Sök i Ratio Lex

med redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen.

526 sidor, varav 488 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 488 av 526 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:213, med redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213

Regeringens proposition 1978/79:213

med redovisning av planeringsskedet i den fysiska
riksplaneringen;

beslutad den 17 april 1979.

Regeringen förelägger riksdagen vad
som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprolokoll för den åtgärd eller
del ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

BIRGIT FRIGGEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas en
kortfattad redogörelse för det arbete som Under den fysiska riksplaneringens
planeringsskede har bedrivits i län och kommuner för att fullfölja riksdagens
beslul år 1972 och år 1975 om riktlinjer för hushållning med mark och vatten.
Vidare redovisas översiktligt de utgångspunkter som regeringen har angett för
det fortsatta arbete som bör ske i län och kommuner inom ramen för den fysiska
riksplaneringen. Härvid förordas vissa anpassningar lill nu rådande
förutsättningar av riktlinjerna för hushållning med jordbruksmark och vissa
förlydliganden av riktlinjerna för utveckling av fritidsbebyggelse i vissa
områden. Riksdagen föreslås godkänna vad föredraganden härvid förordar.

1 bilaga 1 till bifogade
prolokollsuldrag lämnas en redogörelse för arbetet under planeringsskedet och
de synpunkter pä delta arbete som har lämnals. 1 bilaga 2 har de av regeringen
angivna utgångspunkterna för det fortsatta planeringsarbetet ställts samman.

1 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213

Utdrag

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-04-17

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och
statsråden Wikström, Friggebo, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, de Geer,
Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Friggebo

Proposition med redovisning av planeringsskedet i den
fysiska riks-planeringen

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Genom beslut hösten 1972 lade
statsmakterna fast vissa riktlinjer för hushållning med mark och vatten (prop.
1972:111, CU 1972:35, rskr 1972: 348). Riktiinjerna skulle enligt riksdagens
beslut fullföljas i en fortsatt planering som i väsentliga delar avsågs bli
utförd av kommunerna. Arbetet skulle indelas i ett programskede och etl
planeringsskede.

Under programskedet utarbetade
nästan samtliga kommuner program för sådana planeringsälgärder m. m. som borde
vidtas till följd av statsmakternas riktlinjer för hushållning med mark och
vatten. Länsstyrelserna redovisade resultatet av detla arbete lill regeringen
ijuli 1974.

Regeringen log ställning till
programmen genom bl. a. beslut för varje län under våren 1975 och lämnade i
prop. 1975/76: 1 en redovisning till riksdagen av ai'betet under
programskedel. I propositionen redovisades bl.a. berörda fackmyndigheters
synpunkter på de kommunala programmen samt regeringens ställningstagande till
programmaterialet. Vidare förelade regeringen riksdagen förslag om bl.a.
ansvarsfördelningen i den fortsatta fysiska riksplaneringen. Riksdagen godtog
genom beslut den 3 december 1975 i allt väsentligt vad som anfördes i
propositionen (CU 1975/76: 1, rskr 1975/76:45).

Nästan samtliga kommuner i landet
har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med att fullfölja riktlinjerna
för hushållning med mark och vallen. Länsstyrelserna har ställt samman det
redovisade materialet. Efter atl ha berett landstingen tillfälle att yttra sig
har länsstyrelserna med

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 3

eget yttrande överlämnat det sammanställda materialet till
regeringen. Berörda ämbetsverk, andra myndigheter saml forskningsinstitutioner
och intresseorganisationer har beretls lillfälle alt yttra sig över det av
länsstyrelserna redovisade materialet. Ämbetsverken har i anslutning härtill
också gjort vissa sammanställningar.

Regeringen har tagit ställning till
resultatet av arbetet under planeringsskedet genom beslut under tiden den 7
september 1978-den 29 mars 1979. Länsstyrelserna och berörda ämbetsverk har
därvid getts i uppdrag all fullfölja fastlagda riktlinjer för hushållning med
mark och vatten i enlighet med vad som har angetts dels i en promemoria, upprättad
inom bosladsde-partementet den 7 september 1978, dels i särskilda beslut för
varje län. Dessa beslut har beretls gemensamt inom bostads-, försvars-,
kommunikations-, ekonomi-, budget-, utbildnings-, jordbruks-, arbetsmarknads-,
industri- och kommundepartementen.

1.2 Propositionens uppläggning och innehåll

I det följande (avsnitt 2) kommer
jag atl lämna en sammanfattande redovisning av hur jag ser på vissa frågor som
har särskild betydelse i del fortsatta arbetet med all fullfölja riktlinjerna
för hushållning med mark och vatten. Det gäller främst frågor rörande
behandlingen av lätortsutveckling, jordbruksmark och fritidsbebyggelse.

I samband med atl jag redogör för
behandlingen av industrilokaliserings-frågor berör jag även vissa frågor om
ålgärder för samordning av statens insatser vid industrietablering m.m. som har
tagils upp av ulredningen rörande miljöproblem m. m. i vissa industriområden
(UMI).

Jag kommer också att lämna en
redovisning av arbetet beträffande de fem s. k. särskilda redovisningsområdena.
Dessutom skall jag behandla frågan om hur den fysiska riksplaneringen inverkar
på enskilda plan- och tillståndsärenden.

En redogörelse för utfallet av det
arbete som har utförts under planeringsskedet och för de yttranden som har
lämnats av länsstyrelser, berörda ämbetsverk, kommuner, organisationer m.fl.
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Regeringens beslul för
varje län med anledning av planeringsskedet och de allmänna utgångspunkter för
fortsatt arbete med atl fullfölja fastlagda riktlinjer för hushållning med mark
och vatten som lämnas i den till regeringens beslut fogade promemorian bör
fogas till protokollet som bilaga 2.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 4

2. F ö redragandens ö verv ä ganden

2.1 Inledning

Statsmakternas beslut år 1972 om
den fysiska riksplaneringen (prop. 1972: 111, CU 1972: 35, rskr 1972: 348)
innebar bl. a. atl vissa riktlinjer för hushållningen med landels mark- och
vattenresurser skulle fullföljas och vidareutvecklas på lokal och regional
nivä. Della förutsattes ske i två steg. Under del s. k. programskedet skulle,
på grundval av överläggningar mellan länsstyrelserna och kommunerna, program
utarbetas för hur riktlinjerna skulle fullföljas i den kommunala fysiska
planeringen och genom åtgärder från länsstyrelsernas sida. Sedan regeringen
hade tagit ställning till programmen skulle, under del s. k. planeringsskedet,
arbetet inledas med atl genomföra de ålgärder som anges i de upprättade
programmen.

Regeringen lämnade i prop. 1975/76: 1 en redovisning till
riksdagen av arbelel under programskedel. Civilutskottet uttalade vid sin
behandling av propositionen (CU 1975/76: 1) atl det i samband med regeringens
ställningstaganden till länsstyrelsernas redovisning av arbetet under planeringsskedet
för vissa områden kan bli aktuellt med nya eller kompletterande riktlinjer som
sålunda måste underställas riksdagens prövning. Även om detta inte skulle bli
fallet ansåg utskottet alt en redovisning till riksdagen av utgångspunkterna
för planeringen borde göras. Riksdagen har givit regeringen lill känna vad
utskottet anfört i denna del (rskr 1975/76:45).

Jag anser det lämpligt atl, sedan
regeringen nu har tagit ställning lill arbetet under planeringsskedet, lämna
riksdagen en översiktlig redovisning av hur långt arbetet med atl fullfölja de
av statsmakterna uppställda riktlinjerna för hushållning med mark och vatten
har fortskridit och vilka anvisningar för det fortsatta arbelel som regeringen
har utfärdat. Riksdagen bör enligt min mening ges en sädan redovisning som
underlag för sin fortlöpande befattning med de frågor om arbetets allmänna
inriktning, riktlinjer m. m. som del ankommer på riksdagen atl besluta om. En
översiktlig sammanfattning av vad som har förevarit under planeringsskedet och
en samlad dokumentation av fattade beslut av det slag som jag lämnar i det
följande bör också vara till nytta för alla de myndigheter, organisationer och
andra som har uppgifter i eller berörs av den fysiska riksplaneringen.

Såväl länsstyrelsernas redovisningar som de centrala
myndigheternas yttranden innehåller förslag och synpunkter som kan föranleda
ställningstaganden av statsmakterna. Del gäller t.ex. förslag om
kompletterande eller ändrade riktlinjer och om ändringar i vissa lagregler. Jag
ämnar inte nu förelägga riksdagen några förslag av denna karaktär. 1 avsnitt
2.2 kommer jag att redovisa hur frågor av delta slag bör behandlas i fortsältningen.

Inga förslag om nya riktlinjer skall således läggas fram
nu. Granskningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 5

av resultatet av arbetet under planeringsskedet har
emellertid visat på ett behov av atl förtydliga riktlinjerna för
fritidsbebyggelsens utveckling vid kuster och större insjöar samt i älvdalar,
fjäll och primära rekreationsområden. När del gäller frågan om hur
jordbruksmarken bör behandlas i planeringen bör de av riksdagen lidigare
uppställda riktlinjerna anpassas lill de förutsättningar som numera råder
enligt riksdagens beslut om nya riktiinjer för jordbrukspolitiken (prop.
1977/78: 19, JoU 1977/78: 10, rskr 1977/78: 103).

De förlydliganden och anpassningar
av riktlinjerna som jag nu har antytt har bedömts nödvändiga för atl kommunerna
och länsstyrelserna skall få erforderiig vägledning för det fortsatta arbetet.
De utgör enligt min mening inte några nya eller ändrade riktlinjer utan ligger
helt i linje med de uttalanden som riksdagen tidigare har ställt sig bakom. Med
tanke på den inverkan som de får på kommunernas planläggning m.m., bör de ändå
underställas riksdagen för godkännande.

Jag kommer i del följande att redovisa hur jag ser på
sambanden mellan kommunernas planering för tätorternas utveckling, den
regionalpoliliska planeringen och den fysiska riksplaneringen. Jag avser också
alt redogöra för hur jag anser all det fortsatta planeringsarbetet för de
primära rekreationsområdena bör läggas upp. Vidare redovisar jag de ålgärder
som regeringen har vidtagit för atl möjliggöra alt de i den fysiska
riksplaneringen angivna områdena av riksintresse för naturvård och
kulturminnesvård i snabbare takt skall kunna ges erforderligt skydd. Jag skall
även kortfattat beröra vissa frågor rörande industri, kraftledningar och
gruvverksamhet som riksdagen tidigare har uppmärksammat särskilt. Vidare kommer
jag att lämna en redogörelse för hur planeringsarbetet för de fem s. k.
särskilda redovisningsområdena har fortskridit och vilka ställningstaganden
beträffande dessa områden som kan komma att aktualiseras under de närmaste
åren. Slutligen avser jag att ta upp vissa frågor som gäller den fysiska
riksplaneringens formella status och de uppställda riktlinjernas betydelse vid
handläggningen av enskilda ärenden. Riksdagen bör ges tillfälle att la del av
min redovisning i nu nämnda delar.

2.2 Vissa anknytande utrednings- och reformarbeten

Under den fysiska riksplaneringens
planeringsskede har på central nivå åtgärder vidtagits för att vidareutveckla
den fysiska riksplaneringen. 1 detta sammanhang bör särskilt nämnas de
propositioner om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s. k.
obrutna Qällområden (prop. 1977/ 78:31) och för vallendrag i norra Svealand och
Norrland (prop. 1977/ 78:57) som riksdagen behandlade i december 1977 (CU
1977/78:8 och 9, rskr 1977/78:99 och 100). Därefter har regeringen uppdragit åt
länsstyrelserna i berörda län att senast den 1 januari 1980 lämna regeringen
förslag

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 6

till närmare avgränsning av de obrutna fjällområdena
varvid vissa avgräns-ningsfrågor i anslutning till två föreslagna vägar skall
studeras särskilt. Vidare har regeringen tillkallat en särskild utredare med
uppgift atl studera förutsättningarna för och konsekvenserna av att leda över
vatten från Vindelälven resp. Piteälven till de utbyggda älvarna Skellefle älv
och Umeälven (Bo 1978:02).

Många synpunkter som har framförts
vid redovisningen av arbetet under planeringsskedet gäller utformningen av en
ny plan- och byggnadslag. Arbete med förslag till en sådan lag pågår f. n.
under ledning av en särskild utredningsman (Bo 1978:07). De under
planeringsskedet framförda synpunkterna kommer atl behandlas inom ramen för
detta arbete. Också synpunkter på lagstiftning inom andra departements
ansvarsområden har förts fram vid redovisningen. Dessa synpunkter har efter
samråd överlämnals till närmast berört departement för fortsatt handläggning.
I vissa fall har de framförda synpunkterna kunnat beaktas i anslutning till
förslag som regeringen redan har lagt fram. Sålunda har de förslag som läggs
fram i regeringens proposition om riktlinjer för skogspolitiken, m. m. (prop.
1978/ 79: 110) och som syftar lill att bättre samordna de kommunala organens
och skogsvårdsmyndigheiernas ställningstaganden i skogsbruksfrågor, starkt slöd
i många yllranden över den fysiska riksplaneringens planeringsskede.

1 regeringens proposition med
redovisning av programskedet i den fysiska riksplaneringen (prop. 1975/76: 1)
angavs alt arbele hade inletts med all vidareutveckla den fysiska
riksplaneringen. En rapport om hushållning med mark och vatten förbereds f. n.
i bostadsdepartementet. Rapporten avses innehålla en utvärdering av det
hittillsvarande arbetet med fysisk riksplanering och förslag om dess
fortsättning. Rapporten kommer också att redovisa resultat av studier av sådana
frågor som tidigare har varit mindre väl behandlade i den fysiska
riksplaneringen som t.ex. sölvattnets och havsresursernas utnyttjande. De
förslag om nya eller ändrade riktlinjer m. m. som kan föranledas av arbetet
under planeringsskedet och av resultatet av de nya studierna kommer att
behandlas samlat i rapporten. Genom att arbetet med rapporten pågår parallellt
med arbelel med förslag till ny plan- och byggnadslagstiftning kan erforderlig
samordning uppnås när det gäller förslag om en närmare reglering av innehållet
i och formerna för den fysiska riksplaneringen. Sedan rapporten har
remissbehandlats torde regeringen komma atl förelägga riksdagen förslag.
Härvid torde regeringen också kunna redovisa sina överväganden om vissa
vägfrågor i fjällområdet med anledning av den redovisning som berörda
länsstyrelser enligt vad jag tidigare har sagt skall lämna den 1 januari 1980.
Jag räknar inte med att dessa förslag skall leda lill nya krav på kommunernas
planeringsarbete under de närmaste årens arbete med den fysiska
riksplaneringen. Jag återkommer i avsnitt 2.3.2 till tidsplanen för detla
arbete.

Vissa frågor med nära anknytning till den fysiska
riksplaneringen är

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 7

föremål
för särskild utredning. Som exempel på sådana utredningar kan nämnas
fritidsboendekommitlén (Bo 1978:01), landskapsinformationsul-redningen (Bo
1978:08), vattenplaneringsutredningen (Jo 1977:05) och naturresurs- och
miljökommittén (Jo 1978:01).

En
närmare redovisning för varje verksamhetsområde av frågor som har tagits upp i
yttranden och som behandlas i särskild ordning återfinns i bilaga 1.

2.3
Arbetet med att fullfölja fastlagda riktlinjer

2.3.1
Allmänt om arbetet under planeringsskedet

Huvuddelen av det arbete som har bedrivits under
planeringsskedet har utförts av kommunerna. Arbetet har huvudsakligen bestått i
att utarbeta underlag för ställningstaganden i kommunfullmäktige till den
framtida markanvändningen och till frågor om hur fortsalt planläggning och tillståndsgivning
för bebyggelse m.m. bör ske. Del underlagsmaterial för sådana beslut som har
utarbetats består i första hand av dels kommunöversikter och kommunomfattande
markdisposilionsplaner, dels områdesplaner för vissa områden med särskilda
markanvändningsproblem. Vidare har upprättats redogörelser för de åtgärder som
har vidtagits eller skall vidtas i samband med den fysiska riksplaneringens
genomförande, som t.ex. utfärdande av förordnanden till skydd för natur- eller
kulturvärden. Vissa kommuner har lämnat särskilda redovisningar som t.ex.
program för hushållning med jordbruksmarken.

Liksom under programskedet har kommunernas arbete
bedrivits i nära samråd med länsstyrelserna. Nästan alla länsstyrelser har för
arbetet bildal arbetsgrupper med förelrädare för närmast berörda enheter inom
länsslyrelsen. Företrädare för berörda regionala organ utanför länsstyrelsen
har också varit mer eller mindre fast knutna till dessa arbetsgrupper.

Länsstyrelserna
har på regeringens uppdrag ställt samman och med eget yttrande redovisat del
malerial som kommunerna har utarbetat under planeringsskedet. Länsstyrelserna
har ocksä inhämtal yttranden frän landstingen. Berörda ämbetsverk och
organisationer har yttrat sig över materialet och därulöver gjort vissa
sammanställningar. Vidare har planverket i en serie rapporter lämnat en
omfatlande redovisning av vad som har förevarit under planeringsskedet (statens
planverk, rapport 44, år 1978, del 1-11). Rapporteringen innehåller en
sammanfattande utvärdering av arbetet under planeringsskedet (del I), särskilda sektorsredovisningar och en redovisning av
bebyggelsefrägornas behandling i kommunernas planering.

Arbetet
under planeringsskedet har medfört att alla landels kommuner nu har något slag
av heltäckande redovisning av hur kommunen i stora drag ser på markanvändnings-
och bebyggelsefrågor i kommunens olika

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 8

delar.
Ell stort antal av de myndigheter som har yttrat sig över det redovisade materialet
konstaterar att arbetet har inneburit ett genombrott för översiktlig kommunal
markanvändningsplanering. Detta omdöme stöds av kommunernas yttranden och
genomförda studier, vilka visar att kommunernas företrädare ser mycket positivt
på den ökade överblick över och medvetenhet om markanvändnings- och
resurshushållningsfrågor som de översiktliga planerna har gett.

De
statliga myndigheternas arbete med atl slälla samman och ulvärdera det
redovisade materialet har på molsvarande sätt lagt en god grund för fortsatta
överväganden om olika resurshushållningsfrågor. Under de omfattande samråd som
har förevarit har myndigheterna vunnit ökad insikt om det arbete som pågår med
dessa frågor. Härmed öppnas ökade möjligheter till samordning och samverkan.
Den ökade insikten i resurshushållningsfrågor får också slor betydelse för
myndigheternas fortsatta medverkan i arbetet med den fysiska riksplaneringen.
De statliga myndigheternas arbete med dessa frågor lorde vidare i väsentlig
utsträckning ha ökat kunskaperna om och förståelsen för olika kommunala
planeringsfrågor m.m. För en närmare redovisning av arbetet under
planeringsskedet hänvisar jag lill bilaga 1 och lill den nyss nämnda
rapporteringen från planverket.

Jag vill understryka att det positiva utfallet av
arbetet under planeringsskedet inte hade varit möjligt all uppnå ulan den
uppslutning i arbetet som har skett från kommunernas sida. Jag är medveten om
att detta har krävt uppoffringar, både i form av pengar och genom atl andra
angelägna plane-ringsuppgifler har fått stå tillbaka. En av de utgångspunkter
som statsmakterna har angett för den fysiska riksplaneringen är att den skall
komma till uttryck genom en planering som tillgodoser både slatliga och
kommunala intressen och behov. Den stora uppslutningen bekräftar att många av
arbetsuppgifterna inom ramen för den fysiska riksplaneringen också har bedömts
vara angelägna ur rent kommunal synvinkel.

Del finns också skäl all peka på betydelsen av det
stora arbete som trots de begränsade resurserna har lagts ned av
länsstyrelserna och andra slatliga regionala organ under planeringsskedet.
Resultatet av arbetet visar att en aktiv medverkan från de regionala
myndigheterna är en förutsättning för att planeringsarbetet skall kunna
bedrivas i förtroendefull samverkan mellan stat och kommun och för att
planeringen skall kunna uppfylla kraven på en god hushållning med mark och
vatten.

Huvudintrycket av del arbele som har utförts är
således positivt. Det måste samtidigt betonas alt, som också förutsågs i
samband med regeringens ställningstaganden till arbetet under programskedet,
ytterligare planeringsarbete och genomförandeåtgärder återstår innan de
program som kommunerna redovisade till regeringen år 1974 har genomförts.
Arbetet går emeilerlid nu in i etl nytt skede. Den mycket översiktliga
planeringen är i huvudsak slutförd. De uppgifter som återstår gäller i första
hand en

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 9

mer detaljerad planering för vissa områden saml
genomförande av särskilda ålgärder till skydd för bl. a. natur- och
kulturvärden. Regeringens beslul med anledning av arbetet under
planeringsskedet har inriktats på atl ge erforderlig vägledning för det
fortsatta, mer detaljerade planeringsarbetet. Della har med nödvändighet inneburit
atl regeringens ställningstaganden har blivit mer precisa än lidigare.
Samtidigt innebär de utgångspunkter för det fortsatta arbetet som regeringen
har angett att många frågor och områden i det fortsatta arbelel bör kunna
hanleras inom ramen för främst kommunernas ordinarie fysiska planläggning utan
andra krav på samråd och redovisning än vad som följer av
byggnadslagstiftningen. Jag återkommer lill dessa frågor i avsnitt 2.3.2.

Arbetet under planeringsskedet har
till stor del kunnal genomföras inom kommunernas planeringsorganisation utan
särskilt ekonomiskt slöd från staten. Statligt stöd har från anslaget C 2.
Bidrag till översiktlig kommunal planering utgått i första hand lill kommuner
och inlerkommunala samar-betskommitléer för planering i regioner där
överväganden från rikssyn-punkl föranleder omfattande planeringsinsatser men
där kommunerna har begränsade planeringsresurser. För innevarande budgetår har
nämnda anslag förts upp med 4 milj. kr. Sedan år 1969 har staten lämnat ca 24
milj. kr. i bidrag till kommunal översiktlig planering. Dessa bidrag har i
huvudsak använts för planering som hänger samman med genomförandel av den
fysiska riksplaneringen (sefig. 1 och 2).

De hittills fördelade statsbidragen
har haft slor belydelse för planeringsarbetets kvalitet och genomförande.
Betydande planeringsbehov kvarstår när det gäller fritidsbebyggelsens
utveckling i vissa områden, markhushåll-ningsfrågor i vissa regioner, de
primära rekreationsområdena saml vissa övriga områden där konflikterna mellan
olika markanvändningsintressen är särskilt framträdande. Planeringsproblemens
karaklär gör del också angeläget med ett visst metodutvecklingsarbete. För
många kommuner torde ett statligt stöd vara en förutsättning för att
planeringsarbetet skall kunna bedrivas i den takt som behövs för atl
markanvändningsfrågorna skall kunna klarläggas inom rimlig tid. Fortsatt
statligt stöd är därför enligt min mening nödvändigt för all i landets olika
delar garantera en rimlig planeringsnivå och stödja en planering som tjänar
fler än kommunens egna invånare. Enligt riksdagens beslut (prop. 1978/79: 100,
bilaga 16, CU 1978/79:22, rskr 1978/79:209) disponerar regeringen för
budgetåret 1979/80 4 milj. kr. för bidrag till översiktlig kommunal planering.

Bostadsdepartementet har under
planeringsskedet vidtagit särskilda ålgärder för att stödja
informationsverksamhet i anslutning till planeringsarbetet. Utgångspunkten var
att huvudansvaret för informationsverksamheten kring den kommunala fysiska
planeringen skulle vila på kommunerna. Dessa skulle avgöra omfattningen och
inriktningen av den kommunala informationen. Studieförbunden och
organisalionerna skulle på molsvarande sätt medverka i
informationsverksamheten i den omfattning och på

s. 1 Kontrollera mot PDF

jfflfiK \:'.::.Kj, : ;-, :l .7,; aS.,,?-'S

SO 100 In

__ I------- 1

Figur
1.

Fördelning
av statligt bidrag till översiktlig kommunal planering (anslaget C 2) åren
1969-1979

KOMMUNER

20000- 99000 kr Wim 100000-199000
kr 200000-299000 kr H 300000 kr och mera Källa: Statens planverk

s. 2 Kontrollera mot PDF

Figur 2.

Fördelning av statligt
bidrag till översiktlig kommunal planering (anslaget C 2) åren 1969-1979

KOMMITTÉER

/"'",/

X

opaginerad Kontrollera mot PDF

ixx;:;::: 20000- 99000kr

iiO 100000-199000 kr 200000 kr och mera

« # --.

opaginerad Kontrollera mot PDF

%

1
Satnarbetsgruppen
för Nedre Dalälven

2
Samarbetsgruppen
för Mälarområ-det

3
Båvenkommittén

4
Södermanlands
läns kust- och skär-gärdsutredning

5
Bråvikenkommittén

6
Kalmar och
Östergötlands läns skär-gårdsulredning

7
Bolmenkommittén

8
Fegenkommittén

9
Kommunerna vid
Åsnen-Mien

10
Samarbetsgruppen
Åsnen-Lister-landet

11
Ölands
regionplaneförbund

12
Kommunerna i
Blekinge

13
Samarbelsgruppen
för Östskåne

14
Nordvästra
Skånes kommunalförbund

15
Söderåsens
planeringsråd

16
Samarbetskommittén
Kullaberg-Hallandsäsen

17
Romeleåskommittén

18
Sydvästra
Skånes kommunalförbund

19
Sydvästskånska
sjölandskapet

20
Kommunerna vid
Ringsjön

21
Lygnernkommittén

22
Göteborgsregionens
kommunalförbund

23
Göteborgsregionens
kustzonutredning

24
Bohusläns
samarbetskommitté

25
Göta
älvutredningen

26
Risvedenkommittén

27
Kommunerna vid
Vänern

28
Dalsland-Nordmarkenkommittén
74

29
Kommunerna vid
Sydbillingen

30
Samrådsgruppen
för Göta kanal

31
Samrådsgruppen
för planering i Tiveden

32
Plangrupp
Fryksdalen

33
Kommunerna vid
Kilsbergen

34
Bergslagskommunerna
i Örebro län

35
Fritidsland
Bergslagen

36
Kommunerna i
Siljansomrädet

37
Kommunerna i
Ljusnans dalgång

38
Indalenkommittén

39
Höga
Kustenkommittén

40
Samarbetsgmppen
för Klövsjö-Vemdalenområdet

41
Kommittén för
översiktlig planering i Storsjöbygden

42
Norrbottens
läns kustutredning

Källa: Statens planverk

40
C}

:/;r;T:S.'??.s

V;>38

/i

>:y-39

lOOtin

42

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 12

det
sätt de själva bestämde. De statliga myndigheternas insalser skulle i första
hand syfta lill alt underlätta kommunernas och organisationernas
informationsverksamhet. På central nivå barett visst informationsmaterial
utarbetats. Ekonomiska bidrag har getts till organisationer med begränsade
resurser för produktion av eget informations- och studiematerial. Vidare har
annonsering skett i vissa tidskrifter i syfte atl sprida kännedom om och ge
möjlighet att beställa det informationsmaterial som fanns.

Erfarenheterna av informationen under
planeringsskedet har utvärderats av Nämnden för samhällsinformation (NSl) i
samarbele med bostadsdepartementet och Svenska kommunförbundet (NSI:s
rapportserie, nr 11). Denna utvärdering visar att så gott som samtliga kommuner
anordnade utställningar och annonserade i lokalpressen under planeringsskedet.
Ungefär en tredjedel av kommunerna gav särskild information direkt till
hushållen. Antalet utställningsbesökare har beräknats uppgå till ca 250000.
Ungefär 50000 personer beräknas ha besökt informations- och föreningsmöten där
kommunens arbele i samband med planeringsskedet har behandlats. En jämförelse
med informationen under programskedet visar att kommuner och organisationer har
varit mer aktiva under planeringsskedet trots atl det statliga engagemanget var
mer begränsat än under programskedet. Jag anser att de medel som har anvisats
för statliga informationsinsatser i del fortsatta planeringsarbetet i första
hand bör bestå i atl förse kommunerna och organisationerna med material och
andra resurser som stöd till deras egen informationsverksamhet.

2.3.2
Det fortsatta planeringsarbetet

Som jag tidigare har framhållit är det inte
aktuellt att nu föra in nya frågor i det planeringsarbete som pågår i
kommunerna. Det pågående arbetet bör drivas vidare med beaktande av de
utgångspunkter som har angetts i regeringens beslut om fullföljande av
riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Regeringens beslut om det
fortsatta arbetet innebär i stora drag att den fysiska riksplaneringens
planeringsskede förlängs med en andra etapp som är inriktad på en fortsall
fördjupad planering för vissa speciella områden. Enligt regeringens beslut bör
tyngdpunkten i de närmaste årens arbete läggas vid att upprätta områdesplaner
för tätorter vars expansion kan komma att

beröra jordbruksmark, att
upprätta mer preciserade planer beträffande fritidsbebyggelsens utveckling i
vissa områden som berörs av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer
och att fortsätta arbetet med att säkerställa naturvårdens, friluftslivets och
kulturminnesvårdens intressen. I övrigt förutsätts att kommunernas arbete drivs
vidare i huvudsak enligt upprättade ålgärdsprogram m.m. och att fortsatta
överläggningar sker

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 13

mellan kommuner, länsstyrelser och övriga berörda
myndigheter om bl. a. hur riksinlressanla områden bör behandlas vid revidering
av kommunöver-siklerna. De statliga myndigheterna förutsätts som hittills
aktivt medverka i planeringsarbetet. De regionala myndigheterna och
ämbetsverken har därvid ett särskilt ansvar för att slälla samman erforderligt
underlagsmaterial för planeringen. Ansvaret för samordning av de statliga
myndigheternas medverkan vilar på länsstyrelserna resp. på statens planverk.

Det planeringsarbete som bör ske
under den nu aktuella andra etappen av planeringsskedet bedöms till huvuddelen
kunna vara genomfört under år 1982. Regeringen har uppdragit ål länsstyrelserna
atl under della år lämna regeringen en redovisning av hur långt arbetet har
fortskridit när del gäller

behandlingen av
jordbruksmarksfrågor och frilidsbebyggelsefrågor,

planeringen för
vissa områden som särskilt anges i regeringens beslut för varje län och för
primära rekreationsområden,

fortsalla
studier av områden i inlandet för lokalisering av sådan industri som behandlas
i den fysiska riksplaneringen samt

andra frågor
som länsstyrelserna bedömer att regeringen bör informeras om.

Regeringen har vidare angett all länsstyrelserna i samband
med redovisningen av länsplanering 1980 bör lämna en redogörelse för vissa
frågor som rör hushållning med jordbruksmarken, fritidsbebyggelsens utveckling
i vissa områden samt andra markanvändningsfrågor som har ett nära samband med
länsplaneringen. Därutöver har regeringen för vissa län föreskrivit atl
länsstyrelserna vid detta tillfälle skall redovisa också vissa andra frågor med
hänsyn till deras betydelse för hushållningen med mark- och vattenresurserna
eller till behovet atl skapa klarhet för kommunernas fortsatta åtgärder.

Länsstyrelserna har förutsatts
kunna inhämta underlag för de redovisningar som nu har angetts utan någon
särskild redovisningsskyldighet för kommunerna. Fig. 3 och 4 illustrerar
huvuddragen av innebörden i regeringens beslut när det gäller för vilka
områden redovisning skall ske åren 1980 och 1982.

En av utgångspunkterna vid
regeringens överväganden om uppläggningen av del fortsatta arbetet har varit
all en närmare samordning skall möjliggöras mellan den fysiska riksplaneringen
och den regionalpolitiska planeringen. Jag vill i detta sammanhang också erinra
om atl arbetet med en landsomfattande trafikplanering har inordnats i arbetet
med länsplanering 1980. Tidsplanen för den hamn- och flygplalsplanering som
bedrivs enligt särskilda riktlinjer från kommunikationsdepartementet ger också
möjligheter till samordning med arbetet med länsplanering 1980. I fig. 5
redovisas lidsplanen för de närmaste årens arbete med den fysiska riksplaneringen
i relation lill arbetet med länsplanering 1980 och arbetet med en ny plan- och
byggnadslagstiftning. Förutsättningar fören ökad samord-

opaginerad Kontrollera mot PDF

FigUF
3.

Länsstyrelsernas
redovisning år 1980.

Områden
som enligt regeringens beslut skall behandlas i länsstyrelsernas redovisning i
samband med länsplanering 1980

Toine
tr ä sk

opaginerad Kontrollera mot PDF

Figuren utgör en sammanfattande illustration av innehållet
i regeringens beslut. Redovisningen är schematisk det fullständiga innehållet
i regeringens beslut återfinns i bil. 2.

Redovisning av fortsatt \»

planeringsarbete /.

A

'fZ Eventuell redovisning av %

fortsatt planeringsarbete C''

I Redovisning av övervä- ,

" " ' ganden i regional skala !/

om markhushållning

arbetsläge m.m.

/[|D Redovisning av vissa i >!!%-yÄJ»

andra åtgärder

w Överväganden om fort- i '

satt planering bör ske % %o

med stöd av förordnande

om generalplanering (10 a "vw/a

§ byggnadslagen) ''

Härutöver skall länsstyrelserna

redovisa sådana frågor om mar

kens användning som bör upp- %äii

märksammas särskilt inom ra

men för länsolanerineen.

AB Stockholms län

C Uppsala län

D Södermanlands län , , ;

E Östergötlands län tlQJDaiS-;

F Jönköpings län

G Kronobergs län

H Kalmar län ft0r[3

I Gotlands län

K Blekinge län

L Kristianstads län

M Malmöhus län

N Hallands län riilphnfi

O Göteborgs och Bohus län """"""'

P Älvsborgs län .va,»,,|._, I

R Skaraborgs län

s
Värmlands län Kustkoiumunerni

T
Örebro län j Hallands län V

U Västmanlands lan

W Kopparbergs län

X Gävleborgs län

Y Västernorrlands län

Z Jämtlands län '.'.'." . . . . .

AC Västerbottens län -.V, .-../ n,

BD Norrbottens län -V V.V.;.;. ""

Förslag till obrutet Qällområde enligt prop. 1977/78:31

Giaddisv ä gen

Ä
Norrt ä lje kommuner

Kusten i Nyk ö pings kommun Br ä vikenomr ä ilel

Sand
ocli grus i liavel

opaginerad Kontrollera mot PDF

I I

K

a-'

% fa

Norra
Ij ä llomr å det-'

-''V

/\J%4 \

a.\>-

Figur 4.

Länsstyrelsernas redovisning år 1982.

Områden som enligt regeringens beslut skall behandlas i
länsstyrelsernas redovisning år 1982

Figuren utgör en sammanfattande illustration av innehållet
i regeringens beslul. Redovisningen är schematisk del fullständiga innehållet
i regeringens beslut återfinns i bil. 2.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Redovisning av genomförd markanvändnings-planering

Redovisning av överväganden i regional skala om
markhushållning -markhushållningspro-gram m. m.

Redovisning av fortsatt
planeringsarbete - omarbetade kommunöversikter och eventuella markanvändningsplaner

I I Redovisning av indu-

stristudier

B Bergslagen

V Vänerområdet

Härutöver skall länsstyrelserna redovisa frågor som rör
hushållning med jordbruksmarken i hela landet samt fritidsbebyggelsens
utveckling i områden som berörs av den fysiska riksplaneringens geografiska
riktlinjer.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 16

Figur 5.

Planeringsskedet - etapp 2. Tidsplan för de närmaste årens
arbete med att fullfölja

fastlagda
riktlinjer

opaginerad Kontrollera mot PDF

Af 19/9

Regeringens uppdrag till ämbetsverken samt beslut län för
län

opaginerad Kontrollera mot PDF

1980

1981

198Z

Proposition med redovisning av den fysiska
riksplaneringens planeringsskede

Rapport om Hushållning med mark och vatten II Förslag till ny plan- och
byggnadslagstiftning (Remitteras)

Vissa frågor i den fysiska riksplaneringen Länsplanering
1980 (Redovisning till regeringen)

Eventuella beslut med anledning av länsstyrelsernas
redovisning

Länsstyrelserna redovisar vissa frågor i den fysiska
riksplaneringen till regeringen

Eventuella beslut med anledning av länsstyrelsernas
redovisning

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 17

ning mellan olika planeringsformer föreligger således
genom att den redovisning av vissa frågor i den fysiska riksplaneringen som
skall ske år 1980 har anknutits till redovisningen av länsplanering 1980.
Därmed ges såväl kommuner, länsstyrelser och landsting som statsmakterna
möjlighet att göra vissa samlade ställningstaganden lill den fysiska resp. den
regionalpolitiska planeringen.

2.3.3 Tätortsutveckling

Frågor rörande tätorternas
utveckling har hittills behandlats myckel översiktligt i den statliga
sektorövergripande planeringen. Planeringen för de enskilda tätorternas utveckling
och för utbyggnaden av tätortssystemet inom enskilda kommuner har betraktats
som frågor som i huvudsak bör avgöras på kommunal nivå utan att kommunerna blir
bundna av slatliga förhandsställningslaganden inom ramen för den regionala
ulvecklingspla-neringen eller den fysiska riksplaneringen.

Under de senaste åren har de båda
nämnda statliga planeringsformerna kommii att närma sig den kommunala
planeringen för tätorternas utveckling. Sålunda har regeringen i beslut den 3
mars 1977 om riktlinjer för länsstyrelsernas fullföljande av länsplanering 1974
angett all länsstyrelserna för vissa områden skall kartlägga de lokala
arbetsmarknaderna, bl.a. som ett underlag för den kommunala fysiska
planeringen. 1 de riktlinjer som regeringen har utfärdat för länsplanering 1980
anförs atl en central del i arbetet med de regionalpolitiska frågorna är att i
den fysiska planeringen åsladkomma bebyggelsestrukturer som svarar mot högt
ställda krav på goda lokala arbetsmarknader. Regeringen har vidare i sina
beslul med anledning av redovisningen av planeringsskedet i den fysiska
riksplaneringen ullalat att kommunerna i vissa fall bör bedriva sin planering
för tätorternas utveckling pä visst sätt i syfte att uppnå en bättre
hushållning med i första hand jordbruksmark. För vissa regioner har regeringen
vidare angett atl markhushållningsprogram bör upprätias lill ledning för den
kommunala fysiska planeringen.

Under planeringsskedet har det
uppstått viss osäkerhet om dels hur av statsmakterna uppställda riktinjer bör
inverka på den kommunala tätortsplaneringen, dels hur avvägningen bör ske
mellan kraven på hushållning med jordbruksmark, fungerande lokala
arbetsmarknader och en god bostads-, arbets- och fritidsmiljö. Jag finner att
det mot denna bakgrund finns skäl atl redogöra för hur jag i slora drag ser på
dessa frågor. Jag har härvid samrått särskilt med chefen för
arbetsmarknadsdepartementet.

Frågan om statens inflytande över
kommunernas tälorlsplanering behandlas av föredragande departementschefen i
prop. 1972:111, bilaga 1 (s. 137 - 138). Han anför all frågor rörande
tätortsutvecklingen i den statliga planeringen huvudsakligen hör hemma i den
regionalpolitiska planeringen, men att del är angeläget atl
härvid, vid sidan av frågor om

2 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 213

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 18

arbetsmarknad
och service, också beakta möjligheterna atl skapa goda förutsättningar för
tätorternas miljöutformning. Vidare anförs all kommunala organ även framdeles
bör bära huvudansvaret för tätortsmiljöns utformning och för alt tillräckliga
rekreationsområden ställs till förfogande i tätorternas närhet. Del finns inte
skäl atl inom den fysiska riksplaneringens ram gå in på de enskilda
tätorternas konkreta planering annat än i de fall då fysiska resurser av
riksintresse bör beaktas i denna planering. Riksdagen anslöt sig till vad
föredraganden anfört i denna del (CU 1972: 35, rskr 1972:348).

Det
finns inga skäl att göra avsteg från den principiella syn på ansvarsfördelningen
mellan stal och kommun som redovisas i prop. 1972: 111 och som innebär atl
ansvaret för ställningstaganden lill enskilda tätorters utveckling och
utformning skall vila på kommunerna. Statsmakterna har emellertid ett
självklart ansvar för atl se till atl kommunernas planering sker med beaktande
av de riktlinjer för samhällsutvecklingen som läggs fasl av riksdagen, bl.a.
inom ramen för den regionalpoliliska planeringen och den fysiska
riksplaneringen. Delta statliga inflytande bör emellertid utövas på ett sådanl
sätt att det innebär minsta möjliga intrång i den kommunala demokratin och
självbestämmanderätten. Jag skall i det följande redovisa på vilkel sätt detta
kan ske.

För att kommunerna skall få erforderliga
möjligheter att beakta av statsmakterna uppställda riktlinjer bör statliga
myndigheter tillhandahålla och samråda med kommunerna om underiagsmalerial som
belyser de frågor som enligt statsmakternas beslut särskilt bör beaktas i den
kommunala planeringen. Kartläggningar av lokala arbetsmarknader och av jordbrukets
primära intresseområden utgör exempel på sådant material som har utarbetats av
statliga myndigheter som underlag för samråd i anslutning till kommunernas
planering.

Regeringen kan vidare hävda alt kommunerna som
grund för sina ställningstaganden bör ha en utredning och planering som i
erforderlig utsträckning belyser vilka konsekvenserna blir av olika
handlingsalternativ. De statliga myndigheterna har möjlighet att tillse atl
sådana anspråk på kommunernas planering fullföljs, dels vid de samråd som
enligt byggnadsstadgan skall ske mellan kommun, länsstyrelse och vissa
centrala verk i samband med fysisk planering, dels vid de statliga
myndigheternas fast-slällelseprövning av kommunala planer. Härvid ankommer del
också på de slatliga myndigheterna att pröva om man i den kommunala planeringen
i erforderlig grad har beaktat de allmänna mål och riktlinjer för planeringen
som statsmakterna har ställt upp.

Först i sisla hand, och endasl om det bedöms
oundgängligen nödvändigt för att ett visst riksintresse skall kunna
tillgodoses, kan staten tillgripa de möjligheter som finns all mer direkt
ingripa i kommunernas planering, t. ex. genom föreläggande om generalplanering.

Del
nyss anförda innebär att ingen ändring har skett eller bör ske i den

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 19

principiella syn på ansvarsfördelningen mellan stat och
kommun i den fysiska riksplaneringen som tidigare har lagts fasl. Någon ändring
bör självfallet inte heller ske belräffande de uppgifter och befogenheter som
olika statliga organ har inom ramen för olika speciallagar som t. ex. naturvårdslagen
(1964:822, omtryckt 1974: 1025, ändrad senast 1975: 196) och som innebär att
ansvaret för behandlingen av viktiga frågor i den fysiska riksplaneringen till
större eller mindre del vilar på statliga myndigheter. Del är emellertid
angelägel att till kommunerna delegera sådana uppgifter i den mån det är
möjligt enligt gällande lag och lämpligt med hänsyn till kommunernas
möjligheter alt fullgöra uppgifterna.

Del finns skäl atl i detla sammanhang också ta upp frågan
om sambanden mellan kommunernas fysiska planering och den ortsplan och de
planeringstal för befolkningsutvecklingen som läggs fast i den regionalpoliliska
planeringen. Man kan då inledningsvis konstatera att orlsplanen och
planeringstalen motsvarar den fysiska riksplaneringens riktlinjer i så motto
att de har godkänts av riksdagen men saknar självständiga rättsverkningar.
Regeringen har i förordning (SFS 1973:24, ändrad senast 1977:2) om iakttagande
av beslut om den regionala utvecklingen föreskrivit att statlig myndighei skall
lägga de fastlagda befolkningsantagandena för länen till grund för planeringen
inom sill verksamhetsområde och för beslul av betydelse för
samhällsutvecklingen i länen. Vidare föreskrivs att kommunerna skall fylla i
huvudsak de funktioner som anges i ortsplanen. Regeringen har nyligen i sin
proposition om regionalpolitiken (prop. 1978/79: 112) lämnat förslag om vissa
kompletteringar av ortsplanen som jag senare skall kommentera.

De regionalpoliliska utgångspunkter
för planeringen som statsmakterna anger är avsedda all tjäna som vägledning för
planeringen på alla nivåer, genom att de utgör dels en konkretisering av
statsmakternas intentioner när det gäller regionalpolitiken, dels en avstämning
av ulvecklingssträvan-dena mellan olika kommuner inom en region och mellan
olika landsdelar. De utgör emellertid inga bindande ramar för den kommunala
fysiska planeringen. Det ligger i den fysiska planläggningens natur att
upprättade planer måsle innehålla visst utrymme för en oförutsedd utveckling
och för en långsiktig handlingsfrihet. Å andra sidan är det ett både statligt
och kommunalt intresse att den fysiska planeringen grundas på realistiska
antaganden om den framtida utvecklingen.

De överväganden som görs i den
fysiska planeringen måste givetvis också slå igenom i de bedömningar som görs i
den regionalpolitiska planeringen. Denna aspekt på sambandet mellan de båda
planeringsformerna bör särskilt uppmärksammas. Det har varit en genomgående
strävan i de beslut som regeringen under senare lid har fattat om den
regionalpolitiska planeringen och den fysiska riksplaneringen att stärka
kommunernas möjligheter alt della i och påverka den regionalpoliliska
planeringen. Således har den kommunala fysiska planeringens betydelse som
underlag för den regionalpoliliska planeringen särskilt understrukits i
riktlinjerna för arbetet

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 20

med länsplanering 1980. I regeringens proposition om
regionalpolitiken anges vidare alt de överväganden som görs i den kommunala
fysiska planeringen om fördelningen av arbetsplatser och bostäder i olika kommundelar
bör kunna utgöra en väsentlig del i kommunernas medverkan i länsplaneringen.

Det är vidare angelägel alt man i
områden där konkurrensen om marken är stor får till slånd en genomtänkt
hushållning med markresurserna. Överväganden om lätortsulvecklingen i områden
med stor konkurrens om marken bör grundas på en analys av hur
markhushållningskraven förhåller sig till kraven på de lokala
arbetsmarknaderna, sysselsättningen, servicen och boendemiljön. Detta
förutsätter i många fall att planeringen för enskilda tätorter grundas på
överväganden om fördelningen av byggandet mellan olika tätorter inom resp.
kommun. 1 regeringens proposition om regionalpolitiken föreslås att orlsplanen
kompletteras med s. k. pendlingsregioner. Dessa utgör områden inom vilka
pendlingen är omfattande eller där pendlingsavstånden är rimliga. Enligt
propositionen bör länsstyrelserna i samband med länsplaneringen ange behovet
av samordning av den kommunala planeringen inom pendlingsregioner där flera
kommuner ingår. De kommuner som ingår i en pendlingsregion bör själva överväga
i vilka former etl interkommunalt samarbete, t.ex. i samband med
bebyggelseplaneringen, bör bedrivas.

Såväl kraven på hushållning med
marken som önskemålen om att skapa goda lokala arbetsmarknader talar således
för att man bör eftersträva en närmare anpassning mellan kommunernas fysiska
planering och den regionalpoliliska planeringen.

Det är nödvändigl alt ge sladsbyggnadsfrågor i vid
bemärkelse en framskjuten plats i samhällsplaneringen under de närmaste åren.
Mer än 80% av vårt lands befolkning bor i tätorter, drygt 30% i tätorter med
mer än 50000 invånare. I många orter är behovel av nya bostäder stort till
följd av dels inflyttning, dels utglesning inom del befintliga
bostadsbeståndet. På många håll finns behov av alt förnya och komplettera äldre
stadsdelars byggnadsbestånd och infrastruktur. Stadsbyggandet inriktas numera i
alll större utsträckning på förnyelse av existerande bebyggelsemiljöer. Samtidigt
sker stora strukturförändringar i näringslivet. Detla medför bl.a. all
sysselsättningsfrågorna skjuls i förgrunden och att man reser krav på att mark
skall ställas lill förfogande för nya verksamheter som kan ersätla sådana som
har fallit bort. Stadsbyggandet påverkas också av arbetet med
sysselsättningsplanering och jämställdhetsfrågor bl. a. på så sätl atl större
krav måste ställas på arbetsplatsernas och serviceutbudels tillgänglighet från
olika bostadsområden. Möjligheterna atl åstadkomma en god kollekliv
trafikförsörjning har härvid stor betydelse. De sätt som vi väljer för att
försörja bostäder, arbetsplatser och kommunikationsmedel med energi ger också
återverkningar på stadsbyggandet.

Vad som nu har sagts om behovel av att uppmärksamma en rad
olika

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 21

frågor i stadsbyggandet innebär emeilerlid inte alt de
riktlinjer som riksdagen har ställt upp om en bättre markhushållning kan
skjutas åt sidan. Det är utomordentligt angeläget atl dessa riktlinjer noga
beaktas. Kraven på en noggrann markhushållning behöver inte heller komma i
konflikt med de krav man bör slälla på tätorternas utformning. Tvärtom visar
utvecklingen alt avsaknaden av överväganden om hur man bör hushålla med
markresurserna inte sällan har lett lill att bostadsmiljöer har uppstått som
med lanke på både miljökvaliteter och försörjning med service och
kollektivtrafik etc. i dag ter sig mindre väl genomtänkta. Del är troligt att
de ökade kraven på markhushållning kommer atl leda lill en mer omsorgsfull
planering, vilket kommer att främja också tätorternas utveckling och den yttre
miljön i bostadsområdena.

Man kan emeilerlid inte bortse
ifrån atl det också fortsättningsvis kommer all uppstå situationer då
intresset att bevara markområden för areell produktion, naturvård e.d. kommer
atl slå mol intresset atl bygga ul en tätort. 1 sådana fall måste givetvis en
avvägning ske mellan de olika intressena. Ansvaret för atl göra denna avvägning
faller i första hand på kommunerna. I de fall riksintressen berörs av de
kommunala utbyggnadsplanerna bör del ankomma på kommunerna att visa vilka olika
alternativ för tätortens ulbyggnad som slår till buds och vilka konsekvenserna
blir för motstående markanvändningsintressen vid val av de olika alternativen.
Del är angelägel atl överläggningar om frågor av detta slag kan ske på elt
tidigt sladium i planeringsprocessen mellan kommuner, länsstyrelser och andra
berörda myndigheter.' På så sätt lorde förutsättningarna för den fortsatta
planläggningen kunna klarläggas och riskerna minskas för förseningar i
efterföljande planeringsarbete och därmed i bl. a. bostadsproduktionen. För
atl det inte skall uppslå onödiga komplikationer och dröjsmål vid behandlingen
av olika bebyggelse- och planfrågor är del nödvändigl alt kommunerna bedriver
den erforderliga planeringen för tätorlsutvecklingen med den krafl som situationen
kräver. Säväl statens planverk som Svenska kommunförbundet har i olika
sammanhang angett alt en sådan planering bör ges en framskjuten plats i arbetet
under de närmaste åren. Del är givetvis för alla parter angeläget att den
fortsatta planeringen bedrivs på ett sådant sätl och i sådan takt atl inte
brister i planeringsunderlaget hämmar en angelägen ökning av bostadsbyggandet.

2.3.4 Markhushållning, jordbruksmark

Jag går nu över till att redogöra
för hur frågor om hushållning med främst jordbruksmarken har behandlats i
planeringen och vilka utgångspunkter som bör gälla för det fortsatta arbetet
med dessa frågor.

' Statens planverk har i Meddelande om fysisk planering
Dnr R 158/77 meddelat allmänna råd om handläggning inom statlig länsförvaltning
av kommunala fysiska översiktsplaner.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 22

Enligt regeringens beslut år 1975 med anledning av
den fysiska riksplaneringens programskede skulle kommunerna inom landets
viktigare jordbruksbygder i samarbete med varandra och i samråd med bl. a.
länsstyrelser och lantbruksnämnder upprätta program för hushållning med jordbruksmarken.
Som redogörs för i bilaga 1, avsnitt 3.1 har flertalet av de berörda kommunerna
upprättat jordbruksmarksprogram. Därutöver har ytterligare några kommuner
redovisat sådana program.

Av jordbruksmarksprogrammen framgår att arbelel
under planeringsskedet väsentligt har stärkt jordbrukels intressen i den
översiktliga planeringen men all betydande planeringsälgärder ännu återstår.
Många kommuner har i programmen redovisat områden för lätortsutbyggnad som
väsentligt överstiger ell realistiskt behov. De antaganden om befolkningstillväxten
som programmen grundar sig på ligger många gånger belydligt högre än de planeringstal
som har lagts fast i länsplaneringen. Flertalet kommuner avser enligt
jordbruksmarksprogrammen att utreda alternativa riktningar för tätorternas
utbyggnad. Däremot behandlas sällan frågor om lätortssyslemel i kommunen som
helhet. Länsstyrelserna har ställt samman de kommunala programmen.
Överväganden i regional skala om hushållningen med jordbruksmark har däremol
inte gjoris i nämnvärd omfattning.

1 regeringens beslut under år 1975 med anledning av
programskedet angavs vidare atl översiktliga markanvändningsplaner borde
ularbelas för expansiva tätorter inom jordbrukets primära intresseområden.
Delta arbete har endast i liten utsträckning slutförts av kommunerna. I flera
jordbruksmarksprogram anges dock program och tidsplan för den avsedda översiktliga
planeringen.

Regeringens ställningstaganden till arbelel under
planeringsskedet innebär att arbetet med att uppnå en bättre hushållning
medjordbruksmark bör vara en av huvudpunkterna i de närmaste årens arbete med
den fysiska riksplaneringen.

I den till regeringens beslut fogade promemorian
anges all en förulsältning för atl statsmakternas beslut om jordbrukspolitiken
(prop. 1977/78:19, JoU 1977/78: 10, rskr 1977/78: 103) och riktlinjerna
belräffande hushållning med jordbruksmarken skall kunna fullföljas är alt
bruknings-värd jordbruksmark inte tas i anspråk för andra ändamål med mindre än
att ulredningar om alternativa möjligheter till tätorlsulbyggnad m. m. visar
all andra väsentliga samhällsintressen, t.ex. bosladsförsörjningsbehovet eller
intresset av väl fungerande arbetsmarknader eljest inte kan tillgodoses på etl
tillfredsställande sätl. Det anförs i promemorian alt della synsätt i
fortsättningen kommer att ligga till grund för regeringens prövning av
detaljplaner, byggnadslov m. m.

De närmaste årens arbete bör enligt promemorian
inriktas på atl upprätta områdesplaner för tätorter där en förväntad expansion
kan innebära konflikter med jordbruksintressen. Arbetet med områdesplaner bör
grun-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 23

das
på bl. a. överväganden om fördelning av byggandet mellan olika tätorter inom
resp. kommun och om möjligheterna till komplettering och utbyggnad av mindre
orter. Länsstyrelser och kommuner bör gemensamt diskutera för vilka områden det
är mest angeläget alt en sådan planering kommer igång.

Regeringen
har vidare angett att det i vissa delar av landet finns behov av en bäure
regional överblick över avsedd markanvändning och över det sätl på vilket
intresset av att skydda jordbruksmarken beaktas. För dessa områden, vilka anges
i regeringens beslut för resp. län, bör länsstyrelserna efter samråd med bl. a.
lantbruksnämnderna tillhandahålla etl aktuellt material som i ett regionalt
perspektiv visar hur kravet på hushållning med jordbruksmarken fortlöpande
beaklas i den kommunala planeringen.

Med lanke på de många olika anspråk som riktas mot
markresurserna i Skåne, Stockholms- och Göteborgsregionerna samt kustkommunerna
i Halland finns det enligt regeringens beslul behov av att för dessa områden
analysera hur olika alternativ för tätorternas tillväxt inverkar på kravet på
hushållning med de samlade markresurserna. Härvid skall såväl jordbrukets och
skogsbrukets som naturvårdens, friluftslivets och kullurminnes-vårdens
intressen beaktas. Länsstyrelserna skall i samband med redovisningen av
länsplanering 1980 bl. a. visa hur de regionalpolitiskt motiverade
planeringstalen för kommunerna har stämts av mot kraven på markhushållning.
Regeringen har i sina beslut vidare angett följande utgångspunkter för den
fortsatta planeringen i de fyra regionerna.

Den pågående områdesplaneringen för tälorlerna i
Skåne bör bilda underiag för bedömningar om det markbehov som oundgängligen
erfordras för tätorternas expansion fram till år 1990. Vidare bör de närmaste
årens behov av mark för samhällsbyggande klariäggas. Ett markhushållningsprogram
för Skåne bör färdigställas snarast möjligt. Länsstyrelserna i Skåne bör i
samband med redovisningen av länsplanering 1980 ange om det på sikt finns behov
av en samlad regionplanering för hela eller delar av Skåne. Jag kommer atl
behandla markhushållningsfrågorna i Skåne närmare i avsnitt 2.3.9.

I Stockholmsregionen bör planeringen för en god
markhushållning drivas vidare genom kommunernas arbele med områdesplaner. Markhushållningsfrågorna
bör uppmärksammas i regionplaneringen så att erforderligt underlag ges för
kommunernas avvägning mellan olika markanspåk i den fortsatta planeringen.

Vidare anges i regeringens beslut att det från
markhushållningssynpunkt är angelägel all en samordnad planering kommer till
stånd för Göteborgsregionen. Ett led i denna samordnade planering bör vara atl
kommunernas arbele med områdesplaner fullföljs. Uppläggningen av del fortsatta
planeringsarbetet bör klarläggas genom samråd mellan de berörda länsstyrelserna.
Göteborgsregionens kommunalförbund och berörda kommuner. Länsstyrelserna bör i
samband med redovisningen av länsplanering 1980 ange om en regionplan för
Göteborgsregionen bör upprättas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 24

Kustkommunerna i Halland bör i
samarbele med länsstyrelsen upprätta ett gemensamt markhushållningsprogram, i
vilkel bl.a. behandlas bebyggelse- och tätorisslruktur, hushållning med mark
för de areella näringarna samt naturvårdens och friluftslivets intressen. I
arbetet bör ingå att redovisa av kommunerna antagna målsättningar i fråga om
den framlida bebyggelse- och tätortsslrukluren för permanent bosättning.
Parallellt med arbetet med markhushållningsprogram bör områdesplaner för
tätorternas intresseområden upprättas.

I den till regeringens beslut
fogade promemorian anges alt kommunernas planering för lätortsutbyggnad bör ske
genom områdesplanering som anger behovel av mark fram till år 1990. Länsplaneringens
planeringslal bör därvid tjäna som riktmärken för bedömningen av markbehovet.

De av regeringen angivna
utgångspunkterna för jordbruksmarkens behandling i den fortsatta planeringen
sammanfattas i fig. 6.

De åtgärder som enligt vad jag nyss
har sagt behöver vidtas för atl uppnå en bättre markhushållning och ett ökat
skydd av jordbruksmarken innebär relativt omfattande krav på fortsatt fysisk
planläggning i kommunerna. Detta gäller särskill kraven på områdesplanering för
tätorterna med särskild redovisning av hur hänsynen till jordbruksmarken har
tillgodosetls. Enligt lantbruksstyrelsens och planverkets bedömningar torde etl
behov av sådan planering föreligga i elt stort antal kommuner i landet. Det är
därför enligt min mening rimligt atl räkna med att det kommer att ta relativt
lång tid innan sådana planer har upprättats för alla de tätorter där sådana
planer i och för sig är angelägna. Regeringen har därför angett atl en
prioritering bör ske i samråd mellan länsstyrelserna och kommunerna så att en
koncentration av insatserna kan ske till de tätorter där problemen är störst.
Vidare har regeringen angett atl de områdesplaner som nu upprättas kan göras
enkla. Till slor del bör man med utgångspunkt i planering och överväganden om
tätortsutvecklingen som tidigare har gjorts i kommunerna kunna göra en första
analys som kan ligga till grund för översiktliga överväganden om arealbehov,
utbyggnadsriktningar m. m. Planverket och lantbruksstyrelsen har regeringens
uppdrag att lämna kommunerna vägledning för och exempel på hur den fysiska
planeringen kan utföras så all den tillgodoser intresset av att skydda
jordbruksmarken.

Även med en begränsad ambitionsnivå
i planeringsarbetet är det arbete som skall utföras omfattande och innefattar
många svåra överväganden och beslut. Regeringen har litgått ifrån all
huvuddelen av del arbete som skall utföras under planeringsskedets andra etapp
skall kunna avslutas och redovisas av länsstyrelserna under år 1982. Denna
tidsplan gäller självfallet också för arbetet med de nu aktuella
områdesplanerna. Med lanke på frågans vikt för den fysiska riksplaneringen och
den fortsatta kommunala planeringen samt med hänsyn lill sambanden med den
regionalpolitiska planeringen har regeringen för de fyra regioner som jag
tidigare har nämnt angett att länsstyrelserna skall göra en sammanställning och
utvärdering av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lule å ,
Bodens, Pite å ocli Ä lvsliyiis

Figur
6.

Markhushållning.
Utgångspunkter för fortsatt arbete med markhushållnings-frägor enligt
regeringens beslut.

Figuren utgör en sammanfattande illustration av innehållet
i regeringens beslul. Redovisningen är schematisk del fullständiga innehållet
i regeringens beslul återfinns i bil. 2.

opaginerad Kontrollera mot PDF

r.'.".'.'| Överväganden i regional

om
markhushåll-

skala
ning

' ' , , ,
, ,0,,

Ömråden för vilka länsstyrelserna bör tillhandahålla ett
samlat material om hushållning med jordbruksmark

Härutöver bör kommunerna upprätta områdesplaner för de
tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena
kan förutses.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 26

det
år 1980 föreliggande resultatet av kommunernas arbele med områdesplanering.
Denna utvärdering skall av länsstyrelserna utnyttjas som underlag för en
analys av hur olika alternativ beträffande tätorternas tillväxt inverkar på
kravet på markhushållning. Med utgångspunkt i denna analys skall
länsstyrelserna i arbetet med länsplanering 1980 göra en avstämning mot de
förslag lill planeringstal för befolkningsutvecklingen som motiveras från
regionalpolitiska utgångspunkter. Det ankommer på länsstyrelserna atl överlägga
med kommunerna om i vilken takt arbetet kan bedrivas och att överenskomma om
vilket material som kan ligga till grund för en sådan sammanställning och
utvärdering som länsstyrelserna skall göra år 1980. Jag vill emellertid erinra
om vad jag tidigare har sagt om del angelägna i att de översiktliga
markanvändningsfrågorna snabbt kan klaras ul så alt en fastare grund skapas för
fortsalt arbete med den mera detaljerade planeringen.

För Göteborgsregionen, kustkommunerna i Halland och
Skånelänen har regeringen vidare angett alt länsstyrelserna i anslutning till
sin redovisning av länsplanering 1980 också skall lämna regeringen synpunkter
på behovel av fortsatt planeringssamverkan i regional skala. Jag vill betona
att detta inte får uppfattas så atl regeringen avser alt tillskapa några nya
typer av planeringsorgan. Det torde enligt min mening finnas tillräckliga
möjligheter atl, inom ramen för de olika former för inlerkommunal samverkan som
redan finns och med de möjligheter till statligt inflytande på den kommunala
planeringen som ges i gällande lagar, åstadkomma erforderlig samordning av
planeringen för större regioner. Det finns emeilerlid behov av att överväga om
de former för samverkan och de samverkansområden som nu är etablerade är
lämpade för att möta de krav på en bättre markhushållning som ställs i den
fysiska riksplaneringen.

De riktlinjer för hushållning medjordbruksmark som
har ställts upp i den fysiska riksplaneringen bygger på ell riksdagsultalande
år 1969 enligt vilket högvärdig jordbruksmark inte bör tas i anspråk för
tälbebyggelseändamål om en från samhällsbyggandels synpunkter likvärdig lösning
kan åstadkommas på annan, för jordbrukel mindre värdefull mark (JoU 1969:21).
I prop. 1972:111, bilaga 2, anförde föredragande departementschefen att detta
uttalande självfallet skall beaktas vid de slatliga myndigheternas granskning
av kommunala ulbyggnadsplaner. Som bakgrund till behovet av att i ökad
utsträckning ta hänsyn lill jordbrukets intressen påpekade departementschefen
att den areella produktionen koncentreras till de bästa markerna samlidigl som
anspråken på mark och miljö ökar från andra samhällssektorer, varvid uppstår
konflikter som är särskilt utpräglade mellan jordbruket och de expanderande
tätorterna i landets bättre jordbruksområden. Vid sin behandling av
propositionen godtog riksdagen vad föredraganden anfört men avslog en motion
med förslag om elt direkt riksdagsbeslut om atl odlad jord och även god
odlingsbar jord inte får användas så atl jordbruksproduktionen förhindras.

Vid
sin granskning av resultatet av arbetet under programskedet fann

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 27

regeringen att jordbrukels markanspråk i vissa avseenden
behövde preciseras under planeringsskedet. I den promemoria som fogades till
regeringens beslut med anledning av programskedel påpekades att jordbruksproduktionens
framlida omfattning studerades av 1972 års jordbruksulredning och att kommande
ställningstaganden i denna fråga skulle bli avgörande för jordbruksmarkens
framlida storlek. Tills vidare borde restriktivitet iakttas med att ta i
anspråk jordbruksmark för andra ändamål. Vidare konstaterades i promemorian alt
de då gällande jordbrukspolitiska målen bl. a. innebar all möjligheterna till
jordbruksproduktion skulle tillgodoses i olika delar av landet, varför
begreppet högvärdig jordbruksmark borde definieras med utgångspunkt i de
förhållanden som råder i skilda landsdelar.

Vid sin behandling av prop. 1975/76: 1 med redovisning av
programskedet i den fysiska riksplaneringen godtog riksdagen de nyss angivna
utgångspunkterna för arbetet under planeringsskedet (CU 1975/76: 1, rskr
1975/76:45). Utskottet påpekade i anslutning härtill också att riktlinjerna bör
beaktas även i enskilda planbeslul och alt del är av myckel slor vikt att inte
äldre preliminära planöverväganden får leda till att den fysiska riksplaneringens
riktlinjer uppluckras.

Våren 1978 fattade statsmakterna
beslul om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken (prop. 1977/78: 19, JoU
1977/78: 10, rskr 1977/78:103). Beslutet innebär vad gäller jordbruksmarkens
omfattning atl ungefär nuvarande åkerareal bör bibehållas. Den brukningsvärda
åkerjorden bör därför skyddas mot exploatering för andra ändamål. Samtidigt är
det, enligt vad utskottet med instämmande av riksdagen anför, ofrånkomligt all
viss mindre del av vår nuvarande åkerareal även i framliden kommer att tas i
anspråk för andra angelägna samhällsändamål. I riksdagens beslul betonas att
del är angeläget att dessa preciseringar i fråga om jordbruksmarkens framtida
omfattning beaklas i den fortsatta fysiska riksplaneringen.

Vid sin granskning av resullalel av
arbetet under planeringsskedet fann regeringen att belydande fortsatta
planeringsälgärder är nödvändiga för atl fastlagda riktlinjer beträffande
hushållning med jordbruksmarken skall kunna fullföljas. I den promemoria som
fogades till regeringens beslut med anledning av arbelel under planeringsskedet
anges, som jag tidigare i detta avsnitt har redovisat, vissa utgångspunkter som
skall ligga till grund för regeringens prövning av ärenden rörande
detaljplaner, byggnadslov m. m. som underställs regeringens prövning. Jag vill
erinra om att dessa utgångspunkter inte är avsedda att ulgöra några nya
riktlinjer, utan har karaktär av principer som regeringen avser att tillämpa
vid sin bedömning av enskilda ärenden i syfte atl fullfölja de av statsmakterna
uppställda riktlinjerna för hushållning med jordbruksmarken och för
jordbrukspolitiken. Dessa principer innebär all för alt regeringen skall medge
att brukningsvärd jordbruksmark får las i anspråk för andra ändamål skall dels
vissa krav på planering och utredning vara uppfyllda, dels del redovisade
malerialel visa att andra väsentliga samhällsintressen inte kan tillgodoses på
elt tillfreds-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 28

ställande sätt utan att kravet på hushållning med
jordbruksmark får vika. Som exempel på andra väsentliga samhällsintressen nämns
bosladsförsörjningsbehovet, intresset av väl fungerande arbetsmarknader och
hävdandel av viktiga naturvårds- och rekreationsintressen.

Jag skall nu redovisa hur jag ser
på dessa principer i förhållande till de riktlinjer som har ställts upp i den
fysiska riksplaneringen.

När del först gäller kravet på
planering och utredning som underlag för beslut om fastslällelse av
detaljplaner, byggnadslov m. m. har detla enligt min mening fullt stöd i
uppställda riktlinjer för hushållning med mark och vatten och i de uttalanden
om tillämpningen av dessa som har gjorts av riksdag och regering. Åtskillig lid
har förflutit sedan riktlinjerna ställdes upp. Jordbrukets intressen har under
denna tid genom bl. a. lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas medverkan i
stor utslräckning preciserats. Del är därför enligt min mening såväl rimligt
som befogat att nu ställa högre krav på bedömningsunderiaget i de fall
konflikter uppstår med kravet på hushållning med jordbruksmark. Jag vill
emellertid erinra om vad jag tidigare har sagt om att ytterligare tid erfordras
innan färdiga områdesplaner kan finnas för alla de orter där sådana konflikter
kan komma att uppstå. Man torde därför t. v. få räkna med att ett enklare
underlagsmaterial i många fall får accepteras. Man bör emellertid enligt min
mening kunna kräva att ett sådant material visar vilka överväganden om
alternativa utbyggnadsområden som har gjorts och vilka konsekvenser som i stort
uppstår vid val av skilda alternativ.

När det sedan gäller frågan om i vilka fall jordbruksmark
bör få tas i anspråk för andra ändamål innebär de av regeringen uppställda principerna
att de riktlinjer som riksdagen har ställt upp för hushållningen med jordbruksmark
har anpassats till de förutsättningar som numera råder. Den viktigaste
skillnaden är att begreppet högvärdig jordbruksmark har ersatts av begreppet
brukningsvärd jordbruksmark. Vidare anges i riktlinjerna att jordbruksintresset
skall ges företräde om likvärdiga lösningar kan åstadkommas på annan mark,
medan regeringen har angett atl detla bör ske om del tilltänkta ändamålet kan
uppnås på annal, tillfredssläUande säll. Dessa förändringar grundas på
riksdagens beslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken.

Begreppet högvärdig jordbruksmark
har inte definierats närmare än att det skall tolkas med utgångspunkt i de
förhållanden som råder i skilda delar av landet. När del år 1969 logs in i
jordbruksulskotlels betänkande pågick fortfarande en snabb minskning av landets
åkerareal. Åkerarealen delades grovt in i tre kategorier, på lång sikt
odlingsvärd åker, marginell åker och åker som bedömdes komma att tas ur produktion
i en nära framtid. Med högvärdig jordbruksmark torde då närmast ha förståtts
sådan åkermark som bedömdes vara odlingsvärd på lång sikt. Några rimliga skäl
att slälla särskilda krav på hushållning med sådan jordbruksmark som bedömdes
komma alt las ur produktion torde däremot inte ha förelegat.

Under de senaste åren har förhållandena ändrats
väsentligl. Avgången

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 29

av
produktiv jordbruksmark har i stort sett upphört, bl. a. som en följd av atl
förutsättningarna för en lönsam jordbruksdrift i flera avseenden har
förbättrats. Betydande arealer jordbruksmark i skogslänen som tidigare bedömdes
komma att tas ur produktion anges numera i lantbruksstyrelsens redovisning som
områden av primärt intresse för jordbrukel. Medvetenheten om betydelsen av atl
för framliden bevara våra biologiska produktionsresurser har ökat. Nya
riktlinjer för jordbrukspolitiken har lagts fast. Dessa förändringar medför
enligt min uppfattning att begreppet högvärdig jordbruksmark i della sammanhang
har förlorat sin mening. Kravet på hushållning medjordbruksmark bör såsom
ursprungligen lorde ha avsetts gälla all sådan mark som bedöms komma atl brukas
på lång sikt. Med de nya förutsättningar som nu gäller torde detta innebära att
man i den fysiska riksplaneringen bör ställa krav på hushållning med all
brukningsvärd jordbruksmark.

Begreppet brukningsvärd jordbruksmark bör
definieras i enlighet med tillämpningsområdet för den lag om skötsel av
jordbruksmark som föreslås i prop. 1978/79: 163. Som brukningsvärd
jordbruksmark bör således betraktas mark som med hänsyn till läge,
beskaffenhet och övriga förutsättningar är lämpad för jordbruksproduktion. Del
bör som hittills ankomma på främst lantbruksnämnderna alt ange vilken mark som
bör betecknas som brukningsvärd. De detaljerade klassificeringar av
jordbruksmarken som utförs av lantbruksnämnderna - ofta i samråd med lokala
intresseorganisationer - som underiag för kommunernas planering lorde vara väl
lämpade för sådana bedömningar. Del arbele som f. n. pågår i samarbete mellan
länsstyrelser, lantbruksnämnder och kommuner torde nämligen i stor utslräckning
redan vara inriktat efter de utgångspunkter som jag nu har angett.

Jag vill påpeka att också jordbruksmarkens kvalitet
självklart bör tillmätas betydelse vid avvägningar mellan motstående
intressen. Vid sådana avvägningar mäste hänsyn tas till den tyngd de olika
intressena har i det enskilda fallel. Härvid kan man naturligtvis inte bortse
från hur den aktuella marken har klassificerats, arronderingsförhållanden m.
m.

När del slutligen gäller begreppen likvärdiga resp.
tillfredsställande alternativ, vill jag först påpeka alt två olika alternativ
för lätortsutbyggnad aldrig lorde vara likvärdiga i alla avseenden. Vid val
mellan alternativen blir det under alla förhållanden fråga om all göra
kompromisser som bedöms vara lillfredsslällande vid en sammanvägd bedömning.
Avsikten med användningen av begreppet likvärdig i detta sammanhang torde emellertid
ha varit atl ge uttryck åt uppfattningen alt jordbruksintresset bör tillgodoses
bara om det kan ske utan några uppoffringar från andra intressen. De
uttalanden som statsmakterna har gjorl i samband med den fysiska
riksplaneringen måsle emellertid tolkas så att kravet på hushållning med jordbruksmark
skall hävdas starkare.

Mot
bakgrund av vad jag nu har sagt bör som riktlinje i den fysiska

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 30

riksplaneringen gälla atl brukningsvärd jordbruksmark inte
bör tas i anspråk för bebyggelse om en från samhällets synpunkt
tillfredsställande lösning kan åstadkommas på annan mark. Enligt min mening bör
riksdagens godkännande inhämtas belräffande denna anpassning av riktlinjerna
för hushållning medjordbruksmark.

2.3.5 Fritidsbebyggelse

De riktlinjer som lades fast av
statsmakterna år 1972 innebär all frilids-bebyggelsen bör utvecklas i mer
planmässiga former än tidigare. En planering anses speciellt angelägen för
kusterna och de slörre insjöarnas strandområden. I riktlinjerna understryks
vidare att ny fritidsbebyggelse bör förläggas så att den inte inkräktar på
stränder som är av värde främsl för friluftslivet och naturvården. 1 områden
där konkurrensen om marken är slor, är tätare former av bebyggelse att föredra
med hänsyn till bl.a. friluftslivels intressen medan spridd fritidsbebyggelse i
form av enstaka hus eller mindre husgrupper fortfarande är en lämplig form av
fritidsbebyggelse i andra delar av landet.

De skärpningar av naturvårdslagens
bestämmelser som riksdagen beslutade om år 1974 innebär att ökad hänsyn till
naturvård och friluftsliv måsle las vid utbyggnad av fritidsbebyggelse.

I statsmakternas beslul år 1975 med
anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen framhålls att
restriktivitet bör tillämpas i fråga om ytterligare fritidsbebyggelse inom
områden som berörs av de geografiska riktlinjerna i avvaktan på atl man
upprättar översiktliga markanvändnings-planer som beaktar riktlinjerna för
bushållning med mark och vatten. Särskill stor återhållsamhet med att tillåta
fritidsbebyggelse bör iakttas vid de obrutna och högexploaterade kusterna, på
Öland och Golland saml i fjällvärlden. Under planeringsskedet bör vidare
kommunerna förbättra sin planberedskap inom vissa angivna områden i inlandet
som har goda förutsättningar för fritidsbebyggelse.

Fritidsbebyggelsens utveckling
under 1970-lalet har på uppdrag av bostadsdepartementet kartlagts av
lantmäteriverket' (sefig. 7). Vid slutet av år 1975 fanns ca 590000 fritidshus
i landet, vilket innebär en nettoökning med ca 92000 hus sedan oktober 1970.
Ungefär hälften av alla fritidshus fanns vid kusterna, på Öland och Gotland,
vid de större insjöarna, i älvdalarna och i fjällen. Under perioden 1970-1975
har netloökningen av antalet fritidshus varit störst i vissa av dessa områden
och i storstadsregionerna. Nytillskottet av fritidshus är i vissa områden
betydligt slörre än den redovisade netloökningen. Detta gäller främst i
storstadsregionerna där en

' Fysisk riksplanering, undeHagsmaterial nr 9 år 1978. 1
rapporten anges att de redovisade uppgifterna om fritidsbebyggelsens utveckling
bör tolkas med försiktighet på grund av vissa felkällor i underlagsmaterialet
(se även texten till fig. 7).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Norra
tjallomi å iiet

1300/35

Figur
7.

Fritidsbebyggelsens utveckling oktober 1970-december 1975

Kusterna

De större insjöarna Fjällen

000 / Nettoökning av
antalet

fritidshus.

/ OC Relativ ökning av antalet
fritidshus (procent)

För Qällområdena är redovisningen av antal fritidshus per
km missvisande då hela kalfjällsområdet ingår i landarean.

Figuren redovisar nettoförändringen av antalet fritidshus
vid jämförelse mellan lantmäteriets inventeringar av fritidsbebyggelsen åren
1970 och 1975. Denna jämförelse kan innehålla vissa felaktigheter - bl. a. har
sannolikt inventeringskvaliteten i flera områden varit högre vid 1975 års
inventering, varför ökningen av antalet fritidshus under perioden 1970-1975 kan
ha överskattats.

1 vissa områden är antalet

nyuppförda fritidshus betydligt

större än den redovisade netto

ökningen. Det gäller främst i

storstadsområdena där en bety

dande andel av fritidshusen har

omvandlats till permanentbostä

der. I andra områden utgörs en

betydande del av den redovisade

nettoförändringen av tidigare

helärsbostäder som har tagits i

anspråk för fritidsändamål.

Antal fritidshus per km landarea december 1975

~-, - 1,0

_ j

?; 1,1- 4,0

WMi 4,1- 8,0

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ä
» '-i.o

HH 12,1-20,0

Källa: Statens lantmäteriverk. Fritidsbebyggelsen i
Sverige 1975/76. (Fysisk riksplanering. Underlagsmaterial 1977:9)

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 32

betydande andel av de äldre fritidshusen under perioden
har omvandlats till permanenlbosläder. EU delvis nytt drag i utvecklingen är
den snabba ökningen av antalet fritidshus i Qällen, främsl del södra
Ijällområdel i Kopparbergs och Jämtlands län.

Utvecklingen av fritidsbebyggelse under åren 1976 och 1977
inom några av de områden där fritidsbebyggelsen under perioden 1970-1975 har
ökat särskilt kraftigt har studerats särskilt av lantmäteriverket. Den
kompletterande studien visar en någol långsammare tillväxttakt i kustkommunerna
i södra Sverige, på Öland och på Gotiand. Det åriiga tillskotlel av fritidshus
har däremot ökat betydligt i fjällkommunerna i Kopparbergs och Jämtlands län.
Inom dessa områden har vidare omfattande markområden för utveckling av
ytteriigare fritidsbebyggelse angetts i den kommunala planeringen.

Frågor som rör fritidsbebyggelsens utveckling och
omfattning samt olika problem i samband med fritidsbebyggelse har behandlats
utförligt av många kommuner under planeringsskedet. Särskild tyngd har dessa
frågor haft i planeringen av landets kuster, Qäll och älvdalar.

Den genomförda planeringen har i allmänhet inneburit att
kommunernas överblick över markanvändningsproblemen i samband med utveckling av
fritidsbebyggelse har ökat. Flera remissinstanser påpekar emellertid att det
mot bakgrund av såväl den hittillsvarande utvecklingen som kommunernas planer
finns anledning till oro vad gäller fritidsbebyggelsens utveckling inom vissa
områden som berörs av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer.

Regeringen har vid sin granskning av resultatet av arbetet
under planeringsskedet funnit att det är befogat alt inta en restriktiv
hållning till utveckling av ytterligare enskild fritidsbebyggelse i vissa
områden som i särskilt hög grad är känsliga för påverkan eller efterfrågade för
friluftsliv. En fortsalt bebyggelseutveckling enligt lidigare mönster är i
dessa fall inte förenlig med de uppställda riktlinjerna för hushållning med
mark och vatten. Det har samtidigt vid granskningen visal sig alt det i andra områden
finns goda förutsättningar atl tillgodose angelägna önskemål om utveckling av
enskild fritidsbebyggelse.

I den promemoria som fogas lill regeringens beslut med
anledning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen anges att kravet på
översiktlig plan som tillgodoser riktlinjerna bör hävdas starkare inom flera
områden med geografiska riktlinjer. Det fortsatta planeringsarbete som rör
fritidsbebyggelsens utveckling i områden med geografiska riktlinjer skall
enligt regeringens beslut redovisas särskill av länsstyrelserna år 1982.

Regeringen uttalar i sina beslut län för län alt den
fortsatta planeringen för södra Bohuskusten, Hallandskusten, Skånekuslen,
Blekingekusten, Bråviken, kusterna i Stockholms och Södermanlands län, delar av
kusten i Uppsala län samt Öland och vissa delar av Gollandskuslen bör inriktas
på ulbyggnad av anläggningar för friluftsliv och andra former av fritidsboende

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 33

än enskilda fritidshus. Enskild fritidsbebyggelse bör
tillåtas endast i form av mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse. Den
begränsade tillgängligheten lill stränderna motiverar en översyn av vissa helt
eller delvis utbyggda detaljplaner. Liknande uttalanden gör regeringen för
vissa insjöområden och primära rekreationsområden.

Likaså bör enligt regeringens
beslut planeringen för norra Bohuskusten, Småland-Östgöla skärgård. Höga
kusten. Siljansbygden och del södra fjällområdet inriktas på fritidsboende i
andra former än enskilda fritidshus, så all områdena kan utnyttjas även av de
grupper av befolkningen som inte äger fritidshus. I dessa områden bör turismen
och friluftslivets intressen prioriteras. Stor restriktivitet bör gälla med all
tillåta ytleriigare enskild fritidsbebyggelse.

Även inom övriga kust- och
insjöområden, fjällområden och älvdalar är det enligt regeringens beslul
angeläget att man överväger ytleriigare enskild fritidsbebyggelse bara om
naturvårdens och friluftslivels intressen samlidigl kan tillgodoses. I
strandnära områden och på de öar som har stort värde för friluftslivet bör
enskild fritidsbebyggelse undvikas.

Regeringen anför i sina beslut atl
planeringsprogram för att samordna bl.a. turismens och fritidsbebyggelsens
utveckling bör upprätias som etl led i del fortsatta planeringsarbetet för i
första hand Öland, Siljansbygden saml det södra fjällområdet i Kopparbergs och
Jämtlands län. Länsstyrelserna bör år 1980 lämna en etappredovisning av
planeringsarbetet för dessa områden.

I samband med redovisningen år 1980
skall de berörda länsstyrelserna också ange om det finns behov av atl med stöd
av bestämmelserna i 10 a § byggnadslagen (1947:385, omtryckt 1972:775, ändrad
senast 1978:932) föreskriva om upprättande av generalplan för Hallandsåsen i
Kristianstads län, för någon eller några delar av det södra Qällområdel,
Hallandskusten och Öland.

De utgångspunkter som anges i
regeringens beslut för den fortsatta planeringen av fritidsbebyggelse
sammanfallas i fig. 8.

1 regeringens beslul påpekas alt
del i flera regioner i landet krävs särskilda överväganden om hur samordning
bör ske mellan riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen och de
regionalpoliliska riktlinjerna. Vid planeringen för sådana områden bör man
uppmärksamma de sysselsättningseffekter och möjligheter alt stödja befintlig
service som en planmässig ulbyggnad av bl. a. anläggningar för turism och
fritidsboende kan ge.

I regeringens beslut anges vidare
att bl.a. vissa områden i södra och mellersta Sveriges inland är så belägna alt
en växande efterfrågan på fritidshus kan förväntas. Det är angeläget att
kommunerna vidtar åtgärder för att möta denna efterfrågan. Härvid bör man på
grundval av översiktliga planmässiga bedömningar överväga vilken planberedskap
som bör upprätthållas inom olika områden. 1 den promemoria som bifogas
regeringens beslut betonas att kravet på planmässighet inte behöver innebära
utveck-

3 Riksdagen 1978/79. 1 .saml. Nr 213

opaginerad Kontrollera mot PDF

Figur 8. Fritidsboende.

Utgångspunkter
enligt regeringens beslut för fortsatt arbete med fritidsboendefrågor i vissa
delar av landet

opaginerad Kontrollera mot PDF

S ö dra
\ li å llom

Figuren utgör en sammanfattande illustration av innehållet
i regeringens beslut. Redovisningen är schematisk det fullständiga inne-

r.-y
hållet i regeringens beslut

'''
återfinns i bU. 2.

I 1 Planeringen bör inriktas

'---- ' på utbyggnad av andra

former av fritidsboende

än enskild fritidsbebyg

gelse. Enskild fritidsbe

byggelse bör tillåtas en

dast i form av mindre

., kompletteringar av be-

fintlig bebyggelse.

[TTrnTl Planeringen bör inriktas på
utbyggnad av andra former av fritidsboende än enskild fritidsbebyggelse. Stor
restriktivitet bör gälla med att tillåta ytterligare enskild fritidsbebyggelse.

riv"."!] Fritidsbebyggelse bör

övervägas endast om naturvårdens och friluftslivets
intressen samtidigt kan tillgodoses. I strand-nära områden och på de öar som
har stort värde för friluftslivet bör enskild fritidsbebyggelse undvikas.

Samordnade planerings-program för
bl. a. turismens och fritidsbebyggelsens utveckling bör upprättas som en del
av det fortsatta planeringsarbetet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 35

ling
bara av tätbebyggda fritidsbyar. Utbyggnad av spridd fritidsbebyggelse kan
ofta vara en lämplig form av fritidsboende om utbyggnaden grundas på
översiktliga bedömningar av inverkan på bl. a. bevarandeintressen.

De riktlinjer som hittills har ställts upp i den fysiska
riksplaneringen beträffande fritidsbebyggelsens utveckling har i första hand
inneburit atl man i vissa områden skall iaktta restriktivitet med all tillåta
ytterligare fritidsbebyggelse i avvaktan på att en översiktlig planering har
sketl som tillgodoser bl.a. naturvårdens, friluftslivels och
kulturminnesvårdens intressen.

En sådan planering har i stor utsträckning kunnat
genomföras under planeringsskedet. Av kommunernas planer och program för
fortsatta åtgärder kan ulläsas all man i många fall avser att för vissa
områden genomföra en mer detaljerad markanvändningsplanering. Klarare
utlolkningar av innebörden av riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen har
efterlysts till ledning för den fortsatta planeringen.

Som jag nyss har redovisat anges i regeringens
beslul relativt detaljerade utgångspunkter för hur man bör se på utvecklingen
av fritidsbebyggelse i främst sådana områden, som omfattas av s. k. geografiska
riktlinjer. Dessa utgångspunkter har härlelts ur de hittills uppställda
riktlinjerna för de berörda områdena. Riktlinjerna innebär att särskild hänsyn
bör las till bevarandeintressena i dessa områden. Sedan arbetet under
planeringsskedet har utvärderats bör riktlinjerna i den fysiska
riksplaneringen beträffande fritidsbebyggelse nu ges ett tydligare uttryck.
Jag kommer därför i del följande att föreslå hur dessa riktlinjer bör
förtydligas.

Jag vill särskilt understryka all de riktlinjer som
jag förordar i det följande inte är avsedda atl ersätta de mera detaljerade
utgångspunkter för den fortsatta planeringen som anges i regeringens beslut med
anledning av arbetet under planeringsskedet.

De förlydliganden av riktlinjerna som bör ske bör i
största möjliga utslräckning knyta an till den områdesindelning som gäller i
den fysiska riksplaneringen genom de geografiska riktlinjerna och baseras på de
överväganden belräffande markanvändningen i dessa områden som lidigare har
gjorts i den fysiska riksplaneringen.'

De tre obrutna kusterna utgör också primära
rekreationsområden. Detsamma gäller Öland och Gotland. Bebyggelseutvecklingen
i dessa områden har i vissa fall varit snabb under senare år och på nägra håll
planeras betydande tillskoll av enskild fritidsbebyggelse. Även om det inom
delar av dessa kustområden torde rymmas viss ytterligare enskild fritidsbebyggelse
är restriktivitet mot sådan bebyggelse motiverad med tanke på önskemålet att
bevara områdenas stora natur- och kulturvärden och alt göra dem allsidigt
tillgängliga för rekreation och turism. Som riktlinje i den fysiska
riksplaneringen bör därför för de obrutna kusterna, för Öland och

'
Statens planverk har på karta avgränsat de områden som omfattas av den fysiska
riksplaneringens geografiska riktlinjer, se bl.a. prop. 1975/76:1, karta 1.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 36

för Gotlands kust gälla att fritidsbebyggelse endast bör
medges om den är förenlig med naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen
och om bebyggelsen sker i former som möjliggör ett allsidigt utnyttjande av
områdena för rekreation och turism.

De högexploaterade kusterna rymmer en stor del av den
befintliga fritidsbebyggelsen i landet. Stora delar av de för friluftsliv mest
lämpade stränderna är spärrade av bebyggelse samtidigt som behovet av rekreationsområden
för stora befolkningsgrupper är stort. Utrymmet för ytterligare bebyggelse har
under planeringsskedet i huvudsak bedömts vara mycket begränsat. Områdena bör
betraktas som i princip fullbyggda när del gäller enskild fritidsbebyggelse.
Som riktlinje i den fysiska riksplaneringen bör för de högexploaterade
kusterna gälla atl enskild fritidsbebyggelse i princip bör medges endast i
form av mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse. Om i vissa områden
större tillskott av bebyggelse kan medges bör sådana former för bebyggelsen
väljas som möjliggör ett högt utnyttjande av fritidsbostäderna och som ger
förutsättningar för fritidsboende också för sådana grupper av befolkningen som
inte äger fritidshus.

Inom övriga kuster finns många områden som har stort värde
för naturvård, friluftsliv eller kulturminnesvård. Inom andra delar av dessa
kuster lorde en viss fortsatt bebyggelseutveckling kunna ske utan allvarliga
konflikter med motstående intressen under förutsättning atl tillgängligheten
till stränderna bevaras. En allmän återhållsamhet med alt tillåla ytteriigare
fritidsbebyggelse är emellertid befogad med tanke på kusternas särskilda
belydelse för naturvård och friluftsliv. Likartade förhållanden som de nu
nämnda gäller också för flertalet av de större sjöar och älvdalar som omfattas
av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Som riktlinje i den
fysiska riksplaneringen för de övriga kusterna, för de större sjöarna och
älvdalarna bör gälla att man bör iaktta återhållsamhet med att tillåta
fritidsbebyggelse och alt sådan bebyggelse bör medges bara om den inte minskar
strändernas tillgänglighet och om naturvårdens, friluftslivets,
kulturminnesvårdens och de areella näringarnas intressen samtidigt kan
tillgodoses.

I fjällvärlden utanför de obrutna fiällonirådena har i
vissa fall en omfattande utveckling av fritidsbebyggelse ägt rum. En betydande
forlsalt utveckling planeras i flera områden. Det är angeläget alt denna
utveckling sker på sådant sätt att bl.a. naturvårdens och rennäringens
intressen beaktas och att tillräckliga områden avsätts för friluftsliv och för
andra former av fritidsboende än enskild fritidsbebyggelse. I viss utsträckning
kan bebyggelseutvecklingen länkas till attraktiva skogs- och sjöområden
nedanför fjällvärlden. 1 de delar av fjällvärlden som ligger i anslutning lill
obrutna fjällområden, är lätt tillgängliga eller som i övrigt har särskilt
värde för naturvård, friluftsliv eller renskötsel bör enskild fritidsbebyggelse
undvikas. Som riktlinje i den fysiska riksplaneringen för fjällvärlden utanför
de obrutna fjällområdena bör gälla atl fritidsbebyggelse bör undvikas i områ-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 37

den som ligger i anslutning lill obrutna fjällområden och
i andra områden som har särskild belydelse för naturvård, friluftsliv och
rennäring. I de områden där bebyggelse kan medges bör i första hand sådana
former för bebyggelsen väljas som medger elt högl utnyttjande av
fritidsbostäderna och som ger förutsättningar för fritidsboende också för
sådana grupper av befolkningen som inte äger fritidshus.

En stor del av de primära
rekreationsområdena innefattas i de områdestyper som jag nu har redogjort för.
För de primära rekreationsområdena bör i övrigl gälla att fritidsbebyggelse bör
medges bara om naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen
samtidigt kan tillgodoses och om den möjliggör etl allsidigt utnyttjande av
områdena för rekreation och turism.

I alla de områdestyper som jag nu
har nämnt och i andra områden av särskild betydelse för naturvård, friluftsliv,
kulturminnesvård m.m. bör man i planeringen sträva efter atl bevara slörre
sammanhängande områden obebyggda.

Riksdagens godkännande bör enligt
min mening inhämtas beträffande de förlydliganden av riktlinjerna för
fritidsbebyggelsens utveckling som jag har förordat i del föregående.

Arbetet under planeringsskedet har som framgått av vad jag
nyss har sagt visat att i första hand den enskilda fritidsbebyggelsens
utveckling måste begränsas i vissa områden för alt naturvårdens, friluftslivets
och kulturminnesvårdens intressen skall kunna tillgodoses och för atl större
sammanhängande områden skall kunna bevaras obebyggda och tillgängliga för
allmänheten. Jag vill emellertid understryka att slora delar av landet i övrigt
är väl lämpade för utveckling av fritidsbebyggelse i olika former.
Fritidsbebyggelse i form av enstaka hus eller mindre husgrupper kan bidra till
atl möjligheterna att upprätthålla sysselsättning och service ökar samt all ett
befintligt men outnyttjat byggnadsbestånd kommer lill användning.
Fritidsbebyggelse, främst i form av fritidshus för kortlidsuthyrning, kan
ibland vara ett slöd lill jordbruksnäringen. Det gäller särskill i områden där
jord- och skogsbruk bedrivs i form av kombinationsföretag. Det regionalpolitiska
stödet lill förelag i glesbygder (prop. 1978/79:112) bör bl.a. kunna bidra till
finansieringen av byggandet av fritidshus för kortlidsuthyrning.

Med hänsyn lill den ökade
restriktivitet som regeringen har förordat när del gäller alt tillåla enskild
fritidsbebyggelse i kustområdena i södra Sverige saml på Öland och Golland
kommer sannolikt anspråken på mark för fritidsbebyggelse i vissa inlandsområden
atl öka. Det gäller särskill i storstadsområdenas närhet. En ökad efterfrågan
på fritidshus i vissa inlandsområden i södra och mellersta Sverige kan redan
märkas. 1 områden där en utveckling av fritidsbebyggelsen kan medföra
konflikter med andra intressen, måste tätare former av bebyggelse väljas om
även andra intressen skall kunna tillgodoses. När det gäller
fritidsbebyggelsens utveckling i

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 38

inlandet vill jag i övrigt hänvisa till att denna fråga
kommer att behandlas i den nya rapporten om hushållning med mark och vatten.

2.3.6 Primära rekreationsområden

Ett omfattande planerings- och
utredningsarbete har påbörjats för de primära rekreationsområdena i landet.

Arbetet, som i flertalet fall har
bedrivits under ledning av särskilda kommittéer med företrädare för berörda
kommuner, har resulterat i gemensamma program för fortsatt inlerkommunal
planering. För några områden har dessutom upprättats gemensamma riktlinjer som
underlag för den fortsalla kommunala planeringen. För några av områdena har
arbetet med översiktlig markanvändningsplanering kommit långt eller kunnat slutföras
under planeringsskedet. För andra områden återstår arbele för all fullfölja de
av statsmakterna uppställda riktlinjerna vad gäller markreservationer för en
utveckling av turism och rekreation inom rekreationsområdena.

Utvecklingen av enskild fritidsbebyggelse är enligt flera
remissinstanser det f.n. mest påtagliga markanvändningsproblemel inom de
primära rekreationsområdena. Enligt lantmäteriverkets inventering av fritidsbebyggelsen
finns en betydande andel av landets fritidshus inom dessa områden.
Tillvä.xttakten under perioden 1970-1975 har dessutom varit högre i dessa
områden än i landet i övrigt (sefig. 9). Flera remissinstanser påpekar att en
fortsatt kraftig tillväxt inom vissa av landets primära rekreationsområden
innebär ett hot mot områdenas natur- och rekreationsvärden.

Statens naturvårdsverk har i en
skrivelse den 27 november 1978 lill regeringen föreslagil åtgärder för all
förhindra en icke önskvärd exploatering för fritidsbebyggelse inom de primära
rekreationsområdena. Verket förordar att regeringen dels snarasl beslutar om
stödåtgärder enligt rekreationsberedningens förslag', dels i särskild
skrivelse till länsstyrelserna och kommunerna anger de riktlinjer för
markanvändningen som t. v. skall gälla inom de primära rekreationsområdena.

I den promemoria som bifogas
regeringens beslut om fullföljande av riktlinjer för hushållning med mark och
vatten förutsätts all planeringen för de primära rekreationsområdena fullföljs
i enlighet med de program som har upprättats. Enligt regeringens beslut skall
länsstyrelserna år 1982 lämna en särskild redovisning av planeringsläget m.m.
inom de primära rekreationsområdena. För flera områden, bl. a. södra
fjällområdet, bör enligt besluten samordnade planeringsprogram för bl. a.
turismens och fritidsbebyggelsens utveckling upprättas. Vidare betonas atl
fritidsbebyggelsen i områdena bör utvecklas i sådana former som gör områdena
tillgängliga för så många människor som möjligt. Vissa rekreationsområden kan
emeller-

' Ds Jo 1978:2 Slatliga insatser för turism och
rekreation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213

\ 400/14

',18

.n 1500/48

I

y

'y

"O/-

21

7(H)/48

\

A

V\

\ 20400/77/

il9

i

600/241",--.

n

, » **

I y 'IIOO/IS

Figur 9.

Fritidsbebyggelsens
utveckling oktober 1970-december 1975 De primära rekreationsområdena

000 / Nettoökning av antalet fritids-

hus / 00 Relativ ökning av antalet fritidshus (procent)

För fjällområdena är redovisningen av antal fritidshus per
km" missvisande då hela kalfjällsområdet ingår i landarean.

Figuren redovisar nettoförändringen av antalet fritidshus
vid jämförelse mellan lantmäteriets inventeringar av fritidsbebyggelsen åren
1970 och 1975. Denna jämförelse kan innehålla vissa felaktigheter bl.a. har
sannolikt inventeringskvaliteten i flera områden varit högre vid 1975 års
inventering, varför ökningen av antalet fritidshus under perioden 1970-1975
kan ha överskattats.

1 vissa områden är antalet nyuppförda

fritidshus betydligt större än den redovi

sade nettoökningen. Det gäller främst i

storstadsområdena där en betydande

andel av fritidshusen har omvandlats till

permanentbostäder. I andra områden

utgörs en betydande del av den redovi

sade nettoförändringen av tidigare hel

årsbostäder som har tagits i anspråk för

fritidsändamål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

->----

V

\

\\15

1 700/29

4m
117

\1G

' -z

I

"il4

» 2
200/30

V-J

25/.) 50/7

o

400/29

13

300/2

1500/15

>9

10

,*5:#

>!;Sp 2000/25

-'500/48

f
11300/25 /
i

II

r :

1/

'../

/ ä

1700/20

1300/21

#

'
900/261,/3,

;SI'§
2 800/21

400/29

-"la

Antal
fritidshus per km" cember 1975

landarea
de-

"""1

------ 1

1,0 1,1- 4,0

WM4
8,0

3 8,1-12,0

1
Sydskånes sjö-
och åslandskap

2
Östskäne

3
Kullaberg-Hallandsåsen

4
Äsnen-Listerlandet

5
Öland

6
Gotland

7
Småland-Östgöta
skärgård

8
Norra Bohuslän

9
Dalsland-Nordmarken

10
Tiveden

11
Sörmlands
skärgård

12
Mälaren

13
Fryksdalen

14
Siljansbygden

15
Ljusnan

16
DalaQällen

17
HärjedalsQällen

18
Åre

19
Höga Kusten

20
Vindelälven

21
Tärna-Graddis
Qällvärld

22
Norrbottens
skärgård

23
Abisko-Kebnekaiseällen

24
Malingsbo-Kloten

25
Nedre Dalälven

Källa: Statens lantmäteriverk

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 40

tid
mot bakgrund av den begränsade tillgången på mark för friluftsliv behöva
planeras i huvudsak för den närboende befolkningens rekreationsbehov. De
utgångspunkter för den fortsatta planeringen för bl. a. de primära
rekreationsområdena som regeringen således har angett i sina beslut för varje
län torde väl svara mot de syften som statsmakterna har angett beträffande
dessa områden. Några ytterligare riktlinjer för markanvändningen inom de
primära rekreationsområdena behöver enligt min bedömning inte utfärdas nu.

Planeringen har kommii olika långt i de primära
rekreationsområdena. I några områden har erforderliga markanvändningsplaner
upprättats, särskilda handlingsprogram för den fortsatta utvecklingen anlagils
och arbetet inletts med att genomföra planerade åtgärder. 1 andra fall har man
ännu bara påbörjat en första översiktlig studie av markanvändningen. Flera
förslag lill ny avgränsning m. m. av områdena har förts fram under planeringsskedet.
Jag skall i del följande redogöra för hur del fortsatta planeringsarbetet för
de primära rekreationsområdena bör inriktas och vilken handläggningsordning som
därvid bör gälla. Jag har i dessa frågor samrått särskilt med chefen för
jordbruksdepartementet.

Riksdagen har för budgetåret 1979/80 anvisat 5
milj. kr. för planering i de primära rekreationsområdena (prop. 1978/79: 100,
bil. 13, KrU 1978/79:22, rskr 1978/79:229). Dessa medel bör kunna utnyttjas för
all bl.a. upprätta program för turismens utveckling inom olika områden. Sådana
program kan utgöra ett viktigt stöd för arbetet i kommuner och länsstyrelser
med markanvändningsplaneringen. Regeringen torde senare komma alt ange närmare
utgångspunkter för medlens användning.

Jämsides
med del nyss nämnda programarbetet bör arbetet med planeringen av
markanvändningen för områdena fortgå i enlighet med vad som har angetts i
regeringens beslut med anledning av arbetet under planeringsskedet. Statliga
bidrag kan utgå till denna planering genom anslaget för slöd till översiktlig
kommunal planering. Planverket bör efter samråd med andra berörda verk och med
rekreationsberedningen bistå kommuner och länsstyrelser med råd och vägledning
för den fortsatta markanvändningsplaneringen. Det är angelägel att planverket
och rekreationsberedningen finner lämpliga former för att samordna rådgivningsarbetet
och arbetet med att bereda frågor om statligt ekonomiskt stöd lill del
fortsatta planeringsarbetet för de primära rekreationsområdena.

I den mån det år 1980 föreligger väl genomarbetade
markanvändningsplaner eller förslag belräffande den närmare avgränsningen av
områdena bör dessa kunna redovisas i anslutning lill redovisningen år 1980 av
vissa frågor i den fysiska riksplaneringen. 1 övrigl bör länsstyrelsernas
redovisning år 1982 av den andra etappen av den fysiska riksplaneringens planeringsskede
innehålla en översiktlig redogörelse för hur långl program- och
planeringsarbetet vad gäller markanvändningen har kommit för de olika områdena.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 41

Genom den handläggningsordning som jag nu har
redogjort för torde arbetet med planeringen av markanvändningen i de primära
rekreationsområdena komma atl inordnas i det övriga arbetet med den fysiska
riksplaneringen på del sätt som riksdagen har förordat (CU 1975/76: 2, s.
7-8).

Arbetet med utvecklingsprogrammen lorde i
erforderlig utsträckning kunna samordnas med arbetet med länsplanering 1980.

Under planeringsskedet har från många håll
framförts att det slatliga stödet till utbyggnad av anläggningar för
fritidsboende och rekreation och för markförvärv för sådana ändamål måste
förbättras om de rekrealionspo-liliska målsättningarna skall kunna
förverkligas. Rekreationsberedningen har i sitt betänkande lagt fram förslag i
dessa hänseenden. Frågor av detta slag behandlas också av fritidsboendekommittén.
Jag vill erinra om all regeringen har ställt betydande belopp lill förfogande
för utvecklingsåtgärder inom Åre-området. Vidare torde de medel som regeringen
har anslagit för sysselsättningsskapande åtgärder i Vindelådalen och i Norrbollen
komma att lill en del utnyttjas för ålgärder som främjar turism och rekreation.
Riksdagen har nyligen uttalat (CU 1978/79:26, rskr 1978/ 79:250) alt
markförvärvslån till förvärv av sådan mark som i konkret planering har visat
sig lämpad för utbyggnad av turism och rekreation inom i första hand de primära
rekreationsområdena bör kunna lämnas med förmånligare amorteringsvillkor. I
huvudsak skall gälla de villkor som rekreationsberedningen har föreslagit. Ett
yllerligare statligt slöd måste byggas ut i den takt som det samhällsekonomiska
utrymmet medger. Härvid bör man sträva efter all finna former för samlade
insatser på de områden som bedöms som mest angelägna.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om att
jordbruksministern avser alt begära regeringens bemyndigande att tillkalla en
utredning bl.a. med anledning av vad riksdagen har ullalat om behovet av en
kompletterande utredning inom det frilidspoliliska området (KrU 1978/79: 15,
rskr 1978/79:48).

2.3.7
Säkerställande av naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen

Planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen har
inneburit att kunskapsunderlaget belräffande bevarandeinlressena har
förbättrats och atl flera områden av riksintresse har fått ett bättre skydd.
Säsom flera remissinstanser redovisar förekommer dock en rad olösta konflikter
mellan bevarandeintressen och exploateringsintressen. Det gäller bl.a.
uppförande av fritidsbebyggelse och turistanläggningar i vissa kust- och
fjällområden. Även konflikter med jordbrukets och skogsbrukets intressen
förekommer i . betydande omfattning.

Statens naturvårdsverk och flera länsstyrelser
anser att naturvården i huvudsak har fått en tillfredsställande behandling
under planeringsskedet. För slora delar av landet finns nu översiktliga
naturinvenleringar. I några

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 42

län
har arbetet lett fram till s. k. handlingsprogram för naturvården.

Av
de områden som har angetts vara av riksintresse för naturvården har endasl vart
tionde skyddats genom förordnande enligt naturvårdslagen (se fig. 10). Enligt
länsstyrelsernas sammanställningar är ett sådant skydd angeläget för ca två
tredjedelar av de områden som har angetts vara av riksintresse. Flera
länsstyrelser påpekar att del kommer att ta lång lid att med hittillsvarande
resurser genomföra dessa förordnanden. Naturvårdsverket anger atl med
nuvarande takt i säkerställandearbetet torde behovet av skydd inte kunna bli
tillgodosett före år 2000.

Kunskapsunderlaget beträffande kulturminnesvårdens
intressen är alltjämt otillfredsställande för stora delar av landet.
Situationen har dock förbättrats väsentligt under planeringsskedet. Arbetet med
att upprätta program som redovisar kulturminnesvårdens intressen har påbörjats.
De miljöer och områden som har angetts vara av riksintresse för kulturminnesvården
har bara i begränsad utsträckning erhållit ett långsiktigt skydd genom
särskilda förordnanden.

En betydande andel av de områden som har angetts
vara av riksintresse för friluftslivet har under planeringsskedet fått etl
godtagbart skydd genom de riktlinjer för bebyggelseutvecklingen m. m. som har
lagts fasl i de kommunöversikter och markanvändningsplaner som har upprättats
av kommunerna. I en del fall har områden för friluftsliv också skyddats genom
förordnanden enligt naturvårdslagen. I många områden återstår dock elt
belydande arbele med all öka tillgängligheten och all i övrigl möjliggöra ett
allsidigt utnyttjande för rekreation. För många områden av riksintresse för
friluftslivet är det angeläget att också vissa förordnanden enligt
naturvårdslagen kan utfärdas. Bildande av naturreservat torde emellertid bara
kunna komma ifråga för begränsade delar av dessa områden.

1 samband med planeringsskedet har förslag förts
fram om atl belydande områden skall avsättas som naturreservat eller på annal
sätt säkerställas enligt naturvårdslagen. Regeringen har i budgetpropositionen
för nästa budgetår (prop. 1978/79: 100, bilaga 13) föreslagit att anslaget
Ersättning vid bildande av naturreservat m. m. höjs med 5 milj. kr. till 14 milj.
kr. och all anslaget Markförvärv för naturvårdsändamål m.m. på kapitalbudgelen
ökas med 7 milj. kr. till 11 milj. kr. Tillsammans med tidigare beslutade
anslagshöjningar innebär delta nästan en fördubbling av de tillgängliga medlen
för atl säkerställa värdefulla naturområden, vilket bör underlätta för
naturvårdsverket och länsstyrelserna att genomföra det fortsatta säkerställandearbetet.

Jag vill samtidigt påpeka all jag inte bedömer del
som möjligl all inom överskådlig lid genomföra alla de förslag lill
förordnanden enligt naturvårdslagen som har redovisats under planeringsskedet.
De här berörda anslagen bör i första hand användas för sådana områden som är av
riksintresse för naturvården och friluftslivet och vars bevarandevärden är särskilt
hotade. Del är en viktig uppgift för naturvårdsverket och länsslyrel-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Figur 10. Naturvärd.

Säkerställandeläget
september 1977

opaginerad Kontrollera mot PDF

19%

®

områden av riksintresse för naturvården. (Figuren visar
proportionerna mellan länen när det gäller omfattningen av de riksintressanta
områdena för naturvården. Cirklarna är ej ytriktiga i förhållande till kartskalan.)

Andel som är skyddad enligt 4, 7 och 19 §§ naturvårdslagen
(19 § avser naturvårdsområde)

opaginerad Kontrollera mot PDF

1%

Källa:
Statens planverk. Den fysiska riksplaneringens planeringsskede. Rapport 44
(Fysisk riksplanering. Underlagsmaterial 1978: 3).

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 44

serna
atl utarbeta underlag för de prioriteringar som härvid måsle göras. Regeringen
har i sina beslul med anledning av planeringsskedet angett atl del är angelägel
att handlingsprogram för naturvården upprättas också i de län där så ännu inte
har skett.

Jag anser alt del är angelägel att man i
säkerställandearbetet också prövar i vilken utslräckning det finns andra
möjligheter än förordnanden enligt naturvårdslagen för all skydda områden av
särskill intresse för naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården.
Erfarenheterna under planeringsskedet visar atl man i slor utsträckning har
kunnal tillgodose behovet av skydd mol olämplig bebyggelse genom t.ex.
riktlinjer i kommunöversikt. 1 andra fall torde behovel av skydd i viss
utslräckning kunna tillgodoses genom en striktare tillämpning av
hänsynsreglerna i speciallagstiftningen.

Jag vill i det här sammanhanget påminna om
regeringens förslag till ny skogsvårdslag som syftar till atl på vissa punkter
öka möjligheterna atl tillgodose naturvårdens, friluftslivets och
kulturminnesvårdens intressen. Enligt förslaget bör bl. a. införas en generell
skyldighet all via skogsvårdsstyrelsen anmäla våtmarksdikning till
länsslyrelsen för samråd enligt naturvårdslagen. Vidare avses skogsstyrelsen
få möjlighel alt ge föreskrifter beträffande skogsbilvägarnas sträckning.
Skogsvårdsslyrelserna föreslås också få möjlighel att meddela särskill
föreläggande för atl säkerställa atl föreskrifterna om naturvårdshänsyn iakttas
i det enskilda fallel.

Skogsvårdslagens (1948:237, ändrad senast 1977:
352) regler om hänsyn till naturvården bör enligt föredragande
departementschefen i prop. 1978/ 79: 110 betraktas som minimikrav som
skogsbrukel under alla omständigheter mäste uppfylla och som normalt också kan
förenas med elt rationellt skogsbruk. Reglerna gäller främsl sådana åtgärder
som avverkning, be-slåndsvård och beståndsanläggning. De föreskrifter som bör
kunna meddelas belräffande dessa ålgärder kan enligt regeringens förslag till
ny skogsvårdslag användas för alt tillgodose såväl naturvårdens,
friluftslivels som vissa av kulturminnesvårdens intressen. Vid utformningen av
föreskrifterna bör skogsstyrelsen samråda med berörda myndigheter. Regeringens
förslag till ny skogsvårdslag tillgodoser på flera punkter önskemål som
remissmyndigheterna har fört fram i samband med planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen.

Möjligheterna all tillgodose naturvårdens,
friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen påverkas även av de
brukningsmetoder som används inom jordbruket. Naturvårdsverket och
riksantikvarieämbetet har föreslagil alt man i lag bör ålägga jordbruket alt ta
hänsyn till naturvården resp. kulturminnesvården. Regeringen har i prop.
1978/79:163 med förslag lill lag om skötsel av jordbruksmark understrukit atl
elt hänsynslagande lill naturvårds-, kulturminnesvårds- och övriga
miljövårdsintressen måste ingå som etl nödvändigt led i jordbrukel liksom i all
annan verksamhet som avser utnyttjandet av naturresurser. Regeringen har vidare
i sina beslut

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 45

med
anledning av den fysiska riksplaneringens planeringsskede angett elt antal s.k.
slörre områden av inlresse för kulturminnesvården vilka bör skyddas mot
förändringar i stor skala av landskapsbild och bebyggelsemönster. Regeringen
avser atl inom kort uppdra ål berörda myndigheter atl närmare utreda hur
samarbelet mellan lantbruksnämnderna och länsstyrelserna i dessa frågor skall
kunna göras effektivare.

Det
bör vidare enligt min mening vara möjligl att ge kommunerna ett ökat ansvar för
naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården. Länsstyrelserna bör därför
undersöka möjligheterna till ökad delegation av beslutsbefogenheter till
kommunerna enligt reglerna i naturvårdslagen. Del är också angelägel att
kommunerna vidareutvecklar sina kommunöversikter och markanvändningsplaner så
att dessa i ökad utsträckning kan ge underlag för tillämpningen av hänsyns- och
samrådsreglerna i skogsvårdslagen och naturvårdslagen. Enligt regeringens
proposition om riktlinjer för skogspolitiken bör i
verkslällighetsbestämmelserna lill skogsvårdslagens regler om naturvårdshänsyn
föreskrivas att skogsvårdsstyrelse skall samråda med kommun i frågor av
särskild vikt med hänsyn lill de lokala förhållandena. De översiktliga fysiska
planer som kommunerna upprättar bör kunna utgöra underlag för bedömningar av
för vilka områden sådant samråd bör ske. Del lorde exempelvis gälla områden som
är av särskilt värde för friluftslivet i närheten av tätorterna.

I arbetet med förslag till ny plan- och
byggnadslagstiftning torde kommunernas ansvar för naturvården, friluftslivet
och kulturminnesvården komma atl övervägas ytterligare. Därvid kommer även
samordningen mellan plan- och byggnadslagstiftningen och speciallagstiftningen
på olika områden alt behandlas.

Den fysiska riksplaneringen har medverkat till att
förbättra kunskapen om kulturminnesvårdens intressen. Det material som har
kommii fram vid inventeringar och utredningar har gett en bättre grund för alt
formulera hänsynsregler, göra urval och prioritera insatser av olika slag. I
vissa fall har materialet inte hunnit beaktas fullt ut i de kommunöversikter,
markanvändningsplaner och ålgärdsprogram som har upprättats under planeringsskedet.
Ännu återstår således mycket arbete innan kulturminnesvårdens intressen har
säkerställts på ett tillfredsställande säll. Riksantikvarieämbetet och statens
planverk har i december 1978 rekommenderat kommuner och länsstyrelser alt
upprätta program för kulturminnesvården. Sådana program bör enligt min mening
kunna bli ett bra hjälpmedel både för arbetet inom kulturminnesvårdsseklorn och
för samarbetet med andra sektorsinlressen, t.ex. jordbruk, skogsbruk,
rekreation och turism. Regeringen har för innevarande budgetår anvisat 50000
kr. eller mer till resp. länsstyrelse i landet för att dessa skall kunna inleda
arbetet med kullurminnes vårdsprogram.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 46

2.3.8 Industri m. m.

Jag skall i det följande i korthet
redogöra för regeringens ställningslagande lill frågor belräffande
markreservationer m. m. för industri vid södra Sveriges kuster. Norrlandskusten
och i inlandet som har aktualiserats under planeringsskedet. Jag berör även
vissa frågor om åtgärder för samordning av statens insatser vid
industrietablering och om hälsoundersökningar som har tagits upp av utredningen
rörande miljöproblem m. m. i vissa industriområden (UMI). Vidare anger jag hur
frågan om natur- och miljöundersökningar i vissa industriområden handläggs i
fortsättningen. Jag finner även anledning att la upp vissa frågor angående
behandlingen av anspråk på mark för kraftledningar saml för gruv- och
täktändamål.

1 bilaga 1 redovisas mera utföriigl
vad som har kommit fram belräffande bl. a. induslrin, energiförsörjningen samt
gruvor och takter genom den planering som hittills har genomförts.

Beträffande södra Sveriges kuster konslaleras i den
promemoria som har fogals lill regeringens beslut för varje län atl vidtagna
markreservationer för särskilt resurskrävande och miljöstörande industri (s. k.
FRP-industri) f. n. är i huvudsak tillräckliga. Det är angelägel atl
handlingsfriheten bevaras i områden där enligt riksdagens beslut med anledning
av prop. 1972: 111 mark skall reserveras för sådan industri som behandlas i den
fysiska riksplaneringen. Sådan markanvändning bör enligt promemorian undvikas
som kan försvåra framtida industrietablering. FortsaU arbete med utredningar
eller utvärderingar har i vissa fall föreskrivits i besluten för resp. län.
Behovel av sådana ålgärder inom de olika områdena övervägs även i arbetet med
den nya rapport om hushållning med mark och vatten som f. n. ularbelas.

På regeringens uppdrag har berörda länsstyrelser och
kommuner studerat utvecklingsmöjligheter för befintliga och länkbara
industriområden längs norra Svealands- och Norrlandskusten. En närmare
utvärdering av de studerade platserna sker i arbetet med den nya rapporten om
hushållning med mark och vatten. I avvaktan på statsmakternas ställningstaganden
med anledning av denna bör enligt nyss nämnda promemoria handlingsfriheten
bevaras på de platser för vilka genomförda studier visar alt goda
förutsäUningar för lokalisering av FRP-industri föreligger.

Vad gäller inlandet har elt antal
platser av kommuner och länsstyrelser angetts vara lämpade för sådan industri
som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Kommuner och länsstyrelser i
Vänerområdet och Bergslagen har härutöver redovisat vissa studier av
lokaliseringsförulsättningar. I promemorian konstateras att förutsällningarna
för lokalisering av FRP-industri till inlandet ännu inte är lillräckligl
klarlagda. Behov föreligger exempelvis av atl ytteriigare ulreda vissa
recipienlfrågor. Del konstateras vidare all del från den fysiska
riksplaneringens utgångspunkter f. n. inte finns skäl alt föreslå ytterligare
kommunala insatser i form av planering eller markreservationer. Fortsatta
studier av förutsättningarna för alt lo-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 47

kalisera
särskilt resurskrävande och miljöstörande industri till inlandet bör emellertid
genomföras. Berörda länsstyrelser skall enligt promemorian under år 1982 till
regeringen redovisa hur långt arbetet då har fortskridit.

Under den fysiska riksplaneringens planeringsskede
har utredningen rörande miljöproblem m. m. i vissa industriområden (UMI)
avlämnat sitt slutbetänkande, (SOU 1978:25) Etablering av miljöstörande
industri. Belänkandet har remissbehandlats. UMI avlämnade år 1975 etl delbetänkande,
(SOU 1975:44) Etablering av miljöstörande industri. Jag skall i det följande
beröra vissa förslag som utredningen har väckt i sina båda belänkanden.

UMI har föreslagit atl en eiableringsgrupp - med
uppgift att svara för främsl erfarenhetsåterföring och samordning under
etableringsprocessen - normalt bör tillsättas av regeringen när en
industrietablering skall prövas enligt 136 a § byggnadslagen. Utredningens
förslag tillstyrks eller lämnas ulan erinran av flertalet remissinslanser. Även
jag anser det vara av värde om en eiableringsgrupp kan bildas i vissa fall för
att underlätta planering och samordning av i första hand statliga insatser
under elableringsskedet. Jag vill i sammanhanget erinra om att en av
expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) särskill tillsalt
arbetsgrupp i betänkandet (SOU 1978:68) Industri till Norrbotten, har
föreslagit att en arbetsgrupp eller delegation bör tillsältas inför etablering
av stora industrianläggningar. 1 likhet med vad bl.a. koncessionsnämnden för
miljöskydd har anfört beträffande UMI:s förslag anser jag alt en
eiableringsgrupp kan behövas främst vid slörre etableringar av särskilt
resurskrävande och miljöstörande industri. Det finns f.n. inga hinder mol all
l.ex. länsslyrelsen i samband med en större industrietablering tar initiativ
till alt bilda en särskild eiableringsgrupp för att samordna de statliga
insatserna under elableringsskedet. Enligt min mening är det ändamålsenligt all
regeringen i varje enskilt fall överväger om uppdrag bör ges till berörda
centrala och regionala myndigheter alt medverka i en sådan eiableringsgrupp.
Detta bör kunna ske i samband med behandling av en eventuell ansökan enligt 136
a § byggnadslagen. Det får förutsättas att berörd länsstyrelse eller kommun
gör regeringen uppmärksam på atl behov av sådana uppdrag kan föreligga.

I sitt slutbetänkande har UMI föreslagit atl elt s.
k. epidemiologiskt bevakningssystem på sikl bör upprättas för att man skall
kunna följa sjukdomsmönstret och dess växlingar i varje län eller grupper av
län. Även frågan om inrättandet av en miljömedicinsk informationscentral på
central nivå bör enligt utredningen övervägas. Enligt utredningen minskar
behovet av speciella åtgärder i kommuner med miljöstörande industri om denna
typ av generella åtgärder vidtas. UMLs förslag i denna del bereds f. n. inom
regeringskansliet. Jag vill i sammanhanget erinra om att frågor av det slag jag
nu har berört också behandlas av miljödalanämnden.

När det gäller åtgärder för att komma tillrätta med
de särskilda problem som är förknippade med FRP-industri framhåller ulredningen
bl.a. alt

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 48

hälsoeffekterna kan behöva utredas i särskild ordning vid
mera omfatlande industrieiableringar. När socialstyrelsen får en ansökan enligt
136 a § byggnadslagen på remiss bör styrelsen enligt UMI från fall lill fall
bedöma om en särskild undersökning av effekter på hälsan erfordras. Om behov
därav föreligger bör socialstyrelsen så tidigt som möjligt anmäla detla lill
regeringen. Remissinslanserna har inte anfört erinringar mol förslagel.

UMI har vidare funnit behov av
vissa åtgärder rörande räddningstjänsten på orter med industri med risk för
speciella nödlägen. De åtgärder som utredningen föreslår gäller dels förbättrad
planering och övning av samordnade räddningsinsatser, dels behov av att man i
ökad utsträckning vidtar förebyggande åtgärder i induslrin. Dessa förslag
bereds f. n. inom regeringskansliet.

För atl man i den fysiska
riksplaneringen skall kunna bedöma möjligheterna till och konsekvenserna för
naturmiljön av industrieiableringar på en viss plats behövs ett
kunskapsunderlag. En arbetsgrupp tillsatt av dåvarande civilministern har i
rapporten (Ds B 1974: 2) Förslag till principprogram för undersökningar av
naturförhållanden vid vissa industrilägen (PNI), lämnal förslag lill program
för undersökningar av detta slag. Frågan om finansiering och organisation
avseende PNI avses inom kort alt redovisas i en särskild promemoria från
bostadsdepartementet.

Frågan om kraftledningarnas
behandling i den fysiska planeringen har tidigare behandlats av riksdagen vid
flera tillfällen (CU 1975/76:1, CU 1975/76:16, CU 1976/77:24, CU 1977/78:8,
rskr 1977/78:99, CU 1978/79:1).

Planverket, naturvårdsverket,
industriverket och valtenfallsverket har i samråd utarbetat en rapport
Kraftledningar i fysisk planering (statens planverk, rapport 46, år 1978).

1 den promemoria som har bifogals regeringens beslul med
anledning av planeringsskedet och i besluten avseende de län där det är
särskilt angelägel atl ytterligare uppmärksamma vissa kraflledningsfrågor i
planeringen bar regeringen anfört atl ytleriigare samråd mellan kraflföretagen
och berörda kommuner, länsstyrelser och övriga berörda länsmyndigheter erfordras
belräffande mark för kraftledningar. I promemorian anges vidare atl den
handläggningsordning som planverket, naturvårdsverket, industriverket och
vattenfallsverket föreslår i rapporten Kraftledningar i fysisk planering bör
tjäna som vägledning vid planering för kraftledningar. Frågor ' rörande främst
stamlinjenälel behandlas i arbetet med den nya rapporten om hushållning med
mark och vatten.

1 prop. 1978/79: 115 angående
riktlinjer för energipolitiken anförs i fråga om utbyggnad av ett 800 kV-näl
atl elt omfattande sådanl nät knappast behövs men atl det däremot i vissa fall
kan bli aktuellt alt bygga enstaka ledningar dimensionerade för 800 kV.

Genom regeringens beslut den 7
september 1978 har planverket getts i uppdrag alt efter samråd med
naturvårdsverket, industriverket, vatten-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 49

fallsverkel och berörda länsstyrelser lämna regeringen en
översiktlig redogörelse för konsekvenserna från markanvändningssynpunkt av atl
bygga ell 800 kV-nät för eldistribution.

Frågor rörande kraftledningars
behandling i fysisk planering las också upp i arbetet med en ny plan- och
byggnadslagstiftning. Som framgår av regeringens proposition angående
riktlinjer för energipoliliken övervägs inom regeringskansliet även behovel av
en översyn av lagen (1902:71 s 1) innefattande vissa beslämmelser om elektriska
anläggningar (ändrad senast 1977:441).

Genom de ålgärder som enligt vad
jag nu har sagt har vidtagits eller planeras lorde man uppnå en sådan starkare
koppling mellan den fysiska planläggningen och beslul om sträckningen av
kraftledningar som riksdagen vid flera tilllallen har efleriysl.

Kommuner, länsstyrelser och
centrala myndigheter har i viss utsträckning behandlat gruv- och läktfrågor i
yttrandena över planeringsskedet. Några kommuner har redovisat inmutnings- och
ulmålsområden i kommunöversikter och markdisposilionsplaner. Kommuner med
alunskiffer-förekomster har endasl i några fall uppmärksammat dessa i
planeringsarbetet. Planering sker i flera kommuner för alt klarlägga var
forlsalt läklverk-samhet avseende sand, grus och sten kan komma till stånd.

Flera länsstyrelser och centrala myndigheter
ansei" att det behövs etl bättre underiagsmalerial belräffande malm- och
mineraltillgångar inför det fortsatia planeringsarbetet. Önskemål om all i ökad
utslräckning få del av prospekleringsresultal framförs av bl. a.
länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län. Några länsstyrelser
framhåller behovet av en bättre kännedom om tillgångarna på och en mer
långsiktig hushållning med grus-, sand- och slenförekomster. Flera
länsstyrelser saml naturvårdsverket och planverket anser atl gruvlagstiftningen
bör ses över. Även industriverket framför synpunkter på lagstiftningen inom
gruv- och mineralområdet.

I den rapport om hushållning med
mark och vatten som f. n. utarbetas kommer bl. a. atl redovisas etl
planeringsunderlag belräffande malmer och mineral. Minerallagstiftningen
övervägs f.n. inom mineralpolitiska utredningen (I 1974:02), i anslutning lill
del pågående arbetet med plan- och byggnadslagstiftningen och i särskild
ordning inom regeringens kansli.

Naturvårdskommitién (Jo 1970:28)
har i betänkandet (SOU 1979: 14) Naturvård och läktverksamhet redovisat förslag
som syftar till alt förstärka de medel som samhällel behöver för alt i frågor
om läktverksamhet åstadkomma en långsiktig resurshushållning.

Det har visal sig att det främsl i
samband med undersökning och utvinning av mineralråvaror utanför de
traditionella gruvbrylningsområdena kan råda osäkerhet i kommuner och
länsstyrelser om hur ärenden enligt gruvlagen och minerallagen handläggs.
Förslag lill förbättrat informationsutbyte vid handläggning av gruvlagsärenden
har av planverket i samråd med industriverket, naturvårdsverket och
riksantikvarieämbetet lagts fram

4 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213

opaginerad Kontrollera mot PDF

i rapporten Förbättrat informationsutbyte vid
handläggningen av gruvlagsärenden (statens planverk. Meddelande om fysisk
planering. Dnr R 1356/ 77). Förslag i rapporten som har bedömts vara av
betydelse i det arbete med föreskrifter, råd och anvisningar som ankommer på
statens planverk har överlämnats lill planverket. Vissa andra förslag i
rapporten bereds vidare inom regeringskansliet.

Förslagen i industriverkels
alunskifferutredning (Fysisk riksplanering, underlagsmaterial nr 1 år 1978)
övervägs f. n. inom regeringskansliet. Vissa förslag i ulredningen kommer atl
behandlas i den rapport om hushållning med mark och vallen som f. n. utarbetas.

2.3.9 De fem särskilda redovisningsområdena

Regeringen föreskrev i samband med sina ställningstaganden
till arbelel under programskedet all berörda länsstyrelser skulle lämna en
särskild redogörelse lill regeringen för resultatet av planeringen för fem
områden där markanvändningsfrågorna bedömdes vara särskilt komplicerade. De
aktuella områdena framgår av fig. 11. En närmare redogörelse för planeringsarbetet
för dessa områden lämnas i bilaga I. Jag kommer i det följande att för de fem
områdena i korthet redovisa utfallet av planeringsarbetet och hur jag ser på
behovel av ytterligare ställningstaganden lill markanvändningen under de
närmaste åren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hogdalsnäsei

1 sitt beslut år 1975 angående
program för fullföljande av riktlinjer för den fysiska riksplaneringen i
Göteborgs och Bohus län föreskrev regeringen enligt bestämmelserna i IOa§
byggnadslagen atl del för Hogdalsnäsei i Strömstads kommun skall finnas en
generalplan som syftar till alt möjliggöra elt allsidigt utnyttjande av
området för rekreationsändamål. Enligt regeringens beslul skall planen bygga på
förutsättningarna atl tillverkning av oljeutvinningsplattformar kommer att ske
i Kålviksområdet under viss lid, alt återslällningsåtgärder skall kunna vidtas
inom detla område när tillverkningen har upphört, att inget nyll område för
djuphamnskrävande verksamhel får tas i anspråk så länge verksamhelen vid Kålvik
pågår och all området vid Lunneviken skall reserveras för naturvård och
fritidsändamål. Vidare föreskrevs att länsstyrelsen skall samråda med kommunen
om lämpliga former för all bl. a. reglera verksamhelen vid Kålvik. Länsslyrelsen
skall vidare i anslutning lill sin redovisning av arbetet under planeringsskedet
lämna en särskild redogörelse till regeringen för planeringen på Hogdalsnäsei.

Vid sin behandling av prop. 1975/76: 1 anförde
civilutskotiel (CU 1975/76: 1, rskr 1975/76:45) atl planeringen i syfte att
klariägga förutsättningarna för tillverkning av oljeutvinningsplattformar bör
omfatta området fr. o. m. Lunneviken t. o. m. Kålvik. Enligt utskottets mening
innebär en

Figur 11.

Särskilda
redovisningsområi

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 51

sådan
utvidgning inte alt den fysiska riksplaneringens intentioner för obrutna
kustområden omintetgörs. Utskottet utgår slutligen från atl en planering för
ifrågavarande verksamhel inte medför alt etl område får las i anspråk förrän
del visals alt det föreligger behov därav. Riksdagen beslöt i enlighel med
utskottet.

Med anledning av vad riksdagen anfört föreskrev
regeringen med ändring av sitt lidigare fattade beslut att den generalplan som
upprätias för Hogdalsnäsei bl.a. skall syfta till att upprätthålla en sådan
planberedskap all man kan välja mellan alternativa lösningar inom området fr.
o.m. Lunneviken t.o.m. Kålvik om samtidig tillverkning i djupvatlenläge av
flera oljeutvinningsplattformar aktualiseras.

Under den fysiska riksplaneringens planeringsskede
har Strömstads kommun genomfört etl omfatlande planeringsarbete för
Hogdalsnäsei, se fig. 12. Enligt länsstyrelsen finns del inget att invända i
sak mol de planer som kommunen har upprättat. Länsstyrelsen påpekar emellertid
atl det är otillfredsställande alt kommunens ställningslagande till
markanvändningen redovisas i flera olika, delvis motstridiga dokument. Den
planberedskap för tillverkning av oljeutvinningsplattformar som regeringen har
begärt är enligt länsstyrelsen väl uppfylld. Länsslyrelsen delar kommunens
uppfattning att ett dockläge för oljeutvinningsplattformar bör kunna anläggas
i Lunneviken som ersältning för dockläget i Kebalviken. Länsstyrelsen anser,
liksom landstinget, att det är myckel angelägel alt skapa bästa förutsättningar
för s.k. offshoreverksamhel i Kålvik-Lunnevikenområ-det. Åtgärder i delta syfte
torde dock enligt länsslyrelsen fordra ändrade riktlinjer från statsmakterna.

I regeringens beslut med anledning av resultatet av
arbelel under planeringsskedet i Göteborgs och Bohus län anförs atl de
översiktliga planer som Strömstads kommun har redovisat som generalplan för
Hogdalsnäsei bör sammanföras lill en samlad plan för området. Planerna bör
vidare ses över vad gäller markanvändningen i området Kålvik-Lunneviken.
Regeringen erinrar om alt den generalplan som upprättas för Hogdalsnäsei skall
innebära en beredskap atl välja mellan alternativa lösningar om samtidig tillverkning
i djupvatlenläge av flera oljeutvinningsplattformar aktualiseras. När det
gäller annan verksamhet innebär de i den fysiska riksplaneringen uppställda
riktlinjerna atl verksamheter med särskilda krav på djupt vatten bör kunna
föriäggas till Kålvik-Lunnevikenområdel. Varken dockläge eller handelshamn
utgör enligt regeringens beslut sådan markanvändning. 1 planbestämmelserna lill
generalplanen för Hogdalsnäsei bör anges att de områden som redovisas för
verksamheter med särskilda krav i Kålvik-Lunnevikenområdel endasl får tas i
anspråk för verksamheter med sådana krav och egenskaper. Det icke
vallenanknutna reservområde för industriell verksamhel som i föreliggande
planer har redovisats i Kålvik-Lunnevikenområdel bör vidare enligt regeringens
beslut omprövas.

Länsstyrelsen bör enligt regeringens beslut samråda
med Strömstads kommun om den översyn som bör göras av de översiktliga planer
som har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Figur 12.

HOGDALSNÄSEI

G ö teboros
och Bohus l ä n

Plaoer

52

opaginerad Kontrollera mot PDF

.... Gf ä ns f ö f omf å de d ä r peneralplan skall finnas'

enligt fegerinyens beslut i programskedet

--- Gr ä ns f ö r omr å desplan

Gr ä ns f ö r den kustzon f ö r vilken markdlspositionsplan uppr ä ttats

Zta

Markanv ä ndniny vid K å lvik-Lunneviken
enligt omr å desplan

Omr å de f ö r verksamlieter med s ä rskilda krav

im Reservomr å de f ö r Indusfriverksamfiet

Omr å de f ö r provisoriska liost ä der/camping

IM iordtiruksomr å de av stort v ä rde
t ö r kulturv å rden

S Omr å de f ö r r ö rligt friluftsliv

Jord- ocli skogsliruksomr å de av stort v ä rde f ö r naturv å rden

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 53

redovisats
för Hogdalsnäsei. Länsslyrelsen skall i samband med redovisningen av länsplanering
1980 redovisa resultatet av denna översyn lill regeringen.

Mot bakgrund av den planering som har bedrivits på
Hogdalsnäsei under planeringsskedet och regeringens ställningstagande till
denna vill jag anföra följande.

Statens industriverk har i samråd med berörda
branschorgan studerat förutsättningarna för bl. a. offshoreindustrin inom ramen
för den fysiska riksplaneringen.' Enligt industriverket bör den tillverkning av
oljeutvinningsplattformar som evenluelll kan komma i fråga i vårt land kunna
ske bl. a. i del område på Hogdalsnäsei där sådan tillverkning har ägt rum. En
bedömning på längre sikl av behovel av markreservationer för offshorein-dustri
anser verkel inte vara meningsfull. Tillgängliga bedömningar tyder på att det
f. n. råder en överkapacitet vid europeiska varv när det gäller tillverkning av
oljeutvinningsplattformar.

En fortsatt tillverkning i djupvatlenläge av
oljeutvinningsplattformar på Hogdalsnäsei förutsätter att man etablerar elt
nyll s. k. dockläge som ersältning för det tidigare dockläget i Kebalviken nära
Strömstads tätort. Mot bakgrund av önskemålet att bevara miljön på Hogdalsnäsei
och av gjorda prognoser anser jag emellertid inte atl del finns anledning att
planera för ell sådanl dockläge på Hogdalsnäsei. Än mindre finner jag skäl
alt, som länsstyrelsen har ifrågasatt, ompröva nuvarande riktlinjer för hushållning
med mark och vatten på Hogdalsnäsei i sådan riktning atl mark där får ställas i
ordning för tillverknings- eller hamnverksamhet. Regeringens beslut om vilka områden
som får utnyttjas för offshoreverksamhel innebär atl man slår vakt om den unika
resurs som djupförhållandena vid Hogdalsnäsei utgör. Detta lorde ge en
tillräcklig beredskap för atl möta en eventuell framtida efterfrågan och en
därav föranledd produktion i området. Om marknadslägel för tillverkning av
oljeutvinningsplattformar skulle förändras bör enligt min mening studier
inledas för atl finna etl lämpligt dockläge som komplement till de länkbara
djupvallenlägena vid Hogdalsnäsei.

Vänerområdet

I regeringens beslut år 1975 angående program för
fullföljande av riktlinjer i den fysiska riksplaneringen underströks behovel
av en samordnad planering för Vänern och dess kustområden. Enligt regeringens
beslul borde härvid bl. a. induslrifrågorna ägnas särskild uppmärksamhet.

Länsstyrelserna i Älvsborgs, Skaraborgs och
Värmlands län har gemensamt till regeringen redovisat det inlerkommunala
planeringsarbetet för Vänerområdet. Härefter har kommunerna vid Vänern i april
1978 redovisat en gemensam rapport om det översiktliga planeringsarbetet för
Väner-

'
Industrin i den fysiska riksplaneringen. Varv och
offshoreindustri. Fysisk riksplanering, underiagsmalerial nr 2 år 1977.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 54

området - Vänerredovisningen, slutrapport. Sefig. 13. 1
sitt gemensamma yttrande lill regeringen över Vänerredovisningen framhåller de
tre länsstyrelserna all de har för avsikt att i nära samverkan med kommunerna
ularbela ell förslag till säkerställande och framlida utnyttjande av
Väner-skärgårdarna. Vidare har statens naturvårdsverk under våren 1978 publicerat
rapporten Vänern - en naturresurs.

Enligt regeringens beslut med
anledning av arbetet under planeringsskedet bör som utgångspunkter för
fortsatt planeringsarbete gälla följande. Förutsättningarna för alt vid Vänern
etablera sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen bör
utredas ytterligare av berörda kommuner och länsstyrelser i samråd. Stor
hänsyn bör las lill vallenvårdsfrå-gorna i det fortsatta planeringsarbetet.
Arbetet med alt upprätta översiktliga markdisposilionsplaner för Vänerns kust-
och skärgårdsområden bör drivas vidare av kommunerna.
Markanvändningsplaneringen för tätorternas intresseområden bör fortsälla i
form av områdesplanering. Del är angelägel atl naturvårdens, friluftslivets och
kulturminnesvårdens intressen tillgodoses. Den vetenskapliga naturvårdens
intressen i del s.k. cenlrala skärgårdsområdet bör särskilt uppmärksammas.

Formerna för skogsbrukel på öar och
vid stränder bör också uppmärksammas i det fortsatta planeringsarbetet. 1
avvaktan på alt markdisposilionsplaner som beaktar dessa utgångspunkter
färdigställs, bör restriktivitet iakttas med alt tillåla ytteriigare
fritidsbebyggelse i kustområdena.

Länsstyrelserna i Älvsborgs,
Skaraborgs och Värmlands län skall enligt regeringens beslut i anslutning lill
sina redovisningar lill regeringen år 1982 lämna en gemensam redogörelse för de
åtgärder som har vidtagits belräffande Vänern och dess kustområden.

Jag vill i anslutning lill min
redovisning belräffande Vänern särskill betona vikten av all man noga beaktar
naturvårdens intressen i Vänerns skärgårdsområden. Behovel av närmare
riktlinjer för Vänern och dess kustområden övervägs i arbetet med den rapport
om hushållning med mark och vatten som f. n. utarbetas inom
bostadsdepartementet. Jag skall därför inte nu gå in på dessa frågor.

Skåne

I regeringens beslut år 1975
angående program för fullföljande av riktlinjer för den fysiska
riksplaneringen i Kristianstads och Malmöhus län angavs att kommunerna i de
båda länen bör samarbeta med varandra och samråda med bl.a. länsstyrelserna och
lantbruksnämnderna i syfte all utarbeta program för hushållning med
jordbruksmarken. Härvid skulle även beaktas den begränsade tillgången inom i
första hand Malmöhus län på mark för friluftslivets behov. Programarbetet
syftade således lill alt utarbeta elt för hela Skåne gemensamt
planeringsunderiag som ger förutsättningar för atl långsiktigt tillgodose
jordbruks-, skogsbruks- och frilufts-livsinlressen med beaktande av
möjligheterna alt åstadkomma ändamåls-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Figur 13.

V Ä NERN

Ä lvsborgs l ä n

55

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sk ä rg å rdsomr å de Prim ä rt rekreationsomr å de Naturv å rd - riksintresse Kulturminnesv å rd - riksintresse

A Omr å de f ö r FRP- Industri

-xiw Reservomr å de f ö r industri

' ' ' ' ' ' Exploateringsomr å de f ö r t ä tort

Kinflikulie Rekreationsomr å de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skala 1:1 milj.

O t 2

4 mil

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 56

enliga
tätorter. Vidare underslröks i regeringens beslut atl mark-hushållningsprogrammet
borde utarbetas skyndsamt.

1 prop. 1975/76: 1 med redovisning av programskedet
i den fysiska riksplaneringen framhöll föredraganden (s. 178) atl ett sådant
markhushållningsprogram, som ger en bild av den fortsalla tätorlsutvecklingens
konsekvenser för jordbruket, bör bli av slor belydelse för fortsatta överväganden
i planeringen. Det är nämligen uppenbart att del måste finnas elt grundmaterial
som gördel möjligt all se utvecklingen i hela Skåneregionen i ett sammanhang,
om meningsfulla alternativ för den långsikliga markanvändningen skall kunna
belysas. Civilutskotiel (CU 1975/76: 1, s. 11-12) anslöt sig i dessa stycken
till vad som anfördes i propositionen.

Under planeringsskedet har samtliga kommuner i
Skåne utarbetat program för hushållning med jordbruksmarken, i vilka även
friluftslivets intressen behandlas. Endasl ell fåtal kommuner har däremot
hunnit att utarbeta och redovisa översiktliga planer för s. k. expansiva
tätorter.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län
betonar i sin gemensamma redovisning av arbelel med markhushållningsprogram
för Skåne atl den sammanställning som har gjorts av kommunernas program inte
utgör elt samlat markhushållningsprogram av det slag som angavs i regeringsbeslutet
över programskedet (se fig. 14). 1 det redovisade materialet har målsätlningen
beträffande befolkningsfördelningen samt avvägningen mellan de areella
näringarnas intressen och andra samhällsintressen utarbetats av varje kommun
för sig. Vidare innebär de antaganden om befolkningsutvecklingen som
kommunerna har lagl lill grund för sina beräkningar av markåtgången för
bostadsbebyggelse m. m., att antalet invånare i Skåne år 1990 skulle med ca
100000 personer översliga en schablonmässig fram-skrivning av de planeringslal
som riksdagen har lagt fast för år 1985 (prop. 1975/76:211, Au 1976/77:7, rskr
1976/77:79). Länsstyrelserna anser atl välgrundade avvägningar mellan de
areella näringarna och övriga samhällsintressen kan göras först när ett
genomarbetat markhushållningsprogram för Skåne föreligger.

Flera av ämbetsverken stryker under all del är
angeläget atl etl samlat markhushållningsprogram för Skåne kan redovisas så
snart som möjligt. Lantbruksstyrelsen och planverket anser all arbetet bör
bedrivas så all elt program kan redovisas av länsstyrelserna under år 1981.

De kommuner i Skåne som har yttrat sig över
länsstyrelsernas redovisningar och ämbetsverkens yllranden anser samstämmigt
att regionala överväganden om markhushållningen i Skåne behövs. Avvikande
uppfattningar i förhållande lill länsstyrelserna och verken förs emellertid
fram på en del punkter. Flera kommuner är t. ex. negativa lill alt
länsplaneringens planeringstal skall bilda en utgångspunkt för bedömningen av
markbehovet för tätorternas expansion.

Regeringen anger i sina beslut i december 1978 med
anledning av resultatet av arbetet under planeringsskedet i Kristianstads och
Malmöhus län alt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Figur 14.

SK Å NE

Kristianstads l ä n Malm ö hus l ä n

Markhush å llningsprogram 197/

opaginerad Kontrollera mot PDF

B F ö r t ä torts ä ndamil ianspr é ktagen mark

[IZI] Omr é de utanf ö r vilkst t ä tortsutbyggnad inte kommer i
friga ens pA mycket l å ng
sikt.

Å kermark Zf, Intrasseomride f ö r friluftsliv - riksintresse

opaginerad Kontrollera mot PDF

» ,* t'

., >'

10 20 km

-j I I____ I

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 58

arbetet
med alt upprätta etl program för markhushållning som omfattar hela Skåne bör
fullföljas snarasl möjligt. Liksom länsstyrelserna anser regeringen inte att
den sammanställning av kommunernas program för hushållning med jordbruksmarken
som länsstyrelserna har gjort innehåller de regionala bedömningar som
förulsalles i statsmakternas beslul år 1975. De av kommunerna redovisade
markanspråken fram lill år 1990 står inte i överensstämmelse med riktlinjerna
för hushållning med mark och vatten. De av regeringen närmare angivna
utgångspunkterna för det fortsalla arbetet framgår av bilaga 2, avsnitten 3.10
och 3.11.

I regeringens beslul anges alt arbetet med all
upprätta ell markhushållningsprogram bör bedrivas skyndsamt. Med utgångspunkt
i den områdesplanering som pågår i kommunerna bör i en första etapp arbetet
koncenlreras på att bedöma det markbehov som erfordras för tätorternas
expansion fram till år 1990. Kommunerna och länsstyrelserna bör gemensamt la
ställning lill för vilka orter omrädesplaner i första hand bör upprättas. Med
hänsyn lill den begränsade lid som står lill förfogande bör områdesplanerna
kunna ulformas relativt enkelt. Länsstyrelserna skall med utgångspunkt i en
sammanställning och utvärdering av det år 1980 föreliggande resultatet av
kommunernas arbete med områdesplaner analysera hur överväganden om olika
alternativ beträffande tätorternas tillväxt inverkar på kravet på
markhushållning.

Jag har i avsnitten 2.3.3 och 2.3.4 redogjort för
min principiella syn på dels vilkel infiylande över den kommunala
tälorlsplaneringen som staten bör ha, dels hur avvägningen bör ske mellan
kraven på hushållning med jordbruksmark, fungerande lokala arbetsmarknader och
en god bostads-, arbets- och fritidsmiljö.

Länsstyrelserna i Skåne har under år 1978, med slöd
av för ändamålet av regeringen särskill beviljade medel, gemensamt påbörjat det
s. k. MARK-projeklel. Detla syftar till alt förse kommunerna med elt enhetligt
underlagsmaterial för det arbete med områdesplanering m. m. som enligt statsmakternas
beslul bör genomföras för de expansiva tätorterna. En närmare redogörelse för
projektet lämnas i bilaga 1, avsnitt 5.3. För egen del ser jag projektet som
ell viktigt led i arbetet med atl åsladkomma en bättre markhushållning i Skåne.
Genom detta lorde kommunerna få elt avsevärt förbättrat underiagsmalerial för
sin tälorlsplanering i form av bl.a. mer detaljerade graderingar av jordbruks-
och skogsmarken, studier av konsekvenser av olika principer för
tätortsutbyggnad saml ulredningar om olika möjligheter till markbesparande
byggnadssätt.

Jag är medveten om atl de behov av planöverväganden
som har angetts av regeringen är omfatlande och ställer stora krav på den
kommunala planeringen. Arbetet får dessutom ske under betydande tidspress.
Samtidigt vill jag betona att kommunerna i Skåne sedan länge har ägnat dessa
frågor uppmärksamhet. Arbetet inom kommunalförbunden har verksaml bidragit lill
alt planeringsfrågorna har kunnal ske mol bakgrund av vissa

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 59

regionala
bedömningar, bl.a. genom den regionplanering som bedrivs inom Sydvästra Skånes
kommunalförbund. Många av de frågor som behöver belysas i den kommunala
planeringen i syfte all få till stånd en bättre hushållning med markresurserna
har redan lidigare studerats.

Jag vill också erinra om atl arbelel med
markhushållningsfrågorna i Skåne inte har avstannat efter länsstyrelsernas
redovisning av planeringsskedets resultat. Kommunernas arbele med
områdesplanering och detaljplanering har självfallet fortsalt. Enligt vad jag
har erfarit har länsstyrelserna och kommunerna i Skåne fört överläggningar om
hur arbetet med markhushållningsfrågorna skall bedrivas under de närmaste åren.
Förutsällningarna för arbetet har kunnat preciseras. Vidare utarbetar
planverket och lanlbruksslyrelsen i samråd med länsstyrelserna i Skåne
vägledning för och exempel på hur den kommunala planeringen kan utföras så alt
den tillgodoser intresset att skydda jordbruksmarken.

Planberedskapen för de närmaste årens behov av mark
för bostadsproduktion i kommunerna i Skåne är relativt otillfredsställande,
bl.a. som en följd av den osäkerhet som råder så länge ett
markhushållningsprogram för regionen saknas. Det ligger därför i kommunernas
eget intresse all så snabbi som möjligt skapa klarhet vad gäller
förutsällningarna för tätorternas expansion. Jag har också erfarit att
kommunerna själva i allmänhet ser det som angeläget atl så snabbi som möjligl
genomföra den planering som erfordras för all man bättre skall kunna hushålla
med markresurserna och sä att klarhet skapas för den fortsatta mer detaljerade
kommunala planeringen.

Jag vill slutligen kommentera vad som i regeringens
beslut anges om behovel av regionala överväganden om tätortsstrukturen i Skåne
och huruvida kravet på markhushållning på sikl motiverar en samlad regionplanering
för delar av eller för hela Skåne.

Enligt min mening är del självfallet en primär
kommunal angelägenhet alt tillgodose befolkningens behov av bostäder och atl
skapa förutsättningar för en utveckling som svarar mot andra angelägna behov
och önskemål om en god yttre miljö. Detta kan ske på olika sätl. Syftet med elt
markhushållningsprogram för Skåne är all i regional skala belysa
förutsättningarna för den enskilda kommunens utveckling. 1 Skåne är det enligt
min uppfattning uppenbart atl del fordras sådana regionala överväganden om man
skall kunna skapa goda bostadsmiljöer, goda lokala arbetsmarknader och
samlidigl hushålla med de begränsade markresurserna.

I vilken omfallning man mera fortlöpande behöver
göra sådana regionala överväganden skall bl. a. klargöras genom del pågående arbetet
med mark-hushållningsprogrammet och områdesplaneringen för tätorternas
tillväxt. Mot denna bakgrund har regeringen föreskrivit atl länsstyrelserna bör
överväga lämpliga former för den fortsatta planeringen, bl.a. om del behövs
inlerkommunal planering eller regionplanering i Skåne utöver den planering som
sker inom ramen för de kommunalförbund och planerings-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 60

kommittéer
som nu finns. Självfallet måste länsstyrelsernas förslag i dessa hänseenden
föregås av ingående samråd med kommunerna, kommunalförbunden och landslingen.

Sydbillingen

I regeringens beslul år 1975 angående program för
fullföljande av riktlinjer för den fysiska riksplaneringen i Skaraborgs län
underströks behovel av samlade överväganden beträffande den framlida
markanvändningen m. m. på Sydbillingen. Enligt regeringens beslut skulle
länsstyrelsen i Skaraborgs län med förtur behandla frågan om avvägningar mellan
bevarandeintressena och önskemål om brytning av kalk, diabas och uran och med
ledning av det material som kommer fram beträffande dessa frågor skyndsamt göra
en sammanställning med förslag till åtgärder för att säkerställa en rimlig
avvägning mellan motstående intressen.

Under den fysiska riksplaneringens planeringsskede
har etl omfatlande arbete bedrivits i syfte att utarbeta underlag för framtida
ställningstaganden om markanvändningen på Sydbillingen. Enligt länsstyrelsen
har detla arbele ännu inte slutförts i alla delar. Arbelel har enligt
länsstyrelsens uppfattning visal att olika motstående markanvändningsintressen
kan rymmas på Sydbillingen (sefig. 15 och 16). Enligt länsstyrelsen förefaller
det även möjligt att, om så anses lämpligt, i området förverkliga det s. k.
Mineralprojekl Ranslad. Projektet innebär en brytning av ca 1 milj. ton skiffer
per år i befintiigt dagbrott.

Som anges i regeringens beslut i december 1978 med
anledning av resultatet av arbetet under planeringsskedet i Skaraborgs län har
vissa frågor rörande del framtida markutnytljandel i Sydbillingenområdel klarlagts
genom de beslut som riksdagen har fattat, dels om fortsatt forskningsverksamhet
i Ranstad (prop. 1977/78:124, NU 1977/78:69, rskr 1977/ 78: 342), dels om nytt
skjutfäll för Skövde garnison (prop. 1978/79: 5, FöU 1978/79:9, rskr 1978/79:
56). Jag återkommer strax till frågan om verksamhelen i Ranslad. När det
gäller skjutfällel innebär riksdagens beslut all man av de tre redovisade
alternativen skall välja det som benämns Vrelen mindre.

1 regeringens beslut sägs vidare att det, med hänsyn
lill naturvårdens och friluftslivets intressen, är mycket angeläget att det
förordnande om naturreservat som planeras för Sydbillingens platå snarast
kommer till slånd och kan ersätta det interimistiska förordnande enligt 11 §
naturvårdslagen som f. n. gäller. Slutligen konstaleras alt ytterligare
planeringsinsatser f. n. inte torde vara erforderliga med hänsyn till
riktlinjerna för hushållning med mark och vallen.

1 regeringens prop. 1977/78: 124 om lån för
forskningsverksamhet i Ranslad anförde chefen för industridepartementet atl en
treårig forskningsverksamhet borde inledas i Ranslad i syfte att utveckla
metoder för en mer fullständig utvinning av alunskifferns innehåll av kerogener
och vissa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Figur 15.

SYDBILLINGEN

Skaraborgs l ä n

Vissa bevarandeintressen

Hill Naturv å rd-riksintresse = Friluftsliv-riksintresse Kulturminnesv å rd st ö rre omr.

ill
Jordt ä cke

Kalksten

::| Alunskilfer

i:H;
Sandsten

1_ Gnejs

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Figur 16.

SYDBILLINGEN

Skaraborgs l ä n

\.l

62

/

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kalkliaserad industri C Ev. framtida kalklirott [ Ä ] Ranstadsverket \d\ Befintlig diabast ä kt D Diskuterad diabast ä kt

MM Jordliruk

Expansionsriktniiig-t ä tort

SKALA 1250000

O 0,5

1,5 mil

__ I

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 63

metaller.
I propositionen anförs atl tilldelning av medel för en sådan
forskningsverksamhet inte innebär någol ställningstagande lill frågan om
eventuell framlida utvinning av alunskiffer. Riksdagen godtog denna uppfattning
(NU 1977/78:69, rskr 1977/78:342).

1
regeringens prop. 1978/79: 115 om riktlinjer för energipoliliken anförs au
undersökningar av uranförande skiffrar i första hand bör riktas mot sådana
förekomslområden där konflikter med annan markanvändning av riksintresse är
mindre uttalade. För att man redan från början skall kunna åstadkomma en
miljömässigt acceptabel skifferbrylning, om en sådan blir aktuell, bör enligt
föredraganden en utredning tillkallas för att studera och utvärdera de hittills
genomförda undersökningarna på detla område och de lekniska metoder för
utvinning som finns tillgängliga eller kan förutsättas komma till användning
under 1980-talel.

När
det gäller verksamhelen i Ranstad vill jag anföra följande. Som sägs i
regeringens proposition om riktlinjer för energipolitiken är del av väsentligt
inlresse alt undersökningsverksamhet med avseende på alunskifferut-vinning i
större utsträckning riktas mot förekomster i områden där konflikter med
motstående intressen är mindre uttalade. Pågående prospekle-ringsverksamhet bör
kunna tillföra underlagsmaterial som gör det möjligl alt närmare bedöma om
brytning av alunskiffer kan ske i andra delar av landet.' Det är vidare
angeläget all sådana metoder för utvinning och återställning utvecklas som gör
skadorna på miljön så små som möjligt. Jag anser mol denna bakgrund att
ställningstagande lill en eventuell framtida brytning i Ranstad bör avvakta
slutförandet av den utredning som regeringen avser alt tillkalla och som skall
studera och utvärdera lekniska metoder för uranutvinning samt föreslå åtgärder
för alt en eventuell sådan utvinning skall kunna åstadkommas på ett
miljömässigt acceptabelt sätl.

Bråvikenområdet

1 regeringens beslut år 1975 angående program för
fullföljande av riktlinjer för den fysiska riksplaneringen i Södermanlands och
Östergötlands län angavs att planeringsarbetet för kusten söder om Nyköping och
för Bråviken bör inriktas på atl med beaktande av bl. a. naturvårdens,
friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen allsidigt klargöra
förutsättningarna för lokalisering av resurskrävande och miljöstörande
industri i anslutning till de platser som har angetts i riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten.

Länsstyrelserna i Södermanlands och Östergötlands
län samt kommunerna Nyköping, Oxelösund och Norrköping har i mars 1977
presenterat en rapport. Studie av Bråviken och kusten söder om Nyköping. 1
november 1978 presenterades rapporten Bråviken - gemensam kommunal planering
inom ramen för fysisk riksplanering, remissutgåva. Rapporten innehåller

'
Underlag beträffande utvinning av alunskiffer har redovisats av statens
industriverk (Alunskifferutredningen, Fysisk riksplanering, underiagsmalerial
nr i år 1978).

s. 64 Kontrollera mot PDF

Figur
17.

BR Å VIKEN

S ö dermanlands
l ä n Ö sterg ö tlands l ä n

o o o o o «

y: CO o-

OO

OO

on

CO

c/D

CO

ao

ers

C3)

1

1

ca

CO

CO

1

t

:Ca

Q3

03

-c=

t=3>

oca

oCCJ

OD

£

E

CO

CO

*

=

OD

:ca

CX3

CLD

» ~~n

=ca

CO

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 65

förslag
lill markdlspositionsplan för Bråvikenområdet; sefig. 17. Av förslaget framgår
bl. a. alt inget direkt kustanknutet område reserveras på Tuna-bergshalvön för
sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Enligt regeringens
beslut med anledning av planeringsskedet skall länsstyrelserna i Södermanlands
och Östergötlands län så snart som möjligt efter det atl kommunerna har tagit
ställning lill markanvändningen i Bråvikenområdet redovisa resultatet av
planeringsarbetet och kommunernas ställningslagande till regeringen.

Jag skall i del följande redovisa min principiella
inställning lill hur frågan om eventuella förändringar av riktlinjerna för
Tunaberg bör behandlas i fortsättningen.

I
prop. 1972: 111 om hushållning med mark och vatten anförde dåvarande
civilministern att det är av riksintresse att vid ostkusten reservera lämpliga
markområden för miljöstörande industri i Karlshamn, Norrköping, Nyköping-Oxelösund
samt Nynäshamn. Enligt propositionen är det nödvändigt all olika alternativa
lägen vid ostkusten skall kunna prövas vid framtida lokaliseringsöverväganden.
Riksdagen delade regeringens uppfattning i denna fråga (CU 1972: 35, rskr
1972: 348).

1
den rapport om hushållning med mark och vatten som f. n. förbereds övervägs
behovet av markreservalioner för miljöstörande industri, bl.a. mol bakgrund av
studier av miljöförhållanden och andra förutsättningar för industrilokalisering
i de lägen längs södra Sveriges kuster där enligt statsmakternas beslut mark
bör reserveras för sådan industri. Mot denna bakgrund anser jag alt det är för
tidigt atl nu väcka frågan om förändrade riktlinjer för något industriläge vid
södra Sveriges kuster. Sådana ställningstaganden bör avvakta
remissbehandlingen av nämnda rapport. Jag förutsätter all handlingsfrihet
beträffande den framlida markanvändningen i Tunaberg bevaras i den kommunala
planeringen inför de ställningstaganden av riksdagen som den nämnda rapporten
kan komma atl föranleda.

2.4
Den fysiska riksplaneringens betydelse vid handläggningen av enskilda ärenden

De riktlinjer som anges i den fysiska
riksplaneringen är inte förenade med några omedelbara rättsverkningar. Inte
heller har formerna för planeringen reglerats i författning. I statsmakternas
beslut om den fysiska riksplaneringen förulskickas all frågan om hur man
generellt skall förknippa beslut grundade på den fysiska riksplaneringen med
direkla rättsverkningar för kommuner och enskilda skulle behandlas i arbetet
med översyn av byggnadslagstiftningen. Som jag tidigare har nämnt pågår en
sådan översyn i särskild ordning. Jag skall därför nu endast ta upp frågor som
rör den fysiska riksplaneringens ställning i rättsligt hänseende inom ramen för
gällande lagar.

5 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 213

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 66

i

Konstitutionsutskottet har under år 1978 behandlat
frågan om vilken inverkan riktlinjerna för hushållning med mark och vatten kan
få på statliga myndigheters beslul vid fastslällelse av detaljplaner. Utskottet
anför (KU 1977/78:35, s. 23):

Statsmakternas beslut på delta område innebär bl.
a. alt de av riksdagen fastlagda riktlinjerna för hushållningen med mark och
vatten ulan uttryckligt lagstadgande skall bli vägledande för regeringen och
underställda myndigheter vid alla beslut om sådan markanvändning som
riktlinjerna avser. Dessa riktlinjer är av sådant slag atl del vid
faslställelseprövningen av stads- och byggnadsplaner ankommer på de slatliga
myndigheterna atl bevaka att de beaklas.

De riktlinjer som ställs upp i den fysiska
riksplaneringen får således inverkan på efterföljande planering och beslut. En
stor del av den kommunala planering som har genomförts med utgångspunkt i riktlinjerna
för hushållning med mark och vatten har redovisats i s. k. kommunöversikler.
Dessa regleras inte i byggnadslagen. Regeringen har emellertid förordat atl de
översiktliga planer som upprättas som etl led i arbetet med den fysiska
riksplaneringen bör handläggas enligt de regler som anges i byggnadsstadgan
(1959:612, omtryckt 1972:776, ändrad senast 1978:369) beträffande generalplan.
Så har också sketl i slor utsträckning. Således har kommun-översikterna som
regel varit föremål för samråd med slatliga myndigheter, de har varit utställda
för atl ge allmänheten tillfälle att framföra synpunkter och de har antagils
efter sedvanlig behandling i kommunala organ.

Frågan om vilken inverkan riktlinjer i en
kommunöversikl bör ha på efterföljande beslut har belysts genom Högsta
Domstolens behandling av ell avslyckningsärende (HD:s utslag den 18 maj 1978 nr
UÖ 871). Målel gällde en avstyckning i Norrtälje kommun i Stockholms skärgård,
där enligt riktlinjerna för hushållning med mark och vatten stor restriktivitet
skall gälla med alt tillåla ny fritidsbebyggelse. Kommunen motsatte sig
avsiyckningen med hänvisning till de riktlinjer för bebyggelseutvecklingen som
angetts i den kommunöversikt som kommunen upprättat bl.a. i syfte alt fullfölja
intentionerna i den fysiska riksplaneringen. HD fann all den begärda
avsiyckningen, såsom stridande mot föreliggande riktlinjer i kommunöversikten
belräffande bebyggelseutvecklingen inom del aktuella området, måsle anses
föranleda olämplig bebyggelse och molverka lämplig planläggning av området.
Hinder mötte därför mol avsiyckningen.

HD har också prövat ell lillståndsärende enligt
vattenlagen (1918:523, ändrad senast 1978: 162) i Väslerviks kommun som gällde
en utfyllnad som skulle ha inverkat menligt på etl område av riksintresse för
kulturminnesvården. 1 detta fall fann HD med hänvisning lill bl.a.
riktiinjerna för hushållning med mark och vallen atl kulturminnesvårdens
intressen borde tillmätas sådan belydelse alt ulfyllnadsföretagel ej finge
genomföras (NJA 1977 s. 768).

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 67

Jag vill också någol beröra frågan om karaktären på
de beslul som regeringen har fatlat för varje län om fullföljandet av
riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Dessa beslul är riktade till
länsstyrelserna som får i uppdrag alt i enlighet med anvisningar i besluten och
den därtill fogade.promemorian redovisa resultatet av del fortsatta arbete som
enligt vad som anges i besluten bör bedrivas i resp. län inom ramen för den
fysiska riksplaneringen. I besluten gör regeringen en utvärdering av i vilken
utsträckning hittills utförd planering tillgodoser de av statsmakterna
uppställda riktlinjerna. Regeringen har därvid kunnat konstatera atl arbelel
under planeringsskedet har visat alt stat och kommun i mycket stor utsträckning
har kunnat enas om hur riktlinjerna bör tillgodoses. I enstaka fall har
regeringen funnit alt det behövs mera detaljerade ställningstaganden från
regeringens sida till vad som krävs för att riktlinjerna skall kunna tillgodoses.

Regeringens utlalanden i länsbesluten utgör
självfallet inte några direkliv till länsstyrelserna för dessas beslut i
enskilda ärenden. Uttalandena får däremot betydelse på så sätt att de anger hur
regeringen kan komma att bedöma de aktuella frågorna i den mån de underställs
regeringens prövning. De utlalanden som regeringen har gjort i besluten för
varje län utgör således regeringens översiktliga bedömning av vad som mot
bakgrund av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten är en från allmän
synpunkt lämplig markanvändning.

Från
flera håll har under planeringsskedet påpekats att de riktlinjer som har
ställts upp i den fysiska riksplaneringen och de uttalanden som har gjorts av
statsmakterna beträffande innebörden av dessa är svåra all överblicka, bl. a.
därigenom att de inte finns samlade i en publikation. Jag delar uppfattningen
atl detta utgör ett besvärande problem. Jag överväger därför att, sedan
riksdagen har tagit ställning till den redovisning som jag har lämnat, låta
sammanställa och publicera ett sammandrag av gällande riktlinjer och de
utlalanden till ledning för deras tolkning som vid olika tillfällen har gjoris
av statsmakterna.

3 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår
riksdagen att godkänna vad jag har förordat beträffande

utformningen
av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten, såvitt

avser

1.
hushållning med jordbruksmark,

2.
utveckling av fritidsbebyggelse
i områden med geografiska riktlinjer,

dels
bereder riksdagen tillfälle att ta del av min redovisning i övrigl.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 68

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad
föredraganden har anfört för den åtgärd eller det ändamål som föredraganden har
hemställt om.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213

Bilaga
I

Arbetet under planeringsskedet och inkomna yttranden

1 det följande redogörs för del planeringsarbete
som har genomförts i län och kommuner under planeringsskedet i den fysiska
riksplaneringen. Vidare redogörs för yttranden över resultatet av detta arbete
från ämbetsverk, organisationer m. fl. Redogörelsen utgörs i huvudsak av utdrag
ur regeringens beslut för varje län med anledning av planeringsskedet, samt ur
den promemoria som har fogats till besluten (Fysisk riksplanering - fullföljande
av fastiagda riktlinjer, bostadsdepartementet, PM 1978-09-07).

I avsnitt 2 redogörs allmänt för planeringsskedets
resultat. 1 avsnitt 3 lämnas en redogörelse för behandlingen av vissa
verksamheter och för sådana frågor som behandlas i annan ordning av
statsmakterna.

Avsnitt
4 innehåller en kortfattad redovisning av planeringsarbetet inom områden med
geografiska riktlinjer (dvs. kusterna, fjällen, vissa insjöar och älvdalar) och
ämbetsverkens allmänna synpunkter på delta.

En
redogörelse för planeringen inom de fem särskilda redovisningsområden som
angavs i regeringens beslul år 1975 lämnas i avsnill 5. Slutligen redogörs i
avsnitt 6 län för län för det material som har redovisats och remissinstansemas
yttranden över delta.

1
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1

1 Bakgrund

Genom beslut hösten 1972 lade statsmakterna fast
vissa riktlinjer för hushållning med mark och vatten (prop. 1972:111, CU
1972:35, rskr 1972: 348). Riktlinjerna skulle enligt riksdagens beslut
fullföljas i en fortsatt planering som i väsentiiga delar avsågs bli utförd av
kommunerna. Arbetet skulle indelas i etl programskede och ett planeringsskede.

Under programskedet utarbetade nästan samtliga
kommuner program för sådana planeringsåtgärder m.m. som borde vidtas till följd
av statsmakternas riktlinjer för hushållning med mark och vatten.
Länsstyrelserna redovisade resultatet av detta arbele till regeringen i juli
1974.

Av landets 278 kommuner upprättade 272 sådana
program. Regeringen tog ställning till programmen genom beslul län för län
under våren 1975. I prop. 1975/76:1 lämnade regeringen en redovisning till
riksdagen av arbetet under programskedel och förelade riksdagen förslag om bl.
a. ansvarsfördelningen i den fortsatta fysiska riksplaneringen. Riksdagen
godtog genom beslul den 3 december 1975 i allt väsentligt vad som anfördes i
propositionen (CU 1975/76:1, rskr 1975/76:45).

Genom beslut den 11 december 1975 uppdrog
regeringen åt länsstyrelserna och berörda ämbetsverk alt, i enlighel med en
samma dag inom bostadsdepartementet upprättad promemoria, medverka i det
planeringsarbete som enligt programmen skulle genomföras av kommunerna och
redovisa resuhatet av detla arbete. I nämnda promemoria angavs att länsstyrelserna
senast den 15 september 1977 skulle lämna en samlad redovisning och utvärdering
av kommunemas arbele under planeringsskedet till berörda ämbetsverk och
regeringen. För att ge landstingen möjligheter att yttra sig över
planeringsarbetet fick länsstyrelserna, efter att ha inhämtat landstingens
yttrande, avlämna sitt slutliga sammanfattande yttrande den 15 november 1977.

Berörda
ämbetsverk anmodades att senast den 15 december 1977 yttra sig över
länsstyrelsernas redovisningar. Yttranden har kommit in från överbefälhavaren,
statens vägverk, sjöfartsverket, luftfartsverket, riksantikvarieämbetet,
lanlbruksslyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk,
statens planverk, statens lantmäteriverk och statens industriverk.
Fiskeristyrelsen har bifogat yttrande från Sveriges fritidsfiskares
riksförbund. Statens kärnkraftinspektion har som sitt yllrande åberopat det
sammanfattande avsnittet i rapporten Användning av marken kring kärnkraftverk
(statens planverk, rapport 42, år 1977). Flera av verken har lill sina
yttranden fogat särskilda sammanställningar eller länsbilagor.

Även
andra myndigheter samt forskningsinstitutioner och intresseorga-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 3

nisaiioner
har beretts tillfälle att yttra sig över redovisningarna. Yttranden har kommii
in från försvarels forskningsanstalt, statens järnvägar, Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut, kullurgeografiska institutionen vid
Göteborgs universitet, statens vattenfallsverk, domänverket. Lantbrukarnas
riksförbund. Svenska samernas riksförbund. Svenska fjällklubben samt Sveriges
villaägareförbund.

Statens
planverk har i en serie rapporter till regeringen under våren och sommaren 1978
lämnat en omfattande redovisning av vad som har förevarit under planeringsskedet
(statens planverk, rapport 44, år 1978). Rapporteringen innehåller en
sammanfattande utvärdering av arbetet under planeringsskedet (rapport 44, del
1). Vidare ingår särskilda sektorsredovisningar och en redovisning av
bebyggelsefrågornas behandling i kommunernas planering.

Inom
bostadsdepartementet förbereds en ny rapport om hushållning med landets mark-
och vattenresurser. Denna avses innehålla en övergripande utvärdering av det
hittillsvarande arbetet med fysisk riksplanering och förslag om dess fortsättning.
Härutöver behandlas vissa frågor som har kommit upp under den fysiska
riksplaneringens planeringsskede i särskild ordning inom regeringens kansli.

2 Planeringsarbetets resultat

2.1 Medverkan
i arbetet

Under planeringsskedet har samarbetet mellan
kommuner, länsstyrelser och centrala verk intensifierats och delvis tagit nya
former. I flertalet län har vid sidan om samråd mellan länsstyrelse och kommun
också länskonferenser anordnats av flera cenlrala ämbetsverk, oftast i
samarbete med kommunförbundels länsavdelningar. I etl 50-tal fall har särskilda
kommittéer med företrädare för kommuner, länsstyrelser, landsting m.fl. bildats
för arbete med speciella problem, i huvudsak inlerkommunala
plane-ringsuppgifler. Etl omfatlande samarbete mellan länsmyndigheter och
cenlrala verk har ocksä ägt rum.

1
flertalet kommuner har kommunstyrelser och byggnadsnämnder tillsammans lett
planeringsarbetet. 1 övriga kommuner har vanligen kommunstyrelsen svarat för
ledningen. Arbetet i kommunerna har bedrivits under tidspress, vilkel många
gånger har medfört att begränsad tid har stått till förfogande för de kommunala
organens behandling av resultatet av planeringsarbetet.

2.2 Planeringsarbetets
innehåll

Huvuduppgiften
under planeringsskedet har varit atl i kommunal plane-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 4

ring
förankra de frågor som berörs av den fysiska riksplaneringen och att vidta
särskilda åtgärder för atl säkerställa bevarandeintressen inom vissa områden.

Planeringsskedet
har inneburit att de frågor som behandlas i den fysiska riksplaneringen har
inordnats och beaktats i en utvidgad översiktlig kommunal planering. Enligt
statsmakternas beslut (prop. 1975/76:1, CU 1975/76:1, rskr 1975/76:45) skulle
kommunernas arbete under planeringsskedet huvudsakligen inriktas på att
upprätta dels kommunöversikter i vilka bl. a. de frågor som berörs av den
fysiska riksplaneringen skulle behandlas, dels översiktliga planer för
markanvändningen i områden med geografiska riktlinjer samt i områden där
programarbetet hade visat på konflikter mellan olika markanvändningsintressen.
Följande material har redovisats av kommunerna lill länsstyrelserna under våren
1977:

-
kommunöversikter

-
markdisposilionsplaner för
områden som berörs av statsmakternas geografiska riktlinjer

-
områdesplaner för sådana
områden med anknytning lill den fysiska riksplaneringen som skall exploateras
inom relativt kort tid eller där konflikt om markanvändningen har uppstått
eller väntas uppstå

-
redogörelser för åtgärder som
har vidtagits eller avses bli vidtagna i samband med den fysiska
riksplaneringens genomförande

-
särskilda redovisningar, t. ex.
program för hushållningen med jordbruksmarken eller program för planering i de
av riksdagen utpekade 25 primära rekreationsområdena (prop. 1975:46, CU
1975/76:2, rskr 1975/76:46).

Kommunöversikter har anlagils i 266 kommuner och
upprättats men inte antagits i yllerligare 3 kommuner. Av de återstående 8
kommunerna i landet är 7 storstadskommuner i Stockholms län, vilka i
samförstånd med länsslyrelsen inte har ansett kommunöversikt behövlig. 1 en
kommun utnyttjas befintlig kommunomfattande generalplan som underlag vid bedömning
av ärenden som rör byggande utanför detaljplanelagt område.

Kommunöversiklernas förslag lill
bebyggelsereglerande åtgärder är lill stor del av restriktiv karaktär och
innebär i mindre utsträckning positivt styrande riktlinjer för bebyggelse. Det
kan noteras alt ansatser i viss utsträckning har gjorts lill alt i
kommunöversiklerna styra även andra verksamheter än bebyggelse.

I
regeringens beslul år 1975 över programskedel uttalas alt en översiktlig
redovisning av markanvändningen bör ske för områden med fastlagda geografiska
riktlinjer. Omkring 200 kommuner berörs härav. 1 ca 60 av dessa har
markdisposilionsplaner för de aktuella områdena antagils under planeringsskedet.
Arbete med sådana planer pågår i ytterligare ca 50 kommuner. Kommunomfattande
markdisposilionsplaner har anlagils i ca 50 av de berörda kommunerna. 1 ytterligare
ca 20 kommuner pågår arbete med kommunomfattande markdisposilionsplaner.
Någon form av anlagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 5

markdispositionspJan
finns således i sammanlagt ca 110 av de 200 kommuner som berörs av geografiska
riktlinjer. Arbele med att redovisa markanvändningen har påbörjats i
ytterligare ca 70 av dessa kommuner.

Markdisposilionsplaner saknas bl. a. i delar av
Qällen, längs vissa älvdalar och kuslslräckor samt vid Siljan. För vissa av
dessa områden samt för en del andra områden anger kommunerna att fortsatt
planering eller utredning skall ske.

Arbele med alt upprätta kommunomfattande
markdisposilionsplaner har också bedrivits resp. påbörjats i flera kommuner som
inte berörs av statsmakternas geografiska riktlinjer.

Kommunernas arbele med områdesplanering har i
allmänhet inte kunnat slutföras under planeringsskedet. Ett 50-tal
områdesplaner har redovisats. 1 fiera fall anges att arbete med områdesplaner
pågår. I ålgärdsprogram-men anges dessutom alt ell omfatlande arbete med
områdesplanering avses komma till slånd under de närmaste åren. Planerna avser
framför allt områden för tätortsutbyggnad och fritidsbebyggelse.

För ett drygt hundratal kommuner angav regeringen i
besluten över programskedet att det var särskilt angeläget att få till stånd
översiktliga planer för lätortsulvecklingen med hänsyn till
jordbruksintressena. Elt tjugotal kommuner har antagit och redovisat sådana
planer för vissa tätorter. Ofta pågår sådan planering för ytterligare tätorter
i dessa kommuner. Några av de berörda kommunerna har redovisat program och
lidsplan för arbete med översiktliga planer. I ett tjugotal av kommunerna
föreligger varken program eller lidsplan för arbetet.

Kommunerna
inom landets viktigare jordbmksbygder skulle, enligt statsmakternas beslul över
programskedet, i samarbete med varandra och med bl. a. länsstyrelse och
lantbmksnämnd, utarbeta program för hushållning med jordbruksmarken.
Önskemålet om alt upprätta jordbruksmarksprogram i regional skala berör 90
kommuner i 10 län. Av dessa kommuner har 80 redovisat kommunala program för
hushållning med jordbruksmark, medan ytleriigare fyra kommuner har utarbetat
utkast till sådana program. Härutöver har elt tiotal kommuner inom andra områden
utarbetat jordbruksmarksprogram. Innehållet i programmen varierar i belydande
omfattning. Flertalet program har utformats så atl de ger en areal- och konfliktredovisning
genom atl de anger vilka konsekvenser aktuella planer för tätorlsexpansion får
för jordbmket. Det framgår av många program att kommunerna är på väg mol en mer
restriktiv inställning till all la i anspråk jordbmksmark för lätortsutbyggnad.

I bostadsdepartementets PM den 11 december 1975 om
statliga myndigheters redovisning av planeringsskedet i den fysiska
riksplaneringen anges att kommunerna i sin redovisning av arbetet under
planeringsskedet bör redogöra för vilka planeringsälgärder som har vidtagits
beträffande de 25 primära rekreationsområdena. Förberedande utredningsinsatser
har genomförts i nästan samtliga områden. Interkommunalt samarbete i någon

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 6

form
har också så gott som genomgående inletts. Flera primära rekreationsområden
sammanfaller hell eller delvis med de områden som berörs av den fysiska
riksplaneringens geografiska riktlinjer. En närmare redogörelse för
planeringsarbetet för de primära rekreationsområdena lämnas i
rekreationsberedningens belänkande (Ds Jo 1978:2). Statliga insatser för turism
och rekreation.

För
alt ge en samlad bild av arbetsläget och uppnådda resultat, skulle kommunerna
redogöra för de åtgärder som har vidtagits eller planeras för atl intentionerna
med den fysiska riksplaneringen skall uppfyllas. Sådan redovisning har lämnats
av flertalet kommuner men saknas från ca 50 kommuner. Redovisningarna består
som regel av tabeller med förteckning över och kommentarer till berörda områden
av riksintresse. Ofta innehåller de också en prioritering av arbetet med att
upprätta områdesplaner.

2.3
Remissinstansernas allmänna synpunkter pä planeringsarbetet

Nästan samtliga remissinstanser framhåller atl
kommunerna har gjort en omfatlande och förtjänstfull insats under
planeringsskedet. Arbetet anses ha inneburit en kraftig aktivering av kommunernas
översiktliga fysiska planering. Planeringsåtgärder föranledda av riktlinjerna
för hushållning med mark och vatten har enligt flera länsstyrelser som regel
kunnat samordnas väl med kommunernas övriga fysiska planering.
Riksantikvarieämbetet anser alt del är särskilt betydelsefullt alt arbelel har
genomförts med en helhetssyn och mot bakgrund av övergripande målsättningar när
del gäller hushållning med landets mark- och vattenresurser. Vägverket
framhåller den ökade bredd och del fördjupade innehåll som den kommunala översiktsplaneringen
har fått genom atl flera statliga sektorsorgan har engagerats och utvecklat
sin planering. Planverket anser att planeringsskedets resultat har slor
betydelse genom den ökade medvetenhet om olika planeringsproblem som arbetet
och diskussionen har fört med sig, genom ell ökat medborgarengagemang i
planeringsfrågor och genom i flera avseenden förbättrade samarbetsformer
mellan stat och kommun. Verket framhåller vidare betydelsen av det förbättrade
kunskaps- och invenleringsun-derlagel samt de kommunöversikter,
markanvändningsplaner och säker-ställandeålgärder som arbetet har resulterat i.

Lantbrukarnas
riksförbund (LRF) understryker det värdefulla i atl centralt initierad
planeringsverksamhet förankras på lokal nivå på del sätt som har sketl i den
fysiska riksplaneringen. Genom att tyngdpunkten i den fysiska riksplaneringen
har lagts på kommunal nivå har enligt LRF de för allmänheten ofta abstrakta
problemställningarna bmtits ner och förklarats i sina lokala sammanhang.
Planeringen har därmed enligt LRF vunnit i verklighetsförankring och öppnats
för allmänhetens insyn och påverkan på ell säll som skiljer sig från annan
planering.

Flera
länsstyrelser anför alt del omfattande arbetet har medfört att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 7

många
andra planeringsuppgifter, bl. a. arbete med detaljplaner, har blivit
eftersatta i kommunerna. Även vägverket har uppmärksammat della problem och
anser alt tälorlsplaneringen ånyo bör ges lillräckligl utrymme i kommunernas
fysiska planering. Många länsstyrelser stryker samtidigt under atl
riksplanearbetel ofta har skapat en nödvändig gmnd för bl. a. fortsall
detaljplanearbele.

Några länsstyrelser anser att den kommunomfattande
planeringen till stor del har blivit en bevarandeplanering utan all tätorts-
och bebyggelseintressena har preciserats och kunnat vägas mot
bevarandeintressena. Detta har enligt länsstyrelserna i vissa fall medfört att
kommunerna har redovisat stora områden för fortsatt planering eller utredning.
Konflikter kommer då alt uppmärksammas försl i den fortsatta mer detaljerade
planeringen. Andra länsstyrelser anser atl den översiktliga planeringen har
ökat intresset för och insikterna om bl.a. tätorternas utvecklingsproblem.

Lantmäteriverket
anser all förutsättningarna för att göra översiktliga planmässiga bedömningar
om lämplig markanvändning i hög grad har förbättrats genom det material i form
av bl. a. kommunöversikter som har utarbetats under planeringsskedet. Enligt
nalurvårdsverket har kommunöversikterna ökat förståelsen för kommunomfattande
planering, men deras utformning uppvisar vissa brister. Verket anser sålunda
alt en bättre samordning beträffande områdesindelning och formulering av
riktlinjer är önskvärd kommunerna emellan. Kommunöversikterna har dessutom i
många fall grundats på bristfälligt underlagsmaterial. Vägverket anser alt det
är angeläget att redovisade planeringsåtgärder i kommunöversikterna genomförs
bl. a. i form av markanvändningsplaner i anslutning lill tätorterna.

Med hänsyn till att kommunöversikl inte är ett
vedertaget begrepp i byggnadslagstiftningen råder viss osäkerhet om dess
rättsliga ställning. Från länsstyrelserna framförs tveksamhet om hur långt
kommunöversiktens ställning som styrinstmment för bebyggelseutvecklingen
sträcker sig. Lantmäteriverket bedömer att den översyn av kommunöversikterna
som snart är aktuell kommer atl avsevärt förbättra förutsättningarna atl lägga
översikternas riktlinjer till grund för slällningslaganden i byggnads- och
fastighetsbildningsärenden. I detta perspektiv är det enligt verket angeläget
att statsmakterna närmare överväger frågan om kommunöversiktens rättsliga
ställning.

Flera remissinstanser framhåller att
kommunöversikternas riktlinjer efter hand måsle ses över. Lantbruksstyrelsen
uppfattar riktlinjerna som ett första steg mol mera preciserade
rekommendationer för bebyggelse ulan-för tätorterna. Planverket konstaterar att
kommunöversikternas riktiinjer för bebyggelseutvecklingen i områden som har
bedömts vara av riksintresse i många fall innebär alt samråd skall ske mellan
byggnadsnämnden och slatliga sektorsmyndigheter i samband med
byggnadslovsprövningen. Planverket anser alt sådana samråd kan vara motiverade
under ett inled-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 8

ningsskede.
Vid kommande revidering av kommunöversiklerna bör dock riktlinjerna enligt
verkel som regel kunna preciseras så atl byggnadsnämnderna i flertalet fall
själva kan klara handläggningen.

Även
om riktlinjer i kommunöversikt i många fall får anses skydda riksintressena
från icke önskad bebyggelse, påpekar naturvårdsverket att sådana riktlinjer
inte kan tillgodose olika bevarandeintressen när del gäller behovet av
skölselåtgärder m. m. Därvid måste direkta regleringar tillgripas, främsl
naturvårdslagens instrument för vård och skydd. Liknande synpunkter framförs av
riksantikvarieämbetet och flera länsstyrelser.

Enligt planverket bör de frågor som har behandlats
i kommunöversikterna i fortsättningen studeras inom ramen för en vidgad
kommunal översiktsplanering där landsbygdens och tätorternas utveckling ges en
samlad behandling. Liknande synpunkter framförs av några länsstyrelser, som i
likhet med planverket anser all riktlinjer för lokalisering av bebyggelse bör
kunna grundas på samhällsekonomiska hänsyn, möjligheter till service och
kommunikationer etc. Flera länsstyrelser anför vidare att kommunöversikten bör
kunna utvecklas till etl instrument för markanvändningsplanering för även
andra åtgärder än bebyggelse.

Planverket bedömer att det genomförda arbetet med
markdisposilionsplaner och de intentioner för fortsatt översiktlig
markanvändningsplanering som har redovisats av kommunerna i huvudsak
tillgodoser fastlagda riktlinjer för hushållning med mark och vatten. Verket
konstaterar dock, i likhet med naturvårdsverket, alt översiktlig planering inom
vissa särskilt viktiga områden, t.ex. fjällområdena hittills har genomförts
endasl i liten omfattning. Berörda kommuner har enligt naturvårdsverket i många
fall små resurser för att genomföra erforderlig planering. Översiktliga naturinvenleringar
saknas i stor utsträckning som underlag för sådan planering. Samtidigt är
bebyggelsetrycket i vissa delar av dessa områden myckel stort. Enligt naturvårdsverket
kan detta, speciellt i del södra fjällområdet, medföra risk för alt
riksplaneringens intentioner inte kan tillgodoses. Även planverket anser att
ytterligare planeringsarbete är nödvändigl föratt möta de krav på exploatering
som riktas bl. a. mol delar av Qällområdena.

3 Behandlingen av vissa verksamheter

3.1
Jordbruk

Planeringsarbetet
och remissinstanserna

Överväganden om användningen av jordbmksmark har
fått en framskjuten plats i kommunernas arbete under planeringsskedet.

Lantbruksnämnderna
har utfört omfattande inventeringar av jordbruksförhållanden av betydelse för
den fysiska planeringen. Samtliga lantbmks-nämnder har försett kommunerna med
ell översiktligt underlagsmaterial.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 9

främst
i form av graderingar av åkermarken. Härvid har synpunkter från lokala och
regionala LRF-organ hämtats in. Arbelel har utförts i samråd med kommuner och
länsstyrelser.

Planverket
anser att arbetet under planeringsskedet väsentligt har stärkt jordbmkets
ställning i den översiktliga planeringen. Med hänsyn till den lid som har stått
till förfogande anser verket alt ett tillfredsställande resultat som regel har
uppnåtts. Lantbruksstyrelsen redovisar liknande bedömningar.

Både verket och styrelsen konstaterar emellertid
atl betydande planeringsinsatser återstår. Planverket framhåller därvid atl
jordbruksintressena bör vägas in som en av många faktorer lill vilka hänsyn
bör las för all ändamålsenliga tätorter skall skapas. Lanlbmksslyrelsen menar
atl kravet på en allmän hushållning medjordbruksmark har inneburit en hell ny
planeringssituation för flertalet kommuner. Del är enligt styrelsen därför förklarligt
att många kommuner ännu inte har hunnit genomföra den avsedda översiktliga
planeringen för hushållning med jordbmksmarken.

Enligt
regeringens beslut våren 1975 skulle regionala program för hushållning med
jordbruksmarken upprätias under planeringsskedet för landels viktigare
sammanhängade jordbruksbygder. Av de 90 kommuner som berörs av besluten i detta
avseende har 80 kommuner utarbetat kommunala program för hushållning med
jordbruksmarken, medan ytterligare fyra kommuner har utarbetat utkast lill
sådana program. Hämtöver har ett tiotal kommuner inom andra områden i landet
utarbetat jordbruksmarksprogram. Länsmyndigheterna har ställt samman de
kommunala programmen men avstått från att göra länsövergripande bedömningar och
avvägningar.

Kommunerna har kommit olika långl i arbetet med
programmen. Kommuner, som av olika skäl inte har hunnit så långl, har i vissa
fall avsatt områden för tätorlsexpansion som sammantagna är upp till 10 gånger
slörre än arealbehovel för tätorternas förutsedda tillväxt. I andra kommuner är
ulbyggnadsgränserna snävare och osäkerheten för jordbruket härigenom mindre.
Många kommuner räknar i programmen med en befolkningstillväxt som ligger
relativt högt över bedömningarna i länsplanering 1974.

Av
nästan samtliga program för hushållning med jordbruksmarken framgår all
kommunerna avser alt utreda alternativa utbyggnadsriktningar för tätorterna för
alt minska förbmkningen av åkermark. Frågor som rör omfördelning av
befolkningstillväxt mellan tätorter eller möjligheter till förtätning som ett
alternativ till nyexploatering behandlas däremot inte särskilt utförligt.

Flera länsstyrelser betonar att arbetet med
jordbmksmarksprogrammen skall ses som en inledning till etl omfattande
planeringsarbete på kommunal och regional nivå. Många länsstyrelser
konstaterar vidare att programmen framför allt präglas av en strävan från
kommunerna alt så långl möjligl behålla handlingsfriheten intill dess beslut
om markanvändningen kan fattas på grundval av ett mera fullständigt
planeringsunderlag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 10

Lanlbmksslyrelsen anser alt kommunerna i programmen
har redovisat en för låg ambitionsnivå för hushållning med jordbruksmarken.
Styrelsen menar dock all programmen har fylll etl viktigt syfte genom atl de
har fört in jordbmksinlresset i den kommunala planeringen. Planverket konstaterar
all kommunernas arbele med programmen har bidragit lill en diskussion om
långsiktig hushållning med jordbruksmarken.

Både
lanlbruksslyrelsen och planverket anser atl samtliga kommuner som i regeringens
beslul våren 1975 uppmanades all upprätta jordbruksmarksprogram bör
färdigställa sådana program. Lanlbmksslyrelsen liksom några länsstyrelser
anser att vissa ytterligare kommuner bör upprätta jordbruksmarksprogram. Planverket
bedömer atl en del kommuner behöver se över sina program i syfte alt begränsa
arealanspråken för tätortsutvecklingen.

Planverket bedömer, med stöd av flera
länsstyrelsers uttalanden, alt en regional omfördelning av
befolkningstillväxten med hänsyn till hushållning med jordbmksmarken kan
behövas i Skåneregionen och evenluelll i Göteborgs- och Stockholmsregionerna.
Därutöver anser verket att det är angeläget atl bedömningar görs inom varje
kommun om hur samhällsutbyggna-den bör fördelas på olika tätorter med hänsyn
lill kravet på att hushålla med jordbmksmarken.

Både lanlbruksslyrelsen och planverket framhåller
att hushållningen med värdefull jordbmksmark bör vara en av de faktorer som
påverkar regionalpolitikens utformning och tillämpning.

Ett ljugotal kommuner har antagit och redovisat
översiktliga planer för tätortsutbyggnad där jordbrukets intressen berörs.
Många kommuner har redovisat ett särskill program och en tidsplan för sitt
arbele med sådana planer. För elt tjugotal kommuner, som enligt regeringens
beslul våren 1975 bör upprätta översiktliga planer som beaktar jordbmkets
intressen, föreligger varken program eller lidsplan för arbetet.

Flera
länsstyrelser uttrycker osäkerhet beträffande vilka krav som kan ställas på
översiktliga planer som är avsedda att tillgodose jordbmkets intressen.
Planverket anser atl statsmakternas riktlinjer för hushållning med
jordbruksmarken bör tolkas så atl alla kommuner, som avser alt i nämnvärd
utsträckning bygga på jordbmksmark, i områdesplanering bör studera olika
utbyggnadsalternativ och deras konsekvenser för bl. a. jordbrukels intressen.
Länsstyrelse och kommun bör enligt verket tillsammans komma överens om i vilken
ordning planerna bör upprättas med hänsyn lill tillgängliga resurser och
omfattningen av den jordbmksmark som berörs. I de fall enighel inte kan uppnås
mellan kommun och länsmyndigheter om jordbruksmarkens behandling bör klarhet
enligt verket kunna skapas genom alt generalplan fastställs.

Enligt lantbruksstyrelsen är del en viktig uppgift
för kommunerna att under de närmaste åren upprätta översiktliga planer för hur
tätorterna skall byggas ut. Därvid måsle olika utbyggnadsalternativ prövas.
Tätorlsslruk-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 11

luren
bör enligt styrelsen behandlas i kommunomfattande markdisposi-lonsplaner och
utformas med hänsyn lill kravet på markhushållning. Planverket framhåller att
del är angeläget atl konsekvenserna för samhällsutvecklingen av alternativa
besparingsåtgärder belräffande markkonsumtion blir utredda. Vid
ställningslagande till fördelning av bostadsbyggande mellan kommunernas
tätorter måsle enligt verket slor vikt fästas vid frågan om lokalisering av
bostäder i förhållande till arbetsplatser, service och rekreationsområden samt
vid förutsättningarna atl åstadkomma säkra och energisparande trafiklösningar.
Verket stryker starkt under det önskvärda i all man försöker begränsa
markkonsumtionen också genom att på olika sätt minska tätorternas arealanspråk.

Nalurvårdsverket
betonar det angelägna i att en god miljö skapas inom räckhåll för alla
människor. Kravet pä att behandla jordbruksmarken som skyddsvärd naturresurs
får enligt verkel inte tolkas så all jordbmkets intressen alltid skall ges
företräde vid en vägning mol andra intressen.

Flertalet
kommuner har formulerat särskilda riktlinjer i kommunöversikt för att beakta
jordbrukels intressen inom de för jordbrukel primära intresseområdena. Ett
tiotal kommtiner saknar helt riktlinjer för bebyggelseutveckling m. m. inom
områden som är av primärt inlresse för jordbmket.

Flera
remissinstanser ger synpunkter på lokalisering av spridd bebyggelse med hänsyn
lill jordbmkets intressen. Planverket anser att den osäkerhet som föreligger
om hur jordbmkets intressen bör beaklas vid handläggning av plan- och
byggnadsärenden lill viss del beror på bristande kunskaper om hur olika
förhållanden inom jordbmket skall vägas mot varandra. Det är enligt verket
därför angelägel alt jordbmkets företrädare hjälper kommunerna med en bedömning
av de faktorer rörande jordbruket som i det enskilda fallel bör tillmätas
särskild belydelse. Planverket anser vidare att verkets lidigare framförda
förslag om "lokaliseringslov" för jordbrukels ekonomibyggnader har
fått ökad aktualitet mot bakgrund av erfarenheterna från planeringsskedet.
Lanlbruksslyrelsen anser däremol att det frän allmän synpunkt är svårt att
finna skäl för en generell byggnadslovsplikt för sådana ekonomibyggnader.

Många remissinstanser betonar jordbrukets belydelse
för landskapsvård m. m. LRF menar atl jord- och skogsbruk är en av de
viktigaste och billigaste formerna av naturvård. Riksantikvarieämbetet anser
all del bör övervägas att i jordhävdslagen (1969:698, ändrad senast 1971:644)
ta in bestämmelser som möjliggör föreläggande om hävd av det öppna landskapet,
om betydande naturvårds- och kullurminnesvårdsintressen motiverar del.

Planverket anser all förutsättningarna för att
hålla landskapet öppet har förbättrats i och med statsmakternas beslut om nya
riktlinjer för jordbrukspolitiken. Verkel anser vidare all del är angeläget
alt bevarandeintressenas företrädare i ökad utsträckning verkar för
information om sina intressen till jord- och skogsbrukets företrädare så all
intressena kan beaklas i

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 12

den
fortlöpande verksamhelen inom jord- och skogsbmk.

Vad gäller det fortsatta planeringsarbetet på
kommunal nivå förklarar sig lanlbmksslyrelsen vara beredd atl låta
lantbruksnämnderna ge forlsalt prioritet åt all förse kommunerna med nödvändigt
underiagsmalerial. Under år 1980 bör enligt lantbmksstyrelsens bedömning
resultatet av del fortsatta planeringsarbetet redovisas till länsstyrelser och
cenlrala myndigheter. De båda länsstyrelserna i Skånelänen bör enligt
lantbruksstyrelsen efter ytterligare elt år kunna redovisa etl samlat
markhushållningsprogram för regionen.

Frågor
som behandlas i annan ordning

Flera av de frågor som har tagits upp av
remissinstanserna och som har anknytning lill jordbmket är av sådant slag att
de inte kan bli föremål för ställningslagande i anslutning till regeringens
beslut med anledning av planeringsskedet. Det gäller t. ex. vissa problem som
lanlbmksslyrelsen redovisar rörande kraftledningar, försvar, mineralutvinning och
vattenhushållning. Flera av de nu nämnda frågorna är föremål för överväganden
inom särskilda utredningar. Jordbmkets miljöpåverkan med avseende på lukt,
buller, gödsling och vattenutnyttjande har nyligen behandlats av statsmakterna
i samband med beslutet om nya riktlinjer för jordbmkspolitiken m. m. (prop.
1977/78:19, JoU 1977/78:10, rskr 1977/78:103).

Med anledning av statsmakternas beslut om samordnad
sysselsättnings-och regionalpolitik (prop. 1975/76:211, AU 1976/77:7, rskr
1976/77:79) fick länsstyrelserna uppdrag atl kartlägga lokala arbetsmarknader
bl. a. i regioner där kravet på hushållning med jordbruksmarken mera påtagligt
påverkar möjligheterna att bygga ut tätorterna. Redovisning av kartläggningen
sker inom ramen för länsplaneringen.

3.2
Skogsbruk

Planeringsarbetet
och remissinstanserna

Under planeringsskedet har skogsbruket
uppmärksammats i större utsträckning än lidigare. Kommunöversikterna
innehåller ofta generella riktlinjer om atl skogsbmkels intressen skall
beaktas vid prövning av plan-och byggnadsärenden. När områdesanknulna
riktlinjer förekommer, avser dessa i flertalet fall att motverka spridd
bebyggelse i sammanhängande skogsområden.

Skogsstyrelsen anser att variationen i behandlingen
av skogsbruket är för stor mellan olika län och kommuner. Orsaken till
skillnaderna kan enligt styrelsen sannolikt sökas i flera förhållanden, t. ex.
olikheter vad gäller näringens betydelse för bygden, skillnader i fråga om
konkurrensen om skogsmarken och skillnader i det underlagsmaterial som har
funnits all till-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 13

gå.
Skogsstyrelsen anser det svårt atl bedöma om skogsbrukel har beaktats på ett
tillfredsställande sätt av kommunerna. Några länsstyrelser påpekar alt
kommunerna visserligen har belyst problemen kring skogsbrukel, men all
lagstiftningen inte ger förutsättningar atl föra in skogsbruksfrågorna till
konkrel behandling i planeringen.

Flera länsstyrelser, skogsstyrelsen och planverket
framhåller atl del inför fortsatt planering finns behov av ytterligare
skogligl underlagsmaterial. Många skogsvårdsstyrelser uttalar alt de är beredda
alt bistå kommunerna med att ta fram sådant material, bl. a. mera detaljerade
klassificeringar av skogsmarken för i första hand begränsade områden där större
intrång sker eller förväntas ske.

Bättre information lill kommunerna om skogsbmkels
förutsättningar m. m. är enligt skogsstyrelsens mening angelägen. Styrelsen
anser all direkla samråd bör ske i etl skede av planeringen då bindande
avvägningar om markens användning ännu inte har gjorts. Även lantmäteriverket
och planverket anser att kontakterna mellan skogsbrukets företrädare och
kommunerna bör utvecklas.

Skogsbrukels belydelse för samhällsekonomin och
sysselsättningen betonas av flera länsstyrelser. Enligt skogsstyrelsen bör en
strävan i den fysiska planeringen vara all målmedvetet minimera
inskränkningarna i skogsdriften ulan alt allvarliga nackdelar samlidigl åsamkas
för andra markanvändningsintressen.

Många remissinstanser behandlar konflikter resp.
samverkansmöjligheter mellan skogsbrukel och andra verksamheter. Utbyggnad av
tätorter, fritidsbebyggelse och kraftledningar tar ofta skogsmark i anspråk.
Tillgodoseende av främst naturvårds- och friluftslivsinlressen innebär i vissa
områden restriktioner för skogsbruket. Remissinslanserna betonar viklen av ett
ökat samråd mellan företrädare för dessa verksamheter och företrädare för
skogsbrukel. Enligt skogsstyrelsen bör skogsmarker med låg produklion i första
hand komma i fråga när utnyttjande av skogsmark för annal ändamål
aktualiseras. Möjligheterna att kombinera övrigt markutnyttjande med
rationellt skogsbruk bör enligt styrelsen alltid undersökas och las tillvara.

Planverket, naturvårdsverket och flera länsstyrelser
anser atl s. k. na-lurvårdsinrikiade skogsbruksplaner bör upprättas i ökad
omfattning. Härigenom kan en förbättrad samordning mellan skogsbmkels,
naturvårdens och friluftslivets intressen åstadkommas. Många remissinstanser
framhåller atl de s. k. hänsynsreglerna i 1§ skogsvårdslagen (1948:237, ändrad
senast 1977:352) ger ökade möjligheter att tillgodose bl.a. friluftslivets intressen.
Naturvårdsverket anser att tillsynen av att naturvårdens intressen beaktas i
skogsbrukel, i högre grad än f. n. bör kunna anförtros skogsvårdsstyrelserna.

Berörda länsstyrelser samt lanlbruksslyrelsen,
skogsstyrelsen och Svenska samernas riksförbund (SSR) behandlar konflikter
mellan etl ef-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 14

fektivt
skogsbruk och rennäringens intressen. Länsstyrelsen i Norrbottens län menar atl
statsmakterna bör låta utreda hur dessa konflikter skall lösas.

Naturvårdsverket föreslår atl elt särskill skydd
införs för ädellövskogen och all avverkningsförbud införs för urskogar och
fjällskogar under 10 år. Under denna tid bör ställning tas lill lämpliga former
för skydd av dessa områden.

Frågor
som behandlas i annan ordning

Flera av de frågor som remissinslanserna lar upp är
av sådanl slag alt de kräver yllerligare överväganden. Exempel på sådana frågor
är skogsbrukels brukningsformer och dess konsekvenser för bevarandeintressena
och naturmiljön samt tillämpningen av 1 § skogsvårdslagen.

1973 års skogsutredning överiämnade ijanuari 1978
sitt slutbetänkande (SOU 1978:6) Skog för framtid. I betänkandet behandlas
översiktligt skogsbrukets förhållande lill naturvården och friluftslivet. Vad
som har framkommit under planeringsskedet i dessa avseenden beaktas vid den
fortsatia beredningen av skogsutredningens förslag.'

Frågor rörande skogsbrukets intressen och
förhållandena lill andra verksamheters intressen behandlas också i arbelel med
den nya rapporten om hushållning med mark och vallen.

Vad
gäller skogsbrukel i Qällområdena erinras om att statsmakterna har fatlat beslut
om riktlinjer i den fysiska.riksplaneringen för vissa s. k. obrutna
Qällområden (prop. 1977/78: 31, CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99). Enligt beslutet
bör en ytterligare reglering av skogsbrukel inom berörda områden ske successivt
i takt med all erforderligt bedömningsunderlag utarbetas och efter samråd
mellan berörda parter. Denna uppgift ingår som en del i naturvårdsverkets och
länsstyrelsernas fortsatta arbele med att skydda Qällområdenas naturvärden.

3.3 Fiske

Planeringsarbetet
och remissinstanserna

Enligt länsstyrelsernas redovisning har drygt 60
kommuner behandlat fiskefrågor i varierande omfattning. Ca 20 kommuner har
lämnat förslag lill hur fiskets intressen skall kunna säkerställas.

Planverket, fiskeristyrelsen och flertalet länsstyrelser
konstaterar all fisket överlag har behandlats myckel summariskt och inte
inordnats i planeringsarbetet på elt med jord- och skogsbruket jämbördigt
sätl. Enligt fiske-

'
Regeringen har den 7 mars 1979 förelagt riksdagen förslag om riktlinjer för
skogspolitiken, m.m. (prop. 1978/79:110).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilagal 15

ristyrelsen
har fiskets intressen inte uppmärksammals i erforderlig omfallning i samband
med planeringen för kustområdena, de slora sjöarna eller älvdalarna.

Fiskeristyrelsen betonar att bristande samarbele på
regional nivå är elt skäl till uteblivna planeringsresultat. Några
länsstyrelser och flera dåvarande fiskerinämnder understryker alt det är
angeläget att fiskets organisationer får tillfälle att på ett tidigt stadium
lämna synpunkter på planerings-åtgärder som berör fiskets intressen. Planverket
stöder denna uppfattning och anser att regler om samråd mellan kommun och
fiskenämnd vid ansökningar om tillstånd för anläggningar som kan antas påverka
förutsättningarna för fisket lämpligen kan föreskrivas genom riktiinjer i
kommunöversikl.

Flera länsstyrelser påpekar att såväl underlaget
som metodiken för att behandla fiskefrågorna i översiktlig fysisk planering bör
förbättras. Styrelserna önskar atl riktlinjer för hur fisket lämpligen skall
beaktas i den kommunala planeringen tas fram av berörda centrala myndigheter.
Planverket instämmer i att del är angelägel atl underlagsmaterialet förbättras
och anser atl det är önskvärt att den av fiskeristyrelsen planerade andra
etappen av länsinvenleringen, med inriktning på kartläggning av potentiella
fiskeresurser, genomförs. Även fiskeristyrelsen anser alt underlagsmaterialet
har brister. Styrelsen konstaterar alt avsaknaden av centralt utformade planeringsexempel
på fiskets område har försvårat kommunernas arbete. Det bör enligt
fiskeristyrelsen ankomma på planverket all i samråd med styrelsen utforma
sådana exempel.

Fiskeristyrelsen föreslår att regeringen inför del
fortsatta planeringsarbetet föreskriver atl de speciella miljöer som är
nödvändiga för skilda fiskarter skall skyddas och atl fiskeulövandel ges
tillräckligt utrymme i förhållande till andra former av vattenanvändning.
Vidare bör regeringen enligt styrelsen uppmana drygt 200 kommuner alt bearbeta
de översiktsplaner som har upprättals och därvid redovisa hur de avser att
säkerställa fiskets intressen.

Fiskeristyrelsen anser alt kommunerna bör reservera
mark för atl möjliggöra en utveckling och rationalisering av yrkesfisket.
Planverket stryker under behovel av alt kommunerna vid revidering av
föreliggande planer uppmärksammar fisket och dess följdindustriers ökade
anspråk på mark i anslutning lill hamnarna på ostkusten.

Enligt fiskeristyrelsen bör kommunala
åtgärdsprogram för fritidsfisket upprättas. De bör omfatta insatser för atl
säkerställa allmänhetens tillgång till fiskevatten samt restaurering av
fiskevatten, fiskevård, service och information. Naturvårdsverket har
föreslagit fritt mete med spö och krok utefter landets kuster.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 16

Frågor
som behandlas i annan ordning

Flera remissinstanser, bl.a. planverket och
fiskeristyrelsen, understryker behovel av överväganden om hushållning med
fiskeresurser främst på regional nivå som underlag för kommunala
ställningstaganden. Remissinstanserna föreslår utrednings- och
ulvecklingsarbele, särskilda riktlinjer för fisket samt regionala
hushållningsprogram. Enligt statsmakternas beslut om riktiinjer för fiskeripolitiken
(prop. 1977/78:112, JoU 1977/78: 23, rskr 1977/78: 272) ankommer det på
fiskeristyrelsen att svara för en fortlöpande planering av fisket bl. a. i
syfte alt la tillvara tillgängliga fiskeresurser.

Vissa
av remissinstansernas förslag behandlas i del pågående arbetet med den nya
rapporten om hushållning med mark och vatten samt av 1973 års
fiskevattensutredning (Jo 1973:07). Inom bostadsdepartementet pågår vidare
särskilda studier om havsresurser och olika anspråk som riktas mot dessa
resurser. Regeringen har nyligen föreslagil riksdagen (prop. 1977/78:167) att
en delegation inrättas för all samordna den svenska havsresursverksamheten.

Fiskeristyrelsen betonar behovel av lagstiftning
som behandlar fiskets och vallenfrågornas roll i samhällsplaneringen. De frågor
som fiskeristyrelsen tar upp övervägs bl. a. i arbetet med plan- och
byggnadslagstiftningen. Frågor som berör fiskels roll i vattenplaneringen
övervägs även inom vattenplaneringskommitlén (Jo 1977:06) och 1973 års
fiskevattensulred-ning. Vattenlagulredningens betänkande (SOU 1977:27) Revision
av vattenlagen, där vissa av frågorna behandlas, har remissbehandlats och bereds
f. n. inom justitiedepartementet.

3.4
Rennäringen

Planeringsarbetet
och remissinstanserna

De flesta kommuner som berörs av vikliga
renbelesmarker har behandlat rennäringen i kommunöversiklerna. Flertalet av
kommunerna har också samrått med samebyarna och den statliga
rennäringsadministralionen under planeringsskedet.

Den av planverket rekommenderade metoden alt peka
ut s. k. samrådsområden har helt eller delvis kommii till användning i några
kommuner i Jämtlands län. Riktlinjer som föreskriver samråd med samebyarna har
antagils i en rad övriga Qällkommuner. Flera kommuner med betydande rennäringsintressen
har dock inte beslutat om särskilda riktlinjer för renbetesmarkerna.

Hittills har saknats en rikstäckande karta som
redovisar rennäringens intresseområden. Lanlbruksslyrelsen har därför efter
samråd med planverket framställt en för hela renskölselområdel sammanfallande
karta över de

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 17

viktigaste intresseområdena.

Lanlbruksslyrelsen, Svenska samernas riksförbund (SSR)
m.fl. anser all arbelel under planeringsskedet avsevärt har förbättrat möjligheterna
atl la hänsyn till rennäringens intressen. Enligt lantbruksstyrelsen har samråden
mellan förelrädare för kommun och samebyar som regel lett lill goda resultat.
Samråden bör därför fullföljas i alla kommuner med viktiga områden för
rennäringen. Vid dessa samråd bör riktlinjer lill skydd för väsentliga
renbetesmarker m. m. utarbetas och arbetas in i kommunöversikterna. Styrelsen
menar också att befintliga riktlinjer bör ges elt mer preciserat innehåll så
atl de sträcker sig längre än lill allmänna utlalanden om samråd.

De åtgärder som föreslås av remissinstanserna avser dels
behovet atl fullfölja det påbörjade arbetet, dels behovel atl stärka eller
precisera rennäringens ställning gentemot andra intressen. De riktlinjer som
har utfärdats inom ramen för arbetet med kommunöversikter avser främsl bebyggelse.
De konflikter som redovisas mellan rennäringen och andra verksamheter gäller
främst problem i samband med skogsbruk inom vinterbetesområdena, konflikter
mellan renskötsel och turism, friluftsliv och frilids-bebyggelse, frågor-om
lätortsutbyggnad inom rennäringens årelruntmar-ker saml rennäringens
förhållande lill rovdjursskyddet.

Lanlbruksslyrelsen och SSR påtalar särskilt all
utbyggnaden av turistanläggningar i förening med fritidsbebyggelsens expansion
i elt antal primära rekreationsområden allvarligt kan komma atl skada
rennäringens intressen i områdena. Lanlbmksslyrelsen anser alt nu existerande
konflikter mellan rennäring och turism/fritidsbebyggelse i områdena bör lösas
innan beslut om ytterligare utbyggnader fattas.

Frågor som behandlas i annan ordning

Flera av de ålgärder
remissinstanserna föreslår för alt lösa konflikter mellan rennäringen och andra
intressen är av sådant slag atl de måsle övervägas i särskild ordning. Det
erinras om atl information i frågor av belydelse för samekulturen och
rennäringen fortlöpande sker mellan representanter för samerna och regeringen
i den av regeringen år 1977 tillsatta arbetsgruppen för samefrågor till vilken
har knutits en delegation med representanter för samerna.

Relationerna mellan rennäringslagen
(1971:437, ändrad senast 1977:698) och byggnadslagen (1947:385, omtryckt
1972:775, ändrad senast 1977:338) övervägs i del pågående arbetet med plan-
och byggnadslagstiftningen. Rennäringens intressen behandlas också i arbelel
med den nya rapporten om hushållning med mark och vallen.

2 Riksdagen 1978/79. 1 samt. Nr 213. Bilaga 1

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 18

3.5 Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård
Planeringsarbetet och remissinstanserna

För de flesta län finns numera
översiktliga naturinvenleringar. I några län har inventeringarna lett fram till
s. k. naturvårdsplaner. Ytterligare in-venteringsarbele bedöms dock vara
nödvändigl i det fortsatta planeringsarbetet. Naturvårdsverket anser l.ex. alt
avsaknaden av översiktliga naturinventeringar i de norra länen är elt
allvarligt problem. Vad gäller kulturminnesvården saknas fortfarande bl. a.
inventeringar av byggnader och kulturlandskap för slora delar av landet. Arbete
med regionala och kommunala kulturminnesvårdsprogram har påbörjats i vissa
län.

Den övervägande delen av naturvårdens, kulturminnesvårdens
och friluftslivets riksobjekl har beaktats i kommunernas planering. Detla har
sketl främst genom förslag om förordnanden enligt naturvårdslagen och genom
bebyggelsereglerande riktlinjer i kommunöversikl. Riksobjekten redovisas också
i betydande omfattning som områden för vilka ytleriigare utredningar är
erforderliga.

Praktiskt taget samtliga länsstyrelser framhåller att del
med nuvarande resurser kommer atl la mycket lång tid atl genomföra de
förordnanden enligt naturvårdslagen som har föreslagits. Enligt
naturvårdsverket kommer behovet av skydd av riksintressanta områden för
naturvården inte att vara tillgodosett före år 2000. Vidare har elt slorl antal
förordnanden enligt naturvårdslagen föreslagits till skydd för
kulturminnesvårdens riksobjekl.

Remissinslanserna redovisar en rad konflikter mellan
bevarandeintressena och andra intressen samt även i viss mån mellan olika
bevarandein-iressen. Konflikterna finns till slor del i fjällen samt i
skärgårdsområdena och längs kusterna, där konkurrensen om marken mellan främst
naturvårdens intressen och önskemål om utnyttjande för intensivt friluftsliv
och fritidsbebyggelse är särskill påtaglig.

Såväl naturvårdens och friluftslivets som
kulturminnesvårdens intressen påverkas av förändringar inom jordbrukel och
skogsbruket. De konflikter som redovisas mellan jordbruk å ena sidan och
kulturminnesvård och naturvård å den andra avser bl. a. dikning, bevattning,
uppodling av ängs-och hagmark, borttagning av brukningshinder, utformning av
jordbmkets ekonomibyggnader saml jordbrukels användning av växtnäringsämnen och
kemiska bekämpningsmedel. Naturvårdsverket anser all skogsbruket under senare
år har utvecklat brukningsmetoder som mer än tidigare förändrar naturmiljön i
skogslandskapet. De främsta anledningarna lill konflikter mellan naturvården
och skogsbruket gäller förutom brukningsmetoderna även bevarande av urskogen,
Qällskogen samt ädellövskogen.

Enligt naturvårdsverket och flera länsstyrelser har den
fysiska riksplaneringen inneburit ell genombrott för den allmänn naturvården i
kommunernas planering. Naturvårdens intresseområden har i allt väsentligl fått

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 19

en tillfredsställande behandling i denna planering. För
alt naturvårdens intressen skall kunna anses som säkerställda fordras emellertid
enligt verkel i flertalet fall rättsligt bindande skydd och vård. Beträffande
områden av lokall inlresse för friluftslivet föreslår verket att kommunerna får
det primära ansvaret för urval, skydd och vård.

För vissa slora områden av riksintresse för friluftslivet
anser naturvårdsverket alt reglering av bebyggelsen och samråd inför vissa
arbetsförelag bör räcka för atl tillgodose riksintresset i den mån inte
särskilda vård-åtgärder och anläggningar är aktuella. Verket betonar vikten av
alt allemansrätten inte inskränks med hänvisning till att särskilda områden avsätts
för naturvårds- och friluftsändamål. Det allemansrätlsliga
friluftslivs-intresset på den vanliga skogsmarken kan enligt verket beaktas
genom hänsynsreglerna i skogsvårdslagen, medan det mer intensiva friluftslivet
i tätorternas närhet erfordrar slörre hänsynstaganden och ofta särskilda
skyddsbestämmelser.

Enligt riksantikvarieämbetet har bevarandeintressena och
då inte minsl kulturminnesvården fått en avsevärt förbättrad position i samhällsplaneringen
genom statsmakternas riktlinjer för hushållning med mark och vatten och genom
det planerings- och säkerställandearbete som har ägt rum. Ämbetet betonar
emellertid svårigheterna alt långsiktigt skydda kulturhistoriska miljöer med
hänsyn till begränsningarna i kulturminnesvårdens speciallagstiftning.

Riksantikvarieämbetet anser att flera av de s. k. större
områdena av betydelse för kulturminnesvården bör kunna avföras i
planeringssammanhang så snart skyddsbehovet inom dessa områden har preciserats
och tillgodosetls inom ramen för den kommunala planeringen. Skyddsbehovet inom
vissa sådana områden måste dock anses vara knutet till området som helhet och i
första hand avse skydd mol strukturförändringar i stor skala.
Riksantikvarieämbetet avser i första hand sådana områden som Österlen och
Bjärehalvön i Kristianstads län. Öland och kustbygden i Kalmar län, Gotland, de
områden i Östergötlands län som ingår i elt öst-västligt stråk från Slätbaken
till Vättern, Falbygden och Kinnekulle i Skaraborgs län samt vissa älvdalar som
enligt statsmakternas beslut inte skall exploateras för utvinning av
vattenkraft.

Naturvårdsverket föreslår alt etl
nät av kullurlandskapsobjekl av gemensamt inlresse för naturvården och
kulturminnesvården avsätts i samverkan mellan verkel och
riksantikvarieämbetet.

Riksantikvarieämbetet stryker under
vikten av generella hänsynsregler i lagstiftningen, vilka bör åtföljas av råd
och anvisningar. Lagstiftningen för skogsbrukel och jordbruket bör enligt
ämbetet ändras så alt kullurminnes-vårdens intressen kan tillgodoses.
Naturvårdsverket föreslår att naturvårdslagen kompletteras så atl
kullurpräglade naturmiljöer skall kunna skyddas även från kulturhistorisk
synpunkt.

Planverket anser att starka skäl talar för all de åtgärder,
främst avseende

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 20

naturvården,
som har föreslagits under program- och planeringsskedet delvis omprövas.
Enligt verket kan en större del av dessa frågor lösas inom ramen för översiktlig
kommunal planering saml genom en utvecklad tilllämpning av allmänna
hänsynsregler i naturvårds- och skogsvårdslagstifl-ningen. Lagstiftningen bör
ytterligare utvecklas från den nuvarande områdes- och objektsinriktningen mot
generella aktsamhets- och hänsynsregler.

Naturvårdsverket,
planverket och riksantikvarieämbetet betonar nödvändigheten av samverkan
mellan naturvården och kulturminnesvården och konstaterar atl förutsättningarna
för samarbete har förbättrats sedan länsslyrelsen blivit regional myndighei för
kulturminnesvården. Riksantikvarieämbetet och nalurvårdsverket hävdar alt
konflikter när del gäller kulturlandskapet i det närmaste helt borde kunna
undvikas genom en samordnad planering. Planverket understryker vikten av elt
förbättrat samarbele inom länsstyrelserna mellan planenhelen,
naturvårdsenheten och länsantikvarien.

Nalurvårdsverket och riksantikvarieämbetet har
tillsatt en gemensam arbetsgrupp med uppgift att utvärdera och samordna del
inventerings-, planerings- och vårdarbete, som berör framför allt
kulturiandskapet. Avsikten är att arbetet skall leda fram till gemensamma
rekommendationer om hur inventering, planering och vård bör läggas upp och
genomföras.

Frågor
som behandlas i annan ordning

Svårigheterna atl inom ramen för tillgängliga
resurser i önskvärd omfattning långsiktigt skydda områden av riksintresse för
naturvården och kulturminnesvården har föranlett många remissinslanser alt
diskutera lagstiftningsfrågor. Flertalet länsstyrelser samt vissa centrala
verk, bl.a. naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet pekar på det stora
behovel av ekonomiska och personella resurser för alt genomföra de åtaganden
som har gjoris under program- och planeringsskedet om skydd av riksinlressanla
områden. Beträffande kulturminnesvården syftar lagsliftningsförslagen lill alt
på etl bättre sätl än vad som f. n. är möjligl kunna skydda samlade kulturhistoriska
miljöer. Förslagen varierar från en hell ny kullurmiljölag till en utvidgning
av gällande lagstiftning inom vissa områden all även innefatta
kulturminnesvårdens intressen.

För
att tillgodose behovel av skydd för områden av lokal betydelse för
friluftslivet föreslår naturvårdsverket att ell nytt institut, friluftsområde,
införs i naturvårdslagen. Enligt förslaget skall kommunen kunna besluta om
inrättande av friluftsområde och ta ansvar för eventuella
intrångser-sällningar. Statens ansvar skall begränsas lill atl utfärda
föreskrifter om vissa minimikrav som bör uppfyllas vid planeringen. Verket
föreslår vidare att en särskild lag om bevarande av ädellövskog införs och atl
regeringen skall kunna besluta att naturreservat skall bildas för
riksinlressanla områden. Många remissinstanser har redovisat synpunkter på
innehållet i och tillämprringen av 19 och 20 §§ naturvårdslagen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 21

Flera remissinstanser pekar på behovel och
betydelsen av hänsynsregler i olika lagar för att tillgodose naturvårdens,
friluftslivets och kullurminnes-vårdens intressen. Vissa problem vad gäller
tillämpningen och förslag beträffande innehållet i dessa redovisas. Enligt
några remissinstanser torde en mera systematisk tillämpning av sådana
hänsynsregler minska behovet av särskilda förordnanden enligt naturvårdslagen.

Frågor
rörande ändringar i och tillämpning av gällande lagstiftning m. m. övervägs som
lidigare har nämnts i särskild ordning inom regeringskansliet. Del pågående
arbetet med plan- och byggnadslagstiftningen kommer att till viss del behandla
dessa frågor. Också i del pågående arbelel med den nya rapporten om hushållning
med mark och vallen kommer genomförandefrågor atl behandlas.

3.6
Fritidsbebyggelse och turism

Planeringsarbetet
och remissinstanserna

Fritidsbebyggelsens omfattning, utveckling och
problem har varit några av huvudfrågorna i planeringsarbetet för etl stort
antal kommuner. Frågor som kommunerna ofta behandlar gäller konflikter med
annan markanvändning, problem med funktionsomvandling av bebyggelse,
kommunalekonomiska konsekvenser av fritidsbebyggelse, fritidsbebyggelsens
framtida utveckling samt kommunala mål för denna utveckling.

Kommunernas arbete med turism och rekrealionsfrågor
har haft sin lon-vikt på frågor som rör områden av riksintresse för det rörliga
friluftslivet och för närrekreationen. Samtliga primära rekreationsområden har
behandlats i upprättade kommunöversikler. För flertalet primära rekreationsområden
har planeringskommittéer tillsatts. Förutom berörda kommuner medverkar som
regel länsstyrelserna, regionala turistorganisationer och i vissa fall
landslingen i arbelel.

Så gott som samtliga länsstyrelser anser atl
statsmaktemas geografiska riktlinjer avseende fritidsbebyggelsens behandling i
stort sett har beaktats. Hälften av länsstyrelserna anger emellertid tveksamhet
mot föreslagen fritidsbebyggelse.

Av de cenlrala verken behandlar naturvårdsverket,
planverket och riksantikvarieämbetet fritidsbebyggelsens utveckling i områden
med geografiska riktlinjer. Planverket anser att vissa kuststräckor samt Öland
i princip är fullbyggda med enskild fritidsbebyggelse. Naturvårdsverket bedömer
att planeringsarbetet för områdena endast delvis har kunnal genomföras och
verkel menar att riktlinjerna inte har följts för vissa områden. Speciellt
gäller delta för vissa kust- och Qällområden, för Siljansbygden samt för Öland
och Gotland. Naturvårdsverket anser att enskild fritidsbebyggelse skall
accepteras i områden med geografiska riktlinjer endast om bevarandeintressena
är mindre uttalade. Verkel föreslår all kommunema mer aktivt använder del s. k.
planmonopolet för all förhindra olämplig bebyg-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 22

gelse.
Vidare anser verket att länsstyrelserna bör vägra fastställa detaljplan som
strider mot angivna riktlinjer för berörda områden. Slutligen föreslås att
kommunema bör utarbeta generalplaner för de mest utsatta områdena. Verket
betonar vidare nödvändigheten av att strandskyddel upprätthålls.

Lantmäteriverket har med slöd av uppgifter från
överlantmätarmyndig-hetema gjort bedömningen att mer än hälften av
fritidsbebyggelsen kan väntas komma lill utanför större planområden. Verket
konstaterar att åtskilliga kommuner redovisar behov av mark för
fritidsbebyggelse utanför områden med speciella riktlinjer. För all fullfölja
dessa intentioner fordras belydande planeringsinsatser. Verket menar bl.a. att
aktiva planeringsinsatser är angelägna inom de i rapporten (SOU 1975: 75)
Hushållning med mark och vatten utpekade utvecklingsområdena för
fritidsbebyggelse. Lantmäteriverket drar vidare slutsatsen alt en ändrad och
någol positivare inställning till spridd fritidsbebyggelse har inträtt eller
håller på att inträda. Frågan om storieken av fritidstomler där detaljplan
saknas, främst glesbe-byggelsetomter. är enligt verkel av sådan vikt att den
bör uppmärksammas i den fortsatta diskussionen om planeringsrikllinjer.

Lanlbruksslyrelsen framhåller att det finns
anledning att vara återhållsam med all medge spridd fritidsbebyggelse i
jordbruksbygder, om den kan väntas medföra inskränkningar i jordbruksdriften.
Det gäller även om bebyggelsen inte förläggs på jordbruksmark.
Riksantikvarieämbetet anser att samhällel bör ha ett slörre inflytande på
etableringen av fritidsbebyggelse och att denna bör ske mera planmässigt, bl.
a. med hänsyn till atl den spridda fritidsbebyggelsen inte sällan kommer i
konflikt med de kulturhistoriska intressena.

Skogsstyrelsen uppskattar att betydande
skogsmarksarealer, i storleksordningen 50 000- 100000 ha, kan komma att
beröras av fritidsbebyggelse inom den närmaste framtiden. Dessa arealer kommer
enligt styrelsen atl tas ur biologisk produklion. Man bör därför regelmässigt
väga in skogsmarkens förhållanden och skogstillståndel när fritidsbebyggelsen
skall lokaliseras.

Planverket erinrar om att verket i olika sammanhang
har hävdat atl valet av upplåtelseform är väsentligl när föreslagna
exploateringar för fritidsbebyggelse skall lämplighelsbedömas ur planmässig
synpunkt. En allmän princip bör enligt verkel vara atl fritidshus lokaliseras
med hänsyn till förväntad ulnylQandegrad. 1 områden med slorl rekreationsvärde
bör därför korttidsuthyrning förekomma i de attraktivaste lägena, därnäst
andelshus och långtidsulhyrning innan mark upplåts för enskild
fritidsbebyggelse i traditionella former. För alt underlätta den eftersträvade
planmässighelen bör kommunerna enligt planverket bl. a. ges möjligheter att
påskynda genomförandet av de fastställda, inte utbyggda byggnadsplaner som
inte bör upphävas eller omarbetas.

Enligt
lantbruksstyrelsen måsle bebyggelse- och markanvändningsfrå-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 23

gorna
knytas också till den regionalpoliliska planeringen. Särskilt i glesbygdsregioner
måste slor hänsyn tas lill behovel av tillkommande bebyggelse. En
förutsättning för fortsatt utveckling av de areella näringama i sådana
regioner kan enligt styrelsen vara att andra näringar, t.ex. fritidsbebyggelse
och turism, ges goda utvecklingsmöjligheter för all bl. a. servicefunktionerna
skall kunna upprätthållas. Planverket framhåller att fritidshus för uthyrning
knutna till jordbruksföretag är en bebyggelseform som bör stödjas, om den
långsiktigt gynnar både rekrealionsinlressena och jordbruksnäringen.

Planverket konstaterar att flera kommuner anför
sysselsältningspoliliska motiv för omfattande utbyggnad av fritidsbebyggelse
inom områden där återhållsamhet enligt riktlinjerna för den fysiska
riksplaneringen bör iakttas med ny fritidsbebyggelse. Det gäller t.ex. i delar
av Qällområdet. vid Norrlandskusten och på Gotland. Verkel anser atl utbyggnad
i sådana områden bör ske i sådan takt atl sysselsättningen tryggas på lång
sikl för dem som redan bor i trakten, och att fritidshusen bör upplåtas i
sådana former att utnytQandet blir så stort som möjligt.

Drygt hälften av länsstyrelsema samt
lantmäteriverket och planverket konstaterar att omvandlingen av fritidshus till
permanenlbosläder är etl problem för många kommuner. Remissinstanserna anser
att nuvarande styrmedel när det gäller att förhindra icke önskad
funktionsomvandling är otillräckliga.

Vad gäller den motsatta omvandlingen, från
permanentbostäder till fritidshus, intar länsstyrelserna i allmänhet en
positiv hållning. De menar all bebyggelse som annars skulle förfalla härigenom
kommer till nyttig användning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar
emellertid de särskilda problem som denna funktionsomvandling innebär i
fiskelägena i norra Bohuslän.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att den
stora efterfrågan på fritidsbosläder i Qällen innebär att också nyuppförda hus
avsedda för helårsboende säljs som fritidsbosläder i Åreområdet och västra
Härjedalen. Utvecklingen är enligt länsslyrelsen alarmerande och ställer
kommunerna i en mycket svår situation. Både planverket och
riksantikvarieämbetet anser att en fortsatt omvandling av detta slag kan få så
negativa konsekvenser för de berörda samhällena all statsmakterna bör införa
styrmedel som möjliggör för kommunerna alt bevara miljöerna och atl förhindra
att samhällena utarmas både miljömässigt och socialt.

Planverket påtalar risken för alt fömtsätlningama
för turism och friluftsliv minskar i vissa värdefulla områden i södra
Qällområdet till följd av den stora ökningen av enskild fritidsbebyggelse. De
tillgängliga ytorna i dalgångarna är begränsade och de efterfrågas för
fritidshus samtidigt som de fungerar som utgångspunkter för Qällfärder. Verket
anser att man inte bara för bevarandeintressena utan även för turismen bör ta
undan större sammanhängande områden i Qällvärlden från exploatering. Verkel
menar att

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 24

orördheten
i sig är av stort värde för många människor som vistas i Qällområdet.

Flera länsstyrelser och centrala verk är eniga om
atl statliga insalser är nödvändiga för alt turismen skall utvecklas.
Nalurvårdsverket framhåller att uppgiften alt planera och investera för en
utveckling till förmån för besökare från hela landet inte utan väsentligt
statligt stöd kan läggas på enskilda kommuner. Statens ansvar gäller enligt
verkel främst de primära rekreationsområdena och områden av riksintresse för
friluftsliv. Verket föreslår all insalser med hjälp av beredskapsmedel i ökad
utsträckning styrs över till de primära rekreationsområdena och till områden av
riksintresse för friluftsliv.

Genom en lämplig hushållning med marken bordet
enligt planverket vara möjligt att bereda utrymme för en omfattande ulbyggnad
av anläggningar för olika aktiviteter och för inkvartering ulan att nämnvärt
behöva inkräkta pä de areella näringarna eller bevarandeinlressena. Mark för
turism och rekreation måste emeilerlid reserveras i attraktiva lägen. De lokala
konflikterna kan bli omfattande och behöver mötas med en omsorgsfull planering.

Planverket anser vidare att det planeringsarbete
som skall genomföras för de primära rekreationsområdena innebär att den
kommunala politiken i fråga om exploaterings- och byggnadsverksamhet i hög grad
måste ses över mot bakgrund av långsiktiga överväganden om hushållningen med
värdefulla natur- och kullurresurser. Nalurvårdsverket anser att kommunomfattande
markdisposilionsplaner bör upprättas för att väga olika
markanvändningsintressen mot varandra.

Några
länsstyrelser framhåller all som grund för planeringsarbetet i de primära
rekreationsområdena behövs yllerligare vägledning och precisering från
statsmakternas sida om huvudsaklig inriktning och sloriek på framlida insatser
för varje område. Nalurvårdsverket anser alt det för varje primärt
rekreationsområde bör utarbetas ett utvecklingsprogram för turism och
friluftsliv, där naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen särskill
beaktas. Dessa program bör utarbetas av berörda kommuner och regionala organ i
samverkan.

Enligt planverket är det väsentligl att den
översiktliga planering som skall genomföras för de primära rekreationsområdena
som helhet ger underiag och ramar för de enskilda kommunemas planering.
Kommunerna får sedan var för sig planera för utvecklingen av sina delområden
och turistorter. Planverket ser det som angeläget att kommunemas planer på detta
sätl kan fogas in i etl regionalt helhetsmönster.

Planverket konstaterar alt de försök lill
delaljavgränsningar som har gjorts för de primära rekreationsområdena utgår
från olika principer och i allmähet betraktas som preliminära. Flera länsstyrelser
framhåller svårigheten att slutgiltigt avgränsa områdena så länge inriktningen
av en eventuell framtida utbyggnad är oklar. Naturvårdsverket anser atl man
bör av-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 25

vakta
mera konkreta utvecklingsprogram innan man lar ställning till de exakta
gränserna. Även planverket avstår från all redovisa ställningstaganden till
områdenas avgränsning.

Frågor
som behandlas i annan ordning

Många av de frågor om fritidsbebyggelse och turism
som har tagils upp av kommunema och remissinslanserna är inte av den art atl de
behandlas inom ramen för den fysiska riksplaneringen. Vad gäller frågor om
turism med särskild inriktning mot de primära rekreationsområdena pågår övervägande
inom jordbruksdepartementet med anledning av rekrealionsbe-redningens rapport
(Ds Jo 1978:2) Statliga insatser för turism och rekreation.

Vad
gäller fritidsbebyggelsen har kommunerna i,betydande omfattning behandlat
exempelvis frågor om funktionsomvandling av bebyggelse och kommunalekonomiska
konsekvenser av fritidsbebyggelse. Länsstyrelserna och vissa av ämbetsverken
har bl. a. tagit upp frågor om ekonomiska och juridiska styrmedel för
utveckling av olika boendeformer, fritidsbebyggelsens regionalpolitiska effekter
och konsekvenser av funklionsom-vandling av bebyggelse. Dessa frägor behandlas
av den kommitté (Bo 1978:01) som chefen för bostadsdepartementet har tillkallat
och som har i uppgift atl över elt brett fäll ulreda olika frågor rörande
frilidsboendets utveckling.

Synpunkter har vidare förts fram av länsstyrelser
och verk belräffande behovel av ändringar i byggnadslagen för atl ge kommunerna
ökade möjligheter atl i vissa fall påskynda genomförandet av fastställda, ej
utbyggda byggnadsplaner och i andra fall upphäva olämpliga sådana. Dessa frågor
övervägs i arbelel med plan- och byggnadslagstiftningen.

3.7
Industri, gruvor och takter

Planeringsarbetet
och remissinstanserna

Drygt Qugo kustkommuner och några inlandskommuner
har utfört planerings- och utredningsarbete avseende sådan industri som
behandlas i den fysiska riksplaneringen. Flertalet av dessa kommuner avser
driva planeringsarbetet vidare. Länsstyrelsema har på olika sätt deltagit i
arbetet. I flera län har länsstyrelserna utvärderat tänkbara industrilägen samt
lämnat förslag till prioriteringar mellan dessa. Förde i proposition 1972:111
angivna områdena där mark bör reserveras för särskilt resurskrävande och/eller
miljöstörande industri (i del följande benämnd FRP-industri) finns i allmänhet
antagna områdesplaner. För flertalet av dessa områden har vidare utförts
särskilda miljöutredningar och vissa andra specialutredningar.

Länsstyrelsema i länen vid norra Svealands- och
Norrlandskusten har i samråd med berörda kommuner utvärderat tänkbara områden
för hamn-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 26

bunden
FRP-industri. Länsstyrelserna i Norrlandslänen och i vissa inlandslän har
pekat ut ett antal områden somjibedöms vara lämpliga för industrilokalisering.
Länsstyrelserna anser att en utbyggnad av FRP-industri också kan komma i fråga
på flera andra platser längs Norriandskusten och i inlandet.

Riksdagens riktlinjer om atl undanta s. k. obrutna
kustområden från lokalisering av FRP-industri och att begränsa lokalisering av
sådan industri vid högexploaterade kuster till vissa utpekade platser har
enligt planverket tillgodoselts i kommunernas planering. Industriverket
konstaterar att de framlidsbedömningar som har redovisats i de av verkel
utarbetade rapporterna om induslrin i den fysiska riksplaneringen innebär atl
det för de närmaste 10 åren inte ställs några omfatlande krav på
markreservationer. En liknande bedömning görs av planverket, som anser alt
tillgängliga branschsludier lyder på etl litet behov av nya lägen för
miljöstörande industri. Verket anser alt det är angeläget med en god
planberedskap på ell begränsal antal platser som har goda
lokaliseringsförulsättningar för denna lyp av industri. Verket finner del
emeilerlid inte möjligl atl ulan ytteriigare analys ta ställning till vilka
platser som är särskilt lämpliga för en utveckling av FRP-industri.
Nalurvårdsverket motsätter sig alt nya lägen för FRP-industri pekas ut om inte
särskilda skäl föreligger. Verkel anser att om sådana skäl föreligger så bör i
första hand orter där industrinedläggning har skett komma i fråga.
Industriverket och riksantikvarieämbetet för fram liknande synpunkter.

Flera remissinslanser, bl. a. planverket och
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), anser att de
områdesplaner och miljöutredningar som har utarbetats under planeringsskedet
är värdefulla. Planverket anser alt en översiktlig sammanställning av det
malerial som nu föreligger är angelägen. Sammanställningen bör bl.a. utgöra
underlag för etl urval av platser där statliga och kommunala insalser för
fortsatt utredning och planering är önskvärda. Verket anser vidare att en
närmare analys bör genomföras för de platser vid norra Svealands- och
Norrlandskusten som berörda länsstyrelser och kommuner har angett som tänkbara
för lokalisering av FRP-industri.

Möjligheterna atl lokalisera FRP-industri lill
inlandet behandlas av flera remissinslanser. Enligt SMHI kan vattenrecipienten
i vissa fall vara en begränsande faktor. Naturvårdsverket anser att förutsättningarna
att lokalisera industri nära råvaruförekomster i inlandet sannolikt ökar alll
efter som bättre process- och reningsleknik ulvecklas. Liknande synpunkter förs
fram av planverket, som bedömer alt ytterligare någon eller några orter i
inlandet kan komma att visa sig ha speciella förutsättningar för industriell
utveckling. Särskilt gäller delta enligt verkel områden i anslutning lill ännu
olillräckligl utvärderade råvaruförekomster.

Kommuner, länsstyrelser och centrala myndigheter
har i viss utsträckning behandlat gruv- och läktfrågor. Några kommuner har
redovisat in-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 27

mutnlngs- och ulmålsområden i kommunöversikter och
markdisposilionsplaner. Kommuner med alunskifferförekomsler har endasl i några
fall uppmärksammat dessa i planeringsarbetet. Planering sker i flera kommuner
för atl klarlägga var fortsall läktverksamhet avseende sand, grus och sten kan
komma till stånd.

Flera länsstyrelser och centrala myndigheter anser atl det
behövs ett bättre underiagsmalerial beträffande malm- och mineraltillgångar
inför det fortsatta planeringsarbetet. Önskemål om att i ökad utsträckning få
del av prospekleringsresultal framförs bl.a. av länsstyrelserna i Västerbottens
och Norrbottens län. Några länsstyrelser framhåller behovel av en bättre
kännedom om och mer långsiktig hushållning med grus-, sand- och
sten-fyndigheter. Flera länsstyrelser samt naturvårdsverket och planverket anser
atl gruvlagstiftningen bör ses över. Även industriverket framför synpunkter på
lagstiftningen inom mineralområdel. Nalurvårdsverket föreslår ändring i
naturvårdslagen så alt hushållningsaspekten kan beaktas i fråga om
täktverksamhel.

Frågor som behandlas i annan ordning

Flera av de frägor som
remissinstanserna har tagit upp i sina yttranden kräver yllerligare beredning.
Elt omfattande underlag belräffande den fortsatta behandlingen av induslrin i
den fysiska riksplaneringen har lämnats av industriverket genom de studier om
skilda industribranscher som verkel har utarbetat. Redovisade förslag lill
kompletteringar och ändringar i gällande riktlinjer för den fysiska
riksplaneringen kommer atl övervägas i det pågående arbetet med en ny rapport
om hushållning med mark och vatten. Rapporten kommer bl.a. atl redovisa etl
planeringsunderlag belräffande malmer och mineral. Vissa av här berörda frågor
behandlas även inom den vid jordbmksdepartementet tillsatta kommittén (Jo
1978:01) med uppdrag all utforma riktlinjer för den framlida naturresurs- och
miljöpolitiken. Frågor rörande gruvindustrin övervägs också inom den pågående
mineralpoliliska ulredningen.

Förslag lill ny eller ändrad
lagstiftning bereds dels i anslutning till del pågående arbetet med plan- och
byggnadslagstiftningen, dels i naturvårds-kommittén (Jo 1970: 28). dels i
särskild ordning inom regeringens kansli.

3.8 Energiförsörjning

Planeringsarbetet och remissinstanserna

Vattenkraftutbyggnader har
behandlats i liten utslräckning av kommuner och länsstyrelser i avvaktan på
främst statsmakternas ställningstaganden till pågående och nyligen avslutade
ulredningar. Elt fåtal kommuner redovisar slällningslaganden för eller emot
aktualiserade vattenkraftutbyggnader.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 28

I berörda kommunöversikter anges områden kring de
fyra kärnkraftverken som har blivit föremål för planering och för vilka
riktlinjer för nybebyggelse har beslutats. Några kommuner redovisar sin
inställning lill framförda förslag lill nya kraflverkslägen.

Flertalet länsstyrelser behandlar behovel av mark
för kraftledningar. Som underiag för kommunernas och länsstyrelsernas
redovisning av kraftledningar har industriverket inventerat det befintliga
stamlinjenätet och det regionala nätet. Vattenfallsverket har lill
länsstyrelserna redovisat planerat slamlinjenäl, bl. a. en sträckning för etl
800 kV-näl som avses binda samman befintliga kärnkraftverk. Även övriga
CDL-företag har till länsstyrelserna redovisat planerade kraftledningar.
Flertalet länsstyrelser har redovisat av valtenfallsverket planerat
stamlinjenät. En av verket planerad 800 kV-ledning mellan Forsmark och
Oskarshamn har varit föremål för samråd i samtliga berörda län.

Valtenfallsverket finner det angeläget alt
planering för den mer detaljerade sträckningen av elt framlida 800 kV-nät kan
påbörjas. Verket anför vidare att befintliga kraftledningsförbindelser med de
nordiska grannländerna kommer att byggas ul under de närmaste åren. Verket
påpekar all motiv för nya s. k. samkörningsledningar kan uppkomma till följd av
energipolitiska beslut som påverkar förutsällningarna för kraftulbyte över
gränserna.

Flera länsstyrelser redovisar konflikter med
vatlenfallsverkets planer på elt framtida kraftledningsnät. Bl. a. är
länsstyrelsen i Stockholms län starkt negativ lill en planerad 200-400
kV-ledning öster om Stockholm. Planverket anser atl konflikterna med anledning
av etl eventuellt 800 kV-nät bör utredas i samråd mellan berörda parter. Om
principbeslut fattas om atl bygga elt sådanl nät bör enligt verkel kommunala
markreservalioner därefter genomföras.

Flertalet länsstyrelser och flera cenlrala
myndigheter anser del angelägel all samrådsförfarandet vid planering av kraftledningar
ulvecklas. Skogsstyrelsen framhåller att samråd bör ske med skogsbrukets
förelrädare på elt tidigt stadium innan huvudsträckningarna bestäms.
Förelrädare för skogsbruket bör enligt skogsstyrelsen delta redan vid den
övergripande planering som sammanbinder kraftledningsnälen över länsgränserna.
Enligt planverket bör kraftledningsplaneringen integreras i den kommunala
fysiska planeringen. Lanlbmksslyrelsen anför liknande synpunkter. Industriverket
anser att de samråd som föregår koncessionsprövning av överföringsledningar bör
förbättras. Bl. a. industriverket och naturvårdsverket pekar på sambanden
mellan kraftledningsplanering, kommunal energiplanering och fysisk planering.

Frägor
som behandlas i annan ordning

Flera remissinstanser tar upp frågor av långsiktig
karaktär. Det gäller t. ex. eventuella konflikter mellan olika framtida
energiproduktionssystem

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 29

å ena sidan och naturvården och andra motstående intressen
å den andra. Dessa frågor övervägs i det pågående arbetet med den nya rapporten
om hushållning med mark och vallen, där även frågor om markreservation för
energiproduktion tas upp. Behandlingen av frågorna är avhängig de beslut om
energipolitiken som f. n. förbereds. Den framtida energipolitiken påverkar
också frågan om etl 800 kV-nät för eldistribution.

Planverket, industriverket, valtenfallsverket och
naturvårdsverket har gemensamt utarbetat rapporten Kraftledningar i fysisk
planering (statens planverk, rapport 46, år 1978). I rapporten behandlas bl.a.
kraftlednings-frågornas samordning med den fysiska planeringen och formerna för
samråd mellan kraftproducent, länsstyrelse och kommun. Samordningen av
kraflledningsplaneringen med den fysiska planeringen övervägs närmare i arbelel
med plan- och byggnadslagstiftningen.

Frågor som behandlas i annan ordning

Flera remissinstanser tar upp
frågor av långsiktig karaktär. Det gäller t. ex. eventuella konflikter mellan
olika framlida energiproduktionssystem å ena sidan och naturvården och andra
motstående intressen å den andra. Dessa frågor övervägs i det pågående arbetet
med den nya rapporten om hushållning med mark och vallen, där även frågor om
markreservation för energiproduktion tas upp. Behandlingen av frågorna är avhängig
de beslul om energipolitiken som för närvarande förbereds. Den framtida
energipolitiken påverkar också frågan om ett 800 kV-nät för eldistribution.

Planverket, industriverket,
vatlenfallsverkel och naturvårdsverket har gemensamt utarbetat rapporten Kraftledningar
i fysisk planering (statens planverk, rapport 46, år 1978). 1 rapporten
behandlas bl. a. kraftledningsfrågornas samordning med den fysiska planeringen
och formerna för samråd mellan kraftproducent, länsstyrelse och kommun.
Samordningen av kraftledningsplaneringen med den fysiska planeringen övervägs
närmare i arbetet med plan- och byggnadslagstiftningen.

3.9 Kommunikationer Planeringsarbetet och
remissinstanserna

I de kommunöversikter och
markdisposilionsplaner som kommunerna har antagit under planeringsskedet har
väsentliga problem i samband med vägslräckningar behandlats. Såväl befintliga
som planerade vägar har tagits upp. Vägverket och planverket konstaterar atl
planeringsarbetet har skett på ett tillfredsställande sätt.

Flera länsstyrelser berör i sina
yttranden konflikter om markanvändningen mellan planerade vägföretag och andra
intressen. Det gäller i första hand konflikter mellan planerade trafikleder och
naturvårdens, friluftslivets eller kulturminnesvårdens intressen samt intresset
att skydda jord-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 30

bruksmark.

De i underlagsmaterialet för den
fysiska riksplaneringen redovisade länkbara nya djuphamnslägena har i huvudsak
beaktats i den kommunala planeringen. Etl flertal av dessa lägen anges som
utredningsområden i kommunöversikterna, varför markanvändningen ännu inte är
klarlagd. Sjöfartsverket anför alt lägen för djuphamnar är en starkt begränsad
resurs som bör reserveras för verksamheter med särskilda krav på djupförhållanden.

Både sjöfartsverket och planverket
anser att statsmakterna bör vidta åtgärder för alt styra utbyggnaden av
hamnar, bl. a. för atl undvika olämpliga investeringar. Planverket finner det
nödvändigt att ett kommande ställningstagande lill hamnutbyggnader grundas på
övergripande bedömningar så atl planeringen av hamnar anpassas till
samhällsplaneringen i övrigt och så alt överkapacitet och inte önskad
konkurrens undviks.

Befintliga flygplatser, planerade
utbyggnader och nya flygplalslägen har i allmänhet behandlats i del kommunala
materialet. Markanvändningskonflikter kring befintliga flygplatser och nya
flygplalslägen har behandlats av länsstyrelserna, luftfartsverket och planverket.

Frågor som behandlas i annan ordning

Vägverket, luftfartsverket och
sjöfartsverket betonar liksom planverket, naturvårdsverket och några
länsstyrelser behovel av alt samordna utbyggnader inom transportsektorn med
annan samhällsplanering - främsl den regionalpolitiska och fysiska planeringen
på lokal, regional och central nivå. Enligt planverket måsle det
samordningsarbete på central nivå som är en förutsättning för sådana samlade
sektorövergripande bedömningar utvecklas vidare.

Planverket påpekar vidare, liksom
även sjöfartsverket, alt det föreligger brister i fråga om planeringen och
samordningen av utbyggnaden av hamnar.

Nu nämnda trafikplaneringsfrågor
har behandlats inom ramen för den utvärdering som förelagils inom
kommunikationsdepartementet av den under åren 1972-1974 genomförda
landsomfattande regionala trafikplaneringen. I anslutning härtill har bl. a.
utarbetats två departementspromemorior. Planering av de svenska hamnarna (Ds K
1975: 9) och Planering av de svenska flygplatserna (Ds K 1975:10), innehållande
bl. a. skiss till riksplan för hamn- resp. flygplatsväsendet. Promemoriorna har
remissbehandlats.

Regeringen bemyndigade den 25 maj
1978 chefen för kommunikationsdepartementet atl tillsätta en utredning med
uppgift atl ulreda vissa frågor beträffande luftfartens roll i en samordnad
trafikpolitik (K 1978:07). Utredningen skall bl. a. med utgångspunkt i en
översiktlig analys av del inrikes flyglinjenätet föreslå en lämplig
flygplatsstruktur som i första hand tillgodoser kraven på tillfredsställande
interregionala flygtransporter.

Regeringen kommer även inom kort atl meddela direktiv och
riktlinjer

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilagal 31

för
trafikplaneringen inom ramen för den av regeringen den 15 juni 1978 beslutade
fullständiga länsplaneringsomgången (länsplanering 1980). Vidare kommer
regeringen atl ge särskilda direktiv och riktlinjer för länsstyrelsernas
medverkan i genomförandet av en hamn- och flygplatsplanering, som skall
redovisas lill regeringen senast den I april 1981. Inom ramen för denna
planering kommer närmare att studeras frågan om ny- och utbyggnad av mindre
flytplalser, de s. k. region- och lokalflygplatserna, samt den lämpliga
framtida hamnstrukturen.

Naturvårdsverket och länsstyrelserna i Älvsborgs
och Norrbollens län ifrågasätter om inte större flygplatser borde prövas enligt
miljöskyddslagen eller 136 a § byggnadslagen. Frågan om prövningsplikt för
flygplatser övervägs i pågående översyn av miljöskyddslagen (1969:387 omtryckt
1972: 782, ändrad senast 1975: 727).

Luftfartsverket, planverket och naturvårdsverket
samt flera länsstyrelser påtalar bullerproblem kring olika
kommunikationsanläggningar och framför önskemål om alt de av
Irafikbullerutredningen föreslagna riktvärdena skall gälla som riktvärden för
högsta tillåtna bullernivå. Trafikbullerutredningen har under åren 1974-76
lagt fram förslag lill normer vad avser flygtrafikbuller, vägtrafikbuller och
buller från fritidsbåtar.

3.10
Försvar

Planeringsarbetet
och remissinstanserna

Försvarets intresseområden har behandlats i
kommunöversikter och markdisposilionsplaner. Länsstyrelser och militära
myndigheter har ställt samman underlagsmaterial för kommunemas planering.
Exempel på sådant material är redovisning av försvarels markinnehav,
riskområden och bullerzoner vid skjutfält och målplatser.

Samråd har i slor utsträckning skett mellan
företrädare för länsstyrelser, kommuner och militära myndigheter. Flertalet
länsstyrelser har samrått med chefen för flygvapnet rörande områden och stråk
för lågflygning.

Överbefälhavaren (ÖB) konstaterar liksom planverket
och flera läilssty-relser att försvarets markbehov i flertalet fall har
beaktats i den kommunala planeringen och vägts in på elt med andra samhällsintressen
jämbördigt sätl.

Ungefär hälften av länsstyrelserna redovisar
intressekonflikter mellan försvaret å ena sidan och friluftslivet och
naturvården å den andra. I flera yttranden sägs att konflikterna bäst löses
genom alt försvarels verksamhet på sikt omlokaliseras eller genom att former
ulvecklas för samulnylQande av berörda områden. Såväl ÖB som naturvårdsverket
och riksantikvarieämbetet betonar möjlighetema till atl samulnyttja försvarets
övningsområden.

Planverket och ÖB anser att de samrådsruliner som
har tillämpats sedan år 1975 mellan chefen för flygvapnet och länsstyrelserna
nu börjar fungera

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 32

tillfredsställande.

Flera länsstyrelser påtalar bullerstörningar från
arméns och flygvapnets övningsområden. Enligt planverket bör ÖB fortlöpande
biträda länsorgan och kommuner med kartläggning av aktuella bullersituationer.

I flera kommuner föreligger intressekonflikter
mellan försvarets markbehov och tätorlsintressen. Vissa av dessa konflikter
kvarstår från programskedet. Planverket anser att det är viktigt att försvaret
på sikt söker begränsa sitt behov av sådana markområden nära tätorter som
behövs för andra ändamål. ÖB fäster stort avseende vid att det mellan försvaret
och vissa kommuner föreligger s. k. intressegränsavtal om markanvändningen i
närheten av befintiiga övnings- och skjulfält för att förebygga konflikter
mellan tätbebyggelse och militära övningsområden.

Frågor
som behandlas i annan ordning

I det pågående arbetet med den nya rapporten om
hushållning med mark och vatten kommer flera av de frågor som remissinslanserna
har tagit upp atl behandlas. Del gäller bl.a. fredsorganisationens
markanvändning och markanspråk på längre sikl. Vidare kommer omgivningskonsekvenserna
av militär verksamhet samt möjlighetema till samutnyttjande av övningsområden
att behandlas. Vissa föreslagna ändringar i byggnadslagen vad gäller
befästningsbegreppet m.m. behandlas i arbetet med plan- och byggnadslagstiftningen.
Vissa markförvärv för armén m. m. skall behandlas av riksdagen hösten 1978
(prop. 1978/79: 5).'

4 Planeringen inom områden med geografiska riktlinjer

4.1
Obruten kust

Planeringsarbetet

Riktlinjerna för obruten kust berör tre kustområden
i landet, nämligen Höga Kusten, Kalmar och Östergötlands skärgårdar samt Norra
Bohusläns skärgård. Planeringen inom de obrutna kustområdena har bedrivits av
särskilda kommittéer med representanter från främst de berörda kommunerna och
länsstyrelserna.

Höga Kusten-kommitténs huvudrapport år 1974
innehåller ett utvecklingsprogram för främst friluftslivets, naturvårdens och
kulturminnesvårdens intressen. Vidare ingår en s. k. bevarandeplan för kusten.
Rapporten avses ligga till grund för kommande områdesplanering inom kustområdet
i Kramfors och Ömsköldsviks kommuner.

Kalmar och Öslergötiands skärgårdsulredning (KÖSU)
har i sin slutrapport år 1976 redovisat en s. k. zonplan där kustområdet delas
in i olika om-

'
FöU 1978/79: 9, rskr 1978/79: 56.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 33

råden med varierande intressen och restriktivitet mol ny
bebyggelse. I zonplanen föreslås atl större anläggningar för friluftsliv samlas
i fem s. k. basorter för friluftslivet. Valdemarsviks, Söderköpings och
Västerviks kommuner har med utgångspunkt från KÖSU:s zonplan upprättat markdisposilionsplaner
för kustområdet, vilka har antagils av kommunfullmäktige. Zonplanen har även
legat lill grund för den del av den kommunomfattande markdisposionsplanen för
Oskarshamns kommun som behandlar kustområdet. Kommunfullmäktige har antagit
planen. I Norrköpings kommun har zonplanen godkänts av fullmäktige som
underlag för fortsatt planering.

Norra Bohusläns kustutredning (NBK)
har bl. a. avgränsat s. k. utvecklingsområden för turism och områden som skall
bevaras. Utifrån gemensamma planeringsriktlinjer har kommunfullmäktige i
Strömstads, Tanums och Sotenäs kommuner antagit markdisposilionsplaner för
kustområdet. Fullmäktige i Lysekils kommun har lidigare antagit en
kommunomfattande markdlspositionsplan, vilken behandlar kustområdet.

Remissinstansernas synpunkter

Planverket konstaterar att antalel
fritidshus inom landets s. k. obrutna kustområden har ökat kraftigt under
perioden 1970-1975. Enligt lantmäteriverkels inventering var ökningen 22% i
dessa kustområden under nämnda period. En fortsatt utbyggnad av enskild
fritidsbebyggelse i samma takt skulle enligt verket äventyra de obrutna
kustområdenas värden för rekreation. Föreliggande kommunöversikter och markdisposilionsplaner
visar dock enligt planverket på en minskad utbyggnadslakt under den kommande
femårsperioden.

Verkel framhåller all en del av
tillskottet av fritidshus sker genom omvandling av helärsbostäder lill
fritidshus, men att även omvandling av fritidshus till helårsanvändning
förekommer. Kommunema saknar enligt verket styrmedel för att molverka en
olämplig omvandling.

En koncentrerad utbyggnad av
turismen i s. k. basorter kan enligt planverket bidra till fler
arbetstillfällen och bättre service, samtidigt som de areella näringarnas,
naturvårdens och friluftslivets intressen påverkas i mindre omfattning. Enligt
verkel bör friluftslivet kanaliseras till attraktiva och tåliga områden så atl
naturvårdsområden som är känsliga för påverkan lättare kan skyddas.

Planverket anser att de gemensamma
kustutredningar som har utarbetats för landets obrutna kustområden bör ligga
till grund för den fortsatta planeringen. Samarbetet mellan berörda kommuner
och länsstyrelser bör fortsätta.

Riksantikvarieämbetet anser att
kulturminnesvårdens intressen har tillgodosetts på ett lillfredsslällande sätt
i planeringsarbetet för de obrutna kustområdena i landet. Ämbetet framhåller
att det är vikligl atl nya anläggningar för turism och friluftsliv lokaliseras
främst i anslutning till befintiiga

3 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 34

serviceorter
i en för resp. ort lämplig omfattning. Utbyggnaden av småbåtshamnar utgör
enligt ämbetet etl problem i miljöer som har särskild betydelse för
kulturminnesvården.

Enligt fiskeristyrelsen bör särskilda
länsövergripande riktlinjer utarbetas för bl.a. kusterna i syfte att
tillgodose fiskets intressen. Med utgångspunkt från sådana riktlinjer bör
länsvisa program upprätias som anger hur fiskets intressen skall beaktas. Också
planverket anser att program för fisket bör upprättas för kusterna.

Naturvårdsverket har inte lämnat några samlade
synpunkter på planeringen inom de obrutna kustområdena. Verkets synpunkter
redovisas därför under resp. län i avsnitt 6.

4.2
Högexploaterad kust

Planeringsarbetet

Riktlinjerna
för högexploaterad kust berör 45 kommuner i landet.

Planeringen inom de högexploaterade kustområdena
har i flera län samordnats genom länsstyrelsen, inlerkommunala förbund eller
särskilda samarbetsorgan. Samordningen har oftasl gällt sammanställningar av
gemensamt underiagsmalerial eller av de markdisposilionsplaner som har upprättats.

För slörre delen av de högexploaterade kustområdena
finns nu markdisposilionsplaner vilka har antagits av fullmäktige i resp.
kommun. I flertalet fall är dessa planer kommunomfattande. Många kommuner i bl.
a. Malmöhus, Kristianstads och Göteborgs och Bohus län har upprättat markdisposilionsplaner
för kustområdet vilka har godkänts av fullmäktige som underlag för fortsatt
planering. Planeringsarbete pågår dessutom inom några kommuner i Uppsala,
Södermanlands och Östergötlands län. I ett par kommuner har arbetet ännu inte
påbörjats.

Remissinstansernas
synpunkter

Planverket anser all den omfatlande
fritidsbebyggelsen utgör den ojämförligt största planeringsfrågan i de
högexploaterade kustområdena i landet. Fritidsbebyggelsen har ökat kraftigt
inom dessa områden under perioden 1970-1975. Enligt den inventering som har
genomförts av lantmäteriverket var nettoökningen av fritidshus under nämnda
period 13% inom de högexploaterade kustområdena i landet.

För alt friluftslivets förutsättningar inte skall
försämras ytterligare i de högexploaterade kustområdena anser planverket att en
översyn bör ske av helt eller delvis outbyggda detaljplaner för
fritidsbebyggelse. Vidare bör de i den översiktiiga planeringen föreslagna
ulbyggnadsområdena för enskild fritidsbebyggelse begränsas eller utgå. Ny
enskild fritidsbebyggelse bör enligt verket medges endast som mindre
kompletteringar inom befintliga planområden där andra intressen inte motverkas.
Andra boendeformer.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 35

som slugbyar för uthyrning, semeslerhem och vandrarhem,
bör ges företräde i de högexploaterade kustområdena.

Omvandlingen av fritidshus till permanentbostäder är
enligt planverket ett stort planeringsproblem i de högexploaterade
kustområdena. Kommunerna bör i samband med en revidering av gällande
byggnadslagstiftning ges erforderiiga instrument för au styra denna omvandling.
Planverket framhåller all även omvandling av helårsbebyggelse lill fritidshus
förekommer ulan att kommunema har erforderliga möjligheter atl påverka
processen.

Riksantikvarieämbetet betonar att
denna funklionsomvandling, som bl. a. förekommer i flera äldre fiskesamhällen,
innebär att möjligheterna alt bevara samhällenas karaktär begränsas.

All tillkommande permanenlbosällning i de högexploaterade
kustområdena bör enligt planverket ske i enlighet med en av kommunerna antagen
målsättning för framlida bebyggelse- och tälortsstruklur.

För de delar av de högexploaterade kustområdena i landet
som saknar antagen markdlspositionsplan anser planverket alt planeringsarbetet
snarast bör fullföljas. Delsamma gäller för de områden som i kommunöversikterna
betecknas som områden där fortsatt planering resp. utredning om den framlida
markanvändningen skall ske. En viktig förestående planeringsuppgift i de
högexploaterade kustområdena är enligt planverket att reservera mark för
sådana anläggningar som medför att den allmänna tillgängligheten till
strändema ökar. Del gäller bl.a. vägar, campingplatser och parkeringsplatser.

Friluftslivets intressen i
kustområdena bör enligt planverket i första hand tillgodoses genom att de av
länsstyrelser och kommuner föreslagna förordnandena enligt naturvårdslagen
genomförs och genom att kommuner och landsting förvärvar och planlägger sådan
mark som är av särskilt inlresse för friluftslivet. Enligt naturvårdsverket
krävs skyddsförordnanden och vårdålgärder för de områden som är av
riksintresse för naturvården och friluftslivet.

De redovisade planerna på utbyggnad av småbåtshamnar kan
enligt planverket inte genomföras utan alt områden av stort värde för naturvården
och kulturminnesvården äventyras. Riskerna för konflikter mellan intresset att
bygga ut småbåtshamnar och intresset atl bevara befintliga badstränder är också
slora i de delar av de högexploaterade kustområdena som saknar skärgård och
till stor del beslår av flacka sandstränder.

Riksantikvarieämbetet konstaterar
att underlagsmaterial beträffande kulturminnesvårdens intressen har saknats vid
huvuddelen av den planering som har genomförts för de högexploaterade kustområdena
i landet. Ämbetet framhåller att lätortsulvecklingen i dessa områden i flera
fall slår i konflikt med kulturminnesvårdens intressen. Också planverket
påpekar att vissa tätorters expansion berör områden av riksintresse för
kulturminnesvård och naturvård. Inga riktlinjer har dock getts från centralt
håll för

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 36

lätortsulvecklingen
i de högexploaterade kustområdena. Verkel finner del därför förklariigt atl
konflikterna kvarstår.

Enligt fiskeristyrelsen bör särskilda
länsövergripande riktiinjer utarbetas för bl. a. kusterna i syfte all
tillgodose fiskels intressen. Med utgångspunkt från sådana riktlinjer bör
länsvisa program upprättas som anger hur fiskets intressen skall beaktas. Också
planverket anser att program för fisket bör upprättas för kusterna.

Nalurvårdsverket har inte lämnal några samlade
synpunkter på planeringen inom de högexploaterade kustområdena. Verkets
synpunkter redovisas därför under resp. län i avsnitt 6.

4.3
Övrig kust

Planeringsarbetet

Riktlinjerna för övrig kust berör 24 kommuner i
landet. I fyra av dessa har kommunfullmäktige antagit markdisposilionsplaner
för kustområdet, medan i sex kommuner kustområdet innefattas i antagna
kommunomfattande markdisposilionsplaner. För kustområdet i Norrbottens län,
som dessutom är ett primärt rekreationsområde, har länsstyrelsen i samråd med
kommunerna utarbetat gemensamma riktiinjer för den kommunala planeringen. I
övriga kommuner har planeringsarbete påbörjats eller avses påbörjas.

Remissinstansernas
synpunkter

De tillgängliga delarna av strändema i de
kustområden i landet som betecknas som övrig kust är enligt planverket i dag
nästan helt spärrade av fritidsbebyggelse. Planverket konstaterar att antalet
fritidshus har ökat betydligt under perioden 1970-1975 i dessa kustområden.
Enligt den inventering som har genomförts av lantmäteriverket var
netloökningen av fritidshus under nämnda period 14% inom de övriga
kustområdena. En betydande andel av expansionen har skett inom områden av
riksintresse för naturvård och friluftsliv.

Det fortsatta planeringsarbetet inom landets s. k.
övriga kustområden bör enligt planverket inriktas på att bevara och förbättra
tillgängligheten till kvarvarande bebyggelsefria strandområden. Utrymme lorde
finnas för kompletteringar av fritidsbebyggelse i de inre delarna av
kustområdet.

Restriktivileten mot tillkommande fritidsbebyggelse
bör enligt naturvårdsverket vara stor även i många kustområden som betecknas
som övrig kust. Särskilt gäller detta kustområden av riksintresse för
friluftsliv och naturvård. Verkets övriga synpunkter på planeringen inom de s.
k. övriga kustområdena redovisas under resp. län i avsnitt 6.

Riksantikvarieämbetet anser atl fritidsbebyggelsens
expansion utgör det största problemet från kulturhistorisk synpunkt i de s. k.
övriga kustområdena. Ämbetet förutsätter att den återhållsamhet som i stor
utsträckning

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 37

präglar
redovisade planer skall medföra en betydligt restriktivare inställning till
ytterligare fritidsbebyggelse, i varje fall i anslutning till befintliga
kulturmiljöer.

Enligt fiskeristyrelsen bör särskilda
länsövergripande riktlinjer utarbetas för bl. a. kusterna i syfte alt
tillgodose fiskets intressen. Med utgångspunkt från sådana riktlinjer bör
länsvisa program upprättas som anger hur fiskets intressen skall beaktas. Också
planverket anser all program för fisket bör upprättas för kustema.

4.4
Fjällen

Planeringsarbetet

Riktiinjerna för Qällområdet berör 15 kommuner i
Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Samtliga berörda
länsstyrelser har tagit fram underlag för planeringen i Qällen. Inom Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län har samarbete skett mellan kommuner och
länsstyrelser inom ramen för särskilda projekt och ulredningar.

Kommunema i Jämtlands län har antagit
markdisposilionsplaner för Qällområdet. Två av dessa, nämligen Åre och
Östersunds kommuner, är kommunomfattande. I övrigt har ett fåtal
markanvändningsplaner redovisats för Qällområden. Samtliga Qällkommuner har
dock antagit kommunöversikter vilka behandlar riksintressena.

Remissinstansemas
synpunkter

Resultatet av det planeringsarbete som har
bedrivits i landels Qällområden är enligt planverket i stort sett gott och
innebär en väsentlig höjning av kommunernas planberedskap. Det fortsatta
planeringsarbetet lorde inom större delen av Qällkommunema kunna bedrivas med
utgångspunkt från de planer som föreligger.

Planverket konstaterar att
planeringsförutsätlningama varierar mellan olika delar av landets Qällområden.
De fortsatta planeringsinsatsema bör i första hand göras i de områden som är
utsatta för omfattande exploateringsönskemål dvs. Qällområdena i Kopparbergs
och Jämtlands län samt de primära rekreationsområdena i den övriga Qällkedjan.
För dessa områden bör markdisposilionsplaner som är baserade på samordnade
planeringsprogram utarbetas. Planeringsprogrammen, som bör upprättas i samarbele
mellan kommuner och länsstyrelser, bör enligt planverket innehålla en
målsättning för den framtida bebyggelseutvecklingen vad gäller struktur,
volym, upplåtelseformer etc. För övriga områden bör planeringsresurserna i
första hand inriktas på att de befintliga kommunöversiklerna skall utvecklas
och att de åtgärder som har angetts i dessa skall genomföras.

Följande frågor bör enligt planverket beaktas
särskilt vid fullföljandet av planeringsarbetet i Qällområdena.

De
områden som är särskilt lätt tillgängliga och som har de största natur-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 38

värdena bör inte tas i anspråk för fritidsbebyggelse. De
få återstående orörda dalgångarna och de större sammanhängande orörda delarna
av övriga dalgångar bör inte exploateras.

Övriga attraktiva områden som är
lämpade för bebyggelse bör enligt planverket i första hand reserveras för
anläggningar för friluftslivet, t. ex. stugbyar, vandrarhem och pensionat. Det
gäller särskill i de primära rekreationsområdena.

Tillkommande större områden för
fritidsbebyggelse bör enligt planverket av energi- och resurshushållningsskäl
planeras så all de kan försörjas med kollektivtrafik och så att organiserade
former för uthyrning underlättas. Utbyggnaderna bör också anpassas till och
understödja befintlig infrastruktur och service. Utbyggnader i anslutning till
befintliga samhällen i en skala som är anpassad till resp. orts förutsättningar
är i regel att föredra.

Planverket anser vidare att en
reglering av allmänflyget i Qällområdena är angelägen. Man bör överväga
restriktioner som innebär alt flygtrafiken begränsas lill sin omfattning och
endasl tillåts längs vissa stråk.

Planverket påminner om atl
statsmakternas beslul om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för de obrutna
fjällområdena bl. a. innebär att större kraftledningar inte bör dras i de
obrutna områdena med tanke på inverkan på landskapsbilden. I de obrutna
Qällområdena bör man överväga en tillståndsprövning av vägar. På detta sätt
kan man enligt verkel även reglera tillkomsten av enskilda vägar.

Nalurvårdsverket konstaterar atl
elt fåtal översiktliga planer har upprättats för Qällområdena i landet. De
planmässiga överväganden som har förutsatts ske inom ramen för den fysiska
riksplaneringen har således enligt naturvårdsverket i stor utsträckning
uteblivit. En betydelsefull förutsättning för atl planmässiga överväganden
skall kunna göras i Qällområdena är enligt naturvårdsverket alt del finns
tillgång till översiktliga naturinvenleringar. Det är angeläget alt sådana
inventeringar genomförs så snart som möjligt. Della förutsätter dock enligt
verkel att särskilda resurser ställs till berörda länsstyrelsers förfogande.
Verkets övriga synpunkter på planeringen inom Qällen redovisas under resp. län
i avsnitt 6.

Riksantikvarieämbetet framhåller
att kulturminnesvårdens kunskapsunderlag i Qällområdena är utomordentligt
bristfälliga. Direkta konflikter med kulturminnesvården har därför noterats
endast i samband med utbyggnad för fritidsbebyggelse i det södra Qällområdet.

4.5 Älvdalar

Planeringsarbetet

Riktlinjerna för älvdalar omfattar
dalgångarna i de 14 större Norrlandsälvarna samt Dalälven, Klarälven och Göta
älv.

För älvdalarnas dalgångar har
endasl elt fåtal markdisposilionsplaner upprättals. Delar av dalgångarna,
främsl i Västernorrlands och Jämtlands

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 39

län, har behandlats i kommunomfattande
markdisposilionsplaner. Härutöver pågår planeringsarbete för några dalgångar
eller delar av sådana inom ramen för särskilda inlerkommunala
planeringskommittéer.

Remissinstansernas synpunkter

Planverket konstaterar all
netloökningen av antalet fritidshus i huvudälvarnas dalgångar var 24% under
perioden 1970-1975. Fritidsbebyggelsen är dock i stor utsträckning lokaliserad
i spridd form, och en stor del av tillskottet har sketl genom omvandling av
permanenlbosläder till fritidshus.

Planverket bedömer att
statsmakternas riktlinjer i stor utsträckning kommer att tillgodoses genom de
planeringsåtgärder som kommunerna avser att vidta för huvudälvarnas dalgångar
mellan Qällområde och kustland i de två nordligaste länen. I övre Norrlands
skogsland och i vissa Qällområden är efterfrågan på mark för bebyggelse liten.
Den markanvändning som pågår kan bedömas fortsätta under överblickbar tid.
Kommunernas redovisning av den långsiktiga markanvändningen i älvdalarna bör
därför enligt verket kunna ske i förenklad form. I de mer bebyggelseexpansiva
områdena där även motstående intressen föreligger bör dock en markanvändningsplanering
genomföras.

Inom övriga dalgångar där
bebyggelsetrycket och anspråken från friluftslivet och naturvården är
betydande bör enligt verkel markanvändningsplaneringen fullföljas.

Del är enligt naturvårdsverket
angeläget att markanvändningsplaneringen snarast kommer i gång i de älvdalar
där arbetet ännu inte har påbörjats. Verkets övriga synpunkter på planeringen
inom älvdalarna redovisas under resp. län i avsnitt 6.

Riksantikvarieämbetet konstaterar
att kulturminnesvårdens inventeringsunderlag är bristfälligt för älvdalama.
För de älvdalar där planering har genomförts synes dock kulturminnesvårdens
intressen ha tillgodosetls på ett nöjaktigt sätt.

Enligt fiskeristyrelsen bör
särskilda länsövergripande riktlinjer utarbetas för bl. a. vissa älvdalar i
syfte att tillgodose fiskets intressen. Med utgångspunkt från sådana
riktlinjer bör länsvisa program upprättas som anger hur fiskels intressen
skall beaklas. Också planverket anser att program för fisket bör upprättas för
de områden där fiskets intressen enligt stals-maktemas beslul bör uppmärksammas
i planeringen.

4.6 Insjöar

Planeringsarbetet

Riktlinjerna för insjöar berör 75
kommuner vid de slörre insjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Mälaren samt
vid 13 andra sjöar i landet.

För flertalet sjöar i landet har
etl omfattande inventerings- och utredningsarbete bedrivits. Arbetet har för
ca hälften av sjöarna bedrivits av

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 40

särskilda
kommittéer med representanter från berörda kommuner och länsstyrelser. För
flera andra sjöar. bl. a. Vänern, Vättem, Hjälmaren och Mälaren, har de berörda
länsstyrelserna haft en samordnande roll genom alt ställa samman
underlagsmaterial samt de markdisposilionsplaner som har upprättats av resp.
kommun.

För stora delar av landets sjöområden föreligger
markdisposilionsplaner, vilka har antagits av kommunfullmäktige i resp.
kommun. Heltäckande markdisposilionsplaner har antagils av resp.
kommunfullmäktige för några insjöområden. För flera andra sjöområden har de
särskilda planeringskommittéerna utarbetat förslag lill
markdisposilionsplaner, vilka i regel har godkänts av resp. kommunfullmäktige
som underlag för fortsall planeringsarbete.

Remissinstansernas
synpunkter

Planverket konstaterar att fritidsbebyggelsen har
utvecklats mycket olika i landels insjöområden. Redovisade planer för
insjöområden visar enligt planverket i regel en restriktiv inställning till
fritidsbebyggelse i de delar av områdena som har särskill värde för friluftslivet.
I planerna uttrycks en ambition atl i större utsträckning kräva planmässig
utbyggnad. Den fysiska riksplaneringens belysning av olika
markanvändningsintressen har enligt verket i vissa fall medfört att planeringen
i mindre utsträckning än tidigare inriktas mot exploatering för
fritidsbebyggelse.

Konflikter mellan friluftslivets och naturvårdens
intressen torde enligt planverket kunna lösas genom aktivare naturvårdsinsatser
saml information och kanalisering av friluftslivet.

Markdisposilionsplaner bör enligt planverket
upprättas för de insjöområden där sådana saknas. Utredningar om behovet av
anläggningar för turism och friluftsliv bör utföras och planer som innehåller
markreservalioner för sådana anläggningar upprättas. Även områdesplaner för
basorter för turism och friluftsliv kan aktualiseras. Bebyggelse och
anläggningar bör enligt verket planeras med hänsyn lill deras inverkan på
känsliga delar av sjöarna.

Riksantikvarieämbetet anger atl konflikter med
kulturminnesvården inte har noterats i de fall planeringen av landets
insjöområden har genomförts.

Naturvårdsverket har inte lämnat några samlade
synpunkter på planeringen inom insjöområdena. Verkels synpunkter redovisas
därför under resp. län i avsnill 6.

Enligt fiskeristyrelsen bör särskilda
länsövergripande riktlinjer utarbetas för bl. a. de större insjöama i syfte
att tillgodose fiskets intressen. Med utgångspunkt från sådana riktiinjer bör
länsvisa program upprättas som anger hur fiskets intressen skall beaktas. Också
planverket anser att program för fisket bör upprättas för de områden där
fiskets intressen enligt statsmaktemas beslut bör uppmärksammas i planeringen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 41

5 Planeringen inom de fem redovisningsområdena

5.1 Hogdalsnäsei

Regeringens beslut med anledning av programskedet i den
fysiska riksplaneringen

I regeringens beslut år 1975
framhölls att enligt tidigare fastlagda riktlinjer bör etablering av sådan
industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen (s. k. FRP-industri) inte
ske inom det obrutna kustområdet norr om BroQorden. Riksdagen har dock uttalat
att intresset alt bevara djuphamns-möjligheterna i området vid Hogdalsnäsei i
Strömstads kommun bör kunna tillgodoses inom ramen för dessa riktlinjer.
Hamnmöjligheterna bör dock enligt riksdagens uttalande inte utnytQas på så sätl
all s. k. FRP-industri förläggs till området. Regeringen har medgivit alt ett
område på Hogdalsnäsei, Kålviksområdet, kan tas i anspråk för tillverkning av
oljeutvinningsplattformar. Om behov av ökat utrymme för tillverkningen uppslår
avser regeringen atl underställa riksdagen frågan om även Sundsvik kan
innefattas i Kålviksområdet.

Regeringen beslutade enligt
bestämmelserna i 10 a § byggnadslagen att det för Hogdalsnäsei skall finnas
generalplan som tillgodoser syftet att området skall disponeras så att elt
allsidigt utnyttjande för rekreationsändamål blir möjligl. Generalplanen skall
bygga på förutsättningarna att tillverkningen av oljeutvinningsplattformar
kommer att ske i Kålviksområdet under viss tid, men att återslällningsåtgärder
skall kunna vidtas när verksamheten har upphört. Vidare bör inget nytt område
för djuphamnskrävande verksamhet tas i anspråk så länge verksamheten vid
Kålvik pågår. Området vid Lunneviken skall reserveras för naturvård och
fritidsändamål.

Med anledning av riksdagens
behandling av prop. 1975/76:1 (CU 1975: 76:1, rskr 1975/76: 45) ändrades delvis
genom ett nytt regeringsbeslut förutsättningarna för generalplanen för
Hogdalsnäsei. Planen skall enligt detta beslut bygga på förutsättningen alt
tillverkning av oljeutvinningsplattformar kommer att ske vid Kålvik under viss
tid och atl återställnings-åtgärder skall vidtas där när tillverkningen har upphört.
Vidare skall en sådan planeringsberedskap upprätthållas atl man kan välja
mellan alternativa lösningar inom området fr. o. m. Lunneviken t. o. m. Kålvik
om samtidigt tillverkning i djupvatlenläge av flera oljeutvinningsplattformar
aktualiseras. Vid studier av alternativa lösningar skall särskilt beaktas
möjligheterna atl begränsa de bestående miljöingreppen, atl vidta
återställningsåtgärder när verksamheten upphör samt att för fritidsändamål
använda de delar av området som inte utnyUjas för verksamheten.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 42

Arbetet
under planeringsskedet

Strömstads kommun har beslulal alt som generalplan
för Hogdalsnäsei redovisa fem olika planer som var för sig har antagits av
kommunfullmäktige. Planerna berör eller innefattar delar av Hogdalsnäsei.
Dessa är en kommunomfattande markdlspositionsplan, en markdlspositionsplan för
kustområdet, områdesplaner för Strand och Kålvik-Lunneviken samt
kommunöversikten. Vid upprättandel av planerna har kommunen samrått med bl. a.
länsslyrelsen och andra regionala myndigheter.

Markdispositionsplanerna redovisar vid
Kålvik-Lunneviken ett stort område som betecknas som utbyggnadsområde för s. k.
icke tätortsanknu-ten industri. I markdispositionsplanen för kustområdet anges
bl.a. lägen på Hogdalsnäsei för anläggningar för friluftslivet, t.ex. bad,
campingplatser och småbåtshamnar. 1 texten i anslutning till planen betecknas
området vid Kålvik-Lunneviken som utvecklingsområde.

1
områdesplanen för Kålvik-Lunneviken redovisas ett reservområde för etablering
av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. För
verksamheter med särskilda krav avsätts etl område. Två områden i anslutning
till detta avsätts för provisoriska bosläder och campinganläggning, medan den
s. k. Sundsviksdalgången reserveras för friluftsliv. Övriga delar av
planområdel anges i huvudsak vara jord- och skogsbruksområden av stort värde
för naturvård och kulturminnesvård. I områdesplanen diskuteras vidare
förutsättningarna för bergrum och tunnlar saml möjligheterna atl bygga ul en
handelshamn efter avslutad tillverkning av oljeutvinningsplattformar.

Områdesplanen för Strand behandlar främst
förutsättningarna för en utveckling av friluftslivet.

Remissinstansernas
synpunkter

Strömstads kommun har enligt länsstyrelsen
genomfört etl omfattande planeringsarbete för Hogdalsnäsei. Generalplanen för
Hogdalsnäsei är emellertid enligt länsslyrelsen svåröverskådlig och inte hell
entydig när det gäller redovisningen av markanvändningen. Enligt länsstyrelsens
tolkning finns del dock inget att invända mol generalplanens sakinnehåll om man
bl.a. beaktar att områdesplanen för Kålvik-Lunneviken redovisar markanvändningen
efter det att tillstånd har lämnals för etablering av industri enligt 136 a §
byggnadslagen. Den planberedskap för tillverkning av oljeutvinningsplattformar
i området som regeringen har begärt är enligt länsstyrelsen väl uppfylld.
Länsstyrelsen delar kommunens uppfallning att ett dockläge för
oljeutvinningsplattformar bör kunna anläggas i Lunneviken som ersättning för
nuvarande dockläge vid Kebal. Länsstyrelsen anser, liksom landstinget, atl det
är myckel angeläget att skapa bästa möjliga förutsättningar för
offshoreverksamhel i Kålvik-Lunnevikenområdel. Åtgärder i detta syfte lorde
dock enligt länsstyrelsen fordra ändrade riktlinjer från statsmakterna.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 43

Länsstyrelsen framhåller att den redovisade
generalplanen i formellt avseende inte torde motsvarageneralplaneinslitulet i
byggnadslagen. Föratt regeringens föreläggande enligt 10 a § byggnadslagen
skall uppfyllas bör kommunen sammanställa och enligt byggnadslagens regler anta
en enkel och entydig plan. Denna bör bestå av karta och bestämmelser med tillhörande
beskrivning och ange markens användning för olika ändamål.

Landstinget
anser atl det är angeläget alt de speciella förutsättningar som
Kålvik-Lunneviken har för tillverkning inom offshoreindustrin kan UtnytQas.
Detta bör innebära att såväl dockläge som djupvatlenläge förläggs till
området. Området kan utnyttjas för sådan tillverkning först sedan vissa
förberedande ålgärder, bl.a. markarbelen, har utförts. Landstinget anser alt
möjligheterna atl genomföra förberedande ålgärder bör prövas i särskild
ordning.

Strömstads kommun har enligt planverket endasl i
begränsad omfallning beaktat statsmakternas riktlinjer i den planering som har
genomförts för Hogdalsnäsei. Den redovisade generalplanen bör enligt planverket
ses över vad gäller markanvändningen i Kålvik-Lunnevikenområdel. De områden
som kommunen har reserverat för verksamheter med särskilda krav bör i enlighet
med statsmakternas riktlinjer inte utnytQas för annal ändamål än tillverkning
av oljeutvinningsplattformar. Detla bör framgå av planbestämmelserna. Det
reservområde för industri som har redovisats några kilometer från
Kålvik-Lunneviken torde inte behöva tas i anspråk för plattformstillverkning
och bör därför begränsas. Av bestämmelserna till generalplanen bör vidare
enligt planverket framgå alt området skall disponeras så atl ett allsidigt
utnytQande för friluftslivsändamål blir möjligt tills området eventuellt tas i
anspråk för plattformslillverkning.

Lunneviken bör enligt naturvårdsverket inte kunna
tas i anspråk för permanent dockläge, handelshamn eller annan industriell
verksamhel än plattformstillverkning. Enligt verket bör generalplaneringen för
Hogdalsnäsei endast syfta till all upprätthålla en planberedskap i del fall
ytleriigare plallformsbeställningar blir aktuella. Inga anläggningsarbeten bör
enligt verket få sältas igång innan det är klart att en plattform skall byggas.
Vidare bör det område som utnytQas för plattformstillverkning återställas i så
ursprungligt skick som möjligt när tillverkningen är avslutad.

Riksantikvarieämbetet anser att den planerade
etableringen av industri på Hogdalsnäsei kan genomföras utan konflikter med
kulturminnesvården.

Sjöfartsverket påpekar att de detaljerade
sjömätningar som har utförts vid Hogdalsnäsei inte omfallar Lunneviken.
Kompletterande sjömälning kan därför komma att erfordras.

Strömstads kommun hävdar atl generalplanen för
Hogdalsnäsei inte behöver ses över vad gäller markanvändningen i
Kålvik-Lunnevikenområ-det. Kommunen har i planeringen tillgodosett bevarandeintressena
i den utsträckning som statsmakternas riktlinjer anger. Det redovisade reserv-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 44

området för industri behövs enligt kommunen för atl en
rimlig handlingsfrihet skall kunna upprätthållas. Det råder vidare enligt
kommunen fortfarande osäkerhet om innehållet i statsmakternas riktlinjer när
del gäller möjligheterna atl UtnytQa Kålvik-Lunnevikenområdel forell permanent
dockläge för oljeutvinningsplattformar. Kommunen anser all riktlinjerna bör
förtydligas i detta avseende. Om etl sådant förtydligande innebär alt förutsättningar
inte skapas i området för offshoreverksamhel i vid bemärkelse bör riktlinjerna
ändras.

5.2 Vänern

Regeringens beslut med anledning av programskedet i den
fysiska riksplaneringen

I regeringens beslul år 1975
underslröks behovet av en samordnad planering för Vänern och dess kustområden.
Länsstyrelserna i Skaraborgs, Älvsborgs och Värmlands län. berörda kommuner och
olika berörda samarbelsorgan m.fl. skall enligt beslutet överlägga om
riktlinjer för denna planering. Kommunema bör redovisa sina ställningstaganden
på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning för hela
Vänerområdet. Induslrifrågorna bör ägnas särskild uppmärksamhet för att få
fram ett förbättrat underiag för statsmakternas överväganden om möjligheterna
all till Vänern lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska
riks-planeringen. Härvid skall enligt beslulel miljövårdens och fiskets
intressen beaktas.

Regeringen uttalade i beslutet alt
sambanden i planeringsfrågorna mellan västkusten och Vänerområdet motiverade
samråd mellan de tre berörda länsstyrelsema och länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län.

Regeringen ansåg vidare att
samtliga berörda kommuner i Älvsborgs län bör utveckla sina program belräffande
planeringen för Vänern. Inom Skaraborgs län bör särskild vikt tillmätas
planeringen för de slörre öarna och skärgårdsområdena. Även kust- och
skärgårdsområdet i Värmlands län bör tillmätas särskild vikt.

Arbetet under planeringsskedet

Vänerutredningen

De tre berörda länsstyrelserna i
Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län har sedan år 1972 gemensamt bedrivit
den s. k. Vänerutredningen. En ledningsgrupp bestående av länsråden,
länsarkitekterna, planeringsdirektörerna och naturvårdsdirektörerna har lett
arbetet som har samordnats av länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Utredningens syfte var främst alt
översiktligt ange förutsättningarna för en utveckling av näringslivet med
hänsyn till bl. a. bevarande- och rekrea-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 45

tionsintressen.
Materialet skulle utgöra underlag för den fortsatta, samordnade kommunala
planeringen. Utredningsmaterialet redovisades samlat i en lägesrapport,
Vänerredovisningen - juni-76. Rapporten får även ses som en redovisning av
länsstyrelsemas uppfattning beträffande vissa riksintressen. Rapporten
innehåller en sammanställning av tillgängligt underlagsmaterial på regional
nivå. Vidare redovisas en studie av metoder för lokalisering av
fritidsbebyggelse, friluftsliv och industri.

Vänervait
enkom mitten

Vänervatlenkommittén organiserades år 1973 på
initiativ av naturvårdsverket för att genomföra ell forsknings-,
undersöknings- och utredningsprojekt främst beträffande Vänerns vattenområde.
Kommittén är ett informations- och kontaktorgan med representanter för
fiskeristyrelsen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut,
naturvårdsverket och berörda länsstyrelser. Det långsiktiga målet för
verksamhelen är att få fram sådana kunskaper som krävs för en rationell
hushållning med sjön som naturresurs.

Resultatet från projektet har successivt redovisats
från medverkande myndigheter. I rapporten Vänern - en naturresurs (statens
naturvårdsverk, år 1978) lämnas en sammanfattande redovisning av det
genomförda forsknings- och utredningsarbetet. I rapporten redovisas vidare
konflikterna mellan olika intressen och de särskilda problem som har noterats.
Den framlida användningen av Vänern som naturresurs diskuteras mot bakgrund av
fyra altemativ till huvudsaklig användning av Vänerns vattenområde, nämligen
vattenförsörjning, fiske, naturskydd och rekreation. Avslutningsvis ger
rapporten förslag till planering, kontroll, tillsyn samt fortsatt
forskningsarbete.

Interkommunalt
planeringsarbete

På initiativ av länsstyrelserna tillsatte de
tretton Vänerkommunerna ijanuari 1976 en ledningsgrupp föratt genomföra ett
gemensamt planeringsarbete för Vänerområdet. För planeringsarbetet anlitades
en särskild konsult.

Arbetet har delvis bedrivits med statliga bidrag
för översiktlig planering. Ledningsgruppen har underarbetet haft konlinueriiga
samråd med bl.a. de berörda länsstyrelsema, Vänervaltenkommiltén saml cenlrala
myndigheter.

En
lägesrapport redovisades i februari 1977. I Vänerredovisningen (slutrapport,
april 1978) lämnar ledningsgruppen en sammanfattning av tillgängligt
planeringsunderiag saml riktlinjer för fortsatt kommunal planering vid Vänern.
I rapporten redogörs för Vänerområdets förutsättningar för olika verksamheter,
bl.a. industri, rekreation och turism samt fritidsbebyggelse. Vidare redovisas
vissa gemensamma utgångspunkter för framtida mark- och vattenanvändning.
Rapporten avslutas med en redovisning

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 46

av
förutsättningarna för etablering av sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen (s. k. FRP-industri) inom vissa avgränsade områden vid Vänern.
För samtliga områden ges en översikt över bl. a. befintlig FRP-industri, hamn-
och djupförhållanden, beredskap för ytterligare industri samt marktillgångar,
transportsystem och eventuella konflikter med annan markanvändning. Två av
dessa områden, nämligen Grästorp och Timmerviken, saknar idag helt
FRP-industri. Mariestads, Melleruds och Säffle kommuner föreslås reservera mark
för nyetablering av hamnberoende industri. Vänerredovisningens slutrapport har
godkänts av kommunfullmäktige i Vänerkommunerna.

Remissinstansernas
synpunkter

Bedömningar
av genomfört planerings- och utredningsarbete

I ett särskilt yttrande till regeringen den 13
december 1978 över Vänerredovisningens slutrapport framhåller länsstyrelserna
i Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län alt Vänerplaneringen nu har
fullföljts under samråd med främst länsstyrelserna. De synpunkter som tidigare
har framförts har i huvudsak beaktats. De riktlinjer för den fortsatta
kommunala planeringen som redovisas i rapporten bör i allt väsentligt kunna
godlas. Rapporten ger enligt länsstyrelserna tillsammans med Vänervattenkommitténs
slutrapport möjligheter att utarbeta riktlinjer för Vänerområdet. Försl när
markdisposilionsplaner har upprättats och kommunöversiklerna omarbetats anser
länsstyrelsema atl man kan erhålla en översiktlig bild av avsedd markanvändning
för Vänerområdet.

1 den fortsatta planeringen anser länsstyrelsema
atl formerna för upplåtelse av fritidsbebyggelse bör ägnas ökad uppmärksamhet
och att eventuella konflikter mellan friluftsliv och fritidsbebyggelse bör
beaktas. Mot bakgrund av fritidsfiskels omfattning bör behovel av skydd för
vissa fiskarters lek- och uppväxtområden vägas in i den kommunala planeringen.
Det är enligt länsstyrelserna väsentligt att kommunema i sina markanvändningsplaner
redovisar preliminärt avgränsade bullerområden i anslutning till militära
övnings- och målområden samt flygbullerzoner och låg-flygningsstråk.

Länsstyrelserna avser att i samverkan med
kommunerna utarbeta förslag till säkerställande och markanvändning inom de för
naturvården mest intressanta områdena vid Vänern, främst inom de attraktiva
skärgårdsområdena. Behovet av alt reglera skogsbruket är enligt länsstyrelsema
akut. Sådana ålgärder bör göras innan satsningar på turism och rekreation kommer
till stånd. Skogsbrukets ekonomiska aspekter bör enligt länsstyrelserna
klarläggas i ett större sammanhang.

Länsstyrelserna anser det angelägel atl
samordningen mellan fysisk planering och andra planeringsformer vidgas och ges
fastare former på lokal, regional och central nivå. Samhällsutvecklingen kan
enligt länsstyrelserna

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 47

innebära
alt förutsättningarna för Vänerområdets planering snabbt förändras.
Länsstyrelserna avser därför regelbundet se över materialet och ställa samman
aktuella lägesrapporter, förslagsvis i samband med redovisningen av
länsplaneringen och kommande redovisningar av den fysiska riksplaneringen.

Planverket delar den i Vänerredovisningen'
framförda uppfattningen att återhållsamhet bör iakttas med att tillåta
ytterligare bebyggelse på skärgårdsöarna och att obebyggda öar helt bör
undantas från ny bebyggelse. Verket betonar vidare atl del är angeläget att de
föreslagna utvecklingsområdena för friluftsliv och turism inte tas i anspråk
för enskild fritidsbebyggelse. Även för Vänerkusten bör enligt planverket en
restriktiv syn lillämpas beträffande fritidsbebyggelse.

Naturvårdsverket
påpekar att en sammanfattande slutrapport från det femåriga forsknings-,
undersöknings- och utredningsprojekt som har bedrivits om Vänern under ledning
av Vänervaltenkommiltén kommer ,att läggas fram under våren 1978. I avvaktan på
de förslag som kommer att redovisas i rapporten, framhåller verket att särskild
uppmärksamhet bör ägnas åt att begränsa spridningen av giftiga ämnen eller
ämnen med tendens att anrikas i näringskedjorna, atl åtgärder bör vidtas för
alt säkra reproduktionen av lax och gös samt att avvägningar bör göras mellan
naturskydds- och friluftslivsinlressen, främst inom det centrala skärgårdsområdet.

Riksantikvarieämbetet anser i likhel med berörda
länsstyrelser atl kulturminnesvården bör ägnas betydligt större uppmärksamhet
i del fortsatta planeringsarbetet. Från kulturhistorisk synpunkt är det enligt
ämbetet angeläget att bl. a. Vänersnäs i största möjliga utsträckning undantas
från ytterligare exploatering för enskild fritidsbebyggelse.

Fiskeristyrelsen betonar Vänerns betydelse för
såväl yrkes- som fritidsfiske. Styrelsen konstaterar att
föroreningssituationen successivt har förbättrats, men att kvicksilverbelastningen
allQämt utgör ett svårt hot mol fisket. Nyetablering av miljöstörande industri
som påverkar vattenkvaliteten till men för fisket kan enligt fiskeristyrelsen
inte godtas. Fiskels intressen bör enligt styrelsen ägnas större uppmärksamhet
i det fortsatta planeringsarbetet. Åtgärder till skydd för viktiga
reproduklionsområden bör vidtas. Möjligheterna atl restaurera för fisket
potentiellt viktiga vattendrag bör enligt fiskeristyrelsen undersökas av
länsstyrelsema i samarbete med fiskenämndema. Styrelsen anser vidare atl
yrkesfiskets markanspråk bör utredas och säkerställas i samarbele mellan resp.
kommun och fiskenämnd. Fiskeristyrelsen föreslår också att riktlinjer
beträffande fisket utarbetas för Vänern.

'
Avser lägesrapporten i februari 1977. De centrala ämbetsverkens yttranden grundar
sig på tillgängligt planeringsmaterial för Vänerområdet 1977-12-15.

-
Rapporten "Vänern - en naturresurs" lades fram våren 1978.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 48

Bedömningar av industrilägen

Länsstyrelserna i Älvsborgs,
Skaraborgs och Värmlands län anför att Vänerredovisningen visar atl den tyngre
industrins markanspråk bör kunna tillgodoses även med hänsyn lill
bevarandeintressena. En mer helläckande studie av fömtsätlningama för
vattenberoende, arealkrävande och/eller miljöpåverkande industri hade enligt
länsstyrelserna varit av stort inlresse. Transportfrågorna torde kräva
ytteriigare överväganden i den fortsalla planeringen.

De tre redovisade reservområdena
för induslriutbyggnad bör enligt länsstyrelsema kunna tillgodose behovel under
överskådlig lid. Länsstyrelserna har dock inte kunnat la slutlig ställning
till markanvändningen inom dessa områden. Handlingsfriheten bör dock
upprätthållas genom att områdena inordnas i de kommunala
markanvändningsplanerna.

Länsstyrelserna framhåller sjöns
känslighet för anrikningsbara föroreningar. Föroreningsbilden bör enligt
länsstyrelserna utredas särskill vid etablering av större industri vid Vänern.

Det material' som har presenterats
ger enligt planverket inte tillräckligt underlag för en jämförelse mellan olika
tänkbara lägen för miljöslörande och resurskrävande industri. Under
förutsättning all bl.a. miljöförhållandena så medger, bör enligt planverket
ulbyggnad t. v. ske i anslutning till redan ianspråktagna områden, t.ex.
Otterbäcken, som har belydande markreserver.

Vid en eventuell lokalisering av
miljöstörande industri till Otterbäcken bör enligt naturvårdsverket hänsyn tas
framför allt till risken för långsiktiga negativa effekter på Vänern. Frågor
om industrilokalisering till Vänern bör vidare bedömas mot bakgrund av en
övergripande Vänerplanering som tar sin utgångspunkt bl. a. i
Vänervattenkommitténs slutrapport. Hänsyn bör därvid enligt naturvårdsverket
tas till Vänerns framtida användning som vattentäkt för betydande delar av
Västsverige och till Vänerns betydelse för insjöfisket och för naturskydds-
och friluftslivsändamål.

Sjöfartsverket framhåller atl de
resultat av nya sjömätningar som väntas föreligga efter år 1978 kommer atl ge
möjlighet till bättre underbyggda bedömningar än hittills beträffande
hamnlokaliseringar.

5.3 Skåne

Regeringens beslut med anledning av programskedet i den
fysiska riksplaneringen

Enligt regeringens beslut år 1975
bör kommunerna i Malmöhus och Kristianstads län samarbeta med varandra och
samråda bl.a. med länsstyrel-

' De centrala ämbetsverkens yttranden grundar sig på
tillgängligt planeringsmaterial 1977-12-15.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 49

serna och lantbruksnämnderna i syfte atl utarbeta program
för hushållning med jordbruksmarken. De två kommunalförbunden bör få elt
betydande ansvar för detta arbete. Jordbrukels intressen bör enligt beslutet
ges en vidare avgränsning än under programskedet. Studierna rörande jordbrukets
intressen i förhållande lill tätorternas expansion bör sättas i samband med bl.
a. överväganden rörande den begränsade tillgången inom länen på mark för
friluftsliv. Jordbruks- och skogsbruksfrågorna bör därför behandlas i ett
sammanhang i regional skala. Programmet bör ge elt för hela Skåne gemensamt
underiag för alt långsiktigt tillgodose jordbruks-, skogsbruks-och
friluflsintressena med beaktande av möjligheterna alt åstadkomma ändamålsenliga
tätortsbildningar.

Arbetet under planeringsskedet

Nordvästra Skånes kommunalförbund
(NSK) och Sydvästra Skånes kommunalförbund (SSK) har tagit fram
planeringsunderlag åt medlemskommunerna (19 av Skånes 33 kommuner) saml
samrått med och bilrätt dessa i planeringsarbetet. I sydvästra Skåne har
planeringsunderlaget i huvudsak utgjorts av en regionplan från år 1972 sarnt
elt ulbyggnadsprogram från år 1975. Befolkningsantagandena i dessa planer har
dock reviderats. Nordvästra Skånes kommunalförbund har presenterat en
åkermarksgrade-ring i nordvästra Skåne (NSK, rapport 1975:3). I en särskild
rapport (NSK, rapport 1975:4) redovisas markutnylQandet och tätortsutvecklingen
år 1960 och år 1975 för 65 tätorter i nordvästra Skåne. Kommunalförbundet har
vidare i Markhushållningsprogram i regionall perspektiv (NSK, rapport 1976: 4)
redovisat tätorlsutvecklingens långsikliga anspråk på jordbruksmark fram till
år 2000. Även skogsbrukets och friluftslivets intressen berörs kortfattat. I en
särskild promemoria i februari 1977 redovisar förbundet en sammanfattning och
en jämförande studie av kommunernas förslag till jordbruksmarksprogram.

Kommunerna har. under
planeringsarbetet samarbetat med varandra. Länsstyrelsema och andra berörda
regionala myndigheter har på olika säll bistått kommunerna, främst genom
information, utarbetande av planeringsunderlag samt samråd. Samtliga kommuner
i Skåne har utarbetat program för hushållning med jordbruksmarken. Endast etl
fåtal kommuner har hunnit upprätta översiktliga planer för s. k. expansiva
tätorter. I Malmöhus län har av kommunfullmäktige antagna områdesplaner redovisats
för Arlövs och Åkarps tätorter i Buriövs kommun och för Eslövs tätort i Eslövs
kommun. Länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads län har i etl gemensamt
yttrande redogjort för arbetet med program för hushållning med jordbruksmarken.

I Skåne finns ca 452000 ha
jordbmksmark i klass 4-10 enligt lantbruksnämndernas gradering. Arealen
skogsmark i bonitetsklass I och II uppgår
till ca 317000 ha. De sammanlagda anspråk på mark för tätortsutbyggnad

4 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1

50

opaginerad Kontrollera mot PDF

fram
till år 1990 som redovisas i kommunemas jordbruksmarksprogram berör enligt
länsstyrelsernas uppskattning ca 2,0% av jordbruksmarken och 0,6% av
skogsmarken. I nedanstående tabell redovisas länsstyrelsernas sammanställning
av tätortsutbyggnaden under den senaste 15-årspe-rioden saml markbehoven för
perioderna 1976-1980 och 1976-1990 enligt kommunernas markhushållningsprogram.

Utbyggd
areal under den senaste 15-års-perioden (-1976) ha

Markbehov 1976-1980 ha

Markbehov 1976-1990 ha

Malmöhus
län

totalt

8600

3 750

10100

varav
jordbruksmark

skogsmark

6850 (all åkermark) 0

2600 (klass 4-10) 0

7900 (klass 4-10) 100

Kristianstads
län

totalt

4750

1750

4300

varav
jordbruksmark

skogsmark

2 450 (all åkermark) uppgift
saknas

500 (klass 4-10)

750 (bonitetsklass 1-2)

1250 (klass 4-10)

1 850 (bonitetsklass 1-2)

Skåne

tolall

13500

5 500

14400

varav
jordbruksmark

skogsmark

9300 (all åkermark) uppgift
saknas

3 100 (klass 4-10) 750

9 150 (klass 4-10) 1950

Frågor som rör friluftsliv och skogsbruk har
behandlats av de inlerkommunala samarbetsorganen som finns för Söderåsen,
Linderödsåsen, Ro-meleåsen samt de nordöstskånska och sydvästskånska
sjölandskapen. De båda länens naturvårdsplaner har möjliggjort en regional
bedömning av friluftslivets intressen. I kommunernas program för hushållning
med jordbruksmarken behandlas även friluftslivets intressen. Med vissa
undantag redovisar programmen inga konflikter mellan bebyggelse och
friluftslivels intressen. Nästan genomgående anges att friluftsliv kan
kombineras med de areella näringama ulan större konflikter. 1 några fall
hänvisas till den s.k. hänsynsregeln i skogsvårdslagen, som särskilt kan
tillämpas inom skogsområden i västra och södra Skåne, där friluftslivets
intressen är betydande.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilagal 51

Remissinstansernas
synpunkter

Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län
betonar i sin gemensamma redovisning av arbetet med markhushållningsprogram
för Skåne att den redovisade sammanställningen av kommunernas program inte utgör
etl samlat markhushållningsprogram av det slag som antyddes i regeringsbeslutet
över programskedet. I det redovisade materialet har målsättningen belräffande
befolkningsfördelningen samt avvägningen mellan de areella näringarnas
intressen och andra samhällsintressen utarbetats av varje kommun för sig.
Materialet bör enligt länsstyrelserna uppfattas som en första etapp i arbetet
med att utarbeta ett markhushållningsprogram för Skåne.

Kommunernas
redovisning av markbehov för lätortsutbyggnad för perioden 1976-1980 innebär
enligt den sammanställning som har gjorts av länsstyrelserna att 3 100 ha
jordbruksmark i klasserna 4-10 och 750 ha skogsmark i bonitelsklasserna 1-2 tas
i anspråk. Under perioden 1976-1990 beräknas 9 150 ha jordbruksmark och 1 950
ha skogsmark tas i anspråk. De redovisade markanspräken fram till år 1990 utgör
ca 2% av jordbruksmarken och 0,6% av skogsmarken i Skåne i dag.

De antaganden om befolkningsutvecklingen som har
legal till grund för kommunernas beräkningar av markåtgången ger enligt
länsstyrelserna en befolkning i Skåne på ca 1 125000 personer år 1990. En
schablonmässig framskrivning till denna lidpunki av länsstyrelsernas riktvärden
i länsplanering 1974 för befolkningstalen år 1985 ger ca 1 027000 personer.
Enligt länsstyrelsemas beräkning motsvarar denna folkmängsskillnad på ca 100000
personer ungefär en tredjedel av det redovisade markbehovel fram till år 1990.

Länsstyrelserna anser alt omfattningen av de
redovisade markanspråken för tätortsutbyggnad fram till och med år 1980 i
princip bör godtas för att möjliggöra en jämn bostadsproduktion.
Länsstyrelserna förutsätter därvid atl kommunerna gör alla de ändringar i
markbesparande syfte som är planmässigt möjliga.

Kommunemas redovisade markanspråk för tiden efter
år 1980 bör enligt länsstyrelserna betraktas som preliminära uppskattningar som
inte bör föranleda ställningstaganden från statsmakternas sida. Välgrundade
avvägningar mellan de areella näringama och övriga samhällsintressen kan göras
först när ett genomarbetat markhushållningsprogram för Skåne föreligger. Etl
planeringsarbete för att färdigställa ett sådant program bör därför snarast
komma till slånd.

I det fortsatta arbetet med
markhushållningsprogrammei bör kommunerna enligt länsstyrelserna eftersträva
alt uppnå en likartad syn på grundläggande planeringsförutsättningar. Det
gäller framför alll avvägningen mellan de areella näringamas intressen och andra
samhällsintressen, befolkningsfördelningen samt principerna för dimensionering
av bostads-.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 52

verksamhets-
och reservområden. Arbetet med markhushållningsprogrammei bör vidare enligt
länsstyrelserna vara nära samordnat med läl-ortsplaneringen. Kommunerna har
hittills endasl i liten omfattning hunnit upprätta eller omarbeta översiktliga
planer för expansiva tätorter enligt regeringsbeslutet över programskedel.
Oklarheter rörande tätorternas utbyggnad har lett lill atl kommunerna i många
fall har lagt ut slora intresseområden för att hålla alternativa
utbyggnadsmöjligheter öppna.

Kommunerna behöver enligt länsstyrelsema samarbeta
på ett mera utvecklat sätl än hittills för alt skapa förutsättningar för ett
samordnat markhushållningsprogram. Det fortsatta arbetet bör därför inledas
med överläggningar kring samarbets- och samordningsfrågor mellan kommunerna,
de inlerkommunala planeringsorganen och länsstyrelserna.

Som etl led i det fortsatta arbetet anser
länsstyrelserna att följderna för samhällsutvecklingen av alternativa ålgärder
för att spara mark, förutsättningar för markbesparande byggnadssätt samt
möjligheterna att lägga ut tillväxtgränser för tätorterna måste utredas yllerligare.
Länsstyrelserna är beredda att i samverkan med kommunerna svara för delta
arbete.

Länsstyrelsen i Malmöhus län konstaterar att del i
länsprogram 1974 framhålls att största möjliga samlokalisering av arbetsplatser
och bosläder bör eftersträvas i såväl olika regioner som de enskilda
kommunerna. Vidare framhålls att en koncentration av bebyggelsen inom varje
kommun är önskvärd med hänsyn till serviceförsörjningen och möjlighetema alt
bygga upp elt fungerande kolleklivtrafiknät. Länsstyrelsen anser alt delta inte
innebär att man skall satsa enbart på de stora tätorterna. En försiktig utbyggnad
av vissa mindre tätorter kan vara lämplig från bl. a. markhushållningssynpunkt.
Utbyggnaden av dessa mindre tätorter bör dock begränsas till ett fåtal hus per
år. De områdesplaner som kommunema avser att upprätta för de mindre tätorterna
bör därför begränsas till sin geografiska utbredning och inriktas mol
förtätnings- och miljöfrågor. Länsstyrelsen anser vidare att det är myckel
angelägel atl förhindra alt helt nya tätorter för permanentbebyggelse
uppkommer.

Landstinget i Malmöhus län anser att beräkningarna
av markbehov i arbetet med markhushållningsprogrammei måsle ske med
ulgångspunkl från de i länsplaneringen fastlagda befolkningsramarna.
Landstinget stryker under alt markhushållningsprogrammei bör utarbetas snarast
möjligt och framhåller alt de av länsstyrelserna föreslagna utredningarna inte
får göras så omfatlande att de försenar arbetet med markhushållningsprogrammei.

Landstinget i Kristianstads län anser att
länsstyrelserna med hänsyn till regeringens uppdrag borde ha verkat för en
hårdare styrning av kommunernas arbete mot ett samordnat
markhushållningsprogram. Landstinget finner atl länsstyrelserna i sill
ställningstagande till kommunernas arbete inte redovisar någon klar målsättning
beträffande de regionala fördelningsfrågorna. Landstinget motsätter sig inte
atl länsstyrelsema accepterar kommunernas markanspråk fram till år 1980 men
anser all anspråken i

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 53

första
hand bör riktas mot områden där jordbruksmarken och skogsmarken är av sämre
kvalitet. Belräffande det fortsatta arbetet med markhushållningsprogram
stryker landstinget kraftigt under behovet av att de av länsstyrelsema
föreslagna utredningarna snarasl genomförs.

Planverket anser att det är angeläget atl samtliga
kommuner i Skåne i kommunomfattande markdisposilionsplaner tar ställning lill
markhushåll-ningsproblemen mot bakgrund av de betydande konflikter om markanvändningen
som har dokumenterats i länsstyrelsernas redovisning. Arbetet med ett
regionalt markhushållningsprogram bör drivas vidare av länsstyrelsema i
samverkan med kommuner, kommunalförbund, lantbruksnämnder och
skogsvårdsstyrelser så alt elt samlat program kan redovisas till statsmakterna
under hösten 1981. En utgångspunkt i arbetet bör vara länsplaneringens
befolkningsramar. Vid länsstyrelsemas översyn av dessa bör
markhushållningsfrågorna beaktas som en viktig faktor. Länsstyrelserna bör i programmet
redovisa vilka långsiktiga ställningstaganden till tätortsutbyggnad som bör
göras, i vilken teknisk form de bör göras samt i vilken omfattning
ställningstaganden från statsmaktemas sida erfordras.

Planverket tillstyrker att de av länsstyrelsema
föreslagna utredningarna i anslutning till markhushållningsprogrammet
genomförs.

Lantbruksstyrelsen framhåller all hushållningen med
värdefull jordbruksmark framledes bör vara en av de faktorer som påverkar
regionalpolitikens utformning och tillämpning och att detta är särskilt
angeläget i Skåne. Länsstyrelsemas redovisning visar enligt lantbruksstyrelsen
atl någon nämnvärt förbättrad hushållning med jordbruksmark i Skåne som helhet
knappast kan åstadkommas utan en regional omfördelning av tätorternas utbyggnad.
Lanlbruksslyrelsen finner det angläget att ett samlat markhushållningsprogram
för Skåne redovisas av berörda länsstyrelser under år 1981.

Skogsstyrelsen anser all skogsbrukels betydelse
hittills inte har uppmärksammats tillräckligt i arbetet med
markhushållningsprogram för Skåne. Som underlag för kommunernas prioriteringar
av olika markanspråk borde enhetliga riktlinjer utarbetas för såväl de areella
näringarna som byggande, naturvård och friluftsliv.

Naturvårdsverket framhåller alt man i arbetet med
markhushållningsprogrammei särskill måste behandla den allemansräitsligt
tillgängliga marken och belysa konsekvenserna av olika utbyggnadsalternativ
vad gäller markåtgång för friluftsliv och rekreation. De begränsade
allemansräitsligt tillgängliga markområdena i framför allt västra Skåne har
fått en mer utsatt position än tidigare genom den restriktiva synen på att ta i
anspråk jordbruksmark för bl. a. bebyggelse och vägar. Verkel anser att
markbristen i västra Skåne måsle leda till att områdena för bebyggelse och
vägar inte bör utökas nämnvärt i förhållande till dagens situation.
Möjligheterna alt genom markbesparande byggnadssätt och förtätning av
befintlig bebyggelse undvika att ta nya markområden i anspråk måste studeras.

Riksantikvarieämbetet anser att möjlighetema att
regionalt omfördela tätortsulbyggnaden i Skåne bör undersökas. 1 samband därmed
bör kollek-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 54

tivtransportsystemet
ses över. Den mark i västra Skåne som inte är hög-produktiv jordbruksmark har
stort värde för kulturminnesvård, naturvård och friluftsliv. Möjligheterna att
avsevärt öka exploateringen av befintliga tätorter är enligt ämbetet också
begränsade, bl. a. av miljöskäl och kulturhistoriska skäl.

Sydvästra Skånes kommunalförbund (SSK) förutsälter
alt detaljplaner inte kommer alt undantas från fastslällelse med motivering alt
ett samlat markhushållningsprogram för Skåne ännu inte har redovisats.
Detaljplaner måste kunna granskas mot bakgrund av det material som redan har
tagils fram av kommunema och kommunalförbundet. Kommunalförbundet kommer att
pröva de intressekonflikter som kommunerna har redovisat i sina
markhushållningsprogram i 1978 års regionplan. Detta innebär enligt
kommunalförbundet alt regionplanen även kommer att innehålla etl regionalt
markhushållningsprogram.

Förbundet
Aktion Skåne-miljö och Centerns ungdomsförbund i södra

Skånes distrikt anser att de markanspråk som redovisas i kommunernas

markhushållningsprogram måsle skäras ned avsevärt för alt statsmakter

nas riktlinjer skall kunna tillgodoses. En fortsatt expansion på jordbruks

mark fram till år 1990 av samma omfattning som under den senaste femton

årsperioden kan inte accepteras. Centerns ungdomsförbuiid som enbart

kommenterar förhållandena i Malmöhus län framhåller atl detla i' förstaj

hand gäller de kommuner i sydvästra Skåne som planerar för en fortsatt

expansion motsvarande den under 1960-talet. Den utbyggnad som kommu

nema i Mellanskåne planerar berör relativt sett sämre mark. Befolknings--

utvecklingen i dessa kommuner har också stagnerat under sydvästra Skå

nes expansionsperiod. !

Båslads och Simrishamns kommuner berör arbetet med
markhushållningsprogrammei i sina synpunkter på länsstyrelsemas redovisning.
Båslads kommun anser att de utredningar i anslutning till markhushållningsprogrammet
som länsstyrelsema vill göra är mycket angelägna. Simrishamns kommun är
tveksam till den form av regionall markhushållningsprogram för Skåne som
innebär alt länsstyrelserna får samordningsansvaret och atl länsplaneringens
befolkningsramar används som utgångspunkt.

De sju kommuner i Malmöhus län, som har kommit in
med synpunkter på länsstyrelsernas redovisning, kommenterar samtliga
markhushållningsfrågorna. Malmö kommun är tveksam lill om del behövs elt
samlat markhushållningsprogram för hela Skåne. Däremol kan ell
markhushållningsprogram enligt kommunen behövas för de mera tätbefolkade
västra delarna av landskapet. Mål och arbetsformer för ett sådant program bör
dock studeras noggrant innan programarbetet påbörjas. Kommunemas och planeringsförbundens
roll i arbetet måste preciseras. Uppläggningen av de av länsstyrelsema
föreslagna utredningarna bör enligt kommunen diskuteras i delta sammanhang.
Kommunema bör ges möjlighet all della i utredningsarbetet. Malmö kommun anser
inte att det är möjligt att redovisa ett färdigt markhushållningsprogram till
hösten 1981 om della förutsätter atl områ-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 55

desplaner
dessförinnan skall hinna utarbetas för samtliga planområden som berör
jordbruksmark.

Kommunen
framhåller atl de markanspråk som har redovisats måste ses i relation lill alt
Malmö stad är mycket högt exploaterat och rymmer funktioner som landsdels- och
regioncenlrum. Kommunen menar att det trots stora ansträngningar har visat sig
svårt att begränsa markålgången framför allt för industrier och andra
verksamheter. Kommunen bedömer att det finns möjlighet att ytterligare något
begränsa de redovisade osäkerhetszonerna för tätortsexpansion. En markreserv
måste dock finnas för att möta ändrade utvecklingstendenser eller nya
planfaktorers inverkan på behovet av mark. För atl minska osäkerheten för
jordbruket i de områden som berörs av osäkerhetszonema för tätortsexpansion
föreslår kommunen ett mer utvecklat samrådsförfarande mellan kommunen och
företrädare för jordbrukets intressen vad gäller förutsättningarna för
investeringar inom jordbrukel.

Kommunen stryker under att en fördelning av
befolkningsramama som innefattar hänsynstagande till markhushållningsfrågorna
skulle få allvarliga konsekvenser för slättbygdskommunema i sydvästra Skåne.

Malmö kommun anser slutligen att de kommunala
markhushållningsprogram som har utarbetats bör utgöra tillräckligt underlag
för fastställel-seprövning av detaljplaner. En ytterligare fördröjning av
faslställelseprövningen medför försämrad planberedskap i kommunen.

Helsingborgs kommun anser att
markhushållningsfrågorna måste belysas i regional skala och med ell relativt
långsiktigt perspektiv. För kommunens del är det viktigt alt en samlad analys
av dessa frågor omfattar hela den nordvästskånska region inom vilken
Helsingborg är huvudort. Etl samarbete över länsgränsen är därför nödvändigt
enligt kommunen och kan lämpligen ske genom kommunalförbundels medverkan.
Kommunen betonar vikten av att ett samlat markhushållningsprogram främst
fullföljs som en kommunalt förankrad arbetsuppgift.

Staffanstorps kommun framhåller att riktlinjer för
det fortsatta planeringsarbetet som innebär atl länsstyrelsens
befolkningsramar skall följas och att bebyggelse på jordbruksmark i största
utsträckning skall begränsas får allvarliga konsekvenser för kommunen.
Kommunen, som inom sina gränser rymmer enbart högvärdig jordbruksmark, har etl
strategiskt läge i Malmö-Lundregionen. Kommunen är attraktiv som bostadsort och
har god planberedskap för industrimark. Kommunen betonar att en fortsatt
planering självklart måste ske under stort hänsynstagande lill jordbrukets
intressen. Avvägningar måste dock kunna göras gentemot övriga angelägna
samhällsintressen.

Eslövs kommun anser att det inte är förenligt med
den kommunala självbestämmanderätten att den kommunala planeringen skall utgå
från länsstyrelsens befolkningsramar. Sjöbo kommun stryker under atl det är
myckel angeläget att markhushållningsaspektema beaktas i de regionalpoliliska
övervägandena om befolkningsramar och bebyggelsefördelning. Härvid bör särskild
hänsyn tas till den regionala variationen i åk*"

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 56

tet.
Kommunen efterlyser klarare riktlinjer för hur jordbrukets intressen skall
vägas in i områdesplaneringen. Bl.a. är det enligt kommunens uppfattning
angeläget att de utredningar som länsstyrelserna föreslår genomförs.
Planeringsunderlaget behöver kompletteras genom mer detaljerade redovisningar
av jord- och skogsbrukets intressen liksom av naturvårdens, friluftslivets och
kulturminnesvårdens intressen.

Landskrona kommun framhåller att en undersökning
pågår i kommunen om möjlighetema alt med hänsyn till jordbruksintressena och
andra samhällsintressen komplettera bebyggelsen i vissa mindre orter.
Resultatet av undersökningen kan enligt kommunen innebära att behovet alt ta i
anspråk områden där konflikter med jordbruksintressen föreligger minskas eller
förskjuts i liden. Kommunen anser all det behövs ett mer preciserat underlagsmaterial
för atl tillgodose jordbrukels intressen i områdesplaneringen.

Trelleborgs kommun menar att det kan bli nödvändigl
att ta jordbruksmark i anspråk för bebyggelse om Trelleborgs ställning som
regioncentrum skall kunna bibehållas. I stort sett all mark i kommunen är
högvärdig jordbruksmark.

Fortsatt
arbete med markhushållningsprogram

Länsstyrelsema i Malmöhus och Kristianstads län
bedriver med särskilt slöd av regeringen ett arbete, del s. k. MARK-projektet,
vilket syftar till att förse kommunerna med elt bättre och mer enhetligt
underiagsmalerial för den områdesplanering m. m. som enligt slalsmaklemas
beslul bör genomföras för de expansiva lälortema.

I
projektet behandlas främst tre frågor:

-
konsekvensema för
samhällsutvecklingen av olika principer för tätortsutbyggnad

-
möjligheterna till
markbesparande byggnadssätt

-
möjlighetema atl i planer sälta
gränser för tätorternas tillväxt.

För alt ytteriigare förbättra underiagsmaterialel
genomför lantbruksnämnderna och skogsvårdsslyrelserna i Skåne en mer
detaljerad gradering av jordbruks- och skogsmarken. Vidare har länsstyrelsema
inom länsplaneringens ram gett kommunema förslag om befolkningsramar för år
1990.

5.4
Sydbillingen

Regeringens
beslut med anlednmg av programskedet i den fysiska riksplaneringen

I regeringens beslut år 1975 underströks behovet av
samlade överväganden beträffande den framtida markanvändningen m. m. inom
södra Billingen. Enligt beslutet skulle länsstyrelsen så långl möjligt
samordna de olika arbetsinsatser som berör området och göra en samlad
utvärdering av de anspråk som riktas mol området. Vidare skulle länsslyrelsen
ge förslag lill fortsalla åtgärder och lämpliga former för alt reglera markens
användning. Frågan om avvägningar mellan bevarandeintressena och önskemål om
brytning av kalk, diabas och uran skulle härvid behandlas med förtur.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 57

Regeringen beslutade vidare all planeringsarbetet i
de berörda kommunema, dvs. Falköping, Skara och Skövde kommuner, skulle ge en
översiktlig bild av avsedd markanvändning för de delar av södra Billingen där
förutsättningarna kunde preciseras i rimlig utslräckning. På sikt borde hela
området omfattas av samordnade översiktliga markanvändningsplaner,
kompletterade med erforderliga förordnanden enligt naturvårdslagen.

Arbetet
under planeringsskedet

Statliga
ulredningar

Regeringen tillsatte år 1976 en särskild kommitté
med uppgift att utreda ett antal olika alternativ för den ekonomiska
utvecklingen i området kring Sydbillingen. Utredningen har överlämnat sitt
belänkande. Billingen - 4 exempel (SOU 1977: 47). De redovisade
utvecklingsaltemativen är knutna lill skifferexploatering av olika omfattning
och inriktning. Altemativen har bedömts i förhållande till utvecklingen i
regionen i övriga avseenden och även i förhållande till miljöfrågorna.

Statens industriverk fick år 1975 regeringens
uppdrag att utreda vissa frågor angående utvinning av kalksten m. m.
Utredningens resultat redovisas i Kalksten och dolomil i den fysiska
riksplaneringen (Fysisk riksplanering. Underlagsmaterial 1977:7). I utredningen
redovisas för olika områden i landet värdet för täktverksamhel, omfattningen
av motstående intressen saml risken för konflikter med dessa intressen.
Avsikten är att utarbeta ett planeringsunderlag som ger möjlighet till
jämförelser mellan olika altemativ för läkt av kalksten och för lokalisering
av industri baserad på kalksten som råvara.

1 utredningen konstateras bl. a. att intressen av
kalkstenstäkl i Sydbillingen har redovisats och att flera starka motstående
intressen finns inom området. Del är dock enligt utredningen för tidigt att
ange utgångspunkter för områdets framtida utnytQande.

1 en lägesrapport år 1976 framhöll länsstyrelsen
särskilt behovel av övergripande bedömningsunderlag för utnytQandet av diabas-
och skiffertill-gångama i landet. Regeringen gav därefter statens industriverk
i uppdrag att utreda dessa frägor.

Statens industriverk redovisar i
Alunskifferutredningen (Fysisk riksplanering. Underlagsmaterial 1978:1) en
analys av fömtsätlningama på längre sikl för brytning av alunskiffer i Sverige.
Utredningen kartlägger områden med intressanta fyndigheler, samt de
utredningsinsatser som krävs inför framtida beslul om tillstånd för utvinning.
Vidare behandlas konflikter mellan olika intressen inom områdena.

Alunskifferområdena i Skaraborgs län, däribland
inom Sydbillingen, innefattar enligt utredningen områden av riksintresse för
naturvård och i flera fall även för friluftsliv. Vidare konstaterar
utredningen att områdena utgör gamla kulturbygder som delvis omfattar jord-
och skogsbruksintressen samt andra motstående exploaleringsintressen.
Vattenfrågorna måste av flera skäl speciellt uppmärksammas, med tanke på den
varierande vattentillgången och den delvis hårda föroreningsbelastningen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 58

I Diabasutredningen (Fysisk riksplanering.
Underlagsmaterial 1977:13) belyses olika alternativ för lokalisering av läkt
för diabas och diabasanvän-dande industri.

Utredningsarbetet har inriktats på att redovisa
områden i landet med mer belydande diabasförekomsler inom vilka takter
förekommer eller kan bli aktuella. Vidare ingår en redovisning av de konflikter
som kan tänkas uppslå mellan olika intressen. Bl. a. konstaterar ulredningen
att intresse av diabastäkt finns inom Sydbillingen som delvis berörs av starka
motstående intressen.

Kommunernas
planeringsarbete

Länsstyrelsen tog år 1975 initiativ lill bildandet
av en gemensam planeringsorganisation, Sydbillingenkommitlén, för de tre
berörda kommunerna, nämligen Falköpings, Skara och Skövde kommuner.
Planeringsarbetet har successivt fått anpassas lill ändrade
planeringsförutsättningar, bl. a. vad gäller Ranstadsprojektet. Arbetet delades
under planeringens gång upp i ett utrednings- och ett planskede.

1 utredningsskedet preciserades och avgränsades
olika markanvändnings- och bevarandeintressen inom området. Riktlinjer för atl
reglera olika verksamheters miljöpåverkan utformades. Med utgångspunkt i
tänkbara utvecklingsaltemaliv beskrevs olika markanvändningskonflikter under
olika perioder.

I planskedet studerades markanvändningsregleringen
i Sydbillingenområdel i samråd med länsslyrelsen, främst i syfte att samordna
och precisera kommunöversikteraa.

Planeringsarbetet har redovisats i två rapporter
under år 1976, som efter utställning och samråd har godkänts av kommittén som
underiag för fortsalt planering inom resp. kommun. Materialet behandlades
under år 1977 av kommunfullmäktige i de tre kommunema.

Kommunfullmäktige i Falköping, Skara och Skövde
kommuner har antagit kommunöversikter där större delen av Sydbillingen
redovisas som utredningsområde med hänvisning till den pågående inlerkommunala
planeringen. I rapporten Sydbillingen - sammanställningskarta 1976 ges en
samlad bild av restriklionema för markanvändningen i ulredningsområdel samt
förslag till riktlinjer för bebyggelse inom olika delområden.

Aktuella
projekt inom Sydbillingen

Skjutfäll

Tre alternativ för anskaffning av ell nytt
skjulfält för Skövde garnison redovisades under planeringsskedet av chefen för
armén. Länsstyrelsen och Falköpings kommun förordade i sill yttrande ett
genomförande av det s. k. Bjärsjöaltemativet, p. g. a. dess mindre inverkan på
de areella näringama. 1 prop. 1978/79: 5 föreslogs att detta område skulle tas
i anspråk. Försvarsmakten och sedermera även Skövde kommun förordade området

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 59

skall
byggas ul lill ett kombinerat skjut- och övningsfält för Skövde garnison (FöU
1978/79: 9, rskr 1978/79: 56).

Brytning
av alunskiffer

I juni 1975 ansökte LKAB, AB Atomenergi och statens
vattenfallsverk om tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen till brytning och
bearbetning av alunskiffer i Ranstad. Skiffemltaget beräknades till ca 6 milj.
lon per år, dels i dagbrott i anslutning till det befintliga brottet, dels i en
underjordisk gmva. Under pågående remissarbete återtogs ansökan i november 1975
för kompletteringar och bearbetning.

I maj 1977 inlämnades en ny ansökan enligt 136 a §
byggnadslagen för det s. k. Mineralprojekt Ranslad, som inkluderade en
komplettering av de befintliga anläggningarna för fullt utnyttjande med hänsyn
till uppställda miljökrav. Skifferuttaget om ca 1 milj. lon per år beräknades
kunna ske i anslutning lill det befintliga dagbrottet.

De berörda kommunerna avstyrkte vid
remissbehandlingen tillstånd till bolagets ansökan. Det framgick dock av
yttrandena atl kommunerna var positiva till viss framtida forskningsverksamhet
vid Ranstadsverket.

Enligt 136 a § byggnadslagen får tillstånd till
verksamhet som prövas enligt lagrummet lämnas endast om kommunerna har
tillstyrkt della. Regeringen avslog därför genom beslut den 19 januari 1978
bolagets ansökan.

Aktiebolaget Svensk Alunskiffemlveckling (ASA) har
i skrivelse den 1 februari 1978 ansökt om medel för ett treårigt
forskningsprogram som syftar till att efter periodens slut ha underlag för att
kunna bygga en försöksanläggning i kommersiell skala för full utvinning av
Ranstadskiffer och en försöksanläggning i liten skala för Kvamtorpskiffer.

1 regeringens proposition 1977/78:124 om lån och
forskningsverksamhet i Ranstad konstaleras alt det är av stort samhälleligt
intresse att utvecklingsarbetet rörande utvinning av energi och mineralråvaror
ur alunskiffer fortsätter. Det ger enligt propositionen ökad handlingsfrihet
vid val av områden om en exploatering i framtiden blir akluell. En
grundläggande fömtsättning för framtida kommersiellt utnytQande av dessa
fyndigheter måste dock enligt propositionen vara att olika slag av miljöfrågor
kan lösas på elt tillfredsställande sätt. Dåvarande departementschefen fann del
väsentligt att ingen skifferbrytning startas - med undantag av den brytning som
erfordras för forskningsverksamheten - innan en full utvinningsprocess har
utvecklats. Ställningstagandena till medel för forskningsverksamhet i Ranstad
innebär enligt propositionen inte någol ställningstagande till frågan om
eventuell framtida utvinning av alunskiffer. Riksdagen godtog regeringens
förslag (NU 1977/69, rskr 1977/78: 342).

I en skrivelse daterad den 19 februari 1979 lämnade
ASA i enlighet med regeringens regleringsbrev för budgetåret 1978/79 en
lägesrapport för den verksamhet som har bedrivits under andra halvåret 1979.

Av skrivelsen framgår bl. a. att verksamheten
hittills har inskränkt sig till planering av en framtida prospekteringsinsats.
För Projekt Ranslad på-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 60

går enligt skrivelsen arbele med att ta fram underlag för
projektering och beslut om en anläggning i Ranslad som medger sådana försök i
industriell skala som behövs för atl ta ställning lill kommersiell produktion
med processer för fullständigare utvinning. Vidare pågår bl. a. arbete med
återställning till jordbruksmark av tidigare dagbrottsområde. Slutligen nämns
att arbetet med att ta fram underlag för en ny ansökan om tillstånd lill
industriell verksamhet i Ranslad har påbörjats.

1 regeringens proposition
1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken anförs att det är viktigt atl
klarlägga fömtsätlningama för utvinning från uranfyndigheter inom Sverige.
Enligt propositionen bör undersökning av skiffrar på uran i första hand riktas
mol sådana förekomstområden där konflikter med annan markanvändning av
riksintresse är mindre uttalade. För att redan från början åstadkomma
en.miljömässigt acceptabel skifferbrytning, om en sådan skulle bli aktuell,
bör enligt propositionen en utredning tillkallas för atl studera och utvärdera
de hittills genomförda under-sökningama på detla område och de tekniska metoder
som finns tillgängliga eller kan förutsättas komma till användning under
1980-talet.

Brytning av diabas

F. n. bryts diabas i
Billingenområdet i Ryd norr om Skövde. Två ansökningar om nya läktplatser har
avslagits av länsstyrelsen. Länsstyrelsen åtog sig i samband härmed atl
inventera lämpliga områden för diabastäk-ler. Länsstyrelsen framhåller att
slutlig ställning till diabasbrytningens omfattning och lokalisering bör kunna
tas efter det atl industriverkets diabas-utredning har avslutats.

Naturreservat

Länsstyrelsen beslöt år 1975 att i
avvaktan på naturreservatsbildning förordna om ett s. k. interimistiskt
naturreservat över de centrala delama av Sydbillingens platå. På grund av
fastighetsindelningen har området inte kunnal avgränsas tillfredsställande ur
naturvårdssynpunkt.

Remissinstansernas synpunkter

Länsstyrelsen i Skaraborgs län
konstaterar att utredningsarbetet rörande Sydbillingen har varil omfattande
och ännu inte har avslutats i alla delar. I utredningsarbetet har olika
markanvändningsintressen avgränsats och studerats ingående. Arbetet har enligt
länsstyrelsens uppfattning visat all olika motstående markanvändningsintressen
kan rymmas på Sydbillingen. Således torde mark för eventullt skjulfält och
naturreservat kunna avsättas enligt genomförda ulredningar. Några konflikter
med tätortsintressena synes inte föreligga. Enligt länsstyrelsens uppfattning
förefaller det även möjligt, om så anses lämpligt, att förverkliga
Mineralprojekt Ranslad i området. Jord- och skogsbruket synes bli inskränkt i
begränsad omfattning och då främsl inom det planerade naturreservatet och vid
Ranstadsverket. Marken inom Ranstadsområdet kommer dock endast till-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 61

fälligt
att tas ur jordbruksproduktion. Kulturminnesvårdens och naturvårdens intressen
berörs enligt länsstyrelsen endast i begränsad omfattning av de olika
exploateringsintressena.

Länsstyrelsen framhåller att någon ytleriigare
utredningsverksamhet f. n. inte synes vara påkallad inför föreslående beslul om
aktuella projekt. En fullständig redovisning av samtliga nu pågående
utredningar rörande Sydbillingen bör dock ske i samband med regeringens och
riksdagens ställningstaganden lill planeringen i området.

Fastighetsförhållanden och kommungränser inom
Sydbillingenområdel är enligt länsstyrelsen mycket komplicerade och motverkar
en ändamålsenlig planläggning. En justering av kommungränsema skulle
underlätta genomförandet av del föreslagna naturreservatsförordnandet och det
eventuella militära skjulfäliet. För att erforderiig samordning skall komma
till stånd vid ett genomförande av naturreservat och skjutfäll föreslår länsstyrelsen
att en arbetsgrupp tillsätts med representanter från länsstyrelsen och berörda
kommuner. Under förutsättning att skjutfällel på södra Billingen kommer till
stånd bör även representanter för försvaret ingå. Arbetsgruppen skulle även
kunna behandla frågan om justering av kommungränsema i detta område.

Många planeringsfrågor kommer enligt länsstyrelsen
även i fortsättningen alt vara av inlerkommunal karaktär. Kommunernas
gemensamma planeringsorganisation bör därför inte avvecklas.

Kommunerna
föreslår att markanvändningen inom Sydbillingen t. v. regleras genom de
samordnade kommunöversikter som har utarbetats. Enligt länsstyrelsens
uppfallning är detta en rimlig form för reglering av markanvändningen under en
övergångsperiod tills dess slutliga beslut har fattats beträffande främst
naturreservat, militärt skjulfält och Mineralprojekt Ranslad. Markanvändningen
i anslutning till dessa projekt bör regleras i fastställd generalplan.
Mineralprojekt Ranstad bör dessutom helt eller delvis regleras i stadsplan.
Planerna bör omfatta de områden där resp. verksamhet bedrivs samt erforderliga
risk- och stömingsområden. Om både skjutfäll och mineralutvinningsprojekt
kommer till stånd lorde planerna enligt länsstyrelsen behöva samordnas bl. a.
vad gäller skyddszonernas utformning. Kommunöversiklerna bör ses över i de
delar som inte berörs av generalplan eller stadsplan. Målsättningen bör vara
alt de utredningsområden som har angetts i kommunöversiklerna helt skall kunna
ersättas med riktlinjer i kommunöversikt eller erforderlig reglering enligt
naturvårdslagen. Detta gäller enligt länsstyrelsen även om inget av de berörda
projekten kommer till stånd. Den inlerkommunala planeringsorganisationen har
här en viktig samordningsuppgift.

Riksantikvarieämbetet anser att de utredningar som
har utförts beträffande Sydbillingen visar atl de exploaleringsintressen som
f. n. har redovisats synes vara möjliga att samordna med kulturminnesvårdens
intressen utan väsentliga konflikter.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 62

Nalurvårdsverket hänvisar lill de synpunkter på
Sydbillingenområdets planering som verket framförde i sitt remissvar över
Mineralprojekt Ranstad.

Planverket delar i allt väsentligt den i
länsstyrelsens redovisning framförda uppfattningen om utredningsarbetet för
Sydbillingen och de ålgärder som bör vidtas.

Skövde miQöfomm anser all det inte är förenligt med
riksplaneringens allmänna gmndtankar och särskilda intentioner för
Sydbillingenområdel att acceptera det exploateringsalternativ som redovisas i
den inlerkommunala rapporten från september 1976. För att riksplaneringens
intentioner skall kunna förverkligas förordar Skövde miljöforum att kommunerna
snarast i fastställda generalplaner lägger fast markanvändningen efter de principer
som skisseras i rapportens bevarandealternativ.

Länsstyrelsen framhåller i sitt kompletterande
yttrande att det utredningsmaterial som har presenterats sedan länsstyrelsens
redovisning av planeringsskedet inte ändrar länsstyrelsens grundinställning
till markanvändningsfrågorna i området.

5.5
Bråviken

Regeringens
beslut med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen

I regeringens beslut år 1975 underslröks behovet av
ett samlat studium av kusten söder om Nyköping och Bråviken. Planeringen borde
enligt regeringen bl. a. inriktas på att allsidigt klargöra förutsättningarna
för lokalisering av resurskrävande och miljöstörande industri lill de platser
som har angetts i riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen.

Arbetet
under planeringsskedet

Hösten 1975 bildades Bråvikenkommittén med
representanter från Norrköpings, Nyköpings och Oxelösunds kommuner samt
länsstyrelserna i Södermanlands och Östergötlands län. Dessutom medverkade
experter från bl. a. naturvårdsverket, Sveriges geologiska undersökning,
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, fiskeristyrelsen och
bostadsdepartementet.

Arbetet inriktades huvudsakligen mot att
sammanställa och utvärdera kända miljödata rörande vatten och luft saml markens
känslighet för påverkan. Resultatet av kommitténs arbete presenterades den 10
mars 1977 i rapporten Studie av Bråviken och kusten söder om Nyköping.
Rapporten behandlar i tre avsnitt luftens, markens och sölvatlnens samt
kustvattnets miljö. Tidigare miljöundersökningar har bearbetats och så långt
möjligl utvärderats.

Under höslen 1976 beslutade de berörda kommunerna
att gemensamt upprätta en översiktlig markdlspositionsplan för Bråvikenområdet.
En

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 63

kommitté
bildades, ledningsgruppen för inlerkommunal planering av Bråvikenområdet, med
representanter från kommunerna och länsstyrelserna. För själva
planeringsarbetet anlitades konsult.

Planeringsunderlaget har förutom
miljöundersökningen utgjorts av sammanställningar av pågående mark- och
vattenanvändning, olika markanspråk saml en redogörelse för förutsättningar
och restriktioner för etablering av sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen.

Planarbetet har i november 1978 resulterat i etl
förslag till markdlspositionsplan, Bråviken - gemensam kommunal planering inom
ramen för fysisk riksplanering. Planförslaget har efter etl omfattande
remissförfarande godkänts av kommunfullmäktige i resp. kommun.

I planen föreslås vissa områden där lokalisering av
sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen bör kunna prövas mol
bakgrund av vissa grundläggande villkor. Vidare behandlas utnytQande och skydd
av särskilt värdefulla vattenområden samt större exploateringar för fritidsbebyggelse
och fritidsanläggningar. 1 ett förslag till åtgärdsprogram anges bl. a. var
områdesplanering för tätortsutbyggnad bör ske.

Remissinstansernas
synpunkter

Länsslyrelsen i Södermanlands län bedömer att
lokalisering till länets kustområde av sådan industri som behandlas i den
fysiska riksplaneringen endasl kan medges i Oxelösund-Tunabergsområdet vid
Bråviken.

Miljöundersökningens
största betydelse ligger enligt länsstyrelsen i Södermanlands län i att den
har samlat och bearbetat faktauppgifter från tidigare i skilda sammanhang
utförda undersökningar vilka inte har varit tillgängliga för planerande
myndigheter eller företag som kan vara intresserade av industrietablering.
Rapporten ger också underlag för bedömning av behovet av nya undersökningar m.
m. Av rapporten framgår enligt länsstyrelsen att genomförda och planerade
skyddsåtgärder vid befintliga miljöstörande industrier innebär väsentliga
avlastningar på vatten- och luftmiljön.

Länsstyrelsen anser att kravet på en god
planberedskap inom Bråvikenområdet uppfylls om markanvändningsplaneringen
fullföljs enligt lidsplanen och programmet för planeringen.

Länsstyrelsen betonar att det är angeläget all
planeringen bedrivs så att resultatet blir direkt praktiskt användbart, dvs.
att det kan Qäna som underlag för konkreta ställningstaganden vid framlida
önskemål om industrietablering. För detta erfordras att konsekvenserna för
annan markanvändning av föreslagna mark reservationer för industriändamål noga
redovisas. Om framtida lokaliseringsbeslut skall vila på en ekologisk grund
erfordras enligt länsstyrelsen också kompletterande miljöutredningar i den
omfattning som anges i det principprogram för undersökningar av naturförhållanden
vid vissa industrilägen (PNI-programmet) som har redovisats i en stencil från
bostadsdepartementet (Ds B 1974: 2).

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 64

Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län klargör
miljöundersökningen de övergripande miljöförutsätlningarna för etablering av
resurskrävande och miljöslörande industri inom Bråvikenområdet. Den kommunala
markanvändningsplaneringen bedrivs enligt länsstyrelsens mening på ett
tillfredsställande sätt efter elt väl genomarbelet program.

Planverket anser att naturvårdens, friluftslivets
och kulturminnesvårdens intressen bör väga mycket tungt i avvaktan på atl
planeringen för Bråvikenområdet slutförs. Osäkerheten om förutsättningarna för
sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen är stor, speciellt
vad gäller möjligheterna all öppna helt nya områden för industrietablering. Industriområdena
i Oxelösund bör enligt verket i första hand studeras utifrån möjligheterna atl
reservera mark för utbyggnad av befintlig industri. De fysiska och
miljömässiga förutsättningarna är enligt verkel sådana alt lokalisering av
nya, större industrianläggningar inte bör ske till Oxelösund.

Naturvårdsverket framhåller att kommunerna i
arbelel med en översiktlig markdlspositionsplan för Bråvikenområdet bör beakla
naturvårdens intressen i högre grad än vad som har skett i den redovisade
miljöutredningen.

Riksantikvarieämbetet bedömer atl
kulturminnesvårdens intressen kan tillgodoses på etl tillfredsställande sätt i
den kommunala planeringen för Bråvikenområdet.

Fiskeristyrelsen pekar på försurningsproblemen i
Södermanlands län och anser att länsstyrelsens sjöundersökning bör beaktas vid
överväganden om industrilokalisering i länet.

Oxelösunds kommun framhåller med anledning av
verkens yttranden att förutsättningarna för lokalisering av nya
industrianläggningar till Oxelösund är beroende av eventuell framlida
utbyggnad av den befintliga induslrin. Oxelösund har från vissa utgångspunkter
goda förutsättningar för lokalisering av nya induslrier. Tillgång till
industrimark i anslutning till befintliga och utbyggbara hamnlägen, goda
kommunikationer och en god planberedskap gör området till en värdefull resurs
för framtida industrieiableringar. Kommunen framhåller därför atl
handlingsfrihet bör upprätthållas som möjliggör nylokalisering av industrier
till Oxelösundsområdet.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 65

6 Planeringsskedets resultat län för län

6.1 Stockholms län

Redovisat material

I 20 av Stockholms läns 23 kommuner
antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska
riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala
markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen log ställning
till programmen genom beslut län för län under våren 1975. För Stockholms län
fattades beslut den 27 februari 1975.

Samtliga de kommuner i Stockholms län som upprättade
program för de planeringsåtgärder som borde vidtas lill följd av statsmakternas
riktlinjer för hushållning med mark och vatten har redovisat sill arbete under
planeringsskedet med alt fullfölja dessa riktlinjer.

Av de 20 kommuner i länet som har
deltagit i planeringsskedet har 15 redovisat av kommunfullmäktige antagna
kommunöversikter. Nacka kommun har redovisat av fullmäktige godkänd
kommunöversikt.

Botkyrka, Ekerö, Haninge, Lidingö,
Nynäshamns, Solna, Södertälje, Tyresö, Upplands-Bro, Vaxholms och Värmdö
kommuner har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunomfattande
markdisposilionsplaner. Huddinge kommun har redovisat kommunomfattande
markdlspositionsplan vilken har godkänts av fullmäktige i de delar som berörs
av riksintressen.

1 Stockholms län omfattas kusten
och Mälaren av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Länet
berörs även av de primära rekrea tionsområdena Mälaren och Sörmlands skärgård.

Riktlinjerna för kustområdet berör
åtta kommuner i länet. Kustområdena i Botkyrka, Haninge, Nynäshamns,
Södertälje, Tyresö, Vaxholms och Värmdö kommuner innefattas i de av resp.
kommun redovisade kommunomfattande markdispositionsplanerna. Norrtälje kommun
har redovisat av kommunfullmäktige anlagen markdlspositionsplan för
kustområdet.

Mälarområdet innefattas i de
kommunomfattande markdisposilionsplaner som har redovisats av de berörda
kommunerna, nämligen Botkyrka, Ekerö, Södertälje och Upplands-Bro.

För de primära rekreationsområdena
har inget samordnat planeringsarbete redovisats av berörda kommuner.

Förslag till områdesplan för
Norvik-Kalvö har redovisats av Nynäshamns kommun. Sollentuna kommun har
redovisat förslag lill områdesplan för Överby.

Av fullmäktige behandlade program för hushållning med
jordbruksmar-

5 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 66

ken
har redovisats av tio av länels elva berörda kommuner. Norrtälje kommun har
redovisat av kommunstyrelsen behandlat program.

Av fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder
som kommunerna vidtagit eller avser att vidta för all genomföra den fysiska
riksplaneringens intentioner har lämnats av sex kommuner i länet.

Länsslyrelsen i Stockholms län har ställt samman
och utvärderat de kommunala redovisningarna saml i yttrande till ämbetsverken
och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbelel under planeringsskedet.
Efter hörande av landstinget har länsslyrelsen den 15 september 1977 avgett
slutligt sammanfattande yttrande.

Till
länsstyrelsens redovisning har fogats en gemensam redogörelse från
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län för
Mälarområdets behandling i kommunernas översiktliga planering. Länsstyrelsen
har även bifogat länsredovisningar rörande kommunernas jordbruksmarksprogram,
behandlingen av naturvårdens och kullurminnes-vårdens intresseområden,
landskapsrum i Vallentuna kommun präglade av kulturminnesvårdens intressen,
tätorlsexpansion som berör fritidsbebyggelse, länsstyrelsens
säkerställandeålaganden saml lantmäteriverkets fri-tidsbebyggelseinvenlering.
Till länsstyrelsens redovisning har vidare fogats yttranden från statens
järnvägar, mililärbefålhavaren för östra militärområdet,
försvarsområdesbefälhavaren för Uppsala och Västmanlands försvarsområden,
vägförvaltningen, lantbmksnämnden, skogsvårdsslyrel-sen, fiskerikonsulenlen,
länsbostadsnämnden och landstinget saml från Lantbrukarnas länsförbund i
Stockholms län, Stockholms länsförbund av Svenska naturskyddsföreningen,
Stockholms dislriktsförbund av Friluftsfrämjandet och Stockholms
hembygdsförbund.

Yttranden över det redovisade materialet har
lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner,
organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.) Beträffande Stockholms län har skrivelser
kommit in från Resarö miljöstiftelse och enskilda personer i Norrtälje kommun.

Kommunema har beretls tillfälle att komma in med
kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och
ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts
tillfälle att komma in med synpunkter på verkens yttranden. 1 Stockholms län
har synpunkter lämnats av länsstyrelsen, landstingets regionplane- och näringslivsnämnd
samt Haninge, Norrtälje, Solna och Södertälje kommuner.

Remissinstansernas
synpunkter

Allmänt
om planeringsskedets utfall

Enligt länsstyrelsens bedömning har kommunerna i
sin planering i huvudsak beaktat riksplaneringens intentioner. Kommunerna har,
trots bristande planeringsresurser, lagl fram ett omfattande och väl
genomarbetat planeringsmalerial. Länsslyrelsen anser dock atl det behövs en
större en-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 67

hetlighel i de olika kommunöversikterna när det gäller
områdesindelning och utformning av riktlinjer. Denna fråga bör enligt
länsslyrelsen uppmärksammas vid en kommande överarbetning av föreliggande kommunöversikler.

Högexploaterad kust

Länsstyrelsen anser alt kommunema i
sina ställningstaganden lill den framtida markanvändningen i kustområdet har
beaktat de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna på elt i huvudsak
godtagbart sätl. Stora områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv
har säkerställts eller avses bli säkerställda med stöd av naturvårdslagen.
Samtliga kommuner har reserverat mark för eventuella anläggningar för turism
och friluftsliv. Friluftslivets intressen har enligt länsstyrelsen överlag
tillgodosetls väl.

Kommunernas inställning till
nyexploatering för enskild fritidsbebyggelse har enligt länsslyrelsen blivit
betydligt mera reslriktiv. Frånsett några mindre detaljplaner i Värmdö kommun,
som länsstyrelsen anser sig kunna godta, har kommunema i stort sett inte
föreslagil några ytleriigare detaljplaner för fritidsbebyggelse söder om
Norrtäljeviken. Norrtälje kommun har enligt länsstyrelsen väsentligl skurit ned
sina tidigare omfattande planer för fritidsbebyggelse. Kommunen redovisar nu
15 planområden med sammanlagt drygt I 300 tillkommande fritidshus. Planarbelel
för dessa områden har pågått i många år och kommunfullmäktige har tidigare
antagit flera av de nu föreslagna detaljplanerna.

Inom länets kustområde söder om
Norrläljeviken bör enligt länsstyrelsen största restriktivitet iakttas med all
tillåla enskild fritidsbebyggelse. Två av de föreslagna planområdena i
Norrtälje kommun ligger inom denna del av kustområdet. Länsstyrelsen har vid
samråd med kommunen bestämt motsatt sig fastslällelse av detaljplanen för
Håtö-Brevik som berör ett område av riksintresse för naturvården.
Håtö-Breviksområdet är enligt länsstyrelsen redan alltför hårt exploaterat med
hänsyn till friluftslivels intressen på södra delen av Rådmansölandel.

Inom vissa delar av kustområdet
norr om Norrtäljeviken är friluftslivels intressen enligt länsstyrelsen
förhållandevis begränsade. Länsstyrelsen motsätter sig därför inte en viss
tillkommande fritidsbebyggelse inom denna del av kustområdet. För att
tillgängliga strandnära områden skall bevaras kan det dock enligt
länsstyrelsens preliminära bedömning krävas en reducering av del av Norrtälje
kommun föreslagna antalet fritidshus med cirka en Iredjdedel.

Länsstyrelsen framhåller att det
inom det högexploaterade kustområdet finns ca 8500 outnyttjade tomtplatser inom
redan fastställda detaljplaner. Inom skärgårdsområdet i Värmdö och Vaxholms
kommuner, där behovet av mark för friluftsliv är störst, finns ca 3 000
outnylQade tomtplatser. Ett ytterlighetsexempel är Marsätra i Vaxholms kommun
med omkring 600 outnylQade byggnadsrätler. Länsstyrelsen har under
planeringsskedet dis-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 68

kuterat
med kommunerna om olika problem som är förknippade med att upphäva
byggnadsplaner. En möjlig lösning, vilken prövas i Värmdö kommun, är enligt
länsstyrelsen att genomgripande omarbeta planema.

Kommunema
har i många fall i markdispositionsplanerna redovisat utredningsområden, där
man ännu inte har hunnit ta ställning till hur en eventuell utveckling av
fritidsbebyggelse bör avvägas mol andra intressen. Länsstyrelsen anser atl det
är angeläget alt planeringen för dessa utredningsområden fullföljs. För
flertalet av de utredningsområden som ligger söder om Norrläljeviken bör detta
innebära att detaljplaneläggningen för enskild fritidsbebyggelse inte förs
vidare. Detaljplanearbetet för fritidsbebyggelse på Omö i Haninge kommun bör
enligt länsstyrelsen avvakta de ställningstaganden som kommer att göras inom
ramen för planeringen av det primära rekreationsområdet Sörmlands skärgård.

Norrtälje
kommun redovisar etl stort antal utredningsområden för enskild
fritidsbebyggelse. En förutsättning för en positiv bedömning från länsstyrelsens
sida av de planområden i övrigt som kommunen redovisar norr om Norrtäljeviken
är atl inga ytterligare detaljplaner föreslås inom dessa utredningsområden.

Värmdö
kommun har angett alt inga ytterligare detaljplaner för fritidsbebyggelse
skall läggas fram och att riksintressena skall beaktas inom det utredningsområde
som kommunen har redovisat på Runmarö. Länsstyrelsen finner det angeläget atl
det påbörjade arbetet med områdesplan för Runmarö förs vidare.

I planeringen för kustområdet kvarstår enligt länsslyrelsen
viktiga planeringsuppgifter för alt tillgodose turismens och friluftslivets
intressen. Dessa bör behandlas i en regionalt samordnad planering. Inom
länsstyrelsen pågår arbete med atl la fram etl underlag för en sådan
planering. Genomförandet av en utbyggnad av stugbyar och andra anläggningar
för turism och rekreation kommer enligt länsslyrelsen att kräva stöd från
landsting och stal. Länsslyrelsen understryker behovet av vägledning från
statsmakternas sida om inriktning och ambitionsnivå för planeringen av de olika
rekreationsområdena.

Det primära rekreationsområdet Sörmlands skärgård
bör enligt länsstyrelsen utvidgas till att omfatta även Tyresö, Värmdö,
Vaxholms och Norrtälje kommuner. Samtliga kommuner inom rekreationsområdet,
och även de ovan nämnda kommunerna har i sina markdisposilionsplaner elt förhållandevis
gott underiag för den fortsatta planeringen. Berörda länsstyrelser i
skärgårdsområdet avser atl tillsammans med kommunema bilda en samar-belsgrupp
för att behandla gemensamma planeringsproblem.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen
inom de högexploaterade kustområdena redovisas i avsnitt 4.2. Belräffande
Stockholms län anförs dämtöver följande.

Enligt den inventering som har genomförts av
lantmäteriverket var netloökningen av fritidshus under perioden 1970-1975 24%
inom det högex-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 69

ploaterade
kustområdet i Stockholms län. Planverket anser att kust- och skärgårdsområdet i
Stockholms län bör betraktas som i princip fullbyggl med enskild
fritidsbebyggelse.

Naturvårdsverket anser alt en myckel restriktiv
inställning bör gälla lill ytterligare fritidsbebyggelse i kust- och
skärgårdsområdet i Stockholms län. Planer, som ännu inte har genomförts och som
strider mol den fysiska riksplaneringens intentioner, bör enligt verkel
omprövas. Enskild fritidsbebyggelse bör i första hand byggas ut inom områden
som redan är påverkade av bebyggelse. I högre grad än hillills bör man bygga
ut fritidsbebyggelse i form av slugbyar för uthyrning. Detla bör enligt verkel
speciellt gälla i Norrtälje kommun. Verket anser atl kommunens önskemål om alt
få bygga ca 1 300 nya fritidshus i planområden inte kan accepteras. Slor restriktivitet
med alt tillåta ulbyggnad av enskilda fritidshus bör vidare gälla i de av
kommunen redovisade utredningsområdena. Enskild fritidsbebyggelse bör i
framtiden till stor del kunna förläggas lill de inre delarna av kommunen. Ingen
ytterligare fritidsbebyggelse bör enligt verkel komma till stånd inom
Håtö-Breviksområdet, som är av riksintresse för naturvården.

Enligt naturvårdsverket bör eventuella ytterligare
anläggningar för fritidsboende på Ornö i Haninge kommun i första hand få
formen av uthyrningsstugor eller campingplatser, vilkel möjliggör etl mer
allmänt utnyttjande.

Detaljplanen för Marsätra i Vaxholms kommun bör
enligt naturvårdsverket ses över. Den strider enligt verket mot riktlinjerna
för högexploaterad kust.

Naturvårdsverket anser all man närmare bör studera
om del är lämpligt all utöka del primära rekreationsområdet Sörmlands skärgård
i enlighet med länsstyrelsens förslag. Stockholms skärgård rymmer enligt verket
omfattande rekreationsresurser trots den exploatering som har skett för
fritidsbebyggelse. Oavsett hur man kommer atl avgränsa det primära rekreationsområdet
är det enligt verket angeläget atl etl utvecklingsprogram för friluftsliv och
turism utarbetas för Stockholms skärgård i samverkan mellan berörda kommuner
och länsstyrelsen. 1 avvaktan på elt sådant program bör planer för
fritidsbebyggelse behandlas mycket restriktivt.

Landstingels regionplane- och näringslivsnämnd
påpekar alt de två alternativa förslagen lill ny regionplan skiljer sig när
det gäller omfattningen av den fritidsbebyggelse som bör tillkomma i Norrtälje
kommun och i kust-och skärgårdsdelen i länet i övrigt. Landstingets
ställningstagande lill en ulbyggnad av fritidsbebyggelse kan väntas först då
landstinget tar ställning till regionplaneförslagen i deras helhet.

Norrtälje kommun anför att man i
markdispositionsplanen för kustområdet har gjort en avvägning mellan skilda
intressen med utgångspunkt i slalsmaklemas riktlinjer för högexploaterad kust.
Kommunen påpekar dock att man f. n. saknar ett enigt kommunalt
ställningstagande till den

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 70

framtida markanvändningen i utvecklings- och
utredningsområdena för fritidsbebyggelse. Kommunen motsätter sig
länsstyrelsens preliminära bedömning att man bör undanta en tredjedel av
antalet tomtplatser för fritidshus i de angivna planområdena. Detaljplanernas
slutliga utformning bör avgöras från fall lill fall.

De två detaljplaneområdena söder om
Norrläljeviken innebär enligt kommunen en begränsad exploatering. Tillskotlel i
Håtö-Breviksområdet blir ca 30 nya tomtplatser. Detla kan enligt kommunen inte
innebära en överexploatering till nackdel för friluftslivet. Kommunen anser att
det redovisade området av riksintresse för naturvård inte berörs av
detaljplanen för Håtö-Brevik.

En komplettering av fritidsbebyggelse inom några av de
föreslagna ul-redningsområdena skulle enligt kommunen innebära möjligheter atl
förbättra standarden för befintlig bebyggelse, bl.a. när det gäller vatten och
avlopp, hamnförhållanden och vägar.

Omvandlingen av fritidshus till helärsbostäder försvårar
enligt kommunen möjligheterna alt uppnå en lämplig lokalisering av
permanentbebyggelsen. Dessutom innebär omvandlingen atl priserna på fritidshus
drivs upp till en oacceptabel nivå.

Norrtälje kommun tillstyrker
länsstyrelsens förslag till utökning av det primära rekreationsområdet i
skärgården.

Haninge kommun anser atl ett antal fritidshus kan
tillkomma i kustområdet, framför alll på Ornö, ulan nämnvärda konflikter med
friluftslivs- och bevarandeintressen. I avvaktan på eventuella förslag lill
lokalisering av anläggningar för turism och rekreation inom det primära
rekreationsområdet har områden där kommunen bedömt alt en utveckling av
fritidsbebyggelse är lämplig angetts som utredningsområden. Det är enligt
kommunen sannolikt atl man bara i ett fåtal av dessa ulredningsområden kan
göra sådana satsningar på anläggningar för turism och friluftsliv att en
ulbyggnad av fritidsbebyggelse omöjliggörs.

Länsslyrelsen framhåller i sitt
kompletterande yttrande att den av lantmäteriverket redovisade netloökningen
av fritidshus i Stockholms län inte är helt tillförlitlig, eftersom olika
beräkningsmetoder har använts vid de två undersökningstillfällena. Det är
enligt länsstyrelsen omöjligt att med utgångspunkt från föreliggande uppgifter
om ökningen av antalet fritidshus dra slutsatser om hur statsmakternas
riktlinjer för utvecklingen av fritidsbebyggelse i det högexploaterade
kustområdet har tillgodoselts. Huvuddelen av den nytillkomna
fritidsbebyggelsen ligger troligen inom tidigare fastställda detaljplaner.
Även den framtida ökningen av antalet fritidshus kommer enligt länsstyrelsen
huvudsakligen atl ske genom att outnylQade tomtplatser i fastställda
detaljplaner tas i anspråk.

Mälaren

Länsstyrelsen anser att de berörda kommunerna i
Mälarområdet har be-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 71

aktat
riksintressena på ett i huvudsak godtagbart sätt. Kommunerna avser enligt
länsslyrelsen inte alt upprätta några ytleriigare detaQplaner för fritidsbebyggelse.
Det huvudsakliga problemet när del gäller fritidsbebyggelsen i Mälarområdet är
den snabbi ökande omvandlingen av befintiiga fritidshus lill helärsbostäder.

Viktiga planeringsuppgifter kvarstår enligt
länsstyrelsen för att tillgodose turismens och friluftslivets intressen i det
primära rekreationsområdet. Dessa planeringsuppgifter bör på motsvarande sätt
som för Sörmlands skärgård genomföras i en regionall samordnad planering.
Frågan om att bilda en samarbelsgrupp för detta ändmål kommer atl behandlas av
berörda kommuner och länsstyrelser.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen
inom landets insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Belräffande Mälaren anförs
därulöver föQande.

Planverket anser att det fortsalla
planeringsarbetet för Mälarområdet bör ges den inriktning som berörda
länsstyrelser anger. Samordnade insatser bl. a. i form av markreservationer
för kollektiva anläggningar i del primära rekreationsområdet torde enligt
verket erfordras.

Jordbruk

Den skärpta tolkningen av riktlinjerna för
jordbrukels behandling i den fysiska riksplaneringen har enligt länsstyrelsen
inneburit nya planeringsproblem som kommunema inte har hunnit lösa under
arbetet med program för hushållning med jordbruksmarken. De redovisade
programmen bör därför ses som en probleminventering och som ett förberedande
steg mol lätortsomfaltande områdesplaner.

Kommunema
har i jordbruksmarksprogrammen i regel avgränsat vissa särskill värdefulla
samlade jordbruksområden som man avser att bevara på lång sikt. Haninge och
Norrtälje kommuner har dock endast uttalat att all jordbruksmark utanför
utbyggnadsområdena bör reserveras för fortsatt jordbruksdrift. Länsstyrelsen
anser liksom lantbruksnämnden att de viktigaste jordbruksområdena dessutom bör
skyddas genom atl de redovisas som bevarandeområden i av kommunfullmäktige
antagna markdisposilionsplaner.

De redovisade jordbruksmarksprogrammen anger enligt
länsslyrelsen all relativt stora arealer åkermark, ca 3 700 ha, kan komma att
tas i anspråk fram till år 1990 för annan markanvändning, främst
tätortsutbyggnad. Omkring en tredjedel av denna åkerareal ingår i
utredningsområden där kommunerna ännu inte har tagit ställning till den
framlida markanvändningen. I många fall har även altemativa utbyggnadsområden
redovisats i jordbruksmarksprogrammen. Detta har enligt länsstyrelsens och
lantbruksnämndens bedömning lett till att orealistiskt slora utbyggnadsområden
har redovisats till år 1990, framför allt i Sigtuna och Upplands-Bro kommuner.
Den totalt sett omfattande åkerareal som man enligt programmen beräknar alt

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 72

ta
i anspråk bör enligt länsslyrelsen ses som ett uttryck för den osäkerhet om den
framtida markanvändningen som präglar översiktlig planering på lång sikl.

De flesta kommunerna har i jordbruksmarksprogrammen
redovisat mycket små arealer jordbruksmark som rnan avser att la i anspråk för
bebyggelse inom den närmaste femårsperioden. Haninge, Sigtuna, Upplands-Bro
och Vallentuna kommuner redovisar dock relativt slora arealer jordbruksmark som
kommunfullmäktige har beslutat skall tas i anspråk inom denna period.
Upplands-Bro kommun har under planeringsskedet övervägt möjligheten atl ompröva
vissa fastställda, ännu outnylQade, detaljplaner för industribebyggelse vilka
berör jordbruksmark. Länsslyrelsen stöder kommunens beslut att inte ompröva
planerna med hänsyn lill behovel av sysselsättning i kommunen och problemen i
samband med ett upphävande.

1 det fortsatta arbetet med områdesplaner för de
expansiva tätorterna bör kommunerna enligt länsstyrelsen studera alternativa
utbyggnadsmöjligheter dels för resp. tätortsområde, dels för kommunema i deras
helhet. Delta arbele bör samordnas med det pågående regionplanearbelel, där bl.
a. frågor om eventuell regional omfördelning av av den framtida bebyggelsen
med hänsyn lill jordbruksintressena kommer alt prövas. Målsättningen för den
fortsatta planeringen bör enligt länsstyrelsen vara alt hell avveckla de
utredningsområden som har redovisats samt atl för år 1990 ange
uibyggnadsområden som har en realistisk omfattning.

Även Norrtälje kommun bör enligt länsslyrelsen
åläggas all utarbeta översiktliga planer för expansiva tätorter. Som grund för
denna planering bör kommunen utveckla sitt jordbruksmarksprogram vidare.

För att jordbruksmarksprogrammen skall kunna utgöra
etl godtagbart underlag för jordbrukets planering bör de angivna
osäkerhetszonerna för lätortsutveckling enligt planverket begränsas. Bl. a.
gäller detta i Haninge kommun. Planverket anser liksom länsstyrelsen all
behovet av en eventuell regional omfördelning av lätorlstillväxlen bör
studeras inom ramen för pågående regionplanearbete.

Lanlbruksslyrelsen framhåller att de redovisade
jordbruksmarksprogrammen i landet visar på en oförändrad eller t. o. m. ökad
efterfrågan på jordbruksmark under den närmaste 15-20-årsperioden. Risken för
en sådan utveckling synes vara särskill slor i bl.a. vissa kommuner i Stockholms
län. Det är enligt lantbruksstyrelsen angeläget atl kommunerna i den fortsatta
markanvändningsplaneringen studerar utbyggnadsriktningar, tät-ortsulformning
och en tälortsstruklur som så långl möjligl minskar förbrukningen av värdefull
jordbruksmark. Kommunernas planeringsresullal bör i några regioner knytas
samman lill ett samlat markhushållningsprogram. Etl sådanl program kan enligt
lanlbruksslyrelsen på sikt behöva övervägas för Mälardalen.

Norrtälje
kommun anser att kommunen inte bör jämställas med vissa

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 73

andra
kommuner i länet när det gäller krav på översiktlig planering för tätorterna.
Den areal jordbruksmark som kommer att tas i anspråk för tätortsutbyggnad i
beslutade planer är enligt kommunen myckel liten jämförd med motsvarande
arealer i övriga kommuner i länet. De översiktsplaner som föreligger för vissa
tätorter har utarbetats i nära samråd med förelrädare för jordbruket.

Haninge kommun anser atl kommunen inom några år bör
kunna ta ställning till markanvändningen i de ulredningsområden som har
redovisats inom slora delar av tätortens intresseområden.

Skogsbruk

Kommunerna har enligt länsslyrelsen i slor
utslräckning prioriterat friluftslivels intressen framför skogsbrukets i de
storsladsnära skogsområdena. De flesta kommuner har förutsatt alt de allmänna
hänsynsreglerna i skogsvårdslagen skall tillämpas i avvägningen mellan olika
markanvändningsintressen. Bl. a. Haninge och Vallentuna kommuner har dock
begärt förordnanden enligt naturvårdslagen för all säkerställa friluftslivets
intressen. Länsstyrelsen anser att förordnanden enligt naturvårdslagen bör användas
endast om andra åtgärder inte anses lill fyllest.

Skogsvårdssiyrelsen anser att kommunernas
ulbyggnadsplaner berör alltför stora arealer skogsmark och föreslår att man
överväger behovel av atl upprätta program för all tillvarata möjligheterna till
skogsproduktion. Länsslyrelsen avser alt la upp överläggningar i denna fråga.

Fiske

Fiskeristyrelsen framhåller att fisket inte har
behandlats i nämnvärd omfattning i kommunernas planering. De tolv kommuner i
Stockholms län som berörs av fiskets viktigare intresseområden bör vid kommande
revidering av kommunöversikter och markdisposilionsplaner redovisa hur man
avser alt skydda dessa områden.

Den inlemaiionella utvecklingen på fiskels område
kommer enligt fiskeristyrelsens bedömning att medföra en expansion av fisket i
Östersjön. En förutsättning för en utveckling av Öslersjöfisket är dock
förbättrade landnings- och avsättningsmöjligheter. Kommunerna i
skärgårdsområdet bör enligt styrelsen i samråd med fiskenämnden ulreda och
precisera yrkesfiskets behov av markområden för skilda ändamål. Också
planverket anser att kommunerna bör uppmärksamma fiskets och dess följdindustriers
ökade anspråk på mark i anslutning till hamnarna.

Fiskeristyrelsen finner det angelägel att man i den
fortsatta kommunala planeringen för de primära rekreationsområdena vidtar
åtgärder för att utveckla möjlighetema till fritidsfiske. Efterfrågan på
sådana aktiviteter är mycket stor i Stockholmsregionen.

Landstingets regionplane- och näringslivsnämnd
framhåller att vatten-områdesfrågoma, bl. a. fiskets intressen, bör behandlas
mer ingående i den

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 74

fortsatta
fysiska översiktsplaneringen. 1 den pågående regionplaneringen, som har
karaktär av markanvändningsplanering, har vattenområdenas användning inte
beaktats särskilt.

Naturvård
och kulturminnesvård

Kommunema har enligt länsstyrelsen under
planeringsskedet krävt alt stora områden av riksintresse för naturvård och
friluftsliv snarast skall säkerställas genom förordnanden enligt
naturvårdslagen. Det gäller bl. a. Er-staviks-, Ågesta- och Bomsjöområdena. Den
tidskrävande handläggning av bl. a. natuneservatsärenden har dock inneburit att
endast en mindre andel av föreslagna ålgärder har kunnat fullföljas. Det
kommer enligt länsstyrelsen att ta ca tio år att genomföra samtliga föreslagna
förordnanden. Länsstyrelsen behöver utökade personella och ekonomiska resurser
för all kunna säkerställa de områden som kommunerna har angett inom rimlig tid.

Inom länet finns stora områden av
kulturlandskapskaraktär som är av riksintresse för såväl naturvård som
kulturminnesvård. Länsstyrelsen framhåller atl en förutsättning för atl dessa
riksintressen skall kunna tillgodoses oftast är att områdena hålls i fortsatt
hävd genom all de odlas eller belas. Hagmarkema, som är myckel uppskattade
strövområden, och dessutom rymmer många fomminnen kan bibehållas eller
återskapas endast genom aktiva landskapsvårdande insatser. Det är enligt
länsstyrelsen angeläget alt statliga medel ställs till förfogande för att
säkerställa dessa riksintressen. Olika metoder för atl med begränsade resurser
uppnå godtagbara resultat bör prövas i länet.

Naturvårdsverket bedömer att den fysiska
riksplaneringens planeringsskede har gett ett i huvudsak godtagbart resultat i
länet. Bristen på översiktliga naturinvenleringar är dock elt allvarligt
problem. Verket förordar att länsstyrelsen och landstinget gemensamt ser över
möjligheterna att snarast utnyttja material från den inom landstinget pågående
naturresurs-inventeringen som underlag för fortsatt planerings- och
säkerställandearbete. Det är enligt verkel otillfredsställande att det kommer
all la så lång lid som länsstyrelsen anger alt genomföra föreslagna
förordnanden.

Naturvårdsverket anser att länsstyrelsen snarast
bör se över förbudsli-derna för fågelskyddsområdena i skärgården. Dagens
kunskap om de biologiska förhållandena i skärgården och önskemålen från
allmänheten om enhetligare förbudslider motiverar enligt verket en sådan
översyn.

Länsstyrelsen framhåller i sill kompletterande
yttrande att man har påbörjat arbetet med elt naturvårdsprogram för länet. Alt
genomföra programmet kräver dock särskilda resurser. Vidare pågår inom
länsslyrelsen en översyn av gällande bestämmelser för fågelskyddsområdena.

Landstingels regionplane- och näringslivsnämnd
framhåller att den pågående nalurresursinventeringen i länet beräknas vara
färdig under år 1978.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 75

Industri

Det har enligt planverket kommit
fram olika begränsningar i möjligheterna att allsidigt utnytQa industriområdet
i Nynäshamn. Förutsättningarna för att till Nynäshamn lokalisera annan än
oljebaserad industri bör enligt verket klarläggas ytterligare, framför allt
från miljösynpunkt.

Landstingets regionplane- och
näringslivsnämnd framhåller att konsekvensema av ytterligare etablering av
oljebaserad industri i Nynäshamn har studerats ingående. Andra miljöpåverkande
verksamheter bör enligt nämnden naturligtvis behandlas på ett likvärdigt sätt
även om någon alternativ etablering inte är aktuell i området.

Energiförsörjning

Länsslyrelsen framhåller atl
Sigtuna och Upplands-Bro kommuner inte har reserverat mark för den av
valtenfallsverket föreslagna 800 kV-krafl-ledningen mellan Forsmark och
Oskarshamn. Botkyrka kommun har redovisat kraftledningen på plankarlorna till
markdispositionsplanen. Kommunfullmäktige uttalade dock nar planen antogs att
kommunen inte är beredd atl ta ställning lill den föreslagna ledningen. Enligt
länsslyrelsen bör en kraftledning få komma till stånd i huvudsak i den
sträckning som vattenfallsverket föreslår. Berörda kommuner bör reservera mark
för ledningen i sina planer.

Länsslyrelsen motsätter sig en av
vattenfallsverket föreslagen 220-400 kV-ledning som skulle beröra länets
östliga delar. Länsstyrelsen ifrågasätter om ledningen behövs. Den påverkan
ledningen skulle innebära på den känsliga skärgårdsnaturen gör den vidare
olämplig i föreslagen sträckning. Inte heller de berörda kommunerna har enligt
länsslyrelsen godtagit kraftledningen.

Kommunerna i länet bör enligt länsstyrelsens uppfattning
kunna kräva en väl underbyggd behovsplan av valtenfallsverket som grund för ell
förslag till kraflledningsnät för Stockholmsregionen. Behovsplanen bör ularbelas
i nära samråd med landstinget. Det är enligt länsslyrelsen nödvändigl alt en
samrådsrulin utarbetas som tillgodoser såväl kraftproducenlemas som kommunernas
och enskilda människors intressen. Ett förslag lill en sådan rutin utarbetas
inom länsstyrelsen. Naturvårdsverket delar länsstyrelsens uppfattning om
behovet av samrådsrutin vid kraftledningsplanering.

Planverket anser att de konflikter
som föreligger rörande den föreslagna kraftledningen mellan Forsmark och
Simpevarp bör utredas i samråd mellan berörda parter så att markreservationer
kan göras i den kommunala planeringen om principbeslut fallas om en utbyggnad
av ledningen.

Landstingets regionplane- och näringslivsnämnd påpekar att
de olika re-gionplanealtemativen redovisar olika förslag lill utbyggnad av nya
slörre kraftledningar. Endasl det ena altemativet redovisar 800 kV-ledningen
från Forsmark. 220-400 kV-ledningen i skärgården återfinns inte i något

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 76

alternativ. Osäkerheten om hur det framlida
elförsörjningssyslemet i regionen skall ulformas kan enligt nämnden till en
del klaras ul genom det fortsatta arbetet med regionplanen.

Haninge kommun erinrar om att
kommunen lidigare har avslyrkl industriverkets förslag lill plan för
Storstockholms elförsörjning niot bakgrund av de ställningstaganden kommunen
har gjorl i arbetet med den fysiska riksplaneringen.

Länsstyrelsen anför i sitt
kompletterande yttrande atl del för den långsiktiga planeringen av
krafiledningsutbyggnaden i elt län krävs centrala direkliv med utgångspunkt
från den energipolitik som läggs fast av riksdagen. Den arbetsgrupp som har
studerat samrådsruliner för kraftledningsplaneringen i länet har bl. a.
föreslagil atl en s. k. referensgrupp skall ansvara för atl tidiga kontakter
las mellan berörda intressenter.

Kommunikationer

Statens järnvägar (SJ) konstaterar
all Södertälje kommun inte har reserverat mark för den av SJ föreslagna s. k.
Grödingebanan. Del är enligt SJ nödvändigl med lagregler som ger möjligheter
att genomföra projekt i de fall då riksintressen eller regionala intressen bör
gå före kommunala intressen. Södertälje kommun anser att SJ som alternativ
lill Grödingebanan bör ulreda en ulbyggnad av parallellspår till befintliga
Qärrspår. En avveckling av Qärrtågsförbindelserna till Södertälje skulle
innebära en myckel slor olägenhet för kommunen. Kommunen är därför inte beredd
all i nuvarande läge se över kommunöversikten i syfte alt reservera mark för
banan.

Planverket anser all en
omlokalisering av Bromma flygplats bör övervägas med hänsyn till
bullerproblemen. För att en eventuell framtida flyttning av flygplatsen inte
skall motverkas bör inga nya investeringar göras i Bromma flygplats.

Försvar

Länsstyrelsen påpekar att Solna
kommun i en antagen generalplan har redovisat området Östra Frösunda som
grönområde. Enligt regeringens beslut med anledning av programskedel i den
fysiska riksplaneringen skall Östra Frösunda t. v. användas av försvaret.
Länsslyrelsen delar kommunens uppfattning att området från allmän synpunkt är
lämpat som rekreationsområde. Länsstyrelsen anser dock atl man inte kan la
slutlig ställning till den framlida markanvändningen i Östra Frösunda innan den
utredning som pågår inom landstinget om lokalisering av post- och
godsterminaler i Stockholmsområdet har avslutals. Ulredningens resultat kan komma
att påverka markanvändningen i Östra Frösundaområdet.

Överbefälhavaren anser alt
fortsatta överläggningar mellan försvars-myndighelema, länsstyrelsen och Solna
kommun bör kunna leda till en acceptabel lösning av markanvändningskonfliklema
i Östra Frösundaområdet.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 77

Landstingets regionplane- och näringslivsnämnd
anser atl Östra Frösunda bör UtnytQas som rekreationsområde om regeringen
beslutar all försvaret inte skall behålla området.

Solna kommun påpekar att målsättningarna i läns-
och regionplaneringen innebär atl fler bostäder bör byggas i den del av
regionen som kommunen tillhör. Kommunen bör därför få disponera försvarets
mark för bo.stä-der, serviceanläggningar och rekreationsområden. De militära
intressena torde kunna avvecklas efter hand. Kommunen anser att ett avtal om
att överföra statens mark till kommunen snarast bör träffas.

6.2
Uppsala län

Redovisat
material

I samtliga sex kommuner i Uppsala län antog
kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens
riktlinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen och
genom andra åtgärder. Regeringen log ställning till programmen genom beslut län
för län under våren 1975. För Uppsala län fattades beslut den 20 februari 1975.

Samtliga kommuner i Uppsala län har redovisat sitt
arbete under planeringsskedet med alt fullfölja riktlinjerna för hushållning
med mark och vallen. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Av länels sex kommuner har fem redovisat av
kommunfullmäktige antagna kommunöversikter. Uppsala kommun har redovisat av
kommunfullmäktige godkänd kommunöversikt.

Av kommunfullmäktige antagen kommunomfattande
markdlspositionsplan har redovisats av Älvkarleby kommun. Tierps kommun har
redovisat av kommunfullmäktige antagen kommunplan, vilken enbart består av en
textdel.

I Uppsala län omfattas kusten, Dalälvens dalgång
och Mälaren av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Kusten
söder om Öregrund har därvid betecknats som högexploaterad kust, medan kusten
norr om Öregrund har betecknats som övrig kust. Länet berörs även av de primära
rekreationsområdena Nedre Dalälven och Mälaren.

Kustområdet och Dalälvens dalgång innefattas i den
kommunomfattande markdlspositionsplan som Älvkarleby kommun har redovisat. För
Mälaren har Enköpings kommun redovisat av kommunfullmäktige anlagen
markdlspositionsplan. I övrigt har markdisposilionsplaner inte redovisats för
områden med geografiska riktlinjer.

För det primära rekreationsområdet Nedre Dalälven
antog Tierps och Älvkarleby kommuner tillsammans med övriga berörda kommuner i
Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län under våren 1976 ett gemensamt
handlingsprogram. En lägesrapport från det inlerkommunala planeringsarbetet
för nedre Dalälven har redovisats i februari 1977.

För
del primära rekreationsområdet Mälaren har inget samordnat plane-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 78

ringsarbele redovisats av berörda kommuner.

Av fullmäktige behandlade program
för hushållning med jordbruksmarken har redovisats av fyra av länels fem
berörda kommuner. Östhammars kommun har redovisat elt program för hushållning
med jordbruksmarken som inte har behandlats av kommunfullmäktige.

Av kommunfullmäktige godkända
redovisningar för åtgärder som kommunerna har vidtagit eller avser atl vidta
för alt genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnats av fem
av länets sex kommuner.

Länsslyrelsen i Uppsala län har
ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande till
ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet
under planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetts av
länsstyrelsen den 16 september 1977. Detla har tillsammans med länsstyrelsens
övriga redovisning sänts för yttrande lill landstinget och för kännedom lill
kommunerna. Slutiigl sammanfattande yttrande har avgetts av länsstyrelsen den
28 november 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har
fogats en särskild redovisning av studier av industrilägen vid norra
Upplandskusten som har utförts enligt överenskommelse med
bostadsdepartementet. Vidare har bifogats yttrande från landstinget.

Yttranden över det redovisade
materialet har lämnals av berörda ämbetsverk, andra myndigheter,
forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.)

Kommunerna har beretls lillfälle
all komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas,
landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har
likaledes getts tillfälle att komma in med synpunkter på verkens yttranden. I
Uppsala län har synpunkter lämnats av Uppsala kommun.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets utfall

Riksintressena i länet har enligt
länsstyrelsen behandlats på etl tillfredsställande säu i det planeringsarbete
som hittills har genomförts i kommunerna. De målsättningar som angavs i
kommunernas riksplaneprogram har dock på grund av bristande resurser i
kommunerna ännu inte helt kunnal uppfyllas.

Det planeringsmaterial som
kommunerna har redovisat är enligt länsstyrelsen ännu relativt schematiskt.
Kommunöversikterna bör utvecklas vidare i del fortsatta arbetet. Bl.a. bör
underiagsmaterialel förbättras. Markanvändningsplaneringen i de områden som
berörs av geografiska riktlinjer bör enligt länsslyrelsen också drivas vidare
och fördjupas.

Länsstyrelsen framhåller atl de
regionalpoliliska målsättningarna i fortsättningen i högre grad måsle tillåtas
påverka planeringsarbetet inom ramen för den fysiska riksplaneringen.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 79

Kustområdet

Det är enligt länsstyrelsen
angelägel atl markanvändningsplaneringen för kustområdet i Östhammars kommun
drivs vidare. En huvudfråga i del fortsälla planeringsarbetet är hur
fritidsbebyggelsens intressen skall avvägas mot friluftslivels intressen.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom de högexploaterade och de övriga kustområdena i landet
redovisas i avsnitt 4.2 resp. 4.3. Beträffande Uppsala län anförs därutöver
följande.

Naturvårdsverket anser alt regeringen bör uppmärksamma de
problem som föreligger i kustområdet i Östhammars kommun. Del är enligt verket
angelägel alt kommunen fullföljer markanvändningsplaneringen för kusten och
därvid iakttar återhållsamhet med att tillåta ulbyggnad av enskild fritidsbebyggelse.
Den kommunomfattande markdisposisitionsplan som har redovisats för Tierps
kommun bör enligt verket kompletteras när det gäller kustområdet. En ulbyggnad
av fritidsbebyggelse i kommunens kustområde bör ske försl efter noggranna
avvägningar mot andra markanvändnings-intressen.

Dalälvens dalgång

De översiktliga planer som har
redovisats för Tierps och Älvkarleby kommuner bör enligt länsstyrelsen t. v.
kunna godtas när del gäller ställningstaganden till markanvändningen i
Dalälvens dalgång. En komplettering och bearbetning av planerna kan dock bli
aktuell när arbetet inom samarbetskommittén för Nedre Dalälven har redovisats.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom älvdalarna redovisas i avsnitt 4.5. Beträffande Uppsala län
anförs dämtöver föQande.

Naturvårdsverket anser alt en
översyn av planeringen för Dalälvens dalgång i Tierps kommun bör ske när
arbetet inom Dalälvskommillén och den översiktliga nalurinvenleringen för
området har redovisats.

Planverket anser atl markanvändningsplaneringen bör
fullföljas för Dalälvens dalgång eftersom efterfrågan på mark för bebyggelse
och anspråken från friluftslivet och naturvården där är belydande.
Nalurvårdsverket anför liknande synpunkter.

Del är enligt fiskeristyrelsen en
brisl alt Älvkarleby kommun i sin planering inte har behandlat fiskels
intressen i nedre Dalälvsområdel. Fiskeriin-tendenten har i sill yttrande
framhållit nedre Dalälvens betydelse för fritidsfisket och konflikterna vid
Skutskär mellan fiskels intressen och industrin.

Mälaren

Den markanvändningsplan för
Mälarområdet som Enköpings kommun har redovisat utgör enligt länsstyrelsen etl
gott underlag för forlsalt planering. Det är angeläget att en
markanvändningsplanering genomförs även för den del av Mälarområdet som faller
inom Håbo kommun.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 80

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen
inom landels insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Beträffande Mälaren anförs
därulöver följande.

Planverket konstaterar all samtliga kommuner i
Mälarområdet utom Håbo kommun har upprättat markdisposilionsplaner. Det
fortsatta planeringsarbetet för Mälarområdet bör inriktas på bevarandefrågor
samt frågor om friluftsliv och turism. Samordnade insatser torde enligt
planverket behöva genomföras för det primära rekreationsområdet, bl.a. i form
av markreservationer för kollektiva anläggningar.

Håbo kommun bör enligt naturvårdsverket snarast
upprätta en markanvändningsplan för Mälarområdet. Härvid bör frågan om hur
fritidsbebyggelse bör ulvecklas med hänsyn lill naturvårdens och friluftslivets
intressen ägnas stor uppmärksamhet.

Jordbruk
och skogsbruk

Uppsala och Enköpings kommuner bör enligt
länsstyrelsen upprätta översiktliga markanvändningsplaner för centralorterna i
resp. kommun.

Lanlbruksslyrelsen framhåller alt de redovisade
jordbruksmarksprogrammen i landet visar på en oförändrad eller t. o. m. ökad
efterfrågan på jordbruksmark under den närmaste 15-20-årsperioden. Risken för
en sådan utveckling synes vara särskilt stor i bl. a. vissa kommuner i Uppsala
län. Det är enligt lanlbruksslyrelsen angeläget atl kommunerna i den fortsatta
markanvändningsplaneringen studerar ulbyggnadsriktningar, tätorts-utformning
och tätortsstruktur i syfte atl så långt möjligt minska förbrukningen av
värdefull jordbruksmark. Kommunernas planering bör i några regioner knytas
samman till elt samlat markhushållningsprogram. Ett sådant program kan enligt
lanlbmksslyrelsen på sikt behöva övervägas för Mälardalen.

Fiske

Fiskeristyrelsen konstaterar atl fiskets intressen
i myckel liten utsträckning har behandlats i de kommunala planer som nu har
redovisats. De sex kommuner i länet som berörs av fiskets viktigare
intresseområden bör vid kommande revidering av kommunöversikter och
markdispositionsplaner redovisa hur man avser alt skydda dessa områden.
Kommunerna i skärgårdsområdet bör enligt fiskeristyrelsen inför det fortsatta
planeringsarbetet i samråd med fiskenämnden utreda och precisera yrkesfiskels
behov av markområden för skilda ändamål.

Naturvård,
friluftsliv och kulturminnesvård

En grundläggande inventering och utvärdering av
kulturminnesvårdens intressen saknas enligt länsstyrelsen ännu för slora delar
av länet. Del är angeläget all ett sådanl arbete genomförs så att man får elt
underiag för att avgränsa och säkerställa skyddsvärda områden. Riksantikvarieämbetet

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilagal 81

understryker all det i Uppsala län finns slora brister i
det inventeringsmaterial som rör kulturminnesvården.

Naturvårdsverket bedömer att
planeringsskedet har gett ell i huvudsak godtagbart resultat i länet. En
heltäckande nalurvårdsplan bör enligt verkel upprättas för länet. I de delar
av länet där naturinvenleringar ännu inte har genomförts bör arbetet påbörjas
snarasl möjligt.

Det är enligt länsstyrelsen
angelägel atl en planering av vattenresurserna genomförs i anslutning till den
fortsatta fysiska riksplaneringen eftersom konflikterna om utnyttjandet av
vallenresurserna börjar bli tydligt märkbara i länet.

Industri

Länsstyrelsen har i en särskild
rapport redovisat förutsättningarna längs norra Upplandskusien för lokalisering
av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.

Enligt länsstyrelsens bedömning bör
sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen kunna etableras
längs kusten i de orter där sådan verksamhel redan finns. Etablering av andra
lyper av industri bör begränsas till befintliga industriorter och till
Hargshamn i Östhammars kommun.

Fiskets intressen har enligt
fiskeriintendenten helt förbigåtts i den redovisade rapporten om
förutsättningarna för lokalisering av industri längs norra Upplandskusien.

Planverket anser att en närmare
analys bör göras av de industrilägen vid Norriands- och norra Svealandskusten
vilka har angetts av kommuner och länsstyrelser. Analysen bör syfta lill atl
klarlägga var fortsatta planerings-och utredningsinsatser är önskvärda.

Energiförsörjning

Formerna för planeringen av
kraflledningsdragningar bör enligt länsslyrelsen ses över. Större
kraftledningar medför stora ingrepp i miljön och innebär alt mark av värde för
de areella näringarna las i anspråk.

Flygplatser

En flyttning av Sundsbro flygplats
i Uppsala kommun, vilken ligger på högvärdig jordbruksmark, bör enligt
planverket utredas. Uppsala kommun framhåller all flygplatsen inte kan flyttas
förrän man kan finna ett godtagbart alternativ.

Försvar

Verksamheten vid Veckholms
skjutfäll i Enköpings kommun bör enligt landstinget avvecklas. Verksamheten
begränsar starkt möjligheterna att utnyttja Mälarområdet för friluftsliv såväl
till lands som till sjöss.

Enljgt länsstyrelsen saknas f. n.
förutsättningar för atl avveckla verksamheten vid Veckholms skjutfält.
Möjligheterna lill annan användning av

6 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 82

skjutfällel bör dock enligt länsstyrelsen övervägas i den
fortsatta planeringen med hänsyn lill friluftslivets intressen i Mälarområdet.

Överbefälhavaren anser alt
länsstyrelsen genom överläggningar med berörda militära myndigheter bör pröva
möjligheterna atl öka allmänhetens tillträde lill Veckholms skjutfält.

6.3 Södermanlands län

Redovisat material

I samtliga sju kommuner i
Södermanlands län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den
fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala
markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning
till programmen genom beslut län för län under våren 1975. För Södermanlands
län fattades beslul den 3 april 1975.

Samtliga kommuner i Södermanlands
län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med alt fullfölja
riktlinjerna för hushållning med mark och vatten.

Samtliga kommuner utom Oxelösunds
kommun har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter. Oxelösunds
kommun har redovisat en sammanslällningskarta över av fullmäktige antagna
generalplaner för hela kommunens yta.

Av fullmäktige antagna
kommunomfattande markdisposilionsplaner har redovisats av Flens, Strängnäs och
Vingåkers kommuner. Katrineholms kommun har redovisat en kommunomfattande
markdlspositionsplan vilken har godkänts av fullmäktige.

I Södermanlands län omfattas kusten
och sjöarna Mälaren, Hjälmaren och Båven av den fysiska riksplaneringens
geografiska riktlinjer. Kusten har härvid betecknats som högexploaterad kust.
Länet berörs även av de primära rekreationsområdena Sörmlands skärgård och
Mälaren.

Enligt riktlinjerna bör mark
reserveras i anslutning lill Nyköping-Oxelösund för sådan industri som
behandlas i den fysiska riksplaneringen. Vidare har regeringen i beslutet över
programskedet föreskrivit atl länsstyrelserna i Södermanlands och
Östergötlands län gemensamt skall lämna en särskild redogörelse till regeringen
för planeringsläget för kustområdet söder om Nyköping inkl. Bråviken.

För länets kustområde har en
ledningsgrupp med representanter för Nyköpings och Oxelösunds kommuner saml
länsslyrelsen och landstinget i Södermanlands län antagit ell program för
fortsatt planeringsarbete. Arbelel för kustområdet, vilket också är etl
primärt rekreationsområde, avses resultera i markanvändningsplaner och ett
utvecklingsprogram för turism och rekreation samt elt regionalpolitiskt
handlingsprogram för befolkningen i kustområdet.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 83

Eskilstuna kommun har för sin del av Mälaren och
dess stränder redovisat en av kommunfullmäktige antagen markdlspositionsplan.
Strängnäs kommun har förutom den kommunomfattande markdispositionsplanen,
vilken behandlar kommunens del av Mälarområdet, redovisat en av kommunfullmäktige
antagen områdesplan för Selaö-Tosteröområdel.

För det primära rekreationsområdet Mälaren har
inget samordnat planeringsarbete redovisats av berörda kommuner.

Eskilstuna
kommun har redovisat en av fullmäktige antagen markdlspositionsplan för sin
del av Hjälmarområdel. De av Katrineholms och Vingåkers kommuner redovisade
kommunomfattande markdispositionsplanerna behandlar Hjälmarområdel.

Flens
och Nyköpings kommuner har utarbetat markdisposilionsplaner för Båvenområdet.
Planerna beräknas bli antagna av kommunfullmäktige under år 1979.

Områdesplaner vilka har godkänts av
kommunfullmäktige har redovisats för Katrineholms tätort och för Valla,
Sköldinge-Kannlorp, Bie, Äsköping, Slrångsjö, Forsjö och Björvik i Katrineholms
kommun.

Av kommunfullmäktige behandlade program för
hushållning med jordbruksmarken har redovisats av Eskilstuna, Nyköpings och
Strängnäs kommuner.

Av fullmäktige godkända redovisningar för ålgärder
som kommunerna har vidtagit eller avser att vidta för atl genomföra den fysiska
riksplaneringens intentioner har lämnats av Eskilstuna, Flens och Nyköpings
kommuner.

Länsslyrelsen
i Södermanlands län har ställt samman och utvärderat de kommunala
redovisningarna samt i yttrande lill ämbetsverken och regeringen redovisat
sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Preliminärt
sammanfattande yttrande har avgetts av länsstyrelsen den 14 september 1977.
Della har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yttrande
lill landstinget och för kännedom till kommunerna. Slutligt sammanfallande yttrande
har avgetts av länsslyrelsen den 12 oktober 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats en
rapport om del utredningsarbete som har bedrivits för området kring Bråviken
och kusten söder om

yköping. Delta arbete har bedrivits i samarbele
mellan länsstyrelserna i Södermanlands och Östergötlands län samt Nyköpings,
Oxelösunds och Norrköpings kommuner (den s. k. Bråvikenkommittén).
Länsslyrelsen har även redovisat en miljöundersökning av sjöar i Södermanland.
Vidare har länsstyrelsen bifogat landstingets yttrande.

Yttranden över det redovisade materialet har
lämnals av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner,
intresseorganisationer m. fl. (Se avsnitt 1).

Kommunerna har beretts lillfälle all komma in med
kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och
ämbetsver-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 84

kens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes
getts tillfälle all komma in med synpunkter på verkens yllranden. I
Södermanlands län har synpunkter lämnals av länsslyrelsen, landstinget samt
Eskilstuna och Oxelösunds kommuner.

Remissinstansernas synpunkter

AUmänt om planeringsskedels utfall

Länsstyrelsen anser att samtliga
kommuner i länet har redovisat planeringsmalerial i den omfattning som har
föranlells av de kommunala programmen och riktlinjerna för den fysiska
riksplaneringen. De kommunala planerna har enligt länsstyrelsen upprättats med
utgångspunkt från den fysiska riksplaneringens riktiinjer. Planerna innebär
alt nuvarande markanvändning i huvudsak bibehålls.

Enligt länsstyrelsen har dock
kommunernas begränsade planeringsresurser medfört att samtiiga uppgifter inte
har kunnal slutföras. En av de mest angelägna planeringsuppgifler som kvarstår
är planeringen för kusl-och skärgårdsområdet. Enligt länsstyrelsens bedömning
medger inte kommunernas planeringsresurser att planeringsarbetet kan slutföras
förrän flera år in på 1980-talet.

Det genomförda planeringsarbetet
har enligt länsstyrelsen fört med sig en stark utveckling av plansamråden
mellan länsstyrelsen och kommunerna. Även samarbelet med olika regionala
myndigheter och andra organ har intensifierats. Ansvarsfördelningen i den
fysiska planeringen mellan stat och kommun och samordning mellan statlig och
kommunal sektorplanering har getts klarare utlryck än tidigare, vilkel i sin
lur har inneburit en värdefull precisering för det fortsatta planeringsarbetet.

Länsslyrelsen anger att ålgärder
för all samordna den fysiska riksplaneringen i länet med den regionalpolitiska
planeringen har vidtagits i samband med löpande ärenden, vid plansamråd och i
planeringsprojekt där länsstyrelsen deltar. En successivt ökande samordning
mellan dessa planeringsformer måste enligt länsslyrelsen eftersträvas.

Högexploaterad kust

Länsstyrelsen konstaterar all någon
markanvändningsplan för länels kustområde inte föreligger. Kommunöversikten för
Nyköpings kommun är vidare förhållandevis allmänt hållen. Riktlinjerna i
kommunöversikten bör enligt länsslyrelsen preciseras, speciellt för
kustområdet.

Kommunöversikten för Nyköpings
kommun karakteriseras dock enligt länsstyrelsen av stor restriktivitet när det
gäller atl tillåta yllerligare fritidsbebyggelse inom kustområdet. Pågående
detaljplanearbeten vilar till dess översiktsplaneringen har slutförts.
Länsstyrelsen anser att den stora återhållsamheten är befogad. Den måste
emellertid snarast byggas under och eventuellt nyanseras genom en
markanvändningsplan om man skall kunna

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 85

bibehålla
trovärdighet och vinna förståelse hos markägare, exploatörer och allmänhet. I
planeringen bör vad gäller fritidsboende tonvikten läggas vid utbyggnad av
slugbyar och andra alternativa former till enskild frilids-bebyggelse.

Oxelösunds kommun har föreslagil en viss
omlokalisering på sikl av fritidsbebyggelse på öarna, bl. a. lill Hasselö.
Länsstyrelsen anser att om fritidsbebyggelsen inte kan omlokaliseras till
fastlandet, Hasselö kan accepteras under förutsättning all ny
fritidsbebyggelse sker som förtätning av befintlig bebyggelse.

Länsstyrelsen
anger atl avsikten med den av kommunerna och länsstyrelsen påbörjade kust- och
skärgårdsutredningen är att närmare studera sambandet mellan friluftsliv och
den bofasta befolkningens utkomstmöjligheter samt att med beaktande av
bevarandeinlressena söka former för turismens och friluftslivels utveckling
som ökar sysselsättningen och förbättrar servicen för de bofasta. Det
föreligger enligt länsslyrelsen elt stort behov av mera preciserade
ställningstaganden på central nivå vad gäller avsikten med de primära
rekreationsområdena innan en mer omfatlande planering och samordning kan komma
till stånd på läns- och kommunal nivå. Flera viktiga typer av anläggningar -
t. ex. slugbyar och andra boendeformer - kan inte uppföras utan bidrag till
byggande och drift. Den ekonomiska ansvarsfördelningen mellan stat och kommun
är enligt länsstyrelsen ännu mycket oklar.

Länsstyrelsen är beredd att inom befintliga
resursramar prioritera sin insats lill planeringen för kustområdet. Det är
enligt länsstyrelsen viktigt all arbetet sker så skyndsamt som möjligt och
resulterar i en konkret och realistisk plan där främsl avvägningen mellan
bevarande och exploatering klarläggs.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen
inom de högexploaterade kustområdena redovisas i avsnitt 4.2. Beträffande
Södermanlands län anförs därutöver följande.

Planverket konstaterar att enligt den inventering
som har genomförts av lantmäteriverket var nettoökningen av fritidshus under
perioden 1970-1975 17% inom det högexploaterade kustområdet i Södermanlands
län. Verkel anser att kust- och skärgårdsområdet i länet bör belraktas som i
princip fullbyggl med enskild fritidsbebyggelse. Planverket anser att alternativ
till kusllokalisering av fritidsbebyggelse kan sökas i de skog- och sjörika
delar av inlandet som inte berörs av påtagliga bevarandeintressen.

Kustområdet i länet är enligt naturvårdsverket i
sin helhet känsligt för ålgärder som innebär ändrad markanvändning. Del
hittills framtagna pla-neringsmaterialel reglerar endast bebyggelsefrågorna.
Behovet är enligt verket stort av en markanvändningsplan för hela kusten där
även övriga frågor och intressekonflikter behandlas.

Naturvårdsverket betonar vikten av att
fritidsboendeformerna utreds i den fortsatta planeringen med särskilt beaktande
av andra boendeformer

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 86

än enskild fritidsbebyggelse. Även lämpligheten av att
genomföra tidigare aktualiserade fritidsbebyggelseprojekt bör utredas. Verket
anser att det är angelägel att Nyköpings kommun konkretiserar sin inställning
till ytteriigare fritidsbebyggelse i kustområdet.

Kusten söder om Nyköping saml Bråviken Remissinstansernas
synpunkter redovisas i avsnitt 5.5.

Mälaren

Berörda länsstyrelser har samordnat
redovisningen av genomfört planeringsarbete vid Mälaren. Planeringsarbetet
tillgodoser enligt länsslyrelsen i Södermanlands län riktlinjerna i den fysiska
riksplaneringen.

Länsslyrelsen konstaterar i likhet
med berörda kommuner alt Mälarområdet i stor omfattning redan har tagits i
anspråk för bebyggelse. Den restriktiva inställning som redovisas av
kommunerna vad gäller alt tillåta ytterligare fritidsbebyggelse inom området
är väl motiverad. Länsstyrelsen anser emellertid alt behov finns av ett
översiktligt studium av hela Mälarområdet avseende bl.a. fritidsbebyggelse,
friluftsliv, turism och bevarandefrågor saml i fråga om det primära
rekreationsområdets omfattning. Ett sådanl arbele bör ske i samarbete mellan
berörda kommuner och länsstyrelser. Eventuell fritidsbebyggelse vid Granlund
mellan Slallarholmen och Mälsåker i Strängnäs kommun bör enligt länsstyrelsen
särskill prövas i den närmare planeringen.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom
landels insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Beträffande Mälaren anförs
därulöver följande.

Planverket anser alt det fortsalla
planeringsarbetet för Mälarområdet bör ges den inriktning som berörda
länsstyrelser anger. Samordnade insalser, bl. a. i form av markreservalioner
för vissa anläggningar för turism och rekreation, lorde enligt verkel
erfordras.

Enligt naturvårdsverket bör
yllerligare fritidsbebyggelse i princip inte medges vid Mälarstränderna. Verket
betonar också atl skogsbruksfrågorna vid Mälaren bör uppmärksammas, bl. a. med
hänsyn lill lövskogens betydelse för landskapsbilden.

Hjälmaren

Som underiag för kommunernas arbele
under planeringsskedet har länsstyrelserna i Södermanlands, Örebo och
Västmanlands län ställt samman en särskild promemoria med bl. a. uppgifter om
förordnanden enligt naturvårdslagen, fastställda detaljplaner utanför tätort
saml intresseområden för naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård. Med
utgångspunkt från detta underlagsmaterial har de berörda kommunerna i
Södermanlands län, dvs. Eskilstuna, Katrineholms och Vingåkers kommuner,
utarbetat markdispositionsplaner för sina resp. delar av Hjälmarområdet.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 87

Den hittills genomförda planeringen
motsvarar enligt länsslyrelsen del krav som ställdes i regeringens beslut med
anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen på att planeringen
skulle ge en översiktlig bild av avsedd markanvändning inom området.
Länsstyrelsen bedömer att konflikterna om markanvändningen inom strandområdena
är begränsade. En vidareutvecklad inlerkommunal planering behövs därför inte.
Forlsalt planering, bl. a. i form av områdesplanering, bör enligt länsstyrelsen
kunna redovisas av resp. kommun i samråd med länsslyrelsen efter hand som behov
av sådan planering uppkommer.

Fiskels intressen har emeilerlid
enligt länsslyrelsen inte kunnat tillgodoses i det genomförda
planeringsarbetet. Naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens
intressen är däremot väl tillgodosedda.

Vad gäller fritidsbebyggelsens
utveckling finner länsslyrelsen alt den nyansskillnad som kan ulläsas i
regeringens beslul över programskedel mellan planeringsriktlinjerna för Mälaren
å ena sidan och för Hjälmaren å den andra även avspeglas i de kommunala
planerna i form av en mindre restriktiv syn på exploatering för
fritidsbebyggelse vid Hjälmarens stränder. I markdispositionsplanerna redovisas
atl en fortsatt utveckling av frilids-bebyggelsen skall ske i huvudsak genom
förslag om komplettering av befintliga områden för sådan bebyggelse i samband
med områdes- eller de-laQplanering.

Frågor om fiske, vattenvård och
vallenreglering bör enligt länsstyrelsen bli föremål för en kontinuerlig
översyn. Denna bör liksom hittills kunna ske i samverkan mellan kommunerna,
länsstyrelserna och kommittén för Mälarens vattenvård saml i samråd med bl.a.
fiskemyndigheterna.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom landels insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Beträffande
Hjälmaren anförs därulöver föQande.

Planverket instämmer i huvudsak i de berörda
länsstyrelsernas bedömning av den genomförda planeringen i Hjälmarområdet.
Verket anser dock alt det sätt på vilket planerna är redovisade gör det svårt
att få en bild av avsedd markanvändning. Stora delar av stränderna upptas av
områden där fritidsbebyggelse kan tillkomma och där avvägning mellan olika
intressen skall göras i kommande planer. Verket fömtsätter att friluftslivets
intressen beaktas vid denna avvägning. Större sammanhängande bebyggelsefria
zoner bör enligt verket eftersträvas.

Båven

Länsstyrelsen konstaterar atl
friluftslivels intressen i Båvenområdet har fått slå tillbaka alltmer under
planeringsarbetets gång lill förmån för den vetenskapliga naturvårdens och
kulturminnesvårdens intressen. Detla ligger enligt länsslyrelsen i linje med
vad som uttalades av regeringen i beslutet med anledning av programskedet i
den fysiska riksplaneringen.

Enligt nalurvårdsverket har planeringsarbetet för
Båvenområdet varit

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 88

förenat med betydande svårigheter. Det har enligt verkel
bl. a. gällt former för säkerställande enligt naturvårdslagen och behandlingen
av lidigare aktualiserad fritidsbebyggelse. Den ökade båt- och kanolsporten i
Båvenområdet har medfört påtagliga konflikter med naturvårdsinlressen, främsl
fågellivet. Verkel betonar atl lämpliga skyddsåtgärder bör vidtas och all restriktioner
för båtsporten är nödvändiga. Enligt verket kan mer omfatlande anläggningar
för friluftslivet inte accepteras.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom insjöområdena redovisas i avsnitt 4.6. Belräffande Båven
anförs dämlöver följande.

Planverket konstaterar alt
fritidsbebyggelsen har utvecklats mycket olika i landets insjöområden. Vid
exempelvis Båven ökade antalet fritidshus under perioden 1970- 1975 med ca
120%. En stor del av ökningen skedde dock enligt verkel inom områden med
detaljplaner som fastställdes före år 1970.

De påtalade konflikterna mellan
friluftslivets och naturvårdens intressen torde enligt planverket kunna lösas
genom aktivare naturvårdsinsalser saml information och kanalisering av friluftslivet.
Verkel påpekar vidare alt det numera är möjligt alt införa fartbegränsningar
för båtsporlen av miljöskäl.

Länsstyrelsen framhåller i sill
kompletterande yttrande atl det pågående planeringsarbetet skall resultera i en
för Flens och Nyköpings kommuner gemensam plan för hela Båvenområdet.'
Länsslyrelsen anser inte alt riksintressena längre är hotade av bebyggelse och
påpekar att arbetet med alt bilda naturreservat har inletts. Den bild av
konflikterna mellan friluftslivels och naturvårdens intressen som
naturvårdsverket ger är enligt länsstyrelsen riktig.

Jordbruk

De kommunala
jordbruksmarksprogrammen visar enligt länsstyrelsen atl viss begränsad
jordbruksareal kommer alt las i anspråk för lätortsutbyggnad även i fortsättningen.
De framlagda planerna innebär emellertid alt åkermark som inte är oundgänglig
för tätortsutbyggnad kommer alt bevaras. Enligt länsstyrelsen kommer behovet
att öka av metoder för att mäta värdet av jordbruksmarken och dess avkastning
i förhållande till värdet av ändamålsenliga tätorter och annan markanvändning.

Länsstyrelsen påpekar att någon
regional omfördelning av tätortsutbyggnaden med hänsyn lill jordbrukets
intressen inte har övervägts. De kommunala planerna visar att
tätortsulbyggnaden i stort kan ske inom resp. kommun ulan atl jordbruksarealen
begränsas påtagligt. En regional omfördelning av lätortstillväxten skulle
enligt länsstyrelsen kunna komma

' Ett planförslag - "Förslag till områdesplan för
Båvenområdet inom Flens och Nyköpings kommuner" - som inte har behandlats
inom kommunema föreligger i februari 1979.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 89

i
strid med målen för den regionalpolitiska planeringen om regional balans och
goda livsbetingelser i alla kommuner.

Planverket och lantbruksstyrelsen påpekar att
hushållningen med värdefull jordbruksmark i fortsättningen bör vara en av de
faktorer som påverkar utformningen och tillämpningen av regionalpolitiken.

Enligt lantbruksstyrelsen är det angeläget att
kommunema snabbt och fömtsättningslöst i en fortsatt markanvändningsplanering
söker utbyggnadsriktningar, tätortsutformningar och en tätortsstruktur som så
långt möjligt minskar förbrukningen av värdefull jordbruksmark. Kommunemas
planeringsresullal bör i några regioner knytas samman till elt samlat markhushållningsprogram.
Ett sådant program kan enligt lantbruksstyrelsen på sikt behöva övervägas för
Mälardalen.

Skogsbruk

Kommunemas planer på ändrad markanvändning som
berör skogsbrukets viktigare produktionsområden och skogsnäringens svårigheter
med virkesförsörjningen kan enligt länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen ge
anledning till att man upprättar särskilda program för att ta tillvara skogens
produktionsmöjligheter under de närmaste åren. Länsstyrelsen anger att man i
den närmare planeringen kommer atl pröva möjligheterna att minska konsumtionen
av skogsmark eller hänvisa anspråken till andra marker.

Enligt länsstyrelsen bör resurser skapas för en
samordning av skogsbruk, naturvård och friluftsliv inom särskilda områden, bl.
a. genom atl na-turvårdsinriklade skogsbruksplaner upprättas genom
skogsvårdsstyrelsens försorg. Det är också angelägel att skogsvårdsstyrelsen,
kommunema och länsstyrelsen så snart som möjligt avgränsar de områden där man skall
tillämpa särskilda hänsyn enligt skogsstyrelsens anvisningar och samrådsförfarande
enligt 4§ i kungörelsen om anmälan av skogsavverkning.

Fiske

Länsstyrelsen konstaterar att bedömningar av
fiskets intressen saknas i de framlagda kommunala planema. Större delen av
fritidsfisket i länet är inte som i andra landsdelar knutet till begränsade
platser med speciella markreservations- och omgivningskrav. Yrkesfiskets
anspråk innebär för den fysiska planeringen att främst viktiga landningsplatser
för fångsten bör säkras. Detta sker också enligt länsstyrelsen i den kommunala
tätortsplaneringen. Nackdelama med atl fiskeintressena inte har behandlats i
kommunöversiklerna m. m. i länet synes enligt länsstyrelsen därför vara förhållandevis
ringa.

Länsslyrelsen bedömer att fömtsätlningama för
fortsatt yrkes- och fritidsfiske är goda i Mälaren, Hjälmaren, Båven samt i
Yngaren och Öljaren. Fiskets förutsättningar i Östersjön är oförändrade. Länsstyrelsen
anser att Oxelösund är etl särskill lämpligt läge för en eventuell ny
landningsplats för västkusttrålare om fisket i Östersjön ökar i omfattning.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 90

Fiskeristyrelsen framhåller liksom länsstyrelsen
alt fisket inte har behandlats i nämnvärd omfattning i kommunernas planering.
De kommuner i Södermanlands län som berörs av fiskets viktigare intresseområden
bör vid kommande revidering av kommunöversikter och markdispositionsplaner
redovisa hur man avser att skydda dessa områden.

Den inlemaiionella utvecklingen på fiskets område
kommer enligt fiskeristyrelsens bedömning att medföra en expansion av fisket i
Östersjön. En förutsättning för en utveckling av Öslersjöfisket är dock förbättrade
landnings- och avsättningsmöjligheter. Kommunema i skärgårdsområdet bör enligt
styrelsen i samråd med fiskenämnden ulreda och precisera yrkesfiskets behov av
markområden för skilda ändamål. Också planverket anser att kommunema bör
uppmärksamma fiskets och dess följdindustriers ökade anspråk på mark i
anslutning till hamnarna.

Fiskeristyrelsen finner det angeläget alt man i den
fortsatta kommunala planeringen för de primära rekreationsområdena vidtar
ålgärder för atl utveckla möjlighetema till fritidsfiske.

Naturvård
och kulturminnesvård

Länsstyrelsen framhåller svårigheterna alt ge
naturvårdens intresseområden erforderligt skydd. Inget av de inom ramen för
den fysiska riksplaneringen planerade åtta naturreservaten i länet är bildat.

Områden och objekt av riksintresse för naturvård
och kulturminnesvård har emellertid enligt länsstyrelsen fått ett preliminärt
skydd genom atl ställningstaganden i kommunala planer lills vidare hindrar
bebyggelse och andra förändringar i markanvändningen. Åtgärder inom jord- och
skogsbruket kan dock molverka bevarandeintressena.

För att länsstyrelsen och kommunema på elt
tillfredsställande sätl skall kunna fullgöra sina åligganden inom ramen för den
fysiska riksplaneringen krävs enligt länsslyrelsen en snabb och kraftfull
resursförstärkning inom främst naturvårdens och kulturminnesvårdens sektorer.

I fråga om de områden som är av riksintresse för
den vetenskapliga naturvården anser länsslyrelsen att skyddsåtgärder bör
vidtas för i första hand sjön Båven och dess omgivningar samt områdena i
skärgården. Inom dessa områden är risken slor för exploatering. Behovet av vård
är vidare särskilt framträdande.

Som regel förekommer enligt länsstyrelsen inte
några konflikter mellan den vetenskapliga naturvården å ena sidan och turism
och friluftsliv å den andra. Inom olika typer av områden som är betydelsefulla
för djurlivet måsle emellertid friluftslivets intressen vika under vissa tider
av året om inte djurliv och andra naturvärden skall utarmas. Det får enligt
länsslyrelsen anses vara en av den fysiska riksplaneringens viktigaste
uppgifter att avgränsa och skydda speciellt känsliga områden och att vid
plangenomförandet genom bestämmelser och bevakning styra friluftslivet så att
störningar undviks. Inom Södermanlands län är del i första hand för områden i

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 91

skärgården
samt vid Båven och Mälaren som konflikter mellan vetenskaplig naturvård och
friluftsliv kan uppstå.

Det krävs enligt länsstyrelsen en väsentlig
breddning och fördjupning av kulturminnesvårdens faktaunderlag, främst
beträffande bebyggelsen och kulturlandskapet. En huvuduppgift för
kulturminnesvården i den fortsatta fysiska riksplaneringen är därför att man
genomför olika typer av inventeringar och att man på grundval av insamlat
faktamaterial utarbetar en läns-omfattande plan för kulturminnesvården.

Naturvårdsverket bedömer alt den fysiska
riksplaneringens planeringsskede har gett etl i huvudsak godtagbart resultat i
länet. Bristen på översiktliga naturinvenleringar för slora delar av länet
skapar emellertid osäkerhet beträffande den planering som har genomförts.
Planerna bör därför enligt naturvårdsverket revideras sedan
invenleringsunderlag har utarbetats. Verket förordar all översiktliga
naturinventeringar snarast utförs som underlag för en heltäckande
nalurvårdsplan för länet.

Naturvårdsverket anser liksom länsstyrelsen att det
i vissa delar av länet, t. ex. inom kustområdet, vid Båven och inom
Mälarområdet, finns exploateringsintressen eller förslag till ändrad
markanvändning som kan motverka främst de naturvetenskapliga riksintressena.
Inom dessa områden bör enligt verket återstående naturinvenleringar påskyndas
och genomförandearbetet prioriteras.

Riksantikvarieämbetet
anser atl riktlinjer i kommunöversikl i vissa fall måste betraktas endast som
ett första steg mot ett säkerställande av kulturminnesvårdens riksintressen.
Behovet av skydd för den fysiska kulturmiljön får dock i huvudsak tillgodoses
inom ramen för en fortsatt kommunal planering. En förutsättning är självfallet
att denna planering sker i överensstämmelse med riktlinjerna för den fysiska
riksplaneringen. Enligt riksantikvarieämbetet bör kommunöversiktema inte bara
Qäna som vägledande underlag för planmässiga bedömningar utan också ges mera
direkta verkningar.

Fritidsbebyggelse

Länsslyrelsen bedömer atl den restriktivitet som
präglar samtliga kommuners inställning till fritidsbebyggelse inom de områden
som berörs av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer troligen
kommer alt leda till en ökad efterfrågan på fritidshustomter inom övriga delar
av länet. För atl man skall kunna möta en sådan efterfrågan ställs krav på
relativt god planberedskap i dessa områden.

Den restriktiva inställningen lill
fritidsbebyggelse i områden med geografiska riktlinjer bidrar enligt
länsstyrelsen lill den under senare år snabba prisstegringen på tomter och
fritidshus. Det måste ligga i samhällets intresse atl dels söka motverka
prisstegringen och dels skapa en viss beredskap för yllerligare
fritidsbebyggelse. Etl visst mått av planeringsberedskap finns enligt
länsslyrelsen i de kommunala planerna. Markanvändningspla-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 92

nerna
redovisar sålunda vissa tänkbara utvecklingsområden för koncentrerad eller
spridd bebyggelse. I kommunöversikterna anges närmare olika delområdens
förutsättningar för ytterligare fritidsbebyggelse. Länsstyrelsen bedömer
emellertid att det krävs betydande fortsatta planeringsinsatser innan man har
kommit så långt atl underlag finns för all bedöma lämpligheten av en mer
omfattande bebyggelse. Förutom själva markanvändningsplaneringen är del enligt
länsstyrelsen angeläget med en särskild undersökning av lämpliga bebyggelse-
och upplåtelseformer. Möjligheterna alt UtnytQa det befintliga
byggnadsbeståndet bör studeras. Det bör vidare undersökas om särskilda åtgärder
behövs för atl stimulera och göra del möjligt för intresserade fastighetsägare
att ställa i ordning och upplåta mark och bostäder för uthyrning. Länet äger
enligt länsstyrelsen mycket goda förutsättningar för ett varierat
fritidsboende.

Länsslyrelsen anger etl särskilt område i de inre
delarna av länet som bör bli föremål för en särskild undersökning beträffande
förutsättningarna för utveckling av fritidsbebyggelsen. Stora delar av detla
område sammanfaller med områden där förberedelser för kommunomfattande fysisk
planering pågår, bl. a. inom Eskilstuna och Nyköpings kommuner. Det är naturligt,
menar länsstyrelsen, att planering för fritidsbebyggelse las upp även i della
sammanhang.

Frågan om val av olika upplåtelseformer för mark
och bebyggelse för fritidsboende berörs enligt länsstyrelsen inte i
kommunernas planering, men länsstyrelsen bedömer att frågan om alternativa
boendeformer troligen kommer alt aktualiseras i samband med forlsalt planering
för de primära rekreationsområdena. Fömtsättningen härför är dock enligt
länsslyrelsen atl de ekonomiska villkoren för sådana boendeformer radikalt
förbättras.

Den redovisning av länkbara
fritidsbebyggelseområden som finns i kommunernas planmaterial är enligt
länsslyrelsen alltför grovskalig för att en bedömning av omfattningen av
konflikter med andra markintressen skall vara möjlig atl genomföra. I etl
översiktligt sammanhang anser länsstyrelsen att redovisade avvägningar mellan
motstående intressen förefaller rimliga. Vid etl forlsalt, mer detaljerat
planarbete kan emellertid konflikter uppkomma. Kommunerna har dock uttalat
ambitionen all i sådana fall la hänsyn till motstående intressen. Detta i
förening med de goda erfarenheterna av etl utvecklat samrådsförfarande gör att
länsslyrelsen bedömer möjligheterna som goda att lösa eventuella konflikter.

Länsstyrelsen konstaterar också att funktionsomvandling
av fritidsbebyggelse till helårsbostäder skapar planeringsproblem med
ekonomiskt kännbara konsekvenser på vissa håll i länet. Kommunema bör enligt
länsstyrelsen få medel som ger dem möjlighel att styra bosättningen.

Länsstyrelsen uttalar att den fäster stort avseende
vid de antagna planema och kommunöversiktema som bedömningsunderlag vid
prövning av detaljplaner och byggnadsärenden. Delaljplaneförslag för t. ex.
enskild fritidsbebyggelse som upprättas i strid mot antagen
markdlspositionsplan

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 93

kan sålunda enligt länsstyrelsen inte fastställas utan alt
den avsedda exploateringen först prövats lämplig genom ändring av
markdispositionsplanen.

Energiförsörjning

Befintliga kraftledningar och behov
av mark för nya sådana har enligt länsstyrelsen i stort beaktats i de kommunala
planema. Samråd har skett om en eventuell 800 kV-ledning genom Södermanlands
län. Vid samråden har länsslyrelsen framhållit att ledningen i så stor
utsträckning som möjligt bör följa den befintliga 400 kV-ledningen. Detla
innebär att den nya ledningen i princip bör gå parallellt med den äldre
ledningen från Stockholms läns gräns till Sibro mellan Båven och Lidsjön.
Frågan om ledningens sträckning från Sibro och södemt lill Sligtomta är enligt
länsslyrelsen öppen.

I samband med diskussionerna om den
planerade kraftledningen har det enligt länsstyrelsen från markägare framförts
att östra Långhalsen utgör en unik rast- och sträcklokal för flyttfåglar.
Länsslyrelsen har därför startat en fågelinventering för hela sjön. Resultatet
av undersökningen skall Qäna som underlag vid bedömning av alternativa
sträckningar av den aktuella ledningen vid Långhalsen och dess omgivningar.

För den planerade delen av
kraftledningen mellan Sligtomta och länsgränsen till Östergötlands län har det
enligt länsstyrelsen under de förberedande överläggningarna inte framförts
några invändningar mot sträckningen i stort.

Planverket påpekar i sill yttrande
att några kommuner i bl. a. Södermanlands län inte har reserverat mark för den
planerade 800 kV-ledningen. Verkel anser att konfliktema bör utredas i samråd
mellan berörda parter så att markreservation kan göras i händelse av att
principbeslut fattas om att bygga ledningen.

Länsslyrelsen framhåller i sitt
kompletterande yttrande att samråden i fråga om kraftledningar mellan statens
vattenfallsverk och Nyköpings kommun fortsätter.

Kommunikationer

Befintliga och planerade vägar är
enligt länsstyrelsen beaktade på elt lämpligt sätt i de kommunala planema och
kommunöversikteraa.

Befintliga och nya hamnar behandlas
enligt länsstyrelsen i den pågående områdesplaneringen för Oxelösunds
industriområden och i planeringen av Bråvikenområdet. Sjöfartsverkels farleds-
och hamnlägesinventering år 1976 utgör därvid planeringsunderlag.

Försvar

Länsstyrelsen bedömer atl de
militära övningsskjutfälten vid Strängnäs har redovisats på ett lämpligt sätt i
markdispositionsplaner och kommunöversikt.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 '

6.4
Östergötlands län Redovisat material

I samtliga tolv kommuner i Östergötlands län antog
kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens
riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen
och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning till programmen genom beslul
län för län under våren 1975. För Östergötlands län fattades beslul den 20
februari 1975.

Samtliga kommuner i Östergötlands län har redovisat
sitt arbele under planeringsskedet med atl fullföQa riktlinjerna för
hushållning med mark och vallen. Redovisningarna har behandlats av
kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet utom Linköpins kommun har
redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter. Linköpings kommun har
redovisat av fullmäktige godkänd kommunöversikt.

I Östergötlands län omfattas kusten, Vättern och
Sömmen av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Kusten vid
Bråviken har därvid betecknats som högexploaterad kust, medan kusten söder
därom (Kalmar-Östergötlands skärgårdsområde) har betecknats som obmten kust.
Den obrutna kusten har också betecknats som primärt rekreationsområde.

Enligt riktlinjerna bör mark reserveras i
anslutning till Norrköping för sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen. Vidare har regeringen i beslutet över programskedet
föreskrivit atl länsstyrelserna i Östergötlands och Södermanlands län
gemensamt skall lämna en särskild redogörelse till regeringen för planeringslägel
för kustområdet vid Bråviken.

För den obrutna kusten har utrednings- och
planeringsarbete bedrivits av en kommitté, Kalmar och Öslergötiands läns
skärgårdsutredning (KÖSU) bestående av representanter för berörda kommuner och
länsstyrelser. Slutrapport har avgetls i juni 1976. Söderköpings och
Valdemarsviks kommuner har med utgångspunkt i den av KÖSU utarbetade s. k.
zonplanen utarbetat och antagit markdisposilionsplaner för sina resp. delar av
kustområdet. Norrköpings kommun har antagit den del av zonplanen som berör
kommunen som markdlspositionsplan för sin del av det obrutna kustområdet.

För Vätterns stränder har Motala och Ödeshögs
kommuner redovisat av fullmäktige antagna markdispositionsplaner.

För området kring sjön Sömmen har Boxholms, Kinda,
Ydre och Tranås kommuner gemensamt utarbetat en markdlspositionsplan.
Fullmäktige i Boxholms, Kinda och Ydre kommuner har antagit sina delar av
markdispositionsplanen.

Ydre kommun har vidare redovisat en av
kommunfullmäktige antagen markdlspositionsplan för Östra Lagern.

Av kommunfullmäktige behandlade program för
hushållning med jordbruksmarken har redovisats av samtliga 11 berörda
kommuner.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 95

Av kommunfullmäktige godkända redovisningar för
åtgärder som kommunerna har vidtagit eller avser att vidta för att genomföra
den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnats av samtliga kommuner i
länet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har ställt samman
och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande till ämbetsverken
och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet.
Länsstyrelsen har efter hörande av landstinget avgett sammanfattande yttrande
den 9 september 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogals en
rapport om det utredningsarbete som har bedrivits för området kring Bråviken
och kusten söder om Nyköping. Detta arbete har bedrivits i samarbete mellan
länsstyrelserna i Östergötlands och Södermanlands län samt Norrköpings,
Nyköpings och Oxelösunds kommuner (den s. k. Bråvikenkommittén). Vidare har
länsstyrelsen bifogat yttranden från landstinget, försvarsområdesbefälhavaren,
vägförvaltningen, lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen och Lantbrukarnas
länsförbund i Östergötlands län.

Yttranden över det redovisade materialet har
lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner,
organisationer m. fl.' (Se avsnitt 1.)

Kommunerna har beretts tillfälle atl komma in med
kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och
ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts
lillfälle alt komma in med synpunkter på verkens yttranden. I Östergötlands län
har synpunkter lämnats av Linköpings och Norrköpings kommuner.

Remissinstansernas
synpunkter

Allmänt
om planeringsskedels ulfall

Länsstyrelsen anser att planeringsskedet har
inneburit ett stort steg framåt för den kommunala översiktsplaneringen. Alla
kommuner har antagit kommunöversikter. Markanvändningsplaner har av resp.
kommun antagits för skärgårdsområdet, Sommenområdet och Vänerområdet. Planerna
stämmer enligt länsstyrelsen överens med intentionerna i den fysiska
riksplaneringen. Planerna är dock mycket översiktliga, varför fortsatta planeringsinsatser
är angelägna, bl. a. i form av områdesplanering för delar av nämnda områden.

Den fysiska riksplaneringen har enligt
länsstyrelsen ökat insikten om betydelsen av planering på översiktlig nivå.
Formerna för samråd mellan myndigheter på olika nivåer har utvecklats och
intensifierats. Den utvecklade samråds- och samarbetsverksamheten är enligt
länsstyrelsen elt av de viktigaste resultaten av planeringsskedet.

Obruten
kust

Länsstyrelsen anser att översiktsplanerna för
skärgårdsområdet i stort stämmer överens med riktlinjerna i den fysiska
riksplaneringen för hur om-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 96

rådet
bör utnyttjas. Det är dock enligt länsslyrelsen beklagligt att Norrköpings
kommun inte som övriga kommuner har vidareutvecklat KÖSU:s zonplan till en
markanvändningsplan för kommunens del av området. Detla innebär enligt
länsslyrelsen all vissa oklarheter om avsedd markanvändning kvarstår, bl.a.
inom vilka delområden jord- och skogsbruket avses bestå. Länsstyrelsen finner
det önskvärt att Norrköpings kommun så snart som möjligt utarbetar och antar en
markanvändningsplan för sin del av skärgårdsområdet.

Norrköpings
kommun har enligt länsstyrelsen i sin kommunöversikt vad gäller Arkö, Gränsö
och Häslö hänvisat lill den områdesplan för öarna som antogs år 1971.
Länsstyrelsen sätter ifråga om den planen stämmer överens med den fysiska
riksplaneringens riktlinjer eftersom dessa öar enligt KÖSU:s förslag ingår i
elt s.k. utvecklingsområde för friluftslivet. Kommunen bör enligt länsstyrelsen
ytterligare överväga om planen bör ligga till grund för bebyggelseutvecklingen
i området.

Länsstyrelsen anser alt del krävs fortsatta
planeringsinsatser inom de angivna utvecklingsområdena för friluftsliv främst
kring de angivna basor-lerna.

Enligt
länsstyrelsen är en samordning angelägen mellan den fysiska och den
regionalekonomiska planeringen för skärgårdsområdet. Förbättrade
levnadsförhållanden för den bofasta befolkningen är en förutsättning för alt
den fysiska riksplaneringens intentioner skall kunna genomföras. En särskild
regionalpolitisk utredning inom länsslyrelsen skall senare ligga lill grund för
åtgärdsförslag i dessa frågor. Ulredningen har enligt länsslyrelsen visal på
behovel av samhälleliga insalser inom skärgårdsområdet. Skärgårdsslödet är ett
vikligl steg bl. a. för atl nå en regionalpolitiskt lämplig utveckling.
Länsstyrelsen anser emellertid alt del finns starka behov av atl vidta
ytleriigare åtgärder.

Länsslyrelsen
anför atl kust- och skärgårdsområdets myckel begränsade kapacitet när det
gäller campingplatser, slugbyar och båthamnar motiverar en väsentlig utbyggnad
av sådana anläggningar. Behovel av kraftfulla statliga insatser för planering
och uppförande av sådana anläggningar framhålls med eftertryck av
länsstyrelsen. Ålgärder för turism och friluftsliv bör enligt länsstyrelsen
genomföras på ett sådanl säll att de medverkar till att förbättra förhållandena
för den bofasta befolkningen. Störningarna för de areella näringarna samt för
natur- och kulturminnesvårdens intressen bör begränsas så långt som möjligt.

Ämbetsverkens
allmänna synpunkter på planeringen inom de obrutna kustområdena redovisas i
avsnitt 4.1. Beträffande Östergötlands län anförs däi utöver följande.

Nauirvårdsverket
accepterar inte den av KÖSU förordade principen atl ange utvecklingsområden för
turism från basorter på fastlandet genom inner- och mellanskärgåiden till
ytlerskärgården. Verkel betonar att ytler-skärgården är olämplig för
friluftsliv bl. a. på grund av avsaknaden av ham-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 97

nar,
del oskyddade lägel och den slilagekänsliga naturen. Friluftslivet bör enligt
verkel styras mol fastlandskusten och innerskärgården.

Naturvårdsverket framhåller vidare atl Norrköpings
kommun ännu inte har utarbetat någon markdlspositionsplan för kust- och
skärgårdsområdet. Verkel delar länsstyrelsens uppfattning om behovet av
statliga insalser för planering och genomförande av ålgärder för all främja
turism och friluftsliv i skärgårdarna. Verket pekar särskilt på betydelsen av
etl planeringsunderlag som bygger på en ekologisk grundsyn.

Planverket ställer sig i princip bakom de
gemensamma planeringsrikllinjer som har dragils upp för Kalmar-Östergötlands
skärgårdsområde. Verket anser alt kustulredningen kan ligga lill grund för den
fortsatta kommunala planeringen. Berörda kommuner bör enligt verket utarbeta
ålgärdsprogram som anger inriktning och prioritering av ålgärder för de utvecklingsområden
som har angetts i KÖSU:s zonplan. En områdesplanering bör enligt verket
genomföras med dessa åtgärdsprogram som grund.

Bråviken

Ämbetsverkens synpunkter på planeringen inom
Bråvikenområdet redovisas i avsnitt 5.5.

Vättern

Länsstyrelsen konstaterar atl markanvändningsplaneringen
för området vid Vättern i princip har bedrivits av varje kommun för sig.
Länsstyrelsen har svarat för samordningen av planeringen mellan berörda
kommuner och länsstyrelser kring sjön. En sammanställning av de kommunala
planerna lill en sammanhängande plan för hela Vänerområdet har ulförts av
länsstyrelsen i Örebro län.

Länsstyrelsen anser atl markanvändningsplanerna för
Vänerområdet inom länet svarar mot statsmakternas riktlinjer om atl planerna
skall ge en översiktlig bild av pågående markanvändning och av slörre
förväntade förändringar i denna. Planerna visar all pågående markanvändning i
huvudsak skall beslå. De areella näringarna prioriteras med få undantag inom
högproduktiva jord- och skogsbmksområden. Inga mer omfattande önskemål om
exploatering för fritidsbebyggelse har redovisats. Konflikterna om
markanvändningen framsiår enligt länsstyrelsen som myckel begränsade.

Frågor som rör Vätterns vatten och vattnets
utnyttjande för olika ändamål bearbetas enligt länsstyrelsen av kommittén för
Vätterns vattenvård. Vattenvårds- och fiskefrågorna saml frågan om sjöns
användning för militär övningsverksamhet bör enligt länsstyrelsen bli föremål
för en fortlöpande översyn. Dessutom bör båthamnsfrågorna ägnas särskild
uppmärksamhet.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen
inom landets insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Beträffande Vättern anförs
dämlöver följande.

7 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 98

Planverket instämmer i stort i berörda
länsstyrelsers bedömning av det pågående planeringsarbetet och de ålgärder som
bör vidtas.

Naturvårdsverket anser all länsstyrelserna och
kommunerna bör vidta kompletterande åtgärder för all tillgodose de starka
nalurvårdsinlressena vid Vättern. Härvid avser verket förordnanden enligt
naturvårdslagen samt planmässiga ålgärder för att främja fisket.

Verket framhåller vidare atl motsättningen mellan
de militära intressena och rekreationsintressena måste lösas på ett sådant sätt
att resp. intresse kan tillgodoses.

Fortsatta överläggningar mellan försvarsmakten,
berörda länsstyrelser, kommuner och fiskemyndigheter fordras enligt
överbefälhavaren för att lösa de konflikter som föreligger mellan den militära
skjutverksamhelen, Iriluftslivets och fiskels intressen.

Fiskeristyrelsen framhåller Vätterns stora
betydelse för såväl yrkes-som fritidsfisket och konstaterar att
föroreningssituationen successivt har förbättrats. Nyetablering av industri som
påverkar vattenkvaliteten till men för fisket bör enligt styrelsen inte godtas.
Styrelsen betonar all fisket i den fortsatta planeringen bör ägnas ökad
uppmärksamhet. Yrkesfiskels särskilda markanspråk bör säkerställas i den
kommunala planeringen. Konflikterna mellan fisket och den militära verksamheten
bör särskilt uppmärksammas.

Sömmen

Länsslyrelsen anser all markanvändningsplanerna för
Sommenområdet i stort stämmer överens med statsmaktemas riktlinjer för områdets
utnyttjande. Länsstyrelsen tillstyrker atl en permanent inlerkommunal samrådsgrupp
bildas, vilket föreslås i den av berörda kommuner gemensamt utarbetade
markanvändningsplanen.

Bland angelägna planeringsuppgifter i Sommenområdet
nämner länsstyrelsen särskill utarbetandet av områdesplaner för basortema Malexander
i Boxholms kommun och Norra Vi i Ydre kommun. Vidare är en forlsalt planering
för Sömmens vattenområde och öama angelägen. Viktiga frågor är härvid att
skydda vattnet mol föroreningar samt att behandla frågor om fiske och skydd
för fågellivet. Även båttrafiken bör behandlas vad gäller hamnmöjligheler, krav
på hastighetsbegränsningar m.m.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen
inom landets insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Belräffande Östergötlands
län anförs därulöver följande.

Fiskeristyrelsen konstaterar att konkreta
planeringsåtgärder inte har kommit till slånd i syfte all tillgodose fiskets
intressen i länets insjöområden. Planeringen för sjöområdena bör därför
utvecklas med avseende på fiskets intressen.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 99

Jordbruk

Länsslyrelsen konstaterar all
samtliga berörda kommuner har upprättat jordbruksmarksprogram. Programmen har
emeilerlid på grund av tidsbrist i huvudsak fått karaktären av konfliklredovisningar.
Ingen av de fem kommuner som förutom jordbruksmarksprogram skall upprätta
översiktsplaner för expansiva tätorter har hunnit färdigställa sådana planer.
Planarbele pågår dock i samtliga fem kommuner.

Enligt länsstyrelsen ligger de prognoser
för befolkningsutvecklingen som har bildat utgångspunkt för de kommunala
jordbruksmarksprogrammen i samtliga fall inom de ramvärden som har lagts fasl
i länsplaneringen.

Länsstyrelsen bedömer att det inte
finns behov av all omfördela befolkningstillväxten mellan kommunema i länet
till följd av statsmakternas krav på hushållning med jordbruksmarken. Vissa
kommuner bör dock enligt länsstyrelsen ompröva sina jordbruksmarksprogram
eftersom hänsyn till jordbrukets intressen i vissa fall kan föranleda behov av
omfördelning av befolkningstillväxten inom kommunerna.

Viss jordbruksmark kommer enligt
länsstyrelsen atl behöva las i anspråk för tätortsutbyggnad på grund av
fattade kommunala beslut och gjorda investeringar. Enligt länsstyrelsen bör de
anspråk på jordbruksmark som framförs i de kommunala programmen i flertalet
fall accepteras i etl övergångsskede.

Länsstyrelsen framhåller vidare att
det är angeläget att kommunerna i det fortsatta planeringsarbetet inte bara
diskuterar nya utbyggnadsområden utan även undersöker möjlighetema att
komplettera och förtäta bebyggelsen inom befintliga tätorter. Särskill inom de
medelstora tätorterna bör det enligt länsstyrelsen finnas sådana möjligheter.

Samtliga kommuner inom det cenlrala
slättområdel utom Norrköpings kommun har enligt länsstyrelsen pekat ul de
områden som är av primärt intresse för jordbrukel. Särskilda riktlinjer som
innebär hänsyn till jordbrukets intressen har dessutom angetts av fyra
kommuner inom slättområdel.

Länsstyrelsen påpekar alt
Lantbrukamas riksförbund anser atl flera kommuner i länet har reserverat myckel
slora områden för tätorlsexpansion. Enligt länsstyrelsen inrymmer områdena
flera utbyggnadsalternativ till vilka kommunema ännu inte har ansett sig kunna
la slutlig ställning. Det är enligt länsstyrelsen högst angeläget att
utbyggnadsområdena preciseras i den fortsatta översiktliga
markanvändningsplaneringen.

Också planverket anser att
osäkerhetszonema för lätortsutveckling bör begränsas för att man skall skapa
ett godtagbart underlag för jordbrukets planering. Bl. a. Norrköpings kommun
bör i den fortsatta planeringen se över jordbruksmarksprogrammet i detta
avseende.

Lantbruksstyrelsen konstaterar all
jordbruksmarksprogrammen allmänt sett ger en bild av oförändrad eller t. o. m.
ökad exploatering av jordbruksmarken för de närmaste 15-20 åren. Risken för en
sådan utveckling är enligt styrelsen särskilt stor bl. a. för enstaka kommuner
i Öslergötiands län.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 100

Skogsbruk

För den kommunala översiktliga planeringen är del
enligt länsstyrelsen önskvärt all ett mera detaljerat inventeringsmaterial kan
utarbetas för skogsbrukels intresseområden. Skogsvårdsstyrelsen bedömer all
skogsbruket under planeringsskedet har getts en högre prioritet i den kommunala
planeringen än tidigare.

Fiske

Länsstyrelsen anser atl fiskels intressen i
huvudsak har behandlats på ell godtagbart sätt i den hittills genomförda
markanvändningsplaneringen. Lansstyrelsen understryker dock vikten av alt
kommunerna i den fortsatta planeringen beaktar de störningar på fisket som en
ökad exploatering framför alll i skärgården kan medföra.

Också fiskeristyrelsen anser alt fiskefrågorna i
länet har fått elt förhållandevis stort utrymme i de kommunala planerna, även
om konkreta sä-kerställandeåtgärder oftast saknas. Behandlingen av fisket i
kommunöversikterna är enligt styrelsen inte lillfredsslällande. Samtliga
kommuner som berörs av för fisket vikliga områden bör i del fortsatta
planeringsarbetet redovisa hur man avser atl säkerställa dessa områden.

Naturvård,
Jriluflsliv och kuUurminnesvård

Länsslyrelsen konstaterar all omfatlande åtgärder
återstår alt genomföra innan man har säkerställt områden av riksintresse för
naturvården. Många områden har dock fått etl visst skydd genom riktlinjer i
kommunöversikl. Länsstyrelsen anger alt del med nuvarande ekonomiska och personella
resurser inom länsstyrelsen kommer att dröja flera tiotal år innan samtliga
riksinlressanla naturområden kan anses vara helt tillfredsställande
säkerställda.

Lägel belräffande naturinventeringar är enligt
länsslyrelsen tillfredsställande. Hela länet täcks av översiktliga
inventeringar som har utförts i samarbete mellan resp. kommun och
länsstyrelsen.

Det utredningsarbete för sjön Yxningen som
förutsattes i regeringens beslul med anledning av programskedel i den fysiska
riksplaneringen har enligt länsslyrelsen inte kommit till slånd. Då ett sådant
arbete har karaktären av grundforskning anser länsslyrelsen att
nalurvårdsverket bör initiera och driva arbetet i samråd med länsstyrelsen och
de berörda kommunerna. Naturvårdsverket instämmer i della och uppger att
verket skall ta initiativ till en närmare undersökning i Yxningenområdet.

Länsstyrelsen pekar på turist- och
rekrealionsfrågornas regionalpoliliska belydelse och framhåller att de områden
som är mest intressanta för turism och friluftsliv i länet samtidigt är de
mest problematiska med tanke på befolknings- och sysselsättningsutvecklingen. 1
första hand gäller detta skärgården och Sommenområdet där länsstyrelsen anser
att det är angeläget att turism och rekreation stimuleras. En viktig
förutsättning är härvid

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 101

att
det sker en ulbyggnad av vägnätet och de kollektiva förbindelserna till och
inom dessa områden.

Del är enligt länsstyrelsen en riktig princip att
som i planerna för Sommenområdet och skärgården styra intensiva
friluftsaktiviteter lill vissa delområden. Härigenom kan störningarna på
naturmiljön och de areella näringarna begränsas.

Länsstyrelsen påpekar att elt större område kring
Kolmården vid norra Bråvikenstranden som tidigare har klassificerats som
riksintressant för friluftslivet har utgått ur naturvårdsverkels förteckning
över riksintressen. Länsstyrelsen anser atl området har sällsynt goda
naturgivna förutsättningar för friluftsliv och betonar att området bör kvarstå
som riksintresse för friluftslivet trots att området utgör en del av
Bråvikenområdet som har betecknats som högexploaterad kust. Såväl planverket
som naturvårdsverket delar länsstyrelsens uppfattning. Enligt nalurvårdsverket
bör länsstyrelsen särskilt bevaka skogsbruk och bebyggelseexploatering och medverka
till konstruktiva åtgärder för att främja friluftslivet i området.

Länsstyrelsen anser vidare att Kinda kanalområde
bör betraktas som riksintressant för friluftslivet.

Naturvårdsverket bedömer att den fysiska
riksplaneringens planeringsskede har gett ett i huvudsak godtagbart resultat i
länet. Enligt verket bör en nalurvårdsplan för länet upprätias och med
utgångspunkt från denna bör ett åtgärdsprogram utarbetas. Verket konstaterar
nämligen att det för flertalet av de riksintressanta områdena behöver vidtas
skydds- och vårdåtgärder innan naturvårdsintressena kan anses tillgodosedda.

Det är enligt naturvårdsverket angeläget att
åtgärder vidtas för att stimulera turismen och friluftslivet bl.a. i
skärgården och Sommenområdet. Verket påpekar samtidigt atl vissa inskränkningar
för friluftslivet är befogade i områden med känslig natur.

För inventering och säkerställande av miljöer av
riksintresse för kulturminnesvården återstår enligt länsslyrelsen betydande
arbetsinsatser för vilka såväl länsstyrelsen som kommunerna saknar resurser.
Länsstyrelsen tillstyrker Ydre kommuns förslag om att Torpa Kyrkby bör anges
som riksintressant för kulturminnesvården.

Riksantikvarieämbetet anser att flertalet av de s.
k. större områdena av betydelse för kulturminnesvården bör kunna avföras i
planeringssammanhang så snart skyddsbehovet inom dessa områden har preciserats
och tillgodoselts i den kommunala planeringen. Skyddsbehovet i vissa av dessa
områden, där det kulturhistoriska intresset har särskild tyngd, bör dock anses
knutet till området som helhet och i första hand avse skydd mot
strukturförändringar i stor skala. Ämbetet nämner bland dessa områden de
kulturhistoriskt intressanta områdena i Östergötlands län som ingår i ett
öst-västiigt stråk från Slätbaken till Vättem.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 102

Fritidsbebyggelse

Länsstyrelsen konstaterar alt många
attraktiva strandområden, framför allt i skärgården och Sommenområdet, har
tagils i anspråk för fritidsbebyggelse. Orörda stränder finns dock kvar i
belydande omfallning såväl vid insjöarna som i skärgården.

Av den kommunala redovisningen
framgår enligt länsstyrelsen atl kommunema genomgående har en restriktiv
inställning till enskild fritidsbebyggelse inom områden som berörs av den
fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer eller områden som är av
riksintresse för naturvården och friluftslivet. 1 de inre delarna av den södra
länsdelen, där fritidsbebyggelse har tagit endast begränsade naturresurser i
anspråk, anser länsstyrelsen och de berörda kommunerna atl betydande utrymme
finns för enskild fritidsbebyggelse utan att den attraktiva naturmiljön
väsentligen påverkas. Länsstyrelsen har låtit utarbeta elt förslag till
principer för översiktlig planering för fritidsbebyggelse inom del s. k.
utvecklingsområdet för frilids-bebyggelse i den södra länsdelen. För detta
område arbetar länsstyrelsen även med en regionalpolitisk utredning som också
behandlar fritidsbebyggelsens utveckling.

Energiförsörjning

Genom ett omfattande
samrådsförfarande har berörda intressenter enligt länsstyrelsen enats om etl
förslag lill sträckning av en eventuell 800 kV-ledning i länet. Länsstyrelsen
anser att förslaget innebär att intrången så långt som möjligt begränsas vad
gäller bevarandeintressena och de areella näringarna. Utredningsläget bedöms
av länsstyrelsen som tillfredsställande i avvaktan på principbeslut om ett
eventuellt genomförande av projektet.

Planverket påpekar alt några
kommuner, bl.a. i Östergötlands län, i kommunöversikterna inte har reserverat
mark för en eventuell 800 kV-led-ning. Verkel anser att de konflikter som
föreligger belräffande ledningens sträckning bör utredas i samråd mellan
berörda parter så att markreservationer kan göras i händelse av atl
principbeslut fattas om att bygga ledningen.

Flygplatser

En särskild flygplatskommitté har
föreslagit lokalisering av en framtida regional flygplats lill Gistad i
Linköpings kommun. De berörda kommunerna, Linköpings och Norrköpings kommuner,
har av kommittén rekommenderats att i kommunöversiklerna la in beslämmelser
som innebär stor restriktivitet mot ny bebyggelse inom ett större område vid
Gistad.

Länsslyrelsen konstaterar atl
Linköpings kommun inte har markerat detla område i kommunöversiklen. Del är
enligt länsslyrelsen motiverat att båda de berörda kommunerna medverkar till
att bevara handlingsfriheten för framtiden. I första hand bör detta innebära
atl man iakttar återhåll-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 103

samhet med atl tillåta ny bebyggelse inom det område som
kan bli stört av buller frän en eventuell regional flygplats.

Planverket anser sig inte ha möjlighel atl ta ställning
till frågan om lokalisering av den diskuterade flygplatsen vid Gistad. Verket
bedömer alt möjligheterna till en framtida lokalisering kvarstår eftersom del
i den kommunala planeringen inte förutsätts några förändringar i pågående
markanvändning inom området.

För alt man skall kunna förbättra bullersituationen i
Norrköping anser planverket att en omlokalisering av Kungsängens flygplats bör
övervägas. Enligt verket bör i första hand undersökas möjligheterna atl
samordna den civila och militära flygtrafiken på flygvapnets flygfält vid F 13.

Luftfartsverket påpekar atl man i ell tidigare yttrande
över frågan om regional flygplats har tagit ställning mot alt en flygplats i
Gistad byggs i en nära framlid. I stället förordar luftfartsverket en
upprustning av Kungsängens flygplats. Verkel betonar dock att de långsiktiga
markreservationema i Gistadsområdet diskuteras ytteriigare även om en
lokalisering av en flygplats inom delta område enligt verket inte blir aktuell
under 1900-talet om Kungsängens flygplats rustas upp.

Linköpings kommun betonar att man står fast vid beslutet
att inte lägga fasl några restriktioner mot bebyggelse inom del aktuella
området vid Gistad.

Norrköpings kommun påpekar med anledning av planverkels
yttrande att luftfartsverkets ställningstagande för en upprustning av
Kungsängens flygplats grundas på etl omfatlande utredningsarbete där bl. a. en
samlokalisering av civil och militär flygtrafik har diskuterats. Kommunen har
inte tagit ställning till ulredningen men anser när det gäller Kungsängens flygplats
att utredningsmaterialet styrker vad luftfartsverket har förordat.

6.5 Jönköpings län

Redovisat material

I samtliga 11 kommuner i Jönköpings
län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska
riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala
markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning
till programmen genom beslut län för län under våren 1975. För Jönköpings län
fattades beslul den 17 april 1975.

Samtliga kommuner i Jönköpings län
har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med att fullfölja riktlinjema
för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av
kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har
redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

Av fullmäktige antagna
kommunomfattande markdispositionsplaner har redovisats av Eksjö och Jönköpings
kommuner.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 104

I Jönköpings län omfattas sjöarna Vättem, Sömmen,
Bolmen och Fegen av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer.

Vätterns kustområde i Jönköpings kommun behandlas i
den av kommunen redovisade kommunomfattande markdispositionsplanen.

För området kring sjön Sömmen,har Tranås, Boxholms,
Kinda och Ydre kommuner gemensamt utarbetat en markdlspositionsplan. Fullmäktige
i Tranås kommun har antagit markdispositionsplanen för kommunens del av
Somrnenområdel.

För sjön Bolmen och dess omgivningar har en
planeringskommitté med representanter för Gislaveds, Ljungby, Värnamo och Hylte
kommuner utarbetat etl program för markdispositionsplanering i kommunerna.
Gislaveds och Värnamo kommuner har godkänt programmet.

Fegenkommittén med representanter för Gislaveds,
Falkenbergs och Svenljunga kommuner har utarbetat elt förslag till gemensamt
ställningstagande till markanvändningen kring sjön Fegen. Svenljunga kommun i
Älvsborgs län har reserverat sig mot kommitténs förslag. Gislaveds kommun har
med utgångspunkt från förslaget upprättat och antagit en markdlspositionsplan
för sin del av området.

Gislaveds kommun har vidare redovisat av
fullmäktige antagna markdispositionsplaner för Hestia- isabergsområdet och
Stengårdshultsområdet.

Eksjö kommun har redovisat av fullmäktige antagen
områdesplan för Ingarps- och Kvarnarpsområdel.

Vetlanda kommun har redovisat av fullmäktige antaget
program för översiktlig planering kring Vetlanda centralort.

Av kommunfullmäktige behandlat program för
hushållning med jordbruksmarken har redovisats av Vämamo kommun.

Av fullmäktige godkända redovisningar för ålgärder
som kommunema har vidtagit eller avser atl vidta för att genomföra den fysiska
riksplaneringens intentioner har lämnals av samtliga kommuner i länet.

Länsslyrelsen i Jönköpings län har ställt samman
och utvärderat de kommunala redovisningarna saml i yttrande lill ämbetsverken
och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet.
Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetls av länsslyrelsen den 26
augusti 1977. Detta har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning
sänts för yttrande till landstinget och för kännedom lill kommunerna. Slutligt
sammanfattande yttrande har avgetls av länsslyrelsen den 18 november 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats
länsstyrelsens yttrande över förslag till markanvändningsplan och
kommunöversikt för Jönköpings kommun saml länsstyrelsens yttrande över förslag
lill utvidgning av Skillingaryds skjutfält. Vidare har bifogats yttranden från
landstinget, vägförvaltningen, lantbruksnämnden, fiskerikonsulenlen.
Lantbrukamas länsförbund i Jönköpings län, Smålands orienteringsförbund och
Södra Valter-bygdens miljögrupp.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 105

Yllranden över del redovisade
malerialel har lämnals av berörda ämbetsverk, andra myndigheter,
forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.) Beträffande
Jönköpings län har yttranden kommit in från avdelningen för ekologisk botanik
vid Lunds universitet och Lantbrukarnas länsförbund i Jönköpings län.

Kommunerna har beretts tillfälle
att komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas,
landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har
likaledes getts tillfälle att komma in med synpunkter på verkens yllranden. 1
Jönköpings län har synpunkter lämnats av Vaggeryds kommun.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets uljäll

Länsstyrelsen framhåller att
kommunöversikten har blivit ett viktigt instrument för att genomföra den
fysiska riksplaneringens intentioner i landet. I kommunöversikterna redovisas
riksobjeklen i de flesta fall som områden med förordnanden enligt
naturvårdslagen eller byggnadslagen eller som s. k. utredningsområden. De
åtgärder som har vidtagits kan enligt länsslyrelsen med få undantag anses
tillfredsställande för att tillgodose riksintressena.

Länsstyrelsen bedömer dock att den
saknar tillräckliga resurser för del omfattande arbete som erfordras under de
närmaste åren för att genomföra inventeringar, utredningar, förslag till
förordnanden eller andra åtgärder som erfordras för alt säkerställa
riksintressena.

Bolmen. Fegen och Sömmen

Berörda kommuner i Bolmenområdet
har i en gemensam rapport (Bolmen 76) lämnal bl.a. en allmän beskrivning av
området samt förslag till utgångspunkter för fortsatt planeringsarbete.
Länsstyrelsen bedömer att planeringen kommer all fullföljas på ett
tillfredsställande säll. En sammanställning av de enskilda kommunernas planer
kan dock komma alt medföra vissa problem varför länsstyrelsen betonar behovet
av samråd och samordning mellan berörda kommuner och länsstyrelser.'

Länsstyrelsen påpekar atl man i
lidigare yllrande över Bolmenutredning-en bl. a. har påtalat att tillgängligt
material från den naturinvenlering som har genomförts inte tillräckligt har
beaktats saml alt klassificeringen av landskapets attraktivitet och av områden
för friluftsliv och fritidsbebyggelse är mindre lämplig. Vidare har
länsstyrelsen framfört atl formerna för fritidsbebyggelsens utveckling bör
diskuteras mer ingående. De berörda kommunema har upprättat ett program för
fortsalt planeringsarbete enligt

' Kommunema har under år 1978 redovisat eU gemensamt
förslag till markdlspositionsplan för Bolmenområdet - "Bolmen 78".

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 106

vilket
nödvändiga kompletteringar av utredningsmaterialet skall utföras. Det finns
därvid enligt länsstyrelsen anledning all närmare diskutera områdets
användning för olika ändamål med hänsyn till effekten på vattenkvalitet. Även
möjligheterna att skapa etl fiskevårdsområde som omfattar hela sjön bör
övervägas.

Markdispositionsplaneringen för Fegenområdel är
enligt länsstyrelsen inriktad på att pågående markanvändning i huvudsak skall
bibehållas. Den s. k. Fegenkommittén har lämnat elt för berörda kommuner
gemensamt förslag till ställningstagande rörande markanvändningen i området
kring Fegen. Förslaget är avsett att ligga till grund för den fortsatta
kommunala planeringen. Berörda länsstyrelser har i ett gemensamt yttrande inte
haft någon erinran mot förslaget. Gislaveds kommun har fullföQt
Fegenkom-mitténs förslag och har antagit en markdisposilionsplan för sin del av
området.

Länsslyrelsen har i sitt yttrande till kommunen
över markdispositionsplanen uttryckt sin tillfredsställelse över atl konkreta
ålgärder till skydd för riksintressena inom Fegenområdel har vidtagits.
Länsstyrelsen har emellertid samtidigt erinrat om behovet av fortsatt samråd
och samarbete i vissa genomförandefrågor. Till dessa hör bl.a. slutliga förslag
till förordnanden, detaljplanering för stugbyar i Sandvik, anpassning av
bebyggelsen till den kulturhistoriskt värdefulla miljön samt bildandet av etl
fiskevårds-område. Länsslyrelsen framhåller vidare att försurning av sjöar och
vattendrag sannolikt ger negativa effekter på fiskbeståndet i Fegen.

Länsstyrelsen har i tidigare yttrande över
markdispositionsplanen för Sommenområdet framhållit atl man delar kommunemas
uppfattning att friluftslivets intressen bör väga tungt, särskilt i de
centrala och strandnära delarna av området. Även fiskets belydelse och kraven
på skydd för viktiga reproduktionsområden bör betonas. Länsstyrelsen har
vidare lämnal synpunkter på behandlingen av bebyggelsefrågoma och har därvid
efterlyst bl. a. markreservalioner för fritidsbebyggelse i attraktiva lägen.
Länsstyrelsen har också betonat att en översiktlig analys behövs om förutsättningarna
för turism i området. Dessutom påtalar länsslyrelsen att nuvarande reglering
av Sömmens vatten medför negativa effekter på fisket i sjön. Fortsatt planering
bör enligt länsstyrelsen ske för Sommenområdet.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen
inom landets insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Beträffande Jönköpings län
anförs därutöver föQande.

Naturvårdsverket konstaterar att etl omfattande
utredningsmaterial har utarbetats för alt belysa Fegenområdets värden från
olika synpunkter. När del gäller Bolmen anser verkel att utredningen
"Bolmen 76" utgör etl tillfredsställande planeringsunderiag som emellertid
bör kompletteras med analyser av olika delområdens tålighet och lämplighet för
rekreationsanläggningar. Anläggningar för friluftslivet i Bolmenområdet bör
prioriteras framför att planera för ytterligare fritidsbebyggelse.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 107

Fiskeristyrelsen konstaterar att konkreta
planeringsåtgärder inte har kommii lill slånd i syfte atl tillgodose fiskets
intressen i länets insjöområden. Planeringen för sjöområdena bör därför
utvecklas med avseende pä fiskets intressen.

Vättern

Länsslyrelsen konstaterar alt planeringen för
områdena kring Vättern har skett med stöd av vissa inlerkommunala samråd. De
berörda länsstyrelserna har tillsammans med företrädare för försvaret,
fiskeristyrelsen och kommittén för Vätterns vattenvård utarbetat etl underiag
för planeringen. Länsslyrelsen i Örebro län har ställt samman de kommunala planerna
till en sammanhängande plan för hela Vänerområdet.

Länsstyrelsen anser att markanvändningsplaneringen
för Vätterns kustområde ger en översiktlig bild av den pågående
markanvändningen och av de större förändringar i denna som kan bli aktuella.
Konflikter om markanvändningen är enligt länsstyrelsen begränsade varför en
fortsatt planering i form av t. ex. områdesplanering bör kunna ske efter behov
av resp. kommun i samråd med länsslyrelsen. Åtgärder för alt skydda viktiga
reproduklionsområden för fisket bör enligt länsslyrelsen inarbetas i
kommunernas översiktsplaner.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen
inom landels insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Beträffande Vättern anförs
dämtöver följande.

Planverket instämmer i stort i berörda
länsstyrelsers bedömning av det pågående planeringsarbetet och de åtgärder som
bör vidtas.

Naturvårdsverket anser att länsstyrelserna och
kommunerna bör vidta kompletterande åtgärder för att tillgodose de starka
naturvårdsintressena vid Vättern. Härvid avser verkel förordnanden enligt
naturvårdslagen samt planmässiga åtgärder för all främja fisket.

Verkel framhåller vidare alt motsättningen mellan
de militära intressena och rekrealionsinlressena måsle lösas på ett sådant sätt
atl resp. intresse kan tillgodoses.

Fortsatta överläggningar mellan försvarsmakten,
berörda länsstyrelser, kommuner och fiskemyndigheter fordras enligt
överbefälhavaren för att lösa de konflikter som föreligger mellan den militära
skjut verksamheten, friluftslivets och fiskets intressen.

Fiskeristyrelsen framhåller Vätterns slora
betydelse för såväl yrkes-som fritidsfisket och konstaterar alt
föroreningssilualionen successivt har förbättrats. Nyetablering av industri som
påverkar vattenkvaliteten till men för fisket bör enligt styrelsen inte godtas.
Styrelsen betonar att fisket i den fortsatta planeringen bör ägnas ökad uppmärksamhet.
Yrkesfiskets särskilda markanspråk bör säkerställas i den kommunala
planeringen. Konflikterna mellan fisket och den militära verksamhelen bör
särskilt uppmärksammas.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 108

Smålands Taberg

Länsstyrelsen erinrar om att man i
länsplanering 1974 har påpekat att bevarandeintressena för Smålands Taberg kan
komma i konflikt med framlida önskemål om utvinning av vissa
mineralförekomster. Området omfallas av ell naturvårdsförordnande lill skydd
för landskapsbilden. Länsstyrelsen konstaterar atl enligt regeringsbeslut
skall gruvbrytning vid Taberg prövas enligt 136 a § byggnadslagen.

Jordbruk

Behovet av en planering med hänsyn
till jordbrukels intressen är enligt länsstyrelsen mest framträdande i
Jönköpings kommun där önskemålen om exploatering är omfattande och där länets
bästa åkermark finns. I yttranden över kommunens markanvändningsplan har
länsstyrelsen uttalat atl planen synes innebära en rimlig avvägning mellan
jordbruks- och läl-ortsintressena. För Vetlanda och Värnamo kommuner bedömer
länsstyrelsen att planeringen kommer att ge ett för jordbruksintressena
tillfredsställande resultat inom rimlig lid. Beträffande Eksjö och Tranås
kommuner anser länsslyrelsen att det är angelägel atl den översiktliga
planeringen kommer i gång så atl en allsidig bedömning av tätorternas
utveckling bl. a. med hänsyn lill jordbrukel blir möjlig.

Lantbruksnämnden anser att
behandlingen av jordbruket i det redovisade materialet i allmänhet är allför
kortfattad och summarisk.

Skogsbruk

Underiagsmaterialel om skogsbruket
har enligt länsstyrelsen inte varil tillfredsställande för kommunernas arbele
under planeringsskedet. Länsslyrelsen uppger emellertid att
skogsvårdssiyrelsen har påbörjat en noggrannare klassificering av skogsmarken.

Länsstyrelsen påpekar atl byggande
av kraftledningar leder lill produktionsbortfall i skogsbmkel. Inom
länsslyrelsen har utarbetats ett förslag till former för samråd vid planeringen
av kraftledningar.

Fiske

Länsstyrelsen framhåller atl
försurningen av sjöar och vallendrag är allvarligast i de södra och sydöstra
delarna av länet. Fiskefaunans sammansättning har där ändrats i en stor del av
vattenområdena. För att man skall kunna rädda de mest hotade eller försurade
sjöarna och vattendragen bör enligt länsslyrelsen ökade resurser ställas till
förfogande för kalkning. Länsstyrelsen har tillsall en arbetsgrupp med uppgift
atl utarbeta förslag till åtgärder mot försurningen.

Fiskeristyrelsen konstaterar atl
fiskels intressen har behandlats mycket kortfattat av de berörda kommunerna.
Samtliga nio kommuner i länet som berörs av områden av särskill inlresse för
fisket bör i del fortsatta arbetet redovisa hur man avser all säkerställa
fiskets intressen. Fiskeristyrelsen

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 109

delar länsstyrelsens uppfattning alt särskilda åtgärder
vidtas för atl lösa problemen med bl. a. försurning och förorening av sjöar och
vallendrag.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Inom länet pågår enligt länsslyrelsen arbele med
översiktliga naturinvenleringar för resp. kommun. Detla arbete skall genom
länsstyrelsens försorg resultera i en samlad redovisning av skyddsvärd natur i
länet.

Länsstyrelsen anger vidare alt
länsmuseet på uppdrag av kommunerna utför kulturhistoriska
bebyggelseinvenleringar som skall ligga lill grund för kommunala
kulturvårdsplaner.

De åtgärder som har vidtagits kan
enligt länsslyrelsen i allmänhet anses tillfyllest för alt tillgodose
riksintressena. Länsslyrelsen understryker dock behovet av ökade resurser för
atl man inom rimlig lid skall kunna genomföra de av kommunerna föreslagna
förordnandena.

Naturvårdsverket bedömer all
planeringsskedet har gett etl i huvudsak goll resultat i länet. Del är enligt
verket av största vikt att naturinvenleringar ligger till grund för
kommunöversikter och markdispositionsplaner. Arbelel med en länstäckande
nalurvårdsplan saml säkerställandet av riksintressena bör enligt verkel ges
hög prioritet.

Fritidsbebyggelse

Länsstyrelsen konstaterar att
antalet fritidshus i länet ökade från 9200 lill 13 900 under perioden
1970-1975. Fritidsbebyggelse är i allmänhet belägen nära sjöarna. Mindre än 5
% av de fritidshus som har tillkommit under femårsperioden ligger i område med
fastställd detaljplan. Ett fortsalt byggande inom de sjönära områdena som inte
har sin utgångspunkt i den planmässiga bedömningen kommer enligt länsslyrelsen
sannolikt att leda till konflikter med bl. a. naturvård och friluftsliv. Delta
innebär på lång sikt en dålig hushållning med länets resurser för rekreation.

Länsslyrelsen intar en positiv
attityd till fritidsbebyggelse eftersom man anser att attraktiva alternativ
behövs till en fortsatt fritidsbebyggelseexploatering vid landets kuster och
skärgårdar. Länsstyrelsen anser alt möjligheterna lill bebyggelseutveckling
skall utredas fömtsättningslöst. Vid upprättande av markdispositionsplaner bör
fritidsbebyggelse medges i en utslräckning som inte innebär väsentiiga inskränkningar
för övriga intressen.

Täktverksamhel

Inom länet finns ett betydande
antal torvtäkter. Länsstyrelsen framhåller alt länets torvmarker i vissa fall
är intressanta från naturvårdssynpunkt. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör
redan nu en kraftigare styrning av verksamheten eftersträvas så att man fåren
bättre hushållning med tillgängligt material.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 110

Försvar

Länsstyrelsen har haft regeringens uppdrag atl
utreda den konflikt om markens användning som uppstod genom militära önskemål
om utvidgning av Skillingaryds skjutfält i Vaggeryds kommun. Länsslyrelsen har
härvid försökt atl verka för en rimlig avvägning mellan de civila och militära
intressena. Det av länsstyrelsen förordade alternativet berör Svenarumsåsen
som är av riksintresse för den vetenskapliga naturvården. Länsstyrelsen anser
dock att delta intresse bör kunna tillgodoses inom ramen för styrelsens
förslag.

Vaggeryds kommun avvisar såväl armécbefens förslag
till utvidgning av skjutfällel som länsstyrelsens kompromissförslag. Kommunen
anser bl. a. att bullerfrågorna inte har uppmärksammats tillräckligt. Det är
enligt kommunen nödvändigl att utreda de ölägenheter som bullret förorsakar
befolkningen i de närbelägna tätorterna.

Överbefälhavaren framhåller atl försvarsmakten har
behov av ytterligare mark i Vaggeryds kommun.

Planverket konstaterar att försvaret ställer
anspråk på nya markområden på flera håll i landet. Allvariiga motsättningar
mellan civila och militära intressen har inte kunnat lösas i samband med
utredningarna om en utvidgning av Skillingaryds skjutfält. Verket har tidigare
uttalat att arrende-ring av mark, ökat samutnyttjande och ökad användning av
simulatorer kan minska försvarels markbehov. För bl.a. Skillingaryds skjulfält
torde dock sådana lösningar inte finnas enligt planverket.

6.6
Kronobergs län

Redovisat
material

I samtliga åtta kommuner i Kronobergs län antog
kommunfullmäktige program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs
bli fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra
ålgärder. Regeringen tog ställning till programmen genom beslut län för län
under våren 1975. För Kronobergs län fattades beslul den 27 februari 1975.

Samtliga kommuner i Kronobergs län har redovisat
sitt arbete under planeringsskedet med atl fullfölja riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av
kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av
kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

I Kronobergs län omfaltas Åsnen-Mienområdet,
Möckeln och Bolmen av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer.
Länet berörs även av det primära rekreationsområdet Åsnen-Listerlandet.

Alvesta, Tingsryds och Växjö kommuner har gemensamt
redovisat en av resp. fullmäktige antagen markdlspositionsplan för Åsnen-Mienområdet.
För samordning av planeringen av det primära rekreationsområdet

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 111

Åsnen-Listerlandet
har en samarbetsgrupp bildats med representanter för samtliga berörda kommuner
i Kronobergs, Blekinge och Kristianstads län.

Älmhulls och Ljungby kommuner har gemensamt
utarbetat en markdisposilionsplan för området kring sjön Möckeln. Planen har
antagils av fullmäktige i resp. kommun.

För sjön Bolmen och dess omgivningar har en
planeringskommitté med representanter för Ljungby, Gislaveds, Hylte och Värnamo
kommuner utarbetat ett program för markdispositionsplanering i kommunerna.
Ljungby kommun har godkänt programmet.

Av
fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder som kommunerna har vidtagit
eller avser atl vidta för alt genomföra den fysiska riksplaneringens
intentioner har lämnals av Alvesta, Ljungby. Tingsryds, Växjö och Älmhulls
kommuner.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har ställt samman
och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande lill ämbetsverken
och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet.
Preliminärt sammanfallande yllrande har avgelts av länsslyrelsen den 29
augusti 1977. Detla har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning
sänts för yttrande till landstinget och för kännedom lill kommunerna. Slutligt
sammanfattande yttrande har avgelts av länsslyrelsen den 17 oktober 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats
yttranden från landstinget, vägförvaltningen, lantbruksnämnden,
skogsvårdsstyrelsen och Lantbrukarnas länsförbund i Kronobergs län.

Yttranden över det redovisade materialet har
lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner,
organisationer m. fi. (Se avsniu 1.)

Kommunerna har beretts tillfälle atl komma in med
kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och
ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts
lillfälle att komma in med synpunkter på verkens yttranden. I Kronobergs län
har synpunkter lämnals av Växjö kommun.

Remissinstansernas
synpunkter

Allmänt
om planeringsskedets ulfall

Länsslyrelsen konstaterar alt samtliga kommuner i
länet har upprättat kommunöversikter enligt anvisningarna. Kommunöversiklerna
är väl förankrade i kommunerna. De angivna riksintressena har i stor
utsträckning behandlats i överensstämmelse med vad som angavs i de kommunala
programmen för fullföQande av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten.
Urvalet av riksintressen under programskedet skedde emellertid enligt
länsslyrelsen utan klara utgångspunkter och under lidspress. Det är därför
enligt länsstyrelsen viktigt att riksintressena senare kan bli föremål

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilagal 112

för vissa omprövningar.

Av länets åtta kommuner har enligt
länsstyrelsen sju på olika sätt behandlat förhållandet mellan ny
permanentbosättning på landsbygden och tillgången på olika slag av service,
kommunikationer och arbetstillfällen. De problem som på detla sätl aktualiseras
i kommunöversiktema och som rör sambanden med regionalpolitisk planering m. m.
kommer enligt länsslyrelsen alt bevakas fortlöpande i samband med
länsplaneringen, den regionala trafikplaneringen och särskilda projekt som
länsstyrelsen medverkar i.

Länsstyrelsen stryker krafligl
under statsbidragens betydelse för planeringens genomförande. Bidragen har
haft en allmänt stimulerande effekt och har i många fall varit en förutsättning
för engagemang i planeringsfrågor som enligt länsstyrelsen ligger helt eller
delvis utanför det direkta kommunala intressområdel.

Länsstyrelsen betonar atl den
fysiska riksplaneringen avsevärt har ökat medvetenheten om planeringsfrågorna
utanför tätortsområdena. Många problem är dock olösta, t. ex. vad gäller
fritidsbebyggelsens utveckling och de primära rekreationsområdenas utbyggnad.

Landstinget konstaterar att den
fysiska riksplaneringen behandlar översiktliga planeringsfrågor och
bebyggelsefrågor utanför lälortema. Den kommunala tätortsplaneringen och frågor
om industri m. m. bör enligt landstinget också behandlas inom ramen för den
fysiska riksplaneringen.

Bolmen. ÅsnenMien och Möckeln

Berörda kommuner i Bolmenområdet
har i en gemensam rapport (Bolmen 76) lämnat bl.a. en allmän beskrivning av
området samt förslag lill utgångspunkter för fortsatt planeringsarbete.
Länsslyrelsen påpekar att man i lidigare yttranden har framhållit Bolmenutredningens
värde som planeringsunderlag. Del är enligt länsstyrelsen angeläget all
planeringsarbetet bedrivs så att en markdisposilionsplan för Bolmenområdet kan
föreligga enligt det tidsschema som har redovisats av kommunerna.'

Länsstyrelsen konstaterar all den
mesl omfattande fritidsbebyggelsen i länet finns vid Bolmen. Kommunerna har
antagit en efterfrågan på ca 1 000 nya fritidshus i området inom en lidsperiod
av 15-20 år. Länsstyrelsen förutsätter att en närmare avvägning mellan antalet
fritidshus och övriga markanspråk inom Bolmens närområde sker i del fortsatta
planeringsarbetet. Planeringen bör enligt länsslyrelsen bedrivas med hänsyn
lill att området är av potentiellt intresse som rekreationsområde för
befolkningen i hela Sydsverige. Vidare bör bebyggelse planeras så att
ytterligare utsläpp av avloppsvatten i sjön inte sker eftersom Bolmen inom
några år kommer atl vara vattentäkt för en stor del av Skåne.

' Kommunerna har under år 1978 redovisat ett gemensamt
förslag till markdisposilionsplan för Bolmen-området - "Bolmen 78".

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilagal 113

Länsstyrelsen anser all markdispositionsplanen för
sjön Möckeln och dess strandområden uttrycker en allmän restriktivitet mot
spridd fritidsbebyggelse. Utvecklingen av fritidsbebyggelse har hillills varit
ganska måttlig i området. Kommunerna är enligt länsstyrelsen f. n. inte
beredda att ställa i ordning planlagd mark för fritidsbebyggelse.

Naturvårdsintressena inom Möckelnområdet är enligt
länsstyrelsen endasl översiktligt kartlagda. Det har i samband med
planeringsarbetet framkommit atl sjön har större belydelse för fågellivet än
vad som har varit känt tidigare. En inventering av fågellivet utförs därför på
uppdrag av länsstyrelsen. Friluftslivets intressen är enligt länsstyrelsen
relativt väl tillgodosedda i markdispositionsplanen och i kommunöversiktema.
Länsslyrelsen påpekar alt Möckelsnäs utgör ell attraktivt läge för en
turistanläggning inom området. Flera utredningar om en sådan turist- och friluftslivsanläggning
har genomförts men man har inte kunnal finna någon lösning på bl. a. frågan om
huvudmannaskap för anläggningen.

Beträffande Åsnen-Mienområdet har enligt
länsslyrelsen bl.a. en särskild utredning om turism och rekreation
(Åsnen-Mienutredningen 1976) legal till grund för den markdisposilionsplan som
har antagits av Alvesta, Tingsryds och Växjö kommuner. Utredningen har
genomförts av en samordningsgrupp med representanter för berörda kommuner och
länsstyrelsen. Länsslyrelsen konstaterar att markdispositionsplanen i hög grad
är inriktad på atl bevara områdets nuvarande karaktär eftersom inga större förändringar
i pågående markanvändning förväntas inom överblickbar lid.

Behovet av alt säkerställa mark för friluftslivet
inom Äsnen-Mienområ-del har enligt länsstyrelsen beaktats både i
markdispositionsplanen och genom restriktiva riktlinjer i kommunöversikterna
mot bebyggelse inom ett avstånd på mellan 500 och 2000 m från strandlinjen.
Länsstyrelsen framhåller alt även det småkuperade och sjörika området mellan
Åsnen och Mien är av stort värde för friluftslivet. Tingsryds kommun har inte
bedömt del som möjligt all ge delta område särskilda bebyggelsereglerande
riktlinjer i kommunöversikten, vilket enligt länsslyrelsen vore önskvärt.

Länsstyrelsen påpekar all Åsnen-Mienområdet
innehåller flera riksintressen för naturvården. Några säkerställandeåtgärder
enligt naturvårdslagen har inte genomförts under planeringsskedet.
Länsstyrelsen betonar atl frågan om Åsnens reglering måste lösas på ett från
miljösynpunkt tillfredsställande sätt för att sjön skall behålla sin
attraktivitet för friluftslivet.

Åsnen-Mienområdet utgör en belydande del av det
primära rekreationsområdet Åsnen-Listerlandet för vilket ett planeringsprogram
har utarbetats av de berörda kommunerna i Kronobergs, Blekinge och Kristianstads
län. Länsslyrelsen påpekar atl förutsättningarna för atl vidta särskilda
åtgärder i syfte all utveckla rekreationsområdet är oklara, bl. a. belräffande
frågor om huvudmannaskap och finansiering. 1 kommunerna råder det enligt
länsslyrelsen stor osäkerhet huruvida det är en kommunal uppgift att uppföra
och driva turist- och rekrealionsanläggningar. Kommuner-

8 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilagal 114

na
menar dock alt turismen ger förutsättningar för att bevara en levande landsbygd
och att den kan vara elt medel för att stödja och förbättra servicen i
glesbygderna. Länsstyrelsen bedömer att kommunerna avvaktar åtgärder från
staten, t. ex. nya former av statsbidrag.

Tillgången på stugor för korttidsuthyrning är
enligt länsslyrelsen otillräcklig inom det primära rekreationsområdet och
efterfrågan på sådana stugor kommer troligen atl öka. Länsstyrelsen påpekar att
slugbyanlägg-ningar kan vara ell sätt att öka övernatlningskapaciteten, men
menar atl olika säsongsförlängande åtgärder samtidigt är nödvändiga.
Förutsättningarna för att bygga mindre grupper av stugor, t. ex. i anslutning
till enskilda lantbruk, bör enligt länsstyrelsen ytterligare belysas.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen
för landets insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Beträffande Kronobergs län
anförs därutöver föQande.

Naturvårdsverket anser alt del är särskill angeläget
atl insatser för att bevara värdefull natur vid sjöarna Möckeln och Åsnen görs
parallellt med åtgärder för atl kanalisera friluftslivet. Vidare bör man enligt
verket prioritera anläggningar för friluftslivet i Bolmenområdet framför all
planera för yllerligare fritidsbebyggelse.

Del planerings- och utredningsmaterial som har
presenterats för länets insjöområden utgör enligt nalurvårdsverket i huvudsak
ett tillfredsställande planeringsunderlag. Materialet bör emellertid
kompletteras med analyser av olika delområdens tålighet och lämplighet för
rekreationsanläggningar.

Fiskeristyrelsen konstaterar att fisket har berörts
i markdisposilionspla-nema för länels insjöområden. Konkrela planeringsåtgärder
har emellertid inte kommit till stånd. Planeringen för sjöområdena bör enligt
styrelsen utvecklas med avseende på fiskets intressen. Fiskeristyrelsen
betonar särskilt del önskvärda i planering för fritidsfisket inom
Åsnen-Mienområdet där fisket torde kunna ulvecklas till en av de dominerande
aktiviteterna.

Jordbruk

Länsstyrelsen konstaterar alt sex av länets åtta
kommuner har redovisat särskilda riktlinjer i kommunöversiktema för de bästa
jordbruksområdena. Samtliga kommuner har dessutom angett generella riktlinjer
för hur jordbrukets intressen skall beaktas.

Konflikter mellan jordbruksintressen och
tätortsutbyggnad förekommer enligt länsstyrelsen i begränsad omfattning i
länet. Lantbruksnämnden anser att problemen i regel kan lösas. Kommunema har
enligt länsstyrelsen fått ökad förståelse för jordbrukel och dess betydelse
genom arbetet med kommunöversiktema.

Skogsbruk

Länsslyrelsen
konstaterar atl den största delen av Kronobergs län be-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilagal 115

slår
av produktiv skogsmark. Inom delar av dessa områden kan bebyggelse tillåtas
utan olägenhet för skogsbruket. Detta gäller även inom de högproduktiva
skogsområdena. Förhållandena gör det enligt länsslyrelsen nästan omöjligt att
avgränsa områden med särskilda riktlinjer för skogsbrukel. Skogsbruket har
enligt länsstyrelsen i kommunöversiktema beaktats genom generella riktlinjer
enligt skogsvårdsstyrelsens rekommendationer. Ny bebyggelse inom större
sammanhängande skogsområden bör således undvikas. Bebyggelse bör lokaliseras i
anslutning till befintiig bebyggelse, vid ägoslagsgränser samt till skogsmark
med låg produktionsförmåga.

Länsstyrelsen
anser att friluftsliv och skogsbruk ofta kan kombineras utan större
restriktioner för skogsbruket. I livligt frekventerade skogsområden nära
tätorter eller större fritidsanläggningar kan dock inskränkningar i skogsbruket
erfordras.

Skogsvårdsstyrelsen
anser all den spridda bebyggelsen utgör den största inskränkningen i
skogsbrukets produktionsmöjligheter. Också kraftledningsgalor förorsakar ofta
onödigt stora intrång i skogsbruket.

Skogsbrukets
samhällsekonomiska betydelse och den befarade brislen på skogsråvara är enligt
länsstyrelsen starka motiv för atl man skall begränsa intrången på skogsmark.
Skäl talar därför för att man genomför en noggrann analys av hur olika
exploateringsföretag och andra inskränkningar i skogsbruket inverkar på
skogens avkastning. Av särskill intresse är härvid atl analysera hur elt
rationellt skogsbruk, fritidsbebyggelse och friluftsliv skall kunna förenas.

Fiske

Del kan enligt länsslyrelsen utiäsas av de
kommunala redovisningarna alt del är elt kommunalt intresse att
fiskevårdsområden bildas för i första hand de vatten som är av riks- och
länsintresse. Några konkreta bevarande- eller utvecklingsåtgärder för fisket
har inte genomförts under planeringsskedet. Länsstyrelsen framhåller
emellertid alt riktiinjer för områden av stort intresse för friluftslivet även
tillgodoser fiskets intressen. Behovet av åtgärder för fisket bör enligt länsstyrelsen
ytterligare klargöras.

Fiskeristyrelsen anser atl det är positivt alt
flera kommuner har uppmärksammat behovet av att bilda fiskevårdsområden.
Styrelsen anser emellertid att fiskets intressen inte har beaktats tillräckligt
i länet. Samtliga kommuner som berörs av fiskets viktigare områden bör i del
fortsatta arbetet redovisa hur man avser alt skydda dessa områden.

Naturvård,
frUuflsliv och kulturminnesvård

Inom länet redovisas enligt länsstyrelsen
sammanlagt 24 områden av riksintresse för den vetenskapliga naturvården och 3
områden av riksintresse för friluftslivet. För 7 av områdena finns gällande
förordnanden om naturreservat. Sådana förordnanden beräknas kunna bli
genomförda för

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilagal 116

flertalet
övriga områden under de närmaste åren.

Länsslyrelsen anser att riktlinjerna i
kommunöversiktema i stort sett tillgodoser naturvårdens och friluftslivels
intressen. Enighet har som regel rått mellan länsstyrelsen och kommunema om
vilka områden som bör säkerställas med förordnanden enligt naturvårdslagen.

Kulturminnesvårdens intressen har enligt
länsstyrelsen inte kunnal tillräckligt klargöras och beaktas. Enbart
riktlinjer i kommunöversikt är många gånger otillräckligt för atl säkerställa
dessa intressen. Resurser behövs för att utarbeta en kullurminnesvårdsplan för
länet. Vidare behöver kulturminnesvårdens speciallagstiftning förslärkas vad
gäller möjligheterna all bevara kulturhistoriskt värdefulla miljöer.

Länsstyrelsen betonar atl den starka försumingen av
länets sjöar kräver genomgripande samhällsinsatser. De åtgärder som vidtas
genom alt man kalkar sjöama är otillräckliga för att på längre sikt motverka
försurningen. Länsstyrelsen avser atl mer systematiskt kartlägga situationen
och föreslå åtgärder på kort och lång sikt.

Naturvårdsverket bedömer alt arbelel under
planeringsskedet har gett etl i huvudsak godtagbart resultat i länet vad gäller
naturvården. Verkel framhåller värdet av länets nalurvårdsplan. Planen bör dock
enligt verkel kompletteras med en rullande ålgärdsplan.

Fritidsbebyggelse

Länsstyrelsen konstaterar alt det enligt
lantmäteriets inventering vid årsskiftet 1975/1976 fanns drygt 10000 fritidshus
i länet. Den åriiga tillväxten är ca 400 hus varav en stor del är byggnader
som tidigare har varil permanenlbosläder. Länsstyrelsen konstaterar också atl
den mellersta och sydöstra delen av länet berörs av etl av de fem s. k. sjörika
inlandsområden, som i rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vallen
anges som lämpliga utvecklingsområden för fritidsbebyggelse.

Efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i länet
kommer enligt länsstyrelsen sannolikt atl öka, bl. a. som en följd av den
restriktiva inställningen till fritidsbebyggelse i kustområdena. Länet har goda
fömtsättningar för fritidsbebyggelse. Länsstyrelsen anser emellertid atl det är
angeläget att utbyggnaden av fritidsbebyggelse sker med beaktande av övriga
markanspråk, t. ex. de areella näringama och friluftslivet.

Arbelel med markdisposilionsplaner och
kommunöversikter har enligt länsstyrelsen lett till en ökad kännedom om
fritidsbebyggelsen i länet. Intresset i kommunema för en ökad planläggning för
fritidsbebyggelse är dock enligt länsstyrelsen begränsat, främst av ekonomiska
skäl. Däremot är kommunema som regel positiva till mindre grupper av
fritidsbebyggelse som inte kräver gemensamma anläggningar eller fastställd
detaQplan samt lill gles fritidsbebyggelse. Med denna inställning kommer enligt
länsstyrelsen sannolikt den dominerande delen av tillskotlet av
fritidsbebyggelse att ske i form av glesbebyggelse eller begränsad
tätbebyggelse. Det är således

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 117

enligt länsstyrelsen tveksamt om vidtagna
planeringsåtgärder leder lill en sådan planmässig utveckling av
fritidsbebyggelsen som förordas i riktlinjerna för den fysiska
riksplaneringen.

Länsstyrelsen berör olägenheter med
en omfattande spridd fritidsbebyggelse, bl. a. den slora markkonsumlionen och
inskränkningar för skogsbruket. Inom vissa delar av länet, exempelvis vid de
större sjöama, bör enligt länsstyrelsen mer bestämda riktlinjer anges för den
spridda fritidsbebyggelsen. Planlagd mark för fritidsbebyggelse bör
tillhandahållas i större omfattning och i en skala som är anpassad lill de
lokala bebyggelse- och miljö-förutsättningama.

Länsstyrelsen betonar att
fritidsbebyggelsens utveckling behöver utredas och diskuteras ytterligare. Nya
former av fritidsbebyggelse bör utvecklas varvid särskilt kommunemas
möjligheter att påverka lokaliseringen bör beaklas. Länsslyrelsen avser att i
samarbete med övriga länsstyrelser i södra Sverige, med kommunema och andra
intressenter undersöka altemativa former för ytterligare fritidsbebyggelse i
länet.

Naturvårdsverket anser att mer
bestämda riktlinjer bör anges av kommunema för den spridda fritidsbebyggelsen.
Naturvårdens och friluftslivets intressen är enligt verket i vissa fall
otillräckligt beaktade, bl. a. inom del riksintressanta Åsnen-Mienområdet.

Kraftledningar

En fortsatt utbyggnad av
kraftledningsnätel innebär enligt länsstyrelsen väsentliga förändringar i
landskapet och betydande intrång i pågående markanvändning, främst för
skogsbruket. Länsstyrelsen framhåller alt det är angeläget att samråden
förbättras vid planering av nya ledningar och att konsekvensema av
ledningssträckningama blir noggrant utredda, t. ex. genom atl man upprättar
altemativa förslag till sträckningar. Förelrädare för berörda intressen bör ges
möjlighet atl påverka linjesträckningarna i etl tidigt skede av planeringen.

Försvar

Länsstyrelsen konstaterar att länet
rymmer etl stort antal försvarsanläggningar samt ell antal övningsfält.
Kommunerna har enligt länsstyrelsen i allt väsentligl följt anvisningarna för
redovisningen. Några påtagliga markanvändningskonflikler föreligger inte i
anslutning till de militära intresseområdena.

6.7 Kalmar län

Redovisat material

I samtliga 12 kommuner i Kalmar län
antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska
riksplaneringens riktlinjer avsågs bli

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilagal 118

fullföljda
i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen
tog ställning till programmen genom beslut län för län under våren 1975. För
Kalmar län fattades beslul den 17 april 1975.

Samtliga kommuner i Kalmar län har redovisat sitt
arbete under planeringsskedet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning
med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av
kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

Av kommunfullmäktige antagna kommunomfattande
markdispositionsplaner har redovisats av Borgholms, Emmaboda, Högsby,
Mönsterås, Mörbylånga, Nybro, Oskarshamns, Torsås och Vimmerby kommuner.

I Kalmar län omfattas kusten och Öland av den
fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Kusten nort om Simpevarp i
Oskarshamns kommun har härvid betecknats som obruten kust, medan kuststräckan söder
därom har betecknats som övrig kust. Länet berörs även av de primära rekreationsområdena
Öland och Småland-Östgöla skärgård.

Mönsterås, Oskarshamns och Torsås kommuner har
behandlat kustområdet i sina kommunomfattande markdispositionsplaner. Västerviks
kommun har redovisat av kommunfullmäktige anlagen markdisposilionsplan för
sitt kustområde. Kalmar kommun har inte redovisat någon markdisposilionsplan
för kustområdet inom kommunen.

För det primära rekreationsområdet Småland-Östgöla
skärgård har planeringsarbete bedrivits av en kommitté, Kalmar och
Östergötlands läns skärgårdsutredning (KÖSU), bestående av representanter för
berörda kommuner och länsstyrelser. En slutrapport frän kommittén redovisades i
juni 1976.

För Öland har Borgholms och Mörbylånga kommuner
redovisat kommunomfattande markdispositionsplaner. Något särskilt
planeringsarbete med anledning av att Öland är ett primärt rekreationsområde
har inte redovisats.

Områdesplaner vilka har antagits av
kommunfullmäktige har redovisats för Borgholm - Köpingsvik och Högsrum - Rälla
- Stora Rör i Borgholms kommun, för Stora Rör - Mörbylånga i Mörbylånga kommun
och för Frödinge tätort i Vimmerby kommun. Av fullmäktige godkända områdesplaner
har redovisats för Torsås, Söderåkra, Gullabo och Bergkvara i Torsås kommun.

Program för hushållning med jordbruksmarken har
inte redovisats av någon av de sex berörda kommunerna i länet.

Borgholms och Mörbylånga kommuner har emellertid
redovisat av fullmäktige behandlade s, k. lätortsprogram vilka anger utbyggnadsområden
för de mindre tätorterna i kommunerna.

Av fullmäktige godkända redovisningar för ålgärder
som kommunerna har vidtagit eller avser att vidta för atl genomföra den fysiska
riksplaneringens intentioner har lämnats av Kalmar, Oskarshamns och

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilagal 119

Vimmerby kommuner.

Länsstyrelsen i Kalmar län har
ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande till
ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet
under planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetts av
länsslyrelsen den 26 september 1977. Delta har tillsammans med länsstyrelsens
övriga redovisning sänts för yttrande till landstinget och för kännedom lill
kommunerna. Slutligt sammanfattande yttrande har avgelts av länsstyrelsen den
14 november 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats yttranden från
försvarsområdesbefälhavaren för Östergötlands försvarsområde,
försvarsområdesbefälhavaren för Kronobergs och Kalmar försvarsområde,
vägförvaltningen, lantbruksnämnden, skogsvårdssiyrelsen, fiskeriintendenten i
Österhavets distrikt, landstinget samt Lantbrukarnas länsförbund i norra och
södra Kalmar län. Vidare har länsslyrelsen bifogat överlantmälarmyndighetens
fritidshusinvenlering år 1976, samt länsstyrelsens promemoria angående program
för hushållning med jordbruksmarken.

Yttranden över del redovisade
materialet har lämnals av berörda ämbetsverk, andra myndigheter,
forskningsinstitutioner, organisationer, m.fl. (Se avsnitt 1.)

Kommunerna har beretls lillfälle
atl komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas,
landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har
likaledes getts tillfälle att komma in med synpunkter på verkens yttranden. I
Kalmar län har synpunkter lämnals av Borgholms, Hultsfreds, Mörbylånga och
Västerviks kommuner.

Remissinstansernas synpunkter

Allmäni om planeringsskedets utfall

Länsslyrelsen anser att de
markdisposilionsplaner och kommunöversikler som kommunerna har utarbetat med
ett par undanlag beaktar den fysiska riksplaneringens riktlinjer. Vissa brister
föreligger dock mera generellt i kommunernas redovisningar. Della gäller
främsl åtgärdsprogram för hur den fysiska riksplaneringens intentioner skall
fullföljas och program för hushållning med jordbruksmarken. Länsstyrelsens
allmänna bedömning är ändå alt kommunerna har lagt ner elt omfatlande och
engagerat arbete på att utarbeta planer och riktlinjer för att säkerställa
riksintressena. Arbetet har enligt länsstyrelsen i slor utslräckning kommit att
behandla markanvändningsfrågor av allmänt intresse vid sidan av de direkta riksplanefrågorna.
Planeringsarbetet har ökat förståelsen för behovel av långsikliga och
allsidiga bedömningar av lämplig användning av mark och vatten.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 120

Obruten kust

Väslerviks och Oskarshamns kommuner
har genomfört planeringen för det s. k. obrutna kustområdet på elt sätl som
enligt länsslyrelsen i stort tillgodoser de av statsmakterna uppställda
riktlinjerna. Planeringen för turism och friluftsliv bör emellertid drivas
vidare och i första hand syfta lill atl avgränsa områden inom vilka mer aktiva
åtgärder bör vidtas samt utveckla program och tidsplan för sådana ålgärder.
Länsstyrelsen pekar särskill på alt utvecklingen av den s. k. basorten
Loftahammar i Västerviks kommun måsle studeras ingående. För att
förutsättningarna för rekreation inom det obrutna kustområdet skall kunna tas
till vara krävs enligt länsstyrelsen investeringar i turistanläggningar.

Kommunernas planer för kustområdet
och för utvecklingen av del primära rekreationsområdet stämmer enligt
länsstyrelsen överens med de regionalpolitiska målen för kustområdet. Det finns
dock risk för alt utvecklingen av turism och friluftsliv, främst det ökande
båtlivet kan komma i konflikt med yrkesfiskets intressen i skärgårdsområdet.
Länsslyrelsen stryker under alt området måsle ulvecklas på etl sådant säll att
även den bofasta befolkningens intressen tillgodoses.

Kommunema inom det obrutna kustområdet har enligt
länsstyrelsen accepterat de restriktioner som gäller i detta område mot
lokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.
Länsstyrelsen betonar att dessa restriktioner stärker motiven för
regionalpolitiskt slöd till etablering av annan industri inom området.

I syfte att utreda förutsättningarna för den bofasta
befolkningen i skärgårdsområdet främsl vad gäller arbele och service påbörjade
länsstyrelserna i Kalmar och Östergötlands län i samverkan ell
utredningsarbete. Arbelel pågår fortfarande. Länsstyrelsen framhåller alt
enligt en delrapport från utredningsarbetet bör ell mål vara alt skapa förutsättningar
för att behålla en bofast befolkning i skärgården av minsl nuvarande storlek.
Länsslyrelsen konstaterar all utvecklingen av det primära rekreationsområdet
påverkar möjligheten att uppnå ell sådant mål. Samtidigt är enligt
länsstyrelsen en levande skärgård en förutsättning för att området skall vara
attraktivt och kunna utnyttjas för turism och friluftsliv.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom de obrutna kustområdena i landet redovisas i avsnitt 4.1.
Belräffande Kalmar län anförs därulöver följande.

Naturvårdsverket accepterar inte
den av KÖSU förordade principen att ange utvecklingsområden för turism från
basorter på fastlandet genom inner- och mellanskärgården till ytlerskärgården.
Verket betonar atl ytlerskärgården är olämplig för friluftsliv bl.a. på grund
av avsaknaden av hamnar, del oskyddade läget och den slitagekänsliga naturen.
Friluftslivet bör enligt verkel styras mot fasllandskuslen och innerskärgården.

Planverket konstaterar att enligt
den inventering som har genomförts av lantmäteriverket var netloökningen av
fritidshus under perioden 1970-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilagal 121

1975
34% inom del obrutna kustområdet i Kalmar län.

Såväl
naturvårdsverket som planverket anser atl Väslerviks kommun inte har iakttagit
tillräcklig restriktivitet när det gäller alt tillåta ytterligare enskild
fritidsbebyggelse inom det obrutna kustområdet. Kommunen har enligt verken
föreslagit omfatlande fritidsbebyggelse i områden som inte bör exploateras.

Föreslagen
tät fritidsbebyggelse kan enligt planverket i vissa fall minska
tillgängligheten till de viktiga bevarandeområdena och utvecklingsområdena för
friluftsliv. Verket anger som exempel Stora Asko och Helgerum-Porsö.
Kvarvarande friområden i anslutning lill Loftahammar bör enligt planverket inte
tas i anspråk för fritidsbebyggelse ulan reserveras för friluftsliv och turism.
Planverket anför dessutom liksom länsstyrelsen att ny fritidsbebyggelse inom
bekvämt pendlingsavslånd från Väslerviks tätort är olämplig med hänsyn till
risken för omvandling av fritidsbebyggelse till permanenlbosläder.

Planverket
ställer sig i princip bakom de gemensamma planeringsriktlinjer som har dragits
upp för Småland-Östgöla skärgård. Verket anser att kustulredningen kan ligga
lill grund för den fortsatta kommunala planeringen. Berörda kommuner bör
enligt verket utarbeta åtgärdsprogram som anger inriktning och prioritering av
åtgärder för de utvecklingsområden som har angetts i KÖSU:s zonplan. En
områdesplanering bör enligt verket genomföras med dessa ålgärdsprogram som
grund.

Väslerviks
kommun framhåller alt avvägningen mellan fritidsboende och friluftsliv ar en
väsentlig fråga i kommunens planering. Inom kommunen finns vikliga
rekreationsområden samtidigt som efterfrågan på fritidshus är slor i
kustområdet. Den övervägande delen av tillskottet av fritidshus under perioden
1970-1975 har enligt kommunen varit föremål för en planmässig bedömning.

Övrig
kust

Oskarshamns och Torsås kommuner har enligt
länsslyrelsen för sina resp. kustområden redovisat markdispositionsplaner på
ell sådant sätl att man får en översiktlig bild av den långsikliga
markanvändningen. Mönsterås kommun har också redovisat en markdisposilionsplan
för kustområdet i kommunen, men har enligt länsstyrelsen i kommunöversikten
lagt ut stora s. k. utredningsområden utmed kusten. Inom dessa områden är
enligt länsstyrelsen den långsiktiga markanvändningen inte klarlagd. Kalmar
kommun avser atl upprätta en områdesplan för den norra delen av kommunens
kustområde. Motsvarande planering bör enligt länsslyrelsen också genomföras för
det södra kustområdet i kommunen.

Planverket anser i likhet med länsstyrelsen att
Mönsterås och Kalmar kommuner bör klarlägga den långsikliga markanvändningen i
sina kustområden med hänsyn lill naturvårdens och friluftslivets intressen.

Friluftslivets,
kulturminnesvårdens saml naturvårdens intressen inom

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 122

del s.k. övriga kustområdet har enligt länsslyrelsen
beaktats på ett tillfredsställande sätl genom riktlinjer i kommunöversikterna
och förslag till förordnanden enligt naturvårdslagen. Kommunöversikterna
redovisar i allmänhet också en restriktiv inställning till ny
fritidsbebyggelse. Länsstyrelsen är dock tveksam lill lämpligheten av delar av
den planerade fritidsbebyggelsen inom kustområdet i Torsås kommun.
Länsslyrelsen anger vidare atl oklarhet råder om den avsedda markanvändningen i
de områden som enligt kommunöversikterna skall bli föremål för områdesplanering
i Mönsterås och Kalmar kommuner.

De planeringsåtgärder som
Oskarshamns kommun föreslår för området i närheten av kärnkraftverket i
Simpevarp är enligt länsstyrelsen lämpliga och visar inte på några konflikter
med andra verksamheter.

Ett område vid Mönsterås bruk har
enligt länsslyrelsen redovisats som utredningsområde där industrins markanspråk
skall vägas mol jord- och skogsbruksintressen, friluftslivets intressen och
önskemål om bebyggelse. Inga ytterligare markreservationer för miljöstörande
industri anges inom det s. k. övriga kustområdet i länet. Den befintliga och
föreslagna markanvändningen för kustområdet söder om Kalmar innebär dock
enligt länsslyrelsen inte hinder för eventuell framlida industrilokalisering.
Planverket anser att industriområdet i anslutning till Mönsterås bruk bör
avgränsas med beaktande av de starka bevarandeintressen som finns i närheten.

Länsslyrelsen bedömer
sammanfattningsvis alt kommunerna i den hittills ulförda planeringen för del
s. k. övriga kustområdet har redovisat godtagbara avvägningar mellan olika
markanvändningsintressen, även om planeringen ännu inte hell motsvarar de
förväntningar som statsmakterna har.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom de övriga kustområdena redovisas i avsnitt 4.3.

Öland

Länsstyrelsen konstaterar atl Öland
omfattas av belydande områden av riksintresse för naturvård, friluftsliv och
kulturminnesvård. Ön är också myckel attraktiv för fritidsbebyggelse och har
slor belydelse för turismen. Dessa förhållanden ställer enligt länsslyrelsen
stora krav på kommunernas planering.

I kommunernas planering har enligt
länsstyrelsen jordbrukels intressen och bebyggelseutvecklingen ägnats stor
uppmärksamhet. Vissa områden av intresse för naturvård och friluftsliv har markerats
i markdispositionsplanerna. Länsstyrelsen anser dock att de planeringsåtgärder
m. m. som har vidtagits inte motsvarar de krav som måsle ställas för all man
skall kunna säkerställa riksintressena eller för att man skall få till stånd en
lämplig avvägning mellan turismens, fritidsbebyggelsens, naturvårdens och
kulturminnesvårdens intressen.

Naturvårdens intressen har enligt länsstyrelsen inte
behandlats på ett

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 123

godtagbart
sätl i den kommunala planeringen. Vissa riksintressanta områden i Borgholms
kommun har över huvud tagel inte behandlats i den kommunala planeringen och
några större sammanhängande områden har behandlats mycket översiktligt. I
Mörbylånga kommun finns enligt länsstyrelsen flera områden av riksintresse för
naturvården som helt saknar skydd och som inte heller föreslås få någol sådanl.

Länsstyrelsen
anser att områden som är viktiga för friluftslivet har avgränsats för snävt i
kommunernas markdispositionsplaner. Friluftslivels intressen bör enligt
länsstyrelsen utredas ytterligare.

Lokala markanvändningsintressen av olika slag har
enligt länsstyrelsen prioriterats framför kulturminnesvårdens riksintressen på
elt säll som inte är godtagbart. Vissa av de kulturhistoriskt värdefulla
miljöerna kan dock enligt länsstyrelsen anses säkerställda till viss del genom
de riktlinjer som har föreslagils i kommunöversikterna. Länsstyrelsen påpekar
alt underlag för mera preciserade avgränsningar av de områden som är av
riksintresse för kulturminnesvården kommer att erhållas genom det
utredningsarbete som pågår inom riksantikvarieämbetet och länsslyrelsen.

Länsstyrelsen
ifrågasätter om inte Borgholms kommuns planer på fortsatt utbyggnad av
fritidshus i den takt som har skett under första hälften av 1970-talet strider
mot den fysiska riksplaneringens riktlinjer. En sådan utveckling skulle enligt
länsslyrelsen innebära atl antalet fritidshus i kommunen fördubblas från år
1970 lill år 1985. Mörbylånga kommuns förslag om 600 fritidshustomter inom nya
planområden i den nordöstra delen av kommunen strider enligt länsstyrelsen mot
kommunens egen målsättning alt man skall vara reslriktiv med atl anvisa nya
planområden innan befintliga planområden har byggts ut. Den pågående
utvecklingen av spridd, oplanerad fritidsbebyggelse i de norra delarna av
kommunen finner länsstyrelsen oroande. Riktlinjerna för fritidsbebyggelse i
kommunöversiklerna är enligt länsstyrelsen för allmänt hållna och ger stort
utrymme för tolkning. 1 sin nuvarande utformning motverkar inte riktlinjerna
konflikter mellan fritidsbebyggelse, naturvård, friluftsliv och
kulturminnesvård.

Någon
särskild utredning med anledning av atl Öland är angett som primärt
rekreationsområde har enligt länsstyrelsen inte ulförts. En utveckling av
områden och anläggningar för turism och rekreation skulle stämma överens med de
regionalpolitiska målsättningarna för Öland. Länsslyrelsen konstaterar dock
atl dessa frågor har studerats endasl i mycket begränsad omfattning i den
kommunala planeringen. Markreservationema för turistanläggningar är t.ex. på
längre sikt otillräckliga. Antalet turister på Öland har sedan Ölandsbrons
tillkomst ökat kraftigt, ulan atl motsvarande ökning av mottagningskapaciteten
har skett. Konkrela projekt för en utbyggnad av den öländska turistnäringen
bör därför enligt länsstyrelsen snarast arbetas fram. Det är härvid angeläget
alt statliga medel anslås för ändamålet. Enligt länsstyrelsen avser Ölands
kommunalförbund att genomföra en utredning om turismen på Öland. Länsstyrelsen
förutsälter alt

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 124

erforderliga
områden för turism och rekreation kommer att avsättas i kommunernas planer när
resultat av denna utredning föreligger.

Länsstyrelsen anser sammanfattningsvis all, trots
att omfattande arbetsinsatser har gjorts, vidtagna åtgärder inte är
tillfyllest för atl man skall kunna säkerställa riksintressena på Öland och få
till stånd en lämplig avvägning mellan turismens, fritidsbebyggelsens, naturvårdens
och kulturminnesvårdens intressen. För att främja en från rikssynpunkl
angelägen utveckling anser länsstyrelsen atl regeringen bör överväga ell
föreläggande om alt kommunerna skall upprätta en generalplan för Öland. En
sådan generalplan bör enligt länsslyrelsen beakta både lokala intressen och naturvårdens
och kulturminnesvårdens riksintressen saml främja en lämplig utveckling av
turismen.

Planverket konstaterar atl antalet fritidshus i
Borgholms och Mörbylånga kommuner har ökat med 44% resp. 21 % under perioden
1970-1975. En fortsalt ulbyggnad av fritidsbebyggelse i denna takt hotar enligt
planverket allvarligt det öländska landskapet med dess starka
bevarandeintressen, särskilt om utbyggnaden sker i form av gles
fritidsbebyggelse. En sådan utveckling kan även innebära konflikter med
jordbruket. Del finns enligt verkel också stor risk för att Ölands värden för
rekreation och fömtsätlningama för en beslående turistnäring försämras av en
fortsatt utveckling av fritidsbebyggelse. Verkel anser atl Öland bör betraktas
som i princip fullbyggt med enskild fritidsbebyggelse.

Kommunöversikternas riktlinjer är enligt planverket
i regel allmänt hållna och ger stort utrymme för tolkningar. Riktlinjerna bör
preciseras, framförallt inom jordbruksområden. Verkel förutsälter även att
kommunerna upprättar jordbruksmarksprogram lill grund för den fortsatta planeringen.
Natur- och kulturminnesvårdens intressen är enligt verket ofullständigt
behandlade, särskilt i Mörbylånga kommun.

Den fortsatta planeringen bör enligt planverket
grundas på översiktliga överväganden om bl. a. den framlida
bebyggelsestrukturen saml turist- och rekrealionslivels utveckling. Verkel
menar alt bebyggelsesitualionen och den slora efterfrågan på främst
fritidsbebyggelse på Öland motiverar krav på detaljplan för all tillkommande
bebyggelse. Elt förordnande om byggnadsförbud enligt 87 § byggnadslagen kan
enligt verket undanröja oklarheter beträffande tätbebyggelsesiluationen.

Planverket konstaterar att Öland är det mest
besökta av landets primära rekreationsområden. Verket anser att en myckel
angelägen planeringsuppgift är atl bedöma det framtida rekrealionslivels
struktur. Det är av utomordentligt stor vikt alt den kommunala planeringen
bevarar handlingsfriheten för framtiden genom att reservera områden för turism
och rekreation i attraktiva lägen. Planverket anser att kommunerna redan har
ett fullgott underlag för atl man genom fysiska planeringsåtgärder skall kunna
göra markreservalioner inom eftersökta områden, bl. a. på norra Öland, där en
del av utbyggnadsresurserna i befintliga och föreslagna delaljplaneområ-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 125

den borde inriktas på fritidsboende i ulhyrningsform. Det
är enligt verket också av slor vikt atl sysselsättningen på Öland främjas genom
fortsatta regionalpolitiska ålgärder, bl.a. genom statliga insatser som
förbättrar förutsättningarna för turistnäringen.

1 kommunöversikten för Borgholms kommun har enligt
naturvårdsverket vissa områden av riksintresse för naturvård behandlats
ofullständigt. Vidare har Mörbylånga kommun inte tagit ställning lill hur
områdena av riksintresse för naturvården skall säkerställas. Verkel anser alt
länsstyrelsens förslag lill nalurvårdsplan bör ligga till grund för all
säkerställa riksintressena. Nalurvårdsverket anser också atl friluftslivets
intressen har tillmätts alltför liten vikt av kommunerna. Vidare delar verkel
länsstyrelsens uppfallning alt vidtagna åtgärder belräffande
fritidsbebyggelsen inte tillgodoser den fysiska riksplaneringens syften.

Riksantikvarieämbetet påpekar atl Ölandskommunerna under
planeringsskedet inte har haft tillgång lill elt bättre utrednings- och
inventerings-material beträffande kulturminnesvården än vad man hade under programskedel.
Kommunernas planeringsålgärder är enligt ämbetet inte tillräckliga för att
hindra konflikter mellan kulturminnesvård och tätorlsulbyggnad, fortsatt
utbyggnad av fritidsbebyggelse eller strukturförändringar inom jordbrukel.
Ämbetet anser atl den glesa fritidsbebyggelsen inom vissa områden på Öland
utgör etl direkt hot mol kulturhistoriskt värdefulla miljöer och minskar
tillgängligheten lill stora delar av kulturlandskapet som har stort värde från
rekreations- och turislsynpunkt.

Planverket, naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet
anser alt de planeringsåtgärder som har vidtagits av Ölandskommunerna inte
tillgodoser statsmakternas riktlinjer för den fysiska riksplaneringen. Verken
anser liksom länsslyrelsen att regeringen bör föreskriva alt del för Borgholms
och Mörbylånga kommuner skall finnas generalplaner som tillgodoser
riktlinjerna. Kommunerna och länsslyrelsen bör enligt planverket överväga i
vilka delar dessa generalplaner bör fastställas.

Borgholms och Mörbylånga kommuner
framhåller med anledning av länsstyrelsens och verkens yllranden all del inte
är nödvändigl med ell föreläggande från regeringen om upprättande av
generalplaner för Öland. Den nu genomförda planeringen uppfattar kommunerna som
etl led i en rullande planering. Ålgärder för fortsatt planeringsarbete har
vidtagits. Kommunerna avser bl.a. alt upprätta områdesplaner som tillsammans
skall täcka hela Öland. Tidsplanen för planeringsarbetet har enligt kommunerna
varit alltför pressad, vilket har medfört att särskilt jordbrukets och
naturvårdens intressen har fått en ofullständig behandling. Kommunerna hävdar
också all planeringens omfallning är beroende av storleken på de statliga
bidrag som kan utgå. Regionalpolitiska åtgärder är vidare nödvändiga för atl
främja sysselsättningen på Öland. Kommunerna motsätter sig planverkets förslag
om krav på detaljplan för all tillkommande bebyggelse på Öland samt förslaget
om förordnande om byggnadsförbud enligt 87 §

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 126

byggnadslagen.

Planeringsunderlaget för natur- och
kulturminnesvården har enligt Borgholms och Mörbylånga kommuner varit
bristfälligt. Kulturminnesvårdens intressen kan dock enligt kommunernas
bedömning beaktas i del fortsatta planeringsarbetet. Kommunerna framhåller alt
jordbrukets intressen måsle tillmätas största betydelse vid konflikter med
kulturminnesvården. Den avsedda områdesplaneringen kommer enligt kommunerna all
behandla hur ny bebyggelse kan lokaliseras i känsliga kulturmiljöer.

Naturvårdens riksintressen kan
enligt Mörbylånga kommun tillgodoses genom befintliga förordnanden och ett
aktivt jordbruk. Borgholms kommun anför att länsstyrelsens naturvårdsenhet
inte längre har några invändningar beträffande naturvårdens behandling i
kommunens planering.

Kommunerna hävdar att främst
vatten- och avloppsförhållandena innebär vissa begränsningar för utveckling av
turism och friluftsliv på Öland. Turismens utveckling behandlas enligt
kommunerna i elt utredningsarbete som har påbörjats under ledning av Ölands
kommunalförbund. Mörbylånga kommun anser att befintliga områden för
friluftslivet har tillräcklig omfattning. Borgholms kommun framhåller att man i
den översiktliga planeringen har angett två områden lämpliga för större
turistanläggningar.

Jordbrukets belydelse för
näringslivet har enligt Borgholms och Mörby-långas kommuner starkt betonats i
planeringsarbetet. Kommunerna ifrågasätter dock lämpligheten av alt upprätta
fristående jordbruksmarksprogram utan sammanvägning med andra intressen.

Kommunema framhåller atl frågor om
fritidsbebyggelsens utveckling kommer att behandlas i den kommande
områdesplaneringen. Möjligheterna att uppföra fritidshus för uthyrning knutna
till jordbruksnäringen bör utredas yllerligare. Mörbylånga kommun understryker
all kommunens markdisposilionsplan föreskriver restriktivitet vad gäller nya
planområden för fritidsbebyggelse. Borgholms kommun påpekar att restriktioner
har angetts belräffande nyetablering av fritidshus. T.ex. ställs krav på friytor
och hänsyn lill jordbmksmark vilkel enligt kommunen i praktiken innebär att det
finns etl mycket begränsat utrymme för ytterligare enskild fritidsbebyggelse.

Jordbruk

Länsslyrelsen konstaterar alt ingen av de berörda
kommunerna i länet har upprättat jordbruksmarksprogram. Kalmar kommun har dock
redovisat utgångspunkter för ett sådanl programarbete. Kommunerna bör enligt
Uinsstyrelsen upprätta jordbruksmarksprogram. Översiktliga planer för expansiva
tätorter har upprättals av Borgholms och Mörbylånga kommuner. Länsstyrelsen
förutsätter att de två övriga berörda kommunerna, Kalmar och Mönsterås, beaktar
jordbrukets intressen i den kommande områdesplaneringen.

Samtliga kommuner i länet berörs av jordbrukets primära
inlresseområ-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 127

den. Kommunerna har enligt länsstyrelsen i huvudsak
beaktat jordbrukets intressen utanför tätorternas expansionsområden. I de båda
Ölandskommunernas planering har jordbruksfrågorna och bebyggelseutvecklingen
ägnats stort intresse. I de södra delarna av länet kan enligt länsslyrelsen
konflikter mellan tätortsutbyggnad och jordbrukets intressen inte helt undvikas.

Inom länet föreligger vissa konflikter mellan planerad
vägutbyggnad och jordbruk. Länsstyrelsen anser att jordbrukets intressen har
tillgodosetls så långt della har varil möjligt.

Berörda kommuner i Kalmar län som
inte har färdigställt program för hushållning medjordbruksmark bör enligt
lantbruksstyrelsen och planverket snarast göra della.

Skogsbruk

Länsstyrelsen bedömer att
kommunernas redovisning av skogsbrukets produktionsområden ger en tämligen
rättvisande bild av skogsbrukets huvudsakliga intresseområden. Bristen på mer
detaljerade inventeringar försvårar emeilerlid möjligheterna alt bedöma hur
skogsbruket påverkas av t.ex. viss exploatering. I många fall måste enligt
länsstyrelsen skogsmark tas i anspråk för tätortsexpansion.

Olämpligt lokaliserad
fritidsbebyggelse kan enligt länsstyrelsen innebära konflikter med skogsbruket.
Fritidsbebyggelsens intressen bör enligt länsstyrelsens mening vika för
skogsbmkels intressen.

Fiske

Fiskeristyrelsen anser inte atl
redovisningen av fiskels intressen i länet är godtagbar. I del fortsatta
planeringsarbetet bör samtliga kommuner som berörs av fiskets viktigare områden
redovisa hur man avser atl skydda dessa områden.

Den internationella utvecklingen på
fiskels område kommer enligt fiskeristyrelsen att medföra en expansion av
fisket i Östersjön. En fömtsättning för en utveckling av Öslersjöfisket är dock
förbättrade landnings- och avsättningsmöjligheter. Kommunerna i kustområdet bör
enligt styrelsen i samråd med fiskenämnden ulreda och precisera yrkesfiskets
behov av markområden för skilda ändamål. Också planverket anser att kommunerna
bör uppmärksamma fiskets och dess följdindustriers ökade anspråk på mark i
anslutning lill hamnarna.

Fiskeristyrelsen finner det
angeläget att man i den fortsatta kommunala planeringen för de primära
rekreationsområdena vidtar åtgärder för att utveckla möjligheterna till fritidsfiske.

Naturvård och kulturminnesvård

I den kommunala planeringen
föreslås enligt länsstyrelsen att naturvårdens och kulturminnesvårdens
riksintressen i betydande omfattning säkerställs genom förordnanden enligt
naturvårdslagen. Genomförandel av de

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 128

föreslagna förordnandena kommer enligt länsslyrelsen atl
med nuvarande resurser la minst 30 år.

För kulturminnesvården finns det
enligt länsstyrelsen ett omfatlande behov av underlag för den fortsatta
planeringen. Länsstyrelsen pekar särskilt på att kulturminnesvårdens intressen
i tätorterna inte har redovisats. Fortsatt utredning av kulturminnesvårdens
intressen i tätorterna är därför enligt länsstyrelsen en av de mest angelägna
uppgifterna i den fortsatta fysiska riksplaneringen. Program för
kulturminnesvården bör utarbetas för hela länet.

Naturvårdsverket bedömer alt
arbetet under planeringsskedet har gett ett i huvudsak godtagbart resultat i
länet med undanlag för Öland. Enligt verkel är del angeläget atl resurser
tillförs länsslyrelsen så att säkerställandet av naturvårdens intressen kan
genomföras snabbare. För Öland behövs enligt verkel särskill stora insalser.

Riksantikvarieämbetet framhåller
atl det bl. a. inom slora delar av Kalmar län finns brister i
inventeringsmaterialet rörande kulturminnesvården. Ämbetet anser all flertalet
av de s. k. större områdena av belydelse för kulturminnesvården bör kunna
avföras i planeringssammanhang så snart skyddsbehovet inom dessa områden har
preciserats och tillgodosetls i den kommunala planeringen. Skyddsbehovet i
vissa av dessa områden, där det kulturhistoriska intresset har särskild tyngd,
bör dock anses knutet lill området som helhet och i första hand avse skydd mol
strukturförändringar i slor skala. Ämbetet nämner bland dessa områden Öland och
en del av fasllandskuslen inom Kalmar län.

Fritidsbebyggelse

Länsstyrelsen påpekar att
kommunerna i länels inland enligt regeringens beslul med anledning av
programskedel i den fysiska riksplaneringen bör förbäUra sin
planeringsberedskap för fritidsbebyggelse. Efterfrågan på fritidshus i dessa
områden har enligt länsslyrelsen hittills varit relativt begränsad och en slor
del av nytillskottet av fritidshus har där tillkommit genom funktionsomvandling
av helärsbostäder. Enligt länsstyrelsens bedömning kommer efterfrågan på
fritidshus i inlandet sannolikt alt öka genom de restriktioner som måste läggas
på fritidsbebyggelsens utveckling inom kustområdet och på Öland. Samtliga
kommuner i länets inland har redovisat riktlinjer för fritidsbebyggelsen.
Riktlinjerna medger i allmänhet mindre grupper av fritidshus i anslutning lill
befintliga byar utan krav på detaljplan. Länsstyrelsen anser därmed all
planeringsberedskapen i viss mån har ökats och atl kommunerna har förbättrat
möjligheterna lill lokalisering av fritidsbebyggelse i inlandet.

Energiförsörjning

Oskarhamns kommuns
planeringsåtgärder för området närmast kärnkraftverket i Simpevarp är enligt
länsstyrelsen lämpliga. I kommunöversikten finns riktiinjer för bebyggelse
inom en zon av 10 km från kärnkraft-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 129

verket.
Riktlinjerna ger enligt länsslyrelsen klara anvisningar om hur säkerhetsfrågorna
skall beaklas.

Samråd
mellan berörda intressenter har enligt länsstyrelsen genomförts om sträckningen
av en eventuell 800 kV-ledning norrut från kärnkraftverket. Länsstyrelsen
bedömer atl en eventuell ledning genom delta område inte behöver medföra
allvarligare konflikter med andra intressen. Sträckningen av en eventuell 800
kV-ledning mot söder från Oskarshamn har enligt länsstyrelsen inte redovisats i
kommunernas material.

Kommunöversiklen
för Kalmar kommun innehåller enligt länsstyrelsen inte någon markreservation
för en ifrågasatt lokalisering av ett fossileldat kraftverk. Befintlig och
föreslagen markanvändning innebär emellertid beträffande kustområdet söder om
Kalmar inte något hinder för eventuell framlida industrilokalisering.

6.8
Gotlands län

Redovisat
material

Kommunfullmäktige i Gotlands kommun antog under år
1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli
fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra ålgärder.
Regeringen log ställning till kommunernas program genom beslut län för län
under våren 1975. För Gollands län fattades beslut den 3 april 1975.

Gotlands kommun har redovisat sitt arbele under
planeringsskedet med atl fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och
vatten. Redovisningen, som har behandlats i kommunfullmäktige den 14 mars
1977, består av kommunöversikl och kommunomfattande markdisposilionsplan, vilka
har antagits av kommunfullmäktige den 11 oktober 1976.

Gotlands kuster med Fårö, Sudrel och
Östergarnslandet omfattas av den fysiska riksplaneringens geografiska
riktlinjer. Hela Gotland har dessutom betecknats som primärt rekreationsområde.
Kustområdet behandlas i den kommunomfattande markdispositionsplanen vilken
också innehåller ett avsnitt med förslag lill ålgärder som bör vidtas med
anledning av alt Gotland är elt primärt rekreationsområde.

Vidare har Gotlands kommun redovisat ell av
kommunfullmäktige godkänt program för områdesplanering för Gotlandskusten med
Fårö, Sudrel och Östergarnslandet.

Länsstyrelsen i Gotlands län har ställt samman och
utvärderat kommunens redovisning saml i yttrande lill ämbetsverken och
regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbelel under
planeringsskedet. Preliminärt sammanfallande yllrande har avgetls av länsslyrelsen
den 16 september 1977. Efter hörande av Gotlands kommun har länsstyrelsen
avgett slutligt sammanfattande yllrande den 24 oktober 1977.

Till
länsstyrelsens redovisning har fogats länsstyrelsens yttrande den 15

9 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga I

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 130

mars 1976 angående pansarövningsfält på Gotland och
länsstyrelsens yttrande den 16 september 1977 över förslag till nytt
övningsfält för Gotlands regemente. Vidare har bifogals Gotlands kommuns
yttrande över länsstyrelsens redovisning.

Yttranden över del redovisade
materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter,
forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Seavsnitt I.).

Kommunerna har beretts tillfälle
att komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas,
landstingens och ämbetsverkens yllranden. Länsstyrelser och landsting har
likaledes getts tillfälle att komma in med synpunkter på verkens yllranden. I
Gotlands län har synpunkter lämnats av länsstyrelsen och Gotlands kommun.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets utfall

Länsstyrelsen anger alt
redovisningen av den fysiska riksplaneringens planeringsskede i Gotlands kommun
har inordnats i den samlade redovisning som kommunen har gjort av det
regionplanearbete som har bedrivits för Gotland. Vissa övergripande
regionalpolitiska mål för utvecklingen har därvid angetts, bl. a. att en
uQämning av levnadsstandard och servicenivå bör ske mellan olika delar av
Gotland.

De kommunala planerna har enligt
länsstyrelsen utarbetats med hänsyn till den fysiska riksplaneringens
intentioner. Planeringen har grundats på ett omfattande inventerings- och
utredningsmaterial. De områden som har redovisats för tätortsutbyggnad har
varit föremål för ingående samråd mellan kommun och länsstyrelse. Därvid har
enligt länsslyrelsen såväl bebyggelsefrågor som naturvårdsintressen beaktats.

Gollandskuslen med Fårö, Sudrel och Östergarnslandet

Gotlands kommun avser att upprätta
områdesplaner för Fårö, Sudrel, Östergarnslandet samt det övriga kustområdet.
Planeringsarbetet skall enligt länsstyrelsen inriktas på atl samordna en
utveckling av planlagd fritidsbebyggelse med en utveckling av turism och
friluftsliv. Länsslyrelsen förutsätter att natur- och kulturminnesvårdens
intressen kommer alt beaktas på etl tillfredsställande sätt i denna planering.

Inom vissa delar av Sudrel är
planeringsbehovet enligt länsstyrelsen särskilt framträdande. Det är viktigt
atl kommunen i den påbörjade områdesplaneringen samordnar exploaterings- och
naturvårdsintressena bl.a. inom de känsliga landskapen i Vamlingbo och vid
Fidenäset.

Länsslyrelsen pekar på att de
mindre fiskelägena gradvis omvandlas till fritidsboendeområden. Detta medför
vissa konflikter med yrkesfisket och kan påverka fiskelägenas kulturhistoriska
värde.

Beträffande fritidsbebyggelsens lokalisering m.m. stöder
länsstyrelsen

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 131

kommunens
bedömning att i princip endast tätare former av fritidsbebyggelse skall
tillåtas i slrandnära områden, medan själva strandområdena skall lämnas hell
fria från bebyggelse.

Behovel av ytleriigare campingplatser är enligt
länsslyrelsen stort, i synnerhet på södra Gotland. Den omfatlande oreglerade
husvagnscamping som förekommer innebär ofta sanitära problem, parkerings- och
trafik-svårigheter, markslilage etc. Della leder ofta lill konflikter med den
bofasta befolkningen och med naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen.
Del är enligt länsstyrelsen svårt all förhindra långtidsuppställning av
husvagnar i de kustområden som är altraktiva för friluftslivet. I dessa
kustområden gäller enligt riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen all man
skall iaktta slor återhållsamhet med all tillåta utbyggnad av fritidsbebyggelse.
Det är därför enligt länsslyrelsen myckel otillfredsställande atl samma mark
så lätt kan las i anspråk för elt omfatlande husvagnsboende.

Länsstyrelsen framhåller all del gotländska
landskapet, särskilt närmast havet, är mycket känsligt för påverkan och
förändringar. För att man skall kunna bevara ännu opåverkad natur är det enligt
länsstyrelsen angelägel alt begränsa spridd bebyggelse i sådana områden.

Naturvårdsverket anser atl del är positivt alt
Gotlands kommun försöker styra fritidsbebyggelsen på etl planmässigt sätt.
Verkel har emellertid en heh annan uppfattning än kommunen om vilka mål som
bör gälla för bebyggelsens omfattning, utformning och lokalisering för alt den
fysiska riksplaneringens intentioner skall kunna tillgodoses.

Nalurvårdsverket
konstaterar att utbyggnad av fritidsbebyggelse på Gotland i stor utsträckning
föreslås ske nära kusten samtidigt som kustområdet som helhet är av
riksintresse för friluftslivet. Sudrel, Östergarnslandet och Fårö är dessutom
av riksintresse för naturvården. Hela Gotland är ett pri- märt
rekreationsområde. Gotiand är också av riksintresse för kuhurmin-nesvården.
Naturvårdsverket anser att friluftslivets, turismens och naturvårdens intressen
skall sättas före den enskilda fritidsbebyggelsens. Enskild fritidsbebyggelse
bör enligt verket inte byggas inom strandnära områden. En strandzon på ca
300-500 m bör hållas fri från bebyggelse. Utbyggnadsområdena för
fritidsbebyggelse bör vara koncentrerade. Särskild återhållsamhet med ny
fritidsbebyggelse bör enligt verket iakttas på Sudrel, Östergarnslandet och
Fårö med hänsyn till områdenas stora naturvärden. Länsstyrelsen bör överväga
att utöka strandskyddet längs de mest , värdefulla kustavsnitten.

Kommunens planering bör enligt naturvårdsverket
inriktas på att goda övernaltningsmöjligheter i form av campingplatser,
vandrarhem och stugor för korttidsuthyrning skapas på lämpliga platser.

Även planverket anser atl stor återhållsamhet med
alt tillåta enskild fritidsbebyggelse bör iakttas inom Gotlands kustområde.
Verket stöder kommunens bedömning atl strandområdena skall lämnas fria från
bebyggelse. Gollandskuslen bör enligt verket i princip belraktas som fullbyggd

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 132

med enskild fritidsbebyggelse. Större exploateringar för
fritidsbebyggelse bör inte tillåtas på Fårö, Sudrel eller Östergarnslandet om
dessa områden skall kunna behålla sina stora bevarandeintressen. En översiktlig
planering av områdena är enligt planverket angelägen. En utgångspunkt för planeringen
bör vara att nya områden inte tas i anspråk för fritidsbebyggelse och att
utbyggnaden inriktas på en begränsad komplettering av befintliga bebyggelseområden.

Det är enligt planverket viktigt
atl den fortsatta områdesplaneringen för Gotlands kustområden med Fårö, Sudrel
och Östergarnslandet inriktas på atl avsätta tillräckliga och välbelägna
områden för semesterbyar, campingplatser och anläggningar av skilda slag.
Verket framhåller särskill alt problemen med oreglerad camping i strandområden,
långlidsuppställning av husvagnar etc. inte bara bör mötas med ordningsregler
och effektivare tillsyn. Enligt verket medför dessa problem också krav på
investeringar i campingplatser, uppmstning av vägar till attraktiva
friluftsområden, iordningställande av badplatser, sopmajor, toaletter m. m.

Planverket konstaterar vidare atl
ett flertal kommuner har anfört sysselsättningspolitiska skäl för omfatlande
exploateringar för fritidsbebyggelse. Detla gäller i hög grad för Gotlands
kommun. Verket anser all ulbyggnad av enskild fritidsbebyggelse inte har ett
sådant samhällsekonomiskt värde att del motiverar all värdefulla naturresurser
får tas i anspråk. Det ekonomiska utbytet blir enligt planverket dessutom
kortsiktigt om utbyggnaden minskar områdenas värde för turism och friluftsliv.

Riksantikvarieämbetet ifrågasätter
om utbyggnad av fritidsbebyggelse på Fårö och Storsudret på längre sikl får de
regionalpoliliska effekler som kommunen hävdar. Från kulturhistorisk synpunkt
är en omfattande ulbyggnad av fritidsbebyggelse och en privatisering av marken
inom dessa områden förenlig med varken intresset att skydda kulturmiljön eller
önskemålet att göra denna miQö tillgänglig. I den fortsalla områdesplaneringen
bör kommunen därför enligt ämbetet utgå från att endasl en begränsad
komplettering av befintliga bebyggelseområden får ske och då i första hand i
form av uthymingsstugor, som på längre sikt kan bidra till den bofasta
befolkningens försörjning.

Gotlands kommun anför med anledning
av ämbetsverkens synpunkter att det finns fler lämpliga områden för
fritidsbebyggelse vid kusten än i de inre delarna av ön, där en utbyggnad kan
stå i slrid med jord- och skogsbmkels intressen. Kommunen accepterar inte
verkens inställning alt man bör vara ytterst återhållsam med alt tillåta
enskild fritidsbebyggelse i avvaktan på planering för semesterbyar m.m.
Kommunen anser alt den planering som har utförts visar att det finns mycket god
plats för både enskild fritidsbebyggelse och för semesterbyar m. m. för
uthyrning.

Jordbruk

Länsstyrelsen konstaterar alt det på Gotland finns
betydande områden

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 133

av primärt inlresse för jordbruket. Stora delar av dessa
är av intresse också för tätortsutbyggnad och för militär användning.

Jordbrukets intressen har enligt länsstyrelsen beaktats
väl i den kommunala planeringen. De intressemotsättningar som kan uppstå
mellan behovet av mark för tätortsutbyggnad och jordbrukels intressen kommer
enligt länsslyrelsen att behandlas i den fortsatta markanvändningsplaneringen.
Detta gäller bl.a. utbyggnaden av Roma tätort där fortsatta samråd i planarbetet
bör kunna leda till att såväl jordbruks- som bebyggelseintressen kan beaktas.

Skogsbruk

Gotlands skogsområden är
svårföryngrade. Avverkning för avsalu får endast ske efter skogsvårdsslyrelsens
medgivande. Länsslyrelsen konstaterar därför att behovel är begränsal av att
särskilt reglera skogsbmkel inom naturreservat och nalurvårdsområden.

Fiske

Länsslyrelsen påpekar att kommunen
under den fysiska riksplaneringens programskede behandlade fiskets intressen
kortfattat. Kommunen har under planeringsskedet inte berört fiskets intressen
ytterligare.

I havet runt Gotland finns viktiga
fångstområden för yrkesfisket. Några särskilda ålgärder för att säkerställa
dessa områden har enligt länsstyrelsen inte bedömts nödvändiga i den kommunala
planeringen. Fritidsfiskets krav på tillgänglighet till stränderna tillgodoses
genom att strandområdena vid kusten nästan helt är samfällt ägda.

Del är enligt länsstyrelsen av
sysselsätlningsskäl angeläget atl stödja fiskenäringen på Gotland. Delta gäller
särskill för sydöstra kusten där behovel av upprustning av fiskehamnarna är
stort.

Den ökade jordbmksbevattningen och
andra ingrepp i vattensystemen på Golland påverkar enligt länsstyrelsen
fiskbeståndet och fisket negativt. I för yrkesfisket viktiga lek- och
fångstområden utanför kusten anser länsstyrelsen att oljeborrning, sandtäkt,
militär verksamhet m. m. innebär belydande inskränkningar.

Fiskeristyrelsen anser att fiskets
intressen inte har beaktats tillräckligt i kommunens redovisning av arbetet
under planeringsskedet. Kommunen bör vid kommande revidering av
kommunöversikten och markdispositionsplanen redovisa hur man avser att skydda
fiskets viktigare intresseområden. De konflikter med andra intressen som har
berörts av länsstyrelsen bör enligt fiskeristyrelsen belysas närmare i den
fortsatta planeringen. Även behovet av mark för hamnanläggningar bör beaktas.

Naturvård och kulturminnesvård

Länsslyrelsen konstaterar att
intresset all bevara Gotlands unika kulturlandskap och naturmiljö betonas i
kommunens markdisposilionsplan.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 134

Kommunen
anger enligt länsstyrelsen atl landskapsvårdande insalser i huvudsak måste ske
inom ramen för jordbrukets verksamhet på grund av bristande ekonomiska
resurser. Inkomster från fritidsbebyggelse och turism kan enligt länsslyrelsen
också bidra till att man kan genomföra bevarandeåtgärder. Ökade personella
resurser erfordras emellertid enligt länsstyrelsen för att del inom rimlig lid
skall vara möjligl att genomföra föreslagna naturvårdsförordnanden.

Länsstyrelsen framhåller att det för
kulturminnesvården saknas såväl ett systematiskt kunskapsunderlag som åtgärdsprogram.
Det är därför osäkert i vilken utsträckning kulturminnesvårdens intressen kan
bli tillgodosedda.

I Gotlands glesbygd förekommer enligt länsstyrelsen
etl omfatlande bostadsbyggande. Den gotländska bebyggelsen har unika
kulturhistoriska värden som på sikt kan hotas om man inte anpassar
nybebyggelsens lokalisering och utformning till den befintliga kulturmiljön.

En inventering av kulturlandskap och bebyggelse har
påbörjats för Fårö och skall utföras även för Östergarnslandet och Sudret. Del
är enligt länsstyrelsen angeläget alt inventeringsarbetet kan fullföQas. Det
bör vidare ulvecklas till all omfatta hela Golland, som är ell s. k. större
område av intresse för kulturminnesvården. Syflel med inventeringen bör enligt
länsstyrelsen vara att precisera kulturminnesvårdens intressen så att de s.k.
större områdena i enlighel med statsmakternas beslut kan ersättas med
delområden för vilka särskilda riktlinjer för kulturminnesvården bör gälla.
Invenleringsarbetet bör enligt länsstyrelsen leda fram till en kullur-vårdsplan
för Golland.

Gotlands särpräglade naturmiljö och kulturlandskap
motiverar enligt naturvårdsverket största restriktivitet med alt tillåta ny
bebyggelse, särskilt inom de riksinlressanla områdena. Också i de inre delarna
av Gotland, som har stor betydelse för kulturminnesvården, är del enligt
verket väsentligt alt den enhetliga landskapsbilden bevaras. Även planverket
anser att olämpligt lokaliserad och utformad bebyggelse är ett påtagligt
problem på Gotland. De försök som pågår med att uppföra typhus anpassade till
den lokala byggnadstraditionen finner verkel vara intressanta.

Den länsomfaltande, översiktliga naturinvenlering
som har genomförts utgör enligt naturvårdsverket ett värdefullt
planeringsunderlag. Verkel anser atl del fortsatta arbetet med naturvårds- och
kulturminnesvårdsfrågorna bör inriktas på att upprätta en med
kulturminnesvården samordnad nalurvårdsplan.

Vidare bör enligt naturvårdsverket områdesplanering
ske i första hand inom de områden som är föremål för starka exploaleringsintressen.
Planeringen bör kompletteras med att man säkerställer värdefulla objekt med
stöd av naturvårdslagen.

Riksantikvarieämbetet konstaterar med
tillfredsslällelse atl kommunen avser atl ulföra en bebyggelseinvenlering och
en historisk landskapsanalys för de riksinlressanla områdena Fårö och
Storsudret. Riksantikvarieämbe-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 135

tel
påpekar liksom länsstyrelsen att det saknas etl systematiskt kunskaps-underiag
om Gotlands kulturmiljö. Kulturminnesvårdens riksintressen har i allmänhet inte
kunnat preciseras varför kommunen har haft tillgång till etl bristfälligt
planeringsunderlag. Riksantikvarieämbetet anser ändå att behovet av skydd för
värdefulla kulturlandskap och karaktäristiska miljöer har beaktats i kommunens
planering. Kvarstående skyddsbehov kommer enligt ämbetets bedömning alt kunna
tillgodoses i den förestående områdes-och detaljplaneringen.

Det är enligt riksantikvarieämbetet viktigt att
jordbruksdriften bibehålls för att kulturlandskapet skall kunna hållas öppet.
Motsättningar mellan kulturminnesvårdens och jordbmkets intressen bör enligt
ämbetet i allmänhet kunna lösas utan men för jordbrukel. Ämbetet anser med
anledning av alt hela Gotland är elt s. k. större område av betydelse för
kulturminnesvården att flertalet av dessa områden i landet bör kunna avföras i
planeringssammanhang så snart skyddsbehovet inom områdena har preciserats och
tillgodosetls i den kommunala planeringen. Skyddsbehovet i vissa av dessa
områden, där det kulturhistoriska intresset har särskild tyngd, bör dock anses
knutet till området som helhet och i första hand avse skydd mot
strukturförändringar i stor skala. Ämbetet nämner bland dessa områden Gotland.

Gotlands
kommun anser alt en fördjupad inventering bör genomföras för åtminstone
samtiiga områden av riksintresse för kulturminnesvården. Dessutom behövs en
heltäckande inventering av bebyggelsen.

Naturvårdsverkets
redovisning av arealer med förordnanden enligt naturvårdslagen är enligt
Gollands kommun mindre lämplig som mått på hur naturvårdens intressen har
säkerställts. Områdena av riksintresse för naturvården är enligt kommunen
mycket grovt avgränsade. Kommunen anser vidare alt naturreservat i vissa fall
kan vara en felaktig form av säkerställande om inte erforderliga medel ställs
till förfogande för vård- och skölselåtgärder.

Turism
och frUuflsliv

Länsstyrelsen konstaterar att frägor om turism och
friluftsliv behandlas i ett särskilt avsnitt i den kommunomfattande
markdispositionsplanen. Länsstyrelsen och kommunen har vidare gemensamt
påbörjat en särskild planering för utveckling av turism och rekreation på
Gotland. Konkreta utbyggnadsalternativ skall enligt länsstyrelsen redovisas
avseende boende, service, aktiviteter och kommunikationer. Länsstyrelsen
understryker behovet av statliga insatser för att det skall bli möjligt alt
genomföra de förslag som kommer alt föras fram i denna planering.

Enligt planverket utgör den genomförda planeringen
på Gotland ett gott underlag för en fortsatt utveckling av turism och
rekreation. Del är enligt verket angeläget atl områden för semesterbyar,
campingplatser och andra anläggningar reserveras i den fortsatta
områdesplaneringen.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 136

Planverket anser att det är önskvärt alt
utbyggnaden av anläggningar för Qärrekrealion inom landets primära
rekreationsområden anpassas till skalan i den lokala miljön. Del borde enligt
verket vara möjligt att t. ex. utveckla vissa större befintliga turistorter,
som t. ex. Visby, med nya och kompletterande anläggningar utan att fysiska,
sociala och kulturella miljövärden behöver äventyras. De mindre fiskelägena är
däremot betydligt känsligare för en omfattande utbyggnad.

Naturvårdsverket efterlyser aktiva
planeringsinsalser för lokalisering av anläggningar för rekreation på Gotland.
Verket framhåller härvid atl kusten utgör det mesl attraktiva området för
friluftslivet.

Fritidsbebyggelse

Gotlands kommun har enligt länsstyrelsen i sin
markdisposilionsplan angett vissa planeringsriktlinjer för fritidsbebyggelsens
utveckling. Kommunen anger att den, med elt antaget program för sådan
bebyggelse, har vissa möjligheter att påverka lokaliseringen av
fritidsbebyggelse i regionalpolitiskt syfte.

Länsstyrelsen påpekar alt områden av riksintresse
för natur- och kulturminnesvården ofta sammanfaller med de ulvecklingssvagare
delarna av Gotland. Enligt länsstyrelsen är det svårt atl förena återhällsamhet
med ny fritidsbebyggelse med de regionalpolitiska målen för dessa områden.

Det är enligt länsslyrelsen väsentligl att
utbyggnad av fritidsbebyggelse föregås av planering så att den tillkommande
bebyggelsen kan koncentreras till vissa områden. Regionalpolitiskt innebär de
koncentrerade fritidsbebyggelseområdena alt underlaget för teknisk
försörjning, service och kommunikationer förbättras. Tillstånd till glesare
fritidsbebyggelse bör enligt länsstyrelsen lämnas ytterst sparsamt bl.a. i
syfte alt skydda den natur som allQämt är orörd på Gotland.

Spridd bebyggelse bör enligt planverket undvikas i
områden som ännu är opåverkade av bebyggelse. Verkel anser alt
kommunöversiklens allmänna rekommendation om att man bör kunna tillåla ett
fritidshus per 5-25 ha byggbar mark är alltför generell och kan innebära en
ogynnsam utveckling av spridd bebyggelse.

Markanvändningsplaneringen på Golland måste enligt
naturvårdsverket ges en annan inriktning om den fysiska riksplaneringens syften
skall kunna tillgodoses. Enligt verket bör övernattningsmöjligheter i form av
campingplatser, vandrarhem och uthyrningsstugor komma till stånd på lämpliga
platser. Utbyggnaden av enskild fritidsbebyggelse bör minskas och behovet av
andra boendeformer bör tillgodoses på ell bättre sätt.

Riksantikvarieämbetet anser liksom planverket att
kommunöversiktens rekommendation beträffande spridd bebyggelse kan inneböra en
ogynnsam bebyggelseutveckling inom vissa delar av Golland. Poblemet kan enligt
ämbetet klaras bara om kommunen någorlunda konsekvent kan hävda att nya
fritidshus får byggas endasl i anslutning till befintlig bebyg-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 137

gelse. Utbyggnaden av fritidsbebyggelse bör vidare enligt
ämbetet huvudsakligen ske i närheten av Visby eftersom en slor del av
fritidshusägarna kommer från fastlandet.

Gollands kommun betonar med
anledning av verkens yttranden att planeringen för fritidsbebyggelse har varit
synnerligen omsorgsfull. Ett noggrant studium av varje enskilt läge samt etl
omfattande samråds- och remissarbete har inneburit att friluftslivets och
naturvårdens intressen har kunnal beaklas fullt ul. Enskild fritidsbebyggelse
kommer enligt kommunen sannolikt atl vara den dominerande formen för
fritidsboende också i fortsättningen. Vissa möjligheter finns dock att planera
för andra upplåtelseformer, t.ex. fritidshus för korltidsuthyrning. Gotlands
kommun avser all anlägga en stugby i Burgsvik saml rusta upp och komplettera
befintliga slugbyar. Kommunen påpekar att man nyligen har antagit en plan för
utveckling av turismen, vilken bl.a. klargör att de höga kostnaderna begränsar
möjligheterna atl bygga stugbyar i kommunal regi. Frågan om uthyrningsstugor i
anslutning till jordbruk är föremål för en särskild utredning inom kommunen.

Industri

I kommunens markdisposilionsplan
har markerats fem lägen som är avsedda atl hållas i reserv för eventuella
framtida större, s. k. hamnberoende verksamheter. Mol bakgrund av kommunens
begränsade möjligheter att styra induslrilokalisering är del enligt
länsstyrelsen angeläget med en plan- och markberedskap som möjliggör att
alternativ kan erbjudas företag som vill om- eller nylokalisera.

Särskill för de reserverade lägena
vid Klinlehamn och Slile är del enligt länsstyrelsen angelägel alt man
översiktligt utreder frågor om markutnyttjande, skyddsåtgärder,
kommunikationer och övrig teknisk försörjning.

Länsstyrelsen framhåller alt cementtillverkningen
i Slile har slor belydelse för energiförbmkningen och resurshushållningen på
Golland. Regeringen har lämnat tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen för en
utbyggnad av anläggningen. Tillstånd enligt naturvårdslagen har vidare
erhållits för läkt av råmaterial för cementtillverkningen. Del är enligt
länsslyrelsen viktigt atl man i den pågående detaQplaneringen tillräckligt
uppmärksammar buller och luftföroreningar från cementfabriken.

Täktverksamhel och oljeprospeklering

På Gotland finns flera
naturresurser av intresse för exploatering. Länsstyrelsen nämner främsl
kalkslen, sand och grus i havet saml eventuella oljefyndigheter. Enligt
länsstyrelsen kvarstår konflikter mellan intressena att bryta kalkslen och alt
bevara miljön inom flera områden på norra Gotland. Länsslyrelsen anser alt del
är angeläget atl förutsättningarna för lokalisering av nya kalkbrott lill
mindre känsliga områden utreds vidare. Därvid bör man särskilt uppmärksamma
eventuella följdverkningar på de

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 138

vattenförekomster som har stor betydelse för
vattenförsörjningen.

Länsstyrelsen har i samråd med
flera statliga myndigheter upprättat förslag lill program för hur
undersökningar bör bedrivas i syfte alt få till stånd den utredning om sand-
och grustäkter i havet som länsstyrelsen enligt statsmakternas beslut med
anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen skall genomföra.
Länsstyrelsen anger att den saknar ekonomiska resurser att driva
utredningsarbetet vidare. Ulredningen är enligt länsstyrelsen angelägen med
hänsyn till de starka bevarandeintressena som finns i havet, främsl norr och
öster om Fårö.

Borrningar efter olja har sketl
framför alll på Gotlands fastland men även i havet öster och sydost om Gotland.
Länsstyrelsen konstaterar att dessa havsområden har stort värde som lek- och
uppväxtområden för fisk. Där finns också flera uppehållsplatser för alfågel
vintertid. Del kan enligt länsstyrelsen därför uppstå direkla konflikter mellan
oljeprospekteringen och fiske- och nalurvårdsinlressena eftersom
säkerhetsfrågorna vid oljeborrning lill havs ännu inte har lösts.

Industriverket anför att del är
svårl atl genom föreskrifter uppnå total säkerhel vid oQeprospektering. De
säkerhetsföreskrifter som har gällt för verksamheten uppfyller enligt
industriverket de krav som det är rimligt atl samhällel ställer.

Naturvårdsverket anser all de
utredningar om alternativa platser för kalkbrylning som har genomförts är
otillräckliga från naturvårdssynpunkt.

Intresset för exploatering av
oljeförekomster och sandtäkter pä havsbotten utanför Fårö bör enligt
naturvårdsverket ägnas särskild uppmärksamhet. Ulöver de undersökningar av
miQökonsekvenser som bör föregå en exploatering, bör man enligt verket utreda
effekterna på samhällsbyggandel i stort av t. ex. eventuella större oljefynd.

Sölvaltentillgångar

Flera områden på Gotland har enligt
länsstyrelsen begränsad tillgång på konsumtionsvatlen. Länsstyrelsen framhåller
mot den bakgrunden att följdverkningarna bör uppmärksammas av ingrepp som kan
påverka val-tenförekomstema. Verksamheter som härvid berörs är slörre
kalkbrott, dikningsföretag och bevattning av åkerarealer. Belräffande
utdikningar av våtmarker anser länsslyrelsen att det är mycket
otillfredsställande atl de utredningar som länsstyrelsen i regeringens beslut
över programskedet fick i uppdrag att genomföra, inte har kunnat påbörjas. En
närmare utredning om dikningarnas och magasineringarnas effekt för naturvården
och vallenvården beräknas med nuvarande resurser inte kunna genomföras så
snabbi som borde ske.

Energiförsörjning

En utbyggnad av kraftvärmeverket i
Slite har enligt länsstyrelsen bedömts kunna tillgodose energibehovet för
utbyggnaden av cementfabri-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 139

ken.' Härutöver pågår ulredningar om etl kolkraftverk med
eventuell lokalisering till Slite. Ell sådant verk kan enligt länsstyrelsen
sannolikt inte inrymmas inom det befintliga kraftverksområdet. Vidare planeras
enligt länsstyrelsen ett nytt kraftvärmeverk i Visby.

Länsstyrelsen påpekar att Gotland
har goda naturliga fömtsättningar för försöksverksamhet med alternativa
energikällor, i första hand vindkraft men även sol- och vågenergi. Planverket
anser att det är angeläget att man genom försöksprojekt studerar såväl
teknologiska aspekter som konflikter med annan markanvändning av t. ex.
vindkraftverk.

Hamnar

Golland är enligt länsstyrelsen
särskill beroende av goda hamnar för mindre djupgående fartyg. Trafiken är
koncentrerad lill hamnarna i Visby, Slite och Klintehamn.

Kraven pä bättre och säkrare
sjöförbindelser med fastlandet är enligt länsslyrelsen ständigt aktuella på
Gotland. Visby hamn behöver enligt länsstyrelsen utvidgas och förses med ett
nytt vågskydd och i Klinlehamn pågår utbyggnad och fördjupning av hamnen. En
utbyggnad av hamnen i Slite prövas f. n. enligt vatten- och
miljöskyddslagsliftningen.

Tippning av muddermassor från
utbyggnaden av hamnen i Slite har föreslagits ske i havet ca 10 km sydost om
Slite. Länsstyrelsen bedömer i delta fall att konflikter med fiskets eller
naturvårdens intressen är mindre sannolika.

Flygplatser

En omlokalisering eller en kortare
förskjutning av banan på Visby flygplats har enligt länsslyrelsen diskuterats
i syfte atl man skall kunna minska flygbullerproblemen för omkringliggande
bostadsbebyggelse. Inget av dessa alternativ har enligt länsstyrelsen kunnat
genomföras på grund av de höga kostnader som en flyttning skulle medföra. Visby
tätort har dock ytterst begränsade utbyggnadsmöjligheter och del finns starka
önskemål om att ta i anspråk flygfältet för tätortsutbyggnad. Undersökningar av
bullersituationen visar enligt länsstyrelsen att samtliga aktuella utbyggnadsområden
för Visby tätort i det ogynnsammaste fallel kan komma atl beröras av flygbuller
till nivåer som anses störande.

Planverket anser alt en
omlokalisering av flygplatsen i Visby bör övervägas mot bakgmnd av tätortens
begränsade expansionsmöjligheter. För alt en eventuell framlida flyttning av
flygplatsen inte skall motverkas bör inga nya investeringar nu göras i
flygplatsen.

Luftfartsverket anser att en
flyttning av Visby flygplats är orealistisk av ekonomiska skäl. Del är dessutom
enligt verket osäkert vart flygplatsen

' Kraftvärmeverket är f. n. under utbyggnad.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 140

kan lokaliseras utan alt konflikter t.ex. med
jordbruksintressen uppkommer. I det fortsatta arbetet bör det alternativ som
innebär atl banan förlängs norml, studeras vidare. Kostnaderna för en eventuell
förlängning bör enligt luftfartsverket vägas mol fördelarna för den fortsatta
tätortsulbyggnaden.

Gotlands kommun framhåller med
anledning av myndigheternas yttranden att alternativa lägen för flygplatsen
har studerats i markdispositionsplaneringen. Kommunen har därvid inte kunnat
finna någol acceptabelt alternativ till flygplatsens nuvarande läge. Däremol är
kommunen positiv till att frågan om att förlänga banan prövas närmare.

Försvar

En särskild arbetsgrupp inom
länsstyrelsen har utrett frågan om ell nytt pansarövningsfäll på Gotiand.
Länsstyrelsen anser att en utvidgning av det befintliga skjutfällel vid Tofta
är mesl fördelaktigt med hänsyn till andra intressen. Gotlands kommun har i
kommunöversikten angett vissa restriktioner mot bebyggelse inom de områden som
har diskuterats för utvidgning av Tofta skjutfäll.

Länsstyrelsen påtalar vidare att
det föreligger viss oenighet om skyddszoner mot buller från den militära
verksamheten. Enligt de militära myndigheterna bör skyddszoner avgränsas
utanför övnings- och skjulfälten. Kommunen menar att zonerna bör ligga inom de
militära markinnehaven. Länsstyrelsen anser att man bör lägga fast en princip
som vägledning för den fortsalla behandlingen av denna fråga.

Tillträdesförbudet för utlänningar
inom vissa av försvarels skyddsområden på norra Gotland, bl. a. på Fårö,
innebär enligt länsstyrelsen allvarliga inskränkningar för turismen på Gotland.
Förbudel motverkar enligt länsstyrelsen den regionalpolitiskt motiverade
satsningen på turism i utvecklingssvaga delar av Gotland. Länsstyrelsen menar
atl tillträdesförbudet snarasl bör omprövas.

Havsområdet utanför Tofta skjutfäll utnyttjas som mål- och
riskområde vid militära skjutningar. Länsstyrelsen påtalar att de
tidsbegränsade fiskeförbud som är en föQd av skjutverksamheten medför
inskränkningar för yrkes- och fritidsfisket.

Överbefälhavaren anser att det är
ell riksintresse alt försvaret på Golland har en god beredskap. Om inte ett
godtagbart övningsfält kan skapas innebär detta operativa, ekonomiska och
organisatoriska konsekvenser för utbildningsverksamheten inom östra
militärområdet.

Försvarets övningsområde vid Visby
är enligt överbefälhavaren för begränsal för att kunna inrymma bullerzoner. En
lokalisering av bullerkänslig bebyggelse nära övningsfältels gränser skulle
innebära inskränkningar för den militära verksamhelen. Detta måste enligt
överbefälhavaren anses strida mot byggnadslagstiftningen.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 141

Avveckling hell eller delvis av etl
visst militärt skyddsområde förutsätter enligt överbefälhavaren alt frågan om
samtliga skyddsområden i landet tas upp lill förnyad prövning. En avveckling
skulle vidare kräva tillträdes-förbud inom begränsade områden i anslutning lill
militära anläggningar. Detta skulle enligt överbefälhavaren begränsa
rörelsefriheten även för svenska medborgare inom delar av nuvarande
skyddsområden.

Beträffande havsområdena utanför Tofta skjutfält har
försvarsmakten enligt överbefälhavaren i stor utsträckning anpassat sin
verksamhet till yrkes- och fritidsfisket. Del är inte möjligl att ytterligare
inskränka mål-och riskområden ulan att allvarliga konsekvenser uppkommer för
försvarels utbildningsverksamhet.

Överbefälhavaren påpekar vidare alt
vissa av de öar som länsstyrelsen anser vara av stort värde för friluftslivet,
inte kan göras tillgängliga på det säll som länsstyrelsen förutsätter med
hänsyn till försvarsmaktens verksamhet.

Planverket konstaterar att försvaret ställer anspråk på
nya markområden på flera håll i landet. Allvarliga motsättningar mellan civila
och militära intressen har inte kunnat lösas i samband med utredningarna om en
utvidgning av Tofta skjutfält. Verket har tidigare uttalat att arrendering av
mark, ökat samulnylQande och ökad användning av simulatorer kan minska
försvarets markbehov. För bl.a. Tofta skjutfält torde dock sådana lösningar
enligt planverket inte vara möjliga.

Beträffande skyddszoner mot buller vid militär verksamhet
påpekar planverket atl kommunens förslag förusätter krav på inlösen av
omgivande mark. En sådan princip är enligt verket inte helt i överensstämmelse
med miljöskyddslagstiftningen. Kommunens begyggelseplanering bör enligt
planverket ske med beaktande av faktiska omgivningsstörningar. Försvaret bör
begränsa störningarna i skälig omfattning. Planverket förordar att berörda
parter försöker nå fram till samförständslösningar.

Planverket konstaterar vidare atl
havsområdet utanför Tofta skjutfäll berörs av militära mål- och riskområden.
Förbättringar för i synnerhet friluftslivet kan enligt verket åstadkommas genom
att skjutningar undviks under semestermånader och veckoslut.

Gollands kommun menar att de begränsade möjligheterna till
utbyggnad av Visby tätort bör innebära att försvarets önskemål om skyddsavstånd
inte kan beaklas. Kommunen är medveten om svårigheterna med att ompröva
tilllrädesförbudel för utlänningar inom det militära skyddsområdet på norra Gotiand.
Mot bakgrund av de möjligheter till Qärrspaning med avancerad teknik som numera
finns, anser kommunen atl tillträdesförbudet är mindre meningsfullt.
Försvarsmakten bör ges i uppdrag att i samarbele med kommunen utreda i vilken
omfattning skyddsområdet kan avvecklas. Avstängningen av småöar, framför allt
vid södra Gotland, har enligt kommunen inneburit all utflyktsmålen för
friluftslivet har reducerats starkt.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 142

6.9
Blekinge län

Redovisat
material

I samtliga fem kommuner i Blekinge län antog
kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens
riktlinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen och
genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning lill programmen genom beslut län
för län under våren 1975. För Blekinge län fattades beslut den 20 febmari 1975.

Samtliga
kommuner i Blekinge län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med
all fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna
har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av
kommunfullmäktige antagna kommunöversikter och kommunomfattande
markdispositionsplaner.

I
Blekinge län omfattas kusten av den fysiska riksplaneringens geografiska
riktlinjer. Kusten från Listerlandet till Torhamns udde har härvid betecknats
som högexploaterad kust, medan kuststräckan norr om Torhamns udde har
betecknats som övrig kust. Länet berörs även av del primära rekreationsområdet
Åsnen-Listerlandet. Markdispositionsplaner har inte redovisats särskill för
dessa områden.

Enligt riktlinjerna bör mark reserveras i
anslutning till Karlshamn för sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen. Karlshamns kommun har för industriläget
Sternö-Stilleryd-Vekemm redovisat en av kommunfullmäktige antagen
kommundelsöversikt. Vidare har kommunen redovisat en lägesrapport från pågående
områdesplanearbete och en separat åtgärdsredovisning för området.

Av
fullmäktige godkända redovisningar för ålgärder som kommunerna har vidtagit
eller avser all vidta för atl genomföra den fysiska riksplaneringens
intentioner har lämnats av samtliga kommuner i länet.

Länsstyrelsen i Blekinge län har ställt samman och
utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande till ämbetsverken och
regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under
planeringsskedet. Efter hörande av landstinget har länsstyrelsen den 5
september 1977 avgett slutligt sammanfattande yttrande.

Till
länsstyrelsens redovisning har fogats MiQööversikt av Stillerydsom-rådel i
Karlshamns kommun saml en förteckning över tillgängligt inventerings- eller
annat källmaterial. Vidare har bifogats yttranden från vägförvaltningen,
lantbmksnämnden, skogsvårdsstyrelsen, fiskerikonsulenlen, fiskeriintendenten i
Västerhavels distrikt, fiskeriintendenten i Nedre södra distriktet,
landstinget, domänverket södra regionen, Lantbmkarnas länsförbund i Blekinge
län saml från enskilda personer.

Yttranden över det redovisade materialet har
lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner,
organisationer m. fl. (Se avsnitt L).

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 143

Kommunerna har beretls tillfälle att komma in med
kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och
ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts
tillfälle att komma in med synpunkter på verkens yllranden. I Blekinge län har
synpunkter lämnats av Karlshamns, Karlskrona, Ronneby och Sölvesborgs kommuner
saml gemensamt av samtiiga kommuner i länet genom Blekingekommunernas
samarbelsgmpp för fysisk riksplanering.

Remissinstansernas
synpunkter

AUmänt
om planeringsskedets utfall

Länsstyrelsen bedömer att kommunernas arbete under
planeringsskedet i huvudsak har bedrivits enligt de centrala anvisningar som
har getts för planeringsarbetet. Kommunerna har enligt länsslyrelsen ansett det
nödvändigl alt först upprätta kommunomfattande markdispositionsplaner innan
man lar ställning till markanvändningen i de områden som berörs av riktlinjerna
i den fysiska riksplaneringen.

Högexploaterad
kust och övrig kust

För stora delar av del högexploaterade kustområdet
har kommunerna enligt länsslyrelsen beaktat statsmakternas riktlinjer om alt
slor återhållsamhet bör iakttas med att tillåta ytterligare fritidsbebyggelse.
Detla har skett genom de kommunomfattande markdisposilionsplaner som har redovisats
och genom riktlinjer i kommunöversikterna. Inom andra delar av kustområdet har
planeringsarbetet ännu inte kommit så långl att kommunernas slutliga
målsättning för markanvändningen har kunnat anges i markdispositionsplanerna.
Mer långsiktigt verkande riktiinjer för bebyggelseutvecklingen i dessa områden
saknas därför enligt länsstyrelsen.

Länsstyrelsen har tillsatt en skärgårdsutredning
som skall lägga fram förslag som möjliggör en fortsalt fast bosättning i
skärgården. Målsättningen att bevara en levande skärgård inrymmer enligt
länsstyrelsen bl. a. krav på en tidsenlig utveckling av skärgårdsbefolkningens
bosällningsförhällan-den samt möjligheter till sysselsättning, service och
rekreation. Sedan länge pågår i skärgården en omvandling av permanentbostäder
lill fritidsbostäder. En väsentlig förutsättning för att fortsatt
befolkningsminskning i skärgården skall förhindras är enligt länsstyrelsen att
möjligheterna att uppföra permanentbostäder för skärgårdsbefolkningen
underlättas. Vidare måste s. k. skärgårdsanknutna verksamheter etableras för
att trygga försörjningsmöjligheterna.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen
inom de högexploaterade och de övriga kustområdena redovisas under avsnitt 4.2
resp. 4.3. Beträffande Blekinge län anförs därutöver föQande.

Planverket framhåller att enligt den inventering
som har genomförts av lantmäteriverket var nettoökningen av fritidshus under
perioden 1970-

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 144

1975
23 % resp. 24 % inom de kustområden i Blekinge som betecknas som högexploaterad
resp. övrig kust. Verket anser alt kust- och skärgårdsområdena i Blekinge län
bör betraktas som i princip fullbyggda med enskild fritidsbebyggelse.

Fiskeristyrelsen anser att konflikterna rörande
fisket bör ägnas särskild uppmärksamhet i Blekinge med hänsyn till att länet
har det näst största yrkesmässiga saltvattenfiskel i landet.
Vattenföroreningar och olika lyper av militär aktivitet vållar särskilda
problem för fisket. Den av Karlskrona kommun planerade djuphamnen vid Tjurkö
skulle enligt fiskeristyrelsen medföra ell avsevärt intrång för fisket.

Planverket anser atl Karlskrona kommun bör
klarlägga sin syn på den framtida markanvändningen i kustområdet med beaktande
av naturvårdens och det rörliga friluftslivels intressen. Kommunen bör härvid
enligt verkel ompröva lämpligheten av föreslagen fritidsbebyggelse. Verket anser
vidare atl ell ianspråktagande av djuphamnslägel vid Tjurkö i Karlskrona
kommun är olämpligt med hänsyn lill motstående intressen, främsl genom den
negativa påverkan på vattenmiQön som ett sådant ianspråktagande skulle
innebära.

Kommunerna i Blekinge betonar i ett gemensamt
yllrande alt lämpliga områden för utveckling av fritidsbebyggelse troligen
finns på flera platser längs kusten, även efter det att naturvårdens, friluftslivets
och kulturminnesvårdens intressen har tillgodosetls. Lämplig lokalisering och
dimensionering av enskild fritidsbebyggelse och stugbyar studeras i den
områdesplanering som pågår i kustområdet. Kommunerna påpekar att de tidigare
planerade utvecklingsområdena för fritidsbebyggelse i Karlskrona kommun med
hänsyn till naturvårdens m.fl. intressen har begränsats i den
markdisposilionsplan som har utarbetats efter kommunernas redovisning till
länsstyrelsen av arbelel under planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen.

Det är enligt kommunerna nödvändigt med yllerligare
helårsbebyggelse inom flertalet områden av riksintresse för naturvård och
kulturminnesvård för atl fortsatt avfolkning i kust- och skärgårdsområdena
skall kunna hindras. De förslag om förordnanden och markförvärv för atl skydda
riksintressanta kustområden som har framförts av bl.a. planverket är enligt
kommunerna orealistiska.

Karlskrona kommun framför med anledning av de
statliga myndigheternas yttranden att kommunen vill satsa på en måttfull och
väl avvägd året-mnt- och fritidsbebyggelse i områdena vid Torhamn och
Kristianopel för att bl. a. stödja de areella näringarna. Kommunen vidhåller
att djuphamns-resurserna vid Tjurkö bör beaktas vid fortsatt planering.

Äsnen-Listerlandet

Länsstyrelsen konstaterar att elt program för
planering av det primära rekreationsområdet Åsnen-Listerlandet har utarbetats
av berörda kommu-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 145

ner i Blekinge, Kristianstads och Kronobergs län. Även
Olofslröms kommun, som inte berörs av rekreationsområdet enligt den
preliminära avgränsningen, kommer att medverka i den förestående planeringen
med anledning av de synpunkter som länsstyrelsen tidigare har framfört om att
området bör utvidgas till alt omfatta även denna kommun.

Planeringsarbetet bör enligt
länsstyrelsen grundas på de naturinventeringar som har utförts. Som gmnd för
en fortsatt planering för turism och rekreation bör en nalurvårdsplan
upprättas. En väsentlig del av området består enligt länsslyrelsen av ett från
kulturminnesvårdens synpunkt känsligt och intressant område. De
kulturhistoriska tillgångarna bör därför enligt länsstyrelsen inventeras i ell
tidigt skede av planeringen. Åtgärder bör vidtas för atl säkerställa de objekt
och mlQöer som är särskilt skyddsvärda från kulturminnesvårdens och
friluftslivets synpunkt.

Jordbruk

Länsstyrelsen konstaterar att
betydande områden har avsatts för tätorlsexpansion på jordbmksmark i de av
kommunema upprättade markdispositionsplanerna. Det är enligt länsstyrelsen
mycket angeläget alt den områdesplanering som avses ske kring tätorterna
snarast kommer till stånd för att man skall kunna undanröja den betydande
osäkerhet som råder om det framtida markutnyttjandet. I samband med
områdesplaneringen bör varje tätorts relativa betydelse och
utvecklingsmöjligheter belysas och utvärderas. Frågan om att ge värdefull
jordbmksmark ett fastare skydd genom all upprätta och fastställa generalplan
bör enligt länsstyrelsen också övervägas i samband med områdesplaneringen.

Skogsbruk

Det är enligt länsstyrelsen
angeläget atl skogsbmkels intressen samordnas med naturvårdsintressena i de
lätortsnära skogsområdena. Med tanke på det stora antalel tätorter i länet
bedömer länsstyrelsen att skogsbmkels driftsformer behöver ses över på
förhållandevis omfattande skogsarealer.

Kommunerna i Blekinge anser i sitt
gemensamma yttrande med anledning av länsstyrelsens och verkens yttranden atl
del är angeläget att skogsmarkens kapacitet för ytterligare fritidsbebyggelse
belyses i regional skala i samverkan med skogsbmkels förelrädare.

Fiske

Fiskeristyrelsen konstaterar att
fiskets intressen har behandlats i den översiktliga planeringen av samtliga fem
kommuner i länet. I det fortsatta planeringsarbetet bör kommunerna enligt
styrelsen också redovisa hur de avser att skydda de områden som har angetts
vara av särskilt intresse för fisket.

Fiskeristyrelsen bedömer atl den
internationella utvecklingen på fiskets område kommer alt medföra en expansion
av fisket i Blekinge län. Mot

10 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 146

denna bakgrund bör behovet av utvidgning och nyetablering
av fiskehamnar i länet studeras av kommunerna i samråd med fiskenämnden. Också
planverket anser att kommunerna bör uppmärksamma fiskets och dess
föQdindustriers ökade anspråk på mark i anslutning till hamnarna.

Riksantikvarieämbetet befarar all
konflikter kan uppstå med kulturminnesvårdens intressen genom att fisket i
Östersjön kan komma att intensifieras. Det gäller i första hand vid
nyanläggning och utvidgning av hamnar som ligger i anslutning till miQöer av
särskilt intresse för kulturminnesvården och i samband med muddringsarbelen e.
d. som kan skada marina lämningar.

Blekingekommunerna instämmer i vad
fiskeristyrelsen och planverket har anfört om behovel av ytterligare planering
för yrkesfiskets framtida behov. Kommunerna anser atl en planering för att
utveckla fiskerinäringen är elt nationellt inlresse för vilkel slalen bör bära
kostnadsansvaret.

Naturvård, frUuflsliv och kulturminnesvård

Naturvårdens intresseområden har
enligt länsstyrelsen i de framlagda markdispositionsplanerna i stort setl fått
en behandling som överensstämmer med de av statsmaktema uppställda
riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Slor hänsyn har i allmänhet
tagits till den vetenskapliga naturvårdens och det rörliga friluftslivets
intressen. Länsstyrelsen har i vissa fall godtagit atl ett område av
riksintresse har säkerställts endast genom riktlinjer i kommunöversikt. I några
fall föreslår dock länsstyrelsen atl kommunerna bör överväga att förslärka
riktlinjerna i kommunöversikterna med förordnanden enligt naturvårdslagen.

Grustäktverksamheten, som är
relativt omfattande i länet, förorsakar enligt länsslyrelsen ofta konflikt med
naturvårdsintressena. De slörre gmsfyndigheterna är belägna i eller i omedelbar
anslutning till ådalarna som ofta är av slorl värde från naturvårdssynpunkt.
Flera områden av riksintresse för naturvård eller rörligt friluftsliv berörs.
Länsslyrelsen konstaterar alt de formella möjligheterna all förbjuda
täktverksamhel är goda. I fall då grustillgångarna är otillräckliga kan dock
naturvårdsintres-sel enligt länsstyrelsen tvingas vika för etl starkt
exploateringsinlresse.

Luftföroreningarnas effekter,
framför allt i form av försurning av mark och vatten, är enligt länsstyrelsen
av sådan arl alt fömlsällningarna för att kunna bevara vissa
naturvårdsinlressen m. m. på lång sikl kan slås undan. De näringar som är
direkl beroende av naturgivna produktionsbetingelser kan enligt länsslyrelsen
också drabbas allvarligt av den rubbning av den ekologiska balansen i mark och
vatten som försurningen på sikt innebär. Försurningen av sjöar och vattendrag
är ett stort problem i länet. En vid länsslyrelsen gjord utredning som omfallar
140 av länels slörre sjöar visar att mer än hälften av sjöarna, eller 84% av
sjöytan, är onaturligt försurade. Länsstyrelsen bedömer atl försurningen också
är en länkbar orsak lill de omfatlande skador på granskog som sedan elt par år
tillbaka uppträder i

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 147

Blekinge.

Länsslyrelsen
anför alt de i länet utförda vattenutredningarna inte har redovisats eller
återspeglats i de antagna kommunala översiktsplanerna. Länsstyrelsen finner del
angeläget att överväganden om vattenanvändningen ingår i den fortsatta fysiska
riksplaneringen. Vattenplaneringen liksom mlQövårdsplaneringen bör enligt
länsstyrelsen på gmnd av sin övergripande karaktär i första hand utföras på
regional nivå.

Naturvårdsverket anser att det är av största
belydelse alt arbetet med att säkerställa naturvårdens och friluftslivets
intressen inriktas på de riksintressanta områdena. Särskilt bör stränder,
våtmarker, ädellövskogar och urskogar uppmärksammas. Riktlinjer i
kommunöversikl kan enligt verket inte tillgodose kvalificerade
bevarandeintressen eftersom sådana riktlinjer saknar rättsverkan.

Blekingekommunerna påpekar atl inventeringsläget
vad gäller naturvården och kulturminnesvården är olillfredsställande i flera
av kommunerna. Detla försämrar kommunernas möjligheter atl effektivt genomföra
utredningar och områdesplanering, framför allt i kustområdet.

Industri

Något slutligt förslag till områdesplan för området
Sternö-Stilleryd-Vekemm har enligt länsstyrelsen inte kunnat utarbetas på grund
av alt betydande planeringsproblem återstår att lösa. De synpunkter och
resultat som återges i den miQööversikt som har utarbetats för området har ännu
inte kunnat samordnas med områdesplanearbetet. De av statsmakterna fastlagda
riktlinjerna för området kan enligt länsstyrelsen tills vidare anses vara
uppfyllda genom all fullmäktige i Karishamns kommun har antagit ell förslag
lill kommundelsöversikt för Sternö-Stilleryd-Vekemm. Ytteriigare studier måste
enligt länsslyrelsen dock ske inom ramen för forlsalt områdesplanering för all
de närmare förutsättningarna för lokalisering av mlQö-störande och resurskrävande
industri skall kunna klargöras. Länsstyrelsen föreslår en rad ytterligare
ulredningar som bör komma till stånd rörande mlQösituationen i
Karlshamnsområdel. Naturvårdsverket understryker betydelsen av alt dessa
utredningar genomförs. Länsstyrelsen framhåller alt Stillerydsområdet har
mycket stor betydelse som industriområde för såväl kommunen som regionen i
slorl. Området bör enligt länsslyrelsen reserveras främsl för starkt
hamnberoende verksamhet.

Planverket bedömer alt olika begränsningar i
möjligheterna alt allsidigt UtnylQa vissa av de utpekade industrilägena i södra
Sverige har kommit fram under planeringsskedet. I Karishamn utgör enligt verket
försurande utsläpp det största problemel från plan- och miljösynpunkt.
Fiskeristyrelsen anser, liksom länsstyrelsen, att orsakerna till
fisksjukdomarna i Puka-viksbukten behöver utredas vidare. När det gäller frågan
om ytteriigare industrilokalisering till Karlshamnsområdet bör vidare enligt
fiskeristyrelsen

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 148

försumiiigssitualionen
i regionen uppmärksammas.

Ytterligare belastning av Mörmmsån i form av
föroreningar eller vattenuttag för l.ex. industriändamål kan enligt
fiskeristyrelsen inte accepteras från fiskesynpunkt.

Kommunikationer

Det är enligt länsslyrelsen av väsentligt intresse
för Blekinge län atl riksväg 15 mellan Kalmar och gränsen lill Blekinge ges
samma standard som riksvägen har i övrigt.

Länsstyrelsen konstaterar att den tidigare
föreslagna flygplatsen i Karlskrona kommun inte är behandlad i de antagna
översiktsplanerna. Kommunen har i skrivelse till länsstyrelsen framhållit att
det tidigare diskuterade läget för flygplatsen inte längre är aktuellt på grund
av jordbruksintressena på Ramdalaslätten och de restriktioner för civil
luftfart som gäller för området.

Försvar

Länsstyrelsen bedömer all konflikterna med
naturvårdens och friluftslivets intressen i anslutning till skjutfällel vid
Torhamns udde i Karlskrona kommun har lösts genom länsstyrelsens beslut om att
bilda naturreservat för området.

Länsstyrelserna i Blekinge och Gotlands län
framhåller att de begränsningar som gäller för bl. a. utländska medborgare att
uppehålla sig inom de militära skyddsområdena har negativa effekter för det
rörliga friluftslivet. Överbefälhavaren anser inte att dessa synpunkter utgör
något bärande skäl för omprövning av skyddsområdenas omfattning. Avveckling
hell eller delvis av elt visst skyddsområde förutsätter enligt överbefälhavaren
atl frågan om samtliga skyddsområden i landet tas upp till fömyad prövning.

Blekingekommunerna anser att en allsidig prövning
av möjligheterna för utlänningar att röra sig fritt inom det militära
skyddsområdet i östra Blekinge skärgård bör komma till stånd. Utländska
fritidsbålar som befinner sig i skärgården kan i dag endast gå in i
handelshamnen i Trossö.

6.10
Kristianstads län

Redovisat
material

I 11 av Kristianstads läns 13 kommuner antog
kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens
riktiinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen och
genom andra ålgärder. Regeringen tog ställning till programmen genom beslul län
för län under våren 1975. För Kristianstads län fattades beslut den 13 mars
1975.

Samtliga
kommuner i Kristianstads län har redovisat sitt arbete under

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 149

planeringsskedet
med alt fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten.
Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av
kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

Av fullmäktige antagna kommunomfattande
markdispositionsplaner har redovisats av Båslads och Simrishamns kommuner.
Ängelholms kommun har redovisat av fullmäktige godkänd kommunomfattande
markdlspositionsplan.

I Kristianstads län omfattas kusten och Ivösjön av
den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Länet berörs även av de
primära rekreationsområdena Kullaberg - Hallandsåsen och Öslskåne samt i
begränsad omfattning även av Åsnen - Listerlandet. Vidare har regeringen i
beslutet över programskedet föreskrivit atl länsstyrelserna i Kristianstads och
Malmöhus län skall lämna en särskild redovisning av arbetet med atl upprätta
markhushållningsprogram för Skåne.

Riktlinjerna för kustområdet berör fem kommuner i
länet. Kristianstads och Bromölla kommuner har redovisat av kommunfullmäktige
antagna markdispositionsplaner för kustområdet. Ängelholms kommun har redovisat
av fullmäktige godkänd markdisposilionsplan. Kustområdena i Båslads och
Simrishamns kommuner innefattas i de kommunomfattande markdispositionsplanerna.

För Ivösjön har markdisposilionsplan inte
redovisats av de berörda kommunerna Bromölla och Kristianstad.

För det primära rekreationsområdet Kullaberg -
Hallandsåsen har Båslads och Ängelholms kommuner gemensamt med Höganäs kommun
i Malmöhus län och Laholms kommun i Hallands län redovisat ell program för
planering av området. Fullmäktige i Båslads och Ängelholms kommuner har
godkänt programmet.

Vad gäller det primära rekreationsområdet Östskåne
har de tre berörda kommunerna Kristianstad, Tomelilla och Simrishamn gemensamt
upprättat ett program för planering av området. Kommunerna har godkänt programmet
i fullmäktige.

Av fullmäktige behandlade program för hushållning
med jordbmksmarken har redovisats av samtliga kommuner i länet.

Av fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder
som kommunerna har vidtagit eller avser att vidta för atl genomföra den fysiska
riksplaneringens intentioner har lämnats av 3 av länets 13 kommuner.

Länsslyrelsen i Kristianstads län har ställt samman
och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande till ämbetsverken
och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet.
Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetls av länsstyrelsen den 31
augusti 1977. Detta har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning
sänts för yttrande till landstinget och för kännedom till kommunerna. Slutligt
sammanfattande yttrande har avgetts av länsslyrel-

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 150

sen den 7 november 1977.

I enlighet med regeringens beslul
över programskedel har länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län lämnat
en gemensam redovisning av arbelel med alt upprätta markhushållningsprogram för
Skåne. Vidare har till länsstyrelsens redovisning fogals yttranden från
militärbefälhavaren för södra militärområdet, vägförvaltningen,
lantbmksnämnden, skogsvårdsstyrelsen och landstinget samt från LRF:s
provinsförbund i Skåne, Skånes handelskammare och Skånes skogsbranschråd.
Länsstyrelsen har även redovisat karl- och tabellsarnmanslällningar av del
kommunala materialet.

Yttranden över materialet har
lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner,
organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.). Beträffande Kristianstads län har
yttranden kommii in från Sydvästra Skånes kommunalförbund, LRF:s
provinsförbund i Skåne, Skånes skogsbranschråd, LRF:s samrådsgrupp i Skåne,
Förslövs LRF-avdelning, Förbundet Aktion Skåne-miQö saml från enskilda
personer i Båslads kommun.

Kommunerna har beretts tillfälle
att komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas,
landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har
likaledes getts lillfälle alt komma in med synpunkter på verkens yttranden. I
Kristianstads län har synpunkter lämnals av Båslads och Simrishamns kommuner.

Remissinstansernas synpunkter

Markhushållningsprogram för Skåne Remissinstansernas
synpunkter redovisas i avsnitt 5.3.

Högexploaterad kust

Länsstyrelsen framhåller att de
redovisade markdispositionsplanerna innebär atl de återstående oexploaterade
delarna av kustområdet med få undantag avses bli reserverade för
friluftslivet. De av Kristianstads kommun redovisade områdena för
fritidsbebyggelse inom Maglehem-Olseröds strandområde och Yngsjö strandområde
överensstämmer dock inte med statsmakternas riktlinjer och bör därför utredas
ytterligare. Båslads kommun redovisar mindre utbyggnader i kustområdet av
tälorlerna Båstad och Torekov. Länsslyrelsen motsätter sig inte dessa.

Ravlunda skjulfält bör enligt länsslyrelsen i slörre
utsträckning än i dag öppnas för allmänheten.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom de högexploaterade kustområdena redovisas i avsnitt 4.2.
Beträffande Kristianstads län anförs därulöver föQande.

Naturvårdsverket understryker att
den fritidsbebyggelse som Krislian-stads kommun har föreslagit på flera platser
vid Hanöbukten strider mol riksplaneringens intentioner.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilagal 151

Enligt den inventering som har genomförts av
lantmäteriverket var nettoökningen av fritidshus på väsl- och sydkusten i
Kristianstads län 16% resp. 22% under denna period. Planverket anser atl
kustområdet i Skåne bör belraktas som i princip fullbyggt med enskild
fritidsbebyggelse.

I de högexploaterade kustområdena finns en rad
golfbanor i attraktiva slrandnära lägen, bl.a. i Båslads kommun i Kristianstads
län. Nya golfbanor bör enligt planverket inte komma till slånd i strandnära
lägen. Vissa omdisponeringar bör vidare kunna göras inom befintliga banor för
att öka tillgängligheten till stränderna för friluftslivet. Möjligheten att öka
tillgängligheten för friluftslivet till de militära övnings- och skjutfälten i
de högexploaterade kustområdena bör enligt planverket undersökas ytterligare
på regional nivå.

Ivösjön

Länsslyrelsen anser atl del är angeläget alt en
samordnad översiktlig markanvändningsplanering för området genomförs av berörda
kommuner för att tillgodose naturvårdens och friluftslivets intressen.
Kristianstads kommun anser enligt länsstyrelsen alt riksintressena inom området
tillgodoses genom de av kommunen beslutade riktiinjerna för bebyggelse i
kommunöversikten. Naturvårdsverket och planverket delar länsstyrelsens
uppfattning. Naturvårdsverket framhåller att förordnanden enligt naturvårdslagen
krävs för vissa delar av området för att riksintressena skall tillgodoses.

Öslskåne

Den avgränsning av det primära rekreationsområdet
Östskåne, som har gjorts av den inlerkommunala samarbetsgmppen och som i stort
överensstämmer med den avgränsning som redovisades i riksdagens beslut, är enligt
länsstyrelsens uppfattning för snäv. Det avgränsade området innehåller bl. a.
natur- och kulturvärden av sådan art att möjligheterna atl bygga ut
anläggningar och utnytQa marken för friluftsliv är begränsade.

Länsslyrelsen anser all en översiktlig utredning
rörande sydöstra Skånes kapacitet för turism och rekreation bör göras för etl
större område, som omfattar södra delen av Kristianstads kommun. Tomelilla och
Simrishamns kommuner saml östra delen av Ystads kommun. Det område som har
redovisats av den inlerkommunala samarbelsgruppen bör härvid betraktas som ett
delområde av särskilt intresse för friluftslivet. I avvaktan på att områdets
framtida utnytQande klarläggs bör största restriktivitet iakttas med atl
tillåta ytteriigare enskild fritidsbebyggelse.

Kullaberg-Hallandsåsen

Länsstyrelsen har inga principiella invändningar
mot det förslag till avgränsning av del primära rekreationsområdet
Kullaberg-Hallandsåsen som den inlerkommunala samarbetsgruppen har lagl fram.
Förslaget innebär

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 152

att
de båda områdena Kullaberg och Hallandsåsen binds samman genom atl
mellanliggande kustområde las med. Länsstyrelsen förutsätter dock att
avgränsningen av området studeras närmare i det fortsatta arbetet med hänsyn
till bl. a. lokaliseringen av större anläggningar.

Länsstyrelsen påpekar att Båslads och Ängelholms
kommuner i regeringens beslul över programskedet anmodades att se över
befintliga dispositionsplaner för fritidsbebyggelse på Hallandsåsen. Båslads
kommun har redovisat del tidigare dispositionsplaneområdel som
utredningsområde. Ängelholms kommun har lagl fram en särskild utredning för
Hallandsåsen, där bl. a. ytterligare fritidsbebyggelse föreslås i området söder
om Västersjön. Vidare föreslås i utredningen att jord- och skogsbrukets
intressen skall prioriteras inom åsens sluttningszon och att friluftslivets och
naturvårdens intressen får tillgodoses inom ramen för dessa intressen.

Länsstyrelsen ställer sig tveksam lill ytterligare
fritidsbebyggelse söder om Västersjön med hänsyn lill att området ingår i det
primära rekreationsområdet för vilkel särskild planering pågår. I avvaktan på
denna bör inte ytterligare mark las i anspråk för enskild fritidsbebyggelse.
Ytleriigare fritidsbebyggelse inom det utredningsområde som har lagts ul i
Båslads kommun kommer vidare enligt länsstyrelsen att stå i konflikt med
främst naturvårdens intressen.

Länsstyrelsen
bedömer alt västra delen av Hallandsåsens sydsluttning i Ängelholms kommun har
sådana värden för friluftslivet och naturvården att det i enlighet med
förslagen i länets nalurvårdsplan bör skyddas med stöd av naturvårdslagen. Även
delar av Hallandsåsen i Båslads kommun bör säkerställas med stöd av
naturvårdslagen i enlighet med de förslag som har lagts fram i naturvårdsplanen.

Naturvårdsverket
framhåller alt de överväganden som kommunerna har gjorl beträffande ulbyggnad
av fritidsbebyggelse på Hallandsåsen inte har lett lill önskat resultat.
Ytterligare ulbyggnad av fritidsbebyggelse bör inte komma till stånd vid Västersjön
i Ängelholms kommun. Området bör i stället säkerställas med stöd av
naturvårdslagen. Verkel påpekar all Båslads kommun inte har bundit sig för
annan markanvändning än fritidsbebyggelse i det område som omfaltas av
dispositionsplanen. Verkel anser vidare att förordnanden enligt naturvårdslagen
bör genomföras för åsen i den omfattning som länets nalurvårdsplan anger.

Båstads
kommun framhåller atl den av regeringen begärda översynen av dispositionsplanen
kommer att ske så snart den diskussion om områdets framtida användning som
pågår i kommunen har slutförts. Kommunen motsätter sig del föreslagna
naturreservatsförordnandel på Hallandsåsen med motivering alt pågående
markanvändning i form av jord- och skogsbruk i kombination med det förordnande
om landskapsbildsskydd som ligger över delar av området utgör tillräckligt
skydd för bevarandeintressena. Liknande synpunkter framförs i skrivelser från
LRF:s samrådsgrupp i Båstads kommun. Förslövs LRF-avdelning, Skånes
skogsbranschråd och

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 153

boende
i Förslöv.

Linderödsåsen

Det förslag till säkerställande av olika intressen
på Linderödsåsen som har lagts fram av den inlerkommunala samarbetsgruppen kan
enligt länsslyrelsen godtas med vissa undantag. Dessa gäller främst vissa
områden som har redovisats som lämpliga för fritidsbebyggelse. Vidare har
Kristianstads kommun inte tagit ställning till avgränsning och form för
säkerställande av åsens norra sluttning som är av riksintresse för
naturvården. Länsslyrelsen anser alt det skydd som bokskogslagen ger för
området inte är tillräckligt och alt del bör säkerställas i enlighet med
naturvårdsplanen.

Naturvårdsverket framhåller att det för
sluttningszonen, förutom skydd enligt naturvårdslagen, behövs riktlinjer i
kommunöversikt som garanterar att bebyggelse inte kommer till stånd i strid mot
riksintressena.

Söderåsen

Länsstyrelsen konstaterar att del inlerkommunala
planeringsarbete som har bedrivits i samråd med länsstyrelserna i Kristianstads
och Malmöhus län i del närmaste är avslutat. Åsen säkerställs successivt med
stöd av naturvårdslagen. I den kommunala planeringen har redovisats riktlinjer
för bebyggelseutvecklingen som tar hänsyn lill jord- och skogsbmkels intressen
och bevarandeintressena i de områden som inte har skyddats med stöd av
naturvårdslagen.

Jordbruk

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att
jordbmkets intressen tillgodosetls i den utsträckning som f. n. är möjlig i
planeringen i länets kommuner. Vissa smärre områden som har lagts ut för
lokala flygplatser i Simrishamns och Tomelilla kommuner och vissa vägprojekt
som har omnämnts i lantbruksnämndens yttrande bör dock bli föremål för förnyade
överväganden med hänsyn till jordbrukets intressen.

Vad gäller konflikter mellan tätortsutbyggnad och
jordbrukets intressen har länsstyrelsen redovisat sitt ställningstagande i
yttrandet över kommunernas markhushållningsprogram. Länsstyrelsen anser att
kommunerna har gjort slora ansträngningar för att undvika exploatering av den
bästa åkermarken.

Kommunöversiktema innehåller överlag restriktioner
mot tillkommande bebyggelse till skydd för det aktiva jordbmket. Kommunerna
har i huvudsak använt sig av den riktiinje som lantbmksnämnden har rekommenderat.
Hässleholms kommun har dock i sitt beslut framhållit att restriktionerna inte
skall vara bindande utan endast vägledande.

Lantbruksnämnden och LRF:s provinsförbund i Skåne
anser att jordbmkets intressen är otillräckligt tillgodosedda och att flera
konflikter, främst med planerad tätortsutbyggnad, återstår att lösa. Den
föreslagna

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 154

bebyggelsetätheten
i kommunernas exploateringsplaner bör enligt lantbruksnämnden prövas närmare.
Tillkommande bebyggelseområden bör studeras i elt regionall perspektiv.

Skånes handelskammare anser all en avvägning måsle
göras mellan jordbrukets och det övriga näringslivels markanspråk. Jordbrukels
intressen bör inte alltid få betraktas som överordnade andra intressen.

Skogsbruk

Länsstyrelsen anser att kommunerna i stor
utsträckning har beaktat skogsbrukels intressen i sin planering. Vid den
översyn av lätortsplane-ringen som kommunerna har gjort i samband med
markhushållningsprogrammet har skogsbrukets intressen enligt länsslyrelsen
beaktats i görligaste mån. Områden med koncentrerad fritidsbebyggelse har
minskats betydligt i förhållande till kommunernas tidigare planer. Dock kan
konflikter befaras uppstå i vissa skogsområden i bl. a. Simrishamns och
Kristianstads kommuner. Länsstyrelsen anser liksom skogsvårdssiyrelsen att
skogsbmkels intressen bör prioriteras inom flertalet av dessa områden.

Kommunerna har enligt länsslyrelsen överlag
utformat mycket restriktiva riktiinjer i kommunöversiktema för glesbebyggelse
inom skogsområden.

Några kommuner har föreslagit belydande
begränsningar av de områden med skogsbruk som enligt länsstyrelsens
nalurvårdsplan avses bli säkerställda enligt naturvårdslagen. I
naturvårdsplanen har ca 12000 ha skogsmark bedömts böra säkerställas som
naturreservat och ca 36000 ha skyddas enligt 19 och 20 §§ naturvårdslagen.
Länsstyrelsen framhåller att avsikten med föreslagna förordnanden i första
hand är att värna om lövskogen saml att begränsa ingrepp som skulle påverka
landskapsbilden. Inskränkningarna för skogsbruket kommer alt bli relativt
måttiiga. Länsstyrelsen anser att det är lika angeläget att bevara den
produktiva skogsmarken som atl bevara den bästa åkermarken.

Skogsvårdsstyrelsen och Skånes skogsbranschråd
framhåller skogsnäringens samhällsekonomiska belydelse och dess slora
sysselsättningsmäs-siga belydelse för länet. Enligt skogsvårdsstyrelsen betyder
ett bortfall av produktiv skogsmark i länet relativt sett mer än i andra delar
av landet genom att skogsmarkens virkesproducerande förmåga är den högsta i
landet.

Fiske

Länsstyrelsen framhåller att fisket har behandlats
myckel summariskt i kommunernas planer. Fritidsfisket kan dock enligt
länsslyrelsen anses vara tillgodosett genom gällande slrandskydd, de allmänna
regler som gäller för naturvården och de reningsåtgärder som vidtas i sjöar och
vattendrag och längs kustema. Det yrkesmässiga fisket som bedrivs i Östersjön
har ökat till föQd av de begränsningar som har skett av Nordsjöfisket under senare
år. Simrishamn är numera landels största landningsplats för fisk och

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 155

hamnens
kapacitet har enligt kommunen blivit otillräcklig. Länsstyrelsen anser alt
behovet och möjligheterna att utöka kapaciteten både vad avser hamnulrymme och
omhändertagande av den landade fisken bör utredas snarast.

Landstinget
påpekar behovet av förbättrade vägförbindelser västerut och norrut från
Simrishamn samt behovet av järnvägsförbindelse för atl kunna göra hamnen
lillräckligl konkurrenskraftig.

Fiskefrågorna
har enligt fiskeristyrelsen inte beaktats i den kommunala planeringen.
Styrelsen framhåller att Kristianstads län är myckel viktigt från såväl yrkes-
som fritidsfiskesynpunkt. Yrkesfisket bedöms få en ännu större omfattning i
framtiden. De nio kommuner i länet som berörs av fiskets viktigare
intresseområden bör enligt styrelsen vid kommande revidering av
kommunöversikter och markdispositionsplaner redovisa hur man avser att
säkerställa dessa områden. Yrkesfiskets och beredningsindustrins behov av
markområden bör i samarbele med fiskenämnden utredas och säkras i del framtida
planeringsarbetet.

Planverket understryker behovel av att kommunema vid
revidering av föreliggande planer uppmärksammar fiskets och dess
föQdindustriers ökade anspråk på mark i anslutning till hamnama på ostkusten.

Simrishamns kommun anser liksom fiskeristyrelsen
och planverket all ytterligare planering behövs för atl tillgodose yrkesfiskets
och beredningsindustrins framtida behov av mark och anläggningar.
Markanspråken bör utredas i samarbete mellan kommunen och statliga regionala
organ. Kommunen anser dock att en planering för att utveckla fiskerinäringen
är ett nationellt intresse för vilkel staten bör bära ansvaret.

Naturvård,
friluftsliv och kulturminnesvård

Länsstyrelsen bedömer att naturvårdens och
friluftslivels riksintressen i länet med vissa undantag har tillgodosetts i den
omfattning som är möjlig inom ramen för den fysiska riksplaneringen. Som
underlag för planeringen med avseende på naturvårdens intressen har legat
länsstyrelsens nalurvårdsplan. Länsstyrelsen uttalade vid godkännandet av
naturvårdsplanen bl. a. alt den bör Qäna som ledning i den översiktliga fysiska
planeringen i kommunerna. Vid genomförande av planen skall vidare ingående
samråd ske med kommunerna i fråga om de områden där kommunerna har avvikande
mening i förhållande till planen.

Förelrädare
för jord- och skogsbmkels intressen, bl.a. LRF:s provinsförbund i Skåne och
Skånes skogsbranschråd, har framfört invändningar mot alt friluftslivs- och
naturvårdsintressen säkerställs med slöd av naturvårdslagen inom områden med
aktivt jord- och skogsbmk. Länsstyrelsen instämmer i att jord- och skogsbmkel
tillsammans med restriktioner för bebyggelse i många fall utgör tillräckligt
skydd för dessa intressen. Vissa områden med särskilda kulturella och estetiska
värden liksom attraktiva strövområden och områden med vetenskapligt naturvärde
måste dock en-

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 156

ligt
styrelsen ges etl starkare skydd genom säkerställande enligt naturvårdslagen.
Förutom de tidigare nämnda delarna av Hallandsåsen i Båstads och Ängelholms
kommuner bör även Bjärehalvöns jordbmksområde inom Båstads kommun säkerställas
med stöd av naturvårdslagen enligt de förslag som finns i nalurvårdsplanen.
Därvid skall dock jord- och skogsbrukets intressen beaktas.

Vad gäller kulturminnesvården har kommunerna i sin
planering i stor utslräckning anslutit sig till de rekommendationer som
länsstyrelsen och landsantikvarien har gett angående säkerställandet av riks-
och länsintressen. Säkerställandet har sketl dels med stöd av naturvårdslagen
och dels genom riktlinjer för bebyggelse i kommunöversikt. Länsstyrelsen
framhåller dock att en stor del av kulturminnesvårdens intressen inte har
kunnat presenteras i elt för kommunernas planeringsarbete användbart skick. Det
är enligt länsstyrelsen angeläget att fullständiga kulturhistoriska inventeringar
kan genomföras i länet som gmnd fören motsvarighet till naturvård-planen.

Landstinget delar i huvudsak länsstyrelsens
synpunkter beträffande sä-kerslällandefrågorna i Båstads kommun. Landstinget
vill dock ytterligare understryka vikten av atl samråd sker mellan kommun och
regional myndighet i varje särskilt fall. Kommunens synpunkter bör härvid
beaktas i görligaste mån.

Planeringsskedet har enligt naturvårdsverket gett
ett i huvudsak godtagbart resultat i länet från naturvårdens synpunkt.
Simrishamns kommun utgör dock ett undanlag. De i kommunens planer föreslagna
områdena för fritidsbebyggelse på Österlen bör inte komma till stånd. Vidare
framhåller verket atl kommunen, i slrid mot statsmakternas beslut, fortfarande
planerar för en sträckning av väg 10 vid Brösarps backar som från naturvårdssynpunkt
är oacceptabel.

Riksantikvarieämbetet
anser att konflikter mellan kulturminnesvårdens och jordbmkets intressen i
allmänhet kan lösas utan betydande men för jordbmket. Del öppna landskapet i
Skåne är dock särskilt känsligt för slmklurförändringar. Kulturminnesvårdens
intressen i jordbmkets primära intresseområden bör enligt ämbetet i första
hand redovisas i kommunernas markdispositionsplaner. Intresseredovisningen bör
i annat fall kompletteras och preciseras. Också de riktlinjer som har
utarbetats i kommunöversikterna för atl tillgodose kulturminnesvårdens
intressen kan i flera fall behöva preciseras.

Flertalet av de slörre områdena av betydelse för
kulturminnesvården bör enligt ämbetet kunna avföras i planeringssammanhang så
snart skyddsbehovet har preciserats och tillgodosetts inom ramen för den
kommunala planeringen. Skyddsbehovet i ett antal av dessa områden, där det
kulturhistoriska intresset har särskild tyngd, är dock knutet till området som
helhet och bör i första hand avse skydd mot slmklurförändringar i stor skala.
Ämbetet nämner bland dessa områden Österlen och Bjärehalvön.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 157

Båslads kommun motsätter sig de i naturvårdsplanen
föreslagna säker-ställandeåtgärderna för Bjärehalvön och, som tidigare nämnts.
Hallandsåsen. Kommunen anser alt pågående markanvändning i form av jord- och
skogsbruk tillsammans med det förordnande om landskapsbildsskydd som ligger
över delar av området är tillräckligt skydd för naturvårdens, friluftslivets
och kulturminnesvärdens intressen. Liknande synpunkter framförs i skrivelser
från LRF:s samrådsgmpp i Båslads kommun. Förslövs LRF-avdelning, Skånes skogsbranschråd
och boende i Förslöv.

Simrishamns kommun anser alt regionala slatliga
sektorsplaner för naturvården inte är förenliga med en demokratiskt förankrad
kommunal planering.

Fritidsbebyggelse

Länsslyrelsen anser alt kommunerna i sina nu
framlagda planer redovisat en betydligl mer restriktiv inställning till
fritidsbebyggelse än i den kommunomfattande planering som utfördes i slutet av
1960-talet.

Några av de områden för fritidsbebyggelse i
koncentrerad eller spridd form som föreslås i kommunernas planer står enligt
länsstyrelsen i konflikt med andra intressen och då främst
naturvårdsintressena. Det gäller bl. a. områdena i Magiehem vid kusten i
Kristianstads kommun och på Hallandsåsen i Ängelholms och Båstads kommuner.
Flera kommuner har vidare redovisat ulredningsområden där förutsättningarna
för koncentrerad fritidsbebyggelse avses bli undersökta. Länsstyrelsen anser
alt slora delar av dessa områden i Simrishamns, Tomelilla, Kristianstads och
Bromölla kommuner står i konflikt med såväl skogsbrukels som naturvårdens
intressen.

Länsstyrelsen framhåller att en undersökning som
har ulförts inom ramen för Öresundsdelegalionen visar att möjligheterna att
tillgodose förväntad utländsk och inhemsk efterfrågan på fritidshus är mycket
begränsad i länet liksom också i grannlänen. Del är därför angelägel alt gemensamma
principer för fritidsbebyggelsens utveckling utformas i samarbete mellan kommun
och stal. Diskussioner härom har påbörjats inom ramen för det samarbete som
bedrivs mellan de sju sydsvenska länen.

Vägar

Kristianstads kommun har föreslagit att tätorterna
Tollarp och Önne-slad med hänsyn till jordbrukets intressen skall byggas ut på
andra sidan av de starkt trafikerade riksvägarna 15 resp. 21. Vägförvaltningen
har erinrat mot en sådan lokalisering av bebyggelsen. Länsslyrelsen accepterar
ul-byggnadsplanerna under förutsättning att planfria korsningar anordnas på
kommunens bekostnad.

Länsstyrelsen påpekar att Simrishamns kommun liksom
i programskedet redovisar en planerad ny sträckning av riksväg 10 genom
Brösarps backar. Såväl länsslyrelsen som regeringen har i samband med
programskedel framhållit att denna sträckning med hänsyn till naturvärdena inte
får kom-

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 158

ma
lill stånd.

Yllerligare ställningstagande från regeringens sida
rörande riksväg 10 vid Brösarps backar erfordras inte enligt vägverket. Verket
framhåller att utbyggnaden av vägen ligger långt fram i tiden. Endast det
sydliga alternativet för vägsträckning bör redovisas i kommunens planer som en
markering av ett framtida intresse.

Nalurvårdsverket och planverket understryker alt
Simrishamns kommun i enlighet med regeringens beslut över programskedet bör
planera för en sträckning av riksväg 10 som inte äventyrar naturvärdena vid
Brösarps backar.

Simrishamns kommun framhåller att de olika
förslagen till sträckning av riksväg 10 även berör andra intressen än
naturvärdena vid Brösarps backar. Kommunen har på grundval av befintligt
underiagsmalerial funnit alt del norta alternativet till vägsträckning är del
mest fördelaktiga från både miQösynpunkt och samhällsekonomisk synpunkt. Delta
alternativ, som till större delen bygger på en upprustning av den befintiiga
vägen, kan få ett sådanl utförande alt regeringens beslul inte motverkas. Mol
bakgrund bl. a. av all en ulbyggnad av vägen inte har beslämts i tiden anser
dock kommunen att båda handlingsalternativen tills vidare bör hållas öppna. Pågående
områdesplanearbete vid Kivik har vidare visat att svårigheter kan uppstå med
atl ansluta det södra alternativet till nuvarande riksväg 10.

Hamnar

Länsslyrelsen och landstinget anser som tidigare
nämnts all behovet och möjligheterna all bygga ut kapaciteten i Simrishamns
hamn bör utredas. Landstinget anser vidare att en samlad utredning om länets
hamnfrågor bör göras för all utröna behovel av att stärka olika hamnars
kapacitet. För atl hamnarna skall kunna bibehållas och utvecklas måste även
landtransporterna tillgodoses.

En utbyggnad av en helt ny hamn söder om Simrishamn
medför enligt naturvårdsverket konflikter med naturvårdsintressena.

Simrishamns kommun framhåller alt en förstärkning
av hamnresurserna övervägs som ett led i att förbättra sysselsättningsläget i
kommunen. En förstärkning av hamnresurserna kräver sannolikt en helt ny
hamnanläggning då den nuvarande hamnen saknar utbyggbara alternativ. Det
alternativ för lokalisering av en ny hamn med tillhörande industriområde som
redovisas i kommunens riksplanematerial är enligt kommunens uppfattning det
mesl gynnsamma från miQösynpunkt. Även om en utbyggnad av hamnen skjuts på
framliden eller inte kommer till stånd finner kommunen det absolut nödvändigt
all det redovisade industriområdet på ca 100 ha får ligga kvar i kommunens
planer.

Försvar

Överbefälhavaren
påpekar alt de i programskedet påtalade konflikterna

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 159

vid
skjutplals Brösarp i Tomelilla kommun mellan naturvårdens och försvarets
intressen och friluftslivels intressen inte längre föreligger.

6.11
Malmöhus län

Redovisat
material

I samtliga 20 kommuner i Malmöhus län antog
kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens
riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen och
genom andra åtgärder. Regeringen log ställning till programmen genom beslut län
för län under våren 1975. För Malmöhus län fattades beslut den 13 mars 1975.

Samtliga kommuner i Malmöhus län har redovisat sitt
arbete under planeringsskedet med att fullföQa riktlinjema för hushållning med
mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av
kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

Av fullmäktige antagna kommunomfattande markdispositionsplaner
har redovisats av Burlövs och Kävlinge kommuner. Slaffanstorps kommun har
redovisat av fullmäktige godkänd kommunomfattande markdisposilionsplan och
Lunds kommun har redovisat av fullmäktige godkänt utkast lill kommunomfattande
markdisposilionsplan.

I Malmöhus län omfattas kusten och Ringsjöarna av
den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Länet berörs även av de
primära rekreationsområdena Kullaberg - Hallandsåsen och Sydskånes sjö- och
åslandskap. Vidare har regeringen i beslutet över programskedet föreskrivit
alt länsstyrelsema i Kristianstads och Malmöhus län skall lämna en särskild
redovisning av arbetet med att upprätta markhushållningsprogram för Skåne.

Riktlinjema för kustområdet berör elva kommuner i
länet. Burlövs, Kävlinge, Landskrona, Lomma, Skurups, Trelleborgs, Vellinge
och Ystads kommuner har redovisat av kommunfullpiäktige antagna markdispositionsplaner
för kustområdet. Malmö och Höganäs kommuner har redovisat av fullmäktige
godkända markdispositionsplaner. Helsingborgs kommun har inte redovisat
markdisposilionsplan för kustområdet.

Eslövs och Hörby kommuner har redovisat av
fullmäktige antagna markdispositionsplaner för Ringsjöområdel. Höörs kommun har
redovisat markdisposilionsplan för Ringsjöområdet söm inte har behandlats av
fullmäktige.

För det primära rekreationsområdet Kullaberg -
Hallandsåsen har Höganäs kommun gemensamt med Båstads och Ängelholms kommuner
i Kristianstads län och Laholms kommun i Hallands län redovisat ett program
för planering av området. Fullmäktige i Höganäs kommun har godkänt

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 160

programmet.

Vad gäller del primära rekreationsområdet Sydskånes
sjö- och åslandskap har kommittén för planering av det sydvästskånska
sjölandskapet och kommittén för planering av Romeleåsen gemensamt upprättat ett
program för planering av området. Av de sex berörda kommunema Lund, Sjöbo,
Skurup, Svedala, Trelleborg och Ystad har alla utom Svedala kommun godkänt
programmet i fullmäktige.

Områdesplaner som har antagits av fullmäktige har
redovisats för Ar-lövs och Åkarps tätorter i Burlövs kommun och för Eslövs
tätort i Eslövs kommun.

Av fullmäktige behandlade program för hushållning
med jordbruksmarken har redovisats av samtliga kommuner i länet.

Av fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder
som kommunema har vidtagit eller avser att vidta för alt genomföra den fysiska
riksplaneringens intentioner har lämnats av 19 av länels 20 kommuner. Kävlinge
kommuns åtgärdsredovisning har inte behandlats av fullmäktige.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har ställt samman och
utvärderat de kommunala i"edovisningarna samt i yttrande lill
ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet
under planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetls av
länsstyrelsen den 15 september 1977. Delta har tillsammans med länsstyrelsens
övriga redovisning sänts för yttrande lill landstinget och för kännedom till
kommunerna. Slutligt sammanfattande yttrande har avgetts av länsstyrelsen den
29 november 1977.

I enlighet med regeringens beslut över
programskedel har länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads län lämnat en
gemensam redovisning av arbetet med alt upprätta markhushållningsprogram för
Skåne. Vidare har till länsstyrelsens redovisning fogats yttranden från
militärbefälhavaren för södra militärområdet, vägförvaltningen,
lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen, fiskerikonsulenlen och landstinget.
Länsstyrelsen har även redovisat kart- och tabellsammanställningar av det
kommunala materialet.

Yttranden över det redovisade materialet har
lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner,
organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.). Beträffande Malmöhus län har yttranden
kommii in från Sydvästra Skånes kommunalförbund, LRF:s provinsförbund i Skåne
genom Lantbrukamas riksförbund, Centems ungdomsförbund i södra Skånes
distrikt och Förbundet Aktion Skåne-miQö.

Kommunema har beretts tillfälle ankomma in med
kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsemas, landstingens och
ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts
tillfälle alt komma in med synpunkter på verkens yllranden. I Malmöhus län har
synpunkter lämnats av länsstyrelsen saml Eslövs, Helsingborgs, Landskrona,
Malmö. Sjöbo, Staffanstorps och Trelleborgs kommuner.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 161

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets utfall

Länsslyrelsen anser att det
hittills uppnådda resultatet av planeringsarbetet är gott med hänsyn till den
korta tid som kommunerna har haft till sitt förfogande. Flera
planeringsuppgifter återstår dock att genomföra. Kommunema avser bl. a. att
upprätta ett mycket stort antal områdesplaner för befintliga eller planerade
nya tätorter. Länsstyrelsen stryker under att detta planeringsarbete har slor
belydelse för utarbetandet av markhushållningsprogrammet för Skåne.
Länsstyrelsen finner det angelägel att de kommunala planeringsresurserna i
första hand koncenlreras på att inom ramen för en fortsatt kommunomfattande
planering upprätta områdesplaner för expansiva tätorter. Områdesplanerna bör
föreligga minst etl år innan slutligt markhushållningsprogram för Skåne skall
redovisas av länsstyrelsema till regeringen.

Enligt länsstyrelsen bör
kommunernas åtaganden under programskedet tillsammans med de nu i
åtgärdsredovisningama angivna åtgärdema gälla som program för det fortsatta
arbetet med att fullfölja statsmakternas riktlinjer för hushållning med mark
och vatten. Länsslyrelsen framhåller att det är angeläget att samtliga kommuner
snarast möjligt upprättar tidsprogram för detta arbete.

Den osäkerhet som f. n. råder om i
vilken utsträckning jordbruksintressena skall prioriteras har enligt
länsstyrelsen lett till en viss stagnation i såväl detaQplaneringen som den
översiktliga planeringen. Under planeringsskedet har länsslyrelsen inte tagit
ställning till långsiktiga planeringsfrågor. Särskilda principer för handläggning
av översikts- och detaljplaner har däremot utarbetats och godkänts av
länsstyrelsen. Bl. a. har särskilda krav på redovisning ställts för de stads-
och byggnadsplaner som berör jordbruksmark.

Markhushållningsprogram för Skåne

Remissinstansemas synpunkter redovisas i avsnitt 5.3.

Högexploaterad kust

En samlad bedömning av kommunernas
förslag till markanvändning inom kustzonen kan enligt länsstyrelsen inte göras
f. n. En sådan bedömning bör avvakta den utvärdering av kommunemas planer för
tätorlsexpansion i kustzonen som länsstyrelsen avser att göra i det fortsatta
arbetet med markhushållningsprogrammei.

Vissa frågor bör enligt
länsstyrelsen uppmärksammas särskilt i det fortsatta planeringsarbetet för del
högexploaterade kustområdet. Det gäller möjligheterna att bibehålla öppna
luckor i slrandbebyggelsen och att bevara de strandområden som ännu är orörda
av bebyggelse. Stora delar av

// Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 162

länets
kust är bebyggda eller tagna i anspråk på annal sätt, t. ex. av golfbanor,
skjutbanor och militära övningsområden. Allmänhetens möjligheter all UtnytQa
strändema för bad och rekreation är särskilt begränsade i kustområdena vid
Skälderviken och öster om Trelleborg samt på Falsterbohalvön.

Höganäs kommun föreslår atl aktiva ålgärder vidtas
för atl upphäva fastställda detaljplaner inom slora områden längs
Skäldervikskuslen. Trelleborgs kommun avser alt vidta ålgärder för atl
underiälla passage genom bebyggelseområdena längs kusten. Länsstyrelsen anser
atl kommunernas strävanden på alla sätt bör understödjas.

Endasl elt fåtal slörre sammanhängande och
någorlunda orörda kustavsnitt återstår i länet. Till dessa hör ell område
mellan Landskrona och Helsingborg vid Ålabodarna och Glumslöv. Området är av
riksintresse för naturvård och kulturminnesvård och beslår dessutom av
värdefull jordbruksmark. Länsstyrelsen anser, vilket framhölls redan under
programskedet, att starka skäl talar mot en ulbyggnad av såväl Glumslöv som
Ålabodarna. Det fortsatta planeringsarbetet bör enligt länsstyrelsen syfta lill
all finna lämpligt avvägda slutliga utbyggnadsgränser för Glumslövs samhälle. I
Ålabodama bör endast mycket varsam komplettering av bebyggelsen komma i fråga.
Expansion av bebyggelse inom och i nära anslutning till områden av riksintresse
för naturvård och kulturminnesvård kan enligt länsstyrelsen inte accepteras.
Naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet instämmer i länsstyrelsens
synpunkter beträffande Glumslöv och Ålabodarna.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen
inom de högexploaterade kustområdena redovisas i avsnill 4.2. Belräffande
Malmöhus län anförs därulöver följande.

Naturvårdsverket finner det angeläget att
Helsingborgs kommun i en markdisposilionsplan redovisar sina ställningstaganden
till markanvändningsfrågorna i kustområdet. Helsingborgs kommun framhåller atl
områdesplanearbete pågår för samtliga kustavsnitt i kommunen.

Den fortgående omvandlingen av fritidshus till
permanenlbosläder innebär enligt planverket atl netloökningen av antalel
fritidshus i Malmöhus län har blivit måttlig. Verket anser atl kustområdet i
Skåne bör betraktas som i princip fullbyggt med enskild fritidsbebyggelse.

All tillkommande permanent bosättning i de
högexploaterade kustområdena bör enligt planverket ske i enlighel med en av
kommunerna antagen målsättning för framtida bebyggelse- och tätorlsslruktur.
Del gäller bl. a. Trelleborgs kommun, där en omfatlande utveckling av
helårsbebyggelse planeras utanför befintliga tätorter. Trelleborgs kommun
påpekar i sitt kompletterande yttrande att en utredning visar att mellan 40 %
och 70 % av fritidshusen i kommunen har övergått till permanenlbosläder. Kommunen
anser att denna funktionsomvandling inte kan förhindras. Frågor rörande
bl.a. serviceförsörjningen i de funktionsomvandlade områdena

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 163

kommer att studeras i den kommunomfattande planeringen.

För de delar av de högexploaterade kustområdena som saknar
antagen markdlspositionsplan anser planverket att planeringsarbetet snarast bör
fullföljas. Delsamma gäller för de områden som i kommunöversiktema betecknas
som områden där fortsatt planering resp. utredning om den framtida
markanvändningen skall ske. Malmö kommun anser inte alt det är meningsfullt
att kräva att en antagen markdisposilionsplan för kustzonen skall redovisas
inom en viss lid. I den mån vissa planerings- eller säkersläl-landefrågor behöver
lösas kan della ske genom alt områdesplaner successivt upprättas med den
fortsatta kommunomfattande generalplaneringen som grund.

I de högexploaterade kustområdena
finns en rad golfbanor i attraktiva slrandnära lägen, bl.a. i Höganäs,
Landskrona, Trelleborgs och Vellinge kommuner i Malmöhus län. Nya golfbanor bör
enligt planverket inte komma till stånd i strandnära lägen. Vissa
omdisponeringar bör vidare kunna göras inom befintiiga banor för att öka
tillgängligheten till stränderna för friluftslivet. Möjligheten att öka
tillgängligheten för friluftslivet till de militära övnings- och skjulfälten i
de högexploaterade kustområdena bör enligt planverket undersökas ytterligare på
regional nivå.

Ringsjöarna

Bebyggelsefrågoma på
Bosjöklosterhalvön i Höörs kommun bör enligt länsstyrelsen uppmärksammas
särskilt. Bebyggelsen i Bosjöklosterområ-del, som ursprungligen planerades som
fritidsbosläder, har övergått till helårsbostäder. Härigenom har en ny
tätortsbildning uppstått som nästan helt saknar samhällelig service.
Länsstyrelsen anser alt lätortsbildningen är olämplig.

Kommunen avser att bygga ut området
ytterligare. Länsstyrelsen anser att en fortsatt ulbyggnad är olämplig med
hänsyn lill bl. a. bristen på mark för friluftsliv i Ringsjöområdet. En
fortsatt utbyggnad skulle vidare direkl beröra områden med gällande eller
föreslagna nalurvårdsförordnanden. Naturvårdsverket och planverket delar
länsstyrelsens uppfattning.

Höörs kommun har enligt
länsslyrelsen beslutat att skogsbrukets intressen skall prioriteras bl. a. i
det för friluftslivet mycket viktiga området vid Lillö. Länsstyrelsen och
naturvårdsverket finner det angeläget att friluftslivets intressen i området
säkerställs.

Kullaberg -Hallandsåsen och Sydskånes sjö- och åslandskap

Länsslyrelsen framhåller att etl
för hårt utnyttjande av de primära rekreationsområdena i länet kan komma i
konflikt med naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen. Dessa intressen
bör särskilt beaktas vid lokalisering och dimensionering av eventuella
anläggningar.

Det program för planering av det
primära rekreationsområdet Kullaberg-Hallandsåsen som har lagts fram av den
inlerkommunala samarbets-

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 164

gruppen
kan enligt länsslyrelsen ligga till grund för fortsatt planeringsarbete.
Programmet bör dock kompletteras med en tidsplan för del fortsatta arbetet.
Förslaget till avgränsning, som innebär atl kustzonen längs Skälderviken och
Kullabergsområdet i Höganäs kommun kommer att ingå i det primära
rekreationsområdet, finner länsstyrelsen lämpligt.

Länsslyrelsen påpekar atl det förslag till
avgränsning av det primära rekreationsområdet Sydskånes sjö- och åslandskap
som har lagts fram av de båda planeringskommittéerna innebär vissa avvikelser
jämfört med den schematiska avgränsning som har gjoris lidigare. Området på
Romele-åsens nordöstra sida tas inte med. Däremot tillkommer hela del
planeringsområde som utgörs av det sydvästskånska sjölandskapet samt området
Svaneholm-Härkeberga på Romeleåsens sydvästra sluttningar. Länsstyrelsen
ställer sig bakom den föreslagna avgränsningen.

Skogsbruk

Länsstyrelsen anger atl de intressemotsättningar
som förekommer i länet främst rör skogsbrukets förhållande till friluftsliv
och naturvård. Skogsbrukets intresseområden berörs inte av planerad
tätortsutbyggnad och endast i mycket liten utsträckning av annan exploatering
såsom fritidsbebyggelse och vägar.

Den begränsade skogsareal som finns i länet utgör
de viktigaste allemansräitsligt tillgängliga områdena för de tätbefolkade
delarna av västra Skåne. Länsstyrelsen delar den uppfattning som har förts fram
av några kommuner att skogsbrukets konflikter med friluftsliv och naturvård bör
regleras med hjälp av naturvårdslagen. Med hänsyn till de starka friluftslivsintressena
i länet bör skogsbrukel anpassas efter dessa inom sådana områden där
nalurvårdsförordnande finns eller har föreslagits eller där
fri-luflslivsintresset på annat sätl klart har dokumenterats. Det gäller bl. a.
delar av Frostavallenområdet och Lillö vid Ringsjön i Höörs kommun där
kommunen har beslutat att i stället prioritera skogsbruket.

Inom de områden som särskill har utpekats som
värdefulla för friluftsliv och naturvård bör enligt länsslyrelsen
markanvändningen i stor utsträckning regleras med hjälp av naturvårdslagen,
med de möjligheter till skötsel-bidrag som denna ger.

Länsstyrelsen anser emellertid, bl. a. med hänsyn
till de begränsade re-sursema, atl nya former bör prövas för att lösa
skogsbrukets konflikter med andra intressen, l.ex. de av flera kommuner
föreslagna skogsbruks-planema. Inga större arealer kommer enligt länsslyrelsen
alt regleras som naturreservat under den kommande två-treårsperioden.

Däremol överväger länsstyrelsen att i samarbete med
kommunema söka reglera de större skogsområden som är av riksintresse eller
anges i naturvårdsplanen genom 20 § naturvårdslagen. Länsstyrelsen föreslår
också alt bokskogslagen skall utvidgas till att omfatta även andra lyper av
ädellövskog, i första hand ekskog. Naturvårdsverket tillstyrker detta förslag.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 165

Fiske

Länsstyrelsen konstaterar att kommunerna överlag
har avstått från att behandla fiskets intressen i sin planering. Anledningen
härtill är enligt styrelsen att kommunema är osäkra om hur markanvändningen i
fiskevattnens omgivning påverkar eller påverkas av fisket. Fortsatt
information om hur fiskets intressen kan säkerställas är därför angelägen.

Konflikter med fiskets intressen förekommer enligt
länsstyrelsen huvudsakligen i Öresund, där framför allt vissa industrier i
Landskrona- och Helsingborgsområdena menligt kan inverka på fisket genom
förorenade utsläpp. En viss förbättring håller emellertid på att inträda. Till
kvarstående problem som rör fisket hör främst planerna på utfyllnader av grunda
vikar och bukter i Öresund.

Fiskeristyrelsen konstaterar alt fiskefrågorna i
viss mån har omnämnts i de kommunala planerna men att förslag till åtgärder för
att säkerställa fiskets intressen oftast saknas. Samtliga 15 kommuner i
Malmöhus län som berörs av fiskels viktigare intresseområden bör enligt
fiskeristyrelsen vid kommande revidering av kommunöversikter och
markdispositionsplaner redovisa hur man avser att skydda dessa områden.

Naturvård,
friluftsliv och kulturminnesvård

Länsstyrelsen anser alt riksintressena för
naturvård och friluftsliv i stort har tillgodoselts genom de ålgärder som har
föreslagils av kommunema. En samlad syn på naturvårdens, friluftslivels och
kulturminnesvårdens intressen är naturlig i elt län som uteslutande består av
kulturlandskap. Styrelsen konstaterar alt större sammanhängande arealer än de
som tidigare har angetts i länets nalurvårdsplan föreslås erhålla skydd enligt
naturvårdslagen genom att flera kommuner har föreslagit sådanl förordnande
även för att säkerställa kulturminnesvårdens intressen.

Endast några få områden har under planeringsskedet
kunnat säkerställas genom förordnanden enligt naturvårdslagen. Bortsett från
ett begränsat antal objekt, som kommer att säkerställas under de närmaste
åren, menar länsstyrelsen alt den på grund av bristande resurser bara kan ulöva
en viss kontrollerande verksamhet. Länsstyrelsen kommer därför alt besluta om
samrådsskyldighet enligt 20 § naturvårdslagen för flertalet av de områden som
kommunerna har föreslagit för säkerställande. Vidare förutsätter styrelsen atl
samråd kommer att ske rörande möjlighetema alt tillgodose naturvårdens,
friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen vid den fortsatta planeringen
inom de s. k. O- och U-områdena i kommunöversiktema.

Miljöer och områden av riksintresse för
kulturminnesvården har enligt länsstyrelsen i stort setl fått en
tillfredsställande behandling i kommunernas planering. Länsstyrelsen påpekar
emellertid att det inom vissa områden i lätortemas närhet kan uppstå
konflikter med kulturminnesvårdens intressen. Vissa miQöer och landskapsavsnitt
av riksintresse för kulturminnesvården kan därför inte anses vara säkerställda
i ell längre lidsper-

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 166

spektiv.

Den fortsatta planeringen bör enligt länsstyrelsen
bl.a. inriktas på att närmare avgränsa kulturminnesvårdens intressen inom de
områden som är av intresse för tätortsutbyggnad och att ge dem etl starkt och
långsiktigt skydd. Vidare behöver kulturminnesvårdens anspråk preciseras inom
de områden där rationellt jord- och skogsbruk bedrivs. Samrådet med de areella
näringarnas företrädare bör enligt länsslyrelsen utvecklas.

Länsstyrelsen bedömer alt konflikterna mellan
kulturminnesvårdens intressen och exploateringsintressena troligen kommer att
öka inom tätorter med kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. De starkt betonade
kraven på markhushållning leder till att frågan om sanering och förtätning av
befintliga tätorter blir aktuell.

Länsslyrelsen framhåller vidare att formema för
säkerställande av miljöer och områden av riksintresse behöver utvecklas.
Kommunema bör intensifiera arbetet med bevarandeplaner. De båda länsstyrelsema
i Skåne avser att i samverkan med kommuner och regionala och cenlrala myndigheter
utarbeta etl kulturminnesvårdsprogram för Skåne.

Det är enligt länsstyrelsen angeläget att öppna
stråk i landskapet behålls mellan bebyggelseområdena i de tätbefolkade västra
delama av Skåne. Dessa stråk har stor betydelse för landskapsbilden men innebär
också att reservområden för framlida transportleder kan behållas. Tendensema
till sammanväxning av lälortema är enligt styrelsen särskilt starka i områdena
norr om Malmö. I det ännu relativt orörda området söder om Arlöv har Buriövs
kommun redovisat etl reservområde för framlida bostadsbebyggelse som berör
områden av riksintresse för kulturminnesvården. Kommunen bör enligt
länsstyrelsen i del fortsatta planeringsarbetet så långt möjligt försöka
begränsa framtida bebyggelse i området. Styrelsen anser likaså att det öppna
landskapspartiet mellan Åkarp och Hjämp i Burlövs resp. Slaffanstorps kommuner
inte bör bebyggas. Den inlerkommunala utredning som pågår bör omfatta samtiiga
obebyggda arealer mellan de båda tätorterna och behandla såväl frågan om
reservat för vägar och ledningssystem som frågan om lämplig bebyggelsefri zon.

Naturvårdsverket anser alt planeringsskedet har
givit etl i huvudsak myckel gott resultat i länet. Länsstyrelsens sammanställning
över säkerställandeläget inom riksintressanta områden visar att förordnanden
enligt naturvårdslagen erfordras inom ca 40 områden. Tidsplan för genomförandet
har inte angetts. Verkel avseratt ta upp överläggningar med länsstyrelsen om
prioritering av riksobjekten vid säkerställandearbetet.

Riksantikvarieämbetet framhåller att viss oklarhet
råder beträffande säkerställandeläget för kulturminnesvårdens riksintressen
inom Helsingborgs kommun. Det är särskilt angeläget att kulturiandskapet söder
och sydost om Kulla-Gunnarstorp bevaras öppet.

Ämbetet anser att konflikter; mellan
kulturminnesvårdens och jordbrukets intressen i allmänhet kan lösas utan
betydande men för jordbruket.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 167

Det
öppna landskapet i Skåne är dock särskill känsligt för strukturförändringar.
Kulturminnesvårdens intressen i jordbrukets primära intresseområden bör enligt
ämbetet i första hand redovisas i kommunemas markdisposilionsplaner.
Intresseredovisningen bör i annat fall kompletteras och preciseras. Också de
riktlinjer som har utarbetats i kommunöversiklerna för all tillgodose
kulturminnesvårdens intressen kan i flera fall behöva preciseras.
Riksantikvarieämbetet och planverket anser liksom länsstyrelsen att det är
angeläget atl bevara de öppna stråken i landskapet och atl bebyggelseområdena
bör förhindras att växa ihop. Ämbetet framhåller alt starka skäl talar för att
en ulbyggnad söder om Arlöv i Burlövs kommun inte bör komma till slånd.

Fritidsbebyggelse

Länsstyrelsen konstaterar att antalet fritidshus i
länet uppgår till ca 23000. Från år 1970 till år 1977 har det tillkommit ca
2000 fritidshus. På grund av den fortgående funklionsomvandlingen av fritidshus
till permanentbostäder har knappast någon nettoökning av fritidshus sketl i
kustzonen. Styrelsen bedömer att tillväxten under den kommande tioårsperioden
kommer alt bli något långsammare än hittills främsl på grund av den restriktiva
inställning till spridd bebyggelse som kommunerna har redovisat i sina planer.

Möjlighetema
att tillgodose anspråk på ytterligare fritidsbebyggelse i länet är enligt
länsstyrelsen ytterst begränsade. Friluftslivets intressen måsle prioriteras
på kvarvarande obebyggd mark. Endast i de inre, östliga delama av länet, på
Linderödsåsen i gränstrakterna mol Kristianstads län, kan restriktionerma mol
glesare former av fritidsbebyggelse möjligen utformas något friare. Styrelsen
anser alt del inlerkommunala planeringsarbete som pågår för Linderödsåsen, i
vilkel dessa frågor studeras, bör fortsätta.

Länsstyrelsen bedömer att omvandlingen av
fritidshus till permanentbostäder har blivit ett mycket stort problem i länet.
De korta avstånden och de goda kommunikalionema har medfört alt många
fritidsbebyggelseområden har blivit attraktiva för permanent bosättning. Del
är därför enligt styrelsen nödvändigt atl ny fritidsbebyggelse i såväl
översiktsplaner som detaQplaner prövas som om det är fråga om
permanentbebyggelse.

Industri

Ytterligare miQöpåverkande industrianläggningar bör
enligt länsstyrelsen i första hand lokaliseras till redan etablerade
industriområden inom och i anslutning till tätorterna vid Öresundskuslen.
Långtgående krav på reningsåtgärder måste härvid ställas för att förhindra en
ökning av förorenande utsläpp till vatten och luft.

Länsstyrelsen konstaterar alt områden för
utvidgning eller nyetablering av sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen finns i

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 168

Malmö
kommun. I Landskronaområdel kan vissa områden göras tillgängliga genom en
utfyllnad i anslutning lill Landskrona hamn. Vid en sådan utfyllnad måste
enligt länsstyrelsen begränsningar emellertid göras så att naturvårdens
intressen vid Laxåns mynning kan säkerställas. Fiskets intressen i det viktiga
reproduktionsområdet i Lundåkrabukten måste också beaktas. 1 övrigt finns
enligt länsslyrelsen endast mycket begränsade uibyggnadsområden i länet för
sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.

Planverket bedömer att en utveckling av sådan
industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen i Landskrona är förenad
med fysiska och miljömässiga svårigheter. De av statsmakterna utfärdade
riktlinjema vad gäller industrilokalisering bör enligt verket kunna gälla
också i framtiden.

Energiförsörjning

Länsstyrelsen anser atl de planeringsåtgärder som
har vidtagits av Kävlinge och Lomma kommuner beträffande markanvändningen för
Barse-bäcksverkel och dess kraftledningar på etl tillfredsställande sätt
reglerar markanvändningen. 1 Kävlinge kommuns markdisposilionsplan barett reservområde
för utbyggnad av kärnkraftverket avsatts. Markanvändningen i detta område
regleras med riktlinjer avseende tillkommande bebyggelse i kommunöversikten.
Kommunen har vidare i kommunöversikten reserverat områden för
hetvaltenledningar från verket.

Länsstyrelsen konstaterar atl viss utbyggnad av
befintliga orter inom 10 km-zonen kring Barsebäcksverket planeras. Det gäller
Löddeköpinge och Ålstorp-Hofterup i Kävlinge kommun och Borgeby, Flädie och
Bjärred i Lomma kommun.

I övrigl har det befintliga och planerade
kraftledningsnätet i länet enligt länsstyrelsen fåll en varierande behandling i
kommunöversiktema. Reservat för planerade kraftledningar har förutom
beträffande Kävlinge och Lomma redovisats i Lunds, Burlövs och Elslövs
kommunöversikler.

Industriverket påpekar atl något konkret förslag om
alt försörja vissa orter med Qärrvärme via hetvattenledningar från
Barsebäcksverket inte föreligger. Detta förutsätter en annan typ av turbiner
än de som nu finns installerade i verkel. Industriverket noterar att
lokalisering av elt stort kolkon-denskraflverk till Landskrona har
aktualiserats. Orten har enligt industriverket en lämplig djuphamn för
kolimport.

Riksantikvarieämbetet anser att ett
distributionssystem av det slag som de diskuterade hetvattenledningarna utgör
bör föQa vägsträckningama och samordnas med vägbyggandet.

Vägar

Nu gällande planer för vägutbyggnad innebär enligt
länsstyrelsen alt en mindre areal åkermark än tidigare kommer alt tas i
anspråk. Länsstyrelsen framhåller emellertid att vissa planerade vägutbyggnader
står i konflikt

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 169

med
naturvårdens, friluftslivels och kulturminnesvårdens intressen. Såväl områden
med förordnande enligt naturvärdslagen som andra områden av riksintresse
berörs. Länsslyrelsen betonar att hänsyn måsle tas till riksintressena vid
planering och genomförande av dessa projekt. Det gäller främst väg 12 öster om
Dalby, väg 100 norr om Höllviksnäs, väg 104 norr om Övedskloster och väg 110
öster om Löddeköpinge.

Nya vägutbyggnader bör enligt länsstyrelsen föregås
av utredningar i vilka transportekonomi och trafiksäkerhet vägs mot
bevarandeintressen och önskemålet om att hushålla med värdefull jordbruksmark.

Naturvårdsverket ser allvarligt på de konflikter
som föreligger mellan planerad utbyggnad av vägar och naturvårdens,
friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen. Verket anser att man i
stället för alt ta ny mark i anspråk bör överväga alt bygga om befintliga
vägar.

Länsstyrelsen
anser att det f. n. inte är möjligt, för berörda kommuner att i detaQ behandla
frågan om reglering av markanvändningen kring de vägreservat som har lagts ut
för anslutningarna till en eventuell Öresundsbro.

Planverket menar att del är angeläget att man i den
fortsatta planeringen i Helsingborgs och Malmö kommuner bevarar handlingsfriheten
för en eventuell fast Öresundsförbindelse. Vägverket framhåller att ytterligare
ställningstaganden från regeringens sida inte behövs vad gäller planeringen i
anslutning lill vägreservaten för en Öresundsbro.

Helsingborgs kommun pekar på den otillfredsställande
plansituation som råder genom oklarheten beträffande fasta förbindelser över
Öresund. De reservat som har lagts ut för att hålla olika handlingsalternativ
öppna blir med tiden kostsamma och förhindrar ett effektivt markutnyttjande.
Kommunen anser dock liksom planverket atl reservaten måste behållas.

Hamnar

Länsstyrelsen påpekar atl förutsättningama för en
hamnlokalisering till Landskrona har studerats av kommunen inom ramen för det
s. k. Sunds-hamnsprojektet. Kommunen avser att upprätta en särskild områdesplan
i vilken förutsättningama för djuphamnsberoende, icke mlQöstörande, industri
skall undersökas. Länsstyrelsen framhåller att den mark som tas i anspråk inom
det planerade utfyllnadsområdet endast bör avse djuphamnsberoende verksamhet.
Utbyggnadsåtgärder som är direkt förknippade med del aktuella projektet bör
enligt länsstyrelsen anstå tills konkreta lokaliseringsbeslul föreligger. För
del område som berörs av utbyggnads-planerna bör finnas fastställd generalplan
och av länsstyrelsen godkänd landskapsplan. Ekologiska undersökningar bör
genomföras i Lundåkrabukten.

Länsstyrelsen konstaterar att den inventering av
hamnförulsättningarna i länet som har gjorts av sjöfartsverket förutom
Landskrona även upptar Helsingborg och Malmö. Dessa kommuner behandlar
emellertid inte

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 170

hamninlressena i sin redovisning. Elt genomförande av de
föreslagna farlederna till dessa hamnar kräver enligt länsslyrelsen muddring
och andra fördjupningsåtgärder som generellt innebär konflikter med främst
fiskels intressen.

En ulbyggnad av hamnen i Landskrona enligt det s. k.
Sundshamnspro-jektet skulle enligt planverket bli starkt mlQöstörande och
strida mot statsmaktemas riktlinjer för Öresundskusten. Farledsfördjupningar
vid en hamnulbyggnad i Helsingborg och Malmö skulle vidare medföra avsevärda
miljöstörningar. Verket bedömer atl det för västkusten och Öresundskusten
behövs en allsidig utredning som underlag för kommande beslut om hamnutbyggnader.

Naturvårdsverket framhåller att en
hamnutbyggnad i Landskrona innebär konflikter med naturvårdsintressena. Mot
bakgrund av den betydande överkapacitet som råder på hamnsidan anser verket all
del är tveksamt om ytterligare utbyggnader bör komma till stånd.
Riksantikvarieämbetet anser alt föreslagna verksamheter vid en utbyggd hamn i
Landskrona inte är önskvärda från kulturhistorisk synpunkt.

Sjöfartsverket påpekar atl förslag
om jämvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör kommer atl läggas fram av
1975 års svenska Öresunds-delegation. Etl förverkligande av förslaget påverkar
förutsättningama för sådan industri- och hamnverksamhet vid Öresund som kräver
möjligheter atl la emot fartyg med stort djupgående.

Landskrona kommun framhåller att
det är angeläget all regeringens lokaliseringsprövning av Sundshamnsprojeklet
snarast slutförs så att den planerade områdesplanen för Sundshamnen kan
upprättas. Vid prövningen måste enligt kommunen även sysselsättningsfrågoma
liksom konsekvenserna för sjöfarten av en eventuell järnvägstunnel mellan
Helsingborg och Helsingör beaklas.

Flygplatser

Länsstyrelsen konstaterar atl
lokalisering av en ny flygplats i länet är akluell i Viarp i Landskrona
kommun. Nordvästra Skånes kommunalförbund har i samband med detaljplanen för
Viarpsfället uttalat att fältet tillgodoser behovet av allmänflygplatser i
nordvästra Skåne. Länsstyrelsen anser därför alt någon ytterligare utredning i
denna fråga f n. inte behöver genomföras.

Behovet av markreservationer för
Sturups flygfält är enligt länsstyrelsen tillgodosett i den kommunala planering
som har genomförts i Svedala och Lunds kommuner. En ny utredning har gjorts om
flygbullerzonen kring fältet. Den nu avgränsade zonen, som är arealmässigt
mindre än den tidigare angivna, bör inarbetas i kommunöversikterna för de
berörda kommunerna Svedala, Lund och Trelleborg. Luftfartsverket framhåller all
den i länsstyrelsens redovisning angivna bullerzonen kring Slurup bygger på
ett av flera möjliga lägen för ny tvärbana. I den fysiska planeringen för
området kring

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 171

Slurup
bör hänsyn las även till alternativa lägen. Läget för en eventuell andra bana
kommer enligt planerna att fastställas kring årsskiftet 1978/1979.

Försvar

Flera områden för försvarets fredsverksamhel berör
naturvårdens och friluftslivets intressen. De naturvårdsförordnanden som har
föreslagils för vissa övnings- och skjulfält bör enligt länsstyrelsen
genomföras. Bestämmelsema torde enligt länsslyrelsen kunna ulformas så att
både försvarets och naturvårdens intressen kan säkerställas.

Överbefälhavaren framhåller atl naturreservat eller
naturvårdsområden som syftar lill alt tillgodose friluftslivets intressen inte
bör komma ifråga inom försvarets övnings- och skjutfältsområden. Den
vetenskapliga naturvårdens intressen och andra bevarandeintressen i dessa
områden bör enligt överbefälhavaren kunna säkerställas genom föreskrifter som
utfärdas av försvaret.

6.12
Hallands län

Redovisat
material

1 samtliga sex kommuner i Hallands län antog
kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens
riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen och
genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning till programmen genom beslut län
för län under våren 1975. För Hallands län fattades beslut den 13 mars 1975.

Samtliga kommuner i Hallands län har redovisat sitt
arbete under planeringsskedet med att fullföQa riktlinjema för hushållning med
mark och vatten. Redovisningarna har behandlats i kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet utom Kungsbacka har
redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.'

Av fullmäktige antagna kommunomfattande
markdispositipnsplaner har redovisats av Laholms och Varbergs kommuner.

1 Hallands län omfattas kusten saml sjöama Lygnem,
Fegen och Bolmen av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Länet
berörs även av det primära rekreationsområdet Kullaberg-Hallandsåsen.

Riktlinjema för kustområdet berör samtliga kommuner
i länet utom Hylte kommun. Kungsbacka, Falkenbergs och Halmstads kommuner har
redovisat av kommunfullmäktige antagna markdispositionsplaner för kustområdet.
Laholms och Varbergs kommuner har i sina kommunomfattande
markdispositionsplaner gjort särredovisningar för kustområdet. Dessa
sär-redovisningar har godkänts av fullmäktige i resp. kommun.

'
Kungsbacka kommun har faUat beslut om kommunöversikt 1978-11-09.

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 172

Kungsbacka kommun har tillsammans med Marks kommun
i Älvsborgs län gjort en sammanställning av planeringsförutsätlningama för sjön
Lygnem och dess omgivningar. Kungsbacka kommun har på grundval av denna
sammanställning utarbetat och antagit en markdisposilionsplan för sin del av
området med undantag för en mindre del av Fjärås bräcka. Kommunen har därefter
beslutat att utarbeta en särskild områdesplan för området vid Fjärås bräcka som
innefattar det i nämnda markdisposilionsplan undantagna området.

Fegenkommittén med representanter för Falkenbergs,
Gislaveds och SvenQunga kommuner har utarbetat ell förslag till gemensamt
ställningstagande lill markanvändningen kring sjön Fegen. SvenQunga kommun i
Älvsborgs län har reserverat sig mol kommitléns förslag. Falkenbergs kommun har
med utgångspunkt från förslaget upprättat och antagit en markdisposilionsplan
för sin del av området.

För sjön Bolmen och dess omgivningar har en
planeringskommitté med representanter för Hylte, Gislaveds. Värnamo och Ljungby
kommuner utarbetat etl program för markdispositionsplanering i kommunerna.
Hylte kommun har godkänt programmet.

För det primära rekreationsområdet
Kullaberg-Hallandsåsen har Halmstads och Laholms kommuner gemensamt med
Båstads, Ängelholms och ÖrkelQunga kommuner i Kristianstads län och Höganäs
kommun i Malmöhus län redovisat elt program för planering av området.
Fullmäktige i Laholms kommun har godkänt programmet.

Enligt riktlinjerna för hushållning med mark och
vallen bör mark reserveras på Väröhalvön för sådan industri som behandlas i
den fysiska riksplaneringen. Varbergs kommun har för industriläget Värö
redovisat en av kommunfullmäktige godkänd särredovisning av den
kommunomfattande markdispositionsplanen.

Av fullmäktige behandlat program för hushållning
med jorbruksmarken har redovisats av Halmstads kommun. Kungsbacka, Varbergs,
Falkenbergs och Laholms kommuner har redovisat av fullmäktige behandlade arbetsprogram
för upprättande av program för hushållning med jordbruksmarken.

Av fullmäktige godkända redovisningar för ålgärder
som kommunerna har vidtagit eller avser atl vidta för all genomföra den fysiska
riksplaneringens intentioner har lämnats av samtliga kommuner i länet.

Länsstyrelsen i Hallands län har ställt samman och
utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande till ämbetsverken och
regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under
planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetls av
länsslyrelsen den 25 augusti 1977. Detta har tillsammans med länsstyrelsens
övriga redovisning sänts för yttrande till landstinget och för kännedom till
kommunema. Slutligt sammanfattande yttrande har avgelts av länsslyrelsen den 27
oktober 1977.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 173

Till länsstyrelsens redovisning har
fogats yllrande från landstinget, försvarsområdesbefälhavaren för Hallands
försvarsområde, försvarsområdesbefälhavaren för Göteborgs och Bohus
försvarsområde, vägförvaltningen. landsantikvarien, lantbruksnämnden och
skogsvårdsstyrelsen samt från Lantbrukarnas länsförbund i Hallands län och
Näringslivskommiltén i Hallands län.

Yttranden över det redovisade
materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter,
forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnill 1.). Belräffande
Hallands län har yttrande kommit in från Sle-ninge Natur-och Miljöförening.

Kommunerna har beretts tillfälle
att komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsemas,
landstingens och ämbetsverkens yllranden. Länsstyrelser och landsting har
likaledes getts lillfälle att komma in rned synpunkter på verkens yttranden. I
Hallands län har synpunkter lämnats av Falkenbergs. Halmstads, Kungsbacka.
Laholms och Varbergs kommuner samt gemensamt för samtliga kommuner i länet
genom Hallands länsavdelning av Svenska kommunförbundet.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedels utfaU

Kommunernas redovisning av arbetet
under planeringsskedet tillgodoser enligt länsstyrelsen så gott som helt de
beslut som fattades under programskedet. Genom att arbetet med den fysiska
riksplaneringen har prioriterats av kommunerna har efterföljande
detaQplanearbete många gånger underlättals. Den överblick och
planeringskapacitet som kommunerna har skaffat sig, är enligt länsstyrelsen ett
av de bästa resultaten av arbetet med den fysiska riksplaneringen.

Länsstyrelsen framhåller emellertid
att flera planeringsproblem kvarstår att lösa, samtidigt som arbetet under
planeringsskedet har blottlagt nya intressekonflikter. Detta gäller framför
alll i kustområdet, där många intressen konkurrerar om etl knappt markutrymme
och där också vattenfrågorna kräver sin lösning. Konkurrensen om marken längs
kusten har enligt länsstyrelsen inte kunnat belysas fullständigt, främsl
beroende på att lätortemas markanvändning och markanspråk endasl har kunnat
redovisas schematiskt.

Länsslyrelsen anser alt det finns
ett påtagligt behov av samordning mellan fysisk riksplanering och
regionalpolitisk planering. Elt av de viktigaste samordningsinstrumenlen mellan
dessa planeringsformer är jordbruksmarksprogrammen. Det krävs dock enligt
länsslyrelsen mer ingående analyser av bl.a. tätortemas struktur, varvid såväl
fysiska som regionalekonomiska aspekter måste beaktas. Länsstyrelsen betonar
härvid behovet av såväl tidsmässig samordning som samordning av mål för
planeringen och

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 174

bedömningar av resursanvändningen.

Högexploaterad kust

Länsstyrelsen betonar alt
planeringsproblemen är mycket stora längs Hallandskusten. Kustområdet är av
stort naturvetenskapligt och kulturhistoriskt inlresse och innefattar
samtidigt delar av länels bästa åkermark samt områden av betydelse för
försvaret. De slörre tätorterna ligger inom kustområdet liksom huvuddelen av
länets fritidsbebyggelse. Del mest intensiva friluftslivet är också riklat mol
kusten. En särskilt omsorgsfull hushållning med återstående marktillgångar i
kustområdet är därför motiverad. På Väröhalvön kompliceras bilden ytterligare
av lokaliseringen av mlQöstörande industri.

Kommunerna har enligt länsstyrelsen
en god överblick över planeringsproblemen längs kusten. De komplicerade
förhållandena kräver dock ett fortsall utvecklings- och planeringsarbete.

Tätortsutvecklingen bör enligt länsstyrelsen studeras
särskilt inom ramen för den kommunomfattande markdispositionsplaneringen och
genom områdesplanering. Efterfrågan på tomtmark inom kustområdet är slor.
Falkenbergs kommun har föreslagit ett större tillskott av fritidsbebyggelse vid
kusten och motiverat detla med att kostnaderna för ett utbyggt vatten-och
avloppssystem skall kunna bäras av ett tillräckligt antal fastigheter. Kommunen
har vidare föreslagit utbyggnad av en ny tätort i Ugglarp. Kostnadema för den
nödvändiga saneringen av vatten- och avloppsnätet kan enligt länsstyrelsen
motivera en viss komplettering av bebyggelsen. Utbyggnaden inom det s. k.
Bobergsområdet samt av en ny tätort i Ugglarp bör studeras ytterligare av
kommunen.

Vissa planeringsfrågor i kustområdet, främst beträffande
mark och anläggningar för turism och friluftsliv, bör enligt länsslyrelsen
behandlas i en för länet samordnad planering. Härvid bör bl. a. behandlas
campingplatser och småbåtshamnar samt väg- och parkeringsfrågor.

Den korta nytljandeliden, de höga markprisema etc.
begränsar enligt länsstyrelsen möjligheterna att bygga slugbyar och vandrarhem
i kustområdet. Efterfrågan på campingplatser längs kusten är slor och
möjligheterna atl anlägga sådana bör klarläggas. Den stora efterfrågan på
campingplatser samt hänsyn till bevarandeintressen innebär att andra
alternativ till lokalisering än i strandnära områden också kan behöva
övervägas. Detta gäller enligt länsstyrelsen bl. a. i Halmstads och Laholms
kommuner där föreslagna campingplatser kommer i konflikt med andra intressen.
Länsstyrelsen föreslår vidare atl reservområden för camping tillfälligt
anordnas för alt möta efterfrågan under högsäsong.

Det är enligt länsstyrelsen svårt att finna lämpliga lägen
för utbyggnad av småbåtshamnar i den södra delen av länets kustområde. I denna
del kan olika begränsningar av småbåtslrafiken vara motiverade med hänsyn till
kuststräckans altraktivitet för bad. Förutsättningarna för hamnar i Landa-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 175

bukten
i Kungsbacka kommun och i Busör i Halmstads kommun samt en vidare ulbyggnad i
Stensjöhamn i Falkenbergs kommun bör enligt länsslyrelsen utredas varvid
inverkan på landskapsbilden bör uppmärksammas. Den föreslagna utbyggnaden vid
Fylleåns mynning i Halmstads kommun är olämplig bl. a. med hänsyn till
fågellivet.

Tillgängligheten till stränderna för allmänheten
begränsas enligt länsstyrelsen genom att vägnätet är dåligt utbyggt och till
stor del består av enskilda vägar. Länsslyrelsen anser att väghållningen i
kustområdet i slörre omfattning bör övertas av slalen. Ett förslag till
regionall basvägnät bör utarbetas. I samband därmed bör
parkeringsmöjligheterna utredas.

Länsstyrelsen anser att del största och svåraste
planeringsproblemet i kustområdet gäller fritidsbebyggelsen. Länsstyrelsen
konstaterar att antalet fritidshus i Hallands län enligt lantmäteriets
inventering vid årsskiftet 1975/1976 uppgick till ca 26500. Det stora flertalet
av fritidshusen - drygt 80 % - är belägna i kustområdet. Vissa strandnära
områden, främst i den norra delen av länets kustområde, är till föQd av den
omfattande fritidsbebyggelsen inte tillgängliga för allmänheten.

Inom områden med fastställda detaQplaner finns enligt
länsstyrelsens beräkningar ca 4000 obebyggda tomter för fritidsändamål.
Kommunerna bör enligt länsslyrelen undvika ytterligare planering för enskild
fritidsbebyggelse i kustområdet. Planmässig utbyggnad av sådan
fritidsbebyggelse bör enligt länsstyrelsen kunna ske inom vissa av länets inre
delar.

Inom länets kustområde pågår en omfattande
omvandling av fritidshus till permanentbostäder. Omvandlingen innebär enligt
länsslyrelsen alt de begränsade friylor som finns kvar måste tas i anspråk för
utbyggnad av vägar och service för helårsbebyggelse i stället för alt kunna
disponeras för anläggningar som ökar allmänhetens tillgång till stränderna.
Omvandlingen innebär vidare atl man får en oplanerad lätortstillväxt som ofta
ger kommunerna etl ökat serviceansvar i områden som från kommunalekonomisk
synpunkt inte borde utvecklas för helårsboende. Länsstyrelsen anser att det är
angeläget att kommunerna ges medel för att motverka en oönskad omvandling.

Den
översyn som pågår av detaQplaneområden som endast delvis eller inte alls har
tagits i anspråk för bebyggelse bör enligt länsstyrelsen fullföljas.
Kustkommunerna bör vidare erhålla statsbidrag för inlösen av obebyggd mark
inom fastställda planer.

Länsstyrelsen anser atl den samordnade regionala
planeringen för vård och skydd av sanddynområdena vid kusten bör fortsätta. En
förutsättning för ett konlinueriigt statligt slöd är enligt länsstyrelsen atl
dynerna skyddas enligt naturvårdslagen.

Länsslyrelsen konstaterar att Kungsbacka kommun
inte har föreslagit någon bebyggelseutveckling inom en zon av 5 km från Råö
rymdobserva-torium. Elt särskilt skyddsområde bör emellertid enligt
länsstyrelsen avgränsas kring rymdobservatoriel och bestämmelser bör
formuleras för det-

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 176

ta
område så alt kravet på störningsfrihet tillgodoses. I avvaktan härpå bör
riktlinjema i kommunöversikten uttrycka en stark restriktivitet mot tillkommande
bebyggelse.

För att man skall kunna komma till klarhet om
orsakema lill de tidvis stora algförekomsterna i Laholmsbukten anser
länsstyrelsen att de pågående vattenundersökningarna bör fortsätta. En
fortsall hög algförekomsl skulle enligt länsstyrelsen spoliera buktens värde
för friluftslivet, naturvården och fiskreproduktionen.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen
inom de högexploaterade kustområdena redovisas i avsnitt 4.2. Beträffande
Hallands län anförs därutöver föQande.

Planverket anser att kustområdet i Hallands län bör
betraktas som i princip fullbyggt med enskild fritidsbebyggelse.

Planverket konstaterar alt det enligt lantmäteriets
inventeringar fanns ca 4000 obebyggda tomter år 1976 i Hallands län. Verket
anser att kommunerna bör ges möjlighet atl påskynda genomförandet av sådana
fastställda, ej utbyggda byggnadsplaner som inte bör upphävas eller omarbetas.
Härigenom skulle berörda kommuner få lid att på ett samlat säll la ställning
till omfattning och inriktning av ytleriigare fritidsbebyggelse.

All tillkommande permanent bosättning i de
högexploaterade kustområdena bör enligt planverket ske i enlighet med en av
kommunerna anlagen målsättning för framtida bebyggelse- och tälortsstruklur.
Delta bör uppmärksammas av bl. a. Falkenbergs och Laholms kommuner, där en
omfattande utveckling av helårsbebyggelse sker eller planeras utanför
befintliga tätorter. Kostnader för vatten- och avloppssanering kan enligt
verket motivera en begränsad komplettering av bebyggelse men bör inte leda
till omfattande nyexploateringar i de högexploaterade kustområdena.

1 de högexploaterade kustområdena finns en rad
golfbanor i attraktiva slrandnära lägen. bl.a. i Kungsbacka och Halmstads
kommuner i Hallands län. Nya golfbanor bör enligt planverket inte komma lill
stånd i strandnära lägen. Vissa omdisponeringar bör vidare kunna göras inom
befintliga banor i syfte alt öka tillgängligheten till strändema för
friluftslivet. Möjligheten att öka tillgängligheten för friluftslivet till de
militära övnings- och skjutfälten bör enligt verket undersökas ytterligare på
regional nivå.

Planverket och naturvårdsverket anser liksom
länsstyrelsen att stal och kommun bör la ökat väghållningsansvar för att trygga
allmänhetens tillgång till stränderna inom kustområdet. Enligt
naturvårdsverket är detta särskilt angeläget i Kungsbacka kommun.

Enligt naturvårdsverket krävs särskilda
skyddsförordnanden och vårdåtgärder för områden som är av riksintresse för
naturvården och friluftslivet i kustområdena. En utbyggnad av småbåtshamnar
vid Fylleåns mynning skulle enligt naturvårdsverket komma i konflikt med den
känsliga na-turmiQön. En utvidgning av hamnen i Stensjöhamn skulle innebära konflikter
med såväl naturvårds- som friluftslivsinlressen.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 177

Nalurvårdsverket anser att
eventuella campingplatser inom befintliga eller planerade naturreservat saml
inom Hökafältet i Laholms kommun bör utredas med hänsyn lill konsekvensema på
naturmiQön. Verket anser liksom länsstyrelsen alt sanddynområdena längs kusten
bör ges etl särskilt skydd.

Halmstads kommun betonar med
anledning av de statliga myndigheternas yttranden vikten av en utbyggd
samhällsservice i kustområdet. Enligt kommunen saknas resurser för atl
genomföra den påbörjade inlerkommunala planeringen. Kommunen anser inte alt en
utbyggnad av småbåtshamnar vid Fylleån strider mot nalurvårdsinlressena.

Laholms kommun anser alt
helårsbosättning i kustområdet är nödvändig eftersom en utbyggnad av tätorterna
i kommunens västra delar begränsas av god jordbruksmark. Statlig väghållning
eller särskilda statliga bidrag är enligt kommunen en förutsättning för att man
skall kunna genomföra den pågående planeringen av campingplatser och basvägnät.
Kommunen framhåller också atl man har en god planberedskap för fritidsbebyggelse
i de inre delama av kommunen.

Det finns enligt Falkenbergs kommun
utrymme för ytterligare fritidsbebyggelse inom kustområdet i kommunen. En
utbyggnad av fritidsbebyggelsen skulle ge underlag för atl genomföra den
planerade utbyggnaden av vatten- och avloppsnätet. Den föreslagna utbyggnaden i
Ugglarp skulle enligt kommunen bl.a. förbättra ortens servicenivå.
Möjligheterna till utbyggnad av angränsande tätorter är dessutom begränsade.
Kommunen framhåller atl man genom utbyggnaden i Ugglarp vill söka förhindra en
omvandling av fritidshus till permanentbostäder inom övriga delar av kustområdet.
En ulbyggnad av småbåtshamnen i Stensjöhamn skulle enligt kommunen få stor
betydelse för hela kuststräckan mellan Falkenberg och Halmstad, där det i
övrigt nästan helt saknas skyddade småbåtshamnar.

Sleninge Natur- och MiQöförening
anser atl oexploaterade delar inom kustområdet i Halmstads kommun bör behandlas
med stor varsamhet. Föreningen motsätter sig särskill planerna på båthamn,
camping etc. vid Busör, som har slor betydelse för djurlivet.

Kullaberg-Hallandsåsen

Länsstyrelsen anger atl samråd har
sketl med länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län belräffande det
primära rekreationsområdet vid Laholmsbukten och Hallandsåsen. Det är enligt länsslyrelsen
angelägel att det förväntade ökande intresset för rekreation på Hallandsåsen
möts med en förutseende kommunal planering. Förutsättningarna för turism i
området bör enligt länsslyrelsen klarläggas ytteriigare.

I flera primära rekreationsområden
har enligt planverket ordningsproblem och slitageproblem uppkommit som vållar
kostnader och olägenheter för kommuner och markägare. Omfattande oreglerad
camping i strandområden, trafikfarlig och miQömässigt olämplig uppställning av
husvagnar,

12 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilagal 178

nedskräpning och skadegörelse på naturmiQön förekommer. I
flera fall överskrids också kapaciletsgränserna för befintliga vallen- och
avloppsanläggningar. Problemen bör enligt verket inte mötas bara med
ordningsregler och effektivare tillsyn utan ställer också krav på
investeringar i campingplatser, uppställningsplatser för husvagnar,
upprustning av allmänna eller enskilda vägar till attraktiva friluftsområden,
iordningställande av leder, badplatser, småbåtsbryggor, sopmajor, toaletter m.
m.

Fiskeristyrelsen understryker
viklen av alt fritidsfiskets intressen beaklas i planeringen inom området
Kullaberg-Hallandsåsen.

Lygnern, Fegen och Bolmen

Enligt länsslyrelsen har samråd
skett med övriga berörda länsstyrelser om planeringen för områdena kring
sjöarna Lygnern, Fegen och Bolmen. Länsstyrelserna har också deltagit i
sammanträden med de inlerkommunala planeringskommittéerna för dessa områden.

Planeringsområdena är till största
delen skogsbevuxna och skogsbruket är enligt länsstyrelsen ell myckel starkt
markanvändningsinlresse i områdena. Vattenkvaliteten i sjöarna är hög och del
är angeläget alt den bevaras med hänsyn till sjöarnas slora belydelse för
vattenförsörjningen saml med hänsyn lill fritidsfisket och friluftslivet. Dessa
intressen har enligt länsstyrelsen beaktats i den kommunala planeringen.

Markdispositionsplanen för
Lygnernområdel är enligt länsslyrelsen inriktad på att pågående markanvändning
skall fortsätta, atl vissa bevarandevärden skall säkerställas och alt ålgärder
skall vidtas för friluftslivet. Ingen ny fritidsbebyggelse planeras. Området
Fjärås bräcka är elt angeläget bevarandeobjekt med hänsyn lill vetenskaplig
naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård. Den planerade utvidgningen av
gmsläklen bör enligt länsstyrelsen inte få påverka bräckans krön.

Också markdispositionsplaneringen
för Fegenområdel är inriktad på atl pågående markanvändning skall fortsälla.
Några större planeringsproblem föreligger inte enligt länsslyrelsen. Det är
emellertid angeläget att del inlerkommunala samarbetet fullföljs. Ell
säkerställande av riksintresset kräver att kommunerna kommer fram till en
enhetlig syn på markanvändningen inom Fegenområdel. Nalurvårdsverket anser att
den fortsatta planeringen för Fegenområdel bör inriktas på atl säkerställa
riksintresset för naturvård.

1 planeringen för Bolmenområdet
undersöks enligt länsstyrelsen bl.a. om ca 1 000 nya fritidshus, varav drygt
100 hus i Hylte kommun i Hallands län. kan tillkomma inom en tidsperiod av
15-20 år utan atl övriga intressen motverkas.' Antalet nya hus synes enligt
länsstyrelsen vara godtagbart med hänsyn till planområdels storiek. Det är
emellertid angelägel atl ålgär-

' Kommunerna har under år 1978 redovisat ett gemensamt
förslag till markdisposi-tionsplan för Bolmenområdet - "Bolmen 78".

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 179

der vidtas även för turismen och friluftslivet och att
markreservalioner görs för dessa intressen.

Naturvårdsverket anser att anläggningar för friluftslivet
i Bolmenområdet bör prioriteras framför ytleriigare fritidsbebyggelse.

Jordbruk

Länsslyrelsen bedömer alt
avvägningen mellan tätortsutbyggnad och hushållning med jordbruksmark kommer
atl bli det svåraste planeringsproblemet i länet under de närmaste åren.
Åkermarken utgör ungefär en Qärdedel av länets totala areal och är koncentrerad
lill kustområdets slättbygder där godhelsklasserna i en översiktlig gradering
varierar mellan 5 och 8 i en 10-gradig skala. Endast en fjärdedel av rikets
åkerjord är av klass 5 eller bättre. Länets största och mest expansiva tätorter
ligger inom dessa för jordbruket primära intresseområden.

Arbetet med kommunala program för
hushållning med jordbruksmarken har enligt länsstyrelsen påbörjats men inte
hunnit färdigställas. Efter samråd med länsslyrelsen har den kommunala
redovisningen inriktas på en redogörelse för uppläggning och tidsplan för
fortsaU arbete. Programarbetet är enligt länsstyrelsen också svårl atl
genomföra så länge tydligt formulerade mål för framlida lälortsslruklur
saknas. Samtliga kustkommuner avser emellertid atl under de närmaste åren
upprätta kommunomfattande markdispositionsplaner. Inom ramen för del arbetet kommer
del enligt länsstyrelsen atl bli möjligl all närmare behandla olika
utbyggnadsinlres-sen som därefter får vägas mol del redan starkt uttalade
intresset alt bevara värdefull jordbruksmark.

Länsstyrelsen anser atl
markhushållningsfrågorna inte kan lösas på etl tillfredsställande sätl utan en
mera ingående analys av ortsstruklur och av sambandet mellan tätorterna i länet
som helhet. En sådan analys bör innefatta såväl de regionalekonomiska
aspeklerna, t. ex. arbetsplatsernas läge, befolkningsfördelning och
kommunikationer mellan orterna, som markanvändningsfrågorna.

Enligt lantbruksnämnden har
riktlinjerna till skydd för jordbruksmarken i kommunöversikterna fått en
tänjbar utformning och ger därmed inte elt gott skydd för jordbruket.
Tätorlsutvecklingen bör redovisas i realistisk omfattning och inte grunda sig
på överskatlningar av befolkningsutveckling och ulrymmesstandard.
Lantbruksnämnden stryker under atl de kommuner som inte har utarbetat
jordbruksmarksprogram snarast bör göra delta.

Näringslivskommiltén i Hallands län
anser att man vid avvägningen mellan kravet på markhushållning och behovel av
mark för boende och näringsliv inte alllid bör prioritera jordbrukets
intressen.

Lantbrukarnas länsförbund i
Hallands län anser all del är nödvändigt att den fysiska och den
regionalpolitiska planeringen samordnas. Förbundet

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 180

konstaterar atl frågan om tätorlsutvecklingen upptar en
slor del av kommunernas redovisning av arbetet under planeringsskedet.
Konflikter mellan mark avsedd för lätortsutbyggnad och jordbruksmark finns i
flera fall. Prioriteringar i en konfliktsituation gynnar enligt förbundet inte
sällan endasl tälortsintressel utan att motiv för detla presenteras eller
alternativa förslag till tätortsutbyggnad övervägs. Ulbyggnad av tätorterna
sker i en del fall på kommunernas bästa åkermark. Förbundet anser att delta
strider mot riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen.

De kommuner i Hallands län som inte
har färdigställt program för hushållning med jordbruksmark bör enligt
lanlbruksslyrelsen och planverket snarast göra delta.

I de kommuner där man ännu inte har
tagit ställning lill expansionsrikl-ningar och lätortsstruklurens framtida
utformning kan enligt lanlbruksslyrelsen stora expansionsområden ge utrymme
för olika alternativ. Därmed kan också handlingsutrymme finnas kvar för atl man
i den fortsatta planeringen skall kunna hushålla med värdefull åkermark.
Styrelsen framhåller dock starkt att fortsatt planering som bringar klarhet i
den framtida markanvändningen måste bedrivas med största skyndsamhel i de
kommuner som redovisar stora osäkerhetszoner.

Lanlbruksslyrelsen betonar också att vägplaneringen bör
inriktas på alt finna vägslräckningar som innebär minsta möjliga
ianspråktagande av jordbruksmark. Det är enligt styrelsens uppfattning
angeläget att alternativa vägslräckningar som ger så begränsade skador som
möjligl på åkermarken och på jordbrukel utarbetas på ett tidigt stadium i
planeringen. Lanlbruksslyrelsen fäster regeringens uppmärksamhet på frågan om
den framlida sträckningen av väg E 6 i Hallands län, särskilt vad gäller
sträckan Halmstad-Falkenberg, som ett exempel på en olöst konflikt mellan jordbruks-
och vägintressen.

Kungsbacka kommun och Hallands länsavdelning av Svenska
kommunförbundet anger med anledning av de slatliga myndighetemas yttranden att
jordbruksmarksfrågorna måste behandlas som elt seklorinlresse bland andra i den
kommunala planeringen.

Skogsbruk

Med hänsyn till skogsbrukets stora
betydelse för länet och riket anser länsslyrelsen alt särskilda program för
hushållning med skogsmarken bör utarbetas för samtliga kommuner i länet.
Programmen bör samordnas med jordbruksmarksprogrammen och de bör ange vilka områden
som inom överskådlig lid behöver las i anspråk för andra ändamål, t. ex.
bebyggelse och kraftledningar. Vidare bör anges de områden för vilka vissa
restriktioner måste läggas på skogsbrukel för att man skall kunna beakta naturvårds-
och rekrealionsintressen enligt naturvårds- och skogsvårdslagarna.

Konflikter mellan skogsbruk och
olika former av friluftsliv förekommer enligt länsslyrelsen inom stora delar av
länet. Länsstyrelsen anser alt en

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 181

styrning av friluftslivet lill vissa områden och en
tillämpning av skogsvårdslagen kan bidra till atl minska störningarna för
skogsbrukel samt öka tillgängligheten inom attraktiva strövområden.

Utbyggnad av fritidsbebyggelse bör
enligt länsstyrelsen ske i koncentrerad och planlagd form så atl ölägenheter
av en omfatlande och spridd glesbebyggelse i skogsbmksområden inte uppslår.
Även andra åtgärder kan enligt länsstyrelsen bidra lill all minska konflikterna
mellan skogsbruk och fritidsbebyggelse, bl.a. planering av tillfarts- och
skogsbilvägar.

Fiske

Frågor om vattenhushållning bör
enligt länsstyrelsen bli en huvudfråga i den fortsatta fysiska riksplaneringen.
För all man skall kunna säkerställa lax- och öringbeståndets uppvandring i
vattendrag och fiskreproduktionen kan bl. a. gällande regleringstillstånd
behöva omprövas. Länsstyrelsen berör även föQderna för fiskbeståndet av höjning
av växlnäringskoncentra-lionerna och försurning av sjöar och vattendrag i
länet.

Fiskeristyrelsen anser atl fiskets intressen inte har
beaktats tillräckligt i den kommunala planeringen. Styrelsen finner della
beklagligt efiersom del i länet finns mycket viktiga fiskeintressen varav ell
flertal hotas av andra verksamheter. Den tilltagande jordbruksbevattningen
hotar bl.a. del riks-intressanta laxbeståndet i Stensän.

I del fortsatta planeringsarbetet bör enligt
fiskeristyrelsen samtliga länels kommuner som alla berörs av fiskels viktigare
intresseområden redovisa hur de avser all säkerställa dessa områden.
Yrkesfiskels och beredningsindustrins behov av markområden bör i samarbete med
fiskenämnden utredas och säkras i den fortsatta planeringen. För slörre
allmänna vatten bör översiktliga riktlinjer för fiskevården föreslås.

Laholms kommun anger atl vissa
brister i underiagsmaterialel är orsaken lill alt fiskets intressen inte har
beaktats i tillräcklig omfattning av kommunen under planeringsskedet.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Naturvårdens och friluftslivels
intressen är enligt länsstyrelsen väl dokumenterade i det inom länsslyrelsen
utarbetade förslaget till nalurvårdsplan. Förordnanden om naturreservat har
hittills varil den mesl använda formen för säkerställande. Mellan fem och tio
naturreservat har bildats varje år. Länsstyrelsen räknar med atl kunna bilda
naturreservat i samma takt även under de närmaste åren.

Enligt länsstyrelsen kan brislen på
resurser innebära alt säkerställandet kommer att la mycket lång tid i anspråk.
Vid det fortsatta arbelel bör man därför överväga att i vissa fall ersätta
förordnande enligt naturvårdslagen med en slrikl lillämpning av skogsvårdslagen
och bokskogslagen, bl. a. genom preciserade bestämmelser i antagna kommunala
planer eller genom civilrättsliga avlal.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 182

Länsstyrelsen framhåller att olika
exploaleringsåtgärder. t. ex. kraflledningsdragningar och skogsavverkningar,
ofta medför negativa förändringar i landskapsbilden. Hänsyn till
landskapsbilden bör vägas in i valet mellan olika exploaleringsallernativ.

Säkerställande av
kulturminnesvårdens intressen är enligt länsstyrelsen ofta svårt och
tidskrävande. De inom länet påbörjade och delvis avslutade inventeringarna av
kulturhistoriskt intressanta objekt och miQöer bör enligt länsstyrelsen även
omfatta områden som är av regionall och lokalt intresse. Vidare bör vissa
tätortsområden bli föremål för en översiktlig bevarandeplanering. Del samlade
inventeringsmaterialet bör enligt länsstyrelsen efter utvärdering bilda elt
program för kulturminnesvården för kommunerna och länet.

En kanalisering av friluftslivet
och en konsekvent tillämpning av anvisningarna till 1 § skogsvårdslagen kan
enligt länsstyrelsen bidra lill atl minska störningarna för jord- och
skogsbruk samt öka attraktiviteten och tillgängligheten till eftertraktade
strövområden. Del är dessutom viktigt atl öka kunskaperna hos de besökande om
naturen samt dess vård och skötsel.

Naturvårdsverket anser alt
planeringsskedet har givit etl gott resultat i länet. Det är enligt verket
angelägel alt länsstyrelsen antar förslagel lill nalurvårdsplan och alt vissa
kompletterande inventeringar ulförs. Förslaget lill åtgärdsprogram för atl
säkerställa naturvårdens intressen är enligt verkel väl ägnat alt ligga lill
grund för del fortsatta arbelel.

Riksantikvarieämbetet anser att del
finns betydande brister i invente-ringsmalerialet för kulturminnesvården, bl.
a. i Hallands län. Avgränsningar och preciseringar av kulturminnesvårdens
intressen har enligt ämbetet skett på ett tillfredsställande sätt inom
flertalet av de s. k. slörre områdena av betydelse för kulturminnesvården.
Invenleringsarbetet har dock inte till alla delar slutförts, t. ex. inom
Älradalen i Hallands län. Ämbetet anser all flertalet av de slörre områdena bör
kunna avföras som särskilda planeringsområden så snarl skyddsbehovel inom
dessa har preciserats geografiskt och tillgodosetls i den kommunala planeringen.

Fr i ti ds b ebygg else

Länsslyrelsen anser alt en fortsalt
utveckling av fritidsbebyggelse bör få en ny inriktning, vilkel också i stort
överensstämmer med kommunernas uppfallning. Inom kustområdet bör man undvika
atl upprätta ytterligare planer för enskild fritidsbebyggelse.

Ny fritidsbebyggelse bör enligt
länsstyrelsen kunna utvecklas inom vissa inlandsområden. För att man i största
utsträckning skall kunna undvika konflikter med exempelvis skogsbruk och
naturvård bör bebyggelsen ske efter planläggning, varvid man kan pröva frågor
om t.ex. täthet, vatten-och avloppsförsörjning, renhållning, tillfartsvägar och
övrig service. Fritidsbebyggelsen kan medföra att sysselsättningstillfällen
skapas och atl un-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 183

derlaget
för befintlig service förstärks, vilket har stor betydelse i länets skogsbygd.

Industri

De ulredningar som har genomförts under
planeringsskedet visar enligt länsstyrelsen atl en fortsatt etablering av tung
och miljöslörande industri i Väröområdet är förenad med svårigheter med hänsyn
till alt befintliga anläggningar, såväl Ringhals kärnkraftverk som Värö bruk,
ställer stora säkerhetskrav på omgivningen. Andra begränsningar för en
fortsatt etablering av tung industri är de geologiska förhållandena samt den
otillräckliga råvatleniillgången. Nya elableringsinlressen för tung industri
till Väröområdet har enligt länsstyrelsen inte kunnat iakttas under
planeringsskedet.

Del är enligt länsstyrelsen angeläget atl statsmakterna
stödjer en utveckling av andra verksamheter i Väröområdet, bl.a. med hänsyn
till etable-ringssvårighelerna för tung industri saml önskemålet om en mera
differentierad arbetsmarknad.

För att en fortsall planering i Väröområdet skall
vara möjlig krävs enligt länsstyrelsen alt riksdagen tar ställning till
omfattningen av den framtida kärnkraftulbyggnaden och all
säkerhetsmyndigheternas rekommendationer preciseras och fastställs. Det är
angeläget all den nuvarande planeringsberedskapen upprätthålls och alt
förutsättningarna för bostadsbebyggelse i hela Väröområdet med hänsyn till
säkerhetsfrågorna ytterligare klarläggs. Därefter bör enligt länsstyrelsen
befolkningsramar för olika delområden bestämmas i en antagen områdesplan som
godkänns av säker-helsmyndigheterna.

Statens kärnkraflinspeklion åberopar som sill
yttrande det sammanfattande avsnittet i rapporten Användning av marken kring
kärnkraftverk. I rapporten konstateras att de säkerhetssynpunkter som efter
hand har preciserats vid Ringhals, begränsar utbyggnaden av samhället Bua till
en lägre nivå än vad kommunen önskar. Behov föreligger här av fortsatt
meningsutbyte mellan berörda intressenter, varvid argumenten för en större
utbyggnad bör vägas mol de säkerhelsmässiga olägenheterna, vilka kan tänkas
kompenseras av t.ex. en höjd beredskap. Säkerheismyndighelerna vill också
enligt rapporten bevaka all industriprocesser, lager eller transporter inte
förekommer så nära kraftverket, atl dess säkra drift kan störas genom t. ex.
explosioner, brand eller hindrad kylvattenlillförsel. Explosiva och
brandfarliga ämnen utgör elt hot mot ell kärnkraftverk. Säkerhetskraven för elt
planerat hamnläge och vissa planerade induslriarealer i Värö har klarlagts sent
under den fysiska riksplaneringens planeringsskede. Detla har begränsat
möjligheterna att skapa en hamn på Väröhalvön och har komplicerat kommunens
planeringsarbete.

Planverket anför att arbetet under planeringsskedet
har klarlagt att betydande miQöproblem föreligger även i sådana områden som
särskill har angetts för lokalisering av sådan industri som behandlas i den
fysiska rikspla-

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 184

neringen. Detta gäller bl.a. Väröområdet. Enligt verkets
mening är det därt"ör inte möjligt alt ulan ytleriigare analys ta
ställning till vilka platser som är särskilt lämpliga för en utveckling av
sådan industri. Det är i ställel angeläget alt översiktligt slälla samman del
material som föreligger. Planberedskapen i Väröområdet är enligt verket god,
men säkerhetskraven kring kärnkraftverket, den otillräckliga råvarutillgången
m. m. försvårar en framtida industriutveckling.

Varbergs kommun delar planverkels
upfaltning om behovel av en sammanställning och utvärdering av befintligt
malerial för områden avsedda för miljöslörande industri. Kommunen stryker under
att en sådan utvärdering bör innefatta elt förnyat ställningstagande till
områdenas planmässiga och miljömässiga förutsättningar för ytterligare
mlQöstörande industri.'

Energiförsörjning

Behov av markreservationer för
regionala kraftledningar har diskuterats av länsstyrelsen i samråd med berörda
kraftproducenter och kommuner. Reservat har enligt länsslyrelsen angetts på
kommunernas planmaterial i den mån kraftproducenterna har kunnat ange en preciserad
sträckning. Större kraftledningar, exempelvis del i elt evenluelll framtida 800
kV riksnät har också diskuterats med kommuner och kraftproducenter. Arbetet är
inte avslutat men synes enligt länsstyrelsen kunna infogas i kommunernas
fortsatta fortlöpande översyn av planen i samråd med länsslyrelsen. valtenfallsverket
och övriga kraftproducenter.

Länsstyrelsen konstaterar atl
utbyggnad av kraftledningar i Halland i hög grad berör de areella näringarna.
Skogsbrukets intressen berörs i slor omfattning. Planerade huvudledningar vid
utbyggnad av stamlinjenätet kommer alt genomkorsa områden med högprodukliv
skogsmark. Även för jordbruket innebär kraftledningsutbyggnad vissa störningar.

Översiktliga studier belräffande
lokalisering av vindkraftaggregat har enligt länsslyrelsen under
planeringsskedels senare del bedrivits av nämnden för
energiproduklionsforskning. Med hänsyn lill atl Hallandskusten redan är hårt
utnylQad för bebyggelse och att landskapet i övrigt är flackt med känsliga
naturpartier torde det enligt länsstyrelsen bli mycket svårt alt finna lämpliga
områden vid kusten för sådana eventuella anläggningar.

Länsslyrelsen anger all en pipeline
för gas planeras från länets södra gräns till Halmstad som en gren av etl
ledningssystem i Skåne. Ledningarna är avsedda att grävas ner 1,5 m och marken
ovan kan därefter odlas. Det är därför en fördel att dra ledningar genom
åkermark jämfört med skogsmark.

Industriverket framhåller all det torde vara svårt att
anlägga den hetval-

' Varbergs kommun har i skrivelse den 29 augusti 1978 till
chefen för bostadsdepartementet hemställt att regeringen i beslutet med
anledning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen klargör vad som bör
gälla för Väröområdet bl. a. som lokaliseringsområde för sådan industri som
behandlas i den fysiska riksplaneringen.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 185

lenledning från Ringhals lill Göteborg som har
diskuterats. Verket påpekar vidare liksom länsslyrelsen all det lorde vara
myckel svårt atl lokalisera vindkraftverk till Hallandskusten. Liknande
synpunkter framförs av naturvårdsverket.

Laholms kommun anser alt de
planerade kraftledningarna inom kommunen kan få negativa konsekvenser för
skogsbmkel och landskapsbilden. Kommunen framhåller alt det är myckel
otillfredsställande att inte någon formell samrådsskyldighel föreligger på elt
tidigt sladium då ledningarnas sträckning diskuteras. Kommunen menar vidare atl
vindkraftverk i rimligl antal och med lämplig placering inte behöver innebära
lika slor negativ effekt pä landskapsbilden som de stora kraftledningarna.

Väg E 6

Länsslyrelsen framhåller alt
osäkerheten belräffande utbyggnaden av väg E 6 orsakar problem i kommunernas
planering. Länsstyrelsen stryker därför kraftigt under atl den sträckning av E
6 bör stå fasl som baseras på ett förslag från en särskild samrådsgrupp med
representanter för berörda kommuner, länsstyrelsen, landstinget och vägverket.

Hallands länsavdelning av Svenska
kommunförbundet anger liksom länsslyrelsen att det är viktigt att den
huvudsakliga sträckningen av väg E 6, som har utretts av nämnda samrådsgrupp,
ligger fasl.

Flygplatser

Bullerstörningar från den nya
flygplatsen Landvetter i Göteborgs och Bohus län bör enligt länsstyrelsen föranleda
Kungsbacka kommun atl utarbeta motsvarande bebyggelsereglerande bestämmelser
som de angränsande kommunerna gör.

Länsstyrelsen anger vidare att
utbyggnad har föreslagits för Halmstads flygplats med en förlängning av
landningsbanan mol norr. Utbyggnaden skulle innebära atl bullerolägenhelema
minskar för tätorten men att samtidigt högproduktiv åkermark tas i anspråk. En
diskuterad utbyggnad av flygplatsen på Getlerön i Varbergs kommun skulle komma
i konflikt med naturvården. Flygplatsen ligger i direkt anslutning lill etl
naturreservat som är av myckel slor belydelse som rastplats för flyttfåglar.

Luftfartsverket förutsätter all en
eventuell utbyggnad av flygplatsen på Getlerön, som har uppgetts stå i konflikt
med naturvårdsintressen, behandlas i samband med den fortsatta
tätortsplaneringen.

Hamnar

De tre handelshamnarna i Halmstad,
Falkenberg och Varberg genomgår enligt länsstyrelsen en expansiv utveckling.
Den planerade och pågående utbyggnaden står inte i nämnvärd konflikt med
bevarandeintressena i den fysiska riksplaneringen. Vid en eventuell fortsatt
utveckling kan emellertid väsentliga lätortsnära rekreationsområden komma alt
hotas.

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 186

Möjligheterna att anlägga
djuphamnar i de lägen som sjöfartsverket har angivit som lämpliga ur
navigationssynpunkt påverkas enligt länsstyrelsen inte nämnvärt av annan
föreslagen markanvändning i kommunemas markdispositionsplaner.

Länsstyrelsen anger att en särskild
undersökning av djuphamnsmöjlig-hetema vid Väröhalvön har genomförts av
Varbergs kommun. Flera lägen i anslutning till Väröhalvön är tänkbara enligt
sjöfartsverkets inventeringar. Möjligheter alt anlägga en djuphamn vid södra
delen av halvön kvarstår enligt länsslyrelsen. men de är mindre gynnsamma med
hänsyn till bl.a. tillfarter och befintlig bebyggelse. På Väröhalvöns
nordvästra del, intill kärnkraftverket, finns lekniska möjligheter för
hamnutbyggnad men en sådan blir mycket kostnadskrävande. Dessutom innebär en djuphamn
i detta läge. liksom tillkommande tung industri, slömings- och säkerhetsrisker
för kärnkraftverket och dess kylvatlensystem.

Planverket bedömer atl del för
västkusten och Öresundskusten behövs en allsidig utredning som underlag för
kommande beslut om hamnulbygg-nader.

Naturvårdsverket framhåller alt en
hamnutbyggnad i Halmstad innebär konflikter med naturvårdsinlressena. Mot
bakgrund av den belydande överkapacitet som befintliga hamnar har, anser verkel
alt det är tveksamt om ytterligare utbyggnader bör komma lill slånd.

En utbyggnad av hamnen i Halmstad
är enligt Halmstads kommun av stor belydelse för näringslivet i en betydligl
större region än kommunen. Kommunen anser inte atl utbyggnaden slår i konflikt
med nalurvårdsinlressena.

Varbergs kommun påpekar all varken
sjöfartsverket eller industriverket har kommenterat det föreslagna
reservområdet för djuphamn norr om Värö.

Försvar

Försvarets behov av övnings- och
skjutfäll i Hallands län kan enligt länsslyrelsen inte tillgodoses utan alt
slörningar uppslår för befolkningen i del område som berörs. Länsslyrelsen
delar den uppfallning som försvarets fredsorganisationsulredning har redovisat,
nämligen att det är nödvändigt att Hallands regemente erhåller bättre övnings-
och skjutfäll än de befintliga. De regionala myndigheterna har förordat atl
ett område vid Mästocka i Laholms kommun las i anspråk för ändamålet.

Överbefälhavaren anför alt Laholms
kommun inte har redovisat några särskilda riktlinjer för bebyggelseutvecklingen
för det diskuterade alternativet lill skjutfält vid Mästocka. Vidare har
kommunen inte redovisat konsekvenserna av den militära användningen av
Hökafället, där kommunens förslag om en anläggning för friluftsliv söder om
skjutfällel kvarstår. Intill dess möjligheterna lill flyttning av den militära
verksamheten har utretts, bör kommunen enligt överbefälhavaren i sin planering
utgå från verksam-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 187

hetens nuvarande omfattning.

Laholms kommun noterar med
tillfredsställelse överbefälhavarens initiativ till utredning om en eventuell
flyttning av verksamheten vid Hökafället.

Överbefälhavaren motsätter sig
Halmstads kommuns förslag om anläggningar för friluftslivet inom de
bullerstörda områdena vid Ringenäs skjutfält. Del är enligt överbefälhavaren
inte möjligt all ytleriigare tillmötesgå friluftslivets intressen vid fältet.
Ytleriigare inskränkning av utbildningsverksamheten får inte ske.

Halmstads kommun tillstyrker
anordnandet av elt nytt skjutfält för Hallands regemente. När markproblemet är
löst för regementet anser kommunen alt Skedalaheds övningsområde bör öppnas
för civil användning. Kommunen vidhåller sina synpunkter vad gäller
olägenheterna med Ringenäs skjutfäll.

6.13 Göteborgs och Bohus län

Redovisat material

I samtliga 15 kommuner i Göteborgs
och Bohus län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den
fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala
markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning
till programmen genom beslut län för län under våren 1975. För Göteborgs och
Bohus län fattades beslul den 3 april 1975.

Samtliga kommuner i Göteborgs och
Bohus län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med atl fullföQa
riktlinjema för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats
av kommunfullmäktige.

Av länets 15 kommuner har 13
redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter. Härryda kommun har
redovisat av fullmäktige godkänd kommunöversikl. 1 Mölndals kommun pågick yid
redovisningen arbete med att upprätta kommunöversikt.'

Av fullmäktige antagna
kommunomfattande markdispositionsplaner har redovisats av Lysekils, Mölndals,
Orusls och Strömstads kommuner.

1 Göteborgs och Bohus län omfaltas
kusten och Göta älvs dalgång av den fysiska riksplaneringens geografiska
riktlinjer. Kuststräckan norr om BroQorden har härvid betecknats som obruten
kust, medan kuststräckan söder om Brofjorden har betecknats som högexploaterad
kust. Länet berörs även av det primära rekreationsområdet Norra Bohusläns
skärgård. Vidare har regeringen i beslutet över programskedel enligt
beslämmelserna i 10 a§ byggnadslagen beslutat atl del för Hogdalsnäsei i
Strömstads kommun

' Kommunöversikl för Mölndals kommun har antagits av
kommunfullmäktige 1978-09-27.

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 188

skall finnas generalplan som tillgodoser i beslutet angett
syfte saml föreskrivit all länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län skall lämna
en särskild redovisning av planeringsarbetet för Hogdalsnäsei.

För kuststräckan norr om BroQorden
bar övergripande riktlinjer för planeringen utarbetats av Norra Bohusläns
kustutredning, med representanter för Lysekils, Sotenäs, Strömstads och Tanums
kommuner, Bohusläns samarbetskommitté, landstinget samt länsslyrelsen.
Lysekils, Solenäs, Strömstads och Tanums kommuner har med de gemensamma
planeringsriktlinjerna som grund upprättat och antagit markdisposilionsplaner
för kustområdet. Inom ramen för Norra Bohusläns kuslulredning har också utarbetats
en rapport avsedd all belysa förutsättningarna för en fortsatt utveckling av
turism och rekreation inom det primära rekreationsområdet Norra Bohusläns
skärgård.

För kuststräckan söder om BroQorden har Bohusläns
samarbetskommitté och Göteborgsregionens kommunalförbund gemensamt lämnal en
redovisning av den markanvändningsplanering för kustområdet som pågår i berörda
kommuner. De kommuner som ingår i Bohusläns samarbetskommitté, dvs. Lysekils,
Munkedals, Orusls och Uddevalla kommuner, har inte behandlat redovisningen i
kommunfullmäktige. Av kommuner som ingår i Göteborgsregionens kommunalförbund
har Göteborgs, Öckerö, Kungälvs och Tjörns kommuner i kommunfullmäktige godkänt
redovisningen som underlag för fortsatt kommunal planering. Stenungsunds kommun
har inte behandlat redovisningen i kommunfullmäktige.

För Göta älvs dalgång har berörda
kommuner i Göteborgs och Bohus län och Älvsborgs län under ledning av
Göteborgsregionens kommunalförbund utarbetat förslag lill översiktlig
markanvändningsplan. De berörda kommunerna i Göteborgs och Bohus län, nämligen
Göteborgs och Kungälvs kommuner, har godkänt förslaget som underlag för
fortsatt kommunal planering.

Områdesplaner som har antagits av kommunfullmäktige har
redovisats för BroQorden och Skaflö i Lysekils kommun, för Råssöhamn,
Strömstad, Kosteröarna, Strand och Kålvik-Lunneviken i Strömstads kommun saml
för Slottet-Heeslrand i Tanums kommun. För Seläler i Strömstads kommun har
redovisats en av kommunfullmäktige antagen reviderad version av lidigare
områdesplan. Munkedals kommun har redovisat en av kommunstyrelsen godkänd
markdisposilionsplan för Tungenäset.

Strömstads kommun har som
generalplan för Hogdalsnäsei redovisat kommunöversikt, kommunomfattande
markdisposilionsplan, markdisposilionsplan för kustområdet samt områdesplaner
för Strand och Kålvik-Lunneviken. Kommunfullmäktige i Strömstads kommun har, i
samband med att förslaget till områdesplan för Kålvik-Lunneviken antogs,
uttalat atl kommunen genom att anla de ovan nämnda planerna har antagit den av
regeringen begärda generalplanen för Hogdalsnäsei.

Enligt regeringens beslut med anledning av programskedet i
den fysiska

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 ' 189

riksplaneringen
omfattas ingen av kommunerna i länet av krav på alt upprätta program för
hushållning med jordbruksmarken. Av kommunfullmäktige behandlat program för
hushållning med jordbruksmarken har dock redovisats av Mölndals kommun. Göteborgs
kommun har redovisat förslag lill plan för vården av odlingsmark.

Av
kommunfullmäktige godkända redovisningar för ålgärder som kommunera har
vidtagit eller avser alt vidta för att genomföra den fysiska riksplaneringens
intentioner har lämnats av 10 av länets 15 kommuner.

Länsslyrelsen
i Göteborgs och Bohus län har ställt samman och utvärderat de kommunala
redovisningarna samt i yttrande till ämbetsverken och regeringen redovisat sina
synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Preliminärt
sammanfattande yttrande har avgelts av länsslyrelsen den 19 september 1977.
Detla har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yllrande
lill landstinget och för kännedom till kommunerna. Slutligt sammanfattande
yttrande har avgelts av länsstyrelsen den 16 november 1977.

Till
länsstyrelsens redovisning har fogals den av regeringen i dess beslul med
anledning av den fysiska riksplaneringens programskede begärda särskilda
redovisningen av planeringsarbetet för Hogdalsnäsei. Länsstyrelsen har även
lämnal särskilda redovisningar av planeringsarbetet för kustområdet, Göta älvs
dalgång och Gullmarn. Vidare har länsstyrelsen bifogat yttranden dels från
försvarsområdesbefälhavaren för Göteborgs och Bohus försvarsområde,
vägförvaltningen, lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen, fiskerikonsulenlen
och landstinget, dels från Lantbmkarnas provinsförbund i västra Sverige,
Svenska naturskyddsföreningens länsförbund och Tanums naturskyddsförening.

Yttranden
över det redovisade materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra
myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt I.).
Beträffande Göteborgs och Bohus län har yttranden kommit in från Tanums
naturskyddsförening. Johanssongruppen genom Lrs Johansson samt fastighetsägare
i Valla socken, Tjörns kommun.

Kommunerna
har beretls tillfälle atl komma in med kompletterande synpunkter med anledning
av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser
och landsting har likaledes getts tillfälle alt komma in med synpunkter på
verkens yttranden. I Göteborgs och Bohus län har synpunkter lämnats av
länsslyrelsen samt Göteborgs, Kungälvs, Munkedals, Orusts, Stenungsunds,
Strömstads, Tanums och Tjörns kommuner.

Remissinstansernas
synpunkter

Allmänt
om planeringsskedets utfall

Kommunernas
arbete under planeringsskedet har enligt länsstyrelsen i

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 190

hög
grad föQt de uppställda riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. De planeringsåtgärder
som kommunerna har vidtagit i de områden som berörs av riksintressen har i
regel kunnal samordnas väl med kommunernas övriga fysiska planering. 1 de
flesta kommuner har man bedrivit kommunomfattande markdispositionsplanering
parallellt med arbetet med den fysiska riksplaneringen.

Länsslyrelsen anser dock inte atl riksintressena är
hell säkerställda genom det planeringsarbete som nu har genomförts av
kommunerna. En markdisposilionsplan kan enligt länsstyrelsen inte anses vara
kommunalt förankrad om den inte har antagits av kommunfullmäktige. Som instrument
för au långsiktigt säkerställa riksintressen är även kommunöversikterna, som i
allmänhet har antagils för en period på tre år, av begränsal värde. Kommunernas
ålgärdsredovisningar ger enligt länsslyrelsen inte heller i samtliga fall en
entydig bild av hur kommunerna avser atl fullföQa sina riksplaneprogram.
Länsslyrelsen bedömer dock alt kommunerna kommer att fullföQa programmen inom
ramen för den löpande kommunala planeringen.

Obruten
kust

I del planeringsarbete som har genomförts för
kustområdet har man enligt länsslyrelsen i huvudsak tillämpat principen all
förlägga tillkommande permanent- och fritidsbebyggelse samt andra verksamheter
till lälortsan-knulna utvecklingsområden. Härigenom har man enligt
länsslyrelsen så långl möjligt försökt bevara sammanhängande kustavsnill från
exploatering. Kommunerna avser att klarlägga markanvändningen i de utvecklingsområden
som har angetts i planerna för kustområdet genom atl upprätta områdesplaner.
Mycket arbete återstår enligt länsslyrelsen med alt genomföra denna
områdesplanering, vilken ännu bara har påbörjats för vissa områden.

1 den utredning om turismens utveckling i del
primära rekreationsområdet som har utförts inom ramen för kustplaneringen har
man gjorl beräkningar av de anspråk på mark för turism och friluftsliv som kan
komma alt riktas mot området. De utbyggnadsområden för fritidsboende av olika
slag som kommunerna har angett i sina kuslplaner kommer enligt dessa beräkningar
att helt tas i anspråk inom en period som varierar mellan 5 och 20 år, beroende
på hur den allmänna utvecklingen inom rekrealionsseklorn blir och vilken
bebyggelsetälhet som lillämpas vid exploateringen.

Länsstyrelsen stöder den uppfattning som förs fram
i turistutredningen att en avsevärd ökning av ulbyggnadsområdena för
rekreationsändamål skulle äventyra de naturvärden som utgör den främsta
förutsättningen för områdets rekreationsvärde. En sträng hushållning med
tillgängliga utbyggnadsresurser är därför nödvändig. Kommunerna bör enligt
länsslyrelsen planmässigt styra utbyggnaden för turism och friluftsliv både vad
gäller former och utbyggnadstakt. De möjligheter till sysselsättning som turis-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 191

men ger bör las tillvara. Kommunerna bör genom statliga
bidrag ges ekonomiska resurser att genomföra utbyggnaden för turism och
friluftsliv.

Strömstads kommun har i områdesplanen för Råssöhamn, som
är elt av de utbyggnadsområden som redovisas i kustplaneringen, föreslagil en
omfattande ulbyggnad av permanentbebyggelse, enskild fritidsbebyggelse,
uthymingsstugor och campinganläggningar. Konsekvenserna för naturmiljön av en
så kraftig exploatering har dock enligt länsslyrelsen inte klarlagts. I flera
områden i norra Bohuslän, bl. a. i Tjärnöarkipelagen och på Resö, finns
molsvarande problem.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
pä planeringen inom de obrutna kustområdena i landet redovisas i avsnitt 4.1.
Beträffande Göteborgs och Bohus län anförs därulöver föQande.

Planverket konstaterar att antalel
fritidshus enligt lantmäteriverkets inventering under perioden 1970-1975 ökade
21% i norra Bohuslän.

Det inlerkommunala planeringsarbete som har genomförts för
norra Bohusläns kustområde utgör enligt planverket en god grund för del
fortsatta planeringsarbetet på kommunal nivå. De områden som man i kustplanerna
föreslår skall utnytQas för fritidsboende av olika slag bör enligt planverket
reserveras för uthyrningsstugor och andra anläggningar som tillgodoser
fri-luftslivels behov. Enskild fritidsbebyggelse bör endast medges i form av
mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse. Planverket anser alt del är
särskilt vikligl all prioritera turismens och friluftslivels intressen i de angivna
utbyggnadsområdena mot bakgrund av de beräkningar av den framtida efterfrågan
på mark för dessa ändamål som har gjorts inom ramen för turistutredningen.
Verket anser all en ökning av ulbyggnadsområdena för fritidsboende skulle
äventyra kustområdets naturvärden.

Kommunerna i norra Bohuslän bör
enligt planverket i det fortsatta planeringsarbetet utarbeta ell program som
anger vilka ålgärder som bör vidtas för de i planeringen utpekade bas- och
utvecklingsområdena och hur dessa åtgärder bör prioriteras. Den områdesplanering
som har påbörjats bör fullföQas med de utarbetade åigärdsprogrammen som grund.

Enligt riksantikvarieämbetet behövs
kraftiga styrmedel för alt stoppa den funktionsomvandling som äger rum bl. a. i
de gamla bohuslänska fiskesamhällena och som leder lill en utarmning av den
byggda mlQön. Priserna på äldre, centralt belägen bebyggelse har enligt ämbetet
nått en sådan nivå atl den bofasta befolkningen hänvisas lill nyuppförda
bostäder i samhällenas utkant.

Planverket och fiskeristyrelsen
anser all en ulbyggnad av industri vid Sannäsfjorden i Tanums kommun är
olämplig. VattenmiQön och därmed också fisket skulle påverkas av en sådan
ulbyggnad. Området är av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Industriell
verksamhel bör enligt planverket lokaliseras i anslutning till befintliga
tätorter. Tanums kommun framhåller att kommunen står fasl vid det
utvecklingsområde för industri vid SannäsQorden som har redovisats i
markdispositionsplanen för kust-

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 192

området. Med hänsyn lill alt kommunen har en svår
ekonomisk situation och brist på sysselsättning är det nödvändigt atl kommunen
kan erbjuda lo-kaliseringsalternaliv för industri som kräver läge vid vattnet.

Hogdalsnäsei

Remissinstansernas synpunkter redovisas i avsnitt 5.1.

Högexploaterad kust

Mol bakgrund av det slora behovet
av rekreationsområden för lätortsbe-folkningen i Göteborgsregionen är en sträng
hushållning med tillgängliga ulbyggnadsresurser enligt länsslyrelsen angelägen
i del högexploaterade kustområdet. De synpunkter som länsstyrelsen har fört
fram rörande planeringen i det obrutna kustområdet gäller därför i slor
utsträckning även del högexploaterade kustområdet.

Problemen kring en ulbyggnad av hamnen i Vallhamn i Tjörns
kommun bör enligt länsstyrelsen utredas särskilt i det fortsatta
planeringsarbetet för kustområdet. Tjörns kommun har i förslaget lill kustplan
inte redovisat de konflikter med naturvårdsintressena och fiskels intressen som
muddring-arna och den väsentligt ökade fartygstrafiken kommer att innebära.

Landstinget framhåller atl verksamhelen i Vallhamn har
slor belydelse för utvecklingen i Stenungsundsregionen. Landstinget
understrykeratt det industriområde vid Vallhamn som Tjörns kommun har redovisat
i sin planering ligger i anslutning till befintliga verksamheter. Enligt
landstinget bör de ytleriigare verksamheter som kan bli aktuella i
Vallhamnsområdet bedömas även från regionalekonomisk synpunkt.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom de
högexploaterade kustområdena redovisas i avsnill 4.2. Beträffande Göteborgs
och Bohus län anförs därutöver föQande.

Planverket framhåller all den
fortgående omvandlingen av fritidshus till permanenlbosläder innebär alt den
redovisade netloökningen av fritidsbebyggelse i det högexploaterade
kustområdet i Göteborgs och Bohus län har blivit måttlig. Verket anser atl
kust- och skärgårdsområdet i Göteborgs och Bohus län bör betraktas som i
princip fullbyggl med enskild fritidsbebyggelse.

En ulbyggnad av hamnen i Vallhamn är enligt bedömningar
som planverket tidigare har gjort inte godtagbar från miQösynpunkt på grund av
de omfattande muddringsarbelen som skulle komma all krävas. Enligt verkel kan
endasl en begränsad farledsfördjupning godlas. Planverket anser alt del för
västkusten och Öresundskusten behövs en allsidig utredning som underlag för
kommande beslut om hamnutbyggnader.

Naturvårdsverket framhåller att en hamnutbyggnad i
Vallhamn innebär konflikter med nalurvårdsinlressena. Del gäller också en
ulbyggnad av hamnen i Uddevalla. Mot bakgmnd av den betydande överkapacitet som
ryms i befintliga hamnar anser verkel atl det är tveksamt om ytterligare

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 193

hamnutbyggnader bör komma till stånd.
Riksantikvarieämbetet anser all föreslagna verksamheter vid en utbyggd hamn i
Vallhamn inte är önskvärda från kulturhistorisk synpunkt.

De muddringsarbelen och den
deponering av muddringsmassor som man föreslår skall genomföras i
Vallhamnsområdet kan enligt fiskeristyrelsen inte godlas från fiskets
synpunkt. Sjöfartsverket anser atl det vad gäller sjösäkerheten och
godshanteringen inte finns någon allvarlig invändning mol en ökad
fartygstrafik vid Vallhamn. Verket har dock lidigare påpekat de konsekvenser i
form av muddring och deponering som en ytterligare fariedsfördjupning innebär.

Tjörns kommun hävdar att en
ulbyggnad av industri- och hamnområdet i Vallhamn är av grundläggande betydelse
för kommunens utveckling. Kommunen hemställer om regeringens stöd för den
planering som bedrivs i Vallhamnsområdet. Vallhamnsområdet är enligt kommunen
inte av intresse för friluftslivet. Alternativa områden för industrietablering
finns endast i begränsad utsträckning i kommunen. Undersökningar som har utförts
av Göteborgs universitet och länsstyrelsens nalurvårdsenhel visar enligt
kommunen atl den relativt omfattande muddring och tippning av muddermassor som hittills
har skett i Vallhamn inte har påverkat naturmiljön.

Länsstyrelsen och berörda kommuner
har enligt länsstyrelsen i vissa fall haft olika uppfattningar om hur
bevarandeintressena vid GullmarsQorden skall tillgodoses. En utbyggnad av
industri- och hamnverksamhel vid Saltkällan och Korsvik i Munkedals kommun är
enligt länsstyrelsen inte lämplig. Länsstyrelsen ifrågasätter vidare det
principbeslut som med anledning av Bokenäs områdesplan har fattats i Uddevalla
kommun om all alll kommunens avloppsvatten inom GullmarsQordens
nederbördsområde skall tillföras Qorden.

Del är enligt landstinget angelägel
alt i det fortsatta planeringsarbetet för GullmarsQorden så långt möjligt
förena skyddsåtgärder med rimliga lösningar av kommunernas problem när del gäller
näringslivs- och bebyggelseutveckling saml vallen- och avloppsfrågor.
Landstinget anser atl de kostnader som kommunerna har för reningsåtgärder och
andra åtgärder som hänger samman med skyddet av riksintressena vid
GullmarsQorden bör bestridas av statsmakterna.

Naturvårdsverket och planverket
anser att en utbyggnad av hamnverk-samhelen i Munkedals kommun är olämplig med
hänsyn lill bevarandeintressena vid GullmarsQorden. Enligt naturvårdsverket
bör man vara mycket försiktig med att lokalisera sådana verksamheter till
området kring GullmarsQorden som kan innebära ökade risker för Qordens
naturvärden. Försl när utredningen om GullmarsQorden har avslutats och man har
kartlagt befintliga utsläppsförhållanden kan man slutligt ta ställning till
vilka verksamheter som kan accepteras.

Munkedals kommun motsätter sig varje inskränkning i
möjligheterna att

13 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 194

utnyttja
Munkedals hamn för avsett ändamål. En ulbyggnad av hamn- och
industriverksamheten vid SaltkälleQorden är myckel viktig för kommunens
utveckling.

Göta
älv

Länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller
alt planeringen för Göta älvs dalgång har gett myckel olika resultat på ömse
sidor om länsgränsen. På västra sidan - i Kungälvs kommun i Göteborgs och
Bohus län - har bevarandeinlressena enligt länsstyrelsen prioriterats genom atl
pågående markanvändning, huvudsakligen jord- och skogsbruk, föreslås beslå.
På östra sidan - i Ale kommun i Älvsborgs län - har däremot betydande områden
längs Göta älv föreslagits för induslriulveckling, vilkel enligt länsslyrelsen
kan komma atl påverka såväl landskapsbild som naturvetenskapliga värden.

Naturvårdsverket anser atl planeringen av Göta älvs
dalgång bl. a. bör syfta till atl bibehålla dalgångens naturgivna karaklär med
smala, flacka, oftast betade strandzoner, kantade av bergsområden. Flera
strandängar är enligt verket av värde från ornilologisk synpunkt. Endast sådan
industriell verksamhet som är absolut beroende av hamnläge bör därför enligt
verket komma i fråga för lokalisering i omedelbar anslutning lill älven. Naturvårdsverket
påpekar också att älven är så smal alt en verksamhel på ena sidan älven
kraftigt kan påverka mlQön på den andra sidan.

Planverket
framhåller att många olika intressen konkurrerar om den av bl. a. geolekniska
skäl begränsade byggbara marken i Göta älvs dalgång. Betydande anspråk ställs
också enligt verket på all få bygga på högklassig jodbruksmark. Verkel
konstaterar att den redovisade markanvändningsplaneringen för älvdalgången har
gett konkreta lösningar i vissa fall. Många markanvändningsfrågor kräver
emellertid fördjupade studier. Det är därför enligt verket angelägel alt
fortsall planering sker på del sätt som har föreslagils i den framlagda
rapporten från det inlerkommunala planeringsarbetet.

Jordbruk

Jordbruksfrågorna har enligt länsslyrelsen i många
fall behandlats utförligt i de redovisade kommunöversikterna och
markdispositionsplanerna. De åtta kommuner som enligt regeringens beslul över
programskedet skall utarbeta översiktliga planer som beaktar jordbrukets
intressen har i kommunöversikterna avgränsat områden för vilka områdesplaner
skall upprättas. Några kommuner har även utarbetat förslag till
jordbruksmarksprogram.

Enligt lantbruksnämndens beräkningar ligger 30 % av
den värdefulla åkermarken i länet inom områden där fortsatt planering eller
utredning för tätorts- eller vägutbyggnad skall ske enligt de kommunala
planerna. Omfattningen av dessa riskzoner för jordbmket bör enligt nämnden
begränsas.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 195

Lantbruksstyrelsen framhåller alt det är angelägel
att kommunema i landet i en forlsalt markanvändningsplanering söker
ulbyggnadsriktningar. tälortsulformning och en lätorlsstuktur som minimerar
förbrukningen av förareell produktion värdefull mark. Kommunernas
planeringsresultat bör i några regioner knytas samman till etl samlat
markhushållningsprogram. Etl sådant program kan enligt lanlbruksslyrelsen på
sikl behöva övervägas i Göteborgsregionen.

Planverket finner del angeläget alt frågan om
hushållning med jordbruksmarken i Göteborgsregionen uppmärksammas i den
fortsatta planeringen inom ramen för kommunalförbundet.

Fiske

Kommunerna har enligt länsslyrelsen i mycket olika
utsträckning behandlat fiskevårdsfrågor och förslag till ålgärder för atl
tillgodose fiskets intressen i sin planering. Det gäller bl.a. ålgärder för att
skydda viktiga reproduklionsområden. Enligt länsslyrelsen innebär det slora
svårigheter alt säkerställa yrkesfiskels intressen eftersom man saknar lämpliga
planeringsformer och säkerställandemedel. Fiskenäringens behov av mark och
hamnar har däremol kunnal tillgodoses i kommunernas planering.

Länsstyrelsen anser all möjlighetema att genom
förordnanden enligt naturvårdslagen skydda vatten av betydelse för
fiskreproduktion i högre grad borde ha tagits lill vara av kommunema. Sådana
förordnanden har föreslagits endast i några fall. Några kommuner, bl. a. Tanum
och Uddevalla, har i kommunöversikterna angett restriktiva riktlinjer för
utveckling av bebyggelse i reproduklionsvattnens närområden. Åtskilliga
kommuner har över huvud taget inte angett riktiinjer till skydd för
reproduklionsområde-na.

Möjligheten att utnytQa strändema för fritidsfiske
har enligt länsstyrelsen tillgodoselts bl. a. genom strandskyddsförordnanden.

Fiskerikonsulenlen anser atl delar av
strandområdena vid kusten samt elt belydande antal sjöar har säkerställts för
fritidsfisket. Det har skett genom att kommunerna har avsatt stora mark- och
vattenområden för friluftslivels behov. Det för yrkesfisket viktiga
kustvattnet och flera för fisket värdefulla vattendrag är dock enligt
konsulenten inte tillfredsställande säkerställda. Yrkesfisket har i allt högre
grad inriktats mol kustfiske. De ständigt ökade anspråken på kustvaltenområdel
från andra verksamheter innebär att kraftfulla insatser måste göras för alt
skydda kustfisket. För all fiskets intressen skall kunna göra sig gällande är
det enligt fiskerikonsulenlen nödvändigl atl samråd mellan kommunema och
fiskels företrädare sker i samtliga fall då fiskets intressen berörs i
planeringen.

Enligt landstinget är det angeläget atl man i den
fysiska riksplaneringen slår vakt om fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter.
Skyddet för värdefulla reproduktionsområden bör uppmärksammas särskilt i
planeringen. Fiskets intressen bör även i övrigl uppmärksammas i planeringen
när det

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 196

gäller bl. a. hamnar, förhållandet till fritidsbåtslivet
och bebyggelseutvecklingen i-skärgårdssamhällena. Landstinget betonar atl del
är angeläget atl ökat samråd sker mellan kommunerna och fiskets företrädare.

Fiskeristyrelsen anser att det
planeringsarbete som har genomförts i landet från fiskels synpunkt är mest
tillfredsställande i Göteborgs och Bohus län. Fiskets intressen har getts ett
betydande utrymme i de kommunala planerna. Uddevalla och Göteborgs kommuner har
enligt fiskeristyrelsen f. n. på ett relativt tillfredsställande sätt
säkerställt fiskets intressen. Övriga kommuner i länet bör enligt styrelsen
vid kommande revidering av kommunöversikter och markdispositionsplaner närmare
redovisa hur man avser alt säkerställa fiskeinlressena. Kustkommunerna bör i
den fortsatta planeringen särskilt uppmärksamma yrkesfiskets intressen i
kustvatten-områdena.

Naturvård. frUuflsliv och kulturminnesvård

Länsstyrelsen har under
planeringsskedet inom ramen för den nalur-vårdsplanering som bedrivs i länet
sammanställt etl omfattande material rörande naturvården som underlag för
kommunemas planering. Länsslyrelsen har vidare, bl. a. i samverkan med
Stiftelsen för västsvenska fritidsområden, genomfört ett antal förordnanden
enligt naturvårdslagen som i viss utsträckning säkerställer de områden i länet
som är av riksintresse för naturvården. De områden som enligt kommunernas
riksplaneprogram behöver säkerställas motsvarar enligt länsstyrelsen en areal
som är mer än fyra gånger så slor som den som f. n. skyddas genom förordnanden
enligi naturvårdslagen. Att säkerställa dessa områden av riksintresse genom olika
ålgärder enligt naturvårdslagen och byggnadslagen är ell omfattande arbete.

Kommunema har enligt länsslyrelsen
i huvudsak varit positivt inställda till atl genomföra åtgärder till skydd för
naturvårdens intressen. När det gäller naturresurser som är ekonomiskt
intressanta alt exploatera, som t. ex. större grustillgångar, skogliga
referensområden och vissa marina områden, har dock kommunerna ofta varil
obenägna all tillgodose bevarandeintressena.

Länsstyrelsen och kommunema har i
vissa fall varit oeniga om hur områden av riksintresse för naturvård och
friluftsliv skall säkerställas i planeringen. Bl.a. har Munkedals kommun
enligt länsstyrelsen inte behandlat Bärfendalen och landskapet kring
Hajumsälven som riksintressanta områden i sin planering. Kommunen har inte
heller tagit ställning till vilka åtgärder som bör vidtas för att skydda
KynneQäll och HerrestadsQället.

Fortsatta planeringsåtgärder
erfordras enligt länsstyrelsen för att tillgodose friluftslivets intressen i
Svartedalens naturområde. Stenungsunds kommun har i sin planering gjort en
alltför snäv avgränsning av området. Länsstyrelsen anser att den avgränsning av
Svartedalenområdet som kommunalförbundets kansli har gjort bör vara vägledande
för den fortsatta pla-

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 197

neringen.
De säkerställandeåtgärder som föreslås av Stenungsunds kommun är vidare
otillräckliga.

Landstinget
framhåller att Svartedalenområdet bör utvecklas för friluftslivets behov
samtidigt som man tar hänsyn till jord- och skogsbrukets intressen. Enligt
landstinget utgör de riktlinjer för markanvändningen och den avgränsning av
området som berörda kommuner har redovisat en rimlig avvägning mellan olika
intressen.

Enligt
naturvårdsverkets bedömning har den fysiska riksplaneringens planeringsskede i
länet gett ett i huvudsak godtagbart resultat.

Munkedals
kommun bör enligt naturvårdsverket revidera sin kommunöversikt så atl
friluftslivets intressen i Bärfendalenområdet tillgodoses. Vidare bör kommunen
snarast, i samråd med länsslyrelsen, påbörja en planering för KynneQäll och
HerrestadsQället. För atl ett tillräckligt skydd av områdena skall kunna
erhållas kommer det enligt verkel alt krävas förordnanden enligt
naturvårdslagen.

Naturvårdsverket delar länsstyrelsens uppfattning
om hur Svartedalens naturområde bör avgränsas. Stenungsunds kommun vidhåller
sin ståndpunkt när det gäller avgränsningen av området.

Tanums
naturskyddsförening framhåller att det stopp för att exploatera för
fritidsbebyggelse som i princip gäller i kustområdet har förstärkt intresset
av all exploatera i inlandet, främst kring insjöarna. Skyddet för sjölandskapet
kring Bullaren och Kärnsjön i norra Bohuslän är mol denna bakgrund hell
otillräckligt. Enligt föreningen bör ett minst 2-3 km brett område av det
orörda sjö- och Qällandskapel i norra Bohuslän avgränsas som riksintressanl för
naturvården.

Mycket
arbele återstår enligt länsstyrelsen med att säkerställa kulturminnesvårdens
intressen i länet. Översiktliga inventeringar har kunnat genomföras endast i 6
av länets 15 kommuner. Som underiag för atl säkerställa områden och objekt av
riksintresse för kulturminnesvården behövs dessutom enligt länsslyrelsen
fördjupade inventeringar och kompletterande ulredningar.

Länsstyrelsen framhåller att kulturhistoriska
miljöer i stor utsträckning måste säkerställas enbart genom riktlinjer i
kommunöversikt eftersom lagstiftningen saknar instrument som ger elt effektivt
skydd. Del är enligt länsstyrelsen angeläget alt instrument skapas antingen i
byggnadslagstiftningen eller i kulturminnesvårdens speciallagstiftning.

Riksantikvarieämbetet konstaterar alt länsstyrelsen
och Munkedals kommun har olika uppfattningar om hur den kulturhistoriska miQön
av riksintresse kring kyrkan i Bärfendal skall avgränsas och säkerställas.

Fritidsbebyggelse

Två lyper av funktionsomvandling vilka båda innebär
planeringsproblem förekommer enligt länsslyrelsen i länet. I södra länsdelen
dominerar omvandlingen av fritidshus lill permanentbostäder. Helårshusens
omvänd-

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 198

ling lill fritidshus medför problem framför allt i nona
delen av länet.

Industri

Länsslyrelsen konstaterar atl
kommunerna i enlighet med statsmakternas riktlinjer har reserverat mark i
Lysekils och Stenungsunds kommuner för fortsatt utbyggnad av sådan industri som
behandlas i den fysiska riksplaneringen. En utbyggnad av industri är enligt
länsslyrelsen möjlig i BroQorden och Stenungsund. men förutsätter att stora
krav ställs på industri-ema när det gäller all behandla utsläpp till luft och
vatten. I Stenungsunds kommun har mycket stora markområden för fortsatt
induslriutbyggnad av-gränsals i planeringen. Enligt länsstyrelsen förutsälter
en fortsall utveckling av petrokemisk industri i Stenungsund en förbättrad
process- och reningsleknik. som innebär att ingen nämnvärt ökad belastning på
områdets recipienter uppkommer. Liknande förutsättningar bör enligt
länsstyrelsen gälla för en fortsatt utveckling av petrokemisk industri i
Göteborg.

Länsslyrelsen anför alt
verksamheter som inte skall prövas av regeringen enligt 136 a § byggnadslagen
kan betecknas som sådana icke mlQöstörande verksamheter som enligt
länsstyrelsen bör kunna etableras på elt flertal platser längs länets kust ulan
atl komma i konflikt med riktlinjema i den fysiska riksplaneringen. Sådana
etableringar behöver enligt länsstyrelsen inte medföra konflikter med andra
intressen då verksamheterna som regel förläggs i anslutning lill befintliga
samhällen. En förutsättning för etablering av industri vid kusten är dock alt
särskilda naturvärden inte förslörs och atl långtgående reningsåtgärder vidtas.

Planverket konstaterar all arbetet
under planeringsskedet har klarlagt alt betydande miQöproblem föreligger även i
områden som särskilt har pekats ut som lämpliga för utveckling av sådan
industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Detla gäller bl.a.
Stenungsund. Enligt verkels mening är det därför inte möjligl alt utan
ytterligare analys la ställning till vilka platser som är särskilt lämpliga för
en utveckling av sådan industri. Det är i ställel angeläget alt man
översiktligt ställer samman del utrednings- och planmaterial som föreligger.
BroQordenområdet har enligt verket mycket god beredskap för
lokaliseringsprövning av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.
Omfattande undersökningar har genomförts av mlQöförhållanden, farleder m. m.
Planberedskapen i området är god. Stenungsundsområdet har enligt verkel också
en god planberedskap. De miQöundersökningar som har genomförts tyder dock på
att möjligheterna till fortsatt ulbyggnad i området av industri som innebär ytterligare
utsläpp lill luft och vallen är begränsade.

Riktlinjerna i den fysiska
riksplaneringen, vilka bl. a. innebär atl omfattande bevarandeinlressen skall
tillgodoses i stora delar av länet, kan enligt landstinget innebära svårigheter
alt få nya företag att etablera sig i länet. Sysselsättningsutredningen bör i
sin översyn av de regionalpolitiska stödformerna enligt landstinget ägna
särskild uppmärksamhet ål utvecklingen

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 199

av näringslivet i de
områden som berörs av starka bevarandeintressen.

Vägar

Konflikterna mellan bevarandeintressena och olika
alternativ för den framtida sträckningen av väg E 6 har enligt länsslyrelsen
under planeringsskedet studerats av en arbetsgrupp med representanter för
vägförvaltningen. länsstyrelsen och landstinget. Arbetsgruppen har vall ut två
altemativ av de fyra som tidigare förelåg för fortsatt utredning. E 6:s framtida
sträckning vid Tanumshede utreds av en särskild arbetsgrupp.

De kommuner som berörs av en broförbindelse mellan
Orust och fastlandet har enligt vägverket endast redovisat etl av två möjliga
alternativ för denna broförbindelse. I avvakten på att en allsidig utvärdering
genomförs bör enligt verket båda alternativen redovisas.

Hamnar

Länsstyrelsen anser att de djuphamnsresurser som
finns i länets kustområde utgör resurser av riksintresse som bör beaktas
oavsett vilka riktlinjer som i övrigt gäller för kustområdet. Länsstyrelsen
har därför, i samråd med berörda kommuner, medverkat till att
djuphamnsresurserna i länet beaktas i de kommunöversikter och
markdispositionsplaner som föreligger. I planeringen har de berörda områdena
antingen försetts med riktlinjer som innebär att de inte får tas i anspråk för
annal ändamål eller redo-visals som områden vilka avses planeras för
hamnändamål.

Försvar

En av de mesl angelägna kvarstående
planeringsuppgiftema i länet är enligt länsstyrelsen att skaffa ett ersättningsområde
för Sisjöns skjutfält. Verksamheten vid skjutfältet innebär konflikter dels med
friluftslivets intressen i Sandsjöbackareservatel, dels med planerad utbyggnad
av Mölndals tätort. Skjutfältet bör enligt länsstyrelsen på sikt flyttas.
Detta kan dock ske först när man har anskaffat ett likvärdigt skjulfält.
Lokaliserings-alternativ utreds f. n. av Göteborgsregionens kommunalförbund.

Överbefälhavaren framhåller att en utgångspunkt för
att Lv 6 skall kunna behållas i Göteborg är att övningsbetingelsema på bl. a.
Sisjöns skjulfält inte förändras. Mölndals kommun bör därför enligt
överbefälhavaren åläggas att utforma sin planering så alt Sisjöns skjutfält
kan behållas i nuvarande omfattning. Om ett förslag till alternativ
lokalisering av skjutfältet som kan accepteras av försvaret läggs fram, bör
försvarets fastighetsnämnd ges i uppdrag att ulreda frågan.

Planverket anser atl regeringen bör ta ställning
till hur försvarets intressen när det gäller Sisjöns skjutfält bör avvägas mol
andra angelägna samhällsintressen.

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 200

6.14 Älvsborgs län

Redovisat material

I samtliga 18 kommuner i Älvsborgs
län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska
riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala
markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning
till programmen genom beslut län för län under våren 1975. För Älvsborgs län
fattades beslut den 3 april 1975.

Samtliga kommuner i Älvsborgs län
har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med att fullfölja riktlinjema
för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av
kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat
av kommunfullmäktige antagna kommunöversikler.

I Älvsborgs län omfaltas Vänern,
Dalslands kanals sjösystem, Fegen, Lygnem och Göta älvs dalgång av den fysiska
riksplaneringens geografiska riktlinjer. Dalslands kanals sjösystem är också
utpekat som primärt rekreationsområde. Vidare har regeringen i beslulel över
programskedet föreskrivit att länsstyrelserna i Älvsborgs, Skaraborgs och
Värmlands län gemensamt skall lämna en särskild redovisning av
planeringsarbetet för Vänem och dess kustområden.

Kommunerna kring Vänern har
redovisat ett gemensamt planeringsunderlag i form av en lägesrapport,
Vänerredovisningen - februari 1977. Fullmäktige i de i Älvsborgs län berörda
kommunerna, nämligen Vänersborgs, Melleruds och Åmåls kommuner, har godkänt
planeringsunderlaget.

För området i anslutning till
Dalslands kanals sjösystem, det s. k. Dals-land-Nordmarkenområdel
(DANO-områdel), har DANO-kommillén med representanter för Bengtsfors, Dals-Eds,
Melleruds, Åmåls och Årjängs kommuner lagt fram ell förslag till översiktlig
plan för markanvändningen. Bengisfors, Dals-Eds, Melleruds och Åmåls kommuner i
Älvsborgs län har godkänt de i förslaget framförda principerna för hur området
bör utnyUjas. Dessa fyra kommuner har också beslulal atl utredningens plan för
markanvändningen t. v. skall ulgöra resp. kommuns markanvändningsplan.

Fegenkommittén med representanter
för Svenljunga, Gislaveds och Falkenbergs kommuner har utarbetat ett förslag
till gemensamt ställningstagande lill markanvändningen kring sjön Fegen.
SvenQunga kommun har reserverat sig mol kommitténs förslag.

För sjön Lygnem har Marks kommun,
på grundval av en tillsammans med Kungsbacka kommun i Hallands län utarbetad
rapport, redovisat en av fullmäktige antagen markdisposilionsplan.

För Göta älvs dalgång har berörda
kommuner i Älvsborgs och Göteborgs och Bohus län under ledning av
Göteborgsregionens kommunaiför-

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 201

bund
utarbetat förslag till översiktlig markanvändningsplan. De berörda kommunema i
Älvsborgs län, nämligen Ale, Lilla Edets. Trollhättans och Vänersborgs
kommuner, har godkänt förslagel som underlag för fortsatt kommunal planering.

Av fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder
som kommunerna har vidtagit eller avser atl vidta för att genomföra den fysiska
riksplaneringens intentioner har lämnals av samtliga kommuner i länet.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har ställt samman och
utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande lill ämbetsverken och
regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under
planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetts av
länsstyrelsen den 15 augusti 1977. Detta har tillsammans med länsstyrelsens
övriga redovisning sänts för yttrande till landstinget och för kännedom till
kommunerna. Slutligt sammanfattande yttrande har avgelts av länsstyrelsen den
21 november 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogals den av
regeringen i dess beslut med anledning av den fysiska riksplaneringens programskede
begärda särskilda redovisningen av planeringsarbetet för Vänem och dess
kustområden. Vidare har länsslyrelsen bifogat landstingels yttrande.

Yttranden över det redovisade materialet har
lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner,
organisationer m. fl. (Seavsnitt I.).

Kommunerna har beretts tillfälle att komma med
kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landslingens och
ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts lillfälle
alt komma in med synpunkter på verkens yttranden. I Älvsborgs län har synpunkter
lämnats av Lerums och Lilla Edets kommuner.

Remissinstansernas
synpunkter

Allmänt
om planeringsskedets utfall

Länsstyrelsen anser alt kommunöversiklerna utgör
ett viktigt led i arbetet med atl tillgodose riktlinjerna för hushållning med
mark och vatten. Belräffande t. ex. områden av riksintresse för naturvården
och kulturminnesvården måste emellertid kommunöversiktemas riktlinjer enligt
länsslyrelsen i vissa fall föQas upp med ytleriigare ålgärder för att
intressena skall kunna säkerställas varaktigt. Länsstyrelsen anser att en
omprövning av kommunöversikternas riktlinjer bör ske inom några år och all det
då är angelägel all en bättre samordning kommer till stånd över kommungränserna.

Länsstyrelsen påpekar att kommunöversikterna ofta
har fått grundas på bristfälligt underlagsmaterial eftersom kommunomfattande
markanvändningsplaner saknas. Länsstyrelsen fäster stor vikt vid atl alla
kommuner i

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 202

länet påbörjar eller fullföljer sådan
markanvändningsplanering. Det är vidare enligt länsstyrelsen angeläget atl den
omfatlande områdesplanering som har påbörjats för att bl.a. tillgodose olika
riksintressen färdigställs och alt områdesplanerna därefter antas av kommunema.

Länsstyrelsen uttalar att den i det
fortsatta arbetet avser att ägna stor uppmärksamhet åt komplettering och
uppföljning av kommunemas åtgärdsredovisningar.

Lantmäteriverket erinrar om alt
överlantmätarmyndighelen i länet befarar att lång tid behövs för att klarlägga
den avsedda markanvändningen för de områden i kommunöversikterna där fortsatt
utredning krävs eller områdesplan skall upprätias.

Vänern och dess kustområden
Remissinstansernas synpunkter redovisas i avsnitt 5.2.

Fegen

Länsstyrelsen konstaterar att
SvenQunga kommun inte har godtagit de förslag lill riktlinjer för
bebyggelseutvecklingen i Fegenområdel som har lagts fram av Fegenkommittén.
Länsstyrelsen framhåller alt en enhetlig syn på markanvändningen i Fegenområdel
är nödvändig för att möjliggöra fortsalt arbete med att säkerställa områdets
naturvärden. Regeringen bör enligt länsstyrelsen la ställning i denna fråga.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom landels insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Beträffande
Fegen anförs därutöver föQande.

Naturvårdsverket påpekar all verket
tillsammans med planverket tidigare har framhållit för SvenQunga kommun all en
lokalisering av bebyggelse till Övre Backa är olämplig från såväl naturvårds-
som friluftslivssynpunkt. Naturvårdsverket framför på nyll att eventuell
fritidsbebyggelse bör förläggas i anslutning till befintlig tätbebyggelse,
främsl vid Kalvsjön. Planverket anser atl Fegenkommilténs förslag bör ligga
lill grund för SvenQunga kommuns fortsalla planering.

Lygnern

Länsstyrelsen anser att rapporten
från det inlerkommunala planeringsarbetet för Lygnern och de
markanvändningsplaner som berörda kommuner på grundval av denna rapport har
utarbetat, tillgodoser riktlinjerna enligt regeringens beslut med anledning av
den fysiska riksplaneringens programskede. Del redovisade planeringsmaterialet
bör enligt länsslyrelsen ligga till grund för fortsaU mer detaQerad planering
och för säkerställande av värdefulla nalurmlQöer.

Dalslands kanals sjösystem (DalslandNordmarkenområdet)

Berörda kommuners gemensamma redovisning beträffande
markan-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 203

vändningen
i området Dalsland-Nordmarken, det s.k. DANO-områdel, tillgodoser enligt
länsstyrelsen riktlinjerna i regeringens beslut med anledning av programskedet
i den fysiska riksplaneringen. Den översiktliga planeringen bör dock föQas
upp, vilket DANO-kommillén och berörda kommuner ocksä avser att göra.
Värdefulla natur- och kulturmiljöer bör därvid enligt länsstyrelsen på etl
bättre sätt än hittills inordnas i planeringen. Regionalpolitiskt stöd lill
jordbruket bör enligt länsstyrelsen kunna komma ifråga inom DANO-områdel.

Förutsättningar för alt DANO-kommilténs förslag
skall tillgodose riksplaneringens riktlinjer är enligt naturvårdsverket att
överväganden görs om vilka delområden som bör skyddas mot exploatering och att
åtgärder vidtas för att säkerställa dessa områden.

Planverket påpekar med anledning av atl Årjängs
kommun i Värmlands län har reserverat sig mol DANO-kommilténs förslag vad
gäller riktlinjer för tillkommande fritidsbebyggelse, atl kommitténs förslag
bör ligga till grund för den fortsalla planeringen.

Göta
älvs dalgång

Länsslyrelsen anser atl den slutrapport som har
redovisats från det inlerkommunala utrednings- och planeringsarbetet
tillgodoser de utgångspunkter som angavs i regeringens beslul med anledning av
programskedet i den fysiska riksplaneringen. Rapporten utgör tillräckligt
underiag för forlsalt arbele i kommunerna. Det är enligt länsstyrelsen
angelägel atl sådanl forlsalt samarbete som föreslås i rapporten kommer lill
stånd. Länsstyrelsen uttalar att den kan ta slutlig ställning till
markanvändningen i de olika delområdena först i samband med atl resultat
redovisas av den fortsatta kommunala planeringen.

Beträffande Ale kommun påpekar länsslyrelsen alt
näringslivels utveckling i kommunen kan komma att försväras av all tillgängliga
utbyggnadsområden för industri i älvdalen även är värdefulla jordbruks- eller
naturvårdsområden. Länsslyrelsen menar att del är viktigt alt de regionalekonomiska
frågorna ägnas tillräcklig uppmärksamhet i samband med bedömning av bl. a. jordbrukets
intressen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller
att planeringen för Göta älvs dalgång har gett mycket olika resultat på ömse
sidor om länsgränsen. På västra sidan - i Kungälvs kommun i Göteborgs och
Bohus län - har enligt länsstyrelsen bevarandeintressena prioriterats genom att
pågående markanvändning, huvudsakligen jord- och skogsbruk, föreslås beslå.
På östra sidan - i Ale kommun i Älvsborgs län - har däremot betydande områden
längs Göta älv föreslagits för induslriulveckling, vilket enligt länsstyrelsen
kan komma att påverka såväl landskapsbild som naturvetenskapliga värden
negativt.

Naturvårdsverket anser att planeringen av Göta älvs
dalgång bl. a. bör syfta lill att bibehålla dalgångens naturgivna karaktär med
smala, flacka.

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 204

oftast
betade slrandzoner, kantade av bergsområden. Flera strandängar är enligt verket
av värde från ornitologisk synpunkt. Endast sådan industriell verksamhet som är
absolut beroende av hamnläge bör därför enligt verkel komma i fråga för
lokalisering i omedelbar anslutning till älven. Naturvårdsverket påpekar också
att älven är så smal alt en verksamhet på ena sidan älven kraftigt kan påverka
miQön på den andra sidan.

Planverket framhåller att många olika intressen
konkurrerar om den på grund av bl.a. geolekniska skäl begränsade byggbara
marken i Göta älvs dalgång. Betydande anspråk ställs också enligt verkel på att
få bygga på högklassig jordbruksmark. Verket konstaterar att den redovisade
markanvändningsplaneringen för älvdalgången har gett konkreta lösningar i
vissa fall. Många markanvändningsfrågor kräver emellertid fördjupade studier.
Del är därför enligt verket angeläget att fortsatt planering sker på del sätt
som har föreslagits i den framlagda rapporten från det inlerkommunala planeringsarbetet.

Jordbruk

Länsslyrelsen bedömer alt den planering som pågår i
kommunerna i hög grad torde komma att tillgodose uppställda riktlinjer för
behandlingen av jordbruksmarken. Jordbrukets intressen torde enligt
länsstyrelsen i de flesta fall kunna tillgodoses utan att andra intressen
behöver åsidosättas.

För flertalet tätorter pågår enligt länsstyrelsen
områdesplanering som syftar till alt tillgodose jordbrukets intressen.
Länsslyrelsen stryker kraftigt under betydelsen av att konsekvenserna för
tätorternas miQö och funktion av bl.a. hänsynen lill jordbruksmarken ägnas
stor uppmärksamhet i samband med områdesplaneringen.

Lanlbruksslyrelsen framhåller att det är angeläget
att kommunerna i landet i en fortsatt markanvändningsplanering söker
ulbyggnadsriktningar. tälortsulformning och en tätorlsstmktur som minimerar
förbrukningen av för areell produklion värdefull mark. Kommunemas
planeringsresultat bör i några regioner knytas samman till ett samlat
markhushållningsprogram. Ett sådant program kan enligt lantbruksstyrelsen på
sikt behöva övervägas i Göteborgsregionen.

Skogsbruk

Det är enligt länsstyrelsen viktigt att skogsbruket
inordnas i kommunernas översiktliga planering. För detta krävs
underiagsmalerial som mera de-taQerat än hittills redovisar skogsbrukets
viktigare intresseområden.

Föreslagna kapacitetsökningar i sågverk och
massafabriker motsvarar enligt länsstyrelsen en ökad avverkning med drygt 30% i
länets skogar. Från skogsvårdssynpunkl är en sådan ökning inte möjlig. Behovet
av överväganden för större regioner än enskilda län bör enligt länsstyrelsen
uppmärksammas bättre än hittills.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 205

Fiske

Riktlinjerna för fiskets behandling
i den fysiska riksplaneringen har enligt länsslyrelsen inte kunnal tillgodoses
i någon slörre grad under planeringsskedet. Länsstyrelsen erinrar om atl
fiskeristyrelsen tog ställning till redovisade fiskeintressen sent under planeringsskedet.
Vidare har vatten-frågoma enligt länsstyrelsen kunnat behandlas av kommunerna i
endast begränsad omfattning. Länsstyrelsen anser emellertid alt fiske- och vattenfrågorna
bör kunna inarbetas i kommunemas markanvändningsplaner med utgångspunkt i det
arbete som nu bedrivs av regionala och kommunala organ. Länsstyrelsen
framhåller all den fortgående försurningen och kvicksilverföroreningarna
påverkar fisket starkt negativt och all någol bör göras ål dessa problem.

Fiskeristyrelsen konstaterar att
någol direkt säkerställande i den kommunala planeringen av fiskets intressen
inte har skett i de elva kommuner i länet, vilka berörs av fiskels viktigare
intresseområden. Styrelsen framhåller att försurningssituationen i länet är
besvärande och att del är viktigt atl kommunema även i fortsältningen aktivt
deltar i arbetet med att söka begränsa skadoma av försumingen.

Fiskets intressen i Vänern och i
del primära rekreationsområdet Dalslands kanals sjösystem bör enligt
fiskeristyrelsen ägnas särskild uppmärksamhet i den fortsatta planeringen.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Länsstyrelsen konstaterar all elt
omfattande arbele återstår för att långsiktigt säkerställa de mesl värdefulla
naturmiQöerna i länet. Genom att riktlinjer i regel har angetts i
kommunöversiktema torde emellertid enligt länsslyrelsen risken för en olämplig
bebyggelseutveckling i värdefulla naturområden vara förhållandevis liten.

Länsstyrelsen konstaterar att
interkommunalt planerings- och säkerställandearbete har bedrivits för vissa
områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Belräffande KroppeQäll
är del enligt länsstyrelsen av stor vikt att samtliga berörda kommuner i första
hand lar ställning till bebyggelsefrågoma och till markanvändningen i de
delområden som är av särskilt värde för den vetenskapliga naturvården.

Den utredning om markanvändningen
på Halle- och Hunneberg som år 1974 tillsattes av länsstyrelsen hade inte
slutfört sitt arbete vid tidpunkten för länsstyrelsens yttrande över
planeringsskedet. Länsstyrelsen framhåller i sitt yttrande alt det är av stor
vikt att ett samlat malerial beträffande markanvändningen läggs fram så snart
som möjligt.'

' En slutrapport från arbetsgruppen för Halle- och
Hunneberg - "Halle- och Hunneberg, sammanfattande rapport" -
publicerades av länsstyrelsen i Älvsborgs län i maj 1978.

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 206

Länsstyrelsen anser beträffande
Svarledalen atl den bearbetning av förslagel till markanvändningsplan som
pågår för del s. k. vildmarksområdet bör slutföras. Vad gäller Härskogenområdet
har skilda uppfattningar redovisats beträffande områdets avgränsning och
säkerställandeåtgärder. Det är enligt länsslyrelsen angeläget all regeringen
lar ställning till hur statsmakternas riktlinjer för berörda verksamheter bör
tillgodoses. Länsslyrelsen framhåller atl en samordnad planering bör komma
lill stånd också för Risvedenområdet.

De flesta av länets kommuner har
enligt länsslyrelsen under de senaste åren svarat för kulturhistoriska
ulredningar som har gjort del möjligl alt närmare klarlägga de kulturhistoriska
värdena och ge besked i fråga om bebyggelseutvecklingen. Det är enligt
länsstyrelsen viktigt att sådana preciseringar kommer till stånd i samtliga
kommuner.

Naturvårdsverket anser alt
nödvändiga skyddsåtgärder snarasl bör vidtas för de objekt och områden som är
av riksintresse för naturvården och friluftslivet. Belräffande
utredningsarbetet för Halle- och Hunneberg framhåller verket att del är
angelägel all utredningen redovisar hur naturvårdens intressen skall
tillgodoses.

Lilla Edets kommun anser med
anledning av länsstyrelsens yttrande atl reservatsbildningen för Svartedalens
cenlrala område bör påskyndas så atl inte markägarna drabbas av förluster genom
atl inte kunna driva elt rationellt skogsbruk.

Fritidsbebyggelse

För att främja en utveckling enligt
de sociala mål som anges i rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och
vatten måsle kommunema enligt länsstyrelsen aktivt planera även för
fritidsbebyggelse. Med utgångspunkt från bl.a. inlerkommunala utredningar bör
det vara möjligl alt i kommunernas markanvändningsplaner ange lämpliga områden
för sådan bebyggelse. Kravet på alt upprätta formella detaQplaner för
fritidsbebyggelse bör enligt länsstyrelsen många gånger kunna hållas tillbaka.
Lilla Edets kommun framhåller med anledning härav atl detta krav inte kan
minskas så länge styrmedel saknas i lagstiftningen beträffande omvandling av
fritidsbebyggelse till permanent bostadsbebyggelse. Sådan omvandling är ett
stort problem för kommunen.

Industri

Länsstyrelsen anser atl
förutsättningama för lokalisering av ytterligare mlQöstörande och
resurskrävande industri (FRP-industri) till länet är begränsade med hänsyn
till naturmiQöns känslighet för utsläpp, främst av försurande ämnen. En annan
begränsande faktor är den bristande tillgången på råvara för skogsindustrin.
De bästa möjlighetema till industrilokalisering torde enligt länsstyrelsen
finnas längs Vänerkusten och Göta älvs dalgång.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 207

Skillnaderna i lokaliseringsförulsättningar mellan
sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen och annan industri
blir enligt länsstyrelsen allt mindre, bl. a. som en följd av ökad rening av
utsläpp. Analys av behov och förutsättningar för sådan industri bör därför
också beakla förhållandena för övrig industri. Länsstyrelsen framhåller vidare
alt det är viktigt att planeringen av utbyggnad av sådan industri som behandlas
i den fysiska riksplaneringen samordnas med den regionalpoliliska planeringen
och den regionala trafikplaneringen.

Flygplatser

Erfarenhelema från tillkomsten av Landvetters
flygplats talar enligt länsstyrelsen för att flygplatsers lokalisering bör
prövas i inlerkommunala och kommunala översiktsplaner. Länsstyrelsen anser alt
det kan sättas ifråga om inte flyget skall betraktas som mlQöstörande
verksamhet och omfattas av bestämmelsema i 136 a § byggnadslagen.

6.15
Skaraborgs län

Redovisat
material

I samtliga 16 kommuner i Skaraborgs län antog
kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens
riktlinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen och
genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning till programmen genom beslul län
för län under våren 1975. För Skaraborgs län fattades beslul den 24 april 1975.

Samtliga kommuner i Skaraborgs län har redovisat
sill arbele under planeringsskedet med atl fullföQa riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av
kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av
kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

Gölene och Skara kommuner har redovisat av
kommunfullmäktige antagna kommunomfattande markdispositionsplaner. Karlsborgs
kommun har redovisat av fullmäktige godkänd kommunomfattande markdisposilionsplan.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats de av
regeringen i dess beslut med anledning av den fysiska riksplaneringens
programskede begärda särskilda redovisningarna av planeringsarbetet för Vänern
och dess kustområden och för södra Billingen. Länsslyrelsen har även lämnat
särskilda redovisningar av planeringsarbetet för Vättern och Tiveden och av
arbetet med program för hushållning med jordbruksmarken. Vidare har länsstyrelsen
bifogat dels yttranden från försvarsområdesbefälhavaren för Skaraborgs
försvarsområde, vägförvaltningen, lantbmksnämnden, skogs-

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 208

vårdsstyrelsen och landstinget, dels Vänerulredningens och
Vänerredovisningens lägesrapporter, skiss lill generalplan för cenlrala
Tiveden, Sydbil-lingenkommitléns rapporter, länsstyrelsens meddelande 7/74
Frilids-hus-primärbostad saml lanlmäterienhetens inventering av fritidsbebyggelse
i Skaraborgs län 1976.

Yttranden över det redovisade
materialet har lämnals av berörda ämbetsverk, andra myndigheter,
forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnill 1.). Beträffande
Skaraborgs län har yttranden kommit in från Skövde MiQöforum och avdelningen
för samhällsplanering vid arkitektur-sektionen, Chalmers lekniska högskola.

Kommunerna har beretls tillfälle
atl komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas,
landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har
likaledes getts lillfälle atl komma in med synpunkter pä verkens yttranden. I
Skaraborgs län har synpunkter lämnats av länsslyrelsen och Falköpings kommun.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedels ulfall

Samtliga kommunöversikter
tillgodoser enligt länsstyrelsens uppfattning i allt väsentligt de statliga
intressena inom den fysiska planeringen i kommunema under förutsättning alt
föreslagna utredningar och fortsatt markanvändningsplanering kommer till
stånd. De synpunkter som de statliga länsorganen har framfört i samråd och i
avgivna yttranden har i huvudsak kunnat beaktas i de kommunöversikter som nu
har antagits. Riksintressena tillgodoses främsl genom riktlinjer av olika
slag. Förordnanden enligt byggnads- och naturvårdslagarna föreslås endast där
länsslyrelsen och kommunen gemensamt bedömt det möjligl att genomföra dem under
den närmaste treårsperioden.

Länsslyrelsen konstaterar att
översiktliga planer som ger en bild av avsedd markanvändning i områden med
geografiska riktlinjer ännu inte har hunnit utarbetas av berörda kommuner. Av
de åtta kustkommunerna vid Vänem och Vättem har endast en, nämligen Gölene,
utarbetat en plan som har kunnat förankras genom anlagande i fullmäktige. I de
tre Vätler-kommunema och i Lidköpings och Mariestads kommuner har arbetet med
kommunomfattande markdispositionsplaner påbörjats. Kommunerna har godkänt
program för planeringen. Gullspångs kommun har utarbetat en områdesplan för
Otterbäcken, vilken täcker en väsentlig del av kommunens Vänerkust.

De upprättade åtgärdsredovisningama
föQer enligt länsstyrelsen de kommunala programmen och kommunöversiklerna.
Forell hundratal områden i länet diskuteras i åtgärdsredovisningarna olika
säkerställandeåtgärder enligt naturvårdslagen och byggnadslagen. I en del fall
berörs mycket

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 209

stora områden av föreslagna förordnanden. Länsstyrelsen
framhåller atl genomförandet av dessa åtgärder kommer atl kräva betydande
insatser i tid och pengar. Del är enligt länsstyrelsen nödvändigl alt göra en
angelä-genhelsgradering av kulturminnes- och nalurvårdsobjeklen i länet som underlag
för säkerställandearbetet.

Vänern

Remissinstansernas synpunkter redovisas i avsnitt 5.2.

Vättern

Länsslyrelsen anser atl den
pågående markanvändningsplaneringen för Vätterns kustområde i stort motsvarar
statsmakternas krav. Då konflikterna rörande markanvändningen synes vara mycket
begränsade är en vidareutvecklad övergripande planering enligt länsstyrelsen
inte nödvändig. Frågorna om vattenvården, fisket och sjöns användning för
militär verksamhet, sandtäkt m. m. måste fortlöpande uppmärksammas. Delta bör
liksom hittills kunna ske i samverkan mellan berörda länsstyrelser och kommuner
samt i samråd med kommittén för Vätterns vattenvård, militära myndigheter och
fiskerimyndigheter. Förslag lill säkerställande av för fisket vikliga
reproduktionsområden bör enligt länsstyrelsen inarbetas i kommunernas
översiktsplaner vid kommande revideringar. Länsstyrelsen framhåller atl en
förväntad ökning av båtsporten kommer att innebära ökade motsättningar i norra
Vättem mellan den militära skjutverksamheten och friluftslivet. En anpassning
av de militära skjutningarna, främst sommartid, är enligt länsstyrelsen
önskvärd med hänsyn lill friluftslivsintressena.

Landstinget framhåller att
möjligheten alt i framtiden mer effektivt utnytQa Vättern för fraktfart är
beroende av framlida transportmöjligheter på Göta kanal. Del är enligt
landstinget önskvärt alt åtgärder inte vidtas som omöjliggör en eventuell
framtida utbyggnad av Göta kanal.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom insjöområdena redovisas i avsnitt 4.6. Beträffande Vättern
anförs därulöver föQande.

Planverket instämmer i stort i
länsstyrelsernas bedömning av det pågående planeringsarbetet och av de
ålgärder som bör vidtas.

Naturvårdsverket framhåller all motsättningen mellan de
militära intressena och rekrealionsinlressena måsle lösas på etl sådant sätl
att resp. intressen kan tillgodoses. Vältems speciella värde från
fiskerivelenskaplig synpunkt bör enligt verkel också beaktas i den fortsatta
planeringen.

Fortsatta överläggningar mellan
försvarsmakten, berörda länsstyrelser, kommuner och fiskerimyndigheter fordras
enligt överbefälhavaren för atl lösa de konflikter som föreligger mellan den
militära skjutverksamhelen, friluftslivels och fiskets intressen.

Fiskeristyrelsen framhåller Vätterns slora betydelse för
såväl yrkes-som fritidsfisket och konstaterar atl föroreningssituationen
successivt har förbättrats. Nyetablering av industri som påverkar
vattenkvaliteten lill

14 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilagal 210

men för fisket kan enligt styrelsen inte godtas. Styrelsen
delar vidare länsstyrelsens uppfattning om vilka säkerställandeåtgärder som
behöver vidtas för att tillgodose fiskels intressen och framhåller att fisket i
den fortsatta planeringen bör ägnas ökad uppmärksamhet. Yrkesfiskels särskilda
markanspråk bör säkerställas i den kommunala planeringen. Konflikterna mellan
fisket och den militära verksamheten bör särskilt uppmärksammas.
Fiskeristyrelsen föreslår även att riktlinjer för fisket utarbetas för Vättern.

Tiveden, Unden och V den

Länsstyrelsen konstaterar atl det
inlerkommunala planeringsarbetet för centrala Tiveden ännu inte har resulterat
i någol konkret handlingsprogram. Förutsättningar finns dock för att arbetet skall
kunna leda fram till en gemensam syn på markanvändningsfrågorna i det primära
rekreationsområdet. Planeringsarbetet bör även i fortsältningen bedrivas i
nära samråd med länsstyrelserna och andra berörda regionala organ i Skaraborgs
och Örebro län. Konflikter föreligger enligt länsstyrelsen mellan friluftslivets
intressen, bevarandeintressena och skogsbrukets intressen i centrala Tiveden.
Konsekvenserna av olika inriktning på markutnyttjandet bör belysas i del
fortsatta planeringsarbetet. Åtgärder för att främja fritidsfisket bör också
föreslås.

Länsslyrelsen framhåller atl del är
myckel angeläget att den framställning som år 1972 gjordes av länsstyrelserna
i Skaraborgs och Örebro län om att för delar av centrala Tiveden bilda
naturreservat alternativt nationalpark snarasl leder lill åtgärd.
Länsstyrelsen har under år 1977 förordnat om interimistiskt naturreservat för
en del av delta område.

Kontaktema mellan Tiveden och Göta
kanal, som ingår i samma primära rekreationsområde, försvåras enligt länsstyrelsen
av den militära skjutverksamhelen. Viss tidsmässig samordning torde krävas,
särskilt under sommaren.

Länsstyrelsen stöder domänverkels
planer på all förlägga elt centrum för rekreation och fritidsverksamhet till
Granvik vid Vättern. En satsning på Granvik underlättar enligt länsstyrelsen en
nödvändig kanalisering av friluftslivet i området. Landstinget ser också
positivt på etl centrum för rekreation i Granvik.

Den planerade satsningen på
turismen i Tiveden kan enligt landstinget medföra en välbehövlig stimulans för
samhällsutvecklingen i Karlsborgs kommun. För atl centrala Tiveden skall kunna
svara mot kraven på ett primärt rekreationsområde, krävs atl vägfrågorna får
en tillfredsställande lösning. Landstinget understryker vidare vikten av att
skyddsfrågorna för centrala Tiveden snarast blir lösta.

Naturvårdsverket framhåller att elt säkerställande av
naturvårdsintresset inom centrala Tivedenområdet kräver en så stor ekonomisk
satsning atl det inte ens i etl längre tidsperspektiv ryms inom givna ramar.
Verket avser därför alt i särskild ordning underställa ärendet regeringens prövning.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilagal 211

Planverket framhåller atl sjön
Unden, som är av riksintresse för vetenskaplig naturvård och ligger i
anslutning till det i stort sett oexploaterade Tiveden, bör hållas fri från
fritidsbebyggelse.

Sydbillingen

Remissinstansernas synpunkter redovisas i avsnitt 5.4.

Jordbruk

De redovisade
jordbruksmarksprogrammen ger enligt länsslyrelsen uttryck för en viQa att
beakla jordbrukels intressen i den fortsatta planeringen.
Jordbruksmarksprogrammen har enligt länsslyrelsen i slorl setl upprättals i
enlighet med givna anvisningar. Vid upprättandet av programmen har kommunerna
samrått med länsstyrelsen, lantbruksnämnden och Lantbrukarnas riksförbund.
Programarbetet är däremot inte samordnat över kommungränser i annan mån än atl
kommunerna har använt gemensamt underlag för bedömning av jordbruksmarkens
värde.

Länsstyrelsen framhåller dock atl
jordbruksintressena inte har beaktats på ell lillfredsslällande sätt vid de
överväganden som har gjorts om tätortsutbyggnaden. Altemativa
utbyggnadsriktningar har inte studerats i tillräcklig utsträckning. Kommunemas
ställningstaganden bör enligt länsstyrelsen preciseras genom att
kommunöversiktema ses över i detta avseende och genom en mer medveten
tälorlsplanering. Den framtida tätortsplaneringen bör enligt länsstyrelsen
även grundas på mer realistiska befolkningsprognoser. Även i ett regionalt
sammanhang anser länsstyrelsen att de areella näringarnas intressen är
otillräckligt beaktade. Ett fortsatt interkommunalt planeringsarbete i form av
en länsomfaltande försöksplanering i samverkan mellan berörda kommuner,
länsstyrelsen, lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen och de areella näringamas
organisationer bör därför komma till stånd.

Länsslyrelsen konstaterar all
översiktliga planer för markanvändningen som tillgodoser jordbrukels intressen
inte har upprättats i de i regeringsbeslutet angivna sju kommunema med
expansiva tätorter. De bedömningar som har gjorts grundas på redan befintliga
planer. Det är enligt länsstyrelsen angeläget att se över befintliga planer
varvid ökad hänsyn bör tas till jordbrukets intressen. Detta bör, förutom i de
kommuner som har angetts i tidigare regeringsbeslut, även ske i Vara kommun.
Det är vidare enligt länsstyrelsen med hänsyn till jordbrukets intressen av
vikt att arbetet med kommunomfattande markdispositionsplanering förs vidare.

Lantbruksstyrelsen framhåller att
de jordbruksmarksprogram som har redovisats av vissa kommuner i Skaraborgs län
ger en bild av oförändrat eller till och med ökat exploateringstryck mot
jordbruksmarken.

Lantbruksstyrelsen anser, liksom
också länsstyrelsen och lantbruksnämnden, atl även Habo och Hjo kommuner bör
upprätta jordbruksmarksprogram.

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilagal 212

Skogsbruk

Gällande och föreslagna
förordnanden enligt naturvårdslagen innebär enligt länsstyrelsens bedömning
måttliga inskränkningar för skogsbruket. Kommunemas målsättning atl i
planeringen ta hänsyn till jordbrukels behov vid samhällsutbyggnad medför dock
enligt länsstyrelsen att exploateringsintressena i stället kommer att riktas
mol skogsmarken. För att undvika en framtida virkesbrist bör ålgärder vidtas
för att hushålla med skogsmarken. Bl.a. bör skogsbrukels intressen ägnas
större uppmärksamhet i den fortsatta planeringen. Därvid bör även hänsyn tas
till skogens stora betydelse för friluftslivet.

Länsstyrelsen framhåller alt
skogsbrukel i Tiveden och på Hunneberg enligt regeringens beslut över
programskedet skall bedrivas med särskild hänsyn lill friluftsliv, naturvård
och kulturminnesvård. Särskilda utredningar som syftar lill att säkerställa
riksintressena pågår för dessa områden.'

Landstinget anser alt intensivare
skogsvård måste sättas in om inte akut virkesbrisl skall uppstå på längre sikt.
Det är enligt landstinget angeläget att en förfinad skogsmarksgradering
genomförs för hela länet i den fortsatta markanvändningsplaneringen.

Fiske

Fiskets intressen har enligt
länsstyrelsen endast i myckel begränsad omfattning kunnat tillgodoses i den
nuvarande etappen av den fysiska riksplaneringen. Den fysiska planeringen ger
små möjligheter att påverka vattenområden utanför de slrandnära partier som
regleras enligt 15 § naturvårdslagen.

Länsstyrelsen delar den av flera
kommuner framförda uppfattningen att åtgärder bör vidtas för alt förbättra
möjligheterna all utnytQa fritidsfiske-vattnen. Första steget bör vara att åsladkomma
en samlad planering för sjön eller vattendraget i dess helhet. Länsstyrelsen
vill också påtala försurningen genom svavelnedfall. De värst drabbade områdena
i länet, nämligen Tiveden och Hökensås, har stor belydelse för fritidsfisket.

Fiskeristyrelsen anser all
belydande delar av fiskets problem kan lösas inom ramen för etablerade
planeringsformer. Det är viktigt att fisket behandlas i kommunöversikter och
markdispositionsplaner, eftersom markanvändningsbeslut som regel direkt eller
indirekt påverkar vattenmiljön och därmed fiskels förutsättningar. 1 det
fortsatta planeringsarbetet bör enligt fiskeristyrelsen samtliga 15 kommuner
som berörs av fiskets viktigare intresseområden redovisa hur de avser att
säkerställa dessa områden.

Länsslyrelsen påpekar att vattenkraftverket i Gullspång
påverkar laxens

' En slutrapport frän arbetsgruppen för Halle- och
Hunneberg - "Halle- och Hunneberg, sammanfattande rapport" -
publicerades av länsstyrelsen i Älvsborgs län i maj 1978.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 213

lekområden.
Hittills har de enligt vatlendomen ulförda åtgärderna inte varit tillräckliga
för att garantera laxens fortbestånd.

Naturvård,
friluftsliv och kulturminnesvård

De områden och objekt som är av riksintresse för
naturvården i länet har enligt länsslyrelsen beaktats i samtliga
kommunöversikter. De säkerställandeåtgärder som föreslås av kommunema kommer
att i allt väsentligt tillgodose riksintressena när de har genomförts.

För
att föreslagna åtgärder skall kunna genomföras inom rimlig tid avser
länsstyrelsen alt genomföra en detaljerad prioritering för länet. Av de större
riksobjekten prioriterar länsstyrelsen f.n. Hornborgasjön, Tiveden,
Sydbillingen. delar av Vänerskärgården och Mösseberg högst. Därnäst kommer
Hunneberg, delar av Kinnekulle och ett antal områden i sluttningszonerna på
Falbygdens platåberg. Inom de närmaste två till tre åren kan definitiva
säkerställandeåtgärder i bästa fall ha genomförts för Tiveden, delar av
Vänerskärgården och Kinnekulle. Naturvårdsverket ställer sig bakom den
prioritering av riksobjeklen som länsstyrelsen gör.

Länsstyrelsen framhåller att flertalet av de
områden i länet som är av riksintresse för naturvården samtidigt är av
riksintresse för kulturminnesvård, friluftsliv eller jord- och skogsbruk. 1
vissa fall föreligger konflikter mellan de olika intressena. Känsliga
naturmiQöer av stort vetenskapligt värde hotas i vissa fall av friluftsliv i
intensiva former eller av ett rationellt bedrivet skogsbruk. S.k.
brukningshinder för jordbrukel i form av sten-gärdsgårdar och liknande utgör
vidare värdefulla inslag i miQön från både naturvårds- och
kulturminnesvårdssynpunkt. De påbörjade metodsludier-na i Falbygden om hur
kulturminnesvården och naturvården kan inordnas i den kommunala
markanvändningsplaneringen är enligt länsstyrelsen av stort principiellt
intresse och bör stödjas även i fortsättningen.

Länsstyrelsen framhåller alt det framlida behovel
av aktiv naturvård i odlingsbygder endast delvis har kartlagts och alt
omfattningen av de stödåtgärder som behövs därför inte kan anges. Även för de
områden som inte omfattas av förordnanden enligt naturvårdslagen är
stödåtgärder enligt länsstyrelsen erforderliga.

De avgränsningar m.m. som under programskedet har gjorts
av de områden och objekt som är av riksintresse för kulturminnesvården är
enligt länsslyrelsen noggrant studerade på regional och lokal nivå. Ytterligare
preciseringar av kulturminnesvårdens intressen har under planeringsskedet
gjoris främst för Falbygden i samband med den tidigare nämnda me-lodstudien och
för Sydbillingen genom det omfatlande utredningsarbete som har bedrivits där.

Länsstyrelsen framhåller att riktlinjer i
kommunöversikt i många fall har använts för att säkerställa kulturminnesvårdens
intressen. I de flesta fall är dock riktlinjema så vagt formulerade att
riksintressena knappast kan anses vara säkerställda.

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilagal 214

För att på länsnivå kunna planera
de arbetsinsatser som erfordras måste enligt länsstyrelsen en länsomfaltande
prioritering ske av önskvärda åtgärder för att tillgodose kulturminnesvårdens
intressen. Ytterligare inventeringar i begränsade områden behöver också
genomföras.

Den upprustning av Göta kanal som
riksdagen har beslutat om ger enligt länsslyrelsen helt nya möjligheteratt
bevara kanalens kulturhistoriska värde. Upprustningsarbetet bör ske i nära
samråd mellan antikvariska myndigheter, länsstyrelse och berörda kommuner. En
kullhurhistorisk inventering av kanalen har under år 1977 utförts av
länsmuseet.

Riksantikvarieämbetet anser att
konflikter mellan kulturminnesvårdens och jordbrukets intressen i allmänhet bör
kunna lösas utan betydande men för jordbruket. Ämbetet framhåller att det öppna
odlingslandskapet i bl. a. Falbygden är särskilt känsligt för
strukturförändringar.

Flertalet av de slörre områdena av
betydelse för kulturminnesvården bör enligt ämbetet kunna avföras i
planeringssammanhang så snart skyddsbehovet har preciserats och tillgodoselts
inom ramen för den kommunala planeringen. Skyddsbehovet i elt antal av dessa
områden, där det kulturhistoriska intresset har särskild tyngd, är dock knutet
till området som helhet och bör i första hand avse skydd mot
strukturförändringar i stor skala. Ämbetet nämner bland dessa områden Falbygden
och Kinnekulle.

Frilidsbebyggdse

Länsstyrelsen konstaterar alt
antalet fritidshus i länet har ökat från ca 7 800 år 1967 till närmare 13 000
år 1976. En tredjedel av det totala antalet hus ligger i områden med
koncentrerad fritidsbebyggelse.

Fritidsbebyggelsen har enligt
länsslyrelsen inte i någon större utsträckning behandlats i den kommunala
planeringen. I Vänerkommunerna, där efterfrågan på tomter är störst, innebär
kommunöversiktema att elt restriktivt synsätt på tillkommande
fritidsbebyggelse kommer att tillämpas, särskill i områden där områdesplaner
eller andra planer saknas. Skara kommun har i sin kommunöversikl angett vissa
möjligheter till fritidsbebyggelseutveckling i Valleområdet. Länsstyrelsen
ifrågasätter om annat än smärre tillskott av fritidsbebyggelse är lämpliga med
hänsyn till att området är av riksintresse för vetenskaplig naturvård och
friluftsliv.

Den procentuellt stora ökning av
fritidshus som under senare år har sketl i flera jordbrukskommuner anser
länsstyrelsen bero på att en omvandling har sketl av lidigare bostadshus för
jordbruksändamål till fritidsbostäder.

Den fortlöpande omvandlingen av
fritidshus till permanenlhus i länet följs uppmärksamt av kommuner och
länsstyrelse. Åtgärder i form av översyn av gällande detaljplan har i några
fall varit nödvändiga.

Naturvårdsverket delar
länsstyrelsens uppfattning om fritidsbebyggelseutvecklingen i Valleområdet.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 215

Industri

Länsstyrelsen anser att den typ av
industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen har fått en allsidig och
tillfredsställande behandling i berörda kommuners planering. Sex större
industrianläggningar av denna lyp finns i länet. Av dessa har Gullspångs
Elektrokemiska AB i Gullspång/ Otterbäcken, Katrinefors bruk i Mariestad och
industrin i Hällekis behandlats inom ramen för Vänerplaneringen. medan
Ranstadsverket har behandlats i Sydbillingenutredningen och de båda
kalkindustrierna Gullhö-gen i Skövde och Uddagården (Ytong AB) i Falköping har
behandlats i resp. kommunöversikter. Gullspångs kommun har även utarbetat en
områdesplan för Otterbäcken som ingående redovisar möjligheterna till mer
omfattande industriell verksamhet.

Föländringar i pågående verksamhet
är enligt länsstyrelsen aktuella för Katrinefors bruk som har ansökt enligt 136
a § byggnadslagen om en utvidgning av verksamheten och fått ett delbeslut av
regeringen, för Cemen-ta AB som lägger ned sin produktion i Hällekis under år
1978 och i Ranstad där Mineralprojekt Ranstad prövas enligt 136 a§
byggnadslagen.' Vidare har enligt länsstyrelsen Ytong AB ansökt om koncession
för undersökning av alunskiffer i Falköping och Tidaholm.

Länsstyrelsen anser att den typ av
verksamhet som Rockwool AB bedriver i Skövde och som också planeras i Hällekis
med hänsyn till omgivningspåverkan och råvarubehov bör prövas enligt 136 a §
byggnadslagen.

Kraftförsörjning

Länsstyrelsen påpekar alt det
lidigare diskuterade kämkraftverkei vid Forshem i Gölene kommun har utgått ur
alla kommunala planer.

Sträckningen av den 800
kV-kraftledning mellan Hallsberg och Göleborg som kan bli aktuell efter år
1985 kan enligt länsstyrelsen ännu inte närmare preciseras. Länsstyrelsen
föreslår att en särskild utredningsgrupp, med representanter för bl. a.
berörda kommuner och länsstyrelsen, bildas för alt behandla frågor rörande
sträckningen av denna och andra större kraftledningar. Samarbele med kommuner
och länsstyrelser i angränsande län är också önskvärt.

Vägar

Vägplaneringens anspråk på jord-
och skogsbruksmark är enligt länsstyrelsen begränsade men kan ha viss
betydelse från arronderingssynpunkt.

Vägplaneringen har enligt
länsstyrelsen hittills spelat en relativt undanskymd roll i den fysiska
riksplaneringen. Huvudvägnätet bör betraktas som ett riksintresse som bör
inlemmas i en övergripande fysisk planering.

' Regeringen har i beslut 1978-01-19 lämnat
Luossavaara-Kirunavaara Aktiebolags ansökan om tillstånd enligt 136 a §
byggnadslagen till viss forsknings- och produktionsverksamhet vid Ranstad utan
bifall.

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 216

Flygplatser

Den tidigare diskuterade
länsflygplalsen i Viglunda i Skara kommun är enligt länsstyrelsen skjuten på
framliden. Handlingsfriheten har dock bevarats i de kommunala planema genom
riktlinjer i kommunöversikten för det aktuella området och genom
markreservation i markdispositionsplanen.

Länsstyrelsen noterar planema på en
mindre utbyggnad av Skövde flygplats. Enligt länsstyrelsen förutsätter
utvecklingen av Skövde som primärt centrum goda kommunikationeräven med flyg.

Luftfartsverket konstaterar alt
endast tre primära centra, bland dem Skara/Skövde, idag saknar länsflygplats.
Nya länsflygplatser kan tänkas tillkomma i anslutning till dessa tre primära
centra. Verket konstaterar vidare att frågan om ny länsflygplats vid Viglunda
med hänvisning lill regeringens rekommendation har ställts på framliden, men
atl handlingsfriheten har bevarats i de kommunala planema.

Försvar

Försvarets intressen har enligt
länsslyrelsen i alll väsentligt tillgodosetls i kommunöversiktsarbelet.
Försvarets stömingseffekler över vattenområden och konflikter med fiske och
båtsport behandlas främst i Vänerplaneringen.

Det är enligt länsstyrelsen
angeläget att åstadkomma elt samutnyttjande av den militära skjutfälls- och
övningsmarken mellan försvaret och i första hand friluftslivet och de areella
näringarna med hänsyn till knappheten på mark för militära ändamål. Frågan bör utredas
ytterligare. Viss försöksverksamhet pågår i Skövde.

I frågan om nytt skjutfält för
Skövde garnison har länsslyrelsen i yllrande förordaidet s. k.
Bjärsjöallernalivet, som innebär atl skjutfällel förläggs på södra Billingen.

Överbefälhavaren framhåller att de
militära myndigheterna är beredda till fortsatt medverkan i den planering som
kommer atl ske förVätlern.

Belräffande skjulfält för Skövde
gamison anför överbefälhavaren att elt nytt övnings- och skjulfält är
nödvändigt för all tillförsäkra förbanden inom garnisonen godtagbara
övningsbetingelser.

6.16 Värmlands län

Redovisat material

I samtliga 16 kommuner i Värmlands
län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska
riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala
markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen log ställning
till programmen genom beslut län

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilagal 217

för
län under våren 1975. För Värmlands län fattades beslul den 3 april 1975.

Samtliga kommuner i Värmlands län har redovisat
sitt arbete under planeringsskedet med atl fullföQa riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av
kommunfullmäktige.

Av länels 16 kommuner har 14 redovisat av
kommunfullmäktige antagna kommunöversikter. Grums och Säffle kommuner har
redovisat av kommunfullmäktige godkända kommunöversikter.

Av fullmäktige antagna kommunomfattande
markdispositionsplaner har redovisats av Eda, Storfors, Säffle, Torsby och Årjängs
kommuner. Kristinehamns kommun har godkänt ett förslag lill kommunomfattande
markdisposilionsplan. Sunne kommun har redovisat etl program för kommunomfattande
markdispositionsplanering.

1 Värmlands län omfallas Vänern, Dalslands kanals
sjösystem, Fryksdalen och Klarälvens dalgång av den fysiska riksplaneringens
geografiska riktlinjer. Dalslands kanals sjösystem och Fryksdalen är också
utpekade som primära rekreationsområden. Vidare har regeringen i beslutet över
programskedel föreskrivit alt länsstyrelserna i Värmlands, Älvsborgs och
Skaraborgs län gemensamt skall lämna en särskild redovisning av planeringsarbetet
för Vänern och dess kustområden.

Kommunerna kring Vänern har redovisat elt gemensamt
planeringsunderlag i form av en lägesrapport, Vänertedovisningen - februari
1977. 1 Värmlands län berörs Grums, Hammarö, Karlstads, Kristinehamns och
Säffle kommuner. Fullmäktige i Grums och Säffle kommuner har godkänt
planeringsunderlaget.

För området i anslutning lill Dalslands kanals
sjösystem, del s. k. Dals-land-Nordmarkenområdet (DANO-områdel), har
DANO-kommillén med representanter för Bengtsfors, Dals-Eds, Melleruds, Åmåls
och Årjängs kommuner lagt fram etl förslag lill översiktlig plan för
markanvändningen. Bengtsfors, Dals-Eds, Melleruds och Åmåls kommuner i
Älvsborgs län har godkänt de i förslaget framförda principerna för hur området
bör utnytQas. Årjängs kommun i Värmlands län har redovisat avvikande
uppfattning på vissa punkter i förslaget. Kommunfullmäktige i Årjängs kommun
har därför beslutat atl kommitléns förslag lill markdisposilionsplan med vissa
undanlag skall utgöra markdisposilionsplan för kommunen.

Beträffande Fryksdalen har inte någon samordnad
planering redovisats av kommunerna. En samarbetskommitté beslående av
representanter för Kils, Sunne och Torsby kommuner har dock påbörjat
programarbete för planering av det primära rekreationsområdet. Vidare har
Torsby kommun redovisat en antagen kommunomfattande markdisposilionsplan.
vilken berör Fryksdalen. Sunne kommun har redovisat elt antaget program för
all upprätta en kommunomfattande markdisposilionsplan.

Inte heller för Klarälvens dalgång har någon
samordnad planering redo-visals av kommunerna.

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilagal 218

Kristinehamns kommun har redovisat
ett av fullmäktige behandlat program för hushållning med jordbruksmarken.

Av fullmäktige godkända
redovisningar för åtgärder som kommunerna har vidtagit eller avser alt vidta
för atl genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnals av alla
kommuner i länet utom av Karlstads och Sunne kommuner.

Länsstyrelsen i Värmlands län har
ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna saml i yttrande till
ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbelel
under planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetls av
länsstyrelsen den 19 september 1977. Detla har tillsammans med länsstyrelsens
övriga redovisning sänts för yttrande till landstinget och för kännedom lill
kommunerna. Slutligt sammanfallande yttrande har avgelts av länsslyrelsen den
5 december 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har
fogals den av regeringen i dess beslut med anledning av den fysiska
riksplaneringens programskede begärda särskilda redovisningen av
planeringsarbetet för Vänern och dess kustområden. Vidare har länsstyrelsen
bifogat landstingels yttrande och en förteckning över naturvårdens och
kulturminnesvårdens riksinlressanla objekt samt vissa karlsammanslällningar.

Yttranden över det redovisade
materialet har lämnals av berörda ämbetsverk, andra myndigheter,
forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.).

Kommunerna har beretts tillfälle
atl komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas,
landslingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har
likaledes getts lillfälle all komma in med synpunkter på verkens yttranden. 1
Värmlands län har synpunkter lämnats av Årjängs kommun.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets utfall

Arbelel med den fysiska
riksplaneringen har enligt länsstyrelsen inneburit en omfattande
planläggningsverksamhel i kommunerna. Den kommunala planeringen har bl.a.
resulterat i att stora områden med oklara eller komplicerade
planeringsförutsättningar har redovisats som utredningsområden eller som
områden för vilka forlsalt översiktlig planering (områdesplanering) erfordras.
Totalt har enligt länsstyrelsen i kommunöversikterna angetts etl 80-lal resp.
ett 70-tal sådana områden. Länsstyrelsen bedömer att de planeringsåtaganden m.
m. som har gjorts av kommunerna inom ramen för den fysiska riksplaneringen i
huvudsak bör kunna slutföras under den kommande treårsperioden.

Länsslyrelsen konstaterar all de åtgärder av länsstyrelsen
i form av pla-

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 219

neringsinsatser. förordnanden och reservatsbildningar, som
styrelsen i samband med redovisningen av den fysiska riksplaneringens
programskede bedömde erforderiiga, endasl i liten utsträckning har kunnat
genomföras på grund av bristande resurser.

Vänern och dess kustområden
Remissinstansernas synpunkter redovisas i avsnitt 5.2.

Klarälvens dalgång och Fryksdalens sjösystem

De riktlinjer beträffande
Klarälvens dalgång som angavs i regeringens beslul med anledning av den fysiska
riksplaneringens programskede har enligt länsstyrelsen fullföQis i endast
begränsad omfallning under planeringsskedet. Någon mellan kommunerna samordnad
planering har inte kommit till slånd. Endasl Torsby kommun har redovisat ell
förslag lill framtida markanvändning. Planen bör dock enligt länsslyrelsen
vidareutvecklas för alt bl.a. klargöra var inom dalgången ytterligare
bebyggelse kan komma att tillåtas och för atl bättre beakta fiskets intressen.
Forshaga, Karlstads och Munkfors kommuner har inte omarbetat sina i början av
1970-talet upprättade kommunomfattande markdispositionsplaner.

Länsslyrelsen framhåller alt
riktlinjerna beträffande Fryksdalens sjö-syslem enligt regeringens beslut med anledning
av programskedet inte har fullföQls i den kommunala planeringen. Endasl Torsby
kommun har redovisat förslag till framtida markanvändning för Fryksdalens
sjösystem. Förslaget bör dock enligt länsslyrelsen utvecklas vidare med
avseende på behandlingen av fritidsbebyggelsen, friluftslivet och turismen.
Sunne kommun har lagt fram program för upprättande av kommunomfattande markdisposilionsplan.

De tre berörda kommunerna Kil,
Sunne och Torsby har enligt länsslyrelsen påbörjat programskrivning för
planering av del primära rekreationsområdet. Beträffande Torsby kommuns
förslag om utvidgning norrut av rekreationsområdet, anser länsstyrelsen all
avgränsningen av området får avgöras i flen fortsatta planeringen på
inlerkommunal nivå.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom älvdalarna redovisas i avsnitt 4.5. Beträffande Värmlands
län anförs därutöver föQande.

Planverket bedömer att
bebyggelsetrycket, anspråken från friluftslivet samt naturvårds- och
kulturminnesvårdsintressena är av sådan omfattning i bl. a. Klarälvens dalgång
att en översiktlig markanvändningsplanering för älvdalen bör fullföljas. Verket
anser atl det är angeläget att planarbelel snarasl kommer igång i de kommuner
som inte har påbörjat planeringen.

Planverket konstaterar alt frågan
om utvidgning av del primära rekreationsområdet enligt statsmakternas beslul
(prop. 1975:46, CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46) skall prövas i den kommunala
översiktiiga planeringen. Mot denna bakgrund bedömer verket i likhet med
länsstyrelsen att mark-

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 220

användningsplaneringen
för Klarälvsdalen i Torsby kommun bör fördjupas och samordnas med planeringen
i Sunne och Kils kommuner.

Dalslands
kanals sjösystem (Dalsland-Nordmarkenområdet)

Berörda kommuners gemensamma redovisning
belräffande markanvändningen i området Dalsland-Nordmarken, del s.k.
DANO-områdel. tillgodoser enligt länsstyrelsen riktlinjerna i regeringens
beslul med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen. Årjängs
kommun har inte ställt sig bakom de delar av förslagel som anger riktlinjer för
bebyggelseutvecklingen inom den s. k. kanalkontaktzonen. Länsstyrelsen anser
att, sedan vissa preciseringar har gjorts i kommitléförslaget beträffande
kanal-konlaktzonens omfattning, de av kommittén föreslagna riktlinjerna bör ligga
till grund för den fortsatta kommunala planeringen i Årjängs kommun.
Länsstyrelsen bedömer liksom landstinget att kommunen i hittills upprättade
planer inte har tillgodosett riksintressena för friluftsliv och turism i
området. Planverket delar länsstyrelsens och landstingets uppfattning.

Förutsättningar för atl DANO-kommitléns förslag
skall tillgodose riksplaneringens riktlinjer är enligt naturvårdsverket att
överväganden görs om vilka delområden som bör skyddas mot exploatering och atl
ålgärder vidtas för atl säkerställa dessa områden.

Årjängs kommun anser med anledning av de statliga
myndigheternas yttranden alt även den avgränsning av kanalkontaktzonen lill
högst 1 km från vattnet som har föreslagits av länsslyrelsen medför allt för
stora restriktioner mol bebyggelse inom kommunens del av sjösystemet. Kommunen
vidhåller att de riktlinjer för bebyggelseutvecklingen som har angetts i kommunöversikten
och i kommunens markdisposilionsplan skall gälla för fortsatta överväganden om
bebyggelse.

Jordbruk

Länsstyrelsen konstaterar alt ställningstaganden i
stort sett saknas till hur jordbruksintressena skall säkerställas i de
tätortsnära områden som enligt regeringens beslut med anledning av
programskedet skulle bli föremål för översiktlig planering med hänsyn till
jordbrukets intressen. 1 kommunöversikterna har i regel relativt stora områden
som skall bli föremål för områdesplanering redovisats kring tätorterna. I en
del fall har framtida expansionsområden angetts som utredningsområden.

Den utredning med kartläggning av konflikterna
mellan tätorts- och jordbruksintressen som har redovisats av
Karlstadsregionens planeringsnämnd, vilken är ett samarbetsorgan för Forshaga,
Hammarö, Karistads, Kils och Grums kommuner, motsvarar enligt länsstyrelsen
inte de krav på planering som angavs i regeringens beslut med anledning av
programskedet. Fortsall utredningsarbete krävs enligt länsstyrelsen i denna
fråga.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 221

Skogsbruk

Enligt länsstyrelsen har
skogsbrukets intressen endasl delvis uppmärksammats i den kommunala
planeringen. Vid konflikter mellan skogsbruk och bebyggelse har dock i
kommunöversikterna i regel angetts att hänsyn skall tas till skogsbrukets
intressen.

Länsstyrelsen anger att den i
samband med utbyggnaden inom massa-och pappersindustrin har pekat på behoven av
atl genom dels förbättrad skogsvård höja produktionen, dels teknisk utveckling
öka den andel av den producerade fibermängden som tas tillvara. Detta torde
enligt länsstyrelsen bl. a. kräva atl man bedriver ett intensivt skogsbruk i
plantagemässi-ga former med slulavverkningar på relativt stora ytor, att man
använder gödselmedel och att man satsar på växtförädling m. m. Länsstyrelsen
framhåller att del därulöver är synnerligen angeläget atl stora insatser görs
för att tillgodose de övriga intressen som är knutna till skogsmarkerna.

Fiske

Utvecklingen på det havsrättsliga
området samt det ökade intresset för fritidsfiske har enligt länsstyrelsen
medfört atl Vänems värde från fiskesynpunkt har ökat. Fiskets intressen bör
därför enligt länsstyrelsen ägnas ökad uppmärksamhet i Vänem.

Fiskeristyrelsen konstaterar alt
fiskets intressen i liten utsträckning har beaktats i den kommunala
planeringen. De 11 kommuner i Värmlands län som berörs av fiskels viktigare
intresseområden bör enligt fiskeristyrelsen vid kommande revidering av
kommunöversikterna redovisa hur dessa områden skall säkerställas.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Länsstyrelsen bedömer atl brislen
på skogsråvara i länet kommer alt driva fram elt intensivt skogsbruk. Det är
därför viktigt att slora insatser samtidigt görs för alt tillgodose naturvårdens
och friluftslivets intressen i skogen.

Elt nätverk av orörda skogsmiQöer
bör enligt länsstyrelsen bevaras i landet. Arbetet med att finna sådana
områden inom Värmlands län har enligt länsslyrelsen kommit långt.
Säkerställandet av områdena befinner sig däremot i ett inledningsskede.

Länsslyrelsen framhåller att
konflikten mellan kulturminnesvårdens intressen och en ny vägsträckning för E
18 vid Alslerdalen i Karlstads kommun kvarstår sedan den fysiska
riksplaneringens programskede. Vägverket anser inte all vägreservalel kan
slopas. Verket anser inte heller att ställningslagande av regeringen behövs i
frågan.

Naturvårdsverket konstaterar alt
del enligt länsstyrelsens redovisning av säkerställandeläget erfordras
förordnanden enligt naturvårdslagen inom ca 12 områden i länet. Verket förordar
att länsstyrelsen i det fortsalla arbetet med atl säkerställa
naturvårdsinlressen prioriterar de riksinlressanla

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 222

områdena, värdefulla myr- och urskogsområden saml orörda
sjöar och vattendrag.

Riksantikvarieämbetet konstaterar
att inventeringsarbetet för de s.k. större områdena av inlresse för
kulturminnesvården inte har slutförts i Värmlands län

Fritidsbebyggelse

Frågor om fritidsbebyggelse har
enligt länsstyrelsen behandlats i liten utsträckning av kommunema. Fortsatta
studier är angelägna. Kommunala målsättningar för fritidsbebyggelsens
behandling har enligt länsstyrelsen redovisats endast i några fall.

Industri

Förhållandet mellan tillgång och
efterfrågan på virke i den värmländska skogsindustrins virkesfångstområde är
enligt länsslyrelsen sådant att efterfrågan kraftigt överstiger vad som på
lång sikt är möjligt alt avverka. Förhållandet gäller barrved, medan situationen
är den motsatta för lövved. Förbättrad avsättning för lövved skulle enligt
länsstyrelsen bl. a. ge förutsättningar för en intensivare skogsvård och som
följd härav en på sikt ökad skogstillväxi.

Enligt länsstyrelsens mening måste
försiktighet iakttas när det gäller sådana utbyggnader inom skogsindustrin som
medför ökad förbrukning av barrved: Den nuvarande strukturen inom
skogsindustrin kan dock inte betraktas som slutlig. Del är enligt
länsstyrelsen troligt att den strukturomvandling kommer att fortsätta som
hillills har inneburit att tillverkningen i ökad omfallning koncenlreras till
alll färre och slörre enheter.

Länsstyrelsen anger alt det område
i Torsby kommun där industriell verksamhet i form av sprängfogning bedrivs har
avgränsats och getts bygg-nadsreglerande bestämmelser i kommunöversikten.
Härmed lorde enligt länsslyrelsen eventuella konflikter på grund av
lokalisering av bebyggelse inom bullerstört område kunna undvikas.

Kraftledningar

Länsslyrelsen framhåller vikten av
att all möjlig hänsyn las till andra intressen som berörs av planerade
dragningar av kraftledningar. Del bör inte vara självklart atl ledningar dras
fram på del ur teknisk synpunkt bästa sättet. Hänsyn till exempelvis
bebyggelse, intressant natur och landskapsbild bör enligt länsslyrelsen ges
ökad tyngd och komma in på ett tidigt stadium i planeringsskedet.

Flygplatser

Planverket konstaterar att mark har
reserverats på Jäverön för flyttning av Karlstads flygplats. En flyttning bör
enligt verket snarasl komma till slånd bl. a. med tanke på att ett sjukhus
ligger inom det bullerslörda området.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 223

6.17
Örebro län

Redovisat
material

I samtliga 11 kommuner i Örebro län antog
kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens
riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen
och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning till programmen genom
beslul län för län under våren 1975. För Örebro län fattades beslut den 17
april 1975.

Samtliga kommuner i Örebro län har redovisat sitt
arbele under planeringsskedet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning
med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Av länets 11 kommuner har 9 redovisat av
kommunfullmäktige antagna kommunöversikler. Karlskoga och Laxå kommuner har
redovisat av fullmäktige godkända kommunöversikter.

Av fullmäktige anlagen kommunomfattande
markdisposilionsplan har redovisats av Lindesbergs kommun.

1 Örebro län omfallas sjöarna Vättern, Hjälmaren
och Unden av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Örebro län
berörs även av de primära rekreationsområdena Tiveden och Malingsbo-Kloten.

Askersunds kommun har redovisat en av fullmäktige
antagen markdisposilionsplan för delar av Vätterns strandområde. Planen
omfattar inte de delar av Vätterns stränder som ingår i planområdet för del
primära rekreationsområdet Tiveden.

För
Hjälmaren har länsstyrelsen i Örebro län ställt samman berörda kommuners
markdispositionsplaner lill en samlad markdisposilionsplan för områdena kring
sjön. Denna markdisposilionsplan har inte antagits av kommunerna.

För centrala Tiveden, som utgör en del av det
primära rekreationsområdet Tiveden, har en arbetsgrupp med representanter för
Askersunds, Laxå och Karlsborgs kommuner redovisat ell preliminärt förslag till
generalplan. Kommunfullmäktige i Laxå kommun har godkänt förslagel.

Områdesplaner som har antagils av fullmäktige har
redovisats för Påls-boda, Vrelslorp, Sköllersta, Öslansjö och Hallsberg i
Hallsbergs kommun samt för Vintrosa i Örebro kommun.

Av kommunfullmäktige behandlade program för
hushållning med jordbruksmarken har redovisats av Hallsbergs, Kumla,
Lindesbergs och Örebro kommuner.

Av fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder
som kommunerna har vidtagit eller avser atl vidta för atl genomföra den fysiska
riksplaneringens intentioner har lämnats av samtliga kommuner i länet utom
Ljus-narsbergs kommun.

Länsslyrelsen i Örebro län har ställt samman och
utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande lill ämbetsverken och
regeringen redovisat sina Synpunkter med anledning av arbetet under
planeringsskedet.

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 224

Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetts av
länsslyrelsen den 12 september 1977. Detta har tillsammans med länsstyrelsens
övriga redovisning sänts för yttrande till landstinget och för kännedom lill
kommunerna. Slutligt sammanfattande yttrande har avgetls av länsslyrelsen den
24 oktober 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har
fogats en förteckning över de områden som är av riksintresse för naturvården
och kulturminnesvården. Vidare har länsstyrelsen bifogat yttranden från
landstinget, chefen för Bergslagens militärområde, landsarkivet i Uppsala,
lantbmksnämnden, skogsvårdsstyrelsen, LO-distriklel i Örebro län och
Närkes-Östergötlands jordägareförening.

Yttranden över del redovisade
malerialel har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter,
forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsniu 1.).

Kommunerna har beretls tillfälle
atl komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas,
landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes
getts lillfälle alt komma in med synpunkter på verkens yttranden. 1 Örebro län
har synpunkter lämnals av länsstyrelsen samt Askersunds, Kumla och Örebro
kommuner.

Remissinstansernas synpunkter

AUmänt om planeringsskedets uijall

Länsstyrelsen konstaterar atl
riksintressena delvis skyddas genom alt samtliga kommuner i länet har upprättat
kommunöversikter i vilka riktlinjer mol en olämplig bebyggelseutveckling ges.
De planeringsåtgärder som statsmakterna har uppmanat kommunerna alt vidta har
enligt länsstyrelsen genomförts eller är långt framskridna.

Arbetet med den fysiska
riksplaneringen har enligt länsstyrelsen i hög grad stimulerat kommunernas
översiktliga planering. Härvid har även andra markanvändningsfrågor än de som
berör riksintressena uppmärksammats.

Vättern

Länsstyrelsen påpekar att
markanvändningsplaneringen av området vid Vättern i huvudsak har bedrivits av
varje kommun för sig. Länsslyrelsen har ställt samman de kommunala planerna
lill en samlad redovisning för Vänerområdet.

Den pågående planeringen för
Vättern och dess stränder svarar enligt länsstyrelsen i stort mot
statsmakternas riktlinjer om att planerna skall ge en översiktlig bild av
pågående markanvändning och av slörre förväntade förändringar i denna.
Konflikterna om markanvändningen är enligt länsstyrelsen mycket begränsade
varför styrelsen anser atl en fortsalt inlerkommunal planering inte är
nödvändig. Fortsatt planering, t. ex. utarbe-

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 225

lande av områdesplaner, bör enligt länsstyrelsen kunna ske
efter behov av resp. kommun i samråd med länsstyrelsen.

Frågor om vattenvård, fiske samt
sjöns användning för militär verksamhel, sandtäkt m. m. bör enligt
länsslyrelsen fortlöpande ses över.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom
landets insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Belräffande Vättern anförs
därutöver följande.

Naturvårdsverket anser atl
länsstyrelserna och kommunerna bör vidta kompletterande åtgärder för alt
tillgodose de starka naturvårdsinlressena vid Vättern. Härvid avser verket
förordnanden enligt naturvårdslagen samt planmässiga ålgärder för atl främja
fisket.

Verket framhåller vidare atl
motsättningen mellan de militära intressena och rekrealionsinlressena måsle
lösas på etl sådanl sätt atl resp. inlresse kan tillgodoses.

Fortsalla överläggningar mellan
försvarsmakten, berörda länsstyrelser, kommuner och fiskemyndigheler fordras
enligt överbefälhavaren för att lösa de konflikter som föreligger mellan den
militära skjulverksamheten, friluftslivets och fiskets intressen.

Fiskeristyrelsen framhåller
Vätterns stora belydelse för såväl yrkes-som fritidsfisket och konstaterar all
föroreningssituationen successivt har förbättrats. Nyetablering av industri som
påverkar vattenkvaliteten till men för fisket bör enligt styrelsen inte godtas.
Styrelsen betonar atl fisket i den fortsatta planeringen bör ägnas ökad
uppmärksamhet. Yrkesfiskets särskilda markanspråk bör säkerställas i den
kommunala planeringen. Konflikterna mellan fisket och den militära verksamheten
bör särskilt uppmärksammas.

Planverket instämmer i stort i
berörda länsstyrelsers bedömning av det pågående planeringsarbetet och de
åtgärder som bör vidtas. Verkel påpekar alt områdesplaner för fritidsbebyggelse
skall upprätias för myckel stora delar av strandområdena öster om Askersund.
Även om friluftslivets intressen beaklas i dessa planer, bör enligt planverket
behovel av slörre oexploaterade områden beaklas i den fortsatta planeringen.
Fritidsbebyggelsen bör därför begränsas, speciellt i närheten av Askersunds
tätort där risken för omvandling av fritidshus till permanenlbosläder lorde
vara stor.

Askersunds kommun anser all
friluftslivets viktigaste intressen har tillgodosetts genom att områden har
lämnats fria mellan de redovisade exploateringsområdena för fritidsbebyggelse.
Även inom dessa områden har friluflsintressena enligt kommunen bedömts som
väsentliga närmast Vättern där fritidshus inte planeras. Däremol har de inre
områdena vid de mindre vikarna inte bedömts ha samma intresse för
friluftslivet. Kommunen påpekar vidare atl planbestämmelserna kommer all
utformas så att omvandling av fritidshus till permanenlbosläder motverkas.

15 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 226

Hjälmaren

Länsstyrelsen anser alt den hittills genomförda
planeringen för Hjälmarområdet i stort svarar mot statsmakternas riktlinjer om
att planeringen skall ge en översiktlig bild av pågående markanvändning och av
större förväntade förändringar i denna.

Konflikterna om markanvändningen i strandområdena
är enligt länsstyrelsen mycket begränsade varför styrelsen anser atl en
fortsatt inlerkommunal planering inte är nödvändig. Fortsatt planering, t. ex.
utarbetande av områdesplaner, bör kunna ske efter behov av resp. kommun i
samråd med länsstyrelsen.

Frågor om fiske, vallenvård och vattenreglering bör
enligt länsslyrelsen bli föremål för en fortlöpande översyn. Denna bör liksom
hittills kunna ske i samverkan mellan länsstyrelserna, kommunerna och kommittén
för Mälarens vattenvård samt i samråd med bl. a. fiskemyndigheterna.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen
inom landets insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Belräffande Hjälmaren
anförs därutöver föQande.

Planverket
instämmer i huvudsak i de berörda länsstyrelsernas bedömning av den genomförda
planeringen i Hjälmarområdet. Verkel anser dock att det sätt på vilket planerna
är redovisade gör del svårl att få en bild av avsedd markanvändning. Stora
delar av stränderna upptas av områden där fritidsbebyggelse anges kunna
tillkomma och där avvägning mellan olika intressen skall göras i kommande
planer. Verket fömtsätter atl friluftslivets intressen beaklas vid denna
avvägning. Slörre sammanhängande bebyggelsefria områden bör enligt verket
eftersträvas.

Örebro
kommun påpekar aU man i samband med den senaste planläggningen avsevärt har
minskat omfattningen av tillkommande fritidsbebyggelse. I stort sett föreslås
en utbyggnad av redan befintiiga områden. Kommunen anser atl attraktiva
områden i fortsättningen skall avsättas för friluftslivets behov.

Tiveden
och sjön Unden

Länsstyrelsen påpekar atl berörda länsstyrelser år
1972 gjorde en framställning till naturvårdsverket om att bilda ett
naturreservat eller en nationalpark i centrala Tiveden. Detta har ännu inte
kunnat genomföras. Del är enligt länsslyrelsen mycket angelägel alt cenlrala
Tiveden snarast ges erforderligt skydd.

Naturvårdsverket framhåller all elt säkerställande
av naturvårdsintres-sel inom cenlrala Tivedenområdel kräver en så stor
ekonomisk satsning att dét inte ens i elt längre lidsperspektiv ryms inom givna
ekonomiska ramar. Verket avser därför atl i särskild ordning underställa
ärendet regeringens prövning.

Planverket framhåller all sjön Unden, som är av
riksintresse för vetenskaplig naturvård och som ligger i anslutning lill den i
stort sett oexploate-

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 227

rade Tiveden bör hållas fri från fritidsbebyggelse.

Malingsbo-Kloten

En översikt av
Malingsbo-Klotenområdets förutsättningar för turism och rekreation har
utarbetats av den s. k. irelänsutredningen. Den fortsatta planeringen av
området och frågor om samordning, marknadsföring m. m. har överlagils av en
särskild grupp. Samrådsgruppen för Frilidsland Bergslagen, som består av
representanter för de berörda kommunerna och domänverket.

Jordbruk

Länsslyrelsen konstaterar alt
samtliga berörda kommuner har upprältal jordbruksmarksprogram. Länsstyrelsen
anser att kommunernas planering för lälortema har fått en ändrad inriktning som
innebär atl jordbruksmark i fortsättningen kommer att tas i anspråk för andra
ändamål i mindre omfattning än tidigare. I avvaktan på fortsatt
områdesplanering anser länsstyrelsen alt kommunernas redovisning av
inlressezoner för tätorlsulbyggnad kan godtas.

Lantbruksnämnden anser att
jordbruksmarksprogrammen innebär en något förbättrad hushållning med åkermark
jämfört med lidigare. Denna hushållning är emellertid enligt nämndens bedömning
inte tillräcklig.

Lanlbmksslyrelsen konstaterar atl
jordbmksmarksprogrammen allmänt sett ger en bild av oförändrad eller t. o. m.
ökad exploatering av jordbruksmarken för de närmaste 15-20 åren. Risken för en
sådan utveckling är enligt styrelsen särskilt stor bl. a. för enstaka kommuner
i Örebro län.

Det är enligt lanlbruksslyrelsen
angeläget atl kommunerna i den fortsatta planeringen söker
utbyggnadsriktningar, tätortsutformning och tätorts-struktur som så långt
möjligt minskar förbmkningen av värdefull jordbruksmark. Kommunernas
planeringsresultat bör i några regioner knytas samman till ett samlat
markhushållningsprogram. Ett sådanl program kan enligt lantbruksstyrelsen på
sikl behöva övervägas för Mälardalen.

Skogsbruk

Skogsbmkel har enligt länsslyrelsen
behandlats i myckel ringa omfattning i kommunernas redovisningar. För
kommunernas fortsatta plane-nngsarbete är det därför angeläget att ett skogligt
underiagsmalerial utarbetas. Skogsvårdsstyrelsen instämmer i länsstyrelsens
synpunkter och anger att man kommer att bidra med underiagsmalerial för den
fortsatta markdispositionsplaneringen.

Fiske

Lantbmksnämnden konstaterar att
fisket endasl i några fall omnämns i kommunöversiklerna. Nämnden anser all
kommunernas planer bör kompletteras med åtgärder till skydd för fisket.

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 228

Länsstyrelsen anser all kommunerna
har beaktat fiskets intressen i den utsträckning som underlagsmaterial och
planeringsmetoder medger. Det är dock enligt länsslyrelsen angelägel all både
underlaget och metoderna för att behandla fisket i översiktlig planering
förbättras.

Fiskeristyrelsen framhåller atl
fisket inte har behandlats i nämnvärd omfattning av kommunerna i länet.
Samtliga sex kommuner som berörs av fiskets viktigaste intresseområden bör i
det fortsatta arbetet redovisa hur man avser alt säkerställa fiskets intressen.

Fiskels intressen i Vättern och
Hjälmaren bör enligt fiskeristyrelsen ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta
planeringen. Viktiga reproduktionsområden i sjöarna och i tillflödena bör
därvid säkerställas.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Länsstyrelsen finner det
olillfredsställande att man med tillgängliga resurser inte inom rimlig lid kan
genomföra föreslagna ålgärder för alt säkerställa områden av riksintresse för
bl.a. naturvården. Endasl etl tiotal av omkring 40 föreslagna förordnanden har
kunnat slutföras.

Naturvårdsverket bedömer all planeringsskedet har gett elt
i huvudsak godtagbart resultat i länet. I avvaktan på atl erforderliga
säkerställandeåtgärder kan genomföras bör enligt verkel naturvårdsintressena
bevakas genom att lämpliga ålgärder vidtas i den kommunala planeringen. Elt
viktigt mål bör enligt verket vara alt utarbeta en nalurvårdsplan för länet.

Fritidsbebyggelse

Länsstyrelsen konstaterar att
fritidsbebyggelsefrågorna har behandlats huvudsakligen i kommunöversiklerna.
För Vättern och Hjälmaren har fritidsbebyggelsen behandlats omsorgsfullt i
områdesplanerna. Länsstyrelsen påpekar all interkommunalt samarbele pågår för
alt undersöka förutsättningarna för ytteriigare fritidsbebyggelse i
Bergslagen.

Länsstyrelsen understryker atl det
finns behov av fortsatta utredningar om fritidsbebyggelsens lokalisering och
markbehov. Föratt man skall hushålla med mark och planeringsresurser är det
angelägel alt man iakttar restriktivitet med atl la i anspråk helt nya områden
för fritidsbebyggelse innan befintliga planområden har byggts ul.

Industri och läktverksamhet

Länsstyrelsen betonar att inga
hinder mol fortsatt utveckling av länets industrier har kommit fram i samband
med den fysiska riksplaneringen. Det finns enligt länsstyrelsen såväl
miQömässiga som areella resurser för en vidare induslriutbyggnad i länet.
Inlandet bör snarasl bli föremål för studier och slällningslaganden vad avser
förutsättningar för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.
Konkurrensen mellan skilda markanspråk är enligt länsslyrelsen avsevärt mindre
i inlandsområdena än vid kusterna. Länsstyrelsen pekar särskill på
Kvarntorpsområdels speciel-

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 229

la
förutsättningar för utveckling av tung industri, främst vad beträffar naturtillgångar
och transporlfömtsättningar.

Planverket konstaterar atl inlandet inte har
behandlats lika ingående som kusterna vad gäller förutsättningar för utbyggnad
eller nylokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen. Verket framhåller atl Kvarnlorpsområdet har vissa
förutsättningar som inlandsläge. Recipientförhållandena är emellertid en
starkt begränsande faktor.

Lokalisering av mlQöstörande industri i stor skala
till Kvarnlorpsområdet kan enligt naturvårdsverket endast ske om
föroreningarna från den befintliga verksamhelen kraftigt begränsas samt om
tillkommande industrier har långtgående skydd för utsläpp. Vattenrecipienten
för Kvarnlorpsområdet är enligt verket redan överbelastad och ulsläppen av
svavdhalliga ämnen lill luften är redan f n. för höga.

Kumla kommun framhåller all miQöförhållandena i
Kvarntorp har förbättrats under de senasle åren. Del är enligt kommunen
rimligt att utgå från att belastningen på luft- och vattenrecipienten från befintliga
induslrier kommer att minska med mer än vad som motsvarar de utsläpp som
kommer all tillåtas från eventuellt nya företag. Liknande synpunkter framförs
av länsstyrelsen.

Med den process- och reningsleknik som successivt
utvecklas kan enligt länsstyrelsen flertalet av de induslrilyper som behandlas
i den fysiska riksplaneringen lokaliseras till Kvarntorpsområdet. Även
regionalpoliliska skäl talar enligt länsstyrelsen för en lokalisering av tung
industri lill området som komplement till den lätta induslrin i cenlrala
Närke.

För brytning och utvinning av framför allt
alunskiffer bör enligt länsslyrelsen metoder utvecklas dels föratt begränsa
störningarna på miQön, dels för alt återställa landskapet efter avslutad
brytning. Alunskifferbrylning är svårhanleriig ur miQösynpunkt. Områdena som
kan bli aktuella för brytning är dessutom av betydande intresse för jordbruk,
naturvård, kulturminnesvård och bostadsbebyggelse. Liknande synpunkter
framförs av industriverket.

Energiförsörjning

Länsslyrelsen påpekar atl länet berörs av statens
vatlenfallsverks långsikliga planer på två 800 kV-ledningar saml en myckel
slor transformator-station i skärningen mellan dessa ledningar. Byggandet av
ett sådant kraftledningsnät medför konsekvenser som enligt länsslyrelsen gör
del nödvändigl med tidiga och omfattande samråd mellan kraftdistributören,
länsstyrelsen och berörda kommuner.

Inom de områden som berörs av de planerade
kraftledningarna finns enligt landstinget starka motstående intressen, bl. a.
områden av stort intresse för friluftsliv, naturvård, kulturminnesvård och
försvar. Landstinget understryker därför länsstyrelsens krav på samråd i ett
tidigt skede av planeringen för kraftledningarna.

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 230

Försvar

Länsstyrelsen påpekar att norra delen av Kilsbergen
som är av riksintresse för friluftslivet, gränsar lill Villingsbergs skjutfäll
i Örebro kommun. Överläggningar mellan kommunen, länsslyrelsen och de militära
myndigheterna har lett till att allmänhetens tillträde till den östra delen av
skjutfältet har kunnal utsträckas i tiden. Länsslyrelsen anser att del är
angeläget atl samråden fortsätter för atl man skall kunna undersöka om det
finns ytterligare möjligheter för den militära verksamhelen och friluftslivet
alt samulnyuja vissa delar av skjutfällel.

Överbefälhavaren
anser all försvarsmakten har sträckt sig så långl som del är möjligt i syfte
att bereda allmänheten tillträde lill Villingsbergs skjutfält. Örebro kommun
bör i sin fortsatta planering beakta detla förhållande. Någol ytterligare
ställningslagande i denna fråga av regeringen anser överbefälhavaren inte vara
nödvändigt.

Örebro
kommun anser all överläggningarna med försvaret bör fortsätta om utformningen
av bestämmelserna för allmänhetens tillträde till skjutfällel.

6.18
Västmanlands län

Redovisat
material

I samtliga 11 kommuner i Västmanlands län antog
kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens
riktlinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen och
genom andra ålgärder. Regeringen tog ställning lill programmen genom beslul
län för län under våren 1975. För Västmanlands län fattades beslul den 24 april
1975.

Samtliga
kommuner i Västmanlands län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet
med atl fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten.
Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av
kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

Av
fullmäktige antagna kommunomfattande markdispositionsplaner har redovisats av
Arboga, Kungsörs, Köpings, Skinnskatlebergs och Västerås kommuner. Surahammars
kommun har redovisat en av fullmäktige godkänd kommunomfattande
markdisposilionsplan som illustration till kommunöversikten.

I
Västmanlands län omfaltas Mälaren, Hjälmaren och Dalälven av den fysiska
riksplaneringens geografiska riktlinjer. Västmanlands län berörs även av de
primära rekreationsområdena Mälaren, Nedre Dalälven och Malingsbo-Kloten.

Mälarområdet
behandlas i Västerås, Köpings och Kungsörs kommuners kommunomfattande
markdisposilionsplaner. Hallslahammars kommun har för området redovisat en av
fullmäktige godkänd markdisposilionsplan

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilagal 231

som
illustration till kommunöversiklen.

Hjälmarområdet behandlas i Arboga kommuns
kommunomfattande markdisposilionsplan.

För Dalälvens dalgång har markdisposilionsplaner
inte redovisats av berörda kommuner.

För del primära rekreationsområdet Nedre Dalälven
antog berörda kommuner under våren 1976 etl gemensamt planeringsprogram. Kommunerna
har ocksä redovisat en lägesrapport från planeringsarbetet för Nedre Dalälven.
För de övriga primära rekreationsområdena i länet har ingen redovisning av
planeringsarbetet skett.

Västerås kommun har redovisat av kommunfullmäktige
antagen områdesplan för Västerås tätort.

Av kommunfullmäktige behandlade program för
hushållning med jordbruksmarken har redovisats av Arboga, Hallslahammars,
Heby, Kungsörs, Köpings, Sala och Västerås kommuner.

Av fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder
som kommunerna har vidtagit eller avser att vidta för att genomföra den fysiska
riksplaneringens intentioner har lämnats av Arboga, Kungsörs, Köpings, Sala
och Västerås kommuner.

Länsslyrelsen i Västmanlands län har ställt samman
och utvärderat de kommunala redovisningarna saml i yttrande till ämbetsverken
och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet.
Preliminärt sammanfattande yttrande har avgelts av länsslyrelsen den 15
september 1977. Detla har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning
sänts för yttrande till landstinget och för kännedom lill kommunerna. Slutligt
sammanfattande yttrande har avgetls av länsstyrelsen den 21 september 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats
yttranden frän landstinget, vägförvaltningen, lantbmksnämnden,
skogsvårdssiyrelsen och fiskerikonsulenlen.

Yttranden över det redovisade materialet har
lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner,
organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.).

Kommunerna har beretts tillfälle atl komma in med
kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landslingens och
ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts
lillfälle att komma in med synpunkter på verkens yllranden. I Västmanlands län
har inga kompletterande synpunkter lämnats.

Remissinstansernas
synpunkter

Allmänt
om planeringsskedets uifaU

Länsslyrelsen finner att planeringsarbetet har gett
ett gott resultat i länet. Kommunerna har nu i de flesta fall en översikt över
markanvändning-

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 232

en i slorl och över de konflikter eller det
samordningsbehov som finns i skilda områden. För alt det skall vara möjligl alt
närmare ta ställning lill de redovisade konflikterna behövs dock i flera fall
en fortsatt områdesplanering.

Länsslyrelsen framhåller att
planeringsarbetet har fört med sig förbättrade kontakter mellan företrädare
för olika intressen på kommunal och regional nivå.

Planeringen bör enligt
länsslyrelsen i fortsättningen inriktas mera på bebyggelsefrågor och särskill
på frågor om lätortsulvecklingen. Länsslyrelsen betonar sambandet mellan den
fysiska översiktsplaneringen och den regionalpolitiska planeringen och pekar
bl. a. på atl lokaliseringen av bostäder och arbetsplatser har betydelse för
hur man kan lösa konflikterna mellan lätortsutveckling och hushållning med
jordbmksmark.

\jälaren

Länsstyrelsen bedömer att behandlingen av Mälarområdet i
kommunernas markdisposilionsplaner och kommunöversikler stämmer överens med
statsmakternas riktlinjer för planeringen inom primära rekreationsområden. De
markreservalioner som planerna innehåller möjliggör enligt länsstyrelsen en
framtida utveckling av friluftsliv och turism.

En arbetsgrupp med representanter
för kommunerna vid Mälaren bör enligt länsstyrelsen bildas för att diskutera
mål för områdets utveckling och utarbeta etl program för utredningar och
planering i syfte att utveckla förutsällningarna för friluftsliv och turism.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom landets insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Belräffande
Mälaren anförs därulöver följande.

Planverket anser atl del fortsatta
planeringsarbetet för Mälarområdet bör ges den inriktning som berörda
länsstyrelser anger. Samordnade insatser, bl. a. i form av markreservalioner
för vissa anläggningar för turism och rekreation, torde enligt verket
erfordras.

Den planerade utbyggnaden av 550
fritidshus i Frösåker-Harkieområdel i Västerås kommun kan enligt planverket
ifrågasättas. En så omfattande utbyggnad i detta läge torde medföra konflikter
med friluftslivet och kan innebära risk för alt permanent bosättning sker i
området.

Enligt naturvårdsverket bör
ytterligare fritidsbebyggelse i princip inte medges vid Mälarens stränder.
Verket betonar också att skogsbruksfrågorna vid Mälaren bör uppmärksammas, bl.
a. med hänsyn till lövskogens belydelse för landskapsbilden.

Hjälmaren

I länet berörs Arboga kommun av
riktlinjerna för Hjälmarområdet. Kommunen har behandlat området i antagen
kommunomfattande markdisposilionsplan och kommunöversikl. Länsstyrelsen anser
atl kommunens

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 233

planer innebär en rimlig avvägning mellan
fritidsbebyggelsens och friluftslivels intressen. Planerna tillgodoser enligt
länsstyrelsen väl de givna riktlinjerna.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom landets insjöområden redovisas i avsnitt 4.6.

Nedre Dalälven

En samarbetsgrupp med
representanter för sju kommuner inom de fyra län som berörs har utarbetat elt
program för planeringen av det primära rekreationsområdet Nedre Dalälven. I
avvaktan på att den gemensamma planeringen för området slutförs, anser
länsstyrelsen alt riktiinjerna i de kommunöversikter som har antagils av Heby
och Sala kommuner är tillfyllest.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom älvdalarna redovisas i avsnitt 4.5. Belräffande
Västmanlands län anförs därutöver följande.

Såväl nalurvårdsverket som
planverket anser att en översiktlig markanvändningsplanering bör fullföljas
för Dalävens dalgångar.

Malingsbo-Kloten

Länsstyrelsen framhåller att den
kommer att verka för en fortsättning av det samarbele som de berörda kommunerna
har bedrivit vad gäller planeringen för del primära rekreationsområdet
Malingsbo-Kloten.

Jordbruk

De överväganden som redovisas i de
kommunala jordbruksmarksprogrammen tyder enligt länsstyrelsen på alt man i
flera kommuner har tagit avsevärd hänsyn till jordbrukets intressen. Kommunerna
har försökt minska konfliktema mellan behovet av mark för tätortsutbyggnad och
kravet på hushållning medjordbruksmark genom atl beakla jordbmkets intressen
vid val av utbyggnadsområden. Länsslyrelsen framhåller att åtgärder bör vidtas
också för all söka minska tätorternas totala markanspråk. Sådana ålgärder har
kommunerna inte diskuterat i jordbruksmarksprogammen.

Länsslyrelsen anser atl kommunernas
redovisning av intressezoner för tälsutortsbyggnad bör kunna godtas. Områden
avsedda för tätortsutbyggnad resp. jordbruk bör enligt länsstyrelsen kunna
avgränsas mer definitivt i den fortsatta områdesplaneringen.

Planverket och lantbruksstyrelsen
påpekar att hushållningen med värdefull jordbruksmark i fortsättningen bör
vara en av de faktorer som påverkar utformningen och tillämpningen av
regionalpolitiken.

Lanlbruksslyrelsen konstaterar att
jordbmksmarksprogrammen allmänt sett ger en bild av oförändrad eller t. o. m.
ökad exploatering av jordbruksmarken för de närmaste 15-20 åren. Risken för en
sådan utveckling är enligt styrelsen särskilt stor bl. a. för enstaka kommuner
i Västmanlands län.

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 234

Det är enligt lanlbmksslyrelsen
angeläget atl kommunerna i den fortsatta markanvändningsplaneringen söker
ulbyggnadsriktningar, tälortsulformning och tätortsstruktur som så långt
möjligt minskar förbrukningen av värdefull jordbmksmark. Kommunernas
planeringsresultat bör i några regioner knytas samman lill elt samlat
markhushållningsprogram. Ett sådanl program kan enligt lantbruksstyrelsen på
sikt behöva övervägas för Mälardalen.

Skogsbruk

Länsstyrelsen bedömer att
konflikter mellan skogsbruk och naturvård med få undantag kan lösas genom
planering och samordning inom ramen för skogsvårds- och
naturvårdslagstiftningarna. Fortsatta samråd mellan berörda parter kommer
enligt länsstyrelsen alt ske för atl man skall kunna anpassa
skogsbruksplaneringen lill nalurvårdsinlressena.

Fiske

Kommunerna har enligt länsslyrelsen
beaktat fiskets intressen i den utsträckning som nuvarande underiagsmalerial
och planeringsmetod medger. Det är dock angeläget atl både underlaget och
metoderna för atl behandla fisket i översiktlig planering förbättras.

Fiskeristyrelsen delar inte
länsstyrelsens uppfattning att kommunerna har beaktat fiskels intressen så
långt som planeringsfömtsällningarna medger. De kommuner i Västmanlands län
som berörs av fiskels viktigare intresseområden bör enligt styrelsen vid
kommande revidering av kommunöversikler och markdisposilionsplaner redovisa
hur de avser atl skydda dessa områden. Fiskeristyrelsen anser vidare att det är
angelägel atl man i den fortsatta kommunala planeringen för de primära
rekreationsområdena vidtar åtgärder för att förbättra möjligheterna till
fritidsfiske.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Länsstyrelsen bedömer atl naturvårdens,
friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen har behandlats på ell
tillfredsställande sätt i den kommunala planeringen. Säkerställandet av de
riksinlressanla områdena kommer dock med länsstyrelsens begränsade resurser atl
ta myckel lång lid.

I de fall exploaleringsintressen
finns i områden av riksintresse för naturvård, friluftsliv och
kulturminnesvård anser länsstyrelsen att etablerade samrådsformer bör kunna
leda lill en rimlig avvägning mellan intressena. Belräffande Tinäsområdel vid
Dalälven i Heby kommun, där skogsbrukets intressen strider mol
bevarandeinlresset, betonar dock naturvårdsverket atl ingrepp som förändrar
naturmiQön inte bör ske innan pågående planering har avslutats.

Riksantikvarieämbetet framhåller
alt Anundshögen och miQön kring denna i Västerås kommun är av myckel stort
kulturhistoriskt värde. Plane-

s. 235 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 235

ringen
av en ny sträckning av väg E 18 i området bör ske i samråd med ämbetet.

Fritidsbebyggelse

Länsstyrelsen konstaterar att fritidsbebyggelsen
inte har behandlats särskilt utförligt i den kommunala planeringen. Endast ett
fåtal nya områden för fritidsbebyggelse har angetts av kommunerna.

Industri

Länsstyrelsen framhåller att man tidigare inom
ramen för arbetet med den fysiska riksplaneringen har betonat atl inlandet bör
behandlas likvärdigt med kustområdena i fråga om industrins utveckling och
lokalisering. Länsstyrelsen anser att det ur regionalpolitisk synpunkt är
angelägel alt frågan om lokalisering av sådan industri som behandlas i den
fysiska riksplaneringen till Bergslagsomrädet fär en framträdande plats i den
fortsatta planeringen. Även planverket konstaterar atl inlandet inte har
behandlats lika ingående som kustområdena vad gäller förutsättningar för
utbyggnad eller nylokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen.

Energiförsörjning

Länsslyrelsen anser atl del är angeläget all
samrådsformerna ulvecklas vad gäller planering av anläggningar för
kraftförsörjning. Detla är önskvärt inte minsl mol bakgrund av alt många
relativt små ändringar i kraftledningsnätel sammantagna kan få stor betydelse
för landskapsbild och annan markanvändning.

6.19
Kopparbergs län

Redovisat
material

I samtliga 15 kommuner i Kopparbergs län antog
kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens
riktlinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen och
genom andra ålgärder. Regeringen tog ställning lill programmen genom beslul
län för län under våren 1975. För Kopparbergs län fattades beslul den 24 april
1975.

Samtliga kommuner i Kopparbergs län har redovisat
sitt arbete under planeringsskedet med att fullföQa riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av
kommunfullmäktige.

s. 236 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 236

Samtliga kommuner i länet har redovisat av
kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

1 Kopparbergs län omfattas Qällområdet, SiQan,
Orsasjön samt Ösler-dalälvens. Västerdalälvens och Dalälvens dalgångar av den
fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Länet berörs även av fyra
primära rekreationsområden, nämligen Nedre Dalälven, Malingsbo-Kloten,
SiQans-bygden och DalaQällen.

Markdispositionsplaner för områdena med geografiska
riktlinjer har inte redovisats.

För Malingsbo-Kloten har Smedjebackens kommun
redovisat ett av kommunfullmäktige antaget program för
markdispositionsplanering. För det primära rekreationsområdet vid nedre
Dalälven antog berörda kommuner under våren 1976 etl gemensamt
planeringsprogram. Kommunerna har också redovisat en lägesrapport från
planeringsarbetet för nedre Dalälven. För de övriga primära rekreationsområdena
i länet har berörda kommuner bildat gemensamma arbetsgrupper för program- och
planeringsarbete. Arbetet har påbörjats men någon redovisning har inte
lämnats.

Av fullmäktige godkända redovisningar för ålgärder
som kommunerna har vidtagit eller avser atl vidta för all genomföra den fysiska
riksplaneringens intentioner har lämnats av samtliga kommuner i länet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har ställt samman
och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yllrande lill ämbetsverken
och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet.
Preliminiiri sammanfattande yttrande har avgetts av länsstyrelsen den 19
september 1977. Detta har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning
sänts för yttrande till landstinget och för kännedom lill kommunerna. Slutligt
sammanfattande yttrande har avgetls av länsslyrelsen den 21 november 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogals en
studie av industrilägen i Kopparbergs län som har utförts inom länsstyrelsen
samt en rapport från lantbruksnämnden i Kopparbergs län. Vidare har bifogats
yttranden från landstinget, vägförvaltningen, landsarkivet i Uppsala,
lantbruksnämnden i Jämtlands län, skogsvårdsstyrelsen, domänverket i Falu
region och Lantbrukarnas länsförbund i Dalarna.

Yttranden över det redovisade malerialel har lämnats
av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner,
organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.).

Kommunerna har beretts lillfälle all komma in med
kompletterande synpunkter med anledning av länsslyrelsemas, landslingens och
ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts
tillfälle att komma in med synpunkter på verkens yttranden. I Kopparbergs län
har synpunkter lämnats av länsstyrelsen, Faluns, Leksands, Malungs, Mora, Orsa,
Rättviks och Älvdalens kommuner samt av den planeringskommitté som har bildats
för planering av SiQansområdel (SiQansgmppen).

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 237

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedels utfall

Planeringsskedet har enligt
länsstyrelsen gett ell i huvudsak godtagbart resultat i länet. Samtliga
kommuner har upprättat kommunöversikter i vilka riksintressena har
tillgodosetls eller behandlats så atl de vid planläggning och
byggnadslovsgivning kan beaklas. Länsslyrelsen betonar emellertid all
kommunerna inte har konkretiserat programmen vad gäller områdena med
geografiska riktlinjer.

Länsstyrelsen framhåller att
samtliga kommuner inför planeringsskedet förutsatte bistånd från länsstyrelsen
och andra regionala organ i form av inventerings- och utredningsarbeten m. m.
Länsstyrelsens kapacitet för sådana arbetsuppgifter är dock otillräcklig,
varför planeringsavdelningens resurser enligt länsstyrelsen bör förslärkas
avsevärt inför det fortsatta arbetet.

Planverket anser att, i de fall
länsstyrelsema ansett sig ha otillräckliga resurser för all biträda kommunerna
i erforderlig utsträckning, planeringsavdelningens resurser inte tycks ha
utnytQats på ett sätt som borde ha varit möjligl. Delta har enligt verkel
minskat kommunernas möjligheter all till-lämpa slalsmaklemas riktlinjer i den
kommunala planeringen. Verket menar att en olycklig föQd av detta kan bli att
en diskussion om riktiinjemas tillämpning kommer till stånd först i samband med
fastställelseprövning av upprättade detaQplaner.

Fjällområdet

Länsstyrelsen anger atl berörda
kommuner har påbörjat inventerings-och planeringsarbete beträffande
Qällområdet. En inlerkommunal arbetsgrupp har bildals för att studera för
kommunema gemensamma frågor och för alt utarbeta gemensamma mål för arbetet.

Det är enligt länsstyrelsen
synnerligen viktigt alt kommunema snarast fullföQer planeringsarbetet
beträffande DalaQällen. En förutsättning för alt planeringen i Qällområdet, som
är betecknat som etl primärt rekreationsområde, skall kunna genomföras är
enligt länsstyrelsen att ytterligare statligt ekonomiskt stöd utgår.

Länsstyrelsen framhåller att ett
flertal detaQplaner för fritidsbebyggelse har aktualiserats under det pågående
planeringsarbetet för Qällområdet. Länsstyrelsen anger att dessa i avvaktan på
alt den övergripande planeringen slutförs, prövas efter hand mot bakgmnd av
riktlinjerna för hushållning med mark och vatten, lillgängligl
invenleringsmaterial samt i samråd med regionala organ och berörda kommuner.

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 238

Det är enligt länsstyrelsen angeläget att Malungs
och Älvdalens kommuner ger planeringsarbetet för Qällområdet hög prioritet
efiersom intressemotsättningarna är slora när det gäller markanvändningen inom
området. Landstinget anför liknande synpunkter.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen
inom Qällen redovisas i avsnitt 4.4. Beträffande Kopparbergs län anförs
dämtöver föQande.

Mycket slora förändringar i markanvändningen har
enligt planverket skett i Qällområdena i Kopparbergs och Jämtlands län.
Situationen är särskill oroande i Kopparbergs län där omfattande
exploateringar aktualiseras och prövas utan all en bedömning av resp.
utbyggnadsplan kan ske mot bakgrund av översiktiiga markdispositionsplaner.

I de södra Qällänen lorde enligt planverket också
samarbete erfordras över länsgränsen i syfte alt nå samordnade bedömningar.
Berörda kommuner bör ges fortsatt statligt ekonomiskt stöd för planeringen.
Planverket är berett att samråda med länsstyrelser och kommuner om
målsättningar m. m. för arbetet samt i mån av resurser även delta i arbetet.

Planverket anser atl den snabba tillväxten av
fritidsbebyggelse i södra fjällområdet inte stämmer överens med riktlinjerna
för den fysiska riksplaneringen. Flera kommuner har anfört
sysselsältningspoliliska skäl för omfattande exploateringar för
fritidsbebyggelse. Verket anser atl enskild fritidsbebyggelse inte har sådant
samhällsekonomiskt värde som kan motivera att värdefulla naturresurser får las
i anspråk. Det ekonomiska utbytet för kommunerna av sådan bebyggelse blir
enligt verket dessutom kortsiktigt samtidigt som områdenas värde för turism
och friluftsliv minskar.

Den fysiska riksplaneringen har enligt naturvårdsverket
varit förenad med särskilda svårigheter i Kopparbergs län. Översiktliga
markanvändningsplaner har inte upprättats av någon kommun i områden med geografiska
riktlinjer, bl. a. Qällområdet. De planmässiga överväganden som har förutsatts
ske inom ramen för den fysiska riksplaneringen har således enligt
naturvårdsverket i slor utsträckning uteblivit. Verket ser delta som ell myckel
allvarligt problem i synnerhet för det södra Qällområdet. Här är
fri-lidsbebyggelsetrycket så stort att det enligt verket föreligger en uppenbar
risk all områdets värden för friluftsliv och naturvård allvariigl försämras om
inte radikala ålgärder vidtas.

Enligt naturvårdsverkels bedömning kan de slora
svårigheterna i det södra Qällområdet inte lösas på annal sätt än genom att en
översiktlig områdesplanering som grundas bl.a. på naturinvenleringar snarast
kommer till stånd för resp. kommuners Qällområden. Verket föreslår att
regeringen med stöd av 10 a § byggnadslagen ålägger Älvdalens och Malungs kommuner
i Kopparbergs län atl upprätta generalplaner. I avvaktan på att dessa
områdesplaner och generalplaner färdigställs bör enligt naturvårdsverket
detaQplaner för fritidsbebyggelse inte antas eller fastställas.

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 239

Naturvårdsverket anser atl en diskuterad ny väg
intill HundQället skulle spoliera del största sammanhängande orörda området
kring Salen och TranstrandsQället.

Den aktualiserade utbyggnaden av fritidsbebyggelse
inom riksobjekten Särnaheden och FuluQället i Älvdalens kommun bör enligt
verket inte komma till stånd. För Särnaheden och LångQället har även
riksobjektens avgränsning diskuterats. Naturvårdsverket framhåller alt
avgränsningen bör göras med utgångspunkt i naturförhållandena. För Långfjället
bör även hänsyn tas till förhållandena på den norska sidan så all etl
sammanhängande område erhålls.

Riksantikvarieämbetet framhåller atl
kulturminnesvårdens kunskapsunderlag i Qällområdena är utomordentligt
bristfälligt. Direkta konflikter med kulturminnesvården har därför noterats
endast i samband med utbyggnad för fritidsbebyggelse i del södra Qällområdet.

Länsslyrelsen anför med anledning av verkens
yttranden att fritidsbebyggelsens utveckling i Qällområdet har sketl med
beaktande av uppställda riktlinjer för hushållning med mark och vatten. Stora
delar av Qällområdet, som saknar intresse för friluftsliv och turism, är enligt
länsstyrelsen lämpliga för enskild fritidsbebyggelse. Alla detaQplaner för
fritidsbebyggelse behöver enligt länsstyrelsen inte baseras på översiktliga
planer. Lämpligheten bör kunna prövas i samråd mellan länsstyrelse och kommun.

Etl föreläggande enligt 10 a § byggnadslagen om att
upprätta generalplan för Qällområdena i Malungs och Älvdalens kommuner är
enligt länsstyrelsen omotiverat, eftersom översiktlig planering redan har
påbörjats. Länsstyrelsen understryker åter behovet av särskilda medel för
översiktsplanearbetet.

Liknande synpunkter framförs av Malungs och
Älvdalens kommuner. Kommunerna framhåller att en gemensam arbetsgmpp har
bildats för planeringsarbetet, som bl. a. skall resultera i
markdispositionsplaner för Qällområdet. Malungs kommun betonar att
fjällkommunerna sedan länge är medvetna om behovet av översiktlig planering för
Qällområdet. Riktlinjerna i kommunöversikten innebär enligt kommunen att ny
fritidsbebyggelse endasl kan komma till slånd med stöd av detaQplan.

Älvdalens kommun framhåller atl endast mindre
exploateringar har släppts fram de senaste åren. Kommunen understryker samtidigt
behovel av ekonomiskt stöd för all statsmakternas intentioner skall kunna
förverkligas. Kommunen avser att upprätta områdesplaner för de områden där
omfatlande exploatering anses lämplig.

Siljansbygden

Länsstyrelsen anger atl en inlerkommunal arbetsgmpp
har bildals för planering inom SiQansområdel. Arbetsgruppen har enligt
länsstyrelsen ge-

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 240

nomfört
ett omfattande inventerings- och utredningsarbete.

Länsstyrelsen framhåller att del är synneriigen
angelägel atl kommunerna snarast fullföQer planeringsarbetet för
SiQansområdel. Dessutom bör kommunerna i samråd med länsstyrelsen komplettera
planeringsprogrammet med åtgärder för alt säkerställa de areella näringarnas
intresseområden. Länsstyrelsen framhåller vidare atl det för alt planeringen
för SiQans-området skall kunna genomföras erfordras ytterligare statligt
ekonomiskt stöd. Problem kring fritidsbebyggelsens lokalisering och omfattning
har enligt länsslyrelsen inte behandlats av kommunerna. Länsslyrelsen anger att
den prövar aktualiserade detaljplaner för fritidsbebyggelsen inom Siljansomrädet
på molsvarande säll som inom Dalafjällen.

Planverket framhåller atl del är angeläget all en
samlad översiktsplan för hela SiQansområdel snarast utarbetas och att berörda
kommuner med ledning av denna lar ställning lill avsedd markanvändning i
området.

Verket anser atl befintliga kommunöversikler i
regel inte redovisar tillräcklig återhållsamhet med fritidsbebyggelse. Myckel
stora strandpartier vid SiQan är i kommunöversikterna ullagda som områden inom
vilka fritidsbebyggelse kan utvecklas efter områdesplanering eller särskild
utredning, medan områden inom vilka friluftslivet prioriteras är av mindre omfattning.

Det fortsatta planeringsarbetet bör enligt
planverket ha som mål all hålla de oexploaterade strandområdena tillgängliga
för friluftslivet och vissa anläggningar för delta. Med anledning av vissa
slällningslaganden i det kommunala materialet framhåller verkel atl rådande
fastighetsindelning i regel inte är lämplig att använda som utgångspunkt för
markdispositionsplanering. DetaQplaner för fritidsbebyggelse bör enligt verket
i regel ej fastställas ulan slöd av översiktlig markdisposilionsplan.

Enligt lantmäteriverket har ägosplittringen i bl.
a. Kopparbergs län försvårat möjlighetema att träffa överenskommelser om
naturvårdsåtgärder. Ägosplittringen har enligt verket också negativ inverkan på
fritidsbebyggelsens utveckling.

Naturvårdsverket lämnar liknande synpunkter beträffande
Siljansområdet som för Qällområdet i länet. Verkel bedömer således att del är
en påtaglig risk att fritidsbebyggelsen till följd av att översiktliga planer
saknas kommer att byggas ut i en sådan utsträckning atl SiQansområdets värden
för naturvård och friluftsliv allvarligt skadas.

Planeringsläget kring SiQan-Orsasjön innebär enligt
naturvårdsverket att det är risk för atl den fysiska riksplaneringens
intentioner inte kan genomföras. Det krävs enligt verket därför att berörda
kommuner och länsstyrelse inte antar eller fastställer ytterligare detaQplaner
för fritidsbebyggelse i avvaktan på att en översiktlig planering har
genomförts. Verket delar inte länsstyrelsens uppfattning att detaQplaner kan
fastställas trots att översiktliga markdisposilionsplaner saknas. För att
påskynda planeringen föreslår verket att särskilda medel ställs till
länsstyrelsens förfogande för

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 241

atl genomföra erforderliga översiktliga naturinventeringar
som underlag för planeringsarbetet.

Leksands, Rättviks, Mora och Orsa
kommuner samt SiQansgmppen accepterar inte planverkets och naturvårdsverkets
förslag till restriktioner för SiQansområdel. Planering för såväl
kulturminnesvård som turism och rekreation har enligt kommunerna och
Siljansgruppen sedan länge varit en förutsättning för bygdens utveckling.
Kommunerna och SiQansgruppen anser alt om verkens förslag föQs av regeringen,
delta skulle innebära etl krafligl intrång i den kommunala självstyrelsen och i
planmonopolet.

Dalävens dalgångar

Länsslyrelsen konstaterar all
berörda kommuner inte har redovisat pågående och planerad markanvändning längs
Dalälven. Del är enligt länsslyrelsen synnerligen vikligl atl så sker och atl
kommunerna i samråd med länsstyrelsen kompletterar planeringsprogrammen med
åtgärder för atl säkerställa de areella näringarnas intresseområden. Inom del
primära rekreationsområdet vid nedre Dalälven har enligt länsstyrelsen vissa
åtgärder vidtagits i syfte alt säkerställa rekreationsintressena.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom
älvdalarna redovisas i anvsnitl 4.5. Belräffande Kopparbergs län anförs
därutöver följande.

Planverket konstaterar atl den
ojämförligt största ökningen av fritidsbebyggelse i älvdalarna har skett i
Dalälvens dalgång i Kopparbergs län. Bebyggelsetrycket längs älven är enligt
verkel slorl och anspråken på mark för friluftsliv samt naturvård och
kulturminnesvård är belydande. Verket anser därför liksom länsstyrelsen alt en
översiktlig markanvändningsplanering bör fullföQas för Dalälvens dalgångar.
Nalurvårdsverket anför liknande synpunkter.

Malingsbo-Kloten

Vissa åtgärder har enligt
länsstyrelsen vidtagits i syfte alt säkerställa rekrealionsinlressena i del
primära rekreationsområdet Malingsbo-Kloten. Säkerställandearbetet bör enligt
länsstyrelsen snarast slutföras.

Jordbruk

Länsstyrelsen anser atl jordbmkets
intressen i hög grad har tillgodosetls genom alt bebyggelserestriklioner har
införts i kommunöversiklerna. 1 anslutning till de större tätorterna inom
Avesta, Hedemora, Säters, Borlänge, Faluns, Leksands och Orsa kommuner har
konkurrens om marken uppstått mellan jordbruk och exploateringsintressen.
Hittills har problemen enligt länsslyrelsen kunnat lösas i samråd mellan kommun,
lantbruksnämnd och länsstyrelse. Kommunerna bör enligt länsstyrelsen genom fysisk
översiktsplanering lösa de intressekonflikter som har uppstått så att
jordbrukets intresseområden i största möjliga utsträckning säkerställs.

16 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 242

Länsstyrelsen anger atl av nämnda kommuner är det endast
Borlänge som i slörre omfattning har påbörjat ett sådanl arbele.

Också landstinget framhåller all
konkurrensen mellan jordbrukets mark-intressen och exploateringsinlressena bör
lösas i den översiktliga markanvändningsplaneringen.

Länsslyrelsen, landstinget och
Lantbrukarnas länsförbund framhåller att en för jord- och skogsbruket gemensam
och företagsanknuten redovisning av markområden av primärt intresse för jord-
och skogsbruket skulle bilda etl avsevärt bättre underlag för den kommunala
markanvändningsplaneringen än nuvarande underiagsmalerial.

Skogsbruk

Länsslyrelsen konstaterar att skogsbrukels
produktionsområden i stort setl inte har behandlats av kommunerna, sannolikt
beroende på den vaga redovisningen av skogsbrukets produktionsområden.

Länsslyrelsen och landstinget
påpekar alt redovisningen av skogsbmkels,produktionsområden är myckel
schematiserad. Som en föQd av detta har i vissa delar av-länet inte redovisats
några områden av intresse för skogsbruket, trots alt skogsbmkel där är en
huvudnäring. Samtliga kommuner i länet bör enligt länsslyrelsen i den fysiska
översiktsplaneringen avgränsa och säkerställa de områden som är av primärt
inlresse för skogsbruket.

Naturvårdsverket framhåller all
Qällbarrskogen på många håll utgör en ursprunglig skogsmiQö av omistligt värde
för naturvården och friluftslivet. Verkel föreslår atl en särskild utredning
tillsätts för alt se över skogsfrågorna i Qällregionen. I avvaktan härpå bör
ett tioårigt avverkningsförbud för området ovan skogsodlingsgränsen införas.

Enligt skogsstyrelsen är ett
generellt förbud för skogsbruk i fjällnära områden inte motiverat. Styrelsen
hänvisar i övrigt till de synpunkter som styrelsen har lämnal på
naturvårdsverkels och planverkels utredning "Obrutna fjällområden".

Den lämplighetsprövning av
planerade skogsvårdsåtgärder som länsstyrelsen i Norrbollens län föreslår kan
enligt Svenska samernas riksförbund (SSR) vara en framkomlig väg alt reglera
förhållandet mellan storskogsbruket och renskölseln. Oberoende härav är del
enligt SSR nödvändigl att skyndsamma ålgärder vidtas för att förhindra atl en
enskild sameby berörs av skogsvårdsåtgärder i sådan omfattning att renskötseln
direkt hotas. Vinterbetesmarkerna bör enligt SSR generellt ges ett bättre
skydd.

SSR påpekar att samernas
erfarenheter hittills av samråd med skogsbmkels företrädare är mycket dåliga.
Ett reellt samrådsförfarande bör enligt SSR innebära alt även skogsbmkels
företrädare är beredda alt jämka sina intressen.

Svenska Qällklubben anser att
barrskogarna i Qälldalarna är en väsentlig del av fjällandskapel. De bör inte
få betraktas som mark för skogsproduktion.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 243

Fiske

Länsstyrelsen och fiskeristyrelsen konstaterar atl
fiskels intressen har behandlats i mycket liten omfattning under
planeringsskedet. Avesta, Gagnefs, Leksands, Malungs, Mora, Orsa. Rättviks,
Vansbro och Älvdalens samt i viss mån Faluns kommun bör redovisa hur fiskels
intresseområden skall säkerställas.

Rennäringen

Del råder enligt länsstyrelsen stark konkurrens om
markanvändningen inom rennäringens intresseområden i Älvdalens kommun.
Länsslyrelsen framhåller alt kommunen bör avgränsa och säkerställa rennäringens
viktigaste intresseområden.

Lantbmksnämnden och lanlbmksslyrelsen påpekar all
kravet på samråd med rennäringens företrädare inte har beaktats av Älvdalens
kommun. Denna brist bör enligt lantbruksstyrelsen snarast rättas till.
Kommunöversikten bör därefter revideras så alt rennäringens intressen beaktas.

Planverket påpekar all de i rennäringslagen
fixerade rätligheterna och statsmakternas utlalanden bl. a. i samband med den
fysiska riksplaneringen ger rennäringen stöd för att bedriva verksamheten i
alla berörda län i hittillsvarande omfattning.

Älvdalens kommun har enligt planverket skjutit
slällningslaganden till vissa viktiga renskötselmarkers behandling på
framliden. Samråden med rennäringens företrädare bör fördjupas bl.a. i
Älvdalens kommun. Den med ledning av jämtländska förhållanden utarbetade
modellen för kommunöversikt i renskölselområdel bör ulvecklas ytleriigare. Vid
revidering eller fortsalt bearbetning av kommunöversikter bör befintliga och
eventuella framlida metodexempel utnyttjas.

Utvecklingen i de primära rekreationsområdena kan
enligt lanlbruksslyrelsen komma i stark motsatsställning lill rennäringens
intressen. Betydande renskölselintressen i bl. a. Idre i Älvdalens kommun
ligger inom del primära rekreationsområdet som är mycket attraktiv för
Qällturism. För alt renskötselmarkerna skall kunna säkerställas bör en
övergripande markanvändningsplan upprättas för det primära rekreationsområdet.
Förelrädare för rennäringen bör enligt lanlbruksslyrelsen få möjlighet att
påverka planeringen för de rekreationsområden som berör vikliga
rennäringsintressen.

Svenska samernas riksförbund (SSR) påtalar behovet
av centralt utfärdade direktiv och anvisningar för kommunernas planering vad
gäller rennäringens intressen. I etl flertal kommunöversikter finns enligt
förbundet belydande brister. SSR betonar all det är en nödvändig förutsättning
för alt renskötselns markanvändning skall beaktas i planeringen all föreskrivna
samråd verkligen kommer lill stånd. Härutöver måste sameby betraktas som
sakägare i byggnadslagstiftningens mening i första hand inom de centrala och
viktiga delarna av renskötselmarkerna.

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 244

Den negativa effekt som
exploateringen för turism och rekreation har på renskötselns markanvändning har
enligt SSR inte uppmärksammals i riksplanearbetel. Del är nödvändigt all
instrument skapas för en samlad bedömning av hur rekrealionsinlressena och
rennäringens intressen skall kunna samordnas.

Naturvård och kulturminnesvård

Länsslyrelsen anser all kommunerna
i hög grad har beaktat naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen genom
regler i kommunöversiklerna. För flera av riksobjeklen kvarstår emellertid
utrednings- och planeringsbehov. Säkerställande av intressena bör enligt
länsstyrelsen ske på det sätl som har föreslagits i de kommunala programmen. En
förutsättning för att avsluta säkerställandet inom rimlig lid är dock alt
länsstyrelsen får ökade resurser för inventerings- och avgränsningsarbele.

Enligt naturvårdsverket har
länsslyrelsen inte fått fram översiktligt invenleringsunderlag vad gäller
naturvården i länet i tillräcklig utslräckning. Kunskaperna om länels
naturvärden är därför bristfälliga. Säkerställandearbete inom riksobjeklen har
enligt verket bedrivits i mycket liten omfallning.

Naturvårdsverket förordar en
prioritering av översiktliga naturinventeringar i länet bl. a. som grund för
en länsomfaltande nalurvårdsplan.

Fritidsbebyggelse

Länsslyrelsen framhåller att
fritidsbebyggelsen endast har behandlats i begränsad omfattning under
planeringsskedet. Planberedskapen har inte höjts nämnvärt. Landstinget
konstaterar alt fritidsbebyggelsen har genomgått en kraftig expansion och att
efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse kan skapa många konflikter.

Enligt länsstyrelsen är det av
största betydelse att kommunerna genom översiktlig fysisk planering väger
intresset att exploatera för fritidsbebyggelse mol andra arealkrävande
intressens anspråk på mark.

Industri

Frågor rörande nylokalisering av
tung industri lill Bergslagen och sysselsättnings- och miQöaspekler i samband
härmed, behandlas enligt länsstyrelsen av en för Örebro, Västmanlands och
Kopparbergs län gemensam arbetsgrupp. Länsslyrelsen har vidare i en särskild
rapport redovisat studier av sysselsättnings- och miQöaspekler vid
induslrilägen i länet. Enligt länsstyrelsen har Ludvika och Smedjebackens
kommuner angett markområden som kan komma i fråga för tung industri.

Landstinget ser med
tillfredsställelse på den påbörjade utredningen om förutsättningarna för
nylokalisering av tung industri till Bergslagen.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI)
framhåller atl

s. 245 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 245

för föreslagna inlandslägen för industri, bl. a. i
Bergslagen, krävs särskilda studier av miQöförhållandena. Enligt SMHI bör man
beträffande inlandslägen vara uppmärksam på atl vallenrecepienten kan utgöra
en begränsande faktor.

Naturvårdsverket konstaterar att
det beträffande Bergslagsomrädet inte finns någon samlad redovisning av
förutsättningar för industrilokalisering. Enligt naturvårdsverkets mening är
del största trycket inom Bergslags-området riktal mot Kvarnlorpsområdet i
Örebro län. Verkel bedömer allmänt alt den tekniska utvecklingen mot mindre
vattenbehov, bättre process- och reningsleknik samt högre förädlingsgrad av
produkterna leder till ökade förutsättningar för inlandslokaliseringar.

Flygplatser

Länsslyrelsen anser att flygplatserna med skyddsområden
bättre bör beaklas i den fysiska översiktsplaneringen. Luftfartsverket anger
behov av planeringsåtgärder för i första hand Borlänge flygplats. Verkel
konstaterar att den befintliga flygplatsen i Malungs kommun och den planerade i
Älvdalens kommun inte har behandlats av kommunerna i deras redovisning av
planeringsarbetet. Den planerade flygplatsen i Mora kommun har enligt
luftfartsverket markerats på karta men har i övrigt inte behandlats.

6.20 Gävleborgs län

Redovisat material

I 9 av Gävleborgs läns 10 kommuner
antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska
riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen
och genom andra åtgärder. Regeringen log ställning till programmen genom beslul
län för län under våren 1975. För Gävleborgs län fattades beslut den 17 april
1975.

Samtliga kommuner i Gävleborgs län
har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med att fullföQa riktlinjerna
för hushållning med mark och vatten. Redovisningama har behandlats av
kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har
redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

Av kommunfullmäktige anlagen
kommunomfattande markdisposilionsplan har redovisats av Gävle kommun.

I Gävleborgs län omfallas kusten,
Dellensjöarna samt Ljusnans och Dalälvens dalgångar av den fysiska
riksplaneringens geografiska riktlinjer. Länet berörs även av de primära
rekreationsområdena Ljusnans dalgång och Nedre Dalälven.

Kustområdet och Dalälvens dalgång
innefattas i den kommunomfattande markdlspositionsplan som Gävle kommun har
redovisat. För Ljusnans dalgång har Ljusdals kommun redovisat av
kommunfullmäktige anlagen

s. 246 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 246

markdisposilionsplan.
I övrigt har markdisposilionsplaner inte redovisats för områden med geografiska
riktlinjer.

För det primära rekreationsområdet Nedre Dalälven
antog Gävle och Sandvikens kommuner tillsammans med övriga berörda kommuner i
Uppsala, Västmanlands och Kopparbergs län under våren 1976 etl gemensamt
planeringsprogram. En lägesrapport från del inlerkommunala planeringsarbetet
för Nedre Dalälven har redovisats i februari 1977.

För del primära rekreationsområdet Ljusnans dalgång
har elt gemen-samt programarbete påbörjats av Bollnäs och Ljusdals kommuner. En
lägesrapport från programarbetet har redovisats i juni 1977.

Områdesplaner som har antagits av fullmäktige har
redovisats för Knåda och Kyrkbyn i Ovanåkers kommun samt för Söderala i
Söderhamns kommun. Förslag till områdesplaner har redovisats för Ockelbo
tätort i Ockel-bo kommun och Edsbyn i Ovanåkers kommun.

Enligt
regeringens beslut med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen
omfattas ingen av kommunerna i länet av krav på att upprätta program för
hushållning med jordbruksmarken. Av kommunfullmäktige behandlat sådant program
har dock redovisats av Gävle kommun.

Av kommunfullmäktige godkända redovisningar för
ålgärder som kommunerna har vidtagit eller avser att vidta för att genomföra
den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnals av alla länels kommuner
utom Sandvikens kommun.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna
samt i yttrande till ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med
anledning av arbetet under planeringsskedet. Efter hörande av landstinget har
länsstyrelsen den 25 augusti 1977 avgell slutligt sammanfallande yttrande.

Till
länsstyrelsens redovisning har fogats en särskild redovisning av studier av
industrilägen vid Norrlandskusten som har utförts enligt överenskommelse med
bostadsdepartementet samt rapporterna MiQöer av riksintresse för
kulturminnesvården och Kulturhistoriska miQöer. Vidare har bifogats yttranden
från vägförvaltningen, lantbruksnämnden, skogsvårds-styrelsen,
fiskeriintendenten i Mellersta distriktet och landstinget samt frän
Lantbrukarnas länsförbund i Gävleborgs län.

Yttranden
över del redovisade materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra
myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.).

Kommunerna har beretts tillfälle att komma in med
kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och
ämbetsverkens yllranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts
tillfälle att komma in med synpunkter på verkens yttranden. 1 Gävleborgs län
har synpunkter lämnats av länsstyrelsen.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 247

Remissinstansernas synpunkter

AUmänt om planeringsskedets utjäll

Länsslyrelsen bedömer atl
resullalel av kommunernas arbele under planeringsskedet är relativt
tillfredsställande. Kommunöversikterna har utvecklats vidare under
planeringsskedet. De tillgodoser enligt länsstyrelsen i huvudsak de anspråk som
kan ställas från den fysiska riksplaneringens utgångspunkter. Ett relativt
omfatlande planeringsarbete återstår dock, i första hand med alt fullföQa
markanvändningsplaneringen inom områden med geografiska riktlinjer. De
planeringsuppgifler som kvarstår bör med hänsyn lill de relativt små
intressekonflikter som finns i länet enligt länsslyrelsen kunna slutföras inom
några år.

Länsslyrelsen konstaterar atl den
fysiska riksplaneringen hittills endast i begränsad omfattning har samordnats
med länsplaneringen och den regionala trafikplaneringen. 1 myckel av del
planeringsarbete som genomförs på regional nivå inom ramen för den fysiska
riksplaneringen bör dock enligt länsslyrelsen ske en sammanvägning av de
målsättningar som gäller för de olika planeringsformerna. Det gäller bl. a.
studierna av industrilägen och planeringen för de primära rekreationsområdena.

Kusten

Den översiktliga
markanvändningsplanering som pågår för kustområdet kan enligt länsstyrelsens
bedömning fullföQas på del sätt som anges i kommunernas åtgärdsredovisningar.

. Utsläppen från den mlQöstörande
industrin vid kusten innebär enligt länsslyrelsen slora konflikter med fiskets
intressen, främst i Gävle, Söderhamns och Hudiksvalls kommuner. I dessa
kommuners kustområden innebär även fritidsbebyggelsens lokalisering konflikter
med fritidsfisket. Konflikterna mellan fritidsboende och fritidsfiske har
enligt länsstyrelsen inte uppmärksammats tillräckligt i kommunernas planering.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom de s. k. övriga kustområdena redovisas i avsnitt 4.3.

Älvdalar, primära rekreationsområden

Det inlerkommunala utrednings- och
planeringsarbete som har påbörjats för de två primära rekreationsområdena Nedre
Dalälven och Ljusnans dalgång har enligt länsstyrelsen fått en i allt
väsentligt riklig inriktning. Länsslyrelsen har inget att invända mot det
förslag till ändring av områdesav-gränsningen för Ljusnans dalgåpg som har
lagts fram av de berörda kommunerna.

För atl man skall få ett bättre
underiag för fortsatta planeringsinsatser i de primära rekreationsområdena är
det enligt länsstyrelsen angeläget att kommunernas markanvändningsplanering för
älvdalgångarna fullföQs.

Länsstyrelsen anser, liksom landstinget, atl del behövs
statligt stöd för

s. 248 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 248

planerings-
och genomförandeåtgärder i de primära rekreationsområdena.

De naturinvenleringar som har genomförts i
planeringsarbetet för Nedre Dalälven kommer enligt länsstyrelsen alt leda till
aU man vill avsätta vissa skogsområden som naturreservat. Del är enligt
länsstyrelsen mycket angeläget alt områdena kan skyddas. Naturvårdsverkets
tillgängliga resurser för ersättning till markägare vid reservatsbildning bör
med förtur satsas på Dalälvenområdel.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen
inom älvdalarna redovisas i avsnitt 4.5. Beträffande Gävleborgs län anförs
därutöver föQande.

Det är enligt naturvårdsverket särskilt angeläget
atl markanvändningsplaneringen för älvdalarna kommer igång i Bollnäs och
Sandvikens kommuner, där älvdalgångarna även ingår i de primära
rekreationsområdena.

Fiskeristyrelsen framhåller att de två primära rekreationsområdena
i länet har unika förutsättningar för fritidsfiske. Den fortsatta planeringen
bör enligt styrelsen inriktas på alt utveckla dessa förutsättningar.

Dellensjöarna

Hudiksvalls kommun har enligt länsslyrelsen
påbörjat etl omfattande in-venteringsarbele för området vid Dellensjöarna.
Vidare har riktlinjer för den fortsatta planeringen utarbetats.
Markanvändningsplaneringen bör enligt länsslyrelsen fullföQas med ulgångspunkl
i det invenleringsmaterial som tas fram.

Jordbruk

De flesta tätorterna i länet är enligt
länsslyrelsen belägna inom eller i nära anslutning till jordbmksområden.
Allvarliga konflikter mellan tätortsutbyggnad och jordbrukels intressen
förekommer dock endast inom etl begränsat antal områden.

Det utrednings- och planeringsarbete som har
genomförts i länet visar enligt länsslyrelsen alt det inte finns behov av mer
övergripande planeringsinsatser eller regional omfördelning av
tätortslillväxten för all tillgodose jordbrukets intressen. Den jordbmksmark
som kan behöva tas i anspråk för tätortsutbyggnad i länet kommer enligt
länsstyrelsen inte alt leda lill att den totala produktionen inom jordbmket
minskar nämnvärt.

De konflikter som föreligger mellan
tätortsutbyggnad och jordbrukets intressen bör enligt länsstyrelsen studeras i
den fortsatta översiktliga planeringen i kommunerna.

Skogsbruk

Länsstyrelsen framhåller all såväl skogsbruket som
skogsindustrin har slor betydelse för länet. Skogsvårdssiyrelsen har i
samarbele med länsstyrelsen gjorl uppskattningar av hur myckel skogsmark som
kan komma atl beröras av förordnanden enligt naturvårdslagen eller av
exploatering för

s. 249 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 249

tätorts- och industriutbyggnad, fritidsbebyggelse, vägar
etc. Befintliga och planerade naturreservat berör enligt dessa uppskattningar
drygt 0,2% av länets produktiva skogsmark. Den skogsmark som kan komma atl tas
i anspråk för exploatering under den närmaste 15-årsperioden uppskattas lill
knappt 0,3 % av länels produktiva skogsmark.

Skogsbmkel bör enligt länsstyrelsen
inordnas i den fortsatta planeringen i kommunerna på etl mer metodiskt sätl än
hittills. Inför den fortsatta områdesplanering som kan väntas är det därför
angelägel att etl planeringsunderiag avseende skogsmarken utarbetas.

Arbetet med att upprätta
naturvårdsinriklade skogsbruksplaner i länet bör enligt länsslyrelsen utvecklas
vidare.

Fiske

Del är enligt länsstyrelsen ytterst
angeläget att kommunerna i sitt fortsatta planeringsarbete i högre grad än
hittills beaktar fiskets intressen. Fiskels intressen är otillräckligt
beaktade i de planer som föreligger bl. a. på grund av atl arbelel med
kommunöversikterna påbörjades innan redovisningen av fiskels intresseområden i
länet förelåg.

Fiskeristyrelsen konstaterar alt
fiskels intressen inte har getts någol större utrymme i de kommunala planerna.
De sex kommuner i länet som berörs av fiskels viktigare intresseområden bör
enligt styrelsen vid kommande revidering av kommunöversikler och markdispositionsplaner
redovisa hur man avser all säkerställa dessa områden.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

De områden i länet som är av
riksintresse för naturvården omfattar enligt länsstyrelsen ca 10% av länels
areal. Inom dessa områden är skogsbruk den huvudsakliga markanvändningen.
Detla har inneburit vissa konflikter under planeringsskedet mellan
naturvårdens och skogsbrukels intressen. Konflikter mellan naturvårdsinlressen
och andra intressen än skogsbruket har enligt länsslyrelsen förekommit endast i
begränsad omfattning.

Intresset för alt utnyttja myrar och våtmarker för
skogsproduktion är enligt länsslyrelsen stort i länet. Stora arealer myrmark
överförs f. n. lill produktiv skogsmark. I Sandvikenområdel har försök med
torveldning diskuterats. Det är enligt länsstyrelsen angeläget all man i den
fortsatta planeringen beaktar kravet på hushållning med myrmarkerna. En inventering
av myrar och våtmarker i länet krävs enligt länsstyrelsen som underlag för
fortsalla säkerställandeåtgärder.

De flesta områden av riksintresse för kulturminnesvården i
länet utgörs av öppna jordbruksbygder med äldre värdefull jordbruksbebyggelse.
Del råder enligt länsstyrelsen osäkerhet om vilka instrument som kan användas
för atl säkerställa riksintressanta miQöer av denna lyp i de fall man eftersträvar
ett bättre skydd än riktlinjer i kommunöversikl. Länsstyrelsen

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 250

anser alt fastställd, förenklad generalplan borde kunna
prövas som säker-ställandeinstrument.

De områden i länet som är av
riksintresse för friluftslivet har enligt länsstyrelsens bedömning
säkerställts genom de riktlinjer som har angetts i kommunöversiklerna.
Länsslyrelsen anser att en fortsatt planering som är inriktad på att tillgodose
friluftslivels intressen förutom för de områden som har angetts som primära
rekreationsområden bör genomföras även för Dellensjöarna och Hornslandel.

Naturvårdsverket bedömer att
planeringsskedet har gett ett i huvudsak godtagbart resultat i länet. Verkel
delar länsstyrelsens uppfattning atl inventering och skydd av myrmarker bör
ske med förtur i del fortsatta nalur-vårdsarbetet. Kommunöversikternas
riktlinjer kan enligt verket behöva kompletteras med generalplan eller
förordnanden enligt naturvårdslagen för alt naturområden som är särskilt
värdefulla för friluftslivet skall kunna bevaras.

Riksantikvarieämbetet konstaterar
all invenleringsarbetet inte har slutförts för norra Hälsingekuslen i
Gävleborgs län, som utgör ett s. k. större område av intresse för
kulturminnesvården.

Fritidsbebyggelse

Enligt länsstyrelsens bedömning
finns det utrymme för en belydande ulbyggnad av fritidsbebyggelse i länet ulan
konflikter med bevarandeinlressena eller de areella näringarnas intressen. Bl.
a. bör det inom stora delar av länet finnas goda möjligheter för en utveckling
av spridd fritidsbebyggelse i lämpliga former.

Flertalet kommuner redovisar enligt
länsstyrelsen i kommunöversikterna en allmänt restriktiv inställning lill
ytterligare fritidsbebyggelse. Några kommuner har angett områden som bedöms
lämpliga för utveckling av spridd eller koncentrerad fritidsbebyggelse.
Överväganden om fritidsboendets framtida utveckling och om andra
frilidsboendeformer än enskill ägda fritidshus saknas enligt länsstyrelsen
nästan helt i de kommunala planerna.

Kommunerna bör enligt länsslyrelsen
för alt bättre kunna styra fritidsbebyggelsens utveckling i stort och
utvecklingen av olika fritidsboendeformer själva köpa in mark och planera
områden för fritidsbebyggelse. Länsslyrelsen anser del vidare angeläget alt
kommunerna tar initiativ till all planmässigt reglera de kustområden nära
tätorterna som rymmer oreglerad fritidsbebyggelse. Della skulle förbättra
möjligheterna alt öka tillgängligheten lill stränderna samtidigt som det
skulle ge utrymme för en viss kompletterande fritidsbebyggelse.

Industri och hamnar

Länsslyrelsen har i en särskild
rapport redovisat förutsättningarna längs kusten för lokalisering av sådan
industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Fortsatt utredning och
planering på kommunal nivå bör enligt

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 251

länsslyrelsen ske för induslrilägena i LjusneVallvik i
Söderhamns kommun och fdenor i Hudiksvalls kommun.

Del i Väslernortlands län studerade
industriläget vid Galtström i Sundsvalls kommun kan enligt länsstyrelsen under
vissa förhållanden innebära konflikter med fiskels och friluftslivets intressen
i Nordanstigs kommun.

De induslristudier som hillills har
genomförts i länet för sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen har enbart behandlat djuphamnsberoende industri. Länsstyrelsen
anser att molsvarande studier bör genomföras för övrig miljöslörande industri.
Härvid bör särskilt lokalise-ringsfömlsältningarna för industri i länets inland
kartläggas.

Ulbyggnad av en djuphamn pågår
enligt länsstyrelsen vid Slora Orrskär norr om LjusneQärden i Söderhamns
kommun. I del kommande områdesplanearbetet bör man enligt länsslyrelsen
studera hur en hamnutbyggnad i detta läge påverkar möjligheterna att
lokalisera industri söder om Ljusnefjärden.

Ytterligare hamnutbyggnader i länet
kan enligt länsstyrelsen bli aktuella i de områden som har studerats för
lokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.

Planverket anser alt en närmare
analys bör göras av de industrilägen vid Norrlands- och norra Svealandskusten
vilka har angetts av kommuner och länsstyrelser. Analysen bör syfta till att
klarlägga var fortsatta planerings-och utredningsinsatser är önskvärda.

Enligt naturvårdsverket har området
Ljusne-Vallvik fömtsättningar för de flesta typer av sådan industri som
behandlas i den fysiska riksplaneringen. Även Fredriksskans i Gävle kommun och
Idenor i Hudiksvalls kommun är tänkbara lägen för sådan industri. Dessa
områden har dock enligt verket vissa begränsningar när del gäller
lokaliseringsfömlsällningarna. I Fredriksskans gäller detta
recipientförhållandena och i Idenor del korta avståndet till befintlig
bebyggelse.

Överbefälhavaren framhåller att
etablering av industri vid Norrlandskusten främst bör ske inom områden med
utbyggda hamnanläggningar o. d. Nya stora industriområden skulle förändra
förutsättningarna för kustförsvaret. Detaljplaneläggning av nytt område bör
enligt överbefälhavaren föregås av samråd med de militära myndigheterna.

Länsslyrelsen framhåller i sitt
kompletterande yttrande att man delar planverkets uppfattning om behovet av en
fortsatt utvärdering av föreslagna industrilägen.

En ergiförsörjn ing

Länsstyrelsen påpekar alt det inom
länet finns fyra platser som av Cenlrala driflledningen har angetts som
huvudlägen för ulbyggnad av kraftindustri. Dessa är Orarna och Lindön i Gävle
kommun samt Sunnäs och Vallvik i Söderhamns kommun. Den naturinvenlering som
har genomförts i länet visar atl del finns starka naturvårdsinlressen på ön
Orarna. Orarna

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 252

bör
därför enligt länsstyrelsen inte längre betraktas som huvudläge.

Vägar

Den i vägförvallningens långtidsplan redovisade
sträckningen av väg E 4 vid Hudiksvall berör enligt länsstyrelsen områden av
inlresse för jordbruket och kulturminnesvården. I vägförvallningens
behovsinventering finns vidare två slörre vägprojekt i Sandvikens och
Söderhamns kommuner som kan komma att medföra konflikter med jordbmkets och
kulturminnesvårdens intressen. Del är enligt länsslyrelsen angelägel alt de
planerade vägsträckningama studeras i den fortsatta översiktliga markanvändningsplaneringen
i berörda kommuner.

Flygplatser

Ulredningar om alt bygga ut allmänflygfält pågår
enligt länsslyrelsen i Ljusdals, Ovanåkers och Hudiksvalls kommuner. En
utbyggnad av flygplatserna i Ljusdals och Ovanåkers kommuner skulle komma att
beröra områden av riksintresse. Enligt länsstyrelsens bedömning innebär detta
dock inte några allvariiga konflikter.

6.21
Västernorrlands län

Redovisat
material

1 samtliga sju kommuner i Västernorrlands län antog
kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens
riktlinjer avsägs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen och
genom andra åtgärder. Regeringen log ställning lill programmen genom beslul
län för län under våren 1975. För Västernorrlands län fattades beslul den 13
mars 1975.

Samtliga kommuner i Västernorrlands län har
redovisat sitt arbete under planeringsskedet med att fullföQa riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av
kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av
kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

Av fullmäktige anlagen kommunomfattande
markdisposilionsplan har redovisats av Ange kommun.

I
Västemorriands län omfattas kusten samt Ljungans, Indalsälvens och
Ångermanälvens dalgångar av den fysiska riksplaneringens geografiska .riktlinjer.
Kusten från Ångermanälvens utlopp till Köpmanholmen har därvid betecknats som
obruten kust, medan kuststräckan söder om Ångermanälvens utlopp resp. norr om
Köpmanholmen har betecknats som övrig kust. Länet berörs även av det primära
rekreationsområdet Höga Kusten, vilket förutom den obrutna kusten även omfattar
en del av länets kust norr om Köpmanholmen. Markdispositionsplaner har inte
redovisats särskilt

s. 253 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 253

för dessa områden.

För Höga Kusten har utrednings- och planeringsarbete
bedrivits av en kommitté. Höga Kusten-kommittén, bestående av representanter
för berörda kommuner och länsslyrelsen. En huvudrapport redovisades av kommittén
år 1974. Ömsköldsviks kommun har redovisat en av kommunfullmäktige behandlad
lägesrapport om det planeringsarbete som kommunen har bedrivit efter år 1974.

Örnsköldsviks kommun har vidare
redovisat program för områdesplanering av kommunens hela kustområde samt
centralort.

Av fullmäktige godkända redovisningar
för åtgärder som kommunerna har vidtagit eller avser att vidta för att
genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnals av sex av
länets sju kommuner. Härnösands kommun har redovisat en av kommunstyrelsen
godkänd åtgärdsredovisning.

Länsstyrelsen i Väslernorrlands län har ställt samman och
utvärderat de kommunala redovisningama samt i yttrande till ämbetsverken och
regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet.
Preliminärt sammanfallande yttrande har avgetts av länsstyrelsen den 26
augusti 1977. Detla har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning
sänts för yllrande lill landstinget och kommunerna. Slutligt sammanfattande
yttrande har avgetts av länsstyrelsen den 4 november 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats en särskild
redovisning av studier av industrilägen vid Norrlandskusten som har ulförts
enligt överenskommelse med bostadsdepartementet samt en av länsslyrelsen och
landsantikvarien utarbetad rapport om kulturminnesvårdens riksintressen i länet.
Vidare har bifogats yttranden från vägförvaltningen, fiskeriintendenten i
Nedre norra distriktet, fiskenämnden, länsstyrelsen i Gävleborgs län samt från
Örnsköldsviks, Kramfors, Timrå och Hämösands kommuner.

Yttranden över det redovisade
materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter,
forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.).

Kommunerna har beretls tillfälle
all komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas,
landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har
likaledes getts tillfälle atl komma in med synpunkter på verkens yttranden. I
Västernorrlands län har synpunkter lämnals av länsstyrelsen och Örnsköldsviks
kommun.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedels ulfall

Länsstyrelsen konstaterar alt
planeringsskedet har inneburit atl den kommunala översiktsplaneringen har
intensifierats främst för de områden

s. 254 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 254

som berörs av riksintressen. Trots detla har inte den
åsyftade planeringen hell genomförts, t. ex. vad gäller områdesplanering. Sådan
planering kommer enligt länsstyrelsens bedömning all kräva avsevärd tid.
Länsslyrelsen har därför föreslagit en prioritering av de fortsatta
planeringsinsatsema. Behovet av förstärkta resurser för all planeringen skall
kunna genomföras understryks av länsstyrelsen.

Planeringen på alla nivåer ger
enligt länsslyrelsen utlryck för en stor medvetenhet om frågor som berörs i
riksplaneringen, vilkel bör ge långsikliga resultat.

Länsslyrelsen påpekar att andra
planeringsformer, bl. a. regionalpolitisk planering och trafikplanering, delvis
har samordnats med olika utredningar inom ramen för den fysiska
riksplaneringen. Det gäller bl.a. den studie som har genomförts av länkbara
industrilägen, i vilken även regionalpoliliska aspekter har beaktats saml Höga
Kusten-utredningen, som har samordnats med såväl sysselsättningsplaneringen
som trafikplaneringen.

Höga Kusten

Länsslyrelsen konstaterar att man i Höga
Kusten-utredningen har konkretiserat målsättningarna för naturvård och
friluftsliv saml turistisk utveckling i kustområdet. Huvuddelen av de mest
angelägna naturvårdsförordnandena har genomförts. Medel har också salsals på
alt utveckla Höga Kusten till etl lättillgängligt och attraktivt
rekreationsområde. Utvecklingen har emeilerlid enligt länsslyrelsen varit
mindre gynnsam vad beträffar logikapaciteten. Staten bör ta slörre del av det
ekonomiska ansvaret för turismens utveckling inom Höga Kusten-området.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom de obrutna kustområdena redovisas i avsnitt 4.1.
Beträffande Västernorrlands län anförs därutöver följande.

Länsslyrelsen.och planverket framhåller
alt man i planeringen för kustområdet har haft enjeslriktiv syn på frågan om
ytleriigare fritidsbebyggelse. Della stämmer överens med statsmakternas
intentioner för markanvändningen inom området.

Naturvårdsverket konstaterar att
markanvändningsplanering har utförts endasl i begränsad omfattning vid
kusterna. En sådan planering är särskilt viktig inom bl. a. Höga
Kusten-området.

Övrig kust

Länsstyrelsen anger atl Härnösands,
Sundsvalls och Timrå kommuner har påbörjat områdesplanering för kustområdena.
Örnsköldsviks kommun avser alt upprätta områdesplaner för sin del av del s. k.
övriga kustområdet.

Enligt länsstyrelsen är det med
hänsyn till genomförandet av den fysiska riksplaneringen angelägel alt
utredningsarbete och områdesplanering i första hand genomförs för vissa delar
av kustområdet. Kommunerna bör

s. 255 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 255

enligt länsstyrelsen eftersträva atl genomföra en sådan
planering inom en treårsperiod.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom de övriga kustområdena redovisas i avsnitt 4.3.

Älvdalar

Länsstyrelsen anger att den
påbörjade Indalenulredningen syftar till all utveckla mål för naturvård,
kulturminnesvård och rekreation i området. Liknande utredningar förutses för
Ångermanälvens och Ljungans dalgångar.

Länsslyrelsen konstaterar alt
huvudälvarna, dvs. Ljungan, Indalsälven och Ångermanälven, är delvis hårt
reglerade och alt flera av länets utbyggnadsprojekl berör Ljungan.
Länsstyrelsen framhåller bl.a. atl Haverö strömmar och nedersta Ljungan rymmer
stora värden för naturvården och friluftslivet. Även Gideälven har slorl
bevarandevärde, bl.a. genom sin lättillgänglighet. Älven har också de enda
återstående forsarna av fallkaraktär i länet. Enligt länsstyrelsens mening kan
vattenkraftutbyggnad i tätortsnära områden vid Viforsen (Ljungan) i Sundsvalls
kommun spoliera områden med stort rekrealionsvärde. Sådana älvsträckor bör i
största möjliga omfattning bevaras outbyggda. Liknande synpunkter framförs av
planverket.

Fiskeriintendenten i Nedre norra
distriktet anser att man i kommun- och länsplanering tidigt bör redovisa sin
ståndpunkt belräffande de oulbyggda strömsträckorna i länets älvar. Del är
enligt fiskeriintendenten väsentligl att även de mindre vattendragen las med i
bedömningen, efiersom vattenkraftutbyggnad kan länkas bli attraktiv även där.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom älvdalarna redovisas i avsnitt 4.5. Beträffande
Västernorrlands län anförs därutöver föQande.

Planverket anser atl
markanvändningsplaneringen bör fullföQas för Ljungans och Indalsälvens
dalgångar, för vilka bebyggelsetrycket och anspråken från friluftslivet och
naturvården är betydande. Belräffande Ångermanälven bör redovisningen av
markanvändningen kunna ske i förenklad form inom de delar av älvdalen där
bebyggelsetrycket är lågl och pågående markanvändning kan komma all beslå under
överblickbar tid. Inom områden med mer betydande bebyggelseutveckling, där även
motstående intressen föreligger, bör dock markanvändningsplanering genomföras.

Jordbruk

Länsstyrelsen och lantbruksnämnden
påpekar atl de mesl konkreta ställningstagandena vad gäller hushållning med
jordbruksmarken kommer till utlryck i den pågående områdesplaneringen.
Möjligheterna och formerna för alt beakla jordbrukets intressen tidigt i
planeringsarbetet har för-

s. 256 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 256

bättrats.
Länsstyrelsen och lantbruksnämnden understryker betydelsen av att olika
utbyggnadsalternativ utarbetas och analyseras i den fortsatta områdesplaneringen.
Lanlbruksslyrelsen anser att en markanvändningsplanering av del slag som
bedrivs i Sundsvalls kommun är elt bra exempel på hur markresursfrågorna kan
beaklas vid översiktlig planering av bebyggelseutvecklingen.

Den minskade nedläggningstakten i jordbruket har
enligt länsslyrelsen förbättrat förutsättningarna för landskapsvård i
odlingsbygd.

Skogsbruk

Enligt länsstyrelsen har kommunema i flera fall
berört problem inom skogsbruket. Kommunema saknar emellertid medel alt konkret
behandla skogsbruksfrågorna i sin planering.

Olika bevarandeinlressen borde enligt länsstyrelsen
kunna tillgodoses genom tillämpning av 1 § skogsvårdslagen. Länsstyrelsen
framhåller även möjligheterna till ökad samordning genom att olika
bevarandeaspekter beaktas redan i skogsbrukets produktionsplanering. Inom
vissa av de större förelagen i länet pågår försök i denna riktning.

Länsstyrelsen anser att vissa för länet generella
problem, bl. a. inplanteringen av främmande trädslag, kan behöva belysas i ett
mer långsiktigt tidsperspektiv. Länsstyrelsen framhåller vidare behovet av att
skydda vissa urskogar i länet.

För atl kunna bedöma riskema för långsiktiga
effekter av det modema skogsbruket är del enligt länsstyrelsen angeläget att
referensområden avsätts för att möjliggöra jämförande studier i framliden.

Fiske

Fiskels intressen har enligt länsstyrelsen
behandlats i liten omfattning i del kommunala planeringsarbetet. De
miljövårdsplaner som flera kustkommuner har redovisat berör inte de negativa
effekterna på fisket av vissa mlQöstörande verksamheter. Det gäller främst
cellulosaindustrin, val-tenkraftindustrin, kommunala avlopp och
deponeringsanläggningar samt föroreningar från jord- och skogsbruket. Liknande
synpunkter framförs av fiskeriintendenten som dessutom anser att del krävs en
detaQerad redovisning för inlandet av sådana vatten som är skyddsvärda för
fritidsfisket.

Fiskels intressen har enligt fiskeristyrelsen inte
tillgodosetts i den kommunala planeringen. Samtliga länets kommuner, som alla
berörs av fiskets viktigaste intresseområden, bör i del fortsatta arbetet
redovisa hur man avser att säkerställa dessa områden. Styrelsen anser att
behovet av skydd för de få opåverkade vattendrag och strömsträckor som finns
kvar bör beaktas.

Rennäringen

Länsstyrelsen
anger att Sollefteå kommun har uppmärksammat rennä-

s. 257 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 257

ringens
markanspråk. Ömsköldsviks kommun har däremot inte gjort någon särskild
redovisning av rennäringens intresseområden i kommunöversiklen.

Örnsköldsviks kommun påpekar att kommunen har fått
underlagsmaterial för rennäringen så sent all näringens markintressen inte har
kunnal beaklas i kommunöversikten. Kommunen uppger att renskötselns intressen
skall beaktas i samband med revidering av kommunöversikten.

Naturvård,
friluftsliv och kulturminnesvård

Elt angeläget invenleringsarbete har enligt
länsstyrelsen de senasle åren bromsat upp genomförandel av planerade
nalurvårdsförordnanden. Endasl ca en tredjedel av dessa, främst inom Höga
Kusten, har kunnat genomföras. Länsslyrelsen påpekar alt säkerställandearbetet
med nuvarande resurser kommer alt la avsevärd lid i anspråk. För alt t. v. få
elt lillfredsslällande skydd för kustområdet och älvdalarna har länsstyrelsen
förordnat om samrådsskyldighet enligt 20 § naturvårdslagen. Den direkla
kontakten mellan naturvårdsmyndigheten och skogsägarna är enligt länsstyrelsens
bedömning ell effektivt sätl atl hävda nalurvårdshänsynen i skogsbruket.

Nalurreservalsförordnanden övervägs av
länsstyrelsen f.n. endasl för två områden, Skuleskogen och Jämtgaveln, vilka är
av vildmarkskaraktär och dessutom har speciella bevarandevärden. I bägge fallen
är del i första hand skogsbrukel som slår i konflikt med naturvårdens och
friluftslivets intressen.

Länsstyrelsen framhåller atl endast elt fåtal av
kulturminnesvårdens områden av riksintresse har getts ett visst skydd.
Kunskapema om kullurminnen är olillfredsställande. Inventerings- och
utredningsbehovet är myckel omfattande. Det fortsalla arbetet bör enligt
länsslyrelsen syfta till kommuntäckande kulturhistoriska utredningar som
underlag för kulturvårdsprogram. För de tre s. k. större områdena av intresse
för kulturminnesvården i länet bör enligt länsslyrelsen översiktliga
inventeringar genomföras. Inom områden med naturvårdsförordnanden behövs ofta
komplettering av skyddsföreskrifter av hänsyn till kulturminnesvården.

Länsstyrelsen anser all del krävs förstärkta
resurser bl. a. för att man inom rimlig lid skall kunna säkerställa natur- och
kulturminnesvårdens riksintressen.

Enligt naturvårdsverket är del angelägel atl den
pågående urskogsinven-leringen fullföljs. På grundval av denna samt befintligt
inventeringsmaterial bör snarast en nalurvårdsplan för länet upprätias. Verket
förordar att länsstyrelsen i del fortsatta arbetet riktar insatserna mot i
första hand de riksinlressanla områdena samt värdefulla myr- och
urskogsområden.

Riksantikvarieämbetet framhåller atl det bl. a. i
Västemorriands län finns stora brister i inventeringsmaterialel rörande
kulturminnesvården.

17 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 213. Bilaga 1

s. 258 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 258

Fritidsbebyggelse

Länsslyrelsen konstaterar alt antalet fritidshus i
länet vid årsskiftet 1975/76 uppgick lill ca 22000. Ökningen under perioden
1970-1975 var 3 500 fritidshus.

Kommunema har enligt länsstyrelsen svarat mot
intentionerna i den fysiska riksplaneringen vad gäller behandlingen av
fritidsbebyggelsefrågor inom de områden i länet som berörs av geografiska
riktlinjer. Friluftslivels intressen prioriteras enligt länsslyrelsen i större
utsträckning än lidigare framför enskild fritidsbebyggelse inom dessa områden.

Länsstyrelsen framhåller alt samtliga kommuner i
länet har redovisat områden för lokalisering av fritidsbebyggelse. Dessa
områden är främst belägna utanför områden med starka bevarandeintressen.
Länsslyrelsen understryker viklen av att planinlentionerna beträffande
fritidsbebyggelsen föQs upp i det kommunala genomförandet, eftersom stora
delar av den kust- och sjönära marken intill de större lälortema redan har
tagits i anspråk för fritidsbebyggelse. Det finns enligt länsstyrelsen behov
av andra fritidsboendeformer, vilket kommunema avser atl beakta i sin
planering.

Länsstyrelsen anser sig inte kunna göra en prognos
över fritidsbebyggel-seulvecklingen, men framhåller att det redovisade
materialet tyder på atl lokaliseringen av fritidsbebyggelse i slörre
utsträckning kommer att ske på längre avstånd från kusten och de slörre
lälortema.

Industri

Länsstyrelsen och kommunema har i en särskild
studie angett vissa lägen för sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen (FRP-industri). Länsstyrelsen anser att ytleriigare
faktaunderlag om induslrilägena behöver tas fram. Vidare är det angeläget alt
planema på etablering och utveckling av de aktuella industribranscherna
konkretiseras så all elt fastare underlag erhålls för eventuella markreservalioner
i de angivna industrilägena.

Frågor om atl sanera miQön i nedlagda
industriområden bör enligt länsslyrelsen behandlas från såväl tekniska som
ekonomiska och administrativa synpunkter. Länsstyrelsen framhåller atl en
diskussion pågår inom länets kommuner i syfte att åstadkomma en bättre
omgivningshygien i de bostadsområden som planeras nära industrierna i
industriorterna.

Länsstyrelsen
anför atl antalet nya lägen för FRP-industri bör begränsas. För många lägen
kan bl.a. onödigtvis hindra annan markanvändning. Länsstyrelsen anser alt
beslut bör fattas om vilka industriområden som bör planeras vidare för
FRP-industri. En sammanfattning av de tunga industribranschemas utveckling i
olika regioner skulle enligt länsstyrelsen vara elt värdefullt underlag för den
fysiska och regionalekonomiska planeringen.

Också
planverket anser att en närmare analys bör göras av de induslrilägen vid
Norrlands- och norra Svealandskusten vilka har pekats ut av kom-

s. 259 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 259

muner och länsstyrelser. Analysen bör syfta till att
klarlägga var fortsatta planerings- och utbyggnadsinsatser är önskvärda.
Naturvårdsverket instämmer i stort i länsstyrelsens bedömning av de studerade
industrilägena.

Överbefälhavaren framhåller att
etablering av industri vid Norrlandskusten främst bör ske inom områden med
utbyggda hamnanläggningar o. d. Nya slora industriområden skulle förändra
förutsällningarna för kustförsvaret. Delaljplaneläggning av etl nytt område
bör enligt överbefälhavaren föregås av samråd med de militära myndighetema.

Örnsköldsviks kommun anför atl
endast elt fåtal lägen för etablering av mlQöstörande industri bör anges och
alt arbele med områdes- och miQö-vårdsutredning m.m. bör koncentreras till de
utpekade lägena. Kommunen anser att länsslyrelsen och centrala myndigheter bör
göra ansträngningar för att realisera planerna på en industriutbyggnad i
Husum.

Energiförsörjning

Flera planerade kraftledningar
berör enligt länsstyrelsen områden med geografiska riktlinjer eller andra
riksintressanta områden. Länsstyrelsen anser med tanke på kraftledningamas
anspråk på skogsmark all det är angeläget att framtida utbyggnader och
ombyggnader av ledningsnätet samordnas. Ur markhushållningssynpunkt bör i
största möjliga utsträckning ianspråktagande av mark för ledningsgator
minskas.

Länsstyrelsen konstaterar att
anläggningar för kraftförsörjning i regel inte har behandlats i det kommunala
materialet.

Naturvårdsverket framhåller alt
utbyggnad av kraftledningar även innebär problem från nalurvårdssynpunkl och
rekommenderar att länsstyrelsen tar initiativ till ell mer ingående samarbete
med kraflföretagen.

Flygplatser

Länsstyrelsen påpekar atl länets
topografiska förhållanden medför att det är svårt alt finna lämpliga områden
för en slörre flygplats i de centrala delarna av länet. Etl område norr om
Sundsvallsbuklen vid Söråker har aktualiserats som lämpligt för en sådan
flygplats. Området är dessutom lämpat för bebyggelse. Del är enligt
länsstyrelsen önskvärt all de centrala myndigheterna tar ställning lill behovet
av markreservation på lång sikl för en slörre flygplats i mellersta Norrland.

Luftfartsverket konstaterar alt
länsstyrelsen har aktualiserat frågan om markreservalion för en framtida
ersättningsflygplats på gmnd av vissa bullerproblem vid Sundsvall/Härnösands
flygplats. Den befintiiga flygplatsen är en knutpunkt i det norrländska
flygplatssystemet och nuvarande banlängd kan accepteras även i framtiden. Verket
anser inte att markreservation för en framtida länsflygplals behöver göras.

Försvar Länsstyrelsen understryker
försvarets regionalpolitiska betydelse och

s. 260 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 260

anser all försvarets markbehov bör tillgodoses på elt
tillfredsställande sätt. De flesta kommuner har enligt länsslyrelsen
uppmärksammat behovel av hänsyn till försvarets markbehov. Förutsättningama atl
finna former för samutnylQande av mark för militär användning och friluftsliv
har förbättrats.

Dessa möjligheter bör enligt
länsslyrelsen främsl tas lill vara kring Sollefteå och Hämösands tätorter samt
i kustområdet i Timrå kommun.

6.22 Jämtlands län Redovisat material

I samtliga åtta kommuner i
Jämtlands län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den
fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala
markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen log ställning
till programmen genom beslut län för län under våren 1975. För Jämtlands län
fattades beslut den 20 mars 1975.

Samtliga kommuner i Jämtlands län
har redovisat sitt arbele under planeringsskedet med att fullfölja riktlinjema
för hushållning med mark och vallen. Redovisningama har behandlats av
kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har
redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikler.

Av fullmäktige antagna
kommunomfattande markdispositionsplaner har redovisats av Åre och Östersunds
kommuner.

1 Jämtlands län omfattas
fjällområdena. Storsjöbygden saml Indalsälvens, Ljungans och Ljusnans
dalgångar av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Länet berörs
även av de primära rekreationsområdena Härjedalsfjällen och Åre.

Markdispositionsplaner har
redovisats för områden med geografiska riktlinjer, med undantag för
Indalsälvens dalgång inom Ragunda kommun och Storsjöbygden inom Krokoms kommun.
Någon särskild redovisning av planeringsarbetet inom de primära
rekreationsområdena har inte lämnals.

Områdesplaner som har antagils av
kommunfullmäktige har redovisats för etl område i Ås i Krokoms kommun och för
området mellan Östersund och Brunflo i Östersunds kommun.

Av fullmäktige godkända
redovisningar för åtgärder som kommunerna har vidtagit eller avser all vidta
för all genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnats av sex
av länels åtta kommuner. Krokoms kommun har lämnat en ålgärdsredovisning som
har godkänts av kommunstyrelsen. Östersunds kommun har redovisat etl av
byggnadsnämnden godkänt åtgärdsprogram.

Bräcke kommun har förutom ålgärdsredovisning också
redovisat etl av

s. 261 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 261

fullmäktige antaget åtgärds program för Gimåområdel.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har
ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande till
ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet
under planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetls av
länsstyrelsen den 16 september 1977. Detta har tillsammans med länsstyrelsens
övriga redovisning sänts för yttrande lill landstinget och för kännedom lill
kommunerna. Slutligt sammanfallande yttrande har avgelts av länsslyrelsen den
24 oktober 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har
fogals en förteckning över regionala utredningar. Vidare har bifogats yllranden
från landstinget, försvarsområ-desbefälhavären för Jämtlands försvarsområde,
vägförvaltningen, länsantikvarien, lantbruksnämnden och skogsvårdssiyrelsen.

Yllranden över det redovisade
materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter,
forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.).

Kommunerna har beretls tillfälle
alt komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas,
landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har
likaledes getts tillfälle att komma in med synpunkter pä verkens yttranden. I
Jämtlands län har synpunkter lämnats av länsslyrelsen och Åre kommun.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets utfaU

Den fysiska riksplaneringens
riktlinjer har enligt länsslyrelsen fört med sig all den översiktliga
planeringen i länet har tagit elt stort steg framåt, även om stora och
betydelsefulla arbetsuppgifter kvarstår. Riksplanearbetel har ökat insikten om
planeringsbehoven, fäst uppmärksamhet på väsentliga frågor som bör behandlas i
planeringen och utvecklat metoder för hantering av planfrågorna.

Stymingen av arbetet från
departement och ämbetsverk har emellertid enligt länsstyrelsen i vissa fall
inneburit att områden i länet har behandlats för vilka kommunema inte Har varil
mogna för ställningstaganden. Det gäller framför alll delar av områdena med
geografiska riktlinjer för vilka samlade ställningstaganden till den framtida
markanvändningen därför har blivit svagt underbyggda.

Det är enligt länsslyrelsen
angeläget att de gynnsamma förutsättningar för översiktlig planering som har
skapats genom det ulförda arbetet under planeringsskedet tas till vara, bl. a.
genom att del fortsatta planeringsarbetet inriktas på att utveckla
kommunöversiklerna och områdesplaneringen samt i övrigt koncentreras till de
mest akuta planeringsproblemen.

Länsslyrelsen framhåller atl det är angeläget atl den
fysiska riksplane-

s. 262 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 262

ringen, den regionalpolitiska planeringen och den
regionala trafikplaneringen samordnas. Förutsättningarna för samordning har
emellertid varit mindre gynnsamma. Enligt länsstyrelsen är kommunöversikler och
kommunomfattande markdispositionsplaner de fysiska planinstrument som lämpar
sig bäst för samordning av olika planeringsformer på kommunal och regional
nivå. Kommunema tycks emellertid ännu inte vara beredda att ta ställning till
strukturfrågorna och markanvändningen på elt sådant säll all bättre samordning
mellan de olika planeringsformema uppnås. Länsstyrelsen anger att den har tagit
initiativ till olika utredningar som på sikt möjliggör en bättre samordning.
Som exempel nämns ulredningen om förutsättningar för turismens utveckling i
länet (TUR-75) samt utredningar om jord- och skogsbrukel som utgör ett led i
den fortsatta regionalpoliliska planeringen.

Fjällområdena

Länsstyrelsen anser atl det finns
betydande problem med atl vidmakthålla de obrutna Qällområdenas vildmarkskaraktär.
Ett exempel härpå är upprustnings- och utbyggnadsplanema inom och i anslutning
till Sylarna -Helagsområdel. De obrutna Qällområdena har olika karaklär och del
finns stora skillnader mellan dem vad gäller åtkomlighet och påverkan från närliggande
anläggningar för Qällturism. Länsstyrelsen anser därför att de obrutna områdena
måste analyseras och behandlas var för sig och atl varje områdes struktur och
förhållande till omgivningen bör utredas i någon form av plan. Vid utformning
av bestämmelser för resp. område bör effek-lema på sysselsättningen särskilt
uppmärksammas.

Slalsmaklemas beslut atl ange
särskilda s. k. primära rekreationsområden får enligt länsstyrelsen ses som
ett nationellt anspråk på alt få utnytQa dessa områden för etl varierat utbud
av rekreationsmöjligheter för hela landets befolkning. Urvalet av områden
kännetecknas inte endasl av områdenas förutsättningar för friluftsliv utan
även av deras karaktär i fråga om natur och landskap, befolkningens
livsbetingelser samt mlQöförhållanden, kulturtraditioner osv. Riktlinjema för
de primära rekreationsområdena bör uppfattas som ett skydd för områdenas
särart. De bör ge underlag för bedömning av vad som är ett ändamålsenligt
nylQande av områdena för bl. a. rekreation och turism. Det kan enligt
länsslyrelsen föreligga risk för atl områdena uppfattas som tillgängliga för en
utbyggnad av turismen på ett sätt som innebär atl områdenas särart går
förlorad. Risken förstärks av benägenheten att försöka dra kortsiktiga fördelar
av en snabb och omfattande utbyggnad inom områdena. Del är därför enligt
länsslyrelsen angelägel att betona atl del nationella intresset alt utnylQa
områdena för rekreation vägs mot kravet på en god hushållning med mark och
vallen enligt den fysiska riksplaneringens övriga riktlinjer.

Planeringen av de primära
rekreationsområdena förutsätts bli utförd av kommunerna. Det finns emellertid
enligt länsstyrelsen, mot bakgrund av

s. 263 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 263

det starka riksintresset, skäl atl överväga hur den
kommunala planeringen kan stödjas så atl en hög ambitionsnivå upprätthålls när
det gäller atl ta tillvara områdenas särart och naturresurser samt atl
tillgodose rekreations-intresset.

Länsslyrelsen framhåller att stora förhoppningar knyts
till utvecklingen av fritidsbebyggelse och turism och lill alt effektema härav
huvudsakligen skall vara positiva för den berörda bygden och kommunen, t.ex.
genom ökad sysselsättning, förbättrat serviceunderlag samt bättre vägar och kommunikationer.
Exploateringsförelagens volym och inriktning styrs emellertid enligi
länsstyrelsen mer av de ekonomiska och andra krav som verksamheten ställer, än
av de anspråk på stimulans som finns i bygden och de förutsättningar som denna
erbjuder. Den ursprungliga bygden får Qäna som lockbete för alt därefter bli
helt underordnad den nya verksamhelen. Effekterna av en sådan utveckling kan
enligt länsslyrelsen vara starkt negativa för lokalbefolkningens fysiska och
sociala miQö, för kommunens ekonomi och administration och även strida mol den
fysiska riksplaneringens ambitioner beträffande natur- och kulturminnesvård,
friluftsliv m. m.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom
Qällen redovisas i avsnitt 4.4. Belräffande Jämtiands län anförs därutöver
föQande.

Planverket konstaterar atl översiktliga
markdispositionsplaner har redovisats för hela Qällområdet i Jämtlands län.
Den planerings- och utredningsverksamhet som har bedrivits av länsstyrelsen i
Jämtlands län utgör enligt planverket en god grund för kommunernas fortsatta
arbete.

I de södra Qällänen torde enligt verket samarbete över
länsgränsen erfordras i syfte att nå samordnade bedömningar. Berörda komuner
bör ges fortsatt statligt ekonomiskt stöd för planeringen. Planverket är berett
alt samråda med länsstyrelser och kommuner om målsättningar m. m. för arbetet
samt i mån av resurser även delta i arbetet.

Planverket anser i likhet med länsstyrelsen atl
exploaleringsverksamhe-ten för fritidsbebyggelse har varit ell av kommunernas
största planeringsproblem under senare år. 1 vissa fall har fritidsbebyggelse-
och turistorter med en kapacitet av över 10000 bäddar planerats. Som exempel
nämner verkel de ursprungliga planerna för Klövsjö-Vemdalen och Lofsdalen i
Härjedalens kommun.

Verket anser allmänt att den snabba tillväxten av
fritidsbebyggelse i södra Qällområdet inte stämmer överens med riktlinjerna
för den fysiska riksplaneringen. Flera kommuner har anfört
sysselsältningspoliliska skäl för omfattande utbyggnad av fritidsbebyggelse.
Verket bedömer att enskild fritidsbebyggelse inte har ett sådant
samhällsekonomiskt värde som kan motivera att värdefulla'naturresurser får tas
i anspråk. Det ekonomiska utbytet för kommunema av sådan bebyggelse blir
enligt verket dessutom kortsiktigt samtidigt som områdenas värde för turism och
friluftsliv minskar.

Vissa större aktuella exploaleringsprojekl torde enligt
planverket vara

s. 264 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 264

svåra
alt bedöma beträffande bl.a. deras inverkan på naturen. I vissa fall kan även
störningar på de areella näringarna uppslå. För atl man skall kunna
konlrollera utvecklingen och bevara handlingsfriheten bör enligt verkel större
exploateringsföretag utföras i etapper med möjlighel atl efter utvärdering
avbryta vidare utbyggnad. Till dessa etapper bör utbyggnad av infrastruktur
och service kopplas. Planverket hänvisar lill sitt yttrande över tidigare
förslag lill områdesplaner för utbyggnad i Klövsjö-Vemdalen och Lofsdalen där
verkel har föreslagit en sådan elappindelning kombinerad med en minskning av
exploateringarnas totala omfattning.

Enligt naturvårdsverkets bedömning kan de slora
svårigheterna i del södra Qällområdet inte lösas på annal sätl än genom all en
översiktlig områdesplanering som grundas på bl.a. naturinvenleringar snarasl
kommer till stånd för resp. kommuners Qällområden. I avvaktan på atl områdesplanerna
färdigställs bör detaQplaner för fritidsbebyggelse inte anlas eller fastställas.

Riksanlikvarieänibeiel framhåller atl
kulturminnesvårdens kunskapsunderlag i Qällområdena är utomordentligt
bristfälligt. Direkta konflikter med kulturminnesvården har därför noterats
endast i samband med ulbyggnad av fritidsbebyggelse i det södra Qällområdet,
framför alll i Jämtlands län. Ämbetet anser t. ex. alt även del omarbetade
förslagel lill områdesplan för Klövsjö-Vemdalen innebär sådana konflikter med
kulturminnesvårdens intressen all del inte kan godtas.

Länsslyrelsen framhåller med anledning av verkens
yllranden alt behovet av resurser och styrmedel är slorl om man skall kunna
möta exploateringsönskemålen och genomföra planeringen inom Qällområdet på
avselt sätt. Det är enligt länsstyrelsen brislen på resurser och styrmedel och
inte bristande viQa hos kommunerna som inger oro för utvecklingen. Den fysiska
riksplaneringen har medfört alt inställningen till exploatering för fritidsbebyggelse
har förändrats. Della kan i sin lur enligt länsstyrelsen leda lill en
förändring av fritidsbebyggelsens utveckling.

Länsstyrelsen anger att frågan om planeringsprogram
för fortsatt planering i bl. a. vissa delar av Qällområdet utreds inom
länsstyrelsen av en särskild arbetsgrupp. Länsslyrelsen ifrågasätter
lantmäteriverkets redovisning av antalet obebyggda tomter för
fritidsbebyggelse. Verkels uppgifter tycks enligt länsstyrelsens bedömning
betydligt överskrida del verkliga antalet obebyggda tomter.

Frilidsboendeanläggningar för uthyrning bör enligt
länsslyrelsen stödjas i Qällområdet eftersom vistelsetiden i Qällen i regel är
kort för varje hushåll, ofta högst en vecka.

Länsstyrelsen förutsätter att naturvårdsverkets
förslag om områdesplanering inte avser helläckande områdesplaner, vilkel
enligt länsslyrelsen skulle vara orealistiskt. Med tanke på de primära
rekreationsområdenas grova avgränsning förefaller verkets anspråk på hur de
skall behandlas vara alltför onyanserade. Exempelvis skulle verkels krav
innebära alt ingen

s. 265 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 265

ytterligare enskild fritidsbebyggelse får tillåtas inom
Åre kommun i avvaktan på sådan områdesplanering. Det torde enligt
länsslyrelsen allmänt sett vara svårt alt påvisa alt en detaQplan för
fritidsbebyggelse så uppenbart strider mot de hittills tämligen opreciserade
riktlinjema i den fysiska riksplaneringen atl fastslällelse måste vägras.

Åre kommun anser atl planverkels
synpunkter på fritidsbebyggelse i Qällområdena är betydelsefulla och atl de bör
Qäna som underlag för den fortsatta planeringen.

Storsjöbygden

Del utredningsarbete belräffande
Storsjöbygden som har genomförts av en kommitté med representanter för de
berörda kommunerna ger enligt länsslyrelsen god ledning för all säkerställa
riksintressena. Ulredningen har belyst naturvårdens, friluftslivets och
kulturminnesvårdens intressen samt förutsättningarna för fritidsbebyggelse och
turism. Kommitléns förslag innehåller elt antal områden där tät
fritidsbebyggelse bedöms kunna få komma till stånd. Områdena innehåller ofta
betydande värden för friluftsliv och turism. Kommunerna har enligt
länsstyrelsen i allt väsentligt anslutit sig lill kommitténs förslag i sina
planer.

Tätortsutvecklingen har dock enligt
länsstyrelsen behandlats summariskt i utredningen. Den fortsatta planeringen i
främsl Östersunds och Krokoms kommuner bör därför bl. a. behandla frågor om
lätortsutveckling och bebyggelsemönster. Länsstyrelsen konstaterar alt
planeringen inom Östersund-Krokomområdel är inriktad på att man skall ta slor
hänsyn till jordbrukels intressen trots atl sådan hänsyn kan leda till etl
myckel splittrat bosättningsmönster.

Länsslyrelsen framhåller alt
viktiga struklurpåverkande ålgärder diskuteras och planeras i Storsjöbygden,
t. ex. atl ersälta färjförbindelser med broar och att flytta den civila
flygstalionen på Frösön med åtföQande förändringar i vägsystem och
kommunikationsmöjligheter. Sådana åtgärder kan få stor belydelse för bygdens
utveckling. Länsstyrelsen anser alt det är angeläget atl Slorsjöbygden som
helhet ägnas särskild uppmärksamhet i den fortsatta fysiska planeringen och i
övrig regional utvecklingsplanering. Bevakningen av riksintressena bör i
huvudsak kunna ske på regional nivå.

Planverket anser att det
utredningsmaterial för Slorsjöbygden som den inlerkommunala kommittén har
utarbetat är myckel värdefullt. Det är angeläget att fortsätta arbetet med all
belysa utvecklingen i Krokom-Östersundsområdet saml arbetet med
markanvändningsplanering för området mellan Krokom och Östersund. De större
områden för rekreation och fritidsbebyggelse som har föreslagils av kommittén
bör enligt planverket disponeras så atl strandområdena förblir tillgängliga
för allmänheten. Förutsättningama för anläggningar för friluftsliv bör
undersökas ytteriigare och mark reserveras för sådana anläggningar.

För ett stort antal områden inom Storsjöbygden har förordnanden
enligt

s. 266 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 266

naturvårdslagen
föreslagits. Med tanke på de knappa resurser som finns för säkerställande bör
enligt nalurvårdsverket en prioritering ske som visar vilka områden som i
första hand bör skyddas.

Älvdalar

Länsstyrelsen konstaterar att berörda kommuner har
vidtagit planeringsåtgärder för huvudälvamas dalgångar i den omfallning som
har varit möjlig med tanke på den osäkerhet som råder om vattenkraftutbyggnad.
Kraftförsörjningsanläggningarna med sina vattenmagasin har en betydande
omfattning inom länet. Till bilden av påverkade vattenområden bör enligt
länsstyrelsen läggas den förändring av naturmiQön som sker genom atl vallenfall
försvinner och älvsträckor torrläggs.

Anläggningar för kraftförsörjning har enligt
länsslyrelsen inte diskuterats nämnvärt under planeringsskedet. Det har
sannolikt atl göra med de särskilda utredningar som har haft uppdrag att
klargöra förutsättningarna för ytleriigare kraftproduktion i Norrlandsälvarna.
I Härjedalens kommun har emellertid en diskussion om konsekvenserna av olika
utbyggnadsförslag förts även under planeringsskedet. Länsslyrelsen konstaterar
alt kommunen tidigt klargjorde sin negativa inställning lill ytterligare
kraflverksul-byggnader och regleringar av älvar. Kommunen har i sina planer
försökt befästa de naturvårds-, friluftslivs- och kullurminnesvårdsintressen
som finns inom aktuella områden.

Bergs, Bräcke och Östersunds kommuner behandlar
enligt länsstyrelsen överhuvudtagel inte anläggningar för kraftförsörjning i
sina planer. Ragunda kommun vill enligt länsslyrelsen avvakta med en slutlig
planering av Ammerån lills utbyggnadsfrågan har avgjorts. Liknande tendenser
kan påvisas även hos andra kommuner. Krokoms kommun accepterar enligt
länsstyrelsen en ulbyggnad av Granboforsen. Åre kommun avvisar bestämt en
ulbyggnad av Åreälven, Kviisleströmmen och Damman.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen
inom älvdalarna redovisas i avsnitt 4.5. Beträffande Jämtlands län anförs
därutöver föQande.

Planverket
anser alt markanvändningsplaneringen bör fullföQas för Ljusnans, Ljungans och
Indalsälvens dalgångar, där efterfrågan på mark för bebyggelse och anspråken
från friluftslivet och naturvården är betydande. Utbyggnad av vattenkraft i
tätortsnära områden kan enligt verket spoliera stora rekreativa värden.
Älvsträckor inom sådana områden bör i största möjliga omfattning bevaras
orörda.

Industriverket konstaterar att osäkerhet råder om ytterligare
regleringar av vallendrag och kraflverksulbyggnader. Det krävs enligt
industriverket beslut av stalsmakiema som underlag för del fortsatta
planeringsarbetet i kommunerna.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 267

Jordbruk

Jordbrukets intressen har enligt
länsstyrelsen ägnats stor uppmärksamhet under såväl den fysiska
riksplaneringens programskede som dess planeringsskede. Flertalet primära
intresseområden för jordbrukel omfallas av riktlinjer som i stort avvisar ny
bebyggelse om den kan utgöra ett hinder för rationellt jordbruk.

Tätortsutbyggnad på jordbruksmark
utgör enligt länsstyrelsen inte något stort problem i länet, med undantag för
Östersunds kommun samt delar av Krokoms kommun. För vissa små tätorter, t. ex.
Hammarstrand i Ragunda kommun, kan jordbruksmark behöva tas i anspråk av
ekonomiska och funktionella skäl. Planeringen inom området mellan Östersund och
Krokom är enligt länsslyrelsen inriktad på att man skall ta stor hänsyn till
jordbrukets intressen.

Skogsbruk

Länsstyrelsen bedömer i likhet med
skogsvårdsstyrelsen att orsaker lill konflikter mellan kommun och markägare om
skogsbrukel bör kunna elimineras på etl tidigt stadium genom en direkt dialog
mellan parterna. Länsstyrelsen anser atl kommunerna överlag har visat stor
omsorg vad gäller skogsbruket och förståelse för skogsbrukets
produktionsformer. Kommunernas planer på vissa restriktioner mot etl rationellt
skogsbruk får därför enligt länsstyrelsen mera betraktas som ett önskemål om att
man inom vissa avgränsade områden skall kunna reglera eller modifiera formerna
för uttag av skogsråvara snarare än att man vill undanta vissa skogsarealer
från ell produktivt skogsbruk.

Nalurvårdsverket framhåller att
Qällbarrskogen på många håll utgör en ursprunglig skogsmiQö av omistligt värde
för naturvården och friluftslivet. Verket föreslår att en särskild utredning
tillsätts för alt se över skogsfrågorna i Qällregionen. I avvaktan härpå bör
ett tioårigt avverkningsförbud för området ovanför skogsodlingsgränsen införas.

Enligt skogsstyrelsen är etl
generellt förbud mot skogsbruk i Qällnära områden inte motiverat. Styrelsen
hänvisar i övrigl till de synpunkter som styrelsen har lämnat på
naturvårdsverkels och planverkets utredning Obrutna Qällområden.

Den lämplighetsprövning av
planerade skogsvårdsåtgärder som länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår, kan
enligt Svenska samemas riksförbund (SSR) vara en framkomlig väg att reglera
förhållandet mellan storskogsbruket och renskötseln. Oberoende härav är det
enligt SSR nödvändigt att skyndsamma åtgärder vidtas för att förhindra alt en
enskild sameby berörs av skogsvårdsåtgärder i sådan omfattning att renskötseln
direkt hotas. Vinterbetesmarkerna bör enligt SSR generellt ges ell bättre
skydd.

SSR påpekar att samemas
erfarenheter hittills av samråd med skogsbrukets företrädare är mycket dåliga.
Ett reellt samrådsförfarande bör enligt SSR innebära atl även skogsbrukels
företrädare är beredda all jämka sina

s. 268 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 268

intressen.

Svenska Qällklubben anser alt
barrskogarna i Qälldalama är en väsenllig del av Qällandskapel. De bör inte få
betraktas som mark för skogsproduktion.

Fiske

Länsstyrelsen konstaterar alt
länels sjöar och vattendrag är intressanta för fritidsfiske. Fisket har därför
i slor utsträckning behandlats i samband med friluftsliv och turism. Flertalet
kommuner avser enligt länsstyrelsen att under kommande planeringsperiod
behandla fiskets intressen mer ingående.

Fiskeristyrelsen konstaterar atl
fiskels intressen inte har tillgodoselts i planeringsarbetet i länet. De sju
kommuner i länet som berörs av fiskets viktigare intresseområden bör enligt
styrelsen vid kommande revidering av kommunöversikler och
markdisposilionsplaner redovisa hur man avser alt säkerställa dessa områden.

Åre kommun framhåller alt bristema
beträffande fritidsfiskels behandling under planeringsskedet huvudsakligen
beror på att varken länsslyrelsen eller kommunen funnit lämpliga former för
att i den kommunala planeringen föreslå åtgärder som tillgodoser fiskets
intressen. I samband med revidering av kommunöversikten avser kommunen alt
vidga samarbelet med förelrädare för fiskets intressen.

Rennäringen

Rennäringen har enligt
länsslyrelsen sådan omfattning och betydelse i länet att bevakningen av dess
intressen har varit en viktig del i planeringsarbetet. Näringen har sitt bästa
skydd genom rennäringslagen. Lagen ger emellertid enligt länsslyrelsen inte
någol skydd mol förändringar i markanvändningen inom de områden utanför
årelrunlmarkema som disponeras med sedvanerält. Dessa områden är samtidigt ofta
de mesl attraktiva för turism, fritidsbebyggelse och friluftsliv.

Länsstyrelsen anser alt
rennäringens förelrädare har tillförsäkrats samrådsmöjlighet i länet genom
riktlinjerna i kommunöversiktema med undantag för kommunöversiklerna för
Strömsunds och Härjedalens kommuner. Härjedalens kommuns beslut kan enligt
länsstyrelsen uppfattas som att sedvanerätten sälls ifråga. Sedvanerältens
innebörd och konsekvenser för markanvändningen bör därför studeras ytterligare.

Planverket påpekar atl de i
rennäringslagen angivna rättigheterna och statsmakternas uttalanden bl. a. i
samband med den fysiska riksplaneringen ger rennäringen stöd för alt bedriva
verksamheten i alla berörda län i hittillsvarande omfattning.

Strömsunds och Härjedalens kommuner
har enligt planverket skjutit ställningstaganden lill vissa viktiga
renskötselmarkers behandling på framtiden. Samråden med rennäringens
förelrädare bör fördjupas bl. a. i Ström-

s. 269 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
1 269

sunds
och Härjedalens kommuner. Den i länet utarbetade modellen för kommunöversikt i
renskötselområdet bör utvecklas ytterligare. Vid revidering eller fortsatt
bearbetning av kommunöversikter bör befintliga och eventuella framlida
melodexempel utnyttjas.

Ett par kommuner i Jämtlands län har enligt
lanlbruksslyrelsen kommii längst när det gäller metoder att behandla
renskötselmarkerna i kommunöversiklerna. Metoder och samrådsformer för
renskölselns behandling i den kommande planeringen bör dock ytterligare
ulvecklas. I första hand bör Strömsunds och Härjedalens kommuner i samråd med
berörda samebyar komplettera sina kommunöversikter med riktlinjer till skydd
för renskötseln.

Utvecklingen
i de primära rekreationsområdena kan enligt lantbruksstyrelsen komma i stark
motsatsställning till rennäringens intressen. Belydande renskölselintressen i
bl. a. Jämtland och Härjedalen ligger inom primära rekreationsområden som är
mycket attraktiva för Qällturism. För all ren-skölselmarkerna skall kunna
säkerställas bör en övergripande markanvändningsplanering ske inom resp.
primärt rekreationsområde. Företrädare för rennäringen bör enligt
lanlbruksslyrelsen få möjlighel atl påverka planeringen för de
rekreationsområden som berör viktiga rennäringsintressen.

Svenska
samemas riksförbund (SSR) påtalar behovet av centralt utfärdade direktiv och
anvisningar för kommunemas planering vad gäller rennäringens intressen. 1 ett
flertal kommunöversikler finns enligt förbundet belydande brister. SSR betonar
atl det är en nödvändig förutsättning för atl renskölselns markanvändning skall
beaktas i planeringen alt föreskrivna samråd verkligen kommer till stånd.
Härutöver bör sameby betraktas som sakägare i byggnadslagstiftningens mening i
första hand inom de centrala och viktiga delarna av renskötselmarkema.

Den negativa effekt som exploateringen för turism
och rekreation har på renskötselns markanvändning har enligt SSR inte
uppmärksammats i riksplanearbetet. Förbundet påpekar atl man i förslagel till
områdesplan för Klövsjö-Vemdalen inte har redovisat områden för rennäringen.
Det är nödvändigt att instrument skapas för en samlad bedömning av hur rekrealionsinlressena
och rennäringens intressen skall kunna samordnas.

Naturvård,
friluftsliv och kulturminnesvård

Länsstyrelsen konstaterar att nästan halva länels
yta berörs av områden som bedöms vara av riksintresse för naturvård,
friluftsliv eller kulturminnesvård. Dessa intressen har haft en framträdande
plats i den fysiska riksplaneringen i länet.

Många av de verksamheter som förekommer i dagens
samhälle medför enligt länsstyrelsen stora förändringar i naturförhållandena. I
vissa avseenden kan det ifrågasättas om verksamhetema slår i samklang med ett
ekologiskt synsätt. Bland verksamheter med kraftig mlQöpåverkan nämner läns-

s. 270 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 270

styrelsen
vattenkraftutbyggnad, skogsbruk och i viss mån exploatering för fritidsändamål
och turism. Skogsbrukets långsiktiga effekter på miQön och den ekologiska
stabiliteten bör enligt länsstyrelsen klarläggas närmare.

I
den diskussion som har förts under planeringsskedet om en anpassning av
skogsbruket till miQö- och bevarandeinlressena har förslagen till en början
inriktats mot användning av de nya bestämmelsema i 19 och 20 §§ naturvårdslagen
för att i elt slutskede ha gått över mot en reglering med slöd av den allmänna
aktsamhetsregeln i 1 § skogsvårdslagen. Stor osäkerhet har präglat övervägandena
eftersom större erfarenhet saknas om tillämpningen av de nya bestämmelsema.
Länsstyrelsen bedömer att förutsällningarna att tillmötesgå kommunemas
önskemål enligt kommunöversiklerna om atl använda 19 och 20 §§ naturvårdslagen
av resursskäl är mycket begränsade.

Erfarenhelema från planeringsskedet visar enligt
länsslyrelsen atl en ökad samverkan mellan naturvård och kulturminnesvård
skulle vara värdefull. I prakliken är dock en sådan samverkan svår att uppnå
lill föQd av brist på resurser. Eftersom ell säkerställande av
kulturminnesvårdens intressen i många fall har fört med sig anspråk på
förordnanden enligt 19 och 20 §§ naturvårdslagen ökar belastningen ytterligare
på länsstyrelsens naturvårdsresurser. I ställel för samverkan uppslår enligt
länsstyrelsen således en konkurrenssituation mellan naturvård och
kulturminnesvård. Kulturminnesvården befinner sig därför enligt länsstyrelsen
i en mycket svår situation. Behovet av snabba åtgärder för att beakta
kulturhistoriska intressen är dessutom påtagligt. Länsslyrelsen anser att
kulturminnesvårdens administrativa problem, ambitionsnivå och resursfrågor
snarast bör övervägas av statsmakterna.

Länsstyrelsen
bedömer att aktiva åtgärder för att tillgodose naturvårdens och
kulturminnesvårdens intressen inom odlingslandskapet erfordras framför allt
inom länets Qällområden. Aktiva insatser erfordras för att man skall kunna
bevara kulturhistoriskt värdefulla enskilda byggnader och miljöer. De största
insatserna behövs enligt länsstyrelsen belräffande jordbrukels
överloppsbyggnader och byggnader på de mindre, marginella jordbruken samt inom
fäbodsområdena.

Möjlighetema att i fortsättningen vidta sådana
förordnandeåtgärder som är en föQd av riksplaneringen är enligt länsstyrelsen i
det närmaste obefintliga om inte resurserna förbättras. Länsstyrelsen
konstaterar således att den inte har möjlighet att molsvara de krav som ställs
med anledning av de antagna kommunöversiklerna.

Naturvårdsverket anser all avsaknaden av
översiktliga naturinvenleringar inom bl. a. Jämtlands län är elt allvarligt
problem. Det är angeläget alt resurserna för sådana inventeringar förstärks.
Särskilda slatliga medel bör ställas till länsstyrelsens förfogande. Verket
framhåller att en nalurvårdsplan bör upprättas i länet som handlingsprogram
för bl. a. skydd och vård av från naturvårdssynpunkt värdefulla områden.

s. 271 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 271

Åre kommun påpekar all avgränsning och
säkerställande av bevarandeinlressena inte har behandlats i detaQ på grund av
brister i invenieringsma-lerialet. Kommunen förutsätter alt resurser ställs
till länsstyrelsens förfogande för fördjupade inventeringar.

Fritidsbebyggelse

Länsstyrelsen konstaterar att exploateringen för
fritidsbebyggelse har varit ett av kommunernas största planeringsproblem under
planeringsskedet. Behovet av större planmässighet i utvecklingen av
fritidsbebyggelsen var enligt länsstyrelsen redan under programskedet erkänt i
länet, särskilt i de kommuner som hade hunnit få erfarenhet av den kraftigt
ökande efterfrågan på mark för exploatering. Samtidigt har kommunema önskat ta
till vara de gynnsamma förutsättningama för friluftsliv och turism. De stora
och omedelbara anspråk som riktas mot dessa resurser innebär enligt länsstyrelsen
en svår påfrestning i kommunernas arbete med att förstärka sin planberedskap.

Fritidsbebyggelsen
har enligt länsstyrelsen i första hand utvecklats inom lätortemas närområden
samt inom de attraktiva Qällområdena. Även sjöområdena inom Bräcke och
Östersunds kommuner har dragit till sig en omfattande bebyggelse.
Koncentrationen är dock störst inom Qällområdet. Utvecklingen under de allra
senaste åren har inneburit en kraftigt ökad belastning på Qällen.

Genom de kommunala insatsema under planeringsskedet
har enligt länsstyrelsen sådana översiktliga planer som angavs i regeringens
beslul med anledning av programskedet kommit lill stånd inom huvudparten av
områdena med geografiska riktlinjer. Genom arbetet med kommunöversikter har
diskussionen kring enskilda områden kunnat ske mot bakgrund av utvecklingen i
stort inom kommunen. Områden för nylokalisering av frilids-bebyggelse har på så
sätt kunnat väQas med större säkerhet än tidigare. Kommunernas planering har
dock enligt länsstyrelsen snarare varil anpassad lill kända önskemål om
exploatering än styrande med hänsyn till resurstillgång, arbelskraflsulbud
etc. De områden som föreslås för fritidsbebyggelse sammanfaller ofta med
tänkbara utvecklingsområden för turism. Markdispositionsplanerna innehåller i
regel ingen närmare diskussion om önskvärda effekter av exploateringama.
Effektema kan enligt länsstyrelsen vara starkt negativa, l.ex. för den fysiska
och sociala miljön och för kommunens-ekonomi.

Länsslyrelsen konstaterar att skillnaden i antalet
fritidshus mellan år 1970 och 1975 antyder inom vilka delar av länet del råder
en betydande efterfrågan på fritidshus. Utvecklingen har varit kraftigast inom
Qällområdet i anslutning till redan etablerade turistanläggningar. Under de
senaste åren har enligt länsstyrelsen initiativ tagits till stora
exploateringar även inom tidigare opåverkade områden. Skälet härtill kan bl.a.
sökas i atl exploale-ringsverksamhelen har fått en annan karaklär än tidigare.
Stora byggnads-

s. 272 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 272

företag
har inriktat sitt intresse mot exploatering i Qällvärlden och har härvid sökl
sig lill områden med till synes friare förutsättningar för utveckling av
fritidsboende och turism än redan bebyggda områden. Markpriserna och utbudet av
mark kan därvidlag ha varit mer styrande än planmässiga synpunkter. Den
kommunala planeringen har ofta stått oförberedd inför sådana initiativ.

Länsstyrelsen anser all denna nya inriktning av
exploatering för fritidsbebyggelse i Qällvärlden - som kommunerna mer eller
mindre restriktivt söker möta i sin planering - gör det ytterst vanskligt atl
bedöma utvecklingen på såväl kort som lång sikl. Sannolikheten för att
aktuella initiativ och planer på fritidsbebyggelsen kommer att förverkligas är
beroende av många svåröverskådliga omständigheter. Efterfrågan på fritidshus
bör enligt länsstyrelsen rimligen påverkas av hur samhället lyckas med sin
rekreationspolitik t.ex. vad gäller utbud av kollektiva boendeanläggningar.
Samtidigt styrs bebyggelseutvecklingen av krafter, som endast delvis har sin
näring i efterfrågan på logi eller som i vart fall inte säkert är i balans med
denna efterfrågan sett i ett längre lidsperspektiv. Enligt länsstyrelsen är del
därför svårl atl bedöma behovel av anläggningar för fritidsboende och hur
behovet skall tillgodoses på ett från samhällssynpunkt godtagbart sätt med
hänsyn till nödvändig resurshushållning med både mark och vatten, ekonomi och
energi. Länsstyrelsen menar alt dessa problem bättre måste analyseras inför den
fortsatta planeringen. Det är bl. a. i det sammanhanget som länsstyrelsens
pågående utredning TUR-75 skall ses.

Del förs enligt länsslyrelsen inte någon diskussion
om nya former av fritidsbebyggelse i markdispositionsplanerna eller
kommunöversiklerna. Parallellt med detta planeringsarbete har emellertid etl
flertal kommuner bedrivit områdesplanering för de fritidsbebyggelseområden som
expanderar mest. Förslagen till områdesplaner har gett vissa anvisningar om hur
man tänkt sig fördelningen mellan kollektivt och enskill boende saml om lokalisering
och gruppering av bebyggelsen i terrängen. Länsstyrelsen anger att den i
yttranden över dessa områdesplaneförslag har ifrågasatt den totala volymen på
föreslagen exploatering, fördelningen mellan kollektivt och enskilt boende,
anpassningen till naturmiQön etc.

Omvandlingen av bosläder för permanentboende lill
fritidsbostäder är enligt länsslyrelsen en företeelse som är av relativt sent
datum i länet och har att göra med den kraftigt ökade efterfrågan på
fritidsbostäder i Qällen. Effekterna är märkbara inom såväl Åreområdet som inom
västra Häijeda-len. Utvecklingen är alarmerande och ställer kommunema i en
mycket svår situation. Landstinget instämmer i denna bedömning och betonar att
bl.a. kommunala investeringar i vägar, vatten och avlopp, bostadsmark etc. inte
utnytQas rationellt om sådan omvandling sker.

Gruvor
och takter

Industriverket
konstaterar atl betydande områden i länet är av intresse

s. 273 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 273

för
gruv- och mineralbrylning. Naturvårdsverket anger att verket i annat sammanhang
har föreslagil alt man bör göra en undersökning av alunskif-ferförekomslerna i
en zon närmast Qällen i Jämtlands län, bl. a. i syfte att finna ett alternativ
till brytning av alunskiffer i södra och mellersta Sverige.

Åre kommun anger alt gruv- och mineralintressen har
aktualiserats främst genom uranfyndigheter inom vissa områden. Kommunen stryker
under behovet av utredningar som klarlägger samordningen mellan
berg-mästarstalen, länsstyrelsen och kommunerna.

Kraftledningar

Länet genomkorsas enligt länsstyrelsen av ett
omfattande nät av kraftledningar, särskilt i de östra delarna. Nya
ledningsslräckor diskuteras inom Åre, Östersunds och Ragunda kommuner. Del
befintliga nätet representerar en markkonsumtion som inte är obetydlig.
Speciellt bör enligt länsstyrelsen bortfallet av produktiv skogsmark
observeras. Ledningarna utgör dessutom i vissa områden ett störande inslag i
landskapsbilden. En mer medveten planering av ledningssträckningar med hänsyn
till markkonsumtion och påverkan på landskapsbild är enligt länsstyrelsen
önskvärd.

Länsstyrelsen anser atl exploateringama för turism
och fritidsbebyggelse i Qällområdet utgör en svårbedömbar faktor för
kraftleverantörer och planerande myndigheter. Såväl utbyggnadslakt som slutlig
volym av bostäder och anläggningar måsle bedömas och ställas i relation till
kostnaderna i olika utbyggnadsalternativ.

Flygplatser

Planverket anser alt en omlokalisering av
Östersunds flygplats bör övervägas med hänsyn till bl.a. bullerstörningar och
de begränsningar som flygplatsens läge innebär för möjlighetema atl bygga ut
lälortema. Nya lägen för en flygplats bör undersökas och mark bör reserveras
för ändamålet.

De redovisade konfliktema i samband med en
utbyggnad av Östersunds flygplats bör enligt luftfartsverket kunna lösas i den
kommande områdesplaneringen. Verket konstaterar att det saknas redovisning av
vidtagna planeringsåtgärder mot flygbullerstörningar.

Länsstyrelsen påpekar att omlokalisering av
Östersunds flygplats har övervägts i en särskild utredning. Fysiska
förutsättningar ansågs därvid inte föreligga inom rimligt avstånd från
Östersund. Den nuvarande samlokaliseringen med flygflottlQen innebär dessutom
sådana ekonomiska fördelar alt en flyttning inte kan försvaras. Från
bullersynpunkt är del enligt länsslyrelsen flygflottiQens verksamhel som är
helt avgörande. Länsstyrelsen anser inte atl hinder bör resas mol en utveckling
av Östersunds civila flygfält i dess nuvarande läge.

18 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

s. 274 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 274

Försvar

Länsslyrelsen konstaterar alt det i anslutning till
Östersunds tätort har redovisats omfattande områden för försvarsmaktens
räkning. Områdena utgör övningsområden för de förband som har sin
fredsverksamhet förlagd inom kommunens cenlrala delar.

Del är enligt planverket väsentligt att
försvarsmakten på sikt söker reducera sådana markområden nära vissa tätorter,
bl.a. Östersund, som uppenbart försvårar bebyggelseplaneringen.

Länsstyrelsen framhåller med anledning av
planverkets yttrande att frågan om försvarets markområden i Östersund har
övervägts noga av Östersunds kommun och försvarsmaktens företrädare. Enligt
länsstyrelsens mening är frågan under betryggande kontroll genom de
konlinueriiga kontakter som förekommer mellan parterna.

6.23
Västerbottens län

Redovisat
material

I samtliga 12 kommuner i Västerbottens län antog
kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens
riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen och
genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning lill programmen genom beslul län
för län våren 1975. För Västerbottens län fattades beslut den 20 mars 1975.

Samtliga kommuner i Västerbottens län har redovisat
sitt arbete under planeringsskedet med att fullfölja riktlinjema för hushållning
med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av
kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

1 Västerbottens län omfallas Qällen, kusten samt
Byskeälvens, Skellefte-älvens, Vindelälvens, Umeälvens och Ångermanälvens
dalgångar av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Länet berörs
även av de primära rekreationsområdena Vindelälven och Tärna-Graddis Qällvärld.

Områdesplan som har antagils av fullmäktige har
redovisats för Sävars tätort i Umeå kommun.

Av fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder
som kommunema har vidtagit eller avser atl vidta för att genomföra den fysiska
riksplaneringens intentioner har lämnals av tio av länets tolv kommuner.

Länsslyrelsen i Västerbottens län har ställt samman
och utvärderat de kommunala redovisningama samt i yttrande till ämbetsverken
och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet.
Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetts av länsstyrelsen den 29
augusti 1977. DeUa har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts
för yttrande till landstinget och för kännedom till kommunerna. Slutligt
sammanfattande yttrande har avgetls av länsslyrel-

s. 275 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 275

sen den 31 oktober 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har
fogats en särskild redovisning av studier av industrilägen vid Norrlandskusten
som har ulförts enligt överenskommelse med bostadsdepartementet saml yttranden
över denna redovisning från sjöfartsverket och berörda kommuner. Vidare har
länsslyrelsen bifogat dels yttranden från vägförvaltningen, lantbruksnämnden,
skogsvårdssiyrelsen och landstinget, dels en förteckning över flygplatser i
Västerbottens län och en sammanställning av markanvändningsplaner för områden
med geografiska riktlinjer.

Yttranden över det redovisade
materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter,
forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.).

Kommunerna har beretts tillfälle
att komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas,
landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har
likaledes getts tillfälle att komma in med synpunkter på verkens yttranden. 1
Västerbottens län har synpunkter lämnals av länsslyrelsen samt Lycksele,
Sorsele, Storumans, Umeå och Vilhelmina kommuner.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets utfall

Länsstyrelsen anser atl kommunema i
sin planering i huvudsak har föQl de tidigare upprättade programmen för den
fysiska riksplaneringen. Bristen på lämpligt kartmaterial, främsl inom
Qällområdet, och på inventeringar rörande naturvården och kulturminnesvården
har dock lett till alt planeringen inte har kunnat genomföras i önskvärd
omfattning. Länsstyrelsen anser att kommunema med hjälp av byggnadslagen och
naturvårdslagen i huvudsak kan tillgodose riksintressena. Allteftersom
ytterligare utredningsmaterial tas fram ankommer det på länsstyrelsen att i
samråd med kommunerna diskutera eventuella naturvårdsförordnanden.

Länsstyrelsen understryker vikten
av att den fysiska planeringen samordnas med andra planeringsformer som regionalpolitisk
planering, regional trafikplanering, ekonomisk planering och
naturvårdsplanering. Bristen på elt samlat bedömningsunderlag för den
översiktliga samhällsplaneringen upplevs enligt länsslyrelsen som högst
otillfredsställande både på kommunal och regional nivå.

Fjällen

Länsslyrelsen framhåller att
intresset för exploatering i Qällområdet är stort och väntas öka ytterligare.
Samtidigt finns betydande bevarandeinlressen. Det är enligt länsstyrelsens
mening otillfredsställande atl centrala seklorsorgan ulför inventerings- och
planeringsarbete utan övergripande

s. 276 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 276

samordning. Länsslyrelsen har därför initierat projektet
VästerbottensQäl-len vilket syftar lill alt åstadkomma elt samlat
bedömningsunderlag för den fortsatta markanvändningsplaneringen.

Det finns enligt länsstyrelsen
utrymme för en utveckling av fritidsbebyggelse i planmässiga former i
Qällområdets dalgångar utan alt syftet med den fysiska riksplaneringen motverkas.
Bebyggelseutvecklingen är relativt måttlig och kommunerna följer utvecklingen
noga i sin planering. Utanför dalgångama finns stora markområden med omfattande
riksintressen. Förutsättningar för atl riksintressena här skall kunna
tillgodoses finns enligt länsstyrelsen genom atl marken ägs av staten.

Den föreslagna Qällvägen mellan
Ammarnäs och Tärnaområdet är enligt länsslyrelsen en viktig förutsättning för
alt åsladkomma en fungerande lu-ristregion. Vidare skulle elt genomförande av
den av Åsele kommun föreslagna vägförbindelsen från Avasjö-Borga till
Stekenjokk vägen, den s. k. Storjolavägen få en avgörande betydelse för
BorgaQälls fortsatta utveckling som turistort. Dessa vägar kan enligt
länsslyrelsen innebära ett visst inträng för renskötseln.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom Qällen redovisas i avsnitt 4.4. Beträffande Västerbottens
län anförs dörulöver föQande.

Planverket anser att den
planerings- och utredningsverksamhet som har bedrivits av länsstyrelsen i Västerbottens
län utgör en god grund för kommunemas arbele. De detaQerade kommunöversikler
som hittills har utarbetats för Qälldalgångama i länet utgör en
tillfredsställande form av markanvändningsredovisning.

Naturvårdsverket understryker
betydelsen av att planeringsverksamheten och bebyggelseutvecklingen i Qällen
föQs med särskild uppmärksamhet. Planering i sig är inte någon garanti mot en
olämplig utveckling av fritidsbebyggelse. Fritidsbebyggelse bör lokaliseras
till från naturvårds- och friluftslivssynpunkl lämpliga områden. En bedömning
av huruvida del finns utrymme för fritidsbebyggelse i Qällområdets dalgångar
bör enligt verket anstå tills sådana inventeringar har utförts.

Naturvårdsverket anser atl
kommunöversikten för Vilhelmina kommun bör omarbetas så all man erhåller
enhetliga riktlinjer för bl. a. Qällområdet. Även länsstyrelsen är på grund av
svårigheter atl tolka kommunöversiklen tveksam lill i vilken omfallning
riksplaneringens intentioner kan tillgodoses i nuvarande skede. Vilhelmina
kommun framhåller alt en precisering av kommunöversiktens riktlinjer bör kunna
ske i samråd med länsslyrelsen.

Svenska Qällklubben motsätter sig
de föreslagna Qällvägama mellan Avasjö-Borga och Stekenjokkvägen saml mellan
Ammarnäs och Täma-området. då dessa skulle göra intrång i det obrutna
Qällområdet.

Enligt Svenska samemas riksförbund
(SSR) kan s. k. sociala naturreservat innebära en exploatering som kommer i
konflikt med renskölselns in-

s. 277 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 277

iressen. I VindelQällens naturreservat finns exempelvis
planer på en mycket omfattande exploatering för turism och rekreation.
Länsslyrelsen framhåller alt endasl övernaltningsstugor och vindskydd vid
lederna saml smärre kompletteringar av befintligt lednät planeras i reservatet.
Inom områden som är känsliga från rennäringens synpunkt kommer ingen utbyggnad
av leder och stugor att ske. Också Sorsele kommun framhåller alt den
diskuterade utbyggnaden inom VindelQällens naturreservat inte kommer alt
innebära ölägenheter för rennäringen.

Sorsele kommun anser all en
korridor bör lämnas öppen för en väg mellan Ammarnäs och Tämaområdet i del
fortsatta arbetet med atl närmare avgränsa de obrutna Qällområdena.

Kusten

De redovisade planerna för
kustområdet, som länsstyrelsen anser kan likställas med markdispositionsplaner
tillgodoser enligt länsstyrelsen i huvudsak riktlinjerna i den fysiska
riksplaneringen.

Fritidsbebyggelsens
utveckling bör enligt länsstyrelsen uppmärksammas särskilt vid kusten där
bebyggelsen kan vara till hinder för yrkesfisket. Ämbetsverkens allmänna
synpunkter på planeringen inom de övriga kustområdena i landet redovisas i
avsnitt 4.3. Belräffande Västerbottens län anförs därulöver följande.

Planverket framhåller alt de
tillgängliga delarna av stränderna vid framför allt Norrlandskusten idag
nästan helt är spärrade av fritidsbebyggelse. Den största ökningen av antalet
fritidshus inom de övriga kustområdena i landet har sketl i Västerbotten, där
nettoökningen av fritidshus var 19% under perioden 1970-1975 enligt
lantmäteriverkets inventering.

Länsslyrelsen framhåller i sitt
kompletterande yllrande alt det finns stora brister i den inventering av
fritidsbebyggelse som utfördes år 1970 i vissa delar av länet. Den i
lantmäteriverkets inventering redovisade utvecklingen mellan åren 1970 och
1975 har därför blivit felaklig. Del verkliga tillskottet av fritidshus i
kustkommunerna är enligt länsstyrelsens uppgifter ca 2 000 fritidshus vilket
skall jämföras med lantmäteriverkets uppgifter på ca 3 300 fritidshus.

Älvdalar

Kommunemas planeringsinsalser för
huvudälvamas dalgångar har enligt länsslyrelsen i första hand koncentrerats
till områden med ett akut planeringsbehov. För vissa dalgångar kvarstår därför
behovet av planering.

Länsstyrelsen påpekar vidare att
anläggningar för vallenkraft endast delvis har berörts i kommunöversiktema,
eftersom en samlad information om befintliga och planerade anläggningar har
saknats.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom älvdalama redovisas i avsnitt 4.5. Beträffande
Västerbottens län anförs därulöver följande.

s. 278 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 278

Det är enligt naturvårdsverket särskilt angeläget
all markanvändningsplaneringen snarast kommer i gång i Vindelälvens dalgång
som också utgör primärt rekreationsområde. Verket framhåller atl de fyra
outbyggda storälvarna Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven bör
undantas från utbyggnad av vattenkraft. De bör inte heller påverkas genom
överledning av vatten från ett vattendrag till ett annat.

Planverket anser alt kommunerna för Ume älv inom
Storumans och Lycksele kommuner. Ångermanälven, Byske älv samt Skellefle älv
uppströms Skellefteå kommun bör kunna göra en förenklad redovisning av den
långsikliga markanvändningen. I de mer bebyggelseexpansiva områdena där även
motstående intressen föreligger bör dock en markanvändningsplanering
genomföras.

Enligt planverkels mening kan vattenkraftutbyggnad
i lätortsnära områden, som exempelvis vid Volgsjöfors i Vilhelmina kommun,
spoliera områden av stort rekreativt värde. Sådana älvsträckor bör i största
möjliga omfattning bevaras orörda.

Vindelälven
och Tärna-Graddis fjällvärld

Länsstyrelsen anser alt VindelQällens naturreservat
och de riktlinjer för markanvändningen som harangetts i kommunöversiktemaf. n.
tillgodoser slalsmaklemas riktlinjer för de två primära rekreationsområdena
Vindelälven och Täma-Graddis Qällvärld. Kommunema har ännu inte gjort någon
närmare avgränsning av de primära rekreationsområdena. Länsstyrelsen anser att
avgränsningen bör avvakta den markanvändningsplanering som pågår.

Naturvårdsverket föreslår att utvecklingsprogram
för turism utarbetas inom landels primära rekreationsområden. 1 avvaktan härpå
bör man iaktta största återhållsamhet med atl tillåla ulbyggnad av
fritidsbebyggelse.

Det finns enligt länsstyrelsen ingen anledning att
införa ett totalstopp för fritidsbebyggelse i de primära rekreationsområdena.
Kommunerna har i sina kommunöversikler angett restriktiva riktlinjer för
tillkommande fritidsbebyggelse i dessa områden. Dessutom finns i områdena
omfatlande förordnanden enligt naturvårdslagen. Länsslyrelsen framhåller all
del är nödvändigl atl visa förtroende för den planering som pågår i
kommunerna.

De primära rekreationsområdena i länet berör enligt
länsstyrelsen kommuner i ekonomiskt svaga regioner. Stora investeringar har
redan gjorts i rekreationsanläggningar som belastar den kommunala ekonomin bl.
a. genom årliga driftunderskoU. Länsstyrelsen understryker behovet av statliga
insatser för atl inlentionema för de primära rekreationsområdena skall kunna
genomföras. Sorsele och Storumans kommuner stöder länsstyrelsens synpunkter.

Fiskeristyrelsen understryker fiskets betydelse i
de primära rekreationsområdena. I Vindelälvsområdet bör fiskevårdsfrägoma
snarast utredas och ett försöksprogram för ulplantering av öring inledas.
Styrelsen har be-

s. 279 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 279

gärt särskilda medel för ändamålet.

Jordbruk och skogsbruk

Restriktioner i fräga om
markanvändningen utgör enligt länsstyrelsen ofta hinder för jord- och
skogsbruket som är basnäringar i länets landsbygd. Markens betydelse för
sysselsättning och försörjning bör enligt länsstyrelsen tillmätas stor vikt i
planeringen. Fömtsätlningama för jord- och skogsbruk i kombination med bl. a.
turism bör underlättas i inlandet, främst i Qällområdet. Därigenom skapas
utkomstmöjligheter för den bofasta befolkningen och underlag för service.

Skogsnäringen kommer enligt
länsstyrelsen även i framtiden all utgöra en viktig del av länets näringsliv.
För att säkra virkesförsörjningen bör de produklionsbefrämjande åtgärderna inom
skogsbruket ökas kraftigt. Restriktioner för skogsbruket bör enligt
länsstyrelsen göras så begränsade och precisa som möjligt.

Naturvårdsverket framhåller atl
länels skogsmark lill slora delar utgörs av urskogsartad Qällbarrskog ovanför
skogsodlingsgränsen. Fjällbarrskogen utgör på många håll en ursprunglig
skogsmiQö av omistligt värde för naturvården och friluftslivet. Med hänsyn till
planeringslägel föreslår verket atl en särskild utredning tillsätts för atl se
över skogsfrågorna i Qällregionen. I avvaktan härpå bör ett tioårigt
avverkningsförbud för området ovanför skogsodlingsgränsen införas.

Elt generellt förbud mol skogsbruk
i Qällnära områden är enligt skogsstyrelsen inte motiverat. Styrelsen hänvisar
i övrigt lill de synpunkter som har förts fram i yttrandet över
naturvårdsverkets och planverkets utredning Obrutna Qällområden.

Svenska samernas riksförbund (SSR)
framhåller alt oberoende av hur förhållandet mellan storskogsbrukel och
rennäringen regleras bör skyndsamma åtgärder vidtas för att förhindra att en
enskild sameby utsätts för skogsvårdsålgärder i sådan omfattning att
renskötseln direkt hotas. Vinterbetesmarkerna bör över huvud laget ges ett
bättre skydd. SSR påpekar atl erfarenheterna från samisk sida av
hittillsvarande samråd med skogsbrukets företrädare är mycket dåliga. Ett reellt
samrådsförfarande bör enligt SSR innebära att även skogsbrukels förelrädare är
beredda att jämka sina intressen.

Svenska Qällklubben anser att de
högl belägna barrskogama i Qälldalarna utgör en väsenllig del av
Qällandskapel. De bör inte få betraktas som mark för skogsproduktion.

Del finns enligt länsslyrelsen inte
motiv för all införa elt avverkningsförbud för Qällskogama. All skog bör i
princip falla in under skogsvårdslagens beslämmelser. Länsstyrelsen har
påbörjat en utredning om de Qällnära barrskogarna inom ramen för projektet
VäslerbotlensQällen.

Sorsele, Storumans och Vilhelmina
kommuner motsätter sig naturvårdsverkets förslag om avverkningsförbud ovanför
skogsodlingsgränsen. Slor-

s. 280 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 280

umans kommun framhåller atl gränsen är schablonmässigt
dragen. En utbyggnad av skogsbilvägnäiet skulle innebära att många av de
Qällnära barrskogsområdena blir intressanta för skogsbruket. Med hänsyn till näringslivet
och sysselsättningen bör dessa områden enligt kommunen inte undantas från
utnytQande. Kommunen anser vidare alt skogama i allmänhet saknar belydelse för
rekreation och naturvård. Vilhelmina kommun påtalar skogsbrukets betydelse för
enskilda personer och anser att det inte finns någon risk för snabba och
omfattande förändringar i fjällskogen.

Fiske

Flertalet kommuner har enligt
länsstyrelsen inte behandlat fiskets intressen. Detta är otillfredsställande
bl.a. med hänsyn till fiskets stora värde för turism och friluftsliv. Länsstyrelsen
framhåller atl det krävs klara anvisningar för hur fisket skall behandlas i
planeringen.

Vattenföroreningar orsakar enligt
länsstyrelsen problem för fisket, främsl i kustområdet.

Fiskets intressen har enligt
fiskeristyrelsen inte tillgodosetls i den kommunala planeringen. Samtliga
kommuner som berörs av fiskets viktigare intresseområden bör vid kommande
revidering av de kommunala översiktsplanerna redovisa hur man avser att säkerställa
dessa områden.

Rennäringen

Renskötselns intressen har enligt
länsslyrelsen i huvudsak kunnal tillgodoses genom de samråd som har ägt rum
mellan kommuner, samebyar och lantbruksnämnd. Stora delar av länet utgör
intresseområden för renskötseln. Del är enligt länsstyrelsen oundvikligt att
den fortsalla samhällsutvecklingen kommer att innebära slömingar för
renskötseln. Länsstyrelsen anser det viktigt all dessa slörningar begränsas så
långl möjligl så atl möjligheterna atl i framliden bedriva en lönsam renskötsel
inte inskränks.

Lycksele och Skellefteå kommuner
har enligt planverket ännu inte tagit ställning till hur vissa viktiga
renskötselmarker skall behandlas i planeringen. 1 de berörda kommunema bör
samråden med rennäringens företrädare fördjupas. Den modell för kommunöversikl
i renskölselområdel som har utarbetats med jämtländska förhållanden som
utgångspunkt bör ulvecklas yllerligare och anpassas särskilt lill
västerbottniska förhållanden. Vid fortsatt bearbetning och revidering av de
hittills framtagna kommunöversiklerna bör de metodexempel som föreligger
utnytQas.

Lantbruksstyrelsen konstaterar att
några kommuner i länet har utpekat områden där samråd skall ske med
rennäringens företrädare. Riktlinjema i kommunöversikt behöver dock i allmänhet
utvecklas yllerligare. I första hand bör enligt styrelsen Lycksele och
Skellefteå kommuner i samråd med berörda samebyar komplettera sina
kommunöversikler med riktlinjer lill skydd för renskölseln.

Lanlbruksslyrelsen pekar på risken för konflikter mellan
renskötseln

s. 281 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 281

och olika former av friluftsliv i renskölselområdels
Qällregion. Bl.a. kan utvecklingen i de primära rekreationsområdena enligt
styrelsen komma i konflikt med rennäringen. För all renskötselmarkema skall
kunna säkerställas bör en övergripande markanvändningsplan upprättas för varje
primärt rekreationsområde. Friluftslivets och fritidsbebyggelsens inverkan på
rennäringen i Qälldalgångama i Västerbottens och Norrbottens län bör även
uppmärksammas enligt styrelsen. Fjälldalgångama rymmer framför alll viktiga
flyttningsvägar, men även åretruntbelesmarker.

Svenska samernas riksförbund (SSR) påtalar behovet av
centralt utfärdade direktiv och anvisningar för kommunemas planering vad
gäller rennäringens intressen. 1 etl flertal kommunöversikter, däribland
Lyckseles, finns enligt förbundet betydande brister. SSR betonar atl en
nödvändig förutsättning för att renskötselns markanvändning skall beaklas i
planeringen är all föreskrivna samråd verkligen kommer lill stånd. Härutöver
måste sameby betraktas som sakägare i byggnadslagstiftningens mening i första
hand inom de centrala och vikliga delama av renskötselmarkema.

Den negativa effekt som
exploateringen för turism och rekreation har på renskötseln har enligt
förbundet inte uppmärksammats i riksplanearbetel. Del är nödvändigt atl
instmment skapas för en samlad bedömning av hur rekrealionsinlressena och
rennäringens intressen skall kunna samordnas.

Vilhelmina kommun anser alt rennäringen
måste anpassas lill de nya förutsättningar som samhällsutvecklingen medför.
Kommunen framhåller vidare att samrådsskyldighelen inte kan innebära vetorätt i
planärenden för samebyarna. Renskötsel och turism bör enligt kommunen kunna samordnas.

Sorsele kommun anser all en
bedömning av rennäringens behandling i planeringen kan göras först när en mera
detaQerad markanvändningsplan föreligger.

Storumans kommun framhåller att
samråden med samebyarna inte har lell till en godtagbar redovisning, framför
alll inte inom vinterbeteslanden. Kommunen säger sig vara beredd alt samråda
med berörda samebyar vid eventuella intressekonflikter, men påpekar all klara
regler för lillämpning av lagstiftningen saknas.

Lycksele kommun anser alt
metodexempel för rennäringens behandling i kommuner inom området mellan Qäll-
och kustområdena bör utarbetas. Länsstyrelsen framhåller i sitt kompletterande
yttrande att samråd med rennäringens företrädare kan bli givande försl i
samband med konkret markanvändningsplanering. En förulsältning för att
rennäringens intressen skall kunna beaktas i planeringen är dock att berörda
samebyar deltar i de samråd man kallas till.

Naturvård, Jriluflsliv och kulturminnesvård

För många områden av riksintresse
för naturvård och friluftsliv saknas enligt länsstyrelsen inventeringsmaterial
som underlag för avgränsningar

s. 282 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 282

och skyddsåtgärder. Brislen på personella resurser för
sådana inventeringar innebär alt föreslagna nalurvårdsåtgärder kan vara
genomförda tidigast i slutet av 1980-talet.

Länsstyrelsen framhåller att
förutsättningarna för en ökad samverkan mellan kulturminnesvårdens,
naturvårdens och friluftslivets intressen har förbättrats i och med att ansvaret
för kulturminnesvården har lagts på länsstyrelsen. Kunskapsunderiagel
belräffande kulturminnesvårdens intressen är enligt länsstyrelsen
otillräckligt. Behovel av medel för upprustning av byggnadsbeståndet är också
stort.

Även om det i länet finns stora
skyddsvärda områden får planeringen enligt länsstyrelsen inte styras enbart av
bevarandeintressena. Att ensidigt hävda olika seklorintressen och opreciserade
riksintressen leder till all restriktioner för markanvändningen successivt
förstärks och utvidgas.

Naturvårdsverket anser atl
bevarandeinlressena i avvaktan på kun-skapsunderiag måste prioriteras före de
exploaleringsintressen som hittills har styrt markutnylQandet. Verkel finner
det otillfredsställande att endast begränsade delar av länet har inventerats
och förordar att översiktliga naturinventeringar snarasl genomförs. Det är
enligt verket sannolikt alt åtskilliga områden av riksintresse ännu inte har
uppmärksammats.

Sorsele och Storumans kommuner
anser att bevarandeinlressena har getts alltför stor tyngd i hittillsvarande
planering och betonar vikten av alt även regionalpolitiska intressen beaktas.
Storumans kommun framhåller atl beslul om restriktioner för markanvändningen
bör fattas i samråd med berörda kommuner. Sorsele kommun påpekar att betydande
områden har angetts vara av riksintresse. Riksintressena är dock enligt
kommunerna inte närmare preciserade till sitt innehåll.

Fritidsbebyggelse

Länsslyrelsen framhåller i sitt
kompletterande yttrande atl ökningen av antalet fritidshus i länet under
perioden 1970-1975 enligt lantmäteriverkets inventering uppgår till ca 7 500
fritidshus. Den verkliga ökningen har dock enligt länsstyrelsens bedömning
varit betydligl lägre, nämligen högst 4500-5 000 fritidshus. Detla innebär att
utvecklingen av fritidsbebyggelse i länet har minskat jämfört med tidigare år.
Länsstyrelsen anser mot denna bakgrund all statsmakternas riktlinjer
belräffande fritidsbebyggelsen har föQts i planeringen.

Även Storumans och Lycksele
kommuner ifrågasätter lantmäteriverkets redovisning av tillskottet av
fritidshus. Storumans kommun menar sig ha utvecklingen av fritidsbebyggelse
under kontroll och anser att inga ytterligare restriktioner krävs. Lycksele
kommun framhåller att fritidsbebyggelsen inte utgör något planeringsproblem i
kommunen eftersom antalet fritidshus är relativt litet. Sorsele kommun
framhåller att inga ytterligare restriktioner mol fritidsbebyggelse krävs.
Utvecklingen av fritidsbebyggelse i kommunen har varil måttlig.

s. 283 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 283

Industri

Länsstyrelsen har i en särskild
rapport översiktligt redovisat lokaliseringsförutsättningarna vid
Västerbottenskuslen för sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen.

De industrilägen vid Norrlands- och
norra Svealandskuslen som har angetts av kommuner och länsstyrelser bör enligt
planverket närmare analyseras för att del skall kunna klarläggas var fortsatta
planerings- och utbyggnadsinsatser är önskvärda.

Nalurvårdsverket instämmer i stort i länsstyrelsernas
bedömningar av de studerade industrilägena vid Norrlandskusten. Verket anser
dock atl en lokalisering till Näsudden i Skellefteå kommun är mindre lämplig
med hänsyn till de slora utsläpp som redan förekommer i området. En
lokalisering lill Jämäs-Bredvik skulle vidare enligt verket delvis beröra elt
område av riksintresse för naturvården och är därför olämplig.

Överbefälhavaren framhåller att etablering av industri vid
Norrlandskusten främst bör ske inom områden med utbyggda hamnanläggningar o.
d. Nya slora industriområden skulle förändra förutsättningama för
kust-försvaret. DetaQplaneläggning av ett nytt område bör enligt överbefälhavaren
föregås av samråd med de militära myndighetema.

Gruvor och takter

Länsstyrelsen framhåller att
möjligheterna att utvinna malm och indu-slrimineraler har stor betydelse för
sysselsättningen i länet. Länsstyrelsen och andra sysselsättningsplanerande
myndigheter har dock myckel dålig kännedom om fyndighetemas lokalisering och
omfattning och om de ekonomiska förutsättningama för eventuell exploatering.

Vilhelmina kommun understryker de
planerande myndighetemas behov av en konkret redovisning av
prospekleringsresultal för att undvika framlida konflikter mellan olika
intressen. Kommunen föreslår vidare att staten ersätter
prospekteringskostnadema inom de obrutna Qällområdena i de fall gruvdrift inte
kan bevlQas. Lycksele kommun efterlyser ett förbättrat underlag för
mineralseklom inför en fortsatt fysisk riksplanering.

Industriverket framhåller alt den
information som föreligger efter den avslutande fasen i prospekleringen normall
är myckel osäker. Ytterligare utredningar av främsl teknisk och ekonomisk art
krävs ofta innan något beslut om brytning kan fattas. Verket anser dock att
länsstyrelser och kommuner bör informeras redan vid utläggningen av utmål. Den
definitiva avvägningen mellan gruvintressen och motstående intressen kan
emellertid göras försl vid den lidpunkt då beslut om gruvbrytning fattas.

Flygplatser

Flygplatsemas lokalisering bör
enligt länsstyrelsen grunda sig på översiktiiga bedömningar som ansluter till
övrig trafikplanering. Eventuella konflikter vid flygplatsernas lokalisering
kan bedömas först då resultat

s. 284 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 284

föreligger av den utredning om flygtrafiken i länet som
genomförs av länsstyrelsen.

Luftfartsverket framhåller atl
redovisning av planeringsålgärderaa för flygplalsema i länet, bl.a. Umeå och
Skellefteå flygplatser, saknas.

Planverket anser att en
omlokalisering av Umeå flygplats bör övervägas med hänsyn lill bullerslömingar
i Umeå tätort. Nya lägen bör undersökas och mark reserveras för ändamålet.

Umeå kommun anser inte atl
nuvarande förhållanden motiverar en utredning om altemativt flygplatsläge. För
att bevara handlingsfriheten kan det dock vara motiverat att klarlägga
lokaliseringsaltemativ i kommande markanvändningsplanering. Kommunen påpekar
att endast ell fåtal bostadshus berörs av den enligt flygbullerutredningen
maximalt godtagbara bullernivån.

Länsstyrelsen anser i sitt
kompletterande yttrande att planverkets förslag att omlokalisera Umeå
flygplats är orealistiskt. Investeringama har under de senaste åren varit
omfattande. Några större nya bostadsområden är inte aktuella inom bullerstörda
områden.

Storumans kommun framhåller att en
ombyggnad av militärflygfältet vid Gunnam skulle möjliggöra charterresor till
turistorterna i Qällen.

Sorsele kommun konstaterar att
luftfartsverket inte har bemött förslaget från Arjeplogs, Norsjö och Sorsele
kommuner att anlägga elt flygfält i Slagnäsområdet.

Försvar

Länsstyrelsen anser alt flygvapnets
skjutverksamhet vid Lyxamyran i Sorsele och Storumans kommuner bör inskränkas
under vissa perioder med hänsyn till fågellivet i området. Överbefälhavaren
framhåller i sitt yttrande att så har skett.

6.24 Norrbottens län

Redovisat material

I samtliga 14 kommuner i
Norrbottens län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den
fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala
markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning
till programmen genom beslul län för län under våren 1975. För Norrbottens län
fattades beslut den 20 mars 1975.

Samtliga kommuner i Norrbottens län
har redovisat sill arbele under planeringsskedet med alt fullföQa riktiinjema
för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av
kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har
redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

s. 285 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 285

I Norrbottens län omfattas Qällen,
kusten saml Muonioälvens, Torneälvens, Kalixälvens, Luleälvens, Pileälvens.
Byskeälvens och Skellefleäl-vens dalgångar av den fysiska riksplaneringens
geografiska riktlinjer. Länet berörs även av de primära rekreationsområdena
Abisko-Kebnekaise-Qällen, Tärna-Graddis fjällvärld och Norrbottens skärgård.

Haparanda kommun har redovisat en
av kommunfullmäktige anlagen generalplan för det inre skärgårdsområdet. I
övrigl har inie markdispositionsplaner redovisats för områden med geografiska
riktlinjer eller för de primära rekreationsområdena.

Av fullmäktige godkända
redovisningar för ålgärder som kommunerna har vidtagit eller avser alt vidta
för alt genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnals av 10
av länels 14 kommuner.

Länsstyrelsen i Nortboltens län har
ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande lill
ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbelel
under planeringsskedet. Efter hörande av landstinget har länsslyrelsen den 15
september 1977 avgell slutligt sammanfattande yttrande.

Till länsstyrelsens redovisning har
fogals en särskild redovisning av studier av induslrilägen vid Norrlandskusten
som har utförts enligt överenskommelse med bostadsdepartementet. Vidare har
länsslyrelsen bifogat yttranden från militärbefälhavaren i övre Norriands
militärområde, vägförvaltningen, lantbmksnämnden, fiskeriintendenten i Övre norra
distriktet och landstinget samt från Norrbottens läns TCO-distrikt.

Yllranden över del redovisade
materialet har lämnals av berörda ämbetsverk, andra myndigheter,
forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.).

Kommunema har beretls tillfälle all
komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas,
landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har
likaledes getts lillfälle alt komma in med synpunkter på verkens yttranden. I
Norrbottens län har synpunkter lämnals av länsslyrelsen saml Arjeplogs,
Gällivare, Jokkmokks, Kiruna och Pajala kommuner.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets ulfall

Riksplaneringens intentioner har
enligt länsstyrelsen tillgodoselts väl i det planerings- och
säkerställandearbete som har genomförts av kommunerna. Den översiktliga
markanvändningsplaneringen, som lidigare var outvecklad, har genom
planeringsskedet fått sitt genombrott i kommunerna. Kommunemas medvetenhet om
resurshushållningsfrågoma har ökat. Trots att mycket arbete återstår med att
upprätta översiktliga planer för markanvändningen inom områden med geografiska
riktlinjer bedömer

s. 286 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 286

länsslyrelsen genomförandeläget i länet som gott.
Kommunöversiklerna uttrycker i alll väsentligl kommunemas avsikter i
markanvändningsfrågorna och utgör därför ett steg på vägen mot en mera
fullständig markanvändningsplanering. De ålgärder som inte har kunnat genomföras
under planeringsskedet bör enligt länsstyrelsens bedömning kunna avslutas
under 1970-talel.

Länsstyrelsen betonar starkt
behovel av en förbättrad samordning mellan den regionalpoliliska planeringen
och den fysiska riksplaneringen. Det föreligger enligt länsstyrelsen risk för
atl två helt skilda planeringsformer med motstridiga mål utvecklas.

Vissa för länets näringsutveckling
särskilt viktiga frågor måste enligt länsstyrelsen uppmärksammas och belysas
ytterligare i del fortsalla planeringsarbetet. Det gäller bl. a. den
långsiktiga utvecklingen inom Qällområdena och formerna för reglering av
turismen, samordningen mellan rennäringens, skogsbrukets och naturvårdens
intressen samt mineralutvinningens markanvändningsaspekter.

Länsstyrelsen framhåller att
medborgarinflylandet i planeringen har varil svagt under planeringsskedet
trots omfattande insatser från kommunerna och de regionala myndigheterna.
Möjligheterna lill insyn och medverkan måsle enligt länsstyrelsen förbällras.

Fjällen

Länsslyrelsen framhåller atl
Qällkommunema och länsstyrelsen gemensamt har formulerat vissa riktlinjer för
resursanvändningen i Qällområdet. Utgångspunkten har varit riktlinjema i den
fysiska riksplaneringen och de målsättningar som har formulerats i
länsprogrammet. De närmare formerna för regleringen av markanvändningen i
Qällområdet har enligt länsslyrelsen inte kunnat läggas fast under
planeringsskedet eftersom beslul från statsmaktema om riktlinjer för de obrutna
fjällområdena har saknats. Länsstyrelsen har rekommenderat kommunerna att i
avvaktan på mer långsiktiga säkerställandeåtgärder vidta interimistiska
skyddsåtgärder inom dessa områden.

Länsstyrelsen framhåller atl den
påverkan på naturmiQön i fjällområdet som den växande turismen medför måste
uppmärksammas särskilt i den fortsatta markanvändningsplaneringen. Del gäller
förutom vandringsturismen även den mer intensiva flyg- och scootertrafiken. En
förhållandevis kraftig styrning av turistslrömmarna är nödvändig för atl
förhindra en successiv förslitning av alll slörre delar av de värdefulla
områdena.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom Qällen redovisas i avsnitt 4.4. Beträffande Norrbottens
län anförs därulöver föQande.

Planverket anser alt den
planerings- och utredningsverksamhet som har bedrivits av länsstyrelsen i
Norrbollens län utgör en god grund för kommunernas arbete.

De riktlinjer för tillkommande bebyggelse i de obmtna
Qällområdena

s. 287 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 287

som redovisas i Jokkmokks och Gällivare kommuners
kommunöversikter bör enligt planverket omformuleras. Bebyggelse som från
riksplanerings-synpunkt eller andra planeringssynpunkler är olämplig bör inte kunna
till-låtas av enbart regionalpolitiska skäl.

Svenska Qällklubben motsätter sig
starkt den föreslagna utbyggnaden av vägsträckan Stenudden-VästerQäll inom
Arjeplogs kommun. Fjällplaneringen i Norrbollens län har dokumenterat
Tjeggelvasregionens slora botaniska och geologiska intresse. Vägen skulle
enligt Qällklubben dessutom göra intrång i del obrutna fjällområdet Sarek-Pile.

De kommuner som har lämnat
synpunkter på inkomna yttranden framhåller atl även regionalekonomiska
bedömningar måste kunna vägas in i riksplaneringen.

Gällivare och Jokkmokks kommuner vidhåller sina
ställningstaganden i kommunöversiklerna alt anläggningar inom obrutet
Qällområde som är motiverade av regionalpolitiska skäl bör prioriteras högt i
förhållande till allmänna bevarandeinlressen. De arbetstillfällen turismen kan
ge är ett nödvändigt komplement till den vikande sysselsättningen i andra
näringar.

Gällivare kommun förutsätter alt
gränsen för det obrutna Qällområdet skall göra det möjligt alt för turism och
friluftsliv utnylQa de gjorda investeringama i Rilsem, inkl. vägen mellan
Suorva och Rilsem.

Jokkmokks kommun förutsätter alt
Ritsemvägen till Norge snarast färdigställs eftersom vägen anses nödvändig för
kommunens utveckling. Beträffande del obrutna Qällområdet i övrigt vidhåller
kommunen de tidigare framförda önskemålen om tillräckliga vägomland och övriga
avgränsningar av området.

Arjeplogs kommun framhåller atl
avgränsningen av det obrutna Qällområdet i anslutning till Graddisvägen kommer
att göras i enlighet med intentionerna i det pågående generalplanearbetet.

Kiruna kommun framhåller alt den
restriktiva syn som bör anläggas på fritidsbebyggelse i Qällområdena måste
kunna nyanseras då det gäller atl tillgodose lokalbefolkningens behov.

1 sitt kompleUerande yttrande
framhåller länsstyrelsen att de riktlinjer för bebyggelse som har formulerats i
Gällivare och Jokkmokks kommunöversikler inte stämmer överens med
målsättningen i länels fjällplanering.

Länsslyrelsen påpekar vidare alt
översiktligt planarbete pågår för de områden, bl. a. Torne träsk och
Graddisvägen, där önskemål om exploatering för en ökad turism kan förväntas.
Särskilda överväganden om avgränsning och planeringsinsatser i de primära
rekreationsområdena har inte gjoris under planeringsskedet. För detta krävs
enligt länsstyrelsen ekonomiska bidrag från staten.

Länsslyrelsen anför med anledning av statsmaktemas beslut
om riktlinjer för de obrutna Qällområdena atl styrelsen i avgränsningsfrågan
kommer all hävda alt gränsen får en sådan utsträckning alt eventuella
konflikter mellan anläggningar för turism och bevarandeintressen inte behöver
avgö-

s. 288 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 288

ras på central nivå. 1 kommunemas fortsatta översiktliga
planering för områdena kring bl. a. Norgevägen och Graddisvägen kommer gränsen
alt de-laQstudeias utifrån denna grundsyn.

Flygverksamheten i Qällen bar inte
blivit föremål för ställningstagande från statsmaktema. Länsslyrelsen anser att
en konsekvent behandling av all verksamhet i Qällvärlden behövs för att
statsmakternas riktlinjer skall kunna förverkligas.

Kusten

Länsstyrelsen framhåller att
länsstyrelsen på likartal säll som i Qällen tillsammans med kommunema har
bedrivit visst översiktligt planeringsarbete för kustområdet. De gemensamma
planeringsriktlinjer som har utarbetats har förankrats i såväl kommunema som
länsstyrelsen. I de kommuner som inte har genomfört en egen
markanvändningsplanering uttrycker riktlinjema enligt länsstyrelsens bedömning
kommunernas grundsyn i markan vändningsfrågoma.

Befolkningskoncentrationen i
kustområdet ställer enligt länsstyrelsen krav på utrymme för såväl permanent
bebyggelse som fritidsbebyggelse. Länsstyrelsen bedömer dock inte alt detla
innebär något direkl hot mot naturmiQön i skärgårdsområdet. De överläggningar
som har hållits med kommunema lorde garantera att de naturvetenskapliga
värdena i skärgården bevaras.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter
på planeringen inom de övriga kustområdena redovisas i avsnitt 4.3. Beträffande
Nortboltens län anförs därulöver föQande.

Planverket ställer sig i huvudsak
bakom de principer för fortsatt planering i kustområdet som kommunerna och
länsslyrelsen har enat sig om. Den restriktiva inställning lill tillkommande
fritidsbebyggelse som har redovisats för större delen av kustområdet bör dock
gälla i samtliga kommuner. Ny enskild fritidsbebyggelse bör inte medges i del
yttre skärgårdsområdet. Den planerade utbyggnaden av fritidsbebyggelse på öar
i det inre skärgårdsområdet bör enligt verkel begränsas starkt. 1 Kalix och
Haparandas inre skärgårdsområden bör inga hittills oexploalerade öar tas i
anspråk för fritidsbebyggelse. Ingen ytteriigare fritidsbebyggelse bör heller
lokaliseras till öar utan fast landförbindelse i dessa områden.

I Norrbollens kustområde som också
är primärt rekreationsområde har Haparanda kommun enligt nalurvårdsverket för
sin del av skärgården föreslagit en ulbyggnad med närmare 1000 enskilda
fritidshus under en femtonårsperiod. Inga andra boendeformer har föreslagits.

Länsslyrelsen anför i sill
kompletterande yttrande att de gemensamt formulerade planeringsrikllinjerna
inte har tillämpats i planeringen för skärgården i Haparanda kommun.
Efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse är dock slor och länsstyrelsen har
förståelse för att kommunen vill utnyttja även yttre skärgården för elt
begränsal antal enskilt ägda fritidshus.

s. 289 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 289

Den kritik som planverket riktar mol
kuslplaneringen i Kalix kommun är enligt länsstyrelsen starkt överdriven. I
kommunen pågår områdesplanering för fastlandskusten och den inre skärgården. I
områdesplaneringen kommer kommunen atl pröva vilka områden som är lämpade för
fritidsbebyggelse och vilka som bör avsättas för friluftslivet, de areella
näringarna eller annan markanvändning. Länsstyrelsen bedömer all kommunen kommer
att tillämpa de gemensamma planeringsriktlinjerna i denna planering.

Älvdalar

Länsstyrelsen framhåller alt den slutliga
regleringen av markanvändningen i älvdalarna ännu inte har kunnat genomföras.
Etl förbättrat inventeringsunderlag för natur- och kullurmiQön måsle las fram
för atl behovet av åtgärder skall kunna preciseras. Avsaknaden av
ställningstaganden från statsmakternas sida till fortsalt ulbyggnad av vallenkraften
har också inneburit att entydiga utgångspunkter för planeringen har saknats.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen
inom huvudälvarnas dalgångar redovisas under avsnitt 4.5. Beträffande
Norrbollens län anförs därulöver föQande.

Naturvårdsverket framhåller atl de fyra oulbyggda
storälvarna Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven bör undantas från
utbyggnad av vattenkraft. De bör inte heller påverkas genom överledning av
vatten från ett vattendrag till ett annat.

Planverket anser atl kommunema för huvudälvamas
dalgångar mellan Qällområde och kustland i Norrbottens län bör kunna göra en
förenklad redovisning av den långsiktiga markanvändningen. Detla gäller för
Torne och Muonio älvar inom Pajala och Kiruna kommuner, Kalix älv inom Gällivare
och Kiruna kommuner, Pite älv uppströms Piteå kommun, Byske älv samt Skellefle
älv. I de mer bebyggelseexpansiva områdena där även motstående intressen
föreligger bör dock en markanvändningsplanering genomföras.

1 siu kompletterande yttrande framhåller
länsslyrelsen att del har varil mycket svårt all tolka innebörden i
statsmakternas riktlinjer för älvdalarna. Länsslyrelsen har inte bedömt de
konflikter som kan uppstå mellan olika intressen som så allvarliga alt en
översiktlig markanvändningsplanering är motiverad. Stalsmakiema bör enligt
länsstyrelsen precisera riktlinjerna för älvdalarna så att de kan anpassas till
de lokala och regionala förutsättningarna i olika delar av landet.

Jordbruk

Länsstyrelsen konstaterar alt översiktliga planer
för markanvändningen som beaktar jordbrukels intressen inte har kunnat
redovisas av berörda kommuner under planeringsskedet. En redovisning av dessa
frågor bör kunna ske under år 1978.

19 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 213. Bilaga I

s. 290 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 290

Skogsbruk
och naturvård

Det är enligt länsstyrelsen nödvändigt atl
skogsbruket i länet tillåts att rationalisera i den omfattning som krävs för
all skogsnäringen skall vidmakthållas och ulvecklas. Till följd av
efterfrågeulvecklingen på råvara inom skogsindustrin överstiger
avverkningstakten i länets skogar nu tillväxttakten. Med hänsyn till
skogsindustrins mycket slora betydelse för sysselsättningen i länet anser
länsstyrelsen att åtgärder i form av dikning, skogsgödsling och liknande bör
vidtas för att höja avkastningen i skogen.

Länsstyrelsen påpekar atl företrädama för
rennäringen anser att det moderna storskogsbrukel starkt kan försvåra
näringens utövande. Samtidigt är skogsbruket enligt länsstyrelsen en
förutsättning för att bibehålla de flesta orterna i länets inland. Möjlighetema
att samordna rennäringens och skogsbrukets intressen bör enligt länsslyrelsen
utredas av statsmakterna i nära samverkan med regionala organ. I avvaktan på
resultat av en sådan utredning föreslår länsstyrelsen vissa handlingsprinciper.
För att tillgodose rennäringens och även naturvårdens intressen bör man
således införa en lämplighetsprövning av aktualiserade skogsbmksålgärder. På
det sättet kan man enligt länsstyrelsen garantera en allsidig belysning av den
lämpligaste markanvändningen.

De mål för planeringen som länsslyrelsen i
Norrbottens län redovisar stämmer enligt naturvårdsverkets uppfattning inte
överens med de av riksdagen fastlagda målen för hushållning med
naturresurserna. Det gäller särskilt skogsbruket där länsstyrelsen för att
bibehålla sysselsättningen förordar ett intensifierat skogsbruk upp mot
barrskogsgränsen. Verket framhåller atl Qällbarrskogen på många håll utgör en
ursprunglig skogsmiQö av omistligt värde för naturvården och friluftslivet.

Med hänsyn lill planeringslägel föreslår
naturvårdsverket att en särskild utredning tillsätts för att se över
skogsfrågorna i Qällregionen. I avvaktan härpå bör elt tioårigt avverkningsförbud
för området ovanför skogsodlingsgränsen införas.

Etl generellt förbud mol skogsbruk i Qällnära
områden är enligt skogsstyrelsen inte motiverat. Styrelsen hänvisar i övrigt
till de synpunkter som har förts fram i yttrandet över naturvårdsverkels och
planverkets utredning Obrutna Qällområden.

Svenska samernas riksförbund (SSR) framhåller alt
den lämplighetsprövning av planerade skogsvårdsåtgärder som länsstyrelsen
föreslår kan vara en framkomlig väg atl reglera förhållandet mellan
storskogsbrukel och renskötseln. Oberoende härav måste skyndsamma åtgärder
vidtas för atl förhindra atl en enskild sameby utsätts för skogsvårdsåtgärder i
sådan omfattning alt renskötseln direkl hotas. Exempel på en sådan situation
finns bl. a. i Gällivareområdet. Vinterbetesmarkerna bör över huvud tagel ges
bättre skydd. SSR påpekar vidare att erfarenheterna från samisk sida av
hittillsvarande samråd med skogsbmkels förelrädare är myckel dåliga. Ett reellt
samrådsförfarande bör enligt SSR innebära atl även skogsbru-

s. 291 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 291

kets företrädare är beredda alt jämka sina intressen.

Svenska Qällklubben anser att de
högt belägna barrskogarna i Qälldalarna utgör en väsentlig del av
Qällandskapel. De bör inte få betraktas som mark för skogsproduktion.

Länsstyrelsen avvisar i sill kompletterande yttrande
naturvårdsverkels förslag om atl införa ell tioårigt avverkningsförbud för
Qällskogama. Länsstyrelsen anser alt möjlighetema att tillämpa samrådsplikl
enligt 20 § NVL och naturvårdslagens normala säkerslällandeinstmment bör
prövas. Sam-rådsliden bör förlängas till ett år i slällel för en månad.

Vissa områden i länet med gammal s. k. naturskog bör
enligt länsstyrelsen avsättas som referens- och skyddsområden. Länsslyrelsen
är beredd att ta ställning till skyddsområdenas omfattning först efter
verkställda inventeringar och utredningar.

För att lösa konflikterna mellan rennäringen och
skogsbruket föreslår länsslyrelsen bl.a. en särskild skötselplan för randzonema
mot Qällområdet. Vidare behövs en karlläggning av renbetestillgångarna i
området. En utredning om den konfliktsituation som föreligger i randzonerna har
redan påbörjats på initiativ av länsstyrelsen.

Arjeplogs, Gällivare, Kiruna och Jokkmokks kommuner lar
avstånd från naturvårdsverkets förslag om avverkningsförbud ovanför skogsodlingsgränsen.

Gällivare kommun framhåller att
delta område, som omfattar nära hälften av kommunens yta, utgör grundvalen för
kommunens skogsnäring.

Jokkmokks kommun anser alt statsmakterna bör slå vakt om
arbetstillfällena i den förädlingsanläggning för skogsråvara som har
etablerats i kommunen. Eu avverkningsförbud skulle vidare sälta stopp för etl i
alla tider bedrivet privat skogsbruk i området.

Kiruna kommun anser att
naturvårdsverkets förslag är ett åskådningsexempel på hur hänsynslöst
seklorsintressena kan hävdas. Förslagets sociala och näringspolitiska effekter
belyses över huvud laget inte.

Fiske

Länsstyrelsen anser atl del på sikt
bör klarläggas hur utbyggnaden av den mlQöstörande induslrin i kustområdet
inverkar på förutsättningarna för fisket. Likaså måste konsekvenserna av en
fortsatt utbyggnad av vattenkraften i älvama klarläggas. Viktiga
reproduktionsområden för laxfiske kommer alt påverkas och i vissa fall
förstöras.

Fiskets intressen har enligt
fiskeristyrelsen inte lillgodosetts i den kommunala planeringen. Samtliga
kommuner som berörs av fiskels viktigare intresseområden bör vid kommande
revidering av de kommunala översiktsplanerna redovisa hur man avser alt
säkerställa dessa områden.

Rennäringen

Länsstyrelsen framhåller alt konflikter mellan
rennäringens intressen

s. 292 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 1 292

och
andra markanvändningsintressen föreligger på skilda håll i länet. Det gäller
konflikter med såväl skogsbmkel som samhällsutbyggnad i skilda former.
Instrument för alt bilägga uppkommande konflikter saknas i många fall. Framför
alll är den under senare år allt mer utvecklade kommunala översiktliga
planeringen bristfälligt relaterad till förfatlningsmm-men i
rennäringslagsliftningen. De lagrum i denna lagstiftning som tillåter ändrad
markanvändning i överensstämmelse med fastställd detaQplan bör enligt
länsstyrelsen utvidgas till atl avse också tillstånd lill ändrad markanvändning
om den sker i överensstämmelse med godtagen översiktsplan.

Länsstyrelsen hemställer att stalsmakiema
föranstallar om en översyn av rennäringslagsliftningen och dess relationer till
annan markanvändningslagstiftning, främst byggnads- och
naturvårdslagsliftningama.

Lantbruksnämnden och lanlbruksslyrelsen framhåller
att samrådet mellan kommunerna och samebyarna i det översiktliga
planeringsarbetet har varit bristfälligt och bör utökas.

Planverket påpekar att de i rennäringslagen
fixerade rättigheterna och statsmakternas uttalanden bl.a. i samband med den
fysiska riksplaneringen ger rennäringen slöd för alt bedriva verksamheten i
alla berörda län i hittillsvarande omfattning.

Arvidsjaurs, Bodens och Piteå kommuner samt i viss
utsträckning även Kiruna kommun har enligt planverket ännu inte tagit ställning
lill hur vissa viktiga renskölselmarker skall behandlas i planeringen. 1 de
berörda kommunerna bör samråden med rennäringens företrädare fördjupas. Den modell
för kommunöversikt i renskölselområdel som har utarbetats med jämtländska
förhållanden som utgångspunkt bör utvecklas ytterligare och anpassas särskilt
till norrbottniska förhållanden. Vid fortsatt bearbetning och revidering av de
hittills framtagna kommunöversikterna bör de metodexempel som föreligger
utnytQas.

Lanlbruksslyrelsen pekar på risken för konflikter
mellan renskötseln och olika former av friluftsliv i renskötselområdets
Qällregion. Bl.a. kan utvecklingen i de primära rekreationsområdena enligt
styrelsen komma i konflikt med rennäringen. För att renskötselmarkema skall
kunna säkerställas bör en övergripande markanvändningsplan upprättas för varje
primärt rekreationsområde.

Svenska samernas riksförbund (SSR) påtalar behovet
av centralt utfärdade direktiv och anvisningar för kommunemas planering vad
gäller rennäringens intressen. I etl flertal kommunöversikler, däribland
Kimnas och Arvidsjaurs, finns enligt förbundet betydande brister. SSR betonar
att en nödvändig förutsättning för att renskölselns markanvändning skal!
beaklas i planeringen är alt föreskrivna samråd verkligen kommer till stånd.
Härutöver bör sameby betraktas som sakägare i byggnadslagstiftningens mening
i första hand inom de centrala och viktiga delama av renskötselmarkema.

Den
negativa effekt som exploateringen för turism och rekreation har på

s. 293 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 293

renskötseln har enligt förbundet inte uppmärksammats i
riksplanearbetel. Del är nödvändigt att instmment skapas för en samlad
bedömning av hur rekrealionsinlressena och rennäringens intressen skall kunna
samordnas.

Vad gäller de förslag lill ändring
av rennäringslagen som läggs fram av länsstyrelsen vill SSR påminna om att
liknande synpunkter fördes fram i en reservation till rennäringssakkunnigas
betänkande och i en motion med anledning av propositionen om ny rennäringslag.
Dessa tankegångar avvisades dock av riksdagen.

Arjeplogs, Gällivare och Jokkmokks
kommuner framhåller, liksom också länsslyrelsen i sitt kompletterande
yttrande, alt en fömlsättning för alt kunna upprätthålla en minimiservice för
den fasta befolkningen i Qällområdet är att sysselsättning skapas i andra
näringsgrenar än rennäringen. De sysselsättningstillfällen som turismen kan ge
är helt nödvändiga för kommunerna.

Industri

Länsstyrelsen har i en särskild
rapport översiktligt redovisat lokalise-ringsförulsättningarna vid
NoiTbottenskusten för sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen. Enligt redovisningen skall i första hand utbyggnad av industri
i Piteå, Luleå och Kalix kunna komma i fråga. Helt nya industrityper eller nya
induslrilägen behandlas inte.

Inga väsentliga fysiska eller
miljömässiga hinder föreligger enligt länsslyrelsen för en utbyggnad av
befintlig industri i dessa orter. Erforderligt markutrymme för
industriutbyggnad kommer alt redovisas i det översiktliga planarbete som pågår
i de berörda kommunerna. Länsstyrelsens regionalpolitiska målsättning innebär
dock alt utbyggnaden av sågverksindustrin bör prioriteras i områden där
sysselsättningsproblemen är svårast,

dvs. i inlandet.

De industrilägen vid Norrlands- och
norra Svealandskusten som har angetts av kommuner och länsstyrelser bör enligt
planverket närmare analyseras för att det skall kunna klarläggas var fortsatta
planerings- och ut-byggnadsinsalser är önskvärda.

Överbefälhavaren framhåller atl
etablering av industri vid Norrlandskusten främst bör ske inom områden med
utbyggda hamnanläggningar o. d. Nya stora industriområden skulle förändra förutsättningarna
för kustförsvaret. Detaljplanering av ett nytt område bör enligt
överbefälhavaren föregås av samråd med de militära myndighetema.

Gruvor och takter

Länsstyrelsen framhåller atl länets
tillgångar av brylningsvärda minera-ler är ofullständigt kartlagda. Med hänsyn
till mineralfyndighetemas slora näringspolitiska betydelse tillmäter
länsstyrelsen möjligheterna till fortsatt mineralutvinning största vikt.
Länsstyrelsens uppfattning stöds av berörda kommuner.

s. 294 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 1 294

En allsidig belysning av
lämpligheten av sådana ingrepp i marken som en brytningsverksamhet innebär
behövs enligt länsslyrelsen. Länsstyrelsen föreslår därför atl slörre
mineralulvinningsprojekt prövas enligt 136 a § byggnadslagen. Länsslyrelsen
anser vidare att det är angeläget alt resullalen från pågående
prospekteringsverksamhet i länet redovisas till länsstyrelsen lidigare än vad
som sker i dag. Det är en förutsättning för alt det föreslagna utvinningsområdels
nylQande skall kunna vägas mot andra önskemål om markens användning.

Industriverket framhåller all den information som
föreligger efter den avslutande fasen i prospekleringen normalt är myckel
osäker. Ytterligare utredningar av främsl teknisk och ekonomisk art krävs ofta
innan någol beslut om brytning kan fattas. Verket anser dock att länsstyrelser
och kommuner bör informeras redan vid utläggningen av utmål. Den definitiva
avvägningen mellan gruvintressen och motstående intressen kan emellertid göras
först vid den tidpunkt då beslul om gruvbrytning fattas.

Försvar

Överbefälhavaren framhåller atl
målplatsen för flygvapnets skjutverk-samhet på Junkön i Luleå kommun 1. v.
måste behållas för försvarsmaktens räkning. Samråd har sketl med länsslyrelsen
och kommunen om en omdisponering av målplatsen i syfte all frilägga hela eller
delar av Junkö-området för friluftslivets och naturvårdens behov. En avveckling
kräver dock dels atl en helt ny målplats anskaffas för alt tillgodose
flygvapnets behov, dels alt Junkön kan röjas från ammunition lill erforderlig
säkerhet. Överbefälhavaren bedömer atl della inte kan ske inom överskådlig lid.

Länsstyrelsen anser atl överbefälhavaren i sitt yttrande
avviker från sin tidigare bedömning av Junköns framlid för civilt nyttjande.
Enligt länsstyrelsen kräver överbefälhavarens ställningslagande ytterligare
motiveringar från försvarsmakten och etl klart ställningstagande från
statsmakterna.

Det är vidare enligt länsslyrelsen ytterst angelägel all
försvaret påskyndar utredningsarbetet rörande den planerade utvidgningen av
södra skjutfällel sydväst om Bodens centralort. Osäkerheten om skjutfältels
framtida utbredning kommer annars alt krafligl försena generalplanearbetet för
Bodens tätort.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213

Bilaga
2

Redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen

Denna bilaga utgör utdrag ur regeringens beslut med
anledning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen. Regeringen har
angett allmänna utgångspunkter för del fortsatta arbetet och för behandlingen
av vissa verksamheter i en promemoria, upprättad inom bostadsdepartementet den
7 september 1978 (benämns i det föQande PM 1978-09-07). Dessa utgångspunkter
redovisas i avsnitt 1 och 2. Regeringen har vidare i beslut för varje län, till
vilka har fogats den ovan nämnda promemorian, angett utgångspunkter för det
fortsatta arbetet inom resp. län. Regeringen har fattat sådana beslut under
tiden den 7 december 1978 till den 29 mars 1979. Besluten för varje län återges
i avsnitt 3.

1
Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 213. Bilaga 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2

1 Allmänna utgångspunkter för det fortsatta arbetet med
att fullfölja statsmakternas riktlinjer för hushållning med mark och vatten

1.1
Allmänt om fortsatt arbete inom ramen för fysisk riksplanering

Som anfördes i prop. 1972: 111, bil. 2, Hushållning
med mark och vatten och i prop. 1975/76:1 Redovisning av programskedet i den
fysiska riksplaneringen kan arbetet med den fysiska riksplaneringen delas upp
i två huvudgrupper:

A. Uppgifter som måsle genomföras för att fullfölja
vad som har förordats

i prop. 1972:111 och prop. 1975/76:1 angående bl. a. markreservationer

för friluftsliv och vissa vetenskapliga intressen, reservationer för in

dustri samt särskild planering i vissa områden.

B. Uppgifter som hänger samman med en fortsatt
fysisk riksplanering

inom ramen fören mera integrerad samhällsplanering.

De utgångspunkter för fortsalt arbete som anges i
denna promemoria, gäller frågor som hänger samman med de uppgifter som måsle
genomföras för atl statsmaktemas beslut åren 1972 och 1975 om hushållning med
mark och vatten skall fullföQas (gruppen A ovan).

Regeringen tar ställning lill planeringsarbetet
genom beslut län för län, till vilka denna promemoria bifogas. Regeringens
beslut avser inriktningen av planeringsarbetet m. m. under de närmaste åren i
avvaktan på bl. a. en ny plan- och byggnadslagstiftning och de eventuella ytterligare
riktlinjer som kan föQa av riksdagens ställningstaganden med anledning av den
rapport om hushållning med mark och vatten som utarbetas inom bostadsdepartementet
(gruppen B ovan).

De ertarenheter som har vunnits genom det hittills
utförda arbetet utgör en väsenllig utgångspunkt för både den pågående översynen
av byggnadslagstiftningen och den nyss nämnda rapporten. I rapporten kommer
att ingå dels en utvärdering och uppföljning av det hittillsvarande arbetet
med den fysiska riksplaneringen, dels en redogörelse för och utvärdering av nya
inventeringar och utredningar saml eventuella förslag till nya eller reviderade
riktlinjer för hushållning med mark och vatten.

Frågor rörande hushållning med mark och vatten i
ett vidare perspektiv behandlas även i den av chefen för jordbruksdepartementet
tillsalla naturresurs- och miQöutredningen (Jo 1978:01).

Kommuner, länsstyrelser och centrala myndigheter
har i sina redovisningar av och yllranden över planeringsskedet aktualiserat
en rad nya frågor av betydelse för den fortsatta fysiska riksplaneringen.
Direkta förslag belräffande inriktningen av det fortsatta arbetet har också
lämnals. Statens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 3

planverk
har i mars 1978, mot bakgrund av de samlade erfarenheterna av arbetet under
planeringsskedet, lämnat förslag beträffande den fortsatta fysiska
riksplaneringen (statens planverk. Meddelande om fysisk planering. Dnr R
3040/77). Detla malerial beaktas i arbetet med den tidigare nämnda rapporten om
hushållning med mark och vatten.

Länsstyrelser och centrala myndigheter har i sina
yttranden tagit upp ett flertal frågor som är av sådan karaktär att de måste
beredas i särskild ordning. De synpunkter och förslag gällande bl. a.
komunöversiktens rällsliga status och vissa ändringar i marklagstiftningen som
flera remissinstanser har fört fram beaklas sålunda i arbetet med en ny plan-
och byggnadslagstiftning. Flera andra lagar berörs av frågor som
remissinstansema har aktualiserat. Exempel på sådana frågor är önskemål om
ändrad lagstiftning för att tillgodose kulturminnesvårdens intressen och vissa
preciseringar angående tillämpningen av 19 och 20 §§ naturvårdslagen (1964:822,
omtryckt 1974:1025, ändrad senast 1975:196). Behovet av ökade ekonomiska
resurser för främst säkerställande och vård av områden som är intressanta för
naturvården, kulturminnesvården och friluftslivet har också aktualiserats. I
avsnitt 2 anges för resp. verksamhel exempel på sådana frågor som har kommit
upp under planeringsskedet och som kräver fortsatt beredning.

1.2
Ställningstaganden till planeringsskedet som ankommer på regeringen

Kommunema har utfört etl omfattande arbele under
planeringsskedet. Planeringsaktiviteten har ökat inom kommunernas områden som
helhet. Planeringen för att tillgodose statsmaktemas riktlinjer för hushållning
med mark och vatten har i flertalet fall inordnats i en kommunal planering där
olika markanvändningsfrågor tas upp till behandling. Den planering som har
skett under planeringsskedet har sålunda från kommunernas sida haft etl vidare
syfte än att enbart tillgodose av statsmaktema fastlagda riktiinjer för
hushållning med mark och vatten. Regeringen har således inte att ta ställning
till alll material som har redovisats i samband med planeringsskedet i den
fysiska riksplaneringen.

Det finns skäl att erinra om den ansvarsfördelning
m. m. som lades fast genom riksdagens ställningstagande till prop. 1972:111 och
prop. 1975/76:1. Enligt riksdagsbeslutet år 1972 skall avgörandena på riksnivå
begränsas till sådana frågor vilkas karaktär kräver bedömningar i större regional
eller nationell skala. Vidare är det en huvudlinje att den fysiska riksplaneringen
fullföQs och vidareutvecklas genom kommunal planering. Som grundläggande princip
beträffande de statliga insatsema gäller enligt riksdagsbeslutet år 1975 att
de samlade nationella intressena bör komma lill uttryck och fullföQas inom ett
system med tre olika statliga ansvarsnivåer. Dokumentation och bevakning av
riksintressanta områden sett från den

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 4

enskilda samhällssektorns synpunkt har sin huvudsakliga
centrala förankring på verksnivå. Nationella riktlinjer för planeringen av
särskilda områden (geografiska riktlinjer) och för hur olika sektorsinlressen
bör beaktas i planeringen (verksamhetsanknutna riktlinjer) läggs fast av
riksdagen efter förslag av regeringen. Regeringen lämnar anvisningar för
tillämpningen av sådana riktlinjer och kan även ange geografiska områden där
förhållandena är så komplicerade atl planeringsåtgärder m. m. bör redovisas
direkl till regeringen.

Enligt denna ansvarsfördelning kan
regeringen inte besluta om nya riktlinjer utan riksdagens hörande. Regeringen
lar nu inte heller ställning i enskilda frågor, t.ex. om behandlingen av
enskilda riksintressanta objekt, annat än i vissa särskilda fall, t. ex. då
kommuner, länsstyrelser eller centrala ämbetsverk har begärt ställningslagande
från regeringen. Regeringens beslut inriktas på att översiktligt ta ställning
till det utförda planeringsarbetet mot bakgrund av fastlagda riktlinjer.
Regeringen anger de kompletteringar och preciseringar som bedöms erforderliga
för atl statsmakternas riktlinjer för hushållning med mark och vallen skall
uppfyllas. Regeringens ställningstagande innehåller således föQande momenl:

Ställningstagande
lill den allmänna inriktningen av planeringsarbetet i förhållande till
statsmakternas riktlinjer för de verksamheter som behandlas i den fysiska
riksplaneringen. Dessa ställningstaganden återfinns i avsnitt 2.

Ställningstagande
till om de geografiska riktlinjerna har beaktats i tillräcklig omfattning.
Detla sker i regeringens beslut län för län angående arbetet under
planeringsskedet.

Ställningstagande
till planeringsarbete m. m. för de fem särskilt utpeka-

de redovisningsområdena i landet saml för vissa andra
områden som uppvisar särskilda problem eller starka motstående intressen om atl
få utnyttja marken. Härvid bedömer också regeringen om närmare föreskrifter
behöver ges för fortsatt planeringsarbete. Dessa ställningstaganden sker i
länsbesluten.

Ställningstagande
i vissa särskilda fall, exempelvis då sådana konflikter

om markanvändningen kvarstår atl den fysiska
riksplaneringens intentioner kan äventyras. Också dessa frågor tas upp i
länsbesluten.

Verksamheten med fysisk
riksplanering sker utan alt dess former har lagfästs. De verksamhelsanknutna
och geografiska riktlinjer som har anlagils av riksdagen har således inte
getts lagform. Den fysiska riksplaneringen innebär elt förberedande
kunskapsinsamlande saml överväganden av översiktlig art. De översiktliga
bedömningar som sker i anslutning till denna planering utgör en del av
förberedelsema till beslul i detalj. Härvid är riktlinjema för hushållning med
mark och vatten att betrakta som vägledande men inte rättsligt bindande för
myndighetema. Vid beslut i detaQ måste således gällande lagsliflning, t. ex.
byggnadslag, naturvårdslag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 5

skogsvårdslag
osv. tillämpas. Det är angelägel alt berörda myndigheter noga beaktar detta
förhållande. Beslut i det enskilda fallel kan alltså inte fattas enbart under
hänvisning till överväganden i den fysiska riksplaneringen utan ett beslut
måste i varje särskill fall baseras på tillämpligt lagrum i berörd
lagstiftning.

Regeringens ställningstaganden lill resultatet av
arbetet under planeringsskedet är således inte förenade med några
rättsverkningar men kommer självfallet att inom ramen för gällande
lagstiftning vara en utgångspunkt för regeringens ställningstaganden i
enskilda plan- och tillståndsärenden.

1.3
Huvudpunkter i det fortsatta arbetet med att fullfölja fastlagda riktlinjer

Det är inte aktuellt atl nu föra in nya frågor i
det planeringsarbete som pågår i kommunema. Del påbörjade arbetet bör fullföQas
med beaktande av de utgångspunkter som lämnas i denna promemoria och i
regeringens beslul län för län över planeringsskedet.

Det förutsätts att kommunernas arbete drivs vidare
i huvudsak enligt kommunernas åtgärdsprogram m.m. Fortsatta överläggningar bör
ske mellan kommuner, länsstyrelser och övriga berörda länsmyndigheter, bl. a.
om behandlingen av riksintressanta områden i samband med den revidering av
föreliggande kommunöversikler som lorde aktualiseras i kommunerna inom något
år. Det förutsätts vidare alt kommunerna även fortsättningsvis för ul
viktigare frågor om markens användning till bred diskussion bland kommuninvånama.

Erfarenhelema visar att kommunema i mycket stor
omfattning har varit beredda att la på sig ansvaret för att genomföra
statsmakternas intentioner med den fysiska riksplaneringen. Erfarenheterna
visar också alt det är nödvändigl alt länsstyrelsema och övriga länsmyndigheter
aktivt biträder kommunerna i arbetet och ställer underlagsmaterial till
förfogande.

Länsstyrelserna bör ha en samordnande roll i den
fysiska riksplaneringen. 1 avvaktan på beslut med anledning av
länsdemokratikommilténs arbele bör länsstyrelserna i ökad utsträckning biträda
kommunerna i deras fortsatta planering genom att söka väga samman olika
statliga anspråk på denna planering. Sambanden mellan den regionalpolitiska
och den fysiska planeringen bör särskill uppmärksammas. Länsstyrelserna bör
också medverka lill atl kommunala förtroendemän och Qänstemän får allsidig
information om de anvisningar och riktlinjer som regeringen anger för det fortsatta
planeringsarbetet. Planverket har redovisat förslag om handläggning inom statlig
länsförvaltning av kommunala fysiska översiktsplaner (statens planverk.
Meddelande om fysisk planering Dnr R 158/77). Förslagen bör vara vägledande för
länsmyndigheternas fortsatta arbete inom ramen för

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 6

fysisk
riksplanering. Länsmyndigheternas uppgifter i det fortsatta planeringsarbetet
beskrivs närmare i avsnitt 2 och i länsbeslulen.

Planeringsskedet har medfört att
markanvändningsfrågoma på elt bättre sätt än förut har uppmärksammats av de
centrala verken. Det förutsätts att verken fortlöpande aktualiserar och
vidareutvecklar de sammanställningar och översikter som har tagits fram under
det hittillsvarande arbetet och att arbetet med att förse kommunema med
underiagsmalerial fortsätter. Ytterligare synpunkter på behovet av insalser
från verken lämnas i avsnitt 2. Planverket har ett samordnande ansvar för de
statliga myndigheternas insalser i det fortsatta planeringsarbetet.

Vissa frågor behöver få en fördjupad behandling i
den fortsalla planeringen för alt statsmakternas riktlinjer för hushållning
med mark och vatten skall kunna fullföQas. Detta gäller framför allt
hänsynslagande till jordbruksmark i bebyggelseplaneringen och behandlingen av
fritidsbebyggelsen. Närmare utgångspunkter för behandlingen av jordbruksmarken
och fritidsbebyggelsen ges i avsnitt 2.1 resp. 2.6. Vissa ytteriigare
preciseringar kommer atl anges i länsbesluten.

En fråga av slor betydelse i det fortsatta arbelel
med fysisk riksplanering är hur intresset av att skydda vissa natur- och
kulturmiljöer samt friluftslivsområden bäure skall kunna beaktas. Denna fråga
övervägs f n. inom regeringskansliet. Fördel fortsatta arbetet med atl
fullfölja fastlagda riktlinjer anges i avsnitt 2.5 atl nämnda intressen bör
beaktas genom dels särskilda förordnanden, t.ex. enligt naturvårdslagen, dels
en ökad allmän hänsyn från olika näringars sida till naturvårds- och
kulturminnesvårdsintressen m.m. i den fortlöpande fysiska planeringen och vid
ställningstaganden till enskilda frågor.

Ett annat viktigt led i del fortsatta arbetet med
att fullfölja fastlagda riktlinjer är det arbete med översyn av
kommunöversikterna som torde komma att bedrivas de närmaste åren. Regeringen
lar självfallet inte ställning till de riktlinjer för bebyggelse m.m. som finns
i kommunöversiklerna, t. ex. till riktlinjer för bebyggelse i områden som inte
berörs av den fysiska riksplaneringens riktlinjer. Där kommuner och
länsstyrelser har varit överens om kommunöversiktemas riktiinjer vad gäller
riksintressanta områden, ser regeringen detta som ett uttryck för en gemensam
uppfallning mellan stat och kommun om vilka utgångspunkter som bör gälla för behandlingen
av dessa riksintressen. Regeringens ställningstagande beträffande kommunöversikterna
begränsas således till sådana fall då kommunöversiktemas riktlinjer bedöms
strida mol riktlinjerna för hushållning med mark och vatten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 7

1.4 Länsstyrelsernas redovisning till regeringen av det
fortsatta arbetet

Arbetet med alt fullföQa den
fysiska riksplaneringens intentioner kan som tidigare har nämnts anses
genomfört i betydelsefulla delar. Fortsatt arbele erfordras emellertid i den
utsträckning som anges i denna promemoria och i länsbesluten samt i övrigl i
den utsträckning som kommunerna själva anger i åigärdsprogrammen. Huvuddelen av
arbetet bedöms kunna avslutas inom 3-4 år. Länsstyrelserna bör under år 1982
lill regeringen, i den omfattning som anges nedan, redovisa hur långt arbetet
dä har fortskridit. Vissa frågor bedöms emeilerlid vara av sådan vikt dels för
hushållningen med mark- och vattenresurserna, dels för atl skapa klarhet för
kommunernas fortsatta ålgärder atl redovisning av vidtagna planeringsålgärder
bör ske redan i samband med redovisningen av länsplanering 1980.

Regeringen förutsätter att det sker
en medveten prioritering av arbetet så alt resultat kan redovisas beträffande
de frågor som i denna promemoria och i länsbeslulen anges som särskilt
angelägna. En utgångspunkt skall härvid samlidigl vara atl största möjliga
anpassning sker till kommunernas löpande planeringsarbete.

Med anledning av den omfattning som
redovisningen av arbetet under planeringsskedet och myndigheternas yttranden
har fått, finns skäl atl framhålla atl länsstyrelserna och övriga myndigheter
bör tillämpa etl översiktligt synsätt så att de övergripande syften som den
fysiska riksplaneringen skall tillgodose inte skyms av mängden enskilda
frågor. Samtidigt är del viktigt alt betona att del ankommer på länsstyrelserna
och övriga myndigheter all redovisa konfiikter om markens användning i de fall
riksintressen berörs och därvid så öppet som möjligl redovisa motsatta
uppfattningar om lolkningen av statsmakternas riktlinjer för hushållning med
mark och vatten. 1 övrigt bör en detaQerad redovisning kunna avvaras.

Länsstyrelserna bör kunna inhämla
underlag för sina redovisningar ulan någon särskild redovisningsskyldighet för
kommunerna. Planverket bör lämna regeringen förslag belräffande den närmare
uppläggningen av länsstyrelsernas redovisning och därvid överväga behovet av
atl hämta in uppgifter från kommunerna.

I samband med redovisningen av
länsplanering 1980 bör länsstyrelserna lämna en redogörelse för vissa frågor
som rör kravet pä hushållning med jordbruksmarken, för fritidsbebyggelsens
utveckling i vissa områden samt för andra markanvändningsfrågor som har etl
nära samband med länsplaneringen. Vidare bör redovisas de frågor om markens
användning som bör uppmärksammas särskill inom ramen för länsplaneringen. Det
förutsätts också alt den årliga länsplaneringsrapporten vid behov innehåller
överväganden och förslag rörande frågor om hushållning med mark och vatten. En
precisering av vad som bör redovisas i samband med länsplanering 1980 kommer
atl göras i länsbesluten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 8

Redovisningen
under år 1982 bör avse föQande huvudpunkter:

1. Behandlingen
av jordbruksmarksfrågor och fritidsbebyggelsefrågor.

Utgångspunkter för redovisningen anges i avsnitt 2.1 och 2.6 och i länsbe

slulen, dvs. i avsnitt 3 i del följande.

2.
Planeringslägel m.m. för de
geografiska områden för vilka planeringsarbetet inte har avslutats eller där
särskilda problem föreligger samt för primära rekreationsområden.
Utgångspunkter för redovisningen anges i länsbesluten.

3.
Vissa fortsatta studier om
inlandslägen för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.
Vissa utgångspunkter för redovisningen anges i avsnill 2.7.

4.
Särskilda frågor vilka
länsstyrelsen, mot bakgrund av det utförda planeringsarbetet och arbetet med
all säkerställa riksintressanta områden för naturvården, kulturminnesvården och
friluftslivet, anser atl regeringen bör informeras om.

Vissa ytteriigare frågor kan senare bli aktuella
att föra in i redovisningen med anledning av statsmakternas ställningstaganden
till den kommande rapporten om hushållning med mark och vatten.

2 Utgångspunkter för behandlingen av vissa verksamheter
i det fortsatta planeringsarbetet

2.1
Jordbruk

Statsmakternas beslut om nya riktlinjer för
jordbmkspolitiken m. m. innebär vissa preciseringar vad gäller
produktionsmålet som påverkar frågan om jordbruksmarkens omfattning. I beslutet
betonas all del är angelägel alt dessa preciseringar beaktas i den fortsatta
fysiska riksplaneringen.

Produktionsmålet bör enligt statsmakternas beslul
om jordbmkspolitiken (JoU 1977/78:10, s. 19) ulformas med hänsyn lill
livsmedelsberedskapen, den internationella livsmedelssilualionen,
regionalpolitiken, samhällsekonomin och miQövården. Belräffande åkerarealen
bör gälla alt den brukningsvärda åkerjorden bör utnyttjas för
jordbmksproduktion, vilket innebär atl ungeför nuvarande åkerareal bör
bibehållas. Den bmknings-värda åkerjorden bör alltså skyddas mol exploatering
för andra ändamål. Samtidigt är del, enligt vad utskottet med instämmande av
riksdagen anför, ofrånkomligt all viss mindre del av vår nuvarande åkerareal
även i framliden kommer atl las i anspråk för andra angelägna samhällsändamål.
Å andra sidan kan del finnas lidigare nedlagd åkermark som av bl. a. regionalpoliliska
skäl åter bör kunna las i bruk för jordbmksproduktion. Vidare betonas
jordbrukels vikliga roll från regionalpolitisk synpunkt och alt samhällets
insatser inom jordbmkssektorn bör samordnas med och ingå som ett led i en aktiv
regionalpolitik. Jordbrukets intresse av all kunna bedriva en rationell
produklion bör beaktas i det fortsatta planeringsarbetet. I delta

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 9

sammanhang bör också erinras om del beslut som riksdagen
nyligen har fattat om särskilt stöd till jordbruksföretag i glesbygd (prop.
1977/78:113, JoU 1977/78:22, rskr 1977/78:271).

Många kommuner har gjort stora insalser under
planeringsskedet för all få underlag för överväganden om hur man bättre skall
kunna hushålla med jordbmksmarken. Ett slorl antal kommuner har emellertid
angett omfattande arealer jordbruksmark som intresseområden för
tätortsutbyggnad. Ofta saknas i kommunernas redovisningar överväganden om den
framlida lätortsstmkturen och om möjligheterna att på olika sätt minska
tätorternas arealanspråk. Del finns mot denna bakgrund anledning atl erinra om
de utgångspunkter för planeringsarbetet som angavs i statsmakternas beslut
över programskedet. I prop. 1975/76:1 (s. 159 fO betonas att det är vid
översiktliga studier på ett tidigt stadium i planeringen som överväganden om
hushållning med markresurserna får sin verkliga betydelse. I beslutet över
programskedet betonas också all arbetet med att se över befintliga översiktliga
planer med avseende på jordbruksintresset eller atl i förekommande fall
upprätta sådan planer borde inledas snarasl möjligl. Vidare borde övervägas
behovet av att för vissa områden ompröva äldre detaQplaner och atl ge värdefull
jordbruksmark etl fastare skydd genom alt upprätta och fastställa generalplan.

Betydande fortsatta
planeringsåtgärder m. m. är nödvändiga för alt statsmakternas fastlagda
riktlinjer beträffande hushållning med jordbruksmarken skall kunna fullföQas.
En förutsättning härför och för alt statsmakternas lidigare nämnda beslul om
jordbrukspolitiken skall kunna föQas, är atl brukningsvärd jordbruksmark i
fortsättningen inte tas i anspråk för andra ändamål med mindre än all
alternativa möjligheter till tätortsutbyggnad m, m. har utretts och dessa
ulredningar visar alt andra väsentliga samhällsintressen, t.ex.
bosladsförsörjningsbehovet, intresset av väl fungerande lokala arbetsmarknader
och hävdandet av viktiga naturvärds- och rekrealionsintressen, inte kan
tillgodoses på ett tillfredsställande säll ulan alt kravet på hushållning med
jordbmksmark får vika. Della synsätt kommer i fortsättningen att ligga till
gmnd för regeringens prövning av detaQplaner, byggnadslov m. m.

Som bl.a. lanlbmksslyrelsen och
planverket har framfört bör de närmaste årens arbele belräffande hushållning
med jordbmksmarken inriktas främst på att upprätta översiktliga planer
(områdesplaner) för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter med
jordbmksintressena kan befaras.

De jordbruksmarksprogram som
kommunerna har upprättat bör utgöra en av utgångspunkterna för arbetet med
områdesplaner för lälortema. Planeringsarbetet för enskilda tätorter bör
innefatta överväganden om fördelning av byggandet mellan olika tätorter inom
resp. kommun. Förutsättningarna för komplettering och utbyggnad av mindre
orter i kommunerna bör härvid också övervägas. Vidare bör övervägas
möjligheterna all på oli-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 10

ka
sätl minska tätorternas anspråk på mark med beaktande av kravet på en god
boendemiQö. Förhållandet mellan bebyggelsemönstrets utveckling och
energihushållning bör också uppmärksammas.

För vissa kommuner kvarstår arbele med atl upprätta
jordbruksmarksprogram i enlighet med uttalandena i regeringsbesluten över
programskedet. Länsstyrelserna bör, mot bakgrund av de synpunkter som har
lämnals av bl.a. planverket och lanlbmksslyrelsen, överlägga med berörda kommuner
om behovel all upprätta sådana program som underiag för fortsatt arbete med
områdesplanering.

Av väsenllig belydelse vid övervägandena om vilken
eller vilka tätorter som bör byggas ul, är del malerial som utarbetas inom
ramen för länsplaneringen och som gäller de lokala arbetsmarknaderna. Närhet
och väl fungerande samband mellan arbetsplatser, bosläder, friluftsområden och
serviceinrättningar m. m. är cenlrala förutsättningar för alt de
regionalpolitiska målen skall uppnås. På motsvarande sätl bör intresset av alt
skydda jordbruksmarken särskill beaktas vid överväganden inom ramen för del
fortsatta arbetet med den regionalpoliliska planeringen. Chefen för industridepartementet
har låtit utarbeta anvisningar för en ny fullständig läns-planeringsomgång där
ökad vikt läggs vid sambanden mellan kommunernas planering och den
regionalpolitiska planeringen.

Del arbele som har genomförts av kommunerna med
jordbruksmarksprogram visar att del med hänsyn lill bl. a. kravet på
hushållning medjordbruksmark finns behov av alt överväga hur
befolkningstillväxten bör fördelas i Skåne och Stockholms- och
Göteborgsregionerna. Det genomförda planeringsarbetet visar också atl del i
stora delar av landet finns behov av en bättre regional överblick över avsedd
markanvändning och över det sätl på vilket intresset av atl skydda
jordbruksmarken beaktas. För landels viktigare jordbruksområden och för andra
områden, där mera omfattande planer på tätortsutbyggnad på jordbruksmark har
framlagts eller kan förväntas, bör därför länsstyrelserna efter samråd med bl.
a. lantbruksnämnderna tillhandahålla ell aktuellt material som i etl regionall
perspektiv visar hur kravet på hushållning med jordbruksmarken fortlöpande
beaktas i den kommunala planeringen. I de län där så inte redan har skett bör
länsstyrelserna som en första åtgärd i delta syfte slälla samman och utvärdera
de kommunala jordbruksmarksprogrammen.

1 regeringens beslut för varje län anges behovet av
en regional överblick för jordbruksbygderna i Mälardalen, Upplands
slätlområden, Arosbygden, Närkeslätten, slätlområdena i Öslergötiands län, vid
södra Kalmarkusten och på Öland, Västgölaslätten, jordbruksbygden norr om
Vänern i Värmlands län. Storsjöbygden samt för jordbruksbygden i Luleå,
Bodens, Piteå och Älvsbyns kommuner.

Länsstyrelserna bör i förekommande fall lämna
kommuner och inlerkommunala planeringsorgan underlagsmaterial och vägledning
om behov

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 11

av
överväganden i regional skala belräffande hushållning med jordbruksmarken och
verka för all avvägningar kommer till stånd i fråga om tätorts-lillväxl m. m.
mellan olika kommuner.

För i första hand Skåne och för Stockholms- och
Göteborgsregionerna bör i förslaget till länsprogram 1980 särskilt redovisas
hur överväganden om olika altemativ belräffande tätortemas tillväxt påverkar
planeringstalen för kommunema. Närmare utgångspunkter för fortsatt program-
och planeringsarbete vad gäller Skåne och Stockholms- och Göteborgsregionerna
kommer att anges i regeringens länsbeslut.

I regeringens beslut för varje län anges att
överväganden i regional skala om markhushållningen bör ske för ovan nämnda län
saml för kuslkommu-nema i Hallands län.

Enligt lantbruksstyrelsens och planverkets
bedömningar lorde det i etl slorl antal kommuner i landet föreligga behov av
översiktliga planer (områdesplaner) där hänsynen lill jordbruksmarken särskill
redovisas. Det är, som har nämnts lidigare, angeläget atl arbetet med sådana planer
prioriteras så att en koncentration av insatserna kan ske till de tätorter m.
m. där ell sådanl arbele bedöms som mest angelägel.

Del bör ankomma på länsstyrelserna och kommunerna
alt gemensamt diskutera för vilka områden och orler det är mest angeläget atl
planeringsarbete snabbi kommer igång. Planeringsarbetet blir självfallet i
första hand en angelägenhel för kommunerna. Länsstyrelserna och
lantbruksnämnderna bör stödja kommunerna med underiag för planeringen i form
av bl. a. ytterligare bedömningar av jordbmksmarkens värde och karlläggning av
möjligheterna till sysselsättning i de lokala arbetsmarknaderna. Planverket och
lanlbruksslyrelsen bör gemensamt ge ut vägledning för och exempel på hur den
kommunala planeringen kan utföras så all den tillgodoser intresset av att
skydda jordbruksmarken i enlighet med vad som har angetts ovan. De två verken
bör vidare vägleda länsmyndigheterna i deras fortsatta arbete med
jordbruksmarksfrågorna.

Kommunernas planering för tätortsutbyggnad bör med
hänsyn bl.a. till kravet på hushållning med jordbruksmarken ske inom ramen för
en områdesplanering som anger behovet av mark för lätortsändamål fram till år
1990. Länsplaneringens planeringslal bör därvid Qäna som riktmärken.

Kommunernas och länsmyndigheternas fortsatta arbete
som rör hushållningen med jordbruksmarken skall redovisas av samtliga
länsstyrelser lill regeringen i enlighel med vad som har angetts i avsnitt 1.
Länsstyrelserna bör i sin redovisning bedöma i vad mån det finns konflikter
mellan kravet på hushållning med jordbruksmarken och de regionalpolitiska
ambitionerna som inte har varit möjliga att lösa i den kommunala planeringen.
Länsstyrelserna bör vidare redovisa eventuella ytterligare åtgärder som behöver
vidtas för atl riktlinjerna i fråga om jordbruksmarken skall kunna uppfyllas.
Del kan t. ex. gälla behovel atl upprätta och fastställa generalplan som skydd
för jordbmksinlresset.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 12

2.2 Skogsbruk

Enligt riktlinjerna för hushållning
med mark och vallen bör all möjlig hänsyn tas till de areella näringarnas
intressen. Erfarenheterna från planeringsskedet klarlägger vissa brister
beträffande skogsbrukets behandling i planeringen. 1 del fortsatta
planeringsarbetet bör eftersträvas att andra verksamheter inte lokaliseras så
alt de försvårar användningen av mark för skogsbruk. Vid lokalisering av
bebyggelse m. m. till skogsmark bör största möjliga hänsyn tas till
skogsmarkens produktionsförmåga och sådana lösningar eftersträvas som innebär
alt inskränkningarna i skogsbrukel blir så små som möjligl.

För områden där skogsmark kan
väntas bli tagen i anspråk för andra verksamheter behövs i del fortsatta
planeringsarbetet elt mera detaljerat underlagsmaterial som belyser skogsbrukels
intressen och förutsättningar. Skogsvårdsslyrelserna bör kunna lillhandahålla
kommunerna elt sådant malerial.

Skogsbrukets dritftsformer behöver
i varierande utsträckning anpassas till naturvårdens, kulturminnesvårdens och
friluftslivels intressen. I en del områden är dessa intressen så starka att
förordnanden enligt naturvårdslagen bör utfärdas. Genom sådana förordnanden,
bl. a. enligt 7, 19 och 20 §§ naturvårdslagen, kan föreskrivas inskränkningar i
skogsbruksdriften som är mera långtgående än vad som föQer av skogsvårdslagens
allmänna hänsynsregler (prop. 1974:166. JoU 1974: 52, rskr 1974:405).

Erfarenheterna från
planeringsskedet visar att det kan komma att ta avsevärd tid att genomföra
alla föreslagna förordnanden. I avvaktan på detla är det angeläget att
markanvändningen i berörda områden bedrivs sä all områdenas bevarandevärden
inte äventyras. Även andra vägar än atl utnytQa naturvårdslagens instrument
för alt uppnå etl erforderligt skydd måste prövas. I samband med statsmakternas
ställningstaganden år 1975 till den fysiska riksplaneringens programskede
bedömdes atl rationellt skogsbruk och friluftsliv oftas torde kunna kombineras,
om riktlinjer för skogsbmkel utarbetas i samråd mellan berörda parter. Enligt
regeringens beslut över programskedet skulle länsstyrelserna inleda
överläggningar med skogsvårdsstyrelser och kommuner rörande bl.a. behovet av
säkerställandeåtgärder och föreskrifter om samrådsskyldighel enligt naturvårdslagen
inom skogsområden. Syftet med överiäggningarna skulle vara alt precisera inom
vilka områden och i vilka avseenden särskilda krav på skogsbruket är motiverade
för atl tillgodose andra intressen.

Arbetet med atl utarbeta sådana
riktlinjer bör drivas vidare med beaktande av att regeringen avser atl lägga
fram en proposition om den framtida skogspolitiken till riksdagen under våren
1979'. I propositionen behandlas

' Regeringen lade den 7 mars 1979 fram en proposition om
riktlinjer för skogspolitiken (prop. 1978/79:110).

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 13

bl.a. de allmänna hänsynsregler som skall gälla för
skogsbruket i framtiden och frågan om information mellan berörda parter
belräffande olika ålgärder inom skogsbrukel. I avvaktan på statsmakternas
ställningstaganden till den framlida skogspolitiken bör skogsvårdsslyrelse och
länsstyrelse i samarbele med kommun och berörda markägare i de konkreta fall
som uppstår söka komma fram till en gemensam syn på tillämpningen av de allmänna
hänsynsreglema i skogsvårdslagen.

2.3 Fiske

Enligt regeringens beslul om
programskedel skall fisket inordnas i del kommunala planeringsarbetet på elt i
förhållande till andra verksamheter likarlat sätl. Flera remissinslanser anser
att så inte har skett. I viss utsträckning torde delta bero på svårigheter all
ge ålgärder för fisket samma konkreta ullryck som åtgärder för andra
verksamheter. Fritidsfiskets intressen lorde t. ex. i relativt stor
utsträckning ha lillgodosetts i samband med åtgärder som har föreslagits eller
vidtagits för naturvården och friluftslivet.

Det är angelägel atl för fisket värdefulla vattenområden
skyddas och atl fisket som näring och fritidssysselsättning ges tillräckligt
utrymme i förhållande till andra former av vattenanvändning. För atl uppnå
della bör fiskels intressen beaklas i områden med särskilda fiskeintressen i
samband med alt översiktliga markanvändningsplaner utarbetas och revideras. Detta
är speciellt vikligl för vissa kustområden, älvdalar och större insjöar samt för
vissa mindre sjöar och sjösystem.

Berörda länsstyrelser och kommuner
bör uppmärksamma vad som anförs i prop. 1977/78:112 om riktlinjer för
fiskeripolitiken m.m. rörande bl. a. fiskets regionalpolitiska betydelse. 1
områden med mera omfattande yrkesfiske bör fiskels och fiskberedningsinduslrins
behov av mark i anslutning till hamnar beaktas i planeringsarbetet. Härvid
erinras om alt fiskeristyrelsen f n. på regeringens uppdrag utreder behovel av
hamnar för yrkesfiskels behov.

Samråd på regional nivå när det
gäller att tillgodose fiskets intressen bör ske mellan bl. a. länsstyrelser och
fiskenämnder. Det underlagsmaterial om fiskets intresseområden som därvid
successivt tas fram bör delges kommunerna, bl. a. inför kommande revideringar
av kommunöversiklerna. Länsstyrelserna och fiskenämnderna bör i samband härmed
bistå kommunerna med närmare råd om hur fiskets intressen kan beaklas i den
fysiska planeringen. Fiskeristyrelsen och planverket bör överväga alt gemensamt
utarbeta lämpliga exempel på delta.

2.4 Rennäringen

Enligt riktlinjerna för hushållning med mark och vatten
bör, som förut har nämnts, all möjlig hänsyn las till de areella näringarnas
intressen. Plane-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 14

ringsarbetet
skall, vad gäller rennäringen, utgå från den rält alt utöva renskötsel som
läggs fasl i rennäringslagen. Enligt regeringens beslut över programskedel bör
samråd ske med berörda samebyar i ell tidigt skede av planeringsarbetet.

De insatser som kommunerna har gjort under
planeringsskedet har förbättrat möjligheterna all ta hänsyn till rennäringens
intressen. Samråden mellan företrädare för kommuner och samebyar har lell till
goda resultat. För områden där samråd inte har skett bör sådana komma till
stånd under det fortsatta planeringsarbetet.

Särskilda riktlinjer lill skydd för renbetesmarker
bör, i de fall så inte redan har skett, utarbetas och las in i
kommunöversikterna i samband med att dessa revideras. Sådana riktlinjer liksom
de redan befintliga bör preciseras. Härvid bör övervägas att ange s. k.
samrådsområden. Statsmakternas beslul om riktlinjer för vissa s. k. obrutna
Qällområden (prop. 1977/78: 31) bör också utgöra en grund för del fortsatta
arbetet.

I de fall kommunöversikler har utarbetats utan att
samråd har skett med förelrädare för samebyarna eller då väsentliga
rennäringsintressen inte tillräckligt har beaktats, är kommunöversikterna inte
skickade atl ligga till grund för kommande områdes- och delaQplanering såvitt
avser samordningen med rennäringens intressen. Del är därför angeläget alt
samråd med förelrädare för samebyarna och rennäringsadministralionen kommer
lill slånd så alt inte fortsalt arbele med områdes- och detaQplaner onödigtvis
försenas.

I regeringens ställningstaganden lill
planeringsarbetet i resp. län anges all kommunöversikterna för Älvdalens kommun
i Kopparbergs län, Härjedalens och Strömsunds kommuner i Jämtlands län,
Lycksele och Skellefteå kommuner i Västerbottens län saml Arvidsjaurs, Bodens,
Kiruna och Piteå kommuner i Norrbottens län inte är lämpade alt ligga lill
grund för kommande områdesplanering, vad avser samordning med rennäringens intressen.

Flera remissinstanser har påtalat de problem som
uppkommer för rennäringen i samband med rationellt skogsbruk på
vinterbetesmarkerna.

De samråd som sedan en tid pågår mellan företrädare
för skogsbrukels och rennäringens intressen bör fortsätta med syfte bl. a. atl
nå enighet om hur skogsbruket bör bedrivas inom olika delar av samebyamas
vinterbetesområden. Härvid kan man komma fram till att skogsbruksåtgärderna lokaliseras,
i tid och mm så atl sammanhängade betesområden årligen finns tillgängliga för
varje sameby i tillräcklig omfattning.

Lantbruksnämnderna bör snarast kartlägga
samebyarnas vinlerbetessi-tuation i syfte att skapa underlag för beslut om
eventuella åtgärder. Regeringen kommer senare att ange närmare utgångspunkter
för detta arbete i etl uppdrag.

I prop. 1972:111 uttalas att utvecklingen av bl. a.
turismen inom Qällområdet bör styras i sådan riktning atl samiska intressen
inte skadas och helst

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 15

på
ell sådanl sätt att samerna själva får del av utvecklingens positiva sidor.
Genom utvecklingen i Qällregionen har de för rennäringen vikliga slör-ningsfria
områdena successivt minskat i såväl antal som storlek. Det är därför angeläget
att berörda kommuner kontinuerligt beaktar inverkan på rennäringen av nya eller
utvidgade etableringar för turism och friluftsliv. Bl. a. genom en omsorgsfull
planering av beskaffenhel, storlek och lokalisering bör anläggningamas
negativa inverkan på rennäringen i huvudsak kunna undvikas.

Markdisposilionsplaner
bör, där så inte redan har skett, utarbetas för de delar av de primära
rekreationsområdena i Qällregionen, som ligger utanför de s. k. obrutna
Qällområdena. I planema bör områden för framtida utbyggnader för friluftsliv
och fritidsbebyggelse anpassas lill rennäringens intressen. Samråd med
rennäringens företrädare bör ske i ett tidigt skede av planeringen.
Detaljplanering av slörre byggnadsförelag i områdena bör ske med stöd av sådan
översiktlig planering.

2.5
Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Trots att etl omfattande inventeringsarbete har
utförts finns del fortfarande brister i kunskapsunderlaget. Inventerings- och
analysarbete blir därför viktiga moment även i det fortsatta planeringsarbetet.
I takt med att nytt material kommer fram bör länsstyrelserna samråda med
kommunerna om bl. a. behovet av preciseringar i kommunöversiklerna.

Det är angeläget att arbelel med naturvårdsfrågorna
drivs vidare och att handlingsprogram för naturvården kan upprättas också inom
de län där så inte redan har skett. Ell motsvarande arbete är angelägel också
för kulturminnesvården.

I många kommuner föreslår nu arbete med all
upprätta områdesplaner för tätortsutbyggnad m.m. Det är därvid av stor vikt att
naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen i tid blir
klarlagda och utvärderade så alt de kan vägas mol andra intressen i planeringsarbetet.

I
regeringens beslut över programskedet anges atl bl. a. de s. k. slörre områdena
av betydelse för kulturminnesvården bör bli föremål för fortsatta
inventeringar och preciseringar. Så har också skett under planeringsskedet,
varför flera av dessa nu bör kunna avföras som särskilt avgränsade områden i
planeringssammanhang och ersättas med de delområden för vilka särskilda
riktlinjer bör gälla. I takt med alt erforderligt inventeringsmaterial kommer
fram bör ytterligare sådana s. k. större områden kunna delas upp i mer
hanterbara delområden.

Del är, vilket betonades redan i regeringens beslut
över programskedel, angeläget med en samlad behandling av bl.a. den
vetenskapliga naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen i
syfte att skapa en bättre samordning av planerings- och säkerställandeåtgärder.
Möjligheterna lill en sådan samordning har ökat genom kulturminnesvårdens nya
re-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 16

gionala organisation. Det samarbete som
riksantikvarieämbetet och naturvårdsverket nyligen har inlett för alt
utvärdera och samordna inventerings-, planerings- och vårdarbete inom främst
kulturiandskapet bör även kunna resultera i en mera samlad syn på naturvård,
friluftsliv och kulturminnesvård.

I vissa av de s. k. större områdena
av betydelse för kulturminnesvården har planeringsarbetet visat alt det för
områdena som helhet behövs etl visst skydd mol förändringar i stor skala av
landskapsbild och bebyggelsemönster. I det fortsatta arbelel med att fullföQa
riktlinjerna för hushållning med mark och vatten behöver främsl de areella
näringarnas, naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen samordnas bättre i
sådana områden.

I regeringens beslut för varje län
anges alt de områden i Öslergötiands län som ingår i ett öst-västligt stråk
från Slätbaken till Vättern, Öland och delar av Kalmarkuslen, Golland, Österlen
och Bjärehalvön i Kristianstads län. Bullarebygden, Granitområdels
kulturlandskap och Tjörn-Orustområ-det i Göteborgs och Bohus län samt Falbygden
och Kinnekulle i Skaraborgs län utgör sådana områden.

För att bättre samordna nämnda
intressen och därmed underlätta del fortsatta planeringsarbetet i kommunerna,
är del angeläget all berörda cenlrala myndigheter ser över befintliga råd och
anvisningar m. m. och i tillämpliga delar ersätter dessa med gemensamt
utarbetade allmänna råd för hur inventerings-, planerings- och vårdarbetet för
berörda verksamheter kan samordnas.

Erfarenheterna från planeringsskedet
visar alt alla de förslag lill förordnanden enligt naturvårdslagen som har
redovisats inte kan genomföras inom överskådlig lid. De slatliga anslag som
slår till förfogande för säkerställande av värdefulla naturområden bör i
första hand användas för sådana områden som är av riksintresse från
nalurvårdssynpunkl eller för friluftslivet och vars bevarandevärden är
särskilt hotade eller som av annan anledning snarast behöver skyddas. Det
ligger inom naturvårdsverkets ansvarsområde atl ge råd och information
belräffande sådana prioriteringar.

Den fortsatta planeringen bör även
inriktas på att pröva i vilken utsträckning del finns andra vägar för att
skydda områden av särskilt intresse för naturvården, friluftslivet och
kulturminnesvården. Länsstyrelser och kommuner bör i samverkan bedöma hur dessa
intressen i ökad utsträckning kan tillgodoses genom överväganden inom ramen
för den kommunala planeringen. Länsstyrelserna bör också undersöka
möjligheterna till ökad delegation av beslutsbefogenheter lill kommunerna
enligt reglerna i naturvårdslagen. Länsstyrelserna bör vidare verka för atl de
kommunala markanvändningsplanerna vidareutvecklas så all de i ökad utsträckning
kan ge underlag för tillämpningen av hänsyns- och samrådsreglerna i
skogsvårdslagen och naturvårdslagen. De allmänna regler om hänsyn till
naturvården som finns i skogsvårdslagen kommer under våren 1979 att bli föremål
för statsmakternas överväganden (se även avsnitt 2.2 Skogsbruk).

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 17

2.6 Fritidsbebyggelse och turism

Redovisningarna av arbetet under
planeringsskedet visar atl betydande utredningsarbete m. m. har påbörjats förde
primära rekreationsområdena. Del förutsätts att planeringsarbetet fullföQs för
dessa områden i enlighet med upprättade program och med beaktande av eventuella
beslul med anledning av rekreationsberedningens rapport (Ds Jo 1978: 2)
Statliga insatser för turism och rekreation, så all erforderliga markområden
kan reserveras för att möjliggöra en utveckling på sikl av rekrealionslivet
inom områdena. Länsstyrelserna bör under år 1982 lämna regeringen en redovisning
av planeringsläget och vidtagna åtgärder i övrigt beträffande de primära
rekreationsområdena i den omfattning som anges i länsbesluten.

I regeringens beslut anges att en
redovisning är särskilt angelägen för Mälaren, Sörmlands skärgård,
Småland-Östgöla skärgård. Nedre Dalälven, Öland, Gotland,
Kullaberg-Hallandsåsen, Östskåne, Sydskånes sjö-och åslandskap. Norra Bohuslän,
Tiveden, Fryksdalen, SiQansbygden, DalaQällen, HärjedalsQällen, Åre,
Tärna-Graddis Qällvärid, Abisko-KebnekaiseQällen saml Norrbollens skärgård.

De allmänna förutsättningarna för
en mer genomtänkt utveckling av fritidsbebyggelsen har förbättrats genom det
utförda arbetet under planeringsskedet. Kommunerna har tagit ställning till
fritidsbebyggelsens fortsatta utveckling i första hand genom riktlinjer i
kommunöversiklerna.

Kommunernas redovisningar visar alt många områden i landet
bedöms vara lämpliga för yllerligare fritidsbebyggelse. Som många kommuner och
länsstyrelser anger, behövs vanligtvis inom dessa områden elt fortsatt planeringsarbete.
Detta arbete bör prioriteras så all resultat kan redovisas för de områden för
vilka det i länsbeslulen anges all en planering är särskilt angelägen. I övrigt
får arbetet bedrivas i den takt som omständigheterna i resp. kommun motiverar.

Regeringen har i sina beslul för
inlandsområdena i södra och mellersta Sverige angett att del är önskvärt atl
kommunerna vidtar åtgärder för alt möta en ökad efterfrågan på mark för
fritidsbebyggelse. Planeringen bör enligt besluten anpassas lill de skilda
förutsättningar som finns i länens olika delar. Del är angelägel alt
överväganden om vilken planberedskap för fritidsbebyggelse som bör
upprätthållas grundas på översiktliga planmässiga bedömningar.

Som framhölls i prop. 1972:111
innebär kravet på en mer planmässig utveckling av fritidsbebyggelsen
självfallet inte att den bara bör tillåtas i form av stora tätbebyggda
fritidsbyar. Olika delar av landet erbjuder skillnader i naturiyper och andra
förutsäUningar för fritidsbebyggelse samt har olika exploateringstryck. Det
stryks i propositionen under att kravet på större planmässighet utgår från
önskemålet atl dessa skilda förutsäUningar 2 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr
213. Bilaga 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 18

skall
beaktas vid bebyggelseutvecklingen så all tillgängliga rekreationsresurser
UtnyUjas på elt för alla parter ändamålsenligt säll.

Fritidsbebyggelse
i form av enstaka hus eller mindre husgrupper i anslutning lill befintlig
bebyggelse på landsbygden är ofta en lämplig form för fritidsboende i stora
delar av landet. Betydande möjligheter torde finns atl för sådan bebyggelse
utnylQa improduktiva arealer. Lämpligt utförd kan sådan fritidsbebyggelse på
ell värdefullt sätt berika och komplettera tidigare befintlig fasl bebyggelse
och därigenom bidra till kulturlandskapets bevarande. Olika upplåtelseformer
för sådan bebyggelse bör kunna komma i fråga. Riksantikvarieämbetet bör samråda
med länsanlikvarierna om behovet av allmänna råd för hur bebyggelsen kan
utformas i olika delar av landet med hänsyn till bebyggelsetradition m. m.

För
atl på bästa sätt ta till vara positiva drag av en mera spridd fritidsbebyggelse
bör den baseras på översiktliga bedömningar och i vissa fall även på
bedömningar i detaQ genom enklare utredningar. Sådana översiktliga bedömningar
bör vanligtvis kunna ske inom ramen för fortsalt arbete med kommunöversiklerna.
Bedömningama bör bl. a. belysa hur ett spritt lokaliseringsmönster för
fritidsbebyggelsen inverkar på jordbruks- och skogsbruks- samt naturvårds-,
friluftslivs- och kulturminnesvårdsinlressen.

Med
anledning av vad lantmäteriverket för fram i sitt yttrande över planeringsskedet
rörande storleken på fritidstomler där detaQplan saknas erinras om atl del i
förarbetena till fastighetsbildningslagen (SFS 1970: 988, omtryckt 1971:1035,
ändrad senast 1977: 362) anfördes att till tomtplats inte bör läggas mera mark
än vad som intensivt kan nylQas för bostadsändamål (prop. 1969:128, s. B 113
och B 1156-57).

Stor försiktighet bör iakttas med att tillåla
spridd fritidsbebyggelse i områden med pålagligl bebyggelsetryck eller av
betydande intresse för t. ex. naturvården och kulturminnesvården. Det finns
skäl att erinra om uttalandena i förarbetena till den ändring i byggnadslagen
varigenom reglerna om tätbebyggelse av mindre omfallning infördes. 1 prop.
1976/77:122 stryks sålunda under atl förhållandena i omgivningen skall påverka
bedömningen av vad som är all anse som tätbebyggelse av mindre omfattning och
att delta medför all utrymmet för icke delaQplanerad fritidsbebyggelse måste
anses vara starkt begränsat inom exempelvis de områden som i samband med den
fysiska riksplaneringen har pekats ut som högexploaterade eller obmtna kuster.
Riksdagen anslöt sig lill regeringens uppfattning i detla avseende (CU
1976/77:35, rskr 1976/77:310).

Länsstyrelserna anser att statsmakternas riktlinjer
för fritidsbebyggelsens utveckling inom områden som berörs av geografiska
riktlinjer till största delen har beaktats av kommunerna. Planverket,
riksantikvarieämbetet och naturvårdsverket anser däremot att
fritidsbebyggelsens utveckling i flera av dessa områden strider mot
riktlinjerna.

I prop. 1972:111 (bil. 2, s. 147) stryks under atl
det är angelägel atl tillräckliga arealer i attraktiva lägen i den kommunala
planeringen sätts av för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 19

övernattningsanläggningar i form av exempelvis
campingplatser och stugbyar. Det är enligt propositionen uppenbart atl ett
slorl antal hushåll även i framtiden av olika skäl inte kommer atl ha eget
fritidshus. Andra möjligheter måsle därför finnas för framför alll dessa
människor alt under längre eller kortare tid vistas i direkt kontakt med
naturen. Särskill i storstädernas närhet men också inom andra särskilt
attraktiva områden i landet är del angelägel atl den kommunala planeringen
intriklas på att mark för t.ex. stugbyar och campingplatser skall kunna ställas
till förfogande även i elt längre tidsperspektiv. Enligt propositionen
föreligger det annars stor risk atl möjligheterna all skapa tillräckliga sådana
alternativ spolieras genom en alltför intensiv utveckling av den enskilda
fritidsbebyggelsen. Riksdagen (CU 1972: 35) anslöt sig i dessa stycken lill
bedömningarna i propositionen.

I samband med regeringens beslut år
1975 över programskedet angavs som utgångspunkt för planeringsarbetet alt
restriktivitet skulle tillämpas i fråga om ytterligare fritidsbebyggelse inom
områden med geografiska riktlinjer i avvaktan på översiktliga
markanvändningsplaner som beaktar den fysiska riksplaneringens riktlinjer.
Särskilt slor återhållsamhet borde iakttas vid de obrutna och högexploaterade
kusterna, på Öland och Gotland samt i Qällvärlden.

Del malerial som har redovisats
under planeringsskedet visar atl kommunernas ambitioner vad gäller
fritidsbebyggelsens utveckling i områden med geografiska riktlinjer varierar
kraftigt. För många områden där det översiktliga planeringsarbetet har hunnit
drivas långt uppvisar planerna i allmänhet god överensslämmelse med den fysiska
riksplaneringens riktlinjer. Samtidigt framgår det av redovisningarna alt antalet
fritidshus har ökat kraftigt under första hälften av 1970-talet, främst längs
södra och mellersta Sveriges kuster och i de södra fjällområdena. Även därefter
har expansionen varit mycket kraftig inom vissa av dessa områden.

Fritidsbebyggelsen har inom flera
av områdena med geografiska riktlinjer utvecklats på ett sätl som inte står i
god överensstämmelse med riktlinjema för hushållning med mark och vatten.
Riktlinjerna tar sikte på alt tillräckliga områden skall avsällas för bl.a.
naturvård, friluftsliv och olika övematlningsanläggningar som stugbyar och
campingplatser. Sådana överväganden bör enligt riktlinjerna ske samlat i
översiktlig planering. Fortfarande saknas dock översiktliga planöverväganden
för flera områden med geografiska riktlinjer samtidigt som många kommuner i
dessa områden anvisar ett betydande antal områden för detaljplanerad
fritidsbebyggelse.

Kravet på översiktlig plan som
tillgodoser statsmakternas riktlinjer bör hävdas starkare inom sådana områden
inför kommunernas fortsatta planeringsarbete. För områden med geografiska
riktlinjer bör därför länsstyrelsema föra överläggningar med kommunema om
behovet av översiktlig planering i enlighet med statsmakternas beslut år 1975
över programske-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 20

del.
1 planeringsarbetet bör förutsättningama för olika bebyggelseformer och
upplåtelseformer m. m. undersökas. 1 områden med stort rekrealionsvärde bör
beaktas önskvärdheten av att skapa förutsättningar för ett högt UtnytQande av
bebyggelsen. Vidare bör beaktas förutsättningama för alt på sikl upprätthålla
eller utveckla en stabil sysselsättning och möjligheterna atl stödja och
utveckla befintlig service. Länsstyrelserna bör rekommendera kommunerna atl
inte annal än undanlagsvis föra fram detaQplaner för fritidsbebyggelse för
fastställelseprövning innan en sådan översiktlig planläggning har genomförts
och behandlats inom kommunema.

Det fortsatta planeringsarbetet som rör
fritidsbebyggelsens utveckling m. m. i områden med geografiska riktlinjer skall
redovisas lill regeringen. 1 regeringens slällningslaganden lill
planeringsarbetet i resp. län meddelas vissa närmare utgångspunkter för detla
planeringsarbete och för redovisningen av del.

I regeringens beslut för resp. län anges närmare
utgångspunkter för den fortsatta planeringen rörande fritidsboende för
flertalet områden med geografiska riktlinjer. För del södra Qällområdet,
SiQansbygden och Öland anges i besluten att samordnade planeringsprogram för
bl. a. turismens och fritidsbebyggelsens utveckling bör upprättas som en del av
det fortsatta planeringsarbetet. Liknande utlalanden görs också för andra
primära rekreationsområden. Regeringen anger vidare att resp. länsstyrelse i
samband med redovisningen av länsplanering 1980 skall redovisa om fortsatt
planering för något eller några områden i Qällområdena i Kopparbergs och
Jämtlands län, på Öland, vid Hallandskusten samt på Hallandsåsen bör ske med
stöd av beslämmelserna i 10 a § byggnadslagen.

Länsstyrelserna bör samråda med och aktivt stödja
kommunema i det fortsatta planeringsarbetet belräffande fritidsbebyggelse och
turism. Planverket bör, efter samråd med övriga berörda verk och med
rekreationsberedningen, bistå kommuner och länsstyrelser med råd och
vägledning för det fortsatta planeringsarbetet.

2.7
Industri, gruvor och takter

Enligt prop. 1972:111 gäller som grundläggande
utgångspunkt vid lokalisering av FRP-industri att i första hand platser med
befintlig sådan industri skall komma i fråga, såvida inte oacceptabla
mlQöförhållanden etc. därvid uppstår.

Med hänsyn till att konkurrensen om de fysiska
resurserna vid södra Sveriges kuster redan var eller kunde förväntas bli
särskilt framträdande angavs i prop. 1972:111 vissa områden vid dessa kuster
dit FRP-industri skulle kunna lokaliseras. 1 dessa områden är vidtagna
markreservalioner f. n. i huvudsak tillräckliga. Det är angeläget att
handlingsfriheten bevaras genom att i nämnda områden sådan markanvändning
undviks som kan försvåra en framtida industrietablering.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 21

Fortsatt arbete med utredningar eller utvärderingar
av bl. a. skilda miljöfrågor bör ske för vissa av de befintliga områdena för
FRP-industri. Del närmare behovet av sådana åtgärder inom de olika områdena
övervägs inom ramen för arbetet med den nya rapporten om hushållning med mark
och vatten.

Av
bl. a. regionalpolitiska skäl är det angeläget att industri kan lokaliseras
till Norrlandskusten. Länsstyrelser och berörda kommuner har studerat
utvecklingsmöjligheter för befintliga och tänkbara industriområden längs norra
Svealands- och Norrlandskusten. Utförda studier visar atl de miQömässiga
fömtsätlningama för lokalisering av FRP-industri till de studerade platserna
varierar. En närmare utvärdering av de angivna lägena sker i det ovan nämnda
rapporlarbelet. I avvaktan på statsmakternas ställningstaganden till de
förslag som kan väntas i rapporten, bör handlingsfriheten bevaras på de
platser för vilka genomförda studier visar atl goda förutsättningar för
lokalisering av FRP-industri föreligger.

Vad
gäller inlandet redovisar kommuner och länsstyrelser huvudsakligen allmänna
utlalanden om del önskvärda i all till vissa delar av landet lokalisera
FRP-industri. Ett antal platser har av kommuner och länsstyrelser angetts vara
lämpade för sådan industri. Kommuner och länsstyrelser i Vänerområdet och
Bergslagen har härutöver redovisat vissa studier av lo-kaliseringsfömtsäUningar
för industri. 1 prop. 1972:111 (bil. 2, s. 158) framhålls att studier av
förutsättningar och restriktioner för lokalisering av FRP-industri till
inlandet bör ingå i det fortsalla arbetet med fysisk riksplanering och
regionalpolitisk planering.

Förutsättningarna
för inlandslokalisering av denna typ av industri är ännu inte tillräckligt
klarlagda. Behov föreligger exempelvis av atl ytterligare utreda vissa
recipienlfrågor. Det finns från den fysiska riksplaneringens utgångspunkter
inte skäl all nu föreslå ytterligare kommunala insatser i form av planering
eller markreservationer med undantag av föQande. 1 regeringens beslul år 1975
med anledning av programskedet angavs beträffande Bergslagsområdet och
Vänerområdet atl berörda län och kommuner i samråd bör studera
förutsättningarna för atl till dessa områden lokalisera FRP-industri. Detta
arbete bör föras vidare av berörda kommuner och länsstyrelser i samråd.
Studierna bör ske med inriktning på områden där goda
lokaliseringsförulsättningar sannolikt föreligger och särskilda behov av
sysselsättningsmöjligheter kan förutses. Arbetet bör som hittills bedrivas med
utgångspunkt i studier och överväganden för större regioner än enskilda län.
Resultaten av studierna bör redovisas särskilt till regeringen år 1982.

2.8
Energiförsörjning

1 den kommunala energiplaneringen (prop.
1976/77:129, CU 1976/77: 39, rskr 1976/77: 338) bör beaktas bl. a. de intressen
som behandlas i den fysis-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 22

ka riksplaneringen. Närmare anvisningar för kommunernas
energiplanering utarbetas av industriverket.

Riksdagen har under hösten 1977
tagit ställning till riktlinjer i den fysiska riksplaneringen avseende
vattendrag i norra Svealand och Norriand (prop. 1977/78: 57, CU 1977/78: 9,
rskr 1977/78:100). I beslutet undantas vissa älvar och älvsträckor från
utbyggnad. Genom riksdagens beslul har förutsättningama för den fortsatta
planeringen i älvdalarna klariagts i väsentliga delar. För de älvsträckor som
inte har undantagits från utbyggnad enligt statsmaktemas beslut och för vilka
utbyggnadsplaner har redovisats, kan fastare utgångspunkter för planeringen
anges försl sedan aktuella vallen-kraftprojekt har prövats enligt vattenlagen
(1918:523, ändrad senast 1978:162). Den fortsatta planeringen för de älvar och
älvsträckor som har undantagits från vallenkraftutbyggnad bör inriktas på alt
tillgodose de naturvårds-, friluftslivs- och kulturminnesvårdsintressen som
har utgjort motiv för beslutet om atl undanta älvarna och älvsträckorna från
utbyggnad. Efter regeringens bemyndigande i beslul den 9 februari 1978 har en
särskild utredningsman tillkallats med uppdrag atl klariägga förutsättningarna
för överledning för valtenkraftändamål av vatten från Pileälven och Vindelälven
(Bo 1978:02).

Genom prop. 1977/78:131 (NU
1977/78:61, rskr 1977/78:303) har slöd till små vattenkraftverk införts. Det är
angeläget atl länsstyrelserna och kommunerna uppmärksammar att frågan om de
mindre vattendragens ul-nylQande kan behöva behandlas i den fortsatta
planeringen.

Ytleriigare åtgärder i form av
markreservalioner m.m. i anslutning lill lägen för kondenskraftverk torde f. n.
inte vara nödvändiga.

Planverket, kärnkraftinspektionen
och strålskyddsinslitutel har utarbetat rapporten Användning av marken kring
kärnkraftverk (statens planverk, rapport 42). Rapporten har remissbehandlats.
Remissinstansema har ställt sig posiliva lill förslagen i rapporten. De
utgångspunkter för planeringen och de former för samråd mellan berörda
myndigheter som föreslås i rapporten bör Qäna som vägledning för den fortsatta
planeringen. Härvid bör emellertid beaktas alt samråd med
säkerhetsmyndighelerna kan behöva ske även vid upprättande av områdesplan i de
fall där utgångspunkterna i mer översiktlig plan inte lämnar tillräcklig
vägledning för att bedöma säkerhetsfrågorna. Vidare bör uppmärksammas alt krav
på evakueringsmöjligheter i vissa fall kan leda till planmässiga konsekvenser
även utanför det område inom 10 km från kärnkraftverk belräffande vilket samråd
med säkerhetsmyndigheterna bör ske enligt rapporten.

Den handläggningsordning som
föreslås i rapporten innebär atl det i första hand ankommer på
kärnkraftinspeklionen och berörda länsstyrelser och kommuner att i samråd söka
nå en rimlig avvägning mellan säkerhels-kraven och de övriga önskemål
beträffande markanvändningen som kan hävdas av kommuner och andra. Om
myndighetema inte är eniga om en sådan avvägning kan frågan hänskjutas till
regeringen för avgörande, t. ex. i samband med fastslällelse av plan.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 23

Kommunema har i flera fall beaktat behovet av mark
för kraftledningar i sin planering. Ytterligare samråd mellan kraflföretagen
och berörda kommuner, länsstyrelser och övriga berörda länsmyndigheter erfordras
emellertid i flera fall.

1 länsbesluten anges atl sådana samråd är särskilt
angelägna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Hallands,
Värmlands. Örebro, Västemorriands. Jämtlands och Västerbottens län.

Den handläggningsordning som planverket,
naturvårdsverket, industriverket och valtenfallsverket föreslår i rapporten
Kraftledningar i fysisk planering bör Qäna som vägledning vid planering för
kraftledningar. Såvitt avser det av vatlenfallsverkel planerade 800 kV-nätel
måsle statsmakternas ställningstagande till att bygga ett sådant nät avvaktas
innan krav på markreservationer kan formuleras. Planverket bör efter samråd med
naturvårdsverket, industriverket, vatlenfallsverkel och berörda länsstyrelser
senast den 31 maj 1979 lämna regeringen en översiktlig redogörelse för
konsekvensema från markanvändningssynpunkl av all bygga ell sådant nät.

2.9
Kommunikationer

Det är av stor vikt alt de miljö- och
markanvändningsproblem som har uppmärksammats under den fysiska
riksplaneringens planeringsskede behandlas i länsstyrelsernas kommande arbele
med den fortsatta trafikplaneringen. Länsstyrelsernas redovisningar av den
fysiska riksplaneringens planeringsskede, de centrala ämbetsverkens yttranden
över dessa saml regeringens länsvisa beslut anger frågor som bör beaktas i det
fortsatta planeringsarbetet inom olika trafiksektorer.

I regeringens beslut över programskedet framhölls
angelägenheten av att mark i anslutning till befintliga eller planerade
flygplatser tas i anspråk bara för sådana ändamål som medger atl en rimlig
handlingsfrihet för flygverksamheten kan bibehållas. Länsstyrelserna bör se
över sin redovisning av förhållandena kring flygplatser. Det är angeläget att
det på länsnivå finns etl material av vilkel markanvändning och
markreservationer i anslutning till befintiiga eller planerade flygplatser
framgår. Ett sådant material är en del i det underlag som krävs för en i
samhällsplaneringen integrerad flygplatsplanering. Härvid bör även erinras om
vad som anfördes i prop. 1975/76:1 om krav på översiktligt och detaljerat
planunderlag vid beslut om nya flygplatser samt om kravet på hushållning med
jordbruksmarken.

Flera remissinslanser har pekat på de
intressekonflikter som uppstår i samband med vägdragningar på jordbruksmark och
mark med bevarandeintressen. Det är angeläget att vägdragningar sker på etl
sätt som medför

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 24

minsta möjliga ianspråktagande av god jordbruks- och
skogsbruksmark eller mark av särskill intresse för naturvården, friluftslivet
eller kulturminnesvården. Största möjliga hänsyn bör tas till
fastighetsstrukturen, arron-deringen och brukningsförhållandena så atl
bärkraftiga enheter inte splittras.

Under år 1978 skall fleiårs- och
fördelningsplaner upprättas för vägbyggandet under den kommande
tioårsperioden. Planerna skall upprättas med beaktande av de ändringar i
handläggningsordningen som riksdagen har beslutat om (prop. 1977/78:10, TU
1977/78:10, rskr 1977/78:95) saml den förordning (VVFS 1978:01) om flerårsplan
och fördelningsplan rörande väg- och gatuhållning som regeringen har utfärdat.
Ökad vikt kommer enligt statsmakternas beslut att ges åt ställningstaganden på
regional nivå. Del är väsentligt all det kunskapsunderlag som har arbetats fram
inom ramen för den fysiska riksplaneringen, och som finns på länsstyrelserna,
utnytQas vid kommande överväganden i vägplaneringsfrågor.

Planverket och sjöfartsverket har i
sina yllranden framhållit brister vad gäller planeringsläget och samordningen
av utbyggnaden av hamnar. För att mer samlade bedömningar skall möjliggöras,
fordras ett relevant underlagsmaterial på regional och interregional nivå. Ett
sådanl material kommer atl ställas samman inom ramen för den hamnplanering som
kommer att genomföras under åren 1978- 1981.

2.10 Försvar

Enligt regeringens beslul över
programskedel skall försvarets markbehov och omgivningskrav vägas in i
planeringen på ett med andra samhällsintressen jämbördigt sätt. Så har också
skett i flertalet fall under planeringsskedet. 1 samband med sådana
överväganden har vissa intressekonflikter mellan försvarets markbehov och
andra intressen uppmärksammats och behandlats. Konflikterna rör främst naturvårdens
och friluftslivets intressen, behovet av mark för tätorlsexpansion samt del
allmänna kravet atl jordbruksmark skall användas för livsmedelsproduktion.

Kvarstående intressekonflikter
torde i flera fall kunna lösas genom fortsatta samråd mellan kommuner,
länsstyrelser och berörda militära myndigheter i det fortsatta
planeringsarbetet. I viss utsträckning kommer utgångspunkter för dessa samråd
all anges i regeringens länsbeslul. I några fall krävs all avvägningar görs av
riksdagen. I regeringens proposition 1977/78: 65 om vissa organisationsfrågor
m. m. rörande försvaret, lämnas förslag till ändringar i arméns
fredsorganisation. Riksdagens ställningstagande till dessa förslag (FöU
1977/78:11, rskr 1977/78:173) bör beaklas i det fortsatta planeringsarbetet i
berörda kommuner och län. Ytterligare ställningstaganden av riksdagen är all
vänta i samband med behandlingen av regeringens proposition om vissa
markförvärv för armén m. m. (prop. 1978/79:5).

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 25

I regeringens beslut för resp. län
anges alt fortsalla överläggningar på regional nivå bör ske belräffande den
militära verksamheten vid Veckholms skjutfält i Uppsala län, på Gotland, vid
Sisjöns skjutfäll i Göteborgs och Bohus län saml vid Villingsbergs skjulfält i
Örebro län. Vidare anges kvarstående intressekonflikter vid Vättem.
Skillingaryds skjutfäll i Jönköpings län, i Hallands län, i Östersundsområdet
saml på Junkön och i Boden i Norrbottens län.

Prop. 1977/78:65 innehåller vissa
förslag om hur konflikter mellan försvaret och andra intressen bör hanteras.
Enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen bör bl. a. sådana
rådgivande organ som f. n. finns inrättade vid vissa övnings- och skjutfäll för
behandling av frågor om skötsel av fälten samt allmänhetens tillträde till dem
finnas för ell slöne antal fält.

Regeringen har uppdragit åt forlifikalionsförvallningen
att efter samråd med vederbörande försvarsgrenschef. länsstyrelse och kommun
redovisa förslag för vilka ytteriigare övnings- och skjutfält det bör
fastställas särskilda bestämmelser och finnas rådgivande organ. Uppdraget
ligger i linje med de önskemål som flera remissinstanser har framfört om ell
ökat samutnyttjande av försvarels mark för att minska intressekonflikterna med
friluftslivet och naturvården.

Enligt riksdagens beslut med
anledning av prop. 1977/78:65 bör också möjligheterna tas till vara att olika
fredsförband och försvarsgrenar gemensamt ulnytQar övnings- och skjutfäll i
syfte atl begränsa behovel atl anskaffa ytteriigare mark för försvaret.

Fjera länsstyrelser har påtalat
bullerstörningar från arméns och flygvapnets övningsområden. Risken för sådana
bullerstörningar bör beaktas i den fortsatta kommunala planeringen. Företrädare
för försvaret bör biträda länsstyrelser och kommuner med kartläggning av
aktuella bullersituationer. Försvaret bör även. enligt riksdagsbeslutet med
anledning av prop. 1977/78:65, undersöka förutsättningarna för att ytleriigare
minska bullerstörningarna från den militära verksamheten.

Försvaret och länsstyrelserna har
årliga samråd rörande stråk och områden för lågflygning. Vid de fortsatta
samråden bör beaktas vad naturvårdsverket har anfört i sitt yttrande över
planeringsskedet beträffande lågflygning över sälskyddsreservat i vissa
skärgårdsområden samt över obrutna Qällområden.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 26

3 Regeringens beslut län för län

3.1 Stockholms län

Beslut 1979-02-08

Beträffande föQande områden skall länsstyrelsen lämna en
redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och
vidtagna åtgärder i övrigt.

Högexploaterad kust

Ställningstaganden lill
markanvändningen i kustområdet har redovisats av berörda kommuner i form av
markdisposilionsplaner vilka är antagna av kommunfullmäktige. Det är angelägel
alt planeringsarbetet drivs vidare för de i markdispositionsplanerna angivna
utredningsområdena där markanvändningen ännu inte har klariagts. 1 enlighet med
vad som sägs i del följande behöver dock den markdisposilionsplan som har
redovisats av Norr-läQe kommun ses över i vissa avseenden för atl kunna ligga
lill grund för fortsatt planeringsarbete, bl.a. vad gäller omfattningen av den
föreslagna utvecklingen av fritidsbebyggelse. Även den markdisposilionsplan som
har redovisats av Haninge kommun kan behöva ses över i detta avseende.

Med hänsyn till de starka
naturvårds- och friluftslivsintressena i kusl-och skärgårdsområdet bör föQande
utgångspunkter gälla för del fortsatta planeringsarbetet.

Kust- och skärgårdsområdet i länet
tillhör de områden i landet där det är särskilt angeläget alt friluftslivets
och naturvårdens intressen säkerställs bl.a. genom förordnanden enligt
naturvårdslagen.

Det är angeläget all utvecklingen
av bebyggelse m. m. styrs på elt sådanl säll atl av bebyggelse orörda områden
bevaras och så atl man behåller handlingsfriheten för framtida anspråk på mark
och miQö. Möjligheterna atl bevara eller genom olika åtgärder öka
tillgängligheten till stränderna bör särskilt uppmärksammas.

Utvecklingen av bebyggelse och
anläggningar för turism och friluftsliv i kust- och skärgårdsområdet bör vidare
styras i en sådan riktning att den bofasta befolkningens intressen beaktas.
Behovet av mark för permanenlbosläder och verksamheter som tillgodoser den
bofasta befolkningens behov bör uppmärksammas.

Utrymmet för ytterligare enskild
fritidsbebyggelse är begränsat. Planeringen bör inriktas på atl reservera mark
för fritidsboende i andra former och för anläggningar som tillgodoser
friluftslivets behov. Enskild fritidsbebyggelse bör som regel endasl komma
till stånd då det kan ske i form av

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 27

mindre
kompletteringar av befintlig bebyggelse. För den fortsatta planeringen innebär
detta att befintlig bebyggelsegrupp bör kunna kompletteras med enstaka hus.
Enskild fritidsbebyggelse i övrigt bör endast komma till Slånd i sådana-fall då
den innebär en naturlig avmndning av befintligt bebyggelseområde. 1 samtliga
fall bör bebyggelse medges endasl om den inte inverkar negativt på
friluftslivets och naturvårdens intressen.

Den fritidsbebyggelse som föresläs tillkomma i de
utrednings- och utvecklingsområden som har angetts i Norrtälje kommuns
markdisposilionsplan bör omprövas med beaktande av vad som har angetts ovan.

Som
etl led i strävandena att bevara tillgängligheten till stränderna bör man också
överväga all göra en översyn av hell eller delvis oulbyggda detaQplaner för
fritidsbebyggelse.

Det
är angelägel att planeringsinsalser genomförs i samråd mellan berörda
kommuner, länsslyrelsen och landstinget för atl tillgodose turismens och
friluftslivets intressen i kust- och skärgårdsområdet i länet. För den del av
kust- och skärgårdsområdet som utgör primärt rekreationsområde bör
planeringsarbetet samordnas med motsvarande planeringsarbete i Södermanlands
län. Möjlighetema att med kollektiva trafikmedel försörja de anläggningar som
planeras bör studeras särskilt i samarbele mellan länsstyrelse och landsting.

Förslag
lill områdesplan för industriläget Norvik-Kalvö har lagts fram av Nynäshamns
kommun. Fortsatta miljöundersökningar kan erfordras för att ytterligare
klarlägga lokaliseringsförutsätlningarna i området. Kommunen bör i det
fortsatta planeringsarbetet i samråd med länsstyrelsen bl. a. överväga behovel
av sådana undersökningar.

Fiskels intressen bör i enlighet med vad som anges
i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsalla planeringen för
kustområdet. De miQöer som har särskild betydelse för skilda fiskarter bör
skyddas och fiskeutövandet bör ges tillräckligt utrymme i förhållande till
andra former av vattenanvändning.

Resullalel av planeringsarbetet för kustområdet och
det primära rekreationsområdet skall redovisas till regeringen under år 1982.
Länsstyrelsen bör överväga om det finns behov att särskill redovisa resultatet
av planeringsarbetet för kustområdet i NorrtäQe kommun i samband med redovisningen
av länsplanering 1980.

Mälaren

Ställningstaganden till markanvändningen i
Mälarområdet har redovisats av berörda kommuner i form av
markdispositionsplaner vilka är antagna av fullmäktige. Planema tillgodoser i
stort intentionerna i den fysiska riksplaneringen. Det är nu angelägel att
behovet av åtgärder för atl tillgodose turismens och friluftslivets intressen
i det primära rekreationsområdet studeras i elt samordnat planeringsarbete.

Arbetet
bör bedrivas i samarbete mellan kommuner, länsstyrelsen och

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 28

landstinget och samordnas med motsvarande planeringsarbete
i Södermanlands, Uppsala och Västmanlands län.

Markhushållning

Markanvändningsplaneringen i
Stockholmsregionen har drivits framåt under planeringsskedet. Fortsatta
planeringsåtgärder behöver emellertid vidtas för att kravet på hushållning med
jordbruksmarken skall kunna tillgodoses. Betydande arbete återstår också med
att säkerställa friluftslivets, naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen.
Del är bl.a. angelägel att man vidtar fortsatta åtgärder för atl i enlighet med
vad som anfördes i regeringens beslut med anledning av programskedel ge
rekreationsområdena för befolkningen i Stockholmsregionen ett tillräckligt
skydd. Vidare bör samlade bedömningar göras belräffande användningen av marken
i områden som har stort värde som kulturlandskap.

Markhushållningsfrågorna i
Stockholmsregionen bör ägnas särskild uppmärksamhet i den fortsatta
planeringen på kommunal och regional nivå. En samordnad planering som ger
förutsättningar för en god markhushållning är särskilt angelägen för de delar
av regionen där man behöver göra en avstämning av markhushållningskraven mot de
regionalpolitiska målen om goda lokala arbetsmarknader och mol
bostadsförsörjningsbehovet.

Som ett led i denna planering bör
kommunernas arbete med områdesplaner fullföQas. Områdesplaneringen bör bygga
på överväganden om lämplig tätortsstruktur inom resp. kommun och på
överväganden i regional skala. Markhushållningsfrågorna bör uppmärksammas i
regionplaneringen så att denna kan ge underlag för de avvägningar mellan olika
markanspråk som kommunema skall göra i sin fortsatta planering inom ramen för
den fysiska riksplaneringen.

Del arbele med all säkerställa
jordbrukels intressen som har inletts med att kommunala program för hushållning
med jordbruksmarken har redovisats bör i enlighel med vad som har anförts ovan
drivas vidare på kommunal nivå genom atl områdesplaner upprättas för de
tätorter som väntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan
förutses. Länsslyrelsen, landstinget och kommunerna bör gemensamt diskutera
för vilka områden och orter det är mest angeläget all sådant planeringsarbete
snabbt kommer i gång.

Som anges i PM 1978-09-07 skall de
förslag till planeringstal som länsstyrelsen skall redovisa i länsplanering
1980 bygga bl. a. på överväganden om olika alternativ beträffande lätortemas
tillväxt. Resultatet av fortsatt planeringsarbete på kommunal och regional
nivå för alt tillgodose kravet på god markhushållning skall vidare redovisas av
länsstyrelsen till regeringen år 1982.

Redovisning av fritidsbebyggelsens utveckling

1 enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor som rör fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i
länet som berörs av den fysiska

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 29

riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt
av länsstyrelsen år 1982.

1 det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Naturvård, frUuflsliv och kulturminnesvård

Med hänsyn till det stora behovel
av rekreationsområden i Stockholmsregionen finns särskild anledning att i
skogsbruket beakta friluftslivels intressen. Del gäller särskill i kust- och
skärgårdsområdet, vid Mälaren och i de skogsområden i Slorstockholmsområdel som
har betydelse som rekreationsområden. Det bör därvid uppmärksammas alt
hänsynsreglema i skogsvårdslagen inte alltid är tillräckliga för att tillgodose
friluftslivels intressen. För områden som är av särskill inlresse för
friluftslivet bör möjligheterna övervägas att ge områdena ell starkare skydd,
t.ex. genom all meddela förordnanden enligt naturvårdslagen eller att få lill
stånd civilrättsliga avtal mellan kommuner och markägare angående formerna för
att bedriva skogsbruk.

För att underiälla arbetet med att
säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är det
angeläget all ett särskill handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

Fritidsbebyggelse

Den restriktivitet som gäller i
fråga om atl tillåta ytterligare enskild fritidsbebyggelse i kust- och
skärgårdsområdet och vid Mälaren innebär att kommunerna bör vidta åtgärder för
all möta efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i de inre delarna av Stockholms
län och angränsande län. I Stockholms län berörs främst Norrtälje kommun. Det
är angeläget att överväganden om vilken planberedskap för fritidsbebyggelse som
bör upprätthållas grundas på översiktliga planmässiga bedömningar. Särskild
uppmärksamhet bör härvid ägnas åt att lokalisera bebyggelsen så all hänsyn las
lill landskapels stora värde för naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården.

Kraftledningar

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 är det angeläget alt ytterligare samråd sker i Stockholms län
mellan kraflföretag, kommuner, länsstyrelse och övriga berörda länsmyndigheter
om behovet av mark för kraftledningar. De alternativ som föreligger till den av
valtenfallsverket ursprungligen föreslagna 220-400 kV-ledningen i en sträckning
öster om Stockholm bör i första hand övervägas med hänsyn lill de starka naturvårds-
och friluftslivsintressena i skärgården.

Planverket har regeringens uppdrag
att lämna en översiktlig redogörelse för konsekvensema från
markanvändningssynpunkl av att bygga ell 800

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 30

kV-näl.
Frågan om byggandet av en eventuell 800 kV-ledning i länet kommer vidare att
prövas av regeringen i särskild ordning.

Försvar

Länsstyrelsen har angett alt frågan om den framtida
användningen av försvarets markområde i Östra Frösunda i Solna kommun bör
uppmärksammas av regeringen. Förhandlingar i denna fråga saml om vissa andra
markfrågor inom Solna kommun pågår f n. mellan slalen och kommunen.

3.2
Uppsala län

Beslut
1979-03-15

Beträffande
följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till
regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i
övrigt.

Kustområdet

Det är angeläget att ställningstaganden till
markanvändningen i kustområdet, där så inte redan har sketl, redovisas av
kommunema i form av markdispositionsplaner vilka är antagna av fullmäktige. Den
markanvändningsplanering som har påbörjats för kustområdet i Östhammars kommun
bör fullföljas så snart som möjligt. Den kommunplan som har redovisats för
Tierps kommun bör kompletteras med en redovisning i kartform av den
översiktliga markanvändningen i kustområdet.

I den fortsatta planeringen föf kustområdet bör
följande utgångspunkter gälla.

Det är angeläget att friluftslivels och
naturvårdens intressen säkerställs bl. a. genom förordnanden enligt
naturvårdslagen.

Möjligheterna att bevara eller genom olika åtgärder
öka tillgängligheten till strändema bör särskilt uppmärksammas.

Enligt uppställda riktlinjer bör stor
återhållsamhet iakttas med att tillåla ytterligare enskild fritidsbebyggelse i
det högexploaterade kustområdet. Planeringen i Östhammars kommun för denna del
av kustområdet bör inriktas på atl reservera mark för fritidsboende i andra
former och för anläggningar som tillgodoser friluftslivets behov. Enskild
fritidsbebyggelse bör som regel endasl komma till slånd då del kan ske i form
av mindre kompletteringar av befintlig sådan bebyggelse. Som ett led i
strävandena att bevara tillgängligheten till strändema bör man också överväga
atl göra en översyn av helt eller delvis outbyggda detaljplaner för
fritidsbebyggelse.

Riktlinjema för de s. k. övriga kustområdena i
landet fömtsätter en omsorgsfull planering som lar sikte på alt hushålla med
de värdefulla markresurser som ännu står till förfogande, bl. a. genom en
noggrann avvägning mellan fritidsbebyggelsens, friluftslivets och naturvårdens
intressen. I de

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 31

strandnära områden och på de öar som är av stort värde för
friluftslivet och naturvården bör man undvika ytterligare enskild
fritidsbebyggelse. I de inre delarna av delta kustområde lorde utrymme finnas
för viss ytterligare fritidsbebyggelse.

En närmare bedömning av de lägen längs norra
Upplandskusien som har angetts av länsslyrelsen och berörda kommuner för sådan
industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen kommer i enlighet med vad
som anges i PM 1978-09-07 atl göras i det pågående arbetet med en ny rapport
om hushållning med mark och vatten.

För ett område i Hargshamn i Östhammars kommun har
fastställts en detaQplan som redovisar områden för bl. a. industri och
hamnverksamhet. Etablering av mlQöstörande industri skall enligt de av
riksdagen år 1972 uppställda riktlinjerna för hushållning med mark och vallen
inte komma i fråga inom denna del av kustområdet. Del ankommer på länsstyrelsen
och andra slatliga myndigheter alt, bl. a. mol bakgrund av riktiinjerna för hushållning
med mark och vatten, till regeringen anmäla om en aktualiserad etablering kan
behöva prövas enligt 136 a § byggnadslagen.

Fiskets intressen bör i enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen för kustområdet
i länet. De miQöer som har särskild betydelse för skilda fiskarter bör skyddas
och fiskeutövandet bör ges tillräckligt utrymme i förhållande till andra former
av vattenanvändning.

Resultatet av planeringsarbetet för
kustområdet skall redovisas till regeringen under år 1982. Länsstyrelsen bör
överväga om det finns behov att särskilt redovisa resultatet av
planeringsarbetet för kustområdet i Östhammars kommun i samband med
redovisningen av länsplanering 1980.

Mälaren

Markanvändningsplaneringen för Mälarområdet bör fullföQas
enligt de riktiinjer som har angetts tidigare. Håbo kommun bör snarasl redovisa
ställningstagande till markanvändningen i form av markdisposilionsplan som är
anlagen av kommunfullmäktige.

Det är angeläget atl behovet av
ålgärder för att tillgodose turismens och friluftslivets intressen i det
primära rekreationsområdet studeras i ell samordnat planeringsarbete. Arbetet
bör bedrivas i samarbete mellan kommunema och länsstyrelsen och samordnas med
molsvarande planeringsarbete i Stockholms, Södermanlands och Västmanlands län.

Nedre Dalälven

Det påbörjade program- och
planeringsarbetet för det primära rekreationsområdet Nedre Dalälven bör
fullföQas. Planeringen bör inriktas på att slå vakt om befintliga natur-,
kultur- och rekrealionsvärden. Det är bl. a. angelägel att de starka
naturvårdsintressena vid nedre Dalälven kan säkerställas. Planläggning för
ytterligare enskild fritidsbebyggelse bör undvi-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 32

kas
inom området. Restriktivitet bör också iakttas vad gäller spridd bebyggelse.
Planeringen bör inriktas på att i lämplig omfattning skapa förutsättningar för
fritidsboende i andra former och på att reservera mark för anläggningar som
tillgodoser friluftslivets intressen.

De kommunomfattande planer som har redovisats av
Tierps och Älvkarleby kommuner bör, när planeringsarbetet för det primära
rekreationsområdet har fullföQls, kompletteras och preciseras närdet gäller
ställningstaganden till markanvändningen i nedre Dalälvenområdel.

Jordbruk

Fortsatta planeringsålgärder behöver vidtas för all
kravet på hushållning med jordbruksmarken skall kunna tillgodoses.

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör
kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och
där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanema bör belysa
hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med beaktande av bl. a. kravet på
att hushålla med jordbruksmarken. Länsstyrelsen och kommunerna bör gemensamt
diskutera för vilka områden och orler det är mesl angeläget all sådant
planeringsarbete snabbt kommer i gång.

Jordbruksbygdema i Mälardalen samt Upplands
slättområden tillhör de områden i landet för vilka länsstyrelsema efter samråd
med bl. a. lantbruksnämnderna i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör
tillhandahålla ett aktuellt material som i ett regionall perspektiv visar hur
kravet på hushållning med jordbruksmarken fortlöpande beaktas i den kommunala
planeringen.

Redovisning
av jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens utveckling

I enlighel med vad som anges i PM 1978-09-07 skall
frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet och
fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den fysiska riksplaneringens
geografiska riktlinjer redovisas särskilt av länsstyrelsen år 1982.

1
det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark
och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Skogsbruk,
naturvård och friluftsliv

Skogsbrukets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet
i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsstyrelsen bör uppmärksamma
de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande skogsbrukels behandling i
del fortsatta planeringsarbetet. Med hänsyn till del slora behovel av rekreationsområden
för befolkningen i Stockholmsregionen finns särskild anledning att i
skogsbrukel beakta friluftslivets intressen. Detta gäller särskilt vid
Mälaren. Det bör därvid uppmärksammas att hänsynsreglema i skogsvårdslagen inte
alltid är tillräckliga för atl tillgodose friluftslivets in-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 33

tressen. För områden som är av särskilt intresse för
friluftslivet bör möjlighetema övervägas att ge områdena ell starkare skydd,
t.ex. genom att meddela förordnanden enligt naturvårdslagen.

För alt underiälla arbelel med alt
säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är del
angeläget alt elt särskill handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

Fritidsbebyggelse

Den restriktivitet som bör gälla i
fråga om all tillåta yllerligare enskild fritidsbebyggelse i kust- och
skärgårdsområdet, vid Mälaren och i nedre Dalälvenområdel gör det önskvärt alt
kommunema vidtar åtgärder för atl möta en ökad efterfrågan på mark för
fritidsbebyggelse i de inre delarna av Uppsala län. Allmänna utgångspunkter för
utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM 1978-09-07. Del är
angeläget all överväganden om vilken planberedskap som bör upprätthållas
grundas på översiktliga planmässiga bedömningar.

Kraftledningar

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 är det angelägel att ytterligare samråd sker i Uppsala län mellan
kraftföretag, kommuner, länsstyrelse och övriga berörda länsmyndigheter om
behovet av mark för kraftledningar.

Planverket har regeringens uppdrag
att lämna en översiktlig redogörelse för konsekvensema från
markanvändningssynpunkt av att bygga ett 800 kV-nät. Statens vatlenfallsverks
ansökan enligt eliagen om atl bygga en 800 kV-ledning i länet kommer all prövas
av regeringen i särskild ordning.

Hamnar och flygplatser

Överväganden rörande utbyggnad av
hamnar och flygplatser bör göras inom ramen för den samordnade hamn- och
flygplatsplanering som genomförs enligt särskilda riktlinjer från regeringen.

Försvar

Verksamheten vid Veckholms
skjutfäll i Enköpings kommun innebär begränsningar i möjlighetema atl utnytQa
denna del av Mälarområdet för friluftslivets behov. Överläggningar bör inledas
på regional nivå mellan förelrädare för försvaret, länsslyrelsen och kommunen
om möjlighetema att öka allmänhetens tillträde till skjutfällel genom alt man
begränsar den militära verksamheten på skjutfällel.

3 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 2

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 34

3.3 Södermanlands län

Beslut 1979-03-01

Beträffande följande områden och frågor skall
länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt
planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Högexploaterad kust

Del är angelägel att den
översiktliga markdispositionsplanering för kust-och skärgårdsområdet som pågår
i första hand inom Nyköpings kommun slutförs så snart som möjligt.
Ställningstaganden till markanvändningen bör redovisas av kommunerna i form av
markdispositionsplaner vilka är antagna av fullmäktige.

Det är också angelägel att
markanvändningsplaneringen drivs vidare på en mer detaQerad nivå i form av
områdesplanering, bl.a. för de delar av kust- och skärgårdsområdet som befinns
lämpliga för fortsatt ulbyggnad för turism och rekreation.

Med hänsyn till de starka
naturvårds- och friluftslivsintressena i kusl-och skärgårdsområdet bör föQande
utgångspunkter gälla för det fortsalla planeringsarbetet.

Kust- och skärgårdsområdet i länet
tillhör de områden i landet där det är särskilt angeläget atl friluftslivels
och naturvårdens intressen säkerställs bl. a. genom förordnanden enligt
naturvårdslagen.

Härvid bör både den vetenskapliga
naturvårdens intressen, som är särskilt framträdande i vissa delar av
skärgårdsområdet, och behovet av mark för friluftslivet tillgodoses.
Båtturismens anspråk på mark och anläggningar bör särskilt studeras, varvid
uppmärksamhet bör ägnas åt möjligheterna att styra denna turism så atl hänsyn
tas också till de vetenskapliga naturvårdsintressena i skärgårdsområdet.

Det är angeläget atl utvecklingen
av bebyggelse m. m. planeras så att slörre sammanhängande, och av bebyggelse
orörda områden bevaras och så att man behåller handlingsfriheten för framtida
anspråk på mark och miQö. Möjlighetema atl bevara eller genom olika åtgärder
öka tillgängligheten till strändema bör särskilt uppmärksammas.

Den mark som bedöms lämplig för
utveckling av fritidsbebyggelse bör i första hand reserveras för fritidsboende
i andra former än enskild fritidsbebyggelse och för anläggningar som
tillgodoser friluftslivels behov. Ytterligare enskild fritidsbebyggelse bör
som regel endast övervägas i form av mindre kompletteringar av befintlig
bebyggelse.

Som ett led i strävandena att
bevara tillgängligheten till stränderna bör man också överväga att göra en
översyn av helt eller delvis outbyggda detaQplaner för fritidsbebyggelse.

Det är angeläget att de särskilda
program- och planeringsinsatser fullföQs som har påbörjats i samråd mellan
kommunerna och länsstyrelsen

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 35

med anledning av att kust- och skärgårdsområdet i länet
utgör ett primärt rekreationsområde. Planeringsarbetet bör i detta avseende
samordnas med motsvarande planeringsarbete i Stockholms län.

Fiskels intressen bör i enlighet
med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta
planeringen för kustområdet. De miQöer som har särskild betydelse för skilda
fiskarter bör skyddas och fiskeulövandel bör ges lillräckligl utrymme i
förhållande till andra former av vattenanvändning.

Resultatet av planeringsarbetet för
kust- och skärgårdsområdet och det primära rekreationsområdet skall redovisas
till regeringen under år 1982. Länsstyrelsen bör överväga om det finns behov
att särskill redovisa resultat av planeringsarbetet i samband med
redovisningen av länsplanering 1980.

Kusten söder om Nyköping saml Bråviken

I regeringens beslut med anledning
av programskedet i den fysiska riksplaneringen underströks att
planeringsarbetet för kusten söder om Nyköping och för Bråviken bör inriktas
på att med beaktande av bl. a. naturvårdens, friluftslivets och
kulturminnesvårdens intressen allsidigt klargöra förutsättningarna för
lokalisering av resurskrävande och miljöstörande industri i anslutning till de
platser som har angetts i riktlinjerna för hushållning med mark och vatten.
Arbetet har ännu inte slutförts. Berörda kommuner beräknas att under år 1979
ta ställning till de planförslag som redovisas i "Bråviken - gemensam
kommunal planering inom ramen för fysisk riksplanering", remissutgåva,
november 1978.

Länsstyrelserna i Södermanlands och
Öslergötiands län skall så snart som möjligt efter det all kommunerna har tagit
ställning lill markanvändningen i kustområdet söder om Nyköping och vid
Bråviken gemensamt redovisa och yttra sig lill regeringen om kommunernas
beslut om markanvändningen.

Mälaren

Ställningstaganden till
markanvändningen i Mälarområdet har redovisats av berörda kommuner i form av
markdispositionsplaner vilka är antagna av fullmäktige. Planerna tillgodoser i
stort intentionerna i den fysiska riksplaneringen. Ytleriigare enskild
fritidsbebyggelse bör undvikas vid Mälarens stränder och på öarna. Det är
angeläget att behovet av åtgärder för att tillgodose turismens och
friluftslivets intressen i del primära rekreationsområdet studeras i ett
samordnat planeringsarbete. Arbetet bör bedrivas i samarbete mellan kommunema
och länsslyrelsen och samordnas med motsvarande planeringsarbete i Stockholms,
Uppsala och Västmanlands län.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 36

Hjälmaren

Regeringen framhöll i sitt beslut
år 1975 med anledning av programskedel i den fysiska riksplaneringen atl
planering för Hjälmarområdel bör klargöra förutsättningarna för
bebyggelseutvecklingen i området under hänsynstagande till friluftslivets,
naturvårdens, kulturminnesvårdens m. fl. intressen.

Hjälmarområdet är etl viktigt
rekreationsområde för en belydande del av befolkningen i de närbelägna
tälorlsregionema. Inom området finns också betydande naturvärden och
kullurminnen. Områdets värde för rekreation och friluftsliv kan förväntas öka.
Della motiverar att man iakttar restriktivitet med alt tillåla ytterligare
enskild fritidsbebyggelse inom området.

Del fortsatta planeringsarbetet
inom resp. kommun bör syfta lill all tillgodose naturvårdens, friluftslivets
och kulturminnesvårdens intressen inom Hjälmarområdel. Stor hänsyn bör vidare
las till fiskets intressen. Frågor om vattenvård och valtenreglering bör
uppmärksammas särskilt. Fritidsbebyggelse bör övervägas först sedan
naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen har
tillgodoselts. Det är angelägel all större sammanhängande obebyggda områden
bevaras obebyggda.

Båven

Det är angeläget atl den
markdispositionsplanering som pågår för Båvenområdet i Flens och Nyköpings
kommuner slutförs på ett sådant säll atl ställningstaganden lill
markanvändningen redovisas i en gemensam plan för Båvenområdet, vilken för
resp. kommuns del av området är antagen av kommunfullmäktige.

Regeringen förutsätter alt
kommunema i markdispositionsplaneringen för Båvenområdet tillgodoser den
vetenskapliga naturvårdens och friluftslivets intressen. Med hänsyn till dessa
intressen bör ytterligare fritidsbebyggelse undvikas inom området.

Jordbruk

Fortsatta planeringsålgärder
behöver vidtas för alt kravet på hushållning medjordbruksmark i länet skall
kunna tillgodoses.

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas
expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses.
Områdesplanerna bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandel kan ske med beaktande
av bl. a. kravet på att hushålla med jordbruksmarken. Länsslyrelsen och
kommunema bör gemensamt diskutera för vilka områden och orter det är mest
angeläget att sådant planeringsarbete snabbt kommer i gång.

Jordbruksbygdema i Mälardalen
tillhör de områden i landet för vilka länsstyrelserna efter samråd med bl.a.
lantbruksnämnderna, i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör
tillhandahålla elt aktuellt material

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 37

som i ett regionalt perspektiv visar hur kravet på
hushållning med jordbruksmarken fortlöpande beaklas i den kommunala
planeringen.

Redovisning av jordbruksmarkens
behandling och fritidsbebyggelsens utveckling.

I enlighel med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet
och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den
fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av
länsstyrelsen år 1982.

1 det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Skogsbruk, naturvård och friluftsliv

Skogsbrukets intressen bör ägnas
ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunerna. Med hänsyn
till det stora behovet av rekreationsområden för befolkningen i
Stockholmsregionen finns för vissa delar av Södermanlands län särskild
anledning all i skogsbruket beakta friluftslivets intressen. Det gäller
särskilt kust- och skärgårdsområdet och vid Mälaren. Det bör därvid
uppmärksammas att hänsynsreglerna i skogsvårdslagen inte alllid är
tillräckliga för alt tillgodose friluftslivets intressen. För områden som är av
särskilt intresse för friluftslivet bör möjligheterna övervägas alt ge områdena
ett starkare skydd, t.ex. genom atl meddela förordnanden enligt naturvårdslagen
eller att få till stånd civilrättsliga avtal mellan kommuner och markägare
angående formerna för alt bedriva skogsbruk.

De områden vid sjön Båven och i
skärgården som är av riksintresse för den vetenskapliga naturvården bör
säkerställas med naturvårdslagens regler.

För att underlätta arbetet med atl
säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är del
angelägel att ett särskilt handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

Fritidsbebyggelse

Den restriktivitet som bör gälla i
fråga om att tillåla ytterligare enskild fritidsbebyggelse i kust- och
skärgårdsområdet och vid Mälaren, Hjälmaren och Båven gör det önskvärt att
kommunerna vidtar ålgärder för att möta en ökad efterfrågan på mark för
fritidsbebyggelse i vissa av de inre delama av Södermanlands län. Allmänna
utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM
1978-09-97.

Det är angeläget att överväganden
om vilken planberedskap för fritidsbebyggelse som bör upprätthållas grundas på
översiktliga planmässiga bedömningar. Det område som länsstyrelsen har angett
som lämpligt för lokalisering av ytterligare fritidsbebyggelse bör bli föremål
för sådana översiktliga bedömningar av kommunema och länsstyrelsen i samråd.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 38

Kraftledningar

1 enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 är det angeläget att ytteriigare samråd sker i Södermanlands län
mellan kraftföretag, kommuner, länsstyrelse och övriga berörda länsmyndigheter
om behovet av mark för kraftledningar.

Hamnar

Överväganden rörande utbyggnad av
hamnar bör göras inom ramen för den samordnade hamnplanering som genomförs
enligt särskilda riktlinjer från regeringen.

3.4 Östergötlands län

Beslut 1979-03-15

Beträffande följande områden och frågor skall
länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt
planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Obruten kust

Den översiktliga planering som har
genomförts för det obrutna kustområdet i Östergötlands län kan i huvudsak
bilda ulgångspunkl för fortsatt planering på inlerkommunal och kommunal nivå.
Söderköpings och Valdemarsviks kommuner har med utgångspunkt i det utrednings-
och planeringsarbete som har bedrivits av Kalmar och Östergötlands läns
skärgårdsutredning (KÖSU) utarbetat och antagit markdispositionsplaner för
sina resp. delar av kust- och skärgårdsområdet. Också Norrköpings kommun bör
upprätta en markdisposilionsplan för det obmtna kustområdet inom kommunen.

Det är angeläget alt
markanvändningsplaneringen drivs vidare också på en mer detaQerad nivå i form
av områdesplanering, bl.a. för de delar av kust- och skärgårdsområdet som
befinns lämpliga för fortsall utbyggnad för turism och rekreation. Särskilt
inom de av KÖSU angivna utvecklingsområdena för friluftsliv saml för basortema
är en sådan områdesplanering angelägen.

Med lanke på alt kust- och
skärgårdsområdet utgör etl primärt rekreationsområde bör de framlida
insatserna för turism och rekreation behandlas i etl särskill åtgärdsprogram.

Med hänsyn till de starka
naturvårds- och friluflslivsintressena i kust-och skärgårdsområdet bör föQande
utgångspunkter gälla för det fortsatta planeringsarbetet.

Kust- och skärgårdsområdet tillhör
de områden i landet där det är särskilt angeläget alt arbetet fortsätter med
att säkerställa friluftslivels och naturvårdens intressen bl. a. genom
förordnanden enligt naturvårdslagen. Härvid bör både den vetenskapliga
naturvårdens intressen, som är särskilt

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 39

framträdande
i vissa delar av skärgårdsområdet, och behovel av mark för friluftslivet
tillgodoses.

Uppmärksamhet
bör ägnas åt konsekvenserna för främsl yrkesfisket och den vetenskapliga
naturvården av atl turismen och friluftslivet avses kunna nå attraktiva områden
i inner- och mellanskärgård saml ytlerskärgården från basorter på fastlandet.
Friluftslivet och turismen bör utvecklas på etl sådant sätt atl områden som är
känsliga för slitage skyddas och så att erforderliga hänsyn tas till de
vetenskapliga naturvårdsinlressena i skärgårdsområdet.

Betydande
anspråk ställs på marken i Öslergötiands kust- och skärgårdsområde framför
allt för fritidsbebyggelse i olika former. Det är angeläget att utvecklingen av
bebyggelse m. m. planeras så att större sammanhängande och av bebyggelse
orörda områden bevaras och så att man bibehåller handlingsfriheten för framtida
anspråk på mark och miQö.

Den mark som bedöms vara lämplig för utveckling av
fritidsbebyggelse bör i första hand reserveras för fritidsboende i andra former
än enskild fritidsbebyggelse och för sådana anläggningar som sammanhänger med
fritidsboende och som samlidigl kan tillgodose friluftslivets behov. Ytterligare
enskild fritidsbebyggelse bör som regel endast övervägas i form av mindre
kompletteringar av befintlig sådan bebyggelse.

Av kommunernas redovisningar framgår att turismens
och friluftslivets intressen i huvudsak sätts före intresset alt exploatera för
enskild fritidsbebyggelse. Omfattningen av och formerna för den
fritidsbebyggelse som föreslås tillkomma i de uibyggnadsområden som har angetts
i områdesplanen för öarna Arkö, Gränsö och Hästö i Norrköpings kommun bör dock
omprövas.

För utveckling av turism och rekreation i kust- och
skärgårdsområdet erfordras också utbyggnad av campingplatser och.bålhamnar.
Lämplig mark bör reserveras för sådana anläggningar.

Anläggningar för turism och friluftsliv bör ges en
skala och utformning i övrigl som är anpassad lill den lokala miQön. Större
anläggningar av hotellkaraktär bör lokaliseras lill befintliga samhällen.

Det är vidare angeläget all del förslag till
regionalpolitiskt program som länsslyrelsen har utarbetat och som syftar lill
alt skapa goda levnadsförhållanden för den bofasta befolkningen i kust- och
skärgårdsområdet genomförs och samordnas med det fortsatta planeringsarbete
som har angetts ovan.

Fiskets intressen bör i enlighel med vad som anges
i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen för
kustområdet. De miQöer som har särskild betydelse för skilda fiskarter bör
skyddas och fiskeutövandet bör ges tillräckligt utrymme i förhållande till
andra former av vattenanvändning.

Resultatet av planeringsarbetet för kust- och
skärgårdsområdet skall redovisas till regeringen under år 1982. Länsstyrelsen
bör överväga om det

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 40

bl. a. mol bakgrund av förslagel till regionalpolitiskt
program för kust- och skärgårdsområdet finns behov alt särskill redovisa
resultat av planeringsarbetet i samband med redovisningen av länsplanering
1980.

Bråviken

I regeringens beslut med anledning
av programskedel i den fysiska riksplaneringen underströks att
planeringsarbetet för Bråviken bör inriktas på att med beaktande av bl.a.
naturvårdens, friluftslivets och kullurminnes-vårdens intressen allsidigt
klargöra fömlsällningarna för lokalisering av resurskrävande och mlQöstörande
industri i anslutning lill de platser som har angetts i riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten. Arbelel har ännu inte slutförts. Berörda
kommuner beräknas atl under år 1979 la ställning till de planförslag som
redovisas i rapporten "Bråviken - gemensam kommunal planering inom ramen
för fysisk riksplanering", remissutgåva, november 1978.

Länsstyrelserna i Öslergötiands och
Södermanlands län skall så snart som möjligt efter det att kommunerna har tagit
ställning lill markanvändningen vid Bråviken gemensamt redovisa och yttra sig
till regeringen om kommunernas beslut om markanvändningen.

Jordbruk

Fortsatta planeringsåtgärder
behöver vidtas för atl kravet på hushållning medjordbruksmark i länet skall
kunna tillgodoses. Bl. a. bör de osäkerhels-zoner som har redovisats för
tätortemas tillväxt i flera av länels kommuner minskas.

1 enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas
expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses.
Områdesplanerna bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandel kan ske med
beaktande av bl. a. kravet på alt hushålla med jordbruksmarken. Länsstyrelsen
och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka områden och orter det är mesl
angeläget all sådanl planeringsarbete snabbi kommer i gång.

Slättområdel i Öslergötiands län
tillhör de områden i landet för vilka länsstyrelserna efter samråd med bl.a.
lantbruksnämnderna, i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07, bör
tillhandahålla ett aktuellt material som i ett regionalt perspektiv visar hur
kravet på hushållning med jordbruksmarken fortlöpande beaklas i den kommunala
planeringen.

Redovisning av Jordbruksmarkens behandling och
fritidsbebyggelsens utveckling

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet
och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den
fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av
länsslyrelsen år 1982.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 41

I det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Vänern

Den översiktliga planering som har
genomförts av Motala och Ödeshögs kommuner för Vänerns kustområde kan i
huvudsak bilda utgångspunkt för fortsatta planerings- och genomförandeåtgärder
på kommunal och inlerkommunal nivå.

Fiskels intressen bör i enlighel
med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i del fortsalla
planeringsarbetet. Bl.a. bör möjligheterna att skydda de för fiskreproduktion
särskilt värdefulla områdena övervägas.

Ytterligare överväganden i regional
skala behövs beträffande utnytQandet av Vätterns vattenområde. En samlad
bedömning av de konflikter som föreligger mellan den militära skjutverksamhelen
å ena sidan och fiskels och bållurismens intressen å den andra bör ske i syfte
att få lill slånd etl samulnylQande som så långl möjligt tillgodoser de olika
intressena. Härvid bör även frågor rörande vattenvård, särskilt Vätterns
belydelse för vattenförsörjningen, och sandtäkt uppmärksammas. Vad gäller
försvarets intressen bör en utgångspunkt vid övervägandena vara atl den
militära skjutverksamhelen dels i minsta möjliga utsträckning skall påverka
reproduklionsområden för fisk och andra områden av särskilt inlresse för
fisket, dels i största möjliga utsträckning skall inskränkas under de perioder
då Vänerområdet utnylQas särskilt intensivt för friluftsliv.

De regionala överväganden för
Vättern som har angetts i del föregående bör göras i samverkan mellan berörda
kommuner och länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Skaraborgs och
Örebro län och efter samråd med militära myndigheter, fiskenämnden i Jönköpings
län och Vätterns vatlen-vårdskommitlé.

Sömmen

Den översiktliga planering som har
genomförts av kommunerna för Sommenområdet kan i alll väsentligt bilda
ulgångspunkl för fortsalla planerings- och genomförandeåtgärder på
inlerkommunal och kommunal nivå.

Del är önskvärt all samarbelet
mellan kommunerna och länsslyrelsen fortsätter och all arbelel drivs vidare bl.
a. genom all åtgärder vidtas för att säkerställa naturvårdens,
kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen.

Sommenområdets värde för friluftsliv
och rekreation motiverar all mark för fritidsbostäder för kortlidsuthyrning
samt andra friluftsanläggningar reserveras i anslutning till befintliga
samhällsbildningar inom attraktiva områden. Enskild fritidsbebyggelse bör
övervägas först sedan naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens saml
de areella näringarnas intressen har beaktats.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 42

Sömmens stora värde för främst
fritidsfiske motiverar atl fiskels intressen ägnas ökad uppmärksamhet i del
fortsatta planeringsarbetet.

Skogsbruk, naturvård, frilufisliv och kulturminnesvård

Skogsbrukets intressen bör ägnas
ökad uppmärksamhet i del fortsatta planeringsarbetet i kommunerna.
Länsslyrelsen bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07
rörande skogsbrukets behandling i del fortsatta planeringsarbetet. I
promemorian anges bl. a. alt förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva
utfärdas om längre gående inskränkningar i skogsbruket än vad som föQer av hänsynsreglerna
i skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan
särskilt behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden. I regeringens
proposition om riktlinjer för skogspolitiken (prop. 1978/79:110) behandlas bl.
a. de allmänna hänsynsreglerna i skogsbruket.

De områden i Östergötlands län som
ingår i elt öst-västligt stråk från Slätbaken till Vättern är sådana större
områden av belydelse för kulturminnesvården som i enlighet med vad som anges i
PM 1978-09-07 behöver skyddas mol förändringar i stor skala av landskapsbild
och bebyggelsemönster.

För att underlätta arbetet med att
säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är det
angeläget alt arbetet med atl upprätta elt särskill handlingsprogram för
naturvården i länet fullföQs så snart som möjligt.

Fritidsbebyggelse

Den restriktivitet som bör gälla i
fråga om att tillåta ytterligare enskild fritidsbebyggelse i kustområdet saml
vid Vättern och Sömmen gör det önskvärt atl kommunema vidtar ålgärder för att
möta en ökad efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i vissa av de inre
delama av Östergötlands län, bl.a. i del sjörika området i den södra länsdelen.
Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden
anges i PM 1978-09-07.

Det är angeläget att överväganden
om vilken planberedskap för frilids-bebyggelse som bör upprätthållas grundas på
översiktliga planmässiga bedömningar. Planeringen bör syfta till att
åstadkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad lill de skilda
förutsättningar som finns i länets olika delar.

Flygplatser

Fortsatt samråd bör ske mellan
länsstyrelsen, Norrköpings kommun och luftfartsverket om del framtida
utnyujandet av Kungsängens flygplats. Linköpings och Norrköpings kommuner bör
vidare beakta de beslut som kan komma att fattas med anledning av den pågående
luftlransporlutred-ningen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 43

3.5 Jönköpings län

Beslut 1979-03-15

Beträffande följande områden och frågor skall
länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt
planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Bolmen

Regeringen framhöll i sitt beslut
år 1975 med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen alt planeringen
för Bolmenområdet bör klargöra förutsättningarna för bebyggelseutvecklingen i
området under hänsynslagande lill friluftslivets, naturvårdens m. fl.
intressen.

Genom del översiktliga förslag om
markanvändningen för Bolmenområdet som har presenterats under våren 1978
(Bolmen 78) har förutsättningarna för markanvändningen i området getts en
klarare belysning. Bolmenområdet är ell viktigt rekreationsområde för en
betydande del av befolkningen i södra Sverige. Områdets värde för rekreation
och frilufisliv kan förväntas öka. Detla motiverar alt man iakttar
restriktivitet med all tillåta enskild fritidsbebyggelse i området.

Del fortsatta planeringsarbetet
inom resp. kommun bör syfta till atl tillgodose naturvårdens, friluftslivets
och kulturminnesvårdens intressen inom Bolmenområdet. Slor hänsyn bör vidare
las till jord- och skogsbmkels saml fiskets intressen och till Bolmens
användning som vattentäkt. Enskild fritidsbebyggelse bör övervägas först sedan
naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen har
tillgodosetls saml med beaktande av de areella näringarnas intressen.

Jordbruk

Fortsatta planeringsåtgärder
behöver vidtas för att kravet på hushållning medjordbruksmark i länet skall
kunna tillgodoses.

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas
expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses.

Områdesplanerna bör belysa hur det
fortsatta samhällsbyggandet kan ske med beaktande av bl.a. kravet på att
hushålla med jordbruksmarken. Länsslyrelsen och kommunerna bör gemensamt
diskutera för vilka områden och orter det är angeläget att sådant
planeringsarbete snabbt kommer i gång.

Redovisning av jordbruksmarkens behandling och
fritidsbebyggelsens utveckling

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet
och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den
fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskill av
länsstyrelsen år 1982.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 44

I det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Vättern

Den översiktliga planering som har
genomförts av Jönköpings kommun för Vätterns kustområde kan i huvudsak bilda
utgångspunkt för fortsatta planerings- och genomförandeåtgärder på kommunal och
inlerkommunal nivå.

Fiskels intressen bör i enlighet
med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i del fortsatta
planeringsarbetet. Bl. a. bör möjligheterna atl skydda de för fiskreproduklion
särskilt värdefulla områdena övervägas.

Ytterligare överväganden i regional
skala behövs belräffande utnytQandet av Vätterns vattenområde. En samlad
bedömning av de konflikter som föreligger mellan den militära skjutverksamheten
å ena sidan och fiskets och bålturismens intressen å den andra bör ske i syfte
att få till slånd etl samutnyttjande som så långt möjligt tillgodoser de olika
intressena. Härvid bör även frågor rörande vattenvård, särskill Vätterns
betydelse för vattenförsörjningen, och sandtäkt uppmärksammas. Vad gäller
försvarets intressen bör en utgångspunkt vid övervägandena vara all den
militära skjutverksamheten dels i minsta möjliga utsträckning skall påverka
reproduktionsområden för fisk och andra områden av särskill inlresse för
fisket, dels i största möjliga utsträckning skall inskränkas under de perioder
då Vänerområdet utnyUjas särskilt intensivt för friluftsliv.

De regionala överväganden för
Vättern som har angetts i det föregående bör göras i samverkan mellan berörda
kommuner och länsstyrelserna i Jönköpings. Östergötlands, Skaraborgs och Örebro
län och efter samråd med militära myndigheter, fiskenämnden i Jönköpings län
och Vätterns vatten vårdskommitté.

Fegen

Med hänsyn lill främsl de starka
nalurvårdsinlressena i Fegenområdel bör Fegenkommilténs förslag lill riktlinjer
för bebyggelseutvecklingen i området ligga lill grund för den fortsatta planeringen
i berörda kommuner, dvs. i Jönköpings län i Gislaveds kommun.

Sömmen

Den översiktliga planering som har
genomförts av kommunerna för Sommenområdet kan i allt väsentligt bilda
utgångspunkt för fortsatta planerings- och genomförandeålgärder på inlerkommunal
och kommunal nivå.

Det är önskvärt alt samarbetet
mellan kommunerna och länsslyrelsen fortsätter och alt arbetet drivs vidare bl.
a. genom all ålgärder vidtas för all säkerställa naturvårdens, friluftslivets
och kulturminnesvårdens intressen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 45

Sommenområdets värde för
friluftsliv och rekreation motiverar att mark för fritidsbosläder för
kortlidsuthyrning saml andra friluftsanläggningar reserveras i anslutning lill
befintliga samhällsbildningar inom attraktiva områden. Enskild
fritidsbebyggelse bör övervägas försl sedan naturvårdens, friluftslivels och
kulturminnesvårdens samt de areella näringarnas intressen har beaktats.

Sömmens stora värde för främst
fritidsfiske motiverar atl fiskels intressen ägnas ökad uppmärksamhet i del
fortsatta planeringsarbetet.

Smålands Taberg

Statens naturvårdsverk har
regeringens uppdrag atl föQa frågan om skydd för Smålands Tabergs naturvärden.
Naturvårdsverket har i september 1975 hemslällt atl regeringen beslutar atl
gruvbrytning i Taberg och anrikning av malm i närheten av Smålands Taberg
skall prövas av regeringen enligt beslämmelserna i 136 a § byggnadslagen med
hänsyn till de mycket stora negativa miQökonsekvenser som brytning och anrikning
av malm inom området enligt verket skulle få.

Regeringen har den 27 november 1975
beslulal att gruvdrift i Taberg skall prövas enligt 136 a § byggnadslagen. F.
n. föreligger dock inte någon ansökan om gruvdrift inom området.

Smålands Tabergs naturvärden är
betydande. Berget är av riksintresse för såväl vetenskaplig som kulturell
naturvård och för friluftslivet. En del av området vid berget är även en
kulturhistorisk miQö av riksintresse. De åtgärder som har vidtagits under den
fysiska riksplaneringens planeringsskede av statliga myndigheter och av
Jönköpings kommun bekräftar ytterligare atl del är angeläget atl Smålands
Tabergs natur- och kulturvärden bevaras och ges ell långsiktigt skydd.

Skogsbruk, naturvård och friluftsliv

Skogsbrukets intressen bör ägnas
ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunerna.
Länsslyrelsen bör uppmärksammade utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07
rörande skogsbrukels behandling i det fortsatta planeringsarbetet. I
promemorian anges bl.a. atl förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva
utfärdas om längre gående inskränkningar i skogsbmkel än vad som föQer av
hänsynsreglerna i skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt
naturvårdslagen kan särskilt behöva utfärdas lill skydd för naturskogsområden.
I regeringens proposition om riktlinjer för skogspolitiken (prop. 1978/79:110)
behandlas bl. a. de allmänna hänsynsreglerna i skogsbmkel.

För atl underiälla arbetet med all säkerställa områden av
riksintresse för naturvården och friluftslivet är del angelägel atl arbetet med
alt upprätta ell särskilt handlingsprogram för naturvården i länet fullföQs så
snart som möjligt.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 46

Fritidsbebyggelse

Den restrikliviiel som bör gälla i fråga om alt
tillåta ytterligare enskild fritidsbebyggelse vid Vättern, Bolmen, Fegen och
Sömmen gör det önskvärt alt kommunerna vidtar åtgärder för atl möta en ökad
efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i andra delar av Jönköpings län.
Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden
anges i PM 1978-09-07.

Det är angeläget atl överväganden om vilken
planberedskap för frilids-bebyggelse som bör upprätthållas grundas på
översiktliga planmässiga bedömningar. Planeringen bör syfta lill alt
åstadkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad till de skilda
förutsättningar som finns i länets olika delar.

Försvar

Försvarets faslighelsnämnd behandlar f. n. del
förslag om utvidgning av Skillingaryds skjutfäll som chefen för armén har
avgell till regeringen.

3.6
Kronobergs län

Beslut
1979-03-01

Beträffande
följande områden och frägor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till
regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i
övrigt.

Bolmen

Regeringen framhöll i sitt beslut år 1975 med
anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen att planeringen för
Bolmenområdet bör klargöra förutsättningarna för bebyggelseutvecklingen i
området under hänsvnstagande till friluftslivets, naturvårdens m.fl. intressen.

Genom det översiktliga förslag om markanvändningen
för Bolmenområdet som har presenterats under våren 1978 (Bolmen 78) har
förutsättningarna för markanvändningen i området getts en klarare belysning.
Bolmenområdet är ett viktigt rekreationsområde för en betydande del av
befolkningen i södra Sverige. Områdets värde för rekreation och friluftsliv
kan förväntas öka. Detta motiverar atl man iakttar restriktivitet med att
tillåta enskild fritidsbebyggelse i området.

Det fortsatta planeringsarbetet inom resp. kommun
bör syfta lill att tillgodose naturvårdens, friluftslivets och
kulturminnesvårdens intressen inom Bolmenområdet. Stor hänsyn bör vidare tas
till jord- och skogsbrukets samt fiskets intressen och till Bolmens användning
som vattentäkt. Enskild fritidsbebyggelse bör övervägas försl sedan
naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen har
tillgodoselts samt med beaktande av de areella näringamas intressen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 47

Jordbruk

1 enlighet med vad som anges PM
1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas
expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses.
Områdesplanerna bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med
beaktande av bl. a. kravet på atl hushålla med jordbruksmarken. Länsslyrelsen
och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka områden och orter elt sådanl
planeringsarbete bör genomföras.

Redovisning av Jordbruksmarkens behandling och
fritidsbebyggelsens utveckling

1 enlighel med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet
och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den
fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av
länsstyrelsen år 1982.

1 det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Äsnen-Mien och Möckeln

Den översiktliga planering som har
genomförts av kommunema för Åsnen-Mienområdet resp. Möckelnområdet kan i allt
väsentligt bilda utgångspunkt för fortsatta planerings- och
genomförandeåtgärder på inlerkommunal och kommunal nivå. Någol yllerligare
krav på redovisning till regeringen av fortsatta planeringsåtgärder inom dessa
områden behöver därför inte ställas nu. Markdispositionsplanen och riktlinjerna
i kommunöversikten för Tingsryds kommun bör dock förtydligas varvid naturvårdens
och friluftslivets intressen i Åsnen-Mienområdet särskill bör beaktas.

Det är önskvärt att samarbetet inom
resp. område mellan kommunema och länsstyrelsen fortsätter och att arbetet
drivs vidare bl. a. genom att ålgärder vidtas för att säkerställa
naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivels intressen.

Fiskets intressen bör beaktas i det
fortsatta planeringsarbetet. Särskill bör förutsättningama för fritidsfisket
uppmärksammas inom Åsnen-Mienområdet. Frågan om Åsnens reglering prövas f n.
av vattendomstol.

Åsnen-Listerlandet

Planeringsarbetet för det primära
rekreationsområdet Åsnen-Lislerian-det bör drivas vidare. Härvid bör
naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen ägnas särskild
uppmärksamhet. De synpunkter som har lämnats av statens planverk och statens
naturvårdsverk om behovet av planering för rekreationsanläggningar bör beaktas.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 48

Skogsbruk, naturvård och Jriluflsliv

Skogsbrukets intressen bör ägnas
ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunerna.
Länsstyrelsen bör uppmärksammade utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07
rörande skogsbrukets behandling i del fortsatta planeringsarbetet. I
promemorian anges bl. a. alt förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva
utfärdas om längre gående inskränkningar i skogsbruket än vad som följer av
hänsynsreglerna i skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt
naturvårdslagen kan särskilt behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden.
1 regeringens proposition om riktlinjer för skogspolitiken som avses att läggas
fram under våren 1979 kommer bl.a. de allmänna hänsynsreglerna i skogsbruket
all behandlas.

Länsstyrelsen har efter samråd med
kommunerna fatlat beslut om en nalurvårdsplan. Denna bör ligga till grund för
den fortsatta behandlingen av naturvårdens och friluftslivets intressen i
länet.

Fritidsbebyggelse

Den restriktivitet som bör gälla i
fråga om alt tillåta ytleriigare enskild fritidsbebyggelse vid Bolmen,
Åsnen-Mien och Möckeln gördel önskvärt att kommunerna vidtar ålgärder för alt
möta en ökad efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i andra delar av
Kronobergs län. Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i
sådana områden anges i PM 1978-09-07.

Det är angelägel att överväganden
om vilken planberedskap för fritidsbebyggelse som bör upprätthållas grundas på
översiktliga planmässiga bedömningar. Planeringen bör syfta till atl
åsladkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad till de skilda
förutsättningar som finns i länels olika delar.

Kraftledningar

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 är del angeläget att ytterligare samråd sker i Kronobergs län
mellan kraftföretag, kommuner, länsstyrelse och övriga berörda länsmyndigheter
om behovet av mark för kraftledningar.

3.7 Kalmar län

Beslut 1979-03-29

Beträffande följande områden och frågor skall
länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt
planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Obruten kust

Del utrednings- och
planeringsarbete som har bedrivits av Kalmar och Öslergötiands läns
skärgårdsutredning (KÖSU) kan i huvudsak bilda ut-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 213 Bilaga 2 49

gångspunkt
för fortsalt planering på inlerkommunal och kommunal nivå för det obrutna
kustområdet i Kalmar län.

Det är emellertid angeläget atl
markanvändningsplaneringen drivs vidare också på en mer detaQerad nivå i form
av områdesplanering, bl. a. för de delar av kust- och skärgårdsområdet som
befinns lämpliga för fortsatt ulbyggnad för turism och rekreation. Särskill
inom de av KÖSU angivna utvecklingsområdena för friluftsliv saml för basortema
är en sådan områdesplanering angelägen.

Med tanke på att kust- och skärgårdsområdet utgör
etl primärt rekreationsområde bör de framtida insatserna för turism och
rekreation behandlas i elt särskill åtgärdsprogram.

Med
hänsyn till de starka naturvårds- och friluflslivsintressena i kusl-och
skärgårdsområdet bör föQande utgångspunkter gälla för del fortsatta
planeringsarbetet.

Kust- och skärgårdsområdet tillhör de områden i
landet där det är särskill angeläget atl arbetet fortsätter med att
säkerställa friluftslivets och naturvårdens intressen bl.a. genom förordnanden
enligt naturvårdslagen. Härvid bör både den vetenskapliga naturvårdens
intressen, som är särskill framträdande i vissa delar av skärgårdsområdet, och
behovet av mark för friluftslivet tillgodoses.

Uppmärksamhet bör ägnas åt konsekvenserna för
främst yrkesfisket och den vetenskapliga naturvården av all turismen och
friluftslivet anges kunna nå altraktiva områden i inner- och mellanskärgård
saml ytlerskärgården från basorler på fastlandet. Friluftslivet och turismen
bör ulvecklas på elt sådant sätt alt områden som är känsliga för slitage
skyddas och så atl erforderliga hänsyn tas till de vetenskapliga
naturvårdsintressena i skärgårdsområdet.

Betydande anspråk ställs på marken i norra Kalmar
läns kust- och skärgårdsområde framför allt för fritidsbebyggelse i olika
former. Del är angeläget atl utvecklingen av bebyggelse m. m. planeras så att
större sammanhängande och av bebyggelse orörda områden bevaras och så atl man
bibehåller handlingsfriheten för framtida anspråk på mark och miQö.

Den mark som bedöms vara lämplig för utveckling av
fritidsbebyggelse bör i första hand reserveras för fritidsboende i andra former
än enskild fritidsbebyggelse och för sådana anläggningar som sammanhänger med
fritidsboende och som samlidigl kan tillgodose friluftslivets behov. Ytterligare
enskild fritidsbebyggelse bör som regel endast övervägas i form av mindre
kompletteringar av befintlig sådan bebyggelse.

För
utveckling av turism och rekreation i kust- och skärgårdsområdet erfordras
också utbyggnad av campingplatser och båthamnar. Lämplig mark bör reserveras
för sådana anläggningar.

Anläggningar
för turism och friluftsliv bör ges en skala och utformning i övrigl som är
anpassad lill den lokala miQön. Större anläggningar av hotell-karaktär bör
lokaliseras till befintliga samhällen. 4 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213.
Bilaga 2

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 50

Naturvårdens, friluftslivels och
turismens intressen kan komma alt åsidosättas av den relativt omfattande
fritidsbebyggelse som enligt upprättad markdisposilionsplan föreslås tillkomma
i kust- och skärgårdsområdet i Västerviks kommun. Planerna för den framlida
markanvändningen i det obrutna kustområdet i Västerviks kommun bör omprövas i
vissa avseenden med beaktande av vad som har angetts ovan.

Det är vidare angeläget all del
utredningsarbete som pågår inom länsstyrelsen och som syftar till atl skapa
goda levnadsförhållanden för den bofasta befolkningen i kust- och
skärgårdsområdet genomförs och samordnas med del fortsatta planeringsarbete som
har angetts ovan.

Fiskels intressen bör i enlighet
med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta
planeringen för kustområdet. De miQöer som har särskild belydelse för skilda
fiskarter bör skyddas och fiskeulövandel bör ges tillräckligt utrymme i
förhållande till andra former av vallenanvändning.

Resultatet av planeringsarbetet för
kust- och skärgårdsområdet skall redovisas till regeringen under år 1982.
Länsslyrelsen bör överväga om del bl.a. mol bakgrund av del pågående
regionalpolitiska utredningsarbetet för kust- och skärgårdsområdet finns behov
atl särskilt redovisa resultat av planeringsarbetet i samband med redovisningen
av länsplanering 1980.

Övrig kust

Den översiktliga
markanvändningsplanering som har genomförts för det s. k. övriga kustområdet i
Kalmar län behöver i vissa avseenden utvecklas vidare. Del är härvid angelägel
all Kalmar kommun fullföQer en översiktlig markanvändningsplanering för sin del
av kustområdet så snart som möjligt. De slällningslaganden som görs till markanvändningen
i kustområdet bör redovisas av kommunerna i form av markdispositionsplaner
vilka är antagna av kommunfullmäktige.

I den fortsatta planeringen för del
s. k. övriga kustområdet bör föQande utgångspunkter gälla.

Tätorlsutvecklingen i stort i
kustområdet och utvecklingen av permanent- och fritidsbebyggelse i de
lätortsnära områdena bör ägnas särskild uppmärksamhet. Härvid bör naturvårdens,
kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen saml intresset atl skydda
jordbruksmarken vägas mol önskemålet om väl fungerande lokala arbetsmarknader
och möjligheterna atl tillgodose bostadsförsörjningsbehovet. Del är angelägel
all markanvändningsplaneringen drivs vidare också på en mer detaQerad nivå i
form av områdesplanering för tätorternas intresseområden. Ytterligare utgångspunkter
för behandlingen av jordbruksmarken i den fortsatta planeringen

lämnas i det föQande.

Möjligheterna att bevara eller
genom olika ålgärder öka tillgängligheten till strändema längs kusten bör
uppmärksammas. På öarna och i de strandnära områden som är av stort värde för
friluftslivet och naturvården bör

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 51

man undvika ytterligare enskild fritidsbebyggelse. Inom
övriga kustavsnilt bör fritidsbebyggelse övervägas endast om naturvårdens och
friluftslivets intressen samlidigl kan tillgodoses. Lämpligheten av den
fritidsbebyggelse som har föreslagits av kommunerna bör övervägas ytterligare
med beaktande av vad som nu har angetts.

Vidare bör uppmärksammas alt en del
av kustområdet tillsammans med Öland utgör elt sådanl större område av
betydelse för kulturminnesvården som i enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 bör skyddas mot förändringar i slor skala av landskapsbild och
bebyggelsemönster.

Förutsättningarna för lokalisering
av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen till det övriga
kustområdet i Kalmar län har bara i begränsad utslräckning klarlagts under
planeringsskedet. Tills vidare bör handlingsfriheten beträffande den framtida
markanvändningen så långt möjligt bevaras på de platser som i planeringen anges
för lokalisering av denna typ av industri.

Fiskels intressen bör på
motsvarande sätt som för det obrutna kustområdet ägnas ökad uppmärksamhet i
den fortsatta planeringen för det övriga kustområdet.

Öland

De utgångspunkter för planeringen
för Öland som regeringen angav i sitt beslut med anledning av programskedet i
den fysiska riksplaneringen har i väsentliga avseenden inte föQls i arbetet
under planeringsskedet.

Länsstyrelsen och flera av
ämbetsverken har anfört atl den planering som har redovisats av kommunema inte
tillgodoser de riktlinjer som i den fysiska riksplaneringen har ställts upp för
Öland och för primära rekreationsområden. Myndigheterna anser att främsl
kulturminnesvårdens men också i betydande delar naturvårdens intressen inte har
behandlats på ett tillfredsställande sätt i kommunernas planering. Vidare har
fritidsbebyggelsen utvecklats snabbt trots att stor återhållsamhet bör iakttas
med atl tillåla ny sådan bebyggelse i avvaktan på att översiktliga planer
upprättas som beaktar riktlinjema för hushållning med mark och vatten. Samlade
överväganden har inte gjorts om behovet av olika former av anläggningar och
övematlningsmöjligheler i anslutning till områden av stort värde för
friluftsliv och rekreation.

Regeringen finner det angelägel alt
ett för hela Öland samordnat planeringsprogram för markanvändningen ularbelas
med utgångspunkt i riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Arbetet
bör bedrivas av kommunerna i samarbele med länsstyrelsen.

1 planeringsprogrammet bör bl. a.
analyseras utveckling och funktionssamband m. m. beträffande både
helårsbebyggelse och fritidsbebyggelse saml turism och rekreation. Vidare bör i
programmet anges mål för den framtida bebyggelsen vad gäller struktur,
omfattning, upplåtelseformer för fritidsboende och särskilda anläggningar för
turism m. m. Den av Ölands

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 52

kommunalförbund
aviserade utredningen om turismen bör utgöra ett led i arbetet med att upprätta
elt samordnat planeringsprogram för Öland. Arbetet med att fullfölja
jordbruksmarksprogrammen bör också ses som ett led i arbetet med det samordnade
planeringsprogrammet. Vidare bör särskilt beaktas de slora natur- och
kulturvärden som finns på Öland samt de areella näringarnas intressen.

Kommunemas och länsstyrelsens arbete med alt
upprätta ett för Öland samordnat planeringsprogram bör bedrivas parallellt med
en fortsatt, mer detaljerad markanvändningsplanering.

Länsslyrelsen bör aktivt biträda kommunerna i det
forisatta planeringsarbetet. Statens planverk, statens naturvårdsverk och
riksantikvarieämbetet bör så långt möjligt biträda länsstyrelsen med del
ytteriigare underlagsmaterial som kan behövas och med allmänna råd om den
närmare uppläggningen och inriktningen av arbetet.

Markdispositionsplaner bör med förtur upprättas för
tre områden på Öland som har särskilt värde för turism och rekreation. Detla
gäller för den nordligaste delen av Öland, för området i huvudsak väster om väg
136 mellan Borgholm och Färjestaden samt för området närmast Kalmarsund mellan
Färjestaden och Mörbylånga.

Markdispositionsplanerna för dessa områden bör
syfta till att områdena utanför tätorterna skall kunna användas allsidigt för
turism och friluftsliv. Stor vikt bör fästas vid all beakta naturvårdens och
kulturminnesvårdens intressen och atl bevara landskapels karaktär. Planläggning
för ytterligare enskild fritidsbebyggelse bör inte ske. Slor restriktivitet bör
också iakttas med att tillåta spridd bebyggelse. Vidare bör äldre preliminära
planöverväganden omprövas och äldre detaQplaner ses över i syfte atl öka
områdenas tillgänglighet för turism och friluftsliv.

Områdesplaner bör vidare upprättas till ledning för
efterföQande delaQplanering för de delar av resp. kommun där bebyggelse av
större omfattning än enstaka hus bedöms lämplig. Sådan områdesplanering, i
vilken bl. a. kravet på hushållning med jordbruksmarken bör beaklas, är
särskill angelägen för områdena vid Borgholm-Köpingsvik i Borgholms kommun samt
Färjestaden-Torslundaoch Mörbylånga i Mörbylånga kommun.

Borgholms
och Mörbylånga kommuner har efter planeringsskedet påbörjat etl programarbete
för områdesplanering i resp. kommun. Länsstyrelsen bör snarast överiägga med
kommunema om vilka åtgärder som bör vidtas för att kommunemas programarbete
skall kunna stämmas av mot de utgångspunkter för det fortsatta
planeringsarbetet som nu anges.

För övriga delar av Öland bör i första hand kommunöversiktema
ses över med beaktande av de utgångspunkter för fortsalt planeringsarbete som
regeringen anger i detta beslul.

FöQande utgångspunkter bör vidare gälla för den
fortsatta planeringen på Öland.

På
Öland som helhet bör man vara ytterst restriktiv med alt tillåla ny

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 53

icke
planlagd bebyggelse i andra fall än då den samtidigt är knuten till den fasta
bosättningen och näringslivet i trakten och på lämpligt sätt kan anslutas till
redan befintlig bebyggelse.

Enskild fritidsbebyggelse bör endasl komma till
stånd då det kan ske i form av mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse.
Sådana mindre kompletteringar bör ske försl efter en planmässig bedömning för
större områden, i vilken övervägs den lämpliga omfattningen av bebyggelsen, behovet
av va-anläggningar, belastning på vägar etc.

Planeringen
för fritidsboende bör inriktas på att reservera mark för andra former än
enskild fritidsbebyggelse och för vissa andra anläggningar som är önskvärda för
turismens och friluftslivets utveckling, l.ex. campingplatser och vandrarhem.
Utvecklingen av bebyggelse och anläggningar för turism och friluftsliv bör
styras i en sådan riktning atl den bofasta befolkningens intressen beaktas.

I
samtliga fall bör bebyggelse medges endast om den inte motverkar naturvårdens,
friluflsKvets, kulturminnesvårdens och de areella näringarnas intressen.
Kommunöversiklerna för Borgholms och Mörbylånga kommuner bör sé över med
ulgångspunkl i vad som nu har angetts.

Öland
tillhör de områden i landet där del är särskilt angeläget att friluftslivets
och naturvårdens intressen säkerställs bl. a. genom förordnanden enligt
naturvårdslagen. Det är angeläget atl länsstyrelsen antar ell handlingsprogram
för naturvården på Öland. Det förslag till nalurvårdsplan för Öland som
utarbetas inom länsstyrelsen bör kunna bilda ulgångspunkl för ett sådant
handlingsprogram.

Kulturminnesvårdens intressen på Öland är
framträdande. Öland som helhet utgör en del av ett sådant större område av
betydelse för kulturminnesvården som i enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 behöver skyddas mol förändringar i slor skala av landskapsbild och
bebyggelsemönster.

Ny
bebyggelse och andra anläggningar för turism och frilufisliv bör ges en skala
och utformning i övrigt som är anpassad till den lokala miljön och den
särskilda bebyggelsetradition som finns på Öland. Större anläggningar av
hotellkaraklär bör lokaliseras lill befintliga samhällen. Vidare bör man
uppmärksamma möjligheterna att fömya befintliga anläggningar för turism och
rekreation främsl med semesterbyar och enklare inkvarteringsformer med
ensäsongsinriktning.

I
det fortsatta planeringsarbetet bör vidare frågor om campingplatser,

husvagnsuppställningar,
förbättrad vägstandard, parkeringsplatser, markslitage och vatten- och
avloppsanläggningar särskilt studeras. Det är angeläget atl undersöka var
anläggningar för friluftslivet kan lokaliseras i anslutning lill stranden utan
att naturvärden skadas. Vidare bör stor hänsyn tas till allmänhetens
möjligheter all nyUja tillgängliga strandområden för bad och strövande.

Fiskets
intressen bör på motsvarande sätl som för kustområdena i länet ägnas ökad
uppmärksamhet i det fortsalla planeringsarbetet för Öland.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 54

Länsstyrelsen skall redovisa
resultatet av det fortsatta planeringsarbetet för Öland till regeringen vid de
två redovisningstillfållen som anges i PM 1978-09-07, dvs. i samband med
redovisningen av länsplanering 1980 och under år 1982.

Redovisningen år 1980 får ses som
en etappredovisning, dvs. en redovisning av hur långt arbetet med etl för
Öland samordnat planeringsprogram och forlsalt markdispositionsplanering har
kommit vid del tillfälle då redovisningen lämnas. Länsstyrelsen skall senast
vid detla tillfälle också ange om fortsatt planering för någol eller några
områden på Öland bör ske med slöd av bestämmelserna i 10 a § byggnadslagen om
upprättande av generalplan. I det fall länsslyrelsen anser alt föreläggande
enligt nämnda paragraf bör utfärdas skall länsstyrelsen ange de utgångspunkter
som bör gälla för planeringen och avgränsa det eller de områden som därvid bör
planeras.

Jordbruk

Fortsatta planeringsålgärder behöver
vidtas för att kravet på hushållning medjordbruksmark i länet skall kunna
tillgodoses. Arbetet med atl upprätta program för hushållning med
jordbruksmarken bör fullföQas av berörda kommuner.

1 enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas
expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses.
Områdesplanema bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med
beaktande av bl. a. kravet på att hushålla med jordbruksmarken. Sådan
områdesplanering har i viss utsträckning genomförts i länet. Länsstyrelsen och
kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka ytterligare områden och orter det
är mest angeläget att sådant planeringsarbete snabbt genomförs.

Jordbruksbygderna vid södra
Kalmarkuslen och på Öland tillhör de områden i landet för vilka
länsstyrelserna efter samråd med bl.a. lantbruksnämnderna i enlighel med vad
som anges i PM 1978-09-07 bör lillhandahålla elt aktuellt material som i ett
regionall perspektiv visar hur kravet på hushållning med jordbruksmarken
fortlöpande beaktas i den kommunala planeringen.

Redovisning av Jordbruksmarkens behandling och
fritidsbebyggelsens utveckling

I enlighel med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet
och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den
fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskill av
länsslyrelsen år 1982.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 55

I det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Skogsbruk, naturvård och Jriluflsliv

Skogsbrukels intressen bör ägnas
ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsstyrelsen
bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande
skogsbrukels behandling i det fortsatta planeringsarbetet. I promemorian anges
bl.a. att förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre
gående inskränkningar i skogsbruket än vad som följer av hänsynsreglerna i
skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan
särskilt behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden. I regeringens proposition
om riktlinjer för skogspolitiken (prop. 1978/79:110) behandlas bl. a. de
allmänna hänsynsreglema i skogsbruket.

För att underlätta arbelel med alt
säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är det
angeläget att ett särskill handlingsprogram för naturvärden upprättas också
för länets fastlandsdel.

Frilidsbebyggdse

Den restriktivitet som bör gälla i
fråga om atl tillåta yllerligare enskild fritidsbebyggelse på Öland och i
kustområdet gör det önskvärt atl kommunerna vidtar åtgärder all möta en ökad
efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i vissa av de inre delama av Kalmar
län, bl. a. i det sjörika område som gränsar mot Östergötlands län. Allmänna
utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM
1978-09-07.

Det är angelägel alt överväganden
om vilken planberedskap för frilids-bebyggelse som bör upprätthållas grundas på
översiktliga planmässiga bedömningar. Planeringen bör syfta lill att
åsladkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad till de skilda
förutsättningar som finns i länets olika delar.

3.8 Gotlands län

Beslul 1979-03-29

Beträffande följande områden och frägor skall
länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt
planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Kustområdet med Fårö, Sudret och Östergarnslandet

Gollands kommun har tagit ställning
till markanvändningen i kustområdet samt på Fårö. Sudret och Östergamslandet i
den kommunomfattande markdisposilionsplan som har redovisats.
Markdispositionsplanen ger en översiktlig bild av den avsedda markanvändningen
i nämnda områden. I

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 56

planen
anges ett stort antal områden som är avsedda för fritidsbebyggelse och där
markanvändningen skall studeras närmare genom områdesplanering och
delaQplanering eller planutredningar. 1 enlighet med vad som anges i det
föQande bör markdispositionsplanen ses över i vissa avseenden inför det
fortsatta, mer detaQerade planeringsarbetet. Det är angelägel alt den
områdesplanering fullföQs som kommunen har initierat för Fårö. Sudret,
Östergarnslandet och det övriga kustområdet.

Med hänsyn till de starka naturvårds-,
friluftslivs- och kullurminnes-vårdsintressena inom nämnda områden bör följande
utgångspunkter gälla för det fortsalla planeringsarbetet.

Gotlandskusten med Fårö, Sudret och
Östergarnslandet tillhörde områden i landet för vilka det är särskilt angeläget
att friluftslivets och naturvårdens intressen säkerställs bl.a. genom
förordnanden enligt naturvårdslagen. Länsstyrelsen bör överväga att utöka
strandskyddet inom de kustavsnitt som det är mest angeläget all hålla fria
från bebyggelse och andra anläggningar.

Behovet av mark för permanentbostäder och
verksamheter för den bofasta befolkningen bör uppmärksammas. Utvecklingen av
bebyggelse och anläggningar för turism och friluftsliv bör planeras så att den
bofasta befolkningens intressen tillgodoses och så atl större sammanhängande
och av bebyggelse orörda områden bevaras.

Frågan om omvandling av helårsbosläder lill
fritidshus behandlas med förtur i den utredning om frilidsboendets framtida
utveckling som regeringen har tillsalt (Bo 1978:01).

Omfattningen av och formerna för den
fritidsbebyggelse som föreslås tillkomma enligt markdispositionsplanen bör
övervägas ytteriigare. Härvid bör den totala omfattningen av bebyggelseområden
för fritidsändamål minskas.

På Fårö, Sudret och Östergarnslandet bör
ytterligare enskild fritidsbebyggelse övervägas endast i form av mindre
kompletteringar av befintlig bebyggelse. Den mark i dessa områden som därutöver
befinns lämplig för fritidsboende bör reserveras för andra former än enskild
fritidsbebyggelse och för vissa andra anläggningar som är önskvärda för
turismens och friluftslivets utveckling, t. ex. campingplatser och vandrarhem.

Vid kustområdet i övrigt bör frilidsboendel kunna
utvecklas i olika former. De områden som befinns lämpliga för fritidsbebyggelse
och som är lättillgängliga och i övrigt altraktiva bör i erforderlig
utslräckning reserveras för andra boendeformer än enskild fritidsbebyggelse.

Fritidsbebyggelsen och andra anläggningar för
turism och frilufisliv bör ges en skala och utformning i övrigt som är anpassad
lill den lokala miQön och den särskilda bebyggelsetradition som finns på
Gotland. Större anläggningar av hotellkaraktär bör lokaliseras till befintliga
samhällen. Vidare bör man även fortsättningsvis uppmärksamma möjlighetema att
förnya befintliga anläggningar för turism och rekreation främst med
semesterbyar och enklare inkvarteringsformer med ensäsongsinriktning.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 57

1 det fortsatta planeringsarbetet
för kustområdet med Fårö. Sudret och Östergamslandet bör vidare frågor om
campingplatser, husvagnsuppställning, förbättrad vägstandard,
parkeringsplatser, markslitage och valten-och avloppsanläggningar särskilt
studeras. Del är angeläget att undersöka var anläggningar för friluftslivet kan
lokaliseras i anslutning till stranden utan att naturvärden skadas. Vidare bör
slor hänsyn las till allmänhetens möjligheter att nylQa lättillgängliga
strandområden för bad och strövande.

Gotlands kommun har i sin markdisposilionsplan angett fem
områden för större s. k hamnberoende verksamhel. Någol område på Gotland för
den lyp av industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen har inte
angetts i de av stalsmakiema uppställda riktlinjerna för hushållning med mark
och vatten. Ell ianspråktagande av områden för miljöstörande och resurskrävande
industri vid Golandskusten skulle sannolikt innebära slora konflikter med
motstående intressen. Huruvida en etablering av industriell eller liknande
verksamhet får komma till stånd eller inte med hänsyn till uppställda
riktlinjer beror på såväl verksamhetens art som förhållandena på den avsedda
lokaliseringsplalsen. Det ankommer på länsslyrelsen pch andra statliga
myndigheter att till regeringen anmäla om en aktualiserad etablering kan behöva
prövas enligt 136 a § byggnadslagen.

Kustvallnen kring Gotland tillhör
de områden i landet som är särskill viktiga för fisket. Fiskets intressen bör i
enlighet med vad som anges PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i planeringen
för kustområdet. De miQöer som har särskild betydelse för fiskreproduktionen
bör skyddas. Fiskeulövandel bör ges tillräckligt utrymme i förhållande till
andra former av vattenanvändning.

Resultatet av del fortsatta
planeringsarbetet för kustområdet med Fårö, Sudrel och Östergamslandet skall
redovisas till regeringen under år 1982. Frågor som rör fritidsbebyggelsens
utveckling skall härvid i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 redovisas
särskilt. Länsstyrelsen bör vidare överväga om det finns behov att särskill redovisa
hur långt planeringsarbetet har kommit vid den tidpunkt då länsslyrelsen
redovisar länsplanering 1980.

Turism

Gotland är elt av Sveriges viktigaste semeslerområden.
Turismen på Gotland har stor regionalpolitisk belydelse. Arbelel under
planeringsskedet har visal alt det för flera regioner i landet krävs särskilda
överväganden om hur samordningen skall ske mellan riktlinjerna i den fysiska
riksplaneringen och de regionalpolitiska riktlinjerna. Gollands län utgör en
sådan region. De sysselsättningseffekter och möjligheter all stödja befintlig
service som en planmässig ulbyggnad av bl. a. anläggningar för turism och
fritidsboende kan ge, bör analyseras närmare i det fortsatta
planeringsarbetet.

Ett förslag till utvecklingsprogram
för turismen på Gotland har presenterats av Gotlands kommun och länsstyrelsen
i juni 1978. Det är angeläget

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 58

att arbetet med att utveckla turismen på ön drivs vidare
bl. a. med utgångspunkt i detta program. Insatserna bör i första hand inriktas
på upprustning och ulbyggnad av stugbyar och campingplatser samt på stimulans
till byggande av uthyrningsstugor m. m. i anslutning till jordbruksförelag.

Jordbruk

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 bör områdesplaner upprättas för de tätorter som förväntas expandera
och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanema bör
belysa hur del fortsatta samhällsbyggandet kan ske med beaktande av bl. a.
kravet på atl hushålla med jordbruksmarken. Sådan områdesplanering har i viss
utslräckning påbörjats av Gollands kommun. Länsstyrelsen och kommunen bör gemensamt
diskutera för vilka ytterligare områden sådan planering bör ske.

Frågor som rör hushållning med
jordbruksmarken i länet skall i enlighel med vad som anges i PM 1978-09-07
redovisas särskill av länsstyrelsen år 1982.

Täkl av sand och grus saml kalkslen

Länsstyrelsen har ställt samman etl
utredningsprogram vilkel är avsett att ligga till grund för en plan som
redovisar sådana områden utanför Gotlands kuster vilka av olika skäl bör
undantas från läkt av sand eller grus. Vidare har Sveriges geologiska
undersökning genomfört viss geologisk kartering av sand- och grusförekomslema i
havet utanför norra Gotland.

Länsstyrelsen skall i samråd med
delegationen för samordning av havsresursverksamheten (SFS 1979:34) och
berörda ämbetsverk se över de programförslag som har utarbetats. Ett samlat
program skall därefter i samband med länsstyrelsens redovisning av
länsplanering 1980 redovisas till regeringen som etl underlag för regeringens
ställningstagande lill fortsatta ålgärder. Som en del av programarbetet bör
länsstyrelsen göra en på tillgängliga kunskaper baserad preliminär redovisning
av områden inom vilken läkt av sand och grus bör undvikas.

Länsstyrelsen skall vidare ställa
samman ett material som visar var på Gotland särskill stora konflikter mellan
intresset av kalkläkl och motstående intressen kan komma att uppstå.
Länsstyrelsen bör mot bakgrund av detta material föra överläggningar med
Cementa AB om inriktningen av företagets fortsatta prospekteringsverksamhet.

Ulbyggnad av Visby tätort

Konflikter föreligger mellan
behovel av mark för utbyggnad av Visby tätort och försvarets och flygels markbehov.

Fortsatta överläggningar bör ske i
samråd mellan länsstyrelsen, kommunen och luftfartsverket i syfte alt närmare
klarlägga förutsättningarna för atl lösa markanvändningsproblemen vid Visby
flygplats.

I prop. 1978/79: 5 om vissa markförvärv för armén m. m.
anförde före-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 59

dragande departementschefen att han mot bakgrund av
konfliktema om marken inte kunde lägga fram förslag om alt anordna ett nytt
pansarövningsfält som tillgodoser P 18:s markbehov. Överbefälhavaren har regeringens
uppdrag att se över organisation m. m. för utbildning av stridsvagnförband
avsedda för Gotland och alt lill regeringen redovisa härav föranledda förslag.
I uppdraget ingår även atl undersöka möjlighetema att förbättra
övningsbetingelsema för garnisonen i Visby genom att Tofta skjutfäll utvidgas
och att mark i skjutfältels närhet som inte ägs av staten disponeras.

Länsstyrelsen skall i samband med
redovisningen av länsplanering 1980 göra en sammanställning av planeringsläget
för Visby och dess omgivningar med hänsyn till de resultat som då föreligger
från överläggningarna om Visby flygplats och från de utredningar som
överbefälhavaren genomför. Länsslyrelsen bör därvid redovisa eventuella förslag
med anledning av nämnda sammanställning.

I det fortsatta arbetet med att fullfölja fastlagda
riktlinjer för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående
särskilt beaktas.

Naturvård och kulturminnesvård

Golland hyser stora och särpräglade
natur- och kulturvärden. Golland som helhet tillhör de områden i landet där det
är särskilt angeläget att naturvårdens intressen säkerställs bl.a. genom
förordnanden enligt naturvårdslagen. Hela Gotland utgör vidare elt sådant
större område av betydelse för kulturminnesvården som i enlighet med vad som
anges i PM 1978-09-07 behöver skyddas mot förändringar i slor skala av
landskapsbild och bebyggelsemönster.

I det fortsatta arbetet med alt
fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör arbetet med att
säkerställa de areella näringamas, naturvårdens och kulturminnesvårdens
intressen samordnas. Vidare bör man av hänsyn lill den unika landskapsbilden
och de kulturhistoriska värdena iaktta försiktighet med atl tillåta spridd
bebyggelse. Sådan bebyggelse bör så långl möjligt undvikas i områden som är
opåverkade av bebyggelse.

För att underlätta arbelel med alt
säkerställa områden av riksintresse för naturvården och kulturminnesvården på
Gotland är del angelägel att ett särskill handlingsprogram för naturvården
upprättas, vilkel så långl som möjligl bör samordnas med etl motsvarande
handlingsprogram för kulturminnesvården.

I det fortsatta arbetet med atl
säkerställa naturvårdens intressen bör länsstyrelsen också fullfölja det
uppdrag som gavs av regeringen i beslutet med anledning av programskedel i den
fysiska riksplaneringen om att slälla samman material för olika myrområden
samt komplettera detla malerial med de ytteriigare ulredningar som bedöms
erforderiiga för att del skall bli

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 60

möjligl
atl göra långsiktiga avvägningar mellan naturvårdens och vattenvårdens
intressen åena sidan och jordbrukels åden andra. I sammanhanget erinras om att
Gotland utgör elt av de områden som vatlenplanerings-kommittén (Jo 1977:06)
särskilt studerar.

Försvar

Utöver vad som tidigare har angetts om Visby tätort
och Tofta skjutfält har ytterligare intressekonflikter mellan försvaret och
olika markanvändningsintressen behandlats i kommunens redovisning av arbetet
under planeringsskedet och i myndigheternas yttranden. Fortsatta samråd bör,
med hänvisning till vad som anges i PM 1978-09-07, ske mellan kommunen,
länsstyrelsen och de militära myndighetema i syfte att så långt möjligt
åsladkomma rimliga avvägningar mellan de civila och militära intressena på
Gotland. Härvid bör särskilt övervägas möjligheterna att ompröva de
tilllrädesförbud för utlänningar som gäller för belydande områden på Gotland.

3.9
Blekinge län

Beslut
1978-12-07

Beträffande
följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till
regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i
övrigt.

Högexploaterad
kust och övrig kust

De kommunomfattande markdispositionsplaner som
kommunerna har redovisat ger inte en sådan samlad bild av avsedd markanvändning
i kustzonen som regeringen ansåg erforderlig i sitt beslul över den fysiska
riksplaneringens programskede. Kommunema bör därför i samråd med varandra och
med länsstyrelsen vidareutveckla markdispositionsplanerna så att en samlad bild
av markanvändningen i kustzonen erhålls. Härvid bör bl.a. redovisas
ställningstaganden till markanvändningen inom de områden för vilka fortsalt
utredning krävs enligt redovisade markdisposilionsplaner.

Tätortsutvecklingen i stort i kustområdet och
utvecklingen av permanent- och fritidsbebyggelse i de tätortsnära områdena bör
ägnas särskild uppmärksamhet i del fortsatta planeringsarbetet. Härvid bör
naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen samt intresset
att skydda jordbruksmarken vägas mot önskemålet om väl fungerande lokala
arbetsmarknader och möjlighetema atl tillgodose bosladsförsörjningsbehovet.
Med hänsyn till tätortsslrukluren i kustområdet bör särskild uppmärksamhet
också ägnas ål frågan om anpassning av skogsbrukels driftsformer till behovel
av strövområden i lätortemas närhet.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 61

Del är också angelägel alt markanvändningsplaneringen
drivs vidare på en mer detaQerad nivå i form av områdesplanering för tätortemas
intresseområden.

Följande allmänna utgångspunkter bör vidare gälla
för det fortsalla planeringsarbetet rörande kustområdena i länet.

Kustområdena
tillhör de områden i landet där det är särskilt angeläget all friluftslivets
och naturvårdens intressen säkerställs bl.a. med slöd av naturvårdslagen.

Möjligheterna
alt bevara eller genom olika åtgärder öka tillgängligheten till strändema bör
uppmärksammas.

Vad
gäller fritidsbebyggelse bör planeringen inriktas på att skapa förutsättningar
för elt fritidsboende i sådana former som möjliggör etl högt utnyttjande av
fritidsboslädema och som ger förutsättningar för fritidsboende också för
sådana grupper av befolkningen som inte äger fritidshus. Planeringen bör
vidare inriktas på atl tillgodose behovel av anläggningar för friluftslivet.
Ytteriigare enskild fritidsbebyggelse bör bedömas restriktivt och övervägas i
första hand i form av kompletteringar av befintlig sådan bebyggelse. Som elt
led i strävandena att bevara tillgängligheten till strändema, bör också en
översyn av helt eller delvis outbyggda detaQplaner för fritidsbebyggelse
övervägas.

Planeringsarbetet
bör samordnas med den skärgårdsutredning som länsstyrelsen bedriver. Härvid
bör man överväga möjligheterna all genom utbyggnad av anläggningar för turism
och friluftsliv skapa sysselsättningstillfällen för skärgårdsbefolkningen.

Vid utbyggnad av småbåtshamnar bör stor hänsyn tas
till friluftslivets, naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen.

Riktlinjema
för s. k. övriga kuster förutsätter en omsorgsfull planering som tar sikte på
alt hushålla med de värdefulla resurser som ännu står till förfogande, bl.a.
genom en väl avvägd fördelning mellan fritidsbebyggelsens, friluftslivets och
naturvårdens intressen. Kariskrona kommun bör mot bakgrund härav ytleriigare
överväga planema på utveckling av fritidsbebyggelse i kustområdet norr om
Torhamns udde.

Kustområdena
i Blekinge län tillhör de områden i landet som är särskilt viktiga för fisket.
Fiskets intressen bör i enlighet med vad som anförs i bifogade promemoria
ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet för kustområdena i
länet. Planeringen för områdena vid Mörrums-ån bör inriktas så atl ytterligare
belastning på ån genom förorenande utsläpp eller vattenuttag undviks.

Karlskrona kommun avser all närmare utreda
förutsättningama för all UtnytQa djuphamnslägel vid Tjurkö för sådan industri
eller annan verksamhel som är beroende av djuphamn. En lokalisering till
området av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen är inte
förenlig med uppställda riktlinjer för hushållning med mark och vallen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 BUaga 2 62

Redovisning av Jordbruksmarkens behandling och
frUidsbebyggdsens utveckling.

I enlighel med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet
och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den fysiska
riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av länsstyrelsen år
1982.

I det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Åsnen-Listerlandet

Planeringsarbetet för del primära
rekreaktionsområdet bör drivas vidare. Härvid bör naturvårdens,
kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen ägnas särskild uppmärksamhet.

Naturvård och friluftsliv

För atl underlätta arbetet med att
säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är det
angeläget all ett särskilt handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

Industri

De undersökningar som har
genomförts för Sternö-Stilleryd-Veke-rumområdet i Karlshamn tyder på att
lokaliseringsförutsättningarna för sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen i flera avseenden är goda. Möjlighetema att tillåta ytterligare
utsläpp till luft av försurande ämnen torde emellertid vara ytterst begränsade
med hänsyn till den redan starkt påverkade mark- och sötvaltenmiljön. Vissa
förändringar i fiskbeståndet i Pukaviksbukten ger också anledning till all
iaktta särskild försiktighet med alt tillåta förorenande utsläpp till vattnet.

Områdesplaneringen för
Sternö-Slilleryd-Vekerumområdet bör samordnas med en utvärdering av
mlQösituationen i syfte alt närmare klargöra förutsättningarna för att till
området lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.
En sådan utvärdering bör göras av länsslyrelsen. Utvärderingen av
mlQösituationen lorde i stor utsträckning kunna grundas på tillgängligt
material.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 63

3.10
Kristianstads län

Beslut
1978-12-07

Beträffande
följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till
regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i
övrigt.

Markhushållningsprogram
för Skåne

Arbelel med att upprätta ett program för
markhushållning som omfattar hela Skåne bör fullföQas snarast möjligt. Den
sammanställning av kommunernas program för hushållning med jordbruksmarken som
länsstyrelsema i Kristianstads och Malmöhus län har redovisat innehåller inte
de regionala bedömningar som förutsattes i slalsmaklemas beslut år 1975 med
anledning av programskedel i den fysiska riksplaneringen. Vad gäller de anspråk
på mark för lätortsutbyggnad m. m. fram t. o. m. år 1980 som redovisas i de
kommunala programmen bör kommuner och länsstyrelser gemensamt överväga på
vilkel sätt anspråken på främst jordbruksmark kan begränsas. De av kommunerna
redovisade markanspråken fram till år 1990 står inte i överensstämmelse med
riktlinjema för hushållning med mark och vatten. Markanspråken för perioden
1981-1990 bör därför övervägas på nytt i det fortsatta arbetet med att upprätta
elt markhushållningsprogram för Skåne.

Markhushållningsprogrammet syftar till att ge ett
för hela Skåne gemensamt underlag som ger förutsättningar för att kravet på
långsiktig markhushållning skall kunna tillgodoses. I arbetet med att utforma
ett sådant program skall kravet på alt tillgodose jordbrukels, skogsbrukets
och friluftslivets intressen vägas mot möjlighetema alt tillgodose
bostadsförsörjningsbehovet och önskemålet om goda lokala arbetsmarknader.

Arbelel bör delas in i två etapper och redovisas
till regeringen gemensamt av länsstyrelsema i Kristianstads och Malmöhus län
vid de två redovisningstillfällen som anges i PM 1978-09-07, dvs. i samband
med redovisningen av länsplanering 1980 och under år 1982.

Med utgångspunkt i den pågående områdesplaneringen
för tätortema i Skåne bör i den första etappen arbetet koncentreras till att
bedöma del markbehov som oundgängligen erfordras för tätortemas expansion fram
till år 1990. Vidare bör i denna etapp de närmaste årens behov av mark för
samhällsbyggande klarläggas. Kommunerna och länsstyrelserna bör gemensamt ta
ställning till för vilka orter områdesplaner i första hand bör upprättas.
Ställningstagandena bör bygga på bedömningar om lämplig tätortsstruktur inom
resp. kommun. Länsstyrelsema bör därvid föra överläggningar med berörda
kommuner och kommunalförbund om behovet av regionala överväganden om
tätortsstrukturen.

Med
hänsyn till den begränsade tid som står lill förfogande bör områ-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 64

desplanema
kunna ulformas relativt enkelt. Lantbruksnämnderna och skogsvårdsslyrelserna
bör, där så inte redan har skett, efter samråd med länsstyrelserna och berörda
kommuner göra ytterligare bedömningar av jordbruksmarkens och skogsmarkens
värde som underlag för kommunernas områdesplanering.

Länsstyrelserna bör i största möjliga utsträckning
söka anpassa det särskilda utredningsarbete rörande markhushållningsfrågor som
bedrivs av länsstyrelserna så alt det material som kommer fram kan utnyttjas av
kommunema i deras överväganden beträffande behovel av mark för lätortsutbyggnad.

Länsstyrelsema skall med utgångspunkt i en
sammanställning och utvärdering av del år 1980 föreliggande resultatet av
kommunemas arbete med områdesplaner analysera hur överväganden om olika
altemativ belräffande tätorternas tillväxt inverkar på kravet på
markhushållning. I arbetet med länsplanering 1980 skall med utgångspunkt i
denna analys en avstämning göras mot de förslag till planeringstal för
kommunema som motiveras från regionalpoliliska utgångspunkter. Länsstyrelsema
skall i förslaget till länsplanering 1980 redovisa resultatet av denna
avstämning och översiktligt redogöra för hur den har sketl.

Vid samma tidpunkt som länsplanering 1980 redovisas
skall länsstyrelserna till regeringen redovisa resultatet av den första
etappen i det fortsatta arbetet med markhushållningsprogrammet och redovisa
utgångspunkterna för arbetet i den andra etappen. I redovisningen bör anges de
fortsatta ålgärder. ulöver den samordning som sker inom kommunalförbundens
ram, som länsstyrelserna anser behöver vidtas för att etl markhushållningsprogram
för Skåne skall kunna färdigställas och redovisas under år 1982. Härvid bör
länsstyrelserna överväga om konfliktema om marken motiverar att hela Skåne
eller delar därav på sikt bör bli föremål för en samlad regionplanering.
Förslag härom, inbegripet förslag gällande huvudmannaskap för en sådan
planering, bör också redovisas.

1 avvaktan på atl ett markhushållningsprogram för
Skåne färdigställs och att kommunemas planering ulvecklas vidare är del
angeläget att utvecklingen av spridd bebyggelse ägnas särskild uppmärksamhet i
områden där konflikter rörande markens användning är framträdande. Bl. a. bör
tillkommande bebyggelse lokaliseras i direkt anslutning till befintliga samhällen
och bebyggelsegrupper.

Lantbruksstyrelsen och statens planverk har genom
särskilt beslut den 7 september 1978 fått regeringens uppdrag atl gemensamt
lämna kommunerna vägledning för och exempel på hur den kommunala planeringen
kan utföras så att den tillgodoser intresset av alt skydda jordbruksmarken. De
båda verken bör lägga upp sitt arbete med anledning av delta uppdrag så all
länsstyrelserna och kommunerna i Skåne med förtur får vägledning för del
förestående arbelel med sådan områdesplanering som har angetts ovan. Samråd bör
härvid ske med länsstyrelsema i Kristianstads och Malmöhus län.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 65

Högexploaterad
kust

Den översiktliga markanvändningsplanering som pågår
i berörda kommuner bör utvecklas vidare. Del är angelägel atl
ställningstaganden till markanvändningen i kustområdet, där så inte redan har
sketl, redovisas av kommunerna i form av markdispositionsplaner vilka är
antagna av fullmäktige.

Med hänsyn till de starka naturvårds- och
friluftslivsintressena i kustområdet bör följande utgångspunkter gälla för det
fortsatta planeringsarbetet.

Kustområdet i länet tillhör de områden i landet där
del är särskilt angeläget att friluftslivets och naturvårdens intressen
säkerställs bl. a. genom förordnanden enligt naturvårdslagen.

Möjligheterna atl bevara eller genom olika ålgärder
öka tillgängligheten till stränderna bör särskilt uppmärksammas.

Utrymmet för ytteriigare enskild fritidsbebyggelse
är begränsat. Planeringen bör inriktas på alt reservera mark för fritidsboende
i andra former och för anläggningar som tillgodoser friluftslivets behov.
Enskild fritidsbebyggelse bör endast komma till stånd då del kan ske i form av
mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse. De i Kristianstads kommun
föreslagna utbyggnadsområdena för fritidsbebyggelse i strandnära lägen bör
omprövas.

Som ett led i strävandena att bevara tillgängligheten
till strändema bör också en översyn av helt eller delvis outbyggda detaQplaner
för fritidsbebyggelse övervägas.

Vid utbyggnad av småbåtshamnar bör stor hänsyn tas
till friluftslivets, naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen.
Ytleriigare arealkrävande anläggningar som begränsar möjlighetema alt utnylQa
den allemans-rättsligt tillgängliga marken bör inte komma till stånd.

Möjligheten atl i större utsträckning öppna
Ravlunda skjutfält i Simrishamns kommun för allmänheten bör övervägas i samråd
mellan kommun, länsstyrelse och militära myndigheter.

Kustområdet i länet tillhör de områden i landet som
är särskilt vikliga för fisket. Fiskels intressen bör i enlighet med vad som
anförs i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen för
kustområdet.

Simrishamns kommun har i den kommunomfattande
markdispositionsplanen redovisat ett område för utbyggnad av en ny
hamnanläggning med tillhörande industriområde söder om Simrishamns tätort.
Området är av riksintresse för naturvården. Även kulturminnesvårdens intressen
berörs.

Det är angeläget att hamnplanering och
hamnutbyggnad samordnas med övrig samhällsplanering. Riktlinjer för en sådan
samordnad planering ges av regeringen. En planering för utbyggnad av en helt ny
hamn i Simrishamn bör avvakta de ställningstaganden som kommer alt göras i
nämnda samordnade planering.

5
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 2

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 66

Kullaberg-Hallandsåsen
och Öslskåne

Vid riksdagsbehandlingen av regeringens proposition
om planering och samordning av samhällets insalser för rekreation och turism
(prop. 1975:46, CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46) betonades särskilt, att syftet
alt använda de primära rekreationsområdena på etl ändamålsenligt sätt för
rekreation och turism i planeringen måste vägas mot den fysiska riksplaneringens
övriga riktlinjer för dessa områden. Rekreationssyflet innebär bl. a. att
betydande delar av de primära rekreationsområdena kan behöva avsättas för
friluftslivets behov men också för vetenskaplig naturvård och kulturminnesvård.
Vidare uttalades att de primära rekreationsområdena i första hand är tänkta att
utnytQas för Qärrekrealion men atl man i planeringen samtidigt bör ta'hänsyn
lill behovet av närrekreation.

Som vägledning för det fortsatta planeringsarbetet
i de två primära rekreationsområden som berör Kristianstads län bör, med stöd
av vad som anges i del föregående, gälla följande.

Det stora behovet av områden för närrekreation i
länet och den begränsade tillgången på mark lämpad för friluftsliv m. m.,
innebär atl de berörda områdena bör planeras med särskild hänsyn lill den
närboende befolkningens rekreationsbehov. Planeringen bör inriktas på att
försiktigt komplettera de anläggningar för friluftsliv som redan finns. Stor
vikt bör fästas vid alt tillgodose naturvårdens och kulturminnesvårdens
intressen och atl bevara landskapets karaktär. Planläggning för ytteriigare
enskild fritidsbebyggelse bör inte ske. De utredningsområden för
fritidsbebyggelse som har lagts ut inom Östskåneområdel i Simrishamns,
Tomelilla och Kristianstads kommuner bör omprövas. Restriktivitet bör iakttas
med att tillåta spridd bebyggelse, såväl fritidsbebyggelse som
permanentbebyggelse.

Vissa planeringsfrågor som rör Hallandsåsen kräver
särskild uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i berörda kommuner.
Båstads kommun har inte genomfört den översyn av dispositionsplanen för
fritidsbebyggelse på Hallandsåsen som ansågs önskvärd i regeringens beslut med
anledning av programskedet. De kommunala planerna anger att fortsatt utredning
skall ske beträffande markanvändningen för delar av Hallandsåsen. Regeringen
förutsätter alt utredningsarbetet inte syftar till att föreslå lokalisering av
nya områden för enskild fritidsbebyggelse, eller utveckling av spridd
fritidsbebyggelse. Ängelholms kommun har föreslagit ett område för ytterligare
fritidsbebyggelse vid Västersjön. Med hänsyn till friluftslivets intressen i
området bör planerna på bebyggelse omprövas:

Ytterligare samråd bör ske mellan Båstads kommun
och länsstyrelsen om formerna för beaktande av naturvårdens och friluftslivels
intressen på Hallandsåsen. Därvid bör möjligheterna att genomföra de i länets
nalurvårdsplan föreslagna förordnandena enligt naturvårdslagen i första hand
prövas.

Länsstyrelsen bör verka för att Båslads och
Ängelholms kommuner redovisar sina ställningstaganden till markanvändningen på
Hallandsåsen i

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 67

samordnade översiktliga planer i generalplanens form.
Länsstyrelsen får härvid överväga om etl föreläggande enligt 10 a §
byggnadslagen om upprättande av generalplan behövs för atl komma till rätta
med markanvändningsfrågorna på åsen. Länsstyrelsen bör snarasl till regeringen
redovisa sina överväganden i denna fråga. I det fall länsstyrelsen anser att
ett föreläggande enligt nämnda paragraf bör utfärdas skall länsstyrelsen ange
de utgångspunkter som bör gälla för planeringen och avgränsa det område som
därvid bör planeras.

Redovisning av fritidsbebyggelsens utveckling

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor om fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet
som berörs av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas
särskilt av länsstyrelsen år 1982.

I det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Ivösjön

En samordnad översiktlig
markanvändningsplanering bör enligt statsmakternas riktlinjer genomföras av
berörda kommuner. Planeringen bör syfta till atl tillgodose naturvårdens och
friluftslivets intressen i området.

Naturvård, frilufisliv och kulturminnesvård

Med hänsyn till del stora behovet
av rekreationsområden i Skåne finns i vissa delar av Kristianstads län särskild
anledning att i skogsbrukel beakta friluftslivels intressen. Detta gäller
särskill i de delar av länet som gränsar lill Malmöhus län. En särställning
intar bokskogsområdena i hela länet.

SkiQakliga uppfattningar föreligger
mellan länsstyrelsen och vissa kommuner om de förslag lill säkerställande av
naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen inom områden
med aktivt jord- och skogsbmk som har lagts fram i länets nalurvårdsplan.
Fortsatta samråd med nalurvårdsplanen som grund bör ske mellan kommunerna och
länsstyrelsen om vilka ålgärder som bör vidtas inom dessa områden.

Österlen och Bjärehalvön utgör
sådana större områden av betydelse för kulturminnesvården som i enlighet med
vad som anges i PM 1978-09-07 behöver skyddas mot förändringar i slor skala av
landskapsbild och bebyggelsemönster.

Väg 10 vid Brösarps backar

I enlighet med regeringens beslul
med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen bör Simrishamns
kommun i sin planering utgå från en vägsträckning vid Brösarps backar som inte
äventyrar naturvärdena i området.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 68

Flygplatser

Regeringen har i beslul den 6 juli 1978 gett
länsstyrelsen i Malmöhus län uppdrag atl utreda behovet och lokaliseringen av
allmänflygfält i länet. Regeringen erinrar om att samråd enligt nämnda beslut
skall ske mellan länsstyrelsema i Skåne om även vissa delar av Kristianstads
län bör omfallas av ulredningen. Ulredningen bör så långt möjligl samordnas med
det fortsatta arbetet med markhushållningsprogram för Skåne.

3.11
Malmöhus län

Beslul
1978-12-07

Beträffande
följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till
regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i
övrigt.

Markhushållningsprogram
för Skåne

Arbetet med att upprätta ett program för
markhushållning som omfattar hela Skåne bör fullföQas snarasl möjligt. Den
sammanställning av kommunernas program för hushållning med jordbruksmarken som
länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län har redovisat innehåller inte
de regionala bedömningar som förutsattes i statsmaktemas beslut år 1975 med
anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen. Vad gäller de anspråk
på mark för tätorlsulbyggnad m. m. fram t. o. m. år 1980 som redovisas i de
kommunala programmen bör kommuner och länsstyrelser gemensamt överväga på
vilkel sätl anspråken på främst jordbruksmark kan begränsas. De av kommunema
redovisade markanspråken fram till år 1990 står inte i överensstämmelse med
riktiinjema för hushållning med mark och vatten. Markanspråken för perioden
1981 -1990 bör därför övervägas på nytt i det fortsatta arbetet med alt
upprätta etl markhushållningsprogram för Skåne.

Markhushållningsprogrammet syftar lill att ge ett
för hela Skåne gemensamt underlag som ger förutsättningar för att kravet på
långsiktig markhushållning skall kunna tillgodoses. I arbetet med att utforma
ett sådant program skall kravet på all tillgodose jordbrukels, skogsbrukets
och friluftslivets intressen vägas mot möjligheterna att tillgodose
bostadsförsörjningsbehovet och önskemålet om goda lokala arbetsmarknader.
Härvid bör självfallet även naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen
beaktas.

Arbetet bör delas in i två etapper och redovisas
till regeringen gemensamt av länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län
vid de två redovisningstillfällen som anges i PM 1978-09-07, dvs. i samband
med redovisningen av länsplanering 1980 och under år 1982.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 69

Med utgångspunkt i den pågående områdesplaneringen
för tätorterna i Skåne bör i den första etappen arbetet koncentreras till atl
bedöma det markbehov som oundgängligen erfordras för tätortemas expansion fram
till år 1990. Vidare bör i denna etapp de närmaste årens behov av mark för
samhällsbyggande klarläggas. Kommunerna och länsstyrelsema bör gemensamt ta
ställning lill för vilka orter områdesplaner i första hand bör upprättas.
Ställningstagandena bör bygga på bedömningar om lämplig tätortsstruktur inom
resp. kommun. Länsstyrelserna bör därvid föra överläggningar med berörda
kommuner och kommunalförbund om behovet av regionala överväganden om
tälortsstrukturen.

Med hänsyn till den begränsade tid som står till
förfogande bör områdesplanema kunna utformas relativt enkelt.
Lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna bör, där så inte redan har skett,
efter samråd med länsstyrelserna och berörda kommuner göra ytterligare bedömningar
av jordbruksmarkens och skogsmarkens värde som underlag för kommunernas
områdesplanering.

Länsstyrelserna bör i största möjliga utsträckning
söka anpassa det särskilda utredningsarbete rörande markhushållningsfrågor som
bedrivs av länsstyrelsema så atl det material som kommer fram kan utnyttjas av
kommunema i deras överväganden beträffande behovet av mark för tätortsutbyggnad.

Länsstyrelsema skall med utgångspunkt i en
sammanställning och utvärdering av det år 1980 föreliggande resultatet av
kommunemas arbete med områdesplaner analysera hur överväganden om olika
altemativ beträffande tätortemas tillväxt inverkar på kravet på
markhushållning. I arbetet med länsplanering 1980 skall med ulgångspunkl i
denna analys en avstämning göras mot de förslag lill planeringstal för
kommunema som motiveras från regionalpolitiska utgångspunkter. Länsstyrelsema
skall i förslaget till länsplanering 1980 redovisa resultatet av denna
avstämning och översiktligt redogöra för hur den har skett.

Vid samma tidpunkt som länsplanering 1980 redovisas
skall länsstyrelsema till regeringen redovisa resultatet av den första etappen
i det fortsatta arbetet med markhushållningsprogrammet och redovisa
utgångspunkterna för arbetet i den andra etappen. I redovisningen bör anges de
fortsatta åtgärder, utöver den samordning som sker inom kommunalförbundens
ram, som länsstyrelserna anser behöver vidtas för atl ett markhushållningsprogram
för Skåne skall kunna färdigställas och redovisas under år 1982. Härvid bör
länsstyrelsema överväga om konflikterna om marken motiverar att hela Skåne
eller delar därav på sikt bör bli föremål för en samlad regionplanering.
Förslag härom, inbegripet förslag gällande huvudmannaskap för en sådan
planering, bör också redovisas.

I avvaktan på atl etl markhushållningsprogram för
Skåne färdigställs och att kommunemas planering utvecklas vidare är det
angeläget att utvecklingen av spridd bebyggelse ägnas särskild uppmärksamhet i
områden

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 70

där
konflikter rörande markens användning är framträdande. Bl. a. bör tillkommande
bebyggelse lokaliseras i direkt anslutning till befintliga samhällen och
bebyggelsegrupper.

Lantbruksstyrelsen och statens planverk har genom
särskilt beslut den 7 september 1978 fått regeringens uppdrag alt gemensamt
lämna kommunerna vägledning för och exempel på hur den kommunala planeringen
kan ulföras så alt den tillgodoser intresset av att skydda jordbruksmarken. De
båda verken bör lägga upp sitt arbete med anledning av detta uppdrag så att
länsstyrelserna och kommunerna i Skåne med förtur får vägledning för det
förestående arbetet med sådan områdesplanering som har angetts ovan. Samråd bör
härvid ske med länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län.

Högexploaterad
kusi

Den översiktliga markanvändningsplanering som pågår
i berörda kommuner bör utvecklas vidare. Del är angeläget atl
ställningstaganden till markanvändningen i kustområdet, där så inte redan har
skett, redovisas av kommunerna i form av markdispositionsplaner vilka är
antagna av fullmäktige.

Med hänsyn lill de starka naturvårds- och
friluftslivsintressena i kustområdet bör föQande utgångspunkter gälla för det
fortsatta planeringsarbetet.

Kustområdet i länet tillhör de områden i landet där
det är särskilt angeläget att friluftslivels och naturvårdens intressen
säkerställs bl. a. genom förordnanden enligt naturvårdslagen.

Det är, som länsstyrelsen särskill framhåller,
angeläget alt de strandområden som ännu är obebyggda och de luckor som finns i
strandbebyggelsen bevaras obebyggda. Möjligheterna atl bevara eller genom olika
åtgärder öka tillgängligheten till stränderna för friluftslivet bör särskilt
uppmärksammas belräffande områdena öster om Trelleborg, vid Skälderviken och
på Falslerbohalvön. De starka naturvårds- och kullurminnesvårdsin-tressena i
området vid Ålabodarna och Glumslöv i Landskrona kommun motiverar atl slor
återhållsamhet iakttas med att tillåla ytterligare bebyggelse där. De
synpunkter på bebyggelseutvecklingen i området som länsstyrelsen har fört fram
bör beaktas i den fortsatta planeringen.

Utrymmet för ytterligare enskild fritidsbebyggelse
är begränsal. Planeringen bör inriktas på alt reservera mark för fritidsboende
i andra former och för anläggningar som tillgodoser friluftslivets behov.
Enskild fritidsbebyggelse bör endast komma lill stånd då det kan ske i form av
mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse.

Som ett led i strävandena att bevara tillgängligheten
till stränderna bör också en översyn av helt eller delvis oulbyggda
detaljplaner för fritidsbebyggelse övervägas.

Vid utbyggnad av småbåtshamnar bör stor hänsyn tas
till friluftslivets, naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen.
Ytterligare arealkrävan-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 71

de anläggningar som begränsar möjlighetema atl utnytQa den
allemansräitsligt tillgängliga marken bör inte komma lill slånd.

Planeringen av lätortsulvecklingen
i stort i kustområdet och av de enskilda lätortemas ulbyggnad bör självfallet
samordnas med de överväganden om tätorts frågorna som görs inom ramen för del
fortsalla arbelel med markhushållningsprogrammet för Skåne.

Fiskels intressen bör i enlighet
med vad som anförs i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatia
planeringen för kustområdet. Särskilt Öresundsregionen har betydelse för såväl
yrkes- som fritidsfisket. Förorenande utsläpp och utfyllnad av grunda vikar bör
i största möjliga utsträckning undvikas om de innebär att viktiga
reproduktions- eller fångstområden förslörs.

Förslag föreligger från Landskrona
kommun om en utvidgning av hamn-och industriverksamheten i anslutning till
Landskrona hamn, det s.k. Sundshamnsprojeklet. Förslaget är f. n. föremål för
regeringens prövning enligt 136a§ byggnadslagen.

Det är angeläget all hamnplanering
och hamnutbyggnad samordnas med övrig samhällsplanering. Riktlinjer för en
sådan samordnad planering ges av regeringen.

Kullaberg-Hallandsåsen och Sydvästra Skånes sjö- och
åslandskap

Vid riksdagsbehandlingen av
regeringens proposition om planering och samordning av samhällets insatser för
rekreation och turism (prop. 1975: 46, CU 1975/76: 2, rskr 1975/76: 46)
betonades särskilt, att syftet att använda de primära rekreationsområdena på
ett ändamålsenligt sätt för rekreation och turism i planeringen måsle vägas mot
den fysiska riksplaneringens övriga riktlinjer för dessa områden.
Rekreationssyftet innebär bl. a. att betydande delar av de primära
rekreationsområdena kan behöva avsättas för friluftslivets behov men också för
vetenskaplig naturvård och kulturminnesvård. Vidare uttalades alt de primära
rekreationsområdena i första hand är tänkta atl utnytQas för Qärrekrealion men
alt man i planeringen samtidigt bör ta hänsyn till behovel av närrekrealion.

Som vägledning för det fortsatta
planeringsarbetet i de två primära rekreationsområden som berör Malmöhus län
bör,med stöd av vad som anges i det föregående, gälla föQande.

Det stora behovet av områden för
närrekreation i länet och den begränsade tillgången på mark lämpad för
friluftsliv m. m., innebär att de berörda områdena bör planeras med särskild
hänsyn till den närboende befolkningens rekreationsbehov. Planeringen bör
inriktas på att försiktigt komplettera de anläggningar för friluftsliv som
redan finns. Stor vikt bör fästas vid att tillgodose naturvårdens och
kulturminnesvårdens intressen och att bevara landskapets karaktär.
Planläggning för yllerligare enskild fritidsbebyggelse bör inte ske.
Restriktivitet bör iakttas med att tillåta spridd bebyggelse, såväl
fritidsbebyggelse som permanentbebyggelse.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 72

Redovisning av fritidsbebyggelsens uiveckling

1 enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor om fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet
som berörs av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas
särskilt av länsstyrelsen år 1982.

1 det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjema för
hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Ringsjöarna

Den fortsatta
markanvändningsplaneringen i Ringsjöområdel bör inriktas på att tillgodose
friluftslivets och naturvårdens intressen. Med hänsyn härtill är en fortsatt
utbyggnad av Bosjökloslerområdet i Höörs kommun inte lämplig. Beträffande de
för friluftslivet mesl attraktiva delarna av området bör prövas i vilken
utsträckning dessa bör säkerställas genom förordnanden enligt naturvårdslagen.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

På grund av den begränsade
tillgången på mark lämpad för närrekreation och friluftsliv i Malmöhus län,
finns särskild anledning alt i skogsbruket beakta friluftslivets intressen. En
särställning intar härvid bokskogsområdena.

Med hänsyn lill all länet i sin
helhet utgörs av kulturlandskap är en sådan samlad behandling av naturvårdens,
kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen som anges i PM 1978-09-07
särskilt angelägen i Malmöhus län. För bedömningen i planeringsarbetet av
naturvårdsfrågor bör bl.a. den av länsstyrelsen antagna naturvårdsplanen vara
av betydelse.

Vägar

I de fall planerade vägutbyggnader
berör områden av riksintresse för naturvården, friluftslivet och
kulturminnesvården bör sådana vägslräckningar övervägas som så långt möjligl
minskar konfliktema med dessa intressen. Vägfrågoma bör vidare ägnas särskild
uppmärksamhet i pågående områdesplanering för lälortema och i det fortsatta
arbetet med markhushållningsprogrammet.

Flygplatser

Regeringen har i beslut den 6 juli
1978 gett länsstyrelsen i Malmöhus län uppdrag att utreda behovet och
lokaliseringen av allmänflygfält i länet. Länsslyrelsen skall i samråd med
länsslyrelsen i Kristianstads län bedöma om även vissa delar av Kristianstads län
bör omfattas av utredningen. Ulredningen bör så långt möjligt samordnas med
det fortsatta arbetet med markhushållningsprogram för Skåne.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 73

3.12 Hallands län

Beslut 1979-02-15

Beträffande följande områden och frågor skall
länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt
planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Markhushållning i kustkommunerna

Samtiiga kommuner i länet utom
Hylte kommun är kustkommuner. Dessa kommuner har upprättat översiktliga
markdispositionsplaner för sina resp. kustområden. Laholms och Varbergs
kommuner har vidare redovisat kommunomfattande markdispositionsplaner.

Den planering som har utförts under
planeringsskedet är emellertid, som bl.a. länsslyrelsen och flera ämbetsverk
framhåller, inte helt tillräcklig mot bakgrund av statsmakternas riktlinjer för
hushållning med mark och vatten. Den översiktliga markanvändningsplaneringen
bör därför utvecklas vidare.

Många intressen konkurrerar om
marken i kustkommunema. Bebyggelsen i Hallands län är koncentrerad till
kustområdet. Tätortema är till stor del omgivna av god jordbruksmark.
Fritidsbebyggelsen övergår i stor omfattning till att bli bostäder för
helårsboende.

Regeringen finner att de komplicerade förhållanden som
råder beträffande markanvändningen i länets kustkommuner ställer särskilda
krav på elt fortsatt utvecklings- och planeringsarbete med utgångspunkt i bl.
a. riktlinjema för hushållning med mark och vatten. Den planering som har
utförts för kustområdet behöver inordnas i en inlerkommunal planering för
länets kustkommuner. Arbetet, som bör bedrivas av kommunema i samarbete med
länsstyrelsen, bör inledas med att närmare avgränsa det område som bör bli föremål
för en sådan samordnad planering. Statens planverk bör biträda med allmänna
råd om den närmare uppläggningen och inriktningen av arbetet.

I arbetet bör ingå att upprätta elt
för kustkommunema gemensamt markhushållningsprogram, i vilket bl.a. behandlas
bebyggelse- och tälortsstruklur, hushållning med mark för de areella
näringarna samt naturvårdens och friluftslivets intressen. Programmet bör
ulgöra ett för länets kustkommuner gemensamt underlag som i grova drag anger
hur den fysiska riksplaneringens krav på markhushållning skall kunna
tillgodoses. Programarbetet bör kunna bygga på det belydande utrednings- och
analysarbete som länsslyrelsen och resp. kommun i samarbete har genomfört för
främst kustområdet i länet.

I arbetet med att utforma ett sådant
markhushållningsprogram skall kravet på atl tillgodose bl. a. jordbrukels,
naturvårdens och friluftslivets intressen vägas mot möjligheterna att
tillgodose bostadsförsörjningsbehovet

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga
2 74

och
önskemålet om goda lokala arbetsmarknader. I programarbetet bör ingå all
redovisa av kommunerna antagna målsättningar i fråga om den framtida
bebyggelse- och lätortsstrukturen för permanent bosättning. Härvid bör man
således ta ställning till var en omvandling av fritidsbebyggelse till
permanenta bostäder enligt kommunemas uppfattning inte är önskvärd.

Arbetet med kommunemas jordbruksmarksprogram bör
slutföras och ses som ell led i arbetet med all upprätta etl program för
markhushållning i kustkommunerna.

Parallellt med att ett markhushållningsprogram
upprättas, bör kommunerna påbörja arbete med alt utarbeta områdesplaner för
tätortemas intresseområden. De omfattande osäkerhetszoner för tätorternas
tillväxt som har redovisats av flera av kustkommunerna bör härvid minskas. Kommunerna
och länsslyrelsen bör gemensamt ta ställning till för vilka områden och orter
områdesplaner i första hand bör upprätias. Ställningstagandena bör bygga på de
bedömningar som kan göras mot bakgrund av befinlligl material om lämplig
tätorlsslruktur inom resp. kommun. Länsslyrelsen bör härvid föra överläggningar
med kommunerna om behovel av regionala överväganden om lätortsstrukturen.

Med hänsyn främst till de starka naturvårds- och
friluftslivsintressena i kustområdet bör vidare följande utgångspunkter gälla
för del fortsatta planeringsarbetet.

Kustområdet i länet tillhör de områden i landet där
det är särskilt angeläget att friluftslivets och naturvårdens intressen
säkerställs bl. a. genom förordnanden enligt naturvårdslagen.

Möjligheterna alt bevara eller genom olika ålgärder
öka tillgängligheten till stränderna bör särskilt uppmärksammas.

Utrymmet för ytterligare fritidsbebyggelse är
ytterst begränsat. Planeringen bör inriktas på att reservera mark för
anläggningar som tillgodoser friluftslivets behov. Enskild fritidsbebyggelse
bör endast komma lill stånd då det kan ske i form av mindre kompletteringar av
befintlig sådan bebyggelse. De i Falkenbergs kommun föreslagna
ulbyggnadsområdena för fritidsbebyggelse i kustområdet bör omprövas.

Som ett led i strävandena alt bevara
tillgängligheten till stränderna bör den översyn som kommunerna har påbörjat av
helt eller delvis outbyggda detaQplaner för fritidsbebyggelse fullföQas. Vidare
bör tillgängligheten till strändema uppmärksammas särskilt vid de överväganden
om tätorts- och bebyggelsemönstret som skall göras enligt vad som har angetts
tidigare.

En samordnad planering av områden och anläggningar
för friluftslivet är med hänsyn till de knappa markresurser som står lill
förfogande särskill angelägen i kustområdet i Hallands län. Kommunerna och
länsslyrelsen bör i samråd studera olika utbyggnadsmöjligheter för
småbåtshamnar, campingplatser och andra enkla fritidsboendeformer, t. ex.
stugbyar och vandrarhem. Även behov av förbättrad vägstandard,
parkeringsplatser, vatten- och avloppsanordningar etc. bör studeras. Det är
angeläget att un-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 75

dersöka
var anläggningar för friluftslivet kan lokaliseras i anslutning lill stranden
utan att naturvärden skadas. Vidare bör slor hänsyn las till allmänhetens
möjligheter att nyUja strandområdena för bad och strövande samt till
kulturminnesvårdens intressen. Ytterligare arealkrävande anläggningar som
begränsar möjligheterna atl utnytQa den allemansräitsligt tillgängliga marken
bör inte komma till stånd.

Mycket
begränsade markområden är tillgängliga enligt allemansrätten på Onsalahalvön i
Kungsbacka kommun. För det skyddsområde som bör avgränsas kring Råö
rymdobservatorium bör sådana bestämmelser eftersträvas som, utan att inkräkta
på verksamheten vid rymdobservatoriel. i största möjliga utsträckning medger
att allmänheten får möjlighet att vistas inom området.

Kustområdet
i länet tillhör de områden i landet som är särskilt viktiga för fisket. Fiskels
intressen bör i enlighel med vad som anförs i PM 1978-09-07 ägnas ökad
uppmärksamhet i den fortsatta planeringen för kustområdet.

Resultatet
av det fortsalla arbetet med att åstadkomma en god markhushållning i
kustkommunerna skall redovisas av länsstyrelsen till regeringen vid de två
redovisningstillfällen som anges i PM 1978-09-07, dvs. i samband med
redovisningen av länsplanering 1980 och under år 1982.

Redovisningen
år 1980 får ses som en etappredovisning, dvs. en redovisning av hur långt
arbetet med ett program för markhushållning saml områdesplanering m. m. har
kommit vid del tillfälle då redovisningen lämnas. Vid denna redovisning bör
vidare anges närmare förslag i fråga om de kust-och strandområden som bör
skyddas särskilt genom förordnanden enligt naturvårdslagen.

Länsstyrelsen skall vidare med utgångspunkt i en
sammanställning och utvärdering av det år 1980 föreliggande resultatet av
kommunemas arbete med områdesplaner m. m. analysera hur överväganden om olika
altemativ beträffande lätortemas tillväxt inverkar på kravet på
markhushållning. I arbetet med länsplanering 1980 skall, med utgångspunkt i
denna analys, en avstämning göras mot de förslag lill planeringslal för
kommunema som motiveras från regionalpolitiska utgångspunkter. Länsslyrelsen
skall i länsplanering 1980 översiktligt redovisa resultatet av en preliminär avstämning
och redogöra för hur den har skett.

Vid
samma lidpunkt som länsplanering 1980 redovisas skall länsstyrelsen till
regeringen redovisa om särskilda ålgärder behöver vidtas för atl elt program
för markhushållning för kustkommunema skall kunna färdigställas och redovisas
under 1982. Härvid bör länsstyrelsen överväga om konflikterna om marken
motiverar atl kustkommunerna i länet på sikt bör bli föremål för en
inlerkommunal planering i fastare former. Förslag härom, inbegripet förslag om
hur en sådan planering lämpligen bör organiseras, bör också redovisas.

Länsstyrelsen
skall vidare, senast i samband med redovisningen av läns-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 76

planering
1980, redovisa om fortsatt planering för någol eller några områden i
kustkommunema bör ske med stöd av bestämmelsema i 10 a§ byggnadslagen om
upprättande av generalplan. 1 del fall länsstyrelsen anser att föreläggande
enligt nämnda paragraf bör utfärdas skall länsslyrelsen ange de utgångspunkter
som bör gälla för planeringen och avgränsa del eller de områden som därvid bör
planeras.

Göteborgsregionen

Kungsbacka kommun i Hallands län ingår i
Göteborgsregionens kommunalförbund. FöQande utgångspunkter för planeringen av
Göteborgsregionen bör därför, vid sidan av vad som har angetts ovan i
avsnittet om markhushållning i kustkommunema, gälla för den fortsatta
planeringen i Kungsbacka kommun.

Markanvändningsplaneringen för de kommuner som
tillhör kommunalförbundet har drivits framåt under planeringsskedet. Det finns
emellertid brister beträffande behandlingen av jordbrukels intressen i den
kommunala planeringen. Betydande arbele återstår också vad gäller åtgärder för
att säkerställa naturvårdens och friluftslivets intressen i regionen.

Det är angeläget all i Göteborgsregionen få till
slånd en samordnad planering som ger förutsättningar för en god markhushållning
och möjliggör en avstämning av markhushållningskraven mot de regionalpolitiska
målen om goda lokala arbetsmarknader och mot bostadsförsörjningsbehovet.

Arbetet med en sådan samordnad planering bör kunna
bygga på det material som kommunema har arbetat fram under planeringsskedet
och på det utredningsmaterial som har utarbetats av Göteborgsregionens kommunalförbund.

Kommunernas arbete med områdesplaner bör
fullföljas. Härvid bör bl.a. erforderiig hänsyn tas lill kravet på att hushålla
med jordbruksmarken. Arbetet med områdesplanering bör bl. a. ses som ett led i
samordningen av planeringsarbetet i Göteborgsregionen.

Länsstyrelserna i Hallands, Göteborgs och Bohus
saml Älvsborgs län bör samråda med Göteborgsregionens kommunalförbund och med
de berörda kommunema om hur det fortsatta samordnade planeringsarbetet bör
läggas upp för all svara mot önskemålet om god markhushållning och intentionerna
i den regionalpolitiska planeringen.

Som anges i PM 1978-09-07 skall de förslag till
planeringslal som länsstyrelsen skall redovisa i länsplanering 1980 bygga bl.
a. på överväganden om olika alternativ beträffande tätorternas tillväxt.
Länsstyrelsema skall vidare i samband med redovisningen av länsplanering 1980
gemensamt till regeringen redovisa resultatet av ovan nämnda samråd och lämna
förslag beträffande inriktningen av del fortsatta planeringsarbetet.
Länsstyrelserna bör härvid särskilt överväga om en regionplan för
Göteborgsregionen bör upprättas. Eventuella förslag till avgränsning av områden
som bör uppmärksammas i en sådan regionplanering bör också anges.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 77

Resultatet av forlsalt planering
för Göteborgsregionen skall redovisas gemensamt av länsstyrelsema till
regeringen år 1982.

Väröområdet

De miQömässiga förutsättningama i
Väröområdet i Varbergs kommun för sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringn är i flera avseenden goda. Möjlighetema till ytterligare
utsläpp lill luft av försurande ämnen är emellertid liksom i övriga delar av
västra Sverige ytterst begränsade med hänsyn lill den redan starkt påverkade
mark- och sötvaltenmiljön.

Vissa andra begränsningar i
lokaliseringsförutsättningarna innebär restriktioner för att etablera vissa
typer av industri på Väröhalvön. Del gäller främsl avsaknaden av djuphamn, den
bristande tillgången på stora kvantiteter sölvatten saml restriktioner som är
en föQd av säkerhetskraven vid Ringhals kämkraftverk.

Riktlinjer för en samordnad
hamnplanering har getts av regeringen. Denna planering syftar lill en för det
svenska hamnväsendel samordnad plan som skall vara vägledande för den
långsikliga statliga hamnpolitiken. Frågan om en slörre hamn bör anläggas i
Väröområdet bör övervägas inom ramen för den samordnade hamnplaneringen.

De restriktioner för
markanvändningen som har ställts upp med lanke på säkerheten vid Ringhals
kärnkraftverk innebär vissa begränsningar i möjlighetema att lokalisera
bostadsbebyggelse, industri etc. till Väröhalvön. I enlighet med vad som anges
i PM 1978-09-07 bör de utgångspunkter för planeringen och de former för samråd
mellan berörda myndigheter som föreslås i rapporten Användning av marken kring
kärnkraftverk (statens planverk, rapport 42) Qäna som vägledning för den
fortsatta kommunala planeringen. Den handläggningsordning som föreslås i
rapporten innebär att det i första hand ankommer på kärnkraftinspeklionen,
länsstyrelsen och kommunen all i samråd söka nå en rimlig avvägning mellan
säkerhetskraven och de övriga önskemål beträffande markanvändningen som kan
hävdas av kommunen och andra. Om myndighetema inte är eniga om en sådan
avvägning kan frågan hänskjutas till regeringen för avgörande, t. ex. i samband
med fastslällelse av plan eller vid prövning av lokalisering av industri lill
området enligt beslämmelserna i 136 a§ byggnadslagen.

Planberedskapen i Väröområdet är
god. Det finns f n. med utgångspunkt i den fysiska riksplaneringens riktlinjer
inte skäl att kräva ytterligare planeringsålgärder inom området. Det är
samtidigt angeläget att handlingsfriheten bevaras genom att sådan
markanvändning undviks som kan försvåra en framtida industrietablering.

Riktlinjema för lokalisering av
sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen övervägs vidare i
arbelel med den rapport om hushållning med mark och vallen som f n. ularbelas
inom bostadsdepartementet.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 78

Kullaberg-Hallandsåsen

Vid riksdagsbehandlingen av
regeringens proposition om planering och samordning av samhällets insatser för
rekreation och turism (prop. 1975:46, CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46) betonades
särskilt, att syftet att använda de primära rekreationsområdena på ett
ändamålsenligt sätt för rekreation och turism i planeringen måste vägas mot den
fysiska riksplaneringens övriga riktlinjer för dessa områden.
Rekreationssyftet innebär bl.a. att betydande delar av de primära
rekreationsområdena kan behöva avsättas för friluftslivets behov men också för
vetenskaplig naturvård och kulturminnesvård. Vidare uttalades att de primära
rekreationsområdena i första hand är tänkta att utnyttjas för Qärrekrealion men
att man i planeringen samtidigt bör ta hänsyn till behovet av närrekreation.

Som vägledning för del fortsatta
planeringsarbetet för Kullaberg-Hallandsåsen bör, vid sidan av vad som har
angetts i del föregående om markhushållning i kustkommunema, gälla föQande.

Del stora behovet av områden för
närrekreation och den begränsade tillgången på mark lämpad för friluftsliv m.
m. för befolkningen i västra Skåne och vid södra Hallandskusten, innebär att
Kullaberg-Hallandsåsen bör planeras med särskild hänsyn till den närboende
befolkningens rekreationsbehov. Planeringen bör inriktas på atl försiktigt
komplettera de anläggningar för friluftsliv som redan finns. Stor vikt bör
fästas vid all tillgodose naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen och
att bevara landskapets karaktär.

Laholms kommun har angett att
kommunen har en god planberedskap för fritidsbebyggelse i de inre delama av
kommunen. Planläggning för enskild fritidsbebyggelse bör inte ske inom det
primära rekreationsområdet. Restriktivitet bör iakttas med alt tillåta spridd
bebyggelse, såväl fritidsbebyggelse som permanentbebyggelse inom området.

Bolmen

Regeringen framhöll i sitt beslut
år 1975 med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen att
planeringen för Bolmenområdet bör klargöra förutsättningarna för
bebyggelseutvecklingen i området under hänsynslagande till friluftslivets,
naturvårdens m. fl. intressen.

Genom det förslag till översiktlig
markanvändning för Bolmenområdet som har presenterats under våren 1978 (Bolmen
78) har förutsättningama för markanvändningen i området getts en klarare
belysning. Förslaget är emellertid mer inriktat på exploatering för
fritidsbebyggelse än på atl tillgodose friluftslivels, naturvårdens m.fl.
intressen. Bolmenområdet är elt viktigt rekreationsområde för en betydande del
av befolkningen i Sydsverige. Områdets värde för rekreation och friluftsliv
kan förväntas öka. Detta motiverar att man iakttar restriktivitet med att
tillåta enskild fritidsbebyggelse i området.

Det fortsatta planeringsarbetet inom resp. kommun bör
syfta lill att lill-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 79

godose naturvårdens, friluftslivets och
kulturminnesvårdens intressen inom Bolmenområdet. Stor hänsyn bör vidare tas
till jord- och skogsbrukets samt fiskets intressen och till Bolmens användning
som vattentäkt. Enskild fritidsbebyggelse bör övervägas först sedan
naturvårdens, friluftslivels och kulturminnesvårdens intressen har
tillgodosetls saml med beaktande av de areella näringamas intressen.

Redovisning av fritidsbebyggelsens utveckling

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor om fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet
som berörs av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas
särskilt av länsstyrelsen år 1982.

I det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjema för
hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Fegen

Med hänsyn till främst de starka
naturvårdsintressena i Fegenområdel bör Fegenkommilténs förslag till riktlinjer
för bebyggelseutvecklingen i området ligga till grund för den fortsatta
planeringen i berörda kommuner, dvs. i Hallands län i Falkenbergs kommun.

Skogsbruk, naturvård och frUuflsliv

Skogsbrukets intressen bör ägnas
ökad uppmärksamhet i det forisatta planeringsarbetet i kommunerna. Med hänsyn
till behovet av rekreationsområden i Hallands län finns särskild anledning att
i skogsbrukel beakta friluftslivets intressen. Detta gäller främst i länets
kustområden.

Länsstyrelsen bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges
i PM 1978-09-07 för skogsbrukets behandling i det fortsatta planeringsarbetet.
I promemorian anges bl.a. alt förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva
utfärdas om längre gående inskränkningar i skogsbruket än vad som följer av
hänsynsreglema i skogs vård slagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt
naturvårdslagen kan särskill behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden.
Vidare bör behovet av åtgärder till skydd för länets bokskogsområden
uppmärksammas. I regeringens proposition om riktlinjer för skogspolitiken som avses
att läggas fram under våren 1979 kommer bl. a. de allmänna hänsynsreglema i
skogsbruket all behandlas.

Länsstyrelsen har efter samråd med
kommunema fattat beslut om en nalurvårdsplan. Denna bör ligga till grund för
den fortsatta behandlingen av naturvårdens och friluftslivets intressen i
länet.

Fritidsbebyggelse

De inre delarna av länet har
naturgivna fömtsättningar för fritidsbebyggelse och är så belägna att en
växande efterfrågan på sådan bebyggelse kan

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 80

förväntas. Utrymmet för ytterligare fritidsbebyggelse i
dessa delar är begränsal med hänsyn till motstående intressen. Lokalisering av
fritidsbebyggelse till dessa områden bör föregås av översiktliga studier och
delaQplanering. Planeringen bör inriktas på att skapa förutsättningar för
frilids-boende också för sådana grupper av befolkningen som inte äger
fritidshus.

Kraftledningar

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 är det angeläget atl ytteriigare samråd sker i Hallands län mellan
kraflföretag, kommuner, länsstyrelse och övriga berörda länsmyndigheter om
behovel av mark för kraftledningar.

Väg E6

Kustkommunema bör inför det
fortsatta program- och planeringsarbetet utgå från att väg E6 skall byggas ut i
den sträckning som har föreslagits av den särskilda samrådsgruppen i länet med
representanter för kommunerna, länsstyrelsen, landstinget och vägverket.

Hamnar och fiygplalser

Överväganden rörande utbyggnad av
hamnar och flygplatser bör göras inom ramen för den samordnade hamn- och
flygplatsplanering som genomförs enligt särskilda riktlinjer från regeringen.

Försvar

Regeringen har i prop. 1978/79:70
förelagt riksdagen förslag om markförvärv för etl nytt övnings- och skjutfält
för Hallands regemente i ett område vid Mästocka ca 30 km öster om Halmstad.
Beslut väntas fattas av riksdagen under våren 1979. Om riksdagen fattar beslut
enligt propositionen bör överläggningar inledas mellan representanter för
försvaret och Halmstads kommun om möjlighetema atl utnyttja Skedalaheds övningsområde
för civilia ändamål.

Det är angeläget atl Hökafället i
Laholms kommun kan utnytQas för friluftslivet och naturvården.
Överbefälhavaren har den 12 december 1978 uppdragit åt chefen för flygvapnet
att utreda och senast den 1 april 1979 redovisa möjligheterna och
konsekvensema av att flytta den verksamhet som nu bedrivs på Hökafället till
annal skjulområde.

Halmstads kommun bör i sin
planering utgå från att Ringenäs skjulfält skall bibehållas och att någon
inskränkning av utbildningsverksamheten i förhållande till nuläget inte kan
ske.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 81

3.13 Göteborgs och Bohus län

Beslut 1979-03-01

Beträffande följande områden och frägor skall
länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt
planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Obruten kust

Ställningstaganden till
markanvändningen i det obrutna kustområdet har redovisats av berörda kommuner i
form av markdisposilionsplaner vilka är antagna av kommunfullmäktige. I
planerna har angetts ett stort antal utbyggnadsområden för fritidsbebyggelse
och perrhanenlbebyggelse, för vilka kommunema avser att närmare studera
markanvändningen genom områdesplanering. I enlighel med vad som anges i det
föQande bör de redovisade markdispositionsplanerna ses över i vissa avseenden
för alt kunna ligga till grund för fortsalt planeringsarbete.

Med hänsyn till de starka naturvårds-
och friluftslivsintressena i kust-och skärgårdsområdet i länet och intresset
alt bevara de särskilda naturvärden som det obrutna kustområdet har bör
föQande utgångspunkter gälla för det fortsatta planeringsarbetet.

Kust- och skärgårdsområdet i länet tillhör
de områden i landet där det är särskilt angelägel alt friluftslivets och
naturvårdens intressen säkerställs bl. a. genom förordnanden enligt
naturvårdslagen.

Stora anspråk ställs på marken i
norra Bohusläns kustområde, framför allt för fritidsbebyggelse i olika former.
Det är angelägel att utvecklingen av bebyggelse m. m. planeras så all större
sammanhängande, och av bebyggelse orörda områden bevaras. 1 de fortsalla
översiktliga planmässiga bedömningar som kommer att göras av hur tillkommande
bebyggelse bör lokaliseras och dimensioneras bör effekterna på naturmiQön av
bl. a. ökad förslitning och slora grundvattenuttag uppmärksammas särskilt.

Behovet av mark för
permanenlbosläder och verksamheter som tillgodoser den bofasta befolkningens
behov bör uppmärksammas. Utvecklingen av bebyggelse och anläggningar för turism
och frilufisliv i kust- och skärgårdsområdet bör planeras så att den bofasta
befolkningens intressen tillgodoses. Frågan om omvandling av helårsbostäder
till fritidshus behandlas med förtur i den utredning om frilidsboendel som
regeringen har tillsatt.

Den mark som bedöms lämplig för
utveckling av fritidsbebyggelse bör i första hand reserveras för fritidsboende
i andra former än enskild fritidsbebyggelse och för anläggningar som tillgodoser
friluftslivets behov. Ytterligare enskild fritidsbebyggelse bör som regel
endast övervägas i form av mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse.
Anläggningar för turism och friluftsliv bör ges en skala och utformning i
övrigt som är anpassad lill den lokala miljön. Större anläggningar av
hotellkaraktär bör lokaliseras lill befintliga samhällen. 6 Riksdagen
1978/79. I saml. Nr 213. Bilaga 2

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 82

Omfattningen av och formerna för den
fritidsbebyggelse som föreslås tillkomma i de utbyggnadsområden som har angetts
i de redovisade markdispositionsplanerna bör övervägas ytterligare med
beaktande av vad som har anförts ovan. Detta gäller även för de
utbyggnadsområden där områdesplaner redan har upprättals. Länsstyrelsen bör
överlägga med kommunema om för vilka områden sådana ytterligare överväganden
bör ske i det fortsatta planeringsarbetet.

De ökade anspråk på hamnplatser för fritidsbåtar
som kan förutses i det obrutna kustområdet kan komma atl innebära konflikter
med bevarandeintressena och fiskets intressen. Flera av de lägen för
småbåtshamnar som har föreslagits i den översiktliga planeringen berör områden
av stort värde för naturvården. Det är angeläget att utbyggnaden av småbåtshamnar
grundas på bedömningar i regional skala av det obrutna kustområdets kapacitet
och resurser för fritidsbåtar. För atl minska konfliktema med andra intressen
bör tillkommande småbåtshamnar i första hand förläggas i anslutning lill
befintliga tätorter eller hamnar.

I de redovisade markdispositionsplanerna för
kustområdet har några utbyggnadsområden för icke lätortsanknuten industri
angetts, bl. a. vid Sannäs i Tanums kommun. En utbyggnad av hamnberoende
industri i det område som har reserverats vid SannäsQorden skulle innebära
stora konflikter med naturvårdens och fiskets intressen. Ulbyggnad av industri
i det obrutna kustområdet bör med hänsyn till bevarandeinlressena ske i anslutning
till befintliga tätorter.

Länsslyrelsen anför i sitt yttrande att
verksamheter som inte skall prövas av regeringen enligt 136 a § byggnadslagen
kan etableras på ett flertal platser längs kusten, bl. a. i det obrutna
kustområdet, ulan att konflikt uppkommer med riktlinjerna i den fysiska
riksplaneringen. Regeringen understryker att det inte entydigt kan slås fast
vilken industriell verksamhel som skall prövas eller inte prövas enligt 136 a §
byggnadslagen. Frågan om en viss industrietablering är miQöstörande eller inte
måste bedömas med hänsyn inte bara till den ifrågavarande industrins
egenskaper ulan också mot bakgrund av egenskapema hos miQön i del tilltänkta
elableringsområdel.

Markreservationer för industri i anslutning till
områden med förutsättningar för djuphamn bör i enlighet med vad som anfördes i
samband med regeringens beslut med anledning av den fysiska riksplaneringens
programskede inte göras i det obrutna kustområdet.

Kustområdet i Göteborgs och Bohus län tillhör de
områden i landet som är särskilt viktiga för fisket. Fiskets intressen bör i
enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas fortsatt uppmärksamhet i
planeringen för kustområdet. De miQöer som har särskild betydelse för
fiskreproduktion bör skyddas. Fiskeutövandet bör ges tillräckligt utrymme i
förhållande till andra former av vallenanvändning. Yrkesfiskets intressen i
kustvaltenom-rådena bör härvid beaktas särskilt.

Resultatet
av det fortsatta planeringsarbetet i det obrutna kustområdet

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 83

skall
redovisas till regeringen dels i samband med redovisningen av länsplanering
1980, dels under år 1982.

Hogdalsnäsei

De översiktliga planer som av Strömstads kommun har
redovisats som generalplan för Hogdalsnäsei bör ses över vad gäller
markanvändningen i området Kålvik-Lunneviken i enlighel med vad som anges i det
föQande. Planema bör vidare sammanföras på etl sådant sätt atl man erhåller en
samlad plan som motsvarar en generalplan i byggnadslagens mening.

Den generalplan som upprätias för Hogdalsnäsei
skall enligt regeringens beslul med anledning av programskedet i den fysiska
riksplaneringen bl. a. syfta till atl upprätthålla en sådan planberedskap all
man kan välja mellan alternativa lösningar inom området fr. o. m. Lunneviken t.
o. m. Kålvik om samtidig tillverkning i djupvatlenläge av flera
oQeutvinningsplatlformar aktualiseras. När det gäller annan verksamhet innebär
de i den fysiska riksplaneringen uppställda riktlinjerna all verksamheter med
särskilda krav på djupt vatten och som inte är miQöstörande bör kunna förläggas
till Kålvik-Lunnevikenområdel. Varken dockläge eller handelshamn utgör således
sådan verksamhet. I planbeslämmelsema till generalplanen för Hogdalsnäsei bör
anges att de områden som redovisas för verksamheter med särskilda krav i Kålvik-Lunnevikenområdel
endast får las i anspråk för verksamhet med sådana krav och egenskaper som har
angetts ovan. Del icke vattenanknutna reservområde för industriell verksamhet
som i föreliggande planer har redovisats i Kålvik-Lunnevikenområdel bör omprövas.

Länsstyrelsen bör samråda med Strömstads kommun om
den översyn som bör göras av de översiktliga planer som har redovisats för
Hogdalsnäsei. Länsslyrelsen skall i samband med redovisningen av länsplanering
1980 redovisa resultatet av denna översyn.

Högexploaterad
kust

Det är angeläget atl mer preciserade
ställningstaganden till markanvändningen i det högexploaterade kustområdet
snarast kan redovisas av berörda kommuner i form av markdispositionsplaner
vilka är antagna av kommunfullmäktige.

Med hänsyn till det högexploaterade kustområdets
slora belydelse för friluftslivet i Göteborgsregionen och de starka
naturvårdsinlressena i kust-och skärgårdsområdet i länet bör följande
utgångspunkter gälla för det fortsatta planeringsarbetet.

Det är, liksom för det obrutna kustområdet,
särskilt angeläget all friluftslivets och naturvårdens intressen i kust- och
skärgårdsområdet säkerställs bl. a. genom förordnanden enligt naturvårdslagen.

Möjligheterna att bevara eller genom olika ålgärder
öka tillgängligheten till strändema bör särskilt uppmärksammas.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 84

Planeringen bör inriktas på att
reservera mark för fritidsboende i andra former än enskild fritidsbebyggelse
och för anläggningar som tillgodoser friluftslivels behov. Enskild
fritidsbebyggelse bör endast komma till stånd då det kan ske i form av mindre
kompletteringar av befintlig bebyggelse.

Som etl led i strävandena all
bevara tillgängligheten till stränderna bör man också överväga att göra en
översyn av helt eller delvis oulbyggda detaQplaner för fritidsbebyggelse.

Vid utbyggnad av småbåtshamnar bör,
liksom i det obrutna kustområdet, slor hänsyn las lill bevarandeintressena och
fiskels intressen. Tillkommande småbåtshamnar bör i första hand föriäggas i
anslutning lill befintliga tätorter eller hamnar.

Fiskels intressen bör på
motsvarande sätt som har angetts för det obrutna kustområdet ägnas fortsatt
uppmärksamhet i planeringen för kustområdet.

Tjörns kommun har redovisat förslag
till utbyggnad av hamnverksamheten i Vallhamn. En utbyggnad av
hamnverksamheten i Vallhamn skulle komma alt innebära konflikter med bl.a.
naturvårdens intressen i Hake-Qorden. Det är angeläget att hamnplanering och
hamnutbyggnad samordnas med övrig samhällsplanering. Riktlinjer för en sådan
samordnad hamnplanering har getts av regeringen. Överväganden om utbyggnad av
hamnverksamheten i Vallhamn bör avvakta de ställningstaganden som kommer att
göras i nämnda samordnade planering.

Gullma rsfjorden

Det är angeläget att fortsatta
åtgärder vidtas för att säkerställa de starka naturvårdsintressena vid
GullmarsQorden.

Statens naturvårdsverk har i
skrivelse till regeringen den 12 maj 1978 redovisat resultatet av regeringens
uppdrag att ulreda behovet av och formerna för skydd av GullmarsQordens marina
miQö. Naturvårdsverkels framställning övervägs f n. inom regeringens kansli.

Det fortsatta planerings- och
säkerställandearbetet inom GullmarsQordens nederbördsområde bör syfta till alt
motverka en ökad föroreningsbelastning på Qorden. Man bör dessutom sträva
efter alt successivt minska befintliga utsläpp, i första hand i de mest
förorenade delama av Qorden.

Som elt led i detla arbele bör
kommunema inom GullmarsQordens nederbördsområde i den fortsatta planeringen
belysa de markanvändningsfrågor som är av särskild betydelse för
skyddsintressena kring GullmarsQorden. Markanvändningsplaner bör upprättas för
i första hand områdena nära Qorden och de större vattendragen. Planeringen bör klarlägga
hur och i vilken omfattning bebyggelse och verksamheter kan ulvecklas med beaktande
av de riktlinjer som har angetts ovan. Vidare bör man ange hur avloppsfrågorna
för befintlig och tillkommande bebyggelse skall lösas.

De översiktliga markanvändningsplaner
som redan har upprättats för de berörda områdena bör ses över eller
kompletteras enligt de riktiinjer som har angetts ovan.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 85

Del beslul som med anledning av områdesplanen för
Bokenäs har fattats i Uddevalla kommun om alt kommunens avloppsvallen skall
ledas till GullmarsQorden bör omprövas.

Munkedals
kommun har i sin planering angett områden för utbyggnad av industri- och
hamnverksamhet i Saltkällan och Korsvik vid SaltkälleQorden, som är den mest
förorenade delen av GullmarsQorden. Man bör undvika att områdena tas i anspråk
för verksamheter som innebär en ökad belastning på GullmarsQorden.

De
undervattenssprängningar som genomförs i anslutning till försvarets verksamhet
vid Gullmarsbasen innebär allvarliga störningar på den marina miQön i
GullmarsQorden. Fortsatta överläggningar bör ske på regional nivå mellan
länsstyrelsen och försvaret om atl flytta verksamhelen till annan plats.

Del
planeringsarbete som enligt ovan bör genomföras inom GullmarsQordens
nederbördsområde berör kommuner i både Göteborgs och Bohus län och Älvsborgs
län. Planeringsarbetet bör så långt möjligt samordnas när det gäller
redovisning av markanvändning och ålgärdsförslag. Länsslyrelsen i Göteborgs
och Bohus län bör, efter samråd med länsstyrelsen i Älvsborgs län, följa
planeringsarbetet i berörda kommuner och svara för att erforderlig samordning
sker.

Göta
älvs dalgång

Den markanvändningsplanering för Göta älvs dalgång
som har redovisats gemensamt av berörda kommuner i Göteborgs och Bohus län och
Älvsborgs län innebär att bevarandeintressena har getts större tyngd än i
lidigare planer. Markanvändningsplaneringen bör drivas vidare på kommunal
nivå. Områdesplaner bör upprättas för tätortemas expansionsområden.

I vissa fall har omfattande områden föreslagits för
exploateringsändamål i den redovisade rapporten från det inlerkommunala
planeringsarbetet. De föreslagna markreservationerna uppfyller inte helt de
krav som bör ställas med ulgångspunkl i den fysiska riksplaneringens riktiinjer
om markhushållning. De ställningstaganden som har angetts i rapporten rörande
behovet av utbyggnadsområden för arbetsplatser och bostäder bör inför den
fortsatta kommunala planeringen omprövas med beaktande av följande.

Kravet på hushållning med jordbruksmarken bör
uppmärksammas särskilt i det fortsalla planeringsarbetet. Utbyggnadsområdena
bör dimensioneras med vägledning av de befolkningsramar och de prognoser för
sysselsättningsutvecklingen som anges i länsplaneringen. Med beaktande av kravet
på god boendemiQö bör olika möjligheter prövas för att tätorternas anspråk på
mark skall kunna minskas. Ytterligare utgångspunkter för fortsatt
planeringsarbete i Göteborgs och Kungälvs kommuner ges i föQande avsnitt om Göteborgsregionen.

Nalurvårdsinlressena
i Göta älvs dalgång talar för att de kvarvarande

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 86

orörda
områdena längs älvstranden i huvudsak undantas från exploatering. I det
fortsatta planeringsarbetet bör vidare älvens funktion som vattentäkt beaktas.
Endast sådan industriell verksamhet som har ett stort behov av nära anknytning
till hamn eller vatten och som inte innebär ökad föroreningsbelastning på Göta
älvs vatten bör därför komma i fråga längs älven. Regeringen förutsätter atl
det fortsatta kommunala planeringsarbetet beträffande Göta älvs dalgång
bedrivs på sådant sätl som anges i den inlerkommunala rapporten.

Göteborgsregionen

Markanvändningsplaneringen för de kommuner som
ingår i Göteborgsregionens kommunalförbund har drivits framåt under
planeringsskedet. Det finns emellertid brister beträffande behandlingen av
jordbrukels intressen i den kommunala planeringen. Betydande arbele återstår
också vad gäller åtgärder för att säkerställa naturvårdens och friluftslivels
intressen i regionen.

Del är angelägel att i Göteborgsregionen få till
stånd en samordnad planering som ger förutsättningar för en god
markhushållning och möjliggör en avstämning av markhushållningskraven mol de
regionalpolitiska målen om goda lokala arbetsmarknader och mot
bostadsförsörjningsbehovet.

Arbetet med en sådan samordnad planering bör kunna
bygga på det material som kommunerna har arbetat fram under planeringsskedet
och på det utredningsmaterial som har utarbetats av Göteborgsregionens kommunalförbund.
Kommunemas arbele med områdesplaner bör fullföQas. Härvid bör bl.a.
erforderliga hänsyn tas lill kravet på alt hushålla med jordbruksmarken.
Arbetet med områdesplanering bör bl.a. ses som ell led i samordningen av
planeringsarbetet i Göteborgsregionen.

Länsstyrelsema i Göteborgs och Bohus, Hallands och
Älvsborgs län bör samråda med Göteborgsregionens kommunalförbund och med de
berörda kommunerna om hur det fortsatta samordnade planeringsarbetet bör läggas
upp för att svara mol önskemålet om god markhushållning och inlentionema i den
regionalpoliliska planeringen. När det gäller samordningen av
sysselsättningsplaneringen bör Göteborgsdelegationen Qäna som forum för
överiäggningar i frågor som berör de tre länen. Hit hör enligt delegationens
direktiv den avgränsning av Göteborgsregionen som kan behöva göras i den
regionala samhällsplaneringen, fastställandet av befolkningsramar för
kommunerna i regionen, val av lokala arbetsmarknader som skall kartläggas
enligt regeringens uppdrag samt övriga beslul av statliga länsorgan av
betydelse för utvecklingen i regionen.

Som anges i PM 1978-09-07 skall de förslag till
planeringstal som länsstyrelsema skall redovisa i länsplanering 1980 bygga
bl.a. på överväganden om olika alternativ belräffande tätorternas tillväxt.
Länsstyrelsema skall vidare i samband med redovisningen av länsplanering 1980
gemensamt till regeringen redovisa resultatet av ovan nämnda samråd och lämna förslag

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 87

beträffande inriktningen av del fortsatta
planeringsarbetet. Länsstyrelserna bör härvid särskill överväga om en
regionplan för Göteborgsregionen bör upprättas. Eventuella förslag till
avgränsning av områden som bör uppmärksammas i en sådan regionplanering bör
också anges.

Resultatet av fortsatt planering
för Göteborgsregionen skall redovisas gemensamt av länsstyrelsema till
regeringen år 1982.

Jordbruk

Vissa fortsatta planeringsåtgärder
behöver vidtas också i andra delar av länet än Göta Älvs dalgång och
Göteborgsregionen för att kravet på hushållning med jordbruksmarken skall
kunna tillgodoses.

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas
expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses.
Områdesplanema bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med
beaktande av bl. a. kravet på att hushålla med jordbruksmarken. Länsstyrelsen
och kommunema bör gemensamt diskutera för vilka områden och orter det är mest
angeläget att sådanl planeringsarbete snabbt kommer i gång.

Redovisning av jordbruksmarkens behandling och
fritidsbebyggelsens utveckling

I enlighel med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet
och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den
fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av
länsstyrelsen år 1982.

1 det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Naturvård, friluflsUv och kuUurminnesvård

SkiQakliga uppfattningar föreligger
i flera fall mellan länsstyrelsen och berörda kommuner om hur områden av
riksintresse för naturvård och friluftsliv skall säkerställas. Fortsatta
samråd med den av länsstyrelsen antagna naturvårdsplanen som grund bör ske
mellan kommunema och länsstyrelsen om vilka åtgärder som bör vidtas inom dessa
områden.

Regeringen förutsätter atl de
synpunkter som länsstyrelsen har redovisat beträffande avgränsnings- och
säkerställandeåtgärder för Svartedalens naturområde beaktas av Stenungsunds
kommun, bl.a. mot bakgrund av vad som angavs i regeringens beslut med anledning
av den fysiska riksplaneringens programskede om behovet av rekreationsområden
för tätortsbefolkningen i Göteborgsregionen.

Bullarebygden, Granitområdets
kulturlandskap och Tjörn-Omstområdet utgör sådana större områden av belydelse
för kulturminnesvården som i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 behöver
skyddas mol föränd-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 88

ringar av landskapsbild och bebyggelsemönster.
Utvecklingen av fritidsbebyggelse i spridd och koncentrerad form bör härvid
ägnas särskild uppmärksamhet.

Industri

De markreservationer för utbyggnad
av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen som i den
kommunala planeringen har gjoris i BroQordenområdet och Stenungsund är f. n.
tillräckliga. De undersökningar om mlQösituationen som har genomförts visar
dock alt möjlighetema är ytterst begränsade all till Stenungsund lokalisera
industri som innebär ytterligare utsläpp till luft och vatten. När det gäller
BroQordenområdet är de miQömässiga förutsättningama för ulbyggnad av industri i
flera avseenden goda. Möjlighetema till utsläpp till luft av försurande ämnen
är dock liksom i Stenungsund och övriga delar av västra Sverige ytterst
begränsade med hänsyn till den redan starkt påverkade mark- och sötvattenmiQön.

Riktlinjema för lokalisering av
sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen övervägs i arbetet
med den rapport om hushållning med mark och vatten som f. n. utarbetas inom
bostadsdepartementet.

Hamnar

Överväganden rörande utbyggnad av
hamnar bör göras inom ramen för den samordnade hamnplanering som genomförs
enligt särskilda riktlinjer från regeringen.

Försvar

Riksdagen har beslutat atl Lv 6
skall behållas och att förbandet skall ligga kvar i Göleborg (prop.
1977/78:65, FöU 1977/78:11, rskr 1978:173). Riksdagens ställningstagande bygger
på förutsättningen att övningsmöjlig-heiema på bl.a. Sisjöns skjutfäll kan
behållas den närmaste 20-årsperio-den och att försvarels markfrågor i Göteborgsregionen
skall kunna lösas även på lång sikl. Riksdagens beslul skall ligga lill grund
för den fortsalla kommunala planeringen.

Verksamheten vid Sisjöns skjutfält
innebär bl. a. begränsningar i möjlighetema att UtnytQa Sandsjöbackareservatel
för friluftslivels behov. Det är angeläget att fortsatta överläggningar sker på
regional nivå om möjligheterna att på sikl ersätta Sisjöns skjutfält med annal
likvärdigt skjutfält. UtnytQandet av skjutfältet bör under tiden ske i sådana
former att stömingar-na för friluftslivet i Sandsjöbackareservatel i möjligaste
mån begränsas.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 89

3.14
Älvsborgs län

Beslul
1978-12-21

Beträffande
följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till
regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i
övrigt.

Vänern
och dess kustområden

Berörda kommuner och länsstyrelser redovisade sitt
material och sina slällningslaganden beträffande Vänern och dess kustområden under
år 1977. Härefter har statens naturvårdsverk under våren 1978 publicerat en
slutrapport om del femåriga forsknings- och utredningsprojekt beträffande Vänem
som har bedrivits under ledning av Vänervaltenkommiltén (statens
naturvårdsverk, Vänem - en naturresurs). Vidare har ledningsgruppen för
gemensam kommunal planering inom Vänerområdet i april 1978 lämnat en
sammanfattning av planeringsunderlag och riktlinjer för fortsalt planering inom
kommunema vid Vänem (Vänerredovisningen, slutrapport, april 1978).

Behovet av närmare riktlinjer för Vänem och dess
kustområden övervägs i arbetet med den rapport om hushållning med mark och
vatten som f.n. utarbetas inom bostadsdepartementet. I avvaktan på
statsmakternas ställningstagande med anledning av denna rapport bör följande
utgångspunkter gälla för det fortsatta planeringsarbetet rörande Vänern och
dess kustområden.

Förutsättningarna för all vid Vänern etablera sådan
industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen bör utredas ytterligare
av berörda kommuner och länsstyrelser i enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07.

Stor hänsyn bör tas till vattenvårdsfrågorna i del
fortsatta planeringsarbetet. Härvid bör Vänerns användning som vattentäkt
särskill uppmärksammas. I Vänern bedrivs elt omfatlande fiske. Fiskets
intressen bör i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad
uppmärksamhet i det fortsalla planeringsarbetet. Bl.a. bör möjlighetema att
skydda de för fiskreproduktion särskilt värdefulla områdena övervägas.

Det är angelägel atl arbetet med att upprätta
översiktliga markdispositionsplaner för Vänerns kust- och skärgårdsområden
drivs vidare av kommunerna. Arbetet bör baseras på del samlade
kunskapsmaterial som finns tillgängligt. Länsstyrelserna bör verka för att
erforderlig samordning sker mellan berörda kommuner. Planeringsarbetet bör
resultera i en sådan samlad bild av den avsedda markanvändningen för Vänern
och dess kustområden som avsägs i regeringens beslut år 1975 med anledning av
den fysiska riksplaneringens programskede.

Det
är också angeläget alt markanvändningsplaneringen för tätortemas

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 90

intresseområden drivs vidare på en mer detaQerad nivå i
form av områdesplanering.

Vänern och dess kustområden tillhör
de områden i landet där det är särskill angeläget att naturvårdens,
friluftslivels och kulturminnesvårdens intressen tillgodoses. De vetenskapliga
naturvårdsinlressena är särskilt markerade i det centrala skärgårdsområdet.

Behovet av mark för friluftslivet
bör tillgodoses i Vänerns övriga skärgårdsområde och i attraktiva kustområden.
Härvid bör både den närboende befolkningens rekreationsbehov och behovet av
mark och anläggningar för Qärrekrealion beaklas. Båtturismens anspråk på mark
och anläggningar bör särskilt studeras, varvid uppmärksamhet bör ägnas ål
möjligheterna att styra denna turism så atl hänsyn tas till de vetenskapliga
naturvårdsinlressena i skärgårdsområdet.

Formerna för skogsbruket på öar och
vid stränder bör också uppmärksammas i del fortsatta planeringsarbetet. 1 de
för naturvården och friluftslivet mest attraktiva och värdefulla områdena kan
därvid förordnanden enligt naturvårdslagen behöva utfärdas, medan de allmänna
hänsynsreglerna i skogsvårdslagen kan vara till fyllest för andra områden.
Behovel av förordnanden enligt naturvårdslagen bör närmare prövas i det
fortsatta planeringsarbetet.

I avvaktan på atl
markdisposilionsplaner färdigställs, vilka beaktar de utgångspunkter som anges
i det föregående, bör man iaktta restriktivitet med atl tillåta ytteriigare
fritidsbebyggelse i kustområdena. Planeringen bör inriktas på att skapa
förutsättningar för elt fritidsboende i sådana former som möjliggör elt högt
utnytQande av fritidsbostäderna och som ger förutsättningar för fritidsboende
också för sådana grupper av befolkningen som inte äger fritidshus. I
skärgårdsområdet och på Vänersnäs bör enskild fritidsbebyggelse komma till
slånd endast då del kan ske i form av mindre kompletteringar av befintlig sådan
bebyggelse.

Länsstyrelserna i Älvsborgs,
Skaraborgs och Värmlands län skall i anslutning lill sina redovisningar till
regeringen år 1982 lämna en gemensam redogörelse för de åtgärder som har
vidtagits belräffande Vänern och dess kustområden.

Göta älvs dalgång

Den markanvändningsplanering för
Göta älvs dalgång som har redovisats gemensamt av berörda kommuner innebär alt
bevarandeintressena har getts större tyngd än i tidigare planer.
Markanvändningsplaneringen bör drivas vidare på kommunal nivå. Områdesplaner
bör upprättas för tätorternas expansionsområden.

1 vissa fall har omfattande områden
föreslagits för exploateringsändamål i den redovisade rapporten från det
inlerkommunala planeringsarbetet. De föreslagna markreservationema uppfyller
inte helt de krav som bör ställas med ulgångspunkl i den fysiska
riksplaneringens riktlinjer om markhus-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 91

hållning. De ställningstaganden som har angetts i
rapporten rörande behovel av utbyggnadsområden för arbetsplatser och bostäder
bör inför den fortsatta kommunala planeringen omprövas med beaktande av
följande.

Kravet på hushållning med
jordbruksmarken bör uppmärksammas särskilt i det fortsalla planeringsarbetet.
Utbyggnadsområdena bör dimensioneras med vägledning av de befolkningsramar och
de prognoser för sysselsättningsutvecklingen som anges i länsplaneringen. Med
beaktande av kravet på en god boendemiQö bör olika möjligheter prövas för atl
lätortemas anspråk på mark skall kunna minskas. Ytterligare utgångspunkter för
fortsatt planeringsarbete i Ale kommun ges i föQande avsnitt om Göteborgsregionen.

Naturvårdsintressena i Göta älvs dalgång talar för att de
kvarvarande orörda områdena längs älvstranden i huvudsak undantas från
exploatering. I dét fortsatta planeringsarbetet bör vidare älvens funktion som
vattentäkt beaktas. Endasl sådan industriell verksamhet som har ett stort behov
av nära anknytning till hamn eller vatten och som inte innebär risker för ökade
föroreningar av Göta älvs vatten bör därför komma ifråga längs älven.

Regeringen förutsälter att det fortsatta kommunala
planeringsarbetet beträffande Göta älvs dalgång bedrivs på sådant sätt som
anges i den inlerkommunala rapporten.

Göteborgsregionen

Markanvändningsplaneringen för de
kommuner som ingår i Göteborgsregionens kommunalförbund har drivits framåt
under planeringsskedet. Det finns emellertid brister beträffande behandlingen
av jordbrukets intressen i den kommunala planeringen. Belydande arbete
återstår också vad gäller åtgärder för att säkerställa naturvårdens och
friluftslivets intressen i regionen.

Det är angeläget att i
Göteborgsregionen få lill slånd en samordnad planering som ger förutsättningar
för en god markhushållning och möjliggör en avstämning av markhushållningskraven
mot de regionalpolitiska målen om goda lokala arbetsmarknader och mot
bostadsförsörjningsbehovet.

Arbetet med en sådan samordnad
planering bör kunna bygga på del malerial som kommunema har arbetat fram under
planeringsskedet och på det utredningsmaterial som har utarbetats av
Göteborgsregionens kommunalförbund. Kommunemas arbele med områdesplaner bör
fullföQas. Härvid bör bl.a. erforderliga hänsyn tas till kravet på att
hushålla med jordbruksmarken. Arbetet med områdesplanering bör bl.a. ses som
ell led i samordningen av planeringsarbetet i Göteborgsregionen.

Länsstyrelserna i Älvsborgs,
Hallands och Göteborgs och Bohus län bör samråda med Göteborgsregionens
kommunalförbund och med de berörda kommunema om hur det fortsatta samordnade
planeringsarbetet bör läggas upp för att svara mot önskemålet om god
markhushållning och intentionerna i den regionalpolitiska planeringen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 92

Som anges i PM 1978-09-07 skall de
förslag till planeringstal som länsstyrelsema skall redovisa i länsplanering
1980 bygga bl.a. på överväganden om olika alternativ beträffande tätorternas
tillväxt. Länsstyrelsema skall vidare i samband med redovisningen av
länsplanering 1980 gemensamt lill regeringen redovisa resultatet av ovan nämnda
samråd och lämna förslag beträffande inriktningen av det fortsatta
planeringsarbetet. Länsstyrelserna bör härvid särskilt överväga om en
regionplan för Göteborgsregionen bör upprättas. Eventuella förslag lill
avgränsning av områden som bör uppmärksammas i en sådan regionplanering bör
också anges.

Resultatet av fortsaU planering för
Göteborgsregionen skall redovisas gemensamt av länsstyrelsema till regeringen
år 1982.

Jordbruk

Fortsatta planeringsålgärder
behöver vidtas för att tillgodose kravet på hushållning med jorbmksmark också i
andra delar av länet än Göta älvs dalgång och Göteborgsregionen.

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 bör kommunema upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas
expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses.
Områdesplanema bör belysa hur det fortsalla samhällsbyggandet kan ske med
beaktande av bl. a. kravet på alt hushålla med jordbruksmarken. Länsslyrelsen
och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka områden och orter det är mest
angeläget alt sådant planeringsarbete snabbt kommer i gång.

Redovisning av jordbruksmarkens behandling och
fritidsbebyggelsens ut-veckUng

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet
och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den
fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av
länsslyrelsen år 1982.

1 det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Fegen

Med hänsyn till främst de starka
naturvårdsintressena i Fegenområdel bör Fegenkommilténs förslag till riktlinjer
för bebyggelseutvecklingen i området ligga lill grund för den fortsatta
planeringen i berörda kommuner, dvs. i Älvsborgs län i SvenQunga kommun.

Dalslands kanals sjösystem (DANO-områdel)

Det är angeläget att
planeringsarbetet för det primära rekreationsområdet fullföQs. DANO-kommilténs
förslag lill riktlinjer för markanvändningen bör ligga till grund för den
fortsatta planeringen i resp. kommun. Be-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 93

hovet av åtgärder för atl säkerställa värdefulla natur-
och kulturmlQöer bör dock yllerligare uppmärksammas, liksom möjlighetema att
minska turismens negativa effekter i landskapet. Också fiskets intressen bör
ägnas ökad uppmärksamhet. Det är angeläget alt områdesplanering genomförs för
de delområden där ulbyggnad av anläggningar för rekreation och turism
aktualiseras.

Halle- och Hunneberg

Regeringen framhöll i sitt beslut
år 1975 med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen att
Halle- och Hunneberg bör betraktas som områden inom vilka naturvårdens och
kulturminnesvårdens intressen äger särskild tyngd. Områdena är även av
riksintresse för friluftslivet.

Genom del förslag till framtida
utnytQande av Halle- och Hunnebergsområdet som arbetsgruppen för Halle- och
Hunneberg presenterade i maj 1978, har förutsättningarna för markanvändningen i
området getts en klarare belysning. Som utgångspunkter för det fortsatta
planeringsarbetet inom resp. kommun bör föQande gälla.

Större ingrepp som förändrar landskapsbilden i området,
såsom läktverksamhet och byggande av kraftledningar och vägar, bör undvikas.
Stor hänsyn bör allmänt tas till landskapsvårdens och friluftslivets intressen.
Åtgärder bör vidtas för alt underlätta och kanalisera friluftslivet inom området.

Inom de delar av Halle- och
Hunneberg som bedöms vara särskill värdefulla för naturvården, friluftslivet
och kulturminnesvården, bör dessa intressen ges företräde framför andra
intressen. Förordnande enligt naturvårdslagen bör övervägas inom de från
naturvårds- och friluftslivssynpunkt mest attraktiva delama av rasbranlema och
bergsplalåema. Ett i huvudsak normall jord- och skogsbruk bör kunna bedrivas
inom övriga delar av Halle- och Hunneberg.

Naturvård och friluftsliv

Länsslyrelsen har efter samråd med
kommunema fattat beslut om en nalurvårdsplan. Denna bör ligga till grund för den
fortsatta behandlingen av naturvårdens och friluftslivets intressen i länet.

Regeringen finner atl det förslag lill avgränsning av
Härskogenområdet som har lagts fram i ulredningen av Göteborgsregionens
kommunalförbund bör gälla som en utgångspunkt för fortsatta överväganden
beträffande markanvändningen i området. Särskild hänsyn bör härvid tas till
rekrealionsinlressena inom hela området.

Regeringen förutsälter att de
synpunkter som länsstyrelsen har redovisat beträffande planeringsåtgärder m.
m. för områdena KroppeQäll, Svartedalen och Risveden beaktas av kommunema, bl.
a. mol bakgrund av vad som angavs i regeringens beslut med anledning av den
fysiska riksplaneringens programskede om behovel av rekreationsområden för
tätortsbefolkningen i Göteborgsregionen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 94

Fritidsbebyggelse

Flera områden i länet har naturgivna
förutsättningar för fritidsbebyggelse och är så belägna att en växande
efterfrågan på sådan bebyggelse kan förväntas. Allmänna utgångspunkter för
utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM 1978-09-07.

Med hänsyn till närheten till Göteborgsregionen är
det angeläget att kommunema i Älvsborgs län vidtar åtgärder som medför att en
god planberedskap skapas för alt möta en ökad efterfrågan på
fritidsbebyggelse. Planeringen bör syfta till att åstadkomma en
bebyggelseutveckling som är anpassad till de skilda förutsättningar som finns i
länets olika delar.

3.15
Skaraborgs län

Beslut
1978-12-21

Beträffande
följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till
regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i
övrigt.

Vänern
och dess kustområden

Berörda kommuner och länsstyrelser redovisade sitt
material och sina ställningstaganden belräffande Vänern och dess kustområden
under år 1977. Härefter har statens naturvårdsverk under våren 1978 publicerat
en slutrapport om det femåriga forsknings- och utredningsprojekt beträffande
Vänem som har bedrivits under ledning av Vänervattenkommitlén (statens
naturvårdsverk, Vänem - en naturresurs). Vidare har ledningsgmppen för
gemensam kommunal planering inom Vänerområdet i april 1978 lämnat en
sammanfattning av planeringsunderlag och riktlinjer för fortsatt planering inom
kommunema vid Vänem (Vänerredovisningen, slutrapport, april 1978).

Behovet av närmare riktlinjer för Vänem och dess
kustområden övervägs i arbetet med den rapport om hushållning med mark och
vatten som f.n. utarbetas inom bostadsdepartementet. 1 avvaktan på
statsmakternas ställningstagande med anledning av denna rapport bör föQande
utgångspunkter gälla för det fortsatta planeringsarbetet rörande Vänern och
dess kustområden.

Förutsättningama för atl vid Vänern etablera sådan
industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen bör utredas ytterligare
av berörda kommuner och länsstyrelser i enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07.

Stor hänsyn bör tas till vattenvårdsfrågorna i det
fortsatta planeringsarbetet. Härvid bör Väneras användning som vattentäkt
särskilt uppmärksammas. 1 Vänern bedrivs ett omfattande fiske. Fiskets
intressen bör i en-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 95

lighet
med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta
planeringsarbetet. Bl.a. bör möjligheteraa att skydda de för fiskreproduktion
särskilt värdefulla områdena övervägas.

Det
är angeläget att arbetet med att upprätta översiktliga markdispositionsplaner
för Vänerns kust- och skärgårdsområden drivs vidare av kommunema. Arbetet bör
baseras på det samlade kunskapsmaterial som finns tillgängligt. Länsstyrelserna
bör verka för att erforderiig samordning sker mellan berörda kommuner.
Planeringsarbetet bör resultera i en sådan samlad bild av den avsedda
markanvändningen för Vänem och dess kustområden som avsågs i regeringens
beslul år 1975 med anledning av den fysiska riksplaneringens programskede.

Det är också angeläget alt
markanvändningsplaneringen för tätortemas intresseområden drivs vidare på en
mer detaQerad nivå i form av områdesplanering.

Vänern och dess kustområden tillhör de områden i
landet där det är särskilt angelägel atl naturvårdens, friluftslivets och
kulturminnesvårdens intressen tillgodoses. De vetenskapliga naturvårdsintressena
är särskilt markerade i det centrala skärgårdsområdet.

Behovet av mark och anläggningar för friluftslivet
bör tillgodoses i Vänems övriga skärgårdsområde och i attraktiva kustområden.
Härvid bör både den närboende befolkningens rekreationsbehov och behovel av
mark och anläggningar för Qärrekrealion beaktas. Bålturismens anspråk på mark
och anläggningar bör särskilt studeras, varvid uppmärksamhet bör ägnas åt
möjligheterna alt styra denna turism så all hänsyn las till de vetenskapliga
naturvårdsintressena i skärgårdsområdet.

Formerna för skogsbruket på öar och vid stränder
bör också uppmärksammas i det fortsatta planeringsarbetet. I de för
naturvården och friluftslivet mest attraktiva och värdefulla områdena kan
därvid förordnanden enligt naturvårdslagen behöva utfärdas, medan de allmänna
hänsynsreglema i skogsvårdslagen kan vara till fyllest för andra områden.
Behovet av förordnanden enligt naturvårdslagen bör närmare prövas i del
fortsatta planeringsarbetet.

I
avvaktan på att markdispositionsplaner färdigställs, vilka beaktar de
utgångspunkter som anges i det föregående, bör man iaktta restriktivitet med
atl tillåla ytterligare fritidsbebyggelse i kustområdena. Planeringen bör
inriktas på all skapa förutsäUningar för ett fritidsboende i sådana former som
möjliggör elt högt utnytQande av fritidsbostäderna och som ger förutsättningar
för fritidsboende också för sådana grupper av befolkningen som inte äger
fritidshus. I skärgårdsområdet och på Kållandsö, Kålland och Torso bör enskild
fritidsbebyggelse komma till stånd endast då del kan ske i form av mindre
kompletteringar av befintlig sådan bebyggelse.

Länsstyrelsema i Skaraborgs, Älvsborgs och
Värmlands län skall i anslutning till sina redovisningar lill regeringen år
1982 lämna en gemensam redogörelse för de åtgärder som har vidtagits
beträffande Vänern och dess kustområden.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 96

Tiveden

Förslag till avgränsning och
framtida utnyttjande av det primära rekreationsområdet Tiveden har genom
förslag till generalplan för centrala Tiveden under våren 1978 presenterats av
Tivedengruppen med företrädare för berörda kommuner i Skaraborgs och Örebro
län.

Statens naturvårdsverk har i
skrivelse till regeringen den 16 maj 1978 hemställt atl regeringen föreslår
riksdagen atl fatta principbeslut om att bilda en nationalpark av den del av
Tiveden som i ovan nämnda förslag till generalplan anges vara särskilt
skyddsvärd. Framställningen övervägs f n. inom regeringens kansli.

Del är angelägel att
ställningstaganden till markanvändningen i centrala Tiveden förankras i berörda
kommuner genom markdispositionsplaner vilka är antagna av fullmäktige. Den
samlade syn på markanvändningsfrågorna som redovisas i föreliggande förslag
till generalplan bör, efter ytleriigare överväganden på de punkter som anges i
det föQande, kunna ligga till grund för sådana ställningstaganden. Vad gäller
övriga delar av det preliminärt avgränsade primära rekreationsområdet torde
planmässiga överväganden rörande markens användning för turism och friluftsliv
i första hand behöva göras av kommunema i området kring Göta kanals
västgötadel.

Med hänsyn till de slora
naturvårds- och friluftslivsintressena i centrala Tiveden bör föQande gälla som
utgångspunkter för det fortsatta planeringsarbetet.

Förordnanden enligt naturvårdslagen
bör övervägas för de för naturvården och friluftslivet mest värdefulla delarna
av området.

Utvecklingen av fritidsbebyggelse
samt anläggningar och andra anordningar för turism och frilufisliv bör
övervägas noga i syfte att bevara så stora delar som möjligt av Tiveden orörda.
Ytleriigare enskild fritidsbebyggelse bör komma till slånd endasl då del kan
ske i form av mindre kompletteringar av befintlig sådan bebyggelse. Den totala
omfattningen av den föreslagna utbyggnaden av slugbyar och anläggningar för
turism och friluftsliv bör fortlöpande prövas mol bakgrund av de erfarenheter
som görs. Sjön Undens stränder bör helt undantas från fritidsbebyggelse.

Skogsbrukel bör anpassas lill
friluftslivets och naturvårdens intressen i hela centrala Tiveden. För de delar
av området som inte kommer all omfattas av förordnanden enligt naturvårdslagen
bör naturvårdsinriklade skogsbruksplaner upprättas.

Länsstyrelsema i Skaraborgs och
Örebro län skall i anslutning till sina redovisningar till regeringen år 1982
lämna en gemensam redogörelse för de ålgärder som har vidtagits beträffande det
primära rekreationsområdet Tiveden.

Jordbruk

Fortsatta planeringsåtgärder
behöver vidtas för att kravet på hushållning medjordbruksmark i länet skall
kunna tillgodoses.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 97

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör
kommunema upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och
där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanema bör belysa
hur det fortsatta samhällsbyggandel kan ske med beaktande av bl. a. kravet på
alt hushålla med jordbruksmarken. Länsstyrelsen och kommunerna bör gemensamt
diskutera för vilka områden och orler det är mest angeläget atl sådant
planeringsarbete snabbt kommer i gång. Vidare bör länsstyrelsen och kommunerna
gemensamt överväga om det för någon eller några kommuner kvarstår behov all
upprätta program för hushållning med jordbruksmarken som underlag för fortsalt
arbele med områdesplanering.

Västgötaslätten tillhör de områden i landet för
vilka länsstyrelserna efter samråd med bl. a. lanlbruksnämndema i enlighet med
vad som anges i PM 1978-09-07 bör tillhandahålla ell aktuellt malerial som i ell
regionalt perspektiv visar hur kravet på hushållning med jordbruksmarken
fortlöpande beaktas i den kommunala planeringen.

Redovisning
av Jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens utveckling

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 skall
frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet och
fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den fysiska
riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av länsstyrelsen år
1982.

I
det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark
och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Vättern

Det arbete med atl upprätta markdispositionsplaner
för Vätterns kustområde som pågår i berörda kommuner bör fortsälla enligt de
riktlinjer som angavs i regeringens beslut över programskedet i den fysiska
riksplaneringen. Fiskels intressen bör på motsvarande sätt som för Vänern
ägnas ökad uppmärksamhet i del fortsatta planeringsarbetet.

Behov av ytterligare regionala överväganden
föreligger främst för att lösa frågor som rör utnytQandet av Vätterns
vattenområde. En samlad bedömning av de konflikter som föreligger mellan den
militära skjutverksamheten å ena sidan och fiskets och båtturismens intressen
å den andra bör ske i syfte att få till stånd ett samutnyUjande som så långt
möjligt tillgodoser de olika intressena. Härvid bör även frågor rörande
vattenvård, särskill Vätterns belydelse för vallenförsörjningen, och sandtäkt
uppmärksammas. Vad gäller försvarels intressen bör en utgångspunkt vid övervägandena
vara atl den militära skjutverksamhelen dels i minsta möjliga utsträckning
skall påverka reproduktionsområden för fisk och andra områden av särskill
intresse för fisket, dels i största möjliga utsträckning skall 7 Riksdagen
1978/79. 1 samt. Nr 213. Bilaga 2

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 98

inskränkas
under de perioder då Vänerområdet utnytQas särskill intensivt för friluftsliv.

De regionala överväganden för Vättem som i del
föregående har bedömts angelägna bör komma till stånd i samverkan mellan
berörda kommuner och länsstyrelsema i Skaraborgs, Östergötlands, Jönköpings
och Örebro län och efter samråd med militära myndigheter, fiskenämnden i
Jönköpings län och Vältems vatlenvårdskommilté.

Sydbillingen

Vissa frågor rörande det framtida markutnyttjandet
i Sydbillingenområdel har klarlagts genom de beslut som riksdagen har fattat,
dels om fortsatt forskningsverksamhet i Ranstad (prop. 1977/78: 124, NU
1977/78:69, rskr 1977/78: 342), dels om nytt skjutfält för Skövde gamison
(prop. 1978/79: 5, FöU 1978/79:9, rskr 1978/79:56).

Med hänsyn till naturvårdens och friluftslivets
intressen är det myckel angeläget all det förordnande om naturreservat som
planeras för Sydbillingens platå snarasl kommer till stånd och kan ersätta del
interimistiska förordnande enligt 11 § NVL som f. n. gäller.

Elt omfattande utrednings- och planeringsarbete
rörande Sydbillingenområdel har genomförts av berörda kommuner. Ytterligare
planeringsinsalser torde f n. inte vara erforderliga med hänsyn till
riktlinjema för hushållning med mark och vatten.

Hunneberg

Regeringen framhöll i sitt beslut år 1975 med
anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen atl Hunneberg liksom
också Halleberg bör betraktas som områden inom vilka naturvårdens och
kulturminnesvårdens intressen äger särskild tyngd. Områdena är även av
riksintresse för friluftslivet.

Genom det förslag till framtida utnytQande av
Halle- och Hunnebergsområdet som arbetsgruppen för Halle- och Hunneberg
presenterade i maj 1978 har fömlsättningaraa för markanvändningen i området
getts en klarare belysning. Som utgångspunkter för del fortsatta
planeringsarbetet inom resp. kommun bör följande gälla.

Slörre ingrepp som förändrar landskapsbilden i
området, såsom läktverksamhet och byggande av kraftledningar och vägar, bör
undvikas. Stor hänsyn bör allmänt las till landskapsvårdens och friluftslivels
intressen. Åtgärder bör vidtas för att underlätta och kanalisera friluftslivet
inom området.

Inom de delar av Halle- och Hunneberg som bedöms
vara särskilt värdefulla för naturvården, friluftslivet och
kulturminnesvården, bör dessa intressen ges företräde framför andra intressen.
Förordnande enligt naturvårdslagen bör övervägas inom de från naturvårds- och
friluftslivssynpunkt mesl attraktiva delama av rasbranterna och
bergsplatåerna. Ell i hu-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 99

vudsak normalt jord- och skogsbruk bör kunna bedrivas inom
övriga delar av Halle- och Hunneberg.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Det är angeläget att arbetet med
att upprätta ett särskilt handlingsprogram för naturvården i länet snarast
fullföQs.

Falbygden och Kinnekulle är sådana
större områden av belydelse för kulturminnesvården som i enlighet med vad som
anges i PM 1978-09-07 behöver skyddas mot förändringar av landskapsbild och
bebyggelsemönster. Områdena rymmer även slora naturvärden. Bl. a. bör
förordnanden enligt naturvårdslagen övervägas för att säkerställa naturvårdens
och kulturminnesvårdens intressen.

De planer som föreligger i Skara kommun på utveckling av
fritidsbebyggelse i Valleområdet bör omprövas med hänsyn till de stora
bevarandeintressena i området.

Fiygplalser

Mark för en flygplats i Viglunda i
Skara kommun har reserverats i kommunens markdisposilionsplan. I enlighet med
vad som anfördes i regeringens beslut med anledning av programskedet i den
fysiska riksplaneringen bör behovet av markreservation för en flygplats i länet
övervägas ytterligare och bedömas bl. a. mot bakgrund av möjlighetema att
utnytQa andra planerade flygfält inom och utom länet saml angelägenheten av all
hushålla med den högvärdiga jordbruksmarken i området.

Sådana Överväganden bör kunna göras
inom ramen för den samordnade planering av flygplalsema som genomförs enligt
särskilda riktlinjer från regeringen.

3.16 Värmlands län

Beslut 1978-12-21

Beträffande följande områden och frågor skall
länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt
planeringsarbete och vidtagna åtgärder i Övrigt.

Vänern och dess kustområden

Berörda kommuner och länsstyrelser
redovisade sitt material och sina ställningstaganden beträffande Vänem och dess
kustområden under år 1977. Härefter har statens naturvårdsverk under våren 1978
publicerat en slutrapport om del femåriga forsknings- och utredningsprojekt
belräffande Vänem som har bedrivits under ledning av Vänervatlenkommittén (statens
naturvårdsverk, Vänem - en naturresurs). Vidare har ledningsgrup-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 100

pen för gemensam kommunal planering inom Vänerområdet i
april 1978 lämnat en sammanfattning av planeringsunderlag och riktlinjer för
forlsalt planering inom kommunema vid Vänem (Vänerredovisningen, slutrapport,
april 1978).

Behovet av närmare riktlinjer för
Vänern och dess kustområden övervägs i arbetet med den rapport om hushållning
med mark och vatten som f.n. utarbetas inom bostadsdepartementet. I avvaktan på
statsmaktemas ställningstagande med anledning av denna rapport bör föQande
utgångspunkter gälla för del fortsatta planeringsarbetet rörande Vänern och
dess kustområden.

Förutsättningarna för att vid
Vänern etablera sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen bör
utredas ytleriigare av berörda kommuner och länsstyrelser i enlighet med vad
som anges i PM 1978-09-07.

Slor hänsyn bör tas till
vattenvårdsfrågorna i det fortsatta planeringsarbetet. Härvid bör Vänems
användning som vattentäkt särskill uppmärksammas. 1 Vänern bedrivs ett
omfattande fiske. Fiskets intressen bör i enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet. Bl. a.
bör möjlighetema att skydda de för fiskreproduktion särskilt värdefulla
områdena övervägas.

Det är angeläget att arbetet med
att upprätta översiktliga markdisposilionsplaner för Väneras kust- och
skärgårdsområden drivs vidare av kommunema. Arbetet bör baseras på det samlade
kunskapsmaterial som finns tillgängligt. Länsstyrelsema bör verka för att
erforderlig samordning sker mellan berörda kommuner. Planeringsarbetet bör
resultera i en sådan samlad bild av den avsedda markanvändningen för Vänem och
dess kustområden som avsågs i regeringens beslut år 1975 med anledning av den
fysiska riksplaneringens programskede.

Det är också angeläget att
markanvändningsplaneringen för lätortemas intresseområden drivs vidare på en
mer detaQerad nivå i form av områdesplanering.

Vänern och dess kustområden tillhör
de områden i landet där det är särskill angelägel att naturvårdens,
friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen tillgodoses. De vetenskapliga
naturvårdsintressena är särskilt markerade i del cenlrala skärgårdsområdet.

Behovet av mark för friluftslivet
bör tillgodoses i Vänerns övriga skärgårdsområde och i attraktiva kustområden.
Härvid bör både den närboende befolkningens rekreationsbehov och behovet av
mark och anläggningar för Qärrekrealion beaktas. Båtturismens anspråk på mark
och anläggningar bör särskilt studeras, varvid uppmärksamhet bör ägnas åt
möjligheterna att styra denna turism så att hänsyn tas till de vetenskapliga
nalurvårdsinlressena i skärgårdsområdet.

Formema för skogsbruket på öar och
vid stränder bör också uppmärksammas i del fortsatta planeringsarbetet. I de
för naturvården och friluftsli-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 101

vet mesl attraktiva och värdefulla områdena kan därvid
förordnanden enligt naturvårdslagen behöva utfärdas, medan de allmänna hänsynsreglema
i skogsvårdslagen kan vara tillfyllest för andra områden. Behovet av förordnanden
enligt naturvårdslagen bör närmare prövas i det fortsatta planeringsarbetet.

I avvaktan på att
markdispositionsplaner färdigställs, vilka beaktar de utgångspunkter som anges
i det föregående, bör man iaktta restriktivitet med att tillåta ytleriigare
fritidsbebyggelse i kustområdena. Planeringen bör inriktas på atl skapa
förutsättningar för ett fritidsboende i sådana former som möjliggör ett högt
uttnytQande av fritidsbostäderna och som ger förutsättningar för fritidsboende
också för sådana grupper av befolkningen som inte äger fritidshus. I
skärgårdsområdet och på Värmlandsnäs bör enskild fritidsbebyggelse komma lill
slånd endast då det kan ske i form av mindre kompletteringar av befintlig sådan
bebyggelse. Del är önskvärt att Kristinehamns kommun, i samband med att en
översiktlig markdisposilionsplan görs upp för kustområdet i kommunen, på nytt
prövar lämpligheten av de i kommunöversikten föreslagna utbyggnadsområdena för
fritidsbebyggelse i strandnära lägen.

Länsstyrelsema i Värmlands,
Älvsborgs och Skaraborgs län skall i anslutning lill sina redovisningar till
regeringen år 1982 lämna en gemensam redogörelse för de åtgärder som har
vidtagits beträffande Vänem och dess kustområden.

Klarälvens dalgång

Det är angeläget alt en samordnad
översiktlig markanvändningsplanering för Klarälvens dalgång snarast kommer
till stånd i berörda kommuner enligt de utgångspunkter som angavs i regeringens
beslut år 1975 med anledning av den fysiska riksplaneringens programskede. De
synpunkter som har lämnats på det fortsatta planeringsarbetet av länsstyrelsen
och statens planverk bör beaktas.

Mer preciserade utgångspunkter för
den kommunala planeringen har getts genom all riksdagen har beslutat om
riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vallendrag i norra Svealand och
Norrland (prop. 1977/78:57, CU 1977/78:9, rskr 1977/78: 100). Beslutet innebär
bl.a. att sträckan mellan Kärrbackstrand och Edebäck i Klarälven har
undantagils från vallenkraftutbyggnad.

Fryksdalens sjösystem

Det är angeläget att det påbörjade
program- och planeringsarbetet för det primära rekreationsområdet i Fryksdalen
fullföQs. Den översiktliga markanvändningsplanering som pågår för området bör
omfatta även övre Klarälvsdalen i Torsby kommun. Den närmare avgränsningen av
del primära rekreationsområdet bör anslå lill dess atl denna planering har
fullföQls.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 102

Jordbruk

Fortsatta planeringsåtgärder
behöver vidtas för all kravet på hushållning med jordbruksmarken skall
tillgodoses i länet.

I enlighel med vad som anges i PM
1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas
expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses.
Områdesplanema bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med
beaktande av bl. a. kravet på att hushålla med jordbruksmarken. Länsslyrelsen
och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka områden och orter del är mesl
angeläget att sådant planeringsarbete snabbt kommer igång.

Jordbruksbygdema norr om Vänem
tillhör de områden i landet för vilka länsstyrelsema efter samråd med bl. a.
lanlbruksnämndema i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör
tillhandahålla ett aktuellt material som i etl regionall perspektiv visar hur
kravet på hushållning med jordbruksmarken fortlöpande beaklas i den kommunala
planeringen.

Redovisning av Jordbruksmarkens behandUng och fritidsbebyggelsens
utveckling

I enlighel med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet
och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den
fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av
länsstyrelsen år 1982.

Redovisning av induslristudier

Förutsättningarna att till
Bergslagsområdet lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen bör utredas yllerligare av berörda kommuner och länsstyrelser i
samråd. Studierna bör i enlighel med vad som anges i PM 1978-09-07 redovisas
särskilt av länsstyrelsema år 1982.

1 det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Dalslands kanals sjösystem (DANO-områdel)

Del är angeläget att
planeringsarbetet för det primära rekreationsområdet fullföljs. Med hänsyn
till de starka friluftslivs- och turislinlressena i området bör DANO-kommitléns
förslag till riktlinjer för markanvändningen ligga till grund för den
fortsatta planeringen i resp. kommun, dvs. i Värmlands län i Årjängs kommun.
Behovet av åtgärder för atl säkerställa värdefulla natur- och kulturmiljöer bör
dock ytterligare uppmärksammas, liksom möjlighetema atl minska turismens
negativa effekter i landskapet. Också fiskets intressen bör ägnas ökad
uppmärksamhet. Del är angeläget att områdesplanering genomförs för de
delområden där ulbyggnad av anläggningar för rekreation och turism
aktualiseras.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 BUaga 2 103

Skogsbruk, naturvård och frilufisliv

Skogsbrukets intressen bör ägnas
ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsslyrelsen
bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande
skogsbrukets behandling i det fortsatta planeringsarbetet. I promemorian anges
bl. a. alt förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre
gående inskränkningar i skogsbruket än vad som följer av hänsynsreglerna i skogsvårdslagen
bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan särskilt behöva
utfärdas lill skydd för naturskogsområden. I regeringens proposition om
riktlinjer för skogspolitiken som avses att läggas fram under våren 1979
kommer bl.a. de allmänna hänsynsreglema i skogsbruket all behandlas.

För alt underlätta arbelel med all
säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är det
angeläget att ett särskilt handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

Fritidsbebyggelse

Flera områden i länet har
naturgivna förutsättningar för fritidsbebyggelse. Allmänna utgångspunkter för
utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM 1978-09-07.

Del är angelägel att kommunema i
Värmlands län vidtar åtgärder som medför att beredskap skapas för en eventuell
ökad efterfrågan på fritidsbebyggelse. Planeringen bör syfta till att
åstadkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad till de skilda
fömtsättningar som finns i länets olika delar.

Kraftledningar

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 är del angeläget att ytteriigare samråd sker i Värmlands län mellan
kraftföretag, kommuner, länsstyrelse och övriga berörda länsmyndigheter om
behovel av mark för kraftledningar.

Väg E 18 vid Alsterdalen

Den fortsatta planeringen av väg E
18 vid Alsterdalen bör inriktas mot att finna en ny altemativ vägsträckning som
bättre tillgodoser kulturminnesvårdens intressen.

Övnings- och skjulfält för Värmlands regemente

Riksdagen har den 6 december 1978
beslutat att ett nytt övnings- och skjutfält för Värmlands regemente skall
anordnas vid Horssjön omkring 50 km norr om Karistad (prop. 1978/79: 5, FöU
1978/79:9, rskr 1978/79: 56).

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 104

3.17 Örebro län

Beslut 1979-03-15

Beträffande följande områden och frägor skall
länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt
planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Tiveden

Förslag till avgränsning och
framtida utnyttjande av det primära rekreationsområdet Tiveden har genom
förslag lill generalplan för cenlrala Tiveden under våren 1978 presenterats av
Tivedengruppen med förelrädare för berörda kommuner i Örebro och Skaraborgs
län.

Statens naturvårdsverk har i
skrivelse till regeringen den 16 maj 1978 hemställt att regeringen föreslår
riksdagen all fatta principbeslut om att bilda en nationalpark av den del av
Tiveden som i ovan nämnda förslag till generalplan anges vara särskilt
skyddsvärd. Framställningen övervägs f. n. inom regeringens kansli.

Del är angeläget atl
slällningslaganden till markanvändningen i centrala Tiveden förankras i berörda
kommuner genom markdispositionsplaner vilka är antagna av fullmäktige. Den
samlade syn på markanvändningsfrågorna som redovisas i föreliggande förslag
till generalplan bör, efter ytterligare överväganden på de punkter som anges i
det föQande, kunna ligga lill grund för sådana ställningstaganden.

Med hänsyn till de stora
naturvärds- och friluftslivsintressena i centrala Tiveden bör föQande gälla som
utgångspunkter för det fortsatta planeringsarbetet.

Förordnanden enligt naturvårdslagen
bör övervägas för de för naturvården och friluftslivet mest värdefulla delarna
av området.

Utvecklingen av fritidsbebyggelse samt anläggningar och
andra anordningar för turism och frilufisliv bör övervägas noga i syfte att
bevara så stora delar som möjligt av Tiveden orörda. Ytteriigare enskild
fritidsbebyggelse bör komma till stånd endasl då det kan ske i form av mindre
kompletteringar av befintlig sådan bebyggelse. Den totala omfattningen av den
föreslagna utbyggnaden av stugbyar och anläggningar för turism och friluftsliv
bör fortlöpande prövas mot bakgrund av de erfarenheter som görs. Sjön Undens
stränder bör helt undantas från fritidsbebyggelse.

Skogsbrukel bör anpassas till
friluftslivels och naturvårdens intressen i hela centrala Tiveden. För de delar
av området som inte kommer att omfaUas av förordnanden enligt naturvårdslagen
bör naturvårdsinriklade skogsbruksplaner upprättas.

Länsstyrelsema i Örebro och
Skaraborgs län skall i anslutning till sina redovisningar till regeringen år
1982 lämna en gemensam redogörelse för

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 105

de åtgärder som har vidtagits belräffande det primära
rekreationsområdet Tiveden.

Hjälmaren

Regeringen framhöll i sitt beslul
år 1975 med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen att planeringen
för Hjälmarområdet bör klargöra förutsättningarna för bebyggelseutvecklingen i
området under hänsynstagande till friluftslivels, naturvårdens,
kulturminnesvårdens m. fl. intressen.

Hjälmarområdet är ett viktigt
rekreationsområde för en betydande del av befolkningen i de närbelägna
tätortsregionerna. Inom området finns också belydande naturvärden och
kulturminnen. Områdets värde för rekreation och friluftsliv kan förväntas öka.
Detla motiverar att man iakttar restriktivitet med att tillåta ytterligare
enskild fritidsbebyggelse inom området.

Del fortsatta planeringsarbetet
inom resp. kommun bör syfta lill att tillgodose naturvårdens, friluftslivets
och kulturminnesvårdens intressen inom Hjälmarområdet. Stor hänsyn bör vidare
las till fiskets intressen. Frågor om vattenvård och valtenreglering bör
uppmärksammas särskill. Fritidsbebyggelse bör övervägas först sedan
naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen har
tillgodosetls. Del är angeläget att större sammanhängande obebyggda områden
bevaras obebyggda.

Jordbruk

Fortsatta planeringsåtgärder
behöver vidtas för aU kravet på hushållning medjordbruksmark i länet skall
kunna tillgodoses.

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 bör kommunema upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas
expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses.
Områdesplanema bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med
beaktande av bl. a. kravet på att hushålla med jordbruksmarken. Länsslyrelsen
och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka områden och orter det är mest
angeläget att sådant planeringsarbete snabbt kommer i gång.

Närkeslätten tillhör de områden i
landet för vilka länsstyrelseraa efter samråd med bl. a. lanlbruksnämndema, i
enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07, bör tillhandahålla ett aktuellt
material som i ett regionalt perspektiv visar hur kravet på hushållning med
jordbruksmarken fortlöpande beaktas i den kommunala planeringen.

Redovisning av jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens
utveckling

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet
och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den
fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskill av
länsstyrelsen år 1982.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 106

Redovisning av vissa industri- och mineralfrågor

Förutsättningarna att till
Bergslagsomrädet lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen bör utredas ytleriigare av berörda kommuner och länsstyrelser i
samråd. Studiema bör i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 redovisas
särskilt av länsstyrelsema år 1982. I anslutning härtill kan också behandlas
förutsättningarna att till Kvarntorpsområdet i Kumla kommun lokalisera sådan
industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.

Relativt omfattande områden i Närke
berörs av pågående eller planerade undersökningar av vissa mineralförekomster,
främst alunskiffrar. Länsstyrelsen skall i samband med redovisningen av
länsplanering 1980 ange hur den osäkerhet om den framlida markanvändningen som
kan uppstå till följd av nämnda undersökningar av mineralförekomster påverkar
planeringen av markens användning i berörda kommuner.

I det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna for
hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Vättern

Genom den översiktiiga planering
som har genomförts av Askersunds kommun för dess del av Vättems kustområde har
förutsättningarna för markanvändningen i området getts en klarare belysning.
Markdispositionsplanen är emellertid mer inriktad på exploatering för
fritidsbebyggelse än på att tillgodose friluftslivets, naturvårdens m.fi.
intressen. Vänerområdet är ett viktigt rekreationsområde för
lälortsbefolkningen i regionen. Områdets värde för rekreation och friluftsliv
kan förväntas öka. Detta motiverar att man iakttar större restriktivitet med
alt tillåta enskild fritidsbebyggelse i området än vad som framgår av
kommunens översiktliga planering.

Fiskets intressen bör i enlighet
med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta
planeringsarbetet. Bl. a. bör möjligheterna atl skydda de för fiskreproduktion
särskilt värdefulla områdena övervägas.

Ytterligare överväganden i regional
skala behövs beträffande utnytQandet av Vätterns vattenområde. En samlad
bedömning av de konflikter som föreligger mellan den militära skjutverksamheten
å ena sidan och fiskets och båtturismens intressen å den andra bör ske i syfte
att få lill stånd ett samulnylQande som så långl möjligl tillgodoser de olika
intressena. Härvid bör även frågor rörande vattenvård, särskilt Vätterns
belydelse för vattenförsörjningen, och sandtäkt uppmärksammas. Vad gäller
försvarets intressen bör en utgångspunkt vid övervägandena vara all den
militära skjutverksamheten dels i minsta möjliga utsträckning skall påverka
reproduktionsområden för fisk och andra områden av särskilt intresse för fisket,
dels i största möjliga utsträckning skall inskränkas under de perioder då
Vänerområdet utnylQas särskilt intensivt för friluftsliv.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 107

De regionala överväganden för
Vättern som har angetts i del föregående bör göras i samverkan mellan berörda
kommuner och länsstyrelsema i Örebro, Östergötlands, Jönköpings och Skaraborgs
län och efter samråd med militära myndigheter, fiskenämnden i Jönköpings län
och Vätterns vatten vårdskommitlé.

MaUngsbo-Klolen

Planeringsarbetet för det primära
rekreationsområdet bör fullföQas och erforderliga åtgärder vidtas för att man
skall kunna säkerställa rekreationsintressena. Det hittills ulförda arbetet
bör vidare kompletteras med en analys av förutsättningarna för
turistutveckling i en större del av Bergslagen så atl Malingsbo-Kloten kan
placeras in i elt regionalt sammanhang.

Skogsbruk, naturvård och frilufisliv

Skogsbrukets intressen bör ägnas
ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsstyrelsen
bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande
skogsbrukets behandling i det fortsatta planeringsarbetet. I promemorian anges
bl. a. att förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre
gående inskränkningar i skogsbruket än vad som föQer av hänsynsreglerna i
skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan
särskilt behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden. I regeringens
proposition om riktlinjer för skogspolitiken (prop. 1978/79:110) behandlas bl.
a. de allmänna hänsynsreglema i skogsbruket.

För att underlätta arbetet med att
säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är det
angeläget att etl särskilt handlingsprogram för naturvården i länet upprätias.

Fritidsbebyggelse

Den restriktivitet som bör gälla i
fråga om atl tillåta ytleriigare enskild fritidsbebyggelse i Tiveden och vid
Vättem och Hjälmaren gör det önskvärt att kommunema vidtar åtgärder för att
möta en ökad efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i andra delar av Örebro
län. Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana
områden anges i PM 1978-09-07.

Det är angeläget atl övervägande om vilken planberedskap
för fritidsbebyggelse som bör upprätthållas grundas på översiktliga
planmässiga bedömningar. Planeringen bör syfta till att åstadkomma en
bebyggelseutveckling som är anpassad till de skilda förutsättningar som finns
i länets olika delar.

Kraftledningar

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 är det angeläget att ytteriigare samråd sker i Örebro län mellan
kraftföretag, kommuner, länsstyrelse

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 108

och övriga berörda länsmyndigheter om behovet av mark för
kraftledningar.

Försvar

Vissa delar av Villingsbergs
skjutfält i Örebro kommun är mycket attraktiva för friluftslivet. För att man
skall få till stånd ett så långtgående samutnyttjande av skjutfällel som
möjligt mellan militär verksamhet och friluftsliv bör i enlighel med vad som
anges i PM 1978-09-07 fortsatta samråd ske mellan kommunen, länsslyrelsen och
de militära myndighetema.

3.18 Västmanlands län

Beslut 1979-03-15

Beträffande följande områden och frågor skall
länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt
planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Mälaren

Ställningstaganden till
markanvändningen i Mälarområdet har redovisats av berörda kommuner i form av
markdispositionsplaner vilka är antagna av resp. kommunfullmäktige. Planema
tillgodoser i stort intentionerna i den fysiska riksplaneringen.

Yllerligare enskild
fritidsbebyggelse bör undvikas vid Mälarens stränder och på öarna. Det är
angeläget att behovet av ålgärder för att tillgodose turismens och
friluftslivets intressen i del primära rekreationsområdet studeras i ett
samordnat planeringsarbete. Arbetet bör bedrivas i samarbete mellan kommunerna
och länsstyrelsen och samordnas med molsvarande planeringsarbete i Stockholms,
Uppsala och Södermanlands län.

Hjälmaren

Regeringen framhöll i sitt beslut
år 1975 med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen alt
planeringen för Hjälmarområdel bör klargöra förutsättningarna för
bebyggelseutvecklingen i området under hänsynstagande lill friluftslivets,
naturvårdens, kulturminnesvårdens m.fl. intressen.

Hjälmarområdet är ett viktigt
rekreationsområde för en betydande del av befolkningen i de närbelägna
tätortsregionerna. Inom området finns också betydande naturvärden och
kulturminnen. Områdets värde för rekreation och friluftsliv kan förväntas öka.
Detta motiverar alt man iakttar restriktivitet med att tillåla ytleriigare
enskild fritidsbebyggelse inom området.

Det fortsatta planeringsarbetet
inom resp. kommun bör syfta till alt tillgodose naturvårdens, friluftslivets
och kulturminnesvårdens intressen

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 109

inom Hjälmarområdet. Slor hänsyn bör vidare las till
fiskels intressen. Frågor om vattenvård och vattenreglering bör uppmärksammas
särskilt. Fritidsbebyggelse bör övervägas först sedan naturvårdens,
friluftslivels och kulturminnesvårdens intressen har tillgodosetts. Det är
angeläget att större sammanhängande obebyggda områden bevaras obebyggda.

Nedre Dalälven

Det påbörjade program- och
planeringsarbetet för det primära rekreationsområdet Nedre Dalälven bör
fullföQas. Planeringen bör inriktas på all slå vakt om befintliga natur-,
kultur- och rekreationsvärden. Det är bl.a. angeläget att de starka
naturvårdsinlressena kan säkerställas. Planläggning för ytteriigare enskild
fritidsbebyggelse bör undvikas inom området. Restriktivitet bör också iakttas
vad gäller spridd bebyggelse. Planeringen bör inriktas på att i lämplig
omfattning skapa förutsättningar för fritidsboende i andra former och på att
reservera mark för anläggningar som tillgodoser friluftslivets intressen.

Jordbruk

Fortsatta planeringsåtgärder
behöver vidtas för all kravet på hushållning medjordbruksmark i länet skall
kunna tillgodoses.

1 enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 bör kommunema upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas
expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses.
Områdesplanema bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med
beaktande av bl. a. kravet på att hushålla med jordbruksmarken. Länsstyrelsen
och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka områden och orter del är mest
angeläget att sådant planeringsarbete snabbt kommer i gång.

Arosbygden tillhör de områden i
landet för vilka länsstyrelseraa efter samråd med bl. a. lantbruksnämnderna, i
enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07, bör tillhandahålla ett aktuellt
material som i ell regionalt perspektiv visar hur kravet på hushållning med
jordbruksmarken fortlöpande beaklas i den kommunala planeringen.

Redovisning av jordbruksmarkens behandling och
fritidsbebyggelsens utveckling

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet
och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den
fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av
länsstyrelsen år 1982.

Redovisning av induslristudier

Förutsättningarna atl till
Bergslagsområdet lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen bör utredas ytterligare av berörda kommuner och länsstyrelser i
samråd. Studierna bör i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 redovisas
särskilt av länsstyrelserna år 1982.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 110

I det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

MaUngsbo-Kloten

Planeringsarbetet för det primära
rekreationsområdet bör fullföQas och erforderiiga åtgärder vidtas för att man
skall kunna säkerställa rekreationsintressena. Det hittills ulförda arbelel
bör vidare kompletteras med en analys av förutsättningama för turistutveckling
i en större del av Bergslagen så att Malingsbo-Kloten kan placeras in i ell
regionalt sammanhang.

Skogsbruk, naturvård och friluftsliv

Skogsbrukets intressen bör ägnas
ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsstyrelsen
bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande
skogsbrukets behandling i del fortsatta planeringsarbetet. I promemorian anges
bl.a. alt förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre
gående inskränkningar i skogsbruket än vad som följer av hänsynsreglema i
skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan
särskilt behöva utfärdas till skydd för nalurskogsområden. I regeringens
proposition om riktlinjer för skogspolitiken (prop. 1978/79:110) behandlas bl.
a. de allmänna hänsynsreglema i skogsbruket.

För att arbetet med atl säkerställa
områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet skall kunna
underlättas är det angeläget att ett särskill handlingsprogram för naturvården
i länet upprättas.

Fritidsbebyggelse

Den restriktivitet som bör gälla i
fråga om att tillåta ytterligare enskild fritidsbebyggelse vid Mälaren,
Hjälmaren och Nedre Dalälven gör det önskvärt att kommunerna vidtar åtgärder
för att möta en ökad efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i andra delar av
Västmanlands län. Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i
sådana områden anges i PM 1978-09-07.

Det är angeläget att överväganden
om vilken planberedskap för fritidsbebyggelse som bör upprätthållas grundas på
översiktliga planmässiga bedömningar. Planeringen bör syfta till att
åstadkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad till de skilda
förutsäUningar som finns i länets olika delar.

Väg E 18 vid Anundshögen

Vid den fortsalla planeringen av
väg E 18 vid Anundshögen är det angelägel att samråd sker med
riksantikvarieämbetet för att kulturminnesvårdens intressen skall kunna
beaktas i största möjliga utslräckning.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 111

3.19 Kopparbergs län

Beslut 1979-01-18

Beträffande följande områden och frägor skall länsstyrelsen
lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt
planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Fjällområdet

Utgångspunkterna för planerings-
och säkerställandearbetet i de obrutna Qällområdena har preciserats genom atl
riksdagen har beslutat om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för dessa
områden (prop. 1977/78: 31, CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99).

Regeringen har den 6 april 1978
uppdragit åt länsstyrelsema i Kopparbergs, Jämtiands, Västerbottens och
Norrbottens län atl senast den 1 januari 1980 lämna regeringen förslag till
närmare avgränsning av de obrutna Qällområden vilkas omfattning genom
riksdagens beslut i stort har lagts fasl.

1 regeringens beslut år 1975 med
anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen underströks alt det
är angeläget atl översiktliga, planmässiga överväganden om markanvändningen i
Qällvärlden kommer till stånd. Det framhölls vidare alt kommuner och
länsstyrelser under planeringsskedet borde samarbeta i dessa frågor och i
samarbete med planverket och naturvårdsverket precisera redovisade
intresseområden, klarlägga riskerna för konflikter mellan olika intressen samt
närmare ange inom vilka områden en fortsalt kommunal planering borde komma
till stånd och var markanvändningen huvudsakligen borde regleras genom
tillämpning av naturvårdslagens bestämmelser. Sådana överväganden har under planeringsskedet
inte genomförts i erforderlig omfattning beträffande Qällom-rådet i Kopparbergs
län. Samtidigt utvecklas fritidsbebyggelsen snabbt i länets Qällområde med stöd
delvis av äldre översiktliga markanvändningsplaner som inte ligger i linje med
den fysiska riksplaneringens riktlinjer.

Del är därför nödvändigt alt en för
länels hela Qällområde samordnad markanvändningsplanering genomförs skyndsamt
med utgångspunkt i rikl-linjeraa för hushållning med mark och vatten. Arbetet
bör samordnas med länsstyrelsens arbete atl avgränsa det obrutna Qällområdet.
Planeringsarbetet bör bedrivas av kommunerna i samarbete med länsstyrelsen.
Länsslyrelsen skall samråda med planverket och nalurvårdsverket beträffande
planeringsarbetet.

I arbetet bör ingå att upprätta ett
för Qällområdet samordnat planeringsprogram i vilket bl. a. analyseras
utveckling, styrmöjligheter, funktionssamband m. m. beträffande
fritidsbebyggelse och turism samt anges mål för den framtida bebyggelsen vad
gäller stmktur, omfattning, upplåtelseformer för fritidsboende m. m. Vidare
bör särskill beaktas de problem som

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 112

är
förknippade med vatten- och avloppsfrågoma i Qällregionen samt Qäll-naturens
känslighet för slitage m. m. I planeringarbetel bör också ingå att genomföra
översiktliga naturinventeringar. Länsslyrelsen bör aktivt biträda kommunerna i
planeringsarbetet bl. a. genom atl ställa underlagsmaterial till förfogande.

Markdisposilionsplaner bör med förtur upprättas för
de delar av Qällområdet som är föremål för särskill starka
exploateringsintressen.

FöQande utgångspunkter bör vidare gälla för det
fortsatta planeringsarbetet rörande Qällområdet i länet.

Naturvårdens och friluftslivets intressen är mycket
starka i Qällområdet. Området som helhet utgör också elt primärt
rekreationsområde (prop. 1975:46, CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46). Planeringen
bör bedrivas så att naturvärdena inte påverkas negativt till föQd av att
bebyggelse lokaliseras olämpligt, t. ex. i omedelbar anslutning lill befintliga
eller föreslagna naturreservat eller andra områden av stort intresse för
naturvården.

Friluftslivets intressen bör tillgodoses i del
fortsatta planeringsarbetet. De områden som är mest tillgängliga för
friluftslivet bör i slor utsträckning bevaras obebyggda. Vidare bör
förutsättningama för fritidsfisket uppmärksammas.

Formerna för skogsbrukel bör övervägas särskilt i
planeringsarbetet. I de för naturvården och friluftslivet mest attraktiva och
värdefulla områdena kan därvid förordnanden enligt naturvårdslagen behöva
utfärdas, medan de allmänna hänsynsreglema i skogsvårdslagen kan vara
tillfyllest för andra områden.

Behovet av förordnanden enligt naturvårdslagen, bl.
a. till skydd för naturskogsområden, bör närmare prövas i det fortsalla
planeringsarbetet.

Del är önskvärt att skogsvårdsstyrelsen biträder
kommunema i planeringsarbetet genom all ställa underlagsmaterial beträffande
skogsbrukel till förfogande. I anslutning härtill bör även samråd beträffande
planerade skogsbilvägar ske och eventuella åtgärder övervägas för att man skall
kunna hindra oönskade effekter av den ökade tillgänglighet lill obebyggda områden
som vägbyggandel leder till.

Det är angeläget att en bättre samordning kommer
lill stånd mellan den fysiska riksplaneringen och den regionalpoliliska
planeringen. Arbetet under planeringsskedet har visat att del för flera
regioner i landet krävs särskilda överväganden om hur samordning skall ske
mellan riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen och de regionalpolitiska
riktlinjema. Fjällområdet i Kopparbergs län utgör en sådan region. De
sysselsättningseffekter och möjligheter att stödja befintlig service som en
planmässig utbyggnad av bl. a. anläggningar för turism och fritidsboende kan
ge, bör uppmärksammas i planeringen för Qällområdet.

Enligt lantmäteriets inventeringar finns f n. drygt
4000 fritidshus i länets Qällområde. Vidare finns enligt inventeringama drygt
1 000 obebyggda tomter för fritidsbebyggelse inom områden med fastställd
detaQplan. De

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 113

av
Malungs och Älvdalens kommuner antagna kommunöversikterna synes medge att
antalet enskill ägda fritidshus kan komma att avsevärt öka på sikt. Områden av
stort värde för naturvården och friluftslivet skulle härvid påverkas negativt.
En sådan utveckling ligger inte i linje med riktlinjema för hushållning med
mark och vatten eller med inlentionema i statsmakternas beslut om de primära
rekreationsområdena. Kommunöversiktema bör, när del gäller fritidsbebyggelsens
utveckling, inte ligga lill grund för den fortsatta planeringen i Qällområdet.

Planeringen
bör syfta lill alt tillgodose intentionerna i statsmaktemas beslut om de
primära rekreationsområdena. Detta innebär att turismens och friluftslivets
intressen skall prioriteras framför intresset att exploatera för enskild
fritidsbebyggelse. Planeringen bör därför bl. a. inriktas på att skapa
förutsättningar för ett fritidsboende i sådana former som möjliggör ett högt
UtnytQande av fritidsbostäderna och som ger förutsättningar för fritidsboende
också för sådana grupper av befolkningen som inte äger fritidshus. Ytleriigare
enskild fritidsbebyggelse bör bedömas restriktivt. 1 området längs vägen mellan
Salen och Rörbäcksnäs bör ytterligare enskild fritidsbebyggelse undvikas. Som
elt led i strävandena att tillgodose friluftslivets intressen bör också en
översyn av helt eller delvis outbyggda detaQplaner för fritidsbebyggelse
övervägas. Ulbyggnad av enskild fritidsbebyggelse bör styras mot skogslandet
nedanför Qällområdet varvid bebyggelsen bör lokaliseras på ett sådant sätt att
den inte kommer i konflikt med andra intressen, främsl naturvård, friluftsliv
och skogsbruk.

Turismen
och frilidsboendel i Qällområdet bör i första hand utvecklas i anslutning lill
befintliga samhällsbildningar med bofast befolkning så att exploateringama kan
utgöra etl slöd för sysselsättning och service. På så sätt kan också ingrepp i
större orörda naturområden undvikas. För områden som bedöms vara lämpliga för
utbyggnad för turism och fritidsboende är det angeläget atl en omsorgsfull
områdesplanering genomförs.

Utbyggnad av turismen i Qällområdet bör vidare
styras i en sådan riktning att samiska intressen beaktas och så att samerna
kan få del av utvecklingens positiva sidor. Det är därför i enlighet med vad
som anges i PM 1978-09-07 angeläget att Älvdalens kommun beaktar inverkan på rennäringen
av nya eller utvidgade etableringar för turism och friluftsliv.

I planeringsarbetet bör också Qällvandringsledema
uppmärksammas bl. a. med avseende på rennäringsintresset och Qällsäkerheten.

I
det fortsatta planeringsarbetet för Qällområdet bör samråd ske inom ramen för
nordiskt regionalpolitiskt samarbete med berörda myndigheter i Norge.

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör
länsstyrelsen rekommendera Malungs och Älvdalens kommuner atl inte annal än
undantagsvis föra fram detaQplaner för fritidsbebyggelse för
fastställelseprövning innan en sådan översiktlig markanvändningsplanering och
områdesplanering som har angetts ovan har genomförts och behandlats inom
kommunema. 8 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 213. Bilaga 2

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 114

Länsstyrelsen skall efter samråd med planverket och
naturvårdsverket redovisa resultatet av det fortsalla planeringsarbetet rörande
Qällområdet till regeringen vid de två redovisningstillfällen som anges i PM
1978-09-07, dvs. i samband med redovisningen av länsplanering 1980 och under år
1982.

Redovisningen år 1980 får ses som en
etappredovisning, dvs. en redovisning av hur långt arbelel med översiktiiga
markdispositionsplaner och områdesplaner har kommit vid det tillfälle då
redovisningen lämnas. Länsstyrelsen skall senast vid detta tillfälle efter
samråd med planverket och naturvårdsverket också redovisa om fortsatt
planering för något eller några områden i Qällen bör ske med stöd av
beslämmelserna i 10 a § byggnadslagen om upprättande av generalplan. I det
fall länsstyrelsen anser att föreläggande enligt nämnda paragraf bör utfärdas
skall länsstyrelsen efter samråd med planverket och naturvårdsverket ange de
utgångspunkter som bör gälla för planeringen och avgränsa det eller de områden
som därvid bör planeras.

Siljansbygden

Del är myckel angelägel atl det inventerings- och
programarbete som har påbörjats av den s. k. Siljansgruppen med representanter
för Leksands, Mora, Orsa och Rättviks kommuner skyndsamt föQs upp och att
översiktliga samordnade markanvändningsplaner upprättas för hela det primära
rekreationsområdet. Planeringsarbetet bör ta sin utgångspunkt i riktlinjema för
hushållning med mark och vatten Och i statsmaktemas beslut om de primära
rekreationsområdena.

Planeringsarbetet bör på motsvarande sätt som för
Qällområdet bedrivas av kommunema i samarbete med länsstyrelsen. Länsstyrelsen
skall samråda med planverket och naturvårdsverket beträffande planeringsarbetet.

I arbetet bör ingå att upprätta ett för det primära
rekreationsområdet samordnat planerings- och handlingsprogram där bl. a.
turismens och fritidsbebyggelsens utveckling sätts in i sitt regionalpolitiska
sammanhang. De sysselsättningseffekter och möjligheter alt stödja befintlig
service som en planmässig utbyggnad av bl. a. anläggningar för turism och
fritidsboende kan ge, bör uppmärksammas i planeringen.

Möjligheterna att fömya äldre anläggningar och
komplettera dem med semesterbyar och enkla inkvarteringsanordningar samt att
nylQa av bebyggelse redan i anspråktagna områden för tillkommande turism bör
beaktas. Kommunema och länsstyrelsen bör gemensamt diskutera för vilka
delområden det är mest angeläget atl områdesplaner snabbt utarbetas.

FöQande utgångspunkter bör vidare gälla för det
fortsatta planeringsarbetet i SiQansområdel.

SiQansområdel tillhör de områden i landet där det
är särskilt angeläget att naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens
intressen tillgodoses. Detla gäller bl.a. strändema vid Siljan och Orsasjön.
Oexploalerade

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 115

strandområden bör bevaras. Områdesplanering för turist-
och fritidsboendeanläggningar m. m. bör föregås av natur- och
kulturminnesinventeringar i erforderlig utsträckning.

Jordbrukets och skogsbrukets
intressen bör uppmärksammas i planeringsarbetet liksom behovet av
landskapsvårdande åtgärder.

För de skogsområden som är mest altraktiva och värdefulla
för naturvården och friluftslivet kan förordnanden enligt naturvårdslagen
behöva utfärdas, medan de allmänna hänsynsreglema i skogsvårdslagen kan vara
till fyllest för andra områden. Behovel av förordnanden enligt naturvårdslagen,
bl. a. till skydd för naturskogsområden, bör närmare prövas i del fortsatta
planeringsarbetet.

Fiskets intressen bör ägnas ökad
uppmärksamhet i del fortsatta planeringsarbetet för SiQansområdel.

Planeringen bör syfta lill att tillgodose intentionerna i
statsmakternas beslut om de primära rekreationsområdena. Delta innebär att
turismens och friluftslivets intressen skall prioriteras framför intresset atl
exploatera för enskild fritidsbebyggelse. Planeringen bör därför bl. a.
inriktas på atl skapa förutsättningar för elt fritidsboende i sådana former som
möjliggör etl högt utnyttjande av fritidsbostäderna och som ger förutsättningar
för fritidsboende också för sådana grupper av befolkningen som inte äger
fritidshus. Ytterligare enskild fritidsbebyggelse bör bedömas restriktivt i
strandnära områden och i andra trakter med betydande värden för turism och
rekreation. Som ett led i strävandena att tillgodose friluftslivs- och
rekrealionsinlressena kan vissa äldre preliminära planöverväganden behöva
omprövas. En översyn av helt eller delvis outbyggda detaQplaner för
fritidsbebyggelse bör också övervägas.

1 enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 bör länsstyrelsen rekommendera Leksands, Mora, Orsa och Rättviks
kommuner att inte annal än undantagsvis föra fram detaljplaner för
fritidsbebyggelse för fastställelseprövning innan en sådan samordnad
markanvändningsplanering som har angetts ovan har genomförts och behandlats
inom kommunerna.

Länsstyrelsen skall efter samråd
med.planverket och nalurvårdsverket redovisa resultatet av det fortsatta
planeringsarbetet rörande SiQansområdel till regeringen vid de två
redovisningstillfällen som anges i PM 1978-09-07, dvs. i samband med
redovisningen av länsplanering 1980 och under år 1982.

Redovisningen år 1980 får på
motsvarande sätt som för Qällområdet ses som en etappredovisning av hur långt
arbetet med planerings- och handlingsprogram saml områdesplaner har kommit.

Dalälvens dalgångar

Utgångspunkterna för den kommunala
markanvändningsplaneringen har preciserats genom att riksdagen har beslutat om
riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och
Norrland (prop. 1977/78: 57, CU 1977/78: 9, rskr 1977/78:100).

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 116

Det är angeläget att samordnade
översiktliga markanvändningsplaner snarast upprättas för Dalälvens dalgångar.
Markanvändningsplaneringen bör anpassas efter de anspråk som ställs på marken i
olika delar av dalgångama. För de älvsträckor som enligt riksdagens beslul
skall undantas från vattenkraftutbyggnad bör, enligt vad som anges i PM
1978-09-07, planeringen inriktas på att tillgodose de intressen som föranledde
beslutet att undanta älvsträckorna från ulbyggnad. För övriga älvsträckor bör
fritidsbebyggelse övervägas endast om naturvårdens, friluftslivets och de
areella näringarnas intressen samtidigt kan tillgodoses. Vidare bör fiskets
intressen ägnas stor uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet.

Det är särskill angeläget alt det
påbörjade program- och planeringsarbetet fördel primära rekreationsområdet
Nedre Dalälven fullföljs. Planeringen bör inriktas på att slå vakt om
befintliga natur- och kulturvärden. Med' tanke på områdets stora natur- och
rekreationsvärden bör planläggning för ytterligare enskild fritidsbebyggelse
undvikas inom området. Restriktivitet bör också iakttas vad gäller spridd
bebyggelse. Planeringen bör inriktas på atl i lämplig omfattning skapa
förutsättningar för fritidsboende i andra former och på att reservera mark för
anläggningar som tillgodoser friluftslivets intressen.

Jordbruk

Fortsatta planeringsåtgärder
behöver vidtas för alt kravet på hushållning med jordbruksmarken skall
tillgodoses i länet.

1 enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas
expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses.
Områdesplanema bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med
beaktande av bl. a. kravet på alt hushålla med jordbruksmarken. Länsstyrelsen
och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka områden och orter det är mest
angeläget att sådant planeringsarbete snabbt kommer igång.

Länsstyrelsen bör verka för att
samordning sker i erforderlig utsträckning med det översiktliga
planeringsarbete som genomförs för SiQansområdel och Dalälvens dalgångar.

Redovisning av jordbruksmarkens behandUng och
fritidsbebyggelsens utveckling

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet
och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den
fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av
länsstyrelsen år 1982.

Redovisning av induslristudier

Förutsättningarna att till
Bergslagsområdet lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska
riksplaneringen bör utredas ytterligare av berörda

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 117

kommuner och länsstyrelser i samråd. Studiema bör i
enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 redovisas särskilt av länsstyrelserna
år 1982.

1 det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för
hushållning med mark

och
vatten bör

i
övrigt nedanstående särskilt beaktas.

MaUngsbo-Kloten

Planeringsarbetet för det primära
rekreationsområdet bör fullföljas och erforderliga åtgärder vidtas för att man
skall kunna säkerställa rekreationsintressena. Det hittills utförda arbetet
bör vidare kompletteras med en analys av förutsättningama för turistutveckling
i en större del av Bergslagen så att Malingsbo-Kloten kan placeras in i elt
regionalt sammanhang.

Skogsbruk, naturvård och rennäringen

Skogsbrukets intressen bör ägnas
ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsstyrelsen
bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande
skogsbrukets behandling i det fortsatta planeringsarbetet. I promemorian anges
bl. a. att förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre
gående inskränkningar i skogsbrukel än vad som föQer av hänsynsreglerna i
skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan
särskill behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden. Särskild uppmärksamhet
bör också ägnas ål frågan om hur skogsbruket skall bedrivas med hänsyn till naturvårdens
intressen i Qällområdets randzon. I regeringens proposition om riktlinjer för
skogspolitiken som avses att läggas fram under våren 1979 kommer bl.a. de
allmänna hänsynsreglema för skogsbruket att behandlas.

Vad gäller skogsbruket i de obrutna
Qällområdena innebär riksdagens beslut (prop. 1977/78:31, CU 1977/78:8, rskr
1977/78:99) att ytteriigare reglering av skogsbruket inom berörda områden bör
ske successivt i takt med atl erforderligt bedömningsunderlag utarbetas och
efter samråd med berörda parter. En sådan reglering lorde ingå som en del i
naturvårdsverkets och berörda länsstyrelsers fortsatta arbete med alt skydda
Qällområdenas naturvärden.

I Kopparbergs län kan, som
länsstyrelsen i andra sammanhang har betonat, särskilda ålgärder för fastighetssamverkan
och fastighetsreglering erfordras för atl bättre förutsättningar för jord- och
skogsbruk skall kunna skapas och för atl naturvårdens och friluftslivets
intressen skall kunna tillgodoses. Möjlighetema atl förbättra
fastighetsstrukturen bör övervägas bl. a. i arbetet med områdesplanering och
handlingsprogram för genomförande av planintenlionema inom SiQansområdel.

Rennäringens intressen är
ofullständigt beaktade i kommunöversikten för Älvdalens kommun. Bl. a. har
samråd med företrädare för rennäringen

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 118

inte
kommit till stånd i den utsträckning som är erforderlig för att rennäringens
intressen skall kunna beaklas tillräckligt. Kommunöversikten för Älvdalens
kommun är i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 inte lämpad all ligga
till grund för kommande områdes- och detaljplanering såvitt avser samordningen
med rennäringens intressen.

För att arbetet med atl säkerställa områden av
riksintresse för naturvården och friluftslivet skall kunna underlättas är det
angeläget att elt särskilt handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

I PM 1978-09-07 anges atl de statliga anslag som
står lill förfogande för atl säkerställa värdefulla naturområden i första hand
bör användas för sådana områden som är av riksintresse från naturvårdssynpunkt
eller för friluftslivet och vars bevarandevärden är särskill hotade eller som
av annan anledning snarast behöver skyddas.

Fritidsbebyggelse

Flera områden i länet vid sidan av Qällområdet och
SiQansbygden har naturgivna fömtsättningar för fritidsbebyggelse och är så
belägna att en växande efterfrågan på sådan bebyggelse kan förväntas. Allmänna
utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM
1978-09-07.

Särskilt för den södra delen av länet är det
angelägel att kommunema vidtar åtgärder som medför att en god planberedskap
skapas för att möta en ökad efterfrågan på fritidsbebyggelse. Planeringen bör
syfta lill all åstadkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad till de
skilda förutsättningarna som finns i länets olika delar.

Flygplatser

Vissa förslag till nya mindre trafikflygplatser har
förts fram av kommunerna under planeringsskedet. Överväganden rörande behovet
av nya sådana flygplatser bör göras inom ramen för den samordnade planering av
flygplatser som genomförs enligt särskilda riktlinjer från regeringen.

3.20
Gävleborgs län

Beslut
1979-03-01

Beträffande
följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till
regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i
övrigt.

Kustområdet

Den översiktliga markanvändningsplanering som pågår
i berörda kommuner bör fullföQas. Del är angelägel att ställningstaganden till
markan-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 119

vändningen
i kustområdet, där så inte redan har sketl, redovisas av kommunerna i form av
markdispositionsplaner vilka är antagna av fullmäktige.

1
den fortsatta planeringen för kustområdet bör följande utgångspunkter gälla.

Möjlighetema alt bevara eller genom olika åtgärder
öka tillgängligheten till stränderna bör uppmärksammas. I de strandnära områden
och på de öar som är av stort värde för friluftslivet och naturvården bör man
undvika ytteriigare enskild fritidsbebyggelse. Utrymme torde finnas för
komplettering av fritidsbebyggelse i de inre delama av kustområdet.

En närmare bedömning av de lägen som har angetts av
länsstyrelsen och berörda kommuner för sådan industri som behandlas i den
fysiska riksplaneringen kommer i enlighel med vad som anges i PM 1978-09-07
alt göras i del pågående arbelel med en ny rapport om hushållning med mark och
vatten. 1 avvaktan på de ställningstaganden som rapporten kan föranleda bör
handlingsfriheten så långt möjligt bevaras på de platser för vilka genomförda
studier visar att goda fömtsättningar för lokalisering av ovan nämnd industri
föreligger.

Fiskets intressen bör i enlighet med vad som anges
i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen för
kustområdet. De miQöer som har särskild betydelse för skilda fiskarter bör
skyddas och fiskeutövandet bör ges tillräckligt utrymme i förhållande till
andra former av vattenanvändning.

Ljusnans
och Dalälvens dalgångar

Utgångspunkterna för den kommunala
markanvändningsplaneringen har preciserats genom att riksdagen har beslutat om
riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och
Norrland (prop. 1977/78: 57, CU 1977/78: 9, rskr 1977/78:100).

Den översiktliga markanvändningsplanering som
enligt riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen skall ulföras för Ljusnans
och Dalälvens dalgångar bör snarasl fullföQas.

Fiskets intressen, och då särskilt fritidsfiskets,
bör ägnas ökad uppmärksamhet i del fortsatta planeringarbetet.

Det är vidare angeläget att det påbörjade program-
och planeringsarbetet för de primära rekreationsområdena Ljusnans dalgång och
Nedre Dalälven fullföQs.

Planeringen för del primära rekreationsområdet
Nedre Dalälven bör inriktas på att slå vakt om befintliga natur-, kultur- och
rekrealionsvärden. Det är bl. a. angeläget att de starka naturvårdsintressena
vid nedre Dalälven kan säkerställas. Planläggning för ytterligare enskild
fritidsbebyggelse bör undvikas inom området. Restriktivitet bör också iakttas
vad gäller spridd bebyggelse. Planeringen bör inriktas på att i lämplig
omfattning skapa förutsättningar för fritidsboende i andra former och på att
reservera mark för anläggningar som tillgodoser friluftslivets intressen.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 120

Jordbruk

Vissa fortsatta planeringsåtgärder
behöver vidtas för att kravet på hushållning med jordbruksmarken skall kunna
tillgodoses.

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 bör kommunema upprätta områdesplaner för de tätorter sorn förväntas
expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses.
Områdesplanema bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandel kan ske med
beaktande av bl. a. kravet på att hushålla med jordbruksmarken. Sådan
områdesplanering har i viss utsträckning påbörjats i länet. Länsstyrelsen och
kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka ytterligare områden och orter del
är angeläget alt sådant planeringsarbete genomförs.

Redovisning av jordbruksmarkens behandUng och
fritidsbebyggelsens utveckling

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet
och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den
fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av
länsstyrelsen år 1982.

I det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Dellensjöarna

Den översiktliga
markanvändningsplanering för Dellensjöama som har påbörjats av Hudiksvalls
kommun bör fullföQas. Friluftslivets, naturvårdens och kulturminnesvårdens
intressen i området bör uppmärksammas särskilt i det fortsatta
planeringsarbetet.

Skogsbruk, naturvård och frilufisliv

Skogsbrukels intressen bör ägnas
ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsstyrelsen
bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande
skogsbrukets behandling i det fortsatta planeringsarbetet. I promemorian anges
bl. a. all förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre
gående inskränkningar i skogsbruket än vad som föQer av hänsynsreglerna i
skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan
särskilt behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden. I regeringens
proposition om riktlinjer för skogspolitiken som avses att läggas fram under
våren 1979 kommer bl.a. de allmänna hänsynsreglema i skogsbrukel att behandlas.

För att underiälla arbetet med att
säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är det
angeläget att arbetet med att upprätta ett särskilt handlingsprogram för
naturvården i länet snarast fullföQs.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 121

Fritidsbebyggelse

Flera områden innanför kusten i länet har
naturgivna förutsättningar för fritidsbebyggelse. Allmänna utgångspunkter för
utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM 1978-09-07.

Det är önskvärt att kommunema vidtar åtgärder som
medför att beredskap skapas för att möta en eventuell ökad efterfrågan på
fritidsbebyggelse i attraktiva inlandsområden. Planeringen bör syfta till alt
åstadkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad lill de skilda förutsättningar
som finns i länets olika delar.

Vägar

Vissa planerade vägslräckningar i länet kan komma
alt innebära konflikter med jordbrukets och kulturminnesvårdens intressen.
Avvägningen mellan olika markanvändningsintressen i anslutning till nämnda vägslräckningar
bör studeras i den fortsatta översiktsplaneringen i berörda kommuner.

Hamnar
och fiygplalser

Överväganden rörande utbyggnad av hamnar och
flygplatser bör göras inom ramen för den samordnade hamn- och
flygplatsplanering som genomförs enligt särskilda riktlinjer från regeringen.

3.21
Västernorrlands län

Beslut
1979-01-18

Beträffande
föQande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till
regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i
övrigt.

Kustområdet
utom Höga Kusten

Berörda kommuner har påbörjat en områdesplanering
inom de delar av länets kust som betecknas som övrig kust. Det är angeläget alt
planeringsarbetet fullföQs och att ställningstaganden till markanvändningen
redovisas av kommunema i form av översiktliga planer vilka är antagna av kommunfullmäktige.

I den fortsatta planeringen för det s. k. övriga
kustområdet bör följande utgångspunkter gälla.

Möjlighetema att bevara eller genom olika ålgärder
öka tillgängligheten till stränderna bör uppmärksammas. I de slrandnära områden
och på de öar som är av stort värde för friluftslivet och naturvården bör man
undvika yllerligare enskild fritidsbebyggelse. Inom övriga kustavsnitt bör
fritidsbebyggelse övervägas endast om naturvårdens och friluftslivets
intressen

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 122

samtidigt kan tillgodoses. Utrymme torde finnas för
komplettering av fritidsbebyggelse i de inre delama av kustområdet.

I den områdesplanering som genomförs
för kustområdet i Ömsköldsviks kommun bör hänsyn tas bl.a. till att en del av
kommunens kustområde norr om Köpmanholmen ingår i det primära
rekreationsområdet Höga Kusten.

En närmare bedömning av de lägen
som har angetts av länsstyrelsen och berörda kommuner för sådan industri som
behandlas i den fysiska riksplaneringen kommer i enlighet med vad som anges i
PM 1978-09-07 att göras i det pågående arbetet med en ny rapport om hushållning
med mark och vatten. I avvaktan på de ställningstaganden som rapporten kan
föranleda bör handlingsfriheten så långl möjligt bevaras på de platser för
vilka genomförda studier visar att goda förutsättningar för lokalisering av
sådan industri föreligger.

Regeringen avser, med anledning av
riksdagens behandling av motioner rörande byggnadslagstiftningen m. m. (CU
1978/79: 2, rskr 1978/79:14), att inom kort tillkalla en särskild utredare med
uppgift att överväga lämpliga åtgärder för sanering efter nedläggning av
industrier.

Fiskets intressen bör i enlighet
med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta
planeringen för kustområdet. De miljöer som har särskild betydelse för skilda
fiskarter bör skyddas och fiskeutövandet bör ges tillräckligt utrymme i
förhållande till andra former av vattenanvändning.

Älvdalarna

Utgångspunkterna för den kommunala
markanvändningsplaneringen har preciserats genom att riksdagen har beslutat om
riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och
Norrland (prop. 1977/78:57, CU 1977/78:9, rskr 1977/78:100).

Den översiktliga
markanvändningsplanering som enligt riktiinjema i den fysiska riksplaneringen
skall ulföras för Ljungans, Indalsälvens och Ångermanälvens dalgångar bör
fullföQas i den omfattning som är motiverad med hänsyn till de anspråk som
ställs på användningen av marken i olika delar av dalgångarna.
Markdispositionsplaner bör i första hand upprätias för de delar av älvdalarna
där marken är eller kan väntas bli efterfrågad för bebyggelse. Detta gäller för
huvuddelen av Ljungans och Indalsälvens dalgångar. Beträffande Ångermanälvens
dalgång är markanvändningsplanering önskvärd för i första hand området närmast
kusten.

För de älvar och älvsträckor som
enligt riksdagens beslut skall undantas från vattenkraftutbyggnad bör fortsatt
planerings- och inventeringsarbete, enligt vad som anges i PM 1978-09-07,
inriktas på att tillgodose de intressen som föranledde beslutet att undanta
älvama från utbyggnad. För övriga delar av älvdalarna bör statsmakternas
riktiinjer belräffande markanvändningen kunna tillgodoses genom all
kommunöversikterna utvecklas

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 BUaga 2 123

vidare
och genom att man vidtar de planeringsåtgärder i övrigl och de säkerställandeåtgärder
som med hänsyn till riktiinjerna bedöms erforderliga. Fiskets intressen bör på
motsvarande sätt som för kustområdet ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta
planeringen för älvdalama.

Jordbruk

Vissa fortsatta planeringsåtgärder behöver vidtas
för att kravet på hushållning med jordbruksmarken skall kunna tillgodoses.

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör
kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och
där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanema bör belysa
hur del fortsatta samhällsbyggandel kan ske med beaktande av bl. a. kravet på
att hushålla med jordbruksmarken. Sädan områdesplanering har i viss utslräckning
påbörjats i länen. Länsslyrelsen och kommunerna bör gemensamt diskutera för
vilka ytterligare områden och orter det är angelägel att sådant
planeringsarbete genomförs.

Redovisning av jordbruksmarkens behandling och
fritidsbebyggelsens utveckling.

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 skall
frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet och
fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den fysiska
riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av länsstyrelsen år
1982.

I
det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark
och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Höga
Kusten

Den översiktliga planering som har genomförts inom
Höga Kusten-området ligger väl i linje med riktlinjerna för hushållning med
mark och vatten och med inlentionema enligt statsmaktemas beslut om de primära
rekreationsområdena. Något ytterligare krav på redovisning lill regeringen av
planeringen för Höga Kusten-området behöver därför inte ställas.

Det är önskvärt alt samarbetet mellan berörda
kommuner och länsslyrelsen fortsätter och atl arbetet drivs vidare bl. a.
genom områdesplanering för i första hand de delar av området som är attraktiva
och lämpliga för anläggningar avsedda för turism och rekreation. Härvid bör
turistnäringen och anläggningar för fritidsboende i första hand ulvecklas i
anslutning till befintliga samhällsbildningar med bofast befolkning så att
exploateringarna kan utgöra etl slöd för sysselsättning och service. På så
sätl kan också ingrepp undvikas i naturområden som är opåverkade av bebyggelse.

Turismens och friluftslivets intressen skall enligt
Höga Kusten-utredningen prioriteras framför intresset att exploatera för
enskild fritidsbebyggelse. Områdesplaneringen bör därför bl. a. inriktas på
att skapa förutsättningar för ett fritidsboende i sådana former som möjliggör
ett högt utnytl-

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 124

jande av fritidsbostäderna och som ger förutsättningar för
fritidsboende också för sådana gmpper av befolkningen som inte äger fritidshus.

Fiskets intressen bör på
motsvarande sätt som för det övriga kustområdet ägnas ökad uppmärksamhet i det
fortsatta planeringsarbetet inom Höga Kusten-området.

Statens naturvårdsverk har i
skrivelse till regeringen den 16 maj 1978 hemställt att regeringen föreslår
riksdagen att besluta om att göra Skuleskogen i Höga Kusten-området till
nationalpark. Det område som föreslås bli nationalpark stämmer till sin
avgränsning i stort överens med det område som av länsstyrelsen föreslås bli
naturreservat. Naturvårdsverkets framställning övervägs f. n. inom regeringens
kansli.

Skogsbruk, naturvård och friluftsliv

Skogsbrukets intressen bör ägnas
ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsstyrelsen
bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande
skogsbrukets behandling i del fortsatta planeringsarbetet. I promemorian anges
bl. a. att förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre
gående inskränkningar i skogsbruket än vad som följer av hänsynsreglerna i
skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan
särskill behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden. 1 regeringens
proposition om riktiinjer för skogspolitiken som avses att läggas fram under
våren 1979 kommer bl.a. de allmänna hänsynsreglema i skogsbruket att behandlas.

För att underlätta arbetet med atl
säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är det
angeläget att ett särskilt handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

Fritidsbebyggelse

Flera områden innanför kusten i
länet har naturgivna förutsättningar för fritidsbebyggelse. Allmänna
utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM
1978-09-07.

Samtliga kommuner i länet har
redovisat områden för lokalisering av fritidsbebyggelse. Det är önskvärt att
kommunema vidtar fortsatta åtgärder som medför alt beredskap skapas för en
eventuell ökad efterfrågan på fritidsbebyggelse i altraktiva inlandsområden.
Planeringen bör syfta till att åstadkomma en bebyggelseutveckling som är
anpassad till de skilda förutsättningar som finns i länets olika delar.

Kraftledningar

1 enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 är det angelägel alt ytteriigare samråd sker i Västemorriands län
mellan kraftförelag, kommuner, länsstyrelse och övriga berörda länsmyndigheter
om behovet av mark för kraftledningar.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 125

3.22
Jämtlands län

Beslut
1979-02-08

Beträffande
följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till
regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i
övrigt.

Fjällområdena

Utgångspunkterna för planerings- och
säkerställandearbetet i de obrutna Qällområdena har preciserats genom all
riksdagen har beslutat om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för dessa
områden (prop. 1977/78: 31, C U 1977/78: 8, rskr 1977/78:99).

Regeringen har den 6 april 1978 uppdragit åt
länsstyrelserna i Jämtlands, Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län atl
senast den 1 januari 1980 lämna regeringen förslag till närmare avgränsning av
de obrutna Qällområden vilkas omfattning genom riksdagens beslut i slorl har
lagts fast.

I regeringens beslut år 1975 med anledning av
programskedet i den fysiska riksplaneringen underströks att det är angeläget
atl översiktliga, planmässiga överväganden om, markanvändningen i Qällvärlden
kommer till Slånd. Del framhölls vidare atl kommuner och länsstyrelser under
planeringsskedet borde samarbeta i dessa frågor och i samarbete med planverket
och naturvårdsverket precisera redovisade intresseområden, klariägga riskema
för konflikter mellan olika intressen samt närmare ange inom vilka områden en
fortsatt kommunal planering borde komma till stånd och var markanvändningen
huvudsakligen borde regleras genom tillämpning av naturvårdslagens
beslämmelser. Sådana överväganden har påbörjats under planeringsskedet och bör
drivas vidare. Särskilt stort är behovel av fortsatta planmässiga överväganden
inom de södra delama av länets Qällområden. Fritidsbebyggelsen utvecklas
snabbt i dessa områden ulan tillräckligt Slöd i översiktliga och med varandra
samordnade markanvändningsplaner som är antagna av kommunfullmäktige efter
samråd med statliga myndigheter.

Det är därför angeläget att en för länels
Qällområden samordnad planering genomförs skyndsamt med utgångspunkt i
riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Planeringen bör inriktas på
atl avgränsa de områden där det framställs mer omfattande önskemål om förändringar
i markanvändningen samt att värdera dessa önskemål mot bakgrund av en samlad
syn på Qällområdenas användning. Arbetet bör samordnas med länsstyrelsens
arbete atl avgränsa de obrutna Qällområdena. Planeringsarbetet bör bedrivas av
kommunema i samarbete med länsstyrelsen.

Det primära rekreationsområdet Åre intar en
särställning bland Qällområdena genom det försöksprojekt som där pågår.
Beredningen för planering och samordning av statliga insalser för rekreation
(rekreationsberedning-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 126

en)
utvärderar f. n. Åreprojektet för all man skall få underlag för hur statliga
insalser fortsättningsvis bör ske inom de primära rekreationsområdena.

I det fortsatta planeringsarbetet för Qällområdena
i länet bör ingå att upprätta ett för områdena samordnat planeringsprogram i
vilket bl. a. analyseras utveckling, styrmöjligheter, funktionssamband m.m.
beträffande fritidsbebyggelse och turism saml anges mål för den framtida bebyggelsen
vad gäller struktur, omfattning, upplåtelseformer för fritidsboende m. m.
Vidare bör särskilt beaklas de problem som är förknippade med vallen-och
avloppsfrågoma i Qällregionen samt Qällnaturens känslighet för slitage m. m. I
planeringsarbetet bör också ingå atl genomföra översiktliga naturinventeringar.
Länsstyrelsen bör aktivt biträda kommunema i planeringsarbetet bl.a. genom all
ställa underlagsmaterial till förfogande. Statens planverk och statens
naturvårdsverk bör så långt möjligt biträda länsstyrelsen med
underlagsmaterial och med allmänna råd om den närmare uppläggningen och
inriktningen av arbetet.

FöQande utgångspunkter bör vidare gälla för den
fortsatta planeringen för Qällområdena i länet utanför de obrutna Qällområdena.

Markdispositionsplaner bör med förtur upprättas för
de delar av Qällområdena som är föremål för särskilt starka
exploaleringsintressen och som har befunnits lämpliga för fortsatt utbyggnad
för turism och rekreation. Kommunernas fortsalla planeringsarbete bör bl. a. kunna
utgå från en revidering av den områdesplanering som redan har genomförts. Det
utredningsmaterial som har utarbetats av länsstyrelsen bör kunna utgöra en god
grund för kommunemas fortsatta planeringsarbete.

Naturvårdens och friluftslivets intressen är mycket
starka i stora delar av Qällområdena. Planeringen bör bedrivas så att
naturvärdena inte påverkas negativt till föQd av att bebyggelse lokaliseras
olämpligt, t.ex. i omedelbar närhet av områden som är av stort intresse för
naturvården.

Friluftslivets intressen bör tillgodoses i det
fortsatta planeringsarbetet. De områden som är mest tillgängliga för
friluftslivet bör i stor utsträckning bevaras obebyggda.

Formema för skogsbruket bör övervägas särskilt i
planeringsarbetet. I de för naturvården och friluftslivet mesl attraktiva och
värdefulla områdena kan därvid förordnanden enligt naturvårdslagen behöva
utfärdas, medan de allmänna hänsynsreglema i skogsvårdslagen kan vara
tillfyllest för andra områden. Behovet av förordnanden enligt naturvårdslagen,
bl. a. lill skydd för nalurskogsområden, bör närmare prövas i det fortsatta
planeringsarbetet.

Det är angeläget att en bättre samordning kommer
till stånd mellan den fysiska riksplaneringen och den regionalpoliliska
planeringen. Arbetet under planeringsskedet har visat atl det för flera
regioner i landet krävs särskilda överväganden om hur samordning skall ske
mellan riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen och de regionalpolitiska
riktlinjerna. Stora delar av Jämtlands län, särskilt Qällområdena, utgör sådana
regioner. De syssel-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 127

sättningseffekter
och möjligheter att stödja befintlig service som en planmässig utbyggnad av
bl. a. anläggningar för turism och fritidsboende kan ge, bör uppmärksammas i
planeringen för Qällområdena.

Fritidsbebyggelsen har ökat kraftigt under senare
år inom framför allt de södra delama av länets Qällområden. De många initiativ
till exploateringsförelag som har redovisats av Härjedalens kommun i
anslutning till kommunöversiklen inger betänkligheter mot bakgrund av
riktlinjema för hushållning med mark och vatten. Ett förverkligande av alla
dessa planer på exploatering för fritidsbebyggelse skulle strida mot dels
statsmaktemas riktlinjer för hushållning med mark och vatten, dels riktlinjerna
för utvecklingen i de primära rekreationsområdena. Detta gäller också vissa
planer på fritidsbebyggelse inom Bergs och Åre kommuner.

Den fortsatta planeringen bör syfta lill att tillgodose
inlentioneraa i statsmakternas beslul om de primära rekreationsområdena vilket
innebär att turismens och friluftslivets intressen bör prioriteras framför
intresset att exploatera för enskild fritidsbebyggelse. Planeringen bör därför
bl. a. inriktas på atl skapa förutsättningar för ett fritidsboende i sådana
former som möjliggör ett högt utnytQande av fritidsbostäderna och som ger förutsättningar
för fritidsboende också för sådana grupper av befolkningen som inte äger
fritidshus.

Turismen och frilidsboendel i Qällområdena bör i
första hand utvecklas i anslutning till befintliga samhällsbildningar med
bofast befolkning så att exploaleringsföretagen kan utgöra elt stöd för
sysselsättning och service. På så sätt kan också ingrepp i större orörda naturområden
undvikas. För områden som bedöms vara lämpliga för utbyggnad för turism och
fritidsboende är det angeläget alt en omsorgsfull områdesplanering genomförs.
Härvid bör de synpunkter beaktas som har förts fram av länsstyrelsen och
statens planverk om bl. a. den totala omfattningen av en exploatering, fördelning
och lokalisering av olika fritidsboendeformer, anpassning lill naturmiQön och
till befintlig bebyggelse samt etappindelning av större exploateringsföretag.

Utbyggnad av turismen i Qällområdet bör vidare
styras i en sådan riktning att samiska intressen beaktas och så att samema kan
få del av utvecklingens posiliva sidor. Det är därför enligt vad som anges i
PM 1978-09-07 angeläget att berörda kommuner beaktar inverkan på rennäringen av
nya eller utvidgade etableringar för turism och friluftsliv.

För de delar av länels norra Qällområden där
länsstyrelsen och kommunema bedömer alt ytterligare markanvändningsplanering
f. n. inte behöver genomföras, bör statsmakternas riktlinjer för
markanvändningen kunna tillgodoses genom att kommunöversikterna utvecklas
vidare och genom att man vidtar de planeringsåtgärder i övrigt och
säkerställandeåtgärder som med hänsyn till riktlinjema bedöms erforderliga.

I det fortsatta planeringsarbetet bör också
Qällvandringsledema uppmärksammas bl. a. med avseende på rennäringsintresset
och Qällsäkerheten.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 128

I planeringsarbetet för Qällområdet bör samråd ske
inom ramen för nordiskt regionalpolitiskt samarbele med berörda myndigheter i
Norge.

I PM 1978-09-07 anges alt länsstyrelsema
belräffande bl.a. områden med slora rekrealionsvärden bör rekommendera berörda
kommuner all inte annal än undantagsvis föra fram detaQplaner för
fritidsbebyggelse för fastställelseprövning innan en översiktlig
markanvändningsplanering har genomförts och behandlats inom kommunerna.
Länsstyrelsen i Jämtlands län bör överlägga med kommunema om vilka detaQplaner
inom länets Qällområden som kan prövas för fastslällelse innan en översiktlig
markanvändningsplanering har genomförts.

Länsstyrelsen skall redovisa resultatet av del
fortsatta planeringsarbetet rörande Qällområdena till regeringen vid de två
redovisningstillfällen som anges i PM 1978-09-07, dvs. i samband med redovisningen
av länsplanering 1980 och under år 1982.

Redovisningen år 1980 får ses som en
etappredovisning, dvs. en redovisning av hur långt arbetet med ett för
Qällområdena i länet samordnat planeringsprogram och fortsatt
markdispositionsplanering har kommit vid det tillfälle då redovisningen lämnas.
Länsstyrelsen skall senast vid detta tillfälle också redovisa om fortsall
planering för något eller några områden i Qällen bör ske med stöd av
beslämmelserna i 10 a § byggnadslagen om upprättande av generalplan. 1 del fall
länsstyrelsen anser att föreläggande enligt nämnda paragraf bör utfärdas skall
länsstyrelsen ange de utgångspunkter som bör gälla för planeringen och
avgränsa det eller de områden som därvid bör planeras.

Älvdalar

Utgångspunkterna för den kommunala
markanvändningsplaneringen har preciserats genom att riksdagen har beslutat om
riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och
Norrland (prop. 1977/78: 57, CU 1977/78: 9, rskr 1977/78:100).

Den översiktliga markanvändningsplanering som
enligt riktlinjema i den fysiska riksplaneringen skall utföras för Ljusnans,
Ljungans och Indalsälvens dalgångar bör fullföljas i den omfallning som är
motiverad med hänsyn till de anspråk som ställs på användningen av marken i
olika delar av dalgångarna. Markdisposilionsplaner bör i första hand upprätias
för de delar av älvdalama där marken är eller kan väntas bli efterfrågad för
bebyggelse.

För de älvar och älvsträckor som enligt riksdagens
beslut skall undantas från vattenkraftutbyggnad bör fortsatt planerings-och
invenleringsarbete, enligt vad som anges i PM 1978-09-07, inriktas på alt
tillgodose de intressen som föranledde beslutet atl undanta älvarna från
utbyggnad. För övriga delar av älvdalama bör statsmakteraas riktiinjer beträffande
markanvändningen kunna tillgodoses genom att kommunöversiktema utvecklas
vidare och genom att man vidtar de planeringsåtgärder i övrigt och de säkerställandeåtgärder
som med hänsyn till riktlinjerna bedöms erforderliga.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 129

Jordbruk

Vissa fortsatta planeringsåtgärder
behöver vidtas för att kravet på hushållning med jordbruksmarken skall
tillgodoses i länet.

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas
expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses.
Områdesplanerna bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med
beaktande av bl. a. kravet på atl hushålla med jordbruksmarken. Sådan
områdesplanering har i viss utsträckning påbörjats i länet. Länsstyrelsen och
kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka yllerligare områden och orler del
är angelägel alt sådanl planeringsarbete genomförs.

Jordbruksbygdema vid Storsjön
tillhör de områden i landet för vilka länsstyrelsema efter samråd med bl. a.
lanlbruksnämndema i enlighel med vad som anges i PM 1978-09-07 bör
lillhandahålla ett aktuellt malerial som i ett regionalt perspektiv visar hur
kravet på hushållning med jordbruksmarken fortlöpande beaklas i den kommunala
planeringen.

Redovisning av jordbruksmarkens behandling och
fritidsbebyggelsens utveckling

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet
och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den
fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av
länsstyrelsen år 1982.

Länsslyrelsen bör överväga behovel
av alt i anslutning till redovisningen av länsplanering 1980 lämna en särskild
redogörelse till regeringen om hur kravet på hushållning med jordbruksmarken
beaktas i planeringen för Krokom-Östersundsområdet.

I det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjema för
hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Slorsjöbygden

Den översiktliga planering för
Slorsjöbygden som har genomförts av kommunema kan i alll väsentligt bilda
utgångspunkt för fortsatta planeringsåtgärder på kommunal och inlerkommunal
nivå. Med undanlag för vad som har angetts ovan om hushållning med
jordbruksmarken behöver något ytterligare krav på redovisning till regeringen
av planeringen inom området inte ställas.

Det är önskvärt alt samarbetet
mellan berörda kommuner och länsstyrelsen fortsätter i erforderlig
utsträckning. I det fortsatta planeringsarbetet bör de synpunkter beaktas som
länsstyrelsen har fört fram atl kommunerna bättre bör uppmärksamma frågor om
tätorlsulveckling och bebyggelsemönster samt andra struklurpåverkande frågor.

9 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 213. Bilaga 2

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 130

Skogsbruk, naturvård och rennäringen

Skogsbrukets intressen bör ägnas
ökad uppmärksamhet i del fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsstyrelsen
bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande
skogsbrukets behandling i det fortsatta planeringsarbetet. 1 promemorian anges
bl. a. att förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre
gående inskränkningar i skogsbrukel än vad som föQer av hänsynsreglerna i
skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan
särskill behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden. Särskild uppmärksamhet
bör också ägnas åt frågan om hur skogsbruket bör bedrivas i Qällområdenas
randzon med hänsyn lill naturvårdens intressen. 1 regeringens proposition om
riktlinjer för skogspolitiken som avses att läggas fram under våren 1979 kommer
bl.a. de allmänna hänsynsreglerna för skogsbruket att behandlas.

Vad gäller skogsbruket i de obrutna
Qällområdena innebär riksdagens beslut (prop. 1977/78:31, CU 1977/78:8, rskr
1977/78:99) atl ytteriigare reglering av skogsbruket inom berörda områden bör
ske i takt med att erforderligt bedömningsunderlag utarbetas och efter samråd
med berörda parter. En sådan reglering torde ingå som en del i
naturvårdsverkets och berörda länsstyrelsers fortsatta arbete med att skydda
Qällområdenas naturvärden.

Rennäringens intressen är
ofullständigt beaktade i vissa av de kommunöversikter och
markdispositionsplaner som föreligger. Bl. a. har samråd med förelrädare för
rennäringen i flera fall inte kommit lill stånd i den utsträckning som är
erforderlig för att rennäringens intressen skall kunna beaklas tillräckligt. 1
enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 är vissa kommunöversikter inte
lämpade alt ligga till grund för kommande områdes- och delaQplanering såvitt
avser samordningen med rennäringens intressen. Delta gäller i Jämtlands län
kommunöversikterna för Härjedalens och Strömsunds kommuner.

För alt arbetet med att säkerställa
områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet skall kunna
underlättas är del angelägel atl ett särskilt handlingsprogram för naturvården
i länet upprättas.

Fiske

Länels sjöar och vattendrag har
stor betydelse för fritidsfisket. Fiskels intressen bör ägnas ökad
uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunerna.

Fritidsbebyggelse

Flera områden i länet vid sidan av
Qällområdena och Slorsjöbygden har naturgivna förutsättningar för
fritidsbebyggelse. Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse
i sådana områden anges i PM 1978-09-07.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 131

Med hänsyn till den restriktiva syn
som bör tillämpas när det gäller att tillåta enskild fritidsbebyggelse i
Qällområdena och inom Storsjöbygden bör kommunerna i Jämtlands län vidta
åtgärder som medför att beredskap skapas för en eventuell ökad eflerFrågan på
fritidsbebyggelse i andra attraktiva områden i länet. Planeringen bör syfta
till atl åsladkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad till de skilda
förutsättningar som finns i länets olika delar.

Kraftledningar

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 är del angelägel att ytterligare samråd sker i Jämtlands län mellan
kraftföretag, kommuner, länsstyrelse och övriga berörda länsmyndigheter om
behovet av mark för kraftledningar.

Försvar

Försvarets markinnehav inom de centrala delama av
Östersunds kommun försvårar kommunens bebyggelseplanering. Riksdagen har år
1965 godkänt en mellan försvarsmakten och kommunen träffad överenskommelse om
en intressegräns mellan å ena sidan mark som avses för kommunens fortsalla
utbyggnad och å andra sidan mark som reserveras för militär övningsverksamhet.
Om kommunen finner det erforderligt alt för sin bebyggelseplanering frånlräda
denna överenskommelse, förutsätts förhandlingar härom i första hand ske mellan
kommunen och försvarsmaktens förelrädare i Östersund. I sista hand får frågan
underställas statsmakternas prövning.

3.23 Västerbottens län

Beslut 1979-01-18

Beträffande följande områden och frågor skall
länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt
planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Fjällområdet

Utgångspunkterna för planerings-
och säkerställandearbetet i de obrutna Qällområdena har preciserats genom atl
riksdagen har beslulal om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för dessa
områden (prop. 1977/78: 31, CU 1977/78: 8, rskr 1977/78:99).

Regeringen barden 6 april 1978
uppdragit åt länsstyrelsema i Västerbot-lens, Kopparbergs, Jämtlands och
Norrbottens län att senast den 1 januari 1980 lämna regeringen förslag till
närmare avgränsning av de obrutna Qällområden vilkas omfattning genom riksdagens
beslut i stort har lagts fast.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 132

Länsstyrelsen
i Västerbottens län skall även redovisa olika alternativ för markanvändningen i
vissa delar av Tärna-Graddisområdet.

Den översiktliga markanvändningsplanering som pågår
i berörda kommuner bör fortsätta med utgångspunkt i riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten. Planeringsarbetet bör samordnas med
länsstyrelsens arbele atl avgränsa de obrutna Qällområdena.

FöQande utgångspunkter bör gälla för den fortsatta
planeringen för Qällområdet utanför de obrutna Qällområdena. De områden som är
mest tillgängliga för friluftslivet och har störst naturvärden bör i så stor
utsträckning som möjligt bevaras obebyggda. Tillkommande bebyggelse bör styras
lill områden där en viss bebyggelseutveckling redan har ägt rum. Attraktiva
områden utan dominerande bevarandeintressen och som i övrigl är lämpade för
bebyggelse bör i första hand reserveras för anläggningar som tillgodoser
turismens och friluftslivets behov.

Det är angeläget alt en bättre samordning kommer
till stånd mellan den fysiska riksplaneringen och den regionalpoliliska
planeringen. Arbetet under planeringsskedet har visal att del för flera
regioner i landet krävs särskilda överväganden om hur samordning skall ske
mellan riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen och de regionalpolitiska
riktlinjema. Slora delar av Västerbottens län, särskilt Qällområdet, utgör
sådana regioner.

De sysselsättningseffekter och möjligheter Att stödja
befintlig service som en planmässig utbyggnad av bl. a. anläggningar för turism
och fritidsboende kan ge bör uppmärksammas i planeringen för Qällområdet. Utvecklingen
av turismen i Qällområdet bör vidare styras i en sådan riktning att samiska
intressen beaktas och så atl samema kan få del av utvecklingens posiliva
sidor. Det är därför enligt vad som anges i PM 1978-09-07 angeläget att
berörda kommuner beaktar inverkan på rennäringen av nya eller utvidgade
etableringar för turism och friluftsliv.

I planeringsarbetet bör också Qällvandringsledema
uppmärksammas bl. a. med avseende på rennäringsintresset och Qällsäkerheten.

Markdispositionsplaner bör i första hand upprättas
för de delar av Qällområdet där exploateringsinlressena är starkast. 1 VästerbotlensQällen
gäller detta främst delar av det primära rekreationsområdet Tärna-Graddis
Qällvärd och vissa dalgångar i Qällområdet i övrigt. Berörda kommuner och
länsstyrelsen bör samråda om för vilka områden markdispositionsplaner bör
upprättas och om gemensamma riktlinjer som grund för markdispositionsplaneringen.
Den utredning om markanvändningsfrågorna i Qällregionen som genomförs på
initiativ av länsstyrelsen bör kunna utgöra underlag för sådana överväganden.
Planeringsarbetet för det primära rekreationsområdet bör samordnas med den
planering som genomförs för den del av området som berör Arjeplogs kommun i
Norrbottens län.

Storumans kommun har i en detaQerad kommunöversikt
redovisat ställningstaganden till markanvändningen i Umeälvens dalgång i anslutning
till Blå vägen. Mot bakgrund av att området utgör en attraktiv del av det pri-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 133

mara rekreationsområdet bör följande uppmärksammas
särskill i den fortsatta planeringen. I syfte alt bevara så stora delar som
möjligl av området orörda bör tillkommande fritidsbebyggelse i första hand
lokaliseras i anslutning till befintlig bebyggelse. Mark bör reserveras för
övematlningsanläggningar som tillgodoser friluftslivets behov. Tillkommande
enskild fritidsbebyggelse bör undvikas i dalgången norr om Umfors.

Den kommunöversikt som har
redovisats av Vilhelmina kommun bör ses över i syfte att precisera riktlinjerna
för bebyggelse i Qällområdet.

I de delar av Qällområdet där
länsstyrelse och kommuner bedömer att markdispositionsplaner f n. inte behöver
upprättas bör statsmakternas riktlinjer beträffande markanvändningen kunna
tillgodoses genom att kommunöversiklerna utvecklas vidare och genom att man
vidtar de planeringsåtgärder i övrigt och de säkerställandeåtgärder som med
hänsyn lill riktlinjerna bedöms erforderliga.

1 planeringsarbetet för Qällområdet
bör samråd ske inom ramen för nordiskt regionalpolitiskt samarbele med berörda
myndigheter i Norge.

Kusten

Det är angeläget att
ställningstaganden till markanvändningen i kustområdet redovisas av kommunema
i form av markdisposilionsplaner vilka är antagna av kommunfullmäktige.
Länsstyrelsen bör, där så inte redan har skett, samråda med berörda kommuner om
vilka yllerligare planeringsöverväganden som erfordras för att man skall få en
översiktiig bild av avsedd markanvändning.

1 den fortsatta planeringen för
kustområdet bör följande utgångspunkter gälla.

Möjligheterna att bevara eller
genom olika ålgärder öka tillgängligheten till strändema bör uppmärksammas. I
de slrandnära områden och på de öar som är av stort värde för friluftslivet och
naturvården bör man undvika ytleriigare enskild fritidsbebyggelse.

En närmare bedömning av de lägen
som har angetts av länsstyrelse och kommuner för sådan industri som behandlas i
den fysiska riksplaneringen kommer i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07
att göras i det pågående arbetet med en ny rapport om hushållning med mark och
vatten. I avvaktan på de ställningstaganden som rapporten kan föranleda bör
handlingsfriheten så långt möjligt bevaras på de platser för vilka genomförda
studier visar atl goda förutsättningar för lokalisering av sådan industri
föreligger.

Fiskets intressen bör i enlighel
med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsalla
planeringen för kustområdet. De miQöer som har särskild betydelse för skilda
fiskarter bör skyddas och fiskeulövandel ges tillräckligt utrymme i
förhållande till andra former av vattenanvändning.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 134

Älvdalarna

Utgångspunkterna för den kommunala
markanvändningsplaneringen har preciserats genom alt riksdagen har beslutat om
riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vallendrag i norra Svealand och
Norrland (prop. 1977/78: 57, CU 1977/78: 9, rskr 1977/78:100).

Den översiktliga
markanvändningsplanering som enligt riktlinjema i den fysiska riksplaneringen
skall utföras för huvudälvamas dalgångar bör fullföQas i den omfattning som är
motiverad med hänsyn till de anspråk som ställs på användningen av marken i
olika delar av dalgångarna. Markdispositionsplaner bör i första hand upprättas
för de delar av älvdalama där marken är eller kan väntas bli efterfrågad för
bebyggelse. För de älvar och älvsträckor som enligt riksdagens beslul skall
undantas från vattenkraftutbyggnad bör fortsatt planerings- och invenleringsarbete,
enligt vad som anges i PM 1978-09-07, inriktas på all tillgodose de intressen
som föranledde beslutet all undanta älvarna från ulbyggnad. För övriga delar
av älvdalama bör statsmakternas riktlinjer beträffande markanvändningen kunna
tillgodoses genom att kommunöversikterna ulvecklas vidare och genom atl man
vidtar de planeringsåtgärder i övrigt och de säkerställandeåtgärder som med
hänsyn till riktlinjema bedöms erforderiiga.

Fiskels intressen bör på
motsvarande säll som i kustområdet ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta
planeringen för älvdalarna.

Jordbruk

Vissa fortsatta planeringsåtgärder
behöver vidtas för all kravet på hushållning med jordbruksmarken skall kunna
tillgodoses. I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör kommunema
upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där
konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanema bör belysa hur
det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med beaktande av bl. a. kravet på atl
hushålla med jordbruksmarken. Sådan områdesplanering har i viss utsträckning
påbörjats i länet. Länsstyrelsen och kommunerna bör gemensamt diskutera för
vilka ytterligare områden och orter det är angeläget att sådant planeringsarbete
genomförs.

Redovisning av jordbruksmarkens behandling och
fritidsbebyggelsens utveckling

I enlighet med vad som anges i PM
1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet
och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den
fysiska riksplanenngens geografiska riktlinjer redovisas särskill av
länsslyrelsen år 1982.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 135

1
det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark
och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Skogsbruk,
naturvård och rennäringen

Skogsbrukets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet
i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsstyrelsen bör uppmärksamma
de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande skogsbrukets behandling i
det fortsatta planeringsarbetet. 1 promemorian anges bl. a. att förordnanden
enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre gående inskränkningar i
skogsbruket än vad som föQer av hänsynsreglema i skogsvårdslagen bedöms
nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan särskilt behöva utfärdas
till skydd för naturskogsområden. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt
frågan om hur skogsbrukel bör bedrivas i Qällområdets randzon med hänsyn till
naturvårdens intressen. I regeringens proposition om riktlinjer för
skogspolitiken som avses att läggas fram under våren 1979 kommer bl.a. de
allmänna hänsynsreglerna för skogsbrukel atl behandlas.

Vad gäller skogsbruket i de obrutna Qällområdena
innebär riksdagens beslut (prop. 1977/78:31, CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99) alt
ytteriigare reglering av skogsbruket inom berörda områden bör ske i takt med
all erforderiigt bedömningsunderlag utarbetas och efter samråd med berörda
parter. En sådan reglering lorde ingå som en del i naturvårdsverkets och
berörda länsstyrelsers fortsatta arbele med att skydda Qällområdenas naturvärden.

Rennäringens intressen är ofullständigt beaktade i
vissa av de kommunöversikter och markdispositionsplaner som föreligger. Bl. a.
har samråd med företrädare för rennäringen i flera fall inte kommit till slånd
i den utsträckning som är erforderiig för att rennäringens intressen skall
kunna beaktas tillräckligt. 1 enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 är
vissa kommunöversikter inte lämpade att ligga till grund för kommande områdes-
och delaQplanering såvitt avser samordningen med rennäringens intressen. Detta
gäller i Västerbottens län kommunöversiktema för Lycksele och Skellefteå
kommuner.

För alt arbetet med att säkerställa områden av
riksintresse för naturvården och friluftslivet skall underiättas är det
angeläget att ett särskill handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

Kraftledningar

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 är det
angeläget atl ytleriigare samråd sker i Västerbottens län mellan kraftförelag,
kommuner, länsstyrelse och övriga berörda länsmyndigheter om behovet av mark
för kraftledningar.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 136

Flygplatser

Vissa förslag till ny- och
utbyggnad av trafikflygplatser har förts fram av kommunerna under
planeringsskedet. 1 det arbele som pågår inom lufl-iransportulredningen
behandlas frågor rörande i första hand stor- och läns-flygplatser. Överväganden
rörande behovet av mindre flygplatser bör göras inom ramen för den samordnade
planering av flygplatser som genomförs enligt särskilda riktlinjer från
regeringen.

3.24 Norrbottens län

Beslul 1979-01-18

Beträffande följande områden och frägor skall
länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt
planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Fjällområdet

Utgångspunktema för planerings- och
säkerställandearbetet i de obrutna Qällområdena har preciserats genom atl
riksdagen har beslutat om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för dessa
områden (prop. 1977/78: 31, CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99).

Regeringen har den 6 april 1978
uppdragit åt länsstyrelsema i Norrbot-lens. Kopparbergs, Jämtlands och
Västerbollens län att senast den 1 januari 1980 lämna regeringen förslag till
närmare avgränsning av de obrutna Qällområden vilkas omfattning genom
riksdagens beslut i stort har lagts fast. Länsstyrelsen i Norrbottens län skall
även redovisa olika alternativ för markanvändningen i vissa delar av områdena
Sarek-Pile och Kebnekai-se.

Den översiktliga
markanvändningsplanering som pågår i berörda kommuner bör fortsätta med
utgångspunkt i riktlinjema för hushållning med mark och vatten.
Planeringsarbetet bör samordnas med länsstyrelsens arbete att avgränsa de
obrutna Qällområdena.

Följande utgångspunkter bör gälla
för den fortsatta planeringen för Qällområdet utanför de obrutna Qällområdena.
De områden som är mest tillgängliga för friluftslivet och har störst
naturvärden bör i så stor utsträckning som möjligt bevaras obebyggda.
Tillkommande bebyggelse bör styras till områden där en viss
bebyggelseutveckling redan har ägt rum. Attraktiva områden ulan dominerande
bevarandeintressen och som i övrigt är lämpade för bebyggelse bör i första
hand reserveras för anläggningar som tillgodoser turismens och friluftslivets
behov.

Del är angeläget att en bättre
samordning kommer till slånd mellan den fysiska riksplaneringen och den
regionalpoliliska planeringen. Arbetet under planeringsskedet har visat att
det för flera regioner i landet krävs särskilda överväganden om hur samordning
skall ske mellan riktlinjema i den

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 137

fysiska riksplaneringen och de regionalpoliliska riktlinjema.
Stora delar av Norrbollens län, särskilt Qällområdet, utgör sådana regioner.

De sysselsättningseffekter och
möjligheter atl stödja befintlig service som en planmässig utbyggnad av bl. a.
anläggningar för turism och frilids-boende kan ge bör uppmärksammas i
planeringen för Qällområdet. Utvecklingen av turismen i Qällområdet bör vidare
styras i en sådan riktning alt samiska intressen beaktas och så atl samema kan
få del av utvecklingens posiliva sidor. Del är därför enligt vad som anges i
PM 1978-09-07 angelägel alt berörda kommuner beaktar inverkan på rennäringen
av nya eller utvidgade etableringar för turism och friluftsliv.

I planeringsarbetet bör också
Qällvandringsledema uppmärksammas bl. a. med avseende på rennäringsintresset
och Qällsäkerheten.

I Gällivare och Jokkmokks
kommunöversikter har vissa riktlinjer för bebyggelseutvecklingen i de obrutna
Qällområdena angetts. Dessa överensstämmer inte med slalsmaklemas riktlinjer
för markanvändningen i dessa områden. Samråd om ändring av de av kommunen
angivna riktlinjerna bör ske mellan länsstyrelsen och kommunerna vid
revideringen av kommunöversiktema.

Markdisposilionsplaner bör i första
hand upprättas för de delar av Qällområdet där exploateringsinlressena är
starkast. I NorrbottensQällen gäller detta främsl de primära
rekreationsområdena Abisko-KebnekaiseQäl-len och Tärna-Graddis Qällvärld. De
gemensamma riktlinjer för planeringen av Qällområdet som har utarbetats i
samråd mellan länsstyrelse och kommuner bör kunna ligga till grund för markdispositionsplaneringen.
Del generalplanearbete som pågår för Tome träsk och området längs Graddisvägen
i Kiruna resp. Arjeplogs kommuner bör utvecklas vidare enligt de riktlinjer som
anges nedan och samordnas med planeringen för övriga delar av de primära
rekreationsområdena. Planeringen för Täma-Graddisom-rådel bör samordnas med den
planering som genomförs för den del av området som berör Sorsele och Storumans
kommuner i Västerbollens län.

I den fortsatta översiktliga planeringen för Tome träsk
bör ytterligare preciseringar göras vad gäller avvägningen mellan
naturvårdsintressena och utbyggnaden för turism och friluftsliv. Det gäller
särskill för de delområden som avses bli föremål för planöverväganden på mer
detaQerad nivå. Med hänsyn till de stora naturvärdena vid Tome träsk bör
särskild vikt läggas vid atl studera de begränsningar som bör gälla för
turismens utnyttjande av området. Tillkommande enskild fritidsbebyggelse bör
undvikas inom det s. k. exklusiva vägomland som har avgränsats i länets Qällplane-ring,
dvs. i dalgången väster om Tome träsk hållplats. Målsättningen i pågående
planering atl särskilt uppmärksamma behovet av enklare övematlningsanläggningar
bör fullföQas. Rennäringens markanvändningsintressen bör ägnas stor
uppmärksamhet i den fortsalla planeringen. Ytterligare samråd bör ske med
företrädare för berörda samebyar.

Den tidigare påbörjade översiktliga planeringen för
området kring Grad-

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213
Bilaga 2 138

disvägen
bör fullföQas. Slor uppmärksamhet bör ägnas åt avvägningen mellan
naturvårdsinlressena och utbyggnaden för turism och friluftsliv. Mark bör
reserveras för övematlningsanläggningar som tillgodoser turismens och
friluftslivets behov. Ytterligare enskild fritidsbebyggelse bör undvikas inom
det exklusiva vägomlandet, dvs. i dalgången väster om Jäckvik.

Planeringsläget för de primära rekreationsområdena
skall redovisas till regeringen under år 1982. Länsstyrelsen bör i samband med
redovisningen av länsplanering 1980 lämna en redogörelse för planeringsarbetet
för Torne träsk och Graddisvägen.

Arbetet med att på sikt säkerställa Sjaunjaområdels
naturvärden bör drivas vidare av länsstyrelsen.

I de delar av Qällområdet där länsstyrelse och
kommuner bedömer att markdispositionsplaner f. n. inte behöver upprättas bör
statsmaktemas riktlinjer beträffande markanvändningen kunna tillgodoses genom
att kommunöversiktema ulvecklas vidare och genom att man vidtar de planeringsåtgärder
i övrigt och de säkerställandeåtgärder som med hänsyn lill riktlinjema bedöms
erforderliga.

Svenska rymdaktiebolaget har i skrivelse till
regeringen uttryckt oro för den framtida verksamhelen vid raketskjutfallet
Esrange med hänsyn lill bebyggelseutvecklingen m. m. inom och i anslutning till
skjutfältet. Skjulfältet ligger till huvuddelen inom obrutet Qällområde.
Länsstyrelsen bör samråda med Kiruna kommun om riktlinjer i kommunöversikten
vars tilllämpning inte försvårar verksamhelen vid skjutfältet. Länsstyrelsen
bör vidare samråda med skogsvårdsstyrelsen, domänverket och förelrädare för
Esrange om planerade skogsbilvägar inom området.

I planeringsarbetet för fjällområdet bör samråd ske
inom ramen för nordiskt regionalpolitiskt samarbete med berörda myndigheter i
Finland och Norge.

Kusten

Det är angelägel att mer preciserade
slällningslaganden till markanvändningen i kustområdet snarast kan redovisas
av kommunema i form av markdispositionsplaner vilka är antagna av
kommunfullmäktige.

Den översiktliga markanvändningsplanering som pågår
i berörda kommuner bör fullföQas med beaktande av föQande. Särskild
uppmärksamhet bör ägnas åt att tillvarata utvecklingsmöjligheterna för turism
och friluftsliv och att tillgodose naturvårdens intressen i området.

Kommunerna bör i planeringsarbetet samarbeta med
varandra och med länsstyrelsen i syfte att uppnå gemensamma ställningstaganden
till bl.a. ulbyggnad av anläggningar för turism och friluftsliv och
utvecklingen av fritidsbebyggelse.

Möjlighetema att bevara eller genom olika åtgärder
öka tillgängligheten till stränderna bör uppmärksammas. I det yttre
skärgårdsområdet, i

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 139

strandnära områden och på de öar som är av stort värde för
friluftslivet bör man undvika ytteriigare enskild fritidsbebyggelse. Även i
övriga kustavsnitt kan den planerade fritidsbebyggelsen behöva begränsas.
Särskilt bör delta uppmärksammas i Haparanda kommun. Utrymme lorde finnas för
komplettering av fritidsbebyggelse i de inre delama av kustområdet.

En närmare bedömning av de lägen
som har angetts av länsstyrelse och kommuner för sådan industri som behandlas i
den fysiska riksplaneringen kommer i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07
all göras i det pågående arbetet med en ny rapport om hushållning med mark och
vatten. I avvaktan på de ställningstaganden som rapporten kan föranleda bör
handlingsfriheten så långt möjligt bevaras på de platser för vilka genomförda
studier visar att goda förutsättningar för lokalisering av sådan industri
föreligger.

Fiskets intressen bör i enlighet
med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsalla
planeringen för kustområdet. De miljöer som har särskild betydelse för skilda
fiskarter bör skyddas och fiskeulövandel ges tillräckligt utrymme i förhållande
till andra former av vattenanvändning.

Älvdalarna

Utgångspunkterna för den kommunala
markanvändningsplaneringen har preciserats genom alt riksdagen har beslutat om
riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och
Norrland (prop. 1977/78: 57, CU 1977/78:9, rskr 1977/78:100).

Den översiktliga
markanvändningsplanering som enligt riktlinjema i den fysiska riksplaneringen
skall utföras för huvudälvamas dalgångar bör fullföQas i den omfallning som är
motiverad med hänsyn till de anspråk som ställs på användningen av marken i
olika delar av dalgångarna. Markdispositionsplaner bör i första hand upprättas
för de delar av älvdalama där marken är eller kan väntas bli efterfrågad för
bebyggelse. För de älvar och älvsträckor som enligt riksdagens beslul skall
undantas från vattenkraftutbyggnad bör fortsatt planerings- och
inventeringsarbete, enligt vad som anges i PM 1978-09-07, inriktas på alt
tillgodose de intressen som föranledde beslutet att undanta älvarna från utbyggnad.
För övriga delar av älvdalama bör statsmakternas riktlinjer beträffande
markanvändningen kunna tillgodoses genom att kommunöversiktema utvecklas vidare
och genom att man vidtar de planeringsåtgärder i övrigt och de
säkerställandeåtgärder som med hänsyn lill riktiinjerna bedöms erforderliga.

Fiskets intressen bör på
motsvarande sätt som i kustområdet ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta
planeringen för älvdalama.

Jordbruk

Vissa fortsatta planeringsåtgärder
behöver vidtas för atl kravet på hushållning med jordbruksmarken skall kunna
tillgodoses.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 140

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör
kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där
konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanema bör belysa hur
del fortsalla samhällsbyggandet kan ske med beaktande av bl. a. kravet på atl
hushålla med jordbruksmarken. Sådan områdesplanering har i viss utslräckning
påbörjats i länet. Länsstyrelsen och kommunerna bör gemensamt diskutera för
vilka ytterligare områden och orter det är angeläget atl sådant
planeringsarbete genomförs.

För Luleå, Bodens, Piteå och Älvsbyns kommuner bör
länsslyrelsen i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 efter samråd med
bl.a. lantbruksnämnden tillhandahålla etl aktuellt malerial som i ett
regionall perspektiv visar hur kravet på hushållning med jordbruksmarken
fortlöpande beaktas i den kommunala planeringen.

Redovisning
av Jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens utveckling

I enlighel med vad som anges i PM 1978-09-07 skall
frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet och
fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den fysiska
riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskill av länsslyrelsen år
1982.

I
det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark
och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Skogsbruk,
naturvård och rennäringen

Olika uppfattningar i fråga om användningen av mark
inom vissa delar av länet föreligger mellan skogsbruket, naturvården och
rennäringen.

Skogsbrukets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet
i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsslyrelsen bör uppmärksamma
de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande skogsbrukets behandling i
det fortsatta planeringsarbetet. 1 promemorian anges bl. a. all förordnanden
enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre gående inskränkningar i
skogsbruket än vad som föQer av hänsynsreglerna i skogsvårdslagen bedöms
nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan särskill behöva utfärdas
till skydd för nalurskogsområden. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt
frågan om hur skogsbruket bör bedrivas i Qällområdets randzon med hänsyn till
naturvårdens intressen. I regeringens proposition om riktlinjer för
skogspolitiken som avses all läggas fram under våren 1979 kommer bl.a. de
allmänna hänsynsreglema för skogsbruket att behandlas.

Vad gäller skogsbruket i de obrutna Qällområdena
innebär riksdagens beslut (prop. 1977/78:31, CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99) att
ytteriigare reglering av skogsbrukel inom berörda områden bör ske i takt med
all erforderligt bedömningsunderlag utarbetas och efter samråd med berörda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213 Bilaga 2 . 141

parter.
En sådan reglering torde ingå som en del i naturvårdsverkets och berörda
länsstyrelsers fortsatia arbete med all skydda Qällområdenas naturvärden.

Rennäringens
intressen är ofullständigt beaktade i vissa av de kommunöversikter och
markdispositionsplaner som föreligger. Bl.a. har samråd med företrädare för
rennäringen i flera fall inte kommii till slånd i den utsträckning som är
erforderlig för att rennäringens intressen skall kunna beaktas tillräckligt. I
enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 är vissa kommunöversikter inte
lämpade att ligga till grund för kommande områdes- och delaQplanering såvitt
avser samordningen med rennäringens intressen. Detla gäller i Nortboltens län
kommunöversiklerna för Arvidsjaurs, Bodens, Piteå och Kimna kommuner.

För att arbetet med atl säkerställa områden av
riksintresse för naturvården och friluftslivet skall kunna underiättas är det
angeläget all ett särskilt handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

Försvar

På
Junkön i Luleå kommun kommer försvarsinlressena saml naturvårdens och
friluftslivets intressen i konflikt med varandra. Regeringen finner alt
flygvapnets målplats på Junkön t. v. bör behållas av de skäl som överbefälhavaren
har åberopat. Det ankommer dock på överbefälhavaren att ytteriigare låta
undersöka möjlighetema att genom att disponera om den militära verksamheten
frilägga så slor del som möjligl av Junkön eller hela Junkön för att tillgodose
friluftslivets och naturvårdens intressen. En redovisning av dessa
undersökningar bör kunna lämnas lill regeringen vid samma tidpunkt som
länsstyrelsen redovisar länsplanering 1980.

Det är angeläget all försvaret påskyndar
utredningsarbetet rörande den planerade utvidgningen av skjulfältet sydväst om
Bodens centralort.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:213

Innehåll

Proposition ...................................................................... ..... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................. 1

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 17 april
1979 ... 2

1 Inledning
...................................................................... ..... 2

1.1 Bakgrund ................................................................. ..... 2

1.2 Propositionens uppläggning och
innehåll ................ ..... 3

2 Föredragandens
överväganden...................................... 4

2.1 Inledning ................................................................ 4

2.2 Vissa anknytande utrednings- och
reformarbeten . ..... 5

2.3 Arbetet med att fullföQa fastlagda
riktlinjer............... 7

2.3.1 Allmänt om arbetet under
planeringsskedet ... ..... 7

2.3.2 Det fortsalla planeringsarbetet ...................... ... 12

2.3.3 Tätorlsulveckling................................................ ... 17

2.3.4 Markhushållning, jordbruksmark .................... ... 21

2.3.5 Fritidsbebyggelse ............................................. ... 30

2.3.6 Primära rekreationsområden .......................... ... 38

2.3.7 Säkerställande av naturvårdens och
kulturminnesvårdens intressen 41

2.3.8 Industri m.m...................................................... ... 46

2.3.9 De fem särskilda
redovisningsområdena .......... 50

2.4 Den fysiska riksplaneringens
betydelse vid handläggningen av

enskilda ärenden ...................................................... 65

3
Hemställan ................................................................... ... 67

4
Beslut ............................................................................. ... 68

Bilaga 1

Arbetet under planringsskedet och inkomma yllranden .... .... 1

1
Bakgrund ....................................................................... .... 2

2
Planeringsarbetets
resultat ........................................... .... 3

2.1 Medverkan i arbetet................................................. .... 3

2.2 Planeringsarbetets innehåll .................................... .... 3

2.3 Remissinstansernas allmänna
synpunkter på planeringsarbetet 6

3 Behandlingen av vissa verksamheter ............................. 8

3.1 Jordbruk .................................................................. .... 8

3.2 Skogsbruk................................................................ 12

3.3 Fiske ........................................................................ 14

3.4 Rennäringen............................................................. 16

3.5 Naturvård, friluftsliv och
kulturminnesvård............... 18

3.6 Fritidsbebyggelse och turism.................................... 21

3.7 Industri, gruvor och takter....................................... 25

3.8 Energiförsörjning...................................................... 27

3.9 Kommunikationer..................................................... .. 29

3.10 Försvar..................................................................... 31

4 Planeringen inom områden med geografiska riktlinjer.... 32

4.1 Obruten kust............................................................ .. 32

4.2 Högexploaterad kust................................................ .. 34

4.3 Övrig kust................................................................. .. 36

4.4 Fjällen ..................................................................... .. 37

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213

4.5 Älvdalar.................................................................... 38

4.6 Insjöar..................................................................... 39

5 Planeringen
inom de fem redovisningsområdena .......... 41

5.1 Hogdalsnäsei .......................................................... 41

5.2 Vänern..................................................................... 44

5.3 Skåne....................................................................... 48

5.4 Sydbillingen ............................................................. 56

5.5 Bråviken................................................................... 62

6 Planeringsskedets
resultat län för län ........................... 65

6.1 Stockholms län......................................................... 65

6.2 Uppsala län.............................................................. 77

6.3 Södermanlands län ................................................. 82

6.4 Östergötlands län.................................................... 94

6.5 Jönköpings län......................................................... 103

6.6 Kronobergs län ...................................................... 110

6.7 Kalmar län ............................................................... 117

6.8 Gotlands län............................................................. 129

6.9 Blekinge län ............................................................ 142

6.10 Kristianstads län ..................................................... 148

6.11 Malmöhus län........................................................... 159

6.12 Hallands län............................................................. 171

6.13 Göteborgs och Bohus län......................................... 187

6.14 Älvsborgs län........................................................... 200

6.15 Skaraborgs län......................................................... 207

6.16 Värmlands län ......................................................... 216

6.17 Örebro län................................................................ 223

6.18 Västmanlands län .................................................. 230

6.19 Kopparbergs län .................................................... 235

6.20 Gävleborgs län......................................................... 245

6.21 Västernorrlands län................................................. 252

6.22 Jämtlands län........................................................... 260

6.23 Västerbottens län.................................................... 274

6.24 NortboUens län........................................................ 284

Bilaga 2

Redovisning av planeringsskedet i den fysiska
riksplaneringen i

1 Allmänna utgångspunkter för det
fortsatta arbetet med att fullföQa

slalsmaklemas riktlinjer för hushållning med mark och vatten 2

1.1 Allmänt om fortsatt arbete
inom ramen för fysisk rikspla

nering ..................................................................... 2

1.2 Ställningstaganden till
planeringsskedet som ankommer på regeringen 3

1.3 Huvudpunkter i det fortsatta
arbetet med att fullföQa fastiagda riktlinjer 5

1.4 Länsslyrelsemas redovisning till
regeringen av det fortsatta arbetet 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:213

2 Utgångspunkter för behandlingen
av vissa verksamheter i det

fortsatta planeringsarbetet............................................ .... 8

2.1 Jordbruk .................................................................. .... g

2.2 Skogsbruk................................................................ .. 12

2.3 Fiske ........................................................................ .. 13

2.4 Rennäringen............................................................. .. 13

2.5 Naturvård, friluftsliv och
kulturminnesvård............... 15

2.6 Fritidsbebyggelse och turism.................................... 17

2.7 Industri, gruvor och takter....................................... 20

2.8 Energiförsörjning...................................................... 21

2.9 Kommunikationer..................................................... .. 23

2.10 Försvar..................................................................... .. 24

3 Regeringens
beslul län för län......................................... .. 26

3.1 Stockholms län......................................................... .. 26

3.2 Uppsala län.............................................................. 30

3.3 Södermanlands län ................................................ .. 34

3.4 Östergötlands län.................................................... .. 38

3.5 Jönköpings län......................................................... .. 43

3.6 Kronobergs län ....................................................... .. 46

3.7 Kalmar län ............................................................... .. 48

3.8 Gotlands län............................................................. .. 55

3.9 Blekinge län ............................................................. .. 60

3.10 Kristianstads län ..................................................... 63

3.11 Malmöhus län........................................................... 68

3.12 Hallands län............................................................. .. 73

3.13 Göteborgs och Bohus län......................................... .. 81

3.14 Älvsborgs län........................................................... .. 89

3.15 Skaraborgs län......................................................... .. 94

3.16 Värmlands län ......................................................... .. 99

3.17 Örebro län................................................................ 104

3.18 Västmanlands län .................................................. 108

3.19 Kopparbergs län ..................................................... Hl

3.20 Gävleborgs län......................................................... 118

3.21 Västemorriands län.................................................. 121

3.22 Jämtlands län .......................................................... 125

3.23 Västerbottens län.................................................... 131

3.24 Norrbottens län ....................................................... 136

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

55 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (52)

52 kopplingar i 31 dokument.

  1. SOU 2015:99 Planering och beslut för hållbar utveckling s. 86 · s. 87 · s. 88 · s. 89 · och 1 till i texten · dokumentnivå
  2. Bet. 1986/87:BoU14 om vissa fastighetsrättsliga frågor s. 12 i texten
  3. Prop. 1985/86:110 om kronoholmarnas framtida disposition s. 8 i texten
  4. Prop. 1985/86:3 med förslag till lag om hushållning med naturresurser m.m. s. 86 · s. 101 · s. 240 i texten
  5. Bet. 1984/85:BoU2 om vissa markfrågor m.m. s. 5 i texten

Visa alla 31

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. NJA 1982 s. 267 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. Cervin, Planering genom fastighetsbildning, 1983 s. 240 · s. 242 i texten