om behandlingen av gällande särställningar för vissa företag och myndigheter vid leveranser till staten, m.m.
72 sidor, varav 71 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 71 av 72 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1978/79:134, om behandlingen av gällande särställningar för vissa företag och myndigheter vid leveranser till staten, m.m.
Dokumentets text
Prop.
1978/79:134 Regeringens proposition
1978/79:134
om
behandlingen av gällande särställningar för vissa företag och myndigheter vid
leveranser till staten, m. m.;
beslutad
den 15 mars 1979.
Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade uldrag av
regeringsprotokoll för den åtgärd som framgår av föredragandens hemställan.
På
regeringens vägnar
OLA
ULLSTEN
INGEMAR
MUNDEBO
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen redovisas hur regeringen avser att behandla gällande särställningar
för AB Allmänna Förlaget, Svenska UtbUdningsförlaget Liber AB, Swedair AB, SJ:s
resebyråer, Statskonsult AB, AUmänna Bevakningsaktiebolaget och televerkets larmdivision
vid leveranser tiU staten. I fråga om AB Allmänna Förlaget, Svenska UtbUdningsförlaget
Liber AB, Swedair AB, SJ:s resebyråer och Statskonsult AB bedöms särställningarna
kunna upphävas. Swedair AB bör ges möjUghet att övergångsvis sluta femåriga
avtal med de myndigheter som nu anlitar företaget. I övriga fall bedöms övergångsåigärder
ej vara erforderliga när särställningarna upphör.
Särställningen
för Allmänna Bevakningsaktiebolaget och televerkels larmdivision vid anordnande
av bevakning kommer att ses över inom regeringens kansli. Härvid kommer att
prövas ora särställningen kan begränsas till att endast omfatta från
säkerhetssynpunkt prioriterade be-vakningsobjekt.
I
propositionen berörs även frågan om myndigheternas val mellan olika
entreprenadformer. Förslag om att reglera myndigheternas upphandlingsverksamhet
i della avseende avvisas.
1
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 134
Prop.
1978/79:134
Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1979-03-15
Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och
statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Rohde, Wahlberg,
Hansson, Enlund, Lindahl, Winlher, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Thara,
Bondestam
Föredragande: statsrådet Mundebo
Proposition om behandlingen av gällande särställningar för
vissa företag och myndigheter vid leveranser tUl staten, m. m.
1 Inledning
Med stöd av regeringens bemyndigande den 7 juli 1977 tUlkaUade
jag en särskild utredare för att utreda frågan om särställning för vissa myndigheter
och företag vid leveranser tiU staten.
Ulredningen, som antagit namnet monopolutredningen, har i
ett första delbetänkande (SOU 1978: 48) Konkurrens på lika villkor behandlat
följande särställningar:
AB Allmänna
Förlagets särställning enligt kungörelsen (1974: 335) om framställning och
utgivning av publikation, blankett eller annat tryckalster för statens
räkning,
Svenska UtbUdningsförlaget
Liber AB:s särställning eidigt det kungliga brevet 1974-06-28 angående
skyldighet för skolöverstyrelsen ra. fl. att anlita Svenska Utbildningsförlaget
Liber AB,
Swedair AB:s
monopol enligt kungörelsen (1973: 598) ora skyldighet för statliga rayndigheter
att anlita Crownair Swedish Ltd AB,
SJ:s
resebyråers företräde enligt kungörelsen (1952: 523) ora anlitande av statens
järnvägars resebyråer vid vissa resor,
Allmänna
Bevaknings AB:s (ABAB) monopol enligt förordningen (1975: 874) om anordnande av
bevakning,
televerkets
särställning i fråga om instaUation och underhåll av larmanordningar vid vissa
statsmyndigheter enligt förordningen (1975: 874) om anordnande av bevalcning,
Statskonsult AB:s
särställning i fråga om vissa rationaliserings-
1 Professorn Gustaf Lindencrona
Prop. 1978/79:134 3
uppdrag
enligt förordningen (1975: 657) om rationaliseringsverksamhet inom den civila
statsförvaltningen.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av domstolsverket,
rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren (ÖB), försvarets civilförvaltning,
försvarets raaterielverk (FMV), televerket, statens järnvägar (SJ), luftfartsverket,
statskontoret, datamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA),
riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket, universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), generaltullstyrelsen, näringsfrihetsorabudsraannen
(NO), patent- och registreringsverket, överstyrelsen för ekonoraiskt försvar (ÖEF),
statens planverk, statens lantmäteriverk, kartutredning 78 (Bo 1977: 01),
Svenska kommunförbundet. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen
SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Handelstjänslemannaförbundet, Svenska industritjänstemannaförbundet.
Svenska transportarbetareförbundet. Svenska vaktbolags förbund. Föreningen
Svenska läromedelsproducenter, Taxiflygföretagens riksförbund, Svensk PUotförening,
Bevakningsrådet, Svenska tryckeriföreningen, Statsföretag AB, Swedair AB,
Liber Grafiska AB, Esselte Förlag AB, Allmänna Bevaknings AB (ABAB),
Skyddsbevakning i Södertälje AB, Bevaknings AB Securitas, Securitas International
AB, Nyge-Aero AB och HTF-rådet vid Bevaknings AB Securitas.
Universitets-
och högskoleämbetet har bifogat yttranden av rättsvelenskapliga och
nationalekonomiska institutionerna vid Göteborgs universitet. LO har bifogat
yttrande från Statsanställdas förbund.
Till
protokollet i detta ärende bör fogas monopolutredningens egen sammanfattning av
sitt belänkande {bilaga 1), en sammanstäUning av remissyttrandena {bilaga 2)
samt de författningsbestämmelser som reglerar de frågor jag nu avser att
behandla (bilaga 3). Beträffande utredningens närmare överväganden hänvisas tUl
betänkandet.
2
Föredragandens överväganden 2.1 AUmänna överväganden
Det
ankommer på regeringen att besluta om regler för de statliga myndigheternas
upphandling. Denna regleras sedan den 1 januari 1974 av upphandlingskungörelsen
(1973: 600). De överväganden som legat fill gmnd för kungörelsen finns
redovisade i upphandlingskommitténs betänkande OffenUig upphandling (SOU 1971:
88) och i prop. 1973: 73 angående riktlinjer för den offenUiga upphandlingen.
Förslagen i propositionen lämnades utan erinran av riksdagen (FiU 1973: 27, rskr
1973: 190).
Kungörelsen
är tiUämplig såväl vid upphandling av varor och tjänster
Prop. 1978/79: 134 4
som
byggnads- och anläggningsarbeten i den mån regeringen ej utfärdat särbestämmelser
för något område. Det ankommer på RRV att utfärda lillämpningsanvisningar lill
kungörelsen.
Upphandlingskungörelsen
innehåller dels generella regler för hur upphandlingsarbetet skall bedrivas,
dels detaljerade regler för hur myndigheterna skall förfara i fråga ora anbudsinfordran,
anbudsöppning, förvaring av anbud, anbudsprövning m. ra. TUlåtna upphandlingsforraer
är sluten upphandling, förhandlingsupphandUng och direktupphandling. Sluten
upphandling innebär att anbud infordras, prövas och antas utan föregående
förhandling med anbudsgivarna. FörhandlingsupphandUng innebär att sedan anbud
infordrats förhandlingar får föras med anbudsgivarna innan beslut om antagande
av anbud fattas. Direktupphandling innebär köp på öppna marknaden utan att
anbud formellt infordras.
Till
de grundläggande principema för den staUiga upphandlingen hör att denna skall
bedrivas på ett affärsmässigt och objektivt sätt. Befintliga konkurrensmöjligheter
skall utnyttjas och anbud skall begäras från så många leverantörer att tiUfredsställande
konkurrens uppnås. Även anbud från icke tillfrågade anbudsgivare skall prövas.
Affärsmässighetsbegreppet
innebär att myndigheterna skall bedöma varje upphandling enbart sora en
affärstransaktion. Någon entydig definition av affärsraässighelsbegreppet är
inte möjligt att åstadkorama. För-utora pris och kvalitet måste bl. a. framtida
servicemöjligheter och driftkostnader liksom anbudsgivarens förmåga att
fullgöra sina åtaganden tas raed i bedöraningen. I affärsraässighelsbegreppet
ligger att myndighet med beaktande av dessa faktorer skall anta det
förmånligaste anbudet.
Upphandlingskungörelsen
medger inte att myndigheterna gör avsteg från affärsraässigheten, även om det
skulle föreligga starka skäl till detta. Bedömer en myndighet alt ett
upphandlingsärende är av väsentlig betydelse raed hänsyn lill av samhället uppslällda
mål på centrala områden, skall ärendet i slället underställas regeringens
prövning. Det skall emellertid röra sig om fall av väsentlig betydelse och det raåste
vara uppenbart att affärsmässigheten kan behöva vägas mot andra hänsyn för alt
underställningsförfarandet skall tiUärapas.
Regeringen
har emellertid möjlighet att bl. a. genora särskUda föreskrifter sätta
upphandlingskungörelsen ur kraft och i stället styra myndigheternas
upphandling till en viss producent. De inledningsvis nämnda särställningarna,
som monopolutredningen behandlat, utgör alla exempel på att rayndigheternas
upphandling inora ett visst oraråde styrts till en statiig myndighet eller ett
statligt företag.
Denna
typ av författningsreglerat leverantörsval, som avser att ge leverantören en
särställning i produktionshänseende bör skiljas från den författningsreglerade
inköpssamordning som sedan länge förekommit på det statliga området. Som
exempel på den senare kan nämnas myndig-
Prop. 1978/79: 134 5
heternas
skyldighet att anlita FMV vid upphandling av kontorsinventarier (SFS 1950: 18
och 1955: 91) och skyldigheten att anlita postverket vid upphandling av kontorsraateriel
(SFS 1968: 414). I dessa senare fall har avsikten inte varit att ge någon
producent en särställning utan att utnyttja det specialiserade kunnandet eller
lagringskapaciteten hos en viss myndighet till att avlasta andra myndigheter
ett upphandlingsarbete. I en del fall kan önskemålet även ha varit att i effektivitetsbefrämjande
syfte inom statsförvaltningen bygga upp det samlade kunnande som krävs för att
upphandlingen skall bli så förmånlig som möjligt för staten och för att den
konkurrens som finns skall kunna utnyttjas.
Mest
renodlat har denna strävan kommit till uttryck i de fall då särskilda
myndigheter inrättats för upphandlingsarbetet på vissa områden, t. ex.
byggnadsstyrelsen och utrustningsnämnden för universitet och högskolor. En
liknande roll har tilldelats statskontoret i fråga om upphandling av datorer.
Det är i samtliga fall fråga om att styra upphandlingsar-betel till en viss
myndighet, inte produktionen till en viss leverantör. Den myndighet som fått
det saralade ansvaret för en viss typ av upphandling är skyldig att följa
upphandlingskungörelsens regler och ansvarar för att upphandlingen sker på ett
affärsmässigt och objektivt sätt.
Utöver
den författningsreglerade inköpssaraordningen förekommer även en frivillig
sådan, som har sin utgångspunkt i upphandlingskungörelsens krav på samverkan
myndigheterna emellan. Denna frivilliga inköpssamverkan består i att rayndigheter
raed stor förbrukning av en viss vara eller tjänst sluter ett avtal (s. k. avropsavtal)
med en leverantör om vissa priser och rabatter, vilket även andra myndigheter
kan utnyttja genom ett enkelt avropsförfarande. Övriga rayndigheter besparas
härigenom det arbete som en egen upphandling skulle ha inneburit och kan samtidigt
få de rabatter som en storförbrukare kan erhålla. Avropsavta-len förekommer
både i form av myndighelsinterna avtal och i form av avtal som kan utnyttjas av
statsförvaltningen i dess helhet.
I
direktiven till monopolulredningen anförde jag bl. a.:
"Det
svenska näringslivet bör bygga på principen om en sund konkurrens mellan
företagen i syfte att främja medborgarnas välfärd, förhindra slöseri med
resurser och snedvridningar i näringslivets utveckling. I varje
monopolställning ligger en risk för missbruk. Monopolställningen kan göra det
frestande att hålla prisema på en högre nivå än vad sora är rimligt med hänsyn
till kostnaderna. Del finns också risk för att ett företag i en
monopolsituation missgynnar vissa avnämare genom leverans-\ägran eller genora
att tillämpa avsevärt sämre försäljningsvUlkor än normalt. Monopol och
karteller är därför i princip främmande för en social marknadsekonomi.
Den
särställning som vissa företag eller myndigheter sålunda får vid leveranser av
varor och tjänster till staten kan bl. a. få effekt när det gäller
Prop. 1978/79:134 6
kvalitet, service,
tillgänglighet och pris för statsverket,
de för- och nackdelar det
innebär för allmänheten, samt
struktur och effektivitet inom
den bransch där företaget i fråga verkar.
Med
utgångspunkt från principen om affärsmässighet bör därför före
kommande monopol och liknande arrangemang vid leveranser tUl staten
göras till föremål för en saralad översyn. Syftet skall vara att kartlägga i
vilken utsträckning skälen för en monopol- eller särstäUning är så starka
att ett bibehållande är motiverat. "
Utredningen
har ingående behandlat de av mig angivna frågeställ-ningama. En utgångspunkt
har härvid varit den grad av bundenhet för de enskUda myndigheternas handlande
som de av utredningen behandlade särstäUningarna innebär.
Enligt
monopolutredningen kan de statliga myndigheterna vara mer eller mindre bundna
att anlita en viss leverantör, beroende på särställningsförfattningarnas
utformning. Den mest ingripande formen av särställning bland de av utredningen
undersökta fallen finns i förordningen (1975: 874) om anordnande av bevakning,
i vilken det föreskrivs att myndigheten skall vända sig till ett bestämt
företag.
De
undersökta särställningarna kan i övrigt enligt utredningens mening rangordnas
på följande sätt i fråga ora graden av bundenhet. Kungörelsen (1973: 598) ora
skyldighet för statliga rayndigheter alt anlita Crownair Swedish Ltd AB och
kungörelsen (1952: 523) om anlitande av statens järnvägars resebyråer vid
vissa resor innehåller båda ordet "skall". Detta följs emellertid av
en inskränkande sats, som innebär att rayndigheterna inte i aUa lägen är
skyldiga att anlita de i dessa författningar angivna leverantörerna.
Ytterligare en lägre grad av bundenhet för rayndigheterna förekoramer i de nu
gällande författningarna avseende AB Allmänna Förlaget och Svenska
Utbildningsförlaget Liber AB. Författningarna innebär inte någon skyldighet för
myndigheterna att anlita förelagen, men upphandlingskungörelsen sätts ur kraft
i de fall då Allmänna Förlaget resp. Utbildningsförlaget anlitas. Den allra
lindrigaste graden av bundenhet gäUer i fråga om anlitandet av Statskonsult AB
enligt 6 § förordningen (1975: 567) om rationaliseringsverksarahet inom den
civila statsförvaltningen. Myndighetema är i detta fall endast skyldiga att
infordra anbud även från Statskonsult AB.
Även
om graden av bundenhet således kan variera framhåller utredningen att
principen att vissa statiiga företag och myndigheter skall ha förtur vid
leveranser tUl staten är svår att förena med de aUmänna riktlinjer och
principer som gäller för den statliga upphandlingen och den statliga
företagsamheten. Utredningen hänvisar bl. a. tUI vad föredraganden anförde i prop.
1973: 73 angående riktUnjer för den offentliga upphandlingen:
"Erfarenheterna
av den staUiga upphandlingen visar enUgt min upp-
Prop.
1978/79:134 7
fattning klart all affärsmässigheten varit till gagn för
staten och medverkat till en fördelaktig och effektiv upphandling. Denna prmcip
bör därför vara vägledande för den staUiga upphandlingen även framdeles.
Härigenom skapas förutsättningar för en från statsfinansiell synpunkt mest
fördelaktig upphandling. Den bör även allraänl sett vara mest gynnsam från samhällsekonoraisk
synpunkt. En väsentlig förutsättning är härvid alt konkurrens föreligger mellan
olika leverantörer."
Utredningen delar denna principiella inställning som bl.
a. koramit till uttryck i upphandlingskungörelsen. Marknadshushållningen bör
enligt utredningen vara basen för rayndigheternas relationer med varandra och
med statliga företag vid upphandling. Genom de regler som finns i upphandlingskungörelsen
säkerställs också det viktiga kravet att alla producenter skall behandlas
lika. Utredningen framhåller att härigenom befrämjas effektiviteten och uppnås
att ett rätlvisekrav förverkligas, vUket har ett värde i sig.
Alt de samhäUsekonomiska målen inte skall beaktas av rayndigheterna
i deras upphandling ser utredningen sora ett uttryck för önskemålet om en klar
funktionsuppdelning raellan myndigheter och regering. En sådan
funktionsuppdelning raedför enligt utredningen många fördelar. Skulle de
enskilda rayndigheterna beakta de samhällsekonomiska målen är det raycket
möjligt att olika myndigheter skuUe förstå dem olika. Genom att regeringen
beaktar dem är en saralad politik möjlig.
Utredningen framhåller även att förekorasten av särstäUningar
strider mot de principer som fastlagts för de statliga företagens verksamhet
och hänvisar bl. a. tUl prop. 1969: 121 angående ett statiigt förvaltningsbolag
(sedermera Statsföretag AB), i vilken föredraganden anförde:
"De allmänna krav på företagens omställning och
anpassning som näringspolitiken reser måste självfallet gälla de statliga
förelagen i lika hög grad som de privata, inte minst med hänsyn tUl att
konkurrens under likartade förutsättningar mellan statliga och privata företag
måste vara en vikiig princip."
Redan förekomsten av ett statligt företag i en bransch kan
enligt utredningen ge anledning till farhågor hos konkurrenterna att detta
förelag åtnjuter fördelar av olika slag hos rayndigheterna. Det är således av
särskild vikt att de statliga företag sora arbetar i en raarknadsekonomi inte
åtnjuter några privilegier. Härtill kommer de negativa effekter som
monopolställningar och frånvaron av konkurrens i allmänhet ger upphov till.
Utredningen har utförligt diskuterat den i direktiven angivna frågan om särstäUningarnas
effekter, bl. a. utifrån svaren på en enkät som utredningen tillställt de
större avnämarna av särställningsföretagens ijänsler.
Utredningen konstaterar att rent teoretiskt är olika
konsekvenser tänkbara i fråga om prisbildningen, konkurrenterna och branschen
samt på särställningsföretagen själva. Bland de negativa följdverkningar som
Prop. 1978/79:134 8
kan
uppstå nämns bl. a. prisdifferentiering med högre kostnader för de statliga
myndigheterna som följd, allmän prisstegring i branschen om
särställningsföretaget uppträder som prisledare, ineffektivitet hos särställningsföretaget
till följd av frånvaron av konkurrens samt svårigheter for övriga företag i
branschen att klara sig på grund av de konkurrensfördelar särslällningsföretag
åtnjuter.
Även
ora enkätsvaren inte ger belägg för att särställningarna medfört några större
nackdelar för allmänheten, konstaterar utredningen att negativa effekier i
form av fördyringar och förseningar för de myndigheter som tvingats anlita
särställningsföretagen i många fall uppstått. I en del fall har detta uppvägts
av en ökad kvalitet på tjänstema. Denna kvalitet skulle emellertid flertalet
myndigheter inte varit beredda att betala för om de haft frihet att välja
leverantör.
Utredningen
konstaterar vidare att för en diskussion av det berättigade i olika
särställningar är det utan betydelse i vilken form verksamheten bedrivs. Det
gör således ingen skillnad om det är en myndighet eller ett aktiebolag. Av
betydelse är däremot att särställningsinnehavarna uppträder på en marknad. De
producerar tjänster som utbjuds till köpare. De är inte ensamma på raarknaden
utan de konkurrerar raed flera privata företag. Staten är inte heller enda
köpare utan det finns dess-utora ett stort antal privata köpare. Utredningen
framhåller alt detta innebär att de undersökta särställningsföretagen således
inte producerar tjänster på sådana områden där monopol av ekonomiska skäl är
svåra att undvika, som t. ex. järnvägstransporter och telekoramunikationer.
Med
utgångspunkt i de principiella överväganden som redovisats och mot bakgrund av
en genomgång av skälen för och emot ett bibehållande i de enskilda fallen
föreslår utredningen alt de inledningsvis nämnda särställningarna upphävs. För Swedair
AB föreslås vissa speciella över-gångsbestämraelser under en femårsperiod med
hänsyn till att företaget under det senaste året köpt sju taxiflygplan just för
den verksamhet som omfattas av särställningen. För ABAB föreslås en
övergångstid på fem år samt ett kapitaltillskott till Statsföretag AB för investering
i ABAB och ABAB:s dotterbolag Skyddsbevakning i Södertälje AB i syfte att
förhindra ett privat monopol på bevakningsmarknaden. För övriga sär-stälb.ingsföretag
föreslår utredningen att särställningarna skall upphöra att gälla vid utgången av
år 1978.
Utredningen
konstalerar att om särställningsförfattningama upphävs blir de statliga
myndigheter sora Udigare upphandlat från särställningsföretagen sk}'ldiga att
följa upphandlingskungörelsen (1973: 600) och upphandla affärsraässigt raed
konkurrens på lika villkor för olika anbudsgivare. Utredningen frarahåller att
om en obunden upphandling från rayndigheternas sida medför raindre önskvärda
resultat i något avseende finns det alltid möjlighet aft korrigera dessa
effekter på annat sätt än genom särställningar. Bl. a. finns det möjligheter
att genom lag-
Prop.
1978/79:134 9
stiftning ställa sådana krav på en bransch att den
utvecklas på önskat sätt, att lämna generella eller särskilda bidrag till vissa
företag, oavsett vem som är ägare, för att förmå dessa företag att beakta
samhälleliga synpunkter och mål samt att åstadkomma önskad konkurrens genora etablering
av statliga företag i branscher som holas av monopolisering. Genom det senare
förfaringssättet kan statlig företagsamhet användas som ett racdel för att
effektivisera raarknadsekonomin.
Nästan samtliga remissinstanser delar utredningens
uppfattning att marknadshushållningen bör vara basen för myndigheiernas
relationer med varandra och raed statliga företag vid upphandling.
Effektiviteten främjas därigenom bäst såväl hos den upphandlande myndigheten
som i hela samhällsekonomin. SAF framhåller att det även är ett rätlvisekrav
att alla producenter behandlas lika och betonar i likhet med ulredningen att om
en obunden upphandling från myndigheternas sida leder till mindre önskvärda
resultat i något avseende finns det möjlighet att korrigera dessa effekter på
bättre sätt än genom särställningar. Även Statsföretag AB har tolkat de mål
regering och riksdag gett statsföretags-gruppen så att dess verksamhet inte bör
kringgärdas av speciella regler i syfte att utestänga konkurrerande företag.
Flertalet reraissinstanser ansluter sig helt lUl
utredningens förslag att de undersökta särställningarna bör upphävas. De
remissinstanser som har invändningar raot utredningens förslag kan i allmänhet
acceptera alt flertalet särstäUningar upphävs men anser att skäl kan finnas för
ett bibehållande i något enstaka fall. Särskilt NO framhåller att det är av
största intresse att man som nu skett prövar om offentliga regleringar
fortfarande är raotiverade eller om de genom den allmänna utvecklingen inom
näringslivet, genora ändrad lagstiftning eller av andra skäl blivit inaktuella.
Utredningens ståndpunkt ligger enligt NO helt i linje med
konkurrensbegränsningslagens syfte. NO framhåller vidare att särstäUningar
erfarenhetsmässigt orsakar negativa effekter både vad gäller prisbUdningen och
effektiviteten inom en bransch, bl. a. genom att konstlade skydd försvagar
benägenheten för kostnadssänkande rationaliseringar. Avsaknad av incitament
för rationaliseringar torde enligt NO vara speciellt framträdande beträffande
sådana företag som ulredningen behandlat. Liknande fall har i åtskUliga ärenden
föranlett ingripande från NO:s sida.
Enligt RRV skulle det ha varit en fördel om den enkät till
olika avnämare som utredningen företagit även tiUställts åtminstone vissa raindre
myndigheter. Härigenom skulle man fått en bättre grund för att analysera
särställningarnas effekt på de olika avnäraama. Genom atl särställningarna i
många faU fungerar som ett slags inköpssaraordning torde de ha raedfört
rationaliseringsvinster genom att rayndigheterna inte behövt bygga upp en särskUd
inköpsorganisation eUer förstärka en som redan finns. Rent allmänt framhåller
RRV att ett upphävande av särsfäll-
Prop. 1978/79:134 10
ningsförfattningarna
kommer att medföra väsentligt ökade krav på den statliga inköpssamordningens
effektivitet och organisation. Flera remissinstanser delar denna bedömning.
De
fackliga organisationerna anser i allmänhet att utredningen bättre borde ha
belyst de samhällsekonomiska konsekvenserna och effekterna på sysselsättningen av
att särställningarna upphävs. NO däremot framhåller atl om ett företag som
åtnjutit särställning är tillräckligt effektivt, så bör det inte heller uppstå
några nämnvärda praktiska konsekvenser av att särställningen upphör. Om man emeUertid
väntar sig förändringar till följd av att särställningen upphör är detta
indirekt ett tecken på alt särställningen raedfört sämre effektivitet.
För
egen del delar jag den bedömning av principerna för den statliga upphandlingen
som utredningen gjort. Någon annan gmndläggande regel än affärsraässighetsprincipen
torde vara svår att ställa upp för de enskilda myndigheternas handlande utan
att della skulle få negativa konsekvenser. Med nuvarande systera har ju
regeringen raöjlighet att beakta de samhällsekonomiska aspekterna antingen
genom att utfärda särskUda riktlinjer inom vissa oraråden eller genora att
avgöra ett enskUt underställningsärende på ett sådant sätt att det
överensstämmer med andra övergripande sarahällsraål. Mot bakgrund av de principer
sora fastlagts för den statliga företagsverksamheten anser jag inte heller att
det finns skäl att i fråga ora statlig upphandling särbehandla statliga
företag. Sora jag tidigare frarahållit är en sund konkurrens på lika vUlkor en
förutsättning för ett väl fungerande näringsliv och för en fortsatt välfärdsutveckling.
Utredningen
har enligt rain uppfattning visat på ett flertal allvarliga invändningar raot
att styra de statliga rayndigheternas upphandling till en viss producent, sora
därigenom får en gynnad ställning. 1 likhet med utredningen anser jag att de
problem som i en del fall föranlett särställningarna kan lösas på annat sätt
än genom att ge en viss producent en gynnad ställning.
Målsättningen
bör således vara att avveckla särställningarna om inte särskilda skäl talar raot
detta. Härigenom uppnås fördelen av ökad konkurrens mellan olika producenter
samtidigt som den enskUda myndigheten erhåller ökad handlingsfrihet. En ökad handUngsfrihet
från myndighetens sida innebär dock inte att raöjligheterna tUl verksarahet i
egen regi utan vidare bör ökas. Risken att myndigheternas verksamhet i egen
regi blir avsevärt dyrare än upphandling utifrån raåste alltid beaktas. Det är
därför nödvändigt att skapa garantier för att de olika alternativen verkligen
blir jämförbara.
Flertalet
av de myndigheter och företag som omfattas av de aktuella särställningarna
erbjuder i dag konkurrenskraftiga tjänster tUl mark-nadsraässiga priser.
Generellt sett bör därför ett upphävande inte ge anledning lill någon oro för
att detta skulle få konsekvenser i sysselsätt-
Prop.
1978/79:134 11
ningshänseende. I de fall sådana problem kan tänkas uppstå
måste naturligtvis detta förhållande vägas in vid bedöraningen av vilka övergångsåtgärder
som ett upphävande bör förenas med. Jag vill emellertid betona att en högre
sysselsättning inom särställningsföretaget ofta motsvaras av en lägre
sysselsättning inom branschen i övrigt. Oförändrad sysselsättning inom särställningsförelagen
kan med andra ord resultera i att andra företag i branschen tvingas att
friställa personal eller får ett minskat nyrekryteringsbehov.
Det är också väsentligt att hålla i minnet att i de fall
ett upphävande av särställningarna leder till en minskad uppdragsvolym för särställningsförelagen,
är detta indirekt ett mått på den samhällsekonomiska ineffektivitet sora
särställningen givit upphov till. De statliga myndigheterna har med andra ord
betalat överpriser för något sora kan produceras till lägre koslnader av andra
företag i branschen.
Det av flera remissinstanser påvisade behovet av ökad frivUlig
inköpssamordning ora särställningarna upphävs, bör eraellertid enligt rain raening
tillraätas betydande vikt, eftersora alternativen i en del fall synes vara en
utbyggnad av rayndighetemas upphandlingsverksamhet eller av deras verksarahet i
egen regi. I den mån särställningarna innehåller ett inslag av inköpssamordning
är det således av betydelse att detta inte går förlorat när särställningarna
upphävs. En möjlighet atl motverka detta utgör det frivilliga avropsavtalssystem,
som jag tidigare redogjort för. En utökning av detta system till att även
innefatta en del av de tjänster som nu omfattas av särställningsförfattningarna
skulle kunna underlätta de mindre och medelstora myndigheternas
upphandlingsarbete. Jag återkommer till detta i anslutning tUl min redovisning
av de enskilda särställningsfallen.
Många av de särställningar som nu är föremål för
överväganden berör även andra departements verksamhetsområden. Jag har i dessa
fall samrått raed vederbörande statsråd i fråga om de ställningstaganden som
redovisas.
2.2 AB Allmänna Förlaget och Svenska Utbildningsförlaget
Liber AB
Enligt cirkuläret (1972: 13) tiU statsmyndigheterna om
mångfaldigande av handlingar skall normalt mångfaldigande genora yrkesmässigt
tryck, dvs. boktryck eller annat tryck sora kräver grafiskt utbildad personal,
ske genom extern produktion. Detsamma gäller om mångfaldigandet är av mera
omfattande slag eller ora det ställer särskilda krav på det tekniska
utförandet. Utrustning för yrkesraässigt tryck får inte anskaffas utan
regeringens raedgivande i varje särskilt fall. I fråga om den externa
produktionen erinras myndigheterna i cirkuläret om skyldigheten att anlita AB
Allmänna Förlaget.
Enligt kungörelsen (1974: 325) ora fraraställning och
utgivning av
publikation,
blankett eller annat tryckalster för statens räkning skall statliga myndigheler
utom departement och affärsverk antingen sararåda med AB Allmänna Förlaget
innan anbud infordras eller anlita detta förlag vid fraraställning och
utgivning av publikation, blankett eller annat tryckalster som beräknas kosta
mer än 1 000 kr., om regeringen ej föreskriver annat.
Genora
regeringsbeslut den 28 juni 1974 har SÖ, UHÄ ra. fl. utbildningsmyndigheter undantagits
frän nämnda skyldighet att anlita AB Allmänna Förlaget. De skall i slället antingen
samråda med Svenska UtbUdningsförlaget Liber AB innan anbud infordras eller
anlita detta förlag.
Både
AB Allmänna Förlaget och Svenska Utbildningsförlaget Liber AB ingår numera i
Liber Grafiska AB. Genom omstruktureringar av Liberkoncernen har de i
författningarna använda företagsbeleckning-arna blivit inaktuella. AB Allmänna
Förlaget är sedan den 1 januari 1975 vilande och dess verksamhet bedrivs numera
inora Liber Förlag, som är en division inom Liber Grafiska AB.
Utbildningsförlaget utgör på motsvarande sätt i dag en avdelning inom
divisionen Liber Läromedel. Koncernens organisation framgår översiktligt av
följande tablå:
Liber
Grafiska AB:
Liber Grafiska AB:
Liber F ö rlag
Körliigc- avdelningenl
Av
koncernens fakturerade försäljning år 1977 på omkring 360 milj. kr. svarade den
del av koncernen som betecknats Allmänna Förlaget för ca 130 railj. kr. och den
del som betecloiats UtbUdningsförlaget för ca 14 milj. kr.
Prop.
1978/79:134 13
Allmänna Förlaget medverkar vid upphandling av statligt
tryck, samordnar myndigheternas inköpsverksamhet och anpassar produkter till
ny grafisk teknik. Förlagsavdelningen ger ut böcker och publikationer såväl för
myndigheter sora i eget förlag och svarar för maricnadsföring till bokhandel
och allraänhet. Förlagsavdelningen orasatte år 1977 ca 36 milj. kr.
Utbildningsförlaget arbetar som en i förhållande till läroraedelsredak-tioncrna
fristående enhet inora divisionen Liber Läromedel. Större delen av produktionen
utgörs av förlagstjänster åt de centrala utbildningsmyndigheterna. Produkterna
utgörs av handböcker, debattböcker, tidskrifter, informationspaket,
vetenskapliga skrifter ra. ra. UtbUdningsförlagets verksamhet utgör endast en
mindre del av Liber Läromedels totala produktion, som år 1977 uppgick tUl ca
104 milj. kr.
2.2.1 AB Allmänna Förlaget
Monopolutredningen har utförligt uppehåUit sig vid frågan ora
AB Allraänna Förlagets särställning är att järaställa raed den författningsreglerade
inköpssamordning som jag tidigare redogjort för eller om den innebär att en
viss producent getts en gynnad ställning i förhållande till andra länkbara
leverantörer.
Utredningen konstaterar att särställningen omfattar både
framställning och utgivning av publikationer ra. ra. dvs. både den förlagsverksamhet
som Förlagsavdelningen och den upphandlingsverksamhei sora nuvarande Allmänna
Förlaget inom divisionen Liber Förlag i dag bedriver. Särställningen
innefattar således inte enbart upphandling av trycksaker utan även andra
förlagsfunktioner, vilka inte kan rubriceras som inköpssaraordning. Utredningen
anser inte heller att AB Allraänna Förlagets ställning är någon motsvarighet
till den författningsreglerade inköpssamordningen hos postverket (kontorsraaskiner),
FMV (kontorsmöbler) och statskontoret (datamaskiner). De nämnda organen är
skyldiga att följa upphandlingskungörelsen därför att de är myndigheter. Upphandlingsverksamheten
inom Liber Förlag bedrivs visserligen raed upphandlingskungörelsens
bestämmelser sora grund raen förlaget är inte bundet av kungörelsen, eftersom
det inte är någon myndighet.
Utredningen anser att parallellen med den i dag fungerande
författningsreglerade inköpssaraordningen för kontorsraateriel, kontorsmöbler,
datamaskiner m. m. skulle ha varit rimligare om nuvarande Allmänna Förlaget
inom Liber Förlag varit en uppdragsrayndighet sora enbart ägnade sig åt
upphandling av trycksaker. Utredningen anser det dock inte motiverat att ge
nuvarande Allmänna Förlaget rayndighetsstatus raed bibehållen särställning
eftersom även andra förlag skulle kunna upphandla trycksaker för statiiga
myndigheters räkning.
Till stöd för att behålla skyldigheten alt samråda med
eller anlita Allmänna Förlaget har i den av utredningen företagna enkälen anförts
Prop. 1978/79:134 14
att
det inte är rationellt att varje myndighet bygger upp egen kompetens för
upphandling av trycksaker. Ora särställningen upphävs, komraer emellertid rayndigheterna
enligt utredningen att även i fortsättningen kunna anlita externa resurser för
denna upphandling.
Utredningen
anser att myndigheterna inle bör vara skyldiga att gå ut med anbud tUl olika
leverantörer för varje enskild trycksaksupphandling. De bör kunna sluta avtal
såväl med AUmänna Förlaget som raed annat lämpligt förlag om att förlaget i
fråga åtar sig arbetet att upphandla de trycktjänster som myndigheten behöver.
Sådana avtal om upphandling av trycktjänster bör eraellertid innehålla en
klausul om att förlaget skall följa upphandlingskungörelsen vid upphandHng för
myndighetens räkning. Genom denna klausul ges tryckerierna enligt utredningen
i det närmaste samma rättssäkerhetsgaranlier som de skulle ha haft om myndigheten
själv hade ombesörjt upphandlingen av tryck.
Sammanfattningsvis
anser utredningen alt AB Allmänna Förlagels särställning enligt kungörelsen
1974: 335 bör avskaffas eftersom skälen för att behålla särställningen inte är tiUräckligt
starka.
Som
en följd av att särställningen upphävs bör även cirkuläret (1972: 13) tUl
statsmyndigheter om mångfaldigande av handlingar ändras, så att hänvisningen
till AB Allmänna Förlagets särställning i fråga om extern produktion tas bort.
I stäUet bör enligt utredningen föreskrivas att möjligheterna att sluta avtal raed
förlag ora upphandling av trycksaker skall övervägas och att sådant avtal skall
innehålla en klausul om alt upphandlingskungörelsen därvid skall tiUärapas av
förlaget.
Enligt
utredningens mening kan Liber Förlag erbjuda konkurrenskraftig service till marknadsmässiga
priser. Särskilda övergångsåtgärder av hänsyn till företaget behövs således
inte. Av enkätsvaren från Allmänna Förlagets avnämare drar utredningen vidare
slutsatsen att det inte heller är motiverat raed några särskilda
övergångsåtgärder av hänsyn lill avnämarna.
Flertalet
reraissinstanser delar utredningens bedöraning att Allmänna Förlagets
särställning kan upphävas. Som skäl anförs bl. a. att myndigheterna även efter
ett upphävande kan anlita den service som Allraänna Förlaget erbjuder men att
de då får större möjligheter att agera affärsmässigt gentemot förlaget.
Liber
Grafiska AB anser däremot att AUmänna Förlaget i dag arbetar som ett statligt
upphandlingsorgan även om detta sker i bolagsform och att särställningen därför
bör behållas. Allmänna Förlaget upphandlar grafiska produkter och tjänster från
ca 200 företag fördelade över hela Sverige. Ett medelstort landsortstryckeri
skulle behöva öka priserna på sina produkter med försäljningskostnader på 810
% om inte Allraänna Förlagets centrala inköpsfunktion fanns.
Även
Svenska tryckeriföreningen anser att Allmänna Förlagets upphandlingsfunktion
fungerar väl. Upphandlarna har en god överblick
Prop. 1978/79:134 15
över
de grafiska företagen och deras leveransraöjligheter. Åtskilliga tryckerier sora
inte har kapacitet att sköta direktkontakter raed rayndigheterna får genora
Allmänna Förlaget väl beredda arbeten. Det är också föreningens intryck att
Allmänna Förlagets upphandlare sköter sin uppgift med oväld. Kritiken mot
Allmänna Förlaget har främst haft sin grund i att förlaget är samordnat med den
stafliga tryckeriverksamheten. Svenska tryckeriföreningen anser därför att upphandlarna
bör ges en självständig ställning gentemot samtiiga anbudsgivare genom att upphandlingsfunktionen
frigörs från de statliga tryckeri- och förlagsverksamheterna.
Även
andra remissinstanser framhåller värdet av att de statliga tryckeribeställningarna
också i fortsättningen läggs ut på ett samordnat och kontrollerbart sätt så att
en god effektivitet upprätthålls. Bl. a. framhålls att rayndigheternas
möjligheter att sararåda raed förlags- och tryckeriteknisk expertis koraraer
att bortfaUa om särställningen upphävs. RRV befarar att risken för icke affärsraässiga
upphandlingar kan komma all öka genora att framför aUt raindre myndigheter i
dag saknar erforderlig kompetens för att upphandla tryckeritjänster.
Den
av utredningen anvisade möjligheten att teckna avropsavtal raed antingen
Allmänna Förlaget eller annat förlag om upphandling av tryc-keritjänster är
föremål för delade meningar bland remissinstanserna. Liber Grafiska AB
framhåller att denna uppläggning skulle ge mindre volym per inköpsföretag och
därmed färre chanser till fördelaktiga avslut. Flertalet myndigheter är eraellertid
positiva tUl detta, även om några ifrågasätter om inte möjligheten att överlåta
på utomstående företag att för myndighelens räkning sköta en upphandling bör ha
ett uttryckligt författningsstöd, t. ex. genom ett tUlägg till
upphandlingskungörelsen.
För
egen del anser jag det väsentligt att vid en diskussion av det berättigade i
förlagets särstäUning hålla isär de oUka slags tjänster som Liber Förlag
erbjuder. Upphandlingsverksamheten, som avser inköp av trycksaker,
administration av trycksaksfraraställning och rådgivning i produktions- och
formgivningsfrågor, drivs nu under beteckningen Allmänna Förlaget. Verksaraheten
bedrivs raed upphandlingskungörelsens bestämmelser som gmnd, även ora någon
formell skyldighet att följa denna kungörelse inte föreligger. Myndigheterna
avlastas genom denna funklion ett upphandlingsarbete och debiteras för det
utförda arbetet enligt självkostnadsprincipen.
Särställningen
för AB AUmänna Förlaget enligt kungörelsen (1974: 325) ora framställning och
utgivning av publikationer, blankett eller annat tryckalster för statens
räkning innefattar emellertid även en del av den förlagsverksamhet som bedrivs
av Förlagsavdelningen inora Liber Förlag. Sora exempel på tjänster som faller
under kungörelsen kan nämnas av myndigheterna initierad förlagsutgivning,
kommissionsförsäljning av publikationer för myndighetemas räkning samt
blankett-
Prop. 1978/79: 134 16
utgivning.
I vad avser dessa senare förlagstjänsler delar jag hell ulredningens bedömning
att särstäUningen bör upphävas. Dessa tjänster är av sådant slag att de skulle
kunna upphandlas från flera konkurrerande förlag, däribland Liber Grafiska AB.
I den mån en aktiv marknadsföring av publikationerna bedöms sora angelägen
borde bestäramelser om detta kunna tas in i de avtal sora sluts, i stället för
det åliggande som Liber Grafiska AB anser sig ha fått i saraband med att
särställningen infördes. Mindre och raedelstora rayndigheter utan tidigare
erfarenhet av att upphandla förlagstjänster kan emellertid behöva visst slöd
för sitt upphandlingsarbete ora särställningen upphävs. Jag har därför för
avsikt att uppdra åt någon central upphandlande myndighet att tiUhandahålla upphandlingsteknisk
rådgivning avseende bl. a. utforraning av anbudsinfordran, existerande
konkurrensmöjligheter och avtalsformulering i samband med upphandling av
förlagstjänster.
I
fråga om den upphandlingsverksamhet som nu bedrivs under beteckningen Allmänna
Förlaget inora Liber Förlag är förhållandet raera komplicerat. Av förarbetena tUl
förvaltningslagen (jfr prop. 1971: 30, s. 332) framgår klart att ärenden som
angår statens upphandling inte är att anse sora myndighetsutövning. Enligt 11
kap. 6§ regeringsforraen kan förvaltningsuppgift läranas över till bolag,
förening, sarafällighet eller stiftelse. Endast om uppgiften innefattar rayndighetsutövning
måste det ske med stöd av lag. Något formellt hinder för regeringen att
överlämna en inköpssamordningsfunktion till ett statiigt eller privat företag
föreligger således inte.
Att
regeringen har denna möjlighet innebär inte att den därmed står de upphandlande
myndigheterna till buds. En statlig myndighet kan inte undandra sig de krav som
bl. a. förvallningslagen, bestäramelserna om allmänna handlingars offentlighet
och upphandlingskungörclsen ställer genom att hänvisa lill alt dess upphandling
ombesörjs av ett visst företag, statligt eller privat. Såsora några
remissinstanser påpekat fordras författningsstöd av det slag som nu gäller för
anlitandet av AB Allm.änna Förlaget och Svenska Utbildningsförlaget Liber AB
för att myndighet skall befrias från sitt ansvar för hur upphandlingsärendena
handlagts.
Även
regeringen bör emellertid enligt min mening visa stor återhållsamhet i fråga
om att lägga inköpssamordnande funktioner på privata eller statliga bolag. De
regler som är avsedda att garantera rättssäkerhet, offentlighet och
objektivitet i den statliga upphandUngen sätts näraUgen ur kraft i sådana fall.
Detta gäller även ora det föreskrivs att företaget i fråga skall följa
upphandlingskungörelsens regelsystem. Detta regelsystem är inte avsett att
fungera fristående från annan förvaltningsrättslig normgivning. Läggs däremot
den inköpssamordnande funktionen på en myndighet är denna i sin upphandling
skyldig att iaktta nyssnämnda normgivning inkl. upphandlingskungörelsen.
Vad
jag nu anfört talar närmast för den av svenska tryckeriföreningen
Prop. 1978/79: 134 17
förespråkade
lösningen, nämligen att upphandlingsverksamheten inom Liber Förlag, dvs.
nuvarande Allmänna Förlaget antingen ges en fristående myndighetsstatus eller
att upphandlingsfunktionen överförs till en existerande myndighet med
näraliggande uppgifter. En sådan omorganisation stöter emellertid på en rad
praktiska problem, bl. a. i fråga om personalens anställningsförhållanden, och
skulle fordra ytterligare utredning. Jag är därför inte beredd att förorda
detta. I stället anser jag att man försöksvis bör kunna pröva ett
förfaringssätt som ligger nära det av utredningens föreslagna och som anknyter
till det systera av frivUliga avropsavtal för vilket jag tidigare redogjort.
En ceniral
upphandlande myndighet bör således ges i uppdrag att teckna för hela
statsförvaltningen gällande frivilliga avropsavtal i fråga om de tjänster som AUmänna
Förlaget i dag erbjuder, dvs. tillhandahållande av tryckteknisk expertis,
trycksaksupphandling, redaklioneUa tjänster m. ra.. BefintUg konkurrens i fråga
om olika tjänster bör emellertid utnyttjas när dessa avtal skall tecknas, I
likhet med vad som före-koraraer i fråga ora en del nu gällande avropsavtal kan
i vissa fall avtal behöva tecknas med mer än en leverantör. På så sätt undviks
leverans-svårigheter samtidigt som myndigheternas valmöjligheter ökar.
Ett
sådant systera innebär att mindre och raedelstora myndigheter inte behöver ha tUlgång
tUl tryckteknisk expertis för att göra affärsmässiga upphandlingar. Den rayndighet
sora bedömer en egen upphandling av trycksaker eller ett eget avtal raed ett
visst förlag ora upphandling av trycksaker för myndighetens rälming som förraånUgare
än ett utnyttjande av de centrala avropsavtalen, har raöjlighet att i stället
göra en sådan upphandling. Vid en sådan jämförelse måste dock även kostnaderna
för det egna upphandlingsarbetet beaktas. Förekomsten av centrala avropsavtal
innebär emellertid att antalet företag som har att svara för myndigheternas
upphandlingsarbete i fråga om trycksaksproduktion begränsas. Mot bakgrund av
de invändningar jag tidigare redovisat mot att förlägga upphandlingsfunklionen tUl
enskilda förelag finner jag detta angeläget. Begränsningen till ett fåtal
företag är nödvändig för att garantera att myndigheterna även i fortsättningen
får tillgång tUl centrala upphandlare raed god raarknadsöverblick.
Den
av utredningen anvisade möjligheten att ändra cirkuläret (1972: 13) om
mångfaldigande av handUngar så att myndigheterna ges möjlighet att sluta avtal ora
upphandling av trycksaker torde utgöra tillräckligt författningsstöd för att
medge det av mig beskrivna förfaringssättet. Ändringen raöjUggör för de rayndigheter
som inte önskar utnyttja de centrala avropsavtalen att teckna egna avtal om
trycksaksupphandling. Jag är däremot, av de skäl som jag tidigare anfört, inle
beredd att genom ändring av upphandlingskungörelsen generellt ge myndigheterna möjlighet
att upphandla delar av sitt upphandlingsarbete.
De
betänkligheter som jag tidigare redovisat mot att förlägga upphand-
2
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 134
Prop.
1978/79:134 18
lingsfunktioner till annan än myndighet gör att
utvecklingen inora området måste följas med en viss uppmärksamhet. Skulle RRV
vid sina granskningar av rayndigheternas upphandlingar finna det svårt att få
insyn i de företagna trycksaksupphandlingarna eller skulle allraänhet och
konkurrerande leverantörer påtala olägenheter med det föreslagna systemet får
detta omprövas.
Mot bakgrund av vad jag anfört är jag beredd att ansluta
mig till utredningens förslag att upphäva särställningen för Allmänna Förlaget
enligt kungörelsen (1974: 335) om framställning och utgivning av publikation,
blankett eller annat tryckalster för statens räkning. Upphävandet av
kungörelsen bör emellertid anstå till dess att centrala avropsavtal föreligger på
de oraråden som jag redogjort för. Enligt vad jag erfarit behöver anbudsinfordran,
anbudsutvärdering och avtalstecknande inte ta någon längre tid sedan en lämplig
avtalstecknande myndighet fått i uppdrag att teckna avtalen.
2.2.2 Svenska Utbildningsförlaget Liber AB
Enligt utredningen är den grundläggande frågan, ora SÖ och
UHÄ vid upphandling av förlagstjänster av effektivitetsskäl bör vara befriade
från att följa upphandlingskungörelsen, ora de anlitar Svenska UtbUdningsförlaget
Liber AB, vilket nuraera motsvaras av den enhet inom Liber Läromedel som
betecknats Utbildningsförlaget. Övriga i regeringsbeslutet 1974-06-28 nämnda utbUdningsrayndigheter
har enligt utredningen utnyttjat möjlighelen att använda sig av
Utbildningsförlaget i så liten omfattning att det över huvud taget inte finns
anledning att undanta dem från skyldigheten att följa upphandlingskungörelsen.
Utbildningsförlagets särställning omfattar inte enbart
upphandling av trycksaker utan förlagets tjänster till utbildningsmyndighelerna
består huvudsakligen av andra förlagstjänster. Då varken SÖ eller UHÄ anfört
några skäl för eller önskemål om. att särställningen skaU bibehållas föreslår
utredningen att den upphävs.
SÖ har emeUertid i sitt svar på utredningens enkät anfört
att fördelarna av att ha kontakter raed ett enda förlag kan uppvägas av de
nackdelar i prissättning m. m. som detta kan medföra. SÖ föreslår därför att SÖ:s
hela trycksaksproduktion görs till föremål för en totalentreprenad, orn
särställningen upphävs.
Utredningen är starkt negativ tUl det av SÖ föreslagna
förfaringssättet. Svårigheten att utarbeta ett tillfredsställande
anbudsunderlag och att järaföra anbuden vid en upphandling sora omfattar SÖ:s
hela trycksaksproduktion får enligt utredningen så negativa konsekvenser för affärsraässigheten
och objektiviteten i upphandlingsförfarandet att nackdelarna uppväger de av SÖ
anförda fördelarna raed att endast behöva ha fortlöpande kontakter raed ett
enda förlag. Utredningen pekar i stället på
Prop. 1978/79:134 19
möjligheterna
för SÖ att sluta separata förlagsavtal avseende olika delar av SÖ:s produktion.
Genom
den anvisade avtalsraodellen anser utredningen att de ökade upphandUngskostnaderna
för SÖ:s del raer än väl kommer att uppvägas av de besparingar som en
affärsmässig upphandling av förlagstjänsterna kommer att medföra. Då
utredningen bedömer att UtbUdningsförlaget kan erbjuda konkurrenskraftig
service tUl marknadsmässiga priser föreslås inte några övergångsåtgärder.
Flertalet
remissinstanser har inget att erinra raot atl särställningen upphävs. UHÄ kan
inte finna några skäl att bibehålla särställningen utan delar den principiella
inställning som upphandlingsrörelsen ger uttryck för. SÖ anser inte att
upphandlingskungörelsen är tillämplig på SÖ:s försäljningsfinansierade
utgivning, dvs. den utgivning där förlaget står för hela eller delar av den ekonoraiska
risken. Ett upphävande av särställningen kornmer därför endast att innebära ett
omständigare förfarande i fråga om den egenfinansierade utgivningen, dvs. vid
köp och beställning av tryck för egen räkning. Några remissinstanser motsätter sig
ett upphävande med hänvisning till att nuvarande regler inle innebär någon
skyldighet för ulbildningsmyndigheterna att anlUa Utbildningsförlaget.
Utredningen
får stöd av remissinstanserna för uppfattningen att flera smärre avtal avseende
olika delar av SÖ:s trycksaksproduktion bör vara att föredra framför det av SÖ
föreslagna upphandlingssättet. Enligt någon remissinstans får eraellertid inte
den av utredningen framförda uppfattningen leda till något generellt förbud
mot att upphandla det saralade behovet av förlagstjänsler vid ett och samma tUlfälle,
eftersom detta skulle innebära en inskränkning i rayndigheternas frihet att
välja den affärsmässigt lämpligaste avtalsforraen. SÖ framhåller emellertid att
man även fortsättningsvis tänker träffa förlagsavtal med Utbildningsförlaget
eller annat förlag utan att tillämpa ett reguljärt anbudsförfarande då SÖ inte
anser att upphandUngskungörelsen är tillämplig i fråga om dessa tjänster.
Som
jag tidigare framhållit tiUmäter jag förekomsten av konkurrens inom det svenska
näringslivet stor betydelse. Jag kan inte finna att några vägande skäl anförts
för att låta utbildningsmyndigheterna efter eget gottfinnande uteslänga andra
förlag än Liber från att konkurrera om sin utgivningsverksamhet. Som
utredningen påpekat är det nu inte fråga om utbildningsmyndigheterna skall vara
skyldiga att vända sig till UtbUdningsförlaget utan om de skall vara befriade
från upphandUngskungörel-sens regler och krav i de faU de gör det.
Särställningens
existensberättigande är enligt rain mening desto tveksammare som det tycks
råda betydande osäkerhet ora vad den egenlli gen omfattar. Både Liber Grafiska
AB och SÖ har tydligen tolkat den så att den inte avser den inom Liber
Läromedel bedrivna läromedelspro-
Prop. 1978/79:134 20
duktion.
Enligt SÖ är den inte heller tillämplig i fråga om SÖ:s försäljningsfinansierade
utgivning i övrigt. Det oraråde inom vUket den anses tillämplig skulle därmed
endast utgöra en mindre del av Utbildningsförlagets verksamhet och mindre än 5
% av den produktion som bedrivs inom Liber Läromedel. Mot bakgrund av den
tolkning som till-lämpats finner jag inte atl eit upphävande av särställningen
kan komma att få nägra siörre konsekvenser vare sig för Liber Grafiska AB eller
SÖ.
Den
av SÖ framförda uppfattningen att inle heller upphandlingskungörelsen skulle
vara liilämplig i fråga ora SÖ:s försäljningsfinansierade utgivning är
emellertid enligt min mening inte riktig. Det är här uppenbarligen en fråga om
upphandling av förlagstjänster. Den av mig anvisade konstruktionen i samband
med behandlingen av AB Allmänna Förlagets särställning borde kunna tillämpas
även i detta fall. De av en central upphandlande myndighet tecknade avropsavtalen
i fråga om trycksaksupphandling bör avsevärt kunna reducera de prakliska upphandlingsproblem
som SÖ redogjort för. Den myndighet som får i uppdrag att teckna dessa avtal
bör även ges i uppgift att undersöka möjligheterna att utöka avropsavtalen till
atl även omfatta standardavtal om olika slags förlagstjänster. Genom
möjligheterna tUl leknisk rådgivning i fråga om upphandlingsarbetet och genom förekomslen
av sådana avropsavtal bör SÖ:s upphandlingsproblera kunna lösas. Därraed
skulle behovet av en övergångsperiod kunna inskränka sig till den tid det tar
att utarbeta avtalen. Särställningen för Svenska Utbildningsförlaget Liber AB
enligt regeringsbeslutet av den 28 juni 1974 kan således upphävas saratidigt
som AB Allmänna Förlagets särställning upphävs.
Det
kan emellertid i detta sammanhang finnas anledning att något beröra den av SÖ
och remissinstansema behandlade frågan när en totalupphandling av en viss typ
av tjänster är att föredra framför delupphandlingar avseende mindre oraråden.
Att
infordra anbud på hela den verksamhet sora tidigare täckts av särställningsförordningarna,
t. ex. en rayndighets hela publiceringsverksamhet, är enligt min mening
knappast förenligt med upphandlingskungörelsens krav på upprättande av ett
fullständigt och tydligt upp-handUngsunderlag. SkaU avtal om t. ex. förlagstjänster
träffas, bör dessa tjänster preciseras på ett sådant sätt att infordrade anbud
blir järaför-bara. Det torde t. ex. vara fullt möjUgt att separat upphandla
olika avgränsade tjänster eller att träffa avtal avseende olika delar av
publiceringsverksamheten utan att upphandlingsarbetet därigenora blir alltför
betungande. Att ett sådant förfaringssätt skulle kunna innebära kontakter med
mer än en leverantör torde inte innebära ett oöverstigligt problera i samraanhanget.
De härav föranledda kostnaderna torde i vart fall vara små jämfört med de
kostnader som avsalaiaden av konkurrens på sikt kan innebära. Den upphandlande rayndighet
sora får i uppdrag alt teck-
Prop. 1978/79:134 21
na
centrala avropsavtal på förlagsorarådet bör därför även ges i uppgift att i
möjligaste raån bryta ned och precisera de tjänster som kan bli aktuella. Som
någon remissinstans har påpekat är det emellertid den enskilda myndigheten som
vid varje upphandlingsärende har att välja den affärsmässigt lärapUgaste
avtalsformen. Jag har inte för avsikt att göra några inskränkningar i denna rayndigheternas
handlingsfrihet som f. ö. snarast får ses som en i upphandlingskungörelsen
föreskriven skyldighet att utnyttja alla de konkurrensmöjligheter som kan
finnas. Även utnyttjandet av de avropsavtal jag tidigare beskrivit är ju
frivilligt, så till vida att myndigheten kan göra en egen upphandling, ora den
bedömer att en sådan kan ge ekonomiskt bättre vUlkor. Med tanke på de
administrationskostnader en egen upphandling medför måste det emellertid i
flertalet fall röra sig ora större upphandlingar för att en egen upphandling
skall vara att föredra fraraför utnyttjandet av tillgängliga avropsavtal.
2.3
Swedair AB
Särställningen
för Swedair AB grundas på kungörelsen (1973: 598) om skyldighet för statliga
myndigheter att anlita Crownair Swedish Ltd AB. Enligt kungörelsen skall
statlig rayndighet eller annat statligt organ vid beställning av flygtransport,
sedan gällande avtal med annat företag löpt ut, anlita Crownair Swedish Ltd AB,
ora regeringen inte föreskriver annat. Detta gäller dock ej om
flygningen utförs med
helikopter,
flygningen utförs raed flygplan
med en tiUåten flygvikt överstigande 5 700 kg,
flygningen utförs raed flygplan
som rymmer högsl två passagerare utöver föraren, eller
Crownair Swedish Ltd AB icke
åtar sig uppdraget eller det eljest är uppenbart att Crownair Swedish Ltd AB ej
lämpligen bör anlitas.
Crownair
Swedish Ltd AB bildades år 1968 och övertogs i februari 1969 av det statliga
företaget Svenska Utvecklingsaktiebolaget (SUAB). I samband med att
aktiekapitalet fördubblades inträdde Linjeflyg AB i november 1971 sora hälftendelägare
i Crownair.
Med
stöd av regeringens bemyndigande träffade chefen för försvarsdepartementet den
8 mars 1973 avtal med SUAB om förvärv för statens räkning av bolagels aktier i Crownair
Swedish Ltd AB. Crownair träffade den 12 april 1973 avtal om köp av Ehrenströra
Flyg AB, Köpet omfattade även Ehrenströms då gällande kontrakt om flygtjänster
åt vissa statliga myndigheter ra. fl.
I
april 1975 köpte Crownair Svensk Flygtjänst AB. Detta företag representerade
det amerikanska flygplansraärket Cessna. I saraband med förvärvet av Svensk Flygtjänsl
bytte Crownair Swedish Ltd AB namn till Crownair Flygtjänsl AB Swedair. Är 1976
antogs namnet Swedair
Prop.
1978/79:134 22
AB. Sedan AB Aerotransport (ABA) år 1975 gått in som
delägare i Swedair, uppgår statens andel av Swedairs aktiekapital till något
över 70 %. ÄgarförhåUandena framgår i övrigt av följande uppstäUning.
SWEDAIR AB ÄGAREFÖR hALLAITOEN
DDL
U3i 28.5
./
3AS
50?
LIM
\/
25f. /
Svenska
stat
en
SVffiDAIR AB
71,1. !.5
SILA
211,
DDL
3,56?
DNL
3,56?
Förkortningarna står för:
ABA: AB Aerotransport DDL: Det danske luftfartselskab A/S DNL:
Det norske luftfartselskap A/S LIN: Linjeflyg AB SAS: Scandinavian Airline
System
SILA: Svensk Interkontinental LufUrafik AB (aktierna ägs
av svenskt näringsliv).
Prop. 1978/79:134 23
Swedair-koncernen
hade år 1977 orakring 400 anställda. Bolaget bedriver anslutningstrafik till
Linjeflygs och SAS:s reguljära trafik, raål-flygning för försvaret, kartfotoflygning,
arabulansflygning samt postoch taxiflygning. Vid sidan av flygverksamheten
bedriver bolaget flyg-verkstadsrörelse samt betjänar försvarels robolförsöksplatser
och svarar för driften av vissa koraraunala flygplatser. Företaget har dessutom
agenturen för bl. a. det amerikanska flygplansmärket Cessna.
Av
den lolala omsättningen verksarahetsåret 1976/77 på orakring 98 milj. kr.
hänförde sig ca 8,6 railj. kr. till den del av verksamheten som omfattas av
särställningen. Det är i huvudsak fem myndigheter som i enlighet med
särställningsförfattningen anlitar Swedair, nämligen försvarels civUförvaltning,
rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, lantmäteriverket och tullverket.
De av Swedair producerade flygtimmarna för dessa rayndigheter torde raotsvara
ungefär 67 % av den lo-tala marknaden för denna typ av flygningar.
Taxiflygverksamheten gick verksamhetsåret 1976/77 med förlust medan
verksamheten totalt gav ett överskott på ca 6 railj. kr. före
bokslutsdispositioner och skatt.
Motivet
till särställningen finns angivet i prop. 1973: 124 angående förvärv av aktier
i Crownair Swedish Ltd AB. I propositionen konstaterades bl. a. att ett tiotal
flygplan av typ Pembroke sora ingick i flygvapnets transportflygorganisation
av åldersskäl skulle korama att avvecklas under de närmast följande åren.
Vidare konstaterades att ersättningsanskaffning för dessa flygplan inte
planerades inom försvaret, eftersom det framtida flyglransportbehovet inte motiverade
att den dåvarande kapaciteten behölls.
Enligt
propositionen öppnade avtalet med SUAB ora förvärv av Crownair möjligheler alt
på ett smidigt sätt tillgodose försvarets behov av flygtransportresurser i
händelse av beredskapstillstånd eller krig. Övergången till beredskaps- eller
krigsorganisation skulle enligt proposilionen givetvis underlättas om bolagets
tjänster utnyttjades för att tillgodose försvarsmaktens behov av flygtjänster
i fred.
Det
ansågs i propositionen vidare vara naturligt att statliga myndigheter utanför
krigsmakten anlitade bolaget för flygljänster. Genora att i huvudsak föra
samman de fredstida staUiga flj'gningarna i ett företag skulle en organisation
skapas som hade kapacitet att tillgodose även de behov som kunde förutses för
försvaret i en beredskaps- eller krigssituation.
Enligt
m.onopolutredningen är den avgörande frågan ora försvarets behov av
flygtransportresurser i händelse av beredskapslUlstånd eUer krig kan
tillgodoses, även om kungörelsen (1973: 598) ora skyldighet för statliga
myndigheter att anlita Crownair Swedish Ltd AB upphävs.
Av
de ca 100 taxiflygplan sora finns i Sverige har Swedair endast sju. Enligt förfogandelagstiftningen
kan försvaret vid behov disponera landets samtliga taxiflygplan med piloter.
Redan i fredstid har förberedd-
Prop. 1978/79:134 24
seåtgärder
vidtagits genom krigsplacering av taxiflygplan och piloter. Der är i stort sett
samma motorer, instrument, ra. m. på olika flygplanstyper inom laxiflyget, och
ungefär hälften av taxiflygföretagen har den amerikanska flygplanstypen Cessna,
för vUken Swedair är representant i Sverige. Utredningen anser därför att
försvarets behov av flygtransportresurser i händelse av beredskapstillstånd
eller krig kan tillgodoses, även om Swedairs särställning upphävs. Från
beredskapssynpunkt är det primära inlresset inle atl Swedair hävdar sig i
konkurrensen med andra taxiflygföretag ulan att branschen som helhet utvecklas
väl. En avveckling av Swedairs särställning skulle vara positiv för branschen,
bl. a. genom att lokala taxiflygföretag kan betjäna statliga myndigheter som
utlokaliserats från Stockholm samtidigt sora dessa rayndigheter slipper betala
för tomflygningar från Stockholra.
Avskaffandet
av Crownairs (Swedairs) särställning kompliceras emellertid enligt utredningen
av det förhållandet att företagets taxiflygflotta på sju plan i sin helhet är
anskaffad så sent som under räkenskapsåret 1976/77. Denna nyanskaffning har
skett för att företaget skall kunna uppfyUa sina skyldigheler enligt
särställningsförfattningen.
Den
del av Swedairs verksamhet som omfattas av särställningsförfattningen är
enligt utredningen förlustbringande, trots att priserna möjligen ligger något
högre än en del konkurrenters. Det kan därför inte uteslutas att ett
upphävande av särställningen kan raedföra ytterligare förluster.
Företagets
priser är beräknade utifrån en kalkylmässig avskrivning av flygplanen på åtta
år. Ett tänkbart alternativ till övergångsbestämmelser hade enligt utredningen
varit att statsmakterna täckt den förlust på de nyanskaffade planen som kan
uppstå om särställningen omedelbart upphävs. Utredningen finner emeUertid atl
det är omöjligt att i förväg på ett rättvisande sätt beräkna de förluster sora
kan uppkomraa om särställningen omedelbart avskaffas.
Utredningen
föreslår därför att en femårig övergångstid införs för sådana myndigheler som f.
n. är bundna av avtal med Swedair. Övergångsbestämmelserna skulle innebära att
dessa myndigheter ålades att sluta femåriga långtidskontrakt med Swedair
baserade på befinUiga ettårsavtal med årlig reglering av avtalen raed hänsyn
till kostnadsutvecklingen. Skulle Swedair säga upp avtalen bör enligt utredningen
rayndigheterna inte längre vara skyldiga att anlita Swedair.
I
övrigt föreslår utredningen att särstäUningen upphävs så att rayndigheterna
vid nytillkommande flygverksarahet och sådan flygverksamhet som det nu inte
finns avtal om inte längre skaU vara skyldiga att anUta Swedair.
Flertalet
remissinstanser tillstyrker eller läranar utan erinran utredningens förslag om
att särställningen bör avskaffas. Även ÖB bedömer att ett upphävande kan ske
utan olägenhet för flygvapnets fredsverk-
Prop. 1978/79:134 25
samhet
och alt det inle heller påverkar möjlighelerna att tillgodose behovet av
flygplan i krigsförbanden. Däremot är meningarna delade i fråga om utredningens
förslag tUl övergångsbestämmelser och de konsekvenser dessa kan få.
Swedair
understryker alt bolaget inte kan acceptera ekonomiska förluster på grund av
snabbt skiftande uppfattningar hos statsmaklerna ora bur man önskar lösa miliiära
flygtransportproblem i beredskapstillstånd eller krig och om hur man i fredslid
bäst förbereder sådana lösningar. Swedair har byggt upp personella och raateriella
resurser av betydande omfattning för att uppfylla de krav på transportkapacitet
som följer av särställningen. På kort sikt kan bolaget inte ställa om
resursanvändningen på ett godtagbart sätt ora de staUiga beställningarna bortfaUer.
Utredningens förslag tUl övergångsbestäramelser tillgodoser inte de krav på
ekonomisk gottgörelse som Swedair anser sig kunna ställa om särstäUningen
upphävs. Andra av bolaget bedrivna verksamheter än de direkt berörda kan korama
att påverkas i negativ riktning genom att de gemensamma omkostnaderna måste
slås ut på en mindre verksamhetsvolym. En nedskärning av t. ex.
underhållsorganisationen minskar möjlighelerna för flera av branschens
bruksflygbolag liksom för allmänflyget i övrigt atl erhålla del mera
kvalificerade underhåll som f. n. inte kan tillhandahållas av annat företag
inom landet än Swedair. Detla skulle kunna minska försvarets möjligheter att i
beredskaps- och krigssituationer utnyttja bruksflygbolagens flygplansflotta.
Om utredningens förslag likväl genomförs vill Swedair förbehålla sig rätten att
påkalla förhandlingar om de ekonoraiska problera sora kan kvarstå vid
övergångsperiodens slut.
Konkurrenterna
tUl Swedair raotsätter sig eraellertid bestämt någon form av övergångsperiod.
Marknaden är, enligt deras mening, liten och det redan sneda
konkurrensförhållandet skulle ytterligare försämras under en så lång
övergångsperiod som utredningen föreslagit. Swedair borde som Cessnaförsäljare
ha alla möjligheter att på sunda ekonomiska grunder avyttra den eventuella
överkapacitet sora de under verksamhetsåret 1976/77 anskaffade sju flygplanen
kan tänkas utgöra.
Även
bland avnämarna tUl Swedairs tjänster är meningarna om det berättigade i en
övergångsperiod delade. Några av de berörda myndigheterna bedömer
övergångstiden som rimlig med hänsyn till Swedairs anskaffning av flygplan för
att tillgodose deras behov. Statens lantmäteriverk framhåller emellertid att
de förändringar i flygplansparken som Swedair genomfört inte kan godtas ur
verkets synpunkt och att en övergångsregel enligt vad utredningen föreslår därraed
inte bör bli tUlämplig på lantmäteriverkets verksarahet. ÖB delar Swedairs
bedömning att ett upphävande av bolagets särstäUning raöjligen skulle kunna få
negativa återverkningar på underhåUsorganisationen i krig och därmed raenligt påverka
uthålligheten hos transportflygförband utrustade med civila flygplan.
Prop.1978/79: 134 26
De
fackliga organisationerna bedöraer i allmänhet den av utredningen föreslagna femåriga
övergångstiden som tUlräcklig. Några av dem framhåller emellertid att ett upphävande
av särställningen inte får leda till att de statliga myndigheterna vänder sig
till något av de mindre seriösa företagen inom branschen. Sora exempel anförs
att en del mindre seriösa förelag varken har servicepersonal eUer piloter fast
anställda. Beträffande pUoterna förekommer det enligt Svensk Pilotförening all
dessa över huvud taget inte avlönas utan endast erbjuds gratis flyglimraar för
att de skall kunna bibehålla sina ceriifikat. Skulle emellertid de påtalade
defekterna i branschen kunna avhjälpas, kan även Svensk Pilotförening acceptera
en successiv aweckUng av särställningen.
För
egen del delar jag utredningens bedömning att särställningen för Swedair bör
avskaffas. Behovet av taxiflygplan och piloter i händelse av beredskaps- eller
krigstillstånd torde kunna tillgodoses även ora statliga myndigheter ges
möjlighet att anlita andra flygföretag än Swedair. Svårigheter föreligger
enligt rain raening endast i fråga om att fastställa en rimlig övergångstid och
vUka åtgärder sora därefter behöver vidtas för att komraa tillrätta med de problera
sora de fackliga organisationerna påtalat.
Rent
principiellt är jag av den åsikten att ett upphävande av en monopolställning
inte i sig utgör grund för företaget i fråga att rikta krav på ekonomisk
ersättning raot staten. Den gynnade ställning företaget mister kan enligt rain
mening principiellt inte accepteras som grund för ersättningsanspråk, bl. a. av
den anledningen att marknadsbortfallet blir helt beroende av företagets förmåga
att konkurrera sedan särstäUningen fallit bort. Skulle principen ora ersättning
för marknadsbortfallet accepteras innebär detla att ju ineffektivare och konkurrenssvagare
företaget är desto större skulle ersättningen bli. Detta vore uppenbart
orimligt.
Det
ställer sig annorlunda om företaget, som i Swedairs fall, vid sina
investeringsbeslut har utgått från att man är skyldig att uppfylla vissa
förpliktelser till följd av de krav statsraakterna genom särställningen ställer
på företaget. Investeringarna, och därraed företagets kostnads-struktur, har
därigenom anpassats tUl en annan situation än den sora skulle uppstå om
särställningen omedelbart upphävs. Jag delar därvidlag Swedairs uppfattning att
företaget inle bör bli ekonoraiskt lidande på grund av växlande uppfattningar
från statsraakternas sida. Övergångs-åtgärderna bör således fastställas utifrån
vad som behövs för att i konkurrenshänseende jämställa Swedair raed övriga
företag i branschen.
Swedair
är i dag ett av de största företagen inom branschen. Det vHar på en stabil
ekonomisk grund och är väl konsoliderat. Företagets verk-saraheter ger totalt
sett ett betydande överskott, även om just taxiflygverksamheten går med
underskott. De negativa effekter sora Swedair främst hänvisat till består i att
gemensamma omkostnader skulle få slås ut på en raindre verksam.hetsvolym och
att underlaget för flygverkstads-rörelsen skulle minska.
Prop. 1978/79:134 27
Rent
företagsekonomiskt bör övergångsåtgärder ta sin utgångspunkt i vad som kan
anses sora riralig avskrivningstid för planen i fråga och de avvecklingskostnader
som en eventuell försäljning skulle ge upphov till. Jag kan eraellertid instärama
i utredningens bedömning att någon fast grund för att beräkna vUka ekonoraiska
konkurrensnackdelar anskaffningen av sju plan under verksamhetsåret 1976/77
åsamkat Swedair inte existerar. Övergångsperioden får därför fastställas
utifrån en allmän skälighetsbedömning, varvid hänsyn även bör tas till eventuella
omställningsproblem för berörd personal.
Effekterna
för personalens del blir naturligtvis beroende av den situation som uppstår
när särställningen helt upphävs. Skulle, som de fackliga organisalionerna
påpekat, detta leda tUl att mindre seriösa företag anlitas, kan konsekvenserna
bli belydande. Jag delar emellertid inte den oro som dessa organisationer givit
uttryck för. Det finns enligt min mening knappast anledning att befara att
statliga myndigheter skulle anlita sådana företag som inte ger personalen
anställningstrygghet och som inte följer gällande kollektivavtal.
För atl
någon tveksamhet i detta avseende inte skall föreligga bör emellertid någon av
de rayndigheter sora nu är stora avnäraare av flygtjänster vid
övergångsperiodens utgång ges i uppdrag att teckna avropsavtal om taxiflygljänster.
Den myndighet som ges detta uppdrag bör samtidigt göras uppmärksam på förhåUandena
i branschen och uppmanas att i enlighet med anvisningama tiU 15 § upphandUngskungörelsen
vid anbudsutvärderingen lägga särskild vikt vid anbudsgivarens ekonomiska och
tekniska resurser, hans insikt och erfarenhet liksom hans vederhäftighet och pålitiighet
när det gäller att fuUgöra åtaganden. Jag utgår ifrån att sådana flygföretag
som inte på ett tillfredsstäUande sätt reglerat förhållandena för sin personal
härigenom knappast kan komma i fråga som leverantörer till statliga
myndigheter. Genom att myndigheterna vanligtvis utnyttjar existerande avropsavtal
får berörd personal härigenom garaniier för att den sysselsättning som de
statliga myndigheternas efterfrågan skapar inte i ett konkurrensläge överförs
till företag med undermåliga anställningsförhållanden. Förfaringssättet torde
även innebära atl Swedair efter övergångsperiodens slut inte behöver befara
konkurrens från företag med väsentiigen andra anställningsvUlkor och personalkostnader
än vad Swedair självt har.
Mot
bakgrund av vad jag har anfört är jag beredd att i enlighet med utredningens
förslag förorda en övergångsperiod på fem år enligt de riktlinjer
monopolutredningen föreslagit. De myndigheter som nu är bundna av avtal raed Swedair
bör således åläggas att sluta feraåriga långtidskontrakt med Swedair med årlig
reglering av avtalen raed hänsyn till kostnadsutvecklingen. För nytiUkoraraande
flygverksamhet och sådan flygverksamhet som det nu inte finns avtal ora bör
emellertid någon skyldighet att anUta Swedair inte föreUgga. SkuUe Swedair
under övergångsperioden säga upp något av feraårsavtalen, bör den myndighet
Prop. 1978/79: 134 28
som
berörs inte heller vara skyldig alt fortsättningsvis anlita Swedair. I de fall
någon av de berörda myndigheterna bedömer att ett sådant långtidskontrakt inte
är tillämpligt på dess verksamhet eller att villkoren i avtalet skulle te sig
alltför ogynnsamma bör frågan underställas regeringens prövning. Någon
ekonomisk gottgörelse utöver den femåriga övergångsperioden kan enligt min
mening inte bli aktuell.
Den
av Swedair anförda oron för följdeffekter på underhållsorganisationen vid ett
upphävande av särställningen torde genora det föreslagna förfaringssättet vara
obefogad. De statiiga myndigheternas efterfrågan på flygtjänster minskar ju
inte och de flygföretag som kan komraa i fråga när avropsavtal tecknas torde ha
samma behov av underhåll som Swedairs egna flygplan. Eftersom Swedair enligt
egen utsago är det enda företag som kan tillhandahålla detta mera kvalificerade
underhåll behöver något efterfrågeborlfall inte befaras. Skulle emellertid ÖB eUer
Swedair efter övergångsperiodens utgång finna att underhållsorganisationen
menligt påverkas av att rayndigheternas flygtjänster upphandlas i fri
konkurrens bör förhållandet anmälas tUl regeringen.
2.4
SJ:s resebyråer
Enligt
kungörelsen (1952: 523) om anlitande av statens järnvägars resebyråer vid
vissa resor skall den sora behöver anlila resebyrå i saraband med resa i
statens ärende eUer i verksarahet, för vUken kostnaderna helt eller till
övervägande del bestrids av statsraedel, vända sig till statens järnvägar
tillhörig resebyrå, om detta kan ske utan särskild olägenhet.
Särställningen
för SJ:s resebyråer infördes år 1952 efter initiativ från riksdagens revisorer.
Riksdagens revisorer fann att det i och för sig inte förelåg någon anledning
till erinran mot att resebyrå användes vid beställning av biljetter. Däremot
fann revisorerna det mindre tillfredsställande att vederbörande
förrättningsmän använde sig av privata resebyråer. En del av biljettpriset för
inhemska järnvägsresor kom därigenom att i form av provision lUlfalla privala
företag i stället för staien. Statsutskottet ställde sig bakom revisorernas
förslag och utskottets uUåtande bifölls av riksdagen (SU 1952: 145).
Resebyråverksamheten
utgör en särredovisad del av SJ och har således ingen självständig juridisk
ställning. Verksamheten omfattade år 1977 49 resebyråer och ca 550 anstäUda.
Omsättningen utgjorde sararaa år ca 780 milj. kr., varav 60 % affärsresor och
resten privatresor. Resebyråverksamheten är lönsam och störst inom
resebyråbranschen.
SJ:s
resebyråer bedriver resebyråverksarahel, dvs. beställer biljetter och hotellrum
åt kunderna. Däremot bedrivs researrangörsverksamhet i mycket liten
utsträckning. Den statliga sektorns andel av den totala affärsreseförsäljningen
uppskattas till ca 25 %. Flera av SJ:s resebyråer är lokaliserade i anslutning liU
statliga myndigheter.
Monopolutredningen
framhåller att ingen av de tillfrågade avnä-
Prop.
1978/79:134 29
marna funnit skäl tala för atl behålla särställningen för SJ:s
resebyråer. Verksamheten är lönsam och hävdar sin ställning på konkurrensmarknaden.
Den statliga sektorn svarar endast för en raindre del av den totala verksaraheten.
De avnäraare sora uttalat sig i frågan finner det sannolikt att SJ:s resebyråer
koraraer att anlitas även ora särstäUningen upphävs. Enligt utredningen är det
därför uppenbart att särställningen inte behövs för att SJ:s resebyråer skall
kunna hävda sig på marknaden. Den provisionsinkomst som staten eventuellt
skulle kunna gå miste om vid ett upphävande av särställningen förefaller bli
obetydlig. Denna eventuella nackdel för staten bör enligt utredningen uppvägas
av fördelarna av ökad konkurrens. Utredningen föreslår därför att kungörelsen
(1952: 523) om anlitande av SJ:s resebyråer vid vissa resor avskaffas.
Övergångsbestämmelser bedöms inte erforderliga.
En majoritet bland remissinstansema har inget att erinra
mot utredningens förslag. Flertalet av de myndigheter som svarat påpekar att
man även i fortsättningen komraer att anlita SJ då raan är nöjd raed den
service sora SJ:s resebyråer erbjuder. Några remissinstanser finner det dock
omotiverat att upphäva särställningen eftersom de anser att den inte medfört
något slöseri med samhäUets resurser och alt den inte heller lett tUl någon
snedvridning av näringslivets utveckling.
SJ anser för sin del alt det är riraligt att företag inora
den statliga sfären samverkar. Som skäl för detta anför SJ att rekoraraendationer
av motsvarande slag till förraån för raed SJ:s resebyråverksarahel konkurrerande
företag sannolikt inte är ovanliga inora det privata näringslivet. SJ påpekar
även att SJ:s resebyråer inte får placera belopp på räntebärande konto i bank
på sararaa sätt som konkurrerande resebyråer. Ränteintäkter kan i
resebranschen uppgå tUl betydande belopp. Inte heller kan SJ fondera medel för
sin resebyråverksamhet.
För egen del kan jag inte finna att några bärande skäl
anförts för att behåUa särstäUningen för SJ:s resebyråverksarahel. I vad mån särstäUningen
lett tUl någon snedvridning av utvecklingen i branschen är naturligtvis svårt
att bedöma. SJ resebyråers huvudsakliga expansion har emellertid ägt rum efter
det att särstäUningen infördes. Eftersom 1950-och 1960-talen var en expansiv
period för resebyråbranschen i allmänhet, är det ogörligt att bedöraa i vilken
utsträckning tiUväxten var ett resultat av särställningen resp. av den
allmänna expansionen i branschen. Jag viU eraellertid betona att avsaknaden av
negativa effekter inte utgör skäl nog att behålla en särstäUning. För att ett
bibehållande enligt min raening skall vara raotiverat fordras antingen positiva
effekter som kan förväntas uppväga de nackdelar sora en särställning i
allmänhet medför för konkurrens och samhällseffektivitet eller att ett
avskaffande medför så negativa konsekvenser att dessa är oacceptabla i
förhållande tUl de fördelar som ett upphävande av särställningen innebär. Ingen
av dessa förutsättningar föreligger enligt min bedömning i detta fall.
Prop. 1978/79:134 30
Det
av SJ påpekade förhållandet att företag inom den privata sektorn i en del fall
samverkar lorde i konkurrenshänseende uppvägas av den nuvarande lokaliseringen
av en del av SJ:s resebyråer. Genom att dessa i flera fall är verksamma i samma
lokaler sora en del större myndigheter torde ett fortsatt gott samarbete inle vara
beroende av någon allmänt hållen rekomraendation. Jag är för min del benägen
att tro att lokaliseringen och de affärsmässiga viUkoren även inora den
privata seklorn har större betydelse för vilken resebyrå som utnyttjas än
eventuella rekommendationer.
Mot
bakgrund av vad jag anfört föreligger enligt min mening inte några skäl för att
bibehålla kungörelsen 1952: 523 om anlitande av SJ:s resebyråer vid vissa
resor. Den bör således upphävas. Något behov av övergångsbestämmelser
föreligger inte.
2.5
Statskonsult AB
Enligt
förordningen (1975: 567) ora rationaliseringsverksamhet inora den civila
statsförvaltningen åligger det myndighet att vid utveckling av ADB-system och
annan rationaliseringsverksamhet så tidigt som möjligt sararåda med statskontoret
i frågor som är av större omfattning eller principiell betydelse (3 §). Inom
ramen för tillgängliga resurser biträder statskontoret de civila
statsmyndigheterna vid större rationaliseringsutredningar (4 §). Är det på
dataområdet fråga om anpassning av standard-syslem som DAFA tillhandahåller
eller ändring av ADB-systera i drift vid DAFA bör uppdraget lämnas till DAFA (5
§). Annat rationaliseringsuppdrag än enligt 4 och 5 §§ bör lämnas till
Statskonsult AB eller annat lämpligt organ. Statskonsult AB skall därvid ges tUlfälle
att inkomma med anbud (6 §).
SärstäUningen
för Statskonsult AB infördes på förslag av den s. k. SDS-utredningen (översyn
av uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan statskontoret, Statskonsult AB och DAFA
m. m. Ds Fi 1974: 11). EnUgt upphandlingskungörelsen skall eraellertid även
anbud som avgivits av anbudsgivare som ej särskUt tiUfrågats tas upp till
prövning. Särställningen för Statskonsult AB när det gäUer anbudsförfarandet
innebär således inte att Statskonsult AB ges företräde i förhållande tiU andra
anbudsgivare utan endast atl Statskonsult ges tillfäUe att avge anbud. Betydelsen
av särställningen ökas emellertid av att konsultupphandlingar oftast är föremål
för förhandlingsupphandling och att anbudsgivarkret-sen ofta är relativt
begränsad raed hänsyn till det förhandlingsarbete sora annars skuUe bli
följden. Bestämmelsen innebär således en konkurrensfördel genom att Statskonsult
AB tiU skillnad från sina konkurrenter alltid skall informeras när en myndighet
avser företa en upphandling av rationaliseringskonsulter.
Prop. 1978/79:134 31
Statskonsult
AB bildades år 1969. Syftet var att det nybUdade konsultbolaget skulle överta
statskontorets dåvarande konsultverksarahet, som frärast gällde ADB-området (prop.
1969: 60 s. 17). Även ora syfiet i första hand var att tUlgodose de statliga
myndighetemas behov av ra-tionaliseringsexperlis gavs förelaget samma
expansionsmöjligheter som andra företag i branschen. Det kunde således uividga
sin verksamhet till uppdrag inom andra sektorer av den offentliga sektorn och
inom näringslivet.
Statskonsult
AB har utvecklats mycket snabbt sedan starten år 1969. Antalet anställda
uppgick i raaj 1977 till 254, varav 209 konsulter. Den totala omsättningen i
koncernen var för år 1976 52,7 mUj. kr. Av ora-sättningen härför sig två
tredjedelar lill konsultinsatser inom den offentliga sektom. Statskonsult AB
arbetar på fyra delområden; organisationsutveckling, piX)jektadministration,
systemutveckling och utbildning. Systemutveckling (eller
administrationsutveckling) är det största området. Bolaget bedriver en aktiv
marknadsföring.
Enligt monopolulredningen
har inte någon av de tiUfrågade avnäraama funnit anledning att förorda att den
särställning sora Statskonsult AB åtnjuter behålls. Utredningen konstaterar att
Statskonsult AB i dag är branschens största företag. Det har redovisat
tillfredsställande överskott sedan det bildades och önskar självt hävda sin
ställning i obunden konkurrens med andra konsultföretag både på den statliga
och den privata sektorn. Utredningen föreslår därför att 6 § förordningen
(1975: 567) ora rationaliseringsverksamhet inom den civUa statsförvaltningen upphävs.
Några övergångsbestämmelser bedöms inte erforderiiga.
Samtliga remissinstanser tiUstyrker
eller läranar utan erinran utredningens förslag att upphäva Statskonsults
särställning vid anbudsinfordran. Några remissinstanser anser emellertid att
utredningens förslag alt upphäva särställningen borde kopplas samman raed en oraprövning
av den nuvarande ansvarsfördelningen mellan statskontoret, DAFA och Statskonsult
AB. EnUgt statskontorets uppfattning eftersträvar Statskonsult AB nuraera en
mer fristående ställning gentemot både statskontoret och DAFA än den uppgifts-
och ansvarsfördelning som rationaliseringsförordningen ger uttryck för. Med
hänsyn tUl Statskonsult AB:s förändrade inrikining och ställning anser
statskontoret det angeläget att statsmakterna klargör sin uppfattning om den
tidigare beslutade ansvars-och uppgiftsfördelningen meUan de tre organen bör
bestå eUer förändras.
För
egen del anser jag att frågan ora Statskonsult AB:s särstäUning kan behandlas
helt fristående från den av bl. a. statskontoret väckta frågan.
Vad
det nu gäller är ora Statskonsult AB bör ha en konkurrensfördel i förhållande
till andra konsultföretag inora rationaliseringsorarådet. Statskonsult AB:s
förmåga att konkurrera raed dessa andra företag på-
Prop. 1978/79:134 32
verkas
inte i någon nämnvärd utsträckning av ansvarsfördelningen mellan
statskontoret, DAFA och Statskonsult AB. Eftersom varken remissinstanserna
eller Statskonsult AB självt funnit något skäl för alt behålla särställningen
bör enligt min mening hänvisningen till Statskonsult AB i 6 §
rationaliseringsförordningen utgå.
2.6
ABAB och televerkets larmdivision
Enligt
förordningen (1975: 874) om anordnande av bevakning skall vissa uppräknade
myndigheter, sedan gällande avtal med privat vaktbolag utlöpt, anlita ABAB för
bevakning samt televerket för installation och underhåll av bevakningsanordning
i fråga om lokal, förvaringsutrymme eller annan anläggning som är
betydelsefull från totalförsvarssynpunkt och belägen i någon av de kommuner
som anges i en bilaga till förordningen.
RikspoUsstyrelsen
har därutöver genom regeringsbeslut den 11 april 1969 bemyndigats att teckna
avtal med ABAB ora bevakning av arabas-sader och liknande objekt i Stockholm. Genora
regeringsbeslut den 24 september 1971 och den 7 juni 1972 har
rikspolisstyrelsen vidare bemyndigats att teckna avtal raed ABAB ora bevakning
av vissa konsulat och polishus.
ABAB
bildades år 1964 efter riksdagsbeslut sarama år (prop. 1964: 108, SU 121, rskr
261). Sedan år 1970 ingår ABAB i Statsföretag AB. Tillsammans med dotterbolagen
Skyddsbevakning i Södertälje AB och ABAB Lokalvård hade koncernen år 1976 orakring
1 200 anställda.
ABAB:s
verksarahet hänför sig huvudsakligen till området bevakning med hjälp av
väktare och därmed förknippade tjänster. Större delen av verksamheten är
förlagd tiU Stockholmsorarådet. ABAB-gruppens omsättning inom området
bevakning med väktare uppgick år 1976 tUl omkring 68 milj. kr. inom den sektor
sora omfattas av den berörda förordningen. Enligt kungörelsen (1969: 763) ora
skyldighet för vissa statliga myndigheter alt anlita ABAB innehade ABAB
tidigare en särställning även i fråga om installation och underhåll av larraanordningar.
Ar 1975 slöt televerket avtal med ABAB om att överta ABAB:s tekniska verksamhet,
varvid särställningen i fråga ora larrainstallationer överfördes på televerket.
Ar 1976 inrättades televerkets larmdivision sora perraa-nent enhet i
televerkets organisation med ställning som landsorafaltande resultatenhet.
Avtalet
mellan televerket och ABAB innebär att televerket svarar för teknik,
installation, underhåll och service i fråga ora larrasystera, raedan ABAB står
för larmmottagning, utryckning och bevakning med hjälp av väktare.
Molivet
för att bilda ett statligt bevakningsbolag var enligt prop.
Prop. 1978/79:134 33
1964:
108 atl ästadkomraa större effektivitet och säkerhet samt bätire samordning i
fråga om bevakningen av militära och civila objekt av betydelse från
totalförsvarssynpunkt. Av säkerhetsskäl bedömdes det vara mindre lämpUgt att
privata företag hade insyn i anläggningar av särskild betydelse för
totalförsvaret. TiUkomsten av ett statligt företag ansågs även kunna stimulera tUl
konkurrens, eftersom vaktmarknaden i övrigt dominerades av en privat koncern. Genom
att inrätta ett statligt bevakningsbolag skulle enligt propositionen dessutom
bevakningspersonalens utbildning och kvalitet i övrigt kunna förbättras.
Monopolulredningen
anser att den avgörande frågan när det gäller ABAB:s särställning är ora det går
att åstadkorama tillfredsstäUande effektivitet och säkerhet i fråga om
bevakning även ora särstäUningen upphävs.
Utredningen
frarahåller att de kvalitetsraässiga skillnadema mellan ABAB och de privata
vaktbolagen genomgått avgörande förändringar sedan ABAB bildades. Tillkomsten
av lagen (1974: 191) om bevakningsföretag och bevakningsföretagskungörelsen
(1974: 462) har raedfört att icke-auktoriserade bevakningsförelag inte längre
är tillåtna. Personalprövningen vid anställningsförfarandet är enligt ulredningen
nuraera densamma för väktare i enskilda aukloriserade bevakningsföretag sora
för ABAB-väktare. En annan förändring är att väktare som inte undergått
personalprövning inte längre får anlitas över huvud taget. Ytterligare en förändring
är att styrelsen i bevakningsföretag numera skall underkastas
personalprövning. Dessutom finns föreskrifter om väktarutbild-ning, som innebär
alt väktare i enskilda bevakningsföretag skall ha ungefär samma utbildning sora
ABAB-väktare.
Utredningen
konstaterar vidare att rayndigheternas ansvar för bevakningens effektivitet
och för personalkontrollen av egen personal och av t. ex. väktare som anlitas
har skärpts väsenUigt sedan ABAB bildades och särställningen infördes. Vid den
tidpunkten innefattades enbart sekretesskydd uttryckligen i det säkerhetsskydd
som myndigheterna hade ansvar för.
Numera
innefattas också uttryckligen tillträdesskydd och personalkontroll i
säkerhetsskyddet. Myndigheler raed personalkontrollrätt har samma möjligheter tUl
personalkontroll i samband med särskUda uppdrag oavsett om ABAB eller ett enskUt
bevakningsföretag anlitas.
Enligt
utredningens mening är rikspolisstyrelsens och ÖB:s representation i ABAB:s
styrelse av marginell betydelse när det gäUer kontrollen av enskilda väktares
utbildning och medborgerliga pålitlighet. Risken för att främraande raakt via
utländskt förvärv av enskilt bevakningsföretag skulle kunna få insyn i
förhållanden av betydelse för rikets säkerhet bedöms av utredningen sora ringa
förutsatt att vissa förslag, som utredningen (Ju 1973: 17) om utländska
övertaganden av svenska företag framlagt, genomförs.
3
Riksdagen 1978/79.1 samL Nr 134
Prop. 1978/79:134 34
Utredningen
framhåUer att i fråga om ABAB:s uppdrag att för polisens räkning bevaka bl. a.
ambassader, tunnelbanestationer och polishus krävs alt de enskilda väktarna har
ordningsvaktsförordnande. Sådant förordnande meddelas av polismyndighet.
Rikspolisstyrelsen meddelar föreskrifter om lämplighetsprövning och om
utbildning av ordningsvakter. Utbildningen sker i polisens regi utom för ABAB-väktare,
sora utbildas i ABAB:s egen regi. Enligt utredningen torde polisens raöjligheter
att kontrollera ordningsvakters läraplighet och utbildning inte vara sära-re
när dessa ordningsvakter är anställda av enskilda bevakningsföretag än när de
är anställda av ABAB.
Mot
denna bakgrund anser utredningen att förordningen (1975: 874) ora anordnande av
bevakning kan upphävas. ABAB:s särstäUning enligt vissa regeringsbeslut bygger
på förordningen och bör följaktligen också upphävas.
Monopolutredningen
har eraellertid kunnat konstatera att bevaknings-raarknaden doraineras av en
enda företagsgmpp, Securitas-gmppen. Av den del av raarknaden, sora inte orafattas
av ABAB:s särställning, beräknades år 1976 Securitas-gmppen inneha omkring 83
% medan ABAB endast svarade för omkring 6 %. Återstoden av raarknaden delas av
många sraå bevakningsföretag.
Om ABAB:s
särställning oraedelbart avskaffas bedömer utredningen det inte sannolikt att ABAB-gruppen
i dag klarar konkurrensen med Securitas-gmppen. Anledningen till detta är att ABAB:s
lönekostnader beräknas ligga 1520 % över branschgenomsnittet beroende på att ABAB:s
personal har tjänstemannaavtal och därigenom har förmånligare anställningsvillkor
än vad som gäller för branschen i övrigt. En trolig utveckling är att Securitas-gmppen
får ett praktiskt taget fuUständigt monopol i fråga om bevakning med hjälp av
väktare. En sådan utveckling för den expansiva och känsliga bevakningsmarknaden
bedöraer utredningen som mycket olycklig. Redan den situation som nu råder,
med en kraftig dorainans för Securitas-gmppen, är enligt utredningens mening
otillfredsställande. Utredningen föreslår därför att Statsföretag AB får ett
kapitaltillskott för investering i ABAB:s dotterbolag Skyddsbevakning i
Södertälje AB. Det senare företaget har tUl skillnad från ABAB samma
anställningsvillkor och löneläge som branschen i övrigt och skulle därför kunna
ta upp konkurrensen raed Securitas-gmppen. För att ge rådrura i fråga om den
närmare storleken av kapitaltillskottet m. ra. föreslår utredningen att
avvecklingen av ABAB:s särstäUning sker under en övergångstid på fera år.
I
fråga om televerkets larmdivision bedöraer utredningen däremot att det är
möjligt att upphäva särställningen utan övergångsåtgärder. Den myndighet som
anlitar ett larminstallationsföretag är enligt säkerhetsskyddskungörelsen
skyldig att se till att företagsledningen vid det företag som anlitas och den
personal som används har undergått tillfreds-
Prop. 1978/79:134 35
ställande
personalkontroll om detta erfordras. Denna skyldighet för myndigheterna ger
enligt utredningens bedömning tillräckliga garantier för atl de företag och den
personal som anlitas inte är olämpliga från säkerhetssynpunkt. Eftersora
larmdivisionen endast svarar för en obetydlig del av televerkets totala orasättning
anser utredningen inle att övergångsbestämmelser behövs av hänsyn till
televerket.
Remissopinionen
är delad i fråga ora ABAB:s företräden fraraför privata vaktbolag vad gäller
bevakningen av anläggningar av betydelse för totalförsvaret. ABAB:s
konkurrenter frarahåller alt det i dag inte existerar några näranvärda
skillnader i fråga om personalkontroll, utbUdning och personalkvalitet. De
myndigheter, som har att företräda säkerhetsintressena, dvs.
rikspolisstyrelsen och ÖB, vidhåller däremot alt det fortfarande finns skUlnader
som talar för att ABAB:s särstäUning behålls. Den faktor som rikspolisstyrelsen
och ÖB tiUraäter störst vikt vid jämförelsen raellan ABAB och privat vaktbolag
är det statliga ägandet sora genora bolagsstyrelsens sammansättning medger att rikspoUsstyrelsen
och ÖB får insyn i bolaget och raöjligheter till saraplanerade säkerhetsåtgärder.
Rikspolisstyrelsen ifrågasätter om det skulle kunna accepteras att känslig
information om vårt totalförsvar samlas hos ett eller flera enskilda företag
utan reella möjligheter för statsmakten att kontrollera hur derma information
handhas eller utnyttjas.
Beträffande
effekterna av alt ABAB:s särställning upphävs är remissinstanserna i huvudsak
ense om att ABAB inte skulle klara konkurrensen med de privata företagen i
branschen. Även Bevaknings AB Securitas delar denna uppfattning. Statsföretag
AB framhåller att ett upphävande av särställningen skulle medföra behov av att
friställa såväl bevakningspersonal sora administrativ personal eftersom möjlighetema
att erbjuda väktarna i ABAB annan sysselsättning inom koncernen är begränsade.
Flertalet
remissinstanser bedöraer risken sora stor att Securitas-grup-pen skall få ett
totalt raonopol om ABAB:s särställning upphävs. Några reraissinstanser vänder
sig emellertid mot denna uppfattning. Enligt SAF och Bevaknings AB Securitas
bör vid beräkningen av Securitas-gmppens marknadsandel även bevakning i egen
regi tas med. Enligt Bevaknings AB Securitas skulle med ett sådant beräkningssätt
Securitas-gmppens andel av den totala bevakningsmarknaden inte uppgå till något
mer än 50 % och ABAB:s andel tiU omkring 10 % förutsatt att bevakning i egen
regi utgör omkring 30 % av den totala bevakningsmarknaden. Övriga fristående
bevakningsföretag skulle med detta beräknings-sätt ha en marknadsandel på
omkring 710 %.
En
majoritet bland remissinstansema vänder sig mot utredningens förslag om ett
kapitaltillskott tUl Statsföretag AB för investering i ABAB:s dotterbolag
Skyddsbevakning AB. De framhåUer att förslaget rimmar illa med utredningens
argument för särställningens upphävande
Prop. 1978/79:134 36
och
för en fri konkurrens på bevakningsområdet. Ora statliga medel skall ställas lUl
förfogande i syfte att förbättra konkurrensen, så bör de enligt några av dessa
remissinstanser komraa även de små och medelstora företagen i branschen till
del. Inte heller Statsföretag AB anser att förslaget om ett kapitaltillskott
är helt underbyggt.
Utredningens
förslag cm en femårig övergångsperiod innan särställningen upphävs är föremål
för delade meningar. Konkurrenterna till ABAB samt ett fåtal andra
remissinstanser förespråkar ett omedelbart upphävande. De fackliga
organisationerna bedöraer i flertalet fall både kapitaltillskottet och den feraåriga
övergångstiden sora otillräckliga för att förhindra att Securitas-gruppen får
en alltför dorainerande ställning och avstyrker därför att särställningen
upphävs. Även rikspolisstyrelsen och ÖB raotsätter sig ett upphävande av skäl
som tidigare nämnts. Statsföretag AB framhåller att någon avvecklingsperiod
inte bör fastställas förrän raan i särskild ordning utrett hur en starkare
inbrytning på konkurrensmarknaden bör genomföras.
Vad
gäller särställningen för televerkets larmdivision anser både rikspolisstyrelsen
och ÖB att säkerhetskraven talar för att larrainstallationer i anslutning tUl
bevakning av för totalförsvaret viktiga objekt bör anförtros ett statligt
företag. EnUgt ÖB skulle den dock kunna begränsas till att enbart avse
prioriterade skyddsföreraål. Televerket frarahåller att samarbetet raellan ABAB
och televerket är enda möjligheten att erbjuda ett konkurrenskraftigt altemativ
till Securitas. En eventueU avveckling av de särställningar sora ABAB och
televerkets larmdivision har inom totalförsvarssektorn bör därför enligt
televerkels raening ske samordnat.
För
egen del ansluter jag mig till den av utredningen framförda uppfattningen att
kvalitetsskillnaderna raeUan ABAB och de större privata vaktbolagen inte längre
är av någon avgörande betydelse. De av ÖB och rikspolisstyrelsen anförda
säkerhetsskälen raotiverar dock enligt rain mening fortfarande förekomsten av
ett statligt bevakningsbolag med de raöjligheter till sarahällelig insyn och kontroU
sora detta innebär.
Som
monopolulredningen påvisat har emellertid den förordning sora reglerar ABAB:s
och televerkets larradivisions uppgifter i fråga ora bevakningen av för
totalförsvaret betydelsefulla objekt inte varit föreraål för någon
genomgripande översyn sedan ABAB bildades. Med hänsyn till att det numera finns
andra företag som från säkerhetssynpunkt skuUe kunna göra en godlagbar
arbetsinsats är det enUgt min raening lärapligt att orapröva orafattningen av
såväl ABAB:s sora televerkets larradivisions särställningar. Den av ÖB angivna
inriktningen, att endast bevakningsobjekt med hög prioritet från
skyddssynpunkt bör undantas från konkurrensen raed privata bevaknings- och larminstaUationsföretag,
utgör härvid en naturlig utgångspunkt.
Jag
är emellertid inte nu beredd att föreslå att särställningen skall upphävas. En
sådan åtgärd skulle inte få sådana positiva effekter på
Prop. 1978/79:134 37
konkurrensen
att den överväger de negativa konsekvenser som vissa remissinstanser har pekat
på. Upphävandet av en särställning får inte ge upphov till att ett privat raonopol
i stället breder ut sig inora branschen. Betydelsen av den indirekta
konkurrensen frän egen-regi-marknaden får i detta samraanhang inte överbetonas,
eftersora beslul om att driva bevakningen i egen regi inte enbart baseras på
rena kostnadsjämförelser mellan egen verksamhet och entreprenad.
Jag
har därför samrått med cheferna för justitie-, försvars-, kommunikations- och
industridepartementen ora hur de problera jag redogjort för skall kunna lösas.
Med utgångspunkt i monopolutredningens överväganden och ÖB:s remissyttrande
kommer möjligheterna att begränsa särställningen för ABAB och televerkets
larmdivision tUl att endast omfatta bevakningsobjekt raed hög prioritet ur
skyddssynvinkel att ses över inom regeringskansliet. Vid denna översyn bör även
de konsekvenser som en begränsning av särställningen kan få för ABAB och
televerkets larmdivision genomlysas, liksom de effekter detta kan få lör
möjligheterna att upprätthålla konkurrensen inom bevakningsbranschen. Översynen
bör särskilt beakta behovet av att genomföra eventuella omställningar smidigt
och successivt, så alt den berörda personalens intressen tillgodoses på ett
tillfredsställande sätt.
2.7
Övriga frågor
2.7.1
Kartverksamheten
Monopolutredningen
har även tagit upp frågan om den särställning för Liber Grafiska AB sora följer
av gällande grundläggande bestämmelser om kartiäggning genom regeringsbeslut
den 30 juni 1961, den 12 decem.ber 1962 och den 16 juni 1966. Enligt dessa s.
k. kartbrev av år 1961, 1962 och 1966 har Liber Kartor, som är en division inora
Liber Grafiska AB, ensamrätten tiU distribution och försäljning av de allmänna
kartorna samt tUl följdproduktion med de aUmänna kartorna som grund. Tryckning
av kartorna sker däremot efter anbudsförfarande.
Ulredningens
grundläggande syn på kartverksamheten är densamma som anlagts på andra former
av författningsreglerade särställningar. Målsättningen bör vara att avveckla
särställningarna, om inte särskilda skäl talar emot detta. Utredningen föreslår
därför att kartverksamheten i framtiden organiseras på ett sådant sätt att
upphovsmannarätten till de allmänna kartorna återgår tUl producenten, dvs.
statens lantmäteriverk. Varje seriös kartproducent bör därefter få rätt att mot
skälig ersättning utnyttja det allmänna kartmaterialet för att förverkliga egna
kartidésr. Det bör enligt utredningen vidare vara raöjligt att åstadkomraa
konkurrens även i fråga om distribution och försäljning av de allmänna kartorna,
t. ex. genom alt flera olika grossister anlitas för denna uppgift.
Som
utredningen också konstaterat utreds den framtida organisatio-
Prop. 1978/79:134 38
nen
av kartproduktionen av en annan utredning, kartutredningen 78. Denna utrednings
huvuduppgift är att utreda formerna för en sara-manföring av kartverksamheten
hos Liber Grafiska AB och hos lantmäteriverket. Jag är därför inle beredd att
nu ta ställning lill dessa frågor. Jag utgår emellertid från att kartutredning
78 i sina ställningstaganden beaktar vad monopolutredningen och
remissinstanserna anfört i fråga om de principiella riktlinjerna för kartverksaraheten.
2.7.2
Statliga myndigheters val av entreprenadform
Mekaniska
verkstädernas riksförbund har i skrivelse till regeringen tagit upp frågan ora
de statliga myndigheternas val av entreprenadform behöver regleras. Förbundet
anför i skrivelsen att upphandlingen av större entreprenader för olika statliga
verk vanligen sker i förra av s. k. generalentreprenader, dvs. uppdraget i sin
helhet läggs på en entreprenör, sora sedan har frihet att välja vilka
underentreprenörer han önskar anlita. Förbundet framhåller atl efiersom
generalentreprenören inte är bunden av upphandlingskungörelsens bestäraraelser
kan denne i sin upphandling förhandla raed anbudsgivarna och låta dessa ta del
av konkurrenternas erbjudanden och villkor. De prissänkningar som uppkomraer
genom dessa s. k. prutronder torde endast i undantagsfall komraa beställaren
till del. Systemet missgynnar enligt förbundet de mindre företagen, som varken
har förhandlingsresurser eller prutmarginaler, och försvårar för dessa företag
att få del i de siatliga beställningarna.
Förbundet
hemställer därför att nuvarande upphandlingsraönster hos olika verk ändras så
att vid upphandlingen av anläggningar, byggnader, utrustningar etc, i vilka belydande
delar av olika material- och varuslag ingår, de olika huvudkomponenterna
upphandlas var för sig enligt skilda program.
Remissvar
på förbundets skrivelse har avgeits av fortifikationsförvaltningen,
televerket, SJ, statens vägverk, luftfartsverket, byggnadsstyrelsen, RRV, NO,
statens pris- och kartellnämnd, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk,
statens vattenfaUsverk, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Rörfirmornas
riksförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation.
Samtiiga
remissinstanser utom några få är starkt kritiska lill det förslag som
Mekaniska verkstädernas riksförbund framlagt. De upphandlande myndigheterna
avstyrker genoragående förslaget att ändra nuvarande upphandlingsregler, vilka
ger rayndigheterna frihet att välja det affärsraässigt lämpligaste
upphandlingssättet. Valet av entreprenadform måste enligt dessa remissinstanser
få ske utifrån den enskilde beställarens organisation och resurser samt
beställningsobjektets karaktär för att bästa resultat i upphandlingshänseende
skall erhållas. En fastlåsning till en viss entreprenadform skuUe enligt de
upphandlande myndigheterna innebära att raånga myndigheter finge orastmkturera
och bygga ut sin
Prop.
1978/79: 134 39
upphandlingsorganisation. Statens pris- och kartellnämnd
framhåller att valet av entreprenadform är en viktig del av beställarens
möjligheter alt utnyttja de konkurrensförhållanden som föreligger.
En
övervägande majoritet bland remissinstanserna delar inte heller den av
Mekaniska verkstädernas riksförbund framförda uppfattningen att delad
entreprenad skulle bli billigare för beställaren och underlätta för de mindre
och medelstora företagen att konkurrera.
Enligt de
upphandlande myndigheterna ställs större krav på den upphandlande myndighetens
organisation vid delad entreprenad, eftersom denna entreprenadform innebär att
beställaren själv upphandlar och svarar för samordningen av de olika
delentreprenader som ingår i ett större objekt. Besvärliga saraordningsproblera
uppstår vidare lätt genora att de olika leverantörerna i sina anbud förutsätier
att beställaren svarar för sådan gemensam utrustning som en huvudentreprenör
normalt tUlhandahåller.
Till
fördelarna med en ren generalentreprenad hör enligt flertalet upphandlande
myndigheter att den är enkel att administrera, att ansvars- och
garantiåtaganden endast behöver regleras i förhållande till en raotpart och alt
upphandlings- och produktionstiden blir kortare. En del rayndigheter bedöraer
att generalentreprenaden medför kostnadsbesparingar jämfört med den delade
entreprenaden. RRV frarahåller att även om det skulle kunna påvisas direkta bestäUarvinster
vid delupphandlande entreprenader, måste detta vägas raot de adrainistrativa
kostnader som beställaren ådrar sig genom samordningsarbetet. För rayndigheter sora
inte perraanent upphandlar sådan utrustning innebär detta att de raåste välja raellan
att anställa egen personal sora inte kan utnyttjas för sarama ändamål efter
byggtidens slut eller att anlita konsulter för samordningsarbetet. Det senare
blir enligt RRV sannolikt dyrare än ren generalentreprenad.
Svenska byggnadsenireprenörföreningen
framhåller den betydelse som utvecklingen i riktning mot alltmer omfatlande
entreprenadformer haft för den svenska byggnadsindustrins internationella
konkurrenskraft och förordar därför att staten i sina upphandlingar i ännu
högre grad utnyttjar entreprenadformer av typen general- eller
totalentreprenad.
Sveriges
hantverks- och industriorganisation betonar emellertid att general- och
totalentreprenaden kan raedföra andra nackdelar för beställaren än de av
Mekaniska verkstädernas riksförbund anförda.
Bl. a. får
beställarna genora dessa mera omfattande entreprenadformer raycket liten insyn
i entreprenadföretagens upphandlingar och därmed små möjligheter att väga pris raot
kvaUtet och prestanda i fråga ora de av underleverantörerna offererade
lösningarna. Huvudentreprenörens val av billigaste alternativ kan för
beställaren innebära högre driftkostnader eller minskad livslängd för objektet
i fråga. NO framhåller även att systemet med generalentreprenader kan få en
konserverande
Prop. 1978/79:134 40
effekt
på marknadsstrukturen ora generalentreprenören alltid anlitar en mer eller raindre
fast stab av underleverantörer.
För
att undvika de nackdelar med general- och totalentreprenad, sora nyss nämnts,
pekar en del remissinstanser på möjligheterna att tillämpa samordnad
generalentreprenad. Denna meUanform innebär att beställaren separat upphandlar
olika underleveranser men därefter sluter avtal med en huvudentreprenör om alt
överta ansvarei för entreprenaden i dess helhet. En annan lösning, som tUlämpas
av någon upphandlande myndighet, är att beställaren, när anbud infordras på en generalentre-prcnad,
kräver alt anbudsgivarna lämnar uppgifter om de tilltänkta underentreprenörerna
och dessas anbudssummor. Generalentreprenörens anbud gäller sedan i denna form
och byte av underleverantör tiUåts endast efter beställarens medgivande.
Gentemot detta senare förfaringssätt anför emellertid några remissinstanser att
i den mån prutronderna är ett branschproblem borde det ankomma på branschen självi
atl lösa det. Vägverket framhåller att om generalentreprenörerna gentemot sina
underleverantörer tillämpade de upphandlingsregler som finns intagna i informationsblad
B 22: 1971 från statens råd för byggnadsforskning skulle en del av de av
Mekaniska verkstädernas riksförbund påpekade olägenheterna kunna undvikas.
För
egen del vill jag framhålla alt utformningen av den nuvarande
upphandlingskungörelsen tagit sikte just på att medge myndighelerna så stor
handlingsfrihet sora möjligt inora ramen för principerna om affärsmässighet
och objektivitet. Sora RRV framhållit bör vid bedömningen av vad som hr
ekonomiskt mest fördelaktigt vid en enskild upphandling naturligtvis hänsyn
även tas till de krav som olika upphandlingsformer ställer på den egna organisalionen.
Enligt
8 § upphandlingskungörelsen, som reglerar valet av upphand-lingsform, dvs.
sluten upphandling, förhandlingsupphandling eller direktupphandling, skall
myndighet välja den upphandlingsform som med hänsyn till kravet på
affärsmässighet i varje särskilt fall är lämpligast. I anvisningarna till denna
paragraf framhålls att vid bedömningen bör även kostnaderna för
upphandlingsförfarandet beaktas.
Dessa
principer, som i och för sig rör de former i vUka myndigheterna skall välja
att infordra och pröva anbud, är enligt min mening även tillämpHga vid valet meUan
olika entreprenadformer. Valet mellan olika entreprenadformer är i själva
verket inget annat än ett val meUan hur stora delupphandlingar anskaffningen av
ett visst objekt skall fördelas på. Detta val både påverkas av och påverkar rayndigheternas
upphandlingsorganisation. Ju mindre delar anskaffningarna uppdelas på desto
större egen organisation måste en myndighet hålla sig raed för att klara
samordnings- och upphandlingsarbetet. En utveckling i den riktning som
Mekaniska verkstädernas riksförbund heraställt om skulle således leda tUI att
de upphandlande rayndigheterna bedrev en allt större del
Prop. 1978/79: 134 41
av
verksamheten i egen regi. I den mån denna verksamhet inlc är permanent utan av
tillfällig art skulle detta leda till ökade administrationskostnader och
svårigheter att vid ändrad verksamhetsinriktning sysselsätta berörd personal.
Detta talar enligt min mening närmast för att myndigheterna i ökad utsträckning
borde övergå till mera omfattande entreprenadformer, såsom general- och totalentreprenad.
Att
generellt föreskriva vissa entreprenadformer skulle emeUertid, som jag tidigare
frarahåUit, strida mot de principer för den statliga upphandlingen sora jag
redogjort för. Ett ensidigt användande av en viss entreprenadform kan också, sora
NO framhållit, få en konserverande effekt på raarknadsstrukturen och därigenora
försärara rayndigheternas raöjligheter att tiUvarata den konkurrens sora finns.
Myndigheterna bör således även i fortsättningen ha frihet att välja
entreprenadform utifrån den enskilda anskaffningens art och orafattning och vad
sora i det enskilda fallet bedöras som mest affärsmässigt raot bakgrund av
marknadens utseende och den egna organisationens utforraning.
I
den utsträckning sora den enskilda myndigheten bedömer detla som förenligt med
det affärsraässighetsbegrepp sora jag redogjort för finns naturligtvis möjlighet
att pröva oUka meUanforraer raellan den delade entreprenaden och general- resp.
totalentreprenad. Detta bör emellertid i varje enskilt fall ske utifrån en
avvägning raellan de fördelar och nackdelar som olika entreprenadformer kan
innebära. Bedömer rayndigheten underleverantörsvalet som intressant och av
betydelse för beställningens kvalitet, driftsekonomi m. ra. finns sålunda inget
sora hindrar att anbudsinfordran utformas på ett sådant sätt att
underleverantörsvalet görs till föremål för beställarens prövning. Däremot är
det enligt min mening inte en uppgift för de upphandlande myndigheterna att tiUvarata
den ena eller den andra partens inlressen i sådana frågor som är föremål för
delade meningar inora en viss bransch. Sådana problem måste det ankomma på
branschen självt att lösa.
3
Hemställan
Med
hänvisning till det anförda hemställer jag
att
regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer jag har angett för
behandlingen av gällande särställningar för vissa företag och myndigheter vid
leveranser tUl staten.
4
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd som
föredraganden har hemställt om.
Prop. 1978/79: 134 42
Bilaga
1
Sammanfattning av monopolutredningens betänkande SOU
1978:48
Enligt
direktiven skall ulredningen ta upp ett antal fall av särstäUning för vissa myndigheler
och företag vid leveranser lUl staten för att kartlägga i vilken utsträckning
skälen för en monopol- eller särstäUning är så starka att ett bibehållande är
motiverat. Efter undersökning av vissa i direktiven angivna fall föreslår
utredningen upphävande av
AB Allmänna Förlagets
särställning enligt kungörelsen (1974: 335) ora framstäUnmg och utgivning av
publikation, blankett eller annat tryckalster för statens räkning,
Svenska Utbildningsförlaget
Liber AB:s särstäUning enligt det kungliga brevet 1974-06-28 angående
skyldighet för skolöverstyrelsen m. fl. all anlita Svenska Utbildningsförlaget
Liber AB,
Swedair AB:s monopol enligt
kungörelsen (1973: 598) om skyldighet för statliga myndigheler att anlita Crownair
Swedish Ltd AB,
SJ resebyrås företräde enligt
kungörelsen (1952: 523) om anlitande av statens järnvägars resebyråer vid vissa
resor,
Allmänna Bevakningsaktiebolagels
(ABAB) raonopol enligt förordningen (1975: 874) ora anordnande av bevakning,
televerkets särställning i fråga ora installation och underhåll av larm-anordningar
vid vissa statsmyndigheter enligt förordningen (1975: 874) om anordnande av
bevakning.
Statskonsult
AB:s särställning i fråga om vissa ralionaliseringsupp-
drag enligt förordningen (1975: 567) om rationaliseringsverksarahet
inom den civila statsförvaltningen.
Om särställningsförfaltningarna
upphävs blir de statliga myndigheler sora lidigare upphandlat från
särställningsföretagen skyldiga att följa upphandlingskungörelsen (1973: 600)
och upphandla affärsmässigt med konkurrens på lika villkor för olika
anbudsgivare. Förutora pris och kvalitet måste framtida servicemöjligheter och
driftkostnader Uksom anbudsgivarens förraåga alt fullgöra sina åtaganden tas raed
i bedömningen. 1 affärsmässighetsbegreppet ligger alt myndighet med beaktande
av dessa faktorer skall anta det förmånligaste anbudet.
De
författningsreglerade särställningar som utredningen undersökt innebär i
första hand inskränkningar av upphandlingskungörelsens Ull-lämpningsområde. Det
finns emellertid olika former av särställningar. Ora de rangordnas efter den
grad av bundenhet, som det innebär för den statliga myndigheten vid dess
upphandling, kan sägas att de mest ingripande formerna av särställning
karakteriseras av att det föreskrivs att myndigheten skaU vända sig tUl ett bestärat
företag. En sådan ovillkorlig skyldighet stadgas i förordningen (1975: 874) ora
anordnande av bevakning.
I
en del författningar binds myndighetema mindre starkt genora att ordet
"skall" visserligen används men följs av en inskränkande sats. Exempel
på sådana författningar är kungörelsen (1973: 598) om skyldighet
Prop. 1978/79:134 43
för
statliga myndigheter att anlita Crownair Swedish Ltd AB oci> kungörelsen
(1952: 523) om anlitande av statens järnvägars resebyråer vid vissa resor.
Ytterligare
en lägre grad av bundenhet för rayndigheterna förekommer i de nu gällande
författningarna avseende AB Allraänna Förlaget och Svenska Utbildningsförlaget
Liber AB. Författningarna innebär inte någon skyldighet för rayndigheterna alt anlila
företagen, men upphandlingskungörelsen sätts ur kraft i de fall då Allmänna
Förlaget resp. Utbildningsförlaget anlitas.
Den
allra lindrigaste graden av bundenhet för myndigheterna av de fall av
särställningar, som behandlas i utredningen, ges beträffande Statskonsult AB i
6 § förordningen (1975: 567) om rationaliseringsverksamhet inom den civila
statsförvaltningen. Ovillkorlig skyldighet för myndighet föreligger endast
beträffande anbudsinfordran.
Ulredningen
delar den principiella inslällning som kommit tUl uttryck i
upphandlingskungörelsen. Marknadshushållningen bör vara basen för myndigheternas
relationer med varandra och med staUiga företag vid upphandling. Effektiviteten
främjas härvid bäst såväl hos den upphandlande myndigheten som i hela sarahällsekonorain.
På sikt gäller det också sannolikt för slatsverksaraheten. Den bakora
upphandlingskungörelsen liggande principen att myndighelerna skall upphandla
affärsmässigt medför också att det blir regeringens sak att beakta
övergripande ekonomiska mål och att möjligheterna tUl att föra en enhetlig
ekonomisk politik förbättras.
Enligt
utredningens uppfattning finns del starka skäl att inte saraman-blanda
myndighetsfunktioner och konkurrerande ekonomisk verksamhet. Ora statsmakterna
anser atl en obunden upphandling från myndigheternas sida skulle medföra
mindre önskvärda resultat i något avseende finns det möjligheter att korrigera
dessa effekier på andra sätt än genora särställningar.
Både
Allmänna Förlaget och Utbildningsförlaget ingår sedan några år lillbaka i Liber
Grafiska AB, sora i sin tur ingår i Statsföretag AB. Fram till år 1974 var
statliga myndigheter skyldiga att anlila dessa företag. Till följd av ett
riksdagsbeslut detta år mjukades särställningarna upp, så att skyldigheten att
anlita Allmänna Förlaget och Utbildningsförlaget borttogs men myndigheterna
kunde gå direkt till dessa företag ulan att lillämpa upphandlingskungörelsen.
Utredningens förslag innebär att steget tas fullt ut, så att myndigheterna
blir skyldiga att tillämpa upphandlingskungörelsen.
Allmänna
Förlagels verksamhet består främst av upphandling av trycksaker för
statsmyndigheter, men även förlagsavdelningen inom LiberFörlag har fått
uppdrag genom särställningsförordningen. Utbildningsförlaget har sedan många
år ett intimt samarbete med skolöverstyrelsen (SÖ) och universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ).
Utredningens
förslag innebär att statsmyndigheter får sluta avtal exempelvis med Allmänna
Förlaget eller med annat företag om upphandling av trycksaker, så att framför
allt sraå rayndigheter inte skall behöva bygga upp en orafattande egen
kompetens på sådan upphandling. Därvid skall krävas en klausul i avtalet om att
det anlitade företaget skall följa upphandlingskungörelsens regler.
Upphandlingen av tjänster från exempelvis Allmänna Förlaget raåste därvid ske
affärsmässigt. Enligt monopolutredningens förslag bör däreraot
totalupphandlingar av förlagstjänsler inte vara tillåtna. SÖ och UHÄ måste
därför låta andra
Prop.
1978/79:134 44
förlag konkurrera med Utbildningsförlaget om varje särskilt
uppdrag.
ABAB:s särställning infördes i saraband raed företagets
start år 1965. Är 1975 överlog televerkets larmdivision ABAB:s larminstallalionsverk-samhet
och fick samma år också överta ABAB:s särställning på delta område.
ABAB:s och televerkets särställning gäller av
överbefälhavaren (ÖB) faststäUda militära och civila skyddsföreraål hos vissa i
förordningen uppräknade myndigheter och i vissa i förordningen uppräknade kommuner.
Särställningen gäller i koramuner där ABAB finns etablerat, vilket i huvudsak
betyder Slockholras-, Göteborgs- och Malraö-områdena. Det finns således redan i
dag en rad skyddsföremål utanför storstadsområdena som inte bevakas i ABAB
utan av privat vaktbolag, som fått uppdraget i fri konkurrens.
ABAB:s särställning infördes av säkerhetsskäl. Utredningen
har emellertid funnit, att säkerhetsskyddskungörelsen och 1974 års lag om bevak-iiingsföretag
ger så belryggande garantier, att särställningsförordningen är överflödig.
Enligt lagen om bevakningsföretag är endast auktoriserade bevakningsföretag tiUåtna
och alla sora anställs i sådana företag måste underkastas personalprövning med
bl. a. prövning av "medborgerlig pålitlighet". Enligt
säkerhetsskyddskungörelsen är rayndigheter skyldiga att se till att
personalkontrollen är tillfredsställande beträffande den som anlitas för
uppdrag, om uppdraget är känsligt från säkerhetssynpunkt. Till följd av lagen ora
bevakningsföretag stäUs också obligatoriska krav på väktarutbUdningen, som innebär
att ABAB:s tidigare försprång på utbildningssidan har försvunnit.
När det gäller rena larminstallationsföretag finns ingen
motsvarighet till lagen om bevakningsföretag med föreskrift ora obligatorisk auktorisation
och personalprövning, utan fri etableringsrätt råder. Trots detta anser
utredningen att särställningen för televerkets larmdivision kan avskaffas utan
betänkligheter från säkerhetssynpunkt. Säkerhetsskydds-kungörelsens
föreskrifter om personalkontroll är enligt utredningens uppfattning fullt
betryggande.
Utredningens förslag om upphävande av ABAB:s särställning
innebär att även andra bevakningsföretag bör få vara med och konkurrera om
uppdrag för polisen i fråga om bevakning av arabassader m. m., tunnelbanestationer
och polishus. Polisen ombesörjer själv den ordningsvakts-utbildning som krävs
för dessa uppdrag och har själv ansvaret för personalprövningen av dem som
anställs i bevakningsföretag. Utredningen anser detta vara fullt betryggande.
Genom avskaffandet av ABAB:s särställning uppkommer risken
för ett praktiskt taget totalt monopol på bevakningsmarknaden för den redan nu
kraftigt dominerande Securitas-gruppen. På grund av att ABAB har
tjänstemannaavtal medan branschen i övrigt har LO-avtal, har ABAB högre
lönekostnader än branschen i övrigt. Utredningen anser att ett privat raonopol
på den känsliga bevakningsraarknaden skulle vara betänkligt både från
konkurrenssynpunkt och från säkerhetssynpunkt. Därför föreslår ulredningen att
Statsföretag AB får ett kraftigt kapitaltillskott för investering i ABAB och ABAB:s
dotterbolag Skyddsbevakning. Dotterbolaget Skyddsbevakning har LO-avtal liksom
branschen i övrigt.
Utredningens tanke med förslaget om kapitaltillskott är
inte att med skattemedel år efter år täcka underskott för ABAB ulan att
resurser skaU slussas över till dotterbolaget Skyddsbevakning, så att det på
sikt
Prop. 1978/79:134 45
kan
bli möjligt att la upp konkurrensen med Securitas. I dag beslår bevakningsmarknaden
i praktiken av två raonopolmarknader. Dels konkurrensmarknaden, där Securitas
närmar sig en total raonopolställning, och dels totalförsvarssektorn i de tre
storstadsområdena, där ABAB har sin av förordningen skyddade sektor.
Särställningen
för Swedair AB infördes för att trygga försvarets behov av flygtransporter i
händelse av beredskapslUlstånd eller krig. Utredningen konstaterar emellertid,
att det finns ca 100 taxiflygplan i branschen och att Swedairs sju
taxiflygplan inte skiljer sig på något avgörande sätt från de övriga i
branschen. Försvaret kan i beredskaps- eller krigstillstånd få tiUgång till
flygplan och piloter genora den förfogande-lagstiftning sora finns.
Särställningen
för SJ resebyrå, som infördes år 1952, motiverades med att det var önskvärt att
den provision som en resebyrå får vid försäljning av biljetter skulle återgå
till staten. Utredningen konstaterar emellertid, att resebyråns provision skall
täcka dess kostnader, huvudsakligen löner, och alt vad som återstår som ren företagarvinst
sedan kostnaderna täckts är relativt obetydliga belopp. Enligt utredningens bedömning
är konkurrensläget i branschen tillräcldigt hårt för att förhindra att några
oskäliga vinster uppkomraer.
Särställningen
för Statskonsult AB består i att Statskonsult enligt 6 § rationaliseringsförordningen
(1975: 567) skall ges tillfälle att inkomraa med anbud när det gäller vissa
rationaliseringsuppdrag. Paragrafen har endast varit i kraft en kortare tid raen
har redan givit upphov till tolkningsproblem. Statskonsult är i dag branschens
största företag. Det har redovisat överskott sedan det bildades och önskar att
hävda sin stäUning i obunden konkurrens raed andra konsultföretag både på den staUiga
och den privata sektorn. Därför finns det enligt utredningen all anledning att
undanröja varje oklarhet om företagets stäUning.
För Swedair
föreslår utredningen vissa speciella övergångsbestämmelser under en femårsperiod
med hänsyn tUl att företaget under det senaste året köpt sju taxiflygplan just
för den verksamhet som omfattas av särställningen.
För ABAB
föreslår utredningen en övergångsperiod på fem år för att ge rådrum i fråga ora
den närmare storleken av kapitaltillskott m. ra.
För
övriga särställningsföretag föreslår utredningen att särställningarna skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1978.
Utredningen
har också undersökt särstäUningen för LiberKartor enligt 1961, 1962 och 1966
års kartbrev genom ensamrätt till följdproduktion med de allmärana kartorna
som grund samt tUl distribution och försäljning av dessa. För att förhindra
dubbelarbete har överenskommits med den särskilda utredaren i utredningen
angående sararaanföring av vissa verksamheter avseende allmänna kartor att i
detta monopolutredningens första betänkande endast skall presenteras en del
principiella rikUinjer för en från konkurrenssynpunkt ändamålsenlig kartverksamhet.
Därför presenteras inte några förslag beträffande kartverksamheten.
Utredningens
grundläggande syn på kartverksaraheten är densamraa som anlagts på andra former
av författningsreglerade särställningar. Målet bör vara att avveckla
särställningarna, ora inte särskUda skäl talar emot.
Genom
1966 års kartbrev har lantmäteriverkets (LMV) upphovsrätt liil de allmänna
kartorna begränsats och rätten kan nu sägas i realiteten disponeras av Liber.
Utredningen anser att det skulle medföra betydelse-
Prop. 1978/79:134 46
fulla
fördelar ora upphovsrätten återgick till LMV. Från konkurrenssynpunkt är det
väsentligt att varje seriös kartproducent får rätt att raot skälig ersättning
utnyttja det aUmänna kartmaterialet för att förverkliga sina egna karlidéer. LMV:s
prövning bör därför avse ora det är fråga om en seriös kartanvändare eller ej. Däremot
är det väsentligt alt det inte kommer in några konkurrensbegränsande raoment i LMV:s
prövning.
Enligt
1966 års karlbrev svarar Liber för lagerhållningen av de allmänna kartorna och
har ensamrätt när det gäller distribution och försäljningen av dem. Det synes
vara möjligt att åstadkomma konkurrens även på detla område.
Prop. 1978/79:134 47
Bilaga
2
Remissyttranden över monopolutredningens betänkande Konkurrens
på lika villkor
Prop. 1978/79:134 48
Innehåll
1.
Allmänna överväganden ................................. .. 49
2.
AB Allmänna Förlaget......................................... .. 50
3.
Svenska UtbUdningsförlaget
Liber AB.................... .. 52
4.
Swedair AB...................................................... 54
5.
SJ:s resebyråer ............................................ .. 56
6.
Statskonsult AB .............................................. 56
7.
ABAB ........................................................... .. 57
8.
Televerkets larmdivision ................................. .. 60
9.
Liber Kartor ................................................... .. 61
Prop. 1978/79:134 49
Sammanställning av remissyttrandena över monopolutredningens
betänkande Konkurrens på lika villkor
1
Allmänna överväganden
Nästan
saratliga reraissinstanser delar utredningens uppfattning alt
marknadshushållningen bör vara basen för myndigheternas relationer med varandra
och med statliga företag vid upphandling. Effektiviteten främjas därigenom bäst
såväl hos den upphandlande myndigheten som i hela samhällsekonomin. SAF
framhåller att det även är ett rätlvisekrav att alla producenter behandlas
lika. Om statsmakterna anser att en obunden upphandling från myndigheternas
sida leder UU raindre önskvärda resultat i något avseende firms det möjlighet
att korrigera dessa effekter på bättre sätt än genora särställningar. Även
Statsföretag AB har tolkat de raål regeringen och riksdag gett statsföretagsgmppen
så, att dess verksamhet inte bör kringgärdas av speciella regler i syfte att
utestänga konkurrerande företag.
Flertalet
reraissinstanser ansluter sig helt tUl utredningens förslag att de undersökta
särställningarna bör upphävas. De remissinstanser som har invändningar raot
utredningens förslag kan i allmänhet acceptera upphävandet av flertalet
särställningar men anser att skäl kan finnas för ett bibehåUande i något
enstaka fall. NO framhåUer att det är av största intresse att pröva om
offentliga regleringar fortfarande är motiverade eller om de genom den allmänna
utvecklingen inom näringslivet, genom ändrad lagstiftning eller av andra skäl
blivit inaktuella. Utredningens ståndpunkt ligger enligt NO helt i linje med
konkurrensbegränsningslagens syfte.
I
fråga om effekterna av särställningarna framhåller Nationalekonomiska instUutionen
vid Göteborgs universitet att det finns studier sora talar för att det nu
aktuella slaget av monopol leder till kostnadssänkande stordriftsfördelar. NO
däremot pekar på sina erfarenheter av att tillämpa konkurrensbegränsningslagen
och framhåller att särstäUningar erfarenhetsmässigt orsakar negativa effekter
både vad gäller prisbUdningen och effektiviteten inom en bransch, bl. a. genom
att konstlade skydd försvagar benägenheten för kostnadssänkande rationaliseringar.
Avsaknad av incitament för rationaliseringar torde enligt NO vara speciellt
framträdande beträffande sådana företag som utredningen behandlat. Liknande
fall har i åtskiUiga ärenden föranlett ingripande från NO:s sida. Från
konkurrenternas synpunkt framstår fördelen av en särställning på en del av
marknaden som orättvis inte bara därför att konkurrensen om leveranser till
staten inte sker på lika villkor utan också därför att särställningen indirekt
kan medföra fördelar för det favoriserade företaget på resten av marknaden.
Utredningen har enligt NO:s mening på ett övertygande sätt visat att
särställningarna kan snedvrida konkurrensen med allvarliga risker för negativa
verkningar på prisbildningen och effektivitet för i vissa fall hela branscher.
Om ett företag som åtnjutit särställning är tillräckligt effektivt så bör det
inte heller uppstå några nämnvärda praktiska konsekvenser av att särstäUningen
upphör. Om man emeUertid väntar sig förändringar till följd av att särställningen
upphör så får detta enligt NO ses sora ett starkt skäl att upphäva en
särställning som kan misstänkas orsaka sämre effektivitet.
4
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 134
Prop. 1978/79:134 50
Statskontoret
och RRV anför viss tveksamhet lill om den enkät till dika avnämare, som
utredningen företagit, är ett tUlräckligt underlag för de slutsatser
utredningen dragit i fråga om särställningarnas effekier. Enligt statskontoret
skulle en undersökning direkt hos särställningsförelagen av deras koslnader
och prissällning kunnai ge ell fastare underlag för utredningens diskussioner.
Enligt RRV skulle det varit till fördel om enkäten även tillställts åtminstone
vissa mindre myndigheter. Härigenom skulle man fått en bättre grund för alt
analysera särställningarnas effekt på de olika avnämarna.
Vad
gäller konsekvensema av ett upphävande av särställningarna anser TCO, Svenska industritjänstemannaförbundet
och Statsanställdas förbund att utredningen inte tillräckligt belyst de
samhällsekonomiska konsekvenser och de effekter på sysselsättningen som detta
kan få. RRV påpekar att genom att särställningarna i många fall fungerar som
ett slags inköpssamordning torde de ha raedfört rationaliseringsvinster genom
att myndigheterna inte behövt bygga upp en särskild inköpsorganisation eller
förstärka en redan befintiig sådan. Ett upphävande av sär-stäUningsförfattningarna
koraraer därför att medföra väsentligt ökade krav på den statliga
inköpssamordningens effektivitet och organisaiion. Även DAFA understryker
behovet av en ökad inköpssamordning ora särställningarna upphävs. ÖEF däremot
framhåller alt utredningens lörslag kan medföra såväl ekonomisk vinst som
tidsvinst för de upphandlande myndigheterna.
2 AB Allmänna Förlaget
Liber
Grafiska AB lämnar en utförlig redogörelse för sin verksamhet och hur företaget
uppfattat innebörden av den nu gällande skyldigheten att antingen sararåda med
eller anlita AB Allmänna Förlaget. Enligt företagets uppfattning ryms större
delen av Allraänna Förlagets verksamhet inom begreppet inköpssamordning.
Statsmakternas inlenlioner med förlaget kan enligt Liber Grafiska AB samraanfattas
på följande sätt:
vara serviceföretag för
upphandling av statligt tryck
saraordna distribution och raarknadsföring
av statligt tryck
bedriva förlagsrörelse när det
gäller självbärande eller i huvudsak självbärande produkter.
Statsmakternas
angivna intentioner tar enligt Liber Grafiska AB:s åsikt sikte på just
inköpssamordning samt dessutom på att förlaget skall vara ett allsidigt
serviceföretag i publiceringsfrågor. Verksamheten baseras på en tillämpning av
självfinansieringsprincipen. Debiteringsgmnder-na bygger på att ersätta enbart
de egna kapacitetskostnaderna samt förränta det erforderliga kapitalet.
Ersättningen till Allraänna Förlaget för dess tjänster bedömes aUmänt sora låg.
I fråga om den myndighetsinitie-rade förlagsutgivningen upprättas alltid i
varje särskilt fall avtal raellan rayndigheten och förlaget. Uppraärksaramas
bör också att innehållet i dessa publikationer vanligtvis ej är föreraål för
upphovsrätt, eftersom det är offentUg handling. Det förekommer därför emellanåt
att annat förlag ger ut sarama publikation som getts ut av förlaget eller
statliga myndigheter. Liber Grafiska AB anser därför att denna del av förlagsutgivningen
ej bör räknas in under särställningen.
Prop. 1978/79: 134 51
Liber
Grafiska AB frarahåller vidare alt Allmänna Förlaget upphandlar grafiska produkter
och tjänster från cirka 200 företag fördelade över hela Sverige. Med nuvarande
inköpsrutiner tillfaller ungefär halva Allmänna Förlagels inköpsvolym
tryckerier i landsorten, vilket också svarar mot deras andel av Sveriges
totala tryckerikapacilet. Liber Grafiska AB:s egen tryckeridivision har under
en följd av år svarat för cirka 20 % av de totala leveransema. Genora alt Allraänna
Föriaget represenlerar hundratals myndigheters inköpsbehov av trycksaker kan
försäljningsansträngningarna från fraraför allt tryckerier i landsorten bli bUligare
än ora dessa tryckerier själva skulle bevaka alla tänkbara avnäraare av deras
olika specialiteter. Liber Grafiska AB bedöraer att ett medelstort
landsortstryckeri skulle behöva öka priserna för sina produkter med
försäljningskostnader på 8 till 10 % ora inle Allmänna Förlagets centrala
inköpsfunktion fanns.
Före
Allraänna Förlagets tillkomst spreds det statliga trycket genom många kanaler.
Mycket gick direkt från myndighet till konsument, en del gick via kommissionärer.
Denna ordning var till betydande nackdel för konsumenten, oavsett ora denne
befann sig inora en statiig myndighet eller tillhörde allmänheten. 1 dag
marknadsförs aktivt större delen av alla statiiga prisbelagda publikationer
genom insaiser av marknads-konsulenter, kalaloger och säljbrev avseende enstaka
eller grupper av produkter.
Samraanfatiningsvis
anser Liber Grafiska AB att Allmänna Förlaget i dag arbetar som ett statligt
upphandlingsorgan även om delta sker i bolagsform och att föriaget har att
tillvarata statsverkels intressen gentemot leverantörerna. Om en rayndighet
vill förvissa sig om hur en upphandling genomförts har myndigheten redan nu
tillgång till alla handlingar i ärendet hos förlaget.
I
fråga om effekterna av Allraänna Förlagels verksamhet redovisar riksskatteverket,
generaltullstyrelsen, patent- och registreringsverket och statens planverk i
huvudsak en positiv bedömning. Enligt planverket råder ingen tvekan om att
publiceringsverksamheten har effektiviserats och bättre samordnats genora
bildandet av Allraänna Förlaget. Patent-och registreringsverket anser att inora
Liber Förlag/Allmänna Förlaget finns ett stort saralat kunnande och stor
erfarenhet vid bl. a. upphandling av publikationsfrarasläUning och trycksaker.
Riksskatteverket frarahåller att förlaget genom större volym och bättre
marknadsöverblick kan utverka betydligt bättre priser vid upphandling av
trycksaker än en enskUd rayndighet. Samordningen av marknadsföringen har
dessutom inneburit en förbättrad tillgänglighet i fråga om statliga
publikationer. GeneraltuUstyrelsens erfarenheter av Allmänna Förlagets
verksamhet är numera positiv, även om vissa frågetecken kan resas i fråga om
tillämpningen av självkostnadsprincipen vid debitering. Nuvarande genereUa procentpåslag
på 2,5 % innebär att ersättningen för upphandling av större
tryckeribeställningar blir förhållandevis dyr medan ersättningen däreraot inte
torde täcka det upphandlingsarbete sora de raindre beställningarna raedför.
Även
Svenska tryckeriföreningen anser att Allraänna Förlagets upphandlingsfunktion
fungerar väl. Upphandlarna har en god överblick över de grafiska företagen och
deras leveransmöjligheter. De ca 200 tryckerier, som är leverantörer till
förlaget, visar god spridning såväl storleksmässigt som geografiskt. Åtskilliga
tryckerier, som inte har kapacitet att sköta direktkontakter raed rayndigheterna,
får genora All-
Prop.
1978/79: 134 52
manna Förlaget väl beredda arbeten. Det är också
föreningens intryck att Allmänna Förlagets upphandlare sköter sin uppgift med
oväld.
Trots detta anser flertalet reraissinstanser, bl. a.
domstolsverket, riksskatteverket, generaltullstyrelsen, statskontoret, patent-
och registreringsverket, statens lantmäteriverk, Svenska tryckeriföreningen,
Föreningen svenska läromedelsproducenter och Esselte Förlag AB att särstäUningen
för Allmänna Förlaget kan upphävas. Som skäl anförs bl. a. möjligheten att även
efter ett upphävande anlita den service som AUmänna Förlaget kan erbjuda men
med siörre möjlighet för den enskilda myndigheten att agera affärsmässigt
gentemot förlaget. En del hänvisar till att efiersom Allmänna Förlaget i dag
kan erbjuda konkurrenskraftig service till marknadsmässiga priser bör det
kunna hävda sig väl utan någon särställningsförfattning.
Några remissinstanser är dock av motsatt uppfattning.
Planverket anser att de förväntade rationaliseringsvinster som låg till grund
för bildandet av Allmänna Förlaget gäller även i dag, varför det inte finns
skäl alt förorda någon ändrad ställning för förlaget. Denna inställning delas
av LO och TCO. Även om LO anser att organisatoriska förändringar bör kunna
övervägas i syfte att öka effektiviteten är det inte lämpligt aft på grundval
av utredningens material genomföra de föreslagna änd-lingarna.
Statskontoret, RRV och LO framhåller värdet av att de
statliga tryc-keribeställningarna även fortsättningsvis läggs ut på ett
saraordnat och kontrollerbart sätt så att en god effektivitet åstadkoraraes.
Statskontoret pekar på att myndigheternas raöjligheter att sararåda med
förlags- och tryckeriteknisk expertis kommer att bortfalla om särställningen
upphävs och RRV befarar aft risken för icke-affärsmässiga upphandlingar kan
komma att öka genom att framför allt mindre myndigheter i dag saknar
erforderlig kompetens för att upphandla tryckeritjänster. Svenska tryckeriföreningen,
som påpekar att kritiken mot Allmänna Förlaget främst haft sin grund i att
förlaget är samordnat med den statliga tryckeriverksamheten, anser att
konkurrensneutraliteten bör säkerställas genom att upphandlarna ges en
självständig ställning gentemot samtliga anbudsgivare och att Allmänna
Förlagets upphandlingsfunktion därför bör frigöras från de statliga tryckeri-
och förlagsverksamheterna.
Den av utredningen anvisade möjligheten att teckna avropsavtal
med antingen Allraänna Förlaget eller annat förlag ora upphandling av tryckeriarbeten
och förlagstjänster är föremål för delade meningar bland remissinstanserna.
Liber Grafiska AB framhåller att denna uppläggning skulle ge mindre volym per
inköpsföretag och därmed färre chanser till fördelaktiga avslut.
Riksskatteverket, generaltullstyrelsen och patent-och registreringsverket är
emellertid positiva till ds4ta, även om patent-och registreringsverket
ifrågasätter om inte möjligheten att överlåta på utomstående företag att för
myndighetens räkning sköta en upphandling bör ha ett uttryckligt
författningsstöd, t. ex. genom ett tUlägg tUl upphandlingskungörelsen. Även
RRV påpekar att myndigheterna inte torde kunna delegera sin beslutanderätt till
utomstående utan författningsstöd.
3 Svenska Utbildningsförlaget Liber AB
I fråga om utredningens förslag att upphäva
särställningen för Svenska Utbildningsförlaget Liber AB är remissopinionen
delad. Flerta-
Prop. 1978/79: 134 53
let
remissinstanser har inget alt erinra mot att särställningen upphävs, men
redovisar synpunkier på behovet av övergångsanordningar. LO och TCO pekar på
att med nuvarande regler finns ingen skyldighet att anlita Utbildningsförlaget,
varför någon ändring inte är nödvändig. Föreningen Svenska
Läromedelsproducenter och Esselte Förlag AB instämmer däremoi helt i ulredningens
förslag.
Liber
Grafiska AB anser att särställningen haft ringa betydelse för Utbildningsförlagets
del. Den har snarast givit upphov till en rad besvärande raissförstånd
beträffande Utbildningsförlagets relationer med ulbildningsmyndigheterna.
Trots detta vill Liber Grafiska AB förorda antingen att nuvarande samarbelsformer
får bestå eller att den av SÖ föreslagna modellen för upphandling av
förlagstjänster införs.
UHÄ
kan inte finna några skäl att bibehålla särställningen utan delar den principieUa
inställning som upphandlingskungörelsen ger uttryck för. En upphandling i
konkurrens skulle sannolikt inte påverka vare sig pris, kvalitet,
tillgänglighet eller service och kommer troligen att medföra att UHÄ även
framöver till viss del kommer att anlita UtbUdningsförlaget.
SÖ
framhåller att man har uppfattat den nuvarande särställningen så, alt den
enbart gäller för SÖ:s egenfinansierade utgivning, vUken endast är en ringa del
av den totala utgivning sora härstaramar från SÖ. Att SÖ i det övervägande
antalet fall även utnyttjar Utbildningsförlaget för den försäljningsfinansierade
utgivningen, trots att denna inte anses omfattas av regeringsbeslutet den 28
juni 1974, beror på de hisloriska sambanden mellan SÖ och Utbildningsförlaget,
de adrainistrativa fördelar sora uppstår genom att man endast behöver ha med
ett förlag att göra samt den överblick sora avnämarna erhåller genom att SÖ:s
material marknadsförs och distribueras av i huvudsak ett förlag.
Då
SÖ inle anser alt upphandlingskungörelsens regler är tillämpliga på SÖ:s försäljningsfinansierade
utgivning innebär ett upphävande av särställningen enligt SÖ endast ett
omständligare förfarande vid köp och beställning av tryck för egen räkning.
(Föredragande vid SÖ av ärendet m. fl. har här anmält skUjaktig mening och
ansett att SÖ av det anförda bort dra slutsatsen att omfattningen av merarbetel
inte är av den storleksordningen att det bör utgöra ett hinder mot
utredningens förslag, då en friare konkurrens också kan leda till ekonomiska
fördelar. SÖ borde enligt föredragande m. fl. därför tillstyrkt utredningens
förslag i stället för att undvika ett ställningstagande.)
Även
de av utredningen anvisade formerna för den framtida upp-handlingsverksaraheten
sedan särstäUningen upphävts är föremål för delade meningar bland
remissinstanserna.
Statskontoret,
UHÄ och NO instämmer i utredningens slutsats att flera smärre avtal är att
föredra fraraför ett enda heltäckande i fråga om förlagsutgivning.
Statskontoret framhåller att om särstäUningen upphävs kan det under en
övergångsperiod finnas skäl att följa utvecklingen av publiceringskostnadema,
bl. a. vid SÖ, för att bedöma om en upphandling i konkurrens ger sådana
fördelar att det uppväger de administrativa merkostnaderna.
Riksskatteverket
däreraot frarahåller att ett upphävande av särställningarna på förlagsområdet
inte får kopplas till något förbud mot totalupphandling av förlagstjänster, eftersora
detta skulle innebära en in-slcränkning i rayndigheternas frihet att välja den
affärsmässigt lämpligaste avtalsformen. Liber Grafiska AB framhåller att
varken förlaget
Prop. 1978/79: 134 54
eller
SÖ har cn organisation för anbudstävlingar av den typ utredningen antyder. SÖ
anser som tidigare nämnts inte att upphandlingskungörelsen är tillämplig,
varför man även fortsättningsvis länker träffa förlagsavtal med
Utbildningsförlaget eller annat förlag om utgivning och försäljning utan att tillämpa
ett reguljärt anbudsförfarande.
4
Swedair AB
Flertalet
remissinstanser, bl. a. ÖB, försvarets civUförvaltning, generaltullstyrelsen,
statens lantmäteriverk, LO, TCO och Handelstjänslemannaförbundet tillstyrker
eller lämnar utan erinran utredningens förslag om att särställningen bör
avskaffas. ÖB anför att ett upphävande av särställningen kan ske utan olägenhet
för flygvapnets fredsverksarahet och att det inte heller påverkar möjlighelerna
alt tiUgodose behovet av flygplan att ingå i krigsförbanden.
Endast
Swedair AB och Svensk Pilotförening motsätter sig helt ett upphävande av
särställningen. Swedair anser inte att några nya fakla har presenterats, som
kan anses ändra de bedömningar, som låg till grund för riksdagens beslut. I
alla händelser kan bolaget inte acceptera ekonoraiska förluster på grund av
snabbt skiftande uppfattningar hos statsraakterna. Bolaget kan på kort sikt
inte ställa ora resursanvändningen på ett ekonomiskt godtagbart sätt, om de
statliga beställningarna bortfaller. Svensk Pilotförening anser att det inte
går att avskaffa Swedairs rättigheter enligt särställningsförfattningen utan
att myndigheterna dessförinnan prövat i en ordentlig analys vad resultatet
riskerar bli om mindre seriösa företag släpps fria för att konkurrera ora Swedairs
raark-nadsandelar.
Beträffande
utredningens förslag om en övergångstid på fem år, under vilken Swedairs nu
löpande avtal med vissa myndigheter skulle förlängas, är remissopinionen
delad. En del av de remissinstanser, som tillstyrkt utredningens förslag, har
gjort detta med hänvisning till den föreslagna övergångstiden, bl. a.
generaltullstyrelsen, LO och Handelstjäns-temannaförbundet.
Medan
generallullstyrelsen bedömer övergångstiden sora rimlig med hänsyn till Swedairs
anskaffning av två Cessnaplan för kustbevaknings-ändamål är statens
lantmäteriverk av motsatt uppfattning. Lantmäteriverket kan inte finna att Swedair
anskaffat några flygplan för att tillgodose verkets speciella behov av plan
för flygfotografering. Swedair har i stället sålt en del av de flygfotoplan
bolaget förfogat över och uppenbarligen endast strävat efter att hålla
flygplan av det märke (Cessna) för vilket bolaget är representant i Sverige.
De förändringar i flygplansparken som Swedair genomfört kan därraed inte godtas
ur verkets synpunkt och en övergångsregel enligt vad utredningen föreslår
finner lantmäteriverket inte tUlämpligt på sin verksamhet.
Swedair
AB framhåller att det i betänkandet framlagda förslaget till
övergångsbestämmelser icke i tiUfredsställande grad tillgodoser de krav på
ekonomisk gottgörelse, som kan ställas. Andra av bolaget bedrivna flygverksamheter
än de direkt berörda komraer att påverkas i negaliv riktning vid ett eventuellt
upphävande av särställningsförfattningen. Så t. ex. har prissättningen inom
ramen för de omfattande avtal som bolaget har med Linjeflyg och SAS i hög grad
påverkats av den totala volymen
Prop. 1978/79:134 55
av
flygverksamheter inom bolaget och deras bedömda utvecklingspotential. Ett
bortfall av delar av verksamheten, som bär sina andelar av bolagets gemensamraa
kostnader, skulle raedföra att kostnadsbelastningen på de återstående
verksamheterna väsentligt ökar. Enligt Swedair är l.injeflyg och SAS ej beredda
att påtaga sig sådana kostnadsökningar till följd av ändrade förutsättningar
för den tidigare som säkerstäUd betraktande produktionen för statliga myndigheter.
De i dag icke preciserbara förluster, som bolaget genom följdeffekterna kan
drabbas av, måste därför på något sätt kompenseras från statens sida om
särställningsförfattningen upphävs. Förslaget om en femårig övergångsperiod
kommer enligt Swedair att medföra dels svårbemästrade gränsdragningsproblem, dels
att bolaget inte går skadelöst ur en avveckling.
Taxiflygföretagens
riksorganisation och Nyge-Aero AB motsätter sig bestämt en övergångsperiod.
Enligt deras mening bör särställningen omedelbart upphävas. Marknaden är liten,
och det redan sneda konkurrensförhållandet skulle ytterligare försämras under
en så lång övergångstid. De påpekar även atl Swedairs anskaffning av sju plan
verksamhetsåret 1976/77 måste ha skett mot bakgrund av att dessa plan avsäg
alt läcka betydligt större marknad än som motiveras av enbart särställningen.
De sju planen tillåter ett betydligt siörre uttag av flygtimmar än vad Swedair
vid denna tidpunkt producerade för de statliga myndigheternas räkning.
Både
taxiflygföretagens riksorganisation och Nyge-Aero AB bedömer att Swedair sora Cessnaförsäljare
har alla raöjligheter att på sunda ekonomiska grunder avyttra den eventuella
överkapacitet som de verksamhetsåret 1976/77 inskaffade sju flygplanen kan
tänkas utgöra. Enligt Nyge-Aero finns en god marknad både i Sverige och övriga
Norden för den aktueUa flygplanstypen. Båda dessa remissinstanser anser det
sannolikt alt en viss realisationsvinst skulle uppkomma vid en avyttring.
En
avveckling av särställningen ulan övergångsbestäramelser kan dock enligt några reraissinstanser
skapa vissa problera. LO, TCO, Han-ddstjänsteinannaförbiindet och Svensk
Pilotförening frarahåller att ett upphävande inte får leda till att statliga
myndigheter använder något av de raindre seriösa företag sora existerar i
branschen. Handelstjänste-raannaförbundet och Svensk Pilotförening anser att om
särställningen upphävs bör kraven för auktorisaiion av privata flygföretag
skärpas och statliga myndigheter åläggas att vända sig till företag som ger
personalen anställningstrygghet och sora följer gällande kollektivavtal. Som
exempel anförs att en del mindre seriösa företag varken har servicepersonal
eller piloter fast anställda. Beträffande pUoterna förekommer det att dessa över
huvud taget inte avlönas för flygUmraar eller att de får en mycket låg
ersättning. Man erbjuder "fritidspiloter" gratis flyglimraar för alt
dessa skall kunna bibehålla sina ceriifikat. Skulle emellerUd de påtalade
defekterna i branschen kunna åtgärdas kan även Svensk Pilotförening acceptera
en successiv avveckling av särställningen.
Swedair
AB framhåller eraellertid att en avveckling av särstäUningen kan få negativa
effekter på branschen i dess helhet. Swedair har just genom volymen av de egna
operationerna kunnat bygga upp en underhållsorganisation, som är unik inom allraänflygbranschen
och som har cn avgörande betydelse för försvarets möjligheter att i beredskaps-
och krigssituationer utnyttja stora delar av bmksflygbolagens flygplanflotta.
En nedskärning av Swedairs underhållsorganisation rainskar möjlighelerna för
flera av branschens bruksflygbolag liksom för allmänflyget i
Prop. 1978/79:134 56
övrigt
att erhålla det mera kvalificerade underhåll, som f. n. ej kan tUlhandahåUas
av annat företag inom landet än Swedair.
Även
ÖB delar Swedairs uppfattning att ett upphävande av bolagets särställning i ett
längre perspektiv raöjligen skulle kunna få negativa återverkningar på underhåUsorganisationen
i krig och därmed menligt påverka uthåUighelen hos transportflygförbund
utrustade med civila flygplan.
5
SJ:s resebyråer
En
övervägande majoritet bland remissinstanserna, bl. a. domstolsverket, ÖB, riksskatteverket,
generaltullstyrelsen, SÖ och ÖEF, har inget att erinra mot utredningens
förslag. Flertalet av de myndigheter som svarat påpekar att raan även
fortsättningsvis kommer att anlila SJ då raan är nöjd raed den service SJ:s
resebyråer erbjuder. LO och Statsanställdas förbund finner det dock omotiverat
att upphäva särställningen då den inte raedfört något slöseri raed samhällets
resurser och inte heller lett till någon snedvridning av näringslivets
utveckling.
SJ
anför att innehållet i kungörelsen av SJ har uppfattals som en rekommendation
till kunderna och inte som någon form av direktiv. Gynnsammare villkor från
annan resebyrå skulle enligt SJ kunna vara tillräckligt skäl för att frångå
kungörelsen. SJ förväntar sig inte att den statliga kunden skall ställa lägre
krav än privatföretaget eller acceptera en sämre service. Affärsmässighet och marknadsmässig
service är en ledande princip för SJ.
SJ
anser det emellertid rimligt att företag inom den statliga sfären samverkar, om
detta totalt kan anses var fördelaktigt. Enligt SJ bör därför en rekommendation
av det principiella innehåll, som SFS 1952: 523 har, kunna utgöra grund för
fortsatt samverkan på det aktuella området. Sora skäl för detta anför SJ att
rekommendationer av motsvarande slag inte torde vara ovanliga inom den icke-statliga
sfären till förraån för med SJ:s resebyråer konkurrerande företag.
6
Statskonsult AB
Samtliga
remissinstanser tiUstyrker eller lämnar utan erinran utredningens förslag att
upphäva Statskonsults särställning vid anbudsinfordran. LO anser det dock
väsentligt att ytterligare utredningar kommer tUl stånd beträffande
Statskonsults roll och olika statliga organs ändamålsenliga utnyttjande av
bolaget.
Statskontoret
och DAFA anser att utredningens förslag att upphäva särställningen för bl. a.
Statskonsult AB innebär att formerna för samverkan i fråga om administrativ
rationalisering, utveckling och databehandling inora den statliga sektorn bör
omprövas.
Statskontoret
vill i sammanhanget erinra om att Statskonsult AB:s särställning, som den
kommer tiU uttryck i rationaUseringsförordningen, har sin gmnd i den s. k. SDS-utredningen
som behandlade uppgifts- och ansvarsfördelningen meUan Statskontoret, DAFA och
Statskonsult AB samt statsmakternas beslut med anledning härav. I
budgetpropositionen år 1975 fastslogs att statskontoret, DAFA och Statskonsult
AB skulle ses som delar av statsförvaltningens samlade resurser för
rationalisering och
Prop. 1978/79:134 57
administrativ
utveckling. Konkurrens dem emellan skulle stå tillbaka för samverkan. Beslutet
innebar bl. a. att DAFA:s verksamhet
huvudsakligen skulle inriktas på datordrift och inte på systemutveckling som i
stället Statskonsult AB eller annat organ skulle anlitas för. Ett resultat av SDS-utredningen
blev att det bildade ett s. k. produktionsråd i vilket ledningarna för
statskontoret, DAFA och Statskonsult AB regelbundet träffas för atl diskutera gemensarama
frågor och projekt.
Enligt
statskontoret har Statskonsult AB:s ställning de senaste åren delvis förändrat
karaktär. Verksaraheten har i högre grad än vad som tidigare förutsågs
inriktats på den privata sektorn särat även den intemationella raarknaden.
Företaget håller f. n. på att omorganiseras och delas upp på flera bolag. De
förutsättningar som SDS-utredningen byggde på vad gäller Statskonsult AB har
således delvis förändrats.
Statskontoret
anser att det varit fördelaktigt om monopolutredningen behandlat DAFA och
Statskonsult AB i ett sammanhang. När nu detta inte skett anser emellertid
statskontoret att det med hänsyn till Statskonsult ÄB:s förändrade inriktning
och ställning är angeläget att stalsmaklerna klargör sin uppfattning ora den
tidigare beslutade ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan de tre organen bör
bestå eller förändras.
7
ABAB
Remissopinionen
är delad i fråga ora ABAB:s företräden framför privata vaktbolag vad gäUer
bevakningen av anläggningar av betydelse för totalförsvaret.
Bevaknings
AB Securitas, Svenska vaktbolags förbund och Bevakningsrådet frarahåller att
det i dag inte existerar några näranvärda skillnader i fråga om
personalkontroll, utbildning och personalkvalitet. Bevakningsrådet påpekar att
tillsynsrayndigheternas krav är identiska oavsett ägarförhållandena. Svenska
vaktbolags förbund menar att rekryteringen av väktare fungerar lika över hela
landet. Bevaknings AB Securitas anser att även om det vid ABAB.s bUdande raöjligen
kunde finnas säkerhetsskäl, som talade för särstäUningens införande, sä har
dessa skäl försvunnit i och med tillkomsten av 1974 års lag om
bevakningsföretag. Den obligatoriska auklorisalionen och den ingående
säkerhetskontrollen av samtliga bevakningsföretag innebär att säkerhetsaspekterna
inte längre utgör en hållbar grund för ABAB:s särställning. Då grundutbildningsföreskrifterna
sedan år 1974 är obligatoriska och lika för alla bevakningsföretag kan ett bibehåUande
av särställningen inte heller motiveras utifrån utbildningsförhållanden.
Beträffande risken för utländskt förvärv framhåller företaget, utöver de av
utredningen anförda synpunkterna, det faktura att dess bolagsordning
innehåller en s. k. utiänningsklau-sul vUket innebär att regeringen måsle
godkänna utländskt aktieförvärv i företaget.
Rikspolisstyrelsen
och ÖB vidhåUer däremot att det fortfarande finns skUlnader som talar för ett
bibehållande av ABAB:s särställning. ÖB framhåller att det sedan tiden för ABAB:s
tillkomst tillkoramit faktorer, t. ex. internationell terroristverksamhet och
ökad brottslighet, som talar för att skyddet av tolalförsvarsanläggningama bör
vara så gott sora möjligt.
Även
om nu gällande bestämmelser teoretiskt innebär att alla aukloriserade
bevakningsföretag kan ge tillfredställande garaniier beträffande
5
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 134
Frop.
1978/79: 134 58
personalens pålitlighet bedömer både ÖB och
rikspolisstyrelsen alt ABAB:s personal har en fördel ur säkerhetssynvinkel.
Anledningen härtill är det personalurval som görs innan vederbörande väktare
tillåts arbeta inora totalförsvarssektorn och den låga personalomsättningen
vid ABAB jämfört med branschen i övrigt. Rikspolisstyrelsen och ÖB hävdar iiven
att ABAB:s utbUdningsinsatser är något större än den föreskrivna
grundutbildningen. Väsentligt är även att ABAB ger denna utbildning innan
väktaren sätts i tjänstgöring, medan den av övriga företag ges först inom en
tre- resp. sexraånadersperiod beroende på anställningsform.
Den fakior sorn rikspolisstyrelsen och ÖB tillmäter störst
vikt vid jämförelsen mellan ABAB och privat vaktbolag är dock att det statliga
ägandet medger insyn i bolaget och raöjligheter till samplanerade säkerhetsåtgärder.
Rikspolisstyrelsen ifrågasätter om det skulle kunna accepteras, att känslig inforraation
ora vårt totalförsvar samlas hos ett eller flera enskilda företag utan reella
möjligheter för statsmakten att kontrollera hur denna information handhas
eller utnyttjas. ÖB anser att det iir en fördel om samhället har insikt i det
eller de företag som anförtros bevakningsuppgifterna vid totalförsvarsviktiga
objekt och att detta talar för att ett statligt företag utnyttjas för bevakning
i de fall myndighet inte anordnar bevakningen i egen regi.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker Svenska vaktbolags
förbund. Bevakningsrådet och Bevaknings AB Securitas att förordningen
(1975:874) om anordnade av bevakning upphävs. Rikspolisstyrelsen, ÖB, ABAB och ABAB:s
dotterföretag Skyddsbevakning i Södertälje AB avstyrker däremot utredningens
förslag i denna del. Även bland andra övriga remissinstanser är meningarna
delade. LO och TCO avstyrker raed hänvisning till risken för att Securitas får
ett fullständigt monopol på bevakningsmarloiaden. LO anser det dock viktigt att
en saklig och törutsättningslös prövning av ABAB:s organisation och arbetssätt koramer
till stånd i syfte att garantera en fortlöpande effektivisering. SAF och
Svenska transportarbetareförbundet tillstyrker reservationslöst medan Handelstjänstemannaförbundet
anser att ABAB:s särställning bör bibehållas till dess att åtgärder vidtagits
för att dels trygga löne- och anställningsvillkoren för de anstäUda inora ABAB,
dels förhindra utbredningen av ett privat monopol på bevakningsraarknaden.
Beträffande effekterna av ett upphävande av ABAB:s
särställning är remissinstanserna i huvudsak ense om att ABAB inte skulle klara
konkurrensen med de privala företagen i branschen. Även Bevaknings AB Securitas
delar denna uppfattning. ÖB framhåller att samtiiga rayndigheter inora
försvarsmakten som lUlfrågats har angett att de strikt kommer att följa
upphandlingskungörelsen eftersora kostnaderna för att anUta ABAB är för höga.
Anledningen till ABAB:s sämre konkurrensläge är de höga
lönekostnaderna, vilka medför att ABAB:s kostnader beräknas ligga 1520 % över
de privata företagens. Endast Bevakningsrådet anser att en löneutjämning skett
raellan HTF-avtalet och LO-avtalet och att ABAB borde kunna klara sig genora
att vidta sådana rationaliseringsåtgärder, som övriga bolag tvingats till.
Skyddsbevakning i Södertälje AB påpekar emellertid att enbart skiUnaden i
arbetsgivaravgifter uppgår till ca 6% och att den materiella skillnaden raellan
de två avtalen ej går att rationalisera bort.
Både ABAB och Statsföretag AB framhåller att ett
upphävande av särställningen skulle raedföra behov av att friställa såväl
bevakningsper-
Prop. 1978/79:134 59
fonal
som administrativ personal. En mindre uppdragsvolym kommer därutöver att leda
till relativa kostnadsökningar för de uppdragsgivare som av beredskaps-,
säkerhets- och/eller kvalitetsskäl väljer att fortsätta att utnyttja ABAB. En rainskad
uppdragsvolym inom totalförsvarssck-torn kan även komma att påverka ABAB:s
möjligheter atl satsa på kon-I;urrensmarknaden eftersom möjligheter lill samutnytljande
av planeringssystem, utbildningsverksamhet och administration försämras då det
finns påtagliga stordriftsfördelar i branschen. Statsförelag AB påpekar även
att möjligheterna att erbjuda väktarna i ABAB annan sysselsättning inom
koncernen är begränsade.
Flertalet
remissinstanser bedömer risken som stor att Securitas-gruppen skall få ett
totalt monopol om ABAB:s särställning upphävs. SAF, Bevaknings AB Securitas och
Bevakningsrådet vänder sig emellertid mot denna uppfattning. Enligt både SAF
och Bevaknings AB Securitas bör vid beräkningen av Securitaskoncernens
marknadsandel även bevakning i egen regi medtas. Med ett sådant beräkningssätt
skulle Securitas-gruppens andel av den totala bevakningsraarknaden inte uppgå lill
raer än 52 %, ABAB:s tiU 11 %, övriga förelags till 7 % och bevakning i egen
regi till 30 %.
Både
SAF och Bevaknings AB Securitas påpekar vidare att risk för ineffektivitet och
prishöjande produktionsbegränsningar inte föreligger eftersom etableringshindren
är låga. Så snart ett marknadsdominerande företag inte kvalitativt eller
prismässigt försvarar sin ställning uppkommer enligt Bevaknings AB Securitas
omedelbart förutsättningar för avnämare att etablera bevakning i egen regi, särskUt
som bevakning i egen regi inte omfattas av de kostnadskrävande regler sora
lagen ora beva':-ningsföretag uppställer.
En
övervägande raajoriiet bland remissinstanserna vänder sig raot utredningens
förslag ora ett kapitaltillskott till Statsföretag AB för investering i ABAB:s
dotterbolag Skyddsbevakning i Södertälje AB. SAF, Svenska vaktbolags förbund.
Bevakningsrådet och Svenska transportar-betareförbnndet frarahåller att
förslaget rimmar illa med utredningens argument för särsällningens upphävande
och en fri konkurrens på bevakningsområdet. Flertalet av dessa reraissinstanser
anser att om statliga medel skall ställas till förfogande i syfte att förbättra
konkurrensen så bör de koraraa även de små och raedelstora företagen i
branschen tUl del. Risken är annars att effekten blir ett oligopol i stäUet för
ökad konkurrens. Bevaknings AB Securitas anser att ora kapital skall tillföras
ABAB bör detta ske inora ramen för Statsföretag under den sedvanUga förutsättningen
att det är företagsekonomiskt raotiverat. Ett kapitaltillskott skuUe dock
enligt Bevaknings AB Securitas inte lösa ABAB:s kon-kurrensproblera.
Inte
heller Statsföretag AB anser att förslaget ora ett kapitaltUlskott är helt
underbyggt. En kraftfull satsning på andra verksamhetsgrenar, t. ex.
Skyddsbevakning i Södertälje AB, löser inte problemet raed att ta hand om
eventuellt övertaliga väktare i ABAB. Enligt Statsföretag krävs en särskild undersölming
för att avgöra om ett kapitaltillskott är en lämplig väg. Hur storleken av ett
sådant tillskott skall bestämmas kräver också ingående överväganden.
Statsföretag AB är emellertid berett att på uppdrag av regeringen uireda de
närmare förutsättningama för hur en ur konkurrenssynpunkt bättre balans skall
kunna åstadkommas, förutsatt att staten raedverkar i finansieringen i fråga om
de satsningar som bör ifrågakomma.
Prop.
1978/79:134 60
Utredningens förslag om en femårig övergångstid för ABAB
får stöd av ABAB, Skyddsbevakning i Södertälje AB, Statsföretag AB, Handelstjänstemannaförbundet
och HTF-rådet vid Bevaknings AB Securitas. Statsföretag AB frarahåller alt för
att ett bortiagande av särställningen inte skall få oacceptabla negaliva
konsekvenser för den anställde bör en eventuell avveckling ske planmässigt. AvveckUngsperioden
bör dock inte fastställas förrän man i särskild ordning utrett hur en starkare
inbrytning på konkurrensmarknaden bör genomföras.
SAF, Svenska vaktbolags förbund, Bevakningsrådet, Svenska
transportarbetareförbundet och Bevaknings AB Securitas avstyrker som tidigare
nämnts förslaget om en övergångsperiod och förespråkar i stället ett omedelbart
upphävande av ABAB:s särställning.
8 Televerkets larmdivision
Endast ett fålal reraissinstanser har särskilt kommenterat
utredningens förslag om att upphäva särställningen för televerkels larmdivision
enligt förordningen (1975: 874) om anordningen av bevakning.
ÖEF påpekar att konkurrens med televerket i fråga om instaUations-och
underhållsverksamheten måhända kunde nedbringa de ofta rätt långa väntetiderna.
Även ÖB är av den uppfattningen att larmdivisionens priser ligger högre än de
privata företagens och att förseningar förekoraraer såväl vid raontering sora
service. I analogi med tidigare resonemang avseende ABAB talar dock enligt ÖB
säkerhetskraven för att larrainstaUationer i anslutning till bevakning av
totalförsvarsviktiga objekt bör anförtros åt ett slatligt företag. ÖB anser
därför att särställningen bör bibehållas för skyddsföremål av klass A, men att
den kan hävas för övriga fall. Kan särställningen inte delas på detta sätt raotsätter
sig ÖB att den upphävs. Rikspolisstyrelsen hänvisar till de krav som måste
ställas på handhavandet av de hemligstämplade ritningarna till
larmkonstruktionerna liksom till de krav sora ur säkerhetssynvinkel raåste StäUas
på installation och underhåll av larmanläggningar för totalförsvaret. Om
särställningen upphävs anser rikspolisstyrelsen därför att larmfunktionen bör
återföras till ABAB eller utläggas på annat godkänt samhällsorgan.
Televerket hänvisar tiU att saraarbetet raellan ABAB och
televerket är enda raöjligheten att erbjuda ett konkurrenskraftigt alternativ
till Securitas. En eventuell avveckling av de särställningar som ABAB och
televerkets larmdivision har inom totalförsvarssektorn bör ske samordnat. Televerket
vill dock understryka att en sådan avveckling troligen kommer att raedföra
problem för totalförsvarsrayndigheterna till följd av det blandade ansvar sora uppkoraraer
ora ett flertal företag skall tiUhandahålla själva larmtjänsterna medan
televerket skall svara för förbindelserna. Televerket påpekar slutiigen att
det fr. o. ra. 1978-03-30 erhållit sararaa rättigheter att kontrollera
personalen sora auktoriserade bevakningsföretag. Den av utredningen anförda
skillnaden i fråga ora personalkontrollen existerar således inte längre.
Bevaknings AB Securitas förespråkar ett oraedelbart
upphävande. SACO/SR har i princip ingen invändning mot att särstäUningen
upphävs raen påpekar att sarahället genora särställningen garanteras en leverantör
som känner till hela den koraplicerade säkerhetskedjan inkl. överfö-
Prop. 1978/79:134 61
ringsdelen
via telenätet. LO och Statsanställdas förbund kan däremot inte finna några skäl
för ett upphävande.
9
Liber Kartor
Endast
fyra remissinstanser, nämligen statens lantmäteriverk, kartutredning 78,
Svenska koraraunförbundet och Liber Grafiska AB, har valt att kommentera
utredningens förslag till principer för den framtida kartverksamheten.
Statens
lantmäteriverk delar helt monopolutredningens syn att betydelsefulla fördelar skuUe
följa om upphovsrätten tUl de allmänna kartorna skulle återgå till
lantmäteriverket. Detta har också enligt lantmäteriverkets mening
statsmakterna beslutat genom att riksdagen för sin del godkänt en sararaanföring
av Liber Kartors följdproduktion raed lantmäteriverkets verksarahet (prop.
1977/78: 100 bil. 16, CU 1977/78: 21, rskr 1977/78: 196).
I
fråga om rätten att utnyttja det allmänna kartmaterialet framhåller kartutredning
78 att enligt utredningens direktiv bör statliga och kommunala myndigheter få
generellt raedgivande att mot ersättning för eget bruk använda de allraänna
kartorna och grundraaterialet till dessa. Det förutsätts vidare i direktiven
att lantmäteriverket efter särskild prövning skall kunna ge även andra rätt att
utnyttja kartmaterialet.
Vid
en bedömning av konkurrensförhållandena bör emellertid enligt kartutredning 78
beaktas att alla kartproducenter på raarknaden är skyddade genom lagen om upphovsrätt.
Detta betyder att lantmäteriverket knappast får disponera kommunalt eller
privat kartraaterial ora inte innehavarna av delta anser det ekonoraiskt raotiverat.
Lantraäteri-verket bör enligt karlutredning 78 inte riraligen sättas i en särare
konkurrenssituation utan bör också få handla utifrån ekonoraiska utgångspunkter
när det är befogat. Kartutredning 78 förutsätter härm.ed att även
lantmäteriverket komraer att belastas av en ersättning tUl staten för vidareutnyttjandet
och att det inte finns anledning för staten att sätta denna lägre än vad som är
marknadsmässigt raotiverat.
Behovet att utnyttja den
inom lantmäteriverket uppbyggda produktionsapparaten, liksom samhällets behov
i vissa fall av raer omfattande kartinformation än den allmänna kartläggningen
medger, utgör eraellertid, enligt kartulredning 78, skäl för statsraakterna
att med upphovsrätten sora grund begränsa vidareulnyltjandel av de allraänna
kartorna inte enbart genom uttag av avgifter och en prövning av ora
kartanvändaren är seriös eller inte.
Även
statens lantmäteriverk vänder sig mot utredningens förslag på denna punkt och
anser det uteslutet att en skyldighet för lantmäteriverket att upplåta
upphovsrätt skulle vara beroende av om den på vilken rätten upplåts är en
seriös kartproducent. Lantmäteriverket avser att i sin framlida kartplanering
från fall till fall göra en rationell och affärsmässig prövning av frågan i
vad raån upphovsrätten skaU upplåtas på annan kartproducent eller om viss
kartproduktion skall tas fram i egen regi. Härvid skall hänsyn tas bl. a. tiU
statens intresse av att genora intäkter från kartraaterialets utnyttjande
täcka så stor del av de totala produktionskostnaderna som möjligt. Om detta
intresse tiUgodoses bäst genom produktion i egen regi eUer genora upplåtelse av
upphovsrätten bör kunna prövas på ett objektivt sätt och raed full offentlig
insyn var-
Prop.
1978/79:134 62
vid avsevärd vikt raåste fästas vid den ersättning som kan
betingas på upphovsrätlsöverlåtelsen.
Svenska kommunförbundet däremot framhåUer att statens lantraäteri-verk
sora rayndighet svarar både för den allraänna kartläggningen och dessutom är
ett statligt konsultorgan som i konkurrens med kommunala och enskilda företag
producerar kartor främst för kommunerna. Denna dubbelroll innebär i sig ett
besvärande utgångsläge för att åstadkomma en från konkurrenssynpunkt
tillfredsställande kartverksamhet. Förestående sammanläggning av kartverksaraheten
vid Liber Grafiska AB med lantmäteriverket medför enligt Svenska
kommunförbundets raening ett ytterligare accentuerat behov att uppraärksararaa
denna dubbelrolls effekter från konkurrenssynpunkt. Svenska koraraunförbundet
vill därför föreslå att garantier skapas för att lantraäteriverket i sin konsult-roU
får erlägga samma ersättning för nyttjandet av allmänna kartor som andra
kartproducenter samt att ärenden saramanhängande med lantraä-teriverkets
upphovsrätt till allmänna kartor, t. ex. prövningen av vem sora är att anse som
"seriös karlproducent", skaU beredas i verkets Kartråd.
Utredningens förslag att lagerhållning och distribution av
de allmänna kartorna bör göras till föreraål för konkurrens skulle enligt både
kartutredning 78 och Liber Grafiska AB stöta på oöverstigliga problem vad avser
lagerhållningen. Distributionen till detaljhandeln torde däremot enligt
kartutredning 78 kunna skötas såväl av lantmäteriverket sora av en eller flera
grossister. Svenska kommunförbundet betonar emellertid att tryckning,
distribution och försäljning av allmänna kartor och följdprodukler tUl dess bör
upphandlas affärsmässigt med konkurrens på lika viUkor för olika anbudsgivare.
Prop. 1978/79: 134 63
Bilaga
3
Aktuella författningsbestämmelser rörande statlig
myndighets upphandling
Prop.
1978/79: 134 64
1 UpphandUngskungörelsen (1973: 600)
Kungl. Maj:t har funnit gotl förordna som följer.
Allmänna bestämmelser
1
§ Denna
kungörelse äger lillämpning på statlig myndighets upphandling i den mån Kungl.
Maj:t ej annat föreskriver.
2
§ Med upphandUng
förstås köp eUer beställning av vara, byggnads-, anläggnings- eller motsvarande
arbete eller av tjänst.
Med leverantör förstås den som lillhandahåller vara eller
utför arbete eller tjänst.
3 § Vid upphandling skall myndighet utnyttja förefintliga
konkurrens
möjligheter och även i övrigt iakttaga affärsmässighet samt behandla an
bud och anbudsgivare objektivt.
Myndighet skall särskilt beakta
att samverkan med andra myndigheter sker för alt
tillgodose statens intressen,
att kraven på kvalitet och prestanda ej ställes högre än
vad som i varje särskilt fall behövs,
alt gängse standard i fråga om varor, förpackningsenheler
och dylikt användes, om ej särskilda skäl föranleder till annat.
Vidare skall myndighet tillse
att fullständigt och tydligt upphandUngsunderlag i form av
beskrivningar, programhandlingar, specifikationer eller dylikt upprättas,
att upphandlingen planlägges så, att tUlverkning och
leverans om möjligt kan ske under sådan tid att förmånligaste pris kan
erhållas,
att anbudsgivare får skälig tid att avge anbud.
Upphandlingsformer
4 § Upphandling skall ske genom sluten upphandling,
förhandlings-
upphandling eller direktupphandling.
5 § Sluten upphandling sker genom infordrande av anbud och
genom
prövning och antagande av anbud utan föregående förhandling med an
budsgivare.
Föreligger uppenbar felskrivning, felräkning eller annat
uppenbart misstag får myndigheien medge anbudsgivaren alt vidlaga rättelse. Om
särskilda skäl föreligger får rayndighet även av anbudsgivare begära
förtydligande eller tillägg sora behövs för atl anbudet skall bli jämförbart
med andra ingivna anbud.
6 § Förhandlingsupphandling sker genom infordrande av
anbud och
genom prövning och antagande av anbud, varvid beslutet får föregås av
förhandling med anbudsgivare.
Förhandling enligt första stycket skaU ske raed det antal
anbudsgivare, som behövs med hänsyn till kraven på konkurrens, affärsmässighet
i övrigt och objektiv behandling.
7
§
Direktupphandling sker genom köp eller beställning i öppna marknaden utan
infordrande av anbud i särskild ordning.
8
§ Myndighet
skall välja den upphandlingsform som raed hänsyn till kravet på affärsmässighet
i varje särskilt fall prövas lämpligt.
Prop.
1978/79:134 65
Infordrande och öppnande av anbud m. m.
9 § Anbud infordras genom annonsering eller skrivelser.
Vid förhand
lingsupphandling får dock anbud infordras även på annat sätt.
Vid anbudsinfordran genom annonsering skall annons införas
i Tidning för leveranser till staten (bilaga lill Post- och Inrikes Tidningar)
och, i den mån det gagnar annonseringens syfte, i en eller flera andra
tidningar.
Vid anbudsinfordran på annat sätt än genom annonsering
skall anbud begäras från så många leverantörer som behövs med hänsyn till upphandlingens
art och omfång samt raöjligheten att få till stånd tillfredsställande
konkurrens.
10 § I anbudsinfordran skall anges den dag då anbud senast
skall vara
inkommet och den dag till och med vilken anbud skall vara bindande.
Vidare skall anges att anbud skall avges skriftligen i tUlslutet omslag el
ler med telex eller genora telegrara och att innehåU i telegrara omgående
skall bekräftas genom skriftliga anbudshandlingar.
Vid förhandlingsupphandling får dock i anbudsinfordran
anges att anbud kan läranas även på annat sätt.
I anbudsinfordran skall även anges de bestäraraelser och
upplysningar i övrigt sora gäller för upphandlingen. Är fråga ora sluten
upphandling, skall detta särskilt anges.
För den händelse anbud infordras från anbudsgivare sora ej
är skattskyldig enligt förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt skall i anbudsinfordran
anges att anbudsgivaren även skall uppge den anbudssumma sora han skulle ha läranat
ora sådan skattskyldighet förelegat.
11 § Försändelser raed anbud skaU så snart sora raöjligt
efter anbuds
tidens utgång öppnas vid förrättning, vari minst två av rayndigheten ut
sedda personer skall deltaga. På begäran av anbudsgivare får en av ve
derbörande handelskammare för ändaraålet utsedd opartisk person när
vara, om det kan ske utan kostnad för statsverket. Anbuden skall uppfö
ras i förteckning, som skall bestyrkas av de i förrättningen deltagande
personema.
Vid förhandlingsupphandling får dock försändelserna öppnas
och anbuden förtecknas ulan sädan förrättning som avses i första stycket antingen
saratidigt eller ora särskilda skäl föreligger allteflersora de inkoramer.
Anbud, som avgivits enligt 10 § andra stycket, skall
förtecknas vid mottagandet.
12 § Myndighet skall tillse att anbud med tillhörande
beskrivningar,
modeller, ritningar och prov tillika raed anbudsförteckningar, samman
ställningar och dylikt förvaras på betryggande sätt.
Fiövning av anbud
13
§ Anbud skall
prövas i så god tid att underrättelse ora antagande av anbud kan vara
anbudsgivaren till hända inora den tid anbudet är bindande för honom.
14
§ Även anbud,
som avgivits av anbudsgivare sora ej särskilt tillfrågats, skall upptagas till
prövning.
15
§ Det anbud
skall antagas sora raed beaktande av samtiiga affärsmässigt betingade oraständigheter
är att anse sora förmånligast, om ej annat följer av 17 §.
Prop. 1978/79:134 66
Är
tvä eller flera anbud likvärdiga får rayndigheten välja mellan anbuden eller
infordra skiljebud från dera som avgivit anbuden.
Innefattar
samtliga anbud för högt pris eller är de av annan anledning oförmånliga eller
bör upphandlingen ej komma lill stånd, får myndigheten förkasta samtliga
anbud.
16 §
Vid jämförelse mellan anbud från anbudsgivare som är skattskyl
dig enligt förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt och från anbuds
givare som ej är skaltskyldig enligt näranda förordning skall sistnäranda
anbudsgivares anbud vara beräknat så att däri ingår belopp raotsva-
rande den mervärdeskatt anbudsgivare haft att erlägga, ora han varit
skattskyldig.
17 §
Anbud får ej antagas om det avgivits av person som på grund av
anställning hos statlig myndighet har att taga befattning raed ärende an
gäende upphandling.
Det
ankommer på myndigheten att avgöra huruvida anbud skall antagas,
om
det avgivits av annan hos staten anställd person än som avses i första stycket,
om
anbudsgivaren eUer någon på hans vägnar åt tjänsteman eller annan person, sora
för staten haft att taga befattning raed ärende rörande upphandling, lämnat,
utlovat eUer erbjudit gåva eller annan otillbörlig förmån i samband med sådant
ärende,
om
det inkommit efter anbudstidens utgång och det är uppenbart att förseningen
skett utan anbudsgivarens våUande, eller
om
det finns anledning aniaga att konkurrens vid anbudsgivningen förhindrats genom
anbudskartell eller annan överenskomraelse raellan leverantörer.
18 §
Anbudsgivare, vars anbud antagits, skall skriftiigen underrättas
härom av myndigheten snarast möjligt och senast inora den tid anbudet
är bindande för anbudsgivaren. För tids vinnande får dock underrättelse
ske på annat sätt. I sådant fall skall underrättelsen bekräftas skriftligen
utan dröjsmål. Om myndighet antager anbud med tillägg, inskränkning
eller förbehåll, sora ej överensstämraer med anbudet, skall myndigheten
begära skriftlig bekräftelse från anbudsgivaren huruvida tillägget, in
skränkningen eller förbehållet antages.
Anbudsgivare,
vars anbud ej antagils, skall utan oskäligt uppehåll lämnas besked härom.
Hos rayndighet
skall finnas handling sora utvisar de skäl på vUka anbud antagils och vad sora
i övrigt förekoramit av betydelse vid anbuds-prövningen.
Särskilda
bestämmelser
19 §
Myndighet får medge leverantör, som vid anbudets avgivande
framställt begäran därom, skäligt förskott på betalningen. Föreligger
synnerliga skäl får myndigheten även i annat fall raedge leverantören så
dant förskott. I sistnämnda fall skall dock leverantören förpliktas att er
lägga ränta som motsvarar riksbankens diskonto raed tillägg av tre pro
centenheter.
För
förskott och ränta skall rayndigheten fordra att säkerhet ställes och vidraakthålles.
Myndighet
får pröva om säkerhet skall krävas för material m. m. som myndigheien
tillhandahåller.
Prop.
1978/79:134 67
20
§ Myndighet får
överenskomma med leverantör om ändring i avtalade villkor och skall därvid
iakttaga affärsmässighet.
21
§ Myndighet får
raedge atl leverantör överlåter avtalet på annan, om det kan anses förenligt raed
myndighetens inlressen.
22
§ Den som hos
myndighet tagit befattning med upphandlingsärenden får ej obehörigen yppa vad
han därvid erfarit ora enskilds affärsförhållanden eller rayndighets affärs-
och driftförhållanden (Ändr. 1975: 788).
23
§ Skall rayndighet
träffa avtal om upphandling, som raed hänsyn till rikets säkerhet bör heralighållas,
åligger det myndigheten att raed leverantören träffa skriftlig överenskomraelse
ora de säkerhetsbestämmelser sora behövs i det särskilda fallet. Myndigheten
skall därvid ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar sora
meddelas av rikspolisstyrelsen i sararåd raed överbefälhavaren.
Första stycket gäller i tillärapliga delar när rayndighet
infordrar an bud för upphandling sora avses i sarama siycke.
Myndighet som i sin verksamhet har att träffa avtal sora
avses i första eller andra stycket skall utse tjänsteman att direkt under
myndighetens chef handlägga ärende enligt denna paragraf.
24
§ Mot beslut i
upphandlingsärende enligt denna kungörelse får talan ej föras.
25
§ Anvisningar
för tillämpningen av denna kungörelse meddelas av riksrevisionsverket.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.
Genom denna kungörelse upphäves 1952 års
upphandlingskungörelse
Förekommer i lag eller författning eller eljest i beslut,
som meddelats av Kungl. Maj:t, hänvisning till föreskrift sora ersatts genom
bestämmelse i denna kungörelse, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
Kungl. IVIaj:ts kungörelse (1974: 335)
om framstäUning och utgivning av publikation, blankett
eller annat
tryckalster för statens räkning
Kungl. Maj:t förordnar som följer.
Framställning och utgivning av publikation, blankett eUer
annat tryckalster för statlig rayndighet utora statsdeparteraent och
affärsverk skall, om Kungl. Maj:t ej föreskriver annat, ske antingen efter
samråd med Aktiebolaget Allmänna Förlaget innan anbud infordras eller genom att
näranda förlag anUtas. Detta gäller dock ej ora framställning och utgivning av
tryckalstret beräknas kosta högst 1 000 kronor.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1974, då
kungörelsen (1969: 142) om skyldighet för statliga myndigheter att anlita
Aktiebolaget Allmänna Förlaget skall upphöra att gälla.
Prop.
1978/79:134 68
Kungl. IVIaj:fs brev 1974-06-28
angående skyldighet för skolöverstyrelsen m. fl. att
anlita Svenska Utbildningsförlaget Liber Aktiebolag
Genora kungörelse (1974: 335) om fraraställning och
utgivning av publikation, blankett eller annat tryckalster för statens räkning
har Kungl. Maj:t, med upphävande av kungörelsen (1969: 142) om skyldighet för
statliga rayndigheter att anlita Aktiebolaget Allmänna Föriaget, förordnat, att
sådan framställning och utgivning skall, om Kungl. Maj:! ej föreskriver annat,
ske antingen efter samråd med Aktiebolaget Allmänna Förlaget innan anbud
infordras eller genom att nämnda förlag anlitas.
Kungl. Maj:ts föreskriver med undantag från vad som
stadgas i kungörelsen att framställning och utgivning av publikation,
blankett eller annat tryckalster samt audi-visuellt material för följande
myndigheter och institutioner skall ske antingen efter samråd med Svenska Utbildningsförlaget
Liber Akiiebolag innan anbud infordras eller genom att nämnda förlag anlilas:
försvarels brevskola
akademien för de fria konsterna med konsthögskolan
konstfackskolan musikhögskolorna dramatiska institutet
skolöverstyrelsen samt statliga myndigheter och
institutioner inom styrelsernas verksamhetsområde
universitetskanslersämbetet samt statliga myndigheter och
institutioner inom ämbetets verksamhetsområde socialhögskolorna
journalisthögskolorna gymnastik- och idrottshögskolorna
kommittén för den fortsatta verksamheten med radio och
television inom utbildningsväsendet (TRU-kommittén) lanlbrukshögskolan
veterinärhögskolan skogshögskolan statens skogsmästarskola.
Föreskriften gäller ej, om framställning och utgivning av
tryckalster eller materialet beräknas kosta högst 1 000 kr.
Om detta beslut har skolöverstyrelsen och universitetskanslersärabetet
att underrätta statliga myndigheter och institutioner inom sina verksamhetsområden
på sätt de finner lämpligt.
Kungl. Maj:ts kungörelse (1973: 598)
om skyldighet för statliga myndigheter att anlita Crownair
Swedish Ltd
AB
Kungl. Maj:t har funnit gott förordna som följer. Statlig
myndighet eller annat statligt organ skall vid beställning av flygtransport,
sedan vid tidpunkten för denna kungörelses ikraftträ-
Prop. 1978/79:134 69
dande
gällande avtal med annat företag löpt ut, anlila Crownair Swedish Ltd AB, om Kungl.
Maj:t icke föreskriver annat. Detta gäller dock ej om
1.
flygningen utföres med
helikopter,
2.
flygningen utföres med flygplan
raed en tillåten flygvikt överstigande 5 700 kg,
3.
flygningen utf öres med
flygplan som ryramer, utöver föraren, högst två passagerare eller
4.
Crownair .Swedish Ltd AB icke
åtager sig uppdraget eller det eljest är uppenbarl att Crownair Swedish Ltd AB
ej lärapUgen bör anlitas.
Denna
kungörelse träder i kraft den 1 juli 1973.
Kungl.
Maj:ts kungörelse (1952: 523)
om
anlitande av statens järnvägars resebyråer vid vissa resor
Kungl.
Maj:t har, raed anledning av riksdagens beslut, funnit gott förordna, att den sora
finner sig böra anlita resebyrå i saraband med resa i statens ärenden eller i verksarahet,
för vUken kostnadema helt eller till övervägande del bestridas av statsraedel,
skall, där så utan särskild olägenhet kan ske, hänvända sig till statens jämvägar
tillhörig resebyrå.
Denna
kungörelse träder i kraft den 1 augusti 1952.
Förordning
(1975: 567) om rationaliscringsverksamhet inom den civila statsförvalhiing
Regeringen
föreskriver följande.
1
§ Det åligger varje rayndighet
inom den civUa statsförvaltningen att vidtaga de åtgärder som behövs för att verksaraheten
inora myndighetens ansvarsområde skall kunna bedrivas så rationellt som
möjligt. Rationaliseringsåtgärder skall avse såväl myndighetens inre
organisation och arbetsformer som myndighetens förhåUande till allmänheten och
till andra rayndigheter.
2
§ Finner rayndighet att gällande
föreskrift i något avseende är så utformad, att den som beröres härav blir
mera betungad eller administrationen mera kostnadskrävande än som raed hänsyn
till föreskriftens syfte kan anses oundgängligen erforderligt, skall
myndigheten ändra föreskriften eller, ora den har utfärdats av annan, anraäla
förhållandet tUl denne.
Myndighet,
sora för adrainistrativt eller statiskt ändaraål häratar in uppgifter från koraraun,
landstingskoraraun, organisation eUer företag, skall i syfte att underlätta
arbetet för uppgiftsläranarna noga pröva behovet av uppgifterna.
3
§ Myndighet bör vid utveckling
av ADB-systera och annan rationaliseringsverksarahet så tidigt som möjligt
samråda raed statskontoret i frågor som är av större orafattning eller av
principiell betydelse.
4
§ Inom ramen för tillgängliga
resurser biträder statskontoret civila statsmyndigheter vid
rationaliseringsutredningar. I första hand gäller detta sådana rationaliseringsutredningar,
som
Prop. 1978/79:134 70
1.
avser myndighets hela
verksamhet eller huvuddelen av denna.
2.
i väsentlig mån berör
myndighets kontakter med annan myndighet,
3.
avser funktioner sora förekoramer
i flera myndigheler eller avser verksamhetsområden inom vilka flera myndigheter
geraensarat arbetar och då verksaraheten vid flera rayndigheter kan beröras
av eventuella förändringar.
5
§ Myndighet bör lill dalamaskincentralen
för administrativ databehandling (DAFA) lämna sådana uppdrag sora avser
anpassning av standardsystem som DAFA tillhandahåller eller ändring av ADB-system
i drift vid DAFA ora uppdragen är av begränsad betydelse för berörd rayndighets
organisation eller raanuella ruliner.
6
§ Annat rationaliseringsuppdrag
än enligt 4 och 5 §§ bör lämnas till Statskonsult AB eiler annal lämpligt
organ. Statskonsult AB skall ges tillfälle att inkomma med anbud.
7
§ Myndighet skall vid införande
eller förändring av ADB-rutiner i första hand använda de färdiga program för ADB-system
eUer delar av ADB-systera som DAFA eller annan statlig rayndighet kan tUlhanda-liålla,
om dessa i rimlig grad tillgodoser myndighetens behov.
8
§ Myndigheten skall samråda raed
statskontoret i fråga som avser anlitande av privat servicebyrå för drift av ADB-system.
Statskontoret skall därvid undersöka om driften av systemet raed fördel kan
förläggas till statlig datamaskincentral.
9
§ 1 fråga om rationaUseringsverksamhelen
vid rayndigheter som hör tUl försvarsdeparteraentet finns särskUda
bestämmelser.
10 §
Vad som i denna förordning föreskrives om myndighet skall i
förekommande fall äga tiUämpning på kommitté och särskild utredare
enligt kommittéförordningen (1976: 119). (Ändr. 1976: 121.)
Denna
förordning träder i kraft den 1 juli 1975 då cirkuläret (1951: 81) angående rationaliseringsvcrksamheten
inom den civUa statsförvaltningen skall upphöra att gälla.
Förordning
(1975: 874)
um
anordnande av bevakning
Regeringen
föreskriver att de staUiga myndigheter med underlydande organ som anges i
tabell 1 i bUaga tUl denna förordning skall, sedan gällande avtal raed privat
vaktbolag utlöpt, anlita Allraänna bevakningsak-ticbolaget för bevakning särat
televerket för installation och underhåll av bevakningsanordning i fråga ora
lokal, förvaringsutryrarae eller annan anläggning sora är betydelsefull från
totalförsvarssynpunkt och belägen i koramun som anges i tabell 2 i bilagan.
Denna
förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då förordningen enligt
uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Genom
förordningen upphäves kungörelsen (1969: 763) om skyldighet för vissa statliga
myndigheter att anlita Allmänna Bevakningsaktiebolaget och regeringens beslut
(1975-06-12) angående upphandling av bevakningstjänster.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:134 7,
TabeU 1.
Myndigheter för vilka förordningen gäller
rikspolisstyrelsen
de myndigheter sora hör lill försvarsdepartementet
socialstyrelen
statens bakteriologiska laboratorium
televerket
statens järnvägar
statens vägverk
sjöfartsverket
statens livsmedelsverk
överstyrelsen för ekonoraiskt försvar
statens vattenfallsverk
förenade fabriksverken
länsstyrelsen i Stockholras län
länsstyrelsen i Uppsala län
länsstyrelsen i Östergötlands län
länsstyrelsen i Malraöhus län
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
länsstyrelsen i Värmlands län
Tabell 2.
Kommuner där i tabell 1 angivna myndigheters anläggningar
omfattas
av förordningen
Stockholms län
Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge, Huddinge, Järfälla,
Lidingö, Nacka, Nynäshamn, Sigtuna, SoUentuna, Solna, Stockholra, Sundbyberg,
Södertälje, Tyresö, Täby, Upplands Väsby, Vallentuna, Vaxholm, Värmdö.
Uppsala län Uppsala
Östergötlands län
Linköping, Norrköping.
Malmöhus län
Bara, Burlöv, Kävlinge, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp,
Svedala, Trelleborg, Vellinge.
Hallands län Kungsbacka
Göleborgs och Bohus län
Göteborg, Härryda, Kungälv, Mölndal, PartiUe, Öckerö.
Älvsborgs län Ale, Lerura.
Värmlands län Hammarö, Karlstad.
Prop. 1978/79:134 72
Innehåll
1 Inledning ....................................................... 2
2
Föredragandens överväganden ........................... 3
2.1
AUmänna överväganden ............................... .... 3
2.2
,B Allmänna Förlaget och
Svenska Utbildningsförlaget Liber
AB
............................................................ .. 11
2.2.1.......................................................... AB
AUmänna Föriaget 13
2.2.2 Svenska
Ulbildningsföriaget Liber AB ... .. 18
2.3
Swedair AB ............................................... .. 21
2.4
SJ:s resebyråer............................................. .. 28
2.5
Statskonsult AB ........................................ 30
2.6
ABAB och televerkets
larmdivision ................... .. 32
2.7
Övriga frågor ........................................... 37
2.7.1
Kartverksaraheten ................................ 37
2.7.2
Statliga myndigheters val av entreprenadforra
38
3
Hemställan........................................................ .. 41
4
Beslut .......................................................... .. 41
Bilagor
1 Sammanfattning
av raonopolutredningens betänkande SOU
1978:48
........................................................ 42
2
Remissyttranden över
monopolutredningens betänkande Konkurrens på lika viUkor 47
3
Aktuella
författningsbestämmelser rörande statlig myndighets upphandling 63
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979 790202
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
19 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (18)
18 kopplingar i 12 dokument.
- Bet. 1990/91:FöU8 Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92 i texten
- Prop. 1990/91:102 om verksamhet och anslag inom totalförsvaret under budgetåret 1991/92 s. 202 i texten
- Bet. 1983/84:FöU15 om planering och anslag för delar av totalförsvaret (prop. 1983/84:100 bil. 6) s. 5 · s. 48 i texten
- Prop. 1983/84:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1984/85 i texten
- Prop. 1981/82:106 om forskning m.m.;beslutad den 18 februari 1982. s. 325 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- Eklund, Tjänsteentreprenad, 1986 s. 75 i texten