Sök i Ratio Lex

med förslag till renhållningslag, m.m.

66 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 58 av 66 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:205, med förslag till renhållningslag, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:20i Regeringens proposition 1978/79:205

med
förslag till renhållningslag, m. m.;

beslutad
den 29 mars 1979.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

ERIC
ENLUND

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås ändringar i renhållningslagstiftningen som ger kommunerna
stor frihel atl uiforma renhållningsverksamhelen inom kommunerna efter lokala
förhållanden. Förslaget öppnar samtidigt möjlighet för kommunmedlemmarna alt i
större utsträckning än f. n. påverka ulformningen av renhållningen.

Beslämmelserna
om renhållning, som f n. är uppdelade på flera förfallningar, förs samman i en
lag, renhållningslagen.

1
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 205

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 2

1 Förslag till Renhållningslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Med hushållsavfall avses i denna lag avfall och orenlighet
som härrör

frän hushåll och därmed jämförligt avfall.

Med hantering avses i lagen uppsamling, förvaring, bortforsling
och slutligt omhändertagande.

2 S Utöver föreskrifterna i denna lag finns föreskrifter
om avfallshante

ring i förfallningar om miljöskydd och om hälso- och miljöfarliga varor

saml i andra författningar.

Utan hinder av denna lag kan regeringen eller en
myndighet, som regeringen bestämmer, belräffande försvarsmakten meddela
särskilda föreskrifter i frågor som avses i lagen.

Allmän aktsamhetsregel

3 § Avfall skall hanteras på sådant sätt atl del inte
uppkommer olägenhel

från hälso- och miljövårdssynpunkt. Utrymmen, behållare och andra

anordningar för hanteringen skall vara så beskaffade och skall skötas på

sådani sätl atl olägenhet inle uppslår.

Regeringen meddelar närmare föreskrifterom
avfallshanteringen. Regeringen får överiåla åt en myndighet eller åt
kommunerna all meddela sådana föreskrifter.

Bortforsling

4 § Varje kommun skall svara för all hushållsavfall inom
kommunen

forslas lill behandlingsanläggning i den utsträckning som behövs för atl till

godose såväl allmänna hälso- och miljövårdskrav som enskilda inlressen.

När kommunen planlägger och beslutar hur skyldigheten
enligt första stycket skall fullgöras, skall hänsyn las lill
fastighetsinnehavarnas möjligheter aU själva ta hand om avfallet på etl från hälso-
och miljövårdssynpunkt godtagbart säll. Kommunen skall vidare beakta atl bortforslingen
anpassas lill behovel för olika slag av bebyggelse.

5 § Kommunen är skyldig atl tillse att
behandlingsanläggning för hus

hållsavfall från kommunen finns all tillgå.

6
§ Regeringen
får föreskriva aU annal avfall inom kommunen än hushållsavfall skall forslas
bort genom kommunens försorg. Regeringen får överiåla ål en myndighet eller ål kommunema
all meddela sådana föreskrifter.

7
S När avfall
skall forslas bort genom kommunens försorg, får avfallet inte grävas ned,
komposteras eller på annat sätt slutligt omhändertas av fastighelsinneha våren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 3

Skall avfall forslas bort genom kommunens försorg får inte
någon annan än den som kommunen anlitar för ändamålet ta befallning med bortforslingen,

8 S Är del av särskild betydelse från äiervinningssynpunkt,
får regering

en föreskriva atl vissl slag av avfall som skall forslas bort genom kommu

nens försorg skall förvaras skilt frän annat avfall i avvaktan på bortforsling

och meddela de bestämmelser som behövs för ändamålet. Regeringen får

överlåta ål en myndighet eller ät kommunerna att meddela sådana före

skrifter.

Kommunal renhållningsordning

9 § För varje kommun skall finnas en renhållningsordning
som upptar de

föreskrifter som skall gälla för bortforsling av hushållsavfall inom kommu

nen. I renhållningsordningen skall anges från vilka områden, fasligheter el

ler uppsamlingsställen som bortforsling skall ske, vilka slag av hushållsav

fall som skall forslas bort. hur ofta bortforsling skall ske och hur verksam

helen i övrigl skall vara anordnad.

I renhållningsordningen skall föreskrivas under vilka
förutsättningar undantag kan medges från renhållningsordningens föreskrifter.
Frågor om undantag prövas av hälsovårdsnämnden.

10
8
Renhållningsordningen skall antas av kommunfullmäktige.

11
§ När elt
förslag lill renhållningsordning upprällas, skall kommunen på lämpligt sätt och
i skälig omfaltning samråda med de fastighetsinnehavare och myndigheter som
kan ha ett väsentligt iniresse i saken.

Innan förslaget till renhållningsordning anlas, skall del
ställas ut till granskning under minst fyra veckor.

12 § Kungörelse om förslagets utställande skall
utfärdas i ortstidning fö

re ulslällningslidens början.

Av kungörelsen skall framgå förslagets huvudsakliga
innebörd, var det finns att tillgå och inom vilken tid och till vem erinringar
mot förslaget skall framställas.

13 § Bestämmelserna i 11 och 12 §§ gäller även i
fråga om ändringar i en

renhållningsordning.

Om etl förslag lill ändring i renhållningsordningen berör endasi
ell mindre anlal fastighetsinnehavare eller ändringen annars är av begränsad
omfattning, får kommunen underlåta atl slälla ut ändringsförslaget.

14 § Kommunen är skyldig alt, uiöver vad som följer
av renhållningsord

ningen, forsla bort hushållsavfall, om faslighetsinnehavaren begär del och

del inle är oskäligl med hänsyn lill omständigheterna.

Frågor om sådan bortforsling prövas av den kommunala nämnd
som kommunfullmäklige bestämmer.

Avgifter

15 § Kommunen får föreskriva atl avgifi skall erläggas
för sådan bortforsling och sådant slutligt omhändertagande av avfall som sker
genom

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 4

kommunens försorg enligt denna lag. Avgiften skall enligt
kommunens bestämmande erläggas lill kommunen eller lill den som utför
renhållningen.

16 S Avgiften skall vara åriig eller på annat sätl
periodisk. Den skall be

stämmas lill högst del belopp som behövs för att täcka nödvändiga kapital-

och driftskostnader för renhållningen. Från dessa kosinader skall avräknas

kostnadema för vad som kan belöpa på användning av anläggningar eller

utrustning för annat ändamål an renhållning.

Om kommunen uppdrar åt annan atl utföra renhållningen, får
avtalet med denne läggas till grund för beräkning av avgiften, om inte
kostnaden därigenom blir väsentligt högre än om kommunen själv utför
renhållningen.

17 § Avgiften skall ulgå enligt taxa, som antas av kommunfullmäklige,

I taxan skall anges hur avgifien skall bestämmas när taxan
saknar tilllämplig bestämmelse om avgifi. Därvid skall de grunder som anges i
16 S beaktas.

Taxan skall innehålla föreskrifter om vem som är
avgiftsskyldig och till vem avgiften skall eriäggas.

Särskilda bestämmelser

18 § Kommunen skall inom områden med stadsplan fullgöra
den skyldig-

hel som föreskrivs i 3 § allmänna ordningsstadgan (1956:617) alt hålla ren

gata, torg, park och annan sådan allmän plats samt allmän väg. På sådan

allmän plals och på allmän väg inom områden med stadsplan skall kommu

nen även röja snö, skaffa undan snö och is, sanda eller vidta annan åtgärd

för atl molverka halka, föra bort sand och annal som påförts lill motver

kande av halka samt rensa och lina upp rännslensbrunn och ledning som

förbinder sådan brunn med allmän avloppsledning. Inom områden med

byggnadsplan skall kommunen fullgöra molsvarande skyldighet i fråga om

allmän väg. Skyldighet alt vidta åtgärd som sagts nu gäller dock inle i den

mån åtgärden skall vidtas av staten som väghållare.

När särskilda skäl föreligger, får regeringen på
framställning av kommunen medge undantag från försia styckel.

19 § Kommunen kan ålägga den som äger en fastighet inom ell
område

med fastställd stadsplan eller som i stället för ägaren är skattskyldig för

fastigheten enligt kommunalskattelagen (1928:370) aU fullgöra skyldighet

som anges i 18 § försia stycket i fråga om gångbana eller annal ulrymme

ulanför fastigheten som behövs för gångtrafiken.

Har person som avses i försia stycket inle lidigare haft
sådan skyldighet, skall kommunens beslul underslällas länsslyrelsen.

20 § Har på annan plals utomhus än som avses i 18 § där
allmänheten får

fritt färdas skräpats ned eller annars osnyggats, åligger del kommunen atl

återställa platsen i sådani skick som med hänsyn till ortsförhållandena,

platsens belägenhet och omständigheterna i övrigt tillgodoser skäliga an

språk.

Bestämmelserna
i försia stycket skall inte tillämpas, om skyldigheten enligl lag eller annan förfallning
eller särskilda föreskrifter skall fullgöras av annan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:205 5

Tillsyn

21
S Tillsynen
över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter ulövas
inom kommunen av hälsovårdsnämnden, om inte regeringen bestämmer annat.
Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet.

22
§ För tillsynen
har kommunal nämnd som är tillsynsmyndighet rätt att få tillträde till
byggnader, lokaler och områden.

Det åligger polismyndighet alt lämna det biträde som
behövs för tillsynen.

23 § Kommunal nämnd som är tillsynsmyndighet får meddela
föreläg

ganden eller förbud som uppenbart behövs för att denna lag eller föreskrif

ter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

1 ett beslul om föreläggande eller förbud kan vite sällas ul.
Frågan om utdömande av vitet prövas av länsstyrelsen.

Iakttas inte ett föreläggande, får nämnden låla vidta
åtgärden på den försumliges bekostnad.

Ansvar och besvär m. m.

24
§ Den sora uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryier mol 7 § försia slyckel eller som yrkesmässigt eller
annars i större omfattning samlar in och forslar bort avfall i strid mol 7 §
andra stycket döms till böter.

25
§ Kommunal
nämnd som är tillsynsmyndighet får förordna att dess beslut skall lända till eftertältelse
ulan hinder av förd talan.

26
§ En kommunal
nämnds beslut enligt denna lag överklagas hos länsslyrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut överklagas hos kammarrätten genom
besvär. Regeringen kan dock föreskriva atl vissa beslut skall överklagas hos
regeringen genom besvär.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1980 då lagen (1965:54) om kommunala
renhållningsavgifter och kommunala renhållningslagen (1970: 892) skall upphöra
att gälla.

2.
Renhållningsordningar
skall ha antagils före den I januari 1981.

3.
Föreskrifter om
avgift som har meddelats med stöd av lagen (1965: 54) om kommunala
renhållningsavgifter skall fortfarande gälla.

4.
Beslämmelsen i
4 § första stycket kommunala renhållningslagen om befogenhet för regeringen
eller myndighet som regeringen beslämmer atl meddela föreskrifter om undanlag
från kommunens bortforslingsskyldig-het skall lillämpas till dess koramunen har
antagit en renhållningsordning och beslutet härom har vunnit laga kraft.

5.
Har före nya
lagens ikraftträdande med slöd av 4 § första stycket kommunala
renhållningslagen meddelats beslut om undanlag från kommunens borlforslingsskyldighet,
skall beslutet gälla tills vidare dock längst till dess att komraunen har
antagit en renhållningsordning och beslutet härom har vunnit laga kraft.

6.
Förekommer i
lag eller annan förfallning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom en
beslämmelse i denna lag, lillämpas i stället den nya bestämmelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 6

2 Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom
föreskrivs aU 22 S miljöskyddslagen (1969:387)' skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

2\ Den som fått tillstånd enligt denna lag till
miljöfarlig verksamhet kan ej på grund av bestämmelse i lagen eller i hälsovårdsstadgan
den 19 december 1958 {nr 663) åläggas atl upphöra med verksamhelen eller alt
med avseende på denna vidtaga försiktighetsmått utöver vad som anges i tillslåndsbeslutei,
om ej annat följer av 23-25 § eller 40 S andra stycket.

Föreslagen lydelse §

Den som fått tillstånd enligt denna lag till miljöfarlig verksamhei
kan ej på grund av bestämmelse i lagen eller i hälsovårdsstadgan (1958:663)
eller i renhållningslagen (1979:000) åläggas all upphöra med verksamhelen eller
atl med avseende pä denna vidtaga försiktighetsmått utöver vad som anges i lill-slåndsbesluiel,
om ej annat följer av 23-25 § eller 40 § andra stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag iräder i kraft den 1 januari 1980.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3
Förslag till Lag om ändring i

hälsovårdsstadgan (1958:663)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härigenom
föreskrivs i fråga om hälsovårdsstadgan (1958: 663), dels att 47-49, 51 och 52 §§
samt 83 § 7 skall upphöra alt gälla. dels all 65 § skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
Ivdelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

De ytteriigare föreskrifter avseende allmänna
hälsovården, som för kommun eller del därav Jinnas erforderliga utöver denna siadga,
meddelas i lokal hälsovårdsordning.

Sådan föreskrift må icke avse förhållande, som reglerats
genom annan allmän författning än denna stadga eller 4 § andra styckel kommunala
renhållningslagen den 17 december 1971 (nr 892). Vid meddelande av föreskrift
skall tillses.

De ytterligare föreskrifter avseende allmänna
hälsovården, som för kommun eller del därav kan behövas utöver denna stadga,
meddelas i lokal hälsovårdsordning.

Sådan föreskrift/cJr;/;/( avse förhållande, som reglerats
genom annan allmän författning än denna siadga. Vid meddelande av föreskrift
skall tillses, all därigenom inte läggs onödigt tvång på allmänheten eller
annars görs obefogad inskränkning i den enskildes frihet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagen omtryckt 1972: 782. Senaste lydelse 1970:
896.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

atl därigenom icke lägges onödigi tvång på allmänhelen
eller eljest göres obefogad inskränkning i den enskildes frihel.

Denna lag iräder i kraft den I januari 1980.

Föreskrifter eller beslul om hantering av avfall som har
meddelats med slöd av 65 eller 66 § hälsovårdsstadgan skall fortfarande gälla.
Avser föreskrifterna eller besluten bortforsling av hushållsavfall, skall de dick
gälla längst lill dess all kommunen enligl renhållningslagen (1979: 000) hai anlagil
en renhållningsordning och beslutet härom har vunnit laga kraft.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 8

Utdrag

JORDBRU KSDEPARTEM ENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-03-29

Närvarande: statsministern Ullslen, ordförande, och
statsråden Sven Romanus. Mundebo, Wikström, Friggebo, Huss, Rodhe, Hansson, Enlund,
Lindahl. Winther, De Geer, Gabriel Romanus, Tham, Bondeslam

Föredragande: staisrådel Enlund

Proposition med förslag till renhållningslag, m. m.

1 inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades i
februari 1977 en kommitté' med uppdrag atl se över renhållningslagsliftningen.
Kommittén anlog namnet renhållningskommitién. Kommittén (Jo 1977:01) avlämnade
i mars 1978 belänkandel (SOU 1978:24) Ny renhållningslagsliftning.

Till protokollet i della ärende bör fogas uiredningens
sammanfattning av betänkandet som bilaga I och de lagförslag som läggs fram i
betänkandet som bilaga 2. Beträffande nuvarande förhållanden saml uiredningens
närmare överväganden hänvisas lill betänkandet.

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgetts av
försvarets sjukvårdsstyrelse, socialstyrelsen, riksrevisionsverkel (RRV), lantbrukssiyrelsen,
slalens naturvårdsverk, konsumentverket, justitieombudsmannen (JO), Göta hovräu,
kamraarräUen i Jönköping, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,
Östergötlands, Kronobergs, Gollands, Blekinge, Kristianstads, Hallands,
Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Väslernorriands,
Jämtlands och Västerbottens län, byråkraliutredningen, hälsovårdssladgeutredningen,
statskontroll-kommittén samt Stockholms, Värmdö, Sigtuna, Enköpings, Tierps,
Oxelösunds, Linköpings, Ödeshögs, Jönköpings, Gislaveds, Ljungby, Lessebo,
Kalmar, Emmaboda, Gotlands, Ronneby, Kristianstads, Simrishamns, Höörs,
Landskrona, Halmstads, Kungsbacka, Sotenäs, Herr-Ijunga, Lerums, Skövde, Gölene,
Karlstads. Filipstads, Örebro. Lindesbergs, Sala, Mora, Älvdalens, Gävle.
Bollnäs, Sundsvalls, Härnösands, Östersunds, Härjedalens, Umeå, Vilhelmina,
Kiruna och Kalix kommu-

' Dåvarande statssekreteraren Per-Erik Eliasson, utredningssekreleraren
Lars Eric Ericsson, numera kommunalrådet Henry Fager, fru Gertrud Hellgren samt
riksdagsledamöterna Karl Leuchovius och Rune Torwald.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 9

ner. Landsorganisationen i Sveiige (LO). Lantbrukarnas
riksförbund (LRF), Svenska kommimförbiindel, Svenska naturskyddsföreningen.
Svenska åkeriförbundel. Sveriges industriförbund. Sveriges Renhållningsentreprenörers
Riksförening. Sveriges villaägareförbund. Svenska Renhållningsverks-Föreningen.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Riksförbundet för allmän
hälsovård. Dessulom har yttranden kommil in från Piteå och Orusts kommuner. A. Z.
Sellbergs AB och Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO).

Remissinstanserna har i ålskilliga fall bifogat yitranden
från kommuner, underställda myndigheter och särskilt berörda organisationer.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas lill
protokollet i della ärende som bilaga 3.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna synpunkter

Beslämmelser om renhållning finns i olika författningar.
Av intresse i della sammanhang är främsi hälsovårdsstadgan (1958:663) och
kommunala renhållningslagen (1970:892). som såvitt avser det s.k.
obligatoriska kommunala renhållningsmonopolet trädde i kraft den 1 januari
1972. Kommunens rätt att ta ut avgifter för renhållningen regleras i lagen
(1965:54) om kommunala renhållningsavgifter.

I hälsovårdsstadgan finns bestämmelser som bl.a. reglerar
den enskildes skyldigheter i fråga om avfallshanteringen. Av allmängiltig
karaktär är bestämmelserna om all orenlighei eller avfall som förekommer vid
bebyggelse skall samlas upp och omedelbart forslas bort eller förvaras så alt
sanitär olägenhet inte uppstår. Beslämmelsen avser inle enbart avfall från bostadsbebyggelse
utan även sådant avfall från industriell eller annan verksamhet som förekommer
i anslutning till bebyggelse. Kommunen kan enligt hälsovårdsstadgan anla lokal
hälsovårdsordning med kompletterande föreskrifter om den enskildes hantering av
avfall. Lokal hälsovårdsordning skall utarbetas med ledning av en normalhälsovårdsordning.
I normalhäl-sovårdsordningen föreskrivs alt orenlighet och avfall som det
åligger kommunen att forsla bort enligt kommunala renhållningslagen eller
enligt lokal hälsovårdsordning inte får komposleras, brännas eller på annat
sätt slutligt behandlas av fastighetsägaren (det s. k. behandlingsförbudet).
Hälsovårdsnämnden får enligt normalhälsovårdsordningen i särskilda fall medge
undantag från föreskrifterna i lokal hälsovårdsordning, om del är påkallat av
lokala förhållanden eller andra omständigheter och del kan ske ulan väsenllig olägenhel
frän sanitär synpunkl. I fråga om trädgårdsavfall kan generellt undanlag från
behandlingsförbudet medges för vissa områden inom kommunen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 205 10

Före år 1972 förelåg ingen skyldighet för kommunen alt
ombesörja hämtning och bortforsling av avfall. Kommunerna kunde emellertid
genom bestämmelser i den lokala hälsovärdsordningen föreskriva all hämtning och
bortforsling av orenlighet och avfall frän särskilt angivna områden inom
kommunen skulle utföras genom kommunens försorg. Sådant renhållningsmonopol
infördes i många kommuner men begränsades ofta till ruorier för
permanentbebyggelse.

Kommunala renhållningslagen tillkom som ett led i
strävandena all tillgodose medborgarnas krav på service och god miljö. Avsiklen
var alt få lill stånd en utvidgad, regelbunden avfallshämtning för alt
förebygga den tilltagande nedskräpningen. Enligt lagen ålades varje kommun
skyldighet all forsla bort hushållsavfall från hela kommunens område. Denna
skyldighet, det s.k. obligatoriska kommunala renhällningsmonopolet, innebär bl.a.
alt kommunen skall ombesörja bortforsling av hushållsavfall från fastigheter
inom kommunen, om inte länsstyrelsen beviljar kommunen dispens.

Efter någon lid riktades kritik mot tillämpningen av de
nya bestämmelserna inom främst glesbebyggda områden. För alt komma lill rätta
med lill-lämpningssvårigheterna genomfördes med verkan från den I januari 1975
vissa ändringar i renhållningslagen i syfte atl möjliggöra en smidigare till-lämpning.
Ändringarna innebär atl kommunerna fått ökade befogenheter att själva bestämma
den närmare omfattningen av renhållningsverksamheten. Genom ett tillägg lill
renhållningslagen har regeringen sålunda fått ett bemyndigande att föreskriva
undantag från kommunens hämtningsskyldighet. Med slöd av detta bemyndigande
har kommunerna medgivits räll alt själva besluta all hämtning av hushållsavfall
från fastighet under vissa förutsättningar skall ske från annan plats än
förvaringsplatsen på fasligheten (s. k. förenklat hämtningssyslem). Vidare får
kommunen beslula att hämtning av hushållsavfall från tvä eller tre närbelägna
fastigheter skall ske från gemensam behållare som är uppställd på en av
fastigheterna. Länsstyrelsen får dessulom i andra fall än som nu har nämnts befria
kommunen från dess hämlningsskyldighel, om särskilda skäl föreligger. Dispens
kan avse befrielse från skyldighet alt forsla avfall från viss bebyggelse.
Kommunerna kan också befrias från vissl led i omhändertagandel.

Trots de ändringar i renhållningslagstiftningen som
genomfördes år 1975 fortsatte kriliken mot lagsiiftningen och dess tillämpning.
Pä grund härav tillsattes år 1977 en kommitté - renhållningskommitién - med
uppdrag alt se över lagstiftningen. Enligl kommittédirektiven bör utgångspunkten
för arbelel vara att kommunernas principiella skyldighet atl hämta hushållens
avfall skall bestå. Hur renhållningen inom en kommun skall organiseras bör emellerlid
enligl direktiven kommunen själv avgöra. Kommillén lade i mars 1978 fram
belänkandet (SOU 1978:24) Ny renhållningslagstiftning.

Enligt kommittén har kriliken mot den nuvarande
utformningen av renhållningen främst kommil från landsbygden. Man har reagerat
mol att man tvingas betala för en service som man inte anser sig behöva och som
man

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:205 ;.::;, II

inte har utnyttjat. En av orsakerna lill svarighelerna på
landsbygden är enligl kommiuén att nuvarande sophämtningssystem, som var utfornial
atl passa för tätorterna, utsträcktes atl gälla också för glesbygden ulan de anpassningar
som krävdes. Vissa kommuner har dock lyckats utforma fiexib-la sophämtningssyslem
som har lämpat sig väl för landsbygden. Andra kommuner har med stöd av
lagstiftningen utvidgat det för tätorterna uppbyggda systemet också lill
glesbygden. Ofta har dessa kommuner utgått från att lagstiftningen inle medger
den anpassning som krävs. Detla anses ha hindrat kommunerna och deras medlemmar
från att tillsammans välja det avfallshanleringssyslem som frän olika synpunkler
skulle ha varit bäst.

För all ge kommunerna bästa möjliga förutsättningar att
organisera hanteringen av hushållsavfallet efter lokala behov anser kommillén
alt det bör ankomma på kommunerna all själva avgöra hur renhållningen skall
organiseras. Kommunerna skall alltså inte som nu behöva begära dispens från länsslyrelsen
i någon fråga som rör renhållningen.

Enligl
kommittén vill många fastighetsinnehavare i glesbygdsområdena själva la hand om
i vart fall silt komposlerbara avfall. Med komposlerbart avfall avser kommittén
sådani organiskt avfall som bryls ner biologiskt vid kompostering. exempelvis
trädgårdsavfall, organiskt köksavfall, latrin och slam frän irekammarbrunnar
samt mindre pappers- och pappförpackningar. Kommunernas möjligheler atl inom
ramen för nuvarande lagstiftning göra undanlag från hämlningsskyldigheten är
dock enligt kommittén otillräckliga. Åtskilliga skäl lalar enligt kommittén
för alt ulvidga möjlighelerna för de enskilda att själva la hand om silt
avfall. Från ekologisk synpunkl måste det sålunda vara rikligare alt det komposlerbara
avfallet får stanna på den faslighet där det i huvudsak har uppkommit och
användas lill foder eller gödsel. Långväga sopiransporler i glesbygden anses
vidare utgöra ett onödigi slöseri med energi. En förutsättning för att den
enskilde fastighets-innehavaren själv skall få ta hand om sill hushållsavfall
bör enligt kommittén vara att behandlingen kan ske på ell från sanitär
synpunkt och miljövårdssynpunkt godtagbart sätl. Öm delta krav uppfylls, finns
det enligt kommittén inte någon anledning atl tvinga fastighetsinnehavaren att
leverera avfallet till kommunen.

Kommillén föreslår därför alt kommunens skyldighet atl
forsla bort komposlerbart hushållsavfall inte skall gälla i de fall fastighetsinnehavare
i glesbygden (utanför renhållningslätorl) anmäler lill kommunen att de avser atl
omhänderta sådant avfall själva. För att skilja glesbygdsområden, inom vilka
fastighetsinnehavare sålunda efter anmälan skall få omhänderta silt avfall
själva, från andra områden, där omhändertagandet alltid skall ske genom
kommunens försorg, inför kommittén begreppet renhållningslätorl som benämning på
de senare nämnda områdena. Med renhällningstätort avses område med fastställd
stads- eller byggnadsplan. Kommunfullmäklige bör dock enligl kommittén få
besluta atl icke exploaterat område med fastställd stads- eller byggnadsplan inte
skall anses som renhållningslätorl

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 205 12

eller all område med sammanhängande beiydande permanent-
eller frilids-bebyggelse utom fastställd stads- eller byggnadsplan skall utgöra
renhållningstätort.

Kommittén föreslår vidare att en fastighetsinnehavare i
samband med alt han anmäler alt han önskar omhänderta komposlerbart avfall
själv även får meddela atl han avser att själv forsla del icke komposlerbara
avfallet lill plats som kommunen anvisar. Har han meddelat detla, faller kommunens
forslingsskyldighel bort även belräffande sisinämnda avfall. Finner
hälsovårdsnämnd i efterhand att fastighetsinnehavarens hantering inte kan
godtas från sanitär synpunkt eller miljövårdssynpunkt, får dock nämnden beslula
alt kommunen skall vara skyldig atl hämta avfallet.

Kommittén anför atl det föreslagna anmälningsförfarandet
förmodligen kommer att leda lill etl visst bortfall av hushåll som nu anlitar
kommunernas avfallshämtning. Enligl kommillén bör förslaget ändå medföra en
lägre genomsnittskostnad per hushåll, om kommunerna anpassar sin renhåll-ningsorganisalion
till de nya förulsäliningarna. Även om den föreslagna valfriheten i något fall
skulle leda till högre genomsnittskostnader för de hushåll som får sill avfall
hämtat är den föreslagna valfriheten enligt kommittén väl motiverad.

Kommittén föreslår vidare all i en förordning utfärdad av
regeringen införs förhållandevis detaljerade föreskrifter som reglerar komraunens
möjligheter all besluta ora avsleg från bortforslingsskyldighelen inom områden
med olika slag av bebyggelse och för olika lyper av avfall.

Kommittén är inle enig. Två ledamöler anser att utredningsförslagel
inte kan läggas till grund för en ny renhållningslagstiftning. De menar atl förslaget
att fastighetsägarna själva skall få välja om de vill omhänderta sill avfall
eller inle kommer all bl. a. leda lill ökad nedskräpning och till avsevärda prakliska
och organisatoriska problem för kommunerna. Enligt reservanternas mening borde
i stället förslag ha lagts fram om en generös dispensgivning från kommunernas
hämtningsskyldighet inom ramen för en i huvudsak bibehållen
renhållningsorganisation.

Förslaget atl i ökad utsträckning överiämna ansvaret för
renhållningen till kommunema lillslyrks eller lämnas utan erinran av de flesta
remissinstanserna. Från flera håll framhålls atl kommunema är de som är bäst
skickade alt bedöma behovel av renhållning inom kommunema. Kommunförbundel
anser dock alt kommittén inte i tillräcklig grad beaktat kommunernas inlressen.
Enligl förbundel bör nu ansvarel för renhållningen mera fullständigt föras
över på kommunema. Förbundet föreslår därför all varje kommun åläggs aU
upprätta en plan för renhållningen inora kommunen. Planen skall tillgodose
skäliga hälso- och miljövårdskrav och beskriva vilka områden som skall
omfattas av kommunens renhållningsverksamhet och hur denna i slora drag skall
fullgöras. För atl tillgodose den enskildes krav på medinflytande vid planering
av renhållningen föreslår förbundet au planen uppräuas i samråd med grupper och
sammanslutningar som fö-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 13

reträder olika kategorier av fastighetsägare och nyttianderätlshavare.
Förbundet pekar även på möjligheten att föreskriva att vid planläggningen
hänsyn skall tas till den enskildes möjligheter atl återvinna avfall eller på
annat sätt medverka vid hanteringen i syfte all sänka kostnadema. Planen bör enligl
kommunförbundet beslulas av kommunfullmäklige varigenom
renhållningsverksamheten blir politiskt förankrad i kommunen.

De allra
flesta remissinstanser avstyrker kommitléns förslag att enskilda
fastighetsinnehavare i glesbygd skall kunna befria sig från kommunens renhållningstjänsler
genom en enkel anmälan lill kommunen. Många remissinstanser pekar på risken
för atl den föreslagna friheten för de enskilda all själva välja melod för
omhändertagande av avfall kommer att leda lill ökad nedskräpning i naturen och etl
ökal missbruk av sopbehällare vid rastplatser utmed vägarna. Vidare framhålls
från flera håll svårighetema för de enskilda att själva behandla sitt komposlerbara
avfall på ett från sanitär synpunkl godtagbart sätl. Kritik riktas särskilt mol
den möjlighet som öppnas för de enskilda alt själva ta hand om slam från slamavskiljnings-brunnaroch
slamtankar. Bl.a. naturvårdsverket, socialstyrelsen och kommunförbundet menar
vidare atl den efterkontroll som anmälningssyslemet förutsätter kommer all
kräva en förslärkning eller omprioritering av de redan i dag knappa tillsynsresursema.
Enligl naturvårdsverket synes förslaget leda lill en övermäktig arbetsbörda
för hälsovårdsnämnderna. Flera remissinslanser framhåller all anmälningsförfarandel
kommer all medföra svårigheier för kommunerna alt planera och upprätthålla en
tillfredsställande renhållningsorganisation i glesbygdsområdena. Många
kommuner gör gällande att bortfallet av abonnenter i motsats lill vad kommillén
hävdat kommer att medföra ökade kosinader som antingen måste bäras av de
abonnenter som kvarstår i hämlningssyslemet eller också läckas av skattemedel.
Remissinstanserna kritiserar vidare införandel av begreppet renhållningslätorl.
Kriliken riktar sig bl.a. mot atl ytterligare ell lätorlsbe-grepp införs.
Vidare anförs all den indelning av kommunerna i renhåll-ningstäiorler och andra
områden som förslagel förutsätter kommer att vålla beiydande
gränsdragningsproblem. Remissinslanserna anser all dessa gränsdragningsproblem
säkerligen kommer all ge upphov lill ytteriigare missnöje hos kommuninvånarna.

Jag vill lill en början undersiryka alt införandet av den
nya renhållningslagsliftningen har inneburit en avsevärd förbättring av
renhållningen i kommunerna. Därigenom har också ökade möjligheter skapats all
få till slånd elt från hälso- och miljövårdssynpunkl bäitre omhändertagande av
hushållsavfallet och en ökad återvinning. Det är sålunda allmänl omvittnat att
nedskräpningen särskilt i glesbygdsområdena har minskal påtagligt under senare
år. Samtidigt innebar införandet av det obligatoriska kommunala
renhållningsmonopolet en genomgripande förändring av den ordning som hade rått dittills.
Det var därför naturligt all vissa problem uppstod. År 1975 gjordes vissa
smärre förändringar i lagstiftningen som gav kommu-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 205 14

nerna ökade möjligheter att själva bestämma den närmare
omfattningen av renhållningsverksamhelen. Även om många kommuner efter denna
lagändring tycks ha funnil formerna för en effektivare renhållningsorganisa-lion
med en gentemot fastighetsägarna smidig tillämpning har kritiken mol lagstiftningens
tillämpning ändå forlsall och den har då oftast gällt tillämpningen inom
glesbygds- och fritidshusområden. Bl.a. har framhällits att den enskildes
möjligheter atl påverka ulformningen av renhållningen inom kommunen är
bristfällig. Jag anser alt denna kritik i viss mån är befogad. Det finns därför
enligt min mening anledning all vidta yiieriigare ålgärder för alt torbättra
möjligheterna att anpassa renhållningen till lokala och individuella behov.

Kommittén har i sina strävanden att komma till rätta med
de problem som kvarstår föreslagil fl ena sidan atl kommunema skall ges vidgade
befogenheter att besluta om den närmare omfattningen av renhållningsverksamhelen
och å andra sidan alt det skall ankomma pä fastighetsinnehavarna i glesbygden
att själva avgöra um de har behov av att anlita kommunens renhiillningsservice
eller vill omhänderta avfallet själva.

Förslaget atl faslighelsinnehavarna ulanför tätort skall
ges en i det närmaste fullständig frihel att själva ta hand om sitt avfall har
som nämnts avstyrkts av flertalet remissinstanser. Inte heller jag kan godta förslagel.
Som många remissinstanser anför kommer sannolikt möjligheten att ställa sig
utanför den kommunala renhållningen att ulnyltjas inte bara av dem som har
förutsättningar och vilja atl på elt från hälso- och miljövårdssynpunkt
godtagbart sätt omhänderta silt avfall. Del finns som remissinslanserna anför
risk för atl många fastighetsinnehavare kommer att av bl.a. kostnadsskäl avslå
från atl anlita den kommunala sophämtningen. Till delta kommer att som flera
remissinstanser anför hälsovårdsnämnderna saknar resurser att i efterhand
kontrollera atl sanitär olägenhet och nedskräpning inle uppkommer hos dem som
har vall all själva hantera sill avfall. Förslagel innebär således risk för
ökad nedskräpning och en återgång till de förhållanden som rådde före
renhållningslagens ikraftlrädande. Liksom flera remissinslanser anserjag även
all den gränsdragning mellan renhållningstätort och övriga områden inom
kommunen som förslagel förutsätter kan leda till betydande svårigheter i
tillämpningen. För att skäliga hälso-och miljövårdskrav skall lillgodoses måste
alltså andra lösningar väljas än dem som kommittén har förordat i detta
hänseende.

I likhel med kommillén och remissinstanserna anserjag att
kommunernas handlingsfrihet beträffande renhållningen bör öka. Kommitléns förslag
innebär emellertid alt en betydande del av siatskonlrollen över kommunernas
renhållning fortfarande behålls genom föreskrifter meddelade av regeringen. 1
de av kommittén föreslagna föreskrifterna är sålunda bl.a. förutsättningarna
för dispenser från kommuns borlforslingsskyldighet när det gäller fastigheter
inom resp. utom renhållningstätort och för olika slag av avfall noggrant
angivna. Enligt kommunförbundet har kommittén inte i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 , 15

tillräcklig grad beaklat kommunernas inlressen. Ansvaret
för renhållningen bör enligt förbundel mera fullständigt föras över på könimunerna.
Jag delar kommunförbundets uppfattning.

Det är en allmän sirävan att inskränka den statliga
detaljregleringen och vidga utrymmet för lokal självförvalining. Jag är
övertygad om all kommunerna känner sill ansvar för dessa frågor och har en
positiv vilja alt tillgodose renhållningslagsliftningens syften. Den kommunala
renhållningen är numera också väl inarbetad och fungerar på det hela laget väl.
Kommunerna är som flera remissinstanser framhåller de som bäst kan bedöma det
lokala behovet av renhållning. Genom atl beslutanderätten i huvudsaklig
överensstämmelse med kommunförbundets förslag decentraliseras lill kommunerna
kan renhällningsorganisationen enligt min mening göras mer smidig och
rationell. Kommunen ges därigenom bättre möjligheter alt ge kommunmedlemmarna en
samhällsservice anpassad till envars lokala och personliga behov. Förslaget ger
också utrymme för kommunen all under vissa förutsättningar låla de enskilda
själva ombesörja transporter av sill eget avfall eller au deslruera avfallet. Samlidigl
innebär förbundels förslag att kommunmedlemmarna ges möjlighet alt på elt
tidigt stadium påverka renhållningens ulformning. Förslaget innebär enligt min
mening en rimlig avvägning mellan olika intressen och bör därför ligga till
grund för en översyn av lagstiftningen på områdei. Utgångspunkten bör därvid
vara alt en ny renhållningslag ges karaktär av ramlagstiftning med allmänl
hållna beslämmelser som ger kommunerna stor frihel atl med beakiande av allmänna
och enskilda intressen uiforma renhållningen på del sätl som de finner lämpligt
med hänsyn till lokala förhållanden.

I det följande utvecklar jag med kommunförbundels förslag
som grund huvudprinciperna i milt förslag till ny renhållningslagsliftning.
Bestämmelsernas närmare utformning avserjag att återkomma till i en
specialmotivering.

2.2 Kommunal renhållningsordning

Enligt kommunförbundets förslag skall i lag fastslås all
för varje kommun skall finnas en renhållningsplan som anger hur bortforsling
av hushållsavfall inom kommunen skall vara anordnad. Denna plan skall fastställas
av kommunfullmäklige. Av planen skall framgå vilka områden som skall omfattas
av den kommunala renhållningsverksamhelen och hur denna i slora drag skall
fullgöras. Kommunen bör enligl kommunförbundet ges slor frihet att beslämma om
planens ulformning och närmare innehåll. Vissa i lag angivna krav bör dock slällas
på planens innehåll. Planen skall således tillgodose skäliga hälso- och
miljövårdskrav. Dessulom skall planen uiformas så att skälig hänsyn las lill
den enskildes möjligheter all återvinna avfall eller på annal sätt medverka
vid hanteringen i syfte alt sänka koslnaderna. Enligl förbundet bör planen
upprättas i samråd med grupper

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 205 16

och sammansliilningar som företräder olika kaiegorler av lasiigheisiigarc
och nyltjanderätishavare. Del börenligi förbundet också övervägas om inte
planförslag skall slällas ul för att ge alla kommunens invanaie möjlighei all fiamföra
sina synpunkler.

Begreppet renhållningsplan är enligl kommunförbundet inle
någon nyhet. Praktiskt tagel alla kommuner lorde redan i dag ha angett sin fakiisk;t
renhällningsverksamhet i någon form av skriftligt dokument, som vanligen kallas
renhållningsplan. Det egentligt nya med förslagel är all planen skall faslsiällas
av kommunfullmäktige. Detla innebär enligt förbundet alt renhållningsverksamhelen
blir politiskt förankrad i kommunen samtidigt som planen blir rättsligt
avgörande för både kommunens och de enskildas ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter i frågor som rör hantering av hushälls-avfall.

I enlighet med vad jag tidigare har anfört bör renhållningslagsliftningen
i överensstämmelse med kommunförbundets förslag ges karaklär av ramlagstiftning
med allmänl hållna bestämmelser. Bestämmelserna bör ge kommunerna stor frihel
att med beaktande av hälso- och miljövardssyn-punkter och av kommunmedlemmarnas
önskemål utforma renhållningen på ell ändamålsenligt säll. Jag ansluler mig lill
kommunförbundets lörslag att i lagen skall tas in föreskrifter om att för varje
kommun skall finnas lokala bestämmelser (renhållningsplan), som antas av
kommunfullmäktige, om vad som skall gälla för bortforslingen av hushållsavfall
inom kommunen. I lagen bör också anges atl kommunen, när den planlägger och
beslutar hur bortforslingen skall ske, skall ta hänsyn till kommunmedlemmarnas
möjligheler atl själva omhänderta sill avfall på ell från hälso- och miljövårdssynpunkl
godtagbart sätt. Vidare bör i lagen anges att kommunen skall tillse att bortforslingen
anpassas till behovet för olika slag av bebyggelse. Jag anser emellertid att
del är missvisande alt beteckna de föreskrifter som skall gälla för bortforslingen
som en plan. Begreppel plan för tankarna till byggnadslagstiftningens
planbegrepp som har en annan innebörd. Kommunernas rätt alt själva beslämma om
renhållningen är i stället ett utflöde av den s. k. kommunala
förordningsmakten som i andra sammanhang kommil till uttryck i exempelvis
lokala ordningsstadgor och hälsovårds-ordningar. Med hänsyn härtill föreslår
jag all dessa lokala föreskrifter i stället benämns renhållningsordningar.

Med utgångspunkt från kommunförbundets förslag skall jag i
del följande närmare utveckla hur en renhållningsordning enligt min mening bör
utformas.

Renhållningsordningen skall i allt väsentligt reglera
kommunens och kommuninvånarnas rättigheter och skyldigheter i fråga om bortforslingen
av hushållsavfall. Bestämmandet av avgifter för renhällningstjänsterna bör dock
även i fortsättningen ske i enlighet med vad som gäller enligt lagen om
kommunala renhållningsavgifter. Renhållningskommittén har inle föreslagil
någon ändring i de principer som nu gäller vid bestämmande av av-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 205 17

gifter. Vid bestämmande av avgifter skall kommunen allisä
även fortsättningsvis iaklta självkostnads- och likställighetsprincipen.

Av renhållningsordningen bör klart framgå hur kommunen
avser att fullgöra sin renhållningsskyldighet. Även om det i de flesta fall
inte kan krävas alt kommunen anger vad som skall gälla för varje enskild
fastighet fär renhållningsordningen inle ge upphov till någon tvekan om vad
som gäller belräffande renhållningen för olika slag av fasligheter inom skilda
delar av kommunen. Renhållningsordningen skall omfatta hela kommunen, vilket innebär
att även det förhällandet alt organiserad kommunal avfallshämtning inte anses
behöva förekomma inom viss del av kommunen skall anges. Som tidigare anförts
bör dock kommunen i övrigt ha frihet att inom ramen för vad som kan anses
godtagbart från hälso- och miljövårdssynpunkt beslämma renhållningsordningens
innehåll med hänsyn till lokala förhållanden och de enskildas behov av
samhällsservice.

Jag kan tänka mig alt renhållningen i många fall kan
behöva uiformas på olika säll inom skilda delar av kommunen. Lämpligen bör då
kommunen delas in i områden, varvid i renhållningsordningen bör anges vad som
skall gälla inom de olika områdena. Av renhållningsordningen bör också framgå
om kommunens renhållningsservice omfaltar allt hushållsavfall eller endast
visst slag av hushållsavfall, var avfallet skall hämtas och hur ofta delta
skall ske. Jag vill erinra om all det redan i dag finns möjligheter att meddela
särskilda beslämmelser i fråga om trädgårdsavfall. Många gånger finns säkert
även skäl atl göra skillnad mellan tätbebyggelse och glesbebyggelse eller
mellan permanentbebyggelse och fritidsbebyggelse.

Som komplemenl lill föreskriftema i renhållningsordningen
bör lämpligen finnas detaljkartor av vilka framgår gränsdragningen mellan
områden med olika beslämmelser. För kommuninvånarnas informaiion bör dessulom
finnas en översiktlig karta som anger vad som gäller inom kommunen i dess
helhet i fråga om hanteringen av hushållsavfall.

I renhållningsordningen bör som jag lidigare har anfört
hänsyn las lill de enskilda kommuninvånarnas inlressen. Det torde dock inle
vara möjligl all vid fastställandet av renhållningsordning ta hänsyn lill omsländighetema
i varje enskilt fall. Det bör därför finnas möjlighet att medge undantag från
föreskrifterna i renhållningsordningen. Det kan exempelvis framstå som
omotiverat atl en enskild med elt litet hushåll och möjligheter att själv omhänderta
sitt avfall på elt godtagbart sätl skall vara tvungen att lämna avfallet till
kommunen därför alt del i övrigt föreligger behov av kommunal avfallshämining
inom området i fråga. Fastighetsinnehavare med s. k. mullrumanläggning bör
normall kunna ta hand om silt komposlerbara avfall själva. Likaså föreligger
det särskilda förutsättningar atl omhänderta avfall på jordbruksfastigheter med
djurhållning. Därtill kommer att förhållandena förändras samlidigl som
bostadsbebyggelsen förändras. Behovel och förutsättningarna all medge undanlag
är emellerlid vitt skilda i olika kommuner, l.ex. å den ena sidan i
storstadskommuner och å den andra i 2 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 205

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 18

kommuner med stora glesbygdsområden. Med hänsyn härtill
bör det ankomma på kommunerna att genom föreskrifter i renhållningsordningen
ange under vilka förutsättningar undantag från renhållningsordningens horlforslingsheslämmelser
kan medges. Del bör ankomma på hälsovårdsnämnden att i det enskilda fallet
meddela beslut om undanlag. Jag vill emellertid understryka atl denna möjlighet
till undanlag bör ses som etl komplement till renhållningsordningen. Under
förutsättning alt renhållningsordningen utformas med tillbörlig hänsyn lill de
enskildas önskemål, torde behovet av atl meddela dispenser bli begränsat.

Renhållningsordningen måste innan den fastställs av kommunfullmäklige
föregås av ett grundligt förberedelsearbete. Det organ inom kommunen som får ansvarel
för atl utarbeta förslag lill renhållningsordning bör givetvis samråda med
andra kommunala organ som ansvarar för verksamhet som kan beröra den kommunala
renhållningen. Elt mycket vikligt led i förberedelsearbetet är att inhämta
berörda kommunmedlemmars önskemål och synpunkler på renhållningsverksamhelen.
Detta bör ske så tidigt som möjligt under beredningsarbetet genom samråd med
enskilda eller sammanslutningar som företräder enskilda. Förslaget bör dessulom
slällas ut så alt lillfälle ges att framställa erinringar mot förslaget innan
det antas av ftillmäktige. Delsamma bör i princip gälla även vid ändringar i
renhållningsordningen. Utställandet av renhållningsordningen skapar även förutsättningar
för en bällre information lill kommuninvånarna från kommunens sida, eftersom
kommunen under den tid renhållningsordningen är utställd får ett naturligt tillfälle
atl vid sammankomster eller på annal sätt lämna information om den kommunala
renhållningen.

Som jag tidigare framhållit är samrådet med de enskilda
som berörs av renhållningsordningen och utslällningsförfarandel en viktig del i
strävandena alt öka kommuninvånarnas inflylande på renhållningen. Samrådsskyldighelen
och skyldigheten atl utställa förslagen lill renhållningsordning bör därför
lagfästas.

Med hänsyn till atl kommunen har del yttersta ansvaret för
renhållningen bör kommunen vara skyldig att erbjuda sina renhållningstjänsler
även inom områden där det enligl renhållningsordningen inte förekommer någon
regelbunden kommunal hämtning av hushållsavfall eller där hämtningen är
begränsad. Kommunen bör alllså vara skyldig all tillhandahålla renhållningsservice
uiöver vad som behövs för alt tillgodose hälso- och miljövårdens inlressen om
en fastighetsinnehavare begär del. Skyldigheten bör dock inle vara ovillkorlig.
Om del framstår som oskäligt, t. ex. med hänsyn till att hämtningsplalsen är
avsides belägen eller svår atl nå med hänsyn lill vägförhållandena, bör
kommunen kunna vägra atl hämta avfallet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:205 19

2.3 Förslag till ny renhållningslagstiftning

Beslämmelserna om renhållning är som lidigare nämnts
uppdelade p;i olika författningar. Tre olika regelsyslem gäller på området.
Dels finns hälsovårdsstadgans beslämmelser om renhållning kompletlerad med
lokala hälsovårdsordningar som syftar lill alt förebygga sanitär olägenhel. För
huvuddragen i dessa bestämmelser har jag redogjort i avsnitt 2,1, Dessutom
finns kommunala renhällningslagen med tillhörande kungörelse vilken som lidigare
har nämnts innebär etl kommunalt bortforslingsmonopol för avfall från hushåll
och liknande avfall. Dess syfte är atl genom att principiellt Slägga
kommunerna skyldighet atl från de olika fastigheterna forsla bort och slutiigl
omhänderta avfallet åstadkomma en effektiv renhållning som omfatlar hela landet.
1 renhällningslagen finns också beslämmelser som ger regeringen möjlighet alt
föreskriva att även annat avfall än hushållsavfall skall omfattas av del
kommunala renhållningsmonopolet. Sådana föreskrifter har meddelats beträffande
vissa slag av miljöfarligt avfall, pappersavfall och avfall från fartyg som
ligger i hamn. I lagen finns också bestämmelser som öppnar möjlighet för
regeringen all föreskriva atl avfall som skall forslas bort genom kommunens
försorg skall förvaras skilt frän annat avfall i avvaktan på bortlransporten, s.
k. separalionsskyldighel. Ett tredje regelsyslem är beslämmelserna i lagen om
kommunala renhållningsavgifter, som har till syfte alt ge kommun möjlighet atl
i form av en taxa ta ut sina självkosinader för renhållningen av
kommunmedlemmarna.

Dessa olika regelsystem griper enligt kommillén in i
varandra med vissa tillämpningssvårigheter som följd. Så l.ex. avgörs frågor om
tillstånd för fastighetsinnehavare att slutligt behandla hushållsavfall enligt
hälsovårdslagstiftningen, medan frågor om undanlag från kommunernas hämtningsskyldighet
belräffande sådant avfall i princip avgörs enligl renhållningslagsliftningen.
För allmänheten framstår denna ordning som förvirrande. För de rältstillämpande
myndigheterna är del ofta förenat med svårigheter att lolka vad sökanden eller
klaganden i etl renhållningsärende vill uppnå. Vederbörande kan Önska att bli
befriad från behandlingsförbudet i hälsovårdsordningen eller atl kommunen med slöd
av någon bestämmelse i renhållningskungörelsen skall meddela dispens eller hos
länsslyrelsen söka dispens från hämlningsskyldigheten belräffande avfall från
ifrågavarande fastighet.

För alt undgå nu nämnda gränsdragningsproblem föreslår kommillén
alt samtliga beslämmelser om uppsamling, förvaring, bortforsling och omhändertagande
av hushållsavfall, vilka således återfinns på skilda håll i lagstiftningen,
förs samman t-'l en lag med grundläggande föreskrifter och en förordning med
verkställ.ghetsföreskrifier. I den nya lagen bör också tas in bestämmelser om
kommunala renhållningsavgifter. Vidare föresläs atl renhållningslagens nyss
angivna bestämmelser om annal avfall än hushållsavfall och om separalionsskyldighel
las in i den nya lagen. Lagen bör enligt kommittén benämnas lag om hantering av
avfall.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 205 20

Enligt kommittén bör däremot de bestämmelser om
renhållning på allmänna platser m.m. som nu finns i 1-3 §§ renhållningslagen
vara kvar i avvaktan på att ställning las till galukostnadsutredningens
belänkande (SOU 1977:65) Kommunernas gatuhållning, 1 belänkandet föreslås nämligen
vissa ändringar av dessa bestämmelser. Det gäller bestämmelserna om kommunens
skyldighet atl svara för renhållningen av gata. torg. park eller annan allmän plals
i område med stadsplan (1 tj) liksom beslämmelsen om kommunens möjlighet all
ålägga fastighetsägare att svara för renhållningen av gängbana utanför sin
faslighet (2 §). Del gäller även föreskriften om atl kommunen skall svara för
renhållningen på platser utanför stadsplanelagl område där allmänhelen äger
fritt färdas (3 §).

De allra flesta remissinstanserna tillstyrker i alll
väsentligt kommitténs förslag. För atl undanröja de olägenheter som del otvivelaktigt
innebär atl ha bestämmelserna om renhållning uppdelade på olika författningar
anser jag i likhet med kommittén atl dessa beslämmelser så långt möjligt bör föras
samman i en lag.

Enligt min mening bör i huvudsaklig överensslämmelse med
kommitténs förslag i den nya lagen las in en allmän aktsamhetsregel som molsvarar
beslämmelserna om uppsamling, förvaring och bortforsling i 47-49 samt 51 och
52 §§ hälsovårdsstadgan. Som huvudregel bör gälla atl avfall skall hanleras på sådani
säll alt det inle uppkommer olägenhet från hälso- och miljövårdssynpunkt.
Utrymmen och behållare för förvaring av avfall skall vara så beskaffade och
skall skötas på sådani säll all olägenhel inte uppstår. Regeln skall gälla vid
alla slag av hantering och för både kommuner och enskilda. Föreskriften i 50 §
stadgan om att gård och annal lill byggnad hörande utrymme skall hållas i
snyggt och vårdat skick liksom föreskriften i 53 § om hur behandlingsanläggning
skall vara anordnad och skötas bör däremot stå kvar i avvaktan på atl slällning
las till hälsovårdssladgeutred-ningens betänkande (SOU 1978:44) Kommunall
hälsoskydd. Vidare bör vissa följdändringar göras i hälsovårdsstadgan.

Till den nya lagen bör enligt min mening föras över samtliga
beslämmelser i kommunala renhållningslagen och i lagen ora kommunala renhållningsavgifter.
Dessa lagar bör således upphävas.

I den nya lagen bör som renhållningskommittén föreslår tas
in en bestämmelse som uttryckligen faslslår kommuns skyldighet atl tillse all
behandlingsanläggning för hushållsavfall från kommunen finns atl tillgå. I lagen
bör vidare las in de beslämmelser om komraunal renhållningsordning somjag har förordal
i föregående avsnitt. Lagen bör slutligen innehålla beslämmelser om lillsyn,
ansvar och besvär. Lagen bör benämnas renhållningslag.

Bestämmelsernas närmare ulformning och vissa särskilda
frågor avser jag att återkoraraa till i en specialraotivering.

Den nya lagen bör träda i kraft den 1 januari 1980. För atl
ge kommunerna skälig lid alt dels utarbeta förslag till renhållningsordning
och alt slälla

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 21

ut dessa förslag samt samråda med enskilda och myndigheter
i enlighet med vad jag tidigare har anfört, dels anpassa renhållningsorganisationen
lill de nya beslämmelserna bör i övergångsbestämmelserna föreskrivas att varje
kommun senasi den I januari 1981 skall ha anlagil kommunal renhållningsordning.
Enligt min uppfattning bör emellertid de allra flesta kommunerna ha möjlighet
alt redan dessförinnan anla renhållningsordning.

3 Upprättade lagförslag

I enlighel med vad jag nu har anfört har inom
jordbruksdepartementet upprättals förslag lill

1.
renhållningslag.

2.
lag om ändring
i miljöskyddslagen (1969: 387),

3.
lag om ändring
i hälsovårdsstadgan (1958: 663).

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till renhållningslag

1 § Med hushållsavfall avses i denna lag avfall och orenlighet
som härrör från hushåll och därmed jämförligt avfall.

Med hantering avses i lagen uppsamling, förvaring, bortforsling
och slutligt omhändertagande.

I begreppel hushållsavfall innefattas allt sådani avfall
som anges i 4 § försia slyckel kommunala renhållningslagen (jfr prop. 1970:157 s.
88). Som exempel på avfall och orenlighet som härrör från hushåll kan nämnas sopor,
köksavfall, latrin och slam från slambrunnar och slamtankar. Likaså hänförs
till hushållsavfall skrymmande avfall som exempelvis utrangerade möbler, cyklar
och liknande föremål. Dil räknas även överblivna läkemedel samt oljerester, färgresler,
rester av bekämpningsmedel och annal miljöfarligt avfall som ingår som
beståndsdel i avfall eller orenlighet som härrör från hushåll.

Väsentligt är alt begreppel hushållsavfall ges en sådan
omfattning atl del svarar mol del behov av borltransporl scm regelmässigt
uppkommer vid nyttjande av mark och byggnad för bostadsändamål.

Med avfall som är jämföriigt med hushållsavfall menas
avfall från industrier, affärsrörelser och annan likartad verksamhet som i
renhållningssammanhang är jämförligt med avfall som härrör från hushåll, dvs. sådani
avfall som uppkommer som en direkl följd av all människor oavsett ändamål
eller verksamhet uppehåller sig inom en lokal eller i en anläggning. Som
exempel kan nämnas toalettavfall, avfall från personalmatsalar och restaurangavfall.

I andra stycket ges en definition av begreppet hantering,
vilket används

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 22

som en sammanfattande benämning på alla de led av
avfallshantering som regleras i lagen. Som benämning pä det sista ledet i
avfallshanteringen används uttrycket slutligt omhändertagande. Häri innefattas
exempelvis sådana behandlingsätgärder som återvinning, kompostering, oskadliggörande
eller slutlig uppläggning av avfallet.

2 § Uiöver föreskrifterna i denna lag finns föreskrifter
om avfallshantering i författningar om miljöskydd och om hälso- och
miljöfarliga varor samt i andra författningar.

Ulan hinder av denna lag kan regeringen eller en
myndighet, som regeringen bestämmer, belräffande försvarsmakten meddela
särskilda föreskrifter i frågor som avses i lagen.

I paragrafens försia siycke erinras om all lagstiftningen
på flera områden redan innehåller bestämmelser om avfallshantering. Sådana beslämmelser
finns bl. a. i miljöskyddslagen (1969: 387). förordningen (1975: 346) om miljöfarligt
avfall och i väglagen (1971: 948), där del föreskrivs atl väghållaren är
skyldig atl svara för renhållningen inom vägområde och i viss utsträckning
även på mark intill sådant område. Vidare föreskrivs i naturvårdslagen att den
som skräpat ner eller osnyggat pä viss plats i naturen är skyldig all
iordningställa platsen.

1 paragrafen klargörs alt bestämmelser om avfallshantering
i annan lagstiftning skall gälla vid sidan av beslämmelserna i denna lag.
Hänvisningen till annan lagstiftning innebär inte bara alt enligl särlagstiftningen
speciella organ har atl vidta ålgärder utan ocksä att kommunerna som har att
handlägga frågor om avfallshaniering enligl renhållningslagen kan ha alt
tillämpa eller eljest beakta sådana bestämmelser som meddelas i annan lagstiftning.

3 § Avfall skall hanteras på sådani säll all del inle
uppkommer olägenhel från hälso- och miljövårdssynpunkt. Utrymmen, behållare och
andra anordningar för hanteringen skall vara så beskaffade och skall skötas på
sådant sätt atl olägenhel inte uppslår.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om
avfallshanteringen. Regeringen får överlåta ål en myndighet eller åt komraunerna
alt meddela sådana föreskrifter.

Den allmänna aktsamhelsregeln i försia slyckel molsvarar
bestämmelserna om uppsamling, förvaring och bortforsling i 47-49 samt 51 och
52 §§ hälsovårdsstadgan.

Av paragrafen framgår all avfall skall hanteras på sådani sätl
all del inte uppkommer olägenhet frän hälso- och miljövårdssynpunkt. Del är
således inte bara sanitära (hygieniska) aspekter som skall tillgodoses. Hänsyn
måste också las lill nedskräpningsrisker och andra tänkbara olägenheter från miljövårdssynpunkl.
Regeln gäller alla led av hanteringen och riktar sig mot både kommuner och
enskilda.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 205 23

I andra styckel erinras om all närmare föreskrifter kommer
all finnas för hanteringen och alt bl. a. kommun kan meddela sädana
föreskrifter. Avsikten är att överlåta till kommunerna att liksom f. n.
meddela närmare föreskrifter om hanteringen och om hur utrymmen, behållare och
andra anordningar för avfallshanteringen skall vara beskaffade och skötas. Den
byggnadstekniska konstruktionen och utformningen av utrymmen och andra
anordningar som hör lill byggnad och som är avsedda för avfall, regleras i
byggnadslagstiftningen. Enligl denna lagstiftning skall ulformningen av sådana
utrymmen och anordningar ske med beakiande av bl.a. sophämtningspersonalens
krav på en god arbetsmiljö (jfr prop. 1976/77:.! och 1977/78:50).

4 S Varje kommun skall svara för all hushållsavfall inom
kommunen

forslas lill behandlingsanläggning i den utsträckning som behövs för atl till

godose såväl allmänna hälso- och miljövårdskrav som enskilda inlressen.

När kommunen planlägger och beslutar hur skyldigheten
enligt första stycket skall fullgöras, skall hänsyn las lill faslighelsinnehavarnas
möjligheler alt själva ta hand om avfallet på ell från hälso- och miljövårdssynpunkl
godtagbart säll. Kommunen skall vidare beakta atl bortforslingen anpassas till
behovet för olika slag av bebyggelse.

I paragrafens första siycke, som motsvarar 4 S första
stycket kommunala renhållningslagen, fastslås kommunens principiella
skyldighet atl forsla bort hushållsavfall inom kommunen.

I den allmänna motiveringen anges vilka inlressen som
sophämtningen skall tillgodose och hur en rimlig avvägning mellan de olika
intressena skall åsiadkommas.

Anläggning, avsedd för slutiigl omhändertagande av
hushållsavfall, benämns i kommunala renhållningslagen
"behandlingsanläggning eller upplagsplats". Med hänsyn till all hushållsavfall
numera regelmässigt undergår någon form av behandling i samband med del
slutliga omhändertagandet har i den nu föreslagna lagen använls enbart
ullrycket behandlingsanläggning.

Genom beslämmelsen i andra styckel understryks atl
kommunen redan på planeringsstadiet, när förslag lill renhållningsordning
utarbetas, skall ta hänsyn till de enskilda fastighetsinnehavarnas behov av bortforsling.
Kommunen kan således undanta en fastighetsinnehavare frän bortforslingen, om
denne själv kan slutligt omhänderta avfallet på sin fastighet på elt från hälso-
och miljövårdssynpunkl godtagbart säll. Vidare skall kommunen beakta att hämlningsperioder
och hämlningsinlervaller anpassas efter de skiftande behov som föreligger för
olika typer av bebyggelse.

5 § Kommunen är skyldig all tillse all
behandlingsanläggning för hus

hållsavfall från kommunen finns att tillgå.

Paragrafen molsvarar 6 § i kommitténs förslag. Även om det
f. n. inte är

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 24

direkl fasislagei i lag att en kommim är skyldig att
anordna behandlingsan-liiggning eller molsvarande anses kommunens ansvar för
den allmänna hälsovården ändå medföra sådan skyldighet. På förslag av renhållningskommitién
har skyldigheten lagfästs.

Bestämmelsen innebär inte att kommunen är skyldig alt ha
en egen anläggning. Det förekommer i många fall alt flera kommuner sluter sig
samman om en gemensam behandlingsanläggning. Likaså förekommer det all den
entreprenör som kommunen anlitar för bortforslingen förfogar över en egen anläggning
där avfallet omhändertas.

6 S Regeringen får föreskriva att annat avfall inom
kommunen än hushållsavfall skall forslas bort genom kommunens försorg.
Regeringen får överiåla ät en myndighet eller åt kommunema alt meddela sådana
föreskrifter.

Paragrafen överensstämmer i sak med 4 § andra stycket
kommunala renhällningslagen och 9 § i kommitténs förslag.

Beslämmelsen ger regeringen möjlighet atl ulöka det kommunala
renhållningsmonopolet lill all omfatta även annat avfall än hushållsavfall.
Det bör anmärkas all regeringen med slöd av nuvarande bemyndigande meddelat
föreskrifter i renhållningskungörelsen om utvidgning av det kommunala renhållningsmonopolet
i fråga om visst pappersavfall (6 §), miljöfarligt avfall (8 §) och visst
avfall från fartyg i hamn (8 a §). Vidare har regeringen i 9 §
renhållningskungörelsen delegerat lill kommun atl genom föreskrift i lokal
hälsovårdsordning utöka del kommunala renhållningsmonopolet till all omfatta
även annat avfall än som avses i 4 § försia stycket kommunala
renhållningslagen. Angående motiven för bestämmelsen vill jag hänvisa till prop.
1975: 32 s. 35 ff

7 § När avfall skall forslas bort genom kommunens försorg,
får avfallet inte grävas ned. komposleras eller på annat sätt slutiigl
omhändertas av fastighetsinnehavaren.

Skall avfallet forslas bort genom kommunens försorg får inle
någon annan än den som kommunen anlitar för ändamålet la befallning med bortforslingen.

Föreskriften i första slyckel har sin motsvarighet i 14 § försia
stycket normalhälsovårdsordningen. Den innebär atl faslighetsinnehavaren är
skyldig atl överiämna avfallet i fråga till kommunen för bortforsling och
slutligt omhändertagande. Om kommunen med stöd av 9 § i renhållningsordning
har föreskrivit att kommunal avfallshämining inle skall förekomma frän vissa
fastigheter är 7 § inle tillämplig. Detsamma gäller om dispens har meddelats
för egen avfallsbehandling med stöd av 9 § andra slyckel.

Andra styckel motsvarar 4 S iredje styckel i kommunala
renhållningslagen och 12 § i kommitténs förslag. Genom bestämmelsen får
kommunen kontroll över såväl transporterna som del slutliga omhändertagandet av
avfallet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 25

8 § Är det av särskild betydelse från äiervinningssynpunkt,
får regeringen föresknva atl vissl slag av avfall som skall forslas bort genom
kommunens försorg skall förvaras skilt frän annal avfall i avvaktan på bortforsling
och meddela de bestämmelser som behövs för ändamålet. Regeringen får överiåla
ål en myndighet eller ål kommunerna all meddela sådana föreskrifter.

Paragrafen överensstämmer med 5 § i kommunala
renhållningslagen och

8 § i kommitléns
förslag.

Sådan bestämmelse om separering av avfall har regeringen
meddelat i 7 § renhållningskungörelsen. Däri anges all i kommun, som upptas i
särskild förteckning lill kungörelsen, skall pappersavfall förvaras skilt från
annal avfall och orenlighet i avvaktan på borttransport. För hushållens del
gäller denna beslämmelse endast tidningar och tidskrifter. De ylterligare
föreskrifter som kan behövas för atl en separering praktiskt skall kunna genomföras
meddelas enligt renhållningskungörelsen av kommunen. Angående motiven för bestäraraelsen
vill jag hänvisa till prop. 1975: 32 s. 32 ff

9 § För varje kommun skall finnas en renhållningsordning
som upptar de

föreskrifter som skall gälla för bortforsling av hushållsavfall inom kommu

nen. I renhållningsordningen skall anges från vilka områden, fastigheter el

ler uppsamlingsställen som bortforsling skall ske, vilka slag av hushållsav-

falfsom skall forslas bort, hur ofta bortforslingen skall ske och hur verk

samhelen i övrigl skall vara anordnad.

I renhållningsordningen skall föreskrivas under vilka
förutsättningar undantag kan medges från renhållningsordningens föreskrifter.
Frågor om undanlag prövas av hälsovårdsnämnden.

Frågan om renhållningsordningens ulformning och innehåll
har jag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2).

Av paragrafens försia siycke framgår atl
renhållningsordningen skall innehålla föreskrifter som reglerar allt
väsentligt som rör bortforslingen av avfallet. Renhållningsordningen skall ange
inte bara omfattningen av kommunens bortforslingsservice utan också hur borlforslingsverksamhelen
i övrigl skall vara anordnad. Kommunen kan exempelvis ge föreskrifter om var
avfallet skall tillhandahållas för avhämtning. Det bör påpekas att bestämmelsema
om kommunala renhållningsavgifter inte skall ingå i renhållningsordningen. Bestämmelsema
om avgifter finns i 15-17 §§.

Enligl paragrafens andra stycke skall
renhållningsordningen innehålla föreskrifter om under vilka förutsättningar som
undantag i särskilda fall kan medges från den kommunala bortforslingen. Jag har
i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2) närmare utvecklat skälen härtill.

10 § Renhållningsordningen skall anlas av
kommunfullmäktige.

Skälen lill atl låta kommunfullmäktige besluta om
renhållningsordning har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2).

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 26

11 S När ell förslag lill renhållningsordning upprättas,
skall kommunen pä lämpligt sätt och i skälig omfattning samråda med de fastighetsinnehavare
och myndigheter som kan ha ett väsentligt iniresse i saken.

Innan förslaget till renhållningsordning anlas, skall det slällas
ut till granskning under minst fyra veckor.

Under förberedelsearbetet med renhållningsordningen skall
kommunen samråda med dem som berörs av denna. Kommunen ges stor frihel all beslämma
hur samrådet närmare skall gå till. Det bör understrykas att samrådet skall ge
berörda parter en verklig möjlighet att sälla sig in i kommunens planer. Dessulom
bör de få lillräcklig lid alt framföra sina åsikter om förslagel.

Samrådet kan inskränkas lill dem som kan ha ell väsentligt
intresse i saken. Det torde i många fall vara öveiflödigt atl samråda med fastighetsinnehavare
inom tätorter och andra områden med en väl inarbetad bortforslingsservice. I
dessa områden är oftast en sådan bortforslingsservice självklar från hälso-
och miljövårdssynpunkl och de allra flesta förväntar sig en sådan service. Samrädsförfarandel
bör därför främsi avse sådana områden där del kan finnas olika åsikter om hur
verksamheten skall anordnas och där det finns olika länkbara möjligheler att
lösa avfallsfrågorna. I de fall kommunen är tveksam till behovel av samråd bör
den ändå inhämta synpunkler från berörda parter för atl undvika framlida tvistigheter.
Samråd skall alllid ske med hälsovårdsnämnden, om det inle är nämnden själv som
förbereder renhållningsordningen. Det lorde även vara befogal alt i vissa fall
samråda med länsslyrelsen.

Som framgår av paragrafens andra stycke skall
renhållningsordningen ställas ut för granskning innan den anlas av fullmäktige.
Därigenom får medborgarna ytteriigare möjligheler att påverka planens ulformning.

Även om del kan synas självklart hör dock understrykas atl
kommunen innan den antar renhållningsordningen skall pröva inkomna erinringar
enligt de grunder som anges i 4 § andra styckel.

12 § Kungörelse om förslagels utställande skall
utfärdas i ortstidning före utställningstidens början.

Av kungörelsen skall framgå förslagels huvudsakliga
innebörd, var del finns all tillgå och inom vilken tid och lill vem erinringar mol
förslagel skall framställas.

Syftet med kungörandet är givetvis all sprida kännedom om förslagel
lill renhållningsordning. Av försia slyckel följer all lagen (1977: 654) om kungörande
av mål och ärende hos myndighet ra. ra. är lillämplig på kungörandet. Delta
innebär bl.a. alt kungörandet skall ske enligl den s.k. breda orlstidningsprincipen.
Förslagel bör hållas tillgängligt på en eller flera platser inom kommunen som
är lätta alt nå av dem som berörs av förslagel. Anmärkningar mol förslagel bör
kunna framföras muntligen eller skriftligen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 27

13 S Bestämmelserna i 11 och 12 *>§ gäller även i fråga
om ändringar i en

renhållningsordning.

Om ell förslag till ändring i renhållningsordningen berör endasi
elt mindre anlal fastighetsinnehavare eller ändringen annars är av begränsad
omfattning, får kommunen underiåla alt ställa ul ändringsförslaget.

Förfarandet med samråd och utställning skall i princip
gälla även vid ändring av renhållningsordningen. Som framgår av andra stycket
är kravet på utställande inle ovillkoriigl. Del får ankomma på kommunen au i
del enskilda fallel bedöma om utslällningsförfarandel kan undvaras. Kommunen
bör därvid bl. a. ta hänsyn lill om de fastighetsinnehavare som berörs av ändringen
och som har ell väsentligt intresse i saken, har givits tillräckliga
möjligheter atl inom ramen för samrädsförfarandel framföra sina synpunkler på
ändringsförslaget.

14 § Kommunen är skyldig att. utöver vad som följer av
renhållningsord

ningen, forsla bort hushållsavfall, om faslighetsinnehavaren begär del och

del inte är oskäligt med hänsyn lill omständigheterna.

Frågor om sådan bortforsling prövas av den kommunala nämnd
som kommunfullmäklige beslämmer.

Som lidigare har framgått är kommunen skyldig att forsla
bort hushållsavfall i den utsträckning som behövs för all tillgodose såväl
allmänna som enskilda inlressen. Del lorde dock inle vara möjligt atl vid
fastställandet av renhållningsordningen alltid beakta alla berättigade önskemål
från enskilda om alt bli befriade från sina sopor. 1 paragrafen slås därför
fast all kommunen är skyldig att hämta hushållsavfall utöver vad som följer av
renhållningsordningens beslämmelser om faslighetsinnehavaren begär det.

Kommunens skyldighet att forsla bort avfall utöver vad som
följer av renhållningsordningen är dock inte ovillkorlig. Om del framstår som
oskäligt kan kommunen neka att utföra bortforslingen. Så kan t.ex. vara fallel
om hämtningsplalsen är avsides belägen eller svår alt nå.

Kommunens rält att la ul avgifter för sådan bortforsling
framgår av I5-I7§§.

Med hänsyn till aU ett beslul om "extra bortforsling"
ofta innefattar bedömningar som ligger ulanför hälsovårdsnämndens egentliga
kompetensområde bör det ankomma på kommunfullmäktige att besluta om vilken
kommunal nämnd sora skall fatta sådana beslut. Normalt torde en begäran om
sådan bortforsling kunna behandlas formlöst.

15 § Kommunen får föreskriva aU avgifi skall erläggas för
sådan bort

forsling och sådant slutligt omhändertagande av avfall som sker genom

kommunens försorg enligt denna lag. Avgiften skall enligt kommunens be

stämmande erläggas lill kommunen eller lill den scm utför renhållningen.

16 § Avgifien skall vara åriig eller på annat sätt periodisk.
Den skall be

stämmas till högst det belopp som behövs för alt täcka nödvändiga kapital-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 205 28

och
driftskostnader för renhållningen. Från dessa kosinader skall avräknas kostnadema
för vad som kan belöpa på användning av anläggningar eller utrustning för annal
ändamål än renhållning.

Om
kommunen uppdrar åt annan atl ulföra renhållningen, får avtalet med denne
läggas lill grund för beräkning av avgiften, om inte kostnaden därigenom blir väsentligt
högre än om kommunen själv utför renhållningen.

17
S Avgiften skall utgå enligl taxa. som antas av kommunfullmäklige.

1
taxan skall anges hur avgiften skall bestämmas när taxan saknar till-lämplig beslämmelse
om avgifi. Därvid skall de grunder som anges i 16 § beakias.

Taxan
skall innehålla föreskrifter om vem som är avgifisskyldig och lill vem avgifien
skall erläggas.

Paragrafema
motsvarar 1-4 §§ lagen om kommunala renhållningsavgifter.

Som
anförts i den allmänna motiveringen (avsnill 2.2) bör bestämmelserna om
kommunala renhållningsavgifter i huvudsak oförändrade föras över lill den
föreslagna lagen. Bestämmelsen i 17 § andra styckel har givils elt vidare
tillämpningsområde än motsvarande bestämmelse i 3 § andra stycket lagen om
kommunala renhållningsavgifter. I taxan skall sålunda anges hur avgifien skall bestäramas
i alla de fall då taxan saknar tillämplig bestämmelse och inle endasi då bortforslingen
och det slutliga omhändertagandet av avfallet måste ske i särskild ordning på
grund av avfallels mängd eller sammansättning. I övrigl har endasi
redaktionella ändringar gjorts.

18 §
Kommunen skall inom områden med stadsplan fullgöra den skyldig-

hel som föreskrivs i 3 § allmänna ordningsstadgan (1956: 617) atl hålla ren

gata. torg, park och annan sådan allmän plals samt allmän väg. På sådan

allmän plals och på allmän väg inom områden med stadsplan skall kommu

nen även röja snö, skaffa undan snö och is, sanda eller vidta annan åtgärd

för att motverka halka, föra bort sand och annat som påförts till motver

kande av halka samt rensa och lina upp rännslensbrunn och ledning som

förbinder sådan brunn med allmän avloppsledning. Inom områden med

byggnadsplan skall kommunen fullgöra molsvarande skyldighet i fråga om

allmän väg. Skyldighet att vidta åtgärd som sagts nu gäller dock inte i den

mån åtgärden skall vidtas av staten som väghållare.

När
särskilda skäl föreligger, får regeringen på framställning av kommunen medge
undantag från första stycket.

19 §
Kommunen kan ålägga den som äger en fastighet inom elt område

med fastställd stadsplan eller som i stället för ägaren är skauskyldig för

fastigheten enligl kommunalskattelagen (1928:370) all fullgöra skyldighet

som anges i 18 § första slyckel i fråga om gångbana eller annal utrymme

ulanför fastigheten som behövs för gångtrafiken.

Har
person som avses i första stycket inte tidigare haft sådan skyldighet, skail
kommunens beslul underslällas länsslyrelsen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 29

20 § Har på annan plats utomhus än som avses i 18 § där allmänhelen
får

fritt färdas skräpats ned eller annars osnyggals, åligger det kommunen all

återställa platsen i sådant skick som med hänsyn lill ortsförhållandena,

platsens belägenhet och omständigheterna i övrigl tillgodoser skäliga an

språk.

Bestämmelserna i försia stycket skall inte lillämpas, om
skyldigheten enligt lag eller annan författning eller särskilda föreskrifter
skall fullgöras av annan.

Paragraferna har med vissa språkliga förändringar förls
över från I -3 §§ kommunala renhållningslagen.

21 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med slöd
av lagen

meddelade föreskrifter utövas inom kommunen av hälsovårdsnämnden,

om inle regeringen beslämmer annal. Länsslyrelsen utövar tillsynen inom

länet.

Renhållningskommitién har föreslagit atl hälsovårdsnämnden
skall ha kvar sitt tillsynsansvar enligl hälsovårdsstadgan när del gäller
avfallshanteringen, trots atl hälsovårdsstadgans beslämmelser om renhållning
enligt kommillén bör flyttas över till den nya lagstiftningen. Som framgått av
vad jag lidigare anfört förordar jag alt huvuddelen av hälsovårdsstadgans bestämmelser
om renhållning flytlas över till den nya lagen. Det är då lämpligt all också
bestämmelserna om tillsynen över renhållningen förs över till den nu föreslagna
lagen.

I överensslämmelse med vad som gäller för annan
specialreglerad kommunal verksamhei bör del ankomma på länsslyrelsen atl
handha tillsynen över efterlevnaden av denna lag inom länet.

Somjag tidigare har anfört är syftet med bestämmelsema om
renhållning inte bara alt i enlighet med vad som gäller enligt
hälsovårdsstadgan tillgodose sanitära synpunkler (hälsovårdssynpunkler) ulan
även miljövårds-synpunkter. Enligt 6 och 8§§ skall även ålervinningssynpunkter lillgodoses.
Hälsovårdsnämndens tillsynsansvar bör omfatla tillsynen från hälso-och miljövårdssynpunkl.
När syftet med beslämmelserna främsi är alt tillgodose ålervinningssynpunkter
- såsom är fallel bl.a. belräffande bortforsling av pappersavfall - bör annan
kommunal nämnd än hälsovårdsnämnden enligt kommunfullmäktiges bestämmande
kunna åläggas tillsynsansvaret. Det bör ankomma på regeringen att meddela
närmare föreskrifter härom.

22 § För tillsynen har kommunal nämnd scm är
tillsynsmyndighet rätt att få tillträde till byggnader, lokaler och områden.

Det åligger polismyndighet atl lämna det biträde som
behövs för tillsynen.

Paragrafen molsvarar 80 och 82 §§ hälsovårdsstadgan.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 30

23 § Kommunal nämnd som är tillsynsmyndighet får meddela
förelägganden eller förbud som uppenbart behövs för atl denna lag eller
föreskrifter som har meddelats med slöd av lagen skall efterlevas.

1 ell beslul om föreläggande eller förbud kan vite sättas ul.
Frågan om utdömande av vitet prövas av länsslyrelsen.

Iakttas inte etl föreläggande, får nämnden låla vidta
åtgärden på den försumliges bekostnad.

Paragrafen molsvarar i huvudsak 71 och 75 §§
hälsovårdsstadgan.

Genom denna beslämmelse tillerkänns kommunal nämnd rätt
alt vid vite meddela föreläggande eller förbud som uppenbart behövs för att
lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. 1 försia
hand bör dock nämnden försöka nå rättelse på frivillig väg genom råd och
anvisningar. Med uttrycket "uppenbart" åsyftas alt beslul om
föreläggande eller förbud bör meddelas endasi i klara fall av överträdelse av
gällande bestämmelser. Befogenheien all lillgripa förbud bör dessulom begränsas
till fall när allvarlig olägenhet eller risk för sådan olägenhet föreligger. Vitesföreläggande
bör kunna komma till användning i exempelvis fall av tredska.

Befogenhet atl verkslälla en förelagd åtgärd på den
försumliges bekostnad bör i allmänhet ses som ett sista medel alt rätta till elt
missförhållande.

24 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 7
§ första styc

ket eller som yrkesmässigt eller annars i störte omfattning samlar in och

forslar bort avfall i strid mot 7§ andra stycket döras lill böler.

Paragrafen motsvarar dels 14 § försia stycket jämföri med
28 § normalhälsovårdsordningen, dels 6§ kommunala renhållningslagen.

25 § Kommunal nämnd som är tillsynsmyndighet får förordna
alt dess

beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av förd lalan.

Paragrafen motsvarar 86 § fjärde stycket
hälsovårdsstadgan.

26 § En kommunal nämnds beslut enligl denna lag överklagas
hos läns

styrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslul överklagas hos kamraarräUen genom
besvär. Regeringen kan dock föreskriva all vissa beslul skall överklagas hos
regeringen genom besvär.

Som renhållningskommittén anfört bör en så enhetlig
besvärsordning som möjligt eftersträvas. Valet står därvid mellan
förvaltningsbesvär och kommunalbesvär. Med hänsyn till de enskildas intressen
bör som renhåll-ningskommiltén föreslår förvallningsbesvär komma till
användning så långl möjligt. Förvaltningsbesvär innebär att etl beslut kan
angripas på sakliga grunder med möjlighet att få det utbyU mot ett annat.
Kommunalbesvär däremot innebär att endasi beslutets laglighet kan prövas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 31

En princip i svensk kommunalrätl är att beslut av kommunfullmäklige
får överklagas bara genom konimunalbesvär. Fullmäktiges beslul om antagande av
renhållningsordning och renhållningslaxa bör således kunna angripas med
kommunalbesvär. I sådana fall gäller beslämmelserna i ämnet i kommunallagen
(1977:179). I övriga fall, då kommunal nämnd fattar beslut enligt denna lag.
bör besvärsmedlei vara förvallningsbesvär.

Länsslyrelsen är regional tillsynsmyndighet enligt denna
lag och bör därför pröva förvaltningsbesvär i andra instans. Förvaltningsbesvär
över länsstyrelsens beslut bör i allmänhet föras hos kammarrätten. Enligt renhållningskungörelsen
förs talan mot bl.a. länsstyrelsens beslut, varigenom avgjorts fråga som gäller
kommunens skyldighet alt forsla bort pappersavfall, hos regeringen genom
besvär. Denna inslansordning bör gälla i nämnda och liknande fall även i
fortsättningen. Med hänsyn härtill har i andra stycket öppnats möjlighet för
regeringen att i förordning meddela särskilda föreskrifter om besvärsordningen
i tredje instans.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1980 då lagen
(1965: 54) om kommunala renhållningsavgifter och kommunala renhållningslagen
(1970: 892) skall upphöra att gälla.

2: Renhållningsordningar skall ha antagits före den I
januari 1981.

3.
Föreskrifter om
avgift som har meddelats med stöd av lagen (1965: 54) om kommunala
renhållningsavgifter skall fortfarande gälla.

4.
Bestämmelsen i 4§
försia styckel kommunala renhållningslagen om befogenhet för regeringen eller
myndighet som regeringen beslämmer atl meddela föreskrifter om undanlag från
kommunens borlforslingsskyldighet skall lillämpas lill dess kommunen har anlagil
en renhållningsordning och beslutet härom har vunnit laga kraft.

5.
Härföre nya
lagens ikraftträdande med slöd av 4§ första stycket kommunala
renhållningslagen meddelats beslul om undanlag från kommunens borlforslingsskyldighet,
skall beslutet gälla lills vidare dock längst lill dess atljkommunen har
antagit en renhållningsordning och beslutet härom har vunnit laga kraft.

6.
Förekommer i
lag eller annan förfallning hänvisning till föreskrift som har ersaus genom en beslämmelse
i denna lag, lillämpas i stället den nya beslämmelsen.

För att kommunerna skall få tillräcklig tid att anpassa
renhållningsorganisationen till de nya bestämmelsema och all anta
renhållningsordningen har del föreskrivits atl renhållningsordning inte behöver
ha antagits förrän vid Ulgången av år 1980. I punkterna 4 och 5 angivna beslämmelser
och beslut bör gälla till dess renhållningsordning har antagits.

4.2 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen
(1969:387)

Ändringen är en följd av all de flesta bestämmelsema om
renhållning i hälsovårdsstadgan flyttats över lill renhållningslagen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 32

4.3 Förslaget till lag om ändring i hälsovårdsstadgan
(1958:663)

De bestämmelser som upphävs har fått sin motsvarighet i
den föreslagna renhållningslagen.

Av övergångsbestämmelsema framgår att föreskrifter eller beslul
om hantering av avfall som med stöd av 65 eller 66 § hälsovårdsstadgan har
meddelats före renhållningslagens ikraftlrädande avses gälla längst lill dess
nya föreskrifter meddelas med stöd av 3 § renhållningslagen. Kommunen behöver alllså
inle meddela nya föreskrifter om t.ex. hur behållare och anordning för
förvaring av avfall skall vara beskaffade. Föreskrifter eller beslul om bortforsling
av hushållsavfall skall som tidigare har nämnts i fortsättningen regleras i
renhållningsordning varför äldre föreskrifter eller beslut härom gäller längst
till dess kommunen beslutat om renhållningsordning. Så t. ex. blir dispenser
från behandlingsförbudel bestående längst till dess att renhållningsordning anlas.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
antaga förslagen lill

1. renhållningslag,

2.
lag om ändring
i miljöskyddslagen (1969: 387),

3.
lag om ändring
i hälsovårdsstadgan (1958: 663). Ärendet bör behandlas under innevarande
riksmöte.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposiiion föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 33

Bilaga I

Sammanfattning av utredningens förslag

Kommittén lägger i betänkandet fram förslag till lag resp.
förordning om hantering av avfall. Förslagen syftar lill en förenkling och
minskad detaljreglering av renhållningen. Härigenom får kommunema större
möjligheter alt uiforma en flexibel renhållningsorganisation som bättre kan
tillgodose medborgarnas behov och önskemål. Vidare skapas förutsättningar för
en bällre hantering av avfallet från biologisk och ekologisk synpunkt.

Den föreslagna nya lagen innebär att grundläggande
bestämmelser om hantering av avfall, vilka f n. är uppdelade på flera
författningar, samlas på ett ställe.

Kommuns nuvarande principiella skyldighet all hämta
hushållens avfall föreslås beslå. Emellertid fastslås i själva lagförslaget att
denna skyldighet i vissa fall inle skall gälla. Fastighetsinnehavare på
glesbygden (utanför renhållningslätorl) som önskar omhänderta sill komposlerbara
hushållsavfall och forsla del icke komposlerbara hushållsavfallet till plals
som kommunen anvisar skall få göra della efter anmälan lill kommunen. Har
sådan anmälan skett gäller inle kommunens borlforslingsskyldighet beträffande
ifrågavarande avfall. Della innebär alt det ankommer på kommuninvånarna i
glesbygden att själva avgöra när de har behov av service från kommunens sida.
Därigenom uppnås en bättre anpassning av renhållningen lill det verkliga
behovet.

Kommunen föreslås få hela ansvarel all planera och svara
för renhållningen utan all som nu behöva begära dispens från länsstyrelsen i
vissa fall.

Den föreslagna förordningen innehåller beslämmelser om bl.a.
undanlag från kommuns bortforslingsskyldighel. Sålunda föreslås all kommun får
föreskriva undanlag från bortforslingsskyldighelen belräffande komposlerbart
hushållsavfall inom vissl område på glesbygden. Förutsättning för sådani
undanlag skall vara atl samlliga fastighetsinnehavare inom området enligl
hälsovårdsnämndens bedömning får anses ha varaktig möjlighet att själva
omhänderta avfallet på ett från sanitär synpunkl och miljövårdssynpunkl
godtagbart sätt. Det ankommer på kommunen att besluta om områdets omfång. När
det gäller trädgårdsavfall får kommun dispensera sig även i fråga om områden
som inte är av glesbygdskaraklär.

Vidare föreslås hälsovårdsnämnd få befogenhet atl efter
ansökan av enskild fastighetsinnehavare besluta om avsleg från kommuns
skyldighet atl forsla bort avfall från fastighet inom renhållningstätort om det
föreligger särskilda förutsättningar av varaktigt slag atl omhänderta avfallet
inom fasligheten på ett från sanitär synpunkl och miljövårdssynpunkt godtagbart
sätt. Om sådant beslut har meddelats beträffande vissl eller vissa slag 3 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
205

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 34

av hushållsavfall, föreslås hälsovårdsnämnd få räll all
dispensera från hämlningsskyldigheten i fråga om även andra slag av avfall. Förulsätlning
för nu nämnda dispens är atl faslighetsinnehavaren kan ombesörja bortforslingen
på ett från sanitär synpunkt och miljövårdssynpunkt godtagbart sätt.

Den föreslagna förordningen innehåller slutligen den dispensbeslämmel-sen
alt kommun får beslula alt hämtning av hushållsavfall från fastigheten skall
ske från annan plals än förvaringsplatsen på denna t. ex. från containers.

Belräffande lalan mol kommunala nämnders beslul rörande
avfallshantering föreslås en ny enhellig ordning. Sådan talan skall få föras
som förvaltningsbesvär (sakprövning) hos länsstyrelse. Länsstyrelses beslul
skall få överklagas hos kammarrätt.

Sammantaget räknar kommillén med ätt de föreslagna
åtgärderna skall leda till en bällre anpassning av den kommunala renhållningen lill
människornas behov och önskemål saml till en ökad biologisk-ekologisk inriklning.
Vidare medför förslagen mindre detaljreglering och ökad frihet för kommunema
alt själva organisera renhållningen utan statlig inblandning. Genom att
glesbygdens människor i ökad utsträckning får möjlighet atl själva ombesörja
behandlingen av komposlerbart avfall uppnås också minskade transporter med
lägre energiförbrukning och lägre kostnad. Kommittén räknar med alt dessa ålgärder
skall leda lill en mera positiv syn på renhållningen. Då lorde de bittra
motsättningar som nu finns på vissa håll ersättas av samverkan mellan enskilda
och myndigheler i syfte atl uppnå en bättre och av alla accepterad renhållning.
Detta är en viktig förutsättning i arbelel för en renare yllre miljö.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 35

Bilaga 2

Kommitténs lagförslag

1 Förslag till

Lag om hantering av avfall

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Med hantering avses i denna lag uppsamling, förvaring,
bortforsling,

omhändertagande (behandling, deponering, kompostering eller återvin

ning) eller därmed jämföriiga förfaranden.

Med renhållningslätorl avses i lagen område med fastställd
stads- eller byggnadsplan. Kommunfullmäklige får dock besluta

i. all icke exploaterat område med fastställd stads- eller
byggnadsplan ej skall utgöra renhållningslätorl eller

2. att område med sammanhängande betydande permanent-
eller fritidsbebyggelse utom fastställd stads- eller byggnadsplan skall uigöra
renhåll-niilgstälort.

2 § Med fastighetsinnehavare förstås i denna lag

1.
fastighetens
ägare,

2.
den som är
skattskyldig för fastigheten enligl kommunalskaltelagen (1928: 370) eller

?. nyttjanderättshavaren, om hela fasligheten har upplåtils
med annan nyttjanderätt än som avses i 7 kap. 3 § jordabalken.

3
§ Finns i fråga
om vissl avfall särskilda beslämmelser i annan författning gäller denna lag
endast i den mån den inle slrider mol dessa särskilda beslämmelser.

4
§ Vid hantering
av avfall skall så förfaras att det ej uppkoraraer sanitär olägenhel eller
olägenhet från railjövårdssynpunkl.

5
§ Fastighetsinnehavare
är skyldig atl samla upp avfall som finns inom fastigheten och, ora ej avfallet
omedelbart forslas bort eller omhänderta-ges, förvara det så att sanitär
olägenhet ej uppkommer.

I fråga om byggnad eller del av byggnad som disponeras av
annan än faslighetsinnehavaren åvilar skyldighet enligl första slyckel denne.

Hushållsavfall

6 § Kommun är skyldig tillse atl behandlingsanläggning
eller upplagsplats för hushållsavfall från kommunen finns au tillgå.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 36

7 § Kommun är skyldig alt forsla hushållsavfall till
behandlingsanlägg

ning eller upplagsplats, om ej regeringen föreskriver annat.

Kommuns skyldighet gäller ej komposlerbart hushållsavfall
frän fastig-hel ulanför renhållningstätort, om faslighetsinnehavaren anmäler
all han avser att själv omhändertaga hushållsavfallet. Kommuns skyldighet
gäller i sådana fall inte heller del icke komposlerbara avfallet, om fastighetsinnehavare
i samband med sin anmälan meddelar att han avser att forsla avfallet till plals
som kommunen anvisar. Anmälan görs lill kommunal nämnd som kommunfullmäktige
bestämmer. Kommuns skyldighet upphör för nästföljande kalenderår under
förutsättning att faslighetsinnehavaren har gjorl anmälan före ulgången av
september månad.

Om hälsovårdsnämnden finner all faslighetsinnehavaren inte
hanterar avfallet på elt från sanitär synpunkt eller miljövårdssynpunkl
godtagbart säll, får nämnden beslula atl fastighetsinnehavaren skall vara
skyldig alt anlita kommunen för bortforslingen av avfallet.

8 § Är det av särskild betydelse från
återvinningssynpunkt, får regering

en föreskriva skyldighet för fastighetsinnehavare alt förvara visst slag av

hushållsavfall som skall forslas bort genom kommunens försorg skilt från

annat avfall i avvaktan på bortforsling. De bestämmelser som behövs för

ändamålet meddelas av regeringen.

Regeringen får överlåta ål förvaltningsmyndighet eller
kommun all meddela föreskrifter enligt första stycket.

Annat avfall än hushållsavfall

9 § Regeringen bemyndigas föreskriva atl 7 eller 8 § denna
lag skall gälla hell eller delvis även belräffande annal avfall än
hushållsavfall. Regeringen får överlåta ål förvaltningsmyndighet eller kommun atl
raeddela sådana föreskrifter.

Avgifter

10 § Kommun får beslula alt avgift skall erläggas för bortforsling
och för omhändertagande av avfall genom kommunens försorg,

Avgifi skall bestäraraas till högst det belopp sora raotsvarar
kostnaderna för driften innefattande araortering och förräntning av investerade
medel.

Avgifi skall erläggas enligl taxa som antages av kommunfullmäklige.
Taxan skall innehålla föreskrift om vem som är avgiftsskyldig och till vem avgifien
skall erläggas.

Tillsyn, ansvar och besvär m. m.

11 § Hälsovårdsnämnd har all utöva tillsyn över all
sanitär olägenhel ej

uppkommer vid hantering av avfall.

1 hälsovårdsstadgan (1958:663) finns bestäraraelser ora
hälsovårdsnämnds lillsyn, om övervakning och lillsyn i övrigl över den
allmänna hälsovården saml om ansvar för den scm orsakar sanitär olägenhel.

12 § I den utsträckning som kommun är skyldig atl forsla
bort avfall får

ej avfallet omhändertas eller forslas bort av annan person än den kommu

nen anlitar för detta ändamål.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 37

13
§ Den som
yrkesmässigt eller annars i större omfattning tar befattning med avfall i strid
mol 12 S döms till böter.

14
§ Hälsovårdsnämnds
beslut enligt 7 § iredje styckel överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslul överklagas hos kammarrätten genom
besvär.

15 § Regeringen eller, efter regeringens besiämmande,
förvaltningsmyn

dighet eller kommun får meddela föreskrifter om skyldighet enligt 4 och

5§§.

1.
Denna lag
träder i kraft den I januari 1979.

2.
Genora lagen
upphävs lagen (1965:54) om kommunala renhållningsavgifter.

3.
Kommuns
skyldighet enligl 7 § första stycket nya lagen beträffande avfall som avses i
andra stycket upphör vid utgången av april månad 1979 under förutsättning all
fastighetsinnehavaren har gjort anmälan före utgången av januari månad.

2 Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs au 22 § miljöskyddslagen (1969: 387)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

Den som fått tillstånd enligt den- Den
som fåll tillstånd enligt den

na lag till miljöfarlig verksamhet na
lag till miljöfarlig verksamhei

kan ej på grund av beslämmelse i kan ej på
grund av beslämmelse i

lagen eller i hälsovårdsstadgan den lagen
eller i hälsovårdsstadgan

19 december 1958 {nr 663) åläggas (1958:663)
eller i lagen (1978:000)

all upphöra med verksamheten el- om hantering
av avfall åläggas att

ler all med avseende på denna vid- upphöra
med verksamhelen eller

laga försiktighetsmått utöver vad atl
med avseende på denna vidtaga

som anges i tillståndsbeslutel, om försiktighetsmått
utöver vad som

ej annal följer av 23-25 § eller 40 § anges
i lillståndsbeslutet, om ej an-

andra stycket. nat följer av 23-25 § eller 40 §
and

ra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

3 Förslag till

Lag om ändring i kommunala renhållningslagen (1970:892)

Härigenom föreskrivs alt 4-6 §§ kommunala
renhållningslagen (1970:892) skall upphöra alt gälla vid ulgången av år 1978.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:205 38

4
Förslag till

Lag
om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663)

Härigenom
föreskrivs att 9 kap. hälsovårdsstadgan (1958: 663) skall upphöra att gälla
vid ulgången av år 1978.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 39

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden

Allmänt

Renhållningskommilténs förslag lill ny renhållningslagsliftning
har fält ett övervägande negativt mottagande av remissinslanserna. Fiertalel remissinstanser
är kriiiska lill kommitténs förslag att fastighetsinnehavare ulanför renhållningslätorl
genom ell anmälningsförfarande skall kunna befria sig från kommunens
renhållningsservice när del gäller komposlerbart hushållsavfall. Däremot har de
flesta remissinslanserna slälll sig bakom kommitténs förslag lill en enhellig renhållningslagsliftning
och en förenklad besvärsordning. Likaså har förslaget om ett ökal kommunalt
inflytande på renhållningens område genomgående bemötts positivt.

LRF är positivt till förslagel och anför alt förbundet
under senare år fått motta många klagomål inom renhållningsområdel. Förbundel
hälsar därför med största tillfredsställelse del förslag som renhållningskommitién
presenterat. Förbundel har i skilda sammanhang försökt påverka tillämpningen
av renhållningsbeslämmelserna och har också kunnat notera all dessa i olika
omgångar mjukats upp som elt resultat av den kritik som framförts. Förbundel
har dock kunnat konstalera, all de anpassningar som centralt gjorts av beslämmelserna
fåll dåligt genomslag på det lokala planet. Kanske beroende på bristande informaiion
kombinerad med ingångna avtal, sorri begränsat handlingsfriheten. I en
reservation lill komraittéförslaget framhålls all den befintliga lagstiftningen
ger ulrymme för en sådan anpassning av syslemet som kommittén eftersträvar. Detla
är en inslällning som förbundel i och för sig kan acceptera, men förbundel
konstaterar atl denipraktiska tillämpningen visat pä beiydande svårigheier all
få en sådan anpassning lill slånd. Förbundel hälsar därför med
tillfredsställelse alt renhållningskommittén lagil greppet all via en ny renhållningslagsliftning
göra del möjligl atl reformera syslemel från grunden, samtidigt som kraven på
en l|ungerande renhållning och en anpassning lill ekologiska krav läggs i bolten
för systemet. - I många glesbygder har apparaten för hämtning av hushållsavfall
byggts ut med en effektivitet som långl överstiger transportapparaten för
persontransporter, varudistribution och annan grundläggande service, vilket
upplevts som stötande för många i glesbygden. Komposlerbart avfall har
transporterats långa sträckor för all sedan deponeras vid kommunala slortippar,
som i många fall gett upphov lill urlakningsproblem och andra miljöstörningar.
Del nya systemet som kommittén föreslagit har därför, enligl förbundels
uppfattning, både miljömässiga, ekonomiska och psykologiska fördelar jämföri
med det tidigare. - Förbundel stöder del försilag som framförts av renhållningskommitién
och uttrycker starka öns-kerhäl om att arbetet effektiviseras för en förbättrad
renhållning även pä andra områden än de som behandlats i del aktuella
betänkandet.

Lantbruksstyrelsen har i princip inget all erinra mot det
förslag lill lag resp. förordning om hantering av avfall som renhållningskommitién
föreslår. Del komposlerbara hushållsavfallet (trädgårdsavfall, organiskt köksavfall,
latrin, slam etc.) är till större del möjligl all återanvända som jordförbättringsmedel.
Det är styrelsens uppfattning att vid flertalet av landets jordbruksförelag
finns goda förutsättningar all på ell från miljösynpunkt och sanitär synpunkt
tillfredsställande sätt omhänderta sådani avfall.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 205 40

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att såvitt länsslyrelsen
nu kan bedöma torde det föreliggande förslagel till lagstiftning i huvudsak
vara lämpat au uppfylla de miilsäliningar som angeils i direktiven för kommilléns
arbete och därmed medverka lill en bättre och mer flexibel renhållningsordning.
Det kan dock ifrågasättas om inte kommillén i vissa avseenden gått någol längl
i sin i och för sig vällovliga sirävan alt åsiadkomma en förenkling av
nuvarande lillviigagångssäll. Länsstyrelsen ställer sig emellertid bakom
renhållningskommitténs förslag lill ny renhållningslagstiftning.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län konstaterar att den
översyn av lagstiftningen som nu lett fram lill föreliggande betänkande bör
vara en lämplig ulgångspunkt i det fortsatta arbetet med atl ernå en bättre
anpassning av renhållningen till de verkliga behoven. Föreliggande förslag lill
hantering av avfall och den härtill hörande förordningen innebär enligl
länsstyrelsens mening en klar förbättring.

Gislaveds, Kungshacka, Älvdalens, Odeshögs och Östersunds
kommuner tillstyrker kommitténs förslag. Östersunds kommun framhåller all den
nya lagen lorde medföra att många abonnenter utanför renhållningstätort kommer atl
anmäla att de själva önskar omhänderta det komposlerbara avfallet. Det är
enligt kommunen dock svårt att nu bedöma omfaltningen och ävenledes hur koslnaderna
och intäkterna för renhållningsverket kan komma all påverkas. Kungsbacka
kommun pekar på att det nya lagförslaget ger kommunerna en vid kompelens. Det
är heller ingen tvekan om atl kommunerna är de som bäst bör kunna bedöma hur
resurserna bäst utnytljas i renhållningsverksamheten. Den av reservanterna i ulredningen
framförda åsikten all denna vida kompelens skulle leda lill kommunall godtycke
är delsamma som all ifrågasätta den kommunala demokratin. Kommunen lar därför
ett myckel bestämt avstånd från reservanternas uttalande.

Sveriges villaägarejörbund anför att del nuvarande
renhållningsmonopolet utan tvivel har haft en positiv effekl på den allmänna
miljön inom fritidsområdena, speciellt de mer tätbebyggda. Föroreningar av
brunnar med kemikalier frän nedgrävd latrin och från kemklosetter samt flugor
och råttor från dåligt skötta komposter är sanitära problem som därigenom har
kunnat åtgärdas. Del är samtidigt klart all ulformningen av lagsiiftningen och
kanske ännu mer dess lillämpning på sina häll väckt berättigad kritik. Del är därtör
välkommet med ell förslag som smidigare anpassar avfallshanteringen till del
verkliga behovel. Förbundel ser positivt på alla ålgärder som kan förenkla och
förbilliga renhållningsservicen för såväl kommunerna som den enskilde
fastighetsägaren. Förbundet vill dock undersiryka att detta inte får ske på
bekostnad av ambitioner all skapa en god lolalmiljö inom speciellt tätbebyggda
fritidsområden.

Göta hovrätt anser att inle minst del förhållandevis stora
antal fall av be-lalningsvägran när det gäller renhållningsavgifter som förs lill
domstol tyder på atl nuvarande lagsliftning på områdei och del sätl på vilket
denna lillämpas i viss mån kommit all strida mot en utbredd rätlsuppfatlning.
Mot bakgrund härav tillstyrker hovrätten ålgärder som syftar till en ren-hållningsorganisalion
som är mer flexibel och bällre tillgodoser medborgarnas behov och önskemål.

Kommunförbundet framhåller att del torde råda en allmän enighel
om atl nuvarande renhållningslagstiftning har haft en klart positiv effekt belräffande
den allmänna nedskräpningssiluationen även om åtskilligt återstår atl uträtta.
Särskilt i kommuner med stor fritidsbebyggelse har denna effekl varit mycket
påtaglig. Det är enligl förbundet en utbredd kommunal

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:205 41

uppfattning alt de negativa reaklioner mol renhållningslagen
som för några år sedan var tämligen vanliga numera väsentligt tonats ned. Ell
skäl härtill torde vara all en mera behovsanpassad tillämpning möjliggjorts
genom den revision av lagsiiftningen som irädde i kraft den I januari 1975.
Förbundet framhåller att denna lagändring avsevärt förbättrat kommunernas
möjligheter att organisera avfallshämtningen på etl mer nyanserat och behovsan-passai
säll. Lagsiiftningen innebär dock alltjämt en detaljreglering som kommunerna
anser helt övertlödig och som i vissa fall inte ger dem den handlingsfrihet som
är en förutsättning för fullt rationella lösningar. Även RiksjÖrhundet Jör
allmän hälsovård har betonat att nuvarande renhållningslag medförl avsevärda
förbättringar i den yllre miljön.

Kalmar kommun ullalar alt en översyn av gällande
renhållningslagstiftning är angelägen. En sådan översyn bör bl.a. vara
inriktad på alt vidga möjligheterna för den enskilde fastighetsägaren att själv
la hand om sill avfall då detta kan ske på etl från miljösynpunkt och sanitär synpunkl
tillfredsställande sätt. Det bör emellertid i detta sammanhang framhållas att
de förändringar i gällande lagstiftning, som infördes år 1975, medfört att
möjligheten för kommunen all anpassa avfallshämlningen lill den enskildes
behov avsevärt ökal. Härigenom har också de negativa reaktionerna mol den
kommunala renhållningen minskal betydligt.

Elt slort anlal remissinslanser ifrågasätter behovet och
lämpligheten av så långtgående förändringar i renhållningslagstiftningen som
kommittén föreslagit. Många remissinslanser. bland vilka märks
socialstyrelsen, statens naturvårdsverk och JO avstyrker uttryckligen all
betänkandet i sin nuvarande utformning läggs lill grund för en ny renhållningslagsliftning.

Naturvårdsverket ullalar alt nuvarande
renhållningslagstiftning nu synes börja fungera tillfredsställande om man
bortser från alt kommunerna inte alllid begagnar lagens möjligheter lill en
smidig anpassning till lokala förhållanden. Verket anser atl utgångspunkten för
kommilléns arbeie all förenkla och minska detaljreglering av
renhållningsfrågorna är positiv. Del finns dock uppenbar risk för all kommitléns
förslag kommer all påverka renhållningsorganisationens ekonomiska ramar på
sådant säll att den i prakliken inte uppfyller flertalet medborgares behov och
önskemål. Vad gäller kommilléns påstående att långväga sopiransporler i glesbygden
ulgör ett onödigt slöseri med energi anser verkel alt detla påstående uppenbarligen
är betingat av att kommillén inte haft den loiala renhållningssitua-lionen klar
för sig.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, i likhel med vad
länets kommuner i infordrade yttranden angett som sin uppfattning, all
nuvarande renhåll-ningsorganisation i slorl selt bör bibehållas. Genom en
anpassning av renhållningslagstiftningen i vissa avseenden skulle, enligt
länsstyrelsens mening, den eftersträvade förenklingen och minskade
detaljregleringen av renhållningen kunna uppnås ulan alt i någon störte
omfattning förändra förutsätlningarna för den av kommunerna uppbyggda och nu
väl fungerande renhållningsorganisationen.

Liknande åsikter har framförts av länsstyrelsen i
Östergötlands län. Länsslyrelsen uppger atl sedan de försia årens våg av
besvärsärenden passerat och de formella frågorna i de flesta stycken klariagls,
samt en del ändringar vidtagits i lagsiiftningen, synes nu förhållandena ha någol
stabiliserats.

Kommunerna, i vart fall i Östergötland, synes lill största
delen ha funnit lämpliga former för renhållningen vilka tillgodoser de flesta
fastighetsägares önskemål. Anlalel besvärsärenden på länsslyrelsen har också
minskat

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 42

markant de senaste åren. Det får fortfarande anses
föreligga ett behov av alt se över renhållningsbeslämmelserna. Mot bakgrund av
vad ovan angivits kan dock någol behov av en mer radikal ändring av beslämmelserna
inte anses finnas. Kvarstående ölägenheter och otympligheler bör lämpligen
motverkas genom ändringar i de befintliga reglerna i riktning mol ännu större
valfrihet för kommunerna och siörre generositet mot enskilda i dispensfrågor.
Svenska Renhållningsverks-Föreningen är i princip av samma mening.

Svensku naturskyddsföreningen anser att kommunernas
principiella skyldighet att hämta hushållens avfall är välmotiverad och bör bestä.
Föreningen har dock förslåelse för den kritik som framförts av fastighetsägare
vilka i många fall kunnat la hand om sill avfall, främst det komposlerbara, på
ett lillfredsställande sätt men som ändå tvingats anlita kommunens ijänsler. Möjligheler
all inom ramen för nuvarande lagstiftning göra undantag från
hämtningsskyldigheten är liten. En utvidgning av dispensmöj-lighelerna är
därför önskvärd.

LO anser att förslagel kan få konsekvenser för hela den
kommunala renhållningsverksamhelen som byggts upp och som ofrånkomligen har
resulterat i en renare yttre miljö i kanske främst fritidsområdena. Om många
fastighetsägare anmäler enskild avfallshantering försvåras givetvis elt rationellt
utnyttjande av dagens renhållningsorganisalion. Kommunerna har i en del fall
redan utvecklat en flexibel renhällningsorganisalion, men med uiredningens
förslag finns risk all i stället för atl utveckla, slå sönder organisationen.
LO förmodar vidare alt samma sopmängd kan komma atl koncentreras lill färre
behållare samtidigt som hittillsvarande ansvar för den egna sophanteringen
åsidosätts. Risken för en försämrad arbetsrailjö för renhållningsarbelarna är
således uppenbar.

Några remissinslanser har framfört kritik mol kommitténs
arbetsmetodik. Socialstyrelsen menar all renhållningskoraraittén alltför
ensidigt lagil fasta på och utgått från de klagomål som förekommit från
enskilda fastighetsägare mot del kommunala renhållningsmonopolet. En närmare
analys av hur omfattande missnöjet med tillämpningen av lagstiftningen är
skulle ha varit värdefull. De utan varje tvivel miljömässiga och hygieniska
vinster som uppnåtts genom nuvarande renhållningslag och renhållningskungörelse
har nästan helt förbigåtts. Delta är ytterligt beklagligt, eftersom de klagomål
som förekommit enligl styrelsens mening visserligen givils slor uppmärksamhet
men torde vara relativt få med lanke på reformens slora omfaltning. Kommillén
har i vissa delaljavsnill inte utrett frågeställningar, vilka enligt direktiven
skulle utredas, och i vissa avsnitt gått betydligt längre än vad som anvisats
i direktiven. 1 betänkandet redovisas på ell flertal ställen anlaganden och
påståenden, vilkas riktighet med fog kan starkl ifrågasättas. Samma omdöme
måste tyvärr följa på de slulsalser som i belänkandet dras på dessa gjorda
antaganden och påståenden. Renhållnings-kommitténs betänkande visar enligl
socialstyrelsens mening så allvarliga brisler alt det inte gärna kan läggas till
grund för en lagstiftning pä del sätt ulredningen föreslår. Ell genomförande av
renhållningskommilténs förslag skulle tveklöst leda till en rad negaiiva
omgivningshygieniska konsekvenser, vilka inle lill fullo beaktats eller t. o. m.
förbiselts i förslaget.

Länsstyrelsen i Örebro län anför alt det i betänkandet
påtalas alt det förekommii kritik mol den nuvarande utformningen av
renhållningen. Utredningen har dock inle närmare klargjort vad kriliken avseil
och i vilken utsträckning den varit befogad. Della borde ha varil en
grundläggande förutsättning för alt bedöma om del är påkallat atl ändra
nuvarande bestäm-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:205 , 43

melser. Dessulom borde ulredningen ha beaktat den
kartläggning av hur lagstiftningen tillämpats i kommunerna, som utredningen
enligt direktiven ulförl. Såvitt framgår av belänkandet har utredningen inte
lagt någon bedömning av karlläggningen till grund för utredningens fortsatta arbeie.
I avsaknad av dessa grundläggande uppgifter är det svårt atl ta ställning till förslagel.
Troligen hade förslagel fått en annan ulformning om ulredningen skaffat delta
underlag. Liknande synpunkler har även framförts av Rik.s-förbundet för allmän
hälsovård och Kiruna kommun.

Kommunernas ansvar för renhållningen

Kommitténs förslag atl kommunerna själva skall få avgöra
hur renhållningen skall organiseras utan att i någon fråga behöva begära
dispens från länsslyrelsen lillslyrks eller lämnas ulan erinran av elt slorl
antal remissinstanser.

Göta hovrätt anser att den föreslagna ordningen synes leda
till en förenkling av regelsystemet.

Svenska Renhållningsverks-Föreningen ullalar atl
kommunerna otvivelaktigt har de bästa möjlighelerna all lokall avgöra hur
renhållningen skall organiseras och inom vilka områden möjlighet lill befrielse
från hämtning finns. Liknande synpunkler har framförts av Ao/ii/zmc/i/iere/. Verkel
menar all en överflyttning av länsstyrelsens dispensrätl lill kommunerna kan anlas
leda lill bättre anpassning lill de lokala behoven men all kommittén i övrigt
inte påvisat någol behov av utvidgade dispensmöjligheler. Varken utredningens
redovisning av förhållandena i tre kommuner eller konsumentverkets erfarenheler
genom kontakter med allmänhelen visar alt dis-pensmöjligheierna är för
begränsade. Kvarvarande problem måste därför antas bero på alt inle alla
kommuner har utnyttjat gällande bestämmelser fullt ut för alt anpassa
hämtningen till behoven.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län ansluter sig till
utredningens strä-vani att i ökad utsträckning överföra prövnings- och lillsynsuppgifler
vad gäller renhållningsfrågor lill den kommunala nivån. Della bör dock inle ske
så atl tidigare principer avseende miljövård m. m. åsidosätts. En effektivare
renhållning och minskad byråkrati borde i försia hand åstadkommas genom au
hälsovårdsnämnderna finge överta ytterligare prövnings- och till-synisuppgifter
och genom ökad anpassning av hämtningslaxor osv. i glesbygden.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har inle någol all erinra mol
att kommunerna själva får ansvara för hur renhållningen skall organiseras.
Kommunerna bör dock vid dispensprövning vara tvungna all beakta vissa allmänna
riktlinjer. Dessa riktlinjer bör fastställas av central myndighet i form av
allmänna råd lill hälsovårdsnämnderna.

Genom atl ge kommunerna hela ansvaret för planeringen av
renhållningen synes enligt Kalmar kommun ett starkl önskemål ha tillgodosetis.
Örebro kommun anser all den enda ändring som del funnits behov av är all ge
kommunerna större möjligheler atl själva bestämraa omfaltningen av sophämtningen.
Liknande uppfattningar har framförts av ett slorl antal kommuner.

Kommunförbundet utlalar dock atl kommittén inle i
tillräcklig utsträckning tagit hänsyn lill kommunernas behov av alt själva ta
ansvar för den kommunala renhållningen. Förbundel anser alt elt smidigt sätl atl
komma till rätta med kvarvarande problem är all fullfölja den hittillsvarande
utvecklingen mol ökad kommunal bestämmanderätt på detta område. Stats-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 44

makterna bör alltså ge kommunerna vidgade möjligheter att
avgöra såväl renhållningens omfattning som dess genomförande.

Med den kunskap och erfarenhet som kommunerna förvärvat
under senare är angående renhflllningsverksamheiens olika sidor är kommunerna
numera utan tvekan den part som är bäst skickad alt svara för den lämpligaste
avvägningen. Kommittén synes inte tillräckligt ha beaktat de inlressen. som
kommunerna kan ha i delta sammanhang. De förutsätts ju allmänt ha det yttersta
ansvarel för renhållning i naturen. Enligt slyrelsen bör en revision av
lagstiftningen nu leda till ett mera fullständigt överlåtande pä kommunerna av
ansvaret för inte blott verksamhetens prakliska genomförande ulan även för alt
den får en omfaiining och utformning som är rimlig från såväl allmän hälso- och
miljövårdssynpunkt som med hänsyn till den enskildes möjligheler alt medverka i
praktiska lösningar av olika slag. Renl lagtekniskt kan en sådan reform baseras
på all i lagsiiftningen upptas en grundläggande bestämmelse om skyldighet för
kommunerna alt upprätta en renhållningsplan som skall tillgodose skäliga hälso-
och miljövårdskrav. Planen skall beslulas av fullmäktige. Av en sådan plan
skall framgå vilka områden som skall omfattas av kommunal renhållningsverksamhel
och hur denna i stora drag skall fullgöras.

Planen bör upprällas i samråd med grupper och
sammanslutningar som företräder olika kategorier av fastighetsägare och nyttjanderättshavare.
Det bör också övervägas om en sådan plan skall utställas för atl ge envar
kommuninvånare möjlighet att framföra synpunkler. Planen skall självfallel
revideras och komplelleras vid ändrade förhållanden. I lagen kan också föreskrivas
all skälig hänsyn skall tas till den enskildes möjligheter att återvinna
avfall eller eljest medverka vid hanteringen i syfte alt sänka kostnaderna.
Fullmäktige bör få befogenhel att ange riktlinjer för såväl de formella som
materiella förutsättningarna för enskild hantering. Bestämmelser av direkt
betydelse för miljön bör dessförinnan vara godkända av hälsovårdsnämnden. Begreppel
renhållningsplan är i och för sig ingen nyhet. Prakiiski laget alla kommuner
torde redan i dag ha preciserat sin faktiska renhållningsverksamhet i någon
form av skriftligt dokument som vanligen kallas renhållningsplan. Det egentligt
nya i bilden skulle då bli att renhållningsplan efter erforderlig revision lill
följd av planens nya ställning fastställs av fullmäktige och får rättslig valör
i den meningen atl den blir avgörande för både kommunens och den enskildes
ömsesidiga förpliklelser pä delta område. Med här skisserad uppläggning kommer
renhållningsverksamhelen alt bli politiskt förankrad i komraunen. Enligt
styrelsen är delta enda sättet atl vinna beakiande för kommuninvånarnas samlade
intresse alt få lill stånd ändamålsenliga lösningar. En så mångfaselterad
verksamhet som renhållning med ålskilliga inslag av övergripande krav kan inte överiämnas
till vare sig central detaljreglering eller den enskildes fria bedömning.

Länsslyrelsen i Hallands län ultalar vissa betänkligheter
mot förslagel att en kommun skall kunna dispensera sig från
hämtningsskyldigheter inom ett vissl område. Enligt länsstyrelsen skulle en
kommun kunna frigöra sig från renhållningsplikten inom stora delar av sill
område. Detla skulle i sin lur tvinga de fastighetsinnehavare vilka önskar
bibehålla renhållningsservicen all överklaga hos länsslyrelsen. Föratt om raöjligt
undvika en sådan effekl bör frågan penetreras ytteriigare och närmare
föreskrifter meddelas under vilka förutsättningar befrielse kan äga mm. Enligt
länsslyrelsen i Västerbollens län är del tveksamt om kommunerna bör få befria
sig från hämlningsskyldigheten inom vissl område. Risk kan finnas alt andra synpunkler
än de hälsovårdsnämnden har atl bestrida blir avgörande om etl visst område
skall undantas från kommunalt renhållningsansvar.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 45

Anmälan eller förprövning

De flesta remissinstanser - med enstaka undanlag - ställer
sig avvisande till kommilléns förslag alt fastighetsinnehavare i glesbygd
(utanför ren-hållningsiälort) i vid utsträckning själva skall kunna bestämma i
vad mån de önskar kommunens renhållningsservice. Av dessa är många starkt kritiska
och etl slort anlal förordar i stället etl förprövningsförfarande.

Byråkratiutredningen är positiv till förslagel och menar atl
ell anmälningsförfarande som kommittén föreslagit ur byråkralisynpunkl är atl
föredra framför det system med förprövning som ocksä diskuteras i betänkandet.
Anmälningsförfarandet blir l.ex. sannolikt mindre formbundet och därigenom
snabbare och enklare. Utredningen tillstyrker därför förslagel i denna del.

JO. kammarrätten i Jönköping, RRV och Sveriges villaägareförbund
är tveksamma till förslaget i denna del.

JO anser all den föreslagna ordningen för hantering av
avfall utanför renhållningslälorterna i hög grad tillmötesgår den kritik som
riktats mol gällande ordning. Det synes dock kunna sättas i fråga om förslaget
i tillräcklig mån beaktar behöriga miljö- och hälsovårdsiniressen.

Kammarrätten i Jönköping anför att kommitléns vällovliga
försök atl förenkla del nuvarande syslemet genom all införa etl enkelt
anmälningsförfarande kan befaras medföra en viss försämring av miljövårdssiiualio-nen
ulanför renhållningslälorterna. Frestelsen att sända in en anmälan för all
slippa avgifter blir stor. Särskilt belräffande personer som endast bor kort
tid på en plals, l.ex. de som bor i fritidshus, finns risk för missbruk. Det är
inle lätt alt uppspåra den som lägger sitt avfall i en skogsbacke eller t. ex.
i vägverkets soppåsar och alt mot dem använda de medel som lagen ger mol
missbruk. KammaiTätien förordar - om del av ulredningen använda systemet i övrigl
skall användas - atl anmälningsförfarandel endasi skall gälla för dem som är
fast bosalla på fastigheter utanför renhållnings-tätort. Del förenklade syslemet
bör inle gälla för fritidshus. För dem bör någon form av dispensförfarande lillämpas.
Grunden till della kammarrättens ståndpunklslagande är alt den som hela årel
bor på sin fastighet normalt kan förväntas ha större ansvar för sin omgivning
än den som endast tillfälligt vislas där. Kammarrätten beklagar all man inle
närmare undersökte möjlighelerna alt göra etl enklare och effektivare syslem
på grundval av nuvarande ordning. Ell dispensförfarande innebär - räll
tillämpat - en mera verksam och knappast mera byråkratisk lösning av problemel
än den av kommittén förordade.

RRV delar kommilléns uppfattning att etl
anmälningsförfarande kan leda lill en betydande administrativ förenkling. Som etl
alternativ lill elt anmälningsförfarande diskuterar kommittén också etl syslem
med förprövning. Enligt RRV torde även ett sådant system leda till
administrativa förenklingar. Förprövning synes också innebära vissa
ytterligare fördelar. Med ell sådani system ökar t. ex. kommunernas möjligheler
all i elt lidigt skede föra ut råd och anvisningar om hur faslighelsinnehavarnas
avfallshantering skall ordnas. Mol bakgrund av de problem som kan uppslå för
tillsynsmyndigheterna alt i efterhand korrigera en mindre tillfredsställande
avfallshantering måste, enligl RRV, denna fördel bedömas vara väsenllig. Ell
system med förprövning synes därigenom också ställa mer begränsade krav på lillsynsinsatser
än ett syslem med anmälningsförfarande. Slutligen lorde elt förprövningssysiem
innebära all de problem som sammanhänger med begreppel renhållningstälort
undviks. Mot bakgrund av vad sora nu

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 46

sagts anser RRV alt ell syslem med förprövning bör
övervägas närmare som ett alternativ till anmälningsplikt.

Sveriges villaägareförbund anser alt förslaget
otvivelaktigt tillgodoser önskemålen om en enkel och smidig lillämpning. Mol
delta mäsle slällas kraven på tillfredsställande sanitära och miljömässiga förhållanden,
Ulredningen anvisar här en möjlighet till efterkontroll genom hälsovårdsnämnd.
Del kan ifrågasällas om detta är en tillräckligt effektiv spärr. Man kan befara
alt kontrollen med tanke på kommunernas stora arbetsbelastning inle kan utövas
i någon större omfattning. Mol bakgrund av det anförda släller sig förbundel något
tveksamt till atl hell slopa möjlighelerna för kommunerna atl ingripa i
förväg. Kommunen bör kunna anvisa vilka metoder som kan godlagas för
omhändertagande av avfallet saml vilka typer av anläggningar som godkänts för
olika typer av avfall och bebyggelse. En möjlighet lill kontroll av missbruk
finns om de fastighetsägare ulanför renhållningslätorl som själva önskar ta
hand om komposlerbart avfall i samråd med sin anmälan kortfattat redovisar hur
man ordnat för avfallets hantering. Man får i princip samma lösning som nu
föreslås beträffande icke komposlerbart avfall (7 § andra slyckel i
lagförslaget) och belräffande undanlag från hämtningsskyldighet inom renhållningslätorl
(3 S försia styckel förslaget lill förordningen). Därmed skapas elt underlag
för kommunens bedömning.

Presumtionen bör vara all tillstånd ges, vilket bör framgå
av författningstexten. För atl undvika byråkratisering och formalism vid tillståndsgivning
bör den fastighetsägare, som inle inom en månad efter ansökan fått besked om
att ansökan avslagils eller bör kompletteras, kunna ulgå från alt han är
befriad från häratningsskyldigheten.

Flertalet remissinstanser släller sig avvisande till anmälningsförfarandel.

Socialstyrelsen menar atl elt genomförande av kommitténs
förslag tveklöst skulle leda till en rad negaiiva omgivningshygieniska
konsekvenser. Slyrelsen anför vidare atl med all sannolikhet kommer inle enbart
lantbrukare ulan även fritidsstugägare och permanentboende, som nu inte kunnat
erhålla undanlag från det kommunala monopolet, all lacka nej lill den kommunala
renhållningsservicen. Här bör också erinras om det komplicerade förfaringssätt
sora föreslås. Den enskilde skall i sin framställning såväl anmäla all han
själv avser alt omhänderta komposlerbart hushållsavfall som meddela att han
avser alt forsla ej komposlerbart avfall till plals kommunen anvisar. För atl
meddelandet skall kunna godtas måste del tydligen ske i samband med anmälan.
Säkerligen blir det svårt för den enskilde faslighetsinnehavaren all räll
förslå delta förfaringssätt.

Naturvårdsverket befarar all de ökade möjlighelerna för fastighetsinnehavare
alt själva köra sitt icke komposlerbara avfall kan leda till ökad nedskräpning
i naturen och ökal missbruk av mer näriiggande sopbehållare vid rastplatser o.d.
Svenska naturskyddsföreningen finner förslagel oroväckande eftersom det kan
leda till en betydande ökning av nedskräpningen och en felaktig
avfallshantering med sanitära problem som följd. Myndigheternas rådgivande
roll reduceras. 1 stället kommer korrigeringar i efterhand alt bli nödvändiga.

Liknande synpunkter framförs av länsslyrelserna i
Gävleborgs, Skaraborgs, Södermanlands och Hallands län och många kommuner.

Länsstyrelsen i Södermanlunds län framhåller all del
föreslagna systemet torde komma all medföra icke önskvärda konsekvenser
särskilt för icke planlagd fritidsbebyggelse som inte las in i renhållningslätorl.
På sä-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 47

dan fastighet skall man således få komposlera matavfall,
latrin och avloppsslam och härjämte fä rält att från fastigheten forsla bort
icke komposlerbart avfall lill anvisad plats. Enligt länsstyrelsens mening kan
några garantier inle skapas för alt bortforslingen verkligen äger rum eller
alt den inte sker till annan plals än den kommunala mottagningsplalsen. Som
tidigare framhållits går utvecklingen inom renhållningen mot slora
miljöriktiga regionala avfallsbehandlingsanläggningar isiällel för de lidigare
ofta miljö-slörande avfallsupplagen. Enligt länsstyrelsens mening är det inte
rimligt att tro atl enskilda fastighetsinnehavare kommer atl transportera silt
avfall lill en regional behandlingsanläggning. Ett sådant transportsystem
skulle dessulom harmoniera illa med dagens energitänkande.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län föreslår att om elt
anmälningsförfarande kommer atl lagfästas bör lagtexten få en viss
komplettering. Det bör utsägas alt den behandling av avfall det är fråga om
skall ske inom egen fastighet och på ett ur sanitär och miljömässig synpunkt lillfredsställande
sätl. Det synes vidare oklart, som länsslyrelsen tolkar lagförslaget 7 §, huruvida
en fastighetsinnehavare som gör anmälan skall kunna överlämna för kommunalt
omhändertagande någon del av det komposlerbara avfallet. Om man således inte är
beredd all själv omhänderta slam från sin reningsbrunn, vikel man endast i begränsal
anlal fall kan anlas ha möjligheler lill, synes förslagel inte heller ge
förutsättningar för en fastighetsinnehavare atl genom anmälan befria sig från
kommunal renhållning avseende annal avfall.

Naturvårdsverket är positivi inställt lill ett utvidgat
utnyttjande av syslemel med avfallsconlainer. Svenska åkeriförbundet befarar
dock all avstånden lill dessa platser för conlaineruppställning kan bli för
stora för flertalet berörda avfallsgivare med därav följande risk för ökad
nedskräpning i naturen. Gotlands kommun har negativa erfarenheter av
container. De har förorsakat sanitära problem och för att fungera måste de
fortlöpande bevakas. Simrishamns kommun har också dåliga erfarenheler av containersy-sierael.
Koraraunen anser alt det vore olyckligt om denna form av sophämtning får
ytterligare spridning. Värmdö och Umeå kommuner pekar på de risker ur
nedskräpnings- och hälsosynpunkt som containersystemel innebär. Bollnäs kommun
är rädd för atl anmälningsförfarandet kommer atl medföra ell minskal abonnenlunderlag
vilket kan fä till följd alt kommun väljer elt förenklat hämtningssyslem
exempelvis via container. Della skulle medföra slora problem och kosinader för
sådana raänniskor som inle har tillgång till egen bil eller som av andra
orsaker, exempelvis handikapp, har svårt atl komma till den anvisade avlämningsplalsen
för avfall. Ljungby kommun är av liknande mening och framhåller, i likhet med
flera andra remissinstanser, att del finns stora möjligheler för avfallsgivare
all nyttja kommunens container utan att erlägga någon avgift och således
uppträda osolidariskt mol övriga kommuninnevånare, som utnyttjar den kommunala
renhållningsservicen. Länsstyrelsen i Skaraborgs län förutsätter alt nämnda
effekt inle varil avsedd och alt förhållandel rättas lill om förslagel skulle
komma att upphöjas till lag.

Riksförbundet för allmän hälsovård anser på erfarenhetsmässiga
grunder all renhållningskommilténs förslag enligl 7 §, alt fastighetsägare
efter en enkel anmälan själva skall svara för omhändertagandet av avfallet inom
fasligheten, är hell förkastligt. Det är angelägel alt dispensgivningen på
sakliga bedömningsgrunder blir så generös som möjligl. Även Svenska
Renhållningsverks-Föreningen är negativ till förslagel och anför att det finns slor
risk all det mera blir omsorgen om den privata ekonomin än be-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 48

hovet av ordnad avfallshantering som blir avgörande för
hur den enskilda faslighetsinnehavaren framgent väljer att bli kvin sitt hushållsavfall.
Liknande synpunkter framförs av bl. a. Gävle och Lindesbergs kommuner. Enligt
Svenska Renhållningsverks-Föreningen kommer hälsovårdsnämnderna i efterhand
all finna att många fastighetsinnehavare inle kan omhänderta silt avfall på
ett sanitärt och miljövårdsmässigl lillfredsställande sätt. Med kon varsel inlräder
då åter kommunens/renhållningsverkens hämlningsskyldighel. Sådana
missförhållanden undviks genom ell förfarande där hälsovårdsnämnd och renhållningsverk
förhandsprövar dispensansökningar och gemensaml genom bl.a. inspektion avgör
var hämtning skall ske resp. inte behöver ske. Hälsovårdsnämnderna har genom
sin verksamhet de bästa förutsättningar att lokalt avgöra huruvida den
enskilde har möjlighet au omhänderta sill komposlerbara avfall p?i eu frän saniiär
synpunkt tillfredsställande sätl. Genom förprövningen sker bedömningen pä ett lidigt
stadium och det blir då möjligt för renhållningsverken atl mer långsiktigt
planera för den kommande hämtnings- och deslruktionsverk-sarahelen än vid del
föreslagna efterprövningsförfarandet. Genom förprövning bör antalet ärenden
minska jämfört med eflerprövning då det i det senare fallet, av administrativa
skäl, kommer all dröja en viss tid innan eventuella missförhållanden uppdagas, någol
som dessvärre kan komma all leda lill att många fastighetsägare ser en
möjlighet atl under denna tid befria sig från avgift trots alt man innerst är
väl medveten om atl förutsättningar för en tillfredsställande egen
avfallshantering inte finns. Genom det föreslagna anmälningsförfarandel,
hälsovårdsnämndernas eflerprövning och renhållningsverkens dåliga
planeringsunderlag uppnås enligl föreningens mening inle en förenkling och
minskad detaljreglering av renhållningen ulan tvärtom. Länsstyrelsen i
Kronobergs län anser för sin del all ell förprövningssysiem inte behöver
innebära sådan onödig byråkrati, som utredningen befarar, eftersom kommunerna
i regel nu byggt upp en organisation och kan dra nytta av de erfarenheler som
redan gjorts på renhållningsområdet. Ett förprövningssysiem har ocksä den
fördelen att hälsovårdsnämnden i samband med sin prövning får tillfälle att
bedriva viss rådgivande verksamhei till allmänhelen. Synpunkler av liknande
slag framförs av många andra remissinstanser. Ljungby och Lessebo kommuner
anför vidare all en förprövning av kommunal nämnd ger koramunen möjlighet alt
pröva en ansökan om befrielse från kommunal avfallshämining även med hänsyn lill
grannarnas legitima krav på gemensamma hygieniska förutsättningar.

Naturvårdsverket delar inle kommilléns uppfattning all del
vid ett för-prövningstillfälle inte skulle gå att bedöma om den sökande kommer atl
sköta avfallshanteringen tillfredsställande. Naturvårdsverket vill peka på ett
närliggande oraråde, näraligen miljöskyddslagstiflningen, som i slorl bygger på
ett sådani förfarande.

Flera remissinslanser har kritiserat kommilléns uppdelning
av hushållsavfall i komposlerbart och icke komposlerbart avfall.

Kommunförbundet anför alt förslaget innebär etl slort
hänsynstagande till den enskildes vilja och förmåga att själv klara sin
avfallsfråga. Av ålskilliga uttalanden i belänkandet framgår all denna inslällning
bl.a. motiveras med alt man vill främja en biologisk och ekologisk syn på
avfallshanteringen.

Av lagförslagels 7 § andra slyckel, där frivilliglinjen i
glesbygd primärt knyts till begreppel komposterbart avfall, får raan också uppfaltningen
alt ett väsentligt raotiv för utredningens inställning är en ambition alt värna

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 49

om en biologisk och ekologisk syn pä avfallsfrågan. Av
kommentaren till denna bestämmelse framgår dock all avsikten ingalunda är atl
kräva kompostering i egentlig mening. Även nedgrävning och förbränning kommer
således att accepteras blott förfarandet inle kommer i konflikt med annan
lagstiftning såsom hälsovårds-, miljö- och brandlagstiftningen. Del finns alllså
anledning observera alt en mycket väsenllig beslämmelse i lagstiftningen byggs
upp kring begreppet komposlerbart avfall, men all man i verkligheten vid sidan
av kompostering accepterar ell flertal andra metoder som väljs av praktiska
och ekonomiska skäl. Slyrelsen vill i deua sammanhang också erinra om de
problem som eget omhändertagande av slam från Irekammarbrunnar och liknande kan
förorsaka. Detsamma gäller t.ex. vanligt hushållsavfall vintertid.

Socialstyrelsen år kritisk mot kommitléns definition av
begreppet hushållsavfall. Enligt styrelsens uppfattning härden uppdelning som
nu tillämpas visal sig praktisk. Någol skäl att gå i från denna definition i
en eventuell ny lagstiftning finns inle. Styrelsen konstaierar vidare att del
sedan lång tid tillbaka av sanitära skäl har bedömts olämpligt att lägga
köksavfall i öppen kompost. Risk föreligger nämligen för vattenförorening, ökad
skadedjursfrekvens, irriterande lukt o.d. Likaså har det av sanitära skäl ansetts
olämpligl alt gräva ner köksavfall i jorden, vilket i bilaga 5 till föreliggande
renhållningsförslag förordas. Som framhålls ovan lillhör enligt förslaget slam
från slamavskiljare komposteringsbart hushållsavfall. Enskilda lantbrukare har
i vissa fall medgivits tillstånd atl sprida avloppsslam från slamavskiljare på
egna marker om särskilda sanitära villkor uppfylles. bl. a. omedelbar nedbrukning
av slammel. Renhållningskommittén föreslår all inle enbart lantbrukare utan
även andra permanentboende och fritids-slugeägare i glesbygd om de så önskar
skall fä omhänderta avloppsslam-mel i kompost. Det är såväl från praktisk som
sanitär- och miljövårdssynpunkt orimligt all della avloppsslam på etl lillfredsslällande
sätt skall kunna komposteras inom ell tomtområde av normalslorlek. Om härtill
läggs atl begreppel hushållsavfall enligl förslagel även omfattar avloppsvallen
från slutna tankar är förslaget i denna del ännu mer orimligt. Slyrelsen är
trots den kritik som ovan rikias mot kommitténs förslag lill enskilt omhändertagande
av avfall positiv lill att komposlera avfall. En förutsättning är emellertid
alt detla sker under former som innebär att omgivningshygieniska minimikrav
uppfylls. Det måste också framhållas atl kompostering av avfall är en uppgift
som kräver kunskap och en relativt omfattande tidsinsats. En kompost kräver
också regelbunden lillsyn. För alt stimulera lill ökad kompostering av bl. a.
avfall från förmultningsloaleller har slyrelsen i råd och anvisningar
"Enskilt omhändertagande av avfall från vissa klosell-lyper"
beskrivit olika möjligheler all anordna komposter saml hur sådan skall skötas.
Vidare har styrelsen i pressmeddelande 1978-05-30 tillkännagivit sin
uppfattning i denna fråga. Slyrelsen har planerat alt utge ytteriigare en
skrift till ledning för hälsovårdsnämnderna och allmänhelen. Slyrelsen delar
sålunda utredningens principiella uppfattning atl kompostering av komposlerbart
avfall bör kunna ske av fastighetsägare. Styrelsen anser emellertid all ulredningen
överskattat möjlighelerna aU lösa avfallsproble-mel på delta säll liksom
omfattningen av det avfall som är möjligl atl kompostera i enskild regi. Enligl
Linköpings kommun är kompostering av hushållsavfall en mycket komplicerad
metod, med tanke på vad avfallet innehåller.

Naturvårdsverket och länsstyrelserna i Södermanlands och
Skaraborgs län är kriiiska till att även slam från slamavskiljare skall kunna
få omhän- 4
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 205

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 205 50

dertas av den enskilde fastighetsinnehavaren.
Naturvårdsverket uppger att enligt verkets nuvarande anvisningar bör sådani
slam endast i undantagsfall lå omhändertas i jordbruk då slammel kan vålla
olägenheter genom lukt och vattenförorening. Länsstyrelsen i Södermanlands län
framhåller all hälsovårdsnämnden i praktiken inte har några möjligheler alt
övervaka att anordningarna tömmes eller att den enskilde omhändertar slammel på
ett godtagbart sätt. Uppenbar risk föreligger således för såväl sämre vattenvård
som omgivningshygien. Förslagel ger också utrymme för privala företagare att
ånyo starta slamtömningsverksamhet ulan alt i prakliken någon möjlighet
förefinns alt konlrollera hur slammel hanteras och slutligt kvittblives.

Även flera kommuner är särskilt kriiiska mot atl enskilda fastighetsinnehavare
själva skall få omhändertaga slam. Ljungby och Lessebo kommuner framhåller atl
det för en hälsovårdsnämnd verkar högst egendomligt, att nämnden försl skall se
lill att infiltrationen från anläggningen kommer att ske pä ell hygieniskt
tillfredsställande sätl ulan slöming för tredje part. Om den enskilde sedan
själv får tömma sin irekammarbrunn har hela arbetet i miljövårdande syfte
varit förgäves. Kommunen föreskriver i dag all Irekammarbrunnar skall tömmas
vid behov dock minsl en gång per år. Denna tömning utföres av kommunen. Möjlighelerna
all konlrollera delta vid egen tömning är små.

Kalmar kommun menar alt slam under alla omständigheter bör
underkastas förprövning men att dispens bör lämnas lantbruksfastigheler med
egna lömningsmöjligheter såsom sker i dag.

Kommilléns förslag alt införa begreppet renhållningslätorl
för att skilja mellan glesbygd och icke glesbygd kritiseras av många remissinslanser.

Göta hovrätt framhåller att det visserligen kan göras
gällande, att kommunernas praxis kan bli oenhetlig, särskilt vad gäller
utvidgning av området för renhållningslätorl. Därigenom är risken stor för alt
enskilda fastighetsägare fortfarande kommer all uppfatta kommunernas
tillämpning av renhållningslagsliftningen som godtycklig. Enär den enskilda
fastighetsägaren inom område som omfattas av renhållningstälort har möjlighet att
genom dispensansökan påkalla saklig prövning av frågan om avfallshanteringen, såviii
rör hans fastighet, finner hovrätten emellertid icke alt förslagel möter
betänkligheter från räussäkerhelssynpunkl.

JO är av mer principiella skäl tveksam om del rimliga i atl
lill andra liknande bestämningar foga också begreppel renhållningstälort.
Lagstiftningen lär knappast bli mer lättförståelig för allmänhelen härigenom.
Härtill kommer att man har anledning ulgå från att det inom många kommuner
kommer atl uppstå gränsdragningsproblem dä del gäller atl beslämma omfattningen
av vad som skall vara renhållningstätort. Det synes vara atl befara alt det
missnöje som kan uppkomma i anledning av sådana beslut inle blir mindre än del
missnöje som finns på många håll med den nuvarande ordningen. Lägger raan
därtill atl kommunernas beslul om renhållningstälort inle skulle kunna
angripas genom förvaltningsbesvär ulan endasi genom kommunalbesvär synes
finnas anledning att ifrågasätta om den tilltänkta ordningen är ägnad att leda
till någon förenkling för många medborgare.

Byråkraliutredningen konstaterar all gränsdragningen
mellan glesbygd och icke glesbygd får en central roll i lagsiiftningen eftersom
den avgör om någon får åtnjuta del enkla anmälningsförfarandel. Byråkraliutredningen
har förståelse för renhållningskommilténs problem atl reda ul denna fråga, men
kan ändå inle underiåla alt påpeka del olyckliga i all lill den rad av olika
begrepp som finns i skilda sammanhang lägga ytteriigare elt.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 51

Socialstrrelscn är av samma uppfattning och länsstyrelsen
i Gävleborgs län anser alt begreppel hälsovårdstälort i hälsovårdsstadgan borde
kunna ulnyltjas även i renhållningssyfte. Länsstyrelsen i Skaraborgs län menar
att tätortsbegreppei bör reserveras för benämningar som mera anknyler lill det
statistiska tätortsbegreppei.

Länsslyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om det inle
skulle vara lämpligare all i analogi med va-lagens begrepp
("verksamhetsområde för vatten och avlopp", ett område som kommunen i
princip bestämmer själv och som anger alt vatten och avlopp skall ordnas genom
den allmänna va-anläggningen) använda etl däremot svarande begrepp. Detta
område skulle kommunen beslämma med hänsyn till rådande behov och oberoende av
de griinser som anges genom de fastställda detaljplanerna. I ell län som Jämtland
finns t. ex. många tätbebyggda områden som inte är planlagda. Enligl länsstvrelsen
i Kopparbergs län skulle det möjligen vara lämpligare atl direkt knyta frågan
om utökning eller inskränkning av renhållningstälort till behovel av
renhållning ur miljövårds- och sanitära synpunkter.

Svenska Renhållningsverks-Föreningen menar atl det i
kommunerna kommer atl ge upphov till besvärliga gränsdragningsproblem och ständigl
återkommande gränsjusleringar. Del finns vidare slor risk atl begreppet kommer atl
tillämpas olika inom olika kommuner samt inom kommunema ge upphov till motsällningar
och tvister i samband med beslul om vad som är ätt anse som renhållningstälort.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anför att genom atl kommunfullmäktige ges
möjlighet alt beslula all också andra områden inom kommunen än sådana med
fastställd stads- eller byggnadsplan skall uigöra renhållningslätorl kan det
enligt länsstyrelsens mening uppstå oenhetlig praxis när det gäller kommunemas
tillämpning av lagstiftningen. Risk för godtycke kan föreligga när man skall
avgöra, vad som är renhållningstälort och därmed var obligalorisk
avfallshämtning skall ske. Kommunema kan l.ex. för atl undvika problem välja atl
ge begreppet renhållningstälort en mycket vid tolkning. Genom att skälig omprövning
och enhellig praxis genom prejudikat inle kan erhållas innebär förslagel enligl
konsumentverket uppenbar risk för rättsosäkerhet. Kammarrätten i Jönköping
framhåller all den som av en eller annan anledning själv vill hanlera silt
avfall måste veta om hans faslighet är belägen innanför! eller ulanför renhållningstälort.
För den enskilde kommer det alt vara svårt atl inse belydelsen härav. Del kan
därför befaras alt nackdelama med det nuvarande dubbla besvärssystemet i viss
män kommer att kvarstå: Liknande kritik har framförts av länsstyrelserna i
Östergötlands, Södermanlands, Västmanlands, Västerbottens, Väslernorrlands och
Stockholms län. kommunförbundel samt många kommuner. EnWgt Kalmar kommun är
en fördel med elt förprövningssysiem all man då slipper aU fastställa s. k.
renhållningstätorter.

Kommitléns bedömning av de ekonomiska konsekvenser som del
föreslagna syslemet medför utsätts för kritik av remissinstansema.

Kommunförbundet anser alt man realisliskl bör räkna med atl
åtskilliga fastighetsägare kan komma alt begagna lillfället atl själva ta hand
om siU avfall. Ell minskat abonnenlunderiag måste givelvis leda till aU renhållningsorganisationen
måste anpassas därefter. Endast i undantagsfall kan man räkna med alt förutsättningama
härför är så gynnsamma aU intäkts-bortfallet ger motsvarande kostnadsminskning.
I allmänhet måste man räkna med atl en slutlig anpassning medför
kostnadsökningar per hämtad enhet för kvarvarande verksamhei, efiersom kostnadema
för renhållningsverksamhel endast i lilen utsträckning är röriiga. Ökade
kostnader leder

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 52

med nödvändighet till en höjning av renhållningsavgiften
antingen för renhållningskollektivet i dess helhet eller för de områden som
drabbas av bortfallet, alll givelvis under förutsällning alt kommunen inle
väljer all reglera sådan kostnadsökning med skatlesubvenlionering. Det är också
uppenbart att höjda renhållningsavgifterökar benägenheten alt vilja utträda ur
systemet. Vad här sagts gäller oavsett om fråga är om avfallshämtning i
kommunens egen regi eller om entreprenör anlitas. I del senare fallel kan
emellertid dessulom inträda den komplikationen atl kommunen är bunden för en
viss ersättning av elt avtal som, om frivillig uppgörelse inle kan träffas,
binder kommunen under viss tid. Visserligen innehåller kommunförbundets
"normalavtal" på della område beslämmelser om uppsägningsrätt vid
ändrade förhållanden, men uppsägningstiden är därvid så lång som 12 månader,
vilket bedöms vara nödvändigl för all skapa förutsättningar för slabililel i verksamhelen.

Länsstyrelsen I Skaraborgs län anser att ulredningen inle
ger något underlag för en bedömning av vilka ekonomiska konsekvenser
införandet av den föreslagna renhållningslagen kommer att få för kommunerna.
Länsstyrelsen delar emellertid inte uiredningens uppfattning att en minskning
av liämlningsskyldigheien utan vidare skulle beiyda en lägre genomsniils-kostnad
per hushåll för sophämtningen än f n. Bl. a. torde en omställning från nu väl
inarbetade rutiner till hell nya komma alt bli kostsam.

RiksjÖrhundet för allmän hälsovård framhåller all kommillén
fullständigt bortsett från kommuner och entreprenörernas investeringar i sopbehållare,
transportfordon och andra organisatoriska arrangemang, som genom förslaget i
betänkandet i stor utsträckning inte skulle komma till praktisk användning.

Även socialstyrelsen, länsstyrelsen i Hallands län.
Svenska Renhållningsverks-Föreningen och många kommuner förmodar all många
fastighetsinnehavare kommer alt slälla sig utanför den kommunala sophämt-ningsorganisalionen
och atl kostnaden för alt hämta avfallet från de som står kvar i systemet ökar.
Svenska Reiihållning.n-erks-Föreningen framhåller dessulom all i
renhållningsavgiften ingår inle endast hämtningskostnaden utan även kostnad
för adminislralion, transport och behandling. Med mer avancerade
behandlingsmetoder, vilka kan förväntas öka kraftigl de närmasle åren, stiger
behandlingskostnaden och dess del av loiala renhållningskostnaden. Denna
kostnad är oberoende av häminingsförhållan-dena och ökar per hushåll ju fårre
anslutna abonnenter. En ökning av behandlingskostnaden - som täcks antingen
genom ökade renhållningsavgifter för kvarvarande abonnenter eller genom ett
ökat skalleutlag - kan göra kommunerna mindre benägna att salsa på den mer
avancerade behandlingsteknik som f n. förordas av de statliga
tillsynsmyndigheterna.

Värmdö kommun påpekar all avgift ej får uttagas av
fastighetsägare ulom renhållningstälort som ej utnyttjar kommunens hämlningsservice.
Då en slor del av fastigheterna i glesbygd kommer all falla bort innebär delta
all avgiften för sophämtning måste höjas på grund av att i så goll som samma
hämtningsområde som i dag är kommunen skyldig atl hämta avfallet men från ell
mindre anlal fasligheler. Della leder till alt när de fastighetsägare som har
hämtning märker atl kostnaden ökar så anmäler de sig ur
renhållningsorganisationen utan alt på ett tillfredsställande sätl kunna
omhänderta avfallet. Hälsovårdsnämnden slår här, som lidigare påpekats, inför
oöverstigliga kontrollproblem. Stor risk föreligger all fastighetsägarna inom renhållningstälort
kommer att via taxan få subventionera hämtningen i glesbygd så atl de fast
boende inom Värmdö kommun i vissa styc-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 53

ken får betala friiidsfolkets sophämtning.

Socialstyrelsen anser atl för att undvika dessa negaiiva
konsekvenser borde utredningen övervägl alternativa former för finansieringen
av renhållningen. Konsumentverket konstaterar att utredningen enligl
direktiven även skulle kartlägga betydelsen av olika avgiftssystem. Denna fråga
har utredningen över huvud taget inte berört på annat sätl än genom alt redovisa
avgifterna i Norrtälje och Vara kommuner. Förtrågningar och anmälningar som
inkommit lill konsumentverket under senare år visar all kvarvarande missnöje
hos allmänheten sammanhänger jusl med sättet alt beräkna avgifterna. Även
länsstyrelsen i Jämttands län saknar en sådan kartläggning.

Enligl flera remissinstanser kommer kommitténs förslag atl
påverka kommunernas planering och möjlighet alt upprätthålla en lillfredsslällande
service.

Svenska Renhållningsverks-Föreningen framhåller all med elt
förfarande där den enskilde själv avgör när behov av service föreligger finns
stor risk atl enskilt tycke allvariigt kommer att störa kommunens planering beträffande
fordonsanskaffning, hämtningsinlervall, hämtningsintensitet och personalbehov,
speciellt som faslighelsinnehavarna med kort varsel - extremast 3 månader -
kan anmäla atl de ej längre önskar utnyttja komraunens hämlningsservice. I de
fall hälsovårdsnämnd beslutar all faslighetsinnehavaren ånyo skall anlila
kommunen för bortforsling av avfall stadgas inle om någon övergångslid, men
föreningen förutsätter att kommunerna inte med omedelbar verkan skall svara för
bortforslingen av avfallet.

Kommunförbundel menar att anmälningsfört"arandei kan
skapa svårigheter för kommunerna all överblicka omfallningen av hämlningsbehovet
och den rälla dimensioneringen av renhållningsorganisationen. Till dessa
svårigheter bidrar givelvis lagstiftningens grundtanke atl kommunen under alla
förhållanden är skyldig fullgöra renhållningsuppgifter för dem som så önskar,
även om underlaget avsevärt uttunnas. Förslagel innehåller en bestämmelse som
tydligen är avsedd atl ge kommunerna möjlighet alt i viss utsträckning
friskriva sig från renhållningsskyldighel inom vissa områden. Förutsättningarna
härför är dock enligl författningstexten tämligen rigorösa. Dessutom kan sådan
friskrivning inle ske belräffande det icke kompos lerbara avfallet. Vidare kan
ell beslut härom av den kommunala nämnd som anförtrotts uppgiften överklagas av
en enskild fastighetsägare, varvid av alll all döma skall tillämpas ordningen
för förvallningsbesvär. Utgången av en sådan prövning kan således bli atl
överprövande myndighet upphäver eller reviderar nämndens beslut. Enligl
styrelsens mening ger beslämmelsen kommunerna inle några garantier för
möjlighet till en realistisk anpassning till det förhållandet att del inom ell
område endast är elt fåtal personer som kräver renhållning. Värmdö kommun
anser atl kommunernas möjlighet all besluta om områdesdispens blir marginell
och endasi kan utnyttjas för etl litet antal områden inom kommunen.
Konsumentverket pekar på de svårigheier som kan uppstå all upprätthålla
renhållningsservicen i vissa områden.

Kommitténs förslag atl kommunen ibland borde kunna anlila
en lokal entreprenör, exempelvis en lantbrukare, för bortforsling av avfall
tillbakavisas av länsstyrelsen i Skaraborgs län och Värmdö kommun. Länsslyrelsen
framhåller atl nämnda förfarande kan förefalla enkell och prakiiski men skulle
kunna komma att medföra uppkomsten av lokala avfallsupplag med risk för dålig
skötsel och kontroll av sluihanleringen som följd. Länsstyrelsens erfarenhet
av lokala soptippar är mycket dålig och länsslyrelsen

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 54

vill därför bestämt avstyrka att möjlighet öppnas till en
sådan form av lokalt omhändertagande av hushållsavfall. Skall dessa små
soptippar ändå återinföras måste enligt Oxelösunds kommun lagstiftningen
kompletteras med en förprövning av upplagsplatser och med ell kommunalt ansvar
för upplagen och dess skötsel.

Många remissinstanser framhåller alt slora svårigheter
kommer atl uppstå i tillsynsverksamheten om kommitléns förslag genomförs.

Naturvårdsverket anför atl det i utredningen skisserade
arbetssättet för hälsovårdsnämnden med tillsyn i efterhand av de fastighetsinnehavare
som själva beslutat sig för att omhänderta silt komposlerbara hushållsavfall
synes kunna resultera i en övermäktig arbetsbörda. Förhoppningarna om
förenklade administrativa rutiner i renhållningsfrågor synes i denna del
således inle ha förverkligats med föreliggande förslag.

Socialstyrelsen konstaterar att kommittén förutsätter, atl
hälsovårdsnämndernas personal skall utöva kontroll över alt renhållningen
sköts pä etl klanderfritt sätt vid de fastigheter där ägaren anmält att man
inte avser att utnyttja den service som erbjuds genom den kommunala avfallshämtningen.
Med de begränsade personella resurser, som hälsovårdsnämnderna oftast förfogar
över och med de svårigheter som föreligger att personellt klara redan övriga
förelagda uppgifter inom andra sektorer inom hälso-vårdsiillsynen måste det
betraktas som en omfattande misshushållning att behöva utnyttja dessa
begränsade resurser för en så tidskrävande kontrollverksamhet som komraitlén
föreslår.

Kommunförbundet framhåller att hälsovårdsnämndernas lillsynsresur-ser
genomgående måste förstärkas eller omprioriteras, om del skall bli möjligl atl
utföra någon effektiv kontroll av alt den enskilde sköter sin avfallsfråga på elt
fullt acceptabelt sätt. Till de praktiska kontrollproblemen hör att det endast
är del komposlerbara avfallet som får behandlas pä den enskilda fastigheten
medan del inle komposlerbara skall forslas bort an-lingen av fastighetsägaren
själv efter särskilt meddelande därom eller i övriga fall av kommunen. Det
blir svårt att konlrollera att exempelvis plåt-burkar, glas och annat inle komposlerbart
avfall inle grävs ner.

Även konsumentverket, länsstyrelserna i Skaraborgs, .Älvsborgs,
Västerbottens och Jämtlands län, RiksjÖrhundet för allmän hälsovård. Svenska
naturskyddsföreningen saml flera kommuner har betonat hälsovårdsnämndernas
bristande resurser all utöva en effektiv lillsyn.

Länsslyrelserna i Skaraborgs och Älvsborgs län frarahåller
att kommunerna med hänsyn lill del nuvarande ekonomiska läget knappast torde
vara benägna all salsa på ökade tillsynsresurser. Länsslyrelserna ifrågasäller
vidare om del över huvud taget finns några möjligheler att konlrollera all
exempelvis plåtburkar, glas och annat inte komposlerbart avfall grävs ner.
Liknande synpunkter framförs av Gävle kommun.

Gotlands kommun anser all hälsovårdsnämnden kommer alt bli
ell kontrollorgan och får ingripa när nedskräpning har skett och/eller
fastighetsägare inte skött omhändertagandel av hushållsavfallet på etl
miljömässigt riktigt säu. En rimlig målsättning för hälsovårdsnämnden är all
vara eu rådgivande organ. Ur miljösynpunkt måste del vara tryggare alt hälsovårdsnämndens
bedömning kommer redan vid en förprövning så att nämnden kan ge råd och
information till enskilda fastighetsägare om omhändertagande av avfall. De
uppgifter nämnden får genom kommilléns förslag kommer all bli polisiära.

Flera andra remissinstanser framför liknande synpunkler.
Enligt länsstyrelsen i Kronobergs län kommer hälsovårdsnämndernas verksamhet
all

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:205 55

inriklas pä en slags polisiär eflerhandskonlioll. vilket
knappast kan befrämja den förbättrade kontakt mellan kommunala organ och
allmänheten, som efterlyses i utredningsdirektiven. Värmdö kommun har likartade
åsikter.

Länsslyrelsen i Västerbottens län konstaterar atl förslagel
innebär atl hälsovårdsnämnden alllid kommer in i efterhand, vilket rimmar illa
med den förebyggande verksamhei som ansetis böra åvila nämnden. Länsstyrelsen
i Södennuntands län är av samma åsikt. 7CO anser att del är felaktigt att
hälsovårdsnämndernas (hälsovårdsinspektörens) roll blir polisiär i stället för
rådgivande.

Enhetlig författning

Kommilléns förslag all sammanföra samtliga beslämmelser om
hantering av hushållsavfall i en lag och en förordning har tillstyrkts av Göta
hovrätt, kammarrätten i Jönköping, JO. kommunjörbundei, länsstyrelsen i
Jämtlands, Östergötlands, Västerbottens, Kopparbergs, Hallands, Älvsborgs,
Stockholms och Skaroborgs län samt Kristianstads, Sundsvalls. Linköpings,
Gotlands och Gävle kommuner.

Göta hovrätt delar uppfattningen att nuvarande
lagstiftning på området är svårtillgänglig. Hovrätten tillstyrker därlor att samlliga
förfallningar om hantering av hushållsavfall förs samman i en lag och en
förordning. Även beslämmelser orn annal avfall än hushållsavfall bör las in i
de nya författningarna. Till den nya lagen kan med fördel också föras
nuvarande regler om kommunala renhållningsavgifter.

Kammarrätten i Jönköping anser atl förslagel från
lagteknisk synpunkt innebär en förbättring. Del är utmärkt atl de nu spridda beslämmelserna
sammanförs lill en lag om hantering av avfall och en förordning om hante-ringjav
avfall. Större klarhet vinns härigenom. JO hälsar förslaget i denna del med tillfreds.ställelse.

Länsstyrelsen i Hallands län finner atl en enhellig
författning kommer att innebära en ökad överskådlighel och lättillgänglighet av
slorl värde inle minsl för allmänheten.

Socialstyrelsen och Svenska Renhållningsverks-Föreningen
framför vissa kriiiska synpunkler på förslaget.

Socialstyrelsen konslaterar att en brisl i den nuvarande renhållningslagsliftningen
är den uppspaltning på olika förfallningar som föreligger. Föreskrifter om
fastighetsrenhållning återfinns i hälsovårdsstadgan, lokala
hälsovårdsordningar, renhållningslagen, renhållningskungörelsen m.fl.
författningar medan regler beträffande renhållning i naturen lämnas i naturvårdslagen,
allmänna ordningssladgan, lokala ordningssiadgor etc. Etl sammanförande av de
olika renhållningsföreskriflerna lill i möjligaste mån elt ifåtal författningar
hade, såsom uisägs i utredningsdirektiven, varit önskvärt. Man måste i
lagstiftningen inom delta område klart skilja mellan bestämmelser som ålägger
en myndighet på lokal nivå etl driftansvar och bestämmelser där elt direkt
tillsynsansvar tilläggs etl specialreglerat organ med uppgift atl konlrollera
all en uppställd miniminivå från hygienisk synpunkt uppnås. 1 renhållningslagsliftningen
bör samlas uppgifier om kommunens skyldigheter att borttransportera avfall
liksom vad i övrigt är förknippat med driftansvaret för renhållningen såsom
kommunens rätt att la ut avgifter. Vidare bör den enskildes rältigheler och
skyldigheter i förhållande till kommunen i egenskap av renhållningsansvarigl
organ regleras i

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:205 56

denna lagstiftning. En klar fttskillnad bör göras mellan
kommunens roll i detla avseende och hälsovårdsnämndens roll. Hälsovärdsnämndens
uppgifter all som specialreglerad myndighet ulöva tillsyn över att såväl kommunen
som den enskilde fullgör sina renhflllningsskyldigheter så alt hygieniska
minimikrav uppfylls bör även i fortsättningen regleras i speciallagstiftning.
Gentemot den enskilde är det viktigt att en klar åtskillnad görs mellan de båda
roller som kommunala organ har att spela i renhållnings-sammanhang. I hälsovårdslagstiftning
bör sålunda bibehållas alla beslämmelser som rör omgivningshygieniska krav.

Svenska Rciiliållningsverks-Föreningen finner atl
kommitténs ambition alt samla all lagstiftning rörande avfallshantering i en
lag är nog så lovvärd men delta lorde kunna ske enklare än genom en ny lag, l.
ex. genom supplement lill den nu gällande.

För.svarcts .yukvårdsstyrelse framhåller de särskilda
förutsättningar som gäller renhållningen inom försvaret. Styrelsen menaratt i
likhet med lidigare utredningar har man även nu glöml bort atl det finns en
försvarsmakt som bedriver övningar där det inte alllid är möjligt all följa den
civila lagstiftningen. Sjukvårdsstyrelsen hade förväntat sig alt det i
föreliggande förslag lill renhållningslagstiftning hade införts etl undanlag
då det gäller verksamhet av krigs- och fälttjänslkaraktär. Della kan ske genom
ett till-lägg lill 7 § i lagförslaget av innebörd all denna bestämmelse inte
skall gälla hushållsavfall från vissa försvarsmakten tillhöriga befästningar
och anläggningar och ej heller för avfall som uppkommer vid fältförbandsövningar
o.d. under förutsättning atl försvarsmakten själv svarar för transport av
avfallet till anvisad och i förväg anordnad uppsamlingsplats (containers) samt
att övande förband på etl lillfredsställande sätl destruerar avfall frän fälllalriner.
- Sjukvårdsstyrelsen anser all en sådan skrivning i renhållningslagen ger etl
bättre underlag för en fortsall samverkan mellan försvarsmakten och kommunema
än atl i varje särskilt fall söka befrielse från borttransport av avfall. Samlidigl
undanröjs tveksamheten om lagens till-lämpning vid olika aktiviteter inom resp.
militärområde. - Tillsynsfrågan kan. som i dagens läge, lösas genom egenlillsyn.
Inom försvarels hälsovårdsorganisation finns hälsovårdsinspektörer anställda
vid miloslabernas hälso- och sjukvårdsavdelning och krigsplacerade
hälsovårdsinspektörer.

Besvärsordningen

Flera remissinslanser anser all kommilléns förslag lill
förenklad besvärsordning är godtagbart. Några remissinstanser menar dock att kommillén
inle i lillräcklig grad lyckats med atl skapa en enhellig besvärsordning.

Länsstyrelserna i Kopparbergs och Hallands län. Kalmar
kommun och Svenska naturskyddsföreningen lillstyrker förslaget.

Länsslyrelsen i Jämtlands län framhålleratt den i försia
hand önskvärda enhetligheten av besvärsregler (inslansordning) har åstadkommils
genom förslagel. Alt beslut av kommunen om område samt om renhållningsavgifter
enligt förslaget skall överklagas genom kommunalbesvär ändrar inte på den
uppfattningen.

Göta hovrätt anser i likhel med kommittén all en enhellig
besvärsordning på förevarande lagstiftningsområde bör eftersträvas. Hell torde
en sådan dock ej kunna uppnås. Rättsmedlet för talan mot kommunens beslul om
renhållningstaxa torde sålunda ofrånkomligen vara kommunala besvär.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:205 57

Den
föreslagna lösningen innebär också aft besvärsordningen när det gäller
reglerna om undantag från kommunernas hämlningsskyldighel allljäml blir
oenhetlig. Beträffande kommuns beslul om renhållningstälort lorde nämligen annal
än kommunalbesvär inle kunna komma i fråga. Hovrätten finner dock delta
förhållande ej i och för sig ge anledning till befogade erinringar mot den
föreslagna ordningen.

Gotlands
kommun delar uppfattningen att besluten så långt det är möjligt hör överklagas
genom förvallningsbesvär. 1 annat fall riskerar besvärs-rätten au bli
illusorisk.

Staiskontrollkommittén
konstaterar att förslaget innebär alt beslut skall överklagas genom
förvaltningsbesvär med undanlag av kommunfullmäktiges beslul om renhållningstälort
och renhållningslaxa som överklagas genom kommunalbesvär. Enligt kommilléns
mening ärde föreslagna två undantagen välmotiverade. Från kommunal
självstyrelsesynpunkt kan svårligen försvaras en ordning där beslut av
kommunfullmäktige överklagas genom förvaltningsbesvär. Staiskontrollkommittén
anser vidare att man möjligen borde överväga atl även låla vissa nämndbeslul på
renhållnings-området överklagas med kommunalbesvär. Kommittén vill här peka på vissa
s. k. dispensbeslul som fattas med stöd av den föreslagna förordningen om
hantering av avfall. Komraitlén är således av den uppfaltningen att man bör
överväga möjligheten att ha kommunalbesvär som rättsmedel vid överklagande av
dispensbeslut enligl 3, 4 och 5 §§ i den föreslagna förordningen om hantering
av avfall. Renhållningskommitién åberopar som skäl för all förvaltningsbesvär
skall vara tillämpligt rättsmedel bl.a. att t. ex. beslut enligt
barnavårdslagen (1960:97), lagen (1954: 579) om nykter-helsvård saml lagen
(1956:2) ora socialhjälp normall överklagas genom förvaltningsbesvär. Statskontrollkommitlén
finner dock ej delta skäl fullt övertygande i sammanhanget. Atl från
rättssäkerhetssynpunkt i generella termer jämföra kvalificerade myndighelsutövningsärenden
inom det sociala områdei - där vederbörande persons integritet i allra högsla
grad står i fokus - med här akluella dispensbeslut i renhållningsärenden torde
endast med stora svårigheter låta sig göras.

Några
remissinslanser är dock av motsatt mening.

Länsstyrelsen
i Södermanlands län anser inte atl den föreslagna lagstiftningen lever upp till
utredningsdirektiven om en enhellig besvärsordning, där besvären skall prövas i
sak. Genom all kommunfullmäktiges beslul om gränsdragning för renhållningslätorl
endasi kan ske på kommunalbesvärs-grund kommer någon prövning ur renhållningssynpunkl
inte atl ske vid sådana besvär, vilket av den enskilde torde komraa att
uppfattas som byråkrati och godtycke. Länsstyrelsen i Skaraborgs län nödgas
konstalera att utredningen inte visat någon väg ul ur denna rält hårt
kritiserade besvärsordning. Särskilt beklagligt anser länsslyrelsen detta
förhållande vara eftersom beslul angående tälorlsavgränsning - som av enskilda
fastighetsägare troligen koramer att upplevas som väsentligast - kommer atl
prövas endast på kommunalbesvärsgmnder. Enligt länsstyrelsens mening hade en prövning
ur renhållningssynpunkt med invägning av sanitära och omgivningshygieniska
aspekter bort vara avgörande för renhållningstätortens avgränsning. Besvär över
beslutet hade då kunnai föras som förvaltnings-besvär, vilket då medgett en
sakprövning. En sådan besvärsordning hade hos den enskilde kommil all uppfattas
som en garanti emot kommunalt godtycke. Länsstyrelsen avstyrker den föreslagna
besvärsordningen och förordar all en omarbetning därav måtte göras så att denna
blir enhetlig.

Liknande
åsikter har framförts av länsstyrelsen i Älvsborgs län, Umeå och Vilhelmina
kommuner och Svenska åkeriförbundel.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 205 58

Andra åtgärder än lagstiftning

Naturvårdsverket delar hell kommitténs uppfattning alt
ökad information är en viklig förutsättning för att renhållningslagstiftningen
skall kunna lillämpas smidigt. Information belräffande enskilda anläggningar
för omhändertagande av avfall har tidigare berörts. Vidare bör nämnas behov av
olika informationsinsatser då kommunerna engagerar sig i utökat omhändertagande
av avfall. Informationsinsatserna bör syfta lill atl skapa samma förståelse för
kommunernas ålgärder inom renhållningsområdel som inom exempelvis vallenvårdsområdet.

Byråkratiutredningen framhåller att kraven på kontrollen
av all ingen saniiär olägenhet uppslår ökar genom anmälningsförfarandel. Della
läggs på hälsovårdsnämnderna. Det är då viktigt att hälsovårdsnämnderna i förebyggande
syfte satsar på informaiion till fastighetsägarna. Det kan t.ex. gälla hur man
på bästa sätt skall ordna sin avfallshantering. Ulredningen har i och för sig förslåelse
för all kommittén inte velat binda upp kommunerna i fråga om deras
informationsansvar. Del är ändå beklagligt all informationsfrågorna inle har
ägnats siörre uppmärksamhet i betänkandet. Renhållningskommitién konstaterar
alt kommunernas adminislraliva rutiner förenklas genom anmälningsförfarandet.
Vi hoppas verkligen alt så skall bli fallet. Det hade emellerlid varit önskvärl
om renhållningskommitién något djupare gått in i frågan om vilka
administrativa konsekvenser som blir följden av förslaget. Vi anser all del
över huvud laget är angeläget au utredningar i större omfattning än vad som
sker i dag väger in de administrativa konsekvenserna i sina förslag.

Gotlands kommun påpekar atl enligt direktiven skulle
kommitténs arbete inte endast inriklas på lagstiftningsåtgärder ulan även
pröva om inle andra lämpliga åtgärder kunde vidtas för atl underiätla för komraunerna
atl tillämpa lagstiftningen på ell smidigt säll. Denna del av direktiven som enligt
kommunens mening är av central betydelse har kommittén behandlat myckel
översiktligt. Del är beklagligt att kommittén inte ägnat mera arbeie åt åtgärder
av del slag som direktiven pekar på. Sådana ålgärder i kombination med
generösare dispenser inom det nuvarande systemets ram borde vara tillfyllest
för att kommunerna skall kunna värna om för den enskilde och för del allmänna
god renhållningsverksamhel.

Enligt Solenäs kommun kan den flexibilitet och den
behovsanpassning som bl. a. omtalas i renhållningskommilténs direktiv i princip
nås inom ramen för nuvarande lagstiftning med hjälp av lämplig informaiion
till kommuner och enskilda.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 205 59

Innehåll

Sid.

Proposition.......................................................... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll......................... .... I

Förslag
till Renhållningslag...................................... ... 2

Förslag
lill Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387) 6

Förslag
lill Lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958: 663) 6

1
Inledning.......................................................... ... 8

2
Allmän motivering............................................... ... 9

2.1
Allmänna synpunkter ...................................... 9

2.2
Kommunal renhållningsordning ......................... 15

2.3
Förslag till ny
renhållningslagstiftning................. 19

3
Upprättade lagförslag.......................................... 21

4
Specialmolivering................................................ 21

4.1
Förslagel lill renhållningslag ............................. 21

4.2
Förslaget till lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969: 387).... 31

4.3
Förslaget till lag om ändring i
hälsovårdsstadgan (1958:663)... 32

5
Hemställan........................................................ 32

6
Beslul ............................................................. 32

Bilaga
I Sammanfattning av utredningens förslag........ . 33

Bilaga
2 Kommitténs lagförslag ................................ 35

Bilaga
3 Sammanställning av remissyttranden............. 39

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979

Doktrin (3)

  1. Håkan Strömberg, Renhållningsordningarna och grundlagen, FT 1987 nr 1 s. 36, på s. 38 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Jan Klippmark, Hälsovårdsmål i regeringsrätten 1981-1985, FT 1986 nr 4 s. 175, på s. 176 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  3. Ingvar Severin, Något om den nya renhållningslagstiftningen, FT 1980 nr 1 s. 12, på s. 16, 19, 20, 25, 26, 36 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

40 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (11)

11 kopplingar.

  1. SOU 2021:24 Äga avfall - en del av den cirkulära ekonomin s. 121 om s. 10 i texten
  2. Prop. 2019/20:156 Genomförande av EU-direktiv på avfallsområdet s. 40 om s. 10 i texten
  3. SOU 1998:45 Sotning i framtiden i texten
  4. Prop. 1997/98:45D2 Miljöbalk i texten
  5. Prop. 1997/98:45D4 Miljöbalk om s. 22 i texten

Visa alla 11

Rättsfall (3)

3 kopplingar.

  1. MÖD 2012:49 om s. 10 i texten
  2. MÖD 2006:65 om s. 10 i texten
  3. RÅ 1994 ref. 102 om s. 17 i texten

Doktrin (26)

26 kopplingar i 7 dokument.

  1. Bohlin, Kommunala avgifter, 1984 s. 48 · s. 143 om s. 17 · s. 203 om s. 18 · s. 289 om s. 17 · och 3 till i texten
  2. FT 1980 s. 12 Ingvar Severin, Något om den nya renhållningslagstiftningen s. 12 · s. 16 · s. 19 · s. 20 · och 3 till i texten
  3. Michanek, Energirätt, 1990 s. 352 om s. 21 · s. 353 om s. 22 · s. 353 om s. 25 · s. 354 om s. 21 · och 1 till i texten
  4. Conradson, Kommuners lag- och domstolstrots, 1995 s. 378 om s. 20 · s. 540 om s. 10 · s. 540 om s. 16 i texten
  5. FT 1986 s. 175 Jan Klippmark, Hälsovårdsmål i regeringsrätten 1981-1985 s. 175 · s. 176 i texten

Visa alla 7