om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun
18 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 14 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1977/78:48, om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78: 48
Regeringens proposition
1911 nS: 48
om skatteutjämning i
Stockholms läns landstingskommun;
beslutad den 3 november
1977.
Regeringen föreslår
riksdagen alt antaga del förslag som har upptagils bifogade utdrag av regeringsproiokoll.
opaginerad Kontrollera mot PDF
På regeringens vägnar THORBJÖRN
FÄLLDIN
JOHANNES
ANTONSSON
opaginerad Kontrollera mot PDF
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås en särskild lag om skatleuljämning i Stockholms läns
landstingskommun. Genom denna lag får landstingskommunen befogenhet atl lämna
bidrag och lån lill kommun inom landstingsområdet, i den mån del behövs för att
främja skatleuljämning mellan kommunerna. Denna möjlighet till inomregional
skatteutjämning blir ell komplement till del statliga skatteutjämningssystemet.
Landstingskommunen bestämmer själv om etl inomregionalt skatteutjämningssystem
skall införas och hur det skall utformas. Landstingskommunens möjlighet att
befatta sig med skalteutjäm-ning blir provisorisk och begränsad lill fyra år.
Den nya lagen avses träda i kraft den 1 januari 1978 och gälla till ulgången av
år 1981.
1 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 48
Prop. 1977/78:48 2
Förslag
till
Lag
om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun
Härigenom
föreskrives följande.
Stockholms
läns landstingskommun får lämna bidrag och lån till kommun inom
landstingskommunen, i den mån det är påkallat för att främja skatleuljämning.
Denna
lag träder i krafl den 1 januari 1978 och gäller till ulgången av år 1981.
Prop. 1977/78:48
Utdrag
KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1977-11-03
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Romanus, Turesson,
Gustavsson, Anionsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Friggebo
Föredragande:
statsrådet Anionsson
Proposition
om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun
1
Inledning
Genom
beslut vid 1973 års riksdag (prop. 1973:44, FiU 1973:23, rskr 1973:249)
genomfördes väsentliga ändringar i skatteuljämningssyslemet fr. o. m. år 1974.
Besluten innebar såväl en belydande ökning av bidragen från staten till kommunema
som nya regler för bidragsgivningen. Dessa finns i lagen (1973:433) om skatteutjämningsbidrag
(ändrad 1976:203).
Skatteutjämningsbidrag
utgår till kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner. Syftet med
bidragen är atl minska skallekrafts- och kostnadsskillnader mellan olika
kommuner och därmed utjämna skillnaderna i den kommunala skatleutdebileringen
i olika delar av landet. Kommuner och landstingskommuner garanteras en viss
skattekraft, som relateras till medelskatlekraften i riket. Skattekraftsgaranlin
varierar i huvudsak med den geografiska belägenheten. Kommunerna och landstingskommunerna
tillförsäkras elt skatteunderiag som motsvarar 95,100,110,120 eller 130 % av medelskatlekraften.
Vidare har Gotlands kommun garanterats 115 %. Dessutom finns särskilda regler
för avfolkningskommuner och s. k. sommarstugekommuner. Kommunemas möjligheter
att få extra skatteutjämningsbidrag har ökat väsentligt efter omläggningen.
Skatteuljämningssyslemet
är ell av de främsta medlen för alt skapa en i möjligaste mån likvärdig
kommunal service i olika delar av landet. Den slörsia betydelsen har skatleutjämningsbidragen
för Gotland, för norrlandskommunerna och för glesbygdskommuner i andra delar
av landet.
Ändringama
i skatteuljämningssyslemet avsågs vara provisoriska i avvaktan på en översyn i
anslutning lill resultaten av den kommunalekono-
Prop. 1977/78:48 4
miska
utredningens (Fi 1971:08) arbete. Efler bemyndigande av regeringen den 20
november 1975 tillkallades skatleutjämningsutredningen (Fi 1975:09) för att se
över reglema för skatleutjämningsbidragen. Med stöd av regeringens
bemyndigande den 18 november 1976 tillkallades 1976 års komtnu-nalekonomiska utredning
(Fi 1976:06). Denna kommitté ersatte de båda tidigare nämnda. En uppgift för
kommittén är enligt direktiven alt pröva om den statliga skatteutjämningen
behöver kompletteras med inomregional skatteutjämning.
Frågan
om inomregional skatleuljämning har de senasie åren hafl en framskjuten plats i
den kommunalekonomiska diskussionen i Slockholms län. Detta har bl. a. lett lill
olika initiativ. Den 20 maj 1976 begärde riksdagen (mot. 1975/76:940, FiU
1975/76:39, rskr 1975/76:364) alt regeringen skulle ge skatleutjämningsutredningen
i uppdrag all skyndsamt pröva möjlighetema alt lagstiftningsvägen skapa fömtsättningar
för en inomregional skatleuljämning.
I
särskilda skrivelser lill regeringen den 5 maj 1976 hemställde Slockholms läns
landstings förvaltningsutskott och Slockholms kommunstyrelse all skatleutjämningsutredningen
skulle få i uppdrag all lägga fram förslag som möjliggör en utjämning av de
ekonomiska och sociala villkoren för medborgarna i de olika kommunerna i Slockholms
län. Del angavs atl förslag borde läggas fram! så god tid att den önskvärda
omfördelningen kunde genomföras under år 1977.
Motionen,
finansutskottets belänkande saml de båda framställningarna överlämnades lill skatleutjämningsutredningen
genom regeringsbeslut den 10 juni 1976.
I
skrivelse den 28 febmari 1977 hemställde Centerpartiet i Stockholms län. Centerns
kvinnoförbund i Slockholms län och Centerns ungdomsförbund i Slockholms län att
regeringen måtte vidtaga de provisoriska lagstiftningsåtgärder som erfordras
för att redan år 1978 införa ett system med inomregional skatteutjämning i
Stockholms län. Framställningen överiämnades lill 1976 års kommunalekonomiska
utredning genom regeringsbeslut den 10 mars 1977.
I
skrivelse till regeringen den 18 maj 1977 hemställde Botkyrka, Haninge,
Huddinge, Nynäshamns och Tyresö kommuner alt regeringen snarasi skulle vidla erforderiiga
åtgärder för all möjliggöra regional skalleutjämning. Även denna framställning överiämnades
till 1976 års kommunalekonomiska utredning genom regeringsbeslut den 30 juni
1977.
2
Kommunalekonomiska förhållanden m. m.
Debatten
i Stockholms län om kommunernas ekonomi har under senare år alltmer riktats mot
de stora skillnader i kommunalekonomiska förutsättningar som finns i länet.
Det gäller både kommunernas inkomsler och utgifter. Inkomstsidan påverkas av slora
olikheter i både skallekraft (anlal
Prop.
1977/78:48 5
skattekronor
per invånare) och skattesats. I allmänhet följer en låg skattekraft och en hög
skattesats varandra.
Skattekraft,
skattesats och skatteinkomster i kr. per invånare år 1977 framgår av följande
tabell.
Kommun
Skallekraft'
Kommunal
skatte-
Budgeterade
skalle-
sats
inkomster i kr. per invånare
Danderyd
323.17
10.60
4 256
Solna
306.15
11.10
4 299
Lidingö
299.75
11.65
4 370
Slockholm
290.27
13.50
4 732
Sundbyberg
274.57
14.05
4 630
Järfälla
248.91
13.60
4 136
Nacka
247.46
14.00
4 328
Täby
241.44
12.25
3711
Sollentuna
239.56
15.50
4 484
Huddinge
215.37
14.55
4 121
Ekerö
207.48
13.50
3 450
Sigtuna
206.73
15.70
3911
Södertälje
206.38
15.45
3 942
Värmdö
199.13
15.00
3 762
Tyresö
198.53
15.90
3 810
Upplands-Väsby
196.67
13.50
3 393
Nynäshamn
195.71
15.00
3 534
Norrtälje
191.05
15.00
3 526
Vaxholm
190.61
15.70
3 855
Haninge
190.02
15.50
3 767
Vallentuna
187.76
14.60
3 335
Upplands-Bro
187.33
15.10
3 680
Botkyrka
186.77
16.00
3 827
Genomsnitt
for
länel
255.56
13.74
4310
' Antal skattekronor enligt 1976 års taxering (inkl.
tillskott för skattebortfallsbidrag och statligt skatteutjämningsbidrag) per
invånare den 1 januari 1976. 2 Inkl. skattebortfallsbidrag. Den 1 januari 1977.
Som
redovisas i tabellen är skattekraften för år 1977 i genomsnitt 256 skattekronor/invånare
(skr./inv.) i Slockholms län. Del högsta värdet är 323 skr./inv. (Danderyd) och
del lägsta 187 skr./inv. (Bolkyrka). Trots den statliga skalleuljämningen
föreligger alltså en skillnad på 136 skr./inv. För år 1977 fär endast fem kommuner
i Slockholms län tillskoll av skattekraft enligt del statliga skatteuljämningssyslemet.
Detla ger Botkyrka 437 000 kr., Norrtälje 13 931 000 kr., Upplands-Bro 1 524
000 kr., Vallentuna 521 000 kr. och Vaxholm 4 526 000 kr.
Slora
skillnader i skallesals föreligger mellan kommunerna i Stockholms län. Här
finns de slörsia inomregionala skillnaderna i landet. År 1965 var skillnaden i
den lolala skattesatsen (landstingskommunal, kommunal och kyrkokommunal) 7:09 kr./skattekrona
(kr./skr.). Den minskade sedan
Prop. 1977/78:48 6
successivt
lill 4:31 kr./skr. år 1971, men har sedan åter ökat och är 5:23 kr./ skr. år
1977. Den högsta totala skallesatsen för år 1977 är 29:48 kr./skr. (Botkyrka)
och den lägsta 24:25 kr./skr. (Danderyd). I Slockholms län varierar den
kommunala skattesatsen för år 1977 mellan 16 kr./skr. (Bolkyrka) och 10:60 kr/skr.
(Danderyd), en skillnad på 5:40 kr./skr.
I
stora drag följer variationerna i kommunernas skatteinkomster per invånare del
mönster som har redovisais för skattekraften. Kommuner med låg skattekraft har
också låga skatteinkomster per invånare. Della antyder all många kommuner
avslår från atl fulll ul kompensera låg skattekraft med höjd skattesals. Därför
kan dessa kommuner inte erbjuda lika hög standard på den kommunala servicen som
kommuner med hög skallekraft.
Skillnaderna
i Slockholms län kan också belysas med utgångspunkt i de kommunala utgifterna.
I 1977 års budget för Bolkyrka kommun motsvarar kostnaderna för räntor och
amorteringar en skattesats på 7:21 kr./skr. Den kommunala skallesatsen är 16 kr./skr.
Inemot hälften av skatteinkomsterna används alltså lill räntor och
amorteringar. I andra kommuner utnyttjas en betydligt mindre del av skalleinkomslema
lill räntor och amorteringar. I Järfälla kommun motsvarar budgeterade kostnader
för räntor och amorteringar 2:07 kr./skr. eller ca 15 % av den kommunala
skattesatsen, «om är 13:60 kr./skr. Det är vanligt all budgeterade kostnader
för räntor och amorteringar motsvarar omkring en femtedel av den kommunala
skattesatsen.
De
ekonomiska skillnaderna mellan kommunerna i länet beror bl. a. på all vissa
kommuner har tagit på sig uppgiften all bygga bort den bostadsbrist som rådde i
länet på 1960-lalet. Delta har medfört atl folkmängden i flera kommuner har
ökat mycket snabbi på grund av inflyttning. Det gäller framförallt Botkyrka,
Haninge,Tyresö, Huddinge, Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Vaxholm, Sigtuna och
Järfälla.
De
kommuner som under 1960-talel och börian av 1970-lalet hade en snabb
befolkningsökning genom inflyttning har i dag en myckel ung befolkning.
Eftersom den kommunala servicen lill slor del riktas lill de yngre åldersgrupperna,
har dessa kommuner en särskill svår ekonomisk situation. Det beror på utgifter
för barnomsorg, utbildning, fritidsverksamhet m. m.
Många
kommuner har hafl svårt alt bära kosinaderna för den snabba exploateringen av
nya bostadsområden. Utbyggnaden har i en del fall dessutom lett till slora
överskott på hyreslägenheter med kraftiga hyresförluster som följd. Dessa har
måst täckas med hyresföriustlån. Avskrivningar av hyresföriustlån är ekonomiskt
betungande för de kommuner som berörs.
Under
senare år har slalen måst tillskjuta alll större belopp i extra skatteutjämningsbidrag
till kommunerna i Stockholms län. För år 1977 betalas i hela landet 44 500 000
kr. i extra skatteutjämningsbidrag lill kommuner. Av detta belopp får
kommunerna i Slockholms län 23 070 000 kr., fördelat på 14 000 000 kr. till
Botkyrka, 6 000 000 kr. lill Haninge, 460 000
Prop. 1977/78:48 7
kr.
lill Sigtuna, 870 000 kr. till Upplands-Bro och 1 740 000 kr. till Vaxholm. För
alt klara den särskilt svåra situationen i Botkyrka fick kommunen dessulom
regeringens lillslånd alt la upp ett s. k. expansionslån på 32 500 000 kr. för
år 1977.
För
år 1978 betalas i hela landet 96 470 000 kr. i exlra skatteutjämningsbidrag.
Av delta belopp får kommunerna i Stockholms län 54 650 000 kr., fördelat på 39
200 000 kr. lill Bolkyrka, 8 600 000 kr. lill Haninge, 1 450000 kr. lill
Norrtälje, 1 450 000 kr. till Tyresö, I 350 000 kr. till Upplands-Bro och
2 600
000 kr. lill Vaxholm.
De
ekonomiska förutsättningarna för kommunerna i Slockholms län varierar alltså
avsevärt. Trots att den genomsnittliga skattekraften i länet är den högsla i
landet, har Slockholms län tilldelats mer än hälften av det statliga extra skalteuljämningsbidraget
för både år 1977 och är 1978. Man har alltså fått tillgripa särskilda statliga
åtgärder för atl molverka den regionala obalansen. Samtidigt har i den
kommunalekonomiska diskussionen i länel förts fram tanken på inomregional skatleuljämning.
3 Landstingskommuns
kompetens
1
regeringsformen (RF) finns grundläggande bestämmelser om bl. a. innebörden av
den kommunala självstyrelsen och den kommunala beskattningsrätten. 11 kap. 1 §
RF slås fasl atl den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett
representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.
I samband med RF:s tillkomst framhöll föredragande departementschefen att del
varken är lämpligt eller möjligt atl en gång för alla dra orubbliga och
preciserade gränser i gmndlag kring en kommunal självstyrelsesektor (prop.
1973:90 s. 190). Arbets- och befogenhetsfördelningen mellan stal och kommun måsle
kunna ändras i takt med samhällsutvecklingen. Av gmndläggande betydelse för
kommunernas och landstingskommunemas kompetens är alt de utöversina åligganden
enligt särskild lagstiftning har en fri sektor inom vilken det finns utrymme fören
kommunal initiativrätt. Denna initiativrätt bildar kärnan i den kommunala
självbestämmanderätten. Genom alt begreppei "kommunal självstyrelse"
skrevs in i 1 kap. RF gavs enligt departementschefen ullryck åt principen om en
självständig och inom vissa ramar fri bestämmanderätt för kommunerna och landstingskommunerna.
Den
närmare ansvarsfördelningen mellan stat och kommun anges inte i RF. Däremol
anvisar RF på vilket säll kommunernas och landstingskommunernas
uppgiftsområden skall avgränsas. I 8 kap. 5 § sägs sålunda all föreskrifter om
kommunernas och landstingskommunernas befogenheter och åligganden skall
meddelas i lag.
Den
kommunala beskattningsrätten regleras i 1 kap. 7 § andra slyckel RF. Enligt
denna bestämmelse får kommuner och landstingskommuner ta ul skall för skötseln
av sina uppgifter. Denna bestämmelse är att betrakta som
Prop. 1977/78:48 8
ett
principstadgande varigenom det nära sambandet mellan den kommunala initiativrätten
och den kommunala beskattningsrätten understryks (prop. 1973:90 s. 190 och
231). Grunderna för den kommunala beskattningen skall enligt 8 kap. 5 § RF beslämmas
i lag.
Den gmndläggande
beslämmelsen om landstingskommuns kompetens finns i 1 kap. 4 § kommunallagen
(1977:179). Där regleras endast den s. k. allmänna kompetensen. I åtskilliga
andra författningar finns särskilda bestämmelser som ålägger landstingskommunen
att sköta vissa uppgifter eller anger atl landstingskommun har befogenhet att
vidta vissa åtgärder.
Enligt
I kap. 4 § första siycket kommunallagen får kommun och landstingskommun själva
vårda sin angelägenheter. I andra styckel finns en särregel för Stockholms läns
landstingskommun. Där föreskrivs att denna landstingskommun får handha
angelägenhet som avser del av landstingskommunen och som ankommer på kommun,
om det är påkallat med hänsyn lill belydande behov av samverkan mellan
kommunerna inom denna del. I Iredje siycket erinras om all del finns särskilda
bestämmelser om vissa angelägenheter som ankommer på kommun och
landstingskommun. Där anges också att regeln om Slockholms läns
landstingskommuns särskilda kompetens inte gäller i fråga om angelägenhet som
enligt särskilda bestämmelser ankommer på kommun.
För
alt en ålgärd skall ligga inom landstingskommunens kompelens fordras alt den
tillgodoser etl allmänt intresse som är knutet till landstingskommunen.
Kompetensregeln är med avsikt allmänt avfattad. Landstingskommunerna har
därför i viss utsträckning ulan lagändring kunnal åtaga sig nya uppgifter som
har betingats av samhällsutvecklingen. Om det landslingskommunala beslutet
överklagas, kan regeringsrätten pröva om landstingskommunen har överskridit
sin befogenhet. Rättspraxis i kommunalbesvärsmål ger ibland vägledning när del
gäller alt närmare avgöra var gränserna för den landstingskommunala kompetensen
går.
I
rättspraxis har vissa kompetensbegränsande principer utformats. Hit hör den s.
k. likställighetsprincipen. Den innebär alt landstingskommunen inte får
särbehandla vissa medlemmar i landstingskommunen eller grupper av medlemmar på annal
än objektiv gmnd. En annan viktig gmndsats är alt de iniressen som
landstingskommunen vill tillgodose skall kunna lokaliseras lill landstingskommunen.
Denna s. k. lokaliseringsprincip innebär att intresset av verksamheten måste
vara knutet lill landstingsområdet eller medlemmarna i landstingskommunen.
Av
bestämmelsen om all landstingskommun får vårda sina angelägenheter följer den
begränsningen alt landstingskommuns kompelens inte omfallar angelägenheter som
ankommer på staten eller på en annan kommunal enhet. Denna princip hänger nära
samman med den nyss nämnda lokaliseringsprincipen. Kompetensregeln i 1 kap. 4 §
kommunallagen, som är gemensam för kommuner och landstingskommuner, innefattar
således för landstingskommunernas del en gränsdragning i förhållande lill såväl
slalen
Prop.1977/78:48 9
som
kommunerna. Avgränsningen mot staten betyder all landstingskommunen inte kan
befalla sig med angelägenheter som enligt lag eller annan författning är
förbehållna staten eller vidta åtgärder i hela landels inlresse. I förhållande till
kommunerna innebär regeln i princip att landstingskommun inte får sköta
uppgifter som det ankommer på kommunerna att handha enligt den allmänna
kompetensregeln eller bestämmelser i särskilda förfaltningar. Efiersom den
landstingskommunala och den kommunala kompetensen har bestämls på samma sätt i
1 kap. 4 § kommunallagen, är det emellertid möjligt för landstingskommunen att
inom landstingsområdet främja verksamhet av samma arl som den som kommunerna
får bedriva inom sina områden. Skillnaden i kompelens mellan landstingskommuner
och kommuner avser deras verksamhetsområden i lokalt hänseende. Kommunallagens kompe-lensregel
utgör inte någol hinder mol alt landstingskommunen vidtar ålgärder för endasl
en del av landstingsområdet, förutsatt alt ålgärden tillgodoser etl intresse
som är knutet till landstingskommunen och att övriga delar under motsvarande
betingelser får samma förmån.
I
vilken utsträckning landstingskommun har befogenhet alt i stället för
kommunerna inom viss del av silt område vidla åtgärder för all tillgodose samverkans-
och samordningsbehov har ansetts tveksamt. Detla är anledningen lill den
särskilda kompetensregeln om Stockholms läns landstingskommun i 1 kap. 4 {)
andra stycket kommunallagen. Kompelensutvidgningen har sin grund i alt flera
angelägenheter som har ombesörjts av kommunerna har övertagits av
landstingskommunen. Särbestämmelsen ger etl klart rättsligt underiag för Slockholms
läns landstingskommun i fråga om åtgärder för den kollekliva trafiken,
planeringen för vallenförsörjning och avloppssystem samt bostadsförsörjningen.
Om
landstingskommunen enligt den allmänna kompelensregeln har befogenhet atl
stödja en viss verksamhet, är del i princip ulan belydelse vilken form -
bidrag, lån, borgen osv. -slödel får. Landstingskommunen kan sluta avlal med
den som mottar slödel och ställa upp villkor för atl slödel skall ulgå, under
förutsättning att det inte strider mol offentligrätlsliga eller civilrätlsliga
principer.
De
gränser för den kommunala kompetensen som har dragits upp i kommunallagen och
rättspraxis har i vissa avseenden kommil alt framstå som alltför snäva.
Landstingskommuns och kommuns kompetens har därför på några områden utvidgats
genom särskild lagstiftning ulan alt den kommunala verksamhelen har
underkastats någon speciell statlig reglering. Som exempel på sådana lagar kan
nämnas lagen (1969:596) om kommunalt partistöd och lagen (1975:494) om rätt för
kommun och landslingksommun all lämna internationell katastrofhjälp. Dessa
lagar ger landstingskommunerna och kommunerna en rätl men inte någon skyldighel
att vidla vissa ålgärder. Ibland anger lagen vissa förutsättningar för det
kommunala engagemanget.
Prop. 1977/78:48 10
4
Föredraganden
Jag
har i del föregående redogjort för den kommunalekonomiska situationen i
Stockholms län. Denna kännetecknas av betydande skillnader mellan kommunerna.
Olikheterna i fråga om skattekraft är av särskill slor belydelse. Del statliga skalleuljämningssyslemel
bidrar endasl i ringa mån till att utjämna dessa skillnader. I Stockholms län
är dessutom skillnaderna mellan de kommunala skattesatserna störst i landet.
Låg skattekraft och hög skattesats följs i allmänhet åt. En hög skattesats
kompenserar emellertid inte alllid en låg skattekraft. Därför har kommuner med
låg skallekraft i allmänhet låga skatteinkomster per invånare. I fråga om
utgifterna företer kommunerna belydande skillnader i koslnader för räntor och
amorteringar.
Skillnaderna
i ekonomiskt hänseende i länet beror bl. a. på alt vissa kommuner har ökat sin
befolkning särskill snabbi. Detta beror i sin lur på alt dessa kommuner har lagil
på sig uppgiften all tillgodose det stora behov av nya bostäder som fanns inom
regionen under 1960-lalel. Den myckel unga befolkning som har flyttat in i de
expanderande kommunerna har medfört en särskill svår kommunalekonomisk
situation. Den kommunala servicen är till stor del inriktad på de yngre åldersgmpperna.
Den snabba exploateringen av de nya bostadsområdena har också medfört betydande
ekonomiska svårigheter för dessa kommuner, bl. a. på grund av slora utgifter
för räntor och amorteringar.
Den
kommunalekonomiska situationen i Slockholms län har krävt särskilda ålgärder.
Mer än hälften av del statliga extra skatteutjämningsbi-draget går både årl977
och år 1978 lill kommuner i Stockholms län. Denna utväg har måst tillgripas
trots all kommunerna i länel har den i genomsnitt högsla skattekraften i
landet.
Sedan
etl par år tillbaka har tanken på en inomregional skalleutjämning förts fram i
den kommunalekonomiska diskussionen i Slockholms län. Jag är medveten om alt
1976 års kommunalekonomiska ulredning (Fi 1976:06) överväger ett system med inomregional
skatleuljämning som komplement lill skatleuljämning på riksnivå. För egen del
finner jag problemen i Stockholmsområdet så belydande alt del är angelägel all
redan nu pröva frågan om ålgärder som syftar lill alt nå önskad skalleutjämning
i Slockholms län och alt försöka finna lösningar ulan att avvakta resullatel av
utredningens arbete och den därpå följande remissbehandlingen.
Jag
övergår nu till all redovisa elt anlal möjligheter lill inomregional skalleutjämning.
Ell sätl
att åsladkomma inomregional skatleuljämning skulle kunna vara atl göra en enda
kommun av Stockholms län. Jag vill framhålla all en sådan utväg självfallet
endast har teoretiskt inlresse.
Elt annal
sätt kan vara all ansvar eller kostnader för vissa uppgifter som nu sköts av
kommunerna överförs lill landstingskommunen. En på så säll ändrad
uppgiftsfördelning måste för all få effekl avse verksamhetsområden
Prop. 1977/78:48 11
med
stora kommunala netloulgifler Det gäller bostadsförsörining, gatu- och parkförvaltning,
fritidsverksamhet, undervisning, kulturell verksamhei och socialvård. Atl ändra
uppgiftsfördelningen i sådan riktning skulle kräva elt långvarigt
utredningsarbete. Elt annal och avgörande hinder är atl de nämnda
verksamhetsområdena haren lång kommunal tradition som gördel olämpligt all
genomföra förändringar. Partiella reformer är naturligtvis tänkbara. För egen
del finner jag all sådana reformer är föga ändamålsenliga med hänsyn till
fördelarna med en decentraliserad verksamhei.
En Iredje
utväg kan vara alt införa etl särskill statligt inomregionalt skatteutjämningssyslem.
Del skulle kunna innebära omfördelning av skattekraft genom reducering i vissa
kommuner och tillskott i andra. Ell syslem som utformas på detla säll kan
medföra så långtgående konsekvenser för den kommunala självstyrelsen atl del
enligt min mening inte bör övervägas.
Etl
ofta nämnt sätl all åsladkomma regional skalleutjämning inom Slockholms län är atl
landstingskommunen ger direkta bidrag lill kommunerna eller lämnar lån på
fördelaktiga villkor. Delta kan ske på olika säll. För del försia skulle
landstingskommunen kunna ge lån eller bidrag för atl hjälpa till med sanering
av krisdrabbade kommuners ekonomi. Sådana behov av hjälp kan orsakas t. ex. av
att utgifter för räntor och amorteringar lill följd av exploatering av
bostadsområden har blivit höga i förhållande lill skattekraften eller av att
kommunernas koslnader i samband med avskrivning av hyresföriustlån har blivit slora.
För del andra skulle landstingskommunen kunna ge kommuner med snabb
befolkningsförändring lån eller bidrag. För del tredje kan man räkna med atl en
del kommuner - trots del statliga skalteuljämningsbidraget - mera stadigvarande
kommer alt behöva bidrag genom inomregional skatleuljämning. 1 sådana fall kan
del bli fråga om mera regelbundna bidrag som skulle kunna grundas på elt syslem
för utjämning av skattekraften. Inom ramen för elt sådant syslem kan landstingskommunen
la hänsyn lill olika faktorer som påverkar en kommuns skattekraft. Den metod som
ligger närmast lill hands är att kommuner med lägre skattekraft än länets genomsnittliga
skattekraft får ell tillskott av skalleunderlag, vars storiek bestäms av landstingskommunen.
Det blir denna som betalar lillskollel lill kommunema och den vanligaste
finansieringskällan blir därför landstingsskatt.
En
ordning som innebäratt Slockholms läns landstingskommun ger bidrag eller lån lill
kommunerna i skatleuijämnande syfte har enligt min mening stora fördelar. Den
behöver inte innebära några ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Vidare kan
den ge landstinget möjlighet all inom de gränser som dras upp av allmänna kommunalrätlsliga
principer bestämma grunderna för stödet. Tillräckligt underiag för atl nu
införa ell permanent landstings-kommunalt skatteutjämningssyslem föreligger f n.
inte. Jag finner emellertid all behovel av en inomregional skatleuljämning i
Stockholms län är så angeläget atl landstingskommunen ulan alt ytteriigare
utredning avvaktas under begränsad lid bör ges möjlighel atl lämna bidrag och
lån i skalteutjäm-
Prop. 1977/78:48 12
nande
syfle. En sådan provisorisk reform bör utformas så all bidrag och lån kan ges
både lill kommuner som befinner sig i särskild krissituation och lill kommuner
som mera siadigvarande behöver stöd ulöver det statliga skalteuljämningsbidraget.
Erfarenheterna från försöksverksamheten i Slockholms län bör kunna ligga lill
grund för överväganden om en mera permanent möjlighel lill inomregional skatleuljämning
i della län och om en molsvarande möjlighet för andra län.
Jag vill
i sammanhanget erinra om den överenskommelse om den kommunala ekonomin som
träffades mellan regeringen och kommunförbunden i juni detta år. Därvid rådde
enighet om atl del ekonomiska utrymmet fören generell expansion inom den
kommunala sektorn är mycket begränsat för de närmaste åren.
Jag
har i det föregående (avsnitt 3) redogjort för bestämmelserna i I kap. 4 iJ kommunallagen
(1977:179) om landstingskommuns kompetens och den särskilda regeln om
Stockholms läns landstingskommuns befogenhet atl i vissa fall handha
angelägenhet som avser del av landstingskommunen och som ankommer på kommun. Av
beslämmelsen om all landstingskommun får vårda "sina angelägenheter"
följer den begränsningen att landstingskommuns kompetens inte omfallar
uppgifter som ankommer på staten eller på en annan kommunal enhet.
Landstingskommunen får inte befatta sig med angelägenhet som enligt lag eller
annan förfallning är förbehållen slalen. Alt lämna skatteutjämningsbidrag lill
kommuner är enligt lagen om skatteutjämningsbidrag en statlig angelägenhet och
därför något som enligt gällande rätt får anses falla utanför den
landstingskommunala kompetensen.
I
förhållande till kommunerna innebär kommunallagens allmänna kompe-lensregel atl
landstingskommunen i princip inte får sköta uppgifier som ankommer på
kommunerna enligt denna regel eller bestämmelser i särskilda författningar.
Kommunerna kommer atl kunna använda bidrag och lån, som de får inom ramen förett
landslingskommunall skatteutjämningssyslem, för att läcka sill medelsbehov inom
såväl den fria som den reglerade sekiorn. Landstingskommunen kommer därigenom
all bidra lill koslnadema för skötseln av kommunala angelägenheter. Även från
denna synpunkt är del tveksamt om landstingskommunala skatteutjämningsbidrag är
kompetensenliga. Särbestämmelsen om Slockholms läns landstingskommun i 1 kap.
4 S andra stycket kommunallagen rubbarintedelta förhållande. Den tjänarandra ändamål.
Ytteriigare
elt hinder mol inomregional skatleuljämning som handhas av landstingskommunen
ligger i bestämmelsen i 1 kap. 7 S andra slyckel RF om den kommunala beskaltningsrällen.
Enligt denna bestämmelse får kommuner resp. landstingskommuner ta ut skatt
"för skötseln av sina uppgifier". Landstingskommunen får således inte
la ut landstingsskatt för skötseln av kommuns uppgifier. Så länge som inomregional
skatleuljämning inte är en landstingskommunal uppgifl är skatteutjämningsbidrag
som landstingskommunen ger kommunerna och som finansieras med landstings-
Prop.
1977/78:48 13
skatt
knappasl förenliga med 1 kap. 7 S RF. Saken kommer i ell annal läge, om landstingskommunen
genom särskild lagstiftning får befogenhet alt befatta sig med skatteutjämning.
Denna blir i så fall en landstingskommunal uppgifl för vilken
landstingskommunen får ta ul skall.
Slutsatsen
av vad jag nyss har anföri blir alt Slockholms läns landstingskommuns
kompetens måsle utvidgas för atl inomregional skatleuljämning i landstingskommunal
regi skall bli möjlig.
Mot
bakgrund av vad jag har anföri i del föregående förordar jag atl Slockholms
läns landstingskommun genom särskilda bestämmelser i lag ges befogenhet all
genom bidrag och lån lill kommun i länel medverka lill inomregional skatleuljämning.
Bidrag och lån får enligt mitt förslag lämnas endast i den mån det är påkallat
för all främja skatleuljämning. Att medverka lill inomregional skatleuljämning
blir en rätt, inte en skyldighet för landstingskommunen. Milt förslag omfallar
inte bidrag och lån lill kyrkliga kommuner.
De
bestämmelser om skatleuljämning i Slockholms läns landstingskommun som jag
föreslår bör inte innehålla mer än vad som behövs för alt landstingskommunen
skall få befogenhet all befatta sig med sådan utjämning. Landstinget bör på
egen hand fl bestämma hur skatteuljämningssyslemet skall utformas. Del saknas
enligt min mening anledning för staten all närmare reglera detta område. Jag
finner del inte nödvändigl all ange bestämda gränser för landstingskommunens rätt
att engagera sig i skalleuljämningen.
Den inomregionala skalleuljämningen
bör inte ersätta den statliga skalleuljämningen ulan uigöra ett komplement till
denna. Statliga skatteutjämningsbidrag bör ulgå enligt lagen (1973:433) om skatteutjämningsbidrag
(ändrad senast 1976:203) oberoende av om landstingskommunen utnyttjar sin
befogenhet atl vidla skatleuijämnande åtgärder eller ej. Några särskilda bestämmelser
i lag om hur den inomregionala skalleuljämningen skall förhålla sig lill den statliga
behövs inte. När statlig skatleuljämning förekommer, ligger den alltid i
botlen. Del blir sedan landstingets sak atl avgöra om landslingskommunala skatteutjämningsbidrag
dessutom skall utgå. Effekterna av det statliga skalleuljämningssyslemel i länel
blir med andra ord av belydelse för landstingets ställningslagande i frågan om inomregional
utjämning.
Elt
inomregionalt skatteutjämningssyslem med landstingskommunen som huvudman kan
skapa etl särskilt förhållande mellan denna och de kommuner som flr bidrag
eller lån. En möjlighel för landstingskommunen atl lämna bidrag och lån får naturiigtvis
inte ändra den gällande ordningen med kommun och landstingskommun som två
likställda kommuntyper. Ell skatteutjämningssyslem som innebär endasl alt
landstingskommunen skjuter till skatteunderiag för alt kommun skall kunna uppnå
en viss garanterad skattekraft eller lämnar lån med fördelaktiga lånevillkor lill
kommun med särskilda ekonomiska problem medför enligt min mening inga risker i
detta sammanhang.
Prop. 1977/78:48 14
En
fräga är i vad mån landstingskommunen kommer att kunna ställa upp villkor för
alt skatteutjämningsbidrag skall ulgå. Landstingskommunen kan naturiigtvis
ställa upp lånevillkor och andra villkor av mera teknisk natur. Däremot bör
landstingskommunen inte få ställa upp villkor som inskränker den kommunala
självstyrelsen. Jag anser emellertid atl några bestämmelser för atl förhindra
sådana villkor inte är nödvändiga.
Några
särskilda bestämmelser om samordning mellan landstingskommunen och kommunerna
i frågor om skatleuljämning behövs enligt min mening inte heller. Landstinget
får se lill alt den praktiska samordning som behövs kommer lill stånd och all beslul
om skatleuljämningsåtgärder fallas vid en tidpunkt som är lämplig med hänsyn till
landstingskommunens och kommunernas budgetarbete.
Bestämmelser
om rätt för landstingskommunen all lämna bidrag och lån lill kommun i den mån
det är påkallat för att främja skatleuljämning ger landstinget frihet i fråga
om den närmare utformningen av skatteutjämningssystemel. När inomregional
skatteutjämning har blivit kompetensenlig kan landstinget, med stöd av 4 kap. 6
S kommunallagen, bilda fond för ändamålet. Någon statlig kontroll över
fonderingar eller användningen av fondmedel av betydelse i delta sammanhang
finns inte längre. 1 kravel på all bidragen eller lånen får lämnas endast om
det är påkallat för alt främja skatleuljämning i landstingskommunen ligger dock
en begränsning i landstingets befogenhet. En förutsättning för bidragsgivningen
och utlåningen måste vara atl de klart framstår som led i en mera allmän
strävan atl åsladkomma skatleuljämning i länel.
Bestämmelser
av del nyss nämnda slaget innebär, ulöver den begränsning som ligger i kravel
på att behov av skatleuljämning skall föreligga, inga andra inskränkningar i
landstingskommunens handlingsfrihet på områdel än vad som kan följa av allmänna
kommunalrätlsliga principer. Den s. k. likställighetsprincipen innebär atl
landstingskommunen inte får särbehandla vissa landstingsmedlemmar eller grupper
av landslingsmedlemmar på annal än objektiv grund. Del är svårt att uttala sig
om principens räckvidd i förhållandel mellan landstingskommunen och kommunerna.
Del allmänna krav på objektivitet och rättvisa som gäller i all offentlig
förvaltning får i varje fall anses medföra atl landsiingei inte får ta några
ovidkommande hänsyn vid fördelningen av skatteutjämningsbidrag. På förhand
fastställda regler i etl generelll skatteutjämningssyslem torde inte vålla
några problem från liksläl-lighelssynpunki. Att bevilja bidrag eller lån för skatleutjämning
till en krisdrabbad kommun kan inte heller möta några hinder, om landsiingei
fattar beslutet om bidrag eller lån under den givna förutsättningen att andra kommuner
under motsvarande betingelser får samma förmån. Självfallel gäller i fråga om
upptagandel av lån bestämmelsema i 4 kap. 7 § kommunallagen.
Vad
gäller rätten alt överklaga landstingskommunens och kommunernas beslut genom
kommunalbesvär anser jag inte atl den inomregionala
Prop.
1977/78:48 15
skalleuljämningen
bör föranleda någon ändring i gällande bestämmelser. Dessa innebär atl medlem i
kommun får överklaga kommunens beslul och medlem i landstingskommun dennas beslul.
Att utvidga besvärsrätten i syfle att skapa en ny kontrollmöjlighet är enligt
min mening inte välbetänkt.
I
enlighet med vad jag har anfört i det föregående bör den utvidgning av landstingskommunens
kompelens som jag föreslår gälla provisoriskt.
De
bestämmelser som jag förul har förordat bör, med hänsyn lill bl. a. att deras
giltighetstid begränsas, tas in i en särskild lag om skatleutjämning i Slockholms
läns landstingskommun.
Det
är angeläget att landstingskommunen så snart som möjligt skall kunna främja skatleuljämning
i länel och atl landstingskommunen får lid att beakta lagen i sin ekonomiska
planering och i arbeiei med budgeten för år 1979. Lagen bör därför träda i krafl
den 1 januari 1978.
5 Hemställan
Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen
att
antaga inom kommundeparlemenlet upprättat förslag lill lag om skatleutjämning i
Slockholms läns landstingskommun.
6 Beslut
Regeringen
ansluler sig lill föredragandens överväganderi och beslular att genom
proposition föreslå riksdagen atl antaga del förslag som föredraganden har lagl
fram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
GOTAB
55850 Stockholm 1977
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
13 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (13)
13 kopplingar i 8 dokument.
- Prop. 1982/83:4 om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun s. 3 i texten
- Prop. 1980/81:103 1980/81:103 i texten
- Bet. 1979/80:KU12 med anledning av motion om ändring i lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun s. 2 i texten
- Bet. 1978/79:KU15 med anledning av propositionen 1978/79:48 om ändring i vallagen (1972:620) m. m. samt motioner s. 11 i texten
- Rskr. 1977/78:104 i texten