Sök i Ratio Lex

om regionallpolitik

328 sidor, varav 279 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 279 av 328 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:112, om regionallpolitik

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112

Regeringens proposition

1978/79:112

om regionaljpolitik;

beslutad den 22 mars 1979.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsproiokoll.

På regeringens vägnar

OLA
ULLSTEN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 proposilionen föreslås riktlinjer för regionalpolitiken,
som i stort bygger på de principer riksdagen lade fast år 1976.

På grundval av bl.a. förslag från
sysselsättningsulredningen, expertgruppens för regional utredningsverksamhet
utvärdering av del regionalpolitiska stödet och förslag från
glesbygdsdelegationen föreslås förslärkta regionalpoliliska medel. Förslagen
omfattar både den regionalpolitiska planeringen och de särskilda medlen för att
påverka sysselsättning och service i enlighel med planema. Målel för
regionalpolitiken skall vara att ge människor i alla delar av landet tillgång
till arbete, service och god miljö.

1 propositionen konstateras att det alltjämt råder
betydande skillnader mellan landets olika delar då det gäller befolkningens
lillgång till arbete, service och god miljö. Länsplaneringens prognoser för den
framtida sysselsättningen tyder på att skillnaderna mellan olika regioner kan
väntas bestå med den nuvarande utvecklingen.

1 proposilionen framhålls att arbetets värde för individen
måste vara en viktig utgångspunkt för regionalpolitiken. Samtidigt är full
sysselsättning en förutsättning för att effektivt kunna utnyttja landets
resurser. Regionalpolitiken måste inriktas på atl undanröja förvärvshinder och
fördela arbetstillfällena inom landet så att en rimlig regional balans uppnås.

En förutsättning för regional balans är bl. a. att ingen
del av landet växer på ett sådant sätt att regioner i andra delar av landet
påverkas negativt. En balanserad utveckling i bl. a. Stockholmsregionen är
därför ett viktigt mål i regionalpolitiken.

En god ekonomisk utveckling är en förutsättning för all
kunna driva regionalpolitiken med kraft. Näringslivets konkurrenskrafi måsle
förbättras. I Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 112

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 2

Därför
måste erforderiigt ekonomiskt utrymme reserveras för den investeringsökning
som krävs för att öka den industriella kapaciteten och exportförmågan, en
aktiv lokaliseringspolitik bör enligt propositionen kunna bidra till detta.

Goda
valmöjligheter på den lokala arbelsmarknaden - dvs. den arbetsmarknad som kan
nås inom ell rimligt pendlingsavstånd - ökar enligt propositionen människornas
möjligheter atl bo kvar i en region även vid byte av anställning. Del är dock
inte möjligt att göra alla lokala arbetsmarknader jämbördiga. Del går därför
inle alltid alt erbjuda människorna önskvärt arbete i den egna regionen.
Individen måste vara beredd att ibland byla yrke eller flytta. En röriig
arbetsmarknad underlättar också inträdel på arbetsmarknaden för arbetssökande
som av olika anledning är lokall bundna. Det måsle emellertid vara en
angelägen uppgifi för sysselsättnings- och regionalpolitiken att motverka en
sädan ensidig geografisk rörlighet från skogslänen som präglade omflyttningen
under 1950- och 1960-talen. Den geografiska rörligheten mellan olika delar av
landet bör enligt propositionen vara balanserad.

Nuvarande
riktlinjer för länsplaneringen föreslås i slort bli oförändrade. Starkare än
tidigare betonas dock vikten av att planeringen inriktas på konkreta åtgärder
och samordnas med annan planering. 1 fråga om förfarandel aviseras vissa
förenklingar. För att genomföra länsplaneringen föreslås ett särskilt anslag
på 35 milj. kr. Länsdemokratikommitténs förslag lill ändrad beslutsordning för
länsplaneringen berörs. Därvid förordas att ställningstagandet till kommitténs
förslag skjuts upp.

För
att kunna förverkliga regionalpolitikens mål behövs planeringsinstrument som
gör det möjligt att få över landet enhetliga riktlinjer för hur de olika
regionernas problem skall lösas. Ortsplanens betydelse för prioriteringar slås
fast samtidigt som vissa kompletteringar och preciseringar föreslås. Bl. a. bör
områden mellan vilka pendlingen är omfattande eller där pendlingsavstånden är
rimliga behandlas sammantagna. Sädana pendlingsregioner bör avgränsas inom
länsplaneringen. Inga förändringar föreslås i fråga om planeringstalen för
länens folkmängd. Ett förslag till ny stödom-rådeslnddnlng lämnas. Landet delas
därvid in i sex stödområden. Förslaget grundas på de riktlinjer som
sysselsättningsutredningen har föreslagit och länsslyrelsernas förslag lill
stödområdesindelning. De viktigaste bedömningsgrunderna är
sysselsättningsgraden och befolkningsutvecklingen i resp. region saml den
allmänna sysselsältningssituationen i länen. En kraftig förstärkning av del
regionalpolitiska stödet i de sysselsättningsmässigt sämst ställda kommunema
sker.

Det
regionalpoliliska stödet till näringslivet förstärks. En ram om 7400 milj. kr.
föreslås för femårsperioden 1979/80-1983/84. I första hand förstärks
sysselsättningsstödet. Detta stöd skall som mest kunna utgå med totalt 130000
kr. per årsarbetare under sju år. Lokaliseringslån skall kunna ges, föruiom
till investeringar i byggnader och maskiner, även till bl.a.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 3

marknadsföring
och produktutveckling. En ny typ av avskrivningslån föreslås som ersättning
för nuvarande lokaliseringsbidrag och avskrivningslån. Vidgade möjligheler all
använda offerlprincipen i de fall då övriga stöd-möjligheter inte är
tillämpliga föreslås.

Industricentra
föreslås i Ange och Vilhelmina.

Systemet
med lokaliseringssamråd föreslås kvarstå och en utvidgning lill den privala
tjänstesektorn ske. Lagen om lokaliseringssamråd föreslås bli upphävd.

Den
offentliga sektorn har fått en allt större betydelse för sysselsättningen och
därmed också för den regionala utvecklingen. 1 proposilionen framhålls därvid
att den offentliga seklorn i ökad utsträckning bör planeras från
regionalpoliliska utgångspunkier. Administrativa ålgärder föreslås som bör ge
möjligheler till en effektivt fungerande regionalpolitik inom den statliga
verksamheien.

En
fortsalt satsning pä glesbygdsområdena föreslås. Därvid förordas en samordning
och intensifiering av de statliga insatserna för sysselsättning och service i
glesbygderna. Ett nytt och förstärkt glesbygdsstöd föreslås, där nuvarande
stödformer slås samman och besluten så långt möjligt decentraliseras. För
budgetåret 1979/80 föreslås 82 milj. kr. för ålgärder i glesbygd.

Slutligen redovisas en
ändrad organisation för den regionalpoUtiska forskningen. Regionala
samverkansgrupper med företrädare för de intressen som medverkar i den
regionala planeringen bildas i de sex högskoleregionerna. Riktlinjer anges för
ett nytt forskningsprogram.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 4

Förslag
till

Lag
om upphävande av lagen (1970:725) om lokaliseringssamråd

Härigenom
föreskrivs all lagen (1970: 725) om lokaliseringssamråd skall upphöra att gälla
vid utgången av juni 1979.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1979-03-22

Närvarande:
statministem Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer,
Cars, Gabriel Romanus

Föredragande:
statsrådet Wirtén

Proposition
om regionalpolitik

1
Inledning

I
riksdagens beslut år 1964 om riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
(prop. 1964:185, BaU 1964:48, rskr 1964:408) angavs för första gången målen för
regionalpolitiken. De kan sammanfattas på följande sätt. Lokaliseringspolitiken
bör syfta till att främja en sådan lokalisering av näringslivet att landets
tillgångar av kapital och arbetskraft blir fullt utnyttjade och fördelade på
ett sådant sätt att ett snabbt ekonomiskt framåtskridande främjas. Välståndet
bör fördelas så att människoma i olika delar av landet erbjuds en
tillfredsställande social och kulturell service, att stmkturomvandlingen och
den ekonomiska expansionen sker i sådana former och i en sådan takt att de
enskilda individemas trygghet värnas och att rikets försvar underlättas. Vid
senare riksdagsbehandling har målen utvecklats och preciserats. I riksdagens
beslut om regionalpolitiken år 1972 (prop. 1972:111, InU 1972:28, rskr 1972:
347) angavs bl. a. aU de tre välfärdsfak-torema - arbete, service och miljö -
skall bli tillgängliga inom räckhåll för alla människor.

Riksdagen
beslutade år 1976 (prop. 1975/76:211, AU 1976/77:7, rskr 1976/77: 79) om en
samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik. Riksdagen betonade därvid att
ett väsentligt regionalpoliliskl mål är all ge arbete åt alla. Därför kan
sysselsättnings- och regionalpolitiken inte ses skilda från varandra. 1
beslutet underströks vidare betydelsen av att den statliga verksamheten inom olika
sektorer i ökad utsträckning planeras utifrån regionalpolitiska
utgångspunkter.

Den
ekonomiska ram, som riksdagen år 1973 angav för lokaliseringspolitiken har
efter beslut av riksdagen förlängts till att omfatta även budgetåret 1978/79.
Det är nu aktuellt att förelägga riksdagen förslag om ny ram.

Fömlsältningarna
för regionalpolitiken ändras hela tiden. Det finns där-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 6

för
ell behov av all fortlöpande följa och ulvärdera regionalpolitiken och anpassa
medel och resurser efter de förutsättningar och behov av insatser, som
föreligger. Det fortlöpande uppföljningsarbetet sker främst i
länspla-neringsarbelel. Regeringen beslutade ijuni 1978 atl starta en ny
fullständig länsplaneringsomgång - länsplanering 1980. Ett flertal utredningar
om regionalpolitiken har nyligen slutförts och förslag har redovisals för
regeringen.

Genom
beslut den 22 mars 1974 bemyndigade Kungl. Maj:l chefen för
arbetsmarknadsdepartementet alt tillkalla sakkunniga med uppgifi alt utreda
den långsiktiga sysselsättningspolitiken. Kommittén (A 1974:02) har antagit
namnet sysselsättningsulredningen. Regeringen gav den 13 maj 1976 kommittén
lilläggsdirekliv om regionalpolitiken. Där framhölls all kommittén borde
överväga bl. a. indelningen i nuvarande stödområden samt frågan om
stödberältigad verksamhet, slödunderlag och stödformer.

Sysselsäliningsutredningen
avlämnade i september 1978 delbetänkandet (SOU 1978:62) Regionalpoliliska
stödformer och styrmedel.

En sammanfattning av kommitténs belänkande, vilken också innehåller en
redogörelse för nuvarande förhållanden samt en sammanfattning över inkomna
remissyttranden, bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 och 2.

Genom
beslut den 30 juni 1965 bemyndigade Kungl. Maj:l chefen för inrikesdepartementet
att inrätta ett expertorgan (In 1967: 24) - benämnt expertgruppen för regional
utredningsverksamhet (ERU) - för att bl. a. samla informaiion om och föreslå
samordning av forskningsverksamheien samt definiera forskningsbehov i
regionalpolitiska frågor.

ERU avlämnade
ijuni 1978 delbetänkandet (SOU 1978:46 och 47) AU främja regional utveckling.

En
sammanfattning av ERU:s betänkande och inkomna remissyttranden bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 3 och 4.

Genom
beslut den 17 februari 1977 bemyndigade regeringen chefen för
industridepartementet att tillkalla ledamöter jämte sakkunniga, experter och
sekreterare med uppgift att bereda, samordna och intensifiera regeringens
glesbygdsinsatser. Kommittén (I 1977:02) har antagit namnet glesbygdsdelegationen.
Delegationen avlämnade hösten 1978 rapporten (Ds 1 1978:37) Sysselsättning och
service i glesbygd.

En sammanfattning av delegationens rapport, som också innehåller en
redogörelse för nuvarande förhållanden samt en sammanfattning av inkomna
remissyttranden, bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5 och 6.

Den
13 april 1978 uppdrog regeringen (Dir 1978:35) åt ERU alt lämna förslag till
dels hur det framtida samarbetet mellan forskning och planering på det
regionalpolitiska områdel bör organiseras, dels ett program för den
regionalpolitiska forskningen. ERU avlämnade höslen 1978 betänkandet (Ds 1
1978:40) Förslag till ERU:s framtida organisation och i början av det-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 7

ta år betänkandet (Ds 1 1979:03) Regionalpolilisk forskning
på 1980-talet.

En sammanfaltning av betänkandena, vilka också innehåller
redogörelser för nuvarande förhållanden, bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 7 och 8.

På regeringens uppdrag har länsstyrelserna i samtliga län
fullföljl länsplanering 1974 och i samband med länsrapporl 1978 analyserat
konsekvenserna för det egna länel av ortsplanen som instrument i den regionala
ul-vecklingsplaneringen. Länsstyrelsernas analyser är avsedda att uigöra underlag
för en utvärdering av ortsplanens framtida roll i samhällsplaneringen.

En sammanfattning av länsslyrelsernas synpunkier på
ortsplanen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 9.

Inom industridepartementet har en utvärdering gjorts av de
hittillsvarande erfarenheterna av systemet för lokaliseringssamråd. Denna
ulvärdering bör fogas lill protokollet i delta ärende som bilaga 10.

1 skrivelse den 20 december 1978 har riksdagen anmäll sina
beslut med anledning av delar av bl. a. propositionen 1978/79:25 med förslag om
medelsanvisning på tilläggsbudget 1 för budgetårel 1978/79, jämte motioner
(prop. 1978/79:25, AU 1978/79:16, rskr 1978/79:123). Beslulen innebär bl.a. alt
riksdagen har gett regeringen lill känna vad arbetsmarknadsutskottet i nämnda
belänkande anförl om förslag till riksdagen om rikels indelning i stödområden.
Utskottet har i denna del anfört atl riksdagen under våren 1979 bör ta
ställning till inte endast principer för stödområdesindelning utan även
förslag lill faktisk indelning av rikel i samband med behandlingen av en
aviserad proposition i dessa frågor. Regeringen bör därvid till gmnd för sitt
ställningstagande inhämta synpunkter från länen.

Länsstyrelserna har på regeringens uppdrag lämnat förslag
till inplacering av kommuner i stödområde.

En sammanfattning av länsstyrelsernas förslag bör fogas
till protokollet i detla ärende som bilaga 11.

1 frågor som jag kommer atl behandla i anslutning till
sysselsättningsutredningens belänkande har inkommii skrivelser från bl. a.
länsstyrelser, landstingskommuner, kommuner samt politiska och fackliga
organisationer.

1 prop. 1978/79:100 (bil. 13 s. 35, bil. 14 s. 76 och 147
samt bil. 17 s. 79 och 209) har regeringen föreslagil riksdagen att, i avvaktan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1979/80 beräkna

1.
till Slöd tiU
skärgårdsföretag ell förslagsanslag av 3 milj. kr.,

2.
till Särskilt
stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder ett förslagsanslag av 10
milj. kr.,

3.
lill Bidrag
till kommersieU service ett förslagsanslag av 2,5 milj. kr.,

4.
till Lån till
investeringar för kommersiell service ett investeringsanslag av 6 milj. kr.,

5.
till
Regionalpolniskt stöd: Bidragsverksamhet ett förslagsanslag av 273,3 milj. kr..

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 8

6.
lill Särskilda
stödåtgärder i glesbygder ett reservationsanslag av 21 milj. kr.,

7.
till Bidrag
till kommunala Industrilokaler ett reservationsanslag av 30 milj. kr.,

8.
till
Regionalpoliliskl stöd: Lokaliseringslån ett investeringsanslag av 600 milj.
kr.

Jag anhåller nu om att få ta upp dessa frågor.

2 Allmänna utgångspunkter

2.1 Regionalpolitikens förutsättningar

Regionalpolitiken syftar till att åstadkomma en jämn
fördelning av välfärden mellan landets olika delar. Arbetets värde för
individen är därvid en viktig utgångspunkt. Samtidigt är full sysselsättning en
förutsättning för att landels resurser skall ulnylljas på bästa sätt.

En effekliv sysselsättningspolitik kan inte bedrivas ulan
atl hänsyn tas till de skiftande förutsättningarna för olika regioner.
Arbetsmarknads- och regionalpolitiken syftar till alt skapa balans mellan
tillgång och efterfrågan på arbetskraft på både kort och lång sikt. Den
ekonomiska politikens mål om full sysselsättning och effektivt utnyttjande av
landets resurser kan inte uppnås utan sådan balans. Samtidigt ställer den
ekonomiska utvecklingen krav på en omvandling av näringslivets stmklur, som
ofta får negativa konsekvenser för regionala arbetsmarknader. Del är därför
angeläget att regionalpolitiken inriktas på att de olika regionemas näringsliv
får en struktur som tål att branschema omvandlas. Det krävs också att man i t.
ex. industripolitiken tar hänsyn till de regionala konsekvenserna av olika
ålgärder.

Den offentliga sektorn svarar för en stor del av den
totala sysselsättningen och dessutom för viktiga delar av människornas behov
av service. Vid planeringen av verksamhei inom denna sektor bör även de
regionala konsekvenserna för sysselsättning och service beaktas. Detta är
särskilt viktigt eftersom den största ökningen av sysselsättningen bedöms ske
inom delta område.

Redan denna översiktliga genomgång visar att
regionalpolitiken hör intimt samman med andra områden. I det förslag om den
framtida regionalpolitiken som jag nu föreslår att regeringen förelägger
riksdagen tarjag upp alla delar av regionalpoliliken. De riktlinjer som jag
fortsättningsvis föreslår bygger dock i huvudsak på den hittills förda
politiken.

2.2 Den regionala utvecklingen

Under början av 1970-talet skedde en regional utjämning av
befolkningsutvecklingen, som i stort sett har bestått under de senaste åren.
Stock-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 9

holmsregionen
har dock sedan år 1977 åter börjat växa snabbt och i Norrbottens län har den
tidigare inflyttningen nu förbytts i utflyttning. Vidare finns det, främst inom
inre stödområdet men också i vissa andra delar av landet, regioner där
befolkningen fortsätter alt minska.

Trots
den stabilisering som har skett ifråga om länens befolkning kvarstår stora
skillnader både mellan stödområdena och övriga delar av landet samt inom de
olika länen, då det gäller hur stor del av befolkningen som förvärvsarbetar.
Detta är främst ett problem som rör kvinnornas möjligheler till
sysselsättning. Men även bland männen finns i vissa delar av landet stora
gmpper som saknar arbete. Det gäller i första hand de äldre männen inom
stödområdet. Länsplaneringens prognoser tyder inte på atl någon nämnvärd
utjämning kommer att ske mellan regioner vad gäller möjligheterna till
sysselsättning.

Industrins
utveckling inom olika regioner har bidragit till en utjämning av efterfrågan på
arbetskraft. Det gäller både mellan stödområdena och resten av landet och inom
de olika länen. Den offentliga sektorn har däremot allt mer koncentrerats till
vissa orter inom länen. Sysselsättningsutredningens malerial, liksom
länsplaneringens prognoser, tyder på att denna utveckling kommer att fortsätta.
Det gäller såväl den statliga som den landstingskommunala sysselsättningen. Jag
återkommer med en fylligare beskrivning av den regionala befolknings- och
sysselsättningsutvecklingen.

2.3
Nu gäUande mål och riktlinjer för regionalpolitiken

Målen
för regionalpolitiken har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen under
de senaste decenniema. Under denna tid har regionalpolitiken utvecklats från en
lokaliseringspolitik som främst syftade lill att påverka industrins utbyggnad
till en edlmän välfärdspolitik. Regionalpolitikens mål kan sammanfattningsvis
sägas vara att ge alla tillgång till arbete, service och en god miljö oavsett
var de bor i landet. I riksdagens senaste beslut betonades särskilt
regionalpolitikens inriktning mot förbättrad inomregional balans. De allmänna
mål som riksdagen därvid har godkänt har fått allmänt politiskt stöd och bör
ligga till gmnd även för den fortsatta regionalpolitiken. Genom att
regionalpolitiken bidrar till ett effektivt utnyttjande av resursema i olika
delar av landet medverkar den till att skapa förutsättningar för en fortsalt
välfärdsutveckling.

2.4
Nuvarande regionalpolitiska medel

För
att påverka den regionala sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen sker en
planering som syftar till att åsiadkomma balans mellan och inom olika regioner.
För att förverkliga de riktlinjer som dras upp i plane-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 10

ringen
används ortsplan, planeringstal och stödområden samt administrativa och
ekonomiska medel.

Länsplanering
bedrivs i varje län och utarbetas på regional nivå av länsstyrelsen i
samarbete med landstingskommunen, kommunerna, fackliga organisaiioner,
näringslivsorganisationer, statliga sektorsmyndigheter m.fl. Planeringen utförs
som mer omfaitande program ungefär vart femle år och med årlig uppföljning av
dessa och som ett fortlöpande genomförande av planer och program. Resultaten
av länsplaneringen ställs samman och utvärderas på central nivå.

Länsplaneringen
innehåller bl.a. analyser av regionala sysselsättnings-och befolkningsförhållanden
samt regionalpoliliska mål och program. Den ulgör ett samlal underiag för
planering och beslut inom samhällssektorerna. Ett av länsplaneringens
huvudsyften är alt tjäna som underlag för samordnande regionalpoliliska
åtgärder inom den statliga verksamheten i olika sektorer, exempelvis vägar,
bostäder och skolor.

För
att uppnå de regionalpolitiska målen krävs att främst statliga organ, kommuner
och landstingskommuner inom sitt verksamhetsområde följer länsplaneringens
riktlinjer. Statsmyndighetema har genom särskilt cirkulär (1973:24, ändrat
senast 1977: 2) ålagts skyldighet aU följa de riktlinjer för regionalpolitiken
som riksdagen har godkänt och verka för att uppnå de regionalpolitiska mål som
riksdagen har uttalat sig för. Därutöver skall statliga myndigheter enligt
förordningen (1977: 88) om länsplanering lägga resultatet av länsplaneringen
ull grund för sin planering.

Länsplaneringen
inrymmer såväl krav på samordning av olika samhällssektorers planering som
konkreta förslag lill investeringar, utredningar m. m.

Ortsplan,
planeringstal och stödområdesindelningar gmndas på enhetliga analyser av de
olika regionernas problem beträffande sysselsäuning, service m.m. och anger
långsiktiga prioriteringar av var regionalpolitiska insatser bäst behövs. De
visar också hur regional politiska medel skall användas för alt lösa
problemen.

1
ortsplanen, som riksdagen har lagt fast, är kommunerna indelade i centra inom
storstadsområden, primära centra, regionala centra, kommuncentra och
kommundelscentra. Ortsplanen har sin största betydelse när del gäller
planeringen av skilda servicefunktioner.

Riksdagen
har begärt all en utvärdering av ortsplanen skall redovisas (AU 1976/77:7, rskr
1976/77:79).

Som
ett underlag för planeringen av utvecklingen i de olika länen lade riksdagen år
1976 fast planeringstal för varje län i form av befolkningsramar för år 1985.
Befolkningsramen för varje län har därvid angetts som ett högsta resp. lägsta
antal invånare. 1 beslutet angav riksdagen att planeringen i storstadslänen i
första hand skall inriklas på ett befolkningsunderlag i den undre delen av
ramen, i skogslänen på ett befolkningsunderlag i den övre delen och i övriga
län på ett befolkningsunderlag i mellandelen av befolkningsramen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 11

Planeringstal
och ortsplan framgår av del lidigare nämnda cirkuläret (1973: 24) till
statsmyndigheterna.

För
regionalpoliliskl stöd lill näringslivet finns en indelning av landet i tre
stödområden, nämligen det allmänna stödområdet, det inre stödområdet och den
s. k. grå zonen. Områdesindelningen skall spegla bl.a. sysselsättnings- och
befolkningsförhållanden och vara grund för atl differentiera slödel efter
problemen i olika områden.

Bestämmelser
om siödet finns i förordningen (1970:180) om slatligt regionalpoliliskl slöd.
Siödet ges för atl påverka företagens lokalisering till orter och regioner där
en förstärkning av näringsliv och sysselsättning är önskvärd. Del kan utgå som
lokaliseringsstöd, investeringsstöd vid utflyttning av prival förvaltning från
storstadsområdena, introduktionsstöd, ut-bildningsslöd, sysselsättningsstöd
eller flyttningsstöd till arbetskraft med kvalificerad yrkesutbildning. Vidare
lämnas transportstöd för att minska transportkostnaderna för förelag i allmänna
stödområdet.

Efter
beslut av regeringen i varje särskilt fall kan stöd också utgå enligt det s. k.
offertsystemet (jfr prop. 1976/77:100, bil. 17 s. 88), som bl. a. innebär all
slalen efter offert från ett företag kan utge särskild ersättning för vissa
motprestationer från företaget.

Sedan
år 1973 pågår i det inre stödområdet en försöksverksamhet med statliga
industricentra, där industrilokaler finns alt hyra till förmånliga villkor.
Huvudman för verksamheten är Stiftelsen Industricentra.
Industri-cenleranläggningar har i en första etapp uppförts i Strömsund och
Lycksele. 1 en andra etapp ingår anläggningar i Ljusdal och Haparanda. Från
ett särskilt anslag kan bidrag utgå till kommunala industrilokaler. 1 första
hand lämnas bidrag lill kommuner inom det inre stödområdet.

Förutom dessa stödformer,
som är direkt inriktade på näringslivet, har flera andra statliga åtgärder
regionalpolilisk betydelse. Som exempel kan nämnas de kommunala
skatteutjämningsbidragen, glesbygdsstöd, skärgårdsstöd, stöd till jordbruket i
landels norra delar, närings- och arbetsmarknadspolitiska insatser,
utvecklingsfondernas verksamhei och användning av investeringsfonder för
regionalpoliliskl motiverade investeringar. Vidare fördelas ramar för
investeringar i olika samhällssektorer med beaktande av regionalpoliliska
aspekter. Vid lokalisering av nya statliga organ eller omorganisation av
befintliga sådana görs också regionalpoliliska bedömningar.

Vid
sidan av de regionalpolitiska medel som jag nu har redogjort för finns också
ett system för lokaliseringssamråd. Enligt lagen (1970:725) om
lokaliseringssamråd har regeringen bemyndigande att föreskriva skyldighet för
företag som planerar viss byggnadsåtgärd att samråda med myndighet om
lokaliseringen av den verksamhei som byggnaderna är avsedda för. Bemyndigandet
har utnyttjats för vissa branscher till den Ijuli 1978. Sedan år 1976 sker
lokaliseringssamråd i huvudsak i annan ordning. Regeringen träffade då en
överenskommelse med Sveriges industriförbund om samråd

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 12

i
lokaliseringspolitiska frågor med större industriföretag. Under år 1977
träffades överenskommelser om motsvarande samråd med Kooperativa förbundet (KF)
och Lantbrukamas riksförbund (LRF). Riksdagen har godtagit att systemet med
lokaliseringssamråd bedrivs på försök och utvärderas efter någon tid (prop.
1975/76:211, AU 1976/77:7, rskr 1976/77:79).

För
vissa regioner med särskilda sysselsättningsproblem har regeringen tillsatt
eller uppdragit ål länsstyrelsen all tillsätta delegationer eller liknande
organ, som har till uppgift bl. a. att föreslå konkreta sysselsättningsskapande
åtgärder för att förbättra situationen.

Regionalpolitisk
forskning initieras och samordnas av expertgruppen för regional
utredningsverksamhet (ERU).

3
Allmänna överväganden

3.1
Regionalpolitikens beroende av den ekonomiska utvecklingen

Det
behövs en god ekonomisk utveckling för att regionalpolitiken skall kunna drivas
med kraft. Målen för den ekonomiska politiken är att bereda arbete åt alla,
främja en rättvis inkomstfördelning, förbättra den regionala balansen, dämpa
inflationen, uppnå jämvikt i betalningsbalansen och främja tillväxten i
ekonomin. Den ekonomiska politiken är därför också av grundläggande belydelse
för regionalpolitiken. Genom att förutsättningar skapas för tillväxt läggs gmnden
för att föra vidare en socialt inriktad reformpolitik och en fortsatt
välståndsutveckling. Dessa övergripande mål måste, som framhålls i den av
regeringen nyligen framlagda finansplanen (prop. 1978/79:100, bil. 7), ligga
till grund för planeringen inom olika sektorer av vår ekonomi.

En
central ambition för regeringspolitiken under de närmaste åren bör vara att
ytterligare förbättra näringslivets konkurrenskraft och därmed trygga basen för
sysselsättnings- och välståndsutvecklingen. För att detta skall lyckas måste
erforderligt ekonomiskt utrymme reserveras för den investeringsökning som
krävs för att öka den industriella kapaciteten och exportförmågan. En aktiv
lokaliseringspolitik bör enligt min uppfattning kunna bidra till den angelägna
ökningen i industrins investeringar.

I
den industripolitiska proposition som regeringen nyligen har lagt fram (prop.
1978/79:123) framhålls att det är av väsentlig betydelse för svensk ekonomi att
under de närmasle åren få till stånd en industriell tillväxt. Den nödvändiga
tillväxten fömtsätter stmkturförändringar i industrin. Produktion och
sysselsättning inom flera centrala branscher behöver anpassas till ändrade
förhållanden. Tyngdpunkten i industripolitiken föreslås bli lagd på att
stimulera tillväxten i de sektorer där Sverige kan bedömas ha långsiktiga
konkurtensfördelar. Vidare betonas vikten av att stödja små och medelstora
företag. Det gäller både de som producerar exportvaror och de som avsätter sin
produktion inom landet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 13

I
propositionen framhålls vidare att den svenska ekonomin av tradition bygger på
marknadsekonomins principer. Detta system har betydande fördelar, bl. a. genom
all det främjar ett effektivt utnyttjande av resurser samtidigt som en
anpassning av produktionen kan ske efter konsumenternas önskemål.
Marknadsekonomin ger vidare möjlighet till decentralisering av beslut och
ansvar. Genom marknadsmekanismerna sker en fortlöpande anpassning till ändrade
produktions- och eflerfrågeförhållanden. Staten måste i en sådan anpassningsprocess
la på sig ansvaret att underlätta för de enskilda människor som berörs. Genom
bl.a. en aktiv regionalpolitik läggs vidare betydande resurser på åtgärder alt
korrigera marknadskrafterna, när dessa bedöms komma i konflikt med andra
politiska mål.

Det
står klart att omfattningen och lokaliseringen av kommande sysselsättningsökningar
kommer att vara avhängig den allmänna ekonomiska utvecklingen. Endast en
snabbt expanderande ekonomi kan ge utrymme för ökning av sysselsättningen också
i underförsöijda områden. I långtidsutredningens (LU 78) belänkande (SOU
1978:78) presenteras ett huvudalternativ för den ekonomiska utvecklingen för
de närmaste fem åren innebärande en ökning av bruttonationalprodukten med ca 4
% per år. Det framhålls att denna tillväxttakt inte representerar någon
spontan utveckling utan kräver en bestämd inriktning av den ekonomiska
politiken. En sådan ökning kräver en tidig och snabb uppgång i industrins
investeringar och en ökad röriighet på arbetsmarknaden.

Enligt
vad jag har erfarit avser chefen för budget- och ekonomidepartementen att
efter remissbehandling föredra för regeringen vissa av de frågor som tas upp i
betänkandet. Det kan dock redan nu konstateras att balansen i våra utrikes
affärer successivt måste återställas. Detta ställer stora krav på solidariteten
i vårt samhälle. Som regeringen vid flera tillfällen har framhållit kan nya
statliga utgifter endast komma ifråga för strängt prioriterade områden och i
första hand avse eftersatta gmpper. Inriktningen av de regionalpolitiska medlen
måste anpassas till detta samtidigt som de bör främja ett ökat utnyttjande av
våra produktiva resurser.

Under
senare år har industripoliliskt stöd beslutats eller aviserats för mycket stora
belopp. En stor del av detta slöd har ett uttalat regionalpoliliskl syfte
eller får klara regionalpoliliska effekter. När samhällets insatser inom det
regionalpolitiska området skall bedömas räcker det sålunda inte att la hänsyn
enbart till de anslag som anvisas för direkl regionalpolitiska åtgärder.

Betydande
resurser har även anvisats i annan form. 1 riksdagens beslut med anledning av
den s.k. småföretagspropositionen (prop. 1977/78:40, NU 1977/78: 34, rskr
1977/78:110) om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens
utveckling anvisades betydande belopp som till stor del har kommit det
nuvarande stödområdet tillgodo. De insatser till tekoindustrin som riksdagen
vid flera tillfällen under senare år beslutat har i belydande utsträckning
avlastat det regionalpolitiska stödsystemet. I riksda-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 14

gens beslut (prop. 1978/79:49, NU 1978/79:17, rskr
1978/79:115) om vissa varvsfrågor anvisas 300 milj. kr. i särskilt
regionalpoliliskl stöd. Slutligen kan erinras om de större insatser som gjorts
för företag i krissituationer, där sysselsättningen hotats på speciellt utsatta
arbetsmarknader. Hit hör t. ex. siödet till Uddeholms AB, SSAB Svenskt Stål AB,
AB Järnförädling, AB Statens Skogsindustrier, Karlsborg och
Luossavaara-Kiirunavaara AB.

3.2 De regionalpolitiska målen

Den regionala fördelningen av människor och verksamheier
påverkar möjlighelerna att nå en rad cenlrala samhällsmål. Så är t. ex. en
regional utjämning av kvinnornas möjligheter till arbete en fömtsättning för
både ekonomisk utjämning och jämställdhet mellan könen. De regionala skillnaderna
har belydelse också för målel om ekonomisk tillväxt. Denna tillväxt måste i
stor utsträckning ske med utgångspunkt i den befinlliga regionala strukturen
och denna kan endast förändras successivt.

De mål för regionalpolitiken som stegvis har utvecklats
och som senast behandlades i 1976 års riksdagsbeslut bör, somjag tidigare
nämnde, i stort sett ligga fast. Jag skall nu i några avseenden närmare
utveckla min syn på dessa och på de grundläggande förutsättningarna för regionalpolitiken.
Mina överväganden stämmer i allt väsentligt överens med sysselsättningsutredningens
uttalanden om gmnderna för regionalpolitiken. Dessa har vunnil slöd i
remissbehandlingen.

Regional balans

Jag skall inledningsvis beröra frågan om regional balans.
Den regionala balansen gäller förhållandet mellan olika regioner men också
förhållandet inom regionerna. 1976 års riksdagsbeslut innebär att stor vikt bör
läggas vid en inomregional uljämning av möjligheterna till sysselsättning. De
senasle årens erfarenheter av slmkturomvandlingens regionala konsekvenser ger
anledning all ytterligare ulveckla de krav på regionalpolitiken som tryggheten
för sysselsättningen ställer.

Atl balansen upprätthålls mellan landets olika delar har
betydelse även från en annan synpunkt. Invesleringar i samhällen och
kommunikationsleder represenlerar ofta stora värden. Snabba och stora
regionala omfördelningar av befolkning och verksamheter riskerar därför atl
leda till stora kapitalföriuster. Det ligger också ett värde i att i alla
delar av landet för framtiden värna om regioner med väl fungerande sociala och
ekonomiska syslem. Vi har med andra ord ett kapital all förvalla i den
befinlliga regionala strukturen. Jag vill samtidigt understryka att
befolkningens storlek i de flesta regioner kan variera inom ganska vida ramar
utan att därför regionens funktionsduglighet äventyras. Däremot är, som också
sysselsättningsulredningen påpekar, takten i dessa förändringar av väsentlig
betydelse. Kommittén räknar med vissa befolkningsförskjutningar också i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 15

framtiden men anser att dessa bör kunna ske i balanserade
former. Detla förutsätier dock en väsenilig höjning av sysselsättningsgraden i
regioner där den i dag är låg. Det anförda lalar enligt min mening för alt del
med regionalpoliliska ålgärder bör vara möjligl att skapa en god
befolkningsmäs-sig balans mellan regioner.

Landets låga befolkningstäthet och det stora antalet
lokala arbetsmarknader, dvs. de arbetsmarknader som kan nås inom ett rimligt
pendlings-avstånd, gör atl brister i servicenivå och i arbetsmarknadens
differentiering endast undantagsvis kan lösas genom insatser som syftar till
att öka befolkningen i regionen. De låga födelsetalen och den dämpade invandringen
gör all landels folkmängd i slorl sett stagnerar. Delta innebär alt lillväxt i
en region i regel alltid motsvaras av tillbakagång i andra regioner.

Arbete åt alla

Jag vill nu ta upp en av de viktigaste utgångspunkterna
för regionalpolitiken, nämligen att ge arbete ål alla.

Arbetets värde för individen måste vara en viktig
uigångspunki för regionalpoliliken. Samiidigi är full sysselsättning även en
förutsättning för all effektivt kunna utnyttja landets resurser.
Undersysselsätlning och arbetslöshet är ett slöseri med mänskligt kapital.

Full sysselsättning har sedan länge och under bred
parlamentarisk enighet varit ett cenlralt mål för den ekonomiska politiken.
Del har vid upprepade tillfällen konstaterats att del inte är möjligt att
enbart med allmänna ekonomisk-politiska medel åstadkomma låg arbetslöshet i
landets alla delar utan en inflalionistisk utveckling. En allmän ekonomisk
politik måsle därför kompletteras med mer riktade åtgärder inom
sysselsättnings- och regionalpolitiken om det skall vara möjligt att uppnå full
sysselsättning i landets alla regioner. Del är därvid viktigt att ha i minnet
alt samtidigt som regionalpoliliska insatser innebär kostnader för samhällel så
är de också medel atl totalt sett öka produktion och sysselsättning. Därigenom
medverkar regionalpoliliken till atl de övergripande ekonomisk-politiska målen
kan realiseras.

Riksdagen uttalade år 1976 att regionalpolitiken bör
förstärkas så att människor i olika landsdelar ges allsidig sysselsättning.
Strävan bör vara att stödja bygder och orter med en negativ utveckling så alt
del skapas en bättre balans inom länen. Detta mål bör gälla också i
fortsätiningen. Jag ser det emellertid som nödvändigt att med kraft också
fortsätta arbelel med all åstadkomma en regional utjämning mellan olika delar
av landet. Full sysselsättning i hela landet kräver insatser inom såväl
arbetsmarknads- som regionalpolitiken.

Skillnaderna i möjlighetema att få arbete gäller dels
mellan olika delar av landet, dels mellan olika delar inom varje län. 1 det
nuvarande allmänna'

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 16

stödområdet
är sysselsättningsgraden nästan genomgående lägre än i övriga Sverige. Bland
kvinnoma är emellertid sysselsättningsgraden även låg i vissa delar av de län
där den genomsnittligt sett är hög. 1 1976 års riksdagsbeslut betonades vikten
av att undanröja olika slag av förvärvshinder vad gäller bl. a. brister i
barnomsorg och allmänna kommunikationer.

Under
det senaste decenniet har andelen sysselsatta utvecklats på ett i stort sett
likartat sätt i alla lyper av regioner. För kvinnornas del innebär det att
möjligheterna till arbete visseriigen har ökat i de regioner där sysselsättningsgraden
tidigare har varil låg, men att ökningen har varit i stort sett lika stor även
i resten av landet. Denna utveckling av kvinnomas sysselsättningsgrad är
glädjande, men visar samtidigt att ytteriigare insatser kommer alt behövas för
att öka förvärvsmöjlighetema i vissa delar av landet. För att åstadkomma den
önskade regionala utjämningen krävs det enligt min mening ökade och regionalt
mera riktade insatser än f. n. inom både industri och service. Likaså måste
jordbmkets och skogsbrukets betydelse uppmärksammas.

Det
räcker emellertid inte med enbart regionalpolitiska insatser för all påverka
utvecklingen i befintliga verksamheter och lokaliseringen av nya verksamheter.
Det krävs också atl människorna väljer arbete mindre köns-bundet.
Förvärvshinder av skilda slag måste undanröjas. De lokala och regionala
arbetsmarknaderna måste vidgas för att öka möjligheterna till val mellan olika
typer av sysselsättning.

Goda
valmöjligheter på den lokala arbelsmarknaden ökar också människornas
möjligheler att bo kvar i en region även vid byte av anställning. En väl
differentierad arbetsmarknad minskar vidare riskerna för att befolkningen blir
socialt ensidigt sammansatt. Både omflyttning och social segregering minskar
människornas möjligheter lill förankring och hemhörighet i en region. Detta
upplevs av många människor som avgörande välfärdsfrågor. Sociala effekter av
olika planeringsaltemativ måste sålunda prövas och utvärderas.

Jag
ser strävandena efter goda valmöjligheter och förbättrad trygghet i arbetet som
centrala delar av regionalpolitiken. Det är dock inte möjligt att göra alla
lokala arbetsmarknader jämbördiga i dessa avseenden. Därför bör i de skilda
länen byggas upp väl differentierade arbetsmarknader som har betydelse för
länen i sin helhet. De senaste årens ekonomiska problem har tydligt visat att
kravet på orter med väl differentierade arbetsmarknader och en god
motståndskraft mot stmkturförändringar är angelägnare än någonsin.

Även
om det sålunda alltid kommer att kvarstå skillnader mellan stora och små
regioner ifråga om valmöjligheter på lokala arbetsmarknader måste det, som
sysselsättningsutredningen påpekar, vara en ständig strävan att i skilda
lokaliseringsbeslut söka bidra till atl differentiera arbetsmarknaden också i
de mindre och medelstora regionema. Jag ser detta som naturliga utgångspunkter
för den regionalpolitiska planeringen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 17

En ökad yrkesmässig rörlighet, med bl. a. ett
utbildningsväsende bättre anpassat lill återkommande utbildning, minskar
behovei av flyttningar. Arbetsmarknadsutbildningen härden dubbla uppgiften atl
göra del möjligt för individen bäde att ta de arbetstillfällen som finns i
regionen och atl söka arbete i andra regioner. Det krävs också systematiska
insatser för att vidga de lokala arbetsmarknaderna. Del rör sig här främsi om
att förbättra kommunikationer och alt planera lokalisering av bosläder och
arbetsplatser med tanke på människornas möjligheler alt ta sig till de
arbetsplatser som finns inom resp. arbetsmarknad, dvs. pä olika sätt undanröja
förvärvshinder.

Del är emellerlid inte alltid möjligt att erbjuda
människorna det arbete de önskar i den egna regionen. Individen måste därför vara
beredd att ibland byla yrke eller flytta. Del är arbetsmarknadspolitikens
uppgift att underiätta den röriighet som krävs. Flera siudier har visat all
geografisk och yrkesmässig rörlighet leder lill stora samhällsekonomiska
vinsler. Del är därför enligt min uppfattning väl motiverat att samhället
aktivt söker hjälpa dem som måste byta yrke eller arbetsort. En rörlig
arbetsmarknad underiättar för arbetssökande som av olika anledning är lokalt
bimdna atl komma in på arbelsmarknaden. Del bör emellerlid vara en angelägen
uppgift för sysselsättnings- och regionalpolitiken all molverka en sådan ensidig
geografisk rörlighet från skogslänen som präglade omflyttningen under 1950- och
1960-talen. En balanserad geografisk rörlighet mellan olika delar av landet måste
eftersträvas.

Tryggheten för sysselsättningen är ett grundläggande krav
i regionalpoliliken. Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat atl samhället
måsle ta ett ansvar för alt strukturomvandlingen och den ekonomiska tillväxten
sker på ell sådant sätt atl den enskilda människans trygghet värnas. Denna ambition
bör fortfarande gälla. Ekonomisk utveckling förutsätter en successiv omvandling
av näringslivets struktur. Denna omvandling påverkar ofta vissa regioner
särskilt slarkl i form av tillväxt eller tillbakagång. Del måsle enligt min
mening vara en mycket vikiig uppgifi all ulforma regionalpolitiken, liksom
arbetsmarknads- och näringspolitiken, så alt denna omvandling sker i sociall
acceptabla former. En slark regionalpolitik med ell långl utvecklat ansvar för
människors sysselsättning är en nödvändig förutsättning för alt Sverige med
bibehållet socialt ansvar skall kunna åstadkomma de omfattande förändringar i
produktionsstrukturen som vi står inför.

De senasle årens erfarenheler pekar på atl kosinaderna för
att ge individen irygghet i strukturomvandlingen kan bli avsevärda. Eftersom
hela samhället vinner på den höjda produktivitet som strukturomvandlingen leder
fram till, måsle samhället så långt möjligl kompensera de människor som drabbas
av förändringarna. Denna inrikining har präglat de senaste årens närings- och
regionalpolitik och jag anser det vara nödvändigt att den bibehålls. Samtidigt
måste man emellertid sträva efter all sänka de samhällsekonomiska kosinaderna
för strukturomvandlingen. Detta bör ske ge- 2 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
112

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 18

nom atl de regionala konsekvenserna av olika förändringar
uppmärksammas i näringspolitiken så tidigt som möjligl och genom alt den
regionala strukturen görs så robust som möjligt. De resurser samhället kan
avsätta för all från regionalpolitiska utgångspunkter påverka lokaliseringen av
olika verksamheter är f i vel vis begränsade. Det är därför viktigt atl en
riklig prioritering kan ske av vilka områden som är mesi angelägna all stödja
och av vilka former stödet bör få.

Serviceförsörjningen

Jag lar nu upp det regionalpolitiska målel all ge en god
serviceförsörjning åt alla.

1 1972 års regionalpoliliska beslut uttalades alt alla
människor skall ha tillgäng lill en tillfredsställande serviceförsörjning i
hemorten eller inom räckhåll från denna.

Riksdagen ullalade år 1976 att människorna i olika
landsdelar bör ges en allsidig service. Dessa ambitioner ställer krav på
förstärkta samhällsinsatser bl. a. när del gäller att upprätthålla servicen i
glesbygder. Vidare påpekades i uttalandet atl även andra orter än
kommundelscentra har och kommer att ha viktiga servicefunktioner. Liksom när
det gäller planeringen av servicen har lokala och regionala organ de bästa
möjligheterna alt avgöra var stödinsatser bör sättas in.

Dessa riksdagsutlalanden anger enligt min uppfattning väl
de allmänna mål som kan ställas upp för serviceförsörjningen.

Den offenlliga sektorns roll har i ökad utsträckning
kommit i centrum för de regionalpolitiska diskussionerna under senare år. Della
sammanhänger inle minst med industrisektorns stagnerande roll som
sysselsältningsskapande sektor. Härtill kommer, vilket likaledes är av
betydelse för regionalpolitikens utformning, att tendenserna till en
koncentration till färre och större enheter kan antas fortsätla. Den offenlliga
sektorns utveckling är enligt min mening självfallel av stor vikt för
sysselsättningsutvecklingen i landets olika delar. 1 takt med den offentliga
seklorns ökade relativa storlek har det blivit allt viktigare med en framsynt
regionalpolitisk planering inom della område. Del är därför angelägel att - som
sysselsättningsutredningen framhåller - sysselsättningsaspekterna systematiskt
vägs in i planeringen av främsi nytillkommande aktiviteter inom den offenlliga
verksamheien. Kraven på atl den offenlliga seklorn arbeiar effektivt måsle
samtidigt ställas högt. Detta är nödvändigt bl. a. med tanke på de finansieringsproblem
för den offentliga sektorn som kan förutses för kommande år.

Samhällets skyldigheter att ge medborgarna en regionall
väl fördelad service förutsätter att de regionalpolitiska synpunkterna beaktas
på ett tidigt siadium då olika seklorer av samhällslivet planeras. Del är
därför nödvändigt att i den regionalpolitiska planeringen klart presentera de
skilda regionernas krav på sektorerna. Jag vill här erinra om att
länsplaneringen re-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 19

dan
nu i ökande ulsiräckning riklas in på konkreta åtgärder. De skilda kraven
måsle sedan vägas mot varandra då de politiska fördelningsbesluten skall
fattas. Jag kommer i det följande vid behandlingen av glesbygdsfrå-goma atl
förorda att översiktlig planering för och beslut om glesbygdsstöd flyttas över
till länsstyrelsema. Mina förslag innebär att det blir en viktig uppgift för
länsstyrelsema atl i länsplaneringen i samarbele med berörda kommuner,
landstingskommuner och statliga länsorgan arbeta fram riktlinjer för stöd till
service och sysselsättning i glesbygd.

God
miljö

1
de regionalpolitiska mälen ingår också att ge människoma en god miljö. Jag
vill här beröra också den betydelse som användningen av naturresurserna har
för den regionala utvecklingen. 1 1976 års riksdagsbeslut markerades all det
finns påtagliga samband mellan den regionalpolitiska planeringen och miljö-
och markanvändningsfrågoma. Länsplaneringen ger vikliga utgångspunkter för den
fysiska planeringen på skilda administrativa nivåer. Riksdagens beslut om
riktlinjer för hushållningen med mark och vatten (prop. 1972:111. CU 1972: 35,
rskr 1972: 348) ger i sin tur förutsättningar för den regionala
ulvecklingsplaneringen. En rad konkreta planeringsproblem måste lösas med
utgångspunkt i både den fysiska och den regionalpolitiska planeringen.
Riksdagen underströk också vikten av att mil-jöaspektema beaktas på ett tidigt
stadium i det fortsatta länsplaneringsar-belet.

Jag
vill för egen del framhålla att del är angeläget atl miljöfrågorna på ell
bättre sätt än hittills kan beakias i länsplaneringen. Jag vill i detta sammanhang
nämna alt nalurvårdsverkel enligi vad jag erfaril avser alt i samarbete med ett
par länsstyrelser genomföra ett försök atl ta fram alternativ för hur
miljöfrågorna skall kunna behandlas i länsplaneringen. En sådan försöksverksamhel
bör kunna ge ett bättre underlag för den framtida planeringen.

Det
är väsentligt atl planeringen av miljön - i vid bemärkelse - och den
regionalpoliliska planeringen sker i samverkan. Det är därvid viktigt att ta
ställning till hur naturresurserna skall användas utifrån ett myckel långsiktigt
perspektiv. Särskilt gäller detta beslul som för lång lid låser markanvändningen
och den regionala sirukturen.

Avvägningen
mellan de regionalpoliliska kraven och miljö- och markanvändningsfrågorna kan
i de flesta fall bäst behandlas i kommunernas planering. Della gäller särskilt
den mer konkret inriktade planeringen. Det kan dock finnas fall då oförenliga
krav ställs på kommunerna. Det måste då vara en väsentlig del i kommunernas
medverkan i länsplaneringen och den fysiska riksplaneringen att påvisa sådana
konflikter. Länsstyrelserna skall i länsplaneringen ange inom vilka områden
konflikter finns och även beakla hur den regionala utvecklingen slår i
överensstämmelse med riktlinjerna för hushållning med mark, vallen och andra
naturresurser.

En
central uppgift för kommunerna inom regionalpolitiken är atl genom den fysiska
planeringen åsiadkomma en bebyggelsestmklur som är fören-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 20

lig med kraven pä goda lokala arbelsmarknader. Skyddet av
jordbruksmark är ocksä en fräga av stor belydelse. Efiersom lätorlsiitbyggnaden
i vissa regioner kan komma all ske pä jordbruksmark, är del väsentligt ait
kommunerna i planeringen av tälorlsuibyggnaden väger önskemålet om hiishällning
med jordbruksmarken mol behovet av väl fimgerande lokala arbelsmarknader.

Jag har här berörl endast regionalpolitikens samspel med
användningen av nalurresurser som finns inom landet. Den regionala sirukturen
och dess utveckling är emellerlid ocksä beroende av naturresurser som vi
behöver importera. I en period dä den framlida tillförseln av vissa råvaror är
osäker, är det inte självklart vilken inrikining regionalpolitiken skall ges
för alt anpassas till lillgången på lång sikt. En uppgifi för regionalpoliliken
är all på läng sikl anpassa den regionala sirukturen lill lillgången pä råvaror
och andra resurser. Del är därför vikligl alt i den långsiktiga samhällsplaneringen
beakta den osäkerhet som gäller om den framtida tillgängen pä olika slag av
resurser. 1 den pågående länsplaneringen 1980 kommer delta slag av långsikliga
frägor all särskilt uppmärksammas.

Regionalpoliliken i ell nordiskl perspekliv

Jag vill slutligen också nämna något om regionalpolitiken
i ett nordiskl perspektiv.

Sedan år 1973 har nordiskt regionalpoliliskl samarbele
förekommit inom ramen för del Nordiska ministerrådet. Hiltills har samarbetet i
huvudsak bestått i informationsutbyte, ulbyggt samarbete i gränsregionerna saml
vissa gemensamma ulredningar.

Sverige är beroende av den inlernationella utvecklingen.
Eftersom Norden utvecklas lill en huvudmarknad för många förelag och
produktionssamverkan blir allt vanligare, kan strukturomvandlingen inom vissa
branscher komma att ske inom en nordisk ram. Del nordiska perspektivet kan
därmed vänlas få ökad belydelse för regionalpoliliken i de berörda länderna.
Ett nytt nordiskl regionalpoliliskl handlingsprogram (NU A 1978:11) Nordiskt
regionalpoliliskl samarbete, som bygger på dessa förutsättningar, har nyligen
lagls fram av Nordiska ministerrådet. Nordiska rådel beslöl rekommendera
ministerrådei atl anta ett program i huvudsaklig överensstämmelse med
förslaget (rek. nr. 1/1979). Vissa delar av delta är av intresse för
utformningen av den framtida regionalpoliliken.

Eu mål för det nordiska regionalpolitiska samarbelel är
att verka för en regionall balanserad utveckling i Norden bl.a. i fråga om
sysselsättningsmöjligheter och inkomslförhållanden, tillgången till service
samt boende-och friiidsmiljö. Gmndläggande i dessa hänseenden är ett
befolkningsunderlag med en rimlig regional fördelning både inom och mellan
länderna. En nettoflyttning länder emellan kan på sikt komma att minska befolkningsunderlaget
i vissa regioner så mycket att en rimlig regional fördelning inle längre kan
upprätthållas. En förutsättning för all del i programmel for-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 21

miilerade allmänna mälel skall kimna näs är säledes atl
nettoflyiiningen mellan länderna ligger pä en låg nivä. Detta stär i samklang
även med målen förden svenska regionalpoliliken. som ju bl.a. syfiar lill all
molverka långväga ofrivilliga flyttningar. Jag anser det vara väsentligt all
Sverige i den nationella regionalpolitiken tar hänsyn till förhållandena i och
konsekvenserna för övriga nordiska länder.

3.3 De regionalpolitiska medlen

Somjag lidigare redovisal. har i ett flertal betänkanden
och rapporter lagls fram förslag lill ulvecklade och förslärkta
regionalpolitiska insatser.

Jag ämnar här göra en kort sammanfattning av mina
ställningstaganden till huvudpunkterna i de framlagda förslagen. Jag återkommer
senare (avsnitten 5-11) med en detaljplanerad behandling av de olika frågorna.

Länsplaneringen

I fräga om länsplaneringen föreslär jag atl nuvarande
riktlinjer i stora drag blir oförändrade. Jag beionar dock starkare än lidigare
viklen av all planeringen inriktas pä konkrela åtgärder och samordnas med annan
planering. Jag anmäler också att jag ämnar föreslå regeringen en förenkling av
planeringsprocessen pä det sättet atl remissbehandlingen av planeringsunderlag
och länsprogram slås samman. 1 de årliga länsrapporlerna har länsstyrelserna
möjligheter all föra fram förslag lill åtgärder som kan behandlas i den
statliga, landslingskommunala och kommunala budgetprocessen. Jag förordar
vidare atl länsstyrelserna fär förslärkta resurser för all bl. a. genomföra
länsplaneringen.

1 samband med länsplaneringen berör jag ocksä
länsdemokratikommitténs förslag till ändrad beslutsordning för länsplaneringen
i belänkandet (SOU 1978: 35) Regional utvecklingsplanering - länsplanering m.
m. Efter samråd med chefen för kommundepartementet förordarjag att ställningstagandet
till kommitténs förslag skjuts upp.

Ortsplanen

Länsstyrelserna har utvärderat ortsplanen. Näslan samtliga
understryker svårighelerna all efter kort lid ulvärdera ett så långsiktigt
planeringsinstrument som ortsplanen. De flesta av dem förordar att orlsplanen
bibehålls som medel i planeringen. Några länsstyrelser anser att orlsplanen är
ett alltför grovt planeringsinstrument och önskar att den kompletteras med en
mer detaljerad och exakt beskrivning av vad olika centra bör innehålla av
service m. m.

Beträffande orlsplanen innebär mill förslag att dess roll
som ett betydelsefullt planeringsinstrument i regionalpoliliken slås fast.
Orlsplanen bör kompletteras med att pendlingsregioner avgränsas inom ramen för
länspla-neringsarbelel.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 22

Planeringslalen

I
frågan om planeringslalen innebär förslaget inga förändringar i förhållande
lill vad som nu gäller. Jag anser sålunda all gällande planeringslal för år
1985 fortfarande kan tjäna som utgångspunkt för planeringen. Jag framhåller
dock att län där avvikelser från fastlagda planeringstal bedöms kunna
inträffa, bör hålla en planeringsberedskap, som kan molverka en felaktig
inrikining av planeringen.

Det
regionalpolitiska stödet

1
fråga om det regionalpolitiska stödet innebär förslaget följande.

Sysselsättningsulredningen
har föreslagil en utvidgning av den regionalpolitiska stödverksamheten, som
innebär bl.a. atl sysselsätiningsslödet byggs ul kraftigt. Kommittén har vidare
förordat en ändrad stödområdesindelning med en övergång lill sex stödområden.
Kommittén har också lagt fram en rad förslag som syftar till att i ökad
utsträckning påverka statlig verksamhei all anpassa sin verksamhet ulifrån
regionalpoliliska mål och riktlinjer.

ERU
har gjort en utvärdering av det regionalpolitiska stödet till industrin, som
delvis ligger till grund för sysselsältningsutredningens förslag. ERU beräknar
alt nettoökningen av antalet sysselsatta i förelag som erhållit
regionalpoliliskl stöd i stödområdena ulgör mellan 10000 och 20000 under
perioden 1965-1975. ERU:s studier visar all de selektivt verkande medlen lån
och bidrag hittills varil mer effektiva stödformer än de generellt verkande
medlen transport- och sysselsätiningssiöd.

Sysselsättningsutredningens
förslag har fått en posiliv behandling i remissvaren. Även jag anser att
förslagen är väl underbyggda och att de i sina huvuddrag bör genomföras. 1
vissa detaljer harjag dock en annan uppfattning än kommittén. Jag förordar i
denna del i huvudsak följande.

En
ny indelning i stödområden införs, som innebär att de stödda delarna av landet
delas in i sex stödområden med beteckningarna inre stödområde 5 och 6, allmänt
stödområde 3 och 4 samt övrigt stödområde I och 2. Siffrorna anger behovet av
stöd i stigande ordning. 1 enlighet med riksdagens begäran lämnas också
förslag till inplacering av kommuner i de olika stödområdena.

Förslaget
bygger på de bedömningsgrunder som sysselsättningsutredningen har redovisal
och de förslag till indelning som länsstyrelserna har avgelt. De viktigaste
bedömningsgrunderna utgörs av den långsiktiga sysselsättningssituationen och
befolkningsutvecklingen i kommunerna samt den allmänna
sysselsättningssitualionen i länen.

Nuvarande
stödområdesindelning bildar utgångspunkt för den nya indelningen. Tyngdpunkten
i stödinsatserna kommer därmed att ligga på skogslänen. Genom den möjlighet
till all bättre variera siödet som förslaget innebär kan stödinsatserna mera
inriklas på de från sysselsätlningssynpunkl allra sämst ställda kommunerna.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 23

Det regionalpolitiska slödel till induslrin och den
privata service- och tjänstesektorn föreslås få belydande försiärkning. Siödet
ulformas så att del särskilt främjar utvecklingen av näringslivet i
sysselsättningssvaga regioner. Slöd till investeringar och sysselsätiningssiöd
blir även i forlsällningen de viktigaste stödformerna. Förstärkningen avser i
försia hand sys-selsättningsslödet. Slödel koncenireras lill lokaliseringslån.
avskrivningslån, sysselsätiningssiöd, utbildningsstöd och offerlprincipen,
vilkel innebär förenklingar och ger möjligheler till bättre överblick över
befintliga stödmöjligheter. Lokaliseringslån skall kunna ges förutom till
invesleringar i byggnader och maskiner även till invesleringar i
marknadsföring, produktutveckling och liknande åtgärder. En ny typ av
avskrivningslän föreslås ersätta nuvarande lokaliseringsbidrag och
avskrivningslån. Länel är ränte- och amorieringsfriti och skrivs av med hälften
efter tre är och resten efter sju år om de villkor som uppställdes i samband
med stödels beviljande har uppfyllts av företaget. För sysselsätiningsslödet
föreslårjag en kraftig höjning i de sysselsättningssvagasle områdena. Stöd
skall som mest kunna utgå med sammanlagt 130000 kr. under sju år för varje
årsarbetare som sysselsättningen ökar med. Nuvarande utbildningsstöd bibehålls
med vissa förbättringar.

Offerlprincipen föreslås kunna användas även i
fortsällningen men endasl i undantagsfall då övriga stödmöjligheter inte
passar. Regionalpoliliskl stöd föreslås kunna lämnas till enskilt, statligt
eller kooperativt ägt företag. Kommuner eller kommunalt bolag skall kunna få
slöd för verksamhet inom turistnäringen. Vidare föreslås kommuner i vissa
delar av stödområdet kunna få slöd för att uppföra mindre industrilokaler.

Lokaliseringssamråd

Systemet för lokaliseringssamråd har behandlats i en inom
industridepartementet upprättad promemoria. Verksamheten har också berörts av
sysselsättningsulredningen. Ingen remissinstans är negativ till verksamheten.
1 kommitténs belänkande föreslås alt verksamheien utvidgas till den privata
tjänstesektorn, vilket vunnit stöd i remissbehandlingen. Mitt förslag är att
systemet för lokaliseringssamråd fortsätter på i princip samma sätt som
hittills. Den föreslagna utvidgningen av lokaliseringssamrådet till större
företag inom den privala tjänste- och servicesektorn bör dock ske. En sådan
utvidgning bör ge vissa förutsättningar för omlokalisering av sådana
verksamheter från bl. a. Stockholmsregionen till andra delar av landet. Den
verksamhet inom industridepartementet som går ul på all söka produkter för
förelag i vissa regioner kommer alt fortsälla.

Jag förordar också atl lagen om lokaliseringssamråd
upphör.

Industricentra

Jag förordar att industricentra uppförs i Ange och
Vilhelmina. Nuvarande krav på förhandsulhyrning slopas samtidigt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 24

Den offenlliga seklorn

Sysselsäuningsiuredningen har tagit upp utnyltjandel av
den offenlliga sektorn i regionalpoliliken och föreslagit en rad åtgärder av
administrativ art i delta syfte. Förslagen slöds i huvudsak av
remissinstanserna.

Jag ansluter mig lill kommiiiéns synpunkter pä viklen av
att uinyttja den offenlliga seklorn i regionalpoliliken. Den framlida
sysselsättningsökningen beräknas ske främsi inom denna sektor. För den
regionala sysselsäii-ninpsulvecklingen och serviceförsörjningen blir del enligi
min mening av slörsla belydelse all ha medel för all påverka lokaliseringen av
den offentliga seklorn. Jag avser all med utgångspunkt frän kommitténs förslag
föreslå regeringen en rad åtgärder av administrativ karaktär, somjag nu bereder
riksdagen lillfälle atl la del av. Åtgärderna innebär bl.a. all ställiga
myndigheter kommer alt åläggas atl i sin verksamhet verka i enlighet med de
regionalpolitiska målen och fortlöpande pröva förutsättningarna för att
decentralisera verksamheter.

Glesbygdssiödei

Glesbygdsdelegationen föreslår en förstärkning av
glesbygdsstödet och atl de olika anslag som f. n. finns för all siödja service
och sysselsäuning i glesbygd förs ihop till ett anslag, som länsstyrelserna i
län med utpräglade glesbygdsområden får fördela. Delegaiionen har också utrett
frågan om statlig servicegaranti för glesbygder och därvid funnil del vara
svårt all göra utfästelser om att garantera viss typ av service.

Förslagen om glesbygdsstödet har fått en övervägande
positiv remissbehandling och jag anser att de i huvudsak bör genomföras. Jag
förordar således krafiigl förstärkta åtgärder för alt förbättra sysselsättning
och service i glesbygdsområdena. Förslaget innebär all ell nytt och utökat
glesbygdsstöd införs, där nuvarande stödformer samordnas.

Jag lämnar också en redogörelse för den beslutsordning för
glesbygdsstödet, som jag ämnar föreslå regeringen. Denna innebär atl besluten
i största möjliga utsträckning kommer att fattas av länsstyrelserna och vissa
fackorgan pä länsnivån.

Den regionalpolitiska forskningen

Jag bereder slulligen riksdagen tillfälle att la del av
vad jag anser om inriktningen av den regionalpolitiska forskningen.

ERU har lämnat förslag om organisalionen av den regionalpolitiska
forskningen och ell förslag lill regionalpoliliskl forskningsprogram för
1980-lalel. Den viktigaste förändringen av organisationen är förslaget alt
inrätta regionala samverkansgrupper med representanter för forskning och
planering i de sex högskoleregionerna.

När del gäller forskningsprogram föreslår ERU att detta
skall omfatia bl.a. frägor om arbeiskrafisslrömmar, ulvärdering av den
regionalpoliliska beslutsprocessen och planeringen samt de regionala
effekterna på före-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 25

lagens lokalisering och sysselsättning av specialisering,
arbetsfördelning och teknikval.

Jag ansluler mig i huvudsak lill de redovisade förslagen.
När det gäller organisationen föreslårjag all erfarenhelerna av de regionala
samverkansgrupperna utvärderas inom två år och all den centralt initierade
forskningen genomförs av forskningsgrupper med forskare från olika ämnesområden.

Forskningsprogrammet bör bl.a. inriklas på forskning om
regionalpoliliska ålgärder, yrkesmässig och geografisk rörlighet, beslutsprocesser
i den regionala planeringen, regionala effekter av förändrad arbetsfördelning
och specialisering i varu- och tjänsteproduktionen saml utvärdering av för
regionalpoliliken betydelsefull framiidssludieforskning.

För atl förstärka den regionalpoliliska forskningen
förordar jag efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet att en tjänst
som professor i regionalekonomi inrättas vid universitetet i Umeå.

4 Den regionala befolknings- och
sysselsättningsutvecklingen

4.1 Inledning

Jag vill här mol bakgrund av näringslivels utveckling och
befolkningsutvecklingen i skilda regioner peka på några regionala
ulvecklingsdrag av belydelse för regionalpolitikens utformning. Den
översiktliga beskrivningen av den regionala utvecklingen som här följer bygger
i allt väsentligt på malerial frän länsplaneringen. Den mer nyanserade analys
av de regionala problemen som behövs för ålgärder på regional och lokal nivå
framgår i länsplaneringen.

4.2 Befolkningsutvecklingen

Prognoser för befolkningsutvecklingen är av stor belydelse
för den regionalpolitiska planeringen. Beslul om utbyggnad inom skilda
sektorer liksom kommunernas ekonomi är i hög grad beroende av befolkningens
storlek och sammansättning. Stora och snabba förändringar i folkmängden kan
innebära påfrestningar både för samhället och för enskilda människor.

Under 1970-talel har de regionala förskjutningama i
befolkningens fördelning minskat i förhällande lill läget under 1960-talet.
Denna stabilisering har med några undantag skett på alla regionala nivåer.
Under 1960-talet förlorade skogslänen genom omflyttning ca 10000 personer om
året och storstäderna tillväxte snabbi. Under 1970-talel har skogslänen kunnai
uppvisa en mindre nettoinflyitning och i storstadslänen har omflyttningen i
stort sett vägt jämnt. Stockholms län har dock under de allra senasle åren
återigen kunnat visa flytlningsvinster och länsstyrelsens senaste prognos tyder
på en fortsatt förhållandevis stor nettoinflyttning. De senasle årens
flytlningsvinster utgörs helt av en ökad nettoinvandring från utlandet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 26

Även inom länen har i de flesta fall skett en påtaglig
omsvängning i befolkningsutvecklingen. Della har särskilt gällt länen utanför
stödområdet där folkmängden i regionala centra och kommuncentra genomsnittligt
sett har utvecklats lika snabbt som i länens primära centra. Regionala centra
och kommuncenira inom stödområdet uppvisar fortfarande en svag folkmängdsutveckling
även om en påtaglig stabilisering skett inom stödområdet.

Att fördelningen av befolkningstillväxten inom dessa län
har varit jämn motsvaras dock inte av någon jämnhet om man ser till hur
efterfrågan på arbetskraft har utvecklats. Skillnaderna förklaras främst av en
ökad in-pendling till primära centra.

Arbetspendlingen över nuvarande kommungränser har ökal
kraftigt sedan 1960-talet. År 1965 pendlade loiall ca 375000 personer lill och
frän arbetel över nuvarande kommungränser. År 1970 hade detta antal ökat till
näslan 500000 för att år 1975 nå ca 675 000 personer.

En påtaglig förändring har skett även i glesbygdens
befolkningsutveckling. Från atl under 1960-talet ha minskat med i genomsniii
ca 15% per femårsperiod minskade befolkningen under perioden 1971 1975 endast
med ca 6%. På grund av glesbygdsområdenas myckel sneda åldersslmklur motsvarar
denna utveckling i stort sett skillnaden mellan födelse- och dödstalen. Det har
alllså knappast skett någon nettoutflyllning.

En molsvarande omsvängning har skell vad gäller tätorter
av olika storlek. Under den senaste femårsperioden har det varit de minsta
tätorterna som har utvecklats snabbast.

Det finns naturligtvis flera undantag från den allmänna
bild jag här ger av den regionala befolkningsutvecklingen. Allmänt sett synes
dock förbättrade sysselsättningsmöjligheter och en kraftigt ökad arbelspendling
ha lett till en bättre befolkningsmässig stabilitet. Så har t.ex. under den hittillsvarande
delen av 1970-lalel de två nordligaste länen haft den snabbaste
folkmängdstillväxten.

Enligt länsstyrelsernas prognoser för perioden 1978-1985
skulle återigen ske en omsvängning i folkmängdsuivecklingen. Övre Norrland
skulle enligt prognosen få en mindre minskning medan Siockholm är det enda
riksområde som kan uppvisa någon nämnvärd ökning. Stockholms län skulle enligt
prognosen få mer än hälfien av den totala ökningen i landets befolkning.

Uppdelat på län framträder särskilt den genomgående
positiva utvecklingen i Hallands och Uppsala län. De båda storstadslänen
Malmöhus och Göleborgs och Bohus län uppvisar en myckel kraftig omsvängning
från snabb tillväxt under perioden 1966-1970 till stagnation under 1970-talet.
Länsplaneringens prognoser tyder på en fortsatt svag utveckling. För
prognosperioden 1978-1985 bedöms Goflands, Blekinge och Norrbottens län få den
största minskningen av folkmängden.

Den här visade förbättrade befolkningsbalansen
sammanhänger främst

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 27

med en minskad netloflyttning. Folkmängdens utveckling
påverkas emellertid också av förhållandet mellan födelse- och dödstalen, den
s. k. naturliga befolkningsförändringen. Kommuner och län med en hög
medelålder i befolkningen kan genom höga dödstal och låga födelsetal få en
förhållandevis snabb minskning av den totala folkmängden även utan någon
nettoutflyllning.

Genom alt fruktsamheten har minskal starkt under senare år
har allt fler kommuner och län en naturlig folkminskning. Under åren 1976 och
1977 hade 140 kommuner en naturlig folkminskning. Under prognosperioden 1978-
1985 beräknas hälften av länen få fler döda än födda. Det är enligt dessa
bedömningar endast Stockholms, Uppsala, Göleborgs och Bohus, Västmanlands och
Norrbottens län som kan få någon större naturlig folkökning. Dessa är - med
undantag för Norrbottens län - län där befolkningen genom en tidigare
omfattande nettoinflyitning har en förhållandevis låg genomsnittsålder.

Totalt sett för hela landet skulle nuvarande nivå på
födelse- och dödstal ge ett födelseöverskott på endast ca 40000 personer under
perioden 1978-1985, dvs. ca 5000 personer perår. Eftersom det i de flesta
regioner inte kommer att finnas något födelseöverskott kan det i en sådan
situation lätt bli så att nettoinflyttning till en region måste motsvaras av
minskande folkmängd i andra regioner om inte folkmängdstillskotl sker genom invandring
från utlandet. Denna nya situation, där naturlig folkmängdsminskning i en
region snarare är regel än undantag, aktualiserar även frågan om vilken form
av regional befolkningsbalans som bör eftersträvas. En oförändrad befolkning i
alla län ställer krav på en förhållandevis omfattande nettoutflyttning från de
regioner som fortfarande har födelseöverskott.

4.3 Efterfrågan på arbetskraft

Den tidigare beskrivna regionala utjämningen i
befolkningsutvecklingen motsvaras under perioden 1966- 1975 av en regional
stabilisering i den lo-tala sysselsättningen. Skogslänen minskade under
perioden 1966- 1970 sin sysselsättning i snabb takt medan under perioden 1971-
1975 och prognosperioden 1976- 1985 inget av dessa län uppvisar eller väntas
uppvisa någon minskning i sysselsättningen. Stockholms län har under alla de tre
perioderna en ökning av sysselsättningen som ligger över riksgenomsnittet. Under
perioden 1971 -1975 skedde nästan en tredjedel av den totala ökningen av
sysselsättningen i detta län och under prognosperioden 1976-1985 beräknas
denna andel öka till nästan 40%.

Den omsvängning i utvecklingen som skedde mellan 1960- och
1970-lalet gäller också utvecklingen inom stödområdena. Från att under perioden
1966-1970 ha haft en snabbt minskande sysselsättning fick båda stödområdena
under perioden 1971-1975 en snabbare tillväxt än övriga delar av landet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 28

Under prognosperioden 1976-1985 bedöms Hallands, Uppsala,
Stockholms och Kristianstads län fä den snabbaste ökningen av efterfrågan pä
arbetskraft. Del senare länel är lillsammans med Kalmar län del enda där
efierfrågan under prognosperioden bedöms öka mer än under början av 1970-talel.

Förändringen av sysselsättningsutvecklingen mellan slutet
av 1960-talel och början av 1970-talet är tydlig också när det gäller den
inomregionala balansen. Under perioden 1971-1975 fanns det inte någon ortstyp
varken inom eller utanför stödområdet där efterfrågan på arbetskraft minskade.
Detla representerade för kommunerna inom stödområdet en markanl omsvängning i
förhållande till slulel av 1960-lalet.

Även om del således skell en förbättring i den
inomregionala balansen också vad gäller sysselsättningen villjag dock påpeka
att efterfrågeulvecklingen under perioden 1971-1975 fortfarande genomsnittligt
sett är svagare i kommuncentra än i regionala centra och svagare där än i
primära centra. Detta utvecklingsmönster bedöms kvarstå under prognosperioden
1976-1985. Som tidigare har framhållits finns det därvid anledning att uppmärksamma
skillnaden mellan kommuncentra i södra och mellersta Sverige och sådana i
norra Sverige vad gäller möjlighetema att pendla till näraliggande större
kommuner. Dessutom, vilkel kommeratt beröras i det följande, är skillnaderna i
sysselsättningsgrad fortfarande mycket stora och visar inte heller några
tendenser att minska.

Det har varit sysselsättningsutvecklingen inom jordbruk
och skogbruk som under de senaste decennierna varit den dominerande orsaken
till regional obalans mellan lillgång och efterfrågan på arbelskrafl.
Minskningen från ca 600000 sysselsatta i dessa näringsgrenar år 1960 till ca
225 000 år 1975 har regionall fördelats myckel ojämnl. Avgränsningen av del
allmänna stödområdet omfattar i slorl sett de delar av landet där jordbruket
och skogsbruket i början av 1960-lalel hade den relativt sett slörsla
omfattningen.

Takten i minskningen av antalet sysselsatta inom dessa
näringar var under 1960-talet högre i skogslänen än i övriga delar av landet.
Under perioden 1971-1975 har en påtaglig utjämning skett i denna utveckling.
Det finns under denna period inga nämnvärda skillnader i utvecklingstakt mellan
stödområdena och övriga landet. Denna likhet i uivecklingen mellan regioner
förulses i stort sett bestå under prognosperioden 1976- 1985.

Antalet sysselsatta i de areella näringarna har nu minskat
så mycket atl i stora delar av landet forlsatta förändringar endast marginellt
kan påverka den allmänna sysselsättningssitualionen. Den ändrade
jordbrukspolitiken har bidragit till att takten i minskningen av
sysselsättningen har dämpats. Det finns dock delar av landet där de areella
näringarna fortfarande spelar en avgörande roll för den totala
sysselsättningen. Detla gäller för ett stort antal av landets kommuncentra men
är särskilt framträdande i kommun-centra inom stödområdet, där år 1975 ca en
femtedefav den totala syssel-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 29

sättningen
fanns inom dessa näringar. Det finns även hela län med många som arbetar i de
areella näringarna. Det gäller främst Jämtlands och Gotlands län. Även
Kronobergs, Kalmar. Kristianstads, Hallands, Skaraborgs och Västerbottens län
hade år 1975 mer än 10% av den totala sysselsättningen inom jordbruk och
skogsbmk.

Det bör observeras att det
här beskrivna stora beroendet av de areella näringarna har olika innebörd i
skilda delar av landet. 1 södra och mellersta Sverige har under 1970-talet den
utökade pendlingen och den mera spridda fördelningen av bostadsbyggandet lett
till en förbättrad folkmängdsutveckling i de jord- och skogsbmksdominerade
kommuner som ligger inom pendlingsavstånd från större arbetsplatscentra. 1
norra Sverige har oftast bortfallet av arbetstillfällen i de mindre kommunerna
behövt kompenseras inom resp. kommun. Det finns dock även i södra och mellersta
Sverige kommuner som domineras av areella näringar och från vilka det är svårt
att tänka sig en mera omfattande pendling. Denna typ av kommuncentra skall
enligt både 1972 och 1976 års regionalpolitiska beslut särskilt uppmärksammas
i planeringen.

Under perioden 1966-1970
minskade antalet sysselsatta inom tillverkningsindustrin med näslan 5 %. 1
absoluta tal betydde detla att ca 50000 arbetstillfällen försvann. Denna
utveckling byttes i en svag tillväxt under 1970-talels första hälft då antalet
sysselsatta ökade med ca 25000 personer. Enligt arbetskraftsundersökningarna
för åren 1976, 1977 och 1978 har sysselsättningen inom tillverkningsindustrin
under dessa år minskat med ca 60000 arbetstillfällen. Länsstyrelsernas
prognoser för perioden 1976-1985 innebär sammantagna att sysselsättningen inom
denna sektor skulle minska med ca 75000 personer. Detta överensstämmer ganska
väl med 1978 års långtidsutrednings bedömning. Siörre delen av denna minskning
har dock redan inträffat, varför prognoserna räknat från år 1978 snarast pekar
på en oförändrad sysselsättning.

Under perioden 1966-1970
var det i Stockholms län och i Västsverige som industrisysselsättningen
minskade mest. Den förhållandevis bästa utvecklingen fanns underdenna period i
de fyra nordligaste länen. Denna utveckling förstärktes under perioden
1971-1975 då dessa län ökade sin in-dustrisysselsätlning med mer än 10%. Denna
positiva utveckling har varit särskilt stark i det inre stödområdet.

Länsstyrelsernas prognoser
för industrisysselsätlningens utveckling i länen under perioden 1976-1985
innebär alt utvecklingen blir mer negativ än som var fallet under 1970-lalets
försia hälft. Länen i väsira Sverige beräknas få ett bortfall av närmare 30000
arbetstillfällen. Nedgången inom detla område svarar för drygt en tredjedel av
den minskning som progno-serats för industrin i hela landet. Del är därvid
särskilt Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län som svarar för denna snabba
minskning.

Del bör observeras att i
Stockholms län minskar indusirisysselsättningen under alla tre tidsperioderna.
För perioden 1966-1985 innebär denna

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 30

minskning ett bortfall av ca 20% av det antal
industriarbetsplatser som fanns år 1965.

Induslrin har under de senasle tio åren bidragit till en
förbättring av sysselsättningssituationen i de kommuner som har haft den
totalt sett sämsta sysselsättningsutvecklingen. Under perioden 1971-1975 ökade
sysselsäU-ningen inom industrin med ca 1 % per år i regionala centra och kommuncentra,
medan sysselsättningen var i stort sett oförändrad i primära centra och i
storstadsregionerna. Detta förhållande mellan ortstyper kvarstår under
prognosperioden.

Inom resp. ortstyp har industrisysselsättningen under
perioden 1971-1975 ökat starkast inom stödområdena. Särskilt snabb harökningen
varit inom det inre stödområdet. Dessa förhållanden väntas bestå under
prognosperioden, även om ökningstaklen minskas någoi.
Induslrisyssel-säitningens andel av den lolala sysselsättningen är
förhållandevis låg i storstadsområden och i primära centra. Detta sammanhänger
främst med att den nationella och regionala servicen spelar en förhållandevis stor
roll för sysselsättningen i dessa regioner. Inom resp. ortstyp finns det stora
skillnader beroende på om kommunerna är belägna inom eller utanför stödområde.

Kommunerna inom det inre stödområdet har genomgående ca 10
procenlenheler lägre indusiriandel än genomsnittet för resp. ortstyp. Detla
hänger främsi samman med den stora sysselsättningen inom jord- och skogsbruk
samt med det relativt sett stora antalet sysselsatta inom offentlig sektor
inom stödområdet. Skillnaderna mellan ortstyperna i industriandel har under
det senaste decenniet snarasi ökat. dvs. i de redan industri-fattiga
storstadsregionerna och primära centra har denna andel minskat, medan i
regionala centra och framför allt kommuncentra en redan hög andel ytterligare
har ökat. Vad gäller olikheterna mellan kommuner i stödområdena och övriga
landet har skillnaderna i näringsstruktur minskat under samma period.

De här lämnade uppgifierna gäller den genomsnittliga
utvecklingen inom resp. stödområde, län eller ortstyp. Det finns naturligtvis
många avvikelser från detla genomsnitt. Mera kända äldre exempel på stora
induslriom-vandlingar finns i utvecklingen inom skoindusirin i Örebro och inom
den tyngre textilindustrin i Norrköping. F. n. finns flera exempel på regionalt
koncentrerade förändringar av industristrukturen. Det räcker i detta sammanhang
att peka på de problem som har följt på utvecklingen inom varvs-, textil- och
stålindustrin.

En fortsalt - och eventuellt påskyndad - omvandling av den
industriella strukturen kommer i de flesta fall att slå olika kraftigt i olika
regioner. De regioner som är särskilt påverkade - både positivt och negativt -
kommer att skifta från tid till annan. Omvandlingen kan vad gäller vissa branscher
samtidigt påverka vidsträckta sammanhängande regioner, medan för andra
branscher förändringarna är koncentrerade till ett fåtal icke sammanhängande
regioner.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 31

Sysselsättningen
inom offentlig tjänst har ökat myckel snabbt. Under perioden 1966- 1970 ökade
sysselsättningen med drygt 6% per år för att under nästa femårsperiod öka något
långsammare eller med ca 5% per år. Detta motsvarar per femårsperiod ca 165 000
resp. 185000 personer.

Enligt
arbetskraftsundersökningarna för åren 1976 och 1977 har sysselsättningen inom
sektorn fortsatt att öka, men takten i uppgången har i det närmaste halverats.
Länsstyrelsernas prognoser för perioden 1976-1985 pekar på en fortsall ökning
av sysselsättningen inom den offenlliga sektorn men i lägre takt än under
1970-talels första hälft. Detla innebär att man kalkylerar med all ytterligare
ca 250000 personer skall sysselsättas inom denna sektor under tioårsperioden.
Dessa bedömningar gmndas på bl. a. uppgifter från kommuner, landstingskommuner
och statliga myndigheter. Del kan i sammanhanget observeras atl den
utvecklingstakt som länsstyrelserna kalkylerar med ligger något under den som
långtidsutredningen bedömer vara möjlig om det ekonomiska utrymme skapas som
krävs för en ökad offentlig sektor.

Denna
mycket snabba ökning motsvaras av en relativt sett lika stor ökning i de
flesta län. Detta gäller för både perioderna 1966-1970 och 1971-1975 samt för
prognosperioden 19761985. Genom alt andelen sysselsatta inom den offentliga
seklorn varierar mellan de olika länen, belyder emellertid dessa likartade ökningstal
olika myckel för den totala sysselsättningsutvecklingen inom resp. län.

Den
mellan regioner likartade utvecklingslakten slår igenom också när det gäller
den inomregionala utvecklingen. Skillnadema mellan ortstyper är emellertid
mycket stora vad gäller andelen sysselsatta inom offentliga tjänster. 1
storstadsområdena och i primära centra är ca 25% av de sysselsatta verksamma
inom den offentliga sektom mot ca 20% i regionala centra och 15% i
kommuncentra. Sedan år 1965 har dessa andelstal ökal med fem, fyra resp. tre
procentenheter. Det förtjänar därför alt understrykas att den mellan regioner
likartade relativa utvecklingen inom den offentliga sektorn har lett till att
de redan stora skillnadema mellan regioner i arbetsmarknadens struktur har
ökal. Som tidigare har redovisats kan samma tendens iakttas vad gäller
industrins fördelning mellan ortstyper. Länsstyrelsernas prognoser lyder på
atl denna utveckling kommer att fortsätta under prognosperioden.

1
sysselsättningsutredningens betänkande anges antalet offentligt anställda per
1 000 invånare i resp. region. Fördelningen på län visar för år 1976 en
spännvidd på mellan högst 180 och lägst 105 anställda per 1 000 invånare. Den
relativt högsta sysselsättningen finns i Stockholms, Uppsala och Gotlands län
samt i de tre nordligaste länen. Värden över riksgenomsnittet visar även
Göteborgs och Bohus samt Örebro län. De lägsta andelstalen återfinns i främsi
Älvsborgs, Hallands och Kalmar län. Även i Kristianstads och Kopparbergs län
är andelen offentligt sysselsatta betydligt mindre än genomsnittligt i landet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 32

1 Stockholms, Uppsala, Gollands och Norrbottens län är det
främst den stora statliga sektorn som gör att den offentliga sektom totalt sett
är siörre än riksgenomsnittet. I Västerbottens och Örebro län - vilka båda har
centra för regionsjukvård - svarar landstingens sysselsättning för en stor del
av den höga andelen, medan i Jämtlands och Göteborgs och Bohus län en
omfattande primärkommunal sysselsättning ger en total sysselsättning inom
offentlig sektor över riksgenomsnittet.

I tabell 4:1 lämnas uppgifterom antalet sysselsatta inom
offentliga tjänster per 1 000 invånare i landets kommuner indelade efter
ortsplanen. Storstadsområdena och primära centra visar sig därvid ha ca 160
anställda per 1 000 invånare mot ca 120 i regionala centra och ca 85 i
kommuncentra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell4:1 Antal sysselsatta inom offenlliga tjänster per
l(X)0 invånare år 1976 och utvecklingen perioderna 1971- 1976 och 1977- 1981
uppdelat på ortstyper

Ortstyp Antal 1976 Utveckling Utveckling

1971-1976 1977-1981

168

1-40

-20

160

-1-36

-f24

119

-25

+ 15

85

-20

+ 14

141

-32

+ 19

Storstadsområden Primära centra Regionala centra
Kommuncentra Hela landet

Av tabellen framgår vidare atl denna koncentration av den
offenlliga sysselsättningen lill större orter inom länen kraftigt har
förstärkts under perioden 1971-1976 och att även planerna för perioden
1977-1981 pekar på en ökad koncentration. Sysselsättningsutredningen
konstaterar i detla sammanhang att de största ökningarna erhålls där man redan
i utgångsläget hade relativt sett många anställda per 1 000 invånare.

Denna fördelning av den nytillkommande offentliga
sysselsättningen under perioden 1971-1976 beror främst påen koncentrerad
utbyggnad inom de statliga och landstingskommunala sektorerna. Men även inom
den primärkommunala delen har sysselsättningen ökat snabbasl i primära centra.
Förhållandena är i stort sett likartade för perioden 1977- 1981.

Det är i första rummet den mycket omfattande statliga
sysselsättningen som gör att storstadsområdena kan visa denna stora offentliga
sektor. Det bör då beaktas att Stockholmsregionen drar upp medelvärdet för de
tre regionerna. För primära cenlra ärdet i lika mån den statliga och
landslingskommunala sysscisällningen som svarar för den posiliva avvikelsen
från riksgenomsnittet. För kommuncentra spelar dessa sektorer en molsvarande
negaliv roll. För regionala cenlra är det främsi den obetydliga statliga
sektorn som gör atl den offentliga sysselsättningen ligger under den riksgenomsnittliga
nivån.

Variationerna i omfatiningen av den primärkommunala
sysselsättningen spelar alllså en underordnad roll i förhållande lill
motsvarande variaiio-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 33

ner i den statliga och landslingskommunala
sysselsättningen. Detla återspeglar naturligtvis del förhållandel all service
lill de egna invånarna erbjuds inom resp. kommun. Del är dock i sammanhanget
anmärkningsvärt att antalet sysselsatta i primärkommunal service räknat per 1
000 invånare i kommuncenira i södra och mellersta Sverige är näslan 25% lägre
än genomsnittet för hela landet. För kommuncentra inom stödområdena och därvid
främsi inom del inre stödområdet finns, lack vare den kommunala
skalleuljämningen, ingen molsvarande eftersläpning.

Del finns sammanfattningsvis myckel stora regionala
variationer då del gäller antalet sysselsatta inom den offenlliga seklorn.
Dessa variationer är siörre inom länen än mellan län. Skillnaderna har under
senare år ökat och tillgängliga prognoser pekar på alt skillnadema fortsätter
all öka. För variationerna mellan län är del främsi den statliga sektorn som
inverkar, medan landslingskommunala sektorn spelar en lika stor roll som den
statliga för variationerna inom resp. län.

Byggnadsverksamheten har efter en i stort sett stabil
utveckling under slulel pä 1960-lalel minskal i snabb takt under perioden
1971-1975. Minskningen har varit särskilt snabb i storstadsområdena och
förhållandevis minsl i kommuncenira. Sysselsättningen har inom stödområdena
kunnat hällas uppe nägot bättre än inom övriga delar av landet. Denna bild
ändras för prognosperioden 1976- 1985, då i stödområdena antalet sysselsatta
inom byggnadsverksamhet förutses minska något snabbare än i övriga landet.
Byggnadsverksamheten haren förhållandevis jämn regional fördelning. Det enda
siörre undanlaget gäller stödområdena, där särskilt kommunerna i det inre
stödområdet har en högre andel av totalantalet sysselsatta inom
byggnadsindustrin. Detla avspeglar delvis de tidigare omfattande utbyggnaderna
av vattenkraften.

Varuhandeln,
som i detla sammanhang omfattar både detalj- och partihandeln, har i motsats
till byggnadsverksamheten haft en förhållandevis jämn utveckling under både
perioderna 1966-1970 och 1971-1975 samt under prognosperioden. Variationerna i
utvecklingstakt mellan regioner har varil små. Under perioden 1971-1975
utvecklades sysselsättningen något snabbare inom de båda stödområdena, medan
den under prognosperioden förutses i slorl selt anknyta lill riksulvecklingen.
Andelen sysselsatta inom varuhandeln är betydligt högre i storstadsområdena än
i landet i dess helhet. Detta sammanhänger hell med partihandelns stora
omfattning i dessa delar av landet. Inom länen finns en koncentration till de
större kommunerna. Primära cenlra har i genomsnitt ca 13 % av den totala sysselsättningen
inom varuhandeln mot ca 11 % i regionala cenlra och 8 % i kommuncentra. Detta
mönster upprepas i alla län.

Samfärdselsektorn, som även innefattar post- och televerk,
visar liksom varuhandeln på riksnivån en i stort sett stabil sysselsättning
under alla de tre analyserade perioderna. Utvecklingen inom stödområdena är
genomgående något sämre än i övriga landet. Särskilt negativt utvecklas sysselsättningen
inom det inre stödområdet. 3 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 112

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 34

Liksom varuhandeln är samfärdselsektorn mera utbyggd i
slorstadsomrädena och primära cenlra. Under båda perioderna 1966-1970 och
1971- 1975 har denna koncentration ökat. År 1975 svarade samfärdselsekiorn för
ca 9% av den lolala sysselsältningen i storstadsregionerna mot ca 5% i
kommuncenira.

Näringsgrenen/)ri>'(j/(i ijänsler beslär av
delbranscher av myckel olikartad karaktär och lokaliseringsmönster. Inom
branscherna bank- och för-säkringsverksamhei samt uppdragsverksamhet svarade de
tre storstadslänen år 1975 för över 60%. av landets totala sysselsättning.
Dessa regioner har en näslan lika stor andel av sysselsältningen inom
intresseorganisationer och ideella organisationer medan andelarna inom
branscherna hotell, reparationsverksamheler och fastighetsförvaltning, städning
m. m. närmare sammanfaller med regionernas andelar av den totala
sysselsättningen i landet. Det är främst Stockholmsregionen som svarar för
storstädernas överrepresentation. Mer än 40% av den totala sysselsättningen i
landet inom branscherna bank- och försäkringsverksamhei, uppdragsverksamhei och
intresseorganisationer finns i denna region.

Koncentrationen inom landet till Stockholmsregionen,
motsvaras inom länen av en koncentration till primära centra där ca 11 % av den
lolala sysselsättningen finns inom privala tjänster, mol ca 8 % i regionala
centra och 7% i kommuncentra.

Utvecklingen under perioderna 1966-1970 och 1971-1975 har
förstärkt den här beskrivna regionall koncentrerade lokaliseringen. Så har t.
ex. sysselsättningen i Siockholms län ökal med mer än 25% under hela perioden
1966- 1975 mol ca 5 % i övriga landet.

Tillsammans svarade servicenäringarna, dvs. offentliga
tjänster, varuhandel, samfärdsel och privata tjänsier är 1975 för ca 55% av
den totala sysselsältningen i landet. Som framgått av den tidigare genomgången
av olika näringsgrenar, är arbetstillfällena inom dessa näringar koncentrerade
dels inom landet till Stockholmsregionen, dels inom de olika länen lill vissa
orter, särskili länens primära centra.

Kvinnorna svarar för nästan 70% av den totala sysselsättningen
inom offenlliga tjänster. Även varuhandeln har en hög andel kvinnor sysselsatta.
Tolali för hela servicesektorn svarar kvinnorna för mer än hälften av
sysselsättningen. Del finns eti klart samband mellan servicenäringarnas
belydelse för sysselsättningen i en ort eller region och antalet kvinnor i förvärvsarbete.

1 labell 4:2 redovisas andelen sysselsatta uppdelade på
ortslyper dels inom de privala servicenäringarna, dels inom den offentliga
servicen. Av tabellen framgår servicesektorns avgörande belydelse för
storstadsområdenas sysselsättning. Med nästan 70 % av den totala
sysselsättningen inom dessa näringar har storstadsområdena dubbelt så hög andel
som kommuncentra och ligger även 15 procentenheter högre än riksgenomsnittet.
Stockholmsregionen med nästan 80% av regionens sysselsättning inom

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 35

servicenäringarna svarar för en stor del av
siorsiadsomrädenas höga andelstal. Del är främsi den privala servicen som ger
storstadsområdena höga värden.

Tabell4:2 Andel sysselsatta år 1975 inom privat och
offentlig service inom ortstyper

Ortstyp Andel av totalantal sysselsatta år

1975 inom

privat offentliga
summa

service tjänster service

% % %

S;.
rstadsområden

43.0

26,4

69,4

Primära
centra

30.3

26.2

.56,5

Regionala
centra

24,3

21,2

45,5

Kommuncentra

19.8

15.5

35.3

Hela
riket

31,6

23,6

55,2

därav
inre stödom

rådet

26,8

23,7

50,5

yttre stödom

rådet

27,2

23,4

50,6

övriga riket

32,5

23,6

56,1

Vad gäller offenlliga tjänster ligger storstadsområdena
endast tre procentenheter över riksgenomsnittet mol tolv procentenheter för
den privala servicen. Detta gäller även Stockholmsregionen. Del förtjänar atl
särskilt understrykas alt del, trots den centrala statliga förvaltningens
stora omfattning där, främsi är den privala servicen som ger den myckel höga
servicesysselsättningen i Stockholmsområdet. Den privata servicen spelar inte
samma dominerande roll för den ojämnt fördelade servicesys-selsältningen inom
de olika länen. För både offentlig och prival service har primära cenlra ca lio
procentenheter högre andelslal än kommuncentra. Snarast är den offentliga
servicen något mera koncentrerad inom länen än den privata servicen.

Vid en analys av servicens fördelning mellan stödområdena
och övriga riket framgår att spridningen mellan ortstyper är långt större än
mellan stödområden. Det bör observeras att kommuner inom stödområdena jämfört
med genomsnittet för resp. ortslyp nästan undantaglöst härden högsia andelen
servicesysselsalla. Delta gäller både den privata och offentliga sektorn.

4.4 Möjligheter till sysselsättning

De regionala skillnaderna i möjligheterna lill
sysselsättning framgår lydligl av uppgifterna om hur stor del av befolkningen
som förvärvsarbetar. År 1975 var t. ex. 60% av kvinnorna i Stockholmsregionen förvärvsarbetande
mer än 20 timmar per vecka mot mindre än 40 % genomsnittligt inom inre
stödområdet.

Betydande är också de regionala skillnaderna i antalet
arbetslösa och förtidspensionerade. Under de senaste åren har den regisirerade
arbetslöshe-'

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 36

ten
i t.ex. Norrbottens län varit två till tre gånger större än i riket i dess
helhet och andelen förtidspensionerade är ca 70% högre än riksgenomsnittet i
Jämtlands län medan den är ca 30% lägre i t. ex. Skaraborgs län.

En
omfattande omflyttning mellan lokala arbetsmarknader sker hela liden och berör
ca 200000 personer per år eller något mer än 100000 förvärvsarbetande. En stor
del av denna omflyttning torde främsi ha alt göra med antingen brist på arbele
totalt sett eller alt individens yrkesinriktning inte är anpassad lill
efierfrågan på arbelskrafl. Man bör dock uppmärksamma att det naturligtvis
även finns andra skäl till flyttning än förhållandena på arbetsmarknaden.

Sysselsättningsgraden
varierar regionall för både män och kvinnor. För män är skillnaderna mellan
stödområdena och övriga delar av landet mycket stora medan variationerna
mellan ortslyper är små. För kvinnor ligger sysselsättningsgraden lägre inom
stödområdena, och särskilt inom det inre stödområdet. Dessa skillnader är
emellertid mindre än variationerna mellan ortslyper. Som framgår av tabell 4: 3
hade kvinnorna år 1975 ca 13 procentenheter lägre sysselsättningsgrad i
kommuncentra än i storstadsområdena. För männen är förhållandel det omvända.
Män i storstadsområdena har något lägre sysselsättningsgrad än i kommuncentra.

De
regionala skillnaderna i männens sysselsättning är särskilt stora för män i de
högre åldersgrupperna. Så hade t.ex. i de fyra nordligaste länen endasl ca 65%
av männen i åldersgruppen 55-64 år sysselsättning mot närmare 80% i södra och
mellersta Sverige. Molsvarande skillnader, om än mindre, finns också för
åldersgruppen 45-54 år medan i åldersgruppen 25-44 år männen i samtliga län har
i slorl sett samma sysselsättningsgrad.

TabeU 4:3 Sysselsättningsgrad åren 1970, 1975 och 1985 för
män och kvinnor i åldern 15-64 år i %

Män Kvinnor

1970 1975 1985 1970 1975
1985

Storstadsomr. 77,5 78,3 76,9 51,6
58,3 64,4

Primära centra därav i inre stödomr. därav i yttre
stödomr. därav övriga riket

79,9 76,6 77,7 80,6

79,8 75,4 78,6 80,2

77,9 75,0 76.5 78,4

46.1

47,3 42.0 47,6

52,5 52,7 49,8 53,2

59,6 62.0 56,9 60,3

Regionala centra därav i inre stödomr. därav i yttre
stödomr. därav övriga riket

80,5

72,7 77,4 82,7

80,9 74,4 79,2 82,6

78,9 74,2 78.3 79,8

41,2 33,5 38,9 43.2

48,4 42,6 47.2 49,6

55,7 50,4 53,7 57,0

Kommuncentra därav i inre stödomr. därav i yttre
stödomr. därav i övriga riket

81,0 71.4 79,4 83,1

81,3

72,7 79.4 83,0

79,4 73,5 78.4 80,5

37,9 29,2 36,2 39,8

44,8 39,1 43,6 46,0

52,3 47,5 50,3 53,4

Hela
riket

79,5

79,8

78,0

45,5

52,2

59,1

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 37

I
labell 4: 3 lämnas uppgifier om sysselsättningsgrad för åren 1970, 1975 och
1985. Det framgår där alt andelen sysselsatta för både män och kvinnor har
utvecklats i stort sett parallellt i de olika ortstyperna under perioden
1971-1975 och atl länsstyrelsernas prognoser för år 1985 förutser en
motsvarande utveckling under perioden 1976-1985. Detla innebär alt de olikheler
mellan regioner som fanns år 1970 i stort sett kommer att kvarstå år 1985. Den
enda tydliga avvikelsen från denna bild finns i regionala cenlra och
kommuncentra inom stödområdena där sysselsättningsgraden räknat i
procentenheter har ökat något snabbare än i övriga landet.

Sysselsättningsulredningen
har i sitt betänkande gjort beräkningar av tillgängen på arbetskraft i olika
avseenden. Kommittén finner därvid alt den största andelen av ej ianspråktagna
arbetskraftslillgångar finns i kommuncenira och regionala centra. 1
kommuncentra och regionala centra skulle sysselsältningen behöva öka med
ungefär 15% för att komma i nivå med de regioner som har de högsia
sysselsättningsgraderna. Kommittén påpekar att det även inom resp. ortslyp
finns stora variationer. Spännvidden mellan kommunerna med de högsia och
lägsia värdena på andelen sysselsatta kan räknas i flera tiotal procent. Det
bör enligt kommittén uppmärksammas att de nya arbetstillfällen som behövs
föratt åsiadkomma en uljämning, inle med nödvändighet mäsle lokaliseras lill
resp. ortslyp eftersom pendlingen kan utgöra en utjämnande faktor.

Den
lokala arbetsmarknadens bredd i fråga om yrken påverkar individernas
möjligheter all få ett arbele som stämmer med utbildning och yrkesinriktning.
Den som inte kan finna den sökta typen av arbete flyttar till en annan
arbetsmarknad, tar ett arbete utanför del yrkesområde som han eller hon är
utbildad för eller stannar kvar i regionen utan nytt förvärvsarbete.

Den
geografiska rörligheten är belydande. Mellan kommuner flyttar varje år ca 400
000 personer och mellan lokala arbetsmarknader flyttar ca 200000 personer varje
år. Som redan berörts har en del av denna rörlighet direkt med förhållandena på
arbetsmarknaden att göra. Det finns klara belägg för att denna andel är
förhållandevis stor. ERU har i en flytlningsstu-die tagit fram uppgifter som
visar alt flyttningens omfattning inom skilda yrkesområden är större ju mindre
den lokala arbetsmarknaden är. Detla sammanhänger enligt flyttningsstudien
främst med en obalans mellan tillgång och efterfrågan inom olika yrken i små
lokala arbelsmarknader. En stor del av den geografiska rörligheten är således
förknippad med den lokala arbetsmarknadens storlek. Eftersom en stor del av
landels befolkning finns i förhållandevis små lokala arbelsmarknader. kommer
således behovet av röriighet allt framgent alt vara stort.

Det
finns naturligtvis ell starkt samband mellan graden av yrkesmässig
specialisering i olika arbelsmarknader och det här beskrivna anpassningsproblemet.
Ju mer arbetstillfällen och utbildning tenderar atl specialiseras och ju
svårare det blir att ta arbete i andra yrkesområden än dem man har utbildning
för, desto färre blir antalet tillgängliga arbetstillfällen inom de

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 38

olika yrkesområdena. Detta gör i sin tur anpassningen
mellan individ och arbete svårare. Omflyilningen inom smä yrkesgrupper ärockså
siörre än inom stora. 1 södra och mellersta Sverige är cll ensidigt näringsliv
i en kommim oftast inte avgörande för om den lokala arbelsmarknaden är ensidig
eller ej. Genom all pendlingsmöjlighelerna är goda är del möjligt atl nå
arbelslillfällen inom angränsande kommuner.

1978 ärs längiidsuiredning bedömer all en forisaii
sirukiuromvandling är nödvändig. En sädan omvandling innebär lillväxl och
lillbakagång i skilda branscher och slår krafiigl igenom i de individuella
företagens utveckling. En tillbakagång i en bransch koncentreras ofta till en
del av branschens företag. Del förhållandevis stora antalet ensidiga lokala
arbetsmarknader i främst mellersta och norra Sverige gör alt sådana
förändringar ofta drabbar lokala arbelsmarknader. där möjligheter alt få annat
arbele är liten. Kommuner som ensidigt är beroende av ell företag finns
särskilt i Väslmanlands län men ocksä i Norrbottens. Kopparbergs,
Östergötlands och Örebro län. Riskerna med en sådan ensidighet för människorna
i berörd kommun måste bedömas utifrån möjligheterna all kunna få arbete i angränsande
kommuner inom pendlingsavstånd.

5 Länsplanering

5.1 Länsplaneringens syfte och uppläggning

Huvudansvaret för samordningen inom regionalpolitiken
lades pä länsnivån redan genom 1964 års riksdagsbeslut om en aktiv
lokaliseringspolitik. Del främsla motivet till detta var att detaljkunskap och
överblick bäsl kan förenas pä den regionala nivån. Regionalpolitiken har byggts
upp kring en regional utvecklingsplanering-länsplanering.

Genom riksdagens beslut år 1976 betonades länsplaneringens
uppgifter i ett system för sysselsältningsplanering. Eit väseniligi
regionalpoliliskl mål är atl ge arbele åt alla. Därigenom kan sysselsättnings-
och regionalpoliliken inte behandlas skilda från varandra efiersom
sysselsättningspolitiken alltid har en regionalpolitisk dimension. I
riksdagsbeslutet underströks vidare länsplaneringens roll som samordningsinslrument
för den statliga sektorsplaneringen. Därvid anfördes all det ärav störsla vikt
alt den siatliga verksamheien inom olika seklorer i ökad utsträckning planeras
från regionalpoliliska utgångspunkter.

Länsplaneringen har bedrivits sedan mitten av 1960-talet
och har hittills genomförts i tre riksomfattande omgångar, nämligen
länsplanering 1967, länsprogram 1970 och länsplanering 1974. Regeringen
beslutade ijuni 1978 att starta en ny fullständig länsplaneringsomgång -
länsplanering 1980.

Enligi de riktlinjer för länsplanering 1980 som regeringen
utfärdat skall i länsplaneringen de allmänna regionalpolitiska målen preciseras
för resp.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 39

län. Vidare skall anges de problem som måste lösas och
vilka åtgärder som behövs för detla. På grundval härav utformas förslag till
riktlinjer och handlingsprogram för regionalpoliliken i länel. Länsplaneringen
är därmed el! vikligl led i ulformningen och genomförandel av
regionalpoliliken.

Länsplaneringen regleras fn. av en särskild förordning (1977:88)
om länsplanering.

Länsstyrelsen svarar för länsplanering, som skall bedrivas
dels som fullsiändig länsplanering ungefär vart femte år, dels som en årlig
uppföljning och Ulvärdering av länsplaneringen.

Arbetsgången vid fullständig länsplanering beslår i att
länsstyrelsen i samverkan med statliga sektorsorgan, kommuner,
landstingskommun, fackliga organisationer, näringsliv m.fl. utarbetar det
underlag som behövs för planeringen. Detta underlag består bl. a. av
nulägesbeskrivningar, prognoser och problembeskrivningar när det gäller
befolknings- och sysselsättningsutveckling samt sammanställningar av
sektorsplaner m. m. Av della underlag skall framgå också hur riktlinjerna
förden fysiska riksplaneringen påverkar förutsättningarna för befolknings- och
sysselsättningsutvecklingen.

Kommuner, landstingskommun, fackliga organisaiioner,
näringslivsorganisationer m. fl. ges tillfälle att framföra synpunkter på och
komplettera underlaget. 1 detta stadium av länsplaneringen ges informaiion
tili allmänheten om den regionalpolitiska planeringen för all åsiadkomma en
vidgad politisk deball kring dessa frågor.

Länsstyrelsen utformar därefier förslag lill program för
utvecklingen i länet-länsprogram. Förslaget sänds på remiss lill kommuner,
landstingskommun, statliga seklorsorgan och regionala organisationer som
representerar näringslivet och arbetsmarknadens parter. Sedan länsstyrelsen
gjort de tillägg och ändringar som remissbehandlingen föranleder skall länsstyrelsen
redovisa länsprogrammet och planeringsunderlaget till regeringen.

Arbetsgången vid fortlöpande uppföljning och utvärdering
av länsplaneringen kan sammanfattas på följande sätt.

Det underlag i form av nulägesbeskrivningar,
problemanalyser och prognoser över befolknings- och sysselsättningsutvecklingen
m. m. som har lagits fram vid en fullständig länsplaneringsomgång hålls
aktuellt genom successiv översyn. Översynens omfattning blir beroende av de
problem som förekommer och av lillgången på aktuell informaiion. Revisionen
av prognoser skall främst avse tidsperspektivet upp lill fem år.

Med utgångspunkt i det aktualiserade planeringsunderlaget
lar länsstyrelsen fortlöpande ställning till vilka ålgärder som behövs för all
lösa regionalpolitiska problem. I detla arbete ingår en avstämning mellan ålgärder
inom skilda statliga sektorer och åtgärder som del ankommer på kommuner och
landsiingskommun atl vidta.

Resultatet av länsstyrelsens fortlöpande uppföljning och
utvärdering sammanställs i en ärlig rapport. Rapporten utarbetas i samverkan
med

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 40

statliga
länsorgan, kommuner, landstingskommun, fackliga organisationer och regionala
näringslivsorganisationer.

Sysselsättningsutredningen
anser att det är av särskild betydelse att göra länsplaneringen mer prakliskl
ålgärdsinriklad och då också finna vägar för den offentliga sektorns medverkan
i regionalpoliliskl motiverade åtgärder. Kommittén framhåller atl de statliga
myndigheterna genom sin samlade kunskap och erfarenhel bör kunna medverka till
konstruktiva lösningar inom resp. verksamhelsområde även då del gäller
regionalpoliliska frågor. Kommittén anser därför all de statliga myndigheternas
verksamhetsplanering bör inrymma ett systematiskt hänsynstagande till
regionalpolitiska fakiorer. Della förutsätter en samverkan med länsplaneringen,
när det gäller både atl skapa underlag för planeringen och då planerna skall
genomföras. Kommittén föreslåralt samordningen mellan den centrala sekiorsplaneringen
och länsplaneringen utvecklas vidare och all en konstruktiv samverkan kommer
lill stånd mellan seklorsmyndighelerna och länsstyrelserna.

Remissinstanserna
ansluter sig allmänt till sysselsättningsutredningens förslag att samordna
sektorsplaneringen och länsplaneringen bättre. Flertalet remissinsianser
framhåller all en aktiv regionalpolitik fömtsätter alt statliga, kommunala och
landstingskommunala organ verkar i samma riktning. Samiidigi framhålls också
alt en samverkan släller krav på den regionalpolitiska planeringens innehåll
och utformning. Vidare anför ell flertal remissinsianser all en siörre tonvikt
bör läggas vid alt genomföra de förslag till åtgärder som lämnas i
länsplaneringen.

1
likhel med sysselsättningsulredningen och flertalet remissinstanseran-ser jag
att samordningen mellan länsplaneringen och verksamheten inom skilda
samhällssektorer bör utvecklas vidare. Ett samspel bör ske med myndigheternas
planering så att deras verksamhet med sina skilda förutsättningar vägs in i
den regionalpolitiska planeringen och att regionalpoliliska hänsyn sedan las i
sektorernas planering.

De
decentraliserade formerna för länsplaneringen har ökal länens möjligheter atl
själva bestämma planeringens uppläggning och innehåll. En frihet för länen i
detla avseende gör del möjligt alt la till vara erfarenheterna och kunskaperna
i länen. Många frågor är speciella för resp. län och prioriteringar och
riktlinjer för verksamheier inom länen torde i allmänhet bäst utformas på den
regionala nivån. Men det yttersta ansvarei för regionalpolitiken vilar på
riksdag och regering. Fördelning av resurser mellan större regioner och län
måsle beslutas centralt. Det är därför nödvändigt att riksdag och regering har
ett bra planeringsunderlag som grund för sina regionalpolitiska beslut.

Länsplaneringens
syfte är att klargöra hur de regionalpolitiska målen för arbete, service och
miljö skall uppnås. Länsplaneringen skall därför omfatta alla sektorer som har
belydelse för dessa mål. Enligt 1976 års riksdagsbeslut skall länsplaneringen
också uigöra den långsiktiga sysselsättnings-planeringen på länsnivå.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 41

De principer för länsplaneringens utformning som riksdagen
då godkände bör enligt min mening gälla även i fortsättningen.

För att länsplaneringen skall bli ett effektivare
regional- och sysselsätt-ningspoliliskt samordningsinslrument bör emellertid
vissa förändringar göras av länsplaneringens uppläggning. Jag lägger stor vikt
vid atl planeringen fungerar effektivt och ulan onödig byråkrati. Det finns
enligt min mening möjligheter alt förenkla den nuvarande uppläggningen av
länsplaneringen genom att slå samman behandlingen av planeringsunderlaget och
länsprogrammet.

Jag avser
därför föreslå regeringen att remissbehandlingen i länen av planeringsunderlag
och länsprogram slås samman redan i den nu pågående länsplanering 1980. Länsplaneringen
är sedan flera år ett permanent inslag i samhällsplaneringen och
planeringsarbetet genomförs i bred samverkan mellan länssiyrelsen och statliga
länsorgan, kommuner, landstingskommun, samt arbetsmarknadens parter. Den
omfattande behandlingen av planeringsunderlaget som har skett i tidigare
länsplaneringsomgångar behövs därför enligt min uppfattning inte framöver. Jag
bedömer atl länsplaneringen vinner i slagkraft och styrka om behandlingen i
länen kan koncentreras kring de riktlinjer för planeringen och förslag till
åtgärder som skall redovisas i länsprogrammel. Planeringsunderlaget bör
betraktas som ett bakgrundsmaterial och ett underlag för programmet.
Självfallet skall planeringsunderlaget liksom nu vara tillgängligt för dem som
önskar ta del av innehållet.

När det gäller den årliga länsrapporten måste enligt min
uppfattning dess inriktning på åtgärder förslärkas. Rapportens åtgärdsförslag
bör därvid redovisas så atl de liksom hittills kan behandlas i budgetprocessen
på kommunal, landstingskommunal och statlig nivå. Förslagen bör gälla konkrela
ålgärder som överenssiämmer med länsprogrammets riktlinjer.

Jag kommer senare (avsnilt 7) atl ingående behandla de
förslag lill en aktivare medverkan från den offentliga seklorn i
regionalpoliliken som lämnats av sysselsättningsutredningen.

5.2 Samordning med annan planering

De flesta verksamheier - såväl varuproduktion som service
- har betydelse för atl uppfylla regionalpolitikens mål om sysselsättning,
service och miljö. Olika verksamheters roller i regionalpolitiken mäste bedömas
utifrån deras särskilda förutsättningar. Enligt sysselsättningsutredningen är
den nationella servicen och lillverkningsinduslrin minsl bundna lill någon
bestämd del av landet. Verksamhei av sådant slag kan således enligt kommittén
bäsl utnyttjas för uljämning av sysselsättningsmöjligheterna mellan länen.

En förskjutning i andelen sysselsatta från induslrin mot
den offentliga sektorn har ägt rum under en följd av år och kan väntas
fortsätta framöver.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 42

Den kommimala och landslingskommunala verksamheien vänlas
svara för större delen av den framtida expansionen inom offentlig sektor. Siora
delar av den offentliga seklorn är inriklad på service lill en lokal
befolkning och däriör bunden vad gäller lokaliseringen medan andra delar har
andra krav på befolkningsunderiag och tillgänglighet. Jag bedömer all del ändå
bör finnas möjligheler all lokalisera verksamheier inom den offenlliga seklorn
så all del bidrar lill alt lösa inomregionala problem.

Industrins sjunkande sysselsältningsandel får emellertid
enligt min mening ime medföra all induslrins regionalpoliliska belydelse lönas
ned. Samhällsiniresse! blir alli siörre av all åsiadkomma en regionalpoliliskl
önskvärd lokalisering av de induslriprojekt som framöver kommer atl vara
lokaliseringsbara.

Huvudansvaret för au genomföra industripolitiken måsle
ligga på central nivå. Men för att de sysselsältningspoliliska målen skall
kunna uppnås i alla delar av landet är det nödvändigi all det samspel mellan
industripolitik och regionalpolitik som har vuxit fram under senare år inom
länsplaneringen utvecklas vidare.

En samlad behandling av den regionala näringspolitiken bör
enligt min mening ingå i länsplaneringen. En viktig uppgifi för länsstyrelserna
är därvid all Ulvärdera de regionala konsekvenserna av branschulredningar o.
d. som las fram centralt. Del malerial som utarbetas på regional nivä bör ligga
till grund för länsvisa riktlinjer för den regionala utvecklingsfondens arbete,
för prioriteringar av det regionalpoliliska siödet och för förslag till
centrala insaiser för all bl. a. komplettera industristrukturen i länet. Målet
bör vara alt i varje län åstadkomma en på sikl gynnsam industristruktur.

Vissa sektorer t.ex. bosläder och kommunikationer har avgörande
inverkan på den regionala strukturen. Kopplingen till länsplaneringen är i
dessa fall naturlig efiersom länsstyrelsen är direkt engagerad i beslutsprocessen.
Länsstyrelsen fastställer således de kommunala bostadsförsörjningsprogrammen
och fördelar de av statsmaklerna beslutade ramarna för bostadsbyggandet mellan
länets kommuner med vissa undanlag i storstadslänen. Del system för
vägplanering som tillämpas fr. o. m. är 1978 innebär bl. a. all länsstyrelsen
fastställer planerna för länsvägnäiel. Samordningen av vägplaneringen och
länsplaneringen har därmed väsentligt förbättrats. Vad gäller
persontrafikplaneringen kommer länsstyrelsens uppgifter, sedan en gemensam
huvudman etablerats för den lokala och regionala trafiken i länel, främsi atl
omfatta utformning av övergripande riktlinjer för trafikplaneringsarbelet i
länet mot bakgrund av fastställda regionalpolitiska mål. Vidare kommer
länsstyrelsen all tillhandahålla visst planeringsunderlag. Planeringen inom
dessa sektorer kräver som underlag bl. a. uppgifier om befolkning och
näringsliv.

Ulbildningsseklorn kan vidare las som exempel på ell
område där inte bara sioriek och lokalisering utan också inriktningen har
regional belydelse. Förutom alt denna sektor ger ett slort antal
arbetstillfällen och tillhan-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 43

dahåller utbildning som service, har även fördelningen på
olika ulbildningsvägar och yrkesvägledningens inrikining sior regionalpolilisk
belydelse genom atl påverka anpassningen på regionernas arbetsmarknader.

Det regionala och lokala inflytandet på utbildningens
inriktning har successivt förstärkts. Inom grundskolan har kommunernas frihet
att disponera sina resurser ökat genom del nya bidragssystem som infördes den
1 juli 1978. För gymnasieskolan skall gymnasieutredningen (U 1976:10) siudera
bl.a. hur man kan decentralisera planeringen och öka samordningen mellan
gymnasial yrkesutbildning, arbetsmarknadsutbildning och kommunal
vuxenutbildning. För arbetsmarknadsutbildningen har arbetsmarknadsstyrelsen
och skolöverstyrelsen utarbetat ett förslag lill omorganisation, som leder
bl.a. till en decentraliserad planering. Förslaget bereds f.n. inom verken. Den
nya högskoleorganisationen innebär också ett väsentligt ökat regionalt
inflytande pä planeringen.

1 della sammanhang vill jag stryka under behovet av atl
sysselsättnings-planeringen utvecklas lill en planering i yrkestermer.
Därigenom erhålls en naturlig koppling till bl. a. ulbildningssektorns
planering. Bl. a. i de regionala planeringsråden bör man kunna diskutera
behovei av anpassning mellan utbildningens inrikining och arbetsmarknadens
behov. I budgetpropositionen 1979 anvisas medel under
utbildningsdepartementets huvudlitel för all inrätta sådana råd i flera län.

Vad gäller
sambandet med arbetsmarknadspolitiken finns redan nu en utvecklad
planeringssamverkan mellan länsslyrelse och länsarbetsnämnd. Nämnden finns
företrädd i den beredningsgrupp för länsplaneringen som länsstyrelsen utser.
Vidare sker direkl samverkan när det gäller t.ex. del regionalpoliliska slödel
och beredskapsarbelen av invesleringskaraklär. Den kartläggning av lokala
arbetsmarknader som länsstyrelsen på regeringens uppdrag skall göra sker
vidare i samverkan med länsarbetsnämnden. Samverkan mellan länsstyrelse och
länsarbetsnämnd bör kunna utvecklas ytterligare. 1 den mån
arbelsmarknadspoliliska ålgärder har regionalpolitiska effekter bör de så
långt möjligt ges en regionalpoliliskl önskvärd inrikining. Självfallet får
inte arbetsmarknadspolitikens inrikining på individen åsidosättas. Samtidigt
bör den kunskap om arbelsmarknaden som de arbetsmarknadspolitiska organen
besitter mera systematiskt ulnylljas som underlag i länsplaneringen.

När del gäller samverkan mellan länsplaneringen och annan
planering vill jag slulligen framhålla all en väsenilig del av arbetet med de
regionalpoliliska frågorna är att i den fysiska planeringen åsiadkomma en
bebyggelsestruktur som ger goda lokala arbelsmarknader. Länsstyrelsen skall i
dialog med kommunerna verka för att dessa bedriver en fysisk planering som
leder lill atl lokaliseringen av bostäder, service och arbetsområden slår i
överensstämmelse med de övergripande regionalpoliliska målen. Länsstyrelsen bör
ytterligare förstärka samverkan mellan länsplaneringen och den kommunala
planeringen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 44

Jag har velal peka på dessa exempel för att stryka under
bredden i regionalpolitikens uppgifter och de olika former av samordning som
kan behövas mellan den regionalpolitiska planeringen och olika sektorer. De
skilda sektorerna behöver många olika typer av riktlinjer och underlag för sin
medverkan i regionalpolitiken. Delta ställer i sin tur krav på flexibilitet i
länsplaneringen med möjligheler lill ömsesidig anpassning för atl samverkan
med annan planering skall bli meningsfull och verklighetsförankrad. Bl. a. bör
länsplaneringen sä långt möjligt utnyttja underlag från såväl statliga
myndigheler som kommuner och landslingskommuner.

5.3 Länsplaneringens genomförande

För att nå de regionalpoliliska målen behövs en aktiv
medverkan från främsi statliga organ, kommuner och landslingskommuner.
Genomförandet av länsplaneringen består i att resp. organ inom sitt
verksamhetsområde följer länsplaneringens riktlinjer. 1 många fall torde de
riktlinjer som anges i länsprogrammel vara tillräckligt konkreta för alt tjäna
som utgångspunkt för arbelel inom skilda verksamheier. 1 andra fall kan
ytterligare preciseringar av vissa förslag behövas.

I många län har därför projektarbete bedrivits i syfte all
konkretisera de allmänna krav som har aktualiserats i länsplaneringen. De
förslag till åtgärder som redovisades i arbelel med länsprogrammet behövde
utvecklas och föras fram till mera konkrela åtgärder. De akliviieier som
bedrivs i pro-jeklgrupper i främst skogslänen har många likheter. En gemensam
bakgrund är all stora delar av berörda län har belydande långsiktiga
sysselsättningsproblem. Ett syfte med projektarbetet har varil alt bredda
underlaget för länsprogramarbetei genom att åsiadkomma en bred samverkan och
engagera regionala myndigheler, kommuner och landstingskommun samt övriga organ
som har att svara för verkställighet och uppföljning av förslagen i
länsprogrammet. Ett genomgående drag är att länsstyrelsen svarar för en
samordnande roll samtidigt som beslut fallas av resp. organ i enlighet med
gällande ansvarsfördelning. Projektorganen har undvikit att ägna sig ål allmän
utredningsverksamhet av del slag som normalt bedrivs av de regionala organen.
Arbetet har så långt möjligt förlagts inom det regionala organ där det normalt
hör hemma. Därmed har personalen i de särskilda projektsekretariaten kunnat
användas till antingen sådana "udda" projekt som inte har passat in i
den ordinarie organisationen eller lill att förslärka arbetet med vissa projeki
inom befinlliga regionala organ. 1 alla berörda län har därför regionala
myndigheter varil representerade i lednings- och arbelsgmpper m.m.

För att samordna de regionalpolitiska och
sysselsättningspolitiska åtgärderna på orter som drabbas av
sysselsättningsproblem till följd av strukturomvandlingen inom stål-, teko-
och varvsindustrierna har berörda länsstyrelser fält i uppdrag att tillsätta
särskilda arbetsgrupper med representan-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 45

ler för olika länsorgan. På olika säll har förelrädare för
berörda kommuner, förelag och de anställda knutits till dessa grupper. Vidare
fullgör Norrbotten- och Göteborgsdelegationerna samt den av länsstyrelsen i
Värmlands län lillkallade Värmlandsdelegaiionen motsvarande uppgifier. Arbetel
i dessa grupper går bl. a. ul på atl kartlägga expansionsmöjligheter i länet
hos förelag som inle lillhör de angivna branscherna och all ularbela konkrela
förslag lill sysselsällningsskapande ålgärder.

Sysselsäliningsuiredningen har föreslagit alt medel
anvisas under särskilt anslag för alt genomföra länsplaneringen. Enligt
förslaget bör länsstyrelserna få ekonomiska resurser för att genomföra ett
utrednings- och ini-lialivarbele som inle i detaljerna är bundet till i förväg
beslämda ändamål. Medlen skall kunna variera i storlek efter de regionala
problemens svårigheler i olika delar av landet.

De remissinsianser som har behandlal förslaget ansluter
sig till del. Riksrevisionsverkei menar dock att eventuellt ökade resurser bör
ges till klart angivna uppgifter med anknyining till länsprogrammen. Övriga remissinstanser,
i första hand länsstyrelserna och vissa landslingskommuner, ser genom
förslaget ökade möjligheter att genomföra länsplaneringens intentioner.
Länsstyrelsen i Norrbottens län hänvisar till Norrbottendelegationens arbele
och framhåller därvid att det tidigare länsprogramarbetei för Norrbottens läns
del nu kan upplevas som meningsfullt i och med att man på den regionala nivån
fått möjligheler alt föra idéer och program vidare i konkret projektarbete.
Enligt länsstyrelsen visar delegationens arbele också att länsprogramtanken är
riklig om behovsinventering och program kan kompletteras med resurser för
genomförande. En annan mycket viktig erfarenhel av delegationens arbete är
enligt länsstyrelsen atl de särskilda resurser som har tillförts länet har aktiverat
den regionala nivån i betydande omfattning.

1 likhet med flertalet remissinstanser anser jag att
länsstyrelserna bör kunna ges vissa egna resurser för all genomföra initiativ
och projekt i länen. Jag ser della som ett sätt att följa upp förslag i länsplaneringen.

Del arbete som hittills har bedrivits i form av projekt
har enligt min bedömning givit vissa positiva resultat. Till en del kan
sysselsättningseffekter påvisas, även om del ofta kan vara svårt alt hänföra
effekierna just lill projektorganens verksamhet. Det bredare samarbete i länen
för atl lösa problemen är emellertid enligt min bedömning ett väsentligt
resultat. Del finns ell starkt intresse inom olika regionala organ all medverka
i denna typ av verksamhei. Det gäller även kommuner och landstingskommuner som
i betydande utsträckning har engagerat sig i del hittillsvarande arbetel.

När sysselsättningsproblem uppstår i regioner med svåra
strukturproblem inom näringslivet måste tyngdpunkten i arbetet med au lösa dem
bygga på initiativ från företag, kommuner och länsorgan. Delta har medfört att
utredningsresurserna i vissa län tillfälligt har förstärkts. Så har

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 46

skett i län som berörs av nedskärningar inom slål-, teko-
och varvsindustrin. Delegationer eller arbetsgrupper med uppgifi atl inom
länet samordna regional- och sysselsältningspoliliska åtgärder har hittills
inrättats i 14 län. Dessa grupper har lilldelals delvis myckel belydande
resurser för all ktmna bearbeta projeki av skilda slag.

Erfarenhelerna av denna typ av verksamhet är goda och har
inneburit påtagligt ökade förutsäliningar att ulveckla och genomföra projekt av
väsentlig belydelse för sysselsältningen i berörda regioner. Erfarenhelerna av
de arbetsgrupper (s.k. problemorisgrupper) eller delegationer som arbetar i
dessa län är även i övrigi goda. En molsvarande samordning bör därlor
eftersträvas i övriga län.

Jag förordar därför atl länsstyrelserna skall kunna
tilldelas särskilda resurser för bl.a. den lyp av verksamhei som bedrivs inom
delegationer, problemorisgrupper eller molsvarande.

Länsstyrelserna bör få disponera dessa resurser för alt
genomföra eller vidareulveckla förslag som redovisas i länsplaneringen.
Länsstyrelserna bör enligt min mening härmed få utrymme för egna inilialiv. Jag
vill dock stryka under alt della inle får ändra den nuvarande
ansvarsfördelningen mellan myndigheterna på länsplanel. Resurserna skall
användas för atl i länen skapa ulrymme för en samordnad och effeklivare
verksamhet. Det innebär även en decentralisering av ansvar och befogenheler
till länsnivån. Av regeringen särskilt lillsalta delegationer och grupper med
uppgift all behandla sysselsättningsproblem lill följd av strukturförändringar
bör därmed kunna avsluta sitt arbete under budgetåret 1979/80.

Jag vill i del här sammanhängd siryka under att
genomförande av länsplaneringen måsle ges en vid innebörd, beroende på
varierande förutsättningar att i länsprogrammet och länsrapporlen konkretisera
förslag till åtgärder inom alla de seklorer som har betydelse för den
regionala utvecklingen. Åtgärder i anslutning till länsplanering kan därvid
avse såväl sektorssamordning som konkreta investeringsprojekt, utredningar m.
m.

En uppföljning av länsprogrammets riktlinjer kan ske i de
årliga länsrapporterna. Där bör förslag lill ålgärder redovisas som kan
behandlas i den statliga, landstingskommunala och kommunala budgetprocessen.
Detta förutsätter emellertid atl förslagen är väl genomarbetade.

F. n. finns medel under flera olika anslag som efter
framställning kan disponeras av länsstyrelserna för vissa typer av ålgärder.
Dessa medel bör samordnas och förstärkas. Della bör bl.a. möjliggöra en bälire
överblick och underlätta en prioritering mellan olika angelägna projekt.
Tillgängliga medel kan därmed utnyttjas effektivare än tidigare. Jag ålerkommer
i del följande vid min behandling av anslagsfrågorna för näsla budgelår lill medelsfrågan.
Inom de resurser som anvisas bör bl. a. den typ av verksamhei som nu bedrivs
inom problemorisgrupper eller molsvarande priorileras. Medlen bör liksom
hittills disponeras för projektarbete och bör fördelas efter
sysselsättningsproblemens svårighetsgrad.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 47

5.4 Länsplaneringens demokratiska förankring

En grundläggande demokratisk värdering är all länens
invånare skall kunna ulöva ett belydande inflylande över den regionala
utvecklingen. Utbyggnaden av den regionala samhällsförvaltningen under senare
årtionden har gett ökad lyngd ål kravet på en vidgad länsdemokrali. Med den
utveckling av länsplaneringen som föreslås i denna proposition accentueras
också behovei av alt ge länsplaneringen en demokratisk förankring.

Frågan om formerna för ell ökal folkligt inflytande i
länen övervägs f n. av länsdemokratikommittén. 1 ell första delbetänkande (SOU
1978: 35) Regional utvecklingsplanering - länsplanering m.m. har kommittén
lämnat förslag till utformning av den framtida länsplaneringen. En huvudlinje
för kommittén har varil atl stärka landsiingskommunernas inflytande. 1 betänkandet
behandlas den översiktliga regionala samhällsplaneringen. Kommittén har
granskal den regionala utvecklingsplaneringen - länsplaneringen, den fysiska
riksplaneringen, nalurvårdsplaneringen och den regionala trafikplaneringen. 1
denna utredningsetapp behandlas dock främst länsplaneringen.

Länsdemokratikommittén har förordal principer för den
framlida länsplaneringen som väsentligen överensstämmer med dem jag har
förordat i della avsnitt. Enligt kommittén bör länsplaneringen sålunda bedrivas
dels som en fullständig länsplanering, som bör ske med vissa intervaller, dels
som en fortlöpande översyn av planeringen med en årlig redovisning. Kommittén
menar bl. a. att arbetet med den fullständiga länsplaneringsom-gången skall
vara inriktat på all upprätta dels ett planeringsunderlag, dels eit länsprogram.
Vidare bör den årliga översynen av de fullständiga länsplaneringsomgångarna
vara mera ålgärdsinrikiade och ges en direkt anknytning till den statliga
budgetprocessen. Kommittén föreslår atl detta sker med utgångspunkt i en ärlig
rapporl som direkt inriktas på de väsenlliga problemen i resp. län. Rapporten
bör färdigställas i sådan lid atl den kan beaktas i de statliga myndigheiernas
anslagsframställningar.

En väsenilig punkl i kommiiiéns förslag är att
landstingskommunen skall anta länsprogram resp. rapport med anledning av
översynen av fullständig länsplanering och att landstingskommunen skall
redovisa de antagna programmet resp. rapporten för regeringen. Kommittén
föreslär en särskild lag om länsplanering, efiersom föreskrifier som innebär
åläggande för kommun eller landsiingskommun enligt 8 kap. 5 § regeringsformen
skall ges i lag. I lagförslaget regleras planeringsprocessen ingående.

Kommitténs förslag har remissbehandlats. I fräga om
landstingskommunernas förstärkta medverkan i den regionala samhällsplaneringen
är remissopinionen splittrad. Vissa remissinstanser riklar kritik mol alt
regelsystemet för planeringen är onödigi kompliceral.

Eftersamråd
med kommunministern villjag för egen del anföra följande. Jag är inte främmande
för att utvecklingen mot en vidgad länsdemokrati .

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 48

kan
främjas genom partiella reformer. Viktiga steg i denna riktning har tagits
tidigare bl. a. genom förändringarna i sammansättningen av länsstyrelsernas
styrelser. På ett så stort och komplicerat område som den regionala
samhällsförvaltningen kan kravet på helhetslösningar knappast få stå i vägen
för väl avvägda delreformer.

Det
förslag som länsdemokratikommittén framlagt har också betydande förtjänster.
Del ger en vidgad roll åt landsiingskommunerna i länsplaneringen och ökar
därmed möjligheterna för en offenilig debait kring väsenlliga regionala
avvägningsfrågor. Flera av de invändningar som rests mot förslaget finner jag
inte heller väga så tungt. Hit hör bl. a. de principiella betänkligheterna mot
en sammanblandning av statliga och landstingskommunala funklioner, liksom
farhågorna för att förändringen skulle lägga hinder i vägen för en fortsatt
decentralisering av offentliga uppgifter.

Andra
synpunkter talar emellertid för att en partiell reform av del slag som
kommittén förordat f n. inle bör aktualiseras. En konsekvens av den föreslagna
lösningen synes kunna bli att det hos landstingskommunerna växer upp en
särskild förvaltningsorganisation för att bereda de beslul som
landstingskommunerna enligt förslaget skall fatta. Ett annat problem utgör
kopplingen lill de andra planeringssystem som länsdemokratikommittén nu
undersöker. Vissa av de förändringar i länsplaneringen somjag föreslär kräver
jämkningar i kommitténs förslag. Slutligen kan del finnas vissa skäl att
avvakta erfarenhelerna av jusl dessa förändringar innan beslutssystemet
utvecklas.

Mol
denna bakgrund harjag kommii till slutsatsen all tiden ännu inte är mogen för
ell slutgiltigt ställningstagande lill det förslag som kommittén framlagt i
sitt försia delbetänkande. Innan så sker är det angeläget att olika vägar mol
en vidgad länsdemokrati undersöks. Del är inte säkert att en successiv
överflyttning av funklioner från länsstyrelserna till landstingskommunerna
härvidlag kommer all visa sig vara den bästa meloden att garantera ell
folkligt inflytande över den regionala samhällsförvaltningen. En annan
möjlighel är all vidga de regionalt valda förtroendemännens medverkan i de
statliga länsorganen och på så vis fullfölja den "demokratisering"
av den statliga länsförvaltningen som redan inletts.

Den
tidigare skarpa gränslinjen mellan länsslyrelse och landstingskommun har
försvagats under senare år. Landstingskommunernas verksamhet har i avsevärd
utsträckning kommii att regleras av statliga normer. I länsstyrelserna är nu
samtliga ledamöier utom ordföranden utsedda av landstingskommunen, och
regionalt valda förtroendemän har också fått ett betydande inflylande i andra
statliga länsorgan. På sikl kan den historiskt betingade klyvningen i en
slallig och en kommunal regional förvaltningsapparat komma all te sig
konstlad. På den primärkommunala nivån har den direkta statliga kontrollen av
vissa funktioner efter hand inskränkts och mjukats upp. Även på länsnivå kan
utvecklingen efter hand leda fram till en integrerad regional
samhällsförvaltning med inslag såväl av statlig reglering som av ett vidgai
regionalt självbestämmande.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 49

Det är angeläget atl olika modeller för ett vidgat
folkligt inflytande på den regionala nivån studeras inom ramen för
länsdemokratikommitténs arbete. Enligt vad jag erfarit avser chefen för
kommundepartementet atl ge kommittén tilläggsdirektiv.

5.5 Nordiskt samarbete kring regional planering

En av punklerna i del regionalpolitiska handlingsprogram,
som Nordiska ministerrådet anlog år 1972, behandlade önskemålel om en ökad
enhetlighet i planeringsunderlag och metoder m. m. i den regionalpolitiska planeringen
i Norden. Jag vill framhålla betydelsen av ett nordiskl samarbete i dessa
frågor. Samarbetet bör därvid ske kring länsplaneringen och motsvarande
verksamheter i våra nordiska grannländer. Det bör gälla dels innehållet i
länsplanering och länsprogram, dels informationsutbyte om metodutveckling när
det gäller planeringens utformning.

6 Ortsplan, planeringstal och stödområden som
samordnings- och fördelningsinstrument

6.1 Inledning

För att kunna förverkliga regionalpolitikens övergripande
mål är det viktigt att ha planeringsinstrument som gör det möjligt att få över
landet en-helliga riktlinjer för hur de olika regionernas problem skall lösas i
fråga om sysselsättning, service m. m. Först då blir det möjligl alt prioritera
och använda regionalpoliliska medel på bästa sätl för alt lösa problemen.
Därigenom kan också den planering som äger rum inom skilda samhällssektorer
bättre anpassas lill de regionalpolitiska målen. För att det skall vara möjligt
att uppställa dessa gemensamma riktlinjer krävs en i sina grunddrag jämförbar
analys av de regionalpolitiska problemen. En sådan analys av regionernas
problem ger också förutsättningar för en rättvis fördelning av de
regionalpoliliska insatserna. Ett krav som också bör ställas på de statliga
planeringsinstrumenten är att de skall göra det möjligt all tydligt redovisa
den statliga planeringen. Detla är av stort värde för inriktningen av kommunal
och enskild planering.

En utgångspunkt för valet av planeringsinstrument är all
den regionalpoliliska planeringen bör bedrivas och genomföras i så
decentraliserade former som möjligl. Samtidigt måste det finnas en enhetlighet
i politiken på riksnivå.

De
nuvarande regionalpoliliska planeringsinstrumenten är ortsplan, planeringstal
och indelning av landet i stödområden. De syftar till atl påverka den regionala
utvecklingen dels direkt genom all statliga organ åläggs att lägga dem till
grund för sin verksamhet, dels indirekt genom all kommu- 4 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
112

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 50

ner. landstingskommuner och enskilt näringsliv i sin
planering och verksamhet utnyttjar dessa instrument. Jag kommer att i det
följande behandla dem i olika avsnitt, där jag redogör för hittillsvarande
erfarenheler och de modifieringar somjag anser bör komma till stånd. Dessa
frågor har delvis berörts av sysselsäliningsutredningen. Mina överväganden i dessa
delar överensstämmer i allt väsentligt med kommitténs och remissinstansernas.

6.2 Ortsplan

Nuvarande ordning och länsstyrelsernas ulvärdering

Orlsplanen syftar till alt översiklligl ange
regionalpolitikens inrikining för landets samtliga kommuner. Varje kommun
tillmäts i orlsplanen en roll i en regional struktur, där orter med olika
funklioner kompletterar varandra vad gäller service och sysselsättning.
Skillnaderna i funklioner återspeglar huvudsakligen det förhållandet att
servicen är koncentrerad till orter som är lätt åtkomliga för en större regions
invånare.

Orlsslrukturfrågorna logs upp i riksdagsbeslut år 1970
ulifrån behovei att skapa storstadsaliernativ lill vilka en del av tillväxten i
storstäderna kunde länkas. Uppdrag lämnades till länsstyrelserna alt inom ramen
för länsprogram 1970 lämna förslag till en ortsklassificering som omfattade
samtliga kommuner.

Vid riksdagens behandling av regionalpolitiken år 1972
antog riksdagen en ortsplan. Riksdagen uttalade i detta sammanhang atl
storstädernas tillväxt måste dämpas. Den snabba ökningen av folkmängden i
storstadsregionerna sågs i 1972 års ortsplan som ett hinder för balans i
övriga delar av landet och som en orsak till miljöproblem i regionerna. I
primära centra, av vilka del enligt orlsplanen i regel finns ell i varje län,
är arbelsmarknaden oftasl förhållandevis väl differentierad. Riksdagen
förutsatte att en ökande del av ofrånkomliga befolkningsomflyttningar skulle
kunna gå till sådana centra i stället för till storstadsområdena. Den beslutade
omlokaliseringen av ceniral statlig förvaltning sågs som en första åtgärd för
alt stärka primära centra.

Med regionala centra avsågs i ortsplanen orter som har
betydelse i fråga om sysselsättning och service inle bara för den egna kommunen
ulan också för en eller flera omgivande kommuner. Riksdagen påpekade all det
fanns siörre förutsättningar all åsiadkomma likartade förhållanden mellan
regionala cenlra i fråga om serviceutbud än i fråga om sysselsättning.

För kommuncentra borde enligt riksdagsbeslutet beaktas
skillnaden i förutsättningar mellan ensamliggande kommuner och sådana som
ligger nära primära eller regionala centra och därmed ingår i dessas arbelsmarknader.
Den närmare planeringen inom sådana lokala arbelsmarknader skulle främst ske på
länsplanet. Särskild uppmärksamhet borde ägnas kommuncentra med mera isolerade
lägen i glest befolkade delar av landet.

1 riksdagsbeslut år 1976 kompletterades 1972 års ortsplan
med alt ett an-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 51

tal kommundelscentra utpekades inom ett antal ytslora
kommuner inom del inre siödområdet. Planens långsiktiga karaktär markerades.
Åtgärder skulle Ulan hinder av ortsplanen kunna vidlas inom områden med akuta
problem. Riksdagen uttalade all del visserligen är riktigt att varje län bör ha
minst en väl differentierad arbetsmarknad av det slag som i allmänhet finns i
primära cenlra, men atl della inle får leda lill all de lillgängliga resurserna
fördelas på ett sådant sätl alt utvecklingen i mindre och medelstora orter
hämmas. En av regionalpolitikens viktigaste uppgifter de kommande åren angavs
vara alt förbättra den inomregionala balansen.

Riksdagen uttalade vidare au orlsplanen har sin störsla
betydelse för planeringen av servicefunktioner. Vid lillämpningen av orlsplanen
för della ändamål borde man välja så decentraliserade lösningar som var prakliskl
och ekonomiski möjliga.

1 fråga om arbetsmarknaden uttalade riksdagen att de
dittills gällande principerna för ortsplanen inte ger tillräcklig vägledning
vid fördelning av sysselsältningspoliliska insaiser och att planeringen på
della område borde utgå från redan existerande och väntade problem inom länen.

Riksdagen ansåg del vidare vara nödvändigt med en
grundläggande bedömning av orlsplanens framlida roll och förordade all
regeringen utvärderade systemet. Därvid borde självfallet regionala och
kommunala inslanser della. Våren 1977 gav regeringen länsstyrelserna i uppdrag
att göra en sådan utvärdering. Denna redovisades i 1978 års länsrapport.

De flesta länsstyrelser anser all ortsplanen bör bibehållas
som ett hjälpmedel i planeringen. Nästan alla länsstyrelser understryker
svårighelerna atl efter kort tid utvärdera ett så långsiktigt
planeringsinstrument som ortsplanen. Vidare pekas på problemel att renodla
effekierna av ortsplanen. Flera länsstyrelser anser all de beskrivningar som
finns i orlsplanen är otillräckliga och att dess målbeskrivning är diffus,
vilket försvårar utvärderingen.

En mer exakt beskrivning av vad olika centra bör innehålla
av service m. m. efteriyses av flera länsstyrelser. Några anser vidare att
ortsplanen är ell alllför grovt planeringsinsimmenl och vill därför atl den
skall kompletteras med en mera detaljerad beskrivning av de olika orterna, där
det eftersträvade sysselsättnings- och befolkningsläget tydligare påvisas.

De flesta länsstyrelser anser atl ortsplanen har haft en
viss styrande effekt vad gäller lokalisering av service. 1 några län anser man
att ortsplanen inte bör ha en sådan styrande funktion och atl ortsplanen endast
bör utgöra en beskrivningsmodell. Någon större effekt av ortsplanen för att
påverka lokaliseringen av sysselsättning har inte kunnai iakttas av
länsstyrelserna. Servicelokaliseringens direkta och indirekta effekt på
sysselsältningen påpekas dock av flera länsstyrelser.

För all ortsplanen skall kunna fungera som styrinstrument
krävs, enligt flera länsstyrelser, att konkreta medel knyls till planen.
Meningarna är dock delade om huruvida regionalpoliliskl slöd bör knylas närmare
lill orlsplanen eller inte.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 52

Några länsstyrelser diskuterar mera ingående olika sätl
atl systemaliski komplellera och nyansera orlsplanens problembeskrivning.
Länssiyrelserna i Stockholms och Väslmanlands län ställer sig. efier en analys
av skilda kriieriesyslem. kritiska llll regionalpolitiska prioriteringar som
baseras pä schematiska kvaniiiaiiva meioder och målningar. Del krävs i slället
mera kvalitativa beskrivningar av förutsättningarna i olika orter.
Länssiyrelsen i Norrbollens län ger exempel på variabler som skulle kunna ingå
i ell kriieriesyslem. Därvid tillmäts förvärvsfrekvenserna för man och kvinnor
stor betydelse liksom befolkningens åldersstruktur och utveckling.

Orlsplanens funklion

För egen dei anser jag atl orlsplanen, efter vissa
komplelleringar och preciseringar, bör finnas kvar som ell planeringsinslrumeni
i regionalpoliliken.

Jag ulvecklar i del följande min syn på vilka förändringar
som behövs.

Orlsplanen bör vara ctl planeringsinslrumeni som är
neulrali i förhållande till de mål som ställs upp för de olika orisiyperna.
Del är således möjligl att ha en ortsplan som främst främjar utvecklingen i
länens cenlrala delar, men del är också möjligt all använda orlsplanen som eil
insirumeni för all uppnå inomregional balans.

För atl på ett rättvisande säll ålerspegla de mellan
regioner varierande förhållandena måste orlsplanen kompletteras med de mera
detaljerade problembeskrivningar som lämnas inom ramen för länsplaneringssystemet.
Vidare bör ortsplanen ses mol bakgrund av de beslut som fattas vad gäller
planeringslal och skilda typer av stödområdesindelningar. Dessa
planeringsinstrument kan sammantagna ge underiag för en regionalt nyanserad
men ändå målinriktad regionalpolitik. De bör kunna ge den problem-inriktade
siyrningen av regionalpolitiken som har legat bakom krav på att knyta särskilda
kriterier till ortsplanen. Dessa krav bör därmed kunna vara tillgodosedda.

Orlsplanen bör ha sin främsla belydelse för statens och
länsorganens planering inom resp. län. Den är ell viktigt instrument för att få
till stånd inomregional balans. För avvägningar mellan landets olika delar
skall främsi stödområdesindelningen användas, även om denna naiurliglvis måste
återspegla också förhållandena inom länen. För storstadsregionerna har dock
ortsplanen även belydelse för regionalpolitiken i stort. Landels primära centra
kan utgöra realistiska alternativ för verksamheter som annars skulle
lokaliseras till Stockholmsregionen.

I den regionalpolitiska planeringen måsle regioner med
samma förutsättningar behandlas på ett likartat sätl från statens sida vad
gäller tillgång lill service och skilda regionalpolitiska åtgärder. 1
orlsplanen anges översiktligt de för alla län gemensamma målen för servicens
lokalisering och arbetsmarknadens kvalitet. Behovei av ett dylikl översiktligt
vägledande pla-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 53

neringsinstrument ökar i samma mån som beslul
deceniraliseras. Somjag redan har anfört behövs sådana rikilinjer för all
planering och beslut inom Slailiga, kommunala och privala organisaiioner skall
kimna anpassas lill de rcgionalpoliliska målen.

Regionalpoliliken måste informas med hänsynslagande till
både lång-och kortsiktiga mål. Lösningarna av de jusl nu aktuella problemen
påverkar den framlida utvecklingen och man måsle hela liden uppmärksamma
riskerna för alt skapa en regional struktur som inle kan fungera under ändrade
framlida förhållanden. Orlsplanen är ett lämpligt instrument för atl hålla de
långsiktiga frågorna akluella. Behovei av långsikliga bedömningar betonas i
riktlinjerna för den nu pågående länsplanering 1980. Orlsplanen måste liksom
regionalpolitiken över huvud successivt kunna ges ett ändrai innehåll allt
eftersom bedömningarna av framliden förändras.

Den mängd ålgärder som måsle knylas lill orlsplanen avgörs
av de ambitioner för orissysteniel som slälls upp och hur väl dessa ambilioner
slår i samklang med politiken inom skilda seklorer. I samma mån som man har
ambitioner atl med hjälp av orlsplanen åsiadkomma ökad regional balans måsie
krafligare medel användas för all slyra verksamheier bort från de lokaliseringar
som väljs spontant.

Somjag redan har nämnl ullalade riksdagen år 1976 all
orlsplanen forlsällningsvis bör ha sin slörsla användning för planeringen av
serviceutbudet. Flera länsstyrelser påpekar i 1978 års länsrapporl alt
servicens effekier på sysselsättningen bör uppmärksammas. Med hänsyn till
viklen av all inom regionerna uijämna möjlighelerna lill arbele bör
sysselsällningseffek-lerna av serviceutbudet noga beaktas när beslul fallas om
lokalisering av service. Det gäller främsi den statliga servicen men också
landstingskommunernas verksamhet måsle enligt min uppfattning i ökad
utsträckning planeras med utgångspunkt i önskvärdhelen av alt utjämna
lillgången på arbele inom länen. Även primärkommunernas planering bör bedrivas
på ett sådant säu alt den bidrar till att väl fungerande lokala arbetsmarknader
kan skapas. 1 vilken utsträckning som detla kan komma lill stånd blir beroende
av beslut i de politiskt ansvariga organen, där avvägningar måste ske mellan
olika angelägna behov inom ramen för del resursulrymme som Slår lill buds.

Inomregional balans

En förbättrad balans inom länen är ett centralt mål för
regionalpolitiken. Främsi gäller del all få lill stånd en uljämning av
möjlighelerna till arbele mellan länens primära centra och övriga kommuner. En
sådan uljämning är, som sysselsättningsulredningen påpekar, också en
förulsäiining för atl befolkningsförskjutningarna inom länen skall kunna ske i
balanserade former.

Sysselsättningslägel är nästan alltid bätire i de regioner
dit offenilig och prival service i första hand har lokaliserats. För all uppnå
del mål om en

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 54

regional uljämning somjag vill slälla upp ärdet nödvändigt
atl eftersiräva en balanserad utveckling i slorsiadsområdena. Vidare kan en
avlänkning av eventuell expansion behöva ske från primära cenlra lill regionala
cenlra och kommuncenira. Nödvändigheten av alt åstadkomma en utjämning mellan
främsi siödområdet och övriga delar av landet måste beaktas i delta sammanhang.
Vid omlokaliseringar till primära cenlra måste, liksom hittills, de län
priorileras som allmänt selt hårde största problemen.

Strävan all i varje län åstadkomma åtminstone en väl
differentierad lokal arbetsmarknad är ell viktigt syfte med orlsplanen. Della
betonas också av sysselsäliningsuiredningen. Om delta syfte förverkligas ökas
människornas möjligheter all stanna kvar i sin hemtrakt och den omflyttning
som Irots allt blir nödvändig kan ske över korlare avstånd. Detla måste fortfarande
vara en väsentlig del av ambitionerna för orlssystemets utveckling och måsle
ses som ett medel atl minska de påtvingade flyllningarnas omfattning och
längd. En sådan differentiering kan enligt sysselsättningsulredningen uppnås
också på mindre lokala arbelsmarknader. Della bör enligt kommittén kunna ske
genom en höjning av den allmänna sysselsätlningsnivån liksom genom en fortsatt
utbyggnad av service- och tjänstesektorn. Enligt kommittén bör en del
förbättringar kunna nås också genom en medveten slyrning av de ny- och
omlokaliseringar som hela tiden sker på både industri- och servicesidan.

Självfallel måsle dessa möjligheler las lill vara. Vid
lokalisering av service måsle emellertid alltid vägas in både servicens
åtkomlighet och effekterna på sysselsättningen. Vad gäller de flesta former av
sådan service som riktar sig till hela länet har länets primära centrum den
bästa åtkomligheten. Det bör dock i flera fall vara möjligt att i länets
regionala centra åstadkomma den bästa avvägningen mellan servicens och
sysselsättningens krav på lokaliseringen.

Strävandena efter inomregional balans fiir enligt min
mening inle minska primära centras möjligheter att fungera som nödvändiga
centra för länets ekonomi. Detla är särskilt nödvändigt alt beakta i de län som
släpar efter i ekonomisk aktivitet. Uljämning inom länen måsle därför ske i
sådana former att det nödvändiga samspelet mellan centra med olika funktioner
inte försvåras. Avvägningen mellan den nödvändiga förstärkningen av sysselsättning
och service i regionala cenlra och kommuncenira och behovet av starka och väl
utrustade primära centra i länen måste därför bli en väsentlig fråga för den
fortsalla regionalpolitiska planeringen. Tyngdpunkten i denna avvägning kan
naturligtvis behöva variera från län till län beroende på bl.a.
befolkningsfördelning och näringslivets sammansättning. Den ökade
självständigheten för länen i den regionalpoliliska planeringen ger ökade
möjligheter att beakta sådana skillnader mellan län.

En balanserad utveckUng i storstadsområdena

Regional balans förutsätter bl. a. alt ingen del av landet
växer på ett så-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 55

dant sätt att regioner i andra delar av landet påverkas
negativt. Det finns därför anledning alt behandla avvägningen mellan
storstadsregionema och övriga landet. Delta var en väsentlig del av 1972 års
riksdagsbeslut om orlsplanen där en positiv utveckling i primära cenlra sågs
som en motvikt lill en alllför snabb lillväxl i storstadsområdena.

En balanserad utveckling i storstadsregionema bör säledes
vara ett centralt mål i ortsplanen. Somjag redan har visal finns del pålagliga
skillnader mellan förhållandena i å ena sidan Stockholmsregionen och å andra
sidan Göteborgs- och Malmöregionerna. Sysselsättningsmöjligheterna är avsevärt
bättre i Stockholmsregionen och det finns enligt bedömningar av länsstyrelsen
i Stockholms län stor risk för alt efterfrågan på arbetskraft i regionen blir
större än den lillgång som finns inom regionen. Efierfrågan på arbetskraft för
främst lokal och regional service väntas öka i snabb takt. Del sammanhänger
särskih med atl antalet äldre ökar snabbare i regionen än i övriga delar av
landet. I övriga delar av landet finns siörre möjligheler än i
Stockholmsregionen atl möla en ökad efterfrågan på arbetskraft med atl öka
sysselsättningsgraden bland kvinnoma. 1 Stockholmsregionen är andelen sysselsatta
kvinnor redan myckel hög. Frågan om en ytterligare höjning av kvinnomas
sysselsättningsgrad är också nära sammankopplad med fortsatt utbyggnad av
bamomsorgen.

Som framgått kan det bli nödvändigi all söka dämpa
ökningen av efterfrågan på arbetskraft i Stockholmsregionen. Det behövs enligt
min mening medel som gör det möjligt att bättre styra den centrala statliga
förvaltningens utveckling i Stockholmsregionen och påverka den privata
servicens omfattning. Jag ålerkommer i det följande till formema för hur detla
skall kunna ske.

De tre storstadsregionerna ger genom sin storlek speciella
förutsättningar för den inomregionala fördelningen av boende och
arbetsplatser. Riksdagen uttalade år 1976 att man i Stockholms-, Göteborgs-
och Malmöregio-nema, för atl något minska behovet av arbelspendling, borde
planera för s.k. regionala arbelsplalsområden. Regeringen fullföljde detta i de
beslut som år 1977 fattades för varje län med anledning av länsplanering 1974.
De berörda länsstyrelserna fick i uppdrag att avgränsa storstadsregionerna. För
all bl. a. samordna en sådan planering i Göteborgsregionen - där tre
länsstyrelser berörs - liUsalles Göteborgsdelegationen (I 1977:03). Inom dessa
regioner finns stora skillnader främst i fråga om kvinnomas förvärvsmöjligheter.
Planeringen av arbetsplatsområden bör därför fortsätla. Del är vidare
väsentligt atl berörda länsstyrelser och kommunala planeringsorgan
uppmärksammar riskema för atl storstadsregionema genom en utsträckt
långpendling fortsätter att öka i omfattning. En decentralisering av
arbetstillfällena inom regionerna kan utan medvetna planeringsinsalser få till
följd atl de ytterområden från vilken pendling sker ytterligare vidgas.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 .56

Pendlingsregioner

Orlsplanen bör anpassas till den lokala arbetsmarknadens
sätl att fungeru för de berörda människorna. 1 ortsplanen är mestadels
enskilda kommuner de minsta enheterna. Undantag finns i storstadsregionerna
och vissa primära centra, där en grupp av kommuner bedöms utgöra en funktionell
enhel. Detta gäller även vissa primära centra, t.ex. Kalmar-Nybro och
Sundsvall-Timrå, där den faktiska samhörigheten inellan de ingående kommunerna
vad gäller bl.a. arbetsmarknaden har fält slå igenom i ortsplanen. Vissa andra
cenlra, t.ex. Halmstad. Skövde och Karlslad. hör på liknande sätl samman med
kringliggande kommuner utan all del beaklals i orlsplanen.

Jag har tidigare betonat att regionalpolitiken måste utgå
ifrån människornas faktiska möjligheter all nå sysselsättning och service.
Detta har varit en viktiK utgångspunkt i länsstyrelsemas pågående arbete med
alt kartlägga lokala arbelsmarknader inom vilka pendling kan ske mellan
bostadsort och arbetsplats. Hänsyn måsle därvid naturligtvis las lill all
möjlighelerna lill pendling varierar mellan individer och regioner.

Regionalpolitiken bör syfta till att i första hand hjälpa
de människor som bor i områden där man inte kan nå några alternativa
sysselsättningstillfällen inom rimligt pendlingsavstånd. Finns det arbele inom
pendlingsav-ständ från en ort måste arbelspendling ses som ett viktigt medel
föratt lösa sysselsättningsproblem på denna ort. 1 ortsplanen bör därför göras
en komplettering med den innebörden all områden mellan vilka pendlingen är
omfattande, eller där pendlingsavstånden är rimliga bör behandlas sammantagna.
Sådana pendlingsregioner gör enligt min uppfattning ortsplanen lill ett bätire
instrument föratt mera rättvist fördela regionalpolitiska insatser.

En avgränsning av pendlingsregioner får olika innebörd för
kommunerna i skilda delar av landet. 1 Norrland bör del i vissa till ytan
stora kommuner ofta vara möjligt alt utskilja flera pendlingsregioner. Det är
där ofta knappast möjligt att arbetspendla från den ena delen av kommunen till
den andra. De kommundelscentra som finns ulpekade i vissa kommuner i inre
stödområdet kan ses som en uppdelning i pendlings- och serviceområden. I de
delar av landet där kommunema till ytan är förhållandevis små, dvs. främst i
södra och mellersta Sverige, kan pendlingsregionerna ha en sådan uibredning atl
flera kommuner bör uigöra en sådan region. Det bör vara en väsentlig fråga inom
länsplaneringen att avgränsa sådana pendlingsregioner som kan uigöra naturliga
utgångspunkier för planeringen på olika nivåer.

Enligt sysselsättningsulredningen bör möjligheterna atl få
arbete beaktas bättre i den fysiska planeringen. Detsamma gäller möjlighetema
att anpassa kollektivtrafiken för arbelspendling. 1 riktlinjerna för
länsplanering 1980 uttalas atl del är en ceniral del av arbetet med de
regionalpoliliska frågoma alt i den fysiska planeringen åstadkomma en
bebyggelsestruktur

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 57

som svarar mot högt ställda krav på goda lokala
arbetsmarknader. Länsstyrelsen skall därvid arbeta med all ytterligare
förstärka samverkan mellan länsplaneringen och den kommunala planeringen.

Arbetsplatsers och bostäders lokalisering avgörs i den
kommunala fysiska planeringen. Den kommunala planeringen har byggts ul under
senare år. 1 många kommuner har gjorts överväganden om fördelningen av arbetsplatser
och bosläder i olika orter i kommunen. 1 regeringens beslut i samband med
planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen (PM 1978-09-07) har ullalats alt
planeringsarbelel för enskilda tätorter där konflikt föreligger med intresset
alt bevara jordbruksmark bör innefatta överväganden om fördelningen av
byggandet mellan olika orter inom resp. kommun. En sådan vidareutveckling av
den översiktliga kommunala fysiska planeringen bör vara lill fördel för de
regionalpoliliska ambitionerna atl öka tillgängligheten till arbetstillfällena
inom olika pendlingsregioner. Vidare innebär uppdraget lill länsstyrelsema att
kartlägga lokala arbetsmarknader, som jag tidigare nämnt, en service åt
kommunerna i arbetet med dessa frågor.

De överväganden som görs i den kommunala fysiska
planeringen om fördelningen av arbetsplatser och bostäder i olika kommundelar
bör kunna uigöra en väsentlig del i kommunernas medverkan i länsplaneringen.
Länsstyrelserna bör i samband med länsplaneringen peka på behovet av samordning
av den kommunala planeringen inom pendlingsregioner där fler kommuner ingår. De
kommuner som ingår i en pendlingsregion bör själva överväga i vilka former ett
interkommunalt samarbete t.ex. i samband med bebyggelseplaneringen bör
bedrivas.

Enligt min mening är del angelägel med en klarare
ansvarsfördelning mellan olika administrativa nivåer när det gäller
sysselsättnings- och regionalpoliliska insaiser av olika slag. 1 princip skall
staten ha ansvarei för balansen mellan pendlingsregioner medan ansvarei för
balansen inom dessa regioner vilar på berörda kommuner och statliga länsorgan.
Denna ansvarsfördelning får emellertid inte hårdras. Riktlinjerna för länens
planering måsle fortfarande arbetas fram i samarbele mellan de olika nivåerna.
Det måste finnas en ömsesidig påverkan mellan kommunal, regional och central
statlig planering. Staten har centralt tillgång lill många av de medel som
krävs för att förbättra situationen inom en pendlingsregion. Den ansvarsfördelning
jag här förordar innebär alt kommunema i sin planering bör ta ett ökal ansvar
för sysselsättningsfrågorna.

Enligt sysselsättningsulredningen kommer pendlingen inle
atl öka lika kraftigt framöver som under de senasle årtiondena. Antalet
personbilar vänlas inte öka i samma takt som lidigare och det kommer antagligen
att bli avsevärt dyrare att köra bil pä grund av höjda drivmedelspriser m. m.
Del kan därför finnas anledning atl redan nu se på hur en stagnerande och i
framliden t. o. m. minskande bilpendling kan påverka sysselsältningen. Jag
ämnar i annat sammanhang föreslå regeringen all uppdra ål länsstyrelserna att i
länsplanering 1980 behandla bl. a. denna fråga då de prövar olika lång-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 58

siktiga
framlidsaliernativ. Jag ämnar också föreslå all länsstyrelsema i detta arbele
skall beakta de förslag om vår framlida energiförsörjning som nyligen har
förelagts riksdagen (prop. 1978/79:115).

6.3
Planeringstal

Riksdagen
har genom beslut år 1972 och år 1976 fastlagt planeringstal i form av
befolkningsramar för länen som ett underlag för den regionala
utvecklingsplaneringen. Dessa ramar, som innehåller antaganden om
befolkningsutvecklingen t. o. m. utgången av år 1985, skall statlig myndighet
enligt cirkuläret (1973:24) lill statsmyndighetema om iakttagande av beslutet
om den regionala utvecklingen (ändrai senast 1977:2), lägga till grund för
planeringen inom sitt verksamhetsområde och för beslut av betydelse för
samhällsutvecklingen.

Riksdagen
uttalade år 1972 att befolkningsramama skulle utformas med beaktande av
utvecklingsmöjligheter och utvecklingstendenser i de skilda regionerna och med
hänsyn till tillgängliga regionalpolitiska medel. I befolkningsramarna skulle
finnas en inbyggd flexibilitet som medgav en planeringsberedskap för att möta
de problem som uppstod om utvecklingen gick åt annat håll än vad man hade
räknat med.

I
riksdagens beslut år 1976 betonades att en utgångspunkt för planeringen bör
vara att utvecklingsambitionerna för län och kommuner ansluter till de för
landet som helhet gällande förutsättningarna. Planeringen för sysselsättning
och serviceförsörjning skall därför utgå från vad som resp. år är ett
realistiskt befolkningstal för hela riket.

Enligt
cirkuläret skall, i enlighet med uttalanden från riksdagen, planeringen i
resp. län i första hand inriktas på en viss del av ramen. För storstadslänen
skall planeringen primärt inriktas på den undre delen av ramen. Planeringen i
skogslänen och Gotland skall primärt inriktas på den övre delen av
planeringsramen. För övriga län skall planeringen i första hand inriktas mol
mellandelen av resp. befolkningsram.

År
1977 behandlade riksdagen (AU 1976/77:23, rskr 1976/77:295) en motion där del
begärdes all riksdagen skulle undanröja de problem som skapades genom atl fasta
befolkningstal infördes i den regionala planeringen. Riksdagen framhöll därvid
all riksdagens uttalande om vilken del av ramen som primärt skall ligga till
gmnd för planeringen inte innebär att tekniken med ramar övergivits.

Planeringslal
i form av befolkningsramar är enligt min mening en god grund för fördelnings-
och dimensioneringsbeslut av belydelse för regionalpolitiken.

Ett
av länsplaneringens vikligaste syften är atl åstadkomma en samordning av
planeringen inom olika samhällssektorer. För all nå de regionalpolitiska målen
måsle vissa gemensamma riktlinjer för sådan planering läggas fasl. Somjag
tidigare har framhållit är delta till en del en förutsättning för

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 59

atl
kunna decentralisera beslutsfattandet. Folkmängdens storlek, struktur och
utveckling har stor belydelse för planering inom såväl offentlig som enskild
verksamhet. Detta är givna utgångspunkter för planering av t. ex,
bostadsbyggandet, utbildning, vägar och sjukvård.

Självklart
måsle även andra förhållanden än folkmängdens storlek påverka den översiktliga
planeringen och dimensioneringen av service m. m. Dit hör exempelvis styrkan av
människornas krav på god service och samhällets resurser och ambitioner alt
uppfylla kraven.

Arbetet
med att i länsplaneringen ta fram planeringstal för länens befolkning sker
genom kontakter mellan organ på central, regional och lokal nivå. Eftersom
bedömningarna i de flesta fall grundas på gemensamma värderingar av
förutsättningarna för demografiska förändringar, näringslivsutveckling m. m.,
kan man normalt enas om den sannolika framtida utvecklingen. Planeringslalen
för länen måsle som nämnls utgå från befolkningsutvecklingen i rikel. Denna
påverkas främsi av variationerna i födelsetalen och invandringen. Födelsetalen
har under de senasle åren fortsatt atl minska, vilket har inneburil att den
naturliga befolkningstillväxten i landet har gåtl ner.

Netloinvandringen
till Sverige har också minskat. Den har till mycket stor del kommit från
Finland. Antalet invandrare från utomnordiska länder tenderar dock alt öka.
Invandringen från Finland har minskal från de extremt höga tal som nåddes åren
1969 och 1970. Trots den låga efterfrågan på arbetskraft i Sverige har
emellertid netloinvandringen därifrån såväl år 1976 som år 1977 överstigit 9000
personer. År 1978 var netloinvandringen från Finland ca 8000 personer. Man
måste räkna med all Finland kommer atl försöka begränsa utvandringen lill
Sverige. Som har framgått är del också ell grundläggande mål för del nordiska
regionalpoliliska samarbetet att verka för en i regionalt hänseende balanserad
utveckling i Norden. En förutsättning för att detta mål skall nås är att
nettoflyttningen mellan länderna kommer ned på en låg nivå.

Del
finns således för landet som helhet flera vikliga fakiorer som gör del svårt
att exakt bedöma befolkningsförändringarna, Närdet gäller all bedöma
utvecklingen för län och kommuner ökar svårighelerna genom att belydande
regionala variationer finns i flyttningarna men också i födelsetal och dödstal.

Med
hänsyn till svårighelerna all ange exakta planeringslal anserjag atl dessa
liksom hittills bör uttryckas i form av befolkningsramar. Eftersom den
planering som de skall ligga lill grund för avses bli mer inriklad på konkrela
ålgärder, bör de dock vara så snäva som möjligl. Det är viktigt atl
planeringstal grundas på realistiska antaganden om de utvecklingstendenser och
utvecklingsmöjligheter som gäller för regionerna. Vidare mäste hänsyn tas lill
de regionalpoliliska medel som finns tillgängliga.

När
det gäller de mer långsikliga regionalpolitiska målen för befolkningsutvecklingen
är det enligt min mening rimligt atl som riktpunkt ha en

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 60

så långt möjligl oförändrad andel av rikets folkmängd i de
olika länen. Vissa förändringar är dock svåra att undvika. En del län har en
åldersamman-sälining som kräver en stor netloinflytlning för all ett negativt
födelsenelto skall vägas upp. 1 många av dessa län är dessutom
förvärvsverksamheten sä läg alt det kan vara svårt atl få tillräckligt många
arbelslillfällen för all åstadkomma både en höjd förvärvsverksamhet och en
neiloinflyllning. 1 andra regioner är förhållandel del motsatta.
Förvärvsverksamheten är där så hög alt det kommer all behövas inflyllad
arbetskraft för atl klara grundläggande servicebehov för den befolkning som
redan bor där.

Under 1970-talel har, som jag lidigare har redovisal,
befolkningsförskjutningarna mellan och inom länen blivii mindre. En starkt
bidragande orsak till detta har varit pendlingen, som har ökat både vad gäller
antalet pendlare och pendlingsavståndens längd. Därigenom har sådana områden
som ligger inom rimligt restidsavstånd från orter med ökat behov av arbelskrafl
kunnai behålla eller öka sin folkmängd.

Även med omfatlande regionalpoliliska ålgärder måsle del
enligt min mening också i framliden ske vissa befolkningsförskjutningar inom
och mellan länen. Befolkningsutvecklingen påverkas av förändringar i antal arbelslillfällen
och typ av arbete som erbjuds. Målel för framliden måste vara att förändringar
i folkmängdens storlek inle sker i en sådan takt och omfattning att konsekvenserna
av dem inle kan överblickas.

Del är viktigt all planeringstalen ger utiryck för hur
stor folkmängd som behövs och vilken ålderssammansättning som bör eftersträvas
för atl del skall vara möjligt alt bibehålla eller uppnå en viss
serviceförsörjning. Jag vill i della sammanhang erinra om alt regeringen i
riktlinjer för länsplanering 1980 har angett bl. a. att länsstyrelserna vid
behandlingen av sina förslag lill planeringstal skall diskulera konsekvenserna
för olika samhällssektorer av förändringar i befolkningens sammansättning,
främst i de lägre och högre åldersgrupperna.

Länsstyrelserna har fått i uppdrag alt i länsplanering
1980 lämna förslag lill planeringstal för år 1990. Många samhällsektorer
arbetar även med längre planeringsperioder. Länsstyrelserna kommer därför i
länsplanering 1980 att bedöma den totala folkmängden och
arbetskraftsefterfrågan i kommuner och län även för år 2000. Det är givelvis
svårt all bedöma utvecklingen för en så lång period. Enligt min mening är det
emellertid angeläget att länsstyrelserna inom länsplaneringens ram försöker
belysa de regionala konsekvenserna av de beslul med långsikliga bindningar som
fallas i dag.

Förändringar kan inträffa som leder lill så stora
avvikelser från faslslällda planeringslal alt dessa i fortsällningen inle kan
läggas lill grund för planeringen. Del måsle därför vara möjligt atl ompröva
fastlagda planeringstal.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Skaraborgs län har
begärt all få höjda planeringstal förår 1985. Som skäl anges att folkrtiängden
redan nu är så

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 61

hög alt man närmar sig del övre ramvärdel i den av
riksdagen faslslällda ramen.

Planeringstalen anger långsiktiga ambitioner för den
regionala utvecklingen. Det bör visserligen vara möjligl atl ändra fastlagda
planeringslal, men så bör inle ske annat än när de visar sig orealistiska atl
lägga lill grund för planeringen. Tekniken med ramar gör alt man kan beakta
osäkerheten i den regionala utvecklingen. Riksdagens beslut år 1976 grundades
på anlaganden om fruktsamhet och invandring som resulterar i en tolalfolkmängd
för riket som ligger ca 80000 personer högre än statistiska centralbyråns
senaste prognos för riket.

Befolkningen
beräknas nu öka myckel svagt lill år 1985 och della skulle lala för en måttlig
nedjuslering av ramarna för samtliga län. Önskemålen från Kristianstads och
Skaraborgs län innebär en befolkningsutveckling som i bada länen skulle kräva
en ärlig netloinflytlning, som med den befolkningsutveckling som kan väntas
för riket i huvudsak måste komma genom neliouiflyltning från andra län. Jag
kan mot denna bakgrund inte biträda de tvä länsstyrelsernas önskemål om
förändrade planeringstal.

Jag är inte heller beredd all föreslå riksdagen allmänna
nedjusleringar av de tidigare fastställda ramarna utan vill erinra om att
regeringen i det nyss nämnda cirkuläret (1973: 24) föreskrivit att dessa skall
hålla en planeringsberedskap för att möta de problem som kan uppstå om
utvecklingen avviker från vad som har förulsetls. Planeringen måste exempelvis
la hänsyn till atl det sannolikt kommer att födas ett väsentligt mindre antal
barn under de kommande åren än vad vid har varil vana vid.

Också vissa av länsstyrelserna i skogslänen har berört
planeringstalen i sina länsrapporter. De har konstaterat atl utvecklingen
knappasl kan bli så gynnsam som planeringslalen förutsätter och alt de därför i
praktiska beslut väljer atl utgå från något lägre värden. De
största'skillnaderna mellan befolkningsutvecklingen i aktuella prognoser och
riksdagens ställningstagande föreligger för Norrbottens län. Regeringen har
nyligen föreslagil riksdagen åtgärder för alt främja sysselsättningen i
Norrbotten (prop. 1978/79:127). Effekterna av dessa och andra insaiser som
regeringen vidtagit bör enligt min mening leda till atl skillnaden mellan
utvecklingstendenserna och de av riksdagen antagna planeringstalen minskar.

Mot bakgrund av vad jag här redovisat finner jag således
ingen anledning atl föreslå någon ändring i de av riksdagen beslutade
planeringstalen för liden t. o.m. år 1985.

6.4 Stödområdesindelning

Det försia beslutet om en geografisk avgränsning av ell
stödområde för den lokaliseringspoliiiska stödverksamheten fattades av
riksdagen år 1964. Siödområdet har därefter utvidgats och differentierats vid
flera tillfällen. För stödverksamheten finns idag ett allmänt stödområde, ett
inre slödom-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 62

rade och en s. k. grå zon. Det allmänna siödområdet
omfattar Norrbottens, Västerbottens. Jämtlands. Västemorrlands och Gotlands län
samt delar av Gävleborgs. Kopparbergs, Värmlands, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs och Kalmar län. Inre siödområdet omfattar Jämtlands län samt delar av
Norrbollens, Västerbottens, Västemorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och
Värmlands län. Den s. k. grå zonen, slutligen, omfattar delar av Gävleborgs,
Kopparbergs, Väslmanlands, Örebro, Värmlands, Göteborgs och Bohus samt Uppsala
län. Dessulom finns ell antal kommuner i Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar och Älvsborgs län som t,o.m. den 30 juni 1979 i
stödhänseende skall jämställas med kommunema i den grå zonen. Nuvarande
stödområdesindelning framgår av förordningen (1970:180) om statligt
regionalpoliliskl slöd. Det börockså nämnas atl efter beslut av riksdagen
hösten 1978 i anledning av prop. 1978/79:49 särskilt regionalpoliliskl stöd
temporärt utgår i varvsregionerna (Nu 1978/79:17, rskr 1978/79:115).

Sysselsättningsutredningen föreslår riktlinjer och
bedömningsgrunder för en mer differentierad stödområdesindelning än den som
gäller f.n. Kommitténs förslag innebär en indelning i inre stödområde 5 och 6,
allmänt stödområde 3 och 4 saml övrigt stödområde I och 2. Den högre siffran
i resp, stödområde markerar ell större behov av stödinsatser.

Kommittén framhåller att förhållandena hela tiden ändras
och att det därför inte går att en gång för alla peka ut vilka regioner som
skall räknas som problemområden. Ändringar i siödområdesindelningen bör dock
inte ske alltför ofta, eftersom det är nödvändigt med en viss stabilitet i verksamheten.
Sysselsättningssvårigheter som bedöms vara av övergående nalur skall inte
påverka beslut om ett områdes inplacering i stödområde.

Enligt sysselsättningsulredningen fungerar den nuvarande
stödområdes-indelningen i sina huvuddrag tillfredsställande. Den speglar i
slorl de skillnader som råder mellan olika regioner och ger också betydande
möjligheler att särbehandla dem. Någon större förändring av den stödområdesindelning
som har vuxit fram under drygt tio års praktiskt regionalpoliliskl arbete är
inte motiverad. Enligt kommittén kan dock stödområdessystemet utvecklas vidare
och kommittén anger vissa principer för della. Dessa är i korthet följande.

Tyngdpunkten i stödinsatserna bör liksom hittills ligga på
de s. k. skogslänen. Del finns dock även i södra och mellersta Sverige
regioner med ett utsatt sysselsättningsläge som bör kunna hänföras till
stödområdet. Del är väsentligt all siödområdessystemet ger ökat ulrymme all
påverka arbetstillfällenas lokalisering också inom länen. Inom en och samma
kommun bör reglerna för det regionalpoliliska stödet i princip vara lika. Det
finns emellertid ett antal vidsträckta kommuner vars delar skiljer sig åt så
mycket att del är nödvändigt alt kunna göra en mer nyanserad bedömning av
behovet av slöd.

Stödbehovet börenligt kommittén bedömas efter sysselsättningsgraden.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 63

arbetslöshetssiffrorna över en längre period,
befolkningsutvecklingen, det geografiska lägel saml den allmänna
sysselsättningsbilden i länet. Att en kommun i ett län med en allmänt sett låg
sysselsättning har en i och för sig bra sysselsältningssituation bör inte
hindra alt den kan placeras i något av stödområdena.

Remissinstanserna godiar i stort de riktlinjer och
bedömningsgrunder som kommittén föreslår för siödområdesindelningen.
Remissinstanser, som företräder länen i Syd- och Mellansverige, anser atl även
regioner i dessa län bör kunna komma ifråga för regionalpoliliskl stöd medan de
som förelräder länen i norra Sverige anseratt siödet måste koncenireras mer än
tidigare till skogslänen. En koncentration av stödinsatserna förespråkar också
AMS, LO, SAF och Sveriges industriförbund. De allra flesta remissinstansema
ansluter sig lill kommitténs förslag om bedömningsgrunder för
stödområdesindelningen. Några remissinstanser vill komplettera med
bedömningsgrunder utöver dem som kommittén föreslagit.

För egen del ansluter jag mig i likhet med flertalet
remissinstanser till förslagen om riktlinjer och bedömningsgrunder för
siödområdesindelningen. Innan jag övergår lill att redovisa ett förslag lill
inplacering av kommunerna i olika stödområden vill jag särskilt beröra några
principiella frågor som kommittén lagil upp.

Behovei av nya arbetstillfällen för atl utjämna
sysselsättningsgraden måste enligt min mening ges stor lyngd vid en bedömning
av vilka regionalpolitiska insaiser som bör komma ifråga i olika regioner. Den
viktigaste utgångspunkten för en sådan bedömning bör vara nuvarande och
framlida behov av arbete förde människor som bor i regionen,

Sysselsättningssitualionen i en kommun kan givetvis inle
bedömas isolerad från läget i närbelägna kommuner och i länel som helhet. En
kommuns geografiska läge, pendlingsmöjligheterna och den allmänna sysselsättningsbilden
i den större region där kommunen ingår måste därför också beaktas vid
indelningen i stödområden.

Befolkningsutvecklingen är en annan viktig faktor när det
gäller atl bedöma behovei av insatser i skilda kommuner. Folkmängdens storlek
och struktur som underiag för service måste bedömas när man anger behovei av
insaiser för atl öka antalet arbetstillfällen och därmed påverka befolkningsutvecklingen
i en region. Snabba och omfatlande befolkningsförändringar innebär också
påfrestningar både för de människor som direkt berörs och för kommunernas
inplacering i stödområden. Befolkningsutvecklingen - både bakåt och framåt i
liden - måsle därför beaktas när behovet av regionalpoliliska stödinsatser
skall bedömas.

Kommuner med en i och för sig god sysselsältningssituation
men som ligger i län med en låg sysselsättningsnivå bör som
sysselsättningsulredningen föreslår kunna komma ifråga för slöd. Därvid blir
inte problemen på den egna orten, ulan behovei av en allmän försiärkning av
sysselsättningen i länel avgörande. Situationen uppkommer främst i de län som
nu

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 64

ligger inom stödområdet eller den s. k. grå zonen. Det
finns också kommuner med låg sysselsättningsgrad belägna i från
sysselsättningssynpunkt förhållandevis bra län. Behovei av stödinsatser kan då
vara mindre än för liknande kommuner som ligger i län med allmänna
sysselsättningssvårigheter. Situationen är inte ovanlig i landets södra och
mellersta delar.

Bedömningsgrunderna för stödområdesindelningen kommer att
kräva underlag som gör det möjligt att skapa en riktig och rättvis indelning
med utgångspunkt i situationen i olika delar av landet. Det är nalurligl all sådant
malerial redovisas i länsplaneringen. Genom anknytningen till länsplaneringen
uppnår man att problembeskrivningar och målformuleringar bättre kopplas till
förslag lill ålgärder. Del blir vidare möjligt att avstämma det
regionalpolitiska stödet med planeringen inom andra samhällsområden. Del kan
som några remissinstanser har framfört vara önskvärl att vid inplacering i
stödområde ibland tillämpa fler bedömningsgrunder än dem som jag har angivit
här. Genom kopplingen till länsplaneringen bör dock goda möjligheter finnas att
få fram fler omständigheter alt beakla vid bedömningen.

Jag övergår så till frågan om inplaceringen av kommuner i
stödområden.

Även om del i dag finns endast tre stödområden, har i den
prakliska lill-lämpningen av systemet stöd meddelats efter en mer nyanserad
bedömning. Delta är en naturlig utveckling med hänsyn till de skiftande
förhållanden som råder i olika områden. Stödområdessystemet måste avpassas
härefter. Jag kommer atl i det följande förorda en kraftig förstärkning av det
regionalpolitiska stödet i de sysselsättningsmässigt sämst ställda kommunema.
Della förutsätter en annan och mer differentierad indelning av kommunerna än
den nuvarande. Det kräver också klart avgränsade stödområden. Viktigt är att
stödområdesindelningen gör det lätt för myndigheler och företag att orientera
sig om de faktiska stödmöjligheterna i olika kommuner. En preciserad
stödområdesindelning ger också siörre möjligheter att decentralisera
beslutsfattandet i stödärenden.

Jag förordar således i likhet med kommittén och mot
bakgrund av den praxis som utvecklats alt landet delas in i sex stödområden med
de benämningar som kommittén föreslår.

Den nuvarande siödområdesindelningen bör vara utgångspunkt
för indelningen också i fortsättningen. Tyngdpunklen i stödinsatserna bör därför
liksom hiuills ligga på skogslänen. Även uianför skogslänen kan del finnas
kommuner som det finns skäl all placera in i något stödområde. Det skall då
gälla sammanhängande områden av kommuner - närmasi länsdelar - med uttalade
och långsiktiga sysselsättningsproblem. Däruiöver anser jag all
regionalpoliliskl slöd liksom hittills varil fallel bör kunna ges även utanför
stödområdena enligt nu gällande regler. Sådan slödgivning bör således kunna ske
när avsevärda sysselsätiningssvårigheler finns eller förulses till följd av
industrinedläggning i samband med omfattande branschrationalisering eller av
liknande orsak. Slöd bör kunna ges också

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 65

när särskilda skäl talar för att områden med ensidigt
näringsliv eller isolerat läge bör tillföras industriell eller
induslriliknande verksamhet.

Vid indelningen i stödområden bör kommun bedömas som en
enhet. Det finns emellertid ett mindre antal till ytan stora kommuner med
mycket betydande skillnader inom sig, där del kan finnas skäl all
differentiera slödel. I det förslag till stödområden som lämnas i det följande
föreslårjag en uppdelning av Skellefteå, Vännäs och Örnsköldsviks kommuner. I
dessa kommuner görs redan i dag i den praktiska handläggningen av stödärenden
en differentiering mellan olika delar av resp. kommun. Utöver dessa kommuner
föreslås inga andra uppdelningar.

För atl få stadga i den regionalpolitiska stödverksamheten
bör stödområdesindelningen i sina huvuddrag vara oförändrad över en längre
tidsperiod. Utvecklingen i de skilda regionema följs kontinuerligt upp inom
länsplaneringen och förändringar i stödinsatserna bör naturligtvis anpassas
till behoven. Ändringar i stödområdesindelningen bör göras endast när förhållandena
förändras på ett för regionen avgörande sätt.

Länsstyrelserna har haft i uppdrag att utifrån
sysselsätlningsulredningens bedömningsgrunder föreslå inplacering av kommuner
i stödområden. I de avlämnade förslagen har länsstyrelserna avvägl olika kommuners
behov efter nuvarande befolknings- och sysselsältningssituation saml den
beräknade utvecklingen fram till år 1985. Sammantaget innebär länsstyrelsernas
förslag en väsenilig utvidgning av stödområdet.

En alllför kraftig utvidgning strider mot de principer
somjag tidigare redogjort för bl.a. genom att tyngdpunklen i stödinsatsema
skulle förskjutas. Jag föreslår därför en stödområdesindelning som ligger
ganska nära den nuvarande. Däremot har länsstyrelsemas prioriteringar inom
länen haft stor betydelse för mitt förslag till gränsdragning mellan olika
stödområden.

Det stöd som utgår enligt förordningen (1979: 59) om
särskilt regionalpoliliskl stöd inom vissa varvsregioner avses gälla oberoende
av den nu föreslagna stödområdesindelningen. Detta stöd är temporärt och utgår
till följd av den svenska varvsindustrins omställningsproblem. Det bör därför
inte jämföras med stödet till de föreslagna stödområdena.

Jag föreslår följande inplacering av kommuner inom de sex
stödområdena. Kommunema redovisas länsvis.

Uppsala län

Kommun Stödområde

Tierp Övrigt stödområde 2

Älvkarleby Övrigt stödområde 2

Östhammar Övrigi stödområde 2

5 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 112

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ösiergöllands län Kommun

Kinda

Ydre

Stödområde Övrigi stödområde Övrigi stödområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kronobergs län Kommun

Uppvidinge

Stödområde Övrigt stödområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kalmar län Kommun

Borgholm

Mörbylånga

Högsby

Stödområde Övrigt stödområde Övrigt stödområde Övrigt
stödområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Gollands län Kommun

Gotland

Stödområde Allmänt stödområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Göleborgs och Bohus län Kommun

Munkedal

Sotenäs

Strömstad

Tanum

Stödområde Allmänt stödområde Allmänt stödområde Allmänt
stödområde Allmänt stödområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ålvsborgs län Kommun

Bengtsfors

Dals-Ed

Färgelanda

Mellemd

Åmål

Borås

Mark

Svenljunga

Tranemo

Ulricehamn

Stödområde Allmänt stödområde Allmänt stödområde Allmänt
stödområde Allmänt stödområde Allmänt stödområde Övrigt stödområde Övrigt
stödområde Övrigt stödområde Övrigt stödområde Övrigt stödområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Värmlands
län Kommun

Torsby

Eda

Filipstad

Hagfors

Munkfors

Stödområde Inre stödområde Allmänt stödområde Allmänt
stödområde Allmänt stödområde Allmänt stödområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Storfors

Sunne

Arvika

Säffle

Årjäng

Forshaga

Grums

Hammarö

Karistad

Kil

Kristinehamn

Allmänt
stödområde Allmänt stödområde Allmänt stödområde Allmänt stödområde Allmänt
stödområde Övrigt stödområde Övrigt stödområde Övrigt stödområde Övrigt
stödområde Övrigt stödområde Övrigt stödområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Örebro lån
Kommun

Hällefors

Ljusnarsberg

Degerfors

Karlskoga

Lindesberg

Nora

Stödområde Allmänt stödområde Allmänt stödområde Övrigt
stödområde Övrigt stödområde Övrigt stödområde Övrigi stödområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Väslmanlands
län Kommun

Fagersta

Heby

Norberg

Sala

Skinnskatteberg

Stödområde Övrigt stödområde Övrigt stödområde Övrigt
stödområde Övrigt stödområde Övrigt stödområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kopparbergs
län Kommun

Malung

Vansbro

Älvdalen

Mora

Orsa

Avesta

Boriänge

Falun

Gagnef

Hedemora

Leksand

Ludvika

Rättvik

Smedjebacken

Säter

Stödområde Inre stödområde Inre stödområde Inre stödområde
Allmänt stödområde Allmänt stödområde Allmänt stödområde Allmänt stödområde
Allmänt stödområde Allmänt stödområde Allmänt stödområde Allmänt stödområde
Allmänt stödområde Allmänt stödområde Allmänt stödområde Allmänt stödområde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Gävleborgs län Kommun

Stödområde

Ljusdal

Inre stödområde

Bollnäs

Allmänt stödområde

H ofors

Allmänt stödområde

Hudiksvall

Allmänt stödområde

Nordanstig

Allmänt stödområde

Ockelbo

Allmänt stödområde

Ovanåker

Allmänt stödområde

Söderhamn

Allmänt stödområde

Gävle

Övrigt stödområde

Sandviken

Övrigt stödområde

Väsiernorriands
län Kommun

Stödområde

Sollefteå

Inre stödområde

Ange

Inre stödområde

Örnsköldsvik

Anundsjö, Bjöma,

Skorpeds

och TrehÖmingsjö

församlingar

Inre stödområde

Kramfors

Allmänt stödområde

Härnösand

Allmänt stödområde

Sundsvall

Allmänt stödområde

Timrå

Allmänt stödområde

Örnsköldsvik

Arnäs, Gideå, Grundsi

jnda.
Mo.

Nätra, Sidensjö, Själevads och

Örnsköldsviks församl

ingar

Allmänt stödområde

Jämtlands län Kommun

Stödområde

Strömsund

Inre stödområde

Berg

Inre stödområde

Bråcke

Inre stödområde

Härjedalen

Inre stödområde

Krokom

Inre stödområde

Ragunda

Inre stödområde

Åre

Inre stödområde

Östersund

Allmänt stödområde

Västerbottens län Kommun

Stödområde

Sorsele

Inre stödområde

Sloruman

Inre stödområde

Vilhelmina

Inre stödområde

5 3 3

3 3 3 3 3 2 2

6

5 5 5 5 5 5 4

6 6 6

s. 6 Kontrollera mot PDF

Åsele

Inre stödområde

Lycksele

Inre stödområde

Norsjö

Inre stödområde

Skellefteå

Fällfors. Jöms och Kalvträsks

församlingar

Inre stödområde

Vindeln

Inre stödområde

Vännäs

Bjurholms församlii

Ig

Inre stödområde

Robertsfors

Allmänt stödområde

Skellefteå

Bolidens, Bureå, Bi

jrträsks.

Byske, Kågedalens

,
Lövångers,

Sankt Olovs, Sankt Örjans och

Skellefteå landsförsamlings

församlingar

Allmänt stödområde

Nordmaling

Allmänt stödområde

Umeå

Allmänt stödområde

Vännäs

Vännäs församling

Allmänt stödområde

Norrbottens
län

Kommun

Stödområde

Arjeplog

Inre stödområde

Gällivare

Inre stödområde

Haparanda

Inre stödområde

Jokkmokk

Inre stödområde

Kalix

Inre stödområde

Kiruna

Inre stödområde

Pajala

Inre stödområde

Överkalix

Inre stödområde

Övertomeå

Inre stödområde

Arvidsjaur

Inre stödområde

Älvsbyn

Inre stödområde

Boden

Allmänt stödområde

Luleå

Allmänt stödområde

Piteå

Allmänt stödområde

6 6 6 6 6 6 6 6 6 5 5 4 4 4

s. 7 Kontrollera mot PDF

7
Den offentliga sektorn och regionalpolitiken

7.1 Nuvarande förhållanden

Antalet anslällda inom den offentliga sektom har
fördubblats under den senasle tioårsperioden och uppgick år 1976 till i runda
tal 1,2 milj. Av

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 70

dessa var ca 540000 anställda av staten eller i
statsunderstödd verksamhet och ca 670000 hos kommuner och landslingskommuner.
Under tioårsperioden har antalet anslällda i statlig och statsunderstödd
verksamhet ökat med nära 100000 medan antalet anställda i kommuner och
landstingskommuner ökat med närmare 50000.

Den regionala fördelningen av antalet anställda inom den
offentliga sektorn visar på betydande variationer i serviceutbud och
sysselsättning inom olika ortstyper. Storstadsområdena och primära centra har
en större andel offentligt anställda än regionala centra som i sin tur har en
större andel än kommuncenira.

Två tredjedelar av de anställda inom den offentliga
seklorn är kvinnor. Av de statligt anslällda är andelen kvinnor 47 %.
Motsvarande andel av dem som arbeiar för landslingskommuner och kommuner är 85
% resp. 75 %. Regionalt är andelen kvinnor anställda inom statlig verksamhet
högre i storstadsområdena än i övriga ortslyper. Inom landstingskommuner och
kommuner är förhållandet det omvända.

Den framtida sysselsättningsökningen kommer enligt 1978
års långtidsutredning lill stor del alt återfinnas inom den offentliga
sektorn. Sysselsättningsökningen hos kommuner och landstingskommuner fram lill
år 1983 beräknas lill 238000 personer. För den statliga sektorn beräknas en
sysselsättningsökning med 29000 personer under samma period.

De regionalpolitiska målen och den offentliga sektorns
roll i regionalpolitiken behandlades senast i samband med riksdagens beslut om
samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik hösten 1976. Därvid angavs
bl.a. att det är av störstajvikt för all kunna uppfylla de uppställda målen om
en hög sysselsättning i alla delar av landet alt den statliga verksamheien inom
olika sektorer i ökad utsträckning planeras med beaktande av regionalpoliliska
krav.

Regeringen har vidtagit ell flertal åtgärder för alt
statliga myndigheler skall väga in regionalpoliliska aspekter i sin planering.
Cirkuläret (1973: 24) till statsmyndigheterna om iakttagande av beslut om den
regionala utvecklingen innebär atl statlig myndighet inom sitt
verksamhetsområde skall följa riktiinjema för regionalpolitiken och verka för
alt de regionalpolitiska målen nås. Vidare har i förordningen (1977: 88) om
länsplanering föreskrivits alt statlig myndighet är skyldig att lägga
resultatet av länsplaneringen till grund för sin planering. Myndighet skall
vaije år lämna länsstyrelsen redovisning av planering inom myndighelens
verksamhetsområde som kan påverka utvecklingen i länet. De statliga
myndighetema har härvid ålagts att till berörda länsstyrelser redovisa
uppgifterom myndighetens regionala sysselsättning och indirekia
sysselsättningseffekter av myndighetens verksamhet. Uppgifter skall även
lämnas om verksamhetens betydelse för bl. a. den regionala servicens
utveckling.

De statliga myndigheterna skall i ett särskilt avsnitt i
sina anslcsfram-ställningar till regeringen redovisa sådan planerirfg som kan
påverka den

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 71

regionala utvecklingen. Myndighelerna skall därvid beakta
de förslag till åtgärder som länsstyrelserna redovisar i de årliga
länsrapportema. Som tidigare har nämnts följs länsplaneringen upp och
utvärderas i årliga länsrap-porler. Länsrapporterna skall redovisa sådana
ställningstaganden och prioriteringar som länsstyrelsema gjort för att uppfylla
länsprogrammets mer långsikliga riktlinjer. Härigenom kan de förslag till
åtgärder som aklualiseras pä regional nivå beredas i den statliga
budgetprocessen och en samlad beskrivning av den regionala utvecklingen
redovisas varje år i budgelproposilionen.

Länsstyrelsen kan enligt 38 § länsstyrelseinstruktionen
(1971:460) påkalla all regeringen omprövar vissa beslul av central myndighei
om länsstyrelsen finner att beslutet strider mol de regionalpolitiska målen
för länel. Bestämmelsen avser beslut i frågor som rör lokalisering av
anläggning eller fördelning av resurser inom länet. Den omfattar inte
partsärenden och inle heller beslul av affärsdrivande verk.

Decentralisering i olika former har medverkat lill atl
sprida statlig verksamhet till fler orter i enlighel med regionalpolitikens
mål. Som medel har använis såväl omlokaliseringar som decentralisering av
funktioner, dvs. uppgifter har överförts till administrativa organ på lägre
nivå.

I regeringens beslut den 3 mars 1977 med föreskrifter och
riktlinjer för länsstyrelsemas fullföljande av länsplanering 1974 anges att
länsstyrelserna i samverkan med landstingskommunema och berörda statliga
myndigheter bör överväga möjlighetema till decentraliserad förläggning av
arbetsuppgifter inom offenilig sektor i länel. Arbetet med della har påbörjats
i länen och en första redovisning har lämnals i 1978 års länsrapport.

7.2 Regionaipofitiska medel i statlig verksamhet

Sysselsättningsutredningen har föreslagit en rad åtgärder
för att förstärka den offentliga sektorns medverkan i regionalpoliliken.
Kommittén anser att statsmaktema här liksom för regionalpolitiken i övrigt
måste ha ett övergripande ansvar. Vidare framhålls atl länsstyrelserna bör ges
ökade möjligheler att aktivt bevaka de regionalpolitiska intressena i den
regionala statliga verksamheten.

Sysselsättningsulredningen framhåller atl de regionalpoliliska
frågoma i den statliga verksamheten behöver tas upp redan i myndigheternas verksamhetsplanering.
Kommittén anser därför att myndighetema vid denna planering systematiskt bör ta
hänsyn till de regionalpolitiska målen. Därigenom kan de statliga
myndigheterna redan från börian aktivt medverka i regionalpoliliskl motiverade
ätgärder.

1 betänkandet understryks all de cenlrala statliga
myndighelerna måste samverka med länsplaneringen för alt kunna ta hänsyn till
de regionalpoliliska faktorerna i sin planering. Det gäller både när
underlaget för plane-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 72

ringen skall tas fram och vid genomförandet. Som tidigare
har nämnts finns f. n. vissa regler som syftar lill en samordning mellan
planeringen hos statliga myndigheter och den regionalpoliliskl inriktade
länsplaneringen. Sysselsättningsulredningen föreslår att dessa samband
utvecklas vidare och ges ett mera konkret innehåll.

Kommittén
betonar att de affärsdrivande verkens verksamhet i hög grad påverkar
förutsättningarna för näringslivets utveckling regionall och lokall.
Sysselsättningsulredningen framhåller atl det från dessa utgångspunkter är
väsentligt att de affärsdrivande verkens verksamhet inte ensidigt får styras
av hänsyn lill den egna verksamheten utan att denna också måste anpassas efter
övergripande regionalpoliliska mål. Som redan har nämnts finns f. n.
administrativa regler som gör del möjligt för länsstyrelsema att på
regionalpoliliska grunder hos regeringen begära omprövning av beslul av annan
ceniral myndighei än affärsverken. Sysselsättningsulredningen föreslår atl
denna bestämmelse skall tillämpas även på beslut av affärsdrivande verk.

Den statliga länsförvaltningen är enligt
sysselsättningsulredningen en av förutsättningarna för att statlig verksamhet
skall kunna bedrivas i decentraliserade former. Länsstyrelsema bör enligt
kommittén ges ökade möjligheler all på grundval av det fastlagda
länsprogrammel ta lill vara de regionalpolitiska intressena i den statliga
verksamheten. Kommittén föreslår att länsstyrelserna i detta syfte, på grundval
av länsplaneringen, skall kunna meddela regionalpoliliskl moiiverade
anvisningar Jill statliga länsorgan.

Sysselsättningsutredningen framhåller atl det från
regionalpolitiska utgångspunkter finns särskild anledning att understryka all
en decentralisering av statlig verksamhei kan medverka till en ökad regional
utjämning. Lokaliseringen av offentlig service och sysselsättning blir därmed
ett medel i regionalpolitiken. Decentralisering av statliga verksamheter på
länsnivå bör enligt kommittén ske i samhällsekonomiskt försvarbara former ulan
att servicen till allmänheten försämras. Kommittén betonar att vid bedömningen
mäste hänsyn tas till arbelsmarknaden både i den region som behöver
sysselsätlningslillskoll och i den region som skall avstå från sysselsättningstillfällen.
Kommittén anser atl del bör vara en uppgift för de inom varje sektor ansvariga
myndighetema atl, med länsplaneringen som utgångspunkt, beakta möjlighelerna
lill decentralisering i den fortlöpande planeringen.

Sysselsättningsutredningen framhåller vidare att det måste
finnas ett samspel mellan de olika sektoremas krav och de regionalpoliliska
kraven för att de regionalpolitiska målen skall kunna uppnås. Kommittén anser
att delta samspel bör utökas och att det därför torde vara ofrånkomligt att vid
sidan av de administrativa och planeringsmässiga styrmedlen också skapa
ekonomiska styrmedel. En framkomlig väg är härvid att ta till vara den naluriiga
anknytning till budgetprocessen som länsplaneringens årliga läns-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 73

rapporter
möjliggör. Kommittén föreslår att detta sker genom att de regionalpoliliska
aspekterna på ell systematiskt och samordnat sätt förs in i den statliga
budgetbehandlingen.

Enligt
kommittén skulle en sådan utformning av budgetprocessen innebära atl man då
budgeten fastställs kan la de allmänna hänsyn lill de regionalpoliliska
faktorerna som kommittén förordar. Även vid ell sådani mera allmänt
regionalpoliliskl hänsynstagande i budgetbehandlingen måste man räkna med atl
del i många fall kommer att kvarstå ett behov av mera riktade
regionalpolitiska åtgärder. Kommittén föreslår därför alt ett anslag slälls
till regeringens förfogande för särskilda regionalpoliliska åtgärder i slallig
verksamhet.

Jag
delar sysselsältningsutredningens uppfattning alt den offenlliga sektorn i
ökad utsträckning bör planeras från regionalpolitiska utgångspunkter. Denna
uppfattning delas också av en bred remissopinion. Den offenlliga sektoms
starka samband med samhällsutvecklingen är enligt min mening ett tillräckligt
motiv för en närmare samordning mellan den offentliga verksamheien och
regionalpolitiken. Härtill kommer att den offentliga sektorn har fått en allt
större belydelse för sysselsättningen och därmed också för den regionala
utvecklingen. Det framstår därför som angeläget att i ökad utsträckning än
tidigare föra in ett regionalpoliliskl tänkesätt i den offentliga
verksamheien.

Jag har redan tidigare
behandlat hur planeringen inom skilda samhällssektorer bör ske i samspel med
länsplaneringen. 1 del sammanhanget har jag också uttalat mig för en mera
ålgärdsinriklad länsplanering.

Det
ankommer på regeringen att besluta om de administrativa styrmöjligheterna att
påverka den statliga verksamheten i regionalpoliliskl syfte och alt ulfärda
riktlinjer så alt de regionalpolitiska aspekterna tillgodoses i den statliga
budgetprocessen. Jag anser emellertid att riksdagen bör la del av mina
överväganden i anledning av kommitténs förslag i dessa delar.

Jag
delar kommitténs uppfattning all statliga myndigheter bör beakta de
regionalpolitiska faktorerna redan i sin verksamhetsplanering. Flertalet remissinstanser
understryker delta krav. F. n. fmns i cirkuläret (1973:24) till
statsmyndigheterna om iakttagande av beslutet om den regionala utvecklingen
och i förordningen (1977: 88) om länsplanering, vissa bestämmelser om
skyldighet för de statliga myndighelerna att följa de av riksdagen godkända
riktiinjema för regionalpoliliken och alt lägga resultatet av länsplaneringen
till grund för sin planering. Jag avser atl föreslå regeringen all 1973 års
cirkulär ersätts av en ny författning där bestämmelsema om de statliga
myndigheternas skyldigheler med anledning av gällande riktlinjer för
regionalpolitiken samlas och där tydligare än tidigare slås fasl att myndighet
inom sitt verksamhelsområde skall verka i enlighet med de regionalpolitiska
målen för arbete, service och miljö. Del finns flera sätt för de statliga
myndighetema att mera aktivt väga in regionalpolitiska faktorer i sin
planering. Bl. a. bör de beakta verksamhetens betydelse för den regionala

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 74

sysselsättningen
och servicen samt fortlöpande och systematiskt gå igenom möjligheterna till
decentralisering av verksamheten.

Hänsynstagande
till regionalpolitiska faktorer i planeringen av slallig verksamhet förutsätter
en samverkan med länsplaneringen både när det gäller planering och
genomförande. Jag har redan lidigare understrukit all länsstyrelsema härvid har
en aktiv roll och alt denna planering i ökad utsträckning måste göras
ålgärdsinriklad. Det räcker emellertid inte med att länsstyrelsema på delta
sätl strävar efter en förbättrad samverkan med myndigheiernas planering. I
många fall fordras regionalpoliliska avvägningar mellan krav från olika län.
Övergripande avvägningar mellan verksamheter och mellan län måste göras av
regering och riksdag.

Det
är enligt min mening av stor vikt att alla statliga myndigheler efter sina
fömtsättningar medverkar i regionalpolitiken. Det gäller också de statliga
affärsverken. Flera av de stora affärsverken har på senare år omorganiserats
med sikte på en väsentligt ökad decentralisering av verksamheten saml
delegering av beslutsbefogenheter, marknads- och serviceinsal-ser. Således kan
kunderna nu på det regionala planet samarbeta direkt med exempelvis
teleområdenas och postområdenas personal i frågor som rör service, nya
produkter o. dyl. som är av regionalpolitisk betydelse. På teleområdet har
vidare nyligen beslutats om åtgärder som syfiar till en ökad regional utjämning
av taxorna. På postverkets område sker en fortlöpande ulvidgning av
lanlbrevbärarservicen med därmed förknippade nya tjänster, vilkel likaledes
har belydelse för den enskildes välfärd främsi på landsbygden. Inom luftfarten
har en regional utjämning av flygtaxorna genomförts, liksom en omfördelning av
luftfartsverkels avgifter till förmån för inrikestrafikanterna.

Del
finns således många exempel på hur affärsverken redan i dag har anpassat
verksamheten efter de regionala förulsällningama men samspelet med regionalpolitiken
kan ytterligare utvecklas. Jag anser emellertid inte att det är en lämplig
metod atl, som sysselsättningsutredningen föreslår, ge länsstyrelsema möjlighet
att begära omprövning av beslut som verken har fattal. De regionalpoliliskl
önskvärda resultaten bör för affärsverkens del kunna åstadkommas genom den
tidigare omnämnda skyldigheten atl verka i enlighel med de regionalpoliliska
målen som skall gälla för alla myndigheter.

Som
jag tidigare har framhållil ligger huvudansvaret för den löpande samordningen
inom regionalpolitiken på länsnivån. Förslaget all ge länsstyrelserna ökade
möjligheter alt ta tillvara de regionalpoliliska intressena i den statliga
verksamheten tillstyrks av flertalet remissinstanser. Enligt min mening bör
ansvar och befogenheler inom regionalpolitiken ökas för länsnivån.
Länsstyrelseinstruklionen ger redan idag länsstyrelsema möjligheter att
påverka den statliga sekloms utveckling i länet. Enligt instruktionen har
länsstyrelsen bl. a. i uppgift att verka för att statlig, kommunal och
landstingskommunal verksamhet i länel samordnas och anpassas efter

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 75

de regionalpoliliska målen för länet. Genom den tydligare
markeringen av de ställiga myndigheternas skyldighet att verka i enlighel med
de regionalpolitiska målen och anpassa sin planering efter länsplaneringen bör
länsstyrelsema få bätire förutsättningar atl driva de regionalpolitiska
frågoma i länet.

Jag ansluter mig i likhet med flertalet remissinsianser
till sysselsältningsulredningens uppfattning att decentralisering av statlig
verksamhei många gånger kan vara ett verksamt medel i regionalpoliliken. Jag
avser därvid decentralisering av såväl beslutsfattande som verksamheter.

Enligt min uppfattning kan en decentralisering i den
statliga verksamheten från regionalpolitiska utgångspunkter omfatta både den
centrala och den regionala statsförvaltningen. Decentralisering i den regionala
statsförvaltningen kan på länsplanet innebära att arbetstillfällen i offentlig
verksamhet överförs från primära centra till regionala centra och från
regionala centra till kommuncenira. Primära cenlra kan i sin tur tillföras mera
sysselsättning i offentlig verksamhet genom decentralisering av den centrala
statsförvaltningen.

Decentraliseringsfrågoma
behandlas i bil. 14 till prop. 1978/79:111 om åtgärder mol krångel och onödig
byråkrati m.m. som nyligen förelagts riksdagen. Chefen för kommundepartementet
anför där bl.a. att det bör övervägas alt ge ett antal myndigheter i uppdrag
att pröva möjligheterna all flytta ut beslutanderätt i ärendegrupper inom resp.
myndighels verksamhelsområde. Enligt min mening är detla även från
regionalpolitiska utgångspunkter väsentligt.

Jag har tidigare redovisat min uppfattning att en
beredskap måste finnas för att kunna dämpa en alltför snabb tillväxt i
Stockholmsregionen. 1 enlighel med vad jag lidigare anfört bör sådana åtgärder
i första hand avse tjäns-tesektom. Efter samråd med chefen för
budgetdepartementet villjag framhålla att någon ny omlokaliseringsetapp av
statlig förvaltning inte är aktuell. Däremoi bör regionalpolitiska aspekter
vägas in då behovet av nya verksamheier prövas och i samband med
omorganisationer eller utökningar av verksamheier.

Däruiöver
är det nödvändigt alt målmedvetet bevaka möjligheterna till decentralisering i
den fortlöpande planeringen av de statliga myndigheternas organisaiion och
verksamhei. Somjag nämnt har länsstyrelserna fått i uppdrag all, i samverkan
med landstingskommunema och berörda statliga myndigheter, överväga möjlighelema
all decentralisera arbetsuppgifter inom offenilig sektor i länet. Jag finner
det angeläget att detta arbete fortsätter och intensifieras och atl dessa
frågor bevakas och avrapporteras inom länsplaneringen. 1 detta sammanhang bör
konkreta förslag till ökat samarbete mellan myndigheterna kunna aktualiseras.

Budgeten är ell viktigt styrinslrumenl i myndighetemas
verksamhetsutövning vilket också ett slort antal remissinstanser pekal på. 1
budgetbesluten har regering och riksdag möjlighet att åstadkomma den
nödvändiga

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 76

regionalpolitiska inriktningen på myndighetemas
verksamhet. Det är naluriigtvis nödvändigt att avvägningama mellan
myndighetemas intressen och de regionalpoliliska kraven sker i ett sammanhang
där dessa avvägningar kan grundas på politiska bedömningar.

Hösten 1977 fattade riksdagen beslut om en modemisering av
det statliga budgetsystemet (prop. 1976/77:130, FiU 1977/78:1, rskr
1977/78:19). Detta beslut innebär bl. a. att en budgetteknisk omläggning skall
genomföras den 1 juli 1980 och att den ekonomiadministrativa nivån allmänt
skall höjas i statsförvaltningen. Arbetet härmed har inletts. Förbättrade anvisningar
för anslagsframställningar har utfärdats. Redovisningen och resultatanalysen i
statlig verksamhet förbättras härigenom. Sammantaget medför dessa åtgärder att
statsmaktema får ett bättre beslutsunderlag, vilket innebär att även de
regionalpolitiska aspektema kan beaktas bättre.

Detta förutsätier emellertid att länsplaneringen är
konkret ulformad och att den även tidsmässigt ger de statliga myndighetema
möjlighel all efter avstämning med sina länsorgan i anslagsframställningarna
anknyta till den del av åtgärdsprogrammet i länsplaneringen som berör deras
verksamhei. Sysselsättningsutredningen anser alt ett särskilt anslag för
regionalpolitiska åtgärder inom statlig verksamhet bör ställas till
regeringens förfogande. Jag är dock inte beredd att föreslå ett allmänt anslag
för detta ändamål. Enligt min mening bör även fortsättningsvis sådana frågor
underställas riksdagen för prövning i varje särskilt fall. Koslnader som
förorsakas av regionalpoliliskl motiverade åtgärder kan om särskilda skäl
föreligger ersättas i särskild ordning. Exempel härpå är det statliga stödet
till SJ:s olönsamma linjer och ersätiningen för flygtrafiken på Gotland. Dessa
beslut underställs alltid riksdagen. Enligt min mening bör ett sådant tillvägagångssätt
fortsättningsvis kunna användas och även omfatta verksamheter som hittills inte
har använis i regionalpoliliskl syfte.

Statliga stödinsatser administreras av en rad olika verk
och myndigheter och det är i dag svårt atl fä klarhel i hur insalsema fördelas
geografiskt och på sektorer. Jag avser föreslå regeringen all denna fråga
utreds. Den typ av kunskaper som därigenom erhålls fordras enligt min mening
för att kunna göra ralionella avvägningar mellan olika stödåtgärder.

Mina förslag om den statliga seklorns infogande i
regionalpoliliken förutsätter, liksom regionalpolitiken i övrigt, all regering
och riksdag har ett övergripande ansvar för samhällsutvecklingen. Ett
regionalpoliliskl åtgärdssystem av del innehåll som jag nu har förordal bör
sammanlaget ge möjligheter lill en effektivt fungerande regionalpolitik inom
den statliga verksamheien.

7.3 Regionalpolitiska medel i kommunernas och
landstingskommunernas verksamhet

Tidigare har beskrivits hur viktigt det är atl de statliga
myndigheterna i sin planering tar större hänsyn lill de regionalpolitiska
faktorema. Syssel-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 77

sätlningsulredningen framhåller alt detta i tillämpliga
delar bör gälla även när man från regionalpolitiska utgångspunkter kommer in på
kommunernas och landstingskommunernas verksamhet. De uppgifier som redan har
lämnats beträffande den hittillsvarande och väntade sysselsättningsutvecklingen
inom den offentliga sektorn visar all de flesta nya arbetstillfällena kommer
att finnas i kommunemas och landstingskommunemas verksamheter. Detla
understryker enligt kommittén behovei av alt i större utsträckning föra in de
regionalpolitiska faktorerna i kommunernas och landstingskommunernas planering.
En utvecklad sysselsältningsplanering för kommunemas och landstingskommunemas
verksamhet kan skapa ökade förutsättningar för atl ge den regionalpolitiska
planeringen ell mer konkret innehåll och göra regionalpolitiken mer ålgärdsinriklad.

Sysselsättningsulredningen framhåller alt det från
regionalpolitiska utgångspunkter är av stor belydelse att kommunema kan
medverka till en fysisk planering som leder till korta avstånd mellan bostäder
och arbetsplatser, bättre irafiklösningar och till att förvärvshinder
undanröjs. Kommittén framhåller att åtgärder måste sättas in för att
underlätta för människorna atl nå de arbeten som finns inom den egna regionen.
Av största betydelse är härvid att sysselsättningsfrågorna beaktas bättre i
den fysiska planeringen och atl en kollektivtrafik byggs ut som också passar
för resor till och från arbetet.

Kommittén ägnar särskild uppmärksamhet åt den
regionalpolitiska betydelsen av att undanröja förvärvshinder. Kommittén
framhåller bl. a. utbyggnaden av bamomsorgen, eftersom bristen på platser
fortfarande är ett stort hinder för jämställdhet och valfrihet på
arbetsmarknaden. Kommittén anser att statsbidragen till bamomsorgen i lämpligt
sammanhang bör förslärkas med beaktande av kommunernas kostnader och
möjligheter alt åsiadkomma lokall anpassade lösningar.

Den från sysselsättnings- och servicesynpunkt dominerande
verksamheten hos landstingskommunema är hälso- och sjukvården. Sysselsättningsutredningen
framhåller att den sjukvårdspolitiskt fastlagda inriktningen med en utbyggnad
och omstrukturering av hälso- och sjukvården i riklning mot mera
decentraliserade vårdformer, främsi långtidssjukvården med lokalt belägna
sjukhem och distriktssjukvården med lokalt föriagda vårdcentraler, står i överensstämmelse
med de regionalpolitiska målen. Kommittén anser därför atl det från
regionalpolitiska utgångspunkter är av stort intresse att en utbyggnad och
omstrukturering av hälso- och sjukvården med detla innehåll blir förverkligad
och föreslår att det inom landstingskommunernas verksamhetsområde skapas
effektivt fungerande styrmedel för all förverkliga dessa planer.

Utbyggnaden av landstingskommunernas verksamhet inkl.
långtidsvården torde enligt sysselsättningsulredningen förutsätta ett statligt
ekonomiskt stöd. Kommittén föreslår all ell slatligt stöd lill landstingskommunernas
verksamhet kombineras med regionalpoliliskl moiiverade villkor

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 78

som tar sikte på alt i huvudsak förlägga
långtidssjukvården till lokalt belägna sjukhem inte bara på de nuvarande
sjukhusorterna ulan också på mindre orter med tillräckligt
befolkningsunderlag.

Kommittén betonar vikten av att i kommunal och
landstingskommunal verksamhet liksom i statlig verksamhet i första hand söka
beakta de regionalpolitiska faktorema redan i verksamhetsplaneringen. Del kan
därför också finnas anledning all i vissa fall knyla regionalpoliliskl
moiiverade villkor lill ett statsbidrag t. ex. på det sätl som angivits ifråga
om långtidssjukvården.

Kommittén anser vidare att det finns anledning atl betona
den stora belydelse som det statliga skattesystemet har för alt ge kommunerna
och landstingskommunema mer likvärdiga möjligheter all bedriva sin verksamhet.
Enligt sysselsättningsutredningens mening är därtör genomförandet av en sådan
förstärkning av skatteutjämningsbidragen till kommunema och
landstingskommunena, som redovisas i kommunalekonomiska utredningens
betänkande (SOU 1977:78) Kommunerna - utbyggnad, uljämning, finansiering,
angelägel även från regionalpolitiska utgångspunkter. Kommittén framhåller
vidare atl det är av stor belydelse att sådana faktorer som geografiskt läge,
bebyggelsestruktur, åldersstruktur och befolkningsminskning inarbetas i det
föreslagna nya skatteutjämningssystemet. Härigenom kommer skatteutjämningsbidragen
att mer konsekvent anpassas till kommunemas strukturella olikheter både i
olika delar av landet och inom samma län.

Den kommunalekonomiska utredningens förslag ligger till
grund för det förslag om förstärkning av skatteutjämningsbidragen till
kommunema och landstingskommunema som regeringen nyligen har förelagt riksdagen
(prop. 1978/79:95). Förslaget innebär bl.a. all skatteutjämningsbidragen kommer
all innefatta ell mera konsekvent hänsynstagande till kommunernas strukturella
olikheter. Förslaget i proposilionen innebär vidare all möjlighetema till
extra skatteutjämningsbidrag behålls. Vid prövning av extra
skatleutjämningsbidrag till en kommun skall man liksom hittills även kunna
beakta regionalpolitiska faktorer. Skalteutjämningssystemet anses dock inte i
försia hand vara något regionalpoliliskl styrmedel. Regionalpoliliskl stöd bör
även fortsättningsvis främst ges i form av olika insaiser vid sidan av
skatteutjämningen.

Liksom flertalet remissinstanser delar jag sysselsältningsutredningens
uppfattning att ett ökat hänsynstagande till de regionalpoliliska faktorerna i
tillämpliga delar även bör gälla kommunemas och landstingskommunernas
verksamhetsplanering. Jag anser också att en utvecklad sysselsältningsplanering
för kommunemas och landstingskommunemas verksamhei skapar ökade förutsättningar
för att göra regionalpolitiken mer ålgärdsinriklad även på dessa områden.

Jag delar också kommitténs uppfattning att det från
regionalpolitiska utgångspunkter är av stor betydelse atl kommunema genom sin
decenlralise-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 79

rade verksamhet kan medverka till atl undanröja
förvärvshinder bl.a. genom en fortsatt planmässig utbyggnad av barnomsorgen
och en fysisk planering som leder till så kort avstånd som möjligt mellan
bostäder och arbetsplatser. Vidare skall kommuner och landstingskommuner
enligt riksdagens beslut (prop. 1977/78:92. TU 1977/78:28. rskr 1977/78:364)
samverka för atl skapa goda irafiklösningar.

Hälso- och sjukvården är den från sysselsättnings- och servicesynpunkl
dominerande verksamheten i landstingskommunema. F. n. pågår en utbyggnad och
omstrukturering av hälso- och sjukvården som är starkt inriklad på den
decentraliserade öppna hälso- och sjukvården med lokall föriagda vårdcentraler
och på långtidssjukvården med lokall belägna sjukhem. Socialstyrelsen har i
olika sammanhang under senare år ullalat sig för alt den helt övervägande delen
av långtidssjukvårdens platsresurser bör tillgodoses genom lokall förlagda
sjukhem, anknutna till primärvården. Vid de nyligen slutförda förhandlingama
mellan staten och sjukvårdshuvudmännen har ett väsentligt resurstillskott
avdelats för utbyggnad av långtidssjukvården. Genom att i enlighet med
socialstyrelsens riktlinjer förlägga en belydande del av långtidssjukvårdens
utbyggnad till lokalt belägna sjukhem ges möjligheter att tillföra orter med
svaga lokala arbetsmarknader ett betydelsefullt tillskott av arbetstillfällen.
Vidare bör betydande besparingar kunna åstadkommas vid utbyggnaden av
långtidssjukvården genom en samlokalisering av vårdcentraler inom
distrikssjukvården med därtill knutna resurser för hemsjukvården. Jag vill
därför betona att del från regionalpoliliska utgångspunkier är av stor vikt att
landstingskommunema känner sitt ansvar för att de regionalpoliliska aspektema
vägs in i sjukvårdsplaneringen vid valet av lokaliseringsort för olika lyper
av sjukvårdsinrättningar.

8 Regionalpolitiskt stöd till näringslivet

8.1 Allmänna utgångspunkter

År 1964 beslöts om statligt lokaliseringsstöd som ett
medel all påverka förelagens lokalisering till orter och regioner där en
förstärkning av näringsliv och sysselsättning ansågs önskvärd (prop. 1964:185.
BaU 1964: 48, rskr 1964: 408). Därefter har stödet förstärkts och
vidareutvecklats genom beslut år 1970 och år 1973 (prop. 1970:75, SU 1970:103,
BaU 1970:40, rskr 1970:270 och 304 samt prop. 1973: 50, InU 1973:7, rskr 1973:
248).

F.n. lämnas stöd i följande former enligt förordningen
(1970:180) om

slatligt regionalpolitiskt stöd.

-
lokaliseringsbidrag
vid byggnadsinvesteringar,

-
avskrivningslån
vid byggnadsinvesteringar och i vissa fall maskininvesteringar,

-
lokaliseringslån
vid byggnads- och maskininvesteringar,

-
flyttningsersättning
för maskiner m. m.,

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 80

-
lånegaranti för
anskaffning av omsättningslillgångar m. m..

-
introduktionssiöd
vid nyanställning av personal i del allmänna stödområdet,

-
sysselsätiningssiöd
vid nyanställning av personal i främsi del inre stödområdet,

-
utbildningssiöd
för utbildning av nyanställd personal,

- flyttningsslöd till personal med kvalificerad
yrkesutbildning.

Vidare lämnar regeringen efter beslut i varje särskilt
fall slöd enligt den s.k. offerlprincipen saml bidrag llll kommunala
industrilokaler (prop. 1976/77:100 bil. 17, AU 1976/77:23, rskr 1976/77:295).

Jag tar i del följande upp samiliga dessa stödformer utom
flyiiningssiöd till personal. Ulöver vad jag nu har nämnl finns statliga
stödåtgärder som riktas till näringslivet och har stor belydelse för den
regionala utvecklingen. Jag länker närmasi på iransporislödel, som nyligen har
behandlals av chefen för kommunikationsdepartemenlet (prop. 1978/79:152), och
uppbyggnaden av de regionala utvecklingsfonderna (prop. 1977/78:40 bil. 1, NU
1977/78:34. rskr 1977/78:110).

Sysselsättningsutredningen anger följande ulgångspunkier
för sina förslag lill uiformning av del regionalpoliliska stödet lill
näringslivet. En försia utgångspunkt är all stödsystemet skall vara enkell och
knyta an lill nuvarande stödformer. En andra uigångspunki är alt stödmedlen
skall slå i samklang med andra ålgärder för att skapa en på sikt
konkurrenskraftig industristruktur. En tredje uigångspunki är att stödmedlen
skall utformas så atl de bidrar lill all undanröja olika hinder för
näringslivets utveckling i sysselsätlningssvaga regioner.

Kommittén föreslår mot denna bakgrund alt stödet
koncentreras till följande stödformer.

Sysselsätiningssiöd bör lämnas för att bidra till att
täcka allmänna inkörningskostnader i nystartad eller utvidgad verksamhet. Det
nuvarande in-troduklionsstödel. som har i huvudsak samma syfte som
sysselsätiningsslödet. bör enligt kommittén slopas.

Uibildningssiöd bör lämnas, efiersom brist på utbildad
personal är ett allvarligt hinder för utvecklingen inom stödområdena.

Avskrivningslån för invesleringar främsi i byggnader bör
lämnas framför allt av del skälet all aliernalivvärdel av lokaler för
industriell eller annan stödberältigad verksamhet ofta är lågt inom
stödområdena. Nuvarande system med lokaliseringsbidrag för samma ändamål
föreslås upphöra.

Lokaliseringslån bör lämnas för att bidra till att lösa
lokaliseringsförela-gens kapitalförsörjningsproblem i slorl, varvid den
nuvarande bindningen till invesleringar i byggnader och maskiner föreslås
upphöra. Något starkt motiv all behålla nuvarande system med lånegarantier i
lokaliseringssyfte för anskaffning av omsättningstillgångar finns inle med en
sådan ulvidgning av ändamålei med lokaliseringslån. Kommittén föreslår därför
all delta system avskaffas.

Stöd bör vidare kunna lämnas enligt offerlprincipen.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 81

Kommittén föreslår vidare att nuvarande system med
flytlningsersätl-ning för alt täcka kostnader för nedmontering, transport och
uppmontering av maskiner, arbetsredskap och verklyg vid flyllning av verksamhei
lill stödområdet slopas. För all finansiera sådana ålgärder kan enligt kommittén
lokaliseringslån i stället användas.

Liksom de
flesta remissinstanserna bedömer jag alt kommitténs utgångspunkter kan ligga
lill grund för utformningen av det regionalpolitiska stödet till näringslivet.
De nuvarande regionalpolitiska styrmedlen är i huvudsak ekonomiska
stimulansmedel, dvs. bidrag och lån som varierar regionalt och därmed påverkar
förelagens ekonomiska kalkyler. Jag anser all denna inriktning av styrmedlen
bör behållas. När det gäller frågan om stödets varaktighet anser jag i likhet
med sysselsättningsulredningen och flerialel remissinsianser alt huvuddelen av
siödet liksom f. n. bör ha karaktären av inledningsstöd.

Del har i olika sammanhang hävdats att regionalpolitiskt
slöd som inriklas på kapitalkostnaderna skulle vara olämpligt, därför att det
leder till atl alltför kapiialintensiva produktionsmetoder används och därmed
färre arbetstillfällen skapas. Å andra sidan har farhågor framförts för att
ell stöd som inriktas på personalkostnaderna leder till en alltför
personalintensiv och i vissa fall föråldrad produktionsstruktur. Gjorda
utvärderingar lyder dock på all ulformningen av stödet i delta avseende inte
påverkar utformningen av företagens produktionsteknik. Liksom
sysselsättningsulredningen och flertalet remissinstanser anserjag mot denna
bakgrund alt nivån på det slöd som inriklas på företagens investeringar bör
behållas, samiidigi som en viss ökning av personalkostnadsstödet bör ske.

I likhet
med kommittén finner jag vidare atl huvuddelen av det regionalpoliliska slödel
liksom hiuills bör lämnas efter en individuell prövning i de enskilda
stödärendena. Enligt min mening är detla en förutsättning för atl stödet skall
kunna inriktas mot verksamheter som bedöms vara på lång sikl konkurrenskraftiga.
Jag kommer senare att förorda att stödet liksom hittills i dessa fall skall
lämnas endast till verksamhet som bedöms få tillfredsställande lönsamhet och
ge varakiig sysselsättning åt de anställda. Vidare kommer jag atl förorda all
del sammanlagda stödet inte skall vara större än vad som behövs för att
verksamheten i fråga skall komma till stånd. Del ankommer på berörda
myndigheter alt göra en sådan prövning i varie stödärende.

Liksom huvuddelen av remissinsianserna anser jag del
angelägel all stödsystemet görs mer läiiöverskådligt. Kommitténs förslag alt
koncentrera stödet till fem stödformer finner jag därför välgmndat. Jag
förordar sålunda alt kommitténs förslag till principiell utformning av
stödsystemet genomförs och återkommer i del följande med mer detaljerade
förslag beträffande de olika stödformerna.

Jag vill vidare nämna atl sysselsättningsulredningen har
lämnal vissa förslag om användningen av investeringsfonder i regionalpolitiskt
syfte. 6
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 112

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 82

Del ankommer på regeringen all beslula i dessa frågor. Jag
kommer därför inle all i det följande behandla dessa förslag.

8.2 Vissa gemensamma frågor för samtliga stödformer

Slödherålligad verksumhei

Jag övergår nu lill atl behandla vissa frågor som är
gemensamma för samtliga slödformer. Försl lar jag upp frågan om stödberältigad
verksamhet. Lokuliseriiigssiöd i form av bidrag och lån vid investeringar kan
f. n. lämnas lill den som utövar eller ämnar utöva industriell eller induslriliknande
verksamhei. induslriserviceverksamhet, viss partihandel och uppdragsverksamhet
som har mer än lokal betydelse saml verksamhet inom lurislnäringen.
Lokaliseringsstöd kan dessutom lämnas till den som flyttar ut ceniral prival
förvaltningsenhet från storstadsområdena. Uianför kretsen av slödberätligade
verksamheier har lidigare varil bl. a. gruvindustrin. Under våren 1978
beslutades emellertid alt gruvföretag t. o. m. den 30 juni 1979 skulle
jämställas med tillverkande industriföretag i frågaom möjligheler all fä
lokaliseringssiöd (prop. 1977/78:172. AU 1977/78:35, rskr 1977/78: 306).
Ärenden om slöd lill gruvföretag skall prövas av regeringen. För
sysselsätiningssiöd gäller samma avgränsningar som för lokaliseringsstöd utom
när det gäller verksamhet inom turistnäringen, som är undantagen från
sysselsätiningssiöd. F. n. pågår dock en försöksverksamhet med möjlighel för
regeringen att efter prövning i varje enskilt fall bevilja syssel-säitnigsstöd
lill turistföretag. Inte heller lämnas sysselsätiningssiöd vid utflyttning av
ceniral prival förvalinlngsenhei från storstadsområdena. För inirodiikiions-
och uibildningssiöd finns däremoi f. n. inga begränsningar i fråga om
stödberältigad verksamhei.

Sysselsättningsutredningen anser alt det knappast finns
någon verksamhet av lokaliseringspoliliskt iniresse som inle formelll omfaiias
av den regionalpolitiska stödverksamheten. Det kan dock enligt kommittén
finnas enstaka projeki inom formellt icke stödberältigad verksamhet vilka genom
stöd kan påverkas i sådan riktning att de bidrar till att uppfylla de regionalpolitiska
målen. Kommittén föreslår därför att regeringen bör få medge stöd lill
verksamhei som vid en strikt bedömning inle faller inom ramen för
stödberältigad verksamhet. En sådan undanlagsregel skulle innebära bl. a. all
verksamhei inom gruvnäringen även i fortsättningen kan ges regionalpoliliskl
slöd efter prövning av regeringen i varje enskilt fall. När del gäller
uibildningssiöd anser kommittén att det är olämpligt att splittra resurserna för
den regionalpolitiska stödverksamheten genom att ge stöd till verksamheter med
enbart lokal betydelse. Kommittén föreslår därför att samma begränsning som f
n. gäller för lokaliseringsstöd i fortsättningen skall gälla för alla former av
regionalpolitiskt slöd.

Förslaget får i huvudsak stöd av remissinstansema. Några
remissinstanser anser dock att vissa verksamheier med anknytning till jord-
och skogs- bruk i större utsträckning skall kunna vara siödberättigade.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 83

Enligt min uppfattning bör en avgränsning av vilka typer
av verksamhei som skall kunna få regionalpolitiskt slöd grunda sig på en
bedömning av om verksamheien ifråga kan påverkas i fräga om lokalisering eller
omfallning genom eit stöd. Endast sådana verksamheter som kan påverkas i sådant
avseende bör kunna få regionalpolilisk slöd. Från denna utgångspunkt anserjag
sysselsättningsutredningens förslag väiavvägt. De allmänna reglerna för
stödberältigad verksamhet har efter hand kommit atl omfatta de olika typer av
verksamheier som kan anses påverkbara från lokali-s, ingspolilisk utgångspunkt.
En sådan undanlagsbestämmelse som kommittén föreslår innebär vidare möjlighet
att ge stöd ål de projeki som kan bedömas ha regionalpolitisk betydelse, men
som vid en strikt prövning faller uianför ramen för stödberältigad verksamhet.
Mot bakgrund av vad jag nu har anförl förordarjag att samma avgränsningar i
fråga om stödberältigad verksamhet som f n. gäller för lokaliseringsstöd i
fortsättningen skall gälla för alla former av regionalpolitiskt stöd, dvs.
sysselsättningsstöd, uibildningssiöd, lokaliseringslån, avskrivningslån och
stöd enligt offerlprincipen. Därutöver bör regeringen ha möjlighel att efter
prövning i varje enskilt fall beslula om stöd till förelag med annan verksamhet,
om verksamheten har eller beräknas få särskild belydelse för näringslivet i
regionen eller annars bedöms vara av särskild regionalpolitisk betydelse.

Förhandsbesked

F. n. finns möjlighel atl hos regeringen begära
förhandsbesked om en viss typ av verksamhei är stödberältigad eller ej. Endast
verksamhetens art prövas i sådana ärenden. Ett positivt förhandsbesked innebär
således ingel löfte om slöd. utan bara atl en eventuell ansökan om stöd inle
skall avslås på grund av verksamhetens art.

Liksom sysselsättningsulredningen anser jag atl ordningen
med förhandsbesked bör bestå. Jag förordade nyss att regeringen skall få
möjlighet att i undanlagsfall besluta om stöd till verksamhei som inle normalt
är berättigad till slöd. Förhandsbesked bör kunna ges också om arten av viss
verksamhet är sådan atl stöd kan lämnas enligt undantagsregeln.

Slödmollagare

F. n. gäller att regionalpolitiskt stöd kan lämnas till
svenska och utländska fysiska och juridiska personer som bedriver
stödberältigad verksamhet inom del enskilda näringslivet. Stöd kan i vissa
fall lämnas också till fastighetsförvaltande företag som hyr ul lokaler till
förelag med stödberältigad verksamhei. Ett villkor är i sådana fall att
äganderätten till förvaltningsföretaget skall ligga hos samma fysiska eller
juridiska intressekrets som dominerar industriförelaget. Vidare kan slöd lämnas
lill statliga förelag, dvs. svenska juridiska personer som staien har
beslämmande inflylande i. Stöd kan däremot inle lämnas lill statliga
myndigheter eller affärsdrivande verk.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 84

Kommuner kan f n. inte annal än i undantagsfall få
lokaliseringsstöd. Undantagen gäller dels invesleringar i lurislanläggningar,
dels att kommun kan få överta betalningsansvaret för lokaliseringslån om
kommunen, när ell stödförelag råkar i svårigheler, ser sig nödsakad all överta
förelagels fastighet. Vad jag nu har sagt om kommun gäller också kommunägl
bolag och kommunal stiftelse. 1 de fall kommun direkl eller indirekt har ägt
mi-noritelsposter i stödsökande aktiebolag, har det enligt praxis inte ansetts
förhindra statligt slöd.

Frågan om kommunernas roll inom regionalpolitiken har
behandlats av riksdagen både år 1964 och år 1972. Därvid uttalades atl det
måsle vara en Slallig uppgift all på olika säll främja en lokalisering lill de
områden där behovet är störst. Sysselsättningsutredningen ansluter sig till
denna bedömning och förordar alt i huvudsak samma begränsningar som f. n.
skall gälla beträffande mottagare av regionalpoliliskl stöd. På en punkl
föreslår dock kommittén en förändring av reglerna. Del gäller i del fall en
kommun söker stöd för att bygga lokaler för uthyrning till stödberältigad
verksamhei. F. n. finns på statsbudgeten under induslrideparlemenlels
huvudtitel upplaget ell särskilt anslag för bidrag till kommunala
industrilokaler. Från detla anslag kan bidrag lämnas till kommun i det
allmänna siödområdet för ny-, till- eller ombyggnad av lokaler som är avsedda
för uthyrning till industri- eller industriserviceföretag. I första hand
lämnas bidrag till kommun inom del inre siödområdet.
Sysselsättningsulredningen föreslår all denna slalsbidragsform avskaffas. 1
stället börenligt kommittén en möjlighet öppnas att lämna kommuner inom
allmänt stödområde 4 och inre stödområde 5 och 6 stöd i form av lokaliserings-
och avskrivningslån.

Kommitténs förslag stöds av de flesta remissinsianserna. 1
fråga om stöd till kommunala industrilokaler framhåller dock AMS alt det är
angeläget alt denna verksamhei bedrivs resirikiivi. Vidare framhåller AMS all
det är angeläget alt fastställa enhetliga riktlinjer för hyressättningen i
industrihusen.

1 likhet med sysselsäliningsutredningen anser jag att
någon allmän utvidgning av kretsen av slödmollagare inte är motiverad. Liksom
f. n. bör slöd kunna lämnas lill svenska och ulländska fysiska och juridiska
personer som bedriver stödberältigad verksamhet inom del enskilda näringslivet
samt till statliga företag. Jag vill något utveckla frågan om möjlighet all ge
stöd till fastighetsförvaltande bolag som hyr ut lokalerna till företag med
stödberältigad verksamhei. Liksom f.n. bör sådani fastighetsbolag kunna få stöd
om äganderätten till det ligger hos samma fysiska eller juridiska intressekrets
som dominerar industriföretaget. Det kan också finnas fall där flera förelag vill
bygga en gemensam lokal. En sådan lokallösning kan vara rationell för främst
mindre företag. De kan på så sätt gemensamt utnyttja t.ex. personalutrymmen och
uppvärmningsanläggning och därigenom få en lägre lokalkostnad än om företagen
hade byggt var sin anläggning. Enligt min mening bör regionalpoliliskl slöd
kunna lämnas för au bygga såda-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 85

na gemensamma lokaler både i del fall de rörelsedrivande
förelagen direkl äger lokalen och när ägandel utövas indirekt genom ett
särskilt fastighetsförvaltande bolag.

När det gäller kommunernas roll i regionalpoliliken finner
jag del inte moliverai all förorda någon ändring av nuvarande principer. Della
hindrar dock inie all jag liksom sysselsättningsulredningen anser a(( slöd även
i fortsällningen bör kunna lämnas till vissa kommuner för atl de skall kunna
bygga industrilokaler för uthyrning. Kommitténs förslag all sådant stöd skall
ges i form av avskrivnings- och lokaliseringslån i stället för i form av
särskilda statsbidrag är enligt min mening väl ägnat all förenkla slödgivningen.
Jag förordar därför all den särskilda stödformen med bidrag till kommunala
industrilokaler avskaffas och att i stället avskrivnings- och lokaliseringslån
får lämnas till kommuner inom allmänt stödområde 4 och inre stödområde 5 och
6. Liksom f. n. bör stödet avse främst mindre industrilokaler på mindre orter.

Samtidigt vill jag framhålla all denna ordning bör
utnyttjas sparsamt tills ytierligare erfarenheter har vunnits av verksamheten
med stöd till kommunala industrilokaler. Det finns flera skäl lill delta. Ett
omfattande byggande av sådana lokaler kan leda lill atl lokaler blir outhyrda
under längre lid, vilkel innebär koslnader för både stal och kommun. Vidare
kan ell överskott av lokaler leda lill konkurrens mellan kommunerna om
företagens utbyggnader och etableringar. Della kan i sin tur leda lill atl
kommunerna lockas att hyra ut lokaler lill verksamhet som under andra
omständigheter inte skulle komma till stånd och som har små möjligheler all ge
varaktig sysselsättning ål de anslällda. Mol denna bakgrund förordarjag alt
regionalpolitiskt stöd till kommunala industrilokaler normalt lämnas endasl om
preliminärt hyresavtal finns tecknat ålminsione för en del av lokalen.
Möjlighelerna för tilltänkta hyresgäster att själva bygga lokaler bör prövas
innan stöd beviljas till den kommunala industrilokalen. Vidare bör det ankomma
på lokaliseringsmyndigheten att fastställa enhetliga riktlinjer för hyressättningen
i industrihuset.

Sysselsättnin'gsulredningen har tagil upp också frågan om
att som villkor för statligt regionalpolitiskt stöd skall gälla alt
förhållandet mellan del stöd-mollagande förelagel och dess anslällda är
reglerat genom kollektivavtal. Enligt kommitténs bör inriktningen vara atl
kollektivavtal skall finnas på de arbetsplatser där regionalpolitiskt stöd
utnyttjas. Vissa problem kan dock uppkomma om ett ovillkorligt krav ställs på
atl kollektivavtal skall finnas för att ell företag skall få ålnjuta
regionalpoliliskl stöd. Kommittén föreslår därför all del bör ankomma på
beslutande myndighei alt i de enskilda fallen avgöra vilka krav som i delta
avseende skall ställas.

Av remissinstanserna stödjer bl.a. LO och TCO kommitténs
förslag. Däremoi avvisar bl.a. SAF, Induslriförbundetj Svenska handelskammarförbundet
och LRF uppfattningen alt kollektivavtal skall vara en förutsättning för alt
regionalpoliliskl slöd skall lämnas.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 86

För egen del villjag i denna fråga erinra om vad jag
anförde vid min anmälan (prop. 1978/79: 73) om åtgärder för
arbetshandikappade. Enligt min mening skulle del innebära krav på
organisationstillhörighet atl föreskriva atl den anställde skulle omfattas av
kollektivavtal. Ell sådani krav kan inle ställas. Däremot anserjag, all de
anslällda i företag som åtnjuter regionalpoliliskl slöd givelvis bör uppbära
lön och andra anställningsförmåner som är jämförbara med dem som ulgär enligt
kollektivavtal inom branschen. 1 de fall kollektivavtal inle finns tecknat får
det ankomma på det stödsökande företaget alt styrka atl så är fallel.

Könskvolering

F. n. pågår en försöksverksamhet med könskvotering vid
vissa former av regionalpolitiskt stöd. Som villkor för lokaliseringsstöd,
introduktions-stöd och uibildningssiöd gäller atl minsl 40% av del antal
arbetsplatser som lillkommer hos den som beviljas sådant stöd skall förbehållas
vartdera könet. Till ansökan om slöd skall fogas rekryleringsplan, som visar
yrkesfördelning och möjligheler att sysselsätta både män och kvinnor i den nystartade
eller utvidgade verksamheten. Planen skall utarbetas i samverkan mellan
sökanden, länsarbetsnämnden samt berörda arbelsgivar- och arbetstagarorganisationer.
Befrielse helt eller delvis från villkoret om könskvolering kan beviljas,
t.ex. om den nystartade eller utvidgade verksamheten ersätter verksamhet vid
nedlagt företag eller företag som har inskränkt driften. Vid dispensgivning
las möjlighelerna lill vara så långl det går att närma könsfördelningen till
den eftersträvade 40%-regeln.

Sysselsäliningsutredningen redovisar en undersökning som
har gjorts inom AMS om hur försöksverksamheten med könskvotering har utfallit.
Allmänt konstateras atl andelen kvinnor har ökal i de företag som har fått stöd
efter del atl kvoieringsreglerna infördes. Även om det är svårt att exakt ange
effekierna av könskvoleringen. råder del enligt AMS ingen tvekan om att den
har bidragit till atl öka sysselsättningen för kvinnor och minska den
könsmässiga uppdelningen av arbelsmarknaden. Mot denna bakgrund förordar
sysselsättningsulredningen all systemet med könskvolering skall permanentas
och byggas ut, så atl även sysselsätiningsslödet omfattas av
kvoieringsreglerna. Könskvoteringskravel för sysselsättnings-stöd behöver dock
enligt kommittén endasl avse de fall då sysselsättningsstöd lämnas ulan
samband med avskrivnings- eller lokaliseringslån. Om sådant samband finns blir
sysselsättningsökningen ändå underkastad könskvoieringskrav genom villkoren för
avskrivnings- eller lokaliseringslånet. Kommittén framhåller vidare de
prakliska svårigheterna att knyta könskvoieringskrav till
sysselsättningsstödet, men menar atl värdel av kvoteringen mer än väl uppväger
svårigheterna.

Liksom huvuddelen av remissinstanserna anserjag atl
erfarenheterna av försöksverksamheten med könskvotering är så goda att systemet
bör bestå. När det gäller den föreslagna utvidgningen till sysselsättningsstöd
de-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 87

lar jag åsikten all de prakliska svårigheterna inle är så
stora att man av del skälet bör avslå från all knyta könskvoieringskrav även
till den stödformen. Jag kommer i det följande att förorda att
sysselsätiningsslödet ökas väsentligt. Även av den anledningen är del rimligi
atl ställa sådana krav på mottagaren av stödet all alla möjligheter tas lill
vara all öka jämställdheten mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden. Jag vill
också framhålla atl behovei av ytterligare arbetstillfällen för kvinnor är
särskilt stort i de områden där sysselsätiningssiöd kan lämnas. Detsamma
gäller för stöd enligt offerlprincipen. Jag förordar sälunda att som villkor
för alla former av regionalpolitiskt stöd skall föreskrivas atl minst 40% av
det antal arbetsplatser som lillkommer hos stödmollagaren skall förbehållas
vartdera könei. Samma möjligheler lill befrielse från könskvoteringskravel som
finns f n. bör finnas även i fortsättningen. Det ankommer på regeringen all
närmare ulforma reglerna för könskvoteringen och hur uppföljningen och kontrollen
skall ske. Det kan därvid av prakliska skäl komma att bli nödvändigi att
utforma kvoieringsreglerna annorlunda för sysselsätiningssiöd än för övriga
slödformer.

8.3 Sysselsättningsstöd

Bidragsregler

Jag har tidigare redovisat moliven för atl med
regionalpolitiskt slöd bidra till all läcka allmänna inkörningskoslnader och
därvid föreslagil alt de nuvarande sysselsättnings- och introduklionssiöden
slås samman lill en ny stödform med detla ändamål. 1 del följande behandlar jag
mer i detalj reglerna för del nya sysselsätiningsslödet.

Sysselsättningsulredningen anser att det är viktigt atl
del vid en vidgad användning av sysselsätiningsslödet skapas tillfredsställande
garantier för att stödet används till sitt avsedda syfte. Samtidigt är det
viktigt alt administrationen av stödformen inte blir belungande för företag
och myndigheler. Mol denna bakgrund föreslår kommittén följande ordning.

Liksom f n. bör både företag som nyetablerar verksamhei
och befintliga företag som bygger ut sin verksamhet kunna få stöd. Stödet bör
på samma sätt som del nuvarande sysselsätiningsslödet lämnas i form av dels
första-årssiöd, dels fortsatt slöd. Det bör enbart omfatta ökningar av
personalen och grunda sig på den genomsnittliga sysselsättningen under ett år.
Första-årsslöd bör lämnas för den ökning av sysselsättningen som har skell i
förhållande till den högstaårssysselsäitningen underde tre närmasi föregående
åren. På sä sätt undviks att företag fär stöd för tillfälliga sysselsättningsökningar
till följd av konjunktursvängningar. Fortsatt stöd bör ges för kvarslående
sysselsättningsökning som har berättigat lill försiaårsstöd. Stödet bör
differentieras mellan olika områden både i fråga om belopp och tid under vilken
slöd lämnas.

Kommittén förordar vidare att prövningen om stöd skall
lämnas eller ej

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 88

görs mer ingående än vad som gäller för det nuvarande
sysselsättningsstö-det. En förutsättning för att stöd skall lämnas bör vara alt
den utökning av företagels verksamhei som ligger till grund för
sysselsättningsökningen kan väntas bli beslående. Konjunkturbetingade
variationer i sysselsättningen eller nyanställningar till följd av lillfälliga
leveranstoppar bör alllså inte föranleda sysselsätiningssiöd. Del bör vidare
vara möjligt för beslutande myndighet att göra näringspolitiska bedömningar så
alt stödel inle leder lill överflyllning av sysselsättningsproblem från en ort
till en annan, t.ex. på grund av överetablering inom en bransch. Av dessa skäl
anser kommittén del nödvändigi all en förhandsprövning görs. När ett förelag
ansöker om avskrivnings- eller lokaliseringslån för ell projekt bör samtidigt
en anmälan göras om företaget avser att också söka sysselsättningsstöd. 1 det
samlade beslutet lämnas besked om företaget är berättigat lill
sysselsätiningssiöd och vilka villkor som i så fall gäller för slöd. I dessa
fall sker alllså en total prövning av förelagets förutsättningar i samband med
prövningen av stöd till investeringarna. Om ett företag önskar ulnyllja sysselsättningsstöd
utan samband med stöd lill invesleringar bör en molsvarande förhandsgranskning
ske. Del slutliga beslutet om stöd fallas i båda fallen i efterhand. Förelaget
har då att dokumentera alt villkoren är uppfyllda.

Kommitténs förslag till utformning av bidragsregler slöds
av flertalet remissinstanser. Några remissinstanser anser dock att systemet
med förhandsgranskning i samtliga sysselsäitningsstödärenden innebär en sä
krånglig ordning atl syftet med stödet delvis kommer att gå förlorat. Bl. a.
framhålls att särskilt mindre företag med smärre utvidgningar kommer att
missgynnas av ett sådant system.

Jag kommer
i det följande atl förorda alt sysselsätiningssiöd lämnas med betydande belopp
i vissa områden. Inte minst av det skälet finner jag sysselsättningsutredningens
förslag om förhandsprövning välgrundat. Samtidigt instämmer jag i att en
obligatorisk förhandsgranskning kan innebära en så omfattande och belungande
administration att syfiet med stödet riskerar gå förlorat. Därför avser jag
att senare föreslå regeringen följande ordning. Om ansökning gäller
försiaårsstöd för högst tio årsarbetskrafter lillämpas nuvarande
beslutsordning. Del innebär att beslut om stöd fallas i efterhand. Om ansökning
om försiaårsstöd gäller mer än tio årsarbetskrafter blir stödbeloppet så slort
och omfattningen av utbyggnads- eller nyela-bleringsprojeklet så betydande atl
en särskild prövning bör göras. Prövningen bör kunna ske såväl i förväg som i
samband med det slulliga beslutet om stöd. Beslutet bör avse om ell
elablerings- eller utvidgningsprojekl berättigar till sysselsättningsstöd.
Samma krav bör därvid ställas på lönsamhet och varaktig sysselsättning som vid
stöd till invesleringar. Jag återkommer i del följande till detta. Vidare bör
i della sammanhang kunna göras näringspolitiska bedömningar av del slag som
kommittén pekar på. Del slutliga beslutet om sysselsättningsstöd bör liksom f
n. fattas i efterhand när den faktiska sysselsättningsökningen kan bestämmas.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 89

Jag tillstyrker kommitténs förslag alt förslaårsstödel
skall grunda sig på en jämförelse mellan sysselsätlningsnivån under
kvalifikationsåret och del av de tre närmast föregående åren som visar den
högsta sysselsätlningsnivån. Därigenom undviks att förelag får slöd för
kortvariga sysselsättningsökningar till följd av konjunktursvängningar.

Däremot är jag inte beredd alt tillstyrka förslaget om
förskottsutbetalning av sysselsätiningssiöd i vissa fall. Behovet av
likvidiletstillskott redan under kvalifikalionsårel för sysselsätiningssiöd bör
kunna lillgodoses genom banklån eller lokaliseringslån. Jag vill här framhålla
att jag i del följande avser alt förorda atl stödunderlagel för
lokaliseringslån vidgas lill att omfatta även behov av rörelsekapital.

När det gäller övriga regler för sysselsättningsstödet bör
kommitténs förslag genomföras.

Sedan år
1976 kan sysselsätiningssiöd lämnas i samband med lokaliseringsstöd vid
invesleringar lill förelag i skärgårdsområde där sysselsättningsstöd normalt
inle lämnas. Sådani ärende skall prövas av regeringen. Hittills har ingen
ansökan om sådant stöd gjorts. Stödformen har sålunda inte visat sig vara
lämpad för atl främja sysselsältningen i skärgårdarna. Jag förordar därför att
denna ordning upphör. 1 stället vill jag hänvisa lill de särskilda stödformer
för sysselsättning i glesbygd som jag kommer att behandla i det följande.

Slödels storlek

Kommittén föreslår att sysselsätiningssiöd skall kunna
lämnas i allmänt stödområde 4 saml inre stödområde 5 och 6.

I allmänt stödområde 4 föreslås sysselsätiningssiöd under
tre år med sammanlagt 40000 kr. för varje bestående ökad årsarbetskraft, varav
15000 kr. i försiaårsstöd, 15000 kr. i andraårsslöd och 10000 kr. i
tredje-årsstöd.

1 inre stödområde 5 föreslås sysselsätiningssiöd under fem
år med sammanlagt 80000 kr. för varje bestående ökad årsarbetskraft, varav
20000 kr. i försiaårsstöd, 20000 kr. i andraårsslöd, 15000 kr. i tredjeårsstöd,
15000 kr. i fjärdeårsslöd och 10000 kr. i femleårsstöd.

I inre stödområde 6 föreslås sysselsättningsstöd under sju
år med sammanlagl 130000 kr. för varje bestående ökad årsarbetskraft, varav 25
000 kr. i försiaårsstöd, 25000 kr. i andraårsslöd, 20000 kr. i tredjeårsstöd,
20000 kr. i fjärdeårsslöd, 15 000 kr. i femleårsstöd, 15000 kr. i
sjätleårs-stöd och 10000 kr. i sjundeårsslöd.

Förslaget
att särskilt i de inre stödområdena kraftigt utöka sysselsätiningsslödet får
stöd av de flesta remissinstanserna. Några remissinsianser är dock tveksamma
eller avvisande till en så stor ökning av siödet. Sålunda föreslår t.ex. SAF
och Industriförbundet att nuvarande sysselsättningsstöd behålls lill såväl
omfallning som uiformning, eftersom organisationerna bedömer att risken för
missbmk och konkunrenssnedvridande effekter

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 90

blir för stor med de belopp som kommittén föreslår. Av de
remissinstanser, som i övrigi är positiva till utredningsförslaget, finns
några som anser att stödet bör fördelas på högst fem år.

För egen del bedömer jag att en ökning av det sammanlagda
regionalpolitiska stödet bör ske inom de områden som har de största
sysselsättningsproblemen. Ökningen bör ske i form av höjt sysselsätiningssiöd,
efiersom inkömingskostnaderna är särskilt stora i dessa områden. Jag delar inte
de farhågor som några remissinsianser framför om konkunrenssnedvridande
effekter av ell så stort stöd som kommittén föreslår. Eftersom stödet är begränsat
lill viss tid och en särskild prövning skall ske i de fall stöd söks med större
belopp, bör sädana effekter kunna undvikas. Liksom huvuddelen av
remissinstansema anserjag kommitténs förslag om sysselsättningsstödets storlek
väiavvägt. Jag förordar sålunda atl förslaget genomförs.

Övergångsregler

Del bör ankomma på regeringen alt beslula om vilken
ordning som skall tillämpas vid övergången till det nya systemet för
sysselsätiningssiöd. Jag avser därvid att föreslå i huvudsak följande.

De nya reglema för sysselsätiningsslödet bör lillämpas
försia gången för kvalifikationsåret 1980. Förden som beviljas eller har
beviljats sysselsättningsstöd enligt nuvarande regler i form av försiaårsstöd
för år 1978 eller år 1979 bör fortsatt stöd enligt nuvarande regler lämnas för
år 1980 resp. åren 1980 och 1981.

Det nuvarande introduktionsstödel bör upphöra i och med
utgången av första halvåret 1979. Stöd som har beviljats dessförinnan bör
belalas ut även för tid därefter, dock längsi t. o. m. juni månad 1980.

8.4 Utbildningsstöd

Bidragsregler

Regionalpolitiskt uibildningssiöd kan f n. lämnas till
företag som nyanställer personal i samband med nyelablering eller utvidgning
av verksamheten. Del krävs alt verksamheten bedöms medföra varaktig sysselsättning
för de anställda och få tillfredsställande lönsamhet. Stöd lämnas för det antal
personer som nyanställts, dock högst för det antal som arbetsstyrkan ökar med.
Vidare skall det finnas behov av särskilt kvalificerad utbildning.

Sysselsättningsulredningen förordar all reglema för
utbildningsstöd kvarslår oförändrade ulom på tre punkler. För del försia vill
kommittén öppna en möjlighet att i undantagsfall lämna uibildningssiöd för
redan anställd personal. Det bör i så fall vara fråga om ett behov alt utbilda
personalen för nya arbetsuppgifter i samband med omstrukturering eller ändrad
inriktning av verksamheien. För det andra bör det enligt kommittén i undantagsfall
kunna lämnas uibildningssiöd vid ersättningsrekrytering, t.ex.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 91

om en person som nyligen har utbildats inom företaget
slutar sin anställning. För det tredje menar kommittén att stöd i
undantagsfall bör kunna ges under längre tid än ell år, om det moliveras av en
utbildningsplan som avser en längre period.

Liksom kommittén och det övervägande antalet
remissinstanser anser jag alt reglema för ulbildningsstödei bör vara i huvudsak
oförändrade. Förslaget alt uibildningssiöd i undanlagsfall skall kunna lämnas
för redan anställd personal innebär enligt min mening att stödet i vissa fall
kan utnyttjas på ell smidigare sätl än f. n. när det gäller alt ge de anställda
i stödföretagen ökad utbildning. Jag tillstyrker därför detta förslag. Däremot
är jag inle beredd all tillstyrka kommitténs övriga förslag om utvidgning av
stödmöjligheterna. Jag förordar således att reglema för ulbildningsstödei
behålls och kompletteras så atl slöd också kan ges i undanlagsfall för utbildning
av redan anslälld personal. 1 detta sammanhang villjag framhålla atl det är
viktigt atl utbildningsstödet inte används för att ge ett allmänt ekonomiskt
tillskott till regionalpolitiskt angelägna projekt. Fördel ändamålet bör
användas andra stödformer, såsom sysselsätiningssiöd och stöd enligt
offerlprincipen.

Stödets storlek

P. n. bestäms ulbildningsstödei som ell belopp per elev
och arbetstimme och fastställs av beslutande myndighei från fall till fall med
hänsyn lill bl.a. utbildningskoslnadema och del regionalpoliliska iniressei av
att ulbildningen genomförs. Liksom sysselsättningsulredningen och de remissinstanser
som har tagit upp frågan anserjag att stödel bör bestämmas på delta sätl även i
fortsätiningen.

8.5 Avskrivningslån

Slödunderlag m. m.

Som jag tidigare har förordat bör de nuvarande
stödformerna lokaliseringsbidrag och avskrivningslån slås samman till en ny
typ av avskrivningslån.

F.n. kan lokaliseringsbidrag/avskrivningslån lämnas för
ny-, till- eller ombyggnad av lokal eller annan anläggning som är nödvändig för
verksamheten. Vid bedömning om en viss anordning är att betrakta som byggnad
lillämpas i princip skattelagstiftningens avskrivningsregler. Vidare kan industriföretag
inom det inre siödområdet i vissa fall få avskrivningslån för invesleringar i
maskiner, arbetsredskap och verktyg med beräknad avskrivningstid av mer än tre
år. Del skall då vara fråga om att sådana invesleringar ulgör en belydande del
av de totala investeringama och alt de leder lill påtagligt ökad
sysselsättning. Ofta är del fråga om större, fasl monterade maskiner som inte
utan svårighet kan flyttas. Som allmän förutsättning för att
lokaliseringsbidrag/avskrivningsläii skall beviljas gäller vidare

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 92

all verksamheten bedöms få tillfredsställande lönsamhet
och ge varaktig sysselsättning för de anslällda.

Varken sysselsättningsulredningen eller remissinsianserna
har föreslagil några förändringar ifråga om slödunderlag för de nya avskrivningslånen.
Kommiuén föreslår att avskrivningslån skall kunna lämnas för vissa maskininvesteringar
i samtliga stödområden.

Jag anser atl avskrivningslån bör kunna lämnas för ny-,
lill- eller ombyggnad av lokal som är nödvändig för verksamheten. Beträffande
möjligheterna att få avskrivningslån även för investeringar i maskiner,
arbetsredskap och verktyg villjag anföra följande. När denna möjlighet
infördes var molivet att bidrag/avskrivningslån enbart till
byggnadsinvesteringarna ibland framstår som otillräckligt för all kompensera de
inledningskostnader som är förbundna med en nyetablering eller betydande
utbyggnad i det inre stödområdet. Delta ansågs i synnerhei vara fallel när
investeringama i maskiner, arbetsredskap och verklyg utgör en betydande del av
de totala investeringarna, medan investeringarna i byggnader är begränsade
eller inga alls på grund av att företaget hyr lokaler. Jag har nyss förordat
atl sysselsätiningssiöd skall kunna lämnas med belydande belopp i de nya stödområden
som motsvarar det nuvarande inre stödområdet. Även med ett sådant förhöjt
sysselsätiningssiöd anserjag dock att det finns anledning atl ytterligare
slimulera sysselsältningsskapande investeringar i dessa områden. Jag kommer i
del följande atl förorda all systemet med ränlebefrielse på lokaliseringslån
avskaffas. För att inte helt utesluta möjlighelen till subvention vid
maskininvesteringar i övriga stödområden bör i stället avskrivningslån med
måttliga belopp kunna ges för sådana investeringar. Jag förordar därför att
avskrivningslån skall kunna lämnas även för investeringar i maskiner,
arbetsredskap och verktyg i samtliga stödområden. Någon begränsning i fråga om
verksamheter som bör kunna få stöd finner jag därvid inle vara moiiverad. I
övrigi bör samma förutsättningar och begränsningar som f. n. gälla för
avskrivningslån vid investeringar i maskiner, arbetsredskap och verktyg. Del
ankommer på beslutande myndigheter alt vid prövningen av dessa ärenden bl, a.
uppmärksamma konkurrenssituationen inom den bransch, som det sökande förelaget
tillhör.

Liksom kommittén och remissinstansema anserjag atl som
allmän förutsättning för avskrivningslån skall gälla att verksamheten bedöms
få tillfredsställande lönsamhet och ge varaktig sysselsättning för de
anslällda.

Avskrivningsregler

De nuvarande avskrivningslånen är ränte- och
amorteringsfria och skrivs regelmässigt av med en femtedel årligen. Något
särskilt beslul om avskrivning behövs inte. Låntagaren skall i sina räkenskaper
årligen skriva av tillgångar, som har anskaffats med stöd av lånet, med belopp
som motsvarar minst den årliga avskrivningen av lånet.

Förde nya avskrivningslånen föreslår
sysselsättningsulredningen följan-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 93

de regler. Lånen iir ränte- och amorieringsfria.
Avskrivning sker normalt med halva lånebeloppet efter tre år och med återstoden
efter sju år. För atl avskrivning skall ske krävs beslut av myndighei i varje
särskilt fall. Beslutande myndighei skall därvid la hänsyn till hur syftet med
stödel har uppfyllts, t.ex. i fråga om sysselsällningsulveckling. Det skall
dock enligt kommittén inte vara fräga om någon strikt prövning där avskrivning
sker endasl om den faktiska sysselsältningsnivån överenssiämmer med eller
överträffar den planerade. Avskrivning bör således kunna ske även om planerade
sysselsäiiningsmål inte har uppfyllts, t.ex. på grund av orsaker som ligger
utanför företagels kontroll. Om avskrivning inte sker omvandlas lånet lill
lokaliseringslån.

Kommitténs förslag får slöd av de flesta
remissinsianserna. TCO anser dock att avskrivning skall ske strikt i proportion
till hur de utfästa sysselsättningsmålen uppfylls. Flera remissinsianser
varnar dock för en alllför rigorös kontroll i detta avseende.

För egen del anserjag all sysselsätlningsulredningens
förslag lillgodoser kraven på ökade möjligheler lill kontroll av hur syfiet med
stödet uppfylls, samtidigt som hänsyn kan tas lill förhållandena i del enskilda
fallel. Med en sådan ordning kan del stödmottagande förelagel räkna med att
avskrivning skall ske under förutsättning atl företagel gör vad del kan för
alt syftet med stödet skall uppfyllas. Jag förordar sålunda atl kommitténs
förslag till avskrivningsregler antas.

Slödels sioriek

Storleken av nuvarande lokaliseringsbidrag/avskrivningslån
anges som en högsia andel av stödunderlaget i form av kostnadema för godkända
invesleringar. Vidare anges i beslämmelserna all det sammanlagda stödet inle
fSr vara siörre än vad som behövs för atl den verksamhei som stödet riklas
till skall komma till stånd. Därvid skall hänsyn las till sådana faktorer som
investeringarnas omfattning och inriktning, företagets egna resurser och
finansieringsmöjligheter i övrigt samt inte minsl angelägenheten från
samhällssynpunkt av att investeringen kommer till stånd på viss plats.

Efter hand har praxis utvecklats så atl en differentiering
av stödet sker efter företagets lokaliseringsort. Vidare härden planerade
sysselsättningsökningen fåll allt större betydelse när stödets storlek
bestäms. Subvention i form av sammanlagt värde av lokaliseringsbidrag,
avskrivningslån och räntebefrielse på lokaliseringslån per nytt arbetstillfälle
beräknas i varje stödärende. Enligt praxis krävs särskilda skäl för all
subventionen per nytt arbetstillfälle skall överstiga det riktvärde som
lokaliseringsmyndigheten har beräknat för resp. stödområde.

Sysselsättningsutredningen anser att de nuvarande
beslämmelserna och den praxis som har utvecklats har visat sig lämplig för att
bestämma storleken av stödel vid investeringar och förordar atl i huvudsak
samma regler bör gälla för de nya avskrivningslånen. Kommittén anser dock all
en preci-

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 94

sering bör göras, så att högsta möjliga slöd i resp,
stödområde anges i reglema för stödel. Liksom f n. bör storleken av stödet
anges i form av en högsia andel av investeringskostnadema. Inom denna ram får
beslutande myndighet efter prövning i varje enskilt fall bestämma storleken av
stödet.

Kommitténs förslag stöds av ett flertal remissinstanser.
Några länsstyrelser och utvecklingsfonder kritiserar dock den praxis som
innebär att subvention per nytt arbetstillfälle beräknas i varje stödärende.
Enligt dessa remissinstanser innebär meloden en risk att beslutande myndigheter
överbetonar betydelsen av en kortsiktig direkt sysselsättningseffekt, medan
det i många fall är av lika stort samhällsintresse att bevara
sysselsättningstillfällen som att skapa nya.

För egen del anserjag att nuvarande regler och praxis för
alt bestämma stödels storlek i huvudsak bör behållas. Liksom kommittén anserjag
all slödel bör differentieras mellan de olika stödområdena och all klara regler
om högsta möjliga stöd bör anges för resp. område. Del får sedan ankomma på
beslulsmyndigheten all i varje enskilt fall besiämma storleken av stödet.
Hänsyn kan då tas lill sådana faktorer som investeringarnas storlek och
inriktning, subventionen per nyll arbetstillfälle saml lill hur angelägel del
är från samhällssynpunkt atl de genomförs. Liksom f. n. bör del sammanlagda
stödet inte vara större än vad som behövs för atl projektet skall komma till
stånd.

Jag vill också beröra frågan om företagets egna resurser
och övriga finansieringsmöjligheter, som skall påverka möjlighelen lill stöd.
Enligt min mening är det en styrka för regionalpolitiken om
sysselsättningsskapande projekt genomförs av lönsamma och finansiellt siarka
företag. Sådana företag bör därför inte undantas från möjlighetema att
genomföra regionalpolitiskt angelägna investeringar med stöd av
avskrivningslån. Avskrivningslån bör sålunda kunna lämnas även till företag
med goda finansiella resurser om detta är en föruisättning för att en angelägen
investering skall genomföras.

Jag delar den bedömning som några remissinsianser gör atl
del i många fall är av lika stort samhällsintresse all bevara
sysselsättningstillfällen som atl skapa nya. Mot denna bakgrund villjag något
nännare behandla frågan om avskrivningslån vid investeringar som inte leder
till ökad sysselsättning. Kraven på lönsamhet för atl stöd skall ges innebär
all stödföretagen normalt skall kunna genomföra ersättningsinvesteringar ulan
särskilt statligt stöd. Vid sådana investeringar och vid andra lyperav
rationaliseringsinvesteringar bör liksom f. n. stöd lämnas endast i
undantagsfall. En annan typ av investeringar ulan sysselsättningsökning i
förelagel är sådana som innebär att en väsentlig omläggning sker av
verksamheten. Altemativet är då ofta nedläggning helt eller delvis av den
tidigare verksamheten. 1 sådana fall bör investeringen kunna jämställas med en
utbyggnadsinveslering när det gäller möjligheter till avskrivningslån. Vad jag
nu har anfört bör i tilllämpliga delar gälla också för lokaliseringslån.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 95

Jag förordar i likhet med kommittén följande övre gränser
för avskrivningslån i de olika stödområdena, 1 övrigi stödområde I högst 10%
av godkända byggnads- och maskinanskaffningskostnader. 1 övrigt stödområde 2
högsl 25% av godkända byggnadskostnader och högst W% av godkända
maskinanskaffningskostnader. 1 allmänt stödområde 3 och 4 högsl 40% av godkända
byggnadskostnader och högst 15% av godkända maskinanskaffningskostnader. 1
inre stödområde 5 högst 55% av godkända byggnadskostnader och högst 30% av
godkända maskinanskaffningskosinader. 1 inre stödområde 6 högst 70% av
godkända byggnadskostnader och högst 60% av godkända maskinanskaffningskostnader.
Det bör också finnas en möjlighet att i undantagsfall besluta om högre stöd.
Siödet bör dock i inget fall överstiga vad jag nyss angav som övre gräns för
inre stödområde 6. Beslul om förhöjt stöd bör fattas av regeringen.

8.6 Lokaliseringslän

Slödunderlag m. m.

F. n. kan lokaliseringslån lämnas för ny-, till- eller
ombyggnad av lokal eller annan anläggning som är nödvändig för verksamheten.
Lokaliseringslån kan lämnas också för förvärv av fabriksbyggnad eller annan
byggnad av motsvarande slag som är avsedd för verksamheien samt för anskaffning
av maskiner, arbetsredskap och verktyg med beräknad användningstid av mer än
tre år.

Sysselsättningsutredningen ser denna låneform som ett
medel atl lösa lokaliseringsföretagens behov av kapitalförsörjning i stort och
inte enbart som en metod att stödja investeringar i byggnader och maskiner. Kommittén
föreslår därför alt lokaliseringslån skall kunna lämnas för sysselsättningsskapande
och i vissa fall sysselsätlningsbevarande projekt, oavsett om de innebär
investeringar i anläggningstillgångar, marknadsföring, produktutveckling eller
andra liknande åtgärder. Det avgörande vid bedömningen bör enligt kommittén
vara om projektet ger varaktig sysselsättning och om lånet behövs för alt ge
företaget en totalt sett lämplig finansiering.

Förslaget får starkt stöd av de flesta remissinstanserna.
Särskilt framhålls värdet av att på detta sätt kunna finansiera
marknadsföringsinsatser.

Även jag anser atl stödformen lokaliseringslän bör kunna
användas med del vidare syftet att bidra lill att ge företag som nyetablerar,
bygger ut eller strukturerar om verksamheten en totalt selt lämplig
finansiering. Många från regionalpolitisk synpunkt viktiga företag har svårt
att finna finansieringsformer med tillräckligt högt risktagande.
Lokaliseringslånen bör kunna fylla en sådan funklion inle bara vid projekt som
medför investeringar i byggnader och maskiner. 1 framtiden lorde det bli allt
vanligare att andra kostnadsposter än fysiska investeringar blir betydande i
utbyggnads- och omstruktureringsprojekl. Jag förordar således att
lokaliseringslån skall

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 96

kunna lämnas för anskaffning av anläggnings- eller
omsättningstillgångar eller för att främja verksamhetens utveckling på annal
sätt. Detla innebär givetvis inte alt lokaliseringslån kan lämnas för att täcka
förluster eller för liknande ändamål.

Låneregler

Lokaliseringslån skall enligt nuvarande regler genom
regelbunden avbetalning betalas åler inom viss tid, dock högsl tio år efter
ulbelalningen. Om särskilda skäl finns får låntagaren medges längre
amorteringstid, dock högst 20 år. Den genomsnittliga lånetiden för beviljade
lokaliseringslån är ca 13 år. Regeringen fastställer räntan på
lokaliseringslånen. Samtliga lokaliseringslån löper med samma ränta. F. n.
uppgår räntan till det officiella diskontot ökat med 3.75 procentenheter. Om
särskilda skäl finns kan f. n. ränlefrihel beviljas för högsl tre år. Vidare
kan amorteringsanslånd under högsl fem år medges. Som allmän förutsättning för
alt lån skall beviljas gäller, liksom för avskrivningslån, atl verksamheien
skall bedömas få tillfredsställande lönsamhet och ge varaktig sysselsättning
för de anslällda.

Sysselsättningsulredningen anser att kravel på särskilda
skäl för längre lånetid än tio år bör slopas. I stället bör stor hänsyn tas
till låneobjektets ekonomiska livslängd och liknande förhållanden när lånetiden
bestäms, så all t.ex. lån för finansiering av rörelsekapital betalas åter under
mycket kort tid. medan däremot lån till byggnadsinvesteringar kan motivera en
lång lånelid. Vidare anser kommittén atl systemet med räntebefrielse på
lokaliseringslån bör slopas. För att minska likviditetspåfrestningarna i inledningsskedet
av nystartad eller utvidgad verksamhei föreslår kommittén all i stället anstånd
med såväl räntebetalning som amortering får medges under högst fem år. Under
anståndsliden ackumuleras räntebeloppel och läggs till kapitalskulden för att
sedan amorteras i samma takt som lånet i övrigt. Övriga regler för
lokaliseringslån bör enligt kommittén vara oförändrade.

Kommitténs förslag får stöd av de flesta
remissinstanserna. Statsföretag framhåller dock atl sysiemel med anstånd med
ränlebelalningjämföri med nuvarande möjligheler till räntebefrielse innebär
ökade resultatmässiga påfrestningar under de första åren.

Jag är medveten om att sysselsättningsutredningens förslag
alt slopa sysiemel med räntebefrielse på lokaliseringslån innebär ökade
kostnader för företagen. Detta kompenseras dock av de ökade möjlighetema lill
avskrivningslån och sysselsättingsstöd som nu införs. Jag delar sålunda kommitténs
uppfattning atl en förenkling av slödgivningen bör ske så atl ingen direkt
subvention ges i samband med lokaliseringslån. En sådan ordningar enligt min
mening en föruisättning för att den vidgning av stödunderlaget för
lokaliseringslån somjag nyss förordade skall kunna genomföras. Även i fråga om
lånelider och övriga låneregler instämmer jag i kommitténs bedömning. Den
längsta låneliden bör liksom hittills vara 20 år. Jag förordar sålunda atl kommitténs
förslag lill regler för lokaliseringslån genomförs.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 97

Stödets storlek

F. n. lämnas lokaliseringslån med så stort belopp att det
tillsammans med eventuellt lokaliseringsbidrag/avskrivningslån uppgår till
högst två tredjedelar av stödunderlaget. Om det finns särskilda skäl kan denna
gräns överskridas.

Varken sysselsättningsulredningen eller remissinstansema
har föreslagil några förändringar av principema för all besiämma
lokaliseringslånens storlek. Kommittén har dock föreslagit en mindre justering
så att den övre gränsen sätts till 70% av stödunderlagel i stället för som nu
två tredjedelar.

Jag
förordar alt lokaliseringslån lämnas med så stort belopp att det tillsammans
med eventuellt avskrivningslån uppgår lill högsl 70% av del godkända
stödunderlagel. Regeringen bör liksom f n. ha möjlighel att i undantagsfall
överskrida detta belopp. Vidare villjag framhålla följande. Praxis har
utvecklats så alt lån och lokaliseringsbidrag/avskrivningslån i de flesta fall
lämnas med två tredjedelar av stödunderlagel, dvs. med maximalt belopp. Som
kommittén och flera remissinstanser har påpekat kan utökningen av
stödunderlagel medföra kontrollproblem och svårigheler all avgränsa och
beräkna stödunderiaget. En anledning lill att lokaliseringslån f n. lämnas
endast för byggnads- och maskininvesleringar är alt del statliga stödet anses
skapa förutsättningar för en bankmässig finansiering av övriga kreditbehov,
efiersom säkerhetsutrymme i regel skapas genom investeringama. Del fömisätts
också att den lolala kredilprövningen av ett projekt sker i ett sammanhang och
i samråd mellan företagaren, dennes bankförbindelse och lokaliseringsorganen.
Ulvidgning av stödunderlagel för lokaliseringslån medför enligt min mening alt
möjlighelema till bankfinansiering noga bör prövas i alla ärenden om
lokaliseringslån. Endasl lill den del projektet, till följd av exempelvis brist
på bankmässiga säkerheter, inte kan finansieras på den gängse kreditmarknaden
bör lokaliseringslån lämnas. Jag räknar sålunda med att lokaliseringslän med
lägre än maximalt belopp i fortsättningen kommer att lämnas i det övervägande
antalet ärenden. En sådan ordning ligger i linje med vad jag tidigare har
anfört om atl lokaliseringslåneformen bör användas som ett finansiellt stöd,
medan det direkta investeringsstödet ges i form av avskrivningslån.

8.7 Offertprincipen

År 1977 beslöl riksdagen att lokaliseringsstöd skulle
kunna lämnas enligt offertprincipen (prop. 1976/77:100 bil 17 s. 88, AU
1976/77:23, rskr 1976/77:295). Den innebär alt det företagsekonomiska intresset
förenas med det samhällsekonomiska genom att staien på offert från ett förelag
-privat, statligt eller kooperativt - betalar särskild ersättning till
förelagel för att del vidtar ålgärder som staten i regionalpolitiskt syfte
önskar att företagel skall göra. Beslutet innebar att metoden fick användas i
samband med ansträngningarna atl förbättra sysselsättningsmöjlighetema i
Norr-7 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 112

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 98

botten
och vid nyetableringar i skogslänens inre delar. Verksamheten fick bedrivas
intill ett totalt belopp av 40 milj. kr. och uppnådda resultat skulle redovisas
och utvärderas.

Slöd
enligt offertprincipen har hiltills lämnals endast i fyra fall. Genom stödet
har investerirgar kunnat genomföras som har inneburit alt en produktionskedja
har kompletterats eller alt nya branscher med ny teknik har etablerats i
Norrbottens län. Stödel har i nägot fall utformats så alt speciella
inkörningskoslnader har täckts. 1 några fall har det varit fråga om att ge
avskrivningslån vid maskininvesteringar uianför del inre stödområdet.

Sysselsättningsutredningen
anser atl offertprincipen bör användas även i fortsättningen som en
regionalpolilisk stödform. Metoden bör dock enligt kommittén användas endast i
undantagsfall och när övriga stödformer inte är tillämpliga. Utformningen av
slödel bör avgöras av regeringen från fall lill fall och ta formen av ett
särskilt avtal mellan slalen och det berörda företagel. Kommittén anser att
stödet bör kunna ges även i form av driftsstöd under en begränsad tid, högsl
fem år. Vidare förordar kommittén en geografisk begränsning av stödformen till
inre stödområde 6. För projekt inom den privala Ijänste- och servicesektorn,
riksorganisationer och för administrativa funktioner inom större
industriföretag bör dock enligt kommittén stödformen kunna användas i samtliga
stödområden.

Enligt min mening är del
ännu för tidigt all dra några bestämda slutsatser av den begränsade
försöksverksamhet med stöd enligt offertprincipen som har bedrivits under de
senaste åren. I likhet med sysselsättningsulredningen och flertalet
remissinsianser anser jag att offertprincipen bör användas även i
fortsättningen som regionalpolitisk stödform. E)e regler som jag lidigare har
förordat för övriga stödformer innebär attoffertprincipen inle längre behövs
för all kunna ge ell förhöjt investeringsstöd. Liksom kommittén anser jag
därför atl metoden bör användas endast när det visar sig all övriga slödformer
inte är tillämpliga. Jag delar också kommitténs mening att stödet bör kunna ha
formen ay ett allmänt inkörningsstöd under högst fem år. En fömlsättning bör då
vara att verksamheten bedöms kunna drivas vidare därefier ulan sådani slöd.
Liksom kommittén anserjag alt utformningen av stödet bör avgöras av regeringen
från fall till fall och så långl möjligl knylas lill vissa klart angivna
motprestationer av stödmollagaren. Jag länker då i första hand på nya
arbetstillfällen. En annan lyp av motprestation kan vara atl m förelag vidtar
ålgärder som inte är förelagsekonomiskl motiverade men som kan utnyttjas av
andra företag och bidra till utvecklingen av den industriella miljön i området.

Liksom
kommittén anserjag aU offerlprincipen bör kunna användas i samtliga stödområden
när det gäller projeki inom den privala tjänste- och servicesektorn,
riksorganisationer och för administrativa funklioner inom större
industriförelag.

Kommitténs
förslag till geografisk begränsning av användningen av offertprincipen för
övriga lyper av stödberältigad verksamhei är jag inle be-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 99

redd
att godta. Särskilt för åtgärder som är avsedda att utveckla den industriella
miljön bedömer jag begränsningen till inre stödområde 6 som alllför snäv. Jag
förordar i stället en begränsning till allmänt stödområde 4 samt inre
stödområde 5 och 6. 1 det sammanhanget villjag påpeka att stöd enligt
offertprincipen inle behöver vara högre än enligt de övriga stödformema.
Skilln; len är endast att stödet ges på ett sätt som i det särskilda fallet bedöms
vara lämpligare.

8.8
Stöd till företag inom turistnäringen

F.
n. kan regionalpolitiskt stöd lämnas till företag inom turistnäringen. Vissa
begränsningar gäller dock. Lokaliseringsstöd vid investeringar lämnas lill
sådana företag främst i områden där det inte finns förutsättningar för
industriell expansion men väl för turism, dvs. i mer utpräglade glesbygder
såsom fjällregionerna. 1 fråga om stödunderlag gäller för lurislanläggningar,
alt lokaliseringsstöd inte kan lämnas vid investeringar i maskiner och
inventarier eller vid förvärv av anläggning. Vidare gäller särskilda begränsningar
för den försöksverksamhet som pågår med sysselsätiningssiöd till turistföretag.

Erfarenheterna
visar att den direkia sysselsättningseffekten av del regionalpolitiska stöd
som har lämnals lill turistnäringen har blivit jämförelsevis liten. Sådant
slöd har dock lämnals främst i områden där allernaliva
sysselsättningsmöjligheter nästan helt saknas.

Sysselsättningsulredningen
anser all det regionalpolitiska stödet till verksamhet inom lurislnäringen så
långt som möjligt bör lämnas enligt samma regler som gäller för andra
stödberättigade verksamheier. Principen att stöd lämnas i första hand i
områden där del inle finns förutsättningar för industriell expansion bör
därför slopas. Däremot bör, enligt kommittén, slöd till turistnäringen normalt
lämnas endast i inre stödområde 5 och 6 samt allmänt stödområde 4. Vid fråga om
stöd i övriga stödområden bör regeringen beslula. På en punkt föreslår dock
kommittén att särskilda regler skall gälla för stöd till turistföretag. Med
hänvisning till atl den ekonomiska livslängden hos turistanläggningar i de
flesta fall är längre än för industribyggnader föreslår kommittén att den
längsta lånetiden för lokaliseringslån utsträcks till 25 år.

Förslaget
om ökade slödmöjligheter för företag inom turistnäringen får stöd av flertalet
remissinstanser. Viss tveksamhet redovisas dock av bl. a. AMS och LO. Några
remissinsianser, bl. a. vissa länsstyrelser, är kritiska mot kommitténs förslag
att samma principer för stödets storlek med hänsyn till beräknad
sysselsättningsökning skall gälla för turistföretag som för t. ex.
industriföretag. De menar att högre bidrag kan vara befogat för verksamhet i
turistnäringen.

Jag
instämmer i kommitténs uppfattning att samma regler som för annan

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 100

stödberältigad
verksamhei bör gälla för slöd till turistförelag. Det innebär att skillnaderna
i stödunderlag bör upphöra. De regler som jag tidigare har förordat för
sysselsätiningssiöd, utbildningsstöd, avskrivningslån och lokaliseringslån bör
sålunda gälla också för företag inom turistnäringen. Det gäller också stödets
storiek. Att, såsom några remissinstanser föreslår, allmänt medge högre bidrag
i förhållande till sysselsättningsökningen vid stöd till turistföretag finner
jag inte befogat. 1 fråga om geografisk avgränsning av slödels användning bör
kommitténs förslag genomföras. För att uppnå bättre överensstämmelse mellan
skattemässig avskrivningslid för turistanläggningar och amorteringstid för lån
lill sådana anläggningar förordarjag att lokaliseringslån skall kunna lämnas
med upp till 25 års löptid till företag inom turistnäringen.

8.9
Stöd till företag inom den privata service- och tjänstesektorn

Som
framgår av vad jag tidigare har anfört bör ökade ansträngningar göras atl
påverka den privala service- och tjänstesektorn med regionalpoliliska
ålgärder. Inom de närmaste åren kommer, som framgår av 1978 års
långtidsutredning, en belydande del av sysselsättningsökningen uianför den
offenlliga verksamheten all ske inom denna sektor. Mina lidigare förslag på
olika punkler innebär ökade möjligheter till regionalpolilisk påverkan av
förelag inom den privata service- och tjänstesektorn. Jag vill nu göra en
sammanfattning av vad förslagen innebär i detla avseende.

Det
regionalpolitiska stödet har hittills i myckel liten utsträckning lämnats lill
privata service- och tjänsteföretag. Detla beror lill stor del på atl
bestämmelserna om stödberältigad verksamhet helt undantar verksamhei med enbart
lokal betydelse. På denna punkt är jag inle beredd all förorda några ändringar.
Möjligheterna att varaktigt bedriva lokal serviceverksamhet är helt beroende
av den lokala marknaden och därmed befolkningsunderlaget. Att direkt påverka
lokaliseringen av sådana företag till orter där underlaget för verksamheien är
svagt är därför inle meningsfulll. Däremoi kan andra regionalpolitiska åtgärder
bidra till atl upprätthålla den lokala marknaden för serviceföretag och
därigenom indirekt påverka tjänstesektorn. Mitt förslag om möjlighet för
regeringen att besluta om undantag från de allmänna beslämmelserna om
stödberältigad verksamhei innebär vidare all sådana tjänste- och
serviceföretag som är av regionalpolitisk betydelse på ett smidigl säll kan
infogas i det regionalpolitiska stödsystemet.

En
annan anledning till att så lilen del av det regionalpoliliska slödel har
lämnals till privala tjänste- och serviceförelag är sannolikt ulformningen av
stödformerna. Samma slödformer används för serviceföretagen och för
industriföretagen. Stödformerna har dock utformats främst med tanke på
industriföretag. Inriktningen på stöd vid investeringar är ett exempel på
delta. Eftersom en uigångspunki för mina förslag är att stödsystemet skall
förenklas, är jag inte beredd att föreslå särskilda stödformer för tjänste-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 101

och
serviceförelag. 1 stället anpassas stödformerna till en vidare krels av
företag. De föreslagna ändringarna av stödformerna innebär atl tjänste-och
serviceförelag i högre grad än hittills kan utnyttja del regionalpoliliska
siödet. Jag tänker bl.a. på det nya sysselsättningsstödei och på möjlighelerna
atl lämna lokaliseringslån utan samband med investeringar i byggnader och
maskiner.

Stöd
lill större lokaliseringsprojekl som avser privata tjänste- och serviceföretag
eller administrativa funktioner inom stora industriföretag måste troligen
specialutformas för varje särskilt fall, om en alternativ lokalisering skall
komma lill stånd. Slöd enligt offerlprincipen bör kunna användas i sådana
fall. Jag vill framhålla att stöd enligt offertprincipen bör kunna användas
också för all påverka lokaliseringen inom ett län av enheter inom den privata
tjänste- och servicesektorn. Hittills har sådan verksamhet främst lokaliserats
lill primära centra. Del finns dock fall där en lokalisering till mindre orter
bör kunna övervägas.

För
alt de förbättrade möjligheterna till regionalpolitiskt slöd till den privala
tjänste- och servicesektorn skall las till vara på bästa sätt kommer jag i det
följande att förorda att systemet med lokaliseringssamråd vidgas lill att
omfatta stora förelag inom denna sektor. Del innebär alt överläggningar kan
tas upp genom delegationen för elableringsfrågor inom industridepartementet
med dessa företag och med intresse- och ideella organisationer om möjligheler
att förlägga viss verksamhei till stödområdena. Delegationen kan vidare vid
sina överläggningar med industriföretag systematiskt ta upp fräga om att
förlägga administrativa funktioner lill dessa områden.

8.10
Säkerheter, bevakning m. m.

Enligt
gällande bestämmelser för statligt regionalpoliliskl slöd skall för
avskrivnings- och lokaliseringslån finnas säkerhet. Denna skall anges i beslutet
om lånet. När säkerhet fastställs tas hänsyn lill låntagarens ekonomiska
ställning och behov av rimlig ekonomisk rörelsefrihet.

Efiersom
avskrivnings- och lokaliseringslån är avsedda atl vara utpräglade
riskkrediter, har del ftJr beslutet om lån skall lämnas i regel ingen betydelse
vilka lånesäkerheler som kan erbjudas. Prövningen sker efter andra grunder, somjag
tidigare har redogjort för. Om lån beviljas får dock lån-lagaren i regel slälla
säkerheter i form av både pantbrev i den fasiighel där verksamheien bedrivs och
inteckningar i näringsverksamheten på fulla lånebeloppet. I lånebeslutet
fastställs förmånslägen för dessa panibrev och inteckningar direkl efter
tidigare lämnade krediter och efter de säkerheter som krävs av andra
kreditgivare i samband med invesleringar. Att utrymme reserveras för
säkerheter för framtida krediter godtas i regel inte. Även överhypoteken i
panibrev och inteckningar med bättre rätl las i regel som säkerhei för
avskrivnings- och lokaliseringslånen. Om,'ytterligare säkerhetsutrymme efter
en lid behövs för ökade bankkrediter) brukar i regel

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 102

medges att säkerheterna för avskrivnings- och
lokaliseringslån ändras så all banken kan erbjudas panibrev och inteckningar
med bälire räll. Däremot ändras i regel inte säkerheterna för att bereda andra
riskkreditgivare, t. ex. utvecklingsfonderna, bälire säkerheter än de som har
lämnats för avskrivnings- och lokaliseringslån.

Om låntagaren är aktiebolag eller annan juridisk person,
där delägarna inte är personligt ansvariga, föreskrivs i regel borgen av
ägarna. 1 fråga om akiiebolag las borgen av de aklieägare som innehar belydande
aktieposter eller har ledande funklioner i bolaget eller uppbär lön från
bolaget. Om det förelag som får stöd ägs av juridisk person eller har betydande
ekonomiska mellanhavanden med närstående förelag krävs i regel borgen även av
dessa. Borgen av make till betydande aklieägare las i regel inle, om det inle
finns särskild anledning, såsom alt maken också innehar betydande aktiepost i
bolaget eller uppbär ersättning från bolaget med siörre belopp. När flera skall
teckna borgen föreskrivs i regel solidarisk borgen såsom för egen skuld till
dess full betalning sker. Begränsningar av borgensbeloppet sker ibland, t. ex.
för minoritetsägare eller vid mycket stora lånebelopp.

Sysselsättningsutredningen anser atl nuvarande praxis väl
lillgodoser de anspråk som kan ställas på säkerheter för avskrivnings- och
lokaliseringslån. Kommittén framhåller vidare att systemet med begränsal
borgensansvar i många fall framstår som skäligt och realistiskt med lanke på
borgensmannens ekonomiska situation. Syftet med personlig borgen är inte i
första hand atl förslärka realsäkerheterna ulan all bidra till att
borgensmannen gör ökade ansträngningar för att skydda kapitalet och därmed
trygga en gynnsam utveckling för förelaget. Efiersom detla syfte torde nås även
med begränsat borgensansvar, förordar kommittén att den metoden används i ökad
utsträckning.

Kommitténs förslag möler i stort inga invändningar från
remissinstanserna. Några utvecklingsfonder anser dock att lån från
utvecklingsfonder regelmässigt bör placeras med bättre säkerheter än
avskrivnings- och lokaliseringslån. Flera remissinsianser framhåller
fördelarna med att i ökad utsträckning föreskriva begränsad borgen.

Även jag anser all nuvarande ordning beiräffande
säkerheter för avskrivnings- och lokaliseringslån i huvudsak bör bestå. Jag
anser sålunda inle alt utvecklingsfondernas lån generellt bör säkerhetsmässigl
placeras med bätire rätt än avskrivnings- och lokaliseringslån, eftersom det i
båda fallen rör sig om utpräglade riskkrediter som i sista hand finansieras av
staten. Av samma skäl som kommittén anserjag atl systemet med begränsal
borgensansvar bör kunna komma till ökad användning.

Sedan år 1973 arbeiar en expertgrupp (EFSU) inom
regeringskansliet med atl som försöksverksamhet centralt samordna uppföljning
och bevakning av statens fordringar i förelag som har fått statUgt stöd.
Företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03), som har till uppgift alt uireda
frågan om samordning av statliga ålgärder vid företags obestånd, skall enligt
sina di-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 103

rekliv
pröva bl. a. om verksamheten vid expertgmppen kan samordnas med bevakningen av
skatte- och avgiftsfordringar m. m. Kommittén beräknar lägga fram sina förslag
senare under år 1979. 1 avvaktan på detta bör enligt min mening inga förändringar
vidtas i fråga om organisalionen av uppföljningen och bevakningen av statens
fordringar i förelag som har fått regionalpolitiskt stöd.

Sysselsättningsutredningen
har lämnal några förslag som syftar lill att förstärka bevakningen av företag
som har fått statligt slöd. F. n. skall stöd-förelagen ulan anmaning redovisa
sin verksamhet till länsstyrelsen och utvecklingsfonden i länet och underrätta
dessa organ om viktigare förändringar av verksamheien. Kommittén föreslår all
de förelag som får regionalpoliliskl slöd i fortsällningen måsle förbinda sig
atl låla sina revisorer årligen till uppföljningsmyndigheten lämna en särskild
granskningsrapporl om humvida stödet har använts för avsetl ändamål.
Slödföretagel skall också medge att revisorerna till uppföljningsmyndigheien
lämnar all information som de har fåll i sin egenskap av revisorer och som
behövs för att pröva om slödel har använis på avsetl säll. Vidare föreslår
kommittén all samtliga förelag som utnyttjar regionalpolitiskt stöd skall ha av
kommerskollegiet auktoriserade eller godkända revisorer.

Förslaget om särskild
granskningsrapport möts av en delad remissopinion. Bland de remissinstanser
som principielll tillstyrker kommitténs förslag märks Föreningen auktoriserade
revisorer (FAR), som dock påpekar atl reglerna måsle ulformas så alt revisoms
uppgift i sammanhanget klarl kan anges och ansvarsområdet avgränsas.

Även
förslaget om atl alla slödföretag skall ha auktoriserad eller godkänd revisor
möts av en delad remissopinion. Bl.a. utvecklingsfondema i de nordligaste länen
påpekar all det finns få personer med sådan formell kompelens i dessa län.

För egen del delar jag
kommitténs uppfattning att förslaget om revisorsrapport inte ensamt på något
avgörande sätt förändrar möjlighelerna till bevakning av det statliga stödet.
Jag anser dock liksom kommittén att förslaget bör genomföras som ett
komplement till övriga uppföljningsåtgärder. Liksom kommittén anserjag vidare
att de anslälldas fackliga organisationer skall få tillfälle atl ta del av
granskningsrapporten och i anslutning därtill lämna sina synpunkter. Det
ankommer på regeringen all närmare besluta om vad rapporten skall innehålla och
handläggningen av den.

Jag anser vidare liksom
kommittén all auktoriserad eller godkänd revisor skall finnas i företag som
får regionalpolitiskt stöd. Bl.a. av praktiska skäl bör dock undanlag från
regeln kunna medges, t, ex, i mycket små förelag som har fått begränsat stöd,
och när det är svårt att inom rimligt avstånd finna en revisor med den
föreskrivna formella kompetensen. En förutsättning bör i så fall vara att
förelaget har annan revisor som av beslutande myndighet bedöms vara lämplig.
Del ankommer på regeringen alt besluta om vilka villkor om revisor som skall
knylas lill siödet.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 104

8.11 Regler
för återkrav av lämnat stöd

F.
n. gäller att avskrivningslån och utbildningsstöd kan krävas åter inom tio år
från utbetalningen om stödmottagaren genom oriktig eller vilseledande uppgift
har föranlett all slöd har beviljals. Vidare kan den del av avskrivningslån
som inle har skrivits av samt lokaliseringslån sägas upp till omedelbar
betalning i vissa särskilt angivna fall, som innebär att stödel inle används
på avsetl sätt. I sådana fall kan också utbildningsstöd krävas åter inom två år
från det utbildningen påbörjades.

Varken
sysselsättningsutredningen eller remissinsianserna har förordat någon ändring
av riktlinjerna för återkrav av beviljal slöd. Inte heller jag anser några
förändringar i detta avseende påkallade.

Kommittén har i detta
sammanhang tagit upp frågan om överlåtelser av företag som har fått
regionalpolitiskt stöd. Gällande regler innebär all avskrivnings- och
lokaliseringslån kan sägas upp till omedelbar betalning, om väsentlig ändring
sker i äganderätten till stödföretaget. Kommittén konstaterar all ca 15 % av
de företag som sedan år 1965 har fått lokaliseringsstöd har anmält
ägandeförändring av väsentlig belydelse. Ofta har del varil fråga om
generationsskiften i familjeförelag eller att företag som har råkat i svårigheler
har tagits över av någon med bättre fömtsättningar atl driva verksamheten
vidare. Enbarl en överlåtelse av aktiema i ett bolag som har fåll
regionalpolitiskt stöd är därför, enligt kommittén, inte anledning att kräva
stödel åter. Kommittén anser dock att vid varje större ägareförändring bör
prövas hur överlåtelsen påverkar företagets möjligheter till fortsatt drifl
och därmed sysselsättning för personalen. En sädan prövning bör ligga till
grund för bedömningen om företaget skall få åtnjuta stöd i fortsättningen.
Därför förordar kommittén en ordning, som innebär att avskrivningslån
automatiskt omvandlas lill lokaliseringslån om väsenilig ändring sker i
äganderätten direkt eller indirekt till stödföretaget. På ansökan av bolaget
bör sedan berörd myndighei kunna besluta aif åter omvandla lånet till
avskrivningslån under fömtsättning att bolaget på ell godtagbart sätt styrker
alt syfiet med siödet inte förfelas genom överlåtelsen. En sådan prövning bör
helst ske i god tid före överlåtelsen, så att del redan vid överlålelselillfället
är klariagi om avskrivningslånet skall omvandlas lill lokaliseringslån eller
ej. Liksom f n. bör möjlighet också finnas alt helt kräva åter stödet vid en
överlåtelse.

Förslaget
får slöd av de remissinsianser som har behandlat frågan.

Även
jag anser all återkravsreglerna bör ulformas i huvudsak på del sätt som
kommittén angivit. Det ankommer på regeringen alt besluta om den närmare
utformningen av dessa.

8.12 Handläggnings-
och beslutsordning i ärenden om regionalpolitiskt stöd

Det
ankommer på regeringen atl besluta om handläggnings- och beslutsordning i
ärenden om regionalpolitiskt stöd. För kännedom vill jag dock

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 105

här
redogöra för hur handläggnings- och beslutsordningen enligt min mening i fortsällningen
bör se ul i sina huvuddrag. Jag avser att i annat sammanhang åierkomma till
regeringen med förslag till beslutsordning.

AMS
är ceniral myndighei i ärenden om regionalpolitiskt slöd och skall enligt sin
instruktion bl.a. leda verksamheien ifråga om sådant stöd. På länsnivå har
länsslyrelse, länsarbetsnämnd och utvecklingsfond viktiga Uppgifier i den
regionalpolitiska stödverksamheten. Länsstyrelsen har del samlade ansvaret för
handläggningen på regional nivå av ärenden om lokaliseringsstöd vid invesleringar.
Länsarbetsnämnden har huvudansvaret för handläggningen av ärenden om
utbildnings- och sysselsättningsstöd. Utvecklingsfonden medverkar främst i
samband med den ekonomiska bedömningen i ärenden om regionalpolitiskt stöd.
Vidare har fonden uppgifter i samband med tillsynen och uppföljningen av
slödföretagens verksamhet.

Varken
sysselsättningsulredningen eller remissinsianserna har föreslagit några
förändringar av handläggningsordningen. Inte heller jag anser att några
principiella ändringar behöver vidtas.

F.
n. beslutar AMS om lokaliseringsstöd vid invesleringar, utbildnings-stöd och
sysselsätiningssiöd. I vissa ärenden om sådani slöd beslutar dock regeringen.
Vidare pågår en försöksverksamhet med beslutanderätt för länsstyrelse i fråga
om vissa ärenden om lokaliseringsstöd vid investeringar och för
länsarbetsnämnd i vissa ärenden om sysselsätiningssiöd.

Huvudregeln
för avgränsning av beslutanderätt mellan länsstyrelse, AMS och regeringen i
ärenden om lokaliseringsstöd bygger på investeringskostnadens storlek.
Beloppsgränsen är f. n. 3 milj. kr. för länsstyrelse och 8 milj. kr. för AMS.
Vid större investeringar beslutar regeringen. Förutom genom beloppsgränsen
inskränks länsstyrelsemas beslutanderätt genom att vissa industribranscher
undantas från beslut på regional nivå, liksom ärenden som avser annan
stödberältigad verksamhet än industri. Vidare skall alla ärenden som avser
flyttning av verksamhet mellan orter i olika län beslutas centralt. Likaså
skall beslut fattas centralt i ärenden om slöd vid etablering av nytt
frislående arbetsställe i ort utanför del län där förelaget bedriver sin
huvudsakliga verksamhet. Däremoi får länsslyrelse avgöra ärende om slöd, när
ett förelag vill etablera nytt fristående arbetsställe inom det län där det redan
bedriver huvuddelen av sin verksamhet.

AMS
får besluta om uibildningssiöd med högst 15 kr. per arbetstimme. Finner AMS att
stöd bör lämnas med högre belopp, skall ärendet hänskjutas lill regeringen.

Länsarbetsnämnderna
får besluta i ärenden om sysselsätiningssiöd om ansökningen gäller stöd till
industriförelag.

Sysselsättningsulredningen
anser alt beslut bör fattas på länsnivå, om siödet påverkar förutsättningarna
för sysselsättning m.m. endasl inom ett län. Ålgärder som påverkar förhållanden
i flera län bör däremoi fattas på central nivå.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 106

Enligt kommittén kan den hittillsvarande
försökverksamheten ligga till grund för en permanent uppdelning av
beslutsbefogenheterna mellan regional och ceniral nivå i ärenden om
regionalpolitiskt slöd. De ändringar av stödformerna som föreslås bygger på den
tidigare verksamheien och har karaktären av en fortsatt stegvis utbyggnad av
stödverksamheten. Av främst praktiska skäl bör avgränsningen av
beslutsbefogenheter liksom f n. göras i form av beloppsgränser med undanlag av
samma typ som i den nuvarande försöksverksamheten. Fördelarna i form av enkla
och entydiga regler anser kommittén överväga riskerna atl vissa beslut hamnar
på fel nivå som finns med ett sådant schabloniseral syslem.

Erfarenheterna av försöksverksamhelen liksom
penningvärdesförändringen motiverar enligt kommittén en höjning av
beloppsgränserna för beslul om avskrivnings- och lokaliseringslån på länsnivå.
Vidare anser kommittén alt AMS bör besluta i huvuddelen av de slödärenden som
skall avgöras på central nivå. Kommittén föreslår följande uppdelning av
beslutsbefogenheter i ärenden om regionalpolitiskt slöd.

Beslut av länsstyrelse:

Avskrivnings- och lokaliseringslån vid stödunderiag upp
lill sammanlagl 5 milj. kr. under fömtsättning atl ärendei avser

-
industriell
eller induslriliknande verksamhet inom bransch som inle genom särskilt beslut
av regeringen undantas från länsstyrelsens prövning,

-
utvidgning av
befintlig verksamhet på den ort där verksamheien ulövas eller etablering av
nytt fristående arbetsställe på ort i länet av förelag som bedriver sin
huvudsakliga verksamhet inom länet,

-
åtgärd som inle
innebär överflyttning av verksamhet mellan olika län,

-
stöd till
förelag som inte är, nyligen har varit eller inom kort kan väntas bli föremål
för bevaknings- eller uppföljningsåtgärd,

-
företag som
inte omfattas av systemet för lokaliseringssamråd. Beslut av länsarbetsnämnd:

Sysselsätiningssiöd till förelag som har fält
avskrivnings- eller lokaliseringslån under den senaste femårsperioden eller
har fått förhandsbesked alt del är berättigat till sysselsältningsstöd under
fömtsättning att ärendet inte avser

-
förelag som
bedriver verksamhet i flera län,

-
företag som
bedriver olika stödberättigade verksamheter,

-
förelag som har
obetalda förfallna ränte-, amorterings- eller återkravsbelopp avseende utgivet
lokaliseringsstöd,

-
sysselsättningsökning
beträffande vilken det råder tveksamhet om den är hänförlig till nyetablerad
eller fortsatt verksamhei.

Beslut av A A/5:

1. Avskrivnings- och lokaliseringslån vid stödunderlag
upp till samman

lagl 15 milj. kr. under förutsäuning atl

-
ärendet inte
faller under länsstyrelsens beslutanderätt enligt det föregående,

-
ärendet inte
avser företag som omfattas av systemet för lokaliserings-samråd.

2. Sysselsättningsstöd i de fall ärendet inte skall
avgöras av länsarbets

nämnd enligt det föregående. Förhandsgranskning i ärenden om sysselsäti

ningssiöd till förelag som inte samtidigt ansöker om avskrivnings- eller lo

kaliseringslån.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 107

3.
Uibildningssiöd med belopp som inle överstiger 20 kr. per person och
uibildningslimme. Beslut av regeringen:

1.
Avskrivnings- och
lokaliseringslån vid stödunderlag som sammanlagt överskrider 15 milj. kr. saml
övriga ärenden som avser företag som omfattas av verksamheten med samråd i
lokaliseringsfrågor med industriföretag m.fl. Vidare bör regeringen ha
möjlighet alt avgöra sådana ärenden som normalt skulle ha beslutals av
länsslyrelse eller AMS om ärendei ges direkl lill regeringen.

2.
Uibildningssiöd med belopp som
överstiger 20 kr. per person och arbetstimme.

3.
Slöd enligt offertprincipen.

4.
Förhandsbesked om verksamheten
är stödberältigad.

5.
Ärenden om stöd uianför de
faslslällda stödområdena.

Liksom
de flesta remissinsianserna anserjag alt kommitténs förslag till avgränsning av
beslutsbefogenheterna är väl avvägl. Den påbörjade decentraliseringen av
beslulanderält bör sålunda bli permanenl och utvidgad. Några justeringar av
kommitténs förslag är dock nödvändiga bl. a. med hänsyn till vad jag tidigare
har förordat om prövning av ärenden om sysselsätiningssiöd. Vidare finns del
skäl all göra vissa inskränkningar i beslutanderätten för länsstyrelserna när
det gäller dels slöd till kommunala industrilokaler, dels lokaliseringslån
utan samband med invesleringar. Jag återkommer senare i vår till regeringen med
förslag i dessa frågor.

AMS
påpekar i detta sammanhang, all kommitténs förslag att ärenden som aktualiseras
inom ramen för verksamheten med samråd i lokaliseringsfrågor med
industriföretag m.fl., skall avgöras av regeringen kan få vittgående
konsekvenser för styrelsens möjligheler all som centralt organ påverka
lokaliseringsärendenas handläggning. När det gäller beslutsordningen villjag
framhålla atl ärenden som aklualiseras genom samrådsverksamheten liksom
hittills i många fall kommer all beredas och avgöras enligt gängse ordning.
Regeringen bör ha möjlighel men inte skyldighet att besluta i ärenden som
avser förelag som omfattas av samrådsverksamhelen.

Jag vill i detla
sammanhang också la upp frågan om inflytande för de anställdas fackliga
organisationer i samband med alt ärenden om statligt regionalpolitiskt stöd
beslutas av myndighei. I ärenden som avgörs av AMS eller länsarbetsnämnd finns
möjlighel till sådant inflytande genom den representation som parterna på
arbetsmarknaden har i dessa organ. I fråga om ärenden som beslutas av
länsslyrelse finns ingel molsvarande fackligt inflytande. Enligt gällande
bestämmelser skall länsstyrelsen efter samråd med bl.a. länsarbetsnämnd och
regional utvecklingsfond göra den utredning som behövs i ärendei.
Kommillén,'föreslår alt samrådel formaliseras och sker i den beredningsgmpp för
samverkan mellan nämnda organ som skall finnas enligt förordningen (1977:88) om
länsplanering. Enligt kommittén bör representanter för arbetsmarknadens parter
knytas till gmppen när ärenden om regionalpolitiskt stöd behandlas. Vidare
föreslår kommittén atl det av ansökningshandlingarna skall framgå att
information har lämnats lill fackliga förtroendemän om att ansökan om stöd ges
in.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 108

Kommitténs
förslag får stöd av flera remissinstanser, bl. a. AMS, LO och TCO. Andra
remissinstanser, bl. a. flera länsstyrelser, anser atl en formell ordning med
beredningsgmpp skulle fördröja handläggningstiderna och pekar pä att
arbetsmarknadens parter genom länsarbetsnämnden har möjlighet att ge sina
synpunkter till känna.

Föregen
del instämmer jag i kommitténs bedömning. Redan nu fungerar i regel ett smidigt
samrådsförfarande mellan de berörda organen. Enligt min mening kan arbetsformerna
även i en formell beredningsgrupp göras så flexibla atl de inte behöver medföra
längre handläggningstider. Vidare bedömer jag att de synpunkter från
arbetsmarknadens parter som på delta sätt inhämtas, är av stort värde i
ärendeberedningen. Jag avser all senare föreslå regeringen atl meddela
bestämmelser som reglerar dessa beredningsfrågor.

8.13
System för lokaliseringssamråd

Regeringen
träffade i april 1976 en överenskommelse med Sveriges industriförbund om
samråd i lokaliseringspolitiska frågor med koncerner/förelag, som inom landet
sysselsätter minst 500 industrianställda. Syftet med samrådet är att skapa
fömtsättningar för alt regionalpolitiska och sysselsältningspoliliska
synpunkter beaktas på ett tidigt stadium vid planeringen av investeringar inom
industrin. Under år 1976 undertecknade ca 150 industrikoncerner/förelag en
skrifilig förbindelse att delta i samrådet. Samtidigt inrätiades inom
regeringskansliel en särskild delegation för elableringsfrågor för att
handlägga samrådsverksamheten.

Verksamheten
startade under hösten 1976 i samband med att en skriftlig enkät om
sysselsättnings- och investeringsplaner för den närmaste femårsperioden sändes
ut lill samrådsförelagen. Huvudmomentet i samrådet är dock muntliga
överläggningar mellan företrädare för etableringsdelegalio-nen och de enskilda
företagen. 1 samband med dessa personliga kontakter har företagen möjligheter
att informera om sina planer, speciellt sådana som rör investeringar och
sysselsättning. I verksamheien ingår atl informera förelagen om samhällets
regionalpoliliska mål och de statliga stödåtgärder som slår till förfogande.
Arbetet följs inom regeringskansliel av en arbetsgrupp med representanter för
budget-, bostads-, arbelsmarknads-och industridepartementen. Vidare följs
verksamheten av en referens-gmpp med förelrädare för fackliga organisarioner,
intresseorganisationer, vissa sammanslutningar inom näringslivet och berörda
statliga myndigheter.

Riksdagen
har godtagit atl systemet för lokaliseringssamråd prövas men har uttalat att
verksamheten bör bedrivas på försök och utvärderas efter någon tid. 1 samband
därmed får bedömas om systemet skall bestå eller eventuellt förändras (prop.
1975/76:211, AU 1976/77:7, rskr 1976/77:79).

Under
hösten 1977 utvidgades samrådsverksamheten genom att rege-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 109

ringen
träffade överenskommelser om molsvarande samråd med KF och LRF.
Överenskommelserna omfattar sammanlagt ca 50 företag inom dessa organisationer.

Sysselsättningsulredningen
framhåller alt de direkt påvisbara resultaten av elableringsdelegationens
verksamhei är små, vilket dock bör ses mol bakgrund av alt konjunkturläget har
hållit tillbaka investeringarna. Kommittén bedömer att etableringsdelegalionen
har goda fömtsättningar atl på ett tidigt siadium komma in i diskussion med
förelagen om lokaliseringen av utbyggnader, eftersom delegaiionen har byggt upp
goda kontakter med företagen. Kommittén anser därför all verksamheien bör
fortsätta.

F.
n. omfattar samrådsverksamhelen större industriföretag och -koncerner inom den
privata, kooperativa och statliga sektorn. Kommittén framhåller viklen av atl
den privala tjänste- och servicesektorn nås av den regionalpoliliska
verksamheten. Verksamheien bör därför enligt kommittén byggas ul lill att
omfatta också siörre förelag inom denna sektor samt större riksorganisationer.
Vidare anser kommittén att särskilt bör prövas möjlighelerna lill alternativ
lokalisering av administrativa funktioner inom de stora industriföretagen.

Även de flesta
remissinstanserna betonar svårigheterna att bedöma samrådsverksamheten,
eftersom den har bedrivits under kort tid och i ett sådant konjunkturläge att
få utbyggnadsprojekt har varit aktuella. Ingen remissinstans är negaliv till
den nuvarande samrådsverksamheten. Flera remissinstanser anser dock all den
bör ses över och utvärderas. LO erinrar i detla sammanhang om alt
organisalionen lidigare har förordal all en fullmaktslag om
etableringskontroll skall kopplas lill verksamheien för den händelse den
frivilliga överenskommelsen om samråd visar sig ineffektiv.

Förslaget
om utvidgning av samrådsverksamhelen lill att omfatta också större företag inom
den privata tjänstesektorn får stöd av de remissinstanser som har behandlat
frågan.

Jag anser alt det ännu är
för tidigt att redovisa någon definitiv uppfattning om det system för
lokaliseringssamråd som infördes år 1976. Erfarenhetema hittills tyder dock på
att informationsutbytet i lokaliseringsfrågor mellan samhällel och de siörre
industriföretagen avsevärt har förbättrats genom systemet. Del förbättrade
informationsutbytet bör i sin lur kunna ge ökade möjligheler atl från
regionalpolitisk synpunkt påverka expansiva investeringar inom industrin.
Systemet för lokaliseringssamråd med industriförelag bör därför fortsätta med
i huvudsak samma utformning och inriktning som f. n.

Liksom kommittén och de
remissinstanser som har tagit upp frågan, anserjag alt systemet för
lokaliseringssamråd nu'också bör prövas inom den privata tjänste- och
servicesektom. Jag har lidigare närmare berört motivet för detta. Jag avser
sålunda atl la upp överläggningar i syfte att sträcka ut systemet för
lokaliseringssamråd till att omfatta också större företag inom den privala
tjänste- och servicesektom.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 110

8.14 Lagen (1970:725) om lokaliseringssamråd

Efter beslut av riksdagen (prop. 1970:154, BaU 1970:69,
rskr 1970:446) infördes lagen (1970:725) om lokaliseringssamråd. Det innebär
att regeringen har bemyndigande att föreskriva skyldighet för företag, som
planerar viss byggnadsåtgärd, att samräda med lokaliseringsmyndighel i fråga
om lokalisering av den verksamhet som lokalerna är avsedda för. Lagen
lillämpades under perioden den 1 april 1971-den 30 juni 1978 i Stockholms-,
Göteborgs- och Malmöregionerna. Lokaliseringssamrådet hade lill syfte all
garanlera alt förelag, som övervägde all etablera eller uividga viss verksamhet
i de mest expansiva regionerna, fick ingående information om samhällets
regionalpolitik, det statliga regionalpolitiska stödel och övriga
lokaliseringsförutsättningar i olika delar av landet. Härigenom skulle företagen
få underlag för en nyanserad bedömning av lokaliseringsfrågan. Meningen var
atl de skulle få denna information innan de fattade definitivt beslut om
lokaliseringen av den nya eller utvidgade verksamheien. Avsiklen var att
företagen genom samrådsförfarandet skulle förmås att frivilligt gå med på en
lokalisering utanför berörda regioner. Samrådsskyldighet förelåg så snarl den
tilltänkta byggnadsåtgärden medförde ett lokaltillskolt av minsl 500 m
våningsyla och lokalerna var avsedda alt helt eller till huvudsaklig del
användas för verksamhei inom partihandel, varuhandelsfbr-medling, bank- och
annan finansieringsverksamhet, försäkringsverksamhet, fastighetsverksamhet och
-förmedling samt uppdragsverksamhei. Till den 1 juli 1974 omfattades även
tillverkningsindustrin av samrådsskyldigheten.

Jag vill erinra om de uttalanden som gjordes när det nya
systemet för lokaliseringssamråd infördes år 1976 (prop. 1975/76: 211, AU
1976/77: 7, rskr 1976/77:79). Det förutsattes då att systemet med
lokaliseringssamråd enligt 1970 års lag skulle fortsätta för förelag inom
service och handel i avvaklan på slällningslagande lill frågan om det nya
systemet för lokaliseringssamråd skulle utsträckas till större företag av denna
typ. På förslag av AMS beslöt regeringen att redan den 1 juli 1978 avskaffa
samrådsskyldigheten för alla typer av företag, eftersom samrådsverksamhelen
bedömdes vara av ringa värde. Lagen om lokaliseringssamråd gäller dock
alltjämt. Mot bakgrund av mina förslag atl utvidga systemet för
lokaliseringssamråd anserjag att tiden nu är mogen för all upphäva denna. Om en
lagsiiftning i dessa frågor i framliden skulle bli aktuell, måste den utformas
på ett annat sätt än den nuvarande lagenJag förordar sålunda atl lagen om
lokaliseringssamråd upphävs.

8.15 Produktsökning i regionalpolitiskt syfte

Till följd av strukturförändringarna inom slål-, teko- och
varvsindustrin har bl. a. på regeringens uppdrag, som jag tidigare har nämnl,
arbetsgrup-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 111

per/delegationer
tillsatts i 14 län med uppgifi alt föreslå konkreta insatser för all skapa
sysselsättning inom resp. region och samordna åtgärder med regional- och
sysselsättningspolitiskt syfte. En viktig uppgift för arbetsgruppema är att
söka produkter för befintliga företag.

Produktsökning för företag
i regioner med sysselsättningsproblem har pågått några år, främst på länsnivå.
Norrbotiendelegalionen (I 1976:04) har sedan sin tillkomst höslen 1976 använt
medel för delta ändamål. Även en del andra liknande delegationer och
arbelsgmpper har i egen regi sökl produkter. För alt söka alternativ produklion
till varven har en särskild utredare (I 1978: 05) tillkallats. För stöd till
sådan produktion vid Svenska Varv AB har riksdagen anvisat 200 milj. kr. (prop.
1978/79:49, NU 1978/79:17, rskr 1978/79:115). Statsföretag AB har Ulldelals
särskilda medel för att söka nya produkler till de regioner i Norrland och
Västsverige där väsentliga sysselsältningsminskningar väntas inom den statliga
lexlil-och konfektionsinduslrin.

För alt stödja och
samordna arbetel på länsnivå har viss produktsökning organiserats centralt.
Denna verksamhet samordnas av en arbetsgmpp inom den inom industridepartementet
verksamma etableringsdelegalionen. Med hjälp av särskilda experter söks i
utlandet produkter som kan tillverkas i Sverige för en marknad i Norden eller
Västeuropa.

En
mångfald sysselsättningspolitiskt moiiverade aklivitetei" pågår sålunda i
syfte all hitta nya produkter, som kan tillverkas av svenska företag. Sökning
efter produkler i utlandet är en gemensam angelägenhet för ell flertal statliga
organ. Samordning sker genom den nämnda arbetsgmppen.

Produktsökningen
pä central nivå har följande uppläggning. Sökandel bygger på företagens
önskemål. Dessa karlläggs av de lidigare nämnda ar-belsgmpperna i länen. Del
prakliska arbelel handhas i flertalet län av utvecklingsfonden. Önskemål om
nya produkler har anmälts av ca 500 företag i de 14 län som omfattas av
verksamheten. Ett genomgående drag är att både stora och små förelag har svårt
att klart beskriva hurdana produkter de söker. Främsta skälet lill detta är
förmodligen atl de inte har tillräcklig överblick över den lekniska
utvecklingen inom sitt egel eller angränsande verksamhetsområden. Sökandet har
därför till en början måst ges en jämförelsevis bred uppläggning.

Företagens
önskemål har bearbetats och gmpperals i s. k. förelagsprofi-ler efter deras
nuvarande produkler och önskemål om nya produkter. En företagsprofil omfattar
företag med likartad produklion och likartade pro-duklönskemål. På gmndval av
förelagsprofilerna bedrivs produklsökning i bl.a. Förenta Staterna, Japan,
Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Australien och Canada.

De
produklförslag som kommer in genom detla sökande eller genom annan kontakt
stäms av mot önskemål. Med ledning av resultatet fördelas produklförslagen på
länen. Arbetsgmpperna i länen har därefier tre veckor på sig för att undersöka
företagens intresse för förslagen. Produklförslag

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 112

som
förelagen bedömer sakna intresse sänds tillbaka varefter de efter avstämning
mot andra företags önskemål eventuellt kan sändas vidare till ett nyu län osv.

Centralt
granskas produktförslagen översiktligt i samarbete bl.a. med slyrelsen för
leknisk utveckling och patent- och registreringsverket. Del är emellertid
företaget som har atl med hjälp av utvecklingsfonden eller behövlig expertis
avgöra om det finns marknad och andra förutsättningar för produktion.

Som
framgår av min redogörelse ligger lyngdpunklen i verksamheien i länen. Det är
på länsnivån som den närmasle kontakten med och den största kännedomen om de
mindre och medelstora företagen och deras utvecklingsförutsättningar finns. En
viktig roll i sammanhanget spelar de regionala utvecklingsfonderna, som också
har egna medel för alt siödja införandet av nya produkler i förelagen. Jag har
tidigare (avsniii 5.3) förordat all särskilda medel skall kunna tilldelas
länsstyrelserna för alt fullfölja länsplaneringen. Dessa medel bör kunna
användas bl. a. för fortsall produklförmed-ling på länsnivå.

Försöksverksamhelen
har pågått knappt ell år och några säkra slutsal-ser om resultatet kan ännu
inte dras. Stor möda läggs ned på atl dokumentera olika moment för atl göra en
senare utvärdering möjlig. 1 proposition 1978/79:123 om riktlinjer för
industripolitiken m.m. har regeringen föreslagit all verksamheten ulvidgas i
industripoliliskt syfte. Förslaget syftar till att utveckla former för atl
siödja import av ny leknik. Särskilda sakkunniga avses bli tillkallade för att
leda denna verksamhet.

Jag
ålerkommer i det följande med förslag om medel för produktsök-ningsverksamheten
under budgetåret 1979/80.

8.16
Industricentra

År
1973 påbörjades en försöksverksamhet med statliga industricentra i regionala
centra i det inre stödområdet (prop. 1973:50, InU 1973:7, rskr 1973: 248).
Syftet med verksamheien är alt uppföra industrilokaler för ulhyrning. Huvudman
är Stiftelsen Industricentra, som har lill uppgifi atl planera, uppföra, äga
och förvalla induslricenteranläggningar samt i övrigt verka för att skapa goda
fömlsättnigar för verksamheten i anläggningarna. Stiftelsens förvaltning är
lokaliserad till Skellefteå.

Hyran
i industricenteranläggningarna skall ligga på en nivå som motsvarar de
kostnader som företagen kan räkna med om de bygger egna lokaler med statligt
lokaliseringsstöd. Finansieringen av byggnadsinvesteringarna har därför ordnats
på ell sätl som ungefär molsvarar del statliga lokaliseringsstödet enligt de
maximiregler som gäller för del inre stödområdet. Sålunda har lokaliseringsbidrag
lämnats med 65 % av byggnadskostnaderna. Vidare har lån lämnats från anslaget
för lokaliseringslån med ca 13% av byggnadskostnaderna. Till skillnad från
vanliga Icrkaliseringslån har dessa

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 113

lån lämnals i form av annuitetslån med de tre försia åren
ränte- och amorieringsfria. Återstoden av byggnadskostnaderna har täckts med
egel kapital. Stiftelsen har inom ramen för den regionalpolitiska
bidragsverksamheten hittills tillförts sammanlagt ca 21 milj. kr. i stiftelsekapital.

Stiftelsens
administrationskostnader läcks delvis genom statsbidrag. Statsbidraget skall
täcka de regionalpolitiskt moiiverade kostnaderna för stiftelsens verksamhet,
dvs. sådana kostnader som inte rimligen kan belasta hyresgästerna. De förvaltningskostnader
som direkt hänför sig lill anläggningarna kalkyleras däremoi in i hyrorna. För
budgetåret 1978/79 uppgår det statliga administralionsbidraget till 935000 kr.
Stiftelsen hardessutom sedan budgetåret 1975/76 fått statsbidrag för all läcka
driftsunderskott till följd av oulhyrda lokaler.

I det
kommittéförslag som iåg till grund för beslutet om industricentra förordades
alt ett fulll utbyggt industricentrum skulle omfatta lokaler för ca 300
arbetsplatser, vilkel bedömdes molsvara ca 12000 m'' lokalyta. Kommittén
förordade dock en stegvis utbyggnad och att en första etapp borde omfatta halva
lokalytan. Statsmakterna anslöt sig till kommitténs förslag om stegvis
utbyggnad och beslöl år 1973 om all bygga etapp 1 i Strömsund och Lycksele. Är
1976 beslöts att båda dessa anläggningar skulle byggas ut till full storiek
(prop. 1975/76:87, InU 1975/76:27, rskr 1975/76:167). Senare under år 1976
beslutades att bygga en första etapp av induslricenteranläggningar i Haparanda
och Ljusdal (prop. 1975/76:185, InU 1975/76:43, rskr 1975/76:369). Svårigheler
alt i rådande konjunktur finna hyresgäster har medfört all av de år 1976
beslutade investeringarna endast etapp 2 i Strömsund och etapp I i Ljusdal
påbörjades under år 1977.

De induslricenteranläggningar som hittills har byggls
beslår i huvudsak av standardiserade lokaler på ca 2 500-3000 m per byggnad. I
den försia etappen byggdes lokalerna utan att hyresgäster hade knutits till
lokalerna redan i byggnadsskédet. Det uttalade syftet var också att genom
ändamålsenliga, redan färdigställda lokaler utöva dragningskraft på
expanderande industrier med akut lokalbehov. Erfarenhelerna visade dock alt
lokalerna kom att stå oulhyrda under ganska lång tid efter det atl de hade
blivit färdiga. För de följande .utbyggnadsetapperna infördes därför en
ordning som innebär atl principbeslut försl fattas om atl en anläggning skall
byggas. Därefier söker stiftelsen skaffa hyresgäster lill ungefär hälften av de
planerade lokalerna. Först när så här skett påbörjas investeringarna. Del har
dock visat sig all denna ordning avsevärt försvårar stiftelsens möjligheler atl
iräffa hyresöverenskommelser med intresserade förelag, efiersom stiftelsen har
svårt alt ge definitiva ridsangivelser för byggstart och färdigställande av
lokalerna. Med hänsyn till dessa svårigheter beslöl regeringen med slöd av
riksdagens bemyndigande våren 1978 atl uppföra anläggningen i Haparanda utan
hinder av kravel på förhandsuthyrning (prop. 1977/78:125 bil. 11, AU
1977/78:34, rskr 1977/78:305}.

Sysselsättningsutredningen
föreslår alt verksamheien med industricentra byggs ul och atl reglerna för
verksamheien ändras i vissa avseenden. 8 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 112

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 114

Vid
utbyggnad av induslricenierverksamhet lill nya orter gäller f. n. att riksdagen
beslutar om varje enskilt projekt. Kommittén förordar en smidigare ordning som
innebär atl riksdagen beslutar om allmänna riktlinjer för verksamheien och i
samband med budgetbehandlingen fastställer en ram för kapitaltillskott til' stiftelsen
för det kommande budgetåret. Enligt kommittén bör del därefier ankomma på
regeringen all efter framställning från stiftelsen beslula om de olika
byggnadsprojekten.

Som
geografisk avgränsning av verksamheten föreslår kommittén inre stödområde 5 och
6, vilket i slort motsvarar nuvarande verksamhetsområde.

Finansiering
av stiftelsens anläggningar bör enligt kommittén ske med avskrivnings- och
lokaliseringslån enligt gängse regler. Del innebär med de stödregler som jag
lidigare har förordal alt högsl 70% av investeringskostnaderna kan finansieras
på del sättet. Ålersloden får enligt kommitténs förslag finansieras genom
stiftelsens egna kapital. Kommittén föreslår vidare atl sysiemel med
annuitetslån lill stiftelsen avskaffas. I slället bör enligt kommittén
lokaliseringslån på vanliga villkor lämnas.

Värdet
av att som regionalpolitiskt medel kunna erbjuda förhandsbygg-da lokaler anser
kommittén vara så slort all kravel på förhandsulhyrning bör slopas.

Kommittén
anser slutligen att en möjlighel bör finnas atl efter viss tid överlåta lokaler
lill hyresgäster om de så önskar. En sådan möjlighel bör dock enligt kommittén
utnyttjas sparsamt.

Kommitténs
förslag får slöd av de flesta av det fåtal remissinsianser som tar upp frågan.
Stiftelsen Industricentra godtar förslaget i huvudsak och lägger fram
ytterligare förslag om hur en utbyggd verksamhet kan underlättas. Sålunda
föreslår stiftelsen all hyresfrihel i Ire år skall kunna beviljas företag som
nyetableras i stiftelsens anläggningar. Vidare vill stiftelsen ha möjlighet att
i vissa fall hyra ut lokaler även till sådana serviceföretag som inte är
berättigade till regionalpolitiskt stöd. Stiftelsen anser också atl
verksamhetsområdet bör utsträckas till att omfatta även orter inom allmänt
stödområde 4. När del gäller finansieringen föreslår stiftelsen alt avskrivningslån
med maximall belopp enligt reglema för inre stödområde 6 skall kunna lämnas för
alla induslricenteranläggningar inom inre stödområde 5 och 6. Vidare pekar
stiftelsen på atl en övergång från annuitetslån till lokaliseringslån med
vanliga villkor innebär försämring av möjligheterna för stiftelsen alt erbjuda
lokaler till konkurrenskraftig hyra.

För
egen del vill jag anföra följande. Verksamheten med industricentra har två
huvudsyften. För det försia skall ändamålsenliga lokaler för ulhyrning
erbjudas sådana förelag som vill bygga ul eller etablera verksamhei på
regionalpolitiskt prioriterade orter utan att själva äga lokalerna. För det
andra kan kraven på en god industriell miljö med olika former av företagsservice
tillgodoses snabbare i induslricenteranläggningar än vid en spridd lokalisering
av enstaka företag. Mot denna bakgmnd bedömer jag, liksom

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 115

kommittén
och den övervägande remissopinionen, all verksamheien med industricentra bör
fortsätta.

1
fråga om beslutsordning förordarjag atl riksdagen liksom f n. bör besluta om i
vilka orter induslricenteranläggningar skall byggas. Det får sedan ankomma på
regeringen att besluta när bygget skall påbörjas och i samband därmed besluta
om kapitaltillskott till stiftelsen samt övrigi regionalpolitiskt stöd lill
projektet.

Jag
vill i detta sammanhang också ta upp frågan om vilka lyper av orter och vilken
storlek av anläggningar som skall komma i fråga för industricentra. I likhet
med stiftelsen anserjag atl induslricenteranläggningar bör komma till stånd på
orter, som är av strategisk betydelse för utveckling av den regionala
strukturen och där behov följaktligen finns av större insatser. Enligt
riksdagens beslul (InU 1975/76:43. rskr 1975/76: 369) skall nya anläggningar
byggas i försia hand i Ange och Vilhelmina vid en kommande utbyggnad av
verksamheten. Beslul bör nu fattas om att nya anläggningar skall byggas i Ange
och Vilhelmina samt all insatserna i Lycksele, Strömsund, Ljusdal och
Haparanda skall fullföljas med sikle på att nå målel ca 300 arbetsplatser i
varje anläggning.

Jag
bedömer atl induslricenteranläggningar bör dimensioneras för ca 300
arbetsplatser. Fördelen med den samlade lokaliseringen av arbetsplatser riskerar
annars att gå förlorad. Hur stor lokalyta som behövs bör bedömas med
utgångspunkt från företagens behov. Behovet av mindre industribyggnader för
uthyrning kan enligt min mening tillgodoses genom att, som jag tidigare har
förordal, kommuner skall kunna få avskrivnings- och lokaliseringslån vid
sådana investeringar.

Liksom
kommittén och de remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser jag att
något krav på förhandsulhyrning av lokaler inte bör ställas för att
induslricenteranläggningar skall få börja byggas. Det bör ankomma på regeringen
att efter förslag från stiftelsen besluta om storlek och utformning av de
lokaler som byggs utan alt hyresgäster finns kontrakterade. Jag räknar med all
stiftelsen därvid i göriigasle mån karllägger och dokumenterar vilka företag
som är seriöst inlresserade av all hyra lokalerna.

1
fråga om finansiering av stiftelsens verksamhei tillstyrker jag kommitténs
förslag. Enligt min mening bör samma statliga slöd i form av avskrivnings- och
lokaliseringslån slå till förfogande oavsell om ett företag bygger egna lokaler
eller om stiftelsen bygger lokaler för ulhyrning. Av vad jag nu har sagt följer
attjag inte kan förorda stiftelsens förslag om subvention i form av
hyresfrihel i stiftelsens anläggningar under de försia åren. Jag vill i detta
sammanhang erinra om att företag som hyr lokaler i induslricenteranläggningar
givetvis själva kan utnyttja övriga regionalpolitiska stödformer såsom
avskrivnings- och lokaliseringslån saml sysselsätiningssiöd och
utbildningsstöd.

Liksom
hittills bör lokalerna hyras ut lill företag med sådan verksamhet som är
berättigad till regionalpoliliskl slöd. Del kan dock, som stiftelsen

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 116

påpekar, finnas vissa serviceförelag ulan rätl till
regionalpoliliskl slöd som skulle kunna bidra till utbudet av induslriservice i
vid mening inom anläggningarna. Jag anser att stiftelsen i undantagsfall bör
kunna få hyra ut lokaler till sädana företag. Denna möjlighet bör dock
utnyttjas restriktivt, eftersom den innebär en fara för snedvridning av
konkurrensen inom servicenäringar med utpräglad lokal marknad.

Liksom kommittén finner jag att möjlighel bör finnas att i
undantagsfall överlåta lokal lill en hyresgäst, om det inte innebär någon
nackdel för verksamheten inom den återstående delen av anläggningen.

9 Särskilda åtgärder för glesbygder

9.1 Nuvarande ordning och utredningsförslag

Under 1960-talel uppmärksammades alltmer den brisiande
balansen mellan landets regioner ifråga om befolkning och sysselsättning. 1 samband
härmed ägnades också ett betydande intresse ål dem som bor i glesbefolkade
områden. Den negativa befolkningsutvecklingen i vissa delar av rikel kom i
särskild grad all påverka förhållandena i de flesta glesbygderna. Antalet
arbetstillfällen minskade och servicen blev sämre. Två arbetsgrupper för
glesbygdsfrågor och en pariamentariski sammansatl kommitté,
glesbygdsutredningen, har sedan mitten av 1960-talet arbetat fram en rad
förslag till åtgärder för att förbättra levnadsförhållandena för befolkningen i
glesbygder.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen beslutat om
särskilda åtgärder för glesbygderna. Senast riksdagen tog ställning till
glesbygdspolitiken i ett övergripande sammanhang var år 1976 i samband
méd'beslutet om samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik.
Sysselsättningsulredningen har därefier i delbeiänkandel (SOU 1978:62)
Regionalpoliliska stödformer och styrmedel förordat en utveckling och
utvidgning av nuvarande former för stöd till glesbygder. Den är 1977 inrättade
glesbygdsdelegationen har till uppgifi att bereda, samordna och intensifiera
regeringens glesbygdsinsalser. Delegaiionen har föreslagit fortsatta insatser
för att förbättra förhållandena för befolkningen i glesbygderna. Delegaiionen
har utarbetat sina förslag i anslutning lill sysselsättningsutredningens
betänkande och länsstyrelsernas länsrapporter år 1978. Delegationens förslag
överensstämmer i stort med sysselsätlningsulredningens. Endasl på ett par punkter
skiljer sig förslagen åt.

Stödet till glesbygderna är en del av det
regionalpoliliska slödel. De regional- och sysselsältningspoliliska insatser
som görs, både när det gäller stöd till näringslivet och beslut inom den
offentliga sektorn har dock ansetts behöva kompletteras för de mest
glesbefolkade områdena. De slöd-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 117

former som är särskilt inriktade på service och
sysselsättning i glesbygderna spänner över ett stort område.

Enligt förordningen (1973:608, omiryckt 1978:186) om
statligt slöd lill kommersiell service 1 glesbygd utgår stöd för atl upprätthålla
en tillfredsställande försörjning med dagligvaror och drivmedel i glesbygd,
skärgårdar och andra liknande områden. Stödel utgår i form av investerings- och
driftsstöd till dagligvaruhandel och hemsändningsbidrag till kommuner.
Konsumentverket har den övergripande tillsynen över stödverksamheten och
beviljar stöd till dagligvaruhandeln och drivmedelshandeln sedan länsstyrelsen
efter samråd med berörd kommun avgivit yttrande. En särskild glesbygdsnämnd
bistår verket vid prövning av ärenden. Länsstyrelsen beviljar
hemsändningsbidrag.

En särskild försöksverksamhet beträffande samhällelig
service i glesbygdsområden lar sikte främst på ålgärder för vård och service
åt äldre och handikappade saml aktiviteter för barn och ungdom. Verksamheten
har pågått sedan år 1968. Stödel utgår främst lill kommuner och landsting för
särskilda insatser. Avsikten är bl.a. att underlätta för kommunerna i
glesbygdsområden att säkerställa en rimlig vård- och servicenivå. Försöksverksamheten
har gällt bl.a. förskoleverksamhet, snöröjning, färdtjänst,
rehabilileringsålgärder, decentraliserad fritidsverksamhet för såväl äldre som
barn och ungdom samt frågor om organisaiion av äldreomsorgen i
glesbygdsområden. Socialstyrelsens glesbygdskonsulenler biträder kommunerna
vid initiering av nya försöksprojekt. Regeringen beviljar kommun medel för
visst projekt efter förslag från socialstyrelsen.

Särskilda stödåtgärder i glesbygder vidlas genom dels
försöksverksamhel i form av stöd till hemarbete, dels bidrag lill de regionala
utvecklingsfonderna för genomförande av speciella projekt i syfte att främja
företagsamhet i glesbygder och skärgårdar. Från anslaget bekostas vidare
bidrag till vissa kommuner för inventering av lokall tillgängliga arbetsobjekt
samt planering och genomförande av sysselsättningsinsatser, s. k.
intensifierade kommunala sysselsätlningsinsalser i glesbygd (IKS).

Bidrag till hemarbete utgår för att täcka kostnader som
föranleds av att arbetel bedrivs som hemarbete, t. ex. kostnader för instmklion
av hemarbetare, för transporter av arbetsmaterial och arbetsprodukter samt för
arbetsverktyg och annan enklare utmstning för hemarbetet. Fråga om bidrag
prövas av utvecklingsfonden i länet i samarbete med länsarbetsnämnden.
Försöksverksamheten bedrivs inom Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs,
Västemorrlands, Jämtlands, Västerbollens och Norrbottens län. Statens
indusiriverk fördelar anslagsmedlen i form av ramar för de olika länen.

Bidrag till de regionala utvecklingsfonderna för att genom
speciella projekt främja företagsamhet i glesbygder beviljas av regeringen
efter beslul i varje särskilt fall.

Bidrag till intensifierade kommunala
sysselsätlningsinsalser (IKS) bevil-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 118

jas av regeringen efter beslut i varje särskilt fall efter
ansökan av kommun.

Enligt förordningen (1978:465) om särskili stöd till
lantbruksföretag rn. m. i vissa glesbygder lämnas stöd till lantbruksföretag
och verksamhet som kan bedrivas i kombinalion med sådana förelag. Slöd lämnas i
form av krediigarantier och statsbidrag. Lantbruksnämnderna beslutar om stöd
och lantbruksstyrelsen utfärdar föreskrifter för verksamheten. Inom inre
stödområdet anger länsstyrelsema de områden som bör omfattas av stödel. Inom
landet i övrigt avgör regeringen efter förslag av länsstyrelserna inom vilka
områden stöd kan utgå.

Enligt förordningen (1976:208) om statUgt stöd IiU
skärgårdsföretag lämnas stöd för atl främja tillkomsten och utvecklingen av
företag i skärgårdarna. Stöd lämnas i form av kreditgarantier och statsbidrag.
Bestämmelserna överenssiämmer i slort med vad som gäller för del nyss nämnda
särskilda stödet till lantbmksföretag. Lantbmksnämndema beslutar om slöd. 1
frågor som inle rör jordbmk, skogsbmk, trädgårdsnäring eller fiske skall samråd
ske med resp. utvecklingsfond och i frågor av siörre vikt med länsstyrelsen.
Lantbmksstyrelsen utfärdar föreskrifter.

Utöver stöd i de här nämnda formerna görs en rad andra
insatser för glesbygderna t. ex. ifråga om skolan och poslens service genom
lanlbrev-bärning.

Ansvaret för de skilda stödformema är, som har framgått av
min beskrivning, utspritt på flera huvudmän och beslutsfattandet sker på såväl
regional som ceniral nivå. Sysselsättningsulredningen har förordal en bälire
samordning av stödel till glesbygderna. Glesbygdsdelegalionen framför liknande
synpunkter och föreslår att de anslag som är avsedda all siödja sysselsättning
och service i glesbygd, förs samman lill ett anslag under det departement som
har ansvarei för regionalpoliliken. Delegaiionen föreslår också alt besluten
rörande glesbygdsinsatserna så långt som möjligt decentraliseras till regional
nivå.

Delegationens förslag innebär i övrigi att riksdagen
godkänner riktlinjer för glesbygdsstödet och anvisar medel, som regeringen
sedan fördelar i form av ramar för de olika länen. Besluten om stöd
decentraliseras så långl möjligl till regional nivå, där länsstyrelsen får det
samordnande ansvaret. Stöd bör kunna utgå till i huvudsak samma ändamål som
sker f. n., men fördelningen mellan de skilda ändamålen bör göras med ledning
av de riktlinjer för utveckligen som fastställts inom länsplaneringen. Stödel
bör regleras genom en särskild förordning. Glesbygdsdelegationen skall enligt
förslaget lämna underlag lill regeringen för beslul om medelsfördelning och
utfärda föreskrifier för verkställighet av förordningen. Enligt förslaget skall
delegaiionen vidare i samverkan med de cenlrala myndigheter som i dag har
ansvaret för de skilda stödformema ansvara för den centrala uppföljningen av
slödel. Delegaiionen framhåller alt seklorsmyndighelerna även i fortsättningen
måste handlägga glesbygdsfrågor inom sitt område, t. ex. ifråga om
utvecklingsarbete, forskning, beredskapsarbeten och rådgivning lill jordbruket
m. m.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 119

Delegationens
förslag bygger på ett samspel mellan kommunal, regional och central nivå.
Sålunda har kommunen i förslaget ansvaret för den kommunala serviceplaneringen
och planering av sysselsättning inom kommunens egen administration. I den
kommunala serviceplaneringen bör enligt delegaiionen redovisas de problem som
finns och anges behov av ålgärder för såväl den kommersiella som den offentliga
servicen.

Delegationen föreslår
vissa ändringar i stödbeslämmelsema. Stödet lill lantbruksförelag och
skärgårdsförelag förs samman i en stödform som omfattar också andra
småföretag, hemslöjd, hantverk, småvarv m. m. Siödet avses kunna utgå även till
dem som i egen regi bedriver mindre verksamhet i form av hemarbete. Bidraget
får enligt förslaget lämnas med högst 125000 kr. för varje
investeringstillfälle. Detta motsvarar vad som nu gäller för stödel till
lantbruksföretag.

De
intensifierade kommunala sysselsättningsinsatserna (IKS) bör enligt såväl
sysselsättningsulredningen som delegaiionen utvidgas till fler kommuner med
motsvarande förhållanden som dem som ingått i försöksverksamhelen. Vidare
föreslås att reglerna för bidrag anpassas till de regler som gäller för
kommunala beredskapsarbelen. Bidrag bör sålunda utgå med högsl 90% av del
godkända bidragsunderlagel. 1 bidragsunderlaget bör kunna inräknas även resekostnader.

Sysselsättningsulredningen
föreslår beträffande IKS-verksamheten atl del skall ankomma på
länsarbetsnämnderna atl innan arbelena sätts igång godkänna arbetsobjekten. Den
geografiska fördelningen av medlen på län för IKS bör i fortsättningen göras av
AMS. Del fär sedan enligt kommittén ankomma på länsarbetsnämnden att efter
samråd med länsstyrelsen och på grundval av länsplaneringen göra fördelningen
av medlen på kommunerna inom resp. län. Delegaiionen menar däremoi atl
länsstyrelsen skall godkänna de utvalda arbetsobjekten och bevilja bidrag till
verksamheten efter samråd med länsarbetsnämnden. Möjlighet att delegera
godkännandet till länsarbetsnämnden bör enligt delegationen finnas.

Del
särskilda stödet till de regionala utvecklingsfondema för insatser i glesbygd
bör enligt sysselsättningsulredningen upphöra. Behovet av medel för fondema
till insatser i glesbygder bör istället beaktas vid den vanliga
medelstilldelningen lill utvecklingsfondema i landets norra delar.

Glesbygdsdelegalionen
föreslår vidare att försöksverksamhelen med social service i glesbygd
avslutas. Utvecklings- och forskningsverksamheten föreslås drivas vidare av
socialstyrelsen medan medel för direkia insaiser för social service föreslås
anvisade under glesbygdsanslaget.

Glesbygdsdelegalionen har
också tagit upp frågan om servicegaranli som aktualiserades vid riksdagens
behandling av regionalpdJiliken år 1976 (prop. 1975/76:211, AU 1976/77:7, rskr
1976/77:79). Delegaiionen anser därvid alt den geografiska avgränsningen kan
diskuteras ur två aspekter. Det försia synsättet utgår ifrån ett ortsresonemang
där service garanteras för vissa orter. Frågan är dock vilken storlek på orten
som skall vara ut-

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 120

gångspunkt.
Skall det vara kommundelscentrum med service som apotek, systembolag,
verkstäder och kemisk/tekniska butiker eller orter med t. ex. 200 invånare och
service som livsmedelsbutik och låg- och mellanstadieskola? Delegationen anser
att en ordning av nämnt slag är olämplig och hävdar istället att serviceproblemen
skall lösas där de finns "oavsett" boende eller servicens belägenhet.
Delegationen anser vidare att centralt utarbetade generella kriterier är ett
olämpligt system för atl irygga serviceförsörjningen i glesbygd. Riksdagens
intentioner tillgodoses enligt delegationen bäsl genom alt beslulen om vilka
åtgärder som skall vidtas läggs på lokal och regional nivå.

Enligt
delegationen bör det i första hand vara kommunerna som ansvarar för att
invånarna i kommunerna får en god service i olika avseenden. I vissa fall kan
det dock vara nödvändigt att staten stöder kommunerna ekonomiskt för atl de
skall kunna uppfylla sill ansvar. Beslul om statligt stöd bör enligt förslaget
kunna fattas av resp. länsstyrelse inom ramen för tilldelade medel. En
förutsäitning för atl statligt stöd skall kunna utgå bör bl. a. vara att
kommunen har upprättat en plan för serviceförsörjningen.

Flertalet
remissinstanser tillstyrker såväl sysselsätlningsulredningens som
glesbygdsdelegationens förslag om en bättre samordning av regeringens
glesbygdsinsalser. I fråga om handläggningen av glesbygdsstödet har några
remissinstanser redovisal kompletterande synpunkier somjag ålerkommer lill i
del följande.

9.2
Det framtida glesbygdsstödet

För
egen del anser jag i likhet med sysselsättningsutredningen, glesbygdsdelegationen
och flertalet remissinstanser att en fortsatt satsning på glesbygdsområdena är
angelägen. Det gäller också att effektivisera de stödformer som redan finns
efiersom dessa ofta måste anpassas lill de regionala och lokala förhållandena.
En samordning av de statliga insatserna i glesbygderna är därför nödvändig.

Glesbygdspolitiken
ingår som en del av regionalpolitiken. De allmänna regional- och
sysselsältningspoliliska åtgärdema är av grundläggande belydelse också för möjlighelerna
till arbete och service för dem som bor i glesbygd. De större orterna fungerar
som stödjepunkter för kringliggande områden. Möjligheterna lill pendling mellan
och inom kommuner har förbättrats för både arbets- och serviceresor. Del fmns
dock områden som ligger utanför rimligt pendlingsavstånd till större orter.
Det är åtgärder i dessa områden jag här kommer all behandla.

Glesbygdsinsatserna
bör enligt min mening grundas på en samordnad kommunal och regional planering.
Besluten bör fattas så nära de berörda människorna som möjligt. Det innebär atl
beslut så långt möjligt bör decentraliseras lill regional nivå. Länsstyrelsen
har det samordnande ansvaret för statliga insatser på regional nivå och det är
därför enligt min mening

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 121

lämpligt
atl ytterligare decentralisera besluten till länsnivå i de ärenden som gäller
glesbygdsstödet inom en av regeringen anvisad ram. Stödel bör som f. n. vara
inriktat på olika ändamål. Länsstyrelsen bör fördela medlen mellan de skilda
ändamålen mot bakgrund av de riktlinjer för utvecklingen i länel som
fastställts i länsplaneringen. En sådan decentralisering bör enligt min
bedömning leda till att det statliga glesbygdsstödet får bättre effekt.
Prövningen av ärenden sker nära de berörda människorna, och därmed bör
engagemanget för glesbygdsfrågoma öka i länen. Glesbygdsfrågorna bör på detta
sätt få ökad lyngd i de regionala och kommunala organen. Vad jag här anförl
innebär all jag i allt väsentligt ansluler mig lill vad sysselsättningsulredningen
och glesbygdsdelegalionen har anfört i dessa frågor.

Innan
jag går närmare in på glesbygdsstödets uiformning villjag redovisa min syn på
frågan om statlig garanti för att upprätthålla servicen på vissa orter i de
geografiskt större glesbygdskommunerna.

Jag
ansluter mig i likhet med glesbygdsdelegationen och flertalet remissinstanser
till uppfattningen att serviceproblemen i glesbygden inle alltid kan knytas
till en ort och en viss befolkningsstorlek. Bedömningen av hur serviceproblemen
skall lösas måsle i stället ske från fall till fall och insatserna måste
anpassas efter skilda lokala förutsättningar.

Servicefrågornas
lösning knyts därmed till specifika serviceproblem snarare än till vissa
serviceorters problem. Det innebäratt enskilda människors eller vissa
befolkningsgmppers möjligheler att fä service så långt möjligt bör beakias. Det
finns dock naluriigtvis en gräns för vad som är rimliga samhällsinsatser.

De medel som finns för
serviceförsörjningen i glesbygd bör enligt min mening förbehållas stora
sammanhängande områden där gles bebyggelse och långa avstånd försvårar
möjlighelerna atl bibehålla en rimlig service-försörining. Hänsyn bör tas även
lill hur stora de gmpper av befolkningen är som berörs av en viss del av
servicen, t. ex. åldringar och bam i skolåldern. Jag vill dock betona att
områden måste ses som en helhet, där tätort och glesbygd inle slår i motsats
lill varandra. Den statliga glesbygdspolitiken ifråga om service bör, enligt
min mening, liksom nu inriktas på de mest utpräglade glesbygdsområdena utanför
rimligt pendlingsavslånd lill större orter. Sådana områden finns företrädesvis
i skogslänens inre delar och i skärgårdama. I den mån jämförliga förhållanden
och problem finns i andra delar av landet bör insatser liksom nu också kunna
göras där.

Den
nu angivna ordningen innebär ingen förändring i förhållande lill de beslul
riksdagen tidigare har faltal. Slöd till serviceförsörjningen bör i första hand
syfta till att behålla befintlig service.

Jag
vill i sammanhanget framhålla betydelsen av utvecklingsprojekt och
försöksverksamhel i syfte alt finna altemativa vägar all tillförsäkra befolkningen
i glesbygdsområden bästa möjliga service och social omvårdnad.

Det
arbete som konsumentverket har inlett för atl åsiadkomma en kom-

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 122

plettering
av dagligvarubutikemas service i glesbygd är enligt min mening mycket
angelägel. Insaiser för alt trygga serviceförsörjningen skulle således fömtom
butiken kunna omfatta även servicefunktionen. Om en butik saknas bör motsvarande
servicefunktion kunna etableras vid något annal fasl serviceställe. En stor
flexibilitet är enligt min uppfattning nödvändig för att lösa serviceproblemen.
Servicen måsle dock stå i relalion lill befolkningsunderlaget och dess
sammansättning i berört område. Någon garanterad omfattning eller lidsperiod
för glesbygdsstöd för viss service kan därför inle anges.

Jag
anser i likhet med delegationen att ett system med preciserade, centralt
utarbetade kriterier för när statligt stöd till service i glesbygd skall utgå
är olämpligt.

Befolkningen
i glesbygd bör så långt möjligt ha tillgång lill olika fonner av kommersiell
och samhällelig service. Sådan service kan antingen finnas på orten eller
flyttas mellan orter så all den åtminstone tidvis är tillgänglig för alla. Ett
annal sätt att öka tillgängligheten är att förbättra transportmöj-lighetema
till servicen. Följaktligen måste lösningama på problemen anpassas lill lokala
förhållanden och till enskilda människors situation.

1
serviceförsörjningen spelar givetvis ortema där de stationära enheterna är
lokaliserade stor roll inle bara för ortens invånare utan även för den
omgivande bygdens befolkning. Vilken roll en viss ort spelar är beroende av en
mängd faktorer, såsom ortens storlek, dess läge i förhållande till andra
orter, omlandels befolkningstäthet, åldersstrukturen m, m. Förändringar i
åldersstrukturen ger nya behov beträffande åldringsvård och skolor, liksom
lillkomslen av en ny industri eller en nedläggning påverkar servicens storlek
och bredd. Det måste därför finnas möjlighet att anpassa servicen till ändrade
förhållanden. Att ort för ort eller område,för område ange vilka slags
serviceenheler som skall finnas är alllså inte möjligl.

Bedömningen
av problemen och behoven av insatser för glesbygdsstödet bör göras på lokal och
regional nivå. Det är där man har den bästa kännedomen om förhållandena och
problemen. Del gäller också frågan om vilka åtgärder som skall sättas in. Det
bör framför allt ankomma på kommunen att bedöma de lokala serviceförhållandena.
De statliga organen har emellertid också ett ansvar. Det bör främsi utövas av
länsstyrelsen som har det regionalpolitiska ansvaret i länet. Länsstyrelsen bör
tillsammans med kommunerna noga följa utvecklingen av serviceförsörjningen och
göra de bedömningar och prioriteringar som behövs. Inte minst viktig är samordningen
av olika kommunala och statliga insatser.

Slödel
lill service i glesbygd, dvs. stöd till kommersiell service och stöd lill
social service och omvårdnad är inriktat på särskilda ändamål. För att fä fram
den mest effektiva användningen av medlen anser jag i enlighet med vad jag
redan har anfört atl det är nödvändigt att flexibiliteten i användningen ökas
och att samordningen av insatserna förbättras.

Serviceproblem
i glesbygd har ett nära samband med sysselsättningsut-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 123

vecklingen.
En utbyggd service ger arbetstillfällen som gör det möjligl för människoma att
bo kvar i bygden. Delegationens förslag att samordna stöden till service och
sysselsättning och atl decentralisera beslutanderätten bör kunna ge större
möjligheter att behandla dessa frågor i ett sammanhang. Samtidigt är det
uppenbart att det möter särskilda svårigheter och koslnader för kommunema atl
organisera en social service och omvårdnad i utpräglade glesbygdsområden. Det
är därför angelägel alt behovet av särskilda insatser i sådana områden för de
äldre samt för bam och ungdom liksom f. n. beaktas.

Jag
ansluter mig sålunda till förslaget all föra samman de anslag som f n. är
inriktade på att stödja sysselsättning, service och social omvårdnad i
glesbygd, och atl regeringen fördelar medlen i form av ramar för de berörda
länen. Möjlighelema alt samordna och intensifiera glesbygdsinsatsema bör därmed
öka. Jag kommer i det följande vid min behandling av anslags-frågoma för nästa
budgetår föreslå att huvuddelen av de nuvarande anslagen för glesbygdsstöd
förs samman till ett nytt anslag.

Stödet bör som
delegationen föreslagil utgå i huvudsak i samma former som f n. Nuvarande
bestämmelser bör i huvudsak gälla även i fortsättningen. Vissa ändringar bör
dock göras. Sålunda bör, som delegationen och flertalet remissinsianser anser,
det regionalpolitiska jordbruksstödet, skär-gårdsslödel och den del av stöd
till hemarbete som inte inordnas i stiflelsema för skyddai arbete (prop.
1977/78:30, AU 1977/78:16, rskr 1977/78: 74) slås samman till en stödform.
Stödel bör därmed kunna lämnas lill olika former av s. k.
kombinationssysselsättning. Bidrag bör, i enlighet med delegationens förslag,
lämnas med högst 125000 kr. Det bör ankomma på regeringen att med utgångspunkt
i gällande bestämmelser för de tre stödformerna ulforma enhetliga regler för
den nya stödformen, som bör benämnas stöd till företag i glesbygder.

Enligt
min uppfattning bör liksom f. n. bidrag kunna utgå till de regionala
utvecklingsfonderna för genomförande av speciella projekt för att främja
förelag i glesbygder. Jag delar således inle sysselsätlningsulredningens
uppfattning i denna del.

IKS-verksamheten
har givit mycket positiva erfarenheter. Jag förordar därför att verksamheten
som sysselsättningsutredningen har föreslagit bör kunna utvidgas lill kommuner
med liknande förhållanden som de som har ingått i försöksverksamheten.
Riktlinjer om avgränsning av stödområden och stödobjeki bör utarbetas inom
ramen för länsplaneringen. På detta sätt erhålls också en naturlig samordning
med andra stödformer som är riktade till glesbygderna.

För
att åstadkomma en bättre samordning mellan IKS-verksamheten och de kommunala
beredskapsarbetena förordarjag att IKS-verksamheten i bidragshänseende
jämställs med beredskapsarbeten för vilka normalt 75 % bidrag av lönekostnadema
utgår. Vidare bör resekostnaderna för de sysselsatta kunna räknas in i
bidragsunderlaget. Jag vill dock understryka att detta inte får leda till att
arbetena i ökad omfattning förläggs till kommu-

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 124

nernas större orter. De måsle allljämt i första hand
förbehållas befolkningen i glesbygdsområdena.

Del är av stor vikt att arbetsobjekt väljs med
utgångspunkt från de arbetssökandes yrkesbakgrund och förutsättningar i
övrigi. Länsslyrelsernas arbete med kartläggningen av lokala arbetsmarknader i
glesbygd kan i detta sammanhang vara ett värdefullt underlag föratt få ökade
kunskaper om människornas fömtsättningar och önskemål.

Stödel lill kommersieU service bör liksom f n. utgå som
investeringar och driftstöd till dagligvaruhandeln och som hemsändningsbidrag
till kommuner. Investeringsstödet bör liksom f n. utgöras av avskrivningslån,
investeringslån och kreditgaranti. Stödet till social service och omvårdnad
bör liksom f. n. utgå till kommun för visst projekt.

Del ankommer på regeringen att besluta om slödels
administration. För riksdagens informaiion villjag dock mol bakgrund av
synpunkter som har kommii fram vid remissbehandlingen i det följande något
beröra vissa frågor rörande handläggningsordningen.

Den handläggningsordning för glesbygdsstödet som
glesbygdsdelegalionen har föreslagit finner jag i sina huvuddrag väl avvägd.
Förslaget bygger på ett samspel mellan kommuner, länsorgan och cenlrala organ
och är enligt min mening en föruisättning för att glesbygdsinsatserna skall ge
största möjliga effeki. Jag vill i sammanhanget särskilt peka på behovei av en
ålgärdsinriklad kommunal serviceplanering som ett värdefullt beslutsunderlag
för servicestödet. De karlläggningar av lokala arbetsmarknader som görs inom
länsplaneringen är vidare ett viktigt underlag för att bedöma behovet av
sysselsätlningsinsalser i glesbygderna.

Länsstyrelsen bör som jag tidigare har framhållit ha det
samordnande ansvaret för glesbygdsstödet och besluta om hur den av regeringen
anvisade medelsramen för länet skall fördelas geografiskt och på de olika ändamålen.
Genom all riktlinjer för glesbygdspoliliken läggs fasl i länsprogrammet
garanteras kopplingen till den regionalpolitiska verksamheten i övrigt.

Fördelningen av medlen på län bör ske efter framställning
från resp. länsstyrelse. 1 regleringsbrev och genom ställningstagande till
länsprogram har regeringen möjlighel alt ge riktlinjer för hur glesbygdsstödet
bör fördelas.

Glesbygdsdelegationen föreslår att delegationen skall
lämna underlag lill regeringen för beslutet om medelsfördelningen och utfärda
anvisningar för glesbygdsstödet. Vidare bör delegaiionen, enligt förslaget, i
samverkan med de cenlrala myndigheter som idag har ansvaret för de skilda
stödformerna, ansvara för den centrala uppföljningen av siödet. Jag är
emellertid inle beredd att ge glesbygdsdelegationen denna utökade roll. Det bör
ankomma på regeringen att utfärda närmare föreskrifter. Jag vill emellerlid
understryka viklen av att de kunskaper och erfarenheler som byggts upp vid de
centrala verken las till vara vid utformningen av anvisningar för
glesbygdsstödet. Vidare bör verken även i fortsätiningen ha ansvaret för

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 125

forsknings- och utvecklingsarbete t.ex. ifråga om att
utveckla serviceplaneringen, saml för uppföljning av glesbygdsstödet.

Glesbygdsdelegalionens förslag går, som jag förut har
nämnt, ut på all länsstyrelserna efter samråd med berörda länsorgan skall
besluta i de enskilda slödärendena. Länsstyrelserna skall enligi förslaget
också ha möjlighel atl delegera ärenden eller grupp av ärenden.
Lantbruksstyrelsen, vissa länsstyrelser och LRF anser atl lantbruksnämndema bör
besluta i sådana stödärenden som rör lantbruksföretag. Som skäl härför anges
behov av samordning med bl.a. andra slödformer till jordbruk och trädgårdsnäring
samt med jordförvärvslagsiifiningen. Vidare framhålls all problem kan uppslå
för förelagarna all avgöra vilken myndighei de skall vända sig till, efiersom
man först efter prövning av del enskilda ärendei kan avgöra vilken stödform som
är lillämplig och mest fördelaktig.

Föregen del finner jag i enlighet med vad jag förut sagt
att länsstyrelsernas primära uppgift bör vara att inom ramen för
länsplaneringen ange inom vilka områden stöd bör lämnas, fördela den ram som
ställs till förfogande på de olika stödformerna och i övrigi ange regionala
riktlinjer för hur medlen skall användas. Besluten i enskilda ärenden bör
givetvis fattas på ett sådant sätt att handläggningen inte onödigtvis
kompliceras och så att medlen får bästa effekt.

Siödet lill företag i glesbygder lorde lill övervägande
del komma all avse areella näringar. Likartal slöd till dessa näringar handhas
av lantbruksnämnderna. Lantbruksnämnderna har stor erfarenhel av rådgivning
och stöd lill ensamföretagare med små företag. Nämndema har vidare bl. a. genom
sina ortsombud god lokal kännedom och förankring. Genom den satsning på
lokalrådgivare i de bygder där glesbygdsstöd kommer atl lämnas, som föreslås i
budgetpropositionen 1979, kommer denna förankring all öka. Efter samråd med
jordbruksministem avser jag atl föreslå regeringen att ärenden rörande det nya
stödet normalt prövas av lantbruksnämnden. Härigenom säkerställs samordningen
med jordbrukspolitiken. Liksom nu skall nämndema ha erforderligt samråd med
olika organ och myndigheler i ärenden som inte berör jordbruk, trädgårdsnäring
eller rennäring. Om i något län en stor mängd ärenden har anknytning lill
verksamheien vid ett annal länsorgan, t.ex. den regionala utvecklingsfonden,
bör ärenden som inte berör jordbruksfastigheter kunna handläggas där.

Övriga slödärenden bör prövas av länsstyrelsen.
Ansökningar om slöd till kommersiell service bör remitteras lill en
representativ köpmannaorga-nisalion och lill konsumdislriktel i länel. Vad
gäller IKS-verksamheten bör länsarbetsnämnderna beslula om godkännande av
arbetsobjekt.

Stödel till glesbygden är riktal lill glesbygdsområden.
Del ankommer på länsstyrelsen att avgöra vilka områden inom länel som stöd kan
utgå lill. Della bör göras mot bakgrund av riktlinjerna i länsprogrammet.
Givetvis gör regeringen en molsvarande bedömning för hela rikel då medlen fördelas
på de olika länen efter glesbygdsproblemens omfattning. Glesbygdsdelegationens
karaktäristik av ett glesbygdsområde med framför allt långa

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 126

avstånd
till service och sysselsättning saml gles bebyggelse både vad gäller enskild
bebyggelse och ett ringa antal tätorter anser jag vara tillräckligt vägledande
för styrningen av glesbygdsinsatsema. Det bör understrykas att några skarpa
gränser mellan glesbygdsområden och andra områden inte finns. De största
glesbygdsproblemen finns fortfarande i skogslänens inre delar och i vissa
skärgårdsområden. Det ärockså viktigt atl se större områden som enheier, där
glesbygd och tätort inte står i motsats till varandra.

1
del utredningsarbete som har föregått det nyligen presenterade förslaget till
nytt nordiskt regionalpoliliskl handlingsprogram har pekats på angelägenhelen
av riktade nationella insatser för alt stödja nordiskt samarbele i
gränsregioner och gränskommunala samarbelsområden. Tillräckliga insatser i
dessa hänseenden kan inte alllid beräknas komma till stånd med stöd av nordiska
ekonomiska medel, bl. a. med hänsyn till att de nordiska länderna är i olika
omfattning engagerade i sådant gränssamarbete. Glesbygdsstödet bör kunna
användas även för projeki som innebär samarbete över riksgräns.

10
Regionalpolitisk forskning

10.1
Organisationen av den regionalpolitiska forskningen

Expertgmppen
(In 1967:24) för regional utredningsverksamhet (ERU) är en med stöd av
regeringens bemyndigande tillkallad kommitté, i vilken företrädare för
departement, myndigheter, centrala fackliga organisaiioner och forskningen
ingår.

ERU
inrättades den I juli 1965 för att dels biträda lokaliseringsberedningen vid
uppläggningen av den regionala utredningsverksamheten, dels bilräda
forskningsberedningen med att samla information om och föreslå koordinering av
forskningsverksamheten.

Med
åren har ERU:s arbele alltmer inriklats på forskningsfrågor medan arbetet atl
ulveckla metoder för det regionalpoliliska planeringsarbetet i allt siörre
utsträckning har kommit att bedrivas inom det departement, där
regionalpoliliska frågor handläggs.

ERU:s
forskningsinriklade verksamhet består i att initiera och samordna forskning.
ERU samverkar därvid med forskare vid universilel och högskolor. ERU har endasl
i begränsad omfattning fmansieral forskning. Verksamheien har i stället varil
inriktad på alt samordna den forskning som bedrivs. ERU har därvid kring olika
delprogram bildat arbelsgmpper med forskare från olika ämnen. De
forskningsprojekt inom ERU:s program som bedrivits vid universitet och
högskolor har huvudsakligen finansierats genom anslag från Riksbankens
Jubileumsfond och forskningsråden.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 127

Sedan sin tillkomst har ERU arbetat även med uppföljning
och utvärdering av det regionalpolitiska stödet till industrin.

ERU:s verksamhet har hittills organiserats i etapper om
4-5 år. Varje etapp har avrapporterats i ett belänkande till vilkel bidrag har
fogats från enskilda forskare och gmpper av forskare och planerare. Därutöver
har lägesrapporter från den pågående verksamheten publicerats. Vid två lillfällen
har publicerats s. k. jrofessorsböcker där forskare redovisat sin syn på
regionalpoliliska frågor.

Den forskningsetapp som ERU nu arbetar med skall i
huvudsak vara avslutad vid utgången av budgetåret 1978/79.

ERU har överiämnal promemoriorna (Ds I 1978:40) Förslag
till ERU:s framtida organisation och (Ds 1 1979:3) Regionalpolitisk forskning
på 1980-talel.

Under arbetet med översynen av organisationen har ERU haft
samråd med bl.a. förelrädare för forskningsråd, forskningsfonder,
forsknings-koordinerande organ, centrala myndigheter och organisationer.
Organisationsförslagel har diskuterats också i regionalpolitiska rådel.

ERU har föreslagil aU kommitténs huvuduppgift i framtiden
skall vara alt initiera, samordna, utvärdera och preseniera forskning på det regionalpolitiska
området. Vidare bör kommittén även fortsättningsvis medverka i del
internationella forskningsarbetet på del regionalpolitiska området, men också
åta sig ett ökat nationellt ansvar för sådan verksamhet saml svara för den
svenska medverkan i den nordiska arbelsgmppen för regionalpolilisk forskning
(NordREFO). Kommittén skall också ularbela förslag till forskningsprogram och
svara för den övergripande samordningen och sammanhållningen av
forskningsprogrammet. Slutligen blir enligt förslaget en ny och vikiig uppgift
för kommittén all bistå de s. k. regionala samverk-ansgruppema med information
om pågående forskning m. m.

Enligt ERU:s uppfattning fmns för den fortsatta
verksamheten inte anledning att föreslå annan verksamhetsform än kommitléformen.

För atl
svara för kontakt- och informationsutbytet mellan forskning, planering och
beslutsfattande på regional och lokal nivå, samt för alt föra fram förslag till
lämpliga forskningsprojekt, föreslår kommittén att regionala samverkansgrupper
bildas med företrädare för forskning, länsstyrelser, kommuner,
landstingskommuner, fackliga organisationer och näringslivsorganisationer.
Vatje samverkansgrupp föreslås få en heltidsanställd sekreterare. Tillgängliga
resurser, gruppernas verksamhetsinriktning och kopplingen lill forskningen
innebär alt högskoleregionema enligt kommittén kan uigöra en lämplig
regionindelning för dessa gmpper. Kommittén föreslår därför atl sex
samverkansgrupper bildas - en i varje högskoleregion.

Kommittén föreslår att ett forskningsprogram byggs upp så
att huvuddelen av forskningen kan samordnas i ett antal delprogram över olika
leman. Kring vaije sådant delprogram bör ERU liksom hittills bilda särskilda

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 128

forskningsgrupper.
1 dessa bör i försia hand ingå forskare från olika regioner som medverkar i de
projekt som ingår i resp. delprogram.

Med
anledning av ERU:s förslag villjag anföra följande.

ERU
har verkat under en lång period och enligt min mening spelat en viktig roll för
atl initiera och samordna den regionalpoliliska forskningen och utvärdera
effekterna av den regionalpoliliska stödverksamheten. ERU har genom sill arbete
medverkal lill att för regionalpolitiken vikliga forskningsresultat har kunnat
utnyttjas vid utformningen av regionalpolitiken. I samband med att ERU:s
pågående forskningsetapp avslutas underår 1979 finner jag det lämpligt att
överväga formerna för den framtida regionalpolitiska forskningen.
Förutsättningarna och formerna för regionalpolitiken har ändrats sedan ERU
inrätiades i millen av 1960-talel. Vidare har erfarenheler vunnits under den
långa period som ERU har verkat. Del finns skäl att ta hänsyn till detla och
göra vissa förändringar av ERU:s verksamhet. Enligt min mening skulle det
därvid vara av slort värde, om ERU:s verksamhet kan ges en mer permanent
karaklär än tidigare.

De
organ som har ansvarei för den regionalpoliliska planeringen har under den
senaste tioårsperioden ökat sina kunskaper om de regionala problemen och även
fått förbättrade möjligheter att omsätta forskningsresultat i praklisk
planering. Ett arbete med att utveckla metoder på regionalpolitikens område
bedrivs i nära samverkan mellan industridepartementet och i första hand
länsstyrelserna. Den organisation som finns för det regionalpolitiska arbetet ger
goda möjligheler atl förmedla forskningsresultat på regionalpolitikens område
lill dem som praktiskt arbetar med regionalpoliliska frågor. Vidare vill jag
peka på alt det regionalpolitiska forskningsprogram som jag i det följande
redovisar fortlöpande skall kunna kompletteras. Därigenom finns goda
möjligheter att initiera ny forskning av intresse för regionalpoliliken.

Regeringen
avser, somjag tidigare har redovisat, att förbättra möjligheterna att få en
fortlöpande systematisk redovisning av hur olika lyper av regionalpolitiska
insatser fördelas geografiskt och på sektorer.

De
förhållanden jag här har pekal på måste enligt min mening påverka ERU:s
framtida arbetsuppgifter och organisation.

ERU
har verkat som kommitté sedan år 1965. Denna organisalionsform har visat sig ge
förutsättningar för flexibilitet i arbetets uppläggning och inriktning. ERU
har dock inte de utredande uppgifter som normalt gäller en kommitté.
Organisationsformen bör därför anpassas härtill. Del är dock viktigt alt
behålla den flexibilitet som präglat ERU :s hittillsvarande arbete. Det
ankommer på regeringen all beslula i dessa frågor. Kosinaderna för verksamheien
bör dock även i fortsätiningen bestridas från fjortonde huvudtitelns anslag
Kommittéer m. m.

Kommitténs
viktigaste uppgifier skall vara att initiera och samordna forskning på
regionalpolitikens område samt se lill att forskningsresultaten blir kända och
lillgängliga för beslutsfattare, planerare och andra intres-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 129

senter. Kommiuén skall därvid lämna förslag till
kompletteringar av forskningsprogrammet. Vidare bör en viktig uppgift för
kommittén vara att kontinueriigt följa det forskningsarbete som bedrivs i de
forskningsgrupper kommittén tillsätter, liksom att initiera en successiv
avrapportering av forskningsprogrammen.

ERU bör hålla nära kontakt med forskningsrådsnämnden, som
har all initiera forskningsprojekt av såväl inomvetenskaplig som samhällelig
relevans. Kontakter med forskningsorgan inom angränsande forskningsområden,
såsom social- och arbetsmarknadsområdena, bör kontinueriigt hållas för utbyte
av erfarenheter och forskningsrön.

En väsentlig uppgift för ERU blir också att hålla
kontakten med de regionala samverkansgmpperna och ge dem service och
informaiion om bl. a. pågående forskning inom andra regioner.

Regionalpolitiken bedrivs i decentraliserade former och
regionernas problem varierar mellan olika delar av landet. Jag anser därför atl
en utbyggnad av ERU:s organisation med regionala samverkansgrupper - en i var
och en av landets sex högskoleregioner - blir en mycket betydelsefull länk
mellan forskare och planerare på regional nivå. En av samverkansgruppernas
viktigaste uppgifier inom ERU:s verksamhet blir att för regionens del peka ut
viktiga forskningsområden och forskningsprojekt. Del finns ett ömsesidigt behov
av kontakter mellan beslutsfattare och planerare på det regionalpoliliska
området och forskare inom för regionalpolitiken intressanta områden. De
regionala samverkansgrupperna bör därför verka för ett kontinuerligt informations-
och kontaktutbyte mellan forskare och planerare. Därutöver bör de var och en
för sig utveckla de former och det innehall i verksamheten som de regionala
intressenterna anser passar dem bäsl. Jag har lidigare (avsniii 5.3) förordat
atl särskilda projektmedel anvisas för genomförandet av länsplaneringen. Dessa
bör länsstyrelserna i särskilda fall kunna använda bl. a. för att genomföra
angelägna utredningsuppgifter som har en direkt anknytning till genomförandel
av länsplaneringen.

1 samverkansgrupperna avses ingå bl.a. forskare, planerare
från såväl statlig som landstings- och primärkommunal verksamhet samt
förelrädare för arbetstagarnas och näringslivets organisationer. Enligt min
mening kommer dessa grupper att bli en viktig del i ERU:s organisation.

Samverkansgruppemas verksamhet bör utvärderas efter en
tvåårsperiod.

Erfarenhelerna av de arbetsgrupper med i första hand
forskare som ERU tidigare har bildal kring olika delforskningsprogram är mycket
goda. Enligt min mening är det viktigt att ERU även i det fortsatta arbelel lar
initiativ till att sådana forskningsgrupper bildas. De kan fylla flera vikliga
funktioner i ERU:s verksamhet. 1 arbetet med initiering av forskning kan de,
som ERU föreslår, ularbeta "paraplyprogram" under vilka flera forskningsprojekt
kan samlas när ansökningar om medel från forskningsråd och 9 Riksdagen 1978179. I saml. Nr
112

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 130

fonder görs. Den löpande samordningen av pågående
forskning kan också ske i grupperna. Forskningsgruppernas sammansättning och
verksamhetsinriktning gör att en betydande del av den ulvärdering av
forskningen och utvecklingen av nya synsätt som är ett av de väsentligaste
inslagen i ERU:s verksamhet kan ske i dessa grupper.

Jag ser del som vikligl all forskningsgrupperna i
genomförandel av forskningsprogram ges en belydande frihel i själva
forskningsarbetet. Forskningens inriktning bör påverkas genom de
forskningsprogram som läggs fast och genom atl ERU följer arbetet i
forskningsgrupperna. Även med oförändrade resurser bör ERU kunna anslå en stor
del av sina ekonomiska resurser till forskare. Dessa medel skall bl. a. kunna
användas för all utveckla mera detaljerade program för delar av
forskningsprogrammet samt alt ta fram projektbeskrivningar som underlag för
ansökningar till skilda medelsbeviljande organ. Jag vill framhålla atl den
regionalpoliliska forskningen bör bedrivas inom högskolans ram. Del är viktigt
att universiteten kan fungera som de centrala forskningsorganisationerna för
den regionalpolitiska forskningen.

Del ankommer på regeringen all beslula om hur ERU;s
verksamhei skall bedrivas. Jag avser att föreslå regeringen att organisera
verksamheten i huvudsak på del sätt somjag här har redovisal.

Kostnadema för ERU bör bestridas från kommittéanslaget.
Jag beräknar medelsbehovel till 2,9 milj. kr.

10.2 Regionalpolitiskt forskningsprogram

Som nämnts har den forskning vid universitet och högskolor
som ERU har initierat inom ramen för sitt forskningsprogram, i huvudsak
finansierats genom anslag från Riksbankens Jubileumsfond och forskningsråden.

ERU:s nu pågående forskningsetapp, som skall avslutas
under år 1979, omfattar forskning om ortsbundna levnadsvillkor och hushållens
värderingar, den offentliga sektorns roll samt de regionala struktursambandens
betydelse i regionala utvecklingsförlopp.

Del av ERU framlagda förslaget lill regionalpolitiskt
forskningsprogram för 1980-talet bygger på förslag som kommii fram i de
provisoriska regionala samverkansgrupper med forskare och planerare, som ERU i
enlighet med tilläggsdirekliv (dir. 1978:35) lagit initiativ till i de sex
högskoleregionerna (Umeå, Uppsala, Stockholm, Lund, Linköping och Göteborg),
ERU:s förslag lill forskningsprogram baseras också på tankar och idéer, som har
kommit fram vid diskussioner med arbetsmarknadens parter saml vissa ämbetsverk
och forskningsorganisationer. ERU:s nuvarande arbetsgrupper har också bidragit
med förslag. Som underlag för förslaget har därutöver tjänat ett av NordREFO
under år 1978 utarbetat förslag till nordiskt forskningsprogram på
regionalpolitikens område (NU A 1978:2). ERU:s förslag har vidare diskuterats i
regionalpoliliska rådel.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 131

ERU föreslår att ett nytt forskningsprogram skall omfatia
två huvudområden:

-
Effekter av
regionalpolitiska åtgärder och regional planering.

-
Regionala
konsekvenser av ändrad specialisering, arbetsfördelning och teknikval.

Det försia huvudområdet omfattar enligt ERU:s förslag
forskning inom ett antal projektområden om

-
det
regionalpoliliska stödets effekier på arbetskraftsslrömmarna,

-
samhällsekonomiska
bedömningar av regionalpolitiska insaiser,

-
forskning om
beslutsprocesser och den regionala planeringen.

Till detta huvudområde kan föras projekt om effekier av
regionalpoliliken och av olika regionala planeringssystem. Flera samverkansgrupper
har lämnat förslag lill forskning inom området. Forskning om medborgarnas
medverkan i den regionala planeringen kan nämnas som exempel.

Del andra huvudområdet omfattar forskning inom
projektområdena

-
effekterna på
företagssektorns lokalisering och sysselsättning av fortsalt specialisering,
arbetsfördelning och teknikval,

-
den offentliga
seklorns verksamheier i skilda orter och regioner vid förändrad
arbetsfördelning,

-
utvecklingen av
välfärden i skilda orter och regioner i samband med förändrad arbetsfördelning
och specialisering i produktion av varor och tjänster.

Della huvudområde kan enligt ERU, liksom del försia,
omfaUa många delprojekt. En vikiig utgångspunkt för forskningen bör vara all
studera strukturomvandlingen som ett resultat av förändringar i den
internationella arbetsfördelningen. Specialisering inom produktion, ökad
arbetsfördelning mellan samhällets sektorer och teknikval utgör här viktiga
delkomponenter. Det gäller att se hur dessa faktorer påverkar hushållens
levnadsförhållanden, företagens produktionsmiljö, den offentliga sektorns
utveckling i skilda regioner och den totala sysselsättningens fördelning på
olika samhällssektorer.

ERU:s förslag till forskningsprogram återspeglar önskemål
och synpunkter inom ett ganska brett fäll av samhället. Allmänt sett finner
jag att förslaget är en lämplig ram för ERU:s forlsatta arbete. Jag utvecklar i
det följande mina synpunkter på programmets olika delar. Jag kommer därvid att
ange ytterligare ell projektområde, där de regionala aspekterna på skilda
framtidsalternativ bör belysas.

När jag nu går över till atl behandla del
regionalpolitiska forskningsprogram, som bör vara utgångspunkten för ERU:s
arbele under de närmasle åren finner jag det lämpligt all anknyta lill den av
ERU angivna indelningen.

ERU:s förslag till forskningsprogram omfattar sex
delprojekt. Vart och ett av dessa bör bedrivas under ledning av en sådan
forskningsgrupp som jag tidigare har redogjort för. Min bedömning av förslaget
i denna del grundas på följande överväganden. Somjag redan har anfört bör i
fortsättningen forskningsprogrammet successivt kompletteras. Eftersom ERU
skall arbeta inom ramen för oförändrade resurser, finns del både admini-

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 132

strativa men främsi ekonomiska gränser för hur många
forskningsgrupper som bör startas. Del är enligt min mening inle möjligl alt
under budgetåret 1979/80 sätta igång mef än en del av dessa projekt. Del är
inie heller möjligt atl göra en klar prioritering mellan de olika projekten.
Del beror bl. a. på de förutsättningar som gäller för ERU:s
forskningsinitiering. Eftersom ERU endasl i begränsad utsträckning har tillgång
till egna medel för all bekosta forskningsprojekt, måste ERU finna forskare
vid universitet och högskolor som är intresserade av atl medverka i
forskningsprogrammen. Det är därför svårt att på förhand ta ställning till hur
ett forskningsprogram bör avgränsas i detta skede. ERU bör därför utarbeta mera
detaljerade forskningsprogram för delprojekten. Detla bör, somjag tidigare har
redovisal, ske genom all ERU anslår medel lill forskare, vars uppgifier blir
alt utarbeta detaljerade projektbeskrivningar inom ramen för den forskningsinriktningjag
förordar i det följande.

Forskningsprogrammet bör också, somjag tidigare har
framhållit, successivt kompletteras. Förslag till sådana kompletteringar bör
utarbetas i nära samverkan med de regionala samverkansgrupperna saml arbetsmarknadens
parter, vissa ämbetsverk, forskningsorganisationer och forskningsrådsnämnden.
Förslagen skall föreläggas regeringen.

Jag övergår nu till alt lämna synpunkier pä ERU :s förslag
till forskningsprogram.

Delprogrammet om del regionalpoliliska stödets effekier på
arbetskraftsslrömmarna återspeglar bl.a. att vissa regioner som erhåller regionalpoliliskl
slöd kan ha en inte oväsentlig nettoinflyitning, samtidigt som många människor
är arbetslösa eller förtidspensionerade och sysselsättningsgraden för kvinnor
fortfarande är låg. De regionalpolitiska ätgärderna för atl förbättra
förhållandena i dessa avseenden måsle således vara bätire avpassade till de
människor man vill hjälpa ofta lokalt bundna personer - och samordnas med
sysselsättningspolitiska ålgärder för att bryta ner förvärvshinder. Med denna
uppläggning kan projektet ge ett förbättrat underlag för samverkan mellan
lokaliseringspolitiska och sysselsäiiningspoli-liska ålgärder.

Forskning kring beslutsprocessen och den regionala
planeringen anknyter till en central del av regionalpolitiken. Länsplaneringen
har under senare år allt mer inriktats mot att påverka verksamheter inom
skilda delar av den offentliga sektorn att la regionalpolitiska hänsyn. Det
föreslagna programmel rör delvis frågan om sättet att presentera de
regionalpoliliska kraven för atl dessa skall kunna vägas in i olika
samhällssektorers beslul. Del rör alltså utformningen av den regionalpolitiska
planeringen. En annan väl så vikiig fråga gäller vilka meioder som kan användas
inom resp. sektor för att väga sektormålen mot de regionalpoliliska målen så
att en anpassning kan ske lill såväl seklorns som regionalpolitikens krav.
Erfarenhetsmässigt är sådana anpassningar svåra att göra på kort sikt, medan
möjligheterna lill anpassning ökar om de regionalpolitiska kraven beakias redan
på ett tidigt

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 133

siadium i seklorns utveckling av nya organisationssystem,
program elc. Tekniken för denna typ av planering är dock bristfällig både vad
gäller det material som länsplaneringen kan slälla lill förfogande och den
analys som bör ske inom resp. sektor. Forskning inom området bör lämpligen ske
med uigångspunki i de förhållanden och förutsäliningar som gäller för varje
sektor. Vård- och utbildningssektorerna är därvid särskilt inlressanta. Vissa
delar av delprojektet rörande den offentliga seklorn kan aktualiseras i delta
sammanhang.

Delprogrammet som behandlar specialiseringens,
arbetsfördelningens och teknikvalets belydelse för företagssektorns
lokalisering och sysselsättning får sill alldeles särskilda intresse genom den
förutsedda forlsatta strukturomvandlingen inom svensk induslri. För alt skapa
möjligheter lill en ökad framförhållning i planeringen är det enligt min
uppfattning mycket angeläge! att få fram meioder med vars hjälp del kan vara
möjligt att tidigare och mera säkert än nu peka ut framtida problembranscher.

Erfarenhelerna visar att det inom en bransch med allmänt
sett dålig utveckling oftast finns mycket stora skillnader mellan företagen.
Även här krävs ett underlag för att mera exakt än f n. kunna bedöma vad det är
för faktorer hos företag och regioner som skapar dessa skillnader.

Tendenser mot ökad specialisering och arbetsfördelning
finns även vad gäller den offentliga sektorn. Somjag redan har påpekal finns
del anledning all i della sammanhang observera anknytningen lill forskningen
kring beslutsprocessen.

Delprogrammet om utvecklingen av välfärden i skilda orter
berör flera väsentliga frågor. Jag vill särskilt peka på en sak som ERU
framhåller, nämligen den att det vid regionala välfärdsjämförelser mellan
regioner måste uppmärksammas all likartade krilerier vid mätningen av välfärd
kan ha helt olika innebörd i olika typer av regioner. Man kan med andra ord ha
en jämförbar välfärdsnivå totalt sett samtidigt som välfärdsprofilen varierar
mellan regioner. I ERU:s förslag till program markeras på denna punkl också
vikten av social förankring för människorna i form av stabila sociala
kontaktmönster. Specialisering och arbetsdelning i arbetslivet och samhället
påverkar både den geografiska och yrkesmässiga rörligheten. Rörlighetens
omfattning skiftar mellan lokala arbetsmarknader av olika storlek. Det är
mycket angeläget att ERU försöker initiera en fördjupad forskning kring
rörlighetsfrågoma. Uppläggningen av programmel i denna del bör ske efter samråd
med andra forskningsorgan inom arbetsmarknadsområdet, t.ex. expertgruppen (In
1968:14) för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA).

Somjag
redan har anfört finns del ell forskningsområde, som ERU inle berört, men som
bör ges hög prioritet i det fortsatta arbetet. Det rör projekt där de
regionala effektema av skilda framtidsstudier behandlas. Bakgrunden lill alt
jag vill ge sådana projeki särskild vikt är dels all regionalpolitiken mäste
vara långsiktig om den skall kunna påverka de förutsättningar

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 134

som
ytterst styr den regionala utvecklingen, dels att studier som har genomförts
vid sekretariatet för framtidsstudier endast i begränsad utsträckning har
kunnat beakla den regionala aspekten. Uppläggningen av ett sådant projekt bör
ske i nära samarbete med sekretariatet.

Jag
har för avsikt att i annat sammanhang föreslå regeringen alt ge ERU lill
uppgifi all initiera och samordna forskning inom de områden som jag här har
redogjort för.

10.3
Tjänst som professor i regionalekonomi

1
Sverige finns inga högre forskartjänster i regionalekonomi vid universiteten.
Sverige skiljer sig därvid från andra europeiska länder där sådan forskning
redan är etablerad. Som jag lidigare har redovisat finns del en rad angelägna
forskningsområden inom regionalpoliliken. ERU har där en betydelsefull uppgifi
i att initiera och samordna för regionalpolitiken intressant och vikiig
forskning vid universitet och högskolor. Jag anser det också vara vikligl atl
slärka den regionalekonomiska forskningen i landet. En tjänst som professor i
regionalekonomi bör därför inrättas. Vid universitetet i Umeå har sedan många
år bedrivits regional forskning bl. a. i samarbete med ERU.

Universitetet
i Umeå har hemställt att en Ijänsl som professor i regionalekonomi inrättas
vid universitetet den 1 juli 1979. Universitetet har i sin framställning anfört
all inrättandet av nämnda ijänsl skulle göra det möjligt att till den svenska
regionalpolitiska forskningen knyta docenten Åke E. Andersson.

En
tjänst som professor i regionalekonomi vid universitetet i Umeå skulle stärka
den regionalekonomiska forskningen i landet och medföra en betydelsefull
breddning av universitetets nuvarande regionalpolitiska forskningsverksamhet.
Det skulle dessulom innebära en värdefull förstärkning av forskningen kring de
regionala problemen i Norrland. Efter samråd med chefen för
utbildningsdepartemenlet förordarjag med hänsyn till del anförda att en tjänst
som professor i regionalekonomi inrättas vid universitetet i Umeå den 1 juli
1979. Förslaget innebär alt nionde huvudtitelns anslag Samhällsvetenskapliga
fakulteterna bör tillföras 300000 kr. ulöver vad som har angivits i
budgetpropositionen 1979 (prop. 1978/79:100 bilaga 12, s. 547). Vid bifall lill
förslaget avser chefen för utbildningsdepartementet i annat sammanhang föreslå
regeringen att utnämna docenten Äke E. Andersson till förste innehavare av
tjänsten.

11
Tjänster för regionalpolitisk verksamhet

Jag
har tidigare redovisat förslag till åtgärder för att uppnå de regionalpolitiska
målen. För att kunna bedriva en målmedveten och effektiv regionalpolitik krävs
enligt min mening även förstärkta personella resurser.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 135

Riksdagen har vid flera tillfällen lidigare konstaterat
att kraven på översiktlighet och detaljkunskaper bäsl kan förenas på länsnivån
och jag har tidigare redovisat min uppfattning all tyngdpunkten i den
regionalpolitiska verksamheten även i fortsättningen måste ligga på
länsstyrelserna. De skall svara för länsplaneringen och den nödvändiga
sektorssamordningen på regional nivå.

Under de
senasle åren har resurserna på den regionala nivån förstärkts och
arbetsuppgifterna har ökat. Företagareföreningarna i resp. län har ombildats
till regionala utvecklingsfonder, länsarbetsnämnderna och lantbmksnämndema har
fått siörre resurser lill sitt förfogande. Inom del allmänna stödområdet har
länsstyrelserna givits ökade befogenheler på del regionalpoliliska fältet. Jag
har tidigare förordat att länsstyrelserna ges ökade uppgifter när det gäller
del regionalpoliliska siödet och glesbygdsstödet. Jag har också ullalat mig
för en mera ålgärdsinriklad länsptanering. Jag är införstådd med att detta kan
komma att medföra ett behov av ytterligare resurser vid länsstyrelsernas
regionalekonomiska enheier. Denna fråga torde få prövas närmare i höstens
budgetarbete.

12 Upprättat lagförslag

Som framgår av mina överväganden i avsniii 8,14
förordarjag all lagen (1970:725) om lokaliseringssamråd skall upphävas, I
enlighel därmed har inom industridepartementet upprättats förslag till lag om
upphävande av nämnda lag.

13 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställerjag alt
regeringen dels föreslår riksdagen att anta förslaget till

1. lag om upphävande av lagen (1970:725) om
lokaliseringssam

råd,

dels föreslår riksdagen att godkänna

2. de allmänna riktlinjer för regionalpolitiken som jag
har föror

dat,

3.
del förslag
till rikels indelning i stödområden som jag har förordal,

4.
de ändrade
gmnderna för regionalpolitiskt slöd som jag har förordal att lillämpas fr, o,
m. budgetåret 1979/80,

5.
de ändrade
riktlinjerna för verksamheten med induslricenteranläggningar som jag har
förordat,

6. de riktlinjer för ålgärder i glesbygder somjag har
förordal,

dels föreslår riksdagen alt bemyndiga regeringen att

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 136

7.
besluta om
uppförande av induslricenteranläggningar i Ange och Vilhelmina.

8.
inrätta en
tjänst som professor i regionalekonomi i enlighet med vad jag har förordat.

dels föreslär riksdagen alt

9. lill Samhällsvelenskapllga fakulieiernu för
budgetårel 1979/80

under nionde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till prop.

1978/79:100 med 300000 kr. förhöjt reservationsanslag av

106 911000 kr.,

dels ock bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag
har anförl om

10. den offenlliga seklorns belydelse i
regionalpolitiken,

11. orlsplanen i anledning av
riksdagens beslut om utvärdering av ortsplansystemet,

12. ordningen med lokaliseringssamråd i
anledning av riksdagens beslul alt utvärdera densamma efter någon lid,

13. inriktningen av den regionalpoliliska
forskningen.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

14 Anslagsfrågor för budgetåret 1979/80 DRIFTBUDGETEN

FJORTONDE HUVUDTITELN A. Industridepartementet m. m.

A 6. Åtgärder I etableringsfrämjande syfte i vissa lan

1977/78 Utgift - Reservalion 13000000

1978/79 Anslag 5 500000'

1979/80 Förslag 12
600000

' Anvisat på lilläggsbudgel \.

Från anslagel bestrids f. n. kostnaderna för atl samordna
de regionalpoliliska och sysselsältningspoliliska insatserna på orter som
drabbas av sysselsättningsproblem lill följd av strukturförändringar i slål-,
teko- och varvsindustriema. En redovisning för omkostnaderna har lämnats
tidigare (avsnitt 8.15).

Vissa kostnader som f. n. bestrids från della anslag bör
näsla budgelår anvisas under anslagel Åtgärder m. m. i anslutning till
länsplanering. Under förevarande anslag bör anvisas medel för sökande efter
produkter på

opaginerad Kontrollera mot PDF

central
nivå m. m. och för viss administration. Jag beräknar medelsbehovet för
budgetårel 1979/80 lill 12,6 milj. kr. Jag hemställer att regeringen föreslår
riksdagen

att
till Åtgärder i etableringsfrämjande syfte i vissa län för budgetåret 1979/80
anvisa eU reservationsanslag av 12 600000 kr.

C.
Regional utveckling

C 1.
Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

1977/78 Utgift 1978/79
Anslag 1979/80 Förslag

190654 796 273 300000 423
300000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Från
anslaget bestrids f. n. utgiftema för de i programbudgeten för AMS under
programmel Regionalpolitiska stödåtgärder upptagna delprogrammen
Lokaliseringsbidrag (inkl. avskrivningslån och infriande av statliga garaniier
för lån i lokaliseringssyfie till rörelsekapital och marknadsföringsåtgärder).
Utbildningsstöd. Introduktionsstöd och Sysselsättningsstöd. Verksamheten
regleras av förordningen (1970:180) om statligt regionalpolitiskt stöd
(omiryckt 1978:573, ändrad senasi 1978:977).

1977/78

1978/79

1979/80

Utgift

Anslag

Beräknad ändring

AMS

Föredra-

ganden

Lokaliserings-

bidrag/avskriv-

ningslån

132 %7 000

174000000

-t-10000000

-1-122300000

Utbildningsstöd

18057 (XX)

35000000

-

-

Introduktionsstöd

10888000

23000000

-

-
13000000

Sysselsättningsstöd

18004 (XX)

35000000

-

-

Offertprincipen

-

-

-

-1-
40000000

Infriande
av statlig garanti

för lån
i lokaliseringssyfte

till
rörelsekapital m. m.

5 300000

1000000

Förvaltningskostnader

5439000

5 300000

-h 600000

-1- 700000

190 655 000

273300000

-«-10600000

-1-150000000

Riksdagen
beslutade år 1978 att regionalpolitiskt stöd under budgetåren 1973/74-1978/79
fick beviljas - ulöver outnyttjat ulrymme av de ramar för beslut om
regionalpolitiskt stöd som har fastställts för treårsperioden 1970/71-1972/73 -
inom en ram av 4800 milj. kr. (prop. 1977/78:100 bil. 17 s. 97 och 102, AU
1977/78: 23, rskr 1977/78: 304). Av ramen beräknades

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 138

1 000 milj. kr. för lokaliseringsbidrag/avskrivningslån.
380 milj. kr. för utbildnings- och introduktionssiöd, 180 milj. kr. för
sysselsättningsstöd, 40 milj. kr. för bidrag till Norrlandsfonden och 3 200
milj. kr. för lokaliseringslån.

Beslut om lokaliseringsbidrag/avskrivningslån har under
budgetåret 1977/78 fattats för 139 milj. kr. Dessutom har beslutsramen
belastats med 6,9 milj. kr, för kapitaltillskott och administrationskostnader
till Stiftelsen Industricentra,

Under budgetårel 1977/78 dehog 2400 personer i utbildning
med utbildningsstöd. Beslut har under budgetåret fattats om utbildning av 700
personer till en kostnad av sammanlagt 10 milj. kr.

Ca 3 000 nyanställda deltog under budgetårel 1977/78 i
introduktion och inträning för vilken introduktionsstöd har beviljats. Beslul
om introduktionsstöd har under budgetåret fattats för 21 milj. kr., vilket
motsvarar inträning av 2 400 personer.

Följande sammanställning visar det beviljade
sysselsätiningsslödet för kalenderåren 1974-1977.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Beviljat sysselsätt- Antal årsarbets-

ningsstöd (milj. kr.) krafter

1974

26,8

1975

27,8

1976

23.5

1977

15.6'

4314 4652 4 123 2680

' Beviljat t. o. m. den 30 juni 1978

Sysselsättningsstöd kan i vissa fall utgå till företag i
skärgård utanför det inre stödområdet. Inget sådant stöd har dock utgått för år
1977.

Garantier för lån i lokaliseringssyfie lill rörelsekapital
har infriats till ett belopp av 5,3 milj. kr. under budgetårel 1977/78. Beslut
om garaniier för lån till rörelsekapital har under samma tid fattals med 7,3
milj. kr. Inga garantier för lån till marknadsföringsåtgärder har beviljats.

Beslut om bidrag till kommunala industrilokaler fattades
under budgetåret 1977/78 i fyra ärenden med totalt 6,6 milj. kr.

Arbetsmarknadsstyrelsen

Lokaliseringsbidrag. Vid oförändrad utformning av stöden
beräknar AMS för budgetåret 1979/80 medelsbehovet för lokaliseringsbidrag till
185 milj. kr. Härav avser 1 milj. kr. infriande av statlig garanti för lån i lokaliseringssyfte
till rörelsekapital m. m. och 4 milj. kr. bankavgifter.

Utbildningsstöd. AMS räknar med att antalet personer i utbildning
för vilken uibildningssiöd beviljas kommer alt öka till 3 000 under budgetårel
1979/80. Utbetalningama beräknas under samma tid uppgå till 35 milj. kr.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 139

Introduktionssiöd. AMS räknar med atl introduktionssiöd
kommer atl beviljas under budgetåret 1979/80 för 5 800 personer. Medelsbehovet
under budgetåret beräknas under denna förutsättning till 23 milj. kr.

Sysselsätiningssiöd. Medelsbehovet för budgetåret 1979/80
beräknas till oförändrat 35 milj. kr.

Det totala medelsbehovet för anslaget - inkl.
förvaltningskostnader 5,9 milj. kr. - beräknar AMS i anslagsframställningen
till 283,9 milj. kr. för budgetåret 1979/80.

Bidrag till kommunala industrilokaler. AMS föreslår i
avvaklan på resultat av pågående översyner av verksamheien för budgetåret
1979/80 en oförändrad medelstilldelning för della anslag om 30 milj. kr.

Föredraganden

Jag har tidigare (avsnitt 8.1) förordat atl det
regionalpolitiska stödet skall koncentreras till fem stödformer. Med hänsyn
lill vad jag har anfört i denna fråga förordarjag att en ny beslulsram på
sammanlagl 7400 milj. kr. fastställes för dessa stödformer för femårsperioden
1979/80-1983/84. Av den nya ramen beräknar jag I 500 milj. kr. för
avskrivningslån, 200 milj. kr. för uibildningssiöd, I 000 milj. kr. för
sysselsältningsstöd, 200 milj. kr. för offertprincipen och 4500 milj. kr. för
lokaliseringslån. Vid beräkningen har jag tagit hänsyn till dels att outnyttjat
utrymme av nuvarande flerårsram fär tas i anspråk, dels att beslut om slöd som
inte inom föreskriven tid tas i anspråk får återföras till ramen, varvid
motsvarande belopp kan användas för nya beslut.

Från föreliggande an.slag bör under budgetåret 1979/80
bestridas ulgifter för stödformerna avskrivningslän, uibildningssiöd,
introduktionsstöd, sysselsältningsstöd och offertprincipen. Dessulom bör medel
las upp för infriande av garantier för lån i lokaliseringssyfte till
rörelsekapital och marknadsföringsåtgärder samt för förvaltningskostnader.

Jag har lidigare (avsnitt 8.2) förordat alt slöd till
kommuner för atl uppföra industrilokaler för uthyrning skall kunna lämnas i
form av avskrivnings- och lokaliseringslån. Medel för ändamålei behöver därför
i fortsättningen inte anvisas under ett särskilt anslag. Behållningen vid
utgången av budgetåret 1978/79 på reservationsanslaget Bidrag till kommunala
industrilokaler bör disponeras för atl betala ul bidrag som dessförinnan har
beslulals.

De medel som tas upp för avskrivningslån bör utnyttjas för
dels utbetalning av avskrivningslån, inkl. lokaliseringsbidrag och
avskrivningslån beviljade enligt förordningen (1970:180) om regionalpolitiskt
stöd, dels ersättning till banker för deras administrering av beviljat
lokaliseringsstöd, inkl. lokaliseringsstöd beviljal enligt förordningen (1979:
59) om särskilt regionalpolitiskt stöd inom vissa varvsregioner, dels
kapitaltillskott och administrationskostnader m. m. för Stiftelsen
Industricentra. Jag beräknar

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 140

292.3 milj. kr. för utbetalning av avskrivningslån m. m.
under budgetåret 1979/80. För ersättning till banker beräknar jag 4 milj. kr.
Totalt beräknar jag medelsbehovet för de angivna ändamålen till 296,3 milj. kr.
nästa budgetår.

Till utbildningsstöd beräknar jag i enlighet med AMS
bedömning oförändrat 35 milj. kr. för budgetåret 1979/80.

Jag har tidigare (avsnitt 8.3) föreslagit att
introduktionsstödet skall upphöra i och med utgången av första halvåret 1979.
För slöd som har beviljats dessförinnan beräknar jag medelsbehovet för
budgetåret 1979/80 till 10 milj. kr.

Sysselsättningsstödet harjag tidigare (avsnitt 8.3)
förordat skall kraftigt förstärkas i vissa delar av landet. Jag räknar med att
medelsbehovet på grund av stödets konstruktion kommer atl stegvis öka under en
sjuårsperiod. Jag kommer att föreslå att de nya reglerna för stödel skall
tillämpas första gången för sysselsättningsökningar under år 1980. Ökat
medelsbehov beräknar jag därför kommer att uppstå först för budgetåret
1980/81. För budgetåret 1979/80 beräknar jag ell oförändrat medelsbehov av 35
milj. kr.

Stöd enligt offertprincipen har jag tidigare (avsnitt 8.7)
förordat skall kunna utgå i ökad utsträckning beträffande både branscher och
geografiska områden. Jag beräknar här ett medelsbehov av 40 milj. kr. för
nästa budgetår.

Systemet med statliga garaniier för lån i
lokaliseringssyfte till rörelsekapital och marknadsföringsinsatser harjag
tidigare (avsnitt 8.1) förordat skall avskaffas. För alt täcka förluster som
kan uppkomma på grund av tidigare utfärdade garantier för dessa ändamål
beräknar jag liksom AMS för budgetåret 1979/80 eU medelsbehov av 1 milj. kr.

För förvalt ningskostnader vid AMS beräknar jag 6 milj.
kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört och till
sammanställningen hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att

1.
medge atl under
budgetåren 1979/80-1983/84 regionalpolitiskt stöd får beviljas - utöver
outnyttjat utrymme av den ram för beslut om regionalpolitiskt stöd som har
fastställts för perioden 1973/74-1978/79 - med sammanlagt högsl 7400000000 kr.
med den huvudsakliga fördelning somjag har angeti i det föregående,

2.
medge
regeringen atl från anslaget Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet avsätta
medel för kapitaltillskott till Stiftelsen Industricentra och atl ta i anspråk
medel för alt täcka stiftelsens administrationskostnader,

3.
lill
Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet för budgetåret 1979/80 anvisa eU
förslagsanslag av 423 300000 kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C 2. Åtgärder i glesbygder

Nyu anslag (förslag) 74 000000

F.
n. utgår medel för sysselsättning och service i glesbygder från följande
anslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Huvudtitel/
Anslag fond

1977/78
Utgift

1978/79
Anslag

opaginerad Kontrollera mot PDF

X X

XII XIV

Fonden för låneunderstöd

A 3 Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet'
B 15 Stöd till skärgårdsföretag

B 16 Särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa
glesbygder D 7 Bidrag till kommersiell service

C 2 Särskilda stödåtgärder i glesbygder därav för

1
Hemarbete m. m.

2
Stöd till
regionala utvecklingsfonder

3
Kommunala
sysselsättningsinsatser

4
Särskilda
sysselsättningsinsatser

V 8 Lån till investeringar för kommersiell service

6000000

6000000

3 529922

3
000000=

-

10000000

420739

2 500000

18 847 587 (5 726 587)

21000000 (5000000)

(2000000)

(10698000)

(12000000)

(2423000)

(2000000)

28798248

42500000

3 674 754

6000000

32473002

48500000

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Del av anslaget för särskilda stödinsatser för värd och
service i glesbygdsområden.

Ram för statsbidrag till skärgårdsföretag högst 4000000
kr.

' Ram för statsbidrag till skärgårdsföretag högst 6000000
kr.

* Ram för statsbidrag till lantbruksföretag m. m. i
vissa glesbygder högst 10000000

kr.

En redovisning för nuvarande slödformer, för vilka medel
anvisas under de angivna anslagen, och för gällande regler har lämnats tidigare
(avsnitt 9.1). 1 del följande lämnas en redovisning av myndigheternas förslag
beträffande anslagen m. m. för budgetåret 1979/80.

Lantbruksstyrelsen

Anslagel Stöd lill skärgårdsföretag bör föras upp med 5
milj. kr. och ramen för statsbidrag till skärgårdsföretag höjas med I milj. kr.
till 7 milj. kr.

Anslaget Särskilt stöd till lantbruksförelag m. m. i vissa
glesbygder föreslås bli uppfört med oförändrat 10 milj. kr. Ramen för
statsbidrag bör höjas med 5 milj. kr. till 15 milj. kr.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 142

Konsumentverket

Anslaget Bidrag till kommersiell service föreslås bli
uppfört med oförändrat belopp.

Under anslagel Lån lill invesleringar för kommersiell service
föreslås bli anvisade 11 milj. kr.

Särskilda slödålgärder i glesbygder

Statens industriverk

Hemarbete m.m. Industriverket bedömer att utbetalningarna
under budgetåret 1978/79 kommer att uppgå till 6,4 milj. kr. Med hänsyn till
att ingående reservation under anslagsposten därmed bedöms vara hell förbmkad
beräknar industriverket medelsbehovet för budgetåret 1979/80 till 7 milj. kr.

Stöd till regionala utvecklingsfonder. Industriverket bedömer
att utbetalningama under budgetåret 1978/79 kommer alt uppgå till 3 milj. kr.
Reservationen vid utgången av budgetåret 1978/79 beräknas uppgå till 0,8 milj.
kr. För budgetårel 1979/80 beräknas medelsbehovel lill 3 milj. kr.

Arbetsmarknadsstyrelsen

Kommunala sysselsätlningsinsalser. 1 avvaktan på
resultatet av sysselsättningsutredningens översyn av verksamheien föreslår AMS
oförändrad medelstilldelning nästa budgetår.

Särskilda sysselsätlningsinsalser. AMS föreslår oförändrad
medelstilldelning.

Föredraganden

Jag har tidigare (avsnitt 9.2) förordat att insatser för
sysselsättning och service i glesbygd bör samordnas och förstärkas. Samtidigt
harjag redovisat vilka principer och villkor som bör gälla för bidragsgivning
och handläggning av glesbygdsstödet i fortsätiningen.

Efter samråd med cheferna för jordbruks-, handels- och
socialdepartementen förordarjag att medlen för verksamheten förs samman och
anvisas över ett särskilt reservationsanslag benämnt Åtgärder i glesbygder. Medlen
under detta anslag bör disponeras för följande ändamål.

-
Stöd till
företag i glesbygder,

-
slöd till
regionala utvecklingsfonder för speciella projeki som främjar företagsamhet i
glesbygder och skärgårdar,

-
stöd till
kommun för intensifierade kommunala sysselsätlningsinsalser (IKS),

-
hemsändningsbidrag
lill kommun som subventionerar hemsändning av dagligvaror.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 143

-
driftstöd till
försäljningsställen för dagligvaror och drivmedel.

-
stöd till kommun för social
service och omvårdnad. Medelsbehovet för dessa ändamål harjag för nästa
budgetår beräknat till

sammanlagt
74 milj. kr. Den behållning som vid utgången av juni 1979 kan finnas på del
nuvarande reservationsanslaget Särskilda stödåtgärder i glesbygder bör - med
undantag av den behållning som hänför sig till särskilda
sysselsätlningsinsalser - föras över lill förevarande anslag.

Från
den under anslagel Särskilda stödåtgärder i glesbygder uppförda anslagsposten
Särskilda sysselsättningsinsatser bekostas åtgärder i syfte atl skapa ökad
sysselsättning i glesbygder. Dessa medel bör i fortsättningen anvisas under
ell särskilt anslag. Jag ålerkommer härtill i det följande.

För
lån till investeringar för kommersiell service beräknar jag nästa budgetår 8
milj. kr. Dessa medel bör liksom hittills anvisas under ett särskilt
investeringsanslag. Jag ålerkommer härtill i det följande.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen

alt
lill Åtgärder i glesbygder för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag
av 74000000 kr.

C
3. Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder
m. m.

Nytt
anslag (förslag) 1 000

F.
n. utgår stöd i form av statlig garanti för lån till skärgårdsföretag enligt
förordning (1976:208, ändrad senast 1977:169) och till lantbruksföretag m. m. i
vissa glesbygder enligt förordning (1978:465). Vidare utgår statlig garanti för
lån lill anskaffning av varulager enligt förordning (1973:608, omtryckt
1978:186).

Lantbruksstyrelsen
föreslår att ramen för statlig kreditgaranti för lån till skärgårdsföretag
nästa budgelår höjs med 3 milj. kr. till 9 milj. kr. och ramen för statlig
kreditgaranti för lån lill lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder med 5
milj. kr. till 15 milj. kr.

/Lonsttmen/ver/te/föreslår
atl statlig kreditgaranti för lån lill anskaffning av varulager näsla budgelår
får lämnas med oförändrat högst 2 milj. kr.

Föredraganden

Med
hänvisning till vad jag nyss har anfört vid min anmälan av anslaget Åtgärder i
glesbygder och vad jag tidigare har förordat (avsnitt 9.2) bör en särskild ram
för statlig kreditgaranti för lån till företag i glesbygder och för lån till
anskaffning av varulager tas upp. Jag förordar för nästa budgetår en ram av
sammanlagt högst 26 milj. kr.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 144

Ett särskilt förslagsanslag, benämnt Täckande av förluster
på gmnd av kreditgarantier till företag i glesbygder m. m., bör föras upp på
statsbudgeten för budgetåret 1979/80. Från anslagel bör bestridas utgifter för
att infria garantier som har lämnals till företag i glesbygder och till lån för
anskaffning av varulager. Med hänsyn till osäkerheten beträffande förlusterna
bör anslagel näsla budgelår las upp med ett belopp av 1 000 kr.

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen all

1.
medge att under
budgetåret 1979/80 statlig kreditgaranti för lån till företag i glesbygder och
för län till anskaffning av varulager beviljas med sammanlagl högsl 26000000
kr.,

2.
till Täckande
av förluster på grund av kreditgarantier lill företag I glesbygder m. m. för
budgetårel 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

C 4. Åtgärder m. m. i anslutning till länsplanering

Nytt anslag (förslag) 35000000

Jag har tidigare (avsnilt 5.3) förordat att
länsstyrelserna erhåller särskilda medel för åtgärder i anslutning lill länsplaneringen.
Jag har angivii även vissa riktlinjer för denna verksamhet.

F. n. utgår medel från fjortonde huvudtitelns anslag
Kommittéer m. m. och Ålgärder i etableringsfrämjande syfte i vissa län saml
från femtonde huvudtitelns anslag Länsstyrelserna m.m. lill bl.a. vissa projekt
och kostnader för arbetsgrupper med uppgift all behandla sysselsättningsfrågor.
Från anslagsposten Särskilda sysselsättningsinsatser under Qortonde
huvudtitelns anslag Särskilda stödåtgärder i glesbygder betalas vidare åtgärder
för atl skapa ökad sysselsättning i glesbygder. Under budgetåret 1978/79 har
sammanlagt 22,9 milj. kr. disponerats för dessa ändamål från de angivna
anslagen.

Efter samråd med chefen för kommundepartementet
förordarjag att ett särskilt reservationsanslag Åtgärder m. m. i anslutning
till länsplanering, las upp för dessa ändamål på statsbudgeten för budgetårel
1979/80. Medelsbehovel under anslagel beräknar jag lill 35 milj. kr.
Verksamheten bör utvärderas under budgetåret 1980/81.

Behållningen vid utgången av budgetåret 1978/79 på den
under anslaget Särskilda stödåtgärder i glesbygder uppförda anslagsposten
Särskilda sysselsättningsinsatser bör tillföras förevarande anslag.

Jag hemsläller all regeringen föreslår riksdagen

att till Åtgärder m. m. i anslutning tiU länsplanering för
budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 35000000 kr.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 145

KAPITALBUDGETEN

V. FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD

V: 13. Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån

1977/78 Utgift 478773444 Behållning 377763 484

1978/79 Anslag 600000000

1979/80 Förslag 1050000000

Från anslaget bestrids utgifterna för del i
programbudgelen för AMS under programmel Regionalpoliliska stödåtgärder
upplagna delprogrammet Lokaliseringslån som lämnas enligt förordningen
(1970:180) om statligt regionalpolitiskt slöd (omiryckt 1978:573, ändrad
senasi 1978:977).

För
sexårsperioden 1973/74- 1978/79 har fastställts en beslulsram för lokaliseringslån
av 3 200 milj. kr. Dessutom får outnyttjat utrymme av den beslutsram som
fastställdes för treårsperioden 1970/71 - 1972/73 - 79 milj. kr. - saml beslul
som inle tas i anspråk inom föreskriven tid ulnylljas. Under budgelårel
1977/78 har beslul om lokaliseringslån fattats med 512 milj. kr.

För
lokaliseringslånen har under budgelårel i genomsnitt beviljals 1,5 års
ränlefrihel och 2,2 års amorteringsfrihet. Den beviljade räntefrihelen
molsvarar en statlig subvention om drygt 70 milj. kr. 1 räntor och avbetalningar
har under budgetåret 1977/78 inbetalats 158 resp. 134,5 milj. kr. Uteslående
fordringar på lokaliseringslån uppgick den 30 juni 1978 till 2813,5 milj. kr.

Arbetsmarknadsstyrelsen

Medelsbehovet för budgetåret 1979/80 beräknas till 700
milj. kr.

Föredraganden

Beträffande ny beslulsram för del regionalpolitiska stödet
hänvisar jag lill vad jag har anfört under anslaget Regionalpolitiskt stöd:
Bidragsverksamhet. Jag har därvid beräknat en delram för lokaliseringslån om 4
500 milj. kr. för femårsperioden 1979/80-1983/84.

Jag har
tidigare (avsnitt 8.6) beiräffande verksamheien med lokaliseringslån förordat
å ena sidan alt ändamålen lill vilka sådana lån kan utgå skall utvidgas, å
andra sidan en skärpning av nuvarande praxis beiräffande lånens storlek.

För budgetåret 1979/80 beräknar jag medelsbehovel för
lokaliseringslån till 1050 milj. kr.

Jag hemsläller att regeringen föreslår riksdagen

alt till Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån
för budgetårel 1979/80 anvisa ett investeringsanslag av I 050000000 kr. 10 Riksdagen 1978179. I saml. Nr
112

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 146

Lån till investeringar för kommersiell service

1977/78 Utgift 3 674 754' Behållning 3053 745'

1978/79 Anslag 6000000

1979/80 Förslag 8000000

' Anslaget Lån lill investeringar för kommersiell service
i glesbygd

Med hänvisning till vad jag nyss har anförl vid anmälan av
anslagel Åtgärder i glesbygder hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen

att lill Lån till investeringar för kommersieU service för
budgetåret 1979/80 anvisa ett invesleringsanslag av 8000000 kr.

15 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och beslutar atl genom proposiiion föreslå riksdagen atl aniaga de förslag som
föredraganden har lagl fram.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 148

Bilaga 1

Sammanfattning av sysselsättningsutredningens
delbetänkande (SOU 1978:62) Regionalpolitiska stödformer och styrmedel

1 Bakgrund

Sysselsätlningsulredningens huvuduppgift är att utreda
frågan om den framtida sysselsättningspolitiken. Enligt direktiven skall
utredningen bedöma bl.a. vilka krav som riksdagens mål och riktlinjer för
regionalpoliliken ställer på den allmänna sysselsättningspolitiken.

Sysselsättningsulredningen fick våren 1976
tilläggsdirektiv om en översyn av den regionalpolitiska stödverksamheten. 1
tilläggsdirektiven betonas att de nuvarande stödformerna även i framtiden bör
bilda stommen i verksamheten och att ulredningen därför främst bör undersöka
möjlighelema all effektivisera dessa medel.

Ulredningen skall lägga fram sitt slutbetänkande vid
årsskiftet 1978/79. Av flera skäl har del varit nödvändigi all lägga ett
särskilt delbetänkande om de regionalpolitiska medlen redan nu. Det skall
framhållas de begränsningar som ligger i ett sådant förfarande med tanke på de
samband som finns med insatser på andra områden vilka kommer att behandlas
försl i slutbelänkandet.

I belänkandet pekas på de många kopplingar som finns lill
andra politikområden. Vilka förslag utredningen där kan komma med går
emellertid nu inte att ange eftersom diskussionen på dessa områden fortfarande
pågår inom utredningen.

2 Regionalpolitikens förutsättningar

Förutsättningama för regionalpolitiken har förändrats
under de senaste åren - på flera punkler i negativ riktning.
Sysselsättningsminskningen och den snabba strukturomvandlingen inom induslrin
liksom den svaga lillväxlen i ekonomin innebär begränsningar på många områden
och det gäller också för regionalpolitiken.

1 början av 1970-talet uppnåddes en förbättrad regional
balans vad gäller befolkningsutvecklingen. Förbättringen har dock stannat av
och i många fall förbyns i flyllningsförlusler. Prognoser tyder på ökade
spänningar mellan landels olika delar.

Det räcker inte med balans pä befolkningssidan. En
utjämning är också nödvändig av sysselsättningsmöjlighetema mellan olika delar
av landet. Annars finns risken att man återigen kommer i en situation med stor
omflyttning och stora neltoförskjutningar mellan landels olika delar.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 149

Vissa berolkningsförskjutningar mellan och inom länen
lorde man ha atl räkna med också i framtiden. Dessa förskjutningar bör dock
kunna ske i balanserade former, men då är en förutsättning att man får till
stånd en väsentlig höjning av sysselsättningsgraden i regioner där den idag
ligger lågt.

Det gäller emellerlid inte bara alt skapa fier
sysselsältningstilirällen. Människor släller t)ckså kvalitativa krav vad gäller
valfrihet, trygghet m. m. Mycket lalar för atl dessa krav kommer att bli än mer
uttalade i framliden.

Många av de små och isolerade arbelsmarknader som finns i
landet kommer även efter en förbättring vara så begränsade och dåligt
differentierade atl många människor framför allt beroende på sin
yrkesinriktning sannolikt kommer att föredra arbetsmarknader med bredare
yrkesulbud. Å andra sidan finns del också människor som väljer sill yrke och
arbele så all de kan få sin utkomst på en mindre orl som de vill bo kvar på
eller flytta lill.

Några möjligheler att göra alla orler lika vad gäller
arbetsmarknadens sammansäitning och storlek finns inte. Arbetel måste därför
inriklas på alt i de skilda länen bygga upp väl differentierade arbelsmarknader
som kan tillgodose människors krav på valmöjligheter m. m.

Därmed ökas människornas möjligheler alt stanna kvar i sin
hemtrakt och den omflyttning som trots allt blir nödvändig kan ske över kortare
avstånd och i huvudsak inom det egna länel. Större orters arbetsmarknader kan
genom förbättrade kommunikationer fungera som stödjepunkter för kringliggande
mindre orler. En ökad differentiering kan allmänt sett också uppnås på mindre
orters arbelsmarknader genom höjningar av den allmänna sysselsättningsnivån,
en fortsatt utbyggnad av service- och ijänslesekiorn och en medveten styming
av de ny- och omlokaliseringar som hela liden sker både på industri- och
servicesidan.

Mycket stora insaiser kommer att krävas för all klara de
mål som ställts upp om regional balans och utjämnade sysselsättningsmöjligheter
regionerna emellan. En kraftig förstärkning av samhällets medel är nödvändig.
Det gäller de regionalpolitiska medlen men också inom näringspolitiken,
arbetsmarknadspolitiken etc.

I detta delbetänkande begränsas diskussionen till en
förstärkning av de regionalpolitiska medlen: den regionalpolitiska
stödverksamheten till näringslivet och regionalpolitisk påverkan av den
offentliga sektorn. Men det skall kraftigt understrykas att en förstärkning
även på andra områden är en lörutsältning för en aktiv och kraftfull
regionalpolitik.

Regionalpoliliken är en del av den ekonomiska politiken
och den samlade sysselsättningspolitiken. Samtidigt som regionalpoliliska
insaiser innebär kostnader för samhällel måste man också se regionalpolitiken
som ett medel att totalt sett öka sysselsättningen och produktionen i
samhället.

Regionalpoliliken innefattar avvägningar mellan olika
delar av landet. Detta ställer krav på en för hela landet av de cenlrala
statsmakterna sammanhållen sysselsättningspolitik.

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 150

3 Det regionalpolitiska stödet till industrin och den
privata service-och tjänstesektorn

Detta kapitel behandlar den regionalpolitiska
stödverksamheten till näringslivet. Ledorden är förslärka, förenkla och rikta.
Det gäller både utformningen av de olika stödmedlen och
stödområdesindelningen.

Betänkandet är direkt inriklal på slutsatser och förslag
om slödel i framliden. När det gäller beskrivningar och analyser av den
hittillsvarande stödverksamheten hänvisas till det av Expertgruppen för
regional utredningsverksamhet (ERU) nyligen presenterade betänkandet Att
främja regional utveckling (SOU 1978:46 och 47).

Stödmedlen

Översynen av de regionalpoliliska stödmedlen har gjorts
ulifrån följande utgångspunkter:

Slödel skall
vara enkell och knyla an lill nuvarande slödformer

Stödmedlen
skall slå i samklang med andra ålgärder för atl på sikl skapa en
konkurrenskraftig industristruktur

Medlen skall
utformas så att de bidrar till att undanröja olika hinder för näringslivets
utveckling i sysselsättningssvaga regioner

Huvuddelen av
del regionalpolitiska stödet bör som hittills ha karaktären av inledningsstöd

Slödel inriklas
också i fortsättningen både på kapilalsiöd och arbels-kraftsstöd. Den
föreslagna förstärkningen av stödel läggs dock i huvudsak på
arbetskraftsstödet

Huvuddelen av
det regionalpolitiska stödet bör som hittills lämnas efter en individuell
prövning i de enskilda stödärendena.

En förstärkning och vidareutveckling av den
regionalpolitiska stödverksamheten förordas. Stödet föreslås koncentrerat till
följande stödformer:

lokaliseringslån

avskrivningslån

sysselsältningsstöd

uibildningssiöd

offerlprincipen

Förslaget innebär att följande stödformer slopas:

lokaliseringsbidrag (ersätts av avskrivningslån)

flyttningsersättning för flyttning av maskiner (ersätts av
lokaliseringslån)

lånegaranti (ersätls av lokaliseringslån)

introduktionsstöd (ersätts av sysselsättningsstöd)

Lokaliseringslånen, som för närvarande lämnas endast
för investering

ar i byggnader och maskiner, utvidgas alt gälla också marknadsförings

åtgärder, produktutveckling och andra liknande åtgärder. Räntan bör

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 151

som hiltills vara marknadsanpassad. Möjlighelen till
ränlebefrielse slopas. Däremot kan anstånd med räntebetalning liksom med
amortering medges under upp till fem år. Ränteskulden läggs då till lånet och
amorteras sedan i samma takt som lånet i övrigt. Lånetidema bör variera och
bestämmas med utgångspunkt i ändamålet med lånet. Längsta lånetid blir 20 år
(för turistanläggningar 25 år).

En ny typ av
avskrivningslån för investeringar främst i byggnader införs i slället för
nuvarande lokaliseringsbidrag och avskrivningslån. Det nya avskrivningslånet är
ränte- och amorieringsfriti och skrivs av med hälften efter tre år och
återstoden efter sju år efter prövning bl. a. med hänsyn lill uppnådd
sysselsättningseffekt,

Sysselsättningsstödet
höjs kraftigt i de sysselsättningssvagasle delarna av landet. En
differentiering av stödet mellan olika områden föreslås. Förelag i svagaste
områdena skall sammanlagt på sju år kunna få upp till 130 000 kr. för varje
årsarbetare varmed sysselsättningen ökar. Stödet gäller ökning av
sysselsättningen i förhållandet till högsia antalet sysselsatta under de tre
närmaste föregående åren. En ny typ av prövning införs. Bl.a. skall en
näringspolitisk bedömning göras vid en förhandsgranskning sä att t.ex. stödet
inte leder till en överflyttning av sysselsättningsproblem från en ort lill en
annan. Sysselsättningsökningen måste vidare bedömas som varaktig.
Förskoilsutbelalning av stöd skall i vissa fall kunna ske.

Utbildningsstödet
föreslås lämnas enligt i huvudsak oförändrade regler. På några punkter föreslås
dock förändringar. Del gäller atl slöd i vissa fall skall kunna lämnas också
för utbildning av redan anslälld personal och vid ersätlningsrekrytering.
Vidare att stöd också skall kunna lämnas under längre lid än ett år.

Offertsystemet
innebär alt staten på offert från ett förelag betalar särskild ersättning till
ett företag för att det genomför sådana åtgärder som staten önskar att bolaget
skall göra. Det skall användas endast i undantagsfall och när övriga
slödformer inte är tillämpliga. Ulformningen av stödet beslutas av regeringen
från fall till fall och regleras i särskilt avtal mellan staten och det berörda
företaget. Stödet bör så längl möjligt knytas till vissa klart angivna
motprestationer t. ex. vad gäller antal arbetstillfällen.

För samtliga stödformer föreslås gemensamma regler om vad
som skall räknas som stödberältigad verksamhet. Slöd skall kunna lämnas till
förelag inom följande verksamheisområden:

industri

induslriliknande verksamhet

industriservice

viss partihandel

viss uppdragsverksamhet

lurislnäringen.

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 152

Därutöver bör införas en möjlighet lör regeringen all i
enskilda lall besluta om stöd till verksamhet som vid en strikt bedömning inte
faller inom ramen för vad som räknas som stödberältigad verksamhei.

Regionalpolitiskt slöd kan för närvarande lämnas till
enskili. slatligt eller kooperativt ägda förelag och närdet gäller viss
verksamhei inom lurislnäringen även till kommun eller kommunall bolag. Här
föreslås atl lokaliseringslån och avskrivningslån enligt samma regler som för
företag i vissa områden ocksä skall kunna ges till kommuner för uppförande av
industrilokaler för ulhyrning.

Stödet lill turistnäringen ulvidgas så alt samma regler
skall gälla som för annan stödberältigad verksamhet. Detta gäller med den
slödområdesindel-ning vi föreslår i inre stödområde 5 och 6 saml allmänt
stödområde 4. I övriga stödområden kan stöd lämnas efter prövning av
regeringen i varje enskilt fall. Möjlighel skall finnas alt kombinera det
regionalpolitiska stödet med ett eventuellt kommande rekreationspoliiiskl slöd.

Könskvolering bör i forlsällningen lillämpas på allt
regionalpolitiskt stöd.

Verksamheten med Indusiricenira byggs ut. En smidigare
ordning införs, där riksdagen anger de allmänna riktlinjerna för verksamheten
bl.a. om vilka orter som kan komma i fråga och där utbyggnadstakten och del
slulliga orlsvalel får sedan beslutas av regerigen. Kravet på förhandsulhyrning
slopas.

Även om lnvestering.\fönderna i första hand är ett
konjunkiurpoliliski insirumeni bör de som hittills också kunna användas i
regionalpolitiskt syfte. Möjlighet införs alt samtidigt använda
investeringsfondsmedel och regionalpolitiskt stöd. Regional differentiering av
reglerna lör fondernas användande förordas på så sätt att frisläpp medges
generellt i de sysselsättningsmässigt sämst ställda kommunerna.

Godsiransportsiödei är ett annat regionalpolitiskt medel.
En utvärdering pågår för närvarande inom kommunikationsdepartementet med sikte
på en proposition till riksdagen under våren 1979 om detta stöds framtida
utformning. Därvid kommer också frågan om ett ev. särskilt persontrans-porlstöd
att prövas. Mot denna bakgrund avstår utredningen nu från en närmare behandling
av dessa frågor liksom när det gäller taxorna lör teleförbindelserna över
långa avstånd. Detta är frågor som kommer att tas upp i utredningens
slutbetänkande.

Aktiva och uppsökande insatser från
lokaliseringsmyndigheternas sida är en vikiig förutsättning för positiva
resultat av stödverksamheten. I della arbele har den s. k.
eiableringsddegalionen inom industridepartementet en vikiig funklion. Dess
verksamhei bör fortsälla och ulvidgas all också omfatia siörre förelag inom den
privala Ijänste- och servicesektorn samt siörre riksorganisationer. Det
intensifierade arbelel med lokaliseringspä-verkan börockså fullföljas på
länsplanet.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 153

Stödområdesindelningen

Del finns en koppling mellan stödmedlens och
stödområdessystemets utformning. Den förordade förstärkningen av det
regionalpolitiska siödet släller också skärpta krav på stödområdesindelningen.
Kraven kan sammanfattas i följande punkler:

Siödområdessystemet
skall vara så utformat att stödet kan förstärkas och ytterligare differentieras
mellan olika regioner.

Stödområdesindelningen
skall underlätta för myndigheter och företag alt orieniera sig om
slödmöjlighelerna i olika kommuner.

Siödområdessystemet
skall medge en indelning av kommunerna med hänsyn till sysselsättnings- och
befolkningsförhållandena såsom de redovisas bl.a. i länsplaneringen.

Det skall
vidare vara möjligt alt inom systemet göra ändringar i stödområdesindelningen
när förhållandena så påkallar.

Mot denna bakgrund föreslås en övergång till ett system
med sex stödområden, benämnda:

inre stödområde 6

inre stödområde 5

allmänt stödområde 4 allmänt stödområde 3

övrigt stödområde 2 övrigt stödområde 1

Tyngdpunkten av stödinsatserna bör som hittills ligga på
de s. k. skogslänen och den nuvarande siödområdesindelningen bör därför bilda
utgångspunkt för indelningen också i fortsättningen. Samtidigt bör stödet
förstärkas och då främst i de sysselsättningsmässigt sämst ställda kommunema.
Föratt lillgodose dessa två krav - ett bibehållande av den nuvarande
avvägningen mellan olika landsdelar och mellan länen samtidigt som man ökar
möjlighelema alt differentiera stödel inom dessa siörre områden - föreslås
följande allmänna riktlinjer för indelningen i stödområdesgrupper:

Kommunema inom
del nuvarande inre stödområdet placeras huvudsaklingen i inre stödområde 5 och
6 där område 6 förbehålls de sämst ställda kommunerna. Del kan här finnas ett
mindre antal kommuner där en placering i allmäni stödområde 3 och 4 bör
övervägas.

Kommunerna inom
det nuvarande aUmänna siödområdet placeras huvudsakligen i aUmänt stödområde 3
och 4 där kommuner med begränsad och ensidig arbetsmarknad hänförs till område
4. Enstaka kommun eller del av kommun med uttalade sysselsättningssvårigheter
och gränsande mol inre stödområde kan placeras i inre stödområde 5. Del kan
här också finnas kommuner där en placering i övrigt stödområde I eller 2 bör
övervägas.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 154

Kommunerna (/;(>w
åen ursprungliga grå zonen placeras huvudsakligen i övrigi stödområde I och 2.
1 vissa fall kan det vara motiverat med en inplacering i allmänt stödområde 3
och 4 liksom det i andra fall kan vara rikligl atl placera kommuner inom den
nuvarande grå zonen uianför grundindelningen i stödområden.

Kommuner i
landet i övrigi kan där speciella skäl föreligger placeras i öTigf stödområde I. Del skall då gälla sammanhängande
områden av kommuner närmast länsdelar - med uttalade och långsiktiga sysselsättningsproblem.

Möjlighet skall
liksom nu finnas för regeringen alt gå in med regionalpolitiskt stöd även
utanför stödområdena. Likaså skall finnas möjlighel all i enskilda slödärenden
kunna göra avsteg från grundsyslemet där särskilda skäl föreligger, t.ex. vad
gäller stödels storlek.

Kommunema bildar enligt huvudregeln minsla byggstenar i
del regionalpoliliska arbetel, vilkel också gäller indelningen i stödområden.
Möjligheter skall dock finnas all differentiera siödet i ytmässigt stora
kommuner om förhållandena så påkallar.

Inplaceringen i stödområden skall ske med hänsyn till den
allmänna sysselsättningssitualionen som normall råder i respeklive kommun.
Indelningen i stödområden bör för atl få stabilitet i verksamheien ligga fast
mellan de stora länsplaneringsomgångarna. Ändringar däremellan bör ske endast
i undantagsfall när förhållandena i en region förändrats högsl påtagligt.

Bedömningsgrunder vid indelningen i stödområden

Del föreslagna systemet för siödområdesindelningen kommer
alt ställa krav på ett underlag som gördel möjligt lill en riklig och rättvis
stödområdesindelning utifrån situationen i olika delar av landet. Ett sådant
material bör som tidigare antytts ingå som en del i en rullande ålgärdsinriklad
länsplanering.

Del är svårl all mer precist ange vilka faktorer som bör
belysas i en diskussion om stödområdesindelningen. För jämförbarhelens skull
är del nödvändigi att man i länsrapportema för diskussion om stödområdesindelningen
utifrån ett enhetligt sätt att beskriva och analysera situationen i de enskilda
kommunema. Det viktiga är att det finns en gemensam bas för beskrivningen av
de olika kommunema. 1 övrigt måsle del finnas en belydande frihel för länen
vad gäller såväl problembeskrivningar som mål och åtgärdsdiskussioner. Del skall
i detla sammanhang betonas att bedömningen av vilka stödåtgärder som bör sättas
in i skilda regioner till sist är en politisk fråga, där del gäller att väga
samman och värdera olika faktorer.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 155

Detta är några väsentliga bedömningsgrunder vid
indelningen i stödområden:

Behovei av nya
arbetstillfällen i en region för att nå den eftersträvade långtgående
utjämningen av sysselsättningsgraden. Delta beräknas på basis av en för varje
kommun uppställd befolkningsram och en målsättning beträffande
sysselsättningsgraden för de människor som bor i kommunen och med hänsyn också
lill förhållandena i kringliggande kommuner och pendlingsutbytet kommunerna
emellan. En redovisning bör också göras av vad som behöver åstadkommas inom de
verksamheter till vilka det regionalpolitiska slödel lämnas dvs. industrin,
turismen och den privata tjänstesektorn.

Arbetslöshetsnivån
sedd över en längre period och i relation lill antalet lediga platser.

Befolkningsutvecklingen.

En kommuns
geografiska läge i förhållande till andra orter och sysselsättningssituationen
i dessa.

Den allmänna
syssdsättnlngsbllden 1 länet.

Orter som drabbas av akuta sysselsättningssvårigheter, t.
ex. i samband med strukturförändring inom industrin, men som allmänt sett har
en förhållandevis bra sysselsältningssituation bör inte placeras in i
stödområdessystemet. Möjlighet skall finnas att där gå in med
regionalpolitiskt stöd men problemen bör i första hand mötas med
arbetsmarknads- och näringspolitiska medel. Del skall understrykas att ocksä
dessa medel mäsle förstärkas. Förslag härom kommeratt redovisas i utredningens
slutbetänkande. Stödet i de olika stödområdena

Övrigt
stödområde 1. Avskrivningslån med upp till 10 9c av byggnadskostnaderna och
10% av vissa maskinanskaffningskostnader. Lokaliseringslån jämte i
förekommande fall avskrivningslån på upp till 70 % av kapitalbehovet.
Uibildningssiöd.

Övrigi
stödområde 2. Samma regler som ovan men avskrivningslån med upp till 25 Vr av
byggnadskostnaderna.

AUmänt
stödområde 3. Samma regler som ovan men 40 % av byggnads-kostnaderna i
avskrivningslån, 15 9f för vissa maskinanskaffningskosinader.

AUmänt
stödområde 4. Samma regler som ovan plus ett sysselsättningsstöd med totalt
40000 kr. på tre år för varje bestående nettoökning av antalet årsarbetare.

Inre stödområde
5. Samma regler som ovan men avskrivningslån med upp till 55 9c av
byggnadskostnaderna och 20 % av vissa maskinanskaffningskostnader.
Sysselsältningsstöd med totalt 80000 kr. på fem år för varje bestående
neltoökning av antalet årsarbetare.

Inre stödområde
6. Samma regler som ovan men avskrivningslån upp lill 70 Ve av
byggnadskostnadema och 60% av maskinanskaffningskost-

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 156

naderna. Sysselsäiiningsslöd med totalt 130000 kr. pä sju
år för varje beslående neltoökning av antalet årsarbetare.

Offerlprincipen skall när det gäller industrin kunna
användas som regionalpoliliskl medel i stödområde 6. För projeki inom den
privala tjänste-och servicesektorn, vissa riksorganisationer och för
administrativa funklioner inom större industriföretag/koncerner skall den dock
kunna ulnylljas i samtliga stödområden.

Slailiga indusiricenira skall kunna byggas på orter i
stödområdena 5 och 6.

Regionalpoliliskl stöd skall i vissa fall kunna lämnas
till kommuner för att bygga kommunala Induslrllokuler för ulhyrning i
stödområdena 4, 5 och 6.

Generellt frisläpp av invesiering.riöndernu för
investeringar i stödområde 6. 1 övriga stödområden bör frisläpp vidare kunna
medges efter prövning av regeringen i varje enskilt fall. Möjlighet att
kombinera investeringsfondsmedel och lokaliseringsstöd i första hand i
stödområdena 4. 5 och 6.

För iransporislödel gäller en särskild
stödområdesindelning.

Beslutsordning för regionalpolitiskt stöd

Systemet med decentraliserad beslutsrätt föreslås
permanentat och utvidgat. Avgränsningen vad som skall avgöras av regeringen.
AMS och länsnivån bör som hittills göras i form av beloppsgränser kompletterade
med vissa branschundantag och inskränkningar när det gäller verksamhet som
påverkar förhållanden i mer än ett län.

Länsstyrelse
beslutar - med vissa undantag - om avskrivningslån och lokaliseringslån vid
invesleringar upp till 5 milj. kr.

Länsarbetsnämnd
beslutar - med vissa undantag - om sysselsättningsstöd.

AMS beslutar -
med vissa undantag om avskrivnings- och lokaliseringslån vid investeringar
upp till 15 milj. kr., utbildningsstöd pä upp till 20 kr. per person och
arbetstimme samt sysselsättningsstöd i de fall länsarbetsnämnden inte beslutar.

Regeringen
beslutar om avskrivnings- och lokaliseringslån vid investeringar som
överskrider 15 milj. kr. liksom ärenden som aklualiseras genom
elableringsdelegationens verksamhet, uibildningssiöd på över 20 kr. per person
och arbetstimme, stöd enligt offertprincipen. förhandsbesked om en verksamhei
är stödberältigad samt ärenden om stöd utanför stödområdena.

Uppföljning av företag som fått regionalpolitiskt stöd

För avskrivnings- och lokaliseringslån bör som hittills
tas säkerheter i form av pantbrev, förelagsinteckningar och borgen. Begränsat
borgensan-. svar bör dock kunna användas i ökad ulsiräckning.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 157

Förslag läggs om atl revisorerna årligen i de företag som
får stöd skall lämna en särskild granskningsrapport till
uppföljningsmyndigheten. 1 rapporten skall anges om slödel har använts för
avsell ändamål. De anställdas fackliga organisationer skall ges möjlighet all
la del av denna granskningsrapporl och i anslutning dänill framföra sina
synpunkter. Krav på auktoriserade eller godkända revisorer i samtliga förelag
som får regionalpolitiskt stöd. Vid överlåtelse av företag som fått slöd
förordas ett syslem där ev. erhållna avskrivningslån automatiskt omvandlas till
lokaliseringslån. Möjlighel skall sedan finnas alt efter ansökan från bolaget
äter omvandla detla lån till avskrivningslån. Bolaget får då siyrka alt
överlåtelsen inle är till nackdel för sysselsättningen i företaget.

Insyn och inflytande för de anställda i företag som
får/har fått regionalpolitiskt stöd

Kruven på informaiion om utvecklingen av verksamheien bör
ställas högt för företag som har fått regionalpolitiskt stöd. Förstärkningar
föreslås här på följande punkter:

I samband med
alt stöd prövas skall även vid länsstyrelsernas prövning de fackliga
organisationerna della i beredningen av ärendena.

I samband med
uppföljningen av lämnat stöd skall de anställdas representanter ha möjlighel
all la del av och ge synpunkier i anslutning till den revisorsrapport som skall
lämnas till uppföljningsmyndigheten.

Kollektivavtal
bör finnas vid de företag som får regionalpolitiskt slöd.

Facklig
förtroendeman bör få information om viktiga kontakter mellan förelag och
myndigheler i frågor som avser regionalpoliliskl stöd. Av ansökningshandlingama
bör framgå atl sådan informaiion om ansökningen har lämnats.

Frågan om facklig insyn m. m. berör också formerna för
informaiion till de anställda om företag och branschförhållanden vilkel kommer
alt behandlas i slutbetänkandet i anslutning lill den näringspolitiska
planeringen.

Krav på personella resurser

Det räcker inte med atl se på de stödmedel med vilka
regionalpolitiken skall bedrivas. En förutsättning för ett effektivt arbete är
också atl det finns tillräckliga personella resurser pä de organ som skall
handha dessa medel. Då det i slutbetänkandet kommer atl läggas förslag om förstärkta
insatser också på andra områden, bl, a. vad gäller näringspolitiken, som berör
samma organ görs nu inle nägon isolerad bedömning av behovet av
personalförslärkningar för den regionalpolitiska stödverksamheten. En samlad
bedömning av denna fråga kommer i stället att göras i slutbelänkandet.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 158

Utvärdering av den regionalpolitiska stödverksamheten

En bätire samordning bör ske när det gäller uppföljningen
och ulvärderingen av den regionalpoliliska stödverksamheten. Det övergripande
ansvaret för detta ligger på de enheter inom industridepartementet som handlägger
de regionalpolitiska frågoma. Uppföljningen och utvärderingen bör i övrigt ses
som en naturlig del i arbetel med dessa frågor på AMS. på länsarbetsnämnderna
och länsstyrelserna.

4 Den offentliga sektorn och regionalpolitiken

Den offentliga sektorns sysselsättning har sedan mitten av
1960-lalet fördubblats och uppgick 1976 till omkring I 200000 anslällda. Del
molsvarar ca 30% av det totala antalet sysselsatta i landet.

Hittills under 1970-talet har ökningen av de anställda
inom den offentliga seklorn varil siörre än neitoökningen av den totala
sysselsättningen i landet. Även den framtida sysselsättningsökningen kommer
till stor del att återfinnas inom den offentliga sektorn, främst hos kommunema
och landstingen.

Genom den offenlliga sekloms ökade belydelse för
sysselsättningen ökar också skälen för atl förslärka den offentliga sektorns
samband med regionalpolitiken. Liksom för regionalpoliliken i övrigi måsle
statsmakterna här ha ett övergripande ansvar. Grundläggande beslut måste
fattas centralt av statsmakterna. Länsstyrelsen bör på länsplanet ges ökade
möjligheter alt aktivt bevaka de regionalpolitiska inlressena i den regionala
statliga verksamheten.

Förslagen beträffande den statliga verksamheten kan
sammanfattas i följande punkter:

Statliga
myndigheler blir skyldiga alt beakla de regionalpoliliska faktorerna redan i
sin verksamhetsplanering.

Myndigheternas
planering samordnas med den regionalpolitiskt inriktade länsplaneringen, som
görs mera ålgärdsinriklad,

Länsstyrelsens
möjligheter att på regionalpolitiska grunder i vissa fall begära regeringens
omprövning av statlig myndighels beslut utvidgas.

Regionalpolitiskt
motiverade anvisningar till statliga länsorgan skall kunna meddelas på grundval
av del lill länsplaneringen knuina länsprogrammet. Planeringen av den
regionala kollektivtrafiken får ökad betydelse.

Den statliga
budgeten används som ett medel för att få de regionalpoliliska aspekterna
beaktade i myndighetemas verksamhei. Delta förutsätter bl.a. ett samband
mellan länsplaneringen och budgelbehandlingen.

1 den åriiga
budgetpropositionen lämnas en konkret redovisning av de olika
samhällsfunktionemas betydelse för den regionala utvecklingen.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 159

Vid realfördelningen av stalsulgiflerna belyses även de
totala statsutgifternas regionala fördelning.

För atl även
över sektorsgränserna kunna bedriva en ålgärdsinriklad regionalpolitik i den
statliga verksamheten ställs ett särskilt regionalpolitiskt anslag i
statsbudgeten på inledningsvis 100 milj. kr. per år till regeringens
disposiiion. Syfiet med dessa medel skall vara att siödja sådana åtgärder i
statlig verksamhet och annan verksamhei som enligt den regionalpolitiska
planeringen är av särskild belydelse för all förbättra den regionala
utvecklingen och levnadsbetingelsema för befolkningen. Vid medelsdispositionen
ställs en viss del av anslaget direkt till länsslyrelsemas förfogande med ell
decentraliserat ansvar för prioriteringen av de ändamål som anses mest
angelägna inom länen.

Ett
handlingsprogram för decentralisering i den centrala och regionala
statsförvaltningen kombineras med ell åtgärdssyslem som knyts till den årliga
budgetprövningen och samordnas med den regionalpoliliska planeringen. Ett
decentraliseringsmål skrivs också in i verksstadgan. Enligt en inom
statskontoret gjord genomgång av verksamhetsstrukturen hos olika centrala
statliga myndigheter lorde decenlraliseringsmöj-lighetema där grovt kunna
uppskattas lill omkring 10000 årsverken med successivt genomförda åtgärder
under 5-10 år. Härtill kommer ganska betydande möjligheter lill en
decentraliserad föriäggning inom länen av arbetstillfällena inom den regionala
statsförvaltningen. Decentraliseringen måste genomföras i former som
tillgodoser de anställdas krav pä trygghet och utvecklingsmöjligheter.

Förslagen beträffande kommunernas och landstingens
verksamhet kan sammanfattas i följande punkter:

Genom en
utvecklad sysselsältningsplanering för kommunemas och landstingens verksamhet
skapas ökade förutsättningar för att göra regionalpolitiken mera
ålgärdsinriklad även på dessa områden.

På det
kommunala området ägnas de regionalpolitiska faktorerna särskild uppmärksamhei
i den verksamhet som är av belydelse för att undanröja förvärvshinder. Delta
gäller bl.a. utbyggnaden av bamomsorgen, där bristen på platser fortfarande är
ett slorl hinder för jämställdhet och valfrihet på arbetsmarknaden.
Statsbidragen lill bamomsorgen bör därför i lämpligt sammanhang förstärkas med
beakiande av kommunernas koslnader och möjligheler atl åstadkomma lokall
anpassade lösningar.

Inom
landstingens verksamhetsområde skapas effektivt fungerande styrmedel för att
förverkliga planerna på en även från regionalpolitiska utgångspunkter önskvärd
utbyggnad och omstrukturering av hälso- och sjukvården i riklning mol mera
decentraliserade vårdformer. Detta gäller framför allt långtidssjukvården med
lokalt belägna sjukhem och distriktssjukvården med lokalt förlagda
vårdcentraler.

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 160

Statligt slöd
till landstingens verksamhet kombineras med regionalpoliliskl motiverade
regler som tar sikte på att i huvudsak förlägga långtidssjukvården lill lokalt
belägna sjukhem inle bara på de nuvarande .sjuk-husorlcrna utan även på mindre orler
med erforderligt befolkningsunderlag.

De statliga
skatteutjämningsbidragen lill kommunerna och landstingen har utöver sin
kommunalekonomiska betydelse också stor regionalpolitisk belydelse.
Skalleutjämningssystemet utformas på ett sådant säll alt det innefattar ell
hänsynslagande lill kommunernas strukturella olikheter både i olika delar av
landet och inom samma län.

De exlra
skatteutjämningsbidragen - som kompletterar den ordinarie bidragsgivningen till
kommunerna och landstingen - skall efter prövning i varje enskilt fall kunna
utgå även för speciella åtgärder som enligt den regionalpolitiska planeringen
är av särskild betydelse. Därigenom tillskapas inom ramen för ett befinlligt
bidragssystem en smidig form för alt genomföra på särskilda ändamål inriktade
regionalpolitiska ålgärder i kommunernas och landstingens verksamhet.

5 Särskilda sysselsättningsinsatser i glesbygd

De regionalpoliliska insatser som diskuterats i kapitel 3
och 4 når i allmänhet inle ul till de mest glesbefolkade områdena. Där är del
nödvändigt att vidta särskilda åtgärder. Det gäller både den långsiktiga
sysselsättningen och arbeten av beredskapskaraktär.

En utvidgning och vidareutveckling av stödet för särskilda
sysselsätlningsinsalser i glesbygden förordas:

Det särskilda stödet till lantbruksföretag m.m. i
vissa glesbygder -

som syftar till atl underlätta olika former av kombinationssysselsällning

i dessa områden och som handhas av lantbrukssiyrelsen/lanl-

bruksnämnderna föreslås faen vidgad användning. Begränsningen alt

en del av verksamheten skulle ha anknytning till jord- och skogsbruk

föreslås slopad. Stödformen kan med en sådan förändring slås samman

med det s. k. skärgårdsstödet till ett enhetligt stöd till lantbruksJÖrelug

och andra näringar i vissa glesbygder. Därvid bör också övervägas en

överflyttning av administrationen av stödet till organ som har ett mer

seklorsövergripande arbetsområde.

# Huvuddelen av det regionalpoliliska stödet till
hemarbele 1 glesbygd

överförs till de nya stiflelsema för den skyddade verksamheten. Den

del av detta stöd som lämnas lill personer som i egen regi bedriver

mindre industriverksamhet och hantverk, hemslöjd o. dyl. bör kunna

täckas upp med del ovannämnda utvidgade stödet till företag i gles

bygd.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 161

Det särskilda
stödet till de regionala utvecklingsjonderna JÖr insatser i glesbygd - service
till småföretag m. m. bör vägas in i den allmänna medelstilldelningen till
fonderna.

Det särskilda
stödet till utredningar rörande glesbygder bör kunna föras in i ett allmänt
anslag till länsstyrelsema för olika lyper av specialutredningar o. dyl. av
det slag som decentraliseringsutredningen föreslagit.

Verksamheten
med intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser för ortsbunden arbetskraft
i glesbygd (IKS) utvidgas till andra kommuner med liknande förhållanden som de
som ingått i försöksverksamheten. En bättre samordning bör ske med de
kommunala beredskapsarbetena. Vidare förordas återgång lill del tidigare
system där bidrag lämnas endast för lönekostnader och där materialkostnaderna
betalas av den som får stödel. Bidraget föreslås bli 90% av lönekostnaden.
Ökade ansträngningar mäste göras för att få fram arbetsuppgifter som svarar
mot arbetskraftens krav och förutsättningar så att t. ex. också kvinnor ulan större
arbetslivserfarenhet skall kunna ta ett arbele. En geografisk avgränsning bör
ske så all stödet inriktas på glesbygdsområden på betydande avstånd från
kommunemas centralorter. Samordningen med de kommunala beredskapsarbetena gör
atl stödet i fortsättningen bör administreras av länsarbetsnämnderna och AMS.

6 Kostnader för en förstärkt regionalpolitik

Förstärkta regionalpolitiska insaiser kommer alt ställa
krav på ökade ekonomiska resurser i statsbudgeten. Som tidigare betonats skall
regionalpolitiken emellertid inte enbart ses som en kostnad för samhället ulan
också som ett aktivt medel för att öka sysselsältningen och den samlade produktionen
i landet. Fler människor i arbele - bl. a. genom en utbyggd regionalpolitik -
innebär också ökade inkomster för stat och kommun. Det skall därför strykas
under att de utgiftsökningar i statsbudgeten som redovisas i det följande
endasl visar den ena sidan av de statsfinansiella effektema av den förslärkta
regionalpolitik som här föreslås.

De föreslagna förslärkningama och förändringarna av det
regionalpolitiska stödel till näringslivet kommer att påverka anslagsbehovet
på två sätl. Ändringama av regier och belopp kommer i sig att ställa ökade anspråk
på vissa anslag medan andra anslagsposter kan minskas eller helt slopas. Detla
sker även vid en hell oförändrad volym av stödverksamheten. Nu är naturligtvis
syftet med förslagen all åstadkomma fler utbyggnader och nylokaliseringar.
Förslagen bör sålunda medföra ökad efierfrågan på regionalpoliliskl slöd och därmed
en volymökning av stödverksamheten.

Förslagen för atl i ökad utsträckning fä in de
regionalpolitiska aspekterna även i den offentliga sektorns verksamhet ställer
också krav på ekonomiska insaiser från staten. 11 Riksdagen 1978179. I saml. Nr
112

s. 162 Kontrollera mot PDF

Följande tablå visar en schematisk beräkning av
anslagsbehoven per år för de olika stödformerna jämfört med anslagen för
budgetåret 1978/79. I tablån har summeringar gjorts av anslag på stödformer som
i det nya systemet kommer atl sammanföras, t.ex. lokaliseringsbidrag och
avskrivningslån liksom introduktionssiöd och sysselsältningsstöd.

Ändamål

Nuv.

anslag

Beräknat anslags-

(milj.

kr. per

behov (milj. kr. per

budgetår)

budgetår)

Avskrivningslån

245

345

Utbildningsstöd

35

45

Sysselsältningsstöd

60

200

Offenprincipen

25

Stiftelsen
Industricentra

6

IKS

12

60

Glesbygdsföretag

15

20

Särskilda
glesbygdsinsatser

4

4

Offentlig
sektor, statlig verks.

100

Räntebefrielse
på lokaliseringslån

80

Delsumma bidrag

451

805

Lokaliseringslån

533

815

Summa

984

1620

Beloppet för offenilig sektor avser förslaget om ett
särskilt anslag över sektorsgränsema för statlig verksamhei. Därtill kommer
andra för den offenlliga sektorn regionalpolitiskt motiverade kostnader i
statsbudgeten dels för ställiga myndigheler, dels för kommunemas och
landstingens verksamhei.

Här skall också nämnas länsorganens behov av ekonomiska
resurser för utrednings- och utvecklingsarbeten i anslutning till
regionalpolitiken. Det förslag som decenlraliseringsulredningen nyligen lagt
fram innebär att varje länsstyrelse skall lillföras 1 -5 milj. kr. per år för
sådan verksamhei.

7 Reservation

Till betänkandet har fogats reservationer av ledamöterna
Karl-Olof Faxén. Erik Ransemar. Sten Svensson och Margareta af Ugglas saml särskilda
yttranden av ledamölerna Gösta Rehn, Sten Svensson och Margaretha af Ugglas.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 163

Bilaga 2

Remissyttranden över sysselsättningsutredningens
delbetänkande (SOU 1978:62). Regionalpolitiska stödformer och styrmedel

1 Inledning

Sysselsättningsutredningens delbetänkande (1978:62)
Regionalpolitiska slödformer och styrmedel remissbehandlades höslen 1978.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgells av
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbelarskyddslyrelsen, bosiadsslyrelsen,
domänverkei, konjunkturinstitutet, konsumentverket, lantbruksstyrelsen,
samtliga länsstyrelser, postverket, riksrevisionsverket (RRV), sjöfartsverket,
skogsstyrelsen, skolöverstyrelsen (SÖ), socialstyrelsen, statens indusiriverk,
statens invandrarverk, statens jäm vägar (SJ), statens naturvårdsverk, statens
personalnämnd (SPN), statens planverk, statens vattenfallsverk, statens
vägverk, statistiska cenlralbyrån (SCB), statskontoret, leleverkel, överbefälhavaren
(ÖB), överstyrelseri för ekonomiski försvar, Stockholms, Norrtälje, Enköpings,
Tierps, Eskilstuna. Katrineholms, Norrköpings, Jönköpings. Vetlanda. Ljungby,
Uppvidinge, Gotlands, Karlskrona, Olofströms, Hässleholms. Höörs, Malmö,
Kungsbacka, Göteborgs, Borås, Åmåls, Gullspångs, Karlstads, Arvika, Örebro,
Köpings, Sala, Borlänge, Ljusdals, Sundsvalls, Kramfors, Östersunds,
Skellefteå, Storumans och Luleå kommuner, samtliga landstingskommuner, Cenierns
kvinnoförbund, Centems ungdomsförbund. Centralorganisationen SACO/SR, decentraliseringsutredningen,
expertgruppen för forskning om fysisk planering och bebyggelse, expertgruppen
för regional utredningsverksamhet (ERU). Folkpartiets kvinnoförbund.
Folkpartiets ungdomsförbund (FPU), Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen
i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukamas riksförbund (LRF), Moderaia
ungdomsförbundet (MUF), Staisföretag AB, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Svenska handelskammarförbundet. Svenska kommunförbundet, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisalion - Familjeföretagen
(SHIO-Familjeföretagen), Sveriges indusiriförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Stiftelsen
Industricentra, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), ulvecklingdsfondema i
Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,
Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Göteborg och Bohus, Skaraborgs, Örebro,
Väslmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och Nombottens
län samt

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 164

Sveriges Grossistförbund, Svenska Sparbanksföreningen och
Svenska Bankföreningen. Dessutom har yttrande inkommit från göteborgsdelegationen.

2 Regionalpolitikens förutsättningar

Regionalpolitikens mål

Behandlingen av regionalpolitikens mål och förutsättningar
är i utredningen - i enlighet med direktiven - förhållandevis kort. Några
remissinstanser, bl. a, LO och 7CO ser della som en brisl. LO menar för sin
del att del med hänsyn till de senasle årens ekonomiska utveckling hade varil
befogat med en ordentlig genomgång av regionalpolitikens förutsättningar och
mål. TCO ser ett behov av principdiskussioner beträffande regionalpolitiken
och dess koppling till samhällets utveckling i slort.

Ulredningen konslalerar all en kraftig försiärkning av
samhällets medel är nödvändig för atl klara de mål som slälls upp om regional
balans och utjämnade sysselsättningsmöjligheter regionerna emellan. Flertalet
remissinstanser främst de lokala och regionala - som tar upp denna övergripande
fråga, inslämmer i ulredningens konstaterande. Länsstyrelsen i Östergötlands
län anser det nödvändigt att kraftigt förstärka medlen för regionalpolitiken
och att utvidga medlen till att omfatta även den offentliga sektorn.
Länsstyrelsen konsiaterar vidare att utredningens förslag innebär en sådan
förstärkning och ulvidgning men anser att man bör gå längre, främst vad avser
medlens effekt för den inomregionala balansen. Länsstyrelsen i Västernorrlands
län finner att regionalpolitiken bör ges en större del av det totala ekonomiska
utrymmei. Även Svenska kommunförbundet konsiaterar att den hittillsvarande
regionalpolitiken inte i önskad utsträckning har lyckats utjämna skillnadema
mellan olika regioner och kommuner. Förbundet delar utredningens uppfattning
att det krävs betydande insatser för all klara målen om regional balans och
utjämning.

Några länsstyrelser, bl. a. länsstyrelserna i Norrbottens,
Jämtlands och Gävleborgs län anser atl det finns ett gap mellan mål och medel i
regionalpolitiken. Länsstyrelsen 1 Norrbottens lån anför därvid all de av
ulredningen framlagda förslagen inle kommer att avsevärt förbättra
möjligheterna att uppnå de uppsatta regionalpoliliska målen. SAF och Sveriges
Industri-JÖrbund uttalar i sill gemensamma yllrande en skepsis beträffande
möjlighelerna att nä alla de mål som formulerats för regionalpoliliken och
ifrågasätter del ändamålsenliga i alt skapa förvänlningar, som del saknas
ekonomiska förutsättningar att uppfylla. De båda organisationerna menar att målsättningen
är överambitiös vad gäller sysselsättningens regionala och inomregionala
fördelning och att lendensen under senare år har varit atl i uttolkningen
ytteriigare öka ambitionerna. Dessa ambitioner kan endast tillfredsställas vid
en kraftigt posiliv utveckling vad gäller såväl effektivitet och sysselsättning
inom det svenska näringslivet.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 165

Utredningen uttalar att ekonomisk tillväxt är en viktig
förutsättning för en kraftfull regionalpolitik. Flera
näringslivsorganisationer, liksom några länsstyrelser, understryker betydelsen
av generellt verkande åtgärder med syfte att slärka den allmänna lillväxlen för
att därigenom ge utrymme för regionalpoliliska salsningar. De regionalpoliliskl
moiiverade insatserna måsle enligt Svenska handelskammarförbundet kombineras
med en allmän stimuleringspo/itik för näringslivet i hela Iandel. Selektiva
slödålgärder bör därför ses som komplement till en sådan generell politik. Bl.
a. SAF och Sveriges indusiriförbund anför liknande synpunkier. Länssiyrelsen i
Malmöhus län konstaterar att en väsentlig förutsättning för en framgångsrik
regionalpolitik är atl de generella villkoren för företagande ges en sådan
uiformning att en hög tillväxttakt främjas och en hög sysselsättning därmed
kan uppnäs. KF delar utredningens uppfattning alt vad som kan uppnås på det
regionalpolitiska områdel är starkt beroende av det totala ekonomiska utrymmet
i landet. Enligt socialstyrelsen innebär betonandet av ekonomisk lillväxt som
en förutsättning för en kraftfull regionalpolitik en tolkning av de
regionalpoliliska målen som ej är självklar. Del allmänna målet om att
människorna i olika regioner skall erbjudas bl. a. likvärdiga
sysselsäliningsmöjligheler måsle, enligt styrelsen, anses gälla även i tider av
ringa eller ingen tillväxt i samhällel. Med delta synsätt är behovet av en
kraftfull regionalpolitik siörre vid svag än vid stark regionalekonomisk lillväxl.

Länssiyrelsen i Norrbottens län anser alt utredningen inte
är entydig när det gäller frägan om "regionalpolitiken skall ses som ett
av medlen atl åstadkomma ett, i vid mening, rationellt utnyttjande av landets
samlade lillgångar eller om regionalpolitiken skall upplevas som motstridig
andra nationella mål, ekonomiska osv. Del senare synsättet är enligt länsstyrelsens
mening alllför vanligt."" Enligt länsstyrelsen skall de
regionalpolitiska stödformerna ses som hjälpmedel i en sammanhållen och
konsekvent utvecklingspolitik mot övergripande samhällsmål. SAF och Sveriges
industriförbund lar upp samma fråga som länsstyrelsen och anför att kostnaderna
för regionalpolitiken bör motsvaras av en intäktssida som tidsmässigt
förskjuten väl motsvararde resurser som tagils i anspråk. En fömlsättning för
detla är enligt de två organisationerna dock "atl man tar tillvara och
utvecklar de expansiva regioner som finns inom stödområdet genom att kanalisera
insatserna pä ett samlat och målinriktat sätl till de områden som har de bästa
förulsäuningarna för en expansion"".

AMS ifrågasätter lämpligheten av alt använda länsvisa befolkningsramar
i planeringen. De allmänna mälen med avseende på sysselsättning, service och
miljö är i förhållandevis ringa grad kopplade lill invånarantalet i resp. län.
Befolkningsramar kan enligt slyrelsen i själva verket befaras dra uppmärksamhelen
från de egentliga problemen. Sysselsättningsgraden för män och kvinnor utgör
inom arbetsmarknadsstyrelsens verksamhelsområde den väsenlliga mätaren på hur
de regionalpolitiska målen uppfylls.

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 166

Även SAF och Sveriges indusirijörbund berör denna
avvägningsfråga och organisalionerna "'kan inte acceplera alt den
nuvarande befolkningsfördelningen inom landet skulle vara i någon mening
optimal och all förändringar i förhållande till denna beskrivs som
obalans"". KF anför liknande synpunkter, men understryker liksom
ulredningen atl befolkningsförskjutningar inom och mellan länen bör ske i
balanserade former.

Behovei av geografisk och yrkesmässig rörlighet berörs av
några verk och organisationer på central nivå. SAF och Sveriges industriförbund
menar ""all de snabba strukturförändringarna inom svenskl näringsliv
har sina huvudsakliga orsaker uianför landels gränser och i allmänhet inle kan
påverkas. För att minska effekterna i form av slörningar i sysselsättningsmönstret
är det nödvändigt atl på olika sätl vidga arbetsmarknaderna, vilkel också
släller krav på ökad säväl yrkesmässig som regional rörlighet. Även om de
regionalpolitiska medel som syftar till en ökad rörlighet av kapitalel
förbättras torde enligt organisationerna dessa inte vara tillräckliga för atl
ensamma klara sysselsättningsproblemen om inte den tröghet som i dag präglar
arbelsmarknaden kan överbryggas. Organisalionerna menar att den
rörlighetsstimulerande politiken måste ägnas stor uppmärksamhet.""

SACOISR" framhåller att en förstärkt regionalpolitik
inte enbarl kan väntas få positiva produktionseffekter. 1 den mån som
rörligheten på arbetsmarknaden minskar blir det också fråga om negativa
effekter på produktionsresultatet. Det är angeläget atl söka klarlägga båda
dessa effekter för att möjliggöra mer fullständig avvägning mellan för- och
nackdelar av en förstärkt regionalpolitik."" Enligt SÖ underlättas
både yrkesmässig och geografisk rörlighet om de individer som kan beröras av
omställningskrav har en bred grundutbildning. Della talar alltså emot all man
alllför snävt skall inrikta utbildningsutbudet mot en begränsad lokal
arbetsmarknad. Socialstyrelsen anför i detta sammanhang att det är angeläget
alt ta hänsyn till de sociala kostnadema på kort och lång sikt för den oönskade
omflyttningen. Flera regionala remissorgan, bl. a. landstinget i Skaraborgs
län underslryker behovet av en planering som innebär ökade möjligheler för
länsinvånarna atl stanna kvar i sin hemtrakt och som medför att den pendling,
som trots allt blir nödvändig, kan ske över kortare avstånd.

De flesta remissinstanser understryker behovet av en
samordning mellan regionalpoliliken och näringspolitiken. Några
remissinstanser kritiserar därvid den uppdelning i delbetänkande och
huvudbetänkande som ulredningen varit nödsakad atl göra. SHlO-Famlljeföretagen
menar att denna uppdelning av utredningens arbele har lett till alt de
regionalpoliliska frågorna och förslagen inte får sin naluriiga plats inom den
totala sysselsättningspolitiken. Statens industriverk anför liknande kritik.
MLF "understryker atl saisningarna på små företag och på jord- och
skogsbruk har stor regionalpolitisk belydelse. Här har regeringen sedan 1976
gjort betydande insatser som torde ge regionala effekter utan att insalsema
som sådana rubricerats som regionalpolitik."

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 167

Länsstyrelserna är genomgående positiva till ulredningens
principiella ställningslagande om behovet av samverkan med näringspolitiken och
arbetsmarknadspolitiken. Länssiyrelsen i Älvsborgs län betonar starkt
""sysselsättningsutredningens slutsals atl en försiärkning av de
regionalpolitiska medlen inle ensamt kan klara en utjämning av
sysselsättningen mellan olika regioner. Stora insaiser kommer också atl krävas
på arbelsmarknadspolitikens område. Av stor belydelse för utvecklingen i
skilda regioner blir också näringspolitiska ålgärder av olika
slag."" Länsstyrelserna i bl. a. Väslmanlands, Gävleborgs och
Väsiernorrlands lån framför molsvarande synpunkier. Flera länsstyrelser berör
i detta sammanhang behovet av regionala näringspolitiska program och
lånsslyrelsen i Uppsala lån anför att "de regionala näringslivsprogrammen
inte bara skall vara en nedbrytning av den på riksnivå framtagna
näringspolitiken utan även innehålla riktlinjer för hur olika näringsgrenar och
branscher bör utvecklas för alt de regionalpolitiska målen för länel skall
kunna förverkligas"".

Kl lar i detla sammanhang upp frågan om
planeringsunderiaget räcker till förden föreslagna samordningen. Föratt det
regionalpolitiska ""siödet skall kunna fogas in i en allmän
näringspolitik, där de regionala effekierna beaktas"', skulle man - enligt
institutet - "behöva lillgång lill en regional inpui-output-statistlk.
Trots de stora ambitionerna vad avser regionalpolitik har man i Sverige inte
ens börjat planera någon sådan statistik."

Ortsplanen

Flera remissinsianser inslämmer i utredningens
konstaterande all del inle går att göra alla arbelsmarknader lika vad del
gäller arbetsmarknadens sammansättning. Några av dessa, som t. ex. landsilngel
i Jönköpings län, underslryker samtidigt vikten av att strävandena inriklas på
all bygga upp väl differentierade lokala arbetsmarknader i alla delar av länet.
Land.s-tingsförbundet uttalar att det måsle vara en slrävan att bygga upp eller
vidmakthålla ett nät av sinsemellan kompletterande orter. Genom att bygga upp
ett antal väl differentierade arbelsmarknader kan större orter fungera som
stödjepunkter för mindre.

LO behandlar i sill yttrande utförligt
ortssyslempolitiken, som organisationen i olika sammanhang har stött och anför
att "tyngre regionalpolitiska insatser måste koncentreras lill vissa orter
som kan tjäna som stödjepunkter för andra orter både vad gäller sysselsättning
och service. LO finner att utredningen helt har avstått från att diskutera den
s. k. ortsplanen. Del är enligt organisalionen svårl alt avgöra huruvida delta
skall ses som ullryck för en vilja att ändra inriktning pä regionalpolitiken
mot ökad geografisk spridning av resursema. Om så är fallet så förefaller det
enligt LO uppenbart all det på längre sikt kommer atl få allvariiga effekier
vad gäller befolkningsutveckling och sysselsättningsmöjligheter i de
sysselsätlningssvaga länen. De senaste årens ekonomiska problem och de
förändrade för-

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 168

utsättningar för regionalpolitiken lorde innebära att
kravet atl bygga upp differeniierade och robusla orter med motståndskraft mot
strukturförändringar är angelägnare än någonsin."

Några länsstyrelser och kommuner, bl. a. länsstyrelsen i
Skaraborgs lån och Karlskrona kommun finner att ortsplanen hittills i myckel
ringa utsträckning varit vägledande för regionalpolitiska ställningstaganden.
Karlskrona kommun påpekar att del borde varit självklart att samtliga primära
centra skulle ha getts sådana resurser att de kunnat fungera på avseit sätl.
LRF finner all den lillämpade orlsklassificeringen på ett olyckligt säll har
bidragit till avfolkning av de mindre orterna och lett till koncentration
framför allt till primära centra. Liknande synpunkter framförs av bl.a.
Norrtälje kommun och Centerns kvinnoförbund. LRF lar även upp frågan om
regionalpolitikens utformning inom till yian stora kommuner. Enligt förbundel
bör regionalpolitiken inriktas på att skapa fungerande lokala arbetsmarknader.
Arbelslillfällen skall alltså kunna erbjudas inom rimligt pendlingsavslånd. De
stora kommunerna måsle enligt LRF i dessa sammanhang delas upp i flera lokala
arbelsmarknader.

Länsstyrelsen i Kalmar län pekar på '"de svårigheter,
som föreligger att kombinera mål i fråga om arbetsmarknadens differentiering
med höjda yrkesverksamhetsgrader och atl skapa fler nya arbetstillfällen. I
många fall kan enligt länsstyrelsen en etablering eller utvidgning leda till
ökad sysselsättning men minskad differentiering. Del är då myckel svårt och
ev. felaktigt all i ell korlare perspekliv verka för en annan
lokaliseringsort, där också differentieringsmålel skulle kunna uppfyllas. Den
för en hel region bästa lösningen ligger enligt länsstyrelsens uppfattning i
att försöka åsiadkomma relativt stora robusta arbetsmarknader, som inom sig kan
klara omställningar både mellan branscher och mellan geografiska
delområden.""

Några remissinstanser, främst inom stödområdet, framför
farhågor för en urholkning av stödel till norra Sverige. Länsstyrelsen i
Gävleborgs län finner atl regionalpolitiken allt mer har utvidgats uianför de
områden som ursprungligen skulle stödjas med regionalpoliliska insatser.
Landstinget i Väsiernorrlands län konstaterar med oro atl medel lill
strukturella förändringar inom olika branscher i södra och mellersta Sverige
vida överstigit de regionalpolitiska insatserna. 1 molsats lill dessa
synpunkier anför länsstyrelsen i Skaraborgs län atl ""de läng- och
kortsiktiga problemen rörande sysselsältningen som uppkommer i kommuner uianför
del hiuillsvarande stödområdet regelmässigt borde behandlas på samma sätl som i
kommuner inom siödområdet. För hela landet huvudsakligen likartade kriterier
borde sålunda gälla när det gäller regionalpoliliska insatser."

Vad gäller utvecklingen i Stockholmsområdet finner LRF atl
beslutet om utlokalisering av vissa statliga verk endasl har fåll temporär
belydelse eftersom kvarvarande institutioner tillåtits atl expandera.
"'Någon egenilig utjämning av sysselsättningsgraderna mellan olika regioner
för resten av 70- och 80-ialel förulses inle med de regionalpolitiska medel som
finns för

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 169

närvarande." Mot denna bakgrund finner LRF det
nödvändigi alt statsmakterna även fortsättningsvis har det övergripande
ansvaret för den mel-lanregionala fördelningen. Socialstyrelsen finner i detla
sammanhang all "svårigheler kan komma att uppslå i storstadsområden och
primära cenlra när del gäller atl rekrytera personal lill av samhällel
prioriterade serviceområden, dvs. framförallt barnomsorg, äldreomsorg och
långtidssjukvård. Del är, eniigt socialstyrelsens uppfattning, nödvändigi att
beakta denna utveckling när del gäller ulformningen av den framtida
regionalpoliliken."

Länsplanering

Bland remissinstansema finns en markant uppslutning kring
sysselsätlningsulredningens förslag till en bätire samordning mellan
sektorsplaneringen och länsplaneringen. En lika stor enighel finns om kravel
på en mer ålgärdsinriklad länsplanering.

Sålunda vill Folkpartiets kvinnoförbund "underslryka
vikten av en effektiv regionplanering med målmedvetna insaiser från samhällets
sida. Därvid måste myndigheiernas planering samordnas med den regionalpolitiskt
inriktade länsplaneringen. Genom en utvecklad sysselsältningsplanering för
kommunemas och landstingens verksamhet skapas ökade förutsättningar för att
göra regionalpolitiken mera ålgärdsinriklad på dessa områden." Likaså
ullalar sig Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund för "all planeringen
liksom själva regionalpolitiken måste göras mera åtgärds-inriktad".

Landstinget 1 Gävleborgs län framhåller "att
länsplaneringen får en annan inriktning än hittills. Planeringen under de
senasle lio åren har lett till atl kartlägga och systematisera de olika
regionala förutsättningama i landet. En rad åtgärder har också presenterats
för atl omsätta planema. Arbetet med plangenomförandet har dock inte givit de
önskvärda resultaten. Enligt förvaltningsutskottets uppfattning är det därför
angelägel att den fortsatta länsplaneringen får en delvis annan inriktning.
Planeringen måste övergå från alltför myckel beskrivande lill att bli mera
ålgärdsinriklad för ökad sysselsättning."" Liknande uttalanden har
gjorts av ett fiertal landstingskommuner och lånsstyrelser saml många
kommuner. Samtidigt som man som t. ex, länsstyrelsen i Jämtlands län har pekat
"på ett stort gap mellan de mål som angivits för regionalpolitiken och
viljan atl avsätta tillräckliga medel i syfte att nå dessa mål" beionar
man kravel på en ålgärdsinriklad länsplanering. Lånsstyrelsen i
Västernorrlands län vill därvid ""starkt understryka vikten av alt
länsplaneringen och insatserna i övrigt på länsplanet ges en alltmer
ålgärdsinriklad betoning".

Bl. a. Uppvidinge kommun delar "ulredningens
uppfattning om den offentliga verksamhetens roll i regionalpoliliken. Stor
vikt måste dock läggas vid de regionala myndighetemas (länsstyrelsens och
landstingets) planeringsansvar. Genom sektorssamverkan, lokaliseringsprövning
och decen-

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 '70

tralisering av beslutsfunktioner bör förulsältningar kunna
skapas för en omfördelning av den offentliga verksamheten."

Landstinget i Uppsala län anför alt "en aktiv
regionalpolitik i första hand fömtsätter all olika samhällsorgan verkar i samma
riklning."

""Alt bryta den ensidiga sektorsplaneringen är
sannolikt en process som kommer alt ta avsevärd tid'" framhåller
länsstyrelsen i Norrbottens län och fortsätter att det gäller ""att
finna former för detta som är praktiskt hanierbara så att ansträngningarna i
denna riklning inte resulterar i en byråkratins rundgäng. En betydande risk
för delta finns om den samverkan som eftersträvas byggs upp i huvudsak genom
skriftväxling mellan myndigheter och genom ruiiniserade informationssystem.
Överläggningar myndigheler emellan och diskussioner där sakfrågorna behandlas
och man lär känna varandras argument kan antas vara att föredra i många sammanhang."'

Flera statliga myndigheter har också behandlal samma tema.
Bl. a. anför konsumentverket att ""en samordning mellan främst
sektorsmyndigheternas planering och den regionalpolitiskt inriktade
länsplaneringen bör vara naturlig. Detta förutsätier dock alt länsplaneringen -
som utredningen föreslår - får en mer ålgärdsinriklad uiformning."
Lantbruksstyrelsen "välkomnar den lyngdpunklsförskjulning som skett i
länsplanering 1980 jämfört med tidigare planeringsomgångar. Sammanfattningsvis
är enligt lantbruksstyrelsens bedömning förutsättningarna för regionalpolitiskt
motiverad samordning mellan lantbruksverkets och andra statliga myndigheters
planering och verksamheter goda."

Naturvårdsverket anser ""att miljöfrågorna
endasl fått ell obetydligt ulrymme i den hittills genomförda länsplaneringen.
En ändring härvidlag - i enlighel med länsplaneringsförordningens 1 § - är en
föruisättning för en ökad samordning mellan verkets sektorplanering och
länsplaneringen. Det är som utredningen framhåller också angeläget att
länsplaneringen blir mer ålgärdsinriklad och därmed lättare att ta ställning
till."

Statskontoret menaratt "'länsstyrelsernas uppgift att
utöva sin samordnande roll och tillvarata länsintressena har varit önskvärd.
Statskontoret anser att de regionala samordningsinlressena nu är väl
tillgodosedda och vill därför ifrågasätta lämplighelen i all ytterligare
koncentrera beslul lill länsstyrelserna. Della kan leda lill all cenlrala
seklorsmyndigheter blir ovilliga all decentralisera verksamhei till regional
nivå då alternalivet lill eget beslutsfattande är att en annan självsiändig
myndighet får beslutsansvaret."

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar uttalar att
"lokalisering från beredskapssynpunkt av befolkning, näringsliv och annan
samhällsverksamhet behöver vägas mol olika samhällsinlressen. En sådan
avvägning bör med fördel kunna göras, när de regionalpoliliska målen och medlen
diskuleras."

RRV anför alt "det ligger i sakens natur all det kan
förekomma motstri-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 171

diga krav mellan seklorintressen och regionala intressen.
Därför är det angelägel att sådana motsättningar klarläggs och redovisas.
Detla bör ske under arbetet med länsplaneringen."

1 detla sammanhang vill landstingsförbundei
""peka på vikten av samverkan kring planeringsfrågorna. Såväl
regionalpolitiken som hälso- och sjukvårdspolitiken har allt alt vinna på en
strävan lill ömsesidighel. Styrningen får inte enbart vara inriklad på atl få
sjukvårdsplanerarna alt beakla regionalpolitiska mål. Även de som ansvarar för
andra seklorer bör i högre grad vara beredda att i sin planering ta del av och
beakla hälso- och sjukvårdens erfarenheler och synpunkter för atl begränsa
behovet av vård och omsorg.""

AMS konstaterar, när det gäller den landstingskommunala
verksamheten, ""alt denna under lång lid har undergåll en stark
centralisering till större länscenlra. Slyrelsen har del inlryckel atl denna
utveckling mindre har varit ekonomiski beiingad och mera har styrts av allmänna
attityder till stordrlfisfördelar i vårdarbetet. Redan en ökad medvetenhet om
de regionalpoliliska målsällningama i landslingens planering lorde belyda
mycket för alt vända den hittillsvarande utvecklingen. Del bör naturligen ankomma
på länsstyrelserna att överlägga med landstingen i dessa frågor."'

Olika aspekier på sysselsättningsfrågorna behandlas av så
gotl som samtliga remissinstanser. Bl. a. vill länsstyrelsen 1 Kalmar län
"peka på de svårigheter, som föreligger att kombinera mål i fråga om
arbetsmarknadens differentiering med höjda yrkesverksamhetsgrader och all
skapa fler nya arbetstillfällen. 1 många fall kan en etablering eller
utvidgning leda till ökad sysselsättning men minskad differentiering. Det är då
mycket svårt och kanske också i ett korlare perspekliv felaktigt alt verka för
en annan lokaliseringsort, där också differentieringsmålel skulle kunna
uppfyllas. Den för en hel region bästa lösningen ligger enligt länsslyrelsens
uppfattning i att försöka åstadkomma relativt stora robusla arbelsmarknader,
som inom sig kan klara omställningar både mellan branscher och mellan geografiska
delområden."

Länsstyrelsen
i Västmanlands län menar att sysselsättningsulredningen . "i betänkandet
kanske glömt bort regionbegreppel. Man talar till exempel om länet som helhet
och att siödområdesindelningen skall vara knuien lill kommunbegreppet. Med
region avser då länsstyrelsen i första hand de A-regioner som är uppbyggda
kring regionala cenlra. I Västmanlands län har man i såväl planeringssammanhang
som i konkret handlande ell utpräglat regionall tänkande. Regionen och dess
betydelse som lokal arbetsmarknad m. m. får därför inte glömmas bort, inle
minst från kvinnomas och ungdomamas synpunkt. Varje region i länel skall
erbjuda en stabil och allsidig arbetsmarknad."

Även länsstyrelsen i Värmlands lån påpekar A-regionens
lämplighet som planeringsområde.

Socialstyrelsen "stöder utredningens krav på
differentierade arbets-

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 172

marknader. En viktig del i en differentierad arbetsmarknad
- en del som ofta glöms bort - är, enligt socialstyrelsens uppfattning, de
arbeten som inte släller särskilda utbildnings- och/eller erfarenhelskrav på de
sökande.""

SPN ""delar utredningens uppfattning om viklen
av alt man ökar sysselsättningstillfällena och skapar differentierade
arbelsmarknader på orter med låg och/eller ensidig sysselsättning."' SPN
anför vidare "att en viss rörlighet på arbetstagarsidan är nödvändig i en
fungerande arbetsmarknad. SPN är emellertid inte säker på all utredningens
slutsats alt den gmpp människor som är beredda att flytta för alt få ett visst
arbete tenderar öka. SPN:s erfarenheler från sill arbele med
personalrörlighetsfrågor pekar snarare på en motsatt utveckling, i vart fall
för statsförvaltningens del."

SÖ vill "betona betydelsen av att planeringen för
lokala arbetsmarknader ges stor vikt. En liten och odifferentierad
arbetsmarknad ger inte lillräckliga valmöjligheter, vilket ofta leder till
utflyttning. Jämsides med arbetel att skapa fungerande lokala arbetsmarknader
är del således nödvändigt att vidta åtgärder som underlättar yrkesmässig och
geografisk rörlighet.""

Invandrarverket betonar "'vikten av att den regionala
planeringen tar hänsyn till de invandrare och minoriteter som finns i landet
samt till de nya invandrare som kan väntas lill olika regioner. Inte minst
gäller det att följa situationen på arbetsmarknaden och vidta de ålgärder som
krävs för att inle invandrarna och minoriteterna skall bli den regulator som i
försia hand får bära bördan av de omställningar som väntar."

ÖB vill "framhålla den ur försvarspolitisk synvinkel
stora vikt som måsie tillmätas en aktiv regionalpolitik syftande lill en
jämnare fördelning av arbelskrafl och arbelslillfällen. Sett mol den bakgrunden
är ÖB posiliv lill belänkandels inrikining och delar i slorl målsättningen utan
all för den skull la ställning i enskilda sakfrågor."'

Åtskilliga remissinsianser tar upp näringspolitikens roll
för den regionala utvecklingen. Sålunda vill länsstyrelsen i Kopparbergs län
"i likhet med utredningen framhålla behovet av en ökad samordning mellan
regional-och näringspolitiken. Samordningen skulle bland annat kunna förbättras
genom en utbyggd näringspolitisk planering i länet enligt den modell som
skisseras av utredningen. Planeringen bör uttryckas i näringspolitiska program
i länen."

Landsilngel 1 Uppsala län anser atl
""regionalpoliliska och näringspolitiska åtgärder måsie lillsammans
med arbetsmarknadspolitiska åtgärder samordnas och inriklas på en ökad
uljämning mellan och inom regioner"'. Flera remissinstanser behandlar
därvid de regionala utvecklingsfondernas roll. däribland landstinget i
Västernorrlands län: "De regionala utvecklingsfonderna har här en stor
uppgift atl fylla. Landstinget anser atl utvecklingsfonden är ett organ som på
regional nivå har myckel goda förutsättningar atl stimulera de mindre och
medelstora företagen. Utvecklings-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 173

fonderna bör också enligt landstinget vara ett lämpligt
organ för en vidareutveckling av regionalpolitiken."

Lantbruksstyrelsen "delar utredningens slutsats att
sysselsättnings-minskningen i jord- och skogsbruket har varit en förutsättning
för den ekonomiska och sociala välfärdsutvecklingen i landet. Däremot anser
styrelsen all en fortsaU minskning i de utpräglade glesbygderna inle innebär
några samhällsekonomiska fördelar. Det skulle nämligen i dessa områden krävas
mycket belydande samhälleliga stödåtgärder för att kompensera de brisler i
sysselsättning och service som uppstår vid en för låg befolkningstäthet på
landsbygden.'"

Skogsstyrelsen menar att ""planeringen för
skogsbruket måste vara väl samordnad med den regionalpolitiska planeringen i
övrigt. 1 några län har utvecklingsprojekt startats i syfte atl skapa program
för skogsbrukssek-lorn."

Flera remissinstanser framhåller i likhel med statens
vägverk "kommunikationsledernas stora betydelse för sysselsättnings- och
regionalpolitiken"". Bl.a. menar landstinget i Västmanlands län att
"kommunikationerna måsle planeras med hänsyn till atl allt fler medlemmar
i samma hushåll ofta arbetar på olika håll'".

I försia hand länsstyrelserna och några landsting har
behandlal och ställt sig bakom sysselsättningsutredningens förslag om alt
bevilja särskilda medel för genomförande av länsplaneringen. RRV anser
"atl man i första hand bör söka bereda utrymme för utrednings- och
initiativarbete genom omfördelning av de resurser som redan nu slår lill
förfogande. I den mån ökade resurser anses behövas, bör de inom ramen för den
årliga budgetprocessen ställas lill förfogande för klart angivna uppgifter med
anknytning till länsprogrammen."

Landstinget i Västmanlands län menar att "förslaget
om ett fritt disponibelt anslag till länen för vissa regionalpolitiska
insatser får ses som ett steg i rätt riktning, när det gäller att uppfylla
länsplaneringens intentioner". Landstinget i Östergötlands län anser att
"allra viktigast i detta sammanhang är utredningens förslag om att
särskilda medel anvisas till länsstyrelsema för planering och genomförande av
regionalpolitiskt betingande åtgärder av sysselsättningsfrämjande art."

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför: "Mot
bakgrund av erfarenheten av Utveckling AC:s verksamhet tillstyrker
länsstyrelsen sysselsätlningsulredningens förslag om alt landets länsstyrelser
skall beviljas särskilda medel för planering och genomförande av angelägna
projekt. På grund av sysselsättningsproblemen förordas en prioritering av
skogslänen vid fördelning av anslag.

Ålgärdsinriklad regional planering är ej endast en
angelägenhet för landets länsstyrelser. Erforderliga resurser bör därför stå
till förfogande för liknande verksamhei på central nivå."

Länsstyrelsen i Norrbottens län har utförligt behandlat
della förslag:

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 174

"Nästa
sleg i den regionala utvecklingsplaneringen måste därför från samhällets sida
vara all ge den regionala nivån vissa årliga resurser för konkret
projektarbete. En sådan åtgärd innebären ytterligare förverkligande av de
intentioner som låg bakom 1964 års beslut om en utbyggd samhällsplanering. Med
denna grundsyn på hela planeringssystemet ärdet med stor tillfredsställelse
som länsstyrelsen kan konstatera att såväl decentraliseringsutredningen som
sysselsättningsutredningen pekat på sådana regionala utvecklingsresurser som
intressanta medel för samhället att uppnå övergripande mål.""
Länsstyrelsen föreslår all "'storleken av de utvecklingsmedel som slälls
till en regions förfogande bör relateras lill regionens behov av konkreta
åtgärder. Del synes därvid vara logiskt att den statliga insatsen för
arbelsmarknadspoliliska åtgärder i en region är den indikator som speglar dessa
behov." Det bör, enligt länsstyrelsens uppfattning, åvila länsstyrelsen
atl "årsvis utifrån länsprogrammet fördela de erhållna medlen på sådana
projekt som länsstyrelsen bedömer befrämja utvecklingen i länel i enlighet med
aniagna mål. Projektansvaret kan i den mån det inte lämpligen handhas direkl av
länsstyrelsen anförtros andra länsorgan såsom den regionala utvecklingsfonden,
lantbruksnämnden, skogsvårdssiyrelsen, länsarbetsnämnden,
turisttrafikförbundet elc."

3
Det regionalpolitiska stödet till industrin och den privata service-och
tjänstesektorn

Stödmedlen

Översynen
av de regionalpolitiska stödmedlen har gjorts utifrån sex utgångspunkter.
Beträffande dessa anför AM5: "'Styrelsen kan allmänt ansluta sig till
förslagen att begränsa antalet stödformer och starkare knyta stödet till
sysselsättningen. Det är de konkreta resultaten i det sistnämnda hänseendet som
utgör det primära inlresset i den regionalpolitiska verksamheten och del är
viktigt all della kommer lill uttryck i stödels utformning. Mol den bakgrunden
tillstyrker styrelsen i huvudsak utredningens förslag beträffande stödmedlens
framtida utformning."

Även
LO yttrar sig om några av utgångspunktema och anför att "LO kan således i
stort bilräda förslagen men vill särskilt understryka belydelsen av att stödel
utformas så all det på lång sikt bidrar till en konkurrenskraftig induslri.
Delta innebär bl. a. att stödel som hittills endast bör ges till verksamhet som
kan bedömas bli lönsam och ge varaktig sysselsättning. Del innebär vidare alt
siödet i huvudsak bör ges i former av inledningsstöd, liksom atl stödet i
huvudsak bör ges efter individuell prövning."

SAF
och Sveriges industriförbund framför i sitt gemensamma yllrande "atl det
regionalpolitiska siödet principiellt skall motsvara den merkostnad som blir
följden av en lokalisering som inte är företagsekonomiskt motiverad. Säväl
kapilalsiöd som sysselsältningsstöd innebär risker för en

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 175

alltför hög subventionsgrad och snedvridningseffekler.
ERU:s ulvärdering anger att hittillsvarande kapitalstöd inte lett till en
befarad överkapitalise-ring av stödföretag och alt kapitalstödel varit
effektivare än sysselsättningsstödet när det gäller att skapa sysselsättning.
Mot denna bakgrund menar organisalionerna alt tyngdpunklen i del
regionalpolitiska siödet även fortsättningsvis bör ligga på kapitalstödel. En
rimlig föruisättning för stöd är all varje projekt måste vara lönsamt i den
meningen alt del genom ökad produktiv sysselsättning genererar tillräckliga
skatteintäkter för att efter en övergångstid vara mer än självbärande för stal
och kommun. I princip bör därför enligt organisationernas mening huvuddelen av
stödet ha karaktären av iniiialslöd och vara klart avgränsat såväl till belopp
som lill den lid under vilken det skall utgä. En fortgående subventionering av
enskilda företag kan fördröja den nödvändiga anpassningen lill ell förändrat
konkurrensläge och bygger på sikl upp strukturproblem som kan vara svårare atl
komma lill rätta med än den situation i vilkel siödet tillkom."

Att den föreslagna förstärkningen av stödet i huvudsak
läggs på arbets-kraftsstödel finner annars slort gensvar bland övriga
remissinstanser.

Beträffande utgångspunkten, alt huvuddelen av slödel -
liksom hiuills - bör lämnas efter en individuell prövning i de enskilda
slödärendena, är åsikterna inte så entydiga. TCO är positiv och framhåller att
"ERU visar med all önskvärd tydlighet atl de posiliva regionalpolitiska
effekterna åstadkommits genom framför allt selektiva åtgärder. Därför är del av
vikt att betona betydelsen av all regionalpolitiska salsningar i framliden till
dominerande del kommer att vara selektiva.""

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Södermanlands
län och landstingen i Jönköpings och Örebro län. Att både generella och
selektiva åtgärder måste komma till användning menar dock länsstyrelsen i
Västernorrlands län och KF medan exempelvis utvecklingsfonden i Kronobergs län
anser att "Vad gäller det riktade stödet bör man från berörda myndigheter
vara medvetna om de negativa effekter som ett omfattande bruk av selektiva
riktade insaiser kan få."

Beiräffande övriga utgångspunkter är så gotl som samUiga
remissinstanser som yitral sig posiUva. Vissa, exempelvis länsstyrelsen och
landstinget i Västernorrlands län samt SkeUefteå och Östersunds kommuner,
ifrågasätter dock om de föreslagna stödformema och de beräknade anslagen
kommer att visa sig lillräckliga för alt stödinsatsema skall få tillräcklig
effeki.

Möjligheten alt kunna siödja omflyUning av förelag betonas
exempelvis av lånsstyrelsen i Västernorrland: "Dessutom krävs att de
regionalpolitiska stödmedlen konsekvent utnyttjas för att underiäUa
omflyttningar av förelag, även under lågkonjunkturer och i tider då den totala
indusirisysselsättningen minskar i landet. De negaliva konsekvenserna för de
mer sysselsättningsstarka områdena måste accepteras om regionalpolitiken ska
kunna ge verkliga resultat."

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 176

Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i
Jämtlands och Norrbottens län.

Förslaget alt lokaliseringsstödet skall utvidgas lill alt
gälla också investeringar i marknadsföringsåtgärder, produktutveckling och
andra liknande åtgärder mottas positivt av samtliga remissinsianser som yttrat
sig. Ett flertal inslanser beionar vikten av atl reglerna för avgränsning och
beräkning av stödunderlagel klargörs och inte görs för snäva. Ett utbrett
önskemål är vidare atl lånetiden inle blir för kort. FAR tillstyrker också förslaget
men påpekar all god redovisningssed kan innebära svårigheler för vissa företag,
eftersom de investeringar som utgör stödunderlag för dessa lån i regel måsle
kostnadsföras.

Beträffande lånetiderna anser exempelvis SAF och Sveriges
industriförbund att ""det allvariigt bör övervägas att ange vissa
hållpunkter för fastställande av amorteringstidens längd" medan
SHIO-Familjeföretagen anser att lånetiden vid lokaliseringslån bör vara 30 år.

Slopandet av räniebefrielsen godias av de flesta
remissinstanser, dock inle av länsstyrelsen i Västernorrlands län som bl.a.
anser all ""Del bör dessutom noga övervägas om inie ränlebefrielse
skall kunna beviljas under de första fem åren av ett lokaliseringslåns löplid
om temporära lönsamhets- och likviditelsproblem uppkommer."

SAF och Sveriges industriförbund föreslår att möjligheten
all erhålla anstånd med räntebetalning och amortering begränsas lill högst tre
år. Anstånd med räntebetalning kan enligt Statsföretag AB - jämfört med nuvarande
praxis - innebära ökade resultatmässiga påfrestningar under de första åren,
eftersom dessa ränteutgifter bör kostnadsföras.

LRF befarar atl kapitaltillgången kommer att vara
otillräcklig även framöver och anser del därför angelägel atl möjlighelerna
till kreditgaranti bibehålles.

En ny typ av avskrivningslån skall enligt ulredningens
förslag ersätta nuvarande bidrag och avskrivningslån. Lånet skall vara ränte-
och amorte-ringsfritt och avskrivas efter tre år med hälften och efter sju år
med återstoden efter prövning bl. a. med hänsyn till sysselsättningseffekten.

Remissinstansema är i allmänhet posiliva till detta
förslag eftersom det innebär dels en förenkling, dels en ökad möjlighet att
följa upp stödels effekt.

TCO anser all "avskrivning skall ske i proportion
lill hur de utfästa sys-selsätlningsmålen uppfylls. Enligt TCO:s mening bör
denna prövning vara strikt och i de fall sysselsättningsmålen inte uppfylls bör
avskrivningslånen överföras till lokaliseringslån."

Denna uppfattning delas inte av KF, länsstyrelsen i Västernorrlands
län m.fl. Exempelvis anför SAF och Sveriges industriförbund: "Det finns
emellertid anledning vama för en alllför rigorös kontroll av alt stödvillkoren
uppfyllts. Vi vill därvid särskilt peka på de utfästelser som företaget lämnar
om en viss sysselsättningsutveckling. Del är allmänt känt att det är

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 177

utomordentligt svårl all förutsäga sysselsättningen under
ett antal år framåt, framför allt i ett nystartat företag. Har antalet
anställda i företaget ökat i långsammare takt än vad som förulsalls på grund av
svårigheler all finna avsättning för produktema eller lönsamhetsproblem är det
knappasl särskilt rationellt atl lägga sten på börda genom atl påföra
företagel koslnader för ränta och amortering. Har sysselsättningsökningen
blivit mindre än beräknat på grund av att företagel tvingats rationalisera i
snabbare takt än vad man räknade rned vid ansökningstillfället kan det också
vara tveksamt aU förvandla bidraget till ell lån."

Förslaget om en kraftig höjning av sysselsättningsstödei i
vissa delar av landet mottas olika av remissinstansema. Positiva till förslaget
i stort är exempelvis domänverket. KF. länsstyrelserna I Gotlands. Värmlands.
Väsiernorrlands och Jämtlands län samt Skellefteå kommun.

SAF och Sveriges industriförbund anser all stödformen är
enkel och har en generell karaklär vilkel är positivt men menar däremoi alt
"risken för missbruk och överkompensationer med konkurrenssnedvridande
effekier blir betydande om stödet når den storiek som föreslagits av utredningen.
Organisalionerna avstyrker därför förslaget och föreslår i stället all nuvarande
sysselsältningsstöd bibehålls till såväl uiformning som omfallning."

Inte heller SHIO-Familjeföretagen är beredd all godta
utredningens långtgående förslag.

Lånsstyrelsen i Norrbottens lån betraktar
sysselsätiningsslödet som ett alllför passivi stödmedel. Man anser visseriigen
att man i dag inle kan undvara stödåtgärden men vänder sig mot "en
systematisk överflyttning av budgetmedel till defensiva åtgärder på bekostnad
av offensiva satsningar".

Förslaget om förhandsgranskning via AMS av
sysselsätiningsslödet biträdes av länsstyrelsen i Älvsborgs län.
utvecklingsfonden i Gävleborgs län och Norrköpings kommun. Förslaget avslyrks
dock av länsstyrelsen 1 Västerbonens län, utvecklingsfonden i Kopparbergs län
och Borlänge kommun. Likartade synpunkter anförs av länsstyrelsen, landstinget
och uiveckUngsfonden i Jämtlands län. Sistnämnda instans menar exempelvis all
"den ökade byråkratisering som en förhandsprövning innebär medför med stor
sannolikhet atl mindre förelag kommer all få svårare all erhålla
sysselsältningsstöd. De mindre förelagens sätl alt fungera medför att en
ordning med förhandsansökan passar dessa företag dåligt. Härmed kan
ifrågasällas om ulredningens förslag totalt sett kommer alt ge de starkt förbättrade
slödmöjligheter för de sysselsättningssvagasle områdena, som är utredningens
avsikl. Mot angiven bakgrund bedömer utvecklingsfonden alt en förutsättning för
alt det kraftigt förbättrade sysselsättningsstödei skäH ge avsedd effekt är att
stödet lämnas mera generellt efter prövning i efterhand, i huvudsak enligt de
nu gällande reglerna." Utvecklingsfonden anser vidare all slödel bör
fördelas på högst fyra lill fem år.

Beträffande förslaget om möjlighel till förskoilsutbelalning
anför AMS: ""Styrelsen kan ansluta sig lill systemet med
förskoilsutbelalning av sys- 12 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 112

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 178

selsättningsstöd. Förfarandet är dock inte problemfritt,
eftersom den faktiska sysselsättningsutvecklingen i enskilda fall radikalt kan
understiga den förväntade. Utfallet av rörelsen kan exempelvis ha blivit sämre
än väntat och det är i sådana fall uppenbara svårigheter att återfå utgivna
förskott. Utgivandet av förskoll bör därför begränsas till de fall där
sysselsättningsutvecklingen med någorlunda säkerhet kan överblickas."

Förslaget lill utbildningsslödets framlida utformning
tillstyrkes av så gott som samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan.
Endast länsstyrelsen i Östergötlands län vänder sig mot den föreslagna
skärpningen av praxis så atl endast särskilt kvalificerad utbildning skall
stödjas. Enligt utvecklingsfonden 1 Skaraborgs län bör stödet inte utgå
generellt, utan vara målinriktat mol s. k. bristyrken.

Förslaget om offertsystemet accepteras av de flesta
remissinstanser. Några, exempelvis A A/5, SAF och Sveriges Industriförbund samt
Statsföretag AB kan tänka sig en utvidgning av den geografiska begränsning utöver
inre stödområde (6) som ulredningen föreslår när det gäller industriprojekl.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser förslaget atl offertmeto-den skall
kunna användas när det gäller vissa projekt inom den privata tjänstesektom
särskilt intressant och att det bör kunna medverka till att decentralisera
besluts- och styrfunktioner.

För samtliga stödformer föreslår utredningen gemensamma
regler om vad som skall räknas till stödberältigad verksamhet. Utredningens
förslag biträdes i stort av remissinstansema. Landstinget i Västmanlands län
förordar alt reglerna för vad som är stödberältigad verksamhei skall lillämpas
lika i alla stödområden. Skogsstyrelsen, länsstyrelsen i Gotlands län och LRF
anser att verksamheter inom jord- och skogsbruk i större utsträckning skall
kunna vara stödberättigade.

Förslaget om utvidgat stöd till turistnäringen mottas
positivt av de flesta remissinstanser, däribland länsstyrelserna i Gotlands och
Värmlands län, utvecklingsfonden i Gotlands lån samt Skellefteå och Åmåls
kommuner. Delvis avvikande synpunkier anförs av LO som "främst på principiella
grunder känner en viss tveksamhet mol förslaget att utvidga stödmöjligheterna
till turistnäringen". Även AMS framför liknande synpunkier och "ser
för sin del risker för en påtaglig skärpning av konkurrensproblemen som följd
av en sådan breddning. Den föreslagna kombinationen av regionalpolitiskt och
rekreationspoliiiskl motiverat slöd liksom fortsatt möjlighet till kommunalt
engagemang kan i den förutsatta omfattningen komma all mycket hårdhänt beröra
de företag som inte blir delaktiga av stödet."

Övriga remissinstanser, som yttrar sig i denna fråga, är i
huvudsak kritiska mot utredningens förslag att praxis för stödets storlek med
hänsyn till beräknad sysselsättningsökning bör gälla även för turistföretag.
Bland dessa kan nämnas länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands och Västerbottens
län, landstinget i Västerbottens län samt Storumans kommun. A\en Svenska
handelskammarförbundet anför liknande synpunkter: "För

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 179

turistförelag i del inre stödområdet kan en alltför snäv tillämpning
av sub-ventionsberäkningama innebära risker för att investeringama över huvud
tagel inte kommer till stånd."'

Beträffande förslaget om att könskvotering i
fortsättningen skall tillämpas på allt regionalpoliliskl slöd har
remissinstanserna en delad uppfattning. Förslaget stöds av bl.a. AMS. TCO,
socialstyrelsen, SÖ, Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund saml ett flertal landstingskommuner.
Däremot avvisar5AF och Sveriges indusiriförbund. Svenska
handelskammarförbundet. Moderata ungdomsförbundet, Borlänge och Höörs kommuner
förslaget. Ett antal instanser är tveksamma lill antingen den administration
som könskvolering för sysselsätlningslödet kan komma att innebära eller till
alt uppnåendet av sysselsätlningsmålen försvåras genom en för sirikl tillämpad
kvotering. Bland de instanser som hyser sådan tveksamhet fmns domänverket.
konjunkturinstitutet, länsstyrelserna i Gävleborgs och Västernorrlands lån samt
ell flertal utvecklingsfonder. Länsstyrelsen i Västmanlands län föreslår i
sammanhanget införandet av någon form av "ungdomskvol" med tanke på
den stora ungdomsarbetslösheten.

Ulredningen föreslår all verksamheien med industricentra
byggs ut. Den enda instans bland det fåtal som yttrat sig över detla förslag
som är negaliv är LRF som anför bl.a. atl "förbundel släller sig tveksamt
lill en utbyggnad av verksamheten vid Stiftelsen Industricentra, framför allt
då stiftelsens verksamhet inriktar sig på stora anläggningar. Det är enligt förbundets
uppfattning mest angeläget atl salsningar görs på många små anläggningar
eftersom dessa lättare kan ges en tillräcklig geografisk spridning. Dessulom
anser LRF att utredningens förslag om aU slöd skall kunna utgå till kommuner
för all bygga mindre lokaler i sysselsätlningssvaga kommuner bör kunna täcka in
området under förutsättning all lokalerna inte enbart förläggs till kommunernas
huvudorter."

Stiftelsen Industricentra lägger själv i ett detaljerat
yttrande fram ett flertal förslag om hur verksamheien i fortsättningen bör
bedrivas. Stiftelsen utgår därvid från att verksamheten inle längre skall ha
försökskaraktär utan utgöra ett permanent regionalpolitiskt medel. Man noterar
vidare med tillfredsslällelse att kravet på förhandsuthyming av lokalerna
föreslås slopat och framför ett antal ytterligare förslag om hur en utbyggd
verksamhet kan underlättas. Det beräknade anslaget för verksamheten anser
stiftelsen därvid bör höjas väsentligt. Slutligen finner stiftelsen del
angelägel atl verksamheten kan profileras i relation lill siödet till kommuner
för uppförande av industrilokaler och efterlyser bl, a, riktlinjer om vilken
typ av orter som kan komma ifråga för de olika slagen av anläggningar.

Beträffande del ovannämnda stödel till kommunala
industrilokaler anför AMS: ""Möjligheten att erbjuda färdiga
industrilokaler utgör otvivelaktigt ett bra argument när del gäller all
intressera företag för atl etablera sig på en viss ort. Med den utveckling som
redan har skett på detla område synes

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 180

det också nödvändigt atl fortsätta stödja uppbyggnaden av
kommunala industrihus. Det är dock enligt styrelsens mening angeläget att
denna verksamhet bedrivs med betydande restriktivitet. Möjligheten att bygga
sådana industrihus bör begränsas till kommuner och orler med mycket allvarliga
sysselsällningsproblem.

Valel av orter där stöd skall utgå till kommunala
industrihus bör också bedömas ulifrån möjlighelerna att på ortema ifråga på
sikt irygga sysselsättningen. Invesleringar i näringslivet medför ofta krav på
utbyggnader av bostäder och service av minst samma storleksordning. Sådana
engagemang bör skäligen förutsätta en godtagbar omfattning och stabilitet av
det lokala näringslivet.

Del är slulligen angelägel alt fastlägga enhetliga riktlinjer
för hyressättningen i industrihusen. En tillämpning som i praktiken ger stora hyressub-ventioner
utöver vad som uppnås genom de statliga subventionerna medverkar till den konkurtens
mellan kommunerna som enligt ulredningen bör undvikas.""

LO är tveksam till detla slöd till kommunema. SAF och
Sveriges industriförbund anser sig kunna acceptera förslaget med hänvisning
till den stora roll för en lokaliserings tillkomst som lillgången på lediga
lokaler redan före etableringen visat sig spela. Förslaget tillstyrks vidare
av bl.a. SHIO-Familjeföretagen, Svenska kommunförbundet saml ett slorl antal
länsstyrelser, landstingskommuner, utvecklingsfonder och kommuner. Många av
dessa anser det viktigt att det krav på förhandsuthyrning av lokalerna, som
föreslås slopat för Stiftelsen Industricentra, inle heller skall gälla för
kommunala industrilokaler. Länsstyrelsen i Jämtlands län och några kommuner,
Borlänge, Norrtälje och Uppvidinge, anseratt ytterligare satsningar bör göras
på denna stödform.

Angående utredningens förslag om investeringsfondemas forlsatta
användning i regionalpoliliskl syfte delar AMS: utredningens uppfattning
"att den resurs som investeringsfonderna utgör bör kunna användas för regionalpolitiska
satsningar och tillstyrker förslaget i detta hänseende. Det bör då särskilt
betonas, att förutsättningarna och villkoren för investeringsfondsanvändningen
blir sådana atl man så långt möjligt uppnår den regionalpolitiska
styreffekten. Härvid utgår dock styrelsen från att investeringsfonderna även
fortsättningsvis i främsta rummet skall användas som ett konjunkiurpoliliski
medel."

Endasl ett fålal andra remissinstanser har yttrat sig över
denna fråga. Dessa är lill övervägande del positiva.

Beträffande systemet med lokaliseringspåverkan betonar de
flesta remissinstanser den korta tid och det konjunkturläge under vilket det
har bedrivits. Ingen instans är negaliv lill den samrådsverksamhel som förekommer.
Ett flertal inslanser önskar däremot att samrådet skall bli föremål för översyn
och samhällets styrmedel utökas. LO erinrar exempelvis om att man tidigare
förordat alt en fullmaktslag skall kopplas till verksamheten

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 181

för den händelse den frivilliga överenskommelse som
samrådet bygger på visade sig ineffektiv. Utvidgningen av samrådet till att
omfatta även större företag inom den privata tjänstesektom m. m. anses
värdefull av de som yttrat sig om delta.

Stödområdesindelningen

Flertalet remissinstanser tillstyrker i slorl utredningens
krav på slödom-rådesindelning. Det gäller den större geografiska
differentieringen av det regionalpolitiska stödet, kopplingen mellan
stödverksamheten och länsplaneringen samt att siödområdesindelningen bör ligga
fast mellan de stora länsplaneringsomgångarna. Meningarna är däremoi delade beiräffande
fördelningen av del regionalpolitiska siödet mellan nuvarande stödområde och
områden utanför detta. 1 huvudsak anser länsstyrelser och landslingskommuner i
Syd- och Mellansverige alt regionalpolitiskt stöd också skall kunna utgå i
dessa delar av landet medan länsstyrelser och landstingskommuner i norra
Sverige anser all slödel skall koncentreras mer till denna del av landet. AMS,
LO. SAF och Sveriges industriförbund förordar också att utredningens förslag
inte får leda lill en mer generell geografisk spridning av stödet. Av de
remissinstanser som förespråkar alt stöd skall kunna utgå även uianför de
avgränsade stödområdena understryker länsstyrelsen i Jönköpings län vad
sysselsättningsutredningen säger om "atl del även fortsättningsvis måste
finnas möjligheter atl gå in med regionalpolitiskt slöd även uianför de
avgränsade stödområdena, exempelvis vid etablering av en ersättningsindustri på
en ort som drabbats av sysselsättningsminskning".

Lånsstyrelsen 1 Blekinge län "betraktar indelningen i
sex stödområden som ett steg i den riklning länsstyrelsen lidigare har
förespråkat". Länsstyrelsen vill samtidigt med skärpa understryka
"att utredningens förslag inte får stanna vid atl det nuvarande stödområdessystemet
bibehålls men med andra beteckningar. I så fall kan länsstyrelsen inle
tillstyrka förslaget."

Länsstyrelsen framhåller vidare att i de regioner där regionalpolitiskt
stöd kan påräknas "används dock stödet ofta för att lösa strukturellt betingade
sysselsättningsproblem" och alt "det regionalpolitiska stödet idag
fungerar både som ett regionalpolitiskt och eU näringspolitiskt instmment. Della
förhållande förstärker ytterligare gränsen mellan stödområden och utanför
liggande områden."

Avvägningen mellan den ursprungliga och den temporära grå
zonen tas upp av länssiyrelsen i Älvsborgs län som anser att utredningen inte
"angivit något bärande argument för all göra åtskillnad mellan den
ursprungliga och den temporära grå zonen. Siluaiionen i den temporära grå zonen
är väl så allvarlig som situationen i många av de kommuner som ingår i den ursprungliga
grå zonen."

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 182

Länsstyrelsen framhåller vikten av atl även
fortsättningsvis i särskilda

fall kunna ge regionalpoliliskl slöd utanför stödområdena men all del i så

fall sker i form av koncentrerade insatser i regioner med svåra strukturpro

blem. I

Landstinget i Stockholms län anser att del i princip är
självklart alt stödområdena, för det regionalpolitiska stödets effektivitet,
inte omfattar en för stor del av landet. Mycket talar därför fören stark
begränsning av antalet kommuner som hänförs till stödområdena. Landstinget
fortsätter emellertid och säger all "I praktiken är en sådan begränsning
emellertid inte möjlig. Det finns goda skäl för regionalpoliliskl slöd i olika
former även uianför skogslänen och de hittillsvarande stödområdena. Även i
Stockholms län finns glesbygd och regionalpoliliska problem."

Köpings kommun anser att ulredningens förslag beträffande
stödområdesindelningen är relativt stelbent uppbyggt samt "ger i huvudsak
endast hjälp åt de kommuner som har blivit placerade inom ett stödområde. Fortfarande
föreligger dock behov av hjälp åt orter som både enligt del nuvarande och det
nya föreslagna systemet har hamnat utanför någon av de angivna typema av
stödområden.""

Av de remissinsianser som förordar all stödinsatserna koncenireras
lill skogslänen undstrykerlänsstyrelsen i Värmlands län ""att den
framtida regionalpolitiken liksom den hittillsvarande måste inriktas på
skogslänen. Del är därför med stor tillfredsställelse som länsstyrelsen noterar
SU:s slutsats atl tyngdpunkten av stödinsatsema som hittills bör ligga på dessa
län.""

Utredningens förslag om ett syslem med sex stödområden
innebär enligt länsstyrelsen i Västernorrlands län "en konfirmering av det
alltför utvidgade slödområdesbegreppet".

Även länsstyrelsen i Västerbottens län är kritisk lill del
säll på vilket stödet fördelats och framhåller: "Regionalpoliliskl stöd
har, som framgår av ERU:s betänkande, under senare år i allt större
utsträckning beviljats företag utanför stödområdet. Länsstyrelsen har i olika
sammanhang framhållit att denna utveckling innebär en klar försvagning av regionalpoliliken.
För skogslänens del påverkas antalet nyetableringar negativt, då det nuvarande siödområdet
ej upplevs som klart prioriterat i stödhänseende."

Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län "bör den
nuvarande grå zonen utgå som stödområde för atl en bälire balans än för
närvarande skall åstadkommas och en fortsatt indelning i sex områden bli
meningsfull". Oro för den utveckling som inneburit att alltfler regioner
inordnats i stödområdet uttrycker landstinget i Jämtlands län. som menar att
den geografiska avgränsningen av stödområdena borde vara striktare och endast
omfatta landets norra del.

AMS anför följande: "Slyrelsen har i princip
ingenting att invända mol den föreslagna indelningen i sex stödområden. 1
praktiken hardei, som ulredningen framhåller, visal sig befogal atl i vissa
regioner sträcka sig myc-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 183

ket långt för att få lill stånd angelägna sysselsättningsskapande
investeringar, och del är till fördel om insatserna kan schabloniseras.
Beträffande frågan om förhållandena i primärkommunen skall utgöra utgångspunkt
för inplacering i stödområde finns dock skäl all framhålla de myckel stora
skillnaderna mellan norra Sverige resp. Syd- och Mellansverige vad gäller den
kommunala strukturen. Skillnader i fråga om sioriek och avstånd mellan
befolkningscentra gör, alt vanligen förekommande statistiska jämförelser inte
alltid blir meningsfulla. Erfarenhelerna visar, alt förhållandena avseende
exempelvis förvärvsverksamhet och arbetslöshet i lämligen begränsade områden i
Syd- och Mellansverige tas till intäkt för anspråk pä en utvidgning av
stödområdet, som i sista hand beskär möjligheterna att förbättra förhållandena
i de värst ulsalla regionerna. Slyrelsen kan ansluia sig lill vad ulredningen
har anförl i dessa hänseenden men vill särskili framhålla, atl uppdelningen i
ett större antal stödområden inte får leda till en mera generell spridning av
stödmöjligheterna,"

LO anseratt det regionalpoliliska stödel måsle koncenireras.
""Innebörden av LO:s inställning är att det, försiktigt uttryckt,
ingalunda är självklart atl den på längre sikl bästa
sysselsättningsutvecklingen och regionala balansen uppnås om subventionsgraden
står i direkl proportion endasl lill de akluella problemen ulan hänsynslagande
till långsikliga utvecklingsmöjligheter. Ett kraftfullt regionalpolitiskt stöd
lill de större orter i skogslänen där förutsättningarna atl skapa väldifferenlierad
och robust arbetsmarknad är goda framslår som kanske nödvändigare än
någonsin."

SAF och Sveriges industriförbund har också uppfattningen
alt stödel måste koncenireras och organisationerna anser "all en översyn
av stöd-områdesindelningen bör leda till all del regionalpoliliska stödet kan
koncentreras hårdare till de regioner där behovei är slörsi och inom dessa
till de orler där förutsättningarna är bäsl. Områdesindelningen bör periodiskt
omprövas."

Organisationerna som också är tveksamma till utredningens
förslag atl låla kommunen vara den minsta enheten i stödomrädessystemet framhåller
att kommunernas "storlek och struktur varierar alltför mycket mellan olika
delar av landet för att det skall vara meningsfullt atl göra jämförelser mellan
dem när del gäller arbetslöshet etc. Kommungränsen torde sällan uigöra någon naiurlig
gräns mellan olika arbelsmarknader, som hade varil den naluriiga
indelningsgrunden."

Organisalionerna avslutar med atl framhålla all
utredningens förslag om en uppdelning i ett större antal stödområden inle får
leda lill atl stödmöjligheterna ges en vidare geografisk spridning.

Flera kommuner har i sina remissvar lagit upp sysselsätlningsulredningens
förslag till stödområdesindelning. I de flesta fall har kommunerna därvid lagl
synpunkter på den egna kommunens inplacering.

FPU anför i sitt yttrande all man "'skulle vilja
förorda en enklare indelning, t. ex. i enbart tre områden, där kommunerna
indelas efter vissa fasl-

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 184

slagna krilerier, beroende på arbetslöshet och
befolkningsläge i försia hand".

Cenierns kvinnoförbund "som anser atl nuvarande
stödområdesindelning inle är ändamålsenlig, tillstyrker ulredningens förslag
och förutsätter all en kontinuerlig uppföljning och ulvärdering sker i samband
med länsplaneringen".

Förbundet anför vidare alt bedömningen av stödinsatser i
skilda regioner ytterst är "'en politisk fråga, där del gäller att lägga
samman och värdera olika faktorer. De stödåtgärder som föreslås bör framför
allt förbehållas de områden som klassas som 6 och 5, då dessa områden är i
störst behov av stöd."

Bedömningsgrunder vid indelningen i stödområden

De föreslagna bedömningsgrunderna för siödområdesindelningen
tillstyrks av flertalet remissinstanser. Några av dessa föreslår emellertid
vissa komplelleringar och preciseringar. Exempelvis anser länsstyrelsen i Uppsala
lån att ulredningens förslag till bedömningsgrunder för inplacering av
kommunerna i siödområdessystemet är riktiga men knapphändiga. "Länsstyrelsen
vill i detla sammanhang peka på en av många vikliga faktorer i analysarbetet,
nämligen målsättningen beträffande sysselsättningsgraden. För all länsslyrelsernas
beräkningar inle skall bli vilseledande borde ulredningen ha angivit ell antal
alternativa målsättningar beträffande sysselsättningsgraden för män och
kvinnor. Exempelvis kunde målsättningen sättas lika med den högsta
sysselsättningsgraden för män respeklive kvinnor i länet eller i riket eller utgä
från principen arbete åt alla."

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att ytterligare
bedömningsgrunder ulöver de som utredningen anger bör beaktas. Till dessa hör
industriinvesteringarnas storlek och lönenivån i olika industribranscher.

Flera remissinstanser framhåller att indelningen i
stödområden måste bygga på objektiva grunder. Länsstyrelsen i Norrbottens län
uttrycker det på följande sätt: "'Det är därför av avgörande betydelse för
hur det nya regionalpolitiska stödel skall utfalla all noggranna bedömningar
görs vid val av de krilerier som skall ligga lill grund för indelning av
kommuner i de sex föreslagna stödområdena. Indelningen måsle verkligen göras på
objektiva grunder. Som utgångspunkt bör gälla atl arbetslöshetstal, yrkesverksam-hetsgrader
och befolkningsförändringar skall vara självklara som kriterier."

LO framhåller nödvändigheten av att siödområdesindelningen
måste grundas på långsikliga bedömningar och menar "atl det är hell
nödvändigt att klara riktlinjer utformas på central nivå för länsstyrelsernas
arbete med alt ta fram underlag för placeringen av kommunerna i stödområdena.
Indelning i stödområden och differentiering av stödmedlen måsle ske ulifrån
grunder som kombinerar en bedömning av olika orters problem med en be-

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 185

dömning av både utvecklingsmöjligheter och funktion i orissysiemet
på lång sikl. Alt enbarl göra en bedömning av problemen och bortse från de
senare aspeklerna skulle föra regionalpoliliken tio år bakåt och sannolikt leda
lill en på längre sikt förödande fördelning av de knappa regionalpoliliska
resurserna."

Jönköpings kommun lar upp möjligheterna för kommuner
utanför stödområdet atl få del av det regionalpolitiska stödet. Följande synpunkier
uttrycker vad flera kommuner lagil upp i sina yttranden: "Nuvarande system
ger mycket små möjligheler för kommuner utanför stödområdet att få del av
stödet. På samma sätl som föreslagits då det gäller skatleutjämningsbidrag bör
i hög grad strukturella olikheter och förutsättningar få bli avgörande.
Befolkningsstrukturen, behovet av arbetstillfällen föratt utjämna
sysselsättningsgraden, näringslivsslmklur och djupgående försämring av
sysselsättningsläget inom skilda sektorer bör tillmätas stor vikt dä det gäller
alt avgöra om en kommun skall bli delaktig av regionalpoliliskl stöd."

Stödet i de olika stödområdena

Ulredningens förslag som innebär atl de s. k. skogslänen
även fortsättningsvis prioriteras biträdes i slorl av de remissinsianser som
yttrat sig. Svenska handelskammarförbundel delar uppfattningen "att det
regionalpolitiska stödet har lunnats ul och spritts över för stor del av
landet" och anför att: "De regionalpolitiska medlen får inte användas
som ett medel för all hjälpa orter med akuta strukturproblem," Liknande
åsikt har även exempelvis länsstyrelsen i Jämtlands län som "känner en
betydande oro inför all del regionalpolitiska stödel kommer att ställas till
förfogande för företag i större delen av landet".

Gentemot dessa synpunkter anför exempelvis länsstyrelserna
i Östergötlands och Jönköpings län att de stödvillkor som föreslås för de
lägst prioriterade stödområdena måste förstärkas för all inomregional utjämning
skall kunna bedrivas.

Remissorganens synpunkter på förslaget om offertprincipen
har tidigare redovisals liksom förslaget atl principen skall kunna lillämpas
även ulan-för del av ulredningen föreslagna stödområde 6 när det gäller
industrin. Liknande önskemål om utökning av de föreslagna användningsområdena
för statliga industricentra, kommunala industrilokaler för ulhyrning och slöd
till turistnäringen föreslås av ell slort antal remissinstanser. Lånsstyrelsen
i Västmanlands län föreslår beträffande turistnäringen att en koppling till de
primära rekreationsområdena bör övervägas.

Enligt praxis beräknas i varje slödärende subvention per
nyanställd, och subventionens storlek avvägs efter i vilkel stödområde investeringen
sker. Utredningen förordar all denna praxis behålls. Förslaget kritiseras av
ett antal remissinstanser exempelvis/önii/yre/ie/! / Väsiernorrlands län, som

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 186

anser att stödets storlek måste "bestämmas utifrån
omständigheterna i varje enskilt fall och med beaktande av fler aspekter än den
kortsiktiga, direkta sysselsättningseffekten. Del kan i många fall vara av
lika stort samhällsintresse all bevara sysselsättningstillfällen som atl lillskapa
nya. Då subvention per nytt arbetstillfälle som mått på stödets storlek har
visat sig ge effekter som omintetgör investeringsplaner och försvårar
lokaliseringspolitiken anser länsstyrelsen del olämpligt att använda
beräkningsmetoden i forlsällningen och avslyrker besläml ulredningens
förslag.'"

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Värmlands
och Väster-hoitens län samt utvecklingsfonden i Jämtlands län.

Beslutsordning för regionalpolitiskt stöd

Systemet med decentraliserad beslutsrätt föreslås
permanentat och utvidgat. Utredningens förslag biträdes av de flesta
remissinstanser, exempelvis landstingsförbundet, statskontoret, deccniraliseringsutredningen,
FAR samt ett stort antal länsstyrelser.

Ytterligare delegering av beslutsrätten lill framförallt
länsstyrelsen föreslår bl.a. domänverket, LRF, länsstyrelserna I Ösiergöllands,
Göleborgs och Bohus, Västernorrlands och Västerbottens län, utvecklingsfonden i
Östergötlands län saml Ljusdals kommun. Länsstyrelsen 1 Göleborgs och Bohus län
föreslår att även i fråga om de s. k. branschundantagen bör länsstyrelsen
kunna besluta efter all ha remitterat ärendet till statens industriverk.
Länsstyrelsen i Västernorrlandes län anseratt samrådsplikl med del cenlrala verkei
kan ersätta cenlrala beslul.

Några utveckUngsfonder exempelvis Stockholms läns anser
all länsstyrelsema bör fä möjlighel all delegera beslutsfattandet i viss
utsträckning till utvecklingsfonderna då dessa i många avseenden är bättre
rustade att handha ifrågavarande slödärenden. Åmåls kommun finner del mycket
märkligt alt ulredningen inte beaktat frågan om samräd med kommunerna i slödärenden.

Del saknas emellerlid inte negativa synpunkter på
decentraliseringen. Statens industriverk menar all förslagen i vissa avseenden
kan få olyckliga konsekvenser från industripolitisk synpunki.

Industriverket drar vidare, mol bakgrund av förslagen, den
slutsatsen att "'utredningen funnit att försöksverksamheten givit positiva
resultat. En väseniligi mer utförlig utvärdering av försöksverksamhelen borde
enligt verkets mening ha redovisats i belänkandei. Enligt ulredningen kan man emellerlid
räkna med att behovei av branschundantag för länsstyrelsernas beslutanderätt
blir mindre om ell syslem med regionala näringslivsprogram byggs ut. Så länge ell
sådani syslem saknas menar verkei all ytterligare utvidgning av
länsstyrelsernas beslutanderätt inte bör övervägas,"'

SAF och Sveriges industriförbund "är tveksamma till
utvidgningen av länsslyrelsemas beslutanderätt bl.a, med hänsyn till svårighetema
för eU

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 187

länsorgan att, när det t. ex. gäller branscher med överetablering
eller andra svårigheler, beakla konsekvenserna för sysselsättningen inom andra
län. Det bör under alla omständigheter finnas möjligheter alt frågor om lokaliseringsstöd
för vissa branscher direkl prövas av arbetsmarknadsstyrelsen som första
instans.""

En del utvecklingsfonder har också avvikande ståndpunkt.
Utvecklingsfonden i Jönköpings län föreslår att beslut om regionalpolitiskt slöd
sker lägsl hos arbetsmarknadsslyrelsen.

AMS anser att förslaget om att "ärenden som aklualiseras
genom elableringsdelegationens verksamhet skall avgöras av regeringen kan få
vittgående konsekvenser för arbetsmarknadsstyrelsens möjligheter att som centralt
ansvarigi organ över huvud laget påverka lokaliseringsärendenas handläggning. Della
gäller så myckel mer som kontakterna med företagen i lokaliseringsfrågan kommer
atl ske inom ramen för delegationens arbele. Mot den bakgrunden kan del enligt
styrelsens mening finnas skäl atl närmare överväga elableringsdelegationens
arbetssätt och inplacering i den statliga administrationen,"

LO anför i detta sammanhang att något slag av
remissförfarande till AMS bör tillämpas så atl även arbetsmarknadsorganisationerna
ges en möjlighel atl delta i prövningen.

Uppföljning av företag som fått regionalpolitiskt stöd

Utredningens förslag all begränsal borgensansvar bör kunna
användas i ökad utsträckning tillstyrks av samtliga remissinsianser, som yttrat
sig i frågan. Några utvecklingsfonder anser att utvecklingsfondemas krediter
regelmässigt bör prioriteras i säkerhelsavseende gentemol säkerheterna för
avskrivnings- och lokaliseringslån.

Vidare förslag läggs om att revisorerna i de företag som
får slöd skall lämna en särskild granskningsrapport till uppföljningsmyndigheien.
Delta förslag mottas synnerligen delat av remissinstanserna. LO tillstyrker utredningens
förslag om skärpt uppföljning av förelag som beviljats regionalpolitiskt stöd
och anser att en bätire uppföljning är nödvändig. Ytterligare en rad
remissinstanser ställer sig positiva till förslaget om särskild granskningsrapport,
bl.a. 7CO, RRV, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Blekinge, Malmöhus,
Västernorrlands och Västerbottens län samt utvecklingsfonderna i Kalmar,
Örebro och Norrbottens län. Även FAR tillstyrker förslaget under förutsättning
atl reglerna utformas så atl revisoms uppgift i sammanhanget klart kan anges
och ansvarsområdet avgränsas.

Avvisande
eller tveksamma till värdet av granskningsrapporten ställer sig däremot bl.a.
SAF och Sveriges industriförbund. Svenska handelskammarförbundet, domänverket.
Statsföretag AB, länsstyrelsen I Kopparbergs län samt utvecklingsfonderna i
Kronobergs, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län.

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 188

Kravel på aukloriserade eller godkända revisorer i förelag
som får regionalpoliliskl slöd anser FA/? inle bör omfatta de allra minsla
förelagen som ej drivs i aktiebolagsform. Bl.a utvecklingsfonderna i
Västerbottens och Norrbottens län finner kravet svårl atl genomföra då antalet
personer med denna formella kompetens är begränsal, SHIO-Familjeföretagen
avstyrker förslaget. Utvecklingsfonden i Gävleborgs län och Borlänge kommun
hälsar däremot förslaget med tillfredsställelse,

Beiräffande bevakning och möjligheler lill återkrävande av
slöd förordar vidare länsstyrelsen i Norrbottens län generellt alt hårdare krav
än för närvarande skall kunna ställas i de fall företag medvetet använder stödel
i strid med de regionalpolitiska målen.

Landstingsförbundet anser att länsorganen bör tilldelas
resurser för bl. a, självständigt agerande i samband med rekonstruktioner av
förelag.

Insyn och inflytande för de anställda i företag som
får/har fått regionalpolitiskt stöd

AMS "vill starkt understryka betydelsen av
utredningens förslag atl i ökad ulsiräckning utnyttja de anställdas kunskaper
och erfarenheter i samband med uppföljningen av lokaliseringsföreiagen. De
anställda kan med fog sägas vara den viktigaste intressenten i den regionalpoliliska
verksamheten, som primärt syfiar lill all förbättra förhållandena jusl för
dem. Del är därför synnerligen angeläget all garaniier skapas för de anslällda
alt inle bara få information om stödels omfattning och användning samt
villkoren för siödet utan också möjlighel atl aktivt bevaka att syftet med
stödet blir tillgodosett. 1 detta sammanhang bör bl.a. beaktas vad utredningen
anfört beträffande kravel på kollektivavtal vid de arbetsplatser där regionalpoliliskl
stöd utnyttjas."

Positiva lill ett ulökal inflylande för de anställda i
företag som får regionalpoliliskl slöd är vidare bl.a. socialstyrelsen,
domänverket, LRF, länsstyrelserna 1 Östergötlands, Jämtlands och Västerbottens
län samt utvecklingsfonderna i Östergötlands och Jönköpings län. SAF och
Sveriges industriförbund samt landstinget och uiveckUngsfonden i Kronobergs
lån anser dock att nuvarande lagstiftning tillförsäkrar arbetslagarna
tillräcklig insyn,

Remissinsianserna har delade meningar om huruvida
kollektivavtal bör eller skall finnas i förelag som får slöd. All ell sådani
villkor skaU finnas tillstyrks av LO, TCO, länsstyrelsen i Östergötlands län
samt Skellefteå kommun. Att kollektivavtal bör finnas anser bl. a.
länsstyrelserna i Stockholms och Kopparbergs län.

Avvisande till atl kollektivavtal skall vara villkor för
stöd är SAF och Sveriges industriförbund, SHIO-Familjeföretagen, Svenska handelskammarförbundet,
LRF, Kronobergs läns landsiing och MUF.

AMS påpekar beträffande förslaget all de fackliga organisalionerna
skall

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 189

delta i beredningen av ärendena att "i siyrelsens
egen handläggning av lo-kaliseringsslödsärenden tar båda parterna på
arbetsmarknaden aktiv del, vilkel styrelsen för sin del bedömer som mycket
betydelsefullt. Mol den bakgmnden vill slyrelsen starkt tillstyrka förslagei
all lill länsslyrelsens beredningsgrupp knyla representanter för arbeismarknadsparterna
för handläggningen av ärenden om regionalpolitiskt stöd."

Även LO och 7CO tillslyrker att de fackliga
organisationerna bereds tillfälle atl delta i besluten i enlighet med
utredningens förslag.

Ett antal remissinstanser, bl.a. länsstyrelserna 1
Östergötlands, Kalmar, Ålvsborgs, Väsiernorrlands och Västerbottens län är
kritiska lill ulformningen av ulredningens förslag främsi därför all del
skulle öka handläggningstidema och därför att inflytandet redan nu anses
tillfredsställande genom bl.a. remissförfaranden och medbeslämmandelagstiflning.

Personella resurser

Sysselsältningsulredningens uppfattning atl del inte
räcker med atl se på de stödmedel med vilka regionalpolitiken skall bedrivas
utan att en förutsättning för ett effektivt arbele är att det finns tillräckliga
personella resurser på de organ som skall handha dessa medel, delas av de
länsstyrelser som behandlar resursfrågorna. Länsstyrelsen i Västerbottens län
menar all "behovei av personella resurser emellertid måste prövas i
samband med ett eventuellt genomförande av ulredningens förslag och framhåller
följande:

-
Länsstyrelsens
regionalekonomiska enhet har under 1970-talel successivt erhållil ökade
arbetsuppgifter utan att några nya tjänster inrättats.

-
Antalet
beslutsärenden ifråga om regionalpolitiskt slöd kan väntas öka väsentligt lill
följd av ulredningens förslag. Dessa ärenden kräver regelmässigt längre
handläggningstid. Dessulom kan en allmän ökning av antalet ansökningar väntas
på grund av de förslag som presenteras.

-
Tilldelning av
medel för planering och genomförande av angelägna projekt måste rimligen
ställa krav på personella resurser, om dessa medel skall kunna utnyttjas på ett
riktigt sätt.

-
Arbetsuppgifter
i anslutning lill glesbygdsstödet kan väntas öka väsentligt dels till följd av
sysselsättningsutredningens förslag, dels till följd av förslag som presenieras
av glesbygdsdelegalionen. 1 della sammanhang erinrar länsstyrelsen om alt glesbygdsdelegalionen
föreslår inrättandet av en särskild tjänst för dessa arbetsuppgifter.

Det är ingen överdrift att påstå att regionalekonomiska
enhetens arbetssituation kommer att bli ohållbar, om samtliga förslag
genomförs utan personaiförsiärkning.

Lånsstyrelsen i Stockholms län påpekar all "efiersom
utredningen avser aU komma med förslag även på andra områden, bl. a. vad gäller
näringspo-

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 190

litiken,
som berör samma organ, vill ulredningen inte göra någon isolerad

bedömning nu. Länsstyrelsen delar denna uppfattning men kan redan nu

konstatera atl resursema för den redan existerande verksamheten är otill

räckliga." 1

Även/?/?
V och SPN tar upp personalresursema och behandlar möjlighetema och problemen
vid omfördelning av personella resurser. RRV "förutsätter all man i della
sammanhang prövar i vilken ulsiräckning en vertikal omfördelning av
personalresurser kan äga rum med hänsyn till den decentraliserade
beslutsordning som utredningen föreslår"".

4
Den offentliga sektorn och regionalpolitiken

Bland
remissinsianserna finns en stor uppslutning kring utredningens gmndläggande
förslag om en förstärkt och till den offenlliga seklorn utvidgad
regionalpolitik och flertalet remissinsianser framhåller all den offenlliga seklorns
verksamhet måste ges en mer aktiv roll i en ålgärdsinriklad regionalpolitik.

Statlig
verksamhet

Flertalet
remissinstanser biträder utredningens förslag att regionalpolitiska faktorer
skall beaktas i de statliga myndighetemas verksamhetsplanering. Flera
remissinstanser framhåller alt en fömtsättning för att regionalpoliliken skall
kunna bli effektiv inom slallig förvallning är atl regionalpolitiska
synpunkter vägs in i den löpande verksamheten. Länsstyrelsen i Jämtlands län
framhåller atl "en gmndfömtsättning för att man inom den offentliga
förvaltningen skall kunna lägga regionalpoliliska hänsyn på sin planering är
att de regionalpolitiska mälen är så preciserade och uttryckta i sådana termer
att de kan läggas till grund för ställningstaganden inom olika sektorer".
Några remissinsianser är tveksamma till förslaget att i verkstadgan och i
myndigheternas instruktioner ta in en föreskrift om ett systematiskt
hänsynstagande till de regionalpoliliska faktorema, SÖ anför atl "innan
man för in sådana föreskrifier borde man överväga vilka andra hänsynstaganden,
av samma karaklär som de föreslagna, som borde skrivas in för atl en balanserad
samhällsplanering skall nås". SJ avstyrker förslaget och framhåller att
"under förutsättning atl utredningens förslag till budgetmässig styming
genomförs och SJ får tillämpa offertprincipen blir också utredningens förslag
att införa bestämmelser i SJ-instruktionen om regionalpoliliska hänsyn i
verksamhetsplaneringen obehövligt".

Flertalet
remissinstanser biträder ulredningens förslag att nu gällande regler för länsstyrelsema
alt på regionalpolitiska grunder hos regeringen begära omprövning av central
myndighels beslul ulvidgas lill alt även omfatta affärsverken. Länsstyrelsen 1
Västerbottens län framhåller atl "det

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 191

emellertid är mindre tillfredsställande atl denna
möjlighet begränsas till en anmälan för affärsverkens del. Länsstyrelsen vill
för sin del förorda befogenhet all begära en reell omprövning även av
affärsverkens beslut."

Ett fåtal myndigheter avstyrker förslaget. Postverket anför
all verket ""garanterar alla en postal basservice som inom ramen för
vad statsmakterna ålagt Postverket uppfyller de krav i fråga om den egentliga
postservicen som kan ställas ur regionalpolitisk synpunki. Skäl saknas därför
för en omprövningsmöjlighet för länsstyrelsema då del gäller Postverkets verksamhet.""

Statens vatienfallsverk framhåller att ""verket
redan idag har ett omfatlande samarbele med regionala och lokala organ av
skilda slag vid lokalisering av anläggningar inom sill ansvarsområde.
Statsmakterna har dessutom på olika vägar många möjligheter alt påverka
lokaliseringen av verkets anläggningsobjekt. På grund härav anser Vattenfall
att motiv för verkets del saknas för en föreskrift, som gör det möjligt för
länsstyrelse alt på regionalpolitiska grunder hos regeringen begära omprövning
av Vattenfalls beslut. Enligt verkets uppfattning skulle en föreskrift med
angiven innebörd innebära en formalisering och byråkratisering av
beslutsprocessen som i sina praktiska konsekvenser även skulle kunna begränsa
verkels handlingsfrihet och försvåra dess möjligheler att uppfylla kraven på
affärsmässig verksamhei."

Flertalet remissinsianser ansluter sig till förslaget all
länsstyrelserna bör få ökade möjligheter all i överensstämmelse med
länsprogrammet kunna meddela regionalpolitiskt motiverade anvisningar till de
statliga länsorganen. SÖ framhåller dock att "det fömtsätts att dessa
anvisningar blir förenliga med övriga bestämmelser som styr skolans verksamhet
och nödvändig övergripande planering samt all de ej tillåts slrida mot de
grundläggande utbildningspoliliska målen"".

RRV ""finner det oklart vilken status
utredningen anser att sådana anvisningar skall få. RRV förutsätter att
eventuella anvisningar inte skall vara bindande för sektorsmyndigheterna utan
att i händelse av olika uppfattningar mellan sektormyndigheten och
länsstyrelsen frågan skall underställas regeringens prövning.""

Lantbruksslyrelsen understryker att ""detta inte
får innebära att ett regionalt seklorsorgan får lill vissa delar motstridiga
anvisningar från sin centrala chefsmyndighet å ena sidan och från länsstyrelsen
å andra sidan"'.

En bred remissopinion ansluter sig till förslaget att
statsbudgeten mer aktivt används som ett instrument för all få de
regionalpolitiska aspeklerna beaktade i myndighelemas verksamhei. Vissa
remissinstanser framhåller atl ett samband mellan länsplaneringen och del
statliga budgetarbetet är nödvändigt för att få garantier för atl myndigheterna
i sin verksamhet tar regionalpolitiska hänsyn, I flera yttranden framhålls att detla
kräver atl de förslag till ålgärder som inom länsplaneringens ram förs fram lill
myndighetema måste vara konkret utformade och väl motiverade.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 192

Lanlbruksstyrelsen poängterar "atl det är särskilt
viktigt alt de årliga länsrapportema i framliden begränsas till några för den
regionala utvecklingen väsenlliga problem inom länet"".

Arbeiarskyddssiyrelsen ifrågasätter "införande av
generella redovisningsregler, utformade ulan hänsyn till olika verks
uppgifter, efiersom det kan medföra ett improduktivt merarbete. Lämpligt
avpassade anvisningar för akluella myndighelers regionalpoliliska redovisning
bör i slället kunna ges i de särskilda anvisningar lill enskilda myndigheler
som utfärdas för dessas budgetarbete."

ÖB framhåller att ""de skyldigheter, utredningen
vill ålägga statliga myndigheler i samband med anslagsframslällningama, vad
avser redovisning av planerings- och beslutsunderlag för regionalpoliliska
beslut, kan från olika utgångspunkier te sig rimliga. Sett utifrån
försvarsmaktens organisation och villkor ter det sig dock svårt atl tillgodose
de av ulredningen ställda kraven."

Enligt landstinget 1 Västmanlands län "'börden
statliga budgeten utnyttjas för regionalpolitisk styming. Meioder för detta
behöver utvecklas i samband med försök, som följs av en noggrann utvärdering
och omprövning. Del finns annars påtagliga risker för att del som varil en god
idé reduceras till en betydelselös formalitet."

Endast ett fåtal remissinstanser behandlar särskilt
utredningens förslag om en regionalisering av statsbudgeten.

Planverket framför följande uppfattning; ""En regionalisering
av statsbudgeten är enligt planverkets uppfattning ett intressant förslag.
Verket är medvetet om de många svårigheler som kommeratt vara förknippade med
förslagets genomförande. För många verksamheter kommer det atl innebära krav
på långt gående samarbele mellan länen saml metodutveckling i fråga om
kostnadsfördelning. Planverkel anser att en regionalisering av statsbudgeten
närmare bör studeras för lämpliga regioner, t. ex. beslående av grupper av
län.""

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att
""utredningen redovisar en mycket detaljerad sludie av den offenlliga
sysselsättningens regionala fördelning. Denna underslryker behovei av de
åtgärder som föreslås. Det behövs enligt länsstyrelsens uppfattning emellertid
också en sammanställning av hur de totala ekonomiska resursema inom den
statliga seklorn fördelats. Ell sådant underlag är myckel angeläget dels för
att göra en avvägning av hur stor del av del föreslagna anslagel som resp.
länsstyrelse bör lilldelas, dels för atl ge en utgångspunkt för den regionala
åtgärdsdiskussionen.""

En stor majoritet av remissinsianserna slöder i princip
förslaget om särskilda regionalpoliliska budgetmedel. 1 många yllranden
framhålls all större delen av dessa medel bör kunna ställas lill
länsstyrelsemas förfogande.

Svenska kommunförbundet anför atl '"det särskilda
regionalpolitiska anslaget i statsbudgeten ger länsstyrelsema vissa möjligheler
att genomföra

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 193

konkreta ålgärder över sektorsgränsema. Enligt styrelsens
mening vore del önskvärl att avsätta större resurser för detla ändamål."

Staiskonioret framhållei' all '"försl när en
myndighet gjort vad som kan anses ankomma pä den för alt uppfylla det regionalpoliliska
målel kan den tilldelas medel via del särskilda anslaget. Statskontoret vill
peka på risken att myndigheler kan komma att begära medel från delta anslag för
verksamhet som normall borde åvila den. Statskontoret ansluter sig ändå i
princip lill uppfattningen atl medel bör ställas lill myndigheternas förfogande
för atl de regionalpolitiska målsällningama skall kunna förverkligas. Della
kräver dock en annan handläggningsordning än den som ulredningen föreslagil.

En samordning måsle ske mellan det av
sysselsättningsutredningen föreslagna stödel och de medel som skulle siällas
till länsstyrelsernas förfogande för utvecklings- och utredningsinsatser i
enlighet med decentraliseringsutredningens förslag. Del bör finnas en klar knytning
mellan handläggningen av de olika stöden eftersom de utredningsinsatser som
vidtas regionalt kan leda till konkrela åtgärder."

SJ anser ""all en viss precisering och
utveckling av förslaget är erforderligl för ett genomförande"" och
RRV "finner del inte klarl hur utredningen tänker sig att dessa medel
skall disponeras och hur avgränsningen skall göras gentemot regionalpolitiskt
betingade åtgärder som finansieras av myndighetemas ordinarie anslag. 1 den
mån sådana medel skall anvisas bör de enligt RRV;s mening avse konkreta ätgärdsprogram
på grundval av genomförda uppföljnings- och utvärderingssludier eller eget
initierat utredningsarbete. RRV är därför inte berett att f. n. tillstyrka
utredningens förslag."

Bland remissinstanserna finns en stor uppslutning kring
förslaget om decentralisering. Flera centrala myndigheter framhåller att de
förslag som utredningen framlagl sammanfaller med den grundsyn och tillämpning
av formema för decentralisering som myndigheter driver som en kontinuerlig
process. Länsstyrelsema framhåller all det föreslagna handlingsprogrammet för
decentralisering inom den statliga sektorn ulgör en viktig regionalpolitisk
åtgärd.

Svenska kommunförbundei framhåller att ""det
finns betydande decentraliseringsmöjligheter i den centrala och regionala
statsförvaltningen. En decentralisering kan medverka lill en önskvärd regional
utjämning.""

Statskontoret understryker atl ""koslnadema för
decentralisering kan bli höga - åtminstone relativt andra stödformer lill den
offentliga sektom -och anser därför "'att det noga bör övervägas från fall
till fall om inte en bätire regionalpolitisk effeki kan nås om medlen används
på något altemativt sätt." Enligt statskontoret bör de föreslagna författningsändringama
inte ske ulan decentralisering bör främjas genom anvisningar och andra selektiva
åtgärder som berör vissa myndigheter.""

SJ framhåller ""att en lämpligt avvägd
decentralisering som ett viktigt 13 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 112

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 194

medel i sirävandena atl effeklivisera verksamheten mer att
decentralisering som motverkar dessa sirävanden inte i sig bör anges som mål
för företag och förvaltningar".

Vägverket ""är tveksamt lill förslaget all ett deceniraliseringsmål
skrivs in i verksstadgan och myndighetens instruktion"".

Bosiadsslyrelsen ""anser del vara tveksamt om
decentraliseringen inom statsförvaltningen i nämnvärd grad kommer att främjas
av ett av statsmakterna fastlagt handlingsprogram för
decentralisering"".

Kommunal och landstingskommunal verksamhet

Sysselsättningsulredningen underslryker viklen av all de
regionalpolitiska faktorerna beakias redan i den primär- och
landstingskommunala verksamhetsplaneringen. Vidare framhåller utredningen att
det på den kommunala och landslingskommunala sidan finns anledning att
ytterligare utveckla metoder för en sysselsältningsplanering. Flertalet
remissinstanser ansluter sig till dessa ståndpunklstaganden men avvaktar
sysselsättningsutredningens slutbetänkande innan man i detalj yttrar sig över
förslagen.

Landstingsjörbundei framhåller all ""den inrikining
mol en ökad decentralisering av hälso- och sjukvården som finns verkar således
i en riktning som ur regionalpolitisk synpunkt bör kunna ge positiva effekter.
Delta gäller främsi om man ser till möjlighelerna att nå en bättre balans inom
varje län.""

Landstinget i Väslmanlands lån anser att det
""på den kommunala och landstingskommunala sidan finns anledning atl
ytterligare utveckla metoder för sysselsättningsplanering. En sådan kan tjäna
tvä viktiga syften. Dels all ge underlag för sysselsättnings- och utbildningsplanering
på läsni-vå, dels att vara eti led i den egna långsiktiga
verksamhetsplaneringen. Den försöksverksamhet som sysselsättningsulredningen
beskrivit i SOU 1978:42 bör i samarbete med kommun- och landstingsförbunden
kompletteras med rekommendationer och mer utförliga melodbeskrivning-ar för hur
planeringen kan utformas."

Landsilngel i Ålvsborgs lån framhåller alt
""hänsynen till de regionalpoliliska effekterna får emellerlid
enligt förvaltningsutskottets uppfattning inte tillmätas helt avgörande belydelse
vid lokaliseringen av landslingsinsti-tulioner i länet. Eftersom de ekonomiska
möjligheterna är begränsade måste landstinget prioritera utbyggnadsprogrammet.
Vid dessa överväganden måste de behovsmässiga aspeklema av sjukvårds- och annan
service tillmätas avgörande belydelse. Endasl då behovei av service är
likvärdigt bör sysselsäitningsmässiga skäl få betydelse.""

Utredningens förslag att slatligt stöd för kommunal
verksamhet kombineras med regionalpolitiskt motiverade anvisningar tillstyrks
av flera remissinstanser, som framhåller angelägenheten av atl
kommunalekonomis-

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 195

ka utredningens förslag om en förstärkning av skalteuljämningsbidragel
snarast genomförs.

Landsilngel i Uppsala lån framhåller att
""landstinget i olika sammanhang har riktat krilik mot alt det
nuvarande skatteutjämningssystemel är onyanserat och tar för lite hänsyn lill
strukturella olikheter mellan kommunerna - som exempelvis i Uppsala län - saml
atl den lägsta skattekrafts-garantin är för låg. Det är därför väsentligt att
kommunalekonomiska utredningens lorslag snarast genomförs och alt skalteutjämningssystemet
ger mer individuell rättvisa åt primärkommuner och landsting.""

Landsilng.sförbundcl anser alt ""eftersom det
rimligen bör ligga i huvudmännens intresse att fördela tillgängliga resurser
för primärvård så jämnt som möjligl i relation till behovei på olika orter
borde ett ekonomiski slöd. som är inriktat på att generellt skapa bättre
ekonomiska förutsätlningnar för att förverkliga den planerade utbyggnaden av de
lokala sjukhemmen och den övriga primärvärden vara tillräckligt som regionalpolitiskt
styrmedel."

Flertalet remissinstanser delar i princip utredningens
uppfattning att det extra skalteuljämningsbidragel även skall kunna fungera som
ett effektivt instrument då det gäller att genomföra på särskilda ändamål
inriktade regionalpoliliska åtgärder i kommunernas och landstingens verksamhei.

Svenska konnnunjörbundei hänvisar lill sitt yllrande över
kommunalekonomiska utredningens slutbetänkande och anför att "den
kommunala sektorns möjlighel till finansiering av sin verksamhet är av stor
betydelse för möjlighelerna all bedriva en aktiv regionalpolitik".

Skellejleå komniun framhåller att ""till ytan
stora kommuner som Skellefteå, där enbarl en kommundel motsvarar hela kommuner
i andra delar av landet, skulle ett sådant syslem kunna vara myckel värdefulli.
Systemet skulle t.ex. kunna ge utrymme för kompensation för merkostnader som
kan sammanhänga med eventuell spridning av kommunal verksamhet och förvaltning.
Ett sådant bidrag borde givetvis omfatta såväl primär-som
landstingskommuner.""

Karlskrona kommun är däremot tveksam beträffande förslaget
att ""extra skatteutjämningsbidrag skall kunna utgå även till
särskilda regionalpolitiska åtgärder. 1 princip bör skatteutjämning och
regionalpolitik hållas isär. 1 stället kan en höjning ske av de anslag som
föreslås ställas till länsstyrelsernas förfogande. Kommunen förordar därför atl
nämnda anslag ges en sädan storlek att länsstyrelserna kan göra effektiva insat.ser."'

Landsilngel 1 Norrbottens lån anser att förslaget kommer
alt "fä ytterst marginella effekter. Vad som istället behövs är ett skatteuljämningssystem
som tar större hänsyn lill regionala olikheter i form av exempelvis varierande
bebyggelsetäthel och avstånd. I glesbygder med långa avstånd löser begränsade
extra skatteutjämningsbidrag inga problem på sjukvårds- och
trafikområdet."

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 196

5 Särskilda sysselsättningsinsatser i glesbygd

Flertalet remissinstanser har även yttrat sig över glesbygdsdelegalionens
promemoria (Ds I 1978:37) Sysselsättning och Service i glesbygd, och hänvisar
till dessa yttranden. Däruiöver har några remissinsianser behandlat sysselsältningsutredningens
förslag till särskilda sysselsätlningsinsalser.

MUF inslämmer i atl bidragen lill hemarbete, regionala
utvecklingsfonder och länsslyrclser ersälls av de andra insaiser ulredningen
omnämner.

MUF släller sig mycket tveksam till en kostnadsmässig
utökning av IKS av den omfattning som här föreslås. Om sysselsättningen i IKS-arbeten
blir omfattande är risken uppenbar att vanliga företag i glesbygden - där lillgången
på ytterligare arbetskraft även vanligtvis är slarkl begränsad -har svårigheter
all utöka sin verksamhei. Arbeten av detta slag bör enligt MUF förbehållas
olika typer av handikappade. Friska människor bör kunna flytta till en annan orl
för atl få arbete när den reguljära arbetsmarknaden inte kan erbjuda arbele i
glesbygd.

Folkpartiets kvinnoförbund underslryker särskilt viklen av
att kvinnorna i glesbygden och stödområdena får samma möjlighel som männen lill
meningsfulla sysselsättningar. Enligi förbundel kan del slarkl ifrågasällas om
inte speciella slöd bör utgå till sådan verksamhet i glesbygden, som riktar
sig lill kvinnlig arbetskraft.

Enligt SHIO-Familjeföretagen bör huvudansvaret för de
åtgärder som omfattar hantverk, hemslöjd och hemarbele saml slöd till verksamheier,
som kan kombineras med lantbruks- och skogsföretag och andra näringar åvila de
omorganiserade utvecklingsfonderna.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 197

Bilaga 3

Sammanfattning av expertgruppens för regional utredningsverksamhet
delbetänkanden (SOU 1978:46 och 47) Att främja regional utveckling

Politiken har givil klarl positiva effekier beiräffande
sysselsättning, produklion och lönebildning.

Trots slödeffekterna kvarslår stora skillnader i sysselsäuning
och välfärd mellan stödområdena och andra delar av landet.

I framtiden kan del krävas ytterligare ökningar av
stödinsatserna om en fortsall uljämning mellan de nuvarande stödområdena och
övriga landet skall uppnås.

ERU:s siudier visar att de selektivt prövade medlen län
och bidrag hiltills varil effeklivare än de generellt verkande medlen
transport- och sys-selsiiiiningsstöd.

Transport- och sysselsältningsstöd kan göras mer selekliva
att till exempel vissa branscher inom råvarubaserad induslri utesluts från
stödformen.

För all frigöra resurser vid handläggningen skulle en
sammanslagning av vissa stödformer kunna övervägas.

1.
Då den moderna regionalpoliliska
slödverksamheten introducerades år 1965 höll skogslänen på att minska sina
andelar av den totala indusirisysselsättningen i landet. Under hela perioden
1965-1977 har däremot skogslänen ökal sina sysselsäiiningsandelar. ERU:s
uppföljning av stödets effekier syfiar lill all visa i vilken ulsiräckning som
de regionalpolitiska stödmedlen bidragit till denna utveckling.

2.
Eftersom de regionalpolitiska
medlen kraftigt förstärktes år 1970, är del nalurligl alt särskilja de två
femårsperioderna 1965-1970 och 1970-1975 från varandra i effektstudierna. En tudelning
motiveras också av att de regionalpoliliska målen i början av 1970-lalel fick
en någoi annan och mer välfärdsorienlerad inriktning. Den stora utflyttningen
frän Norrland hade bromsals upp och en grund för en ambitiösare och mer
långsiktig po-lilik kunde byggas upp. De nya medel som introducerades hade
också främst en långsiktig inriktning på atl nå en effeklivare fördelning av
landets resurser och en bälire välfärd för den enskilde. Samtidigt har del hela
tiden varil aktuellt att sälla in regionalpolitiska medel för all uppnå
kortsiktiga siabiliseringspoliiiska mål. Del senasle årels insaiser i många krisorler
bär vittnesbörd om della.

3.
Inför
ställningstaganden om den framlida regionalpolitiken är del vikligl alt hålla
i minnet alt den för regionalpolitiken gynnsamma perioden 1970- 1975 präglades
av en ökning av indusirisysselsättningen i landet som helhet. Samtidigt bör
betonas atl den ekonomiska tillväxten i landet var snabbare i slulel av 1960-lalel
än under 1970-lalel, även om induslrisyssel-sätlningen då minskade. Del
nuvarande stödsystemet med lån och bidrag

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 198

lill enskilda förelag har alllså funniis i tidsperioder
med viu skilda ekonomiska förulsältningar.

4.
Under hela
perioden 1965-1975 har ell nettotillskott på mellan 10000 och 20OOO induslriarbelslillfällen
skapals i slödområdena. Slödförelagen själva har enligi induslrislatisliken ökal
sin sysselsättning med över 36000. En del av denna arbelskrafl har rekryierais
från äldre förelag som minskat sin sysselsättning. En del av slödel har därmed gälll
en förnyelse av stödområdenas induslri. Induslrin i hela landet hade i slorl seil
samma sysselsäuning år 1965 som år 1975. En klar omfördelning av sysselsältningen
inom landet har alltså ägt rum. T rots slödeffekterna kvarslår dock stora
skillnader i sysselsätlningslägel och välfärden mellan stödområdena och andra
delar av landet. De senasle årens branschkriser som skapat sysselsällningsproblem
i orler uianför stödområdena har inle på ell väseniligi säll ändrai dessa
förhållanden.

5.
För del inre stödområdel
regislreras en sysselsättningsökning frän 15000 år 1965 lill 24000 år 1975.
Under den första femårsperioden, då det inre stödområdel ännu inle var
avgränsa! med speciella stödmedel, ökade sysselsättningen med 3600. Under
1970-talets försia hälft var molsvarande ökning 5 600. Omkring hälfien av dessa
ökningstal kan hänföras till del regionalpoliliska siödet.

6.
En förklaring lill
all inre siödområdet upplevde en siörre expansion än övriga slödområden redan
under slulel av 1960-lalel är all lokaliseringsbidrag hela tiden har uigåit.
Det är framför allt bidraget som ger förelagen en subvention vid etablering i
inre siödområdet. För ett nystartat förelag som gör en inveslering gäller all
av den lolala möjliga subventionen på 62 9? svarar lokaliseringsbidraget för 39
9r och sysselsättnings- och introduktionssiöd lillsammans för 16 9(. För
existerande förelag med längre planeringshorisonler väger de två stödformerna
jämnt. Samma förhållande gäller de lolala bidragssummor som utgåu.

7.
Del regionalpoliliska
siödet medför inle samma subvenlion för alla förelag. Låg lönsamhet kan ge siörre
subvenlion än god lönsamhet. Eftersom lokaliseringsbidragei minskar företagens
avskrivningsunderlag, ökar beskauningen av vinstgivande förelag då de fär
bidrag. Ett företag med låg lönsamhet i inre stödområdet kan sålunda få sina inierna
koslnader (löner och kapilalkoslnader) sänkta med maximall 19%, medan ett
mycket lönsamt företag får kosinaderna sänkia med 15%. För övriga delar av
allmänna stödområdel (i undersökningen benämnl yiire siödområdet) är motsvarande
siffror 12 resp. 9%. Om allt annal var lika skulle slödförelagen kunna sälja
sina varor till ell pris som var upp lill 10%, lägre än konkurrenternas. Delta
gäller förelag med låg lönsamhet i inre stödområdet. Del lönsamma förelagel
kan sänka sina priser med omkring 7 %.

8.
Moi bakgrund
av dagens lönsamheisproblem inom svensk induslri är del vikligl all känna till
hur slödförelagen klarat sig. Allmänt kan konstateras alt mer än två
tredjedelar av netlolillskoltet av sysselsättningstillfällen

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 199

lillfallit den delen av den konkurrensulsalta induslrin
som inle är råvarubaserad. Huvudparlen av sysselsättningen har också lillkt)mniil
i förelag som förbättrat sin konkurrenskrafi genlemoi utlandet.

9. De meioder som använts för fördelning av lokaliseringsslödei
har

medfört all en stor del av slödel gått lill branscher med goda framlidsulsik-

ler. Delta ålerspeglas också i slödföreiagens produkliviielsulvecklinj;

(män som produktion per sysselsatt). 1 stort scll har slödförelagen följl

med i den allmänna produklivitetsstegringen mellan åren 1965 och 1975.

även om en viss nedgång i relalion lill induslrin som helhei kan konstaleras

för den senare delen av perioden.

10. Även om lokaliseringsstödet är så konslruerul all
del slinnilerar fö

retagen atl salsa på en produktionsteknik med stora insaiser av maskiner

och andra anläggningar, kan någon sådan tendens inte spåras. Inle heller

har de förelag som fått sysselsätiningssiöd ökal sin andel arbelskrafl.

Företagen är bundna vid en internationellt utvecklad teknik som är in

byggd i maskinparken. Den av mänga framförda farhågan all de förelag

som får lokaliseringsstöd skall bli myckel mekaniserade har alltså hiuills

inle bekräflais.

11. Som speciella problemgrupper bland slödförelagen
kan följande om

nämnas: Små och medelstora förelag i inre siödområdet, nyetablerade fö

relag som enbarl fått sysselsätiningssiöd, men ej lokaliseringssiöd. De har

låg lönsamhet. Andra problemgrupper utgör de råvarubaserade förelagen

och de förelag som erhållit transportstöd. De senare tillhör ofta den råva

rubaserade industrin, som inle har haft någon posiliv sysselsällningsul

veckling.

12. Lönerna i stödföretagen ligger
numera i nivå med riksgenomsnillel för industrin. 1 yttre stödområdel och grå
zonen ligger man över genomsnittsnivån och i inre siödområdet under. Särskilt
låg är lönenivån i förelag som enbarl fåll sysselsätiningssiöd.

13. I slödundersökningen har ett antal
kommuner iniensivstuderals. Bland de undersökta orterna har Ragunda och Älvsbyn
den lägsta sysselsättningsgraden, dvs. få sysselsatta bland befolkningen. 1
dessa orter har också slödföretagen rekryterat många arbetslösa och personer i arbels-marknadsulbildning.
Totalt omkring 20% av de sysselsatta har rekryterats från dessa grupper. Del
kan jämföras med Lessebos och Borlänges 7% och Luleås 12%. 1 Borlänge, Ragunda
och Piteå utgör de hemarbetande kvinnorna 12%, av befolkningen i åldern 16 lill
64 år. I stödföretagen arbetar endasl omkring 1 % som rekryterats från denna
grupp.

14. De flesta av dem som nyanställts
vid slödförelagen har tidigare varil sysselsatta i andra företag (drygt 60%).
Delta visar atl regionalpoliliska .stödet startat en omfattande
rekryteringsprocess. Mångdubbelt ller än de som arbeiar i stödförelag har varil
inblandade i denna process. Vakanser uppslår i andra förelag då arbetskraft
flyttar över till slödförelagen. Della betyder bland annat atl om en lolal bild
av regionalpolitikens effekier på

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 200

arbelslöshelen skall erhållas, måsle. lill de arbetslösa
som rekryierais direkt lill slödförelagen, läggas de arbetslösa som fåll fylla
de vakanser som uppslån i andra förelag än slödföretag. Del här förhållandel
bör påverka bedömningen av könskvoleringen. Även om få slödförelag levi upp
till all anställa minsl 40% kvinnor har många kvinnor fåll anslällning i nägot
led i rekryleringskedjan.

15. Molsvarande resonemang måsle föras
då del gäller stödels effekier på flytlningsrörelserna. Nio av tio av de
sysselsatta har rekryterats lokalt och drygl 4% har flyital längre siräckor för
atl få arbele i slödförelagen. Även här har emellerlid vakanser uppsiåll i
andra förelag på orlen. varför den lolala arbelskraftsomflytlningen blir siörre.

16. De långväga flyllarna lillhör en
grupp arbeisiagare med goda yrkeskunskaper och god uibildning. Arbelel i slödförelagen
kan ses som en led i karriären för denna grupp.

17. För den forlsalia regionalpolitiken
kan följande allmänna slutsatser om den hiltills bedrivna verksamheien anföras:

a. Politiken har i sin helhet givit klart posiliva effekier
beiräffande sys

selsättning, produktion och lönebildning.

b. Den förda politiken hade god draghjälp av den
allmänna sysselsäll-

ningsexpansion som inträffade under 1970-lalels försia hälft. Stödverk

samheten har dock efter hand blivit allt dyrare. Effekien per siödkrona har

sjunkil i takt med all siörre resurser satts in.

c. Under en framtida sysselsättningsnedgång för
industrin är ertarenhe-

terna under 1960-talets senare hälft av speciellt intresse. Då vann stödom

rådet andelar av indusirisysselsättningen. Sysselsättningsökningen där

blev dock mycket måttlig, men effekten per stödkrona var stor,

18. ERU:s slutsats är att det i framtiden kan krävas
ytterligare ökningar

av stödinsatsema om en fortsall utjämning mellan de nuvarande stödområ

dena och övriga landet skall uppnås. Specielll gäller della om de gängse

bedömningarna atl industrisysselsättningen i landet som helhet kommer

atl minska är riktiga.

19. Till det stöd som givit relativt sett liten direkt
sysselsättningseffekt

kan främst transportstöd och sysselsättningsstöd räknas. ERU:s siudier

visar alt de selektivt prövade medlen lån och bidrag hittills varit effektiva

re än de generellt verkande medlen transport- och sysselsättningsstöd. Ell

undanlag finns dock och del är lokaliseringsstödet till den råvarubaserade

induslrin.

Allmänt kan konstateras alt man här står inför ell val
mellan atl satsa på generella medel, vilka som regel är lälta atl administrera,
och atl satsa på selektiva medel, som kräver större personella insatser vid
handläggningen. Det måste ocksä hållas i minnet att ERU:s slutsatser endasl
gäller den hittillsvarande verksamheten. Som exempel kan nämnas att en mycket
kraftig satsning på sysselsättningsstöd i hela det allmänna stödområdet skulle
kunna medföra atl mer expansiva förelag kom atl utnyttja siödet. Träns-

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 201

port- och sysselsätiningssiöd kan görus något mer
selektiva genom ati vissa branscher till exempel viss råvarubaserad induslri utesluts
från stödformen.

20. En vikiig slutsats är atl siödet leder till
omfattande omflyttningar av

arbetskraft mellan förelag. Med lanke på atl slödförelagen ökat sin syssel

sättning mer än vad sysselsättningen ökar i stödområdena i sin helhet, lor

de rekryteringen lill stödföretagen ofta ske från andra företug som läggs

ned eller rationaliserar bort arbetskraft.

21. För atl frigöra resurser vid handläggningen av
stödärenden skulle en

sammanslagning av vissa stödformer kunna övervägas. Dagens regional

poliliska medelsarsenal är så splittrad atl den kan vara svår att överblicka

för de enskilda stödföretagen. Mycket lalar dessutom för att företagen är

bundna vid en viss teknik oavsell i vilken form stödet utgår.

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 202

Bilaga 4

Remissyttranden över expertgruppens för regional utredningsverksamhet
delbetänkanden (SOU 1978:46 och 47) Att främja regional utveckling

1 Inledning

Expertgruppens för regional utredningsverksamhet
delbetänkande (SOU 1978:46 och 47) Att främja regional utveckling remissbehandlades
hösslen 1978.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetls av
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbeiarskyddssiyrelsen. bosiadsslyrelsen, domänverkei,
konjunkiurinslilutet. konsumeniverkei, lanlbmksslyrelsen, lufifarisver-kei,
samtliga länsstyrelser, postverket, riksrevisionsverkei (RRV), sjöfartsverket,
skogsstyrelsen, skolöverstyrelsen (SÖ), socialstyrelsen, statens industriverk,
statens invandrarverk, statens järnvägar (SJ), statens naturvårdsverk, siaiens
personalverk (SPN), stålens planverk, statens vattenfallsverk, statens vägverk,
statistiska centralbyrån (SCB), siaiskoniorei, leleverkel, överbefälhavaren
(ÖB), Siockholms, Norrtälje, Enköpings, Eskilsluna, Norrköpings, Jönköpings,
Ljungby, Gollands, Karlskrona, Olofslröms, Hässleholms, Höörs, Malmö,
Kungsbacka, Mölndals, Göleborgs. Gullspångs. Karlstads, Arvika, Örebro,
Ljusdals, Sundsvalls, Kramfors, Östersunds, Skellefteå och Luleå kommuner,
Stockholms läns, Uppsala läns, Södermanlands läns, Östergötlands läns,
Jönköpings län, Kronobergs läns, Kalmar läns, Blekinge läns. Kristianstads
läns. Malmöhus läns, Hallands läns, Göteborgs och Bohus läns, Skaraborgs läns,
Kopparbergs läns, Gävleborgs läns. Västernorrlands läns, Jämtlands läns,
Västerbottens läns och Norrbollens läns landsiing, Cenierns kvinnoförbund.
Centerns ungdomsförbund. Centralorganisationen SACO/SR, expertgruppen för
forskning och fysisk planering och bebyggelse. Folkpartiets ungdomsförbund (FPU),
Institutet för social forskning (SOFI), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Moderata ungdomsförbundet
(MUF). Statsförelag AB, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska handelskammarförbundel.
Svenska kommunförbundei, Sveriges köpmannaförbund, SHIO-Familjeföretagen,
Sveriges industriförbund och Tjänsiemännens centralorganisation (TCO).
Dessutom har yttrande inkommii från Svenska civilekonomföreningen.

2 Allmänna synpunkter

De flesta remissinsianser är positiva till ulredningen och
anser del värdefullt att de olika regionalpolitiska stödformerna utvärderas
med jämna

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 203

mellanrum. Sä I. ex. anser LO ""del som myckel värdefulli
med denna mer eller mindre löpande ulvärdering som sker genom ERU:s
verksamhet"" och menarall ""ERU bör fortsälla alt söka klariägga
de lolala samhällsekonomiska effekterna av slödpolitiken"".

Flera remissinsianser anser emellerlid all ERU:s ulvärdering
varit alllför begränsad.

Exempelvis anser länsstyrelsen 1 Jönköpings län att det
hade ""varil önskvärt om ERU också analyserat i vilken omfattning län
utanför siödområdet förlorat arbetstillfällen som en direkt följd av del
regionalpolitiska siödet".

Svenska handdskammarförbundel finner all
"'expertgruppen i myckel sior Ulsiräckning använi slödföreiagens sysselsällningsulveckling
som kriierium på del regionalpolitiska stödets effekter". Förbundet
hävdar att ""det hade varil av minst lika stort intresse om
expertgruppen sökt utvärdera huruvida del regionalpoliliska siödet förbättrat möjlighelerna
för förelag i siödområdet atl överleva och om slödel främjat företagens
utvecklingsförmåga på lång sikl. Expertgruppens fixering vid
sysselsättningseffekterna har, enligt förbundets uppfattning, begränsat
utredningens värde som underlag för en bedömning av behovet av en förändrad
regionalpolitik".

Länssiyrelsen i StockluUms län har invändningar mot alt ERU:s
sludie "omfattar enbart det regionalpolitiska siödet lill industrin. Hur
denna effekt står i förhållande till exempelvis effekten av den kraftiga
utbyggnad av den offenlliga sektorn som skett under samma tidsperiod behandlas
inte."

Betänkandet utgör enligt Skaraborgs läns landsting inte
"någon egentlig utvärdering av regionalpolitikens effekter. Vad ERU i
stället redovisar är lokaliseringspolitikens effekter."" Vidare
framhåller landstinget atl ""del är omöjligt att efter en studie av
främst lokaliseringsbidrag, lokaliseringslån, sysselsättningsstöd och transportstöd
uttala sig om regionalpolitikens effekter. Eftersom regionalpoliliken till
sitt innehåll är betydligt mer omfattande borde siudier av andra
ekonomiska/politiska, näringspolitiska, arbetsmarknadspolitiska och
socialpolitiska åtgärders betydelse förden regionala utvecklingen behandlats i
belänkandet. Delta gäller även ortsplanen och planeringstalen för länens och
de regionala statliga organens verksamhet.""

3
Den regionala utvecklingen från 1965

Utvecklingen på arbetsmarknaden

Flera remissorgan finner det tillfredsställande atl
storstadslänens andel av indusirisysselsättningen minskat till förmån för bl.
a. en sysselsättningsökning i del inre stödområdel.

Länsstyrelsen i Ösiergöllands län anser dock att det
egentligen ligger

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 204

""nära lill hands alt med viss oro la del av
resultatet för perioden 1970-1975. Trots allmän lillväxl i induslrisysselsällningen
hardei regionalpoliliska slödel givil ett sämre resultat än
tidigare.""

Några remissinstanser påpekar all den industriella
utvecklingen under perioden efter 1975 har inneburit problem för mänga förelag
med nedläggning och inskränkning som följd. ERU borde därför ha studerat åven
utvecklingen efter år 1975.

Vidare behandlas den offenlliga sektorn av flera remissinsianser.

Länssiyrelsen i Kalmar län vill erinra om att
""tillväxten av den offenlliga seklorn under de senasle åren svarat
för huvuddelen av de nya arbetstilirällen som tillskapats i länet. Mol denna
bakgrund vore det värdefullt om ERU i sitt fortsatta arbete i siörre ulsiräckning
än hittills skulle kunna ägna sina resurser åt en ulvärdering av den offentliga
seklorns roll i regionalpolitiken."'

Lundstingel i Kopparbergs län pekar på ""all en
ensidig satsning på den offenlliga sektorn i stödområdet inte är önskvärd.
Snarare måste regional-och näringspolitiken inriktas på att intensifiera och
fördjupa möjligheterna till industrieiableringar i dessa områden. Endast om
satsningar från offentlig servicesektor går parallelll med industrieiableringar
kan varaktiga positiva effekter förväntas.""

Länssiyrelsen 1 Värmlands län menar att ""en
utvärdering av den förda regionalpolitiken borde i högre grad än vad som gäller
för ERU:s ha försökt atl mer systematiskt kartlägga sådana förändringar som
avsiktligt eller oavsiktligt stått i samklang med de regionalpolitiska sirävandena.
Det ökade medvetandet och den livliga debatten om de regionala problem som bl.
a. länsplaneringen lett till har enligt länsstyrelsens mening haft en väsentlig
inverkan i dessa sammanhang.""

Flera remissinsianser instämmer i detta.

Vad beträffar förändringar i arbetskraften framhåller
Centerns kvinno-Jörhund atl ""utredningen visar att en ökning skell i
förvärvsfrekvensen bland kvinnor inom det inre stödområdet. Trots detta är
andelen kvinnor i förvärvsarbete där avsevärt lägre än i övriga delar av
landet. Ökade möjligheter bör specielll ges kvinnor i dessa områden, då den
helt övervägande delen av deltidsarbetande är kvinnor. En bättre balans måsle
skapas så all både män och kvinnor arbeiar på lika villkor. 1 del inre
stödområdet är lönenivån i de företag som enbart fått sysselsältningsstöd låg.
En fråga inställer sig då - hur har della påverkal kvinnomas sysselsättning. CKF
ifrågasätter om inte den ökning som kunnat påvisas av kvinnlig arbetskraft är
att hänföra lill att det rör sig om lågavlönade traditionella kvinnoyrken.""

Befolkningsutvecklingen

Vad beträffar ERU:s redovisning av befolkningsutvecklingen
säger Centerns kvinnoförbund atl ""även om flyltningarna från
glesbygdsområdena

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 205

minskal lill IVamlör allt slorsiädeina, sker en alltmer markanl
omnytlning inom regionema till täuirlerna. (3ckså en inomregional omflyilning
medför uiarnining av kullurbygder och skapar sociala omställningsproblem. De ojänilikheler
som förekommer inom regionen vad beträffar service i olika former har kommimcr
och landsting stora möjligheler att motverka."

Flera remissinstanser, framför allt länsstyrelser i de
nordliga länen, är oroliga över befolkningsulvccklingen i skogslänen.

Löiissiyrdsen 1 Gävleborgs län "vill starkt
understryka utredningens farhågor beträffande riskema för ökade regionala
obalanser. Visserligen har befolkningsantalet hållits uppe men om man titlar på
bl.a. åldersfördelningen, valmöjligheter, sysselsättningsmöjligheter för olika
grupper inom arbetsmarknaden m.m. upptäcks ganska snart alt förhållandena är
olika inom olika delar av landet. "

Länsstyrelsen framhåller vidare all "skogslänen sammanlagel
uppvisar en befolkningsökning men förskjutningarna mellan olika åldersgrupper
har varil myckel kraftiga. Den starka förskjutningen mol en allt siörre andel
äldre människor kommer att medföra stora problem på många områden."

Laudsllng.sförbuudei understryker atl de regionala och
inomregionala obalanserna i riket fortfarande är stora "trots de
regionalpolitiska insatserna och trots atl slödel haft positiva
sysselsättningseffekter, är befolknings-situationen inom fiämst kommunerna i de
inre delarna av Norrland kanske allvariigare än någonsin. Mönstret återkommer i
andra landsändar."

4 Mål och medel i regionalpolitiken

Flertalet remissinsianser hävdar all det är viktigt alt ERU:s
rapport läggs lill grund för en samlad bedömning av behovet av
regionalpolitiska och näringspolitiska medel innan delreformer genomförs. Beslul
om ett komplicerat och finfördelai slödområdessysiem kan visserligen leda till
klara regler för lånemöjligheter och villkor i olika delar av Iandel men bristande
flexibiliiet och faran för eti svårtillgängligt system riskerar all eliminera
dessa fördelar.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län påpekar också "de
långsiktigt posiliva effekter som regionalpoliliskl slöd haft då del vid
enstaka tillfällen satts in utanlbr stödområdet i krisdrabbade orler eller i
orter med långsiktiga struktiupioblem. Möjlighelema till detta bör på intet vis
försämras. ERU har i sin rapporl inte diskuterat eller mätt effektema av all
regionalpolitiska insatser görs vid rätt tidpunkt dvs. innan obalanserna
blivit allt för omfatlande. Länsstyrelsen vill betona vikten alt de regionalpoliliska
medlen ges en utformning som medger sådana förebyggande insaiser."

TCO framhåller all "regionalpolitikens stödåtgärder för
utveckling av industrin i de olika stödområdena icke får medföra att industrins
utveckling och uppiätthållandet av sysselsättningsgraden försvåras inom andra

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 206

delar av landet. En sådan effekt av regionalpoliliska
åtgärder kan knappasl någon del av Iandel ha fördel av.""

Flera remissinstanser är av samma åsikt.

Några norrlandslän framhåller atl del är väsentligt att
tyngdpunkten i de regionalpolitiska och glesbygdspolitiska insalsema, bör ligga
i skogslänen och all en förstärkning av stödet främst bör avse de sysselsätlningsmiissigl
sämst ställda kommunerna.

FPU anseratt "den ortsklassificering som finns i dag
bör avskaffas, och ersättas med ell nät av statligt garanterade serviceorter.
Koncentrationen lill vissa centra skulle därmed minska. Den indelning som nu
finns i olika stödområden måste också förändras. Nu sedan
arbetsgivareavgifterna försvunnit och stödområdena utökats så att större delen
av Sverige ingår i dessa och de som inte ingår dessulom får stora selektiva
stöd. så har denna indelning hell förlorat sill syfte. Avtappningsregionerna
bör på något sätl klart favoriseras.""

Väsiernorrlands läns lundsting poängterar belydelsen av
all regionalpoliliska slödålgärder är kopplade till orlsslrukturen. En
koncentration av de samlade resinserna är enligt landstinget en förutsättning
för inlandels fortlevnad.

LRF konsiaterar atl ERU vidhåller sina tidigare synpunkter
på värdet av orlsklassificeringen och framhåller alt "della förefaller minsl
sagt förvånande i relation lill de skillnader i främst
sysselsättningsmöjligheterna mellan olika delar av Iandel, som ERU:s eget malerial
visar på. Ortsklassificeringen avser styra sysselsättnings- och
befolkningsutvecklingen mot en ökad koncentration i länen. Enligt LRF:s mening
behövs alla tillgängliga resurser på regionalpolitikens område till att utjämna
sysselsättningsmöjligheterna mellan landsdelar, mellan länsdelar och mellan
kommundelar. Några resurser för att påskynda koncentrationen i orlsklassificeringens
syfte lorde inle kunna anslås. Av dessa konkreta förhållanden drar LRF
slutsatsen att ortsklassificeringen bör avskaffas.""

Länsstyrelsen i Kalmur län ifrågasätter om utvecklingen
motsvarat de uppställda regionalpoliliska målen och framhåller att
""det är väsentligt att del regionalpolitiska stödet ges en sådan
inriktning att sysselsättningskriser löses utan att därför medverka lill att
en föråldrad industristruktur konserveras"".

Länssivrelseu i Narrhotieiis län konslalerar alt "ERU
framför allt uppehåller sig vid orlsplanen. På del säliei blir
regionalpolitikens mål rätl obestämt och därmed blir också utvärderingen
obestämd."

Beiräffande de regionalpoliliska stödmedlen framhåller länssiyrelsen
i Väsiernorrlands län "all de regionalpolitiska stödmedlen måste användas
mera i enlighel med grundlankarna bakom dem än som varil fallet särskilt under
de senasle åren"". Länsstyrelsen anser all regionalpoliliken
"allt mer fått stå tillbaka för andra hänsyn, inte minsl näringspolitiska".

Länssiyrelsen i Örebro län anser ""all de regionalpoliliska
medlen måsle

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 207

kombineras med ytterligare satsningar på
sysselsättningsfrämjande åtgärder. Vidare bör företagen stimuleras atl
utveckla nya produkter. Sådana salsningar är för de små och medelstora
företagen sä resurskrävande alt insatser från centrala organ är
påkallade.""

De flesta remissinsianserna biiräder expertgruppens rekommendalion
all vissa slödformer slås samman. Bl.a. framhåller 5\£';(.sA« handdskam-niarförbundei
all "den flora av olika regionalpoliliska medel som finns i dag iir svår
alt överblicka för det enskilda företagel. En förenkling är därför myckel
önskvärd."

5 Det regionalpolitiska stödets effekter på sysselsättning
och ekonomi

ERU säger i sitt be länkande bl. a. att
sysselsättningsökningen inle är något mått på stödeffekten. Man vet inte vad
som skulle ha hänt med stödföretagen, om stöd inte hade utgått. Det kan dock
konstateras alt sysselsättningsexpansionen blivit extra kraftig några år efter
det atl stödet utgått. 1 flera fall hade sannolikt en nedläggning varit altemativet.

Flera remissinstanser instämmer i detta. Utvecklingsfonden
1 Västerbottens län framhåller exempelvis att "sysselsättningsökningen i områdel
har varit klart positiv jämfört med landet i övrigt. Även om åtskilliga andra fakiorer
kan ha medverkal lill den omfördelning av arbetskraft som kommit till stånd,
anser fonden alt lokaliseringsstödet varit en av de starkasl bidragande orsakema
till denna utveckling,"

AMS framhåller all ""ERU-forskama har funnit, atl
stödel leder till om-fallande omflyttningar av arbetskraft mellan företag, Detla
innebär att det i sisla hand är belydligt fler personer ulan arbele som berörs
av stödinsatsen än vad som framgår av rekryteringen till stödföretagen. För att
få en samlad bild av regionalpolitikens sysselsättningseffekter för olika
grupper måste, enligt styrelsens mening, samtliga led i rekryteringskedjan
studeras. Enligt styrelsens uppfattning är del också viktigt att beakta de
effekter av den regionalpolitiska stödverksamheten som ligger utanför de
direkta sysselsättningseffektema, bl.a, genom att lidigare sysselsatt
arbetskraft genom rekryteringsprocessen har förbättrat sin ställning på
arbetsmarknaden,""

Några remissinstanser menaratt ERU använt stödföretagens
sysselsättningseffekter som huvudkriterium vid utvärderingen av det regionalpoliliska
stödets eflekter. Så t. ex, framhäller länsstyrelsen i Södermanlands lån all
""en projektorienlerad analys hade varit mera motiverad än en schematisk
och grov beskrivning av företagets/arbetsställets totala sysselsält-ningsförändring".

ERU konsiaterar, att omläggningen av stödpolitiken efter
år 1970 i syfte att premiera sysselsättningsmålet pä bekostnad av
tillväxtmålet, inneburit en lägre grad av måluppfyllelse när det gäller
sysselsättningseffekten per

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 208

stödkrona. De gynnsammaste sysselsättningseffektema har
erhållits i de verksamheier där en expansion är fördelaktigast med hänsyn till
Sveriges roll i den intemationella arbetsfördelningen. SIND inslämmer i
slutsatsen "att den bästa regionalpolitiken äralt satsa på branscher som
kan konkurrera framgångsrikt med import och/eller export. På så sätt vinner
man sysselsättningseffekter på längre sikl. Detta torde också medföra största
möjliga bidrag till landets nationella tillväxt. ERU:s analyser visar atl det framlorallt
är lokaliseringsstödet som bidragit lill en strukturomvandling i denna riktning.""

Flera remissinstanser instämmer i della.

En del remissinstanser bl.a. Stockholms läns landsiing
anser alt det är sannolikt all "utvecklingen inom den offentliga sektorn
varit en bidragande orsak till den sysselsättningsökning inom industrin som
skett. Om så är lallei skulle de uppgifter om industristödels
sysselsättningseffekter som betänkandet redovisar vara en överskailning av de
verkliga effekierna -en del av dem borde i stället ses som effekter av den
offentliga seklorns utveckling.""

I utredningen framkommer atl regionalpolitikens
sysselsättningseffekter varil negaliva inom den råvarubaserade industrisektorn,
trots att beräkningama har inkluderat de indirekta och inducerade
sysselsättningseffekterna. Med hänvisning till de regionalpolitiska målen om
snabb ekonomisk lillväxt, ifrågasattes ett rortsatt stöd till denna sektor.

Örnsköldsviks kommun motsätter sig en sådan förändring och
framhåller atl "en inskränkning av stödet till den råvarubaserade
industrin skulle starkt kunna försämra denna sektors konkurrenskraft och i
vissa fall kunna få katastrt)l'ala följder i form av industrinedläggningar'.

ERU:s kartläggning visar alt sammanlagt 72 lokaliseringsföretag
hade lagls ned t. o. m. år 1975. Av dessa hade 52 företag gått i konkurs. Av nyetablerade
företag som fått sysselsältningsstöd hade 24 av 93 förelag som fåll stöd mellan
1970 och 1975 lagls ned./?/? V "anser del angelägel atl man närmare söker
belysa orsakema till sådana nedläggningar med hänsyn till de statliga bidrag
som utgått"".

Liknande synpunkter har framförts i flera yttranden.

Länsstyrelsen i Norrbollens län framhåller att det hade
varit "intressant om ERU närmare än vad nu har skell gåll in i
diskussionen om företagens benägenhei all bygga ut och nyelablera"".

Enligt betänkandet påverkas förelag inle i sill val av
produktionsprocess av att lokaliseringsstödet främst ulgår i form av en kapitalsubventionering.
Enligt gmndläggande ekonomisk teori leder kapitalsubvenlion däremoi lill alt
ett förelag väljer en mer kapilalintensiv produktionsmetod än det skulle ha
gjort om stödel inle funnits men företaget ändå investerat. Studierna visar
att lokaliseringsstödföretag inte tenderar att bli mer kapitalintensiva än icke
stödtöreiag. Del kan enligt Skaraborgs läns landsting ifrågasättas om ""ERU:s
modeller är tillräckligt finkänsliga för all ge underlag för den slut-

s. 209 Kontrollera mot PDF

sats man drar. Studier som gjorts inom ramen för
energikommissionens arbele visar exempelvis alt förelagen har en betydande
känslighet för förändrade relativa priser.""

Beträffande lokaliseringsstödets effekter på hela
ekonomins tillväxttakt sker i bilagedelen (SOU 1978: 47) en genomgång av vilken
informaiion som skulle behövas. Slutsatsen blir att de valda
utvärderingsmetoderna inle ger tillräckligt underlag för en bedömning av
stödets effekter på tillväxttakten. Stockholms läns landsting påpekaratt
""i huvudtexten drar ERU emellertid slutsatsen att regionalpolitiken
givit klarl positiva effekter på sysselsättning ulan tecken på kostnader i
form av lägre ekonomisk tillväxt. Den senare delen av detla påstående är
uppenbarligen svagt underbyggd."" Flera remissinsianser har påpekat
denna brist på överensstämmelse.

ERU finner anledning att ifrågasätta om lokaliseringsstöd
i framliden skall utgå till rationaliseringsinvesteringar, eftersom kapitalfömyelsebe-hov
numera finns främst i stagnerande företag och förelag med stagnerande
marknader och ogynnsam utveckling av den inlernationella konkurrensförmågan. SIND
instämmer häri och menar alt "om det behövs insatser för della ändamål
bör sådana åtgärder vidlas inom ramen för den nationella
näringspolitiken"".

6. Utvärdering av välfärdsefTekter av den
regionalpolitiska stödverksamheten

Fierlalel remissinsianser inslämmer i ERU:s slutsatser all
även om de flesta av dem som anställs i stödföretagen lidigare har varit
sysselsatta i andra företag har del startat en omfatlande rekryteringsprocess
vilket resulterat i att även de arbetslösa har fåll fylla de vakanser som
uppstått i andra förelag än stödförelag.

Stockholms läns landsting säger dock att "'en
anmärkningsvärt stor andel (50 procent) av de tidigare sysselsatta har bytt
yrkesområde i samband med anställningsbytet. 1 betäkandet tolkas delta som alt
många har bytt av nödvändighetsskäl, dvs, för att upprätthålla en
tillfredsställande sysselsättning. Detta skulle kunna tyda på att många
människor föredrar att byta yrke framför atl få arbete inom samma yrke på en
annan ort och då tvingas flytta."

Utvärderingen av det regionalpolitiska stödels
välfärdseffekter pekar enligt lånsstyrelsen i Värmlands lån på "'att
lokaliseringsstödet i hög grad kommii den lokala arbetskraften till del. Viss
rekrytering av kvalificerad arbetskraft från andra kommuner torde i många fall
vara nödvändig. En ökad anställning av personer som befinner sig uianför
arbetsmarknaden bör dock enligt länsstyrelsens mening eftersträvas. Delta
ställer dock krav på samordnade utbildningsinsatser inom bl.a. arbetsmarknadspolitikens
ram." 14 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 112

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 210

Flera remissinstanser konstaterar atl det inte i första
hand är de arbetslösa som berörs av expansionen i stödföretagen. Länsstyrelsen
1 Norrbottens län framhåller att ""de som har svårigheter alt finna
arbete i vanliga fall (t.ex. medelålders, äldre, ungdomar) har givetvis även
svårigheter i detta fall. Det regionalpolitiska stödet löser därför inte
sysselsättningsproblemen i dessa grupper.""

TCO framhåller att det mot denna bakgmnd är av största
vikt att ""slödföretagen i god tid gör upp rekryteringsplaner lillsammans
med arbetsförmedlingen och att rekryteringen i första hand sker genom
denna"".

Länsstyrelsen I Stockholms län anser ""att den
beskrivning av välfärds-effektema som presenteras är mycket intressant. Vidare
anser länsstyrelsen alt "studier av denna karaktär måste få ökat utrymme
i ERU:s framtida verksamhet. Studiema bör då även utvidgas till de som endasl
indirekt berörs av effekterna av det regionalpoliliska stödet.""

Flera remissinstanser påpekar att ERU:s
""välfärdslandskap"" omfattar ganska kvalificerade
servicefunktioner som kräver ett relativt stort befolkningsunderlag inom ett vissl
avstånd.

Konsumentverket vill särskilt framhålla betydelsen av alt
"befolkningens tillgång till olika former av kommersiell och offentlig
service vägs in i värderingen av regionalpolitikens effekter. En fortlöpande
bevakning av dessa frågor måste ske bl. a. i samband med den fortsatta
länsplaneringen. Verket anser det också vara angeläget att ERU inom ramen för
sitt fortsatta arbele ägnar frågan om förändringar i tillgången till olika
slags service ökad uppmärksamhet."

Enligt SOFLs mening är det grundläggande felet i
resonemanget atl "man inte ser välfärden som en helhet, sammansatt av ett
antal olika komponenter. I bilagedelen förs visserligen en diskussion om
betydelsen av att se välfärd i ett helhetsperspektiv, men detta resonemang är
inte relaterat till slutsatsen i huvudtexten."" SOFI anser vidare att
"man vid en utvärdering av regionalpoliliken bör jämföra välfärden i dess
helhet i olika regioner. Därigenom kan man undersöka i vilken utsträckning
oacceptabla skillnader kvarstår och om nya uppkommit.""

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 211

Bilaga 5

Sammanfattning av glesbygdsdelegationens promemoria (Ds I
1978:37) Sysselsättning och service i glesbygd

1 Serviceförsörjning

Glesbygdsdelegationen som enligt sina direkliv haft att
behandla den av riksdagen aktualiserade frågan om en servicegaranli för glesbygderna.
Delegationen anser att riksdagens inlenlioner bäst tillgodoses genom att besluten
om vilka åtgärder som skall vidtas läggs på lokal- och regional nivå.

1 den mån
statliga insaiser behövs, bör medel avsedda alt upprätthålla

kommersiell och samhällelig service i områden där denna inte utan sådant

stöd kan leva vidare, så långt möjligl beslutas av länsstyrelsen.

Befolkningen
i glesbygden måste enligt delegationen ha tillgång till olika former av
kommersiell och samhällelig service. Denna service skall kunna göras
tillgänglig dels genom stationära enheter, dels genom flyttbar service och dels
genom transportmöjligheter till servicen. Följaktligen måste lösningarna på
problemen avpassas lill lokala förhållanden och lill enskilda människors siiuaiion.

1 en sädan
serviceförsörjning som här avses spelar givelvis orterna där de stationära
enheterna är lokaliserade stor roll inte bara för dessa orters egna invånare
utan även för den omgivande bygdens befolkning. Vilken roll en viss orl spelar
är beroende av en mängd fakiorer såsom ortens storlek, dess läge i förhållande
till andra orter, omlandels befolkningsläthei, åldersstrukturen m.m. Vidare måsle
möjlighel finnas alt anpassa servicen lill förändrade förhållanden.
Förändringar i åldersstrukturen ger nya behov beträffande åldringsvård och
skolor, tillkomsten av en ny industri eller en nedläggning, påverkar servicens
storlek och bredd osv.

Det är
under här angivna förhällanden inte möjligt att ort för ort eller område för
område ange vilka slags serviceenheler som där skall finnas.

För alt
glesbygdens folk skall kunna tillförsäkras en god service är del nödvändigt att
besluten om vilka åtgärder som skall vidtas ligger så nära berörda människor
som möjligl nämligen på kommunal och regional nivå.

1 första
hand ligger ansvaret hos kommunerna. 1 vissa fall kan det dock vara nödvändigi
all staten går in med ekonomiska slödålgärder. Beslul om statligt stöd bör
kunna fattas av respeklive länsstyrelse inom ramen för tilldelade medel. En förutsäitning
för alt statligt slöd skall kunna utgå bör bl. a. vara atl kommunen upprällal
en plan för serviceförsörjningen.

2 Stöd till glesbygder

Delegaiionen anser all de nuvarande anslagen för insaiser
i glesbygderna samordnas för atl på så säu skapa en bälire sammanhållen
glesbygdspolitik.

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 212

Ansvarei för de skilda stödformerna är utspritt på flera
huvudmän och beslutsfattandet sker på säväl regional som central nivå. För all
på ell bälire säll än för närvarande kunna samordna. Intensifiera och effeklivisera
regeringens glesbygdsinsalser föreslär delegationen att de berörda anslagen
sammanförs till ett anslag under industridepartementets huvudtitel. Delegaiionen
föreslår också all beslulen så långl möjligl deceniraliseras till regional
nivå.

En ökad samordning är nödvändig för att de olika
åtgärderna skall passa in i ell gemensami mönsier. Utgångspunkten för
insatserna är en samordnad planering på såväl kommunal som regional nivå.
Därmed blir insatserna också effeklivare. Länssiyrelsen hardei samordnande
ansvaret för statliga insaiser inom skilda samhällssektorer. Beslulen bör
fallas så nära berörda människor som möjligt. Det är därför enligt
delegationen lämpligt alt länsstyrelsen fattar beslut i de ärenden som gäller
glesbygdsstödet inom en av regeringen tilldelad ram. Slödel bör som för
närvarande vara inriklal på olika ändamål, men fördelning av medlen mellan de
skilda ändamålen bör ske mot bakgrund av de riktlinjer för utvecklingen i länet
som fastställts inom ramen för länsplaneringen i länel. En decentralisering
enligt denna modell förenklar administrationen och förkortar
handläggningstiden. Glesbygdsfrågorna får pä detla sätt ökad tyngd i de
regionala och kommunala organen och insatserna blir effektivare än för
närvarande.

Delegationens förslag innebär inte att statliga organ som
idag har ansvar för någon del av glesbygdsfrågorna helt fråntas detta. 1 de
delar som del finns sektorssynpunkler att bevaka inom glesbygdspoliliken måste
naturligtvis arbetet i resp. seklorsorgan fortsätta på samma sätt som hiltills
i form av ulvecklingsarbele och forskning och genom den ordinarie verksamheten
t.ex. beredskapsarbelen, rådgivning m.m. lill jordbruket och
konsumentupplysning.

Glesbygdsuirednlngen underströk i sitl betänkande (SOU
1972:56) Glesbygder och glesbygdspoliiik, vikten av all man, då del gäller atl
komma tillrätta med glesbygdens problem samordnar olika samhällsinsatser. Bl.
a. föreslog utredningen all besluten i fråga om stöd lill kommersiell service
skulle fallas av länsstyrelsen i allmänna stödområdet och av regeringen i
övriga landet. Utredningen föreslog vidare alt försöksverksamheten med social
service i glesbygd skulle upphöra och all medel skulle ställas till länsstyrelsens
förfogande i form av medelsramar för sociala insatser i glesbygd.

Utgångspunkten för delegationens förslag atl inrätta ett
särskilt glesbygdsstöd är de anslag som för närvarande är speciellt inriktade
på alt stödja sysselsättning och service i glesbygd. De anslag som berörs av
delegationens förslag framgår av tabell 1 i avsnitt 4.

3 Handläggningsordning

Anslagen som enligt delegationen bör ingå i
glesbygdsstödet handläggs

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 213

av en rad olika myndigheler. Delegationens förslag
innebären samordning och decentralisering av besluten.

Kommunen har ansvarei för den kommunala serviceplaneringen
och planering av sysselsättning inom kommunens egen administration. 1 den
kommunala serviceplaneringen bör anges problem, behov och ålgärder för såväl
den kommersiella som den offenlliga servicen. Serviceplaneringen blir på del
sättet ett effektivt beslutsunderlag. Kommun och/eller landsting ansöker om hemsändningsbidrag,
social service samt om slöd lill intensifierade kommunala sysselsätlningsinsalser
(IKS). Länsstyrelsens avgränsning av de områden inom vilka glesbygdsstöd kan
utgå sker i samråd med kommunen.

På den regionala nivån är det länsstyrelsen som har del
samordnande ansvaret för insatser inom den statliga verksamheten och ansvaret
för länsplaneringen. Mot bakgmnd av de riktlinjer som fastställts inom ramen
för länsplaneringen skall länsstyrelsen enligt delegationens förslag, efter samråd
med berörd sektorsmyndighel, intresseorganisation, landsiing och kommun i länel,
fatta beslul i ärenden om glesbygdsstöd, inom den ram som regeringen bestämmer.
1 länsrapporten skall länsstyrelsen varje år lämna en redogörelse till
regeringen för hur den tilldelade ramen har använts.

Regeringen utfärdar författning för glesbygdsstödet och
fördelar huvudparten av medlen i form av ramar på län. Glesbygdsdelegalionen
bör svara för den cenlrala uppföljningen av verksamheten riktad till glesbygdema
i samverkan med de cenlrala verk som idag har ansvaret för de skilda stödformema.
Delegaiionen bör vidare lämna underlag till regeringens fördelning av
medelsramar på län. För de närmare föreskrifier och anvisningar som behövs i
anslutning till författningen ansvarar glesbygdsdelegationen. Centrala
myndigheter kan härvid även komma att spela en stor roll.

4 Bestämmelser för glesbygdsstöd

De förordningar och regleringsbrev som idag gäller för de
skilda stödformerna bör enligt delegationens förslag föras ihop till en
förordning. De bestämmelser som gäller för de olika anslagen bör i stort sett
även kunna till-lämpas i fortsättningen. Vissa förändringar bör emellertid
göras.

Del
särskilda slödel llll lanlbmksförelag i vissa glesbygder, förordning (1978:465)
föreslås ulvidgas till atl gälla verksamheter som inte enbarl omfattar
verksamheter som har direkt anknytning till lantbruksföretag. Stöd bör även
kunna utgå lill andra förelag såsom småindustri, hanlverk, varvsrörelse m. m.
Med denna förändring är det lämpligt alt föra samman skår-gårdssiödei. (SFS
1976:203) och del särskilda slödel till lanlbmksförelag lill en stödform. Med
denna förändring i bestämmelserna kan även den del av stöd till hemarbele under
industridepartementets anslag, särskilda stöd-

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 214

ålgärder i glesbygder, som har gått till personer som i
egen regi bedrivit mindre verksamhet, hantverk och hemslöjd m.m. omfattas av siödet.
Länsstyrelsen fattar beslul efier samråd med lantbruksnämnd och andra berörda
regionala organ, och mot bakgrund av de riktlinjer som fastställts inom
länsplaneringen.

Enligt de bestämmelser som gäller för del särskilda siödet
lill lantbruksföretag utgår för närvarande statsbidrag för investeringar i
byggnad eller annan anläggning med högst 50% av godkänd kostnad. Bidraget är begränsal
till 75 000 kr. för varje invesleringslillfälle. Om särskilda skäl föreligger fär
bidrag lämnas med högsl 125 000 kr. Bidrag till invesleringar i byggnad som är
avsedd att uthyras genom korllidsupplåtelse får uppgå lill högst 20000 kr.

Beträffande skärgårdsslödet är bidraget begränsal till
75000 kr. för varje invesleringslillfälle. Delegationen föreslår atl bidraget i
särskilda fall får lämnas med högst 125 000 kr. I samband med den årliga
uppföljningen av glesbygdsstödet bör beloppsgränserna ses över.

De iniensijlerade kommunala syssdsäiiningsinsatserna (IKS)
utvidgas lill fler kommuner med molsvarande förhållanden som de som ingåtl i
försöksverksamheten. IKS-verksamheten blir på det sättet ett permanent inslag
i glesbygdsstödet. Reglerna för bidrag anpassas till de regler som gäller för
de kommunala beredskapsarbetena. Bidrag bör sälunda utgå med 90%. av del
godkända bidragsunderlaget. 1 bidragsunderlagel bör även kunna inräknas
resekostnader. Länsstyrelsen, skall godkänna de utvalda arbetsobjekten och
bevilja bidrag till verksamheten efter samråd med länsarbetsnämnden. Möjlighel
atl delegera godkännandet lill länsarbetsnämnden bör finnas.

Slöd till de regionala utvecklingsjonderna för att
genomföra vissa projekt i syfte att främja företagsamheten i glesbygden och
skärgården, som för närvarande beslutas av regeringen, skall enligt delegaiionen
ingå som en del i glesbygdsstödet. Bidrag beviljas av länsstyrelsen mot
bakgrund av de riktlinjer som fastställs inom länsplaneringen.

Stöd lill kommersiell service i glesbygd (SFS 1973:608
omtryckt 1978: 186) består av investeringsstöd, driftsstöd och hemsändningsbidrag.
För närvarande beslutar konsumeniverkei om investeringsstöd och driftsstöd och
länsstyrelsen om hemsändningsbidrag. Decenlraliseringsulredningen har i bilaga
lill principbetänkandet (SOU 1978:52) Lägg besluten närmare människorna, lämnal
exempel på områden där decentralisering av beslutsfatlandet är lämpligi. Beiräffande
stödet till kommersiell service i glesbygd anser ulredningen att en överföring
av beslutanderätten till regional nivå bör övervägas. OPAL-utredningen
(organisationsöversyn av planeringsavdelningar och administrativa enheter vid
länsstyrelserna) föreslår i sitl betänkande (SOU 1978: 58) Organisatoriska
frågor inom länsstyrelserna, atl hemkonsulenterna bör - under förutsättning
alt förslagen i

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 215

betänkandet (SOU 1978: 16) Regional konsumentpolitisk
verksamhet, anias av slaismakierna - bilda en konsumenipoliiisk grupp inom
regionalekonomiska enheten på länsstyrelsen. Därigenom kan hemkonsuleniernas
kunskaper enligi ulredningen. utnyttjas i länsstyrelsernas arbeie bl.a. när det
gäller stöd till kommersiell service i glesbygd och kontakter med kommunerna i
samband med varuförsörjningsplanering m. m.

Delegaiionen föreslår all länsstyrelsen skall besluta i
samtliga stödärenden efter samråd med en representativ köpmannaorganisation
och kon-sumdisirikt. Den rådgivande nämnden för glesbygdsfrågor som är knuien
till konsumentverket och som har lill uppgifi all bistå verket vid prövning av
ärenden om buliksslöd bör avskaffas.

Försöksverksamhelen med social service i glesbygd har bedriviis
sedan år 1968. Försöksverksamhelen har enligt delegationens mening varit av slort
värde för såväl berörda kommuner som för cenlrala myndigheter.
Försöksverksamheten har gett möjlighel alt pröva och utveckla former för
sociala serviceålgärder i glesbygdsområden samiidigi som berörda kommuner fåll
ekonomiski slöd för vissa insaiser. Glesbygdsdelegalionen anser emellerlid all
försöksverksamhelen bör avslutas. Det utvecklings- och forskningsarbele som
bedrivs i socialstyrelsen berörs inte av förslaget. Medel lill direkia insaiser
för alt siödja social service i glesbygder bör lillföras glesbygdsanslagel.
Länsstyrelsen skall besluta efter samråd med kommunförbundets länsavdelning och
i förekommande fall landstinget. Slöd ulgår endasl om berörd kommun har
genomfört en serviceplanering så all behov av slöd kan bedömas. Som en följd av
delegationens förslag avvecklas socialstyrelsens glesbygdsgrupp. OPAL-utredningen
föreslår i betänkande (SOU 1978:58) Organisaioriska frågor inom
länsstyrelserna, all någon del av socialstyrelsens regionala personal bör
inordnas i länsstyrelsen med hänsyn lill länsslyrelsens behov av social och
miljöteknisk expertis. Delegationen föreslär att glesbygdskonsulenternas
verksamhet, som bl.a. har medverkat lill alt sätta igång försöksverksamheten
för att finna lösningar på olika serviceproblem i glesbygderna, knyts till
länsstyrelsen.

5 Administration m. m.

De behandlade anslagen sammanförs lill ett anslag under
industridepartementets huvudtitel. Del kan vara lämpligt att fördela anslaget
på två poster. Den ena anslagsposten inriktas på stöd till serviceförsörjning,
den andra på sysselsätlningsinsalser. Delegationen anser alt huvuddelen av
glesbygdsstödet skall fördelas på Norrlandslänen, Värmlands, Kopparbergs och
Älvsborgs län samt skärgårdsområdena eftersom de största glesbygdsproblemen
enligt delegationens mening fortfarande finns i dessa områden. Medlen bör i
princip endasl användas utanför kommunernas

opaginerad Kontrollera mot PDF

centralorter. Glesbygdsdelegalionen lämnar ell underlag
för regeringens fördelning av ramar på län. Under budgetåret 1979/80 bör
förslagsvis halva anslagel inledningsvis fördelas. Resten fördelas under året
och avses även för andra delar av Iandel än de av delegaiionen prioriterade. Beslul
i län som inle tilldelas ram fallas av regeringen.

Glesbygdsstödet uppgick under budgelårel 1978/79 lill 43,5
milj. kr. i bidrag och 6 milj. kr. i lån. Kreditgarantin uppgick till 18 milj.
kr.

Mol bakgrund av anslagsframställningarna för budgelårel
1979/80 och sysselsältningsutredningens beräkningar kommer glesbygdsstödet atl
uppgå till 94 milj. kr. i bidrag och 11 milj. kr. i lån samt 26 milj. kr. i
kreditgaranti. Glesbygdsdelegationen föreslår att dels ett förslagsanslag
inrättas på driftbudgeten, dels ell anslag på kapilalbudgeten under
industridepartementets huvudtitel med motsvarande belopp under 1979/80.

Länsstyrelserna bör lillföras exlra resurser för
handläggning av glesbygdsstödet. Behovei av personalförslärkningar kommer att
variera från län lill län. Delegationen har beräknat att det erfordras ett
personaltillskott molsvarande lolv handläggartjänster.

För alt de skilda stödformerna verkligen skall utnyttjas
är det väsentligt att kommuner och andra berörda får kännedom om de medel som
slår till buds. Informationsfrågorna bör därför ägnas särskild uppmärksamhet
när glesbygdsstödet inrättas.

Tabell
1. Glesbygdsstödet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Huvudtitel
Anslag

Belopp för
budgetår (milj. kr.)

78/79 kredit- 79/80 kredit-

Bidrag
lån garanti Bidrag lån garanti

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruk Jordbruk

Induslri Handel

Social

B 15
Stöd till skärgårdsförelag

B 16
Särskilt stöd till lantbruksföretag

m. m. i
vissa glesbygder

C 2 Särskilda stödåtgärder i glesbygder

D 7 Bidrag till kommersiell service

V 9 Lån lill investeringar för kommersiell

service

A 3 Forsknings- och utvecklingsarbete

saml försöksverksamhel

Summa

6

6

7

9

10 19"

2.5"

6

10

2

15 63,5"

2,5

11

15

2

b'

6

43,5

6

18

94

11

26

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Anslagets totala belopp = 21 milj. kr. därav IKS 12
milj. kr., hemarbete 5 milj. kr., regionala utvecklingsfonden 2 milj. kr.,
särskilda utredningar 2 milj. kr.

" Därav hemsändningsbidrag 1,8 milj. kr., driftstöd
0,5 milj. kr. samt infriande av statlig garanti 0,2 milj. kr.

" Anslagets totala belopp = 18 milj. kr. därav 6
milj. kr. för glesbygd. ' Därav 60 milj. kr. till IKS enligt
sysselsättningsutredningens beräkning-

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 217

Bilaga 6

Remissyttranden över glesbygdsdelegationens promemoria
(Ds 11978:37) Sysselsättning och service i glesbygd

1 Inledning

Glesbygdsdelegationens promemoria (Ds 1 1978:37)
Sysselsättning och service i glesbygd remissbehandlades hösten 1978.

Efter remiss har yttranden över rapporten avgells av
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), konsumentverket, lantbruksslyrelsen. samtliga
länsstyrelser, riksrevisionsverkei (RRV), socialstyrelsen, statens
industriverk, statskontoret, decenlraliseringsulredningen, Kooperativa
förbundet (KF), landstingsförbundet, Lanibrukarnas riksförbund (LRF), Svenska
kommunförbundet, Sveriges köpmannaförbund. Dessutom har yllranden inkommit
frän Svenska samernas riksförbund, Handelsanställdas förbund. ICA-förbundei,
Sveriges livsmedelshandlareförbund samt Enköpings kommun.

Flertalet remissinstanser, däribland samtliga
länsstyrelser, tillslyrker glesbygdsdelegationens förslag om att samordna,
decentralisera och effektivisera regeringens glesbygdsinsatser.

Länssiyrelsen i Norrbottens län hänvisar till sill
yttrande över gles-

bygdsuiredningens betänkande där länsstyrelsen framhöll bl.a. att "läns

organ och kommuner bör ges erforderliga resurser alt följa upp glesbygds

utredningens allmänna inventering med mer detaljerade planer som direkl

är anpassade till lokala förhållanden. Rådande problem är nämligen så all

varliga alt lösningen av dem inte medger några längre dröjsmål.

Glesbygdsproblemen lorde inte kunna lösas sektor för
sektor. Problemen kräver att berörda myndigheter skaffar sig en helhetsbild och
utifrån en sädan presenterar samlade åtgärdspaket."

Sysselsättningen måsle enligi länssiyrelsen vara del
grundläggande med nära koppling lill överväganden om service i glesbygd. Detta
kräver ett samlat grepp. Delegationens överväganden ligger enligt länsstyrelsen
bättre i nivå med länsstyrelsens intentioner sedan flera år lillbaka, än vad
nuvarande handläggningsstruktur innebär.

Vidare menar länsstyrelsen alt glesbygdsdelegationens
allmänna syn är lilllalande och kan befrämja bätire överblick, lokalkännedom
vid problemlösningar saml minskad byråkrati vid handläggning av de s. k. glesbygdsfrågoma.

Länsstyrelsen
1 Kronobergs lån och i Östergötlands lån menar alt delegationens förslag ökar
möjligheterna att förverkliga vissa av länsplaneringens intentioner. En mer ålgärdsinriklad
länsplanering som läggs till grund för de statliga sektorsorganens agerande
måste därför enligt länsstyrelsen på Gotland bli det seklorsövergripande
styrinstrument som bildar ramen föroch knyter samman glesbygdsinsatsema.

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 218

Enligt LRF:s uppfaUning måste de särskilda stödåtgärdema
till kombinationssysselsättning i glesbygd förslärkas. Del behövs en samordnad
glesbygdspolitik med inriktningen från avveckling till utveckling. LRF menar
därför alt de flesta förslag, som framförts av sysselsättningsutredningen i
betänkandet om regionalpolitiken och i glesbygdsdelegationens promemoria om
sysselsättning och service i glesbygd, passar in i en sådan ram,

Decenlraliseringsulredningen framhåller all förslaget på
flera punkler illustrerar de principer som bör prägla den offentliga
verksamhetens sätl att fungera.

Svenska kommunförbundet redovisar sin principiella
uppfattning all statliga punktbidrag av stimulanskaraktär bör undvikas och så
långt möjligt ges som generella bidrag, huvudsakligen genom skatteutjämningssystemel.

Socialstyrelsen delar delegationens tankegångar att glesbygdsinsalser
ifråga om service och sysselsättning måste grunda sig på lokala behov och
förhållanden och att stor flexibilitet och uppslagsrikedom fordras föratt insalsema
ska bli effektiva. Det är också enligt styrelsens mening angeläget att
erforderliga åtgärder kan sältas in snabbt och utan alltför krånglig byråkrati
i beslutsfattandet.

Länsstyrelsen 1 Jämtlands län anser all delegaiionen har
vall en riklig väg när man föreslår ökad flexibilitet i stödhanteringen
samtidigt som ansvaret och beslutsfattandet i hög grad föreslås bli
decentraliserat till den regionala nivån, som även får ökat ansvar för
samordningen av olika insatser. Dessa förenklingar av stödhanteringen ligger helt
i linje med en önskan om en aktivare glesbygdspolitik. Länsstyrelsen är dock
inte helt övertygad om all de förslag delegaiionen lämnar räcker för alt lösa
glesbygdsproblemen.

Lanlbruksstyrelsen är principiellt tveksam till förslaget efiersom
det enligt lantbruksslyrelsen bygger på synen alt regionalpolitik är något
från övrig näringspolitik fristående.

Konsumeniverkei avslyrker glesbygdsdelegalionens förslag
av förändringar av stödverksamheten beiräffande kommersiell service. För all
de regionalpoliliska åtgärderna och därmed också samhällsinsatserna i glesbygd,
skall bli effektiva fordras enligt konsumentverkets uppfattning all de
regionalpolitiska utgångspunkterna vägs in i verksamheien inom de olika
sektorerna av den offentliga förvaltningen. Det måsle därför vara naturligt all
ansvarei för samhälleis konsumentpoliliska verksamhei, även då det gäller all siödja
konsumentgrupper som på grund av sin bosättning har särskilda problem med
tillgängligheten till olika former av kommersiell service, åvilar
konsumentverket. Detta borde enligt verket vara en självklarhet, inte minst
mot bakgrund av att de regionalpolitiska och konsumentpoliliska strävandena på
denna punkl hell sammanfaller.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 219

2 Serviceförsörjning

Servicegaranti

Glesbygdsdelegationens uppfattning att serviceproblemen i
glesbygder måste lösas där de uppstår delas hell av flera remissinstanser.
Lånsstyrelsen i Jämtlands län menar att samhällets insatser i dessa avseenden
måste präglas av stor flexibilitet och anpassningsförmåga efter de skilda
lokala fömlsältningarna. Länsstyrelsen delar även uppfattningen all del främst
bör ankomma på den kommunala nivån atl göra de bedömningar av de lokala
serviceförhållandena. Delegationens förslag atl även de statliga medlen för
servicen samordnas på den regionala nivån ger goda förutsättningar härför.
Länsstyrelsen vill här peka på den stora belydelse det statliga stödel till
kommersiell service i glesbygder haft för möjlighelema all upprätthålla en godlagbar
service i glesbygdsområdena.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ställer sig bakom
delegationens förslag, som enligt länsstyrelsen kan ge ökade möjligheler även
åt icke gles-bygdsdominerade landsändar att få slöd lill service. Länsstyrelsen
anser vidare att garanterad service styrd till enbart vissa orter inte ger
erforderlig flexibilitet.

KF instämmer i glesbygdsdelegationens syn på hur
serviceproblemen i glesbygd bör lösas och ansluter sig också till delegationens
prioriteringar i stort. Det är enligt KF:s mening angelägel all man kan bevara
fasta serviceställen på strategiskt belägna platser även inom utpräglade
glesbygdsområden. Inriktningen bör vara atl till sådana fasta serviceställen
knyta så många servicefunktioner som möjligt. Därigenom kan underlaget för
servicestället vidgas och fömtsättningama öka atl bevara servicefunktionema
med förhållandevis små stödinsatser eller utan att stöd behöver tillgripas.

KF m.ft. remissinstanser vill i sammanhanget fästa
uppmärksamheten på del arbele som konsumentverket inlett för atl åstadkomma en
komplettering av dagligvambutikemas service i glesbygd.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län delar delegationens
uppfattning när det gäller mindre orter och service av typ livsmedelsaffär och
låg- och mellanstadieskola. När det gäller dessa typer av serviceproblem är
det viktigt att man utgår från ett individorienterat synsätt och att problemen
kan lösas från fall till fall. När det däremot gäller den typ av service som
kan behövas i kommundelscentra anser länsstyrelsen atl man bör föra ett resonemang
med utgångspunkt från orten och även kunna ange vilken typ av service som bör
finnas i dessa orter. Det är enligt länsstyrelserna i Gävleborgs, Kopparbergs
och Värmlands län angeläget att precisera målen för kommundelscentra och de
medel som skall användas för att där upprätthålla en viss grundservice.

Några remissinstanser har varil tveksamma till
delegationens behandling av frågan om servicegaranlin. Enligt RRV måste det
närmare definieras vad som menas med basservice.

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 220

Syftet med en eventuell samhällelig servicegaranti måste
enligt konsumentverkets uppfattning bl. a. vara atl befolkningen i glesbygd på
förhand kan identifiera vilken miniminivå beträffande tillgängligheten till
viss service som samhället utfäster sig att säkerställa. För den kommersiella
servicens vidkommande, där samhällets påverkansmöjligheter är begränsade,
skulle detla innebära lämligen vittgående utfästelser som skulle medföra stora
krav på samhälleliga stöd- och styrmöjligheter. Sannolikt skulle del innebära
att stat eller kommun i vissa fall skulle tvingas bedriva såväl försäljning
som hemtransporl av varor i egen regi.

Kraven på ett system för servicegaranti går enligt
kommunförbundets mening inte att infria. Sveriges köpmannaförbund beionar atl
frågan om fastställandet av en s.k. servicegaranti är utomordentligt
komplicerat. Dels är både de regionala och ortsmässiga avvikelserna betydande,
dels är individemas behovtillfredsställelse icke något enhetligt begrepp.
Samtidigt skall emellertid understrykas att de grundläggande tankegångar och
värderingar, som ligger bakom kravel på denna servicegaranli, är utomordentligt
sociall tilltalande och nödvändiga som ell inslag i en seriös och framålsyftande
glesbygdspolitik. Utformandet av en sådan samhällsutveckling är enligt
köpmannaförbundet ell betydande socialt ansvar för statsmakiema.

Serviceplanering

Flera remissinstanser, däribland länsstyrelserna i
Blekinge, Skaraborgs och Västerbottens län anser på samma sätt som delegationen
atl en förutsättning för att slöd till service i glesbygd skall kunna utgå är
att kommunema upprättar en plan för serviceförsörjning. Länssiyrelsen i
Västernorrlands län menar atl serviceplaneringen bör kompletteras så snabbi
som planeringsresursema i kommunema tillåter med planer över befolkningsutveckling,
sysselsättning, boende, drivmedelsförsörjning m. m. för att åstadkomma en så
total planering som möjligt.

KF anser det mycket viktigt atl en utvecklad kommunal
serviceplanering kommer till stånd. Enligt KF;s uppfattning bör
varuförsörjningsplanering bedrivas i alla kommuner. KF anser att det arbele
med kommunala varuförsörjningsplaner som har genomförts eller nyligen påbörjats
i många kommuner, bör vidareutvecklas och att utgångspunkten kan vara den planering
som bedrivits i Enköpings kommun.

EnUgt LRF bör serviceplaneringen göras enkel. Liknande synpunkier
framförs från bl. a. länsstyrelsen 1 Gävleborgs län som menar atl planen bör i
första hand inriktas på kommunens glesbygdsområden.

Svenska kommunförbundet erinrar om alt i den kommunplaneringsmo-dell,
som flertalet kommuner tillämpar, ingår planering av de olika verksamheterna.
1 denna s, k. verksamhetsplanering behandlas glesbygdsfrågoma som en vikiig
del. När del gäller den kommersiella servicen har de flesta glesbygdskommunerna
upprättat särskilda varuförsöriningsplaner.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 221

Enligt länsstyrelsen i Värmlands län bör begreppet
planering i detla fall tolkas med flexibilitet. Vad som enligt länsstyrelsen
behövs är ett beslutsunderlag anpassat för ärendena ifråga. Krav på
regelmässiga serviceplaner skulle enligt länsstyrelsens mening kraftigt kunna
försena förverkligandet av glesbygdsdelegationens intentioner. De statliga stödåtgärdema
får enligt länsstyrelsen inte kräva stora kommunala administrativa och andra
resurser.

Administration m.m.

Med hänsyn lill atl konsumentverket har i uppdrag atl
under år 1979 i samråd med decenlraliseringsulredningen överväga hur en
decentralisering av butiksstödel skulle kunna åsladkommas, anser bl. a.
Svenska kommunförbundei atl beslutsfunktionen när det gäller investerings- och
driftstödet tills vidare skall ligga kvar på konsumentverket. Kommunförbundet förutsätier
all den prövning som senare skall ske bör kunna leda till en effektivare
decentralisering än vad nu föreliggande förslag innebär.

Enköpings kommun avstyrker delegationens förslag i de
delar som rör kommersiell service och föreslår att konsumentverket bör handha
dessa frågor.

Konsumentverket, Handelsanställdas förbund. Svenska
köpmannaförbundet, ICA, Sveriges livsmeddshandlareförbund och KF avstyrker förslaget
att den till konsumentverket knutna glesbygdsnämnden skal! avskaffas.

Flera remissinstanser har påtalat den stora betydelsen för
glesbygdshandeln som konsumentverkets projekt "Butiksulveckling i
glesbygd" kan få.

Några remissinstanser, bl. a. KF. framhåller
nödvändigheten av atl nuvarande anslag för stöd lill kommersiell service i
glesbygd väsentligt höjs.

1 fråga om driftsstöd framhäller länsstyrelsen i
Norrbottens län atl det är hög lid att driftstödet mer regelmässigt kommer
ifråga än som för närvarande. Länsstyrelsen anser vidare alt procentsatsen för
avskrivningslån vid stöd till butiksinvesteringar bör höjas till förslagsvis
maximall 75 %. Altemativet lill förbättrade stödformer är enligt länsstyrelsen sociall
oacceptabla nedläggelser.

Socialsiyrelsen anser att den sociala servicen och
omvårdnaden i glesbygden skall utvecklas. Den lokala kunskapen, dvs.
kommunemas behov och önskemål, har hittills varit helt styrande. Fackkunskapema
har tillhandahållits av socialstyrelsens glesbygdskonsulenter och fackbyråer.
Genom denna uppläggning har enligt socialstyrelsen erfarenhetema från verksamheten
på ett direkl och naturligt sätt kommit andra glesbygdskommuner i hela landet lill
del.

I promemorian saknas enligt socialstyrelsen en närmare
analys av vad den sociala servicen i glesbygd skall innehålla och hur del statliga
stödet skall utformas. Några bärande motiv för att sammanföra det staUiga stödel

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 222

till kommersiell och social service i glesbygd till ett
anslag finns enligt socialstyrelsen inte, utöver att man på så sätt vill uppnå
flexibilitet och öka samordningen. En sådan sammanföring är enligt
socialstyrelsen iveksam med hänsyn lill all behovei av insaiser inom de båda
serviceområdena är olika.

Några remissinstanser bl.a. Svenska kommunförbundet och
länsstyrelsen i Väsiernorrlands lån har föreslagit all försöksverksamheten med
social service avslutas. Enligt/?/?V kan ett altemativt tillvägagångssätt vara
att vid behov stödja sådan verksamhei genom extra skatteutjämningsbidrag eller
genom ordinarie anslag till motsvarande verksamhet.

3 Sysselsättning

De flesta remissinstanser ser positivt på förslaget om en
sammanslagning av det särskilda regionalpolitiska jordbruksstödet,
skärgårdsstödet och stöd till hemarbete för sysselsättning i glesbygd. Enligt
länsstyrelsen i Värmland m. fl. kan en sådan samordning öka förutsättningama
för mer effektiva insatser.

Enligt LRF bör del nya slödel lill kombinationssysselsällning
ses som ett försia led i en utbyggd landsbygdspolilik där målsättningen är all
på sikl utvidga och förstärka glesbygdemas näringsliv.

Socialstyrelsen vill i delta sammanhang instämma i
delegationens uppfattning och starkt understryka behovet av särskilda insatser
för fysiskt och psykiskt handikappade.

Några remissinstanser har berört storleken på bidraget lill
kombinationssysselsättning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län menar således
all möjlighelema alt föra en handlingskraftig regionalpolitik i länets
skärgårdsområde försvåras av att bidraget är maximerat till 75000 kr. per
investeringstillfälle. Delegationens förslag om höjning av bidraget lill 125
000 kr. i särskilda fall ärdärför bra men inte tillräckligt.

Länsstyrelsen föreslår att glesbygdsbidrag i särskilda
fall kan ulgä med 200000 kr.

Länsstyrelsen 1 Östergötlands lån anser alt den övre
gränsen bör höjas lill 150000 kr. Vidare bör enligt länsstyrelsen begränsningen
i bidraget till 20000 kr. för investering i byggnad för uthyming höjas till
50000 kr.

Enligt delegationens förslag bör IKS-bidraget anpassas
till de regler som gäller för de kommunala beredskapsarbetena och således utgå
med 90 % av lönekostnadema. Lånsstyrelsen i Västerbottens lån förordar
emellertid en återgång till de ursprungliga bidragsbestämmelserna med 100 %
bidrag till lönekostnaderna.

Landstingsförbundet är Iveksaml lill atl länsstyrelsen
skall godkänna de utvalda arbetsobjekten i IKS.

Enligt länsstyrelsen i Värmlands lån borde glesbygdsdelegalionen
när-

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 223

mare ha klargjort på vilket sätt en utvidgning av IKS-verksamhelen
kan komma lill stånd.

AMS understryker att den föreslagna samordningen mellan IKS
och de kommunala beredskapsarbetena av praktiska skäl bör innebära all stödformen
IKS administreras på central nivå av AMS och på regional nivå av
länsarbetsnämnderna. Liknande synpunkter framförs från konsumentverket.

Landstingsjörbundei är tveksam till om del särskilda siödet
till de regionala utvecklingsfonderna skall föras ihop med de övriga
stödformerna och fördelas av länsstyrelsen. RRV. LRF och Svenska kommunförbundei
framför liknande synpunkier.

4 Handläggning

Flertalet remissinstanser tillstyrker delegationens
förslag om atl länsstyrelsen skall fatta beslut i ärenden om glesbygdsstöd.

Siaiskoniorei finner den beskrivna handläggningsordningen
acceptabel. Modellen som tillämpas för glesbygdsstödet bör enligt statskontoret
till stora delar kunna appliceras även på övriga regionalpolitiska stödformer.

Länsstyrelsen i Jämtlands län understryker kommunernas
utomordentligt betydelsefulla roll närdet gäller genomförande av glesbygdsdelegalionens
förslag. Enligt länsstyrelsen är det kommunema som har den bästa kännedomen om
de varierande lokala förhållandena och del är även kommunema som ytterst har
ansvaret for glesbygdsbefolkningens välfärd.

Statens industriverk har i olika sammanhang framfört att
glesbygdsfrågorna ligger uianför verkels verksamhelsområde och att
glesbygdsärenden därför inle bör handläggas vid industriverket. Induslriverkel
anser mot den bakgrunden alt ärenden som rör det nya glesbygdsstödet inte bör
handläggas vid verket.

RRV ifrågasätter om del är möjligl att hell slyra
glesbygdsverksamheten genom medelsramar som tilldelas varje länsstyrelse. Det
torde vara nödvändigt all utfärda generella riktlinjer för glesbygdsstödet och
alt komplettera dessa med riktlinjer för varje länsstyrelse i samband med
länsplaneringen.

Flera länsstyrelser påtalar behovet av alt delegera vissa
berednings- och beslutsfunktioner lill fackmyndighelema.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att det av
praktiska skäl därför är motiverat att låta lantbruksnämnden svara för
handläggning och beslut i normala och okomplicerade ärenden.

För atl ytterligare förstärka samordningen bör enligt
länsstyrelsen en samrådsgrupp inrättas med representanter för länsstyrelse,
lantbruksnämnd, utvecklingsfond och andra länsorgan beroende på frågans art.
Större ärenden bör beslutas av länsstyrelsen efter förslag från lantbruksnämnden.

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 224

Enligt bl. a. länsstyrelsen i Jönköpings län bör
lantbruksnämnden svara för beredning och föredragning av slödärenden inför länsstyielsen.

Länsstyrelsen i Siockholms län förutsätter att rutiner för
handläggning och beslut av stödärenden på länsnivå helt och hållet får
fastställas av länsstyrelsema själva. Länsstyrelsens styrelse bör enligt
länsstyrelsen - sedan de nya siödreglerna fastställts av riksdagen - själv beslula
på vilken nivå och av vilket organ grupper av ärenden skall avgöras.

Rör investeringama till övervägande del de areella näringama
börenligt lånsstyrelsen i Väsiernorrlands lån beslut fattas av lantbruksnämnden
efter atl länsstyrelsen givits tillfälle atl lämna synpunkier på de
regionalpolitiska aspeklema. 1 båda fallen bör ansökningama ställas till
lantbruksnämnden eftersom övervägande delen avser lantbruksföretag.

Decenlraliseringsulredningen framhåller att beslutanderätt
i vissa enskilda ärenden sannolikt också kan läggas på lokal nivå - hos
kommunerna. Erfarenhelen får visa vilka ärendegrupper det kan komma att gälla
och vilken avvägning mellan kommunema som blir nödvändig i ett sådani mer
decentraliserat system. Möjligheterna att på det här sättet gå ell steg längre
i decentralisering blir beroende av vilket underlag för beslulen som olika
kommuner kommer all bidra med och hur dialogen mellan lokal och regional nivå
utvecklas.

Sveriges livsmedelshandlareförbund har i princip ingen
erinran mol all vissa beslut decentraliseras till länsstyrelserna och
kommunerna och därmed komma närmare de objekt stödet avser. Trots detta måste
det enligt vad Sveriges Livsmedelshandlareförbund förstår finnas vissa centrala
direktiv och föreskrifter och dessa bör allljäml kunna ulformas och få uppföljning
i konsumentverket.

KF avstyrker förslaget att glesbygdsdelegalionen skall
svara för den centrala uppföljningen av stödet till kommersiell service och
föreslår att konsumentverket får behålla den övergripande tillsynen över
stödet.

Enligt länssiyrelsen i Skaraborgs län förefaller det
mindre rationellt atl regeringen beslutar i områden uianför de län som
tilldelats ram. Länssiyrelserna i Malmöhus och Jönköpings län framför liknande
synpunkter.

Ett närmare klargörande av de regler som gäller för län
utanför det primära glesbygdsområdet hade enligt länsstyrelsen i Väslmanlands
län varit önskvärl.

Landstingsförbundet anser att länsstyrelsema bör kunna ha
ett övergripande inflylande vad avser stödet till sysselsättning i glesbygd,
dock som nämnts med undantag fördel särskilda stödel till de regionala utvecklingsfondema.
Dessa medel bör fördelas inom ramen för de ordinarie medelstilldelningarna lill
de regionala utvecklingsfonderna. Vidare är en finansiering av
serviceinsatserna via extra skatteutjämningsbidrag enligt styrelsen att
föredra.

Glesbygdsfrågoma bör enligt Svenska kommunförbundet
handläggas inom den ordinarie verksamheten för berörda statliga organ.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 225

Frågan om hos vilken eller vilka instanser besvär skall få
anföras i ärenden om glesbygdsstöd vid den föreslagna beslutsordningen har
enligt lantbruksstyrelsen inle berörts men behöver närmare övervägas.

De flesta remissinsianser, som har tillstyrkt
delegationens förslag, uttalar som en förutsättning för alt klara denna
handläggning i länet alt länsstyrelsen tillförs ytteriigare resurser på handläggarsidan.

En förutsäuning för att länsstyrelserna, enligt socialsiyrelsen.
ska kunna överta ansvarei all fördela glesbygdsmedel är dock all de lillförs
kunskaper och resurser för atl kunna bedöma sociala serviceinsalser i glesbygden.
Glesbygdskonsulentverksamhelen bör inordnas i den framtida social-konsulentorganisalionen
inom länsstyrelsen.

Socialstyrelsen menar vidare, att slyrelsen fortfarande
har ell centralt ansvar för utvecklingsarbete och planering inom
socialpolitikens område. Statsmakterna har bl. a. att genom sina centrala verk
främja en rättvis och jämn reformutveckling mellan regioner.

Stödet till kommersiell service är enligt konsumentverket
i sin nuvarande utformning väl avgränsat mol andra statliga stödformer. En avgränsning
i förhållande till socialstyrelsens försöksverksamhel har funniis redan
tidigare. Verket har inle erfarit atl vare sig avgränsnings- eller koordineringsproblem
funnits på denna punkl.

Glesbygdsdelegationen har inte, enligi verket, framfört
några sakargument som visar att nuvarande ordning vare sig i sina huvuddrag
eller olika enskildheter inte skulle vara ändamålsenliga. Verket kan inte finna
att förslaget på någon punkt skulle innebära alt regeringens glesbygdsinsatser
bättre skulle samordnas eller effektiviseras.

Beträffande decentraliseringen av beslutsrätten till
länsstyrelserna i ärenden om statligt stöd lill kommersiell service hänvisar
konsumentverket till alt regeringen uppdragit åt verket atl lämna förslag i
frågan före utgången av år 1979.

Lantbruksstyrelsen avslyrker utredningens förslag om all
handläggning

av glesbygdstöd till lantbruksföretag förs över från lantbruksnämndema

till länsstyrelsema mot bakgrund av bl.a. följande: "Rationaliseringsstöd

lämnas, förutom till s. k. begränsat utvecklingsbara företag och har därför

även karaktär av sysselsättningsstöd. 1 vissa fall kan det vara tveksamt om

glesbygdsstöd eller regionall rationaliseringsslöd skall utgå lill ell förelag.

Detta kan bedömas först efter uiredning och ingående prövning.

Enligt det till lagrådet remitterade förslaget lill ny
jordförvärvslag införs en särskild bestämmelse enligt vilken förvärv i vissa
fall får vägras till förmån för den ortsbundna befolkningens sysselsättning om
det är av särskild betydelse från regionalpolilisk synpunkt. Detla förutsätter
att glesbygdsstöd till lantbruksföretag samordnas med jordförvärvsprövningen.
En sådan samordning torde kräva att besluten sker hos samma myndighet. 1 annal
fall måsle samrådet förankras genom beslut i lantbruksnämndens plenum eller
delegation, vilket skulle medföra en otymplig handläggning." 15 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
112

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 226

Den överordnade planeringen av glesbygdsstödet bör enligt lantbruksslyrelsen
handhas av länsstyrelsen som därför bör vara den myndighet som fastställer
områdesgränser för glesbygdsstöd. Detta hindrar enligt lantbruksstyrelsens
uppfattning inle att beslut i enskilda stödärenden fallas av sektorsmyndighel
t. ex. lantbruksnämnden. Länsstyrelsens samordningsfunktion borde kunna fyllas
genom avgränsning av områden, fördelning av ramar och utfärdande av regionala
anvisningar.

Några remissinstanser däribland lånsstyrelsen i Siockholms
län menar att en sammanslagning av olika stödformer inte får innebära att
utrymmet för de specifika behovsområdena försämras.

Medlen skall bl. a. användas lill direkta insatser för atl
siödja social service i glesbygd. Enligt Svenska kommunförbundets uppfattning
inför man här ett nytt stimulansstalsbidrag, vilkel kommunförbundet inte kan
tillstyrka.

Behovet av ytteriigare resurser, däribland lolv tjänsier, föraU
handlägga glesbygdsfrågor inom länsstyrelserna anser RRV sig inle kunna ta
ställning lill ulifrån del underiag som presenteras av delegationen. RRV
förordar att resursbehovet successivt prövas inom ramen för den årliga
budgetprocessen.

För alt det skall bli möjligt alt upprätthålla en viss
grundservice i kommundelscentra behövs enligt länsstyrelsen i Gävleborgs län
anslag även för della ändamål.

Enligt LRF skall länsslyrelsens befattning med stödformen
inskränka sig till atl inom länsplaneringens ram fastställa de områden där stöd
kan utgå. Handläggningen av de konkreta stödärendena skall därefter regelmässigl
överlåtas åt regionala utvecklingsfonden, lantbruksnämnden eller annal
länsorgan. Länsstyrelserna bör därför inte lillföras några resurser för
handläggning av glesbygdsstödet.

Länsstyrelsen i Västerbottens län menar atl en uppdelning
av anslaget i två poster - en för slöd till service och en för sysselsätlningsinsalser
- inte bör göras.

Delegationens benämning av de sammanslagna stöden, stöd
för kompletteringssysselsättning, är enligt länsstyrelsen 1 Stockholms län och
lanlbruksstyrelsen inte relevant, särskilt vad gäller skärgården. En tänkbar
benämning skulle enligt länsstyrelsen kunna vara "stöd lill förelag i glesbygder
och skärgårdar".

Enligt länsstyrelsen i Kalmar län får bestämmelserna för
del nya glesbygdsstödet inte knylas så fast vid nu gällande slödformer atl del
också i framtiden får begränsad användning. Delegaiionen bör enligt
länsstyrelsen försöka finna en form för ett friare uinyttjande av detta anslag.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 227

5 Glesbygdsbegreppet och avgränsning av glesbygd

Flertalet remissinstanser ansluter sig till delegationens
syn på glesbygds-begreppet. Enligt flera länsslyrclser, LRF, KF och RRV är det nalurligl
att avgränsningen av glesbygdsområden, där särskilda insatser kan komma ifråga,
görs av länsstyrelsema med länsplaneringen som grund. Några remissinstanser,
däribland länsstyrelsen i Kalmar län har funnit del väsentligt med en klarare
precisering när de särskilda insatserna kan komma ifråga-

LRF vill starkt understryka delegationens slutsats att ett
glesbygdsområde skall ses som en enhet där glesbygd och tätort inte stär i
motsatsförhållande lill varandra utan i slället komplellerar varandra.

Svenska kommunJÖrbundel finner del svårt att geografiskt
avgränsa insatsområdet ytterligare. En områdesbedömning bör också göras utifrån
vad insatsen avser.

Flertalet remissinstanser delar delegationens uppfattning
att de mest utpräglade glesbygdsområdena finns i Norrlands inland. De flesta
länsstyrelserna, i län utanför de av delegationen prioriterade länen när det
gäller glesbygdsinsatser, understryker dock att glesbygdsområden och glesbygdsproblem
även finns i andra delar av landet. Detta motiverar enligt dessa länsstyrelser
att de även tilldelas en ram.

Länssiyrelsen i Jämilands län understryker vikten av att
glesbygdsmedlen i första hand reserveras för de områden i landet som har de
största problemen.

Flera länsstyrelser anser att delegationens och
sysselsättningsutredningens föreslagna anslag för olika typer av
specialutredningar är myckel värdefullt. Särskilt om det kan användas till viss
försöksverksamhet.

Länsstyrelsen i Skaraborgs lån påpekar atl del är vikligl atl
informationsfrågorna uppmärksammas. 1 informationen om stödformema bör enligt
länsstyrelsen särskilt redovisas vilka skillnader i reglema för slödgivning
som gäller mellan mer utpräglade glesbygdsområden i främst Norrland och
områden med glesbygdsproblem i södra och mellersta delarna av landet.

Svenska samernas riksförbund förutsätter att
lantbruksnämndemas ansvar för de samiska sysselsättningsfrågorna inle kommer
alt förändras i och med det nu föreslagna.

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 228

BUaga 7

Sammanfattning av expertgruppens för regional utredningsverksamhet
betänkande (Ds I 1978:40) Förslag till ERU:s framtida organisation.

1
Inledning

De
motiv för en ny organisaiion som direktiven anger innebär, enligt ERU:s
uppfattning, atl det ökade planerings- och genomförandeansvar, som lagls på
regionala och lokala myndigheter, bör återspeglas också i forskningens
inriktning. Enligt ERU:s uppfattning innebär emellertid den delvis förändrade
rollfördelningen mellan central och regional nivå inte atl den centrala nivåns
roll blivit mindre betydelsefull. ERU:s mening är atl det framtida samarbetet
mellan forskning och planering på det regionalpolitiska området skall
organiseras så att behoven på såväl ceniral som regional nivå i möjligaste mån
tillgodoses.

ERU:s
tolkning av direktivens formulering av ERU:s uppgifter leder till slutsatsen
all del fortsättningsvis bör bli fråga om en utvidgad verksamhei på regional
nivå, medan verksamheten på central nivå bör bedrivas i oförändrad omfattning.

I
direktiven nämns följande organisationsdelar

-
kommittén

-
sekretariat

-
arbetsgrupper som bildas kring
delprogram

-
regionala samverkansgrupper.

I
förhållande till den nuvarande organisalionen markeras således Ullkomsten av
regionala samverkansgrupper.

Vad
gäller den framtida verksamhetsformen tolkar ERU direktiven så all den hiuillsvarande
kommitléformen skall utvärderas och prövas mot andra verksamhetsformer.

Direkliven
anger slutligen alt förslag lill ny organisation skall ha sin utgångspunkt i
oförändrade personella och ekonomiska resurser. Det förslag som presenteras i
rapporten svarar mot detla krav. Del har emellertid från en rad intressenter
framhållits alt tillkomsten av regionala samverkansgrupper inte fär innebära
minskade resurser för den cenlralt bedrivna verksamheten,

ERU:s
tillkomst ett led i regionalpolitiken

ERU:s
tillkomst år l%5 uigjorde ett led i den lokaliseringspoliiiska verksamhei som
samtidigt påbörjades. Det ansågs angeläget alt förbättra kunskapsunderiagel beiräffande
den regionala Utvecklingens orsaker och

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 229

möjligheter att påverka och slyra utvecklingen. ERU fick i
uppgift atl dels biträda vid uppläggningen av den regionalpolitiska
utredningsverksamheten, dels samla informaiion och föreslå koordinering av
forskningsverksamheten saml definiera forskningsbehov i lokaliseringsfrågor.
Efterhand som länsplaneringen fåll en fastare organisaiion och departementets
egna utvecklings- och samordningsresurser utökats har ERU:s verksamhet förskjutits
i riklning mol forskningsfrågorna.

Rent konkret har ERU:s uppgifter medfört all ERU kommit
att spela ell antal roller av dels användarinriklad karaklär, dels forskningsinriktad
karaktär. Med den användarinriktade rollen avses i försia hand den påverkan på
samhällsutvecklingen som kan åstadkommas genom att förbättra planerings- och
beslutsunderlaget. Den roll ERU har i delta avseende är att föra över
forskningsresultat direkt och indirekl till den centrala politiska nivån, dvs. Ijänslemän,
regering och riksdag. Till den funklionen kan också föras den del av ERU:s verksamhei,
som riktar sig lill en bredare krels av främst planerare på olika nivåer. Här
är del också fråga om all dels skapa en allmän förståelse för forskningens möjligheler,
men också alt på ell tidigt stadium informera om pågående forskning, att
successivt redovisa preliminära resultat och att sammanfatta och utvärdera de
olika färdiga forsknings-resultalen.

ERU:s verksamhei på del forskningsinriklade området kan
sammanfattas med begreppenforskningsinitiering och forskningssamordning.

1 de primära rollerna ingår, utöver vad som här har nämnls,
vissa mer speciella funktioner. Den forskningsanknutna utredningsverksamheten
hör lill dem. ERU har vid skilda lillfällen på uppdrag av andra utredningar
utarbetat särskilda rapporter, där man visat hur resultat från forskningen kan
utnyttjas när förslag lill reformer på skilda områden skall tas fram. ERU har
också alltsedan starten haft som särskilt uppdrag atl bedriva uppföljning och
utvärdering av den förda regionalpolitiken.

ERU:s hittillsvarande verksamhet

I detla kapilel redovisas uppläggning, genomförande och
resultat av arbetet i de hittillsvarande etapperna.

ERU:s nuvarande organisation

ERU har alltsedan starten år 1%5 varit organiserad som
kommitté. Ledamöterna, som för närvarande är tio, ulgörs av förelrädare för
departement, cenlrala myndigheler, cenlrala fackliga organisaiioner samt forskningen.
Till kommittén hör ett kansli, som för närvarande består av en huvudsekreterare,
nio biträdande sekrelerare saml två kontorister.

Den verksamhei som hittills redovisats inom ERU :s ram har
finansierats från två håll. De forskningsprojekt inom ERU;s program, som
bedrivits

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 230

vid universitet och högskolor, har huvudsakligen
finansierats genom anslag från Riksbankens Jubileumsfond och forskningsråden.
Under den senasle etappen har medel tilldelats ca tio projekt och uppgått lill
i genomsniii 2-2,5 milj. kr. per år. 1 övrigt har verksamheten finansierats direkl
från industrideparlemeniels (lidigare inrikes- respeklive arbetsmarknadsdepartementens)
huvudtitel. För budgetårel 1977/78 uppgick dessa medel till ca 2,6 milj, kr.

2 Förutsättningar för ERU:s framtida verksamhet

De allmänna belingelser under vilka ERU har all bedriva
sin verksamhei förändras successivt. Sådana förändringar släller i sin tur krav
pä förändringar i verksamhetens inriktning, omfattning och form, I rapporten
behandlas vissa förändringar i instiluiionella förhållanden av betydelse för
den forlsalia verksamheten.

Sirävandena mol ell ökal regionall och lokall inflytande i
planerings-och beslutssystemen uppmärksammas liksom nya gruppers ökade medverkan
i planeringen. Vidare konsialeras atl kommunernas agerande i framliden får en alli
siörre belydelse för den regionala utvecklingen.

Forskningens roll i samhällsutvecklingen och den allt
påtagligare samverkan mellan forskning och reformarbete som sker diskuteras.

Med utgångspunkt i en redovisning av förändringar i
forskningsrådens organisaiion och arbelssäil dras följande slutsatser:

- forskningen inom ERU:s program skall forlsällningsvis
bedrivas vid

universitetet och högskolor. ERU skall inte utvecklas i riktning mol ett

forskningsinsiitul.

-
hiuills lillämpade
finansieringsformer bör kunna lillämpas också forlsällningsvis. ERU bör inte
ha funklionen som forskningsråd. Ökad samverkan mellan ERU och forskningsråd
kan däremoi bli akluell.

-
den begränsade lillgången
lill forskare gör all omfailningen och inriktningen av den regionalpolitiska
forskningen kan förutsättas variera mellan de skilda högskoleregionerna. ERU:s
organisation bör ha sådan flexibilitet all de lillgängliga resurserna kan ulnylljas
på ell effektivt sätl.

ERU:s huvuduppgifter

ERU:s huvuduppgift är att på regionalpolitikens område
svara för atl samverkan mellan forskning och reformarbeie kan ske på ell
effektivt sätl. ERU skall aktivt medverka vid initiering av forskning på detta
område saml svara för samordning av forskningen. ERU skall vidare genom sin organisation
på samtliga nivåer svara för att resultaten från forskningen blir tillgängliga
för planerare, beslutsfattare, organisationer elc.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 231

Vad gäller forskningsinitiering skall ERU i samverkan
mellan forskningsföreträdare och samhället i övrigt medverka till atl
forskning med hög grad av samhällsrelevans kommer till stånd inom del
regionalpolitiska områdel. Med utgångspunkt från de forskningsbehov och forskningsmöjlighe-ler
som kan formuleras genom ett kontinuerligt idéutbyte mellan berörda intressen
skall E!RU upprätta forskningsprogram.

ERU skall svara för att behovet av samordning inom del uppräitade
forskningsprogrammet lillgodoses saml följa och samverka med annan forskning av
intresse för verksamheten.

ERU:s medverkan i arbetet med överföring av forskningens
resultat skall vara brett upplagd och ske i flera former, Slimulering lill direkl
kon-taktubyte mellan forskare och planerare är ett sätl, publicering av rapporter
är ett annal. ERU skall också systematisera forskningsresultat och sätta in
dem i ett vidare sammanhang. De bör utvärderas mot resultat som kommii fram i
annan forskning, svensk såväl som internationell. ERU:s presentation av
forskningsresultaten skall underlätta den politiska utvärderingen och
tillämpningen av dessa resultat.

ERU skall även fortsättningsvis siödja
utredningsverksamhet både centralt och regionalt genom att medverka till atl
såväl forskningsresultat som metoder kan utnyttjas i ulredningar av olika slag.

För att snabbt få del av de nya idéer och resultat som
kommer fram i internationell forskning bör ERU även fortsättningsvis medverka
i det internationella forskningssamarbetet på det regionalpoliliska områdel.

Organisation av verksamheten

Under utredningsarbetet har sammanträden hållits med en
rad intressenter, såväl forskare som förelrädare för myndigheter och
organisationer, för att höra deras synpunkter.

En allmänt posiliv inslällning till ERU som organisaiion
har redovisats, ERU har uppfattats som en delvis unik företeelse som varil
framgångsrik i sin verksamhet. Närheten till det politiska beslutsfattandet och
ett obyråkratiskt arbetssätt har betraktats som positiva faktorer av de
forskare som medverkal i ERU:s verksamhei. Kommittéformen som verksamhetsform
har upplevts bidra lill detla.

Förslaget att inrätta regionala samverkansgrupper har man reageral
positivt på. Informations- och kontaktutbyte har i allmänhet betraktats som
naturliga uppgifter för sådana grupper. 1 övrigt har uppfallningen om vilken
roll de bör spela varierat. Från de flesta håll har hävdats att de regionala
samverkansgrupperna skall ses som ett komplement och inte som ett altemativ
till den nuvarande organisationen.

Från forskarhåll har framhållits de fördelar gentemot t.ex,
forskningsinstitut, som arbetsgrupper av den lyp ERU hittills arbetat med ger.
Sådana fördelar är bl. a, flexibilitet och möjlighet att genom samverkan
mellan regioner samla den kompetens man i vaije särskilt fall eftersträvar.

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 232

Med utgångspunkt dels i direktiven, dels i vad som redovisats
i det föregående, föreslås en uppbyggnad av ERU:s organisaiion enligt
följande:

-
kommittén

-
kansliresurser
centralt och regionalt

-
regionala
samverkansgrupper

-
forskningsgrupper.

Genomförandet av ERU:s uppgifier skall ske av organisalionen
betraktad som en helhet. Den föreslagna organisalionen ulgår från nuvarande
förhållanden vad gäller administration av regionalpolitiken på central nivå,
men bör på ett enkelt sätt kunna anpassas till eventuella framtida förändringar
i detta avseende. ERU har funnit att det för närvarande inte finns anledning
att övergå från den nuvarande kommitléformen till annan verksamhetsform. I
kommittén bör i slorl sett samma inlressen som hittills finnas representerade.
Det innebär personer verksamma inom departement, centrala myndigheter, fackliga
organisationer samt forskning. Men hänsyn till tillkomsten av de regionala samverkansgruppema
bör antalet ledamöter utökas från nuvarande tio till tolv. ERU vill också
framhålla det angelägna i atl även kvinnliga ledamöter utses i kommittén.

De uppgifter som gäller ERU:s samlade verksamhei handläggs
av ett centralt kansli. Det centrala kansliets arbetsuppgifter innefattar bl.
a.

-
atl med
utgångspunkt från förslag från de regionala samverkansgrupperna m. fl. utarbeta
förslag till ERU:s forskningsprogram

-
alt upprätta
förslag till ERU:s budget

-
alt svara förden
övergripande samordningen av forskningsprogrammet i dess helhet. Häri ingår att
svara för den integrativa samordningen och utvärderingen av framkomna forskningsresultat

-
att göra de
kompletteringar som kan behövas för att nå fram till en helhetsbild

-
atl svara för
kontakt- och informationsutbyte med centrala myndigheter och organisationer

-
alt
administrera och samordna ERU:s medverkan i det internationella forskningssamarbetet.

Genomförandet av dessa arbetsuppgifter släller krav på att
personer med forskarkompetens ingår i ERU:s centrala kansli.

För atl svara för kontakt- och informationsulbyle mellan
forskning, planering och beslutsfattande på regional och lokal nivå, bildas
regionala samverkansgrupper inom de skilda högskoleregionema. I dessa grupper
skall ingå företrädare för forskning, länsstyrelser, kommuner, landsting,
fackliga organisationer och näringslivsorganisalioner. Ledamöterna föreslås
bli förordnade som experter i kommittén. Varje samverkansgrupp har en heltidsanställd
sekreterare. Sekreterarens uppgifier är atl dels samordna samverkansgruppens
verksamhet, dels medverka i forskning.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 233

Samverkansgruppernas uppgifier är, föruiom att svara för informalionsoch
koniaktulbyte. bl.a.

-
all medverka i
utarbetandet av ERU:s forskningsprogram

-
alt fungera som
referensgrupper eller all verka för att referensgrupper med planerare m.fl. knyls
lill olika forskningsprojekt.

Föruiom
dessa uppgifier bör grupperna utveckla de former för och del innehåll i sin verksamhei
som svarar mot deras förutsättningar. De bör bl. a. kunna initiera forskning
som inle ingår i ERU:s forskningsprogram.

ERU:s
forskningsprogram bör byggas upp i form av ett antal tematiska
forskningsprogram. Kring varje delprogram bildas liksom hittills särskilda
forskningsgrupper sammansatta av forskare från olika ämnesområden och olika universilel
och högskolor. Den löpande samordningen av forskningen sker i dessa grupper.
En belydande del av den forskningsutvärdering och utveckling av nya synsäll som
är ell av de väsentligaste inslagen i ERU:s verksamhet kan också ske i
forskningsgrupperna. Sekrelerare i forskningsgrupperna bör liksom hittills i försia
hand utgöras av personer som ingår i ERU:s cenlrala kansli.

För att nå
den flexibilitet och den bredd i ERU:s verksamhei som bör eftersträvas, krävs
ett väl fungerande samspel mellan organisationens olika delar.

Vad gäller finansieringen av ERU:s verksamhet bör de
finansieringsformer som hiltills lillämpals kunna tillämpas också
fortsättningsvis. 1 den forlsalia verksamheien bör emellerlid de förändringar
som skett i forskningsrådens organisation och verksamhetssätt beakias. Detta
gäller främst forskningsrådens ökade insaiser för forskningsinitiering. ERU:s
verksamhet lorde dock i allt väsentligt belraklas som kompletterande och inte
konkurrerande i förhållande till forskningsrådens verksamhet. På längre sikl
kan ökade krav på samfinansiering av projekt mellan ERU och ett eller flera
forskningsråd bli akluella.

När del
gäller den del av ERU:s verksamhet som finansieras över ERU:s budget skall,
enligt direkliven, förslag till ändringar i organisationen ha sin utgångspunkt
i oförändrade personella och ekonomiska resurser. 1 bilaga I redovisas hur
budgetramen för år 1978/79 kan anpassas till den föreslagna organisationen.

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 234

Bilaga 8

Sammanfattning av expertgruppens för regional
utredningsverksamhet betänkande (Ds I 1979:3) Regionalpolitisk forskning på 1980-taIet

1 Inledning

Det
förslag till nytt forskningsprogram för ERU, som här presenieras, har vuxit
fram i diskussioner med skilda forskningsintressenler. Under våren 1978
bildades särskilda provisoriska samverkansgmpper med forskare och planerare i
de sex högskoleregionerna. De har liksom arbetsmarknadens parter och andra
intresseorganisationer, centrala myndigheler och instanser saml
forskningsorganisationer lämnal väsentliga bidrag till programmets innehåll. ERU:s
nu verksamma arbetsgrupper har också bidragit till förslaget. Uppläggningen av
forskningsprogrammet har diskuterats i del regionalpolitiska rådet.

Programförslaget
har sitt ursprung i de tilläggsdirektiv som ERU erhöll under våren 1978 (Dir.
1978:35). Enligt dessa avser regeringen att ta upp programmel i den regionalpoliliska
propostion, som kommer all föreläggas riksdagen under våren 1979. I
propositionen kommer ställning också att tas lill det förslag till ny organisaiion
för ERU som redovisats i en särskild rapporl (Ds I 1978:40). Programförslaget
har utformats på ett sådant sätt alt det skall passa in i den nya organisalionen.
Det innebär bl. a. att detaljer i forskningsprogrammei kommer alt utformas i de
särskilda forskningsgrupper, som kommeratt bildas. Eftersom forskningen
alltjämt i huvudsak skall finansieras av forskningsråden. Riksbankens
Jubileumsfond och andra forskningsfinansiärer, är det en uppgift för enskilda
forskare atl svara för ulformningen av konkrela projeki. Del är ERU:s
förhoppning all liksom tidigare kunna siödja forskarna i detta initialskede av
forskningsarbetet.

Programmet
kan successivt kompletteras. Enligt förslaget i organisationsrapporten kommer
de regionala samverkansgrupper, som föreslås bli bildade i de sex
högskoleregionerna, alt spela en vikiig roll i programutvecklingen.

2 Förslag
till forskningsprogram

En
slutsats från de diskussioner som förts med skilda forskningsintressenler är.
alt de förslag som ERU lägger fram bör inriktas mot två huvudområden. De är

a)
Effekter av regionalpolitiska
åtgärder och regional planering.

b)
Regionala konsekvenser av
förändrad specialisering, arbetsfördelning och teknikval.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 235

Till del Jörsia områdel kan föras projeki om effekter av
regionalpolitiken och av olika regionala planeringssystem. Några exempel lämnas
också på hur en sådan forskning skulle kunna utformas. Ett exempel är del regionalpoliliska
stödets effekier på strömmarna på arbelsmarknaden. Där betonas vikten av en
vidareutveckling av ERU:s lidigare genomförda siudier av rekryteringen av arbelskrafl
lill slödföretagen. Det är väsentligt atl siudera förklaringar till att
stödföretagen rekryterar anslällda från andra företag. Sludierna bör bland
annat inriklas på analyser av utbildningsnivån hos de anställda och
specialiseringstendenser inom företagen.

Ett annai exempel gäller samhällsekonomiska bedömningar av
regionalpolitiska insatser. Bakom detla ligger en önskan om alt förbättra
underlaget för bedömningar av hur slark målkonflikten är mellan bl.a. kravet pä
ell effeklivi resursutnyttjande och önskan all skapa arbele ål alla på de orter
där de bor. Forskningen borde också klargöra kort- och långsiktiga effekter i
olika avseenden. En del av denna forskning bör kunna ses som en fortsättning
på ERU:s tidigare arbele med meioder för samhällsekonomiska bedömningar.

Ytterligare ett exempel på forskning om effekterna av
regionalpolitiken och av olika regionala planeringssysiem gäller
beslutsprocesserna i planeringen. Samspelet mellan den centrala ekonomiska
långtidsplaneringen och planeringen på läns- och kommunnivå ger exempel pä
brister som finns i samordningen av den nationella, regionala och lokala
planeringen.

Ett forskningsprojekt på detta område skulle kunna la upp
de mekanismer som skapar den starka specialiseringen inom och mellan olika
delar av den offenlliga sektorn. En specialisering som kan leda till brister i
den samhällsekonomiska effeklivitelen. 1 ell sådant projeki skulle också som
ett andra steg las upp, vilka lämpliga åtgärder som kan genomföras i framliden.
För alt avgränsa ämnesområdet skulle forskningen kunna gälla länsplaneringssystemets
effekter på beslutsfattandet inom statlig, landstingskommunal, primärkommunal
och enskild verksamhet.

Till del andra områdel har förts projekt som gäller
strukturomvandlingen i samhället. Tonvikt bör läggas vid specialisering inom produklion
av varor och tjänster, ökad arbetsfördelning inom och mellan samhällets sektorer
och av teknikval.

En typ av frågor, som bör bli föremål för forskning,
gäller hur företagssektorns lokalisering påverkas av teknikvalet. Sådan
forskning skulle kunna bygga vidare på de resultat, som kommer fram inom ramen
för ERU:s verksamhei om den regionala arbetsfördelningen inom industrin. Den
kan också baseras på resulta! av de siudier som Ingeniörsveienskapsaka-demien (IVA)
och styrelsen för teknisk utveckling (STU) på regeringens uppdrag, genomför om
Sveriges tekniskt industriella kompetens. I rapporten lämnas olika exempel pä
vad man skulle kunna ta upp inom forskning på områdel. Ell exempel gäller
utnyttjande av dalateknik vid lagerhållning. Andra exempel gäller styrningen
av industriella produktionsproces-

s. 236 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 236

ser ("Robotiseringen") med olika konsekvenser
för arbelskrafisbehovel inom induslrin. Forskning om leleieknikens uiveckling
kan också las upp. 1 vissa fall kan man förvänla sig all den nya lekniken
försvårar möjlighelerna all nå regional balans, i andra fall kan man förvänla
sig förbällringar i delta avseende.

En annan typ av forskning inom områdel gäller offenlliga seklorns
verksamheter och hur dessa förändras i skilda orter och regioner, då arbetsfördelningen
och specialiseringen förändras.

Flera områden skulle kunna las upp. Ell sådani gäller
samband mellan demografisk utveckling och behov av offentlig service. 1 ell
samhälle med en ökad andel äldre ökar behovei av länglidsvård, hemsjukvård och
annan äldreomsorg.

Ytierligare en typ av exempel av forskning som tas upp
gäller hur människornas välfärd påverkas av den regionala utvecklingen. Med
utgångspunkt från några fundamentala aspekier på välfärden, nämligen resurser,
sociala relalioner och samhällets organisation, formuleras ell antal vikliga
frågeställningar för fortsatt forskning.

En grundläggande forskning om fördelningspolitiska frågor
i ell regionalt perspektiv bör bedrivas t.ex.: Hur sker utvecklingen av
välfärden i skilda regioner? Vilka effekter får den regionala utvecklingen på
fördelningen av välfärden mellan olika sociala grupper? Är den regionala och
sociala utjämningen förenliga mål?

En fortsättning av det utvecklingsarbele som påbörjats av ERU
med all skapa förslåelse för lokala och nationella arbetsmarknaders sätt att
fungera är angelägel. Man bör inte endasl se på arbetskraftens motiv, preferenser
och handlingssäti, ulan ocksä se molsvarande variabler vid förelagens
rekrytering av personal. På della sätl kan man skapa förslåelse för, förutsäga
eller visa inom vilka restriktioner olika lyper av förändringar, t.ex.
flyttning och annan rörlighet eller arbetskraflsomsättning. kan ske. Förändringarnas
konsekvenser bör analyseras i termer av välfärdseffekternas fördelning.

Programmet föreslås enligi ovan bestå av två huvudområden.
De omfattar tillsammans sex projektområden. Dessa områden kan sammanfallas på
följande sätt:

1.
Del regionalpoliliska
stödets effekier på strömmarna på arbelsmarknaden.

2.
Samhällsekonomiska
bedömningar av regionalpoliliska insaiser.

3.
Forskning om
beslutsprocessen och den regionala planeringen.

4.
Specialiseringens,
arbetsfördelningens och teknikvalets belydelse för förelagssektorns
lokalisering och sysselsättning.

5.
Den offentliga
sektorns verksamheter i skilda orter och regioner vid förändrad
arbetsfördelning.

6.
Utvecklingen av
välfärden i skilda orler och regioner av förändrad arbetsfördelning och
specialisering i produkiionen av varor och tjänster.

Område I -3 ingår i det första huvudområdet och 4-6 i det
andra.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 237

Bilaga 9 Länsstyrelsernas utvärdering av ortsplanen

I Inledning

Riksdagen uttalade år 1976 (prop. 1975/76:211, AU
1976/77:7. rskr 1976/77:79) att det var nödvändigt med en grundläggande
bedömning av orlsplanens framtida roll och förordade all regeringen
föranstaltade om utvärdering av systemet. Därvid borde enligt riksdagens
mening självfallet regionala och kommunala instanser kopplas in. Regeringen har
uppdragit (1977-03-03) åt länsstyrelsema aU göra en sådan utvärdering. Denna
redovisades i 1978 års länsrapporter.

1 det följande redovisas länsstyrelsemas ulvärdering.

2 Ortsplanens framtida roll

Nästan samtliga länsstyrelser anser au ortsplanen bör
bibehållas som ell instrument för den regionalpolitiska planeringen. Innebörden
i detta ställningstagande skiftar dock mellan län. Vissa länsstyrelser anser
alt orlsplanen på ett rättvisande sätl anger den långsiktiga inriktningen på
regionalpolitiken medan andra främst ser till dess användning som beskrivningsmodell.

Länsstyrelsen i Värmlands län betonar att man lidigare
lagt stor vikt vid ortsplanen och anser att den bör kunna bedömas som i stora
drag ändamålsenlig för den regionalpolitiska planeringens långsikliga
inriktning. Länsstyrelsen uttalar i detta sammanhang att "ortsplanen och
befolkningsramarna även i framtiden måsle utgöra de centrala
samordningsinstrumenten i regionalpolitiken"". Motsvarande
synpunkter framförs av bl, a, länsstyrelserna i Västerbottens och Uppsala lån.
Även länsstyrelsen i Jämtlands län uttalar sig för ett bibehållande av
ortsplanen men anför därvid att del är '"nödvändigt att planen
kompletteras med andra lyper av mål som är mera knutna till de regionala obalansema
när del gäller främst sysselsättningen"". Länsstyrelsen anser vidare
att en "plan för den regionala strukturen är en garanti för atl inte
kortsiktiga förhållanden tillåls få ett för dominerande inflytande vid
fördelningen av samhällets begränsade resurser"".

Några länsstyrelser lägger särskild vikt vid ortsplanens roll
för fördelningen av resurser mellan olika delar av landet. Länsstyrelsen i
Kalmar lån anser "'alt ortsplanen ulgör en väsentlig tillgång som
planeringsinstrument när del gäller all långsiktigt fördela resurser mellan
rikets olika delar". Länsstyrelsen uppfattar å andra sidan "inte
ortsplanen som en regulator

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 238

av kvalitativa och kvantitativa resurser inom länet.
Länsstyrelsen har här som riktmärke de mål som återfinns i
länsplaneringen". Länsstyrelserna 1 bl. a. Jönköpings, Skaraborgs och
Västernorrlands län lägger motsvarande synpunkter på ortsplanens
användningsområde.

Vissa länsstyrelser lägger särskild vikt vid ortsplanens
användning i samband med servicens planering. Länsstyrelsen i Östergötlands län
uttalar att "orlsplanen bör beslå i den del som gäller servicens
lokalisering men planen bör därvid kompletteras med krav på viss minimistandard
vad gäller service i olika ortslyper". Del finns samtidigt några
länsstyrelser som snarare lägger särskild vikt vid ortsplanens funklion i
samband med sysselsättningsfrågomas behandling. Länsstyrelsen i Västmanlands
län utgör ett exempel på detla när den uttalar att "planen visar på en
naturlig indelning i arbetsmarknadsområden. Som sådan är ortsplanen användbar
i planeringssammanhang"". Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län uppehåller sig vid det regiontänkande som har introducerats via ortsplanen.
Länsstyrelsen anseratt '"förutsättningarna att samordna planeringen vad
gäller arbele, service och miljö har förbättrats genom den indelning i fyra
planeringsregioner som gjorts med utgångspunkt från ortsplanen'".

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser all orlsplanen
"i första hand speglar den regionala servicens fördelning i länel.
Länsstyrelsen ser därför orlsplanen främsi som ell beskrivningssystem och bara
till en del som ett sätt att ange den långsikliga inriktningen av samhällets
regionalpolitiska strävanden". Även länsstyrelsen i Gävleborgs län ser orlsplanen
främst som ett beskrivningssystem. All den hittills saknat betydelse som medel
i regionalpolitiken beror enligt länsstyrelsen på "att det i stort sett
inte funnits några preciserade mål och framför allt inga medel knutna till
den".

3 Mål knutna till ortsplanen

Några länsstyrelser anser att målbeskrivningen i
ortsplanen är alllför otydlig. Länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalar att
""ortsplanen har haft en myckel diffus funklion" men anför all
del "i och för sig borde vara fulll möjligl all differentiera olika regionalpolitiskt
vikliga åtgärder efter ortstyp. Det förutsätter emellertid alt man har siörre
klarhet när det gäller målen för de ortslyper som ingår i systemet".

Flera länsstyrelser tar fasta på riksdagens uppfattning
att en av regionalpolitikens viktigaste uppgifter de närmaste åren är atl
förbättra den inomregionala balansen. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser
därvid all ortsplanen behöver kompletteras med andra medel för alt det skall
bli möjligt att uppnå en sådan balans. Ortsplanen börenligt länsstyrelsen
"ges en sådan utformning att den stimulerar såväl centrala och regionala
organ att vid ulformningen av sina verksamheter bidra lill en bättre inomregional
balans". Länsstyrelsen 1 Västernorrlands län markerar i della sammanhang

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 239

"att kraven på en differentiering av arbelsmarknaden
bör få slå lillbaka tills en utjämning av yrkesverksamhetsgraderna har
skett". Andra länsstyrelser ser ett stärkande av länets primära centrum
som en väsentlig uppgift för regionalpolitiken. Länsstyretsen i Norrbottens län
betonar att "en posiliv näringsutveckling inom Fyrkanten är en nödvändig
förutsättning för en gynnsam utveckling i länel. Ofrånkomliga flyttningar
riktas vid en sådan utveckling mot Fyrkanten istället för ut ur länet".
Länet behöver enligt länsstyrelsen "ett primärt centrum som i fråga om
arbetsmarknadens storlek och differentiering kan mäta sig med andra primära
centra i landet".

Länsstyrelsen
i Värmlands lån ser i ortsplanen "en regionalpolilisk ambition att även
på lång sikt bevara en ortsstruktur som i väsentliga avseenden överensstämmer
med dagens". Länsstyrelsen i Jönköpings lån anför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Stockholms län understryker att den
"varit och fortfarande är starkt kritisk mot en ortsplan som innebär en
negativ och restriktiv syn pä storstaden". Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län upprepar lidigare framförda krav på att Göteborgs- och Malmöregionema
i ortsplanen bör ses skilda från Stockholmsregionen.

4 Positiva och negativa effekter av ortsplanen

Nästan samtliga länsstyrelser betonar att det är svårt all
efter så kort lid som nu gått sedan ortsplanen antogs, bedöma vilka effekter
ortsplanen har haft på den regionala utvecklingen.

Knappast någon länsstyrelse anser sig kunna ge några konkrela
exempel på större effekter av orlsplanen. Även bland de länsstyrelser som
redovisar positiva värderingar ser man ett behov av att fler medel knyts till
ortsplanen. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att ortsplanen fungeral väl
vad gäller bl.a. omlokaliseringen av central statlig förvallning, för uppbyggnaden
av högskolan och för väg- och trafikplaneringen. Länsstyrelsen beionar dock
"att ortsplanen i flera fall inte har fått den styrande effeki som
länsstyrelsen utgått ifrån att den borde ha haft". Länsstyrelsen hänvisar
i detta sammanhang till förordningen om länsplaneringen och vad som där sägs om
sektorsplaneringen. Bland länsstyrelser som redovisar positiva effekter märks
länsstyrelsen i Kalmar län som pekar på exempel där ortsplanen har haft en
viss styrande effekt hos statliga organ.

Bland del fåtal länsstyrelser som redovisar direkt
negativa effekier av ortsplanen märks lånsstyrelsen 1 Västernorrlands län där svårighetema
att få en förbätirad flygstandard i Örnsköldsviks kommun delvis anses bero på ortsplanens
klassificering av kommunen.

Flera länsstyrelser tror inte all ortsplanen har haft
någon nämnvärd effekt. Så anför t.ex. länsstyrelsen i Norrbottens län att del
är "Iveksaml

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 240

om ortsplanen har haft några som helst stymingseffekter".
Inte heller länsstyrelsen i Östergötlands län tror "att någon
lokalisering av arbetstillfällen har skett med motiveringen att någon ort har
haft en viss funktion i orlsplanen". Länssiyrelsen i Gävleborgs län
uttalar i detta sammanhang att ""det är sannolikt alt bedömningama i
flertalet fall blivit desamma ulan ortsplanen".

5 Andra prioriteringsgrunder

Flertalet länsstyrelser uttrycker tveksamhet inför tanken
att komplettera orlsplanen med olika typer av schematiskt framtagna krilerier.
Länsstyrelsen i Väsiernorrlands län avvisar "en plan för utvecklingen av
den regionala strukturen baserad på ett system där komponenterna är av kortsiktig
natur". Även lånsslyrelsen i Göleborgs och Bohus län drar, efter en genomgång
av några olika kriterier för alternativa sätt att prioritera, den slutsatsen
"att det inle är speciellt lämpligt att göra prioriteringar utifrån schablonartade
kvantitativa meioder. Länsstyrelsen anser all länsplane-ringssyslemet redan i
sin nuvarande uiformning ger tillfredsställande möjligheler att prioritera och
beräkna de lång- och kortsiktiga konsekvenserna av en viss åtgärd".

Länsstyrelsen i Norrbottens län går i länsrapporten igenom
några va-i"iabler som man anser bör vara av särskild vikt vid den regionalpolitiska
prioriteringen. Härvid tillmäts bl.a. sysselsättningsgraden och befolkningsutvecklingen
särskild vikt. Del är enligt länsstyrelsen inte möjligl alt av ortsplanen
utläsa förhållandena i enskilda kommuner. "En komplettering av ortsplanen
med en beskrivning utifrån vissa nyckelvariabler skulle därför kunna vara av
visst värde för framför allt beslutsfattandet på central nivå".
Länsstyrelsen i Östergötlands lån uttalar att "insatser bör. för atl
balans skall uppnås, göras i de kommuner där de behövs, oberoende av hur
kommunerna är klassificerade".

6 Ortsplanens servicenivåer

De flesta länsstyrelser menar att ortsplanens indelning i slort
sett ger en riktig bild av serviceutbudels organisation. Länsstyrelsen 1
Jämtlands län anser att de "funktioner som de olika ortstypema enligt
planen för den regionala strukturen bör fullgöra i servicesammanhang är
ändamålsenliga och bör kunna läggas till grund för åtgärder inom
serviceområdet". Flera länsstyrelser, bl. a. länsstyrelsen i Älvsborgs
län, anserdet väsentligt atl få en mera ingående beskrivning av vad olika orter
bör innehålla av service. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att
"statsmaktema bör skapa de stödmöjligheter som behövs för alt man skall
kunna ha kvar den service som finns i oförändrad omfattning".

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 241

De länsstyrelser som har erfarenheter av kommundelscentra
redovisar en förhållandevis positiv värdering av denna del av orlsplanen. Delta
gäller särskilt effektema för kollektivtrafiken. Länsstyrelsen 1 Västernorrlands
län anser ""all staten bör visa ett särskilt ansvar för service och
sysselsättning i till ytan stora och glest befolkade kommuner"". 1
dessa centra bör staien enligt länsstyrelsen ""lämna garantier för
att en viss servicenivå skall kunna upprätthållas'".

16 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 112

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 242

BUaga 10

Erfarenheterna av systemet med lokaliseringssamråd
Utvärdering gjord inom industridepartementet

1 Bakgrund till lokaliseringssamrådet

Under en period i slutet av 1960- och början av 1970-talet
framfördes i olika sammanhang krav på ökade möjligheter för statsmakterna all
påverka företagens val av lokaliseringsort. Utredningen om regionalpoliliska
styrmedel föreslog i betänkandet (SOU 1974:82) Samverkan för regional
utveckling atl dittillsvarande regionalpolitiska styrmedel skulle kompletteras
med en tillståndsprövning. Prövningen skulle, enligt utredningen, avse etablering,
expansion eller ändrade dispositioner som fömtsätter nybyggnad, förvärv eller förhyming
av lokaler, eller att lokaler tas i anspråk för annat ändamål än tidigare.
Fabrikslokaler och lagerlokaler med större yta än 1000 m saml kontors-, förvallnings-
och forskningslokaler större än 500 m borde omfattas av tillslåndsskyldighet och
prövningen skulle gälla generellt inom hela landet för företag, organisationer,
myndigheler och enskilda personer. Utredningen föreslog dock vissa undantag
från tillstånds-kravet. Undantagen avsåg bl. a. ralionaliseringsinvesleringar,
arbetsmiljöåtgärder, lokaler för kommunal förvaltning och åtgärder som genom
annan lagstiftning prövas av regeringen. Tillståndsprövningen borde enligt
utredningen handhas av ett nytt organ, statens lokaliseringsdelegation. Delegationen
föreslogs få ett från andra myndigheler frislående sekretariat.

Bland remissinstanserna rådde en tämligen bred enighet om atl
det fanns behov av effektivare medel än vad som dittills stått till buds för
all påverka förelagens beslut om var investeringar skall ske. Remissopinionen
var dock starkt delad när det gällde utredningens förslag om tillståndsprövning.
En grupp av remissinstanser ville som försöksverksamhet pröva ett sådant system
som utredningen förordat. Samtidigt framhöll dessa remissinstanser att
tillståndsprövningen inte ensam kunde lösa de regionala problemen, utan atl
prövning måsle ses som ett komplement till posiliva stödåtgärder. Från flera
håll påpekades att värdet av en tillståndsprövning snarast ligger i atl
samhällets organ får bätire insyn i företagens utbyggnadsplaner. En annan
grupp av remissinstanser befarade alt en etableringskontroll skulle innebära
en alllför byråkralisk ordning i förhållande lill de resultat som kan väntas.
Vidare betonades att systemet sannolikt skulle minska de mindre och medelstora
företagens expansionsvilja. Nästan alla remissinsianser avstyrkte förslaget att
inrätta en statens lokaliseringsdele-galion.

Mol bakgrund av remissinstansernas synpunkter redovisades
i rapporten (SOU 1975: 91) Politik för regional balans ett altemativt förslag
till lokaliseringspåverkan. Förslaget syftade till all ge samhället
effektivare styr-

s. 243 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 243

medel än tidigare och att samtidigt tillgodose kraven på
enkel utformning och snabb handläggning. En avgörande förutsättning fören effektiv
lokaliseringspåverkan var. enligt rapporten, att de regionalpolitiska bedömningama
kommer in så tidigt i företagens planering att företagen själva inte har hunnit
binda sig för ett visst lokaliseringsalternativ. Ett avtal borde därför träffas
mellan staten och näringslivet om insyn i företagens investeringsplaner och
överläggningar om förelagens val av lokaliseringsorl.

Vid remissbehandlingen av rapporten Politik för regional
balans fick förslaget till system för lokaliseringspåverkan stöd av de flesta
remissinstanserna. Regeringen anmälde (prop. 1975/76: 211) för riksdagen alt
man träffat en överenskommelse med Sveriges indusiriförbund om samräd i lokaliseringspolitiska
frågor och alt man avsåg atl uppta överläggningar med företrädare för olika
slag av kooperaiiv verksamhei för att få till stånd liknande överenskommelser.
Dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet anförde i samband därmed, att
om del föreslagna sysiemel för lokaliseringspåverkan skulle visa sig
otillräckligt borde starkare styrmedel kunna tillgripas i form av etableringskontroll.
Han beskrev också kortfattat riktlinjer för hur en sådan kontroll skulle kunna
utformas.

Riksdagen uttalade (AU 1976/77:7, rskr 1976/77:79) aU det
för dagen inle fanns anledning au ta ställning lill behovet av lagsiiftning och
hur en sådan borde utformas om frågan blev aktuell.

2 Lokaliseringssamrådets syfte och utformning

Regeringens överenskommelse med Sveriges industriförbund
(SI) om samråd i lokaliseringspolitiska frågor träffades i april 1976 och
omfattar företag som inom landet sysselsätter minst 500 industrianställda.
Under år 1976 undertecknade ca 150 industrikoncerner/företag en skriftlig
förbindelse att delta i samrådet. Samtidigt inrättades inom regeringskansliel
en särskild delegation för elableringsfrågor (vanligen kallad etableringsdelegalionen,
i fortsätiningen benämnd ED) för alt handlägga samrådsverksamheten. Under höslen
1977 träffade regeringen liknande överenskommelser med Kooperativa förbundel
(KF) och Lanlbrukamas Riksförbund (LRF) som innebar att industrisektorema i de
båda organisationerna inkluderades i samrådet.

Regeringens överenskommelser med SI, KF och LRF innebär i
huvudsak följande i fråga om lokaliseringssamrådets syfte och former.

1. Syftet med samrådel skall vara att skapa förutsättningar
för atl de av

statsmakiema fastställda riktiinjema för regionalpolitiken och sysselsätt

ningspolitiken beakias på ett lidigt siadium vid planeringen av investering

ar inom induslrin.

2. Samrådet bör vara så enkell som möjligt och i stor
utsträckning bygga

på muntliga överläggningar om förelagens investeringsplaner mellan ED

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 244

och de enskilda förelagen. Initiativet till överläggningar
skall kunna tas såväl av ED som av förelagen. Som underlag för samrådet skall
tjäna de skriftliga och översiktliga uppgifter om förelagens investeringsplaner
m. m. på längre sikl som anges i överenskommelsen. Dessa uppgifter skall
företagen årligen redovisa lill ED. Mera omfattande förändringar i företagens
lokaliseringsplaner som uppkommer mellan redovisningstillfällena skall på
företagens inilialiv meddelas lill ED.

3. Berörda koncerner/förelag skall årligen till ED dels
inge verksamhels-berättelser, dels redovisa följande översiktliga uppgifter
avseende planeringen i ett femårsperspektiv:

a)
Etablering av
arbetsställen/driftsställen i Sverige eller ulomlands.

b)
större
förändringar i verksamheten såsom flyttning, nedläggning, driftsinskränkningar m.
m.,

c)
produktionens
saluvärde altemativt produktionsvolym.

d) invesleringar, fördelade på maskin- och
byggnadsinvesteringar, samt

e) sysselsättning, fördelad på tjänstemän/arbetare samt
män/kvinnor.

Härutöver skall anges:

O Hinder för expansion såsom miljövårdsproblem, brist på
tomtmark, lokaler, transportmöjligheter, arbetskraft, kommersiell service och
samhällsservice.

Av överenskommelsen framgår vidare, att de skriftliga uppgifier
som inges till ED skall ges ett särskilt sekretesskydd, som innebär att de endasl
får delges statsråd och statssekreterare på berört departement förutom befattningshavarna
inom ED.

Överenskommelsen har undertecknats av en representant
vardera för regeringen och Sveriges industriförbund. Förbundel har sedan verkat
för att vart och ett av de berörda förelagen gentemot förbundet undertecknat en
skriftlig utfästelse all delta i samrådet.

3 Lokaliseringssamrådets organisation

Genom beslut av regeringen ijuni 1976 bildades etableringsdelegalionen
inom arbetsmarknadsdepartementet. 1 samband med att de regionalpoliliska frågoma
efter regeringsskiftet 1976 överfördes till industridepartementet
överflyttades även ED lill delta departemeni. ED:s personella resurser beslår
av en chef. tre handläggare saml en assistent.

1 seplember 1976 tillsattes en arbetsgrupp for elableringsfrågor
med representanter för berörda departement inom regeringskansliet, med uppgift
att nära följa ED:s arbele.

1 februari 1978 tillkallades en referensgrupp för elableringsfrågor.
1 denna ingår representanter för LO, TCO. SAF, KF, LRF. Sveriges industriförbund,
AMS och SIND samt de departemeni som även deliar i arbelsgruppen.
Referensgruppen skall följa ED:s arbete samt ges möjlighet att påverka dess
allmänna inriktning.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 245

Sedan december 1977 har en särskild grupp inom ED bildals
för samordning av sysselsättningsskapande åtgärder på s. k. problemorler. Dess
verksamhet berörs inle i fortsätiningen av denna rapport.

4 Samrådsföretagens roll i den svenska industrin

Samrådsöverenskommelserna med Sveriges industriförbund, KF
och LRF omfattar som tidigare nämnts företag/koncemer med minsl 500 industrianställda.
Sammanlagt deltar f. n. ca 200 företag/koncemer i samrådet, varav ca 150
faller under överenskommelsen med industriförbundet.

År 1975 sysselsatte samrådsföretagen ca 550000 personer
varav ca 500 000 i företag som är knutna till överenskommelsen med
industriförbundet. Totalt omfattar samrådet drygt hälften av alla industrisysselsalta
i landet.'

En regional uppdelning av sysselsättningen hos de förelag
som är knutna till samrådet genom uppgörelsen med industriförbundet visar all samrådsförelagen
svarar för en markanl siörre del av industrisysselsättningen i det allmänna
stödområdet än vad de gör i del inre stödområdet, grå zonen och genomsnittligt
i hela riket (nära 70% resp, ca 50%),

5 Utvecklingen av sysselsättning och investeringar inom
industrin åren 1976-78

Den ekonomiska tillväxttakten under den period som
lokaliseringssamrådet hittills har pågått har varit lägre än någonsin tidigare
under efterkrigstiden.

Den svenska industrin har sedan år 1975 arbetat med ett
mycket lågt kapacitetsutnyttjande. För att så långt som möjligt behålla
personal och kapacitet inför en tidigare allmänt väntad konjunkturförbättring
ökade förelagen i många branscher sina lager under åren 1975-76, bl. a.
beroende på stimulanser i form av slatligt lagerstöd. Sedermera har särskilda
statliga stödformer införts under åren 1976-77 för all undvika friställningar
inom industrin, säsom t.ex. särskilt uibildningssiöd (25-kronan) och sysselsältningsstöd.
Syftei med dessa stödformer har varil atl underlätta för förelagen att
temporärt behålla arbetskraften i avvaktan på en konjunkturför-bältring.

' Samrådsföretagens sysselsättning av ca 550000 personer
är i princip beräknad enligt industristatistikens definitioner. Det totalt
antalet industrisysselsalta (SNI 2-h3) år
1975 var enligi induslrislatisliken ca 940000 personer, och samrådsföretagens
andel av denna sysselsättning utgjorde således ca 58%. Vid den redovisning av
industrisysselsättningens utveckling som följer nedan kommer emellertid
Arbetskrafts-undersökningamas (AKU) material för SNl-näringama 2-4 att ligga
till grund, eftersom detta publiceras med mindre fördröjning.

s. 246 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 246

Den svaga konjunkturen och det låga kapacitelsuinyttjandet
i nästan alla betydande industriländer under perioden har medverkat till
uppkomsten av allvarliga struklurkriser i flera branscher. I den svenska induslrin
har akuta sirukuirella problem under perioden 1976-78 uppkommil i bl.a. slålindusirin,
vid varven och inom gruvnäringen. Tekoinduslrin har sedan tidigare haft stora
problem. Skogsindustrin har under perioden drabbats av allvarliga ekonomiska påkänningar.

Till följd av de nyss nämnda statliga slimulansåtgärdema
har företagen behållit sina anställda i större utsträckning än som har varit
motiverat av direkta produklionshänsyn. Trots detta har
industrisysselsättningen under den period som lokaliseringssamrådet hittills
har pågått minskat med 71 000 personer, vilkel motsvarar ca 6 % av de som var
anställda inom industrin i slutet av år 1976. Den största minskningen av antal
sysselsatta har ägt rum i verkstadsindustrin, som minskal med ca 21 000
anställda. Den relativa minskningen har dock varit störst i krisbranscher
såsom teko (-15,7%), trävaruindustri (-12,7%) samt jäm-, stål- och metallverk
(-18,4%).

Något material som gör det möjligt att fastställa
samrådsföretagens andel av den minskade indusirisysselsättningen finns inte
tillgängligt. Om man i brist på annat underlag antar alt de svarar för en del
av minskningen som är proportionell mot deras totala andel av sysselsättningen,
sä skulle ungefär hälften av den total minskningen, eller ca 35000 personer, ha
skett inom denna grupp av företag.

För industrin i sin helhet har sysselsättningen
kontinuerligt minskal sedan år 1975. T.o.m. andra kvartalet år 1978 uppgick
minskningen sammanlagt till 114000 personer. Trots denna betydande nedgång
fanns det ännu år 1977 enligt Långtidsutredningens (LU 78) bedömning
fortfarande en betydande "översysselsättning" i form av en outnyttjad
produktivitets-reserv. Sysselsättningsutvecklingen under de senaste tre åren
åskådliggörs i tabell I.

Den ekonomiska utvecklingen under de senaste åren har haft
en ännu starkare negativ effekt på investeringsvolymen än på sysselsättningen.
1 tabell 2 åskådliggörs industrins investeringar under perioden 1970-77 omräknade
till fasta priser (1975 års priser). Av tabellen framgåratt industrins
investeringar under perioden 1975-77 minskal med 17,4% i volym.

Den största relativa investeringsminskningen uppvisar
tekoindustrin som dock svarar för en relativt liten del av industrins totala
investeringsvolym. Bland de tunga branschema i invesleringshänseende uppvisar
verkstäder (-29,3%) samtjärn-, stål-och metallverk (-39,2%) betydligt större
relativa minskningar än industrin i genomsnitt under perioden 1975-77, Till dem
som under perioden har ökat sin investeringsvolym hör bl, a, livsmedels- och dryckesvaruindustrin
(-1-10,9%),

s. 247 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 247

Tabell 1. Antal sysselsatta (i 1000-tal) inom industrin (SNI
2-4). Källa: SCB, AKII

Diff.

78:2-

Kvartal

76:4

77:1

77:2

77:3

77:4

78:1

78:2

76:4

Sysselsatta
inom

industri
(SNI 2-4)

1 144

1 128

1 119

1 108

1086

1071

1073

-71

Därav
inom:

-
livsmedels- o.

dryckesvaruind.

(SNI 31)

90

87

89

93

89

88

89

- 1

- textil-
o. bekläd-

nadsind, (SNI 32)

70

68

66

62

62

60

59

-II

- trävaruind.

(SNI 33)

102

99

99

94

93

90

89

-13

-
massa-, pappers- o.

pappersvamind.

(SNI 341)

71

71

73

73

72

70

71

0

- kemisk
ind.

(SN! 35)

74

73

71

70

69

70

71

- 3

-jäm-,
stål- o.

metallverk (SNI 37)

76

75

74

73

71

62

62

-14

- verkstadsind.

(SNI 38)

494

488

480

476

467

473

473

-21

Tabell 2. investeringar inom industrin verkställda åren
1970-1977, miljoner kr, 1975 års priser. Källa: SCB, investeringsenkäterna, SM-F
1978:9

Diff. % 1975-1970 1971 1972 1973 1974
1975 1976 1977 -1977

Industrin totalt SNI 2-3 10993 11148 11535 12741 14071 14359 14286
11858 -17,4

Därav inom:

- livsmedels- o.

dryckesvaruind. SNI 31 1151 973 953 978
1055 985 1053 1092+10.9

- textil- o. bekläd-

nadsind. SNI 32 300 238 257 320
330 334 268 192 -42,5

- massa-, pappers-

o. pappersvamind., SNI
34 2285 2379 2410 2005 2547 2653 3397 2725 + 2.7

grafisk ind.

-kemiskind. SNI
35 1214 1236 1345 1955 1644 1331 1306 1276-4,1

-jäm-, stål- o.

metallverk SNI
37 1367 1083 1327 1412 1278 1626 1492 988 -39,2

-verkstadsind. SNI 38 3 193 3741 3478 3899 4711 5041 4639 3566-29,3

Även när del gäller investeringsvolymen saknas material
som gör det möjligt atl fastställa samrådsföretagens andel av den totala
minskningen. 1 SCB:s redovisning kan man dock skilja mellan företag av olika sioriek.
Förelag i storleksgruppen 200499 anställda har minskat investeringsvoly-

s. 248 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 248

men relativt allra mest mellan åren 1975-77. Minskningen
uppgår till nära 34% . Bland företagen i denna grupp, som svarar för endast ca
10 % av industrins invesleringar. kan endast en mindre del väntas höra till
gruppen av samrådsföretag. Majoriteten av samrådsförelagen är företag med minst
500 anslällda, som svarar för ca 2/3 av industrins totala investeringar. 1
denna grupp har investeringsvolymen mellan åren 1975/77 minskal med ca 15%. vilkel
nära molsvarar genomsnillet för hela induslrin (-17,4%).

Trots de betydande minskningarna av industrins invesleringar
mellan åren 1975-77, har Långtidsutredningen (LU 78) gjort bedömningen atl del
i industrin år 1977 fortfarande fanns en betydande ledig kapacitet i produktionsapparaten
i storleksordningen 20%,

Det kan samtidigt konstateras, att de svenska direkiinvesteringama
i utlandet har ökat starkt under perioden 1975- 1977, Till en del tycks
emellertid speciella omständigheter ha bidragit lill ökningen under denna
period.

6 Uppläggning och genomförande av systemet med
lokaliseringspåverkan

1 samband med att ED inledde sin verksamhet hösten 1976
sändes en enkät till de företag som då omfattades av samrådet, i vilken
företagen bl. a. tillfrågades om sina planer rörande sysselsättning och
investeringar under den kommande femårsperioden. I enkätsvaren, som flertalet
av de 150 företagen inlämnade i slulel av år 1976, redovisades dels planer på
ökning av sysselsättningen med ca 10000 personer vid ca 180 arbetstillfällen,
dels planer på minskning av sysselsättningen med ca 12 000 anställda vid ca 150
arbetsställen under perioden 1977-1979/80, 1 enkätsvaren redovisades också
betydande investeringsplaner,

Ijanuari månad 1977 inledde ED sina kontakter med besök
hos samrådsföretagen. Redan i ett tidigt skede av dessa överläggningar stod
det klart att företagsledningamas bedömningar av marknads- och konjunkturutvecklingen
i det stora flertalet fall hade justerats ned kraftigt från enkättillfället
hösten 1976 lill de muntliga överläggningama underår 1977,1 del underår 1977
rådande konjunkturiäget hade de planer på expansions-och nyinvesteringar som uppgivits
i enkälsvaren med några enstaka undantag skjulils på framliden samtidigt som
nytillkomna planer på investeringar av denna karaklär i slorl sett hell
saknades. Planerna bland samrådsförelagen på att minska sin sysselsättning,
såväl genom kortlidspermilleringar, naturiig avgång som i vissa fall genom
uppsägning, hade däremot ökat jämfört med enkätresultaten från år 1976.

De muntliga överläggningarna med samrådsförelagen har i
allmänhet lagts upp så att en eller två personer från ED besökt den aktuella
koncernen/företaget och därvid sammanträffat med någon eller några representanter
för koncern-/företagsledningen. Vid detta slag av besök, som i fort-

s. 249 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 249

sättningen kommer att kallas rutinbesök, har initiativet
till besöket regelmässigt lagits av ED.

Under åren 1977 och 1978 har de ca 150 koncemer/företag
som omfattas av samrådsöverenskommelsen med Sveriges industriförbund i
allmänhet besökts vid minst ett och i flertalet fall två tillfällen. 1 ett fätal
fall där vissa enskilda företag eller branscher har varit föremål för direkta
åtgärder eller utredningar från statens sida, som varil fallet i fråga om t,
ex. varven, vissa leko-förelag m.fl.. har besök inle gjorts under den aktuella
tidsperioden. Bland de företag som omfattas av samrådsöverenskommelsema med KF
och LRF från år 1977 hade flertalet vid uigången av år 1978 hunnit besökas vid minsl
ett lillfälle.

De regelbundna rutinbesöken har utgjort en stor del av ED:s
verksamhet. Tidsmässigt har dock sannolikt en störte del av ED:s totalt lillgängliga
tid ägnats åt uppföljningsarbete i anslutning lill rutinbesöken eller i andra
sammanhang, vid vilka samrådsförelagens situation aktualiserats. Med
uppföljningsarbete avses här de aktiviteter som ED har ulfört vid sidan av
rutinbesök för att följa utvecklingen i sådana fall där samrådsföretag planerat
och/eller genomfört sysselsätlningsförändringar, invesleringar, omlo-kaliseringar/flyttningar
m. m. Uppföljningsarbete har ofta initierats i samband med rutinbesök och
genom den information som erhållits vid dessa tillfällen. 1 många fall har
emellertid andra förhållanden verkat utlösande, t. ex. direkta konlakler från
samrådsföretags sida, kontakter från kommuner, länsmyndigheter, fackliga
organisationer samt inkommande ansökningar om lokaliseringsstöd.

1 tabell 3 redovisas en sammanställning av samtliga fall
av planer på sysselsättningsförändringar vid enskilda arbetsställen som har redovisals
vid ED:s kontakter med samrådsföretag under perioden januari 1977augusti 1978.
Underlag för tabellen utgör en sammanställning av samtliga sådana fall som
internt har upprättats inom ED.

Tabell 3. Redovisning av samUiga fall av planerade
sysselsättningsförändringar som har redovisats vid ED:s kontakter med
samrådsföretag under perioden januari 1977-augusti 1978.

Slag av
sysselsättningsförändring som

Antal

Antal
arbetstillfällen berörda

samrådsföretag aktualiserat vid kontakt med ED

fall

Ökning

Minskning

Nyetableringar
av arbetsställen

9

220

_

Ut- och
ombyggnader på befintliga

verksamhetsorter

34

1 170

1000

Omlokaliseringar

21

-

435

Större
inskränkningar av syssel-

sättning
på befintliga arbetsställen

27

-

4450

Nedläggning
av arbetsställen

33

-

5 165

Summa

124

1390

11140

I tabellen har de fall av sysselsätlningsförändringar som
aktualiserats

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 250

vid
ED:s kontakter med samrådsföretag gmpperals med avseende på vilket slag av
sysselsättningsförändring som respektive företag uppgivit vara aktuell eller
planerad vid tidpunkten för samrådstillfället.

1
det stora flertalet av ovannämnda fall har ED varit engagerad i större eller
mindre omfattning med uppföljningsarbete som kan ha bestått av fortsatta
kontakter med respektive samrådsföretag, kontakter med kommuner,
länsmyndigheter, fackföreningar, cenlrala statliga myndigheter, andra enheier
inom industridepartementet och del övriga regeringskansliel. andra förelag elc.
Under uppföljningsarbetets gång har det i många fall inträffat all de ålgärder
eller planer från förelagens sida som ursprungligen har varil akluella blivit
ändrade till sin karaktär, omfattning, tidpunkt och genomförande etc.

7
Försök till utvärdering

Vid
ett försök till utvärdering av de hittillsvarande resultaten av ED:s verksamhet
bör lokaliseringssamrådels syfte tjäna som utgångpunkt. Detta syfte innefattar
tre skilda delmålsättningar, nämligen

a)
informationsgivning lill
samrådsföretagen rörande regional- och sysselsättningspolitiska målsättningar.

b)
informationsinsamling från samrådsförelagen
rörande planerade förändringar i framliden av verksamheien som kan påverka
dels den totala sysselsältningen, dels sysselsättningens regionala fördelning,

c)
påverkan på samrådsförelagens
beteende så alt de beaktar samhällets regional- och sysselsältningspoliliska
målsättningar.

Av
de nämnda delmålsättningarna kan a) och b) betraktas som underordnade c) i det
avseendet att de förstnämnda snarast skall ses som medel för att uppnå
huvudmålet c).

Vid
ett försök till utvärdering av ED:s arbete bör huvudkriteriet vara att försöka
fastställa om de nämnda delmålsättningarna har uppfyllts i en sådan omfattning
och på ett sådant sätt som inte skulle ha blivit fallel om lokaliseringssamrådet
hade saknats.

1
det följande kommer vissa av de erfarenheter av lokaliseringssamrådet som
hittills har vunnits alt sammanfattas.

Informationsgivning
till samrådsföretagen

Information
om den statliga regionalpolitiken liksom om sysselsättnings-politiska
stimulansåtgärder förekommer i första hand i skriftlig form (förordningar,
informationsmaterial m,m.). Vidare har företagen möjligheler att på egen hand
ta initiativ till kontakt med olika myndigheter på riks-, läns- och kommunal
nivå för all erhålla sådan informaiion. Speciellt på läns- och kommunnivå
förekommer också uppsökande verksamhet från olika myndigheter.

Genom
lokaliseringssamrådet har information av detta slag också kom--

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 251

mil alt föras ut direkt till koncern/företagsledningar i
samrådsföretagen genom personliga kontakter. Erfarenhetema visar att
information av detta slag i många fall rönt intresse hos kontaktpersonerna i
samrådsföretagen. Det har inte heller varit ovanligt atl dessa i belydande ulsiräckning
saknat kunskap om statliga regionalpolitiska åtgärders innebörd, utformning m. m.

Det har även varit ganska vanligt atl företagen i samband
med de s. k. rutinbesöken önskat informaiion rörande speciella statliga
åtgärder av sysselsättningspolitisk eller regionalpolitisk natur, t.ex.
utbildningsbidrag, sysselsättningsbidrag, investeringsfonder, investcringsavdrag
elc. 1 de fall när ED:s handläggare inte har kunnai lämna ett omedelbart svar
har man sett till alt förelagen så snarl som möjligl fåll sina frågor
besvarade. I några fall har också förelag bett om hjälp att erhålla mer
omfattande material genom ED:s försorg rörande den regionala utvecklingen dels
på orter där man redan haft verksamhet och dels för orler eller områden där man
övervägt alt utlokalisera verksamhei. 1 dessa fall har ED bidragit genom alt
förmedla informaiion från industridepartementets RU-enhet.

Sammanfattningsvis kan man konstatera, all det föreligger
ett behov av atl genom personliga kontakter kunna föra ut information lill samrådsförelagen
dels om statliga regional- och sysselsältningspoliliska ålgärder, dels om andra
förhållanden som berör relationema mellan samhälle och förelag. De
hittillsvarande erfarenhetema tyder på att lokaliseringssamrådel har kunnat
tillgodose ett sådani behov.

Infurmationsinsamiing från samrådsföretagen

Någon etablerad kontaktväg mellan de aktuella
samrådsföretagen och regeringen eller centrala myndigheter, där de förra haft möjlighel
att på ett lidigi stadium informera om planer på förändringar av verksamheten
med sysselsäilningsanknytning har tidigare saknats. 1 enskilda fall av större
betydelse har det tidigare ibland förekommit atl enskilda företagsledare på
eget inilialiv direkt kontaktat något av statsråden.

På länsplanel föreligger numera en skyldighet för de
flesta företag alt rapportera planerade förändringar inom ramen för
informationssystemet företag-samhälle (DlS-syslemel). Eftersom denna
rapportering sker skriftligt kan man emellertid misstänka att den främsi beslår
av sådana förändringar som redan är beslutade. Uppgifier om enskilda företag i
DIS-systemel är enligt riksdagens beslut inle heller lillgängliga for cenlrala myndigheler.

I tabell 3 ovan har ca 125 fall redovisats där
samrådsföretag har lämnal upplysningar lill ED om planerade förändringar i verksamheien
med sysselsäilningsanknytning (investeringar, ökning eller större minskning av
sysselsättningen, nedläggningar, omflyttningar).

Vidare har samrådsföretagen i ett stort antal fall i
kontakter med ED lämnat information av annal slag, som indirekt kan komma att
få belydelse

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 252

för sysselsättningsutvecklingen. Bland sådana förhållanden
som man har informerat om märks planer på eller intresse för

-
alt sälja delar
av egna förelagel

-
att köpa annat
företag

-
att avyttra
egna produkler eller produktidéer

-
all köpa produkler
eller produklidéer

-
att upplåta
lediga lokaler

-
all genomföra
investeringar ulomlands.

1 de fall där berörda företag inle haft något alt invända
har ED försökt att förmedla sådan information vidare till lämpliga partners.

Man kan konstatera, all ED genom sin systematiska
insamling av uppgifter om samrådsföretagens planer på förändringar av sin verksamhei
med möjliga sysselsättningskonsekvenser har kunnai sammanställa och till regeringen
förmedla information av ett slag som lidigare inle har funniis tillgänglig.
Med den växande betydelse näringspolitiken har fått, är systematisk insamling
av della slag av informaiion från företag med riksomfattande verksamhet vikiig
för att regeringen skall kunna följa utvecklingen saml initiera åtgärder för
alt påverka och samordna den regionala utvecklingen.

Erfarenhelerna visar att även förelagen har behov av en
kontaktväg av delta slag där man kan lämna informaiion om planerade
förändringar.

1 samband med ED:s rutinbesök har praktiskt laget samtliga
förelag lämnat öppenhjärtig och korrekt information om planerade förändringar
och utvecklingslinjer inför framtiden.

I många fall har också förelagen på egel initiativ
kontaktat ED när nya planer på förändringar av verksamheten har uppkommit efter
det att man har haft en rutinkontakt med ED. Vid en granskning av samrådsavtalets
lydelse finner man, all samrådsföretagen ålagts en skyldighet alt på egel initiativ
meddela ED större förändringar i planema som uppkommer mellan de regelbundna
kontakttillfällena endast vad avser planerade investeringar. Någon skyldighet
att fortlöpande informera ED om nytillkomna planer på större
sysselsättningsminskningar finns inte klart uttalad i avtalet.

Även om många förelag på egel initiativ kontaktat ED även
för att rapportera om nytillkomna planer på större sysselsättningsminskningar,
har detta inte varit fallel beiräffande alla samrådsföretag. Då en sådan rapportering
måste anses betydelsefull för alt göra ED:s informaiion om utvecklingen i
samrådsföretagen så aktuell och fullständig som möjligl, bör del övervägas om
man genom en revidering eller ett förtydligande av samrådsöverenskommelserna
tillsammans med respektive parter kan uppnå ett sådant resultat.

Påverkan på samrådsföretagens beteende från regional- och
sysselsättningspolitiska utgångspunkter

Som tidigare framhållits, har huvudsyftet vid skapandet av
lokaliseringssamrådet varit att söka påverka lokaliseringen av nyetableringar
och ex-

s. 253 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 253

pansionsinvesteringar i enlighel med samhällets regional-
och sysselsättningspolitiska målsättningar. Samtidigt som detla bör vara den vikligaste
faktorn vid en utvärdering av lokaliseringssamrådets resultat, ärdet också den
som är svårast att mäta.

I den nuvarande situationen försvåras eller omöjliggörs
också en sådan utvärdering av det förhållandet atl några mer belydande.
expansiva nyinvesteringar förenade med sysselsättningsökning inte har ägt rum
bland samrådsförelagen under den lid som samrådet hittills har prövats.

Som underlag för en allmän bedömning redovisas emellerlid
i det följande på vilkel säll ED engagerat sig i konlakler med företagen i de
fall då dessa rapporterat planer på sysselsätlningsförändringar.

Nyetableringar av arbetsställen

1 några av de nio fall som förekommit har ED tagit upp
diskussioner med företagen om lokaliseringsort och möjligheter till
lokaliseringsstöd. 1 åtta av fallen har projekten endera inställts eller
skjutits på framtiden. 1 ett fall har projektet genomförts. Denna etablering,
som beräknas medföra ca 40 nya arbetstillfällen, avsåg i huvudsak distribulionsverksamhel,
och den var därför inle i nämnvärd grad påverkbar ur lokaliseringssynpunkt.

Ut- eller ombyggnader på befintliga verksamhetsorter

Bland de 34 fall av planer på utbyggnads- och
ombyggnadsinvesteringar på sammanlagt ca 50 olika orter som rapporterats har
genomförandel av investeringama hell eller delvis påbörjats eller avslutats i
14 fall på 19 orter, I nio av dessa fall har företagen erhållil
lokaliseringsstöd för investeringarna efter diskussioner med ED. Av de 14 fall
där invesleringar har påböriats beräknas tre fall leda till en
sysselsättningsökning av sammanlagl 475 personer, tre fall väntas leda till en
sysselsättningsminskning om sammanlagt 900 personer medan övriga åtta fall inte
väntas påverka den tidigare sysselsättningen. De tre fall där investeringama
väntas medföra betydande sysselsättningsminskning har anknytning till
strukturrationaliseringsåtgärder i krisbranscher. 1 20 av de 34 fall som
rapporterats har planerade investeringar inställts eller uppskjutits. I ungefär
hälften av dessa har ED haft diskussioner med företagen om förutsättningarna
för lokaliseringsstöd eller andra statliga stödformer i samband med
investeringarna.

Vad gäller företagens planer på investeringar utomlands
har ED i första hand noterat förekomsten av sådana planer och endasl i
begränsad utsträckning diskuterat med företagen möjlighetema till alternativa
investeringar i Sverige. 1 ett mindre antal fall. i vilka lokaliseringsstöd
diskuterats i anslutning lill planerade investeringar, hardock frågan om val
mellan invesleringar utomlands eller i Sverige spelat en viktig roll och varit
föremål för direkta diskussioner mellan företagen och ED.

s. 254 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 254

Omlokaliseringar

Bland de sammanlagt 21 fall av planer på omlokaliseringar
av befintliga verksamheier som rapporterats till ED har hiuills endast ivå genomförls.
I flera av de övriga fallen har ED deltagit i diskussioner med företagen om val
av ny lokaliseringsort.

Större inskränkningar av sysselsättning på befintliga
arbetsställen

Sammanlagt har samrådsföretagen rapporterat 27 fall av
planer på siörre sysselsättningsminskningar omfatlande ca 4 500 personer. 1
fyra av dessa fall har de planerade åtgärderna helt kunnat undvikas sedan ED
har medverkat till att slatligt stöd i olika former har utgått till respektive
företag eller ny intressent som har övertagit rörelsen. 1 åtta av fallen pågår
eller har diskussioner pågått mellan ED och berörda företag rörande föruisätiningarna
för olika former av statligt slöd för att undvika eller begränsa syssel-sättningsminskningama
utan att ännu ha resulterat i statligt stöd. Hur stor den faktiska sysselsältningsminskningen
i de berörda fallen hittills har varil kan i nuläget inte fastställas.

Nedläggningar av arbetsställen

Sammanlagt har 33 fall av planer på nedläggningar som sammanlagl
berör ca 40 orter rapporterats till ED. 1 fyra av dessa fall har ED lagit upp
diskussioner med företagen om förutsättningama för överlåtelse av verksamheten
lill annat förelag, och i två av dessa har ansträngningama hittills krönts med
framgång. 1 två fall har ED upptagit diskussioner med företagen om
möjligheterna atl skapa ersättningssysselsättning, och i det ena har dessa
ansträngningar redan hunnit bli framgångsrika, medan försöken fortfarande
pågår i det andra fallet. 1 ett fall har nedläggningens effekter kunnat
mildras sedan lokaliseringsstöd utgått för ersällningssysselsätlning i
företagets egen regi.

1 fyra av de övriga fallen pågår eller har diskussioner
pågått med berörda företag rörande förutsättningarna för atl med olika former
av statligt stöd kunna undvika eller mildra konsekvenserna av de planerade
åtgärderna.

Flertalet av de rapporterade planerna på nedläggning har
ännu inte hunnit genomföras. Del är i dagsläget ej möjligt att bedöma hur
många anslällda som hittills berörts av genomförda nedläggningar.

8 Sammanfattning

Lokaliseringssamrådet tillkom med målsättningen alt skapa
förutsättningar för all de av statsmakterna fastställda riktlinjerna för regional-
och sysselsättningspolitiken skulle beaktas på ell tidigt siadium vid planeringen
av investeringar inom industrin.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 255

Efter de två inledande år som samrådet har pågått kan
konstateras, att den allmänna ekonomiska utvecklingen har varit sådan att
nyetableringar och expansiva utbyggnadsinvesteringar i obetydlig ulsiräckning
har förekommit bland de företag som ingår i samrådet. De inledande årens erfarenheler
ger därför inle tillräckligt underlag för atl man skall kunna bedöma hur
effektivt ett lokaliseringssamråd av detla slag är när det gäller att påverka
förelagens lokaliseringsbeslul.

En belydande del av samrådel har upptagits av diskussioner
kring olika förutsättningar för alt undvika eller reducera effektema av de
planer på omlokaliseringar. nedläggningar eller reduceringar av sysselsältningen
som förekommit hos samrådsförelagen. Denna inriktning av samrådel hade inte fömtselts
när verksamheten ursprungligen planerades. Enligt de erfarenheter som hittills
har gjorts, förefaller samrådel atl kunna spela en viktig roll ur regional- och
sysselsättningspolitisk synpunkt även när detta slag av frågor aktualiseras
under en sådan period av konjunktumedgång och struklurkriser som förekommit de
båda senaste åren.

Erfarenhelerna har också visat att samrådet har spelat en vikiig
roll när det gälll dels alt föra ut informaiion till företagen om statliga
regional-, sys-selsätiningspolitiska och andra ätgärder av betydelse för
förelagen, dels att samla in informaiion om förelagens planerade förändringar
av verksamheten. Erfarenhelen har visal att det tycks föreligga ett behov av
en kontaktfunktion av delta slag mellan de största industriföretagen och regeringskansliel.

Innan några mer definitiva slutsatser kan dras rörande
förutsättningarna för atl ell lokaliseringssamråd av det slag som hittills har
prövats skall kunna bidra lill atl påverka de större industriföretagens
lokaliseringsbeslut i samband med investeringar, måste ytterligare erfarenheter
insamlas under en period som kännetecknas av en mer expansiv utveckling inom
den industriella sektorn.

Genom de erfarenheter som hittills har vunnits och de goda
kontakter som har byggts upp mellan ED och samrådsförelagen, bör
förutsättningarna vara goda för att avsedda resultat skall kunna uppnås under
en period när industrins investeringsvilja tilltar.

s. 256 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 256

Bilaga 11

Sammanfattning av länsstyrelsernas förslag till inplacering
av kommuner i stödområde.

Länsstyrelserna härav regeringen fåll i uppdrag att lämna
förslag om inplacering av kommuner i stödområde. Med utgångspunkt från de
principer för indelning i stödområden som redovisas i
sysselsättningsutredningens delbetänkande (SOU 1978:62) skulle
inplaceringsförslagen göras enligt följande:

inre stödområde 6 inre stödområde 5

alllmänt stödområde 4 allmänt stödområde 3

övrigi stödområde 2 övrigt stödområde 1

I sammanställningen nedan har stödområdena betecknats med
siffror 1-6.

1 Länsstyrelsen i Stockholms län

Nuvarande stödområdesindelning

Kommun Siödområde

Länsstyrelsernas förslag till inplacering i stödområde

Kommun Stödområde

Norrtälje 3

Länsstyrelsen har jämfört förhållandena i Stockholms läns
kommuner med situationen inom det nuvarande inre och allmänna stödområdet samt
den fasta och den tillfälliga grå zonen.

1 denna analys framgår all Norrtälje har problem som väl
kan jämföras med dem i nuvarande slödområden. Specielll har förhållandena i
angränsande delar av norra Uppland framhållits. Arbetsmarknadsproblemen i både
Norrtäljes fastlandsdel och skärgårdsdel, kommunens egenskap av regionall
centrum och nödvändigheten av all få lill stånd en gynnsammare åldersstruktur
är fakiorer som motiverar all Norrtälje hänförs till allmänt siödområde 3.

Vidare framhåller länsstyrelsen alt skärgården -
funktionellt avgränsad oberoende av kommungränser - bör bedömas och behandlas
på samma sätt som glesbygdema i skogslänen. Stöd bör därför kunna utgå enligt
samma normer som för inre stödområdet, dvs. molsvarande siödområde 5 eller 6.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 257

2 Länsstyrelsen i Uppsala län

Nuvarande stödområdesindelning

Kommun Stödområde

Tierp Grå zonen

Älvkarleby Grå zonen

Östhammar Grå zonen

Länsstyrelsens förslag till inplacering i stödområde

Komniun

Stödområde

Tierp

4

Östhammar
(Österby-

bruk-/Dannemoraområdet)

4

Älvkarleby

3

Östhammar
(övriga delar)

3

Det finns enligt länsstyrelsen en rad motiv till att
förstärka det regionalpolitiska stödel till Norduppland. Sysselsättningen i
regionen är i hög grad beroende av basnäringarna jord- och skogsbruk saml induslri.
Under 1970-lalets försia hälft har del skell en stor sysselsättningsminskning
inom jord- och skogsbruket men även indusirisysselsättningen har minskal drastiskt.
Della har framför allt drabbai länels bruksorter. Tierps och Älvkarleby
kommuner har f. n. en efterfrågan på arbetskraft som väsentligen understiger
utbudet. Östhammar har f.n. en i stort sett balanserad arbetsmarknad. Fram
till 1985 väntas efterfrågan av arbetskraft i regionen väsentligt understiga
utbudet. Länsstyrelsen pekar vidare på den stora andelen äldre personer i kommunema
i Norduppland saml den minskande folkmängden. Länet har ett flertal orter som
domineras av ett eller ett par stora industriföretag vilkel medför en
samhällsbildning som är mycket känslig för struktur- och
konjunkturförändringar. Pendlingsavstånden till större och mer differentierade
arbetsmarknader är dessutom stora. Kärnkraftsbyggandet i Forsmark i Östhammars
kommun har medfört en avsevärd inflyttning till kommunen. Länsstyrelsen pekar
på de problem som uppslår när kämkraftsbyggandet är avslutat och framhåller
vikten av att redan nu tillskapa nya arbetstillfällen.

17 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 112

s. 258 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 258

3 Länsstyrelsen i
Södermanlands län

Nuvarande
stödområdesindelning

Kommun Stödområde

Länsstyrelsens
förslag till inplacering i stödområde

Kommun Stödområde

Eskilstuna 3

Flen 3

Katrineholm 3

Vingåker 3

Nyköping 2

Oxelösund 2

Strängnäs 1

Länsstyrelsen
framhåller i sin motivering att Södermanlands län genom sin näringsstruktur har
drabbats hårdare än flertalet andra län av de nuvarande problemen inom svensk
industri. Detta beror främst på ett betydande inslag av de tre stora krisbranschema
handelsstål, specialstål samt textil- och konfektionsindustri. Utvecklingen i
Eskilstuna kommun har under de senaste åren varit negativ. Det är framför allt
metallmanufakturindustrin som haft strukturproblem men även för
specialstålindustrin och gjute-rinäringen har problemen varit betydande. Den
negativa näringslivsutvecklingen har lett till en betydande
folkmängdsminskning under 1970-talel.

Flens,
Katrineholms och Vingåkers kommuner har samtliga höga andelar industrisysselsalta
samt få arbetstillfällen inom offentlig sektor. Inom dessa kommuners
industrisektor finns en betydande representation av branscher med långsiktiga
problem.

När
det gäller Nyköpings och Oxelösunds kommuner framhåller länsstyrelsen dessa
kommuners ökade problem. En väsentlig sysselsättningsminskning har ägt rum i
Nyköpings kommun under 1970-talet främst inom textil- och träindustri. 1
Oxelösunds kommun har Oxelösunds jämverk f n. stora strukturproblem till följd
av minskade beställningar från varven. Sirängnäs kommun har en positiv
utveckling vad avser såväl sysselsättnings- som befolkningsutveckling men
behovet av en allmän förstärkning av sysselsättningen i länet motiverar enligt
länsstyrelsen en stödområdesinplacering även för Strängnäs kommun.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 259

4 Länsstyrelsen
i Östergötlands län

Nuvarande
stödområdesindelning

Kommun Stödområde

Ydre Grå zonen

Kinda Grå zonen

Länsstyrelsens förslag till inplacering i stödområde

Kommun Stödområde

Skärgårdsområdet 6

Kinda 4

Ydre 4

Boxholm 3

Valdemarsvik 3

Åtvidaberg 3

Ödeshög 3

Länsstyrelsen finner vid en genomgång av förhållanden och
utvecklingstendenser i länel all kommunema Valdemarsvik. Åtvidaberg. Kinda, Ydre,
Boxholm och Ödeshög skiljer sig från länets övriga kommuner och bör komma i
fråga när det gäller inplacering i siödområde. Ydre och Kinda kommuner uppvisar
specielll låga förvärvsfrekvenser. Dessutom har kommunema haft en mycket
negativ befolknings- och sysselsällningsulveckling. De sex föreslagna kommunema
kan enligt länsstyrelsen ur såväl nuvarande befolknings- och näringslivsslruklur
som utvecklingstendenser jämföras med genomsnittet för kommunerna i inre och
allmänna stödområdet. Det bättre geografiska läget for länets kommuner i
förhållande till kommunema i inre och allmänna stödområdet påverkar
förutsättningarna atl arbetspendla till angränsande arbelsmarknader. Denna
faktor motiverar enligt länsstyrelsen en inplacering av länets kommuner i intervallet
3-4. 1 skärgårdsområdet kan enligt länsstyrelsen förhållandena jämföras med vad
som råder i de kommuner som befinner sig i del inre siödområdet. Krafttag måste
därför lill för atl vända utvecklingen, vilkel moiiverar atl skärgården i
Östergötlands län inplaceras i stödområde 6.

s. 260 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 260

5 Länsstyrelsen
i Jönköpings län

Nuvarande
stödområdesindelning

Kommun Stödområde

Nässjö Grå zonen (tidsbegränsat)

Länsstyrelsens förslag till inplacering i stödområde

Kommun Stödområde

Länsstyrelsen i Jönköpings län förordar all ingen av
länets kommuner hänförs lill stödområde bl.a. mot bakgrund av att regionalpolitiskt
stöd kan erhållas oavsell indelningen i slödområden och att en klassning som slödkommun
kan vara negaliv för utvecklingen. Samiidigi gör dock länsstyrelsen del förbehållel
alt om angränsande kommuner inom Östergötlands och Kalmar län av riksdagen
inplaceras i slödområden bör även kommunema inom den östra länsdelen (Tranås, Aneby,
Nässjö, Eksjö, Vetlanda och Sävsjö kommuner) anslutas till dessa områden. Del
är då övrigt siödområde 1 som främsi kan bli aktuellt för länet. Länsstyrelsen
gör ytterligare ett förbehåll genom att fastslå all om riksdagen finner skäl atl
inplacera angränsande kommuner i övrigt siödområde 2 bör Tranås och Nässjö
kommuner föras lill denna stödområdeslyp.

6 Länsstyrelsen i Kronobergs län

Nuvarande stödområdesindelning

Kommun Stödområde

Uppvidinge Grå zonen (tidsbegränsat)

Länsstyrelsens förslag till inplacering i stödområde

Kommun Stödområde

Uppvidinge 2

Lessebo 1

Tingsryd 1

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller bl. a. att de
tre kommunerna i länets östra del, Uppvidinge, Tingsryds och Lessebo kommuner
har en förväntad sysselsättningsutveckling som är så dålig atl förhållandena är
fullt jämförbara med situationen inom de etablerade stödområdena. När det
gäller Uppvidinge kommun framhåller länsstyrelsen att befolknings-och
sysselsättningsutvecklingen under 1970-talet varit minst lika ogynnsam som
utvecklingen i inre stödområdets kommuncentra. Della exemplifieras med
arbetslösheten underår 1978 och den höga andelen ålderspensionärer i kommunen.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 261

7
Länsstyrelsen i Kalmar län

Nuvarande
stödområdesindelning

Kommun Stödområde

Borgholm Allmänna stödområdel

Mörbylånga Allmänna stödområdel

Högsby Grå zonen (tidsbegränsat)

Länsstyrelsens
förslag till inplacering i stödområde

Kommun

Stödområde

Borgholm

Alböke, Borgholms,

Bredsälra, Boda, Egby,

Föra, Gärdslösa, Högby

Källa, Köpings, Lots,

Persnäs och Räpplinge

församlingar

4

Högsby

4

Mörbylånga

Gräsgårds, Hulterstads,

Kastlösa, Mörbylånga,

Resmo, Segerstads,

Smedby, Stenåsa,

Södra Möckleby, Venflinge

och Ås församlingar

4

Hultsfred

3

Torsås

3

Vimmerby

3

Borgholm

Högrums, Långlöts och

Runstens församlingar

2

Emmaboda

2

Kalmar

2

Mönsterås

2

Mörbylånga

Algutsrums, Glömminge,

Gårdby, Norra Möckleby,

Sandby, Torslunda och

Vickelby församlingar

2

Nybro

2

Oskarshamn

2

Västervik

2

s. 262 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 262

Dessulom bör länets skärgårdsområde inpassas i
stödsystemet för utbyggnad av turistnäringen och härvid jämställas med
stödområde 5-6,

Länsstyrelsen
framhåller i motiveringen till förslaget om inplacering i stödområde all länel
som helhet haft en långvarig slagnationsperiod beträffande befolknings- och
sysselsättningsutvecklingen. Det finns inom länet ändå betydande skillnader
mellan länets olika kommuner. Öland har under en längre tid haft en negativ
befolkningsutveckling som dock avbrutits som en följd av ölandsbrons tillkomst.
Den ökade bosättningen är en del av Kalmars expansion. De regionalpoliliska insalsema
måste därför främst göras i de delar av Borgholms och Mörbylånga kommuner som
ligger ulan-för Kalmars pendlingsomland.

Länets inlandskommuner dvs. Högsby, Hultsfreds och Vimmerby
kommuner ulgör ett sammanhängande område med likartade problem i fråga om
sysselsättnings- och befolkningsutveckling. Näringslivsstrukturen innehåller
vissa svagheter främst genom en stor dominans av träindustri. Slödel måsle
därvidlag inriklas på alt bygga upp industriverksamhet i kompletterande
branscher. Högsby kommun uppvisaren sämre utveckling än Hultsfred och Vimmerby,
vilket enligt länsstyrelsen moiiverar inplacering i stödområde 4. Den negativa
utvecklingen och den nuvarande svaga näringslivsstrukturen motiverar att Torsås
kommun inplaceras i stödområde 3,

s. 263 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 263

8 Länsstyrelsen i
Gotlands län

Nuvarande
stödområdesindelning

Kommun St ö domr å de

Golland Allmänna stödområdet

Länsstyrelsens
förslag till inplacering i stödområde

Kommun St ö domr å de

Gotland 5

Länsstyrelsen
i Gollands län moiiverar sill förslag med bl, a. den nuvarande undersysselsältningen,
det isolerade lägel och den speciella näringsstrukturen med en lilen
industriandel och stor jordbrukssektor. Man betonar också att sysselsättningsutvecklingen
varit svag och att framtidsutsikterna är ogynnsamma beiräffande sysselsättning
och folkmängd i förhållande till jämförbara centra och regioner. Länsstyrelsen
påpekar också att det relativa behovei av nya arbetstillfällen är myckel stort
och då särskilt inom de norra och södra lokala arbetsmarknadema.

s. 264 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 264

9
Länsstyrelsen i Blekinge län

Nuvarande stödområdesindelning

Kommun Stödområde

Länsstyrelsens förslag till inplacering i stödområde

Kommun Stödområde

Skärgårdsområdet 6

Karlskrona 3

Olofström 3

Karishamn 2

Ronneby 2

Sölvesborg 2

Länet har till följd av olika problem inom näringslivet
under en längre tid haft en negaliv befolkningsutveckling. Enligt länsstyrelsen
är länet mer än de flesta andra län känsligt för struktur- och
konjunkturförändringar eftersom ett fåtal stora industriföretag dominerar
sysselsättningen.

Det är enligt länsstyrelsen av stor belydelse alt länels
primära centrum utvecklas i likhet med övriga primära centra i landet. Den osäkerhei
som råder på arbelsmarknaden och de problembranscher, bl, a, varv och käm-kraftsindusiri,
som finns i Karlskrona kommun motiverar enligt länsstyrelsen en inplacering i siödområde
3,

Olofströms kommun har under de senaste åren haft en
betydande befolkningsminskning. Del ärenligt länsstyrelsen även synnerligen
angeläget all näringslivet differentieras då ett enda företag svarar för över
hälften av kommunens sysselsättning,

1 länets övriga kommuner råder ett allmänt dåligt
sysselsättningsläge och det finns ett flertal företag vars framtida
sysselsättning är myckel osäker. Länsstyrelsen framhåller även skärgårdens
problem, som i många avseenden påminner om de nuvarande stödområdenas glesbygd.
Detta motiverar en inplacering i stödområde 6,

s. 265 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 265

10
Länsstyrelsen i Kristianstads län

Nuvarande
stödområdesindelning

Kommun Stödområde

Länsstyrelsens
förslag till inplacering i stödområde

Kommun Stödområde

Osby 2

Simrishamn 2

Tomelilla 2

Östra
Göinge 2

Länsstyrelsen
i Kristianstads län anger som motiv för siU förslag bl, a, den negativa
utvecklingen av sysselsättningen på Österlen och i Östra Göinge kommun samt atl
problemen är av långsiktig karaktär. När det gäller Östra Göinge kommun
framhåller länsstyrelsen de senaste årens utveckling på arbetsmarknaden,
vilken medför atl problemen där är av akut karaktär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 Länsstyrelsen i Malmöhus län

Nuvarande stödområdesindelning

Kommun Burl ö v

Kävlinge

Landskrona

Lomma

Malmö

Staffanstorp

Svalöv

Svedala

Vellinge

Siödområde

Särskilt regionalpolitiskt stöd inom vissa varvsregioner
Särskilt regionalpolitiskt stöd inom vissa varvsregioner Särskilt regionalpolitiskt
stöd inom vissa varvsregioner Särskilt regionalpolitiskt stöd inom vissa
varvsregioner Särskilt regionalpolitiskt stöd inom vissa varvsregioner Särskilt
regionalpolitiskt stöd inom vissa varvsregioner Särskilt regionalpoliliskl stöd
inom vissa varvsregioner Särskilt regionalpolitiskt stöd inom vissa
varvsregioner Särskilt regionalpolitiskt stöd inom vissa varvsregioner

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsens förslag till inplacering i stödområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stödområde

2 ->

Kommun

Sjöbo

Skurup

Trelleborg 2

Ystad 2

Eslöv 1

Hörby I

Höör 1

Länsstyrelsen i Malmöhus län moiiverar sitt förslag med
att det är nödvändigt alt slärka näringslivsutvecklingen inom Ystadsregionen (Skurups,
Ystads och Sjöbo kommuner), Eslövsregionen (Eslövs, Hörby och Höörs kommuner)
och Trelleborgsregionen (Trelleborgs kommun). Enligt länsstyrelsens prognoser förväntas
dessa tre regioner på lång sikt få en sämre befolknings-, näringslivs- och sysselsänningsutveckling
än andra delar av länet. Effektiva åtgärder måste därför vidlas i syfte all
hindra en sådan utveckling. Länsstyrelsen framhåller atl då situationen är
särskilt allvarlig i Ystads- och Trelleborgsregionen även i ett långsiktigt perspekliv,
bör regionalpolitiskt slöd kunna ges i störte omfattning till förelag i dessa
regioner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Länsstyrelsen i Hallands län

Nuvarande stödområdesindelning

Kommun Siödområde

Kungsbacka Särskilt regionalpolitiskt stöd

inom vissa varvsregioner

Länsstyrelsens
förslag till inplacering i stödområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsen i Hallands län har för länets kommuner gjort
en bedömning enligt de krilerier som sysselsättningsutredningen angivit och
därvid inte funnil anledning atl för närvarande begära all någon kommun inplaceras
i stödområde. 1 sitl yttrande framhåller dock länsstyrelsen att i den mån till
länet angränsande kommuner med likartade problem som de halländska kommunema
genom riksdagens beslut hänförs till stödområde kommer länsstyrelsen att
ompröva sitl ställningstagande i frågan.

13
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
stödområdesindelning

Konimun

Munkedal

Strömstad

Tanum

Sotenäs

Göteborg

Härryda

Kungälv

Lysekil

Mölndal

Partille

Uddevalla

Öckerö

Stödområde Allmänna siödområdet Allmänna stödområdet
Allmänna stödområdet Grå zonen

Särskilt regionalpolitiskt stöd inom vissa varvsregioner
Särskilt regionalpolitiskt stöd inom vissa varvsregioner Särskilt regionalpolitiskt
stöd inom vissa varvsregioner Särskilt regionalpolitiskt stöd inom vissa
varvsregioner Särskilt regionalpolitiskt stöd inom vissa varvsregioner Särskilt
regionalpolitiskt stöd inom vissa varvsregioner Särskilt regionalpolitiskt stöd
inom vissa varvsregioner Särskilt regionalpolitiskt stöd inom vissa
varvsregioner

s. 268 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 268

Länsstyrelsens förslag till inplacering i stödområde

Kommun Stödområde

Munkedal 4

Sotenäs 4

Strömstad 4

Tanum 4

Uddevalla 2

Lysekil 2

Länsstyrelsen föreslåratt det särskilda regionalpolitiska
stödet bör utgå även fortsättningsvis lill samtliga kommuner utom de fyra
nordligaste. Vidare föreslås att lokaliseringsstöd i skärgårdsområdet utgår som
i allmänt stödområde 4.

Länsstyrelsen motiverar en inplacering i stödområde 4 för
Strömstads och Tanums kommuner bl. a. med alt hittillsvarande insatser inte
varit tillräckliga för all kompensera en långvarig tillbakagång inom de lidigare
basnäringarna fiske, jordbruk, stenindustri och konservinduslri. Detta har bidragit
till en omfatlande utflyttning, vilken i sin tur medfört all andelen personer
över 65 år ökal till närmare en fjärdedel. Även den höga undersysselsättningen
i förhållande till målsättningarna för befolkning och sysselsättningsgrad
framhålls. Vidare erinras om den höga arbetslösheten i Strömstads kommun.
Länsstyrelsen framhåller norra Bohusläns isolerade läge där en industriell
expansion i viss mån begränsats genom den fysiska riksplaneringen.
Turistnäringen kan i dessa delar av länel få en större betydelse. För Solenäs
kommun har utvecklingen varit lika besvärande som i norra Bohuslän med bl. a.
en lika hög andel äldre personer. Även Munkedals kommun har haft en ogynnsam
utveckling vilket motiverar en inplacering i stödområde 4. Samtidigt erinras
om Munkedals stora beroende av Uddevallas arbetsmarknad med dess osäkra
framtidsutsikter. När det gäller Uddevalla framhåller länsstyrelsen de senaste
årens negativa näringslivs- och sysselsättningsutveckling. För Lysekils kommun
är det särskilt den negativa prognosen för industrisysselsättningen och
kommunens isolerade läge som enligt länsstyrelsen motiverar en inplacering i
stödområde 2.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14
Länsstyrelsen i Älvsborgs län

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
stödområdesindelning

Kommun

Bengtsfors

Dals-Ed

Färgelanda

Mellemd

Åmål

Borås

Mark

Ulricehamn

Ale

Lerum

Stödområde Allmänna stödområdet Allmänna stödområdet
Allmänna stödområdet Allmänna stödområdet Allmänna stödområdel Grå zonen
(tidsbegränsat) Grå zonen (tidsbegränsat) Grå zonen (tidsbegränsat) Särskilt regionalpolitiskt
stöd inom vissa varvsregioner Särskilt regionalpolitiskt stöd inom vissa
varvsregioner

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsens
förslag till inplacering i stödområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommun

Bengtsfors

Borås

Dals-Ed

Färgelanda

Herrljunga

Mark

Mellemd

Svenljunga

Tranemo

Ulricehamn

Åmål

Lilla Edet

Stödområde

4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller vikten av att det
inom norra och södra länsdelen tillskapas två var för sig sammanhållna
stödregioner, Dalsland och Sjuhäradsbygden, Sysselsättningsproblemens
svårighetsgrad inom dessa båda regioner gör enligt länsstyrelsens mening att
lokaliseringsstödet också bör inrymma möjlighet till visst sysselsättningsstöd
vilket bl.a, motiverar en inplacering i allmänt stödområde 4. När det gäller
Lilla Edets kommun framhåller länsstyrelsen särskilt ensidigheten i kommunens
näringsliv.

Ett av länsstyrelsens motiv för att hänföra kommunema inom
Dalsland lill allmänt stödområde 4 äratt arbetsmarknadens omfattning i norra Dalsland
är otillräcklig för att på sikt kunna garantera människoma önskvärd

s. 270 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 270

valfrihet och trygghet i sysselsättningen. I Färgelanda
och Mellemd är industrisysselsättningen i hög grad koncentrerad till ett fåtal
företag. Lilla Edets kommun uppvisar också ell ensidigt näringsliv med problem
inom de dominerande industribranschema.

Ett av de främsta motiven för all placera kommunerna i Sjuhäradsbygden
i allmänt stödområde 4 är enligt länsstyrelsen regionens ensidiga näringsliv
med en under 1970-lalet särskilt kraftig lillbakagång inom den sysselsättningsmässigt
betydelsefulla teko-industrin. Denna tillbakagång vänlas dessutom fortgå om
inte omedelbara åtgärder vidtas. Länsstyrelsen framhåller också atl avståndet till
och sysselsättningsläget i angränsande arbetsmarknader är sådana att en ökad utpendling
inte är någon lösning på regionens näringslivs- och sysselsättningsproblem.

IS Länsstyrelsen i Skaraborgs län Nuvarande stödområdesindelning

Kommun St ö domr å de

Länsstyrelsens förslag till inplacering i stödområde

Kommun Siödområde

Falköping 2

GuUspång 2

Karlsborg 2

Töreboda I

Falköping som är ett av länets tre regionala centra måste
tillförsäkras en utveckling som medger att kommunen fungerar som en stödjepunkt
för arbetsmarknaden i södra länsdelen. Problemen i Falköping sammanhänger
enligt länsstyrelsen med utvecklingen i Sjuhäradsbygden dvs. en kraftig
sysselsättningsminskning inom främst textil- och konfektionsindustri och
jordbruk. Sysselsättningsläget i nordöstra länsdelen med dess skogs- och
glesbygder har allvariigt försämrats vilkel framgår av de stigande arbetslöshetstalen.
Länsstyrelsen framhåller, som skäl för att Gullspångs kommun förs lill
stödområde 2, de höga arbetslöshetstalen, den negativa befolkningsutvecklingen,
den låga förvärvsfrekvensen för kvinnor och kommunens isolerade läge.

Karlsborgs kommun har liksom Falköping haft negaliv sysselsättnings-och
befolkningsutveckling under hela 1970-talel, Kommunen är ensidigt beroende av
sysselsättning inom försvarel saml inom Förenade Fabriksverken, Det är enligt
länsstyrelsen därför väsentligt med åtgärder som leder till en differentiering
av kommunens näringsliv. Även arbetsmarknaden i Töreboda kommun kännetecknas
av siigande arbetslöshet och dåliga sysselsättningsmöjligheter för kvinnor. De
bättre pendlingsmöjlighetema till större arbelsmarknader motiverar placering i
"stödområde 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112

16 Länsstyrelsen i Värmlands län

Nuvarande stödområdesindelning

Kommun

Torsby

Arvika

Eda

Filipstad

Hagfors

Munkfors

Sunne

Säffle

Åriäng

Forshaga

Grums

Hammarö

Karlstad

Kil

Kristinehamn

Storfors

Siödområde Inre siödområdet Allmänna stödområdet Allmänna
stödområdet Allmänna stödområdel Allmänna stödområdet Allmänna stödområdel
Allmänna stödområdet Allmänna stödområdet Allmänna stödområdet Grå zonen Grå
zonen Grå zonen Grå zonen Grå zonen Grå zonen Grå zonen

271

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsens
förslag till inplacering i stödområde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommun

Torsby

Filipslad

Hagfors

Munkfors

Storfors

Sunne

Arvika

Eda

Kristinehamn

Säffle

Åriäng

Forshaga

Grums

Hammarö

Karistad

Kil

Stödområde
6

5 5 5 5 5 4 4 4 4 4 3 3 3 3 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsen
i Värmlands län utgår i sitt förslag från det inom ramen för länsplanering 1974
framförda kravel att hela länet bör inplaceras i stödområdet. Därvid bör
enligt länsstyrelsen särskild uppmärksamhet ägnas bruksoriskommunema men även
de industrisvaga kommunema måsle ägnas fortsaU uppmärksamhei. Förslaget lill stödområdesindelning
utgår från de ståndpunkter som tidigare framförts av den s. k. Värmlandsdelegationen.
Denna har bl.a. försökt att beskriva och sammanfatta problemen inom länet i
förhållande till andra län. Därvid har särskild tonvikt lagts vid ett stort
födelseunderskott, en mycket kraftig nedgång av industrisysselsättningen under
den senaste treårsperioden, kvarvarande strukturproblem inom skogs- och
stålindustrin samt gruvhanteringen, låg investeringsverksamhet och ell slorl
antal personer uianför den traditionella arbelsmarknaden.

17
Länsstyrelsen i Örebro län

Nuvarande
stödområdesindelning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommun

Hällefors

Lindesberg

Ljusnarsberg

Nora

Stödområde Grå zonen Grå
zonen Grå zonen Grå zonen

s. 1 Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsens
förslag till inplacering i stödområde

Kommun

Stödområde

Hällefors

5

Lindesberg

Guldsmedshyllans och

Ramsbergs församlingar

5

Ljusnarsberg

5

Degerfors

3

Kariskoga

3

Laxå

3

Nora

3

Lindesberg

Fellingsbro, Fellingsbro norra,

Lindesbergs och Näsby

församlingar

2

Askersund

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 273

Länsstyrelsen har vid ett flertal tillfällen framhållit de
speciella problem som föreligger i länets kommuner. Flertalet kommuner har
under en längre lid drabbats av en negaliv befolkningsutveckling. Denna
utveckling har under de senaste åren förstärkts genom de strukturproblem som
drabbat länels basnäringar. Hällefors, Ljusnarsbergs och delar av Lindesbergs
kommuner har förutom en negativ befolkningsutveckling ett ensidigt näringsliv
med en mycket hög andel industrisysselsalta. Genom de långa pendlingsavstånden ivingas
de friställda flytta om de inle finner ny sysselsättning i kommunen.
Länsstyrelsen framhåller vikten av en differentiering och komplettering av
näringslivet i dessa kommuner med hänsyn lill befolknings- och sysselsättningsutvecklingen.
Även kommunerna Nora, Kariskoga, Degerfors och Laxå har en negativ
befolkningsutveckling och hög andel industrisysselsalta. Det är främst stål-
och gruvindustri som dominerar. Mot bakgrund av de långsiktiga
sysselsättningsproblemen i dessa kommuner föreslår länsstyrelsen inplacering i
stödområde 3.

18 Länsstyrelsen i Västmanlands län

Nuvarande stödområdesindelning

Kommun Stödområde

Fagersta Grå zonen

Heby Grå zonen

Norberg Grå zonen

Sala Grå zonen

Skinnskatteberg Grå zonen

Länsstyrelsens förslag till inplacering i stödområde

Kommun

Siödområde

Fagersta

4

Norberg

4

Skinnskatteberg

4

Heby

3

Sala

3

Hallslahammar

2

Surahammar

2

Köping

1

18
Riksdagen 1978179.

1 saml.

Nr
112

s. 274 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 274

Länsstyrelsen
i Västmanlands län motiverar förslaget till inplacering av kommunerna i Fagerstaregionen
(Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg) i allmänt siödområde 4 med bl. a. de
problem som hänger samman med den pågående omstmktureringen inom de dominerande
branschema stål- och skogsindustri. Denna regions problem är i flera avseenden
likartade dem som förekommer inom del nuvarande inre siödområdet. Länsstyrelsen
framhåller också all vikliga delar av såväl allmän som privat service är dimensionerade
för ett högre befolkningstal än vad regionen har i dagslägel. En ytterligare
befolkningsminskning som följd av en vikande sysselsättning skulle medföra
ökade svårigheter att upprätthålla nuvarande servicenivå.

När
det gäller förslaget rörande kommunema Sala och Heby i Salaregionen framhåller
länsstyrelsen denna regions långsiktiga strukturella problem. Det är bl, a, en
krympande jordbrukssektor, en svagt utvecklad industrisektor, hög
genomsnittsålder saml utflyttning av ungdomar.

Länsstyrelsens
motiv atl placera kommunema Hallslahammar och Surahammar i övrigt stödområde 2
är de problem som finns i bruksorter dvs. ett ensidigt näringsliv och beroendet
av ett fätal dominerande företag. Hallsiahammars kommun har de senaste åren
haft betydande sysselsältningsminskningar och i Surahammars kommun är
dominansen av ell fåtal industriföretag markant. Näringslivet i dessa kommuner
behöver därför enligt länsstyrelsen kompletteras med andra industrier av olika
slag.

Beträffande
Köpings kommun anför länsstyrelsen som motiv bl.a. atl sysselsättningen inom
kommunens basindustrier minskat successivt under 1970-talet och atl framtidsutsiklema
för dessa industrier är osäkra. Del har även skett en betydande utflyttning
från kommunen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19
Länsstyrelsen i Kopparbergs län

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
stödområdesindelning

Kommun

Malung

Mora

Orsa

Vansbro

Älvdalen

Avesta

Boriänge

Falun

Gagnef

Hedemora

Leksand

Rättvik

Säter

Ludvika

Smedjebacken

Stödområde Inre siödområdet Inre stödområdel Inre siödområdet
Inre stödområdel Inre stödområdet Allmänna stödområdet Allmänna stödområdel
Allmänna stödområdet Allmänna stödområdet Allmänna stödområdel Allmänna
stödområdet Allmänna siödområdet Allmänna stödområdel Grå zonen Grå zonen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsens förslag till inplacering i stödområde

Kommun

Siödområde

Avesta

By församling

(Homdalsområdet)

6 (tidsbegränsat)

Malung

6

Vansbro

6

Älvdalen

6

Avesta

Avesta, Folkärna och

Grytnäs församlingar

5

Ludvika

5 (tidsbegränsat)

Mora

5

Orsa

5

Räuvik

5

Smedjebacken

s

Leksand

4

Borlänge

3

Falun

3

Gagnef

3

Hedemora

3

Säter

3

s. 276 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 276

Länsstyrelsens förslag att placera Vansbro, Älvdalens samt
Malungs kommuner inom inre stödområde 6 motiveras bl.a. av en fortgående befolkningsminskning
och nedgång av antalet sysselsatta inom främst jord-och skogsbruk och induslri.
Denna negaliva utveckling vänlas bestå även under de närmaste åren. Även
åldersstrukturen med födelseunderskott och en förhållandevis hög andel
åldringar framhålls som ett problem.

Förslaget att temporärt placera By församling (Homdalsområdet)
i Avesta kommun och Ludvika kommun inom inre siödområde 6 bygger förutom på
samma negaliva utvecklingstendenser som i förut nämnda tre kommuner främst på
ogynnsamma framtidsutsikter för vissa särskilt betydelsefulla
industribranscher.

Länsslyrelsens förslag all placera Mora, Orsa, Rättviks
samt Smedjebackens kommuner inom inre stödområde 5 bygger på ett flertal
motiv. 1 Moras fall hänvisar man särskilt lill denna kommuns stora betydelse
som stödjepunkt för sysselsättningen i den norra länsdelen. För Orsa kommuns
del framhålls de låga sysselsättningsgraderna, särskilt för män, saml den
ogynnsamma åldersfördelningen hos befolkningen. För Rättviks kommun hänvisas
till en mindre gynnsam åldersstruktur, de negativa prognosema för
sysselsättningsutvecklingen och till arbetsmarknadens geografiskt isolerade
läge. För Smedjebackens del framhålls industrisekloms strukturproblem samt det
siarka beroendet av utvecklingen på arbetsmarknaden i Ludvika kommun.

Förslaget att placera Leksands kommun i allmänt stödområde
4 grundar sig främst på atl länsstyrelsen anser alt kommunens egen
industrisektor är för svagt utvecklad vilkel bl. a. har bidragit till en
ständigt ökande utpendling till arbetsmarknaden i Borlänge kommun.

Beträffande Falu och Borlänge kommuner hänvisar
länsstyrelsen särskilt till att arbetsmarknadema i dessa båda kommuner
tillsammans bildar länels dominerande arbetsmarknadsområde och att främst omkringliggande
kommuner är starkt beroende av utvecklingen inom detta område. För Gagnefs del
betonar länsstyrelsen beroendet till Falun/Borlänge och den låga
sysselsättningsgraden för kvinnor.

I Hedemora kommun vill länsstyrelsen fästa uppmärksamheten
vid en ensidig industristruktur där specialståls- och gruvindustrin dominerar.
Vad Säters kommun belräffar så ger länsstyrelsen en förhållandevis ljus bild av
situationen i kommunen men beionar samiidigi det starka beroendet av utvecklingen
på arbetsmarknaden i Borlänge kommun.

s. 277 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 277

20
Länsstyrelsen i Gävleborgs län Nuvarande stödområdesindelning

Kommun

Siödområde

Ljusdal

Inre stödområdet

Bollnäs

Allmänna siödområdet

Hudiksvall

Allmänna
stödområdet

Nordansiig

Allmänna
stödområdet

Ovanåker

Allmänna
stödområdet

Söderhamn

Allmänna siödområdet

Gävle

Grå
zonen

Hofors

Grå zonen

Ockelbo

Grå zonen

Sandviken

Grå zonen

Länsstyrelsens
förslag till inplacering

i
stödområde

Kommun

Stödområde

Ljusdal

6

Hudiksvall

Bjuråkers och Delsbo

församlingar

5

Nordanstig

Hassela församling

5

Ovanåker

Voxna församling

5

Bollnäs

4

Hofors

4

Hudiksvall

Enångers, Forsa,

Hudiksvalls, Hälsingtuna,

Högs, Idenors,

Nianfors, Njutångers.

Norrbo och Rogsla

församlingar

4

Nordanstig

Bergsjö. Gnarps.

Harmångers, llsbo och

Jätlendals församlingar

4

Ockelbo

4

Ovanåker

Alfta och Ovanåkers

församlingar

4

Söderhamn

4

Gävle

3

Sandviken

3

19
Rik.idapen 1978/79. 1 .

s. 278 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 278

Länsstyrelsen påpekar med utgångspunkt från
sysselsättningsutredningens bedömningsgrunder atl länet mycket tack vare
lokalisering av statliga verk i Gävle kunnai behålla sin befolkning under
1970-talet. Däremot har antalet peisoner under 65 år minskat medan andelen över
65 år ökat under perioden. Del finns inom länet ett flertal kommuner som
uppvisat både en befolknings- och sysselsältningsminskning. Della gäller främsi
Hofors. Sandvikens. Ljusdals och Nordanstigs kommuner. Del är framför alli
förändringar inom lanels basnäringar stål- och skogsindustri som bidragit lill
den negativa utvecklingen inom kommunema. Länsstyrelsens prognos fram till år
1985 pekar på en fortsatt negativ sysselsättningsutveckling i ell flertal av
länets kommuner. Sysselsättningen inom industrisektorn väntas minska i
samtliga kommuner ulom i Ovanåkers kommun. 1 Gävle kommun väntas
sysselsättningen minska med ca 900 arbetstillfällen, i Hofors kommun med ca
700, i Sandvikens kommun med ca 600 och i Söderhamns kommun med med ca 450.

s. 279 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 279

21 Länsstyrelsen i Västernorrlands län

Nuvarande stödområdesindelning

Kommun Siödområde

Sollefteå Inre stödområdet

Ange Inre stödområdel

Härnösand Allmänna stödområdet

Kramfors Allmänna stödområdet

Sundsvall Allmänna stödområdet

Timrå Allmänna stödområdet

Örnsköldsvik Allmänna stödområdet

Länsstyrelsens förslag till inplacering i stödområde

Kommun Stödområde

Sollefteå

Junsele. Ramsele och

Edsele församlingar 6

Ange 6

Kramfors 5

Sollefteå

Boteå, Eds. Graninge,

Helgums. Långsele,

Mullra, Resele, Sollefteå,

Songa. Ådals-Lidens och

Överlännas församlingar 5

Sundsvall

Lidens och Holms försam

lingar 5

Örnsköldsvik

Anundsjö, Bjöma,

Skorpeds och Tre

hÖmingsjö församlingar 5

Härnösand 4

Sundsvall

Alnö. Altmars. Gustav

Adolfs, Indals, Njumnda,

Selångers, Sköns,

Skönsmons, Stöde, Sältna

och Tuna församlingar 4

Timrå 4

Örnsköldsvik

Arnäs, Gideå, Grundsunda,

Mo, Nätra, Sidensjö,

Själevads och Örnskölds

viks församlingar 4

s. 280 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 280

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har som utgångspunkt
för förslaget till inplacering haft atl ingen av länets kommuner skall fä
försämrade stöd-möjligheter jämfört med nuvarande situation. När det gäller
förslaget rörande Ange kommun visar länsstyrelsens underlagsmaterial att denna
kommun genomgående ligger sämst till bland länets kommuner och att den haft den
mest ogynnsamma befolkningsutvecklingen och lägsta förvärvsfrekvensen av
samtliga. Även del geografiska läget framhålls som en negaliv faktor. Näsl
Ange har Sollefteå, Kramfors och inlandsdelen av Örnsköldsviks kommun haft den
mest ogynnsamma befolkningsutvecklingen och den lägsta förvärvsfrekvensen. Även
övriga kriterier talar enligt länsstyrelsen föl- all dessa områden måste
prioriteras högt. När det gäller Sollefteå kommun framhåller länsstyrelsen att
utvecklingen varit särskilt ogynnsam i de västra delarna av kommunen med
befolkningsminskning, hög medelålder och allt färre i arbetsför ålder, stark
anknytning till basnäringarna jord- och skogsbruk samt en fortsall kraftig ulflyllning.
Del isolerade läget i förhållande till tätorterna Sollefteå och Långsele. där
merparten av kommunens induslri ålerfinns, anges också som en negaliv fakior.
När del gäller Kramfors kommun framhåller länsstyrelsen den svåra sys-selsättningssituatiorien
och att någon förbättring av arbetsmarknadsläget inte kan förutses. Beträffande
förslaget rörande inlandet i Örnsköldsviks kommun hänvisar länsstyrelsen till
att man länge hävdat att detta område borde tillföras det nuvarande inre stödområdel.
Inplaceringen av Lidens och Holms församlingar motiveras med atl denna del av
Sundsvalls kommun utgör ett glesbygdsområde jämförbart med angränsande områden
i grannkommunerna. När det gäller Härnösands kommun betonas alt arbetsmarknaden
är alltför ensidig med en förhållandevis stor offentlig sektor och liten
industrisektor.

s. 281 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 281

22 Länsstyrelsen i Jämtlands län

Nuvarande
stödområdesindelning

Kommun Stödområde

Berg Inre stödområdel

Bräcke Inre stödområdel

Härjedalen Inre stödområdet

Krokom Inre stödområdet

Ragunda Inre stödområdel

Strömsund Inre stödområdet

Åre Inre stödområdet

Östersund Inre stödområdel

Länsstyrelsens förslag till inplacering i stödområde

Konimun Stödområde

Berg 6

Bräcke 6

Härjedalen 6

Krokom 6

Ragunda 6

Strömsund 6

Åre 6

Östersund 5

Länsstyrelsen understryker nödvändigheten av atl det
regionalpolitiska stödet förbehålls de s.k. skogslänen. En spridning av den
regionalpolitiska stödverksamheten över siörre delen av landet har urholkat
dessa slödformer som ett medel alt lösa de långvariga arbetslöshets- och
undersysselsättningsproblemen som är karaktäristiska för norrlandslänen. Hela länel
tillhör f. n. det inre stödområdet men fördelningen av lokaliseringsstöd har
varit mycket ojämnt fördelat över länets kommuner. Mest framträdande är att
40% av stödet till industrin gått till företag i Östersunds kommun.
Länsstyrelsen anser denna fördelning naturlig eftersom Östersundsområdet har
länets största och mest väl differentierade arbetsmarknad samtidigt som det kan
konstateras att behovet av sysselsättningstillfällen i länet är störst utanför
Östersundsområdet. Länsstyrelsen påpekar atl stödverksamheten dock inte kan
riktas enbart till andra delar av länel då del finns klara samband mellan
utvecklingen i Östersunds kommun och länels övriga kommuner.

s. 282 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 282

23 Länsstyrelsen i Västerbottens län

Nuvarande stödområdesindelning

Komniun Siödområde

Lycksele Inre stödområdet

Norsjö Inre stödområdet

Sorsele Inre stödområdet

Sloruman Inre stödområdet

Vilhelmina Inre stödområdet

Vindeln Inre stödområdet

Åsele Inre stödområdet

Nordmaling Allmänna stödområdet

Robertsfors Allmänna stödområdel

Skellefteå Allmänna stödområdet

Umeå Allmänna stödområdet

Vännäs Allmänna stödområdet

Länsstyrelsens förslag till inplacering i stödområde

Kommun

Stödområde

Sorsele

6

Sloruman

6

Vilhelmina

6

Åsele

6

Lycksele

5

Nordmaling

5

Norsjö

5

Robertsfors

5

Skellefteå

Fällfors, Jörns och

Kalvträsk;

>
församlingar

5

Vännäs

5

Vindeln

5

Skellefteå

Bolidens,

Bureå,

Burträsks,

, Byske,

Kågedalens, Lövångers,

Sankt Olovs, Sankt Örjans

och Skelle

:fteå lands-

församlings församlingar

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 2S3

Länsstyrelsen anser all en stödområdesindelning klart
skall priorilera de norra delarna av landet där nätet av lokala arbetsmarknader
är sämst ulvecklade.

Länet har
under de senaste åren haft en befolkningsmässigt positiv utveckling. Detta
beror enligt länsstyrelsen snarare pä en dämpad expansion i tidigare
tillväxtområden i södra Sverige än på atl de regionalpolitiska problemen är
lösta i länet. Tendenser till ökad utflyttning kan f.n. skönjas i samband med
industrins förbättrade utveckling i södra Sverige.

För all
erhålla en klarare avgränsning i stödhänseende mot de södra delarna av landet
föreslår länsstyrelsen atl siödområde 3 ulgår samt att Umeå och Skellefteå (med
undanlag för Fällfors, Jörns och Kalvträsks församlingar som föreslås en
placering i siödområde 5) kommuner placeras i stödområde 4.

När del gäller fjällkommunerna Sorsele. Sloruman,
Vilhelmina och Åsele bör dessa med tanke på de svaga arbetsmarknadema,
invånarnas åldersstruktur och den stora arbetslösheten placeras i stödområde
6, Länsstyrelsen vill framför allt framhålla Sorsele kommun som är i slort
behov av snabba och kraftfulla insatser för att överhuvudlaget kunna existera
på sikl.

Länets övriga kommuner Lycksele, Norsjö, Vindeln, Vännäs, Nordmaling
och Robertsfors bör med hänsyn till de problem som föreligger hänföras till
stödområde 5,

s. 284 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 284

24 Länsstyrelsen i Norrbottens län

Nuvarande stödområdesindelning

Kommun Stödområde

Arjeplog Inre stödområdet

Arvidsjaur Inre stödområdet

Gällivare Inre stödområdet

Haparanda Inre stödområdet

Jokkmokk Inre stödområdet

Kalix Inre stödområdet

Kiruna Inre stödområdet

Pajala Inre stödområdet

Överkalix Inre stödområdet

Övertomeå Inre siödområdet

Boden Allmänna stödområdet

Luleå Allmänna stödområdet

Piteå Allmänna stödområdet

Älvsbyn Allmänna siödområdet

Länsstyrelsens förslag till inplacering i stödområde

Kommun Siödområde

Arjeplog 6

Arvidsjaur 6

Gällivare 6

Haparanda 6

Jokkmokk 6

Kalix 6

Kiruna 6

Pajala 6

Älvsbyn 6

Överkalix 6

Övertomeå 6

Boden 5

Luleå 5

Piteå 5

Länsstyrelsen i Norrbottens län har avgetl sitt förslag
till inplacering av länets kommuner i stödområden med förbehållet att

-
en återgång sker
lill 1965 års stödområdesavgränsning innebärande att regionalpoliliskl slöd endasl
ulgår i della ursprungliga siödområde, dvs, i 69 kommuner

-
offertprincipen
endast används i de lån som får sina samfliga kommuner placerade i grupperna 5
och 6,

s. 285 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 285

Om dessa förutsättningar inle uppfylls hemsläller
länsstyrelsen alt ett sjunde stödområde inrättas till vilket skall föras de
kommuner i landet som är svårast drabbade av arbetslöshet och som har de sämsta
framtidsutsikterna.

Länsstyrelsen har som bakgrund till ovannämnda förslag lill
inplacering jämfört Norrbottens län med vissa andra delar av landet. Man har
därvid gjort ett urval av kommuner som idag erhåller regionalpolitiskt stöd och
tagit med samtliga län som berörs av detta stöd. Jämförelsen har skell utifrån
faktiska förhållanden och grundats på en rad kriterier som finns omnämnda i
sysselsättningsutredningens förslag till ny stödområdesindelning.

Del kriierium länsstyrelsen fäster störst uppmärksamhet
vid och anser vara det mest giltiga som grund för en inplacering är situationen
på arbelsmarknaden. Man jämför därvid den andel av den totala arbetskraften
som befann sig utanför den ordinarie arbetsmarknaden under maj månad 1978 inom
samtliga län. Denna jämförelse visar enligt länsstyrelsen på ell enty-_ digt
sätt att i fråga om brisl på sysselsätlningstilfällen intar Norrbottens län en
särställning jämfört med övriga län. Länsstyrelsen visar också att denna
särställning i varierande grad också gäller vid en jämförelse enligt de övriga kriteriema
även om vissa av länets kommuner avviker något härvidlag.

s. 286 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 286

Innehåll

Propositionen..................................................................... ...... I

Proposilionens
huvudsakliga innehåll ................................ I

Förslag lill lag om upphävande av lagen (1970: 725) om

lokaliseringssamråd......................................................... ..... 4

Uldrag ur regeringsprotokoll den 22 mars 1979................. ..... 5

1
Inledning........................................................................ ..... 5

2
Allmänna
utgångspunkter ............................................. ..... 8

2.1 Regionalpolitikens förutsättningar ......................... 8

2.2 Den regionala utvecklingen ................................... ..... 8

2.3 Nu gällande mål och riktlinjer för
regionalpolitiken ....... 9

2.4 Nuvarande regionalpolitiska medel
...................... 9

3 Allmänna
överväganden................................................ 12

3.1 Regionalpolitikens beroende av den
ekonomiska utvecklingen 12

3.2 De regionalpolitiska målen...................................... 14

3.3 De regionalpolitiska medlen.................................... .. 21

4 Den
regionala befolkningens- och sysselsättningsutvecklingen ... 25

4.1 Inledning................................................................ 25

4.2 Befolkningsutvecklingen......................................... 25

4.3 Efierfrågan på arbetskraft ................................... 27

4.4 Möjligheter till sysselsättning ............................... 35

5 Länsplanering
............................................................... 38

5.1 Länsplaneringens syfte och
uppläggning................ .. 38

5.2 Samordning med annan planering.......................... 41

5.3 Länsplaneringens genomförande........................... 44

5.4 Länsplaneringens demokraiiska
förankring ........... 47

5.5 Nordiskt samarbete kring regional
planering ......... .. 49

6.................................................................................... Ortsplan,
planeringstal och slödområden som samordnings- och

fördelningsinstrument.................................................... 49

6.1 Inledning................................................................. 49

6.2 Ortsplan.................................................................. .. 50

6.3 Planeringstal........................................................... .. 58

6.4 Stödområdesindelning............................................ .. 61

7 Den offentliga seklorn och regionalpolitiken.................. 69

7.1 Nuvarande förhållanden......................................... .. 69

7.2 Regionalpoliliska medel i statlig
verksamhet .......... 71

7.3 Regionalpoliliska medel i
kommunernas och landstingskommunernas verksamhet 76

8 Regionalpolitiskt slöd lill näringslivet.............................. 79

8.1 Allmänna utgångspunkter....................................... 79

8.2 Vissa gemensamma frågor för
samtliga slödformer 82

8.3 Sysselsältningsstöd ............................................... 87

8.4 Uibildningssiöd ...................................................... .. 90

8.5 Avskrivningslån....................................................... .. 91

8.6 Lokaliseringslån...................................................... 95

8.7 Offertprincipen........................................................ 97

8.8 Slöd lill förelag inom
turistnäringen......................... 99

8.9 Stöd till företag inom den privala
service- och tjänstesektorn 100

8.10 Säkerheter, bevakning m.m.................................... 101

8.11 Regler för återkrav av lämnat slöd.......................... 104

s. 287 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 287

8.12 Handläggnings- och beslutsordning i
ärenden om regionalpolitiskt stöd 104

8.13 System för lokaliseringssamråd............................... . 108

8.14 Lagen (1970:725) om
lokaliseringssamråd............. . 110

8.15 Produklsökning i regionalpoliliskl
syfte.................... . 110

8.16 Industricentra......................................................... . 112

9 Särskilda
åtgärder för glesbygder.................................. 116

9.1 Nuvarande ordning och
utredningsförslag.............. . 116

9.2 Del framtida glesbygdsstödet................................. . 120

10 Regionalpolitisk
forskning.............................................. 126

10.1 Organisationen av den
regionalpolitiska forskningen 126

10.2 Regionalpoliliskl forskningsprogram
....................... 130

10.3 Tjänst som professor i
regionalekonomi ............... . 134

11
Tjänster för regionalpolitisk
verksamhet........................ . 134

12
Upprällal
lagförslag ....................................................... . 135

13
Hemställan..................................................................... . 135

14
Anslagsfrågor
inför budgetåret 1979/80........................ . 136

15
Beslut ........................................................................... 146

Bilaga I

Sammanfaltning
av sysselsättningsutredningens delbetänkande

(SOU 1978:62) Regionalpoliliska stödformer och styrmedel 148

1
Bakgrund ...................................................................... . 148

2
Regionalpolitikens
förutsättningar................................... 148

3
Det
regionalpolitiska stödet till industrin och den privata service-

och tjänstesektorn.......................................................... 150

4
Den offentliga seklorn
och regionalpolitiken.................... 158

5
Särskilda sysselsätlningsinsalser
i glesbygd.................... 160

6
Kostnader för
en förstärkt regionalpolitik ...................... 161

7
Reservation .................................................................. 162

Bilaga 2

Remissyllranden
över sysselsättningsutredningens delbetänkande

(SOU 1978: 62) Regionalpoliliska slödformer och styrmedel
163

1
Inledning......................................................................... 163

2
Regionalpolitikens
förutsättningar................................... 164

3
Det
regionalpolitiska stödet till industrin och den privala service-

och tjänstesektorn.......................................................... 174

4
Den offentliga
sektorn och regionalpolitiken ................... 190

5
Särskilda sysselsätlningsinsalser
i glesbygd.................... 196

Bilaga 3

Sammanfattning av expertgruppens för regional
utredningsverksam

het delbeiänkande (SOU 1978: 46 och 47) AU främja regional ut

veckling .......................................................................... 197

Bilaga 4

Remissyttranden över expertgruppens för regional
utredningsverk

samhet delbetänkande (SOU 1978: 46 och 47) Atl främja regional ut

veckling .......................................................................... 202

1
Inledning......................................................................... 202

2
Allmänna
synpunkter....................................................... 202

3
Den regionala
utvecklingen frän 1965 ............................ 203

s. 288 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 288

4
Mäl och medel i
regionalpolitiken .................................. 205

5
Del
regionalpolitiska stödels effekter på sysselsättning och ekonomi 207

6
Utvärdering av
välfärdseffekter av den regionalpolitiska stödverksamheten 209

Bilaga 5

Sammanfattning av glesbygdsdelegationens promemoria (Ds 1
1978:

37) Sysselsättning och service i glesbygd........................ 211

1
Serviceförsörjning............................................................ 211

2
Slöd lill
glesbygder........................................................... 211

3
Handläggningsordning
.................................................... 212

4
Bestämmelser
för glesbygdsstöd ................................... 213

5
Administration m.m........................................................... 215

Bilaga 6

Remissyttranden över glesbygdsdelegationens promemoria (Ds

1 1978: 37)Sysselsättning och service i glesbygd ......... 217

1
Inledning.........................................................................
217

2
Serviceförsörjning............................................................
219

3
Sysselsättning
............................................................... 222

4
Handläggning...................................................................
223

5
Glesbygdsbegreppet
och avgränsning av glesbygd......... 227

Bilaga 7

Sammanfattning av expertgruppens för regional
utredningsverksam

het belänkande (Ds 1 1978:40) Förslag lill ERU:s framlida organisa

tion ................................................................................. 228

1
Inledning..........................................................................
228

2
Förutsättningar
för ERU:s framtida verksamhet............... 230

Bilaga 8

Sammanfaltning av expertgruppens för regional
utredningsverksam

het betänkande (Ds 1 1979: 3) Regionalpolitisk forskning på 1980-

taIet ................................................................................ 234

1
Inledning.......................................................................... 234

2
Förslag lill
forskningsprogram ......................................... 234

Bilaga 9

Länsslyrelsemas ulvärdering av ortsplanen........................ 237

1
Inledning.......................................................................... 237

2
Ortsplanens framtida
roll................................................. 237

3
Mål knuina till
orlsplanen ................................................. 238

4
Positiva och
negativa effekter av ortsplanen .................. 239

5
Andra
prioriteringsgrunder .............................................. 240

6
Ortsplanens
servicenivåer............................................... 240

Bilaga 10

Erfarenhetema av systemet med lokaliseringssamråd.
Utvärdering

gjord inom industridepartementet ................................. 242

1
Bakgrund till lokaliseringssamrådel.................................. 242

2
Lokaliseringssamrådels
syfte och uiformning................... 243

3
Lokaliseringssamrådets
organisation.............................. 244

s. 289 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:112 289

4
Samrådsförelagens
roll i den svenska industrin.............. 245

5
Utvecklingen av
sysselsättning och investeringar inom induslrin

åren 1976-78..................................................................
245

6
Uppläggning och
genomförande av systemet med lokaliseringssamråd 248

7
Försök till
utvärdering..................................................... 250

8
Sammanfattning..............................................................
254

Bilaga 11

Sammanfattning av länsstyrelsemas förslag till inplacering
av kommu

ner i stödområde............................................................
256

1
Stockholms län
............................................................ 256

2
Uppsala län...................................................................
257

3
Södermanlands
län ....................................................... 258

4
Östergöflands
län.......................................................... 259

5
Jönköpings län...............................................................
260

6
Kronobergs län
............................................................ 260

7
Kalmar län .................................................................... 261

8
Gotlands län..................................................................
263

9
Blekinge län...................................................................
264

10
Kristianstads
län............................................................ 265

11
Malmöhus län................................................................
266

12
Hallands län...................................................................
267

13
Göteborgs och
Bohus län.............................................. 267

14
Älvsborgs län.................................................................
269

15
Skaraborgs län..............................................................
270

16
Värmlands län ............................................................... 271

17
Örebro län.....................................................................
272

18
Väslmanlands
län ......................................................... 273

19
Kopparbergs län
........................................................... 275

20
Gävleborgs län..............................................................
277

21
Västernorrlands
län....................................................... 279

22
Jämtlands län.................................................................
281

23
Västerbottens
län ........................................................ 282

24
Norrbottens län.............................................................
284

Innehållsförteckning..........................................................
286

Kartor över gällande stödområdesindelning och över förslag
lill ny

stödområdesindelning.................................................... 291

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979

s. 291 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:112 291

Kartor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inplacering av kommuner
i nya stödområden 16

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande slödomrädesindelning
anges inom parentes. (I) = inre siödområdet, (A) = allmänna stödområdet, (G) =

'grå zonen" eller område jämslällt därmed

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppsala
län

Örebro län

Jämilands
län

Tierp

2

(G)

Hällefors

3 (G)

Strömsund

6 (1)

Älvkarleby

2

(G)

Ljusnarsberg

3 (G)

Berg

5 (1)

Östhammar

2

(G)

Degerfors

2 -

Bräcke

5 (1)

Karlskoga

2 -

Härjedalen

5 (1)

Ösiergöllands
län

Lindesberg

2 (G)

Krokom

5 (1)

Kinda

1

(G)

Nora

2 (G)

Ragunda

5 11)

Ydre

1

(G)

Väslmanlands län

Åre Ösiersund

5 (1) 4
(1)

Kronobergs
län

Fagersta

2 (G)

Uppvidinge

1

(G)

Heby

2 (G)

Väsierbonens
län

Norberg

2 (G)

Sorsele

6 (1)

Kalmar
län

Sala

2 (G)

Storuman

6 (1)

Borgholm

2

(A)

Skinnskatteberg

2 (G)

Vilhelmina

6 (I)

Mörbylånga

2

(A)

Åsele

6 (1)

Högsby

1

(G)

Kopparbergs
län

Lycksele

5 (i)

Malung

5 (1)

N örsjö

5 (1)

Gotlands
län

Vansbro

5 (1)

Skellefteå

Gotland

4

(A)

Älvdalen

5 (I)

Fällfors, Jörns och

Mora

4 (1)

Kalvträsks förs.

5 (A)

Göleborgs
och Bohus län

Orsa

4 (I)

Vindeln

5 (1)

Munkedal

3

(A)

Avesla

3 (A)'

Vännäs

Sotenäs

3 (G)

Borlänge

3 (A)

Bjurholms förs.

5 (A)

Strömstad

3

(A)

Falun

3 (A)

Robertsfors

4 (A)

Tanum

3

(A)

Gagnef Hedemora

3 (A) 3 (A)

Skellefteå Bolidens, Bureå,

Ålvsborgs
län

Leksand

3 (A)

Burträsks, Byske,

Bengtsfors

3

(A)

Ludvika

3 (G)

Kågedalens,
Lövångei

rs.

Dals-Ed

3

(A)

Rättvik

3 (A)

Sankt Olovs, Sankl

Färgelanda

3

(A)

Smedjebacken

3 (G)

Örians
och Skellefteå

Mellerud

3

(A)

Säter

3 (A)

landsförsamlings

Åmål

3

(A)

förs.

4 (A)

Borås

(G)

Gävleborgs
län

Nordmaling

3 (A)

Mark

(G)

Ljusdal

5 (I)

Umeå

3 (A)

Svenljunga

-

Bollnäs

3 (A)

Vännäs

Tranemo

-

Hofors

3 (G)

Vännäs förs.

3 (A)

Ulricehamn

(G)

Hudiksvall Nordanstig

3 (A) 3 (A)

Norrbottens
län

Värmlands
län

Ockelbo

3 (G)

Arieplog

6 (1)

Torsby

5

(I)

Ovanåker

3 (A)

Gällivare

6 (I)

Eda

4

(A)

Söderhamn

3 (A)

Haparanda

6 (1)

Filipslad

4

(A)

Gävle

2 (G)

Jokkmokk

6 (1)

Hagfors

4

(A)

Sandviken

2 (G)

Kalix

6 (1)

Munkfors

4

(A)

Kiruna

6 (1)

Storfors

4

(G)

Väsiernorrlands
län

Pajala

6 (I)

Sunne

4

(A)

Sollefteå

5 (I)

Överkalix

6 (I)

Arvika

3

(A)

Ange

5 (I)

Övertomeå

6 (1)

Säffle

3

(A)

Örnsköldsvik

Arvidsjaur

5 (I)

Åriäng

3

(A)

Anundsjö, Björna,

Älvsbyn

5 (A)

Forshaga

2

(G)

Skorpeds och Tre-

Boden

4 (A)

Grums

2

(G)

hÖmingsjö förs.

5 (A)

Luleå

4 (A)

Hammarö

2

(G)

Kramfors

4 (A)

Piteå

4 (A)

Karistad

2

(G)

Härnösand

3 (A)

Kil

2

(G)

Sundsvall

3 (A)

Kristinehamn

2

(G)

Timrå

3 (A)

Örnsköldsvik Arnäs, Gideå, Grundsunda, Mo, Nätra,
Sidensjö, Själevads och Örnsköldsviks förs.

3 (A)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande st ö domr å desind Ininq

Teckenf ö rklaring

Inre st ö domr å det

Allm ä nna st ö domr å det

Gr ä nsomr. t. det

allm. st ö domr. (gr å zon)

Omr. j ä mnst ä llt med s. k. gr å
zon

Vissa varvsregioner d ä r
s ä rskilt regionalpolitiskt st ö d utg å r.

opaginerad Kontrollera mot PDF

F ö rslag
till ny st ö domr å desindelning

Teckenf ö rklaring

Inre st ö domr å de 6

Inre st ö domr å de 5

=Es å Allm ä nt st ö domr å de 4

Allm ä nt st ö domr å de 3 Ö vrigt st ö domr å de 2 Ö vrigt st ö domr å de 1

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

78 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (76)

76 kopplingar i 57 dokument.

  1. SOU 2015:35 Service i glesbygd, del 1 s. 107 om s. 120 · s. 260 i texten
  2. Bet. 1994/95:AU1 Riksdagens revisorers förslag till följd av statens stöd till Saab-Scanias bilfabrik i Malmö i texten
  3. Prop. 1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet i texten
  4. Prop. 1987/88:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1988/89 i texten
  5. Bet. 1985/86:NU3 Näringsutskottets betänkande om vissa detaljhandelsfrågor s. 8 i texten

Visa alla 57

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. Eklund, Anställningsförhållandet vid företagsöverlåtelser, 1983 s. 41 om s. 9 · s. 328 i texten