
föreslär att nägra formella krav på viss teoretisk yrkesutbildning för alt
erhålla statligt stöd inte bör ställas. Flera remissinstanser framhåller att
kraven på teoretisk yrkesutbildning framför allt i samband med nyetablering
bör ställas höga. Jag anser att för stöd i samband med nyetablering bör krävas
att sökanden har lämplig teoretisk och praktisk yrkesutbildning, när stödet
avser större garantilån eller sådana lån med uppskjuten ränta som jag senare
kommer att förorda. I övriga fall bör formella krav på yrkesutbildning inte
ställas. Sökanden bör dock ha erforderlig yrkesskicklighet förvärvad genom
teoretisk utbildning jämte praktik eUer genom praktisk erfarenhet. Jag vill h'är
erinra om den platsbrist som f. n. föreligger vid lantbruksskolorna. Detta är
ett viktigt skäl till att inte generellt ställa upp formella krav på teoretisk yrkesutbUdning.

Utredningen
anser att det liksom i nuvarande rationaliseringsstöd bör finnas vissa andra
allmänna viUkor som gäUer oavsett stödform, företag etc. Jag kan i huvudsak
ansluta mig till vad utredningen därvid har anfört. Det ankommer på regeringen
att besluta i dessa frågor.

Liksom f. n. gäller för kreditgaranti- och bidragsgivningen
tiU jordbrukets rationalisering bör finnas möjlighet för stödbeviljande myndighet
att om särskilda skäl föreligger efter regeringens medgivande ge stöd.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 211

även om detta innebär att viss beloppsgräns överskrids
eller visst villkor efterges. Motsvarande bör gälla för län med uppskjuten
ränta.

Lån med uppskjuten ränta. Utredningen framhåller att
svårigheter föreligger att klara kapitalfrågan i samband med nyetablering inom
jordbruket. Behovet av eget kapital för att starta ett utvecklingsbart heltidsföretag
anges till 200 000300 000 kr. I de bästa jordbruksbygderna är det ännu större
vid nyetablering på en till normalt marknadspris förvärvad fastighet. För att
minska en nyetablerad jordbrukares behov av eget kapital måste
kapitalutgifterna begränsas under de första åren efter starten. Utredningen
föreslår alt detta skall ske dels genom en förlängning av den amorteringsfria
tiden för driftslån från högst två till högst fem år, dels med en ny låneform
som benämns lån med uppskjuten ränta. Låneformen innebär att räntan under högst
tio år läggs till kapitalskulden. Lån föreslås utgå med högst 100 000 kr.
Lånen föreslås utgå från en särskild statlig lånefond. För att täcka
medelsbehovet de närmaste åren föreslås att 25 milj. kr. avsätts till fonden.

Flertalet remissinstanser tillstyrker i stort den
föreslagna låneformen. Vissa instanser föreslår en höjning av högsta
länebelopp. Fullmäktige i riksbanken framhåller att tiden för uppskov med
räntebetalningar bör vara väsentligt kortare än tio år.

Jag är väl medveten om de olika problem som möter den som
i dag vill etablera sig som jordbrukare. Det är enligt min uppfattning angeläget
att samhället underlättar för personer med intresse och god jordbruksutbildning
att bli jordbrukare. Ett led i denna strävan är att som utredningen har
föreslagit minska behovet av eget kapital vid nyetablering. Därmed förbättras
förhållandena för köpare med litet eget kapUal. KapUalproblemen kan även i
många fall vara stora vid tillköp av mark. Även vid sådana tillfällen kan det
egna kapitalet vara otUlräckligt. Jag förordar därför att en särskild lånefond
inrättas för lån med uppskjuten ränta.

Lån med uppskjuten ränta bör kunna utgå i samband med
såväl nyetablering som arealutökning om de allmänna vUlkoren avseende företaget
och företagaren är uppfyllda, men sökanden inte beräknas kunna genomföra den
planerade åtgärden med andra finansieringsformer på grund av att det egna kaphalet
inte är tillräckligt. Jag vill emellertid framhålla att lån inte bör komma i
fråga i fall där ett uppenbart överpris föreligger. Är sökanden arrendator bör
lån med uppskjuten ränta kunna utgå om särskilda skäl föreligger såsom
uppsättning av större djurbesättning, långvarigt arrende etc.

För att syftet med lånet skall kunna uppnås bör, som bl.
a. lantbruksstyrelsen föreslagit, högsta lånebeloppet höjas tiU 150 000 kr. I
likhet med fullmäktige i riksbanken anser jag att tiden för uppskov med räntebetalningar
inte bör vara alltför lång. Jag förordar därför att räntan bör

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 212

kunna
läggas tUl kapitalskulden under högst fem år. Därefter betalas räntan årligen.
Ränta bör utgå efter bottenlåneräntan för bunden fastighetskredit. Lånet bör
amorteras under högst 15 år med början senast fem år efter det att den årliga
räntebetalningen har börjat.

Några
remissinstanser har pekat på att den upplupna räntan som hänför sig till den räntebetalningsfria
tiden bör vara skattemässigt avdragsgill när den betalas.

Enligt
41 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall redovisning av inkomst av
jordbruksfastighet i prmcip ske enligt bokföringsmässiga grunder. Det innebär
att en räntekostnad skall hänföras till det beskattningsår på vilket den
belöper oavsett tidpunkten för betalningen.

Jag
anser att den upplupna räntan under den r'äntebetalningsfria tiden bör vara skattemässigt
avdragsgill först när den erläggs, dvs. när lånet börjar amorteras, senast 10
år efter den tidpunkt då lånet har upptagits. Låneformen medför därigenom en
bättre och enligt min mening angelägen omfördelning av kapitalutgifterna. I
samråd med chefen för budgetdepartementet föreslår jag därför att för lån med
uppskjuten ränta skall gälla att under räntebetalningsfri tid upplupen ränta
skall vid redovisning av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga
grunder hänföras till det beskattningsår under vilket räntan har erlagts.

Det
bör ankomma på den låneförvaltande myndigheten att 1 samband med amortering
ange hur stor del av amorteringen som avser under räntebetalningsfri tid
upplupen ränta.

Lånen
bör finansieras av en särskild lånefond benämnd Lånefonden för lån med
uppskjuten ränta. Jag beräknar medelsbehovet de närmaste åren tiU totalt 25 mUj.
kr.

Jag
har för avsikt att återkomma till anslagsfrågan i budgetpropositionen för
budgetåret 1978/79.

ViUkor
för lånegaranti. Utredningens förslag till åtgärder vartill lånegaranti bör
kunna lämnas och villkoren för lånegaranti har i huvudsak tUlstyrkts av
remissinstanserna. Lantbruksstyrelsen framhåller att statlig lånegaranti för
sådana tillskottsförvärv av skogsmark som medför en påtaglig och från allmän synpunkt
önskvärd arronderingsförbättring bör kunna lämnas alla typer av företag. LRF
föreslår att uppbyggnad av skogsbruksföretag för själwerksamma skogsbrukare bör
underlättas bl. a. genom ett kreditstöd jämförbart med jordbrukets.
Skogsstyrelsen anser att det rena skogsföretaget bör jämställas med det
kombinerade företaget vad gäUer stöd till nyetablering. Frågan om stöd för
nyetablering på en ren skogsfastighet har utredningen ansett ligga utanför
dess uppdrag.

Jag
anser i likhet med utredningen och remissinstanserna att lånegaranti liksom
hittills bör kunna utgå i samband med nyetablering för förvärv av
jordbruksföretag eller kombinerat jord- och skogsbmksföre-tag. Statiigt stöd
för nyetablering på en ren skogsfastighet bör i princip

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 213

inte utgå. I vissa områden kan det dock från allmän
synpunkt vara motiverat att skogsbruksföretag består som självständiga
enheter. Det bör därför vara möjligt att om särskilda skäl föreligger lämna
statligt stöd i form av lånegaranti vid nyetablering för förvärv av ett
skogsbruksföretag. Villkoren för statligt stöd till nyetablering på
jordbruksföretag bör i sådana faU i tillämpliga delar gälla även för
skogsbruksföretag.

Lånegaranti bör även kunna utgå till yttre
rationalisering, dvs. vid förvärv av tillskottsmark till jordbruksföretag eller
skogsbruksföretag samt vid förbättring av brukningsenhetens arrondering, om
åtgärden utgör ett lämpligt led i företagets uppbyggnad. Vidare bör sådan garanti
kunna ittgå till inre rationalisering orn åtgärden medför en långsiktig
förbättring av brukningsenhetens möjligheter att uppfylla målet för rationaliseringspoliliken.
Med inre rationalisering avser jag utförande eller varaktig förbättring av
markanläggning, uppförande eller varaktig förbättring av ekonomibyggnad samt
varaktig förbättring av jord. Stöd till varaktiga markanläggningar på bestående
åker samt till tillskottsförvärv av skogsmark, som medför en påtaglig och frän
allmän synpunkt angelägen arronderingsförbättring, bör enligt min mening kunna
lämnas även om företaget inte är utvecklingsbart eller sysselsättnings- och
inkomstkravet inte är uppfyllt.

För anskaffning av jordbruksinventarier och rörelsekapital
(driftslån) bör lånegaranti kunna lämnas i samband med tillträde av företag
som förvärvats eller arrenderats, yttre rationalisering av mera väsentlig
omfattning, genomgripande produktionsomläggning, samverkansrationalisering av
mera väsentlig omfattning, tillfälliga likviditetssvårigheter, införandet av ny
teknik (biologiska, tekniska och organisatoriska förbättringar) och i samband
med en successiv expansion som totalt sett leder till ett ökat behov av
driftskapital.

Lånegaranti bör liksom nu även kunna läinnas för inlösen
av lån som har beviljats ur statlig lånefond på jordbrukets område samt för
arrendegaranti i samband med ärrendering av en fastighet. Dessutom bör
lånegaranti på samma sätt som nu kunna utgå till samverkansföretag och
yrkesmässig maskinhållning för jordbruk.

Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning
att nuvarande amorteringsvillkor för garantilånen i stort sett är
tillfredsställande. För driftslån och lån till insats, förvärv eller lösen av
andel i samverkansföretag bör, såsom utredningen föreslagit och
remissinstanserna tUlstyrkt, den amorteringsfria tiden förlängas från högst två
till högst fem år. Om särskilda skäl föreligger bör amorteringstiden för
driftslån och lån till insats, förvärv eller lösen av andel i samverkansföretag
kunna förlängas till 20 år.

Villkor för statsbidrag i ett allmänt
rationaliseringsstöd. Utredningen framhåller att förbättringen av de skattemässiga
avskrivningsreglerna för framför allt ekonomibyggnader har medfört att den likviditetsför-

15 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 19

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 214

bättrande effekten av statsbidrag har minskat och i många
fall i stort sett upphört. Utredningen föreslår mot den bakgrunden att bidrag
inom ramen för det allmänna rationaliseringsstödet främst bör kunna utgå i
samband med yttre rationaUsering och i vissa fall även i samband med inre
rationalisering.

Liksom remissinstanserna kan jag i huvudsak ansluta mig
till utredningens förslag. Bidrag i samband med yttre rationalisering bör
således kunna utgä till kostnader som inte medför nägon motsvarande nytta för köparen.
Därigenom kan en från allmän synpunkt angelägen rationalisering underlättas.

Bidrag till inre rationalisering bör kunna utgå med högst
25 % av godkänd kostnad till åtgärd som avser införande av för jordbruket ny
teknik eller annan liknande åtgärd, som från allmän synpunkt framstår som
angelägen men som från den enskildes synpunkt framstår som ekonomiskt
riskfylld, eller om den avser gemensamhetsanläggning som medför stor
samverkansrationalisering. Sådant bidrag bör vidare kunna utgå till större
vattenhushållningsföretag som utför för flera fastigheter gemensam
torrläggning eller vattenreglering.

Villkor för statsbidrag i ett regionalt rationaliseringssiöd.
Utredningen föreslår att det regionala rationaliseringsstödet bör bestå av
bidrag och utgå till jordbruket i norra Sverige. Med norra Sverige avses i
detta sammanhang Norrland, Kopparbergs och Värmlands län samt landskapet
Dalsland. Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt utredningens förslag.

Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning.
Det regionala rationaliseringsstödei bör ulgå i form av bidrag till inre rationalisering.
Bidrag bör kunna utgå tUl utvecklingsbara företag med högst 25 % och i vissa
fall högst 40 % av godkänd kostnad. Bidrag bör om det avser ekonomibyggnad
vara maximerat till 250 000 kr. resp. 400 000 kr. Jag vill framhålla att bidrag
inte bör utgå regelmässigt med så hög procentsats som 25 %. Jordbrukets
naturliga förulsättningar och behovet av stimulans i det enskilda fallel bör
påverka bidragets storlek. Bidrag bör såsom utredningen föreslagit även kunna
utgå till produktionsfrämjande åtgärder. Bidrag under IOOOO kr. bör inte utgå.
Vad jag här förordat innebär att SR-verksamheten upphör.

Bidrag till investeringar vid begränsat utvecklingsbara
företag bör kunna utgå med högst 25 % och om det avser ekonomibyggnad vara
maximerat till 40 000 kr. Bidrag under 5 000 kr. bör irUe utgå.

Den nya utformning av stödet till jordbrukets
rationalisering som jag här har förordat bör gälla från den 1 juli 1978. Jag
har för avsikt att föreslå regeringen att la upp anslagsfrågorna i
budgetpropositionen för budgetåret 1978/79.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 215

6.8.3 Investeringssubventioner som alternativ till
högre produktpriser

Utredningen har haft i uppdrag att undersöka möjligheterna
att ge nom en utbyggnad av investeringsstödet kunna begränsa prisökningarna
pä jordbruksprodukter. Utredningen har därvid kommit fram till att invesleringssubventioner
som alternativ till prisökningar inte kan väntas medföra några nämnvärda
samhällsekonomiska fördelar. Om investeringar i någon viss produktionsgren
behöver stimuleras föresläs detta ske med ett budgetfinansierat
investeringsbidrag. Några remissinstanser har berört frägan om invesleringssubventioner
och anser att dessa och andra riktade åtgärder i ökad utsträckning bör prövas
som alternativ till prisökningar.

Jag delar utredningens uppfattning att
investeringssubventioner som alternativ till prisökningar inte medför nägra sainhällsekonomiska
fördelar. Några övervägande skäl som talar för investeringssubventioner som
ett generellt alternativ till prisökningar anser jag därför inte föreligger. F.
n. är det inte heller motiverat att särskilt stimulera investeringsverksamheten
i någon viss produktionsgren.

6.8.4 Grunderna för prisstödet till jordbruket i norra
Sverige

Prisstöd i form av pristillägg på mjölk, kött och fläsk ulgår
till jordbruket inom vissa områden av landets norra och mellersta delar enligt
kungörelsen (1971:421) om prisstöd till vissa jordbruk. Syftet ined prisstödet
är att höja lönsamheten hos jordbruket i dessa områden till en nivå som är
jämförbar med den som uppnås vid det mellansvenska jordbruket.

Utredningen framhåller alt hittillsvarande utveckling
tyder på att prisstödet har haft avsedd effekt och varit väl avvägt vad gäller
stödets storlek, den geografiska avgränsningen och områdesindelningen.
Utredningens beräkningar visar att skillnad i produktionskostnad föreligger
mellan jordbruksföretag i norra och mellersta Sverige. Prisstöd anses därför
motiverat även i fortsättningen.

Remissinstanserna som i huvudsak delar utredningens
uppfattning framhäller att områdesindelningen och prisstödets storlek efter en
viss tid bör ses över med hänsyn till kostnads- och produktionsutvecklingen.
LRF anser att prisstödets storlek bör ses över en gång om året. Förbundet
anför vidare att pristilläggen för mjölk bör jämkas något uppåt inom områdena
1, 4 och 5 vid nästa höjning. Några remissinstanser föreslår vissa mindre
justeringar av områdesgränserna.

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag
att prisstöd till jordbruket i norra Sverige är nödvändigl även i fortsätlningen.
Ulredningens översyn har avsett grunderna för prisstödet. Vid remissbehandlingen
har framförts synpunkter på pristillägget och områdesindelningen. Statens
jordbruksnämnd bör ges uppdrag att närmare pröva de

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 216

synpunkter och förslag som framkommit och komma med
förslag i frågan.

Utredningen föreslär att prisstöd liksom nu bör utgå till
mjölk, kött och fläsk samt dessutom till smågrisproduktion och getskötsel.
Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak utredningens förslag.

Även enligt min mening bör prisstöd utgå lill de av
utredningen föreslagna produktionsgrenarna. En utvidgning av prisstödet till
att också omfatta srnågrisproduklion och getskötsel förbättrar sysselsättnings-
och inkomstmöjligheterna främst vid mindre familjejordbruk. Prisstödet lill
getskötseln kan få särskild betydelse för sysselsättningen i vissa utpräglade
glesbygder. Prisstödet till getskötseln bör som utredningen har föreslagit
omfatta företag med minst 10 getter och avse högst 50 getter per företag.
Prisstödet lill smägrisproduktionen bör i likhet med förslaget avse högst 60 suggor
per företag även i de fal! besättningen är större.

Prisstöd till smågrisproduktionen bör enligt min rnening
vara av den storleksordning som utredningen har föreslagit. Utredningens bedömning
grundar sig på kostnadsläget regleringsäret 1975/76. Med hänsyn till att
produktionskostnaden sedan dess har ökat anser jag att prisstöd bör utgå med
det högre av de belopp som utredningen har föreslagit för resp. område.
Områdesgränserna bör vara desamma som gäller för kött och fläsk. Prisstöd bör
fr. o. m. budgetåret 1978/79 utgå i område 1, 2, 3 och 4 med 300, 200, 150
resp. 75 kr. per sugga. Kostnaden för prisstöd till smägrisproduktionen
beräknar jag för budgetåret 1978/79 till 1,8 milj. kr.

Jag anser liksom uiredningen att prisstödet till
getskötseln av administrativa skäl bör utgå med ett visst belopp per get.
Beloppels storlek bör som föreslagits beräknas så att prisstödet till getmjölk
blir i stort sett detsamma som prisstödet till komjölk i de områden som har
störst beiydeLse för getskötseln. Prisstöd bör fr. o. m. budgetåret 1978/79
utgå med 130 kr. per get i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands,
Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län. Kostnaden för
prisstöd tUl getskötseln beräknar jag för budgetåret 1978/79 till 0,5 milj. kr.

Prisstödet har under 1970-talet setts över vart tredje år.
Denna ordning har enligt min mening fungerat väl och bör i princip tillämpas
också i fortsättningen.

Utredningen föreslär att rennäringen i fråga om prisstöd
bör behandlas analogt med övrig köttproduktion. Remissinstanserna tillstyrker
i stort utredningens förslag. Jag delar utredningens och remissinstansernas
uppfattning i denna fråga. Prisstödet till rennäringen har fr. o. m. budgetåret
1977/78 höjts till 100 kr. per ren (prop. 1976/77: 100 bU. 13, JoU 1976/77: 13,
rskr 1976/77: 182) och bör enligt min mening ses över samtidigt med motsvarande
översyn av prisstödet till jordbruket i norra Sverige.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 217

Jag har för avsikt att återkomma till anslagsfrågan i
budgetpropositionen för budgetåret 1978/79.

6..5 Styrning av aniinalieprodukcionens iitbyggnud

Animalieproduktion i större skala förekommer huvudsakligen
inom svin-, 'ägg- och broilerproduktionen. Under senare år har svinproduktionen
förskjutits dels frän mindre till slörre företag, dels regionall från skogs-
och mellanbygder till framför allt slättbygden i södra Sverige. Företag som
producerar mer än 3 000 slaktsvin per år svarar nu för ca 25 % av den totala produklionen.
Även inom ägg- och broilerproduktionen har del skett en föiskjutning frän
mindre lill större företag, .antalet foretag med mer ärt 5 000 höns har åren
19681975 nästan tredubblats. Dessa företag svarar för drygl 40 % av äggproduktionen.

Säväl produktionen som konsumtionen av fläsk har under
senare år ökat kraftigt. Produktionen har dock varit slörre än konsumtionen.
Överskottet har måst avsättas pä världsmarknaden lill priser som oftast varit
lägre än de inhemska priserna. Uiredningen bedömer att produklionen fram till
år 1985 kommer alt öka i snabbare takt än konsumtionen om inga särskilda
åtgärder \ idtas.

Även inom äggproduktionen har' ett visst överskott
förekommit. Säväl produktionen som konsumtionen väntas i mitten av 1980-talet
enligt utredningen vara lika stor som under senare år. Detta innebär att ett
visst överskott av ägg sannolikt kommer att rinnas vid nämnda tidpunkt.

Utredningen framhåller att med nuvarande produktionsteknik
uppnäs de ekonomiska storleksfördelarna vid en besättningsstorlek av 10 000
höns resp. 5001 000 slaktsvin per omgång, dvs. en årsproduktion av 1 2502 500
slaktsvin. En ytterligare utbyggnad av företagsstorleken påverkar
produktionskostnaden relativt litet. En begränsning av de större företagens
utbyggnadsmöjligheter är därför motiverad, om man därigenom kan uppnå en lägre
kostnad för den totala livsmedelsproduktionen än vad som annars skulle varit
fallet eller om man kan uppnå andra samhälleliga fördelar.

Utredningen föreslår att det begränsade investeringsutrymmei
skall styras till utvecklingsbara företag. En utbyggnad av animalieproduktionen
vid dessa företag bedöms fördelaktig från samhäUets synpunkt jämfört med om
motsvarande utbyggnad skulle ske vid de mycket stora företagen. Utredningen
anser det vidare motiverat att mellersta Sveriges andel av
slaktsvinsproduktionen ökas. En styrning av animalieproduktionens utbyggnad
bör därför enligt utredningen syfta till att undvika besvärande
överskottsproduktion, att bättre utnyttja befintliga resurser vid
utvecklingsbara företag samt till att uppnå bättre regional balans.

Utredningen har diskuterat vilka medel som kan användas
för att nå dessa mål. Med genereUa prisåtgärder kan den totala produktionen

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 218

påverkas. Slaktdjuisavgifter fungerar i princip på samma
sätt som en prissänkning och måsie enligt utredningen finnas kvar även i
fortsättningen för att den lotala produktionskapaciteten skall kunna styras.
Med en differentierad slaktdjursavgift kan man även påverka produk-tionsstruktui'en
och produktionens regionala fördelning.

En etableringskoniroll skulle enligt utredningen medföra
de bästa möjligheterna att styra slaktsvinsprodukiionens utbyggnad. Nackdelarna
med en sådan särskild etableringskontroll anses dock överväga fördelarna.

Den differentiering
av det statliga investeringsstödet som redan förekommer har enligt utredningen
begränsad effekt på investeringsverksamheten. En sådan differentiering får
nämligen endasi effekt på investeringar som planeras av sädana brukare som är
beroende av statligt stöd. Utredningen anser att investeringsstödet liksom
hittills bör användas äoni styrmedel i den utsträckning det är möjligt.

De större animalieproduktionsföretagen
expanderar ofta genom att utöka samtliga sina resurser. Under en period med
besvärande överskott pä fläsk kan det därför enligt utredningen vara motiverat
att begränsa de större slaklsvinsföretagens utbyggnad genom att låta dessa stå
för en större andel av cxporikostnaden. Kostnaden för exporten bör liksom nu
finansieras med en slakidjursavgift eller avdrag på utgående pris tillägg.
Slaktdjursavgiften föreslås kunna differentieras med hänsyn till företagsstorleken.
Därigenom får de större företagen betala en slörre andel av exporikostnaden.
Utredningen framhåller att differentieringen kan behöva göras irappsiegsformad.
De närmare villkoren för en differentiering bör enligt utredningen utformas i
samband med prisöverläggningarna.

Enligt uti'edningen
innebär nuvarande praxis vid prövning av anläggning för djurhållning enligt
miljöskyddskungörelsen (1969: 388) att man i jordbruksbygder får acceptera
vissa miljöolägenheter framför allt i form av lukt. Utredningen anser att man
även i fortsätlningen bör ha samma bedömning, då det är fräga om anläggning som
är motiverad från jordbrukspolitisk synpunkt. Är anläggningen däremot inte
motiverad från jordbrukspoUtisk synpunkt, bör enligt utredningen miljöaspekten
väga tyngre. En sådan avvägning kan få en jordbrukspolitisk effekt genom att
framför allt de större animalieföretagens utbyggnadsmöjligheter begränsas.

Utredningen
framhåller att en stor del av äggproduktionen redan sker vid stora och i vissa
fall mycket stora företag såväl inom som utanför jordbruket. En begränsning av
dessa företags utbyggnad bedöms få relativt liten betydelse för de
utvecklingsbara företagens möjligheter att investera för äggproduktion.
Utredningen har därför inte diskuterat vilken effekt en styrning skulle kunna
få pä äggproduktionens struktur men anser att en begränsning av de större
företagens utbyggnad ändå

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 219

kan vara motiverad bl. a. av marknadsskäl. Om besvärande
överskottsproblem uppstår på grund av en alltför snabb utbyggnad av större äggproduktionsföretag,
föresläs dessa företags utbyggnad kunna begränsas, exempelvis genom en särskild
avgift per höna.

Remissinstanserna
har delade meningar om ulredningens förslag. Vissa instanser bl. a.
lantbruksstyrelsen tillstyrker helt utredningens förslag. Andra, bl. a.
flertalet länsstyrelser, anser alt en styrning är motiverad men att den bör
utformas på annat sätt än vad utredningen har föreslagit. Kritik riktas mot att
låta jordbrukspolitiska överväganden inverka vid prövning av anläggning enligt
miljöskyddslagstiftningen.

LRF anser
att miljöskyddslagstiftningen och det statliga stödet bör tillämpas som
hittills. Förbundet föreslär att en jordbrukspolitiskt orienterad etableringskontroll
införs. Vidare tillstyrker förbundet förslaget om differentierade
slaktdjursavgifter för svin samt att en särskild avgift i vissa situationer
skall kunna tas ut i större hönsbesättningar.

SACO/SR, som tillstyrker förslaget på de grunder som
utredningen har anfört, framhåller att även djurhälsovårds- och
djurskyddsaspekter talar för en styrning som begränsar "industriell" animalieproduktion.

Vissa remissinstanser bl. a. statens jordbruksnämnds
konsumentdelegation avvisar en styrning av produktionen till vissa företag och
regioner.

Vid prisöverläggningarna våren 1977 träffades
överenskommelse mellan jordbruksnämnden. Lantbrukarnas förhandlingsdelegation
och konsumentdelegationen om att nämnden skulle bemyndigas att under regleringsäret
1977/78 utvidga systemet med koslnadstillägg på slaktområdet till att gälla
hela landet utom Skåne och till att omfatta besiktigad slakt av, förutom
nötkreatur, även häst, får, lamm och svin. Det förutsattes att kostnadstillägg
skall kunna ulgå med olika belopp inom olika områden. Jordbruksnämnden har
fått detta bemyndigande.

För egen del vill jag framhålla följande.

Rationaliseringspolitiken bör som jag tidigare har framhålUt
ha en sådan inriktning att uppbyggnaden av effektiva familjeföretag främjas.
Det förutsätter i flertalet fall att någon form av animalieproduktion bedrivs.
På animalieområdet, främst inom slaktsvins-, ägg- och broilerproduktionen, uppkommer
lätt pristryckande överskott. Genom nedläggning av mindre produktionsenheter
och viss ökning av konsumtionen kan ett visst begränsat utrymme för
nyinvesteringar efter hand väntas uppkomma. 1 fråga om fläsk väntas dock
enligt utredningens bedömning produktionen fram till mitten av 1980-ialel öka
i snabbare takt än konsumtionen om inga särskilda åtgärder vidtas. Därigenom
skulle överskotten bli större än nu och risken för pristryck öka.

En del av animalieproduktionen bedrivs i dag vid stora
företag som saknar egen mark eller endast har tillgång till små arealer i
förhållande till produktionen. Detta gäller framför allt inom slaktsvins-, ägg-
och

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 220

broilerproduktionen. En fortsatt utveckling i denna
riktning står inte i överensstämmelse med den inriktning av
rationaliseringspolitiken som jag nyss har förordat. Vidare är animalieproduktion
i kombination med vegetabilieproduktion ofta en förutsättning för ati vid
familjeföretag åstadkomma en driftsinriktning som möjliggör ett effektivt
utnyttjande av företagets resurser. Mot en koncentration av animalieproduktionen
till alltför stora anläggningar talar även svårigheterna att i dessa bekämpa
smittsamma sjukdomar t. ex. salmonella och de stora kostnader som vid sådan
bekämpning åsamkas samhället. Jag delar därför utredningens och flertalet remissinstansers
uppfattning om behovet av att i vissa avseenden styra animalieproduktionen.
Jag ansluter mig ocksä till vad utredningen anför! orn syltet med en sådan
styrning. Detta innebär att syftet bl. a. bör vara all begränsa utbyggnaden av
större företag och att ge utrymme för ökad animalieproduktion vid
utvecklingsbara företag,

1 likhet med utredningen ocb flertalet remissinstanser
anser jag att det statliga invesleringsstödct liksom hittills bör användas för
att styra animalieprodtrktionens utbyggnad. Med hänsyn till vad jag nyss har anfört
innebär detta att stöd inte bör utgå til! investeringar för mer omfattande prodirklion
av svin, ägg och broiler.

När prislryckande överskott föreligger inom fläsk- och
äggproduktionen, bör som utredningen framhållit de större producenterna stå
för en större andel av exportkostnaden. När överskott uppstår pä fläsk och slakidjursavgift
behöver tas ut skall därför avgiften eller motsvarande avräkning frän
prisstödet differentieras efter besättningarnas storlek. Inom äggproduktionen
bör vid liknande tillfällen en avgift kunna tas ut vid större besättningar. Det
bör ankomma på statens jordbruksnämnd att efter överläggningar med dess
konsumentdelegation och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation lämna förslag
till hur differentieringen av slaktdjursavgiflcrna skall ske resp. hur
avgifterna inom äggproduktionen skall tas ut. Enligt min mening bör
differentieringen utformas så att den blir ett effektivt instrument för att
begränsa de slörre företagens utbyggnad. Det innebär bl. a. att det bör vara
möjligt att bedriva en rationell animalieproduktion pä ett familjejordbruk utan
att denna produktion i en överskoltssituation belastas med extra avgifter.
Differentieringen bör som utredningen har framhållit göras irappsiegsformad.
Avgifterna kommer därigenom förutom att påverka produktionens utbyggnad även
att medföra en inkomstomfördelning från större producenter till familje-jordbrukarc.
Detta ligger helt i linje med strävan att nå en ökad utjämning av inkomsterna
mellan olika jordbrukarkategorier. Differentieringen av slaktdjursavgifterna
torde förutsätta viss ökad uppgiftsinsamling om animalieproduktionen. Sådana
uppgifter kan även behövas för att mer ingående följa strukturutvecklingen på
detta område. Jag har för avsikt att återkomma till detta när förslag
föreligger om regler för differentieringen.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:19 221

Med de åtgärder som jag nu har förordat bör en önskvärd
produktionsstruktur inom animalieproduktionen kunna åstadkommas.

I anslutning till vad jag nyss anfört om svårigheterna att
bekämpa smittsamma sjukdomar och de stora kostnadema härför vill jag nämna att
under budgetåret 1976/77 var statens kostnader för salmonellabe-kämpning 7,5
milj. kr. Trots att antalet nysmittade besättningar har minskat, har
kostnaderna stigit. Förklaringen härtill är enligt lantbruksstyrelsen bl, a.
att flera större djurbesättningar infekteras. Kostnaden, som bl. a. utgörs av
ersättningar för nedslaktadc djur, för laboratorieanalyser och för smittrengöring
och driftsförluster, har därvid kommit att uppgå till stora belopp. Enligt min
mening bör ersättningsreglerna i samband med smittsamma husdjurssjukdomar ses
över i syfte att minska statens kostnader.

7 Llpprättande av lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom
jordbruksdepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

Förslagel har upprättats i samråd med chefen för
budgetdepartementet.

8 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen

dels att antaga förslaget till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

dels att

2. godkänna de av mig förordade
allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken,

3. godkänna de av mig förordade
grunderna för prisregleringen av jordbruksprodukter m. m.,

4. godkänna de av mig förordade
grunderna för ekonomiskt stöd till jordbrukets rationalisering,

5. godkänna vad jag har anfört om
avveckling av avgångsvederlag inom jordbruket,

6. besluta att en lånefond för lån med
uppskjuten ränta inrättas,

7. godkänna de av mig förordade
grunderna för utiåning från lånefonden,

8. godkänna de grunder för prisstöd
till jordbruket i norra Sverige som jag har förordat,

9. godkänna de av mig förordade
riktlinjerna för styrning av animalieproduktionens utbyggnad.

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 222

9
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens öveiväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 223

Innehåll

Propositionen.................................................................... I

Propositionens huvudsakliga innehåll............................... 1

Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:
370) . . 3

1
Inledning ...................................................................... 8

2
Översikter och
allmänna utgångspunkter....................... 9

2.1 Nuvarande förhållanden ......................................... 9

2.1.1 Den
internationella bakgrunden 9

2.1.2
Jordbrukets
ställning i den svenska samhällsekonomin 10

2.1.3
Utvecklingen
inom jordbruket........................... ... 12

2.1.4
Uppsamling och
förädling av jordbruksprodukter .... 17

2.1.5
Livsmedelskonsumtionen.................................. ... 18

2.1.6
Jordbrukspolitikens
mål och medel .................. 20

2.2 Jordbruksutredningen ............................................ 23

2.2.1
Den
internationella bakgrunden ................... 23

2.2.2
Jordbrukets
ställning i den svenska samhällsekonomin fram till år 1980 26

2.2.3
Utvecklingen
inom jordbruket fram till år 1980 resp.

år 1985............................................................. ... 27

2.2.4......................................................................... Jordbrukspolitikens
mål och medel 29

2.3 Remissyttrandena ................................................... ... 30

2.3.1
Den
internationella bakgrunden .................... ... 30

2.3.2
Jordbrukspolitikens
mål och medel .................. ... 30

3 Produktionsmålet........................................................... 31

3.1 Nuvarande förhållanden .......................................... 31

3.1.1
Produktionsmålet
i 1967 års jordbrukspolitiska beslut 31

3.1.2
Mått på
försörjningsberedskap och produktionsmål . . 32

3.1.3
Livsmedelsberedskapens
mål i 1977 års totalförsvars-beslut 33

3.2 Jordbruksutredningen ............................................ ... 34

3.2.1
Mått på
försörjningsberedskap och produktionsmål . . 34

3.2.2
Faktorer
som enligt utredningen påverkar bedömningen av produktionsmålet 36

3.2.2.1
Svenska
förhållanden............................. 36

3.2.2.2
Internationella
förhållanden................... .... 38

3.2.2.3
Livsmedelsberedskapens
krav ............ .... 40

3.2.3................................................................. Utredningens
samlade bedömning vad gäller produk

tionsmålet ........................................................ .... 42

3.3 Remissyttrandena .................................................... .... 43

3.3.1
Mått på
försörjningsberedskap och produktionsmål . . 43

3.3.2
Faktorer som
enligt utredningen påverkar bedömningen

av produktionsmålet......................................... 44

3.3.2.1
Svenska
förhållanden............................. .... 44

3.3.2.2
Internationella
förhållanden................... 46

3.3.3......................................................................... Livsmedelsberedskapens
krav 46

4 Prispolitik och prisreglering............................................. .... 48

4, t Nuvarande förhållanden .......................................... 48

4.1.1
Översikt av
jordbruksprisregleringen................ 48

4.1.2
Utgångspunkter
för prissättningen ................ 50

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19 224

4.1.3
Prislinje mot
konsument ................................. 51

4.1.4
Prisstödet till
jordbrukarna ............................ ... 54

4.1.5
Gränsskyddets
utformning ........................... ... 55

4.1.6
Marknadsreglerande
åtgärder ....................... 56

4.1.7
Jordbrukets
inflationsskydd och system för inkomstföljsamhet, m. m 58

4.1.8
Prisregleringen
för olika produkter.................... 60

4.1.8.1
Spannmål och
spannmålsprodukter........ 60

4.1.8.2
Oljeväxter och fettråvaror...................... 62

4.1.8.3
Potatis och potaiisprodukter................... 64

4.1.8.4
Sockerbetor och
socker.......................... 67

4.1.8.5
Mjölk och
mjölkprodukter........................ 68

4.1.8.6
Kött och fläsk.......................................... 71

4.1.8.7
Ägg,
äggprodukter och fjäderfäköti........ 73

4.1.8.8
Ersättnings-
och imilationsprodukter .... 75

4.1.8.9
Fodermedel .......................................... 76

4.1.9 Industrins
råvarukostnadsutjämning 77

4.2 Jordbruksutredningen ............................................ ... 80

4.2.1
Prisregleringens
handläggning ....................... 80

4.2.2
Utgångspunkter
för prissättningen ................ 81

4.2.3
Val av
prislinje ................................................. ... 82

4.2.4
Prisstödet till
jordbrukarna................................ 87

4.2.5
Gränsskyddets
utformning ............................ 94

4.2.6
Marknadsreglerande
åtgärder ....................... ... 96

4.2.7
Jordbrukels inflationsskydd
och system för inkomstföljsamhet, m. m 100

4.2.8
Prisregleringen
för olika produkter.................... 102

4.2.8.1
Spannmål och
spannmålsprodukter....... 102

4.2.8.2
Oljeväxter och fettråvaror...................... 103

4.2.8.3
Potatis och
potatisprodukter.................. 105

4.2.8.4
Sockerbetor och
socker.......................... 106

4.2.8.5
Mjölk och mjölkprodukter
...................... 108

4.2.8.6
Kött och fläsk.......................................... 110

4.2.8.7
Ägg, äggprodukier
och fjädertäkött........ Ill

4.2.8.8
Ersättnings-
och imitationsprodukter .... Ill

4.2.8.9
Fodermedel ......................................... 112

4.2.9 Industrins
råvarukostnadsutjämning 112

4.3 Remissyttrandena .................................................... 112

4.3.1
Prisregleringens
handläggning ...................... 112

4.3.2
Utgångspunkter
för prissättningen ................ 113

4.3.3
Val av
prislinje ................................................. 114

4.3.4
Prisstödet tUl
jordbrukarna............................... 115

4.3.5
Gränsskyddets
utformning ............................ . 116

4.3.6
Marknadsreglerande
åtgärder ....................... 117

4.3.7
Jordbrukets
inflationsskydd och system för inkomstföljsamhet, m.m 119

4.3.8
Prisregleringen
för olika produkter................... . 120

4.3.8.1
Spannmål och
spannmålsprodukter........ 120

4.3.8.2
Oljeväxter och fettråvaror......................... 120

4.3.8.3
Potatis och potaiisprodukter.................. . 121

4.3.8.4
Sockerbetor och
socker............................. 121

4.3.8.5
Mjölk och
mjölkprodukter ..................... 122

4.3.8.6
Kött och fläsk.......................................... 122

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 19 225

4.3.8.7 Övriga produkter................................... . 122

4.3.9 Industrins råvarukostnadsutjämning............... 122

5 Rationaliseringsverksamheten........................................ . 123

5.1 Nuvarande
förhållanden 123

5.1.1
Stadiga
insatser för jordbrukets rationalisering....... 123

5.1.2
Statligt
finansieringsstöd till jordbruket .......... . 124

5.2 Jordbruksutredningen
127

5.2.1
Rationaliseringspolitikens
framtida syfte och inriktning 127

5.2.2
SärskUda
frågor .............................................. . 131

5.2.3
Villkor för
statligt stöd....................................... . 133

5.2.4
Jämförelse
mellan nuvarande stöd och utredningens förslag 141

5.2.5
Investeringssubventioner
som alternativ till högre produktpriser 144

5.2.6
Grunderna för
prisstödet till jordbruket i norra Sverige 145

5.2.7
Styrning av animalieproduktionens
utbyggnad 150

5.3 Remissyttrandena
153

5.3.1
Rationaliseringspolitikens
framtida syfte och inriktning 153

5.3.2
Särskilda
frågor ............................................... . 154

5.3.3
Villkor för statiigt
stöd....................................... . 155

5.3.4
Investeringssubventioner
som alternativ till högre produktpriser 157

5.3.5
Grunderna för
prisstödet till jordbruket i norra Sverige 157

5.3.6
Styrning av animalieproduktionens
utbyggnad. 158

6 Föredraganden................................................................. . 160

6.1
Allmänna
utgångspunkter ...................................... 160

6.2
Den internationella
bakgrunden............................... . 164

6.3
Utvecklingen
inom jordbruket................................... . 166

6.4
Jordbrukspolitikens
mål och medel........................... . 168

6.5
Inkomstmålet ......................................................... . 171

6.6
Produktionsmålet
och livsmedelsberedskapen......... . 173

6.7
Prispolitik och
prisreglering....................................... . 179

6.7.1
Allmän
utformning och administration ............ . 179

6.7.2
Utgångspunkter
för prissättningen................... . 182

6.7.3
Val av
prislinje ............................................... . 183

6.7.4
Val av
prisregleringsled.................................... . 186

6.7.5
Gränsskyddets
utformning................................ . 188

6.7.6
Marknadsreglerande
åtgärder.......................... . 189

6.7.7
Jordbrukets
inflationsskydd och system för inkomstföljsamhet, m. m 195

6.7.8
Prisregleringen
för olika produkter................... . 197

6.7.9
Industrins råvarukostnadsuijämning................ . 204

6.8 Rationaliseringsverksamheten ............................... . 204

6.8.1
Riktiinjer............................................................ 204

6.8.2
Villkor för
statligt stöd....................................... . 208

6.8.3
Investeringssubventioner
som alternativ till högre produktpriser 215

6.8.4
Grunderna för
prisstödet till jordbruket i norra Sverige 215

6.8.5
Styrning av animalieproduktionens
utbyggnad 2)7

7 Upprättande
av lagförslag ............................................. 221

8 Hemställan
................................................................. 221

9 Beslut
......................................................................... .. 222

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770397

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

107 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (105)

105 kopplingar i 60 dokument.

  1. Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen i texten
  2. Bet. 1985/86:JoU24 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. (prop. 1985/86:100 bilaga 11 delvis, samt prop. 1985/86:166) s. 16 i texten
  3. Bet. 1985/86:KU25 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 41 · s. 445 · s. 450 i texten
  4. Prop. 1985/86:5 om försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning s. 53 i texten
  5. Bet. 1984/85:JoU33 om livsmedelspolitiken (prop. 1984/85:166) s. 17 i texten

Visa alla 60

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. NJA 1982 s. 267 i texten
  2. NJA 1982 s. 40 om s. 205 i texten