om användningen av automatisk databehandling (ADB) i statsförvaltningen
248 sidor, varav 240 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 240 av 248 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1978/79:121, om användningen av automatisk databehandling (ADB) i statsförvaltningen
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:121 Regeringens proposition
1978/79:121
om användningen av automatisk databehandling (ADB) i
statsförvaltningen;
beslutad den 22 februari 1979.
Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som
fiamgår av föredragandens hemslällan.
På regeringens vägnar OLA ULLSTEN
INGEMAR MUNDEBO
Propositionens huvudsakliga innehåll
I proposilionen redogörs för regeringens syn på
användningen av automatisk databehandling (ADB) för administrativa ändamål i
statsförvaltningen. De åtgärder som regeringen avser alt vidta för att
förbättra statsmaktemas insyn och styrmöjligheter på detta område redovisas.
Andra frågor som behandlas är bl.a. hur syslemutvecklingsarbetet bör bedrivas
och datordriften organiseras i statsförvaltningen. Även frågor som rör anskaffning
av ADB-utrustning, informaiion om användningen av ADB i statsförvaltningen samt
möjligheterna lill samverkan med kommuner och landsting tas upp. Avslutningsvis
behandlas vissa organisationsfrågor.
1 -Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 121
BUDGEJDEPAR1EMEN1E1
Utdrag
PROIOKOLL
vid
regeringssammanlräde
1979-02-22
Närvarande: statsministern Ullslcn. ordförande, och
statsråden Sven Romanus, Mundebo. Wikström, Friggebo. Winén, Huss. Rodhe,
Wahlberg. Hansson, Enlund, Lindahl. Winther, De Geer, Blix, Cars. Gabriel Romanus.
Tham och Bondeslam.
Föredragande: stalsräilet Mimdebo
Proposition om användningen av automatisk databehandling
(ADB) i statsförvaltningen
Statsrådet Mundebo anför.
Det ärende som jag nu avser att anmäla är av komplicerad
natur och innehåller ett stort antal frågor. Innan jag mera i detalj går in på
dessa villjag göra en sammanfattande översikt och kort presentera de olika
delfrågorna och de ålgärder och ställningstaganden de föranleder från min sida.
SAMMANFATTNING
Inledning
Datorer och datateknik är i allt väsentligt en teknologi
som har vuxit fram under de senaste decennierna. Datatekniken har fortlöpande
utvecklats och fortsätter att förändras i snabb takt. Förhållandet mellan pris
och prestanda för ADB-utrustning förbättras och nya tekniska funklioner lillkommer.
Utvecklingen medför atl det blir allt lättare atl använda datateknik och au
användningsområdet ständigt vidgas. Datateknik används numera ocksä pä i slort
sett alla verksamhetsomräden både inom den offenlliga och den enskilda
sektorn.
Datatekniken har i flera avseenden mycket vittgående
konsekvenser för människorna och för samhällets utveckling. Statsmakterna har
därför sedan länge intresserat sig för hithörande frågor. Jag vill erinra om
den debatt och det utredningsarbete kring frågor om offentlighetsprincipen och
personlig integritet som för några år sedan ledde fram till datalagen och tillkomsten
av datainspektionen. Vidare kan nämnas tillsättandel av dalain-
Prop.
1978/79:121 3
dustriutredningen och datasamordningskommittén (DASK) i
början av 1970-talel.
Under de senaste åren har ett omfattande utredningsarbete
igångsatts. Det rör bl.a. datateknikens effekter på samhällets sårbarhet
(sårbarhets-kommittén) och på sysselsättning och arbetsmiljö samt de
näringspolitiska effekterna av en ökad användning av ADB (data- och
eleklronikkom-mittén). Även integritetsfrågorna utreds ytteriigare
(datalagstiftningskommittén).
Jag tar i det följande inle upp alla de frågor som f. n.
är föremål för utredning. I takt med att utredningarna blir färdiga får
regeringen lillfälle att redovisa sina ståndpunkter för riksdagen. Syftet med
förevarande anmälan är mera begränsat, nämligen att redogöra för aktuella
överväganden beträffande statsförvaltningens egen användning av datorer för
administrativa ändamål.
Min föredragning är således endast uttryck för en del av
regeringens samlade datapolitik. Med hänsyn till att statsförvaltningen står för
en betydande del av den totala ADB-användningen i landet och då statens
ADB-system direkt eller indirekl kan beröra alla medborgare är det emellertid
fråga om ett delområde av mycket stor betydelse.
Statens ADB-system har ofta kritiserats från olika synpunkter.
En del av den kritik som har framförts är enligt min mening överdriven. Det har
förekommit att problemen inte har satts in i ett riktigt perspektiv eller att
kritiken riktats åt fel håll. Samtidigt är det emellertid också uppenbarl att
åtskilligt av kritiken är berättigat och att den hittillsvarande hanteringen
av statens egna ADB-system har lidit av brister i vikliga avseenden.
De politiskt ansvariga instanserna kommer in i
beslutsprocessen i alltför liten utsträckning och ofta på ett för sent stadium.
Frågor som rör utveckling av ADB-syslem har ägnats för liten uppmärksamhei,
särskilt i förhållande till frågor om val av ADB-utrustning. Hittillsvarande
praxis har medfört atl ADB-systemen i flera fall blivit alllför komplexa och
centraliserade. Bl. a. som en följd härav har samhällets sårbarhet ökat och
vissa negativa regionalpoliliska konsekvenser har uppkommit. Stora
kostnadsöverskridanden och förseningar har förekommit. Beslutsunderlagen för
olika sy-stembeslui har ofta varit ofullständiga eller på annat säll
otillförlitliga. Del är vidare svårl att få fram samlad informaiion och en god
överblick över användningen av ADB inom statsförvaltningen. Organisalionen
behöver också i vissa avseenden ses över.
Enligt min mening finns det mol denna bakgrund behov av
att ta ett fastare grepp över utveckling och införande av ADB-syslem i
statsförvaltningen. Även vad gäller hur driften skall organiseras finns behov
av principiella riktlinjer från statsmakternas sida.
Även om jag således nu endast kommer alt uppehålla mig vid
en del av den samlade dalapolitiken har givetvis en strävan varit alt de
principer och ålgärder som presenteras skall ligga i linje med regeringens
allmänna upp-
Prop. 1978/79: 121 4
fattning även pä datapolitikens övriga områden. De
ställningstaganden som jag förordar i det följande motiveras således även av en
önskan alt minska samhällets sårbarhet, säkerställa de anslälldas möjligheter
till med-infiytande, värna den personliga integriteten, förbättra arbetsmiljön
och trygga en sund arbetsmarknadspolitisk och näringspolitisk utveckling osv.
De flesta av de frägor som jag tar upp är av den arlen alt
det ankommer på regeringen atl fatta beslut om dem. Syftet med att redovisa
regeringens överväganden och ställningstaganden i en proposition är atl ge
riksdagen en relativt fullständig överblick över det område proposilionen tar
upp och därmed även en fyllig bakgrund för riksdagens egen behandling av
datafrågor.
Det förtjänar ocksä att påpekas att jag här kommer att
uppehålla mig vid de principiella riktlinjer som bör gälla för
statsförvaltningens användning av ADB. Jag går däremot inte in på ADB-system pä
olika sakområden.
I min anmälan redogör jag inledningsvis (kap. I) närmare för avgränsningen av de
frägor jag behandlar. Därefter (kap. 2) redovisas kortfattat hur ADB f. n.
används inom statsförvaltningen. Vidare redogörs för r/,v.sfl pågående
ulredningar av övergripande frågor inom ämnesområdet (kap. 3) saml för
förhåUandena i andra länder och vissa inlernationella frågor (kap. 4).
PrincipieUa utgångspunkter (kap. 5)
En grundläggande utgångspunkt är att ADB är ett hjälpmedel
i myndigheternas verksamhet. Det övergripande målet för användning av ADB i
statsförvaltningen måste därför vara att ADB skall bidra till atl tillgängliga
resurser utnyttjas effektivare eller atl verksamhetens resultat förbättras i
andra avseenden. Synen på ADB som ett hjälpmedel medför också atl ansvaret för
användningen av ADB normalt bör knytas lill den myndighet i vars verksamhet ADB
används. Det gäller även syslemutvecklingsarbetet och datordriften.
De ändamål för vilka ADB används i administrativ
verksamhet och de förbättringar som därvid eftersträvas kan sammanfattas i
följande punkter:
-
lägre kostnader
och mindre resursuppoffringar
-
bättre
information och beslutsunderlag
-
snabbare
ärendebehandling
-
bätire
uppföljning och kontroll
-
bättre
arbetsförhållanden
-
bättre
prestationer och service
-
nya
organisations- och arbetsformer.
Ofta kan flera förbättringar åstadkommas samtidigt. Höjd
ambilionsnivå leder dock ofta till att kostnaderna ökar. 1 samband med
utveckling av ADB-system måste därför noggranna analyser och avvägningar göras
i fråga om syftena med och ambitionsnivån på datorstödet.
Prop. 1978/79:121 5
ADB är ell hjälpmedel av mycket speciell karaktär genom
sina viugåen-de konsekvenser i olika avseenden. Även en rad andra förhällanden
än ambitionsnivåer och kostnader påverkar därtör hur ADB bör fä användas och
hur ADB-funktioner bör organiseras. Vikliga sådana förhällanden är bl. a.:
-
samhällets och
förvaltningens sårbarhet
-
rättssäkerhet
och integritetsskydd
-
arbetsförhållanden
och sysselsättning
-
medbestämmande
för personalen
-
decentralisering
-
insyn i
förvaltningen.
Hittills har det endast i begränsad utsträckning funnits
av statsmakterna formulerade riktlinjer och regler för användning av ADB och
för handläggning av ADB-frågor. Vissa skäl kan visserligen anföras mot en
fastare reglering i dessa frågor. Bl. a. kan normer av olika slag medföra
risker för siel-benthet och även i övrigi verka hämmande inom ett område som
karaktäriseras av så snabb utveckling som är fallet beträffande datatekniken.
Farhågor har också uttryckts för att en fastare ordning för handläggning av systeminvesteringar
medför risker för byråkratisering och långsammare handläggning. Jag anser
likväl att skälen för att utfärda riktlinjer och regler är väsentligt starkare.
Bl.a. bör sådana leda till att statsmakterna får ett bättre och fylligare
beslutsunderiag. De kan även bidra till en viss enhetlighet och till att en
kvalitativ miniminivå upprätthålls.
Vidare behandlas (avsnitt 5.3) politiskt ansvariga
instansers och enskilda förtroendevaldas medverkan i beslutsprocessen för ADB.
Politiker medverkar själfallet redan i dag i en rad funktioner vid beslut om
införande av ADB pä olika verksamhetsområden. De har också betydande insyn i
driften av ADB-system. Genom att beslulsunderiagel nu förbättras kan denna
medverkan på flera sätt bli mera meningsfull. Jag anser emellertid att
riksdagsledamöter och andra förtroendevalda personer i framtiden bör kunna
medverka på nya sätt och i flera roller. Enligt min mening bör man i viktigare
utvecklingsprojekt kunna bereda dem lillfälle att följa arbetet exempelvis i
särskilda referensgrupper. Även i samband med viktigare förberedande
utredningar avseende datordrift bör det i vissa fall vara värdefullt att
politiker medverkar.
I samband med att en handläggningsordning för större
systeminvesteringar utarbetas kommer att prövas hur centrala organ bör
medverka vid granskning av beslutsunderlagen för ADB-syslem. Vilket organ som
bör svara för denna granskning kommer att övervägas av den utredare somjag
nyligen har tillkallat för att se över organisationen för de cenlrala uppgifterna
avseende rationalisering och ADB. 1 ett sådant organ bör enligt min mening även
politiskt förtroendevalda personer medverka.
Prop.
1978/79:121 6
Slyrning av ADB i siaisjörvaliningen (kap. 6)
Nuvaiande ordning vad gäller planering, styrning och
samordning på ADB-omrädet är i väsentliga delar decentraliserad. Ansvaret för
urval och utformning av de ADB-system som genomförs vilar nästan helt på den
myndighei som svarar för verksamheten i fråga.
Vissa centrala inslag finns dock. Statskontoret svarar
säledes för samordning i fräga om anskaffning och utnyttjande av
ADB-utrustning inom statsförvaltningen. Myndigheterna är också skyldiga att vid
utveckling av ADB-system och annan ralionaliseringsverksamhel så tidigt som
möjligt samräda med statskontoret. Inom några verksamhetsområden, främst justitie-
och försvarsdepartementens områden, finns dessutom särskilda föreskrifter för
användning av ADB.
Statsmakternas möjligheter att påverka inriktningen av
ADB-användningen i statsförvaltningen behöver förstärkas. Statsmakterna bör
för alla vikliga ADB-syslem ges lillfälle alt ta ställning lill systemens
ändamål, ambitionsnivån i datorstödet, system- och driftstrukturerna saml i
vilken takt ADB skall införas pä olika områden. För att statsmaklerna skall ges
bättre möjligheter all följa och påverka användningen av ADB krävs inle endasl
att beslutsunderlaget blir bättre utan även ökad enhetlighet i den formella
handläggningen av frågor om användning av ADB.
Mol bakgrund av de stora resurser som läggs ned på atl
ulveckla och driva ADB-syslem bör åtgärder vidare vidtas för alt få till stånd
en ökad effektivitet i myndigheternas användning av ADB.
Det är också angeläget atl ge användare och andra som
berörs av ADB-sysiemen bättre möjligheter till insyn och inflytande. Likaså bör
allmänhetens insyn i hur ADB används i statsförvaltningen förbättras.
De ålgärder som mot denna bakgrund behöver vidtas kan
sammanfattas enligt följande:
1.
Formella regler
utfärdas för elappindelning, beslutspunkter och beslutsunderlag i samband med
systeminvesleringar. Fasta beslutspunkter införs föratt bl. a. säkerslälla att
ansvariga inslanser och personer kommer in i processen i tillräcklig
utsträckning. Reglerna för beslut rörande större och viktigare investeringar
samlas i en särskild handläggningsordning (avsnitt 6.5).
2.
Planering och
administration av ADB-drift förbättras. Siörre datacentraler åläggs alt
ularbeta årliga verksamhetsberättelser (avsnitt 6.6).
3.
Myndigheiernas
redovisning ordnas så att kostnaderna för ADB kan urskiljas och ADB
särredovisas i myndigheternas anslagsframställningar (avsnitt 6.7).
4.
Myndigheternas
planering av ADB-användningen förbättras och de åläggs alt i anslutning till
anslagsframställningarna redovisa pågående och planerad utveckling och drift av
ADB-system (avsniii 6.7).
5.
Anvisningar om
hur ADB bör administreras inom myndighelerna utfärdas (avsnitt 6.8).
Prop. 1978/79:121 7
Det understryks särskilt att det vid utveckling av nya
ADB-system många gånger är angeläget med föisöksverksamhet av olika slag. Denna
bör utformas och planeras med tanke pä att den skall ge vägledning för det
fortsatta arbetet, inle som ett första steg i ett genomförande i stor skala.
Sysiemuivcckling - organisaiion, arbeisfornwr ni.ni. (kap.
7)
En grundläggande princip bör vara atl systemutvecklingen
sker gemensamt för statliga verksamheter som förekommer i hela landet. Del bör
i detta sammanhang understrykas att gemensam systemutveckling inte innebär att
alla regionala eller lokala enheter skall ha samma datorstöd. Man kan t. ex.
tänka sig olika lösningar för stora och små enheier.
Det är
viktigt att den personal som i sitt arbete är beroende av ADB-system får
möjlighet att påverka systemens utformning. Detta är nödvändigt för att
systemen skall bli ändamålsenliga. Medbestämmandelagen och medbestämmandeavtal
ger möjlighet för de anställda att genom sina fackliga organisationer påverka
beslut om utveckling och införande av ADB-system. Insatser måste göras för att
få fram lämpliga och effektiva metoder och arbetsformer för systemutveckling
där även medbestämmandeaspekterna beaktas.
Även allmänhetens krav måste beakias. Det är t. ex.
självklart alt meddelanden som framställs med hjälp av datorer skall vara
utformade så att de kan förstås av mottagarna.
Ansvaret för utveckling av ADB-syslem bör alltid läggas pä
den för resp. verksamhet ansvariga myndigheten. När det är fräga om ADB-system
för flera myndigheter kan särskilda organ för utveckling och införande av
ADB-syslem i vissa fall vara lämpliga.
Myndigheter
med stor användning av ADB bör i regel ombesörja en stor del av själva
utvecklingsarbetet med egen personal. De kan och bör dock inte sträva efter att
klara all systemutveckling pä detta sätt. Myndigheter utan egen kvalificerad
ADB-personal bör många gånger kunna anlita konsultförelag, servicebyråer e. d.
för hela eller stora delar av utvecklingsarbetet. I vissa fall kan det bli
fräga om att upphandla "nyckelfärdiga" system.
Erfarenhetema visar att det kan bli dyrt att bygga upp
helt individuellt utformade ADB-system. Där det går bör man därför utnyttja de
delvis färdiga system och program av olika slag som maskinleverantörer,
konsultföretag m. fl. tillhandahåller på marknaden.
Systemutvecklingsresurserna är f. n. i hög grad
koncentrerade till Stockholmsområdet. Regionalpolitiska och andra skäl talar
för en spridning. Detta kan ske på flera sätl. t. ex. genom att
utvecklingsenheter, eller delar av utvecklingsenheter, lokaliseras till andra
orter. Stor hänsyn måsle i sådana fall tas lill berörd personal.
Nya typer av ADB-tillämpningar som är betydligt enklare
att hantera väntas bli vanliga i framliden. Del är därför viktigt att
statsförvaltningen noga följer utvecklingen på detta område.
Prop.
1978/79: 121 8
Dalordrifiens organisation (kap. 8)
Det vanligaste sättet att organisera dalordriften inom
myndigheter med omfattande databehandling har hittills varit att samla register
och bearbetningar till en gemensam anläggning, dvs. centralisera driften.
Genom användning av telekommunikationer och annan leknik har regislrering och
uttag av data dock ofta förlagts till regionala och lokala enheter.
1 några fall har datordriften delats upp - regionaliserats
- på ett antal identiska eller likartade driftenheter. Ytterligare en vanlig
driftform finns, nämligen utnyttjande av servicebyråer som tillhandahåller
tjänster åt en rad olika kunder. Den representeras i statsförvaltningen framför
allt av datamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA).
Två huvudprinciper - "dedicering" och spridning
- bör enligt min mening vara vägledande vid framtida ställningstaganden i
frågor som rör ADB-systems driftutformning.
En vikiig princip bör säledes vara att dalordrift som är
av större omfattning i första hand skall ske för varje verksamhet eller
ADB-system för sig (s.k. "dedicerad" eller myndighetsspecifik drift).
När arbetet inom en myndighet förutsätter kontinuerlig tillgäng till datorstöd
av siörre omfattning är det naturligt att myndigheten själv förfogar över
arbetsverktyget. Även kraven på säkerhet i olika avseenden (rimlig känslighet
för störningar, integritetsskydd m.m.) talar för att dalordriften bör ske inom
varje myndighets verksamhet för sig. Det är vidare ofta enklare att förändra
och Ulveckla ADB-system vid myndighetsspecifik eller "dedicerad
drift". Personalens möjligheter atl påverka systemen blir också bättre än
vid samordnad drift för skilda myndighetsområden.
En annan viktig princip bör vara att datordriften inom en
verksamhet skall spridas pä lämpligt sätt. De tekniska och ekonomiska
förutsättningarna härför blir successivt allt bättre. Centraliserade
driftlösningar har svagheter, icke minst i fråga om säkerhei och sårbarhet. En
strävan bör därför vara att undvika sådana lösningar. En spridning av
datordriften är dessulom att föredra från regionalpolitiska synpunkier.
Hur mycket datordriften bör spridas i varje enskilt fall
är en avvägningsfråga. Faktorer som bör påverka den närmare utformningen av
driften är, förutom säkerhetsaspekter, den datorstödda verksamhetens
organisation, databehandlingens omfallning och karaktär samt de beräknade
kostnaderna.
Dessa principer bör givetvis gälla lor driften av nya
ADB-system. Vad beträffar driften av redan befintliga ADB-syslem bör
spridningen ske med noggrann planering och i en väl avvägd takt. I den mån det
inte går att sprida driften successivi inom ramen för den löpande
kapacitetsutbyggnaden och vidareutvecklingen av ADB-användningen får frågan om
förändring övervägas i samband med de större översyner som efter hand
aktualiseras för näslan alla ADB-syslem.
Av ekonomiska skäl är det angeläget att gjorda
investeringar får ett rim-
Prop. 1978/79:121 9
ligt utnyttjande. Vidare bör av hänsyn till personalen
stora förändringar inte ske med alltför korta mellanrum. Med hänsyn även till
de begränsade resurser som är tillgängliga för förändringar av befintliga
ADB-system och driftorganisalioner är del angeläget att noggrant prioritera
vilka system som i försia hand skall ses över. I många fall torde man
realistiskt få räkna med alt använda sig av befintliga driftlösningar
ytterligare ett antal år.
Ett viktigt drag i den tekniska utvecklingen på
ADB-området är det växande utbudet av allt mindre och billigare smådatorer
(minidatorer, mikrodatorer m. m.). Smådatorer torde inom en snar framlid vara
de bästa alternativen när det gäller avgränsade och i stort sett oföränderliga
uppgifter av mindre omfattning. Möjligheterna att använda smådatorer när det
gäller omfattande och sammansatt datorstöd till administrativa uppgifter är t.
v. svårare att bedöma. Det är angeläget att man inom statsförvaltningen, särskilt
de centrala rationaliseringsorganen, fortlöpande bevakar, utvärderar och
sprider information om användningen av smådatorer. Jag avser föreslå regeringen
att vidta de åtgärder som kan behövas i detta syfte.
Särskilda servicebyråer, exempelvis den statliga
datamaskincentralen för administrativ dalabehandling (DAFA), som mol ersättning
ombesörjer datordrift och andra tjänster behövs även i framtiden. I åtskilliga
fall, bl. a. vad gäller mindre ADB-system, kommer nämligen
"dedicerad" dalordrift under lång tid framöver inte att vara aktuell
eller lämplig. Vissa typer av databehandling kräver speciell utrustning som
bara kan anskaffas till stora dalacentraler. Att använda servicebyrå kan också
vara ett lämpligt alternativ för försöksverksamhet med ADB. Alla myndigheter
torde för övrigt inte heller vilja svara för dalordriften själva.
Anskaffning och finansiering av ADB-utrustning (kap. 9)
1 statsförvaltningen ombesörjs anskaffning av generellt
användbar ADB-utrustning centralt av statskontoret. Detta sker i samverkan med
försvarets rationaliseringsinstitut när det gäller försvaret. Utrustning som
köps finansieras via en kapitalfond, statens datamaskinfond.
Av flera skäl bör den samordnade anskaffningen av
ADB-utrustning behållas. Driftmyndigheterna behöver ofta hjälp och stöd för
att precisera och lösa olika frågor innan en upphandling kan ske. Vidare är
utbudet av skilda utrustningar stort. Utrustningarna är ofta också svåra att
jämföra i fråga om prestanda och kostnader. Samordnad upphandling är dessutom
ekonomiskt fördelaktig för statsverket genom att det ger slalen en stark
ställning som upphandlare.
Det finns emellertid, inom ramen för en samordnad
anskaffning av ADB-utrustning, flera frågor som bör klaras ut och flera
förändringar som bör göras. Det gäller bl. a. följande:
1.
De typer av
ADB-utrustning som skall omfattas av den samordnade anskaffningen måste
preciseras.
2.
Arbets- och
ansvarsfördelningen mellan statskontoret och försvarets
Prop.
1978/79:121 10
rationaliseringsinstitut ä ena sidan och de ADB-användande
myndigheterna ä andra sidan bör ses över. De senares ställning bör stärkas i
anskaff-ningsfrägor.
3.
Möjligheter bör
ges att delegera upphandlingsbeslut till myndigheterna.
4.
Vissa frägor
rörande avgifissätlningen för köpt ADB-utrustning bör ses över.
5.
En ändring av
den beloppsgräns som gäller för regeringens prövning av upphandlingsbeslut bör
övervägas.
Jag avser atl snarast inhämla regeringens medgivande att
tillkalla en särskild utredning för att se över dessa frågor.
Vissa övrigu jrågor (kap. 10- 13)
Nyttan och effekterna av att använda ADB beror till stor
del på att lämpliga arbetsmetoder och goda tekniska lösningar väljs. Belydande
ekonomiska vinster kan göras genom väl planerade och målinriktade insaiser på
central nivä för att underlätta val och tillämpning av metoder och leknik.
Frägor om metodstöd, informations- och erfarenhetsförmedling m. m. behandlas
därför (kap. 10).
Av prakliska och resursmässiga skäl bör vissa områden
härvid priorileras. Som exempel på metodområden där insatser är särskilt
angelägna kan nämnas ekonomisk kalkylering och effektbedömning.
Ansvaret för insatserna för att få fram ett effektivt
metodstöd bör ankomma pä de centrala rationaliseringsorganen inom
statsförvaltningen. Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att ge
dessa organ i uppdrag att utarbeta ett förslag till handlingsprogram förde
fortsatta insatserna. Det är vidare viktigt att staten, via såväl de centrala
rationaliseringsorganen som större myndigheler, aktivt deltar i det arbete på
meiod-området som bedrivs av intresseorganisationerna på ADB-området och på
andra håll utanför statsförvaltningen.
Allmänhet, politiskt förtroendevalda, massmedia m.fl. som
är intresserade av hur ADB används i statsförvaltningen harf. n. svårt alt
snabbt och enkelt skaffa sig en överblick över hela området och följa utvecklingen.
Ålgärder kommer alt vidtas för att ta fram översiktUg informaiion om
statsförvaltningens ADB-system och dalacentraler (kap. 11).
Ett sätt att ge särskilt riksdagen bättre översiktlig
information i samlad form kan vara atl ta in ett specielll avsnilt om ADB i den
bilaga till budgetpropositionen som behandlar frågor som är gemensamma för
flera huvudtitlar.
Även frågor om samverkan på ADB-området mellan stat,
kommuner och landslingskommuner behandlas (kap. 12).
Fömlsäliningarna för samarbele avseende datordriften
mellan stat, kommuner och landsting i syfte att bygga upp stora gemensamma
datacentraler på regional grund får bedömas som små. Detta sammanhänger bl. a.
Prop. 1978/79:121 11
med den övergripande principen att driften av större ADB-system
bör ske inom vederbörande myndighet. Däremot finns möjligheler till mer begränsad
samverkan i en rad frägor och på avgränsade verksamhetsområden av gemensami
intresse såsom samhällsplanering och utbildning. Dessa möjligheter till
samverkan bör tas till vara.
Vidare berörs (kap. 13) några frågor av principiell art
rörande ADB i statsförvaltningen som kan komma att föranleda ställningstaganden
frän statsmakternas sida under de närmaste aren men som med hänsyn till pågående
utredningar eller av andra skäl inte nu behandlas.
Organisaiionsfrågor (kap. 14)
De regler för handläggning och beslut i samband med
utveckling av ADB-syslem somjag presenterar i detta ärende innebär att större
investeringar i ADB-syslem vid flera tillfällen skall prövas av regeringen.
Vidare kommer innehållet i anslagsframställningar avseende ADB-verksamhet och
ADB-planer m. m. att granskas. Detsamma gäller verksamhetsberättelser frän
större datamaskincentraler. Initiativ kan behöva tas med anledning härav.
Resurser och kompetens för detta mäste finnas inom departementen. För att bl.
a. stödja arbetet inom departementen samt för att följa de centrala
rationaliseringsorganens och de ADB-användande myndigheternas arbete behövs
även särskilda resurser inom budgetdepartementet.
Pä central myndighetsnivå svarar f. n. statskontoret för
slyrning och samordning i fråga om rationalisering och ADB i den civila delen
av statsförvaltningen. Det åligger statskontoret att bl. a. ta initiativ till
rationaliseringsåtgärder och att svara för samordning av rationaliseringsverksamheten.
Statskontoret svarar vidare för samordning i fråga om anskaffning och
utnyttjande av ADB-utrustning inom statsförvaltningen.
Den arbets- och ansvarsfördelning och de ätgärder som jag
förordar går att genomföra inom ramen för nuvarande organisation på central
myndighetsnivå. Det är dock angeläget att få belyst i vad mån en ändrad
organisation skulle vara att föredra. Även flera andra förhållanden gör att
del finns skäl att överväga nuvarande organisation. Jag har därför tillkallat
en särskild utredare för alt se över organisationen för de centrala
uppgifterna avseende rationalisering och ADB i statsförvaltningen.
I första hand skall utredaren undersöka vilka
förbättringar som kan åstadkommas genom relativt begränsade förändringar. Ett
minimum torde vara att statskontorets uppgifter klarare preciseras och att
förutsättningarna för verkets arbete i olika typer av frågor bättre anges. En
ytterligare tänkbar åtgärd kan vara att knyta en nämnd e.d. till statskontoret
som bl.a. skulle ha till uppgift att från olika synpunkter granska förslag lill
nya eller ändrade ADB-system. En sådan nämnd skulle även vara en metod att
förstärka politiskt förtroendevaldas insyn och inflylande i datafrågor.
Även mer genomgripande förändringar bör dock prövas. I
alternativ som innebär alt nya myndigheter inrättas måste uppgifts- och
ansvarsfördelningen mellan de olika myndigheterna noggrant klarläggas.
Prop.
1978/79: 121 12
Avslutningsvis behandlas frägan om ett dataråd e. d. för
principiella och övergripande frägor när det gäller användningen av ADB. Ell
organ av denna lyp skulle kunna fylla en viktig fimktion. Eftersom en rad av
de frågor som skulle behandlas i ett sådant råd - bl. a. frägorna om sårbarhet,
sysselsättning och arbeismiljö samt dalateknikens effekter på näringslivets utveckling
- f. n. uireds, är det dock nu inte rätt tidpunkt att inrätta ett sådant
organ. Frågan påverkas ocksä av den nyssnämnda utredningen av organisationen
för de centrala myndighetsuppgifterna avseende rationalisering och ADB. 1
anken pä ett dataråd bör prövas på nytt i samband med att resultat av pägäende
utredningar kommer fram.
Prop.
1978/79: 121 13
1 Inledning
Inledningsvis görs en kort presentation av datorer och
automatisk databehandling (ADB). Därefter beskrivs statsmakternas behandling
av ADB-frågoma i stort. Vidare redogörs för propositionens syfte,
avgränsningsfrågor m. m. samt propositionens uppläggning.
1.1 Datorer och ADB kort presentation
Med dator menas enligt Sveriges Standardiseringskommission
en 'databehandlare som ulan mänskligt ingripande kan utföra omfattande beräkningar
med ett stort antal aritmetiska eller logiska operationer". Eftersom det
tlnns en sior och lätt tillgänglig litteratur om datorer och deras användning
berörs inledningsvis endast några viktiga och karaktäristiska drag i utvecklingen
på området.
Datorer och datateknik är i allt väsentligt en teknologi
som har vuxit fram under de senaste trettio åren. Det är också en teknologi som
är stadd i snabb utveckling såväl i tekniskt och ekonomiskt hänseende som i
fråga om användningsområden.
Karaktäristiskt för datatekniken har också varit en snabb
och fortlöpande förbättring av förhållandel mellan pris och prestanda och ett
ständigt tillskott av nya tekniska funklioner hos utrustningen. Det
sammanhänger med en fortgående övergång lill ny leknik, bl. a. transistorer och
andra halvledarkomponenter samt s. k. integrerade kretsar, som förutom drastiska
kostnadsminskningar har inneburit en miniatyrisering av utrustningen. Dagens
"minidatorer" har i en del fall en kapacitet som mer än väl motsvarar
vad medelstora daiorer hade för tio år sedan. Utvecklingen mot billigare och i
fysiskt avseende mindre utrustningar väntas fortsätta.
Prestandaförbättringarna, prissänkningamaoch
miniatyriseringen av utrustningen har i sin tur medverkat till att små datorer
("mikrodatorer" m.m.) allt oftare ingår som komponenter i andra
utrustningar av skilda slag. Datatekniken har på della sätt kommit att samspela
med en rad andra teknikområden (mekanik, elektromekanik, teleteknik, optik,
laserteknik och mikrovågsteknik). Det blir härigenom allt svårare att urskilja
och avgränsa "automatisk databehandling" eller
"datateknik" som ett specifikt område.
Ett förhållande som starkt bidragit till datateknikens
snabba och breda genombrott är möjligheterna alt utnyttja telekommunikationer i
databehandlingen. Det blir allt vanligare att användningen av datateknik även
innefattar utnyttjande av telekommunikationer. Med hjälp av telenäten - såväl
telex- och telefonnäten som de datanät som nu är under uppbyggnad bl. a. i de
nordiska länderna kan information matas in och tas ut på plåt-
Prop.
1978/79:121 14
ser som är lokalt avskilda från själva datorn. Detta sker
med s. k. terminalutrustning (skrivmaskinsterminaler, text- och bildskärmar
m.m.). Man kan med teleteknikens hjälp också koppla ihop datorer på olika
platser och fä dem att samverka som en enhet. Den utveckling mot spridning
("distri-buering") av datorutrustning och datorlagrad informaiion som
nu diskuteras för företag och myndigheter och som kan antas få stor
genomslagskrafl i framtiden bygger på avancerad teleteknisk sammanbindning av
datorer och terminaler och avancerade datorprogram. Möjlighetema att utnyttja
teleteknik i databehandlingen förbättras allteftersom telekommunikationernas
kapacitet byggs ut och de tekniskt moderniseras genom ny leknik och utrustning.
Utvecklingen pä ADB-området har inneburil att det blivit
allt lättare för användare och ADB-personal atl utnyttja daiorer och
datateknik. Teleteknikens betydelse har redan nämnts. Enklare
programmeringsspråk har gjort det lättare att framställa program.
Terminalutrustningarna kan förses med allt flera tekniska funktioner för att
underlätta eller vidga användningen av dem. Särskilda språk som inte ställer
krav på mer än elementära kunskaper om datateknik har utvecklats för atl göra
det lältare atl ställa frågor och arbeta i dialog med datorer.
Till att börja med var intresset för daiorer främst
inriktat på deras kapacitet och användbarhet när det gäller omfattande och
kompliceral beräkningsarbete. Redan i början av 1950-talet insåg man på många
håll dock datateknikens stora användningsmöjligheter för alt mekanisera och på
annat sätt underlätta rutinbetonat administrativt arbete och för att
sammanställa och presentera information som underlag för beslut. Likaså var man
lidigt medveten om möjlighetema atl med hjälp av datorer styra och reglera lekniska
processer, från enkla verktygsmaskiner till hela produktionsprocesser. Man kan
konstatera att datorer numera används på i stort sett alla verksamheisområden
och i alla lyperav företag, organisationer och offenlliga förvaltningsenheter.
Ett sleg i utvecklingen, som redan har påbörjats, är att enskilda individer
börjar använda datorer för olika verksamheter i hemmen.
Användningen av datateknik kan delas upp i följande
kategorier:
-
administrativ
databehandling
-
teknisk-vetenskaplig
databehandling saml
-
datorstyrd
produktionsautomation
Den administrativa databehandlingen kännetecknas framför
allt av relativt enkla bearbeiningar av stora mängder data. Hit räknas
databehandling i samband med bl.a. ordermottagning, bokföring, fakturering,
o.d. samt förande av personregister och andra regisier och sådani
administrativt rutinarbete som kan utföras med hjälp av registrerade dala, t.
ex. löne- och ränteberäkningar. Ett snabbt växande område är ADB-hjälpmedel
förord-och texthantering (utskrift, redigering osv.). Administrativ
databehandling kan i stor utsträckning karaktäriseras som "automatiserat
kontorsarbete".
Prop.
1978/79:121 15
En viktig aspekt på användning av ADB är att detta i hög
grad ökar möjligheterna att bearbeta och strukturera de uppgifter som
registreras i det administrativa arbetet. De kan därigenom användas som
underlag för planering, styrning och uppföljning. Även om syslem för
administrativa ändamål ofta är relativt enkla finns också exempel på mycket
komplicerade system exempelvis for lagerhållning och produktionssstyming.
Den teknisk-vetenskapliga databehandlingen utgör till stor
del beräkningar av olika slag och avser ofta begränsade mängder data. Hit
räknas dock även sådan databehandling som innebär sammanställning och komplicerade
beräkningar på grundval av mycket stora mängder mätvärden, t. ex. närdet gäller
framställning av väderprognoser. Ofta överförs resultat av bearbetningar med
hjälp av särskild utrustning lill kurvor, diagram, kartor m. m.
Teknisk-vetenskaplig databehandling förekommer numera på de flesta tekniska och
naturvetenskapliga områden. Vidare är sådan databehandling vanlig inom många
typer av företag och inom vissa myndigheter.
Den datorstyrda produktionsautomationen karaktäriseras av
att datorprogram direkl styr verksamheier med hjälp av i dalom lagrade
program. Vid helautomatisk styming av hela produktionsförlopp, t.ex. i
industrier med kontinuerligt pågående tillverkningsprocesser, skall olika
åtgärder utlösas vid störningar och andra händelser i förloppet. Detta
förutsätter användning av avancerad styr- och reglerleknik. En speciell typ av
tillämpning i denna kategori är s. k. industrirobotsyslem. Styrning av trafik
över telenät är en annan vikiig tillämpning inom detla område.
1.2 Statsmakterna och ADB-frågoma
Datorer började användas för administrativa
arbetsuppgifter i statsförvaltningen liksom på andra håll på 1950-lalet.
Utvecklingen i form av nya ADB-tillämpningar och nya användningsområden har
alltsedan dess varil mycket snabb och väntas fortsätta att vara del under
överblickbar lid.
Statsmakterna kom tidigt aU intressera sig för
ADB-tekniken. Ålgärder vidtogs för atl undersöka hur den nya lekniken skulle
kunna användas. År 1948 inrättades matemalikmaskinnämnden med huvudsaklig
uppgift alt planlägga och leda arbetel för att anskaffa
matematikmaskinulrusining för svenska behov. År 1955 tillsattes kommittén för
maskinell dalabehandling med uppdrag alt utreda statsförvaltningens behov av
databehandlingsmaskiner och därmed sammanhängande frågor. Kommittén avgav
betänkanden i början av 1960-talel (SOU 1961: 60 och 1962:32), vilka bl. a.
resulterade i att de cenlrala uppgifterna inom den administrativa
dalabehandlingen år 1963 överfördes lill statskontoret från
matematikmaskinnämnden, som därvid upphörde. Statskontoret har sedan dess
svarat för samordning av anskaffning och utnyttjande av ADB-utrustning i
statsförvaltningen.
Andra åtgärder av betydelse för användningen av ADB i
statsförvaltningen har varit beslutet år 1968 om att låla statskontoret svara
för anskaff-
Prop.
1978/79:121 16
ning av ADB-utrustning i statsförvaltningen och finansiera
sädan utrustning över en särskild kapitalfond (statens datamaskinfond),
inrättandet av datamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA) år
1970, inrättandet av försvarets datacentral (FDC) år 1974 samt utfärdandet av
en förordning (1975:567) om rationaliseringsverksamhet inom den civila
statsförvaltningen.
Flera av de större statliga ADB-systemen föregicks av
utredningsarbete som utfördes under 1960-talet. Del gäller bl. a. den första
generationen av ADB-systemet för folkbokföring och beskattning, det första
ADB-systemel för fastighetsregistrering och inskrivning samt de centrala bil-
och kör-kortsregisiren. Även under 1970-lalet har offentliga kommittéer utrett
frågor om användning av ADB inom enskilda verksamheisområden. Som exempel kan
nämnas miljövård, fasiighetsregislrering och inskrivning, regional
samhällsplanering saml den pågående ulredningen (S 1977: 10) om ADB inom den
allmänna försäkringen.
Mol bakgrund av framväxten av statliga ADB-system
(databanker) på olika områden tillkallade regeringen år 1971 en kommitté,
datasamordningskommittén (DASK), med huvuduppgift att belysa vilken samordning
som är möjlig och önskvärd i dagsläget och på sikt, främst vad avser den
offenlliga sektom men även i övrigt. DASK har avgivit ett slutbetänkande ADB
och samordning (SOU 1976: 58) som ingår som en del av underiaget förde
överväganden och ställningstaganden som senare redovisas.
Efter hand som användningen av ADB ökade inom enskilda
verksamheter och infördes på nya områden blev man också medveten om alt
ADB-tekniken inte bara innebar möjligheter lill förbättringar i olika avseenden
utan även kunde medföra en rad problem och oacceptabla effekter. De problem som
försl uppmärksammades i större ulsiräckning var riskema för intrång i den
personliga integriteten. Det ledde år 1973 till tillkomsten av en särskild
lagstifining, dalalagen (1973:289), och en särskild myndighet,
datainspektionen. Denna lagstifining och frågor med anknytning härtill är
föremål för översyn av datalagstiftningskommiltén (Ju 1976:05). Med anledning
av kommitténs delbetänkande Personregister - datorer integritet (SOU 1978:54)
övervägs f.n. inom regeringskansliet vissa ändringar av dalalagen m. m.
En annan fråga som alltmer kommit atl uppmärksammas av
statsmaklerna är samhällets ökade sårbarhet, dvs. känslighet för stömingar av
olika slag, som användningen av datorer kan föra med sig. Beredskapsaspekler-na
på ADB-användningen, som i och för sig tidigt uppmärksammades, reglerades år
1974 då regeringen utfärdade föreskrifter för statliga myndighelers
planläggning av informationsbehandling i krig. Överstyrelsen för ekonomiskt
försvar har ett samordningsansvar för sådan databehandling. Är 1977
tillkallades vidare en kommitté, sårbarhetskommittén (SÄRK), med uppgift att
utreda frågan om datasystemens sårbarhet och föreslå åtgärder i syfte alt
minska denna. SÅRK avlämnade år 1978 en lägesrapport och avser under år 1979
lämna sitl slutbetänkande.
Prop.
1978/79:121 17
Vidare har statsmakiema på flera sätt uppmärksammat
ADB-leknikens effekier på sysselsättning och arbetsmiljö. Dessa frågor har
tidigare behandlats bl.a. av datainduslriutredningen och av statistiska
cenlralbyrån. Chefen för arbelsmarknadsdepartementet har nyligen tillkallat en
kommitté (A 1978: 05) för att uireda sådana frågor.
Ytterligare
aspekter på ADB-tekniken som har uppmärksammats från statsmakternas sida är de
näringspolitiska effektema av en ökad användning av ADB. Det gäller såväl
svensk data- och elektronikindustris möjligheter atl ulveckla och hävda sig på
världs- och hemmamarknaden som möjlighetema att öka näringslivels effektivitet
och konkurrenskraft genom att ulnyllja ADB-teknik på skilda områden. Dessa
frågor, som lidigare har varil föremål för uiredning av bl. a. datainduslriutredningen
(slutbetänkande Dala och näringspolitik, SOU 1974: 10), studeras f n. av den
nyligen tillsatta data- och eleklronikkommittén (1 1978:04) saml av statens
industriverk som har fått i uppdrag att i samarbete med styrelsen för teknisk
utveckling utreda svensk elektronikindustris nuläge och utvecklingsmöjligheter.
1 detla sammanhang kan också nämnas den nyligen tillsatta
utredningen om den nya informationsteknologin (U 1978: 12). Ulredningen härtill
uppgift all studera utvecklingsmöjligheter och problem i samband med införandet
av nya informationsbärare som bl. a. data-TV.
Jag vill
betona att nyss givna redogörelse för statsmakternas åtgärder avseende ADB inte
är fullständig. Avsikten har främsi varil att visa bredden på de insatser som
datatekniken föranleder samt att dessa frågor ägnas stor uppmärksamhet från
stalsmaklemas sida.
1 det följande (kap. 3) redogörs mer utförligt för hur
frågor om inlegritet, sårbarhet, sysselsättning, arbeismiljö m. m. behandlas av
stalsmaklerna.
1.3 Syfte, avgränsningsfrågor m. m.
Som framgår av den korta redogörelse somjag nyss har
lämnal har statsmakternas ansvar för ADB-frågor successivt vidgats och avser
numera en rad olika frågor och aspekier. Ålgärder har vidtagits för atl styra
eller reglera utvecklingen i flera avseenden.
I detta sammanhang tarjag upp principiella frågor rörande
användning och organisation av ADB i statsförvaltningen. Detla är alllså endast
en del men, med hänsyn till de statliga ADB-tillämpningarnas art och
omfattning, en vikiig del av regeringens politik vad gäller ADB och därmed
sammanhängande frågor.
Syftei med min anmälan är främsi atl redovisa regeringens
principiella överväganden om och syn på användningen av ADB inom
statsförvaltningen. Därvid behandlas bl. a. organisation av och ansvarsförhållanden
vid utveckling och drift av ADB-system. Den viljeinriktning och de allmänna
riktlinjer och regler som anges i detla sammanhang skall i framliden ligga 2-Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 121
Prop.
1978/79:121 IS
till grund för ställningstaganden rörande användning av
ADB och organisation av systemutvecklingsarbete och dalordrift inom enskilda
myndigheter och verksamhetsområden.
Min anmälan begränsas säledes i huvudsak lill att avse ADB
i slalsför-valtningen. Som ett led i arbetet med dessa frägor har dock även
möjligheterna till samarbete på ADB-området mellan staten, kommunerna och
landstingen utretts.
De riktlinjer och regler som skall tillämpas i
statsförvaltningen bör dessulom i viss utsträckning kunna vara tillämpbara
även inom andra seklorer. Vidare är ADB-system i andra sektorer i många fall
integrerade med statliga system i den meningen att de förser statliga
ADB-system med uppgifter och vice versa. Riktlinjer och regler för
databehandlingen i statsförvaltningen bör göra det lättare för de andra
sektorerna att anpassa sina ADB-system till de statliga ADB-systemen. Likaså
borde regler för beslutsgången vid systeminvesteringar som redovisas i det
följande underlätta förändra intressenter att vid utveckling av nya ADB-system
i statsförvaltningen framföra synpunkter och önskemål rörande systemens
innehåll och utformning.
En annan avgränsning ligger i att det främst är ADB för
administrativa ändamål som behandlas. Vad som sägs är dock till stor del även
tillämpligt på teknisk-vetenskaplig databehandling. Det gäller särskilt i de
fall denna databehandling bedrivs vid samma datacentraler och med samma
personal och utrustning som den administrativa databehandlingen. Som exempel
kan härvid nämnas högskolan, flera affärsverk och myndigheter av typ statens
vägverk. Ett annat avgränsningsproblem är som nämnts att datateknik allt
oftare används i kontorsmaskiner och annan utrustning. Det går således inte
att entydigt avgränsa det ämnesområde somjag tar upp i della ärende.
2 Användningen av ADB inom statsförvaltningen
2.1 Användningsområden
ADB används för en rad olika administrativa ändamål i
statsförvaltningen. Vidare förekommer en omfattande teknisk-vetenskaplig
databehandling, bl.a. inom universilel och högskolor, forskningsinstitutioner,
affärsverken samt vissa andra myndigheter. Produktionsstyrning med datorer
förekommer däremot endast i begränsad omfattning inom den egentliga
statsförvaltningen. I detta avsnitt behandlas översiktligt de väsentligaste
användningsområdena när del gäller ADB för administrativa ändamål inom
statsförvaltningen. Vissa större användningsområden inom kommunal och
landstingskommunal förvaltning berörs också.
Det bör sägas att gränsen mellan olika lyper av
databehandling är oklar.
Prop.
1978/79:121 19
Särskilt gäller detta för administrativ och
teknisk-vetenskaplig databehandling, vilka båda ofta förekommer inom en och
samma myndighet. Samma datorer kan i regel användas för båda typema av
databehandling. Som exempel kan nämnas att universitetsdatorerna även används
för administrativ databehandling. Vidare kan data från administrativa tillämpningar
användas som grunddata för statistik och i teknisk-vetenskaplig databehandling,
t.ex. inom samhällsplaneringen.
En stor del av den statliga och kommunala verksamheten
innebär handläggning av ärenden som rör enskilda personer eller förelag, ofta
med inslag av ekonomiska transaktioner. Exempel på sådan verksamhet är skatteväsendet,
socialförsäkringen (sjukförsäkring, pensioner, bidrag m.m.), posten, löneadministrationen
för offentligt anställda m. m. Della förutsätter insamling av uppgifter, ofta
från flera håll, regisierföring av personuppgifter, periodisk utskrift av
stora mängder dokument etc. Uppgifter av denna typ är ofta lämpade att
förenkla och förbättra med hjälp av ADB. Del är därför naturligt att den
offentliga förvaltningen kommit alt visa stort intresse för ADB särskilt för
administrativa ändamål.
Intresset för atl använda ADB i förvaltningen kan dock
inle enbart hänföras till strävanden alt rationalisera i snäv mening, dvs. all
åsiadkomma ett effektivt utnyttjande av resurser. Ett annat syfte har varil all
förbättra planeringen och stymingen av verksamheter av nämnd lyp genom alt ADB
ofta gör det möjligt atl ta fram bätire beslutsunderlag. Förbättrade beslutsunderlag
för planering och styming har varit ett av huvudsyftena vid införande av ADB
inom flera verksamhetsområden. Ytterligare ett syfte har varit atl ge bättre
service åt allmänheten.
Genom atl använda ADB går del vidare att avskaffa vissa
tunga och enformiga arbetsmoment eller på annat sätl förbättra arbetsmiljön
för de offentligt anställda. I en del fall kan emellertid användningen av ADB
medföra negaliva effekter vad gäller arbetsmiljön för vissa
personalkategorier.
Reformtakten har på flera områden tidvis varit hög. Som
exempel kan nämnas socialförsäkringsområdet där flera nya stödformer har
införts under 1970-talet. Ulan omfattande rationaliseringar i verksamheten och
användande av tekniska hjälpmedel skulle många reformer inom detta område ha
varit svåra att genomföra och krävt utomordentligt kostsamma personalökningar.
Ett växande användningsområde för ADB inom förvaltningen
är kontorsarbete av typ utskrift, diarieföring och arkivering. Särskilt
användningen av s. k. skrivautomater, dvs. utrustning för lagring, rättning
och redigering av text, ökar starkt. Användning av ADB för konlorsmtiner är
givelvis i försia hand en fråga om atl utnyttja de personella resurserna på ett
effektivt sätt, men även möjlighetema att åstadkomma bättre arbetsvillkor kan
komma atl spela en betydande roll.
Vidare blir syslem för dokumentsökning, dvs. för lagring
och sökning av information om och innehåll i dokument och handlingar allt
vanligare. Så-
Prop.
1978/79:121 20
dana syslem finns bl.a. för teknisk och vetenskaplig
informaiion och för författningar och rättsfall.
Användningen av ADB för administrativa ruliner inom den
offentliga förvaltningen varierar starkt vad avser omfattning och karaktär från
stora riksomfattande system till små system som stöd för arbetet inom mindre
enheter. Användningen av ett visst system kan således vara avgränsad till en
enskild myndighet eller en del av en myndighet eller användas av flera
myndigheter inom samma verksamhetsområde. I en del fall är systemen genereUa i
den meningen atl de används av många myndigheter med skilda uppgifter. Detta
gäller t. ex. system för ekonomisk redovisning eller för löneuträkning.
I det följande redovisas några stora statliga
förvallningsområden där ADB används eller avses tas i bruk för administrativa
ändamål. En utförligare redogörelse för ADB-system i statsförvaltningen bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga (bilaga /).
Rättsväsendet
Verksamheien inom polisväsendet, åklagarorganisationen,
domstolsväsendet och kriminalvården har numera ett omfaitande Datorstöd inom
ramen för rättsväsendets informationssystem, Rl. Systemet omfattar en rad
olika delsystem och ruliner. En gmpp består av olika mtiner bl. a. för behandling
av ordningsförelägganden, strafförelägganden, domar och slulliga beslut i
brottmål (BROTTSRI). Vidare finns rutiner för information om författningar,
rättsfall m.m. (LAGRI). Dessutom finns ADB-baserade statistik- och
planeringsrutiner (PLANRI). Rikspolisslyrelsen svarar för merparten av driften
av systemen i BROTTSRI samt vissa rutiner i PLANRI. DAFA svarar för drift av
övriga system.
Vid sidan av RI har rikspolisstyrelsen en rad rent
polisiära tillämpningar, som t. ex. ADB-system för eftersökta fordon, stulet
och förkommet gods samt passärenden.
Fastighets- och inskrivningsregister
System för fastighelsregislering och inskrivningsväsendet
finns i drift för Uppsala län och införs f. n. i Stockholms och Gävleborgs län.
Systemet betjänar statliga och kommunala fastighetsbildnings- och fastighetsregi-slreringsmyndigheter
samt de allmänna domstolarna. Ett särskilt organ, centralnämnden för
fastighetsdata (CFD), har inrättats för utveckling av systemet. Driften sker
vid DAFA:s anläggning i Gävle. Enligt riksdagens beslul (prop. 1977/78: 15, CU
1977/78:5, rskr 1977/78: 134) skall systemet delas upp i två skilda system, ett
för fasiighetsregislrering och ett för inskrivning. Beslutet innebär vidare
atl uppgifter om ca 600 000 fastigheter överförs lill de maskinella regisiren i
en första etapp.
Prop. 1978/79:121 21
Försvaret
Enligt regeringens beslut i maj 1975 öm den långsiktiga
inriktningen av informationssystemiitvecklingen inom försvaret utvecklas
datorstöd både för operativ/taktisk ledning och lör ledning av
förbandsproduktion. Systemutveckling samt utbyggnad av dalakraft sker utifrån
de krav som verksamheten i krig ställer. Datorstöd utvecklas för myndigheter
på central, regional och lokal nivå och anpassas till olika användares behov.
En stor del av försvarets datordrift är förlagd till driftenheter inom
försvarets datacentral.
A llmän Jörsäkring
Systemet för allmän försäkring omfattar flera stora
delsystem, bl.a. sjukförsäkring, pensioner och barnbidrag. De ruliner som ingår
i systemet är hjälpmedel för de arbetsuppgifter som åvilar de allmänna
försäkringskassorna. Vid försäkringskassornas lokalkontor och centralkontor
finns terminalutrustning som används för att mata in nya uppgifter och för att
nå den information som lagras vid den cenlrala datoranläggningen vid riksförsäkringsverkel
i Sundsvall. Från den centrala anläggningen ombesörjs en mycket omfatlande
utsändning av ulbelalningsavieroch rutinförfrågningar till de försäkrade. Den
framtida inriktningen och organisationen av systemet utreds f.n. av
utredningen om ADB inom den allmänna försäkringen m.m. (ALLFA).
AJJärsverken
Inom de stora affärsverken, dvs. postverket, televerket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk, finns ett antal stora
administrativa ADB-system, framförallt för ekonomiadministration, dvs.
hantering av fakturor och inbetalningar, bokföring och redovisning. Som exempel
kan nämnas postverkets system för hantering av postgirotransaktioner samt
postkasse-maskiner för direkt registering av in- och utbetalningar på
ADB-medium. Flera affärsverk har vidare system för planeringsändamål. Inom
vissa affärsverk förekommer även omfattande teknisk-vetenskaplig dalabehandling
samt användning av datorer för styming och övervakning av lekniska processer.
Bil- och körkorlsregislering
ADB används lör handläggning av körkortsärenden,
kontrollbesiktning av fordon, kilometerskatl, kontroll av försäkringsinnehav
saml beredskapsplanläggning. För dessa ändamål har centrala bil- och
körkortsregis-ter byggts upp med placering vid statens trafiksäkerhetsverk i
Örebro. Länsstyrelserna, polisen och vissa försäkringsbolag har tillgång till
dessa register via lokalt placerade terminaler.
Prop. 1978/79:121 22
Ojjenllig slatislik m. m.
Inom statistiska centralbyrån (SCB) är
statistikproduktionen numera nästan helt ADB-baserad. Som underlag för
statistikproduktionen för SCB flera cenlrala regisier, främsi registret över
totalbefolkningen, cenlrala företagsregistret och lantbruksregistret. Vidare
får SCB kopior på andra register från olika myndigheter. SCB förser i sin lur
ett stort antal statliga och kommunala myndigheter, förelag, organisationer m.
fl. med statistiskt planeringsunderlag.
För den regionala samhällsplaneringens behov har
utrednings- och utvecklingsarbete bedrivits inom bl. a. SCB och
ADB-beredningsgruppen (C 1973:06) inom kommundepartementet.
Folkbokföring och beskaiining
Inom folkbokföringen och beskattningen finns sedan länge
ell ADB-system i drifl. Detta håller f. n. på att ersättas med ett nyll system
som främst innebär ökat datorstöd för de lokala skaltemyndigheterna och
länsstyrelserna vid granskning, taxering, uppbörd m. m. 1 det nya systemet
fördelas registrering och ADB-bearbelningar mellan ceniral, regional och lokal
nivå. Systemet omfattar i ett första led folkbokföring, laxering och uppbörd.
På sikl planeras även mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter ingå.
Ekonomiadministration och löneuträkning
För ekonomisk redovisning m. m. finns ell generellt system
för statsförvaltningen, system-S. Ansvarei för system-S åvilar
riksrevisionsverket. Driftmässigt är systemet förlagt till DAFA.
Ell generellt slalligl löneuträkningssystem (SLÖR) håller
f. n. på att införas. Systemet kommer att beröra omkring hälften av de ca
550000 personer som omfattas av löneavtalen på den statliga sidan.
Statskontoret svarar för utveckling och införande av SLÖR. Ansvaret för
systemet avses dock överflyttas lill statens personalpensionsverk i Sundsvall.
Dalabehandlingen ombesörjs av DAFA vid datacentralerna i Stockholm och Gävle
samt av Uppsala datacentral.
Utbildningsväsendet
Inom utbildningsväsendet, framförallt inom högskolan,
används ADB i stor omfattning såväl för forskning och utbildning som för
administrativa uppgifter. På sex högskoleorter finns särskilda datacentraler
för en rad skilda uppgifier inom i första hand forskning och utbildning men
även för administration inom högskolan. Till övervägande delen är det här fråga
om teknisk-vetenskaplig databehandling bl. a. med utnyttjande av smådatorer.
Vidare finns bl. a. system för studiedokumentation inom och antagning till
högskolan. Universitets- och högskoleämbetet svarar för dessa system. Inom det
administrativa området finns även ett särskilt system för handläggning av
studiemedel, studiestödets informationssystem, till vilket stu-
Prop. 1978/79:121 23
diemedelsnämndema har lillgång via terminal. Cenlrala
studieslödsnämnden svarar för detla syslem. Driften av systemet är förlagd
till DAFA.
Exekutions vase lidet
Kronofogdemyndigheterna inom Södermanlands län och Uppsala
län använder som stöd för handläggningen av indrivningsmål ett särskilt
ADB-system, redovisningssystem inom exekutionsväsendet (REX), som utvecklas
och underhålls av riksskatteverket. Själva datordriften är föriagd lill DAFA
med terminalätkomst till registret från kronofogdemyndigheterna. Driften
håller f. n. på aU ulvidgas även till Stockholms län. Beslut om ytterligare
utvidgning av systemet har ännu inle lättats. I regeringens proposition
1978/79: 100 föreslås att REX skall införas som ett länsslutet system i
Göteborgs och Bohus län.
Kommuner och landsting
Inom landstingen finns ADB-system för dels rent
administrativa verksamheter som ekonomisk redovisning, personal- och
löneadministration och materialredovisning, dels medicinskt-adminislrativa
uppgifter bl.a. patientadministration samt vård- och resursplanering. Vidare
används ADB-teknik lör medicinska ändamål som klinisk verksamhet och forskning,
laboratoriefunktioner och hälsokontroller.
Flertalet kommuner använder ADB bl. a. för personal- och
löneredovisning, för handläggning av sociala bidrag, redovisning vid de
tekniska verken m. m. De största kommunema har i allmänhet egna
datoranläggningar. De flesta kommuner utnyttjar dock Kommun-Dala AB eller i
några fall annan servicebyrå.
2.2 ADB-verksamhetens omfattning, utveckling och sammansättning
Det har i flera sammanhang gjorls försök att i ekonomiska
och andra termer beräkna den totala omfatiningen av användningen av daiorer i
statsförvaltningen och i samhället i dess helhet. Dessa beräkningar är dock
mycket osäkra. Skälen härtill är flera. ADB-systemen är ofta slarkl integrerade
i de verksamheter de betjänar. Särskilt när det gäller personalens arbete i
datorstödda verksamheier kan det ofta vara svårt att avgöra vilka arbetsmoment
som bör hänföras till ADB-användningen resp. övrig handläggning. Som exempel
kan nämnas arbetet vid terminal som kan innebära såväl ren registrering av data
som informationsuttag, beräkningar m. m. i samband med handläggning av ärenden.
1 det senare fallet kan arbetet vid terminalen ersätta manuellt arbete med
anteckningar, uträkningar elc. Ett annat skäl lill svårighetema att beräkna
ADB-kostnadema är atl myndighelemas redovisningssystem i allmänhet inte är så
konstruerade att de speciella kosinaderna för ADB direkl kan särskiljas.
Prop.
1978/79:121 24
Även bortsett från ovan nämnda avgränsningsproblem m. m.
kan man diskutera vilka siffror .som är relevanta mått pä ADB-kostnadema. Som
exempel kan nämnas att riksrevisionsverket (RRV) beräknat de totala direkta
ADB-koslnaderna i statsförvaliningen inkl. cenlrala stödfunktioner för
budgetåret 1978/79 till I 500 milj. kr. Dessa siffror kan synas höga. Å andra
sidan blir ADB-koslnaderna i relation till övriga kostnader ofta mycket låga.
Härvid kan nämnas alt när det gäller systemet lör den allmänna försäkringen
har ADB-kostnaden per registerlörd individ beräknats till ca 0,12 % av utbetald
ersättning. ADB-koslnaderna per försändelse (pension, bambi-dragosv.) har
beräknats lill i genomsnitt 1:05 kr. Som jämförelse kan nämnas att exempelvis
portokostnaderna i genomsnitt uppgår till 2:10 kr per försändelse.
Det finns således knappast några siffror som entydigt kan
ses som ett tillfredsställande mått på ADB-användningen i samhället resp. i
statsförvaltningen. De beräkningar och bedömningar som gjorts med skilda utgångspunkten
bör emellertid sammantagna kunna ge en god bild.
I det följande redovisas några siffror rörande det totala
omfönget och sammansättningen av ADB-användningen i landet. Därefter redogörs
för bedömningar av omfatiningen av statsförvaltningens ADB-användning. Dessulom
berörs kortfaltat hur den fortsatta utvecklingen kan komma all gestalta sig.
Samhället i stort
Statens industriverk har i uppdrag att fortlöpande bevaka
utvecklingen inom dataområdet. Verket presenterade år 1978 en rapport
"Datamarknaden inför 1980-talel" i vilken den totala datamarknaden i
form av utrustning och tjänster beräknades uppgå till ca 4 miljarder kr. för
år 1976. Den fakturerade försäljningen och uthyrningen av utrustning, inkl. de
programvaror, teknisk service m. m. som normalt följer med delta, uppgick
därvid till drygt 2,3 miljarder kr. Försäljningen av datatjänster uppgick till
nära l.l miljarder kr. I 1976 års priser förväntas marknaden år 1980 överstiga
7 miljarder kr., motsvarande en årlig tillväxt av ca 17 %.
Den svenska produktionen av utrustning och därmed
sammanhängande tjänster uppgick enligt industriverket år 1976 till ett värde av
drygt 1,7 miljarder kr.
Det totala antalet datorer av skilda slag (kontorsdatorer,
minidatorer och generella datorer) avsedda för i huvudsak administrativa
tillämpningar beräknades lill ca 3 700 år 1975. Denna siffra förväntas öka lill
ca 9800 år 1980. Antalet terminaler var år 1975 enligt industriverkets
beräkningar 18600 och förväntas år 1980 uppgå till 60000-65000.
Industriverket har också kartlagt den regionala
fördelningen (år 1975) av datorer och terminaler. Med ledning av denna
kartläggning kan följande översikl göras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Län
Procenti
Liell
förde
Iningav
datorer
(endast generell
av typ)
terminaler
Stockholms Göteborgs och Bohus Malmöhus
43 12 8
65 6
3
Summa
63
74
Övriga
län
37
26
Summa
100
100
Industriverkets karlläggning ger vidare följande
fördelning av datorutrustning efter näringsgrenar.
Näringsgren
Procentuell
förde
Iningav
datorer (endast av generell lyp)
terminaler
Tillverkningsindustri
Drivande av datamaskincentral Varuhandel Offentlig förvaltning Övriga
näringsgrenar
Summa
40 17 15
7 21
100
17
31
4
14
34
100
Siaisjörvaliningen
Riksrevisionsverket (RRV) har genomfört en särskild studie
av ADB-användningen vid tio stora statliga myndigheter och därvid belyst kostnadema.
Resultatet av studien har redovisals i en rapport "Tio myndigheters
ADB-verksamhet slyrning, kostnader m. m.". RRV anger därvid följande
uppkomna resp. beräknade kostnader (milj. kr.) för dessa myndigheter:
1974/75
1975/76 1976/77 1977/78 1978/79
opaginerad Kontrollera mot PDF
266,5
335,1 440,8 573,5
658,2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Även vid dessa beräkningar har del förekommit svårigheler
atl avgöra vad som skall räknas som direkia ADB-kostnader. RRV framhåller
därför att siffermaterialet är osäkert.
Dessa myndighelers ADB-kostnader har enligt RRV ökat med i
genomsnitt ca 30% per år under den senaste femårsperioden, i huvudsak räknat i
löpande priser.
Med ledning av ovan nämnda uppgifter uppskattar RRV alt de
totala direkta koslnadema för statsförvaltningens ADB-verksamhet budgetåren
Prop.
1978/79:121 26
1976/77, 1977/78 och 1978/79 till 907, I 197 resp. 1 382
milj. kr., exkl. cenlrala stödfunktioner vid statskontoret, försvarets ralionaliseringsinslilui,
datainspektionen m.m.
På uppdrag av datasamordningskommitlén (DASK) undersökte
statskontoret år 1976 ADB-kostnaderna för budgetåret 1973/74, varvid dessa
beräknades till 700 milj. kr.
Dataindustriutredningen (SOU 1974: 10) beräknade alt de
totala kostnadema för den offentliga sektorn är 1972 uppgick till 610 milj.
kr. Med ledning av DASK:s statistikuppgifter kan antas atl ca 80 % härav
faller på statsverket, dvs. ca 510 milj.kr.
Nämnda siffror kan ställas i relalion lill statsbudgetens
utgifter för resp. år. (Siffrorna för 1972 avser kalenderår, i övrigt
budgetår).
1972 1973/74 1976/77 1977/78 1978/79
Total
ADB-kostnad
(miljoner
kr.)
510
700
907
I 197
1382
Statsbudget
(miljarder kr.)
?5
67
111
120
156
%
0,9
1,0
0,8
1,0
0,9
Statsverkets totala ADB-kostnader synes under 1970-talet
således uigöra oförändrat något mindre än I % av statsbudgeten.
I de angivna ADB-kostnadema ingår även kostnader för
utveckling och drift av ADB-system inom socialförsäkringssektorn. Om socialförsäkringens
ulgifter läggs till statsbudgeten blir ADB-kostnadernas andel av totalkostnaderna
ca 0,8, 0,9, 0,7. 0,7 resp. ca 0,7 % för ovan nämnda lidsperioder.
RRV anger alt ca tre fjärdedelar av de totala direkta
kostnadema ulgörs av produktionskostnader, dvs. koslnader för drift av system.
Resterande del, ca en fjärdedel, faller på systemutveckling. Variationen mellan
myndighetema är dock relativt stor. Relationen mellan produktionskostnader och
systemulvecklingskostnader förefaller vara tämligen konstant under den
studerade lidsperioden.
Statskontoret presenterar årligen sammanstäUningar rörande
beställd och installerad utmstning i skriften "Statliga datorer". Av
den senasle utgåvan framgår bl. a. att del ackumulerade anskaffningsvärdet av
befintlig datorutrustning inom statsverket den 1 januari 1978 uppgick till 1046
milj. kr. Med ledning av uppgifierna i nämnda publikation kan följande sammanställning
göras beträffande antal datorer och driftställen (vari vissa minidatorer
inkluderas) inom den statliga sektorn.
Prop. 1978/79:121 27
Antal Antal
datorer driftställen
Statlig förvallning Affärsdrivande verk
85 19
60
8
Summa
104
68
Statliga
bolag
28
22
Summa
132
90
Volymökningen beträffande ADB-utruslningen inom den del av
statsförvaltningen som omfattas av statens datamaskinfond kan uppskattas med
ledning av hur "utrusiningshyroma " har utvecklats. Med
ulrustningshy-ror menas summan av fondavgifter och hyror för all den utrustning
som anskaffats via statens datamaskinfond. Utrusiningshyroma har utvecklats
enligt följande (milj. kr.):
1974/75 1975/76 1976/77 1977/78 1978/79
93 100 121 137 150
Under den angivna femårsperioden har hyreskostnaderna ökat
med 61 9f. Ökningen av hyreskostnaden understiger väsentligt statsbudgetens
procentuella ökning för samma tidsperiod.
Som ett exempel på ADB-kostnadernas fördelning vid en
myndighet kan tas siffror för riksförsäkringsverket. Budgetåret 1976/77 uppgick
de totala ADB-kostnadema inom riksförsäkringsverket lill ca 66,3 milj. kr. Härav
utgjorde ca 35 % personalkostnader, ca 58 % ulrustningskostnader och ca 7 %
övriga kostnader.
Vid dalacentralerna för högre utbildning och forskning var
de totala kostnaderna för budgetårel 1977/78 ca 76 milj.kr., varvid
lönekostnaderna- utgjorde ca 38 %. ulmstningskostnaderna ca 42 % och övriga
kostnader ca 20%.
Denjörtsatta utvecklingen
Mycket talar för alt ADB-användningen kommer att fortsätta
all öka i snabb takt. Visserligen har ADB redan införts inom de flesta stora
förvaltningsområdena i statsförvaltningen men å andra sidan tas ADB hela tiden
i anspråk för fler och nya arbetsuppgifter inom myndighetema. Detla sammanhänger
bl.a. med alt kostnaderna för ADB-utrustning snabbt sjunker och all del blir
lönsamt alt använda ADB för allt flera uppgifter.
Det finns dock faktorer som verkar återhållande. Effektema
av kostnadsminskningarna vad avser utrustningen motverkas av atl lokal- och
personalkostnadema för utveckling och drift av ADB-system förväntas fortsätta
alt öka kraftigt. En spridning av datordriften som förordas i del följande
(kap. 8) kommer all ställa anspråk på att nya lokaler slälls i ord-
Prop.
1978/79:121 28
ning lör sådant ändamäl. Ökad användning av ADB kräver
också tillgång till mer personal för utveckling och drift. Till detta kommer
att effektema av att använda ADB i en del fall kan bli sådana att ADB inte kan
användas i full utsträckning.
2.3 Organisation av ADB I statsförvaltningen m.m.
Administrativ utveckling och därvid också användningen av
ADB är primärt en myndighetsuppgift. Del ankommer på den enskilda myndigheten
att svara för sin administrativa utveckling i syfte alt uppnå en effektiv resursanvändning.
Det finns dock, vilket redovisas längre fram (kap. 6), flera, inslag av
centrala stöd- och stymingsåtgärder för administrativ utveckling och ADB.
Inledningsvis skall i detla avsnitt beröras hur utveckling
och drift av ADB-system kan vara organiserad inom myndigheler och
förvallningsområden. Därefter görs en översikt över vilka cenlrala organ som
finns på området, samt över befintlig central styming och samordning.
När det gäller utveckling och underhåll av ADB-syslem har
de flesta stora ADB-användande myndigheter egen personal och andra resurser för
detta. Oftasl är sådana resurser samlade lill särskilda enheier för systemutveckling
eller kombinerade utvecklings- och driftenheter. Inom förvaltningsområden där
den regionala och lokala verksamheten är förlagd lill andra myndigheter än
centralt ansvarig myndighet eller till självständiga organ, t.ex. de allmänna
försäkringskassoma. sker oftast systemutvecklingen vid den centralt ansvariga
myndigheten. Som exempel kan nämnas folkbokföringen och beskattningen där det
löpande arbelel till störsla delen utförs vid de lokala skattemyndigheterna
och länsstyrelserna men där systemutvecklingen sker inom riksskatteverket, som
barett hundratal anställda för della ändamål. Inom socialförsäkringssektorn
svarar på motsvarande sätt de allmänna försäkringskassoma för
ärendehandläggningen, medan riksförsäkringsverket svarar för systemutvecklingen.
1 en del fall har särskilda organ inrättats för utveckling
och införande av ADB-system för en eller flera förvaltningssekiorer. Exempel på
detla är centralnämnden för fastighetsdata som på detla sätt svarar för
utveckling av system för fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet.
Myndigheler som använder ADB i mindre omfattning har i
regel inga eller små egna systemutvecklingsresurser och överlåler ofta
systemutvecklingen på såväl statliga som privata konsuUföretag eller
servicebyråer. Även myndigheler med omfatlande egna systemulvecklingsresurser
utnyttjar i varierande grad konsulter och andra utomstående resurser vid arbetstoppar
eller lör specialistuppdrag.
Även datordriften är organiserad på flera sätl. Stora
myndigheter och förvaltningsområden har oftast egen dalordrift. Detta innebär
att det finns en särskild organisation inom resp. myndighei eller område för
denna upp-
Prop.
1978/79: 121 29
gift. Själva datordriften, såväl vad gäller personal som
utrustning, behöver härvid dock inte utföras centralt. Exempelvis sker driften
av det nya ADB-systemet för folkbokföring och beskattning såväl centralt som
regionalt. Det finns således en organisation både vid riksskatteverket och vid
de flesta länsstyrelser för denna uppgift. Få socialförsäkringsområdet är dalordriften
däremot för närvarande centraliserad till riksförsäkringsverket.
Försäkringskassorna utför dock registrering och har tillgång till informationen
i de centrala registren via ett väl utbyggt terminalsystem.
En annan vanlig driftlörm som används av både små och
stora ADB-användare är att anlita servicebyråer, i första hand statliga, för
dalordriften. I dessa fäll förekommer flera grader av ansvarstagande från
servicebyråernas sida, från enbart maskindrift till ansvar även för anpassning
och vidareutveckling av system.
I detta sammanhang bör nämnas datamaskincentralen för
administrativ databehandling (DAFA), som har till uppgift att utföra
administrativ databehandling på uppdrag av i första hand statliga civila
myndigheter. Verksamheten skall vara ekonomiskt självbärande och finansieras
genom avgifter. I mån av resurser får DAFA åla sig uppdrag även från annan
uppdragsgivare än statligt organ. Datordriften vid DAFA är till större delen
förlagd till Stockholm. Därutöver finns en siörre filial med egen dator i
Gävle, en mindre filial med viss datorutrustning i Norrköping samt en enhet för
data-registrering i Hallstavik.
Andra datordriflorganisationer som delvis har karaktär av
gemensamma organ är försvarels datacentral (FDC) och datacentralerna för högre
utbildning och forskning. FDC aren servicebyrå som betjänar myndigheterna
inom försvarsdepartementels område. Verksamheten skall vara ekonomiskt
självbärande och finansieras genom avgifter. Datordriften är föriagd lill driftenheter
i Arboga, Karlslad, Kristianstad. Solna (läggs ner under år 1979), Stockholm
och Ösiersund.
De datacentraler för högre utbildning och forskning som
finns i Stockholm, Göteborg, Lund, Linköping, Uppsala och Umeå utför i viss utsträckning
dalabehandling på servicebyråbasis för statliga och andra kunder. Verksamheien
vid dessa datacentraler är dock i första hand avsedd för forskningens och
undervisningens behov. Även myndighelsinterna datacentraler har i vissa fall
servicebyråuppdrag.
Vad gäller organisationen på ceniral nivå för slyrning och
samordning av ADB bör först nämnas statskontoret som är ceniral
förvaltningsmyndighet för rationaliseringsverksamheten inom den civila
statsförvaltningen. Det åligger statskontoret bl. a. att ta initiativ till,
leda och medverka i rationalisering inom myndigheterna samt alt samordna hela
den civila statsförvaltningens rationaliseringsverksamhet. Statskontoret
svarar vidare för samordning i fråga om anskaffning och uinyttjande av
ADB-utrustning samt förvaltar statens datamaskinfond.
Prop.
1978/79:121 30
Försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) har i stora
delar motsvarande uppgifter för försvarsdepartementets område.
En annan viktig myndighet i detta sammanhang är televerket
som svarar lör överföring av data mellan skilda platser. Televerket
tillhandahåller en rad tjänster för dataöverföring på telenätet och svarar
också för det allmänna datanät som är under uppbyggnad.
Vidare bör nämnas datainspektionen, som har lill uppgift
att pröva frågor om tillstånd att föra personregisier med ADB och ulöva
lillsyn enligt bl. a. dalalagen.
I sammanhanget kan också nämnas statistiska centralbyrån
(SCB). I SCB:s uppgifter ingår bl. a. alt bevaka atl de statistiska
synpunkterna tillgodoses i de fall underlag lör statistik utgöres av material
som annan myndighet samlar in för adminisirativi ändamål.
Statskonsult AB är ett statsägt konsultföretag vars
verksamhet omspänner området administrativ utveckling i vid mening. Företagel
har nyligen delat upp sin verksamhet efter funktionella principer på ett
moderbolag och ett antal dotterbolag där den egentliga konsultverksamheten
bedrivs.
Samverkan mellan de ADB-användande myndigheterna inom den
civila statsförvaltningen, exklusive affärsverken, ä ena sidan och
statskontoret, DAFA och Statskonsult AB å den andra regleras i förordningen
(1975: 567) om rationaliseringsverksamhet inom den civila statsförvaltningen,
"rationaliseringsförordningen". Enligt denna bör myndighet vid
utveckling av ADB-system och vid annan ralionaliseringsverksamhel så tidigt som
möjligt samråda med statskontoret i frågor som är av större omfattning eller
av principiell betydelse. För anskaffning av datorutrustning gäller särskilda
bestämmelser. Vid sådana tillfällen skall alllid statskontoret konlaklas. Statskontoret
skall inom ramen för tillgängliga resurser i första hand biträda myndigheterna
i rationaliseringsutredningar som berör hela eller större delar av en
myndighels verksamhet, berör en myndighets kontakter med annan myndighei eller
gäller verksamheter som är gemensamma för flera myndigheler.
När del gäller databehandling bör enligt
rationaliseringsförordningen myndigheterna vid införande eller förändring av
ADB-rutiner i försia hand använda de färdiga program för ADB-system som DAFA
eller annan slallig myndighet kan tillhandahålla, om dessa i rimlig grad
tillgodoser myndighetens behox. Vid DAFA finns vidare ett antal syslem i
drift, som är av den karaktären alt de är generellt användbara för många
myndigheter, dvs. standardsystem. Myndighet bör ge DAFA sådana uppdrag som
avser anpassning av standardsystem som DAFA tillhandahåller eller ändring av
ADB-system i drift vid DAFA om uppdragen ärav begränsad belydelse för
myndighels organisation eller manuella rutiner.
Myndigheterna skall samråda med statskontoret i frågor om
anlitande av privat servicebyrå för drift av ADB-system. Statskontoret skall
därvid undersöka om driften med fördel kan förläggas till statlig datacentral.
Prop.
1978/79:121 31
Andra rationaliseringsuppdrag än sådana som ankommer på
statskontoret och DAFA börenligt rationaliseringsförordningen lämnas till
Statskonsult AB eller annat lämpligt organ. Statskonsult skall alltid ges
tillfälle atl inkomma med anbud. Här böremellertid anmärkas att
monopolutredningen (B 1977:08) nyligen har föreslagit att denna bestämmelse
skall upphävas. Utredningen kommer även att i ett slutbetänkande behandla
frågan om DAFA:s ställning.
När det gäller organisationen av systemutveckling och
datordrift i den kommimala sektorn kan nämnas att Kommun-Dala AB svarar för
utveckling och drift av ADB-system som i varierande utsträckning används av
flertalet landsting och kommuner. Kommun-Dala, vars verksamhei är avgifisfinansierad,
har enheier för utveckling och drift på flera orter i landet. Några siörre landsting
och kommuner har utveckling och drift i egen regi. Även utnyttjande av andra
servicebyråer förekommer.
2.4 Utredningar m. m. rörande ADB i statsförvaltningen
2.4.1 Allmänt
Denna proposition behandlar som tidigare (kap. I) har nämnls i försia hand frågor
rörande användningen av ADB för administrativa ändamål i statsförvaltningen.
Frågor av detta slag har utretts eller utreds i en rad sammanhang. 1 det
följande redogörs för några mer väsenlliga och aktuella utredningsinsatser,
främst sädana somjag senare återkommer till och som har påverkat överväganden
och ställningstaganden.
Därefter (kap. 3) redovisas utredningar med mera generell
inriktning än enbart användningen av ADB i statsförvaltningen.
2.4.2 Datasamordningskommittén
Jag vill i denna redovisning börja med
datasamordningskommitlén (DASK) som regeringen tillsatte år 1971. Den
grundläggande uppgiften angavs vara "alt mol bakgrund av dagens situation
i fråga om etablerade eller planerade databanker och med hänsyn till den
överblickbara tekniska utvecklingen belysa vilken samordning - främst inom den
offendiga sektorn men även i övrigi - som är möjlig och önskvärd såväl i
dagsläget som på sikt".
DASK formulerade själv sina uppgifter så att man skulle
strukturera och belysa behoven av och möjligheterna till sektors- och
myndighetsövergri-pande samordning av den administrativa databehandlingen i
första hand i statsförvaltningen. Vidare skulle kommittén ange riktlinjer för i
vilka avseenden samordning bör ske och på vilka frågor fortsatt samordningsarbete
bör inriklas. Dessulom skulle man överväga de organisatoriska formerna för
samordningsarbetet.
DASK publicerade flera delrapporter och annat malerial.
Uppdraget redovisades i ett slutbetänkande "ADB och samordning" (SOU
1976: 58).
Prop. 1978/79:121 32
Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har inkommit
från över 80 myndigheter, kommuner och organisationer. (En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 2.)
DASK:s betänkande utgör, tillsammans med remissyttrandena,
på mänga punkter ett av de viktigare underlagen för denna proposition. I anslutning
till att olika frågor behandlas redogörs därför för vad DASK och
remissinsianserna haranförl. Här ges endast en kort innehållsbeskrivning.
DASK redogör i tre bakgmndskapitel (kap. 2-4) för datateknikens
användning i statsförvaltningen, problem och effekter i samband med ADB samt
för den centrala stymingen och samordningen när det gäller ADB i
statsförvaltningen.
Därefter diskuleras i kap. 5 några mer grundläggande och
principiella frågor när det gäller användning av ADB i statsförvaltningen,
främsi i vad mån ADB-system för skilda verksamheter bör samordnas och graden av
centralisering och decentralisering i planeringen, stymingen och samordningen
på ADB-området.
1 kap. 6, som är ett av de viktigaste kapitlen i
betänkandet, behandlar DASK olika samordnings- och organisationsfrågor rörande
utveckling och drift av ADB-system i statsförvaltningen. Bland de frågor som
behandlas kan nämnas förutsättningama för samverkan med andra seklorer; centrala
eller regionala ADB-system för enhetliga och riksomfattande administrativa
verksamheter; myndighets- och sektorsvis ("dedicerad") datordrift eller
samordnad dalordrift: saml behovet av statlig servicebyråverksamhet. DASK
sammanfattar sina synpunkter i ett förslag lill riktlinjer för datordriftens
organisation och förläggning i statsförvaltningen.
1 ett särskilt kapitel (kap. 12) behandlar DASK uppgiftema
för och avgränsningen av följande statliga datacentraler/grupper av
datacentraler: datamaskincentralen för administrativ dalabehandling (DAFA),
datacentralerna för högre utbildning och forskning, statistiska centralbyråns
datacentral och dataenheterna vid länsstyrelerna.
I ett annat cenlralt kapitel, kap. 7, behandlas frågor om
samordning när det gäller hantering och användning av data. Därvid behandlas
bl. a. fördelar med och restriktioner mot att data som insamlas i ett
ADB-system används även i andra system och verksamheter. Åtskillnad görs
mellan användning av data för "individinriktade" ändamål resp. för
statistikproduktion och samhällsplanering. Vidare behandlas frågoma om
"datastandardisering", dvs. samordning av dala i olika ADB-system
till innehåll och form, saml särskilda bas- eller uppdaleringsregister för
vanliga informa-tionsobjekt (fysiska personer, företag/organisationer,
fasligheter m. m.).
Vidare
behandlas (kap. 8-11, 13- 15) frågor om samordning vad gäller
dalakommunikation; standardisering, kompatibilitet (enhetlighet och utbytbarhet
hos utrustning) m.m.; meioder. tekniker m.m.; säkerhei; anskaffning,
finansiering och förvallning av ADB-utrustning; samt planering. 1 kap. 16
behandlas organisaiionsfrågor som rör den cenlrala myndig-
Prop. 1978/79:121 33
hetsorganisationen när del gäller ADB i
statsförvaltningen. DASK beskriver vad de övergripande samordningsuppgifterna
innebär. DASK anser att dessa uppgifter även i fortsättningen bör åvila
statskontoret. Vidare diskuterar DASK olika åtgärder - främst behovet av
resursförstärkningar och organisatoriska åtgärder - för au förbättra
statskontorets möjligheter att fullgöra uppgifierna på ADB-området.
I ett avslutande kapilel (kap. 17) tar DASK upp frågan om
det behövs ytteriigare åtgärder av mer övergripande natur och då inte endast
för statsförvaltningen. Därvid behandlas bl. a. behovet av samhälls- och
beteendevetenskaplig forskning rörande användningen av ADB; förutsättningarna
lör au utveckla särskilda ADB-system för allmänhetens räkning; behovet av
studier rörande den framlida användningen av telekommunikationer, datateknik och
annan informationsteknologi; saml behovet av dataråd e. d. för övergripande
princip- och policyfrågor på ADB-området.
2.4.3 Utredningar inom statskontoret
Statskontoret har som ett led i den övergripande
planeringen och samordningen av statsförvaltningens ralionaliseringsverksamhel
genomfört ett stort antal utredningar av ADB-frågor av generellt iniresse. Här
skall några sådana utredningar redovisas. Det bör dock nämnas all tyngdpunkten
i statskontorets verksamhet har legat på utredningar avseende enskilda
myndigheter eller förvaltningssekiorer.
En del av utredningama på ADB-området under den tid DASK
arbetade skedde på uppdrag av eller i samarbele med DASK.
Som exempel på insatser som statskontoret har gjort under
1970-talet kan nämnas utredningar avseende "datastandardisering"
(samordning av data till innehåll och form), bas- och uppdateringsregister för
fysiska personer och företag/organisationer samt andra frågor rörande
organisation och samordning när det gäller insamling öch lagring av uppgifter
om företag o.d.
Vid statskontoret finns numera en dokumentationscentral
(DOC) med uppgifter om statliga ADB-system. Syftei med DOC är bl. a. alt ge
myndigheler, organisaiioner och enskilda möjlighet all överblicka ADB-systemen
i slatslörvaltningen och vad slags information de innehåller. Myndigheterna
kan vid utveckling av ADB-syslem vända sig lill DOC för all ta reda på om
uppgifter som man har för avsikt atl samla in kanske redan finns i något annal
system, varefter ell samulnyttjande kan övervägas. Vidare bidrar DOC till att
skapa bätire förutsättningar för samordning av systemutvecklingen.
Andra insatser har gällt metoder för dataregistrering;
utformningen av arbetsplatser m. m. vid användning av bildskärmsterminaler;
samordning i fråga om datakommunikation; användning av
informationssökningssystem (IR-systemI: hjälpmedel för kostnadskalkylering och
effektbedömning;
3-Riksdagen 1978179. I saml. Nr 121
Prop. 1978/79:121 34
ADB-säkerhet; standardisering; samt driftuppföljning o.d.
Insatserna på de tre sistnämnda områdena skall kortfattat beröras.
Sedan flera år har statskontoret bedrivit arbete inom
området för ADB-säkerhet. Arbetets inriktning och uppläggning har skett i
samråd med DASK och i samarbete med ADB-användande myndigheter och även leverantörer
av datorutrustning. Arbetet har syftat till att inventera förekomsten av och
vid behov anpassa och utarbeta de tekniker, metoder och andra skyddsåtgärder
som krävs för att godlagbar säkerhei, tillföriitiighet och kvalitet i övrigt
skall uppnås vid användning av ADB i den offenlliga förvaltningen. Vidare har
syftet varit att utarbeta förslag till normer, rekommendalioner och andra
åtgärder på säkerhetsområdet samt atl skapa lämpliga former dels för en
fortlöpande bevakning av utredningar inom säkerhetsområdet, dels för
rådgivning till de för säkerheten ansvariga och andra intressenter.
Ulredningsmässigi har arbetel delals upp i fyra
delområden, nämligen kapitalskydd, med vilket främsi avses fysiskl skydd av
daloranläggingar, Junktiimsskydd innebärande åtgärder för atl skydda ADB-system
från störningar, dataskydd, dvs. skydd mot otillbörlig åtkomst lill dala samt
kva-litetsskydd som innebär ålgärder för att data i ADB-syslem fortlöpande
skall ha tillräcklig användbarhet.
Som ett resultat av arbetet på säkerhetsområdet har
statskontoret givil ut en rad dokument i form av handböcker o.d. saml givit råd
och vägledning i andra former.
Statskontoret är även engagerat i arbetet med
standardisering på ADB-området och utger bl. a. en skriftserie som benämns Tekniska
normer. Arbetet är inriktat på att ta fram standarder och andra normer och på
att få sådana kända och tillämpade. Vidare kan nämnas att ett till
statskontoret knutet standardiseringsråd för ADB-området inrättades år 1974 pä
förslag av DASK. I delta ingår representanter för statliga myndigheler och
ralio-naliseringsorgan, Kommun-Dala AB samt Sveriges
siandardiseringskom-mission. Rädet skall verka för en samordning av
slandardiseringsverk-samhelen inom den offentliga sektom.
För att tillvarata och sprida erfarenheter inom
ADB-området avsätter statskontoret fortlöpande resurser för drifluppföljning
och utveckling av metoder för driftplanering. Olika utredningar har genomförls
och dokumenterats såväl på uppdrag från regeringen som på verkels egel inilialiv.
Vidare har siudier orts t.ex. för atl utröna datorbehovel på längre sikt vid
olika större datacentraler, för att följa upp det lekniska och ekonomiska
utfallet av enskilda ADB-investeringar och för all beskriva terminalers
tillgänglighet.
Statskontoret har också i flera sammanhang utrett och
utvecklat metoder för projektarbete och därmed sammanhängande frågor. Ett
exempel på della från senare år är projektet "Ansvarsfördelning vid
genomförande och drift av ADB-system" inom vilket generella frågeslällningar
som gäller
Prop. 1978/79:121 35
samspelet mellan kravställare, utvecklare och driftorgan
har belysts. Projektet har bedrivits tillsammans med DAFA och Statskonsult AB.
I flera fall har meioder och tekniker utvecklats och
dokumenterats inom ramen för projekt som avsett enskilda myndigheters
ADB-verksamhet.
2.4.4 Riksrevisionsverket
Riksrevisionsverket (RRV) granskar inom ramen lör sin
revisionsverksamhet även myndigheiernas användning av ADB. Flera granskningar
av enskilda myndigheter och projekt har därvid ulförls.
RRV har även gjort flera generellt inriktade studier av
användningen av ADB i statsförvaltningen. Som exempel kan nämnas alt verket år
1977 slutförde en kartläggning av tio myndigheters styrning av
syslemutvecklingsarbetet. Resultatet redovisades i en rapport i början av år
1978, "Tio myndighelers ADB-verksamhet - styming, kostnader m. m.".
De myndigheler som undersökts är i huvudsak stora ADB-användare. bl. a. ingår
flera affärsverk i undersökningen, och de antas svara för mer än hälfien av
ADB-användningen inom statsförvaltningen. Visst siffermaterial från rapporten
har lidigare (avsnitt 2.2) redovisals.
I rapporten visas bl. a. att ADB-kostnaderna i
statsförvaltningen ökar kraftigt. Vidare framhålls att kosinaderna för
utvecklingsprojekt ofta blir betydligt högre än vad som ursprungligen har
beräknats och atl också genomförandetiderna blir längre än som avsells. Detla
är enligt RRV bl. a. en följd av bristande styrning och kontroll. Mot bakgrund
härav och med ledning av tidigare erfarenheler pekar RRV på en rad ålgärder
som bör vidtas.
I rapporten framhålls alt en generell
effektivitelsinriktad datapolitik som övergripande styr användningen av ADB
måsle skapas för att vidareutveckla och siödja den myndighelsindividuella
verksamheten. Vidare bör övergripande normativa krav på och riktlinjer för
myndigheternas användning av ADB utarbetas. Del centrala samordningsansvaret
måste definieras och i ökad ulsiräckning styras med operativa målangivelser.
Dessutom bör användamas engagemang och roll i utvecklingsarbetet stärkas så att
ansvar och beslut förankras och ett klarare kund-/leveranlörsförhållande utvecklas
mellan användare och utvecklare.
RRV behandlar i rapporten också möjlighetema lill
förbättringar i vad avser processen för urval och prioritering av ADB-projekt,
lekniken att genomföra projekt, hjälpmedel för lednings- och
planeringsarbetet, budgetering och redovisning samt metoder och tekniker.
2.4.5 Utredningar på uppdrag av budgetdepartementet
Samordnad regionalisering samt spridning av datordriji
Under våren och sommaren 1978 har Statskonsult AB
genomfört två utredningar på uppdrag av mig. Det första uppdraget avsåg atl
belysa konsekvensema av samordnad regionaliserad dalordrift för ett antal
centrala
Prop.
1978/79:121 36
ADB-syslem. Syltet med utredningen var närmast att
konkretisera vad en samordnad regionalisering av driften för flera
administrativa syslem kan innebära. De altemativ som skulle beskrivas var att
driften förläggs till driftenheter inom eller vid länsstyrelserna samt till 4-8
filialer inom DAFA. Alternativen skulle värderas med avseende på ekonomi i vid
mening, utvecklingsbarhet, användarpåverkan samt säkerhet. Det andra uppdraget
avsåg att beskriva ett antal mönster för hur datordrift kan spridas inom myndigheler
eller verksamhetsområden, dvs. spridning vid "dedicerad" drift. De
skilda mönstren skulle beskrivas med användande av exempel från befintliga
eller planerde ADB-system. Även här skulle sådana aspekier som ekonomi,
utvecklingsbarhet, användarpåverkan och sårbarhet belysas.
Statskonsult har redovisal sitt utredningsarbete i två
rapporter "Samordnad regionalisering av dalordrift" och
"Modeller för spridning av datordrift".
Rapporterna har remissbehandlats.
En närmare redogörelse för rapporternas innehåll samt
remissinstansernas synpunkter lämnas i det följande (kap. 8 och bilaga 5).
Planering, styrning och samordning
Regeringen uppdrog i början av år 1978 åt
riksrevisionsverket (RRV), statskontoret och försvarets
rationaliseringsinstitut (FRI) att uireda vissa frågor rörande planering,
styrning och samordning av ADB-verksamheten inom statsförvaltningen.
1 utredningsarbetet skulle belysas bl. a. omfattningen och
utformningen av underlag för beslut rörande utveckling och drifl av ADB-syslem
i de årliga anslagsframställningarna eller andra framställningar lill
regeringen. Vidare borde behovet och omfattningen av generella riktlinjer i
form av föreskrifter, råd och anvisningar för användningen av ADB klarläggas.
Även formerna för hur sådana riktlinjer skall utarbetas, hållas akluella och
spridas borde uiredas. Som områden där riktlinjer kan komma i fråga nämndes
bl. a. organisation av syslemutvecklingsprojekt och datordrift.
Arbetet har letts av en ledningsgrupp med företrädare för
budgeldepartemenlet, RRV, statskontoret och FRI. Detta arbete har resulterat i
en rapport, här kallad "Ledningsgruppens rapport", vilken har
överlämnats till regeringen av de tre verken. Dessa har härtill fogal egna
kommentarer och ytterligare utredningsmaterial.
I rapporten lämnas en rad förslag syftande till alt
förbättra styrningen, planeringen och samordningen. Därvid föreslås bl.a.
ålgärder för alt förbättra myndigheternas planering av sin användning av ADB.
Vidare föreslås att en särskild handläggningsordning för större
systeminvesteringar införs. Rapporten behandlar också hur myndigheter med en
mera omfattande dalordrift kan redovisa denna i en verksamhetsberättelse och
-plan för verksamheten.
Prop.
1978/79:121 37
I rapporten behandlas vidare hur syslemutvecklingsprojekt
bör redovisas i myndigheternas anslagsframställningar. Reglerom detta föreslås
ingå i den budgethandbok som RRV ger ut.
Omfattningen
och ulformningen av riktlinjer för användningen av ADB diskuteras. Vidare
behandlas metodfrågor, informations- och erfarenhetsförmedling, utbildning m.
m.
Innehållet i rapporten återkommer jag till i det följande
(kap. 6 och bilaga 3). Ett femtontal ADB-användande myndigheter har vid en
konferens haft tillfälle att lämna synpunkter på rapporten.
Datasanuerkan mellan stat, kommuner, landsting och
näringsliv
Frågor rörande dalasamverkan mellan stat, kommun,
landsting och näringsliv har på mitt uppdrag utretts av en till
budgetdepartementet knuten sakkunnig. Denne har redovisal sitt arbete i en
rapport från juli 1978. Ett av syftena med detla arbete har varit att undersöka
om de slutsater som drogs av DASK (se avsnitt 2.4.2) fortfarande är giltiga.
I
rapporten behandlas bl.a. möjligheterna att samutnytlja resurser för datordrift
och till samverkan i systemutvecklingen. Vidare redovisas behov av och
möjligheter till samarbete på särskilda områden som utbildning och
samhällsplanering. Innehållet i rapporten återkommerjag till i det följande
(kap. 12 och bilaga 8).
3 Pågående utredningar av övergripande frågor
3.1 Inledning
I della sammanhang är som tidigare sagts avsikten främst
alt redovisa regeringens principiella överväganden om användning och
organisaiion av ADB i statsförvaltningen. Sialsmakiernas ansvar för hur
ADB-tekniken används äremellerlid inle begränsat till statsförvaltningen.
Åtgärder eller initiativ till utredningar har vidtagits på flera väsenlliga
områden. Del finns därför skäl atl redogöra för vidtagna ålgärder och för
pågående eller nyss avslutat utredningsarbete på sådana områden.
I detta sammanhang begränsas redovisningen lill ålgärder
eller utredningsarbete av övergripande betydelse, främsi frågoma om
integritet, sårbarhet, sysselsättning och arbetsmiljö samt näringspolitik.
Däremot behandlas inle utrednings- och utvecklingsinsatser inom enskilda
myndighels- eller verksamhetsområden. (Till en del framgår dock sådant utrednings-
och utvecklingsarbele av redogörelsen för siörre ADB-system m. m. i bilaga I.)
Ell vikligl skäl för att redovisa det arbete som pågår
avseende de övergripande frågoma är att överväganden som har gjorts i dessa
frågor har påverkal mina ställningstaganden rörande ADB i statsförvaltningen.
Likaså
Prop.
1978/79:121 38
kan resultaten av pägäende utredningar leda till alt de
riktlinjer för statsförvaltningen som presenteras i det följande bör
kompletteras eller modifieras.
3.2 Integritetsskydd och datalagstiftning
Den omfattande användningen av ADB för ändamål som
förutsätter registrering av personuppgifter ledde här i landet till en deball
om konsekvensema härav för den enskildes integritet. I Sverige komplicerades
integritetsskyddsfrågorna dessutom av två speciella förhållanden, nämligen
offentlighetsprincipen enligt vilken ADB-register i statsförvaltningen i princip
är offentliga saml den vitt spridda användningen av personnummer vilket
underlättar s. k. samköming av register. Farhågoma för atl den personliga
integriteten skulle vara hotad ledde till alt offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén
(OSK) behandlade dessa frågor med förtur i ett särskilt delbetänkande
("Data och integritet"; SOU 1972:47). Där föreslogs en ramlag med
regler om bl. a. lillslåndspliki för ADB-baserade personregister samt att en
särskild myndighet för uppgifter i samband med lagens tillämpning skulle
inrättas. Regeringen följde i stora drag OSK:s förslag (prop. 1973:33, KU 1973:
19, rskr 1973: 131). Dalalagen (1973: 289) trädde delvis i kraft den I juli
1973. Samtidigt började datainspektionen verka. Sverige kom därigenom att bli
det första landet i världen med en omfattande rättslig reglering av
integritetsskyddet i samband med ADB-baserade personregister.
Datalagen syftar till att skydda den enskilde mot sådant
otillbörligt intrång i den personliga integriteten som kan bli följden av
automatisk databehandling av personuppgifter. Lagen innebär att ADB-register
som innehåller personuppgifter i princip inte får inrättas eller föras ulan
tillstånd av dalainspektionen. Vissa speciella regler gäller dock beträffande
register som inrättas genom beslut av regeringen eller riksdagen. Före sådant
beslut skall emellertid datainspektionens yttrande inhämias. 1 samband med att
datainspektionen beviljar tillstånd föreit personregisier skall inspektionen
meddela de föreskrifier som behövs för att förebygga otillbörligt integritetsintrång.
Mol bakgrund av dalalagens karaklär av förstlingsverk och
den livliga debatten om integritelsfrågorna tillsatte regeringen under våren
1976 en av riksdagen begärd utredning (Ju 1976:05) om en översyn av datalagen.
Utredningen som anlog namnet datalagstiftningskommittén (DALK) fick till
uppgifi dels alt överväga den rällsliga regleringen av iniegritetsskyddel i
samband med regislrering av personuppgifter i försia hand när ADB-teknik
används, dels att undersöka möjlighetema att ta den nya teknikens resurser i
anspråk för all göra den information som är lagrad på ADB-medium hos del
allmänna bälire tillgänglig för allmänheten. Detta har ansetts ligga väl i
linje med de motiv som ligger bakom offentlighetsprincipen.
Prop.
1978/79: 121 39
DALK redovisade i augusti 1978 i delbetänkandet
Personregister - datorer - integritet (SOU 1978: 54) den första etappen av
sitt arbete.
I
betänkandet framhåller DALK att erfarenheterna av datalagen på del hela taget
är goda. Enligt DALK:s mening bör personregister som förs med ADB i mer
traditionell bemärkelse regleras särskilt även i lörtsättning-en. Den nuvarande
datalagen kan därvid med vissa ändringar och tillägg tillgodose behovet
ytterligare några år. På längie sikt bör prövas om inte en mera generell
personregisterlagstiftning som inte i första hand tar sikte på
registreringstekniken, dvs. användningen av ADB, bör ersätta datalagen. I
betänkandet behandlar DALK vidare bl. a. frågorom samköming av personregister
och användningen av personnummer, befolkningsregister Och det samordnade
person- och adressregistret (SPAR), frågor rörande innehållet i och formerna
för datainspektionens tillståndsprövning, direktreklam m. m.
DALK har
gjort en särskild imdersökning för att belysa sambandet mellan
personnummeranvändningen och riskerna vid samköming saml konsekvensema av att
begränsa eller helt slopa personnummer. Enligt DALK:s mening skulle ett
slopande av personnummer i personregister inte på något avgörande sätt sätta
hinder i vägen för samkörningar. DALK framhåller också de höga oöverblickbara
kostnadema härför. Man skulle enligt DALK:s mening visserligen på kort sikt
försvåra möjligheterna lill samköming. Dessa svårigheter skulle dock kunna
övervinnas på något längre sikt. Metoder härför finns redan.
DALK berör även frågan om den driftmässiga organisalionen
och lokaliseringen av statliga ADB-system med integritetsskyddsintresset som
utgångspunkt. DALK:s synpunkier i denna fråga redovisas i samband med att
driftfrågorna behandlas (avsnitt 8.5 samt bilaga 5).
DALK:s delbetänkande har remissbehandlats och är nu
föremål för överväganden inom regeringen. Kommittén har i enlighet med
direktiven inlett arbetet med etapp 2 angående ADB och offentlighetsprincipen.
Kommittén har därvid lill uppgift dels att utreda huruvida ADB urholkar offentlighetsprincipen
och om sä är fallet ge förslag lill ålgärder och dels undersöka om den nya
tekniken kan utnyttjas för att förbättra det reella innehållet i
offentlighetsprincipen. Vidare skall kommittén bevaka det internationella arbetet
rörande reglering av dataflödet över gränserna. I den mån detta arbete leder
till att svenska lagregler blir erforderliga på området skall kommittén
utarbeta lörslag till sådana lagregler. Kommittén skall också lägga fram
förslag till de lagbestämmelser som i övrigt påkallas av hänsyn till överföring
av data över gränserna.
3.3 ADB och samhällets sårbarhet
Enligt beslut av regeringen tillsatte chefen lör
försvarsdepartementet år 1977 sårbarhetskommittén (Fö 1977:02), SÅRK, med
uppgift aU utreda
Prop.
1978/79:121 40
särbarheten i det datoriserade samhällel och att föreslå
åtgärder för att minska denna sårbarhet. Utredningsuppdraget är inte begränsat
till krigs-eller beredskapssituationer utan avseräven hot- och
påtryckningssitualio-ner m. m. i fred.
SÅRK har i en första etapp i augusti 1978 lämnat en
lägesrapport med titeln ADB och samhällets sårbarhet. Denna innehåller en
kartläggning av sårbarhetsproblematiken och en kort sammanfattning av de
slutsatser och bedömningar arbetet lett fram till. Vidare redovisas riktlinjer
för det fortsatta arbetel som beräknas vara avslutat under hösten 1979.
I lägesrapporten understryks att man i sitl arbete utgått
från det självklara förhållandet att det tekniskt utvecklade samhällel inle
kan undvara ADB-lekniken och att användningen av ADB har många fördelar för samhället.
SÅRK räknar upp en mängd sårbarhetsfaklorer och risker som hör samman med
ADB-användning. Därvid framhålls att rapporten lätt kan ge intryck av att all
ADB-verksamhet innebär så stora risker och faror av olika slag att katastrofer
och olyckshändelser borde vara mycket vanliga hos olika datoranvändare. Detla
är enligt SÅRK naturligtvis inte fallet. Många av de faror och risker som målas
upp är av den art att det är ganska osannolikt att de skall bli verklighet.
SÅRK menar dock att kartläggningen av sårbar-hetssitualionen ändå leder fram
till den allmänna slutsatsen att sårbarheten är oacceptabelt hög i dagens
genomdatoriserade samhälle. Kommittén anser också att utvecklingen går mot en
siörre sårbarhet i framliden om inte motåtgärder vidtas.
Enligt SÅRK:s uppfattning är de mest betydande
sårbarhetsfaklorerna utlandsberoende, koncentrationsproblem, personalberoende
samt risker förknippade med vissa typer av registerinnehåll. SÅRK gör
sammanfattningsvis följande bedömningar av sårbarhetsfaklorerna.
Del siarka utlandsberoendet leder lill alt försörjningen
med reservdelar som är nödvändiga för fortsatt dalordrift på mycket kort tid
blir kritisk i ett avspärrningsläge. Alt datortillverkningen till övervägande
del sker i utlandet medför risker för obehöriga politiska påtryckningar och
för stömingar vid handelspolitiska åtgärder.
Utlandsberoendel försiärks av atl ett stort antal
bearbetningar sker utomlands. Vidare kan visst kvalificerat servicearbete utföras
endast av utländska specialister.
Koncentrationsproblemet bottnar enligt SÄRK:s mening
främst i den systemstruktur som är dominerande f.n. Koncentrationen har
fortskridit längre än vad som bör accepteras från sårbarhetssynpunkt. Detta
gäller såväl enskilda system som det allt mer ökande inbördes beroendet mellan
olika sytem. Växande storlek och komplexitet hos systemen och ökande beroende
dem emellan öppnar vägen för databrott av mer avancerad och svåruppläckl art
och med mera vidsträckta skadeverkningar som följd. Den geografiska
koncentrationen av databehandling till storstadsområdena underlättar angrepp
mot datacentraler och minskar därmed möjlighelerna till dalordrift i ell kris-
eller krigsläge.
Prop.
1978/79:121 41
SÅRK pekar vidare på att personalberoendet blir en
sårbarhelsfaklor genom alt användningen av ADB i företag och myndigheter ofta
är alltför starkt beroende av ett fåtal personer eller i vissa fall en enda
person. Möjligheterna till insyn, kontroll och revision minskar om beroendet
av nyckelpersoner förstärks genom att tillfredsställande dokumentation av system
saknas.
Enligt SÅRK:s uppfattning har såväl ADB-systemens
informationsinnehåll som deras känslighet från funktionell synpunki stor
betydelse för sårbarheten. Datorisering av särskilt känsliga
samhällsfunktioner bör därför föregås av en ingående analys och bedömning av
sårbarhetsproblemen. Om dessa inte kan lösas pä ett tillfredsställande sätt bör
funktionen inte bli föremål för datorisering.
SÅRK konslalerar alt det från statsmakternas sida inte har
skett någon styrning av den utveckling som lett fram till dagens
genomdatoriserade samhälle. Någon övergripande bedömning av de risker som den
sammantagna datoriseringen av olika samhällsområden leder till har inte
gjorls.
Detta torde främst ha sin förklaring i en bristande
medvetenhet om och förutseende beträffande sårbarhetsproblem förknippade med
ADB-ulveck-lingen. Ibland när sådan medvetenhet förelegat har lids- eller
kostnadsskäl bidragit till atl de ej tillräckligt beaktats.
Med denna utgångspunkt menar SÅRK att första steget i
arbetet med att motverka sårbarheten är att försöka uppnå ett allmänt
medvetande om de sårbarhelsproblem som föreligger. En utveckling i positiv
riktning pågår i detta hänseende både i Sverige och utomlands. En vidgad
offentlig diskussion i dessa frågor skulle vara av största värde.
Enligt SÅRK:s uppfattning är övergripande riktlinjer för
datoranvändningen från statsmakternas sida ofrånkomliga om man skall komma
till rätta med sårbarhetsproblemen.
SÅRK:s synpunkter på centralisering decentralisering,
integration m. m. redovisas i samband med att driftfrågoma behandlas (avsnitt
8.6 och bilaga 5).
Beträffande utlandsberoendel kan det enligt SÅRK:s mening
vara värt alt överväga om detla kan begränsas t. ex. genom en svensk satsning
på vissa sådana produkter inom ADB-industrin som nu endast kan erhållas genom
import. Möjligen kan en bätire reservdelsförsöijning uppnås genom avtal med
leverantörer i samband med anskaffning av nya ADB-anläggningar. En svensk
serviceindustri skulle starkt kunna medverka till atl begränsa sårbarheten.
Vad belräffar ADB-bearbetningar utomlands bör det vara av svenskt iniresse att
sådana inte sker helt utan kontroll. För vissa typer av data eller vissa
funklioner är sårbarhetsriskerna så framträdande all utlandsbearbetningar inle
bör förekomma.
En av de viktigaste uppgifterna vid den övergripande
planeringen av datoranvändning skulle enligt SÅRK:s uppfattning vara att göra
en samlad riskbedömning i fråga om sårbarhet hos dalasystem som planeras tas i
Prop.
1978/79: 121 42
drift, först om en bedömning av samtiiga föreliggande
aspekter leder till slutsatsen att systemet har en tillfredsställande nivä i
fråga om särbarhet bör del sättas i drift. Behovet av rådgivning och upplysning
understryks särskilt. Det bör övervägas om någon befintlig institution kan
anförtros uppgifter av rådgivningskaraklär såväl vad avser statliga som
kommunala och enskilda användare.
SÅRK:s lägesrapport har varit föremål fören omfattande
remissbehandling. Remissmaterialet skall jämte kommitténs tidigare
karlläggningsarbele ligga till grund för kommitténs fortsatta arbele. Detta
innefattar en analys av olika åtgärder för att uppnå mindre sårbarhet. Ett
slutbetänkande med lörslag till lämpliga åtgärder planeras att föreligga hösten
1979.
3.4 Sysselsättning och arbetsmiljö
Underdel senasle årtiondet har datatekniken brutit igenom
på allvar och påverkat arbetslivet inom de flesta grenar av förvaltning och
näringsliv. Dalatekniken innebär utvecklingsmöjligheter som del är vikligl aU
la vara på men ställer samtidigt stora krav på omställning och förnyelse.
Hittills har datatekniken blivit mest utbredd inom områdel
administrativ databehandling. Kontorsarbetet har i stor utsträckning redan fått
ändrat innehåll. Hantering av in- och utbelalningar, bokföring och statistik i
alla förmer sker i dag ofta med hjälp av datorer. Under de närmaste åren vänlas
allt fler kontor börja använda elektronisk utrustning för textbehandling,
lagring, redigering och utskrift av text. Vidarebefordran och utbyte av data
väntas i ökad omfattning komma atl ske via olika datanät, inte minst via det
allmänna dalanät som televerket bygger upp.
Datateknik används emellertid också alltmer för andra
lyper av dalabehandling, t.ex. för specialiserade uppgifter inom
kommunikationssektorn bl.a. lör övervakning och styming av luftfart,
telekommunikationer, eldistribution och järnvägstransporter. Specialiserade
datasystem används också inom sjukvården och i försvaret. Ett användningsområde
som förväntas bli mycket omfattande är ADB i olika produktionsprocesser inom
industrin. Automation av industriella produktionsprocesser betraktas i alla
industriländer som ett viktigt medel alt öka produktiviteten. Datorer används
däivid t.ex. vid processkontroll inom exempelvis pappers-, stål-och
cementindustrin. De utnyttjas för styrning av produktionslinjer inom bl.a.
varvs-, bil-, gruv- och tryckeriindustrin. Datorer används också i samband med
s. k. numeriskt styrda verktygsmaskiner. De utgör även en viktig gnmdkomponent
i industrirobotsyslem.
I svensk industri fanns år 1977 ca 600 industrirobotar
installerade. De används bl. a. för tunga och monotona arbeten och där andra
besvärliga arbetsmiljöproblem finns.
Den svenska dataindustrin har under 1960- och 1970-talen
vuxit snabbt.
Prop.
1978/79: 121 43
Den kan anses svara lör en viisentlig del av svensk
industris utvecklingspotential.
Datainduslriutredningen (se vidare avsnitt 3.5) behandlade
i betänkandet Data och näringspolitik (SOU 1974: 10) bland många andra frågor
datateknikens arbelsmarknadseffekter. Utiedningen försökte belysa datateknikens
sysselsättningseffekter inom kontorsområdet och det administrativa området och
lät en särskild referensgrupp studera sysselsätlningsfrågoma. Referensgruppen
framhöll i en rapport att en ändrad näringsstruktur var den dominerande orsaken
till förskjutningar mellan olika yrkesgruppers inbördes storlek.
Den tekniska utvecklingen beskrevs av referensgruppen som
en av flera förklaringar till ändringar i näringsstrukturen. Dittills (dvs.
fram till år 1974) ansågs dalatekniken ha fått störst effekt på
sysselsättningen på kontorsområdet, där antalet sysselsatta av allt att döma
skulle ha ökat ännu mer än det faktiskt gjorde om inte datorer hade införts.
Datatekniken bedömdes vidare ha haft en marginell effekt i riktning mol ökad
koncentration av arbetstillfällen i storstadsområdena.
Dataindustriulredningens arbete har följts av ett fortlöpande utredningsarbete
inom statens industriverk.
Datasamordningskommittén (DASK) redovisade i betänkandet
ADBoch samordning, SOU 1976:58, bl.a. dataindustriutredningens kalkyler saml
visst material från statistiska centralbyrån (SCB). DASK behandlade vidare
frågor om arbetsmiljö, arbetstillfredsställelse samt inflytande på det egna
arbetet.
Inom statistiska centralbyrån har under 1970-talet
bedrivits ett projekt-benämnt ADB och arbetskraften. Projektet har under åren
1972-1976 genomfört sektorsludier inom verkstadsindustrin, övriga industrier,
varuhandeln samt landstingen och den statliga sektorn. Vidare har gjorts en
framtidsstudie för att belysa datateknikens utveckling och konsekvenser.
Undersökningama har sammanfattats och analyserats i en i augusti 1977 avgiven
slutrapport (Information i prognosfrågor 1977:2).
Företagna imdersökningar lyder bl. a. pä att användningen
av ADB totalt sett leder till minskat arbetskraftsbehov. SCB beräknar att
nettoeffekten på kontorsomrädet har inneburit ett bortfall av 30000-40000
sysselsättningstillfällen. Vidare tyder undersökningama på att
arbetsinnehållet har förändrats.
ArbetsmarknadsutskoUet framhöll i betänkandet AU 1977/78:4
det angeläget atl man bygger vidare på lidigare gjorda undersökningar och gör
en bred kartläggning av datateknikens framtida effekter på arbetsliv och sysselsättning.
Löntagarorganisationerna och politiska partier har ägnat
ett betydande iniresse ål frågor rörande datoriseringen i förvaltning och
näringsliv samt de anställdas möjligheler till inflytande på dalateknikens
användning vad , gäller arbetsmiljö och arbetsinnehåll.
Prop.
1978/79:121 44
Lagen
om medbestämmande i arbetslivet (MBL) reglerar arbetstagares möjlighet till
medbestämmande. Med slöd av MBL kan medbestämmandeavtal träffas. För statliga
arbetstagare har ett sådant avtal, MBA-S. träffats. Däri anges former och
områden för lokalt medbeslämmande. 1 avtalet regleras medbeslämmande avseende
rationalisering och administrativ utveckling, planering, personalrörlighet,
personalutveckling m. m. Enligt MBA-S kan vidare lokala avtal slutas i vissa
frågor.
Chefen
för arbetsmarknadsdepartementet har efter regeringens bemyndigande år 1978
tillkallat en utredning med uppdrag all utreda datateknikens effekter på
sysselsättning och arbetsmiljö (A 1978:05). Utredningen skall enligt direktiven
arbeta i nära samband med en av chefen för industridepartementet samtidigt
tillkallad utredning med uppdrag all uireda dalaleknikens och elektronikens
effekier på näringslivets utveckling (1 1978:04). Sistnämnda utredning skall
enligt direktiven utforma sitt material så att det kan tjäna som underlag för
en närmare analys av effektema på sysselsättningen.
Vidare
har statens industriverk, SIND, fått i uppdrag av regeringen atl utreda svensk
elektronikindustris nuläge och utvecklingsmöjligheter. Arbetet skall bedrivas
i samarbele med styrelsen för teknisk utveckling, STU. Enligt regeringens
riktlinjer som givits för SlND:s ifrågavarande arbete skall det
underlagsmaterial som SIND tar fram tjäna som underlag för närmare analyser av
datateknikens effekter på sysselsältningen såväl vad gäller verkets egen analys
av sysselsättningsutvecklingen i elektronikindustrin som den bredare
utredningen av datateknikens sysselsättningseffekter.
Sisinämnda
kommitté skall enligt direktiven analysera datateknikens effekter på
sysselsättningen vid olika tänkbara förlopp av den framtida tekniska och
ekonomiska utvecklingen. Såväl den totala sysselsättningen som utvecklingen för
olika yrkesgrupper, i olika näringsgrenar och i olika delar av landet bör
belysas. Kommittén bör också diskutera i vad mån skilda utvecklingsförlopp i
fråga om elektronikens användning har önskvärda eller skadliga effekter på
sysselsättningen och i vad mån del går atl påverka denna utveckling i önskvärd
riktning. Kommittén bör vidare överväga i vad mån staten bör vidta särskilda
åtgärder för att underlätta omställningar i samband med införande av datorer
och automation eller för att styra denna utveckling på ett sätt som är
lämpligt med hänsyn till de sysselsatta. Särskilt bör behovet av utbildning för
olika yrkesgrupper och behovet av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder
belysas.
Vidare
bör kommittén analysera de olika effektema på arbetsmiljön somdalorer och
automation kan ha. Såväl direkta ergonomiska problem som kontaktproblem på
arbetsplatser och risk för bristande arbetstillfredsställelse i vid mening bör
belysas. Kommittén bör bedöma de förbättringar som kan göras t. ex. genom att
ensidiga eller farliga arbetsmoment röjs undan. Kommittén bör vidare diskutera
datateknikens effekter på informa-
Prop. 1978/79:121 45
tionsflödet
inom företag och förvaltningar samt de anställdas möjligheter att hävda sitt
medbestämmande. Kommittén bör mot bakgrimd av detta överväga behovet av
åtgärder från statens sida för att främja arbetsmiljön. Dessutom bör kommittén
kunna ta upp även andra frågor med anknytning lill datateknikens effekier på
arbetslivet än de ovan nämnda.
3.5
Näringspolitik m.m.
Det
är väsentligt att den svenska industrin fortlöpande följer och anpassar sig
till dalateknikens utveckling med hänsyn lill den avgörande betydelse för
näringslivet som datatekniken kan komma att få. Det är framför allt två skilda
aspekier som är intressanta i sammanhanget. Den ena aspeklen gäller frågan hur
den svenska dataindustrins konkurrenskraft skall ktmna stärkas. Åtgärder på
detta område får betydelse renl allmänt för dalaindustrins utveckling och för
sysselsättningen m. m. och har också starka kopplingar till
sårbarheisproblemen, dvs. lillgången på dataprodukter och datakomponenter i
t.ex. avspärrnings- eller beredskapslägen. Dalatekniken har ofta också ansetls
kunna komma att spela en viktig roll för svensk export. Den andra aspekten
gäller frågan hur man på bästa sätl kan stärka konkurrenskraften för övrig
svensk industri genom att underlätta användning av datateknik bl. a. i
industriell processreglering och verkstadsindustrin i sin helhet.
Regeringen
tillsatte år 1971 en utredning, datainduslriutredningen, rörande
näringspolitiska åtgärder på det dalalekniska områdel. Syftei var alt
utredningen skulle belysa problemområdet enligt ovan och föreslå näringspolitiska
åtgärder för att främja den svenska dataindustrins och det övriga näringslivels
konkurrenskraft.
Utredningen
presenterade resultatet av sitt arbete i ett betänkande Data och näringspolitik
(SOU 1974: 10). I betänkandet redovisades bedömningar rörande allmänna
utvecklingstendenser, företagsekonomiska och samhällsekonomiska effekier,
sociala effekter, datamarknadens utveckling nationellt och intemationellt m.
m. samt redogjordes för vilka åtgärder beträffande utbildning, forskning,
dataöverföring, standardisering m. m. som fram lill år 1974 hade vidtagits i
Sverige.
När
del gäller konkurrensläget för svensk dataindustri bedömde utredningen att de
samlade resurser som byggts upp i de olika svenskägda dataföretagen var goda
men ansåg att den splittring som fanns i löretagsbilden kunde medföra att
resurserna inte alllid utnyttjades på bästa sätt. Särskilt gällde detta
utvecklingssidan, där exempelvis bevakningen av nya teknologier skulle kunna
göras mer effektiv genom en samlad insats. Detsamma gällde insatserna för
marknadsföring. Mot denna bakgrund ansåg utredningen det naturligt att man
skulle försöka åstadkomma en samordning av sådan verksamhet, i första hand
beträffande forskning, utveckling och marknadsföring, som kunde innebära en
förstärkning av branschens kon-
Prop.
1978/79: 121 46
kiurensläge. Samarbete mellan de svenska företagen borde
enligt utredningen prioriteras före samarbete mellan svenska företag och
utländska grupperingar. För att svensk dataindustri skulle kunna utvecklas och
på sikt bli en lönsam rörelse krävdes enligt utredningen en genomtänkt inriktning
av verksamheten och ett betydande statligt stöd lör forskning, utveckling,
marknadsföring elc.
Utiedningen framhöll att åtgärder avseende utbildning och
forskning är vikliga i sammanhanget. Man föreslog därtör bl.a. förstärkta
insatser på flera nivåer inom det allmänna utbildningsväsendet samt omfattande
förstärkningar för forskning och utveckling till stöd för svensk dataindustri.
Ett antal nationella projekt på vissa angivna tillämpningsområden i samarbele
mellan användare, dataindustri, forskningsinstitutioner m.fl. föreslogs.
Även på områden som användaifrämjande åtgärder,
dataöverföring och standardisering föreslogs förstärkta insatser bl. a. i form
av samordning.
Efter att betänkandet hade remitterats behandlades
frågorna i budget-pioposilionen år 1975. Föredragande departementschefen delade
utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning om behovet av ökade resurser
för forskning och utveckling på området. En viktig uppgift för styrelsen för
teknisk utveckling borde därtör bli att, förutom stöd till forskning och
utveckling, i samarbete med olika dataanvändare definiera problem och
analysera möjliga lösningar på olika samhällsområden. Styrelsen borde genom atl
stödja industriella datatekniska projekt kunna främja användningen av
datateknik på andra områden än i direkt administrativa till-lämpningar.
Departementschefen uttalade sig även för förslagen om nationella projekt, men
ansåg att förslag om enskilda projekt av denna typ borde analyseras närmare i
syfte atl utröna om del föreligger möjligheter till utvecklingssamverkan mellan
svensk dataindustri och användare. Standardisering inom dataområdet framhölls
av departementschefen som en viktig näringspolitisk fråga. Slyrelsen för
teknisk utveckling fick därför ökade medel även för sådana insatser.
Vad gällde slöd till de svenska datorföretagen ansåg
departementschefen att sådant stöd borde anstå till dess atl företagens egna
ansirängningar hade klarlagts.
På dataindustriutredningens förslag uppdrog regeringen år
1975 åt statens industriverk att utreda vissa frågor rörande användarfrämjande
åtgärder på dataområdet.
Industriverket redovisade resultatet i en promemoria (SIND
PM 1975: 7) "Användarfrämjande ålgärder på dataområdet - En studie med
inriktning pä mindre och medelstora företag". I promemorian föreslogs
vissa insatser vid företagareföreningarna (de nuvarande regionala
utvecklingsfonderna), främst av utbildnings- och informationskaraktär.
I budgetpropositionen 1975/76: 100 delade föredragande
departementschef industriverkets uppfattning. En första ADB-utbildning av
företagare-
Prop.
1978/79:121 47
föreningarnas konsulter så att de själva kan avgöra när
ADB-teknik kan vara ett lämpligt hjälpmedel till gagn för det enskilda
företaget och dess anställda har genomförts.
År 1975 gav regeringen industriverket även i uppdrag att
inom sitl område fortlöpande bevaka utvecklingen inom dataområdet.
Som en följd av detta uppdrag presenterade industriverket
år 1978 en rapport "Datamarknaden inför 1980-taler" som bl. a.
omfattar en kartläggning och bedömning av den svenska datamarknadens
omfattning, sammansättning och utveckling fram till år 1980. Vidare redovisas
i rapporten hur datorutrustningen är fördelad på olika näringsgrenar och
regioner. Rapporten innehåller dessulom en karlläggning av den intemationella
dataindustrin, datamarknaden och datapolitiken.
Industriverket
avser att successivi redovisasitt vidare utredningsarbete i ett antal
rapporter. De följande utredningsrapportema avses bl. a. omfatta en närmare
kartläggning och analys av den svenska dataindustrin och datatjänstebranschen
samt olika datatekniska tillämpningar, framför allt datorstyrda produktionssystem.
I syfte
att skapa en konkurrenskraftig svensk dalaindustri bildades vid årsskiftet
1977-78 Datasaab AB efter ett samgående mellan Saab-Scania AB:s
Daiasaab-divisionoch Siansaab Elektronik AB. Dessa företag var två av de större
svenska företagen inom databranschen. Det nya bolaget ägs till hälften av
staten och lill hälfien av Saab-Scania AB. Enligt det huvudavtal som ligger
till grund för samarbetet mellan parterna har staten åtagit sig att under åren
1978- 1981 ge bolaget visst slöd för alt dels bidra till det tekniska
utvecklingsarbetet, dels lillsammans med Saab-Scania täcka underskott i
rörelsen som väntas underde närmaste åren.
Sedan
datainduslriutredningen avslutade sitt arbete har i allt ökande grad gjorts
antaganden om en kraftig framtida tillväxt av användningar av ny leknik som
förknippas med datorer och halvledareleklronik. Delta har bl. a. lett till att
regeringen år 1978 tillsatte en ny utredning om datateknikens och
elektronikens effekier på näringslivels utveckling. Denna utredning har
antagit namnet Dala- och eleklronikkommittén (I 1978:04). I direktiven lill
denna sägs bl. a. som en allmän bakgrund att s. k. integrerade kretsar underde
senaste åren fått ett verkligt genombrott och inneburil ytterligare kraftigt
förbättrade prestanda till lägre priser och ökade möjligheter att
decentralisera databehandlingen. Samtidigt sker en mycket snabb utveckling på
komponeniområdel i övrigt. Även inom närliggande områden som optik,
elektrooptik, laserteknik och mikrovågsteknik är utvecklingen mycket snabb.
Användningen av nya material kan komma att ändra både produkter och
arbetsprocesser på ett sådant sätl all automalionsför-faranden underlättas. Som
exempel på tillämpningsområden som utvecklas snabbt nämns kontorsomrädet,
industrin och försvarsområdet. Särskilt användningen av industrirobotsyslem
poängleras.
De utvecklingslinjer som skisseras i direktiven sägs kunna
innebära så-
Prop. 1978/79:121 48
väl
fördelar och utvecklingsmöjligheter som problem lör svenskt näringsliv. I direkliven
sägs alt stora omställningsproblem kan bli följden av en ökad intemationeU
konkurrens baserad på datateknik inom traditionella svenska produktområden som
process- och verkstadsindustri.
Kommitténs
uppdrag innebär att kartlägga i vilken utsträckning näringsliv och samhälle i
dag utnyttjar datorer eller annan utrustning lör avancerad automation saml att
därefter försöka bedöma på vilka områden och i vilket tidsperspektiv ett
utnyttjande av ny teknik är möjligt och ekonomiskt fördelaktigt.
Med
delta malerial som bakgrund skall kommittén söka bedöma vilka effekter
påadministration, produktion och produktivitet inom olika branscher och
inomolika regioner som ett ökal utnyttjande avde aktuella teknikerna kan få på
fem, lio och femlon års sikt. Vidare bör effekierna på investeringsbehovet och
energieflerfrågan beräknas. Behovet av forskning och utveckling i olika former
och behovet av speciella ulbildningsinsalser skall särskilt bedömas. Den
produklion av produktionsutrustning som finns inom landet och de
utvecklingsmöjligheter tillverkare av sådan utrustning kan förväntas ha skall
kartläggas och analyseras.
Utredningen
skall också överväga om och i vilken form åtgärder bör sättas in från
samhällets sida anlingen i syfte att stimulera ett ökat och effektivare
utnyttjande av denna leknik eller att förbättra möjligheterna att förutsäga
och förbereda de omställningar som kan behöva ske.
Som
tidigare nämnts bör kommittén samråda med ulredningen om ADB-leknikens effekter
på sysselsättning och arbetsmiljö.
3.6
Övrigt
Utredning
om data-TV m. m.
En
uiredning med anknyining till användningen av ADB i samhället är
informationsieknologiutredningen (U 1978: 12) som chefen för utbildningsdepartementet
tillsatte år 1978. Denna utredning har bl. a. i uppdrag alt utreda
möjlighelerna atl utnyttja s. k. data-TV samt formema fördetia. Med data-TV
menas att man med hjälp av daiorer lagrar information som sedan kan förmedlas
till TV-apparater via telefonnätet. Data-TV kan användas bl. a. i
nyhetsförmedlingen, för alt överföra information om företags utbud av varor,
konsumentupplysning m. m. På längre sikt kan man vidare tänka sig beställning
av varor och bokning av biljetter. I uppdraget ingåräven atl uireda lämpliga
finansieringsformer och vilka restriktioner som bör finnas.
Fackliga
organisationer
De
fackliga organisationerna har ägnal datafrågoma stor uppmärksamhet. Såväl
Landsorganisationen (LO) som Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har
utformat särskilda datapolitiska program.
LO:s
program "Företagsdemokrati och data"iar upp frågor som gäller
Prop.
1978/79:121 49
de anställdas inflytande över ADB-användningen på
arbetsplatserna. Programmet tar sikte på atl de anställda inom iamen för
medbestämmandelagen skall fä möjligheter till ett reellt inflytande framförallt
i samband med systemutveckling. Huvudpunkten är att arbetsgivaren skall ha
primär förhandlingsskyldighet när det gäller att införa eller ändra ADB-system
i företagen. Målet är alt de system som nu utvecklas skall vara löntagarstyrda
system. Inom LO har också tagits fram visst informations- och utbildningsmaterial
i datafrågor.
Även TCO. som organiserar huvuddelen av ADB-personalen i
förelag och offentlig förvaltning, tar i sitt program "Daiorn i
arbetslivet" upp de anställdas möjligheter till inflytande i användningen
av ADB som en viktig punkt. Som särskilt viktiga betraktas de inledande faserna
i systemutvecklingsarbetet, dvs. de skeden dä man kartlägger och bestämmer
informationsbehov och utformar registieringsruliner och utdata. Sädana frågor
är nämligen i hög grad styrande lör arbetsorganisationens utformning.
4 Förhållanden i några andra länder, internationella
frägor m.m.
4.1 Norge
Användningsområden
ADB används på de flesta stora områden inom den norska
statsförvaltningen. Exempel på sådana områden är skatteväsendet, tullväsendet,
den offentliga statistiken, fiskeriadministralionen, järnvägsförvaltingen, postverket
och televerket.
Organisation m. m.
Forbruker- og adminislrasjonsdepartementel svarar för
övergripande planering och organisation i statsförvaltningen. Della gäller även
beträffande utveckling och drift av ADB-system.
De enskilda departementen och myndighetema har själva
ansvaret för utvecklingen av ADB-system. Dessa betraktas som hjälpmedel föratt
lösa förelagda arbetsuppgifter.
För utveckling och drift av ADB-system, inkl. anskaffning
av utrustning, ställs medel till förfogande genom den ordinarie
budgetprocessen.
Graden av central styming inom ADB-området är lämligen
låg. De enskilda departementens och myndighetemas handlingsfrihet vid
planering och organisation av sin verksamhet kan emellerlid vara mer eller
mindre beskuren av generella eller särskilda föreskrifter. Vidare bör
departementen och myndighetema vid systemutveckling ta hänsyn till och anpassa
sig till övrig förvaltning och samhällets behov. 4-Riksdagen 1978179. 1 saml.
Nr 121
Prop.
1978/79:121 50
För samordning av ADB-verksamheten inom statsförvaltningen
finns det flera organ med skiftande uppgifter, a) Beslutande och kontrollerande
organ. - Stortinget, som på olika sätt kan kontrollera ochfölja upp
förvaltningens
sätt att använda sina resurser. Den direkta kontrollen
utförs av Riksre-
visjonen.
-
Finansdeparlemenlet,
som har det allmänna ansvarei för statsbudgeten samt ansvar för planering och
vidareutveckling av det statliga budget-, bokförings- och
redovisningssystemet.
-
Justisdepartementet,
som ansvarar för den lagsiiftning som reglerar förvaltningens verksamhet samt
kontrollerar alt gällande regler följs.
-
Samferdselsdepartementet,
som ansvarar för utbyggnaden av telenätet för dalakommunikation.
-
Industridepartementet,
som har ansvaret för det allmänna regelverket rörande statlig anskaffning och
som i delta sammanhang tar induslripolitiska hänsyn.
b) Rådgivande organ.
Exempel på rådgivande organ är bl. a. följande
institutioner:
-
Statens
rasjonaliseringsdirektorat. som är statens rådgivningsorgan i frågor som gäller
administrativ utveckling och effektivisering.
-
Flera
kommittéer, där viss rådgivningsverksamhet är inskriven i direktiven.
Till denna grupp kan räknas Rådet for databehandling i
staten (DB-rådet). Både DB-rådel och Rasjonaliseringsdirektoraiels rådgivning
riklas mot hela statsförvaltningen, men också delvis mot kommunal förvaltning
när det gäller samordning med statsförvaltningens uppgifier.
DB-rådet är centralt rådgivande organ för ADB-frågor i
förvaltningen. Verksamhetsområdet omfattar frågor av administrativ,
organisatorisk, teknisk och ekonomisk art. DB-rådet har lill uppgift all på
uppdrag eller på eget initiativ ge räd och föreslå ätgärder för enskilda
myndigheter och departement eller för förvaltningen i stort.
Åtgärder som är av väsentlig betydelse för
enskildamyndigheter och departement skall anmälas till DB-rådet, vad avser
-
utveckling av
nya ADB-system,
-
planering
rörande köp eller hyra av datorutrustning och programvara.
-
avtal om köp,
försäljning eller omdisponering av ADB-ljänsler, inkl. konsulttjänster.
Andra rådgivande organ är bl.a. en interdeparlemental
kommitté för rådgivning m.m. om statlig upphandling samt ell antal kommittéer inom
enskilda förvaltningssekiorer.
Det finns även en lag om förande av regisier m. m. som
avses träda i krafl tidigast under år 1979. En särskild myndighet,
Datatilsynet, avses inrättas för tillståndsprövning enligt denna lag.
Prop.
1978/79:121 51
c) Organ som tillhandahåller tjänsier.
I denna grupp ingår organ som utför planerings- och
utredningsarbete pä uppdrag av myndigheter. Sådana organ är
Rasjonaliseringsdirektoralel, konsulloigan m. fl.
Till gruppen räknas även Statens driftssenlral för administrativ
databehandling (SDS). Denna är centralt organ för datordrift av administrativa
system. SDS skall tillhandahålla datorkapacitet till offentliga organ genom alt
anskaffa och fördela kapaciteten till statliga användare som har fått medel
föratt utföra databehandling, men som ej haregen utrustning. Verksamheten
bedrivs på affärsmässiga grunder. Ett av SDS:s syften är emellertid också att
verka för atl användningen av statliga datordriftresurser koordineras.
Förutom SDS finns flera andra organ som svarar för drift
av ADB-system, bl. a. Datasentralen för skattevesenet samt anläggningar vid
enskilda myndigheter.
Riktlinjer Jör ADB-verksamheten
Allmänna målsättningar för administrativ utveckling i
statsförvaltningen anges i en skrivelse från regeringen (1975-76),
"Administrativt utviklings-og effektiviseringsarbeid". I övrigi finns
på flera områden mera detaljerade riktlinjer. Några av de viktigaste skall här
beröras.
Stortinget har angeti vissa riktlinjer för utveckling av
ADB-syslem, varvid bl. a. följande slagits fast:
-
Utveckling av
generellt användbara standardsystem och övrig standardisering på ADB-området
är viktiga hjälpmedel för effekliviseringen av förvaltningen.
-
De enskilda
departementen och myndigheterna har ansvaret för atl för eget bruk utveckla och
ta i drifl ADB-syslem.
-
Ansvaret för
att granska system som är gemensamma för flera förvaltningssektorer ligger hos
Forbruker- og adminislrasjonsdepartementel.
-
Rutiner som
förhindrar en oberoende utveckling av system med samma innehåll och syfte på
flera ställen i förvaltningen bör etableras.
I ett cirkulär från regeringen om anmälningsplikl och
ärendebehandling i ADB-frågor lämnas riktlinjer för departementens och
myndigheternas skyldighet att la upp ärenden i DB-rådet.
Med hänsyn till kraven på demokrati i arbetslivet, där bl.
a. användningen av ADB uppmärksammats, har ell särskilt avtal slutits mellan
staien och personalorganisationerna, "Rammeavialen om datamaskinbaserte
systemer m. v. i staten".
Forbruker- og administrasjonsdeparlemenlet har i ett
cirkulär understrukit betydelsen av att en nalionell expertis på del
dataiekniska områdel byggs upp. I samband med anskaffning av datorutrustning m.
m. bör därvid möjligheterna till samarbete med och medverkan från norsk
dataindustri beakias. Denna uppgift åvilar DB-rådet.
Prop.
1978/79:121 52
UlveckUngslinjer, pågående utredningar ni. m.
forbruker- og adminislrasjonsdepartementel tillsatte år
1975 en kommitté med uppgift att utreda frågorom decentralisering och
effektivisering av den offentliga mdata/ ADB-verksamheten. Kommittén har efter
hand lämnat förslag som skulle innebära betydande förändringar i arbetsfördelningen
när det gäller såväl utveckling som drift av ADB-system. Den har nyligen
avgivit ell slutbetänkande Offentlig databehandling - Desentrali-sering og
effektivisering (NOU 1978:48).
Forsvarets överkommando genomför i samarbele med
Rasjonaliseringsdirektoralel f. n. ett projeki om datasäkerhet.
Inom hälso- och sjukvårdsväsendet pågår en uiredning om
ADB-användningen i denna sektor. Utredningen behandlar frågor om organisation,
inriktning, altemativa dalasyslem, koslnader, finansiering m. m.
4.2 Danmark
Användningsområden och omfattning
Några av de största användningsområdena för ADB i den
danska statsförvaltningen är skatteväsendet, poslgiroverksamheten,
bilregister, centralt personregister, tullväsendet, statliga löneutbetalningar
samt sjukförsäkring och pensioner. Dessutom används ADB på flera andra områden
inom statsförvaltningen. Användningen av ADB präglas dock av atl ett fätal
stora användningsområden förbrukar en mycket stor del av de samlade resursema.
Under budgetårel 1976/77 uppgick de totala ADB-kostnaderna
till 456 milj. dkr. Kostnadema ökar i genomsnitt med ca 20% per år. ADB-verksamheten
sysselsatte 1976/77 totalt ca 1900 personer, varav 65% inom myndighetema och
resten vid 1/S Datacentralen, som aren statligt ägd servicebyrå. Organisation,
styrning och samordning
I princip har vaije departement och myndighet i den danska
statsförvaltningen ansvaret för sin egen ADB-verksamhet. Det finns dock i
prakiiken starka inslag av central styrning och samordning.
För denna svarar i första hand
Administrationsdepartementet som ingår i Finansministeriet.
Administrationsdepartementet har bl. a. till uppgift all verka för rationella
och ekonomiskt fördelaktiga lösningar i samband med användningen och
anskaffningen av ADB-utrustning i staten. Administrationsdepartementets
samordning omfattar dock inte utbildnings- och forskningssektorn. Inom denna
svarar i stället Undervisningsministeriet för samordningsuppgifterna.
Enligt gällande förordningar skall statliga myndigheter
vända sig till Ad-ministralionsdepartemenlet innan de börjar använda ADB eller
planerar göra det i större omfattning än tidigare. Detla gäller oavsett om
myndighetema avser använda egen ADB-anläggning eller köpa ADB-ljänsler
ulifrån. Administrationsdepartementets uppgifier är härvid att dels vara
rådgivare
Prop.
1978/79:121 53
till myndighetema, dels beakta olika samordningsaspekter.
Administra-tionsdepartemenlet skall bl.a. bedöma lämpligheten av att använda
ADB för en viss administrativ uppgift och verka för att del fastställs en
realistisk ambitionsnivå lör ADB-tillämpningen samt se till att
planeringsarbetet läggs upp på ell lämpligt sätt i olika etapper.
Flera stora myndigheter och verksamhetsområden svarar
själva för utveckling och drift av ADB-system. Delta gäller bl. a. post- och
telegrafvä-senet. statsjärnvägarna (DSB), Danmarks Statistik m. fl. Denna gmpp
svarar f. n. förca hälften av de totala ADB-kostnadema inom statsförvaltningen.
Andelen ökar dock.
För den andra hälften av ADB-kostnadema svarar de
myndigheter och verksamheier som utnyttjar servicebyråer för sin dalordrift och
till stor del även för utveckling av ADB-system. Till ca 80 % utnyttjas därvid
den stal-ligallS Daiaceiilralen. Flera stora statliga system är förlagda dit.
Dalacentralen har f. n. ca I 000 anslällda. Till viss del utnyttjar
statsförvaltningen även Komminiedata I IS, som är kommunägl, och andra
servicebyråer. Utredning angående en sammanslagning eller samordning av
Datacentralen och Kommunedata pågår.
Datacentralen och Kommunedata har hittills svarat för en
mycket stor del av den offentliga förvaltningens utveckling och drifl av
ADB-system. Myndigheterna bygger dock alltmer upp ett eget ADB-kunnande och
an-skalfar egen ADB-utrustning. Denna utveckling förväntas fortsätta, bl. a.
som en följd av att myndigheterna vill ta ett större ansvar för enskilda
ADB-projekt samt den ökade användningen av minidatorer.
När en myndighet planerar att använda en servicebyrå för
atl utföra ADB-uppgifter, gäller generellt att Datacentralen skall beredas
tillfälle alt lämna anbud.
Vad gäller anskaffning av ADB-utrustning inom
statsförvaltningen måste en myndighet först ha Finansministeriets godkännande
innan den träffar avtal om köp eller förhyrning av sådan ulmsting. Innan
Finansministeriet fattar beslut om anskaffning, inhämtas i allmänhet yllrande
från Datacentralen. Administrationsdepartemeniet fungerar som rådgivande organ
ål Finansministeriet i anskaffningsärenden.
Vidare finns EDB-rådei som främst har till uppgifi all
främja utbildningen på ADB-området. EDB-rådets verksamhei finansieras av både
staien och näringslivet.
En särskild registeriag irädde i kraft den Ijanuari 1979.
Lagen syftar till alt rättssäkerheten skall beaktas vid inrältandel av
offentliga dataregister som innehåller personuppgifter. En myndighei,
regislertilsynel, har inrättats lör atl enligt registerlagen pröva förandel av
offentliga ADB-register. Lagen innebär också en förstärkning av
administrationsdeparlementels samordningsansvar. När del gäller statliga
register eller regisier som är gemensamma för flera kommuner kan
finansministern pröva dessa även mot bakgrund av ekonomiskt-administrativa
krav.
Prop. 1978/79:121 54
Samordning nidlan slallig och kommunal Jörvaltning
En särskild utredning, EDB-samordningsudvalget, tillsattes
år 1976 och fick i uppgift att utreda samordningen i den offentliga sektorn ur
ekonomisk-administrativ synvinkel och huruvida förvaltningen kan leva upp till
sitt ansvar för utveckling och drift av ADB-system.
Mot bakgrund av resultatet av denna utredning har ett
avtal slutits mellan staten och kommunerna med följande innebörd:
-
Parterna skall
informera varandra om alla större förändringar som är av betydelse förden
offentliga sektoms ADB-verksamhet.
-
En permanent
kommitté, EDB-samordningsrådel, skall bereda och förhandla i frågor som gäller
samordning mellan staten och kommunerna. Administrationsdepartementet svarar
lör ordförandeskapet och sekretariatsfunktionerna i denna. Frågor som ej kan
avgöras i kommittén hänskjuts till finansministern.
-
Staten
representeras i den särskilda samarbetskommitté som kommunerna och Kommunedata
har tillsalt.
- En särskild styrgrupp med representanter för staien och
kommunerna
leder utvecklingen av gemensamma register och ADB-system.
EDB-samordningsrådet har hittills tagit initiativ till att tillsätta och be
skriva uppgifterna för särskilda samordningsgrupper inom enskilda områ
den, bl. a. social-, folkbokförings- och skatteområdena samt har också ini
tierat flera utredningar.
4.3 Finland
Användningsområden och omfallning
I Finland används ADB inom nästan alla statliga
myndigheter. ADB-kostnadema uppgick år 1977 till ca 200 milj. mark. I början av
år 1978 fanns 170 datorer installerade, varav de flesta är s.k. minidatorer.
Förutom dessa fanns ett tiotal mikrodatorer och kontorsdatorer. Man räknar med
att ADB-verksamheten i statsförvaltningen sysselsätter ca 2 200 personer,
varav ca 850 arbetar med systemutveckling, ca 600 med dalordrift och ca 1700
med övriga ADB-anknutna uppgifier.
Organistiiioii. styrning m.m.
Ansvaret lör utveckling och användning av ADB ligger i
princip på myndighetema. De skall följa upp lönsamheten i sin verksamhet, göra
upp egna utvecklingsplaner och genomföra förändringar.
Finansministeriet svarar förden övergripande styrningen
kontrollen och samordningen av statsförvaltningens ADB-verksamhet. Inom
finansministeriet handhas de ADB-adminislrativa uppgifterna av
organisationsavdelningen. Ansvarei avser särskilt samordning av ADB-system,
anskaffning och användning av ADB-utrustning, utveckling av arbetsmetoder samt
be-
Prop.
1978/79:121 55
vakning och styrning av statsförvaltningens intema
ADB-utredningar och ADB-utbildning.
Styrningen och samordningen genom finansministeriets
organisationsavdelning sker på flera sätl. De statliga myndigheterna bör bl.a.
inhämla finansministeriets utlåtande rörande sina planer för anskaffning av
ADB-utrustning och planer för införande av större ADB-system. Organisationsavdelningen
behandlar vidare ämbetsverkens budgetförslag vad avser anslag för ADB-ändamål.
Dessutom förfogar finansministeriet över ett årligt anslag på 800 000 mark för
finansiering av undersöknings- och utvecklingsplaner samt ett årligt anslag på
4 milj. mark för inköp av ADB-utrustning till de statliga myndigheterna.
Inom ramen för finansministeriets övergripande styming och
samordning av hela statsförvaltningens ADB-verksamhet svarar varje ministerium
lör motsvarande uppgifter inom sitt eget förvaltningsområde.
Även andra
ministerier har allmänna samordningsuppgifter avseende hela landets eller
statsförvaltningens användning av ADB. Undervisningsministeriet svarar för
stymingen av högskolornas ADB-undervisning och -forskning. Trafikministeriet
svarar för styming och övervakning av byggandet av ett dataöverföringsnät samt
tillhandahållandet av dataöverföringsservice. Handels- och induslriminisleriet
har lill uppgift all siödja den forskningsverksamhet som gynnar industrin. Till
handels- och industriministeriet är ell särkilt organ, delegaiionen för
anskaffningar i utlandet, knutet. Denna delegation svarar för bevakning och
styming av anskaffning av ADB-utrustning från utlandet. Statens
upphandlingscentral bislår de statliga myndigheterna vid anskaffning av
ADB-utrustning.
Samarbetet mellan de statliga myndigheterna organiseras
inom ramen för arbetsgruppen VATEKO (de statliga ADB-organens samarbele) som
tillsattes för ett tiolal år sedan. Inom VATEKO verkar olika projekt- och kontaktgrupper.
Statens utbildningscentral bedriver allmän ADB-utbildning.
Revisionsverket har till uppgift att övervaka hur ADB
används, verksamhetens lönsamhet samt ADB-funktionernas säkerhet.
Organ för utveckUng och drijl
För ADB-driften i statsförvaltningen svarar huvudsakligen
statens datamaskincentral. När myndigheterna inte själva skall utföra
datordriften uppdras detla ål statens datamaskincentral eller ges
datamaskincentralen i uppgifi atl begära in anbud från annan servicebyrå. Om
annan servicebyrå skall svara för dalordriften krävs dock finansministeriets
tillstånd. Andra servicebyråer ulnylljas dock i lämligen lilen utsträckning.
Vid sidan av statens datamaskincentral har främst Postbankens ADB-resurser
anlitats för sådana uppgifier.
Statens datamaskincentral svarar för planering av
tillämpningarna, programmering och drift saml i viss mån även utrednings-,
utvecklings- och utbildningsverksamhet.
Prop.
1978/79:121 56
Statens datamaskincentral svarar för ungefär en tredjedel
av statens ADB-verksamhet. Omsättningen uppgick år 1977 i sin helhet lill ca 74
milj. mark. varav ca 80% var uppdrag från statsförvaltningen. Resterande del
var uppdrag från kommunalförvallningama och den privala sektom.
Statsjämvägarna, posl- och telegrafverket, väg- och vattenbyggnadsverket,
statens tekniska forskningscentral samt statistikcentralen och meteorologiska
institutet sköter i huvudsak själva sina ADB-uppgifter.
Universiteten och högskolorna utnyttjar
unDervisningsminisleriets datorer.
Folkpensionsanstallen sköler ADB-systemen för
folkpensions- och sjuk-försäkringama samt ytterligare några separata syslem.
Postbanken svarar huvudsakligen för statsförvaltningens
ekonomiska transaktioner samt även en stor del av databehandlingen i samband
därmed.
Folkpensionsanstalten och postbanken är dock ej statliga
mynDigheter och omfattas ej av finansministeriets ADB-styrning.
Samordning med andra sektorer, pågående utredningar m. m.
En kommitté, den offentliga förvaltningens
ADB-samarbetsgrupp, tillsattes i början av år 1977. Medlemmar i denna
representerar bl. a. finansministeriet, ministeriet för inrikesärendena,
statens datamaskincentral, Finlands Stadsförbund, Finlands Kommunförbund,
Finlands Svenska Kommunförbund och Oy Kunnallistioeto-Kommundata Ab. Arbetsgruppens
första arbetsperiod utgick i slutet av år 1978. Under denna period har
huvudsakligen behandlats samarbets- och arbetsfördelningsfrågoma mellan den
offentliga förvaltningens servicecentraler.
Vidare har en riksomfattande ADB-delegation tillsatts.
Ordföranden och sekreterare representerar finansministeriets
organisationsavdelning. Delegationens första treåriga arbetsperiod ulgår i
slutet av år 1978 men torde därefter tillsättas ånyo. Delegationen har i
uppgift atl bistå finansministeriet vid planering och genomförande av
ADB-politiken.
Någon större reform på ADB-området är f. n. inte akluell.
Preciseringar av enskilda bestämmelser, direkliv osv. görs ofta, bl.a.
beträffande anskaffningsbestämmelser och systemarbete.
4.4 USA och Canada
Flera delstater i USA har en mycket omfaitande användning
av ADB inom denoffentliga sektorn. Även här betraktas ADB i princip som ett
hjälpmedel i de egenlliga verksamhetema, men inslag av central slyrning och
samordning förekommer. 1 en del fall har generella regler och andra riktlinjer
utfärdats i samlad form.
Som ett exempel på en delstat med centralt utfärdade
regler och riktlinjer kan nämnas Kalifomien. Här svarar delstatens
finansdepartement för
Prop.
191»/19:121 57
styrning och samordning av ADB-verksamheten. En generell
handbok "State Administrative Manual - EDP"har utfärdats och gäller
för alla myndigheter. I denna anges inledningsvis allmänna riktlinjer för den
offentliga ADB-verksamheten, vari bl. a. släs fast att ADB är ett hjälpmedel
inom myndighetema för olika lyperav arbete och beslutsfattande. Ansvaret för
att ADB används pä ett effektivt sätt ligger på ledningen på alla nivåer inom
myndighetema.
1 ADB-handboken redogörs därefier ingående för vilka
förutsättningar och krav som gäller för myndigheternas ADB-verksamhet vad avser
bl. a. integritet och säkerhet, budgetering och medelstilldelning, förtlöpande
rapportering, planering, testförfaranden, upphandling av utrustning m. m.
Vidare beskrivs hur arbetel i utvecklingsprojekten bör bedrivas i olika faser,
t. ex. i fråga om anskaffning av utrustning, kostnads- och effektanalys,
genomförande m. m. Utrymmesmässigt dominerar i handboken frågor som gäller
upphandling av utrustning, bl. a. uppställning av konirakt med leverantörer
o.d.
I Canada finns regler och riktlinjer för den federala
ADB-verksamheten. Det övergripande ansvaret för planering, styming och
samordning har här the Treasury Board, dvs. närmast finansministeriet. The
Treasury Board ger ut en särskild handbok, "Guide on
EDP-administration", som gäller för alla departement och myndigheter. Däri
ges såväl bindande regler som rekommendationer för användningen av ADB.
Rent allmänt släs i ADB-handboken fast att ADB är ett
hjälpmedel och inte ett mål i sig. Vidare sägs att statsförvaltningen skall
utnyttja privala tjänster utom när del ligger i det allmännas intresse eller är
ekonomiski fördelaktigt att producera ADB-tjänster med egna resurser.
ADB-resurserna i statsförvaltningen skall organiseras i flera former:
sektorsvis efter departementsområden, i servicebyråer som har ett brelt ulbud
av tjänster samt i funktionellt inriktade driftenheter. The Treasury Board
anger riktlinjer för organisationen.
Detaljerade anvisningar lämnas när det gäller
arbetsuppgifter och ansvarsfördelning lör departement, myndigheter,
interdepartementala organ och serviceorgan, planering och redovisning av
ADB-resurser, former för och kontroll av ADB-utveckling. val och upphandling av
ADB-utrustning och tjänster, taxesättning och kostnadsredovisning,
effektivisering av datoranvändning, hantering av data saml säkerhet och
standards.
Departement och myndigheter är ålagda att planera
ADB-verksamheten vad avser projekt, utrustning och personal. The Treasury Board
gör på grundval därav en övegripande plan för hela statsförvaltningen.
Såväl amerikanskt material som det canadensiska materialet
har varit tillgängligt lör statskontoret, riksrevisionsverket och försvarets
rationaliseringsinstitut i samband med den tidigare nämnda ADB-administrativa
översynen (avsnitt 2.4.6).
Prop.
1978/79:121 58
4.5 Nägra internationella frågor
Datatekniken är i hög grad internationell i den meningen
att ADB används och utvecklas som hjälpmedel inom många länder, framför allt i
USA, Canada, Västeuropa och Japan. Användningsområden, utvecklingstendenser m.
m. är i stort desamma i dessa länder. Detta gäller också för de problem och
effekter användningen av ADB för administrativa ändamål medför.
Även datamarknaden, dvs. marknaden för försäljning av
utrustning och tjänster, är intemalionell. De flesta producenter av
datorutrustning marknadsför utmstning och programvara även uianför del egna
landets gränser. Flera stora och dominerande företag, framför allt amerikanska,
har dessutom tillverkning av utrustning och utveckling av programvara i flera
länder.
Denna intemationella prägel har inneburit att metoder och
tekniker för att använda datorer i relativt stor utsträckning är enhetliga
mellan länder och mellan olika leverantörer av utrustning, bl. a. vad avser
programspråk, möjligheter atl kombinera utrustning från olika leverantörer m.
m. Den tekniska utvecklingen gördel dock angeläget med fortlöpande insatser för
standardisering av utrustning, metoderoch tekniker mellan länder och leverantörer.
Den ökade användningen av ADB i skilda länder saml den
lekniska utvecklingen av telekommunikationema har vidare medfört en ökande
överföring av data över gränsema. Redan i dag förekommer ADB-tillämpningar i
Sverige där regisier är förlagda lill USA. Dessa register kan nås via terminal
med teleförbindelse över satellit.
Dataöverföring över gränserna innebär problem av såväl
leknisk som annan natur, t.ex sådana som hänger samman med att lagstiftningen
beträffande integritetsskydd skiljer sig åt mellan länder.
Överföring av information mellan datorer sker vanligtvis
över det vanliga telefonnätet, ofta över förhyrda, fast uppkopplade linjer.
Telefonnätet är emellertid i försia hand byggt för överföring av tal och kommer
i längden inte atl kunna uppfylla dataöverföringens specieUa krav. I Sverige
och i andra länder planeras därför separata allmänna datanät vid sidan av
telefon- och telenäten - som kan erbjuda en hög överföringskvalitet och service
i övrigt. 1 det svenska allmänna datanätet kommer atl finnas skydd mot obehörig
åtkomst av data. Arbele pågår för alt möjliggöra trafik mellan abonnenter i
andra länders allmänna datanät. För uppbyggnad av ett allmänt nordiskt datanät
har teleförvaltningarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige etablerat ett
ingående samarbete. Nätet håller f. n. på att las i drift i en första etapp.
Sverige har vidare inlett överläggningar angående svensk anslutning till ett
gemensamt europeiskt datanät, Euronet. Detta kommer dock i försia hand att
byggas upp för överföring av dala för teknisk-vetenskapligt bruk.
Överföring av data mellan olika länder aktualiserar bl.a.
frågor om in-
Prop. 1978/79:121 59
tegritet och sårbarhet, upphovsrätt, standardisering och
taxepolitik. Datalagstiftningen är olika i olika länder och i vissa länder
finns det inte nägon sådan lagstiftning alls. Danmark, Norge,
Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Österrike, Canada och USA har speciella
datalagar eller motsvarande regler. I Belgien, Nederländema, Luxemburg och
Spanien pågår arbete med att utforma särskilda datalagar. I syfte att lösa
bl.a. problem rörande dataflöde över gränserna bedrivs intemationellt samarbete
inom ADB-området vari Sverige deltar bl.a. inom Nordiska rådet, OECD och
Europarådei.
Inom
OECD:s Committee for Scienlific and Technological Policy (CSTP) följs
utvecklingen på dalaleknikens område. Denna kommitté har tillsalt en
arbelsgrupp som behandlar bl. a. frågor om dataflöde över gränsema,
integritetsskydd, informationssektorns ekonomiska omfattning, da-tanätspolitik,
nationell datapolitik i skilda länder, information för induslrins behov,
sociala effekier av informationsteknologin samt överföring av information lill
utvecklingsländer.
Kommittén har i första hand prioriterat frågan om att
utarbeta riktlinjer avseende dataflöde över gränserna och skyddet för
persondata och integritet. Delta arbete skall vara avslutat den I juli 1979. I
andra hand skall insatser göras för att undersöka de juridiska och ekonomiska
problem som kan uppkomma när andra data än persondata överförs mellan länder.
Jämsides med arbetet i OECD angående det intemationella
dataflödet pågår arbete i Europarådet. Arbelel i Europarådet avser frågor om
informationssystem för konventioner, författningar och rättsfall m. m. I Europarådets
dataskyddskommilté pågår dessutom arbele med en konvention om skydd av
persondata.
5 Principiella synpunkter
5.1 Utgångspunkter och avvägningar
ADB-tekniken skapar ofta nya och bättre förutsättningar
för förvaltningen atl fullgöra olika uppgifter och tillhandahålla service och
tjänster åt allmänheten. Samtidigt har tekniken ofta vittgående och ibland
negativa konsekvenser, vilka måste beaktas.
Innan jag går in på vilka riktlinjer och regler som bör
gälla för systemutveckling och datordrift och vilka ätgärder som bör vidtas på
delta område, villjag redogöra för hur jag principielll ser på användningen av
ADB i myndigheternas verksamhei.
En grundläggande utgängspunkt måste enligt min mening vara
att ADB är ett hjälpmedel i myndigheternas verksamhei. Del övergripande målel
lör användningen av ADB i statsförvaltningen måste därför vara att ADB skall
bidra till att tillgängliga resurser utnyttjas effektivare eller all verksamheten
förbättras i andra avseenden.
Prop. 1978/79:121 60
Av konstaterandet att ADB är ett hjälpmedel följer alt
användning av ADB och organisation av ADB-funktioner (systemutveckling,
datordrift m.m.) måste underordnas gällande lagar och regler samt anpassas till
statsförvaltningens uppgifter, organisation och sätt att arbeta.
Detta utesluter inte att det i samband med användning av
ADB i en del fall kan visa sig ändamålsenligt att ändra vissa regler, uppgifts-
och ansvarsfördelning m. m. I själva verket har redan del förhållandet att man
i ADB-tekniken ser möjligheter till förbättringar eller förändringar många
gånger en positiv effeki därigenom atl del ger anledning lill omprövningar av
tillämpade arbetsformer och arbetsmetoder.
Synen pä ADB som ett hjälpmedel medför också att ansvarei
för användningen av ADB normalt bör knytas till den myndighet i vars
verksamhet ADB används. Det gäller syslemutvecklingsarbetet, utformningen av systemlösningar,
datordriftens bedrivande elc.
I myndigheternas ansvar för ADB-användningen ligger också
atl fortlöpande ompröva behovet och utformningen av existerande ADB-system och
datordrift. Därvid bör myndighetema också belysa alternativa sätl att fullgöra
ålagda uppgifter.
Datorer och ADB-teknik kan användas för vitt skilda
ändamål och på en mängd olika sätt. Möjligheterna alt anpassa tekniken lill
olika arbetsuppgifter och arbetsmiljöer och till de människor som direkt eller
indirekl berörs är stora. ADB-teknikens mångsidiga användbarhet i förening med
snabbt sjunkande priser för elektronisk utrustning gör vidare all det ständigt
kommer fram nya och förbättrade produkter och tjänster på detta område. Det
gäller i hög grad lör administrativt arbete och sådan verksamhet som i övrigt
dominerar inom statsförvaltningen.
De syften och ändamål för vilka ADB används i
administrativ verksamhet och de förbällringar som därvid eftersträvas kan
sammanfattas i följande punkler:
-
Lägre kostnader
och mindre resursuppoffringar
-
Bättre
information och beslutsunderlag
-
Snabbare
ärendebehandling
-
Bälire
uppföljning och kontroll
-
Bättre
arbetsförhållanden
-
Bättre
prestationer och service
-
Nya
organisations- och arbetsformer
Lägre kostnader och mindre resursuppojfringar. Stigande
personalkostnader och krav på atl den offentliga förvaltningen skall
tillhandahålla flera och bättre prestationer gör det angeläget att med hjälp av
ADB och med andra åtgärder effektivisera arbetet i statsförvaltningen. Genom
alt hålla nere kostnaderna frigörs resurser som kan användas för andra ändamål.
Jag vill i detta sammanhang också framhålla den stora
belydelsen av alt lagar och andra materiella regler utformas på ett sådant sätt
att det blir lättare atl förstå och lillämpa, givetvis med beakiande av
rättvise- och rätts-
Prop. 1978/79:121 61
säkerhetsaspekter. De besparingar som kan göras genom
enklare regler är i mänga fall siörre än dem som kan göras genom användning av
ADB. Genom enklare regler förbättras dessutom förutsättningarna för alt
använda ADB. Det är därför angeläget att före eller i samband med utveckling
eller ändring av ADB-system även undersöka möjlighetema atl förenkla regelsystemen
utan att åsidosätta rimliga rättvise- och rättssäkerhetskrav.
I vissa fall syftar användningen av ADB primärt till andra
förbättringar än ekonomiska. Det finns dock i sådana fall i regel en övre gräns
för vilka kostnader som kan accepteras.
Med hänsyn till bl.a. den stora och växande omfattningen
på användningen av daiorer i statsförvaltningen måste enligt min mening
beslämda krav ställas på ekonomisk lönsamhet eller andra påtagliga
nyttoeffekter vid investeringar i ADB-system och ADB-stödda arbetsrutiner.
Åtgärder måste också vidtas för att säkerställa att åsyftade vinster uppnås.
Jag kommer senare (kap. 6) atl utförligt behandla hur kravel på ekonomisk
slyrning och kontroll bör uppfyllas.
Bälire informaiion och beslutsunderlag. Genom användning
av ADB kan ofta riktigare, fullständigare och aktuellare uppgifter
tillhandahållas. Vidare kan uppgifter lättare ställas samman och analyseras på
olika sätt. Härigenom kan informationsunderlaget för beslut i enskilda ärenden
och för olika former av planering förbättras.
Snabbare ärendehandlåggnhig. Användning av ADB gör det
möjligt alt snabbare och enklare ta fram uppgifter och att utföra konlroller.
Vidare kan informationsutbyte samt uppsättning och expediering av beslut ofta
ske med hjälp av ADB. Detta kan användas för alt förkorta lidema för att
handlägga ärenden och för atl fä fram snabbare beslul.
Bälire uppföljning och koniroll. ADB-lagrade uppgifter kan
ställas samman i form av driftslatislik, utfallssiffror o. d. Detla skapar
förulsältningar lör effektivare uppföljning och kontroll av verksamheters
tillstånd och utveckling, effekter av ålgärder m. m.
Bättre arbetsJÖrhållanden. Åtskilligt kontorsarbete är f.
n. rutinbetonat. Sådant arbele kan till stor del överföras till datorer.
Samtidigt måste emellerlid framhållas all nya arbetsuppgifter i samband med
ADB också kan vara rutinbetonade. Med hjälp av ADB kan ofta tunga arbeten som
alt söka i arkiv, liggare o. d. göras lättare. ADB är således i många fall ett
medel atl avskaffa eller minska förekomslen av olämpliga arbetsuppgifter eller
arbetsmiljöer. Man måste dock vara vaksam så atl ADB inle för med sig
ogynnsamma effekier av annal slag.
Bättre prestationer och service. Användning av ADB gör det
lättare atl sprida information till allmänhet och förelag samt till andra delar
av den offentligaförvaltningen. Det gäller såväl information till enskilda
individer, företag m. m. i ärenden som rör dem själva som information av mer
allmän karaktär. Vidare kan man med ADB-leknikens hjälp förbättra servicen på
expeditioner (försäkringskassor, arbetsförmedlingskontor o. d.). ADB-iek-
Prop.
1978/79:121 62
niken möjliggör även nya lyperav service till allmänheten,
annan offentlig verksamhet och näringsliv.
Nya organisations- och arbetsformer. ADB-tekniken ger nya
möjligheler att lösa olika lekniska och administrativa uppgifter och kan härigenom
öka handlingsfriheten när man skall ulforma arbetsrutiner. ADB-tekniken
förbättrar bl. a. ofta förutsättningarna föratt decentralisera verksamheter.
Samtidigt bör nämnas att utveckling och införande av ADB-system tar tid och
kostar pengar. Användning av ADB kan härigenom i en del fall försvåra
förändringar.
Övergången lill ADB medför ofta all ambitionsnivån höjs i
olika avseenden, t.ex. i form av bättre service eller bättre
arbetsförhållanden. Sådana förbättringar kan leda till atl kostnadema för en
verksamhet blir högre än tidigare. Förhållandena före och efter övergången till
ADB är således inte utan vidare jämförbara. För alt inte övergången till ADB
skall medföra atl kostnaderna ökar mer än som har planerats, måste man i
samband med utveckling av ADB-system göra noggranna analyser och avvägningar i
fråga om syftena med och ambitionsnivån på datorstödet. Det förutsätter i sin
tur att ett fullständigt och korrekt beslutsunderlag tas fram på olika stadier.
Beslutsunderlagets kvalitet är således av avgörande betydelse vid investeringar
i ADB-system och datorstödda arbetsrutiner. Jag återkommer senare (kap. 6)
lill dessa frågor.
ADB är således primärt att betrakta som ett hjälpmedel i
myndigheternas verksamhet. Samtidigt är det uppenbart att det rör sig om ett
hjälpmedel av myckel speciell karaktär därigenom att del kan få vittgående
konsekvenser i olika avseenden. Avvägningar mellan olika syften och ambitions-
och kostnadsnivåer är därför inte de enda avvägningar som måste göras i samband
med utveckling av ADB-system. Det finns också en rad andra förhållanden som på
olika sätt påverkar hur ADB bör få användas och hur ADB-funktioner bör
organiseras.
Viktiga sådana förhållanden är särskilt följande:
-
Samhällets och
förvaltningens sårbarhet
-
Rättssäkerhet
och integritetsskydd
-
Arbetsförhållanden
och sysselsättning
-
Medbestämmande
för personalen
-
Decentralisering
- Insyn i förvaltningen
Samhällets och förvahningens sårbarhet. Datorer är, i
likhet med annan avancerad teknik, känsliga för stömingar. Åtgärder måsle
därför vidtas för att trygga och säkerställa att ADB-beroende verksamheter
fungerar. Vad som behövs är åtgärder som skyddar mot och begränsar effekterna
av oavsiktliga och avsiktliga stömingar i ADB-funktioner och verksamhei som är
beroende av sådana funklioner. Målsättningen måsle vara atl inom rimliga
gränser göra samhällel motståndskraftigt mot stömingar, dvs. begränsa
sårbarheten lill en godtagbar nivå.
Prop.
1978/79:121 63
Rättssäkerhet och iniegrileisskydd. Många av de uppgifter
som insamlas och hålls registrerade med hjälp av ADB är integrilelskänsliga
eller av andra skäl i behov av sekretesskydd. Dessa uppgifter måste skyddas
mot oavsiktligt eller avsiktligt avslöjande och mot påverkan och förstörelse.
Den personliga integriteten vämas bl. a. genom atl beslut rörande enskilda
skall grundas på riktiga och relevanta uppgifter. Vidare bör uppgifier i regel
inte användas lör andra ändamål än sådana som de är insamlade för eller den
berörde eljest får antas känna till. Datalagen och datainspektionen har tillskapats
i syfte att ge statsmaktema effektiva insirumeni för all bevaka integritetsfrågor.
ArbeLsJörhållandcn och sysselsättning. Övergång till ADB
och användning av ADB-hjälpmedel påverkar ofta arbetsförhållandena på flera
sätt, inte enbart i positiv riktning. Eftersom staten i egenskap av
arbetsgivare bör tillhandahålla en fysiskt och psykiskt tillfredsställande
arbetsmiljö i vid mening, måste effektema av ADB uppmärksammas i vad avser
sysselsättning och arbetsmiljö. I detla ingår all arbetsuppgiftema skall
lillgodose rimliga krav på självbestämmande, omväxling och utveckling för
individen. Vidare innebär det att sådana förändringar som påverkar arbetsförhållanden
och sysselsättningsmöjligheter skall göras med största möjliga hänsyn lill
evenluella omställningsproblem för berörd personal.
Medbestämmande. Den arbetsrättsliga lagstiftningen och det
avtal (MBA-S) om medbestämmande som slutits av statens avialsverk och personalorganisationerna
ger personalen rätt lill insyn och medbestämmande i arbetslivet. Detla gäller
även frågor om rationalisering och administrativ utveckling. Rälien till insyn
och medbestämmande blir särskilt vikiig i samband med förändringar som påverkar
arbetsuppgifter, arbetsformer, kontakter med andra personer o. d., dvs. sådana
förändringar som införande av ADB kan medföra. Jag återkommer till detta
senare i samband med att syslemutvecklingsfrågoma behandlas (kap. 7).
I här nämnda frågor rörande sårbarhet, integritet och
effekier på arbetslivet pågår som tidigare har framgått utredningsarbete eller
överväganden med anledning av nyligen utfört utredningsarbete.
DeceniraUserhig. ADB-lekniken har starkt förbättrat
möjlighetema alt överblicka och samordna verksamheter och att sprida och utbyta
information. ADB-lekniken har hiltills ofta förknippats med ökad
centralisering men kan också vara ett vikligl medel för decentralisering.
Det bör enligt min mening vara en strävan att där så är
lämpligt och rationellt decentralisera arbetsuppgifter och delegera
beslutsfunktioner i statsförvaltningen. Detta gäller givetvis också i samband
med användningen av ADB. Del är vidare av regionalpolitiska skäl samt av
säkerhets- och sårbarhetsskäl önskvärt atl få lill stånd en viss geografisk
spridning av resurserna för utveckling och drift av ADB-system.
Insyn i förvaltningen m. m. Användningen av ADB medför att
förvaltningens sätt atl arbeta förändras. För enskilda individer viktiga och
ofta
Prop.
1978/79:121 64
känsliga uppgifter lagras allt oftare på datamedier och
blir därigenom lättare atl finna och alt föra över lill andra myndigheler. En
vikiig fakior i samband med användning av ADB är därför alt allmänheten har
insyn i statsförvaltningen och övrig offentlig förvallning.
Offentlighetsprincipen får inte elimineras eller inskränkas genom användning
av ADB.
Jag vill i detta sammanhang också la upp en annan fråga.
Den offentliga förvaltningen uppfattas av många som opersonlig och formalistisk
("byråkratisk"). Stora ansträngningar görs för att avhjälpa delta.
Det är viktigt att användningen av ADB inle leder till att nya byråkratiproblem
skapas som bieffekt till i vissa avseenden bättre tjänsier och service. Som
exempel villjag nämna att ADB-framställda blanketter o. d. i många fall är
svårtolkade. Ett annat kan vara att man utformar ADB-systemen sä alt de i alllför
stor utsträckning ersätter personliga kontakter mellan allmänhet och
myndigheter.
Vid ulformningen av de riktlinjer och regler för
användningen av ADB i statsförvaltningen som presenteras i del följande har en
slrävan varit att beakta nämnda förhållanden. De bör också beaktas i del
fortsalla arbetel med ADB i statsförvaltningen och vid överväganden angående
enskilda ADB-system och datacentraler.
Jag vill också något beröra hur avvägningsfrågoma bör
hanteras i samband med utveckling och förändring av ADB-syslem. Den naturliga
gången är att myndighetema utarbetar beslutsunderlag och fattar beslut och att
de, om det är fräga om siörre och viktigare förändringar, underställer dessa
sialsmakiernas prövning. Jag återkommer senare (kap. 6) lill i vilka former
detta bör ske.
Myndigheterna bör i beslutsunderlagen för ADB-system
redovisa vilka avvägningar som görs i fråga om syften och ambitionsnivåer.
Vidare bör anges vilka förhållanden som särskilt bör beaktas samt vilka konsekvenser
som olika lösningar får.
Med ledning av detta är del sedan statsmakternas sak alt
pröva om avvägningama är rimliga med hänsyn till olika intressen. Före denna
prövning bör, i den mån inte förslagsställande myndighet redan har gjort det,
synpunkter inhämtas från olika fackmyndigheter och andra berörda myndigheter
och organ. Flera viktiga aspekter, främst effektivitet, integritet och
tolalförsvarshänsyn, bevakas redan nu i mer eller mindre institutionaliserade
former med hjälp av de centrala rationaliseringsorganen, datainspektionen och
överstyrelsen för ekonomiskt försvar.
5.2 Behovet av riktlinjer m. m.
Hittills har det endast i relativt begränsad utsträckning
funnits av statsmakterna formulerade allmänna rikflinjer och regler för
användning av ADB och organisation av systemutveckling och datordrift i
statsförvaltningen.
Prop.
1978/79:121 65
Av de regler som finns bör särskilt nämnas de som gäller
anskaffning och finansiering av ADB-utrustning. De innebär att generellt
användbar ADB-utrustning anskaffas centralt av statskontoret och finansieras
via en särskild fond, statens datamaskinfond. Vidare är myndighetema inom den
civila statsförvaltningen enligt rationaliseringsförordningen (1975:567, ändrad
1976: 121 och 1977:601) ålagda att vid utveckling av ADB-system och annan
rationaliseringsverksamhet så tidigt som möjligt samråda med statskontoret i
frågor som är av större omfattning eller av principiell betydelse. Särskilda
föreskrifter finns för myndigheters planläggning av informationsbehandling i
krig i sådana fall då ADB används i fred och kan ifrågakomma i krig.
På enskilda verksamheisområden, främst justitie- och
försvarsdepartementens områden, finns därutöver utförligare regler. Jag
återkommer senare (kap. 6) till dessa.
Användning av ADB för administrativa ändamål har i regel
betraktats som en del av området rationalisering och administrativ utveckling.
Statskontoret, som är ceniral förvaltningsmyndighet för denna verksamhet inom
den civila statsförvaltningen , har liksom andra myndigheter med uppgifter på
ADB-området i åtskilliga frågor tillämpat intemt formulerade riktlinjer och
praxis.
Därutöver påverkas, som nämnts, användningen av ADB i
statsförvaltningen av generella regler som t. ex. reglerna om offentlighet och
sekretess, datalagen samt medbestämmandelagen och medbestämmandeavtal för
statsförvaltningen.
Ett omfatlande material som rör statsförvaltningens
användning av datorer föreligger nu från offentliga ulredningar och enskilda
myndigheter. Bl.a. kan nämnas betänkanden och rapporter från dalasamordningskommittén,
datainduslriutredningen, datalagstiftningskommiltén och sårbarhetskommittén.
Myndigheter som presenterat utredningsmaterial av intresse i detla sammanhang
är bl.a. datainspektionen, försvarets rationaliseringsinstitut, statskontoret,
riksrevisionsverket och statens industriverk. Vidare har kompletterande
utredningsarbete ulförts inom regeringskansliet.
Föreliggande material visar atl det i flera avseenden
finns behov av en fastare ordning när det gäller användning av ADB och lör hur
ADB-frågor bör handläggas i statsförvaltningen. I delta syfte bör riktlinjer
utfärdas.
De
riktlinjer det kan bli fråga om är av olika karaklär. 1 vissa fall rör del sig
om allmänna principer som bör ligga till grund för överväganden i det konkrela
fallel. Som exempel kan här nämnas val av drifilösning för ADB-system. I andra
fall är det fråga om bindande anvisningar ellerföreskrifter som normalt skall
följas av alla myndigheter. Sådana anvisningar bör utformas för beslutsgången
och beslutsunderlaget i samband med större systeminvesleringar. 1 åler andra
fall bör riktlinjerna ges formen av råd, rekommendationer och vägledande
exempel. Som exempel kan här nämnas 5-Riksdagen 1978179. I saml. Nr 121
Prop.
1978/79:121 66
frägor om va! och tillämpning av metoder och leknik för
vissa momenl i systemutvecklingsarbetet och lör lösande av tekniska och
organisatoriska uppgifter.
Jag är medveten om att riktlinjer kan ha vissa nackdelar.
ADB används lör mycket skiftande ändamäl och i många olika miljöer.
Utvecklingen går dessutom snabbt. Riktlinjer kan därför medföra viss risk för
stelbenthet och även i övrigt verka hämmande. Jag anser likväl att övervägande
skäl lalar för att riktlinjer av olika slag behöver utfärdas.
Kostnadema för utveckling och drift av ADB-system i
statsförvaltningen uppgår numera till stora belopp. Redan detta är skäl för att
utfärda riktlinjer.
1 åtskilliga fall har problem av olika slag uppkommil,
bl.a. avsevärda kostnadsökningar och förseningar i utvecklingsprojekt. Detta
talar också lör alt styrmedel i form av riktlinjer behövs.
Vid utveckling och drift av ADB-system inom skilda
myndigheter och verksamhetsområden uppkommer en rad frågor och problem av samma
eller likartad nalur. Förutsättningar för atl utfärda riktlinjer finns därtör
även i detta avseende.
Genom riktlinjer och regler kan en viss enhetlighet och
kvalitativ miniminivå skapas i verksamhet där ADB används i stor omfattning.
De bör vidare minska osäkerheten om vad som skall beaktas i samband med ADB.
Jag anser således nu tiden vara mogen för atl i samlad
form låla riksdagen ta del av de principer jag anser bör ligga till grund för
utveckling och drift av ADB-system samt om de riktlinjer somjag avser utfärda
eller vidta åtgärder för att få fram.
Jag vill betona att de riktlinjer som presenteras i del
följande inle har till syfte att ändra huvudprinciperna för uppgifts- och
ansvarsfördelningen mellan myndigheterna och statsmakiema eller mellan
myndighelerna och cenlrala organ av lyp staiskonioret, riksrevisionsverkei,
dalainspektionen m.fl. Myndigheterna skall således även framdeles vara
ansvariga för sin egen verksamhei. Det gäller även när det är fråga om ADB. Ett
sådant betraktelsesätt är också en naturiig följd av vad jag inledningsvis i
delta kapitel har anfört om att ADB är atl se som ett hjälpmedel i
myndigheternas verksamhet.
5.3 Medverkan från politiskt ansvariga
Jag vill här något beröra hur politiskt ansvariga
instanser och personer medverkar och bör medverka i frågor om användning av ADB
i statsförvaltningen.
ADB-frågor kan förenklal sägas vara av två slag, nämligen
dels allmänna eller övergripande frågor om regler och förfaranden som syftar
till alt tillgodose krav på iniegrileisskydd, begränsad särbarhet, god
arbetsmiljö, lägre kostnader osv., dels frågor om användning av ADB i olika
konkreta
Prop.
1978/79:121 67
fall, dvs. enskilda ADB-system och datacentraler. Till den
senare kategorin hör också frågor om anskaffning av ADB-utrustning.
Vad gäller frågor av övergripande art tar regeringen
initiativ till ulredningar m. m. och utfärdar riktlinjer. Vikligare frågor
säsom t.ex. införandet av datalagen och inrättandet av dalainspeklionen
underställs riksdagen. Självfallet har riksdagen också själv möjlighet att ta
initiativ till utredningar och andra åtgärder.
Även i vad gäller frågan om ADB skall användas i ett visst
konkret fall tas initiativet ofta av regeringen. Det sker i form av att uppdrag
ges till vederbörande myndighei eller all en särskild uiredning tillsätts. Den
fortsatta politiska prövningen av sådana frågor sker sedan ofta inom ramen för
budgetarbetet. Vissa frågor behandlas dock som särskilda ärenden utan direkl
tidsmässig anknytning till budgetarbetet. Beslut om större ADB-system underställs
riksdagen.
Ärenden avseende anskaffning av ADB-utrustning, slutligen,
handläggs i särskild ordning. Alla anskaftningar till ett värde överstigande
300000 kr. underställs regeringens prövning.
Regering och riksdag tar således på flera olika sätl
ställning i ärenden rörande såväl övergripande ADB-frågor som frågor som avser
enskilda ADB-system och datacentraler. Även uianför regering och riksdag medverkar
emellertid riksdagsledamöter eller andra förtroendevalda i handläggningen av
frågorom användning av ADB. Dessa bereds som nämnts ofta inom ramen för det
offentliga kommittéväsendet. Det är därvid vanligt att företrädare förde
politiska partierna medverkar.
Många ADB-användande myndigheter har lekmannastyrelser i
vilka politiskt förtroendevalda personer ingår. Inom ramen för styrelsearbetet
uppkommer frågor om utveckling och drift av ADB-system såväl i form av enskilda
ärenden som i samband med behandlingen av planerings- och budgetfrågor.
Riksdagsledamöter eller andra förtroendevalda ingår även i
styrelserna för de centrala organ som har uppgifter på ADB-området, t. ex.
statskontoret, försvarets rationaliseringsinstitut, dalainspeklionen och
riksrevisionsverket, samt i slyrelsen för DAFA.
Ett aktivt deltagande av politiker i kommittéers och
verkstyrelsers behandling av frågor rörande ADB tjänar flera syften. Det ger
möjlighet atl medverka i beslut samt lill nära och konkret insyn i ADB-frågor
och deras konsekvenser. Vidare ger del tillfällen till utbyte av informaiion
och åsikter mellan sakansvariga och ADB-personal å ena sidan samt personer med
politiskt ansvar å andra sidan. Delta bör bidra till att skapa ökad ömsesidig
kunskap och förståelse förde avvägningar som måste göras i samband med
användning av ADB. Likaså bör ett aktivt deltagande av politiskt förtroendevalda
personer underlätta för kommittéer och myndigheter all la fram och presentera
det beslutsunderlag och den information i övrigi som statsmaklerna behöver.
Prop. 1978/79:121 68
Det finns emellerlid anledning att ytterligare förstärka
politikernas insyn och inflytande i ADB-frågoma. Ökad medverkan av politiskt
(örtroende-valda bör leda till att flera politiskt verksamma personer aktivt
intresserar sig för och skaffar sin kunskaper om dessa frågor. Vidare bör
politiskt förtroendevalda i många fall komma med pä ett tidigare stadium i
frågornas beredning och i tidiga beslutsled. Det är ocksä nödvändigt att sådana
personer ges reella möjligheteratt påverka ADB-användningen, t.ex. hur utvecklingsarbetet
skall bedrivas samt hur driftlösningar skall utformas. Förutsättningarna
härtör kan väsentligt törbättras genom den handläggningsordning lör beslut om
utveckling och införande av större ADB-system som jag senare (kap. 6) kommer
att redogöra för.
Ökad information bör skapa bättre förutsättningar för
riksdagsledamöter och andra förtroendevalda att följa och påverka användningen
av ADB. Informationen och beslutsunderlaget kommer som jag senare (kap. 1 I)
återkommer lill att förbättras på flera sätt.
Även medverkan av politiker på nya sätt och i flera roller
än f.n. kan tänkas. Enligt min mening bör man i viktigare utvecklingsprojekt
kunna bereda politiskt förtroendevalda personer, t. ex. de som ingår i den
aktuella myndighetens styrelse, tillfälle att följa arbetet i referensgrupper
eller på annal sätt. Även i samband med viktigare förberedande ulredningar avseende
större omorganisationer av datordrift bör det i vissa fall vara värdefullt att
personer med politisk förankring medverkar.
I den utredning av organisationen lör de cenlrala
uppgifterna avseende rationalisering och ADB somjag nyligen tillkallat (kap.
14) kommer även att övervägas hur centrala organ bör medverka vid granskning av
beslutsunderlag för ADB-system. I denna granskning bör enligt min mening även
politiskt ansvariga personer medverka.
6 Styrning av ADB-användningen i statsförvaltningen m.
m.
Jag övergår nu till att behandla frågor rörande hur
statsmaklerna på olika sätt och med olika medel skall kunna få bättre insyn i
och inflytande över användningen av ADB i statsförvaltningen. Även frågor som rör
effektiviteten i systemutvecklingen och dalordriften uppmärksammas.
Jag lämnar försl en kort redogörelse för nuvarande
ordning. Gällande principer lör planering, styrning och samordning på
ADB-området presenteras därvid kortfattat. Därefter redogör jag för de
särskilda styrformer som tillämpas på försvars- och justitiedepartementens
områden.
Vad jag nu (kap. 6) tar upp är inte avsett atl gälla för
affärsverken.
6.1 Nuvarande ordning
6.1.1 Altmän reglering
Den grundsyn på frågor om planering, styrning och
samordning vid användning av ADB i statsförvaltningen som f. n. gäller framgår
av regering-
Prop.
1978/79:121 69
ens ställningstaganden och uttalanden i samband med att
bestämmelserna i Kungl. Maj:ts beslut den 13 juni 1969 lör statens
datamaskinfond utfärdades samt i instruktionen (1975: 569) för statskontoret
och rationaliserings-löiordnmgent 1975: 567, ändrad 1976: 121, 1977: 601). Den
innebär att ADB är ett bland flera hjälpmedel lör rationalisering vars
användning i första hand måste underordnas de verksamheter för vilka ADB
används.
Grundsynen
avspeglas i uppgifts- och ansvarsfördelningen på central myndighetsnivå.
Statskontoret, som är central förvaltningsmyndighet för den statliga
rationaliseringsverksamheten uianför försvarsdepartementets område, skall
enligt instruktionen svara för samordning i fräga om anskaffning och
utnyttjande av datamaskiner inom statsförvaltningen.
Statens
datamaskinfond är en kapitalfond för anskaffning och finansiering av generellt
användbar ADB-utrustning i statsförvaltningen, affärsverken dock undantagna.
Syftet med fonden, som inrättades år 1969, är att underlätta planeringen och
samordningen när det gäller anskaffning och utnyttjande av ADB-utrustning.
De skäl
som anfördes för att finansiera anskaffningen av ADB-utrustning över en
kapitalfond var flera, bl.a. att anskaffningsplanerna för ADB-utrustning kan
fastställas vid en senare lidpunkt än eljest, att förflyttningar av utrustning
från en myndighet lill en annan underlättas, att kostnadsregleringen mellan myndigheter
som använder gemensam utrustning förenklas samt att kostnadsredovisningen
underlättas i samband med programbudgetering genom atl myndigheterna endast
belastas med periodiserade kostnader.
Anskaffningen tillgår så att statsmyndigheter anmäler behov
av ADB-utrustning till statskontoret. Verket avger därefter en gemensam anslagsframställning
lör den datamaskinutrustning som skall anskaffas över datamaskinfonden.
Myndigheterna redovisar dock numera också i särskild bilaga till
anslagsframställningen vilka behov av dalamaskinutrustning som har anmälts till
statskontoret. I sin anslagsframställning tar myndigheterna vidare upp
eventuella behov av medel för datamaskinbearbelningar.
Slutlig ställning i anskaffningsärenden las i samband med
beslut om själva upphandlingen. Statskontoret beslutar i dessa ärenden. När upphandling
avser belopp över 300000 kr. underställs beslutet regeringens
prövning.
I rationaliseringsförordningen, liksom i allmänna
verkssladgan (1965:
600), åläggs statsmyndigheterna att vidla de ålgärder som
behövs för att verksamheten inom resp. ansvarsområde skll kunna bedrivas så
rationellt som möjligl. Rationaliseringsåtgärder kan avse såväl myndighetens
inre organisaiion och arbetsformer som myndighetens förhållande till allmänheten
och till andra myndigheler.
Myndighet bör enligt ralionaliseringsförordningen vid
utveckling av ADB-system och annan rationaliseringsverksamhet så tidigt som
möjligt samråda med statskontoret i frågor som är av större omfattning eller av
Prop.
1978/79:121 70
principiell belydelse. 1 förordningen ges myndigheterna
vidare bl.a. vägledning i fråga om när de bör anlita DAFA och Statskonsult AB.
Beslämmelserna kan i dessa delar komma att ändras som ell resultat av
monopol-utredningens (B 1977:08) arbete. Dessulom föreskrivs i förordningen alt
myndighetema skall samråda med statskontoret i fråga som avser anlitande av
privat servicebyrå lör drift av ADB-system.
I ralionaliseringsförordningen finns således ett
instrument för att förbättra planeringen, styrningen och samordningen när det
gäller utveckling av större ADB-system inom den civila delen av
statsförvaltningen.
Särskilda bestämmelser för användning av ADB finns även i
tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen samt när det gäller
integritetsskydd av persondata och beredskapsplanering inom totalförsvaret.
Andra förhållanden som bör nämnas i detta sammanhang är
att i synnerhet större ADB-projekt många gånger har föregåtts av särskilda
utredningar, ofta av en statlig kommitté, och atl viktigare beslut i dem
normall fattas av regering och riksdag.
Att bedöma om ADB eller annan teknik skall väljas för alt
lösa olika arbetsuppgifter åvilar i första hand de enskilda myndigheterna.
Även ansvaret för utveckling och drift av ADB-system vilar näslan hell på den
myndighet som svarar för verksamheten i fråga. Planeringen och stymingen på
ADB-området kan därför sägas vara decentraliserad i väsentliga delar trots den
styming och samordning, som följer av den centraliserade anskaffningen av
ADB-utrustning och rationaliseringsförordningens föreskrift om samråd med
statskontoret.
Även när det gäller ADB tillämpas säledes i stort
principen alt myndighelerna själva är ansvariga för alt deras verksamhei
bedrivs på ett effektivt sätt.
6. / .2 Särskild samordning
Pä några förvaltningsområden finns, utöver ovan nämnda
generella bestämmelser, särskilda föreskrifter om samordning och samråd när
det gäller ADB.
Överbefälhavaren har ett övergripande ansvar för
Jörsvarsmaktens utveckling och inrikining samt avvägning på lång sikt. Det
planerings- och ekonomisystem som byggts upp inom del militära försvaret syftar
bl. a. lill att säkerstäUa statsmakternas och överbefälhavarens ledning och
samordning.
Inom försvaret medverkar ett antal olika instanser i
planering, styming och samordning av ADB-användningen. Regeringen har år 1975
tagit ställning till den långsiktiga inriktningen av
informationssyslemutvecklingen (Informationssystemplan 82). Överbefälhavaren
behöver tillse att att det finns en väl genomförd planering för samordning av
utveckling av informationssystem samt anskaffning och utnyttjande av
ADB-utrustning för försvarsmakten som helhet. Han ger närmare direktiv om
olika projekt. Vida-
Prop. 1978/79:121 71
re tar överbefälhavaren årligen fram en plan lör informationssystemutveckling
och uppbyggnad av datorkraft inom försvarsmakten för den närmaste
tio.rsperioden. Överbefälhavaren har även tillsatt en samordnings-och styrgrupp
för ADB-frågor.
FRI, som inom försvaret samordnar anskaffningen och
utnyttjandet av ADB-utrustning, samordnar och slöder systemutvecklingen vid de
olika myndighetema. En särskild föreskrift anger hur myndighetema skall samråda
med FRI vid utveckling av datorstödda informationssystem. Samråd skall ske
under det inledande skedet av systemutvecklingen, vid val av teknisk lösning,
när slutligt systemförslag föreligger och när anskaffning av utrustning skall
ske.
Inom försvaret tillämpas principen alt användarna har
huvudansvaret när det gäller att avgöra om datateknik skall utnyttjas. Utvecklingen
måste dock anpassas lill de samordningskrav som överbefälhavaren bevakar. För
vissa system gäller särskilda krav på samordning m. m. Det är därvid angeläget
atl planeringen samordnas så att datamaskinulrusining, programvaror, samband,
skydd, lokaler saml drift- och underhållsorganisation blir integrerade från
början.
I regleringsbrev har regeringen tagit ställning till hur
vissa ADB-system får utvecklas innan regeringen på nytt skall fatta beslut om
fortsatt utveckling.
Genom
informationssystem- och datakraftplaner liksom genom den samordning som utövas
av regeringen bedöms de viktigaste frågorna för datakraftens uppbyggnad kunna
lösas. Vilka system som skall utvecklas, deras tidsförhållanden, eventuell
samordning med andra system, finansiering och ansvarsförhållanden bedöms kunna
planeras på detta sätl. Utnyttjandet av systemen kan därigenom decentraliseras
och bli en fråga för myndighetema inom ramen för de riktlinjer som
statsmakterna anger.
?ä justitiedepartementets område sker sedan mitten av
1960-talet en central samordning av myndigheternas användning av ADB, framför
allt systemutvecklingen. Huvuddelen av datasystemen på detta område ingår i
rättsväsendets informationssystem (Rl). En särskild kungörelse (1970:517) om
rättsväsendels informationssystem reglerar samarbetet mellan de myndigheler som
medverkar i Rl-projeklet. Frågor om nya system eller väsentliga ändringar i
syslem bereds av samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (SARI).
Inom
Rl-projektet upprällas varje år en utvecklingsplan för en femårsperiod. Planen
är alllså rullande. Utvecklingsprojekt som ingår i Rl etappindelas och en
särskild beslutsordning tillämpas. För- och efterkalkyler görs i de olika
projekten.
Utöver reglerna i Rl-kungörelsen finns särskilda bestämmelser
i regleringsbrev förde stora myndighetema inomjustitiedeparlemenletsområde,
nämligen rikspolisstyrelsen, domstolsverket och kriminalvårdsstyrelsen. I
regleringsbrev för resp. anslag anges hur stora resurser som får användas
Prop.
1978/79:121 72
lör datorbearbetningar m. m. och för vilka system och
ändamål resurserna får användas. Dessutom gäller att förslag till nya
ADB-rutiner, eller väsentligt ändrade ADB-rutiner, vilka inte skall ingå i Rl,
skall underställas regeringen. Förslagen skall åtföljas av kostnadsberäkningar
och lönsamhetskalkyler.
Syftet med Rl-projektet är främst att förenkla och
förbättra informationsutbytet mellan myndigheterna inom rältsväsendel. Ett
annat syfte med Rl-projektet är att skapa underlag för planering inom rättsväsendet.
Detta ställer krav på samordning av definitioner m. m. i informationssystemen.
Sådan planering leds från justitiedepartementet.
Inom justitiedepartementets område och inom det militära
försvarel förekommer alllså en starkare samordning av användningen av ADB än
för förvaltningen i övrigt. Samordningen torde i första hand kunna ses som uttryck
för de beroendeförhållanden mellan olika inslanser som finns inom resp. sektor.
Inom det militära försvarel lorde också ekonomiska förhållanden i vid mening
ha motiverat samordning.
6.2 Utredningar m.m.
Frågor om planering, styming och samordning av
användningen av ADB inom statsförvaltningen har behandlats av
datasamordningskommitlén (DASK) samt, i olika sammanhang, av
riksrevisionsverket (RRV), statskontoret och försvarets
rationaliseringsinstitut (FRI). Nämnda tre myndigheler har dessutom pä
regeringens uppdrag nyligen tillsammans genomfört en utredning på detta område.
Deras arbele som därvid samordnades av en ledningsgrupp har redovisats i en
rapport. DASK behandlade främst principiella frågor medan de tre myndigheterna
inriktade sig på stymings- och effektivitetsfrågor av mer närliggande natur. De
två utredningsinsatserna kompletterar emellertid varandra i viktiga avseenden.
En redogörelse för DASK:s betänkande i här aktuella delar
samt för de synpunkier som har framkommit vid remissbehandlingen av betänkandet
bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga {bilaga 3). I bilagan bör
vidare redogöras för de överväganden och förslag som ledningsgruppen
presenterade i sin rapport samt de synpunkier på rapporten som RRV,
statskontoret och FRI lämnade på förslagen när de överlämnade rapporten till
regeringen presenteras.
6.3 Sammanfattande överväganden
Hittills har det således endast i relativt begränsad
utsträckning funniis särskilda regler för användning av ADB och handläggning av
ADB-frågor.
Allt eftersom användningen av ADB har ökal och
erfarenheler av nuvarande former för handläggning och beslul i ADB-frågor har
vunnits, har emellertid vissa svagheter och brisler visal sig i fråga om hur
ADB används
Prop. 1978/79:121 73
och ADB-frågor handläggs. Bl. a. har felbedömningar i de
ekonomiska kalkylerna och i utvecklings- och genomlörändeplanerna för eh rad
ADB-projekt gjorts. Även sättet alt planera och bedriva sådana projekt har
kritiserats. De problem och brister som finns har fått stor uppmärksamhei i
den allmänna debatten. Därvid har krav på åtgärder för att förbättra planeringen,
stymingen och samordningen av användningen av ADB framförts. Det bör nämnas atl
angivna svagheter och brister ingalunda är unika för statsförvaltningen.
Jag anser att ålgärder behöver vidtas för atl förbättra
planeringen, styrningen och samordningen när det gäller användning av ADB inom
statsförvaltningen.
Åtgärder bör vidtas för att stärka statsmaktemas faktiska
möjlighet att påverka användningen av ADB. Frågor som regeringen och i
viktigare fall riksdagen bör ta ställning till är ADB-systemens ändamål,
ambitionsnivån i datorstödet, system- och driflslrukturerna saml i vilken takt
ADB skall införas på olika områden. För att statsmaktema skall ges bätire
möjligheter att följa och påverka användningen av ADB krävs också ökad
enhetlighet i den formella handläggningen.
Åtgärder bör vidare vidtas för att få till stånd ökad
effektivitet i myndighetemas användning av ADB, såväl i utvecklingsarbetet som
i dalordriften. Detta är angeläget bl. a. med hänsyn till de stora resurser
som numera används för utveckling och drift av ADB-system.
Åtgärder behövs också för atl ge användama och andra som
berörs av systemen bättre möjligheter lill insyn och infiytande. Åtgärderna bör
vidare medverka till atl öka även allmänhetens insyn i hur ADB används i statsförvaltningen.
Jag vill redan här sammanfatta de olika åtgärder som bör
vidtas. Dessa är i korthet följande:
1.
Formella regler
utfärdas för elappindelning, beslutspunkter och beslutsunderlag i samband med
systeminvesleringar. Reglema för beslut rörande siörre och viktigare
investeringar samlas i en särskild handläggningsordning.
2.
Planering och
administration av ADB-drift förbättras. Större datacentraler åläggs atl
utarbeta årliga verksamhetsberättelser.
3.
Myndigheternas
redovisning ordnas så atl kostnadema för ADB kan urskiljas och ADB särredovisas
i myndigheternas anslagsframställningar.
4.
Myndighetemas
planering av ADB-användningen förbättras och de åläggs att i anslutning till
anslagsframslällningama redovisa pågående och planerad utveckling och drift av
ADB-system.
5.
Anvisningar om
hur ADB bör administreras inom myndighelerna utfärdas.
De olika åtgärdema beskrivs närmare i det följande. Del
bör framhållas att här nämnda åtgärder främst avser sådan administrativ
dalabehandling som förutsätter att mer betydande resurser sätts in
Prop.
1978/79:121 74
för utveckling av ADB-system och anpassning av
ADB-utrustning eller för drift och underhåll av ADB-system.
De olika åtgärdema bör tillsammans medverka till att
stärka statsmaktemas inflytande över myndigheternas användning av ADB i stort
och att öka myndigheiernas effektivitet vid utveckling och drift av ADB-system.
Vidare eftersträvas att öka användarnas inflytande och allmänhetens insyn i
dessa frågor.
De ökade kraven på redovisning och presentation av
utvecklingsprojekt och drift är av central betydelse lör statsmakternas
möjligheter atl följa och påverka ADB-användningen hos myndigheterna. Föratt
uppfylla kraven måste många myndigheter förbättra sin planering och sina
rutiner på detta område.
En förbättrad planeringoch styrning av ADB-användningen i
den statliga förvaltningen medför i åtskilliga fail ökad belastning på
myndigheterna och dalacentralema men också på de centrala
rationaliseringsorganen och regeringskansliel. Detta måsle enligt min mening
accepteras med hänsyn till att de eftersträvade förbättringarna är synnerligen
angelägna. Vissa organisatoriska förändringar kan också bli nödvändiga. Jag
återkommer senare härtill.
6.4 Ansvarsförhållanden
Jag vill i detla sammanhang något utveckla min syn på
frågan om ansvarsförhållandena i statsförvaltningen mellan myndigheter och regeringen
när det gäller användning av ADB.
1 den svenska statsförvaltningen är ansvarei och rälten
atl beslula i stor utsträckning delegerad lill ämbetsverken. Dessa är inom
ramen för gällande regler ansvariga för den verksamhet som har ålagts dem.
Häri ingår inle bara ansvaret för verksamheten som sådan utan även de former
och del säll på vilkel verksamheten bedrivs. Genom bl.a. allmänna verksstadgan
och rationaliseringsförordningen markeras myndigheternas skyldighet att
fortlöpande vara uppmärksamma på arbetets rationalisering.
Del övergripande ansvarei för all statligt finansierad
verksamhet bedrivs på lämpligt sätt vilar dock helt naturligt ytterst på
statsmaklerna. Dessa har således ett ansvar även för effektivitet och
rationalisering hos myndigheterna. Statsmakternas ansvar kommer lill uttryck på
fiera sätt. Genom budgetprocessen bestäms t.ex. inriktning och kvalitetsnivå på
statsverksamheten. Statsmakterna har vidare inrättat särskilda centrala organ,
t. ex. statskontoret, riksrevisionsverket och försvarets rationaliseringsinstitut,
som på olika sätl skall verka för ökad effektivitet i statsförvaltningen. Ett
annat sätt för regeringen alt påverka effektiviteten i den statliga
verksamheten är att tillkalla och ge direkliv lill särskilda kommittéer.
Införande av ADB-system i statsförvaltningen får ofta
genomgripande
Prop.
1978/79: 121 75
eflekter på organisation, beslutsprocess,
arbetsförhållanden och investeringsutgifter. Även problem av rättslig och
etisk natur kan uppkomma. Långsiktiga bindningar görs i fräga om administrativa
rutiner och investeringar i s. k. programvara och maskinell utrustning. Andra
bindningar uppkommer genom atl ADB-system på skilda verksamhetsområden samordnas.
Sammanlaget leder detta till att beslut om att införa ADB-syslem
ofta inte kan ändras utan stora svårigheter och kostnader. ADB-beslut medför i
mänga fall således långsiktiga bindningar.
Enligt min mening måste därför statsmakterna ges bätire
möjligheter att dels påverka lör vilka ändamål och med vilken ambilionsnivå ADB
tas i bruk. dels följa viktigare syslemutvecklingsprojekt. Behovet all
förbättra statsmakternas insyn och möjlighet till påverkan gäller inte minst de
tidiga stadierna i systemutvecklingsarbetet. Statsmakterna bör också ges bättre
möjligheter att följa med vilken effektivitet verksamheten bedrivs vid datacentralerna
i slatslörvaltningen.
Jag vill också beröra ett annat förhållande i detta
sammanhang. Under senare år har i den allmänna debatten förts fram krilik
avseende utvecklingen av ADB-system inom statsförvaltningen. Kriiiken har
ibland mer allmänt avsett metoder och synsätt. Det hävdas t.ex. ofta all del
inom statsförvaltningen finns en övertro på stora och komplicerade centrala system.
I andra fall har kritiken avsett olika verkningar av enskilda ADB-system samt
även de sätt på vilka de har beslutats och genomförts.
Ulan att gå in på en närmare prövning av det berättigade i
denna krilik anserjag att man kan dra den slutsatsen att det är nödvändigi alt
statsmakterna bättre preciserar vad myndighetema skall beakla vid användning
av ADB och hur ADB-frågor skall handläggas.
Ökade insatser av olika slag kommer även atl krävas av de
cenlrala ef-fektivitetsorganen, dvs. statskontoret, försvarets
rationaliseringsinstitut och riksrevisionsverket.
Det mer markerade ansvarstagande från sialsmakiernas sida
för användningen av ADB i statsförvaltningen som jag förordar innebär inte
någon ändring av nuvarande allmänna regler för ansvars- och uppgiftsfördelning
mellan regeringen och myndigheter. Klarare riktlinjer för vad som gäller vid
användning av ADB i statsförvaltningen ändrar inte myndigheiernas ansvar för
hur riktlinjerna tillämpas i den konkreta situationen. Bättre beslutsunderlag
innebär endast atl beslutsfaiiarna får bättre förutsättningar att fatta riktiga
beslut i frågor som de redan har ansvar lör.
Enligt min mening bör statsmakternas ansvarstagande på
ADB-området i här aktuella avseenden främst avse inriktningen av
utvecklingsarbetet och resursfrågor samt de sätt på vilka systemutveckling och ADB-drift
bedrivs. 1 det följande skall jag behandla de olika åtgärder som behöver
vidlas.
Prop. 1978/79: 121 76
6.5 Handläggning av systeminvesteringar
6.5.1 Allnuinna synpunkier
Enligt min mening har frågor som rör utveckling av
ADB-system ägnats för liten uppmärksamhet, särskilt i förhållande till den
uppmärksamhet som ofta ägnas frägor om val av själva utrustningen. Intresset
och åtgärderna bör i högre grad än f. n. inriktas på de tidigare leden i
ADB-systemens tillkomst, eftersom möjligheterna till styming och annan
påverkan är störst under de tidiga skedena. Kostnadema för utrednings- och
utvecklingsarbetet är dessutom ofta betydande.
ADB-systemens närmare användning och egenskaper fastställs
efter hand som de utvecklas. Förbättrad styrning och kontroll måste därtör till
stor del ta sikte på beslutsprocessen och beslutsunderlaget för de enskilda
systeminvesteringarna.
Beslutsprocessen måsle enligt min mening utformas så att
förändringar i lörutsättningarna kan beakias. Detta förutsätter atl arbetet
indelas i etapper och att man lör varje etapp omprövar och förbättrar
beslutsunderlaget med ledning av det fortsatta utredningsarbetet och gjorda
erfarenheter. Det är särskilt viktigt att kostnadsberäkningar saml ekonomiska
kalkyler och bedömningar av effektema i övrigi revideras allt eftersom arbetet
fortskrider.
Jag anser vidare att det i många fall är angeläget med
försöksverksamhet av olika slag i utrednings- och utvecklingsarbetet. Det
gäller bl. a. när det är fråga om stora ADB-sysiem som skall användas i hela
landet och om ny teknik e. d. Jag vill samtidigt framhålla vikten av att
försöksverksamhet utformas och planeras med tanke på främst att den skall ge
vägledning för det forlsatta arbetet, inte som ett första sleg i ett
genomförande i stor skala.
6.5.2 Särskild hundläggningsordning
För att ge beslutsfattare och andra intressenter bätire
möjligheter till styrning och kontroll bör enligt min mening formella regler
utarbetas och fastställas för elappindelning, beslutspunkter och
beslutsunderlag vid utveckling och införande av siörre eller på annat sätt
vikliga ADB-syslem inom statsförvaltningen. De regler som skall gälla för
beslutsgång och beslutsunderlag i samband med sådana systeminvesteringar bör
samlas i ett särskilt dokument, en s.k. handläggningsordning. Av denna bör
framgå vilket ansvar i hithörande frågor som åvilar regeringen, de cenlrala
rationaliseringsorganen och övriga berörda myndigheter.
Reglerna för beslutsprocessens utformning bör baseras på
en uppdelning av ADB-arbeiet i ett antal etapper eller akliviieier, nämligen
initiering, förstudie, huvudstudie, systemkonstruktion, drift och förvaltning
samt e/-terstudie. Ett ADB-system bör normalt genomlöpa de nämnda etapperna
eller aktivitetema. Övergång från en etapp lill näsla skall föregås av beslut
Prop. 1978/79: 121 77
av en ansvarig instans. Ett tillfredsställande
dokumenterat beslutsunderlag skall vid varje beslutspunkt tillhandahållas
beslutsfattarna.
6.5.3 Besliilspiniklcr där stalsmaklerna bör medverka
Enligt min mening ärdet angeläget atl statsmakterna i
högre grad än hittills uttryckligen lar ställning till frågor om ambitionsnivå
o.d. i samband med datorstöd, dvs. frågor om bl. a. grad och typ av service i
olika avseenden, till utvecklings- och genomförandeplaner och till de faktiska
och tänkbara effekterna av ADB-system i vid mening. Detta följer av det ansvar
som statsmakterna enligt vad jag tidigare anfört måste leva upp till när det
gäller användning av ADB.
Regeringens och i viktigare fall riksdagens direkta
medverkan i beslutsprocessen bör enligt min mening normalt dock kunna
begränsas till större och viktigare systeminvesteringar och till några från
styrningssynpunkt särskilt viktiga etappövergångar i dessa.
Jag återkommer senare (avsnitt 6.5.4) till vad som bör räknas
som större och viktigare systeminvesteringar.
Vad gäller de tillfällen då regeringen bör ges tillfälle
att ta ställning till utvecklingsprojekt är enligt min mening regeringens
medverkan angelägen vid granskningen av förstudien, då beslut fattas om utredningsarbelels
närmare inriktning. Vidare bör den ges tillfälle att granska huvudstudien
eftersom ett heltäckande material då skall föreligga men mer kostnadskrävande
aktiviteter normalt inte har påbörjats. Innan eit större och viktigare syslem
tas i drift bör regeringen slutligen få tillfälle atl kontrollera hur systemet
uppfyller ställda krav och att det får rimliga effekter i övrigt.
Avsteg från etappindelningen bör i undantagsfall kunna ske
om särskilda skäl löreligger. Tidpunkterna för regeringens prövning får då
bestämmas i annan ordning.
Behovet av och lämplig tidpunkt lör ett ställningslagande
från statsmakternas sida när ADB-systemen är färdiga och skall införas kan
diskuteras. Jag är naluriigtvis medveten om problemen med att stoppa ett projeki.
De förbättringar av beslutsunderlagen som här beskrivs bör dock medföra att
detta inte blir aktuellt annal än i sällsynla undanlagsfall. Det är viktigt atl
denna beslutspunkt läggs på ett så sent siadium alt alla konsekvenser kan
bedömas, alllså i princip när systemet är färdigt att las i drift. Regeln bör
dock tillämpas med urskiljning så atl kostnadskrävande fördröjningar undviks.
Om en större investering i utrustning med läng leveranstid måste göras, kan
det finnas skäl att samordna den sista beslutspunkten med
upp-handlingsbeslutet. Det bör därför avgöras för varje projekt, t. ex. vid
ställningstagandet till huvudstudien, var denna beslutspunkt bör ligga. Inget
bör heller hindra regeringen atl avstå från denna kontrollpunkt. Detla bör dä
uttryckligen klargöras.
De systeminvesteringar som följer den särskilda
handläggningsordningen förutsätts på lämpligt sätt bli anmälda för riksdagen i
samband med för-
Prop.
1978/79:121 78
eller huvudstudien samt i övrigt om förutsättningarna
väsentligt förändras. Den ordning som här beskrivs får konsekvenser för de
centrala ralionali-seringsorganens medverkan i beslutsprocessen. Omfattningen
av och formerna lör denna medverkan kommer att preciseras i handläggningsordningen.
6.5.4 Projekt som bör följa den särskilda
handläggningsordningen rn. m.
Statsmakternas direkta medverkan i beslutsprocessen när del gäller en
skilda systemutvecklingsprojekt bör som nämnts begränsas till i första
hand större eller på annat sätt vikliga projeki. Det kan visserligen vara
svårt att utforma lämpliga krilierier för att i ett tidigt skede skilja ut de
pro
jekt som bör underställas statsmakternas prövning. En enkel och klar kon
kretisering av kriierierna behövs dock för att undvika oklarhet. Det är en
ligt min mening bättre att något för många projekt prövas än alltför få.
En rad kriterier kan i och för sig vara skäl för
statsmakternas direkta medverkan som beslutande instans för enskilda
ADB-projekt. En begränsning och konkreiisering av kriierierna avses ske i
arbetet med att ulforma en handläggningsordning. Ett lämpligt sätt att
praktiskt pröva olika kriterier eller kombinationer av krilerier innan de
fastställs kan vara alt undersöka vilka projekt som skulle beröras inom några
verksamhetsområden.
När det gäller mindre systeminvesteringar krävs enligt min
mening således inte stalsmaklemas direkta medverkan på olika stadier i
utvecklingsarbetet. För atl systemen skall ges en ur ekonomisk och leknisk
synvinkel lämplig utformning samt för alt projektarbetet skall bedrivas på ett
korrekt sätt, bör dock reglerna i handläggningsordningen beträffande etappindelning,
beslutspunkter och dokumentation tillämpas även i dessa fall. Olika
omständigheter kan för övrigt medföra att en mindre sysleminveslering i ett
senare skede föranleder medverkan av centralt ralionaliseringsorgan eller
statsmakiema.
6.5.5 Synpunkter på besUitsuiiderlagets innehåU
Avsiklen är att i handläggningsordningen närmare ange vad
beslutsunderlaget på olika stadier skall innehålla (beskrivningar, planer,
kalkyler osv.) samt vilken kvalitet det skall ha. Del finns inle anledning att
här gå in djupare på delta.
Jag vill i detla sammanhang emellertid ta upp ett par
viktiga aspekter som berör beslutsunderlagets innehåll.
Den ena aspekten gäller utformningen av kostnadsberäkningarna
och de ekonomiska kalkylerna. En grundläggande förutsättning för en förbätirad
styrning och kontroll av syslemutvecklingsprojekt är alt sådana beräkningar
och kalkyler i de olika etapperna och skedena uppställs på likartal sätt eller
på annal sätt görs jämförbara. Kalkylgränsen fören enskild sysleminveslering
skall i princip vara densamma och kalkylpostema skall kunna igenkännas i det
beslutsunderlag som vid olika tillfällen underställs rege-
Prop.
1978/79:121 79
ringen. Vidare bör man i ökad ulsiräckning göra
känslighelsanalyser av koslnadsberäkningar och ekonomiska kalkyler. Härvid kan
t.ex. kalkyl-räntan, kalkylperioden och volymutvecklingen varieras.
I de fall kostnadsberäkningar och ekonomiska kalkyler
påverkar om utveckling och drifl av ett ADB-system skall ske inom myndigheien
eller vid servicebyrå e.d. uppkommer särskilda problem. För att beräkningama
och kalkylema i sådana fall skall bli rättvisande ärdet viktigt att samtliga
koslnader, således även kostnader för central ledning och administration, tas
med i myndighelsaltemativet.
Som jag senare (kap. 10) återkommer till bör ekonomisk
kalkylering priorileras när det gäller insatser på metodområdet.
Den andra aspekten har en något vidare innebörd. Del är
viktigt all man vid utveckling av ADB-system utgår från de uppgifier som skall
lösas och den organisaiion i vilken datorstödet skall användas. Det är med
andra ord verksamheten som skall styra valet och utformningen av leknik och
inte tvärtom. Detla får dock inte innebära atl maleriella regler o.d. lämnas
ulan diskussion i samband med utredning och utveckling av ADB-system.
Under arbetet med att utforma ett ADB-system kan det visa
sig att vissa lagar och andra materiella regler medför att ADB-systemet blir
särskilt komplicerat. Detla bör i så fall uppmärksammas av ansvarig myndighei
vid förstudien eller huvudstudien och anmälas för regeringen. Motsvarande bör
gälla även vid eftersludier.
Om en förändring av regelsystemet väsentligt kan förenkla
användningen av ADB bör detta enligt min mening prövas. Självfallet måste dock
förändringar i regelsystem i syfte att förenkla adminislralionen alltid göras
med viss försiktighet och med beaktande av rättvise- och
rättssäkerhets-aspekter. De administrativa vinsterna måste noggrant vägas mot evenluella
nackdelar i andra avseenden.
6.5.6 Övrigt
Många av de vikligare systeminvesteringama har tillkommit
på förslag av offenlliga utredningar. Den eiappvisa beslutsgång somjag här har
redovisal bör även lillämpas när utredningsarbetet rörande ell ADB-system sker
inom en kommitté. Anknytningen till handläggningsordningens regler kan ske på
flera sätl. Regeringen bör t.ex. i direktiv kunna föreskriva atl förslag om
användning av ADB skall uppfylla kraven för förstudie eller huvudstudie.
Regeringen bör också kunna överlåta på en uiredning att själv välja hur långl
utredningsarbetet skall föras i denna del.
En viktig föruisättning för att syftet med det etappvisa
utvecklingsarbetet och beslutsfallandet skall uppnås är att tidpunkten för den
reform eller administrativa åtgärd för vilken ADB-systemel skall användas inte
låses i förväg eller fastställs med god lidsmarginal för utvecklings- och
genomförandearbetet. Del är angelägel alt detta beakias av kommitiéer när de
lämnar förslag till tidpunkter för reformers genomförande o. d.
Prop.
1978/79: 121 80
Jag avser alt snarast la initiativ lill det arbele som
behövs lör alt lämpligt utformade föreskrifter avseende handläggningsordning
skall kunna utfärdas.
Därvid fär ocksä övervägas pä vilkel sätt det kan vara
lämpligt att beakta de motsvarigheter lill handläggningsordningen som redan
tillämpas på några omiåden. främst inom försvaret och på justitiedepartementets
område. Ett sätt kan vara att den allmänna handläggningsordningen kompletteras
med speciella bestämmelser på dessa och andra områden.
Det är en angelägen uppgift att på alla områden inom
statsförvaltningen bekämpa byråkratisering. Detta måste självfallet även prägla
den närmare utformningen av handläggningsordningen och de sätt på vilka olika inslanser
avses medverka i arbets- och beslutsprocessen på ADB-området. Myndigheterna
måste få stöd, så att de kan uppfylla de krav som ställs utan onödigi
merarbete. De cenlrala ralionaliseringsorganen har här en vikiig uppgift.
6.6 Effektiv datordrift
Med hänsyn till den stora omfattning som dalordriften vid
statliga datacentraler m. m. numera har och de kostnader den för med sig måste
stor uppmärksamhet ägnas åt effektiviteten i denna drift.
De många driftenheterna och det stora inslaget av
gemensamma frågor och problem gör enligt min mening att det bör finnas goda
förutsättningar att uppnå effektivitetsvinster inom datordriften. Härtill
kommeratt denna hittills har ägnats jämförelsevis begränsad uppmärksamhet frän
rationaliseringssynpunkl.
Åtgärder för att effektivisera datacentralernas verksamhei
kan dock inte ersätta insatser i syfte alt ge ADB-systemen en med hänsyn till
de totala driftkostnadema lämplig utformning.
Kraven på effektivitet vid en ADB-driftenhel kan
självfallet inle heller drivas utan att användarnas och övriga berördas skäliga
krav på ADB-systemens servicegrad m. m. beaktas.
Det förhållandet atl koslnadema för ADB-ulruslning sjunker
eller är ungefär konstanta samtidigt som personalkostnadema stiger gör dock alt
det i en effektiv dalordrift numera inte alllid behöver ingå lika höga krav på
kapacitetsutnyttjande av utrustningen som tidigare.
Den övervägande delen av ADB-produktionen sker f. n. vid
ett begränsat antal siörre datacentraler eller produktionsenheter. Åtgärder för
att höja effektiviteten i datordriften bör därför i första hand inriktas på
dessa.
Jag vill betona att effektivitetskraven inle påverkas av
om datacentralen är en serviceenhet med flera uppdragsgivare eller om den i
huvudsak betjänar endast en myndighet.
För au underlätta för verks- och ADB-ledningarna vid
myndighelerna att planera och styra ADB-produktionen behövs enligt min mening
en lörbätt-
Prop. 1978/79:121 81
rad intern och extern rapportering. Myndigheter med mer
omfattande datordrift bör åläggas att årligen lämna en kombinerad
verksamhetsberättelse och verksamhetsplan. Detta dokument bör utformas med
beaktande av de förutsättningar som gäller för resp. datacentral. En
huvuduppgift skall härvid vara att informera om beläggningen i fråga om
personal och utrustning, service till användama, saml ekonomiska frågor. För
myndigheter med mindre omfattande dalordrift bör krav ställas på viss utökad
ekonomisk redovisning i anslutning till anslagsframställningen.
Jag avseratt snarast ta initiativ till det arbete som
behövs föratt lämpligt utformade anvisningar skall kunna utfärdas.
6.7 Frågor om anslagsframställningar och redovisning m. m.
1 det följande behandlas omfattningen och utformningen av
underlag för beslut rörande utveckling och drift av ADB-syslem i de årliga
anslagsframställningarna eller andra framställningar lill regeringen samt
vissa frågor med anknytning till planering, budgetering, redovisning och
uppföljning av ADB-verksamheten.
Vad gäller anskaffning av ADB-utrustning och behandling av
sådana frågor i anslagsframställningarna förordas, somjag senare (kap. 9)
återkommer till, t. v. ingen ändring.
6.7.1 Myndigheternas anslagsframställningar och särskilda
Jramställ-ningar
En viktig fråga är hur erforderiig information bör
fördelas mellan myndighetemas anslagsframställningar och särskilda
framställningar.
Den beslutsprocess, i vilken anslagsframställningarna från
myndighelerna ingår, är tidsmässigt utdragen och förutsätter avsevärd
permanens eller förutsebarhet i de verksamheter som budgeteras. Projekt
avseende utveckling av större ADB-system har i regel inle dessa egenskaper.
Jag anser det därför inte vara rimligt all knyta besluten för sådana projekt
till den ordinarie budgetprocessen. I stället bör beslutsgången anpassas till
projekten. Det är mot den bakgrunden den tidigare nämnda handläggningsordningen
för större och viktigare systeminvesleringar skall ses. För sådana projekt bör
myndighetema göra särskilda framställningar lill regeringen på fastställda
stadier i projektarbetet.
För att medel för det fortsatta arbetet i projekten skall
kunna disponeras bör dock myndigheterna göra preliminära beräkningar av
medelsbehovet under de kommande åren och begära resp. uppta medel härför i
anslagsframställningen. Medlen ställs sedan lill förfogande efter beslut om
fortsatt arbele. Även någon form av bemyndigandeieknik bör i vissa fall kunna
användas för att anvisa kostnadsramar för tidskrävande projekt.
Övrig ADB-verksamhet, dvs. utvecklingsprojekt för vilka
inte den särskilda haiidläggningsordningen tillämpas, underhållsarbete samt
ADB-drift, bör liksom hittills behandlas i den ordinarie budgetprocessen.
Jag återkommer (avsnitt 6.7.3) till frågan om
redovisningens uiformning.
6-Rik
Prop. 1978/79:121 82
6.7.2 Redovisningens omjailning m. m.
Den information om ADB-användningen i statsförvaltningen
som i dag lämnas till statsmakterna och de möjligheler lill insyn och styming
som den ger är enligt min mening ett utiryck för en låg ambitionsnivå när det
gäller planering, styrning och samordning i dessa frågor. En höjning av ambitionsnivån
förutsätter en ulföriigare och mer differentierad behandling av olika
ADB-tnriktade aktiviteter. Särskilt bör redovisningen av siörre utvecklingsprojekt
förbättras.
Även om del är angeläget att förbättra statsmaktemas insyn
och därmed skapa bättre möjligheter alt styra de resurser som används för
systemutveckling och ADB-drift måste dock en avvägning göras mellan det ökade
arbete myndighetema får med att åstadkomma särredovisningar av olika slag saml
den nytta och användning som statsmaktema har av informationen.
En utgångspunkt när det gäller kraven på myndighetemas
redovisning av ADB-användningen i anslagsframställningarna - och därmed också
kraven på myndigheternas intema redovisning bör vara att de skall gå att
uppfylla utan stora förändringar av myndighelemas redovisningssystem och de
möjligheler som dessa syslem erbjuder. En fortsatt höjning av ambitionsnivån
måsle sättas in i ett mera långsiktigt perspektiv.
De ADB-resurser som i första hand bör särbehandlas i
anslagsframställningar och den intema redovisningen är enligt min mening
särskilda ADB-enheter (utvecklingsavdelningar, datacentraler, stansavdelningar
o.d.) och personal som i huvudsak har ADB-inriktade arbetsuppgifter. Däremot
finns del i regel inle behov av all kunna urskilja och särredovisa
användar-personalens medverkan i utvecklingsarbete och ADB-drift.
RRV förordar (bilaga 3 avsnitt 2.4) en mer långtgående
redovisning av ADB-användningen i myndigheternas intema redovisning och i
anslagsframslällningama. Detla gäller både avgränsningen av vad som hänförs
till ADB och detaljeringsgraden. Jag vill dock framhålla att redan den särredovisning
av ADB-användningen inom myndighetema och i anslagsframställningarna somjag anser
lämplig innebär en väsentlig ambilionshöjning i för-hållade till de krav som nu
ställs.
När erfarenheter har vunnils av de åtgärderjag avser vidla
torde det bli aktuellt atl på olika sätl ompröva formerna för särredovisningen.
Även ambitionsnivån kan då övervägas.
6.7.3 Redovisningens utjörmning i anslagsframställningarna
Det grundläggande kravet på redovisningen i
anslagsframslällningama måste vara att myndighetema skall presentera
användningen av ADB på ett sådani sätt att statsmaktema fär överblick över de
ADB-inriktade aktiviteterna i sin helhet.
ADB-användningen behandlas inte på samma sätl vid olika
myndigheler. Kraven på redovisningen i anslagsframställningarna bör enligt min
mening anpassas härtill.
Prop.
1978/79:121 83
Begränsade krav pä redovisning och informaiion bör ställas
på myndigheter som i ringa utsträckning använder ADB.
En samlad presentation av ADB-användningen bör alltid
göras. I anslagsframställningen bör därför lämnas en kort redogörelse för
vilka syslem som är i drifl eller under utveckling. För att helheten skall
framgå bör alltså även de syslemutvecklingsprojekt som följer den särskilda
handläggningsordningen las med. Omständigheter av betydelse för ADB-användningen
och den service som lämnas bör belysas.
Vidare bör i en ekonomisk översikt de sammantagna
ADB-kostnaderna redovisas. Med samma indelningar m. m. som i denna bör även
ADB-kostnadernas fördelning på systemutveckling resp. ADB-drift redovisas. För
ADB-projekt som följer särskild handläggning upptas medel i vanlig ordning.
Dessa får dock disponeras först efter särskilda beslut.
I de fall ADB-användningen inte är funktionellt redovisad
i anslagsframställningen skall under olika verksamhelsgrenar eller program
anges däri ingående koslnader och kostnadsförändringar avseende
systemutveckling och ADB-drift. Resurser för ADB kan säledes liksom hittills
redovisas samlat för myndigheten eller fördelat på skilda program m. m.
Sammanställningar av hela ADB-användningen bör, som redan har nämnls, dock
alltid göras.
Myndigheterna bör i särskild ordning få nödvändig
vägledning för utformning av anslagsframställningarna. Arbetel med all la fram
sådana anvisningar pågår inom regeringskansliel.
6.7.4 Utvecklings- och ADB-planer m. m.
För atl statsmakterna skall få en bättre bild av hur
myndigheternas användning av ADB utvecklas vad gäller inriktning, volym,
organisation m. m. behövs enligt min mening en samlad och översiktlig
redogörelse för i princip alla vid en myndighei aktuella ADB-projekt, dvs.
någon form av plan där utvecklingsverksamheten och de resurser som används däri
presenteras. En sådan plan bör förbättra stalsmaklemas möjligheter att ta
ställning till ADB-resursernas inriktning och storlek. Vidare bör statsmaktema
härigenom på ett lidigt stadium kunna uppmärksamma ADB-projekt som kan vara av
särskilt iniresse alt följa. Sådana planer överlämnas lämpligen lill
regeringen i anslutning till anslagsframslällningama.
Behovet av planer av här berörd typ gäller inte bara
rationaliserings- och ulvecklingsarbele med siörre eller mindre inslag av ADB.
Inom många myndigheter behövs en plan för allt rationaliserings- och
utvecklingsarbete. Särskilda ADB-planer kan vara en del av eller uigöra ett
första steg mol mer heltäckande s. k. ralionaliseringsplaner.
Jag vill erinra om att liknande planer förekommer inom
sektorer av statsförvaltningen där en mer utvecklad planering och styming av
ADBoch ralionaliseringsverksamhel redan förekommer saml inom företag.
Prop.
1978/79:121 84
Jag avser närmare pröva de lämpliga formema för
utvecklings- eller ADB-planer av här berörd typ.
Jag anser vidare atl myndigheternas planering vad avser
användning av ADB generellt sett bör förbättras. Myndigheter som använder ADB i
större omfattning bör. som en del av verksamhetsplaneringen, ha en väl utvecklad
rullande planering av utvecklingsarbetet och dalordriften.
Jag vill för egen del också starkt betona behovet av
långsiktighet i beslut på ADB-området. Detta gäller bl. a. sådana aspekter på
ADB-användningen som val av ambitionsnivå i datorstödet, systemstruktur,
driftform osv. En förbättrad planering när det gäller utveckling och drifl av
ADB-syslem bör underiätta långsikliga bedömningar i dessa frågor och bör
således bidra till att ADB används i enlighet med stalsmaklemas intentioner.
Jag har redan behandlat hur utveckling och drift av
ADB-system bör re-dovisasför statsmakterna. En förbätirad planering bör
avspeglas i kvaliteten på denna redovisning.
6.7.5 Särskilt anslag för administrativ utveckling
I samband med övervägandena om att lillämpa en särskild
handläggningsordning för större syslemutvecklingsprojekt har även övervägts
att inrätta ett särskilt anslag för administrativ utveckling. Genom atl använda
ett sådant anslag skulle beslutsprocessen för större projekt kunna anpassas
till de enskilda projektens natur och inte behöva följa den ordinarie budgetprocessen.
I samband med ställningstaganden om övergång från en etapp lill näsla skulle
regeringen slälla medel lill förfogande från ell samlingsanslag för
administrativ utveckling.
Ett sådani förfarande har emellerlid visat sig vara
förenat med vissa problem. För egen del är jag därför inte beredd att nu
förorda atl ett centralt anslag allmänt används för atl finansiera siörre
syslemutvecklingsprojekt på ADB-området. Jag räknar med atl en tillräckligt
smidig beslulgång bör kunna åstadkommas dels genom en framsynt budgetering av
myndighetsanslagen m. m., dels genom atl del i regleringsbreven görs
erforderliga förbehåll i fråga om medlens användning. Del kan som nämnls även
visa sig lämpligt att använda sig av någon form av bemyndigandeieknik i vissa
sammanhang för att anvisa kostnadsramar för systeminvesteringar.
Jag vill dock inte utesluta att det i vissa fall, t. ex.
när flera myndigheter är verksamma inom ett förvaltningsområde, kan vara
lämpligt atl finansiera gemensamma utvecklingsprojekt från särskilda anslag.
6.8 Anvisningar för ADB
Det kan konstaleras att frågor om användning av ADB
hanteras på olika sätt av statliga myndigheter. Det gäller i fråga om former
för beslutsfattande, planeringsrutiner, projektadminislraiion,
systemutvecklingsmetodik.
Prop.
1978/79:121 85
administration av datordrift m. m. Även myndigheiernas
kompetens- och utvecklingsnivå varierar.
Till en del speglar olikheterna de skilda förutsättningama
för myndigheternas verksamhei och behöver inte innebära någon nackdel. Ett mer
ens-artat beteende och större likformighet bör enligt min mening dock eftersträvas
när enhetlighet eller jämförbarhel är önskvärd t. ex. av samordnings- och
uppföljningsskäl eller när man erfarenhetsmässigt vet atl en teknik eller
metod är överlägsen alla andra.
Mot denna bakgrund harjag även övervägt om anvisningar bör
utfärdas för hur systemutveckling och datordrift bör organiseras och bedrivas
och ADB-leknik bör tillämpas i olika situationer. Lite förenklal kan två typer
av anvisningar urskiljas.
Den ena typen anvisningar avser former för hur
ulvecklingsarbete och datordrift bör organiseras och ledas inom myndigheterna
samt krav på innehåll och kvalitet i sådan verksamhet. Som exempel på områden
som bör regleras kan nämnas uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan verksledning,
sakenheter, rationaliserings- och utvecklingsenheter, ADB-enheter osv.
Den andra typen anvisningar avser hur arbetsuppgifter och
arbetsmoment bör bedrivas samt hur funktioner skall utformas. Det är i detla
fall i huvudsak fråga om val och tillämpning av olika meioder och teknik.
Vad gäller formen för anvisningar anserjag rent
principiellt att bindande anvisningar bör begränsas lill vad som är nödvändigi
för att säkerslälla att erforderiig minimikvalilet kan upprätthållas i fråga om
administration av utvecklingsarbele och datordrift. Del måsle vara möjligl för
de ADB-användande myndighetema all på ett smidigl sätt anpassa utvecklingen och
hanterandet av ADB-system till de förutsättningar som föreligger på resp.
område.
Jag anser alt del finns behov av och förutsättningar för
atl utfärda riktlinjer för hur utvecklingsarbele och dalordrift i stort bör
bedrivas vid myndigheler där användningen av ADB har mer än marginell
omfattning, dvs. av anvisningar av den försia typen. De bör ange hur uppgifter
och ansvar i ett normalfall bör fördelas mellan verksledning, ADB-funktion,
driftenheter och sakenheter. Vidare bör de ange bl. a. vilka
rapporteringsmli-ner och planeringsdokument som alltid bör förekomma. Vad som
här avses är alltså närmast anvisningar om formema för ledningen av den
ADB-inriktade delen av myndighetemas arbete.
Jag avser att vidla åtgärder för atl denna typ av
anvisningar utfärdas. Jag vill i sammanhanget nämna atl riksrevisionsverket
utarbetat ett förslag till sådana anvisningar som bör kunna utgöra ett
värdefullt bidrag till arbetet med anvisningama.
Jag återkommer senare (kap. 10) till frågor om vägledning
när det gäller val och tillämpning av metoder och teknik, dvs. anvisningar av
den andra typen. 1 sådana frågor måste det i huvudsak bli fråga om
rekommendationer, rådgivning och erfarenhetsutbyte.
Prop. 1978/79:121 86
7 Systemutveckling
organisation, arbetsformer m. m.
7.1 Inledning
1 del
följande behandlas frågor rörandehur systemutvecklingsarbete bör organiseras
och var det bör utföras. Vidare behandlas frågor om användning av resurser
uianför den egna myndigheten samt personalens möjligheter och rätl till insyn
och inflytande i systemutvecklingsarbetet.
Begreppet
systemutveckling används ofta som gemensam benämning för en rad olika
arbetsmoment och faser i samband med ADB-systemens tillkomst.
Syslemutvecklingsarbetet inleds vanligen med vad som kan benämnas
systemutredning (etapperna förstudie och huvudstudie enligt avsnitt 6.5.2).
Denna innebär alt behovet av ADB-stöd i en viss verksamhet utreds och alt
användares och övriga iniressenters krav och önskemål specificeras. Med
ledning härav kan förutsättningama för systemet formuleras och det mera
målinriktade utvecklingsarbetet, systemkonstruktionen, påbörjas. Under arbetets
gång görs såväl sakliga, "problemorienierade", som mera tekniskt
inriktade utredningar och utvecklingsinsatser, t. ex. systemutformning och
programmering. Under denna fas fastställs också driflform och utrustning för
systemet. Även aktiviteter som syftar lill all lära berörd personal alt hantera
ett syslem kan innefattas i systemkonstruktionsfasen. Denna avslutas vanligen
med test och försöksverksamhet, varefter drift och förvaltning vidtar.
7.2 Nuvarande
förhållanden, utvecklingstendenser m. m.
7.2.1
Nuvarande förhållanden
Arbetet
med atl utveckla och förbereda genomförandet av ADB-system för administrativa
ändamål i statsförvaltningen sker i olika organisatoriska former. Som
huvudregel kan dock sägas gälla atl myndighetema själva svarar för
systemutvecklingen i enlighel med principen om alt myndigheterna själva är
ansvariga för hur deras verksamhet bedrivs. Inom affärsverk, myndigheler och
verksamhetsområden med omfattande användning av ADB finns därför i regel
särskilda syslemutvecklingsenheter. Dessa enheter ingår i sin tur vanligen i
en ekonomi-, administrations- eller driftavdelning. Som exempel kan nämnas att
utveckUngen av ADB-system inom postgirot i huvudsak är samlad till en
systemsektion inom organisationsavdelningen och att motsvarande uppgifter för
socialförsäkringsområdet är förlagda till en teknisk byrå inom
riksförsäkringsverkets tillsynsavdelning.
1
några fall när flera myndigheter berörs har särskilda organ inrättats för
utveckling och införande av ADB-system. Som exempel kan nämnas
bilre-gistemämnden som ansvarade för utveckling och genomförande i samband med
tillkomsten av de cenlrala bil- och körkorlsregistren. Närdetia arbete var avslutat
överfördes ansvaret för drift och underhåll av systemen till
Prop.
1978/79:121 87
statens trafiksäkerhetsverk varvid bilregisiernämnden
upphörde. Ell annal exempel är centralnämnden för fastighetsdata som ansvarar
för utveckling och införande av ADB-system för fastighetsregistrering, inskrivning
m. m.
Även andra organisatoriska former för utveckling av
ADB-syslem förekommer. I några fall svarar statskontoret för utvecklingen av
sådana system där naturlig huvudman saknas eller där det är fråga om viss
försöksverksamhel. Exempel på detta är utvecklingen av ett informationssystem
för de vetenskapliga biblioteken (LIBRIS) och av ett generellt löneuträkningssystem
(SLÖR). Statskontoret medverkar dessutom i flera fall i den systemutveckling
som sker vid andra myndigheler. Även DAFA svarar för viss utveckling av
ADB-system.
Vidare kan nämnas att upphandling av
"nyckelfärdiga" ADB-system frånmaskinleverantör, konsultföretag e.d.
förekommer. Della gäller enbart mindre system och innebär att systemen är helt
färdiga och kan tas i bruk utan särskild anpassning.
Inom
kommun- och landstingssektorerna är bilden i slorl följande. Nästan alla
kommuner och en stor grupp landsting utnyttjar Kommun-Data AB som utvecklar och
tillhandahåller en rad ADB-system för olika ändamål. De största kommunerna saml
ett mindre antal landsting svarar själva för både utveckling och drift av
ADB-syslem. De utnyttjar emellertid också Kommun-Data AB i viss utsträckning.
Vidare utnyttjar några landsting främst privata servicebyråer för sin
databehandling.
Inom affärsverken och flera myndigheler i
statsförvaltningen i övrigt förekommer vid sidan av administrativ
databehandling även teknisk-vetenskaplig databehandling. För denna typ av
databehandling förekommer såväl atl myndighetema, forskningsinstitutionerna
elc. utvecklar egna system som att de köper färdiga system från
maskinleverantörer, konsultföretag m.fl.
7.2.2 Utvecklingstendenser m. m.
Utvecklingen pä ADB-området har bl. a. medfört ett allt
större utbud av utrustningar av olika slag till lägre priser samtidigt som
deras prestanda har höjts. Vidare har tillgången på system- och programvara bl
a. föratt underlätta framställning av tillämpningsprogram successivi ökal.
Samtidigt förbättras personalens kunskaper om och erfarenheter av
systemutveckling. Även metoderna för systemutveckling har förbättrats.
Utveckling av ADB-system och användning av datorer har därför efter hand på
många sätt blivit enklare. Samtidigt växer dock kraven på ADB-systemen. Bl. a.
används ADB för allt flera och allt mer komplicerade uppgifier inom olika
verksamheisområden. Vidare växer säkerhetskraven på systemen.
Ytterligare några inslag i den pågående utvecklingen skall
nämnas. Ett är framväxten av enklare programmeringsspråk, frågespråk m. m. Ett
annat inslag är utnyttjandet av s. k. databasteknik med särskild programvara
Prop.
1978/79:121 88
för lagring av data som underlättar inmatning, bearbetning
och uttag av registrerad informaiion. Framslällningen av program blir
härigenom mindre beroende av hur dala lagras. Ell annal väsentligt inslag, som
bl.a. är en följd av utvecklingen på datakommunikationsområdet, är atl det blir
allt vanligare med "interaktiv" bearbetning, dvs. bearbetning i
dialog med en dator. Sådan leknik är användbar vid sökning i dalabas,
problemlösning, programmering m. m. Ett tredje inslag i den pågående
utvecklingen är en allt större tillgång på standardprogramvara för olika
uppgifter och funktioner.
Utvecklingen mot allt billigare maskinutrustning och mer
lätthanterlig och mångsidig programvara har skapat förutsättningar för att
sprida framställningen av system och program.
Systemutveckling innebär till stor del atl uireda och lösa
problem. I arbetel måsle man därför välja och tillämpa metoder för en rad
olika aktiviteter och arbetsmoment liksom för planering och bedrivande av
själva utvecklingsarbetet. Stora ansträngningar görs för all ulveckla meioder
för alt mekanisera delar av utvecklingsarbetet, t.ex. programmering och andra
konstmktionsinriktade arbetsmoment. Meioder las också fram för atl underlätta
för användarna atl själva aktivt delta i systemutvecklingsarbetet. Jag
återkommer senare (kap. 10) till frågan om metodslöd m. m.
De frågor som las upp i del följande har behandlals bl. a.
i DASK:s slut-belänkande. Ytterligare synpunkter har framförts i
remissyttrandena. En redogörelse för DASK:s och remissinstansernas synpunkter
bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga (bilaga 4).
7.3 Behovet av ökad effektivitet
Syslemutvecklingsarbele har efter hand blivit enklare i en
rad avseenden. Det finns som nämnls ett aUt större ulbud av standardsystem och
standardprogram för vanligt förekommande tillämpningar. Likaså växer utbudet av
syslem- och programvara för olika lekniska funklioner (databasadministration,
datakommunikation, säkerhetsfunktioner m. m.). Samtidigt kan konstateras atl
kraven på ADB-systemen har ökat och fortsätter att öka. Som exempel kan nämnas
ökade krav på olika säkerhetsfunktioner, på mer avancerat och flexibell
datorstöd samt på alt ADB-systemen skall anpassas bättre till personalens och
de datorslödda verksamhelemas förutsättningar och behov.
Utveckling och införande av ADB-system och därmed
sammanhängande förändringar i övrigt är, när det är fråga om mer omfattande
datorstöd, i regel en mycket personalinlensiv och kostnadskrävande verksamhei.
Med ledning av tidigare (avsnitt 2.2) presenterade siffror kan kostnadema för
systemutveckling i statsförvaltningen inberäknat affärsverken beräknas uppgå
till ca 350 milj. kr. för budgetåret 1978/79. Det är därför angeläget att alla
möjligheter atl höja effektiviteten i syslemutvecklingsarbetet prövas.
Prop. 1978/79:121 89
7.4 Användar- och personalinflytande m.m.
ADB-system måsle vara ändamålsenliga, dvs. väl ägnade alt
siödja eller förbilliga de verksamheier för vilka de är avsedda. Vad jag här
avser är alltså kraven på att statlig verksamhet skall bedrivas effektivt och
fungera väl i vid mening. Många ADB-system syftar till att ge direkt stöd i
förvaltningsarbetet eller påverkar på annat sätt direkl personalens arbele.
Det hävdas ibland atl man i de riksomfattande ADB-systemen
hittills i alltför hög grad har tillgodosett de centrala användarnas behov av
datorstöd. Del antas bl.a. bero på att systemutvecklingen skett centralt och
med hjälp av utomstående experter. De kravspecifikationer som har lagls till
grund för systemkonstruktionerna kan härigenom ha blivit ofullständiga och
bristfälliga i de delar som rör användningen regionalt och lokalt.
För atl
ADB-syslem skall fungera väl måste enligt min mening den kunskap och
erfarenhel som finns bland personalen nyttiggöras i syslemutvecklingsarbetet.
Vidare torde systemen komma all utnyttjas effektivare om de olika användama får
reella möjligheler alt påverka ADB-systemens utformning. I de fall ADB-syslem
även direkl påverkar arbetet inom andra myndigheter, måste även dessa få
möjlighet att påverka systemen. Särskilt när det är fråga om ett samordnat
datorstöd för flera uppgifter i verksamheter som bedrivs regionalt och lokalt
och i vilket flera personalkategorier berörs, ställs stora krav på det
utredningsarbete som skall läggas lill grund för beslul om ambilionsnivå för
och utformning av datorstödet.
Jag vill i sammanhanget också framhålla atl ADB-systemen
inte bara skall ulformas med hänsyn till vad som är bra för arbetet inom den
statliga förvaltningen. Systemen måste också utformas med lanke på vilka konsekvenser
de får för andra intressenier, t. ex. kommuner, landsting, näringsliv och
enskilda eller grupper av individer. Dessa kan beröras på flera sätt, t.ex. som
uppgiftslämnare eller mottagare av datorframställda meddelanden eller annan
information. Självklart skall också datorframställda meddelanden utformas så
att de lätt kan förstås av de enskilda människorna.
Genom den
rätt lill medbeslämmande i arbetslivet som lillkommer de anslällda enligt
medbestämmandelagen m. m. och de avtal om medbestämmande som har träffals i
enlighel med denna lag har de anställda möjligheter att genom sina fackliga
organisationer påverka beslut om att utveckla och införa ADB-syslem. Detta bör
skapa goda garaniier för alt framlida ADB-system kommer alt tillgodose
personalens krav i fråga om arbetsinnehåll, fysisk och psykisk arbetsmiljö och
arbetsförhållanden i övrigt. Del är viktigt att man finner lämpliga former
förde anställdas medverkan i utrednings-, utvecklings- och genomförandearbete
avseende ADB-system.
Det räcker emellertid inte atl tillvarata olika användares
kunskaper i utvecklingsarbetet och att ge dem tillfälle alt påverka systemels
uiformning och arbetel när systemet har tagits i drift. Att ulforma väl
fungerande ADB-system kräver också att de metoder och arbetsformer som används
i utrednings-, utvecklings- och genomförandeskedena är ändamålsenliga
Prop. 1978/79:121 90
och tillämpas pä ett riktigt sätt. Insaiser måste därför
göras för att få fram och sprida kunskap om metoder och arbetsformer för
systemutveckling liksom för alt underiätta för användarna att medverka i
systemutvecklings-arbetet. Jag återkommer senare lill dessa frågor (kap. 10).
7.5 Datorstödets utformning för enhetliga administrativa
verksamheter
En för statsförvaltningen viktig fråga rör ADB-systemens,
dvs. datorstödets, utformning när det gäller administrativa verksamheter som
förekommer i hela landet och som är eller bör vara enhetliga. Hittills har
gemensamma ADB-system utvecklats cenlralt för sådana verksamheter. Det bör
framhållas att gemensamma system inte utesluter regionala och lokala
kompletteringar till dem. Gemensamma system behöver inte heller innebära
central drift.
Ett alternativ till att ulveckla enhetliga och gemensamma
ADB-system för hela landet kan vara att ulveckla eti flertal olika ADB-system
inom varje större verksamhetsområde. Dessa system kan därvid ulformas olika
för olika delar av landet. Om systemen dessulom utvecklas på skilda håll,
skulle skillnaderna i förhållande till nuvarande ordning röra både utvecklingsarbetets
organisation och bedrivande och datorstödets utformning.
Valet behöver emellertid inle slå mellan centralt
utvecklade, enhetliga ADB-syslem resp. flera skilda ADB-system för samma
ändamål. Jag vill något utveckla min syn på dessa frågor.
Det finns enligt min mening starka skäl fören gemensam,
cenlralt styrd och sammanhållen systemutveckling när det gäller datorstöd för
sådana administrativa verksamheter som inte är regionalt eller lokall
avgränsade och som måsle vara enhetliga i hela riket. De lagar och maleriella
regler i övrigt som ligger till grund för dessa syslem är gemensamma för hela
landet. Det är angeläget att tillämpningen av lagar och regler i sådana fall
blir så enhetliga som möjligt, så att individer, förelag etc. så långt möjligl
behandlas lika oavsell var i landet de befinner sig. Flera av de faktorer som
starkast styr innehållet i och användningen av ADB-system på ett verksamhetsområde
är således gemensamma för hela landet.
Ekonomiska skäl talar också för en samlad systemutveckling
för dessa system. Alternativet skulle nämligen innebära avsevärt dubbelarbete i
form av parallell utveckling av ADB- tillämpningar för samma arbetsuppgifter.
Även samordningsskäl talar för gemensam systemutveckling
inom geografiskt spridd enhellig verksamhet. Del är ofta prakliskl om dala vid
behov kan utväxlas mellan olika enheier och organisatoriska enheter. Likaså
finns det ofta behov av att kunna sammanställa data från olika håll. Detla
underlättas om utvecklingsarbetet bedrivs gemensamt. Andra fördelar är bättre
möjligheter atl utnyttja samma utrustning och för personalen att byta
arbetsställe inom resp. verksamhet.
Prop. 1978/79:121 91
Den omständigheten alt systemutvecklingen i viss
utsträckning bör centraliseras innebär inte att denna verksamhet behöver
förläggas till Stockholmsområdet. När t. ex. en ceniral myndighet är förlagd
till viss ort i landet, ter det sig naturligt atl systemutvecklingen sker pä
den orten. Jag återkommer senare (avsnitt 7.7) till denna fråga.
Jag
övergår nu lill frågan om datorstödets utformning. Gemensam, cenlralt styrd
och sammanhållen systemutveckling innebär inte atl alla regionala och lokala
enheter skall ha samma datorstöd. Man kan tänka sig variationer pä flera sätt.
Det torde fördel första inte i alla verksamheter vara nödvändigt eller ens
önskvärt med datorstöd till alla regionala och lokala enheter som sysslar med
en viss verksamhet. De störsla behoven av datorstöd finns i regel hos de
större enheterna. Man kan vidare länka sig olika lösningar för datorstödet inom
samma verksamhelsområde, varoch en avsedd för enheter av olika storlek eller
karaktär. En möjlighet kan härvid vara att bygga upp ADB-stödel i form av
relativt självständiga delsystem varvid något eller några delsystem endast
används av större enheter som har särskilda behov härav. Likaså kan man länka
sig speciella delsystem för vissa typer av regioner, t. ex. storstäderna eller
glesbygdskommuner.
Om datorstödet skall variera, ärdet dock viktigt all de
olika systemlösningarna verkligen är samordnade så att underhållet av dem blir
enkelt och billigt. Där så är lämpligt bör det gå lätt atl utbyta data mellan
enheter med olika former av datorstöd, att sammanställa data m. m. Det bör
också vara enkell att övergå från en form av datorstöd till en annan.
Del är enligt min mening angeläget atl för- och nackdelama
med identiskt resp. i olika avseenden skiljaklligt datorstöd utreds i varje
enskilt fall.
7.6 Organisatorisk förläggning av systemutveckling
Hur systemutvecklingen organiseras och bedrivs är en fråga
om avvägning mellan fiera skilda intressen. Det finns exempelvis fördelar med
alt skapa närhet mellan användare och utvecklare men också mellan utvecklare
och driftpersonal. Givelvis måste man alllid även beakta all utvecklingsresurserna
skall utnyttjas så effektivt som möjligt och att systemul-vecklingskoslnadema
hålls inom givna ramar.
Syslemulvecklingen i administrativa verksamheter med
omfaitande datorstöd ärsom nämnts i regel föriagd till enheter inom
myndighelemas centralförvaltning - så är fallel i flertalet affärsverk - eller
lill de myndigheler som centralt är ansvariga för resp. verksamhetsområde
(riksskalteverkei, riksförsäkringsverket m.fl.). Även andra lösningar
förekommer, t. ex. inrättande av särskilda organ för utveckling och drift av
ADB-system samt förläggning till statskontoret eller DAFA.
Var systemutvecklingen organisatoriskt skall föriäggas är
enligt min mening en fråga som får avgöras från fall lill fall. Vissa
riktlinjer kan dock anges. När det är fråga om stora ADB-system, som kräver
åtskilligt fortlö-
Prop.
1978/79: 121 92
pande underhåll och skall vidareutvecklas, är det i
allmänhet naturligt att den förläggs till en enhet inom en myndighels
centralförvaltning eller lill den myndighet som centralt svarar för ledning och
samordning inom ett verksamhetsområde. Detta hindrar inte att personal från t.
ex. cenlrala rationaliseringsorgan och annan utomstående personal medverkar i
arbetet. I enstaka fall, t. ex. när det är fråga om samordnat datorstöd till
flera myndigheter, kan det vara lämpligt med särskilda, och normalt
lilllalliga, organ för att utveckla och genomföra ADB-system. Andra lösningar
såsom att systemutveckling helt förläggs till centralt rationaliseringsorgan
bör undvikas, särskilt när det är fråga om att utveckla stora ADB-system.
Oberoende av var systemutvecklingen sker är det somjag tidigare har framhållit
viktigt att användare av alla kategorier och på alla nivåer deltar i
utvecklingsarbetet.
För mindre ADB-system inom myndigheter ulan egen
kvalificerad ADB-personal kan det enligt min mening många gånger vara
fördelaktigt alt låta myndigheterna anlita utomstående resurser -
konsultföretag, servicebyråer e. d, - för hela eller stora delar av
utvecklingsarbetet eller, om möjligt, upphandla "nyckelfärdiga"
syslem. Det går emellerlid inle alt ge någon enlydig regel för i vilken form
mindre ADB-system bör utvecklas och anskaffas. Jag vill framhålla all även om
utvecklingsarbetet helt eller delvis sker uianför den myndighet i vars
verksamhei ADB-systemet skall användas, har denna myndighet dock fortfarande
ansvaret för syslemulvecklingen. Del är således användarmyndigheten som skall
fastställa eller föreslå mål, ambitionsnivå och förutsättningar i övrigt för
datorstödet.
En viktig fakior att beakta i sammanhanget är del ökande
utbudet av nästan färdiga ADB-system och av programvara som kräver
jämförelsevis små insatser. Myndigheterna bör i dessa frågor ta kontakt med
statskontoret eller i förekommande fall med annat centralt
rationaliseringsorgan, eftersom liknande syslem kan ha utvecklats eller
inköpts av andra myndigheler. Jag vill här erinra om bestämmelsen i 3§
rationaliseringsförordningen (1975: 567, ändrad senast 1977:601) alt myndighei
vid utveckling av ADB-system och annan ralionaliseringsverksamhel så tidigt som
möjligt bör samråda med statskontoret i frågor som är av siörre omfattning
eller av principiell betydelse.
Av betydelse i detta sammanhang är även vissaandra
bestämmelser i ralionaliseringsförordningen. Enligt 5§ bör myndighetema till
DAFA lämna sådana uppdrag som avser anpassning av standardsystem som DAFA lillhandahåller
eller ändring av ADB-system som är i drift vid DAFA om uppdragen är av
begränsad betydelse för berörd myndighets organisation eller manuella rutiner.
Enligt 7 § skall myndigheterna vid införande eller förändring av ADB-rutiner i
försia hand använda de färdiga program för ADB-system eller delar av
ADB-system som DAFA eller annan statlig myndighet kan tillhandahålla, om dessa
i rimlig grad lillgodoser myndighetens behov. Jag vill i sammanhanget erinra om
att frågan om DAFA:s särställning f. n. uireds av monopolulredningen (B
1978:08).
Prop.
1978/79:121 93
7.7 Lokalisering och spridning av systemutveckling
Vad gäller lokaliseringen av systemutvecklingen kan
konstateras atl den hiltills nästan helt varit koncentrerad till
Stockholmsområdet. Utfiyttning-enav verk eller delar av verk hardock i flera
fall även berörl ADB-enheter.
Det torde i flera avseenden vara fördelaktigt atl ha
systemutvecklingen föriagd till Stockholmsområdet. Där finns bl. a. stor
tillgång till kvalificerad arbetskraft och konsultföretag. Likaså har
flertalet utrustningsleverantörer sina huvudkontor där.
Regionalpolitiska skäl och regeringens allmänna önskan atl
öka decentraliseringen inom förvaltningen talar emellerlid för all nuvarande
koncentration av systemutvecklingen till Stockholmsområdet bör minskas. Det
kan enligt min mening därför finnas skäl alt pröva olika sätl atl sprida systemutvecklingen.
Ett sätl kan vara att, som redan har skett i flera fall, flytta ul enheter som
svarar för utveckling och drift av ADB-syslem från Stockholmsområdet. Detta
lorde av hänsyn till personalen i så fall få ske stegvis och i ett längre
perspektiv. En sådan spridning blir givelvis lättare att genomföra i de fall
det är fråga om en expanderande verksamhet och där det således kan bli fråga om
atl låla utbyggnaden ske på annan ort.
Jag anser vidare alt man för ADB-användande myndigheler
med stora utvecklingsresurser och med regionalt spridd verksamhet bör undersöka
möjligheterna all permanent förlägga systemutveckling och underhåll till två
eller flera platser. En sådan spridning måste dock ske inom ramen för en
sammanhållen systemutveckling samt med bibehållen effektivitet och till rimliga
kostnader. Exempelvis bör prövas om den kvalificerade tekniska personalen,
samordningspersonal samt personal för utveckling och underhåll för några
tillämpningsområden kan finnas på en ort medan personal som svarar för andra
väl avgränsade tillämpningsområden stationeras på någon annan ort. När det är
fråga om att utveckla eller anpassa mindre ADB-syslem eller om regionala och
lokala kompletteringar lill siörre ADB-system är det från här behandlade
aspekter en fördel om resurser på den egna orten eller i den egna regionen kan
användas.
7.8 Regional och lokal ADB-kompetens
Som jag tidigare nämnl är det väsentligt alt de som i sitt
arbele är beroende av ADB-systemen får möjlighet att delta i och påverka
systemen såväl i samband med deras utveckling som i den löpande driften.
Användarna i statsförvaltningen finns ofta inom regionala eller lokala organ.
För att dessa användare skall kunna ställa krav på och påverka ADB-systemens
och dalordrifiens utformning måste de ha tillgång lill personal med kompetens
i administrativ utveckling och ADB. Sådan ADB-kompetens kan tillhandahållas
antingen inom berörda regionala och lokala organ eller på annat sätt, t. ex.
av centrala myndigheter eller i form av konsultbislånd.
Prop.
1978/79:121 94
Under senare år har skett en positiv utveckling i vad
avser förekomst av personal med kunskaper i och erfarenheler av administrativ
utveckling och ADB regionalt och lokalt. Som nämnts har utveckling och drift av
flera stora datasystem inom enskilda myndigheter, inkl. affärsverk, förlagts
till skilda orter uianför Stockholmsområdet. Vidare kan nämnas att länsstyrelsema
har fått särskilda resurser för arbetet med införandet av del nya systemet för
folkbokföring och beskattning. Regeringen har också i årels budgetproposition
föreslagil att länsstyrelseorganisationen tillförs resurser för administrativ
utveckling. I sammanhanget kan även nämnas att Statskonsult AB inrättat
regionkonlor på flera orter.
Det är enligt min mening viktigt att den statliga
regionala och lokala förvaltningens behov av kunskaper i administrativ
utveckling och ADB beaktas av de organ som svarar för den statliga
personalutbildningen på detta område.
Ökad förekomst av personal med kompetens i administrativ
utveckling och ADB i den statliga regionala och lokala förvaltningen är även
ell regionalpolitiskt intresse. I den mån det även föreligger behov av
utomstående specialistkompetens och om delta lillgodoses med hjälp av regionall
och lokalt placerade resurser kan vidare arbetsmarknaderna för sådan personal
vidgas på många orter.
7.9 Egen eller extern personal, centrala resurser m. m.
Jag har tidigare (avsnitt 7.6) behandlat frågan om var
systemutvecklings-arbete organisatoriskt bör förläggas. En fråga som har viss
beröring med denna är i vilken utsträckning myndigheter som själva svarar för
systemutvecklingen bör utnyttja resurser från annat håll ("extema"
resurser) i delta arbete.
ADB-användande myndigheter måsle under alla förhållanden
ha egen personal med sådana kunskaper om ADB att de reellt kan ta ansvar för utveckling
och drift av ADB-syslem. Större ADB-användare bör i regel också ha egen
personal för utveckling och underhåll av ADB-syslem.
Del kan dock, åtminstone sett i ett vidare perspektiv,
vara förenat med vissa nackdelar att enbart eller näslan enbart använda sig av
egen personal. Det är ofta svårt all minska personalstyrkan när
arbetsuppgifterna minskar, t.ex. när ett större utvecklingsprojekt är avslutat.
En viss användning av extema resurser är dessutom ofta önskvärd för att få in
nya idéer och erfarenheler i en organisaiion.
Behovei av alt anlita externa resurser varierar mellan
olika myndigheter med hänsyn till verksamhetens art och omfattning. Myndigheter
vars verksamhet präglas av täta förändringar av de materiella reglema eller de
administrativa förfarandena har behov av jämförelsevis stora egna resurser för
utveckling och underhåll.
Myndigheter med sedan länge etablerad ADB-verksamhet torde
i all-
Prop.
1978/79:121 95
mänhet ha mindre behov av exierna resurser än myndigheter
som jusl har börjat använda ADB.
En myndighet kan och börenligt min mening i regel inte
klara all syslem-utveckling enbart med hjälp av egen personal, utan det är både
nödvändigt och ekonomiski fördelaktigt all i vissa skeden och för vissa
uppgifier anlila utomstående personal, exempelvis i form av konsulter. Jag
anser rent allmänt atl myndigheterna bör vara återhållsamma med att anställa
personal lör tillfälliga behov och personal med specialistkunskaper på
avgränsade ADB-tekniska områden. Det är dock svårt att ge en entydig rekommendalion
i denna fråga.
Jag har noterat i riksrevisionsverkets rapport "Tio
myndigheters ADB-verksamhet - styrning, kostnader m.m." (1978-02-17) att
det föreligger stora skillnader mellan olika myndigheter i fråga om relationen
mellan egna och exierna resurser för systemulvecklingsarbete. Det finns enligt
min mening däriör skäl för de centrala rationaliseringsorganen aU studera denna
fråga ytteriigare i avsikt att utröna om det går all ge mer konkret vägledning.
En aspekt på frågan om att utnyttja exierna resurser är i
vilken utsträckning dessa bör tillhandahållas av de centrala
ralionaliseringsorganen eller i annan form såsom medverkan från Statskonsult AB
och DAFA. Eftersom de sistnämnda är iniäklsfinansierade styrs siorieken och
sammansättningen av deras resurser i huvudsak av efterfrågan.
Det är svårt att bedöma i hur stor utsträckning det är
lämpligt att ha resurser - såväl ADB-specialister som annan
systemutvecklingspersonal inom de centrala rationaliseringsorganen för
systemutveckling hos andra myndigheler. Frågan måsle bedömas bl. a. i ljuset av
att medverkan från de centrala rationaliseringsorganen även kan vara motiverad
av samordningsskäl och således inte bara för alt förstärka
användarmyndighelemas resurser och kompelens. Enligt min mening bör frågan om
de centrala systemutvecklingsresursernas storlek inom den civila
statsförvaltningen övervägas efter det atl den cenlrala organisationen för
rationalisering och ADB har utretts i särskild ordning och uppgifierna fördenna
har preciserats. Jag ålerkommer till dessa frågor senare (kap. 14).
Inom försvaret utreds f.n. på regeringens uppdrag den
organisatoriska inplaceringen av systemutvecklingspersonal.
7.10 Generellt användbar programvara m. m.
Ell säll att hålla nere kostnadema för systemutveckling är
atl i stor utsträckning utnyttja generellt användbar programvara vid
utveckling av ADB-system. Med detla avses färdiga eller näslan färdiga sysiem
och program för vissa tillämpningar och funktioner vilka enbart kräver viss
ytterligare anpassning till den konkreta användningssituationen.
Erfarenheterna både i statsförvaltningen och på andra håll
visar att det
Prop. 1978/79:121 96
kan bli mycket dyrt att bygga upp hell individuellt
utformade ADB-system. Inte minst svårigheten att rekrytera och behålla
kvalificerad personal är ett problem i detla sammanhang. Det är därför
angeläget att myndigheterna prövar förutsättningama för att utnyttja de delvis
färdiga system och program av olika slag som maskinleverantörer,
konsultförelag och även stora ADB-användare lillhandahåller på marknaden. En
fördel med sådana produkler är att de vanligen vidareutvecklas och förbättras
i olika avseenden. Detta kan kunderna i senare skeden dra nytta av. Användning
av generell programvara kan även förenkla omläggning ("konvertering")
av system och program till ny och modernare ADB-utrustning, åtminstone om man
väljer utrustning av samma leverantör.
Som nämnts (avsnitt 7.6) tillhandahåller DAFA
standardsystem som myndighetema enligt rationaliseringsförordningen (1975:5671
bör använda, om dessa system i rimlig grad tillgodoser behoven. Det kan i
framtiden också bli aktuellt att lör statsförvaltningens räkning utveckla eller
anskaffa standardiserade syslem baserade på smådatorer för olika uppgifter.
7.11 Nya typer av ADB-system
I framtiden väntas nya typer av datorstöd bli vanliga.
Dessa förutsätter tillgång lill avancerad men lätthanterlig programvara och
antas helt eller till stor del kunna utvecklas och hanteras av varje enskild
arbetsenhet eller handläggare. Om sådana ADB-system blir vanliga inom statliga
myndigheter kan det påverka hur utvecklingsarbetet bör organiseras. Bl. a. kan
ADB-enheternas uppgifter komma att förändras. Även behovet av sädana enheier
påverkas.
Del är svårt att bedöma i vilken omfattning och takt en
utveckling i nyss skisserad riktning är all vänta och vilka för- och nackdelar
den kan föra med sig. Det förhållandel all det kan bli enkelt att utarbeta
ADB-hjälpmedel fören uppgifi innebär dock inle i och för sig all detta bör
ske. Vid varje ADB-investering måsle koslnadema och konsekvensema i övrigi
vägas mot de förbättringar som kan uppnås.
Del står enligt min mening klart all behovei av och
fördelarna med samordning inom statsförvaltningen är stort. Detta måste dock i
varje särskilt fall vägas mot effektivitet och servicenivå i den enskilda
verksamheien. I många fall föreligger ingen motsättning mellan dessa aspekter.
Jag vill framhålla att det är nödvändigt att uppmärksamt följa utvecklingen och
ha en viss handlingsberedskap införde frågor som kan komma upp. Detta bör
närmasi vara en uppgift för de centrala rationaliseringsorganen.
Del är också viktigt atl behovet av standardisering och
enhetlighet i övrigt inom statsförvaltningen bevakas i samband med atl nya
typer av ADB-system och ADB-ulruslningar las i bruk.
Prop.
1978/79:121 97
8 Datordriftens organisation 8.1 Inledning
Med dalordrift menas de aktiviteter som normalt ingår i
verksamheten vid en datacentral. Dessa aktiviteter kan grovt uppdelas i:
-
maskindrift
-
för- och
efterbehandling samt arkivering
-
driftplanering
-
tekniskt
underhåll av maskin- och programvara
-
underhåll av
användamas syslem och program i de delar som påverkas av förändringar inom
datacentraler (byte av operativsystem, maskinvara m. m.)
Begreppet dalordrift används dock ofta i en vidare mening
eftersom lekniken medger att ovan nämnda aktiviteter i allt större
ulsiräckning kan förläggas ulanförde egenlliga dalacentralema. Bl. a. sker
inmatning och uttag av dala ofta från terminaler. Vidare sker åtskillig
databehandling med hjälp av fristående och mindre daiorer för vilka inte finns
särskild driftpersonal.
1 det följande redogörs först för nuvarande organisation av
datordriften i statsförvaltningen samt vissa utvecklingstendenser på detta
område.
Därefter behandlas frågor av principiell natur rörande
datordriften i detla kapilel. En sådan fråga är under vilka förhållanden
myndigheterna själva bör svara för dalordriften inom verksamhetsområdet samt i
vilka fall och vilken utsträckning det finns anledning atl samordna dalordrift
för flera olika myndigheter och verksamhetsområden.
En annan fråga är på vilket säll datordrift bör
organiseras inom regionalt och lokall bedriven verksamhei. Viktiga aspekter på
denna fråga är centralisering eller decentralisering av datorutrustning,
driftpersonal och registrerad information.
En tredje fråga är i vilken utsträckning dalordrift bör
förläggas till servicebyråer e.d.
En fjärde fråga är i vilken utsträckning smådatorer av
olika slag bör användas i statsförvaltningen och i vilken takt övergång till
att använda sådana bör ske.
De nämnda frågoma är på flera sätl sammanvävda med
varandra. Önskemål om all dels sprida dalordriften, dels förlägga den till
servicebyråer skulle exempelvis aktualisera uppbyggnad av ett antal samordnade
statliga regionala servicebyråer eller regionala enheter inom en statlig
rikstäckande servicebyråorganisation.
Jag återkommer senare till andra frågor som har beröring
med datordriften, bl. a. frågan om anskaffning av ADB-utrustning (kap. 9) och
frågan om stöd när det gäller val och tillämpning av metoder (kap. 10). Frågoma
om statsmakternas slyrning av datordriften i budgetprocessen m.m. har rbdan behandlals
(kap. 6). 7-Riksdagen
1978179. J saml. Nr 121
Prop. 1978/79:121 98
8.2 Nuvarande förhållanden och utvecklingstendenser m. m.
S.2.1 Nuvarande mönsier för organisaiion av dalordrift
Databehandlingens omfattning och karaktär varierar mellan
myndigheter liksom mellan företag. Inom större myndigheter förekommer ofta
flera olika typer av databehandling (t. ex. administrativ och teknisk-
vetenskaplig) och en rad olika tillämpningar av dessa.
All databehandling hos större ADB-användare utförs numera
i regel inte med en och samma utrustning. Allt oftare används fristående
smådatorer lör speciella ändamål samt kontorsutrustning och annan utrustning
med datorfunktioner vid sidan av större och "generella" datorer
placerade inom speciella datordriftenheter (datacentraler). Vidare kan en
myndighet som har egen datordriftenhet använda sig av servicebyrå e. d. för
vissa lyper av databearbetningar. I statsförvaltningen sker dessutom
dalabehandlingen av löner, ekonomisk redovisning m. m. samordnat för flertalet
myndigheter.
I det enskilda fallet kan således den totala driftbilden
för en myndighet vara förhållandevis sammansatl.
Möjlighetema till överblick över hur dalabehandlingen är
organiserad försvåras av att statsförvaltningen inte är uppbyggd på ett enhetligt
sätt. 1 en del fall har myndigheterna egna regionala och lokala enheier medan i
andra fall verksamheten regionalt och lokalt utförs av självständiga myndigheter,
exempelvis länsstyrelserna. Dessutom bedrivs många verksamheter enbart vid
centrala organ. Vissa organisatoriska former kan dock urskiljas vad gäller
datordriften i statsförvaltningen.
1. Det vanligasle sätiet att organisera dalordriften inom
myndigheter
och verksamhetsområden med omfatlande databehandling har varit att
samla dataregister och datorbearbetningar till en gemensam anläggning,
dvs. centralisera driften. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen har
gjort det möjligt att på flera sätt vidareutveckla och effeklivisera detta
mönster genom alt med hjälp av telekommunikationer och annan teknik
förlägga registrering eller inmatning samt uttag av data m. m. till de ställen
där data regislreras eller används.
Vid central datordrift har de centrala driftfunktionema i
regel samlats till särskilda driftenheter, datacentraler. Dessa har i sin tur
ofta ingåtl i ADB-enheter. i vilka även enheter för utveckling och underhåll av
ADB-system och för dataregistrering ingår.
2. I några fall har dalordriften delats upp -
regionaliserats - på ett antal
identiska eller likartade driftenheter. Det gäller t.ex. dalordriften inom
högskolan och det hittillsvarande ADB-systemet för folkbokföring och be
skattning. Inom den förslnämnda sektom är datordriften uppdelad på sex
datacentraler för högre utbildning och forskning (de s. k. universitetsdala-
centralema) saml ett stort antal mindre daiorer inom enskilda institutioner
o.d. Inom folkbokföringen och beskattningen har dalordriften varil uppde-
Prop.
1978/79:121 99
lad på i princip likvärdiga enheter vid 14 länsstyrelser.
Denna organisation kommer i ett nytt system som håller på att tas i drift att
ersättas av en blandad central och regional datordriftorganisation.
3. Den organisaiion av dalordriften som har beskrivits
under punkl I.
och 2. avser
specialiserad eller "dedicerad" drift i den bemärkelsen att den lill
största delen har varit inriklad på alt täcka behoven inom en beslämd
myndighet eller ett avgränsat verksamhelsområde. Ytterligare en vanlig
driflform finns, nämligen uinyttjande av servicebyråer som tillhandahåller
tjänster åt en rad olika kunder av olika storlek och karaklär. Den
representeras i statsförvaltningen främst av DAFA samt i viss mån även av
universitetsdatacentralema och försvarets datacentral.
De driftformér som finns inom statsförvaltningen har stora
likheter med dem som finns inom andra sektorer. Siörre förelag, de störsla
kommunerna och några landsting har byggt upp egna datacentraler till vilka
hela eller den dominerande delen av datordriften samlats. Inom kommun- och
lands-tingssektom saml vissa branscher finns vidare sektoriellt avgränsade servicebyråer.
Däruiöver finns servicebyråer utan bindning till viss organisation, bransch
e.d.
8.2.2 Några iitvecklingstendenser
Utvecklingen på ADB-området innebär ell ständigt växande
utbud av olika lyper av datorer och annan utrustning till sjunkande priser och
allt bätire möjligheter lill snabb och enkel dataöverföring. Vidare har alltmer
avancerad maskin- och programvara gjort att det prakliska handhavandet av
ADB-hjälpmedel på många sätt har blivit enklare för driftpersonal och dem som
använder ADB. Den kostnadsmässiga utvecklingen när det gäller ADB-utrustning
och det allt enklare handhavandet har medfört att daiorer kan användas för allt
flera uppgifter och att förutsättningarna för all dela upp och sprida
datordrift och aibetsmomenl i denna successivt förbättras.
Uppdelning och spridning av datordrift och driftfunktioner
kan ske på flera sätt. En aspekt på della är datorutrustningens uppbyggnad och
sammansättning. Flera datorer, såväl stora som små, kan på olika sätt kopplas
ihop och fås atl samverka. Större datorer eller "datorsystem" har
numera ofta flera parallellt arbetande s. k. processorer, dvs. enheier i
datorerna som utför bearbetning av data. Vidare används ofta särskilda datorer
för bestämda, avgränsade uppgifter, t. ex. datakommunikation och säkerhetsfunktioner.
Utvecklingen av alltmer avancerade daiorer och "datorsystem" har
haft stor betydelse bl.a. föratt lösa de kapacitets- och säkerhetsproblem som
många gånger har uppkommit i snabbi växande ADB-verk-samheler.
En annan sida av utvecklingen är att - oberoende av var
daiorer och dataregister är placerade - registrering, inmatning och ullag av
data numera ofta sker direkt på de ställen där datauppgifter kommer in, uppkommer
eller används. Även komplicerade sökningar och bearbetningar kan
Prop.
1978/79:121 100
beordras från terminal. Del blir allt vanligare att sådana
bearbetningar kan utföras i "dialog" mellan terminaloperatör och
dator. Likaså kan data och resultat av datorbearbetningar presenteras i allt
flera former (tabeller, diagram, kartor, direkt utskrift på mikrofilm osv.).
Stora ansirängningar görs för att automatisera och på annat sätl förenkla den
initiala och ofta kostnadskrävande process där dala registreras och uppkommer
(optisk läsning, direkt regislrering av uppgifier via terminal m. m.).
Ytterligare en aspekt på utvecklingen är hur och var
regisirerade data bör lagras, dvs. hur dataregistren eller
"databaserna" bör organiseras och var de bör förläggas. Denna aspekt
har fått särskilt stor uppmärksamhet i statsförvaltningen och på vissa andra
områden (banker, försäkringsbolag osv.), där det till stor del är fråga om
likartad verksamhet i hela landet. Övergången till ADB har för sådan verksamhet
många gånger inneburit att manuellt förda lokala och regionala register har
överförts till centralt förda dalaregister. Del har sammanhängt med tekniska
och ekonomiska faktorer, främst en rad personella och utruslningsmässiga
stordriflsfördelar, dessutom har ofta funnits starka krav på alt aktuell
informaiion skall finnas tillgänglig för hela landet. Det finns dock som
tidigare nämnts exempel på regionalt uppdelad dalordrift även i sådana
verksamheter.
Utvecklingen mot kraftfull och lätthanterlig
ADB-utrustning till låga priser samt effektivare former för dataöverföring
håller successivt på att förbättra förutsättningarna för att sprida lagringen
av data. Det innebär för statsförvaltningen alt dalaregister i ökande
utsträckning kan föriäggas till avdelningar o. d. inom en myndighet, till
regionala och lokala enheier osv.
Datordriften inom ett verksamhetsområde med flera
arbetsställen, t.ex. där den huvudsakliga verksamheten bedrivs regionall och
lokall, kan spridas på olika sätt. Ett sätt är all dela upp datordriften på
ett antal identiska eller likartade driftenheter av konventionell lyp. Ett
annat sätl som förväntas bli vanligt i framtiden är att som komplement lill
siörre daiorer och datacentraler förse regionala och lokala enheter med egna
mindre datorer och lokala register för vissa uppgifier, t.ex. för registrering
och kontroll av "lokala"data, lokalt betingade bearbetningar m. m.
Vidare kan del särskilt inom större verksamhetsområden bli vanligt med mer
sammansatta mönster som innebär att datorer och register föriäggs på flera
nivåer i "hierarkiskt" uppbyggda mönster. Ett sådant mönster skulle
t.ex. kunna innebära en stor dator och vissa register vid en central myndighet
eller centralförvaltningen inom myndighet, regionala daiorer och regisier vid
alla eller ell antal regionala enheter saml terminaler eller kombinerade datorer
och terminaler vid lokala enheter. Det nya ADB-systemel för folkbokföring och
beskattning haren utformning liknande den nu beskrivna.
När det gäller uppdelning och spridning av dalordriften
används ofta begreppen decentralisering, regionalisering och
"distribuering". Det kan konstateras att dessa begrepp inle används
på ett entydigt och allmänt ac cepterat sätt. Några distinktioner görs dock
ibland. Begreppet decenlrali-
Prop. 1978/79:121 101
sering används ofta för att beteckna en uppdelning av
datordriften till flera självständiga enheter utaii några samband dem emellan.
Med regionalisering avses i regel en på geografiska grunder gjord uppdelning
och spridning av dalordriften till en datacentral för varje region. Begreppet
"distribuering" används i huvudsak förde nya mönster för
organisation av datordrift som blivit möjliga genom utvecklingen på smådator-
och datakommunikationsområdet. Det innebär i regel att datordriften till
störsla delen förläggs lill mindre datorer och driftenheter på resp.
arbetsställe. Datorerna på olika arbetsställen förutsätts därvid vara
sammankopplade med varandra. Den principiella skillnaden mellan
decentraliserade och "distribuerade" driftlösningar skulle alltså
vara atl del förslnämnda uttrycket avser ej sammankopplade och i hög grad
oberoende driftenheter. I praktiken blir det dock i regel fråga om en blandning
av decentralisering och "distribuering".
8.3 Utredningar m. m.
En rad principiella och andra frågor rörande dalordrifiens
organisaiion och förläggning i statsförvaltningen behandlas ulföriigl i
datasamordningskom-mitléns (DASK) slutbetänkande ADB och samordning (SOU
1976:58) samt i ett slorl antal av remissyttrandena häröver.
Vidare har Statskonsult AB på regeringens uppdrag under år
1978 ulfört visst utredningsarbete som redovisats i två rapporter
"Samordnad regionalisering av dalordrift" och "Modeller för
spridning av dalordrift". Synpunkter på rapportema har inhämtats från ett
antal myndigheter och andra organ.
Frågor av betydelse för ställningstaganden till
dalordrifiens organisation behandlas också i sårbarhetskommilléns (Fö 1977:02)
lägesrapport "ADB och samhällets sårbarhet" och
datalagsliflningskommilténs (Ju 1976:05) delbeiänkande "Personregister-
Daiorer-Integritet" (SOU 1978:54).
En redogörelse för här nämnt utredningsmaterial bör fogas
till protokollet i detla ärende som bilaga (bilaga 5).
8.4 AUmänna överväganden
Det finns ett omfattande utredningsmaterial i frågor som
direkt rör eller är av intresse för datordriftens organisaiion i
statsförvaltningen. Flera av de centrala frågeställningarna har som nämnts
dessutom särskilt utretts av DASK och Statskonsult AB vid olika tillfällen.
Härvid har synpunkter även inhämtats från remissinstanser. Särskilda
utredningar har gjorts för en rad enskilda ADB-syslem. Statskontoret har ofta
medverkat i dessa. Verket har även i andra sammanhang, bl. a. i samband med
anskaffning av ADB-utrustning, belyst driftfrågorna. Utredningsmaterial
föreligger vidare rörande vissa viktigare frågor såsom integritets- och
sårbarhetsfrågoma
Prop. 1978/79:121 102
Vidare finns ett mycket omfatlande malerial om driftfrågor
i handböcker, utredningsrapporter, tidskrifter o. d.
Befintligt utredningsmaterial utgör enligt min mening
sammantaget ett gott underlag för principiella ställningstaganden i en rad
frågor rörande datordriften i statsförvaltningen. Jag vill underslryka att det
i detta sammanhang inte är fråga om att ta ställning lill detaljer avseende
organisation, bemanning, val av utrustning o. d. för enskilda system utan till
övergripande frågor.
Efter hand som allt fler ADB-system tas i drift kommer
drift och underhåll att svara fören allt större del av de totala
ADB-kostnadema. Enligt beräkningar av riksrevisionsverket i rapporten
"Tio myndigheters ADB-verksamhet - styming, koslnader m. m." svarar
driften f.n. för ca tre fjärdedelar av de direkta ADB-kostnadema. Del är mol
den bakgmnden angeläget att man vid organisation av dalordrift i
statsförvaltningen eftersträvar ekonomisk rationalitet. Det är viktigt atl man
därvid inte ser enbart till de direkta ADB-kostnaderna utan till de totala
kostnaderna för resp. verksamhet.
Jag vill emellertid också understryka att snävt ekonomiska
faktorer inte är de enda aspekterna som behöver beaktas. Hänsyn måsle, somjag
tidigare (avsnilt 5.1) har framhållit, även tas till olika säkerhetsaspekter -
sårbarhet, vämande om integriteten m. m. - saml personal- och arbetsmiljöförhållanden.
Användningen av ADB i statsförvaltningen har i dag stor
omfattning och stora resurser har investerats i personal, utrustning och
system. När man skall utfärda riktlinjer och regler för användningen av ADB kan
man självfallet inte bortse från dessa investeringar. Stora och snabba
förändringar skulle inte bara bli kostsamma utan även leda lill avsevärda
problem för berörd personal. Övergångsvis skulle sådana förändringar också
kunna medföra oacceptabelt stora risker för berörda verksamheters funktion och
andra säkerhetsproblem. Förändringar bör därför genomföras stegvis och föregås
av noggrann planering och ekonomiska överväganden. Samtidigt är det viktigt att
angelägna åtgärder i riktning mol en bättre organisation av dalordriften inte
onödigivis fördröjs med hänvisning lill här nämnda förhållanden.
Jag vill också inledningsvis framhålla att ADB används
eller kommer att användas på så olika sätt atl all datordrift inte kan eller
bör organiseras på samma sätt inom en myndighei elleretl verksamhetsområde. Del
kan visa sig lämpligt att ha en gemensam dalaceniral för bl.a. bearbetningar som
kräver stöiTe datorer och register, att använda sig av mindre datorer utplacerade
på olika håll i organisationen för vissa typer av databehandling samt atl
utnyttja servicebyråer och andra externa resurser för speciella uppgifter och
ändamål.
Prop. 1978/79:121 103
8.5 Samordning eller "dedicering"
En principiellt viktig fråga när det gällei' att
organisera datordriften i statsförvaltningen är om datordriften bör ske för
varje myndighet, verksamhetsområde eller större ADB-system för sig
("dedicerad" datordrift) eller om den bör ske samordnat för flera
myndigheter eller verksamhetsområden. Denna fråga har behandlats utförligt
både i DASK:s och Statskonsult AB:s tidigare redovisade utredningsarbeten samt
i remissyttranden över utredningsrapporterna.
Alt centralt sammanföra datordriften lör flera av de
största ADB-användande myndigheterna eller de största riksomfattande
ADB-systemen kan varken av ekonomiska, praktiska eller säkerhetsmässiga skäl
komma i fräga. En samordning måste i så fäll kombineras med någon form av
regional spridning av datordriften. Möjlighetema till detla har belysts i olika
avseenden både av DASK och Statskonsult AB. I rapporten från Statskonsult
beskrivs och värderas alternativ baserade på såväl en utbyggnad av dataenheterna
vid länsstyrelserna som ett antal regionala driftenheter inom DAFA.
Flera omständigheter gör all jag kommit till den
uppfattningen att datordrift som är av större omfattning i första hand bör ske
lör varje verksamhet eller ADB-system för sig, dvs. i form av
"dedicerad" eller myndighetsspecifik drift.
Det finns redan ett dominerande mönster för organisaiion
av datordrift i statsförvaltningen, som innebäratt särskilda driftenheter eller
driftorganisationer har byggts upp inom myndigheler med omfattande databehandling.
I regel har härvid dataregislren och datorbearbetningarna centraliserats.
Däremoi har funktioner av typ dalaregistering samt utskrift och annan
presentation av data efter hand ofta decentraliserats.
Datorstödets omfattning ökar successivt i flertalet
verksamheier. I många fall är arbetet redan i dagsläget helt baserat på
kontinuerlig tillgång till direkt datorstöd och har svårt att fungera utan
detta. I sädana fall är det naturiigi att ledning och personal inom den berörda
verksamheten i största möjliga utsträckning själva förfogar över
arbetsverktyget.
I den mån samma driftresurser skall utnyttjas i flera
verksamheter kan det uppstå samordnings- och prioriteringsproblem. Dessa går
emellerlid ofta relativt lätt att lösa, och effekterna av dem blir i regel
relativt begränsade, vid s. k. satsvis databehandling som tidigare var hell
förhärskande. I sådan databehandling märks inle mindre driflavbrotl och andra
störningar på samma sätt som vid datorstöd som förutsätter kontinuerlig
lillgång till datorer och dataregister.
Utvecklingen från satsvis databehandling mol teknik som
förutsätter kontinuerlig tillgång till datorstöd samt utvecklingen mot breddat
och fördjupat datorstöd talar enligt min mening för "dedicerad"
drift där de för varje verksamhet sakansvariga myndighetema själva får svara
för de avvägningar och prioriteringar som regelmässigl uppkommer.
Prop.
1978/79:121 104
Andra (aktörer som talar för all dalordriften bör ske inom
varje myndighet eller verksamhet för sig är kraven på säkerhet i olika
avseenden. En samordning av dalordriften på regional nivä kan om den görs
omfaitande medföra lika stor koncentration av personal, utrustning och
information som central drift lör enskilda myndigheter och verksamheier. Även
om samordningen begränsas till sin omfattning kan den medföra nackdelar i
sårbarhelsavseende. Vidare kan samordning medföra att antalet uppgifter om
varje registrerad person, förelag osv. som finns samlade inom driftenheterna
blir större än vad som är önskvärt med hänsyn till kraven på skydd av
integritetskänsliga och sekrelessbelagda uppgifter. Jag finner således all
samordnad dalordrift, även om den kombineras med en regionalisering, medför
problem i en rad avseenden såsom i fråga om säkerhet, inlegritet och sårbarhet.
Även ekonomiska och prakliska problem med att utreda och
genomföra samoidnadregionaliserad dalordrift för flera myndigheter och verksamhetsområden
med omfattande dalabehandling talar för "dedicerad" drift.
Statskonsult AB:s uppfattning, i rapporten "Samordnad regionalisering av
datoidritl". att samordnad regionalisering skulle föra med sig
projektadmi-nislraiivt svårstyrda samt kostnads- och tidskrävande
omläggningsprojekt har stöd i remissyttrandena och i vad som framkommit i andra
sammanhang. Utredningar och bedömningar för enskilda myndigheter och stora
ADB-system. t. ex. den pågående ulredningen (S 1977: 10) om ADB förden allmänna
försäkringen m. m., visar alt det tar lid, blir kostnadskrävande och är
praktiskt besväriigi att sprida ut dalordriften. En samordnad spridning av
datordriften lör flera olika myndigheter och verksamheter skulle medföra att
spridningen lar längre tid och blir dyrare och svårare att genomföra. Den
skulle således leda till att man i åtskilliga verksamheter skulle få dras med
långvariga provisoriska lösningar och övergångsproblem.
Vad jag i det föregående sagt om alt dalordriften för
stora ADB-användande myndigheter eller stora ADB-system i princip inte bör
samordnas och förläggas till gemensamma regionala driftenheter utesluter inle
andra former av samordning av datordrift. Beträffande mindre system gäller andra
förulsältningar och det är ofta lämpligt all sådana system föriäggs till
servicebyrå. Jag ålerkommer senare lill delta. Vidare bör mer begränsat
samutnytljande av personal, utrustning och lokaler för dalordrift på skilda
områden kunna ske. Vid organisation av driften för ADB-syslem som skall
utnyttjas regionalt och lokalt bordet vara naturligt att undersöka i vad mån
resursema inom länsstyrelsernas dataenheter eller andra befintliga resurser i
form av personal, utrustning och lokaler kan utnyttjas. Som har framgått bör
man vid samordning emellerlid undvika starka beroendeförhållanden mellan
verksamheter som i övrigt inte har några direkta samband.
Det finns som jag tidigare har berört starka skäl atl
förbättra redovisningen och kontrollen av kostnader i samband med utveckling
och drift av ADB-system.Detla är viktigt inle minst vid "dedicerad"
drift därdriflkost-
Prop. 1978/79:121 105
nadema inte framträder på samma sätt som vid utnyttjande
av servicebyrå.
8.6 Behovet av spridning
En stor del av den kritik som har riktats mot nuvarande
förhållanden när det gäller datordriftens organisaiion i statsförvaltningen går
ut på att datordriften är för centraliserad och koncentrerad. De nackdelar
centraliserad drift anses föra med sig är bl. a. oacceptabelt stor sårbarhet
lör störningar, otillräckligt skydd mot kränkningar av integritet och
sekretess samt en inte önskvärd geografisk och organisatorisk centralisering av
arbetsuppgifter och beslutsfunktioner. Viktiga frågor är därför om datordriften
på acceptabla villkor Ao/; eller bör spridas vid "dedicerad" drift
lör regionalt och lokalt bedriven verksamhei.
Det stär hell klart att datordriften inom enskilda
myndigheter och verksamhetsområden kan spridas på olika sätt även vid
"dedicering". Möjligheterna härtill förbättras dessulom efter hand
på grund av den tekniska utvecklingen. Denna har, som framhållits i det
föregående, medfört atl bl. a. datorutrustning har blivit allt billigare i
förhållande lill sin kapacitet och att den i flera avseenden har blivit enklare
för användama atl hanlera. Möjligheterna att vid "dedicerad"
spridning av dalordriften särskilt anpassa utrustningen och organisationen av
databehandlingen till de datorstödda verksamheternas karaktär och organisation
är numera stora. Fakiorer som väsentligt kan begränsa möjlighelema alt sprida
datordriften är dock att kostnaderna ibland kan bli betydligt högre än för
cenlrala lösningar saml krav på viss typ av service, t. ex. alt viss
information skall ha hög aktualitet och vara direkt åtkomlig i hela landet.
I åtskilliga fall torde emellerlid det främsta hindret för
spridning bestå i att en central driftlösning finns och atl del är fördelakligl
från ekonomiska och andra synpunkier atl uinyttja den i ytterligare ell antal
år innan en ny driftlösning utvecklas och införs.
Vad belräffar frågan om datordriften bör spridas inom
enhefliga riksomfattande verksamheier kan konstateras att hittills gjorda
erfarenheler, som framgår av del redovisade underlagsmaterialet (bilaga 5), ger
stöd för bedömningen att det i många avseenden går att åstadkomma godtagbar säkerhet
även i centrala drifllösningar. Sådana lösningar behöver inle heller innebära
centralisering av arbetsuppgifter, utöver rena databehandlingsfunktioner, och
beslutsfunktioner. Likaså går det i allmänhet att tillgodose kraven på
godtagbara arbetsförhållanden och personalinflylande.
I en del fall finns det otvivelakligl också stora fördelar
med att samla viss information och vissa typer av databearbetningar till ell
slälle, t.ex. en myndighets ceniralförvaltning eller en central
förvaltningsmyndighet. Genom att decentralisera inmatning och konlroller samt
uttagsfunktioner kan man även i dessa fall minska belastningen på de cenlrala
resursema.
Prop.
1978/79:121 106
Det gär dock inte att komma ifrån atl centraliserade
driftlösningar har svagheter, framför allt i fräga om säkerhet och sårbarhet.
Det kan, som bl.a. sårbarhetskommittén framhåller, vara svårt att åsiadkomma
ett tillfredsställande katastrofskydd i centraliserade driftlösningar.
Centrala ADB-anläggningar kan dessutom bli särskilt begärliga mål lör sabotage
och andra medvetna störningar. Centraliserad drift medför vidare speciella
problem i de fall den helt eller delvis skall fungera under beredskaps- och
krigsförhållanden. En annan nackdel med centraliserade driftlösningar är att
det i vissa situationer kan vara svårt atl ordna lämpliga reservförfaranden
("back up"). Jag anser för egen del att det är angelägel att man
strävar efter att göra den offentliga förvaltningen mindre sårbar mot
störningar av olika slag.
En spridning av datordriften medför inte endast att vissa
nackdelar med centraliserad datordrift undviks eller begränsas. Den har också
andra fördelar. Bl. a. boren spridning skapa bätire förutsättningar för
flexibilitet och variation i datorstödet än vad som är möjligt i en ceniral
driftlösning.
En spridning av dalordriften är vidare att föredra från
decentraliserings-och regionalpolitiska synpunkter.
Nämnda förhållanden talar lör att driftlösningar som
bygger på någon form av spridning av regisirerad information och bearbeiningar
bör eftersträvas även vid "dedicerad" drift. Det finns enligt min
mening sålunda goda skäl att undvika centraliserad datordrift inom myndigheler
och verksamhetsområden, utom naturligtvis i fall där verksamheien i sig är
geografiskt samlad.
Det kan också förtjäna påpekas atl spridning av
datordriften inte är tillräckligt, eller i en del fall inte ens den viktigaste
ålgärden, för au uppnå rimlig säkerhet i fråga om sårbarhet m. m. I uppdragei
lill sårbarhetskommittén (avsnitt 2.3) ingår atl föreslå riktlinjer för hur
sårbarhetsaspekter skall beaktas. För atl tillförsäkra ett godtagbart
integritelsskydd finns en särskild lagstifining, dalalagen (1973: 289), och en
särskild myndighet, datainspektionen. Vidare kan nämnas att statskontoret
lillsammans med andra intressenter sedan flera år arbetar med uppföljning,
utveckling och informationsspridning avseende meioder på säkerhetsområdet. I
det sammanhanget har flera handböcker och andra skrifter utgivits till
vägledning lör myndigheler och andra organ.
8.7 Datordriftens utformning, samordning m. m.
Jag vill också något beröra hur dalordriften i del
enskilda fallel bör organiseras vid "dedicerad" dalordrift. Som har
framgått bör driftlösningar som bygger på spridning av datordriften
eftersträvas i verksamheter som lill största delen bedrivs regionalt och lokalt
eller är geografiskt utspridd på annat sätt.
Hur mycket och på vilket sätt datordriften bör spridas i
varje enskilt fall
är en avvägningsfråga. För att tillgodose kraven på
säkerhet i olika avseenden - särbarhet, integritetsskydd m. m. - lorde det
många gånger vara tillräckligt att dela upp driften på några få ställen.
Faktorer som utöver säkerhetsaspekter bör påverka den närmare ulformningen av
en driftlösning är de datorstödda verksamheternas organisation,
databehandlingens omfattning och karaktär samt de beräknade kostnaderna. Jag
vill för egen del framhålla vikten av att noggranna kalkyler och analyser av
kostnadema görs i detla sammanhang. Underskattning av personal- och
utrustningsbehov kan nämligen få stora effekter när flera driftställen berörs.
Det finns enligt min mening således inte någon anledning
att föreskriva ett bestämt mönster för hur dalordriften bör ulformas vid
spridning. Såväl driftlösningar som bygger på en enkel geografisk spridning av
dalordriften som mer sammansatta lösningar, t.ex. hierarkiskt uppbyggda driftorganisalioner
med datorer och dataregister på flera nivåer, bör kunna komma i fråga. På sikt
kan den tekniska utvecklingen dessulom väntas öka förutsättningama för en
större och mer varierad spridning än f. n. Statskonsult AB har i sin rapport
Modeller för spridning av datordrift visat ell antal "typstrukturer"
som kan tänkas under olika antaganden om verksamhetens omfattning och karaktär
saml dess krav och önskemål på databehandling.
De riktlinjer för utveckling av ADB-syslem som tidigare
(avsnitt 7.4.2) har presenterats innebär gemensamt, centralt styrd och
sammanhållen systemutveckling för likformiga riksomfattande verksamheier. Om
samma systemlösning och likformig utrustning skall utnyttjas på alla eller
flera driftställen och data skall utväxlas på datamedier, krävs som flera
remissinstanser påpekar en stark slyrning och samordning inom varje myndighei
eller område när datordriften sprids. En spridning av dalordriften ställer på
flera sätl högre krav på planering och uppföljning av datordriften än centrala
drifllösningar. Möjligheter till detta måste enligt min mening därför skapas
inom de ansvariga myndighetema.
Vidare ställer spridning av datordriften krav på delvis
nya typer av leknisk kompelens. Även om spridningen av datordriften bör ske
inom varje myndighet eller verksamhetsområde för sig och på det säll som i
varje enskilt fall bedöms som lämpligast, uppkommer en rad frågor och problem
av gemensam natur. En utveckling i denna riktning ställer därför även stora
krav på en övergripande uppföljning och samordning. Vad som här åsyftas ryms
lill stor del inom begreppen metodstöd, utbildning samt informations- och
erfarenhetsförmedling. Dessa uppgifter åligger f.n. statskontoret och
försvarets rationaliseringsinstitut. Jag återkommer till dessa frågor senare
(avsniu 8.11 och kap. 10).
Prop. 1978/79:121 108
8.8 Tidsaspekter
På en rad viktiga administrativa verksamhetsområden finns
nu helt eller nästan helt centraliserade driftlösningar. En ökad spridning
måste till stor del avse datordriften inom sådana områden.
Flertalet ADB-syslem måste, trots fortlöpande underhäll
och vidareutveckling, så småningom genomgä siörre förändringar såväl vad
gäller användning som teknisk uppbyggnad. Det sammanhänger bl.a. med att lagstiftning
och andra maleriella regler ändras, alt nya uppgifter överförs till ADB. atl
krav på ytterligare service tillkommer samt att syslem blir föråldrade och
svåra atl underhålla. Parallelll med dessa förändringar sker i många fall en
sådan volymtillväxt i databehandlingen atl förutsättningarna lör den befintliga
organisationen av datorstödet kan ändras. Vidare leder den tekniska
utvecklingen till att det efter ett antal år ofta kan bli ekonomiskt och
praktiskt fördelaktigt att ändra den tekniska uppbyggnaden av systemen, att helt
eller till stor del byta utrustning och att därvid organisera om dalordriften.
Flera remissinsianser framhåller därtör det angelägna i att sprida dalordriften
i anslutning lill sådana större förändringar som av andra skäl är nödvändiga.
I den mån del inte går att successivt genomföra en
spridning av dalordriften inom ramen för den löpande kapacitelsutbyggnaden och
vidareutvecklingen av ADB-verksamheten bör en spridning således ofta kunna ske
i samband med större förändringar.
Flera förhållanden gör emellertid all en spridning av
datordriften måste ske med noggrann planering och i en väl avvägd takt. Av
ekonomiska skäl är det nödvändigi all gjorda invesleringar får ell rimligt
utnyttjande. Vidare bör av hänsyn till personalen stora förändringar inle ske
med alllför korla mellanrum, t.ex. redan något eller några år efter
idrifttagandet av ett system. Erfarenheterna visar dessutom att det lar lid all
utreda, utveckla och genomföra nya drifllösningar för stora ADB-system samt atl
ändra stora datordriflorganisationer. Detta sammanhänger bl.a. med atl, som
nämnts, en förändring av driftlösningen i regel måsle samordnas med andra
förändringar av ADB-systemen.
En spridning av dalordriften är i försia hand motiverad
för ADB-system i större, viktigare eller i olika avseenden känsliga
verksamheter. Sådana verksamheter bör därför helt nalurligt komma i första
rummet.
Frågan om spridning av dalordriften är givelvis lättare
att hantera i de fall beslut ännu inte föreligger om driftlösningens
utformning. Det bör dock framhållas att det är viktigt att ahernativa
driftutformningar belyses i samband med överväganden om drifllösningar. Jag har
noterat att det i utredningar och i den allmänna debatten om databehandlingen
i statsförvaltningen ibland hävdas alt man i en del fall alltför tidigt
inriktat sig på en bestämd driftlösning och inle förutsättningslöst utrett
olika alternaiiv. Det kan dock konstateras att förbättringar har skett i des'sa
hänseenden under senare år. Den handläggningsordning för systeminvesleringar somjag
tidi-
Prop.
1978/79:121 109
gare (avsnitt 6.5) redogjort för bör skapa garantier för
att altemativa lösningar utreds och prövas.
8.9 Användning av smådatorer
Utvecklingen av dalatekniken och andra tekniker som
används tillsammans med denna teknik går som har framhållits i det föregående
snabbi. Det på senare tid mest uppmärksammade draget i utvecklingen ärdet växande
utbudet av allt mindre och billigare smådatorer (minidatorer, mikrodatorer m.
m.). Vad som betecknas som smådatorer resp. medelstora och siörre datorer
varierar och ändras med tiden. Smådatorerna får successivt allt större
kapacitet och allt flera funktioner. Lagring och bearbetning av dala lenderar
härigenom att svara för en allt mindre del av de totala koslnadema för
användning av ADB i statsförvaltningen.
Utvecklingen av programvara, dvs. program och andra
hjälpmedel som behövs för datorernas intema funktion och lör att förenkla
utformningen och framtagandet av tillämpningsprogram, har dock gåll betydligt
långsammare. Detta har gjort att smådatorernas användningsmöjligheter inte har
utvecklats i samma takt som förhällandet mellan deras pris och prestanda har
förbättrats. Man måste också hålla i minnet att arbetet med att la fram de
tillämpningsinriktade delarna av ADB-system, dvs. att utreda och lösa de
problem som är förknippade med all ge datorstöd åt verksamheter, förblir
komplicerat även när relativt enkel utrustning kan användas. Vidare har
uppställning av smådatorer i arbetslokaler eller i direkt anslutning lill
sådana i en del fall medfört arbetsmiljöproblem i form av hög värme, buller m.
m.
En rad av de begränsningar som smådatorer nu är behäftade
med kommer dock,såvitt nu kan bedömas, atl försvinna efter hand.
Smådatorerna
har redan gjort sitt intåg i den administrativa databehandlingen som
komponenter i t. ex. terminal- och registreringsutrustning samt i större
datorer. En rad arbetsmoment kan härigenom förenklas och kontroll, redigering
o. d. kan utföras med hjälp av sådan utrustning.
Vidare
torde smådatorer inom en snar framtid vara de bästa alternativen när det gäller
avgränsade och i stort sett olöränderiiga uppgifter av mindre omfattning. I
sådana fall bör mer eller mindre "nyckelfärdiga" syslem, dvs. helt
eller nästan helt färdiga system med lillhörande utrustning som inte kräver
särskild teknisk kunskap hos användarna eller särskild driftpersonal, kunna
utvecklas och anskaffas. En rad kontorsfimktioner och administrativa uppgifter
av typ diarieföring, redigering av text m. m. har denna karaktär.
I
statsförvaltningen är det givetvis angeläget att ADB-hjälpmedel för uppgifter
av här berört slag utvecklas och anskaffas gemensamt. Vissa ADB-hjälpmedel för
allmänna kontorsfunktioner finns redan på marknaden och utbudet växer snabbt.
Det är angelägel att denna utveckling följs av de
Prop.
1978/79:121 110
centrala ralionaliseringsorganen och alt de kan ge råd och
annan vägledning till myndigheterna i dessa frågor. Jag avser att senare
föreslå regeringen atl vidla de åtgärder som kan behövas i detta syfte.
Förhållandena är I. v. svårare atl bedöma när det gäller användning av smådatorer för
omfattande och sammansatt datorstöd till administrativa uppgifter som kräver
tillgång till stora mängder lagrad information eller lill utväxling av
information med andra myndigheter. Möjlighetema atl för stora administrativa
system såsom inom skalle- och socialförsäkringsområdena helt övergå till
smådatorer på varje arbetsställe där data registreras eller används begränsas
bl.a. av att sådana lösningar ofta kan medföra mycket komplicerade mönster för
överföring av data mellan de olika enheterna. Kostnadema kan dessutom slarkl
påverkas av hur mycket leknisk kompelens och driftpersonal som krävs för deras
användning. S. k. operatörslös drift torde i många fall vara en lörutsältning
för att sådana lösningar skall vara ekonomiskt fördelaktigare än lösningar
baserade på större datorer och färre driftställen.
Driftlösningar helt baserade på smådatorer har emellerlid
ännu inle prövats i någon siörre utsträckning för omfattande administrativa
verksamheter. Tekniken att använda smådatorer för denna typ av databehandling
är således ännu jämförelsevis ny och oprövad. Än mindre har erfarenheler av alt
utveckla och driva sådana ADB-syslem hunnit tas till vara i någon större
utsträckning. När det gäller mer omfattande datorstöd av det slag som nu finns
i de riksomfattande statliga terminalsyslemen torde det därför under lång tid
i flertalet fall bli fråga om drifllösningar som bygger på olika kombinationer
av större och mindre datorer.
Del förhållandet atl det pågår en kontinuerlig utveckling
av ny leknik och utrustning gör del emellertid angeläget atl man i samband med
utveckling av nya eller väsentligt ändrade system och driftlösningar uireder
och analyserar olika alternativ med avseende på kostnader samt förutsättningar
och konsekvenser i övrigi. Prövningen av kalkyler och annat underlagsmaterial
måsle givetvis skärpas när det är fråga om all välja ny teknik och utrustning.
Del bör, som jag nyss har sagt, ankomma på de cenlrala
ralionaliseringsorganen att fortlöpande följa utvecklingen saml utvärdera och
sprida information om användningen av smådatorer.
8.10 Förläggning av datordrift till servicebyråer m. m.
All datordrift varken kan eller bör förläggas till
myndighels- eller sektorsvis riktade ("dedicerade") driftenheter
eller lill fristående smådatorer. I åtskilliga fall kommer egen dalordrift
under lång tid framöver inte att vara aktuell eller lämplig. Vissa typer av
databehandling kräver exempelvis tillgång till speciell utrustning som av
ekonomiska eller lekniska skäl bara . kan anskaffas lill stora dalacentraler. I
fall där försöksverksamhel behövs
Prop.
1978/79:121 111
ärdet olämpligt att anskaffa speciell egen utrustning. I
några verksamheter kan del tillfälligt eller periodiskt uppkomma behov av
kapacitetstillskott. Alla myndigheter lorde inte heller vilja svara för
dalordriften själva. Det kommer däriör av både ekonomiska och andra skäl även i
framtiden alt behövas särskilda servicebyråer av DAFA:s typ eller liknande som
mot ersättning ombesörjer dalordrift och andra tjänsier.
De principer lör dalordrifiens organisation som jag har
redovisat i det föregående innebär dock alt några av DAFA:s nuvarande större
uppdrag så småningom kan vänlas bli överförda till driftenheter inom resp.
myndighet. En del av DAFA:s mindre uppdrag kan vidare bli övertagna av smådatorer
hos användarna.
Ytterligare ett förhållande, som skulle kunna påverka
DAFA:s framtida verksamhet, är att som nämnts frågan om DAFA:s särställning f.
n. utreds av den s. k. monopolutredningen (B 1977:08).
Jag vill också något beröra DAFA:s verksamhet med
anledning av utvecklingen på smådatorområdet. DAFA:s verksamhet har under
senare år näslan helt varit inriktad på att ulföra driftuppdrag inkl. visst
utvecklings-och underhållsarbete. DAFA har hittills i huvudsak använt sig av
stora datorer. Som har nämnts kan utvecklingen på smådatorområdet medföra att
vissa uppdrag och vissa lyper av databehandling försvinner från DAFA. DAFA har
därför börjat anpassa sin verksamhei härtill och är beredd att åta sig olika
uppdrag som innebär att hjälpa lill atl utveckla, införa och svara för drifl av
smådatoriösningar. Det gäller även när del är fråga om drift i myndighetemas
egna lokaler.
Enligt min mening ärdet under nuvarande förhållanden en
riktig slrävan av DAFA som inläktsfinansierad myndighet att bredda sitt
verksamhetsområde och därvid kompensera sig för det bortfall av större uppdrag
som kan vara att vänta. Jag avser att, mot bakgrund av vad som nu har anförts,
senare föreslå regeringen atl ge närmare riktlinjer för inriktningen och omfattningen
av DAFA:s verksamhet på smådatorområdet.
8.11 Övergripande samordning av datordriften
F. n. åligger det statskontoret och försvarets
rationaliseringsinstitut som centrala rationaliseringsorgan alt svara för
samordning i fråga om anskaffning och uinyttjande av ADB-utrustning i
statsförvaltningen. Behovet av samordning bortfaller inte på grund av alt
gemensami uinyttjande av utrustning och andra driftresurser torde bli mindre
vanligt i framtiden. Samordningen kan i vissa avseenden däremot få en ändrad
inriktning. Hur den centrala organisalionen för rationalisering och samordning
i fråga om ADB skall se ut i framtiden återkommerjag lill senare (kap. 14).
De centrala rationaliseringsorganen bör som nämnts bevaka,
utvärdera och ge vägledning i frågor som rör utformning av driftlösningar, val
av ut-
Prop.
1978/79:121 112
rustning samt organisaiion och bemanning av driftenheter.
Delta kan ses som en del av arbetet med metoder och tekniker lill vilket jag
likaså återkommer (kap. 10).
Även om samordningen inte bör inriktas på alt regionalt
samordna datordriften för flera stora ADB-användande myndigheter och
verksamhetsområden, kan en mer begränsad samordning komma i fråga. Att bevaka
och utreda möjligheterna lill sådan samordning bör vara en uppgift för de
centrala rationaliseringsorganen. I denna uppgift ingår också frågor om
standardisering och s. k. kompatibilitet (utbytbarhet och kombinerbarhet) hos
olika slag av ADB-utrustning samt om reservförfaranden ("back up")
vid driftstörningar.
En tredje vikiig uppgift för de centrala
ralionaliseringsorganen är alt på olika sätt verka för alt myndighelemas
planering av ADB-verksamheten förbättras. Därigenom ökar möjlighetema att
sprida datordriften på bästa möjliga sätt.
Ytterligare en uppgift för de cenlrala
rationaliseringsorganen är atl granska de utredningar och förslag som
framkommer rörande spridning av dalordrift. De bör härvid bl.a. ägna stor
uppmärksamhet åt de tids- och kostnadsmässiga aspekterna på presenterade
alternativ. Denna granskning bör normalt kunna ske inom ramen för den
granskning av större systeminvesteringar som de bör göra enligt den tidigare
(avsnitt 6.5) beskrivna handläggningsordningen.
Somjag senare (kap. 14) återkommer till harjag tillkallat
en särskild utredare föratt utreda organisationen förde cenlrala
myndighetsuppgifterna avseende rationalisering och ADB i statsförvaltningen.
Regeringen bördärför överlämna ett utdrag av regeringsprotokollet i detta
ärende till utredaren för beaktande i samband med all uppgifterna i fråga om
ADB på central myndighetsnivå skall preciseras. Jag återkommer härtill i annal
sammanhang.
9 Anskaffning och finansiering av ADB-utrustning
9.1 Nuvarande förhållanden m. m.
ADB-utrustning var lidigare - och är ofta fortfarande -
jämförelsevis dyr och komplicerad. Erfarenheterna av användning av ADB på
1960-talel var sådana atl statsmakterna fann del angelägel med en väl genomförd
planering och en stark samordning när det gäller anskaffning och uinyttjande
av ADB-utrustning (jfr prop. 1968:48 s. 18). Därför centraliserades anskaffningen
av sådan utrustning för statsförvaltningen till statskontoret. Vidare
inrättades den I juli 1969 en kapitalfond - statens datamaskinfond - för
finansieringen av sådan utrustning som köps. Ett liknande förfarande hade sedan
år 1965 tillämpats för universitetens datacentraler.
Prop. 1978/79:121 113
De skäl som anfördes för att finansiera anskaffningen av
ADB-utrustning över en kapitalfond var flera, bl.a. att anskaffningsf)lanerria
för ADB-utrustning kan fastställas vid en senare tidpunkt än eljest, att
förflyttningar av utrustning från en myndighet till en annan underlättas, att
kostnadsregleringen mellan myndigheter som använder gemensam utrustning förenklas
samt att kostnadsredovisningen för ADB-användning underlättas i samband med
programbudgetering genom atl myndighetema endast belastas med periodiserade
kostnader.
Datamaskinfonden består av två delfonder, den civila
statsförvaltningens delfond och försvarets delfond.
Myndigheter
och andra organ som avser att anskaffa ADB-utrustning skall anmäla behovei till
statskontoret eller försvarets rationaliseringsinstitut för atl ge underlag
för beräkning av erforderliga investeringsanslag till fonden. Även sådana
anskaffningar som beräknas ske i form av förhyrning skall anmälas.
Efter prövning av myndigheternas redovisade behov av
ADB-utrustning utarbetar statskontoret och försvarels rationaliseringsinstitut
en anslagsframställning till regeringen för resp. delfond. Den slutliga
prövningen av de enskilda anskaffningarna sker i samband med själva
upphandlingen som beslutas av statskontoret - för försvarets del i samråd med
försvarets rationaliseringsinstitut. Anskaffningar av utrustning som barett
värde överstigande 300000 kr. prövas dock av regeringen.
Från
fondens investeringsanslag bestrids ulgifter vid köp av utrustning samt vid
behov engångsutgifter vid förhyrningar. Från fonden kan även bestridas andra
utgifter av investeringsnatur som är av sådan art alt de bör periodiseras.
Fondens utlägg för anskaffad utrustning skall återvinnas
under utrustningens beräknade ekonomiska livslängd. Kapitalåtervinningen sker
genom årliga avgifier till fonden. Dessa debileras de myndigheter och institutioner
som utnyttjar utrustningen. I avgiftema ingår avskrivning, ränta på utestående
fondkapital (enligt statens normalränta) samt ersättning till Statskontoret
(resp. försvarets rationaliseringsinstitut) för fondens administration.
Avskrivningstidema fastställs individuellt för varje
anskaffning. Viss utrustning kan länkas bli utnyttjad även efter
avskrivningsperiodens slul. Enligt gällande lillämpning av fondens
förvaltningsbeslämmelser uttas därvid inte några avgifter.
Konstruktionen med anskaffning av utrustning över
datamaskinfonden och uttag av årliga avgifier för utrustningen från resp.
driftmyndighet kan i princip beskrivas som ett slags hyresförhållande mellan
myndigheten och statskontoret.
Frågorna rörande anskaffning och finansiering av
ADB-utrustning har behandlats i DASK:s slutbetänkande ADB och
samordning (SOU
8-Riksdagen 1978179. I saml. Nr 121
Prop. 1978/79:121 114
1976: 58). Ytterligare synpunkier har framförts i
remissyttrandena. En redogörelse fördetta material bör fogas lill protokollet
i detta ärende som bilaga (bilaga 6).
9.2 Samordnad anskaffning av ADB-utrustning
Formerna för anskaffning av ADB-utrustning har hittills
ansetts ha stor belydelse lör stymingen och samordningen inom ADB-området. Den
grundläggande frågan arom man bör ha kvar den samordnade anskaffningen av
ADB-utrustning eller inte.
Den samordnade anskaffningen måste enligt min mening ses
mot bakgrund av atl de frågor det här handlar om ofta är lekniskl och
juridiskl komplicerade. Driftmyndigheterna behöver hjälp och stöd för att
precisera och lösa olika frågor innan en upphandling kan ske. Till detta kommer
att marknadsförhållandena på ADB-området är särpräglade, bl.a. så till vida alt
utbudet av skilda utrustningar är stort och att utrustningar för samma ändamål
ofta är svåra att jämföra i fråga om prestanda och koslnader. Del har
otvivelaktigt varit till stor ekonomisk fördel för statsverket alt staten genom
en samordnad upphandling har fåll en stark ställning som köpare. Tekniska och
ekonomiska förhållanden talar enligt min mening således för att den nuvarande
ordningen i princip bör behållas.
Pågående omläggning av del statliga budgetsystemet medför
all den statliga förmögenhetsredovisningen på statsbudgeten förändras fr. o.
m. budgetåret 1980/81 (prop. 1976/77: 130, FiU 1977/78: 1, rskr 1977/78: 19).
Nuvarande ordning för finansiering av statens anskaffning av ADB-utrustning
bör därvid i slorl behåUas.
Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde tillämpas
ett särskilt planerings- och ekonomisystem (FPE) för styrning av all fredstida
verksamhet. Försvaret har i princip tillämpat samma rutiner för anskaffning av
generellt användbar ADB-utrustning som den civila statsförvaltningen. Reglerna
för anskaffning och finansiering av ADB-ulruslning inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde ses f. n. över i avsikl att anpassa dem till FPE. Upphandling
av ADB-utrustning skall dock alltjämt ske samordnat med statsförvaltningen i
övrigi.
Den samordning i vidare mening som följer av att
regeringen prövar affärsverkens upphandlingar av ADB-utrustning när de
översliger vissa beloppsgränser bör enligt min mening gälla även
fortsättningsvis. Jag anser däremot inte att det, med hänsyn till de ekonomiska
förulsältningar som gäller för affärsverken, finns tillräckliga skäl att
utsträcka det samordnade anskaffningsförfarande som tillämpas för
statsförvaltningen i övrigi lill att innefatta även dessa. De har enligt min
mening dessulom tillräcklig egen kompetens för alt effeklivi kunna handlägga
sin anskaffning.
Jag vill också något beröra frågan om den samordnade
anskaftningen av
Prop.
1978/79:121 115
ADB-utrustning som instrument för styrning av användningen
av ADB i statsförvaltningen. Som framgår av de åtgärderjag tidigare (kap. 6)
redogjort för bör intresset och åtgärderna för styrning och kontroll när det
gäller ADB i högre grad än nu inriklas på de tidigare skedena av systemutvecklingsprocessen.
T. v. är dock regeringens prövning av större eller på annat sätl viktiga
anskaffningsärenden nödvändig lör att ge statsmakterna de möjligheler att styra
ADB-användningen som är önskvärda. En sådan prövning underlättas rent praktiskt
av att anskaffning av ADB-utrustning sker samordnat. Det samordnade förfarandet
motiveras dock som nyss har sagts primärt av andra omständigheter.
Flera av de åtgärderjag tidigare (kap. 6) har redogjort
för - bl. a. handläggningsordningen för större systeminvesteringar och
åtgärderna för atl förbättra planeringen och redovisningen när det gäller ADB -
bör leda till att underlaget för anskaffning av ADB-utrustning förbättras. Det
kan därför sä småningom finnas skäl alt pröva frågan om den samordnade anskaffningen
kan begränsas till själva upphandlingen.
Somjag senare (kap. 14) återkommer till utreds f.n.
organisationen för de centrala myndighetsuppgifterna avseende rationalisering
och ADB. I delta sammanhang kommer även frågan om den samordnade anskaffningens
organisatoriska inplacering att behandlas.
9.3 Utrustningsobjekt, uppgifts- och ansvarsfördelning m.
m.
Det finns, inom ramen fören samordnad anskaffning av
ADB-utrustning, flera frågor som bör klaras ul och förändringar som bör göras.
Innan ålgärder kan vidlas krävs ett vissl ytteriigare utredningsarbete. Jag
avser att snarasi föreslå regeringen alt vidla åtgärder i detta syfte.
En fråga som bör klaras ut är vilka typer av
ADB-utrustning som bör omfattas av den samordnade anskaffningen. De problem
som föreligger är lill stor del en följd av att datorer allt oftare ingår som
delar i annan utrustning. Bl.a. blir gränsen mellan "vanlig"
kontorsutrustning och ADB-ulruslning alltmer diffus.
Det ärenligt min mening angeläget atl i det sammanhanget
också pröva formerna för anskaffning av nya typer av konlorsutmslningar, inte
minsl utrustningar för ord- och textbehandling. Sådan utrustning är numera ofta
tekniskt mycket avancerad. Utvecklingen går dessutom snabbi. Del kan därför
vara svårt för en myndighet atl bedöma och välja bland olika typer och fabrikat
av utrustningar. Någon form av samordning behövs därför redan av detta skäl.
Andra skäl för samordning är alt det är fördelaktigt med viss enhetlighet och
standardisering i statsförvaltningen och atl bättre ekonomiska villkor kan
uppnås vid anskaffning och service.
Vissa förändringar bör vidare göras i arbets- och
ansvarsfördelningen i anskaffningsärenden mellan statskontoret och de
ADB-användande myndighetema. Många ADB-användande myndigheter har redan eller
kommer
Prop.
1978/79: 121 116
successivi all få hög kompelens i ADB-frågor. Deras
medverkan i samband med anskaffning av sin egen ADB-utrustning har därför efter
hand ökat. Det gäller t.ex. vid utarbetande av kravspecifikationer lör
utrustningen, ulvärdering av lämnade offerter, kontroll av levererad utrustning
m. m. De bör även ges ökat formelll ansvar. Beslut om upphandling bör som f. n.
fattas av statskontoret men först efter samråd med berörd myndighet.
Anskaffningarna gäller ofta komplettering eller utbyte av
delar av redan installerad datorutrustning (minnesenheter o.d.) samt
anskaffning av ytterligare terminaler, dataregistreringsutrustning m. m. I
många fall rör sig anskaffningarna dessutom om relativt små belopp. I den
ändrade arbels-och ansvarsfördelningen bör därför även ingå atl
beslutanderätten, där så är lämpligt, kan delegeras för vissa anskaffningar.
Detta bör normalt ske från fall lill fall med hänsyn till bl. a. anskaffningens
karaklär och myndighetens kompetens. Beslut om delegering bör dock alltid
fattas av regeringen.
Jag vill dock betona att statens ställning som upphandlare
av ADB-utrustning och andra tjänster inte får försvagas i förhållande till
leverantörerna. Inle heller får delegering av anskaffningsbeslul ske på ett
sådani sätl all staten senare kan komma i tvångssituationer beträffande
anskaffning av dyr maskin- och programvara eller andra följdkostnader.
Vidare avser jag att pröva om det finns skäl atl ändra den
beloppsgräns på 300000 kr. som f. n. gäller för regeringens prövning. Vid sidan
av beloppsgränsen bör även andra kriterier övervägas.
Det finns även skäl att se över en del frågor rörande
avgiftssättningen. Som exempel på sådana frågor kan nämnas avskrivningstidens
längd för olika typer av ADB-utrustning och om avgifier skall las ul för
utrustning som redan är avskriven men som fortfarande används. Det bör dock nämnas
alt sistnämnda fråga är ett genereUt problem. Efiersom avglftssätlning-en kan
påverka myndighetemas bedömning i avvägningsfrågan mellan att köpa eller hyra
utrustning, av lämplig tidpunkt för byle av utrustning m. m., bör
ställningstaganden i dessa frågor baseras på en analys av styreffekterna.
Jag avser som nämnls att snarast återkomma till regeringen
i dessa frågor.
9.4. Upphandling av servicebyråtjänster
Staien upphandlar inle bara ADB-utrustning av skilda slag
utan även servicebyråtjänster. Avtal om sådana ijänsler uppgår värdemässigt
många gånger till större belopp än flertalet utrustningsanskaffningar. Den helt
dominerande delen av den databehandling i statsförvaltningen som utförs på
servicebyråvillkor uiförs av statliga datacentraler. Av dessa bör i detta
sammanhang nämnas DAFA, försvarels dalaceniral och
universitetsdala-centralerna, vilka är iniäklsfinansierade. Även de myndighels-
eller sek-
Prop.
1978/79:121 117
tors vis inriktade ("dedicerade")
datacentralerna utför dock i viss utsträckning databehandling åt andra
myndigheter och intressenter.
Vad gäller anlitande av privat servicebyrå föreskrivs i 8§
rationaliseringsförordningen (1975:567, ändrad senasi 1977:601) atl myndighet
skall samråda med statskontoret. Statskontoret skall därvid undersöka om driften
med fördel kan förläggas till statlig datacentral.
Bestämmelsen är avsedd att göra det möjligt för
statskontoret att svara lör samordning i fråga om anskaffning och utnyttjande
av ADB-utrustning. Bestämmelsen är dock ofullständig så till vida att den inte
anger förfaringssätt i sädana fall där den ADB-användande myndigheten och
statskontoret kommer till skilda uppfattningar om driftuppdragels förläggning.
Eventuell komplettering eller annan förändring av reglerna
för upphandling av servicebyråtjänster bör enligt min mening dock anstå till
dess monopolulredningen (B 1977:08), som i sitt fortsatta arbele skall
behandla frågan om DAFA:s särställning, har slutfört sitt arbele.
10 Metodstöd, informations- och erfarenhetsförmedling
m. m.
10.1 Inledning
Jag har tidigare (avsnitt 6.8) behandlat frågan om
allmänna anvisningar lör användning av ADB i statsförvaltningen. Vad jag nu
kommer in på är frågor om vägledning mer i detalj för arbetets bedrivande,
lösande av lekniska och organisatoriska problem i samband med systemutveckling
och datordrift m. m.
Utveckling och drift av ADB-system innebär i myckel stor
utsträckning att välja och lillämpa olika meioder och tekniker. De meioder och
den teknik som används i samband med ADB är i många fall - det gäller t. ex.
metoder för projektadminislraiion, utredningsmetodik, ekonomisk kalkylering
m. m. - inte speciella för ADB-inriktat arbele utan generellt användbara i
samband med administrativ utveckling och rationalisering. Meloderna och
tekniken är i allmänhet också generella i den meningen atl de används inom
såväl offentlig förvaltning som enskilda företag. Det kan i vissa fall dock
finnas anledning alt föreskriva att en beslämd metod eller teknik skall
användas i statsförvaltningen.
Metodutvecklingsarbete av mer grundläggande karaktär
bedrivs främst inom universitet och högskolor, hos lillverkama av maskin- och
programvara samt andra förelag inom ADB-området (konsultföretag, servicebyråer
m. m.). Staten stöder sådant arbete i olika former, bl.a. genom styrelsen för
teknisk utveckling. Arbele på melodområdet bedrivs även på annat håll i
slatslörvaltningen, såväl inom enskilda myndigheter som inom de cenlrala
ralionaliseringsorganen. Arbetet inom dessa är dock i allmänhet inriktat på att
vidareutveckla och praktiskt anpassa befintliga metoder samt, för de
Prop.
1978/79: 121 118
centrala raiionaliseringsorganens del, atl utvärdera och
sprida information om val och tillämpning av metoder.
Frågorna om metodslöd, informations- och
ertärenhetslöimedling m. m. behandlas i datasamordningskommitléns
slutbetänkande ADB och samordning (SOU 1976: 58) och i remissyttranden över
detta. Vidare behandlas dessa frågor i det material som har utarbetats inom
ramen för det uppdrag att utreda vissa frågor rörande planering, styrning och
samordning av ADB-användningen i statsförvaltningen vilket riksrevisionsverket,
statskontoret och försvarets rationaliseringsinstitut utfört under år 1978 på
regeringens uppdrag (avsnilt 2.4.5). En redogörelse för detta material bör lögas
till protokollet i detta ärende som bilaga (bilaga 7).
10.2 Behovet av insatser
Del arbete på metodområdet somjag här behandlar innebär
att vidareutveckla och anpassa de metoder och den teknik som finns till
förhållandena i statsförvaltningen samt att utvärdera, bevaka och sprida
information om tillgängliga metoder o. d. och deras användning.
Effektiviteten i utvecklingsarbetet och ADB-driften samt
nyttan och effekterna i övrigt av att använda ADB beror till stor del på om
lämpliga arbetsmetoder och lekniska lösningar väljs. Betydande ekonomiska och
andra vinster bör enligt min mening kunna göras genom väl planerade och målinriktade
insatser på central nivå för alt underlätta val och tillämpning av meioder och
tekniker för utveckling och drift av ADB-syslem i statsförvaltningen.
Centralt bedrivna insatser på metodområdet kan emellerlid
även tjäna andra syften än alt minska arbelel i statsförvaltningen med alt söka
bland och anpassa meioder och tekniker till de egna behoven. De bör bl. a. medverka
till en allmän kompetensuppbyggnad och till atl underlätta erfarenhetsutbyte.
Vidare kan man genom sådana insatser få lill stånd en ökad enhetlighet i
statsförvaltningen när det gäller användning av ADB.
Jag vill i sammanhanget också peka på några svårigheter
med all cenlralt bedriva arbete med utveckling och vägledning avseende metoder
och tekniker på ADB-området. Om metodutvecklingen och vägledningen skall vara
av värde måste den leda till bättre arbetsförfaranden och tekniska lösningar
än vad de olika ADB-användarna kan åstadkomma på egen hand. Det krävs därför
väl kvalificerad personal för detta arbete. Metoderna och vägledningen måste
vidare anpassas till användarnas behov och förutsättningar. Detta sker enligt
min mening bäsl om del cenlralt bedrivna arbetet på metodområdet till stor del
sker i anslutning till konkret verksamhei, dvs. probleminrikiat
utvecklingsarbele inom enskilda myndigheter och projekt resp. datordrift vid
befintliga datacentraler.
Prop.
1978/79:121 119
IU.3 Metodarbetets inriktning samt viktiga metodområden
Arbetet med att förbättra metodstödet kan inte begränsas
till atl avse endast några avgränsade metod- och teknikområden utan en bred
fortlöpande täckning av hela fältet är nödvändig. Av prakliska och
resursmässiga skäl måste enligt min mening dock vissa områden prioriteras när
del är fråga om större insatser. Jag återkommer senare (avsnitt 10.5) till hur
arbelel bör bedrivas och prioriteringen bör se ut.
Jag vill peka på några enskilda metodområden som bör ges
hög prioritet i det fortsatta arbetel. Ett är frågor om ekonomisk kalkylering
och effektbedömning i samband med utredning och utveckling av ADB-system och
andra åtgärder avseende administrativ utveckling och rationalisering. På detla
område har redan åtskilligt gjorts av statskontoret, försvarets rationaliseringsinstitut
och riksrevisionsverket. Ytterligare insatser behövs dock, såväl i form av
handböcker, kalkylhjälpmedel, rådgivning o.d. som i form av utbildningsinsatser
av olika slag.
Ett annat område där insatser är angelägna är vidare
metoderna och formerna för arbetets bedrivande vid utredning, utveckling och
införande av ADB-syslem. Delta område är viktigt av flera skäl. Del är av
ekonomiska skäl angeläget att höja effektiviteten i syslemutvecklingsarbetet.
För alt ADB-systemen skall tillhandahålla ett ändamålsenligt datorstöd är det
viktigt atl man använder sådana arbetsmetoder i utvecklingsarbelel som fångar
upp de krav som arbetsuppgifterna ställer. Hänsyn måsle vidare las till
ADB-systemens konsekvenser utanför det egna verksamhetsområdet. Också
personalens rält till insyn och medbeslämmande får konsekvenser för valet av
metoder och arbetsformer i samband med utredning, utveckling och införande av
ADB-syslem. Del är därför angelägel all få fram metoder och arbetsformer som är
både effektiva och lämpliga i övrigt.
Somjag tidigare (kap. 6) har nämnt behövs vidare insatser
för att fä fram bättre metodstöd i datordriften och för att förbättra
myndigheternas planering när det gäller användning av ADB. Likaså kommer
frågorna om säkerhet i samband med användning av ADB även fortsättningsvis att
kräva stora insatser.
10.4 Vägledningens form m.m.
Vägledningen i fråga om val och tillämpning av metoder och
tekniker måste enligt min mening i regel ges formen av rekommendationer, råd, till-lämpningsexempel
e. d. Det sammanhänger med alt del på många områden finns flera mer eller
mindre likvärdiga metoder. Vidare går utvecklingen snabbt på delta område. Nya
eller förbättrade meioder kommer därför fram efter hand. Möjlighetema att
använda viss metod eller leknik beror också i stor utsträckning på
förutsättningama i det enskilda fallet. Att under sådana omständigheter
utfärda bindande riktlinjer i metod- och teknikfrågor kan enligt min mening
verka hämmande på effektiviteten i ADB-användningen i statsförvaltningen.
Prop.
1978/79:121 120
Jag vill vidare framhålla vikten av att finna lämpliga
former för att föra ut kunskap om metoder och deras lillämpning. En rad olika
former för kunskapsförmedling står till förfogande, t.ex. kurser, seminarier,
handböcker, lidskrifter m. m. Del behövs även olika former av rådgivning och
till-tällen till erfarenhetsutbyte. Valet av form får givetvis anpassas till
syftet, vilka man vill nå osv. Jag är dock medveten om att delta är en svåriöst
fråga.
10.5 Arbetets bedrivande m. m.
Ansvaret för att de insatser som behöver göras på metod-
och teknikområdet för atl få fram ett effeklivi metodslöd bör enligt min
mening främsi ankomma på de cenlrala rationaliseringsorganen samt, i frågor som
rör ekonomisk redovisning, även riksrevisionsverket. Del är angeläget att de
centrala organen samarbetar inbördes och med de ADB-användande myndighetema.
De centralt ansvariga organen bör i första hand initiera, samordna och sprida
informaiion om insatser på melodområdet. Däremot bör som jag redan har berört
själva arbetet, särskilt när det är fråga om större insaiser, ofta kunna ske
vid och i samarbele med olika ADB-användande myndigheler, affärsverk,
universitet och högskolor m.fl. Även samarbete med näringslivet bör kunna komma
i fråga.
Efiersom insaiser av resursskäl inte kan ske på alla
enskilda metodområden samtidigt, måste arbelel ses i ell långsiktigt
perspektiv. Jag kommer däriör alt senare föreslå regeringen att uppdra ål de
cenlrala rationaliseringsorganen att utarbeta ett förslag till
handlingsprogram för de fortsatta insatserna på central nivå avseende val och
tillämpning av metoder. Innan ställning tas till ett sådant program kommer
givelvis ADB-användande myndigheter m. fl. beredas lillfälle att lämna synpunkter
på det. 1 det sammanhanget får också prövas hur stora resurser som bör sättas
in för insatserna på metodområdet.
De metoder och den teknik som används på ADB-området är i
flertalet fall inte speciella för slatsförvaltingen. Förutsättningarna ärdärför
i många fall goda för samarbete med andra delar av den offentliga förvaltningen
och näringslivet i metodfrågor. Jag anser att det är viktigt all staien, såväl
via de cenlrala ralionaliseringsorganen som större myndigheter, aktivt deltar
i det arbele på metodområdet som bedrivs i intresseorganisationerna på
ADB-området och på andra håll utanför statsförvaltningen. Samarbete bör inte
bara leda till att koslnadema för metodinsatsema blir lägre utan bör också
medföra en viss enhetlighet som kan vara fördelaktig.
Del är givetvis också av största vikt att man i alla delar
av utbildningsväsendet där man har utbildning i användning av ADB samt i den
statliga personalutbildningen noga följer vad som händer på metod- och
teknikområdet och anpassar kurser och läromedel härtill.
Prop.
1978/79:121 121
11 Allmän information om ADB i statsförvaltning
Allmänhet, massmedia, politiker m. fl. som är intresserade
av hur ADB används i statsförvaltningen har f. n. svårt att snabbi och enkelt
skaffa sig en överblick över detta område och att följa vad som händer. Det
beror delvis på att det saknas periodiskt uppdaterad, systematiskt uppställd
och lält tillgänglig samlad information om ADB-användningen i statsförvaltningen.
För delar av denna verksamhet, t. ex. ADB-uiruslning och personregister,
tillhandahålls dock uppgifter i form av översikter av statskontoret resp.
datainspektionen.
Förslag lill ökad injörmation
Frågan om allmän information om användningen av ADB i
statsförvaltningen har bl. a. behandlats i den tidigare nämnda
ledningsgruppens rapport (avsnitt 2.4.5).
Enligt ledningsgruppen skulle periodiskt uppdaterad
översiktlig information om användningen av ADB i statsförvaltningen vara av
stort värde för bl.a. politiska beslutsfattares och allmänhetens överblick och
insyn. Vidare behöver departement och centrala myndigheter på ADB-området sådan
information för att bättre kunna följa utvecklingen i olika avseenden och för
att kunna bedöma behovet av olika styrnings- och samordningsåtgärder. Även
enskilda myndigheter, företag m.fl. behöver informaiion av här berört slag t.
ex om de vill komma i kontakt med myndigheter som har ADB-sy datordrift,
utrustning o. d. av liknande typ.
Följande uppgifter bör enligi ledningsgruppen ingå i en
årlig, översiktlig redovisning av ADB-verksamheten i statsförvaltningen:
- Uppgifter om ADB-system
Korta
redogörelser för viktigare system i fråga om ändamål, register-innehåll och
registrerad grupp
Summarisk
redovisning av systemen i övrigi
Översiktliga
redovisningar av system enligt olika indelningsgrunder (användningssätt,
leknik, regislerobjekt m. m.).
- Uppgifter om ADB-driftens organisation och utrustning
Driftmässig
förläggning av system (egen regi, statlig servicebyrå, extem servicebyrå osv.)
Datacentralers/driftenheters
kunder, system och ekonomiska omslutning
Utrustning av
olika slag inkl. viktigare programvara.
- Uppgifter om resursförbrukning för ADB-verksamheten
ADB-kostnaderna
fördelade på utveckling och drift samt på viktigare kostnadsslag/kostnadsposter
inom dessa (personal, utrustning m. m.)
Antal personer
som är sysselsatta med ADB i olika former
Användningen av
konsulter och andra extema resurser.
Del är enligt ledningsgruppen önskvärt att de uppgifter
som redovisas så
Prop. 1978/79: 121 122
längt möjligt kan hämtas från - eller att inhämtandet av
dem kan samordnas med - myndigheternas anslagsframställningar och de
verksamhetsberättelser för datacentraler som lidigare (avsnitt 6.5.4) har
behandlats. För redovisning av uppgifter om statliga ADB-system bör även det arbete
som pågår inom statskontoret med en dokumentationscentral över statliga
ADB-syslem vara av värde.
Uppgiften att utarbeta information av här berört slag bör
enligt ledningsgruppen ankomma pä de centrala rationaliseringsorganen.
Ledningsgruppen föreslår alt de centrala rationaliseringsorganen får i uppdrag
att utarbeta förslag lill innehåll i och form för en eller flera publikationer
med periodvis och systematiskt uppställd informaiion om ADB-verksamheten i
statsförvaltningen.
Överväganden
Jag anser att översiktlig information om för vilka ändamål
ADB används, hur ADB-användningen är organiserad, vad den kostar osv. bör
finnas och vara lätt tillgänglig. Den oro som många känner inför utvecklingen
på ADB-området torde förstärkas av alt det ofta kan vara svårt att få fram
uppgifier om ADB-användningen såväl inom enskilda områden som totalt seU.
Jag vill dock framhålla att man inte får bortse från
kostnaden för alt tillhandahålla ökad och mer aktuell information. Det är
därför angeläget att sådan information i största möjliga utsträckning baseras
på uppgifter som för andra ändamål las fram inom myndigheterna, t. ex. i
samband med anslagsframställningar eller inom ramen för de centrala
raiionaliseringsorganens, dalainspektionens och andra myndigheters arbele.
Jag avser vidta ålgärder för att förbättra informationen
om ADB-användningen i statsförvaltningen, bl.a. så att samlad information av
nyss nämnt slag tas fram och årligen hålls akluell. Ledningsgruppens förslag
kan därvid tjäna som ett exempel på innehåll i och omfallning av sådan information.
Enligt min mening bör man i detta sammanhang ta särskild
hänsyn till riksdagens behov av information. Riksdagen har liksom andra
intressenter behov av överblick över ADB-användningen i slorl. Därutöver kan
riksdagen ha speciella behov av information om sådana planerade förändringar
och sådant utredningsarbete som kan föranleda beslut av riksdagen under de
närmasle åren. Ett sätt att tillgodose riksdagens behov av översiktlig information
i samlad form kan vara alt utarbeta ett speciellt avsnitt om ADB i den bilaga
till budgetpropositionen som behandlar frågor som är gemensamma för flera
huvudtitlar.
Vad jag nu har sagt utesluter givetvis inte atl det i
vissa delar kan gå att samordna den informaiion som lämnas till riksdagen och
den som i annan form slälls till allmänhetens och andra intressenters
förfogande.
Prop. 1978/79:121 123
12 Samverkan på ADB-området mellan stat, kommuner och
landstingskommuner
Databehandlingen i statsförvaltningen har flera samband
med databehandlingen hos kommunerna, landstingen och näringslivet. Som exempel
kan nämnas all dessa till stor del lämnar uppgifter till skatteförvaltningen på
magnetband. Likaså tillhandahåller statliga myndigheter ADB-registre-rad
information lill avnämare i andra seklorer. Vidare är en stor del av de frågor
och problem som uppkommer i samband med utveckling och drift av ADB-system av
samma eller liknande natur. Det finns därför rent allmänt ett behov av
fortlöpande kontakter och samarbete mellan statsförvaltningen och övriga
samhällssektorer.
Den fråga som skall behandlas här är om det för
statsförvaltningens del finns förutsättningar för ett i förhållande till
nuläget längre gående samarbete med andra sektorer avseende utveckling och
drift av ADB-system. Som tidigare (avsnitt 2.3) har framgått samarbetar numera
kommun- och landstingsförbunden på detla område. Med hänsyn till bl.a. de
koslnader som användningen av ADB för med sig samt bristen på kvalificerad och
erfaren personal på ADB-området är det naturligt att i detta sammanhang pröva
förutsättningarna för ett närmare samarbete mellan staten, kommunerna och
landstingen.
Frågan om samarbete mellan staten och andra sektorer har
behandlats av datasamordningskommitlén (DASK) samt nyligen också av en särskild
sakkunnig. En redogörelse för DASK:s och remissinstansernas samt den
sakkunniges synpunkter bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga
(bilaga 8).
Vidgad samverkan mellan staten å ena sidan och kommuner
och landsting å andra sidan är länkbar på flera områden. Samverkan skulle
kunna ske t. ex. beträffande datordrift, systemutveckling och
systemutnytljande, anskaffning av datorutrustning och konsultservice. Vidare
kan samarbete på olika verksamhetsområden som sjukvård, samhällsplanering, utbildning
m. m. etableras.
Vad gäller frågan om en vidgad samverkan beträffande
datordriften vill jag framhålla följande förhållanden.
Den kommunala databehandlingen har under de senaste åren
präglats av sammanslagningen av Landstingens Datacentral och Kommun-Data AB. En
gradvis omfördelning av arbetsuppgifierna inom det nya företagel har skett.
Ytterligare sammanslagningar och samarbetsavtal har gjorts under samma period.
Omstruktureringen pågår fortfarande.
Genom sammanslagningarna och lillkomslen av nya kunder har
Kommun-Dalas verksamhei vuxit och omfattar nu ca en tredjedel av den kommunala
dalabehandlingen, medan en Iredjedel sker i kommunernas egen regi och den
resterande tredjedelen utförs på servicebyråer.
En utveckling i riklning mot ökad "lokal
dalabehandling" har inletts. En
Prop. 1978/79:121 124
linje i den utvecklingen är att minidatorer används för
atl utföra avgränsade uppgifter (benämns av Kommun-Data
"funktionsdatorer"). En annan utvecklingslinje bygger på användning
av en s. k. terminaldator (terminal med viss egen bearbetnings- och
datalagringskapacitet) som avses utnyttjas dels för
dataregislreringsuppgifter, dels för mindre omfattande lokala datarutiner.
Någon spridning av Kommun-Datas verksamhet till nya orter
genom uppdelning av datordriften är såvitt jag kan bedöma inte atl vänta.
Den skisserade utvecklingen på kommun- och landstingssidan
synes alltså innebära en successiv övergång till ett blandat mönster där vissa
typer av databehandling utförs inom ett fåtal större datacentraler och andra
typer på mindre datorer på de olika verksamhetsställena. Förändringar i denna
riktning torde ta lid alt genomföra. Till detta kommer att den omstrukturering
av databehandlingen som har blivit en följd av samgåendet på della område
mellan kommun- och landstingsförbunden fortfarande pågår. En närmare samverkan
även med staten skulle enligt min bedömning kunna komplicera och försena de
nämnda förändringarna för kommunerna och landstingen.
De Udigare (avsniii 8.5) behandlade riktiinjema för datordriftens
organisation i statsförvaltningen innebär aU datordriften bör ske
"dedicerat" för större ADB-användande myndigheter eller
verksamhetsområden och att den på lämpligt sätt bör spridas inom varje
myndighet eller område för sig. För överskådlig tid finns därför enligt min
mening varken på kommun- och landstingssidan eller inom statsförvaltningen
behov av eller förutsättningar för att ta upp ett mer omfattande samarbete
avseende dalordriften i syfte att bygga upp stora, gemensamma datacentraler på
regional grund.
Däremoi bör finnas möjligheler till mer begränsad
samverkan i en rad frågor och på några verksamhetsområden av gemensamt intresse
för stal, kommuner och landsiing. Jag anser atl möjlighelerna till mer
begränsad samverkan bör tas lill vara i de fall de innebär fördelar för
samhällel. I flera fall bör frågorna för statens del kunna överiålas på de
centrala rationaliseringsorganen. De flesta frågorna rörande vidgat samarbete
kräver i regel ytterligare utredningar innan definitiva ställningstaganden kan
ske. Jag vill dock kommentera några sådana frågor och områden.
Enligt min mening skulle del vara fördelaktigt med fastare
former för fortlöpande kontakter meUan slal, kommuner och landsiing i
ADB-frågor, särskilt då i frågor som gäller enskilda verksamhetsområden av
gemensamt iniresse. Somjag senare (kap. 14) ålerkommer till harjag tillsalt en
utredning för alt se över den centrala organisalionen för rationalisering och
ADB i statsförvaltningen. Jag anser atl frågan om de lämpliga formerna för kontakter
mellan staien, kommunerna och landslingen bör anslå till dess denna utredning
är klar och ställning har tagils till dess förslag.
Del kan vidare finnas behov av regelbundna konlakler i
ADB-frågor även på länsplanet mellan förelrädare för olika sektorer. I den mån
sådana
Prop. 1978/79:121 125
möten bedöms som värdefulla av berörda parter bör de
naturligtvis komma till stånd. Enligt min mening bör del ankomma på
länsstyrelserna att undersöka inlresset och förutsättningarna i övrigt för
sådana möten.
Verksamhetsområden där samverkan kan tänkas är bl. a.
samhällsplaneringen och utbildningsområdet.
Databehandlingen på samhällsplaneringsomrädet är föremål
för utredning inom ADB-beredningsgruppen vid kommundepartementet. Därvid
övervägs bl. a. hur länsstyrelsernas datorer kan utnyttjas för planeringsändamål.
Den tidigare nämnde sakkunnige som har utrett frågan om samverkan på
ADB-området mellan stat, kommuner och landsiing har förordal att
beredningsgruppen ges tilläggsdirektiv att även behandla den kommunala
samhällsplaneringens databehov och möjligheterna till förbättrat samarbete i
den kommunala och regionala samhällsplaneringen vad gäller gemensamt
planeringsunderlag, utnyttjande av redan insamlade uppgifter och användning av
ADB-teknik. Enligt vad jag har erfarit kommer chefen för kommundepartementet
all i annat sammanhang återkomma i denna fråga.
På utbildningsområdet planeras en utbyggnad av
dataresurserna samtidigt inom bl. a. gymnasieskolan och högskolan samt inom
arbetsmarknadsutbildningen. 1 vilken takt utbyggnaden skall ske är inte
beslutat för något av områdena, men den årliga samlade investeringsvolymen för
datorutrustning kan beräknas nå upp till mellan 35 och 45 milj. kr. under
kommande år. Därtill kommer kostnader för datordrift och för programsystem för
utbildnings- och forskningsändamål. Eftersom det finns samband mellan de olika
utbildningsformerna behövs enligt min mening samarbete i dessa frågor.
Beredningen av dem kommer därför all fortsätta inom regeringskansliet.
13 Ytterligare åtgärder
De frågor jag har tagit upp i detla sammanhang utgör som
nämnts endast en del av hela problemområdet rörande ADB. En rad andra frågor,
bl. a. integritets- och sårbarheisfrågor, åtgärder för ökad decentralisering,
effekter på sysselsättning och arbetsmiljö samt näringspolitiska frågor,
tillmäts också största betydelse i regeringens samlade datapolitik. Regeringen
har därför under de senaste åren tagit en rad initiativ för atl få underlag för
vidare åtgärder. Exempel på detta är bl. a. tillsältandet av
sårbarhelsutred-ningen, utredningen om datateknikens effekter på sysselsättning
och arbetsmiljö samt data- och eleklronikkommittén. Efter hand som utredningarna
redovisar resultatet av sitt arbele kommer regeringen alt överväga och lämna förslag
till åtgärder.
Del finns emellerlid ytterligare frågor av principiell art
rörande ADB i
Prop.
1978/79:121 126
statsförvaltningen
som kan komma atl föranleda ställningstaganden från sialsmakiernas sida under
de närmasle åren men som med hänsyn lill pågående utredningar eller av andra
skäl inte nu behandlas. Flera av dessa frägor kan behöva behandlas i ett vidare
perspektiv än begränsningen till ADB i statsförvaltningen medger. Jag vill
kortfattat beröra några sådana frågor.
En
viktig sådan fråga gäller datakommunikation. F. n. pågår uppbyggnad av ett
allmänt datanät som kommer att samordnas med nuvarande telenät. En successiv
övergång lill att utnyttja delta nät väntas ske. Det allmänna datanätet
innebär bl. a. bättre skydd mot obehörig åtkomst av data samt bätire kvalitet
på dalaöverföringen än vad som är fallel beträffande del vanliga telefonnätet.
Jag vill i sammanhanget också nämna den ökande överföringen av data mellan
Sverige och utlandet. Möjligheter och problem i samband med överföring av data
mellan olika länder studeras som lidigare (avsnitt 4.5) nämnts av flera
internationella organ. Sverige deliar aktivt i delta arbete.
Vad
gäller frågorna om säkerhet i samband med ADB kan nämnas alt flera myndigheter
- bl. a. datainspektionen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar och
statskontoret - arbetar med olika aspekter på dem. Vidare pågår
utredningsarbete inom bl.a. sårbarhetskommittén och datalagstiftningskommiltén
(kap. 3). Detta arbete kan påverka bedömningarna av vilka ytterligare åtgärder
som bör vidtas och vilka organ som bör svara för olika åtgärder. Den
organisaioriska förläggningen av olika uppgifier kan dessulom komma alt
påverkas av resultatet av den nyligen lillsalta ulredningen om de cenlrala
myndighetsuppgifterna för rationalisering och ADB (kap. 14). 1 della sammanhang
redogörs inle för särskilda ålgärder för att förbättra säkerhelen i olika
avseenden. En annan sak är att de riktlinjer för datordriften, däribland ökad
spridning, samt den beslutsprocess för större ADB-syslem som presenteras i
denna proposition är ägnade all förbättra säkerheten. De har utformats i bl. a.
detla syfte.
Av
stor vikt för styrningen och samordningen av ADB-användningen är vidare
frågorna rörande samordnad insamling och användning av data. Frågor som ingår
häri är bl.a. möjligheterna och lämpligheten av att uppgifter som har samlats
in och lagrats med hjälp av ADB även används för andra ändamål än dem som de
primärt har samlats in för. En förutsättning för gemensam användning av data är
att informationsobjekt (personer, företag, fastigheter m. m.) är definierade
på samma sätl på de olika områdena, att uppgifter klassificeras och belecknas
på samma sätt m. m. Följaktligen hör frågor om normering eller standardisering
av dala ihop med dessa frågor. Dit hör även frågan rörande särskilda bas- eller
uppdateringsregister för att underlätta spridning av uppgifter till andra
ADB-system.
En
rad av de frågor som hänförs till samordnad insamling och användning av data
har utretts eller uireds i skilda sammanhang, bl. a. av statskontoret och SCB.
Även delegationen för företagens uppgiftslämnande.
Prop.
1978/79:121 127
DEFU, utreder frågor som hänger samman med samordnad
insamling av dala. Vidare har, från skilda utgångspunkter,
datasamordningskommitlén och datalagstiftningskommittén i sina betänkanden (SOU
1976:58 resp. 1978: 54) ägnat stor uppmärksamhet ål dessa frågor.
Jag vill
här endast peka på några åtgärder som har vidtagits på detta område. När det
gäller personinformation finns redan ett basregister i del av riksdagen
beslutade samordnade person- och adressregisiret (SPAR). Behovet av samordning
är emellertid också stort när det gäller uppgifter om förelag o. d. Regeringen
uppdrog med anledning härav i slulel av år 1977 ål statskontoret alt uireda behovei
av samordning avseende registrering av data om förelag och organisationer.
Frågan om ett basregister för företag och organisationer skall härvid särskilt
belysas. Detta utredningsarbete torde komma all avslutas och redovisas under
innevarande år.
En annan åtgärd som syftar till att underlätta bedömningar
i frågor rörande samordnad insamling och avändning av data är inrättandet av
en dokumentationscentral vid statskontoret med samlade uppgifter om innehållet
i statliga ADB-register.
Även prissättningen på informalionsullag ur statliga
ADB-system är en fråga som lorde komma att medföra åtgärder från regeringens
sida. F. n. saknas enhetliga principer för sådana uttag.
Ytterligare
ett viktigt område till vilket ställning kommer atl las i annal sammanhang är
utbildningsfrågorna. Jag har tidigare (kap. 10) nämnt att utbildning kan vara
ett sätl att föra ut kunskaper om val och tillämpning av metoder och tekniker.
Inom statsförvaltningen finns stora behov av utbildning av olika slag och för
olika kategorier. Som exempel härpå nämner ledningsgruppen i sin rapporl
(avsniii 2.4.5) utbildning i ADB för personal som för sitt arbete är beroende
av ADB-system, utbildning av chefspersonal och andra beslutfattare saml forl-
och vidareutbildning av yrkesverksam ADB-personal. Överväganden om sådan
utbildning måste i ett längre perspekliv ses mot bakgrund av hur utbildningen
i ADB-teknik, systemutveckling m. m. ordnas i grund-, gymnasie- och högskolan
samt i vuxenutbildningen. Denna fråga ligger inom utbildningsdepartementels
ansvarsområde. Jag vill också erinra om atl den lidigare (avsniii 3.4) nämnda
ulredningen om ADB-leknikens effekier på sysselsättning och arbetsmiljö har i
uppgift all särskilt belysa behovet av utbildning för yrkesverksamma.
Vad gäller utbildning i ADB inom själva statsförvaltningen
ankommer delta numera främst på statens personalutbildningsnämnd i samarbete
med bl. a. statskontoret. Här pågår en fortlöpande utveckling av utbildningsmaterial
och av former för ulbildningen. Vidare åtgärder från min sida kan komma atl
aktualiseras när resultat föreligger av de överväganden som f. n. pågår om
organisationen för den statliga personalutbildningen m. m.
Prop. 1978/79:121 128
14
Organisationsfrågor
14.1
Nuvarande förhåUanden m. m.
Grunddragen
i den nuvarande organisationen på central myndighetsnivå för styrning och
samordning på ADB-området inom statsförvaltningen fastställdes efter beslut av
1963 års riksdag. Beslutet innebar att de cenlrala uppgifterna på ADB-området
fördes samman med de allmänna rationaliseringsuppgifter som åvilade
statskontoret.
Statskontoret
är central förvaltningsmyndighet för rationaliseringsverksamheten inom
statsförvaltningen i den mån denna uppgift ej ankommer på annan myndighet. Det
åligger statskontoret att bl. a. ta initiativ till ralionaliseringsålgärder
och att svara för samordning av rationaliseringsverksamheten. Statskontoret
svarar vidare för samordning i fråga om anskaffning och utnyttjande av
datamaskiner inom statsförvaltningen.
Flera
åtgärder har vidtagits för alt underlätta samordningen på ADB-området. År 1968
beslutade statsmakterna atl som ett led i en bättre samordning av
anskaffningen och utnyttjandet av ADB-ulruslning inrätta statens
datamaskinfond för finansiering av sådan utrustning. Statskontoret fick som
samordningsorgan på ADB-området i uppgift att förvalta datamaskinfonden. Den
samordning det här är fråga om gäller alllså anskaffningen av ADB-utrustning
och utnyttjandet av lillgängliga ADB-anläggningar. Ansvaret för lönsamheten
hos enskilda ADB-projekt vilar däremot på den myndighei som svarar för
verksamheten i fråga.
På
förslag av datasamordningskommitlén (DASK) inrättades år 1974 ett
slandardiseringsråd knutet till statskontoret. Rådet har till uppgifi att verka
för ökad samordning inom den offentliga sektorn vad gäller teknisk
standardisering på ADB-området.
Enligt
rationaliseringsförordningen (1975:567) skall varje myndighet inom den civila
statsförvaltningen vidta de åtgärder som behövs för att verksamheten skall
kunna bedrivas rationellt. Med denna förordning åläggs myndigheterna alt vid
utveckling av ADB-system och annan rationaliseringsverksamhet så lidigt som
möjligl samråda med statskontoret i frågor som är av siörre omfattning eller av
principiell betydelse.
Försvarets
rationaliseringsinstitut (FRI) är central förvaltningsmyndighet för
ralionaliseringsverksamhel inom den del av statsförvaltningen som hör till
försvarsdepartementet. FRI bildades år 1968 genom att den miliiära enheten
bröts ut ur statskontoret. Beiräffande rationalisering m.m. har FRI motsvarande
uppgifier på försvarsområdet som statskontoret har i fråga om
statsförvaltningen i övrigt. Statskontoret och FRI skall samråda och samverka.
Upphandling av dalamaskinutrustning för försvaret handhas av statskontoret i samråd
med FRI.
En
utvecklad form av slyrning av ADB-användningen tillämpas inom försvaret
(avsnitt 6.1.2). När del gäller ADB-system skall myndighelerna
Prop.
1978/79:121 129
på olika utvecklingsstadier samråda med FRI om skilda
aspekter på systemen. FRI sammanställer vidare årligen en rationaliseringsplan
för försvarsområdet.
En
arbetsgrupp inom försvarsdepartementet har övervägt formerna för
rationaliseringsverksamheten inom försvarsdepartementets område och FRI:s
uppgifter m. m. i della sammanhang (Ds Fö 1978: 5). Även formerna för
anskaffning och finansiering av ADB-ulmstning har prövats. I årels
budgetproposition (prop. 1978/79: 100 bil. 7) har regeringen nyligen föreslagit
vissa mindre, huvudsakligen formella modifieringar av FRLs ställning och
uppgifier på ADB- och rationaliseringsområdel. Bl. a. betonas FRI:s expert- och
konsultroll.
Inom
justitiedepartementets område finns, som nämnts i det föregående (avsnilt
6.1.2), en särskild handläggningsordning när det gäller informationssystem för
rättsväsendet.
Riksrevisionsverket
(RRV) är ceniral förvaltningsmyndighet för revision och redovisning samt
därmed sammanhängande frågor. I uppgifierna ingår bl. a. att bedriva
förvaltningsrevision och därvid särskilt granska den statliga verksamheten och
tillse att den bedrivs effektivt. RRV medverkar bl. a. vid faslslällande av
taxor vid olika statliga datamaskincentraler samt avgifter till statens
datamaskinfond. Vidare ingår del i RRV:s uppgifter atl ulveckla meioder för
verksamhetsplanering, budgetering och redovisning inom statsförvaltningen.
Efter
förslag (Ds Fi 1976:3) från revisions- och rationaliseringsutredningen lade
statsmakterna fasl ansvarsfördelningen mellan RRV samt statskontoret och FRI på
ADB-området (prop. 1976/77:100 bil. II). Innebörden härav är alt RRV:s
revisionella insatser som regel kan begränsas i de fall statskontoret och FRI
med egna resurser aktivt medverkar vid och har ansvar för utveckling och
införande av ADB-system. Delta hindrar inte att det är angelägel att RRV, när
förändringarna är genomförda och verksamheten har övergått i löpande drift,
granskar den berörda verksamheten på samma sätl som annan statlig verksamhet.
RRV:s resurser för revision i samband med användning av ADB bör inte användas
till att utforma normer och standarder för hur syslemutvecklingsarbele skall
bedrivas. Dessa frågor bör i stället i första hand ankomma på de centrala
rafionaliseringsor-ganen.
Datainspektionen
inrättades år 1973 och har lill uppgift att bl. a. pröva frågor om tillstånd
alt föra ADB-baserade personregisier och alt utöva tillsyn enligt datalagen
(1973:289). Datainspektionen är även tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt
kreditupplysnings- och inkassolagarna.
Stalisliska
centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet för den statliga
statistikproduktionen. SCB har dessutom en allmänt samordnande funklion på
statistikområdet. I uppgifterna ingår även alt ide fall, som underlaget för
statistikproduktionen utgörs av malerial som annan myndighet insamlar för
administrativt ändamål, bevaka att de statistiska synpunkter-
9 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 121
Prop. 1978/79:121 130
na
lillgodoses samt svara för de specialbearbelningar som fordras för statistiska
ändamål.
Genom
den ökande användningen av telekommunikationer i dalabehandlingen får
televerket ökad betydelse för samordningen av ADB-verksamheten. Televerket har
ansvaret för funktionssäkerhel och ekonomi i de allmänna
telekommunikationsnäten inom ramen för verkets skyldighet att tillhandahålla
ett landsomfattande utbud av teletjänster. Användama måste därvid i vissa
avseenden anpassa sig lill de standarder, normer m. m. som televerket
tillämpar.
Den
snabba utvecklingen på ADB-området under 1960- och 1970-talen och de
betydelsefulla frågor som därmed har aktualiserats har gjort att beredningen
av en rad ADB-anknutna frågor inte har kunnat eller ansetts böra ske inom
befintliga förvaltningsmyndigheter m. m. Särskilda kommittéer har därför i en
rad fall tillkallats för att belysa frågorna och föreslå åtgärder. Atl
tillsätta kommittéer för beredningen har i regel varit naturligt med hänsyn
till frågornas art. Den kan dock också vara ett tecken på att
myndighetsstrukturen inle varit anpassad lill händelseutvecklingen i samhällel
och förvaltningen.
I
sammanhanget bör också nämnas att regeringen år 1977 inrättade en särskild
samrådsgrupp för dalafrågor i vilka bl. a. ingick representanter för de
dåvarande regeringspartiema. Gmppen ombildades i samband med att den nuvarande
regeringen tillträdde och beslår numera av statssekreterarna i
statsrådsberedningen, justitie-, försvars-, kommunikations-, budget-,
arbetsmarknads-, industri- och kommundepartementen. Gruppen är ett samrådsorgan
inom regeringskansliet med rådgivande funktioner. I gruppen behandlas
viktigare datafrågor, såväl sådana av principiell art som frågor rörande
användningen av ADB på enskilda verksamhetsområden. Beredningen av frågoma
sker dock inom resp. departement.
Frågan
om organisationen på ceniral myndighetsnivå behandlas i datasamordningskommitténs
(DASK:s) slutbetänkande ADB och samordning (SOU 1976: 58) och i remissyttranden
över detta. En redogörelse för synpunkterna från DASK och remissinstanser samt
vissa andra synpunkier bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga
{bilaga 9).
14.2
Överväganden i organisations- och resursfrågor
Myndigheiernas
uppgifier, ansvarsfördelningen dem emellan samt mellan myndigheter och
regering förändras successivt. Förändringarna är bl. a. ett uttryck för all de
problem och frågeställningar som statsmaktema tillmäter siörst intresse
förändras i takt med samhällsutvecklingen.
Den
ökade användningen av ADB har föranlett statsmakterna att ägna ökad
uppmärksamhet åt de problem som detta medför i fråga om bl. a. personlig
integritet, sårbarhet, sysselsättning och arbetsmiljö samt näringslivets
effektivitet.
Prop. 1978/79:121 131
De
åtgärder som enligt min uppfaUning bör vidlas för alt förbättra styrningen och
samordningen av ADB-användningen i statsförvaltningen (jfr kap. 6) innebär en
ökad och klarare preciserad medverkan från statsmakternas sida i samband med
utveckling av större ADB-system och användning av ADB i övrigi. Ålgärderna
innebär även alt de centrala rationaliseringsorganens roll i samband med
systeminvesteringar skall klargöras och preciseras. Som jag anförl i det
föregående bör vidare dessa organ ägna stor uppmärksamhei ål bl. a. frågor om
metodstöd i vid mening. Åtgärderna medför även ökade krav på de ADB-användande
myndigheterna.
I
samband med alt ett fastare grepp över ADB-användningen i statsförvaltningen
nu tas är del naturligt att även överväga frågan om de organisatoriska
formerna för hantering av ADB-frågor.
De
organisaioriska åtgärder som kan behöva vidlas avser dels regeringskansliets
uppgifier och resurser, dels de centrala raiionaliseringsorganens, dvs.
statskontorets och FRLs, uppgifter och därmed också deras ställning i
förhållande till de ADB-användande myndigheterna och till regeringen.
De
regler för handläggning och beslut i samband med utveckling av ADB-system som
jag lidigare (kap. 6) har redogjort för innebär alt större investeringar i
ADB-system vid flera tillfällen skall prövas av regeringen. Vidare kommer
innehållet i anslagsframställningar avseende ADB-verksamhet och ADB-planer
m.m. samt verksamhetsberättelser från större da-tamaskincenlraler alt granskas.
Inifialiv kan behöva tas med anledning härav. Resurser och kompelens för delta
måste fmnas inom departementen.
För
att bl. a. stödja arbetel inom de olika departementen saml för atl följa
verksamheten vid de centrala rationaliseringsorganen och de ADB-användande
myndigheterna behövs också särskilda resurser inom budgetdepartementet.
Jag
avser att i särskild ordning överväga behovet av resursförstärkningar i
regeringskansliel.
Jag
övergår så till frågan om ulformningen av myndigheisorganisationen för de
cenlrala uppgifierna avseende rationalisering och ADB. För dessa uppgifier
svarar nu statskontoret och FRI.
För
att genomföra de förbättringar som jag har redogjort för i vad avser användning
av ADB och handläggning av ADB-ärenden kommer stora krav att ställas på de
centrala rationaliseringsorganen. Det är därför av stor betydelse att dessa
organ fungerar väl. Viktiga fömtsättningar härför är att de har lämpligt
sammansatta arbetsuppgifter och ändamålsenliga organisations- och
arbetsformer.
Den
arbets- och ansvarsfördelning jag anser bör gälla och de ålgärder som härvid
bör vidlas går att genomföra inom ramen för nuvarande organisation på central
myndighetsnivå. Det är dock angeläget atl närmare få belyst i vad mån en
ändrad organisation kan vara att föredra.
Prop. 1978/79:121 132
Även
andra förhållanden gör att jag nu har funnit skäl atl överväga om nuvarande
myndighetsorganisation med de centrala uppgifterna på rationaliserings- och
ADB-området samlade hos statskontoret är den mest lämpliga i alla avseenden.
Jag skall här kort redogöia för dessa förhållanden.
Frägan
om FRLs uppgifier och ställning har nyligen utretts. Förslag beträffande FRI
har lämnals i budgelproposilionen (prop. 1978/79: 100 bil. 7). Jag behandlar därför
i del följande endasl frågor rörande statskontorets uppgifter och roll.
De
uppgifier som åligger statskontoret är synnerligen omfattande. Verksamhetsområdet
omspänner i princip hela den civila statsförvaltningen. Områdel är vidare
kompliceral. De frågor verkei arbetar med får i mänga fall dessutom
genomgripande konsekvenser.
Vissa
av statskontorets uppgifter är svåra att förena. Statskontoret skall bl. a. ta
inilialiv till samt bevaka rationaliserings- och samordningsfrågor i samband
med organisationsförändringar, utveckling av ADB-system och annat
administrativt utvecklingsarbete. Statskontoret har också till uppgift att
planlägga och i samverkan med vederbörande verk ulföra eller medverka vid
rationaliseringsundersökningr. Denna medverkan i myndigheternas
rationaliseringsarbete är värdefull på flera sätt både för de av arbetet direkt
berörda myndigheterna och för statskontoret. Bl.a. tillförs statskontoret
praktiska erfarenheter som är till nytta i verkets verksamhei på andra håll. Å
andra sidan kan medverkan i konkrela projekt i vissa fall medföra alt verket
samtidigt är verkställande, samordnande och granskande organ, vilket kan
medföra avvägningsproblem och rollkonflikter för verket.
Det
förhållandet atl staiskonioret aktivt medverkar i rationaliserings-och
ADB-projekt hos olika myndigheter kan även tvinga verkei all avsätta en större
del av sina resurser i sådana projekt än vad som från andra synpunkter vore
önskvärt.
Även
vissa förändringar på arbetsrättens område och därmed sammanhängande frågor
bör nämnas i detla sammanhang. I det hiltills bedrivna utredningsarbetet på
arbetsrättens område har rationaliseringsfrågoma blivit särskilt uppmärksammade
och vissa hithörande frågor har reglerats i medbestämmandeavtal på det
statliga området. Del kan därför finnas skäl att överväga om statskontorets
uppgifier och roll kan behöva ändras.
Nämnda
förhållanden är anledningen till attjag nyligen efter regeringens bemyndigande
har tillkallat en särskild utredare för aU se över organisationen för de centrala
myndighetsuppgifterna avseende rationalisering och ADB i statsförvaltningen.
I
direktiven till utredningen harjag framhållit alt nuvarande lösning med de
cenlrala myndighetsuppgifterna för rationalisering och ADB samlade inom
statskontoret har flera fördelar och i många avseenden fungerar väl. Bl.a.
undviks en rad av de besväriiga gränsdragningsfrågor och kompetensproblem som
kan uppstå om vissa uppgifter bryts ut och förläggs till befintliga eller nya
organ.
Prop.
1978/79:121 133
Jag har därför i direktiven framhållit att man i första
hand bör undersöka vilka förbättringar som kan åstadkommas genom relativt
begränsade förändringar. Ett minimum torde vara atl statskontorets uppgifter
klarare preciseras och att förutsättningarna för verkets arbete i olika typer
av frågor bätire anges. Man kan även länka sig alt knyta en nämnd e. d. för
ADB-frågor till statskontoret. En sådan nämnd skulle kunna vara ett säll att
förstärka politiskt förtroendevaldas insyn och inflytande i frägor om användningen
av ADB i statsförvaltningen.
I direktiven anför jag dock alt även mer genomgripande
förändringar bör prövas. I alternativ som innebär alt ADB-uppgifter m. m. bryts
ut ur statskontoret uppkommer frågan om de kvarvarande uppgifierna är lämpliga
uppgifier för den resterande myndigheien eller om även andra förändringar bör
göras samtidigt. Uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan de olika
myndigheterna måste noggrant klarläggas i alternativ som innebär att nya
myndigheter inrättas.
En viktig del i utredningsarbetet är alt kartlägga och
ulvärdera de erfarenheter som har gjorts inom statskontoret av hittillsvarande
organisatoriska lösning, arbetsformer och arbetsuppgifter.
Som lidigare nämnls medför en förbättrad planering och
styrning av ADB-användningen i statsförvaltningen i åtskilliga fall en ökad
belastning på myndigheterna och datacentralerna. Jag vill även något beröra hur
myndighelerna intemt organiserar och administrerar utvecklingsarbetet och
datordriften. Sådan verksamhet bedrivs i en mångfald former. ADB är ett
hjälpmedel i myndigheternas verksamhet och det sätt som ADB används på får
anpassas till verksamhetsformerna för myndigheternas huvudsakliga
förvaltningsuppgifter m. m. Det är vidare myndigheterna som själva i första
hand ansvarar för hur ADB används. Vissa riktlinjer angående ADB-verksamhetens
bedrivande avses dock komma atl ulfärdas (avsnitt 6.8). Del är f. n. inte
möjligt alt bedöma i vilken mån sådana riktlinjer kan föranleda vissa
organisatoriska jämkningar inom olika myndigheter. Dessa får dock anpassas
efter vad som är lämpligt i del enskilda fallet. Det är alllså inte fråga om
att stöpa all ADB-verksamhet i samma form.
14.3 Frågan om ett dataråd e. d.
Jag vill också något beröra frågan om hur vissa
principiella och övergripande frågor när det gäller användningen av ADB bör
hanteras. Det har i olika sammanhang (se bl. a. bil. 9 avsnitt 3) föreslagits
eller talats om ett dataråd e. d. med mer eller mindre vittsyflande uppgifier.
1 ett sådant dataråd skulle ingå representanter för bl. a. de politiska
partierna, löntagarorganisationerna, näringslivets organisationer m. fl.
Syftet med ett sådant organ skulle främst vara att följa vad som händer på
ADB-området, att diskutera frågor av principiell art och att initiera de
åtgärder som behövs för atl slyra utvecklingen i önskvärda banor.
Prop.
1978/79: 121 134
Min bedömning är att den ökande användningen av ADB-teknik
kommer att få betydande effekter på näringslivet, arbetslivet och
samhällsutvecklingen i övrigt underde närmaste decennierna. Statsmakterna
måsle därför med olika medel säkerställa atl den framtida utvecklingen på
ADB-området sker på ett riktigt sätt och enligt värderingar som kan godtas av
flertalet medborgare. För att få underlag för bedömningar av datoriseringens
effekter och de ålgärder som kan behöva vidtas med anledning härav har som tidigare
nämnls regeringen nyligen tillsatt två kommitiéer som har lill uppgift att
belysa datateknikens effekier på näringslivels utveckling resp. effektema på
sysselsättning och arbetsmiljö.
Utöver ett bättre kunskapsunderlag behövs enligt min
mening även ett lämpligt forum för att diskutera behovet, inriktningen och
utformningen av insatser. Det är viktigt atl lägesbeskrivningar, krav på
uiredning av olika frågor, förslag litl lösningar m. m. blir allsidigt och
kritiskt belysta. Jag har därför förståelse för tankarna på någon form av
dataråd. Ett sådant skulle kunna vara ett lämpligt forum för alt diskutera
större frågor av allmänt intresse när del gäller ADB.
F. n. utreds och bevakas dock en rad av de väsentligaste
frågorna av olika kommittéer. 1 dessa är en rad olika inlressen
representerade. Jag anser därför atl det nu inte är rätt tidpunkt att tillsälta
ett dataråd e. d. Jag vill betona att frågan inle är avfärdad med detta utan
nya överväganden kan komma att ske i samband med att resultat av pågående
utredningar framkommer.
Ytterligare ett skäl för att inle nu inrätta ett dataråd
är att, som nyss nämnts, organisalionen för de centrala myndighetsuppgifterna
avseende raUonalisering och ADB f. n. utreds. Resultatet av denna utredning och
slällningslagandena därtill kan komma att påverka uppgifterna för ett dataråd
av här berörd typ.
15 Avslutning
Jag har nu redogjort för en mängd olika aspekier på
användningen av ADB i arbetel inom statsförvaltningen. Frågorna är inte av den
karaklär att de kräver ställningstaganden av riksdagen för att kunna föras
vidare. Regeringen kan utfärda de föreskrifter och anvisningar som behövs för
att de intentioner som jag har gett uttryck för skall komma till utförande.
Med hänsyn till den stora betydelse som användningen av ADB har för
förvaltningens funktionssätt och för samhällets verksamhet samt mot bakgrund
av den breda uppmärksamhet som sedan länge har ägnats ADB-frågorna förordarjag
emellerlid all riksdagen får tillfälle att la del av vad jag har anförl. Det
blir därefier anledning för mig att återkomma tiU regeringen med hithörande
frågor i olika sammanhang.
Prop.
1978/79:121 135
För all statsmyndigheterna skall få lillräcklig
information och vägledning om vad som skall gälla i fråga om användningen av
ADB i deras verksamhet, bör särskilda medel beräknas på statsbudgeten för
detta ändamål. Jag förordar därför alt ett särskilt förslagsanslag tas upp i
statsbudgeten för nästa budgelår. Delta bör beräknas till 200000 kr. och
användas för att underlätta för myndigheterna och de cenlrala
ralionaliseringsorganen alt anpassa handläggningen av ADB-frågorna till
innehållet i de nu aktuella riktlinjerna. Jag vill också erinra om atl
regeringen i årets budgetproposition (prop. 1978/79: 100 bil. 11 s. 22) har
under förslagsanslaget Statskontoret beräknal 500 000 kr. för ytterligare
utredningsinsatser i anslutning till frågorna om inriktningen av den statliga
ADB-verksamheten, främst inom metodområdet. De medel för informationsåtgärder
m. m. somjag nu förordar bör kunna utgöra ett värdefullt komplement till detla.
16 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag
alt regeringen dels ger riksdagen tillfäUe alt ta del av vad jag har anfört i
det föregående om användningen av automatisk dalabehandling i
statsförvaltningen, dels föreslår riksdagen att till Information till
statsmyndigheterna m.fl. om användning av automatisk databehandUng i
statsförvaltningen för budgetåret 1979/80 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 200000 kr.
17 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar atl genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har
anfört för den ålgärd eller det ändamål som föredraganden har hemställt om.
Prop.
1978/79:121 Bilagal 137
Bilaga
1
Bilaga
till avsnitt 2.1 Översikt av användningen av ADB inom statsförvaltningen
Innehållsförteckning
1
Rättsväsendet ................................................ 138
2
Fastighetsregistrering och
inskrivning ................. 139
3
Försvaret ....................................................... 140
4
Allmänna försäkringen m.m................................. 141
5
Postverket .................................................... 141
6
Statens vägverk.............................................. 142
7
Bil- och körkorlsregistren.................................... 143
8
Statistiska centralbyrån.............................
... 144
9
Folkbokföring och beskattning............................. 145
10
Exekutionsväsendet.......................................... 146
11
Statligt löneuträkningssystem............................. 146
12
Studiestöd .................................................... 147
13
Högskolan ..................................................... 148
14
Arbetsmarknadsverket....................................... 148
Prop.
1978/79:121 Bilagal 138
Översikt av användningen av ADB inom statsförvaltningen
Här redovisas några större användningsområden för ADB inom
statsförvaltningen. De områden som nämns skall ses som exempel. Redovisningen
är således ej fullständig. I första hand beskrivs användning av ADB i administrativa
tillämpningar.
1 Rättsväsendet
Rättsväsendets informationssystem
Syftet med rättsväsendets informationssystem (RI) är
främst att förenkla och förbättra informationsutbytet mellan myndigheterna
inom rättsväsendet samt mellan dessa myndigheter och andra myndigheler med
vilka de har ett frekvent utbyte av information. I samband därmed söker man
också på olika sätt rationalisera kontorsarbetet inom myndigheterna. Ett annal
huvudsyfte med Rl-projektet är att skapa underlag för planeringen inom
rättsväsendet.
Rl är inte tänkt att bli ett enda datasystem med en stor
databank utan en rad från varandra skilda delsystem där driften sker på olika
dataanläggningar.
Systemen i RI kan hänföras till tre större problemområden,
nämligen
-
Syslem för
brottmålsförfarandet i vid mening hos polis, åklagare och de allmänna
domstolama saml för förfarandet inom kriminalvården (BROTTSRI)
-
System för
diarieföring, beslulsregistrering, textbehandling och informationssökning i
departement och vissa myndigheler och därmed sammanhängande frågor (LAGRI)
- Syslem
för planering och uppföljning inom rättsväsendet (PLANRI)
Gränsen mellan områdena är inle skarp. Vid sidan av dessa större pro
blemområden faller vissa delprojekt som har varierande .anknytning till
nämnda områden.
Inom BROTTSRI finns en rad rutiner i drift.
Rikspolisstyrelsen ansvarar här för den automatiska databehandlingen i
flertalet mtiner. Verket databehandlar dom och slutligt beslul i brottmål,
strafföreläggande, föreläggande av ordningsbot, brottsanmälan, uppgift som i
särskild ordning lämnas angående person som är misstänkt för brotl (personblad)
saml annan handling med uppgifier för del allmänna kriminalregistrel eller
cenlrala polisregister. Vid databehandlingen framställs en rad meddelanden
till olika myndigheler. Samtidigt regislreras aulomatiskt dala som skall ingå
i det allmänna kriminalregistrel, de centrala polisregislren och
körkorlsregistren.
Delsystem för kriminalvården är under uppbyggnad. De ingår
i BROTTSRI. Dalamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA) svarar
för datordriften i denna del.
Det huvudsakliga syftet med LAGRI är att förenkla och
förbättra vissa kontorsrutiner i departemeni och domstolar och atl i samband
därmed skapa bättre rutiner för information om besluten i
lagstiftningsförfarandet och om rättspraxis till såväl departement, domstolar
och andra myndigheler som enskilda. De första ADB-systemen med detta syfte
infördes år 1972 i jusiitiedepartementel, regeringsrätten och kammarrätterna.
De finns nu
Prop.
1978/79:121 Bilagal 139
inom många myndigheter, bl.a. domslolsverkel och
generallullstyrelsen. DAFA svarar för den tekniska driften.
Också inom PLANRI finns ruliner i löpande drifl. En rad
utredningar pågår.
Rl-projektet leds av samarbetsorganet för rättsväsendels
informationssystem (SARI).
Polisväsendets syslem
Som tidigare nämnts svarar rikspolisstyrelsen för driften
av en stor del av BROTTSRI.
Ulöver Rl-mtinerna har rikspolisslyrelsen ell stort antal
rent polisiära rutiner. De viktigaste är
-
regislrering av
efterlysta personer samt personer som inte fär vistas i landet
-
registrering av
signalement och särskilda kännetecken
-
registrering av
fingeravtryck
-
registrering
för spaningsändamål
-
registrering av
eftersökta fordon
-
registrering av
stulet och förkommet gods
-
registrering av
pass
-
personaladministrativt
system för polisväsendets personal
-
realtidssystem
för ledningscentralerna i Stockholms och Göteborgs polisdistrikt.
Rikspolisstyrelsens ADB-resurser har samlats till en
dataenhet. I denna ingår en planeringssektion, fem sysiemsektioner och en
driftsektion. Polisväsendet disponerar en dataanläggning med ca 340
textskärmslerminaler (samt ett 50-tal under installation) placerade centralt
och på polisdistrikten. Terminalerna ger riksomfattande direkl åtkomst lill
cenlrala polisregister. Terminalerna är anslutna till trafiksäkerhetsverkets
anläggning via en s. k. dator lill datorförbindelse till rikspolisstyrelsen.
2 Fastighetsregistrering och inskrivning
Riksdagen beslöt år 1968 (prop. 1968:1, SU 1968:2, 3LU
1968:5, rskr 1968:80) alt ett centralt ADB-baserat fastighetsregister som
ersätter lidigare jord- och stadsregister och som är enhetligt för land och
stad skulle byggas upp. Vidare beslöt riksdagen är 1970 (prop. 1970:1, SU
1970:2, 3LU 1970:8, rskr 1970:96) atl ett cenlralt inskrivningsregister som
ersäller lidigare faslighets- och tomlrältsböcker skulle införas och föras med
användande av ADB. De båda registren är tekniskt samordnade.
I fastighetsdatasystemet ingår uppgifter om fasligheter
och samfälligheter. Frågor om atl även införa uppgifier om byggnader i
systemet är under utredning. Totalt beräknas antalet levande och avregistrerade
fastigheter f n. uppgå till ca 4 milj.
Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) inrätiades år 1968
och har till uppgifi att genomföra fastighetsdatareformen i den mån detta inte
ankommer på annan myndighei.
År 1973 beslöt riksdagen att ett första driftsystem
omfattande faslighets-register och inskrivningsregister - driftsystem I -
skulle införas för begränsade delar av landet (prop. 1973:1, CU 1973:8, rskr
1973:79). Driftsystem I är sedan den I januari 1976 i drift med rättsverkan i
Uppsala län.
Prop.
1978/79:121 Bilagal 140
För driften anlilas DAFA:s filial i Gävle.
År 1974 tillkallades sakkunniga (fastighetsdatakommittén,
FADAK) för att utreda frågan om ett riksomfattande syslem för
fastighetsregistreringen. FADAK föreslog en ändrad inriktning av projektet
(SOU 1976: 56 och -57).
Efter remissbehandling och förslag frän regeringen (prop.
1977/78: 15) beslöt riksdagen (CU 1977/78:5, rskr 1977/78:134) au driftsystem 1
skall delas upp i två separata syslem - ett fastighetsregister (FR) och ett inskrivningsregister
(IR). Intill dess att en sådan uppdelning är genomförd skall driftsystem I
tillämpas för ytterligare områden i Stockholms och Gävleborgs län.
Vidare fastställdes en anslagsmässig (135 milj. kr.) och
geografisk ram för verksamheien under en försia femårsperiod. Verksamhetens
utformning under kommande etapper skall utredas vidare. Denna översyn skall
även omfatta vissa mera övergripande frågor såsom regionalisering och integritet.
Regeringen uppdrog den 30 mars 1978 åt CFD, domstolsverket
och lantmäteriverket att skyndsamt och senast den 31 december 1978 lämna förslag
till skilda ADB-system för faslighetsregistret (FR) och inskrivningsregistret
(IR) under den första etappen. Systemförslag härom avlämnades i slutet av
december 1978. Förslaget har remissbehandlats.
Den fortsatta verksamheten avseende fastighets och
inskrivningsregister avses behandlas i en särskild proposition till årets
riksdag.
3 Försvaret
Inom försvaret används ADB i stor omfattning och på många
sätt. En mycket stor del utgörs av administrativ dalabehandling. Flertalet
ADB-syslem är avsedda för verksamhet inom enskilda myndigheler. De informationssystem
som nu finns eller är under utveckling inom olika verksamhetsområden finns
redovisade av försvarels rationaliseringsinstitut (FRI) i Systemkatalog 77 (FRI
1977-07-29 Dnr 202 (74): 2).
De större ADB-systemen i försvaret är följande:
-
Syslem för
operaliv ledning. Syslem utvecklas bl.a. för underrättelsetjänst,
säkerhetstjänst, stridskrafter, mililärgeografi, Iransporlplanlägg-ning och
underhållstjänst.
-
System för data
om krigsorganisationen. Systemen är avsedda all betjäna förbandsproduklionen
inom resp. försvarsgren och redovisar organisationens uppbyggnad saml
personella och maleriella innehåll.
-
Personaladminislraliva
system för dala om anslälld personal. Flera sådana system finns hos olika
myndigheter inom försvaret. Systemen innehåller uppgifter om personalens
kompetens, utbildning, befallning, Ijänsl, lön etc. Ett gemensamt
personaladministrativt system är under införande.
-
Värnpliktsverkets
system för inskrivning och personalredovisning. Systemet innehåller data om
värnpliktiga och civilförsvarspliktig personal.
-
Syslem för
förnödenhelsförsörjning och materielunderhåll. Ett flertal sådana ADB-system
finns i drifl. F. n. pågår arbele inom försvarets materielverk med alt
ulveckla ett för försvarsmakten gemensami redovisningssystem för
förnödenheter. Detla system avses ersätta de försvarsgrensvisa
förnödenhetsredovisningssystemen.
Prop.
1978/79:121 Bilagal 141
-
Syslem för data
om anläggningar m. m. i försvaret, bl. a. ADB-system för anläggningsredovisning
inom fortifikationsförvaltningen.
-
System för
ekonomisk redovisning, bl. a. kassaredovisning, kostnadsredovisning,
"koncernredovisning", tidredovisning, revision och ekonomisk statistik.
Systemet är en försvarsspecifik variant av del syslem för ekonomisk redovisning
m. m. (syslem-S) som används i den civila statsförvaltningen.
4 Allmänna försäkringen m. m.
Systemen inom den allmänna försäkringen omfattar i första
hand rutiner för administration av pensioner, allmänna barnbidrag och andra
bidrag samt sjukförsäkringen.
Systemen syftar i första hand till att underlätta arbetet
inom de allmänna försäkringskassorna och att genom snabbare och bälire tillgång
lill statistik förbättra fömlsältningarna för planering och
personaldimensionering vid kassorna.
ADB-systemen ombesörjer regislerföringen. Systemet för den
allmänna pensioneringen omfattar bl. a. ca 1,8 milj. pensionärer, medan
systemet för barnbidrag omfattar ca 1,1 milj. bidragsmottagare. Sedan riksdagen
beslutat om överförande av administrationen av bidragsförskott från kommunerna
till försäkringskassorna och riksförsäkringsverket har även mtiner härför
utarbetats. Sjukförsäkringssystemet omfattar ca 6,5 milj. försäkrade. 1 sjukförsäkringssystemet
ingår förutom föräldraförsäkringen även delsystem för bl. a. studiestöd för
vuxenutbildning och utbildningsbidrag för arbetsmarknadsutbildning. Båda dessa
omfattar ca lOOOOO personer. Via de olika systemen inom den allmänna
försäkringen utbetalas medel motsvarande ca 25 % av nationalbudgeten. En stor
mängd dala är gemensamma för de tre systemen bidrag, pension och
sjukförsäkring. Del är dock i princip fråga om tre frislående syslem med skilda
register.
Alla tre systemen utnyttjar riksförsäkringsverkets
datoranläggning och driftorganisation i Sundsvall. Dessutom används i stor
ulsiräckning samma terminalutrustning på försäkringskassornas centralkontor
och lokalkontor ule i landet. Systemet omfattar f. n. drygl 1000 terminaler.
En särskild utredning, ALLFA-kommiltén (S 1977:10), har
tillsalts för all bl. a. siudera förutsättningarna för en regionalisering av
systemen.
5 Postverket
Postverket installerar sedan början av år 1975
kassaterminaler i poslkas-sorna. Utrustningen består av ett tangentbord och en
skrivenhet på varje kassaplals. Postens benämning på denna utrustning är
poslkassamaskin (PKM). Kassalerminalerna står i förbindelse med kontorets
terminaldator som utför kontroller på bokföringsbegreppen, upprättar kassörens
redovisning och registrerar transaktionerna på en magnetbandskassett.
Mag-nelbandskassetterna sänds dagligen i brev till postgirots datacentral för
vidarebehandling. 1 Malmö-, Göleborgs- och Stockholmsregionerna är ca 1 100 PKM
anslutna via telenätet lill postgirots och PKbankens datacentraler för
automatisk saldokontroll i samband med uttag. All slutlig bokföring sker t. v.
på de uppgifter som kommer in via kassetiema. Förberedelser
Prop.
1978/79:121 Bilagal 142
pågår för att i stället föra över bokföringsdata via
telenätet, s.k. datainsamling on line via det allmänna datanätet.
Försöksverksamhel kan komma all starta inom ett geografiskt begränsat område
under år 1980. Syftena med PKM-systemet är i korthet
-
enklare
kassarutiner och redovisningssystem
-
säkrare och
snabbare datainsamling
-
bättre
konkurrensförmåga pä betalningsförmedlingsområdet.
Fram t. o. m. budgetåret 1978/79 installerar postverket ca
3 200 kassaler-minaler på 800 postkontor. De minsta av dessa kontor (ca 100)
har inte egen terminaldator utan fjärransluts via telenätet till datorn vid ett
större kontor. Viss ytterligare installation förutses.
PKM-systemet förser postverkets centrala rutiner med ett
stort antal olika transaktioner. Dessa transaktioner kan delas in i tre
huvudgrupper, nämligen postgirotransaktioner, PKbanksärenden och statliga
uppdrag, t. ex. utbetalning av pensioner, barnbidrag och ersättningar från
försäkringskassan. Transaktionsvolymen via PKM-nätet - ca 1,6 milj./bråd dag
- motsvarar ca 70% av hela iransaklionsflödet från poslkassorna.
Åter
stående 30%, som härör frän småkontor ulan PKM samt lantbrevbärare,
daiaregistreras f. n. centralt. Arbete pågår med att bygga upp ett system
för regional regislrering av dessa transaktioner vid postens redovisnings
centraler (RC) pä åtla orler i landet.
PKbanken använder postgirots datacentral för de delar av
sin verksamhet, som tidigare tillhörde postbanken, nämligen bokföring av 1,5
milj. lönekonton och 6 milj. sparkonton. Postgirot har sedan början av
1960-talet använt datateknik för att behandla sina kunders in- och
utbetalningar och gireringar, i genomsnitt 1,3 milj. transaktioner per dag.
Postgirots verksamhet bygger pä en central bokföring där kundernas
betalningsuppdrag, direkt insända eller från ovannämnda RC/PKM-transaktioner,
ulgör huvuddelen. In- och utbetalningskorl och gireringar daiaregistreras
antingen i PKM eller genom stansning eller optisk läsning. All datafångst sker
via optisk läsning varefter transaktionerna förs vidare till den centrala
datorn för bearbetning och bokföring. Postgirot har lill sitt förfogande för
behandling av ovannämnda system fyra stora datorer, ell tiotal minidatorer för
konvertering och telekommunikation samt ca 400 arbetsplatser för
dalare-gisirering och 11 optiska läsare, varav åtta med inbyggd
mikrofilmkamera.
6 Statens vägverk
Adminisiraiiva system
Vägverkets administrativa syslem omfattar
personaladministration (PA) och ekonomiadministration (EA). Syfiet med
PA-systemet är bl. a.:
-
atl beräkna
löner och övriga ersättningar för verkets samtliga anställda,
-
att producera
personal- och lönestatistik som används som underiag vid verkels PA-planering
och i förhandlingsverksamheien.
Systemet arbetar huvudsakligen mot två register,
personregistret omfattande ca 15 000 aktiva personposter och löneregistret där
samtliga lönedata finns lagrade.
EA-systemel är verkets ekonomiadministrativa styr- och
informationssystem. Det används för slyrning på såväl central som regional och
lokal nivå inom verket. Del är ett vikligl styrinstrument bl. a. för verkets
verk-
Prop.
1978/79:121 Bilagal 143
samhet som till slörsla delen bedrivs regionall och lokall
vid ca 280 arbetsområden och ca 150-200 byggarbetsplatser. Den totala
omslutningen på berörd verksamhei uppgår till ca 4 miljarder kr.
EA-systemet är indelat i delsystem för budgetering och
kostnadsuppföljning, ekonomisk analys, tillgångsredovisning samt
ulgiftsredovisning.
Vissa delar av EA-systemet är integrerade med andra
syslem, t.ex. PA-systemet. Bl. a. ger PA-systemels lönedel underlag för redovisning
av personalkostnader inom EA-systemet. EA-systemet vidareutvecklas kontinuerligt
i takt med att den s. k. datamognaden i organisationen ökar och ny teknik blir
tillgänglig. Exempelvis pågår utveckling av ett databasorien-teral totalt
EA-system. Avsikten är att förbättra styr- och informationssystemet för alt
därigenom ta tillvara möjliga rationaliseringseffekter.
Tekniska sysiem
Av vägverkets tekniska system är ett inriklal på atl ge
stöd i samband med projektering och byggande av vägar genom att erbjuda en stor
dators beräkningsresurser. Exempel pä sådana beräkningar är väglinjeberäkning,
utsättning av våglinjer, massberäkning och massdisponering. I beräkningarna
används bl. a. dala om terrängförhållanden o. d. vilka insamlas i flera faser
under projekteringen av vägen och i den senare byggfasen. Beräkningarna görs
ofia stegvis i dialog med datorn på gmndval av lidigare erhållna resultat. Med
hjälp av automatiska kurvritare tas vissa utdata fram i form av ritningar.
Några av dessa program har gjorts tillgängliga för regionala användare vid
vägförvaltningarna via terminal. Inom samma systemområde finns program för
beräkning av brokonstruktioner och geotekniska beräkningar.
De övriga systemområdena inom vägverkets tekniska
databehandling är trafikteknik, vägplanering och vägdatabanken. Inom det
irafiktekniska området sker kartläggning av trafikflöden och trafikutvecklingen
på basis av trafikräkningar och andra trafikundersökningar.
Vägplaneringssyste-mel utnyttjas i vägplaneringens olika faser. Vägdatabanken
är en av grundstenarna i vägverkets informationssystem. Den innehåller
aktuella uppgifter om vägar, byggnader, trafikflöden, trafikolyckor m.m. Med
vägdata-bankens uppgifter som underlag och med hjälp av prognosmodeller kan t.
ex. olika ombyggnadsallernativ studeras.
Organisaiion
ADB-verksamhelen vid statens vägverk är organiserad kring
en central datoranläggning inom myndigheten. Under åren 19781979 installeras
terminaler i samtliga län.
Regislreringen av indata är sedan ell flertal år decentraliserad
till åtta s. k. stanscenlraler.
Inom vägverket används i stor omfattning kalkylatorer i
olika storleksklasser. Samordningen av maskinvaminköp och utveckling av
programvara för dessa ligger hos den cenlrala ADB-enheten.
7 Bil- och körkortsregistren
Syftet med bil- och körkortsregistren är att dels
underiäita handläggningen av ärenden rörande fordonsregistrering och körkort
m. m., dels till-
Prop. 1978/79:121
Bilagal 144
handahålla
information om utrednings- och planeringsaktiviteter på en rad områden, bl.a.
irafiksäkerhelsområdet.
Riksdagen
beslöt år 1969, i samband med ändrade riktlinjer för fordons-registreringen,
att inrätta ett ADB-baserat riksomfattande fordonsregister. Två år senare
beslöts att även införa ett gemensami körkortsregister som tekniskt och
organisatoriskt skulle samordnas med bilregistret. Ett särskilt organ
bilregisternämnden inrätiades samma år för planering, utveckling och
idrifttagning av de nya bil- och körkortsregistren. Omläggningen av registren
påbörjades är 1972 och slutfördes under år 1973. Under år 1973 flyttades även
den datoranläggning som används för regislerföringen från Stockholm lill
Örebro. Bilregisternämnden upphörde den 1 juli 1975 varvid nämndens kansli- och
driftorganisalion gick upp i trafiksäkerhets-verket (TSV) och bildade en
särskild organisatorisk enhel - TSV:s registeravdelning.
Bilregistret
används som hjälpmedel för administration av bl. a.:
-
konlrollbesiklning av fordon
-
fordonsskatt
-
kilometerskatt
-
trafikförsäkringskontroll
-
kontroll av försäkringsinnehav
-
beredskapsplanläggning
Registren
är vidare viktiga hjälpmedel för polisen i dess trafikövervaknings- och
spaningsarbele. Polisen kan från terminal via rikspolisstyrelsens dator hämta
upplysningar ur registren.
Länsstyrelserna
svarar för registreringen och TSV svarar för registerhållningen. I
bilregislrel finns f. n. uppgifter om ca 4,7 milj. fordon och i
körkortsregistret uppgifter om ca 4,1 milj. körkortsinnehavare.
Till
systemet är ca 350 textskärmslerminaler anslutna. Av dessa är ca 300 placerade
hos länsstyrelserna. Resterande terminaler är placerade vid bl.a. TSV och
försäkringsbolag. Direktförbindelse finns lill rikspolisstyrelsens system.
Ulöver ovannämnda terminaler kan därigenom ca 400 te-lexterminaler och ca 350
textskärmsterminaler hos bl. a. polismyndigheter kommunicera med
trafiksäkerhetsverkets datorsystem. Några av de siörre försäkringsbolagen
kommer att anslutas via en datorväxel direkl med TSV:s dator. Detta resulterar
i atl ytterligare ca 1 500 textskärmslerminaler får lillgång till vissa
registeruppgifter från TSV.
8
Statistiska centralbyrån
ADB-lekniken
har successivi förts in i statistikproduktionen vid SCB. Med viss förenkling
kan ADB i stor utsträckning sägas ha ersatt manuella operationer i de mer än
200 statistiska produkler som framställs. Systemutvecklingen har främsi varit
inriklad på att utforma system för produktion av redan bestämda produkter. De
olika produkterna har utvecklats tämligen oberoende av varandra. För dessa
produkler används därför ett slort antal system och program.
Som
underlag för statistikproduktionen för SCB flera cenlrala regisier, främst
registret över totalbefolkningen, cenlrala förelagsregistret och
lant-bmksregisiret. Vidare får SCB kopior av register från andra myndigheler.
SCB förser i sin tur ett stort antal statliga och kommunala myndigheler, företag,
organisationer m. fl. med statistiskt planeringsunderiag.
Prop.
1978/79:121 Bilagal 145
Karaktäristiskt för statistiska informationssystem är att
utdaia är i aggregerad eller sammanställd form. Det kan exempelvis vara i form
av summatabeller, frekvenstabeller, indexberäkningar, tidsserier eller data
framtagna i olika slag av statistiska analysmodeller, bl. a. prognoser. Detta
är den avgörande skillnaden mellan SCB:s och andra myndigheters ADB-system,
vilka oftasl har en individadministrativ användning, dvs. att data om de
enskilda objekten utnyttjas för olika slag av beslul rörande dessa.
De statistiska informationssystemen inom SCB är i
varierande grad integrerade med varandra. SCB strävar efter att öka
samordningen mellan systemen.
Datordriften sker vid SCB:s dalaceniral i Örebro.
9 Folkbokföring och beskattning
ADB-systemet för folkbokföring och beskattning syfiar till
att genom utnyttjande av ADB förenkla och effektivisera administrationen inom
dessa områden.
ADB har
använts som hjälpmedel inom folkbokföringen och skatteadminislrationen sedan
mitten av 1960-talel. Riksdagen beslöt år 1975 att ett nytt syslem,
AFB-systemet, skulle utvecklas och införas. Det nya systemet avses innehålla
funktioner enligt följande: fastighetsredovisning inkl. fastighetstaxering,
personredovisning, allmänna val, regislrering av juridiska personer,
debitering av preliminär skatt, uppbörd av skall, inkomstoch
förmögenhetstaxering, avräkning mellan preliminär och slutlig skall, omräkning
av slutlig skatt, underlag för kontroll och revision, mervärdeskatt saml
slutligen arbetsgivaravgifter.
Tekniskt skall systemet beslå av bl. a. följande
komponenter:
-
en ceniral
datoranläggning vid riksskatteverket (RSV)
-
regionala
datoranläggningar vid 21 länsstyrelser samt en teslanläggning
-
ca 600
terminaler
-
ca 400
arbetsplatser för dataregislrering.
Den centrala datoranläggningen vid RSV används för förande
av ett centralt skatteregister. I registret finns uppgifter om fysiska personer
och organisationer som är aktuella i olika skatlefunktioner. Registrei skall
vara tillgängligt via terminal hos skattemyndigheterna på olika nivåer.
Vid de regionala anläggningama finns ett regionalt
skatteregister som är ett samlingsbegrepp för olika ADB-register vid
länsstyrelsema. Det regionala skatleregistret har molsvarande
registeruppgifter som det centrala med undantag för vissa administrativa
uppgifier som endasl finns centralt.
Data som
ingår i skatteregistren skall i de flesta ruliner först kontrolleras,
sorteras, redigeras m. m. vid de regionala anläggningarna. Likaså skall data
som framställs i den cenlrala anläggningen vidarebearbetas (sortering,
redigering, viss beräkning, komplettering, kontroll, utskrift m. m.) vid de
regionala anläggningarna. De regionala anläggningarna skall vidare användas
till förande av register för folkbokföring och fastighetsredovisning. Efter
varje uppdatering av dessa register aviseras det cenlrala skatleregistret om de
ändringar som erfordras för beskattningen.
Samtliga län och lokala skattemyndigheter skall förses med
terminaler. Dessa är kopplade till den cenlrala datoranläggningen.
Dataregistrering avseende deklarationer, kontrolluppgifter
elc. skall ske vid samtliga länsstyrelser och lokala skattemyndigheter.
10 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 121
Prop.
1978/79:121 Bilagal 146
De lokalt registrerade uppgifterna sänds normalt efter ev.
kontroll till de regionala anläggningarna. Uppgifter som skall finnas i
cenlrala register vidarebefordras till RSV:s centraldator.
All system- och programutveckling för folkbokföring och
beskattning utförs centralt vid RSV. Programbildning och testning för de
regionala anläggningarna utförs på en särskild testanläggning vid RSV som i
huvudsak är identisk med de regionala anläggningarna. Med erforderliga
intervaller utsänds magnetband med nya och ändrade program till de regionala anläggningarna.
Del nya ADB-systemel införs successivt, huvudsakligen
under perioden 1979-1981.
10 Exekutionsväsendet
Arbete med att utveckla ett ADB-baserat redovisningssystem
inom exekutionsväsendet (REX) har pågått sedan slutet av 1960-talel. Syftet
med REX är alt det skall fungera som ett hjälpmedel i samband med registrering
och handläggning av indrivningsmål och därvid tillhandahålla berörda
myndigheter aktuellt arbetsmaterial.
Ansvaret för arbetet med REX överfördes år 1973 till
riksskatteverket i och med att centralmyndighetsfunktionerna för
exekutionsväsendet inordnades i delta verk. REX är i drift i Södermanlands och
Uppsala län. Fr. o. m. sommaren 1978 har systemet börjat användas i Stockholms
kommun. Under år 1979 tas systemet i drift för resten av Stockholms län. Huruvida
systemet skali införas i flera län är ännu inte beslutat.
Huvudparten av uppgifterna i REX levereras från
uppdragsgivarna via magnetband. Gäldenärs- och skulduppgifter lagras i en
central databank. Uppgifterna är länsvis tillgängliga från terminaler vid
REX-anslutna kronofogdemyndigheter. Krediteringar och registrering av andra
åtgärder kan göras via lerminal av resp. myndighei. Sysiemel innehåller bl. a.
prioriie-ringsmtiner för handläggning av regisirerade mål och automatisk
kvittning av restitutioner såsom överskjutande preliminär skatt,
arbetsgivaravgifter etc.
När hela Stockholms län har anslutits lill REX kommer
systemet att innehålla ca 300 000 gäldenärer och ca 900000 mål. Antalet
transaktioner, när hela Stockholms län är anslutet, beräknas till ca 30000 per
dag. Fullt utbyggt med samtliga 81 kronofogdemyndigheter anslutna skulle sysiemel
bli ca tre gånger större än nu.
All system- och programutveckling samt underhåll sker vid
riksskatteverket. Den cenlrala driften utförs vid DAFA. Systemet omfattar f.n.
ca 100 bildskärmar och 80 skrivare.
11 Statligt löneuträkningssystem
F. n. finns flera lönesystem inom statsförvaltningen.
Statskontoret har utvecklat ett generellt statligt löneuträkningssystem (SLÖR).
Regeringen har lidigare beslutat atl SLÖR med
statskontoret som huvudman skall införas på samtliga civila myndigheter med
undantag av de affärsdrivande verken och vägverket. Regeringen har vidare
beslutat alt en
Prop.
1978/79:121 Bilagal 147
särskild version av lönesystemet (F/SLÖR) skall införas
inom försvarets och polisväsendets verksamhetsområden.
Ansvaret för SLÖR skall enligt regeringens beslut flyttas
till statens personalpensionsverk (SPV) i Sundsvall. Statskontoret har till
regeringen föreslagil alt detta skall ske den I juli 1980.
SLÖR kan användas för många olika personalkategorier. En
tämligen fyllig information lämnas till de anställda i lönespecifikationen.
SLÖR överför även information till andra ADB-system inom statsförvaltningen,
t.ex. system för matrikelföring, personaladministrativ information, ekonomiadministrativ
information och statistik. Systemet bygger på en hög grad av automatisering.
1 november 1978 utbetalades via SLÖR 87000 löner på 80
myndigheler. F. n. ansluts 5 000-6000 anslällda till systemet varje månad.
Införandet av systemet beräknas vara avslutat ijuli 1980 varvid ca 170000 löner
utbetalas genom SLÖR till en bruttolönekostnad av ca 900 milj. kr. per månad.
Ett tiotal olika lönesystem har då ersatts med SLÖR.
SLÖR och F/SLÖR kommer att beröra omkring hälften av de ca
550000 personer som omfattas av de statliga löneavtalen. Den återstående delen
består främst av personal inom de affärsdrivande verken samt vägverket. Lärare
m. fl. får sin lön från kommuner och landsting, huvudsakligen via del s. k.
K-PAI-systemet som totalt omfattar ca 600000 löntagare.
Databehandlingen ombesörjs av DAFA i Stockholm och Gävle
saml av Uppsala datacentral (UDAC).
12
Studiestöd
Centrala studiestödsnämnden (CSN) startade hösten 1973 ett
projekt för atl utveckla ett ADB-baseral informationssystem för den
siudiesociala administrationen inom CSN och studiemedelsnämnderna (SN).
Utvecklingsprojektet som har bedrivits i samråd med statskontoret upphörde
1978-07-01 då sysiemel togs i full drift.
Syftei med studiestödels informationssystem (STIS) är i
försia hand alt effektivisera administrationen av studiestödet och ge de
studerande bättre service bl.a. genom korlare behandlingstider.
Behandlingstiden för ansökan om studiemedel skall inte behöva överstiga fyra
veckor ens under den brådaste tiden (augusti-september). Systemet syftar även
till all uppnå större säkerhei i verksamheien genom bätire kontroller m. m.
STIS-systemet innehåller funklioner för
-
registrering
(via terminal) av studiemedelsansökningar
-
beräkning av
studiemedelsbelopp saml utskrift av besluismeddelande (även avslag) och
studieförsäkran/-intyg
-
utskrift av
utbetalningskort (studieslödsanvisningar) samt registrering av utbetalade
belopp
-
uppdatering av
studiemedelstagarnas skuldbelopp och beräkning av avgifter
-
utskrift av
saidobesked och inbetalningskort
-
bevakning av
inbetalningar (avgifter och återkrav)
-
regislrering
(via lerminal) av uppskovsansökningar
-
beräkning av om
uppskov skall medges med hänsyn till sökandens ekonomi samt utskrift av
beslutsmeddelande (även avslag)
-
beräkning av
återkravsbelopp samt utskrift av inbetalningskort
Prop.
1978/79:121 Bilaga 1 148
-
registrering av
reducering av skuldbelopp på grund av den särskilda sjukförsäkringen för
studiemedelslagare
-
registrering av
ärenden om konvertering av studielän till studiemedel samt utskrift av
beslutsmeddelande (även avslag)
- bevakning av all till CSN och
studiemedelsnämnderna inkomna ärenden
åtgärdas inom rimlig tid
-
kontroll av
lämnade uppgifter (om bl. a. ekonomi och andra studieslöds-former)
-
statistik
1 systemet administreras både utbetalning (ca I 500 milj.
kr. per är) och återbetalning (ca 300 milj. kr.) av studiemedel. Antal
studiestödstagare i registret är ca 600000. CSN och de sex
studiemedelsnämnderna har tillgång till systemet och registren via ca 65
textskärmsterminaler.
CSN ansvarar för systemet. Datordriften är förlagd till
DAFA.
13 Högskolan
System för studiedokumentation, statistik och lokal
antagning (STU-DOK-systemet)
Systemet drivs inom ramen för lokala register vid olika
högskoleenheter och används för dokumentation av uppgifier (närvaro och
studieresultat m. m.) som behövs för studieuppföljning. Vidare används systemet
i lokal och central utbildningsplanering. Systemet innehåller också rutiner för
den lokala antagningens behov.
Systemet omfattar f. n. lolalt ca 80000 akliva siuderande
vid de sex universiteten samt vid högskolorna i Karlstad, Växjö, Örebro och
Östersund.
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) ansvarar för
systemutvecklingen och varje högskoleenhet för driften av sitt eget register.
Driften av systemet sker vid universitetsdatacentralerna.
Central antagning av studerande lill slallig
högskoleutbildning
Med hjälp av särskilda ADB-system administrerar UHÄ
ceniral antagning av studerande till statlig högskoleutbildning. Dessa system
har varit i drifl sedan sommaren 1977.
Central antagning sker främst till de allmänna
utbildningslinjerna inom högskolan samt till ett antal lokala
utbildningslinjer. I systemen hanteras ca 75000 ansökningar årligen. Systemen
utvecklas och drivs av UHÄ.
14 Arbetsmarknadsverket
ADB används sedan länge för olika ändamål inom arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS). F. n. håller nya former för platsförmedling som bygger pä användning av
ADB på att utvecklas inom AMS.
System för framstäUning av plaislisior
Sedan några år används ett ADB-system för framställning av
platslistor. Utbyggt omfattar systemet funktioner för registrering och
automatisk sta-
Prop.
1978/79:121 Bilagal 149
listikföring av lediga platser, framställning av
ADB-platslistor samt inkodning och uttag av statistik över arbetssökande.
Platslistorna framställs i fem produktionsområden där uppgifier om nya platser
och andra förändringar dagligen insamlas för folosättning och tryckning av
akluella plaislisior.
Syslem för lerminalsökning och hevakningsmalchning
Detta system omfattar tre funktioner, nämligen sökning med
terminal bland lediga platser, bevakning av nytillkommande platser för arbetssökandes
räkning (s. k. bevakningsmatchning) samt uppdatering av registren varje natt
med nytillkommande platser. Systemet har prövats vid sex arbetsförmedlingskontor
under budgetåret 1976/77 (s. k. systemtest) och vid tolv kontor budgetåret
1977/78 (praktisk drifl). Av de senare kontoren har åtta fungerat som
länscentraler för interlokal förmedling. Tre ytterligare sådana centraler
tillkommer under budgetåret 1978/79.
Ett nytt område för användning av sökterminaler i
arbetsförmedlingen är omställningsarbetet vid större företag som måste reducera
sin personal. Ett inledande försök med terminaler i omställningsarbete görs vid
Svenska Stål AB (SSAB) från maj 1978. Detta projekt följs upp och utvärderas av
sysselsättningsutredningen.
Dala överförs dagligen från platslistornas
produktionsområden lill en central databas vid en servicebyrå.
Modellkontor
Försöksverksamhet med s. k. modellkonlor drivs i
avgränsade geografiska områden. Alla kontor inom området länks bli
modellkonlor. Alla förmedlare vid modellkontoren får sökterminaler som kan
utnyttjas i alla funklioner vid platsförmedling. Till de nya tillämpningar som
kan bli akluella hör möjlighet att använda terminalerna för uppföljning av
arbetssökande och lediga platser samt för arbetsgivarregisler. Syflel är bl.
a. alt ge förmedlingspersonalen bättre informaiion om arbetssökande och lediga
platser saml alt förenkla de manuella rulinerna vid platsförmedling genom alt
blanketter och slatistikkorl slopas m. m. Genom modellkontoren skall verket få
underlag för atl bestämma det slutliga platsförmedlingssystemeis utformning och
omfattning.
För modellkontoren har föreslagits 60 terminaler inom det
ifrågavarande området budgetårel 1979/80. Systemet förutsätts utvecklas för
drifl vid samma servicebyrå som söknings-/malchningssystemet.
Inom systemet för platslisleframslällning finns ca 190
inkodningsterminaler och inom systemet för terminalsökning och
bevakningsmatchning f. n. 25 terminaler. Antalet akluella platser utgör f. n.
ca 15000 (december 1978). Genomsnittligt lillkommer ca 900 dagligen.
AMS har angeti alt ett fulll utbyggt
plalsförmedlingssystem skulle omfatta ca I 000 terminaler.
Ansvarei för de ADB-syslem som utvecklas eller är i drift
inom arbetsmarknadsverket ligger inom AMS. Del tekniska ansvaret för drift,
underhåll och teknisk utveckling regleras i avtal mellan AMS och de servicebyråer
som anlilas - för sysiemel för sökning och matchning Control Data Sweden AB och
för platslisteframställningen bl. a. DAFA.
Prop.
1978/79:121 Bilaga 2 151
Bilaga 2
Förteckning
över myndigheter och andra organ som avgett yttrande över
datasamordningskommitténs betänkande ADB och samordning (SOU 1976:58)
Domstolsverket
Rikspolisstyrelsen
Centralnämnden
för fastighetsdata
Dalainspektionen
Överbefälhavaren
Försvarets
civilförvaltning
Försvarets
materielverk
Försvarets
forskningsanstalt
Försvarets
rationaliseringsinstitut
Socialstyrelsen
Arbeiarskyddssiyrelsen
Riksförsäkringsverkel
Postverket
Televerket
Statens
järnvägar
Statens
vägverk
Statens
trafiksäkerhetsverk
Statskontoret
Statistiska
centralbyrån
Datamaskincentralen
för administrativ databehandling
Riksrevisionsverket
Riksskatteverket
Nämnden för
samhällsinformation
Statens personalnämnd
Riksarkivet
Universitets-
och högskoleämbetet
Utrustningsnämnden för
universitet och högskolor
Styrelsen för
universitetens datacentraler
Skolöverstyrelsen
Naturvårdsverket
Miljödatanämnden
Överstyrelsen för
ekonomiskt försvar
Arbetsmarknadsslyrelsen
Statens invandrarverk
Bosiadsslyrelsen
Statens planverk
Statens lantmäteriverk
Statens industriverk
Statens vatienfallsverk
Styrelsen för teknisk
utveckling
Länsstyrelsernas
organisaiionsnämnd
Länsstyrelsen i Stockholms
län
Kristianstads
län
Göteborgs
och Bohus län
Prop. 1978/79:121
Bilaga 2 152
Skaraborgs
län
Gävleborgs
län
Västerbottens
län Samarbetsorganet för ADB inom rättsväsendet Dataarkiveringskommittén
Styrelsen för sekretariatet för framtidsstudier Expertgruppen för regional
utredningsverksamhet ADB-beredningsgruppen Försvarets datacentral Sjukvårdens
och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut
Svenska kommunförbundet Landstingsförbundet Stockholms läns landsiing
Västernorrlands läns landsting Stockholms kommun Norrköpings kommun Malmö
kommun Göteborgs kommun Sundsvalls kommun
Sveriges
standardiseringskommission (SIS) Sveriges industriförbund Sveriges hantverks-
och industriorganisation Svenska försäkringsbolags riksförbund Tjänstemännens
centralorganisation Centralorganisationen SACO/SR Landsorganisationen i Sverige
Svenska arbetsgivareföreningen
Leveranlörsföreningen
kontors- och dataulmstning (LKD) Riksdalaförbundet Svenska dataföreningen
Svenska
samfundet för informationsbehandling (SSI) SCB-TCO ST avd. 216 (ST-SCB)
Försäkringskasseförbundet
Prop. 1978/79:121 Bilaga 3 153
Bilaga 3
Bilaga till kap. 6 Styrning av ADB-användningen i
statsförvaltningen m. m.
Innehållsförteckning
1............................................................................ Datasamordningskommitténs
betänkande och remiss
yttranden ............................................................. .. 154
I. I Vissa grundläggande frågor.............................. .. 154
1.2 Planering........................................................... .. 156
2 Uppdraget till riksrevisionsverket,
statskontoret
och försvarels rationaliseringsinstitut ................. 157
2.1
Direktiven.............................................................. .. 157
2.2
Arbetets
bedrivande ............................................ 158
2.3
Ledningsgruppens
rapport.................................... .. 159
2.3.1
Några allmänna
frågor........................................... 159
2.3.2
Förbättrad
planering och styming av myndighelemas användning av ADB - synpunkier och
förslag 161
2.3.2.1 Handläggning av systeminvesteringar.................. .. 161
2.3.2.2 Effektivitet i ADB-driften ...................................... . 165
2.3.2.3 Myndigheiernas planering av
användningen av ADB 166
2.3.2.4 Redovisning av ADB-verksamhelen i
anslagsframställningarna m.m 168
2.3.2.5 Anvisningar för användning av ADB....................... 171
2.4......................................................................... Riksrevisionsverkels,
statskontorets och försvarets
rationaliseringsinstituts synpunkier....................... . 172
Prop.
1978/79:121 Bilaga 3 154
1 Datasamordningskommitténs betänkande och
remissyttranden
Datasamordningskommittén (DASK) behandlar på olika ställen
i sitt betänkande ADB och samordning (SOU 1976: 58) frågor om planering, styrning
och samordning på ADB-området. I detta sammanhang redovisas vissa överväganden
och förslag från DASK och synpunkier härpå som remissinstansema har lämnat.
1.1 Vissa grundläggande frägor (kap. 5 i betänkandet)
DASK
Alternativet till nuvarande ordning vad gäller planeringen
och stymingen av användningen av ADB inom statsförvaltningen är enligt DASK
alt man övergår lill en starkare ceniral planering och styming. Del skulle innebära
alt man till stor del bryier ut planerings- och styrningsfunktionerna för ADB
ur de myndigheter och organ som är ansvariga för de verksamheter för vilka ADB
används och förelägger dem till något eller några samordningsorgan.
Ett annat sätl alt stärka den centrala planeringen och
styrningen är att föreskriva en särskild prövning av ADB-projekt från mer
begränsade lönsamhets- och/eller samordningssynpunkter. Det skulle innebära
alt ett särskilt organ måsle granska och godkänna alla ADB-projekt på olika
stadier innan de får fortsätta att utvecklas och tas i drift.
Frågan om en starkare ceniral planering och styming på
ADB-området har nära samband med hur man principiellt ser på datatekniken i
förhållande till de verksamheier för vilka den används. Del grundläggande
synsättet måste enligt DASK vara att datatekniken är ett hjälpmedel i
myndigheternas arbele. Detta talar rent principiellt för att planeringen och
stymingen av användningen av datateknik i första hand bör ligga hos de för
berörda verksamheter ansvariga myndigheterna och organen.
För att man skall införa en starkare ceniral planering och
styming på ADB-området än f. n. bör enligt DASK vinsterna och fördelama i
övrigt av samordning i databehandlingen över myndighets- och seklorsgränser bedömas
som stora och samtidigt omöjliga eller svåra alt genomföra på annal sätt på
grund av organisaioriska och andra institutionella hinder.
Enligt DASK:s mening finns det redan nu i flera avseenden
ett relativt starkt centralt inslag i planeringen och styrningen på ADB-området
inom statsförvaltningen, bl.a, till följd av rationaliseringsförordningen och
den centrala anskaffningen av datorutrustning över dalamaskinfonden. DASK har
kommit lill den uppfattningen att en ytterligare förstärkning av det centrala
inslaget i planeringen och styrningen när det gäller användning av datateknik i
statsförvaltningen inte är nödvändig för att få till stånd den samordning som
DASK anser önskvärd eller som f. n. synes kunna komma i fråga. DASK anser
därför att tyngdpunkten i planeringen och stymingen
Prop. 1978/79:121
Bilaga 3 155
av användningen av datateknik bör ligga hos de för
verksamheterna ansvariga myndigheterna och organen. Delta utesluter dock inte
att ytterligare riktlinjer kan behövas säväl för att få till stånd samordning
som för atl reglera användningen av ADB i andra avseenden.
Samordningsarbetet bör enligt DASK inriktas bl. a. på alt
möjliggöra atl data som samlas in och skapas i ett system kan användas även i
andra system, på alt få till stånd en lämpligt avvägd utbyggnad och ett
effektivt utnyttjande av resursema samt på att inventera, ulveckla och sprida
kunskap om metoder, tekniker o.d. för utveckling, införande och drift av
ADB-system.
RenUssyltranden
En rad remissinstanser inslämmer i DASK:s synpunkier och
slutsatser i frågan om centraliserad eller decentraliserad planering, styrning
och samordning av ADB-verksamhelen. Bland dem ingärcenlralnämden
förfasiig-helsdaui, jörsvurels forskningsanstalt, jörsvarets
ratlonaliseringsinstinil, statens vägverk, statskontoret, statistiska
centralbyrån, riksskatteverket, universitets- och högskoleämbetet,
skolöverstyrelsen, statens invandrarverk, statens naturvårdsverk, statens
planverk, länsstyrelsernas organisaiionsnämnd, länsstyrelsen I Väsierbonens
län, samarbetsorganet för rättsväsendets injörmationssystem och Svenska
kommunjörbundet. Försvarets rationaliseringsinstititt anför att det är
naturligt atl användarna av ADB har huvudansvaret för planeringen av
dalateknikens användning och för utformningen av ADB-systemen. Denna princip
utesluter inte att vissa samordningsinsatser på central nivå kan ha ekonomiska
och praktiska fördelar. Bl. a. på systemutvecklingsområdet kan sådana insatser
ge goda effekter och ibland vara nödvändiga. Invandrarverket framhåller i
sammanhanget att det är väsentligt all statskontoret bereds tilirälle atl
lämna synpunkter och ge råd om lämplig uppläggning av
syslemutvecklingsprojekt.
Riksskatteverket tar i sitt yttrande upp frågan om en
starkare ekonomisk kontroll av ADB-projekt. Verket anser att nuvarande brisler
härvidlag främst kan hänföras till olillräckliga kunskaper om och erfarenheler
av stora projekt. Problemet bör lösas bl. a. genom all ökade krav slälls på den
ekonomiska styrningen och kontrollen av ADB-projekt och genom ökade insaiser på
melodområdet.
Riksrevisionsverket delar i allt väsentligt DASK:s
uppfattning om problemen men anser att DASK:s förslag är olillräckliga. De bör
därför kompletteras för alt åstadkomma dels en förstärkning av statsmakternas
styrning av ADB-verksamheten i stort, dels en ökad effektivitet i den myndighetsindividuella
utvecklingen. En effektivitelsinriktad ADB-politik börenligt
riksrevisionsverket i första hand vara kravställande och uppföljande. Verket
förordar en renodling och förstärkning av den kravställande rollen och således
en ändrad rollfördelning. Verket anser vidare all myndigheler-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 3 156
na bör åläggas atl följa en generell ADB-instruktion.
Denna skall omfatta övergripande normativa krav på metodområden i
ADB-verksamheten som planering, kalkylering, urval och prioritering,
budgetering och redovisning, systemutveckling, säkerhet, dokumentation,
förslagsutformning, datordrift samt utvärdering och kontroll.
Även Svenska Arbeisgivarejöreningen och Sveriges
Indiisirijörbiind anser atl del behövs kraftfullare åtgärder. Bl. a. behöver
riksdagens ställning stärkas när det gäller dataprojekt. Vidare bör
föreskrifter och anvisningar lör det offentliga ADB-sysiembyggandet lillskapas
i syfte att skapa goda relationer även med de andra samhällssektorerna.
Myndighelemas roll att tjäna medborgare och näringsliv bör härvid markeras.
1.2 Planering (kap. 14 i betänkandet)
DASK
Planeringen och styrningen när det gäller användning av
datateknik bör enligt DASK:s mening i huvudsak vara decentraliserad. Men hänsyn
lill att ADB är ett av de hjälpmedel myndigheterna har i sin verksamhei bör
planeringen sammankopplas med och ske som en del av den administrativa
planeringen i övrigt av berörda verksamheter. Det är därför viktigt atl
myndigheternas planering utformas på ett sådant sätl alt det går att utläsa
vilka krav på databehandling olika verksamheter kommer att ställa och atl
planer för utveckling och drifl av ADB-system redovisas. Planeringen bör göras
så all man så långl möjligt fortlöpande kan följa de verkliga kostnaderna och
deras överensstämmelse med kalkyler och andra planer.
DASK anser att särskilda föreskrifter eller anvisningar
bör utfärdas för hur myndighetema skall beakla databehandlingen i planeringen
av sitt arbele. Denna fråga hänger nära samman med utformningen av myndigheternas
planering över huvud tagel och bördärför lösas i samband därmed.
Remissyttranden
Staiskonioret delar uppfattningen atl myndighetemas
planering bör utformas på ell sådant sätl all kraven på dalabehandlingen kan
utläsas. Verket delar också DASK:s principiella syn alt planeringen på ADB-området
bör sammankopplas med övrig administrativ planering. Riktlinjer för detta bör
utarbetas och myndighetema bör även kunna få rådgivning i planeringsfrågor.
Statskontoret betonar vidare vikten av uppföljning i myndigheternas
ADB-verksamhet för att få bättre förutsättningar för planeringen.
Riksrevisionsverket (RRV) instämmer i stort i DASK:s
synpunkter på planering. RRV framhåller dessulom att erfarenheter från verkets
revisionsverksamhet tyder på alt stora insatser måste göras på hela det ekonomi-administrativa
områdel, inkl. ADB-verksamhetens planering på myndighetsnivå.
Prop. 1978/79:121 Bilaga 3 157
Normativa krav bör formuleras som stöd för den
myndighetsindividuella utvecklingen. Det bör enligt RRV ankomma på verkei alt
utveckla ekonomi-administrativa metoder inom ADB-området. RRV menar dock att
resurser för delta hittills har saknats.
Synpunkter på planeringen lämnas även av
arbetsmarknadsstyrelsen, som i slort instämmer med DASK, samt av statens
naturvårdsverk som dock har avvikande mening. Nalurvårdsverkel anser atl
kopplingen mellan ADB-planering och verksamhetsplanering i övrigt inle är
självklar om huvudsyftet är att orieniera andra myndigheler om vad som händer
på ADB-sidan. Man riskerar tvärtom atl ADB-planeringen skjuts i bakgrunden.
Del finns inget som hindrar all man i informations- och samordnings-syfte begär
särskilt underlag från myndigheterna.
Svenska Arbetsgivarjöreningen och Sveriges Industriförbund
förordar att former för alternativ planering av ADB inom offenilig förvaltning
utvecklas för att öka möjligheterna till allsidig belysning av olika lösningar
på myndighetsutövandet med ADB-stöd.
2 Uppdraget till riksrevisionsverket, statskontoret och
försvarets rationaliseringsinstitut
2.1 Direktiven
I beslut den 29 februari 1978 uppdrog regeringen åt
riksrevisionsverket (RRV), statskontoret och försvarets
rationaliseringsinstitut (FRI) alt utreda vissa frågor rörande planering,
slyrning och samordning av ADB-verksamhet.
Till ledning för utredningsarbetet upprättades inom
budgetdepartementet en promemoria som fogades till beslutet. I promemorian anfördes
som allmän bakgrund bl. a. följande.
Kostnadema särskilt för utveckling och införande av
ADB-system men även för drifl och underhåll underskattas många gånger.
Samtidigt finns del en tendens alt överskaUa de ökade intäkterna och de
minskade koslnadema vid användning av ADB. Det ekonomiska utfallet av
investeringar i ADB blir således ofta sämre än man från början räknai med.
Genom brisler i de ekonomiska kalkylema i
utredningsmaterial o. d. begränsas vidare möjligheterna atl rationellt välja
och priorilera verksamheter för datorisering. Uppställning och innehåll i
gjorda kalkyler varierar, varför möjlighelema till jämförelser mellan
kalkylerade och fakiiska kostnader i samma projeki och mellan olika projeki är
begränsade.
Andra områden där det enligt promemorian finns brister är
sättet att planera och bedriva projeki för utveckling av ADB-system,
budgetering, redovisning och rapportering, uppföljning samt informations- och
erfarenhetsförmedling.
Även om det kan vara svårt att avhjälpa många av bristema
står del en-
Prop. 1978/79:121 Bilaga 3 158
Iigl promemorian klarl all ytterligare ålgärder bör vidtas
för att lörbättra beslutsunderlagen i samband med utveckling och drift av
ADB-syslem. Särskilt gäller detla i fråga om hur koslnader och intäkter skall
beräknas och redovisas i olika lyperav beslutsunderlag. Vidare bör
ansträngningar göras för att få till stånd ökad effektivitet och bättre
kontroll vid utveckling och drift av ADB-system. Det bördärför utredas hur man
kan åstadkomma förbättringar i här berörda avseenden.
Frågor och aspekter som borde behandlas i
utredningsarbetet var främsi följande:
1.
Omfattningen
och utformningen av underlag för beslul rörande utveckling och drift av
ADB-system i de årliga anslagsframställningarna eller andra framställningar
till regeringen.
2.
Behovei och
omfattningen av generella riktlinjer i form av föreskrifter, råd och
anvisningar för ADB-verksamhet. Även form"eVna för hur sådana riktlinjer
skall utarbetas, hållas akluella och spridas borde uiredas. Som områden där
riktlinjer kan komma i fråga angavs bl. a. organisaiion av systemutvecklingsprojekt
och datordrift. En aspekt som härvid borde uppmärksammas var hur
beslutsprocessen bör utformas särskilt i stora och tidsmässigt utdragna
projekt. Andra viktiga frågor i della sammanhang är planering, budgetering,
redovisning och uppföljning av ADB-verksamhet.
2.2 Arbetets bedrivande
Uppdraget omfaltade frågor som ligger inom flera
myndigheters intresse- och ansvarsområden. Utredningsarbetet har enligt
regeringens beslut letts och samordnats av en ledningsgrupp i vilken tjänstemän
från budgetdepartementet, RRV, statskontoret och FRI har ingått. Själva
utredningsarbetet har i huvudsak bedrivits i två arbetsgrupper i vilka ingått
tjänstemän från budgetdepartemeniet och nämnda myndigheter.
På grundval av malerial från arbetsgruppema samt visst
annat material har ledningsgruppen utformat en rapport. Däri lämnas synpunkier
på och förslag lill ålgärder för atl förbättra planeringen, styrningen och
samordningen av den stafliga ADB-verksamheten. Åtgärderna kräver i flera fall
ytterligare utrednings- och förberedelsearbete.
Ell antal myndigheter, främst sådana som själva är stora
användare av ADB, har beretts tillfälle att granska och lämna synpunkter pä
rapporten. Dessa har ledningsgruppen beaktat i den slutliga utformningen av
rapporten.
Vidare har de centrala personalorganisationerna vid flera
tillfällen informerats under arbetets gång.
RRV, statskontoret och FRI har var för sig i månadsskiftet
septemberoktober 1978 till regeringen överlämnat ledningsgruppens rapport samt
synpunkter på denna.
Prop. 1978/79:121 Bilaga 3 159
2.3 Ledningsgruppens rapport
I det följande behandlas ledningsgruppens rapport i vad
avser planering,styrning och samordning. I anslutning lill kap. 10 och 11
redovisas ledningsgruppens överväganden och förslag avseende bl.a. metodfrågor
resp. information om den statliga ADB-verksamheten.
2.3.1 Några allmänna frågor Utgångspunkter, ansvarsfrågor
m. m.
Ledningsgruppen erinrar om att när ADB omkring år 1960
började tas i bruk i statsförvaltningen var den av olika skäl en utpräglad
specialistfunktion som oftast var skild frän myndighetemas övriga verksamhet.
I dag utgör ADB ett produktionsmedel bland andra för ett stort antal
myndigheter inom statsförvaltningen.
ADB används som ett direkt slöd elleretl hjälpmedel fören
rad uppgifter i samband med bl. a. handläggning av ärenden, planering av
framtida verksamheter och utförande av interna administrativa uppgifter. ADB
används näslan alllid i kombination med manuella rutiner.
ADB är ett viktigt hjälpmedel vid administrativ utveckling
inom statsförvaltningen. Användning av ADB är emellertid många gånger inte del
enda alternativet när man skall förenkla eller förbättra myndigheternas verksamhet.
När ADB införs sker det oftast i kombination med andra åtgärder. Införande och
användning av ADB bör därför inle behandlas åtskilda från den administrativa
utvecklingen i övrigt inom en myndighet. Vidare följer all ADB är ett viktigt
inslag i de centrala rationaliseringsorganens arbele.
Betydelsen av att inle se ADB-frågor isolerade från den
verksamhet för vilka ADB används har starkt understrukits vid kontakter med
ADB-användande myndigheter.
ADB i någon form används numera av i stort sett alla
statliga myndigheter och organ. Flertalet av dem använder dock ADB i ringa
ulsiräckning och dä i regel extern kapacitet, t. ex. vid DAFA eiler nägon annan
servicebyrå. 1 många fall består användningen av ADB fortfarande endasl i att
myndigheterna är anslutna till något lönesystem och syslem för ekonomisk
redovisning m. m.
Den helt dominerande delen av ADB-verksamhelen i
statsförvaltningen är koncentrerad till kanske 20 myndigheler inkl.
affärsverken. Hos dessa myndigheter är ADB ett mycket betydelsefullt
produktionsmedel. Deras verksamhet är ofta helt uppbyggd runt något eller några
stora ADB-system och kan knappast fungera utan dessa. Som exempel på några
större sådana verksamhetsområden kan nämnas poslgiroverksamheten,
riksförsäkringsverket och försäkringskassorna samt statistiska centralbyrån.
Dessutom bör nämnas de statliga datacentralerna, nämligen DAFA, försvarets
dala-central och universitetens dalacentraler, som också är.myndigheter.
Användningen av ADB i statsförvaltningen för ofta med sig
genomgri-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 3 160
pande
effekter på organisaiion, beslutsprocess, arbetsförhållanden och
in-vesteringsulgifter. Även frågor av rättslig och etisk natur kan uppstå och
föranleda reglering eller andra åtgärder. Långsiktiga bindningar görs i fråga
om administrativa ruliner och invesleringar i s. k. programvara och maskinell
utrustning. Andra bindningar uppkommer ofta genom att ADB-system inom såväl
samma som skilda verksamheisområden görs beroende av varandra. Sammantagna gör
sådana förhållanden att beslut om alt använda ADB på ett vissl säll inle kan
ändras ulan stora svårigheler och koslnader. ADB-beslut medför i många fall
således starkt inskränkt handlingsfrihet. Detta talar för atl ADB-verksamhelen
behöver särbehandlas.
Med
hänsyn till de speciella förhållanden användning av ADB för med sig måste
statsmakterna ges bätire möjligheter att påverka för vilka ändamål och med
vilken ambilionsnivå ADB tas i bruk samt atl följa större och vikligare
syslemutvecklingsprojekt och verksamhet vid datacentraler i statsförvaltningen.
Behovei atl förbättra stalsmaklemas insyn och möjlighet lill påverkan gäller
särskilt de tidiga stadiema av större och viktigare systemutvecklingsprojekl.
ADB-användande
myndigheters ansvar för val av arbetsmetoder m. m. inom den egna verksamheten
ändras självfallet inte principiellt av att statsmakterna ges bättre insyn och
möjligheter till påverkan. Det kan i sammanhanget erinras om att statsmaktema
redan har bestämt om restriktioner i fråga om utnytijandet av andra metoder
och produktionsmedel.
ADB-kostnader
och ekonomiska kalkyler
Ledningsgruppen
tar även upp frågan om särskiljning av ADB-kostnaderna hos myndighetema. Dessa
svarar uppskattningsvis för ca 5 % av de samlade statliga konsumtionsavgiftema.
Detta talar i och för sig inte för all ADB-verksamheten behöver uppmärksammas
särskilt av statsmakiema.
Del
finns emellertid andra och starkare skäl som talar för att ADB bör särbehandlas
i planerings-, budgeterings- och redovisningssammanhang. Ett sådant skäl är att
en stor del av ADB-kostnaderna avser utrednings-, utvecklings- och
förberedelsearbete, dvs. aktiviteter som kommer atl leda till framtida löpande
kostnader. Ytterligare skäl är de många frågorna av gemensam natur i samband
med ADB. Uppgifterom ADB-användningens omfattning och sammansättning är därför
viktiga underlag för bedömning av behoven av särskilda insaiser avseende t. ex.
riktlinjer och hjälpmedel för val och tillämpning av metoder samt av
utbildning. Det kan också finnas skäl alt påverka den totala omfattningen av
myndigheternas användning av ADB så länge det råder knapphet på personal med
tillräcklig kunskap och erfarenhel av ADB.
Utveckling
och införande av ADB-system är en form av investeringar. Styming och kontroll
av användningen av ADB förutsätter därför att inte bara kostnadema utan också
intäkterna och lönsamheten beaktas. Detta sker med hjälp av ekonomiska
kalkyler.
Prop.
1978/79:121 Bilaga 3 161
ADB-projekt kännetecknas ofta av att det är svårl att
avgränsa vilka kostnader och intäkter som bönas med. Många eflekter är dessiUom
svåra att ange i pengar.
2.3.2 Förbättrad planering och slyrning av myndigheiernas
användning av ADB synpunkier och Jörslag Ledningsgruppens lörslag till
åtgärder för förbättrad planering och styrning av myndigheternas användning av
ADB kan sammanföras till fem områden, nämligen handläggning av
systeminvesteringar, effektivitet i ADB-driften, myndigheternas planering av
användningen av ADB, redovisning av ADB-verksamheten i anslagsframslällningama
m.m. samt anvisningar för hur ADB-verksamhet bör handläggas och bedrivas inom
myndigheler. Förslagen på dessa områden presenteras i det följande.
2.3.2.1 Handläggning av systeminvesleringar
Ledningsgruppen har konstaterat att det finns siarka skäl
lör statsmakterna att styra och kontrollera användningen av ADB samt atl den
nuvarande stymingen och kontrollen bör förbättras. Eftersom ADB-systemens
närmare användning och egenskaper fastställs successivt under deras tillkomst
och utveckling, måste en vikiig del i en förbättrad styming och kontroll ta
sikle på beslutsprocessens och beslutsunderlagets utformning för de enskilda
systeminvesteringama. De förslag i dessa avseenden som ledningsgruppen har
lämnat återges i det närmasi följande.
Regler avseende beslutspunkter, beslutsunderlag m. m.
Syslemutvecklingsarbele och annal ulvecklingsarbele av
någon betydelse bedrivs normall i projektform, dvs. del hålls åtskilt från den
normala verksamheten. Från idé till förverkligande genomlöper
systemutvecklings-projekten ett antal olika skeden som är likartade mellan
olika projekt.
Föratt ge beslutsfattare bälire möjligheler till styrning
och kontroll föreslås att formella regler utarbetas och fastställs för
etappindelning, beslutspunkter och beslutsunderiag vid utveckling och införande
av större eller på annat säll vikliga ADB-system inom den civila
statsförvaltningen. Sådana regler finns för övrigt redan nu på vissa håll i
statsförvaltningen, bl. a. inom försvars- och justitiedepartementens områden
och inom affärsverken.
De regler som skall gälla för beslutsgång och
beslutsunderlag i samband med större och viktigare systeminvesleringar föreslås
samlas i ett särskilt dokument, en s. k. handläggningsordning. Det kan i delta
sammanhang även bli nödvändigi atl komplettera rationaliseringsförordningen.
Ledningsgruppen redovisar olika moment som bör ingå i
beslutsunderlaget.
Etappindelning av systemutveckUngsprojekt
Till grund för de formella reglema i
systemutvecklingsprojekl bör ligga 11 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 121
Prop.
1978/79:121 Bilaga 3 162
en generellt användbar och väl definierad uppdelning av
systemutvecklingsprojekt i olika etapper eller faser. Av denna skall framgå
hur många och vilka steg projekt bör genomlöpa pä vägen från idé till
förverkligande, vilka beslut som bör lättas vid olika tilllallen, vad
beslutsunderlaget bör innehålla vid resp. beslutstillfälle m. m.
De formella reglema föreslås baseras på en uppdelning av
arbetet med alt utreda, utveckla, införa och påbörja drift av ADB-syslem i ell
antal etapper och aktiviteter, nämligen
- initiering ]
. I - syslemutredning
-
förstudie )
-
huvudstudie
-
systemkonstruktion
-
drift och
förvaltning
-
eflerstudie.
Ledningsgruppen lämnar även en närmare redogörelse för
innehållet i de olika etapperna och aktiviteterna.
En grundläggande förutsäitning för en förbätirad styming
och kontroll av systemutvecklingsprojektet är att kostnadsberäkningarna och de
ekonomiska kalkylema i de olika etapperna och skedena uppställs på likartal
sätl eller på annal sätt görs jämförbara. Kalkylgränsen för en enskild systeminvestering
skall i princip vara densamma under alla etapper och kalkylposterna skall
kunna igenkännas i det beslutsunderlag som vid olika tillfällen underställs
regeringens prövning.
Ell ADB-system bör normalt sålunda genomlöpa de nämnda
etapperna och aktiviteterna. Övergång från en etapp till nästa förutsätter
beslul av en ansvarig instans. Ett tillfredsställande dokumenterat
beslutsunderlag skall vid varje beslutspunkt erbjudas beslutsfattarna. Del kan
dock i vissa fall finnas skäl alt avvika från den föreslagna uppdelningen av
arbetet med att utveckla och påbörja drift av ADB-syslem. Om avsieg skall göras
för visst projekt bördeita klargöras på ett tidigt stadium. Motivet härför bör
därvid anges.
Olika instansers ansvar och medverkan
I enlighet med iövrigt gällande ansvarsfördelning inom
statsförvaltningen bör den myndighet som på sitl verksamhelsområde skall
använda ett ADB-system ha det primära ansvaret för utveckling och drift av
ADB-system. 1 utvecklingsansvaret ingår alt se till atl systemet - inom ramen
för de generella riktlinjer och speciella direkliv som statsmaktema utfärdat
-blir det bästa länkbara med avseende på ekonomi, tillämpning och teknik.
Ansvaret åvilar i dessa liksom i andra frågor självfallet verksledningen.
Ansvaret ulövas bl. a. genom all denna successivt under utvecklingsarbetet
fattar de beslut som bestämmer ADB-systemels användning, utformning och
egenskaper i övrigt.
Prop.
1978/79:121 Bilaga 3 163
Statsmakterna har det yttersta ansvarei för planering,
styrning och samordning av ADB-verksamhelen i statsförvaltningen. De måste
därför ges möjligheter all påverka vilka verksamheter som datoriseras,
ambitionsnivån i datorsiödei, ADB-systemens uppbyggnad och viktigare
egenskaper, lidsplanering m. m. Statsmaktemas direkia medverkan bördock
begränsas till större och viktigare projekt.
Det finns en rad frågor av gemensamt iniresse vid
utveckling av ADB-system. Bl. a. används till stor del samma metoder i alla
projekt. Vidare bör eller kan utbyte av data och annan samordning mellan
ADB-system på skilda verksamheisområden komma i fråga. De för
systemutvecklingsprojekt ansvariga myndighelerna skall därför i vikligare
projekt samråda med de centrala ralionaliseringsorganen. Samråd måste däruiöver
naturligtvis även inhämias när så föreskrivs i direktiv ellerdel är befogat av
andra skäl. 1 den prövning de cenlrala rationaliseringsorganen skall göra
undanlas förutsättningar som har lämnats av statsmakiema.
Av resursskäl måste dock även de centrala ralionaliseringsorganen
begränsa sina insatser. Därför är det angelägel att grundligare prövningar inriktas
på viktigare projekt och vikligare etapper. Vilka dessa är anges i del
följande. Kalkyler, lidsplaner och annat beslutsunderlag av ekonomisk betydelse
bör prioriteras i granskningen.
Ledningsgruppen erinrar om att det inom försvaret finns en
ordning liknande den Som förordas.
De centrala raiionaliseringsorganens samråd bör inhämtas
av de ansvariga myndigheterna innan beslutsunderlag överlämnas till
statsmakterna. Dessa organ bör också få lillfälle att granska förslag till
utredningsdirektiv och uppdragsbeskrivningar i annan form.
Viktigare systeminvesteringar och viktigare beslutspunkter
Statsmakternas styrning och kontroll av
systemutveckUngsprojekt måste i första hand inriklas på siörre eller på annat
sätt viktiga projeki.
Följande
kriterier skulle kunna vara bestämmande för regeringens direkta medverkan som
beslutande instans för enskilda ADB-utvecklingspro-jekt.
1. Regeringen har lämnat direktiv om
utvecklingsarbetet
2.
Utvecklingskostnaden
för ADB-inslaget i ett projeki, inkl. följdkostnader såsom utrustning m. m.,
bedöms överstiga visst belopp
3.
De årliga
driftkostnaderna för ADB-systemet i sin helhet bedöms översliga visst belopp
4.
Utvecklingsinsatsen
berör flera myndigheler och organisationer
5.
Huvudmannafrågan
för systemet är oklar
6.
ADB-systemet
berör i hög utsträckning allmänheten eller företag, t. ex. iform av ökat
uppgiftslämnande
7.
ADB-systemel
kan behöva ges en utformning som innebär avsteg från den tekniskt och
ekonomiski bästa lösningen.
Prop. 1978/79:121
Bilaga 3 164
I
del fortsatta arbetet med att utarbeta en handläggningsordning bör en
begränsning och konkretisering av de redovisade kriteriema ske. Som ett led i
arbetet bör de kriterier som övervägs undersökas inom några lämpliga
myndigheler för att se hur många och vilka ADB-projekt som skulle bli föremål
för regeringens prövning.
Reglema
för etappindelning, beslutspunkter och beslutsunderlag skall i princip
tillämpas på alla systeminvesleringar. Statsmaktemas medverkan bör dock normalt
begränsas till större och viktigare systeminvesteringar och till några frän
stymmgssynpunkt särskilt viktiga etappövergångar i dessa.
Vid
följande elappövergångar eller faser är statsmakternas medverkan särskilt
angelägen.
1. Granskningen
av förstudien. Vid detta tillfälle skall beslutas om bl. a.
del fortsatta utredningsarbetets närmare inrikining
2.
Granskningen av huvudstudien,
dvs. det lilUalle då ett heltäckande material skall föreligga men då ännu inte mer
kostnadskrävande aktiviteter normalt har påbörjats
3.
Idrifttagningen, dvs.
övergången från konstruktions- till driftfasen. Vid detta tillfälle bör bl. a.
kontrolleras att berört syslem uppfyller ställda krav och får rimliga effekter
såväl kostnadsmässigt som i övrigt.
I
samband med alt direktiv o. d. ges för systemutvecklingsprojekt eller i samband
med beslut i senare skeden bör anges i vilken utsträckning och i vilka former
statsmakterna avser att medverka i fortsättningen.
För
atl Slyra de enskilda syslemutvecklingsprojeklen i statsförvaltningen bör
statsmakiema kunna använda sig av gängse administrativa instrument. Dessa är
främst lids- och kostnadsramar för projekten eller deras olika etapper samt
direktiv och föreskrifter i övrigt.
Till
dessa instrument får läggas den granskning av direktiv o. d. för syslemutvecklingsprojekt
och av arbetsresultat från sådana projeki som de centrala
rationaliseringsorganen skall svara för.
Mindre
systeminvesteringar
För
mindre systeminvesteringar, som inte av andra skäl behöver underställas
statsmaktemas prövning eller centrah rationaliseringsorgans samråd, har
vederbörande myndighet ett ansvar för att systemet är lämpligt och att det ges
en ur ekonomisk och leknisk synvinkel opiimal utformning samt alt projektarbetet
bedrivs på ett korrekt sätl. Kravel på beslutsgång, etappindelning och
dokumentation påverkas inte av att behov av insyn från andra instanser inle
föreligger. Olika omständigheter kan för övrigt medföra att ärendet i ett
senare skede blir av sådan karaktär att centralt rationaliseringsorgans eller
stalsmaklemas medverkan krävs.
Prop. 1978/79:121 Bilaga 3 165
Ändrad ADB-teknik
Den beslutsprocess som föreslås ovan baseras till stor del
pä det sätt att ulveckla ADB-system och organisera ADB-drift som hittills har
varit förhärskande. Del innebär atl utveckling av större ADB-syslem kräver
relativt stora resurser och bedrivs i jämförelsevis stora arbetssteg. Vidare
har systemen driftmässigt utformats för drift på medelstora och större daiorer
inom särskilda driftenheter.
Del pågår emellerlid en fortlöpande utveckling på
ADB-området i fråga om teknisk utrustning, utformning av ADB-syslem,
organisaiion av dalordrift m. m. Vidare införs datorer efter hand i
verksamheier som tidigare inte varit datorstödda, t.ex. kontorsarbete och
andra administrativa stödfunktioner. Den pågående utvecklingen väntas så
småningom kunna leda lill alt sättet atl utveckla ADB-system och organisera
datordrift förändras.
Det är mot den bakgrunden angelägel alt noga följa den pågående
utvecklingen och vid behov anpassa beslutsprocessen till nya förutsättningar.
2.3.2.2 Effektivitet i ADB-driften
Det stora antalet ADB-syslem i drift eller under
utveckling gör atl datordriften eller "ADB-produktionen" svarar för
en betydande del av kostnadema för ADB-verksamheten i statsförvaltningen. Även
innan ell ADB-system har lagils i drift lar del i anspråk resurser för
datordrift. Sådana krävs nämligen i samband med programmering, tester och annat
ulvecklingsarbele.
Den övervägande delen av produkiionen sker f. n. vid ett
begränsat antal större datacentraler eller produktionsenheter. De större
produktionsenheterna kan lill sin omfattning jämföras med medelstora eller
större servicebyråer.
Det stora inslaget av gemensamma frågor och problem, de
många driftenheterna och ADB-driftens stora omfattning gör enligt
ledningsgruppen atl del bör finnas goda möjligheler alt uppnå
effektiviseringsvinster inom ADB-driften. Dessutom har ADB-driften hittiUs
ägnats jämförelsevis begränsad uppmärksamhet från rationaliserings- och
samordningssynpunkter.
En viktig del av den inierna styrningen av ADB-driften
avser verksledningens, ADB-ledningens och driftledningens informafion och
beslutsunderlag. Inom varje datacentral av någon storlek behövs rapportering
av prestationer, kostnader, intäkter och kapacitetsutnyttjande för att ledningen
skall kunna utövas på ett effektivt sätt. Det kan konstateras atl åtskilliga
datacentraler i detla avseende inte lever upp till rimliga minimikrav.
Ledningsgruppen föreslår atl regler för hur datordrift bör
organiseras och bedrivas inom myndighetema utfärdas.
En stor del av de åtgärder som krävs för att effektivisera
datordriften av-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 3 166
ser metodstöd och erjårenhetsutbyte. Dessa behandlas i
annat sammanhang (kap. 10).
Bland enskilda metoder som är av intresse vid
effektivisering av ADB-driften bör nämnas interndebitering och
avgiftsbeläggning. En ökad användning av intern prissättning och
avgiftsbeläggning av tjänster bör övervägas för all förebygga onödigi
resursutnyttjande. En redovisningsmässig uppstramning följer dessutom med
prissättningen.
Ledningsgruppen framhåller vidare att åtgärder för att
effeklivisera datacentralernas verksamhet inle kan ersätta insatser av de
sakansvariga myndighelerna med att följa upp sina ADB-system i syfte att hålla
nere de totala ADB-kostnaderna.
För att underlätta för verks- och ADB-ledningama att
planera och styra ADB-produktionen föreslår ledningsgruppen atl myndigheter med
mer omfatlande ADB-drift åläggs att årligen avge en kombinerad berättelse och
plan avseende denna verksamhet. En sådan verksamhetsberättelse bör även utgöra
ett instmment för myndighetema att ge information lill centrala
ralionaliseringsorgan, stalsmaklerna och andra intressenter.
Verksamhetsberättelserna bör utformas med beaktande av de
förutsättningar som gäller för resp. datacentral. Vissa fasta rubriker bör
dock finnas oavsett i vilken omfattning del finns skäl alt utveckla olika
frågeställningar. Verksamhelsberätlelsema bör vara inriktade mol datordriften,
men eftersom systemutvecklingen påverkar datordriften kan även effektema av
utvecklingen behöva tas upp. Verksamhelsberätlelsema bör behandla
ledningsinformation, teknikfrågor och användarproblem. En huvuduppgift är att
sammanfatta beläggningen i fråga om personal och utrustning, service till
användare saml ekonomiska frågor. Ledningsgruppen lämnar lörslag till de fasta
rubriker som bör finnas i en verksamhetsberättelse för ADB-drift.
Huvuddelen av ADB-driften inom statsförvaltningen, exkl.
affärsverken, sker vid drygl ett tiotal större datacentraler. Det är i första
hand dessa som bör åläggas alt åriigen utforma verksamhetsberättelser för
ADB-driften. För övriga myndigheter med egen ADB-drift bör den ekonomiska redovisning
som lämnas i anslagsframställningen vara tillräcklig.
2.3.2.3 Myndigheternas planering av användningen av ADB
Den systemutveckling och den ADB-drift m. m. som
förekommer vid en myndighei är resultat av tidigare beslut. Om man önskar styra
ADB-verksamhetens innehåll och sammansäitning samt dess tekniska och organisatoriska
uiformning, är myndighetemas planering av sin framtida administrativa
utveckling och framtida ADB-drift ett viktigt instrument.
Myndighetemas planering vad gäller ADB har flera syften
och måste bedrivas i olika former och tidsperspektiv. Planering behövs bl.a.
för att kunna styra för vilka ändamål och med vilken ambitionsnivå myndigheter-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 3 167
na skall använda ADB, föratt kunna påverka omfattningen
och sammansättningen på myndigheternas ADB-resurser och för atl få underlag
för samordning.
För effektiv styrning och samordning av myndighetemas
användning av ADB behövs systematiskt uppställda sammanställningar över de
administrativa/m ('cÅ:///!gi- och ADB-projekt som pågår eller planeras inom
varje myndighet eller verksamhetsområde. I innehållet bör ingå uppgifter om
kostnader och intäkter, genomförandetider m.m. Sådana sammanställningar behövs
för att kunna göra lämpliga val bland de verksamheter som lämpar sig för ADB,
för atl priorilera eller tidsmässigt fastställa beslulade projekts genomförande
saml för att tilldela myndighetema resurser för utvecklingsarbete och
uppbyggnaden av erforderliga driftresurser. För statsmakternas del är givetvis
främst siörre eller på annat sätt viktigare projekt av intresse.
Exempel på planering av denna lyp kan hämtas från
försvarets område. Försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) sammanställer
ärligen en rationaliseringsplan som överlämnas till regeringen. Denna
innehåller en plan över planerad och genomförd rationalisering. Myndigheiernas
planering av rationaliseringsverksamheten sker i direkt anslutning lill den
ordinarie programplanerings- och budgetprocessen. Försvarets
rationaliseringsplan är i första hand avsedd alt vara ett underlag för
regeringens ställningstagande till rationaliseringsverksamhetens inriktning
och resurser.
Inom civila myndigheter eller verksamhetsområden
förekommer knappast planer eller sammanställningar av denna lyp. Det är angeläget
alt vidla olika ålgärder för alt inom dessa få lill stånd en koppling mellan
planering och rationalisering.
Det synes
f. n. inte vara realistiskt att föreskriva all fullständiga och jämförbara
sammanställningar av alla vikligare administrativa utvecklingsprojekt skall
utarbetas för alla myndigheter eller verksamhetsområden samt atl myndighetema
skall lämna förslag till prioritering av projekt på grundval av dessa
sammanställningar. Ett lämpligt steg i denna riklning kan dock vara begränsade
sammanställningar och planer över ADB-projekt, dvs. projekt med stora eller små
inslag av ADB. Administrativa utvecklingsplaner eller ADB-planer av sistnämnda
typ bör utarbetas årligen och kan lämpligen ingå i myndighetemas
anslagsframställningar. Bestämmelser om planering av här berörd lyp kan ingå i
budgelhandboken.
Myndigheter med mer omfattande användning av ADB bör som
en del av verksamhetsplaneringen även ha en väl utvecklad rullande planering av
utvecklingsarbetet och datordriften. Av denna skall framgå vilka krav på resurser
för utveckling (inkl. underhåll) och drift som planerade, beslutade och
idrifttagna system släller.
Stalsmaklemas styming av ADB-verksamheten har många gånger
kommit in på ett sent stadium av systemutvecklingsarbetet, främsi i samband
med anskaffningen av datorutrustningen. Det äremellerlid önskvärt atl in-
Prop. 1978/79:121 Bilaga 3 168
tresset och åtgärderna för styrning och kontroll i högre
grad än f. n. inriktas på de lidigare leden i ADB-systemens tillkomst, främst
systemutveck-lingsarbelet och resurserna för della. Utrednings- och
utvecklingsarbetet svarar nämligen fören stor del av de totala kostnadema för
ADB. Vidare är möjligheterna lill styrning och annan påverkan avsevärt bätire
under de tidiga skedena av ADB-projekten. Den angivna omorienteringen
fömtsälter förbäitrad planering.
Även för ställningstaganden till utbyggnad av
datorkapaciteten och till organisation och förläggning av datordrift behövs
bälire planering.
I syfte alt förbättra planeringen av myndigheternas
användning av ADB bör således krav ställas på att vissa uppgifier härom
redovisas i myndigheternas anslagsframställningar.
2.3.2.4 Redovisningav ADB-verksamheten i anslagsframställningarna
m. m.
AUmänt
Den redovisning lill regeringen av användningen av ADB som
förekommer i dag sker i allmänhet i anslagsframställningarna för resp.
myndighei. ADB-verksamheten ingår då i regel som en icke särredovisad del i
myndigheters samlade verksamhet. Redovisningen av enskilda utvecklingsprojekt
är ofta relativt begränsad och sker inte i enhetliga former. 1 mycket lilen
utsträckning förekommer att underlag lämnas lill regeringen i särskilda
framställningar. Mycket stora ADB-system utvecklas dock i regel efter omfattande
utredningar, ofta i kommittéform, och efter principbeslut av riksdagen. Den
information som i dag lämnas och de möjligheter till insyn och styrning som den
ger är enligt ledningsgruppen ett uttryck för en låg ambilionsnivå när del
gäller planering, styrning och samordning av ADB-verksamheten inom statsförvaltningen.
En höjning av ambitionsnivån härvidlag förutsätter en mer
differentierad behandling av olika delar av ADB-verksamheten. Särskilt
redovisningen av större projeki för utveckling av ADB-system måste förbättras.
Det är nödvändigt att ADB-verksamheten behandlas och redovisas på ett sådant
sätt i anslagsframställningarna alt statsmakiema och övriga extema intressenter
får överblick och kontroll över verksamheten i dess helhet.
En allmän utgångspunkt för kraven på myndigheternas
redovisning av användningen av ADB i anslagsframställningarna bördock vara att
de skall gå att uppfylla utan stora förändringar av myndighelemas
redovisningssys-lem och de möjligheter som nuvarande redovisningssystem
erbjuder. En fortsatt höjning av ambitionsnivån måste sällas in i ett mera
långsiktigt perspektiv.
Större och viktigare systeminvesteringar
Den beslutsprocess, i vilken anslagsframslällningama från
myndigheter-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 3 169
na ingår som ett led, är tidsmässigt utdragen och
förutsätter avsevärd permanens eller förutsebarhet i de verksamheter som
budgeteras. Projekt avseende utveckling av större ADB-syslem och annat
administrativt utvecklingsarbete av större omfallning har i regel inle dessa
karakleristika. Att anpassa projekten till den ordinarie budgetprocessen är
inte rimligt. I stället bör beslutsgången anpassas till projekten. Det är mot
den bakgrunden tidigare nämnda förslaget om en särskild handläggningsordning
för större och viktigare systeminvesleringar skall ses.
För sådana projeki bör myndigheterna göra särskilda
framställningar till regeringen pä fastställda punkter eller stadier i
projektarbetet eller vid de andra tillfällen där regeringens ställningstagande
härför krävs. Anvisningar om på vilka olika stadier i syslemutvecklingsarbetet
särskilda framställningar bör göras och om vad de bör innehålla bör finnas i
handläggningsordningen.
Övrig ADB-verksamhet, dvs. utvecklingsprojekt för vilka
inte den särskilda handläggningsordningen tillämpas, underhållsarbete samt
ADB-drift, bör behandlas i den ordinarie budgetprocessen och således utförligt
redovisas i anslagsframställningen.
Myndigheternas anslagsframställningar
Även beiräffande de mindre projekten och ADB-driften
behövs någon form av insyn. Denna avser främst den allmänna inriktningen av
verksamheten samt omfattningen av de samlade resurserna för systemutveckling
och ADB-drift.
Insynen i de mindre projekten bör till stor del kunna
säkerställas genom atl myndigheterna enligt lidigare redovisal förslag årligen
i anslutning till anslagsframställningen sammanställer en plan för
administrativ utveckling eller en ADB-plan som överlämnas till regeringen.
Vissa typer av mindre projekt bör därvid kunna sammanföras i grupper. Vid behov
kan regeringen eller centrala ralionaliseringsorgan med anledning av planen
vidla resp. till regeringen föreslå åtgärder i fråga om inriktning m. m. av
verksamheten.
För att ge insyn i omfattningen av de resurser för
systemutveckling och ADB-drift som myndigheterna disponerar bör dessa i
anslagsframställningarna göra sammanställningar häröver. Del gäller även de
resurser som används för utveckling av ADB-system som handläggs i särskild
ordning.
ADB-verksamhetens behandling varierar i
anslagsframställningar från olika myndigheler. Vid vissa myndigheter utgör den
en funktion för vilken resurser direkt begärs i anslagsframslällning. Vid andra
myndigheter sker en överslagsmässig fördelning av kostnaderna på olika
verksamhelsgrenar. Vid ytterligare andra görs en fördelning på program med
hjälp av löpande interndebileringar. Redovisningen i anslagsframställningen
bör anpassas härtill.
Uppdelning bör alltid göras på systemutveckling och
ADB-drift.
Prop.
1978/79:121 Bilaga 3 170
Begränsude krav på redovisning och information bör ställas
på myndigheler som endast i ringa utsträckning bedriver ADB-verksamhet.
Utöver vad som redan har sagts bör följande redovisas i
anslagsframställningarna.
En kort redogörelse bör lämnas för användningen av ADB och
avse 1. ex. vilka system som är i drift eller under utveckling. Även de
syslemutvecklingsprojekt som följer särskild handläggningsordning bör tas med.
Viktigare händelser, beslut, ärendeutveckling och andra
trender m.m. som påverkar ADB-verksamhelen och den service som lämnas bör belysas.
1 en ekonomisk översikl bör de sammantagna ADB-kostnadema
redovisas. En snäv avgränsning av ADB-kostnader bör därvid göras. I försia
hand skall redovisas koslnader vid särskilda ADB-enheter (utvecklingsavdelningar,
driftenheter, siansavdelningar o. d.) samt för personal som i övrigt har sin
huvudsakliga sysselsättning inom ADB-området. En närmare precisering av vilka
kostnader som skall redovisas bör göras i budgethandboken.
Med samma indelningar m.m. som i den ekonomiska översikten
bör budgetförslaget redovisas i vad avser systemutveckling resp. ADB-drift.
Myndighelerna bör kommentera förändringar i resursbehoven.
I de fall ADB-verksamheten inle är funktionellt redovisad
i anslagsframställningen skall under olika verksamhetsgrenar eller program
anges däri ingående kostnader och kostnadsförändringar avseende
systemutveckling och ADB-drift. Resurser för ADB-verksamhet kan således begäras
samlat för myndigheten eller fördelat på skilda program m. m. Sammanställningar
av den totala användningen av ADB vid myndigheten bör dock alllid göras.
Regler för hur ADB-verksamheten skall behandlas i
myndighelemas anslagsframställningar bör ingå i budgethandboken.
Särskili anslag
Beslutsprocessen för större systemutvecklingsprojekl bör
enligt ledningsgruppen således följa särskilda regler. I konsekvens härmed
anser ledningsgruppen att det kan övervägas att införa ett särskilt anslag från
vilket de systemutvecklingsprojekl som följer den särskilda handläggningsordningen
hell eller delvis finansieras. Det skulle innebära att regeringen i samband med
att den tar ställning till övergång från en etapp till nästa ställer
anslagsmedel till förfogande från ett samlingsanslag för administrativ
utveckling. Förfarandel skulle ha vissa likheter med det förfarande som
tillämpas vid anskaffning av ADB-utrustning.
För atl riksdagen skall kunna ställa medel lill
förfogande, måste regeringen kunna göra en ungefärlig uppskattning av
medelsbehovet för anslaget. Detta skulle kunna ske på följande sätt.
De myndigheter som bedriver eller planerar bedriva
utveckling av ADB-system av här berört slag anmäler del beräknade medelsbehovet
till ett
Prop.
1978/79:121 Bilaga 3 171
centralt rationaliseringsorgan. Mycket kortfattad
information lämnas om projektets syfte, totalkostnader och tidsförhållanden. I
övrigt hänvisas lill kommande eller inlämnade särskilda framställningar om
projektet. Det centrala rationaliseringsorganet sammanställer därefter behovet
av anslagsmedel och överlämnar före den I oktober varje år anslagsframställning
för det kommande budgetåret.
Det bör nämnas alt många ADB-användande myndigheler har
ifrågasatt lämpligheten av ett särskilt anslag av här berörd typ.
Ett eventuellt införande av denna finansieringsform bör
enligt ledningsgruppens mening ske successivt efter beslut i varje särskilt
fall, varvid gjorda erfarenheler kan tas till vara.
2.3.2.5 Anvisningar för användning av ADB
Förutsättningarna all använda ADB varierar mellan de olika
myndighelerna inom statsförvaltningen. Stora olikheter finns i fråga om former
för beslutsfattande, planeringsrutiner, projekladministration,
syslemutveck-lingsmetodik. administration av dalordrift osv. Även myndighetemas
kompetens- och utvecklingsnivå varierar kraftigt.
Ledningsgruppen har övervägt för- och nackdelar med atl
ulfärda riktlinjer för myndigheternas användning av ADB.
Fördelarna med riktlinjer är flera. Krav på en viss
kvalitativ miniminivå vad gäller handläggningen av ADB-verksamhet kan
föreskrivas. Användningen av ADB bör vidare bli mer enhetlig och
standardiserad. Riktlinjer skapar dessulom bättre förutsättningar för kontroll
och uppföljning. Riktlinjer medverkar även lill alt göra myndigheter och andra
organ medvelna om de krav och förväntningar som ställs i fråga om ambitions-
och utvecklingsnivå samt beteende på ADB-området. Detta bör i sin tur leda
till att myndigheter själva i ökad utsträckning lar initiativ lill olika
förbättringar.
Det finns emellerlid även en rad fakiorer som gör del
svårt att ularbeta riktlinjer. De områden inom vilka riktlinjer behövs präglas
av fortgående utveckling och förändring. Synen på lämpliga administrativa och
tekniska förfaranden på rationaliserings- och ADB-området har varierat mellan
olika organ och bedömare och har också varierat över liden. Någon stabilisering
härvidlag synes inte vara alt vänla. Svårigheterna och nackdelarna med alt
utarbeta riktlinjer får dock inte överdrivas.
Enligt ledningsgruppen behövs riktlinjer i olika former.
Ledningsgruppen pekar på två typer av riktlinjer för ADB-verksamheten.
Den ena typen är riktlinjer för hur ADB-verksamhet bör
organiseras och bedrivas inom myndigheterna saml krav på innehåll och kvalitet
i myndigheternas användning av ADB. Som exempel på regler för ADB-verksamhetens
organisation och bedrivande anförs att uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan
verksledning, "sakenheter", rationaliserings- och utvecklingsenheter,
ADB-enheter osv. bör beskrivas och fastställas. Som exem-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 3 172
pel på regler för innehåll och kvalitet i ADB-verksamheten
kan nämnas krav på att myndigheterna bör utarbeta rationaliserings- och
ADB-planer och att dessa bör innehålla uppgifter om olika projekts lönsamhet.
Regler för personalens insyn och medbestämmande hör också hit.
Den andra typen av riktlinjer är anvisningar för hur
arbetsuppgifter och arbetsmoment bör bedrivas samt hur funktioner skall
utformas. Det är i huvudsak fråga om val och lillämpning av olika meioder och
tekniker.
Enligt ledningsgruppen bör den första typen av riktlinjer
ges karaktären av allmänna anvisningar som i princip skall följas i de fall
användningen av ADB har mer än marginell omfattning. Den andra typen av
riktlinjer lorde i allmänhet få ges karaktären av rekommendationer, råd och
vägledande exempel. Behovet av situationsanpassning och den snabba
utvecklingen av nya synsätt och metoder gör nämligen all förutsättningarna att
utfärda mer allmängiltiga och bestående riktlinjer av den andra typen är
begränsade.
Även de ADB-användande myndighetema anser atl riktlinjer
behövs. Det bör dock nämnas alt man inom åtskilliga sådana myndigheter ifrågasätter
om del är möjligt och lämpligt all ulfärda bindande regler på ADB-området.
Det är väsentligt att användarmyndigheterna får möjlighet
att påverka-riktlinjemas innehåll och form. 1 det fortsatta arbetet bör därför
dessa myndigheler på lämpligt sätt fä lämna synpunkter på utkast och förslag.
Utfärdandet och ansvaret för båda typema av riktlinjer bör
i huvudsak ankomma på de centrala rationaliseringsorganen och på RRV. För den
första typen av riktlinjer bör dock regeringens godkännande inhämtas innan de
utfärdas. När riktlinjer av mer teknisk karaktär kan få stora ekonomiska
effekier eller de är av politiskt intresse, bör även de prövas av regeringen.
Ledningsgruppens synpunkter på den andra typen av
riktlinjer behandlas utföriigare senare (kap. 10).
2.4 Riksrevisionsverkets, statskontorets och försvarets
rationaliseringsinstituts synpunkter
Ledningsgruppens rapport har överlämnats till regeringen
av RRV, statskontoret och FRI. De tre verken ansluter sig i huvudsak till de förslag
som ledningsgruppen har lagt fram. Verken har dock anfört vissa synpunkter på
rapporten. Dessa sammanfattas i del följande.
Ledningsgruppens förslag om en särskild
handläggningsordning för systeminvesleringar berörs av alla tre verken. RRV
anser atl en särskild handläggningsordning behövs för de systeminvesteringar
som kräver särskilda ställningstaganden från statsmakterna. Den bör innehålla
bl.a. regler för etappindelning, beslutspunkter och beslutsunderlag. RRV har
utformat ett utkast till sådan handläggningsordning.
RRV vill i större utsträckning än ledningsgruppen betona
att varje myn-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 3 173
dighet själv har ansvar för den egna effektiviteten samt
att ADB är ett underordnat hjälpmedel. Om systeminvesleringar avser uppgifier
som redan har ålagts en myndighet, bör inriktning samt urval och prioritering
avgöras av sakansvarig myndighet. Statsmakternas styming bör i sådana fall i
princip grundas på de begränsningar som kan gälla del ekonomiska handlingsutrymmet
samt möjligheten att tillgodose myndigheternas samlade krav på ADB-resurser vid
rätt tidpunkt.
Om systeminvesteringar avser nya uppgifier, frågor som
väsentligen rör andra än myndigheten internt eller större investeringar bör
stalsmaklemas styrning avse även inriktning, ambilionsnivå m. m. Det är i
sådana fall den särskilda handläggningsordningen bör lillämpas.
RRV hävdar att väl definierade ansvarsförhållanden och
roller behövs för att höja kvaliteten i syslemutvecklingsarbetet. Detla gäller
både mellan och inom myndigheler. RRV föreslår att en särskild
systemgransknings-furtktion inrättas. Innebörden härav är inle alt denna skall
ta sig utiryck i ytteriigare ett revisions- och kontrollorgan.
Statskontoret anser att formella regler bör utarbetas och
fastställas för etappindelning, beslutspunkter och beslutsunderlag för
utveckling av ADB-system. Dessa regler bör lämpligen samordnas med
ralionaliseringsförordningen och redovisas samlat. Statskontoret ställer sig
dock tveksamt till möjligheterna och det lämpliga i atl ularbela kriterier för
val av beslutsnivå i systeminvesleringar som både är allmängiltiga och exakt
styrande.
Enligt FRI befinner sig ADB-verksamheten i snabb
utveckling. Den administrativa regleringen av systemulvecklingsprocessen och
organisationen av systemutvecklingsarbetet måste därför ulformas så att
arbetel enligt nya kostnadsbesparande metoder underiättas. Enligt den
föreslagna handläggningsordningen kan avsieg göras, om så är motiverat, från
den elappindelning på vilken handläggningsordningen baserats. Därmed bör
möjligheten alt tillämpa andra nyare meioder nöjaktigl ha lillgodosetts.
Vidare förutsätts i den föreslagna handläggningsordningen
atl regeringens prövning av det tredje stegel sker omedelbart före
idrifttagande av del utvecklade systemet. Detla kan förefalla ligga väl sent i
utvecklingsprocessen. Institutet anser emellertid all della har mindre
betydelse. Den föreslagna handläggningsordningen synes lämplig atl användas
inom försvarel. Viss anpassning till försvarels regelsyslem kan dock
erfordras.
RRV är tveksamt till ledningsgruppens ålgärdsinriklning
och bedömning av potential för atl efjéktivisera datordriften. ADB-driften
svarar för en stor del av kosinaderna för ADB-verksamheten. Resursåtgången
bestäms dock väsenlligen av vilka system myndigheien beslutar utveckla och hur
systemen konstrueras. RRV anser atl uppföljning av datordrift är en viktig
uppgifi men betydelsen bör i della sammanhang inte överdrivas.
RRV och
statskontoret behandlar ledningsgruppens förslag att en plan för administrativ
utveckling eller en ADB-plan skall sammanställas i anslutning till
myndigheternas anslagsframställningar. Motsvarande finns re-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 3 174
dan pä försvarets område. En plan lör administrativ
utveckling eller en ADB-plan synes enligt RRV:s bedömning haetl oklart syfte.
Enligt budgethandboken skall myndigheterna redovisa uppnådda och förväntade
besparingseffekter lill följd av rationaliseringsätgärder och
omprioriteringar. Denna redovisning tillsammans med förslagen till
handläggningsordning saml särredovisningen av ADB-resurser torde enligt RRV ge
lillräcklig information.
Statskontoret pekar på del instmment för insyn i och
kontroll av ADB-verksamheten som statsmakterna, ulöver direklivrätten, har
genom myndighetemas framställningar om anslag. För större systeminvesleringar
behöver myndighetema regelmässigt särskilda medel. Genom en redovisning av
rationaliseringsplaner i anslagsframställningen får statsmakiema därutöver ett
instrument för insyn i ADB-verksamheten. Härigenom förbättras statsmakternas
möjligheter atl särskilt begära direkt medverkan i större och viktigare
ADB-projekt.
RRV, statskontoret och FRI ansluter sig till
ledningsgruppens förslag om att ADB-kostnaderna bör särredovisas i
anslagsframställningarna och att föreskrifter härom bör tas in i
budgelhandboken. RRV önskar dock en mer omfaitande redovisning och en högre
detaljeringsgrad. RRV har utformat ett alternativt förslag till särredovisning
av ADB-kostnader i anslagsframställningarna.
RRV förordar vidare högre ambitionsnivå beträffande
redovisningen av ADB-verksamheten än vad som återspeglas i ledningsgruppens
rapport. RRV beionar dock atl ambitionsnivån markerar en målsättning som kan
uppnås försl på längre sikt.
FRI erinrar om att överbefälhavaren har begärt alt
myndighetema inom det militära försvaret skall särredovisa ADB-kostnaderna.
Särredovisning i den utsträckning som antyds i ledningsgruppens förslag torde
innebära en avsevärd ambilionshöjning.
På ledningsgruppens förslag om att ett särskilt anslag för
administrativ utveckling bör prövas anför de tre effektivitetsorganen skilda
synpunkier. RRV anser all det är lämpligt att använda bemyndigandetekniken för
att reglera kostnadsramar för systeminvesteringar.
Statskontoret delar uppfattningen att beslutsgången vid
utveckling av större ADB-system bör anpassas till projekten. I konsekvens
härmed skulle ell särskilt anslag för administrativ utveckling kunna vara ett
smidigt sätt atl finansiera projeki som hanleras enligt den särskilda handläggningsordningen.
Statsmakterna skulle härigenom få en samlad överblick av resursåtgången i
vissa större ADB-projekt. De centrala ralionaliseringsorganen skulle också få
värdefull information som underlag för planering av olika insatser.
Samtidigt talar dock flera principiella och praktiska skäl
emot ett sådant anslag. Utveckling av ADB-system måsle prioriteras gentemot
andra insatser inom det verksamhetsområde ADB-systemen avser stödja, inte
gente-
Prop. 1978/79:121 Bilaga 3 175
mot andra ADB-projekt inom andra verksamhetsområden. Detla
skulle dock till en del kunna undvikas om anslaget fördelades på sektorer,
t.ex. departemenisvis.
Enligt FRLs uppfattning bör ett särskilt anslag lör
administrativ utveck-lingfrämja ett bättre och mer samordnat resursutnyttjande.
Ett problem isammanhangel är dock hur den tänkta ordningen låter sig förenas
med myndighelemas ansvar för sin administrativa utveckling.
RRV, statskontoret och FRI anser aU riktlinjer eller
anvisningar för ADB-verksamheten br utfärdas. De hardock något olika syn på
sådana anvisningar. RRV anser att det nu finns ett tillräckligt underiag för
atl utforma förslag till allmänna riktlinjer och anvisningar för
ADB-verksamhet. RRV har utformat ett förslag lill sådana. Verkei anser det
befogal att markera all kraven är ett riktmärke för den fortsatta
utvecklingen. Detta hindrar inte atl förslaget lill riktlinjer och anvisningar
kan behöva övervägas ytteriigare. Det kan måhända finnas skäl atl ställa krav
i etapper. Förslaget kan dessulom behöva justeras i detaljer.
Statskontoret ställer sig tveksamt lill del möjliga och
lämpliga i alt utfärda bindande föreskrifter av större omfattning och
detaljeringsgrad i fråga om hur arbetsmoment bör bedrivas samt hur funktioner
bör utformas i ADB-verksamhelen.
Enligt statskontorets uppfattning måste del fortsatta
arbetet med regler och riktlinjer baseras på arbetet med metodutveckling och
metodslöd. Efter hand som detla arbete framskrider klarnar behovei av
anvisningar samtidigt som möjligheter yppas all utfärda relevanta och
realistiska anvisningar och krav på ADB-verksamhetens bedrivande.
FRI erinrar om alt det f. n. inom försvaret pågår arbele
med del dubbla syftei atl stärka ADB-användamas ställning och att avveckla
ADB-enheler-na vid myndigheterna. Institutet anser atl riktiinjema i detta
hänseende måste anpassas lill förhållandena inom försvarel.
Statskontoret erinrar om att förslagen i ledningsgruppens
rapporl främsi är inriktade på den lyp av större ADB-syslem som hittills byggts
upp i statsförvaltningen. Den lekniska utvecklingen med möjlighet till en
siörre spridning av datorkraft bl. a. i form av ökande kontorsdatorisering inom
statsförvaltningen kommer i sin lur atl föra med sig nya problem, främsi av
samordningskaraklär. Det är angeläget atl öka beredskapen för att kunna
hantera dessa. Verkei redogör för sin bedömning av vilka insaiser denna
utveckling föranleder.
Ledningsgruppens förslag är primärt inriktat på den
egentUga statsjör-vaUningen, inberäknal försvarel. Synpunkter och förslag bör
enligt ledningsgruppen dock i vissa avseenden vara tillämpbara även för
affärsverken. Detla kräver dock ytterligare överväganden.
Med hänsyn till affärsverkens självfinansieringsansvar
finner statskontoret inte anledning att nu förorda atl även affärsverken
generellt bör inlemmas i det föreslagna systemet för planering, styming och
samordning
Prop. 1978/79:121
Bilaga 3 176
av
ADB-verksamhelen. Enligt statskontoret finns dock goda skäl för att affärsverken
årligen bör redovisa sin ADB-verksamhet på samma sätt som övriga myndigheter
föreslås göra.
Prop.
1978/79:121 Bilaga 4 177
Bilaga 4
Bilaga
till kap. 7 Systemutveckling organisation, arbetsformer m. m.
Innehållsförteckning
1 Datasamordningskommitléns
betänkande ............ .. 178
1.1 ADB-system
för likformiga och riksomfattande verksamheter . 178
1.2
ADB-syslem för övriga
verksamheier................... .. 179
1.3
Egen eller utomstående personal
för systemutveckling 180
1.4
Generellt användbar programvara
m. m............... .. 181
2 Remissyttranden............................................ .. 182
2.1
Centraliserad eller
decentraliserad systemutveckling 182
2.2
Personalens rätt till
medbestämmande................ .. 184
2.3
Egen eller utomstående personal
för systemutveckling 185
2.4
Generellt användbar programvara
m.m................ .. 186
12 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 121
Prop.
1978/79:121 Bilaga 4 178
1 Datasamordningskommitténs betänkande
Datasamordningskommitlén (DASK) behandlar i sitl
betänkande (SOU 1976: 58) i avsnitt 6.3 och kap. 10 en rad frågor med
anknytning till utveckling av ADB-syslem. I detta sammanhang redovisas DASK:s
och remissinstansernas synpunkter främst på frågorna om gemensam, centralt
styrd och sammanhållen systemutveckling, i vilken utsträckning extern personal
bör utnyttjas i syslemutvecklingsarbetet, samt användning av s. k. generell
programvara.
1.1 ADB-system för likformiga och riksomfattande verksamheter
Det finns enligt DASK:s mening avgörande skäl för
gemensam, cenlralt styrd och sammanhållen systemutveckling även i framtiden när
del gäller datorstöd för sådana administrativa verksamheter i
statsförvaltningen som inte är regionalt eller lokalt avgränsade och som avses
vara likformiga i hela rikel. Den lagstiftning och de materiella regler som
ligger till grund för dessa system är gemensamma för hela landet. Del är
angeläget att lagtill-lämpningen bli så enhellig som möjligt, så att individer,
förelag etc. så långt möjligt behandlas lika oavsell var i landet de befinner
sig. Del är därför önskvärl om innehållet i och användningen av systemen i
allt väsentligt är lika i alla regioner. Även ekonomiska skäl kan anföras för
ceniral systemutveckling för dessa system. Alternativet, som är regional
(eller lokal) utveckling av system för varje region, skulle nämligen innebära
avsevärt dubbelarbete i form av parallell utveckling av ADB-tillämpningar för
samma arbetsuppgifter.
Andra fakiorer som enligt DASK begränsar utrymmet för
innehållsmässiga olikheter mellan system i olika regioner är behovet att kunna
utbyta data mellan olika regioner - t. ex. i samband med alt folk flyttar eller
företag har verksamheter i flera regioner - och behovet atl kunna sammanställa
och jämföra uppgifter för hela landet. Utbyte av data och sammanställning av
data från flera regioner blir i sin tur tekniskt lältare och ekonomiskt
fördelaktigare ju mer systemen i de olika regionema sammanfaller även i den
tekniska utformningen. För central utveckling av gemensamma systemlösningar
talar även det förhållandel att tillgången på kvalificerad expertis är knapp
och - mot bakgrund av att systemen ofta blir alltmer avancerade i lekniskl
avseende - kan förväntas vara del under överskådlig tid.
Även om man för de riksomfattande administrativa statliga
ADB-systemens del bör räkna med en gemensam, centralt styrd och samordnad systemutveckling
också i fortsätiningen, kan del vara både önskvärt och möjligt att i viss
utsträckning geografiskt sprida och organisaioriski decentralisera arbetet med
att utveckla dessa syslem.
Prop.
1978/79:121 Bilaga 4 179
Systemutvecklingen för de riksomfattande statliga
administrativa systemen har hiltills nästan helt varit koncentrerad lill
Stockholmsområdet. Utflyttningen av verk eller delar av verk, varvid bl. a.
ADB-enheter i flera fall berörs, kan därför väntas leda till en viss geografisk
spridning av syslemutvecklingsarbetet. På samma sätl som man i flera fall
förlagt driften av ADB-system med centraliserad dalordrift lill andra platser
än Stockholmsområdet bordet enligt DASK gå atl geografiskt sprida även
systemutvecklingen, trots atl denna måsle vara sammanhållen för varje enskilt
syslem av här berörd typ. DASK är dock medveten om att möjlighetema till en sådan
spridning är begränsade med tanke på all motstånd häremol kan vänlas från
många berörda personer.
Det hävdas ibland att man i de riksomfattande
administrativa systemen hittills i alltför hög grad kommii att tillgodose de
centrala användamas behov vad gäller innehåll och utformning av systemen.
Detta antas enligt DASK bl.a. bero på att systemutvecklingsarbetet till stor
del skett med hjälp av personal vid dessa organ och utomstående experter. De
kravspecifikationer som lagls till grund för syslemkonstmklionema kan i några
fall härigenom ha blivit ofullständiga eller bristfälliga i de delar, som rör
systemens användning vid regionala och lokala organ. En förutsättning för all
syslem av här berörd lyp skall fungera väl är utan tvivel att man tillämpar
sådana metoder och former för syslemutvecklingsarbetet och genomförandet alt
regionala och lokala användare kan medverka. En sådan medverkan är dessulom
önskvärd av det skälet att systemens möjligheter alt fungera effektivt i
avgörande grad beror på berörd personals kunskaper om och attityder till dem.
DASK konstaterar att frågorna om metoderna och fo/merna
för en bredare medverkan från personalens sida i syslemutvecklingsarbetet har
blivit alltmer uppmärksammade på senare år. Vidare nämner DASK att den nya
arbelsrällliga lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet, som vid
tidpunkten för DASK:s betänkande ännu inte hade trätt i kraft, ger ökal
inflytande för personalen.
1.2 ADB-system för övriga verksamheter
Del finns enligt DASK statliga verksamheter där behovei av
och skälen för likhet mellan regionerna är mindre och där enhetliga ADB-syslem
inle krävs eller krävs endast till vissa delar. För sådana verksamheter kan det
i framtiden komma atl utvecklas regionspecifika statliga administrativa system.
Vidare bör man räkna med att särskilda regionala och lokala system eller
regionala och lokala kompletteringar till de riksomfattande statliga systemen -
liksom till gemensamt utvecklade system på kommun- och landstingssidan - kan
behövas för verksamheter som är regionalt eller lokalt avgränsade eller på
annat sätt varierar mellan regionema. Sådana syslem bör enligt DASK i viss
utsträckning kunna utvecklas regionalt och lokalt.
Prop. 1978/79:121
Bilaga 4 180
DASK
behandlar användningen av ADB inom samhällsplaneringen som exempel i delta
sammanhang.
Det
finns enligt DASK en rad faktorer som bör underiätta aU systemutvecklingsarbetet
åtminstone delvis föriäggs till resp. region i de fall detta är önskvärt. Bl.
a. har ett växande antal personer på olika områden även viss utbildning i ADB.
Vidare finns det numera programmeringsspråk och programvaror som underlättar
för användama att använda datorer utan att det krävs några mer ingående
ADB-kunskaper. Det finns även ett ökande antal regionall utspridda
datacentraler och konsuUföretag i såväl den offentliga som den privata sektom.
Utvecklingen på datakommunikations-området har dessutom gjort del möjligl att
med hjälp av terminaler få bearbetningar utförda på annan orl.
1.3
Egen eller utomstående personal för systemutveckling
(avsniu
6.3.2)
1
arbetet med att utveckla, förändra och underhålla administrativa ADB-syslem i
den offendiga förvaltningen behövs ofta olika slag av kunskaper. Bl. a. behövs
goda materiella kunskaper och kunskaper om administrativa rutiner på berört
sakområde m. m. Vidare behövs kunskaper om förvaltningens organisation och sätt
att arbeta, om administrativa metoder och tekniker samt om ADB-tekniker av
skilda slag.
Det
finns enligt DASK:s mening inget generellt svar på frågan om man bör bedriva
systemutveckling o.d. enbart med egen personal eller med hjälp av utomstående
personal och hur arbetsfördelningen mellan de båda personalkategoriema bör
vara. Svaret beror bl. a. på projektets karaktär och storlek och hur mycket sådan
personal man permanent behöver för ny- och vidareutveckling samt underhåll av
ADB-system,
En
myndighet - liksom andra organisaiioner - har enligt DASK alltid behov av egen
personal med kunskaper om datateknik när den planerar att införa ADB. Likaså bordet
i en myndighet eller i en sektor som infört ADB i sin verksamhet normalt finnas
personal med god förmåga att bedöma behov av och möjligheler till ändringar i
och vidareutveckling av befintliga ADB-system. Detta är viktigt för alt
verksamheterna skall bli styrande på ulformningen och användningen av
ADB-systemen.
Man
kan enligt DASK dock av flera skäl sällan räkna med att klara all utveckling
och modifiering och allt underhåll enbart med hjälp av egen personal. Det tar
exempelvis relativt lång tid att utbilda egen personal i ADB. Vidare medför
systemutveckling tillfälliga arbetstoppar för starkt specialiserad personal.
Dessulom krävs specialistkunskap på många områden och prakliska erfarenheter av
ADB-arbete. Man måste därför i regel anlila utomstående expertis antingen på
konsultbasis eller genom tillfällig anställning.
Genom
alt enbart utnyttja egen personal riskerar man också att i själva
Prop. 1978/79:121 Bilaga 4 181
utvecklingsfasen bygga upp en stor utvecklingsgrupp som
del senare kan vara svårl all sysselsätta på ett lämpligt sätt. Även det
problemet kan uppstå att utvecklingsfasen förlängs eller fortsätter
kontinuerligt på grund av en strävan hos den egna personalen att förbäura och
bygga ut systemen alllför långl.
DASK anser att myndighelerna bör vara återhållsamma med
att fast anställa personal för tillfälliga behov och personal med
specialistkunskaper på avgränsade ADB-tekniska områden. I sådana fall bör i
stället utomstående personal och expertis anlitas.
Det förhållandel att det ofta är både nödvändigi och
ekonomiskt fördelaktigt atl utnyttja utomstående personal är i sig ett viktigt
skäl för att ha centrala resurser för rationalisering och systemutveckling vid
statskontoret. Statskonsult AB och DAFA. DASK anser därför att nuvarande ordning
rent principiellt bör vara fördelaktig från samordningssynpunkt, särskilt som
man vid behov även kan anlila expertis utanför de centrala organen och utanför
statsförvaltningen.
DASK anser
dock inte att det finns anledning att föreslå nägon utökning av de nuvarande
centrala resurserna eller någon ändring i övrigi av de förhållanden som nu
gäller i fråga om fördelningen och organisationen av systemutvecklingsresurserna
i statsförvaltningen. En fördel med nuvarande ordning är enligt DASK:s mening
att Statskonsult AB och DAFA är upp-dragsfinansierade och tvingade all la
hänsyn till möjligheterna all kontinuerligt sysselsätta sin personal.
1.4 Generellt användbar programvara m. m.
DASK behandlar som en del av metodfrågorna även
användningen av generellt användbar programvara. Kostnadema för programvarorna
och syslemutvecklingsarbetet antas enligt DASK allmänt alltmer bli en begränsande
faktor när det gäller att införa och använda ADB för nya uppgifter och på mer
avancerade sätt. Della medför alt man vid strävanden efter att minimera
kostnaden för ADB-system i högre grad än lidigare måsle beakla
systemutvecklingskostnader. Ett sätt att förenkla och rationalisera utvecklingsarbetet
är all använda färdig och beprövad programvara i stället för atl utveckla egna
"skräddarsydda" program och syslem. För många typer av
ADB-tillämpningar och för vissa standardfunktioner i ADB-system finns numera
mer generellt användbar programvara. Man bör därför enligt DASK:s mening vid
utveckling av ADB-system i framtiden i siörre utsträckning än hittills
eftersträva att utnyttja sådan programvara.
DASK
framhåller all användningen av färdig programvara föreskrivs i den tidigare
nämnda ralionaliseringsförordningen. Där sägs att myndighet vid införande eller
förändring av ADB-rutiner i försia hand skall använda de färdiga program för
ADB-system eller delar av ADB-system som DAFA
Prop.
1978/79:121 Bilaga 4 182
eller annan statlig myndighet kan tillhandahålla, om dessa
i rimlig grad tillgodoser myndighetens behov.
Som exempel på generellt användbar programvara nämner DASK
system för databashantering, informaiionsålervinning och textbehandling.
Programvaruområdet och då särskilt generellt användbar
programvara bör enligt DASK:s mening ägnas ökad uppmärksamhet i det forlsatta
samordningsarbetet på ADB-området. Det är härvid vikligtalt man hargod och
aktuell kunskap om de programprodukter som förekommer på marknaden och atl man
utvärderar olika programvarors användbarhet för olika lill-lämpningar. Vid
behov bör dessutom anvisningar och rekommendalioner utfärdas om användningen av
olika programvaror.
2 Remissyttranden
2.1 CentraUserad eller decentraliserad systemutveckling
En rad remissinstanser - däribland domstolsverket,
Jörsvarets materiel-verk.Jörsvarets rationaliseringsinstitut,
riksförsäkringsverket, statskontoret, statistiska centralbyrån,
riksrevisionsverket, riksskatteverket, statens naliirvårdsverk, statens
industriverk, länsstyrelsens organisationsnämnd, länsstyrelsen i Gävleborgs
län. Svenska kommunförbundet och Landstingsjörbundei - anser i likhet med DASK
alt det finns en rad avgörande skäl för gemensam, cenlralt styrd och
sammanhållen systemutveckling även i framliden för sådana administrativa
verksamheier som inle är regionalt eller lokall avgränsade och som avses vara
enhetliga för hela landet. Fördelar med detta är bl. a. att enhetlig
lagtillämpning samt utbyte av data mellan t.ex. regioner underlättas. Vidare
lalar starka ekonomiska skäl för ceniral systemutveckling. Kraven på central
styming är särskilt starka när det gäller lerminalsysiem med avancerade
lekniska lösningar för dataöverföringen.
En i denna fråga avvikande mening framförs av Svenska
Arbetsgivarföreningen och Sveriges Industriförbund i ett gemensamt yttrande.
De anser alt DASK:s resonemang på ett instruktivt sätt klargör datateknikens
effekter i konformitets- och centraliseringshänseende. Enbart för att statsmakterna
för ett visst rikssystem väljer hjälpmedlet ADB skall således plötsligt det
administrativa beteendet vara likformigt i exempelvis alla län eller identiskt
lika i t. ex. Stockholm och på Gotland. De båda organisationerna menar alt DASK
har förväxlat kraven på enhetlighet eller likformighet i decentraliserade
administrativa funktioner vid bruk av ADB-stöd med behovet av just enhetlighet
och standarder som en fömlsättning för konstruktion av "ralionella"
ADB-system. Intill dess att fullgoda garantier kan ges för atl inte centralt
utvecklade eller administrerade system - bl. a. genom vår oförmåga att använda
ADB-tekniken - likriktar en variationsrik verk-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 4 183
lighet, bör enligt organisationerna centralt samordnat
systembyggande inom statsförvaltningen knappast tillåtas.
Flertalet
av de remissinstanser som delar DASK:s uppfattning om central systemutveckling
för enhetliga, riksomfattande verksamheier anser liksom DASK all del är både
önskvärt och möjligl all i viss utsträckning geografiskt sprida och
organisatoriskt decentralisera arbetel med atl utveckla sådana system. Bland
dem som framhäller betydelsen av de regionala och lokala förvaltningsorganens
aktiva medverkan i syslemutvecklingsarbetet kan nämnas riksskatteverket.
Domstolsverket
anför att även om de regler som gäller för en verksamhet är gemensamma för
hela riket kan vissa regionala eller lokala förhållanden finnas, som i det
enskilda fallel skapar behov av speciella regionala eller lokala
systemvarianter. Det är därtör vikligl att sådana regionala eller lokala
avvikelser tillgodoses inom ramen för det centrala syslemutvecklingsarbetet.
Systemen bör göras så flexibla att det blir möjligt att tillgodose även någon
enstaka regional eller lokal användares specifika behov. Dessas medverkan i
syslemutvecklingsarbetet bör enligt domstolsverket ges en sådan form att de
även direkl kan påverka systemkonstruktionen om ett specielll regionalt eller
lokalt förhållande påkallar detta.
Statens
vågverk anser att systemanvändarna pä det regionala och lokala planeti
belydligt större omfallning än hittills måste ges möjlighel alt deltaga
isyslemutvecklingsprocessen och all detta är möjligl om ADB-experti-sen lever i
samma miljö som systemanvändarna.
Försvarets
materielverk som i stort delar DASK:s uppfattning om central systemutveckling
vill på erfarenhetsmässiga grunder betona vikten av användamas medverkan. Detta
lillsammans med utvecklingen bl. a. i fråga om minidatorer kan enligt verket
leda till att cenlralt styrd utveckling av stora riksomfattande ADB-system bör
begränsas.
För
verksamheter där behoven av enhetlighet mellan regionerna är mindre kan det
enligt DASK i framtiden komma att utvecklas särskilda regionala och lokala
syslem eller kompletteringar till riksomfattande system. Även
utvecklingsarbetet bör i sådana fall i viss ulsiräckning kunna ske regionalt
eller lokall.
Länsstyrelsen
i Stockholms län har samma principiella uppfattning som DASK men framhåller att
länsstyrelsen avviker från övriga länsstyrelser i storiek. Den har därför
särskilda krav på bearbeiningar och produkter. För all kunna tillgodose dessa
krav krävs särskilda systemutvecklingsresurser. Specielll för
samhällsplaneringen är della mycket väsentligt.
Även ADB-beredningsgruppen vid kommundepartementei
behandlar samhällsplaneringen i detta sammanhang. Gruppen betonar i högre grad
än DASK de regionala hänsynstaganden som mäsle göras vid systemutveckling inom
detla område. Dock delar beredningen DASK:s uppfattning alt mer komplicerad
programbildning och datorbearbetning bör utföras på större, i regel centralt
placerade, datorer.
Prop.
1978/79:121 Bilaga 4 184
SCB varnar för en alltför långt driven centralisering av
systemutvecklingen. Användarna av systemen kan därigenom uppleva att avståndet
till beslutsfattama blir alltför långt för att möjliggöra påverkan under systemutvecklingen.
Enligt SCB:s mening bör det dock gå alt finna metoder att avväga
syslemutvecklingsarbetet så atl man endast centraliserar nödvändiga delar
och/eller de moment i systemutvecklingen som är av mer resurskrävande eller
generell nalur. Genom att tillhandahålla lämpliga programvaror kan man differentiera
systemutvecklingen så att väsentliga "bassystem" utvecklas centralt
samtidigt som användama ges en ganska stor möjlighet till individuell
anpassning, dvs. man tillhandahåller komponenter och utbyggbara delar i
stället för hela färdiga syslem. På så sätt kommer inte systemutvecklingen att
bli en sä klart definierad process som påbörjas och avslutas vid givna
tidpunkter. 1 stället byggs systemen upp successivt och man söker kontinuerligt
förändra dem i takt med att de som utnyttjar systemen lär sig dem och lär sig
att slälla krav på dem.
2.2 Personalens rätt till medbestämmande
Flera remissinstanser behandlar frågan om personalens rätl
till inflytande i samband med införande och användning av ADB-teknik på det
administrativa området. Några av dessa inslanser framhåller alt datateknikens
effekter på de anslälldas arbetssituation i allmänhet blir dåligt belysta i
samband med systemutveckling. Vidare anförs behov av utökade utbildningsinsatser
för de anställda och ökad forskning och utveckling på områdel.
TCO framhåller alt medbestämmande för de anställda kommer
alt medföra nya krav på metoder för systemutveckling och metoder för beräkning
och analyser av effekten av införande av ADB-system. Införandet av ADB på
arbetsplatsen har för många betytt att man förbättrar arbetsmiljön för de som
haft monotona arbetsuppgifter. För andra har del betytt att man bara bytt ut en
typ av rutinarbete mot ett annat, kanske ännu mer monotont arbete, samt att
det ofta dessutom har inneburil att intressantare arbetsuppgifter försvunnit.
Den dominerande uppmärksamhet som i dag ges de tekniska problemen i
syslemutvecklingsarbetet leder ofta till svåra problem för personalen när ett
ADB-syslem skall tas i drift. För atl undvika problem av delta slag och föratt
balansera expertinflytande och möjliggöra ett reellt medbestämmande ärdet
väsentligt atl den personal som berörs av ADB-systemutveckling och deras
fackliga förelrädare utbildas. TCO anser atl ulbildningen måsle sällas in på
ett tidigt stadium i syslemutvecklingsarbetet.
Enligt LO konstaterar DASK ungefär samma
problemställningar som LO tidigare gjort i dessa frågor och att detta bör vara
en god grund för atl framlida ADB-syslem skall utvecklas på ett betydligt
gynnsammare sätt för de anslällda och därmed också för effektiviteten i
statsförvaltningen. Medbestämmandelagen och kommande medbestämmandeavtal
innebär också
Prop. 1978/79:121 Bilaga 4 185
att de nuvarande arbetsformerna inom
ADB-systemutvecklingsområdet förändras på ett genomgripande sätt. LO utgår från
atl statskontoret i arbetet med att utforma rekommendationer om val och
lillämpning av meioder för utveckling av ADB-system gör det i nära samarbete
med de fackliga organisationerna.
2.3 Egen eller utomstående personal för systemutveckling
De remissinstanser, som behandlar frågan om statliga
myndigheter i högre grad än f.n. bör anlita utomstående personal - främst de
gemensamma, centralt placerade resurserna vid statskontoret. Statskonsult AB
och DAFA - för systemutveckling, delar i huvudsak DASK:s uppfattning atl det
inte går att ge ell generellt svar.
Samarbetsorganet Jör rättsväsendets informationssystem
anser att det är nödvändigt och ekonomiskt fördelaktigt för myndigheler all
anlila utomstående personal. Samtidigt ligger det en fara i att anlila
konsulter i för stor utsträckning med hänsyn till det kunnande som krävs inom
myndigheten då system är i drift. Även försvarets civilförvaltning anser del
väsentligt atl ADB-kompetens finns inom den egna myndigheten. Däremot bör
personal för lillfälliga behov och personal med specialistkunskaper på
avgränsade ADB-tekniska områden kunna ställas till myndighelens förfogande i
form av t.ex. konsulthjälp. Andra remissinstanser som pekar på behovei av egen
personal för systemutvecklings- och sysiemunderhållsar-bete är statens vägverk,
skolöverstyrelsen och SACOISR.
Statskontoret ser stora fördelar i atl man inom
statsförvaltningen centralt har personal med specialkunskaper som kan anlitas
vid systemutveckling. Delta möjliggör spridning av erfarenheler och all man
lättare kan följa upp ADB-verksamhelen inom statsförvaltningen. Verkei förordar
i likhel med DASK ingen förändring vad belräffar den nuvarande fördelningen av
de cenlrala resursema för systemutveckling.
Även Jörsvarets materielverk stöder i huvudsak DASK:s
synpunkier, dock kan man inte ansluta sig till uppfattningen all Statskonsult
AB och DAFA är gemensamma resurser. Della skulle leda till att dessa organ får
en icke önskvärd monopolställning inom statsverket.
Försäkringsanställdas jörbund anser atl personalinflylande
och forskning kring användarrollen ännu i dag får stå tillbaka för ekonomiska
intressen. Denna trend måste brytas. Förbundet menar all förutsättningar för
detta skapas genom lagen om medbestämmande.
SACOISR anser alt varje rufin som planeras övergå till ADB
och som berör statstjänstemän som arbetstagare bör bli föremål för särskild
utredning.
Prop.
1978/79:121 Bilaga 4 186
2.4 Generellt användbar programvara m.m.
Flera remissinstanser tar upp frågan om ökad användning av
generellt användbar programvara. Att behov av insatser på detta område
föreligger framhålls av bl.a. arbetsmarknadsstyrelsen och centralnämnden Jör
jäs-tighetsdata. Riksrevisionsverket, som delar DASK:s uppfattning i denna
fråga, menar alt användarföreningarna på ADB-området fyller en viktig roll för
förmedling av erfarenheter och kunskaper. För den generella programvara som
har utvecklats för vissa förekommande tillämpningar, t.ex. personalredovisning
och löneutbetalningar, bör bevakningen av programvaruområdet vara en naturlig
uppgift för resp. sakansvariga myndigheter. I övriga fall bör statskontoret
eller en stor användare ha denna roll.
SCB delar
inte helt DASK:s uppfattning all en ökad satsning på utnyttjande av generell
programvara skulle kunna minska behovet av metodutvecklingsarbete efiersom
tillämpningama kommer all öka i komplexrikl och ständigt anta nya former.
Däremot finner SCB det troligt att användningen av generell programvara kan
förenkla, rationalisera samt minska kostnaderna för utveckling och underhåll av
ADB-system. SCB påpekar därvid att det inom verket finns en omfattande och
varierande arsenal standardvaror för statistisk databehandling som i många fall
skulle kunna användas av andra myndigheter och organ.
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5 187
Bilaga
5 Bilaga till kap. 8 Datordriftens organisation
Innehållsförteckning
1 Datasamordningskommiuéns betänkande och
remissyttranden . 188
1.1 Betänkandet 188
1.2 Remissyttranden 192
2 Utredningsarbete av Statskonsult AB samt
remissyttranden ... 199
2.1 Inledning.................................................................... 199
2.2 Rapporten Samordnad regionalisering
av dalordrift... 200
2.3 Remissyttranden över rapporten
Samordnad regionalisering
av datordrift............................................................... 202
2.4 Rapporten Modeller för spridning av
datordrift ........ .. 206
2.5 Remissyttranden över rapporten
Modeller för spridning
av datordrift............................................................... 209
3
Datalagstiftningskommittén
..................................... .. 210
4
Sårbarhetskommitlén...........................
.................. .. 211
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5 188
1 Datasamordningskommitténs betänkande och
remissyttranden
Datasamordningskommitlén (DASK) behandlar i sill
slutbetänkande (SOU 1976:58) i kap. 6 utförligt principiella frågor rörande
dalordrifiens organisation och förläggning i statsförvaltningen samt i kap. 12
ett antal från samordningssynpunkt särskilt intressanta datacentraler, nämligen
dalamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA), länsdataenheterna,
universitetsdatacentralerna och statistiska centralbyråns datacentral. I detla
sammanhang begränsas redovisningen i huvudsak till principiella frågor inkl.
DAFA.
1.1 Betänkandet
DASK redogör för vilka tekniska och organisatoriska
möjligheter som står till buds för organisation av datordrift samt för pågående
och väntad utveckling i dessa avseenden. Mot den bakgrunden beskriver DASK den
dittills tillämpade "policyn" vad gäller organisation och förläggning
av datordrift i statsförvaltningen samt hur den skulle kunna förändras.
Tillämpad policy grundas på en avvägning mellan vad som är
lämpligt för berörda verksamheter, ekonomiski godtagbart och rimligt med hänsyn
till tillgänglig datorkapacitet. DASK konstaterar all den tillämpade policyn
rent konkret har lett till att man för ett antal myndigheter och förvaltningssektorer
har inrättat särskilda "dedicerade" datacentraler lill vilka i flertalet
fall all drift har förlagts. I några sektorer - folkbokföring och beskattning,
högskolan och försvarel - har dock dalordriften förlagts lill flera
driftenheter. Vidare konstaleras att det blir allt vanligare dels att decentralisera
funktioner inom dalordriften, t.ex. uppgifier i samband med registrering och
inmatning av data samt framställning av olika "utdataprodukter",
dels att använda fristående smådatorer för vissa ADB-tillämpningar. Policyn har
också gjort del möjligl att la regionalpolitiska hänsyn genom förläggning av
datacentraler till skilda orter.
Nuvarande mönster för organisation av dalordriften är
således sammansatt. 1 slort kan del enligt DASK dock sägas domineras av vad
som benämns "central specialiserad drift".
En ändring av nuvarande mönster för organisation och
föriäggning av dalordrift i syfte att ge den en mer enhetlig prägel kan enligt
DASK ske på flera sätt. Ett är att koncentrera datordriften till ett fåtal
mycket stora datacentraler som är gemensamma för flera myndigheter och
förvaltningssektorer, dvs. ytterligare centralisera ADB-driften. Detla
altemativ benämner DASK "central blandad drift". Ett annat är atl
föriägga dalordrift för verksamheter, som bedrivs regionalt och lokalt, fill
ell lämpligt antal regionala datacentraler som är gemensamma för flera
myndigheler och förvaltningssektorer ("regional blandad drifl"). Ett
iredje altemativ är att sprida
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5
189
opaginerad Kontrollera mot PDF
dalordriften på flera driftenheter inom varje myndighet
eller förvaltningssektor för sig ("regional specialiserad drifl").
DASK underslryker att varje altemativ kan ges mycket olika utformning och att
de även kan kombineras på olika sätt. Bl. a. kan en decentralisering eller
"distribuering" ske i varje altemativ. DASK åskådliggör de olika
altemativen med hjälp av följande figur:
Centraliserad datordrift
Regionaliserad datordrift
Gemensamma datacentraler
Ruta 1:
"Central blandad
drift"
(Ett fåtal mycket
stora datacentraler)
Ruta 2:
"Regional blandad drift"
(Regionaliserad datordrift med eU antal regionala
datacentraler som är gemensamma för flera förvaltningssektorer)
Myndighets- och sekiorsvisa datacentraler
Ruta 3:
"Central specialiserad drift" (Nu dominerande
organisation)
Ruta 4:
"Regional specali-serad drift" (Regionalt
spridd datordrift i varje förvahningssektor för sig)
De olika altemativen skiljer sig på flera väsentliga
punkter. Altemativen "central blandad drift" och "regional
blandad drift" innebär ökad samordning i den meningen att ADB-driften för
flera olika verksamheter förläggs till samma datacentraler och till en del
utnyttjar samma personal, utrustning och lokaler. I dessa fall är det
naturligt alt dalacentralema organiseras som iniäklsfinansierade
servicebyråer. Altemativet "regional specialiserad drifl" liknar del
nuvarande mönstret så till vida att det gör del naturligt att låta myndigheter
och sektorsvisa organ själva svara för dalordriften.
DASK utgår i sill resonemang vidare ifrån atl
systemutvecklingen i huvudsak skall ske gemensamt, dvs. cenlralt inom resp.
verksamhetsområde för de verksamheter som förekommer och skall vara lika i hela
landet. Även vid eventuell ökad spridning av dalordriften för sådana verksamheter
skulle det således vara fråga om ADB-system som i sina grundläggande delar är
gemensamma.
DASK belyser och jämför de olika altemativen i en rad
skilda avseenden, nämligen
-
användarnas
närhet till dalacentralema
-
centraliserings-
och deceniraliseringseffekter på berörda verksamheter
-
säkerhetsaspekter
Prop. 1978/79:121
Bilaga 5 190
-
ekonomiska och organisatoriska
aspekter
-
regionalpoliliska aspekter samt
-
näringspolitiska aspekter
Vad
gäller användamas närhet lill datacentralerna är det enligt DASK för ar,
/ändarna viktigast med leknik som möjliggör direkl kommunikation med datorer
och register, dvs. terminalutrustning av olika slag samt telekommunikation.
Sådan leknik kan användas oberoende av hur datordriften organiseras.
På
samma sätt har det, vad gäller centraliserings- och decentraliserings-effekter
på berörda verksamheter, ingen siörre betydelse hur datordriften är
organiserad, så länge man som DASK gör ulgår ifrån atl systemutvecklingen
under alla förhållanden skall ske centralt.
Vad
beträffar säkerhetsaspekterna, lill vilka hänförs driftsäkerhet, sekretess-
och iniegrileisskydd saml hänsyn lill beredskaps- och krigsaspekter, anser
DASK alt det går alt uppnå godlagbar säkerhet i alla altemativen. Altemativet
"regional specialiserad drift" ärenligt DASK dock fördelaktigare än
nuvarande mönster och de andra altemativen i detta avseende.
Beiräffande
de ekonomiska och organisatoriska aspeklerna initial- och driftkostnader,
genomförbarhet m. m. - på de olika altemativen för dalordrifiens organisaiion
och förläggning gör DASK den bedömningen all vissa, om än begränsade,
ekonomiska vinster skulle kunna göras genom en ökad koncentration av
dalordriften i riklning mot "central blandad drift". Möjlighetema att
genomföra en sådan förändring bedöms dock som små. Altemativet med regional
samordning, "regional blandad drift", bedöms medföra högre koslnader
än nuvarande mönster. Det gäller i än högre grad alternativet "regional
specialiserad drift".
De
regionalpolitiska aspekter DASK behandlar är tillgången på databehandlingsresurser
ule i landet samt sysselsättningsaspekter. De effekter som man i dessa
avseenden vill uppnå kan enligt DASK åstadkommas redan med nuvarande mönster
genom spridning av datacentraler, användning av datakommunikation m. m.
Vad
slutligen gäller näringspolitiska aspekter bör man enligt DASK inte utforma
ADB-system och organisera datordrift med tanke på vad svensk dataindustri kan
producera. Detta utesluter dock inte att en viss anpassning görs i delta
syfte.
Sammanfattningsvis
konstaterar DASK att frågan om dalordrifiens organisation och förläggning i
statsförvaltningen har två dimensioner, nämligen dels i vilken utsträckning
dalordriften skall bedrivas inom myndighets-eller sektorsvist avgränsade
("dedicerade") dalacentraler eller vid gemensamma datacentraler,
dels i vilken utsträckning den skall ske cenlralt eller spridas i någon form.
Bland
relativa fördelar med gemensamma datacentraler nämner DASK att de, under vissa
förhållanden, kan dra nytta av personal- och utrust-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5 191
ningsmässiga stordriflfördelar samt att de skapar bälire
förulsältningar för erfarenhetsutbyte över myndighels- och sektorsgränser och
för enhetlighet i ADB-driften i statsförvaltningen.
Bland relativa fördelar med "dedicerad"
datordrift nämner DASK atl beroendeförhållanden undviks eller begränsas, att
daiorer och annan utrustning i högre grad kan anpassas lill förhållandena i
det enskilda fallet, att driftbilden vid datacentralerna blir mindre
komplicerad och att säkerhetsproblemen i vissa avseenden blir mindre.
DASK förordar för sin del "dedicerad" datordrift
även i fortsättningen i de fall denna är av större omfattning.
1 frågan om centralisering eller spridning anser DASK atl
det inle finns några generellt giltiga skäl för atl sprida datordriften. Detta
är en fråga som måste avgöras med hänsyn till de varierande krav som olika
verksamheter ställer på datordriften. Vid regionalisering av datordriften bör
antalet regioner avgöras för varje verksamhetsområde för sig.
DASK anser vidare atl det för många myndigheter och
tillämpningar inte är ekonomiskt realistiskt med egen datordrift. Det finns
därför behov av en servicebyråorganisation i statsförvaltningen även i
fortsättningen. En sädan finns i DAFA (datamaskincentralen för administrativ
databehandling).
DASK sammanfattar sitt förslag till riktUnjer för
datordriftens organisation och förläggning i statsförvaltningen enligt följande:
"Riktlinjerna bör vara att särskilda dalacentraler
inrättas inom myndigheter eller förvaltningssekiorer när datordriften har stor
omfattning eller när andra starka skäl för sådana datacentraler föreligger. I
övriga faU bör dalordriften förläggas till DAFA eller - när så är lämpligare -
till annan befintlig datacentral, i regel en som är inrättad för en myndighet
eller för-valtningsseklor.
I första hand bör de ekonomiska fördelama fä avgöra om
sektors- eller myndighetsvisa datacentraler skall inrättas. Det bör i regel ske
endast om del är klart att sådana datacentraler ger ekonomiska fördelar framför
andra altemativ för dalordrifiens förläggning. Det innebär i allmänhet att
datordriften vid dalacentralema bör ha relativt stor omfattning. DASK anser
att sektors- och myndighetsvisa datacentraler bör inriktas, dimensioneras och
utrustas med tanke på att de i huvudsak skall användas endast inom resp.
verksamhetsområde eller förvaltningssektor. EventueU överkapacitet och
eventuella särskilda resurser - t.ex. speciell utmstning, särskilda programvaror
eller särskild kompetens - bör kunna användas även för annan verksamhet när
detta befinns vara det mest rationella altemativet.
Vad gäUer förläggning av datordrift inom myndigheter och
verksamheter där det inte är motiverat med särskilda datacentraler är valet
mellan DAFA eller annan servicebyrå i huvudsak en ekonomisk fråga. Den bör
enligt DASK:s mening främst avgöras på gmndval av service och pris."
DASK kommenterar även utvecklingen på smådatorområdet.
Även om sådanadatorer föriagda hos användama allt oftare utgör altemativ till
datacentraler, medför de enligt DASK fortfarande i de flesta fall högre
kostna-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5 192
der och lägre flexibilitet än medelstora och större
datorer lör den typ av administrativ dalabehandling som f.n. dominerar i
statsförvaltningen. DASK anser därför att man åtminstone t. v. bör vara
försiktig och återhållsam med att anskaffa fristående smådatorer för sådan
databehandling. Smådatorerna bör enligt DASK främst ses som komplement till
större datorer. Bl. a. blir det allt vanligare med datorförsedda terminaler
och annan utrustning.
DASK anför avslutningsvis att den snabba utvecklingen på
smådatorområdet samt de fördelar smådatorerna i vissa avseenden erbjuder gör
det angeläget att man inom statsförvaltningen fortlöpande bevakar och utvärderar
i vilka fall och på vilka sätl smådatorer bör användas.
1.2 Remissyttranden
Utgångspunkter och referensram
Några remissinstanser berör frågor rörande bl. a. de
lekniska utgångspunkterna och referensramen för DASK:s behandling av
dalordriften. Statskontoret finner referensramen användbar men anser att den
måste lillämpas med försiktighet. Som skäl för detta anförs bl. a. att man kan
länka sig olika organisationsstrukturer för personal och utrustning.
DAFA, försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) m.fl.
anser alt DASK intelillräckligt har beaktat nya tekniker för organisation av
datordrift. De förordaren satsning på "distribuerad" databehandling i
syfte att föra datorerna närmare användaren. Malmö kommun anser atl DASK har
behandlat datordriftfrågorna utifrån dagens seriearbetande ADB-system och frågesystem.
I framtiden kommer enligt kommunen interaktiva (dialog-) system som byggs upp
stegvis i små moduler atl dominera.
Synpunkier på frågan om "distribuerad"
datorbehandling och smådatorer redovisas utförligare i det följande.
Principerna Jör datordriftens organisation m.m.
Av centrala förvaltningsmyndigheter o.d. instämmer flera
remissinstanser - bl.a. centralnämnden för fastighetsdata(CFD),
riksförsäkringsverket, statens vägverk, statskontoret, statistiska
centralbyrån (SCB), riksskatteverket och arbetsmarknadsstyrelsen - i allt
väsentligt i DASK:s bedömningar och synpunkter på frågorna om centraliserad,
regionaliserad eller decentraliserad datordrift och om dalordrift vid
gemensamma eller särskilda myndighels- och sektorsvisa datacentraler. De
tillstyrker också de riktlinjer för datordriftens organisation och förläggning
som DASK har föreslagit. Några av dem anför dock vissa kompletterande
synpunkter eller invändningar.
CFD delar DASK:s uppfattning att ekonomiska faktorer bör
vara avgörande för valet mellan datordrift i egen regi eller förläggning till
servicebyrå. CFD framhåller dock samtidigt att del finns andra fakiorer än
datordrif-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5 193
tens omfattning som bör beaktas vid detta val. Faktorer
som minskar fördelarna med servicebyrå (motsvarande) är enligt CFD bl. a. att
det kan vara svårt att utnyttja samma datorutrustning för flera terminalsystem
med transaktionssiyrd databehandling och att flera måste använda samma styrsystem
lör dalabashantering och datakommunikation. Vidare kan höga krav på
sekretesskydd och tillgänglighet medföra problem vid servicebyrå. Erfarenheler
från den privata sektorn visar att enskilda organisaiioner inrättar egna
datacentraler vid betydligt lägre produktionsvärde än det som DASK har angivit
som riktvärde, 10 milj. kr., för noggrann prövning. DAFA, som också anser att
valet mellan servicebyrå eller "dedicerad" anläggning bör avgöras på
ekonomiska grunder, anser däremot att det av DASK angivna produktionsvärdet är
alldeles för lågt som riktmärke. De stigande personalkostnaderna och kravel på
kvalificerad personal gör atl den ekonomiska brytpunkten för alt en
"dedicerad" datoranläggning skall bli lönsam ligger betydligt högre.
En annan punkt som kommenteras är DASK:s diskussion om
för- och nackdelar med alternativet "central blandad drifl". CFD och
statens industriverk vill kraftigare än DASK betona de svårigheter delta
alternativ för med sig. Riksskatteverket menar å andra sidan att della
alternativ kan komma i fråga på längre sikt men då i kombination med t.ex.
"distribuerad" datordrift myndighets- eller sektorsvis.
Industriverket delar DASK:s åsikt att datordriften
generellt inte bör utformas med hänsyn till den svenska dataindustrin. Valet
av datorkraft-strukturen har enligt verket dock näringspolitisk betydelse. För
svensk dataindustri bedöms alternativet "regional specialiserad
drift" vara fördelaktigast.
Riksrevisionsverket (RRV) anför atl dalordriften
vanligtvis inte aren primär myndighetsuppgift och därför i ökad utsträckning
bör kunna förläggas till gemensamma datacentraler. Den hiuillsvarande
utvecklingen har enligt RRV ekonomiskt gynnat en ceniral datordrift. Prövning
mellan central och regional datordrift har lidigare gjorts endast från fall
till fall inom ett och samma systemområde. Enligt RRV:s mening bör en
organisaioriski samlad regional lösning för flera syslemområden prövas. En sådan
lösning kan nämligen innebära atl grundinvesteringen och viss administration
kan bäras av flera olika syslemområden gemensamt.
Statens lantmäteriverk anser atl generella system bör
förläggas till särskilda datacentraler, alt myndighelsspecifika system bör
förläggas till den egna myndigheten eller extern datacentral samt alt
myndighetsspecifika system som har samband med generella system bör föriäggas
lill samma datacentral som dessa.
DASK:s resonemang om alt som ell alternativ för
förläggning av datordrift av mindre omfattning utnyttja överkapacitet vid
"dedicerade" datacentraler berörs bl.a. av SCB, statskontoret och
DAFA. De båda sistnämnda anser att det hade liten praktisk betydelse.
Begreppet överkapaci- 13 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 121
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5 194
tet är dessutom svårt att definiera. De
"dedicerade" datacentralernas kapacitet bör enligt statskontoret och
DAFA anpassas till de egna behoven så att ingen överkapacitet uppkommer. SCB
instämmer i princip i DASK:s resonemang men hävdar att SCB:s möjligheter att
utnyttja andra datacentraler var starkt begränsade. Bl.a. föreligger en stark
samverkan mellan maskinella och manuella moment. Vidare krävs särskild
utrustning.
Datainspektionen behandlar särskilt säkerhetsfrågornas
betydelse för datordriftens utformning. Debatten om samhället och datorerna har
enligt inspekiionen kraftigt vidgats från integritesproblemen till
säkerhetsfrågor i en vidare mening. Vad problemet egentligen handlar om är
skyddet för samhällets administration, penningflöden, kommunikationer,
varudislri-bulioner m. m. 1 flera av dessa avseenden finns enligt inspektionen
inga manuella rutiner atl falla lillbaka på vid driftstörningar och
katastrofer, och även om reservrutiner skulle finnas har erforderiiga
förberedelseåigärder ofta försummats. Det är således främst samhällets
möjligheter alt fungera som gör säkerhetsanordningar nödvändiga. I den mån
säkerheten för administrationen är tillfredsställande torde enligt inspektionen
även säker-hetsbehovel för personintegritelen ha tillgodosetts på köpel.
Den hittillsvarande datoriseringen på den offentliga
sektorn har enligtda-tainspeklionen varit starkt inriktad på cenlrala
databanker. Denna utveckling inleddes innan man hade blivit medveten om vilka
kostnader som krav på åtgärder för integritelsskydd, dalaskydd och dalasäkerhet
i vissa fall kan föra med sig.
Den hittillsvarande daloriseringen på den offenlliga
sektorn har enligt datainspektionen varil starkt inriktad på centrala
databanker. Denna utveckling inleddes innan man hade blivit medveten om vilka
kostnader som krav på åtgärder för integritetsskydd, dataskydd och datasäkerhet
i vissa fall kan föra med sig.
Vad gäller de olika alternativen för datordriftens
organisation i statsförvaltningen delar dalainspeklionen DASK:s uppfattning
alt alternativet "regional specialiserad drifl " från
säkerhetssynpunkt är fördelaktigare än nuvarande datorkraftstmklur.
Alternativet "central specialiserad datordrift" är däremot inte
särskilt gynnsaml från integritetssynpunkt. Del går inle att generellt avgöra
vilket av altemativen stor bredd resp. slorl djup i personregistren som är
minsl lämpligt ur inlegritelssynpunkl. Mol DASK:s argument alt det i flera
avseenden kan vara enklare och billigare atl effektivt skydda ett fåtal stora
datacentraler än många relativt små, kan anföras att regional drift kanske är
lekniskl sett mindre sårbar och av väsentligt mindre intresse för dem som
genom dalaintrång eller sabotage önskar störa driften. Ett val mellan de olika
altemativen kan således endast ske för varje enskilt register och då i
beaktande även av andra omständigheter än de här nämnda.
Ökad informationstillgång skulle enligt datainspektionen
kunna uppnås om datorema regionaliseras enligt altemativen "central"
resp. "regional
Prop. 1978/79:121 Bilaga 5 195
specialiserad drift" men samtidigt sammankopplas i
ett sammanhängande datornät med terminalätkomst. Härvid skulle således alla
data i alla datorer bli lillgängliga från var och en av terminalema i en
region. Enligt datainspektionens mening måste en sådan lösning betecknas som
centraliserad i lika hög grad som alternalivet "ceniral blandad
drift". Fördelar ur säkerhetssynpunkt med den geografiska spridningen
torde uppvägas av nackdelama med en kraftigt ökad komplexitet.
Datainspektionen berör även de konsekvenser koncentration
av information ochdatorer kan få för möjlighetema all uinyttja
reservanläggningar vid driftstömingar. Möjlighetema lill della är begränsade
men enligt inspektionen klarl siörre på den privala seklorn än den offentliga.
Av myndighetema inom försvarssektorn anser
överbejälhavaren att DASK inte har tagit tillräcklig hänsyn till beredskaps-
och krigsaspekter. Såväl försvarsmakten som det övriga totalförsvaret och vissa
andra samhällsfunktioner måsle redan i fred organisera och inrikla sin
verksamhet för funktion under beredskap och krig. De principer som gäller för
försvarsmakten som har givits en slark regional organisaiion bör gälla även
för andra delar av totalförsvaret.
Försvarets Jörskningsanstalt (FOA) anser liksom DASK atl
dalordrifiens utformning är en teknisk lämplighetsfråga, som bör avgöras från
fall till fall. Vid valet av dalakraflstruktur i framtiden blir användarnas
möjligheler alt anpassa datorns funklion lill egna lokala behov en vikligare
fråga än den fysiska närheten lill datacentralen. Framtidens datorer kommer enligt
FOA till stor del atl användas via terminaler hos användama. Behovei av
personal vid datacentralen minskar därför. Likaså får personalargumentet för
stora centrala datacentraler mindre betydelse. Avgörande i framtiden blir
enligt FOA främst kommunikationsaspekten. Sådana system som ofta utbyter dala
med varandra vinner på att använda samma eller nära sammankopplade datorer. Del
förhållandel att kommunikationen är störst inom en myndighet och mellan vissa
samverkande myndigheler talar enligt FOA för myndighetsvisa daiorer.
Försvarels rationaliseringsinstitut anser aU DASK har
varil alltför konservativ i sin bedömning av hur den lekniska utvecklingen
påverkar förutsättningama för val av dalorkraftslruklur. Val av
dalorkraflslmktur bör ses i ett långsiktigt perspekliv. De nackdelar som i dag
kännetecknar alternativet "regional specialiserad drift" kommer
enligt institutet troligen alt försvinna inom en lioårsperiod.
Försvarets materielverk säger sig inle bestrida de av DASK
redovisade fördelarna med stordrift men vill peka på några negativa
konsekvenser, bl. a. tungrodd administration och ökad sårbarhet för olika slag
av störningar. Regionaliserad datordrift synes från försvarssynpunkt hell
överiägsen centraliserad drifl dels på grund av spridningen av datorerna, dels
och framför allt med lanke på dalaförbindelsernas sårbarhet. Frågoma måsle
enligt verkei analyseras mera ingående.
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5 196
Länsstyrelsernas organisaiionsnämnd ansluter sig i allt
väsentligt lill de riktlinjer DASK föreslår för datordriftens organisation.
Nämnden framhåller att principen om "dedicerade" datacentraler inte
hindrar atl länsdaiorerna förutom för sitt huvudsyfte folkbokföring och
beskattning även används för samhällsplaneringens behov. Del är enligt nämnden
angeläget att anlägga en helhetssyn på behoven av datorstöd inom
länsstyrelserna och att utnyttja länsdatorerna så effektivt som möjligt.
De enskilda länsstyrelserna lar framför allt upp två
frågor, nämligen dels frågan om samordnad regional driftlösning för flera
administrativa ADB-syslem, dels frågan om länsdatorernäs användning inom
samhällsplaneringen. Mer generella synpunkter framförs av bl. a. länsstyrelserna
i Gävleborgs län och Skaraborgs län. Den förra anser alt riksomfattande register
bör föras med stor restriktivitet endasl av staten. Eventuellt bör endast
referensregister få finnas centralt. Den senare anser atl regionaliserad regisierföring
medför bätire säkerhet från bl. a. försvarssynpunkt än centrala register.
Enligt länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och
Bohus län bör länsdataanläggningama användas, förutom för folkbokföring och
beskattning samt samhällsplanering, även för behoven av ADB inom exekutionsväsendet
resp. faslighetsregistreringen. Länsstyrelsen i Stockholms län anser vidare all
det är angeläget att frågan om den regionala samhällsplaneringens behov av ADB
löses. Länsstyrelsen behandlar utförligt länsda-laanläggningamas användning
inom regional och lokal samhällsplanering. För samhällsplaneringen är det
primärt av intresse alt få tillgång till dessa och kunna påverka de
administrativa ADB-systemens registerinnehåll. Regionall samordnad drift för
flera syslem har enligt länsstyrelsen både föroch nackdelar för
samhällsplaneringen. Även om kostnadema blir högre för regionala lösningar, bör
den totala samhällsnyttan enligt länsstyrelsen dock bli högre. Även de andra
länsstyrelserna samt ADB-beredningsgruppen inom kommundepartementei tar upp
frågoma om samhällsplaneringens behov av ADB och länsdataanläggningamas
användning för detla.
Av övriga remissinsianser anser Svenska kommunjörbundet
och Landstingsförbundet att de slutsatser om dalordrifiens organisation som dras
i betänkandet i fråga om centralisering/decentralisering och gemensamma
datacenlraler/sektorvisa datacentraler är välbetänkta. Den ökade spridningen
av minidatorer torde enligt kommunförbundet föra med sig att för viss användare
avdelade "dedicerade" system torde komma i fråga i flera
tillämpningar. 1 en reservation till kommunförbundets yttrande anses att en
decentraliserad organisationsform för datordriften är alt föredra och att en
centralt organiserad datordrift endast bör förekomma i undanlagsfall.
Enligt Stockholms läns landsting, som anser den av DASK
förordade ordningen för datordriften vara rimlig, bör en decentralisering av
dalaverk-samheien eftersträvas, t. ex. genom terminaler och minidatorer som via
telenätet kan vara anslutna till större datacentraler. Enligt Göteborgs kom-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5 197
mun lorde valet av organisationsform för datordriften ha
lilen betydelse. Huvudsaken är atl organisationstörmeri kombineras med rält
ADB-teknik. En decentralisering av datordriften kan dock vara fördelaktigare,
eftersom det underlättar hämlning av aktuell information och kontakter i
samband med bearbeiningar.
TCO tar upp frågan om när egen dator skall anskaffas. TCO
anser alt hittillsvarande policy innebärande att man måste ha ivåskiftsbeläggning
på datamaskin för att del skall vara lönsamt med egen utrustning bör omprövas.
Detta moliveras bl. a. med att utvecklingen går mol minskande ulrustningskostnader
och ökande personalkostnader samt de sociala problem skifttjänstgöring medför
för personalen. Även säkerhetsskäl sägs tala för detta. TCO avvisar vidare
tanken på stora datacentraler för administrativ databehandling. Som skäl anförs
dels de säkerhets- och integritetsproblem som uppslår när mycket informaiion
samlas till ell slälle, dels de politiska beslulen om all decentralisera
statsförvaltningen.
Försäkringskasseförbundet anseratt centrala och samordnade
ADB-system medför problem av flera slag. De mångsidigt användbara lerminal-
och minidatorsystem som väntas i framtiden bör enligt förbundet öka användbarheten
av daiorer i administrativa verksamheier. Genom sådana system kan de centrala
datorerna avlastas avsevärt, behoven av snabb dataöverföring minskas och
tillgängligheten ökas. Samtidigt får man mindre sårbara system och minskad risk
för ett "totalt nedfall".
Servicebyråorganisation i statsförvaUningen
Vad gäller frågan om en servicebyråorganisalion i
statsförvaltningen ifrågasätter ingen remissinsians att en sådan behövs och att
DAFA bör svara för denna funklion. Statskontoret, RRV och statens personalnämnd
instämmer i huvudsak i DASK:s synpunkter på DAFA:s uppgifter och ställning.
Enligt personalnämnden, som anser alt DAFA bör vara den huvudsakliga
servicebyråorganisationen, bör system för ekonomiredovisning m.m. samt för personaladministration
förläggas dit. DAFA måste enligt nämnden ha resurser för att bistå myndigheter
med alla de resurser som krävs för drifl av syslem och även kunna åla sig
uppgifter av syslemförval-tande karaktär. Liknande synpunkter framförs av RRV som
mot bakgrund av erfarenheterna av system S (det statliga systemet för ekonomisk
redovisning m. m.) anser atl DAFA skall kunna åta sig ansvar även förlöpande
systemunderhåll och omprogrammeringar.
En från DASK avvikande uppfattning hävdas av styrelsen för
teknisk utveckUng, som menar atl de föreslagna riktiinjema för dalordriften
innebär en allt tydligare kraftsamling till DAFA. Denna resurs bör för att
uppnå hög effektivitet arbeta på samma villkor som övriga datacentraler.
Enligt statens invandrarverk måste DAFA:s kunder ges
möjlighet att kontinuerligt delta i DAFA:s planering avseende utnyttjande av
såväl maskin- som systemresurser. Som form för detla föreslås eU fill DAFA:s
slyrelse knutet produktionsråd i vilkel användama ingår.
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5 198
DAFA själv framhåller atl den av DASK förordade principen
om "dedicerade" datacentraler kan leda till att DAFA förlorar flera
av de större kundema. Eftersom delta påverkar DAFA:s situation vad gäller
personal, maskiner och ekonomi är det därför av stor vikt att sådana
förändringar planeras i så god lid att DAFA kan mildra de negativa effekterna.
DAFA anför vidare alt det för såväl användare som produktion är viktigt att
drift-aspekterna på ADB-system beaktas i ett tidigt skede. DAFA bör därför tidigt
få kunskap om system för vilka DAFA skall överta funktionsansvaret för att
kunna delta i vidareutvecklingen av dem på ett rationellt sätt. DAFA anser
dessutom att visst utvecklingsarbete är nödvändigt inom en organisation av
DAFA:s typ för att upprätthålla personalens kompetens.
Smådatorerna
Några remissinstanser tar upp frågan om smådatorernas
användning och betydelse. Statskontoret m. fl. delar i huvudsak DASK:s
bedömning i denna fråga. När del gäller större statliga system som betjänar en
riksomfattande verksamhei bör sådana datorer enligt statskontoret betraktas
mera som komplement än som alternativ lill större datorer. 1 andra sammanhang,
t. ex. för lokala verksamheter bör de dock bli alltmer intressanta som
alternativ. Det är enligt verkets mening vidare angelägel atl man inom
statsförvaltningen bevakar och utvärderar smådatorernas användningsmöjligheter.
Instanser inom försvarssektorn, bl. a. överbefälhavaren,
försvarets materielverk och försvarets rationaliseringsinstitut (FRI), samt
statens industriverk och Malmö kommun anser att DASK inte tillräckligt har
beaktat utvecklingen på smådator- och datakommunikalionsområdena. FRI framhåller
alt pris-/ prestandaegenskapema för smådatorer förbättras för varje år. Mycket
arbele görs enligt institutet f. n. för atl ta fram programvara dels för
kommunikation mellan datorer i datornätverk, dels för hantering av
"distribuerade" databaser. FRI anserdet angelägel alt vinna erfarenheler
av användningen av smådatorer och alt bygga upp kompetens beträffande dessa
datorers maskin- och programvara. Statens industriverk, som visserligen inte
vill la ställning till debatten om smådatorer contra generella datorer, hävdar
bl. a. att smådatorer numera kan användas för flertalet av de uppgifter där
lidigare generella datorer har använts, atl smådatorer i flera avseenden är
överlägsna de generella datorema på dalakommunika-lionsområdet och alt
smådatorer utvecklas snabbare i fråga om pris/prestanda på programvaruområdet.
Enligt Malmö kommun gör de biUiga smådatorer som i dag finns på marknaden det
möjligt att bygga upp datakraften i form av funktionsdalorer i en nätstmktur.
Prop. 1978/79:121 Bilaga 5 199
2 Utredningsarbete av Statskonsult AB samt
remissyttranden
2.1 Inledning
För atl få de principiella frågoma rörande datordriftens
organisation i statsförvaltningen ytteriigare belysta gav regeringen den 1 mars
1978 i uppdrag åt Statskonsult AB atl utföra visst utredningsarbete. Uppdraget
bestod i två delar.
Den ena
delen avsäg att med idrifttagna och planerade ADB-system som exempel
konkretisera vad en samordnad regionalisering av dalordriften för flera
administrativa ADB-system/verksamheter kan innebära och hur den kan genomföras.
Såväl alternativ baserade på förläggning av datordriften för ytterligare
system/verksamheter till länsstyrelsernas dalaenheter som alternativ baserade
på förläggning av ett antal system/verksamheter till några driftenheter inom
DAFA (datamaskincentralen för administrativ databehandling) skulle belysas.
Vidare ingick atl redovisa för- och nackdelar med en samordnad regionaliserad
driftlösning i jämförelse med driftlösningar som innebär "dedicerad"
datordrift för enskilda ADB-system eller verksamhetsområden. Jämförelserna
skulle bl. a. avse ekonomi i vid mening, säkerhet, "slutanvändarnas"
möjligheter atl påverka databehandlingen samt de olika lösningarnas
utvecklingsbarhet.
Den andra delen av utredningsuppdraget avsåg atl bäde
allmänt och med praktiska exempel belysa hur en spridning av datordriften kan
ske i de fall den bör "dediceras" för enskilda myndigheter eller
verksamhetsområden. De olika mönstren eller "strukturerna" skulle
jämföras inbördes samt med ceniral datordrift enligt det f. n. dominerande
mönstret. Jämförelserna skulle liksom i det andra uppdraget omfatta bl.a.
ekonomi, säkerhet, användarpåverkan och utvecklingsbarhet. Vidare skulle
belysas hur utvecklingen på smådatorområdet kan påverka organisationen av
dalordrift i statliga verksamheter.
Statskonsult AB redovisade resultatet av sitt arbete i två
rapporter. Dessa överlämnades tillsammans med en skrivelse daterad den 27 juli
1978 till budgetdepartementet. Ett mindre antal remissinstanser har beretts
lillfälle all avge yttranden över rapporterna. Yttranden har därvid inkommit
från rikspolisstyrelsen, datainspektionen, försvarets rationaliseringsinstitut,
riksförsäkringsverket, postverket, statskontoret, riksrevisionsverket, DAFA,
riksskatteverket, sårbarhetskommitlén, tjänstemännens centralorganisation
(TCO), centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige och Svenska
Civilekonomföreningen.
1 det följande redogörs för innehållet och slutsatserna i
konsultrapporterna saml remissyttrandena.
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5 200
2.2 Rapporten Samordnad regionalisering av datordrift
Med hänsyn till de tämligen komplicerade
frågeställningarna i uppdraget har konsultgruppen från Statskonsult AB valt att
utforma ett antal olika "typexempel" på samordnad regionaliserad
datordrift samt att i beskrivningar och analyser utgä från ett antal angivna förenklande
antaganden och förutsättningar.
ADB-system som antas få olika driftlösningar i olika
typexempel är bl. a. ADB-systemen inom exekutionsväsendet och
arbetsförmedlingen samt fastighetsdatasystemen (systemen för
fastighetsregistrering och inskrivning). För nämnda system har beslut om
framtida driftlösningar ännu inte fattats.
De olika "typexempefpå samordnad regionalisering av
datordriften som redovisas är följande:
- Länsvis regionalisering av yUeriigare större
ADB-system till de 21 läns-
dataenhetema som kommer atl finnas för ADB inom folkbokföring och
beskattning saml regional samhällsplanering ("2l-altemativel").
-
Länsvis
regionalisering av ytterligare större ADB-system lill 10 av de 21
länsdataenhetema ("10-allernalivet").
-
Uppdelning och
förläggning av ett antal större ADB-system lill fyrasa-mordnade driftenheter
inom DAFA ("DAFA-regionalisering").
-
Uppdelning av DAFA:s
verksamhet på fyra fristående servicebyråer samt i huvudsak ceniral datordrift
förde enskilda ADB-systemen ("DA-FA-utlokalisering").
Däruiöver konstrueras ett s. k. nollalternativ som innebär
"dedicerad" datordrift för de siörre ADB-system som i altemativen med
samordnad regionalisering sprids på länsdataenhetema eller DAFA-filialer.
Som exempel på förenklande antaganden som konsultgruppen
gör förbeskrivningen och analysen kan nämnas att inga radikala förändringar
antas inträffa på de tekniska och ekonomiska områdena, att applikationssystemen
inte skall genomgå några genomgripande förändringar vid regionalisering samt atl
systemutvecklingen för varje ADB-system/verksamhel sker centralt under resp.
huvudmans ledning.
I enlighel med vad som sägs i uppdragei gör konsultgruppen
jämförande bedömningar mellan de olika altemativen. Beträffande ekonomiska
aspekterna redovisas ett omfattande kalkylmaterial avseende investerings- och driftkostnadema.
Det betonas att siffroma är behäftade med stor osäkerhet och måste behandlas
försiktigt. Konsultgruppen sammanfattar kostnadskalkylerna efter korrigering
för atl uppnå jämförbarhet på följande sätt:
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5 201
Alternativ
I O-alternativet
21-altemativel
DAFA-regionalisering
DAFA-utlokalisering
Nollaltemalivet
Investerings-
Driji-
kostnad
kostnad
(1000
kr.)
(1 000 kr.
105476
58 067
126481
65 795
89264
64682
68004
64 785
71299
51081
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vissa slutsatser kan enligt konsulten dras, trots
materialets osäkerhet. En är att investeringskostnaden är störst i 2
I-alternativet, successivt mindre i lO-altemativet och alternativet DAFA-regionalisering
saml lägst i de två återstående altemativen. En annan slutsals är att
driftkostnaden är högre i 2 I-alternativet än i lO-altemativet och att den är lägsl
i nollalternativet. Däremot tillåter materialet inte slulsatsen atl lO-alternativet
är billigare än de båda DAFA-alternativen.
Vad gäller jämförelsefaktorn säkerhei föreligger enligt
konsultgruppen skillnader som kan hänföras till aspeklema samordnad och
"dedicerad" drift resp. centraliserad och regionaliserad drift.
Samordnad drift bedöms som likvärdig med "dedicerad" drift i fråga
om kvalitet och sekretess, däremot som sämre i fråga om tillgänglighet och
svarstider. Regionaliserad drift bedöms som likvärdig med centraliserad drift
i fråga om åt-komslskydd men som något sämre i fråga om datakvalitet och
tillgänglighet under normala förhållanden. Beträffande hol av typ brand och
sabotage kan centraliserad drift medföra större konsekvenser när de
förverkligas men möjliggör en högre skyddsnivå till samma kostnad.
Vad gäller
faktorn användarnas möjligheter lill påverkan konstateras att i alla
alternativen har förulsalls all systemutvecklingen sker centralt varför det i
detta avseende inte föreligger någon skillnad. "Dedicerade"
driftlösningar bedöms dock möjliggöra ett siörre användar-inflytande än
samordnade lösningar. Bl.a. kan utrustning m.m. anpassas bättre till
användarnas behov. Vidare bedöms decentraliserade lösningar medföra vissa
mindre fördelar i fråga om servicenivån (kortare transporttider, vara lättare
au påverka den lid terminalsystem är uppkopplade osv.).
Vad gäller
faklom utvecklingsbarhet anser konsullgmppen del tveksamt om det föreligger
några större skillnader. Möjligen är det svårare att vidta ändringar vid
samordning.
Vad gäller faklom personalfrågor konstateras atl flera av altemativen
innebär atl förhållandevis stora driftenheter skall byggas upp under kort tid. Detla
bedöms som möjligl, dock med viss reservalion för chefspersonal och
specialister. En annan aspekt är att DAFA-altemaliven, särskilt DAFA-utlokalisering,
förutsätter en stor personalreduktion för enheten i Stockholm. Ett annal
personalproblem vid samordnad regionalisering
Prop. 1978/79:121 Bilaga 5 202
äratt det krävs driftpersonal med hög kompelens på driftenheterna.
Delta kan i sin tur dock få positiva effekter på den tekniska miljön i
regionerna.
Vad gäller faktorn styrbarhet torde del enligt
konsultgruppen krävas 5-7 år för att genomföra omfattande regionaliseringar.
Man ställer sig därför tveksam till integrerade regionaliseringsprojekt, dvs. projeki
avseende samordnad regionalisering av flera stora system.
I sin jämförelse mellan de olika alternativen pekar
konsulten slutligen på den svårlösta faktorn leverantörsrelalioner vid
samordnad regionalisering. Å ena sidan underlättas en sådan regionalisering om
enhetlig utrustning används. Å andra sidan är del förenat med risker all binda
sig vid en leverantör.
Konsultgruppen sammanfattar huvudpunkterna i sin
jämförelse på följande sätl:
-
Samordnad regionalisering
avseende flera stora syslem medför svårstyrda och svårkontrollerade projeki
som sträcker sig över lång tid
-
Alternativet DAFA-utlokalisering
går att styra men medför stora personalproblem
-
Den mera
komplicerade driflbilden vid samordnad drift kan ge negativa effekter i fråga
om utvecklingsbarhet, användarpåverkan, tillgänglighet saml svarstider.
De slutsatser Statskonsult AB drar av sitl arbete äralt
samordnad regionalisering, i den omfattning som beskrivs i rapporten, inte ger
några väsentliga tekniska eller ekonomiska fördelar. Däremoi skulle en sådan
föra med sig projekladministralivi svårstyrda samt kostnads- och lidskrävande omläggningsprojeki.
De negativa konsekvenserna anses främst vara hänförliga till samordningen,
inte lill regionaliseringen. Utvecklingen går, framhåller konsultgruppen
vidare, påtagligt mot en organisatorisk och geografisk spridning av
datorkraften i siörre informalionsbehandlingssystem.
Enligt konsultgruppens bedömning är "dedicerad"
drift i många sammanhang att föredra framför samordnad drift trots alt
sistnämnda driftform kan ge lägre kostnader.
Framtida ADB-system kommer vidare att kräva väsentligt
mindre personal för driften ("operatörslös" drift).
Dessulom kommer enligt konsullgruppen utruslningskoslnademas
andel av de totala kostnadema att fortsätta att minska.
Konsullgruppen presenterar avslutningsvis ett egel
alternativ för datordriftens organisation i statsförvaltningen. Detta
alternativ, som skall ses som en "vision" snarare än en
rekommendation, innebär "dedicerad" datordrift för en rad ADB-system
samt spridning av datordriften inom dem.
2.3 Remissyttranden över rapporten Samordnad regionalisering
av datordrift
De remissinstanser som yttrat sig över rapporten
"Samordnad regionali-
Prop. 1978/79:121 Bilaga 5 203
sering av datordrift" framgår av avsnitt 8.4.1.
Huvuddelen av dessa, bl. a. riksp(Uisslyrelsen. Jörsvarets ralionaUseringsinstitin
(FRI), postverket, siaiskoniorei. riksskatteverket, SACOISR, Landsorganisationen
och Svenska Civilekonomjöreningen. instämmer i stort i de slutsatser som dras
och förordar således "dedicerade" driftlösningar framför samordnad regionalisering.
Instämmer gör även sårbarheiskommiiién, som dock begränsar sig lill sårbarhetsfrågorna.
Enligt postverket hårde administrativa problemen och koslnadema vid samordnad
drift närmast underskattals i rapporten.
Utöver de motiv för "dedicerad" drift som
framförs i rapporten vill statskontoret betona risken föratt driftenhetema vid
samordnad regionalisering fär en alltför komplicerad driftbild för att vara
effektiv. Utvecklingen mot billigare datordrift har förskjutit gränsen för när
det är ekonomiskt all tillämpa "dedicerade" driftlösningar nedåt. De
fördelar som kan uppnås vid samordnad regionalise/ing kan uppnås även vid "dedicering".
Statskontoret anser vidare att datordriften för olika system inle bör utformas
efter en för statsförvaltningen gemensam modell eller struktur utan avgöras för
system för sig.
Statskontoret, datainspektionen, DAFA, riksrevisionsverket
och TCO anser dock att rapportens värde som beslutsunderlag är begränsat. Statskontoret
anför bl. a. alt siffermaterialet är mycket osäkert och att förutsättningarna
för alt regionalisera och samordna olika syslem inle belysts tillräckligt.
Statskontoret liksom också TCO anser vidare att genomförande-frågorna inte
behandlats tillräckligt. Enligt TCO bör samordnad regionalisering även
framdeles utgöra ett av flera alternativ för spridning av datordrift.
Datainspektionen hävdar att de slutsatser som dras i
rapporten inle äger någon allmän giltighet. I rapporten har man inte utgått
från användarens eller systemens krav och behov ulan endasl behandlal de givna
alternativen från synpunkten om datorns lokalisering. Den slutsals som enligt
inspektionen kan dras av rapporten är att man i frågor om dalordriftstmkturer
bör göra en bedömning från fall lill fall. Enligt riksrevisionsverket, som anser
alt de redovisade slutsatserna är alltför övergripande, har utredningsarbetet
alltför hårt bundits till organisationsstruktur och ulmstningsaltema-liv.
Även DAFA har invändningar mot angreppssättet. DAFA menar
alt man borde utgått från de enskilda systemen och undersökt hur dessa kan regionaliseras.
Genom atl summera strukturerna för flera system kan ett mönsier urskiljas för
hur datordriften skulle kunna organiseras till rimliga kostnader vid regionalisering.
Vad beträffar de olika alternati v som beskrivs och
analyseras i rapporten "Samordnad regionalisering av datordrift"
ställer sig flera remissinstanser tveksamma lill de alternativ som innebär att
flera stora ADB-system driftmässigt föriäggs till länsdataenhetema (länssiyreIseal-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5 204
lernativen). Enligt rikspolisstyrelsen blir antalet
driftenheter lör många och lör små i båda alternativen för att möjliggöra
ekonomisk drift. Vidare lörutsäller dessa altemativ att dataenheterna förses
med två olika maskin-syslem vilkel skulle försvåra rationellt utnyttjande av
driftpersonalen. Även DAFA anser att del blir för många driftställen i länssiyrelsealternati-ven.
Vidan riskerar man enligt DAFA låsningar lill en driflstruktur som inte är
anpassad till en regionalisering baserad på systembegreppet. Sårbarhetskommitlén
finner det från sårbarhelssynpunkt mindre lämpligt att tillföra länsstyrelsemas
dataenheter nya funktioner. Det skulle nämligen medföra dels en koncentraiionseffekt,
dels risker för beroenden mellan system. FRI anser att altemativet med lio
enheter är att föredra framför det med 21.
Några remissinstanser behandlar altemativet DAFA-regionalisering.
Rikspolisstyrelsen, som visserligen inte förordar detla altemativ, anser atl
det har flera fördelar. Bl. a. bordet i drifthänseende vara jämförelsevis
ekonomiskt, eftersom del innehåller övergripande funktioner för systemutveckling,
planering m. m. Det begränsade antalet driftenheter gör del också hanterbart
från samordningssynpunkt. Sårbarhetskommitlén föredrar detta altemativ framför
alternativet DAFA-utlokalisering. Även DAFA förordar regionaliseringsaltemativet
och menar atl konsultgruppen kraftigt överskattat personalbehoven. Det bör vara
tillräckligt flexibelt för att problemen i samband med regionalisering skall
kunna hanteras. Ett lågl antal driftenheter underlättar vidare samordning och möjlighetema
alt förse dem med kvalificerad personal. DAFA presenterar dessutom en utförlig
beskrivning av hur en regionalisering av DAFA kan genomföras.
De remissinstanser som behandlar altemativet D A F A-utlokalise-r
i n g är i huvudsak negaliva, främst på grund av de koslnader och samordningsproblem
det skulle föra med sig. Rikspolisstyrelsen anser att altemativet visserligen
medför en från sårbarhelssynpunkt önskvärd spridning av dalordriften men atl
del knappast är ekonomiskt realiserbart. Biand nackdelarna nämns atl de olika
enheterna skulle konkurrera med varandra vilket medför stora insatser för ulredningar
och offerlarbete. FRI menar atl allenativel är administrativt hanterbart men
medför personalproblem. Enligt riksskatteverket ger alternativet en mindre
komplicerad driftbild än ett samlat DAFA. Det medför dock problem för användama,
särskild i samband med utvecklingsarbete, eftersom driften kommer att vara
förlagd på annan ort. Siaiskoniorei anser atl del kan finnas skäl för att
noggrannare pröva en ytterligare uppdelning och utlokalisering av DAFA.
Samtidigt framhåller statskontoret att vissa delar av verksamheien även
fortsättningsvis kan behöva hållas samman. DAFA framhåller att altemativet innebär
ett bibehållande av centrala systemstrukturer. Del medför vidare
personalproblem. Andra svårlösta problem uppkommer om de olika enheterna skall
konkurrera med varandra och tillämpa olika taxor.
Några remissinstanser, däribland rikspolisstyrelsen och SACOISR.
för-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5 205
ordar nollalternativet som innebär "dedicerad"
drift för stora system saml förläggning av mindre system till DAFA. Rikspolisslyrelsen
framhåller att man i delta alternativ slipper långvariga omläggnings- projekt.
Enligt styrelsen bör de "dedicerade" anläggningama dock spridas
geografiskt för att nedbringa sårbarheten. Även FRI pekar på vikten av spridning.
DAFA anför alt detta alternativ visserligen kan innebära en spridning av dalordriften
av de system som körs på DAFA beroende på var driftställena placeras. Den
centrala strukturen på systemen bibehålls dock. Vidare anser DAFA att
personalproblem kan uppstå om många stora system försvinner från DAFA:s
driftställen. Enligt DAFA:s uppfattning är det endast nollalternativet och DAFA-regionalisering
som är möjliga att genomföra ulan alltför stora problem och kostnader.
Remissinstanserna har också kommenterat värderingarna och
jämförelserna av de olika altemativen. Näslan samtliga instanser berör
jämförelse-faktorn kostnadskalkyler och ifrågasätter med varierande skärpa de
presenterade kalkylernas värde som beslutsunderlag. Flera instanser pekar på
att kalkylema är ofullständiga, dvs. inle omfattar alla relevanta koslnader,
samt osäkra för enskilda posler. Vidare efterlyses känslighetsanalyser av kalkylema.
När del gäller faktorn säkerhetdelarstatskontoret, DAFA, riksskatteverket
och FRI i stort bedömningama i rapporten att "dedicerad" och
samordnad drift i flera avseenden är likvärdiga.
Rikspolisstyrelsen, datainspektionen och sårbarhetskommitlén
förordar däremot "dedicerad" drift från säkerhetssynpunkt.
Rikspolisstyrelsen pekar därvid på förhållanden som tillgänglighet och
svarslider. Sårbarhetskommitlén och datainspektionen anför atl
"dedicerade" regionaliserade och kanske även
"distribuerade" driftlösningar är fördelaktiga ur sårbarhelssynpunkt.
Vad gäller faktorn användarpåverkan ansluter sig
rikspolisstyrelsen, riksskalteverkei, TCO, och FRI i huvudsak lill bedömningen
i rapporten att "dedicerade" lösningar ger större möjligheter till
inflytande på systemens utformning än samordnad drift. TCO framhåller därvid
att myndighetsintern dalabehandling är att föredra frän facklig synpunki. DAFA
och riksrevisionsverkei pekar i detla sammanhang på vikten av alt det etableras
ett kund-leverantörsförhållande mellan användare och dalaceniral, vilket antas
kunna ske när dalordriften sker i en särskild organisaiion.
Rikspolissiyrdsen, DAFA och rlksskaiieverkei delar också
konsultgruppens uppfattning att "dedicerade" system är mer
utvecklingsbara än samordnade system. Enligt dalainspektionen är denna
uppfattningen följd av vad som har lagts in i begreppet.
Vad gäller faktor styrbarhet ställer sig
rikspolisstyrelsen, dalainspeklionen och riksskatteverket liksom
konsultgruppen tveksamma till möjligheterna att genomföra projeki avseende
samordnad regionalisering av flera stora system. DAFA däremot menar atl
ställningstagandet blir beroende av vilken regional struktur som eftersträvas.
Prop. 1978/79:121 Bilaga 5 206
Jämförelsefaktom personalfrågor berörs explicit endast i
några yttranden. TCO anser mer allmänt aU altemativet "DAFA-utlokalisering"
och länsstyreisealternativen förefaller medföra stora omställningsproblem och koslnader.
Rlksskaiieverkei bedömer del som svårt att uppnå en hög kunskapsnivå hos
personalen vid ett stort antal regionala anläggningar.
Vad gäller faktorn leverantörsrelationer anser postverket
och statskontoret i likhet med konsultgruppen att samordnad regionalisering kan
medföra icke önskvärda bindningar. Enligt statskontoret kan "dedicerade"
lösningar dessulom bälire anpassas till de tekniska och funktionella krav som
ställs i det enskilda fallet. DAFA menar atl risk för leverantörsberoende
minskar genom en regionalisering lill ett fåtal driftställen utrustade med
stora datorer. Vidare framhålls i del sammanhanget atl det finns flera leverantörer
som erbjuder helt kompitabel utrustning.
Även andra aspekter än de i rapporten behandlade
jämförelsefaktorerna tas upp. SACOISR och Svenska Civilekonomjöreningen anser
att en väsentlig fördel med "dedicerad" drift som inte behandlas i
rapporten är an-svarsfrågan. Vid föriäggning av drift utanför huvudmannens
organisation blir ansvaret gentemot användama och andra intressenter
splittrat.
Statskontoret framhåller att det " 'arv""
som finns i form av utrustning, programvara och personal är en väsentlig
restriktion för genomgripande och snabba förändringar. Denna förstärks
ytterligare om utgångspunkten även i fortsättningen skall vara att utnyttjande
av dalaleknik skall bygga på känd och beprövad teknik.
Rikspolisstyrelsen framhåller som viktigt att stora system
inte regionaliseras annat än i samband med nykonstruktion eller omkonstmktion
av andra orsaker än att de skall regionaliseras.
Flera remissinstanser, däribland datainspetktionen,
statskontoret, DAFA och riksrevisionsverket, framhåller vidare atl en
spridning av datordriften kräver ökad samordning i flera avseenden.
Samordningen behövs enligt riksrevisionsverket föratt uppnå effektivitet,
ekonomi, kvalitet och säkerhei samt för all åsiadkomma ett rafionelll utnyttjande
av personal, utrustning, lokaler, leknik, data m. m.
2.4 Rapporten Modeller för spridning av datordrift
1 den andra delen av utredningsuppdraget, som aUlså avsåg
att belysa hur datordrift kan spridas inom en myndighet eller ett
verksamhetsområde, har konsultgruppen från Statskonsult AB vall ett något
annorlunda angreppssätt. Först presenteras ett synsätt för hur man bör se på
datordriften i förhållande till berörda verksamheter samt de ADB-tekniska
redskap man har lill förfogande vid utformning av en datordriflstmkiur.
Därefter redovisas ett antal "typslmkturer" som kan vara lämpliga
vid vissa antaganden om berörda verksamheters karaktär, omfattning och
organisation. "Typstrukturema" värderas och jämförs i ett antal
avseenden. Sludigen
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5 207
behandlas den ökade användningen av smådatorer i den
administrativa databehandlingen.
Det grundläggande synsättet är alt ADB är ett verklyg lör atl
underlätta den egentliga verksamheten och att användningen och utformningen av
verktyget skall styras av de "funklionskrav"som berörd verksamhet,
dvs. olika "användare", ställer. Funktionskraven kan enligt
konsultgruppen beskrivas på tre nivåer, nämligen
-
krav i den
operativa verksamheten inom olika basenheter
-
krav av övergripande
karaktär avseende hela organisationen
-
externa krav
från andra myndigheler och samhällel i övrigt. Funktionskraven måste definieras
i varje konkret situation. En rad olika
funktionskrav på de olika nivåerna beskrivs. Krav inom
operaliv verksamhet kan bl. a. avse aktualitet, åtkomstlid och
åtkomstmöjlighet för information. Övergripande funktionskrav avseende hela organisalionen
kan bl.a. avse graden av styming, säkerhet och möjlighetema att vidla
förändringar. Exierna krav kan bl. a. avse begränsning av sårbarheten, integritelsskydd
och lokaliseringspolitik.
Valet av datordriflstmkiur påverkas emellerlid inte bara
av funktionskrav utan även av dalabehandlingens volym. En stor och en liten
organisation kan ha samma anspråk på ADB-stöd. De tekniska lösningama kan dock
bli helt olika.
Datordriftstmkturen bör baseras på myndighetens
organisation i övrigt. Man bör således undvika all lillskapa speciella ADB-driflställen.
Tidigare begränsade de lekniska hjälpmedlen möjlighetema att anpassa databehandlingens
organisaiion lill de datorstödda verksamheterna. Dessa begränsningar har
numera undanröjts.
En distinktion görs mellan decentraliserade och
distribuerade drifllösningar. Med decentraliserade strukturer avses spridning
av "datorkraft" till självständiga och i hög grad
"självförsörjande" enheter. Med distribuerade strukturer avses
spridning av "datorkraften" till en rad enheter som är sammankopplade
med varandra med hjälp av telenätet och med möjlighet att nå register på andra
enheier. De flesta lösningar innebär dock i prakiiken en kombinalion av
decentralisering och distribution.
De olika "typstrukturer" som redovisas härleds
översiktligt ulifrån verksamhetens omfattning och karaklär samt dess krav och
önskemål avseende databehandlingen. "Typstrukturer" för
organisationer (motsvarande) med verksamhei på en, två och tre nivåer
beskrivs. Organisationer med två och tre nivåer innebär för statsförvaltningens
del närmasi myndigheter med verksamhei på ceniral och antingen regional eller
lokal nivå resp. central, regional och lokal nivå.
För organisationer med verksamhei på endasl en nivå
beskrivs två olika "typstrukturer" som innebär central drifl resp. funlionelll
decentraliserad drift till t. ex. varje avdelning.
För organisaiioner med verksamhei på två eller tre nivåer
beskrivs en
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5 208
rad "typstrukturer" innebärande central drift,
geografiskt och funktionellt decentraliserad drift samt geografiskt
""distribuerad" drift.
Några av "typstrukturerna"" exemplifieras
med exempel från befintliga eller planerade driftlösningar i
statsförvaltningen.
I uppdragei ingick att göra en värdering av och jämförelse
mellan "typ-strukturerna"". I rapporten presenteras en metod för
alt i det enskilda fallet göra en värdering, däremot inle någon samlad
bedömning av "typstrukturema"". Med hjälp av denna anger
konsultgruppen för varje fiinklionskrav i vad mån resp. struktur är
fördelaktig, neutral eller ofördelaktig.
I konsekvens med det valda angreppssättet presenteras i
del ekonomiska avsnittet en sammanställning över investerings- och
driftkostnaderna för de olika "typstrukturema"". Eftersom varje
sådan struktur är avsedd att tillgodose en på vissl sätl sammansatt verksamhei
och däri ställda krav och önskemål i fråga om databehandlingen, så är siffrorna
inte jämförbara.
Konsultgruppen redovisar därutöver Statskonsult AB:s
erfarenheter från koslnadsberäkningar i en rad konkreta fall. Enligt dessa blir
från rent ekonomisk synpunkt en central driftlösning billigast i de flesta
fall. Kostnadema stiger när antalet driftställen ökar upp till en punkt där "småda-lorleknik"
kan användas. Detta i kombination med minskade kostnader för dataöverföring
medför en kraftig kostnadsminskning. Kostnadsbilden är sedan relativt stabil
till dess att även myckel små enheter utrustas med egen datorutrustning.
Avslutningsvis behandlas i rapporten utvecklingen på smådalorområ-del.
Konsultgruppen konsiaterar att del är näst intill omöjligl atl definiera begreppet
smådator. I prakiiken kan man dock sälta likhetstecken mellan smådator och
billig dator. Del konstateras att utvecklingen på smådator-området går snabbt
och att smådatorerna efter hand får bättre prestanda och flera funktioner till
oförändrat pris. Smådatorerna utgör därför allt oftare alternativ till större
och medelstora datorer. Smådatorer kan användas självständigt för enskilda
uppgifter (s. k. funktionsdatorer) men också ingå som enhet i nät av
sammankopplade daiorer (s. k. distribuerat nät).
Orsakema till smådatorernas frammarsch är flera. Bland
faktiska eller förväntade fördelar med att använda sådana datorer brukar
förespråkarna anföra att de medför lägre kostnader för utrustning,
dataöverföring m. m., aU tillgängligheten till datorn blir större, att det blir
lältare alt avhjälpa fel, att konsekvenserna av utslagning av andra störningar
blir mindre samt att drifllösningar baserade på stora datorer ofta blir för
komplexa. Vidare hävdas att smådatorer möjliggör små projeki och slegivs
utveckling m. m. Även mer principiella skäl som att varje enhet själv bör
förfoga över sina arbetsverktyg anförs ibland.
Fortfarande finns det dock begränsningar hos smådatorerna
i olika avseenden, bl. a. när del gäller stora salsvisa bearbetningar och
stora utskriftsvolymer.
Vid anskaffning av smådatorer kan man välja olika
handlingsvägar. En
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5 209
är att enbart köpa själva utrustningen inkl. stödprogram
och själva svara lör det utredningsarbete och den anpassning av ADB-hjälpmedlen
som krävs i samband med tillämpningen. Ett annat är att köpa upp ett färdigt
system omfattande både systemlösning och ADB-utrustning.
2.5 Remissyttranden över rapporten Modeller för spridning
av datordrift
Av de remissinsianser (avsnilt 2.1) som kommenterar denna
rapport framhåller flera rent allmänt all frågeställningen om spridning av dalordriften
inom ""dedicerade"" drifllösningar är vikiig.
Statskontoret, som självt arbeiar med frågor om gemensamma bedömningsgrunder
för val av systemstruktur, betraktar rapporten som ett försök alt systematisera
denna typ av ständigt återkommande överväganden. Enligt sårbarhetskommitlén
bör en strävan vara att för framliden begränsa fortsatt koncentration och i
stället pröva bl. a. lösningar med en utspridning av databehandlingen.
Utspridningen bör i görligaste mån ske såväl funktionellt som geografiskt.
Datainspektionen, Jörsvarets rationaliseringsinstitut, riksrevisionsverket
{RRW), riksskatteverket och sårbarhetskommittén anseratt rapporten innehåller
en bra beskrivning av de frågor som är förknippade med en spridning av datordrift
vid "dedicerad" drifl saml av hur man bör gå till väga för att fä lill
stånd en sådan spridning. RRV menar t. ex. att rapporten är välstrukturerad och
innehåller i stort sett alla relevanta funktionskrav. Verket anser dock atl belydligt
siörre utrymme bör ägnas åt konsekvens-och effeklbedömning av de olika
strukturerna och deras förhållanden lill olika befinlliga ADB-system, innan ett
principiellt ställningslagande lill regionalisering kan las.
Andra inslanser, riksförsäkringsverket, postverket,
statskontoret och DAFA, har däremoi invändningar mol rapportens uppläggning och
beskrivningar och ifrågasätter dess prakliska användbarhet. Rapporten betraktas
mera som ett diskussionsunderlag än som ett underlag för konkreta
ställningstaganden. DAFA anser all rapporten i första hand bör användas för
mindre, ännu inle ulvecklade system. Dess användbarhet vid regionalisering av
stora system anses däremot tveksam.
Det grundläggande synsättet i rapporten är atl ADB är ett
verktyg vars användning och utformning skall styras av funktionskraven i det enskilda
fallet. Försvarets rationaUseringsinstitut (FRI) och postverket ansluter sig
uttryckligen till delta. Övriga instanser som berör denna punkl framför ingen
invändning.
FRI anser att det helt naturiigt inle varil möjligt all ge
en fullständig förteckning över alla relevanta funktionskrav, eftersom dessa
är avhängiga av den enskilda situationen. Andra insanser anser däremot alt
viktiga funktionskrav har utelämnats. Som exempel på delta nämner
datainspektionen 14 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 121
Prop. 1978/79:121 Bilaga 5 210
utbildning, systemmodifieringar, lokaler och programvaror.
RiLsförsäk-ringsverkei. som har invändningar mot beskrivningarna av flera funktionskrav,
menar att även produktion av ""utdata"" är ett
funktionskrav som borde ha beaktats. På detta område föreligger kraftiga stordriflfördelar.
Några inslanser kommenterar den värdering av olika
strukturer som finns i rapporten. Datainspektionen finner den i rapporten
förordade "formeln"" för jämförelse mellan olika altemativ enkel
och lättfattlig. Den bedöms dock vara väl grov för att kunna användas i prakliska
fall och sägs ge ett skenbart intryck av objektivitet. Den kan vara till hjälp
som metodbeskrivning. Vad gäller rapportens resonemang om integritets- och säker-hetsfrägoma
kan datainspektionen insiämma i det principiella resonemanget. Inspektionen framhäller
dock att riskema för den personliga integrileten till stor del är beroende av
systemens sårbarhet. Enligt inspektionen bör konsekvens- och effektanalyser av
olika altemativ med avseende på deras sårbarhet göras betydligt mer ingående
än vad rapporten ger uttryck för innan man tar ställning i ett konkret fall.
Inspektionen anför i sammanhanget att en starkt centraliserad och/eller
integrerad systemstruktur kan medföra stora olägenheter från
sårbarhetssynpunkt.
Även riksjörsäkringsverket lar upp säkerhetsfrågoma. Dessa
måste enligt verket uiredas och preciseras bätire innan man kan la ställning
till olika modeller. Verkei framhåller vidare alt det inte framgår tillräckligt
klart atl riksåtkomst medför starkt ökad komplexitet i systemen och alt
tekniken lör ""distribution"" av datorkraft f. n. är
relativt outvecklad och oprövad.
Synpunkier framförs vidare på behandlingen av de
ekonomiska aspekterna. Postverket och riksrevisionsverket (RRV) ifrågasätter
kostnadsberäkningarna för de olika alternativen. Enligt RRV är de grova och
endast av begränsat värde som vägledning för beslut. Bl. a. saknas vissa
poster. Även FRI har invändningar. Kostnaderna för olika alteraativ ställs
samman trots att altemativen inte har något inbördes samband.
3 Datalagstiftningskommittén
Datalagstiftningskommittén (Ju 1976:05), DALK, har som
tidigare (avsnilt 3.2) redovisats, bl. a. fått i uppdrag att göra en översyn
av dalalagen och att uireda frågan om förstärkning av offentlighetsprincipen i
fråga om ADB-upplagningar. DALK behandlar i sitl delbetänkande Personregister -
Datorer - Integritet (SOU 1978: 54) även frågor rörande hur dalordriften bör
organiseras i statsförvaltningen. DALK knyter i sitl belänkande i stor utsträckning
an till DASK:s behandling av frågan samt datainspektionens remissyttrande
däröver.
DALK anser alt frågan om hur man i del enskilda fallel
bygger upp ett register har ett, i jämförelse med andra aspekter, begränsat iniresse
från
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5 211
integriletsskyddssynpunkl. Den saknar dock inte all
betydelse i sammanhanget.
DALK delar DASK:s och datainspektionens uppfattning atl
det altemativ till nuvarande systemstruktur som DASK benämnt "central
blandad drift"" är uppenbart ofördelaktigare än nuvarande ordning. DALK
vill vidare instämma i DASK:s och datainspektionens uppfattning att inte heller
alternativet "regional blandad drift"" kan antas innebära
fördelar från integriletsskyddssynpunkl jämfört med nuläget. Ett skäl fördenna
bedömning är alt man totalt sett samlar myckel djupgående information om varje
registrerad individ på ett och samma ställe, varigenom bl.a. risken föratt
utomstående genom otillbörligt förfogande eller av misstag får del av den
totala informalionen om den registrerade ökar. Vad gäller det alternativ DASK
har betecknat "regional specialiserad drift" skulle fördelen från integriletsskyddssynpunkl
jämfört med nuvarande ordning vara att antalet registrerade personer i varje
register minskar. DALK instämmer i uppfattningen att detta kan innebära ett
ökat integritetsskydd. Fördelen blir dock enligt DALK:s mening inte så
betydande att den kan motivera ett generellt ställningstagande för regionalisering.
DALK delar sammanfattningsvis uppfattningen att det inte
är möjligt att en gång för alla generellt slå fast atl en regional
systemstruktur bäst gagnar integritetsskyddsintresset. DALK instämmer atl denna
fråga bör bedömas för varje ADB-syslem för sig. Om denna bedömning i det
enskilda fallel pekar på en central struktur är enligt DALK:s mening altemativet
"central specialiserad drift"" del alternativ som kan förordas.
Om bedömningen i stället pekar på en regionaliserad struktur är alternativet
""regional specialiserad drift"" det alternativ som från DALK:s
utgångspunkt kan förordas.
DALK påpekar vidare alt det kan finnas andra skäl än
integritetshänsyn som i ökande grad lalar för en regionalisering av de statliga
datasystemen, t.ex. säkerhets- och särbarhetsaspekter.
4 Sårbarhetskommittén
Mot bakgrund av den ökande användningen och beroendet av ADB-teknik
tillsatte regeringen, som tidigare (avsnilt 3.3) har redovisats, sårbarhetskommitlén
eller SÅRK (Fö 1977:02) med uppgifi atl utreda frågan om datasystemens sårbarhet
och att föreslå ålgärder i syfte alt minska denna. SÅRK har nyligen publicerat
en delrapport med titeln ADB och samhällets sårbarhet.
Några frågor och synpunkier av särskilt iniresse för hur
datordriften skall organiseras, eller om man så vill hur systemstrukturen skall
utformas, i statsförvaltningen skall här beröras.
SÅRK konstaterar vidare att olika datasystem är
integrerade och beroende av varandra på olika sätt. Bl. a. förekommer i dag
ett omfattande in-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 5 212
handlingar, katastrofer och olyckshändelser m. m. Den
andra omfattar sådana fakiorer som ligger mer eller mindre inbyggda i själva datorulnytljan-det.
t.ex. dalordrifiens koncentration, beroendet av kompetent personal och bistånd
från ullandel.
De mest betydande sårbarhetsfaklorerna är enligt SÅRK:s
uppfattning beroendet av utlandet i fråga om komponenter, reservdelar, service m.
m., den stora koncentrationen geografiskt och funktionellt, beroendet av nyckelpersoner
för datordriften samt risker som hänger samman med vissa lyper av
registerinnehåll.
Vad gäller koncentration av ADB-driften skiljer SÅRK på
geografisk och funktionell koncentration. Med geografisk koncentration menas
stor ansamling av datorkraft till vissa områden. Med funktionell koncentration
avses stora centrala system eller stora servicebyråer med central drift och
många kunder. SÅRK konstaterar att både geografisk och funktionell koncentration
förekommer i betydande omfattning och finner att en ökad -funktionell och geografisk
- spridning av datorkraften kan ha betydande fördelar från sårbarhetssynpunkt.
Som skäl nämns bl.a. att utslagningen av en mindre enhet aldrig kan få lika
förödande följder som utslagningen av ett stort cenlralt system. Vad gällerden
geografiska spridningen ger den fördelar framför allt i en krigs- eller
beredskapssituation.
SÅRK konstaterar vidare att olika datasystem är
integrerade och beroende av varandra på olika sätl. Bl. a. förekommer i dag
ett omfattande informationsflöde mellan olika system. Informationulbyte sker
redan nu genom s. k. dator lill datorförbindelse. Detla kommer att bli allt
vanligare. Från sårbarhetssynpunkt innebär denna form av beroende att skador,
störningar eller felaktigheter i ell system får negativa återverkningar i en
rad andra. En annan form av systemberoende har uppkommit genom atl olika system
för att kunna kommunicera med varandra måste tillämpa samma procedurer och
standarder i en rad avseenden. Integrationen och beroendet kan bl. a. lill
följd av den framlida utvecklingen främst på kommunikationssidan komma alt
öka.
Vad gäller de risker som vissa typer av registerinnehåll
kan föra med sig pekar SÅRK på vissa risker i samband med befolkningsregister.
Vid olika krigs- och krissituationer kan sådana regisier vara ett hjälpmedel
för en angripare att nå kontroll över befolkningen och att plocka fram
nyckelpersoner av olika slag. Detta gäller framför allt om ett flertal
register kan sam-bearbelas. SÅRK konstalerar aU i dalalagen (1973:289) har införts
en till-läggsbestämmelse (§3 a) som kan bidra till att minska spridningen av befolkningsregister
men att en del sådana regisier likväl kommer att finnas kvar.
SÅRK pekar vidare på att vissa register kan innehålla så
känslig personinformation att de kan ha intresse från sårbarhetssynpunkt.
Sådan registerinformation kan i orätta händer användas för obehöriga
påtryckningar av olika slag.
Prop. 1978/79:121 Bilaga 5 213
En annan lyp av innehållsmässigt känsliga regisier är
sådan som innehåller företagsuppgifter och liknande information. Bl. a.
påpekas atl ett stort antal myndigheter har rätl att inhämla i princip alla de uppgifier
de anser sig behöva för sin verksamhet. Under senare är har därför allt större
mängder företagsdala lagrats i offentliga datasystem. Annan känslig information
är bl. a. uppgifter om vägnätet (vägar, broar, etc), som finns lagrad i
vägverkets databank.
SÅRK behandlar även riskerna med funktionellt känsliga
system. Ett stort antal viktiga samhällsfunktioner är datoriserade. Som exempel
nämns bl. a. riksförsäkringsverkels olika regisier, som används för att administrera
ett omfaUande ekonomiski trygghetssystem, bankverksamheten där betalningsströmmama
alltmer har datoriserats, varuhandeln med datorstödd distribution,
lagerhållning elc. Vidare nämns syslem för pro-cessiyming där datorerna används
för övervakning och styrning av produktionsprocesser. Stömingar i syslem av nu
nämnt slag kan snabbt ge effekter av olika slag i berörda verksamheter.
Enligt SÅRK:s bedömning är sårbarheten f. n. oacceptabelt
hög. Motåtgärder måste därför vidlas.
SÅRK har funnil atl katastrofplanering saknas eller är
bristfällig hos många ADB-användare. Åtskilligt återstår därför all göra för
att skapa en tillfredsställande katastrofberedskap. 1 syfte all förebygga
katastrofer bör bl. a. en riskbedömning ske vid lokalisering och byggnation av
datacentraler. Vidare bör sörjas för säkerhet i fråga om telekommunikationer
och elförsörjning.
Vad gäller krigssituationer är, enligt SÅRK:s uppfattning,
flyttning av stora daiorer lill krigsuppehållsplalser praktiskt laget omöjlig.
Även överflyttning till annan anläggning är förenad med en rad problem.
Användning av smådatorer och en utspridning av datorkraften innebär därför en
lägre grad av sårbarhet vid övergång lill krigsorganisationen. Planläggning
inför en krigssituation bör omfatta rutiner för förstöring eller undanskaffande
av datorer och datalagrad information för att förhindra fientlig åtkomst.
Ell första steg i arbetet all motverka sårbarheten är
enligt SÅRK atl försöka nå ett allmänt medvetande om de sårbarhetsproblem som
finns. Vidare anses övergripande riktlinjer för datoranvändare från
statsmakternas sida vara ofrånkomliga om man skall komma lill rätta med
sårbarhetsproblemen.
En viktig fräga är enligt SÅRK vilket allmänt synsätt man
bör anlägga pä systemstrukturen. SÅRK anser att en slrävan bör vara att för
framtiden begränsa fortsatt koncentration och integration och i stället pröva
lösningar med en utspridning av databehandlingen. Möjligen kan vissa gmndprinciper
formuleras i syfte atl begränsa systemens inbördes beroende till ett minimum
och garanlera atl varje syslem endast efter särskild och noggrann bedömning
används för annal än sitt ursprungliga syfte. Ett led i en ändrad struktur bör
vara en geografisk utspridning av datacentraler.
Prop.
1978/79:121 Bilaga 6 215
Bilaga
6 Bilaga till kap. 9
Anskaffning och nnansiering av ADB-utrustning
Innehållsförteckning
1
Datasamordningskommitléns
betänkande............... 216
2
Remissyttranden..............................................
218
Prop. 1978/79:121 Bilaga 6 216
1 Datasamordningskommitténs betänkande
Datasamordningskommitlén (DASK) konstalerar i sill
slutbetänkande ADB och samordning (SOU 1976: 58, kap. 14) aU anskaffningen av ADB-utrustning
hittills har ansetts ha stor betydelse för samordningen på ADB-området.
Anskaffningen är nämligen ett viktigt instrument för att få till stånd den
dimensionering och sammansäitning och del utnyttjande av databehandlingskapaciteten
som totalt sett anses mest lämplig. Vidare är samordnad anskaffning ell sätt
att gemensamt utnyttja den lekniska och annan expertis som behövs för
utvärdering och köp av ADB-utrustning.
DASK behandlar frågan om behovei av centraliserad anskaffning
i statsförvaltningen även i framtiden samt i vad mån och på vilket sätt
nuvarande ordning härvidlag bör ändras och eventuellt även utsträckas till
andra delar av den offentliga sektorn.
Den grundläggande frågan är enligt DASK om man bör ha kvar
den samordnade anskaffningen i den egentliga statsförvaltningen och - om så är
fallet - om det finns skäl atl göra några förändringar inom den nuvarande
ordningen.
DASK anser alt övervägande skäl talar för att den
nuvarande ordningen med samordnad anskaffning, finansiering och förvaltning av ADB-utrustning
inom statsförvaltningen behålls och alt statskontoret även i fortsättningen
svarar för dessa uppgifter. Ett skäl för alt behålla den nuvarande ordningen är
alt anskaffning av ADB-utrustning fortfarande ofta innebär stora kostnader.
Ett annal skäl för samordnad anskaftning är att det ger
bättre möjligheter att påverka ADB-utrustningens egenskaper och sammansättning
i statsförvaltningen. Bl.a. kan tillses att utrustningen på olika håll är enhellig
(kompatibel), tillämpar siandarder, uppfyller vissa kvalitetskrav m. m.
Ett tredje skäl för samordnad anskaffning är behovet av
kvalificerad teknisk, ekonomisk och juridisk expertis för en rad uppgifter i
samband med anskaffningen.
Inte heller när det gäller formen för finansiering av ADB-utrustning
har DASK funnit skäl att frångå nuvarande ordning. Anskaffning av ADB-utrustning
innebär fortfarande många gånger jämförelsevis stora investeringskostnader för
vilka datamaskinfonden utgör en lämplig finansieringsform. Även i övrigt anser
DASK all de skäl som anfördes vid datamaskinfondens inrättande alltjämt är
giltiga.
Enligt DASK finns dock vissa problem och oklarheter
rörande den samordnade anskaffningen. Ett problem gäller vilka objekt eller typer
av ADB-utrustning som bör omfattas av den samordnade anskaffningen över
datamaskinfonden. Problemet hänger samman med svårigheterna att avgränsa ADB-utrustning
från annan utrustning. Detla medför i sin tur alt del i vissa fall råder
tveksamhet om en anskaffning skall klassificeras som da-toranskaffningsärende
och finansieras över datamaskinfonden eller om anskaffningen skall ske i annan
ordning.
Prop. 1978/79:121
Bilaga 6 217
DASK
anser att en klarare avgränsning behöver göras av de objekt eller typer av
utrustning som skall anskaffas över datamaskinfonden. DASK föreslår alt avgränsningsfrågorna
utreds och gällande bestämmelser ses över. Utredningsarbetet bör uppdras åt
statskontoret och riksrevisionsverket.
Andra
problem gällerden lämpliga arbets- och ansvarsfördelningen mellan
statskontoret och försvarets ralionaliseringsinslilui å ena sidan och driftmyndighetema
å den andra. DASK anseratt statskontoret även i fortsättningen skall ha beslulsansvarel
för anskaffningen av ADB-ulruslning över dalamaskinfonden. Inom ramen för detta
bör dock driflmyndigheter-nas ställning stärkas på flera sätt. De bör i många
fall kunna svara för en större del av arbetet i samband med anskaffningen än f.
n. En formell ändring som bör vidtas är att statskontorets beslul skall fattas
försl efter samråd med driftmyndighet.
Vidare
bör statskontoret, där så är lämpligt, få möjlighet all delegera beslutsrätten.
DASK anser alt delegeringen bör ske från fall till fall med hänsyn till bl. a.
anskaffningamas karaktär, typ av utrustning, beprövad erfarenhet av viss
utrustnings lämplighet för avsedd användning och driftmyndigheternas
kompetens. Även i de fall beslutsrätten delegerats skall statskontoret
fortfarande svara för alt anskaffad utrustning redovisas över datamaskinfonden.
En
annan fråga som DASK har övervägt är regeringens prövning av anskaffningsärenden
vars värde överstiger 300000 kr. DASK anser att planeringen när det gäller
användning av ADB bör förbättras. Innan förbättringar härvidlag kommit till
stånd börenligt DASK regeringens prövning kvarstå.
Nuvarande
beloppsgräns faststäUdes år 1969. En höjning av beloppsgränsen åtminstone
motsvarande den förändring av den allmänna prisnivån som ägl rum sedan dess
kan te sig naturlig. DASK är dock inle beredd att föreslå en ändring av den
beloppsgräns under vilken anskaffningsbeslut normalt inte behöver underställas
regeringens prövning. DASK anser i stället att denna fråga bör behandlas i den uiredning
rörande objekten för den samordnade anskaffningen som föreslås.
Enligt
DASK föreligger vidare vissa problem rörande avskrivningstidens längd och om
avgifter till dalamaskinfonden skall uttas för redan avskriven utrustning som
fortfarande används. Så sker i regel inle f.n. Frågan om avgifier för
avskriven utrustning hänger i sin tur delvis samman med frågan om
avskrivningstidernas längd för olika typer av utrustning. DASK anser att principema
för avgifternas bestämmande bör ingå i den föreslagna ulredningen.
DASK
behandlar även frågan om och i så fall på vilkel säll den samordnade
anskaffningen av ADB-utrustning kan ulvidgas till atl omfatta även andra delar
av den offentliga sektom. En sådan utvidgning ligger nära till hands när del
gäller de statliga affärsdrivande verken men är i viss ut-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 6 218
sträckning möjlig även när det gäller riksdagens verk, de
statliga bolagen, kommunerna och landstingen.
DASK föreslår att det föreskrivs att affärsverken skall ge
statskontoret tillfälle att yttra sig före beslut om anskaffning av sådan ADB-utrustning
som för andra statliga myndigheler anskaffas över statens datamaskinfond och om
avyttring av sådan utrustning. Affärsverken föreslås vidare åläggas att
fortlöpande informera statskontoret om ej utnyttjad datorkapacitet för
administrativ och teknisk-vetenskaplig databehandling.
DASK föreslår vidare att i slalskonlorels uppgifier skall
ingå att på uppdrag och mol ersältning ulföra tjänster i samband med
anskaffning av ADB-utrustning för kommuner, landsting, riksdagens verk och
statliga bolag.
2 Remissyttranden
Flera remissinstanser, bl.a. försvarets
rationaliseringsinstitut (FRI), statskontoret, statistiska centralbyrån (SCB),
datamaskincentralen för adminisiraiiv databehandling (DAFA), riksskatieverkei
(RSV), siaiens naturvårdsverk, statens industriverk och samarbetsorganet Jör
rättsväsendets informationssystem. delar i slort DASK:s inställning vad avser
samordnad anskaffning av ADB-utrustning, dvs. att den samordnade anskaffningen
och förvaltningen av ADB-utrustning skall behållas, atl statskontoret även
fortsättningsvis skall svara för dessa uppgifter samt att finansieringen av ADB-utrustning
skall ske över statens datamaskinfond.
DASK konstalerar atl det finns vissa svårigheler att
avgränsa vilken ADB-utrustning som skall omfattas av den samordnade
anskaffningen. DASK föreslår därför att avgränsningsfrågoma utreds. De flesta
remissinstanser som yttrat sig i denna fråga tillslyrker den av DASK
föreslagna utredningen.
Statskontoret menar att del även från budgetmässiga utgångspunkier
är önskvärl alt man preciserar när investeringar i ADB-utrustning får finansieras
på annat sätt än över datamaskinfonden. Verket påpekar alt vissa myndigheter
inom t.ex. högskoleseklom disponerar medel som kan utnyttjas för investeringar
i ADB-utrustning och att vissa utrustningar (t. ex. vissa terminaler) är så
billiga, att det tycks onödigi atl uinyttja fonden och periodisera kostnadema.
Vidare framhåller verket atl fonden har utnyttjats för att finansiera
programvara och alt detta torde bli allt vanligare framdeles. Fonden bör dock
inte användas för alt finansiera programmering och systemarbete. Programvara
bör enligt statskontoret ingå i den samordnade anskaffningen av ADB-utrustning.
Man bör därvid överväga särskilda föreskrifter om samråd med statskontoret vid
anskaffning av programvara över vissa belopp, t. ex. genom komplettering av
rationaliseringsförordningen.
Prop. 1978/79:121 Bilaga 6 219
Samarbetsorganet för rätlsväsendels informalionssyslem
anser att även lextbehandlingsutrustning bör kunna anskaffas över fonden.
Statskontoret kan då få den sakkunskap som krävs för att verket skall kunna ge
myndigheter råd i fråga om inköp av sädan utrustning.
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) framhåller atl
datorutrustning principiellt inte bör betraktas och behandlas annoriunda än
andra hjälpmedel lör utbildning och forskning. Det är en naturiig och positiv
utveckling att fördelarna med anskaffning av datorer vägs mol fördelarna med
anskaffning av annan apparatur. Nyttjarna bör därför ha ett direkt och
avgörande inflytande på valet av utrustning. UHÄ har ingel atl erinra mol den
föreslagna översynen.
Flera myndigheter inom försvarssektom behandlar de
särskilda gränsdragningsproblem som föreligger för försvarels del. Försvarets
materielverk framhåller därvid alt del inom försvarsmakten sedan lång lid
tillbaka har varit naturligt att se ADB-utmstningar som integrerade delar i
vapen-, stridslednings- och sambandssystem. Anskaffning av sådan utrustning åvilar
materielverket, som redan i dag anser sig ha erforderlig kompetens och
erfarenhet för anskaffning av minidatorer även för andra ändamål inom hela försvarel.
En uppdelning av anskaffningsansvaret för olika lyper av datorutrustning kan
leda till en svårhanterlig gränsdragning. Materielverket anser att man bör
utreda hela frågan om anskaffning av datorutrustning för försvaret och alt
materielverket bör ingå i en sådan utredning.
Försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) påpekar alt
gränsdragnings-problemen t. v. lösts så alt anskaffningen sker i samarbete
mellan FRI, statskontoret och materielverket enligt ordinarie ruliner men med
den skillnaden att materielverket deliar aklivi i arbetet. Enligt FRI har detta
förfaringssätt den fördelen alt man vid arbete med kravspecifikalioner och
utvärderingar kan dra nytta av både institutets kompetens beträffande anskaffning
av generella datorer och materielverkets motsvarande kompetens rörande
anskaffning av komplicerade elektroniska vapen- och stridsledningssystem. Mol
bakgrund av de motstridiga uppfattningar som finns inom försvaret tillslyrker
dock FRI den föreslagna utredningen. Det är väsentligt atl FRI och
materielverket får tillfälle all medverka. Utredningen tillslyrks även mot
bakgrund av de gränsdragningsproblem som finns vad avser t. ex.
kontorsutrustning.
Även överbejälhavaren anser atl en uiredning bör komma
till siånd och genomföras förutsättningslöst och på tillräcklig bredd. 1 denna
utredning bör överbefälhavaren vara representerad.
Frågor om arbetsfördelning och delegering i
anskaffningsärenden berörs av flera remissinstanser, bl.a. datamaskincentralen
för administrativ databehandUng (DAFA) och riksskatteverket. De ansluter sig i
huvudsak lill DASK:s uppfattning att driftmyndighetema även i formellt
hänseende bör ges ökat ansvar.
Trafiksäkerhetsverket (TSV) anser atl man måsle skilja på
två faser i för-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 6 220
beredelsema inför anskaffning av datamaskinen utrustning.
Den första fasen är kartläggning och analys av behov och fastställande av
ambitionsnivå. Om det gäller mer omfattande frågor bör statskontoret anlilas i
enlighet med rationaliseringsförordningen (1975:567). Den andra fasen är
utvärdering av tillgänglig teknik och upphandling. I denna fas bör de
grundläggande fömtsättningama som slagits fast tidigare normall inte tas upp
till fömyad prövning, särskilt inte när det gäller komplelleringsanskaffningar
till system i drift. Ofta är liden knapp vid sådana tillfällen och det
ackumulerade värdet av nedlagda resurser stort. Driftmyndigheler och andra
måste ha möjlighet att överblicka tidsåtgången och i någon mån förutse
statskontorets åtgärder. Mot bakgrund av detta anser TSV att statskontorets
roll som samordningsorgan i planeringsfrågor och ansvarig för upphandling av datorutrustning
klargörs och preciseras ytterligare.
Statskontoret delar DASK:s åsikter i fråga om
arbetsfördelning och delegering. Beslutsrätten bör kunna delegeras från fall lill
fall beroende på anskaffningens karaklär, utrustning och driftmyndighetens
kompetens m. m. Behov av utrustning måste dock anmälas till fonden så att uirustningen
redovisas över denna.
Även statistiska centralbyrån anser atl anskaffning av komplelterande
utrustning bör kunna delegeras. Finansiering bör dock som hittills ske över
datamaskinfonden.
Riksrevisionsverket menar att driftmyndighetens ställning
vid anskaffning bör stärkas, bl. a. mot bakgrund av driftmyndighelens ansvar
för lönsamheten i tillämpningarna. Verket anser också att det finns skäl att
se över utvärderingsmetodiken så att en bättre bedömning av maskinleverantörers
åtaganden och funktioner vid sidan av maskinvaran skall kunna göras.
Frågan om att eventuellt höja den beloppsgräns över vilken
anskaffningsärenden skall underställas regeringens prövning berörs av ell fålal
remissinstanser. DAFA och styrelsenför universitetens datamaskincentraler
anser atl beloppsgränsen bör höjas molsvarande ökningen i den allmänna
prisnivån. Utrustningsnämnden för universitet och högskolor anseratt beloppsgränsen
ulan större olägenheter t. v. kan vara oförändrad.
Andra frågor som endast ett fåtal remissinstanser
behandlar är om avgifter till dalamaskinfonden skall uttas för redan avskriven
utrustning samt principema för avgifternas bestämmande. Statskontoret tillslyrker
att av-giftsprincipema utreds som DASK föreslagit. Problemen är emellerlid inte
begränsade till frågan om hur avgifterna skall beräknas. Statskontoret menar atl
frågan sammanhänger med vilka krav som allmänt bör ställas på
kostnadsredovisningen inom statsförvaltningen.
Styrelsen för universitetens datamaskincentraler anser atl
ADB-ulruslning i princip skall avskrivas över nyttjandetiden och avvisar
tanken på "överavskrivning". Enhetliga principer när det gäller
beräkningen av fondavgifter och kostnadsredovisning i statsförvaltningen bör
eftersträvas.
Prop.
1978/79:121 Bilaga 6 221
Styrelsen har inget att invända mot DASK:s förslag att
möjligheterna till obligatoriskt samråd vid bestämmandet av fondavgifter
utreds. Samråd med statskontoret skulle i delta avseende vara fördelaktigt för
styrelsens del.
DASK:s
förslag i fråga om att samordningen av anskaffning av ADB-utrustning i vissa
avseenden skall vidgas lill alt även gälla affärsverken m. fl. behandlas bl. a.
av postverket, televerket, statens järnvägar och statens vaitenjällsverk.
Dessa är över lag negativa till DASK:s förslag. Verken avstyrker ett
obligatoriskt samrådsförfarande med hänvisning lill att della skulle leda lill
ökad byråkrati. Däremot är flera av verken posiliva till atl statskontoret släller
sin kompetens i anskaffningsärenden till förfogande på konsultbasis.
Statskontoret
tillstyrker i huvudsak DASK:s förslag på denna punkt. De argument som anförs
för att tillämpa nuvarande ordning inom den egentliga statsförvaltningen anses
ha viss bärkraft även i fråga om affärsverken. Verket anser dock atl del bl. a.
av resursskäl inte är lämpligt all nu låta den samordnade anskaffningen omfatia
affärsverken.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1978/79:121
Bilaga 7
223
Bilaga
7
Bilaga
till kap. 10 Metodstöd, informations- och erfarenhetsförmedling m.m.
Innehållsförteckning
1................................................................ Datasamordningskommitténs
betänkande och remiss
yttranden .................................................... 224
I.
I Betänkandet............................................... 224
1.2
Remissyttranden........................................... 225
2 Uppdraget
lill riksrevisionsverkei, statskontoret
och
försvarets rationaliseringsinstitut................. 226
2.1
Ledningsgruppens rapport .............................. 226
2.2
Myndigheternas synpunkter.............................
228
Prop. 1978/79:121
Bilaga 7 224
1
Datasamordningskommitténs betänkande och remissyttranden
1.1
Betänkandet
Datasamordningskommitlén
(DASK) konsiaterar i sitt slutbetänkande ADB och samordning (SOU 1976: 58 kap.
10), bl. a. på grundval av en invenlering av metoduivecklingsprojekt i den
offentliga sektom, atl möjlighelema till samordningsvinster på metodområdet är
begränsade när det gäller själva utvecklingsarbetet. Däremot bör betydande
samordningsvins-ler kunna göras genom att underlätta val och tillämpning av
befintliga metoder på ADB-områdei. Den samordning det här är fråga om innebär
främst all inventera i vad mån det finns meioder, tekniker o. d. tillgängliga
på olika områden, utvärdera under vilka förhållanden (för vilka ändamål, i
vilka situationer osv.) metoderna är lämpliga samt sprida kunskap om dem och
deras användning. I detta arbele ingår att systematisera och dra nytta av redan
befintliga kunskaper och gjorda erfarenheter i förvaltningen.
Fördelarna
med denna typ av samordning är enligt DASK bl. a. att användarna ofta får ett
kvalitativt bättre underlag för val av metoder samtidigt som de i stor
utsträckning slipper arbetet med atl söka efter och ulvärdera tänkbara
metoder. Vidare kan härigenom lilllämpningen av befintliga meioder underiättas
och effektiviseras. I den mån denna typ av samordning leder till att samma
metoder används och att de tillämpas på samma sätt, bör det också underiäita
för personalen att byla arbetsplats. Kortare omslällningstider kan i sin lur
medföra ökad effektivitet och lägre kostnader.
1
arbetet med atl ulvärdera meioder på ett område kan det många gånger ingå all
försöka fastställa vilka krav som i olika avseenden måste eller bör uppfyllas.
Det kan t. ex. vara önskvärl all föreskriva vissa minimikrav som metoder skall
uppfylla för alt kunna komma i fråga på olika områden eller att direkt
föreskriva eller rekommendera vissa metoder och de sätt på vilka de skall
tillämpas. I samband med samordning av här berört slag kommer det sannolikt
även att visa sig finnas behov att atl initiera insatser för ny-och
vidareutveckling av metoder.
Särskilt
när det gäller att underlätta val och tillämpning av metoder är det viktigt att
noga överväga formerna för hur information om tillgängliga metoder och deras
användning kan spridas. Sådan informationsspridning och erfarenhetsförmedling
kan ske t. ex. via handböcker, kurser, föreläsningar, seminarier och artiklar
i facktidskrifter. Formen måste väljas med hänsyn till vilka metodfrågor del
gäller, vilken avnämargrupp det är fråga om osv. Det är angeläget alt de som
utvecklar och använder ADB kontinuerligt har möjlighel att ställa frågor och
få råd i metodfrågor.
Möjlighetema
till samordning på metodområdet är inte begränsade till statsförvaltningen och
den offentliga sektorn. Samarbete och samordning mellan den offentliga och den
privata sektom sker redan i dag på detta om-
Prop.
1978/79:121 Bilaga 7 225
rade, bl. a. inom Sveriges Standardiseringskommission och intresseorgani-sationsema
på ADB-området.
DASK anser sammanfattningsvis att samordningen på
metodområdet i första hand bör inriklas på att utvärdera, bevaka och sprida
information om tillgängliga metoder och deras användning och, där så är möjligl
och lämpligt, ulfärda rekommendalioner och anvisningar om val och lillämpning
av metoder. Vid behov bör man därutöver även satsa resurser på vidareutveckling
och praklisk anpassing av generellt användbara meioder.
Med hänsyn lill den offenlliga förvaltningens storlek och
skiftande behov går det enligt DASK inle all begränsa samordningsarbetet till atl
avse endast några metodområden ulan en bred fortlöpande bevakning och uppföljning
är nödvändig. Av praktiska och resursmässiga skäl blir man dock tvungen att
prioritera och göra relalivi stora insaiser på vissa områden. DASK anser alt
särskilda insatser behövs pä följande områden:
-
metoder för syslemutvecklingsarbetet
-
generellt
användbara programvaror -dokumentation av ADB-syslem
-
kalkylering av ADB-projekt
-
säkerhelsmeloder
vid användning av ADB
-
dalakommunikation
-
utvärdering av
datorutrustning
DASK behandlar även vad som bör göras på olika områden.
DASK framhåller vidare alt arbete redan har bedriviis inom flera av dessa områden,
bl. a. av statskontoret.
DASK anser atl de insatser som statsförvaltningen och den
offentliga sektom i övrigt lägger ned på ulvärdering och bevakning av och
information om meioder o.d. bör ökas. Det är visseriigen svårt atl i
ekonomiska termer ange värdel av insatser av här berörl slag. För ökade
insatser talar dock bl. a. alt syslemutvecklingskosladerna svarar för en allt
större andel av de totala kostnadema för ADB-syslem och alt det på många
områden finns ett växande antal alternativa meioder som det ofta kan vara svårt
att välja emellan. DASK har även del beslämda intrycket all de rapporter och
resultat i övrigt som framkommil i de projeki av denna typ som statskontoret
bedrivit varit efterfrågade och tillgodosett ett verkligt behov.
Samordningen när det gäller att utvärdera, bevaka och
sprida information om meioder på ADB-området och att utfärda rekommendationer
och anvisningar om val och tillämpning av metoder bör enligt DASK:s mening i
första hand vara en uppgift för statskontoret som centralt rationaliserings-
och samordningsorgan.
1.2 Remissyttranden
Många remissinsianser instämmer i DASK:s synpunkter när
det gäller samordning i fråga om meioder och tekniker. De anser också att det
är 15 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 121
Prop. 1978/79:121 Bilaga 7 226
angeläget med ökade insatser på områdel. Sådana
remissinstanser är centralnämnden för fastighetsdata, statens vägverk,
statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket,
samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem, styrelsen för teknisk utveckUng,
Svenska kommunförbundet samt, i ett gemensamt yttrunde Riksdataförbundet,
Svenska Dataföreningen och Svenska samfundet för informationsbehandling.
Enligt statens vägverks erfarenheter är statliga
myndigheter mycket intresserade av kunskaps- och erfarenhetsutbyte i
metodfrågor. Verket menar att statskontoret skulle kunna ge administrativt
stöd vid ett sådant utbyte. Statskontoret skulle då på ett enkelt sätt kunna
fånga upp krav och förväntningar på samordningsfunktionen samtidigt som
inriktningen och prioriteringen av utvecklingen av metoder och tekniker i ett
tidigt skede skulle kunna förankras hos myndighetema.
Statskontoret framhåller att erfarenhetsutbyte i metodfrågor
måste vidgas till att omfatta även affärsverk och privat industri. Verket har
under senare år inriktat sina insatser på området i huvudsak på det sätt som
DASK föreslår. Ytteriigare insatser kräver atl resurser tillförs för detta
ändamål.
Insatser för att öka metodanvändningen och vidareulveckla
metoderna kan enligt i?i?V.s bedömning leda till betydnade
effektivitetsvinster. RRV betonar att insatserna på metodområdena måste
inriktas på alt få fram praktiskt användbara rekommendationer, råd och
anvisningar. Det stöd som finns i litteratur m. m. om metoder och tekniker för
utvecklingsarbetet är inte tillräckligt praktiskt inriktat och koncist. RRV
pekar även på vikten av att i metod- och tekriikfrågor utnyttja den kompetens
och den erfarenhet som finns inom universitet och högskolor, branschorganisationema
samt Sveriges Standardiseringskommission.
Flera av remissinstansema kommenterar vidare vad DASK
säger om enskilda metodområden. Frågan om generellt användbara programvaror,
inkl. remissinstansemas synpunkter härpå, har tidigare behandlats (kap. 7 och
bilaga 4). Flera remissinstanser delar DASK:s uppfattning att åtgärder bör
vidtas vad gäller dokumentation av ADB-system och ekonomisk kalkylering.
2 Uppdraget till riksrevisionsverket, statskontoret och
försvarets rationaliseringsinstitut
2.1 Ledningsgruppens rapport
Frågoma om metodslöd har ägnats stor uppmärksamhet även i
del utredningsarbete rörande planering, styming och samordning av ADB-verksamheten
som på regeringens uppdrag har utförts av riksrevisionsverket,-statskontoret
och försvarets rationaliseringsinstitut och som har redovi-
Prop. 1978/79:121
Bilaga 7 227
sats
i den s. k. ledningsgruppens rapporl (avsnilt 2.4 i proposilionen). Flera av
problemen på ADB-området, bl. a. höga utvecklings- och driftkostnader och långa
projektlider, beror enligt ledningsgruppen på brister i de metoder som används
i arbetet eller del sätt på vilket metoderna används.
Metodområdet
kan delas upp på dels metoder i samband med utveckling och genomförande av ADB-system,
dels metoder i samband med driften vid datacentralerna. Dessutom finns vissa
metodområden, bl. a. kalkylering och ADB-säkerhet, som inte enbart kan föras lill
endera kategorin utan bör ses som övergripande områden.
Det
kan enligt ledningsgruppen konstateras att det finns stora behov av åtgärder
för alt underlätta val och lillämpning av metoder och tekniker. Behovet av insaiser
på melodområdet ökar dessulom efter hand som ADB-verksamheten ökar i omfattning
och den lekniska utvecklingen gör lillgänglig teknik allt svårare att
överblicka och bedöma. Gemensamma insatser lorde i framtiden bli nödvändiga
för all arbetet med metodfrågorna inte skall bli alltför resurskrävande.
Centralt
bedrivna och för slatsförvaltingen gemensamma insatser avseende utveckling och
användning av meioder inom ADB-området tjänar enligt ledningsgruppen flera
syften. De medverkar lill allmän kompetensuppbyggnad och förbäitrad
framförhållning. Anvisningar om metoder är vidare av betydelse för stymingen
och samordningen på området. Genom att anvisa lämpliga metoder kan man nämligen
se till att ADB-verksamheten i berörda avseenden bedrivs på ett enhetligt eller
likartat sätt. Centrala insatser medverkar också lill atl kostnadema för att
söka bland och lära sig meioder minskar lolalt selt i statsförvaltningen.
Sådana insatser bör också bidra till en gemensam referensram och därigenom
underlätta erfarenhetsutbyte och för personalen alt byta arbetsplats.
Ansvaret
för gemensamma insaiser på melodområdet i statsförvaltningen bör enligt
ledningsgruppen även i fortsättningen i första hand åvila de centrala ralionaliseringsorganen,
dvs. statskontoret och FRI. Dessa bör därför alltid ha särskilda resurser för
bevakning, utvärdering och informationsspridning inom viktiga melodområden.
Det är angelägel alt de centrala ralionaliseringsorganen samarbeter på
metodområdet. Alla insatser på ceniral nivå behöver emellertid inle ske inom
dessa organ. Deras arbete bör delvis i stället inriktas på att samordna det
arbete med melodfrågor som bedrivs på olika håll i statsförvaltningen. Vidare
bör de erfarenheter som görs i RRV:s förvaltningsrevision utnyttjas.
Arbetet
på metodområdet måsle enligt ledningsgruppen ske i nära samverkan med användarmyndighetema.
Det ärockså angeläget att de centrala ralionaliseringsorganen aktivt deltar i
det arbete på melodområdet som sker på nationell nivå inom olika
intresseorganisationer.
De
gemensamma insalsema kan enligt ledningsgruppen mynna ut dels i riktlinjer av
skilda slag, dels i informationsspridning i flera former. Möjlighetema alt
utfärda bindande anvisningar bedöms som begränsade. Däre-
Prop. 1978/79:121 Bilaga 7
228
mot bör det finnas goda möjligheter att ge metodstöd i
andra former, t. ex. genom handböcker, skriftserier m. m. saml genom
rådgivning.
På flera områden finns redan väl utvecklade, beprövade och
för statsförvaltningen användbara metoder. Det gäller t.ex. områden som
programmering och ADB-säkerhet. 1 sådana fall finns det enligt ledningsgruppen
redan nu goda förulsältningar för alt centralt lämna råd och anvisningar om
lämpliga metoder. På andra områden är emellertid metoderna mindre väl
utvecklade eller saknas användbara metoder helt. På dessa områden krävs i
varierande grad ytteriigare insatser för atl metodema skall bli praktiskt
användbara i statsförvaltningen.
I en del fall är generell vägledning inte möjlig att ge
eller rentav mindre lämplig. Även i sådana situationer kan del vara av slort
värde alt kunna dra nytta av andras kunskaper och erfarenheter. Del behövs
därför ett väl fungerande och i förhållande till nuläget ökal informations- och
erfarenhetsutbyte mellan användarna.
Ledningsgruppen anser att det behövs ökade målinriktade
insatser på metodområdet. Av resursskäl kan dock insaiser inte ske på alla melodområden
samtidigt. Arbetet måsle därför bedrivas i ett mera långsiktigt perspektiv.
Resurser måste dessutom avsättas för fortlöpande bevakning av områden där melodinsatser
tidigare har gjorls.
Som exempel på områden där bätire metodslöd behövs nämns
hantering av ADB i myndigheternas planering, projekladministration samt kalkylering
och effeklbedömning.
Ledningsgruppen anser att ett förslag till
handlingsprogram rörande arbetel med metoder på ADB-området bör utarbetas.
Handlingsprogrammet bör omfatta åtgärder beträffande såväl utveckling,
utvärdering, och underhåll (anpassing) av meioder som utfärdande av
anvisningar, informationsspridning och utbildning. Vidare bör ADB-användande
myndigheter ges lillfälle atl lämna synpunkier på förslaget till
handlingsprogram innan del föreläggs regeringen.
2.2 Myndigheternas synpunkter
Som tidigare (avsnitt 2.4) har framgåti har
riksrevisionsverket (RRV), staiskonioret och försvarets ralionaliseringsinslilui
(FRI) i särskilda skrivelser lämnat synpunkter på ledningsgruppens rapport.
RRV delar i allt väsentligt vad ledningsgruppen har
anfört. RRV anser del utomordentligt viktigt att de allmänna synpunkter som
ledningsgruppen anlägger omgående bereds vidare till beslut om åtgärder
beträffande bl.a. melodfrågor, informations- och erfarenhetsutbyte samt
utbildning. RRV vill dock kraftigare än ledningsgmppen understryka viklen av
ändamålsenliga former för att fånga upp metodbehov och utarbeta metodstöd.
Arbetet bör bedrivas med en så stor gemensam bas som möjligt. En förväntad
större spridning av utveckling och drift av ADB-syslem, bl.a. fill
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:121 Bilaga 7 229
följd av mini- och mikrodatorer och annan distribution av
datorkraft, kommer enligt RRV atl accentuera behovet av rikflinjer samt metod-
och poli-cystöd.
Enligt
statskontoret är en gmndfömtsättning för en effeklivare ADB-verksamhet i slatsförvaltingen
att myndighetema har goda instmment för all hantera utveckling och drift av sin
ADB-verksamhet. Verket anser därför alt gemensamma insatser för
metodutveckling och metodslöd, ökal erfarenhetsutbyte myndigheterna emellan
samt förbättrad utbildning är angelägna.
Vad gäller formen för metodstöd visar enligt statskontoret
de hittillsvarande insatserna att sådant stöd bör ges i form av råd och rekommendalioner
samt att skriftliga dokument måste kompletteras med bl.a. praklisk rådgivning
och utbildningsinsatser. Frågor om metodutveckling och metodslöd bör enligt
verket ankomma på de centrala ralionaliseringsorganen.
FRI. som ansluter sig till de synpunkter och förslag som
framläggs i ledningsgruppens rapporl, berör inle frågor rörande metoder i sitt
yllrande.
Prop. 1978/79:121
Bilaga 8 231
Bilaga
8
Bilaga
till kap. 12 Samverkan på ADB-området mellan stat, kommuner och
landstingskommuner
Innehållsförteckning
1 Datasamordningskommitléns betänkande och remissyllranden
.. 232
2
Utredningspromemorian Datasamverkan
stat, kommuner, landsting och näringsliv 233
Prop. 1978/79:121
Bilaga 8 232
1
Datasamorningskommitténs betänkande och remissyttranden
Betänkandet
Datasamordningskommitlén
(DASK) behandlar i sitt betänkande (SOU 1976: 58) även frågan om närmare
samverkan mellan stat, kommuner och landsting på ADB-området, särskilt i fråga
om datordriften. Bl.a. har DASK undersökt förutsättningama för att bygga upp
gemensamma regionala dalacentraler.
DASK
kommer till den uppfattningen alt det i varje fall under de närmaste åren inle
finns förutsättningarna för en mer omfattande samverkan mellan stat, kommuner
och landsting. Anledningen till detta är främst att vid tidpunkten för DASK:s
överväganden (år 1976) ett avtal nyligen hade slutils mellan kommun-och
landstingsförbunden om samverkan på ADB-området. Innan en eventuell diskussion
om en mer omfattande samverkan även med staien las upp, borde enligt DASK
avtalet genomföras och hinna verka några år. DASK bedömer dock behovei av sådan
samverkan som begränsat vid tidpunkten för övervägandena.
DASK
framhåller vidare atl det nyss sagda inte bör hindra alt man diskuterar och
förhandlar om samverkan mellan stat, kommuner och landsting i enskilda fall, i.ex.
vad gäller enskilda datacentraler, eller på andra områden än administrativ
databehandling, t.ex. medicinsk databehandling.
Remissyttranden
Svenska
kommunförbundet delar i sitt remissyttrande DASK:s uppfattning all det inte
finns förutsättningar för en mer omfattande samverkan på ADB-området mellan staien,
kommuner och landsiing under de närmaste åren. Samverkan inom det kommunala
området har enligt förbundet kommit långt medan samverkan på landstingsområdet
startat senare och är ännu inte utvecklad. En väsenflig uppgifi för kommunförbundens
gemensamma dataförelag är att så långt det är lämpligt åstadkomma en samordning
såväl inom som mellan resp. sektorer. Det finns dock typer av databehandling
där det finns behov av samverkan mellan stat och kommuner eller landsiing.
Delta gäller bl.a. inom den medicinska dalabehandlingen samt för
statistikproduktion och informationsförsörjning till samhällsplanering på olika
nivåer.
Även
landstingsjörbundei delar DASK:s uppfattning och menar att den viktigaste
uppgiften under de närmasle åren är alt vidga samarbetet inom den kommunala
sektorn. Stockholms läns landsting anser att behovet av en mer omfattande
samverkan synes begränsat. Såväl tekniska som integritets- och säkerhetsskäl
sätter gränser för samordningsmöjligheterna.
Riksjörsäkringsverket,
som i stort delar DASK:s uppfattning, framhåller att det finns stora
möjligheter lill rationalisering genom integrering av ekonomiska ruliner inom sjukvårdsadministrationen
med molsvarande ruliner
Prop.
1978/79:121 Bilaga 8 233
inom sjiiklörsäkringen. Della förutsätter dock bl. a. all
enhetliga ADB-rutiner skapas lör sjukvåidsadminisirationen i hela landet.
Skol
Länssiyrelsen i Siockholms län anser att DASK:s synsätt inle
är tillämpligt pä samhällsplaneringen. Det nära samband som föreligger mellan
regionala och kommunala organs uppgifter inom samhällsplaneringen måste
beaktas. Genom gemensamt utnyttjande av register samt samordning av systemutveckling
och datorkraft skulle möjligheterna till ökat informationsutbyte mellan
regionala och kommunala organ starkt förbättras. Gemensamma
planeringsdatabaser och eventuellt även datacentraler på regional nivå skulle
enligt länsstyrelsen avsevärt förbättra underiaget för kvalitativt avancerad
systemutveckling och registeruppbyggnad. Även Uinsslyrdsen i Kristianstads län
pekar på möjligheterna till samarbete inom planeringsområdet. Norrköpings
kommun anser i denna fråga däremot alt det inle förefaller vara rationellt alt
splittra tillgängliga resurser genom att ge varje länsstyrelse ökade resurser
för statistikproduktion. 1 stället bör förstärkningar av resurserna tillföras SCB
som redan nu har hand om en stor del av regionalstatisliken.
Sundsvalls kommun framhåller att den dalamaskinutrustning
som statsförvaltningen förfogar över hade kunnat utgöra en tänkbar
maskinresurs när man nu bygger upp en decentraliserad databehandling på
kommunsidan och imderstryker därför behovet av en bätire samordning mellan
stat och kommun vid anskaffning av datorutrustning.
2 Utredningspromemorian Datasamverkan stat, kommuner,
landsting och näringsliv
Våren 1978 tillkallade chefen för budgetdepartemeniei en
särskild sakkunnig' för atl belysa förutsättningama för samarbete mellan
staten, kommunerna och landslingen. Uppgifien var atl undersöka i vad mån
situationen hade förändrats sedan DASK:s arbete utfördes vad gäller samarbele
på ADB-området i allmänhet saml i vilken utsträckning det finns mer avgränsade
områden av gemensamt intresse för stat. kommuner och/eller landstingskommuner
där samarbele kan diskuteras. Även frågan om samverkan mellan staten och
näringslivet vad avser alt tillhandahålla dator-bearbeiningskapacitel skulle beakias.
' Numera överdirektören Jan Rydén 16 Riksdagen 1978179.
1 saml. Nr 121
Prop.
1978/79:121 Bilaga 8 234
Den sakkunnige, som i sitl arbete tog kontakt med
representanter för bl.a. kommun- och landstingsförbunden, enskilda kommuner och
landsting, Sveriges Industriförbund samt departemeni, cenlrala myndigheter och
statliga kommitiéer, presenterade ijuli 1978 resultatet av arbetet i en inom budgetdepartementet
upprättad promemoria Datasamverkan stat, kommimer, landsting och näringsliv.
Innehållet i denna redovisas i det följande.
Av promemorian framgår, att arbetet med den kommunala
dalabehandlingen har sedan DASK avlämnade sitt betänkande präglats av sammanslagningen
av Landstingens Datacentral och Kommun-Dala AB. En gradvis omfördelning av
arbetsuppgifterna inom del nya företaget har skett. Ytteriigare
sammanslagningar och samarbetsavtal har gjorts under samma period.
Omstruktureringen pågår fortfarande.
Genom sammanslagningama och tillkomsten av nya kunder har
Kommun-Datas verksamhet vuxit och omfattar nu ca en tredjedel av den kommunala
databehandlingen, medan en tredjedel sker i kommunemas egen regi och den
resterande tredjedelen uiförs på servicebyråer.
En utveckling i riktning mot ökad ""lokal
databehandling" har inletts. En linje i den utvecklingen representeras av
all minidatorer används för att ulföra avgränsade uppgifter (s.k. funktionsdalorer).
Försöksverksamhet med en funktionsdator för palienladminislrativa uppgifter
pågår, t.ex. inom Södermanlands läns landsiing. Ell landsting kan i en framtid vänlas
ha ett flertal ""funktionsdatorer"" för olika
tillämpningar. En annan utvecklingslinje bygger på användning av en
terminaldator som kan utnyttjas dels för dataregislreringsuppgifter, dels för
mindre lokala datarutiner.
Nägon spridning av Kommun-Dalas verksamhet till nya orter
genom uppdelning av datordriften bedöms inte vara att vänta.
Den sakkunnige redogör också för vissa aspekter på den
statliga databehandlingen som är av iniresse från samordningssynpunkt, främst
frågan om lillgänglig kapacitet och framtida systemstmktur. Beträffande
kapaciteten konstateras bl.a. atl del inte finns någon nämnvärd överkapacitet
vid de myndighetsinriklade dalacentralema som skulle kunna ställas till andra
sektorers förfogande. Vidare konstateras atl man på kommun- och landstingssidan
inte är intresserad av att utnyttja den statliga servicebyrån DAFA.
Vad gäller databehandlingen i statsförvaltningen i
framtiden gör den sakkunnige den bedömningen att det allmänna mönstret med
myndighetsvis databehandling kommer atl bibehållas. Det framhålls dock atl
såväl den stegvisa tillväxten av databehandlingen som omprövningen av
existerande syslem kommer atl medföra alt en starkt ökad andel av behovei av
datorkapacitet lillgodoses med regionala och lokala daiorer. Vidare fömtses atl
databehandlingen i större utsträckning än nu kommer alt ske med hjälp av
utrustning som specialinriktas - i många fall minidatorer - för enskilda
tillämpningar inom en myndighet.
Prop. 1978/79:121 Bilaga
8 235
Den
sakkunnige anser att del i vart fall inte på kort sikt finns förutsättningar
för en omfattande samverkan i datordrijten mellan stat, kommuner och landsting.
Framför allt ekonomiska men även tekniska skäl talar enligt samstämmiga
bedömare på den statliga och kommunala sidan emot den omstrukturering av
databehandlingen som skulle fordras för att åstadkomma en sådan driflsamverkan.
1
ell längre perspekliv ökar visserligen möjlighetema lill samverkan i datordriften.
De bedömningar som har framkommit tyder enligt den sakkunnige dock inle på atl
ett samgående vad gäller driftställen eller annan långtgående samverkan skulle
medföra fördelar på lång sikt.
Däremoi
finns behov av och förulsältningar för mer begränsat samarbete i dalordriften.
Del bör bl.a. finnas möjligheter att byla tjänster mellan statliga och
kommunala datacentraler. Statliga och kommunala dataanvändare föreslås träffa
en överenskommelse om att kunna utnyttja varandras programpaket (informalionssökningssystem,
särskilda databas- och frågesystem, specialbearbetningssyslem m.m.). Vidare
pekas på möjlighelerna atl i enskilda fall samordna dalordrift regionall och
lokalt och på behovei av kontakter i dessa frågor. Regional samverkan kan också
övervägas i fråga om utskrifter i syfte att underiätta postbefordran och
distribution av ADB-framställda försändelser samt i fråga om dataregistrering.
Förutsättningarna
för samverkan när det gäller systemutveckling och systemutnyttjande bedöms som
begränsade eftersom de system som utvecklas inom resp. stat, kommuner och
landsting i regel inte kan användas inom de andra sektorerna. Vissa möjligheter
till samverkan bör dock finnas när det gäller administrativa system för löner
och ekonomisk redovisning. Vid framtida översyner av dessa bördärför kontakter
tas mellan stat, kommuner och landsting för all diskutera lämpliga former för
erfarenhetsutbyte och eventuell samverkan i utredningama. Bl. a. kan
undersökas om moduler och principlösningar kan användas på flera håU.
Vad
gäller anskaffning av ADB-utrustning förordas ingen generell samverkan.
Kontakterna mellan statskontoret och Kommun-Data AB bör dock förbättras i dessa
frågor. Vidare föreslås ett samarbete mellan staten och kommun- och
landstingsförbunden vad gäller programulmstning och funktionell utveckling för
den terminaldator Seven S, som tillverkas av del halvstatliga bolaget Datasaab
AB. Kommun-Data har redan avtalat om anskaffning av denna utrustning till
kommuner och landsting.
Flera
faktorer gör att del kan finnas förutsättningar för samarbete i fråga om
konsultservice o. d. En slark tillväxt i form av "lokal
databehandling" är att vänta inom statliga och kommunala enheter.
Samtidigt råder brist på konsulter o. d. som medverkar i denna utveckling.
Därför föreslås atl man prövar om det finns underlag och intresse från avnämama
inom stat, kommuner och landsting för ett gemensamt regionalt konsultorgan för
dalafrågor och administrativ rationalisering samt hur ett sådant
"Region-konsultbolag" skulle kunna inpassas i den struktur av
utredningsorgan och konsultorgan som finns i dag.
Prop. 1978/79:121 Bilaga 8 236
Som har framgått finns det en rad frågor av gemensamt iniresse
för stat, kommuner t)ch landsting och i vilka samarbete kan etableras. För alt
underlätta samarbete föreslås atl en kontaktgrupp bildas med företrädare för
statliga, kommunala och landstingskommunala dataansvariga organ. Frågor som
bör diskuteras i kontaktgruppen är enligt den sakkunnige försörj-nmg av
datakraft, systemulvecklingsresurser, upphandlingsverksamhei, länkbara
samarbetsområden och konkreta samarbetsprojekt, systemtekniska frågor m. m.
Samarbete och kontakter mellan stat, kommuner och
landsting behövs även på regional och lokal nivå. Som ett medel för detta
förordas regelbundna mölen på lånsplanet med företrädare för olika
databehandlings-verksamheter. Uppdraget att kalla till sådana sammanträden kan
lämpligen ges lill länsstyrelsen.
I promemorian behandlas även särskilda förvaltningsområden
där det förekommer omfatlande kontakter och behov av samverkan mellan stat,
kommuner och landsting. Pä iiibildningsområdel planeras inom resp. område var
för sig f. n. en uibyggnad av dalaresurserna för användning i ulbildningen
inom bl.a. gymnasieskolan, högskolan samt inom arbetsmarknadsutbildningen. I
vilken takt utbyggnaden skall ske är inte på något av områdena helt klart, men
den årliga samlade investeringsvolymen beräknas nå upp till 35 å 45 milj. kr.
under kommande år. Därlill kommer koslnader för datadrift och för
programsystem för utbildnings- och forskningsändamål.
Eftersom det finns samband mellan områdena som gör en viss
samverkan möjlig och nödvändig, föreslås att en samverkansgrupp, knuten lill
skolöverstyrelsen eller universitets- och högskoleämbetet, tillsätts för att ta
upp diskussioner om planer för den framlida datautvecklingen inom respektive
undervisningsform och ta initiativ till samordningsåtgärder. I gruppen bör ingå
representanter för kommuner, landsting, utbildnings-myndigheter saml datadriflsansvariga
och upphandlingsansvariga organ.
Vidare föreslås att man prövar möjlighetema att samordna
den datamässiga hanteringen vid antagning av elever till statlig och kommunal
högskoleutbildning m. m.
Vad gäller databehandlingen pä samhällsplaneringsområdet
konstateras att denhar varit, och är, föremål för utredning. Två olika förslag
föreligger f. n. om hur databehandlingen för den regionala samhällsplaneringen
skall organiseras för att förbättra samarbetet i den kommunala och regionala
samhällsplaneringen. Vad gäller gemensamt planeringsunderlag, utnyttjande av
redan insamlade uppgifier och användning av ADB-leknik föreslås alt ADB-beredningsgruppen
vid kommundepartemeniet (C 1973:06) -som behandlar regional samhällsplanering -
får tilläggsdirektiv att även behandla kommunal samhällsplanering. Gruppens
sammansättning bör därvid justeras. Beredningsgruppen bör inledningsvis ularbela
en plan för utvecklingsarbetet.
Prop. 1978/79:121 Bilaga 8 237
Andra frågor som behandlas är det kommunala uppgiftslämnandet
till statliga myndigheter saml de företagsregister som planeras inom de till regionala
utvecklingsfonder ombildade företagarföreningarna. Enligt den sakkunnige kan
del finnas skäl att ge delegationen för företagens uppgiftslämnande (DEFU)
tilläggsdirektiv att i sitt arbete ä*en prioritera den statliga
uppgiftsinsamlingen från kommuner och landsting. Beiräffande förelagsregistren
vid de regionala utvecklingsfondema anförs att man vid deras uppbyggnad bör
pröva på vilket sätt de kan bidra till att kommuner och länsorgan får bätire,
mer korrekta och enklare förelagsregister för främst planeringsändamål. Härvid
måste företagens legitima sekretesskrav lillgodoses.
Avslutningsvis berörs möjligheterna till samverkan med
näringslivet. Det konstateras atl tillgången på datorkapacitet inte utgör någon
trång sektor inom näringslivet. Marknaden för dalatjänster bedöms också växa
med ca 15-209f per år. För näringslivet kan de statliga datacentralerna av ser-vicebyråkaraklär
därvid framstå som ett databehandlingsaltemaliv. Del dominerande samarbetet
kommer dock även fortsättningsvis främst att gälla utnyttjandet av olika
kommersiella datatjänster där slalen i första hand är köpare, inte säljare. En
fråga som bör undersökas är ifall staten som köpare av datatjänster kan använda
olika former av ramavtal, där flera statliga intressenter gemensamt kan få
förmånliga villkor.
En annan aspekt på ett eventuellt samarbete mellan stal
och näringsliv på datorområdet rör dataindustrin. Statsmakterna har i samband
med bildandet av det halvstatliga bolaget Datasaab AB uttalat ett iniresse för
alt stödja svensk dataindustri och även satsat belydande resurser i Datasaab.
Via styrelsen för teknisk utveckling har staten i andra sammanhang satsat
resurser på utveckling av terminaler och andra utrustningar. Som redan har
framgått föreslås ett samarbete mellan staten och kommun- och landslingsförbunden
i fråga om lerminaldatom Seven S. Vidare bedöms Data-saabs dator DI6/30 kunna
vara ett intressant alternativ för att lillgodose en del av del statliga
behovet av generellt användbara smådatorer.
Prop. 1978/79:121 Bilaga 9 239
Bilaga 9 Bilaga till kap. 14 Organisationsfrågor
Innehållsförteckning
1
Inledning.................................................................... .. 240
2
ADB i
statsförvaltningen............................................. 240
2.1 Datasamordningskommitténs
betänkande ................ .. 240
2.2 Remissyttranden......................................................... 241
2.3 Ledningsgruppens rapport m.m.................................. 242
3 Övergripande ADB-frågor........................................... 243
Prop.
1978/79:121 Bilaga 9 240
1 inledning
Datasamordningskommittén (DASK) behandlar i sitt
slutbetänkande ADB och samordning (SOU 1976: 58) även organisationsfrågor och gördär-vid
åtskillnad mellan frågor rörande samordningen av databehandlingen i slatslörvaltningen
och övergripande princip- och policyfrågor. I del följande behandlas först DASK;s
och remissinstansernas synpunkter på den förstnämnda typen av frågor samt vissa
andra synpunkter. Därefter redovisas synpunkter på den andra typen av frågor.
2 ADB i statsförvaltningen
2.1 Datasamordningskommiuéns betänkande
DASK räknar upp och beskriver ett antal
samordningsuppgifter när det gäller ADB i statsförvaltningen som bör lösas.
DASK konstaterar att samordningsuppgifterna i allt väsentligt åvilar
statskontoret.
DASK anser att samordningen på ADB-området i statsförvaltningen
bör förbättras i flera avseenden. DASK kommer dock till den uppfattningen att rådande
ordning för samordning på ADB-området i slorl fungerar väl. DASK anser att de
övergripande samordningsuppgifterna även i fortsättningen bör åvila statskontoret.
Viss kritik har framkommit. Såvitt DASK har kunnat se, alllså
år 1976, har kritiken mot den nuvaiande organisationen dock minskat under
senare år. Detta förmodas hänga samman med att flera av de problem och brister
som tidigare förelegat har eliminerats eller åtminstone reducerats underde
senaste åren. Som exempel nämns härvid tillkomsten av datalagen; den ändrade
inriktningen inom svensk dataindustri; resultatet av den s.k. SDS-utredningen
(bl. a. rationaliseringsförordningen) som löste vissa organisationsproblem
mellan statskontoret, DAFA och Statskonsult AB; avtalet om samverkan på
dataområdet mellan kommun- och landstingsförbunden; beslutet att bygga upp ett
allmänt datanät; samt tillkomsten av statskontorets slandardiseringsråd. Även ADB-säkerhelsprojeklet
vid statskontoret antas minska en del av samordningsproblemen.
Med den inriktning av samordningsarbetet som DASK föreslår
anser kommittén att ytterligare samordningsproblem bör kunna lösas och bristerna
i samordningen i övrigt minskas. En förutsättning för detla är dock att
tillräckliga resurser ställs till förfogande för utredningar och projekt av
betydelse för samordningen samt atl personal med hög kompetens och tillräcklig
erfarenhet kan användas för samordningsarbetet.
Den inriktning av samordningen och samordningsarbetet som
DASK föreslår innebär inte någon mer grundläggande förändring i riktning mot en
starkare central planering, styrning och samordning av databehandlingen. Den
förordade samordningen förutsätter dock att det finns särskilda sam-ordningsresurser
på ceniral nivå.
Prop. 1978/79:121 Bilaga 9 241
Det grundläggande synsättet börenligt DASK vara att ADB är
ett hjälpmedel i myndighetemas verksamhet och då främst för rationalisering.
Delta talar rent principiellt föratt de övergripande samordningsuppgifterna på
ADB-området även fortsättningsvis organisatoriskt bör vara sammankopplade med
de centrala uppgifterna på rationaliseringsområdel.
Hiuillsvarande erfarenheter av samordningen på ADB-området
gör det enligt DASK emellertid önskvärt med vissa organisatoriska ålgärder för
att förbättra statskontorets möjligheteratt fullgöra samordningsuppgifterna.
DASK diskuterar två typer av sådana ålgärder. Den ena är
att öka de resurser som kan disponeras för samordning pä ADB-området och
därigenom bl. a. förbättra statskontorets personalmässiga resurser. DASK anser
sig dock inte kunna bedöma möjlighetema till omprioritering av stalskon-toiels
verksamhet och således inte heller de eventuella behoven av ökade anslag och
personella förstärkningar.
Den andra åtgärdensom diskuteras och som också förordas är
att inrätta ett kompletterande organ för konlakler och samarbele i
samordningsfrågorna. Detta kontakt- och samarbelsorgan på ADB-området bör
enligt DASK organisatoriskt ges ställning av ett råd till statskontoret. Rådet
bör vara ett diskussionsforum för utbyte av åsikter och för samarbete mellan
olika intressenter på ADB-området inom den offenlliga seklorn. Statskontoret
bör bl.a. inhämta rådets synpunkter på verkets planer och budgetförslag i de
delar som rör samordningen på ADB-området. Vidare bör rådet ges möjlighet att
fortlöpande diskutera arbetet inom projekt av betydelse för samordningen och
alt föreslå sådana projekt. DASK lämnar även förslag lill rådets
sammansättning.
2.2 Remissyttranden
De remissinstanser som behandlar hur samordningsfrågoma
när det gäller ADB i statsförvaltningen bör hanteras på central myndighetsnivå
godiar i allmänhet att dessa även fortsättningsvis handhas av statskontoret.
Styrelsenför teknisk utveckUng anser dock atl ett system
där allt fler databehandlingsfrågor inom den offentliga förvaltningen samlat
handläggs inom ett enda organ är mindre effektivt än en ytterligare uppdelning
av ansvaret inom olika områden.
Det föreslagna rädet får däremot ett blandat mottagande.
Åtskilliga remissinstanser bifaller eller säger sig inte
ha något alt erinra mot rådet. Ungefär lika många är dock tveksamma lill
förslaget eller anser inte tillräckliga motiv finnas för rådet. Andra
remissinstanser uttalar ingen klar uppfattning. Centralnämnden för
fastighetsdata, ADB-berednings-griippen vid kommundepartemeniet, försvarets dviljörvaltning
och försvarets raiionallseringsinstitin anser atl rådet bör ha en annan inrikining.
och andra arbetsuppgifter än de föreslagna.
Prop.
1978/79:121 Bilaga 9 242
Flera myndigheter vill ge rådet en annan sammansättning, främsi
utökad representation. 1 flera fall uttalar myndigheter intresse föratt själva
delta. Remissinstanser som företräder regionala och lokala inlressen anser genomgående
att rädet bör utökas med representanter för regionala och kommunala organ ellerderas
organisationer, representanter för samhällsplanering m. m. De fackliga
centralorganisationerna - LO, TCO och SACOISR - anser att rådet bör utvidgas
med minsl en representant för vardera av dessa. Svenska Försäkringsbolags Riksjörbund
och styrelsen Jör leknisk utveckling anser att privata representanter bör ingå.
Intresseorganisationerna på ADB-området - Riksdataförbundet,
Svenska samfundet Jör inJörmationsbehandUng och Svenska dataföreningen anser
att rådet är onödigt. Svenska arbeisgivarejöreningen och Sveriges
industriförbund anser att kraftfullare ålgärder behövs.
Statskontoret släller sig för egen del tveksamt till
förslaget om att inrätta ett kontakt- och samarbetsorgan för ADB-samordning.
Riksrevisionsverket (RRV) förordar dels en försiärkning av
statsmakternas slyrning av ADB-verksamheten i slort, dels en ökad effektivitet
i den myndighelsindividuella utvecklingen. Verkei för fram förslagom organisatoriska
åtgärder med detta syfte. RRV föreslår sålunda att statsmakternas kravslällande
och uppföljande roll förstärks. Uppgiftema som kravställare och uppföljare bör nalurligen
åvila regeringen. Om uppgiften med hänsyn lill arbetets omfattning och behov av
specialistkompetens inle bedöms kunna inrymmas i ett departements organisation bl.a.
eftersom flera departementsområden berörs kan den läggas på en särskild
beredningsgrupp inom regeringskansliet. Uppgiftema bör bl. a. vara att löpande
granska och följa upp större systemförslag/projekt för att säkerställa
beslutsunderlagets innehåll och kvalitet (bl. a. etappindelning,
ambitionsnivåer, kalkyler) samt att granska och värdera redovisningen av
resultat i olika skeden och slutredovisningen av projekt. Vidare bör i
uppgifterna ingå atl bereda övergripande riktlinjer för ADB-verksamheten.
2.3 Ledningsgruppens rapport m. m.
I den ADB-administrativa översyn som på regeringens
uppdrag (avsnitt 2.4) har genomförts av RRV, statskontoret och försvarets
rationaliseringsinstitut (FRI) berörs inte organisaioriska frågor.
Utredningsarbetet har genomförts med utgångspunkt i nu gällande uppgifts- och
ansvarsfördelning mellan berörda myndigheter.
Organisationsfrågorna berörs emellertid i de synpunkter
som RRV och statskontoret anförde när ledningsgruppens rapport överiämnades lill
regeringen. RRV ålerkommer här med sitt förslag om en särskild
system-granskningsfunktion. Denna skall dock inte ta sig uttryck i ytterligare
ett revisions- eller kontrollorgan. Uppgiften för funktionen är att granska beslutsunderlagens
fullständighet och tillförlitlighet. Statskontoret har för sin
Prop.
1978/79:121 Bilaga 9 243
del anmält att en ambitionsnivåhöjning av verkets ADB-insatser
enligt ledningsgruppens rapport kräver en resursförstärkning.
3 Övergripande ADB-frågor
Datainduslriutredningen (DIU) föreslog i sitl betänkande
Dala och näringspolitik (SOU 1974: 10) alt ell särskilt organ för övergripande
princip-och policyfrågor på ADB-området skulle inrättas. Syftei med det
föreslagna datarådet var atl skapa förutsättningar för att berörda
samhällsorgan, arbelsgivare och arbetstagare fortlöpande skulle kunna diskulera
sig fram till en samlad bedömning av utvecklingen på dalaområdet och dess krav.
DlU:s förslag om alt inrätta ett dataråd avslogs av
statsmakterna. 1 prop. 1975: I bil. 15 ansåg dåvarande industriministern, att
flertalet av datarådets tilltänkta arbetsuppgifter bäst löses i del sammanhang
där resp. frågor hör hemma och att dessa frågor med fördel kan handläggas av
redan befintliga organ.
I sill remissyttrande över DlU:s betänkande ställde sig
DASK tveksam lill ett råd med så vidsträckta uppgifter som DIU antydde.
DASK tar i sitt betänkande ånyo upp frågan om ell råd. en
kommitté e.d. för övergripandeprincip- och policyfrågor på ADB-området. DASK
kommer också därvid till slutsatsen att del inle finns förutsättningar för eller
behov av ett sådant organ.
Bland de få remissinstanser som berör denna fråga delas DASK:s
uppfattning av statskontoret, riksskatteverket, arbetsmarknadsstyrelsen och
Sveriges standardiseringskommission. Datainspektionen och RRV anser, med olika
motiveringar, att det finns behov av ett organ med Dolicvskapan-de uppgifter.
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund anser all del
behövs ett riksdagens dataulskotl. DAFA påpekar aU den samordning det gäller
bör ske på statsmaktsnivå. Stockholms kommun anser att det finns behov av en
permanent delegation för samordningsfrågor inom samhällsplaneringen.
Prop. 1978/79:121 245
Innehållsförteckning
SAMMANFATTNING............................................................ 2
1 Inledning
1.1 Datorer och ADB kort presentation................... .... 13
1.2 Statsmakiema och ADB-frågoma........................... 15
1.3 Syfte, avgränsningsfrågor m.m............................. 17
2 Användningen av ADB inom statsförvaltningen
2.1 Användningsområden ......................................... 18
2.2 ADB-verksamhetens omfattning,
utveckling och sammansäitning 23
2.3 Organisation av ADB i
statsförvaltningen m. m..... 28
2.4 Utredningar m. m. rörande ADB i
statsförvaltningen 31
2.4.1 Allmänt.......................................................... 31
2.4.2 Datasamordningskommittén......................... .... 31
2.4.3 Utredningar inom statskontoret.................... .... 33
2.4.4 Riksrevisionsverket....................................... .... 35
2.4.5 Utredningar på uppdrag av budgetdepartementet
35
3 Pågående utredningar av övergripande frågor
3.1 Inledning.............................................................. .... 37
3.2 Integritelsskydd och
dalalagstiftning................... .... 38
3.3 ADB och samhällets sårbarhet............................. .... 39
3.4 Sysselsättning och arbetsmiljö............................. .... 42
3.5 Näringspolitik m.m................................................ .... 45
3.6 Övrigi ................................................................... .... 48
4 Förhållanden i andra länder, internationella
frågor m. m.
4.1 Norge ................................................................. .... 49
4.2 Danmark............................................................... .... 52
4.3 Finland ................................................................. 54
4.4 USA och Canada ................................................. 56
4.5 Några internationella frågor................................. .... 58
5 Principiella synpunkter
5.1 Utgångspunkter och avvägningar........................ .... 59
5.2 Behovet av riktlinjer m.m...................................... .... 64
5.3 Medverkan från politiskt ansvariga....................... 66
6 Styrning av ADB-användningen i statsförvaltningen
m. m.
6.1 Nuvarande ordning............................................... .... 68
6.1.1 Allmän
reglering 68
6.1.2 Särskild
samordning 70
6.2 Utredningar m.m................................................... 72
6.3 Sammanfattande överväganden.......................... .... 72
Prop.
1978/79:121 246
6.4 Ansvarsförhållanden .......................................... 74
6.5 Handläggning av systeminvesleringar.................. ....... 76
6.5.1 Allmänna synpunkter ................................... ....... 76
6.5.2 Särskild handläggningsordning ................... ....... 76
6.5.3 Beslutspunkter där statsmakterna
bör
medverka...................................................... 77
6.5.4 projekt som bör följa den särskilda
handläggningsordningen m. m 78
6.5.5 Synpunkter på beslutsunderlagets
innehåll.. ....... 78
6.5.6 Övrigt............................................................ ....... 79
6.6 Effektiv datordrift.................................................. ....... 80
6.7 Frågor om anslagsframställningar
och redovisning
m.m...................................................................... ....... 81
6.7.1 Myndighetemas anslagsframställningar och
särskilda framställningar............................... 81
6.7.2 Redovisningens omfattning m.m................... ....... 82
6.7.3 Redovisningens utformning i anslagsframslällningama
82
6.7.4 Utvecklings- och ADB-planer m. m................. 83
6.7.5 Särskilt anslag för administrativ utveckling... 84
6.8 Anvisningar för ADB............................................ 84
7 Systemutveckling organisation, arbetsformer m.m.
7.1 Inledning.............................................................. ....... 86
7.2 Nuvarande förhållanden,
utvecklingstendenser m. m 86
7.2.1 Nuvarande förhållanden............................... 86
7.2.2 Utvecklingstendenser m.m........................... ....... 87
7.3 Behovet av ökad effektivitet.............................. ...... 88
7.4 Användar- och personalinflylande m.m................. ....... 89
7.5 Datorstödets utformning för
enhetliga administrativa verksamheier 90
7.6 Organisatorisk föriäggning av
systemutveckling... 91
7.7 Lokalisering och spridning av
systemutveckling.... 93
7.8 Regional och lokal ADB-kompetens....................... 93
7.9 Egen eller extem personal, cenlrala
resurser
m.m...................................................................... ...... 94
7.10 Generellt användbar programvara m.m................ ...... 95
7.11 Nya lyper av ADB-system...................................... ...... 96
8 Datordriftens organisation
8.1 Inledning.............................................................. 97
8.2 Nuvarande förhållanden och
utvecklingstendenser
m. m...................................................................... 98
8.2.1 Nuvarande mönster för organisation av
datordrift ..................................................... 98
8.2.2 Några
utvecklingstendenser 99
8.3 Utredningar m. m................................................ ... 101
8.4 Allmänna överväganden ...................................... 101
8.5 Samordning eller '"dedicering""
...................... 103
8.6 Behovet av spridning.......................................... 105
8.7 Datordriftens utformning,
samordning m.m....... 106
8.8 Tidsaspekter ....................................................... 108
Prop. 1978/79:121 247
8.9 Användning av smådatorer...................................
109
8.10 Förläggning av datordrift till
servicebyråer
m.m......................................................................
110
8.11............................................................................. Övergripande
samordning av datordriften Ill
9 Anskaffning och finansiering av ADB-utrustning
9.1 Nuvarande förhållanden m.m................................ 112
9.2 Samordnad anskaffning av ADB-ulruslning............ 114
9.3 Utrustningsobjekt, uppgifts- och
ansvarsfördelning m.m 115
9.4 Upphandling av servicebyråtjänster..................... ... 116
10 Metodstöd, informations- och erfarenhetsförmedling
m.m.
10.1 Inledning..............................................................
117
10.2 Behovei av insaiser .............................................. 118
10.3 Metodarbetets inriktning samt
viktiga metodområden 119
10.4 Vägledningens form m.m.......................................
119
10.5 Arbetets bedrivande m. m.....................................
120
11
Allmän
information om ADB i statsförvaltningen .......... 121
12
Samverkan på ADB-området
mellan stat och kommuner och landstingskommuner 123
13
Ytterligare
åtgärder..................................................... 125
14
Organisationsfrågor
14.1 Nuvarande förhållanden m.m................................ 128
14.2 Överväganden i organisations- och
resursfrågor. .. 130
14.3 Frågan om ett dataråd e.d................................... .. 133
15
Avsluming .................................................................... 134
16
Hemställan...................................................................
135
17
Beslut .......................................................................... 135
Bilagor
1
Översiktlig
redogörelse för användningen av ADB inom statsförvaltningen 137
2
Förteckning
över myndigheler och andra organ som avgett yllrande över datasamordningskommitléns
betänkande ADB och samordning (SOU 1976: 58)............................
151
3
Bilaga lill
kap. 6 Styming av ADB-användningen i statsförvaltningen m. m
153
Prop.
1978/79: 121 248
4.................................................................................... Bilaga
till kap. 7 Systemutveckling - organisation, arbetsformer
m.m............................................................................... .. 177
5 Bilaga till kap. 8 Datordriftens organisation .................. .. 187
6
Bilaga till
kap. 9 Anskaffning och finansiering av ADB-ulruslning 215
7
Bilaga till
kap. 10 Metodstöd, informations- och erfarenhetsförmedling m.m 223
8
Bilaga till
kap. 12 Samverkan på ADB-området mellan stat, kommuner och landsting 231
9
Bilaga till
kap. 14 Organisationsfrågor........................... .. 239
Norstedts Tryclceri. Stockholm 1979
Doktrin (1)
- Cecilia Magnusson Sjöberg, Rättssäker förvaltningsautomation? Myndigheternas datorisering och den rättsliga infrastrukturen, JT 1990/91 nr 3 s. 418, på s. 419
Hänvisas hit från
46 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (45)
45 kopplingar i 33 dokument.
- Prop. 1987/88:95 om datapolitik för statsförvaltningen i texten
- Prop. 1987/88:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1988/89 i texten
- Prop. 1986/87:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1987/88 i texten
- Prop. 1985/86:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1986/87 i texten
- Prop. 1984/85:225 om statsförvaltningens andvändning av ADB m.m. s. 4 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- JT 1990/91 s. 418 Cecilia Magnusson Sjöberg, Rättssäker förvaltningsautomation? Myndigheternas datorisering och den rättsliga infrastrukturen s. 419 om s. 19 i texten