Sök i Ratio Lex

om bättre fartygsmiljö

240 sidor, varav 172 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 172 av 240 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:55, om bättre fartygsmiljö

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 Regeringens proposition

1977/78: 55

om bättre fartygsmiljö;

beslutad den 15 december 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

BO TURESSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om olika åtgärder för
att förbättra arbetsmiljön ombord på fartyg. Förslagen bygger på
fartygsmiljöutred-ningens försia delbetänkande och ulgör ett led i strävandena
att anpassa lagstiftningen på detta område till vad som redan gäller i land
enligt arbetarskyddslagen.

De förslag till lagändringar som läggs fram avser
huvudsakligen skyddsarbetet på fartygen. Förslagen syftar till en
effektivisering av skyddsarbetet och innefattar vidgade befogenheter för
skyddsombuden. Skyddsombud skall utan undantag finnas på alla fartyg med minst
fem ombordanställda. Begreppet huvudskyddsombud introduceras i
sjösä-kerhetslagstiflningen. Skyddsombud skall kunna utses gemensamt för flera fartyg
inom ett och samma rederi. Skyddsombudens uppgifter breddas och grundläggande
regler om deras verksamhet förs in i lagen. Skyddskommitté skall enligt
förslaget finnas på fartyg med minst femton ombordanställda och även i övrigt
om det begärs av de ombordanställda. Även skyddskommittéernas uppgifter
breddas. I kommittén skall behandlas frågor om planering av nya eller ändrade
lokaler, anordningar och arbetsmetoder m. m. Under vissa förhållanden skall en
för rederiets fartyg gemensam skyddskommitté kunna utses.

Nya regler föreslås om samordning av och ansvar för
skyddsåtgärderna på fariyg, som är gemensamt arbetsställe för flera
arbetsgivares anslällda. Samordningsansvaret läggs på redaren. I fråga om
fartyg som har tagils in på varv eller ligger i hamn och lastar eller lossar
läggs dock ansvaret på den för varvsarbetet resp. stuveriarbetet ansvarige
arbetsgivaren.

Reformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1978.

1 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 55

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg

Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg

dels
att nuvarande 1 kap. 1015 §§ skall betecknas 1 kap. 1116 §§, nuvarande 3 kap.
811 §§ skall betecknas 3 kap. 912 §§, nuvarande 9 kap. 3, 4 och 512 §§ skall
betecknas 9 kap. 4, 6 respektive 13 20 §§ och nuvarande 10 kap. 59 §§ skall
betecknas 10 kap. 610 §§,

dels
att 1 kap. 3, 6, 7 och 9 §§, de nya 3 kap. 912 §§,7 kap. 1, 5, 15 och 18 §§, 8
kap. 13 §§, de nya 9 kap. 6, 18 och 20 §§, 10 kap. 4 §, de nya 10 kap. 7 och
10 §§ och rubriken till 8 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skall införas nya paragrafer, 1 kap. 10 §, 3 kap. 8 §, 8 kap. 4 och
5 §§, 9 kap. 3, 5 och 712 §§ samt 10 kap. 5 § av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
kap.

3 §1

Tillsyn av fartyg i de hänseen-
Tillsyn av fartyg i de hänseen

den som behandlas i denna lag den som behandlas i denna lag

utövas av sjöfartsverket. Regering- utövas av sjöfartsverket. Regering

en äger förordna svensk konsul en äger förordna svensk utlands-

att utöva tillsyn utom riket. myndighet att utöva tillsyn utom

riket.

I
frågor som avse ombordanställdas skydd mot ohälsa och olycksfall i arbetet
skall tillsynen utövas under samverkan med arbetarskyddsstyrelsen.

över
fartygs bemanning utövas tillsyn även av mönstringsförrättare.

6 §2 Om
förrättningar för tillsyn enligt denna lag stadgas i 7 kap.

Sjöfartsverket
må uppdraga åt Sjöfartsverket må uppdraga åt

sakkunnig att biträda vid tillsyns- sakkunnig att biträda vid tillsyns

förrättning eller att utom riket förrättning eller alt utom riket

verkställa sådan förrättning. Svensk verkställa sådan förrättning. Svensk

konsul, som förordnats att utöva utlandsmyndighet, som förordnats

tillsyn av fartyg, äger utse sak- att utöva tillsyn av fartyg, äger

1
Senaste lydelse
1975: 83.

2
Senaste lydelse
1971: 293.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

kuimig att verkställa tillsynsförrättning utom riket
eller att biträda vid sådan förrättning.

Föreslagen
lydelse

utse sakkurmig att verkställa tillsynsförrättning utom
riket eller att biträda vid sådan förrättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Polismyndighet,
tullmyndighet och lotsmyndighet äro pliktiga att lämna tillsynsmyndighet
erforderligt biträde.

Polismyndighet,
tullmyndighet, hälsovårdsnämnd och läkare äro skyldiga att lämna tillsynsmyndighet
det biträde och de upplysningar som behövs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som
har eller haft att utöva tillsyn enligt denna lag eller med stöd därav
utfärdade föreskrifter eller anlitats såsom biträde vid tillsynsförrättning må
ej röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet som därigenom blivit känd för honom.

Den som
tagit befattning med tillsyn enligt denna lag eller utsetts till skyddsombud
eller ledamot i skyddskommitté får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han
under uppdraget eller i tjänsten har erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande,
affärsförhållande, enskilds personliga förhållande eller förhållande av
betydelse för landets försvar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 §

Läkare, som i sin verksamhet får kännedom om sjukdom som
kan ha samband med fartygsarbete, skall anmäla detta till myndighet som
regeringen bestämmer.

3 kap.

8 §

Redare och ombordanställda skola samverka för att åstadkomma
sunda och säkra arbetsförhållanden.

9
§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om ej
särskilt förhållande berättigar till undantag, skall på fartyg med minst fem
ombordanställda bland de ombordanställda utses ett eller flera skyddsombud att
företräda de ombordanställda i frågor rörande sundhet och säkerhet

På
fartyg med minst fem om-bordanstälda skall bland dessa utses ett eller flera
skyddsombud. Skyddsombud skall utses även på annat fartyg om det är påkallat.
För skyddsombud bör ersättare ut-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

i arbetet. Om det är påkallat, bör skyddsombud utses även
på annat fartyg.

Val av skyddsombud förrättas av de ombordanställda.

Föreslagen
lydelse

Skyddsombud utses av de ombordanställda. 7 val av
skyddsombud deltager ej befälhavare, maskinchef eller sådan ledamot i
skyddskommitté som utsetts av arbetsgivare.

Utan hinder av första stycket kan sjöfartsverket, om
förhållandena påkalla det, medge att ett eller flera skyddsombud i stället
utses gemensamt för flera fartyg som tillhöra samma redare. Med redare
jämställes den som i redarens ställe brukar fartyget. Sådant skyddsombud utses
enligt samma grunder som annat skyddsombud eller av företrädare för de ombordanställda
på fartygen.

Har på fartyg eller gemensamt för flera fartyg utsetts mer
än ett skyddsombud, skall ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud med
uppgift att samordna skyddsombudens verksamhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

På fartyg med en besättning som normalt uppgår till minst
tjugofem man skall finnas en av företrädare för redaren och av skyddsombud
sammansatt skyddskommitté, som har att verka för sundhet och säkerhet i
arbetet. Om det är påkallat, bör skyddskommitté tillsättas även på annat
fartyg.

På fartyg med en besättning som normalt uppgår till minst
femton personer skall finnas skyddskommitté sammansatt av förelrädare för
redaren och de ombordanställda. Skyddskommitté skall tillsättas även på annat
fartyg, om det begäres av de ombordanställda.

I skyddskommitté kan även ingå företrädare för annan
arbetsgivare än redaren. Ledamöter i kommittén som ej företräda redaren eller
annan arbetsgivare utses av de ombordanställda. I val av sådan ledamot deltager
ej befälhavare, maskinchef eller ledamot i kommittén som före valet utsetts av
arbetsgivaren.

Utan hinder av första stycket kan sjöfartsverket, om
förhållandena påkalla det, medge att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skyddskommitté i stället utses gemensamt för flera fartyg
som tillhöra samma redare. Med redare jämställes den som i redarens ställe
brukar fartyget. Sådan gemensam skyddskommitté utses enligt samma grunder som
annan skyddskommitté.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 §

Skyddsombud må icke hindras att fullgöra sina uppgifter.
Den som utsetts till skyddsombud må icke på grund härav eller på grund av sin
verksamhet i denna egenskap tillskyndas försämrade arbetsförhållanden eller
anställningsvillkor eller skiljas från anställningen.

Den som bryter mot stadgandet i första stycket är
skyldig ersätta därav uppkommen skada enligt de grunder som anges i 42 §
andra stycket arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1). Avtalsuppsägning
eller annan dylik rättshandling, som sker i strid mot nämnda stadgande, är
ogill.

Skyddsombud må icke hindras atl fullgöra sina uppgifter.
Den som utsetts till skyddsombud må icke på grund härav eller på grund av sin
verksamhet i denna egenskap tillskyndas försämrade arbetsförhållanden eller
anställningsvillkor.

Den som bryter mot stadgandet i första stycket är skyldig
ersätta därav uppkommen skada enligt de grunder som anges i 6 kap. 11 §
arbetsmiljölagen (1977: 000). Avtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling,
som sker i strid mot vad i första stycket är stadgat, är ogill.

Skyddsombud som gör gällande att han uppsagts från sin
anställning eller tillskyndats försämrade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor
med anledning av uppdraget att vara skyddsombud har rätt att kvarstå i
befattningen på fartyget under oförändrade arbetsförhållanden och
anställningsvillkor till dess frågan slutligt prövats. På yrkande av redaren
kan domstol förordna att vad nu sagts ej skall äga tillämpning.

Vad i tredje stycket sagts om rätt att kvarstå i
befattning på fartyget utesluter ej tillämpning av 17 eller 18 § sjömanslagen
(1973: 282).

Har skyddsombud efter det att anställningen upphört väckt
talan om att anställningsförhållandet skall bestå på grund av att uppsäg-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Talan
på grund av bestämmelserna i deima paragraf skall väckas inom två år från
avslutandet av den åtgärd varpå anspråket grundas. Försummas det, är talan
förlorad. Beträffande mål som här avses gälla föreskrifterna i 44 §
arbetarskyddslagen.

Föreslagen lydelse

ningen
enligt andra stycket är ogiltig, kan domstol på yrkande förordna att
skyddsombudet skall äga återgå i arbetet för tiden intill dess laga kraft
ägande dom eller beslut föreligger. För den tid förordnande gäller har skyddsombudet
rått att åtnjuta de anställningsvillkor som äro förenade med hans tidigare
befattning.

Talan
på grund av bestämmelserna i deima paragraf skall väckas inom två år från
avslutandet av den åtgärd varpå anspråket grundas. Försummas det, är rätten
till talan förlorad. Beträffande mål som här avses gälla föreskrifterna i 6
kap. 13 § arbelsmiljölagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12
§3

Bestämmelserna
i 210 §§ gäl- Bestämmelserna i 211 §§ gäl

la icke utländskt fartyg i vidare la icke utländskt fartyg i vidare

mån än regeringen förordnar där- mån än regeringen förordnar där

om, om.

7
kap.

1
§ De tillsynsförrättningar som skola företagas enligt denna lag äro

a)
regelbunden undersökning
av fartyg jämte utrustning (sjövärdighetsbesiktning),

b)
regelbunden undersökning
av annat fartyg än passagerarfartyg och dess utrusming i viss del eller vissa
delar (mellanbesiktning),

c)
regelbunden undersökning
av fartyg för fastställande av dess lämplighet för passagerarbefordran och
högsta tillåtna antal passagerare {passagerarfartygsbesiktning),

d) regelbunden
undersökning och uppmätning av fartyg för åsällande

av lastmärke eller meddelande av tillstånd att bibehålla sådant märke

(Jribordsbesiktning),

e) särskild
undersökning av fartyg i viss del eller vissa delar (extra

besiktning) och

f) annan undersökning
av förhållandena ombord (inspektion)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om det är möjligt skola
flera tillsynsförrättningar på ett fartyg ske samtidigt. Förrättning skall om
möjligt ske i samband med undersökning i klassificeringsanstalt, som omfattas
av förordnande enligt 1 kap. 14 §.

Om det är möjligt skola
flera tillsynsförrällningar på ett fartyg ske samtidigt. Förrättning skall om
möjligt ske i samband med undersökning i klassificeringsanstalt, som omfattas
av förordnande enligt 1 kap. 25 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Senaste
lydelse av förutvarande 3 kap. 11 § se 1975: 83.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Om annat fartyg än
passagerarfartyg är högst tjugofyra år och har högsta klass i
klassificerings-anstalt som omfattas av förordnande enligt 1 kap. 14 §,
skall det undergå förnyad sjövärdighetsbesiktning inom fyrtioåtta månader
efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning eller, om sjöfartsverket
medger det, inom sextio månader efter senast företagen
sjövärdighetsbesiktning.

Om
annat fartyg än passagerarfartyg är högst tjugofyra år och har högsta klass i
klassificeringsanstalt som omfattas av förordnande enligt 1 kap. 15 §, skall
det undergå förnyad sjövärdighetsbesiktning inom fyrtioåtta månader efler
senast företagen sjövärdighetsbesiktning eller, om sjöfartsverket medger det,
inom sextio månader efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning.

Har
fartyget icke sådan klass som nu nämnts eller är det äldre än tjugofyra år,
bestämmer sjöfartsverket den tid, inom vilken nästa sjövärdighetsbesiktning
skall äga rum. Med beaktande särskilt av fartygets ålder och allmänna tillstånd
skall tidpunkten bestämmas till tidigast tjugofyra och senast fyrtioåtta
månader efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning. Har fartyg som är
äldre än tjugofyra år högsta klass, må dock sjöfartsverket medgiva att den tid,
inom vilken förnyad sjövärdighetsbesiktning skall äga rum, utsträckes till
sextio månader, om synnerliga skäl föreligga.

Bestämmelserna
i denna paragraf gälla ej fartyg med mindre bruttodräktighet än 100
registerton.

15 §5

opaginerad Kontrollera mot PDF

För fartyg, som innehar
högsta klass i klassificeringsanslalt, vilken omfattas av förordnande enligt 1
kap. 14 §, och icke är äldre än tjugofyra år, må den undersökning av fartyget,
som lett till att fartyget erhållit eller fått bibehålla klassen, godkännas
såsom besiktning, som avses i 1 § a), b), d) eller e) i de delar
undersökningen omfattar. Detta gäller dock icke sådan undersökning av sjövärdigheten
som avslutats tidigare än sex månader före förrättningen, om särskilda skäl ej
föreligga att godkänna undersökningen, överföres fartyg till ny
klassificeringsanstalt eller föreligga i annat fall särskilda skäl att
underkasta fartyg besiktning, äger sjöfartsverket besluta därom.

För fartyg, som innehar
högsta klass i klassificeringsanstalt, vilken omfattas av förordnande enligt
1 kap. 75 §, och icke är äldre än tjugofyra år, må den undersökning av
fartyget, som lett till att fartyget erhållit eller fått bibehålla klassen,
godkännas såsom besiktning, som avses i 1 § a), b), d) eller e) i de delar
undersökningen omfattar. Detta gäller dock icke sådan undersökning av
sjövärdigheten som avslutats tidigare än sex månader före förrättningen, om
särskilda skäl ej föreligga att godkänna undersökningen, överföres fartyg till
ny klassificeringsanstalt eller föreligga i annat fall särskilda skäl att
underkasta fartyg besiktning, äger sjöfartsverket besluta därom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

-t
Senaste lydelse 1971: 293. s Senaste lydelse 1971: 293.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har fartyget icke klass som avses i första stycket eller
är det äldre än tjugofyra år, må sjöfartsverket efter prövning i varje särskilt
fall godkänna undersökningen såsom besiktning i den omfattning som föreskrives
i första styckel.

18 §6

Ritning till fartyg, som bygges eller ombygges för svensk
räkning och enligt denna lag skall undergå annan tillsynsförrättning än
inspektion, skall ges in till sjöfartsverket i god tid innan det arbete som
ritningen avser börjas. I trängande fall eller om fartyget tillfälligt ändras
eller ombygges utomlands, må ritning insändas i efterhand.

Ritning
till utländskt fartyg, som blivit svenskt och med anledning därav skall undergå
sjövärdighetsbesiktning, skall ges in till sjöfartsverket så snart det kan
ske.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket äger meddela
erforderliga föreskrifter om vilka ritningar som skola inges samt medge
lättnad i fråga om skyldigheten att ge in ritningar till viss typ av fartyg och
till fartyg som innehar klass i klassificeringsanslalt, vilken omfattas av
förordnande enligt 1 kap. 14 §.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket äger meddela
erforderliga föreskrifter om vilka ritningar som skola inges samt medge
lättnad i fråga om skyldigheten att ge in ritningar till viss typ av fartyg och
till fartyg som innehar klass i klassificeringsanstalt, vilken omfattas av
förordnande enligt 1 kap. 75 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förbud
mot nyttjande

Förbud mot nyttjande m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förekommer skälig anledning antaga, att fartyg icke är
sjövärdigt för resa i avsedd fart, att fartyget i väsentligt avseende brister i
fråga om skyddet mot ohälsa och olycksfall,

att det icke är behörigen lastat eller barlastat,

att det medför passagerare ulöver det högsta tillåtna
antalet, eller

att det icke är bemannat på betryggande sätt,

må fartygets resa förbjudas i avbidan på rättelse.

Är allenast fråga om brist i ar- Är allenast fråga
om brist i arbetsinrättning eller arbetsredskap, betsinrättning eller
arbetsredskap.

må i
stället förbud meddelas att begagna inrättningen eller redskapet innan
rättelse vidtagits.

må i stället förbud meddelas alt begagna inrättningen
eller redskapet innan rättelse vidtagits. Förekommer skälig anledning antaga
att användningen av viss lokal, visst ämne eller viss arbetsmetod innebär
fara för ohälsa eller

6 Senaste lydelse 1975: 83.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

olycksfall, må även användningen av lokalen, ämnet eller metoden förbjudas
i avbidan på rättelse.

Resa
må jämväl förbjudas, om fartyg icke hålles tillgängligt för
till-synsförrättning eller om fartyg, som enligt denna lag skall ha fart-, passagerarfartygs-
eller fribordscertifikat, saknar gällande sådant certifikat.

2 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förbud enligt 1 § må
meddelas av sjöfartsverket eller annan tillsynsmyndighet som regeringen bestämmer.
Utom riket må sådant förbud meddelas även av svensk konsul som förordnals att
utöva tillsyn av fartyg. Förbud enligt 1 § andra siycket må därjämte meddelas
av myndighet som avses i 1 kap. 5 § samt, oberoende av förordnande, av svensk
konsul. Har sådant beslut inom sjöfartsverket meddelals av annan än chefen för
den avdelning till vilken frågor om säkerheten på fartyg hör
(sjösäker-helsdireklören) eller meddelats av annan myndighet, skall beslutet
genast underställas sjösäkerhetsdirektören.

Förbud enligt 1 § må
meddelas av sjöfartsverket eller annan tillsynsmyndighet som regeringen bestämmer.
Utom riket må sådant förbud meddelas även av svensk utlandsmyndighet som
förordnats alt utöva tillsyn av fartyg. Förbud enligt 1 § andra stycket må därjämte
meddelas av myndighet som avses i 1 kap. 5 § samt, oberoende av förordnande, av
svensk utlandsmyndighet. Har sådant beslut inom sjöfartsverket meddelats av annan
än chefen för den avdelning till vilken frågor om säkerheten på fartyg hör
(sjösäkerhets-direktören) eller meddelats av annan myndighet, skall beslutet
genast underställas sjösäkerhetsdirektören.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslutet
skall innehålla uppgift om skälen för förbudet och de åtgärder som skola
vidtagas för rättelse. Avskrift av beslutet skall genast tillställas redaren
eller den som i redarens ställe brukar fartyget, befälhavaren samt, om
förbudet avser utländskt fartyg, diplomatisk eller konsulär representant för
det land där fartyget hör hemma.

3
§

Den
som inom riket meddelat beslut enligt 1 §, avseende förbud mot fartygs resa,
skall genast göra anmälan om beslutet till polismyndighet. Denna skall vidtaga
de åtgärder som erfordras för att hindra fartygets avgång.

Anmälan skall göras även
till tullmyndighet och lotsmyndighet. På dessa myndigheter ankommande
förrättning för fartygets resa skall inställas så länge förbudet gäller.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Gäller förbudet svenskt
fartyg som befinner sig utom riket, äger svensk konsul till förhindrande av
resan avfordra fartygels befälhavare för fartyget gällande nationalitetshandling.

Gäller förbudet svenskt
fartyg som befinner sig utom riket, äger svensk utlandsmyndighet till förhindrande
av resan avfordra fartygets befälhavare för fartyget gällande
nationalitetshandling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

t
Senasie lydelse 1975: 83.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55

Nuvarande lydelse

, Föreslagen lydelse

10

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 § 8

Förekommer brist som avses i 1 § och finnas ej
tillräckliga skäl att förbjuda fartygets resa eller att meddela förbud att
begagna inrättning, redskap, lokal, ämne eller arbetsmetod, kan myndighet som
avses i 2 § första stycket i stället förelägga redaren eller den som i redarens
ställe brukar fartyget att avhjälpa bristen.

Underlåter redaren eller den som i redarens ställe brukar
fartyget att inom förelagd tid vidtaga åtgärd som åligger honom enligt
föreläggandet eller kan han ej tillställas beslutet utan dröjsmål som
äventyrar syftet med beslutet, får myndigheten låta verkställa åtgärden på den
försumliges bekostnad. Detsamma gäller även i annat fall då föreläggande
meddelats, om omedelbar åtgärd påkallas men ej kan väntas bli vidtagen av den
som avses med beslutet.

5 §

I beslut om förbud eller föreläggande kan utsättas vite.

9 kap.

3 §

På anmodan av sjöfartsverket eller annan tillsynsmyndighet
som regeringen bestämmer är redaren eller den som i redarens ställe brukar
fartyget skyldig att föranstalta om undersökning av ämne eller material som
användes på fartyget eller ingår i dess last eller tillhandahålla prov för
sådan undersökning. Samma skyldighet gäller i fråga om maskin, redskap eller
teknisk anordning på fartyget.

I fråga om ämne eller material vars inlastning är
förestående men ännu ej kommit under redarens vård har lastägaren sådan
skyldig-

s Förutvarande 4 § upphävd genom 1972: 276.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1911/lS: 55

Nuvarande lydelse

11

Föreslagen lydelse

het som enligt första stycket åvilar redaren eller den som
i redarens ställe brukar fartyget.

Underlåter
någon som är skyldig därtill att efterkomma anmodan enligt första stycket
eller kan han ej tillställas beslut om anmodan utan dröjsmål som äventyrar
syftet med beslutet, får tillsynsmyndigheten låta verkställa åtgärderna på
dennes bekostnad. Detsamma gäller även i annat fall då beslut meddelats, om omedelbar
åtgärd påkallas men ej kan väntas bli vidtagen av den som avses med beslutet.

Undersökning
enligt denna paragraf skall bekostas av den som ålagts att föranstalta om
undersökning eller att tillhandahålla prov för undersökning, om ej tillsynsmyndigheten
beslutar att kostnaden helt eller delvis skad ersättas av statsmedel.

I beslut med anmodan enligt första stycket kan utsättas
vite.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 §

När två eller flera arbetsgivare samtidigt bedriva arbete
på samma fartyg, skola de samråda och gemensamt verka för att åstadkomma
sunda och säkra förhållanden på fartyget.

Redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget
är ansvarig för samordning av åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall
på fartyg som är gemensamt arbetsställe.

I fråga om fartyg, som intagits pä varv i Sverige, åvilar
det ansvar som avses i andra stycket den för varvsdriften ansvarige arbetsgivaren
i stället för redaren. Om särskilda skäl föreligga kan myndighet som
regeringen bestämmer medge att detta ansvar får överlåtas på redaren.

I fråga om fartyg i svensk hamn åvilar ansvaret för sådan
samord-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

ning av skyddsåtgärder som påkallas av att fartyget är
under lastning eller lossning den för detta arbete ansvarige arbetsgivaren.
Detta ansvar kan överlåtas till redaren.

Den som har ansvar enligt andrafjärde styckena skall
tillse att samordning sker av skyddsåtgärder på fartyget. Övriga arbetsgivare
och på fartyget sysselsatta arbetstagare skola följa de anvisningar som han
lämnar i detta syfte.

Vad i denna paragraf sägs om arbetsgivare äger motsvarande
tiUämpning på den soni driver verksamhet utan att ha arbetstagare anställd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om de
skyldigheter som åvila tillverkare och försäljare av maskiner, redskap och
andra tekniska anordningar samt den som upplåter till begagnande eller
installerar sådana anordningar stadgas i arbetarskyddslagen.

Om de
skyldigheter som åvila tillverkare och försäljare av maskiner, redskap och
andra tekniska anordningar samt den som upplåter rill begagnande eller
installerar sådana anordningar stadgas i arbetsmiljölagen (1977: 000).

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 §

Skyddsombud företräder de ombordanställda i skyddsfrågor
och skall verka för tillfredsställande skyddsförhållanden. Ombudet skall inom sitt
skyddsområde vaka över sundhet och säkerhet i arbetet samt i detta syfte
deltaga vid planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar och
arbetsmetoder på fartyget och vid planeringen av andra åtgärder av betydelse
för säkerheten i arbetet.

Skyddsombud skall söka vinna övriga ombordanställdas
medverkan i skyddsarbetet.

Redare, annan arbetsgivare och ombordanställda svara gemensamt
för att skyddsombud får erforderlig utbildning.

Skyddsombud skall beredas tillfälle att under arbetstid
fullgöra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55

Nuvarande lydelse

13

Föreslagen lydelse

sina uppgifter med bibehållna anställningsförmåner.
Ombudet skall ges tillfälle att på fartyget disponera lämplig lokal eller
annat utrymme som behövs för uppdraget. Skyddsombud har rätt att taga del av
de handlingar och erhålla de upplysningar i övrigt som äro av betydelse för
ombudets verksamhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 §

Innebär visst arbete omedelbar och allvarlig fara för
ombordvarandes liv eller hälsa och kan rättelse ej genast uppnås genom hänvändelse
till befälhavaren, kan skyddsombud bestämma att arbetet skall avbrytas.

Finner skyddsombud att förbud enligt 8 kap. 1 §
överträdes, kan han avbryta arbete som avses med förbudet eller som erfordras
för att fartyget skall påbörja förbjuden resa.

9 §

Beslut av skyddsombud enligt 8 § gäller i fråga om fartyg
som är förtöjt eller ligger till ankars i svensk hamn till dess sjöfartsverket
tagit StäUning i saken.

I annat fall än som avses i första stycket eller då fråga
är om räddningstjänst, gäller skyddsombudets beslut till dess befälhavaren
tagit ställning. Mot skyddsombudets beslut får befälhavaren beordra arbete
endast om han finner beslutet ogrundat eller arbetet nödvändigt för att
undanröja eller förebygga fara som bedömes större än den risk som föranlett
beslutet. Innan befälhavaren i strid mot skyddsombudets beslut beordrar arbete
skall han höra skyddskommittén, om sådan finnes och tvingande hinder ej
föreligger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 §

Beslut av skyddsombud enligt 8 § eller av befälhavare
enligt 9 § skall med angivande av skälen antecknas i fartygets skeppsdagbok
eller om sådan dagbok ej föres nedtecknas särskilt. Befälhavaren skall tillse
att avskrift av sådant beslut genast tillställes sjöfartsverket.

11 §

För skada till följd av åtgärd som avses i 8 § är
skyddsombud fri från ersättningsskyldighet.

12 §

Skyddskommitté skall planera och övervaka skyddsarbetet på
fartyget. Den skall noga följa utvecklingen i frågor som röra skyddet mot
ohälsa och olycksfall samt verka för tillfredsställande skyddsförhållanden på
arbetsstället. I skyddskommitté skola behandlas frågor om de ombordanställdas
hälsovård, frågor om planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar och
arbetsmetoder på fartyg, andra åtgärder av större betydelse för säkerheten i
arbetet samt frågor om upplysning och utbildning rörande skydd mot ohälsa och
olycksfall.

18 §9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
olycksfall under skeppstjänst medfört dödlig utgång eller svårare kroppsskada
eller samtidigt drabbat flera personer eller är olycksfall eller olyckstillbud
under skeppstjänst eljest av sådan beskaffenhet att det kan antagas vara av
väsentlig betydelse att det kommer till tillsynsmyndighetens kännedom, skall
befälhavaren utan dröjsmål eller, om fartyget befinner sig till sjöss, genast
efter ankomsten till hamn underrätta

Om
befälhavarens skyldighet att till sjöfartsverket anmäla vissa händelser ombord
finnas bestämmelser i sjölagen (7597; 35 s.l).

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer kan besluta om skyldighet för redare
eller befälhavare att anmäla inträffade olycksfall eller tillbud till
olycksfall eller sjukdomsfall utöver vad som angives i sjölagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 Senasie lydelse av fömtvarande 9 kap. 10 § se 1971: 293.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

sjöfartsverket
eller, om fartyget är utomlands, närmaste svenske konsul om olycksfallet eller
tillbudet. Detsamma gäller om skada uppstått eller åtgärd vidtagits som är av
betydelse för fartygets sjövärdighet.

Om befälhavarens
skyldighet att till sjöfartsverket anmäla vissa händelser ombord finnas bestämmelser
i sjölagen.

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 1 §
andra stycket och 275 §§ gälla icke utländskt fartyg i vidare mån än
regeringen förordnar därom.

20 §10 Bestämmelserna
i 1 § andra stycket och 270 §§ gälla icke utländskt fartyg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 kap,

4
§ Bryter befälhavare mot nyttjan-deförbud enligt 8 kap. 1 §, dömes till
dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till
böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot förbud som meddelats med stöd av 8 kap. 1 § eller
föreläggande som meddelats med stöd av 8 kap. 4 §.

Bryter
någon mot föreläggande eller förbud, som förenats med vite, dömes ej till
ansvar enligt första stycket.

5
§

Beordrar
befälhavare arbete i strid mot beslut av skyddsombud enligt 9 kap. 8 § utan att
skäl som anges i 9 kap. 9 § föreligger och åsidosattes därmed uppenbart intresset
att skyddsarbetet ombord bedrives i behörig ordning, dömes till böter.

7 §11

s. 14 Kontrollera mot PDF

Ha flera medverkat till
gärning som avses i 15 §§, gäller 23 kap. brottsbalken.

Ha
flera medverkat till gärning som avses i 14 och 6 §§, gäller 23 kap.
brottsbalken.

s. 15 Kontrollera mot PDF

10 Senaste
lydelse av fömtvarande 9 kap. 11 § se 1975: 83.

11 Senaste
lydelse av förutvarande 10 kap. 6 § se 1975: 83.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 16

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

10
§12

Den
som försummar vad som åligger honom enligt 9 kap. 2 § andra stycket, 10 §, 13 §
eller 15 77 §§, dömes till böter.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1978.

12
Förutvarande 10 kap. 10 § upphävd genom 1975: 722.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 17

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-12-15

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Bohman, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson,
Dahlgren, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullslen, Burenstam Linder,
Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Turesson

Proposition om bättre fartygsmiljö

1 Inledning

Under senare år har viktiga förändringar skett i lagstiftningen
rörande miljön i arbetslivet. En genomgripande översyn av
arbetarskyddslagstift-ningen har företagits av arbetsmiljöutredningen (S 1970:
35), som i delbetänkandet (SOU 1972: 86) Bättre arbetsmiljö föreslog
betydelsefulla ändringar i arbetarskyddslagen (1949: 1). På grundval av
utredningens förslag föreslogs i propositionen 1973: 130 ändringar i
arbelarskyddslagsliftningen och andra åtgärder för en bättre arbetsmiljö.
Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1974.

Arbetsmiljöulredningen har i januari 1976 avlämnat sitt
slutbetänkande (SOU 1976: 1) Arbetsmiljölag. Riksdagen har den 16 november
1977 på grundval av propositionen 1976/77: 149 beslutat att arbetarskydds-lagen
skall ersättas av en arbetsmiljölag. Denna skall träda i kraft den 1 juli 1978.

Den allmänna lagstiftningen om arbetarskydd omfattar inte
skeppstjänst. Huvudförfattning beträffande arbetarskyddet för de ombordanställda
är lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg (ändrad senast 1975: 722)
(sjösäkerhetslagen). Vid denna lags tillkomst var avsikten att söka få till
stånd så stor överensslämmelse som möjligt mellan arbetsförhållandena till
sjöss och i land. I detta syfte överfördes arbetarskyddslagens dåvarande
allmänna bestämmelser i så slor utsträckning som ansågs möjligt till
sjösäkerhetslagen.

Med anledning av den översyn som skedde beträffande
arbetarskyddet till lands tillkallades 1973 en sakkunnigi med uppdrag att
utreda frågor som hänger samman med de ombordanställdas arbets- och miljöförhållanden
m. m. Utredningen, som antog benämningen fartygsmiljö-

1 Generaldirektören Göran Borggärd. 2 Riksdagen
1977178.1 saml. Nr 55

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 18

utredningen
(K 1973: 04), har överlämnat bl. a. delbetänkandet (Ds K 1975: 2) Bättre
fartygsmiljö. I betänkandet föreslås ändrad lagstiftning om skyddet mot ohälsa
och olycksfall på fartyg. Betänkandet bör fogas till regeringsprotokollet i
detta ärende som bilaga 1.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren (RA),
överbefälhavaren (ÖB), försvarels materielverk, socialstyrelsen, statens
järnvägar (SJ), statens vägverk, sjöfartsverket, generaltullstyrelsen, statens
personalutbildningsnämnd (PUN), fiskeristyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, styrelsen för arbetarskydds-fonden, ILO-kommittén,
arbetsmiljöutredningen (S 1970: 35), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Rederiföreningen för mindre fartyg.
Statsanställdas förbund. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska
hamnförbundet. Svenska landslingsförbundet. Svenska maskinbefälsförbundet,
Svenska melall-industriarbetareförbundet. Svenska sjöfolksförbundet. Svenska
transportarbelareförbundel, Sveriges arbetsledareförbund (SALF), Sveriges
fartygsbefälsförening, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges redareförening,
Sveriges varvsindustriförening, Tjänslemännens centralorganisation (TCO) och
AB Trafikrestauranger.

ÖB
har bifogat yttranden från chefen för marinen och försvarels sjukvårdsstyrelse
medan socialstyrelsen har bifogat yttranden från förste stadsläkarna i
Stockholm och Göteborg. SAF har överlämnat yttranden från Sveriges
stuvareförbund och SAF:s allmänna grupp.

2
Gällande rätt

2.1
Arbetarskyddslagen

I
arbetarskyddslagen (1949: 1, omtryckt 1973: 834, ändrad senast 1977: 534) finns
de cenlrala reglerna rörande arbetarskydd. Enligt bestämmelserna i första
kapitlet är lagen i princip tillämplig på varje verksamhet vari arbetstagare
används till arbete för arbetsgivares räkning. Lagen gäller dessulom i vissa
andra särskilt angivna fall men även undantag från dess tillämpning förekommer.
Sålunda har bl. a. arbete som är att hänföra till skeppstjänst undantagils.

Lagens
andra kapitel innehåller allmänna föreskrifter om åtgärder till förebyggande av
ohälsa och olycksfall. Arbetsgivaren är skyldig att iaktta allt som med hänsyn
till arbetets natur och de förhållanden under vilka arbetet bedrivs samt
arbetstagarens ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar för arbetet skäligen
kan fordras för att förebygga att hos honom sysselsatt arbetstagare ådrar sig
ohälsa till följd av arbetet eller drabbas av olycksfall i arbetet.
Arbetstagaren å sin sida åläggs att använda de skyddsanordningar som finns och
att noga följa i lagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter och i
övrigt iaktta tillbörlig försiktighet och medverka till alt ohälsa och
olycksfall förebyggs.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 19

Genom
1973 års reform av arbetarskyddslagstiftningen Ullkom bestämmelser om
gemensamma arbetsställen. När två eller flera arbetsgivare samtidigt bedriver
arbete på samma arbetsställe skall de samråda och gemensamt verka för att
åstadkomma sunda och säkra förhållanden på arbetsplatsen. På gemensamma
arbetsställen kan arbetsgivarna komma överens om att en av dem skall ha
ansvaret för samordningen av skyddsåtgärder. Finns det inte någon
överenskommelse kan yrkesinspektionen bestämma vem som skall ha
samordningsansvaret. Arbetsgivare som inte har sådant ansvar skall å sin sida
följa de anvisningar som lämnas i samordnande syfte av den huvudansvarige. För
byggarbetsplatser gäller särsldlda regler om ett obligatoriskt
samordningsansvar.

Arbetarskyddslagen
innehåller i 6 kap. förhållandevis utförliga regler om samverkan mellan
arbetsgivare och arbetstagare. I dessa anges till en början att arbetsgivare
och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma sunda och säkra
arbetsförhållanden. På arbetsställe med minst fem arbetstagare skall utses ett
eller flera skyddsombud. Skyddsombud utses i första hand av lokal
arbetstagarorganisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till
arbetsgivaren. I vissa fall kan lokal facklig avdelning efter medgivande av
yrkesinspektionen utse skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare vid
arbetsstället (s. k. regionalt skyddsombud). Huvudskyddsombud med samordnande
uppgifter skall utses om det vid ett arbetsställe finns mer än ett skyddsombud.

Skyddsombud
företräder arbetstagarna i skyddsfrågor. I fråga om skyddsombudets uppgifter
föreskrivs bl. a. att skyddsombudet skall delta vid planering av nya eller
ändrade lokaler, anordningar och arbetsmetoder. Arbetsgivare och arbetstagare
svarar gemensamt för att skyddsombud får den utbildning som behövs.
Skyddsombud skall beredas erforderlig ledighet för att fullgöra sina
uppgifter. Vidare har skyddsombudet rält att ta del av de handlingar och
erhålla de upplysningar i övrigt som är av betydelse för ombudets verksamhet.
Innebär visst arbete omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller
hälsa och kan rättelse inte genast uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren,
kan skyddsombud bestämma att arbetet skall avbrytas i avvaktan på att yrkesinspektionen
tar ställning i saken. Överträds gällande förbud som har meddelats av
tillsynsmyndighet kan skyddsombud avbryta arbete som avses med förbudel.
Skyddsombud är fri från ersättningsskyldighet för skada till följd av sådana
åtgärder. Skyddsombud får inte hindras att fuUgöra sina uppgifter och får inte
på grund av sin verksamhet som skyddsombud ges försämrade arbetsförhållanden
eller anställningsvillkor. Arbetsgivare eller arbetstagare som bryter mot
detta är skyldig att ersätta skada som uppkommer därav.

Vid
arbetsställe med minst 50 arbetstagare eller vid annat arbetsställe där
arbetstagama begär det skall finnas skyddskommitté, sammansatt av

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 20

företrädare
för arbetsgivaren och arbetstagarna. Företrädare för de anställda utses i
första hand av lokal arbetstagarorganisation, som är bunden av kollektivavtal
i förhållande till arbetsgivaren. Skyddskommitté skall planera och övervaka
skyddsarbetet inom arbetsstället. Den skall noga följa utvecklingen i frågor
som rör skyddet mot ohälsa och olycksfall och verka för tillfredsställande
skyddsförhållanden på arbetsstället. I skyddskommitté skall behandlas frågor om
företagshälsovård, frågor om planering av nya eller ändrade lokaler,
anordningar och arbetsmetoder samt frågor om upplysning och utbildning rörande
arbetarskydd.

I
lagen finns också regler om bl. a. arbetstider, minderårigas och kvinnors
användande i arbete, skyldigheter för tillverkare och försäljare liksom
ansvars- och besvärsbestämmelser. Tillsyn över efterlevnaden av
arbetarskyddslagen utövas av arbetarskyddsstyrelsen och under dess överinseende
och ledning av yrkesinspektionen.

2.2
Arbetsmiljölagen

I
januari 1976 redovisade arbetsmiljöutredningen sitt slutbetänkande (SOU 1976:
1) Arbetsmiljölag jämte tre bilagor (SOU 1976: 24) med bakgrundsmaterial till
betänkandet. Detta innehåller förslag till arbels-miljölag och
arbetsmiljöförordning. Slutbetänkandet har remissbehandlats och remissinstanserna
har i allt väsentligt ställt sig bakom utredningsförslaget. Lagrådet har
lämnat förslaget till arbetsmiljölag utan erinran. I proposition 1976/77: 149
om arbetsmiljölag m. m. föreslogs att arbetarskyddslagen skulle ersättas av en
arbetsmiljölag. Riksdagen har beslutat om detta den 16 november 1977 (SoU
1977/78: 1, rskr 1977/78: 18).

Arbelsmiljölagen
innehåller nio kapitel. Dessa handlar om lagens tillämpningsområde,
arbetsmiljöns beskaffenhet, allmänna skyldigheter, arbetstidens förläggning,
minderåriga, samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare, tillsyn, ansvar
och fullföljd av talan. I delta sammanhang torde jag bara översiktligt behöva
beröra innehållet i några av kapitlen.

I
likhet med vad som gäller enligt arbetarskyddslagen skall arbetsmiljölagen
inte omfatta skeppstjänst.

I
lagens andra kapitel återfinns regler om arbetsmiljöns beskaffenhet.
Arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och
den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Arbetsförhållandena skall
anpassas till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Det
skall eftersträvas att arbetet anordnas så, att arbetstagare själv kan påverka
sin arbetssituation.

Tredje
kapitlet behandlar allmänna skyldigheter. Inledningsvis slås fast att
arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma en god
arbetsmiljö. Vidare ges regler om de närmare skyldigheter

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911/lS: 55 21

som
vilar på arbetsgivare och arbetstagare för att förverkliga detla mål. När två
eller flera samtidigt driver verksamhet på samma arbetsställe skall de samråda
och gemensamt verka för att åstadkomma tillfredsställande skyddsförhållanden.
Ansvaret för samordningen av skyddsåtgärder på gemensamt arbetsställe för
byggnadsverksamhet ligger på byggherren, som dock kan överlåta detta ansvar
till någon av dem som bedriver verksamhet på arbetsstället. Om fast driftställe
är gemensamt arbetsställe för flera verksamheter, har den som råder över
arbetsstället motsvarande ansvar, som likaledes kan överlåtas. I fråga om annat
gemensamt arbetsställe kan de som bedriver arbete där överenskomma att en av
dem skall ha ansvaret för samordningen. Den ansvarige skall se till att
samordning sker av skyddsåtgärder på arbetsstället. Övriga arbetsgivare och de
som arbetar där skall följa de anvisningar som han lämnar i detta syfte.

I
lagens sjätte kapitel finns regler om samverkan mellan arbetsgivare och
arbetstagare. Till kapitlet har överförts de grundläggande beslämmelserna i
arbetarskyddslagen om skyddsombud och skyddskommitté. Utöver dessa redan nu
gällande bestämmelser anges bl. a. alt lagen (1974: 358) om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen (ändrad senast 1976: 594) skall
tillämpas i vissa fall på skyddsombud och ledamot av skyddskommitté. Arbetarskyddslagens
regler om trygghet för skyddsombud mot försämrade arbetsförhållanden och
arbetsvillkor har skrivits in i arbetsmiljölagen liksom en regel om s. k.
efter-skydd som finns i förtroendemannalagen. Den sistnämnda regeln innebär
att arbetstagaren, när uppdraget som skyddsombud upphör, skall vara
tillförsäkrad arbetsförhållanden och arbetsvillkor, som överensstämmer med
eller är likvärdiga med dem som skulle ha gällt om han inte hade haft
uppdraget. Skyddsombuds möjlighet att avbryta arbete som bedrivs i strid mot
tillsynsmyndighets förbud vilken hittills har avsett förbud i enskilt fall
har utvidgats till alt gälla även generella förbud. Vidare får skyddsombud
möjlighet alt avbryta ensamarbete när det är påkallat från skyddssynpunkt.

Arbelsmiljölagen
träder i kraft den 1 juli 1978.

2.3
Sjösäkerhetslagen

I
betänkandet Bättre fartygsmiljö finns i avsnittet 1.2 en översikt över gällande
bestämmelser om fartygsmiljön. Jag får därför i första hand hänvisa till den
redogörelsen. Härutöver vill jag framhålla följande.

I
tredje kapitlet sjösäkerhetslagen finns regler om åtgärder till förebyggande
av ohälsa och olycksfall. Den grundläggande regeln är att fartyg skall vara så
inrättat och anordnat att de ombordvarande i möjligaste mån bereds skydd mot
ohälsa och olycksfall. Vidare finns bestämmelser om bostäder och andra
erforderliga utrymmen ombord, om skyddsanordningar, om tillhandahållande av
personlig skyddsutrustning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911/lS: 55 22

om
åtgärder för bedrivande av sjukvård ombord och om kosthåll och dricksvatten.

Regler
om samverkan mellan redare och ombordanställda i frågor som rör sundhet och
säkerhet på fartyget återfinns i 3 kap. 810 §§. Här ges också regler om hur
skyddsombud skall utses och hur skyddskommitté skall tillsättas. På fartyg med
minst fem ombordanställda skall, om inte särskilt förhållande berättigar till
undantag, utses ett eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall företräda de
ombordanställda i frågor som rör sundhet och säkerhet i arbetet. Om det är
påkallat bör skyddsombud utses även på annat fartyg. Val av skyddsombud
förrättas av de ombordanställda. På fartyg med en besättning som normalt uppgår
till minst 25 personer skall finnas en skyddskommitté som är sammansatt av
företrädare för redaren och av skyddsombud. Om det är påkallat bör
skyddskommitté tillsättas även på annat fartyg. Skyddsombud får inte hindras
att fullgöra sina uppgifter. Inte heller får den som har utsetts till
skyddsombud på grund härav eller på grund av sin verksamhet i denna egenskap
ges försämrade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor eller skiljas från
anställningen. Som påföljd för brott mot dessa bestämmelser föreskrivs dels
skadeståndsskyldighet, som kan drabba såväl arbetsgivare och arbetsledare som
arbetskamrater, dels ogiltighet av avtalsuppsägning eller annan sådan
rättshandling.

8
kap. innehåller bestämmelser om nyttjandeförbud. Om det t. ex. förekommer
anledning anta att fartyg i väsentligt avseende brister i fråga om skyddet mot
ohälsa och olycksfall kan fartygets resa förbjudas i avvaktan på rättelse. Är
det enbart fråga om brist i arbetsinrättning eller arbetsredskap får i stället
meddelas förbud att använda inrättningen eller redskapet innan rättelse har
vidtagits.

I
9 kap. behandlas åligganden för redare, befälhavare m. fl. till tryggande av
säkerheten. Kapitlet inleds med en hänvisning till bestämmelser i sjölagen
(1891: 35 s. 1, omtryckt senast 1975: 1289, ändrad senast 1977: 681) enligt
vilka befälhavaren skall rillse att fartyget är i behörigt skick med avseende
på bl. a. anordningar till förebyggande av ohälsa och olycksfall. Närmare
regler om vad som skall iakttas finns i 9 kap. 3 § sjösäkerhetslagen. Redare
och befälhavare eller annan som leder arbete ombord skall iaktta allt som
skäligen kan fordras för att förebygga att ombordanslälld ådrar sig ohälsa
till följd av arbetet eller drabbas av olycksfall eller för alt i övrigt trygga
sjösäkerheten. Därvid skall hänsyn tas till arbetets natur och de förhållanden
under vilka arbetet bedrivs samt ombordanställds ålder, yrkesvana och övriga
förutsättningar för arbetet. Den ombordanställde är i sin tur skyldig att använda
de skyddsanordningar som finns och att noga följa lagen eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av denna. Ombordanslälld skall även i övrigt iaktta
tillbörlig försiktighet och medverka till att motverka ohälsa eller
olycksfall. Vidare föreskrivs en skyldighet att tillse

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 23

att
användande av minderårig i fartygsarbete inte medför fara eller men för denne.
Regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer får meddela närmare
föreskrifter om användande av minderårig i arbeten som är farliga etc.

2.4
Annan lagstiftning

I
betänkandet Bättre fartygsmiljö finns i avsnitten 1.2.1.21.2.1.5 en
redogörelse för vissa bestämmelser om arbelsmiljöförhållanden i sjömanslagen
(1973:282, ändrad senast 1976: 591), sjöarbetsridslagen (1970: 105, ändrad
senast 1976: 586), livsmedelslagen (1971: 511, ändrad senast 1976: 589),
kungörelsen (1965: 908) med tillämpningsföreskrifter till lagen den 19
november 1965 (nr 719) om säkerheten på fartyg (ändrad senast 1976: 773)
(tillämpningskungörelsen till sjösäker-helslagen), mönslringsförordningen
(1961: 87, ändrad senast 1973: 287) och livsmedelskungörelsen (1971: 807,
ändrad senast 1976: 830). Jag finner i della sammanhang inte anledning att
närmare beröra irmehållet i denna lagstiftning. I stället får jag hänvisa till
redogörelsen i betänkandet.

3
Fartygsmiljöutredningens förslag

Betänkandet
innehåller förslag till ändringar i sjösäkerhetslagen, sjölagen och
tillämpningskungörelsen till sjösäkerhetslagen. De föreslagna ändringarna avser
främst skyddsarbetet på fartyg, utbildningsfrågor, far-tygel som gemensamt
arbetsställe och åtgärder för att trygga efterlevnaden av lagstiftningen.

I
fråga om det närmare innehållet i betänkandet ber jag att få hänvisa till
bilaga 1.

4
Remissyttrandena 4.1 Allmänna synpunkter

Flera
remissinstanser har helt allmänt uttalat sig positivt om utredningens förslag
och förklarat att dessa är väl ägnade att bidra till en effektivisering av
skyddsarbetet till sjöss. Huvudlinjerna har lämnais utan erinran av bl. a.
arbetarskyddsstyrelsen, sjöfartsverket, arbetsmdjöutred-ningen, LO, SACOISR,
SAF, Svenska hamnförbundet. Svenska maskinbefalsförbundel. Svenska sjöfolksförbundet.
Svenska transportarbetare-förbundet, Sveriges fartygsbefälsförening, Sveriges
redareförening, Sveriges varvsindustriförening och TCO.

Enligt
arbetarskyddsstyrelsen synes det lämpligt att arbetet med att

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 24

förbättra
fartygsmiljön sker etappvis på samma sätt som har skett beträffande
arbetarskyddslagstiftningen i övrigt. Det bör därvid eftersträvas att så
enhetliga regler som möjligt kommer att gälla ombord på fartyg resp. i land.
Mot bakgrund härav finner styrelsen det värdefullt att de av utredningen
föreslagna reglerna har avfattats i huvudsak efter mönster från
arbetarskyddslagen. Liknande synpunkter har även framförts av sjöfartsverket,
arbetarskyddsfonden och SAF. Svenska hamnförbundet finner de föreslagna
ändringarna allmänt väl motiverade och helt i linje med den målsättning som har
gällt för utredningen. SACOI SR understryker att det är av största vikt att de
generella arbelsmiljöförbättringar som genomförs för arbetstagare i land även
kommer att gälla för de ombordanställda så långt detta är möjligt. Detta gäller
inte minst med hänsyn till att arbetsmiljön för de ombordanställda inte enbart
är en fråga om arbetsförhållanden i allmänhet utan även omfattar fritiden.
Sveriges redareförening konstaterar att arbetslivet till sjöss under senare år
genom lagstiftning och avtal mellan parterna alltmer har sökt närma sig
förhållandena i land och att utredningens förslag speglar denna tendens.

4.2
Skyddsverksamheten ombord

4.2.1
Allmänna utgångspunkter

Utredningen
har med förebild i 39 § arbelarskyddslagen föreslagit att det i 3 kap. 8 §
sjösäkerhetslagen tas in en bestämmelse om alt redare, annan arbetsgivare och
ombordanställda skall samverka för att åstadkomma sunda och säkra
arbetsförhållanden. Remissinstanserna har i allmänhet lämnat förslaget utan
erinran. Sveriges stuvareförbund framhåller att paragrafen inte bara
återspeglar vad som sägs i 39 § arbetarskyddslagen om samverkan mellan
arbetsgivare och arbetstagare utan också i viss mån vad som sägs i 7 a §
arbelarskyddslagen om samråd mellan två eller flera arbetsgivare. Förbundet
ifrågasätter om inte "annan arbetsgivare" bör utgå ur paragrafen,
som därigenom inskränks till att avse samverkan mellan redare och
ombordanställda. I annat fall bör också annan arbetsgivares anställda likaväl
som de ombordanställda inbegripas i den föreskrivna samverkan.

Sjöfartsverket
uttalar att skyddsarbetet i allmänhet bör kunna fördjupas genom de föreslagna
reglerna, vilket kan förväntas ge utslag i mindre aniai Olyckor. Inom sjöfarten,
som besväras av ett större antal arbetsolycksfall än många andra näringar, är
detta angeläget. Arbetarskyddsstyrelsen tillstyrker att bestämmelserna om
skyddsombud och skyddskommitté anpassas till de regler som gäller i land. De
avvikelser från arbelarskyddslagens regler som har föreslagits på grund av de
speciella förhållandena inom sjöfarten föranleder ingen erinran från styrelsens
sida. Svenska sjöfolksförbundet uttrycker sin tillfredsställelse över att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911/lS: 55 25

skyddsombud
och skyddskommittéer föreslås få betydligt vidgade befogenheter i framtiden.

4.2.2
Skyddsombud

I
fråga om tillsättande av skyddsombud har utredningen i 3 kap. 9 §
sjösäkerhetslagen föreslagit att skyddsombud skall finnas på alla fartyg med
minst fem ombordanställda. Förslaget har allmänt godtagits av
remissinstanserna liksom förslaget att skyddsombud skall finnas även på annat
fartyg, om det är påkallat.

Enligt
utredningens förslag skall skyddsombud utses av de ombordanställda. I val av
skyddsombud skall inte delta befälhavare, maskinchef eller sådan ledamot i
skyddskommitté som har utsetts av arbetsgivare. Dessa förslag har kommenterats
av Svenska sjöfolksförbundet, som pekar på att val av skyddsombud enligt
arbetarskyddslagen förrättas av lokal facklig organisalion. Förbundet
förklarar sig om än med tvekan kunna acceptera utredningens motiv till en
annorlunda reglering, nämligen att samtliga kategorier ombordanställda som bör
delta i val inte är representerade av fackklubb ombord. Ännu tveksammare är
förbundet till förslaget ur den synpunkten att det ger möjlighet för
arbetsledare att åtaga sig uppdrag som skyddsombud. Enligt förbundets synsätt
är-arbelsledande funktioner inte förenliga med skyddsombudets grundläggande
uppgift att företräda arbetstagarna i skyddsfrågor.

Även
förslaget att skyddsombud skall kunna vara gemensamt för flera fartyg inom
samma rederi har godtagits av remissinstanserna.

Svenska
hamnförbundet påpekar att antalet ombordanställda på bogserbåtar och
hamnisbrytare ofta understiger fem, vilket antal enligt förslaget utgör den
nedre gränsen för skyldigheten att utse skyddsombud. Förslaget om gemensamt
skyddsombud medför enligt förbundets mening goda möjligheter till en
anpassning av skyddstjänsten efter de skiftande förhållanden, som råder för
bogserbåtsverksamheten i olika hamnar. Minimikravet bör enligt förbundet vara
att det i varje hamn med minst en bogserbåt skall finnas åtminstone elt
skyddsombud bland besättningen. Generaltullstyrelsen förklarar att möjligheten
till gemensamt skyddsombud för en grupp fartyg kan erbjuda fördelar för
tullverket, eftersom en viss samordning av slcyddsproblem av likartat slag
därigenom kan nås samtidigt som antalet skyddsombud kan begränsas.

Svenska
sjöfolksförbundet förklarar sig inte ha något att erinra mot förslaget om
gemensamt skyddsombud. Det kan komma att innebära att t. ex. de anställda i ett
rederi med skärgårdstrafik med flera men mindre och därmed fåtaligt bemaimade
passagerarfartyg också kan tillförsäkras en kontinuerlig skyddsverksamhet.
Utanför förslaget faller emellertid större delen av det mindre lasttonnaget,
där bemanningen, förutom befälhavaren ofta också fartygets redare består av
ett

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 26

eller
elt par fartygsbefäl, eventuellt ett maskinbefäl samt ett par jung-män. Även om
inget hindrar de anställda att utse skyddsombud hyser förbundet misstanken att
dagens förhållanden, dvs. att skyddsombud med något enstaka undantag saknas på
de mindre fartygen, kommer att bestå även efter det att ändringsförslagen har antagits.
Eftersom de rederier med mindre fartyg som förbundet syftar på inte bedriver
lokal-eller linjelrafik, kan systemet med gemensamt skyddsombud, vars verksamhet
begränsas till det egna rederiets fartyg och där ombord anslällda, inte
tillämpas. Enligt förbundets synsätt är den lämpligaste lösningen på problemet
att en motsvarighet till 40 § tredje siycket arbelarskyddslagen förs in i
sjösäkerhetslagen.

SAF:s
aUmänna grupp är kritisk till förslaget att det skall behövas medgivande från
sjöfartsverket för att få utse gemensamt skyddsombud. Enligt gruppen är
beslutsnivån väl hög. Med tanke på bogserbåtsrede-rierna, som i flera fall har
sina fartyg inom ett och samma hamnområde, borde frågan kunna lösas genom lokal
överenskommelse. Genom att utse gemensamt skyddsombud kan skyddsarbele komma
till stånd också på de mindre fartygen där skyddsombud annars inte skulle ha
utsetts.

I 3
kap. 9 § sista stycket sjösäkerhetslagen föreslår utredningen att en
bestämmelse om huvudskyddsombud tas in. Enligt förslaget skall, när mer än ett
skyddsombud har utsetts på fariyg eller gemensamt för flera fariyg, ett av
ombuden vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna skyddsombudens
verksamhet. Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Fiskeristyrelsen
och Sveriges fiskares riksförbund understryker att de särskilda förhållanden
som hänger samman med fiskefartyg och arbetet ombord på dessa inte har beaktats
tillräckligt under utredningsarbetet. Grundläggande begrepp som
"ombordanställda", "arbetsgivare", "arbetstagare"
eller "redare" i den föreslagna författningstexten är inte aktuella i
fråga om de flesta svenska fiskefartyg. I många fall äger hela besättningen del
i fartyget.

Utredningen
har i 9 kap. 7 och 8 §§ sjösäkerhetslagen föreslagit nya regler om skyddsombuds
uppgifter och befogenheter. De föreslagna bestämmelserna har sin motsvarighet
i 40 a och 40 b § § arbetarskyddslagen. Remissinstanserna har i huvudsak
tillstyrkt förslagen eller lämnat dem utan erinran. Till vissa kritiska
synpunkter i elt par avseenden återkommer jag i det följande.

Svenska
sjöfolksförbundet ser med stor tillfredsställelse att de grundläggande
beslämmelserna om skyddsombudens uppgifier ombord föreslås motsvara de som
infördes i arbetarskyddslagen genom 1973 års ändringar. De uppgifter
skyddsombuden ombord fullgör skiljer sig inte från motsvarande uppgifter för
landanställda.

Svenska
metallindustriarbetareförbundet kritiserar att förslaget till 9 kap. 7 §
sjösäkerhetslagen använder uttrycket "ombordanställda". Det

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911/lS:
55 27

innebär enligt förbundet en begränsning så att reparatörer
och andra servicemän, som inte är att betrakta som ombordanställda, inte kommer
alt täckas av paragraftexten. Förbundet hemställer därför alt ordet
"ombordanställda" ersätts med ordet "arbetstagarna", som
används i arbetarskyddslagen.

Efter mönster från 40 a § arbetarskyddslagen om skyddsombuds
ledighet för att fullgöra sitt uppdrag har fartygsmiljöutredningen föreslagit
att skyddsombud skall beredas tillfälle att under ar-betslid fullgöra sina
uppgifter med bibehållna anställningsförmåner. Remissinstanserna har inte haft
något att erinra mot förslaget. Svenska sjöfolksförbundet understryker att
frågan har stor betydelse och framhåller att del är nödvändigt alt
skyddsombuden frikopplas från ordinarie arbetsuppgifter för att kunna arbeta
för en bättre arbetsmiljö. Förbundet delar emellertid utredningens uppfattning
att tidsåtgången självfallet måste variera med skyddsområdets storlek och
arbetets natur.

I 9 kap. 8 § sjösäkerhetslagen föreslås vissa bestämmelser
som ger skyddsombud rätt att avbryta arbete, s. k. stoppningsrätt. Följande
paragraf innehåller bl. a. ett förslag att befälhavare under vissa
förutsättningar kan beordra arbete i strid mot skyddsombuds beslut alt stoppa
arbetet. Över dessa och hithörande frågor i lagförslaget har sjöfartsverket,
SJ, generaltullstyrelsen, chefen för marinen, LO, Rederiföreningen för mindre
fartyg. Svenska maskinbefälsförbundet. Svenska metallindustriarbetareförbundet.
Svenska sjöfolksförbundel, Svenska transportarbetareförbundet, SACOISR,
Sveriges fartygsbefälsförening, Sveriges redareförening och TCO uttalat sig.

Sjöfartsverket, generaltullstyrelsen och Sveriges
fartygsbefälsförening är i huvudsak positiva till förslaget. Sjöfartsverket
biträder förslaget men framhåller att befälhavaren har möjlighet att ta
fartygsinspektörs tjänster i anspråk inom rimlig tid även i utlandet i vissa
fall, t. ex. genom att anlita fartygsinspektör från Rotterdamkontoret. Verket
delar utredningens åsikt att det är självklart alt befälhavaren fattar
ifrågavarande beslut efter samråd med dem som har bäst erfarenhet och kunskap
på aktuellt område och att en särskild bestämmelse om detta inte krävs.
Generaltullstyreisen anser att det kan uppstå olycklig fördröjning om
tillsynsmyndighetens ställningstagande skall avvaktas även om fartyget befinner
sig i svensk hamn. Som exempel nämns när styrelsens fariyg skall ul på
sjöräddningsuppdrag eller annan räddningstjänst. Styrelsen föreslår därför alt
9 kap. 9 § andra stycket får följande lydelse. "Befinner sig fartyget
utom svensk hamn eller är det fråga om räddningstjänst gäller skyddsombudets
beslut till dess befälhavaren tagit ställning." Sveriges
fartygsbefälsförening anser förslaget väl ägnat att tjäna sitt syfte när fartyget
befinner sig utom svensk hamn. Vad avser fall då fartyget befinner sig inom
svensk hamn hyser föreningen betänkligheter i fråga om ansvarsfrågan vid
skadefall. Det är tveksamt om reglerna i

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 28

sjösäkerhetslagen kan fria en befälhavare eller hans
ställföreträdare från ansvar enligt sjölagen. När det gäller uttrycket
"utom svensk hamn" anser föreningen detla vara för vagt för att kunna
tjäna som riktpunkt för så väsentliga ansvarsfrågor. Det bör därför förtydligas
med ett uttalande om att med svensk hamn i detta avseende skall förstås fall
när fartyget ligger förtöjt i svensk hamn.

För experten Hadrups förslag att befälhavaren, innan han i
slrid mot skyddsombudets beslut beordrar arbete, skall samråda med maskinchefen
i frågor som berör dennes ansvarsområde uttalar sig Sveriges redareförening,
Rederiföreningen för mindre fartyg, SACO/SR, TCO, Svenska maskinbefälsförbundet
och Svenska transportarbetareförbundet. Sveriges redareförening framhåller att
i gällande lagstiftning åläggs i första hand redaren att skapa säkra och sunda
förhållanden i fartygsarbetet. Med stort inslag av självständighet vilar
emellertid detta ansvar även på befälhavaren och inom sitt ansvarsområde
maskinchefen. Rederiföreningen för mindre fartyg framhåller att ett
åsidosättande av ett skyddsombuds beslut måste ske under sådana former att de
ansvariga inte riskerar straff för att de upprätthåller sä-kerhetsbelingade
drifts- och arbetsförhållanden. SACOISR finner med hänsyn till att maskinchefen
redan har lagstadgal ansvar för säkerheten ombord och med hänsyn till hans
tekniska expertkunnande att det är helt följdriktigt och naturligt att samråd
sker i de fall som omfattas av utredningsförslagets 810 §§. Svenska
transportarbetareförbundet finner det orimligt att en befälhavare ensam på
subjektiva grunder skall kunna upphäva den lagfästa rätt till inflytande som
skyddsombud skall äga. Det framstår som självklart att ett sådant beslut endast
skall kunna fattas efter samråd inom fartygsledningen.

Svenska sjöfolksförbundet anser det olyckligt att
befälhavaren i dessa frågor både skall vara den person till vilken skyddsombud
skall hänvända sig för att uppnå rättelse i fråga om farligt arbete och den
som har befogenhet att beordra fortsatt arbete, om rättelse inte har nåtts och
skyddsombudet därför har begagnat sig av sin rätt att avbryta arbetet.
Förbundel anser att hänvändelsen för att få rättelse i en fråga av denna art
skall ske till maskinchefen i fråga som berör fartygets maskineri med
tillhörande anläggningar och inrättningar och till den främste av styrmännen i
annan fråga. Eftersom skyddskommittén, med vilken befälhavaren är skyldig att
rådgöra, endast har rådgivande funktion måste befälhavaren innan han häver
skyddsombudets beslut ingående ha redogjort för de sakskäl som hans beslut
bygger på. Förbundet anser att uttrycket "tvingande hinder" måste
definieras. Förbundet föreslår att med sådan situation skall förstås endast de
tillfällen då fartygets eller de ombordanställdas säkerhet kräver ett
omedelbart ställningstagande, dvs. en akut nödsituation. När det gäller
reservanten Hadrups mening anför förbundet att den av honom åberopade
bestämmelsen i 9 kap. 8 § sjö-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 29

säkerhetslagen
inte ger maskinchefen ett självständigt ansvar likvärdigt med befälhavaren utan
ett sådant under befälhavaren. I fråga om t. ex. fartygets
brandsläckningsanordningar ansvarar visserligen maskinchefen för att de är
klara till omedelbart bruk, men om anordningarna till antal och mängd inte
uppfyller gällande bestämmelser inskränker sig maskinchefens ansvar till att
informera befälhavaren därom. Enligt förbundet kan en skyldighet för
befälhavaren att samråda med maskinchefen innebära att syftet med samrådet går
förlorat. Maskinchefen bör i fråga som berör arbetet inom maskinområdet redan
innan skyddsombudet hänvänder sig till befälhavaren ha varit engagerad och
tagit ställning i frågan. Först om hänvändelsen till ansvarig arbetsledare
besvaras negativt eller inte har lett till önskat resultat sker ju hänvändelsen
till befälhavaren. Ett ovillkorligt samråd med maskinchefen kan i sådant fall
inte leda till att maskinchefen ändrar inställning utan tvärtom att
befälhavaren kan vara böjd att acceptera maskinchefens utsago utan att närmare
sätta sig in i frågeställningen eftersom ansvaret för beslutet är delat med
maskinchefen. Förbundet instämmer emellertid i Hadrups uppfattning att
maskinrummet är en svår arbetsmiljö och att åtskilliga svårare olyckor eller
olyckstillfällen uppstår där eller i dithörande utrymmen. Situarioner i vilka
skyddsombudet ställs inför beslutet att begagna sig av sin rätt att avbryta
farligt arbete om rättelse inte genast kan uppnås kan därför tänkas ofta bli
aktuella inom detta område. Om förbundets synpunkter på den föreslagna lydelsen
av 9 kap. 8 § inte godtas, kan förbundet acceptera 9 kap. 9 § endast i
föreslaget skick. Om förbundets förslag till ändrad lydelse godtas bortfaller
alla reservantens skäl för samråd.

LO
delar Svenska sjöfolksförbundets uppfattning att maskinchef och förste styrman
ytterst är att betrakta som arbetsgivare i dessa fall och att hänvändelse skall
ske till dessa om farligt arbete. Stoppningsrätten kan annars bli fikliv om
samma person, befälhavaren, skall motta krav på åtgärd och senare upphäva
stoppningsbeslut på grund av brist på ålgärd. Svenska
metallindustriarbetareförbundet anser att befälhavarens rätt att upphäva
skyddsombuds beslut bör beskäras ytterligare. Förutom att han skall höra
skyddskommittén anser förbundet att hans beslut också måste få stöd av en enig
kommitté innan han kan upphäva ett beslut. I övrigt ansluter sig förbundet till
utredningens förslag.

Utredningen
föreslår i 9 kap. 10 § sjösäkerhetslagen att beslut enligt 8 och 9 §§ samma
kapitel skall antecknas i fartygets skeppsdagbok eller om sådan inte förs
nedtecknas särskilt, varvid befälhavaren skall tillse att beslutet genast
tillställs sjöfartsverket. Svenska sjöfolksförbundet erinrar om alt särskilda
bestämmelser om skeppsdagbok finns i sjölagen. Bl. a. gäller skyldighet för
redare att förvara sådan minst tre år efter dess avslutande. Utredningen har
inte föreslagit något krav på förvaringstid för särskild

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 30

handling
på vilken beslut enligt 8 och 9 §§ antecknas. Även om sådant beslut genast
skall tillställas sjöfartsverket är det förbundets uppfattning att krav bor
ställas på att redaren förvarar handlingen lika länge som skeppsdagbok skall
förvaras.

Utredningen
föreslår i 3 kap. 11 § sjösäkerhelslagen delvis nya regler i fråga om
skyddsombuds anställningstrygghet. Remissinstanserna har lämnat förslagen utan
erinran. Svenska sjöfolksförbundet anmärker att begreppet
"anställningen" i paragrafen har bytts ut mot sjömanslagens
motsvarighet, "befattningen", utom i sista stycket där det sägs alt
"skyddsombudet skall äga återgå i arbetet". Efiersom utredningen i
sista stycket av specialmotiveringen till denna paragraf klargör att domstols
dom bör innebära att skyddsombud återinträder i den befattning han tidigare har
innehaft, föreslår förbundet att lagtexten förtydligas genom att det mera
allmänna uttrycket "i arbetet" byts ut mot orden "i tidigare
befattning". Sveriges stuvareförbund frågar sig vad uttrycket "nämnda
stadgande" i paragrafens andra stycke andra mening syftar på. Syftar det
på första stycket i samma paragraf eller på 42 § andra stycket
arbetarskyddslagen? Enligt förbundets mening bör uttrycket ersättas med
"vad i första stycket är stadgat" för att göra klart att det inte är
bestämmelsen i arbetarskyddslagen som åsyftas.

4.2.3
Skyddskommitté

I
3 kap. 10 § sjösäkerhetslagen föreslår utredningen utförligare bestämmelser om
skyddskommittéer än de som gäller f.n. En principiell nyhet är förslaget att en
gemensam skyddskommitté skall kunna utses för flera av rederiets fartyg. De
remissinstanser som har uttalat sig i dessa frågor är överlag positiva till
förslagen.

Arbetsmiljöutredningen
betonar det önskvärda i att så långt som möjligt söka nå överensstämmelse
mellan reglerna för landanställda och ombordanställda. I förslaget till regler
om skyddskommitté finns dock, framhåller utredningen, vissa avvikelser som inte
föranleds av speciella arbetsförhållanden till sjöss eller av nuvarande
lagstiftnings principiella uppläggning. Sålunda har i den föreslagna
bestämmelsen om skyddskommitténs uppgifter i förhållande till den i övrigt
praktiskt taget likalydande bestämmelsen i arbetarskyddslagen tillagts, alt i
kommittén skall behandlas frågor om åtgärder av större betydelse för säkerheten
i arbetet. Arbetsmiljöutredningen menar att bestämmelsen i arbetarskyddslagen
anger skyddskommitténs uppgifter på ett sådant sätt att däri självklart ingår
att behandla frågor av nämnda art. Genom det föreslagna tillägget antyds en
skillnad i sakinnehållet som inte existerar. Arbetsmiljöutredningen anför
vidare att det i sjösäkerhetslagen föreslås en bestämmelse att ordförande och
sekreterare i skyddskommitté utses av redaren om inte annat överenskommes.
Utredningen framhåller att motsvarande beslämmelse i arbelarskyddskungörelsen
(1949: 208, omtryckt

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 31

1973:
841) har kommit till av rent praktiska skäl och därför fått sin plals i
kungörelsen och inte i lagen.

Förslaget
om gemensam skyddskommitté för flera av rederiets fartyg finner LO mycket
intressant. Genom sådana kommittéer kan de ombordanställda få möjlighet att
delta i planering av nya fartyg, nya eller ändrade utrymmen, anordningar och
arbetsmetoder. För att skyddskommittéerna ombord inte endast skall bli ett
övervakande organ av redan befintlig miljö är det, som LO ser det, angeläget
att "rederikommittéer" kommer till stånd utan att särskilda skäl
måste föreligga. Svenska sjöfolksförbundet framhåller att förslaget saknar
motsvarighet såväl i gällande sjösäkerhetslag som i arbelarskyddslagen. Om en
sådan kommitté skall kunna bedriva en kontinuerlig och effektiv
skyddsverksamhet begränsas antalet berörda rederier till färjerederier och
då egentligen endast till sådant rederis fartyg inom samma räjong samt andra
rederier vars fartyg har lokal anknytning, t. ex. bogserbåtar i lokalfart
eller skärgårdsbåtar. Förbundet har dock inte något att erinra mot att en sådan
beslämmelse införs.

4.3
UtbUdningsfrågor

Flertalet
av de remissinstanser som har uttalat sig i utbildningsfrågorna ansluter sig
till utredningens synpunkter beträffande utbildningens betydelse för
strävandena att skapa en bättre arbetsmiljö.

Utredningens
förslag att genom en lagregel slå fast att redare, annan arbetsgivare och
ombordanställda gemensamt skall svara för att skyddsombuden får den utbildning
som behövs tillstyrks eller lämnas utan erinran av de remissinstanser som har
yttrat sig i frågan. Utredningens uttalande att kostnaderna för skyddsombudens
utbildning i princip bör falla på arbetsgivarna har också godtagits av de
remissinstanser som har uttalat sig i frågan.

I
fråga om vikten av utbildning framhåller sjöfartsverket alt elt gott
skyddsarbele inte kan komma till stånd ulan en väl genomförd utbildning av
skyddsombud och arbetsledare. Utredningens förslag till åtgärder på
utbildningssidan är angelägna att genomföra. Sjöfartsverket vill därtill
framhålla vikten av att genom den skolmässiga utbildningen av sjömän och andra
kategorier, t.ex. skeppsbyggnadstekniker, fördjupa kunskaperna om arbetsmiljön,
vilket bör beaktas vid utformningen av kursplaner för vederbörande läroanstalter.
Även TCO menar att det måste finnas tillräckligt med välutbildade skyddsombud
och arbetsledare för att åstadkomma en bra skyddsverksamhet ombord i fartyg.
Den reformerade lagstiftningen kommer därför enligt TCO att ställa stora krav
på en utbildningsverksamhet för såväl skyddsombud som befäl. Inom
arbetarskyddet i land har man gjort stora satsningar på utbildning av
motsvarande kategorier. Målet där är att under en treårsperiod klara

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 32

den
grundläggande utbildningen. Tjänstgöringsförhållandena för de ombordanställda
kan göra utbildningsverksamheten mera komplicerad än när det gäller
landanställda. Det framstår därför för TCO som ytterst viktigt alt utbildningen
planeras och genomförs med ännu större målmedvetenhet för dem som tjänstgör i
fartygen. Kravet på lämplig utbildning av skyddsombuden betonas av
generaltullstyrelsen, som anser det viktigt att skyddsombuden besitter gedigna
kunskaper inom de områden som är aktuella. Ställningstaganden måste baseras på
tekniska, ekonomiska och i vissa fall även medicinska insikter och
skyddsombuden måste även ha förmåga att bedöma konsekvenserna av föreslagna
åtgärder. Enligt styrelsens mening kan skyddsombuden fungera rationellt och
bidra rill förbättrad arbetsmiljö endast med väl underbyggda erinringar och
förslag. Sveriges fartygsbefälsförening anför att det i synnerhet under de
första åren efter tillkomsten av bestämmelserna om skyddsombud och
skyddskommittéer ombord i fartyg märktes en markant obenägenhet bland sjöfolket
att verka som skyddsombud eller att vara ledamot av skyddskommitté. Detta torde
till stor del ha berott på att få ansåg sig ha erforderliga kunskaper för dessa
ansvarsfulla uppdrag. Elt effektivt skyddsarbete förutsätter även att befälet
är väl skickat för sina arbetsuppgifter.

Om
de speciella problem som hänger samman med utbildning av ombordanställda har
Svenska sjöfolksförbundet närmare uttalat sig. Förbundet framhåller bl. a. att
den grundläggande utbildning av skyddsombud m. fl. som i form av studiecirklar
pågår i land inte kan tillämpas på ombordanställda skyddsombud.

Utredningens
principiella uppfattning alt de närmare formerna för utbildningen inte bör
regleras i lag delas av PUN. Det bör i stället överlåtas till arbetsmarknadens
parter att var för sig eller i samverkan utveckla formerna härför. För
statsförvaltningens vidkommande, anför PUN vidare, slöts ett principavtal år
1972 som bl. a. omfattade inrättande av statens arbelsmiljönämnd. PUN vill i
detta sammanhang peka på möjligheten att genom initiativ från
arbetsmiljönämnden komplettera studiematerialet Bättre arbetsmiljö så att detta
särskilt avpassas för sjöfartens miljöfrågor. Även chefen för marinen förordar
att studiematerialet Bättre arbetsmiljö omarbetas och anpassas för
självstudier av ombordanställda.

PUN
instämmer i utredningens uppfattning att det saknas anledning att vid sidan av
den centrala utbildningsdelegationen med anknytning till arbetarskyddsstyrelsen
inrätta en särskild utbildningsdelegation för sjöfartens behov. Även sjöfartens
utbildningsbehov i arbetsmiljöfrågor bör enligt PUN kunna behandlas av den
redan existerande utbildningsdelegationen. Då ärendena föranleder detta kan
företrädare för sjöfartens utbildningsintressen kallas till delegationens
sammanträden. Det förhållandet att frågor om utbildning av skyddsombud inom
sjöfarten

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 33

bör kunna diskuteras i utbildningsdelegationen utgör
enligt arbetar-skyddssiyrchen inte i och för sig skäl för atl ändra
sammansättningen av delegationen.

4.4 Fartyget som gemensamt arbetsställe

I 9 kap. 5 5 försia stycket sjösäkerhetslagen föreslås atl
redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget skall ansvara för
samordningsåtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall på fartyg när två
eller flera arbetsgivare samtidigt bedriver arbete på samma fartyg. Enligt
andra stycket åvilar samordningsansvaret i fråga om fariyg, som har tagils in
på varv i Sverige, den för varvsdriften ansvarige arbetsgivaren i stället för
redaren. Varvsarbelsgivaren skall dock kunna överlåta ansvaret lill redaren.
Enligt tredje stycket kan på fariyg i svensk hamn samordningsansvaret för
skyddsåtgärder som behövs därför att fartyget är under lastning eller lossning
överlåtas till den arbetsgivare som är ansvarig för detta arbete.
Samordningsansvaret skall primärt vila på redaren. Övriga arbetsgivare och på
fartyget sysselsatta arbetstagare skall enligt fjärde siycket följa de
anvisningar som den samordningsansvarige arbetsgivaren lämnar.

Över förslaget har ÖB, chefen för marinen, försvarets materielverk,
crbetarskyddsstyrdsen, sjöfartsverket, arbetsmiljöutredningen, LO, SAF,
Sveriges siuvc.reförbund, Svenska hamnförbundet, Svenska
maskinbefäls-förbundet. Svenska mctallinduslriarbetareförbiindet, Svenska
sjöfolks-förbunda, Svenska transportarbelareförbundel, SALF och Sveriges
fartygsbefälsförening uttalat sig. Remissinstanserna har i allmänhet godtagit
utredningens förslag i 9 kap. 5 § första resp. andra stycket sjösäkerhetslagen
att redaren i normalfallet är samordningsansvarig och att varvsarbetsgivaren
svarar för samordningen vid gemensamma arbeten på svenskt varv. Övervägande
antalet remissinstanser har däremot varit kritiska mot förslaget i fråga om
lastning och lossning i svensk hamn.

Chefen jör marinen anser att formuleringen i 9 kap. 5 §
sjösäkerhetslagen inte är tillräckligt tydlig. Ytterligare genomgång av
ansvarsförhållandena vid fartygs varvsvistelse, lossning och lastning bör ske.
För att undvika tvister i efterhand vid utredning av inträffade olycksfall bör
det övervägas om att skriftligt överenskomma vem som är huvudansvarig för
säkerheten.

Den av utredningen föreslagna huvudregeln att redaren
eller den som i redarens ställe brukar fartyget skall ha samordningsansvaret
vid gemensamt arbete på samma fartyg kritiseras av Sveriges fartygsbefälsförening.
Föreningen uttalar atl det enligt 59 § sjölagen ankommer på befälhavaren atl
sörja för att fartyget framförs och handhas på sätt som är för-

3 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 55

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 34

enligt med gott sjömansskap. Härmed förstås bl. a. rält
handianae i olika situationer till sjöss och i hamn. I gott sjömansskap,
framhåller föreningen vidare, anses ingå även alt samordna skyddsåtgärderna,
när två eller flera arbetsgivare låter bedriva arbete på samma fartyg. Enligt föreningens
uppfattning står utredningens förslag inte i samklang med nyssnämnda regler och
lorde inte vara praktiskt genomförbart. Svenska handelsfartyg trafikerar
nämligen huvudsakligen utländska hamnar och en del fartyg kommer sällan eller
aldrig till svensk hamn. Under nor mala driftsförhållanden är det omöjligt för
redaren att svara för alt skyddsåtgärderna samordnas då exempelvis lastning
eller lossning pågår ombord. I praktiken blir det ändå befälhavaren som kommer
all få ansvaret för samordningen av skyddsåtgärderna och som även får svara
för eventuell påföljd vid skadefall som kan ha uppkommit på grund av oklara
instruktioner. Föreningen anser därför att lagreglerna bör utformas så att det
klart framgår, atl del är befälhavaren som har ansvaret för samordningen.

I fråga om samordningsansvaret på fartyg, som har tagits
in på varv i Sverige, biträder sjöfartsverket, Svenska hamnförbundet, Svenska
sjöfolksförbundet och Sveriges fartygsbefälsförening förslaget. Sistnämnda
förening anser det nödvändigt att den för samordningen ansvarige arbetsgivaren
åläggs att samråda i dessa frågor med fartygets befälhavare.

Arbetarskyddsstyrelsen och arbelsmiljöutredningen anser
att möjligheten för den arbetsgivare som svarar för varvsdriften att överlåta
samordningsansvaret till redaren bör slopas. Arbetarskyddsstyrelsen framhåller
att del vid de diskussioner styrelsen har haft med berörda parter t samband med
utarbetandet av anvisningar om varvsarbete har rått enighet om att den för
varvsdriften ansvarige bör vara ansvarig för samordningen vid allt
varvsarbete. Svenska metallindustriarbelareförbundet anser det inte riktigt
klarlagt när ansvaret kan övergå från den för varvsdriflen ansvarige
arbetsgivaren lill redaren. När fartyget ligger vid varvets kaj eller dockanläggning
bör ansvarel alllid åvila varvet. Ligger fartyget däremot som reparenl i hamn
eller på redd bör ansvarel läggas på den som bedöms ha bästa förutsättningar
för atl upprätthålla samordningsansvaret.

När det gäller ansvaret för sådan samordning av
skyddsåtgärder som behövs därför att fartyget är under lastning eller loss
ning biträds förslagel av sjöfartsverket, Svenska hamnförbundet och Sveinka
sjöfolksförbundet. Sjöfartsverket anser att ansvarel endast un danlagsvis
skall kunna överiåtas till annan än redaren och i så fall på grund av yttre
omständigheter. Svenska hamnförbundet framhåller att redaren bör vara primärt
ansvarig och det bör ankomma på honom alt avgöra om samordningsansvaret skall
delegeras lill stuveriarbetsgivaren eller inte. I många fall, t.ex. vid färje-
och ro-ro-trafik, torde det enligt

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 35

förbundet vara lämpligast atl samordningsansvaret ligger
kvar hos redaren.

Kritik mot
förslaget i nu berört avseende framförs av arbetarskyddsstyrelsen,
arbetsniiljöutredningen, LO, SAF, Sveriges stuvareförbund. Svenska
maskinbefälsförbundet, Svenska transportarbetareförbundet, SALF och
Sveriges fartygsbefälsförening. Arbetarskyddsstyrelsen anser atl ansvaret i
första hand bör åvila den för lastning och lossning ansvarige arbetsgivaren
med möjlighel för denne och redaren att avtalsvägen komma överens om att
redaren skall ha detta ansvar. Yrkesinspektionen bör emellertid ha rätt atl
föreskriva att ansvaret återgår till den sluveri-ansvarige arbetsgivaren. I andra
hand bör arbeiarskyddssiyrelsen ges rätt att för vissa kategorier fariyg ge
generella föreskrifter om att samordningsansvaret vid stuveriarbete skall
åvila stuveriarbetsgivaren. Styrelsen anser inte alt samordningsfrågor när det
gäller arbeten på fartyget och i land är lösta. Styrelsen anför vidare att
samordningsansvaret i vissa hamnar enligt 7 a § arbelarskyddslagen åvilar
hamnmyndigheten. I dessa fall är det olämpligt att ansvaret enligt
sjösäkerhetslagen läggs på stuveriarbetsgivaren. Lagen bör ge möjlighet att
samordningsansvaret överlåts på hamnmyndigheten. Arbetsmiljöutredningen
betonar att samordningsansvaret bör läggas på den stuveriansvarige
arbetsgivaren särskilt när det gäller utländska fartyg. LO framhåller att när
lastnings- eller lossningsarbete pågår ombord är della arbete det primära. Det
är också ett mycket farligt arbete och allt annal arbete ombord bör stå
tillbaka för och underordnas stuveriarbetet. LO anser därför att samordningsansvaret
i svenska hamnar skall vila på sluveribolaget. Av samma uppfattning är Svenska
maskinbefalsförbundel, som anger alt det i praktiken är den vanligaste
ordningen alt sluveribolaget svarar för samordningen. Förbundet pekar på atl
godshanteringen på kaj och ombord är en sammanhängande uppgifl och atl de bästa
kunskaperna i godshantering finns hos stuveriarbetare och deras ansvariga
arbetsledning. 5v

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 36

till uttryck i författningen. Redaren skall hålla
befälhavaren underrättad om vad som skall hända i de hamnar som fartyget
anlöper. Det är viktigt alt samordningsfrågorna inte får en lösning för
svenska hamnar och en annan när fartyget trafikerar utländska hamnar.

Enligt utredningsförslaget skall i 1 kap. 6 §
tillämpningskungörelsen till sjösäkerhetslagen föreskrivas alt sjöfartsverket
får meddela de föreskrifter som behövs i fråga om samordning av
skyddsåtgärder på fartyg där flera arbetsgivare samtidigt bedriver arbete. I
fråga om fartyg som har tagits in på varv i Sverige skall emellertid
yrkesinspektionen meddela sådana föreskrifter liksom när det gäller fartyg i
svensk hamn där ansvaret för samordningen av skyddsarbetet har överlåtits till
den som har ansvaret för lastning och lossning på fartyget. Flertalet
remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga biträder förslaget men
förutsätter att yrkesinspektionen blir tillsynsmyndighet om
samordningsansvaret vid lastning och lossning i större utsträckning övergår på
stuveriarbetsgivaren. Sjöfartsverket förutsätter att alla föreskrifter som
yrkesinspeklionen utfärdar i detta avseende skall tillkomma i samråd med
sjöfartsverket.

4.5 Övriga frågor

Utredningen föreslår i 1 kap. 7 § sjösäkerhelslagen att
även hälsovårdsnämnd och sjömansläkare skall vara skyldiga att lämna tillsynsmyndighet
erforderligt biträde samt att de och även polismyndighet och tullmyndighet
skall lämna tillsynsmyndighet upplysningar som behövs.

Remissinstanserna har i allmänhet lämnat förslaget utan
erinran. Socialstyrelsen anför i anslutning härtill alt hälsovårdsnämndernas resurser
och kunnande i dessa frågor är mycket varierande. Del är därför enligt
styrelsen angeläget att kraven på nämndernas insatser blir mera preciserade.
Försvarets sjukvårdsstyrelse finner det ändamålsenligt att i skyddsarbetet
utnyttja även den expertis som finns tillgänglig på lokal nivå med kännedom om
arbetssituationen ombord.

Över utredningens förslag i 3 kap. 2 § sjösäkerhetslagen
att på fartyg skall finnas särskilt inrättade utrymmen även för förenings- och
skyddsverksamhet har Rederiföreningen för mindre fartyg, SAF:s allmänna grupp.
Svenska sjöfolksförbundet och Sveriges varvsindustriförening uttalat sig. Alla
dessa utom Svenska sjöfolksförbundet har anfört kritiska synpunkter på
förslaget.

Svenska sjöfolksförbundet erinrar om att 3 § lagen om
facldig förtroendemans ställning på arbetsplatsen stadgar, att förtroendeman
skall ges tillfälle alt disponera lokal eller annat utrymme på arbetsplatsen
som fordras för det fackliga uppdraget. Att sådan möjlighet skall finnas ock-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 37

så
för skyddsombud, så alt de kan bedriva skyddsverksamheten på det för alla
ombordvarande bästa sättet, synes förbundet vara ett rimligt krav.
Förutsättningarna att praktiskt genomföra kravet varierar med hänsyn till
fartygets storlek. Behovet av rillgång till egen lokal för förenings- och
skyddsverksamhet kan vara stort även i mindre fartyg, menbegränsningar av
totalutrymmet i bostadshänseende, beroende av bl. a. stabilitelskraven, gör
önskemålet svårgenomförbart. Ett minimikrav är dock enligt förbundet att det
finns låsbara förvaringsutrymmen av tillräcklig storlek för att rymma de
handlingar facklig förtroendeman och skyddsombud behöver för sin verksamhet.

Sveriges
varvsindustriförening anser att skyddsarbetet ombord självfallet bör
underlättas men ifrågasätter om lagen måsle kräva särskilt inrättade utrymmen
ombord för förenings- och skyddsverksamhet. Ordalydelsen av förslaget till
lagändring antyder enligt föreningen all ifrågavarande lokaler inte skulle
vara möjliga att disponera för andra ändamål. På medelstora och stora fartyg
finns normalt två mässar, två dagrum, ett fritidsrum och ibland ytterligare
publika rum. Föreningen anser att något eller några av dessa utrymmen bör kunna
duga som sammanträdeslokaler för föreningsverksamhet. Lagförslaget utesluter,
enligt föreningens tolkning, denna möjlighet. Föreningen framhåller vidare att
lagförslaget är oacceptabelt för fartyg som byggs med ett bruttotonnage på
högst 1 599 registerton. Fartyg med denna storleksbegränsning har redan i dag
betydande svårigheter att under svensk flagg konkurrera med utländska fartyg.
Införs krav på ytterligare ulrymmen i fartygets inredning måste motsvarande
volym tas från disponibelt lastutrymme, vilket direkt medför en minskad
lastkapacitet för det svenska fartyget. Föreningen föreslår mot denna bakgrund
att 3 kap. 2 § sjösäkerhetslagen inte ändras på det sätt utredningen har
föreslagit. I stället bör anges att lämpliga lokaler ombord skall vara
disponibla för förenings- och skyddsverksamhet och att nya fartyg utformas för
alt underlätta sådan verksamhet. I motiven till lagstiftningen bör anges att
krav på särskilda lokaler för förenings- och skyddsverksamhet på fariyg under 1
600 bruttoregisterton inte ställs.

Rederiföreningen
för mindre fartyg menar atl kravet på särskilda lokaler för skyddsverksamheten
i mindre fartyg ar helt ogenomförbart. Seriebyggda fartyg ligger som regel vid
någon mätningsgräns under 500 eller under 1 600 bruttoregisterton.
Specialbyggen för svensk räkning måste brytas ur serierna och detta medför
enligt föreningen stora fördyringar, vilka effektivt stoppar svenskt
deltagande i transportarbetet med mindre fartyg. SAF:s allmänna grupp uttalar
sig om förhållandena för bogserbåtsrederier. Dessas verksamhet utgörs av hamn-
och lång-bogsering, isbrytning och timmerbogsering. Bl. a. kraven på
manövrer-barhet medför att bogserbåtar är i förhållande till maskinstyrkan små
fartyg. Att därför inrätta särskilda utrymmen för förenings-
och

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 38

sksddsverksamhet
enligt utredningens förslag framstår inte som prak-nskt möjligt för gruppen.

Utredningens
förslag lill ändringar i 8 kap. sjösäkerhetslagen, innefattande bl. a.
möjlighet att dels förbjuda användningen av visst ämne eller viss arbetsmetod,
dels förelägga redare att avhjälpa brister och dels förknippa förbud eller
föreläggande med vite, tillslyrks av de remissinstanser som har yttrat sig i
frågan. Arbeiarskyddssiyrelsen menar dock atl den föreslagna lagtexten synes
kunna ge upphov lill missuppfattningen att föreläggande i motsats till vad scm
föreslås gälla beträffande förbud inte kan avse arbetsmetod eller ärane.
Sjöfartsverket anser alt 8 kap. 1 § sjösäkerhetslagen bör kompletteras med en
regel som ger verket stöd att förbjuda användningen av viss lokal i fariyg
även om sådan rätt möjligen kan antas föreligga redan enligt gällande lag. En
sådan regel kan komma till användning då en lokal befinns bristfällig i fråga
om ventilation så att hygieniska gränsvärden för luftburna ämnen överskrids,
om utrymningsvägarna är satta ur stånd, larmanordningar är bristfälliga eller
annars då uppehåll i lokaler kan medföra risk för ohälsa och olycksfall.

Förslagel
i 9 kap. 3 § sjösäkerhetslagen all redare eller lastägare skall kunna anmodas
alt föranstalta om undersökning av ämne eller malerial eller tillhandahålla
prov för undersökning tillstyrks av Svenska sjöfolksförbundet. I anslutning
lill denna fråga påpekar Sveriges stuvareförbund att yrkesinspektionen är
tillsynsmyndighet beträffande bl. a. fartygels utrustning när fartyget ligger
i hamn och lossar eller lastar. Detta bör enligt förbundets mening komma lill
uttryck i paragrafen.

5
Föredraganden

5.1
Alhnän översikt

Under
senare år har arbetsmiljöfrågor spelat en central roll i den allmänna debatten.
De snabba förändringarna inom näringslivet med övergäng lill alltmer rationaliserad
och specialiserad produktion har skapat ändrade förhållanden för de anställda i
deras yrkesverksamhet. I mänga fall har väsentliga framsteg gjorts genom alt
arbetslokaler har blivit rymligare och sundare och genom att arbetsredskap och
arbetsmetoder har förbättrats. Samtidigt har ny teknik och nya processer
medfört lidigare okända problem. Automalisering och rationalisering har förändrat
innehållet i arbetet och har i många avseenden fört med sig att detla har
blivit psykiskt pressande. Ökad användning av maskiner har lett till problem
med buller, vibrationer och andra störningar. Framslällning och användning av
kemiska ämnen med farliga eller okända långtidsverkningar har framkallat nya
yrkesrisker.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 39

För
alt man skall komma till rätla med problemen på arbetsmiljöområdet krävs
samverkan mellan anslällda, arbetsgivare och myndigheter. Del inlresse som har
visals arbetsmiljöfrågoma på senare tid visar enligt min mening att
arbetslagarna i allmänhet känner ett starkt engagemang för förhållandena på
sina arbetsplatser. Detta ökade intresse har tagits till vara av de anställdas
fackliga organisationer, som i många fall har drivit på utvecklingen. Också
från arbetsgivare och myndigheter har visats stort intresse för miljön på
arbetsplatserna. Företagen har satsat avsevärda summor på att förbättra
arbetsmiljöerna i olika hänseenden och statsmakterna har på olika sätt främjat
denna utveckling. Det kanske mest positiva är den enighet som råder om alt
samverkan är det bästa medlet i strävandena att uppnå en tillfredsslällande
arbetsmiljö. Ett uttryck för detta är det avtal om allmänna regler för
arbetsmiljöverksamhet i företagen samt om rekommendationer för partssamarbete
i företagshälsovårdscentraler (arbelsmiljöavtalel), som ingicks mellan Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO) och
Privattjänstemannakartellen (PTK) den 22 april 1976.

Jämsides
med förändringarna i arbetslivet har ett omfattande reformarbete ägt rum på
lagsiifiningsområdet i fråga om arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor. En
genomgripande översyn av arbetarskyddslagstiftningen har företagits av
arbelsmiljöutredningen (S 1970: 35). Utredningen lämnade år 1972 sill första
belänkande (SOU 1972: 86) Bättre arbetsmiljö, på grundval av betänkandet
reformerades år 1973 arbetarskyddslagstiftningen till vissa delar (prop. 1973:
130, SoU 1973: 25, rskr 1973: 290, SFS 1973: 834). Genom reformen stärktes de
anställdas inflytande över arbetsmiljön. De fackliga organisationernas roll när
det gäller att skapa en bättre arbetsmiljö betonades kraftigt. I syfle alt
förbättra skyddsförhållandena infördes nya regler om skyddsombudens och
skyddskomm.ittéernas uppgifier och befogenheter. Nya bestämmelser skapades om
förhandsgranskning av arbetslokaler och om skyddsåtgärder på gemensamma
arbetsställen. Viktiga förändringar skedde i fråga om sanktionssystemet och
tillsynsverksamheten. Arbetarskydds-myndighetevna omorganiserades och
förstärktes. Samordningen mellan forskning och tillämpning inom
arbetsmiljöområdet förbättrades.

1
januari 1976 lämnade arbetsmiljöulredningen sitt slutbetänkande (SOU 1976: 1)
Arbelsmiljölag. Betänkandet ligger till grund för prop. 1976/77: 149 om
arbetsmiljölag m. m. I propositionen föreslogs att arbetarskyddslagen (1949:
1, omtryckt 1973: 834, ändrad senast 1977:534) skulle ersättas av en
arbetsmiljölag. Riksdagen har den 16 november 1977 beslutat om detta (SoU
1977/78: 1, rskr 1977/78: 18). Arbelsmiljölagen innebär i väsentliga delar en
helt ny reglering jämfört med vad som nu gäller. Arbelarskyddslagsliflningens
allmängiltighet betonas genom en utvidgning av tillämpningsområdet bl. a. i
fråga om familjejordbruken, ensamföretagarna, utbildningen och försvaret. Inom
arbetsmiljölagens

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 40

ram
ryms åtgärder mol alla slag av hälso- och säkerhetsrisker som anknyter till
arbetsmiljön. Grundläggande är att arbetsmiljön skall anpassas till människans
förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. De anställdas medverkan i
utformningen av sin arbetsmiljö framhävs starkt. Genom olika regler om
förhandsbedömning ges underlag för alt hänsyn skall tas till
arbetsmtljösynpunkter på ett tidigt stadium. Detta kan gälla en hel anläggning,
tekniska anordningar eller kemiska ämnen. Det kan också vara en fråga om
arbetsprocesser eller arbetsmetoder. Grundläggande principer för överväganden
om gränsvärden slås fast. Stor vikt läggs vid arbetarskyddsslyrelsens
författningsverksamhet. I betydande utsträckning kan direkta straffpåföljder
knytas till överträdelser av arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter.
Arbelarskyddsmyndig-heternas möjligheter alt kontrollera och göra direkta
ingripanden stärks dessutom. Vidare sker en utveckling av de regler som
infördes genom 1973 års reform av arbelarskyddslagsliftningen. Detta innebär
bl. a. alt skyddsombudens och skyddskommittéernas ställning ytterligare stärks.
Arbetsmiljölagen skall träda i Icraft den 1 juli 1978.

Till
arbetsmiljöfrågor i vidare bemärkelse hör även trygghet i anställningen och
möjlighet att beredas sysselsättning. På dessa områden utfärdades år 1974 lagen
(1974: 12) om anställningsskydd (ändrad senasi 1976: 593) och lagen (1974: 13)
om vissa anställningsfrämjande åtgärder (ändrad senast 1975: 743).
Anställningsskyddslagens viktigaste regel innebär ett krav på saklig grund för
uppsägning. Främjandelagen syftar lill att för äldre och handikappade
arbetstagare förbättra arbetsförhållandena och trygga fortsatt anställning
eller främja nyanställning. För att ge stöd åt facidigt arbete antogs år 1974
även lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen
(ändrad senast 1976: 594).

En
annan arbetsrättsreform av stor räckvidd har trätt i krafl den 1 januari 1977.
Jag syftar på lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet (ändrad senast
1977:532), som ger de anställda medbestämmande i fråga om deras arbetsvillkor.
Lagen förutsätter alt arbetsmarknadens parter träffar kollektivavtal om
arbetslagarnas medbestämmande. De anställdas strävanden stöds i lagen av bl.
a. en vidsträckt förhandlings- och informationsrätt och tolkningsföreträde i
vissa frågor för den fackliga organisationen. Grundtanken är att arbetslivet
skall byggas upp genom lönlagarnas aktiva medverkan.

Arbetarskyddslagens
bestämmelser gäller enligt uttrycklig föreskrift inte skeppstjänst. Arbetsmiljölagen
medför ingen ändring i detta avseende. Med skeppstjänst förstås enligt 1 §
sjöarbetstidslagen (1970: 105, ändrad senast 1976: 586) arbete, som på svenskt
fartyg anställd person utför för fartygels räkning eller annars på grund av
förmans uppdrag utför ombord på fartyget eller på annat ställe. För
skepps-tjänst finns en särskild reglering av arbetarskyddet i lagen (1965: 719)

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 41

om
säkerheten på fartyg (ändrad senast 1975: 722) (sjösäkerhetslagen). Vid
tillkomsten av denna lag var den allmänna målsättningen att de principer som
gällde i fråga om arbetarskyddet för landanställda också skulle användas för
ombordanställda. Vissa av arbetarskyddslagens allmänna regler fördes därför
över till den nya lagens tredje kapitel, som behandlar åtgärder till
förebyggande av ohälsa och olycksfall m. m. Bestämmelserna kvarstår oförändrade
sedan lagen trädde i kraft den 1 januari 1966.

Genom
beslut den 5 juli 1973 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
kommunikationsdepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att utreda
frågor som hänger samman med de ombordanställdas arbets- och miljöförhållanden.
I utredningsdirektiven framhölls att den ändrade lag-sriftningen om
arbetarskyddet lill lands krävde alt molsvarande regler för fartyg i sjösäkerhetslagstiflningen
sågs över.

Utredningen,
som har antagit benämningen fartygsmiljöutredningen (K 1973: 04), lämnade i
januari 1975 delbelänkandet (Ds K 1975: 2) Bättre farlygsmiljö. I detla har
utredningen tillvaratagit resultatet av det arbete som redovisades i
arbetsmiljöulredningens delbetänkande (SOU 1972: 86) Bättre arbetsmiljö och
1973 års ändringar i arbetarskyddslagstiftningen. Som en följd härav har
utredningen föreslagit tillägg och ändringar i lagstiftningen om säkerheten på
fariyg.

Betänkandet
har remissbehandlats. Remissinstanserna har i huvudsak ställt sig positiva
till att utredningens förslag genomförs. På en del punkter har de föreslagit
ändringar i förhållande lill utredningens förslag. Jag återkommer härUll i det
följande.

Innan
jag övergår lill alt presentera de förslag till ändringar i lagstiftningen som
jag förordar vill jag ytterligare något beröra bakgrunden till reformen såvitt
avser förhållandena ombord på våra fartyg.

Den
svenska handelsflottan har genomgått slora förändringar under senare år.
Tonnaget har moderniserats i en allt snabbare takt och har alltmer inriktats på
stora och specialiserade enheter. Utvecklingen av fartygens tekniska utrustning
har varit belydande och har bidragit till att göra fartygsarbelet fysiskt mindre
ansträngande än tidigare. Trots atl det under den fortgående moderniseringen av
fartygen har gjorts stora ansträngningar för alt förbättra arbets- och
boendemiljön ombord har inte alla olämpliga arbetsmiljöer försvunnit. Antalet
olycksfall ligger också traditionellt högt för de ombordanställda. Även om man
beaktar att statistiken i delta avseende i motsats till vad som gäller
land-arbetsplatser omfattar såväl arbetstid som frilid ombord och alt antalet
olyckor har minskat på senare tid bör utvecklingen mot en förbättrad
arbetsmiljö ombord på våra fartyg drivas vidare. Ett led häri är att genomföra
de förslag som fartygsmiljöutredningen har lagt fram i delbelänkandet Bättre
fartygsmiljö.

De
reformer i fråga om arbetsmiljön som jag kommer atl förorda

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 42

läggs fram i samråd med chefen för
arbetsmarknadsdepartementet. De innebär i korthet följande.

Den lokala skyddsverksamheten byggs ul och de anställdas
inflytande i de lokala skyddsfrågorna stärks. Skyddsombud skall finnas på alla
fartyg med minst fem ombordanställda. Därmed slopas en nu gällande regel om
undantag för särskilda förhållanden som har haft sin förebild i förul gällande
landbestämmelser. Begreppet huvudskyddsombud föreslås införi i
sjösäkerhelslagen. Skyddsombud skall under vissa omständigheter kunna vara
gemensamt för flera fartyg inom ett och samma rederi. Skyddsombudens uppgifter
breddas och grundläggande regler om deras verksamhet förs in i lagen. Bl. a.
skall skyddsombud delta i planeringen av anordningar och arbetsmetoder ombord.
Vidare skall skyddsombud beredas tillfälle att fullgöra sina uppgifter under
arbetstid. Efter mönster från arbetarskyddslagen föreslås regler om
skyddsombuds rätt att ingripa genom atl avbryta arbetet när omedelbar och
allvarlig fara hotar.

Skyddskommitté skall finnas på fartyg med minst 15
ombord.nställ-da och även på andra fartyg, om de ombordanställda begär det. Om
förhållandena kräver det skall en för rederiets fartyg gemensam skyddskommitté
kunna ulses. Även skyddskommittéernas uppgifter breddas, bl. a. i fråga ora
planeringen av nya eller ändrade arbetslokaler, arbetsmetoder etc.

Genom en lagbestämmelse slås fast alt arbetsgivare och
arbetstagare gemensamt svarar för att skyddsombud får den utbildning som
behövs. Kostnaderna för utbildningen skall falla på arbetsgivarna.

Nya lagregler föreslås ora saraordning av skyddsåtgärderna
på fartyg som är gemensamma arbetsställen för flera arbetsgivares anställda.
Därvid skall ansvaret falla på redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget.
I fråga om fartyg som har tagils in på varv i Sverige blir dock den
arbetsgivare som har hand om varvsdriften ansvarig. Då fartyg lastar eller
lossar i Sverige skall samordningsansvaret vila på den arbetsgivare sora är
ansvarig för detla arbete.

Till komplettering av gällande regler om förbud att nyttja
fartyg eller arbetsinrättningar föreslås en bestämmelse som ger
tillsynsrayndighet möjlighet alt meddela förelägganden som är förenade med
vite. Förbud skall också kunna meddelas mot att använda viss arbetsmetod eller
visst ämne.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli
1978. Sjösäkerhetslagen i den nya lydelse som jag föreslår bör fogas till
protokollet i detta ärende sora bilaga 2.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 43

5.2
Skyddsverksamheten ombord

5.2.7
AUmänna utgångspunkter

Genom
1973 års ändringar i arbetarskyddslagen reforraerades beslämmelserna om den
lokala skyddsverksamheten i land. Fartygsrailjö-utredningens förslag till nya
och ändrade regler för skyddsverksamheten ombord innebär i allt väsentligt en
anpassning av reglerna i sjösäkerhetslagen till vad som föreskrivs i
arbetarskyddslagen. De avvikelser som förekommer beror på sjöfartens speciella
villkor.

Jag
vill i detta sammanhang stryka under vad utredningen har anfört, att elt effektivt
skydd raot ohälsa och olycksfall förutsätter ett väl fungerande skyddsarbete
som de ombordanställda är engagerade i. Elt sådant engagemang leder samridigt
till förbättrat inflytande över arbetsmiljön för de anställda. Frågan om de
anställdas inflytande i skyddsverksamheten ombord är enligt min mening av
grundläggande betydelse när det gäller att genomföra reformer på
arbetsmiljöområdet. Utredningens förslag till nya lagregler för
skyddsverksamheten ger enligt min mening det underlag som behövs för att kunna
vidga de anställdas inflytande på arbetarskyddsonirådet.

I
sjösäkerhetslagen saknas en uttrycklig regel om samverkan mellan arbetsgivare
och arbetstagare i syfle att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden. En
bestämmelse av denna innebörd finns däremot sedan länge i 39 §
arbetarskyddslagen.

Utredningen
anför att det i förarbetena lill sjösäkerhetslagen uttalas att lagens
samverkansregler bygger på sararaa förutsättningar som gäller för motsvarande
bestämmelser i arbetarskyddslagen. Någon avvikelse från samverkansreglernas
allmänna målsättning enligt arbelarskyddslagen kan enligt utredningen inte
anses ha varit avsedd. Utredningen föreslår därför att en särskild bestämmelse
om samverkan mellan redare, annan arbetsgivare och ombordanställda för alt
åsladkorama sunda och säkra arbetsförhållanden införs i en ny 8 § i 3 kap.
sjösäkerhetslagen.

Förslaget
att införa en samverkansregel har lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Eftersora
arbetsgivare och arbetstagare kan förutsättas åstadkomma väsentligt bättre
resultat i samverkan när det gäller att uppnå goda arbetsförhållanden bör
enligt min mening en allmän samverkansregel uigöra grunden för skyddsarbetet
ombord. Jag vill också erinra om den vikt samverkan i hithörande frågor
tillmäts av parterna på arbetsmarknaden. I det mellan SAF, LO och PTK ingångna
arbetsmiljö-avtalet sägs sålunda i den inledande paragrafen att arbetsgivare
och arbetstagare skall saraverka för alt uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö.
Jag kan också erinra om den samverkan i arbetarskyddsfrågor som sedan
åtskilliga år sker i ett gemensamt organ för redare och om-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 44

bordanslällda.
Sjöfartens arbetarskyddsnämnd. Sedan några år tillbaka deltar också
sjöfartsverket i detla arbete. Jag förordar således all en allmän
samverkansregel införs.

Till
en speciell fråga om samverkan mellan flera arbetsgivare återkommer jag i
avsnitt 5.4.

5.2.2
Skyddsombud

Genom
1973 års ändringar i arbetarskyddslagen stärktes skyddsombudens ställning i
den lokala skyddsorganisationen på olika sätt. Fartygsmiljöutredningen har
lagt fram förslag till regler som till stora delar stämmer överens med reglerna
i arbetarskyddslagen. Utredningens förslag har i huvudsak mottagits positivt
vid remissbehandlingen. Förslagen omfattar huvudfrågorna om tillsättande av
skyddsombud och gemensamt skyddsombud för flera fartyg, om skyddsombudets
uppgifier och befogenheter och om skyddsombudels anställningstrygghet. En
särskild bestämmelse föreslås dessulom om utbildning av skyddsombud. Till den
sistnämnda frågan återkomraer jag i ell senare avsnitt.

Av
de nyss nämnda huvudfrågorna avser jag att inledningsvis behandla frågan om
tillsättande av skyddsombud. Enligt 3 kap. 8 § sjösäkerhetslagen skall, om inte
särskilt förhållande berättigar till undantag, på fariyg med minst fem
ombordanställda ulses etl eller flera skyddsombud att företräda de
ombordanställda i frågor rörande sundhet och säkerhet i arbetet. Om del behövs
bör skyddsombud ulses även på annat fartyg. Val av skyddsombud förrättas av de
ombordanställda. I motsats till vad som gäller enligt arbetarskyddslagen finns
ingen hänvisning till medverkan av facklig organisalion.

Utredningen
föreslår, efter mönster från arbetarskyddslagen, att undantagsregeln slopas
och atl skyddsombud följaktligen skall finnas på alla fartyg med minst fem
ombordanställda. Anledningen till att motsvarande bestämmelse i
arbelarskyddslagen slopades år 1973 var att förhållandena på de arbetsplatser
som kom i fråga för undantag mindre kontor och butiker inte sällan är
sådana att organiserat skyddsarbete är motiverat. Enligt uiredningen har dessa
tankegångar aktualitet även för sjöfarten.

Remissinstanserna
har inte hafl något att erinra mot förslaget att skyddsombud skall utses på
alla fartyg med minst fem ombordanställda. Enligt min mening är det värdefullt
att arbetsmiljöförhållandena på alla fartyg av en viss storleksklass blir
föremål för bättre bevakning. Jag förordar därför att utredningens förslag
genomförs.

Utredningen
föreslår vidare att det inte görs någon ändring i regeln att de ombordanställda
utser skyddsombud. Enligt utredningens uppfattning är det inte möjligt att
till sjösäkerhelslagen föra över motsvarande beslämmelse i arbelarskyddslagen,
som anger att skyddsombud i första hand ulses av lokal arbetstagarorganisation
sora är bunden av

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 45

kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Skälet
härtill är att inte alla kategorier ombordanställda som bör della i val av
skyddsombud är representerade av lokal facklig organisalion på fartygen. För
att tillförsäkra arbetstagarna till sjöss samma inflytande på valet av skyddsombud
som de landanställda föreslår utredningen att vissa ombordanställda, som i
skyddsarbetet vanligen företräder arbetsgivaren, inte skall della i valet. 1
överensstämmelse härmed utesluts i förslaget lill 3 kap. 9 § andra siycket
sjösäkerhetslagen befälhavaren, maskinchefen och sådan ledamot i skyddskommitté
som har utsetts av arbetsgivaren från att delta i valet av skyddsombud.

Svenska fjofolksförbundet ställer sig tvekande lill den
föreslagna ordningen därför att den ger möjlighet för arbetsledare att åtaga
sig uppdrag som skyddsombud. Enligt förbundets synsätt kan arbelsledande
uppgifter inte /örenas med skyddsombudels grundläggande uppgifter, nämligen all
företräda arbetstagarna i skyddsfrågor, verka för tillfredsslällande
skyddsförhållanden inom silt skyddsområde och vaka över sundhet och ;;äkerhet i
arbetet.

För egen del tar jag anföra följande. Svenska
sjöfolksförbundets synpunkter skulle i och för sig kunna anläggas inte bara på
förhållandena ombord utan beträffande arbetslivet i dess helhet. I
arbetarskyddslagen har personer med arbelsledande funktioner inte undantagits
som skyddsombud. Även oai förbundels åsikt är förståelig, för det enligt min
mening för långt all isndanta arbetsledare från möjligheten att vara skyddsombud.
Med lanke på alt det inte alllid är lätt att finna lämpliga skyddsombud skulle
det vara olyckligt om en besättningsmedlem, som har de ombordanställdas
förtroende och som är väl lämpad att fungera som skyddsombud, inte skulle kunna
väljas därför att han har vissa arbelsledande funktioner. Enligt min mening
framstår det däremot som naturligt att visst högre befäl inte bör komma i
fråga som skyddsombud. I den man det förekommer måste det betecknas som
olämpligt. Delta framgår f. ö. indirekt av utredningens förslag, som jag
biträder, om att befälhava:e, maskinchef eller sådan ledamot i skyddskommitté
som har utsetts av arbetsgivare inte får delta i val av skyddsombud. Jag ansluter
mig också till förslaget alt skyddsombud skall ulses av de ombordanställda och
inte av lokal facklig organisation och lill de skäl sora utredningen har
åberopat för en sådan ordning. Jag förordar således alt utredningsförelagel
genomförs.

Genom ]973 ärs reform av arbetarskyddet i land infördes
vidgade möjligheter all utse regionala skyddsombud, dvs. skyddsombud utsedda
utanför kretsen av de anställda på ett visst arbetsställe och med uppgifl alt
verka på flera arbetsplatser. Med detta som förebild har fartygsmiljöutredningen
föreslagit alt skyddsombud skall kunna vara gemensamt för flera fartyg inom
samma rederi. Utredningen menar alt det kan finnas behov av ombud som är
gemensamt för

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 46

flera
fariyg inte bara för rederier som bedriver trafik med flera mindre fartyg utan
även för fartyg med fem eller flera ombordanställda. För sådana fartyg i t. ex.
samraa färjetrafik kan ett gemensamt skyddsombud visa sig vara betydligt mer
effektivt än ett skyddsombud som verkar enbart i varje fartyg. I vissa fall
kan del vara lämpligt att gemensamt ombud kompletterar ett eller flera
skyddsombud som finns utsedda i de enskilda fartygen. Utredningen föreslår alt
sjöfartsverket, om särskilda skäl föreligger, bör kunna medge att ett eller flera
skyddsombud ulses gemensamt för flera fariyg som tillhör samma redare. En given
förutsättning för ett sådant medgivande bör enligt uiredningen vara alt initiativet
härtill har tagits från de ombordanställdas sida.

Förslaget
att skyddsombud skall kunna vara gemensamt för flera fartyg har tillstyrkts av
remissinstanserna. För egen del finner jag det naturiigt atl ett slags
motsvarighet lill landsidans regionala skyddsombud införs i
sjösäkerhetslagstiflningen. Det behov av effektiva insatser på skyddsområdet
som gör sig gällande på mindre arbetsplatser i land har sin fulla motsvarighet
i rederier som bedriver trafik med flera mindre fartyg. Jag förordar därför att
utredningens förslag genomförs.

SAF:s
allmänna grupp och Svenska sjöfolksförbundel har i sina remissyttranden ställt
sig tveksamma lill vissa av utredningens förslag om hur gemensamt skyddsombud
skall tillsättas. När det gäller kravet på medgivande från sjöfartsverket menar
SAF:s allraänna grupp atl beslutsnivån är väl hög. Frågor om gemensamt
skyddsombud borde i stället kunna lösas genom lokala överenskommelser. Enligt
min mening utgör sådana överenskommelser den naturliga grundvalen för
tillsättande av gemensamt skyddsombud. Om en överenskommelse har träffals bör i
normalfallet sjöfartsverket kunna medge atl skyddsombud utses att fungera
gemensamt för flera fariyg. En omständighet som talar för atl sjöfartsverket
bör beslula i sådana frågor är atl del är önskvärt att det inte uppslår
oenhetlig praxis vid utseende av gemensamma skyddsombud. För övrigi kan nämnas
atl det ankommer på yrkesinspektionen atl lämna medgivande till att regionalt
skyddsombud får ulses i land. Jag förordar därför att sjöfartsverket skall ges
molsvarande befogenhet i fråga om skyddsombud som skall vara gemensamt för flera
fariyg. Utredningen har föreslagit alt det skall föreligga särskilda skäl för
att sådant medgivande skall lämnas. Ett krav på särskilda skäl synes mig kunna
innebära en mer restriktiv lillämpning av beslämmelsen än sora är sakligt
befogad. Enligt min mening är det rikligare att använda samma ordalydelse som
förekommer i 40 § arbetarskyddslagen, "om förhållandena påkalla
det".

Svenska
sjöfolksförbundels tveksamhet föranleds av all förslaget som förbundet ser
det troligen inte kommer all leda till ökad förekomst av skyddsombud inom
det mindre kusllonnaget. Delsamma gäller enligt förbundet för bogserfartyg som
är sysselsatta med långbogseringar

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 47

av
pråmar och timmersläp. Den lämpligaste lösningen på detta problem är enligt förbundets
mening att en motsvarighet lill 40 § Iredje stycket arbetarskyddslagen förs in
i sjösäkerhetslagen. Del skulle innebära alt lokal avdelning av sådan
organisation, som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen
om medbestämmande i arbetslivet, utser skyddsombud utanför kretsen av de
ombordanställda i fartygen. Det skulle i sin tur innebära att skyddsombud skall
kunna fungera på fariyg sora ägs av olika redare. För egen del finner jag att
en sådan ordning kan medföra komplikationer av konkurrens- och insynskaraktär.
Jag kan därför inte ansluta mig till Svenska sjöfolksförbundets förslag utan
förordar den lösning som utredningen har valt.

Genora
1973 års ändringar i arbetarskyddslagen infördes begreppet huvudskyddsombud i
denna. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i sjösäkerhelslagen. 1
betänkandet anges att principen med huvudskyddsombud sedan en tid har varit
inskriven i överenskommelsen mellan de ombordanställda och Sveriges
redareförening om principerna för arbetarskyddet. Utredningen anser alt elt
stöd för ordningen med huvudskyddsombud bör finnas i lag och föreslår därför
atl regler om huvudskyddsombud förs in i sjösäkerhelslagen. Huvudskyddsombud
skall enligt förslaget utses när det finns mer än etl skyddsombud på fartyg
eller gemensamt för flera fartyg. Huvudskyddsombud skall ha till uppgift att
samordna skyddsorabudens verksamhet. Remissinstanserna har inte haft något alt
erinra mot förslaget. Svenska sjöfolksförbundet anser att förslaget har stort
värde för de ombordanställda. För egen del finner jag att förslaget bör
genoraföras.

I
detta sammanhang kan det vara lämpligl alt något beröra de speciella
förhållanden som råder för fiskefartyg. Både fiskeristyrelsen och Sveriges
fiskares riksförbund understryker i sina remissyttranden atl de särskilda
förhållanden som rör fiskefartyg och arbetet ombord på dessa inte har beaktats
tillräckligt av utredningen. Riksförbundet pekar på att fiskefartygen
internationellt, inom Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO),
är föremål för separat behandling. Under hänvisning bl. a. härtill hävdar
förbundet att frågan om elt förbättrat skyddsarbete för fiskare bör behandlas
för sig.

Alt
fiskefartyg inte undantas i sjösäkerhetslagstiflningen överensstämmer med de
allmänna riktlinjerna på området i vårt land. På det internationella fältet har
däremot fiskefartygen undantagits från regleringen i 1960 och 1974 års
konventioner om säkerheten för människoliv till sjöss. Efter ett långvarigt
förberedelsearbete inom IMCO ägde en konferens om säkerheten på fiskefartyg rum
i Spanien under tiden den 7 marsden 2 april 1977. Sverige deltog i
konferensen, som utarbetade en konventionslext rörande säkerheten på
fiskefartyg. Om Sverige ansluter sig till konventionen blir del nödvändigt alt
se över motsvarande regler i svensk lagstiftning. Med hänsyn till vad jag nu
har

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 48

anföri anser jag inte alt fiskefartyg bör bli föremål för
särbehandling i nu förevarande sammanhang. Det bör dock strykas under att det i
allmänhet inte kommer att finnas någon skyldighet att utse skyddsombud på
svenska fiskefartyg, eftersom det normalt inte finns fem ombordanställda. I
den mån del inte finns anslällda ombord faller uppgiften att verka för sunda
och säkra arbetsförhållanden på delägarna själva.

Närmast avser jag att behandla frågor som rör skyddsombuds
uppgifter och befogenheter, som regleras i förslaget till 9 kap. 7S §§
sjösäkerhelslagen.

Sjösäkerhetslagen anger inte vilka uppgifier som
skyddsombudet skall ha. När bestämmelser härom år 1973 fördes in i
arbetarskyddslagen ansågs detta nödvändigt för att skyddsombuden skulle få en
tillräckligt stark ställning. Del framhölls också som angelägel att
skyddsorabudens uppgifter breddades och all de gavs ökade möjligheter att göra en
aktiv insats. Fartygsmiljöutredningen har föreslagit alt reglerna i 40 a § arbetarskyddslagen
i huvudsak oförändrade förs in i sjösäkerhetslagen. Enligt utredningen skall
skyddsombud företräda de ombordanställda i skyddsfrågor och verka för
tillfredsställande skyddsförhållanden. Skyddsombud skall vaka över säkerheten
i arbetet och i detla syfle delta vid planeringen av lokaler, anordningar och
arbetsmetoder på fartyget. Vidare skall skyddsombud sträva efter atl vinna
övriga cmbordanställ-das medverkan i skyddsarbetet.

Förslagel har lämnats ulan erinran av remissinstanserna.
Svenska sjöfolksförbundet uttrycker i sitt remissyttrande sin
tillfredsställelse över att de grundläggande bestämmelserna för skyddsombud
ombord skall motsvara de som infördes i arbetarskyddslagen gencm 1973 års
ändringar. Enligt förbundets mening skiljer sig inte de uppgifter skyddsombuden
ombord fullgör från dem som deras kolleger i land utför. Därför bör
skyddsombudens befogenheter Ull lands resp. sjöss i görligaste mån vara likvärdiga,
även om de bakomliggande lagstiftningarna inte lill alla delar överensstämmer.
Jag instämmer i vad förbundel har uttalat. De obetydliga skiljaktigheier i
förhållande till arbetarskyddslagen som förekommer föranleds av speciella
arbetsförhållanden till sjöss eller av nuvarande lagstiftnings principiella
uppläggning.

Svenska metallindustriarbetareförbundet vänder sig mot alt
i 9 kap. 7 § lagförslaget används uttrycket "ombordanställda".
Förbundet anser all delta innebär en olycklig begränsning genom att reparatörer
och andra servicemän, som har andra arbetsgivare och inte är ombordanställda,
inte kommer all täckas in i denna paragraftext. Eftersom det är mycket vanligt
alt dessa människor följer med på fartyg under gång är det betydelsefullt att
de innefattas i lagen. Förbundet hemställer därför att ordet
"ombordanställda" ersätts med ordet "arbetstagarna", som
används i arbetarskyddslagen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78: 55 49

Även om jag förstår förbundets önskan att verka för sina
medlemmars bästa kan jag f. n. inte biträda ändringsförslaget. Skyddsombud
skall utses av de ombordanställda och själv i normalfallet vara ombordanslälld.
Han är därför en förelrädare för dem som har utsett honora och något mandat alt
företräda andra än dessa har han inte. Det kan inte heller komma i fråga atl de
kategorier som förbundet syftar på vid tillfälliga arbeten ombord skall della
i val av skyddsombud. Det nu sagda innebär naturligtvis inte alt
resereparatörer ra. fl. skall vara sämre ställda än besättningsmedlemmar i
fråga om arbetarskydd. Skyddsombud skall ju verka för sundhet och säkerhet i
arbetet och det gäller även på sådana ställen ombord där förbundets medlemmar
utför sina arbeten. Om skyddsförhäilandena är otillfredsställande bör delta
påpekas för skyddsombudet.

Den ståndpunkt jag har intagit i denna fråga utesluter
självfallel inte att en ändrad reglering i fråga om arbetarskydd för
resemontörer m. fl. kan komma att genomföras längre fram. De speciella
förhållanden som råder för der.sa kategorier har berörts bl. a. i prop.
1976/77: 149 med förslag till arbetsiniljölag (s. 214). Jag avser atl föreslå
regeringen att fartygsmiljöutredningen får i uppdrag alt närmare överväga dessa
frågor.

Utredningen har vidare föreslagit att en bestämmelse om
utbildningen av skyddsombud tillförs sjösäkerhetslagen efter mönsier från arbetarskyddslagen.
Jag avser att närmare behandla frågor om utbildning av skyddsombud i avsniti
5.3, till vilket jag får hänvisa.

För att tillförsäkra skyddsombuden möjlighet alt ägna sig
åt skyddsarbete logs år 1973 i 40 a § arbetarskyddslagen in en föreskrift om
alt skyddsombud skall beredas ledighet som behövs för all fullgöra sina
uppgifter. Innebörden härav är att skyddsombud skall kunna verka utan att göra
ekonomisk förlust genom mistad arbetsinkomst. Fartygsmiljöutredningen har
föreslagit all en motsvarande bestämmelse tas in i sjösäkerhelslagen som etl
fjärde stycke i 9 kap. 7 §. Eftersom det med ledighet til! sjöss ofta förstås
att man lämnar fartyget för kortare eller längre tid har utredningen i silt
förslag valt en annorlunda formulering än den som finns i 40 a §
arbetarskyddslagen. Sålunda har föreslagits att skyddsombud skall beredas
tillfälle att under arbetstid fullgöra sina uppgifter med bibehållna
anställningsförmåner. Remissinstanserna har ej haft något att erinra mot den
föreslagna lydelsen av bestäramelsen. För egen del tillstyrker jag den.

Såsom utredningen har framhållit kan del givetvis i det
enskilda fallet uppstå tvekan eller olika meningar om den tid som bör stå till
skyddsombudets förfogande. Tiden för den insats som skyddsombudet behöver göra
i akuta risksitualioner eller i samband med olycksfall eller liknande kan
självfallet inte bedömas och fastläggas på förhand. Det måste därför enligt
utredningen ankomma på skyddsombudet alt själv avgöra tidsåtgången i sådana
fall. Jag delar härvidlag utredningens

4 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 55

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 50

uppfattning
som inte har mött några invändningar från remissinstansernas sida.

I
betänkandet behandlas också frägan om lidsåtgången för det löpande
skyddsarbetet, t. ex. deltagande i skyddsronder och rådgivning i skyddsfrågor.
Utredningen menar alt tidsåtgången med fördel bör kunna beslämmas genom
överläggningar ombord, eventuellt med biträde av de organisationer som
företräder redare och ombordanställda. Även det cenlrala parisorganet
Sjöfartens arbetarskyddsnämnd bör enligt utredningen kunna fastställa
riktlinjer.

Att
parterna på arbetsmarknaden är inställda på alt själva lösa sådana frågor som
jag nyss har nämnt framgår bl. a. av remissyttrandet från Svenska
sjöfolksförbundet och av vad som sägs i det av SAF, LO och PTK ingångna
arbetsmiljöavtalet. I det senare uttalas i § 12 bl. a. alt överenskommelse bör
träffas i skyddskommittén eller om sådan saknas mellan arbetsgivaren och berörd
lokal facklig organisation om den tid som skall åtgå för det ordinarie
arbetsmiljöarbetet. Härvid skall hänsyn tas lill skyddsområdets storlek och
arbetets natur, vilket leder lill att lidsåtgången kommer att växla från fall
till fall. Om parterna inte kan enas om vad som är behövlig tid för det löpande
skyddsarbetet bör enligt utredningen hänvändelse kunna ske till sjöfartsverket
för utlåtande i frågan.

Mot
bakgrund av vad jag nu har anföri delar jag utredningens uppfattning om bestämmande
av tidsåtgången för skyddsarbetet.

En
annan betydelsefull fråga för skyddsombuden är deras möjligheter att få ta del
av handlingar oeh upplysningar. I sjösäkerhetslagen finns f. n. inte någon
regel härom av generell räckvidd inskriven. Uiredningen anser att skyddsombud
bör ges en laglig rält all la del av handlingar och erhålla de upplysningar i
övrigi som är av belydelse för skyddsombudets verksamhei. Med förebild från 40
a § femte siycket arbetarskyddslagen föreslår utredningen därför en reglering
av dessa frågor i 9 kap. 7 § femte stycket sjösäkerhetslagen. Under
remissbehandlingen har inte förekommit någon invändning mot den föreslagna
ordningen. För egen del förordar jag en lagregel som tillförsäkrar skyddsombud
en rätt av angivet slag. Jag återkommer i det följande till frågan om
tystnadsplikt i vissa avseenden för bl. a. skyddsombud och ledamot i
skyddskommitté.

Vid
1973 års revision av arbetarskyddslagen tilldrog sig en ny bestämmelse om
skyddsombuds s. k. sloppningsräii stor uppmärksamhet. Dessförinnan hade det
inte funnits någon allmän reglering vare sig i lag eller på annat sätt av
skyddsombuds möjlighet atl ingripa i fariiga situationer. Enligt 40 b §
arbetarskyddslagen kan skyddsombud, om visst arbete innebär omedelbar och
allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa och rättelse inte genast kan
uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren, bestämma att arbetet skall
avbrytas i av-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:55 51

vaktan
på att yrkesinspektionen tar ställning i saken. Överträds gällande förbud som
i enskilt fall har meddelats av tillsynsmyndighet kan skyddsombud avbryta
arbete som avses med förbudet. Skyddsombud skall vidare vara fri från
ersättningsskyldighet för skada rill följd av sådan åtgärd.

Med
arbetarskyddslagens bestämmelser som förebild föreslår utredningen att det i 9
kap. 8 § sjösäkerhetslagen förs in en befogenhet för skyddsombud alt avbryta
fariiga arbeten. I 911 §§ samma kapitel föreslås vissa nya regler som hänger
samman med skyddsombuds s. k. sloppningsräii. Uiredningen pekar i anslutning
till de framlagda förslagen på de speciella lydnadsförhållanden för
arbetstagaren som existerar till sjöss. Enligt 47 § sjömanslagen (1973: 282,
ändrad senast 1976: 591) gäller sålunda att sjöman skall rätta sig efter
förmans order angående tjänsten och noga följa givna föreskrifier.
Lydnadsplikten på fariyg hänger samman med de särsldlda krav som måste ställas
från säkerhetssynpunkt. För att inte fariyg, ombordvarande eller last skall
utsättas för fara krävs att givna order följs snabbt och ovillkorligt. Sjötjänsten
förutsätter också i motsats lill vad som vanligtvis är regeln inom det övriga
arbetslivet att arbetstagaren, när säkerheten ombord kräver särskilda
insatser, pålar sig arbetsuppgifter som utsätter honom för fara till liv och
hälsa. Utredningen anser att de skäl som har anförts till stöd för att ge
skyddsombud lill lands större befogenheter när det gäller all ingripa mot
farligt arbete gör sig gällande även beträffande fartygsarbete. Det som har
sagts om lydnadsplikt för sjömän utgör enligt utredningen inte något
principiellt hinder mot atl på detta sätt stärka skyddsombudets ställning
ombord. Den regel som utredningen föreslår i 9 kap. 8 § sjösäkerhetslagen
innebär att skyddsombud ges rätt att bestämma att arbete skall avbrytas, om det
medför allvarlig fara för de ombordvarandes liv eller hälsa och rättelse inte
genast kan nås efter hänvändelse till befälhavaren. Om skyddsombud finner att
förbud som har meddelats enligt 8 kap. 1 § sjösäkerhetslagen mot fartygs avresa
överträds, skall han kunna avbryta arbete som omfattas av förbudet eller som
behövs för att fartyget skall påbörja förbjuden resa.

Som
framgår av vad jag nyss har sagt gäller skyddsombuds beslut atl stoppa visst
arbete enligt arbelarskyddslagen till dess yrkesinspektionen har tagit
ställning i saken. Ett motsvarande beslut enligt 9 kap. 8 § sjösäkerhetslagen
skall enligt vad utredningen föreslår i 9 kap. 9 § första siycket i lagen gälla
till dess sjöfartsverket har tagit ställning i saken. Det måste emellertid
enligt utredningen beaktas alt tillsynsmyndighetens beslut ofta på grund av
det slora avståndet mellan fartyget och hemlandet inte kan erhållas inom rimlig
tid. I sådana fall anser utredningen del inte möjligt att göra skyddsombudels
beslut beroende av sjöfartsverkets slällningslagande. I stället har
utredningen, för de fall då fartyget befinner sig utom svensk hamn, i förslaget
till 9 kap. 9 §

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 52

indra
stycket sjösäkerhetslagen stannat för att överlåta på befälhavaren att ta det
yttersta ansvaret för om elt av skyddsombud förbjudet arbete skall fortsätta
eller inte. Utredningen föreslår således för sådant fall en iagbestämnielse om
att skyddsombudels beslut skall gälla till dess be-läihavaren har tagit
ställning. För den föreslagna lösningen talar enligt utrednir.gon såväl
praktiska skäl som det självständiga säkerhetsansvar som vilar på befälhavaren
ombord. Utredningen framhåller dock att det är givet att etl skyddsombuds
beslut att avbryta arbetet inte får åsidosättas av befälhavaren utan vidare.
För atl understryka den allvarliga innebörden av skyddsorabudens
ställningstaganden i frågor som rör de ombordvarandes liv eller hälsa föreslår
utredningen alt befälhavaren mot sådant ställningstagande får beordra arbete
endast om han finner beslutet cgruadat eller arbetet nödvändigt för all
undanröja eller förebygga fara, som bedöms större än den risk som har
föranlett beslutet. Innan befälhavaren i strid mot skyddsombudels beslul
beordrar arbete skall han höra skyddskommittén, om sådan finns och tvingande
hinder inte föreligger.

Utredningen
har också övervägt att i författningstexten ge uttryck ät skyldigheten att
samråda med dem som i egenskap av arbetsledare har det närmaste ansvaret för
arbetet. I det sammanhanget har maskinchefens särskilda i lag angivna
säkerhelsansvar för fartygets maskineri och annan teknisk utrustning berörts.
Uiredningen anför alt när den har avstått f:än att författningsmässigt reglera
samrådsskyldigheten hänger detta främst samman med att förhållandena får antas
variera så starkt frftn faJl till fail att någon mer vägledande regel för
samråd knappast kan ges. Samverkan av detta slag skall givetvis sökas med den
eller dem som har bäst erfarenhet och kunskaper på det aktuella området. Försök
atl mera strikt binda inhämtandet av råd lill viss eller vissa befattningshavare
ombord kan enligt uiredningen lätt bli vilseledande i det praktiska fallet.
Häremot har experten Hadrup anfört att befälhavaren med den av utredningen
valda lösningen på enbart subjektiva grunder kan bortse från det inflytande som
enligt lagen skall tillkomma skyddsombudet. Enligt Hadrup kan maskinchefen på
grund av sina teoretiska kunskaper och praktiska erfarenheter vara en
balanserande och kom-pielterande faktor mellan skyddsombud och befälhavare.
Hadrup anser det orimligt att den tekniskt mest erfarne befattningshavaren
ombord inte skaii medverka i arbetarskyddet i den ytterst komplicerade miljö
som ett fartyg utgör. Hadrup föreslår därför en utlrycklig bestämmelse om att
befälhavaren skall sararåda även med raaskinchefen i frågor som rör dennes
ansvarsområde.

Remissinstanserna
har ägnat stort intresse åt frågorna om skyddsombudets s. k. stoppningsrätt
och befälhavarens rätt att beordra arbete. E tråga om rätten för skyddsombud
att avbryta ett farligt arbete har remissinstanserna utan undanlag tillstyrkt
utredningens förslag eller

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 53

lämnat
det ulan erinran. Mot den föreslagna lydelsen av 9 kap. 8 § sjösäkerhelslagen
har kritik framförts enbart från Svenska sjöfolksförbundet. Förbundet
framhåller därvid att rätten alt ändra skyddsombuds beslut har getts åt
befälhavaren med hänvisning till det självständiga säkerhetsansvar som åvilar
denne enligt lag. Om befälhavaren vägrar skyddsombud rättelse då skyddsombud
har hänvänt sig till honom i enlighet med 8 §, har han därmed tagit ställning
i frågan. Ett nekande svar till ett skyddsombud, som hänvänder sig till
befälhavaren med begäran om rättelse, innebär alltid i praktiken att avgörande
enligt 9 § samtidigt fattas. Även om befälhavarens självständiga
säkerhetsansvar beakias är det tvivelaktigt om den opartiskhet som ett
myndighetsbeslut innebär kan uppnås såsom förslaget är utformat. Enligt
förbundets uppfattning kan det således inte vara lämpligt att hänvändelse om
rättelse skall riktas till samma person som har den yttersta beslutanderätten
i frågan. Förbundet föreslår att hänvändelse om rättelse i stället för till
befälhavaren skall riktas till den som har ansvaret för den avdelning ombord
inom vilken det farliga arbetet utförs eller skall ulföras. 9 kap. 8 § första
stycket bör enligt förbundels mening utformas med beaktande härav.

Remissinstanserna
har i allmänhet inte haft något atl erinra mot den föreslagna lydelsen av 9
kap. 9 § första stycket sjösäkerhetslagen, enligt vilket beslut av skyddsombud
att avbryta arbete på fartyg i svensk hamn skall gälla till dess sjöfartsverket
har tagit ställning i saken. Sveriges fartygsbefälsförening hyser
betänkligheter i fråga om ansvarsfrågan vid skadefall. Det är enligt föreningen
tveksamt om reglerna i sjösäkerhetslagen kan fria en befälhavare eller hans
ställföreträdare från ansvar enligt sjölagen (1891: 35 s. 1, omlryckt senast
1975: 1289, ändrad senast 1977: 681). När det gäller uttrycket "utom
svensk hamn" anser föreningen alt det är för vagt för att kunna tjäna
sora riktpunkt för väsentliga ansvarsfrågor. Det bör därför förtydligas med
ett uttalande om att med svensk hamn förstås fall när fartyget ligger förtöjt i
sådan hamn. Generaltullstyrelsen anser att det i vissa fall kan uppstå en
olycklig fördröjning om tillsynsmyndighetens ställningstagande skall avvaktas
även när fartyget befinner sig i svensk hamn. Som exempel nämns lillfällen då
styrelsens fartyg skall ut på sjöräddningsuppdrag eller annan räddningstjänst.
Styrelsen föreslår därför att vid räddningstjänst skyddsombudets beslut skall
liksom när fartyget befinner sig utom svensk hamn gälla till dess befälhavaren
har tagit ställning.

Flertalet
remissinstanser lämnar ulan erinran utredningens förslag till 9 kap. 9 § andra
stycket sjösäkerhetslagen som innebär att skyddsombudets beslut när fartyget
befinner sig utom svensk hamn skall gälla till dess befälhavaren har tagit
ställning. Sjöfartsverket uttalar att det är självklart all befälhavaren fattar
ifrågavarande beslut efter samråd med dem som har bäst erfarenhet och kunskap
på aktuellt område och att

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911/lS: 55 54

en
särskild föreskrift om delta i lagen inte krävs. Verket pekar också på att
befälhavaren har möjlighet att ta fartygsinspektörs tjänster i anspråk inom
rimlig tid även i utlandet i vissa fall, t. ex. genom att anlita verkets
kontor i Rotterdam. Även Sveriges fartygsbefälsförening anser att förslaget är
väl ägnat att tjäna silt syfte när fartyget befinner sig utom svensk hamn. Etl
anlal remissinstanser Rederiföreningen för mindre fartyg.
Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Svenska maskinbefälsförbundet.
Svenska transportarbetareförbundet, Sveriges redareförening och Tjänslemännens
centralorganisation (TCO) har emellertid anslutit sig lill experten Hadrups
förslag att befälhavaren skall samråda med maskinchefen i frågor som rör dennes
ansvarsområde innan han i strid mot skyddsombudets beslut beordrar arbete.
Hadrups åsikt har kritiserats av Svenska sjöfolksförbundet.

För
egen del får jag anföra följande i fråga om den föreslagna rätten för
skyddsombud alt stoppa farliga arbeten och hithörande frågor.

När
möjligheten för skyddsombud att avbryta arbeten i farofyllda situationer år
1973 fördes in i arbelarskyddslagen visste man inte hur beslämmelsen skulle
komma alt tillämpas i praktiken. Eventuella farhågor för att den skulle
missbrukas har inte besannats. Skyddsombuden har använt sig av sin befogenhet
med gott omdöme. Bakom remissinstansernas tillstyrkande av att en motsvarande
bestämmelse förs in i sjösäkerhetslagen ligger säkerligen de goda erfarenheter
som har redovisats på landsidan sedan år 1974. Mot denna bakgrund förordar jag
alt skyddsombud ges en sådan rätt att avbryta arbetet som utredningen har
föreslagit. Svenska sjöfolksförbundets kritik mot att hänvändelse om rättelse
enligt 9 kap. 8 § första stycket skall göras till befälhavaren kan jag ha viss
förståelse för. Det förslag förbundet har lagt fram om atl hänvändelse skall
göras lill maskinchefen eller den främste av styrmännen är tilltalande genom
alt befälhavaren inte redan har bundit sig för någon raening när han skall ta
ställning till skyddsombudels beslul. Genom en sådan ordning skapar man ett
två-instans-förfarande som är förknippat med vissa fördelar. Samtidigt innebär
det enligt min mening en onödig formalisering som kan få negativa följder. I
praktiken torde ett skyddsombud, som vill påtala allvarliga fel eller brister,
vända sig till närmast berört befäl. Först om rättelse inte kan nås har ombudet
anledning att gå vidare. Är dét fråga om elt så farofyllt arbete all
skyddsombudet överväger att stoppa det, bör man i praktiken kunna räkna med att
någon av de personer som förbundet nämner först skall ta ställning. Ombudet
hänvänder sig inte till befälhavaren förrän t. ex. maskinchefen om hans
ansvarsområde berörs har sagt nej till skyddsombudets framställning. Det kan
som jag ser det närmast vara en fördel att befälhavaren är den som skall motta
den formella hänvändelsen. Om befälhavaren får klart för sig att skyddsombudet
avser att avbryta arbetet och han själv därefter måste upphäva skyddsombudets

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 55

beslut har han alt särskilt noga beakia de förutsättningar
som krävs för ett upphävande av skyddsombuds beslul. Befälhavaren har vidare
att beakta sitl egel särskilda straffansvar för brott mot dessa regler, något
som jag återkommer till i det följande. Sammanfattningsvis menar jag atl vad
jag nu har framhållit medför att befälhavarna kommer att ta hänvändelser i
skyddsfrågor med stort allvar och pröva dem med omsorg och noggrannhet.
Fördelen härraed är att man har anledning att räkna med att skyddsorabud bara i
undantagsfall själv behöver avbryta arbetet. Vidare måsle beakias att, om
hänvändelse kan göras till olika personer för olika ansvarsområden, tveksamhet
i vissa fall kan uppkomma om till vilken person hänvändelse skall göras. I
tider av snabba förändringar ombord kan därvid lätt en ojämn praxis uppslå på
olika fartyg. Med hänsyn till vad jag nu har anfört förordar jag att utredningens
förslag i fråga om hänvändelse genomförs.

Jag delar i princip utredningens och remissinstansernas
uppfattning att skyddsombuds beslul på fartyg i svensk hamn skall gälla till
dess sjöfartsverket har tagit ställning. Samtidigt håller jag raed Sveriges
fartygsbefälsförening om atl del i förslaget till 9 kap. 9 § andra slyckel sjösäkerhetslagen
använda uttrycket "utom svensk, hamn" är vagt och därmed mindre
lämpligt i detta sammanhang. De områden som hör till svenska hamnar kan ofta
vara vidsträckta och fartyg är därför ofta under resa inom hamnområden på etl
sådant sätt att befälhavaren raåste ha vidsträckt befogenhet att agera, bl. a.
för att kunna uppfylla de krav som sjölagen ställer på honom. Jag finner det
därför riktigt att, som far-tygsbefälsiöreningen föreslår, sjöfartsverkels
beslul skall behöva avvaktas bara när fartyget ligger förtöjt i svensk hamn.
Delsamma bör gälla när fartyget ligger till ankars i sådan hamn. Detla bör
enligt min mening framgå redan av första stycket i paragrafen. Jag förordar
därför att det där sägs att beslul enligt 8 § skall, i fråga om fartyg som är
förtöjt eller ligger till ankars i svensk hamn, gälla till dess sjöfartsverket
har tagit ställning i saken.

Någon invändning mol alt befälhavaren utom svensk hamn
skall kunna ompröva skyddsombudets beslut har inte framförts under remissbehandlingen.

Med det nyss angivna, mer begränsade lillämpningsorarådet
för sjöfartsverkets prövning som utgångspunkt förordar jag atl skyddsombuds
stoppningsbeslut i övrigt skall gälla lill dess befälhavaren har tagit ställning.
De omständigheter som enligt utredningens förslag skall föreligga för att
befälhavaren mot skyddsombudets beslut skall få beordra arbete har godtagils av
remissinstanserna. Även jag har samma uppfattning som utredningen på denna
punkt. Jag förordar därför en regel om att befälhavaren får beordra arbete
endast om han finner beslutet ogrundat eller arbeiei nödvändigt för atl
undanröja eller förebygga fara, sora bedöms större än den risk som har
föranlett skyddsombudels beslut.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop,1977/78:
55 56

Jag delar generaltullstyrelsens uppfattning att
utredningens förslag inte är anpassat till sjöräddningsuppdrag eller annan
räddningstjänst av brådskande karaktär. En olycklig fördröjning kan uppstå om
sjöfartsverkels ställningstagande skall behöva avvaktas innan räddningsföretaget
kan påbörjas. Jag förordar därför atl befälhavaren skall ta ställning även i
sådana fall.

Remissinstanserna instämmer allmänt i att samråd måsle äga
rum innan befälhavaren beordrar arbete. Vad gäller obligatoriskt samråd med
maskinchefen i frågor som rör dennes ansvarsområde delar jag utredningens
uppfattning all förhållandena får antas variera så starkt från fall till fall
att någon mer vägledande regel för samråd knappast kan ges. Samverkan av detta
slag skall även som jag ser det sökas med den eller dem som har bäst erfarenhet
och kunskaper på det aktuella områdel. Detta skall i praktiken kunna ske utan
att sararåd med viss person anges i lagen. Det ligger i befälhavarens eget
inlresse all höra andras uppfattning i uppkommande frågor. Från principiell
synpunkt finns också invändningar mot ett obligatorium. Jag avser att i det
följande (avsnitt 5.4) i enlighet med utredningens förslag förorda ett särskill
straffansvar för befälhavare som utan alt sådana skäl som anges i 9 kap. 9 §
sjösäkerhetslagen föreligger beordrar arbete, som har stoppats av skyddsombud.
Ansvarsfrågan skulle enligt min mening kunna kompliceras med ett obligatoriskt
samrådsförfarande. Däremot står det helt klart att befälhavaren skall höra
skyddskommittén, ora sådan finns. Jag ansluler mig således till den av
utredningen förordade lösningen av dessa frågor. I delta ligger alt jag inte
kan biträda Svenska metallindustriarbetareförbundets raening alt befälhavaren
måsle få stöd av en enig kommitté innan han kan upphäva skyddsombudets beslul.
Efiersom skyddsorabud skall ingå I kommittén skulle ett sådant krav i regel
medföra alt befälhavaren fråntas möjligheten att ändra ett av skyddsombud
fatlat beslut. Befälhavaren bör dock inte vara skyldig att höra
skyddskommittén om det föreligger tvingande hinder häremot. Med uttrycket
"tvingande hinder" bör förstås huvudsakligen sådana situationer då
fartygets eller de ombordanställdas säkerhet kräver ett omedelbart
ställningstagande.

Utredningen föreslår atl beslut av skyddsombud eller av
befälhavare skall antecknas i skeppsdagboken. På fartyg som saknar dagbok skall
beslul nedtecknas särskill. Skälen för besluten skall anges och befälhavaren
skall se till att beslut genast tillställs sjöfartsverket. Över utredningens
förslag i denna del har endasl Svenska sjöfolksförbundet uttalat sig. Förbundet
pekar på att det i sjölagen finns särskilda regler om skyldighel alt förvara
dagbok och atl någon motsvarighet inte föreslås gälla för sådana handlingar på
vilka beslut har tecknats ned särskilt. Enligt förbundets uppfattning bör det
ställas krav på att sådana handlingar förvaras på samma sätt som dagbok. För
egen del anser jag inte att detta är nödvändigt. I dagboken skall antecknas en
mängd upp-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1911/lS: 55 57

gifter som kan ha belydelse för lång lid framöver och som
gör del nödvändigt med föreskrift om förvaringstid. Sådant särskilt uppsatt beslut
sora här avses skall sändas till sjöfartsverket och kommer att finnas
tillgängligt där. Både skyddsombud och befälhavare bör se lill alt envar av dem
alltid skaffar sig bestyrkta avskrifter av besluten och sedan står det var och
en fritt att själv förvara sådan handling så länge som det bedöms nödvändigt.

1973 års ändringar i arbetarskyddslagen innefattade också
en bestäraraelse om atl skyddsom.bud skulle vara fri från
ersättningsskyldighet för skada till följd av att han hade stoppat ett farligt
arbete. Fartygsmiljöutredningen föreslår atl en molsvarande bestäraraelse förs
in i 9 kap. 11 § sjösäkerhetslagen. Ingen av reraissinstanserna har haft några
invändningar häremot. Svenska sjöfolksförbundet understryker atl förslaget har
stor betydelse när det gäller skyddsombudets möjligheter alt ulan ekonomiska
risker för egen del praktiskt arbeta för säkrare arbetsförhållanden ombord.
Jag delar denna uppfattning och förordar således en lagbestämmelse i enlighet
med utredningens förslag. Sveriges fartygsbefälsförening önskar ett tillägg
till den föreslagna lydelsen, varigenom klargörs att ersättning för sådan skada
inte heller skall kunna utkrävas av annan ombordanslälld. Enligt föreningen är
det inte rimligt alt andra ombordanställda skall ge ul ersättning för skada som
har vållats av annan person, vilket skulle kunna bli fallet ora befälhavaren
inte ändrar på ett olyckligt beslut av skyddsombudet. Till detla vill jag
anföra atl motsvarighet till en sådan regel som fartygsbefälsföreningen
föreslår inte finns i arbelarskyddslagen för landsidans del. Vad beträffar
befälhavaren är han enligt 67 § sjölagen skyldig ersätta skada, som han genom
fel eller försummelse i tjänsten tillskyndar redaren, lastägaren eller annan
vars rätt och bästa han har att beakta. Skyldighet för befälhavare att i
förevarande sammanhang ersätta skada kan givetvis komma i fråga om sådant
förhållande föreligger som anges i nämnda författ-ningsrura i sjölagen. Med det
anförda är jag inte beredd att tillstyrka något tillägg till utredningens
förslag.

En viktig fråga utgör skyddsombuds anställningstrygghet.
Om detta finns f. n. vissa bestämmelser i 3 kap. 10 § sjösäkerhetslagen. Enligt
dessa får skyddsombud inte hindras alt fullgöra sina uppgifter. Den sora har
utsetts lill skyddsorabud får inte på grund härav eller på grund av sin
verksamhet i denna egenskap ges försämrade arbetsförhållanden eller
anställningsvillkor eller skiljas från anställningen. Vidare ges i paragrafen
regler om skadestånd, verkan av avlalsuppsägning eller annan rätlsslridig
handling och om tid för väckande av talan enligt bestämmelserna i paragrafen.
En bestämmelse med i huvudsak samma innehåll fanns tidigare i
arbetarskyddslagen. 1973 års ändringar i denna medförde vissa tillägg till
paragrafen. Fartygsmiljöutredningen föreslår atl dessa tillägg med vissa
justeringar förs

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78: 55 58

in
i sjösäkerhetslagen och att reglerna om skyddsombuds anställningstrygghet
skall tas in i 3 kap. 11 § sjösäkerhetslagen. Utredningen anför därvid atl
reglerna i lagen om anställningsskydd, som ledde till att de särskilda reglerna
om anställningsskydd för skyddsombud i arbetarskyddslagen slopades, inte kan
tillämpas på arbetslivet till sjöss. Skälet härtill är bl. a. atl
anställningstryggheten bör knytas till det för denna del av arbetsmarknaden
karaktäristiska begreppet befattning ombord. Vidare måste enligt uiredningen
vid den rättsliga regleringen av skyddet beakias de speciella säkerhetsaspekter
som gäller ombord på fariyg och vilka har närmare reglerats i sjömanslagen.
Uiredningen har därför funnit skäl att i sjösäkerhetslagen ta in en
kompletterande reglering av det anställningsskydd som bör tillkomma ell
skyddsombud. Det föreslagna anställningsskyddet har utformats som en rätt att
kvarstå i befattningen ombord. Detta skall dock inte hindra tillärapningen av
de av säkerhetsskäl motiverade bestämmelserna i 17 eller 18 § sjömanslagen.
Enligt 17 § kan befälhavare skilja sjöman från hans befattning på fartyget på
grund av sjukdom och enligt 18 § kan sjöman skiljas från befattningen o.Ti han
är oduglig eller väsentligt har åsidosatt vissa förpliktelser i tjänsten. Utredningen
föreslår slutligen en bestämmelse om atl skyddsombud, som efter anställningens
upphörande har väckt talan om att anställningsförhållandet skall bestå, på
domstols förordnande skall få återgå i arbetet inlill dess målet slutligl har
avgjorts. Skyddsombudet skall under den tid förordnandet gäller åtnjuta de
anställningsvillkor som är förenade med hans lidigare befattning.

Remissinstanserna
har i allmänhet inte berört nyssnämnda frågor. För egen del kan jag i allt
väsentligt ansluta mig till utredningens överväganden. Jag förordar således
alt de ytterligare bestämmelser som har föreslagits för alt stärka skyddsombuds
anställningstrygghet tas in i sjösäkerhetslagen.

Svenska
sjöfolksförbundel anför alt begreppet "anställningen" i 3 kap. 11 §
sjösäkerhetslagen har bytts ut mot sjömanslagens motsvarighet
"befattning" utom i sista stycket, där det sägs att
"skyddsombudet skall äga återgå i arbetet". Eftersom utredningen i
specialmotiveringen lill paragrafen klargör att domstols dom bör innebära att
skyddsombud återinträder i den befattning han tidigare har innehaft föreslår
förbundet att lagtexten förtydligas genora att uttrycket "i arbetet"
byts ut mot orden "i tidigare befattning". För egen del anser jag att
en sådan ändring i texten inte bör göras. Av betänkandet framgår på denna punkt
att domstolens dom t regel bör innebära att skyddsombudet återinträder i sin
tidigare befattning. Om han saknade befallning, t. ex. tillbringade väntelid
eller semester, bör tillämpning av lagregeln medföra all orabudet återinsätts
i sin kontraktsenliga rält att tillträda befattning av den art och i den
ordning som var förutsatt när anställningen upphörde. Av det sagda följer att
det inte alllid bhr aktuellt att skyddsombudet åter-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 59

går till tidigare befattning, även om han skall ha rätt
att åtnjuta de an-ställningsvj]l]:or sora är förenade med denna. Därför bör
enligt min mening det mer allmänna begreppei "i arbetet" användas.
Jag förordar följaktligen all utredningens förslag genomförs.

5.2.3 Skydd:;hjmmUté

I nu gällande sjösäkerhetslagstiftning finns ytterst
knapphändiga bestämmelser 07.1 skyddskommitté. I 3 kap. 9 § sjösäkerhetslagen
stadgas atl del på iarlyg raed en besättning som normall uppgår lill minst 25
man skaii fjr-.nä en skyddskommitté sora är sammansatt av företrädare för
redaren och av skyddsombud. Kommittén har alt verka för sundhet och säkerhet i
arbetet. Om det är påkallat bör skyddskoraraitté tillsältas även på annal
:?.rtyg. Vidare finns i 9 kap. 7 § iredje stycket kungörelsen (1965: 90S) med
tillämpningsföreskrifter lill lagen den 19 november 1965 (nr 719) om säkerheten
pä fartyg (ändrad senast 1976: 773) (till-lämpningsliiingörelsen till
sjösäkerhetslagen) en bestämmelse om alt skyddsombii-l :ur begära att
skyddskommittén behandlar fråga som ombudet finne.'- vara av större vikt.

Fram lill 1973 års ändringar fanns i arbetarskyddslagen i
detta avseende endast en motsvarighet till bestämmelsen i 3 kap. 9 §
sjösäkerhetslagen. Ar j y73 gjordes vissa ändringar i bestäraraelsen i arbetarskydds-lagen
och dess.'.tom tillkom regler om sättet att utse företrädare för de anställda
och cm skyddskommittés uppgifter och befogenheter. Fartygsmiljöutredningen
föreslår att motsvarande regler, med de modifieringar som behovs rned hänsyn
lill sjöfartens förhållanden, skrivs in i sjösäkerhetslagen. Förslaget innebär
all skyddskommitté skall finnas på fartyg med en besättning som normalt uppgår
till rainst 15 personer. Den nu sällarjJe gränsen minst 25 personer
framstår enligt utredningen som otidsenlig. Utvecklingen raot mindre
fartygsbesältningar har medfört alt även relativt stora fartyg har kommit att
sakna skyddskommitté. Uiiedningens förslag är ett led i strävandena att stärka
skyddsarbetet på medelstora fartyg. Utredningen föreslår vidare att skyddskommitté
skall vara sammansatt av förelrädare för redaren och de om-bordanstälhla. En
motsvarande regel, som är avsedd atl trygga effektiviteten i skyddsarbetet och
atl skapa en stark ställning för skyddskommittén, iinns sedan år 1973 i arbetarskyddslagen.
En annan nyhet med förebild j f;J:;lnämnda lag är att skyddskoraraitté skall
finnas även på annat fariyg än som nyss har sagts, ora del begärs av de
ombordanställda. Vidare föreslås nya bestämmelser om vilka som kan ingå i
skyddskominjiié och ora hur ledamöler i kommittén skall utses. I skyddskommitté
skall sälunda kunna ingå även företrädare för annan arbetsgivare än redaren.
Ordförande och sekreierare i skyddskommitté utses av redaren, om inte annat
överenskommes. Ledamöter i kommittén, som inte löreiräder redaren eller annan
arbetsgivare, utses av de om-

s. 60 Kontrollera mot PDF

bordanslällda. I val av sådan ledamot deltar inte
befälhavare, maskinchef eller ledamot i kommittén som före valet har utsetts
av arbetsgivaren. Förslaget innehåller slutligen en bestämmelse om atl förvaltningsmyndighet,
om särskilda skäl föreligger, kan medge atl skyddskommitté i stället utses
gemensamt för flera fartyg som tillhör samma redare. Sådan gemensam
skyddsko.mmitté skall ulses enligt samma grunder som annan skyddskommitté.

Vad härefter angår skyddskommitténs uppgifier och
befogenheter föreslår utredningen alt bestämmelserna i 41 a §
arbetarskyddslagen las upp i huvudsak oförändrade i 9 kap. 12 §
sjösäkerhetslagen. Detta innebär att skyddskommitté skall planera och övervaka
skyddsarbetet på fartyget och att den noga skall följa utvecklingen i frågor
som rör skyddet mol ohälsa och olycksfall saml verka för tillfredsslällande
skyddsförhållanden på arbetsstället. 1 skyddskommitté skall behandlas frågor
ora de ombordanställdas hälsovård, frågor om planering av nya eller ändrade
utrymmen, anordningar och arbetsmetoder på fartyg, andra åtgärder av större
betydelse för säkerheten i arbetet samt frågor om upplysning och utbildning
rörande skydd mot ohälsa och olycksfall.

Ulöver dessa förslag har uiredningen i
lillärapningskungörelsen till sjösäkerhetslagen föreslagit vissa bestämraelser
om skyddskommitténs sammansättning och om vilket förfarande som skall tillämpas
när företrädare för redare och ombordanställda i kommittén inte kan enas om
beslut.

De remissinstanser som har yttrat sig över förslagen
rörande skyddskommitté har allmänt tillstyrkt dessa. Svenska sjöfolksförbundet
förklarar sig särskilt tillfreds med att gränsen för besättningens storlek minskas
till 15 personer och med alt skyddskommitté från arbetslagar-håll skall bestå
av förelrädare för de ombordanställda och inte enbari, såsom hittills, av
skyddsombud. Arbetsmiljöutredningen betonar det önskvärda i atl så långl som
möjligt söka nå överensslämmelse mellan reglerna för landanställda och
ombordanställda. I förslagel lill regler om skyddskommitté finns dock,
framhåller arbetsmiljöulredningen, vissa avvikelser som inte föranleds av
speciella arbetsförhållanden till sjöss eller av nuvarande lagstiftnings
principiella uppläggning. Sålunda har i den föreslagna bestämmelsen om
skyddskommitténs uppgifter i förhållande lill den i övrigi praktiskt tagel
likalydande beslämmelsen i arbetarskyddslagen tillagts, att i kommittén skall
behandlas frågor om åtgärder av större betydelse för säkerheten i arbetet.
Arbelsmiljöutredningen menar alt bestämmelsen i arbetarskyddslagen anger
skyddskommitténs uppgifter på etl sådant sätt alt däri självklart ingår alt behandla
frågor av nämnda art. Genom del föreslagna tillägget antyds en skillnad i
sakinnehållet som inte existerar. Arbetsmiljöutredningen anför vidare att det i
sjösäkerhetslagen föreslås en bestämmelse alt ordförande och sekreterare i
skyddskommitté ulses av redaren om ej annat överens-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop, 1911/lS:
55 61

kommes. Utredningen framhåller att motsvarande bestämmelse
i arbetarskyddskungörelsen (1949: 208, omlryckt 1973: 841) har komrait till av
rent praktiska skäl och därför fåll sin plals i kungörelsen och inte i lagen.

LO finner förslaget om gemensam skyddskommitté för flera
av rederiets fartyg mycket intressant. För alt skyddskoramitléerna ombord inte
endast skall bli ett organ som övervakar redan befintlig miljö är det enligt LO
angeläget alt "rederikommitléer" kommer lill stånd ulan alt "särskilda
skäl" måste föreligga. Svenska sjöfolksförbundet har inget att erinra mot
förslaget men menar att antalet rederier, där en sådan kommitté kan bedriva en
kontinuerlig och effektiv skyddsverksamhet, begränsas till färjerederier och
andra rederier vars fartyg har lokal anknytning, t. ex. bogserbåtar i
lokalfart eller skärgårdsbåtar.

För egen del får jag anföra följande. Utredningens förslag
om skyddskommitté innebär i allt väsentligt en anpassning till de
bestäraraelser som redan finns i arbetarskyddslagen. Remissinstanserna är
överlag positiva till förslagen. Även jag uppfattar det som betydelsefullt alt
det i sjösäkerhetslagen ges utförligare regler om skyddskoraraitté. Jag förordar
därför att utredningens förslag genomförs, dock med viss modifiering som har
föranlelts av remissuttalanden. Sålunda delar jag ar-bctsrailjöutredningens
synpunkt att bestämmelsen om hur ordförande och sekreterare skall utses inte
har sin rätta plats i lagen. Den bör i stället placeras i
tillämpningskungörelsen till lagen tillsararaans med de däri föreslagna övriga
reglerna om skyddskommitténs sammansättning. Vad gäller det föreslagna
rillägget att skyddskoraraitté ulöver vissa angivna frågor skall behandla även
andra åtgärder av större belydelse för säkerheten i arbetet har avsikten härmed
varit att understryka vikten av atl skyddskommittén får utöva ett brett
inflytande på säkerheten ombord och ges tillfälle atl medverka t. ex. vid
planeringen av arbeten som rengöring och reparationer i tankar och lastrum. Jag
finner detta syfte vällovligt och förordar därför att fartygsmiljöutredningens
förslag följs på denna punkt.

Förslaget om gemensam skyddskommitté för flera fartyg sora
ägs av samma redare saknar motsvarighet såväl i gällande lag som i arbelarskyddslagen.
Utredningen har menat att förslaget passar driftsförhållandena inom vissa
rederier. Remissinstanserna har i allmänhet inte uttalat sig särskilt härom.
LO har dock redovisat en positiv inställning till förslagel, sorn innebär atl
tankarna bakora ordningen med gemensamt skyddsombud tillämpas också på
skyddskommittén. Även jag anser att förslaget om gemensam skyddskommitté är
intressant. Svenska sjöfolksförbundel nämner vissa typer av rederier som kan
dra nytta av en gemensam skyddskommitté. Enligt min mening är mycket vunnet om
färjerederier och andra rederier med fartyg i lokaltrafik med hjälp av gemensam
skyddskommitté kan effektivisera skyddsarbetet ombord på

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 62

fartygen.
Jag förordar därför att en beslämmelse om gemensam skyddskommitté tas in i
lagen. I likhet med LO och med vad jag har uttalat i samband med gemensamt
skyddsombud anser jag alt del inte skall krävas särskilda skäl för alt
medgivande till gemensam skyddskommitté skall lämnas. Samma ordalydelse bör
användas som jag har förordat i 3 kap. 9 § tredje stycket, "om
förhållandena påkalla det". Jag anser vidare att ordet
"förvaltningsmyndighet" i klarhetens inlresse bör bytas ut mot
"sjöfartsverket". Verket bör handlägga alla sådana ärenden likaväl som
verket enligt 3 kap. 9 § har att pröva ärenden om gemensamt skvddsombud.

5.3
Utbildningsfrågor

I
sjösäkerhetslagsriftningen finns f. n. inga bestämmelser om utbildning av
skyddsombud. Är 1973 infördes i arbelarskyddslagen (40 a § tredje siycket) en
beslämmelse om alt arbetsgivare och arbetstagare gemensamt svarar för att
skyddsombud får den utbildning som behövs. Fartygsmiljöutredningen föreslår atl
en molsvarande regel förs in i 9 kap. 7 § sjösäkerhetslagen. Uiredningen har
behandlat utbildningsfrågorna tämligen utförligt i avsnitt 2.2 i belänkandet,
till vilket jag får hänvisa.

De
remissinstanser som har uttalat sig i dessa frågor har tillstyrkt ellev lämnat
utan erinran utredningens förslag alt genom en lagregel slå fast alt redare,
annan arbetsgivare och ombordanställda geraensarat skall svara för
skyddsombudens utbildning. Remissinstanserna har också godtagit utredningens
uttalanden att de närmare formerna för utbildningen inte bör regleras i lag och
att kostnaderna i princip bör falla på arbetsgivarna.

För
egen del får jag anföra följande. Genom utredningens övriga förslag som jag
har ställt mig bakom kommer skyddsombuden att få breddade uppgifter och
särskilda befogenheter i riskabla lägen. För att skyddsombuden på elt effektivt
och rikligt säll skall kunna fullgöra sina uppgifter måsle särskild
uppmärksamhet ägnas åt deras utbildning. Det måsle vara elt gemensamt inlresse
för arbetsgivare och arbetstagare. Med hänsyn till utbildningsfrågans vikt
förordar jag atl den av utredningen föreslagna bestämmelsen tas in i sjösäkerhetslagen.
Jag ansluter mig också lill utredningens åsikt alt de närmare formerna för
utbildningen inte bör regleras i lag.

Jag
biträder också utredningens förslag all kostnaderna för skyddsombudens
utbildning bör falla på arbetsgivarna. Dessa betalar redan nu en särskild
arbetarskyddsavgifl, som skall bidra lill vidgade insatser för en förbättrad
arbetsmiljö. Denna avgift är avsedd också för utbildning av skyddsombud.
Arbetsgivarnas kostnadsansvar för skyddsombudens utbildning omfattar inte bara
de direkta utbildningskostnader som

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop, 1911/lS: 55 63

finansieras
kollektivt genora arbetarskyddsavgiften ulan innefattar ä\'en att utbildningen
skall ske på betald arbetstid eller ersättas som om den fullgörs på betald
arbetstid. Jag förutsätter således atl dellagande i kurs i arbetsmiljöfrägor
skall ske raed ersättning i form av lön och andra anställningsförmåner och att
kursdeltagare bereds den ledighet som behövs för ändaraålet.

Den
i belänkandet omnämnda utredningen Sjöpersonalens utbildning (UTSJÖ) har i
december 1975 lämnat sin rapport nr 2 om sjöulbild-ningen i gymnasieskolan och
högskolan och i april 1976 rapport nr 3 om lokalisering och lärarutbildning m.
m. I dessa rapporter ges förslag till förbättrad arbelsmiljöutbildning. Genom
skolöverstyrelsens försorg har de tre delrapporterna från UTSJÖ
remissbehandlats. Styrelsen har med eget yttrande i december 1976 överlämnat
rapporterna till regeringen. Ärendet bereds f. n. i utbildningsdepartementet.

Fartygsmiljöutredningen
har i sitt belänkande pekat på det intresse som har visats för
utbildningsfrågor inom Sjöfartens arbetarskydds-nämnd. Vidare har utredningen
framhållit att kurser och konferenser i skyddsfrågor ra. m. arrangeras av
Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges redareförening. Sjöfartens brandskyddskoramilté
och Sjöfartens tankfartygsoperativa kommitté. Får parterna på arbelsraarknaden
nu etl lagfäst gemensamt ansvar för utbildningen av skyddsombud bör givetvis
de erfarenheier man redan har gjort genom kursverksamhet m. m. vara av stort
värde. Parterna kan också tillgodogöra sig de erfarenheter som har koinmit fram
på landsidan sedan det geraensarama utbildningsansvaret skrevs in i
arbetarskyddslagen år 1973. Jag vill i detla sammanhang särskilt hänvisa till
den utbildningsdelegalion som finns inom arbeiarskyddssiyrelsen.

5.4
Fartyget som gemensamt arbetsställe

Genom
1973 års ändringar i arbetarskyddslagen infördes en beslämmelse om gemensamma
arbetsställen i 7 a §. I paragrafen föreskrivs att, när två eller flera
arbetsgivare samtidigt bedriver arbete på samma arbetsställe, skall de samråda
och gemensamt verka för alt åstadkomma sunda och säkra förhållanden på
arbetsstället. På byggarbetsplatser, som är gemensamma arbetsställen, skall
byggherren ansvara för samordning av ålgärder lill skydd mol ohälsa och
olycksfall. Samordningsansvaret kan dock överlåtas till annan arbetsgivare. På
andra gemensamma arbetsställen kan arbetsgivarna komma överens om att en av
dem skall ha ansvaret för samordningen av skyddsåtgärder. Om det inte finns
någon överenskommelse kan yrkesinspektionen bestämma vem som skall ha sådant
ansvar. Övriga arbetsgivare och arbetstagare som är sysselsatta på
arbetsstället har å sin sida alt följa de anvisningar

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911/lS: 55 64

som
i samordnande syfte lämnas av den huvudansvarige. Ensamföretagare är i fråga
om förpliktelser liksom även i fråga om skydd på gemensamt arbetsställe
jämställd med arbetsgivare.

Bakom
den nya bestämmelsen låg elt önskemål från flera håll ora en fastare
ansvarsfördelning på gemensararaa arbetsställen. Det framhölls alt
arbetsförhållandena på sådana ofta innebär ökade risker för dem som sysselsätts
där. Del hade vidare konstaterats alt skyddsförhållandena var
otillfredsställande på arbetsställen där två eller flera entreprenörer
samtidigt bedrev arbete.

Även
vad gäller samordningsansvaret på fartyg som är gemensamt arbetsställe har
önskemål om utredning och lagstiftning fram.förts. Sålunda begärde Svenska
maskinbefälsförbundet. Svenska metallindustriarbetareförbundet. Svenska
sjöfolksförbundet. Svenska transportarbetareförbundet, Sveriges
arbelsledareförbund och Sveriges fartygsbefälsförening i en gemensam
framställning till Kungl. Maj:t i oktober 1973 att frågan om
samordningsansvaret på fartyg som är gemensamm.a arbetsställen skulle utredas
och att nödvändiga säkerhelsregler skulle utfärdas. Framställningen
överläranades till fartygsmiljöutredningen.

Utredningen
framhåller alt fariyg i många fall utgör exempel på gemensamt arbetsställe.
Inom intendenturavdelningen på passagerarfartyg förekomraer att driften lämnas
ul åt särskilda entreprenörer, sora i sin tur anställer personal för
verksamheten. Även andra personer utför arbete på fartyget ulan all vara
anslällda av redaren, t. ex. tillfälliga rspa-ratörer och varvspersonal. På
fartyg som är under lastning eller lossning tjänstgör regelmässigt
stuveriarbetare samtidigt som besättningen utför sina sysslor. När fartyg
ligger på varv för reparation eller översyn är det vanligt att såväl
varvspersonalen som fartygets besättning utför olil:a arbeten med fartyget och
dess utrustning.

Säkerheten
för de ombordvarande är enligt utredningen beroende av effektiva
saraordningsålgärder beträffande arbetarskyddet. Det finns därför ett påtagligt
behov av bestämmelser i sjösäkerhetslagen beträffande ansvarsfördelningen
mellan arbetsgivarna när fartyget är geraensarat arbetsställe. Sådana regler
saknas helt i dag. Uiredningen föreslår att i 9 kap. 5 § sjösäkerhetslagen förs
in bestämmelser sora är likartade med dem sora gäller i land om samverkan
mellan arbetsgivare i berörda hänseenden. Ansvaret för alt en samordning av
skyddsverksamheten kommer lill stånd bör, framhåller utredningen, vila på
redaren med hänsyn lill hans dominerande ställning som arbetsgivare ombord. I
praktiken kommer i regel detla redaransvar lill uttryck i instruktioner till
befälhavaren på fartyget. I vissa situationer är det emellertid inte möjligt
för redaren att låta sig företrädas av befälhavaren vid utövningen av
samordningsansvaret. Det kan t. ex. vara nödvändigt all på platsen för en
varvsöversyn planera samordning av skyddsverksamheten raedan fartyget ännu
befinner sig till sjöss. Uiredningen framhåller atl redarens ar-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 65

betsgivaransvar emellertid inte urholkar det självständiga
ansvar för säkerheten ombord som vilar på befälhavaren.

Utredningen finner att undantag i vissa fall bör kunna
göras från regeln att redaren har samordningsansvaret. I fråga om fartyg som
har tagits in på varv är varvsarbetet praktiskt taget alltid dominerande ombord.
Utredningen anser därför alt ansvaret för samordningsåtgärderna bör vila på den
arbetsgivare som svarar för varvsarbetet. Av praktiska skäl bör ansvaret dock
kunna överlåtas på redaren. Vad avser stuveriarbete anser utredningen att
redaren, då fartyg lastar eller lossar i svensk hamn, bör kunna överlåta
samordningsansvaret lill den arbetsgivare sora svarar för ifrågavarande
arbete.

Uiredningen föreslår slutligen all i 9 kap. 5 §
sjösäkerhetslagen tas in besläramelser dels om atl övriga arbetsgivare och
arbetstagare skall följa de anvisningar som den samordningsansvarige
arbetsgivaren lämnar, dels om att vad som sägs i paragrafen skall tillämpas
även på den som driver verksamhet utan atl ha arbetstagare anställd.

Enligt utredningsförslaget skall i 1 kap. 6 § lillärapningskungörelsen
till sjösäkerhetslagen föreskrivas all sjöfartsverket får meddela de föreskrifter
som behövs i fråga om samordning av skyddsåtgärder på fartyg där flera
arbetsgivare saratidigl bedriver arbete. I fråga om fariyg som har tagits in på
varv i Sverige skall emeUertid yrkesinspektionen meddela sådana föreskrifter
liksom när det gäller fartyg i svensk hamn där ansvaret för samordningen av
skyddsarbetet har överlåtils till den som har ansvaret för lastning och
lossning av fartyget.

Remissinstanserna har ägnat slort inlresse åt de frågor
som hänger samman med fartyget som gemensamt arbetsställe. En del av dem har
anfört kritiska synpunkter mot utredningens förslag, i synnerhet vad det gäller
samordningsansvaret vid lastning och lossning. Med hänsyn lill dessa frågors
kontroversiella natur koramer jag all behandla dem relativt utförligt. Jag
avser att i det följande redovisa remissinstansernas synpunkter stycke för
stycke i den föreslagna paragrafen. I anslutning tiil varje huvudfråga kommer jag
alt ange min egen ståndpunkt.

I anslutning till 9 kap. 5 § försia stycket fäster
arbelsmiljöutredningen uppmärksamheten på en sak, som fartygsmiljöutredningen
inte närmare har diskuterat. Vad arbelsmiljöutredningen avser är atl förslaget
i denna del inte innehåller någon motsvarighet till den grundläggande
bestämmelsen i 7 a § första siycket arbelarskyddslagen alt arbetsgivare som
bedriver arbete på samma arbetsställe skall samråda och gemensamt verka for
att åstadkomma sunda och säkra förhållanden på arbetsstället. För egen del
finner jag det klart att samma grundläggande regel bör gälla för allt gemensamt
arbete på fartyg. Orsaken till att fartygsmiljöutredningen inte har föreslagit
någon motsvarighet lill 7 a § första stycket arbetarskyddslagen torde vara att
det i fartygsmiljöutredningens förslag finns en annan regel som talar om
samverkan mellan bl. a. ar-

5 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 55

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911/lS: 55 66

belsgivare.
Jag syftar då på förslaget till 3 kap. 8 § sjösäkerhelslagen, enligt vilket
redare, annan arbetsgivare och ombordanställda skall samverka för atl
åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden. Där sägs, till skillnad från
motsvarande regel i 39 § arbetarskyddslagen, atl samverkan skall äga rum även
mellan olika arbetsgivare. Den vikt som remissinstanserna har tillmätt
förslagen i 9 kap. 5 § talar enligt min mening för att det 1 denna paragraf
bör tas in en grundläggande beslämmelse som uttryckligen betonar att
arbetsgivarna är skyldiga att samverka vid gemensamma arbeten. Från
systematisk synpunkt är det också som jag ser det värdefullt att en sådan
grundregel genom sin placering i etl kapitel som handlar om åligganden för
redare m. fl. direkt pekar på alt regeln om samverkan är ett åliggande och inte
får uppfattas som en rekommendation. Dessutom vill jag nämna att jag i det
följande (specialmotiveringen till 3 kap. 8 § sjösäkerhetslagen) förordar viss
ändring i den föreslagna allmänna samverkansregeln. Mot bakgrund av det anförda
förordar jag att en motsvarighet till första stycket i 7 a § arbelarskyddslagen
las in som ett försia stycke i 9 kap. 5 § sjösäkerhetslagen.

Den
föreslagna huvudregeln att redaren eller den som i redarens ställe brukar
fartyget skall ha samordningsansvaret vid gemensamt arbete på samma fartyg har
lämnats ulan erinran av alla remissinstanser utom Sveriges fartygsbefälsförening.
Föreningen uttalar atl det enligt 59 § sjölagen ankomraer på befälhavaren att
sörja för att fartyget framförs och handhas på sätt som är förenligt med gotl
sjömansskap. Härmed förslås bl. a. rält handlande i ohka situationer till sjöss
och i hamn. I gott sjömansskap, framhåller föreningen vidare, anses ingå även
att samordna skyddsåtgärderna, när två eller flera arbetsgivare bedriver
arbete på samma fartyg. Enligt föreningens uppfattning slår utredningens
förslag inte i samklang med nyssnämnda regler och torde inte vara praktiskt
genomförbart. Svenska handelsfartyg trafikerar nämligen huvudsakligen utländska
hamnar och en del fariyg kommer sällan eller aldrig till svensk hamn. Under
normala driftsförhållanden är det därför omöjligt för redaren att svara för att
skyddsåtgärderna samordnas när exempelvis lastning eller lossning pågår ombord.
I praktiken blir det befälhavaren som kommer att stå ansvaret för samordningen av
skyddsåtgärderna och som också får svara för eventuell påföljd vid skadefall
som kan ha inträffal på grund av oklara instruktioner. Föreningen anser alt
lagreglerna bör utformas så att det klart framgår, att det är befälhavaren som
har ansvaret för samordningen.

För
egen del får jag anföra följande. Uiredningen har med sill förslag efter
förebild från arbetarskyddslagen - avsett att reglera det inbördes ansvar för
samordning av skyddsarbete som skall gälla för olika arbetsgivare. Enligt min
mening kan det inte komma i fråga all

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911/lS: 55 67

befälhavare,
som själv är arbetstagare, direkt åläggs ett arbetsgivaransvar. Såsom
fartygsmiljöutredningen framhåller kommer i praktiken redaransvaret till
uttryck i instruktioner till befälhavaren på fartyget. Motsvarande syslem med
delegation praktiseras även inom arbetslivet i övrigt. Befälhavaren kommer
därför regelmässigt att utöva redarens samordningsansvar, vilket väl låter sig
förena med arbetarskyddsslyrelsens anvisningar för hamnarbete (nr 1/1977).
Enhgt dessa skall vid arbete ombord i fartyg den samordningsansvarige och
övriga arbetsgivare från land samarbeta med fartygets befälhavare för att
åstadkomma samordning mellan ombord- och landanställdas arbete. Mellan redare
och befälhavare bör man självfallet sträva efter att åstadkomma så klara
instruktioner som möjligt. Redarens arbetsgivaransvar urholkar, som utredningen
framhåller, inte det självständiga ansvar för säkerheten ombord som vilar på
befälhavaren. Med det sagda vill jag ansluta mig till utredningens förslag till
huvudregel för samordningsansvaret.

Jag
övergår härefter till att behandla frågor som hänger samman med
samordningsansvaret på fartyg, som har tagits in på varv. Utredningsförslaget
biträds i denna del av alla remissinstanser utom arbeiarskyddssiyrelsen och
arbetsmiljöutredningen som anser att möjligheten att överlåta
samordningsansvaret från den för varvsdriflen ansvarige arbetsgivaren bör
slopas. FöljaklHgen har utredningens förslag att samordningsansvaret primärt
skall vila på den för varvsarbetet ansvarige arbetsgivaren godtagits. Jag
ansluter mig lill utredningens förslag härom.

Möjlighet
för varvsarbetsgivaren att överiåla ansvaret på redaren har enligt uiredningen
föreslagits av praktiska skäl. Enligt min mening kan det vara svårt alt
överblicka alla tänkbara praktiska situationer när regler om samordningsansvar
utformas. Detla gäller även när fartyg las in på varv. Jag menar därför att
reglerna måste medge en viss flexi-bihtel för alt man skall kunna finna
praktiska lösningar på problem som uppslår. Med delta synsätt är jag beredd att
acceptera att det öppnas en möjlighet att överlåta ansvaret till redaren. I de
fall varvsarbelet är det dominerande arbetet ombord bör det dock självfallet
endast i rena undantagsfall förekomma alt ansvaret överlåts på redaren. För
att så långt som möjligt kunna lillgodose dessa båda önskemål förordar jag atl
tillsynsmyndigheten skall kunna medge att ansvaret får överlåtas på redaren
om särskilda skäl talar härför.

Den
svåraste och mest kontroversiella frågan är hur samordningsansvaret skall
utformas vid lastning och lossning i svensk hamn. Utredningsförslaget, som
innebär alt redaren skall ha samordningsansvaret men kan överlåta detta till
stuveriarbetsgivaren, har kritiserats starkt av en lång rad remissinstanser.
Flertalet menar att samordningsansvaret bör vila på den för lossning och
lastning ansvarige arbetsgivaren. En del remissinstanser anser att den
sistnämnde alllid

s. 68 Kontrollera mot PDF

skall
ha samordningsansvaret, medan andra hävdar att detta bör kunna överiåtas till
redaren. Det skall dock framhållas att vissa remissinstanser har tillstyrkt
utredningsförslaget.

Utredningsförslaget
i denna del har tillstyrkts av sjöfartsverket. Svenska hamnförbundet och
Svenska sjöfolksförbundet. Sjöfartsverket anser att ansvaret endast
undantagsvis skall kunna överlåtas dll annan än redaren och i så fall på grund
av yttre omständigheter. Svenska hamnförbundel frarahåller att redaren bör vara
primärt ansvarig för samordningen och att det bör ankomma på honom att avgöra
om samordningsansvaret skall delegeras till stuveriet eller inte. I många
fall, t. ex. vid färje- och ro-ro-trafik, torde det enligt förbundet vara lämpligast
att ansvarel för saraordningen ligger kvar hos redaren.

Bland
de remissinstanser som har kritiserat utredningens förslag finns
arbetarskyddsstyrelsen, som anser att ansvaret i första hand bör vila på den
arbetsgivare som svarar för lastning och lossning. Denne och redaren bör dock
ges möjlighet all komma överens om att redaren skall ha samordningsansvaret.
Yrkesinspektionen bör, om det behövs, kunna föreskriva atl ansvaret skall
återgå till stuveriarbetsgivaren. Arbetsmiljö-utredningen menar att starka skäl
talar för att ansvaret för samordningen av skyddsåtgärderna läggs på
stuveriarbetsgivaren. Detta gäller i synnerhet när stuveriarbete utförs på
utländska fartyg. LO framhåller att när lastnings- eller lossningsarbele pågår
ombord är delta arbete det priraära. Det är också ett myckel farligt arbete och
allt annat arbete ombord bör stå tillbaka för och underordnas stuveriarbetet.
LO anser därför att samordningsansvaret i svenska hamnar skall vila på
stuveri-bolaget. Av samma uppfattning är Svenska maskinbefälsförbundet, som
anger alt det i praktiken är den vanligaste ordningen alt sluveribolaget svarar
för samordningen. Förbundet pekar på atl godshanteringen på kaj och ombord är
en sammanhängande uppgift och atl de bästa kunskaperna i godshantering finns
hos stuveriarbetare och deras ansvariga arbetsledning. Sveriges stuvareförbund
har samma uppfattning och menar att det blir ett alltför lösligt system om
redare och stuveriförelag avtalsvägen får komma överens om vem som skall ha
ansvaret. Svenska transportarbetareförbundel finner utredningens förslag
otillfredsställande och anser att ansvaret alltid skall vila på
stuveriarbetsgivaren. På så vis får raan en klar och entydig regel som inte ger
upphov till tvekan om vilken arbetsgivare som i en viss situation bär
samordningsansvaret. Sveriges arbetsledareförbund påpekar att problemen med
samordningsfrågorna kan vara mer eller mindre omfattande. Om t. ex. etl fartyg
befinner sig i "hemmahamn" bhr verksamheten i och kring fartyget
mycket intensiv. Förutom pågående lossnings- och lastningsarbete kan
reparations- och annal underhållsarbete förekomma. Vid sidan av detta
förekommer också besök av leverantörer m. fl. Enligt förbundet torde det vid
sådana tillfällen vara nödvändigt alt överlåta samordningen lill

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 69

stuveriarbetsgivaren.
Oftast är det denne som har den lokalkännedom och de kontakter som är
nödvändiga för att arbetet skall löpa så smidigt som möjligt.

Flertalet
remissinstanser som har uttalat sig särskilt i denna fråga förordar således att
ansvaret för samordning av skyddsåtgärder primärt läggs på den arbetsgivare som
svarar för lastnings- och lossningsarbetet. Vad dessa remissinstanser har
anfört har övertygat mig om att övervägande skäl talar för att
stuveriarbetsgivaren i första hand bör ha detla samordningsansvar. Jag förordar
därför all en regel av denna innebörd förs in i lagen. Av remissyttrandena står
dock klart alt en sådan regel inte får göras undantagslös. Detta skulle
nämligen kunna åstadkomma en mängd praktiska svårigheter. Det har i detta
sammanhang särskill pekats på hur förhållandena gestaltar sig för
färjetrafiken och ro-ro-trafiken. Om den för stuveriarbetet ansvarige
arbetsgivaren skall ha samordningsansvaret, måste det öppnas en raöjlighet att
avtalsvägen komma överens om att redaren skall ha detta ansvar. Jag förordar
därför alt en sådan regel införs. Den eventuella olägenheten med elt system där
olika lösningar är länkbara får inte hindra att förnufriga resultat skall kunna
uppnås i praktiken.

Del
är svårt alt på förhand mer preciserat ange de fall, där samordningsansvaret
bör överlåtas på redaren. Jag vill dock framhålla att det för fartyg som
regelbundet besöker såväl svensk sora utländsk hamn, t. ex. färjor och andra
fartyg i linjetrafik, måste betecknas som angelägel alt samordningen fungerar
på samma sätt i den svenska resp. den utländska hamnen. För all godtagbara
resultat skall nås i sådana frågor är det naturligt att arbetsgivarna
diskuterar lämpliga lösningar och att avlal om att samordningsansvaret överlåts
på redaren träffas när det framstår som mindre lämpligt att ansvaret ligger
kvar hos stuveriarbetsgivaren. Jag räknar med att man i praktiken skall stå
öppen för avlal av denna innebörd.

Lagregleringen
av samordningsansvaret vid geraensarama arbetsställen är en relativt ny
företeelse. Det är därför nödvändigt att noga studera reglernas praktiska
tillämpning och överväga om andra lösningar kan uppnås på dessa frågor. Jag
vill med detta säga att när nya erfarenheter har vunnits kan det finnas
anledning alt på nytt ta upp dessa frågor lill behandling.

Utredningens
förslag till lydelse av 9 kap. 5 § fjärde och femte styckena sjösäkerhetslagen
har inte föranlett några andra kommentarer än elt påpekande från Sveriges
fartygsbefälsförening att lydnadsplikten enligt fjärde stycket är för
vidsträckt och måste begränsas lill samordningsfrågor. Jag ansluter mig till
föreningens ståndpunkt härvidlag. För att åsladkomma den önskvärda
begränsningen kan ledning hämtas i motsvarande bestämmelse i 7 a § fjärde
stycket arbetarskyddslagen. Där sägs att den som har samordningsansvar skall
tillse att saraordning

s. 70 Kontrollera mot PDF

Frop, 1977/78: 55 70

sker
av skyddsåtgärder på arbetsstället och att övriga arbetsgivare och arbetstagare
som sysselsätts på arbetsstället är skyldiga att följa de anvisningar som han
lämnar i detta syfte. Härigenom klargörs att övriga arbetsgivare och
arbetstagare bara behöver rätta sig efter anvisningar i fråga om samordning av
arbetarskydd. För att tillgodose önskemålet från fartygsbefälsföreningen
förordar jag all en molsvarande regel förs in i sjösäkerhetslagen. Härigenom
nås också den fördelen alt det i etl och samma stycke klart preciseras vilka
åligganden som vilar på alla berörda parter, däribland även den som har samordningsansvaret.
Utredningens förslag lill femte stycke i 9 kap. 5 § sjösäkerhetslagen har
lämnats utan erinran av remissinstanserna och jag förordar att förslaget
godtas.

5.5
Övriga frågor

Enligt
1 kap. 7 § sjösäkerhetslagen föreligger för polismyndighet och vissa andra
myndigheter skyldighet att lämna tillsynsmyndighet erforderligt biträde. Utredningen
föreslår med förebild från arbetarskyddslagen att beslämmelsen kompletleras
med föreskrift om biträdes- och upplysningsskyldighet för hälsovårdsnämnd och
sjömansläkare. Förslaget har godtagits av remissinstanserna och jag
tillstyrker det för egen del. Jag återkommer lill en specieU fråga som rör
sjömansläkare i specialmoliveringen.

1
kap. 9 § sjösäkerhelslagen innehåller vissa bestämmelser om tystnadsplikt.
Utredningen föreslår att bestämmelsen kompletteras bl. a. med regler om
tystnadsplikt för skyddsombud och ledamot i skyddskommitté. En motsvarande
regel finns sedan 1973 i 51 § arbetarskyddslagen. Regeln har bl. a. motiverats
av alt den bidrar till alt stärka skyddsombuds och skyddskommittés ställning
och handlingsmöjligheter. Utredningen har inte föreslagit någon motsvarighet
till 51 § andra stycket arbetarskyddslagen, enligt vilken tystnadsplikten har
utsträckts till att gälla också ledamot i styrelse för lokal facklig organisalion
raed avseende på vad denne har erfarit av skyddsombud eller ledamot i
skyddskommittén som har utsetts av organisationen. Utredningen har ulföriigt
motiverat sitt ställningstagande i specialmotiveringen till paragrafen, till
vilken jag får hänvisa. Det förslag utredningen har lagt fram har godtagits av
remissinstanserna. För egen del vill jag ansluta mig till vad utredningen har
anfört.

I
1 kap. 10 § föreslår utredningen en ny bestämmelse om läkares
informationsplikt. Läkare, som i sin verksamhet får kännedom om sjukdom som
kan ha samband med fartygsarbete, skall anmäla delta till
förvaltningsmyndighet som regeringen utser. En bestämmelse med hknande
innehåll finns sedan gammalt i 52 § arbelarskyddslagen. Avsikten med denna är
att ge arbelarskyddsmyndighelen

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 71

upplysningar
om uppkomsten av hälsorisker i arbetslivet. Enligt utredningens mening bör en
bestämmelse om läkares anmälningsplikt tas in även i sjösäkerhetslagen.
Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot att en sådan bestämmelse
införs i lagen och jag tillstyrker alt så sker.

Ell
förslag som har kritiserats är däremol del tillägg som har föreslagits i 3
kap. 2 § sjösäkerhetslagen, vilket innebär atl det på fariyg skall finnas
särskill inrättade utrymmen för förenings- och skyddsverksamhet. Som framgår av
remissammanställningen har Rederiföreningen för mindre fartyg, SAF:s allmänna
grupp och Sveriges varvsindustriförening motsatt sig en bestämmelse av föreslagen
innebörd. Sålunda menar Sveriges varvsindustriförening bl. a. att ordalydelsen
av den föreslagna lagändringen antyder alt ifrågavarande lokaler inte skulle
vara möjliga alt disponera för andra ändamål. På medelstora och stora fartyg
finns normalt två mässar, två dagrum, elt frilidsrum och ibland ytterligare
publika rum. Föreningen anser att något eller några av dessa ulrymmen bör kunna
användas som sammanträdeslokaler för föreningsverksamhet. Lagförslaget
utesluter, enligt föreningens tolkning, denna möjlighel. Föreningen frarahåller
vidare att lagförslagel är oacceptabelt för fartyg som byggs med elt brultotonnage
på högst 1 599 registerlon. Svenska sjöfolksförbundet anför att ett minimikrav
är att det finns låsbara förvaringsutrymmen av en storlek tillräcklig för att
rymma de handlingar som facklig förtroendeman och skyddsombud behöver för sin
verksamhet.

För
egen del finner jag atl den tolkning av ändringsförslaget som Sveriges
varvsindustriförening har gjort har fog för sig. Jag har också förståelse för
den oro föreningen och de båda andra nämnda remissinstanserna känner inför
förslaget och de verkningar detla kan få. Utredningen pekar på att förslaget
står i god överensslämmelse med bestäramelsen i 3 § lagen om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen, enligt vilken facklig förtroendeman
skall ges tillfälle att på arbetsplatsen disponera lokal eller annat utrymme,
som behövs för det fackliga uppdraget. I belysning av den kritik som har
framförts kan jag inte hell dela utredningens uppfattning härvidlag.
Förtroendemannalagen talar enbart om alt förtroendeman skall ges tillfälle att
disponera lokal eller annat utrymme på arbetsplatsen och inte, såsom den föreslagna
lydelsen av 3 kap. 2 § sjösäkerhetslagen, om alt det skall finnas särskill
inrättade utrymmen för avsett ändamål. I förarbetena (prop. 1974: 88) till
förtroendemannalagen talas om arbetsgivarens skyldighet att ställa lokaler m.
m. till förfogande (s. 162 nederst) och att förtroendemannen bör få tillgång
till lämplig lokal (s. 217). För alt få överensstämmelse med
förtroendemannalagen på denna punkt förordar jag alt det föreslagna tillägget
till 3 kap. 2 § får ulgå och att en raotsvarighet till förtroendemannalagens
beslämmelse placeras där den logiskt sett

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911/lS: 55 72

hör
hemma, näraligen sora ett tillägg till den föreslagna beslämmelsen i 9 kap. 7
§' fjärde slyckel sjösäkerhelslagen. Tillägget bör utformas så, att ombudet
skall ges tillfälle atl disponera lämplig lokal eller annat utrymme på fartyget
som fordras för uppdraget.

Utredningen
föreslår i 8 kap. sjösäkerhetslagen vidgade möjligheter för
tillsynsmyndigheten att ingripa när risk för ohälsa eller olycksfall kan
bedömas föreligga vid användning av visst ämne eller viss arbetsmetod. Sålunda
föreslås i 1 §, sora handlar ora nyttjandeförbud, att användningen av visst
ämne eller viss arbetsmetod kan förbjudas i avvaktan på rättelse, om
användningen av ämnet eller meloden innebär fara för ohälsa eller olycksfall.
En motsvarighet till lagförslaget finns i 53 § arbetarskyddslagen. I en ny 4 §
föreslås möjlighet för myndigheten alt tvinga fram ell avhjälpande av uppdagad
brist, som inte är av den storleksordningen alt nyttjandeförbud är aktuellt.
Sjöfartsverket skall vidare få möjlighet alt låta verkställa åtgärd på den
försumliges bekostnad om brist inte åtgärdas inom förelagd tid. Detsamma gäller
under vissa närmare angivna oraständigheter när redaren inte utan dröjsmål kan
tillslällas beslut och i sådana fall då omedelbar åtgärd behövs. Slutligen
föreslås i en likaledes ny 5 § all vite skall få utsättas i beslut om förbud
eller föreläggande.

Remissinstanserna
är överlag positiva till dessa förslag. Det påpekas särskilt att möjligheten
att förena förbud eller föreläggande med vite är ändaraålsenlig. Sjöfartsverket
anser emellertid att 1 § bör kompletteras raed en regel sora ger verket stöd
att förbjuda användningen av viss lokal i fartyg. En sådan regel kan användas
när en lokal befinns bristfällig i fråga om ventilation, om utrymningsvägarna
är satta ur stånd, larmanordningar är bristfälliga eller annars då uppehåll i
lokalen kan medföra risk för ohälsa och olycksfall.

Även
jag anser att utredningens förslag i denna del är värdefullt som elt led i
arbetet på att motverka ohälsa och olycksfall på våra fartyg. Jag förordar
därför atl utredningsförslaget genomförs. I likhet med sjöfartsverket anser jag
alt bestämmelserna också bör, liksora motsvarande beslämraelse i
arbetarskyddslagen, avse lokaler och förordar att ett tillägg görs härom. Med
anledning av ell påpekande från arbetarskyddsstyrelsen att lagtexten i 4 § kan
ge upphov till missuppfattningen att föreläggande i motsats till vad som
föreslås gälla beträffande förbud inte kan avse arbetsmetod eller ämne vill
jag förorda att det genom ett tillägg klargörs att föreläggande, där så är
möjligt, kan avse även arbetsmetod, ämne och, som en följd av det nyss sagda,
lokal.

Enligt
59 § arbetarskyddslagen är arbetsgivare skyldig att på anmodan av
arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektionen föranstalta om undersökning av
ämne eller material, som han använder eller framställer i sin verksamhet,
eller att

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911/lS:
55 73

tillhandahålla prov för sådan undersökning. Någon
motsvarighet härtill finns inte i sjösäkerhetslagen. Utredningen föreslår att
regler i detta avseende las in som en ny 3 § i lagens 9 kap. Förslagel går i
huvudsak ut på att redaren på anmodan skall vara skyldig att föranstalta om
undersökning av ärane eller raaterial som finns på fartyget eller tillhandahålla
prov för undersökning. Denna skyldighel åvilar lastägaren i fråga om ämne eller
material som skall lastas ombord och inte har kommit under redarens vård. Vid
underlåtenhet alt följa anmodan skall sjöfarisverkei kunna låta verkställa
åtgärderna på den skyldiges bekostnad. Vidare föreslås regler om
kostnadsansvaret för undersökning och slutligen sägs atl anmodan kan förenas
raed vite.

Utredningens förslag till 9 kap. 3 § sjösäkerhelslagen har
inte mött några erinringar från reraissinstansernas sida. Även i detta fall är
det fråga om att anpassa sjösäkerhetslagstiflningen till vad som redan gäller
i land. Jag förordar därför alt utredningsförslaget godtas.

Bland ansvarsbestämmelserna i 10 kap. sjösäkerhetslagen
har de föreslagna ändringarna i 8 kap. samraa lag föranlett vissa ändringar i 4
§. Utredningen föreslår således atl straffbestämmelsen däri utvidgas att avse
även överträdelse av meddelat föreläggande enligt 8 kap. 4 §. Vidare har
bestämmelsen formulerats ora raed hänsyn till att även annan än befälhavaren
kan överträda förbud eller åsidosätta föreläggande. För att uppnå
överensstäraraelse med bestämmelsen i 63 § arbetarskyddslagen föreslås att
straffmaximum höjs till fängelse i högst elt år. I ett andra stycke har tagits
upp en regel för att undvika att straff utdöms i fall när föreläggande eller
förbud har kombinerats med vite.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget.
Jag förordar atl det genomförs.

I 10 kap. 5 § sjösäkerhetslagen föreslås en ny
bestämmelse, som anknyter till befälhavarens särskilda rält att beordra arbete
som har stoppats av skyddsombud. Enligt förslaget skall befälhavaren dömas till
böter, om han beordrar arbete i strid mot skyddsombuds beslut utan att skäl
sora anges i 9 kap. 9 § föreligger och därmed intresset att skyddsarbetet
ombord bedrivs i behörig ordning uppenbari åsidosätts. Utredningen tänker sig
atl bestäraraelsen skall kunna lillämpas i ett sådant fall där en befälhavares
handlingssätt alt grundlöst beordra ett arbete i strid mot ell skyddsombuds
beslut framstår som ytterst klandervärt. En felbedömning av en uppkommen
situation är enligt utredningen i och för sig inte tillräcklig för att
straffansvar skall inträda. För att befälhavaren skall kunna dömas bör hans
handlingssätt vittna om bristande förståelse för skyddsombudets roll i
skyddsarbetet eller nonchalans gentemot de former som lagstiftningen har skapat
för skyddsarbetet ombord.

Reraissinstanserna har inte hafl några invändningar mol
förslaget.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 74

Svenska
sjöfolksförbundet anser dock att befälhavarens exklusiva rätt att beordra
arbete i strid mot skyddsombuds beslut bör vara förenat med ansvar som motsvarar
en yrkesinspektörs tjänsleansvar. Förbundet föreslår att detta genomförs på så
sätt att befälhavare som har missbrukat sin rätt i nämnt hänseende skall kunna
dömas till böter eller fråntas rällen alt vara befälhavare på svenskt fartyg i
högst elt år.

Den
föreslagna ansvarsbestämmelsen har inte någon förebild i annan motsvarande
lagstiftning. Jag har för egen del funnit att det är svårt att på annal sätt
komma till rätta med påtagligt missbruk från befälhavarens sida i sådana
situationer som här är aktuella. Jag är därför beredd att ansluta mig till
tanken på att det införs en ansvarsregel av det slag uiredningen har
föreslagit. Ett uppfyllande av Svenska sjöfolksförbundets önskemål synes stå i
strid med nu gällande lagstiftning i vilken det tidigare ämbetsansvaret
upphörde vid ulgången av år 1975. Jag förordar att utredningens förslag följs.

Utredningen
har i 10 kap. 10 § sjösäkerhetslagen föreslagit vissa ändringar i den tidigare
gällande särskilda regeln om brott mot tystnadsplikt enligt 1 kap. 9 § i
lagen. Förslaget har mist sin aktualitet sedan bestämmelsen har upphört att
gäUa (SFS 1975: 722). Detta sammanhänger med alt det sedan den 1 januari 1976
finns en beslämraelse av generell räckvidd om brott mot tystnadsplikt i 20 kap.
3 § brottsbalken. Denna omfattar även brott mot 1 kap. 9 § sjösäkerhetslagen.

Utredningen
har vidare föreslagit ett tillägg lill 70 § sjölagen, enligt vilket regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer kan besluta om skyldighet for redare
eller befälhavare alt anraäla inträffade olycksfall eller tillbud till
olycksfall eller sjukdomsfall utöver vad som anges i paragrafens första slycke.
Syfiet med tillägget är enligt utredningen att kunna komplettera de uppgifter
som flyter in till sjöfartsverket genom den rapporteringsskyldighet som följer
av lagstiftningen om arbetsskadeförsäkring. Utredningen anser alt 9 kap. 10 §
sjösäkerhetslagen kan upphävas om en bestämmelse av denna innebörd införs i
sjölagen.

Enligt
min mening passar den föreslagna bestämmelsen, som bl. a. syftar till
åligganden för redare, systematiskt mindre väl i 70 § sjölagen. Denna paragraf
återfinns nämligen i elt kapilel som handlar ora fartygs befälhavare.
Utredningens förslag medför även komplikationer i fråga om ansvarsreglerna i
328 § sjölagen. Jag förordar därför att det av utredningen föreslagna
bemyndigandet i stället las in i 9 kap. 18 § sjösäkerhelslagen.

5.6
Verkställighetsföreskrifter

Fartygsmiljöutredningen
har också föreslagit vissa ändringar i till-lätnpningskungörelsen till
sjösäkerhetslagen. Del ankoramer på rege-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911/lS: 55 75

ringen
att utfärda sädana bestämmelser. Jag vill dock här inforraations-vis lämna en
kcitfattad redogörelse för de ändringar i kungörelsen som jag avser alt föreslå
regeringen.

I
1 kap. tillämpningskungörelsen bör i 6 § tas in en ny regel om
tillsynsmyndigheter vid gemensamma arbeten på fartyg. Sjöfartsverket bör ges
rätt att meddela erforderliga föreskrifter i fråga om samordning av
skyddsåtgärder. Motsvarande befogenhet bör tillerkännas arbetarskyddsstyrelsen
eller yrkesinspektionen i fråga om fartyg som har tagils in på varv i Sverige
och i fråga om fariyg som lossar eller lastar i svensk hamn. Sistnämnda
reglering, som avviker från utredningens förslag, är närmast en följd av de
överväganden som jag har gjort belräffande 9 kap. 5 § sjösäkerhetslagen. Vidare
bör i 1 kap. lillärapningskungörelsen tas in vissa bestämmelser om anmälan av
läkare ora sjukdom, om skyldighet för tillsynsmyndighet att kostnadsfritt
tillställa skyddsombud avskrift av vissa handlingar och om expediering av vissa
domar eller beslut i mål om ansvar enligt sjösäkerhetslagstiflningen.

I
kungörelsens 9 kap. bör föras in vissa ytterligare bestämraelser om
skyddsorabud och skyddskommitté. Underrättelser om vem som tar emot framställningar
i skyddsfrågor ombord och på rederiet skall lämnas till skyddsombud och de
ombordanställda. Vidare avser jag att föreslå nya regler om framställning om
åtgärd från skyddsombuds sida, om skyddsombuds rätt att påkalla ingripande av
tillsynsrayndighet, om skyddskommittés sammansättning och om förfaringssättet
när företrädare för redare cch ombordanställda i skyddskoraraitté inte kan ena
sig om beslut.

5.7
Ikraftträdanidle

Lagförslaget
bor genoraföras med verkan från den 1 juli 1978.

6
Upprättat bgförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till

lag
om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg.

7
Specialmotivering

1
kap. 3 och 6 §§

I
dessa paragrafer har uttrycket "svensk konsul" bytts ut mot
"svensk utlandsmyndighet". Detla sammanhänger med att udandsmyndighet
numera är det vedertagna begreppet i fråga om svensk utlandsrepresenta-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78: 55 76

tion. Sålunda talas i förordningen (1976: 785) med
instruktion om handläggning av sjöfartsärenden vid utlandsrepresentationen
genoragående om utlandsmyndighet som handläggare av ärenden. Det kan också
nämnas att regeringen i beslut den 4 mars 1976 raed stöd av 1 kap. 3 §
sjösäkerhetslagen har förordnat bl. a. elt antal ambassader att som utlandsmyndigheter
utöva tillsyn av fariyg. Även av detla skäl är det olämpligt att behålla
uttrycket "svensk konsul" i lagtexten.

1 kap. 7 §

Paragrafen, i vilken f. n. föreskrivs skyldighet för bl.
a. polis- och tullmyndighet atl lärana tillsynsmyndighet det biträde som
behövs, har kompletterats med en föreskrift om skyldighet att även lärana
tillsynsmyndighet behövliga upplysningar. Biträdes- och upplysningsskyldighelen
skall gälla också för hälsovårdsnämnd och läkare. Bestämmelsen motsvarar 52 §
arbetarskyddslagen.

Enligt utredningens förslag skulle inga andra läkare än
sjömansläkare omfattas av biträdes- och upplysningsplikten. Någon begränsning
av motsvarande slag finns inte i arbelarskyddslagen (52 §). Tidigare fanns
vissa begränsningar men dessa togs bort vid 1973 ärs ändringar i lagen. För
egen del finner jag begränsningen till sjömansläkare mindre lämplig. Med
sjömansläkare avses läkare som utses av socialstyrelsen med stöd av Kungl. brev
den 12 maj 1961 angående bestämraelser om antagande av sjömansläkare m. m.
Sjömansläkare skall bl. a. ulföra läkarundersökningar av sjömän enligt
besläramelser i mönstringsförordningen (1961: 87, ändrad senasi 1973: 287).
Enligt min mening bör upplysnings- och biträdesskyldigheten gälla även för
andra läkare. Jag tänker då främsl på förelagsläkare som inte är
sjöraansläkare. Till detla kommer all det f. n. inora
kommunikationsdepartementet bereds vissa förslag till förändringar belräffande
sjömanshälsovården, som bl. a. syftar rill alt ge fler läkare behörighet alt
utfärda läkarintyg för sjöfolk. Jag förordar därför att
"sjömansläkare" i paragrafen ersätts med "läkare".

1 kap. 9 §

Paragrafen motsvarar 51 § arbetarskyddslagen.

Frågan om tystnadsplikt för skyddsombud och ledamol i
skyddskommitté har behandlats i avsnitt 5.5. Ändringar i paragrafen har skett
i enlighet med vad som har sagts där. Även i övrigt har jämkningar vidtagits.
Tystnadsplikten har utsträckts lill att avse även arbetsförfarande,
affärsförhållande, enskilds personliga förhållande eller förhållande av
betydelse för landels försvar. Beslämmelsen i den föreslagna nya lydelsen
överensstämmer helt med 51 § arbelarskyddslagen.

Som jag tidigare (avsniti 5.5) har framhållit finns inte
längre någon särskild ansvarsregel i sjösäkerhetslagen för brott raot
tystnadsplikten

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 77

enligt 1 kap. 9 §. I stället gäller den allmänna regeln om
brott mot tystnadsplikt i 20 3;ap. 3 § brottsbalken.

1 kap. 10 §

Denna heslän:r.-else, som jag lidigare har behandlat i
avsnitt 5.5, är ny i siösäke':heis';ajen. Den motsvarar 52 §
arbelarskyddslagen. I fråga om anmälningsskyldigheten har inte skett någon
begränsning lill viss eller vissa kategorier av läkare.

Anmälan skall enligt paragrafen göras till myndighet som
regeringen bestäraraer. För riiisdagens information vill jag nämna att jag i
delta hänseende har för a", sikt atl, i enlighel med utredningens förslag,
föreslå en bestämmelse i tillärapningskungörelsen till sjösäkerhetslagen,
enligt vilken anmälan skall göras till sjöfartsverket.

3 kap. S §

Regeln, sorn är ny, motsvarar bestäraraelsen i 39 §
arbelarskyddslagen cm san-.verkjn mellan arbetsgivare och arbetstagare i
skyddsfrågor. Jag har tidiglire (avsnitt 5.2.1) uppehållit mig vid denna fråga.

Fartygsniiljöiilredningen har utformat sitt förslag i
denna del med hänsynstagande 'J.ll att samverkan bör omfatta också arbetsgivare
som inte är red?.rs. Utredningen har därvid främst syftat på entreprenör som
anlitas av redaren. Förslaget har kommenterats av Sveriges stuvareförbund, swn
framhåller att paragrafen inte bara återspeglar vad som sägs i 39 § .'.rbetarskyddslagen
om saraverkan raellan arbetsgivare och arbetstagare utan också i viss raån vad
som sägs i 7 a § arbetarskyddslagen orn samråd mellan två eller flera
arbetsgivare. Förbundel ifrågasätter o.m inte "annan arbetsgivare"
bör utgå ur paragrafen, som därigenom inskränks till att avse samverkan mellan
redare och ombordanställda. I annat fall bör också annan arbetsgivares
anställda, likaväl som de ombordanställda, inbegripas i den föreskrivna
samverkan.

För egen del finner jag stuvareförbundets påpekanden
rikliga. Jag har också i äei föregående (avsniti 5.4) förordat ett inledande
slycke lill 9 kap. 5 § sji';äkerhetslagen, som saknar motsvarighet i
utredningens förslag. Detta tilklgg är en direkt motsvarighet till första
stycket i 7 a § arbelarskyddslagen. Härigenom klargörs att olika arbetsgivare
som samtidigt bedriver arbete på samraa fartyg skall samverka i skyddsfrågor.
Mot denna bakgrund föreligger inte något behov av all behålla annan
arbetsgivare än redaren i den aUraänna saraverkansregcln i denna paragraf.

3 kap. 9 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 3 kap. 8 §
sjösäkerhetslagen och 40 § arbetarskyddslagen. Jag har i det föregående
behandlat beslämmelserna i den i avsnitt 5.2.2.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78: 55 78

3 kap. 10 §

Motsvarar nuvarande 3 kap. 9 § sjösäkerhelslagen.

Reglerna om skyddskommitté i denna paragraf har jag
tidigare uppehållit mig vid i avsnitt 5.2.3. I arbelarskyddslagen finns
motsvarande bestämmelse om skyddskommitté i 41 §.

Vissa bestämmelser om skyddskommittés sammansättning m. m.
avses, såsom jag har anfört i avsnitt 5.6, bli intagna i
tillämpningskungörelsen till sjösäkerhetslagen.

3 kap. 11 §

Motsvarar nuvarande 3 kap. 10 § sjösäkerhelslagen.

Paragrafen syftar till att ge skyddsombud skydd mot
trakasseri som har samband med uppdraget som skyddsombud. Motsvarande bestämmelser
finns i 4244 §§ arbetarskyddslagen. Jag har tidigare behandlat dessa frågor i
avsnitt 5.2.2.

Vid remissbehandlingen har Sveriges stuvareförbund gjort
vissa påpekanden rörande utredningens förslag lill författningstext. Förbundet
frågar sig vad uttrycket "nämnda stadgande" i paragrafens andra
slycke andra mening syftar på första slyckel i sarama paragraf eUer 42 §
andra stycket arbetarskyddslagen. Enligt förbundets mening bör uttrycket
ersättas med "vad i första siycket är stadgat". Lagtexten har ändrats
i enlighel med förbundets förslag.

Med anledning av alt arbetarskyddslagen den 1 juli 1978
ersätts av arbetsmiljölagen blir det nödvändigt att ändra de hänvisningar lill
arbetarskyddslagen som finns inskrivna i utredningens förslag. I andra stycket
finns, som jag nyss har nämnt, en hänvisning till 42 § andra siycket
arbelarskyddslagen i vad avser grunderna för bedömningen av skadeslåndsfrågan.
Reglerna i sislnämnda paragraf har i huvudsak oförändrade tagits in i 6 kap.
11 § arbelsmiljölagen. De ändringar som har förelagils är närmast av
redaktionell nalur och utgör därför inte hinder för alt i sjösäkerhetslagen
hänvisa till beslämmelsen i 6 kap. 11 § arbelsmiljölagen.

I sista stycket av utredningens förslag till 3 kap. 11 §
sjösäkerhetslagen, i vUket ingen ändring har föreslagits, finns en hänvisning
lill 44 § arbetarskyddslagen. Försia stycket av denna paragraf har ulan saklig
ändring förts över till 6 kap. 13 § arbetsmiljölagen. Hänvisningen har därför
ändrats till alt avse sislnämnda paragraf.

3 kap. 12 §

Motsvarar nuvarande 3 kap. 11 § sjösäkerhetslagen.

I paragrafen har endast vidtagits en ändring av
paragrafnumren, som; har föranletts av att kapitlet har erhåUil ytteriigare en
paragraf.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78:
55 79

7 kap. 1,5,15 och 18 §§

I dessa paragrafer har en hänvisning ändrats till följd av
att en ny paragraf har införts i 1 kap.

8 kap. 1, 4 och 5 §§

Motsvarighet till dessa paragrafer finns i 53 §
arbetarskyddslagen. Jag har Udigare behandlat dessa frågor i avsnitt 5.5.

8 kap. 2 och 3 §§

Se 1 kap. 3 och 6 §§.

9 kap. 3 §

En beslämmelse som motsvarar förslaget till denna paragraf
finns i 59 § arbetarskyddslagen. Jag har tidigare berört dessa frågor i avsnitt
5.5.

Vid reraissbehandlingen har Sveriges stuvareförbund
anmärkt att yrkesinspektionens roll som tillsynsmyndighet beträffande bl. a.
fartygens utrustning när fartyg ligger i hamn och lastar eller lossar borde
komma lill uttryck i paragrafen. Förbundet lorde härmed avse föreskrifterna i
sjöfartsverkets meddelande nr A: 20 1969 om samverkan mellan sjöfartsinspektionen
och yrkesinspektionen, enligt vilka arbetarskyddsstyrelsen, och under dess
överinseende och ledning yrkesinspektionen, skall ulöva lillsyn över fartygs
utrustning i samband med lastning och lossning. För egen del finner jag att
stuvareförbundets påpekande bör beaktas och förordar därför att del görs ett
tillägg rill laglexten om alt även annan tillsynsmyndighet som regeringen
bestämmer skall kunna utöva de befogenheter som i utredningsförslaget har
tillagts sjöfartsverket. Det är min avsikt att senare föreslå regeringen att
ytterligare tillsynsmyndigheter anges i tillämpningskungörelsen lill
sjösäkerhetslagen.

För undvikande av missförstånd vill jag framhålla att
möjligheterna för tillsynsmyndighet atl enligt tredje siycket själv låta
verkställa åtgärderna och att enligt femte stycket begagna sig av
vitesföreläggande även kan användas mol lastägare vid prövning av dennes
skyldigheler enligt andra styckel.

9 kap. 5 §

Denna paragraf raolsvaras av 7 a § arbelarskyddslagen. Jag
har i det föregående behandlat frågor som har samband med fartyget som gemensamt
arbetsställe i avsniti 5.4.

Som jag tidigare har berört i avsniti 5.6 aktualiserar de
föreslagna reglerna i denna paragraf bestäraraelser ora tillsynsmyndighets
rätt att meddela föreskrifter i fråga om samordning av skyddsåtgärder. Utredningen
har i 1 kap. 6 § tillämpningskungörelsen till sjösäkerhetslagen föreslagit att
sjöfartsverket skall kunna meddela sådana föreskrifier. I

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78: 55 80

fråga om fartyg som har tagils in på varv i Sverige skall
dock yrkesinspektionen meddela föreskrifter. Detsamma skall enligt
utredningens förslag gälla för fartyg i svensk hamn, där ansvaret för
saraordningen av skyddsarbetet har överlåtits till stuveriarbetsgivaren.
Flertalet remissinstanser som har yttrat sig på denna punkt har biträtt
förslaget men har förutsatt att yrkesinspektionen blir tillsynsmyndighet om
samordningsansvaret vid lastning och lossning i större utsträckning övergår på
stuveriarbetsgivaren. Utredningens förslag Ull 9 kap. 5 § sjösäkerhetslagen
har nu ändrats i fråga om samordningsansvaret vid lastning och lossning så att
stuveriarbetsgivaren är den som i första hand skall ha samordningsansvaret.
Informationsvis vill jag nämna att jag senare ämnar föreslå regeringen att
arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektionen skall svara för de föreskrifier
sora behövs för saraordningsansva-ret vid lastning och lossning i svensk hamn.

Ett sätt atl efter inträffade olycksfall undvika tvister
om vem som har samordningsansvaret är att arbetsgivarna åläggs att träffa
skriftlig överenskommelse om detta. Chefen för marinen har lagil upp denna
fråga och har menat att den bör övervägas. För egen del finner jag det visserligen
lämpligt att överenskommelser i dylika frågor upprättas skriftiigt men jag
anser det inte nödvändigl alt ställa krav på viss förra. I fråga ora fariyg som
har tagits in på varv i Sverige är det enligt min mening med detta förslag
alltid klart vem sora är ansvarig. Sa.mordningsansvaret vilar på
varvsarbelsgivaren om inte myndighet beslutar att ansvaret får övergå till
redaren. I fråga om lastning och lossning kan parterna själva bestämma vem som
skall vara ansvarig. Stuveriarbetsgivaren är aiGvarig om någon överenskoraraelse
inte har träffats med redaren. Om en överenskommelse träffas bör det
självfallet ligga i sluveriarbelsgivarens intresse att få den skriftligt
dokumenterad.

9 kap. 6 §

I denna paragraf har hänvisningen till arbetarskyddslagen
bytts ut mot en hänvisning till arbetsrailjölagen.

9 kap. 7 §

Denna paragraf motsvarar 40 a § arbelarskyddslagen. Jag
har tidigare behandlat frågor om skyddsombuds uppgifter m. m. i avsnitt 5.2.2.

Utredningens förslag har i fjärde stycket kompletterats
med en bestämmelse om att skyddsombud skall ges tillfälle att disponera
läraplig lokal eller annal utr\mme på fartyget som fordras för uppdraget.
Bakgrunden liU detta tillägg finns angiven i avsnitt 5.5.

9 kap. 8 §

Paragrafen motsvaras i arbetarskyddslagen av 40 b §. Jag har
tidigare uppehållit mig vid frågor om skyddsombuds s. k. sloppningsräii i
avsnitt 5.2.2.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 81

I första stycket har efter påpekande av Svenska
sjöfolksförbundet "de ombordvarandes liv eUer hälsa" bytts ut mot
"ombordvarandes liv eller hälsa". Härigenom klargörs att det för
tillämpningen av stycket inte krävs att samtliga ombordvarande är utsatta för
fara.

9 kap. 9 §

Första stycket i paragrafen motsvarar 40 b § första
stycket arbetarskyddslagen medan andra stycket saknar motsvarighet i
arbetarskyddslagen. I det föregående behandlas de frågor som har samband med
denna paragraf i avsnitt 5.2.2.

Som framgår av det föregående har gjorts elt tillägg till
andra stycket, som innebär alt befälhavaren kan ompröva elt beslut av
skyddsombud att stoppa arbetet även när fartyg ligger i svensk hamn. Det gäller
vid räddningstjänst.

9 kap. 10 §

Paragrafen saknar motsvarighet i arbetarskyddslagen. Den
har tidigare behandlats i avsnitt 5.2.2.

9 kap. 11 §

I arbelarskyddslagen finns en bestämmelse av samma
innehåll i 40 b § sisla stycket. Jag har lidigare behandlat paragrafen i
avsnitt 5.2.2.

9 kap. 12 §

Arbetarskyddslagen reglerar frågor om skyddskommittés
arbetsuppgifter i 41 a §. Dessa frågor har i det föregående behandlats i
avsnitt 5.2.3.

9 kap. 18 §

Denna paragraf består av andra stycket i nuvarande 9 kap.
10 § och av det bemyndigande som enligt utredningens förslag skulle tas in i 70
§ sjölagen. Den sislnämnda frågan har jag tidigare berört i avsniti 5.5.

9 kap. 20 §

Motsvarar nuvarande 9 kap. 12 § sjösäkerhelslagen. Genom
att nya paragrafer har tagits in i kapitlet har numreringen i denna paragraf
ändrats.

10 kap. 4 §

Bestämmelsen motsvarar 63 § arbetarskyddslagen och har
tidigare kommenterats i avsnitt 5.5.

6 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 55

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 82

10 kap. 5 §

Beslämraelsen
saknar motsvarighet i arbetarskyddslagen och har tidigare behandlats i avsnitt
5.5.

10 kap. 7 och 10 §§

I
dessa paragrafer har vidtagits endast redaktionella ändringar.

8 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att antaga förslaget till

lag
om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg.

9 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt
fram.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 83

Bilaga
1

BÄTTRE FARTYGSMILJO

Delbetänkande
avgivet av Fartygsmiljöutredningen

Ds
K 1975: 2

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 84

Till Statsrådet och

chefen för kommunikationsdepartementet

Genom
beslut den 5 juli 1973 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
kommunikationsdepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att ulreda
frågor som hänger samman med de ombordanställdas arbets-och miljöförhållanden
m. m. och att beslula om experter m. m. att biträda vid utredningsarbetet.

Med
stöd av bemyndigandet tillkallades samma dag såsom sakkunnig generaldirektören
i patent- och registreringsverket Göran Borggård och såsom experter,
sjökaptenen Lars Baecklund, Sveriges redareförening, ledamoten i styrelsen för
Rederiföreningen för mindre fartyg skeppsredaren Rolf Eliasson, direktören i
Svenska maskinbefälsförbundet Knut Hadrup, förbundsordföranden i Svenska
sjöfolksförbundet Gunnar Karlsson, hovrättsrådet Lennart Sjöstedt, sjösäkerhetsdireklören
i sjöfartsverket Göran Steen, civilingenjören Torgny Thornström, Sveriges
varvsindustriförening och direktören i Sveriges fartygsbefälsförening Stig
Wiebe. Den 10 december 1973 utsågs sekreteraren i arbetsmiljöutredningen
hovrättsrådet Hans Gullberg som expert. Den 23 januari 1974 inträdde
förhandlingschefen i Sveriges fartygsbefälsförening Karl Rude som expert i
stället för Wiebe. Den 1 oktober 1974 utsågs direktören i Sveriges
redareförening Nils Grenander som expert.

Till
sekreterare förordnades den 6 september 1973 avdelningsdirektören i
sjöfartsverket Bengt Erik Stenmark och den 16 september 1974 förordnades
länsnotarien Gert Grönstedt till biträdande sekreterare åt utredningen.

Utredningen
har antagit benämrungen Fartygsmiljöutredningen. Utredningen får härmed
överlämna delbetänkandet Bättre fartygs-miljö. Betänkandet innehåller förslag
till ändrad lagsliftning om skyddet mot ohälsa och olycksfall m. m. på fartyg.

Stockholm
i januari 1975

Göran
Borggård

Lars
Baecklund Rolf Eliasson Nils Grenander

Hans
Gullberg Knut Hadrup Gunnar Karlsson

Kari
Rude Lennart Sjöstedt Göran Sleen

Torgny
Thornström

/
Bengt Erik Stenmark

Gert
Grönstedt

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop, 1911/lS: 55 85

Innehåll sid

Skrivelse
till statsrådet......................................... 84

Innehåll..............................................................
85

Författningsförslag...............................................
87

Förslag
till Lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på

fartyg ........................................................... 87

Förslag
till Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)... 97

Förslag
till Kungörelse om ändring i kungörelsen (1965: 908) med

tillämpningsföreskrifter till lagen den 19 november 1965 (nr 719)

om säkerheten på fartyg ...................................... 98

Samnianfattning

1 Inledande
redogörelse ............................. 106

1.1 Utredningsuppdraget
och arbetets uppläggning... 106

1.1.1
Utredningsdirektiven ............................. . 106

1.1.2
Till utredningen överlämnad
handling ........ . 109

1.1.3
Utredningsarbetet ............................... . 109

1.2 översikt
över gällande bestämmelser om fartygsmiljön . . 110

1.2.1 Huvuddragen i gällande bestämmelser ........... 110

1.2.1.1
Lagen (1965: 719) om säkerheten
på fartyg... 111

1.2.1.2
Sjömanslagen (1973:282) ....................... 116

1.2.1.3
Sjöarbetstidslagen (1970: 105) ................... 117

1.2.1.4
Livsmedelslagen (1971:511) ..................... 118

1.2.1.5
Annan lagsttftning ................................... 118

1.2.1.5.1
Tillämpningskungörelsen
(1965:908) tiU lagen den 19 november 1965 (nr 719) om säkerheten på fartyg.................................................
118

1.2.1.5.2
Bestämmelser om läkarkontroll
av sjömän m. m 119

1.2.1.5.3
Livsmedelskungörelsen
(1971:807) ............ 120

1.3......................................................... översikt
över fartygsmiljöfrågornas internationella be

handling ............................................. 120

1.3.1
Inledning .............................................. 120

1.3.2
Norraer inom ILO-området...........................
120

1.3.2.1
Konventionen (1970: 134) och
rekommendationen (1970: 142) om förebyggande av yrkesskador 120

1.3.2.2
Konventionen (1932: 32) om
skydd mot olycksfall för arbetare sysselsatta med lastning och lossning av
fartyg .. 121

1.3.2.3
Konventionen (1929: 27) om
viktmärkning av tyngre gods som inlastas på fartyg 121

1.3.2.4
Konventionen (1963:119) om
maskinskydd...... 121

1.3.2.5
Konventionen (1949:92) om
besättnings bosläder ombord, konventionen (1970: 133) med tilläggsbestämmelser
till den förra, rekommendationen (1970: 140) om luftkonditionering i
besättningens bostäder och vissa andra utrymmen på fartyg samt
rekommendationen (1970:

41)
om kontroll av skadligt buller i besättningens bostäder 121

1.3.2.6 Konventionen
(1946: 73) om läkarundersökning av sjöman 121

1.3.2.7 övriga
ILO-normer .................................. 122

1.3.3 Normer
inom IMCO-området ...................... 122

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 86

1.3.3.1
Koden för transport av flytande
kemikalier i bulk .... 122

1.3.3.2
Koden för transport till sjöss
av farligt gods.... 122

1.3.3.3
1966 års internalioneUa
lastiinjekonvention .. 122

1.4 Översikt
över nordisk fartygsmiljölagstiftning 122

1.4.1 Norge
................................................. 122

1.4.1.1
Gällande bestämmelser................................ 122

1.4.1.2
GäUande organisation för
tiUsynen................ 124

1.4.1.3
Föreslagen ordning för tiUsynen.................... 124

1.4.2
Danmark ............................................... 126

1.4.3
Finland ................................................ 127

2 Allmänna
överväganden och förslag .............. 128

2.1 Skyddsverksamheten
ombord ................... 128

2.1.1
Några huvuddrag i utvecklingen
av skyddsarbetet ombord 128

2.1.2
GäUande bestämmelser ............................ 129

2.1.3
Överväganden och förslag...........................
132

2.2 Utbildningsfrågor
m. ra................................ 133

2.2.1
Allraänna synpunkter .............................. 133

2.2.2
SärskUd yrkesutbildning...............................
134

2.2.2.1
Allmänt ................................................ 134

2.2.2.2
Sjöpersonalens utbUdning ......................... 134

2.2.3
UtbUdning av skyddsombud m. fl................... 135

2.2.4
Vidgade uppgifter för arbetarskyddsfonden
m.m. 137

3 Specialmotivering till författningsförslagen

3.1
Förslag till Lag om ändring i
lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg 138

3.2
Förslag tUl Lag om ändring i
sjölagen (1891: 35 s. 1) .. 158

3.3
Förslag till Kungörelse om
ändring i kungörelsen (1965: 908) med tUlämpningsföreskrifter till lagen den 19
november 1965 (nr 719) ora säkerheten på fartyg 159

Särskilt
yttrande

Bilaga

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 87

Författningsförslag

Förslag tiil

Lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1965: 719) om
säkerheten på fartyg,

dels att 9 kap. 10 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 1 kap. 1015 §§ skall betecknas 1 kap.
1116 §§,

dels att nuvarande 3 kap. 811 §§ skall betecknas 3 kap.
912 §§ och ha nedan angivna lydelse,

dels atl nuvarande 9 kap. 3, 4 och 59 §§ skall betecknas
9 kap. 4, 6 och 1317 §§,

dels atl nuvarande 9 kap. 11 § skall betecknas 9 kap. 18 §
och ha nedan angivna lydelse,

dels all nuvarande 10 kap. 57 och 1011 §§ skall betecknas
10 kap. 68 och 1112 §§,

dds att nuvarande 10 kap. 8 och 9 §§ skall betecknas 10
kap. 9 och 10 §§ och ha nedan angivna lydelse,

dels att 1 kap. 7 och 9 §§, 3 kap. 2 §, rubriken till 8
kap., 8 kap. 1 § samt 10 kap. 4 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl i lagen skall införas nya paragrafer, 1 kap. 10
§, 3 kap. 8 §, 8 kap. 4 och 5 §§, 9 kap. 3, 5 och 712 §§ samt 10 kap. 5 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Allmänna bestämmelser

7§

Polismyndighet, tullmyndighet Polismyndighet, tullmyndighet,

och lotsmyndighet äro pliktiga atl hälsovårdsnämnd
och sjömanslä-

lämna tillsynsmyndighet erforder- käre äro pliktiga
att lämna tUlsyns-

ligt biträde. myndighet erforderligt biträde och

behövliga upplysningar.

9§

Den som har eder haft att utöva Den som tagit befattning med

lUlsyn enligt denna lag eller med tillsyn enligt denna lag
eller ut

stod därav utfärdade föreskrifter setts till skyddsombud eller leda-

eUer anlitats såsom biträde vid mot i skyddskommitté får ej obe-

tillsynsförrättning må ej röja eller hörigen yppa eller nyttja vad han

obehörigen nyilja yrkeshemlighet under uppdraget eller tjänsten er-

som därigenom blivit känd för farit om yrkeshemlighet, arbets-

honom. förfarande, affärsförhållande,
en-

skilds personliga förhållande eUer förhållande av
betydelse för landets försvar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 §

Läkare som i sin verksamhet får kännedom om sjukdom som
kan ha samband med fartygsarbete skall anmäla detta till förvaltningsmyndighet,
som regeringen utser.

3 kap. Åtgärder tiil förebyggande av ohälsa och olycksfall
m. m.

2 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

På fartyg
skola i erforderlig omfattning finnas sovrum, dagrum, måltidsrum, kök eUer
motsvarande utrymme för matlagning, toalettrum, tvätlrum, sjukrum och andra
särskilt inrättade utrymmen för de ombordanställdas personliga behov,
bekvämlighet och trevnad, allt av tillräcklig storlek samt med lämplig
inredning och utrustning.

På fariyg
skola i erforderlig omfattning finnas sovrum, dagrum, mållidsrum, kök eUer
molsvarande utrymme för matlagning, toalettrum, tvätlrum, sjukrum och andra
särskilt inrättade utrymmen för de ombordanställdas personliga behov,
bekvämlighet och trevnad samt för förenings- och skyddsverksamhet, aUt av
tillräcklig storlek samt med lämplig inredning och utrustning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 §

Redare, annan arbetsgivare och ombordanställda skola
samverka för att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden.

9§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om ej
särskUt förhållande berättigar till undantag, skall på fartyg med minst fem ombordanställda
bland de ombordansläUda utses ett eller flera skyddsombud att företräda de
ombordanställda i frågor rörande sundhet och säkerhet i arbetet. Om det är
påkaUat, bör skyddsombud utses även på annat fariyg.

Val av
skyddsombud förrättas av de ombordanställda.

På fartyg med minst fem ombordanställda skall bland dessa
ulses ell eUer flera skyddsombud. Skyddsombud skall utses även på annat fartyg
om det är påkallat. För skyddsombud bör ersättare utses.

Skyddsombud utses av de ombordanställda. / val av
skyddsombud deltar ej befälhavare, maskinchef eller sådan ledamot i skyddskommitté
som utsetts av arbetsgivare.

Utan
hinder av första stycket kan sjöfartsverket om särskilda skäl föreligger medge
att ett eller flera skyddsombud i stället utses gemensamt för flera fartyg
tillhörande samma redare. Med redare jämställes den som i redarens stal-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

le brukar fartyget. Sådant skyddsombud utses enligt samma
grunder som annat skyddsombud eller av företrädare för de på fartygen ombordanställda.

Har på
fartyg eller gemensamt för flera fartyg utsetts mer än ett skyddsombud skall
ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna
skyddsombudens verksamhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

På fartyg
med en besättning som normall uppgår till minsl tjugofem man skall finnas en
av företrädare för redaren och av skyddsombud sammansatt skyddskommitté, som
har alt verka för sundhet och säkerhet i arbetet. Om det är påkallat, bör
skyddskommitté tillsättas även på annat fartyg.

På
fartyg med en besättning som norraalt uppgår riU minst femton personer skall
finnas skyddskommitté sammansatt av företrädare för redaren och de
ombordanställda. Skyddskommitté skall tillsättas även på annat fartyg, om det
begäres av de ombordansläUda.

I skyddskommitté kan även ingå företrädare för annan
arbetsgivare än redaren. Ordförande och sekreterare i skyddskommitté utses av
redaren, om ej annat överenskommes. Ledamöter i kommittén som ej företräda
redaren eller annan arbetsgivare utses av de ombordansläUda. I val av sådan
ledamot deltager ej befälhavare, maskinchef eller ledamot i kommittén som före
valet utsetts av arbetsgivaren.

Utan hinder av första styckel kan förvaltningsmyndighet,
om särskilda skäl föreligger, medge atl skyddskommitté i stället utses gemensamt
för flera fartyg tdlhöran-de samma redare. Med redare jämställes den som i
redarens ställe brukar fartyget. Sådan gemensam skyddskommitté utses enligt samma
grunder som annan skyddskommitté.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skyddsombud
må icke hindras att fullgöra sina uppgifier. Den som utsetts till skyddsombud
må icke på grund härav eUer på grund av sm verksamhet i denna egenskap
tillskyndas försämrade arbetsför-

Skyddsombud
må icke hindras alt fullgöra sina uppgifier. Den som utsetts tiU skyddsombud må
icke på grund härav eller på grund av sin verksamhet i denna egenskap
tillskyndas försämrade arbetsför-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

hållanden eller anställningsviUkor

eller
skiljas från anställningen.

Den som
bryter mot stadgandet i första stycket är skyldig ersätta därav uppkommen
skada enligt de grunder som anges i 42 § andra stycket arbetarskyddslagen den
3 januari 1949 (nr 1). Avtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling,
som sker i strid mot nämnda stadgande, är ogill.

Föreslagen lydelse

hållanden eller anställningsvillkor.

Den som bryter mol sladgandel i första stycket är skyldig
ersätta därav uppkommen skada enligt de grunder som anges i 42 § andra siycket
arbetarskyddslagen (1949: 1). Avtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling,
som sker i strid , mot nämnda stadgande, är ogiU.

Skyddsombud, som gör gällande att han uppsagts från sin
anstäUning eller tillskyndats försämrade arbetsförhållanden eUer
ansläll-ningsvUlkor med anledning av uppdraget att vara skyddsombud har rätl
alt kvarstå i befattningen på fartyget under oförändrade arbetsförhåUanden och
ansiäVnings-villkor till dess frågan slutligen prövats. På yrka/ide av redaren
kan domstol förordna att vad nu sagts ej skall äga Ullämpning.

Vad i Iredje stycket sagts om rätt att kvarstå i
befattning på fartyget utesluter ej tillämpning av 17 eller 18 § sjömanslagen
(1973: 282).

Har skyddsombud efter det att anställningen upphört väckt
talan om att anställningsförhållandet skall bestå nied hänsyn till innehållet i
tredje stycket kan domstol på yrkande förordna att skyddsombudet skall äga
återgå i arbetet för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut
föreligger. För den tid förordnande gäller har skyddsombudet rätt att åtnjuta
de anställningsvillkor som är förenade med hans tidigare befattning. Talan på
grund av bestämmelsema i denna paragraf skall väckas

inom två
år från avslutandet av den åtgärd varpå anspråket grundas.

Försummas
del, är talan förlorad. Belräffande mål som här avses

gälla
föreskrifterna i 44 § arbetarskyddslagen.

12 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna
i 210 §§ gälla icke utländskt fartyg i vidare mån än Konungen förordnar därom.

Bestämmelserna
i 211 §§ gälla icke uUändskt fartyg i vidare mån än regeringen förordnar därom.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. i977/7S: 55 91

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

Förbud mot rayffjande Förbud mot nyttjande m. m.

1 § FörekoroHier skälig anledning antaga, atl fartyg icke
är sjövärdigt för resa i avsedd fart, att fartyget i väsentligt avseende
brister i fråga ora skyddet mot ohälsa och
olycksfall,

att del icke är behörigen lastat eller barlastat,

atl det medför passagerare ulöver det högsta tillåtna
antalet, eller

atl del icks är bemannat på betryggande sätt,

må fartygels lesa förbjudas i avbidan på rättelse.

Är allenast fråga om brist i ar- Är allenast fråga om brist i ar-

betsinrättning dlei arbetsredskap, betsinrättning
eller arbetsredskap,

må i stället förbud raeddelas att må i stället förbud meddelas att

begagna inrätlningen eller redska- begagna inrättningen eller redska

pet innan Täil£'se vidtagits. pet innan rättelse vidtagits. Före

kommer skäUg anledning antaga

att användningen av visst ämne el

ler viss arbetsmetod innebär fara

för ohälsa eller olycksfaU, må även

användningen av ämnet eller me

toden förbjudas i avbidan på rät

telse.

Resa må jämväl förbjudas, om fartyg icke hålles
tillgängligt för lill-synsförrältnir:g eller om fartyg, som enligt denna lag
skall ha fart-, passagerarfajlycs- eller fribordscertifikat, saknar gällande
sådant certifikat.

4§

Förekommer brist som avses i 1 § och finnes ej
tillräckliga skäl att förbjuda fartygets resa eder att meddela förbud att
begagna inrättning eder redskap kan myndighet som avses i 2 § första stycket i
StäUet förelägga redaren eller den som i redarens släde brukar fartyget alt
avhjälpa bristen.

Underlåter redaren eller den som i redarens ställe brukar
fartyget att inom förelagd tid vidtaga åtgärd som åligger honom enligt
föreläggandet eller kan han ej tillställas beslutet utan dröjsmål som
äventyrar syftet med beslutet, får sjöfartsverket låta verkställa åtgärden på
den försumliges bekostnad. Detsamma gäller även i annat fall då
föreläggande meddelats, om

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78: 55 92

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

omedelbar åtgärd påkallas men ej kan väntas bli vidtagen
av den som avses med beslutet.

5§

/ beslut om förbud eller föreläggande kan utsättas vUe.

9 kap. Åligganden för redare, befälhavaren m.fl. till
tryggande av säkerheten

3 §

På anmodan av sjöfartsverket är redaren eller den som i
redarens ställe brukar fartyget skyldig att föranstalta om undersökning av ämne
eller material som användes på fartyget eller ingår i dess last eller
tillhandahålla prov för sådan undersökning. Samma skyldighet gäller i fråga
om maskin, redskap eller teknisk anordning på fartyget.

I fråga om ämne eller material vars inlastning är
förestående men ännu ej kommit under redarens vård har lastägaren sådan skyldighet
som enligt första stycket åvilar redaren eller den som i redarens ställe brukar
fartyget.

Underlåter någon som är skyldig därtill atl efterkomma
anmodan enligt första stycket eller kan han ej tiUställas beslut om anmodan
utan dröjsmål som äventyrar syftet med beslutet, får sjöfartsverket låta verkställa
åtgärderna på dennes bekostnad. Detsamma gäller även i annat fall då beslut
meddelals, om omedelbar åtgärd påkallas men ej kan väntas bli vidtagen av
den som avses med beslutet.

Undersökning enligt denna paragraf skall bekostas av den
som ålagts att föranstalta om undersökning eller att tiUhandahålla prov för
undersökning, om ej sjöfartsverket beslutar att kostnaden helt eUer delvis
skall ersättas av statsmedel.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 Nuvarande lydelse

93

Föreslagen lydelse

I beslut med anmodan enligt första stycket kan
utsättas vite.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5§

7 §

När två eller flera arbetsgivare samtidigt bedriva arbete
på samma fartyg ansvarar redaren eller den som i redarens ställe brukar
fartyget för samordning av åtgärder tid skydd mot ohälsa och olycksfall på
fartyget.

I fråga om fartyg, som intagits på varv i Sverige, åvilar
det ansvar som avses i första stycket den för varvsdriften ansvarige arbetsgivaren
i StäUet för redaren. Detta ansvar kan överlåtas tid redaren.

I fråga om fartyg i svensk hamn kan ansvaret för sådan
samordning av skyddsåtgärder som påkallas av att fartyget är under lastning
eller lossning överiåtas till den för detta arbete ansvarige arbetsgivaren.

Övriga arbetsgivare och på fartyget sysselsatta
arbetstagare skall följa de anvisningar som den för samordningen av
skyddsåtgärderna ansvarige arbetsgivaren lämnar.

Vad i denna paragraf sägs om arbetsgivare äger motsvarande
tilllämpning på den som driver verksamhet utan att ha arbetstagare anstäUd.

Skyddsombud företräder de ombordanställda i skyddsfrågor
och skall verka för tillfredsställande skyddsförhållanden. Ombudet skall inom
.sitt skyddsområde vaka över sundhet och säkerhet i arbetet samt i detta syfte
deltaga vid planering av nya eder ändrade lokaler, anordningar och arbetsmetoder
på fartyget och vid planeringen av andra åtgärder av betydelse för säkerheten
i arbetet.

Skyddsombud skall söka vinna övriga ombordanställdas
medverkan i skyddsarbetet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 Nuvarande lydelse

94

Föreslagen lyddse

Redare, annan arbetsgivare och ombordanställda svara
gemensamt för att skyddsombud får erforderUg utbildning.

Skyddsombud skall beredas tillfälle att under arbetstid
fullgöra sina uppgifter med bibehållna anställningsförmåner.

Skyddsombud
har rätt att taga del av de handlingar och erhåUa de upplysningar i övrigt som
är av betydelse för ombudets verksamhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8§

Innebär visst arbete omedelbar och allvarlig fara för de
ombordvarandes liv eller hälsa och kan rättelse ej genast uppnås genom
hänvändelse till befälhavaren, kan skyddsombud bestämma att arbetet skall
avbrytas.

Finner skyddsombud att förbud enligt 8 kap. 1 § överträdes
kan han avbryta arbete som avses med förbudet eder som erfordras för att
fartyget skall påbörja förbjuden

9§

Beslut av skyddsombud enligt 8 § gäller till dess
sjöfartsverket tagit ställning i saken.

Befinner sig fartyget utom svensk hamn gäller
skyddsombudets beslut till dess befälhavaren tagit stäUning. Mot
skyddsombudets beslut får befälhavaren beordra arbete endast om han finner
beslutet ogrundat eller arbetet nödvändigt för att undanröja eller förebygga
fara som bedömes större än den risk som föranlett beslutet. Innan befälhavaren
i strid mot skyddsombudets beslut beordrar arbete skall han höra
skyddskommittén, om sådan finnes, om ej tvingande hinder föreligger.

10 §

Beslut av skyddsombud enligt 8 § eller av befälhavare
enligt 9 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lyddse

skall med angivande av skälen antecknas i fartygets
skeppsdagbok eder om sådan dagbok ej föres nedtecknas särskilt. Befälhavaren
skad tillse att beslut som här avses genast tillställes sjöfartsverket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 §

För skada till följd av åtgärd som avses i 8 § första eder
andra stycket är skyddsombud fri från ersättningsskyldighet.

12 §

Skyddskommitté skall planera och övervaka skyddsarbetet på
fartyget. Den skall noga följa utvecklingen i frågor som rör skyddet mot
ohälsa och olycksfall samt verka för tiUfredsställande skydds-förhållanden på
arbetsstället. I .skyddskommitté skall behandlas frågor om de ombordanställdas
hälsovård, frågor om planering av nya eller ändrade utrymmen, anordningar och
arbetsmetoder på fartyg, andra åtgärder av större betydelse för säkerheten i
arbetet samt frågor om upplysning och utbildning rörande skydd mot ohälsa och
olycksfall.

18 §

Bestämmelserna i 1 § andra Bestämmelserna
i 1 § andra

stycket och 2iO§§ gäUa icke styckel och
2i7 §§ gälla icke

utländskt fartyg. utländskt fartyg j vidare mån än

regeringen förordnar därom.

10 kap. Ansvarsbestämmelser

4 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bryter
befälhavaren raot nyttjan-teförbud enligt 8 kap. 1 §, dömes lill dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.

Till
böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot förbud som meddelats med stöd av 8 kap. 1 § eller
föreläggande som meddelats med stöd av 8 kap. 4 §.

Bryter
någon mot föreläggande eller förbud, som förenats med vite,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

dömes ej till ansvar enligt försia stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5§

Beordrar befälhavare arbete i strid mot beslut av
skyddsombud enligt 9 kap. 8 § utan att skäl som anges i 9 kap. 9 § föreUgger
och åsidosattes därmed uppenbart intresset att skyddsarbetet ombord bedrives i
behörig ordning, dömes tiU böter.

9§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som
försummar vad som åligger honom enligt 9 kap. 2 § andra styckel, 5§ eller 7/O
§§, dömes till dagsböter.

Den som
försummar vad som åligger honom enligt 9 kap. 2 § andra slyckel, 10 §, 13 §
eller 15 7 §§, dömes till böter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bryter
någon mot 1 kap. 9 §, dömes, om gämingen ej är att anse som ämbetsbrott, till
dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 kap. 9 § dömes, om gärningen ej är
atl anse som ämbetsbrott, till böter eller fängelse i högsl ett år.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 97

Förslag
tQl

Lag
om ändring i sjiilagen (1891: 35 s, 1)

Härigenom
förordnas i fråga om sjölagen (1891:35 s. 1) att 70 § skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

70 §
Befälhavare på handelsfartyg eller fiskefartyg skall ofördröjligen avgiva
skriftlig rapport tiU sjöfartsverket

1.
när någon i samband med
fartygets drift har eller kan antagas hava avlidit eller erhållit svår
kroppsskada;

2.
när någon ombordanslälld i
annat fall har eller kan antagas hava avlidit eller erhållit svår kroppsskada;

3.
när någon i annat fall än som
avses under 1 och 2 har eller kan antagas hava drunknat från fartyget eller
avUdit ombord och begravts i sjön;

4.
när allvarlig förgiftning har
eller kan antagas hava inträffat ombord;

5.
när fartyget stött samman med
annat fartyg eller stött på grund;

6.
när fartyget övergivits i sjön;

7.
när i samband med fartygets
drift skada av någon betydenhet har eller kan antagas hava uppkommit på
fartyget eUer lasten eller på egendom utanför fartyget; eller

8. när
förskjutning av någon betydenhet inträffat i lasten.

Befälhavare på fartyg skaU vidare avgiva rapport till sjöfartsverket,

när
i anledning av händelse som inträffat eller kan antagas hava inträffat i
samband med fartygets drift verket påfordrar det eller sjöförklaring skall
avgivas enligt 302 §.

Rapporten,
som upprättas enligt formulär som fastslälles av sjöfartsverket, skall
innehålla utförlig redogörelse för händelsen och de omständigheter som kunna
tjäna till ledning för bedömandet av dess orsaker. Den skall upptaga
fullständig avskrift av vad som antecknats om händelsen i fartygets dagböcker
och kladdar till dem.

Bestämmelser
om sjöförklaring och befälhavares åligganden därvid meddelas i 12 kap.

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer kan besluta om skyldighet för redare
eller befälhavare att anmäla inträffade olycksfall eller tillbud till olycksfall
eller sjukdomsfall utöver vad som angives i första stycket.

7
Riksdagen 1977178.1 saml. Nr 55

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 98

Förslag till

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1965:908) med
tillämpningsföreskrifter till lagen den 19 november 1965 (nr 719) om
säkerheten på fartyg

Härigenom förordnas i fråga om kungörelsen (1965:908) med
till-lämpningsföreskrifter tiU lagen den 19 november 1965 (nr 719) om
säkerbeten på fartyg,

dels att 9 kap. 7 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 1 kap. 6 § skall betecknas 1 kap. 8 §
och ha nedan angivna lydelse,

dels att nuvarande 1 kap. 721 §§ skall betecknas 1 kap.
923 §§,

dels att nuvarande 9 kap. 813 §§ skall betecknas 9 kap.
1015 §§,

dels att 9 kap. 6 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i kungörelsen skall införas nya paragrafer, 1
kap. 6, 7 och 24 §§ samt 9 kap. 79 §§ av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Allmänna bestämmelser

6§

Sjöfartsverket äger meddela de föreskrifter som behövas i
fråga om samordning av skyddsåtgärder på fartyg där flera arbetsgivare
samtidigt bedriva arbete.

I fråga om fartyg som intagits på varv i Sverige meddelar
dock yrkesinspektionen erforderliga föreskrifter. Detsamma gäller för fartyg
i svensk hamn där ansvaret för samordningen av skyddsarbetet överlåtits till
den som har ansvaret för lastning och lossning på fartyget.

7§

Anmälan av läkare om sjukdom som kan ha samband med
fartygsarbete skall göras till sjöfartsverket enligt anvisningar som verket
meddelar.

8§ Det åligger förrättningsman att vid tillsynsförrättning
på fartyg sätta sig i förbindelse med befälhavaren och övrigt befäl ombord samt
med skyddsombud, när förrättningen avser eller eljest påkallar åtgärder för
sundhet och säkerhet i arbetet.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop,1977/78:55

Nuvarande
lydehe

99

Föreslagen
lydelse

Tillsynsmyndighet
skall kostnadsfritt tillställa skyddsombud avskrift av råd, anvisning,
föreläggande, förbud eller annat skriftligt meddelande som gäller fartyget i
skyddsfråga, om ej meddelandets innehåll framgår av fartygets iillsynsbok.
Avskrift av sådant meddelande skall av skyddsombud förvaras under minst två år
räknat från meddelandets datum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 §

Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål om ansvar enligt lagen
(1965: 719) om säkerheten på fartyg eller med stöd därav meddelade
föreskrifter sändes till sjöfartsverket.

9
kap. Åligganden för redare, befälhavare m.fl. till tryggande av säkerheten

6§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skyddsombud
skall skaffa sig noggrann kännedom om skyddsför hållandena ombord. Han skall
verka för sundhet och säkerhet i arbetet och söka vinna övriga ombordanställdas
medverkan härtill.

Skyddsombud skall taga
del av innehållet i fartygets tillsynsbok samt de särskilda meddelanden och
anvisningar rörande skyddsförhållanden som kunna utfärdas av tillsynsmyndighet
eller redare eller den som i redarens ställe brukar fartyget.

Befälhavaren
skall underrätta skyddsombud om till vem ombord som framställning skall ske i
skyddsfrågor. Redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget skall
meddela de ombordanställda till vem inom rederiet som framställning skall ske
i frågor om fartygets skyddsförhållanden.

Finner
skyddsombud att åtgärder behöva vidtagas för att få till stånd
tillfredsställande skyddsförhållanden skäll ombudet göra framställning därom.
Skyddsombud kan också begära att viss undersökning skall göras för kontroll av
förhållanden inom skyddsområdet. På begäran skall skriftligt bevis om
framställningen genast lämnas tid skyddsombudet.

Har
skyddsombud gjort framstäUning om viss skyddsåtgärd, skall besked i frågan
lämnas utan dröjsmål. Sker ej detta, får skyddsombud påkalla ingripande av sjöfartsverket
eller annan berörd till-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55

Nuvarande
lydelse

100

Föreslagen
lydelse

synsmyndighet.
Motsvarande gäller om framställningen icke beaktas inom skälig tid. Om skyddskommitté
finnes, får skyddsombud direkt påkalla kommitténs behandling av skyddsfråga.

Säkerheten
ombord bör övervakas genom regelbundna skyddsronder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 §

Antalet ledamöter i skyddskommitté bestämmes med hänsyn till antalet
ombordanställda och arbetsförhållandena på fartyget. Befälhavaren eller annan
ansvarig arbetsledare, som särskilt utsetts att handlägga skyddsfrågor, bör
ingå i kommittén. I kommittén bör ingå ledamot, som tillhör styrelse för
facklig organisation av ombordanställda som verkar på fartyget. Vidare skall
i kommittén ingå skyddsombud.

Skyddskommittén
bör sammanträda minst en gång varannan månad.

8 §

Kunna
i skyddskommitté företrädare för redare och ombordanställda ej ena sig om
beslut, skall på begäran av ledamot frågan hänskjutas till sjöfartsverket, som
har att pröva denna i den mån den faller inom området för verkets befogenhet.

I
beslut av skyddskommitté bor angivas den tid inom vilken beslutet skall vara
verkställt.

9§

Uppgift
om skyddsombuds namn, dennes skyddsområde och den tid för vilken ombudet
utsetts skall snarast möjligt efter förrättat val skriftligen lämnas till
sjöfartsverket. Om nytt skyddsombud efterträder tidigare utsett skyddsombud,
skall angivas vilken person som det

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 101

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse

nya
skyddsombudet efterträder. Uppgifterna skall lämnas av befälhavaren.

Uppgift om namn på den person inom rederi som utsetts att mottaga
framställning i frågor om fartygens skyddsförhållanden skall av redaren eller
den som i redarens ställe brukar fartyget lämnas till sjöfartsverket.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop, 1911/lS: 55 102

Sammanfattning

Allmänt

Den
allmänna debatten om arbetslivets villkor med arbetsmiljö-frågorna på central
plats har på senare år varit intensivare än någonsin. Det står klart att
arbetsmUjöfrågorna inte kan isoleras från samhällsfrågorna i övrigt.

Mot
denna allmänna bakgrund verkar arbelsmiljöutredningen som företar en översyn av
arbetarskyddslagstiftningen, dvs. den rättsliga regleringen av de
landanställdas arbetsmUjö. Arbelsmiljöutredningen, som syftar till en
övergripande översyn av den nämnda lagstiftningen, har avgett delbetänkandet
Bättre arbetsmiljö, SOU 1972: 86. Utredningens förslag har lett till
betydelsefulla ändringar i arbetarskyddslagen i huvudsaklig överensstämmelse
med förslagel. Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1974 (1973: 834).

Gällande
bestämmelser om säkerheten i fartygsarbelet utgår från all de principer som
kommit till uttryck i arbelarskyddslagsliftningen för de landanställda också
skall gälla på fartyg. Allmänt sett kan också sägas att utvecklingen i fråga om
de ombordanställdas arbetsförhållanden i allt högre grad inneburit att
arbetsvillkoren till sjöss närmats dem som gäller vid anstäUning i land.

De
synsätt och önskemål som kommit till uttryck i arbetslivet har naturligtvis
generella aspekter och berör även de ombordanställdas arbetssituation. Även
den tekniska utvecklingen i land med åtföljande arbetsmiljöproblem har
paralleUer med den tekniska utvecklingen ombord. Så har t. ex. den snabba
utvecklingen på det kemisk-tekniska området på fartyg liksom i land medfört
nya risker i arbetslivet. Även sådana arbetsmiljöfaktorer som buller,
vibrationer, drag, kyla och värme ger upphov till problem som är gemensamma för
ombordanställda och landanställda. Problem som härrör från arbetstidens
förläggning, raster och vila har också stor belydelse för de ombordanställda.
Fartyget är dock mer än arbetsplats. Det är också uppehållsplats för de ombordanställda
under fritiden och måsle därför erbjuda de ombordanställda godtagbara
möjligheter till vila och rekreation mellan arbetspassen. Kraven på denna del
av miljön måste därför ställas högt. En översyn av de ombordanställdas
arbetsförhållanden kan därför inte begränsas lill arbetsmiljön utan måste avse
den totala fartygsmUjön.

Med
utgångspunkt från ovan förda resonemang har fartygsmiljöutredningen i denna
första etapp av sitt arbete tUlvaratagit resultatet av det utredningsarbete som
redovisas i arbetsmiljöutredningens förutnämnda delbetänkande Bättre
arbetsmiljö och 1973 års ändringar i arbetarskyddslagstiftningen. Vid
överföringen av 1973 års lagreform till sjöfartens förhåUanden har
fartygsmiljöutredningen strävat efter alt så långt som möjligt nå
överensslämmelse meUan reglerna för landanställda och ombordanställda.

s. 103 Kontrollera mot PDF

prop. 1977/78: 55 103

FartygsmUjöutrednmgens
förslag som innebär tillägg och ändringar i lagstiftningen om säkerheten på
fartyg behandlas i det följande i sina huvuddrag. Bestämmelserna har liksom
hittillsvarande regler i fartygs-säkerhetslagstiftningen karaktär av
rambestämmelser.

Skyddsarbetet
på fartygen

Huvudansvaret
för arbetarskyddet på ett arbetsställe ligger hos arbetsgivaren medan
arbetstagarna har skyldighet att medverka i skyddsarbetet. På ett fartyg har
befälhavaren under redaren/arbetsgivaren tilllagts elt i lag reglerat ansvar
för säkerheten med starka inslag av självständighet. Samma förhållande gäller
maskinchefen inom dennes ansvarsområde.

På
arbetsmarknaden i land har efter hand vuxit fram ett system för samverkan
mellan arbetsgivare och arbetstagare i skyddsfrågor vilket också återspeglas i
lagstiftningen. Som framhållits förutsätter även lagen om säkerheten på fartyg
ett sådant skyddsarbete och sjöarbetsmarknadens parter eftersträvar ett
skyddsarbete på våra fartyg med förebUd från skyddsverksamheten i land. Ett
effektivt skydd mot ohälsa och olycksfall på fartyg förutsätter enligt
fartygsmiljöutredningens mening ett väl fungerande skyddsarbete på fartygen, i
vilket de ombordanställda är engagerade. Sådant engagemang leder samtidigt till
förbättrat inflytande för arbetstagarna över arbetsmiljön.

Skyddsombud
skall enligt förslaget finnas på alla fartyg med minst fem ombordanställda.
Därmed slopas en nu gällande regel om undantag för särskilda förhållanden som
haft sin förebild i förut gällande landbestämmelser. Begreppet huvudskyddsombud
föreslås infört i lagen. Huvudskyddsombudet har samordnande funktioner.

Med
förebud från den på land förekommande regionala skyddsombudsverksamheten
föreslås att skyddsombud under vissa omständigheter skall kunna utses utanför
krelsen av de ombordanställda, och vara gemensamt för flera fariyg inom ett och
samma rederi. Syfiet är att ge förbättrat stöd åt och stimulera tUl
skyddsverksamhet på bl. a. mindre fartyg, där det kan vara svårt att utse
skyddsombud.

Utredningen
föreslår att skyddsombudens uppgifter breddas och att grundläggande regler om
skyddsombudens verksamhet införs i lagen. Bl. a. skall skyddsombud delta i
planeringen av anordningar och arbetsmetoder ombord. Rält skaU vidare finnas
för skyddsombud att ta del av alla handlingar och upplysningar som är av
betydelse för ombudens verksarahet. Vissa förslag syftar till ökad snabbhet i
handläggningen av skyddsfrågor.

Bristande
tid får inte hindra skyddsombud att utföra sitt uppdrag på elt
tillfredsställande sätt. Utredningen föreslår därför en lagregel om alt
skyddsombud skall beredas tUIfäUe att under arbetstid fullgöra sina uppgifter.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 104

Utredningen
har också efter mönster från arbetarskyddslagen funnit anlednmg att införa
regler om skyddsombuds rätt att ingripa genom alt avbryta arbetet då omedelbar
och allvarlig fara hotar. I svensk hamn gäller skyddsombudets beslut till dess
sjöfartsverket tagit ställning i saken. Befinner sig fartyget utom svensk hamn
och följaktligen utom tillsynsmyndighelens räckhåll har enligt förslaget
befälhavaren fått särskild befogenhet att efter hörande av skyddskommittén
frångå skyddsombudets beslut om detta befinns ogrundat eller om det erfordras
för att förebygga en övergripande fara.

Utredningen
föreslår att skyddskommitté skall fiimas på fartyg med minst femton ombordanställda
och även på andra fartyg om det begärs av de ombordanställda. Den skall vara
sammansatt av företrädare för de ombordanställda och redaren. Även annan
arbetsgivare än redaren skaU kunna ingå i kommittén. Med hänsyn till bl. a.
driftsförhållanden inom vissa rederier föreslås dessutom att en för rederiets
fartyg gemensam skyddskommitté skall kunna utses om särskUda skäl förehgger.
Skyddskommittén skall planera och övervaka skyddsarbetet på fartyget. I
kommittén skall behandlas frågor om planering av nya eller ändrade utrymmen,
anordningar och arbetsmetoder m. m.

Utbildningsfrågor

En
väl fungerande skyddsverksamhet på fartygen förutsätter utbildning av olika
personalgrupper i den lokala skyddsorganisationen. Ut-bUdningsbehovet är mycket
slorl. Enligt utredningens uppfattning måste förstärkningar av
utbildningsinsatserna nu aktualiseras. Därvid torde det vara nödvändigt att
först koncentrera sig på att bygga ut utbildningsmöjligheterna för skyddsombud
i anslutning tUl att skyddsombudens ställning ändras. Uiredningen föreslår mot
denna bakgrund en lagbestänmielse som slår fast att arbetsgivare och
arbetstagare gemensamt svarar för att skyddsombud får behövlig utbildning. De
närmare formerna för utbildningens bedrivande bör inte regleras i lag. Det är
angeläget att utbildningen skyndsamt kommer igång.

Kostnaderna
för skyddsombudens utbildning bör i likhet med vad som genomförts för de
landanställda i princip falla på arbetsgivarna.

Fartyget
som gemensamt arbetsställe

Arbetsförhållandena
på arbetsställen som är gemensamma för flera arbetsgivares anställda innebär
många gånger särskilda risker för dem som sysselsätts på sådana arbetsställen.
I arbetarskyddslagen finns numera bestämmelser som syftar till ökade insatser
och samordning i skyddshänseende i situationer av detta slag.

Även
fartyget är ofta elt gemensamt arbetsställe i den här avsedda meningen. Då
fartyget ligger i hamn finns t. ex. stuveriarbetare ombord. I samband med
varvsbesök föreligger liknande problem beträffande

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop, 1911/lS: SS 105

varvens
arbetstagare. Även andra situationer kan komma i fråga som t. ex. att annan
arbetsgivare än redaren sysselsätter vissa ombordanställda.

Fartygsmiljöutredningen
föreslår därför bestämmelser om samordningsansvar på fartyg som är ett
gemensamt arbetsställe. I likhet med förhållandena i land bar ansvaret
utformats som ett ansvar för arbetsgivaren. Det innebär alt redaren tillagts
detta ansvar. I fråga om fartyg som intagits på varv i Sverige gäller dock att
den arbetsgivare som har hand om varvsdriften är ansvarig. Då fartyg lastar
eller lossar i Sverige kan samordningsansvar överlåtas till den för detta
arbete ansvarige arbetsgivaren.

Ätgärder
för att trygga efterlevnaden av lagstiftningen

I
gällande lagstiftning finns redan bestämmelser som ger tillsynsmyndighet rätt
att inskrida med förbud mot att nyilja fartyg eller arbetsinrättningar m. m.,
då säkerheten är äventyrad. I det dagliga tillsynsarbetet har man emellertid
funnit alt det i vissa fall är lämpligare att meddela förelägganden förenade
med vitespåföljd, t. ex. då brist i säkerheten kan tillåtas avhjälpt inom viss
tidsrymd. Utredningen föreslår därför att gällande bestämmelser kompletteras
med regler som ger möjlighet för tillsynsmyndigheten att meddela förelägganden
förenade med vite. Förbud skall också kunna meddelas mot användningen av viss
arbetsmetod eller visst ämne.

Den
offentliga tillsynens organisation

De
förslag som fartygsmiljöutredningen lägger fram leder tUl ett stegrat behov av
bl. a. rådgivande verksamhet och övervakande åtgärder från tiUsynsmyndighetens
sida. Fortsättningen av det med derma etapp av utredningsarbetet inledda
reformarbetet kan också väntas leda till en successiv omprövning av
organisationen till de behov som framledes kan komma att uppstå.

I
delta delbetänkande avstår emellertid utredningen från att lägga fram förslag
om tillsynens organisation. Anledningen är att sjöfartsverket som
tUlsynsmyndighet i sina anslagsyrkanden under budgetåret 1975/76 i nära kontakt
med utredningen beaktat de behov som härleds från de nu framlagda förslagen. De
framtida behoven kan lättare överblickas i anslutning till kommande etapper av
utredningsarbetet där tiUsynsmyndighetens verksamhet i fråga om
arbetsmiljöfrämjande åtgärder mera konkret kommer att behandlas.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911/lS: 55 106

1
Inledande redogörelse

1.1
Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning

1.1.1
Utredningsdirektiven

Genom
beslut den 5 juli 1973 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
kommunikationsdepartementet att tUlkalla en sakkunnig med uppdrag att utreda
frågor som hänger samman med de ombordanställdas arbets-och miljöförhåUanden m.
m. I samband därmed anförde departementschefen bl. a. följande till ledning
för utredningsarbetet, sedan han in-lednmgsvis berört den författningsmässiga
regleringen av de ombordanställdas arbets- och miljöförhållanden.

Frågor
som gäller arbetsmiljön har under senare år fått en alltmer framträdande plats
i den allmänna debatten. Sedan år 1970 arbetar arbetsmiljöutredningen (1970:
35) på en översyn av arbetarskyddslagen och tUlhörande författningar. Sedan
utredningen i december 1972 avgeu delbetänkandet (SOU 1972: 86) Bättre
arbetsmiljö, har Kungl. Maj:t i proposition (1973: 130) lagt fram förslag om
betydelsefulla ändringar i arbetarskyddslagen. Ändringarna berör bl. a. reglerna
om samverkan mellan arbetstagare och arbetsgivare, vari innefattas skyddsombudens
ställning, tillsynsmyndighetens orgnisation och resurser samt
sanktionssystemel.

Den
svenska handelsflottan har under senare år genomgått betydande förändringar. Detta
gäller fartygens antal och storlek, typer och användningssätt och deras
prestanda i fråga om hastighet och när det gäller förmåga alt snabbt lasta och
lossa gods och att föra med sig ökade godsvolymer och antal godsslag. En
betydande utveckling har ägt rum i fråga om fartygens tekniska utrustning.
Förändringar på fartygen av betydelse för den sociala miljön har också skett
under denna tid, t. ex. i fråga om bosläder, fritidslokaler och arbetsplatsens
utformning.

Dessa
förändringar har medfört både positiva och negativa effekler för arbetstagarna.
Den ökade användningen av arbetsbesparande tekniska anordningar gör
fartygsarbetet fysiskt mindre ansträngande än tidigare. A andra sidan har
antalet besättningsmedlemmar på de enskilda fartygen sjunkit kraftigt. Här kan
också nämnas de positiva effekterna av de alltmer förekommande
avlösningssystemen. Tjänstgöringsperioderna ombord blir genom dessa kortare
och de anstäUda får möjlighet alt med i förhållande tUl tidigare relativt
korta mellanrum resa lill sin hemort. Bland negativa faktorer i fartygsarbelet
kan framhållas besvär på grund av vibrationer, buller, förorenad luft, pressande
temperaturer och luftfuktighet.

Elt
för flertalet ombordansläUda speciellt problem är att fartyget inte bara är
arbetsplats utan också uppehåUsort under fritid. De negativa faktorer i
fartygsmiljön som nämnts här påverkar följaktligen den anställdes
bostadsförhållanden och får betydelse även för hans fritidsmiljö i övrigi.
Förändringarna i fråga om fartygen har ytteriigare medfört att haranuppehållen
med möjlighet tiU avkoppling i land har blivit kortare. I t. ex. tankfart
sker ofta lastning och lossning på platser som inte har tUlgång till acceptabel
fritidsmiljö och som ligger långt från befolkningscentra.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 107

De
problem som den tekniska utvecklingen för med sig i fråga om arbetsmiljön är i
slor utsträckning desamma på arbetsplatser i land och på fartyg. Genom de nu
föreslagna ändringarna i arbetarskyddslagen förbättras förutsättningarna för
att till lands angripa dessa problem. Det fortsatta arbetet inom
arbetsmiljöulredningen syftar till att skapa ytterligare möjligheter till ett
effektivt arbetarskydd. Enligt min uppfattning måste målsättningen vara att man
får samma möjligheter när det gäller att skapa tillfredsställande arbetsmiljö
för de ombordansläUda som för arbetstagare i land. Det får inte bli någon
eftersläpning för sjömännen. Detta är särskilt viktigt med hänsyn tUl att
yrkesskadestatisliken för denna arbetstagargrupp är otillfredsställande.

Bestämmelserna
om arbetarskyddet ombord på fartygen är visserligen relalivt nytillkomna men
med hänsyn till den genomgripande översyn som nu sker i fråga om
arbetarskyddet till lands finner jag det angeläget alt reglerna för fartyg
också ses över. För detta ändamål bör tillsättas en särskild utredning.
Utredningsarbetet bör bedrivas i nära kontakt med det arbete som sker inom
arbetsmiljöutredningen.

Den
allmänna målsättningen bör i enlighet med de överväganden som gjordes vid
sjösäkerhetslagens tillkomst vara att de principer som gäller i fråga om
arbetarskyddet för landanställda också kommer lill användning när det gäller de
ombordanställdas förhållanden. Det är emellertid på grund av fartygsarbetets
speciella natur väsentligt att uiredningen överväger i vilken utsträckning
fartygsmUjön ger anledning till specialregler. Eftersom fartyget också är den
anställdes bostadsplals och den plats till vilken han är hänvisad under annan
frilid är det viktigt att perspektivet vidgas och att miljöfrågorna bedöms med
utgångspunkt även härifrån.

En
rad viktiga frågor som har aktualiserats ombord på fartyg likaväl som på
arbetsplatser till lands gäller de yrkesfaror ofta av delvis ny typ som
hänger samman med den tekniska och operativa utvecklingen under senare tid.
Som exempel på sådana faror kan nämnas för-giflningsrisker på grund av olika
slag av luftföroreningar och risker för hörselskador tUl följd av ökande
bullernivå hos maskiner och anläggningar. De yrkeshygieniska och medicinska
problemen på arbetsplatserna kräver stor uppmärksamhet. I enlighet härmed blir
det i belydande utsträckning en angelägenhet för arbetarskyddet att beakta
arbetstagarnas hela hälsosituation. Den nya produktionstekniken aktualiserar
också i allt högre grad en skärpt övervakning från arbetarskyddels sida av att
arbetslokaler, maskiner, arbetsmetoder och andra arbetsmiljöfaktorer anpassas
till den mänskliga arbetskraftens fysiska och psykiska förutsättningar. Även om
man kan konstalera att sjöfartsverket beträffande en del av dessa problem
vidtagit belydelsefulla åtgärder blir det en viktig uppgift för utredningen att
skapa ytterligare möjligheter atl förbättra de ombordanställdas arbetsmiljö.
Utredningen bör pröva möjligheterna att genom skärpt eller annars ändrad
lagstiftning bidra tUl att undanröja eller minska yrkesriskema. En ny
lagstiftning bör ge ett fast underlag för ålgärder och ingripanden från
arbetarskyddet på ett vidare område än den nuvarande lagen.

Ett
viktigt led i skyddsarbetet tiU sjöss likaväl som till lands är alt man ägnar
slort intresse åt frågor som angår granskning och besiktning av arbetslokaler,
maskiner och anläggningar m. m. Kontrollen över arbetsmetodiken är
naturligtvis inte mindre betydelsefull. Föreskrifter

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911/lS: 55 108

om
särskild förhandsgranskning från arbetsmiljösynpunkt av förslag,
konstruktionsritningar och dylikt torde få övervägas.

Principerna
för tillsynen av arbetarskyddet på fartygen har fastlagts så sent som år 1965
vid sjösäkerhetslagens tiUkomst och år 1969 när sjöfartsverkets centrala
organisation ändrades (prop. 1969: 58 s. 70 och 71). I enlighet härmed är
utgångspunkten för utredningen att tillsynen alltjämt åvilar sjöfartsverket
under samverkan med arbetarskyddsstyrelsen. Reglerna om tillsynens utövande bör
emellertid ses över med sikte på största möjliga effektivitet i
tillsynsverksamheten.

Ett
bemästrande av arbetsplatsens skydds- och hälsofrågor förutsätter liksom på
landarbetsplatser en väl utbyggd lokal skyddsverksamhet, som måste svara för en
ansenlig del av den fortlöpande bevakningen av den skyddstekniska och
arbetshygieniska situationen. De anställdas möjligheter att öva inflytande på
utformningen av arbetsmiljön bör uppmärksammas. Skyddsombudens ställning bör
särskUt beaktas och deras handlingsmöjligheter förstärkas. I detta sammanhang
måste emellertid en avvägning ske med hänsyn till det ansvar för de
ombordvarandes, fartygets och lastens säkerhet som särskilt gäller enligt
sjölagen och sjö-säkerhetslagen.

Skyddskommittéer
skall i dag finnas på större fartyg. Utredningen bör överväga vilka möjligheter
det finns att vid sidan av dessa kommittéer tillsätta skyddskommittéer i
rederierna som kan verka redan på planeringsstadiet. Här bör en samordning ske
mellan kommittéemas arbete och den verksamhet som utförs genom myndighets
försorg.

Fartyget
är som nämnts i allmänhet inte bara den anställdes arbetsplats. Han har också
sin bostad där och tillbringar en stor del av sin fritid i övrigt på fartyget.
För rekrytering av lämplig arbetskraft till sjöfartsnäringen är det av slor
betydelse att problem som hänger samman med bostads- och frilidsmiljön blir
lösta. I huvudsak gäller samma problem för bostads- och fritidsutrymmena som
för övriga delar av fartyget. Det finns dock anledning utgå från att i vissa
avseenden bör ställas strängare krav på denna mUjö.

Att
komma till rätta med buller och vibrationsstömingar i bostäderna ombord är
väsendigt från miljösynpunkt. Dessa problem är inte minst från teknisk
synpunkt svårbemästrade och utredningen bör därför ägna dem stor
uppmärksamhet. En god bostads- och fritidsmUjö är emellertid inte en fråga
endast om att eliminera olika störningar av de slag jag nu nämnt. Vid
utformningen av miljön måsle också beaktas andra synpunkter såsom exempelvis
att utrymme ombord ger möjlighet tUl meningsfulla fritidsaktiviteter.

I
arbetsmiljöulredningens uppgifier ingår bl. a. att se över gällande
bestämmelser om arbetstidens förläggning och om dygnsvila m. m. Vidare skall
prövas om särbestämmelser för kvinnlig arbetskraft fortsättningsvis behövs för
alt tillgodose arbetarskyddets intressen. Nu ifrågavarande utredning bör vara
oförhindrad att i den mån det är påkallat också ta upp dessa och lUcnande
frågor. Här bör man sträva efter att finna samma lösningar som tiU lands.

Ulöver vad jag har nämnt
bör det slå utredningen fritt att ta upp

sådana spörsmål som
aktualiseras under arbetets gång och som faller

inom ramen för en allmän
översyn av arbetarskyddslagstiftningen på

fartyg.

I sitt arbete bör
utredningen beakta de internationella strävandena på

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 109

arbetarskyddets
område.

Det
bör stå utredningen fritt att i frågor som uiredningen finner böra behandlas
särskilt skyndsamt lägga fram delförslag innan arbetet slutförs.

1.1.2 Till
utredningen överlämnad handling

För
övervägande i samband med utredningsarbetet har Kungl. Maj:t överlämnat en
gemensam framställning från Sveriges arbetsledareförbund, Sveriges
fartygsbefälsförening. Svenska maskinbefalsförbundel. Svenska
metallindustriarbetareförbundet, Svenska sjöfolksförbundet och Svenska
transportarbetareförbundet rörande problem då fartyget är s. k. gemensamt
arbetsställe. Organisationerna syftar på arbetsförhåUandena när arbetstagare av
olika kategorier och med olika arbetsgivare är ombord och utför arbete tUl sjöss
eller i hamn och på de samordningsfrågor som därvid kan uppkomma.

1.1.3 Utredningsarbetet

ArbetsmUjöutredningens
förslag Bättre arbetsmiljö (SOU 1972: 86) som omnämnts i utredningsdirektiven
har lett till betydelsefulla ändringar i arbetarskyddslagen, i det följande
omnämnda som 1973 års ändrmgar till denna lag. Ändringama trädde i kraft den 1
januari 1974.

Utredningsarbetet
har inledningsvis bedrivits med inriktning på att undersöka i vad mån 1973 års
ändringar i arbetarskyddslagen bör återspeglas i lagen om säkerheten på fartyg
eller annan sjösäkerhetslag-sliftning. I samband härmed har även gjorts en
allmän genomgång i syfte att samordna irmehållet i dessa lagar.

I
hittUlsvarande arbete med revidering av arbetarskyddslagen har man brutit ut
och prioriterat frågor om framför allt larbetstagarens roll i handläggningen av
skyddsfrågor och om arbetarskyddets organisation. Fartygsmiljöutredningen anser
att denna prioritering är tillämplig också på de ombordanställdas förhållanden,
särskilt med hänsyn till den vikt som bör tillmätas de anställdas möjligheter
att påverka sin egen arbetsmiljö m. m.

Utredningen
lägger nu som resultat av utredningsarbetet i en första etapp fram ett
delförslag som främst berör skyddsombudens ställning i skyddsorganisationen, ombudens
och skyddskommittéernas arbetsuppgifter samt UtbUdning av skyddsombud m. fl.

Återstående
delar av arbetet kommer att bedrivas i etapper och redovisas i delbetänkanden.

De
förslag till ändringar i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg som nu läggs
fram ställer ökade anspråk på den offentliga tillsynens organisation och
resurser.

Ett
stegrat behov av konsultativ verksamhet och övervakande åtgärder från
sjöfartsinspektionens sida kan emotses som en följd av inten-

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 110

sifierad
skyddsverksamhet på fartygen. Krav måsle ställas på goda kontaktmöjligheter
mellan sjöfartsinspektionens personal och förelrädare för parterna inom
skyddsverksamheten på fartygen. I och för sig kunde skäl föreligga att
framlägga förslag till ändring i sjöfartsverkels organisation ägnade att möta
de nämnda kraven. Sjöfartsverket har emellertid i nära kontakt med utredningen
och i linje med beviljade anslag redan börjat bygga upp en organisation för att
särskilt möta anspråken på service inom arbetsmiljöområdet. Sålunda finns inom
sjöfartsinspektionen sedan den 1 juli 1974 en särskild enhet (sektion) för
arbelsmiljöfrågor med uppgift att ta sig an de frågor som kan härledas från
skyddsverksamheten. Därutöver har enhelen till uppgift att vidareutveckla sjöfartsverkels
övriga uppgifter på arbetsmiljöns område. Enheten avser också att fördjupa och
vidareutveckla ett samarbete med andra myndigheter vars uppgifter berör
arbetarskyddet och hygienen. Sjöfartsverkets distriktsorganisation har också
kompletterats och kommer att ytterligare kompletleras med tjänstemän för
särskilda uppgifter rörande arbetsmiljön ombord. Sjöfartsverket har dessutom
inlett elt program för alt effektivisera utlandsservicen då det gäller bl. a.
arbetsmiljön. De organisatoriska förändringarna i sjöfartsverket ligger helt i
linje med utredningens bedömning om erforderliga åtgärder och kan närmast ses
som ett led i en successiv utbyggnad och anpassning av organisationen tUl de
behov som finns och som framledes kommer att finnas på området.

I
senare skede av arbetet avser utredningen att återkomma till frågan om den
offendiga tillsynens organisation, som då får bedömas mot bakgrunden av de
förslag av teknisk, hygienisk och liknande art som utredningen framlägger.

Under
arbetets gång bar utredningen vad avser det i detta betänkande redovisade
arbetet haft nära kontakter med sjöfartsverket och arbetsmiljöutredningen.
Utredningen har också haft kontakter med arbetarskyddsstyrelsen och det
centrala partsorganet Sjöfartens arbetarskyddsnämnd. Utredningen har även
samrått med den av sjöfartsverket tUlsatta arbetsgruppen som har till uppgift
att överse sjöfartsinspektionens arbetsformer m. m. Frågor rörande samordnmgen
av ansvaret för arbetarskyddet när ett fartyg utgör gemensamt arbetsställe, har
varit föremål för särskUda överläggningar med företrädare för
arbetarskydds-styrelsen, sjöfartsverket, Sveriges Stuvareförbund samt de i
avsnitt 1.1.2 nämnda organisationerna.

1.2
Översikt över gällande bestämmelser om fartygsmiljön

1.2.1
Huvuddragen i gällande bestämmelser

För
de landanställda reglerar huvudsakligen arbetarskyddslagen säkerheten i
arbetet. Motsvarande bestämmelser har i fråga om arbetslivet

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 111

till
sjöss intagits i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg. Denna lag sjrftar
till en övergripande reglering av säkerheten ombord och behandlar därför
förutom säkerheten i arbetet på fartyget sådana förhållanden, som fartygets
konstruktion, säkerhet mot brand, stabihlet, lastförhållanden,
livräddningsutrustning och bemanning samt bostadsförhållandena på fartyg.

Arbelsmiljöfrågor
behandlas särskUt i de tredje och nionde kapitlen vilka avsetls att i allt
väsentligt återspegla motsvarande regler för de landanställda. I den följande
framställningen läggs huvudvikten vid de nu nämnda kapitlen.

1.2.1.1
Lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg

I
1 kap. som innehåller allmänna bestämmelser finns bl. a. angivet lagens
tillämpningsområde och tillsynsmyndighet.

Lagen
gäller på svenskt fartyg inom och utom Sveriges sjöterritorium och på utländskt
fartyg inom Sveriges sjöterritorium. I fråga om utländskt fartyg finns
ytlerligare preciseringar av reglernas tillämplighet i de olika sakkapitlen.
TUlämpningen på udändska fartyg är dock beroende av innehållet i
internationella överenskommelser på fartygssäkerhetens område och av oskriven
internationell sedvänja i fråga om ingripande mot utländska fariyg. Lagen
gäller ej örlogsfartyg.

Tillsynsmyndighet
är sjöfartsverket. I fråga om skyddet mot ohälsa och olycksfall sker tillsynen
i samverkan med arbetarskyddsstyrelsen. För vissa slag av fartyg, utrustning
eller vissa förhållanden ombord kan regeringen utse särskUda
tiUsynsmyndigheter. Som särskUda tUlsyns-myndigheter har utsetts televerket,
arbetarskyddsstyrelsen (för vissa specialfartyg) och socialstyrelsen. Även
livsmedelsverket kan nämnas här, men dess befattning med tillsynsfrågorna
regleras på annat sätl. I utlandet har svenska utlandsmyndigheter tiUagts
tillsynsuppgifter. Sjöfartsverket och svensk konsul får även uppdra åt
sakkunniga alt biträda eller utom riket verkställa tUlsynsförrältning.
Polismyndighet, tullmyndighet och lotsmyndighet är pliktiga lämna
tillsynsmyndighet erforderligt biträde (37§§).

Den
som verkställer tillsynsförrättning eller biträder vid sådan förrättning skaU
lämnas tUhräde till fartyget samt äga göra erforderliga undersökningar och ta
del av de handlingar rörande fartyget som finns ombord. Om möjligt skall
förrättningen inte fördröja fartyget eller medföra atman olägenhet.
Tystnadsplikt för förrättningsman och biträde till förmån för skyddet av
yrkeshemlighet är föreskriven. Yrkeshemligheten skyddas även mot obehörigt
nyttjande (8 och 9 §§).

Slutligen
finns i kapidet föreskrifter om fartområden, (dvs. geografiskt bestämda
områden inom vilka olika säkerhetsföreskrifter tiUämpas) certifikat och om
ersättning åt sakkunnig.

2
kap. innehåller bestämmelser om fartygs sjövärdighet och fartcerti-

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 112

fikat,
dvs. den nationella handling som fartyg skaU ha till bevis om att de blivit godkända
vid tillsynsförrättning. Det kan anmärkas, att skyddet mot olycksfaU och
ohälsa enligt lagens systemarik inte inordnas under sjövärdighelsbegreppet.

3
kap. har i huvuddrag följande innehåll. TUl en början fastläggs det att fartyg
skall vara så inrättat och anordnat att de ombordvarande i möjligaste mån
bereds skydd mot ohälsa och olycksfall (1 §). På fariyg skaU vidare finnas
sovrum, dagrum, måltidsrum, kök eller motsvarande utrymme för matlagning,
toalettrum, tvätlrum, sjukrum och andra särskilt inrättade utrymmen för de
ombordanställdas personliga behov, be-kvändighet och trevnad, allt av
tUlräcklig storlek samt med lämplig inredning och utrustning.

För
att förekomma olycksfaU i arbetet skall motorer och andra maskinella
anordningar samt utrustning som ångpaimor, tryckkärl, lyfiin-rättningar m. m.
vara försedda med erforderliga skyddsanordningar och i övrigt anordnade och
utförda så alt de erbjuder betryggande säkerhet. Åtgärder skall också vidtas
för att undvika att ombordanställd skadas av väder eller sjö, genom fall,
nedstörtande föremål eller ras eller av splitter, stänk, vassa eller heta
föremål eller heta vätskor eller genom klämning eller slag eller genom
eldfarliga, explosiva, frätande, gifdga eller andra hälsofarliga ämnen eller
genom elektrisk slröm, kyla eller värme eller genom bländande ljus.

Dessutom
fiims bestämmelser om användning och tillhandahållande av personlig
skyddsutrustning. Härefter följer regler om erforderliga åtgärder för
bedrivande av sjukvård ombord samt om kosthåll och dricksvatten.

I
fråga om arbetstiden ombord hänvisas till den särskilda lagstiftningen i
frågan. Sådan hänvisning förekommer även i fråga om minimiålder för
fartygaarbete. Det bör anmärkas att frågan om minderårigs arbetsförhållanden
även regleras i 9 kap.

Senare
i kapitlet (810 §§) återfinns regler om samverkan mellan redare och
ombordanställda i frågor som rör sundhet och säkerhet på fartyget. Här ges
också regler om utseende av skyddsombud och tillsättande av skyddskommitté.

Sludigen
innehåller kapitlet en föreskrift som innebär att om inte regeringen
föreskriver aimat, gäUer endast de inledande allmänna bestämmelsema på
utländskt fartyg.

4
kap. innehåller bestänmielser om lastning, lastmärke och fribordscertifikat.
Inledningsvis föreskrivs alt fariyg inte får vara så lastat att bl. a.
säkerheten för de ombordvarande sätts i fara. Härmed åsyftas bl. a. de risker
som härrör från giftiga, explosiva och brandfarliga laster.

Förutsättningarna
för att fartyg skall tilldelas fribordscertifikat eller eljest anses uppfylla
fribordsfordringarna är att fartyget är i betryggande skick i fråga om skydd
för öppningar och i fråga om räcken.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 113

brädgångar,
länsportsöppningar och i fråga om tUlträde tUl besättningens bosläder och
passagerarutrymmen. (Jfr 5 §.) Dessa bestämmelser bör även jämföras med
bestämmelsema i 3 kap. 1 och 3 §§.

5 kap. handlar om passagerarfartyg och
passagerarfartygscertifikat. Högsta antalet passagerare skall fastställas med
utgångspunkt bl. a. från de ålgärder som vidtagits för att förebygga ohälsa och
olycksfall ombord.

6 kap. handlar om bemanning och minimibesättning.
Bestämmelserna fastslår att fartyg skall vara bemannat på betryggande sätt. För
fartyg, med en bruttodräktighet av minst 20 registerton, som befordrar gods
eller passagerare skall minimibesättning fastställas av sjöfartsverket efler
samråd med organisationer representerade av redare och ombordanställda. Vid
fastställande av minimibesättning skall beaktas fartygets storlek,
beskaffenhet, utrustning, användning och fart (omfattningen av fartygets resor)
samt fartygets säkra framförande och sjösäkerheten i övrigt. Även behovet av
personal för kosthållet och teletjänsten samt behovet att indela personalen i
skift skall beaktas.

7 kap.
handlar om tillsynen av lagens efterlevnad m. m. Enligt be

slämmelserna skall fartyg, som på närmare angivet sätt följer av dess

storlek, innan det tas i bruk efter nybyggnad eller inköp från utlandet,

undergå första sjövärdighetsbesiktning och därefter med vissa mellan

rum genomgå återkommande bes&tningar i form av mellanbesiktningar,

fribordsbesUrtningar, passagerarfartygsbesiktningar och förnyade sjö

värdighetsbesiktningar. I vissa fall skall fartyg dessutom genomgå extra

besiktning och inspektion (117 §§).

Tillsynen
av skyddet mot ohälsa och olycksfall sker genom den tillsynsförrättning som
kallas inspektion (16 §). Inspektion skall alltid ske i samband med
sjövärdighetsbesiktning och mellanbesiktning (2 och

7 §§)
samt när tUlsynsmyndighet finner del påkallat (16§). Sjövärdig-

hels- och mellanbesiktning som således även innefattar inspektion har

vidare syfte än tillsynen av skyddet mot ohälsa och olycksfall.

Det
sagda innebär att fariyg genomgår tillsyn i fråga om skyddet mot ohälsa och
olycksfall i följande fall.

Passagerarfartyg
och annat fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 regislerlon genomgår
sjövärdighetsbesiktning innan det efter byggnad nyttjas till sjöfart. Detsamma
gäller utländskt fartyg som blivit svenskt. Vid ägarbyte i fråga om svenskt
fartyg vars bruttodräktighet understiger 100 registerton, kan sjöfartsverket
förordna om sjövärdighetsbesiktning. Slorleksgränsen skall ses mot bakgrunden
av att bestämmelserna om förnyade (regelbundna) sjövärdighetsbesiktningar ej
gäller fartyg med en bmltodräktighet under 100 registerton.

Passagerarfartyg
genomgår förnyade sjövärdighetsbesiktningar inom tolv eller i vissa fall 24
månader. Härvid genomgår fartyget även pas-sagerarfarlygsbesUtlning (4 och 10
§§). Andra fartyg genomgår sjö-

8 Riksdagen
1977178.1 saml. Nr 55

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 114

värdighetsbesiktningar
med 24, 48 eller 60 månaders mellanrum beroende på fartygets ålder, allmänna
tillstånd eller klasstillhörighet hos s. k. erkänd klassificeringsanstalt (5
§).

Fartyg
med en bruttodräktighet som ej understiger 100 registerton genomgår
meUanbesiktning med 24 månaders meUanrum räknat från sist genomgången
sjövärdighelsbesiktning eller mellanbesiktning.

Fariyg
som faller utanför det ovan beskrivna tillsynssystemet undergår tUlsyn genom
inspektioner. Sjöfartsverket strävar härvid till regularitet så långt
resursema medger samt att nå så många hamnliggande fartyg som möjligt. På
senare tid har man mriktat sig på att göra s. k. rUctade inspektioner, vUket
innebär att tillsynen begränsas till vissa prioriterade områden.

Enligt
bestämmelserna i 7 kap. skall även ritning till fartyg som byggs, ombyggs eller
inköps från utlandet inges till sjöfartsverket för granskning. Även regler om
förhandsbesked på grundval av ritningar m. m. finns i kapitlet (1819 §§).

Kapitlet
avslutas med en bestämmelse om att passagerarfartyg oavsett dräktighet och
annat fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 registerton skall vara försett
med tillsynsbok. TUlsynsboken är avsedd att underlätta den offentliga tUlsynen.
Den utfärdas av sjöfartsverket och innehåUer uppgifter om fartyget och de
ålgärder och iakttaganden som gjorts vid de tiUsynsförrättningar som fartyget
genomgått (20 §).

8
kap. innehåller bestämmelser om förbud mot nyttjande av fartyg eller
arbetsinrättning eller arbetsredskap.

I 9
kap. behandlas åligganden för redare, befälhavare m. fl. lill tryggande av
säkerheten. Kapitlet inleds med en allmän föreskrift med hänvisning till
sjölagen angående befälhavarens ansvar för fartygets skick med avseende på bl.
a. anordningar till förebyggande av ohälsa (1 §). Vidare finns en föreskrift om
att det åligger redaren att tillse att fartyget genomgår föreskriven tUlsyn (2
§).

I
det följande (3 §) ges ramen för de arbelarskyddsförpliktelser som åvUar
arbetsgivare och ombordansläUda. Redare och befälhavare eUer den som eljest
leder arbete ombord skall iaktta allt som med hänsyn till arbetets natur och de
förhållanden under vUka arbetet bedrivs samt ombordanställdas ålder, yrkesvana
och övriga förutsättningar för att förebygga att ombordanställd ådrar sig
ohälsa till följd av arbetet eller drabbas av olycksfall däri eller för att
eljest trygga sjösäkerheten. Den ombordanstäUde är i sia tur skyldig att
använda de skyddsanordningar som finns och att noga följa i lagen eUer med stöd
av lagen meddelade föreskrifter och i övrigt iaktta tillbörlig försiktighet och
medverka till att ohälsa förebyggs. Vidare föreskrivs en skyldighet att tillse
att minderårigs användande i fartygsarbete inte medför fara eller men för den
minderårige. Regeringen eller myndighet som regeringen utser meddelar närmare
föreskrift om minderårigs arbete.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 115

Genom
hänvisning till arbelarskyddslagen har de skyldigheter som enligt 7 kap.
sistnämnda lag åvilar tillverkare eUer försäljare av maskin, redskap eller
annan teknisk anordning gjorts tUlämpliga också vad gäller säkerheten på
fartyg. Bestämmelsema irmebär att tillverkare och försäljare av sådana
anordningar skall tiUse att dessa då de avlämnas för att tas i bruk är försedda
med erforderliga skyddsanordningar och även i övrigt erbjuder betryggande
säkerhet mot ohälsa och olycksfall. Tillverkare och försäljare skaU vidare
tUlhandahåUa föreskrifter för anordningens användning. Utför någon som
självständig företagare installation av sådan anordning skall han tillse att
föreskrivna skyddsanordningar uppsatts och att för installationen i övrigt
gällande föreskrifter iakttas.

Längre
fram i kapitlet (5 §) åläggs befälhavaren dessutom att ha uppsikt över
kosthållet samt hälsovårds- och bostadsförhåUandena ombord. Redare och
befälhavare samt övrigt befäl är skyldiga att lämna eller låta lämna
tillsynsmyndighet nödigt bistånd vid tUlsynsförrättning och lämna varje
upplysning som begärs vid förrättoingen (6§).

Befälhavare
skall innan resa anträds skaffa sig den kännedom om fartyget som erfordras från
säkerhetssynpunkt. Detsamma gäller maskinchefen i fråga om maskineriet med
tillhörande anläggningar och inrättningar samt brandsläckningsanordningarna (7
§).

Innan
resa anträds skall fartyget göras sjöklart. Därvid åligger det befälhavaren och
maskinchefen att tillse vissa särskilt angivna förhållanden som berör
fartygets säkerhet (8 §).

Bland
befälhavarens plikter märks även den att tillse att tillsynsbok och certifikat
fums ombord och att de håUs tiUgängUga vid tUlsynsförrättning samt förs i
säkerhet om fartyget måsle överges. Den vars rält är beroende därav får ej
vägras ta del av innehållet i tillsynsboken (9 §). Svårare olycksfall i
skeppstjänsten, eller annan olycka eller tillbud av sådan beskaffenhet att det
kan antas vara av väsentlig betydelse att det kommer till tUlsynsmyndighetens
kännedom, skall genast rapporteras till sjöfartsverket eller om fartyget är
utomlands tiU närmaste svenske konsul. Detsamma gäller om skada uppstått eller åtgärd
vidtagits som är av belydelse för fartygets sjövärdighet.
Rapporteringsskyldigheten åligger befälhavaren och gäller utöver i sjölagen och
yrkesskadelagstiftningen föreskriven rapportskyldighet (10 §).

Slutligen
föreskrivs att av bestämmelserna i kapitlet är endast den om befälhavarens
allmänna skyldigheter tillämplig på udändska fartyg. 10 kap. innehåller
ansvarsbestämmelser. Påföljd drabbar redare som försummar tUlse att fartyget
undergår föreskriven tiUsyn enligt 7 kap. och befälhavare om fartyget används
utan föreskrivna certifikat eller i strid mot villkor i certifikat. Vidare
straffas befälhavare och i vissa fall redare som inte iakttar föreskrifterna om
minimibesättning och befälhavare som bryter mot förbud mot fartygs resa eUer
användningen av

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 116

inrättning
eller redskap. Vissa straffrihetsgrunder har uttryckligen angivits i
lagtexten. Även den som olovligen och utan giltigt skäl tar bort
skyddsanordning eller sätter den ur bruk straffas liksom den som i olika
situationer lämnar tiUsynsmyndighet oriktiga uppgifter eller bryter mot den
tystnadspUkt för vUken redogjorts i anslutning tUl första kapitlet. Slutligen
stadgas straff för försummelse mot flera av de skyldigheter som ålagts redaren,
befälhavaren m. fl. enligt 9 kap.

11
kap. innehåller regler om besvär m. m. Bestämmelserna innebär att beslut som
fattas inom sjöfartsinspektionsdistrikt kan överklagas hos sjöfartsverkets
centralförvaltning. Beslut som fattas mom centralförvalt-nmgen kan överklagas
till regeringen. Förbud enligt 8 kap. handläggs dock på annat sätt. Beslut
enligt 8 kap. som meddelas inom sjöfartsinspektionsdistrikt eller av annan
myndighet utanför sjöfartsverket som får meddela sådana beslut skall
underställas chefen for sjöfartsinspektionen (sjösäkerhetsdirektören) för
prövning. Det underställningspliktiga beslutet kan inte överklagas.
Sjösäkerhetsdirektörens beslut i underställningsärendet kan överklagas hos
kammarrätt.

Hos
kammarrätten överldagas även beslut enligt 8 kap. som meddelas direkt av sjösäkerhetsdurektören.

Kapitlet
innehåUer dessutom en särskild bestämmelse om syn på fartyg och fördelningen
av utredningskostnad mellan part och statsverket vid sådan syn på fartyg.

1.2.1.2
Sjömanslagen (1973:282)

Lagen
innehåller centrala bestämmelser av arbetsrätlslig natur. Den behandlar frågor
om de ombordanstäUdas anstäUningsavtal, fria hemresor, förmåner vid sjukdom,
arbetskonflikter m. m. I vidare mening kan sägas att även sjömanslagen
behandlar de ombordanställdas arbetsmUjö. Vissa bestämmelser berör även i mer
speciell mening arbetsmiljön. Dessa regler sammanfattas i det följande.

Sjöman
har rätt att omedelbart bli fri från ansläUningen om fartyget är behäftat med
vissa väsendiga brister rörande sjövärdigheten eller lastningen eller
barlastningen. Samma sak gäller om det medför för många passagerare eUer om
bemanningen inte är betryggande, allt under föratsättning att de ombordvarande
kan antas bli utsatta för allvarlig fara under resa och felet eller bristen
inte undanröjs. Detsamma gäller om fartyget i väsentligt avseende brister i
fråga om skyddet mot ohälsa och olycksfall.

Bestämmelsen
täcker alla aspekter på skyddet mot ohälsa och olycksfaU t.ex.
bostadsförhåUandena (11 §).

Befälhavaren
får vidare skUja sjöman från hans befattning på fartyget om sjömannen har
sjukdom som medför fara för de ombordvarande, eller om han på grund av sjukdom
eller skada ej kan fullgöra silt arbete på fartyget under längre tid.
Havandeskap jämställs med sjukdom i

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 117

ifrågavarande
hänseende (17 §). Sjöman är skyldig att underkasta sig läkarundersökning när
befälhavaren begär det (36 §). Befälhavaren får också skUja sjöman från hans
befattning på fartyget bl. a. om sjömannen är oduglig för befattningen eller
gör sig skyldig tUl svårare tjänsteförseelse (18 §). Det bör nämnas att
sjömannens tjänsteavtal ej upphör genom att han skUjs från befattningen på
fartyget (19 §).

Kan
det antas att sjöman är sjuk eller skadad skaU befälhavaren såvitt möjligt
låta honom undersökas av läkare om sådan undersökning ej framstår såsom
uppenbart opåkallad. Undersökningen skall bekostas av arbetsgivaren (36 §).
Befälhavaren och i vissa fall arbetsgivaren skall sörja för att sjuk eller skadad
sjöman som har befattning på fartyg erhåller betryggande vård ombord eller i
land. Vården omfattar också underhåll, läkarbehandling och läkemedel.

Kan
det antas att sjöman har sjukdom som medför fara för de ombordvarande skall
befälhavaren låta föra honom i land om betryggande ålgärder ej kan vidtas
ombord (37 §).

Manlig
arbetstagare får ej användas i fartygsarbete före det kalenderår under vilket
han fyller 16 år eller innan han fuUgjort sin skolplikt. Kvinnlig arbetstagare
får ej användas i fartygsarbete om hon är under 18 år. Den som är under 18 år
får vara eldare endast om sjöfartsverket medger det (45 §). Det bör observeras
att bestämmelser om unga personer även finns i 9 kap. lagen om säkerheten på
fartyg.

Fartygsarbete
skall ordnas med hänsyn tUl vars och ens befattning ombord och såvitt möjligt
även tUl arbetstagarnas fortsatta utbUdning (46§), Sjöman skall efterkomma
förmans order angående tjänsten och noga följa givna föreskrifter. Sjöman och
även vissa andra ombordvarande är skyldiga att ulföra sådant arbete som
befälhavaren finner nödvändigt att ålägga honom av hänsyn till säkerheten
ombord (47 §). Under fartygs uppehåll i hamn eller på annan säker ankarplats är
sjöman skyldig atl stanna ombord under fritiden endast om det behövs med
hänsyn till fartygets, de ombordvarandes eller lastens säkerhet eUer tUl
fartygets förestående avresa eller förhalning (49 §).

Sjöman
får ej ta med något ombord som kan utsätta fartyget, ombordvarande eller last
för äventyr eller som kan vålla oordning ombord (51 §).

1.2.1.3
Sjöarbetstidslagen (1970:105)

Sjöarbetstidslagen
innehåUer i huvudsak dispositiva bestämmelser om arbetstidens längd och
förläggning. Från arbetsmUjösynpunkt är 12 §, som är indisposhiv, av intresse.
Denna innebär att sjöman får åläggas högst 16 timmars skeppstjänsl under 24
timmar i följd. Sjöman imder 16 år skall varje dygn under tiden mellan klockan
20 och klockan 08 beredas tillfälle att vila under sammanhängande tid av minst
nio timmar. Annan sjöman skall under 24 timmar i följd beredas tUlfälle att vUa

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 118

under
sammanhängande tid av tiUräcklig längd. Den som ålägger anstäUd arbetstid i
skeppstjänst skall ta skälig hänsyn tUl arbetstid i annat arbete som den anstäUde
utför för samme arbetsgivare. Skeppstjänst, som avser att avvärja fara för
fartyg, liv eller gods, att länma hjälp åt nödställda i vissa fall och att
deltaga i föreskrivna säkerhetsövningar, är undantagen från den nämnda
begränsningen. I 11 § föreskrivs att regelbundet övertidsarbete bör undvikas.

1.2.1.4 Livsmedelslagen
(1971:511)

Lagen
gäller även på fartyg men anses endast med tvekan tUlämpbar på fartyg utom
Sveriges territorialvatten. Den bedöms inte vara tilllämplig på utländska
fartyg inom Sveriges territorialvatten. Av praktiska skäl torde lagen kunna
tillämpas på fartyg fiUlt ut endast vad avser beskaffenheten av
livsmedelslokaler, hantering av livsmedel och personalhygien. Det kan här
upplysas att fartygsmiljöutredningen återkommer i ett senare skede till de
problem som är förknippade med tillämpningen av livsmedelslagen på fartyg. Med
de angivna begränsningarna har lagen följande innebörd.

Vid
hantering av livsmedel skall sådana försiktighetsmått iakttas och i övrigt
förfaras så att fara ej uppkommer för att detta förorenas eller blir otjänligt tUl
människoföda (8 §). I livsmedelshantering får inte vara sysselsatt person som
har eller kan antas ha sjiUidom eller smitta, sår eller annan skada som kan
göra livsmedel som han hanterar otjänligt till människoföda. I tillämpningsbestämmelser
meddelas närmare föreskrifter om hälsokontroll och om personalhygienen i
övrigt (21 §). Föreskrifter om livsmedelslokals beskaffenhet från hygienisk
synpunkt meddelas i form av tillämpningsbestämmelser. Tillsynsmyndigheter är
statens livsmedelsverk, länsstyrelserna och lokala hälsovårdsmyndigheter.

1.2.1.5 Annan
lagstiftning

1.2.1.5.1
Tillämpningskungörelsen (1965:908) tUl lagen den 19 november 1965 (nr 719)
om säkerheten på fartyg.

Lagen
ora säkerheten på fartyg, särskilt lagens tekniska bestämmelser, fordrar för
sin tillämpning ytterligare föreskrifter. Sådana har meddelats genom
ovannämnda kungörelse. Kungörelsen följer i sm kapilelindelning lagen om
säkerheten på fartyg. Vissa bestämmelser i kungörelsen behandlas närmare i
efterföljande avsnitt. I 1 kap. 5 § föreskrivs att tUlsynen av skyddet mot
ohälsa och olycksfall utövas även av tjänsteman vid yrkesinspektionen samt att
de närmare föreskriftema för samverkan meddelas av sjöfartsverket i samråd med
arbetarskyddsstyrelsen. 3 kap. innehåller grundläggande bestämmelser om
arbetsledningens ansvar samt ett stort antal tekniska bestämmelser. 9 kap.
innehåller bestämmelser om arbetsgivamas, skyddsombudens och arbetstagarnas
roller i skyddsarbetet. Enligt bl. a. bestämmelser i 11 kap. utfärdar sjö-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 119

fartsverket
de ytterligare föreskrifter som erfordras för tUlämpning av kungörelsen.

De vikligaste
säkerhetsförfattnmgarna las upp i bU. 1 till detta betänkande.

1.2.1.5.2
Bestämmelser om läkarkontroll av sjömän m. m.

Utredningen
avser att senare under arbetets gång behandla de ombordanställdas
hälsovårdsfrågor. Följande redogörelse för bestämmelserna härom görs därför
kortfattad.

Enligt
närmare bestämmelser i mönstringsförordningen (1961: 87) skaU oftentlig
kontroll ske beträffande sjömans personliga förhåUanden då han påbörjar eller
avslutar sin anställning. Bestämmelserna syftar till att säkra att sjömannen
kommer i åtnjutande av de sociala förmåner lagstiftningen viU tillförsäkra
honom. I 4348 §§ mönstringsförordningen finns vissa bestämmelser om
läkarundersökning av sjöman. Sjöman bör minst en gång vartannat år genomgå
grundlig läkarundersökning av sjömansläkare dvs. av socialstyrelsen förordnad
läkare som besitter särskild kännedom om sjöfartens förhållanden. Över undersökning
skall utfärdas intyg enligt särskilt formulär. Enligt 15 § skall sjöman med
intyg från sjömansläkare styrka att hinder för påmönstring inte föreligger på
grund av hans hälsotillstånd. Läkarintyg som företes vid påmönstring på fartyg
med en bmltodräktighet av 200 registerton eller mera skall vara utfärdat efler
sådan grundlig undersökning som avses i 43 §. Läkarhandlingens gUtighet är
begränsad i tiden. Påmönstrings-reglerna gäller inte obligatoriskt alla fartyg.
Lastfartyg i inrikes fart är undantagna från mönstringsplikten. För alla fartyg
gäller emellertid enligt 6 kap. 1 § tiUämpningskungörelsen till lagen om
säkerheten på fartyg särskUda medicinska syn- och hörselkrav för den som
används som rorsman eller utkiksman.

Enligt
1 § mönslringsförordningen skall svensk sjöman, som är anställd på svenskt
handelsfartyg med en nettodräktighel av 20 registerton eller mera, vara
inskriven i sjömansregistret hos arbetsmarknadsstyrelsen. Inskrivning
förutsätter godkänd medicinsk lämplighetsprövning av sjömannen.

Ulöver
den medicinska lämplighetsprövningen finns ett annat selektivt instrument i
mönstringsförordningen genom reglerna om påmönstringsförbud. Sjöman som på
grund av grov misskötsamhet under anställning på fartyg visat sig olämplig att
utöva sjömansyrket kan i administrativ ordning, för viss tid eller tills
vidare, avslängas från yrket eller tUldelas varning.

Mönslringsbeslämmelserna
har varit under övervägande av utredningen om mönstring av sjömän som framlagt
betänkandet Mönstring av sjömän (Ds K 1974:11), i vUket föreslås delvis ändrade
bestämmelser om sjömäns hälsovård.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 no

1.2.1.5.3
Livsmedelskungörelsen (1971:807)

Livsmedelskungörelsen
imiehåller tUlämpningsföreskrifter tiU livsmedelslagen och bör därför i
tillämpliga delar, närmast rörande livsmedelshanteringen, personalhygienen,
beskaffenheten av livsmedelslokaler och tillsynen, vara tiUämplig pä fartyg.
Det kan emellertid inte anses klarlagt i vilken omfattning föreskrifterna
gäller på fartyg.

Reglerna
om personalhygien förutsätter viss läkarkontroll av personal som sysselsätts
med beredning och hantering av livsmedel. Då dessa regler inte kommit till
uttryck inom den särskilda sjölagsliftningen ulan endast behandlats inom livsraedelslagsfiftningen
har lagtekniska komplikationer tyvärr tills vidare hindrat deras genomförande
pä fartygen.

1.3
Översikt över fartygsmiljöfrågornas internationella behandling

1.3.1 Inledning

På
det internationella planet handläggs farlygsmiljöfrågor i första hand inom den
internationella arbetsorganisationen, ILO, och den rådgivande internationella
sjöfartsorganisationen, IMCO. ILO:s arbete är direkt inriktat på fartygsmiljön
i egentlig mening, t. ex. bosläder på fartyg, maskinskydd och annan säkerhet i
arbetet, medicinska frågor och frågor av social natur. IMCO:s arbete är
inriktat på fartygets byggnad och utförande, t. ex. med avseende på
brandsäkerhet, maskineri osv. Då det gäller utförande av fartyg som
transporterar farliga laster samt utrustningen och arbetsmetoderna på sådana
fartyg har IMCO även berört skyddet mot ohälsa och olycksfall. På senare tid
har flera normer utarbetats i samarbete mellan de två organisationerna.

1.3.2 Normer
inom ILO-området

Konventioner
inom ILO-området innehåller internationella regler om fartygs utrustning m. m.
och dessutom i allmänhet regler som förpliktar de anslutna länderna att
utfärda föreskrifter, upprätthålla en tUlsynsorganisation och utreda inträffade
olyckor m. m. Regler av sådan allmän karaktär är täckta av 1965 års lagsliftning
om säkerheten på fartyg, instruktionen för sjöfartsverket samt vissa
bestämmelser i sjölagens ansvarskapitel. De materieUa reglerna täcks av
detaljföreskrifter i anslutning tiU 1965 års säkerhetslagstUtning och i vissa fall
även av andra regler.

1.3.2.1
Konventionen (1970:134) och rekommendationen (1970:142) om förebyggande av
yrkesskador

Dessa
överenskommelser behandlar allmänna metoder inom del förebyggande skyddet mot
ohälsa och olycksfall i arbetet, bl. a. anges målsättningar för innehållet i
bestämmelser som skall utfärdas av respektive

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 121

land
och anvisningar om myndigheternas åtgärder. Det åligger sjöfartsverket att i
sin verksamhet iaktta innehållet i överenskommelserna.

1.3.2.2 Konventionen
(1932:32) om skydd mot olycksfaU för arbetare

sysselsatta med lastning och lossning av fartyg

Konventionen
berör såväl arbetarskyddsstyrelsens som sjöfartsverkets ansvarsområden. Den
täcks närmast av tiUämpningskungörelsen (1965: 908) lUl lagen om säkerheten på
fartyg, sjöfartsverkets anvisningar (1971: A14) om skydd mot ohälsa och
olycksfall på fartyg, sjöfartsverkets kungörelse (1973: A9) om
lyftinrättningar på fartyg samt sjöfartsverkets kungörelse (1974: A9) om
skyddsåtgärder och skyddsanordningar på fartyg. Konventionen har ett
ålderdomligt innehåll och de svenska delaljföreskrifterna har en vidare
syftning än att täcka konventionen.

1.3.2.3 Konventionen
(1929:27) om viktmärkning av tyngre gods som

inlastas på fartyg

Konventionen
täcks av viktmärkningslagen (1932:55, ändrad 1972: 250 och 1973: 839).

1.3.2.4 Konventionen
(1963:119) om maskinskydd

Konventionens regler återspeglas av tillämpningskungörelsen till lagen

om
säkerheten på fariyg, sjöfartsverkets kungörelse (1973: A9) om lyft-inrättningar
på fartyg samt sjöfartsverkets kungörelse (1974: A9) om skyddsåtgärder och
skyddsanordningar på fartyg.

X. 3.2.5
Konventionen (1949:92) om besättnings bostäder ombord, konventionen (1970:133)
med tilläggsbestämmelser till den förra, rekommendationen (1970:140) om
luftkonditionering i besättningens bostäder och vissa andra utrymmen på fartyg
samt rekommendationen (1970:41) om kontroU av skadligt buller i besättningens
bostäder

Den
förstnämnda konventionen täcks av tiUämpningskungörelsen till lagen om
säkerheten på fariyg och sjöfartsverkels kungörelse (1970: A4) om bostäder och
ekonomilokaler m. m. på fartyg. Även tilläggsbestämmelserna täcks av denna
kungörelse med något mindre betydelsefullt undantag. Rekommendationen om
luftkonditionering uppfylls i allt väsentligt av de senaste delaljbeslämmelserna,
men en mindre justering erfordras i förutnämnda bostadsbestämmelser.
Sjöfartsverket har även utgelt Bestämmelser och rekommendationer (1973: A27) om
skydd mot buller på fartyg, vilka täcker de tekniska reglerna i
rekommendationen.

1.3.2.6
Konventionen (1946:73) om läkarundersökning av sjöman

Konventionen
täcks av bestämmelser om läkarundersökning i mönslringsförordningen (1961:
87), dock med en mindre belydelsefull avvi-

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 122

kelse,
samt av vissa andra författningar om läkamndersökning av sjömän. Bestämmelsema
är under omarbetaing.

1.3.2.7
Övriga ILO-normer

Utöver
vad ovan angetts har flera andra ILO-normer utfärdats, aUa dock ej antagna av
Sverige. Innehållet i dessa är av sådan allmän natur att de saknar intresse för
utredningens arbete.

1.3.3
Normer inom IMCO-området

Som
förut sagts behandlar IMCO frågor som i huvudsak berör fartygets konstruktion
och ulmstning från sjösäkerhetssynpunkt. Mera påtagligt berörs arbetsmiljön av
följande IMCO-normer.

1.3.3.1 Koden
för transport av flytande kemikalier i bulk

Koden
behandlar i rekommendationens form byggnad och utrustning hos
kemikalietankfartyg. I koden har beaktats yrkeshygieniska frågor och andra förhållanden
som direkt berör säkerheten i arbetet. Koden gäller som svenska bestämmelser
enligt förordnande i sjöfartsverkets kungörelse (1972: All) om transport tUl
sjöss av flytande kemikalier i bulk.

1.3.3.2 Koden
för transport till sjöss av farligt gods

Koden
har liksom den föregående ställning av internationell rekommendation. Den innehåUer
anvisningar om märkning, förpackning, stuvning och andra åtgärder med avseende
på farligt gods som transporteras i förpackningar. Koden gäller som svenska
bestämmelser enligt sjöfartsverkets kungörelse (1970: AIO) om transport tiU
sjöss av farligt gods.

1.3.3.3
1966 års internationella lastiinjekonvention

I
1966 års internationella lastiinjekonvention finns vissa bestämmelser av direkt
skyddskaraktär t. ex. i fråga om brädgångar, skydd för öppningar, tillträde tUl
bostäder och då däckslast förs etc. Liknande bestämmelser finns i en internationeU
rekommendation om trädäckslast. Fribordskonventionen gäller för svenska fartyg.

1.4
Översikt över nordisk fartygsmiljölagstiftning

1.4.1
Norge

1.4.1.1
Gällande bestämmelser

Den
norska lagstiftningen överensstämmer i stort med den svenska i fråga om såväl
struktur som innehåll. Den norska offenlliga tillsynen av skyddet mot yrkesfara
på fartyg har nyligen setts över av en statlig utredning som framlagt förslag
till ålgärder i betänkandet (NOU 1973: 13) Offentlig arbeidstUsyn for skip.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911flS: 55 123

Gmndläggande
bestämmelser om fartygssäkerheten finns i 1963 års sjödyktighetslov. Liksom
beträffande den svenska lagen om säkerheten på fartyg har i anslutning till sjödyktighetsloven
utfärdats ett slort antal tUlämpningsbestämmelser. Den norska motsvarigheten
till vår arbetarskyddslag, 1956 års arbeidervernlov, gäller ej i fråga om
sjöfart eller fiske. Den gäller dock på fartyg i fråga om personer som utför
arbete på fartyg utan att tillhöra fartygets besättning. Sjödyktighetsloven med
anslutande bestämmelser täcker arbetsmiljöfrågor som berör skrov, maskineri, mredning,
utmstoing och lastoing m.m. samt tillsynen. Bestämmelserna gäller enligt
huvudregeln för fartyg vars bmltodräktighet överstiger 50 bmttoton. Fartyg vars
bruttodräktighet uppgår till 25 registerton men ej överstiger 50 registerton
skall uppfylla reglerna men är inte underkastade fortlöpande tillsyn. Beslämmelserna
är huvudsakligen tekniska, dvs. omfattar bl. a. skrovels konstruktion och
byggnad, rigg, maskineri, inredning, brandsläckningsanläggningar, utrustning,
livbåtar och annan s. k. bärgningsutrustning. I viss omfattning förekommer
bestämmelser som inte är av teknisk natur, t. ex. om läkemedel och kosthåll.
Där finns också bestämmelser om lastning, transport av farligt gods,
navigering, arbetstid, bemanning, befälhavarens ansvar och den offentliga tillsynen.

Även
de egentliga beslämmelserna om skyddet mot yrkesfara finns i sj0dyktighetsloven.
Allmänt föreskrivs att fartyg skall vara försett med sådana
säkerhetsarrangemang som erfordras med hänsyn till fartygets storlek, konslmktion
och andra förhållanden. I anslutning till denna allmänna föreskrift har
utfärdats tillämpningsföreskrifter som bl. a. omfattar fartygets inre
anordningar (såsom tilllrädesvägar, tillslulningsan-ordningar, skydd vid maskinella
anordningar, personlig skyddsutmst-ning o. s. v.), bostäder, lastnings- och
lossningsinrättningar, gasolanlägg-ningar, brandskydd, transport av kemikalier m.
m.

Förhållanden
som rör tjänsteavtalet mellan arbetsgivaren och de ombordanställda regleras i
1963 års sjomannslov. Den är föremål för revision. I anslutning till sjomannsloven
har utfärdats bestämmelser av vilka flera har till syfte att befrämja en
lämplig rekrytering till sjömansyrket. Bland dessa bestämmelser märks de om
obligatorisk introduktionskurs för pojkar som skaU gå tUl sjöss första gången. Bestämmelsema
avser pojkar under 17 år. De skall gå en kurs på tolv veckor vid vilken ges bl.
a. viss yrkesutbildning. Vidare finns särskUda bestämmelser om skyddsåtgärder i
fråga om yngre personer. Enligt dessa föreskrifter, som gäller personer under
20 år, skall den som inte har tidigare marilim skolutbildning ges vägledning om
sjömansyrket av mönstringsförrättare innan tjänsteavtal ingås. På fartyget
skall han genom befälhavarens försorg ges särskild introduktion i yrket med tonvikt
på förhållandena på det aktuella fartyget. Han skall erbjudas särskilt stöd i
sina personliga och fackliga angelägenheter. Särskild uppsikt skall ägnas åt
hans hälsoförhållanden. Reglerna erbjuder också skydd mot att den unge kvarblir

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 124

i
främmande hamn. I anslutning tUl lagen har även utfärdats bestämmelser om
förvaring och användning av gifter på fartyg. Slutligen finns bestämmelser om läkamndersökning
och mönstring som i allt väsentligt överensstämmer med motsvarande svenska
bestämmelser.

Föreskrifter
om besättningens storlek och kvalifikarioner meddelas som tiUämpningsföreskrifter
till sj0dyktighetsloven och utfärdas av den cenlrala myndigheten. Befälets kvalifikarioner
anges dock i lag.

1.4.1.2 Gällande
organisation för tiUsynen

Den
offentliga Ullsynen utövas av den cenlrala myndigheien, Sj0-fartsdirektoratet
med skipskontrollen. Den centrala administrationen finns i Oslo. Särskilt
sjösakkunniga inspektörer finns på 20 platser och tekniska inspektörer på 17
platser längs den norska kusten. SärskUda sjösakkunniga inspektörer finns i
London, Hamburg, Rotterdam, New York och Miami. Tekniska inspektörer finns i
Helsingfors och Miami.

Tillsynen
utövas med biträde av televerket, elektrisitetstilsynet, andra offentliga
organ, de erkända klassificeringssällskapen och särskilda sakkunniga. Liksom i
Sverige kan tillsynen på särskild anmodan även ske genom främmande länders
myndigheter. TUlsynssystemets allmänna uppläggning överensstämmer med det
svenska. De livsmedelshygieniska förhållandena ombord kontrolleras av de lokala
livsmedelsmyndigheter-na, för fartyg i inrikes fart genom myndigheten i
hemorten och för andra fartyg genom myndigheten i den hamn som fartyget anlöper.
Sådan tillsyn förekommer inte i utländsk hamn. Livsmedelsmyndigheten skall
hålla skipskontrollen underrättad om vidtagna åtgärder.

1.4.1.3 Föreslagen
ordning för tillsynen

Lagstiftningen
om åtgärder mot yrkesfara på fartyg och den offentliga tillsynsorganisationen
har setts över av Arbeidstilsynsutvalget for skip. Utredningen har framlagt
förslag till åtgärder genom betänkandet (NOU 1973: 13) Offendig arbeidstUsyn
for skip. Utredningens förslag innebär, med förbigående av vad som anförs i
fråga om fiske- och fångstfartyg, i korthet följande.

Utredningen
har funnit att det bör etableras ett närmare samarbete mellan skipskontrollen/Sjöfartsdirekloratet
och statens arbeidstUsyn/ Direktoratet for arbeldstilsynet angående skyddet mot
yrkesfara på fartyg. Särskild vikt läggs på säkerheten hos landgångar,
tillträdesmedel, öppningar i däck, lyft- och transportinrättningar, belysning
och liknande förhåUanden. Statens arbeidstUsyn bör också enligt utredningens
uppfattning kunna medverka i andra frågor där denna myndighet har särskUd
sakkunskap. KontroUen från arbeidslilsynets sida bör ske stickprovsvis och ej
omfatta fartyg i utländska hamnar. Med utgångspunkt från i Sverige rådande
förhållanden föreslås därtill en viss arbetsfördelning mellan de två tiUsynsmyndigheterna.

Utredningen
anser att den offentliga kontroUen av norska fartyg i ut-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 125

landet
är otillräcklig och föreslår därför ökade resurser för att förbättra
situationen.

Utrednmgen
anser vidare alt man bör överse bestämmelserna om användningen av
skyddsutrustning, dvs. närmast skyldigheten att tUlhandahålla respektive bruka
sådan ulmstning. Utredningen påtalar den svårighet som föreligger att
inspektera fartygen i skyddsavseende när de ligger i hamn. Inspektörerna bör
vid förrättningen i erforderlig utsträckning ägna sig åt frågor som rör
användandet av personlig skyddsutrustning och liknande frågor.

Frågor
om användningen av gifter i fartygsarbete bör ägnas uppmärksamhet, gällande
bestämmelser härom bör ses över och kontrollen över efterlevnaden av dessa
bestämmelser bör effektiviseras.

Även
viss utbyggnad av läkarservicen för sjöfolk föreslås. Förslaget tar emeUertid i
första hand sikte på fiskets behov.

I
fråga om arbetstiden tUl sjöss uttalar utredningen allmänt att lång arbetstid
kan vara bidragande orsak tUl mträffade olyckor. Med hänvisning till pågående
revisionsarbete beträffande arbetstidslagstiftningen tar utredningen ej närmare
upp dessa frågor.

Mönstringsmyndigheternas
kontrollerande verksamhet i fråga om sjömäns medicinska lämplighet, utländska
sjömäns språkkunskaper och liknande frågor bör enligt utredningen göras så
effektiv som möjligt.

Bestämmelser
om skyddsombud och skyddskommittéer på fartyg bör tillkomma. Man anser det ej
nödvändigt att föreskriva detta i lag utan bestämmelserna kan komma till
uttryck i lagstiftning av lägre valör. Utredningen uppehåller sig vid
skyddsombudens och skyddskommittéernas arbetsuppgifter och skyddsarbetets
organisation. I allt väsentligt stämmer detta med i Sverige förekommande
förhållanden.

Utredningen
anser att ett särskilt offentligt organ med uppgift att handlägga frågor om
förebyggande av yrkesskador på fartyg bör inrättas (vernekomiié). Kommittén
skall vara sammansatt av representanter från olika sakkunniga myndigheter och
partsrepresentanter. Kommitténs funktion skall vara av rådgivande art och den
skall ägna sig åt alt utarbeta program för det olycksförebyggande arbetet. I
vissa organisatoriska frågor är utredningen ej enig.

Utredningen
lägger också fram vissa förslag till förbättring av olycksfallsstatistiken.
Förslagen syftar till att göra statistiken bättre ägnad som underlag för
åtgärder inom skyddet mot ohälsa och olycksfall. Utredningen fäster vikt vid
att information om skyddsfrågor effektivt förs ut till fartygen och att program
utarbetas för skyddsarbetet ombord. Utredningen framhåller också vikten av
systematisk undervisning i skyddsfrågor vid de maritima läroanstalterna och
vidare att ett utvidgat forskningsarbete rörande yrkesskador bör komma till stånd.

TUlsynen
över lastnings- och lossningsanordningama behöver förbättras men utredningen
avstår från att framlägga förslag i detta avseende och fömtsätter att Sjöfartsdirektoratet
och Direktoratet for arbeidstil-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911 f 18: 55 126

synet
tillsammans och i samråd med andra berörda närmare överväger denna fråga.

1.4.2
Danmark

De
grundläggande beslämmelserna om säkerheten på fartyg finns i Loven om tilsyn
med skibe. Lagen är uppdelad i avsnitt som behandlar tillämpningsområdet,
fartygs byggnad och ulmstning, lastning och fribord, allmänna tjänste- och säkerhelsregler,
tiUsyn, tillsynsför-rättaingar, certifikat, förbud mot nyttjande, avgifter,
allmänna bestämmelser och straffbestämmelser samt ikraftträdandebestämmelser.
I anslutning till lagen förekommer flera olika kungörelser med detaljföreskrifter.

Lagen
gäller generellt fartyg med en bruttodräktighet av 20 registerton eller mer.
Mindre fartyg kan omfattas av lagen genom beslut i administrativ ordning.
Sådant beslut har meddelats beträffande vissa fartyg som tillhör eller handhas
av offentligt organ. I avsnittet om fartygs byggnad och utrustning ges elt anlal
ramföreskrifter som berör såväl fartygets sjövärdighet som skyddet mot ohälsa
och olycksfall. I fråga om det senare kan nämnas att det föreskrivs att
betryggande åtgärder skall vara vidtagna för att förebygga olyckor vid
fartygets vanliga drift så att människor, då de uppehåller sig ombord eller
beger sig till eller från fartyget, inte skadas annat än vid brist på tUlbörlig
försiktighet. Särskilda krav kan ställas på sådant material som kan orsaka
skada då det saknas eller är bristfälligt. Uppehållsrum skall uppfylla de krav
som kan härledas från behoven i fråga om storlek, inrättning, ulmstning,
belysning, ventilation, uppvärmning, underhåll och rengöring. Rummens
dimensioner skall bestämmas med hänsyn tUl fartygels art och fartområde. Fartyg
skall vara försett med läkemedel. Fartyget och dess anläggningar samt
utrustning skall vara konstmerat och utfört så att det på rimligt sätt tas
hänsyn till hygieniska förhållanden, de ombordvarandes välbefinnande och
skyddet mot buller och andra störningar som kan inverka på hälsan.

Ytterligare
föreskrifter för tUlämpningen av de ovan återgivna rambestämmelserna meddelas
i administrativ ordning. Dessa bestämmelser, som huvudsakligen återfinns i
kungörelsen den 21 maj 1965 om forskrifter for skibes bygning og udstyr,
innebär ej någon detaljerad reglering av skyddet mot ohälsa och olycksfall.

Tillsyn
sker genom direktören för siatens skibstilsyn med biträde av skibsinspektörer
och skibsynsmaend. Organisationen i vUka dessa tjänstemän ingår bestäms av
Direktoratet for statens skibstilsyn. Som rådgivande organ finns ett skibstilsynsråd
med representanter från rederinäringen, sjöpersonalen och varvsindustrin.

Tillsynen
utövas genom besiktningsförrättningar som motsvarar de former för den
offentliga tillsynen som finns i övriga nordiska länder.

Liksom
i övriga nordiska länder finns i Danmark en särskUd sjö-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 127

manslag
som upptar vissa bestämmelser om arbetarskydd och sociala förhållanden. I
Danmark gäller somandsloven av den 13 juni 1973. Lagen fömtsätter inte i
motsats tUl den svenska sjömanslagen att sjömannen är anställd i rederiet i
andra fall än då delta särskilt anges i anstäUningsavtal. Huvudprincipen är
följaktligen att sjömannen är fartygsanställd. I anslutning till sjömanslagen
har utfärdats olUca slag av bestämmelser av detaljkaraktär. Sålunda fiims
bestämmelser om läkarundersökning av sjömän samt om hälsovården ombord. De
sistnämnda bestämmelserna intagna i en kimgörelse från år 1967 innehåller
bestämmelser om befälhavarens allmänna skyldigheter, då det gäller alt
förhindra uppkomst av yrkesskador, förgiftningar och sjukdomar och om
proviantens förvaring och dricksvattenförsörjning. Även bestämmelser om
skeppsläkare finns intagna i denna författaing. I en kungörelse från år 1953
har meddelats bestämmelser om besättningens bostäder på fartyg.

1.4.3
Finland

I
Finland regleras skyddet mot ohälsa och olycksfall på fartyg vid sidan av egenfliga
sjösäkerhetsbestämmelser genom en särskild lag, 1967 års lag om skydd i
skeppsarbete. Denna lag kan sägas i stort motsvara tredje kapitlet i lagen om
säkerheten på fartyg och denna lags tillämpningskungörelse. I lagen, som
gäller alla fartygsstorlekar, återfinns sålunda regler om arbetsgivarens och
arbetstagarens särskilda skyldigheter, tillverkarens ansvar och om skyddsombud.
Regler om tekniska fordringar på fartygs utrustning m. m. återfinns i de
egentliga sjösäkerhetsbestäm-melsema. TUl sin allmänna utfonnning motsvarar
dessa de norska och svenska bestämmelserna.

Liksom
i Sverige och Norge har frågor om ombordanställdas skydd mot yrkesfara varit
under övervägande. I Finland har särskUt frågan om tillsynens effektivitet tUldragit
sig uppmärksamhet. Man anser sig därvid ha kunnat konstatera att
arbetarskyddsfrågorna fått slå tillbaka för de vanliga sjösäkerhetsfrågorna vid
tUlsynen av fartyg. I ett betänkande (1971: B87) avgivet av kommissionen för arbetarskyddsorga-nisalionen,
föreslogs att tillsynen över arbetarskyddet, som tidigare åvilade
sjösäkerhetsmyndigheten, sjöfartsstyrelsen, skulle överföras på den aUmänna
arbetarskyddsförvaltningen. Genom ändring i lagen om skydd i skeppsarbete 1974
har tUlsynen överförts tiU arbetarskyddsmyndighelerna. I praktiken innebär
detta att tUlsynen utövas under överinseende av arbetarskyddsstyrelsens
transporttekniska byrå i anslutnmg till tillsynen över arbetarskyddet inom stuverifacket.
En ökning av antalet inspektörer kommer att ske med anledning av de nya
uppgifterna.

I
samband med lagändringen har även införts en bestämmelse som ger statsrådet
rätt att utfärda tUlämpningsföreskrifter till lagen.

I
Finland finns enligt föreskrift i lagen om skeppsarbete en särskild nämnd för
behandling av frågor om skydd i skeppsarbete bestående av

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911/lS: 55 128

representanter
från såväl arbetarskydds- och sjösäkerhetsmyndighelerna som sjöarbelsmarknadens
parter. Nämnden innehar en central ställning då det gäller att organisera
skyddsarbetet på de finska fartygen.

Under
år 1972 har tUlsalls en utredning med uppgift att utarbeta förslag till ny
arbetarskyddslag. TUl denna lag skaU i så stor utsträckning som möjligt
sammanföras bestämmelser om arbetarskydd i andra lagar och då särskilt lagen om
skydd i skeppsarbete.

2
Allmänn? iiverväganden och förslag

2.1
Skyddsverksamheten ombord

2.1.1
Några huvuddrag i utvecklingen av skyddsarbetet ombord

I
arbetslivet i fand förekommer sedan flera decennier tUlbaka elt reglerat
samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare, i syfte att förebygga
olycksfall och ohälsa i arbetet. Samarbetet har vuxit fram med stöd av
lagstiftning och överenskommelse mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer.
Med viss förenkling kan sägas att samarbetet på 1940-talet vann erforderlig
stadga mot bakgmnden av dels 1938 års ändringar i arbelarskyddslagen och dels
den första centrala parts-överenskommelsen 1942 på arbetarskyddets område.
Alltjämt är emellertid skyddssamverkan vid mindre och medelstora företag i
många fall föga utvecklat. Parterna på arbetsmarknaden har inrättat Arbetarskyddsnämnden,
med uppdrag att verka för effektivisering av den lokala skyddsverksamheten liksom
av arbetarskyddet över huvud taget. Även cenlrala samarbelsorgan har inrättats
inom olika branscher.

Av
olika skäl dröjde det tills skyddsombudstanken vann insteg till sjöss. Mot
bakgrund av det utredningsarbete som bedrevs kring den år 1949 ikraftträdda arbelarskyddslagen
ägnades även uppmärksamhet åt arbetarskyddet ombord. Detta ledde bl. a. till
att år 1952 i tillsynsför-ordningen, som utgjorde tillämpningsföreskrifter till
den då på området centrala lagen om tillsyn å fartyg, infördes en bestämmelse
av innehåU att det på fartyg med en bruttodräktighet om mmst 500 registerton
bör finnas ett eller flera skyddsombud för manskapet.

Vid
denna tid bildades även Sjöfartens arbelarskyddsnämnd av parlema på
sjöarbetsmarknaden. Nämnden har till uppgift att främja inttesset för
skyddsfrågor och bedriva upplysningsverksamhet. Nämnden har särskill de senasie
åren vidgat och fördjupat innehållet i sin verksamhet.

Vid
tillkomsten av lagen om säkerheten på fartyg ansåg man alt så långt speciella förhållanden
inom sjöfarten tillåter låta arbetarskyddslagens principer gälla på fartygen. Huvudstadgandena
i arbetarskyddslagen om samverkan mellan arbetstagare och arbetsgivare
överfördes därför även till lagen om säkerheten på fartyg. Även om lagen om
säkerheten på fartyg på dessa punkter redovisar samverkansreglerna

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 129

summariskt i jämförelse med arbetarskyddslagen var
avsikten att skyddsarbetet skulle bedrivas enligt samma gmnder som i land.
Även parterna på sjöarbetsmarknaden var av denna åsikt fastän det avtal i
frågan som ingåtts dem emellan ej reglerar förhållanden så ingående som motsvarande
avtal på arbetsmarknaden till lands. Skyddsombudsverksara-heten på fartyg har
inte fått avsedd orafattning. De praktiska betingelser under vilka ett
skyddsombud ombord bedriver sin verksamhet gör det också svårare för honora att
verka i jämförelse med kollegan i land.

2.1.2 GäUande besiänvndser

I det föregående har antytts atl lagen om säkerheten på
fartyg endast summariskt återger arbetarskyddslagens saraverkansregler.

I motsats til! arbelarskyddslagen har i lagen ora
säkerheten på fartyg lagstiftningens ailmänna målsättning ej utvecklats genora
uttryckliga föreskrifter.

I förarbetena till lagens samverkansregler uttalas emeUertid
att dessa bygger på samma förutsättningar som gäller för motsvarande bestämmelser
i arbetarskyddslagen. Någon avvikelse från samverkansreglernas allmänna
målsättning enligt arbetarskyddslagen kan därför inte anses avsedd. Det får
också förutsättas att samverkansreglerna, fastän inplacerade i det kapitel som
särskilt behandlar skyddet mot ohälsa och olycksfall, även omfallar andra
förhållanden som avser alt trygga säkerheten för de ombordvarande, t. ex.
brandskydd, livbåtar och liknande räddningsutrustning samt tillämpningen av
vissa fribordsregler. Enligt 3 kap. 8 § lagen om säkerheten på fartyg skall på
fartyg med minst fem ombordanställda, bland de ombordanställda utses ett eller fiera
skyddsombud att företräda dem i frågor rörande sundhet och säkerhet i arbetet.
Reservation görs emellertid för det fall särskilt förhällande berättigar till
undantag. Om det är påkallat bör emellertid skyddsombud utses även på fartyg
med mindre antal ombordanställda än fem. Val av skyddsombud förrättas av de ombordanställda.
I motsats till arbetarskyddslagen finns ingen hänvisning till eventuell
medverkan av facklig organisation.

Lagen innehåller ingen beslämmelse om utseende av
huvudskyddsombud. I partsöverenskomraelsen har emellertid huvudskyddsombuds-institutionen
tagits upp. Lagen innehåller ej regler om regionala skyddsombud. Behov av
sådana ombud lorde ej ansetts föreligga inom sjöfarten.

Någon påföljd för underlåtenhet att utse skyddsombud finns
inte föreskriven. Om de ombordanställda ej finner anledning till alt utse
skyddsombud faller frågan. Det har ej ansetts lämpligt alt fartygets
befälhavare får utse skyddsombud. Alt bedömandet av om särskill förhållande
berättigar till undantag tillkommer de ombordanställda, ej arbetsgivaren,
framgår av förarbetena liU arbetarskyddslagen.

Frågan o.m skyddsombudens utbUdning berörs inte i lagen.
Denna

9 Riksdagen 1977178.1 saml. Nr 55

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 130

fråga
berördes ej heller i arbetarskyddslagen före 1973 års ändringar. Saken
behandlades emellertid i ett uttalande i skolningsfrågan av SAF och LO.
Sjöfartens organisationer har ej gjort något liknande uttalande. Inom
sjöfartens arbetarskyddsnämnd har emellertid ulbUdnings-frågorna på senare lid
skjutits i förgrunden och särskUda kurser för skyddsombud och arbetsledare i arbelsmiljöfrågor
genomförs numera av nämnden.

I 9
kap. 6 och 7 §§ tillämpningskungörelsen till lagen om säkerheten på fariyg firms
bestämmelser om skyddsombudens uppgifter.

Beslämmelserna
visar i alll väsentligt överensstämmelse med lydelsen av 64 § arbelarskyddslagen
före 1973 års ändringar. Ombudei skall skaffa sig noggrann kännedom om
skyddsförhållandena ombord. Han skall verka för sundhet och säkerhet i arbetet
och söka vinna övriga ombordanställdas medverkan härtill. Skyddsombudet skall
ta del av fartygets tillsynsbok samt meddelanden och anvisningar rörande skyddsförhållanden
sora meddelas av tillsynsmyndighet eller arbetsgivaren.

Finner
skyddsombud all viss skyddsåtgärd bör vidtas skall han göra muntlig eller
skriftlig framställning därom lill befälhavaren. Befälhavaren skall utan
dröjsmål lämna besked med anledning av framställningen. Beslämmelsen anvisar
skyddsombudet atl påkalla ingripande av tillsynsmyndighet om inte framställningen
beakias inom skälig lid. Från skyddskommittén kan ombudei påkalla direkl
behandling inom kommittén av ärende som är av större vikt. Del ursprungliga syfiet
med skyddsombud var alt ombudei skulle vara de anställdas kontaktman med
tillsynsmyndigheten. Detla återspeglas i 1 kap. 6 § tillämpningskungörelsen
som säger atl förrältningsman vid lillsyn skall sätta sig i förbindelse med bl.
a. skyddsombudet. Som förut sagts antecknas ålgärder, som påkallas vid
inspektion, i fartygets tillsynsbok vilken är tillgänglig för skyddsombudet.

I
fråga om skyddsombudens möjligheter atl medverka i skyddsarbetet innehåller den
av partsorganet Sjöfartens arbelarskyddsnämnd fastställda instruktionen för
skyddsombud vissa regler som ger skyddsombudet rätl att närvara vid förrättning
som verkställs av skyddskommitté eller tillsynsmyndighet samt vid undersökning
som företas av arbetsledningen med anledning av olycksfall eller tillbud härrill.
Enligt instruktionen har skyddsombudet därutöver ålagts flera olika uppgifter
inom skyddet mot ohälsa och olycksfall. Del får anses förutsatt att dessa skall
kunna utföras på arbetstid men uttryckliga regler om ledighet för uppdraget
och liknande bestämmelser saknas. Allmänt föreskrivs alt skyddsombudet skall
fullgöra sina funktioner på sådanl sätt, alt minsta möjliga inlrång sker i hans
arbete ombord.

1
3 kap. 10 § lagen om säkerheten på fartyg ges bestämmelser som syftar till att
säkerställa skyddsombudens ställning i arbetslivet. Skyddsombud får inte
enligt beslämmelserna hindras att fullgöra sina uppgifter.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911/lS: 55 131

Det
anges särskilt att arbetstagare inte får ges försämrade arbetsförhållanden
därför att han utsetts tUl skyddsombud eller i anledning av hans verksamhet som
skyddsombud. Ombudet får ej heller av sådan orsak ges försämrade arbetsvillkor
eller skiljas från tjänsten. Som påföljd för sådana ålgärder föreskrivs
dels skadeståndsskyldighel, som kan drabba såväl arbetsgivare och
arbetsledare som arbetskamrater, dels ogiltighet av avtalsuppsägning och annan
dylik rättshandling. Lagen hänvisar vidare tiU påföljdsbestämmelserna i 42 §
andra stycket och 44 § arbelarskyddslagen, vilka innehåller regler om
bedömningsgrunder för skadeståndets storlek och om rättegången. Enligt lagen om
säkerheten på fariyg skall talan vara väckt inom två år från avslutandet av de rätlsstridiga
åtgärderna. Tiden för talans väckande är längre än den som gäller till lands.
Påföljdsreglerna har utformats efter förebUder i lagen om förenings- och förhandlingsrätt.
Inget mål enligt dessa bestämmelser har hittills handlagts av arbetsdomstolen.
I landbeslämmelserna finns regler om hur skyddsarbetet bör organiseras från
arbetsgivarens sida. Det anges vidare att arbetsgivaren skall tillse att
arbetsledare och övriga arbetstagare medverkar i skyddsarbetet. Arbetsgivaren skaU
också söka samråd med skyddsombuden i skyddsfrågor. Sådana regler har inte
intagits i lagen om säkerheten på fartyg. På elt fartyg är det genom andra
regler klarlagt alt befälhavaren är redarens representant i alla angelägenheter
och är ansvarig för säkerheten ombord. Av denna anledning torde de rent
organisatoriska reglerna ha kunnat uteslutas. Det är emellertid tveksamt på
vilken grund de övriga beslämmelserna uteslutits.

Enligt
3 kap. 9 § skall på fartyg med en besättning som normalt uppgår till minsl 25
personer finnas en skyddskommitté sammansatt av förelrädare för redaren och
skyddsombud. Om det är påkallat bör skyddskommitté tillsättas även på annat
fartyg. Fartygssäkerhetslagslift-ningen innehåller därutöver inte något närmare
om skyddskommitténs verksamhet. Av den allmänna målsättningen som angells i
lagens förarbeten och berörts i det föregående får emellertid anses framgå,
all av-siklen varit alt skyddskommittéerna ombord skall verka på samma sätt som
de i land. Parterna på sjöarbetsmarknaden har i gemensamt publicerade
broschyrer om skyddsarbete anlagt della betraktelsesätt. Som ordförande i
kommittén fungerar befälhavaren eller den han utser därtill. Om annan ansvarig
arbetsledare av arbetsgivaren utsetts att ha uppsikt över säkerheten och sundhelen
ombord skall denna ingå i kommittén och företrädesvis vara ordförande.
Skyddskommitténs huvuduppgift är att företa översyn av fartyget och att följa
upp fartygets skyddsfrågor.

Sjöarbetsmarknadens
parter har tillsammans med sjöfartsverket utarbetat två handledningar för det
praktiska skyddsarbetet. Vissa tecken tyder emellertid på alt
skyddsombudsinstitutionen ej genomförs på fartygen i önskvärd omfattning.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Frop. 1977/78: 55 132

Enligt
de anvisningar som gäller för tillsynsboken skall denna innehålla uppgift om
valda skyddsombud och utsedda skyddskommittéer. Det åligger tillsynsmyndigheten
atl på grundval av uppgifter från befälhavaren hålla boken aktuell. Enligt gäUande
föreskrifter om förandet av skeppsdagbok skall uppgift om val av skyddsombud
införas även i Jenna. Det åligger också tillsynsmyndighet att sätta sig i
förbindelse med skyddsombud vid förrättning. Ofta nog statistik föreligger
inte för liden före 1973 har man funnit att skyddsombud inte funnits. För atl
nå bättre överblick över situationen och inte minst för att nå bättre kontakt
med skyddsombuden har val av sådana börjat registreras sedan 1972/73.
Registreringen har inrättats i samarbete meUan sjö-arbetsmarknadens parter och
sjöfartsverket. Registreringen utvisar att i december månad 1974 uppgick
antalet skyddsombud till omkring 1 500.

2.1.3
Överväganden och förslag

Lagstiftningen
om säkerheten på fartyg ålägger i försia hand redaren £tt skapa säkra och sunda
förhållanden i fartygsarbelet. Dessutom åvUar detta, med stort inslag av
självständighet, befälhavaren och även maskinchefen inom hans ansvarsområde.

Skyddsarbetet
fordrar emellertid också de ombordanställdas medverkan. Sedan 1956 samverkar
Sveriges redareförening och de ombordanställdas organisationer i skyddsfrågor,
bl. a. genom gemensamt engagemang i Sjöfartens arbetarskyddsnämnd. Sedan 1974
deltar även Rederiföreningen för mindre fartyg och Sveriges fiskares
riksförbund i nämndens verksamhet.

Arbetsmiljöulredningen
har framhållit att samarbetet erbjuder de anställda möjligheter till
inflytande över arbetsmiljön och att det är under kontinuerlig utveckling med
avseende på såväl innehåll som former. Det finns därför enligt arbetsmiljöulredningen
anledning alt fortsätta utbyggnaden av samverkanssystemet och därmed
möjligheterna lill ökat medinflytande för de anställda i arbetsmiljöfrågor.
Enligt arbetsmiljö-utredningen syns vidare en utbyggd lagreglering i ämnet
kunna ge stöd åt och värdefulla garanlier för en sådan utvecklingslinje
varigenom också grunden läggs för att förverkliga arbetarskyddets ökade ambUioner
över elt vidgat verksamhetsområde.

Fartygs.miijöutredningen
konstaterar för sin del alt arbetslivet till sjöss genom lagstiftning och avtal
mellan parterna söker närma sig förhållanden i land och att delta är ett
förhållande som eftersträvas av de cn-ibcrdanstäUda och möter gensvar från
redarnas sida. Det är angeläget för ett framgångsrikt skyddsarbete att
verksamheten inom rederierna organiseras så att skyddsfrågor som uppkommer på
fartygen kan tas om band på effektivt sätt. Uppenbara praktiska svårigheter,
nämligen fartygens bortovaro från hemlandet, försvårar emellertid kontakten
med rederierna och med tillsynsmyndigheten och partsorgan. Elt välutvecklat

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 133

skyddsarbele
på fartygen framstår därför som betydelsefullt för atl förebygga ohälsa
och olycksfall i fartygsarbelet.

Tillsynsorgan
med tiUräckliga resurser för rådgivning och upplysning och effektivt ingripande
vid behov därav är i många fall en förutsättning för ökat inflytande för de
anställda vid utformningen av arbels-mUjÖD. De åtgärder som sjöfartsverket
vidtagit i fråga om sjöfartsinspektionens organisation och resurser har ett
klart saraband med strävandena att på olika sätt stärka detta inflytande.

I
inledningen har angetts några uppgifter om antalet skyddsorabud m. m. Till
detta kan fogas att skyddsarbetets omfattning skiftar raellan olika fartyg.
Särskilt på de mindre fartygen är skyddsarbetet ofta mindre väl utvecklat. Det
skall dock inte förnekas att påtagliga svårigheter föreligger att organisera
ett praktiskt fungerande skyddsarbete i den mindre sjöfarten. För att råda bot
på detta föreslår utredningen en organisalion som lånat drag från den i land
förekommande regionala skyddsombudsverksamheten. Detta utvecklas närmare under
2.2.3.

I
den allmänna debatten om arbetslivets villkor har krävts att arbetstagarna skaU
beredas större inflytande över sina arbetsförhållanden. Härvid har särskilt
skyddsombudens position uppmärksammats. Man har ansett att skyddsombudens
ställning bör stärkas, och behovet av ökad utbildning för skyddsombuden har
understrukits. Inom arbetslivet i land har enighet uppnåtts om alt man bör få
till stånd en allmän höjning av nivån i fråga om skyddsförhållanden och
arbetsmiljö över huvud taget. De anställdas inflytande över arbetsmiljön
framstår i della sammanhang som ell värde även såtillvida som att möjligheten
att påverka miljön kan ge ökat engagemang vid fullgörandet av arbetsuppgifterna
i övrigt. 1973 års ändringar i arbetarskyddslagen har säkrat de anställdas
inflytande över arbetsmiljöfrågorna genom fördjupning av samverkansreglerna m. m.

De i
korthet återgivna grunddragen hos strömningarna inom del allmänna arbetslivet
har också gUtighet för sjöfarten. De ombordanställda har på olika sätl givit
uttryck för samma uppfattningar som de land-anstäUda och inom sjöfartsnäringen
är man också enig om atl samma principer sora gäller för arbetslivet i land
skall komma tiU uttryck på fartygen.

Mot bakgmnd
av rådande förhållanden inom arbetslivet i land lägger därför fartygsmiljöutredningen
fram förslag om ändringar i lagstiftningen om säkerheten på fartyg, varigenom
samverkansreglerna delvis ändras och fördjupas tUl silt innehåll.

2.2
Utbildningsfrågor m.m,

2.2.1
AUmänna synpunkter

Arbetsmiljöutredningen
har framhåUit alt strävan mot bättre arbetsmiljöer främjas om så många som
möjligt av dem som är sysselsatta

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 I34

i
arbetslivet har goda kunskaper om arbetarskyddet. Med ökade kunskaper följer
engagemang i arbetsmiljöfrågoma och dessutom förutsättning för aktiva insatser
och samarbete på arbetsplatsema. Självklart har delta lika slor giltighet för
de ombordanställda som för dem som har sill arbete i land.

Det
är dessulom viktigt även för de ombordanställda alt kunskaper om arbetsmiljön
kan inhämtas redan i de grundläggande skolformerna. Arbetsmiljöulredningen har
närmare uppehållit sig vid de allmänna utbildningsfrågorna och dessa förbigås
därför här.

2.2.2
Särskild yrkesutbildning

2.2.2.1 Allmänt

Arbelsmiljöutredningen
har särskUt framhållit vikten av att de grupper som skall ägna sig åt
projekterings-, planläggnings- och konstmk-tionsuppgifter får fördjupad
utbildning om arbetslivet och dess miljöfrågor.

Arbetsmiljöutredningen
konstaterar också att den undervisning i arbelsmiljöfrågor som nu förekommer i
anslutning till aUmän utbildning och yrkesutbildning inte tillgodoser de
anspråk som måste ställas. Fartygsmiljöutredningen har inte anledning alt
närmare uppehålla sig vid dessa frågor men vill peka på vikten av att
utbildningen av skepps-byggnadsingenjörer vid de tekniska läroanstalterna ges elt
sådanl innehåll alt fartygsmiljöfrågorna får den behandling som motiveras av
den ökade belydelse som dessa frågor fått.

2.2.2.2 Sjöpersonalens
utbildning

Särskild
utbildning för sjöpersonal bedrivs vid sjöbefäls- och sjömansskolorna.

Vid
sjöbefälsskolorna meddelas undervisning om arbetsmiljöfrågor i anslutning tUl
tekniska ämnen, t. ex. sjömanskap och maskinlära och i anslutning till ämnet
arbetsledning. Arbetsmiljöfrågoma kan sägas i stort sett omfatta visst tekniskt
arbetarskydd samt orientering om arbetsledningens ansvar for skyddsfrågorna. Slor
vikt har därvid lagls vid innehållet i gällande anvisningar och föreskrifter.
Lämplig litteratur av översiktlig art saknas tyvärr f. n. I sjömansskolorna
bedrivs arbetsmiljö-undervisning endast i anslutning tiU den vanliga
undervisningen. Det är väsentligt atl undervisningen i arbetsmiljökunskap
fyller nutida anspråk i vad avser innehåll och omfattning.

Utredningen
Sjöpersonalens utbildning (UTSJÖ) har i oktober 1973 avgivit delbetänkandet UTSJÖ
1, som behandlar utbildningen av ombordansläUda i icke arbelsledande stäUning.
UTSJÖ ger i sitt betänkande förslag lUl förbättrad arbelsmiljöutbildning för
denna kategori av ombordanställda. Även i sitl fortsatta arbete kommer
utredningen att beakta behovet av bättre utbildning i arbetsmiljökunskap. Fartygsmiljöul-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 135

redningen
förutsätter därför att arbetsmiljöfrågorna kommer all beakias i behövlig
omfattning inom sjöpersonalulbildningen och avstår från att framlägga förslag i
detta avseende.

2.2.3
UtbUdning av skyddsombud m. fl.

Fartygsmiljöutredningen
föreslår i detla delbetänkande flera ålgärder som syftar till att förbättra
skyddsarbetet på fartygen. En väl fungerande skyddsverksamhet på fartygen
och i rederierna, inom vilka olika skyddsfrågor på fartygen skall följas upp
förutsätter utbildning av olika personalgrupper i skyddsorganisalionen.

En
förstärkt utbildning ger också förutsättningar för de ombordanställda att
påverka fartygens utformning i arbetsmiljöförbättrande riktning.

Sjöarbetsmarknadens
parter är medvetna om detla och inom Sjöfartens arbetarskyddsnämnd har man
börjat ägna utbildningsfrågorna ingående uppmärksamhet. Svenska
sjöfolksförbundet har under årens lopp haft kurser (3 kurser per år) vid vilka
skyddsfrågor praktiskt och teoretiskt genomgåtts. Sjöfarisverkei har genom
anslag och medverkan av ijänstem.n stolt denna kursverksamhet. På senare tid
har också Sveriges red.-ireförening och enskilda rederier anordnat konferenser
och liknande sammankomster med ombordanställda där skyddsfrågor berörts.
Vidareutbildningskurser ora brandskydd och kemikalietransporter som anordnas av
sjöfartens brandskyddskommitté och sjöfartens tankfartygsoperativa kommitté,
vilka är samarbetsorgan mellan parternas organisationer och sjöfartsverket m. fi.,
har också sin givna belydelse för alt belysa skyddsfrågor på fariyg.

Utbildningsbehovet
är emellertid stort. Del avser i försia hand skyddsombud men också
arbetsledare, tjänstemän hos rederierna och fackföreningsfunktionärer m. fl.
Sjöfartens speciella förhållanden medför stora svårigheter alt nå alla
skyddsombud, särskill på grund av avstånden till landbundna
utbildningsresurser. Det numera nästan allmänt tillämpade systemet med
avlösning (växeltjänstgöring) av fartygsbesättningarna är emellertid ägnat att
underlätta kontakten med ulbUd-ningsmöjligheterna vilket bör beaktas vid
utbildningens utformning. Utbildningsinsatserna bör alltså förstärkas med
hänsyn till nu angivna förhållanden. Utbildningsfrågornas vikt motiverar att,
liksom skett i arbetarskyddslagen genom 1973 års ändringar, en grundläggande beslämmelse
som innebär atl arbetsgivare och arbetstagare gemensamt svarar för
utbildningen av skyddsombud, intas i lagen om säkerheten på fartyg. De närmare formema
för utbUdningens bedrivande bör inte regleras i lag.

Inom
arbetarskyddsstyrelsen har bildats en utbildningsdelegation med uppgift alt
ange riktlinjerna för utbildningens innehåll och att verka för samordning av
utbildningsverksamheten och för att erforderliga kurser kommer till stånd.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 136

Arbelsmiljöutredningen
har uttalat att den grundutbildning som samtliga skyddsombud bör genomgå bör
vara likvärdig för alla yrkeskategorier. Ulöver grundutbildningen bör enligt
arbetsmiljöutredningen också anordnas viss vidareutbildning på olika nivåer
med fördjupad utbildning i bl. a. den tekniskt förebyggande verksamhelen. Den
sistnämnda utbildningen kan givetvis inte göras enhetlig över hela arbetslivet
utan bör anpassas till de särskilda förhållanden i arbetsmUjöavseende som
gäller inom olika branscher.

Dessa
allmänna synpunkter äger även tillämpning på sjöfarten. Det praktiska
genomförandet av utbildningen kommer dock sannolikt all ställa större krav än
som förväntas för de landanställda. Kraven kommer också atl bli speciella med
hänsyn till de förhåUanden som råder inom sjöfarten med sina "rörliga
arbetsplatser". Arbetsmiljöfrågornas anknytning till fartygstekniska och andra
särskilda sjöfartsförhållanden gör också att kurserna i många avseenden måste
avvika från dera som kommer att anpassas till de landanställdas behov.

Övervägande
praktiska behov, omnäranda i det föregående, talar för att kurserna bör
anordnas som internatkurser.

Viss
utbildning, närmast av kompletterande nalur, kan meddelas via bild- och
ljudkassetter som distribueras till fartygen. Ett system med bildkassetter (TV)
håller f. n. på att byggas upp för sjöfartens del. Utredningen finner det
angeläget att understryka betydelsen av denna utbildningsform.

I
detta sammanhang vill utredningen också framhålla vikten av alt utbildningen
genomförs skyndsamt, så att en effektiv skyddsorganisation kan träda i kraft
snarast möjligt.

Fartygsmiljöutredningen
anser det emellertid angeläget att de kunskaper och erfarenheter som finns
beträffande skyddsombudsutbildning i allmänhet kommer sjöfarten till del vid
utbildningen av de ombordanställda. De gemensamma utgångspunkterna för arbelarskyddslagen
och lagen om säkerheten på fartyg samt för arbetsmiljöfrågorna i övrigt talar
också härför. I den utbildningsdelegation som skapats inom arbeiarskyddssiyrelsen
kommer också att ingå experter som företräder såväl pedagogiskt som allmänt
tekniskt kunnande. Denna expertis bör också kunna utnyttjas för sjöfartens
behov.

Av
dessa anledningar anser fartygsmiljöutredningen att utbildningsdelegationen
inom arbetarskyddsstyrelsen bör ges en sådan sammansättning och inriktning att
även sjöfartens utbildningsbehov blir tillgodosett. Särskilt bör delegationen
undersöka vilka av sjöfartens utbildningsbehov som kan och bör lösas gemensamt
med de landanställdas.

Någon
anledning att bilda en särskild utbildningsdelegalion för sjöfartens behov
anser utredningen inte föreligga om utredningens förslag härovan genomförs. En
särskild delegation skulle medföra en resursdubblering sora bör
undvikas och de särskilda sjöfartsfrågor som

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911/lS:
55 137

lämpligen inte bör behandlas i utbildningsdelegationen kan
med fördel behandlas i Sjöfartens arbetarskyddsnämnd i vilken förutom parterna
också sjöfartsverket är representerat. Till nämndens sammanträden kan, då
ärendena föranleder det, även inbjudas företrädare för arbetarskyddsstyrelsen.

Fartygsmiljöutredningen vill i detta sammanhang peka på
det arbete med planering av skyddsombudens utbildning som nu inletts inom Sjöfartens
arbetarskyddsnämnd samt på det arbete som sedan länge bedrivits på
utbildningssidan av Svenska sjöfolksförbundet. Sjöfartens brandskyddskommitté
och av Sjöfartens tankfartygsoperaliva kommitté. I del arbete som inletts inora
Sjöfartens arbetarskyddsnämnd söker man tillgodogöra sig de kurserfarenheter
och det utbildningsmaterial som utarbetats inom arbetarskyddsnämnden, dvs. landarbetsraarknadens
centrala partsorgan på arbetsrailjöns oraråde. Fartygsmiljöutredningen finner
det angeläget att den erfarenhet i utbildningsfrågor på arbetarskyddets område
som finns inom denna nämnd och fackförbunden m. fl. tas till vara och
utvecklas. Möjligheterna till samordning av dessa olika utbildningsaktiviteter
bör utnyttjas.

Kostnaderna for skyddsombudens utbildning bör liksom i
land i princip falla på arbetsgivarna.

2.2.4 Vidgade uppgifter för arbciarskyddsfonden rn. in.

Genom beslut vid 1971 års riksdag har införts en särskild
arbetarskyddsavgift som skall bidra till vidgade insatser för en förbättrad
arbetsmiljö. Avgiften har utgjort 0,05 % av samma löneunderlag som gäller för
avgiften till yrkesskadeförsäkringen. Av denna avgift har 0,02 % utgjort bidrag
till statens kostnader för arbelarskyddsverkels verksamhet, medan 0,03 %
tillförs en arbetarskyddsfond för att användas för bidrag till forskning,
utbildning och information inom arbetsmiljöområdet. Under år 1973 beräknas
fonden ha tillförts ca 24 milj. kr. Fr.o.m. den 1 januari 1974 höjdes
arbetarskyddsavgiften till 0,10%. En fjärdedel av avgiften belöper på
arbetarskyddsverket och tre fjärdedelar på arbetarskyddsfonden. Avgift till
arbetarskyddsfonden eiläggs även av sjöfartens arbetsgivare enligt de nämnda
grunderna.

Reformsträvandena inom arbetslivet har även medfört
vidgade uppgifter för arbetarskyddsfonden.

Mot bakgrunden av arbetsmiljöutredningens förslag cm att
utbildning av skyddsombud bör bekostas genom kollektiva avgifter har, genom
ändring i instruktionen (1971: 803) för styrelsen för arbetarskyddsfonden,
bestämts atl fondens bidragsgivning även skall avse organisations- och företagsutbildning
av skyddsombud m. fl. Bidragsgivningen kommer även att avse kostnaderna för de
regionala skyddsombudens verksamhet för viss utbildning av personal inom
företagshälsovården samt för utbildning i samband med genomförandet av

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78: 55 138

riksdagens beslut om styrelserepresentation för de
anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Med hänsyn till den ökade satsning på arbetsmiljön på
fartygen som bör bli följden av fartygsmiljöutredningens förslag vill
utredningen understryka vikten av att fondens bidragsgivning kommer alt lillgodose
sjöfartens speciella behov. Särskilda anspråk på medel hänger samman med att en
betydande del av utbildningen av skyddsombud måste ske genom internatkurser i
land och genom produklion av instruktionsfilm som skall utnyttjas vid den undervisning
ombord som bedrivs med hjälp av TV-kassetter.

Som framgått ovan avser en viss del av arbetsgivaravgiften
bidrag lill statens kostnader för arbetarskyddsverkei. Utredningen utgår från
att viss del av ds medel som härrör från rederibolagens arbetsgivaravgifter
även komnier sjöfartsverkets verksamhet på arbetsmiljöns område tillgodo.

3 Speciixlimintivering till författningsförslagen

3.1 Furslag till lag om ändring i lagen (1965: 719) om
säkerheten pä fartyg

1 kap. 7 §

Bestämrneien har raed förebild från arbetarskyddslagen
kompletterats med föreskrift om biträdes- och upplysningsskyldighet för hälsovårdsnämnd

/ kap. 9 5

Med hänsvn till de utökade befogenheter som föreslås för
skyddsombud och siyddskommitté och den vidgade insyn för skyddsorabud och
ledamot i kommittén som kan följa därav bör enligt utredningens uppfattning för
dem införas tystnadsplikt i vissa avseenden. Det bör sålunda åligga skyddsombud
och ledamot av skyddskommitté att inte obehörigen yppa eller nyttja vad han
under uppdraget erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande,
affärsförhållande, enskilds personliga förhållande eUer förhållande av belydelse
för landels försvar. Motsvarande bestämmelser om lystnadsplikt for arbetslivet
i land finns i arbetar-skyddslasren, 51 §. Att viss tystnadsplikl åvilar
skyddsombud och leda-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 139

mot
i skydds.kömmitté bör ytterligare bidra lill alt stärka skyddsombuds och skyddskommittés
ställning och handlingsmöjligheter.

Brott
mol lystnadsplikten kan medföra påföljd enligt 10 kap. 10 § i lagen orn
säkerheten på fartyg, jfr 68 § arbetarskyddslagen. Straffet är böter eller
fängelse. Påföljd förutsätter att tystnadsplikten åsidosatts med uppsåt eiler
av oaktsamhet. Påföljd skall således inte drabba t. ex. skyddsombud som sprider
en uppgift som orafattas av tystnadsplikten om han inte jnsett eller bort inse
att uppgiften var av denna natur.

Enligt
51 § andra stycket arbelarskyddslagen har tystnadsplikten utsträckts att även
gälla ledamot i styrelse för lokal facklig organisalion med avseeiide på vad
denne erfarit av skyddsorabud eller ledamol i skyddskomrniltén som utsetts av
organisationen. Denna regel som ej förekom i aibetsmiljöutredningens förslag
tillkom i samband med propositionsarbeiet och hade rill bakgmnd önskemål från
fackligt håll atl få klargjort alt tystnadsplikten inte får medföra
inskränkningar i möjligheterna för skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté
att rådgöra fullt ut i arbetarskyddsfrågor med styrelsen för den fackliga organisation
soin utsett honom.

Fartygsmiljöutredningen
ifrågasätter om det nämnda syftet atl vinna klarhet rörande
samrådsmöjligheterna bör tillgodoses genom en lagregel som utvidgar
sekretessplikten lill en ytterligare personalkategori. I nästan al] samverkan
inom slutna gmpper av personer, t. ex. i bolagsstyrelser, nämrider av skilda
slag eller offentliga kommittéer, förekommer hemligt material som inte obehörigen
får delges utomstående. Grundregeln alt hemliga uppgifter stannar inom den
trängre krelsen är viktig för ait främja ell fritt informationsutbyte, en
allsidig diskussion och den oreserverade öppenhet mellan de samverkande som är
en förutsättning för ett gott samarbete på lika villkor. Görs undantag från
regeln av innebörd att hemliga uppgifter kan spridas vidare under vissa
förutsättningar och förbehålls undantaget viss kategori av medverkande personer
placeras dessa personer i en särställning, som kan motverka den öppenhet som
eftersträvas. Det bör därför föreligga synnerligen starka skäl för en
särreglering av det slag som införts i 51 § andra siycket arbelarskyddslagen. Fartygsmiljöutredningen
finner inte alt sådana sliäl föreligger när det gäUer skyddsarbetet ombord på
fartygen. Behcvel av samråd med utomstående är självfaUet inte någonting
unikt iör skyddsombud och ledamöler av skyddskommitté. Det är elt i och för sig
helt naturligt förhållande atl den som i situationer som de nu aktuella är
underkastad tystnadsplikt utan hinder av denna har överläggningar med
utomstående i frågor sora berörs av sekretess-skyddet. Erfaienhelsmässigt
föreligger det inga svårigheter alt ge sådant samråd en form som inte röjer
hemliga uppgifter. Det har hittills inte funnits ijågot behov av att i lag
närmare reglera i vilken utsträckning och j vilken form material som är
hemligt får utnyttjas i förtroligt

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78: 55 140

samråd utanför kretsen av personer sora är uttryckligen
underkastade tystnadsplikt. Bedöraningen har varit en oradömesfråga som vederbörande
fått la StäUning lill på eget ansvar. Alt frångå denna ordning därför att
skyddsombuden har anledning alt rådgöra i skyddsfrågor med fackliga
företrädare, framstår ej som motiverat. Det är uppenbarligen ytterst säUsynt
att samråd i en arbelarskyddsfråga rörande säkerheten ombord berör
företagshemligheter. Skulle detla någon enstaka gång bli fallet finns det ingen
anledning att anta annat än alt skyddsombudet på eget ansvar skall kumia ta
upp saken med fackliga företrädare på ett sätt som skyddar företaget mot
obehörigt yppande av skyddsvärda hemligheter.

De ombordanställdas förtroendemän i skyddsarbetet ombord
kommer därför mte att möta några praktiska inskränkningar i möjligheterna atl i
arbetarskyddsfrågor rådgöra fullt ut med fackliga representanter eller andra
som kan bistå dem i arbetet. Behovet av lagsliftning på detta område blir inte
större därför att den demokratiska utvecklingen nu ger företrädare för de
anställda ett inflytande på företagsamheten, som de tidigare saknat.

1 kap. 10 §

Bestämmelser med i viss mån liknande innehåll finns sedan
gammalt i arbelarskyddslagen (52§). Bestämmelserna som fåll en vidare syftning
vid den senasie ändringen av arbetarskyddslagen avser att ge arbelarskyddsmyndighelen
informationsunderlag beträffande uppkomsten av hälsorisker i arbetslivet.

En motsvarande bestämmelse saknas i lagen om säkerheten på
fartyg. Den ombordanställde är emellertid utsatt för yrkesrisker av olika
slag, från vilka eventuella skador kan tänkas visa sig först efter relativt
lång tid. Som exempel kan nämnas yrkesrisker, som är förbundna med transport av
kemikalier och användningen av kemikalier i fartygsarbete, eller på gmnd av
inflytande från buller ra. ra.

Utredningen anser därför att bestämmelser om läkares
informationsplikt bör inflyta i lagen om säkerheten på fartyg. Av naturiiga
skäl bör skyldigheten atl rapportera i första hand begränsas till att omfatta
de läkare som mera regelbundet kommer i kontakt med ombordanställda.

Det förutsätts alt sjöfartsverket, arbetarskyddsstyrelsen
och socialstyrelsen, vilka har ett gemensamt ansvar på detta område,
tillsammans utarbetar närmare bestämraelser för rapporteringen.

3 kap. 2 §

Med den vikl utredningen lägger vid skyddsarbetet på de
enskilda fartygen har det ansetts raotiverat att underlätta detta genom att fartygen
inrättas härför. Även föreningsverksamheten ombord har stor

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 141

betydelse
för de ombordanställdas trivsel och möjligheter bl. a. atl aktivt forma farlygsmiljön.
Utredningen föreslår därför ett tillägg lill förevarande paragraf innebärande
all på fartyg skall i erforderlig omfattning också finnas särskill inrättade
utrymmen för förenings- och skyddsverksamhet. Det föreslagna tillägget står i
god överensstämraelse med bestämmelsen i 3 § lagen (1974:358) om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen, enligt vilken facklig förtroendeman
skall ges tUlfälle all på arbetsplatsen disponera lokal eller annat utrymme, som
erfordras för del fackliga uppdraget.

Behovet
av särskilda lokaler och kraven på deras beskaffenhet varierar givetvis med
fartygens storlek och farter. Det ligger i sakens natur atl kraven på särskilda
lokaler för ifrågavarande ändamål måste bero på de praktiska förutsättningarna
på varje fartyg. Utredningen anser sig ha skäl att utgå ifrån atl det på
samtliga fartyg finns möjligheter atl på något sätt anordna utrymmen för den verksamhei
som här avses. Pä de minsta fartygen torde fordringarna få begränsas till
praktiska låsbara förvaringsulrymraen för handlingar ra. ra. medan man på de siörre
fartygen bör kunna kräva alt en särskild lokal finns tillgänglig. På
medelstora fartyg kan tänkas att vissa utrymmen utrustas för alternativ
användning och således vid vissa tillfällen kan användas [ör förenings- och
skyddsverksamhet.

Utredningen
är också medveten om alt det föreslagna tillägget knappast får ett mera reellt
innehåll förrän mer detaljerade normer utfärdats rörande utformningen av de nu
aktuella utrymmena. Mol bakgrunden härav finner uiredningen inte nödvändigl atl
föresiå några särskilda övergångsbestämmelser till den ändrade paragrafen.
Sådana bestämmelser kan däremot självfallet bli aktuella när mer detaljerade
normer utfärdas.

3 kap. 8 §

Någon
bestä.mmelse som direkt uttrycker atl arbetstagare och arbetsgivare skall
samverka i skyddsfrågor finns inte i gällande lydelse av lagen om säkerheten på
fariyg. Denna lag förutsätter dock att sådan samverkan äger rum, något som
kommit till uttryck bl. a. i nuvarande 9 kap. 3 § som anger ramen för de
förpliktelser med avseende på arbetarskyddet vilka åvUar arbetsgivare och ombordanställda.

Efter
mönsier från 39 § arbelarskyddslagen föreslår fartygsmiljöutredningen att en
särskild beslämmelse om samverkan i dessa frågor införs.

Paragrafen
har utformats med hänsyn till att samverkan bör omfatta även arbetsgivare som
ej är redare. Därmed åsyftas främst av redaren anlitad entreprenör.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 142

3 kap. 9 §

Enligt
gäUande lydelse av paragrafen skall ell eller flera skyddsombud ulses på
fartyg raed minst fem ombordanställda, om ej särskill förhållande berättigar
till undantag. I molsvarande bestämmelse i arbetarskyddslagen, 40 §, har
undantagsregeln numera slopats. Anledningen är att förhållandena på de
arbetsplatser som kommit i fråga för undanlag mindre kontor och
butiker ej sällan är sådana att etl organiserat skyddsarbete är påkallat. Fartygsmiljöutredningen
anser att dessa tankegångar också är tUlämpliga på sjöfarten och föreslår
därför all undanlagsregeln slopas även i lagen om säkerheten på fariyg.

I
andra stycket anges närmare ordningen för val av skyddsombud. För att framhäva
att arbetarskyddet i företagen är en uppgift av hög angelägenhetsgrad för den
lokala fackliga verksamheten har arbelarskyddslagen genom 1973 års ändringar försetts
med en regel som innebär all skyddsombud ulses av lokal facklig organisation,
som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Härmed avses
en till arbetsstället direkl anknuten avtalsbunden verkstadsklubb,
företagsklubb eller liknande. Finns ej sådan organisalion, ulses skyddsombudet
direkt av arbetstagarna på arbetsstället.

Fartygsmiljöutredningen
föreslår, med viss avvikelse från arbelarskyddslagens ordning, all skyddsombud
skall ulses direkl av de ombordanställda. Skälet härför är all inte aUa
kategorier ombordanställda som bör delta i val av skyddsombud är representerade
av lokal facklig organisation på fartygen.

För
att tillförsäkra arbetstagarna lill sjöss samraa inflytande på valet av
skyddsombud som de landanställda föreslås att de ombordanställda, som i
skyddsarbetet vanligen företräder arbetsgivaren, ej skall delta i valet. I
överensstämmelse härmed utesluts befälhavaren, maskinchefen och sådan ledamot i
skyddskommittén som utsetts av arbetsgivaren från alt delta i valet av
skyddsombud.

Ino.m
arbetarskyddet till lands har sedan länge funnits regionala skyddsombud, dvs.
skyddsombud utsedda utanför kretsen av de anställda på etl visst arbetsställe
och med uppgift all verka på flera arbetsplatser. Regionala skyddsombud utses i
fråga om arbetsställen där skyddsombud av olika skäl inte blir utsedda. Genom
det regionala skyddsombudet kan den lokala skyddsverksamheten förstärkas. Genom
1973 års ändringar i arbetarskyddslagen har införts vidgade möjligheter atl
utse regionala skyddsombud.

Bestämmelsen
om skyddsombud gäller i första hand fariyg med minst fem ombordanställda.
Enligt första siycket skall skyddsombud utses även på annat fartyg om det är
påkallat. Det förekommer emellertid exempel på att ett rederi bedriver en
omfattande trafik med flera mindre fartyg. För all skyddsarbetet på dessa
fartyg skall kunna bedrivas på etl tillfredsslällande sätt kan det vara
önskvärt med en ord-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 143

ning som motsvarar systemet med regionala ombud lill
lands, dvs. alt skyddsombud utses utanför krelsen av arbetstagare på
arbetsstället. Behovel av ell ombud sora är gemensamt för flera fariyg kan
också gälla fartyg med fem eller flera ombordanställda. För sådafta fartyg i t.
ex. samma färjetrafik kan etl gemensamt skyddsombud visa sig betydligt mera
effektivt än skyddsombud som verkar enbart i varje fartyg. I vissa fall kan det
vara lämpligl att gemensamt ombud kompletterar ett eller flera skyddsombud som
finns utsedda i de enskUda fartygen. Sjöfartsverket bör därför kunna medge att
skyddsarbetet bedrivs, i stället för genom skyddsombud i varje enskilt fartyg,
genom elt skyddsombud som utses gemensamt för flera fariyg. En given
förutsättning för ett sådant medgivande bör vara att initiativet härtill lagits
från de ombordanställdas sida.

En ytterligare förutsättning för att gemensamt skyddsombud
skall kunna utses är att fartygen i fråga tillhör samma rederi. Det förhållandet
att ett fartyg inhyrts av rederiet bör inte vara någol hinder för att fartyget
underställs ett skyddsombud som är gemensamt för flera fariyg, vilka befinner
sig i redarens ägo.

Vid prövning av fråga ora tillsättande av gemensamt
skyddsombud skall hänsyn las till riskförhållandena på de berörda fartygen och
förutsättningarna att bedriva skyddsarbete på dessa.

Förutsättningarna i land för utseende av regionalt
skyddsombud är att skyddskommitté inte utsetts på arbetsstället. För sjöfartens
del skulle en liknande begränsning i vissa fall vara opraktisk. Det kan
nämligen inte uteslutas att inom en grupp fartyg, för vilka gemensamt skyddsombud
utses, finns enstaka fartyg som har skyddskommitté men inte på den grunden bör undantas
från det gemensamma ansvarsområdet.

I fjärde stycket införs som ytterligare en nyhet
bestämmelser om huvudskyddsombud. Principen med huvudskyddsombud har sedan en
tid varit inskriven i överenskommelsen om principerna för arbetarskyddet
mellan de ombordanställda och Sveriges redareförening. Huvudskyddsombudets uppgifl
är att handha uppgifter av samordningskarak-tär. Särskill på fartyg med stor
besättning har sådana samordningsuppgifter betydelse. För kontakter raellan
skyddsombuden och organisationerna m. ra. utanför fartygen utgör även huvudskyddsombudel
en underlättande förbindelselänk. I likhet med vad som sketl genom 1973 års
ändringar i arbetarskyddslagen anser utredningen därför att stöd för ordningen
med huvudskyddsombud bör finnas i lag.

3 kap. 10 §

Enligt arbetarskyddslagen skall skyddskommitté tillsältas
på arbetsställe med minst 50 anställda. Med utgångspunkt från arbelarskyddslagens
samverkansregler infördes i lagen om säkerheten på fartyg en

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 144

motsvarande
bestämmelse. Den avvikeisen gjordes ait skyddskommitté fordrades redan på
fartyg med 25 ombordanställda.

Den
då bestämda gränsen framstår i dag som otidsenlig. Utvecklingen mol mindre farlygsbesättningar
har raedfört atl även relativt stora fartyg kommil atl sakna skyddskommitté.
För att stärka skyddsarbetet på medelstora fartyg föreslår utredningen atl
gränsen vid vilken skyddskommitté skall finnas ombord sätts vid 15 ombordanställda.

I nu
gällande bestämmelser om skyddskommitté i lagen om säkerheten på fartyg
föreskrivs att kommittén skaU vara sammansatt av företrädare för redaren och skyddsorabud.
För att trygga effektiviteten i skyddsarbetet och för att skapa en slark
ställning för skyddskommittén har införts den ändringen i arbetarskyddslagen
att skyddskommittén skall vara sammansatt av företrädare för arbetsgivaren och
de anslällda.

Om
arbetet i skyddskommittén skall kunna bedrivas effektivt måsle i kommittén ingå
förelrädare för arbetsgivaren med tillräckliga beslutsbefogenheter. En
representant för den högre ledningen på fartyget bör således ingå i skyddskommittén.
Del kan givelvis inte fordras alt arbetsgivarrepresentanten har oinskränkta befogenhter
att fatta beslut beträffande arbetsmiljön på fartyget. Det bör emellertid
eftersträvas att frågor rörande arbetsmiljön ombord så långt möjligt kan avgöras
av fartygsledningen. Dröjsmål med beslut om en i och för sig självklar och föga
kostnadskrävande åtgärd kan kännas irriterande för de anställda.

Utredningen
återkommer till vissa frågor om skyddskommitténs sammansättning i anslutning
till en ny paragraf, 9 kap. 7 §, i tillämpningskungörelsen till lagen.

3
kap. 11 §

Bestämmelser
om det rättsliga skydd som tillkommer ett skyddsombud infördes i lagen om
säkerheten på fariyg efler förebild i arbetarskyddslagens 42 och 44§§. Den
avvikelsen gjordes därvid att tiden för talans väckande i s. k. trakasserimål
utsträcktes i förhållande till vad som gäller i land.

Med
anledning av den utvidgning av uppgifterna och befogenheterna för skyddsombud
som skett i och med ändringarna i arbetarskyddslagen kompletterades beslämmelserna
i 42 § arbetarskyddslagen ora anställningsskydd för skyddsombud. Sedermera, i
samband med ikraftträdandet av lagen (1974: 12) om anstäUningsskydd, har
reglerna om sädant skydd i arbetarskyddslagen slopats och ersatts av den
allmänna bestämmelsen i 7 § nämnda lag. Belräffande arbetslivet till sjöss kan
denna lösning inte tiUämpas. Skälet härför är bl. a. att anställningstryggheten
bör knytas till del för denna del av arbetsmarknaden karak-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 145

täristiska begreppet befattning ombord. Vidare måsle vid
den rättsliga regleringen av skyddet beaktas de speciella säkerhetsaspekterna
som gäller ombord på fartyg och vilka närmare reglerats i sjömanslagen. Fartygsmiljöutredningen
har därför funnit skäl atl i lagen om säkerheten på fartyg uppta en
kompletterande reglering av del anställningsskydd som bör tillkomma ell
skyddsombud. (Jfr prop. 1974: 88 s. 200.) De föreslagna reglerna harmonierar
väl med den allmänna beslämmelsen i lagen om anställningsskydd. Det föreslagna
anställningsskyddet har utformats som en rätt att kvarstå i befattningen
ombord. Denna rätt bör inte vara underkastad annan begränsning än som följer av
hänsyn till sjösäkerheten. Begränsningen utesluter därför inte tUlämpning av
de av säkerhetsskäl motiverade bestämmelserna i 17 eller 18 § sjömanslagen.
Enligt 17 § sjömanslagen kan befälhavare skilja sjöman från hans befattning på
fartyget på grund av sjukdom och enligt 18 § sjömanslagen kan sjöman skiljas
från befattningen om han är oduglig eller väsentligt åsidosatt vissa
förpliktelser i tjänsten. Det bör understrykas att sjömannens anställning inte
upphör genom atl han skiljs från befattningen.

Enligt arbelarskyddslagen kan domstol i vissa fall
förordna om att skyddsombud skall äga återgå i arbetet. En motsvarande regel
har föreslagits inflyta i förevarande paragraf i lagen om säkerheten på fartyg.

I regel bor domstolens dom innebära att skyddsombud
återinträder i den befattning som han hade när han skildes från anställningen.
Om han vid denna tidpunkt saknade befattning, t. ex. tillbringade väntetid
eller semester, bör tillärapning av lagregeln medföra att ombudei återinsätts
i sin kontraktsenliga rält atl tillträda befattning av den art och i den ordning
som var förutsatt när anställningen upphörde.

3 kap. 12 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 11 § i gäUande lag. Annan
ändring har ej vidtasits än att beslämmelsen föreslås omfatta även den föreslagna
regeln i 3 kap. 8 § samt tUl följd av detta nytillkomna stadgande fått ändrad nummerbeteckning.

8 kap. 1 §

Enligt 8 kap. 1 § lagen om säkerheten på fartyg kan
fartygs resa förbjudas om det företer vissa angivna brister i fråga ora
säkerheten. Enligt lagrummet skaU det finnas skälig anledning att anta att
fartyget ej är i behörigt skick. I förarbetena till nuvarande bestämmelser har
förutsatts att dessa skall användas endast i fall av påtagligt åsidosättande
av

10 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 55

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 146

väsentliga
sjösäkerhetskrav. Även en brist i fråga om skyddet mot ohälsa och olycksfall
skall vara väsentlig för alt lagrummet skall lillämpas. Vid brist hos
arbetsinrättning eller redskap kan i stället för förbud användningen av
inrättningen eller redskapet förbjudas i avbidan på rättelse.

I
del moderna fartygsarbelet förekommer vidare flera olika slag av
arbetsuppgifter vilka, om de utförs på felaktigt sätt eller med utrustning som
ej är ändamålsenlig, kan medföra betydande risker. Som exempel kan nämnas
tankrengöring, större reparationsarbeten och målning med hälsofarliga färger.
Även i sådana fall bör tillsynsmyndigheten ha möjlighet att ingripa med
förbud. Delsamma gäller då farliga ämnen används i farlygsarbelel.

Fartygsmiljöutredningen
föreslår därför efler mönster från 53 § arbetarskyddslagen alt 8 kap. 1 § lagen
om säkerheten på fartyg kompletteras så alt även användningen av viss
arbetsmetod eller vissl ämne kan förbjudas.

8 kap. 4 och 5 §§

I 8
kap. 1 § anges förutsättningarna för när tillsynsmyndigheten kan ingripa med
förbud vid brist i fartyget m. m. Erfarenheterna har emellertid visat att
gällande regler är otillfredsställande i vissa situationer. Det förekommer
tämligen ofta all fariyg eller dess inrättningar och arbetsredskap inte
uppfyller föreskrivna fordringar utan alt bristerna därför kan anses utgöra ett
påtagligt åsidosättande av väsentliga sjö-säkerhetskrav eller en väsendig brist
i fråga om skyddet mot ohälsa och olycksfaU. I del praktiska arbetet har
sjöfartsinspektionen därvid genom anvisningar och förelägganden upplyst om de
åtgärder som er fordras för alt fartyget skall uppfylla fordringarna. Då del
ansetts. lämpligt har man angelt en viss minsta tid inom vilken åtgärden skall
vara vidtagen. I vissa situationer kan underlåtenhet alt vidta förelagd: ålgärd
beivras efler åtal. I andra fall kan tveksamhet råda öm del straffansvar som är
förenat med försummelser att iaktta föreskrifterna.

De
åtgärder som man vill få genomförda genom atl använda nytt jandeförbud eller
att utfärda föreläggande är självfallet av stor betydelse till förebyggande av
bl. a. ohälsa och olycksfaU. Del är viktigt att åtgärden verkligen kommer till
stånd. Utredningen föreslår därför att tillsynsmyndigheten ges räft atl i
beslut om förbud eller föreläggande iilsätla vite. Sådant föreläggande skall
riktas mot redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget.

Vidare
föreslås regler om s. k. ivångsutförande av säkerhetsåtgärd. För sjöfartens del
finns redan sådana regler i 11 § lagen (1972:275) om åtgärder mot
vattenförorening från fart)'g. Den föreslagna möjligheten att genom
tvångsutförande genomdriva en viss säkerhetsåtgärd!

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911 fIS: 55 147

kan
tänkas ifrågakomma i situationer där underlåtenhet atl avhjälpa en brist, t.
ex. avseende en lejdare eller en länspump, kommer att utsätta de ombordvarande
för allvarliga risker. Bestämmelsen torde endast behöva tillämpas
undantagsvis. Det normala bör vara all användningen av den defekta utrustningen
förbjuds. Regeln om tvångsutförande får sin tillämpnmg främsl i sådana faU där
ett förbud inte kan tillämpas därför att den fariiga utmslningen måste kunna
utnyttjas och alternativ inte erbjuder sig. Dessutom kan i vissa brådskande
fall ett tvångsutförande av behövliga åtgärder vara den enda praktiska
möjligheten att avhjälpa en brist som annars skulle medföra allvarlig fara för
olycksfall.

9
kap. 3 §

Enligt
59 § arbetarskyddslagen är arbetsgivare skyldig atl på anmodan av
arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspeklionen föranstalta om undersökning av
ämne eller material, som han använder eller framställer i sin verksamhet,
eller tiUhandahålla prov för sådan undersökning.

Tillverkare
av maskiner och arbetsredskap är underkastad liknande skyldighet i fråga om
tillhandahållna varor.

Enligt
utredningens uppfattning bör motsvarande bestämmelser införas i en ny paragraf
under 9 kap. i lagen ora säkerheten på fartyg. Bestämmelserna i arbelarskyddslagen
om tillverkares skyldigheter skulle emellertid, om de utan vidare överfördes
till lagen om säkerheten på fartyg, inte få annat än begränsad betydelse för
sjöfartens del. Anledningen härtill är att maskiner och andra anordningar i
stor utsträckning tillverkas utomlands och installeras på fartygen under byggnad
eller reparation utomlands. Beslämmelserna i den nya paragrafen bör därför
utformas så atl skyldigheten all föranstalta ora undersökning och provtagning
såväl i fråga om material eller ämnen som används på fartyget som av maskiner,
arbetsredskap och andra tekniska anordningar åvilar redaren.

Intresset
av atl av säkerhetsskäl kunna verkställa undersökning gäller även last som
tagils ombord eller gods vars irUastning är förestående. I fråga om gods som
befinner sig ombord på fartyget bör skyldigheten åvila redaren eller den som i redarens
ställe brukar fartyget. Del kan här inskjutas alt enligt 119 § sjölagen gäUer
att om gods av lättantänd- lig, explosiv eller eljest fariig beskaffenhet
inlastats utan atl borlfrak-laren haft kännedom om dess beskaffenhet han efter
omständigheterna får lossa, oskadliggöra eller förstöra godset utan skyldighet atl
ersätta skadan. Är gods i annat fall av beskaffenhet att dess fraktande kan
medföra äventyr för människor, fartyg eller last, får bortfraklaren vidta samma
åtgärd om avlastaren förtigit särskUt förhållande som var honom veterligt om
lastens beskaffenhet. Även om fel eller försummelse ej före-

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 148

ligger
ansvarar avlastaren enligt 97 § andra stycket sjölagen för skada sora orsakats bortfraklaren
genora gods av lättantändlig, explosiv eller eljesl farlig beskaffenhet som
inlastals ulan att bortfraklaren ägde kännedom om dess beskaffenhet.

Vad
förut anförts innebär atl redaren bör skaffa sig sådan praktisk rådighet över
inlastat gods alt han kan uppfylla undersökningsplikten. I fråga om gods sora
ännu inte kommit under redarens (bortfraktarens) vård måste
undersökningsplikten riktas mot lastägaren.

Skulle
i något fall redaren eller lastägaren försumma sin skyldighet att medverka till
undersökning eller kan undersökning av andra skäl inte komma tUl stånd genom
redarens eller lastägarens försorg, bör sjöfartsverket ha befogenhet atl på
redarens eller lastägarens bekoslnad låta verkställa undersökningen eller
provtagningen. En bestämmelse med della syfte har upptagits i ett Iredje
stycke.

I
likhet med vad sora gäller förhåUandena i land bör kostnaden för undersökning
enligt vad nu sagls som regel åvila den som ålagts alt föranstalta om
undersökningen eller tillhandahålla prov för denna. Emellertid bör
sjöfartsverket ges möjlighet atl besluta om att kostnaden helt eller delvis
skall ersättas av statsmedel.

I
likhet med vad som gäller enligt arbelarskyddslagen bör lUlsynsmyndigheten
kunna meddela föreläggande vid vite.

9 kap. 5 §

Arbetsförhållandena
på arbetsställen som är gemensamma för flera arbetsgivares anslällda s. k.
gemensamma arbetsställen innebär många gånger ökade risker för dem som är
sysselsatta där. Undersökningar som utförts på arbetsställen i land belyser detla
förhållande.

I
många fall utgör elt fartyg exempel på gemensamt arbetsställe. Inom intendenturavdelningen
på passagerarfartyg förekommer det alt verksamhetens drift lämnats ut åt
särskilda entreprenörer som i sin tur anställer personal för sin verksamhet.
Även andra personer utför arbete på fartyget utan att vara anställda av
redaren, t. ex. lillfäUiga reparatörer och varvspersonal.

På
fartyg som är under lastoing eller lossning tjänstgör regelmässigt stuveriarbetare
samtidigt som besättningen utför sina sysslor. När fartyg ligger på varv för
reparation eller översyn är det vanligt att såväl varvspersonalen som fartygets
besättning utför olika arbeten med fartyget och dess utrustning. Säkerheten
för de ombordvarande är, särskilt vad avser varvspersonalen, beroende av
effektiva samordningsåtgärder beträffande arbetarskyddet och, om man vill
urskilja brandskyddet som ett särskUt begrepp, även detta. Ansvariga
myndigheter och parterna på arbetsmarknaden m. fl. intresserade har haft
problemet under observation och har genom bl. a. anvisningar om arbetarskydds-lagens
tUlämpning sökt dra upp vissa rikflinjer.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 149

Genom
de senaste ändringarna i arbetarskyddslagen har frågan om ansvarsfördelningen belräffande
verksamheter som ryms under arbetarskyddslagens tillämpningsområde fått en
grundläggande lösning. Enligt 7 a § denna lag föreskrivs alt arbetsgivarna
skall samråda och samverka i gemensamma skyddsfrågor och att arbetsgivarna kan
överenskomma om vem av dem som skaU ha huvudansvaret. Yrkesinspeklionen har därlill
fått befogenheten att föreskriva om vem av arbetsgivarna som skall ha
samordningsansvaret, om de inte överenskommU annat.

Som
tidigare sagts omfattas skeppstjänst inte av arbetarskyddslagen utan av lagen
om säkerheten på fattyg. Den sistnämnda lagen gäller fariyg som nyttjas liU
sjöfart, dvs. som används i överensstämmelse med sitl ändamål. 1 allmänhet får etl
fariyg anses vara i drift och nyttjat lill sjöfart så länge fartyget är
bemannat med besättning, även om fartyget är under reparation eller av andra
skäl tagits ur drift. Det förhållandel alt besättningen i en sådan situation
minskats till antalet medför inte i och för sig någon ändring i denna
bedömning. Upplagda fartyg, fartyg som används till upplagsplats, logement,
eller är tagna ur användning och saknar besättning, omfattas inte av lagen. På
sådana fartyg, vilka sålunda inte nyttjas tiU sjöfart, kan skeppstjänst inte
förekomma, varför arbetarskyddslagen är tUlämplig.

Lagen
om säkerheten på fartyg saknar bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan
arbetsgivarna när fartyget är gemensamt arbetsställe. Behovet av sådan
reglering är emellertid påtagligt och utredningen föreslår att bestämmelser
likartade dem som gäller i land om samverkan mellan arbetsgivare i fråga om
gemensamma arbetsplatser införs i lagen om säkerheten på fartyg. Med hänsyn tUl
redarens dominerande ställning som arbetsgivare ombord bör ansvaret för atl
samordna skyddsverksamheten åvila honom. I praktiken kommer i regel detta redaransvar
till ullryck i instruktioner till befälhavaren på fartyget. I vissa
situationer är det emellertid inte möjligt för redaren atl vid utövningen av
samordningsansvaret låla sig företrädas av befälhavaren. Det kan bl. a. vara
nödvändigt alt på platsen för en varvsöversyn planera samordning av
skyddsverksamheten medan fartyget ännu befinner sig tUl sjöss. Utredningen vill
framhålla alt redarens arbetsgivaransvar inte urholkar det självständiga ansvar
för säkerheten ombord som åvilar befälhavaren. I och för sig kan självfallet på
dessa områden likaväl som på andra områden konfliktfall inträffa om bedömningarna
går isär, t. ex. i fråga om personalanskaffning, där redaren i krafl av sin arbelsgivarsläUning
ger befälhavaren instruktioner, vilka kan påverka säkerheten ombord. Detta förhåUande
får emellertid inte förorsaka att arbetsgivarparten på sjöfartsområdet friias
från ett viktigt säkerhetsansvar som introducerats för arbetslivet i land.

Utredningen
har övervägt frågan om undantag i vissa fall bör kunna göras från regeln atl
redaren har samordningsansvaret då det gäller skyddsarbetet på gemensamma arbetsstäUen.

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 150

I
fråga om fartyg som tagils in på varv har uiredningen funnit att varvsarbetet
praktiskt taget alltid kommer att vara det dominerande arbetet ombord.
Utredningen anser därför att då det gäller sådant fariyg på varv i Sverige
ansvaret för samordningsåtgärderna bör åvUa den för varvsarbetel ansvarige
arbetsgivaren. I praktiken verkar denne arbetsgivare genom den för respektive
fartyg ansvarige reparationsingenjören. Av praktiska skäl har dock öppnats en
möjlighet för varvets arbetsgivare alt överiåla ansvaret på redaren.

Med
hänsyn till vanlig ordning vid stuveriarbete har utredningen funnit det
lämpligt att redaren, då fartyg lastar eller lossar i svensk hamn, bör kunna överiåta
ansvaret för de samordningsåtgärder som är nödvändiga för att undanröja
riskerna för olycksfall som kan uppkomma då raan samtidigt utför fartygsarbete
och stuveriarbete, till den för stuveriarbetet ansvarige arbetsgivaren.

Tillsynsansvaret
då det gäller samordningsfrågor på fartyg som är gemensamt arbetsställe bör ankomraa
på sjöfartsverket i egenskap av tillsynsmyndighet enligt lagen om säkerheten på
fartyg.

För
de fall ansvaret för saraordningen åvilar annan än redaren, dvs. i allmänhet då
fartyget tagits in på varv i Sverige eller då ansvarel överlåtits til! den för
stuveriarbetet ansvarige arbetsgivaren, bör dock yrkesinspektionen, som enligt
arbetarskyddslagen är tillsynsmyndighet i fråga om arbete som bedrivs av sädana
arbetsgivare, ha hand om tUlsynen. Detta har dessulom ansetts lämpligt då
fartyg intagits på varv i Sverige men varvets ansvarige arbetsgivare överlåtit
ansvaret till redaren.

Utredningen
föreslår att frågan om reglering av ansvarsfördelningen mellan m.yndigheterna
införs i 1 kap. 6 § tillämpningskungörelsen lill "agen om säkerheten på
fartyg.

9
kap. 7 §

I
arbetarskyddslagens lydelse före 1973 års ändringar saknades grundläggande
bestämmelser om skyddsombudens uppgifter.

För
all ytterligare stärka skyddsombudens ställning intogs genom 1973 års ändringar
i arbetarskyddslagen i en ny 40 a § försia och andra styckena utföriiga bestäraraelser
om skyddsombudets uppgifier.

1
likhet med vad som lidigare gällde i fråga om arbelarskyddslagen saknas i lagen
om säkerheten på fartyg gmndläggande bestämmelser om skyddsombudets uppgifter.
Utredningen anser det lämpligt att komplettera också lagen om säkerheten på
fartyg med sådana regler och föreslår att dessa tas in i 9 kap. 7 § första och
andra styckena. Dessa motsvarar delvis nu gällande lydelse av 9 kap. 6 §
tillämpningskungörelsen till lagen ora säkerheten på fartyg.

De
uppgifter skyddsorabuden bör ha på fartygen skall inte skilja sig principiellt
från de uppgifter dessa orabud har i land. Skyddsombuden skall således
företräda arbetstagama i skyddsfrågor och verka för tUl-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 151

fredsslällande skyddsförhållanden på fartyget eller inom
tilldelat skyddsområde. Skyddsombudet skall vaka över säkerheten och sundhelen
i arbetet. Som ett led i detta arbete bör skyddsombudet delta vid planeringen
av lokaler, anordningar och arbetsmetoder. Han bör i samraa syfte också delta i
den förberedande planeringen som föregår större arbetsoperationer, t. ex.
tankrengöring och reparationsarbeten vid vilka ingår svetsning och liknande ålgärder.
Vidare bör nämnas den del av skyddsorabudens uppgifier som går ut på att vinna
övriga ombordanställdas aktiva medverkan i skyddsarbetet. För att ell
skyddsombud skall kunna fullgöra sina uppgifier måsle ombudet ha möjlighet att
följa utvecklingen på fartyget inom sitt skyddsområde genom att ta del av
handlingar som ger upplysningar av belydelse för bedömande av
skyddsförhållandena.

Tredje stycket handlar om utbildningen av skyddsombud.
Dessa frågor har tidigare berörts i den allmänna motiveringen.

För att ge tillräckligt fast form åt skyddsombudsinstilutionen
och för att tillförsäi

Till sjöss förstås med ledighet ofta alt man lämnar
fartyget för kortare eller längre tid. Med hänsyn lUl della språkbmk föreslås
en något annorlunda formulering i lagen om säkerheten på fartyg än i arbetarskyddslagen.

Del kan naturligtvis i det enskilda fallet uppstå tvekan
eller olika meningar om den tid som bör stå till skyddsombudets förfogande.
Tiden för den insats som skyddsombudet behöver göra i akuta risksitualioner
eller i samband med olycksfall eller liknande kan självfallet inte bedömas och
fastläggas på förhand. Det måsle därför ankomma på skyddsombudet att själv
avgöra lidsålgången i sådana fall. Vad gäUer det löpande skyddsarbetet, t. ex.
deltagande i skyddsronder och rådgivning i skyddsfrågor, bör lidsåtgången med
fördel kunna bestämmas genom överläggningar ombord, eventuellt med biträde av
de organisationer som företräder redare och ombordansläUda. Det centrala
parts-organet Sjöfartens arbetarskyddsnämnd bör även kunna fastställa riktlinjer.
I de flesta fall torde arbetsgivare och skyddsombud kunna nå enighet om den tid
som bör stå till ombudets förfogande. Om enighet inte uppnäs meilan parterna
bör det vara möjligt att hänskjuta frågan till sjöfartsverkets bedömning.

Den särskilda tid som enligt förevarande bestämmelser bör
stå till

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 152

skyddsombudels
förfogande blir naturligtvis ytterligt växlande i olika fall. Utgångspunkten
för bedömningen får främst bli skyddsområdets storlek och arbetets natur. I
allmänhet bör viss tid anslås under vilken skyddsombudet kan ägna sig
uteslutande åt att bevaka arbetsmiljöfrågor. Uppenbart är alt ombudei inte ulan
skälig anledning får disponera sin tid så att han genom t. ex. landbesök
hindrar fartygets avgång och atl verksamheten inte opåkallat får hindra
fartygels avgång.

Av
bestämmelserna följer även att skyddsombudet har rätt att inom sitt
skyddsområde närvara vid tillsynsorgans förrättning ombord och vid undersökning
som verkställs med anledning av inträffat olycksfall, tillbud e. dyl. Det är
ofta lämpligt att skyddsombud är närvarande även vid andra besiktningar inom
skyddsområdet.

Enligt
utredningens åsikt är det lämpligt alt skyddsombud bereds tillfälle alt
övervara och eventuellt bli hörd under sjöförklaring, som berör fartygets skydd
mot ohälsa och olycksfall.

Enligt
gällande 9 kap. 9 § andra stycket lagen om säkerheten på fartyg får inte någon
förvägras ta del av innehållet i fartygets tillsynsbok om hans rätt är
beroende därav. TUlsynsboken är en officiell förrättningsbok. Enligt 9 kap. 6
§ andra stycket tillämpningskungörelsen till lagen skall skyddsombud ta del av
innehållet i fartygets tUlsynsbok samt de särskilda meddelanden och anvisningar
rörande skyddsförhållanden, som kan ulfärdas av tillsynsmyndighet eller redare
eller den som i redarens ställe brukar fartyget.

Skyddsombudens
befogenheter i fråga om att få ta del av upplysningar om arbetsförhållanden
bör emellertid inte låsas genom någon uppräkning ulan bör avse en rält atl la
del av de handlingar och erhålla de upplysningar i övrigt som är av belydelse
för skyddsombudets verksamhet. Med förebild från 40 a § femte styckel
arbetarskyddslagen upptar utredningen därför en reglering av dessa frågor i 9
kap. 7 § femte styckel lagen ora säkerheten på fartyg. Beslämmelserna innebär
en rätt alt få del även av upplysningar som redaren inhämtat från exempelvis
utomstående konsultföretag i den mån upplysningarna är av betydelse för
skyddsarbetet.

9 kap. 8, 9, 10 och 11 §§

Genom
paragraferna införs med förebild från arbetarskyddslagen i dess lydelse efter
1973 års ändringar befogenhet för skyddsorabud att avbryta farliga arbeten.

Sora
huvudregel i arbetslivet gäller att arbetstagaren är skyldig att underställa
sig arbetsgivarens arbetsledning. Denna regel är inte fastslagen i lag ulan
vilar på arbetsrätlslig sedvänja och har dokumenterats i domslolspraxis.

Arbetstagaren
är eraellertid inte skyldig alt under alla förhållanden stå till förfogande för
arbete. Arbetsgivaren får sålunda inte stödja sin

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 153

ordergivning på en avlalstolkning som han bör förstå är
oriklig.

Arbelsskyldigheten förutsätter vidare atl vad som fordras
av arbetstagaren objektivt sett är rimligt. I detta ligger atl arbetslagaren
inte är skyldig att utsätta sig för onödig fara till liv eller hälsa. Härvidlag
kan behövas en avvägning med hänsyn till vikliga samhällsintressen. Arbetstagare
kan dock vägra att utföra en arbetsuppgift, ora det som fordras av honom är
orimligt av sakligt godtagbara skäl. Betydelse måsle härvid tillmätas även den
enskildes upplevelse av situationen när det gäller allvariig och omedelbar fara
för liv och hälsa.

Sora ytterligare en begränsning i arbetsgivarens arbelsledningsräll
brukar anföras att arbetstagarens lydnadsplikt viker vid konflikt med intresse
av högre ordning. Härmed avses främst fall då orderns verkställande skulle
innebära överträdelse av föreskrifter i lag och författning till skydd för
allmän säkerhet.

Lydnadsplikten på fartyg hänger saraman med de särskUda
krav som måste uppställas från säkerhetssynpunkt. För att inte fartyg, ombordvarande
eller last skall utsättas för fara krävs atl givna order följs snabbt och
ovillkorligt. Sjötjänsten förutsätter också i motsats till vad som vanligtvis
är regeln inom det övriga arbetslivet att arbetstagaren, när säkerheten
ombord kräver särskilda insatser, påtar sig arbetsuppgifter, som utsätter honom
för fara för liv och hälsa. Myckel har otvivelaktigt gjorts för att minska
riskerna inora sjömansyrket. Trots della uppstår emellanåt situationer ombord,
t. ex. vid hårt väder, när en befattningshavare måste kunna beordras till en
riskfylld arbetsuppgift för atl förebygga allvarligare fara. Med utgångspunkt
från nu återgivna synpunkter har i sjömanslagen (1973:282) intagits en uttrycklig
bestämmelse om lydnadsplikten av innehåll att sjöman skall efterkomma förmans
order angående tjänsten och noga följa givna föreskrifter.

I förarbetena till sjömanslagen framhålls särskilt, att
lydnadsplikten inte kan vara absolut. Arbetsgivaren kan sålunda inte stödja sig
pä en avtalstolkning som han bort förstå vara ohållbar. Ej heller torde lydnad
kunna krävas, när ordern leder lill att sjömannen utsätts för allvarlig förlust
eller till att han begår uppenbart olagliga handlingar. Enligt fartygsmiljöutredningen
följer av de uttalanden som gjorts om lydnadsplikten ombord alt en
besättningsman inte kan tvingas atl raedverka t. ex. vid tankrengöring som sker
i strid mot gällande föreskrifter och anvisningar till förebyggande av brand
eller gasförgiftning.

De skäl som anförts till stöd för att ge skyddsombud till
lands större befogenheter när del gäller att ingripa mot farligt arbete gör sig
gällande även beträffande fartygsarbete. De speciella förhållanden som gäller
arbetslivet till sjöss utgör såsom framgått inte någol principiellt hinder mot
att på detta sätt stärka skyddsombudets ställning ombord. Utredningen föreslår
därför en regel som ger skyddsombud rält att bestämma

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 154

att
arbete skall avbrytas om del medför allvarlig fara för de ombordvarandes liv
eller hälsa och rättelse inte genast kan uppnås efter hänvändelse till
befälhavaren. I denna befogenhet ligger även rält att bestämma att sådant
farligt arbete inte skall påbörjas.

Vid utforraningen
av en regel för fartygsförhållanden motsvarande 40 b § i arbetarskyddslagen
måste emellertid beakias att tiUsynsmyndighetens beslut i etl uppkommet fall
ombord ofta på grund av det stora avståndet mellan fartyget och hemlandet, inte
kan erhållas inom rimlig lid. Del är därför i sådana fall inte möjligt alt göra
skyddsombudels beslut beroende av sjöfartsverkets ställningstagande såsom
tillsynsmyndighet. De problem som här kan uppkomma hänför sig emellertid
uppenbarligen endast till sådana fall, där fartyget i fråga inte befinner sig i
svensk hamn. I situationer där fartyget befinner sig i svensk hamn saknas
anledning att avvika från den huvudregel sora gäller enligt 40 b §
arbetarskyddslagen och utredningsförslaget har därför utformats i enlighet
därmed.

Vad
gäller de övriga fallen, nämligen där fartyget befinner sig utom svensk hamn,
har utredningen stannat för all överlåta på befälhavaren att ta del yttersta
ansvaret för om ett av skyddsombud förbjudet arbete skall fortsätta eller inte.
För den föreslagna lösningen talar, utöver de praktiska skäl som redan antytts,
del självständiga säkerhetsansvar som åvilar befälhavaren ombord. Givet är atl etl
skyddsombuds beslut alt avbryta arbete inte får åsidosättas av en befälhavare
ulan vidare. För alt understryka den allvarliga innebörden av skyddsombudens
ställningstaganden i frågor som rör de ombordvarandes liv eller hälsa föreslås
att befälhavaren mot sådant ställningstagande får beordra arbete endast om han
finner beslutet ogmndat eller arbetet nödvändigl för att undanröja eller
förebygga fara, som bedöms större än den risk som föranlett beslutet. Det är
självfallet att befälhavaren och skyddskomraittén vid bedömningen av
situationen skall samråda med den eller dem som närmast har ansvaret för
arbetet i fråga. Utredningen har närmare övervägt atl i författningstexten ge
uttryck ät skyldigheten atl sararåda med dem som i egenskap av arbetsledare
sålunda har det närmaste ansvaret för arbetet. I del sammanhanget har
maskinchefens särskilda i lag angivna säkerhetsansvar för fartygets maskineri och
annan teknisk utrustning även beaktats. När utredningen avstått från att författningsmässigt
reglera samrådsskyldigheten samtnanhänger detta främst med att förhållandena
får antas variera så starkt från fall till faU att någon mer vägledande regel
för samråd knappasl kan ges. Samverkan av detta slag skall givetvis sökas raed
den eller dem som har bäst erfarenhet och kunskaper på det aktuella området.
Försök att raera strikt binda inhämtandet av råd tUl viss eller vissa
befattningshavare ombord kan lätt bli vilseledande i det praktiska fallet. Mot
en i lagen närmare reglering av samrådsskyldigheten har också från principiella
grunder invänts, att

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 155

detta
skulle innebära en inte önskvärd spridning av det speciella ansvar som
befälhavaren ålagts som följd av alt skyddsombuds beslut att stoppa arbete inte
inom rimlig tid kan komma under tillsynsmyndighetens prövning.

Befälhavarens
nu nämnda rätt atl åsidosätta skyddsombuds beslut gäller även sådana fall där
skyddsombud utnyttjat sin befogenhet enligt

8 §
andra stycket att avbryta arbete som han anser sker i strid mot för

bud enligt 8 kap. 1 §.

Befälhavarens
ingripande enligt 9 § får förutsättas ske efter ell noggrant övervägande i
sådana situationer där skyddsorabudet gjort en uppenbar felbedömning eller hans
beslut måste vika för ett övergripande säkerhetsintresse. För att inskärpa
betydelsen av att befälhavaren vid sin prövning noga beaktar de ombordanställdas
skyddsintresse föreslås en straffregel för del fall att befälhavare i strid mot
skyddsombuds beslut enligt 9 kap. S § beordrar arbete utan att skäl som anges
i 9 § föreligger.

För
att möjliggöra en utredning av vad sora förekommit föreslås att beslul av
skyddsombud och befälhavarens beslul i nu berörda avseenden antecknas i
skeppsdagbok. På vissa fartyg finns ej sådana dagböcker. För sådana fall bör en
särskUd handling upprättas över fattade beslut jämte skälen för dessa. För en
sådan handling behöver särskilda formkrav inte StäUas.

Beslut
som skyddsombud eller befälhavare fattar enligt 9 kap. 8 eller

9 §
skall genom befälhavarens försorg omedelbart sändas till sjöfarts

verket som i den mån tillgänglig utredning medger det skall meddela de

föreskrifter som erfordras till tryggande av säkerheten ombord. För det

fall att befälhavaren åsidosätter sin skyldighet atl omedelbart översända

beslut enligt 8 eller 9 § föreslår utredningen att straffbestämmelsen i

10 kap.
9 § kommer att omfatta även delta fall.

I
fråga om skyddsombudets praktiska handlande vill utredningen framföra följande synpunkler.
Enligt 9 kap. 8 § bestäms gränserna för skyddsombudets befogenheter av
förutsättningarna att det föreligger omedelbar och allvarlig fara. De
situationer som här avses behöver inte vara av livshotande karaktär utan det
räcker med risk för kroppsskada. Det måste har beaktas att i många
arbetsuppgifter ligger elt visst oundvikligt risktagande, t. ex. vid förtöjning
av fartyg under besvärliga förhållanden.

Tidigare
har anförts att grundsatsen bör vara att partema skall i samverkan bedriva
skyddsverksamhet. Det är med hänsyn härtill nödvändigt att skyddsombudet så
långt möjligt samråder med arbetsledningen på fartyget i situationer där en
arbetsuppgift bedöms som riskabel. Skulle skyddsombudet för del ifrågavarande
skyddsområdet och huvudskyddsombudet ha olika uppfattning angående behovel av
ingripande, får arbetstagarna ytterst anses företrädda av huvudskyddsombudet.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78: 55 156

Den föreslagna utvidgningen av skyddsombudens befogenheter
syftar till att ge ökad tyngd åt skyddsombudens handlande i riskfyllda lägen
och att inskärpa vikten av alt fartygen har en effektiv skyddsorganisalion med
möjlighel alt utan dröjsmål falla beslul i skyddsfrågor. Det framstår samtidigt
som uppenbart all den föreslagna rätten atl avbryta ett arbete endast bör
aktualiseras i undantagsfall. Med en fungerande skyddsorganisalion bör i de
allra flesta fall möjlighet finnas alt behandla frågan inom denna. Exempel på
fall då det kan finnas skäl all avbryta arbete är om föreskriven
skyddsanordning saknas eller ej fungerar och exempelvis risk för kroppsskada på
grund härav föreligger. Ett annat exempel kan vara atl gmndad misstanke
uppkommit om att tiUlräde till visst arbetsutrymme är förenat med allvarlig
fara på grund av gas-förekomst eller liknande. Det kan då finnas skäl att
avbryta arbetet för att få tUl stånd en undersökning.

Enligt 9 kap. 11 § är skyddsombud fri från skadestånd till
följd av åtgärd som han vidtagit enligt 8 §. Denna regel har sin motsvarighet i
40 b § andra stycket arbetarskyddslagen och har ansetts behövlig för att ge
skyddsombud garantier raot skadeståndsanspråk och ersättningsskyldighet på
grund av beslut, som denne fattat ora atl arbete skall avbrytas. Underlåtenhet
av skyddsombud att i farosituationer som avses i paragrafen begagna sig av rällen
att avbryta arbete får självfallet inte heller föranleda skadeståndsansvar.

9 kap. 12 §

Såväl inom arbetslivet i land som på fartygen är avsikten
att skyddskommittén skall ha en central ställning i skyddsverksamheten. Efter
förebild från bestämmelserna i den nya lydelsen av arbetarskyddslagen (41a§)
föreslår utredningen alt skyddskoramilléns allmänna uppgifter redovisas i lagen
om säkerheten på fartyg.

I den föreslagna texten har utöver vad som sägs i
motsvarande beslämmelse i arbetarskyddslagen tUlagts att verksamheten i
skyddskommittéer även skall avse andra åtgärder av större betydelse för säkerheten
i arbetet. Härmed avser uiredningen alt understryka vikten av alt skyddskommittén
får utöva ett brett inflytande på säkerheten ombord och ges tillfälle alt
medverka t. ex. vid planeringen av arbeten som tankrengöring och reparationer i
tankar och lastrum.

9 kap. 18 §

Liksom flertalet av lagens bestämmelser tar även beslämraelserna
om skyddet mot olycksfall och ohälsa direkt sikte på förhållandena på svenska
fartyg. Gmndregeln i 3 kap. 1 § gäller emellertid även utländska fartyg, och
kan sägas uttrycka ett generellt krav på atl utländskt fartyg i svenskt
farvatten skall uppfylla en vedertagen minsta standard i fråga om arbetarskydd
och hygien. I vissa fall kan även svenska

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/7S:
55 157

detaljbestämmslEer komma att gälla för utländska fartyg.
Delta gäller särskilt om bestämmelserna kan föras tillbaka på internationell
konvention soni bJliätts av fartygels hemland.

När det gäller lastnings- och lossningsinrättningar finns detaljbesiämmelser
som generelll tillärapas på utländska fariyg oavsett om dessa omfattas av aen
bakomliggande internationella konventionen eher inte.

Även andra skäl kan anföras för att låta lagens
bestämmelser gälla utländskt fariyg. Som närraare utvecklats i förarbetena tiU sjöraans-lagen
(1973: 2fe2) bör lagstiftning om arbetarskydd kunna komma i fråga för tillänipning
på t. ex. fartyg som sysselsätter i Sverige bosatta personer och som gör
regelbundna resor på svenska hamnar. Reglerna i 9 kap. bör därför i likhet med
dem i 3 kap. kunna göras tillämpliga på utiändskl itr.yg.

10 kap. 4 §

Enligt gällande bestäraraelser döms befälhavare som bryter
mot nyttjandeförbud tjj) böter eller fängelse i högst sex månader. Fartygsmiljöutredningen
har föreslagit att den redan föreliggande möjligheten för tillsynsmyndigheten
att meddela förbud kompletteras med möjligheten att meddeia jöielägganden. Av
denna anledning föreslås att straffbestämmelsen utvidgas atl avse även
överträdelse av meddelat föreläggande.

Den nya bestämmelsen är utformad raed hänsyn till att även
annan än befälhavaiien kan göras skyldig lill överträdelse av förbud eller
åsidosättande i,v ett föreläggande.

I närmiisl motsvarande lagrum i arbetarskyddslagen (63 §)
anges slraffmaximujji: till fängelse i högsl elt år. Detta är en skärpning i
förhållande till löre den 1 januari 1974 gällande regler. För att nå överensstämmelse
rned straffregeln i arbetarskyddslagen föreslår fartygsmiljöutredningen att straffskalan
för fängelse ändras till atl omfatta fängelse i högst ett ål.

I andra slycke: har upptagits en regel för att undvika att
straff utdöms i fall niir föreläggande eller förbud kombinerats med vite.

10 kap. 5 §

Vid bedömningen av behovet att införa en särskild
straffbestämmelse för befälhavare som missbrukar sin befogenhet alt beordra
arbete som stoppats av skyddsombud har utredningen beaktat möjligheten atl
enligt 3 kap. 11 § ingripa mot den som hindrar skyddsombud från att fullgöra
sina uppgiiier Det skall emellertid observeras att detta lagrum knappast kan
åberopas mot befälhavare som ulnyttjar sin lagliga befogenhet att gå emot *:kyddsombuds
beslut och därmed göra sig skyldig till allvariigt fel. Frånvaron av ett
särskilt slraffstadgande för missbmkssitua-lioner skulie därför kunna leda till
att befälhavare i sådana fall kunde helt undgå påföljd.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78: 55 158

Befälhavarens befogenheter enligt 9 kap. 9 § är unika
såtillvida som de är helt betingade av det förhållandet all lUlsynsmyndigheten
för fartygsarbelet, i motsats lill yrkesinspeklionen till lands, inte är tillgänglig
för ett ställningslagande i de fall när skyddsombud avbrutit arbete. Den
föreslagna straffbestämmelsen är ett uttryck för befälhavarens särskUda ansvar
för att handha sina befogenheter med omsorg och rättrådighet.
Straffbestämmelsen är avsedd atl kunna lillämpas i etl sådant fall där en
befälhavares handlingssätt att grundlöst beordra etl arbete i strid mot ett
skyddsombuds beslut framstår som ytterst klandervärt. För att befälhavaren skaU
kunna straffas förutsätter paragrafen alt hans handlingssätt innebär ett uppenbari
åsidosättande av intresset att skyddsarbetet ombord bedrivs i behörig ordning.
En felbedömning av en uppkommen silualion är i och för sig inte tillräcklig
för att straffansvar skall inlräda. För att befälhavaren skall kunna dömas bör
hans handlingssätt vittna om bristande förståelse för skyddsombudets roll i
skyddsarbetet eller nonchalans gentemot de former som lagstiftningen skapat
för skyddsarbetet ombord.

10 kap. 9 §

Paragrafen har ändrats dels med hänsyn till den
förskjutning av paragrafnumren som sketl och dels för all tillgodose behovet av
straffsanktionering av bestämmelserna i 9 kap. 10 §.

10 kap. 10 §

1 X kap.
9 § har, efter mönster från arbetarskyddslagen, skyddsombud och ledamot av
skyddskommittén ålagts tystnadsplikt. I samband därmed föreslår utredningen
att straffbestämmelsen i nuvarande 10 kap. 9 § ändras lill överensslämmelse med
motsvarande lagrum i arbetarskyddslagen. Ändringen innebär bl. a. atl straff
kan inträda vid brott som begåtts av oaktsamhet. Vidare har straffskalan på
samma sätl som i 68 § arbelarskyddslagen bestämts till böter eller fängelse i
högst ett år.

3.2 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

70 §

Informaiion lill sjöfartsverket om inträffade olycksfall
inflyter genoni den rapporteringsskyldighet som följer av lagstiftningen om
yrkesskadeförsäkring. Genom denna information erhålls vissa upplysningar om
olyckans art. För alt öka informationsvärdet lämnas för sjöfartens del vissa
kompletterande upplysningar på rapporten enligt ell lilläggsformu-lär. Denna
form av rapportering som sker i anslutning till yrkesskadeförsäkringen anses
emellertid av flera skäl alltför bristfällig för all fylla elt ändamål i del olycksförebyggande
arbetet. Principerna för yrkesskadestatisliken är under övervägande
inom yrkesskadestatistikutred-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 159

ningen. Fartygsmiljöutredningen har övervägt om inte
sjöfartsverket genom den vanliga yrkesskaderapporteringen kan få del av de
uppgifter om inträffade yrkesskador som behövs för riilsynsmyndighelens skadeförebyggande
verksamhet. Efter vad fartygsmiljöutredningen under hand inhämtat kommer
emellertid yrkesskaderapporteringen även i silt utbyggda skick att vara
begränsad tUl mera allmänna uppgifier. I vissa fall kommer det därför att visa
sig erforderligt att inhämta kompletterande uppgifier, t. ex. om vissa
olycksfallstyper. Uiredningen föreslår därför att utöver vad som framgår av 70
§ första siycket sjölagen regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
kan besluta om skyldighel för redare eller befälhavare att anmäla inträffade
olycksfall eller tillbud till olycksfall eller sjukdomsfall. Härigenom kan 9
kap. 10 § lagen om säkerheten på fartyg upphöra att gälla.

3.3 Förslag till kungörelse om ändring i kungörelsen
(1965: 908) med tillämpningsföreskrifter till lagen den 19 november 1965 (nr
719) om säkerheten på fartyg

1 kap. 6 §

Enligt 53 a § arbetarskyddslagen kan tillsynsmyndighet
(yrkesinspektionen) meddela de föreskrifter som behövs i fråga om
skyddsåtgärder på s. k. gemensamt arbetsställe.

Samma behov av föreskrifter kan också göra sig gällande i
fråga om fartyg som utgör gemensamt arbetsställe. Fartygsmiljöutredningen föreslår
därför alt sjöfarisverkei får molsvarande befogenheter atl meddela sådana
föreskrifter och att bestämmelser härom tas in i tillämpningskungörelsen till
lagen om säkerheten' på fartyg. I de fall då ansvaret enligt förslaget till 9
kap. 5 § lagen om säkerheten på fartyg åvilar annan än redaren eller denne då
fartyget är inlaget på varv i Sverige, bör emellertid yrkesinspektionen meddela
erforderliga föreskrifter.

; kap. 7 §

Bakgrunden till bestämmelsen har behandlats i motiven til!
9 kap. 10 § lagen om säkerheten på fartyg.

1 kap. 8§

Efter mönster av 67 § arbetarskyddskiingörelsen föreslår
utredningen atl som ett nytt slycke i 1 kap. 8 § tillämpningskungörelsen tiil
lagen ora säkerheten på fariyg intas regler öra myndighets skyldighel att tillhandahålla
skyddsombud avskrift äv råd, anvisning, föreläggande eller förbud som meddelats
av myndigheten. Fartyg med större bruttodräktighet än 20 registerton skall
vara försedda med officiell förrättnings-bok, s.k. tillsynsbok. I denna skall i
allmänhet antecknas tillsynsmyndighets beslut som meddelas vid förrättning
ombord. Enligt utredningens

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 160

uppfattning kan särskild underrättelse underlåtas då
myndighetens beslut antecknats i tillsynsboken. Skyddsombudet har enligt 7
kap. 20 § lagen om säkerheten på fartyg och 9 kap. 6 § tiUämpningskungörelsen
till lagen om säkerheten på fariyg rätt att ta del av innehållet i lUlsyns-boken.

/ kap. 24 S

Enligt 74 § arbetarskyddskungörelsen skall avskrift av dom
eller slutligl beslut ) mål om ansvar enligt arbetarskyddslagen eller med stöd
därav meddelade föreskrifier sändas till yrkesinspeklionen.

Liksom beträffande arbetslivet i land är det angeläget för
tillsynsmyndigheten atl kunna följa utvecklingen då det gäller den rättsliga
prövningen av skyddsfrågor. Fartygsmiljöutredningen föreslår därför att en
bestämmelse motsvarande 74 § arbetarskyddskungörelsen införs i tillämpningskungörelsen
sotn 1 kap. 24 §.

9 kap. 6 §

I gällande 9 kap. 6 och 7 §§ tUlärapningskungörelsen till
lagen om säkerheten på fartyg finns vissa bestämmelser om skyddsombuds uppgifter.
Dessa bestämmelser motsvarar i allt väsentligt den lydelse 64 § arbelarskyddskungörelsen
hade före 1973 års ändringar. Genom dessa ändringar kom skyddsombuds uppgifier
att närmare regleras i 40 a § denna lag. Molsvarande bestämmelser i arbelarskyddskungörelsen
blev därmed överflödiga och 64 § arbetarskyddskungörelsen fick därför ett
ändrat innehåll. Nuvarande lydelse av sistnämnda paragraf innehåller i första
stycket en beslämmelse om att arbetsgivare skall underrätta skyddsombud om lUl
vem framställning skall ske i skyddsfrågor. Härigenom vill man fästa
uppmärksamheten på att verksamheten vid framför allt siörre företag
organiseras så alt skyddsombudet alltid har möjlighet all vända sig till en
särskilt utsedd arbetsledare, i första hand den med vilken skyddsombudet
närmast samarbetar.

Även för skyddsarbetet ombord är det värdefullt att någon
utses som får särskild uppgift att för fartygets räkning motta framställningar
i skyddsfrågor, Utredningen föreslår en regel om att befälhavaren får ansvaret
för sll en eller flera med denna uppgift finns utsedda.

I vissa fall, t. ex. när det gäller mera omfattande
åtgärder, kan finnas skäl för skyddsombud eller skyddskommitté alt kontakta
rederiets för arbetarskyddet ansvariga tjänstemän direkt. För delta ändamål
föreslås skyldighet för redaren att underrätta de ombordanställda om till vem
inom rederiet framstäUningar i frågor om fartygets skyddsförhållanden skall
riktas.

I paragrafens andra slycke föreskrivs, efler mönster från
64 § arbetarskyddskungörelsen, att skyddsombud skall göra framställning om
åtgärder för att få till stånd tillfredsställande skyddsförhållanden om han

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 161

finner
att sådana behöver vidtas och vidare att skyddsombud kan begära att viss
undersökning skall göras för kontroll av förhållandena inom skyddsområdet, dvs.
den del av arbetsstället som bevakas av ombudet. Skyddsombudet har rätt att
genast få skrifUigt bevis om framställningen.

Besked
i den fråga som föranlett framställningen skall enligt iredje stycket lämnas
utan dröjsmål. Sker inte detta, får skyddsombud påkalla ingripande av
sjöfartsverket. Motsvarande gäller om framställningen inte beaktas inom skälig
tid.

Enligt
samma stycke får skyddsombud direkt påkalla att skyddskommitté, om sådan
finns, behandlar skyddsfråga.

Slutligen
föreskrivs i fjärde stycket att det vid varje arbetsställe bör ske regelbunden
översyn genom skyddsrond.

Systemet
med skyddsronder är en form för det praktiska skyddsarbetet som visat sig
kunna verksamt bidra till goda resultat i det olycksfallsförebyggande arbetet.
Denna form har också genom insatser från Sjöfartens arbetarskyddsnämnd
introducerats på fartygen. I likhet med vad som skett i land vUl fartygsmiljöutredningen
rekommendera att förfarandet med skyddsronder kommer tiU användning genom en
föreskrift därom i 9 kap. 6 § fjärde stycket tillämpningskungörelsen.

9
kap. 7 §

Nu
gällande lydelse av paragrafen har behandlats i anslutning lill 9 kap. 6 §.
Bestämmelserna har med viss ändring föreslagits överflyttade till 9 kap. 6 §.

Arbetarskyddskungörelsen
behandlar i 65 § regler om skyddskommitténs sammansättning m. m.

Fartygsmiljöutredningen
föreslår atl regler om skyddskommitténs sammansättning m. m. införs som ny
lydelse av 9 kap. 7 §.

Vissa
regler om kommitléns sammansättning har redan berörts i motiven till de
föreslagna ändringarna tUl 3 kap. 10 § lagen om säkerheten på fartyg.
Härutöver kan del vara befogat att för sjöfartens del ange riktlinjer för
antalet ledamöter och bland vilka kategorier ombordanställda dessa bör utses.

Bestämmelsen
att i kommittén bör ingå ledamot som tillhör styrelsen för facklig organisation
av ombordanställda som verkar inom fartyget avser det fallet att det finns
fartygsklubb på fartyget.

I
skyddskommitté skall enligt paragrafens föreslagna lydelse ingå skyddsombud.
Det fömtsälts alt huvudskyddsombud ingår i kommittén om sådant ombud utsetts på
fartyget.

Med
hänsyn till växlingar mellan besättningar på ett och samma fartyg på grund av
inom sjöfarten tUlämpat avlösningssystem rekommenderas i paragrafens andra slycke
att skyddskommitté sammanträder minst en gång varannan månad.

11
Riksdagen 7977/75. 1 saml. Nr 55

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 162

9 kap. 8 §

Paragrafen
har ingen motsvarighet i gällande bestämmelser. Bestämmelser av motsvarande
innebörd har införts i arbelarskyddskungörelsen genom 1973 års ändringar (se 65
a §).

Arbetsmiljöutredningen
har i sina allmänna överväganden och förslag utförligt uppehållit sig vid
skyddskommittéernas befogenheter, (SOU 1972: 86 s. 247248). Fartygsmiljöutredningen
anser att dessa motiv kan överföras till sjöfartens förhållanden. Då fartygsmiljöutredningen
avser att i senare belänkande ta upp frågor om sjöpersonalens hälsovårdsförhållanden,
förbigås här skyddskommittéernas befattning med företagshälsovårdsfrågor. Med
anpassning av den nämnda motiveringen lill sjöfartens förhållanden kan följande
anföras.

Arbetsgivarens
och arbetstagarnas representanter skall i skyddskommittén överlägga om och
söka uppnå enighet i de frågor som faller inom kommitténs område. Såväl redare
som anställda har ett starkt intresse av att formerna för parternas samverkan
inom arbetarskyddet förbättras och effektiviseras. Om en fråga faller inom
skyddskommitténs område följer därav alt frågan i. princip skall behandlas inom
kommittén innan något avgörande sker. I undantagsfall kan dock situationen
vara sådan att det är motiverat att exempelvis skyddsombud för frågan direkt tUl
tillsynsmyndighet, i allmänhet sjöfartsverket. Vidare får undantag givetvis
göras för sådana frågor varom enighet kunnal uppnås mellan skyddsombud och förelrädare
för arbetsgivaren redan i etl lidigare skede och där ålgärd kommer till stånd
på denna väg. Denna sida av skyddsverksamheten lorde oftast gälla frågor av
mindre räckvidd. I övriga fall är det av väsenllig belydelse all, på nyss
angivet säll, överläggning mellan parterna kommer till stånd inom skyddskommittén
i frågor om arbelsmUjön. Det bör ankomraa på båda parter alt eftersträva att ge
dessa frågor en allsidig belysning samt atl finna lösningar som tillgodoser den
enskilde arbetstagarens anspråk på tillfredsslällande arbetsförhållanden.
Uppnås enighet mellan dem som representerar arbetsgivaren och arbetstagarnas
företrädare finns gmnd för skyddskommittén att fatta beslut som kan förutsättas
bli verkställt. Av stor betydelse är här all ömse sidor företräds av
representativa ledamöler i skyddskommittén. Det torde emellertid vara att
förvänta alL större skyddsfrågor inte kan lösas utan att rederiets landorganisation
berörs. Det är därför viktigt atl rederiorganisalionen anpassas så atl man inom
rederiet kan handlägga de frågor som väcks inom skyddskommittéerna ombord. I
viss mån måste man inom sjöfarten acceptera den något omständligare
handläggningen av skyddsfrågor som blir följden av rederiels medverkan. Som fömt
sagls kan det i vissa fall, t. ex. på grund av frågans angelägenhet, vara
motiverat att föra frågan direkt till tillsynsmyndighet.

Kan
i skyddskommittén företrädare för de båda parterna, i förekom-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78: 55 163

mande
fall efter kontakt med rederiet, inte ena sig om beslul, bör den ordningen
gälla alt fråga, som faller inom ramen för fartygssäkerhels-lagstiflningen,
utan dröjsmål hänskjuts lill tUlsynsmyndighet på begäran av ledamol. Därvid
skall protokoll frän skyddskommUléns sammanträde så snart det kan ske genom
ordförandens försorg översändas till myndigheten, som har att ta ställning i den
hänskjutna frågan. Del måste förutsättas ligga i arbetsgivarens intresse atl
inte föregripa myndighetens avgörande genom att vidla ålgärd i strid mol arbetstagarnas
uppfattning.

Tillsynsmyndigheten
har vid sin prövning av hänskjutna frågor självfaUet att iaktta gällande
lagstiftning. Vissa frågor som uppkommer i skyddskommittén torde vara av den arl
alt de mera lämpar sig för behandling i särskilt samarbelsorgan. Eventuellt
omfattas de inte av lagstiftningen och kan då inte avgöras av lUlsynsmyndigheten.
Utredningen vill understryka värdet av atl ett samarbelsorgan tillskapas för
att användas för behandling av frågor av sådan art som kan hänskjutas från
skyddskommittén.

Del
sagda innebär att inom rederierna och på fartygen bör delegafion ske till
skyddskommittén i så måtto atl frågor om arbetsmiljön först skall behandlas
inom kommittén. Kan enligt tidigare anförda förfarande, avgörande inte ske
beroende på att parterna ej kan gemensamt nå fram till beslut i skyddskommittén
och atl ej heller annat samarbelsorgan slår lill buds samt att frågan inte
faller inom tUlsynsmyndighetens kompetens skall arbetsgivaren avgöra frågan.
Givetvis kan man också hänskjuta frågor av denna art lill förhandling.

Alll
efter rederiets arl kan del vara lämpligt att överlämna åt skyddskommittén atl
beslula i vissa skyddsfrågor på så sätt att kommittén disponerar över medel
enligt en uppgjord budget. Denna ordning är värdefull bl. a. genom att
beslutade åtgärder snabbt kan genomföras.

Med
hänsyn till de svårigheter som ibland syns föreligga all få skyddsåtgärder
genomförda ulan dröjsmål, även om enighet i och för sig föreligger om atl
åtgärden skall vidtas, bör i skyddskommitténs beslut anges den tid eller det
lidsprogram som bör gälla för beslutets verkställande. Har ålgärden inte
vidtagits inom denna tidsrara eller, om viss lid inte har angetts, inom skälig
lid efter beslutels fattande, kan sjöfartsverkets ingripande påkaUas. Om parterna
en gång har varit överens om alt åtgärden skall vidtas är en sådan utveckling
tänkbar endasl i undantagsfall. En beslämmelse att skyddskommittén om möjligt
skall ange den lid, inom vilken ålgärd skall vara verkställd, bör emellertid
ge arbetsgivaren särskild anledning att se till att verkställigheten fungerar.
Har i skyddskommitténs beslul inte angells den tid inom vilken beslutad åtgärd
skall vara vidtagen kan givetvis även denna fråga föras vidare till
tillsynsmyndigheten.

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78: 55 164

9 kap. 9 S

Paragrafen
är ny inom sjöfartslagsliftningen. I 66 § arbelarskydds-kungörcisen finns en
bestämmelse av liknande innebörd. Genom 1973 års ändringar infördes endiast den
nyheten att även antagade av nytt skyddsombud skall anmälas lUl yrkesinspeklionen.
Härigenom underlättas yrkesinspektionens möjligheter till överblick av
situationen i företagen beträffande den lokala skyddsverksamheten.

Det
är självklart att ömsesidigheten i det lokala skyddsarbetet förutsätter att
arbetsgivaren får veta vem som utsetts tUl skyddsombud.

S-ir.nolikl
hade denna information skett även utan reglering i författning.
Yrkesinspektionen skall verka för att det lokala skyddsarbetet kommer till
stånd och har därför behov av att bli informerad på sätt som anges i
paragrafen. Inspeklionen har även uppgiflsskyldigheter gente.mct ombuden och
behöver av denna anledning kunna nå dessa.

Till
sjöss tillämpas den ordningen alt uppgifl om val av skyddsombud skall införas i
fartygels tUlsynsbok. Någon central eller kontinuerlig rapportering har inte
förekommit fram lUl 1972 då sjöarbelsmarknadens organisationer i samråd med
sjöfartsverket bestämde att rapportering av va! av skyddsombud m, m. skulle ske
till partsorganet Sjöfartens arbetarskyddsnämnd och tiU sjöfartsverket.
Åtgärden skall ses mot bakgrund av den effektivisering av det skyddsarbete på
fartygen som eftersträvas av Sjöfartens arbetarskyddsnämnd och sjöfartsverket
gemensamt. Registrering av skyddsombud kan ha större betydelse liU sjöss än i
land. Utredningen föreslår därför i förevarande paragraf en skyldighet att till
sjöfartsverket rapportera de här avsedda förhållandena angående skyddsombuden
ombord. Av praktiska skäl har rapporteringen ålagts befälhavaren. Skyddsombuden
till sjöss har alt fullgöra sina åligganden avskurna från regelbundna kontakter
med egna organisationer och tillsynsmyndigheter. Svårigheterna alt hålla
skyddsombuden och även andra i skyddsarbetet engagerade personer
informerade om skyddsarbetets utveckling är uppenbar. En känsla av anonymitet
och bristande kontakter i skyddsarbetet har allmänt omvittnats av skyddsombuden.
Med hjälp av de uppgifter som inflyter genom rapporteringen får organisationer
och myndigheter bättre möjligheter alt nå ombuden personligen.

Särskilt
yttrande

Knut
Hadrup

Arbetarskyddslagen
har tillförts besläramelser som gör det möjligt för skyddsombud att avbryta
arbete som kan innebära omedelbar och all-viriig fara för arbetstagares liv
eller hälsa. Sådant ingripande kan gäUa i avvaktan på stäUningstagande av
yrkesinspektionen. Det är angeläget

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 165

att
en liknande beslämmelse, i den utsträckning detla är möjligt, även kommer atl
gälla för arbete som hänföres till skeppstjänst.

Då
fartyg ligger i svensk hamn är det möjligt alt i princip tUlämpa samma
bestämmelser som för andra larbetsplatser.

Utredningsmannen
föreslår alt då fartyg befinner sig utom svensk hamn gäUer skyddsombudets
beslut lUl dess befälhavaren tagit ställning. Befälhavaren får i viss
utsträckning en med yrkesinspektionen och sjöfartsverket i arbetarskyddsfrågor
liknande ställning. Befälhavaren får beordra av skyddsombudet avbrutet arbete
om han finner beslutet uppenbart ogrundat eller arbetet nödvändigt för alt
undanröja eller förebygga fara som bedöms större än den risk som föranlett beslulel.

I
betänkandets sammanfattning har bl. a. anförts: "På ett fartyg har
befälhavaren under redaren/arbetsgivaren tillagts ett legalt ansvar för
säkerheten med starka inslag av självständighet. Samraa förhållande gäller
maskinchefen inom dennes ansvarsområde." Med denna skrivning fastslår
utredningsmannen att det ombord finns två särskilt angivna befattningshavare
som har ett legalt ansvar för säkerheten. För maskinchefens vidkommande är detla
ansvar bl. a. reglerat i lagen om säkerhet på fartyg 9 kap. 8 § och har
följande lydelse: "Maskinchefen ansvarar för att fartygets maskineri och
inrättningar är i behörigt skick, att fartygets brandsläckningsanordningar äro
klara tUl omedelbart bmk saml all erforderliga förnödenheter för maskineriets drifl
finnas ombord."

Utredningsmannen
har i del förslag som föregått den slutgiltiga versionen tUl lagtext i 9 kap.
9 § beaktat del särskilda ansvar som tilldelats maskinchefen. Texten har
följande lydelse: "Innan befälhavare i strid mot skyddsombudets beslut
beordrar arbete skall han samråda med maskinchefen samt höra skyddskommittén,
om sådan finnes, om ej tvingande hinder föreligger."

Denna
formulering avser alt samråd skall gälla arbetarskyddsfrågor i hela fartyget.
På många fartyg har maskinchefen med l:e maskinisten som verkställande
arbetsledare ansvar för underhållet av hela fartyget. Det är en klar trend att
detta system kommer att tillärapas på flertalet fartyg. Utredningsmannens
förslag om ett totalt samråd kan därför väl motiveras. Jag har emellertid inom uiredningen
begränsat mitt krav om sararåd till atl endast avse inom maskinchefens
ansvarsområde.

Utredningsmannen
har i sitt slutgUliga förslag, från förslag om totalt samråd, uteslutit varje
form av samråd och föreslår endast att skydds-kommhtén skall höras, om sådan
finnes, och ora ej tvingande hinder föreligger.

För
att befälhavaren skall kunna beordra av skyddsombudet avbrutet arbete fordras
endast att befälhavaren finner beslutet ogrundat eller arbetet nödvändigt för atl
undanröja eller förebygga fara som bedöms större än den risk som föranlett
beslutet. Det finns inget sätt att objektivt fastställa då dessa krav är
uppfyllda. Detta kan medföra alt befäl-

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911/lS: 55 166

havaren
på enbart subjektiva grunder kan bortse från det inflytande som enligt lagen
skall tillkomma skyddsombudet. Utredningen anser också att befälhavarens
handlingssätt skall vara ytterst klandervärt och att hans handlingssätt innebär
uppenbart åsidosättande av intresset alt skyddsarbetet ombord bedrivs i behörig
ordning för alt denne skall kunna ställas till ansvar inför domstol. För alt
befälhavaren skall kunna dömas skall han enligt utredningen ulöver vad ovan anföi-ts
visa bristande förståelse för skyddsombudets roU i skyddsarbetet eller nonchalans
gentemot de former som lagstiftningen skapat för skyddsarbetet ombord.

En skyldighel
för befälhavaren att samråda med maskinchefen kan leda rill en mera omsorgsfull
och saklig prövning av föreliggande omständigheter. Den i förslaget intagna
straffregeln för befälhavaren, vilken innebär att böter kan utdömas, lorde
sakna prakdsk betydelse. Det kommer inte att bli någon trängsel vid domstolarna
av befälhavare som kan lagforas för brott mot lagens arbetarskyddsbestämmelser.

De arbelarskyddsfrågor
som kan bli aktuella ombord kan för sakkunnig behandling ofta kräva myckel
goda tekniska kunskaper. Det är inte rimligt alt tro att det alltid skall vara
möjligt att ombord få tillgång på skyddsombud med dessa kvalifikationer.
Befälhavare som har nautisk utbildning kan komma i samma situation som
skyddsombudet. Det är troligt att skyddsombudet i en sådan situation får
ytterst svårt att hävda sig mot befälhavaren. Maskinchefen är den främste
tekniske experten ombord och kunde i denna sin egenskap utgöra ett värdefullt
stöd för skyddsombudet. I vissa situationer kan naturligtvis ett samråd med
maskinchefen också vara ett stöd för befälhavaren. Maskinchefen kan på grund av
sina teoretiska kunskaper och praktiska erfarenheter vara en balanserande och
kompletterande faktor mellan skyddsombud och befälhavare. Jag upplever det som
en fullständigt orimlig situation att den tekniskt mest erfarne
befattningshavaren ombord inte skall medverka i arbetarskyddet i den ytterst
komplicerade miljö som ett fartyg utgör.

Ett
fartygs maskinrum är en ytterst svår arbetsmiljö. De svåraste olyckorna och
olyckstillfällena inträffar vanligen i maskinmmmet och till detta hörande utrymraen.
Det är helt oförsvarligt att inte obligatoriskt knyta maskinchefen tUl arbetarskyddsorganisationen
inom delta område. Maskinchefens lagligt faststäUda ansvar för driften
sammanfaller ofta raed skyddsfrågor. För undvikande av konfliktsituationer borde
det därför varit naturligt att genom ett samrådsföreläggande knyta maskinchefen
till fartygets skyddsorganisation.

Utredningen
anför: "När utredningen avstått från att författningsmässigt reglera
samrådsskyldigheten sammanhänger detta främst med att förhållandena får antas
variera så starkt från fall tiU faU att någon mer vägledande regel för samråd
knappast kan ges." Motiveringen är

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 167

en
skrivbordäkonstruktion. Någon vägledande regel är fullständigt onödig. En bestäraraelse
om samråd med maskinchefen är tillfyUest och kan i sin enkelhet inte bli
föremål för några tolkningssvårigheter. Skyddsombud skall finnas på fariyg med
minst fem ombordanställda och det tUlhör undantaget att maskinchef saknas på
dessa fariyg. I de fall fariyg med skyddsombud saknar maskinchef bortfaller
självklart möjligheten titl samråd.

Med
hänvisning till vad ovan anförts anser jag all 9 kap. 9 § i utredningens
förslag skall utformas enligt följande:

Beslut
av skyddsombud enligt 8 § gäller tU| dess sjöfartsverket tagit ställning i
saken.

Befinner
sig fartyget utom svensk hamn gäller skyddsombudets beslut till dess befälhaaren tagit ställning.

Mot
skyddsombudels beslut får befälhavaren beordra arbete endast om han finner
beslutet uppenbart ogrundat eller arbetet nödvändigt för all undanröja eller
förebygga fara som bedöms siörre än den risk som förarJett beslutet. Innan
befälhavaren i slrid mot skyddsombudets beslut beordrar arbete skall han
samråda med maskinchefen i frågor som berör dennes ansvarsområde saml höra
skyddskommittén, om sådan finnes, om ej tvingande hinder föreligger.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 168

Förteckning över sjösäkerhetsbestämmelser och vissa andra
bestämmelser

rörande sjöfarten

31 december 1974 1 SÄKERHETEN PÄ FARTYG

1.1 Lagar och av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser

1.1.1
Sjölagen (1891:
35 s. 1), Utdrag (1974: Al)

1.1.2
Lagen (1965:
719) om säkerheten på fartyg (1973: A28)

1.1.3
Kungörelsen
(1965:908) med tillämpningsföreskrifter tUl lagen om säkerheten på fartyg
(1970: A41)

1.1.4
Sjöbefälskungörelsen
(1960:487) (1973: A32)

1.2 Ytterligare föreskrifter för tillämpningen

1.2.1 Fartygs sjövärdighet

1.2.1.1 Skrov

1.2.1.1.1
Sjöfartsslyrelsens
kungörelse (1968: A19) om tUlämpning av 1960 års internationella konvention om
säkerheten för människoliv tiU sjöss m. m.

1.2.1.1.2
Sjöfartsverkets
kungörelse (1971: A8) om förstärkning av far-

tyg för gång i is

1.2.1.1.3
Sjöfartsverkets
kungörelse (1972: All) om transport till sjöss av flytande kemikalier i bulk
(1972: All och 1973: All)

1.2.1.1.4
Sjöfartsverkets
kungörelse (1970: A14) i samma ämne som 1.2.1.1.3 (gäller övergångsvis)

1.2.1.2 Maskineri

1.2.1.2.1
Se 1.2.1.1.1

1.2.1.2.2
Sjöfartsverkets
kungörelse (1970: A9) om fartyg med obemannat maskinrum

1.2.1.3 Elektrisk anläggning

1.2.1.3.1 Sjöfartsverkets kungörelse (1971:A15) om eleklrisk
anläggning och utrustning på fartyg

1.2.1.4 Styrinrättning

1.2.1.4.1 Se 1.2.1.1.1

1.2.1.5 Anordningar för interna kommunikatio

ner

1.2.1.5.1 Se 1.2.1.1.1

1.2.1.6
Pejl- och
luftrör och liknande anordningar 1.2.1.6.1 Se 1.2.2.3.2

1.2.1.7
Länsanordningar
1.2.1.7.1 Se 1.2,1.1.1

1.2.1.7 Brandskydd

1.2.1.7.1
Se 1.2.1.1.1

1.2.1.7.2
Sjöfartsverkets
kungörelse (1970: A13) om brandskydd på fartyg

1.2.1.7.2.1 Sjöfartsverkets lUläggsbestämmelser (1974:
All) Ull sjöfartsverkets kungörelse (1970: A13) om brandskydd på fartyg

1.2.1.7.3
Sjöfartsverkets
meddelande (1971: A13) om brandskyddsbestämmelser för tankfartyg

1.2.1.7.4
Sjöfartsslyrelsens
gasolkungörelse (1963: AIO)

1.2.1.8 Bärgningsredskap

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 169

1.2.1.8.1 Sjöfartsstyrelsens kungörelse (1968: A20) med
föreskrifter om fartygs utrustning (1970: Al6)

1.2.1.9 Annan utrustning

1.2.1.9.1
Se 1.2.1.8.1

1.2.1.9.2
Sjöfartsstyrelsens
kompasskungöreise (1968: A21)

1.2.1.9.3
Sjöfartsstyrelsens
lanternkungörelse (1968: A22)

1.2.1.9.4
Sjöfartsverkets
kungörelse (1970: A44) om placering av fartygs skeppsljus

1.2.1.10 R a d i o t e 1 e g r a f i och r a d i o t e
1 e f o n i

1.2.1.10.1 Se 1.2.1.1.1

1.2.2 Åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfaU m. m.

1.2.2.1 Allmänna bestämraelser

1.2.2.1.1
Sjöfartsverkets
anvisningar (1971: A14) ora skydd mot olycksfall och ohälsa på fartyg

1.2.2.1.2
Sjöfartsverkets
meddelande (1970: A21) angående säkerhetsåtgärder i samband med tankrengöring
och andra arbeten i stora tankfartyg petroleum

1.2.2.1.3
Sjöfartsverkets
säkerhetsanvisningar (1974: A18) för arbeten

med tankar m. m. på fartyg

1.2.2.1.4 Sjöfartsverkets meddelande (1973: A6) om
risker i rum med

last som orsakar syrebrist eller som avger giftiga gaser

1.2.2.1.5 Sjöfartsverkets kungörelse (1973: AI3) om
förbud att an

vända minderårig lill vissa arbeten på fariyg

1.2.2.2 Arbetsrum, maskiner etc.

1.2.2.2.1
Se 1.2,2,3,1

1.2.2.2.2
Sjöfartsverkets
kungörelse (1973: A9) om lyftinrättningar på fartyg

1.2.2.2.3
Sjöfartsstyrelsens
kungörelse (1969: A4) med föreskrifter om personlig skyddsutrustning mot buller

1.2.2.2.4
Sjöfartsverkets
bestämmelser och rekommendationer (1973: A27) om skydd mot buller pä fartyg

1.2.2.2.5
Sjöfartsverkets
kungörelse (1974: A9) om skyddsanordningar och skyddsåtgärder på fartyg

1.2,2,3 Bostadsrum, hygien och sjukvård

1.2.2.3.1
Sjöfartsverkets
kungörelse (1970: A4) om bostäder och ekonomilokaler m. m. på fartyg

1.2.2.3.2
Sjöfartsverkets
kungörelse (1970: A15) om dricksvatten på fartyg

1.2.2.3.3
Sjöfartsverkets
kungörelse (1970: A29) om utrustning för syrgasbehandling och konstgjord
andning på fariyg

1.2.2.3.4
Socialstyrelsens
kungörelse om skeppsapolek (1970: A24)

1.2.2.3.5
Sjöfartsverkets
anvisningar (1974: A17) om behandling av förgiftningar uppkomna vid transport
av farligt gods, såsom kemiska bekämpningsmedel

1.2.3 Lastning och slabilitel

1.2.3.1 Allmänna bestämraelser

1.2.3.1.1 Sjöfartsverkets fribordskungörelse
(1974: A14)

1.2.3.2 Däckslast

1.2.3,2.1 Sjöfartsverkets kungörelse (1973: A14) om
stuvning och säkring av container på däck på fartyg som ej är särskilt inrättade
för containertransport

1.2.3.3 Barlast

(inga detaljföreskrifler)

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:
55 170

1.2.3.4 Rörlig last

1.2.3.4.1
Sjöfartsslyrelsens
anvisningar (1963: A23) med anvisningar rörande transport av lös spannmål i
östersjöfart

1.2.3.4.2
Sjöfartsverkels
kungörelse (1970: A8) om transport rill sjöss av malmer, sliger och liknande
material i bulk

1.2.3.5 Last av farligt gods

1.2.3.5.1 Sjöfartsverkets kungörelse (1970: AIO) om
transport lill sjöss

av farligt gods

1.2.3.5.1.1 Sjöfartsverkets meddelande (1971: A30)
om transport till sjöss av farligt gods

1.2.3.5.1.2 Sjöfartsverkets meddelande (1971: A16)
om fara vid transport av farligt gods

1.2.3.5.1.3 Sjöfartsverkels meddelande (1971: A37)
om provning av förpackningar för farligt gods som skall transporteras lill
sjöss

1.2.3.5.1.4 Sjöfartsverkets
tilläggsbestämmelser (1973: A29) lill sjöfartsverkets kungörelse (1970: AIO)
om transport till sjöss av farligt gods

1.2.3.5.1.5 Sjöfartsverkels lUläggsbestämmelser
(1974: A4) lill sjöfartsverkets kungörelse (1970: AIO) om transport lill sjöss
av farligt gods

1.2.3.5.2
Sjöfartsverkets
kungörelse (1971: A7) ora särskilda signaler vid transport till sjöss av
farligt gods

1.2.3.5.3
Se 1.2.1.1.3

1.2.3.5.4
Se 1,2.1.1.4

1.2.3.5.5
Svenska hamnförbundels
anvisningar om hantering av farligt gods i hamn (1972: A12)

1.2.3.5.9
Se 4,4,2

1.2.3.5.10 Se 1,2,2.3.5

1.2.4 Passagerartrafik

(inga detaljföreskrifler)

1.2.5 Bemanning

1.2.5.1
Se 1.2,1,1.1
(Se även huvudavsnitt 3)

1.2.5.2
Sjöfartsstyrelsens
kungörelse (1968: A15) om vakthållning på fartyg i vissa fall

1.2.5.3
Sjöfartsstyrelsens
kungörelse (1968: A18) om kvalifikationskrav för vissa befattningar i fartyg

1.2.5.4
Sjöfartsslyrelsens
cirkulärskrivelse (1964: A6) om utkiksman och rorsman

1.2.5.5
Sjöfartsverkets
föreskrifter (1974: AS) om radiovakthållning på fartyg

1.2.6 TiUsyn av fartyg

1.2.6.1
Se 1,2,1,1.1

1.2.6.2
Sjöfartsverkets
kungörelse (1971: A3) om ingivande av fartygsritningar m. m.

1.2.6.3
Sjöfartsverkets
meddelanden (1966: A15) och (1972: A3) angående förordnande för vissa svenska
utlandsmyndigheter att utöva tillsyn av fartyg

1.2.6.4
Sjöfartsverkets
förteckning (1973: A3) över personer och företag som bemyndigats/godkänts
ulföra vissa uppgifter beträffande tillsynen av fartyg

1.2.6.5
Sjöfartsverkets
föreskrifter (1969: A20) ora samverkan mel-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:55 171

lan sjöfartsinspektionen och yrkesinspeklionen

1.2.6.6
Sjöfartsverkets
föreskrifter (1970: A12) om medverkan av lots \ id tillsyn av fariyg

1.2.6.7
Sjöfartsverkets
taxa (1971: A28) för sjöfartsinspektionen

1.2.6.8
Sjöfartsverkets
taxa (1969: A21) för kontroll av fartygslan-leinor och kompasser

1.2.7
Förbud mot
nyttjande (inga detaljföreskrifter)

1.2.8
AUgsauden
för redare, befälhavare m.fl. till tryggande av säkerheten

1.2.8.1 Bestämraelser om skeppsljänsten m. m.

1.2.8.1.1
Se 5.2.1.1.11.4

1.2.8.1.2
Se 1.2.1.7.2
och 7.3

1.2.8.1.3
Se 1,2,1,8.1

1.2.8.1.4
Ss 1,2,2.1.11.4

1.2.8.1.5
Se 1.2,2,2

1.2.8.1.6
Se 3.2.2.3.2

1.2.8.1.7
Se 1.2,2,3.4

1.2.8.1.8
Se 1.2,3,4

1.2.8.1.9
Se 1,2.6

1.2.8.1.10 Råd och upplysningar (1973:A7) för
skyddsombud på sven-f.ka fanyg

1.2.8.1.11 Skyddsanvisningar (1973: AS) för
fartyg

1.2.8.2 Dagböcker m.m.

1.2.8.2.1
Sjöfartsverkets
kungörelse (1970: A18) om formulär liU skeppsdagbok, maskindagbok och
kombinerad skepps- och m;iskindagbok (1970: A18, 1973: A15 och 1973: A16)

1.2.8.2.2
Sjöfartsverkels
kungörelse (1970: A19) om förande av skeppsdagbok och maskindagbok m. m. (1970:
A19 och 1973: Ai7)

1.2.8.2.3
Sjöfartsverkels
råd och anvisningar (1971: A29) för skeppsdagboks och kombinerad skepps- och
maskindagboks förande

1.2.8.3 Ulredning av olyckor m.m.

1.2.8.3.1
Sjöförklaringskungörelsen
(1967:294) (1973: A36)

1.2.8.3.2
Sjöförklaringscirkulär
(1967: 494), ej medtaget i handboken

1.2.8.3.3
Sjöfartsslyrelsens
cirkulär (1967: A23) om rapport om sjö-ciycka och anmälan om sjöförklaring (1967:A2024),
ej mediaget i handboken i avvaktan på nytt cirkulär

1.2.9 Påföljd för överträdelse av bestämmelserna

(inga detaljföreskrifler)

1.2.10 ö:riga bestämmelser

(inga detaljföreskrifler)

3 SJÖMAMäSOClALA FRÅGOR M. M.

3,1 Anställmngsförhållanden

3.1.1
Sjömanslag
(1973: 282) (1973: A19)

3.1.2
Mönstringsförordningen
(1961:87) (1973: A31)

3.1.2.1 Sjöfartsverkets anvisningar (1972: Al) om tiUämpningen
av Kungl. Maj:ts mönstringsförordning (1961: 87) m.m.

3.1.3 Kungörelsen (1970: 160) om läkarintyg för
sjöfolk (1970:

A20)

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 172

3.2
Arbetstiden till sjöss

3.2.1
Sjöarbetstidslag (1970:105)
(1970: A67 och 1973: A22)

3.2.2
Sjöarbelslidskungörelsen (1970:
550) (1970: A30)

3.2.2.1
Sjöfartsverkets
tillämpningsbestämmelser (1972: A4) tUl sjöarbetslidslagen

3.2.2.2
Sjöfartsverkets meddelande
(1971: A2) angående förordnande för vissa udandsmyndigheter att utöva tillsyn
över efterlevnaden av sjöarbetstidslagen m.m.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 173

Bilaga 2

Lag

om ändring i liagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg

Härigenom töreskrives i fråga om lagen (1965:719) ora
säkerheten på fartyg

dels att nuvaia.ide 1 kap. 1015 §§ skall betecknas 1 kap.
1116 §§, nuvarande 3 kap. S11 §§ skaU betecknas 3 kap. 912 §§, nuvarande 9
kap. 3, 4 och 512 §§ skall betecknas 9 kap. 4, 6 respektive 13 20 §§ och
nuvarande 10 kap. 59 §§ skaU betecknas 10 kap. 610 §§,

dds att 1 kap. 3, 6, 7 och 9 §§, de nya 3 kap. 912 §§, 7
kap. 1, 5, 15 och 18 §§, 8 kap. 13 §§, de nya 9 kap. 6, 18 och 20 §§, 10 kap,
4 §, de nya 10 kap. 7 och 10 §§ och rubriken till 8 kap. skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i lagen skall införas nya paragrafer, 1 kap. 10 §,
3 kap. 8 §, 8 kap. 4 och 5 §§, 9 kap. 3, 5 och 712 §§ samt 10 kap. 5 § av
nedan angivna lydelse.

Till följd härav kommer lagen atl ha följande lydelse från
och med den dag då denna lag träder i kraft.

1 kap.

Allmänna besfämmelser

1 § Denna lag äger, i den mån ej annat särskilt anges
eller följer av (agen, tillämpning på fartyg som nyttjas till sjöfart i svenskt
farvatten och på svenskt fartyg som nyttjas liU sjöfart utanför svenskt
farvatten.

Lagens bestärrimelser gälla örlogsfarlyg endast såvitt
regeringen förordnar därom.

2 § För att trygga säkerheten på fartyg skall lända rill
efterrättelse vad som i denna lag, i anslutning tiU bestämmelser i sjölagen, föreskrives
i fråga om sjövärdighet, anordningar till förebyggande av ohälsa och
olycksfall, lastning, passagerarantal och bemanning.

3 §1 Tillsyn av fartyg i de hänseenden som behandlas i
denna lag utövas av sjöfartsverket. Regeringen äger förordna svensk utlandsmyndighet
alt utöva tillsyn utom riket.

I frågor som avse ombordanställdas skydd mot ohälsa och
olycksfall

1 Senaste lydelse 1975: 83.

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 174

i
arbetet skall tUlsynen utövas under samverkan med arbeiarskyddssiyrelsen.

Över
fartygs bemanning utövas lillsyn även av mönstringsförrättare.

4
§ Tillsyn av fartyg, som äges
eller brukas av svenska staten och användes för annat ändamål än alt i allmän
trafik befordra gods eller passagerare, utövas av den myndighet under vars
förvaltning fartyget står, i den mån regeringen ej bestämmer annal.

5
§ Regeringen må beträffande
visst slag av fartyg, viss utrustning eller vissa förhållanden ombord
bestämma, alt tillsyn skall utövas av särskilt förordnad tillsynsmyndighet.

6
§- Om förrättningar för tillsyn
enligt denna lag stadgas i 7 kap. Sjöfartsverket må uppdraga åt sakkunnig att
biträda vid tillsynsförrättning eller att utom riket verkställa sådan
förrättning. Svensk ullands-myndighet, som förordnals att ulöva tillsyn av fariyg,
äger utse sakkunnig att verkställa tillsynsförrättning utom riket eller att
biträda vid sådan förrättning.

7
§ Polismyndighet,
tullmyndighet, hälsovårdsnämnd och läkare äro skyldiga att lämna tiUsynsmyndighet
det biträde och de upplysningar som behövs.

8
§ Den som verkställer tUlsynsförrättning
eller biträder vid sådan förrättning skall lämnas tillträde till fartyget samt
äga göra erforderliga undersökningar där och taga del av de handlingar rörande
fartyget, som finnas ombord.

Förrättningsmannen
skaU, om det är möjligt, ordna förrättningen så alt fartyget icke fördröjes
eller annan olägenhet uppkommer.

9 §
Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag eller ulsells

till skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté får ej obehörigen yppa

eller nyttja vad han under uppdraget eller i tjänsten har erfarit om yr

keshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande, enskilds personliga

förhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar.

10
§ Läkare, som i sin verksamhet
får kännedom om sjukdom som kan ha samband med fartygsarbete, skall anmäla detla
till myndighet som regeringen bestämmer.

11
§ Certifikat enligt denna lag skaU
ulfärdas för visst fartområde eller del av fartområde och för bestämd tid. I cerrifikat
må anges särskilt villkor för att det skall vara gUtigl. Giltighetstiden för certifikat
må förlängas.

Fartområdena
äro:

a)
inre fart: fart inom riket i hamnar, floder, kanaler och insjöar ävensom
inomskärs vid kusterna samt fart i Kalmarsund; med fart som nu sagts likställes
all fart i Öresund och på Oslofjorden intill Larvik;

;
Senaste lydelse 1971:293.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 175

b)
stor kustfart:
annan fart än som anges under a) till eller från in-eller utrikes orler,
belägna vid Östersjön eller därmed i sjöfartsförbindelse varande farvatten,
dock ej bortom linjen HanstholmLindesnäs eller bortom Cuxhaven;

c)
nordsjöfart:
annan fart än som anges under a) och b), dock ej bortom linjen
TrondheimsfjordenShetlands nordpynt, därifrån västerut lill 11° västlig longitud,
därifrån längs denna longitud över Irlands västkust till 4S° nordlig latitud
och därifrån österut längs denna laritud tUl Brest;

d) oceanfart: all annan fart än som anges under a)c).

Nyttjas fartyg i fart mellan utländska orter, äger
sjöfartsverket, om det med hänsyn till farvattnets beskaffenhet eller andra
förhållanden prövas lämpligl, förordna alt fartyget må anses nyttjat i därmed
jämförlig, mindre vidsträckt fart än som eljest vid tiUämpning av andra slyckel
skulle vara fallet.

12
§ Regeringen
äger föreskriva alt fartyg, ulöver certifikat som följer av denna lag, skall
ha certifikat avseende visst förhållande, som regleras i denna lag eller med
stöd därav utfärdade föreskrifier.

13
§ Certifikat
utfärdas av sjöfartsverket, om regeringen ej bestämmer annal.

14
§ Fariyg som är
försett med certifikat må icke nyttjas i vidsträcktare fart än certifikatet
omfattar.

15
§ Regeringen
äger förordna att undersökning rörande fariyg och utrustning, sora företages av
utländsk myndighet eller av klassificerings-anstalt, skall godkännas sora lillsynsförrältning,
verkstäUd av svensk myndighei samt att certifikat som utfärdas efter sådan
undersökning äger samma gillighet som certifikat, utfärdat av svensk myndighei.

16
§ Regeringen
eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer äger meddela erforderliga
bestämmelser om avgift till staten för tUlsynsförrättning och om ersättning åt
sakkunnig som enligt 6 § andra styckel anlitats för tillsynsförrättning.

2 kap.

Fartygs sjövärdighet och fartcertifikat

1 § Fartyg är icke sjövärdigt, ora del ej är så
konstruerat, byggt, ut

rustat och vidraakthållel att det med hänsyn till fartygets användning

och den fart, vari det nyttjas eller avses att nyttjas, erbjuder betryggan

de säkerhet till förekommande av sjöolycka.

2 § Svenskt passagerarfartyg, oavsett dräktighet, och
annat svenskt

fartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton skola ha bevis

alt fartyget vid tUlsynsförrättning befunnits sjövärdigt (fartcertifikat).

Till passagerarfartyg hänföres fartyg som medför flera än
tolv passagerare. Med passagerare avses varje person ombord utom befälhavaren,
medlem av besättningen, annan som är anställd ombord eller eljest be-

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 176

finner sig där på grund av arbete för fartygets behov
eller i offentlig tjänsteförrättning rörande fartyget samt barn som icke fyllt
ett år.

Fartcertifikat fordras ej för fartyg, som äges eller
brukas av svenska staten och användes för annat ändamål än att i aUmän trafik
befordra gods eller passagerare.

3
§ Har för
fartyg utfärdats passagerarfartygscertifikat enligt 5 kap., må sjöfartsverket
medge befrielse från skyldighet för fartyget att ha fartcertifikat.

4
§
Sjöfartsverket skall förklara fartcertifikat ogiltigt, om

a)
fartyget eller
dess utrustning ändrats på så väsentligt sätt att ändringen kan antagas ha belydelse
för sjövärdigheten,

b)
fartyget eller
dess utrustning skadats på sätl som uppenbarligen är av betydelse för
sjövärdigheten och skadan icke avhjälpes på sätt sjöfartsverket bestämmer,

c)
annan
omständighet förekommit som uppenbarligen kan ha betydelse för sjövärdigheten,
eller

d) fartyget icke undergår föreskriven tillsynsförrättning.

5
§ Fartcertifikat
skall genast avlämnas till sjöfartsverket, om certifikatet förldarats ogiltigt
eller om dess giltighetslid gått till ända eller om nytt certifikat utfärdats.

6
§ Enligt de
närmare bestämraelser regeringen meddelar äger sjöfartsverket medge att fartyg
nyttjas lill sjöfart utan hinder av vad som sägs i delta kapitel.

3 kap.

Åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall m. m.

1
§ Fartyg skall
vara så inrättat och anordnat, att de ombordvarande i möjligaste mån beredes
skydd mot ohälsa och olycksfall,

2
§ På fartyg
skola i erforderlig omfattning finnas sovrum, dagrum, måltidsrum, kök eller
motsvarande utrymme för matlagning, toalettrum, tvättrum, sjukrum och andra
särskilt inrättade utrymmen för de ombordanställdas personliga behov,
bekvämlighet och trevnad, allt av tillräcklig storlek saral med lämplig
inredning och utrustning.

3
§ Till
förekommande av olycksfall i arbetet skola ångmaskiner, motorer,
transmissioner, arbetsmaskiner och andra därmed jämförliga maskinella
anordningar, ångpannor och andra tryckkärl samt lyft- och transportanordningar
vara försedda med erforderliga skyddsanordningar samt även i övrigt vara så
utförda och anordnade, att de erbjuda betryggande säkerhet.

För att förebygga att ombordanställd skadas av väder eller
sjö, genom fall, nedstörtande föremål eller ras eller av splitter, stänk, vassa
eller heta föremål eller heta välskor eller genom klämning eller slag eiler
genom eldfarliga, explosiva, frätande, giftiga eller andra hälsofariiga ämnen
eller genom elektrisk ström, kyla eller värme eller genom bländande ljus skola
sådana ålgärder vidtagas atl fara härför undgås i möjligaste mån.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 177

4
§ Om till skydd
mot ohälsa eUer olycksfall annan ålgärd icke kan vidtagas eller skäligen
fordras, skaU personlig skyddsutrustning av lämplig beskaffenhet rillhandahållas
den ombordanställde.

5
§ För att hjälp
och vård vid olycksfall eller sjukdom skall kimna lämnas ombord, skola sådana
åtgärder vara vidtagna som kunna anses erforderliga med hänsyn till de ombordanställdas
anlal samt fartygets användning och den fart, vari fartyget nyttjas.

6
§ Kost som tillhandahålles
ombordanställd skall vara tillräcklig och av fullgod beskaffenhet.

Vatten för de ombordanställdas behov såsom till dryck,
personlig hygien, madagning och diskning skall finnas lätt dllgängligt ombord
i erforderlig mängd och av tillfredsställande beskaffenhel.

7
§ Om
arbetstiden ombord gälla särskilda bestämmelser. Även om minimiålder för fartygsarbete
är särskilt stadgat.

8
§ Redare och ombordanställda
skola samverka för att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhåUanden.

9
§ På fart\g med
minst fem ombordanställda skall bland dessa ulses elt eller flera skyddsombud.
Skyddsombud skall utses även på annat fartyg ora det är påkallat. För
skyddsombud bör ersättare utses.

Skyddsombud utses av de ombordanställda. I val av
skyddsombud deltager ej befälhavare, maskinchef eller sådan ledamot i
skyddskommitté som utsetts av arbetsgivare.

Ulan hinder av första stycket kan sjöfartsverket, om
förhållandena påkaUa det, medge att ett eller flera skyddsombud i stället utses
gemensamt för flera fartyg som tillhöra samma redare. Med redare jämställes
den som i redarens ställe brukar fartyget. Sådant skyddsombud utses enligt
samma grunder som annat skyddsombud eller av företrädare för de ombordanställda
på fartygen.

Har på fartyg eller gemensamt för flera fartyg utsetts mer
än elt skyddsombud, skall ett av ombuden utses alt vara huvudskyddsombud med
uppgift att samordna skyddsombudens verksamhei.

10 § På fartyg med en besättning som normall uppgår till minsl
fem

ton personer skall finnas skyddskommitté sammansatt av företrädare

för redaren och de ombordansläUda. Skyddskommitté skaU tUlsättas

även på annat fartyg, om det begäres av de ombordanställda.

I skyddskommitté kan även ingå företrädare för annan
arbetsgivare än redaren. Ledamöter i kommittén sora ej företräda redaren eller
annan arbetsgivare utses av de ombordanställda. I val av sådan ledamot
deltager ej befälhavare, maskinchef eller ledamot i kommittén som före valet ulsells
av arbetsgivaren.

Utan hinder av första stycket kan sjöfartsverket, om
förhållandena påkalla det, medge alt skyddskommitté i stället utses gemensamt
för flera fartyg som tillhöra samhia redare. Med redare jämställes den som i
redarens ställe brukar fartyget. Sådan gemensam skyddskommitté utses enligt
samma grunder som annan skyddskommitté.

12 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 55

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 178

11
§ Skyddsombud må icke hindras att fullgöra sina uppgifter. Den som utsetts till
skyddsombud må icke på grund härav eller på grund av sin verksamhet i denna
egenskap tillskyndas försämrade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor.

Den
som bryter mot stadgandet i första siycket är skyldig ersätta därav uppkommen
skada enligt de grunder som anges i 6 kap. 11 § arbelsmiljölagen (1977: 000).
Avtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling, som sker i strid mot vad i försia
stycket är stadgat, är ogill.

Skyddsombud
som gör gällande all han uppsagts från sin anställning eUer tillskyndats
försämrade arbetsförhåUanden eller anställningsvillkor med anledning av
uppdraget alt vara skyddsombud har rätt att kvarstå i befattningen på fartyget
under oförändrade arbetsförhållanden och anställningsvillkor tUl dess frågan
slutligt prövats. På yrkande av redaren kan domslol förordna att vad nu sagts
ej skall äga tiUämpning.

Vad
i tredje stycket sagts om rätt att kvarstå i befattning på fartyget utesluter
ej tillämpning av 17 eller 18 § sjömanslagen (1973: 282).

Har
skyddsombud efter det alt anställningen upphört väckt lalan om att anställningsförhållandet
skall bestå på grund av alt uppsägningen enligt andra stycket är ogiltig, kan
domstol på yrkande förordna att skyddsombudet skall äga återgå i arbetet för
tiden inlill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger. För den tid
förordnande gäller har skyddsombudet rätt att åtnjuta de anställningsvillkor
som äro förenade med hans tidigare befattning.

Talan
på grund av bestämmelserna i denna paragraf skall väckas inom två år från
avslutandet av den åtgärd varpå anspråket grundas. Försummas det, är rätten
till talan förlorad. Beträffande mål som här avses gälla föreskrifterna i 6
kap. 13 § arbetsmiljölagen.

12
§3 Bestämmelserna i 211 §§ gälla icke utländskt fartyg i vidare mån än
regeringen förordnar därom.

4
kap.

Lastning,
lastmärke och fribordscertifikat

1
§ Fartyg må icke vara så lastat
eller barlastat att dess stabilitet eller bärighet äventyras eller säkerheten
för fartyget eller de ombordvarande sättes i fara.

2
§ Fariyg som befordrar gods
eller passagerare och har en bruttodräktighet av minst 20 registerton skall på
vardera sidan vara försett med lastmärken, som utvisa minsta tillåtna fribord
för fartyget.

Laslmärken
fastställas av sjöfartsverket. Bestämmelsen i första slyckel gäller icke luslfarlyg.

3
§ Fartyg som avses i 2 §
försia stycket skall ha bevis att fartygets lastmärken vid tiUsynsförrättning
befunnits riktigt och varaktigt an-bragla på fartygets sidor (fribordscertifikat).

4
§ Fariyg må icke lastas djupare
än som anges av det laslmärke som. är tillämpligt.

3
Senaste lydelse av förutvarande 3 kap. 11 § se 1975: 83.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 179

5 §
Sjöfartsverket skall förklara fribordscertifikat ogiltigt, om

a)
fartygets skrov eller
överbyggnad ändrats på så väsentligt sätt alt fribordet bör ändras,

b) fartyget icke är i betryggande skick i fråga om
skydd för öppningar eller i fråga om räcken, brädgångar, länsportöppningar
eller i fråga om tilllräde till besättningens bostäder eller passageramtrymmen,
eller

c)
fartyget icke undergår
föreskriven tillsynsförrättning beträffande laslmärke.

Beslämmelserna
i 2 kap. 5 § om fartcertifikat äga motsvarande tilllämpning i fråga om fribordscertifikat.

6 §
Bestämmelserna om lastmärke och fribordscertifikat gäUa icke

utländskt fartyg i vidare mån än regeringen förordnar därom.

För
utländskt fartyg må såsom fribordscertifikat godtagas annan handling varav
fartygets minsta tillåtna fribord framgår.

5
kap.

Passagerarfartyg
och passagerarfartygscertifikat

1
§ För passagerarfartyg skall,
med beaktande av fartygets stabilitet och bärighet samt de åtgärder som
vidtagits för att förebygga ohälsa och olycksfall ombord, vara faststäUt det högsla
antal passagerare som fartyget må medföra.

2
§ Svenskt
passagerarfartyg skall ha bevis, varav framgår att fartyget vid tillsynsförrättning
befunnits lämpligt att befordra passagerare ocb det högsta antal passagerare
som fastställts enligt 1 § (passagerarfartygscertifikat).

Utländskt
passagerarfartyg skall ha certifikat eUer annan handling, varav framgår det
högsta tillåtna antalet passagerare.

3
§ Passagerarfartygscertifikat
må ej utfärdas för längre tid än den som gäller för fartygets fartcertifikat.

4
§ Passagerarfartyg må icke
under resa medföra högre antal passagerare än som anges i passagerarfartygscertifikat
eller för utländskt passagerarfartyg i motsvarande handling.

I
nämnda antal inräknas ej bärgare eller dennes medhjälpare, som medföljer
fartyget, sedan delta drabbats av sjöskada, eller person, som införes till hamn
efler alt ha räddats ur sjönöd.

Vid
kortare fart mellan svenska hamnar skall i passagerarantalet icke inräknas
sjöman som efter erhåUen eller avslutad anstäUning medföljer till eller från
annat fartyg med samma redare.

Regeringen
äger meddela närmare bestämmelser om vad som skall förstås med kortare fart samt
föreskriva i vilken mån Iredje siycket skall äga tillämpning vid färd mellan
utländska hamnar.

5
§ Bestämmelserna i 2 kap 4 och
5 §§ om fartcertifikat äga molsvarande tillämpning i fråga om passagerarfartygscertifikat.

6
§ Enligt de närmare bestämmelser
regeringen meddelar äger sjöfartsverket medge att fartyg i särskUda faU
nyttjas som passagerarfartyg utan hinder av vad som sägs i detta kapitel.

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 180

6
kap.

Bemanning och minimibesättning
m. m.

1 §
Fartyg skall vara bemannat på betryggande sätt.

Under
resa, som under vanhga förhållanden, kräver mer än tolv rimmars oavbruten gång
eller som i annat fall är sådan, all skeppsljänsten måste indelas i skift, må
fartyget icke ha mindre besättning än alt befäl och manskap kunna indelas i erforderUgt
antal vakter.

Fartyg
må icke under resa ha mindre besättning än att erforderlig personal kan avdelas
för koslhåUet ombord och, om fartyget enligt gällande föreskrifter skall vara
utrustat med teleanläggning, för anläggningens behöriga nyttjande.

2 §
För fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 registerton, som

befordrar gods eller passagerare, skall sjöfartsverket, efter samråd med

organisationer repesenterande redare och ombordanställda, fastställa

den minsta besättning som kan anses betryggande från sjösäkerhelssyn

punkt i den fart, vari fartyget nyttjas eller avses atl nyttjas (minimibe

sättning). Om fartyget nyttjas eller avses att nyttjas i flera fartområden,

skall minimibesättning fastställas för varje sådant område.

Regeringen
äger bestamma, att minimibesättning skaU fastställas även för annal fariyg än i
första stycket sägs.

3
§ När minimibesättning
fastställes, skall besättningens sammansättning till antal och kvalifikationer
bestämmas med hänsyn tiU fartygets storlek, beskaffenhet, utrustning,
användning och den fart, vari fartyget nyttjas eller avses att nyttjas. Härvid
skall iakttagas att fartyg erhåller befäl till del anlal och med den behörighet
som särskilt föreskrives samt att manskapet ges en sammansättning som är
tillfredsställande med hänsyn till fartygets säkra framförande och
sjösäkerheten i övrigt.

4
§ Sedan minimibesättning för
visst fartyg fastställts, skall sjöfartsverket låta anteckna minimibesätlningens
sammansättning till anlal och kvalifikationer samt det fartområde för vilket
besättningen fastställts i den tillsynsbok för fartyget, som föreskrives i 7
kap. 20 §.

5
§ Har anteckning öm minimibesättning
för visst fartområde införts i fartygs tillsynsbok, må fartyget icke framföras
i fartområdet, om besättningens antal understiger vad som anges i tillsynsboken.

6
§ Ändras fartyg eller dess
utrustning på sätt som kan antagas ha betydelse för minimibesätlningens
sammansättning, äger sjöfartsverket återkalla meddelat beslut om minimibesättning.

Har
beslut om minimibesättning återkallats, skaU tiUsynsboken genast lämnas lill
sjöfartsverket.

7 §
Bestämmelserna i 1 § andra och tredje styckena samt 26 §§

sälla icke utländskt fartyg.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 181

7 kap.

Tillsyn av lagens efterlevnad m. m,

TiUsynsförrättningar

1 § De tiUsynsförrättningar som skola företagas enligt
denna lag äro

a)
regelbunden
undersökning av fartyg jämte utrustning (sjövärdighetsbesiktning),

b)
regelbunden
undersökning av annat fariyg än passagerarfartyg och dess utrustning i viss del
eller vissa delar (mellanbesiktning),

c)
regelbunden
undersökning av fartyg för fastställande av dess lämplighet för
passagerarbefordran och högsta tUlåtna anlal passagerare
(passagerarfartygsbesiktning),

d) regelbunden undersökning och uppmätning av fartyg
för åsällan

de av laslmärke eller meddelande av tUlstånd att bibehålla sådant märke

(fribordsbesiktning),

e) särskild undersökning av fartyg i viss del eller
vissa delar (extra

besiktning) och

f) annan undersökning av förhållandena ombord
(inspektion).

Om det är möjligt skola flera tillsynsförrättningar på ett
fartyg ske samtidigt. Förrättning skall om möjligt ske i samband med
undersökning i klassificeringsanstalt, som omfattas av förordnande enligt 1
kap. 15 §.

2 § Vid sjövärdighetsbesiktning skall i den omfattning
regeringen eller,

efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket bestämmer, undersökas

om skrov med fasta delar, framdrivningsmaskineri med hjälpmaskiner,

elektrisk anläggning samt utrustning motsvara de fordringar på sjövär

dighet som uppställas i denna lag eUer i föreskrifter som utfärdas med

stöd av lagen.

Vid sjövärdighelsbesiktning skall inspektion äga rum
enligt 16 §.

3 § Fartyg, som bygges för svensk beställare, skaU undergå
sjövärdig

hetsbesiktning, innan fartyget nyttjas till sjöfart.

Har utländskt fartyg blivit svenskt eller har svenskt
fartyg, vars bruttodräktighet understiger 100 registerton, bytt ägare utan alt
därigenom upphöra alt vara svenskt, äger sjöfartsverket besluta att
sjövärdighetsbesiktning av fartyget skall äga rum, om det icke med hänsyn till
fartygets beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt är obehövligt.

Bestämmelserna i denna paragraf gälla passagerarfartyg,
oavsett minsta dräkrighet, och annat fartyg med en bruttodräktighet av minst 20
registerton.

4
§
Passagerarfartyg skall undergå förnyad sjövärdighelsbesiktning, om det nyttjas
i stor kustfart eUer vidsträcktare fart, inom tolv månader och i annat fall
inom ljugofyra månader efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning.

5
§ Om annat
fartyg än passagerarfartyg är högsl tjugofyra år och har högsta klass i
klassificeringsanstalt som omfattas av förordnande enligt 1 kap. 15 §, skall
det undergå förnyad sjövärdighetsbesiktning inom fyrtioåtta månader efler
senast företagen sjövärdighetsbesiktning

4 Senaste lydelse 1971: 293.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Frop.
1977/78: 55 182

eller,
om sjöfartsverket medger det, inom sextio månader efter senast företagen
sjövärdighetsbesiktning.

Har
fartyget icke sådan klass som nu nämnts eller är det äldre än tjugofyra år,
bestämmer sjöfartsverket den tid, inom vilken nästa sjövärdighetsbesiktning skaU
äga mm. Med beaktande särskilt av fartygels ftlder och allmänna tillstånd skall
tidpunkten beslämmas rill tidigast tjugofyra och senast fyrtioåtta månader
efter senast företagen sjövär-dighetsbesikfning. Har fartyg som är äldre än
ljugofyra år högsta klass, må dock sjöfartsverket medgiva alt den tid, inom
vilken förnyad sjövärdighetsbesiktning skall äga rum, utsträckes dll sextio
månader, om synnerliga skäl föreligga.

Bestämmelserna
i denna paragraf gälla ej fartyg med mindre bruttodräktighet än 100
registerton.

6 §
Sjöfartsverket äger meddela anstånd med förnyad sjövärdighets-

besiktning under högst tre månader eller, om särskilda skäl föreligga,

högst
sex månader.

7 §
Vid mellanbesiktning skall i den omfattning regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, sjöfartsverket bestämmer undersökas om

fartyg och utrustning motsvara de fordringar på sjövärdighet som upp

ställas i denna lag eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.

Vid
besiktningen skaU inspektion äga rum enligt 16 §, om delta icke är uppenbari
obehövligt.

8 §
Fartyg skall undergå meUanbesiktning inom tjugofyra månader

efter senast genomgången sjövärdighelsbesiktning eller mellanbesiktning.

Mellanbesiktning avseende fartygets radioinstallarion skall dock ske

minst en gång var tolfte månad.

Bestämmelserna
i första stycket gälla ej fartyg med mindre bruttodräktighet än 100 registerton.

8 a
§ Sjöfartsverket äger meddela anstånd med mellanbesiktning un

der högst tre månader eller, om särskUda skäl föreligga, högst sex måna

der.

9 §
Vid passagerarfartygsbesiktning skall i den omfattning regeringen

eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket bestämmer under

sökas om fartyget med hänsyn tiU de fordringar som uppstäUas i denna

lag eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen må medföra flera

än tolv passagerare. Är så fallet, skall bestämmas det högsta anlal pas

sagerare som fartyget må medföra.

Vid
besiktningen skaU inspektion äga rum enligt 16 §, om detta icke är uppenbari
obehövligt.

10 §
Passagerarfartyg skall undergå passagerarfartygsbesiktning i sam

band med atl fartyget undergår sjövärdighetsbesiktning.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket äger förordna, att
fartyget i särskilt fall må befrias från skyldighet att undergå passagerarfartygsbesiktning
enligt första stycket.

11 §
Vid fribordsbesiktning skall i den omfattning regeringen eller,

efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket bestämmer undersökas.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 183

huru enligt denna lag och med stöd därav utfärdade föreskrifier
minsta tillåtna fribord för fartyget skall bestämmas och genom lastmärken anges
eller, där laslmärken åsatts fartyget, huruvida de må bibehållas.

Vid besiktningen skall inspektion äga rum enligt 16 §, om
detta icke är uppenbari obehövligt.

12
§ Fartyg, som
enligt denna lag skall vara försett med lastmärke, skall undergå fribordsbesiktning
i samband med alt fartyget första gången undergår sjövärdighetsbesiktning
eller då sjöfartsverket bestämmer. Förnyad fribordsbesiktning skall äga rum
minst vart femte år, om regeringen icke föreskriver kortare tid.

13
§ Vid extra
besiktning skall i den omfattning regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, sjöfartsverket bestämmer undersökas om viss del av fartyg eller
dess utrustning motsvarar de fordringar på sjövärdighet som uppställas i denna
lag eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.

14
§ Fartyg skall
undergå extra besiktning, när fartyget genomgått större ombyggnad, reparation
eller förnyelse eller lidit skada som kan inverka menligt på sjövärdigheten.

Om det med hänsyn tiU fartygs ålder, allmänna tillstånd
eller omständigheterna i övrigt föreligger särskUda skäl, äger sjöfartsverket
besluta atl fartyget skall undergå extra besiktning även i annat fall än som
avses i första sticket.

Bestämmelserna i försia och andra styckena gälla
passagerarfartyg, oavsett dräktighet, och annal fartyg med en bruttodräktighet
av minst 20 registerton.

15 §= För fartyg, som innehar högsla klass i klassificeringsanslalt,
vil

ken omfattas av förordnande enligt 1 kap. 15 §, och icke är äldre än

tjugofyra år, må den undersökning av fartyget, som lett till att fartyget

erhållit eller fått bibehålla klassen, godkännas såsom besiktning, som

avses i 1 § a), b), d) eller e) i de delar undersökningen omfattar. Detta

gäller dock icke sådan undersökning av sjövärdigheten som avslutats

tidigare än sex månader före förrättningen, ora särskUda skäl ej före

ligga atl godkänna undersökningen. Överföres fartyg till ny klassifice

ringsanstalt eller föreligga i annat faU särskilda skäl att underkasta far

tyg besiktning, äger sjöfartsverket beslula därom.

Har fartyget icke klass som avses i första stycket eller
är det äldre än tjugofyra år, må sjöfartsverket efter prövning i varje särskilt
faU godkänna undersökningen såsom besiktning i den omfattning som föreskrives
i första st\cket.

16 § Vid inspektion skall undersökas om erforderliga
åtgärder iaktta

gits för alt förebygga ohälsa och olycksfall, om fartyget är behörigen

lastat eller barlastat, om fartyget är bemannat på betryggande sätt och

om det eljest är i behörigt skick. Inspektionen må göras mindre omfat

tande än nu sagts.

Fartyg skall underkastas inspektion när tillsynsmyndighet
finner det påkallat.

"' Senaste lydelse 1971: 293.

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 184

17 § Tillsyn av utländskt fartyg sker genom inspektion.

På framstäUning av myndighet i främmande stat må
sjöfartsverket dock förordna om annan tillsynsförrättning belräffande fartyg
som är hemmahörande i den främmande staten och, om så erfordras, uifärda certifikat,
som avses i denna lag eller i föreskrifter som ulfärdas med stöd av lagen.

Ritningar och tillsynsbok

18 §6 Ritning tiU fartyg, som bygges eller ombygges för
svensk räk

ning och enligt denna lag skall undergå annan tillsynsförrättning än in

spektion, skall ges in till sjöfartsverket i god tid innan det arbete som

ritningen avser börjas. I trängande fall eller om fartyget dUfälligt ändras

eller ombygges utomlands, må ritning insändas i efterhand.

Ritning till utländskt fartyg, som blivit svenskt och med
anledning därav skall undergå sjövärdighelsbesiktning, skall ges in till
sjöfartsverket så snart det kan ske.

Regeringen eller, efler regeringens bemyndigande,
sjöfartsverket äger meddela erforderliga föreskrifter om vilka ritningar som
skola inges samt medge lättnad i fråga om skyldigheten att ge in ritningar till
viss typ av fartyg och lill fartyg som innehar klass i klassificeringsanstalt,
vilken omfattas av förordnande enligt 1 kap. 15 §.

19 § På särskild framställning av beställare, redare eller
skeppsbyg

gare skall sjöfartsverket granska ritning som avses i 18 § samt avge det

yttrande vartill granskningen ger anledning med hänsyn tiU bestämmel

serna i denna lag eller i föreskrifter som ulfärdas med stöd av lagen.

Ritning rörande maskineri, utrustning eller särskUd
anordning ombord skall granskas även på fraraställning av tillverkare.

20 § Svenskt passagerarfartyg, oavsett dräktighet, och
annat svenskt

fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 registerton skola ha tillsyns

bok.

Om tillsynsförrättning, om anmärkning som framkommit vid
tillsynsförrättning och om ålgärd som vidtagits med anledning av anmärkningen
skall förrättningsmannen göra anteckning i tiUsynsboken och lämna underrättelse
till sjöfartsverket och fartygets redare eller den som i redarens ställe
brukar fartyget.

S kap.

Förbud mot nyttjande m. m.

1 § Förekommer skälig anledning antaga,

att fartyg icke är sjövärdigt för resa i avsedd fart,

att fartyget i väsentligt avseende brister i fråga om
skyddet mot ohälsa och olycksfall,

att det icke är behörigen lastat eller barlastat,

alt det medför passagerare utöver det högsta tillåtna
antalet, eller

att det icke är bemannat på betryggande sätt,

må fartygets resa förbjudas i avbidan på rättelse.

Är allenast fråga om brist i arbetsinrättning eller
arbetsredskap, må i stället förbud meddelas att begagna inrättningen eller
redskapet innan

6 Senaste lydelse 1975: 83.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 185

rättelse vidtagits. Förekommer skälig anledning antaga att
användningen av viss lokal, visst ärane eUer viss arbetsraelod innebär fara för
ohälsa eller olycksfall, raå även användningen av lokalen, ämnet eller metoden
förbjudas i avbidan på rättelse.

Resa må jämväl förbjudas, ora fartyg icke hålles tUlgängligt
för tillsynsförrättning eiler om fartyg, som enligt denna lag skall ha fart-,
passagerarfartygs- eller fribordscertifikat, saknar gällande sådant certifikat.

2 § Förbud enligt 1 § må meddelas av sjöfartsverket eller
annan till

synsmyndighet som regeringen bestämmer. Utom riket må sådant för

bud meddelas även av svensk utlandsmyndighet sora förordnats atl ul

öva tiUsyn av fartyg. Förbud enligt 1 § andra stycket må därjämte med

delas av myndighet som avses i 1 kap. 5 § samt, oberoende av förord

nande, av svensk utlandsmyndighet. Har sådant beslut inom sjöfartsver

ket meddelats av annan än chefen för den avdelning tiU vilken frågor

ora säkerheten på fartyg hör (sjösäkerhetsdireklören) eller meddelats av

annan myndighet, skall beslutet genast underställas sjösäkerhetsdirek

lören.

Beslutet skall innehålla uppgift om skälen för förbudet
och de åtgärder som skola vidtagas för rättelse. Avskrift av beslutet skall
genast tUlställas redaren eller den sora i redarens ställe brukar fartyget,
befälhavaren samt, om förbudet avser utländskt fartyg, diplomatisk eller konsulär
representant för det land där fartyget hör hemma.

3 § Den sora inom riket raeddelat beslul enligt 1 §,
avseende förbud

mol fartygs resa, skall genast göra anmälan ora beslutet till polismyn

dighet. Denna skall vidtaga de åtgärder som erfordras för att hindra

fartygets avgång.

Anmälan skall göras även till tullmyndighet och lotsmyndighet.
På dessa myndigheter ankomraande förrättning för fartygets resa skall inställas
så länge förbudet gäller.

Gäller förbudet svenskt fartyg som befinner sig utom
riket, äger svensk utlandsmyndighet tiU förhindrande av resan avfordra
fartygets befälhavare för fartyget gällande nationalitetshandling.

4 §s Förekoraraer brist sora avses i 1 § och finnas ej
tillräckliga skäl

alt förbjuda fartygets resa eller att meddela förbud att begagna inrätt

ning, redskap, lokal, ämne eller arbetsmetod, kan rayndighet som avses

i 2 § försia siycket i stället förelägga redaren eller den som i redarens

ställe brukar fartyget att avhjälpa bristen.

Underlåter redaren eller den som i redarens ställe brukar
fartyget att inom förelagd tid vidtaga åtgärd som åligger honom enligt
föreläggandet eller kan han ej tillställas beslutet ulan dröjsmål som
äventyrar syftet med beslutet, får myndigheten låta verkställa åtgärden på den
för-suraliges bekostnad. Detsamma gäller även i annat fall då föreläggande
meddelats, om omedelbar åtgärd påkallas raen ej kan väntas bli vidtagen av den
som avses raed beslutet.

5 § I beslut om förbud eUer föreläggande kan utsättas
vite.

t Senaste lydelse 1975: 83.

8 Förutvarande 4 § upphävd genom 1972: 276.

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78: 55 186

9
kap.

Åligganden
för redare, befälhavaren m. fl. till tryggande av säkerheten

1
§ Enligt vad i sjölagen stadgas åligger del befälhavaren att tillse, alt
fartyget är i behörigt skick med avseende på sjövärdighet, anordningar till
förebyggande av ohälsa och olycksfall, lastning och bemanning.

Redaren
skall anslälla den som ingår i minimibesättning och tillhör däcks- eller raaskinavdelningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 §
Redare eller den som i redarens ställe brukar fartyget skall tiUse

att fartyget undergår tillsyn enligt 7 kap.

Redare
eller beställare av fartyg skall tillse att ritning som avses i 7 kap. 18 § ges
in till sjöfartsverket inom föreskriven lid.

3 §
På anmodan av sjöfartsverket eller annan tillsynsmyndighet som

regeringen bestämmer är redaren eller den som i redarens ställe brukar

fartyget skyldig att föranstalta om undersökning av ämne eller material

som användes på fartyget eller ingår i dess last eller tillhandahåUa prov

för sådan undersökning. Samma skyldighet gäller i fråga ora maskin,

redskap eller teknisk anordning på fartyget.

i
fråga om ämne eller material vars inlastning är förestående raen ännu ej kommit
under redarens vård har lastägaren sådan skyldighet som enligt första stycket
åvilar redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget.

Underlåter
någon som är skyldig därtill att efterkorama anmodan enligt första stycket
eller kan han ej tillställas beslul om anmodan utan dröjsmål som äventyrar syfiet
med beslutet, får tillsynsmyndigheten låta verkställa åtgärderna på dennes
bekostnad. Detsamma gäller även i annal fall då beslut meddelats, om oraedelbar
ålgärd påkallas men ej kan väntas bli vidtagen av den som avses med beslutet.

Undersökning
enligt denna paragraf skall bekostas av den som ålagts att föranstalta om
undersökning eUer att tUlhandahålla prov för undersökning, om ej
tillsynsmyndigheten beslutar atl kostnaden helt eller delvis skall ersättas av
statsmedel.

I
beslut med anmodan enligt första siycket kan utsättas vite,

r

4 §
Redare eller den som i redarens stäUe brukar fartyget, befälhava

ren och den som eljest leder arbete ombord skola iakttaga alll sora med

hänsyn till arbetets natur och de förhållanden, under vilka arbetet be

drives, samt ombordanställds ålder, yrkesvana och övriga förutsättninga

för arbeiei skäligen kan fordras för att förebygga atl ombordanställd

ådrager sig ohälsa i följd av arbetet eller drabbas av olycksfall däri eller

för alt eljesl trygga sjösäkerheten.

Ombordanställd
är pliktig att använda befintliga skyddsanordningar, noga följa denna lag eller
föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen särat i övrigt iakttaga tillböriig
försiktighet och, i vad på honora an-koraraer, medverka till förekommande av
ohälsa eller olycksfall. Ombordanställd är skyldig atl använda personlig
skyddsutrustning under arbetet och väl vårda den.

Det
åligger befälhavaren att särskilt tillse, att minderårigs användan-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 187

de
i arbete på fart\g icke medför fara för olycksfall eller för överansträngning
eller annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling.
Kan minderårigs användande liU visst slag av arbete medföra synnerlig fara i
något av nu nämnda avseenden, får regeringen eller myndighei som regeringen bestäraraer
föreskriva särskilda villkor för minderårigs användande till sådant arbete
eller förordna att minderårig icke får användas därtiU.

5
§ När två eller flera arbetsgivare samtidigt bedriva arbete på samma fartyg,
skola de samråda och gemensamt verka för att åstadkomma sunda och säkra
förhållanden på fartyget.

Redaren
eller den som i redarens stäUe brukar fartyget är ansvarig för samordning av
åtgärder tiU skydd mot ohälsa och olycksfall på fartyg som är gemensamt
arbetsställe.

I
fråga om fartyg, som intagits på varv i Sverige, åvilar det ansvar som avses i
andra sncket den för varvsdriften ansvarige arbetsgivaren i stället för
redaren. Om särskilda skäl förehgga kan rayndighet sora regeringen bestämmer
medge att detta ansvar får överlåtas på redaren.

I
fråga om fartyg i svensk hamn åvilar ansvaret för sådan samordning av
skyddsåtgärder som påkallas av att fartyget är under lastning eller lossning
den för detla arbete ansvarige arbetsgivaren. Detta ansvar kan överlåtas till
redaren.

Den
som har ansvar enligt andrafjärde styckena skall tillse alt samordning sker
av skyddsåtgärder på fartyget. Övriga arbetsgivare och på fartyget sysselsatta
arbetstagare skola följa de anvisningar som han lämnar i delta syfte.

Vad
i denna paragraf sägs om arbetsgivare äger motsvarande lillämpning på den som
driver verksamhet utan att ha arbetstagare anställd.

6
§ Om de skyldigheter som åvila tiUverkare
och försäljare av maskiner, redskap och andra tekniska anordningar särat den
som upplåter till begagnande eller installerar sådana anordningar stadgas i arbelsmiljölagen
(1977: 000).

7
§ Skyddsombud företräder de ombordanställda
i skyddsfrågor och skaU verka för tillfredsstäUande skyddsförhållanden. Ombudet
skaU inom silt skyddsomiråde vaka över sundhet och säkerhet i arbetet samt i
delta syfte dellaga vid planering av nya eUer ändrade lokaler, anordningar och
arbetsmetoder på fartyget och vid planeringen av andra åtgärder av betydelse
för säkerheten i arbetet.

Skyddsombud
skall söka vinna övriga ombordanställdas medverkan i skyddsarbetet.

Redare,
annan arbetsgivare och ombordanställda svara geraensarat för att skyddsombud
får erforderlig utbildning.

Skyddsombud
skall beredas tillfälle att under arbetstid fullgöra sina uppgifter med
bibehållna anställningsförmåner. Orabudet skall ges tillfäUe alt på fartyget
disponera lämplig lokal eller annat utrymme som behövs för uppdraget.

Skyddsombud
har rätt att taga del av de handlingar och erhålla de upplysningar i övrigt som
äro av betydelse för ombudets verksamhet.

8 §
Innebär \isst arbete
omedelbar och allvarlig fara för ombord

varandes liv elier hälsa och kan rättelse ej genast uppnås genom hän-

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78: 55 188

vändelse
tiU befälhavaren, kan skyddsombud bestämma att arbetet skall avbrytas.

Finner
skyddsombud att förbud enligt 8 kap. 1 § överträdes, kan han avbryta arbete som
avses med förbudet eller som erfordras för att fartyget skall påbörja förbjuden
resa.

9 §
Beslut av skyddsombud enligt 8 § gäller i fråga om fartyg som är

förtöjt eller ligger till ankars i svensk hamn till dess sjöfartsverket tagit

ställning i saken.

I
annat fall än som avses i första stycket eller då fråga är om räddningstjänsl,
gäller skyddsombudels beslut till dess befälhavaren lagil ställning. Mot
skyddsombudets beslul får befälhavaren beordra arbete endast om han finner
beslutet ogrundat eller arbetet nödvändigl för att undanröja eller förebygga
fara som bedömes större än den risk som föranlett beslutet. Innan befälhavaren
i strid mol skyddsombudels beslut beordrar arbete skall han höra skyddskomraittén,
om sådan finnes och tvingande hinder ej föreligger.

10
§ Beslul av skyddsombud enligt
8 § eller av befälhavare enligt 9 § skall med angivande av skälen antecknas i
fartygets skeppsdagbok eller om sådtin dagbok ej föres nedtecknas särskilt.
Befälhavaren skall tillse att avskrift av sådant beslut genast tillställes
sjöfartsverket.

11
§ För skada till följd av åtgärd
som avses i 8 § är skyddsombud fri frän ersättningsskyldighet.

12
§ SkyddskommUté skall planera
och övervaka skyddsarbetet på fartyget. Den skall noga följa utvecklingen i
frågor som röra skyddet mot ohälsa och olycksfall samt verka för tillfredsslällande
skyddsförhållanden på arbetsstället. I skyddskommitté skola behandlas frågor
om de ombordanställdas hälsovård, frågor om planering av nya eller ändrade
lokaler, anordningar och arbetsmetoder på fartyg, andra ålgärder av större
betydelse för säkerheten i arbetet saml frågor om upplysning och utbildning
rörande skydd mot ohälsa och olycksfall.

13
§ Befälhavaren skall lUlse, alt
de ombordanställda erhålla tillräcklig och fullgod kost. Han skall jämväl ha
uppsikt över hälsovårds- och bostadsförhållanden ombord.

14
§ Redare eller den sora i
redarens ställe brukar fartyget saml befälhavaren och övrigi befäl ombord
skola lärana eller låta lämna tillsynsmyndighet nödigt bistånd vid tUlsynsförrättning
och lämna varje upplysning som begäres vid förrättningen.

15
§ Befälhavaren skaU innan resa
äntrades skaffa sig den kännedom om fartyget som han behöver för all kunna
fullgöra sina åligganden beträffande säkerheten på fartyget.

Maskinchefen
skall innan resa äntrades skaffa sig erforderiig kännedom ora fartygels
maskineri med tUlhörande anläggningar och inrättningar samt fartygets brandsläckningsanordningar.

Besättningen
skaU genom befälhavarens försorg, i den mån det är möjligt, beredas tillfälle
att förvärva erforderiig kännedom om fartyget innan resa äntrades.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:
55 189

16 § Innnn -e>a äntrades skall fartyget göras sjöklart.
Därvid ska51 befälhavaren särskUt tillse, att

a)
tillräckligt
med proviant, vallen och läkemedel samt erforderliga sjökort och nautiska pubhkationer
medföras på fartyget,

b)
signalapparater,
lanternor, nautiska instrument, bärgningsredskap och övrig litTListning för
säkerheten ombord äro klara till omedelbart bruk,

c)
manöver- och
kontrollorgan äro klara tiU omedelbart bruk,

d) fartyget icke är nedlastat ulöver tillämpligt laslmärke,

e) erforderlig barlast intagils,

f) lasten behörigen stuvats och betryggande
anordningar vidtagits

mol alt last eller barlast förskjuter sig eller eljest åstadkommer skada

på ombordvarande eller på fartyget,

g) last eiler annat icke belamrar fartygets utrustning,
inrättningar

eller redskap eiler försvårar fartygels navigering,

h) skeppsliickorna behörigen lillslulils och skalkats samt
öppningar i däck, skott och bordläggning av betydelse för sjövärdigheten riUslutits
på betryggande sätt.

Maskinchefen ansvarar för att fartygets maskineri med
tillhörande anläggningar cch inrättningar är i behörigt skick, att fartygels brandsläckningsanordningar
äro klara lill omedelbart bruk saml att erforderliga förnödenheter för
maskineriels drifl finnas ombord. Det åligger maskinchefen .tt lämna
befälhavaren uppgift om den mängd drivmedel för maskinerieJs drift som medföres.

17 § Befälhavaren skall tillse att den Iillsynsbok som
avses i 7 kap.

20 § och de certifikat sora utfärdats för fartyget med stöd av denna lag

finnas ombord och hållas tillgänghga vid tUlsynsförrättning. Måste far

tyget överges, ikall befälhavaren om möjligt sörja för att dessa hand

lingar bringas i säkerhel.

Ej raå nägon förvägras alt taga del av innehållet i
tillsynsboken, såvitt hans rätt är beboende därav.

18 §" Om befälhavarens skyldighet att till
sjöfartsverket anmäla vissa

händelser ombord finnas bestämmelser i sjölagen (1891: 35 s. 1).

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan
besluta om skyldighet för redare eller befälhavare atl anmäla inträffade olycksfall
eller tillbud (ill olycksfall eller sjukdomsfall utöver vad som angives i
sjölagen.

19
§ Om skyidighet
alt anlita lots och om lotsavgift gäller vad regeringen eller, eflet
regeringens bemyndigande, förvaltningsmyndighet föreskriver.

20
§1" Bestämmelserna
i 1 § andra siycket och 218 §§ gälla icke utländskt fartyg i vidare mån än
regeringen förordnar därom.

10 kap. Ansvarsbestämmelser

1 § Underlåter redare eller den som i redarens ställe
brukar fartyget atl tillse att fartyget undergår tillsyn enligt 7 kap., dömes tiU
dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

o Senaste lydelse av förutvarande 9 kap. 10 § se 1971:
293. 10 Senaste lydelse av förutvarande 9 kap. 11 § se 1975: 83.'

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78: 55 190

2
§ Nyttjas fariyg
till sjöfart utan att ha i denna lag föreskrivet certifikat eller i strid mot
bestämmelse i sådant certifikat eller nyttjas fartyg till sjöfart utan att vara
försett med lastmärke, om sådant är föreskrivet, dömes befälhavaren till
dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

3
§ Iakttager
befälhavare icke de föreskrifier om minimibesättning, som med stöd av denna lag
fastställts att gälla för fartyget, dömes till dagsböter eller fängelse i högst
sex månader.

Gärning som avses i första stycket skall icke medföra
ansvar, om lämplig person som varit kvalificerad till befattningen icke kunnat erhåUas
i senast besökta hamn och detta föranlett alt de uppställda fordringarna på
kvalifikation hos medlem av minimibesättning icke blivit uppfyllda för viss
tjänst ombord.

Anställes den som ingår i minimibesättning och tillhör
däcks- eller maskinavdelningen av annan än redaren, dömas redaren och befälhavaren
tiU dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Visar redaren eller befälhavaren atl han gjort vad på
honom skäligen ankommit för att förhindra förseelsen, är han dock fri från
ansvar.

4 § TiU böter eller fängelse i högst ett år dömes den som
uppsåtligen

eller av oaktsamhet bryter mol förbud som meddelats med stöd av 8

kap. 1 § eller föreläggande som meddelals med stöd av 8 kap. 4 §.

Bryter någon mot föreläggande eller förbud, som har
förenats med vite, dömes ej till ansvar enligt första stycket.

5
§ Beordrar
befälhavare arbete i strid mot beslut av skyddsombud enligt 9 kap. 8 § utan alt
skäl som anges i 9 kap. 9 § föreligger och åsidosattes därmed uppenbart
intresset alt skyddsarbetet ombord bedrives i behörig ordning, dömes till
böter.

6
§ Den som uppsåtligen
eller av oaklsamhel underlåter att anlita lots, när det åligger honom på grund
av särskild föreskrift, dömes lill böler eller fängelse i högst sex månader.

7
§11 Ha flera
medverkat till gärning som avses i 14 och 6 §§, gäller 23 kap. brottsbalken.

8
§ Den som olovligen
och ulan giltigt skäl borttager skyddsanordning eller sätter den ur bruk, döraes
till dagsböler.

9
§ Lämnar någon uppsådigen
tillsynsmyndighet oriklig uppgifl för alt erhålla certifikat enligt denna lag
eller atl få sådant certifikat förlängt, dömes till dagsböter.

Den som uppsåtligen lämnar tillsynsmyndighet oriktig uppgifl
i fråga om åtgärd, varom tillsynsmyndigheten givit anvisning, dömes till dagsböter.

10 §1- Den som försummar vad som åligger honom enligt 9
kap. 2 §

andra slyckel, 10 §, 13 § eller 1517 §§, dömes till böter.

11 Senasie lydelse av förutvarande 10 kap. 6 § se 1975:
83.

12 Förutvarande 10 kap. 10 § upphävd genom 1975: 722.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 55 191

11
§ Till straff
enligt denna lag må ej dömas om strängare straff för gärningen stadgas i
brottsbalken eller sjölagen.

12
§ I fråga om
mål om ansvar enligt denna lag eller föreskrift som utfärdas med stöd av lagen
äga bestämmelserna i 336 och 338 §§ sjölagen molsvarande tillämpning.

11 kap. Besvär m. m.

1 § Talan mot beslut enligt denna lag som meddelats av
tillsynsmyn

dighet, som ej är central förvaltningsmyndighet, i annan fråga än sådan

som avses i 8 kap, 1 §, föres genom besvär hos sjöfartsverket.

Beslut som avses i första stycket skall, om ej annat anges
i beslutet, lända till efterrättelse, intill dess sjöfartsverket i anledning av
anförda besvär eller eljest annorlunda förordnar.

2 § I ärende, som genom besvär kommil under
sjöfartsverkets pröv

ning, skall verket förordna om syn på fartyget, om klaganden begär det

eller del eljest prövas erforderligt.

Begär klaganden syn, skall han förskjuta kostnaden därför.
Om del överklagade beslutet fastslälles, skall han slutligt bära denna kostnad.
Ändras beslutet, skall verket med hänsyn till omständigheterna pröva om och i
vad mån förskjutet belopp skall återbetalas till klaganden.

Regeringen förordnar efler vilka grunder kostnad som avses
i andra stycket skall bestämmas.

3 § Mol beslul som raeddelats av sjöfartsverket genom
annan än

sjösäkerhetsdireklören eller av annan tillsynsmyndighet i fråga, som

avses i 8 kap. 1 §, må lalan ej föras.

Talan mot beslut som meddelats av sjöfartsverket genom
sjösäkerhetsdirektören i fråga, som avses i 8 kap. 1 §, föres hos kammarrätten
genom besvär.

Mot annat beslut enligt denna lag av sjöfartsverket eller
av annan tillsynsmyndighet, som är central förvaltningsmyndighet, föres lalan
hos regeringen genora besvär.

Om ej annat anges i beslut som avses i denna paragraf,
skall del ulan hinder av anförda besvär lända till efterrättelse, intill dess
besvärsmyndigheten eller, i fråga om beslul som skall underställas, sjösäkerhetsdireklören
annorlunda förordnar.

4 § Regeringen bemyndigas alt meddela ytterligare
föreskrifter i de

avseenden som regleras i denna lag. Regeringen får även meddela före

skrifter om behörighet alt föra fartyg eller ha befattning på fariyg.

Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att
meddela föreskrifter som avses i första stycket. .

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1978.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 55 192

Innehåll

Propositionen
.................................................. 1

Propositionens
huvudsakliga innehåU ..................... 1

Lagförslag

Lag
om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg .... 2 Utdrag av
protokoll vid regeringssammanträde den 15 december

1977
............................................................ 17

1
Inledning ....................................................... .. 17

2
Gällande rätt ................................................. 18

2.1
Arbetarskyddslagen .................................... 18

2.2
Arbetsmiljölagen ........................................ 20

2.3
Sjösäkerhetslagen ........................................ . 21

2.4
Annan lagstiftning ...................................... 23

3
Fartygsmiljöutredningens
förslag ......................... 23

4
Remissyttrandena.............................................. 23

4.1
Allmänna synpunkter .................................... . 23

4.2
Skyddsverksamheten ombord .......................... . 24

4.2.1
Allmänna utgångspunkter.......................... 24

4.2.2
Skyddsombud ....................................... 25

4.2.3
Skyddskommitté .................................... 30

4.3
Utbildningsfrågor........................................... . 31

4.4
Fartyget som gemensamt
arbetsställe............... . 33

4.5
Övriga frågor................................................ 36

5 Föredraganden.................................................. 38

5.1
Allmän översikt ......................................... 38

5.2
Skyddsverksamheten ombord .......................... 43

5.2.1
Allmänna utgångspunkter......................... . 43

5.2.2
Skyddsombud ....................................... 44

5.2.3
Skyddskommitté.....................................
59

5.3
Utbildningsfrågor .......................................... 62

5.4
Fartyget som gemensamt
arbetsställe............... 63

5.5
Övriga frågor................................................
70

5.6
Verkställighelsföreskrifter ............................ 74

5.7
Ikraftträdande .......................................... 75

6
Upprättat lagförslag...........................................
75

7
Specialmolivering................................................
75

8
Hemställan ................................................... 82

9
Beslut .......................................................... 82

Bilaga
1 Bättre farlygsmiljö (Ds K 1975: 2). Delbetänkande avgivet

av
fartygsmiljöutredningen 83

Bilaga
2 Sjösäkerhelslagen i dess föreslagna lydelse fr. o. m. den

ljuli
1978 173

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM l « 7 770285

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

21 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (19)

19 kopplingar i 6 dokument.

  1. Prop. 1987/88:3 om en ny fartygssäkerhetslag s. 91 om s. 77 · s. 92 om s. 45 · s. 93 om s. 49 · s. 96 om s. 59 · och 2 till i texten
  2. Bet. 1979/80:TU4 Med anledning av propositionen 1978/79:117 om bemanning av fartyg, m. m. jämte motioner s. 22 i texten
  3. Bet. 1977/78:TU14 med anledning av propositionen 1977/78:55 om bättre fartygsmiljö jämte motion s. 1 · s. 19 · s. 21 i texten
  4. Prop. 1978/79:117 om bemanning av fartyg, m.m. s. 56 om s. 56 · s. 82 · s. 93 om s. 56 · s. 141 i texten
  5. Prop. 1979/80:126 om arbetsmiljön på örlogsfartyg, m.m. s. 6 · s. 15 · s. 64 · s. 66 i texten

Visa alla 6

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. Eklund, Bolagisering - ett mode eller ett måste?, 1992 s. 323 om s. 46 · s. 378 i texten