Sök i Ratio Lex

med förslag till Iag om skötsel av jordbruksmark

117 sidor, varav 92 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 92 av 117 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:163, med förslag till Iag om skötsel av jordbruksmark

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 Regeringens proposition

1978/79:163

med förslag till lag om skötsel av jordbruksmark;

beslutad den 22 mars 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll denna dag.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

ERIC ENLUND

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1969 års jordhävdslag ersätts
av en lag om skötsel av jordbruksmark. Den nya lagen har anpassats till de riktlinjer
för jordbrukspolitiken som antogs av riksdagen i december 1977. Brukningen av
åkermark och kultiverad betesmark (jordbruksmark) skall enligt förslaget
uppfylla viss minimistandard. Jordbruksmark, som med hänsyn till läge,
beskaffenhet och övriga förutsättningar är lämplig för jordbruksproduktion,
skall sålunda brukas så att markens produktionsförmåga tas till vara på ett
ändamålsenligt sätt. Lantbruksnämnden avses få befogenhet att ingripa om
brukningen inte uppfyller föreskrivna krav. Staten blir i vissa fall skyldig
att lösa in fastigheter som blivit föremål för ingripanden.

För att molverka att brukningsvärd mark tas ur
jordbruksproduktion införs med vissa undantag tillslåndstvång för nedläggning
av jordbruk och för takt av matjord på sådan mark. Tillstånd avses få lämnas
endast när marken på grund av särskilda omständigheter inle bör behållas för
jordbruksproduktion.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1979. Har
jordbruket på jordbruksmark lagts ned före ikraftträdandet, föreslås atl
lantbruksnämnden under vissa förutsättningar skall kunna förelägga ägaren att
åter ta marken i bruk.

1 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 163

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 2

Förslag till

Lag om skötsel av jordbruksmark

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1
§ Med
jordbruksmark avses i denna lag sådan åkermark och kultiverad betesmark som
ingår i fastighet, som är taxerad som jordbmksfastighel.

2
§ Lagen är
inte tillämplig på jordbmksmark

1.
som ingår i
fastighet, som har bildats för annat ändamål än jordbmk och som därefter inte
har taxerats,

2.
som ingår i
stadsplan eller som enligt byggnadsplan, fastställd efter den 1 januari 1948,
är avsedd för annat ändamål än jordbmk.

Brukning m. m.

3
§ Jordbmksmark,
som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga omständigheter är lämplig för
jordbmksproduklion, skall bmkas så att markens produktionsförmåga tas till vara
på ett ändamålsenligt sätt.

4
§ Jordbmksmark
som avses i 3 § får inte tas ur jordbmksproduklion utan tillstånd. Tillstånd
behövs dock inte när åtgärden uppenbarligen saknar betydelse för jordbmkel på
brukningsenheten eller när marken tas i anspråk för företag vars tillåtlighet
prövas i särskild ordning.

På jordbmksmark som är lämplig för jordbruksproduktion får
läkt av matjord för annat ändamål än markinnehavarens husbehov inte ske utan
tillstånd.

5
§ Tillstånd
enligt 4 § får lämnas endast när marken på grund av särskilda omständigheter
inte bör behållas för jordbmksproduklion.

6
§ Fråga om
tillstånd prövas av lantbmksnämnden, om inte regeringen föreskriver att
prövningen skall göras av lantbmksstyrelsen.

Tillsyn

7 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag utövas av
lantbruksnämn

den.

8
§ Ägare eller
bmkare av jordbruksmark är skyldig att på begäran tillhandahålla
lantbruksnämnden de upplysningar och handlingar rörande marken som behövs för
tillsynen enligt denna lag. Den som inte efterkommer sådan begäran kan av
nämnden föreläggas vid vite att fullgöra sin skyldighet.

9
§ Om det
uppenbart behövs för att 3 § skall efterlevas, får lantbmksnämnden förelägga
innehavaren att åter la mark i jordbruksproduktion, att sätta i stånd mark
eller markanläggning eller att ge växtodlingen ändrad inriklning. Innehas
marken -med nyttjanderätt, får föreläggande i stället riktas mot ägaren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 163 3

När lantbruksnämnden meddelar föreläggande, skall nämnden
ange de åtgärder som behövs för ändamålet. Nämnden kan sätta ut vite.

Ägare eller brukare är skyldig att tåla att föreskriven
åtgärd vidtas även om föreläggandet riktas mot annan.

Inlösen

10
§ Har
föreläggande meddelats med slöd av 9 S, är slaten skyldig att helt eller delvis
lösa den fastighet som berörs av föreläggandet, om ägaren begär det och
föreläggandet inte avser åtgärd av endast ringa omfattning. Kan det antas att
inlösen medför olägenhet av någon betydelse för brukningsenhet i vilken fastigheten
eller fastighetsdelen ingår, är staten skyldig att på begäran lösa
brukningsenheten.

11
§ Begäran om
inlösen skall framställas hos lantbruksnämnden inom tre månader efter det att
nämndens beslut om föreläggande vunnit laga kraft. Talan om inlösen skall
väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område egendomen är belägen inom sex
månader från nämnda tidpunkt. Har ägaren fått del av beslutet först sedan detta
vunnit laga kraft, räknas dock tidsfristerna från dagen för delfåendet. Iakttar
inte ägaren vad som nu har sagts, förlorar han sin talan.

1 fråga om talan om inlösen gäller i övrigt
expropriationslagen (1972: 719) i tillämpliga delar. Bestämmelsema i 4 kap. 3 §
expropriationslagen skall tillämpas i fråga om värdeökning som har ägt rum
under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

Ansvar m. m.

12 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet

1.
far
jordbruksmark ur produktion i strid mot 4 § första stycket.

2.
utfört läkt i
strid mot 4 § andra stycket,

3.
bryter mot föreläggande
som har meddelats med stöd av 9 §, om inte föreläggandet har förenats med vite.

Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall
förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligi.

13 § Talan mot lantbruksnämndens beslut enligt denna lag
förs hos

lanthruksstyrelsen genom besvär. Mot lantbruksstyrelsens beslut förs

talan hos regeringen genom besvär.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1979, då jordhävdslagen (1969: 698) skall upphöra att
gälla.

2.
Förekommer i
lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom
bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3.
Har jordbruket
på jordbruksmark, som är lämplig för jordbruksproduktion, lagts ned före nya
lagens ikraftlrädande, får lantbruksnämnden förelägga ägaren alt åter ta
marken i bmk, om det finns särskilda skäl till det och marken inte används för
annat godtagbart ändamål. Har förklaring som avses i 7 § jordhävdslagen
meddelats, får sådant föreläggande inle meddelas belräffande marken.

När lantbmksnämnden meddelar föreläggande, skall nämnden
ange

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 4

de
åtgärder som behövs för ändamålet. Nämnden kan sätta ut vite. Bestämmelsema i
10 och 11 §§ samt 5 övergångsbestämmelserna gäller i tillämpliga delar i fråga
om föreläggande som nu har sagls.

4. Förelägganden om återställande av hävd som har
meddelats enligt 3 § jordhävdslagen skall anses meddelade med stöd av 9 § nya
lagen.

5. Bestämmelsen i 11 § andra stycket om fillämpning av
4 kap. 3 § expropriationslagen (1972: 719) gäller inte i fråga om värdeökning
som har ägt mm före utgången av juni 1971.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.1978/79:163

Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-02-01

Närvarande: statsministern Ullslen, ordförande, och
statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe,
Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Gabriel Romanus, Tham,
Bondestam

Föredragande: statsrådet Enlund

Lagrådsremiss med förslag till lag om skötsel av
jordbruksmark

1 Inledning

Jordhävdslagen (1969: 698) trädde i kraft den 1 januari
1970.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 28 juni 1974
tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet sakkunniga' för att se
över bl. a. jordhävdslagen. De sakkunniga, som antog namnet jordförvärvsutredningen
(Jo 1974: 07), avlämnade i januari 1978 delbetänkandet (Ds Jo 1978: 6) Lag om
skötsel av jordbruksmark. Betänkandet som också innehåller en redogörelse för
nuvarande förhållanden bör fogas till protokollet som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
hovrätten för Nedre Norrland, kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, lantmäteriverket, domänverket,
länsstyrelserna i Gotlands, Gävleborgs, Jämtlands, Jönköpings, Kopparbergs,
Norrbottens, Skaraborgs, Värmlands, Västerbottens och Västernorrlands län.
Hushållningssällskapens förbund, Lantbmkarnas riksförbund (LRF),
Skogsindustriernas samarbelsutskott. Svenska kommunförbundet och Svenska
lantarbetareförbundet.

Flera av remissinstansema har överlämnat av dem inhämtade
yttranden.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.

* Generaldirektören Ingvar Widén, ordförande,
riksdagsledamöterna Filip Johansson, Gunnar Johansson, John Johnsson, Einar
Larsson, Sven Lindberg, Ingrid Ludvigsson och landstingsmannen Henry Stjerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163

2
Allmän motivering

2.1
AUmänna utgångspunkter

Sedan
gammalt har i svensk lagstiftning funnits bestämmelser som syftat till att
motverka att jordbruk läggs ned eller vanhävdas. Ar 1909 infördes således en
lag angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna, Lagen ersattes år
1927 av en uppsiktslag för hela landet. Nya uppsiktslagar har därefter
tillkommit åren 1942 och 1947.

Den
nu gällande jordhävdslagen trädde i kraft den 1 januari 1970. Lagen har
anpassats till 1967 års jordbrukspolitiska beslut, som utgick från att det var
möjligt att uppnå betydande samhällsekonomiska vinster genom att lösgöra
produktionsresurser från jordbmk med svaga förutsättningar för rationalisering
och överföra dem till andra sektorer med högre produktivitet. Till skillnad
från tidigare uppsiktslagar, som byggde på principen att den odlade jorden bör
hållas i hävd, utgår jordhävdslagen såiimda från att det i regel skall vara tillåtet
att lägga ned jordbruk. Jordhävdslagens syfte är i huvudsak endast att främja
jordbrukets rationalisering och alt skydda resultatet av denna.

Åkerarealen
i landet var som störst omkring år 1920 och uppgick då till 3,8 milj. ha.
Därefter minskade arealen mycket långsamt fram till omkring år 1950 då
nedläggningstakten ökade.

Under
1960-talet togs ärligen omkring 33 000 ha åker ur produktion. Den största delen
därav avsåg sämre åkermark i skogsbygderna och i norra Sverige. I södra Sverige
har åkermark främst tagits i anspråk för tätorternas expansion, vägbyggen m. m.
F. n. beräknas åkerarealen uppgå till omkring 3 milj. ha.

Skogsstyrelsen,
lantbruksstyrelsen och statens naturvårdsverk har gjort en undersökning rörande
omfattningen av nedläggningen av jordbruksmark under åren 19681974.
Undersökningen visar att den nedlagda, ej skogsodlade arealen under denna
period uppgick till 212 000 ha.

Riksdagen
antog år 1972 riktlinjer för hushållningen med mark och vatten (prop. 1972:
111, CU 1972: 35, rskr 1972: 348). I beslutet fastslogs att högvärdig
jordbruksmark inte bör tas i anspråk för tätbebyggelse om likvärdiga lösningar
kan åstadkommas på annat sätt. I anslutning till redovisningen av den fysiska
riksplaneringens programskede (prop. 1975/76: 1, CU 1975/76: 1, rskr 1975/76:
45) godkände riksdagen de preciseringar av riktlinjerna som regeringens beslut
med anledning av kommunernas program m. m. inneburit. Därvid angavs bl. a. att
begreppet högvärdig jordbmksmark bör definieras med utgångspunkt i de förhållanden
som råder i skilda delar av landet.

Inför
regeringens beslut län för län med anledning av fidlföljandet av
riksplaneringens planeringsskede har regeringen i en promemoria, date-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 7

rad
den 7 september 1978, angett vissa utgångspunkter för det fortsatta arbetet när
det gäller jordbruksmarken. Bl. a. anges alt brukningsvärd jordbruksmark i
fortsättningen inte får tas i anspråk för andra ändamål med mindre än att
alternativa möjligheter till tälortsutbyggnad har utretts och dessa
utredningar visar att andra väsentliga samhällsintressen därvid inte kan
tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Riksdagen har sedermera uttalat
sitt stöd för dessa utgångspunkter (CU 1978/79: 1).

Jordförvärvsutredningen
framhäller att en revidering av jordhävdslagen är påkallad av flera skäl. De
vid 1977 års riksmöte beslutade nya jordbrukspolitiska riktlinjerna innebär att
jordbruksmark, som är lämplig för fortsatt jordbruksproduktion, bör behållas
för sådan produktion. Detta överensstämmer också med statsmakternas uttalanden
om grun-dema för den pågående fysiska riksplaneringen. I de utpräglade glesbygderna
är det vidare ett starkt allmänt intresse att de sysselsättningsmöjligheter
som finns inom jordbruket tas till vara i enlighet med grunderna för
regionalpolitiken. Enligt utredningen föreligger således skäl för att det
allmänna med hjälp av en reviderad jordhävdslag ges möjligheter att ingripa
såväl mot nedläggning av jordbruk som är lämpligt för fortsatt produktion som
mot sådan brukning som med hänsyn till ortens förhållanden inte fyller skäliga
krav på intensitet. Sistnämnda möjlighet till ingripande anser utredningen vara
nödvändig för alt i vissa bygder kunna motverka följdema av ett passivt ägande
av jordbruksfastigheter.

Under
remissbehandlingen har behovet av en reform av jordhävdslagen strukits under
från flera håll. Särskilt framhålls angelägenheten av att åkerjordens
produktionsresurser tas till vara på ett ändamålsenligt sätt. Nedläggningen av
jordbruksmark har i vissa delar av landet medfört vikande produktionsunderlag
och fått regionalpolitiska konsekvenser. Den föreslagna lagen bör ses som ett
led i strävandena att tillvarata landets produktionsresurser på ett
ändamålsenligt sätt. Vidare framhålls av flera remissinstanser att kravet på
att brukningen skall uppfylla skäliga anspråk på intensitet torde komma att
bidra till att motverka det passiva jordägandet och därmed främja
strukturrationaliseringen.

För
egen del vill jag anföra följande. Den lagstiftning som reglerar skötseln av
jordbruksmark bör givetvis stå i överensstämmelse med gällande
jordbrukspolitiska riktlinjer. 1977 års jordbrukspolitiska beslut bygger på
grundsatsen att jordbrukspolitiken skall främja ett rationellt utnyttjande av
landets naturliga resurser för jordbruksproduktion. Det innebär bl. a. att den
brukningsvärda åkerarealen skall behållas i ungefär nuvarande omfattning och
att den skall brukas pä ett ändamålsenligt sätt. Vidare markeras i beslutet
jordbrukets regionalpolitiska betydelse. Jordbrukspolitiken skall sålunda ges
en sådan inriktning att sysselsättningen främjas genom att en väl
differentierad jordbruksproduktion upprätthälls inom områden med mindre goda
förutsättningar för

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 8

annat
näringsliv. Dessa syften tillgodoses inte av den nu gällande jordhävdslagen,
som utgår från att det i princip är tillåtet att lägga ned jordbmk på odlad
jord.

I
likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag därför att den nuvarande
jordhävdslagstiftningen behöver omarbetas så att den står i samklang med
gällande jordbrukspolifiska riktlinjer. Utredningens förslag bygger på
grundtanken att den brukningsvärda jordbruksmarken skall brukas och att
bmkningen skall ske så att produkUons-förutsättningama hos denna mark tas till
vara på ett ändamålsenligt sätt. Endast när brukningsvärd mark på gmnd av
särskilda omständigheter inte bör behållas för sitt ändamål får den tas ur
produktion. Dessa gmndsatser står i överensstämmelse med gällande riktlinjer
för jord-bmkspoliliken och med de av statsmaktema antagna riktlinjerna i den
fysiska riksplaneringen beträffande hushållningen med jordbmksmark. I likhet
med remissinstansema ansluter jag mig till dessa huvudprinciper för en
revidering av jordhävdslagen. Reformer efter de huvudlinjer som nu antytts
kräver tämligen omfattande lagändringar. I likhet med utredningen anser jag
det lämpligast att jordhävdslagen ersätts med en ny lag, kallad lag om skötsel
av jordbruksmark.

Jag vill i detta
sammanhang nämna att naturvårdsverket i sitt remissyttrande föreslår alt i den
nya lagen också skall föras in bestämmelser om jordbrukets hänsyn till
naturvården. Liknande synpunkler har av riksantikvarieämbetet framförts i
ämbetets yttrande över den fysiska riksplaneringens planeringsskede.
Naturvårdsverket anför att den föreslagna lagstiftningen stärker skyddet av
odlingsjorden och dess nyttjande för jordbruksproduktion men framhåller
samtidigt att jordbruksmarken också är av stor betydelse från
naturvårdssynpunkt, särskilt i landets skogs- och mellanbygder. Jag vill
understryka att det numera inte råder det minsta tvivel om att ett
hänsynstagande till naturvårds-, kulturminnesvårds- och de övriga
miljövårdsintressena måste ingå som ett nödvändigt led i all verksamhet som
avser utnyttjande av naturresurser. Detta gäller självfallet även i fråga om
ingrepp inom jordbmksom-råden liksom inom andra områden som påtagligt fått sin
prägel av människans åtgärder. Det får numera anses vara en allmänt accepterad
uppfattning att markägare inte har frihet att använda sin egendom på ett sätt
som skulle vara till skada för andra människor och för samhället. Den skärpning
i samhällets inställning som har inträtt härvidlag har bl. a. kommit till
uttryck i den allmärma regeln i 1 § naturvårdslagen (1964: 822) och i lagens bestämmelser
till skydd för naturmiljön (prop. 1974: 166, JoU 1974: 52, rskr 1974: 405). I
begreppet naturmiljö inbegrips landformer, vegetation och alltså även t. ex.
kultur- och odlingslandskapet. Jordförvärvsutredningen har för sin del ansett
att naturvårdsintressena inom jordbmket liksom hittills bör tillvaratas med
stöd av naturvårdslagen. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning. På
sam-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 9

ma
säll bör kulturminnesvårdsintressena och övriga allmänna inlressen tillvaratas
med stöd av lagstiftningen inom berörda områden.. Önskemålet om att
naturvårdens inlressen liksom för övrigl även kulturminnesvårds- och övriga
miljövårdsintressen skall beaktas inom jordbruket tillgodoses sålunda redan.
Jag anser således att del i detla sammanhang inte finns skäl alt vid sidan av
de bestämmelser som finns i annan lagsliftning föra in någon allmän regel om
hänsyn lill naturvården och kulturminnesvården i den nu föreslagna lagen. Det
finns emellertid anledning att ytterligare överväga bl. a. hur samarbetet
mellan lantbruks-nämndema och länsstyrelsema i dessa frågor skall kunna
effektiviseras. Jag avser att ta upp denna fråga i annat sammanhang.

2.2
BrukningspUkt och förbud mot nedläggning av jordbruk

Enligt
jordhävdslagen kan lantbruksnämnden förelägga innehavaren av odlad jord på
vilket jordbruket har lagts ned att återställa hävden i två fall. Det ena är
när jorden ingår i en brukningsenhet som är, eller genom tekniskt och
ekonomiskt rimliga åtgärder kan bli, lämpad för rationell jordbruksdrift och
som lider skada genom nedläggningen. Det andra är om jorden med hänsyn till
läge, beskaffenhet och övriga omständigheter bör hållas i odlat skick för att
underlätta bildandet av rationell brukningsenhet. Med odlad jord förstås åker
och kultiverad betesmark. Åker är mark som har plöjts och som används för
växtodling eller fältmässig odling av köksväxter, frukt och bär. Som åker
räknas däremot inte mångåriga slätter- och betesvallar som utnyttjas endast
undantagsvis eller som inte väntas bli plöjda pä nytt. Med kultiverad betesmark
avses sådan gräsbärande mark som används för bete och som har förbättrats genom
röjning, bearbetning med redskap, gödsling eller sådd med vallväxter samt sådan
gräsbärande mark som tidigare har varit åker och som utnyttjas som bete.

Ingripande
enligt jordhävdslagen får ske om jordbruket är nedlagt. Detta skall enligt
lagen anses vara fallet om odlad jord under mer än två år i följd inte har
bearbetats eller utnyttjats för slätter eller betesgång eller om skog planteras
på jorden. Har jordbruket redan varit nedlagt under tre år får dock något
ingripande inte ske.

Utredningen
föreslår på skäl som tidigare angivits att jord som är brukningsvärd som åker
eller kultiverad betesmark skall bmkas och att brukningen skall ske på ett
rationellt sätt. Mot bakgrund härav föreslås att i den nya lagen införs
bestämmelser som ger det allmänna möjligheter att dels ingripa när
brukningsvärd åkermark och kultiverad betesmark utnyttjas så dåligt att
markens produktionsförmåga inte tas till vara rationellt, dels i förväg pröva
om det skall vara tillåtet att ta sådan mark ur produktion. Takt av matjord på
jordbmksmark bör enligt utredningen likställas med att jordbruksmark tas ur
produktion.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 10

I
begreppen åkermark och kultiverad betesmark bör enligt utredningen läggas in
samma innebörd som enligt nuvarande lagstiftning. Utredningen förordar alt
uttrycket odlad jord byts ut mot ordet jordbruksmark som samlingsbeteckning
för åkermark och kultiverad betesmark.

Utredningen
anför att all jordbruksmark uppenbarligen inte behöver bli föremål för
brukning. Icke brukningsvärd jordbmksmark, som saknar intresse från
jordpolitisk synpunkt, kan lämnas därhän. Enligt utredningen bör lagen i
materiellt hänseende avse endast sådan jordbmksmark som med hänsyn till
belägenhet, omfång och övriga förutsättningar är lämplig för
jordbruksproduktion. För att anses lämplig för jordbruksproduktion bör marken
inga (1) i ett utvecklat eller utvecklingsbart jordbruksföretag, (2) i ett
företag som inte är utvecklat eller utvecklingsbart men som behövs för
jordbrukets rationalisering eller (3) i ett företag som inte är utvecklat eller
utvecklingsbart men som från regionalpolilisk synpunkt behövs för att stärka
annat sådant jordbruksföretag på orten eller för att främja sysselsättningen
för någon som är bosatt på orten.

Utredningen
erinrar om att jordbruksföretagen enligt de nya riktlinjerna för
jordbrukspolitiken indelas i tre olika kategorier, nämligen utvecklade och
utvecklingsbara, begränsat utvecklingsbara och ej utvecklingsbara företag.
Till utvecklade och utvecklingsbara företag räknas företag som har eller
förväntas få en sådan kombination av resurser, att vid en forfiöpande
tillämpning av känd teknik jordbruksprodukter kan produceras till lägsta
möjliga kostnad, samtidigt som inkomstmålet för i jordbruket sysselsatta kan
uppnås. Begränsat utvecklingsbara företag har definierats som företag som har
förutsättningar att bli bestående under viss tid, men som har så begränsade
utvecklingsmöjligheter att de inte ens efter lämplig investering kan anses
vara utvecklingsbara, övriga företag, som inte är utvecklingsbara, har beskrivits
som företag som inte har eller efter lämplig investering inte kan anses få en
sådan omfattning och kombination av produktiva resurser, att de kan hänföras
varken till gruppen utvecklade och utvecklingsbara företag eller till gruppen
begränsat utvecklingsbara företag.

I
fråga om de närmare förutsättningarna och formerna för ingripanden mot sådan
bmkning som inte uppfyller godtagbar standard anför utredningen i huvudsak
följande. För ingripande bör krävas att brukningen har upphört eller sker på
ett sätt som med hänsyn till ortens förhållanden inte kan anses som
rationellt. Det bör ankomma på lantbruksnämnden som tillsynsmyndighet att
kontrollera att brukningen uppfyller föreskrivna krav. Lantbruksnänmden bör
därvid ha möjlighet att besluta om de åtgärder som behöver vidtas för att
marken eller en markanläggning skall sättas i sådant skick att en rationell
produktion kan upprätthållas. Som exempel på tänkbara åtgärder anger
utredningen bl. a. rensning, fördjupning eller igenläggning av öppna diken och
avlopp

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 11

samt
täckdikning och buskröjning. Lantbruksnämnden bör enligt utredningen vid behov
också kunna föreskriva att växtodlingen ges en inriktning som är lämplig med
hänsyn till de förhållanden som råder på orten. I samband härmed bör nämnden
ocksä kunna ge föreskrifter om bl. a. grundkalkning, grundgödsling och
ogräsbekämpning. Utredningen understryker särskilt att endast sädana åtgärder
bör kunna föreskrivas som är företagsekonomiskt och/eller samhällsekonomiskt
försvarliga och att de företagsekonomiska övervägandena bör göras med hänsyn
till de framtida brukningsförhållandena.

Enhgt
utredningen bör beslut om föreläggande inte kunna avse föreskrifter om viss
djurhållning. Sådana föreskrifter skulle innebära alltför långtgående ingrepp i
den enskildes bmkningsförhållanden. Utredningen anför vidare att något behov
inte torde finnas att införa bestämmelser som gör del möjligt att ingripa mol
vanskötsel av byggnader som behövs för jordbruket. Intresset att underhålla de
byggnader som behövs för att på ett ekonomiskt sätt utnyttja företagets
produktionsfbrut-sältningar bedöms av utredningen vara så väsentliga för ägaren
att sådana tvångsingripanden kan undvaras.

Utredningen
förutsätter att beslut om föreläggande kommer att föregås av överläggningar
mellan lantbruksnämnden och innehavaren av marken. Är denne ägare till marken,
bör som ett alternativ till föreläggande kunna godtas att han åtar sig att
utarrendera marken på ett lämpligt sätt. Föreläggande om utarrendering bör
däremot enligt utredningen inte kunna komma i fråga. Ulredningen räknar med
att en frivillig utarrendering kommer att fä en rationaliseringsbefrämjande effekt.
Framför allt kan passiva ägare, som låter marken ligga obrukad eller utnyttjar
den extensivt, antas komma att välja utarrendering i stället för att själva
utföra de åtgärder som behövs.

För
att tillgodose det allmänna intresset att kunna kontrollera att brukningsvärd
jordbruksmark inte utan starka skäl tas ur produktion föreslär utredningen att
anmälningsskyldighet införs för markägare som avser att ta sådan mark ur
produktion. Anmälningsskyldigheten bör dock enligt utredningen inte avse helt
obetydliga åtgärder såsom uträt-ning av en brukningsgräns, anläggande av en
brukningsväg eller uppförande av en ekonomibyggnad på jordbruksmark.
Utredningen föreslår också att från lagens tillämpning undantas fall då
jordbruksmark tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövas i särskild
ordning. Anmälan föreslås ske hos lantbmksnämnden senast två månader före den
till-ämnade nedläggningen. Det bör härvid ankomma på lantbruksnämnden att om
möjUgt fatta beslut i ärendet inom den angivna tiden. Vid prövningen bör
lantbruksnämnden i första hand ta ställning till om marken är brukningsvärd
eller inte. Finner lantbruksnämnden all nedläggningen avser .jordbruksmark som
med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga förutsättningar inte är lämplig
för jordbruksproduktion, bör nämnden

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 12

enligt
utredningen inte motsätta sig att marken i fråga tas ur produktion. Är marken
däremot lämplig för fortsatt jordbmksproduklion, bör jordbruket få läggas ned
endast om marken på grund av särskilda omständigheter inte bör behällas för
sitt ändamål. Som exempel pä sådana omständigheter nämner utredningen att det i
vissa fall bör vara tillåtligt att använda för jordbruk lämpad mark för
golfbana, campingplats, marknadsplats och andra godtagbara ändamål.

I
enlighet med vad jag tidigare har anfört bör den föreslagna lagen utgå från att
brukningsvärd åkermark och kultiverad betesmark skall bmkas och att bmkningen
skall ske så att markens produktionsförmåga tas till vara. Endast när
brukningsvärd mark på grund av särskilda omständigheter inte bör behållas för
jordbruksproduktion bör den få tas ur produktion. I lagen bör således slällas
upp krav på att brukningen skall uppfylla viss minimistandard. Vidare bör i
lagen tas in beslämmelser som gör det möjligt att pröva om jordbruksmark skall
få tas ur produktion. I likhet med flertalet remissinstanser godtar jag
förslaget att föreskrifterna i överensstämmelse med vad som gäller enligt
jordhävdslagen bör vara tillämpliga på åker och kultiverad betesmark med den
innebörd dessa begrepp har enligt jordhävdslagen. Begreppet kultiverad
betesmark är som bl. a. lantbruksstyrelsen anför visserligen ett heterogent
begrepp och avgränsningen av sådan mark gentemot andra ägoslag kan ibland vara
svår. Den praktiska tillämpningen av den förordade nya lagen får visa om
begreppet eventuellt behöver ändras eller förtydligas. Som en sammanfallande
benämning i lagen på de angivna båda kategorierna mark kan det vara lämpligt
att som utredningen föreslår använda ordet jordbmksmark.

Eftersom
syftet med den föreslagna lagstiftningen är inskränkt till att säkerställa att
den brukningsvärda jordbruksmarken kommer att brukas, måste bestämmelsernas
räckvidd begränsas och avpassas till syftet. Det är alltså önskvärt att så
långt möjligt precisera var gränsen skall gå mellan brukningsvärd och icke
brukningsvärd mark. Som utredningen föreslår bör bestämmelsema begränsas till
att avse endast sådan jordbruksmark som med hänsyn till läge, omfång,
beskaffenhet och övriga omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion.

Hänsyn
måste alltså bl. a, tas till markens geografiska läge. Vid bedömningen av
markens lämplighet för jordbruksproduktion måste stor vikt fästas vid
beskaffenheten av det jordbruksföretag till vilket marken hör eller kan komma
att höra. För att anses som lämplig för jordbruksproduktion bör
jordbruksmarken som utredningen anför sälimda ingå i ett utvecklat eller
utvecklingsbart jordbruksföretag. Vidare bör ett markområde anses lämpligt för
jordbmksproduklion, om det behövs för att bygga upp sådana rationella företag.
Även jordbruksmark som av regionalpolitiska skäl behövs för att stärka ett icke
utvecklingsbart jordbruksföretag eller för att på annat sätt främja
sysselsättningen i gles-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 13

bygd
bör anses som lämplig för fortsatt jordbruksproduktion. När det gäller
regionalpolitiska hänsynstaganden bör de uttalanden tjäna som vägledning som
gjorts i frågan i propositionen (1978/79: 85) med förslag till
jordförvärvslag. Självfallet måste intresset av att använda etl markområde för
jordbrukets rationalisering eller för att av regionalpolitiska skäl främja
sysselsällningen vägas mot den nytta ägaren kan ha av att behålla marken inom
brukningsenheten och använda den för annat ändamål, t. ex. som skogsmark. Jag
vill i sammanhanget framhålla att bestämmelsema inte är avsedda att
säkerställa att jordbruksproduktionen upprätthålls på marker där sådan
produktion saknar eller endast har ringa betydelse från jordbrukssynpunkt eller
regionalpolilisk synpunkl.

Utredningens
förslag till bestämmelser om att brukningen skall uppfylla viss minimistandard
har i stort lämnats utan erinran av remissinstansema. Några av dem anser dock
att kravet på att markens produktionsförmåga skall tas tiU vara rationellt är
oklart och bör preciseras. För egen del delar jag såtillvida utredningens
uppfattning att det möter svårigheter att närmare ange de krav som skall gälla
för att brukningen skall anses godtagbar. Som utredningen anför måste delta bedömas
bl. a. med hänsyn lill förhållandena på orten, markens beskaffenhei och från
ekonomiska och andra synpunkter. Som exempel på fall då brukningen inle är
godtagbar kan nämnas alt åkrar lämnas ulan skötsel eller atl kultiverad
betesmark inte utnyttjas för betesgång. Andra exempel är alt diken och avlopp
vansköls eller att god åkerjord inte används annal än som extensivt utnyttjad
betesmark. Det kan emellertid sättas i fråga om inte utredningens förslag,
enligt vilket markens avkastningsförmåga skall tas till vara rationellt,
tillsynes ställer högre krav på brukning än vad utredningen i själva verket har
avsett. Som jag tidigare framhållit är det endast fråga om att kräva en viss
minimistandard. Jag förordar att bestämmelsen i stället ges den lydelsen att
markens avkastningsförmåga skall tas till vara på ett ändamålsenligt sätt.

De
av utredningen föreslagna formerna för ingripande mot bristfällig brukning
godtas i allmänhet av remissinstansema. I likhet med utredningen anser jag att
det bör ankomma på lantbruksnämnden att kontrollera att brukningen uppfyller
nyss angivna krav. Nämnden bör ges möjlighet att vid behov förelägga ägare
eller brukare av marken att vidta sådana förbättringsåtgärder som behövs för
att marken eller markanläggning kommer i sådant skick att marken kan bmkas på
ett ändamålsenligt sätt. Om växtodlingen har givits en olämplig inriktning, bör
nämnden också kunna föreskriva en ändrad inriktning, som med hänsyn till
ortsförhållandena gör det möjligt att tillvarata markens produktionsförmåga på
elt ändamålsenligt sätt. Så bör t. ex. omläggning av vall kunna föreskrivas.
Föreläggande om viss djurhållning eller om iståndsättning av vanskötta
byggnader bör som utredningen anför inte

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 14

kunna
meddelas. I likhet med ulredningen är jag angelägen alt framhålla att endast
sådana åtgärder får föreskrivas som är försvarliga från ekonomisk synpunkt och
som behövs för att markens produktionsförmåga skall kunna las till vara på etl
ändamålsenligt sätt. För att markera att möjligheten att meddela förelägganden
bör användas med ur-skillning bör som någon remissinstans framhåller anges att
dessa får meddelas endast om det uppenbart behövs för att skyldigheten att
bruka marken skall efterlevas.

När
det sedan gäller uiredningens förslag till bestämmelser om kontroll av
nedläggning av jordbmksmark godtar remissinstanserna förslaget om att i lagen
bör tas in en föreskrift om att mark som är lämplig för jordbruksproduktion
får tas ur produktion endast när marken på grund av särskilda omständigheter
inte bör behållas för sitt ändamål. Några remissinstanser, bland dem
lanthruksstyrelsen, kritiserar förslaget alt bestämmelsen skall kombineras med
föreskrifter om att anmälan skall göras senast två månader före den lillämnade
nedläggningen så att lantbruksnämnden skall få rådrum att fatta beslut. De
kriiiska instanserna anför alt skillnaden mellan det föreslagna anmälnings-
och prövningsförfarandet och elt tillståndsförfarande är ringa och
ifrågasätter om inle en ttllståndsreglering är all föredra.

Som
jag tidigare har anfört behövs bestämmelser som tillgodoser det jordpolitiska
intresset att bmkningsvärd jordbruksmark inte tas ur produktion utan
godtagbara skäl. I lagen bör därför tas in bestämmelser som gör det möjligt att
i förväg pröva om det kan tillåtas att jordbruksmark tas ur produktion. I
likhet med vissa remissinstanser anser jag emellertid att det av utredningen
föreslagna prövningsförfarandet har stora likheter med en reglering genom
tillståndstvång och att övervägande skäl talar för att det utformas som ett
tillståndsförfarande. För den enskilde torde ett tillståndstvång inte vara mera
betungande än den föreslagna regleringen och för prövningsmyndigheten innebär
ett tillslåndstvång vissa fördelar. Jag förordar därför att som allmän regel
ställs upp att jordbruksmark som enligt vad jag nyss har anfört är att anse som
lämplig för jordbruksproduktion inte får tas ur produktion utan särskilt
tillstånd. Marken kan givetvis las ur produktion på många sätt. Det kan t. ex.
ske genom underlåtenhet alt bearbeta jorden eller genom att skog planteras. Det
kan också ske genom att matjorden förs bort. Till frågan om matjordsläkl
återkommer jag i nästa avsnitt.

Från
tillståndsprövningen bör i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag
göras undantag för helt obetydliga åtgärder, varmed bör avses åtgärder som
uppenbarligen saknar betydelse för jordbruket på brukningsenheten. Som exempel
på sådana åtgärder anger utredningen uträtning av brukningsgräns, anläggande
av brukningsväg eller uppförande av ekonomibyggnad. Undantag bör också göras
för fall då jordbmksmark tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövas i
sär-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 15

skild
ordning såsom enligt väglagen, byggnadslagen, vattenlagen eller
miljöskyddslagen.

I likhet med flertalet
remissinslanser ansluter jag mig till förslaget att mark som är lämplig för
jordbruksproduktion bör få tas ur bruk endast när marken på grund av särskilda
förhållanden inte bör behållas för jordbmksproduklion. Som jag inledningsvis erinrat
om har regeringen med anledning av kommunernas och länsstyrelsernas redovisning
av arbetet att fullfölja de av riksdagen fastlagda riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten (PM 1978-09-07) uttalat bl. a. aU brukningsvärd
jordbruksmark inte bör få tas i anspråk för andra ändamål, om det inte är
utrett atl andra väsentliga samhällsintressen inte kan tillgodoses på elt
tillfredsställande sätt. Jordbruksmark bör således i regel inte få tas i
anspråk för andra ändamål än sådana som anses värdefulla från allmän eller
enskild synpunkt. Givetvis måste en avvägning ske mellan olika intressen.
Hänsyn bör således tas till å ena sidan den inverkan det kan ha på ett
jordbruksföretag eller från rationaliseringssynpunkt att viss mark tas ur
produktion och å andra sidan nyttan av att marken används t. ex. som
upplagsplats, golfbana, campingplats eller för andra ändamål som utredningen
ger exempel på. Vidare bör beaktas om det är fråga om sådan användning som gör
det relativt enkelt att återställa marken för jordbruksproduktion.

2.3
Matjordstäkt

Enligt
jordhävdslagen kan lantbruksnämnden beträffande odlad jord, som faller under
lagens tillämpningsområde, förordna att takt av matjord inte får ske utan
nämndens tillstånd. Förordnande får meddelas för högst fem år åt gången och
gäller omedelbart. Också naturvårdslagen (1964: 822) innehåller bestämmelser om
takt av matjord. Enligt 18 § i denna lag får således av hänsyn till behovet av
skydd för naturmiljön takt av jord för annat ändamål än markinnehavarens husbehov
inte ske utan tillstånd av länsstyrelsen. Med husbehovstäkt avses enligt
förarbetena till naturvårdslagen den förbrukning som krävs för skötseln av en
jordbruks- eller skogsbruksfastighet.

Som tidigare har nämnts
bör enligt utredningen takt av matjord likställas med att jordbruksmark tas ur
produktion. Takt av matjord innebär i regel att marken i fortsättningen inte
går att använda för jord-bruksprodidction. Utredningen föreslår därför att i
den nya lagen förs in regler om takt av matjord som motsvarar de föreslagna
reglerna om nedläggning av jordbruksmark. Som huvudregel bör enligt utredningen
gälla att jordbruksmark, som är lämplig för jordbruksproduktion, får användas
för takt av matjord endast när marken på grund av särskilda omständigheter inte
bör behållas för sitt ändamål.

Frågan
huruvida jordbruksmarken är lämplig för jordbruksproduk-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 16

tion
liksom frågan huruvida sådana särskilda omständigheter föreligger att marken
får användas för takt trots att den är lämplig för fortsatt jordbruksproduktion
får enligt utredningen avgöras efter samma grunder som förordats när det
gäller frågan om jordbmksmark skall få tas ur produktion.

I
likhet med vad som gäller enligt naturvårdslagen bör enligt utredningen
undantag från huvudregeln göras för husbehovstäkt. Med husbehovstäkt bör avses
sådan läkt som är normal för skötseln av tomtmarken till markinnehavarens och
anställdas bostäder. Matjordstäkt för försäljning eller för iordningställande
av sommarstugetomter bör således inte anses som husbehovstäkt.

På
samma sätt som föreslås gälla då jordbruksmark tas ur produktion bör enligt
utredningen markägaren åläggas skyldighet att viss tid i förväg anmäla
tillämnad takt av matjord av någon betydelse till lantbruksnämnden.

Utredningens
förslag beträffande matjordstäkt tillstyrks eller lämnas utan erinran av
remissinstanserna. En länsstyrelse anser att undantag inte bör göras för
husbehovstäkt. Från flera håll framhålls alt del är viktigt att det sker en
samordning av prövningsförfarandet enligt den föreslagna lagen och
naturvårdslagen. Några remissinstanser ifrågasätter om inte bestämmelserna om
takt av matjord i naturvårdslagen lämpligen bör flyttas över till den nya
lagen.

Jag
delar utredningens uppfattning att det behövs bestämmelser som förhindrar att
brukningsvärd jordbruksmark tas ur produktion genom matjordstäkt. Till takt
hänförs företag som primärt syftar till att nyttiggöra det uttagna materialet
antingen genom försäljning eller inom företagarens övriga verksamhet. Till
takt lorde inte räknas helt obetydliga uttag. Jag ansluter mig lill förslaget
atl undantag bör göras för täkl som är avsedd till markinnehavarens husbehov på
sätt utredningen föreslår. På motsvarande sätt som föreslagits beträffande mark
som tas ur produktion bör bestämmelsema gälla brukningsvärd mark, dvs. mark
som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga omständigheter är lämplig för
jordbruksproduktion. Av skäl som anförts i föregående avsnitt bör emellertid
utredningens förslag att täktverksamhet skall kontrolleras genom
anmälningsskyldighet för markägaren kombinerad med förprövning av
lantbruksnämnden ersättas med en reglering genom tillståndsprövning.
Jordbruksmark, som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga omständigheter
är lämplig för jordbmksproduktion, bör således inte utan särskilt tillstånd få
användas för takt av matjord för annat ändamål än markinnehavarens husbehov.
Eftersom till takt inte räknas uttag av material som huvudsakligen sker för att
bereda plats för annan verksamhet, behöver undantag inte göras för det fall
mark tas i anspråk för företag vartill tillstånd lämnats i särskild ordning.

Bestämmelserna
om matjordstäkt i naturvårdslagen till skydd för na-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 163 17

turmiljön
bör givetvis behållas. För alt undvika att sökandena skall behöva vända sig
till olika myndigheter i ärenden om matjordstäkt bör prövningsförfarandet
enligt naturvårdslagen och den föreslagna lagen så långt möjligl samordnas. Det
ankommer på regeringen att meddela bestämmelser om detta.

2.4
Undantag från lagens tillämpningsområde

Jordhävdslagen
är som tidigare nämnts tillämphg på åker och kultiverad betesmark. Från lagens
tillämpning undantas bl. a. mark (1) som lillhör slaten, (2) som ingår i
faslighet vilken är taxerad som annan fastighet eller vilken genom avstyckning
har bildats för annat ändamål än jordbruk och som inle därefter har undergått
taxering eller (3) som ingår i stadsplan eller enligt byggnadsplan, fastställd
efter den 1 januari 1948, är avsedd för annat ändamål än jordbruk.

Utredningen
erinrar om att den enligt sina direktiv har att överväga bestämmelser varigenom
alla kategorier markägare åläggs att bruka marken på ett ändamålsenligt sätt.
Detta för enligt utredningen med sig att undantaget för mark som tillhör staten
bör utgå. Genom atl även statens mark kommer att omfattas av den nya lagen får
lantbruksnämnderna kontroll över all den mark som skall användas för jordbruksproduktion.

Enligt
utredningens mening bör den nya lagen liksom jordhävdslagen inte vara
tillämplig på åker eller kultiverad betesmark som ingår i fastighet som är
taxerad som annan fastighet. Detta bör emellertid i den nya lagen komma till
uttryck på så sätt att till jordbruksmark defini-tionsmässigt räknas endast
mark som ingår i fastighet som är taxerad som jordbruksfastighet. Undanlag bör
enligt utredningen även i fortsättningen göras för mark som ingår i fastighet
som har bildats för annat ändamål än jordbruk och som därefter inte har
taxerats och för mark som ingår i stadsplan eller enligt byggnadsplan, fastställd
efter den

1 januari
1948, är avsedd för annat ändamål än jordbruk. Uiöver dessa

undantag föreslår utredningen att i lagen tas in en uttrycklig bestämmel

se om undantag för företag vars tillåtlighet skall prövas i särskild ord

ning, exempelvis enligt vattenlagen, väglagen eller byggnadslagstift

ningen.

Den
föreslagna avgränsningen av lagens tillämpningsområde tillstyrks eller lämnas
utan erinran av de allra flesta remissinstansema. Några remissinstanser anser
dock att det vore en fördel om även viss åkermark med beskattningsnaturen annan
fastighet omfattades av lagen. Jag kan i huvudsak biträda utredningens förslag.
Lagen bör enligt min mening avse endast sådan åkermark och kultiverad betesmark
som ingår i fastigheter som taxerats som jordbruksfastighet. Något undantag
för mark som ingår i fastighet som är taxerad som annan fastighet behöver där-

2 Riksdagen
1978/79. 1 saml. Nr 163

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 18

igenom
inte göras. Från lagens tillämpningsområde bör liksom enligt jordhävdslagen
undantas detaljplanerad mark och mark som ingår i fastighet som har bildats
för annat ändamål än jordbruk men som därefter inte har undergått taxering.

Jordhävdslagen
ä- tillämplig på alla ägarkategorier utom staten. Jag tillstyrker förslaget att
den nya lagen görs tillämplig också på statens mark. Från brukningssynpunkt bör
samma krav ställas på staten som på enskilda ägare och brukare av jord.

Utredningens
förslag innehåller vidare en uttrycklig regel om undantag för lagens
tillämpning på mark som tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövas i
särskild ordning. Därmed avses bl. a. företag som prövas enligt väglagen,
vattenlagen eller byggnadslagen. Den avsedda innebörden av denna
undantagsregel torde vara att hinder inte skall föreligga att ta marken i anspråk
för sådana förelag. Enligt min mening är det tillräckligt att den åsyftade
begränsningen får komma till uttryck i anslutning till den bestämmelse som
närmare anger under vilka förutsättningar bmkningsvärd jordbruksmark får tas
ur produktion. Någon skyldighet att söka tillstånd för att få la jordbruksmark
ur produklion bör således som jag tidigare har berört inte föreligga för de
fall marken skall tas i anspråk för förelag vars tillåtlighet har prövats i
särskild ordning.

2.5
Inlösen

Enligt
5 § jordhävdslagen är staten i vissa fall skyldig att på begäran av ägaren lösa
in sådan jord som berörs av ett föreläggande om att återställa dess hävd.
Sådan skyldighet föreligger om ett föreläggande om att återställa hävden
grundas på att jorden bör behållas i odlat skick för alt kunna sammanföras med
annan jord till en rationell brukningsenhet. Inlösningsyrkandet skall göras hos
lantbruksnämnden inom två månader från det att beslutet om föreläggande har
vunnit laga kraft. I händelse av tvist skall frägan prövas av den
fastighetsdomstol inom vars område egendomen är belägen.

Enligt
utredningen bör även i den nya lagen föreskrivas inlösenskyldighet för staten.
Skyldigheten föreslås inträda på begäran av ägaren, om en fastighet helt eller
delvis har berörts av föreläggande enligt lagen. Utredningen föreslår att
statens inlösningsskyldighet skall utvidgas till att avse hela den fastighet
till vilken marken i fråga hör. Vid till-lämpningen av jordhävdslagen har det
nämligen enligt utredningen visat sig att bestämmelserna i
fastighetsbildningslagen ibland lägger hinder i vägen för ett avskiljande av
den del som berörs av ett föreläggande, eftersom detta oftast avser endast en
mindre del av en fastighet. Om det äi lämpligare i det enskilda fallel, bör
dock enligt utredningen inlösen i stället kunna avse del av fastighet. När
särskilda skäl föranleder det bör inlösenskyldighet inte föreligga. Som ett
exempel på sådana särskil-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 19

da
skäl anför utredningen att del berörda området utgör en så liten del av
fastigheten att det inte kan anses skäligt att inlösen sker. Enligl
utredningens mening synes talan i händelse av tvist böra väckas vid fastighetsdomstolen.
I fråga om förfarandet i övrigt vid inlösen bör expropriationslagens regler
gälla i tillämpliga delar. Utredningen erinrar om att den i sitt betänkande
(SOU 1977: 93) Ny jordförvärvslag har föreslagit alt lösenbeloppet i jämförbara
fall skall bestämmas med till-lämpning av expropriationslagens
värderingsregler.

Den
av utredningen föreslagna inlösningsskyldigheten för staten tillstyrks i
allmänhet av remissinstanserna: Likaså tillstyrks förslaget att
expropriationslagens regler görs tillämpliga i fråga om talan om inlösen.
Några remissinstanser, bland dem lantbruksstyrelsen, har emellertid pekat på
att förslaget kan medföra vissa olägenheter när fastigheten ingår i en
brukningsenhet som består av flera fastigheter. Ligger den aktuella fastigheten
som en enklav inom brukningsenheten kan således ett frånskiljande av
fastigheten vara till olägenhet för brukningsenheten och försvåra för
lantbruksnämnden att avyttra fastigheten. Inlösenskyldigheten bör därför
enligt dessa remissinstanser utformas så att den i sädana fall kommer att avse
hela brukningsenheten.

Jag
ansluter mig till förslaget att staten skall vara skyldig att helt eller
delvis lösa fastighet som berörs av föreläggande atl vidta åtgärder som behövs
för att den bmkningsplikl som jag tidigare har förordat skall efterlevas. En
viss motsvarighel till denna inlösenskyldighet finns som nämnts i
jordhävdslagen. Jag ansluter mig också till utredningens förslag all
inlösenskyldighelen inle skall vara undantagslös. Bestämmelserna bör således
innehålla en undanlagsregel för det fall föreläggandet avser ålgärd av endast
ringa omfattning. I likhet med några remissinstanser anser jag atl
inlösenskyldighelen bör kunna avse en bmkningsenhet i dess helhet, om inlösen
av endast en del av denna medför olägenhet av någon betydelse.

Jag
biträder utredningens förslag att fråga om inlösen i första hand bör prövas av
lantbruksnämnden. I händelse av tvist bör lalan om inlösen väckas vid
fastighetsdomstol. Därvid bör expropriationslagen gälla i tillämpliga delar.

2.6
övergångsbestämmelser

Utredningen
anför att det vid lagens ikraftlrädande kommer att finnas jordbruksmark som
tidigare har brukats, men där jordbruket lagts ned utan prövning enligt
gällande lag. I sådan mark kan ingå områden där det från jordpolitisk synpunkt
är mycket angeläget att jorden åter tas i bruk. Som ett exempel härpå pekar
utredningen på de skiften av nedlagd åker som finns på många håll i de
nordligaste länen. Dessa

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 20

skiften
består ofta av god jordbruksmark och gränsar ibland mot eller är omgivna av
brukad åker vars innehavare ofta har stort behov av tillskottsmark för att
kunna utveckla sina jordbruksföretag. Det kan enligt utredningen vara av stor
vikt att sådana skiften åter odlas upp för att man därigenom skall få till
stånd lämpligare arrondering eller storleksrationalisering. Ett annat exempel
är mark som det från regionalpolilisk synpunkt kan vara särskilt angeläget att
använda som förstärkning till jordbruksföretag på orten.

Enligt
utredningens mening bör det därför finnas möjligheter att, om särskilda skäl
föreligger, tillämpa den nya lagen också på mark på vilken jordbruket vid
lagens ikraftlrädande redan är nedlagt under förutsättning att marken inte
används för annat godtagbart ändamål. Ett sådant särskilt skäl bör enligt
utredningens mening vara att jordbruksmarken ligger omsluten av annan mark som
brukas och vars ägare behöver mark för rationalisering av sitt företag. Ett
annat sådant skäl bör vara att regionalpolitiska överväganden leder till att
marken åter bör tas i bruk. De särskilda skälen bör enligt utredningen vara
siarkare ju längre tid som har förflutit sedan nedläggningen. Enligl
utredningen bör ingripande inte kunna komma i fråga om lantbruksnämnden enligt
7 § jordhävdslagen har avgivit förklaring att jordbrukels nedläggande inte
skall medföra ingripande enligt lagen. En förutsättning för att marken åter
skall behöva tas i bruk bör enligl ulredningen vidare vara alt della är
företagsekonomiskt eller samhällsekonomiskt motiverat. De förelagsekonomiska
övervägandena bör göras med hänsyn fill de framtida brukningsförhållandena.

Remissinstanserna
godtar i allmänhet utredningens förslag. Någon remissinstans ställer sig dock
tveksam med hänsyn till att det f. n. i allmänhet är tillåtet att lägga ned
åkermark. För egen del är jag beredd att i princip godta förslaget. Det bör
sålunda finnas vissa möjligheter att ingripa även mot sådan nedläggning av
jordbruksmark som har skett före ikraftträdandet av den nu föreslagna lagen.
Jag vill i det sammanhanget erinra om att jordbruket enligt jordhävdslagen
anses nedlagt, bl. a. om jorden under mer än två år i följd inte har bearbetats
eller utnyttjats för slätter eller betesgång.

Ingripande
bör i regel endasi kunna ske i fråga om mark som har använts som åker. Annan
jordbruksmark torde sakna större iniresse i sammanhanget. Med hänsyn till all
det i vissa fall kan vara svårt att avgöra vad marken före nedläggningen har
använts lill bör beslämmelsen dock avse även kultiverad betesmark. En
förutsättning för ingripande bör givetvis vara att marken är lämplig för
jordbruksproduktion och att den inle används för annat godtagbart ändamål.
Finns plantskog eller ungskog av godtagbar beskaffenhet på marken bör bestämmelsen
inte vara tillämplig. Detsamma bör gälla om marken utnyttjas för annat ändamål
som ter sig förnuftigt och rimligt. Bestäm-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 21

melsen
bör inte heller vara tillämplig om lantbruksnämnden har avgivit förklaring att
jordbruket får läggas ned. Slutligen bör krävas att särskilda skäl föreligger
för att marken åter skall behöva tas i bruk. Skälen bör som utredningen anför vara
starkare ju längre tillbaka i tiden som nedläggningen har skett. Ett särskilt
skäl för ingripande kan vara att det finns ett påtagligt behov att främja
strukturrationaliseringen inom elt visst område och att marken ingår i
brukningsenhet som genom tekniskt och ekonomiskt rimliga åtgärder kan bli
lämpad för rationell jordbruksdrift eller med hänsyn till läge, beskaffenhet
och övriga omständigheter behövs för att underiätla bildandet av rationella
brukningsenheter inom området. Jag är emellertid angelägen alt framhålla att
bestämmelsen inte får ses som någon expropriationsbestäm-melse avsedd att
ersätta den numera upphävda bestämmelsen i expropriationslagen om
expropriation för stärkande av ofullständiga jordbruk.

Om
de förutsättningar som jag nu har angivit är uppfyllda bör lantbruksnämnden
vid vite kunna förelägga markägaren att äter ta marken i bruk. Slaten bör på
motsvarande sätt som gäller i fråga om andra förelägganden enligt den
föreslagna lagen vara skyldig att lösa marken, om ägaren begär det.

3
Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats
ett förslag till lag om skötsel av jordbruksmark. Förslagel bör fogas till
protokollet i detla ärende som bilaga 3.

4
Specialmotivering

1 §
Med jordbruksmark avses i deima lag sådan åkermark och kultiverad betesmark
som ingår i faslighet, som är taxerad som jordbruksfastighet.

Paragrafen,
som motsvarar 1 § i utredningens förslag och 1 § första stycket, jämfört med 2
§ 2 jordhävdslagen, innebär ingen ändring i sak i förhållande till vad som
gäller enligl jordhävdslagen.

Begreppen
åkermark och kultiverad betesmark har samma innebörd som motsvarande begrepp i
1 § första stycket jordhävdslagen. Med åker avses mark som har plöjts och som
används för växtodling och fältmässig odling av köksväxter, frukt och bär.
Mångåriga slätter- och betesvallar som utnyttjas endast undantagsvis eller som
inte väntas bli plöjda på nytt räknas däremot inte till åkermark. Av det sagda
framgår att lagen är tillämplig även på mark som används för trädgårdsodling,
om denna sker pä åkermark.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 22

Med
kultiverad betesmark avses gräsbärande mark som används för bete och som har
förbättrats genom röjning, bearbetning med redskap eller sådd med vallväxter.
Härmed avses också sådan gräsbärande mark som tidigare varit åker och som
utnyttjas som bete.

2 §
Lagen är inte tillämplig på jordbruksmark

1. som ingår i fastighet, som har bildats för annat
ändamål än jordbmk och som därefter inte har taxerats,

2. som ingår i stadsplan eller som enligt
byggnadsplan, fastställd efter den 1 januari 1948, är avsedd för annat ändamål
än jordbruk.

Paragrafen
motsvarar 2 § 1 och 2 i utredningens förslag och 2 § 2 och 3 jordhävdslagen.

Som
framgår av den allmänna motiveringen bör den nya lagen i motsats till vad som
gäller nu vara tillämplig också på mark som ägs av staten. Enligt definitionen
av begreppet jordbruksmark i 1 § avses med sådan mark endast mark som ingår i
fastighet som är taxerad som jordbmksfastighel. Någon motsvarighet till
undantaget i 2 § 2 jordhävdslagen för mark som ingår i fastighet taxerad som
annan fastighet har därför inte tagits med i lagförslaget. Med hänsyn till den
föreslagna lagens ändrade inriklning har inte heller medtagits någon
motsvarighet till 2 § 4 jordhävdslagen, vari undantas mark på vilket jordbruket
varit nedlagt under tre år.

I
punkt 1 har, som förordats av bl. a. lantmäteriverket, det av utredningen
föreslagna ordet "nybildats" ersatts med "bildats".
Härigenom blir undantagsregeln tillämplig inte bara om fastigheten har
nybildats utan även i det fall den har ombildats för annat ändamål än jordbruk
eller skogsbruk.

3 §
Jordbruksmark, som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga

omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion, skall brukas så att

markens produktionsförmåga tas till vara pä ett ändamålsenligt sätt.

Paragrafen
motsvarar 3 § i utredningens förslag.

I
paragrafen har tagits in de regler om skötsel av brukningsvärd jordbruksmark
som föreslagils i den allmänna motiveringen (2.2). Har tillstånd lämnats
enligt 4 och 5 §§ att ta marken ur produktion, behöver marken givetvis inte
brukas på sätt som föreskrivs i denna paragraf.

4 §
Jordbruksmark, som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga

omständigheter är lämplig för jordbmksproduktion, får inte tas ur pro

duktion utan tillstånd. Tillstånd behövs dock inte när åtgärden uppen

barligen saknar betydelse för jordbruket på bmkningsenheten eller när

marken tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövas i särskild ord

ning.

På
jordbmksmark som är lämplig för jordbruksproduktion får takt av matjord för
annat ändamål än markinnehavarens husbehov inle ske utan tillstånd.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 23

Paragrafen
motsvarar 4 och 5 §§ i utredningens förslag.

I
paragrafen föreskrivs tillståndsplikt när brukningsvärd jordbruksmark skall
tas ur produktion eller användas för täkl av matjord i vissa fall. Jag har
behandlat dessa frågor i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2 och 2.3).

Med
brukningsenhet i första slyckel avses den eller de fastigheter eller
faslighetsdelar som ingår i etl jordbruksföretag.

I
första stycket görs undanlag för det fall marken las i anspråk för förelag vars
tillåtlighet prövas i särskild ordning. Härigenom undantas från
lillståndsplikten företag vartill tillstånd har lämnats bl. a. enligt väglagen
(1971:948), vattenlagen (1918:523), byggnadslagen (1947:385) eller
miljöskyddslagen (1969: 387).

Enligt
andra stycket krävs tillstånd för läkt av matjord för annat ändamål än
markinnehavarens husbehov. Med husbehovstäkt avses sådan läkt som är normal
för skötseln av tomtmarken till markinnehavarens och anställdas bostäder.
Markinnehavare är ägaren, eller om marken är upplåten med nyttjanderätt,
brukaren. Jag kan i övrigt hänvisa till vad jag anfört i frågan i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3).

5 § Tillstånd enhgt 4 § får länmas endasi när
marken på grund av särskilda omständigheter inte bör behållas för
jordbruksproduktion.

6 § Fråga om tillstånd prövas av lantbruksnämnden,
om inte regeringen föreskriver alt prövningen skall göras av
lantbruksstyrelsen.

Paragraferna
motsvaras närmasl av 4 § första punkten och 5 § i utredningens förslag.

Som
jag tidigare anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2) bör brukningsvärd
jordbruksmark i regel inte få tas i anspråk för andra ändamål än som får anses
värdefulla från allmän eller enskild synpunkt. Härvid måste en avvägning ske
mellan å ena sidan åtgärdens inverkan på jordbruksföretaget eller från
rationaliseringssynpunkt och å andra sidan nyllan av att marken används t. ex.
som upplagsplats, golfbana eller campingplats, eller för andra godtagbara
ändamål. Vidare bör beaktas om det är frågan om sådan användning som gör det
relativt enkelt att återställa marken för jordbruksproduktion.

Jag
avser att senare föreslå regeringen att utfärda en särskild förordning med
vissa verkställighetsföreskrifter till lagen. Förordningen skall ersätta
jordhävdskungörelsen (1969: 700). I denna bör närmare föreskrivas när frågor
om tillstånd skall prövas av lantbruksnämnden eller av lantbruksstyrelsen.

7 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag
utövas av lantbmksnämnden.

8 § Lantbruksnämnden har rätt att på begäran
erhålla upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 163 24

Paragraferna
molsvarar 7 § första styckel och 8 § i utredningens förslag.

De
handlingar som lantbruksnämnden kan behöva ta del av för tillsynen kan vara
arrendekontrakt, täckdikningsplaner och handlingar angående markkartering, m.
m.

9 §
Om det uppenbart behövs för att 3 § skall efterlevas, får lant

bruksnämnden förelägga innehavaren alt sätta i stånd mark eller mark

anläggning eller alt ge växtodlingen ändrad inriktning. Innehas marken

med nyttjanderätt, får föreläggande i stället riktas mot ägaren.

När
lantbruksnämnden meddelar föreläggande, skall nämnden ange de åtgärder som
behövs för ändamålet. Nämnden kan sätta ut vite.

Ägare
eller brukare är skyldig att tåla alt föreskriven åtgärd vidlas även om
föreläggandet riktas mot annan.

Paragrafen,
som motsvarar 9 och 10 §§ i utredningens förslag, har viss molsvarighet i 3 §
första och Iredje styckena och 4 § jordhävdslagen.

Som
framgår av paragrafen utgör det en förutsättning för ingripande att det är
uppenbart att föreläggande behövs. Härigenom avses föreläggande i princip
komma att tillgripas endast i klara fall av överträdelser av 3 §. I försia
hand bör lantbmksnämnden söka nå rättelse på frivillig väg genom råd och
anvisningar. Vilka förelägganden som kan bli aktuella har jag närmare berört i
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2).

Enligt
första stycket kan föreläggande riktas mot innehavaren, som kan vara ägare
eller bmkare. Även i de fall marken är upplåten med nyttjanderätt kan
emellertid föreläggandet riktas mot ägaren. Som vägledning för vem föreläggandet
skall rikias mol, kan i viss utsträckning tjäna de regler i
arrendelagstiftningen efter vilka avgörs om jordägaren eller arrendatorn bär
ansvaret för att en åtgärd utförs. Sålunda torde det ligga närmast till hands
att förelägga bmkaren exempelvis att avhjälpa smärre brister på en
täckdikning. Är dessa mera omfattande, bör dock föreläggandet riktas mot
markens ägare. Vidare bör föreläggandet riktas mot ägaren, om bmkarens
återstående besittningstid är kort eller kostnaderna för åtgärden uppgår till
större belopp. Den av utredningen föreslagna möjligheten att samtidigt
förelägga ägaren och brukaren att utföra en åtgärd skulle leda till svårigheter
i tillämpningen och fyller enligt min mening inte heller något praktiskt behov.
Någon sådan bestämmelse har därför inte tagits in i paragrafen.

Med
markanläggning i första stycket avses täckdikning, stängsel och andra
anläggningar som anbragts i eller ovan jord för stadigvarande bmk.

10 §
Har föreläggande meddelats med stöd av 9 §, är staten skyldig att

helt eller delvis lösa den fastighet som berörs av föreläggandet, om äga

ren begär det och föreläggandet inte avser åtgärd av endast ringa om

fattning. Kan det antas att inlösen medför olägenhet av någon betydelse

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 163 25

för
brukningsenhet i vilken fastigheten eller fastighetsdelen ingår, är staten
skyldig att på begäran lösa brukningsenheten.

11 §
Begäran om inlösen skall framställas hos lantbruksnämnden inom

tre månader efter det atl nämndens beslut om föreläggande vunnit laga

kraft. Talan om inlösen skall väckas vid den fastighetsdomstol inom

vars område egendomen är belägen inom sex månader från nämnda tid

punkl. Har ägaren fått del av beslutet först sedan detta vunnit laga kraft,

räknas dock tidsfristerna från dagen för delfåendet. Iakttar inte ägaren

vad som nu har sagts, förlorar han sin talan.

1
fråga om talan om inlösen gäller i övrigl expropriationslagen (1972: 719) i
tillämpliga delar. Bestämmelserna i 4 kap. 3 § expropriationslagen skall
tillämpas i fråga om värdeökning som har ägt mm under tiden från dagen tio år
före det talan väcktes vid domstol.

Paragraferna
motsvarar 11 och 12 §§ i utredningens förslag och har viss motsvarighet i 5 §
jordhävdslagen.

Den
tid inom vilken begäran om inlösen skall framställas eller talan senasi får
väckas har i förhållande till gällande lag förlängts till tre respektive sex
månader efter del beslutet om föreläggande vunnit laga kraft. Vidare skall
bestämmelserna i expropriationslagen gälla i tillämpliga delar i händelse att
talan om inlösen väcks.

Bestämmelserna
om inlösenskyldighet av bmkningsenhet i 10 § är mer långtgående än
bestämmelserna om utvidgning av expropriation i 3 kap. 8 § expropriationslagen
såtillvida att det inte krävs att synnerligt men uppstår.

I 11
§ andra stycket har vidare tagits in en bestämmelse om att den s. k.
presumtionsregeln i expropriationslagen skall avse värdeökning som har ägt mm
under tiden från dagen tio år före del talan väcktes vid domstol. Övergångsvis
gäller viss begränsning enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna.

Jag
kan i övrigt hänvisa till vad jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.5).

12 §
Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. tar jordbruksmark ur produktion i strid mot 4 §
första stycket,

2. utför takt i strid mot 4 § andra stycket,

3. bryter mot föreläggande som har meddelats med stöd
av 9 §, om inte föreläggandet har förenats med vite.

Utbyte
av brott som avses i första stycket 2 skall förklaras förverkat, om det inte är
upp)enbart obilligt.

Paragrafen
motsvarar 13 § i utredningens förslag och 9 § jordhävdslagen.

I
paragrafen straffbeläggs överträdelser av skyldigheten att söka tillstånd
enligt 4 § och av föreläggande enligt 9 §. I andra stycket har, i enlighet med
vad som gäller enhgt naturvärdslagen, tagits in en bestämmelse att ulbyte av
brott genom olovlig matjordstäkt skall förklaras förverkat, om det inte är
uppenbart obilligt.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 26

13
§ Talan mot lantbruksnämndens beslut enligt denna lag förs hos
lantbruksstyrelsen genom besvär. Mot lantbruksstyrelsens beslut förs talan hos
regeringen genom besvär.

Paragrafen
motsvarar 14 § i utredningens förslag och 9 a § i jordhävdslagen.

övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979, då
jordhävdslagen (1969: 698) skall upphöra att gälla.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning
till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i
stället den nya bestämmelsen.

3. Har jordbruket på jordbruksmark, som är lämplig för
jordbruksproduktion, lagts ned före nya lagens ikraftträdande, får lantbruksnämnden
förelägga ägaren att åter ta marken i bruk, om det finns särskilda skäl till
det och marken inte används för annat godtagbart ända mål. Har förklaring som
avses i 7 § jordhävdslagen meddelats, får sådant föreläggande inte meddelas
beträffande marken.

När
lantbruksnämnden meddelar föreläggande, skall nämnden ange de åtgärder som
behövs för ändamålet. Nämnden kan sätta ut vite. Bestämmelserna i 10 och 11 §§
samt 5 övergångsbestämmelserna gäller i tillämpliga delar i fråga om
föreläggande som nu har sagls.

4. Förelägganden om återställande av hävd som har
meddelats enligt 3 § jordhävdslagen skall anses meddelade med stöd av 9 § nya
lagen.

5. Bestämmelsen i 11 § andra stycket om tillämpning av
4 kap. 3 § expropriationslagen (1972: 719) gäller inte i fråga om värdeökning
som har ägt rum före utgången av juni 1971.

Punkt
2 saknar motsvarighel i utredningens förslag.

Ftmkt
3 har berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6) till vilken jag kan
hänvisa. Uttrycket "lämplig för jordbruksproduktion" i första stycket
har samma innebörd som i 3 och 4 §§. De åtgärder som kan föreläggas med stöd av
punkten kan exempelvis vara bearbetning av marken, dikning eller täckdikning
och andra tekniskt och ekonomiskt rimliga åtgärder som behövs för att marken
åter skall kunna tas i bruk för jordbmksproduktion på ett ändamålsenligt sätl.

Punkt
4 motsvarar punkt 3 i utredningens förslag.

Punkt
5 motsvarar punkt 4 i utredningens förslag.

I
överensstämmelse med vad som föreskrivs i punkt 13 i övergångsbestämmelserna
till expropriationslagen (1972: 719) föreskrivs i punkt 5 att bestämmelsema om
tillämpning av den s. k. presumtionsregeln i 11 § andra stycket inte skall
gälla värdeökning som har inträffat före utgången av juni 1971.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 27

5
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om skötsel
av jordbmksmark.

6
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 163 28

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanlräde 1979-03-19

Närvarande:
f. d. regeringsrådet Martenius, regeringsrådet Petrén, juslitierådei Sven
Nyman, juslitierådei Knutsson.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 1 februari 1979 har regeringen på
hemställan av statsrådet och chefen for jordbruksdepartementet Enlund beslutat
inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om skötsel av jordbmksmark.

Förslaget
har föredragits inför lagrådet av hovrättsassessorn Gunnar Holmgren.

Förslaget
föranleder följande yttranden.

Peirén:

En
allmän lagstiftning rörande vanhävd av jordbruksmark har gällt i Sverige sedan
den 1 juli 1942, då lagen (1942: 515) om åtgärder mot vanhävd av jordbruk
trädde i kraft. Enligt denna lag som var av provisorisk nalur skulle det
allmänna hålla uppsikt över att varje bruknings-del odlad jord om mer än ett
hektar ej vanhävdades vare sig genom att jorden vansköttes så att dess
avkastningsförmåga äventyrades eller genom att byggnaderna därå bortfördes
eller i viss omfattning försummades. Lagstiftningen var föranledd av de under
andra världskriget föreliggande försörjningspolitiska omständigheterna.
Departementschefen framhöll i motiven (prop. 1942: 275 s. 34), att med rådande
krav på största möjliga produktion av inhemska jordbruksalster den odlade jorden
måste utnyttjas till det yttersta. Lagen, vars huvudregel återgiviis ovan,
ansåg departementschefen innefalta en tillfredsställande intres-seawägning
mellan å ena sidan del allmännas önskan atl i dåvarande krisläge få all
tillgänglig jord bmkad i behörig ordning och å andra sidan den enskildes
intresse alt icke onödigt betungas med åtgärder i angivet syfte och den
enskilde odlarens behov av rörelsefrihet vid drivande av sitt jordbruk. Vid
bedömande av frågan om vanhävd förelåg av jorden måste enligt
departementschefen hänsyn tas till bl. a. jordens beskaffenhet, de klimatiska
förhållandena och avsättningsmöjlighetema.

Denna
allmänna intresseavvägning som enligt vad nyss sagts företogs 1942 har om än
de yttre förhållandena liksom den jordbrukspolitiska målsättningen växlat i
slort sett bibehållits vad beträffar de hittillsvarande uppsikts- och
jordhävdslagarna. Mot ett allmänt intresse att jord-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 163 29

bruksmarkens
produktionsförmåga blir vederbörligen utnyttjad har ställts den enskilde
ägarens intresse av att själv få beslämma om sin mark. Det allmänna intresse,
som i gällande jordhävdslag skjuts i förgrunden, är strävan alt skapa och
upprätthålla rationella brukningsenheter inom jordbruket.

Hittillsvarande
lagsliftning har verkat med något växlande medel. Nuvarande jordhävdslag, som
syftar till atl förhindra nedläggandet av odlad jord under vissa
omständigheter, ger lantbruksnämnden rätt att förelägga markens brukare
"att återställa hävden". Föreläggande härom får förenas med vite.

Som
redan namnet på den nu föreslagna lagen anger, har denna en mer vittsyftande
målsättning. Den riktar sig ej längre enbart mot nedläggning av jordbruk eller
som det heter markens lagande ur jordbruksproduktion, utan del allmännas
möjligheler alt ingripa vidgas i 3 § till ett principielll nytt område:
lantbruksnämndens tillsyn skall gå ut på att jordbruksmarken brukas så att
dennas produktionsförmåga tas tillvara på ell ändamålsenligt sätt.
Tvångsmedlen är enligt 9 § dock begränsade till två slag av förelägganden,
dels föreläggande all sätta i slånd marken eller markanläggning, vilket icke
innebär något nytt, dels föreläggande för ägare eller brukare att ge
växtodlingen ändrad inriklning. Däremot vill lagstiftaren icke betro
lanlbmksnämnderna med befogenhet att genom förelägganden styra djurhållningen
på de olika bruknings-enhelerna.

Med
den föreslagna lagstiftningen tas ett rättssyslematiskt viktigt steg i riktning
mot att lägga jordbruksnäringen under en offentligrätlslig de-taljdirigering.
Det blir i princip lantbruksnämndens och ej brukarnas bedömning som avgör då
det gäller att beträffande varje särskild brukningsenhet bestämma om
tillvaratagandel av markens produktionsförmåga på ett ändamålsenligt sätl.
Lantbruksnämnden ges makt att driva genom sin uppfattning med hjälp av direktiv
i form av vites- eller straffsanklionerade förelägganden om hur växtodlingen på
brukningsenheten skall skötas. Lagsliftaren finner sig sålunda nu kunna släppa
efter . på hänsynen till vad som ännu i 1942 års kristid ansågs vara ett
beak-tansvärl iniresse, nämligen den enskilde odlarens behov av rörelsefrihet
vid drivande av sitt jordbruk. Hur stor frihet denne skall få behålla blir
beroende av lantbruksnämndens uttolkning av ändamålsenlighetskriteriet i fråga
om varje jordbruksenhet. Anser nämnden alt produktionsförmågan kan tillvaratas
genom två eller måhända flera olika slag av växtodlingar, får brukaren givelvis
fritt välja mellan dessa. Om någon rättslig prövning är det ej fråga. Vilka
växtodlingar varje jordbruk i vårt land kan tillåtas driva blir elt spörsmål
som lantbruksnämnden och i sista hand efter besvär regeringen besvarar i
administrativ väg.

I
9 § föreslås atl lantbruksnämndens befogenhet att ingripa med föreläggande
skall vara beroende av att del är uppenbart att ett ingripande

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 30

behövs
för efterlevnaden av 3 §. Detta kriterium synes vara uppfyllt så snart det
råder delade meningar mellan lantbruksnämnden och den enskilde brukaren om en
viss växtodlings ändamålsenlighet. Böjer sig icke brukaren för nämndens
uppfattning atl en viss av brukaren förordad växtodling ej är ändamålsenlig,
fordras uppenbarligen ett föreläggande för att tvinga brukaren att följa
nämndens mening.

I
lagrådsremissen beaktas i ringa utsträckning de ekonomiska aspekterna av det
allmännas ingripande i jordbruksdriften. Om det allmänna tillägger sig rätt alt
fastställa vilka växtodlingar som skall förekomma för att markens
produktionsförmåga skall anses tillvaratagen på ett ändamålsenligt säll, synes
det allmänna också böra påta sig ett ekonomiskt ansvar för att den produktion,
som nämnden anser vara ändamålsenlig, också ger markens brukare elt rimligt
ekonomiskl ulbyte av hans insatser. Det synes mig stå i dålig överensstämmelse
med de grundtankar, som bär upp reglerna i 2 kap. 18 § regeringsformen, atl en
bmkare av jordbruksmark skall av det allmänna kunna år efter år åläggas atl i
det allmännas intresse genomföra en produktion av jordbruksalster som t. ex. på
grund av prisförhållandena för honom innebär direkt ekonomisk förlust. Man
snuddar vid denna fråga i vissa remissyttranden. Länsstyrelsen i Skaraborgs län
ifrågasätter t. ex. om långtgående åtgärder som innefattar stora utgifter
skall kunna föreläggas en markägare, även om åtgärdema kan vara erforderliga
för ett rationellt brukande. Även hushållningssällskapens förbund drar fram
företagsekonomiska aspekter, om ock i annat sammanhang.

Givelvis
kan man svara att den enskilde ägarens intressen är tillgodosedda genom att
han kan begära inlösen av jorden, om det ställs krav på honom som han av
ekonomiska skäl icke orkar med. I många fall synes dock ett avstående av marken
genom dennas inlösande av slaten knappast vara den lösning som ligger närmast
till hands i ett samhälle vilket bygger på enskild äganderätt. Den som icke
förmår fylla ekonomiskt kanske mycket betungande allmänna krav borde, om denna
synpunkt anses förtjäna beaktande, även erbjudas alternativet att behålla
marken och bruka den på ett ekonomiskt lönsamt sätt efter sin egen linje.

Lagförslaget
kan också sättas in i elt större sammanhang och illustrera den pågående
rättsutvecklingen. Lagstiftaren har otvivelaktigt efterhand visat en ökad
benägenhet att betrakta enskilt ägande av vissa från samhällets synpunkt
viktiga produktionsfaktorer icke som ett ägande i mera traditionell mening utan
snarare som ett uppdrag till ägaren att på egen ekonomisk risk förvalta det
ägda för det allmännas räkning med plikt alt följa de anvisningar som samhället
genom sina offentliga organ utfärdar för honom. Längst torde denna utveckling
ha gått vad gäller skogen som produktionsfaktor. Enligt det förslag till ny
skogsvårdslag, som den 11 januari 1979 remitterades till lagrådet för yttrande,
har allmänna organ att ge anvisningar till skogsägaren om vad han skall före-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 31

taga
med sin skog nära nog år för år och utrustas den övervakande myndigheten med
effektiva tvångsmedel för att återföra skogsägare som avvikit från den rätta
vägen lill denna. Med hänsyn till skogens betydelse i folkhushållet underordnas
skogsägaren den skogspolitik som allmänna organ beslutar. Även här får
skogsägaren bära det ekonomiska ansvaret för de åtgärder han ålägges vidta.
Liknande principer bär upp bostadssaneringslagen (1973: 531). Ägaren till
fastighet, på vilken finns bostadslägenheter som regelmässigt uthyrs till fast
boende, har all vid utövandet av silt ägande följa regler som syftar till atl i
allmänt iniresse erbjuda bostadsbehövande elt bostadsalternativ av godtagbar
standard.

Det
är icke oväsenfiigt att förevarande lagförslag inplaceras på sin rätta plats i
den pågående omvandlingen av vår rättsordning. Ägandet av för samhällel vikliga
produktionsfaktorer blir efterhand något som närmasl kan karaktäriseras som ett
förvaltningsuppdrag för det allmännas räkning. Nydaningen har del särskilda
rättsliga intresset att den genomförs i stort selt vid sidan av de mönster som
1974 års regeringsform normerar.

3
§ Peirén:

Som
framgår av vad jag inledningsvis anfört, införes nu i svensk nä-ringsrätt,
såvitt gäller skötsel av jordbruk, ett nylt grundläggande kriterium. Det har i
paragrafen beskrivits som att markens produktionsförmåga skall tas till vara
på ett ändamålsenligt sätt.

Då
kriteriet blir normgivande för allt framtida jordbruk i vårt land, förtjänar
del en mera ingående analys än det beslås i lagrådsremissen. Läst efter
bokslaven skall vid bedömningen av vad som är ändamålsenligt hänsyn las endast
till vad marken förmår producera. Därmed synes avses den kvantitativt och
kvalitativt mätbara avkastningen med kalorimängd m. fl. mätbara fakiorer som
jämförelsegrund. Om variationer i avkastningen beroende på fillskott av gödsel
m. m. skall beaktas är ej klart. Huruvida avkastningens stegring genom ålgärder
som dikning och ogräsbekämpning också skall las med i beräkningen är ovisst.
Möjligen är kriteriet avsett att lägga fast den minimigräns, vid vilken
ändamålsenlighet uppnås från avkastningssynpunkl. I vart fall förefaller
meningen vara att ekonomiska faktorer ej skall få inverka. Frågan om ändamålsenlighet
uppnås eller ej får icke besvaras med hänsyn lill prissättningen på olika
jordbruksprodukter, som kan göra odlingen av en sorts gröda mer lönsam än
odlingen av en annan.

Paragrafen
jämte därtill hörande tvångsmedel i 9 § blir alt tillämpa jämväl i del fall att
marken tas ur jordbruksproduktion på sätt närmare anges i lagrådsremissens 4 §.
Vad som behöver regleras härvid är att det undantagsvis skall vara tillåtet att
taga jordbruksmark ur produklion (se 5 § lagförslaget). Jag föreslår i
anslutning till 4 § i jordförvärvsutred-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 32

ningens
lagförslag att etl andra stycke läggs lill förevarande paragraf av följande
lydelse:

"Jordbruksmark,
som avses i första stycket, får dock tas ur jordbruksproduktion, när marken på
grund av särskilda omständigheter inte bör behållas för sådan produktion."

4
§

Martenius,
Sven Nyman och Knuisson:

Del
förefaller oklart när jordbruksmark skall anses vara tagen ur produktion.
Departementschefen uttalar i remissen att detta kan ske på många sätt, t. ex.
genom underlåtenhet atl bearbeta jorden eller genom alt skog planteras. Atl
jordbruksmark tas ur produktion torde få anses innebära att markens
produktionsförmåga för jordbruksändamål ej på något vis tas till vara.

Vi
föreslår atl paragrafens försia mening ges följande lydelse: "Jordbmksmark
som avses i 3 § får inte tas ur jordbruksproduktion ulan tillstånd."

Peirén:

I
paragrafen har sammanförts vad jordförvärvsutredningen i sitt lagförslag
behandlade i två olika paragrafer (4 och 5 §§), nämligen en bestämmelse om
tagande av jordbruksmark ur jordbruksproduktion, inklusive bortförande av
matjord, och ett stadgande om ett anmälningsförfarande, syftande till att
trygga lantbruksnämndernas kännedom om nedläggningsåtgärder.

Som
följer av vad jag anfört vid 3 § erfordras icke en särskild regel om förbud mot
tagande av mark ur jordbruksproduktion, enär en sådan åtgärd är otillåten redan
enligt 3 §. Vad som erfordras är ett undantag till 3 §, som anger att det är
tillåtet under vissa bestämda förutsättningar all laga jordbruksmark ur
jordbruksproduktion. En regel härom föreslås som nämnts fogad som ett andra
stycke till 3 §.

Under
sådana omständigheter bör förevarande paragraf innehålla en föreskrift om
skyldighet alt omedelbart anmäla att mark tagits ur produktion. För att bestämmelsen
skall bli effektiv, torde den böra gälla all jordbruksmark enligt 1 §. Den
mottagande lantbruksnämnden får därefter själv avgöra när den vill låta en
inkommen anmälan utlösa kontroll eller andra åtgärder från dess sida.

Beträffande
frågan vad som skall förslås med att mark tas ur jordbruksproduktion kan jag
ansluta mig till vad lagrådets övriga ledamöter anfört därom vid denna
paragraf. Ylterligare precisering synes dock önskvärd med hänsyn till att
underlåtenhet att göra anmälan föreslås kriminaliserad. Skall redan
underlåtenheten att beså en åker utan att marken bearbetas som träda anses
innefatta ett tagande ur produktion eller måste åkern lämnas obmkad en hel
vegetationsperiod? Om fråga

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 163 33

är om kultiverad betesmark reses andra problem. Har
betesmark tagils ur produktion om del på marken växande betet ej tagits i bruk
som foder till inom jordbruket förekommande djur? Om jordbruksenheten drivs
utan någon djurbesättning och det ej finns annan som är villig alt utnyttja
betel som djurfoder, har betesmarken då lagils ur produklion? Frågor av denna
art synes böra besvaras.

Om vad här förordats godtages kan paragrafen ges följande
lydelse: "Ägare eller brukare av jordbruksmark som tar denna ur jordbruksproduktion
skall omedelbart göra anmälan härom fill lantbruksnämnden."

5 §

Petrén:

Till denna paragraf kan samlas beslämmelserna om
matjordstäkt. Den skulle kunna erhålla följande lydelse:

"För läkt av matjord på jordbruksmark, som är lämplig
för jordbruksproduktion, för annat ändamål än markinnehavarens husbehov
fordras tillstånd. Sådani får lämnas endasi när marken inte bör bibehållas för
jordbruksproduktion."

6 §

Petrén:

Paragrafen lorde, om vad jag förordat vid 5 § godtages,
böra inledas sålunda: "Fråga om tillstånd enligt 5 § prövas av ..."

8 § Lagrådet:

Enligt denna paragraf är var och en skyldig att på
lantbruksnämnds begäran lämna nämnden de upplysningar och handlingar som denna
kan behöva för tillsynen. Lagrådet ifrågasätter om inte denna skyldighet utan
olägenhet kan inskränkas till ägare och brukare av den jordbmksmark tillsynen
gäller. Till skillnad från vad som föreskrives i annan till-synslagsliflning
och enligl utredningsförslaget; jfr dess 9 § har nämnden enligt det
remitterade förslaget inte tillgång till några tvångsmedel för den händelse
dess begäran om medverkan inte efterkom-mes. En möjlighet att framtvinga begärd
utredning genom vitesföreläggande torde emellertid böra stå nämnden till buds.

På grund av det nu anförda föreslås att paragrafen ges
följande avfallning:

"Ägare eller brukare av jordbruksmark är skyldig att
på begäran tillhandahålla lantbruksnämnden de upplysningar och handlingar
rörande marken som behövs för tillsynen enligt denna lag. Den som inte efterkommer
sådan begäran kan av nämnden föreläggas vid vite att fullgöra sin
skyldighet."

3 Riksdagen 1978/79. 1 samt. Nr 163

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 34

9
§ Lagrådet:

Försia
stycket torde böra kompletteras med stadgande om att föreläggande kan gälla
även atl åter taga mark i jordbruksproduktion.

12
§ Peirén:

Enligt
lagrådsremissens lagförslag finns två huvudförpliktelser för innehavare av
jordbruksmark, som med hänsyn till läge, beskaffenhei och övriga omständigheter
är lämplig för jordbruksproduktion. Enligl 3 § skall sådan mark brukas så, atl
dess produktionsförmåga las till vara på ett ändamålsenligt sätt, och enligt 4
§ får marken icke tas ur produktion ulan tillstånd av lantbruksnämnden, ev.
lantbmksstyrelsen.

Sanktionerna
är utformade på olika sätt i de två fallen. Vad gäller den första förpliktelsen
får enligt 9 § lantbruksnämnden meddela innehavaren föreläggande att sätta
mark eller markanläggning i stånd eller att ge växtodlingen ändrad inriktning.
I föreläggandet skall nämnden ange de åtgärder som behövs för ändamålet.
Tillsynsmyndigheten har valel mellan alt i föreläggandel sätta ut vite för den
händelse föreläggandet icke efterkommes och att underlåta detta, i vilket
senare fall brott mot föreläggandet har kriminaliserats i förevarande paragraf.

Vad
gäller den andra förpliktelsen är ett tagande av mark ur produktionen ulan
tillstånd direkt kriminaliserat i paragrafen.

Jag
har i det föregående förordal delvis andra lösningar än dem som anvisas i
lagrådsremissen. Även om man ej godtar dennas uppläggning, synes det mig kunna
ifrågasättas om en så omfattande kriminalisering som föreslås är en på detta
område lämplig sanktion. Bostadssaneringslagen (1973: 531), som har
föreskrifter om tvång i motsvarande situationer vid brister i skötseln av
bostadsfastigheter, stadgar som sanktioner huvudsakligen vilen och
tvångsinlösen.

Ett
omedelbart kriminaliserande av att utan lov ta jordbruksmark ur produklion
reser många tillämpningssvårigheter med den utformning lagförslaget givits i
lagrådsremissen. Det blir i många lägen svårt att avgöra när elt sådant brott
föreligger. Till atl börja med måste konstateras att fråga är om åkermark eller
kultiverad betesmark. Det stycke mark, varom är fråga, skall vidare vara
lämpligt för jordbruksproduktion med hänsyn lill olika faktorer bl. a. läge och
beskaffenhet. Vidare får det icke förhålla sig så atl det uppenbarligen saknar
betydelse för jordbruket på brukningsenheten att just detta markstycke ej
används för jordbruksproduktion. Viss oklarhet måste alltid kvarstå rörande
vad som skall fordras för att ett uttagande ur produktionen skall anses som
fullbordad gäming.

Området
för detta brott kommer att omges av vaga gränser. På en straffbestämmelse bör
man emellertid ställa kravet att vad som är bröt-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 163 35

tet anges med sådan skärpa all medborgarna vet när de
kommer in på det straffbara området. I lagrådsremissen är della krav icke
tillgodosett på ett tillfredsställande sätt i detta fall. Kriminaliseringen av
brott mot 4 § enligt lagrådsremissens förslag kan jag därför icke tillstyrka.

Alt kriminalisera underlåtenhet alt efterkomma
föreläggande t. ex. om atl ge växtodling viss inriktning inger betänkligheter.
Det kan knappast anses stå i överensstämmelse med allmänna rättsmedvetandet
att bestraffa en jordbrukare därför atl han odlat någol annat än det lantbruksnämnden
ålagt honom att odla. Gränsen mellan del tillåtna och del straffbara kan för
övrigl även i dessa fall bli svår att draga. Enligt gängse lagstiftningsteknik
bör tvångsmedlet i fall som dessa vara icke straffhol ulan vitessanklion. Enligl
min mening bör därför, oavsett vilken lösning man i övrigt väljer, stadgandet
om straff vid brott mot elt enligl 9 § meddelat föreläggande utgå.

Om vad jag föreslagil godtages, erfordras straffsanktionen
allenast i två fall, nämligen för matjordsläkt ulan tillstånd och underlåtenhet
att göra anmälan enligt 4 § mitt förslag.

Paragrafen föreslås få följande lydelse:

"Till böter döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet utför läkt i strid mol 5 §. Utbyte av sådani brott skall förklaras
förverkat om det inte är uppenbart obilligt.

Till böter döms även den som ej gjorl i 4 § föreskriven
anmälan."

13 §

Martenius och Petrén:

Huvuddelen av de beslut som lantbruksnämnderna skall fatta
enligl lagen lorde vara av den art att regeringen blir den naturliga slutinstansen
vid besvärsprövningen, låt vara atl i åtskilliga fall fråga av rättslig
karaktär kommer atl föreligga till avgörande, t. ex. spörsmål om vad som är all
anse som jordbruksmark enligl 1 §. Dock torde vitesförelägganden enligt 8 § i
lagrådets förslag vara av beskaffenhet att böra prövas av förvaltningsdomstol.
Om vad lagrådet föreslagil under 8 § godtas, bör förevarande paragraf erhålla
följande lydelse:

"Talan mot lantbruksnämndens beslut enligt 8 § förs
hos kammarrätt genom besvär. Talan mol annal beslut av lantbruksnämnd enligt
denna lag förs hos lantbmksstyrelsen genom besvär. Mot lantbruksstyrelsens
beslut förs talan hos regeringen genom besvär."

Övergångsbestämmelserna Petrén:

Som framgår av det statistiska materialet i
lagrådsremissen, har under de senaste decennierna jordbruket nedlagts på
betydande arealer jordbmksmark. Jordförvärvsutredningen beräknar alt under
tiden från 1968 fram till 1970-talels slut arealen outnyttjad före della
jordbruks-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 36

mark
ökats med 188 000 hektar. Genom övergångsbestämmelsen 3 skall möjlighet öppnas
alt tvinga ägare av sådan mark att ånyo ta marken i produktion för
jordbruksändamål. Undantagen är dock sådan mark, beträffande vilken
lantbruksnämnden enligl 7 § jordhävdslagen godkänt nedläggningen av jordbruket.
Som framgår av jordförvärvsutredningens betänkande (Ds Jo 1978: 6 Tabell 3) har
sådant godkännande under liden 19701976 lämnats i 1163 fall. Det synes dock
oklart hur slor del av de 188 000 hektaren som nu används för annat godtagbart
ändamål. Huvuddelen lorde, av de upplysningar som lämnas av ulredningen att
döma, ha tagils i anspråk som skogsmark och för bebyggelse. Gissningsvis kan
dock cirka 20 % alltjämt förmodas vara outnyttjad.

Det
är främst mark tillhörande denna grupp som är avsedd att bli föremål för det
tvångsförfarande som föreslås i punkt 3. Enligt förslaget sägs alt det, föruiom
den allmänna förutsättningen att marken skall vara lämplig för
jordbruksproduktion, skall föreligga särskilda skäl för att ett tvångsförfarande
skall få inledas. Ett sådant särskilt skäl kan vara t. ex. atl marken behövs
för att främja jordbrukets rationalisering inom ett visst område.

Enligt
förslaget skall icke finnas någon bakre tidsgräns. All mark som en gång i tiden
varit åker och som alltjämt kan antas vara användbar som sådan kan, även om
den sedan många årtionden icke brukats som åker eller betesmark, träffas av elt
tvångsförfarande enligt 3.

Enligl
2 § jordhävdslagen gäller att nämnda lag ej är tillämplig å mark vara
jordbruket varit nedlagt under tre år. Jordhävdslagen, som varil i kraft sedan
den 1 januari 1970, avlöste lagen (1947: 288) om uppsikt å jordbruk, vilken
under sin giltighetstid tillät nedläggande av jordbmk å bmkningsdel eller del
därav där det måste anses olämpligt att driva varaktigt jordbruk. En stor del
av den jordbmksmark, som faller in under beskrivningen i förevarande punkt 3
dvs. jordbruksmark som är lämplig för jordbruksproduktion men som lagts ned
före den 1 juli 1979, då den föreslagna lagen avses skola träda i kraft har
sålunda tagits ur jordbruksproduktion i överensstämmelse med den vid tiden
för nedläggningen gällande lagstiftningen. Marken kan ha överlåtits till ny
ägare under förutsätlningen att jordbrukets nedläggande skett lagenligt och
den får anlas överhuvud ha hanterats under denna förutsättning.

Under
angivna omständigheter synes mig en retroaktiv regel av föreslaget slag från
rättssäkerhetssynpunkt dubiös. Man kan ställa frågan om de för vår rättsordning
gmndläggande principerna medger att ägare och brukare tvångsvis åläggs att
återta sådan mark i bruk för jord-bmksändamål på vilken jordbruket på sin tid
lagenligt nedlagts. Marken brukas kanske numera för annat ändamål, vilket dock
inte är godtagbart i den mening detta begrepp erhållit i övergångsbestämmelsen.
Den ekonomiska aspekten kommer in i bilden. I remissyttrandena

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 163 37

framhålls
all, om marken sedan länge är tagen ur jordbruksproduktionen, det ofta kan
vara förenat med investeringar som är större än vad som är företagsekonomiskt
försvarligt att åtemppta jordbruksdriften. Lantbrukarnas riksförbund påpekar
atl i vissa fall av denna art kostnadsansvaret för återupptagandet måste
åläggas staten. Markägaren kan i dessa fall i stället begära markens inlösen.
Förfarandet leder då i själva verket till ett tvångsmässigt avstående av
marken. Departementschefen uttalar visserligen i lagrådsremissen alt den nu
ifrågavarande bestämmelsen inte får ses som en expropriationsbestämmelse, men
det är uppenbart att den i åtskilliga fall kommer att verka som en sådan. Av
jordförvärvsutredningens betänkande framgår också att tanken är atl i sådana
lägen, där en av lantbmksnämnden föreskriven åtgärd framstår som betungande för
den nuvarande ägaren, denne förmås att avhända sig marken lill någon som genom
sitt tidigare markinnehav har bäitre förutsättningar att genomföra
erforderliga åtgärder och ta till vara markens produktionsförmåga.

Bestämmelsens
verkliga innebörd kan bli atl vid dess tillämpning situationer skapas som
leder till tvångsinlösen eller tvångsförsäljning. Det är lantbruksnämndens sak
atl i sina förelägganden alltefter behoven ange de åtgärder som skall vidtas.
Nämndens krav beträffande mark som länge varil ur jordbruksdrift kan befaras
ofta bli mycket betungande. Marken kan i själva verket få etl negativt värde,
om de marken ålagda förpliktelsema drar större kostnader än vad som kan
finansieras genom avkastningen vid en blivande jordbmksanvändning. Det bör
också observeras att, om det blir fråga om inlösen av marken, det enligt 4 kap.
1 § expropriationslagen är fastighetens marknadsvärde som blir bestämmande.
Saknar marken marknadsvärde, måste inlösenbeloppet bli lågt.

Man
kan icke heller förbise bestämmelsernas inverkan på fastighetskrediten. Ett
föreläggande av lantbmksnämnden, som sänker markvärdet, får betydelse i detta
sammanhang.

Enligt
min mening har i lagrådsremissen de ekonomiska rättsverkningarna av
retroaktiva ingrepp från lantbruksnämndemas sida enligt punkt 3 icke blivit
tillräckligt klarlagda. Mycket talar för att, i de fall då nedlagd jordbmksmark
behövs för rationaliseringsändamål och lagstiftaren anser att tvång bör få
brukas för markens återinsättande i jordbruksdrift, det ur rättslig synpunkt
lämpliga förfaringssättet är atl gå ex-proprialionsvägen. Elt ställningstagande
härvidlag kräver dock mera utredning än vad som nu är tillgänglig. Jag anser
att de här berörda frågorna bör bli närmare klarlagda, innan riksdagen
inbjudes att ta ställning till de i punkterna 3 och 5 upptagna föreskrifterna.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 38

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1979-03-22

Närvarande:
statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer,
Cars, Gabriel Romanus

Föredragande:
statsrådet Enlund

Proposition
med förslag till lag om skötsel av jordbruksmark

Anmälan
av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag lill lag om skötsel av jordbruksmark.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet
har i anslutning till 4 § uttalat att innebörden av att jordbruksmark tas ur
produktion torde få anses vara att markens produktionsförmåga för
jordbruksändamål inle på något vis tas till vara. För att inte någon tveksamhet
skall föreligga vill jag bekräfta atl avsikten är att uttrycket skall ges denna
innebörd. Jag vill tillägga att detta givetvis inte innebär att mark skall
anses vara tagen ur produktion om den av biologiska skäl har fått vila under
någon vegetationsperiod. Enligt min mening lorde det i praktiken inte innebära
några svårigheter att med ledning av omständigheterna i det enskilda fallet
avgöra om marken har tagils ur produktion. Jag biträder del förslag till
redaktionell ändring av 4 § som lagrådels majoritet har lagt fram.

Jag
ansluter mig till lagrådels förslag till ändring av 8 § och till komplettering
av 9 §.

Två
av lagrådels ledamöter anser att talan mot lantbruksnämnds beslut om vite
enligt 8 § i lagrådets förslag bör prövas av förvaltningsdomstol. Enligt min
mening saknas anledning att beträffande nämnda beslut göra undantag från den
generella regeln alt beslut enligt den föreslagna lagen skall prövas av
förvaltningsmyndighet.

En
ledamot av lagrådet har riktat kritik bl. a. mot förslaget att i lagstiftningen
ställa upp krav på alt jordbruksmark skall brukas på

1
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 1 februari 1979.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 163 39

ett
ändamålsenligt sätl. Ledamoten kritiserar också förslaget att jordbruksmark,
som har tagits ur produktion före ikraftträdandet av den föreslagna lagen,
under vissa förutsättningar åter skall las i bruk. Frågorna har utförligt
behandlats i remissprotokollel. Jag finner inte anledning all frångå de
ståndpunkter som jag där har gett uttryck för. Vad ledamoten har anfört om
utformningen av 36 saml 12 §§ föranleder mig inte alt föreslå ändring i det
remitterade förslaget.

Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
antaga det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

JORDBRUKS- Bita,al

DEPARTEMENTET

LAG OM SKÖTSEL AV JORDBRUKSMARK

Betänkande avgivet av jordförvärvsutredningen

Ds Jo 1978:6

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163

Till Statar å det ooh cljefen f ö r j ordbruksdepart ement et

Kungl. Maj:t bemyndigade den 28 juni 1974 chefen f ö r Jordbrukadepartementet att
tillkalla sakkunniga fSr att se ö ver jordf ö rv ä rvslagatlftningen. Enligt
direktiven till utredningen skall denna ö versyn ä ven omfatta jordh ä vdslagen (1969:698).

Med st ö d av bemyndigandet tillkallades som sakkunniga generaldirekt ö ren Ingvar Wid é n, tillika ordf ö rande, riksdagsledam ö terna Filip Johansson (c), Gunnar
Johanason (m), John Johnsson (s), Einar Larsson (c), Sven Lindberg (s), Ingrid
Ludvigsson (3) och landstingsmannen Henry Stjema (fp). Soffl experter 4t de
sakkunniga f ö rordnades f ö rbundssekreteraren Albin Agebro,
utredningssekreteraxen Osvald Andreasson, ö veringenj ö ren Tor Gunsell, departementsr å det Rune Henriksson, faatighetadirekt ö ren Harald Jansson, l ä nsj ä gm ä staren Ame Johansson, r ä ttschefen Olof K ö hl, ombudsmannen Birger Lindh,
generaldirekt ö ren Ingvar Lindstr ö m, tekniske direkt ö ren Olle Millg å rd, lantbrukaren Thorsten Nilsson,
direkt ö ren Rolf Romaon, f ö rbundsordf ö randen B ö rje Svensson, agronomen Vilhelm
Vess é n ssmt ö verdirekt ö ren H å kan Å kerman.

F ö rbundsordf ö randen B ö rje Svensson entledigades p å egen beg ä ran fr.o.m. den Jl oktober 1976.

Till sekreterare .It de sakkunniga f ö rordnades byr å chefen Folke Warenaj ö och till bitr ä dande sekreterare hovr ä ttsassessorn Gunnar Holmgren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163

De sakkunniga har antagit namnet jordf ö rv ä rvsutredningen.

Utredningen har i december 1977 avgett delbet ä nkande (SOU 1977:93) Ny jordf ö rv ä rvslag.

Ti f å r h ä rmed ö verl ä mna delbet ä nkande med f ö ralag till lag om sk ö tsel av jordbruksmark. Vi avser att
senare i s ä rskilt bet ä nkande redovisa ö vriga till oss ö verl ä mnade fr å gor.

Stockholm den 15 juni 1978.

Ingvar
Wid é n

opaginerad Kontrollera mot PDF

Filip
Johanason Einar Larason Henry Stjema

Gunnar Johansson John Johnason

Sven Lindberg

Ingrid Ludvigason

/Folke Warenaj ö Gunnar Holmgren

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163

T N N R H Ä T, L

Diaposition

Sid.

1
Sammanfattning 4

2
F ö rslag till lag ora sk ö tsel av jordbruksmark 7

5 Utredningens
direktiv 11

4 G ä llande ordning m.m. 12

4.1
Tidigare
lagstiftning 12

4.2
Jordh ä vdslagen (1969:698) 14

4.3 Aktuella
best ä mmelser i skogsv ä xdslagen och

naturv å rdslagen 16

4.3.1 Skogsv å rdslagen (1948:237) 16

4.5.1 Naturv å rdslagen (1964:822) 19

3 Lagstiftning i de ö vriga nordiska l ä ndema 23

5.1
Norge 23

5.2
Danmark 23

5.3
Finland 24

6 Motioner
och framst ä llningar fr å n lantbruks

n ä mnder 25

6.1
Motioner 25

6.2
Fraoat ä llningax fr å n lantbruksn ä mnder 25

7 Allm ä nna ö verv ä ganden 27

7.1
Hittillsvarande
utveckling 27

7.2
Den
framtida jordbrukspolitiken ooh det

enskilda st ö det till vissa glesbygder 29

7.3 Behovet av reviderad lagstiftning 34

8 Huvudfr å gor i reviderad lagstiftning 38

8.1
Lagens r ä ckvidd 38

8.2
Undantag
fr å n lagens best ä mmelser 43

8.3
Sk ö tsel och ingripande 44

8.4
Matjordst ä kt 49

8.5
Inl ö sen 50

8.6
Förhållandet
till annan lagstiftning 50

9 Speoialmotivering 53

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163

1 Sammanfattning

Lagstiftning som uppst ä ller ak ö taelkrav i fr å ga om jordbrukamark har funnits
sedan b ö rjan av 1900-talet. Den nu g ä llande jordh ä vdslagen tr ä dde i kraft den 1 januari 1970.
Dess syfte

ä r i huvudsak att fr ä mja jordbrukets rationalisering och att akydda reaultatet av denna.
Grundprincipen i lagen ä r att
det i regel ä r till å tet att l ä gga ner jordbruk. Endast om nedl ä ggningen strider mot vissa allm ä nna intressen kan det allm ä nna gripa in med f ö rel ä ggande att å terst ä lla h ä vden.

L ä gena
till ä mpningsomr å de har gjorts s å sn ä vt att lagen har kommit till anv ä ndning endast i liten omfattning.

Utredningen f ö resl å r att en ny lag, som utredningen
valt att kalla "lag om sk ö tsel av jordbruksmark", skall ers ä tta den nuvarande lagen. Den nya
lagen skall kunna till ä mpas
p å all å kermark och kultiverad betesmark
som ing å r i fastighet vilken ä r taxerad som jordbruksfastighet.
Undantag f ö resl å s f ö r s å dan jordbruksmark som ing å r i fastighet som har nybildats f ö r annat ä ndam å l ä n jordbruk eller som ing å r i planomr å den. Vidare f ö resl å s undantag f ö r det fall jordbrukamark taa i
anapr å k f ö r f ö retag vara till å tlighet pr ö vas i annan ordning. If å rigenom kommer bl.a. mark f ö r v ä g- och bebyggelse ä ndam å l att falla utanf ö r lagen.

Enligt utredningens f ö rslag akall jordbrukamark som ä r l ä mplig f ö r jordbruksproduktion brukas s å att markens produktionaf ö rm å ga tas till vara rationellt f ö r jordbruksproduktion. Den mark
sora h ä rvid å syftas ä r s å dan jordbruksmark som med h ä nsyn till bel ä genhet, omf å ng och ö vriga f ö ruts ä ttningar ä r l ä mplig f ö r jordbruksproduktion. Endast n ä r s ä rskilda orast ä ndighter f ö religger b ö r s å dan jordbruksmark enligt f ö ralaget f å taa ur produktion. Motavarande
regler

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 '

f ö rRsl å n ff ä lla .tvpn i fr:\ga on matJordnt ä kt f ö r annat iindam å l ä n huabehov.

Ä gare av maxken f ö resl å s skyldig att aenaat tv å m å nader i f ö rv ä g anm ä la ora jordbruksmark skall taa ur
produktion eller om takt av matjord skall ske f ö r annat ä ndam å l ä n f ö r husbehov. Denna anm ä lningaskyldighet f ö resl å s g ä lla inte endast jordbruksmark som ä r l ä mplig f ö r jordbruksproduktion utan all
jordbruksmark. Anm ä lningsskyldighet skall dock inte f ö religga om endast en obetydlig del
av marken ä r ber ö rd. Anm ä lningsskyldigheten har d ä rf ö r begr ä nsats till jordbrukamark "av
n å gon betydelse".

Enligt utredningena f ö rslag f å r tillsynamyndigheten, lantbrukan ä mnden ooh lantbrukastyrelsen,
meddela de f ö rel ä gganden eller f ö rbud som beh ö vs f ö r att lagen skall kunna efterlevas.
Dessa kan avse bl.a. å l ä ggande om viss v ä xtodling eller ist ä nds ä ttande av mark eller markanl ä ggning. Utredningens f ö ralag inneb ä r att ingripande skall kunna ske ä ven om marken brukas men detta inte
sker p å ett rationellt s ä tt.

Besluten skall allt efter omst ä ndigheterna kunna riktas mot ä garen eller nyttjander ä ttainnehavaren eller mot b å da.

Beat ä mmelsema
f ö resl å s ocks å kunna till ä mpas i fr å ga om mark som vid lagens ikrafttr ä dande redan tagits ur produktlon
och som inte anv ä nds f ö r annat godtagbart ä ndam å l. En f ö ruts ä ttning i s å dant fall f ö resl å s vara att det f ö religger s ä rskilda sk ä l att marken å ter tas i bruk f ö r jordbruksproduktion. Utredningen
f ö ruts ä tter att lagen 1 dessa fall kommer
att till ä mpas endast n ä r f ö retagsekonomiska och/eller samh ä lIsekonomiaka sk ä l talar f ö r detta.

Har fastighet helt eller delvia varit f ö rem å l f ö r ingripande enligt lagen f ö real å a staten skyldig att inl ö sa fastigheten om ä garen beg ä r det inom tre m å nader och s ä rskilda sk ä l

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163

inte f ö ranleder annat. Expropriationslagens regler f ö resl å s g ä lla vid fastst ä llandet av l ö senbeloppets storlek.

Den nya lagen f ö resl å s tr ä da i kraft den 1 juli 1979.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163

2 F ö rslag till

Lag om sk ö tsel av .iordbrukamark

H ä rigenom
f ö reakriva f ö ljande. Inledande best ä mmelser

1 § Med
jordbruksmark avaes i denna lag s å dan å kermark och

kultiverad beteamark aom ing å r i fastighet vilken ä r taxerad

aom jordbrukafaatighet.

2 §
Lagen ä ger ej till ä mpning i fr å ga om jordbruksmark

1. som ing å r i fastighet vilken har nybildats f ö r annat

ä ndam å l ä n jordbruk och som d ä refter ej har underg å tt

taxering,

2.
aom ing å r 1 stadsplan eller aom enligt
byggnadsplan, faatat ä lld
efter den 1 januari 1948, ä r avsedd f ö r annat ä ndam å l ä n jordbruk,

3.
som taa
i anapr å k f ö r f ö retag vars till å tliet pr ö vas i a ä rskild ordning.

Sk ö tsel
m.m.

§
Jordbruksmark, som med h ä nsyn
till bel ä genhet, omf å ng och ö vriga f ö ruts ä ttningar ä r l ä mplig f ö r jordbruksproduktion, skall brukas
s å att markens produktionsf ö rm å ga taa till vara rationellt f ö r s å dan produktion.

4 § Jordbruksmark, som ä r l ä mplig f ö r jordbruksproduktion, f å r tas ur produktion endast n ä r marken p å grund av s ä rskilda onal ä ndigheter ej b ö r beh å llas f ö r sitt ä ndam å l. Vad som sagts nu g ä ller ä ven i fr å ga om takt av matjord f ö r annat ä ndam å l ä n till markinnehavarens husbehov. 4
Riksdagen
1978179. 1 saml. 163

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 °

5 Innan å tg ä rd aom avaea i 4 § vidtas i fr å ga om jordbrukamark av n å gon betydelae, ä r ä garen av marken akyldig att aenaat
tv å m å nader i f ö rv ä g anm ä la det till lantbruka-n ä onden.

6_ §
Regeringen meddelar f ö reskrifter
om akyldiet f ö r lantbrukan ä mnden att meddela bealut, huruvida å tg ä rd som avsaa i 4 § f å r vidtas.

Tillsyn

7 '? Lantbruksatyrelsen ut ö var den centrala tillsynen ö ver

efterlevnaden av denna lag.

Lantbrukan ä mnden ut ö var den n ä rmar e tillsynen inom l ä net.

8 §
Tlllaynamyndigheten har r ä tt
att efter anfordran erh å lla

de upplyaningar och handlingar aom beh ö va f ö r
tillaynen enligt

denna lag.

? §
Tlllaynamyndigheten f å r
meddela f ö rel ä ggande eller f ö rbud aom beh ö vs f ö r att denna lag akall efterlevas. S å dant f ö rel ä ggande eller f ö rbud kan avse vlaa v ä xtodling eller anv ä ndning eller iat å nda ä ttande av mark eller markanl ä ggning.

10 §
Fdrel ä ggande eller f ö rbud aom tvaes i 9 § f å r allt efter omat ä ndighetema riktaa mot ä gare eller nyttjande-r ä ttahavare av egendomen eller mot b å da. Tlllaynamyndigheten f å r best ä mma att s å dant beslut skall l ä nda till efterr ä ttelse omedelbart.

I bealut om f ö rel ä ggande eller f ö rbud kan tlllaynamyndigheten uta ä tta vite.

Inl ö sen

11 § Har
fastighet helt eller delvia ber ö rta av å tg ä rd som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163

avses i 9 § , ä r staten skyldig att l ö sa fastigheten, om ä garen beg ä r det inom tre m å nader fr å n det beslutet vunnit laga kraft
och s ä rskilda sk ä l ej f ö ranleder annat.

12 §
Talan om inl ö sen enligt 11 ? skall v ä ckas vid faatig-hetadomatolen. I fr å ga om inl ö sen g ä ller expropriationslagen (1972:719)
i till ä mpliga delar. Beat ä mmelaema i 4 kap. 3 § expropriationalagen har till ä mpning i fr å ga om v ä rde ö kning som har ä gt rum under tiden fr å n dagen tio å r f ö re det talan v ä cktes vid domstol.

Ansvar m.m.

13
§ Den aom uppa å tligen eller av oaktaamhet ö vertr ä der f ö rel ä ggande eller f ö rbud aom har meddelata med st ö d av denna lag eller bryter mot 5 § d ö ma till b ö ter. Vad som sagts nu g ä ller ej, om f ö rel ä ggandet eller f ö rbudet har f ö renats med vite.

14
§ Talan mot lantbrukan ä mnda bealut enligt denna lag f ö ra hoa lantbrukaatyrelaen genom
beav ä r.

Talan mot lantbrukastyrelaens beslut enligt laigen f ö rs hoa regeringen genom beav ä r.

1.
Denna
lag tr ä der i kraft den 1 juli 1979, d å jordh ä vdslagen (1969:698) akall upph ö ra att g ä lla.

2.
I fr å ga om mark aom har anv ä nts f ö r jordbruksproduktion och som vid
lagens ifrafttr ä dande ej anv ä nds f ö r annat godtagbart ä ndam å l, ä ger lagen till ä mpning om det f ö religger s ä rskilda sk ä l att marken tas i bruk f ö r Jordbruksproduktion.

3.
F ö reskrifter i f ö rel ä gganden eller f ö rbud som har med-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 1 °

delats med st ö d
av ä ldre best ä mmelser skall anses meddelade med st ö d av motsvarande best ä mmelse i denna lag, om ej regeringen eller myndighet aom regeringen
best ä mmer f ö rordnar annat.

4. Beat ä mmelsen i 12
§ om til ä mpningen av 4 kap. 5 § expropriationslagen (1972:719) g ä ller
ej i fr å ga om v ä rde ö kning som
har ä gt rum f ö re utg å ngen
av juni 1971.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 11

Utredningens direktiv

I de ursprungliga direktiven, som finns intagna i statsr å dsprotokollet den 28 juni 1974 d å ö versyn av
jordf ö rv ä rvslagen anm ä ldes, ges inga anvisningar f ö r arbetets bedrivande. Det konstateras endast att
denna ö verayn ocks å b ö r omfatta
jordh ä vdslagen (1969:698).

Den 9 december 1976 fick utredningen till ä ggsdirektiv. Chefen f ö r jordbruksdepartementet, statsr å det
Dahlgren, anf ö rde enligt atatar å daprotokollet, s å vitt
nu ä r av intresse, f ö ljande:

"En jordh ä vdslag
b ö r ha till ayfte att hindra att mark
aom ä r l ä mpad f ö r jordbruksproduktion l ä mnas obrukad. Vid ö versynen av jordh ä vdslagen b ö r ö verv ä gas best ä mmelser
varigenom alla kategorier mark ä gare kan å l ä ggas tillse
att marken brukas 1 enlighet med ortens f ö rh å llanden. Vidare b ö r
utredningen s ä rskilt uppm ä rksamma ansvarsf ö rdelningen
mellan olika myndigheter exempelvis vid pr ö vning
av tillst å nd att plantera akog p å å kerjord och
kulturbete."

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 12

G ä llande
ordning m.m.

4.1 Tidigare lagstiftning

Den tidigare jordh ä vdslagstiftningen har utf ö rligt redovisats i flera tidigare
bet ä nkanden. H ä r kan h ä nvisas bl.a. till 1944 å rs vanh ä vdsutrednings bet ä nkande (SOU 1946:64). I bet ä nkande av lantbrukastyrelaen (SOU
1956:62) finns huvuddragen av den jordh ä vdslagatiftning i mera modem mening som 1947 å ra lag om uppsikt å jordbruk utgjorde.

Framat ä llningen har mot bakgrund h ä rav begr ä nsats till n å gra v ä sentliga huvuddrag i utvecklingen.

De uppsiktslagar som har funnits sedan b ö rjam av 1900-talet ä r f ö ljande. 1909 å rs uppsiktalag aom omfattade i
huvudaak Norrland och Dalarna, men aom 1917 utatr ä cktea till att omfatta ä ven V ä rmland. Denna eraattes av 1927 å ra uppaiktslag, som visserligen g ä llde till 1947, men som i
realiteten under 1942 - 1947 var ersatt av en provi-aoriak lag, 1942 å rs lag om å tg ä rder mot vanh ä vd av jordbruk. Den senare
eraattea i sin tur av 1947 å ra lag som g ä llde
till den 1 januari 1970, n ä r den nu g ä llande jordh ä vdslagen tr ä dde i kraft.

Det kan finnas sk ä l att n ä rmare ber ö ra 1947 å rs lag som inneh ö ll i huvudsak f ö ljande.

Enligt denna skulle lantbruksn ä mnderna ha uppsikt ö ver att brukningsdelar med mer ä n 2 ha odlad jord inte van-h ä vdades. Inom vlsaa omr å den kunde uppsikten utstr ä ckas ä ven till mindre brukningsdelar.

Vanh ä vd
ans å gs f ö religga dels d å jordbruket vanak ö ttes s å att vidmakth å llandet ä ventyrades, ooh dela d å byggnader

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 '

som var n ö dv ä ndiga f ö r jordbruket bortf ö rdes eller l ä mnades utan n ö digt underh å ll.

tian gjorde allta å skillnad mellan vanh ä vd av jord och vanh ä vd av byggnader. Vad f ö rat betr ä ffar vanh ä vd av jord, skulle s å dan anaes f ö religga om jordbrukets vidmakth å llande ä ventyrades. Enligt den f ö rut g ä llande vanh ä vdslagen fr å n 1942 f ö rel å g vanh ä vd s å snart jordens avkastningsf ö rm å ga ä ventyrades. Han hade allta å tv å alaga vanh ä vd. Den lindrigare graden
reaulterade i en neds ä ttning
av jordans avkastningsf ö rm å ga. Den gr ö vre graden d ä remot resulterade i att odlad jord
s å sm å ningom å tergick till naturtillst å ndet. I lagens f ö rarbeten n ä mndes som exempel, att å krar och ä ngar l ä mnades utan sk ö tsel s å att skogs å terv ä zt inst ä llde sig eller att jorden uts ö gs genom att inga, n ä rings ä mnen tillf ö rdes denna. Att å ker fick v ä xa igen till vallar som sk ö rdades kunde d ä remot inte h ä nf ö ras till denna gr ö vre grad. I 1947 å rs lag ans å gs endast den gr ö vre graden som vanh ä vd.

Vanh ä vd av
byggnader f ö rel å g om de byggnader aom var n ö dv ä ndiga f ö r jordbruket f ö rdes bort eller l ä mnades utan n ö dv ä ndigt underh å ll. Typiska tecken p å f ö rsummat underh å ll ans å gs i praxis vara att taken var s å d å liga att byggnader och inventarier
utsattes f ö r v ä ta, vidare om d ö rrar och f ö nster m.m. saknades.

Det fanns dock visaa undantagafall, d å vanh ä vd inte skulle anaes f ö religga trots att de vanliga
tecknen p å s å dan fanns, r ö r det f ö rsta fick jordbruket l ä ggas ned helt, om bruk-ningadelen
med h ä nayn till jordm å n, bel ä genhet etc. var ol ä mplig f ö r varaktigt Jordbruk. F ö r det andra fick byggnaderna
dessutom f ö rst ö ras om de blivit obeh ö vliga till f ö ljd av varaktig rationalisering av
driften eller s å dan aammanalagning av
brukningsdelar, aom skedde i cver-enast ä mmelse med jordbrukets yttre rationalisering. Huruvida
detta sistn ä mnda fall skulle anses f ö religga, best ä mdes ju ytterst genom lantbruksn ä mndens planeringar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 "

Ansvarig f ö r vanh ä vdens avhj ä lpande var i f ö rsta hand ä garen. Dock å l å g det arrandator att avhj ä lpa vanh ä vd av jord.

I f ö rata
hand skulle lantbrukan ä mnden
s ö ka f å till at å nd en ö verenakommelae. Miaslyckades det
eller fullgjordes inte avtalet, skulle ä rendet anm ä las f ö r l ä nsstyrelsen, aom f ö reakrev de å tg ä rder, som erfordrades f ö r vanh ä vdena avhj ä lpande, samt f ö relade vite. Hela tv å ngsmedelsf ö rfarandet inst ä lldes emellertid om den f ö r vanh ä vden ansvarige var medell ö s.

Uppaiktalagen kompletteradea med an a ä rakild lag av å r 1947 om tv å ngainl ö sen av vanh ä vdad jordbruksegendom (lex
Bogesund). Enligt
denna kunde
konungen med rikadagens samtycka f ö rordna att jordbrukaegendom, aom var synnerligen grovt vanh ä vdad akulle avst å s till kronan. Inl ö aen akulle i a å fall ake efter axpropriationsreglema.
Lagen var avsedd att anv ä ndaa
huvudsakligan i de fall, d å vanh ä vden och egendomen hade ator
omfattning. Den a ä kraate garantin mot mlaabruk hax
ansetts ligga i riksdagens medverkan till beslut om inl ö aen.

4.2 Jordh ä vdslagen (1969:698)

Jordh ä vdslagen tr ä dde i
kraft den 1 Januari 1970. L ä gena syfte ä r i
huvudsak endast att fr ä mja
jordbrukets rationalisering och akydda reaultatet av denna. Grundprincipen i
lagen ä r att det aom regel skall vara till å tet att l ä gga ned jordbruk. Endast i s å dana fall d å nedl ä ggningen strider mot viaaa allm ä nna intreaaen kan det allm ä nna gripa in.

Lagen ä r till ä mplig p å odlad jord. Med odlad jord avsea å ker och kultiverad beteamark (I § ). Undantagen fr å n lagen ä r mark (2 § )

1. som tillh ö r staten,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 5

2.
aom ing å r i fastiet, vilken ä r taxerad som annan fastighet eller
vilken genom avstyckning bildata f ö r annat ä ndam å l ä n jordbruk och d ä refter ej underg å tt taxering,

3.
aom ing å r i atadaplan eller aom enligt
byggnadsplan, faatat ä lld
after den 1 januari 1948, ä r avaedd f ö r annat ä ndam å l ä n Jordbruk, eller

4.
p å vilken jordbruket varit nedlagt
under tre å r.

Jordbruket anaea nedlagt (i § ), om odlad jord under mer ä n tv å ä r i f ö ljd inte har bearbetata eller
utnyttjata f ö r sl å tter eller beteag å ng eller om akog planterata p å Jorden. Beat ä mmelaema inneb ä r att lantbruksn ä mnden kan ingripa f ö rst sedan tv å ä r f ö rflutit efter brukningena upph ö rande. Sedan sammanlagt fem å r f ö rflutit kan ingripande inte ske.

Grunder f ö r ingripande anges i 3 § och inneb ä r att om jordbruket p å odlad jord varit nedlagt under h ö gst tre ä r kan lantbruksn ä mnden f ö rel ä gga innehavaren att å terst ä lla h ä vden om Jorden

1. ing å r i brukningsenhet, som ä r eller genom tekniskt

och ekonomiskt rimliga å tg ä rder kan bli l ä mpad f ö r ratio

nell jordrukadrift och aom lider akada genom nedl ä ggning.-

en eller

2. med h ä nayn till l ä ge,
beakaffenhst och ö vriga omst ä ndig

heter b ö r h å llas i odlat skick f ö r att underl ä tta bildandet

av rationell brukningsenhet.

Har jordbruket p å odlad jord lagts ned kan lantbrukan ä nn-den f ö rel ä gga innehavaren att å terat ä lla h ä vden. H ä rvid akall de å tg ä rder angea aom beh ö vs. Vite kan uts ä ttas (3 § sista stycket).

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 16

Betr ä ffande
jord som innehas med nyttjander ä tt akall f ö rel ä ggandet riktas mot ä garen, om nyttJander ä ttainnehavaren ä r medell ö a eller hans å terst å ende besittningatid inte ä r tillr ä cklig f ö r h ä vdens å terst ä llande.

Ä gare eller brukare av jord ä r akyldig t å la
att f ö reskriven å tg ä rd vidtas ä ven om f ö rel ä ggandet ä r riktat mot annan.

Lantbruksn ä mnden kan vidare betr ä ffande visa odlad jord f ö rordna att matjordst ä kt inte f å r ska. S å dant f ö rordnande f å r meddelaa under h ö gat fem å r å t g å ngen och g ä ller omedelbart. Den som ö vertr ä der s å dant f ö rordnande kan d ö maa till b ö ter.

P å beg ä ran av ä garen av odlad Jord kan lantbruksn ä mnden avge f ö rklaring att jordbrukets nedl ä ggande inte kommer att medf ö ra å tg ä rd (7 § ).

Har f ö rel ä ggande om å terst ä llande av h ä vden meddelats f ö r att underl ä tta bildandet av rationell
brukningsenhet ä r staten skyldig att l ö sa jorden om ä garen b « g ä r det. Yrkande om inl ö aen f å r framat ä llaa hos lantbrukan ä ainden inom tv å m å nader fr å n dess bealut. Bifallas inte
yrkandet f å r talan f ö ras vid fastighatadomstol inom
aamma tid (5 § ).

4.3 Aktuella beat ä mmelaer i akoeav ä rdalagen och naturv å rdalagen

4.3.1 Skogav å rdslagen (1948:237)

Enligt akogBv å rdalagen skall skogsmark med d ä r å v ä xande skog genom utnyttjande p å l ä mpligt s ä tt av skogsmarkens virkesalstrande
f ö rm å ga sk ö tas a å att tillfredsst ä llande ekonomiakt utbyte vinns och,
a å vitt m ö jligt, i huvudaak j ä mn avkastning erh å lla.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 17

Uppaikt ö ver att lagen efterleva ut ö vaa av akogsv å rda-atyrelaema
och deras verksamhet ö vervakas
av akogsatyrel-aen. Skogsatyrelaen utf ä rdar anvisningar som skall tj ä na till ledning vid lagens till ä mpning.

Med skogsmark avaes enligt skogsv å rdslagen mark som ä r l ä mplig f ö r skogsproduktion och som inte i v ä sentlig utstr ä ckning anv ä nds f ö r annat ä ndam å l. Mark aom ä r l ä mplig f ö r skogsproduktion skall dock inta r ä knas aom akogamark, om marken i v ä sentlig utatr ä cknlng anv ä nda f ö r annat ä ndam å l. Ett markutnyttjande aom inneb ä r annan anv ä ndning ä n akogsproduktion m å ste n ä mligen enligt f ö rarbetena ä ven fr å n aamfa ä lleta aynpunkt i regel betraktas
aom den l ä mpligaste anv ä ndningen eller i vart fall som en
godtagbar anv ä ndning. Bed ö mningen b ö r d ä rf ö r inte ske enbart efter rent
ekonomiska synpunkter. H ä nayn
m å ste ä ven tas till aociala och ideella
intreaaen.

Enligt akogaatyrelaens anvisningar till lagen skall det
faktiska anv ä ndningss ä ttet som regel godtas, om det ter
aig rimligt och f ö rnuftigt. V ä aentlighetskravet b ö r enligt anvianingama pr ö vas gneom en bed ö mning av intenaiteten i
markutnyttjandet. Om markens anv ä ndning p å tagligt illa avarar mot normala
krav p å rationellt nyttjande b ö r omr å det h ä nf ö ras till akogamark. Som exempel anf ö rs d å ligt utnyttjade eller d å ligt underh å llna beteamarker med obetydlig gr ä aproduktion.

I lagen angea a ä rakilt att outnyttjad mark i viaaa fall inte akall betraktaa aom
akogamark. Det konstateras i f ö rarbetena att det akulle f ö ra f ö r l å ngt att r ä kna all outnyttjad ooh f ö r akogsproduktion l ä mplig mark till skogsmark. I visaa
fall kan marken med at ö rre f ö rdel rent ekonomiskt sett anv ä ndas till annat ä ndam å l. H ä nsyn b ö r vidare tas till vissa sociala och
ideella intressen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 18

Av betydelae f ö r skogsv å rdslagena till ä mpningsomr å de ä r vidare de best ä mmelser som reglerar ianapr å ktagande av akogamark f ö r annan anv ä ndning ä n skogsproduktion. Genom en
exemplifiering i lagen angea de ä ndam å l f ö r vilka en oml ä ggning av akogamark f å r ska utan hinder av lagens ö vriga beat ä mmelaer. F ö r oml ä ggning till tr ä dg å rd, å ker, byggnadatomt, v ä g eller annat liknande ä ndam å l g ä ller ingen annan inakr ä nknlng ä n att skogsv ä rdsstyrelsens tillst å nd kr ä vs om oml ä ggningen ber ö r sv å rf ö ryngrad akog eller akydda-akog.
Skogav å rdaatyrelaen har dock r ä tt att avkr ä va mark ä garen en f ö rbindelae att inom visa tid vidta f ö r oml ä ggningen n ö dv ä ndiga å tg ä rder eller best ä mma en tid inom vilken a å dana å tg ä rder akall vara verkst ä llda om s å dan f ö rbindelae inte ges. Oml ä ggning till ä ng eller betaamark f ö r varaktigt betaabruk f å r endast ske om marken ä r l ä mplig f ö r detta ä ndam å l och inte ä r av at ö rra ytvidd ä n som kan anaea ak ä ligt. Skogsv ä rdastyrelsens tillst å nd kr ä vs alltid f ö r s å dan oml ä ggning. I f ö rarbetena anf ö ra att en oml ä ggning till tr ä dg å rd, å ker, byggnadstomt, v ä g eller annat liknande ä ndam å l i regel torde representera ett
avsev ä rt mera intensivt utnyttjande av
marken ä n om den forts ä ttningsvis anv ä nda f ö r akogsproduktion medan f ö rh å llandet n ä r det g ä ller oml ä ggning till ä ng eller beteamark i visa m å n ä r ett annat. F ö r en ö verf ö ring av akogamark till annat anv ä ndnlngaa ä tt ä n de nu n ä mnda, i lagen uppr ä knade, kr ä va akogsv å rdaatyrelaens tillst å nd.

Om det efter avverkning inte har l ä mnats kvar skog av s å dan t ä thet och beskaffenhet att den med h ä nsyn till r å dande naturf ö rh å llanden kan anses n ö jaktig, skall s ä dana å tg ä rder vidtas som fordras f ö r att det inom sk ä lig tid akall finnas n ö jaktig å terv ä xt p å det avverkade omr å det. Kravet p å å terv ä xt å tg ä rder g ä ller ä ven efter akada p å akog ooh - vilket framf ö r allt ä r av intresse i detta sammanhang -
om akogstillat å ndet i andra fall ä r uppenbarligen otlllfredsat ä llande. I dessa senare fall begr ä nsas emellertid kraven till den
koatnad aom

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 19

motavarar v ä rdet av de tr ä d aom
b ö r f ä llas i samband med å tg ä rden, s å vida inte sk ä ligt bidrag till t ä ckande av koatnadema kan erh å llas av allm ä nna medel. Skogsv å rdsstyrelsen f å r tr ä ffa skriftlig ö verenskommelse med mark ä garen om vilka och inom vilken tid å tg ä rder skall vara verkst ä llda. Om ö verenskommelse inte kan tr ä ffas f å r skogsv å rdsstyrelsan p å kalla unders ö kning av en sakkunnig och tv å gode m ä n. Om det efter denna syn
fortfarande finns sk ä l f ö r det skall fr å gan om ö verenskommelse å ter aktualiseras. Om ö verenskommelse inte kan tr ä ffas skall skogsv å rdsstyrelsen v ä cka talan hos domstol som f ä r f ö reskriva vilka å tg ä rder som skall vidtas. Om ö verenskomna eller f ö reskrivna å tg ä rder inte har vidtagits inom
fastst ä lld tid skall skogav å rds-styrelsen utf ö ra en besiktning av omr å det. Det ankommer p å skogav å rdsstyrelaen att p å mark ä garena bekoat-nad f ö ranatalta om å tg ä rd aom ä r efteraatt.

1973 å ra akogsutredning (Jo 1973:6) har i januari 1978 avgett bet ä nkandet (SOU 1978:6) "Skog f ö r framtid" med f ö ralag till ny akogsv å rdalag.

4.3.2 Naturv å rdslagen (1964:822)

De best ä mmelser i naturv å rdslagen
som ä r av intresse i detta aammanhang ä r fr ä mst reglema om takt, samr å d, naturv ä rdsomr å ds och naturreservat.

Takt av grus och andra jordarter f ö r annat ä ndam å l ä n markinnehavarena husbehov, dvs. den
f ö rbrukning aom kr ä vs f ö r sk ö taeln av en jordbruks- eller
akogsfastlg-het, f å r inte ske utan tillst å nd av l ä nsstyrelsen. Best ä mmelsen ä r till ä mplig,p å takt av sten, grus, sand, lera,
jord, torv eller andra jordarter. Med jord avses inte endast det ö versta mat Jordslagret utan ocks å ö vriga f ö rekommande jordlager som exempelvis
mor ä n, I samband med tillst å nd kan l ä nsstyrelsen meddela s å dana

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 20

f ö reskrifter
att f ö retagets menliga inverkan p å naturmilj ö n begr ä nsas eller motverkas.

I samband med 1974 å ra ä ndringar
i naturv å rdslagan, d å en generell tillst ä ndspllkt f ö r takt av jord inf ö rdes i naturv ä rdalagen, erinradea i f ö rarbetena om att Jord-h ä vdalagen inneh å ller en baat ä mmelae som reglerar takt av matjord
och att denna lag ä r f ö ram å l f ö r ö varsyn av jordf ö rv ä rvautredningen. Efteraom
regleringen 1 jordh ä vdslagen
sker fr å n andra utg å ngspunkter ä n h ä nsyn till natsrv å rdslntressen beh ö lls dock best ä mmelsen i avvaktan p å resTiltatet av jordf ö rv ä rvButrednlngena arbete. N ö dv ä ndiga snmnrdningaf ö reakrifter f ö r tillat ä ndapr ö v- ningen borde dock enligt f ö redraganden utf ä rdas i administrativ ordning, I
naturv ä rdsf ö rordningen (1976:484) har med
anledning h ä rav intagits en baat ä mmelae av inneb ö rd att l ä nsatyrelaen akall h ä nvisa vederb ö rande att beg ä ra tillst å nd i de fall s å dant beh ö vs ocks å enligt jordh ä vdslagen.

Betr ä ffande
viaaa f ö retag, aom inta avaer t ä ktverksamhet och aom kan ä ndra naturmilj ö n v ä sentligt, f ö religger en generell skyldighet f ö r mark ä garen eller f ö retagaren att saor å da med l ä nsatyrelaen innan f ö retaget utT ö ra. Hage-ringen eller l ä nsatyrelaen kan vidare f ö rordna att aamr å d alltid akall ake betr ä ffande viaat eller viaaa slag av
arbetsf ö retag. Regeringen har a å ledaa med giltighet f ö r hela landet f ö rordnat att bl.a. msrkbe'rednlng
genom hyggeapl ö jning alltid akall f ö reg å s av aamr å d. Inom l ä net ankommer det p å l ä naatyrelaen att avg ö ra vilka slag av f ö retag aoo akall anm ä las f ö r aamr å d ooh inom vilket omr å de a å dan anm ä lan akall g ö ras. Som exempel p å arbetaf ö retag som avsea med beat ä mmelaen kan n ä mnas utf ö randa av v ä gar, at ö rre achaktnlngar och dr ä neringar och f ö rvandling av å kermark till akogamark m.m.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 21

N ä r ett
arbetaf ö retag har anm ä lts f ö r aamr å d har l ä nsstyrelsen m ö jliet att ut ö ver r å d och anvisningar ge f ö rel ä gganden om att å tg ä rder skall vidtas f ö r att begr ä nsa eller motverka skada p å naturmilj ö n. D ä remot torde inte det tillt ä nkta f ö retaget kunna f ö rbjudas. F ö rel ä ggandena, som kan
vltessanktloneras, f ä r
heller inte inneb ä ra s å l å ngtg å ende inskr ä nkningar att p å g å ende markanv ä ndning avsev ä rt f ö rsv å ras.

Institutet naturv å rdsomr å de ger l ä nsstyrelsen m ö jlighet att i samr å d med naturv å rdsverket meddela f ö reskrifter som inte endast r ö r en fastighets anv ä ndning utan ä ven inneb ä r å l ä gganda f ö r ä garen att t å la att naturv å rdande å tg ä rder utf ö ra p å hans fastighet. Bet f ö ruts ä tts att akyddabehovet inte ä r st ö rre ä n att det kan tillgodoaaa genom v ä rd- och kontrollf ö reakrifter aom vanligen kan f ö renaa med ett normalt Jordbruk och
akogsbruk. F ö rordnande om naturv å rdsomr å de f å r inte ake om de f ö reafcrifter aom beh ö va ä r a å ingripande att p å g å ende markanv ä ndning avsev ä rt f ö rav å ras. I s å dant fall akall omr å det i st ä llet avs ä ttas aom naturreaervat.

Inatitutet naturreservat ä r f ö rbeh å llet s ä rskilt skydda-v ä rda objekt f ö r vara a ä kerst ä llande det kr ä va mera intenaiva v å rd å tg ä rder och betydande ingrepp i p å g å ende markanv ä ndning. L ä nsatyrelaen f ö rordnar om bildande av
nat'ur-reaervat och meddelar i aamr å d med naturv å rdaverkat
da f ö reakrifter som akall g ä lla f ö r att trygga reaeiTTatets ä ndam å l. F ö reskrifterna kan inneb ä ra f ö rbud mot bl.a. bebyggelse, uppf ö randa av at ä ngael, t ä ktverksamhet, uppodling, dikning,
plantering och anv ä ndning av bek ä mpningsmedel. Vidare kan ä garen f ö rpliktas t å la att det inom omr å det anl ä ggs v ä gar, parkeringsplatser,
vandringsleder och lilaiande anordninar samt att det f ö retas exempelvis gallring, r ö jning och plantering. Om f ö reskrifterna ä r s å ingripande att p å g å ende markanv ä ndning avsev ä rt f ö rsv å raa

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 22

eller om mark tas i anspr å k, har mark ä garen r ä tt till ers ä ttning. Ers ä ttningsfr å gan avg ö rs, om ö verenakommelae inte kan tr ä ffaa med l ä naatyrelaen, av faatighetadorastol.
Den som bryter mot utf ä rdade
f ö reakrifter enligt naturv å rdslagen riskerar straffansvar.

Endaat f ö reakrifter aom inneb ä r att p å g å ende markanv ä ndning avsev ä rt f ö rsv å ras grundar, aom framg å r av det f ö reg å ende, r ä tt till ers ä ttning enligt naturv å rdslagen. I f ö rarbetena till 1974 å rs ä ndringar i denna har f ö redraganden uttalat att begreppet
p å g å ende markanv ä ndning b ö r ges en relativt gener ö s till ä mpning. Mark ä gare som genom f ö reskrifter eller beslut enligt
naturv å rdslagen hindras att vidta an
normal och naturlig rationalisering av p å g å ende
markanv ä ndning b ö r s å ledes f å ers ä ttning h ä rf ö r. Bed ö mningen av fr ä gan n ä r ä ndring i p å g å ande markanv ä ndning skall anses f ö religga m å ste ske fr å n fall till fall och med utg å ngspunkt i vad som vid varje
tidpunkt framst å r som en naturlig forts ä ttning av den p å g å ende markanv ä ndningen. H ä rvid ä r enligt f ö rarbetena att beakta bl.a. samh ä llets syn p å l ä mpliga bruknlngs- ooh
rationall-seringametoder s å dan denna kommer till uttryck i bl.a. den Jord- och
skogsbrukspolitiska lagstiftningen eller p å annat a ä tt.

F ö r att
era ä ttning skall utg å f ö ruts ä tts vidare att p å g å ende markanv ä ndning "avsev ä rt f ö rsv å ras". Det kr ä vs s å ledes att det ä r fr å ga om ett n å gorlunda kvalificerat intr ä ng. Ett bagatellaxtat intr ä ng grundar d ä remot inte n å gon ers ä ttingar ä tt mot det allm ä nna.

I fr å ga om
ers ä ttningen g ä ller axproprlationalagena
(1972:719) beat ä mmelaer s å vida inte avvikande best ä m-fflelser meddelas i naturv å rdslagen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 23

5 Lagstiftning i de ö vriga nordiska l ä ndema

5.1 Norge

Best ä mmelser
om vanh ä vd finns i 1955 å rs jordlov som emellertid har ä ndrats v ä sentligt 1975-

Enligt jordloven skall all odlad jord h å llas h ä vd.

Det å ligger
Jordstyret att uppm ä rksamma om odlad jord van-h ä vdas eller l ä mnas obrukad och varje å r rapportera detta till
fylkealandbruksstyret. Fylkeslandbruksatyret kan sedan efter f ö rslag fr å n jordstyret f ö rel ä gga jord ä garen att vidta de å tg ä rder som beh ö va f ö r att den odlade jorden akall ge en
allt efter f ö rh å llandena godtagbar avkastning.

Ä garen till Jorden kan ocks å å l ä ggas att utarrendera den vanh ä vdade Jorden f ö r en tid som inte f å r vara kortare ä n fem å r.

Pylkeslandbruksstyret kan p å ä garens bekostnad vidta n ö dv ä ndiga å tg ä rder om gjorda f ö rel ä gganden inte f ö ljta eller ocks å l ä gga fram f ö rslag om expropriation.

Syftet med dessa lagregler ä r att s ä kra ett aktivt utnyttjande av de
jordbruksmarker som det År ekonomiakt
l ö nsamt att utnyttja f ö r Jordbruksproduktion.

5.2 Danmark

Best ä mmelserna
finns i Lov om landbruksejendomme av 1967 som har ä ndrats 1973-

Enligt lagen ä r Jordbruksegendomama underkastade jordbruksplikt inneb ä rande bl.a. att marken skall anv ä ndas p å ett f ö r jordbruk ä ndam å lsenligt s ä tt. Jordbruksplikten kan upp-5 Riksdagen 1978179. 1 saml. 163

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 24

h ä vas endast om marken akall
anv.indas f ö r allmanna ä ndam å l, bostads-
eller industriutveclcling eller liknande eller om s ä rskilda sk ä l
f ö religger.

Mark aom ä r mindre l ä mpad f ö r
jordbrukadrift kan skogaplanteras i mindre omfattning.

Ä garen
kan f ö r eget bruk i mindre omfattning
utnyttja f ö rekomster av grus, sand etc.

En jordbruksegendom skall uppr ä tth å llas som sj ä lvst ä ndig enhet,
vara f ö rsedd med bostadsbyggnad och brukas
av den som bor p å fastigheten.

Ö vertr ä delse av lagen rapporteras till jordbruksministern
och kan bestraffas med b ö ter.

5.3 Finland

I Finland finns inte n å gon
motsvarighet till den svenska Jordh ä vdslagen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 25

Motioner och framst ä llningar fr å n lantbrukan ä mnder

6.1 Motioner

I den till utredningen ö verl ä mnade motionen 1975/76:817 yrkas a å dan ä ndring i jordh ä vdalagen att tidsbegr ä nsningen slopas.

I motionen anf ö rs bl.a. f ö ljande:

"Jordbruk anses nedlagt:

1.om odlad jord under mer ä n tv å å r i f ö ljd inte har bearbetats eller
utnyttjats f ö r al å tter eller beteag å ng,

2. om akog har planterata p å jorden.

I deaaa fall kan allta å f ö rel ä ggande meddelaa att å terat ä lla h ä vden.

I lagens 2 § angea de fall n ä r
lagen inte ä r till ä mplig. S ä ä r bl.a. fallet om Jordbruket varit
nedlagt under tre å r (punkt 4). Detta inneb ä r a å ledea att f ö rel ä ggande enligt jordh ä vdslagen endaat kan meddelaa betr ä ffande mark aom varit nedlagd under
mer ä n tv å å r men inte om den varit nedlagd
under tre å r.

Detta betyder att nedlsigda akiften, aom kan vara v ä l l ä mpade att ing å i best å ende å keromr å den kan f ö rbli vanh ä vdade eller f ö rst ö ras genom matjordst ä kt utan att detta kan f ö rhindras. Begr ä nsningen i lagens till ä mpning (2 § punkt 4) ä r ett hinder i f ö rs ö ken att f å fram b ä rkraftiga jordbruk. Dessutom ger
den m ö jlighet till rovdrift av å kermark, som anv ä nds som matjordst ä kt. Tidsbegr ä nsningens slopande skulle g ö ra det m ö jligt att tillf ö ra mark till det best å ende jordbruket."

6.2 Framst ä llningar fr å n
lantbruksn ä mnder

I skrivelse den 10 oktober 1973 till lantbruksstyrelsen f ö reslog lantbruksn ä mnden i Norrobottms l ä n att den tidsgr ä ns aom g ä ller f ö r lantbruksn ä mndens r ä tt att ingripa i jord-h ä vdafall akulle slopaa. Efter remiaa
anf ö rde styrelsen i mars 1974 att en ö versyn av hela jordlaigstiftningen
snart

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 26

kunde bli aktuell varf ö r fr å gan om en eventuell ä ndring i Jordh ä vdslagen borde anat å tllla vidare.

I skrivelse den 2 november 1976 till regeringen f ö reslog samma l ä ntbrukan ä mnd att ä ndring av Jordh ä vdslagen snarast akulle vidtagas, s å att 2 § punkt 4 borttogs ur lagen.
Skrivelsen j ä mte inkomna remisavar ö verl ä mnades i mars 1977 till jordf ö rv ä rvsutredningen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 27

7 Allm ä nna ö verv ä ganden

7.1 Hittillsvarande utveckling

Den svenska å kerarealen
var som st ö rst omkring 1920 med 3,8 milj. ha.
Arealen minskade d ä refter mycket l å ngsamt fram till omkring 1950 d å nedl ä ggningstakten
ö kade. Under 1960-talet togs
betydande å kerarealer ur produktion. Den å rliga -nedl ä ggningen
omfattade d å 33 000 ha. Den st ö rsta delen av nedl ä ggningen avs å g s ä mre å kermark i skogsbygderna och i norra
Sverige. Minskningen i a ö dra Sverige har fr ä mst avsett mark f ö r
t ä tortemas expansion, v ä gbyggen m.m. Nedl ä ggningen av å ker minskade i b ö rjan av 1970-talet och har de senaste å ren i stort sett upph ö rt. Nedl ä ggningen under å ren 1961-1976 framg å r av nedanst å ende tabell.

Tabell 1 Å kerareal
inom naturliga jordbruksomr å den 1961,
1970, 1975 och 1976. Brukningsenheter med mer ä n 2 ha å ker

Produktions- Å kerareal,
1 000 ha irlig f ö r ä ndring, fo omr å de*

1961

1970

1975

1976

1961-1970

1970-1975

Gas

373

362

360

358

-0,7

-0,1

Gmb

343

334

333

332

-0.7

-0,1

Gns

474

469

469

468

-0.3

-0,0

Sa

732

689

681

681

-1.5

-0,2

Gsk

676

598

582

582

-3,0

-0,5

Ssk

271

228

224

225

-4,4

-0,4

Nn

223

189

182

185

-4.1

-0.8

N ö

204

163

149

149

-5,5

-1,8

Riket

3 296

3 032

2 980 2
980

-2,1

-0,5

Tjen officiella jordbruksstatistikens å tta produktionsomr å den ä r G ö talands s ö dra sl ä ttbygder (Gss), G ö talands
mellanbygder (Gmb), G ö talands norra sl ä ttbygder (Gns), Svealands sl ä ttbygder (Ss), G ö talands
skogsbygder (Gsk), Mellersta Sveriges skogabygder (Ssk), Nedre Norrland (Nn)
och Ö vre Norrland (N ö ) K ä lla:
Statistiska centralbyr å n

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 28

Sammanslagning av brukningsenheter har ä gt rum framf ö r allt i sl ä ttbygderna och har d ä r lett till att en allt st ö rre del av den totala å kerarealen numera finns inom de at ö rre storleksgruppema. I
skogsbygderna har samtidigt jordbrukadriften helt upph ö rt p å ett betydande antal mindre
egendomar och å kerarealen p å deaaa har i m å nga fall taglta ur produktion.
Under 1970-talet har de nedlagda f ö retagens å ker n ä stan helt anv ä nts till storleksrationalisering
av andra f ö retag. Denna utveckling har f ö rt med sig en fortsatt minskning av
antalet sysselsatta i Jordbruket. Tabell 2 visar f ö r ä ndringen i antalet f ö retag efter 196O.

Tabell 2 Antalet Jordbruksf ö retag f ö rdelade p å storleksgrupper 1961, 1970, 1975
och 1976. Brukningsenheter med mer ä n 2 ha å ker

Storleksgrupp,
ha å ker

Antal
f ö retag

Ä rlig fSr- ä ndrimr
*

1961
1970

1975

-1976

1961-1970

1970-1975

2,1- 5,0 5,1- 10,0 10,1- 20,0 20,1- 30,0 30,1- 50,0
50,1-100,0 100,1-

47 301 32 122 55 025 41 417 43 754 38 309 18 433 18 254
13 231 14 791 6 280 7 895 2 243 2 576

23 884

31 357

32 385

16 784

15 384

9 180 2 975

24 804

30 322

31 388

16 551

15 497

9 360 3 033

-9

-7 -3 -0 +3 +6 +4

-6 -5 -3 -2

+1 +3 +3

ouonD ä

186 267 155 364

131
949

130
955

-4

-3

K ä lla:
Statistiska centralbyr å n

Skogsstyrelsen, lantbruksstyrelsen och statens naturv å rdaverk l ä mnade i maj 1977 en rapport till
regeringen avseende nedlagd Jordbruksmark under tiden 1968 - 1974. Enligt rapporten
uppgick under denna period den nedlagda och ä nnu inte skogsodlade arealen till
212 000 ha. Av denna areal ber ä knas 59 400 ha ha f å tt f ö ljande anv ä ndning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sj ä lvf ö ryngrad skog V ä gar m.m. Bebyggelse Naturreservat
Priluftsomr å den Annan anv ä ndning

Summa

22

200
ha

4

800 "

18

300 "

i

000 "

4

300 "

6

800 "

59
400 ha

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid utg å ngen av 1974 å terstod
s å ledes ca 153 000 ha outnyttjad f ö re detta jordbruksmark. Denna areal
bed ö ms komma att anv ä ndas.f ö r f ö ljande ä ndam å l:

L ä mplig f ö r skogsodling

63 700 ha

Sj ä lvf ö ryngring

10 300 "

TUgar
m.m.

1 400 "

Bebyggelse

6 100 "

Naturreservat

4 700 "

Friluftsomr å den

5 000 "

iterg å r till in ä gomark

27 800 "

Annan
anv ä ndning

2 800 "

Fortfarande
outnyttjad

50 900 "

Summa

153 200 ha

I rapporten utg å r man ifr å n en å rlig nedl ä ggning av 7 000 ha jordbruksmark
under senare h ä lften av 1970-talet vilket
tlllaammanB med ovan redovisade 155 200 ha skulle inneb ä ra totalt 188 200 ha nedlagd
jordbruksmark. Av denr.a areal anses h ö gst 115 000 ha kunna komma 1 fr å ga f ö r aktiva jord- och
skogsbrukainaataer. Hur stor del av deaaa 15 000 ha aom i verkligheten kommer
att å terf ö ras till normal jordbruksproduktlon
kan enligt rapporten inte n ä rmare angea.

7.2 Den framtida jordbrukspolitiken och det s ä rskilda st ö det till vissa glesbygder m.m.

Riksdagen har i december 1977 fattat beslut om nya riktlinjer
r ö r jordbrukspolitiken, m.m. (prop.
1977/78:19, JoU 10, rskr 103). I propositionen framh å ller f ö redraganden (s. 163 och 204 ff)
bl.a. s ä rskilt att den statliga ratio-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 ' °

naliseringspolitiken b ö r ha som utg å ngspunkt att familjelantbruket
skall vara den dominerande f ö retagsformen och att ett huvudsyfte med den statliga
rationaliseringapoli-tiken d ä rf ö r b ö r vara att fr ä mja uppbyggandet och vidmakth å llandet av rationella familjef ö retag. H ä rigenom skapas f ö ruts ä ttningar f ö r att framst ä lla jordbruksprodukter till en
acceptabelt l å g produktionskostnad och aamtidlgt
uppn å inkofflstm å let Tdr de i Jordbruket
yrkesverksamma (jordbrukspolitikens rationaliseringsm å l).

Betr ä ffande
det statliga finansieringsst ö det enligt f ö rordningen
om statligt st ö d till Jordbrukets rationalisering,
som tr ä der i kraft den 1 juli 1978, g ä ller att st ö det riktas till de i jordbruket
yrkesverksamma med huvudsaklig syssels ä ttning i Jordbruk och skogsbruk. St ö det utg å r s å ledes endaat till peraoner aom kan
bed ö mas f å aln huvudaakllga ayaaela ä ttnlng p å och ta aln huvudaakllga inkomst fr å n den brukningaenhet aom at ö det avaer.

Som allm ä nna villkor f ö r st ö det g ä ller vidare att bruknlngs-enhetema
akall ha f ö ruts ä ttningar att p å l å ng eller kort sikt uppfylla
Jordbrukspolitikens rationaliseringsm å l.

Pinansieringsat ä det utg å r i f ö rata hand tiil utvecklingsbara f ö retag men ä ven begr ä nsat utvecklingsbara f ö retag kan i vissa fall f å st ö d till begr ä naade å tg ä rder. Utvecklade f ö retag kan f å at ö d bl.a. om å tg ä rden i fr å ga inneb ä r en rationeliaerlng inom ramen f ö r befintliga reauraer. Till f ö retag aom inte ä r utvecklingabara utg å r i princip inget st ö d. Betr ä ffande definition av utvecklade f ö retag etc, ae nedan under avsnitt
8,1 a. 41 f.

Det atatliga flnanaieringsst ö det delas in 1 dela ett allm ä nt rationaliaeringsat ö d aom utg å r i hela landet och utg ö r grunden f ö r det atatliga at ö det till jordbruketa
ratlonall-aering och dela ett regionalt rationaliaeringast ö d. Det allm ä nna st ö det best å r huvudsakligen av kreditgarantier

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 51

men ä ven
.statsbidrag till yttre och i vissa fall till inre rationalisering kan utg å . Som komplement till det allm ä nna rationaliseringsst ö det utg å r ett regionalt rationaliserings-st ö d till Jordbruket i norra Sverige i
form av bidrag till inre rationalisering.

Som framg å tt ovan utg å r i
princip inget rationaliseringsst ö d till gruppen icke utvecklingsbara f ö retag. Denna grupp omfattar framf ö r allt mindre jord- ooh akogsbruksf ö retaig. I omr å den med allm ä nt svaga f ö ruts ä ttningar f ö r jordbruk dominerar ofta s å dana f ö retag. Bet kombinerade jord- och
skogsbruksf ö retaget utg ö r i s å dana glesbygder en naturlig bas f ö r aysaela ä ttningen. Enligt 1972 å ra jordbrukautredning (SOU 1977:17)
kan ett st ö d till deaaa f ö retag i visaa fall vara motiverat
av b å de ayasela ä ttninga- och reglonalpo-litiaka
skal.

Enligt f ö rordningen om s ä rskilt
st ö d till lantbruksf ö retag i visaa glesbygder aom tr ä der i kraft den 1 juli 1978, kommer
ett a ä rakilt at ö d att inf ö ras till investeringar 1 lantbruksf ö retag och verkaamheter som kan ing å som en del i en yrkeakombination
vid a å dana f ö retag. St ö det kommer att utg å inom a å dana delar av inre at ö domr å det d ä r det inte finna tillr ä cklig ayaaela ä ttnlng inom rimligt pendlingsavst å nd. Ä ven f ö retag i omr å den utanf ö r inre st ö domr å det skall kunna komma i fi å f ö r at ö d. Detta kommer att utg å i form av atatsbidrag och kredtigarantier.

I propoaition 1972:111, bilaga 2, ladea fram f ä ralag till riktlinjer f ö r hush å llning med mark och vatten och f ö rslag till viaaa lag ä ndringar i aamband med den fyaiaka
rikaplaneringen. Hikadagen antog i huvudaak f ö rslagen i propositionen (CU
1972:35. rskr 348). De riktlinjer som d ä rvid lades fast anger i grova drag hur marken skall anv ä ndas vid kusterna, vid de st ö rre sj ö arna, i ä lvdalarna och i fj ä llomr å dena. Riktlinjerna ber ö r ocks å hur frltidsbebyggel-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 '

sen, jordbruket, skogsbruket och viss industri b ö r behandlas i den kommunala
planeringen. Viktigare omr å den f ö r friluftsliv och turism samt omr å den av stort kulturhistoriskt och
naturvetenskapligt v ä rde
anges ocks å .""

Riktlinjerna fr å n 1972 betonar angel ä genheten av att jordbruket och skogsbruket ä gnas stor uppm ä rksamhet i den fysiska planeringen.
St ö rsta m ö jliga h ä nsyn till deaaa n ä ringar b ö r efterstr ä vas. H ö gv ä rdig jordbrukamark ä r enligt riktlinjerna en reaurs,
som med ator restriktivitet ooh endaat efter noggrann pr ö vning f å r taa i anspr å k f ö r andra ä ndam å l ä n jordbruk.

Riktlinjerna understryker ocks å behovet av planm ä ssiga avv ä gningar i fr å ga om skogsmarkens anv ä ndning med avseende p å bl.a. skogabrukets, friluftslivets
och fritidsbebyggelsens utveckling.

Kommunerna har under 1973 - 1974 uppr ä ttat program f ö r s å dana å tg ä rder, dom b ö r vidtagas med anledning av de fastlagda
riktlinjerna, dvs. angett hur riktlinjerna skall oms ä ttas 1 praktisk handling inom
kommunen. Regeringen har genom bealut under tiden den 20 februari - den 24
april 1975 tagit at ä llnlng till deaaa program. I
regeringsbesluten anges bl.a. l ä n fSr l ä n ytterligare utg å ngspunkter f ö r den fortsatta planeringen.

Regeringsbesluten har tillaammans med en redovlaning av
programakedeta insataer f ö relagta
riksdagen i prop. 1975/76:1. Riksdagen har i behandlingen av denna proposition
uttalat sitt st ö d f ö r regeringens st ä llningstaganden.

I regeringsbesluten uttalas ocks å att f ö r expansiva t ä torter inom redovisade prim ä ra intresseomr å den f ö r jordbruket b ö r ö versiktliga planer f ö r markanv ä ndningen aom beaktar
jordbrukaintreaaena utarbetas aom grund f ö r ö verv ä ganden om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 '

l ä mpliga
utbyggnadariktningar. I regeringens l ä nsvisa bealut anges ett 100-tal Kommuner f ö r vilka krav st ä lls p å a å dana planer. Inom ö vriga prim ä ra intresseomr å den f ö r jordbruket b ö r riktlinjer f ö r bebyggelse som beaktar
Jordbruksintressena taa in i kommun ö versikt.

Inom landets viktiga jordbruksbygder b ö r kommunerna samarbeta med varandra
och samr ä da med bl.a. l ä nsstyrelse och lantbruksn ä mnd i ayfte att utarbeta program f ö r hush å llning med jordbruksmarken. I dessa
program b ö r i regional skala amges vilka omr å den som l å ngsiktigt b ö r kunna utnyttjas f ö r jordbruks ä ndam å l och vilka restriktioner gentemot
andra markanv ä ndningsintressen detta f ö ranleder. Kommuner i tio l ä n ber ö rs av dessa beslut.

I regeringabesluten understr ö ks att jordbrukets intressen inte
alltid kan ges f ö retr ä de framf ö r andra intressen. D ä r s ä gs att sj ä lvfallet m å ste en avv ä gning i f ö rh å llande till andra intreaaen och m å l f ö r samh ä llsutveckling ske. Detta kan g ä lla t.ex. behovet av att f å v ä l fungerande t ä torter eller att tillgodose behovet
av rekreationsomr å den. Under en ö verg å ngstid m å ste man ocks å ta h ä nsyn till att nya riktlinjer f ö r planeringen inte omedelbart kan
praktiseras. Det ä r emellertid angel ä get att kommunerna str ä var efter att finna de l ö sningar, som inneb ä r minst skada f ö r jordbruket.

Under s å v ä l programskedet som
planeringsskedet har lantbruksn ä mnderna i samr å d med
l ä nsstyrelsema bitr ä tt kommunerna i deras bed ö mningar av jordbruketa intreaaen.
Det ä r d ä rvid betydelaefullt att Jordbruketa
intreaaen kan redovisas p å ett å sk å dligt s ä tt. Lantbruksn ä mnderna har d ä rf ö r f ö rsett de fleata kommunerna med en
kartm ä ssig inventering av å kermarken ooh en klassificering av
denna. R å d ooh anvisningar f ö r detta arbete har utf ä rdats av lanthruksstyrelsen i samr å d med statens planverk. Lantbruksn ä mnderna har d ä rut ö ver haft ö verl ä ggningar med kommunernas planersure
och d ä rvid redovisat Jordbrukets
Intressen. I remiaayttranden ö ver

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 34

olika plan ä renden och bygglovs ä renden har lantbruksn ä mnderna ocks å haft
m ö jlighet att bevaka jordbruketa
intreaaen.

7.3 Behovet av reviderad lagstiftning

Enligt de prognoser om å kerarealens - onifattnlng som framlagts
av 1972 å ra jordbrukautredning (SOU 1977:17
s. 95, 97) ber ä knas å kerarealen 1985 omfatta ca 2,9
milj. ha. Minskningen fram till 1985 bed ö ms bli l å ngsam och framat ake genom nedl ä ggning av marginella Jordar 1 akogsbygdema ooh genom att
arealer 1 begr ä nsad omfattning tas i anspr å k f ö r be-byggelae m.m.
Jordbrukautredningen fann ocks å vid aina ö verv ä ganden att det inte fanns ak ä l f ö r aamh ä llet att vare aig ut ö ka eller minska å kerarealen.

I proposition 1977/78:19 om nya riktlinjer f ö r jordbrukapolitiken, m.m. har f ö redraganden i huvudaak inat ä mt i Jordbrukaiirednlngens ovann ä mnda bed ö mning. F ö redraganden framh å ller i propositionen (a. 1978)
bl.a. f ö ljande:

"F ö r egen del f ä ster
jag ocks å stort avseende vid de allvarliga
f ö ljdverkningar av samh ä llsekonomisk art, som skulle uppst å vid en omfattande nedl ä ggning av å kermark i v å rt land. £ h s å dan nedl ä ggning akulle ofr å nkomligen drabba redan avaga
bygder. Eftersom deaaa konaekvenaer inte beaktas 1 kalkylerna kan de enligt min
mening inte direkt l ä ggas
till grund f ö r aeoh ä llaekonomiaka bed ö mningar av olika altemativ. Jag
anser att ett program f ö r
nedl ä ggning av å ker ovillkorligen m å ste å tf ö ljas av f ö ralag till konkreta å tg ä rder f ö r att kompenaera ber ö rda bygder. Enligt min mening talar
a å ledea ä ten aamh ä llaekonomlaka sk ä l f ö r den av utredningen angivna
inriktningen av produktionam å la ä ttnlngen i fr å ga om å kerarealen".

Vidare framh å ller f ö redraganden "Vad jag h ä r anf ö rt inneb ä r att v å ra naturliga reauraer i fr å ga om Jordbrukajord i framtiden b ö r utnyttjas f ö r jordbruksproduktion och den
brukningsv ä rda å kerjorden skyddas fr å n exploatering f ö r andra ä ndam å l".

Som framh å llits i b ö rjan av detta avsnitt togs under
196O-talet betydande arealer å ker ur produktlon. Den d å g ä llande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 55

uppsiktalagen (lagen den 30 juni 1947 om uppsikt ,1
jordbruk) kunde endast 1 begr ä nsad omfattning p.iverka denna nedl ä ggning. Orsakerna h ä rtill var dels att det r å dde en viss oklarhet r ö rande de allm ä nna riktlinjer aom skulle vara v ä gledande vid till ä mpningen och dels att den konkreta
till ä mpningen av lagen medf ö rde vissa sv å righeter. Till det sistn ä mnda h ö rde fr ä gan i vad m å n lantbruksn ä mnderna vid sina pr ö vningar av nedl ä ggning av jordbruks borde ta h ä nsyn till andra faktorer ä n s å dana som hade samband med
brukningsenhetens b ä rkraft.

Den 1 januari 1970 ersattes uppsiktslagen av jordh ä vdslagen (1969:698). Lagen ansl ö t sig till 1967 å rs Jordbrukspolitiska beslut som
utgick fr å n att det var m ö jligt att uppn å betydande samh ä llsekonomiska vinster genom att l ö sg ö ra produktionsresurser fr å n Jordbruk med svaga f ö ruts ä ttningar f ö r rationalsering och ö verf ö ra dem till andra sektorer med h ö gre produktivitet. Jordh ä vdslagens syfte blev d ä rf ö r i huvudsak endast att fr ä mja jordbrukets rationalisering ooh
skydda resultatet av denna. Grundprincipen 1 lagen ä r att det skall vara till å tet att l ä gga ned jordbruk. Endast i s å dana fall d å nedl ä ggningen strider mot vissa allm ä nna Intressen kan det allm ä nna gripa in.

Jordh ä vdslagen utformades a å att deaa r ä ckvidd
blev be-gr ä naad. Detta torde vara huvudorsaken
till att lantbruksn ä mndernas
ingripande med f ö rbud och f ö rel ä ggande varit f ö rh å llandevis f å . Som framg å r av tabell 3 har under perioden
1970 - 1976 avgjorts drygt 1 500 ä renden enligt Jordh ä vdslagen vilket inneb ä r i medeltal 2l8 per å r. Av dessa utg ö r 3/4
f ö rklaringar enligt 7 § aom inneb ä r att nedl ä ggning till å ta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163

3

m
s

f3 0 £ O

I t

1-3

pa

c!>E

TJ C

åä "*-

> rt r-

3 M

-- :0 « )

VO - cj CO in -

KN ifN

rr TT KN NO K\ » r ctn

NO VO

d « -1

cu OJ ,-.-.- .-

.

*> r-(

C 0) C 5 T3 « )

t

tT

o

o

u o

f-nOi

,- in NO NO r- ON -.T

CVJ CVJ

*

I-*

,- oo o » 1- NO KN

NO in

d \o

d

in in .- CN4

in vo

a

»

m

TT

*3-&

M d

-

o -

B rt

C

T) (D

3

p-

CO o KN KN t*- in in

t- CJ

Ä fJ

d

CM t- .- .- r-

ON TT

.O ä

CM

CVJ

ft, 4.)

d 1 1

a u -.otc 5 > » rt

d c in

(-4 -o » H

O B +

£ c rH

» - CNj OJ r- in «« 1

in c\j

O C C

KN

rH - Ö 4 » «

d C -O

*' (B C C c h d (B 3 : « J

rH

..J

c

.M

.

o

o

NO

o

r-

s

d

1 o

t »

a

r-

to

U CM

r- \o vo v c- 00 r-

ON r~

ffv

a)

:o

.-

« r

*-

Cm .

u

:0

-1

c

s

(..

KN
O.

o

ö

d

+.

+4

(M

O

O

01

ri

o

d

-o

-.j

d

o

o

E

u .-

1 ,- CVJ 1 v .- T-

ON ,-

03

-&

e

d

d)

t l-t

KN
Q,

5g

m

.s

h

ffi

0

>

o

u

o

:d

4J >

2

.H iH

iJ

O .- CNJ KN » r l/N NO

d o

r - p r- r
t*- r « -

* »
-o

5

ON ON CTN ON

o g>

d

r-l r- » Ml

u:

56

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 37

Jordf ö rv ä rvautredningen finner f ö r aln del att en revidering av
jordh ä vdalagen ä r p å kallad. Flera sk ä l talar h ä rf ö r. De av 1977 å ra riksdag beslutade
jordbrukspolitiska riktlinjerna inneb ä r att Jordbrukamark, som ä r l ä mplig f ö r fortsatt Jordbruksproduktion, b ö r beh å llas f ö r a å dan produktion. Detta ö verenaat ä mmer ocka å med atatsmaktemas uttalanden om
grunderna f ö r den p å g å ende fyaiaka riksplaneringen. I de
utpr ä glade glesbygderna ä r det vidare ett starkt allm ä nt intresse att bl.a. de ayssela ä ttningam ö jligheter aom finns inom jordbruket
taa till vara i enlighet med grunderna f ö r regionalpolitiken. Enligt Jordf ö rv ä rvsutredningens mening f ö religger s å ledes sk ä l f ö r att det all manna med hj ä lp av en reviderad Jordh ä vdslag skall kunna ingripa mot s å v ä l nedl ä ggning av Jordbruk aom ä r l ä mplig f ö r fbrt-aatt produktion aom mot a å dan brukning som med h ä nayn till ortens f ö rh å llanden inte fyller sk ä liga krav p ä intensitet. Sistn ä mnda m ö jllet att ingripa anser utredningen
vara n ö dv ä ndig f ö r att i vissa bygder kunna motverka
f ö ljdema av ett passivt ä gande av Jordbrukafaatighater.. En
reviderad jordh ä vdalagstiftning b ö r i detta h ä nseende ä ven i ö vrigt see aom en jordbrukspoltlskt
n ö dv ä ndig komplettering v Jordf ö rv ä rvslagatlftningen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 '8

8 Huvudfr å gor i en reviderad lagstiftning

8.1 L ä gena r ä ckvidd

Nu g ä llande
lag ä r till ä apllg p å odlad Jord som Ing å r i fastlet aom ä r taxerad aom jordbruksfastighet.

Enligt 7 § kommTinalakattelagen (i928:370) ä r det anv ä ndningas ä ttet som ä r avg ö rande f ö r om en fastighet skall taxeras abm
jordbrukafaatighet eller aom annan fastighet. Anv ä nds fastigheten f ö r Jordbruk eller skogsbruk, skall
den a å ledea taxeras aom
jordbrukafastighet. Betsamma g ä ller f ö r fastiet som ligger oanv ä nd, a ä vlda det inte ä r p å tagligt att den ä r avaedd att anv ä ndas f ö r annat ä ndam å l. Med jordbruk avsea ä ven bin ä ring till jordbruk.

I riksskatteverkets anvianlngar f ö r den allm ä nna fastighetstaxeringen 1975
rekommenderas att taxeringsenhet med bostadsbyggnad skall taxeras som
jordbruksfastighet, om den produktiva marken uppg å r till minst fem hektar eller å kerarealen till mlnat tv å hekar. Taxeringaenhet, som inte ä r bebyggd med boatadabyggnad, b ä r enligt anvianingama taxeras soB
Jordbruksfaatiet.

Det finns enligt utredningens mening inte anledning att ä ndra p å att lagen endaat akall kunna till ä mpas p å egendom som ä r taxerad som jordbruksfastighet.
Den nuvarande ordningen har motavarande begr ä nsning som Jordf ö rv ä rvs lagen och har inte gett upphov
till n å gra tolkningasv å righeter.

Med begreppet odlad Jord i nuvarande lag f ö rat å a å ker och kultiverad beteanark. Jlker
ä r mark aom pl ö jts och som anv ä nds f ö r v ä xtodling ( ä ven f ä ltm ä ssiga odlingar av k ö ksv ä xter, fruk och b ä r), d ä remot inte m å ng å riga sl å tter-och betesvallar, som utnyttjas
endast undantagsvis eller som inte v ä ntas bli pl ö jda p å nytt. Hed kultiverad betesmark
avses gr ä sb ä rande mark som anv ä nds f ö r bete och f ö rb ä ttrats

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 39

genom r ö jnin,,
bearbetning med redskap, g ö dsling eller s-ldd med vallv ä xter samt .l å dan
grksbiirande mark aom tidigare varit .iker och utnyttjas aom bete (jfr prop. 1969:134
s. 24 f).

Ingripande enligt nu g ä llande
lag kan ske endast n ä r jordbruket varit nedlagt under
mindre tid ä n tre å r. Jordbruket anses h ä rvid nedlagt om odlad jord under ner ä n tv å å r i f ö ljd inte bearbetats eller
utnyttjats f ö r al å tter eller betesg å ng eller om skog planterats p å Jorden. Best ä mmelsen
inneb ä r att lantbruksn ä mnden kan ingripa f ö rst sedan tv å å r f ö rflutit efter det brukningen har
upph ö rt. Har fem å r f ö rflutit kan
ingripande s å ledes inte ake. Mot p å g å ende
brukning, ä ven om denna ä r kvalitetsm ä aaigt
mycket underm å lig, kan n å gra å tg ä rder ö ver huvud
taget inte vidtas. Nuvarande best ä mmelser
medf ö r sv å righeter att fastst ä lla den
verkliga tidpunkten f ö r brukningens upph ö rande, vilken tidpunkt ä r avg ö rande f ö r s å v ä l n ä r ingripande
f å r ske som n ä r det ä r
f ö r sent att vidta n å gra å tg ä rder.

Sv å righeter kan ocks å f ö religga att
avg ö ra om den odlade jorden varit f ö rem å l f ö r bearbetning, utnyttjats f ö r sl å tter eller
betesg ä ng. Framf ö r allt ä r
beteag ä ngen, som ofta utg ö r sista stadiet vid en nedl ä ggning, sv å rbed ö mbar. Det har visat sig att man i praxis st ä llt mycket l å ga
krav p å betesg å ng. Det har s å ledes
ansetts tillr ä ckligt att exempelvis en h ä st f å tt g å p å bete en
kortare tid f ö r att lagens krav p å betesg å ng
skall anses uppfyllt.

Som framg å r av lantbruksn ä mndens i Norrbottens l ä n framst ä llning (ae avsnitt 6) har tidsbegr ä nsningen i lagen medf ö rt att det i praktiken blivit sv å rt
att ingripa med å tg ä rder mot nedlagd å ker.

R å r att
komma ifr å n nuvarande sv å righeter vid bed ö mningen ooh g ö ra lagen mer effektiv f ö resl å r utredningen att lagens r ä ckvidd vidgas. Lagen b ö r s å ledes utan s ä rskilt angiven 6 Riksdagen 1978179. 1 saml. 163

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 '10

tidsbegr ä nsning vara till ä mplig
p å jordbruksmark som brukas f ö r jordhruks ä ndam å l. I begreppet Jordbruksmark b ö r h ä rvid l ä ggas in sajimia inneb ö rd som i begreppet odlad jord i nuvarande
lagstiftni.ig. Utredningen anaer emellertid att jordbruksmark utg ö r en b ä ttre ben ä mning p å den mark som b ö r falla inom lagens till ä mpningsomr å de ä n odlad jord. Utredningen ansluter
aig vidare till den definition p å å ker och kultiverad betesmark som getts i den ovan n ä mnda propositionen.

F ö rslaget
inneb ä r att Ingripande skall kunna ake s å v ä l mot jordbruksmark d ä r brukningen p å g å r men d ä r denna ä r kvalitetsm ä aaigt d å lig, exempelvis genom underl å tenhet att underh å lla markanl ä ggningar, som mot mark d ä r brukningen har upph ö rt.

Vid lagens ikrafttr ä dande kommer det att finnas jordbruksmark som tidigare
har brukats men som har lagts ned utan pr ö vning enligt g ä llande lag. I denna mark kan ing å omr å den d ä r det fr å n Jordpolitisk synpunkt ä r mycket angel ä get att marken å ter tas i bruk f ö r jordbruksproduktion. Som ett
exempel h ä rp å kan n ä mnas de skiften av nedlagd å ker som finna p ä m å nga h å ll i de nordligaste l ä nens å keromr å den. Desaa akiften best å r ofta av god jordbrukamark och kan
gr ä naa mot eller vara omgivna av
brukad å ker yars innehavare ofta har atort
behov av ytterligare å ker f ö r att kunna utveckla aina
jordbruksf ö retag. Det kan h ä r i vissa fall s å v ä l fr ä n arronderingssynpunkt aom fr å n f ö rst ä rkninga-aynpunkt vara av stor vikt
att deasa skiften å ter uppodlas. Ett annat exempel ä r mark aom det fr å n regionalpoltisk synpunkt ä r s ä rskilt angel ä get att den kan anv ä ndas som f ö rst ä rkning till i orten bosatt brukare.

Enligt utredningens mening b ö r det finnas m ö jligheter att till ä mpa lagen ocks ä p å s å dan mark. Detta b ö r emellertid g ä lla endast om s ä rskilda sk ä l f ö religger. Ett s å dant

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 41

a ä rakilt
ak ä l ä r enligt utredningena mening det
tidigare anf ö rda exemplet att jordbruksmark
ligger inspr ä ngd i annan mark som brukas och
vars ä gare beh ö ver mark f ö r rationalisering av sina f ö retag. Regionalpolitiska bed ö mningar kan ocks å utg ö ra a å dana s ä rskilda sk ä l.

En f ö ruts ä ttning f ö r att mark som ä r nedlagd å ter skall odlas upp ä r givetvis att å tg ä rden bed ö ms som f ö retagsekonomiskt och/eller samh ä llsekonomiskt motiverad. De f ö retagsekonomiska ö verv ä gandena skall h ä rvid g ö ras med h ä nsyn till de framtida brukningsf ö rh å llandena.

Utredningens st ä llningstagande inneb ä r att lagen i viss m å n kommer att bli retroaktiv. Utredningen vill emellertid erinra om att
redan nuvarande lag ger visa m ö jlighet att ingripa i efterhand och det saknas anledning att ta bort
denna m ö jlighet. Eftersom utredningen inte
f ö resl å r n å gon tidabegr ä naning f ö r ingripande b ö r dock de a ä rskilda sk ä len f ö r att ingripa mot redan nedlagd
mark vara starkare ju l ä ngre
tid aom f ö rflutit aedan nedl ä ggningen. Sj ä lvfallet f å r ingripande inte heller ake om
tillst å nd till nedl ä ggningen har meddelata enligt nu g ä llande eller enligt ä ldre lag.

Bet ä nkligheterna
mot borttagandet av den nuvarande tidsbegr ä nsningen minskas ocks å av de m ö jligheter som konmer att f ö religga att' l ä mna statligt sc ö d till iordningaat ä llande av Jordbrukamark enligt ovan
angivna at ö df ö rfattningar ooh av de inl ö sem ö jligheter som f ö resl å s i det f ö ljande.

All jordbruksmark beh ö ver uppenbarligen inte bli f ö rem å l f ö r brukning. En l ä mplig grund f ö r avgr ä nsningen av den Jordbruksmark aom b ö r omfattas av lagen ä r enligt utredningens mening den
indelningsgrund som jordbruksutred-niJigenf ö reslagit (SOU 1977:17 a. 331) vid
sin bed ö mning av vilka brukningsenheter som
har f ö ruts ä ttningar att uppfylla m å let f ö r rationaliaeringapolitiken p å l å ng resp. kort sikt:

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 42

"Till utvecklade och utvecklingsbara f ö retag har utredningen r ä knat f ö retag
aom har respektive f ö rv ä ntas f å en s å dan kombination av resurser, att vid en fortl ö pande till ä mpning
av k ä nd teknik jordbruksprodukter kan
produceras till l ä gsta m ö jliga koatnad, samtidigt som inkomatm å let f ö r i jordbruket
sysselsatta kan uppn ä s. Deasa f ö retag har f ö ruts ä ttningar att uppfylla m å let f ö r rationaliaeringapolitiken
p å s å v ä l l ä ng som kort sikt.

Till begr ä nsat
utvecklingabara f ö retag har utredningen r ä knat f ö retag
som inte har eller efter l ä mplig investering kan anses f ä en s å dan
omfattning ooh kombination av resurser, att de kan h ä nf ö ras till
gruppen utvecklade och utvecklingsbara f ö retag.
D ä remot kan de anses best å ende och ä ven
ha vissa utvecklingsm ö jligheter under en begr ä nsad period. Som regel r ö r det sig om f ö retag
som under en begr ä nsad tid - nuvarande brukares å terst å ende
yrkesverksamma tid - utnyttjar produktionsresurser med l å gt alternativ-v ä rde.

Till f ö retag som
inte ä r utvecklingsbara har utredningen r ä knat f ö retag
som inte har eller efter l ä mplig investering kan anses f å en s å dan
omfattning och kombination av produktiva resurser att de varken kan h ä nf ö ras till
gruppen utvecklade och utvecklingsbara f ö retag
eller till gruppen begr ä nsat utvecklingsbara f ö retag."

Jordf ö rv ä rvsutredningen har i sitt f ö rslag
(SOU 1977:93) till ny Jordf ö rv ä rvslag anslutit sig till denna bed ö mning och anv ä nt
samma indelning ooh ben ä mningar.

Utredningens st ä llningstagande
Inneb ä r sammanfattningsvis att lagen b ö r till ä mpas
p å mark som

i) ing å r i ett
utvecklat eller utvecklingsbart f ö retag,

2) ing å r i ett s å dant f ö retag
som avses i 8 § 2 i utredningens f ö rslag till ny jordf ö rv ä rvslag eller

5) ä r anv ä ndbar f ö r rationaliserings ä ndam å l enligt 5 § 1 eller 8 §
1 utredningens f ö rslag till ny Jordf ö rv ä rvslag.

Mot denna bakgrund anser utredningen att lagen i
materiellt h ä nseende b ö r avse s å dan
Jordbruksmark aom med h ä nsyn till bel ä genhet, omf å ng
och ö vriga f ö ruts ä ttningar ä r l ä mplig f ö r jordbruksproduktion.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 43

8.2 Undantag frr\n lagens best ä mmelser

Nu g ä llande
lag ä r inte till ä mplig p ä mark som tillh ö r staten, ing å r 1 fastighet med akattenaturen
annan fastighet, ing å r i
fastighet gom genom avstyckning bildats f ö r annat ä ndam å l ä n jordbruk och som d ä refter inte har underg å tt taxering eller s å dan mark p å vilken jordbruket har varit
nedlagt i tre å r.

Enligt'till ä ggsdirektiven b ö r
utredningen efterstr ä va s å dana best ä mmelser j.tt alla kategorier mark ä gare kan å l ä ggas tillse att mark-en brukas i
enlighet med ortens f ö rh å llanden. Detta f ö r med sig att ä ven undantaget f ö r ataten b ö r utg å . Genom att ä ven statens mark kommer att
omfattas av lagen f å r lantbruksn ä mnderna kontroll ö ver all den mark aom ä ven i forts ä ttningen akall anv ä ndas f ö r 'jordbruksproduktion. I
sammanhanget b ö r erinras om att utredningen i aitt
f ö rslag till ny jordf ö rv ä rvslag har f ö reslagit att statliga f ö rv ä rv ooh ö verl å telser skall omfattas av tillst å ndsplikten enligt den nya jordf ö rv ä rvslagen.

Ö vriga undantag b ö r
enligt utredningens mening finnas kvar. Detta inneb ä r att ä ven i forts ä ttningen undantag b ö r g ö ras f ö r mark, som ing å r i fastighet med skattenaturen
annan fastighet, som ing å r i
fastighet som har nybildats f ö r annat ä ndam å l ä n jordbruk ooh aom d ä refter ej har underg å tt taxering samt s å dan mark som ing å r i stadsplan eller som enligt
byggnadsplan, fastst ä lld
efter den 1 januari 1948, ä r avsedd f ö r annat ä ndam å l ä n jordbruk. Betr ä ffande skattenaturen vill
utredningen framh å lla att det ä r av vikt att vid kommande allm ä nna fastighetstaxeringar inte s å dana f ö r ä ndringar i best ä mmelsema g ö rs att ytterligare Jordbruksnark
kommer att ing å i fastighet som ä r taxerad som annan fastighet.

Utredningen vill i sammanhanget framh å lla att det kan

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 44

finnas 3tad.'5p'laner och byggnadsplaner som numera ä r inaktuella, enligt utredningena
mening ä r det angel ä get att s ä dana planer revideras, vilket man
ocks ä betonat i samband med den fysiska
riksplaneringen. Det ä r
vidare angel ä get att jordbruksmark som inte
tagits i anspr å k f ö r i plan avsedda ä ndam å l ak ö ts v ä l. Det f ä r i detta fall anses å ligga exploat ö ren, som kan vara kommun eller
annan, att svara f ö r att marken brukas. Utredningen
har d"irf ö r inte ansett det n ö dv ä ndigt att inf ö ra n å gon best ä mmelse om hur s å dan mark skall brukas i avvaktan p å exploateringens fullf ö ljande. Det b ö r emellertid st å lantbruksn ä mnden fritt att g ö ra de p å pekanden om brukningen av a å dan mark som ä r befogade.

Ut ö ver
nu angivna undantag bor den nya lagen vidare inne-.h å lla en uttrycklig best ä mmelse om undantag f ö r f ö retag vars till å tlighet pr ö vas i s ä rskild ordning, exempelvis enligt
vattenlagn, v ä glagen eller
byggnadslagstiftningen.

8.3 Sk ö tsel ooh ingripande

Nu g ä llande
lag syftar i huvudsak endast till att fr ä mja Jordbrukets rationalisering och skydda resultatet av
denna. Grundprincipen i lagen ä r att det i och f ö r sig ä r till å tet att l ä gga ned jordbruk. Endast i s å dana fall d å nedl ä ggningen strider mot vissa allm ä nna intressen kan lagen till ä mpas och ingripande ske. Lantbruksn ä mnden kan h ä rvid f ö rel ä gga innehavaren att å terst ä lla h ä vden under f ö ruts ä ttning att den odlade jorden
antingen ing å r i brukningaenhet, som ä r eller genom teknlakt ooh
ekonomiakt rimliga å tg ä rder kan bli l ä mpad f ö r rationell jordbruksdrift och aom
lider skada genom nedl ä ggningen
eller som med h ä nsyn till l ä ge, beskaffenhet och ö vriga omst ä ndigheter finnes b ö ra h ä llas i odlat skick f ö r att underl ä tta bildandet av rationell
brukningsenhet.

Nuvarande best ä mmelser omfattar s å lunda inte all å kerjord

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 45

och det .-ir onda.nt mot. nedlagd . \kerjord 3om ingripande

kan ako. M.'i/jot kvalitetakrav pA brukningen uppst ä lla inte.

Fnligt utredningens mening b ö r å tg ä rder kunna vidtas och ingripande
kunna ske mot jordbruksmark som inte brukas eller som inte anv ä nds s ä att markens produktionsf ö rm å ga tas till vara f ö r rationell Jordbruksproduktion.

All å ker
och kultiverad betesmark b ö r s å ledes brukas med undanlag av s å dan mark som fr å n jordpolitisk synpunkt saknar
intresse. Kortfattat kan utredningens st å ndpunkt uttryckas s å : "den jord som ä r brukningsv ä rd som å ker eller kultiverad betesmark
skall brukaa rationellt".

Ingripande skall h ä rvid kunna ske s å v ä l mot mark d ä r brukningen upph ö rt som d ä r brukningen ä r kvalitetsm ä asigt d å lig. Naturv ä rdsintressen b ö r d ä remot inte kunna ligga till grund f ö r att å tg ä rder skall kunna vidtas med st ö d av best ä mmelserna i lagen om sk ö tsel av Jordbruksmark. Detta f ä r i st ä llet ske med st ö d av best ä mmelserna i naturv ä rdslagstiftningen.

En av anledningarna till att nuvarande lags r ä ckvidd ä r begr ä nsad ä r att lantbruksn ä mnderna ofta f ä r k ä nnedom om att brukningen upph ö rt f ö rst sedan s ä l å ngt tid f ö rflutit d ä refter att ingripande inte f å r ake. Ä ven om tidsbegr ä nsningen taa bort ä r detta enligt utredningena mening
inte tillr ä ckligt. Utredningen f ö real ä r d ä rf ö r ä ven att en anm ä lningsskyldighet inf ö rs f ö r ä gare som avser att ta jordbruksmark
ur produktion. Sj ä lvfallet b ö r inte denna anm ä lningsskyldighet f ö religga om det ä r fr å ga om en helt obetydlig å tg ä rd. Exempel p ä s å dan å tg ä rd som inte b ö r omfattas av anm ä lningsskyldigheten kan vara utr ä tning av en brukningsgr ä ns, anl ä ggning av en brukningsv ä g eller uppf ö rande av en ekonomibyggnad p å Jordbrruksmark. Den f ö reslagna anm ä lningsplikten medf ö r att lantbruks-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 46

n ä mnden
p å ett tidigt stadium f å r k ä nnedom om planerade å tg ä rder. Utredningen anser det d ä rmed inte befogat att g ä s ä l å ngt att en direkt tillat å ndspllkt inf ö rs. Ett anm ä lningaf ö rfarande ä r enligt utredningena mening ett
smidigt inatrument f ö r att
uppn å det avaedda syftet.

Anm ä lan b ö r g ö ras skriftligen hoa lantbruksn ä mnden senast tv ä m å nader innan den tillt ä nkta ä ndringen skall ä ga rum. Det b ö r h ä rvid ankomma p å lantbrukan ä mnden att om m ö jligt inom angi'en tid fatta bealut
i ä rendet. N ä rmare f ö reskrifter h ä rom b ö r utf ä rdas av regeringen. Finner
lanbruks-n ä mndan att anm ä lan avaer s å dan jordbruksmark som med h ä nsyn till bel ä genhat, omf å ng och ö vriga f ö ruts ä ttningar inte ä r l ä mplig f ö r jordbruksproduktion b ö r n ä mnden inte mots ä tta sig att marken i fr å ga tas ur produktion. Ä ven om marken ä r l ä mplig f ö r jordbruksproduktion b ö r den dock i vissa fall f å anv ä ndas f ö r annat godtagbart ä ndam å l, « xem-pelvls f ö r golfbana, oaaplngplats eller
marknadsplats.

Har brukningen upph ö rt eller sker denna p ä ett s ä tt aom med h ä nayn
till ortens f ö rh å llande inte kan anses som
rationellt b ö r lantbruksn ä mnden kunna ingripa och f ö reskriva vilka å tg ä rder aom akall vldtaa.

Lantbruksn ä mnden b ö r h ä rvid bl.a. kunna f ö reskriva de å tg ä rder som beh ö vs f ö r att s ä tta marken eller markanl ä ggningarna i s å dant skick att en rationell
produktlon skall kunna uppr ä tth ä llas samt l ä mna f ö reakrifter om viss v ä xtodling.

Som exempel p ä a å dana å tg ä rder kan n ä mnas renaning, f ö rdjupning eller igenl ä ggning av ö ppna diken och avlopp, t ä ckdikning, atenr ö jning, buskr ö jning aamt alla de å tg ä rder aoo kan erfordras f ö r att nedlagd Jordbruksmark å ter akall kunna brukaa rationellt.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 47

Lantbruksn ä mnden b ö r vidare kunna f ö reskriva viss inriktning av f ö retagets v ä xtodling s å att produktionsinriktningen blir
l ä mplig med h ä nsyn till de f ö rh å llanden aom r å der p å orten. I aamband h ä rmed b ö r n ä mnden ocks ä kunna l ä mna f ö reskrifter om markkartering,
grundkalkning och grundg ö daling,
ogr ä abek ä mpnlng och oml ä ggning av betea-maxk.

Utredningen har ö verv ä gt att fSreal ä m ö jlighet f ö r tillayhs-myndleten att meddela f ö rel ä ggande om viss djurh å llning men har avat å tt h ä rifr ä n. Ett s å dant f ö rel ä ggande skulle inneb ä ra ett mycket l å ngtg å ende Ingrepp 1 den enskildes
bruknlngaf ä rh å llanden. Vidare kan det uppst å betydande praktiaka sv å righeter att genomf ö ra en f ö reskrift om djurh å llning. B ö r jordbruksmarken i:aln helhet
eller till visa del anv ä ndaa
f ö r produktion av vallv ä xter, b ö r lantbruka-n ä mnden emellertid kunna f ö rel ä gga innehavaren att ha a å dan produktion ä ven om denne inte har eller ä r beredd att skaffa djur.

I nuvarande lag finns inga beat ä mmelaer aom g ä ller Jordr brukets byggnader.
Utredningen har inte heller funnit behov av att inf ö ra s å dana beat ä mmelaer. Ä ven om ingripandet begr ä nsas till fall d ä r investeringen ä r l ö naam blir konsekvenserna av ett
ingripande i fr å ga om byggnaderna regelm ä ssigt s å mycket st ö rre ä n konsekvenserna av ett ingripande
i fr å ga om Jordbruksmarken. Intresset f ö r att underh å lla de byggnader som beh ö vs f ö r att p å ett ekonomiskt s ä tt utnyttja f ö retagets produktlonaf ö nits ä ttnlngar bed ö ma ocks å vara a å v ä aentligt f ö r ä garen att a ä rskilda beat ä mmelaer med h ä nayn till det allm ä nnaa intreaae inte akall beh ö vas.

I viaaa fall torde det r ä cka med enbart ett f ö rel ä ggande att vidta viaa å tg ä rd f ö r att r ä ttelae akall ake. Erfarenheten av
tidigare lagstiftning visar emellertid att f ö re-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Prop. 1978/79:163

l ä ggandena
ofta b ö r kombineras med vite f ö r att ge mera tyngd ä t detta. Viteabeloppet b ö r h ä rvid best ä mmaa i f ö rh å llande till å tg ä rden s å att det utg ö r ett effektivt p å tryckningsmedel.

Innan beslut om f ö rel ä ggande
fattas b ö r detta f ö reg å s av ö verl ä ggningar mellan lantbruksn ä mnden och innehavaren. Ä r denne mark ä gare b ö r i st ä llet f ö r ett f ö rel ä ggande att vidta vissa å tg ä rder kuniMi godtas att marken i fr å ga utarrenderas. Detta b ö r d ä ake p å ett a ä tt aom lantbruksn ä mnden kan godk ä nna. Arrendet b ö r h ä rvid vara a å l å ngsiktigt och arrendeeumman s ä avpassad, att arrendatorn kan
genomf ö ra de å tg ä rder aom mark ä garen annars akulle f ö relagta utf ö ra. F ö rel ä ggande om uttarrendering b ö r d ä remot inte kunna ske.

Enligt utredningens mening blir en frivillig utarrendering
i at ä llet f ö r ett f ö rel ä ggande om vlaa å tg ä rd ocks å rationaliaerlngabefr ä mjande. Framf ö r allt torde passiva ä gare, som l å ter marken ligga obrukad eller
utnyttjar den extensivt, kunna f ö rv ä ntas v ä lja utarrendering 1 st ä llet f ö r att sj ä lv vidta erforderliga å tg ä rder. Lantbruksn ä mnden f å r h ä rigenom m ö jlighet till viaa atymlng genom att
p å verka valet av arrendator.

Som tidigare framh å llits b ö r de Investeringar aom f ö reskrivs vara f ö retagsekonomiskt
och/eller samh ä llsekonomiskt f ö rsvarliga. De f ö retagaekonomiska ö verv ä gandena b ö r h ä rvid ake med h ä nsyn till de framtida brukningsf ö rh å llandena. En f ö reskriven å tg ä rd kan d ä rf ö r ur den passive mark ä garens synvinkel framst å aom betungande och kanske medverka
till att denne avh ä nder sig marken till n å gon som genom sitt tidigare
markinnehav har b ä ttre f ö ruta ä ttnlngar att genomf ö ra erforderliga å tg ä rder och ta till vara markens produktionsf ö rm å ga. Ä ven kvalitetakravet p ä brukningen bed ö ms bli rationaliseringsbefr ä mjande. Som tidigare n ä mnts kommer

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 49

det att finnas m ö jligheter till statligt st ö d f ö r iordningst ä llande av jordbruksmark.

8.4 Mat.iordst ä kt

Enligt 18 § naturv ä rdslagen (1964:822) f å r takt av jord f ö r annat ä ndam å l ä n markinnehavarena huabehov inte
ake utan l ä nastyrelsens tillst å nd. Med husbehovst ä kt avses i naturv å rdslagen (prop. 1964:148 a. 75) den
f ö rbrukning aom kr ä va f ö r ak ö taeln av en Jordbruka- eller
akogabruka-faatlghet. Enligt utredningena mening beh ö va alltj ä mt en beat ä mmelae om matjordat ä kt 1 en reviderad jordh ä vdalag-atlftnlng. Det ä r n ä mligen inte a ä kert att en pr ö vning enbart enligt naturv å ralagen akulle tillgodoae det
Jordbruka-plltiaka intreaae aom finna att f ö rhindra att fastigheten f ö ra ä mraa genom att matjord boirtf ö rs. I likhet med vad som nu g ä ller enligt naturv ä rdslagen b ö r husbehovst ä kt vara undantagen.

Enligt utredningens mening b ö r dock med husbehovst ä kt avaea a å dan takt aom ä r normal f ö r ak ö taeln av tomtmarken till
innehavarens och de anst ä lldaa
bost ä der. H ä rav f ö ljer att matjordst ä kt f ö r iordnlngsat ä llandet av aommarstugetomter eller
f ö r f ö rs ä ljning Inte b ö r bed ö mas som husbehovst ä kt.

Beat ä mmelaema
om matjordst ä kt b ö r d ä rf ö r i f ö rh å llande till nu .g ä llande lag ä ndras s å att all annan matjordst ä kt p å jordbruksmark ä n husbehovst ä kt skall f ö reg å s av anm ä lan p ä samma s ä tt aom n ä r jordbruksmark annars tas ur
produktion enligt vad utredningen tidigare f ö reslagit. Ora lantbruksn ä mnden skall Ingripa mot takt f ä r avg ö ras efter samma grunder som
utredningen tidigare f ö rordat
n ä r det g ä ller fr å ga om nedl ä ggning av jordbruksmark. F ö ralaget ger lantbrukan ä mnema en b ä ttre och mera full-at ä ndlg kontroll ö ver den jordbrukamark aom ä ven fram-delea-akall anv ä ndas f ö r Jordbruksproduktlon.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 50

8.5 Inl ö aen

Enligt nuvarande lag kan ataten bil akyldig inl ö aa den jord aom ber ö ra av ett f ö rel ä ggande. D å f ö rel ä ggande om att å terst ä lla h ä vden oftast ber ö r endast del av fastighet kan det f ö rh ä llandet uppkomma att inl ö sen inte kan ä ga rum till f ö ljd av att beat ä mmelaema i faatighetablldnlngalagen
f ö rhindrar ett avskiljande av
aktuellt markomr å de fr ä n atamfaatlgheten. Utredningen f ö resl ä r att statens skyldighet till .inl ö sen skall g ä lla hela den fastighet som Ifr å gavarande markomr å de tillh ö r, om detta inta ä r av a ä ringa omfattning att det kan anaes
obllllgt att a å å ker. Inl ö sen b ö r emllertid efter ö verenskommelse ä ven kunna avse bara del av
fastighet om s ä bed ö ma l ä mpligt i det enskilda fallet.

Utredningen har i sitt f ö rslag till ny jordf ö rv ä rvslag f ö r motsvarande fall f ö reslagit att l ö aenbeloppet skall best ä mmas med till ä mpning av expropriationslagens v ä rderingsregler. Detta b ö r ä ven g ä lla inl ö aen enligt lagen om sk ö tsel av jordbruksmark.

8.6 F ö rh å llandet till annan lagstiftning

En lag, aom å l ä gger ä gare eller innehavare av a å dan mark att anv ä nda marken f ö r Jordbrukaproduktion, kan i en del
fall komma att atrida mot amnan lagstiftning eller f ö reakrifter aom meddelaa med at ö d av a å dan. S å kan t.ex. bli fallet i fr å ga om byggnadalagatiftningen,
naturv å rdslagen och skogsv å rdslagen. I den m ä n f ö retagets till å tlighet pr ö vas i a å irsklld ordning b ö r s å dan ä ndring av markanv ä ndningen inte falla in under lagen
om ak ö tael av jordbruksmark .

Som framg å r av avsnitt 4.3.2 kan markens innehavare med at ö d av naturv ä rdalagen i flera fall å l ä ggas Inskr ä nkningar i f ö rfogander ä tten ö ver mairken. I den m ä n a å dana f ö reskrifter

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 51

inneb ä r att den p å g å ende markanv ä ndningen avsev ä rt f ö rsv ä ras skall ers ä ttning utg å . I ö vriga fall f ö ruts ä tts f ö reskrifterna inte vara mer ingripande
ä n som kan f ö renas med ett normalt Jordbruk.

Som tidigare anf ö rts har utredningen, eftersom regleringen i naturv å rdslagen och jordh ä vdslagen sker fr å n olika utg å ngspunkter, funnit l ä mpligt att best ä mmelsen i jordh ä vdslagen om takt av matjord ö verf ö rs till den nya lagen. Lydelsen b ö r emellertid enligt det anf ö rda ä ndras. Best ä mmelsema i de b å da lagarna n ö dv ä ndigg ö r vidare samordnings-f ö reskrifter f ö r tillst ä ndaglvningen aom l ä mpligen tas in i naturv ä rdsf ö rordningen (1976:484) ooh till ä mpningaf ö rordning till lagen om ak ö tael av jordbruksmark.

F ö rh å llandet till skogav å rdslagen p å kallar uppm ä rksamhet endast i den m å n madcen ligger oanv ä nd och d ä rf ö r ä ven skogsv å rdslagen kan komma att bli till ä mplig. Om jordbruksmark har ö verg å tt till att bli skogsmark och anv ä nds f ö r virkesproduktion talar n ä mligen samh ä llsekonomiska sk ä l f ö r att marken ä ven forts ä ttningsvis f å r anv ä ndas f ö r s å dant ä ndam å l. Annorlunda st ä ller det sig emellertid om marken
ligger helt oanv ä nd. Det ä r ofr å nkomligt att a å v ä l akogav ä rdalagen aom den nya lagen om sk ö tael av jordbrukamark i princip
blir till ä mpliga i fr å ga om a å dan mark. Det ä r dock enligt utredningens mening
inte m ö jligt att st ä lla upp n å gon generell regel f ö r deaaa fall utan fr å gan om markens framtida anv ä ndning m å ste avg ö ras med ledning av omst ä ndigheterna i det aktuella fallet.
H ä rvid b ö r de ansvariga myndighetema
(lantbruksn ä mnden och skogav å rdaatyrelaen) aamr ä da innan bealut fattas.

Det b ö r i sammanhanget n ä mnas att 1973 å ra
akogautrednlng (SOU 1978:6 a.9) funnit att det inte kan anses n ö dv ä ndigt att beh å lla den regel som inneb ä r att outnyttjad mark, aom i och f ö r alg ä f l ä mplig f ö r virkeaproduktion under viaaa omst ä ndigheter akall falla utanf ö r akogsv å rdalagens till-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 52

l ä mpningsomr ä de..Det b ö r i at ä llet enligt denna utredning pr ö vas i varje enskilt fall om mark,
som inte ä r f ö rem å l f ö r n å gon form av utnyttjande, akall
undantaa fr ä n akogav ä rdalagen.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 53

Speoialmotivering

Inledande beat ä mmelaer 1
och 2 §§

I paragraferna angea den mark p å vilken lagen ä r till ä mplig. Punkterna 1 och 2 i 2 § har motsvarighet 1 nuvarande lag.
I punkt 3 undantas mark vara till å tlighet pr ö vas 1 a ä rakild ordning, exempelvia enligt v ä glagen, vattenlagen eller
byggnadalatiftningen. Efteraom det nuvarande undantaget f ö r ataten f ö real ä a avskaffat faller ocks ä lantbruksn ä mndens mark i princip under lagen.
Utredningen har .utg å tt fr ä n att s å dan mark m ä ste sk ö tas. Skulle mot f ö rmodan fr å ga uppkomma om ingripande f ä r denna fr å ga sj ä lvfallet avg ö ras av lantbrukaatyrelaen.

Sk ö tael
m.m.

y

Enligt paragrafen akall a å dan Jord'bruksmark som med h ä nsyn till angivna egenskaper ä r l ä mplig f ö r jordbruksproduktion brukaa, a å att markans produktionsf ö rm å ga tas till vara rationellt f ö r s å dan produktion. Best ä mmelsen ger uttryck f ö r grundtanken att den brukningsv ä rda Jordbrukamarken akall brukas.
Vilken denna mark ä r framg å r av avsnitt 8.1. Brukningen skall
vidare vara rationell. Veul som kan anses rationellt f å r avg ö ras med ledning av f ö rh å llandena p ä orten.

I paragrafen ges undantag fr ä n huvudregeln i 3 § . F ö r att avsteg skall f å g ö ras fr å n denna f ö ruts ä tts att det f ö religger a ä rakllda ak ä l. Exempel p ä s å dana sk ä l har angetts i huvudmotiveringen.
Detta g ä ller ä ven vid matjordat ä kt fdr annat ä ndam å l ä n husbehov. Inneb ö rden av uttrycket huabehov har
angetta i avsnitt 8.4.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 54

Enligt denna paragraf ä r mark ä garen akyldig att inom angiven tid
g ö ra anm ä lan innan jordbrukamark taa ur
produktion eller takt av matjord å ker f ö r annat ä ndam å l ä n husbehov. Anm ä lningsskyldigheten har inte begr ä naata "till Jordbrukamark som
ä r l ä mplig f ö r jordbruksproduktion utan f ö religger a å anart jordbrukamark, oavaett
beskaffenhet, ä r ber ö rd. Denna konstruktion har v ä lta efteraom anm ä lnlngs-akyldlgheten inte b ö r g ö raa beroende av den enaklldea uppfattning
om vad aom ä r l ä mpligt f ö r Jordbrukaproduktion. Marken m ä s1:e dock vara a å dan aom angea i 1 § . Om å tg ä rden endaat 'ber ö r en obetydlig del f ö religger dock inte anm ä l -ningaakyldlghet. Detta
To"!jer av uttrycket jordbruksmark "av n å gon betydelae".

Lå

utredningen har förutaatt att regeringen skall meddela
adminiatrativa beatämmelaer med närmare föreakrifter om skyldighet för
lantbruksnämnden att meddela beslut 1 fråga om tillåtligheten av en aktuell
åtgärd som avsea 1 4 §

Tillsyn 7 - o m

I paragraferna å l ä ggs lantbruksn ä mnden och lantbruksstyrelsen
ansvaret f ö r ö vervakningen av lagens efterlevnad.
De f å r i s å dant syfte meddela de f ö rbud cch f ö rel ä gganden aom beh ö va, exempelvia f ö reakrifter om viaa v ä xtodling eller lat å nds ä ttnlng av mark eller markanl ä ggning. Å tg ä rder som kan komma i fr å ga anges i 9 § . Uppr ä kningen d ä r ä r dock inte utt ö mmande. Ä ven annan liknande å tg ä rd kan s å ledes komma i fr å ga.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 55

F ö rel ä ggande eller f ö rbud f ä r riktas mot markens ä gare eller nyttJander ä ttshavare eller mot b å da. Om nyttjande-r ä ttahavarena ä terat å ende beaittningstid ä r kort eller koatnaden f ö r den ifr å gasatta å tg ä rden avsev ä rd och det d ä rf ö r framat å r aom obilligt att å l ä gga nyttjander ä tts-havaren ansvaret, b ö r f ö rel ä ggandet i allm ä nhet riktaa mot Jord ä garen ensam.

Tillaynsmyndigheten kan best ä mma att f ö rbud eller f ö rel ä ggande omedelbart l ä nder till efterr ä ttelse. Denna beat ä mmelae ä r i f ö rsta hand avsedd f ö r matjordst ä kt.

Inl ö sen

11 - 12 §§

I paragraferna ges ä garen av fastighet, som halt allar delvis varit f ö rem å l f ö r ingripande med st ö d av lagen, m ö jlighet att beg ä ra inl ö sen. Till skillnad fr å n nuvarande lag avser inl ö aenskyldlgheten hela fastigheten. Scm
framh å llits i avsnitt 8.5 f ö religger dock inte hinder mot frivillig
ö verenskommelse att endast en dal
skall l ö sas in, om s å anses l ä mpligare. On s ä rskilda ak ä l f ö ranleder annat f ö religger inte n å gon inl ö aenskyldighet f ö r staten. S ä dana sk ä l kan vara att endaat en obetydlig
del av fastigheten varit ber ö rd av å tg ä rden och det d ä rf ö r framst å r aom obllllgt att hela
fastigheten skall l ö aaa.

I fr å ga om
l ö aenbeloppets storlek har
expropriationslagen gjorts till ä mplig. Kan ö verenskommelse
inte n å s f ä r enligt

12 § talan inst ä mmas
till fastighetsdomstolen.

Ö verg å ngsbest ä mmelser

Punkt 2

Som framhållits i den allmänna motiveringan har
utredningen förutsatt att bestämmelsema i denna punkt får tillämpas endast om
företageekonomiska och/eller samhällsekonomiska skäl talar för detta. 7 Riksdagen 1978179. 1 saml. 163

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden

1 Allmänna överväganden

Remissinstanserna instämmer i huvudsak i utredningens
allmänna överväganden eller lämnar dessa utan erinran.

Hovrätten för Nedre Norrland: Hovrätten vill---- ifrågasätta
om

inte, i stället för att en helt ny lag tillskapas, samma
resultat kan uppnås genom ändringar i nu gällande jordhävdslag. Hovrätten vill
emellertid inte motsätta sig att jordhävdslagen ersattes av en helt ny lag, vari
de nya riktlinjerna för jordbrukspolitiken får sin uppföljning i en mer
effektiv lagstiftning. Den av utredningen föreslagna lagen synes kunna ge de
ramföreskrifter för brukandet av jorden som erfordras med tanke på de mål som
uppställes.

Lantbrukssiyrelsen: 1977 års jordbrukspolitiska beslut
bygger på grundsatsen att jordbrukspolitiken skall främja rationellt
utnyttjande av landets naturliga resurser för jordbruksproduktion, vilket bl.
a. innebär att åkerjorden bör utnyttjas för detta ändamål. Den skötselmålsättning
som kommer till uttryck i förslagets 3 § ser lantbruksstyrelsen som ett
lagfästande av denna grundsats. Målsättningen innebär en väsentligt utökad
räckvidd för jordhävdslagstiftningen och hälsas med tillfredsställelse inom
lantbruksverket.

Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen biträder
jordförvärvsutredningens uppfattning att en revidering av jordhävdslagen är
påkallad. Det är angeläget för såväl samhället som berörda näringar att
markresurserna utnyttjas så rationellt som möjligt. Nuvarande jordhävdslags
begränsade räckvidd, viss osäkerhet om den lämpligaste markanvändningen samt
svårigheter med och otillräckliga resurser för skogsodling av nedlagd
jordbruksmark torde vara de främsta orsakerna till att omfattande arealer för
närvarande ligger helt eller delvis outnyttjade. Den av utredningen föreslagna
lagen om skötsel av jordbruksmark, innebärande en kraftig skärpning av 1970
års jordhävdslag är därför befogad.

Slalens naturvårdsverk: Naturvårdsverket finner att
förslaget till lag om skötsel av jordbruksmark stärker skyddet av odlingsjorden
och dess nyttjande inom jordbruksproduktionen. Jordbruksmarken är emellertid
också av stor betydelse från naturvårdssynpunkt, särskilt i landets skogs-och
mellanbygder. Naturvårdsverket föreslår att det i en lag om skötsel av
jordbruksmark eller jordhävdslag införs en allmän hänsynsregel till
naturvårdens intressen i likhet med vad som stadgas i skogsvårdslagen.

Lantmäteriverket: En skötsellag med föreslaget innehåll
torde bl. a. bidra till att motverka passivt jordägande och därmed främja
strukturrationaliseringen. Lantmäteriverket tillstyrker från denna
utgångspunkt förslaget.

Länsslyrelsen i Gävleborgs län: Enligt länsstyrelsens
mening är nedläggningen av åkermark i länet f. n. mycket obetydlig. Det
förekommer dock fall då mindre åkerskiften insprängda i samlade områden blir
obrukade. Med den utformning med bland annat en tidsbegränsning av

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 2

möjligheten
att ingripa, som nuvarande lagstiftning innehåller, är möjligheterna att
påverka nedläggningen f. n. många gånger starkt begränsade. Länsstyrelsen
tillstyrker därför att lagstiftningen revideras.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län: Den skärpning av nuvarande jordhävdslag som utredningens
förslag till ny lag innebär anser länsstyrelsen väl underbyggd. Lagen utgör ett
nödvändigt komplement till utredningens tidigare förslag till ny
jordförvärvslag.

Länsstyrelsen
i Norrbollens län: Länsstyrelsen delar i huvudsak utredningens syn på vilken
målsättning som bör vara vägledande för en ny jordhävdslag.

Behov
föreligger dock av en nyanserad tillämpning som anpassas till

de i skilda delar av landet rådande olika förutsättningama. För Norr

bottens del är det angeläget att den nya lagen dels ger möjlighet att åter

föra åkerjord i produktion och dels kan medverka till att få till stånd en

betydligt effektivare brukning än hittills på stora arealer av den nu od

lade marken. Från rationell synpunkt är den ökning av produktionen

som därigenom åstadkommes endast marginell. En motsvarande till-

lämpning av lagstiftningen i södra och mellersta Sverige skulle däremot

kunna skapa överskotts- och avsättningsproblem och samtidigt motver

ka den avsedda regionalpolitiska målsättningen.

Länsstyrelsen
vill mot skisserad bakgrund starkt understryka att lagtext- och
tillämpningsföreskrifter bör utformas så att en differentierad tillämpning möjliggöres
utifrån respektive regions skilda förutsättningar.

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län: Enligt länsstyrelsens mening skulle en effektivare
förvärvslagstiftning i hög grad förhindra den nedläggning eller vanhävd av
jordbruksmark som nu sker på goda marker. Men givetvis är det värdefullt att
också jordhävdsreglema blir effektivare och länsstyrelsen är därför
tillfredsställd över att förslag nu lämnas i detta avseende. Samtidigt vill
länsstyrelsen emellertid framhålla att restriktioner av detta slag naturiigen
blir besvärliga i tillämpningen. Tillsynsresurserna torde aldrig bli helt
tillräckliga, administrationen blir överhuvudtaget tyngande och gränsfallen
blir talrika och besvärliga. Det är därför viktigt att misskötseln av
jordbruksmark också kraftfullt motverkas med positiva medel t. ex. information
och propaganda i samverkan mellan staten och jordbrukets egna organisationer.
De passiva jordägarna bör på detta sätt påverkas att överlåta marken till
aktiva brukare i företag som kan bestå.

------ Vid
tillämpningen av en restriktiv skötsellagstiftning måste

alltså
inriktningen i första hand vara att få ägaren att antingen bruka jorden själv
eller att överlåta den till en brukare. Därigenom kan skötselreglerna bli ett
betydelsefullt hjälpmedel både för att främja jordbrukets kvalitet och för att
underlätta strukturrationaliseringen.

I
remissbehandlingen av skogsutredningens betänkande höjdes röster för en bredare
syn på lagens innehåll och kompetensområde. Istället för en lag för
skogsnäringens produktionsintressen talades det för en skogslag som
tillvaratar och samordnar olika samhällsintressens berättigade anspråk på
skogsmarkens utnyttjande. Samma synsätt kan säkerligen anbringas på
jordbrukslagstiftningen och det kunde ha varit värdefullt med en närmare analys
av möjligheterna till koordinering av jordbrukets skötselintressen och
natur-kultur-minnesvårdens intressen i en gemensam lagstiftning.

Lantbrukarnas
riksförbund:------ Nedläggningen av jordbruks

mark har i många delar av landet medfört vikande produktionsunderlag

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 3

och
fått regionalpolitiska konsekvenser. Enligt LRFs mening bör lagen om skötsel av
jordbruksmark ses som ett led i strävandena att tillvarata landets
produktionsresurser på ett ändamålsenligt sätt.

2
Lagens räckvidd

Flertalet
av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan
erinran.

Lantbrukssiyrelsen:
Lantbruksstyrelsen är medveten om problemet med s. k. annan fastighet som
omfattar jordbruksmark av intresse för lantbrukets strukturrationalisering och
som faller utanför tillämpningsområdet för såväl nuvarande jordhävdslag som
den föreslagna skötsellagen. Lösningen ligger emellertid enligt styrelsens
mening inte i att vidga lagens tillämpningsområde i vad avser taxeringsnaturen.
En anknytning av skötsellagens regelsystem till taxeringsnaturen jordbruksfastighet
är självklar i sammanhanget och bör inte ändras (jfr annan lagstiftning som
berör jordbruksfastigheter, t ex jordförvärvslagen). Däremot är det som
påpekats av flera lantbruksnämnder angeläget att frågan om en striktare
gränsdragning mellan annan fastighet och jordbruksfastighet uppmärksammas när
riktlinjer utarbetas för kommande fastighetstaxering.

Jordbruksmark
är en bättre sammanfattande benämning än odlad jord för den mark som
skötsellagen skall omfatta. Det är också till fördel vid lagens användning att
jordbruksmarkens uppdelning på huvudgrupperna åkermark och kultiverad
betesmark anges redan i lagtexten. Av utredningens exemplifiering, hämtad ur
förarbetena (prop. 1969: 134 s. 24 f) till jordhävdslagen, framgår att
kultiverad betesmark är ett heterogent begrepp. Avgränsningen av sådan mark gentemot
andra ägoslag kan ibland vara svår, särskilt om såväl ökning av den betade
arealen som nedläggning av produktionen ofta sker gradvis efter hand som
vegetationen förändras, med eller utan kulturåtgärder. Någon precisering
utöver den som gjorts i betänkandet av vad som skall anses vara kultiverad
betesmark anser lantbruksstyrelsen emellertid inte vara möjlig nu. Den
praktiska tillämpningen av lagen får visa om förtydliganden måste göras senare,
vilket i så fall bör kunna ske i anvisningsform.

Skogsstyrelsen:
Det är angeläget att den av utredningen föreslagna begreppsdefinitionen
tillsammans med formuleringen i lagförslagets 3 § inte förhindrar eller
försvårar anläggning av fröplantager och skogsplantskolor på mark som är
lämplig för jordbruksproduktion.

Enligt
utredningens förslag skall lagen kunna tillämpas även på redan nedlagd
jordbruksmark om särskilda skäl föreligger. Detta innebär att såväl lagen om
skötsel av jordbruksmark som skogsvårdslagen kan vara tillämplig på mark som
ligger oanvänd. Utredningen har också konstaterat detta och säger vidare att
"om jordbruksmark övergått till skogsmark och används för virkesproduktion
talar samhällsekonomiska skäl för att marken även fortsättningsvis får användas
för sådant ändamål". Skogsstyrelsen vill understryka vikten av att ägaren
av jordbruksmark, som skogsplanterats med stöd av statsbidrag, inte åläggs att
återföra sådan mark till jordbruksmark med stöd av den föreslagna lagen, om
inte synnerliga skäl föreligger. Ett sådant synnerligt skäl kan vara att inom
ett jordbruksområde finns enstaka tegar som skogsplanterats och dessa därigenom
utgör ett hinder i en rationell jordbruksdrift. Mark-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 163 4

ägaren
bör i sädana fall hållas skadeslös med hänsyn till att myndighet tidigare
accepterat omläggning till skogsmark.

Det
är angeläget att outnyttjad mark beskogas där detta bedöms som mera rationellt
än att söka bibehålla eller återställa en jordbruksproduktion. I sammanhanget
kan erinras om de förslag till åtgärder på nedlagd jordbruksmark som på
uppdrag av regeringen har utarbetats av skogsstyrelsen, lantbruksstyrelsen och
statens naturvårdsverk. I den år 1977 framlagda rapporten föreslås att
skogsodling på nedlagd jordbruksmark ökas från nuvarande 4 500 ha per år till
7 000 ha per år under en lO-årsperiod.

Gränsdragningsproblem
kan uppkomma då det gäller igenväxande hagmarker, som tidigare inrymts i
begreppet "odlad jord". I de fall dessa marker är lämpliga för
jordbruksproduktion torde de komma att omfattas av den nya lagen och krav kan
ställas att markens produktionsförmåga skall tas tillvara rationellt för bete.
Däremot i de fall där hag-markens beskaffenhet är sådan att den inte klassas
som mark lämplig för jordbruksproduktion, men ändå utnyttjas för viss betning kan
inte krav ställas på rationell brukning. Markens ägare torde ofta betrakta
sådan mark som jordbruksmark och önskar fortsätta med extensivt betesbruk.
Fråga uppstår då när skogsvårdsstyrelsen med stöd av skogsvårdslagen kan hävda
att marken är att anse som skogsmark även om anmälan om nedläggning ej har
skett. Detta gränsdragningsproblem angående hagmarkernas utnyttjande bör bli
föremål för samråd mellan berörda myndigheter.

Domänverket:
Enligt förslaget skall all mark som kallas åkermark och kultiverad betesmark
omfattas av lagen. Domänverket instämmer i förslaget med följande synpunkter.
Det är önskvärt, att det anges vilken "kulturnivå" som lagen avser i
betydelsen kultiverad betesmark, då det läggs olika innebörd i ordet kultiverad
betesmark i olika delar av landet.

Utredningens
förslag innebär att lagen i viss mån görs retroaktiv. Det är enligt
domänverkets mening viktigt, att retroaktiviteten inte utsträcks till att gälla
nedlagd jordbruksmark som redan ianspräktagits för annan produktion, när lagen
träder ikraft. En så långtgående retroaktiv till-lämpning av lagen skulle vara
oförsvarbar från såväl samhällsekonomisk som företagsekonomisk synpunkt.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län:-- Det skulle säkerligen vara en

fördel
från jordbrukssynpunkt och tillika från fastighetsindelningssynpunkt om även
smärre åkerarealer med beskattningsnaturen "annan fastighet"
omfattades av brukningsplikt. Hur urvalet av dylika smärre åkerarealer skall
ske kan inte anges i detta sammanhang utan måste ytterligare utredas. Det torde
även i stor utsträckning vara från jordbruksekonomisk synpunkt fördelaktigt om
brukningsplikt omfattar även exploateringsfastigheter.

Länsstyrelsen
i Jönköpings län: Lagförslagets definition av jordbruksmark aktualiserar
gränsdragningen mot vad som skall utgöra skogsmark enligt nyligen avgivet
förslag till ny skogsvårdslag. Länsstyrelsen anser att mångåriga slåtter- och
betesvallar samt ängs- och hagmarker som utnyttjas till bete skall anses som
mark ingående i jordbruksproduktionen och inte mot ägarens bestridande skall
kunna överföras till skogsmark med tillämpning av den nya skogsvårdslagen. Det
synes även angeläget ur jordbrukssynpunkt att nämnda vallar m. m., även om de
endast i relativt ringa mån användes för betesproduktion, ändå skall an-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 5

ses
som område ingående i jordbruksproduktionen och inte klassas som skogsmark.
Beträffande sådan mark är det angeläget att det i tveksamma fall sker ett
intimt samspel mellan lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse innan klassning
sker till skogsmark.

Utredningen
har inte funnit behov av att i lagförslaget införa några bestämmelser om
jordbrukets byggnader (sid. 47). Länsstyrelsen vill emellertid ifrågasätta om
inte en regel motsvarande den som fanns i 1 § i 1947 års lag om uppsikt å
jordbruk borde införas och som förhindrar att byggnader som är nödvändiga för
jordbruket bortföres eller lämnas utan nödigt underhåll. Särskilt bör detta
gälla utvecklade eller utvecklingsbara jordbruk. I de fall byggnaderna anses
nödvändiga för jordbruket bör tillstånd föreligga för bortförande av desamma
och inte bara anmälningsplikt.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län: 1 länsstyrelsens yttrande över förslaget till ny
jordförvärvslag framhöll länsstyrelsen att med gällande fastighetstaxeringsbestämmelser
betydande arealer mark av stort värde för jord- och skogsbruket är taxerade som
annan fastighet. Länsstyrelsen föreslog att sådana ändringar av dessa
bestämmelser borde övervägas så att all för jord- och skogsbruket användbar mark
skulle komma att omfattas av jordförvärvslagens regler. Intresset av att för
jordbruksändamål kunna tillvarata all mark som med hänsyn till belägenhet och
övriga förutsättningar är lämplig härför, talar för att motsvarande övervägande
bör ske beträffande det nu aktuella lagförslaget. Inte minst i ett län som
Kopparbergs län med dess splittrade ägarförhållanden är det i många fall
nödvändigt att även de smärre åkerarealerna tillvaratas.

Lantbrukarnas
riksförbund: Lagförslaget omfattar inte mark taxerad som annan fastighet. LRF
vill understryka vad jordförvärvsutredningen framhållit, nämligen att taxeringsanvisningama
ej utformas på sådant sätt att jordbruksmark lämplig för jordbruksproduktion
kommer att taxeras som annan fastighet. LRF delar jordförvärvsutredningens uppfattning
att byggnader ej bör omfattas av lag om skötsel av jordbruksmark.

Beträffande
övergångsreglerna vill LRF rikta kritik mot punkten 2. Enligt LRFs mening bör
lagens retroaktiva verkan omfatta all jordbruksmark som tidigare tagits ur
produktion, således även sådan mark vilken tagits ur produktion efter tillstånd
(jordhävdslagen § 7). LRF bedömer denna fråga mot bakgrund av att meddelade
tillstånd tillkommit i enlighet med tidigare förd jordbrukspolitik. Emellertid
vill LRF som ett villkor framhålla att kostnadsansvaret måste åligga staten i
dessa fall.

Skogsindustriernas
samarbelsutskott: Den för närvarande parallellt pågående översynen av
lagstiftningen för jordbruket och skogsbruket kan sägas ha det gemensamt att
syfta till ett mera rationellt utnyttjande av marken för respektive ändamål.
Utredningen har berört men enligt vår uppfattning ej tillräckligt analyserat
att i vissa fall kommer båda de ifrågavarande lagrummen att bli tillämpliga
beträffande mark som ligger oanvänd för jordbruk. Att frågan inte saknar areell
betydelse belyses av en rapport utarbetad år 1977 av Skogsstyrelsen, Lantbruksstyrelsen
och Statens Naturvårdsverk och som refereras i betänkandet.

Det
måste ligga i alla parters intressen att sådan outnyttjad mark snarast möjligt
överföres till skogsproduktion där detta bedömes vara mer

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 6

rationellt
än att bibehålla eller återställa ett jordbruk. I dessa fall bör, enhgt vår
uppfattning, marken följdriktigt betraktas som skogsmark. Den nya lagen får ej
utformas så att en överföring försvåras.

3
Undantag från lagens bestämmelser

Utredningens
förslag tillstyrks i huvudsak eller lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser.

Hovrätten
för Nedre Norrland: Hovrätten tillstyrker att lagen görs tillämplig även på
jordbruksmark som tillhör staten, enär samma krav ur brukningssynpunkt bör
ställas på staten och enskilda ägare och brukare av jord.

I
paragrafens första punkt anges att lagen inte äger tillämpning i fråga om
jordbruksmark som ingår i fastighet, vilken har nybildats för annat ändamål än
jordbruk och som därefter ej har undergått taxering. Det är emellertid vanligt
att vid fastighetsreglering all mark med undantag för en tomtplats överförs
från en jordbruksfastighet till en annan i stället för att tomtplatsen först
avstyckas och återstoden av fastigheten sammanläggs med den andra
jordbruksfastigheten. Hovrätten föreslår därför att undantaget i första punkten
även bör gälla för fastighet, som i samband med annan fastighetsbildningsåtgärd
ombildats för annat ändamål än jordbruk (jfr 3 kap. 1 §
fastighetsbildningslagen).

Lanthruksstyrelsen:
Ansvaret för bebyggelseplaneringen vilar primärt på kommunerna. Till följd av
uttalanden och andra åtgärder från statsmakternas sida har under senare år hos
såväl planansvariga som hos allmänheten vuxit fram ett starkt medvetande om
nödvändigheten att hushålla med landets jordbruksmark. Lantbruksstyrelsen
utgår från att kommunerna i större utsträckning än tidigare beaktar jordbrukets
intressen även inom planer som inte är aktuella att genomföra och att erforderliga
åtgärder för att upphäva sådana planer såväl på kommun-ägd som enskilt ägd
mark vidtas med skyndsamhet.

Det
förhåller sig vidare så att lantbruksnämndernas engagemang i
planeringsprocessen på senare år har ökat väsentligt. Därmed har nämnderna
fått bättre kontakt än tidigare med kommunerna och ökade möjligheter att
föreslå erforderliga åtgärder beträffande jordbruksmark inom planer som
antingen är inaktuella eller där exploatering inte är omedelbart förestående.
Styrelsen anser därför i likhet med utredningen att jordhävdslagens undantag
för jordbruksmark inom fastställd detaljplan i oförändrat skick kan föras över
till skötsellagen. Styrelsen har inte heller i övrigt något att erinra emot de
i 2 § föreslagna undantagen från lagens tillämpningsområde. Det finns dock
anledning att understryka vikten av att samråd sker med lantbruksnämnderna när
jordbruksmark tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövas i särskild
ordning.

Lantmäteriverket:
Uttrycket "nybildats" i 2 § 1 synes böra ändras till
"bildats". Man täcker därigenom in också det fallet att en jordbruksfastighet
har förändrats till fastighet för annat ändamål genom fastighetsreglering, ett
fall som kan uppkomma t. ex. då fastighets jordbruksmark har förts över till
annan jordbruksfastighet medan återstoden skall utgöra bostadsfastighet.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län: Utredningen föreslår att statligt ägd mark till skillnad
från gällande jordhävdslag, skall omfattas av den nya

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 163 7

lagen.
Länsstyrelsen finner förslaget betänkligt från principiell synpunkt.
Jordbrukets intresse bör enligt länsstyrelsens mening i erforderlig
utsträckning beaktas genom samråd med lantbruksnämnden och formerna härför
regleras i verksinstruktioner. Vid dessa samråd kan naturligtvis delade
meningar uppkomma om lämpligheten att ta i anspråk viss jordbruksmark för andra
verksamheter som de statliga verken och myndigheterna har att ombesörja. Om
denna intressekonflikt ej kan bi-läggas vid samrådet bör frågan hänskjutas till
länsstyrelsen som utifrån en samlad regionalpolitisk bedömning bör göra
intresseavvägningen. Länsstyrelsen motsätter sig dock inte att all kyrklig mark
oberoende av om den är att anse som statlig eller församlingsägd omfattas
av lagen.

Hushållningssällskapens
förbund: Den jordbruksmark som kommunerna förfogar över för framtida
exploateringsåtgärder bör enligt förbundet ställas till förfogande för
rationell brukning. Enligt utredningen bör det stå lantbruksnämnden fritt att
göra påpekanden om brukning av sådan mark som är befogad. Från förbundet vill
vi att en skärpning införs där det åligger lantbruksnämnden att tillse att
jordbruksmarken som skall användas vid en framtida tänkt samhällsutbyggnad
brukas rationellt.

Lanibrukarnas
riksförbund: Det är enligt LRFs mening önskvärt att all produktiv mark
täcks av ifrågavarande lagstiftningar. Enligt LRFs mening bör lagen även
omfatta kommunägd jordbruksmark, då markområdet endast på lång sikt avser att
få annan användning.

4
Skötsel och ingripande

Flertalet
remissinstanser tillstyrker i huvudsak utredningens förslag eller lämnar det
utan erinran. Några remissinstanser, bl. a. lantbruksstyrelsen, anser dock att
tillståndsplikt bör införas istället för anmälningsskyldighet innan
jordbruksmark tas ur produktion. Från några håll anförs vidare att kravet på
att markens produktionsförmåga skall tas till vara rationellt är oklart och bör
preciseras.

Hovrätten
för Nedre Norrtand: Uttrycket "Lämplig för jordbruksproduktion" i 3
§ den föreslagna lagtexten bör även innefatta att det finns förutsättningar att
uppnå tillfredsställande ekonomiskt utbyte. Hovrätten ifrågasätter om inte
detta bör komma till uttryck i lagtexten (jmfr 1 § skogsvårdslagen).

Uttrycket "av någon
betydelse" i 5 § i utredningens förslag bör närmare preciseras så att det
klart framgår om därmed avses viss areal oberoende av brukningsenhetens storlek
eller om begreppet skall ställas i förhållande till berörd fastighet eller brukningsenhet.
Det bör vidare tillses att det inte blir möjligt att kringgå
anmälningsskyldigheten genom att successivt ta mindre områden ur produktion.

Utredningen har föreslagit
att anmälan skall göras två månader före en planerad åtgärd, så att
tillsynsmyndigheten skall få rådrum att fatta beslut. Hovrätten anser att lagen
och blivande tillämpningsföreskrifter bör ges en sådan utformning, att
markinnehavaren, om inte besked lämnats inom tvä månader om åtgärdens
tillåtlighet, får företa den planerade åtgärden. Det är betydelsefullt att
förfarandet klart åtskiljs från ett ansökningsförfarande.

8
Riksdagen 1978/79. I saml.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 g

Markägaren
är enligt förslaget ensam skyldig att göra anmälan till lantbruksnämnden. Detta
synes vara lämpligt i de flesta fall. Emellertid' kan det även finnas
tillfällen då annan än markägaren bör svara för anmälningsskyldigheten, t. ex.
då marken är upplåten med nyttjanderätt.

Lantbrukssiyrelsen:
Även om som utredningen anfört vad som kan anses vara rationell brukning
får avgöras med ledning av förhållandena på orten kan lantbruksnämnderna komma
att ställas inför svårbedömbara situationer. En sådan kan vara när högvärdig
åkermark används som betesmark för hästar. En annan situation är den ovan
under rubriken Begreppet jordbruksmark påtalade gradvisa förändringen av
kultiverad betesmark. Lantbruksnämnderna torde också komma att få ta ställning
till situationer, där brukaren på grund av ålder eller sjukdom brukar sin jord
alltmer extensivt. Om skötsellagens målsättning skall kunna uppfyllas måste den
nu antydda problematiken beaktas vid utarbetande av tillämpningsanvisningar
till lagen.

Kan
lantbruksnämnden inte godta den åtgärd som anmälningen avser mäste nämnden
meddela beslut inom den tidsfrist som gäller, enligt förslaget två månader.
Meddelas inget beslut inom den tiden är markägaren oförhindrad att vidta
åtgärden. Frågan är dock om ett anmälningsförfarande är att föredra framför
ett tillståndsförfarande. En lantbruksnämnd har i detta avseende gjort
jämförelse mellan skötsellagen och naturvårdslagen när det gäller att ta
jordbruksmark ur produktion. Skötsellagen stadgar anmälningsplikt,
naturvårdslagen tillståndsplikt. Nämnden anser att det är otillfredsställande
inte minst ur den enskildes synpunkt med skilda regelsystem i olika lagar.
Lantbruksstyrelsen är av samma mening och anser dessutom att skillnaden är
ringa mellan anmälningsplikt i skötsellagens mening och tillståndsplikt. Det
finns således flera omständigheter som talar till förmån för tillståndsplikt.
Styrelsen vill dock inte motsätta sig att ett anmälningsförfarande införs.

Möjligheten att föreskriva
viss växtodling eller användning motiveras av utredningen med att
lantbruksnämnd bör "kunna föreskriva viss inriktning av företagets
växtodling så att produktionsinriktningen blir lämplig med hänsyn till de
förhållanden som råder på orten". Lantbruksstyrelsen har inget att erinra
emot möjligheten att föreskriva viss växtodling men anser att det bättre bör klarläggas
vilka typer av förelägganden om växtodlingsåtgärder som skall få förekomma.
Utgångspunkten bör därvid vara att ingripanden endast skall få ske i sådana
fall dä åtgärder erfordras för att en meningsfull växtodling skall kunna
bedrivas. Man bör vidare vara medveten om det stora arbete med övervakning som
blir följden av alltför flitig användning av möjligheten att föreskriva
växtodlingsåtgärder.

1
fråga om ogräsbekämpning bör slås fast, huruvida kemisk ogräsbekämpning skall
kunna föreskrivas eller ej. Med hänsyn till att alternativa bekämpningsmetoder
i vissa fall saknas bör även kemisk bekämpning komma i fråga. Om
odlaren har invändningar mot sådana metoder bör han vara skyldig att lösa
problemet på annat sätt även om det skulle visa sig dra avsevärt större
kostnader.

Ett
specialfall av ogräsbekämpning är flyghavrebekämpning för vilket den särskilda
lagen (1970: 299) om skydd mot flyghavre gäller. Flyghav-relagen har visat sig
vara ett otillräckligt instrument för att tillfredsställande komma till rätta
med flyghavreplantor innanför de skydds-zoner som omfattas av en s. k. allmän bekämpningsplan.
Det kan inom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 163 9

sådana inre områden vara fråga om att åkermark är så
bemängd med flyghavre att denna utgör en väsentlig del av grödan. Under sådana
förhållanden kan det inte anses att markens produktionsförmåga tas till vara
rationellt för jordbruksproduktion. Skötsellagen bör därför kunna tillämpas och
blir då ett komplement till flyghavrelagen. Lantbruksstyrelsen har för avsikt
att se över behovet av en revidering av flyghavre-lagstiftningen mot bakgrund
av förslaget till skötsellag.

Huvuddelen av lantbruksnämnderna har inte berört
jordbrukets byggnader, vilket torde få ses som ett uttryck för att det totalt
sett inte anses föreligga något angeläget behov av att göra skötsellagen
tillämplig på byggnader. Lantbruksstyrelsen är för sin del av uppfattningen att
det hör till undantagen att ägare till utvecklat eller utvecklingsbart jordbruksföretag
låter sitt byggnadskapital förstöras och att det i vart fall inte för
närvarande finns behov av att låta skötsellagen även omfatta byggnaderna vid
jordbruket.

Skogsstyrelsen:-------- Vid
anmälan om nedläggning, som ej föran

leder åtgärd från lantbruksnämndens sida, bör dock anmälan vidarebe

fordras till skogsvårdsstyrelsen. Åtgärder kan då snabbt vidtagas för att

beskoga marken innan denna förvildas. Det är ur skogsbrukssynpunkt

angeläget att det i anvisningarna till lagen preciseras vad som är att an

se som nedläggning. Om ett sporadiskt och alltför extensivt brukande

godtas innebär detta att marken förvildas före den slutliga nedläggning

en, innebärande stora problem vid den efterföljande skogsodlingen.

Statens naturvårdsverk: I 3 § anges att jordbruksmark
skall brukas så att markens produktionsförmåga tas till vara rationellt. I
utredningens specialmotivering (sid. 53) skrivs följande: "Vad som kan
anses rationellt får avgöras med ledning av förhållandena på orten."

Verket
anser att denna formulering är oklar och bör preciseras eller utgå. Texten i
lagförslaget kan tolkas så att exempelvis brukningshinder i form av rosen,
diken etc, skall tas bort för att möjliggöra en rationell jordbruksproduktion.
Vidare kan extensiva produktionsformer, som betesdrift, missgynnas i förhållande
till mer intensiv spannmålsproduktion. Formuleringen i 3 § innebär att
jordbruket blir överordnat alla andra intressen, vilket enligt verkets mening
inte är rimligt. För jordbruksnäringen gäller liksom för alla andra näringar
att verksamheten skall bedrivas med utgångspunkt från den ekologiska
grundsynen. Naturvårdsverket har bl. a. i samband med yttrandet över den
fysiska riksplaneringens planeringsskede framhållit att jordbruket såväl som
andra näringar måste ta sin del av ansvaret för naturmiljön. Verket har också
anfört att jordbruket självfallet skall följa naturvårdslagens allmänna
paragraf om hänsynstagande till naturen. Att avstå från jordbruksproduktion
inom mindre områden av särskilt värde för flora och fauna, friluftslivet etc.
bör sålunda ingå i varje markägares skyldighet.

Sista satsen i 3 § bör med hänsyn till vad som anförts
inledningsvis och enligt ovan få följande formulering: "skall med hänsyn
lagen titt naturmiljön brukas så, att markens produktionsförmåga tas till vara
för sådan produktion".

Från naturvårdssynpunkt är det vidare angeläget att
tillämpningsföreskrifterna ges en sådan utformning att olika produktionsformer
och ägoslag kan accepteras inom ett område. Verket anser att utarbetandet av
dessa föreskrifter bör ske efter samråd med naturvårdsverket.

Domänverket: Nedläggning bör även i fortsättningen kunna
ske av marginell jordbruksmark för överföring till exempelvis skogsproduktion

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 10

när så är motiverat från bl. a. företagsekonomisk
synpunkt. Domänverket instämmer i förslaget med tillägg av följande:

Nedläggning och överföring bör tillåtas, inte enbart av ej
utveckhngs-hara företag eller delar därav utan även av begränsat
utvecklingsbara företag i samband med att sittande arrendator eller brukare upphör
med brukningen och naturvårdsskäl ej hindrar nedläggning.

Verket förutsätter vidare att tillämpningsföreskrifter
utformas så, att överföring av i och för sig lämplig jordbruksmark till annan
produktion fillåts, när överföringen är motiverad från samhällsekonomisk
och/eller företagsekonomisk synpunkt. Det bör sålunda även i fortsättningen ges
möjlighet att använda jordbruksmark för odling av exempelvis parkträd, pyntegrönt,
campingplats, fritidsanläggning osv.

Länsslyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen har inte
något att erinra mot de föreslagna bestämmelserna. Den tid om två månader som
vederbörande myndighet har att avgöra ärenden syns dock vara väl kort
tilltagen. Länsstyrelsen föreslår att anmälningsplikten skall gälla minst tre
månader före planerad åtgärd.

Länsstyrelsen i Jämtlands län: Bl. a. lantbruksnämnden är
kritisk till det föreslagna instrumentet anmälningsplikt vid avsikt att ta
jordbruksmark ur produktion och vid kommersiell matjordstäkt. Länsstyrelsen instämmer
i kritiken och anser att en tillståndsprövning är att föredra.

Länsslyrelsen i Jönköpings län: Som skett i flera andra
lagar synes kunna ifrågasättas om inte en allmän hänsynsregel till naturvårdens
intressen bör inskrivas i lagen. Detta synes i så fall böra ske som en komplettering
till 3 § i lagförslaget (jfr 1 § nuvarande skogsvårdslag och 22 § i förslaget
till ny skogsvårdslag).

Länsslyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen stöder
utredningens förslag att den jord som är brukningsvärd som åker eller
kultiverad betesmark skall brukas rationellt och också förslaget att
ingripande kan ske både när brukningen upphört och om brukningen är mycket extensiv.

Länsstyrelsen vill dock understryka betydelsen av att
tillämpningen sker med en anpassning till de lokala och regionala
förutsättningarna. Uttrycket rationell får således icke hindra ingripande med
stöd av lagen i sådana bygder i inlandet där jordbruket kommer att utgöra ett
komplement till annan sysselsättning och där förutsättningar inte finns att
skapa bärkraftiga lantbruksföretag baserade enbart på jordbruksproduktion.

I anslutning till .det särskilda undantaget från kravet på
brukning som återfinns i § 4 vill länsstyrelsen framhålla att varken av
lagtexten eller förarbeten framgår hur awägningen skall ske mellan jordbruksintresset
och andra intressen, när åkermark föreslås att tas ur produktion. Den nya
lagstiftningens förhållande till den översiktliga planläggningen och det
kommunala ansvaret härför är inte tillräckligt klarlagt. Denna fråga bör
uppmärksammas i anvisningar och tillämpningsföreskrifter. Det bör klart framgå
att avvägning skall ske i samma former som gäller i fråga om övriga om marken
konkurrerande intressen, dvs. inordnas inom planlagstiftningens regelsystem.

Länsslyrelsen i Skaraborgs län: Innan jordbruksmark av
någon betydelse, som är lämplig för jordbruksproduktion, får tas ur produktion
skall markägaren anmäla detta till lantbruksnämnden. Utredningen har i motiven angett
vissa exempel då anmälningsplikt ej behöver föreligga. Det torde åtminstone vid
stora och medelstora företag finnas exempel på nedläggning av större areal än
som angetts i motiven, då markägaren

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 1 j

kan anse att det inte är fråga om jordbruksmark av någon
betydelse. Begreppet "jordbruksmark av någon betydelse" bör därför
belysas och exemplifieras närmare.

Enhgt utredningen skall jordbruksmark brukas så att
markens produktionsförmåga tas till vara rationellt för jordbruksproduktion.
Om så inte sker får lantbruksnämnden ingripa och föreskriva vilka åtgärder som
skall vidtas. I betänkandet har på sid. 46 och 47 angivits vissa exempel på
sådana åtgärder bl. a. dikning, rensning, stenröjning, buskröjning och andra
tekniska åtgärder på jordbruksmark. Lantbruksnämnden bör vidare enhgt
utredningen lämna föreskrifter om inriktning av företagets växtodling och
grundgödsling, ogräsbekämpning m. m. Länsstyrelsen ifrågasätter om så
långtgående åtgärder skall kunna föreskrivas även om de kan vara erforderliga
för ett rationellt brukande. Ett föreläggande bör under alla förhållanden inte
innefatta mer långtgående åtgärder än vad som kan anses normalt i trakten. Det
är viktigt att frågan belyses ytterligare i det fortsatta lagstiftningsarbetet
och i anvisningar och tillämpningsföreskrifter.

Länsstyrelsen i Västerbottens län: Utredningen föreslår
också anmälningsskyldighet för markägare som avser att nedlägga jordbruksmark,
som inte omfattar endast obetydliga arealer. För att undvika onödigt krångel
för kommunerna bör man från sådan anmälningsskyldighet, utöver mark inom
stads- och byggnadsplaneområde, även undantaga mark som ingår i av
kommunfullmäktige eller byggnadsnämnd antagna stads-eller byggnadsplaner vilka
ännu ej fastställts. Då lantbruksnämnderna numera regelmässigt yttrar sig i
planfrågor där åkermark av någon betydenhet ingår, kan man förutsätta att
erforderligt samråd om åkernedläggning kommer till stånd utan att
anmälningsskyldighet föreligger.

Hushållningssällskapens förbund: Det framlagda förslaget
till ny lagstiftning omfattar all åker och kultiverad betesmark med undantag
av sådan mark som från jordpolitisk synpunkt saknar intresse. Förbundet anser
att vissa tolkningssvårigheter kan uppstå var gränsen går för mark som ur jordpolitisk
synpunkt saknar intresse. En starkare precisering av var gränsen skall gå
mellan brukningsvärd jordbruksmark och ej brukningsvärd vore önskvärd. Från
förbundet vill vi föreslå att företagsekonomiska aspekter införs i detta
sammanhang. En jordbruksmark kan, om den ses separat, vara olönsam eller
omöjlig att använda för rationell brukning men kan i samband med
strukturrationalisering bli både företagsekonomisk och rationell. Brukningsskyldigheten
bör därför inte begränsas till nuvarande förhållanden utan även till en
framtida möjlig strukturrationalisering. En sådan bedömning av lagstiftningen
kan i vissa lägen främja ett tidigareläggande av en önskvärd strukturrationalisering.

Förbundet vill vidare peka på behovet av att, vid
utarbetandet av till-lämpningsföreskrifterna till den nya lagen, begreppet
rationell produktion noggrannare preciseras. Härvid är det önskvärt att kravet
på sådan kan göras relativt flexibelt.

Lanibrukarnas riksförbund: Enligt lagförslaget skall
jordbruksmark som med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar
är lämpUg för jordbruksproduktion, brukas så att markens produktionsförmåga
tas tillvara rationellt för sådan produktion. LRF vill peka på oklarheten i
begreppet "rationell produktion". Förslaget kan t. ex. tolkas så att
man inte får ha betesmark på god åkermark. Målsättningen måste vara att oavsett
växtslag, markens produktionsförmåga utnyttjas

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 12

rationellt
och får en ändamålsenlig ekonomisk användning.

LRF
konstaterar att jordbruksmark som är lämplig för jordbruksproduktion enligt
lagförslaget får tas ur produktion endast när särskilda omständigheter
föreligger. Ett särskilt skäl är användning för annat godtagbart ändamål,
exempelvis golfbana, campingplats eller marknadsplats. LRF accepterar att
andra godtagbara ändamål föranleder att jordbruksmark tas ur produktion men
känner för sin del oro över utredningens exemplifiering. LRF vill hävda
betydelsen av entydiga regler där jordbruksmark tillvaratas för den i bygden
yrkesverksamma befolkningen.

Enligt
§ 9 i lagförslaget får tillsynsmyndigheterna meddela föreläggande eller förbud
som behövs för lagens efterlevnad, vilket avgör lagens omfattning. Som exempel
nämns i lagförslaget viss växtodling eller markanvändning. Enligt LRFs mening
innefattar lagförslaget en möjlighet för tillsynsmyndigheterna att föreskriva
viss odling, t. ex. vall. LRF har uppfattningen att den enskildes ekonomiska
ansvar för sitt lantbruksföretag bör vara avgörande vid handläggningen av
dylika ärenden. För ingripande skall krävas att det är uppenbart att skötseln
av jordbruksmark är orationell i den mening som anges i lagförslagets 3 §. LRF
vill understryka att lagen bör ha en lämplig balans mellan vad som kan
betraktas som samhällsekonomiskt och företagsekonomiskt. För att komma
tillrätta med passiva ägoförhållanden är det emellertid nödvändigt med ett
samhällsekonomiskt synsätt. Som exempel på fall där samhällsekonomiska
värderingar bör väga tungt vill LRF peka på passivt ägda brukningsenheter, där
långtgående investeringar erfordras för att jordbruket skall bli rationellt.
Investeringar i dessa företag är i regel ej företagsekonomiskt lönsamma. I
stället bör en sådan effekt åsyfta att dylika brukningsenheter blir
tillgängliga för jordbrukets yttre rationalisering. Utredningen föreslår som
alternativ till försäljningen frivillig utarrendering i vilket LRF instämmer.
LRF förutsätter att skriftliga kontrakt upprättas, som följer arrendelagens
bestämmelser och omfattar minst 5 år.

LRF
finner det angeläget att övergripande åtgärder som har betydelse för ett
flertal lantbrukare ej hindras av passiva ägoförhållanden. Som exempel kan
nämnas vattenavledningsföretag som ofta är en förutsättning för att uppnå
väsentliga markförbättringar. Enligt LRFs mening bör utformningen av
tillämpningsanvisningar ge lantbruksnämnderna möjlighet att ingripa mot
markägare som uppenbart förhindrar sådana angelägna gemensamma
grundförbättringsåtgärder.

Enligt
lagförslaget skall föreläggande och förbud allt efter omständigheterna riktas
mot ägaren eller nyttjanderättshavaren eller mot båda. De fall där
föreläggande och förbud riktas mot arrendatorn bör vara föranledda av särskilda
omständigheter. Huvudregeln bör enligt LRFs mening vara att förelägganden
riktas mot markägare.

Svenska
tantarbetareförbundet: Utredningen föreslår också att lantbruksnämnden bör
kunna föreskriva en viss inriktning av företagets växtodling. Detta synes vara
klokt inte minst ur rådgivningssynpunkt. I vissa fall anser utredningen också
att föreskrifter skall kunna ges att brukaren skall ha djurhållning. Det måste
dock i sådana fall krävas en mycket noggrann bedömning inte bara av just
ekonomin på det enskilda företaget utan av hela infrastrukturen.

Utredningen
föreslår att det även skall vara möjligt att ingripa mot mark som tidigare
nedlagts utan prövning enligt gällande lag. Eftersom

s. 13 Kontrollera mot PDF

det tidigare inte erfordrades tillstånd för nedläggning av
åkermark, kan det antagas att en sådan åtgärd skett med ett speciellt motiv.
Det synes då vara något tveksamt att med stöd av en ny lagstiftning åter kräva
att marken sätts in i produktionen. Även om ett passivt ägande av åkermark i
de flesta fall är av specifikt intresse enbart för markägaren kan ett
ingripande som till slut leder till expropriation förefalla vara ett hårdare
ingrepp i det personliga handlandet än vad som vanligtvis brukar tillämpas i
det svenska näringsHvet.

5
Matjordstäkt

Utredningens förslag om en utvidgad kontroll över matjordstäkter
möter inga invändningar från remissinstansema. Från flera håll framförs dock
synpunkter på samordningen av täktreglerna i en reviderad jordhävdslagstiftning
och naturvårdslagen.

Hovrätten för Nedre Norrtand: Enligt utredningen skall
takt av matjord på jordbruksmark för annat ändamål än till markinnehavarens
husbehov likställas med att jordbruksmark tas ur produktion. Paragrafens andra
mening bör omformuleras så att därav tydligt framgår att jordbruksmark, som är
lämplig för jordbruksproduktion, inte får användas för takt av matjord för
annat ändamål än till markinnehavarens husbehov såvida inte den i första
meningen angivna särskilda förutsättningen är för handen.

Lantbrukssiyrelsen: Lantbruksstyrelsen är medveten om att
redan nuvarande regler om matjordstäkt inneburit vissa problem, som emellertid
ur myndigheternas (länsstyrelsens och lantbruksnämndens) synpunkter hittills
har kunnat bemästras tillfredsställande samordningsvägen. Önskvärt vore
emellertid att samtliga regler rörande tillstånd till matjordstäkt kunde samlas
i en lag. Matjordstäkt är primärt en fråga om att se till att jordbruksmark
inte förändras så att dess produktionsförmåga inte tas till vara rationellt för
jordbruksproduktion, alltså en prövning mot den målsättning som slås fast i
skötsellagens 3 §. Denna prövning ankommer på det regionala fackorganet på
lantbrukets område, nämligen lantbruksnämnden. Täktverksamhet rörande sten,
grus, sand o. dyl. är däremot frågor som hänger samman med skyddet av
naturmiljön i allmänhet och som därför faller inom länsstyrelsens
tillsynsområde. Reglema för prövning av tillstånd till matjordstäkt skulle
enligt lantbruksstyrelsens mening med fördel kunna samlas i en reviderad jordhävdslagstiftning.
Skall emellertid tillståndsplikt enligt naturvårdslagen kvarstå anser styrelsen
i likhet med utredningen att bestämmelser häronrt även bör finnas i
skötsellagen. Samordningen mellan lantbruksnämnd och länsstyrelse torde liksom
hittills få regleras genom tillämpningsföreskrifter.

Lantbruksstyrelsen ansluter sig till den av utredningen
föreslagna definitionen av husbehovstäkt, nämligen takt som är normal för
skötsel av tomtmarken till innehavarens och de anställdas bostäder. Begreppet husbehovstäkt
i naturvårdslagen bör ges samma snäva innebörd.

Slalens naturvårdsverk: Den avgränsning som görs i betänkandet
av vad som är att betrakta som husbehovstäkt av matjord överensstämmer i allt
väsentligt med den avgränsning som görs enligt NVL. Detta innebär att samma
takter som kräver tillstånd enligt NVL också är anmäl-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 14

ningspliktiga
enligt den föreslagna lagen. Förutsättningar för att undvika att sökanden
skall behöva vända sig till två myndigheter i samma fråga bör därmed förehgga.
Ett förenklat handläggningsförfarande skulle kunna uppnås, om länsstyrelsen,
när ansökan om matjordstäkt inkommer, underrättar lantbruksnämnden härom.
Härigenom skulle sökandens anmälningsskyldighet till lantbruksnämnden anses
fullgjord. Skulle länsstyrelsen innan två månader gått sedan lantbruksnämnden
underrättats, medge täkttillstånd bör detta innehålla föreskrift om att takten
ej får påbörjas före visst datum. Detta datum utgör den tidpunkt då två månader
gått sedan lantbruksnämnden underrättats. Ett sådart förfarande som det
ovannämnda tillämpas i dag för skogsavverkning för vilken föreligger
anmälningsplikt enligt 8 a § SVL. Anmälan för sararåd med länsstyrelsen enligt
20 § NVL anses ha gjorts när anmälan enligt 8 a § SVL ingivits till
skogsvårdsstyrelsen.

Länsslyrelsen
i Jönköpings län: Det kan enligt länsstyrelsens uppfattning övervägas att
införa tillståndsplikt i stället för anmälningsplikt vid genomgripande fysisk
förändring av jordbruksmark exempelvis vid matjordstäkt för annat ändamål än
till markinnehavarens husbehov.

Länsslyrelsen
i Norrbottens län: Enligt länsstyrelsens uppfattning bör all matjordstäkt
omfattas av lagen. Något behov av generellt undantag för husbehovstäkt synes
inte föreligga. Detta torde för markägarna inte innebära några olägenheter då
marginella takter generellt är undantagna enligt 5 §.

Länsstyrelsen
ifrågasätter huruvida det inte från såväl allmänhetens som lantbruksnämndens
synpunkt vore mera praktiskt att införa en generell tillståndsplikt för matjordstäkt
i stället för anmälningsskyldighet kombinerat med eventuella beslut om förbud.
Länsstyrelsen förutsätter att en samordning kan åstadkommas mellan
tillståndsplikt enligt naturvårdslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark
så att sökanden endast behöver lämna en ansökan om täkttillstånd.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att prövning av
matjordstäkt skall ske såväl enligt den föreslagna skötsellagen som enligt
naturvårdslagen. Det är därvid viktigt att det sker en samordning av
prövningsförfarandet. Ett sätt att förenkla handläggningen kan vara att båda
ansökningarna inges till länsstyrelsen, som därefter översänder ansökningarna
till lantbruksnämnden för yttrande i täktärendet, varefter länsstyrelsen
beslutar i täktärendet och lantbruksnämnden beslutar i nedläggningsärendet.

Naturvårdsförordningen
föreslås ändrad och motsvarande förordning till lagen om skötsel av
jordbruksmark föreslås utformad så att ovanstående synpunkter tillgodoses.

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län: I ett speciellt avseende bör samordningsmöjligheterna i
vart fall studeras ytterligare. Det gäller prövningen av matjordstäkter. Den
föreslagna anmälningsskyldigheten till lantbruksnämnden kommer att gälla vid
sidan om tillständsplikten enligt naturvårdslagen. För sökanden måste en sådan
ordning framstå som ett förvirrande och onödigt krångel. En bättre samordning
måste ske. För länsstyrelsens del vore det värt att övervägas att
tillståndsplikten för matjordstäkt i naturvårdslagen överflyttas till den nya
lagen om skötsel av jordbruksmark samt kompletteras med motsvarande prövning ur
jordbrukssynpunkt. Det skulle innebära att i stort sett samma krav på
myndighetskontakt som gäller f. n. skulle ställas på exploatören och jordbruks-
och natur/kulturvårdsintressen vägs samman i samhällets

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 163 15

prövning av det aktuella företaget. Att på detta sätt
flytta över ett visst naturvårdsansvar från länsstyrelsen till lantbruksnämnden
skulle stämma väl med det av naturvårdsverket uttalade kravet att varje näring
skall bära sitt eget natur- och miljövårdsansvar.

Från naturvårdshåll finns inget att förlora på det
föreslagna förfarandet eftersom jordbruks- och naturvårdsintressen måste
överensstämma i täktregleringen för att den ska få avsedd verkan på längre
sikt. Utan ett uttalat intresse hos lantbruksnämnden för att i framtiden verka
för fortsatt hävd av ett tilltänkt täktområde torde ett avslag av länsstyrelsen
på en täktansökan i de flesta fall enbart leda till igenbuskning och vanskötsel
av det aktuella området.

6 Inlösen

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak utredningens
förslag eller lämnar det utan erinran. Ett par remissinstanser anser dock att
inlösen-bestämmelserna bör utvidgas till att i vissa fall kunna omfatta en hel brukningsenhet.

Hovrätten för Nedre Norrland: Utredningen har föreslagit
att staten i princip är skyldig att lösa hela fastigheten, om denna helt eller
delvis berörts av föreläggande eller förbud. I fråga om inlösen skall vidare expropriationslagen
gälla i tillämphga delar. Utvidgningen av skyldigheten för staten att lösa
berörda markområden måste anses vara till gagn för markinnehavaren och främja
tillskapandet av mer rationella brukningsenheter. Hovrätten anser att
bestämmelsen skall kunna avse hela brukningsenheten eller ekonomiska enheten
om denna omfattar flera registerfastigheter. Därigenom anpassas reglerna till
den expropriationsrättsliga lagstiftningen.

Lantbrukssiyrelsen: Svårigheten att i vissa fall fastighetsbildningsmäs-sigt
kunna bryta ut mark är en stor nackdel vid tillämpningen av nu gällande jordhävdslag.
Möjlighet att kunna inlösa hel fastighet (registerfastighet) är därför
nödvändig. Med den föreslagna konstruktionen av inlösenreglerna kan emellertid
uppstå situationer som den följande. Skyldighet föreligger för staten att lösa
in en av flera registerfastigheter inom en brukningsenhet. Inlösenfastigheten
ligger som en enklav inom enhetens övriga fastigheter. Inlösen får i sådant
fall en olycklig effekt på den avstående brukningsenheten. Det kan dessutom bli
svårt för lantbruksnämnden att sälja fastigheten. Jnlösenbestämmelsema bör utformas
så att dylika effekter kan undvikas, förslagsvis genom att göra det möjligt att
under vissa omständigheter kunna lösa en hel brukningsenhet eller i vart fall
flera registerfastigheter inom en enhet.

Länsslyrelsen i Gävleborgs län: Enligt länsstyrelsens
mening kan det vara en fördel att vid inlösen anknyta värderingsreglerna till
tidigare lagstiftning. Det kan dock ifrågasättas om lösningsskyldigheten
behöver omfatta mer än den del av en fastighet som föreläggandet avser under
förutsättning att området kan avstyckas, vilket i de flesta fallen torde kunna
ske. Expropriationslagens värderingsregler kan befaras komma att medföra att
dåligt hävdade marker åsätts ett pris som inte står i rimlig proportion till
vad värdefullare marker betingar. Vissa förluster i samband med
inlösenförfarandet torde sannolikt inte kunna undvikas.

Länsslyrelsen i Kopparbergs län: Beträffande inlösen av
fastighet eller fastighetsdel bör som utredningen föreslår i första hand
överens-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163 16

kommelse
om värde och intrångsersättning eftersträvas. Avses fastigheter eller
fastighetsdelar direkt nyttjas som förstärkning av annat eller andra företag
kan ifrågasättas om icke reglerna i fastighetsbildningslagen om inlösen bör
vara ett smidigt förfarande.

Länsslyrelsen
i Norrbottens län: Enligt länsstyrelsens mening bör lagen kompletteras med
regler om rätt för staten att inlösa vanhävdad mark. Länsstyrelsen har redan i
samband med det regionala handlingsprogrammets utarbetande bedömt att behov av
en sådan rätt föreligger. En sådan rätt skulle ge staten möjlighet att på ett
mer aktivt sätt verka för att rationaliseringsmålen uppnås.

7
Förhållandet till annan lagstiftning

Flertalet
av remissinstanserna lämnar utan erinran vad utredningen anfört om den
föreslagna lagens förhållande till annan lagstiftning. Skogsstyrelsen och
länsstyrelsen i Jämtlands län understryker emellertid vikten av samordning
mellan den föreslagna skötsellagen och skogsvårdslagen.

Skogsstyrelsen:
Enligt utredningen är det ofrånkomligt att såväl

skogsvårdslagen som den nya lagen om skötsel av jordbruksmark i prin

cip blir tillämpliga på mark som ligger oanvänd. Enligt skogsstyrelsens

uppfattning kan även osäkerhet i bedömningen av vissa jordbruksmar

ker som utnyttjas extensivt innebära problem.

Vid
utformningen av anvisningarna till den nya lagen om skötsel av jordbruksmark
bör, med hänsyn till vad som ovan sagts, viss samordning ske med anvisningarna
till den nya skogsvårdslagen. I anvisningarna bör ansvarsfördelningen mellan
myndigheterna, om möjligt, närmare anges. Samråd mellan lantbruksnämnderna och
skogsvårdsstyrel-sema vid den praktiska tillämpningen av lagstiftningarna blir
dessutom erforderlig.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län:- Samordningen mellan skogs

vårdslagen och det nu framlagda lagförslaget bör emellertid uppmärk

sammas. En ytterligare översyn av förhållandena i gränsskiktet mellan

skogsvårdslagen och den föreslagna lagen om skötsel av jordbruksmark

anser länsstyrelsen nödvändig.-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 163

Bilaga
3 (Det remitterade lagförslaget)

Förslag
till

Lag
om skötsel av jordbruksmark

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 § Med jordbruksmark avses i denna lag sådan
åkermark och kultiverad betesmark som ingår i fastighet, som är taxerad' som
jordbruksfastighet.

2 § Lagen är inte tillämplig på jordbruksmark

1. som ingår i fastighet, som har bildats för annat
ändamål än jordbruk och som därefter inte har taxerats,

2. som ingår i stadsplan eller som enligt byggnadsplan,
fastställd efter den 1 januari 1948, är avsedd för annat ändamål än jordbruk.

Brukning
m. m.

3 § Jordbruksmark, som med hänsyn till läge,
beskaffenhet och övriga omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion,
skall brukas så att markens produktionsförmåga tas till vara på ett
ändamålsenligt sätt.

4 § Jordbruksmark, som med hänsyn till läge,
beskaffenhet och övriga omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion, får
inte tas ur produktion utan tillstånd. Tillstånd behövs dock inte när åtgärden
uppenbarligen saknar betydelse för jordbruket på brukningsenheten eller när
marken tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövas i särskild ordning.

På
jordbruksmark som är lämplig för jordbruksproduktion får takt av matjord för
annat ändamål än markinnehavarens husbehov inte ske utan tillstånd.

5 §
Tillstånd enligt 4 § får lämnas endast när marken på grund av

särskilda omständigheter inte bör behållas för jordbruksproduktion.

6 §
Fråga om tillstånd prövas av lantbruksnämnden, om inte regering

en föreskriver att prövningen skall göras av lantbruksstyrelsen.

Tillsyn

7 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag utövas
av lantbruksnämnden.

8 § Lantbruksnämnden har rätt att på begäran
erhålla upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

9 § Om det uppenbart behövs för att 3 § skall
efterlevas, får lantbruksnämnden förelägga innehavaren att sätta i stånd mark
eller markan-

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:163 2

läggning eller att ge växtodlingen ändrad inriktning.
Innehas marken med nyttjanderätt, får föreläggande i stället riktas mot ägaren.

När lantbruksnämnden meddelar föreläggande, skall nämnden
ange de åtgärder som behövs för ändamålet. Nämnden kan s"ätta ut vite.

Ägare eller brukare är skyldig att tåla att föreskriven åtgärd
vidtas även om föreläggandet riktas mot annan.

Inlösen

10
§ Har
föreläggande meddelats med stöd av 9 §, är staten skyldig att helt eller delvis
lösa den fastighet som berörs av föreläggandet, om ägaren begär det och
föreläggandet inte avser åtgärd av endast ringa omfattning. Kan det antas att
inlösen medför olägenhet av någon betydelse för brukningsenhet i vilken
fastigheten eller fastighetsdelen ingår, är staten skyldig att på begäran lösa brukningsenheten.

11
§ Begäran om
inlösen skall framställas hos lantbruksnämnden inom tre månader efter det att
nämndens beslut om föreläggande vunnit laga kraft. Talan om inlösen skall
väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område egendomen är belägen inom sex
månader från nämnda tidpunkt. Har ägaren fått del av beslutet först sedan detta
vunnit laga kraft, räknas dock tidsfristerna från dagen för delfåendet. Iakttar
inte ägaren vad som nu har sagts, förlorar han sin talan.

I fråga om talan om inlösen gäller i övrigt
expropriationslagen (1972: 719) i tillämpliga delar. Bestämmelserna i 4 kap. 3
§ expropriationslagen skall tillämpas i fråga om värdeökning som har ägt rum
under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

Ansvar m. m.

12 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.
tar
jordbruksmark ur produktion i strid mot 4 § första stycket,

2.
utför takt i
strid mot 4 § andra stycket,

3.
bryter mot
föreläggande som har meddelats med stöd av 9 §, om inte föreläggandet har
förenats med vite.

Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall
förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt.

13 § Talan mot lantbruksnämndens beslut enligt denna lag
förs hos

lantbruksstyrelsen genom besvär. Mot lantbruksstyrelsens beslut förs

talan hos regeringen genom besvär.

1. Denna lag träder i kraft den I juli
1979, då jordhävdslagen (1969: 698) skall upphöra att gälla.

2. Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i
denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. .Har jordbruket på jordbruksmark,
som är lämplig för jordbruksproduktion, lagts ned före nya lagens
ikraftträdande, får lantbruksnämnden förelägga ägaren att åter ta marken i
bruk, om det finns särskilda skäl till det och marken inte används för annat godtagbart
ändamål. Har förklaring som avses i 7 § jordhävdslagen meddelats, får sådant
föreläggande inte meddelas beträffande marken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

När
lantbruksnämnden meddelar föreläggande, skall nämnden ange de åtgärder som
behövs för ändamålet. Nämnden kan sätta ut vite. Bestämmelserna i 10 och 11 §§
samt 5 övergångsbestämmelserna gäller i tillämpliga delar i fråga om
föreläggande som nu har sagts.

4.
Förelägganden
om återställande av hävd som har meddelats enligt 3 § jordhävdslagen skall
anses meddelade med stöd av 9 § nya lagen.

5.
Bestämmelsen i
11 § andra stycket om tillämpning av 4 kap. 3 § expropriationslagen (1972: 719)
gäller inte i fråga om värdeökning som har ägt rum före utgången av juni 1971.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:163

Innehåll

Sid.

Proposition
med förslag till lag om skötsel av jordbruksmark .... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... .... 1

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 1 februari 1979

1 Inledning ...................................................... .... 5

2 Allmän motivering.............................................. .... 6

2.1 Allmänna utgångspunkter ............................ .... 6

2.2 Brukningsplikt och förbud mot nedläggning av
jordbruk .. 9

2.3 Matjordstäkt .............................................. .. 15

2.4 Undantag från lagens tillämpningsområde ........ .. 17

2.5 Inlösen ................................................... .. 18

2.6 övergångsbestämmelser .............................. .. 19

3 Upprättat lagförslag ........................................ 21

4 Specialmotivering............................................... .. 21

5 Hemställan .................................................... 27

6 Beslut .......................................................... 27

Utdrag
av lagrådets protokoll den 19 mars 1979......... 28

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 1979 .. 38

Anmälan
av lagrådsyttrande................................... .. 38

Hemställan
...................................................... .. 39

Beslut
............................................................. .. 39

Bilaga
1 Bilaga 2 Bilaga 3

NORSTEDTS TRYCHER) STOCKHOLM H7» 710153

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

24 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (17)

17 kopplingar i 13 dokument.

  1. Prop. 1989/90:57 Ändrad instansordning för vissa ärendegrupper inom jordbruksdepartementets område m.m. om s. 35 i texten
  2. Bet. 1983/84:LU35 om ändringar i arrendelagstiftningen, m.m. (prop. 1983/84:136 delvis och prop. 1983/84:137 delvis) s. 15 i texten
  3. Prop. 1983/84:96 med försiag till ändring i Iagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark s. 5 i texten
  4. Bet. 1982/83:JoU4 om ändring i naturvårdslagen (prop. 1981/82: 220) I detta betänkande behandlar utskottet dels proposition 1981/82: 220 om ändring i naturvårdslagen (1964: 822) s. 14 · s. 15 i texten
  5. Prop. 1981/82:103 1981/82:103 i texten

Visa alla 13

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. Mark- och miljööverdomstolen, mål M 3848-24 i texten · dokumentnivå
  2. MÖD 2022:20 om s. 6 i texten

Doktrin (5)

5 kopplingar i 2 dokument.

  1. Michanek, Energirätt, 1990 s. 197 · s. 198 · s. 199 · s. 640 i texten · dokumentnivå
  2. Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp 2, 1991 s. 201 i texten · dokumentnivå