Sök i Ratio Lex

om ändring i förköpslagen (1967:868), m.m.

147 sidor, varav 100 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 100 av 147 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:214, om ändring i förköpslagen (1967:868), m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 Regeringens
proposition

1978/79: 214

om
ändring i förköpslagen (1967: 868), m. m.;

beslutad
den 5 april 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag
som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLA
ULLSTEN

BIRGIT
FRIGGEBO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Enligt förköpslagen har kommun i vissa fall
förköpsrätl vid försäQ-. ning av fasl egendom. I propositionen föreslås vissa
ändringar i lagen. Bl. a. föreslås att reglerna om hembud avskaffas och att
skyldigheten för kommunen all erlägga dröjsmålsränta lill köparen skall inträda
vid en senare tidpunkt.

I propositionen föreslås vidare ändringar i
expropriationslagen. Fastighetsägaren får möjligheter att i vissa fall tvinga
den exproprierande alt tillträda fastigheten i förtid. Den exproprierande ges
räll atl även mot fastighetsägarens bestridande utge förskott till denne I
avräkning på den slutiiga exproprialionsersätlningen.

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1979.

1
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 214

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214

1 Förslag till

Lag om ändring i förköpslagen (1967: 868)

Härigenom föreskrivs att 24, 9, 13
och 15 §§ förköpslagen (1967: 868)1 siiaii ija nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Förköpsrätl får utövas, om så- Förköpsrätt får utövas, om så

dan egendom som avses i 1 § helt dan egendom
som avses i 1 § hell

eller delvis är belägen inom kom- eller
delvis är belägen inom kom

munens eget område eUer inom munens eget
område. Om egendo-

det kommunblock som kommunen men delvis
är belägen i annan

eUer dess huvuddel tillhör. Om kommun, får
förköpsrätl utövas

egendomen helt eller delvis är be- endast
om denna kommun sam

lägen i annan kommun, får för- tycker till förköpet,

köpsrält utövas endast om denna

kommun samtycker till förköpet.

3 §

Förköpsrätl får ej utövas, om

1.
försäljningen
endasl avser faslighet, som har en ägovidd understigande 3 000 kvadratmeter
och är bebyggd med friliggande småhus eller rad- eller kedjehus om huset är
inrättat till permanent bostad eller bostad för fritidsändamål för högst två
familjer,

2.
staten är
säljare,

3.
staten eller
landstingskommun är köpare,

4.
köparen är
säljarens make 4. köparen är säljarens make och ej
heller om köparen eller, när och ej
heller om köparen eller, när makar förvärvar gemensamt, en- makar förvärvar gemensamt, nådera av dem är
säQarens eller ock- gon av dem är säQarens avkom-så, om
denne är gift, hans makes ling,

avkomling, syskon eller syskons avkomling,

5.
försäQningen
sker på exekutiv auktion,

6.
försäljningen
avser endast andel av fastighet samt köparen redan äger annan andel i
fastigheten och denna andel förvärvats på annat sätt än genom gåva.

Första stycket 1 äger motsvarande
tillämpning om försäQningen avser del av fastighet. Frågan humvida förköpsrätl
får utövas skall därvid bedömas som om köpet avsett den odelade fastigheten.
Sökes lagfart innan förköpsrätt utövas, bedömas frågan i ställel med hänsyn
till delen, om denna är utbruten, eller, när försäljningen avser område av
fastighet, fastighetsbildningsbeslut meddelals.

Förköp i strid med bestämmelsema i denna paragraf är utan
verkan.

1 Lagen omtryckt 1974: 815.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
hdelse

Nuvarande lydelse

4 §

Har ägare av fast egendom
skriftligen erbjudit den kommun där egendornen är belägen att till bestämt pris
och på i övrigt angivna villkor förvärva egendomen och vill kommunen antaga
erbjudandet, åligger det kommunen atl underrätla säljaren om detla inom Ire
månader. Om detta ej skett eller om kommunen avvisat erbjudandet, får förköp
med anledning av försäljning av egendomen, som äger rum inom två år efter erbjudandet,
ske endast om priset är lägre eller villkoren för försäljningen
tillsainmantagna är avsevärt ogynnsammare för ägaren än de som gällde för
erbjudandet till kommunen.

Har kommun förklarat sig avstå från
atl utöva förköpsrätt i fråga om en tillämnad försäQning inom dess område, får
förköp ej ske med anledning av försäljningen.

9 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

2. det är obilligt att förköp sker med hänsyn till
förhållandet mellan säljare och köpare eller villkoren för eller
omständigheterna vid försäQningen.

Bestridande enligt första stycket
anmäles hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken sist på
den inskrivningsdag som infaller närmast efter en månad från det
förköpsrätten utövades. Inskrivningsmyndigheten skall ofördröjligen
underrätta kommunen om bestridandet. Kommunens ansökan om tillstånd till
förköpet skall ha

Kommun som utövat förköpsrätt är
skyldig att söka tillstånd till förköpet, om säQaren eller köparen bestrider
förköpsrätten på sätt och inom tid som anges i andra stycket. Frägan om
tillstånd till förköp prövas av regeringen. Tillstånd skall vägras, om

1.
egendom
som avses i 1 § ej ingår i försäjningen eller ingår däri men ej är belägen inom
kommunens eget område eller inom kommunblock som anges i 2 §,

2.
enligt 4
§ första styckel förköp ej får ske,

3. del är obilligt att förköp sker med hänsyn till
förhållandet mellan säljare och köpare eller villkoren för eller
omständigheterna vid försäQningen.

Kommun som utövat förköpsrätt är skyldig atl söka
tillstånd till förköpet, om säljaren eller köparen bestrider förköpsrätten på
sätt och inom tid som anges i andra stycket. Frågan om tillstånd till förköp
prövas av regeringen. Tillstånd skall vägras, om

1. egendom som avses i 1 § ej ingår i försäQningen eller
ingår däri men ej är belägen inom kommunens eget område,

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inkommit till regeringen inom en månad från del
bestridandet antecknades. Sökes tillstånd ej i rätt tid, är förköpet utan
verkan.

När en kommun utövar förköpsrätl i
fråga om egendom, i annan kommun, äger den kommun där egendomen är belägen påkalla
att regeringen prövar frågan om tillstånd till förköpet. Ansökan om sådan prövning
skall ha inkommit lill regeringen inom en månad från det förköpsrätten
utövades. Tillstånd till förköpet skall vägras, om förköpsrätt ej får utövas
enligt 2 §.

13 §2

opaginerad Kontrollera mot PDF

När förköpet fullbordats, skall kommunen ersätla köparen
för vad denne enligt åtagande i köpeavtalet fullgjort före fullbordandet och
för nödvändig kostnad i samband med köpel. På belopp som kommunen på grund
härav har alt utge skall kommunen betala ränta. Räntan beräknas enligt 5 §
räntelagen (1975: 635) frän den dag köparen utgav beloppet //// dess förköpet
fullbordats och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter. Kommunen skall
dessutom ersätta köparen för nödvändig kostnad som nedlagts på egendomen utöver
vad som skäligen motsvarar värdet av den avkastning som kö-, paren erhållit.
Ränta utgår på sådan ersättning enligt 6 § räntelagen för tiden efter det att
förköpet fullbordats.

När förköpet fullbordats, skall

kommunen ersätta köparen för

vad denne enligt åtagande i köpe

avtalet fullgjort före fullbordandel

och för nödvändig kostnad i sam

band med köpet. På belopp som

kommunen på grund härav har att

utge skall kommunen betala ränta.

Räntan beräknas enligt 5 § ränte

lagen (1975: 635) från den dag kö

paren utgav beloppet intill'första

vardagen i andra månaden efter

förköpels fullbordande och enligt

6 § ränlelagen för liden därefter.

Kommunen skall dessutom ersätta

köparen för nödvändig kostnad

som nedlagts på egendomen ut

över vad som skäligen motsvarar

värdet ay den avkastning sorn kö

paren erhållit. Ränta utgår på så

dan ersättning; enligt 6 § räritela-:

gen från första vardagen i andra

. månaden efter del att förköpet

fullbordats.. - . i i .

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har köparen avverkat skog annat än
till husbehov eller avhänt egendomen annat än dess vätiligä avkastning, äger
kommunen erhålla ersättning härför. Detsamma gäller om köparen skadat
egendomen eller eQesl föranlett att den minskat i värde, om och i den mån del
med hänsyn till förfarandets beskaffenhel och omständigheterna i övrigl kan
anses skäligt.

15
§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har underrättelse enligt 4 § första stycket eller enligt'7
§ första styckel av kommunen avlämnats i rekommenderat brev på postanslalt
inom landet för befordran till mottagarens vanliga

Har underrättelse enligt 7 § första stycket av kommunen avlämnats
i rekommenderat brev på postanstalt inom landet för befordran till-
mottagarens vanliga adress,' anses komrriunen ha~ f ull-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Senaste lydelse 1975: 652!

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

adress, anses kommunen ha full- gjort vad som ankommer
på kom-

gjort vad som ankommer på kom- munen.

munen.

Ligger egendomen inom skilda
iriskrivningsmyndigheters områden anses anmälan enligt 7 eller 9 § gjord först
när anmälan skett till samtliga inskrivningsmyndigheter.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1979.

I fråga om köp eller byte som har
skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Har erbjudande som avses i 4 §
första stycket i dess äldre lydelse gjorts före ikraftträdandet, gäller äldre
bestämmelser.

2 Förslag till

Lag om ändring i expropriationslagen (1972: 719)

Härigenom föreskrivs i fråga om expropriationslagen (1972:
719) deh atl i 3 kap. 1 och 9 §§, 5 kap. 2 § och 7 käp. 8 § ordet "Konungen"
i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande
form,

deh att 2 kap. 1 §, 3 kap. 6 § och
5 kap. 1620 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §1 Expropriation får ske för atl
ge kommun möjlighel att förfoga över mark som med hänsyn till den framtida
titvecklingen kräves för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.

Expropriation för ändamål som Expropriation för ändamål som

anges i
första stycket får avse en- anges i första slycket fär avse endast mark
som är belägen inom dast mark som är belägen inom kommunens eget
område eller kommunens eget område. inom området för det kommunblock
som kommunen eller dess huvuddel tillhör.

Inom tätbebyggt område får
expropriation ske endast om det med skäl kan antagas all marken inom
överskådlig tid kommer atl beröras av byggnads- eller anlägghingsåtgärd, som är
av väsentiig betydelse från allmän synpunkt, eller om det till främjande av
planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget
all kommunen får rådighet över marken.

Med motsvarande tillämpning av
förstaIredje styckena får expropriation ske till förmån för landstingskommun
eller kommunalförbund, som handhar sådan angelägenhet som första stycket avser
atl främja.

i Senaste lydelse 1976: 46.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 6

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3
kap. 6 §

I expropriationstillstånd skall bestämmas viss tid
inom vilken saken skall fullföljas genom ansökan om stämning till domstol.
Föreligger särskilda skäl, kan liden förlängas. Ansökan om förlängning skall
göras före utgången av den löpande tidsfristen. Om fastighetsägaren visar att
hans olägenhet av atl expropriationsfrågan hålles öppen har ökat avsevärt, kan
på hans begäran den bestämda tidsfristen förkortas. Beslut om kortare tidsfrist
får ej meddelas förrän ett år förflutit efter del att
ex-propriationstillståndet meddelades.

Bestämmelserna i 1 § äger motsvarande tillämpning
beträffande prövning av fråga om förlängning eller förkortning av tid inom
vilken saken, skall fullföQas.

Om den som erhållit expropriationstillstånd ej har
väckt talan inom den bestämda tiden, är tillståndet förfallet, såvida han icke
inom samma tid har ansökt om förlängning av tidsfristen och ansökningen
bifalles.

Har
exproprialionstillståndet Har expropriationstillståndet

förfallit
enligt tredje stycket eller förfallit enligt tredje stycket eller

enligt
5 kap. 15 § andra stycket enligt 5 kap. 15 § andra stycket

och
begäres därefter nytt expro- eHer 18 § tredje slycket och be-

priationstillstånd
till egendomen gäres därefter nytt expropriations-

av
samme sökande och på samma tillstånd till egendomen av samme

expropriationsgrund
som lidigare, sökande och på samma expropria-

kan
sådant tillstånd beviljas en- tionsgrund som tidigare, kan så-

dast
om särskilda skäl föreligger. dant tillstånd beviQas endast om

särskilda
skäl föreligger.

5
kap.

16 §

Har skada uppstått för sakägare pä grund av
expropriationsanspråk som återkallats och avskrives målet i den delen, skall
den exproprierande ersätta skadan.

Första
stycket äger motsvaran- Första stycket äger motsvaran-

de
tillämpning när domstolen skil- de tillämpning när domstolen skil

jer målet från sig med anledning jer målet från sig med anledning

av att tillstånd till expropriation av att tillstånd till expropriation

vägrats. vägrats eller tillstånd förfallit en-

ligt 18 § tredje slycket.

Innan avskrivning sker på grund av återkallelse av
den exproprierande skall han, om han har fått tillstånd till expropriationen,
hos länsslyrelsen ställa säkerhel för ersättning som avses i första slycket,
såvida icke samtliga sakägare förklarat sig avslå från att yrka sådan
ersättning.

17 §

Är det av väsentlig betydelse Är det av
väsentlig betydelse

för den exproprierande, får dom- för den exproprierande, får dom

stolen genom beslut medge att stolen på yrkande av denne genom

egendom som skall avstås genom beslut medge atl egendom som

expropriation tillträdes utan hin- skall avstås genom expropriation

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

der av alt expropriationen ej har blivit fullbordad
(enkelt förhands-tillträde). Under samma förutsättning får domstolen genom dom
medge alt sådan egendom skall, innan lagakraftägande dom i fråga om
expropriationsersätlningen föreligger, övergå till den exproprierande med
samma rätl som om expropriationen fullbordats (kvalificerat
förhandstilllräde).

Om det ej är uppenbart alt expropriationsersätlningen
blir obetydlig, skall domstolen på yrkande av fastighetsägaren eller annan
sakägare, vars rätt beröres av tillträdet, som viUkor för förhandstilllräde
föreskriva alt den exproprierande utger förskott på den
expropriationsersätlning som slutligt fastställes.

Som villkor för förhandstilllräde
skall domstolen vidare föreskriva att den exproprierande hos länsstyrelsen
ställer säkerhet för den slutliga expropriationsersätlningen, till den del den
överstiger förskott som avses i andra styckel, jämte den ränta som kan komma
att utgå enligt 6 kap. 16 § första stvcket.

Föreslagen
lydelse

tillträdes utan hinder av att expropriationen ej har
blivit fullbordad (enkelt förhandstillträde). Under samma förutsättningar får
domstolen genom dom medge att sådan egendom skall, innan lagakraftägande dom
i fråga om ex-propriationsersättningen föreligger, övergå till den
exproprierande med samma rätt som om expropriationen fullbordats (kvalificerat
förhandstillträde).

Domslolen får på yrkande av
fastighetsägaren besluta att enkelt förhandstilllräde skall ske, om den
exproprierande ej visar atl tillträde skulle medföra avsevärd olägenhet för
honom.

Om del ej är uppenbart att expropriationsersätlningen
blir obetydlig, skall domstolen på yrkande av den exproprierande,
faslighels-ägaren eller annan sakägare, vars rätt beröres av tillträdet,
föreskriva att den exproprierande innan förhandstilllräde sker utger förskott
på den expropriationsersätlning som slutligt fastställes.

Domslolen skall vidare föreskriva
att den exproprierande innan förhandstillträde sker ställer säkerhet hos
länsstyrelsen för den slutliga expropriationsersätlningen, till den del den
överstiger förskott som avses i tredje stycket, jämte den ränta som kan komma
att utgå enligt 6 kap. 16 § första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 dom eller beslul om medgivande till förhandstillträde
skall domstolen artge när medgivande tidigast får utnyttjas. Tiden skall
bestämmas så, att fastighetsägaren och annan, vars rält beröres, får skäligt
rådrum. Medgivande får icke UtnylQas förrän den exproprierande har fullgjort
vad domstolen föreskrivit som villkor för förhandstillträdet.

I dom eller beslut om medgivande till förhandstillträde
enUgi 17 § första stycket skall domslolen ange när medgivandet tidigast får utnytQas.
Tiden skall bestämmas så, atl fastighetsägaren och annan, vars rätt beröres,
får skäligt rådrum. Medgivande får icke utnytQas förrän den exproprierande har
fullgjort vad domstolen föreskrivit enUgt 17 § tredje och fjärde styckena.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Domstolen skall vidare ange den tid
inom vilken den exproprierande senast skall ha fullgjort de villkor ?om
domstolen föreskrivit. Har den exproprierande icke inom utsatt tid fullgjort
villkoren, är medgivandel till förhandstillträde förfallet.

Utnyttjas medgivande till enkelt
förhandstillträde, är innehavare av sådan särskild rätt till fastigheten som
enligt 1 kap. 3 och 4 §§ rubbas genom expropriationen icke längre berättigad
att utöva rättigheten, i den mån den avser egendom som omfattas av medgivandet.

Föreslagen
lydelse

Domstolen skall vidare ange den tid
inom vilken den exproprierande senast skall ha fullgjort vad domstolen har
föreskrivit. Har den exproprierande icke inom utsatt tid fullgjort sina
åligganden, är medgivandet till förhandstilllräde förfallet.

/ beslut om förhandstillträde
enligt 17 § andra slycket skall domstolen ange när tillträde senast skall ske.
Tiden skall bestämmas så, atl den exproprierande och annan, vars rätt
beröres, får skäligt rådrum. Domstolen skall vidare ange den tid inom vilken
den exproprierande senast skall. ha fullgjort vad domstolen har föreskrivit
enligt 17 § iredje och fjärde styckena. Har den exproprierande icke inom
utsatt tid fullgjort sina åligganden, är expropriationstillståndet i den delen
förfallet.

Sker enkelt förhandstillträde, är
innehavare av sådan särskild rätt till fastigheten som enligt 1 kap. 3 och 4 §§
rubbas genom expropriationen icke längre berättigad att utöva rättigheten, i
den mån den avser egendom som omfattas av förhandslilllrädel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fastighetsdomstolen får förordna att medgivande till
enkelt förhandstillträde får utnyttjas utan hinder av atl beslutet därom icke
har vunnit laga kraft. Sådant förordnande får meddelas endast under
förutsättning att den exproprierande hos länsstyrelsen ställt säkerhet för det
skadestånd som kan komma att utgå, om domstolens beslut ändras.

Fastighetsdomstolen får förordna att medgivande lill
enkelt förhandstillträde enligt 17 § första stycket får utnytQas utan hinder
av att beslutet därom icke har vunnit laga krafl. Sådanl förordnande får
meddelas endasl under förutsättning att den exproprierande hos länsslyrelsen
ställt säkerhet för det skadeslånd som kan komma att utgå, om domstolens
beslut ändras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har den exproprierande tillträtt egendom som skall avstås
genom expropriation, får domstolen på yr-

Har den exproprierande tillträtt egendom som skall avstås
genom expropriation, får domstolen på yr-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214

Nuvarande lydelse

kände
av fastighetsägaren eller annan sakägare, vars rätt beröres av tillträdet,
föreskriva att förskott skall utgå på den expropriations-ersättning som
slutligt fastställes. Sådan föreskrift får dock ej meddelas, om det är
uppenbart att förskottet blir obetydligt.

Föreslagen lydelse

kände
av denne, fastighetsägaren eller annan sakägare, vars rätt beröres av
tillträdet, föreskriva att förskott skall utgå på den expro-priationsersättning
som slutligt fasislälles. Sådan föreskrift får dock ej meddelas, oiri del är uppenbart
att förskottet blir obetydligt.

Har beslut i fråga om förskott meddelats på'yrkande
av viss sakägare, får nytt yrkande av denne om förskott ej upptagas till
prövning förrän sex månader förflutit sedan det föregående beslutet vann laga
kraft.

Förskott som avses i första styckel skall betalas
inom en månad fiån det beslutet därom vann laga kraft.

Denna lag träder i
kraft den 1 juli 1979.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar ten att förvärva fast
egendom m. m.

rät-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1916: 156) om
vissa inskränkningar i rätten att förvärva fasl egendom m. m. skall ha nedan
angivna lydelse.

5 §1 Ansökan om
tillstånd till förvärv av fast egendom enligt 1 eller 2 § eller om prövning
enligt 4 § tillställes länsstyrelsen i det län där egendomen eller del av
denna är belägen. Ansökan göres skriftligen före fånget eller inom tre månader
från det fånget skedde. I ärendet bör fångeshandlingen eller, om sådan ännu ej
upprättats, fångesmannens skriftliga samtycke till ansökningen företes i
huvudskrift eller bestyrkt avskrift. Har del ej skett och är ej fråga om
förvärv på auktion som avses i 8 §, må sökanden föreläggas att avhjälpa
bristen vid äventyr att ansökningen eljest avvisas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Angår
ansökan som avses i första stycket förvärv av fast egendom genom köp eller
byte, får ansökningen ej prövas, innan det blivit slutligt avgjort huruvida
förköp enligt förköpslagen den 8 december 1967 (nr 868) äger rum. Vad

Angår
ansökan som avses i första stycket förvärv av fast egendom genom köp eller
byte, får ansökningen ej prövas eUer på grund av återkallelse avskrivas, innan
det blivit slutligt avgjort huruvida förköp enligt förköpslagen (1967:

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
Senaste lydelse 1975: 366.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 10

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

nu
sagts äger ej tillämpning, om 868) äger rum. Vad nu sagts äger

det är uppenbart att förköpsrätl ej tillämpning, om det är uppen-

icke kommer att utövas. bart att förköpsrätl icke kommer

alt
utövas.

Göres ej ansökan om tillstånd lill förvärv som
avses i första stycket inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller
vägras tillstånd, ar fånget ogillt. Detsamma gäller, om ansökan om prövning
enligt 4 § lämnas utan bifall och beslutet härom vinner laga kraft samt liden
för ansökan om tillstånd enligt första stycket utgått.

Sökes tillstånd i fall, som enligt vad ovan sägs
ankommer på regeringens prövning, åligger länsstyrelsen ätt insända
handlingarna jämte eget utlåtande till regeringen.

Närmare
föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för länsstyrelsens
prövning i ärende, som nu sagts, meddelas av regeringen.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom föreskrivs atl 16 b § lagen (1973: 188)
om arrendenämnder och hyresnämnder! skall ha nedan angivna lydelse.

16 b r-

Ansökan om förvärvstillstånd skall för yttrande
tillställas kommun där lillslåndspliktig fast egendom finnes samt, om det
lämpligen kan ske, organisation av hyresgäster som berörs av ansökningen. Avser
ansökan tillstånd till föi"värv av aktie, skall tiden för avgivande av
yttrande bestämmas så att den ej understiger tre månader.

I ärende angående förvärvstillstånd skall kommun,
där den fasta egendomen är belägen, samt hyresgästorganisation, som berörs av
ansökningen, anses som sökandens motparter.

I ärende angående förvärvstillstånd äger
bestämmelserna i 14 § andra stycket motsvarande lillämpning.

Ansökan om tillstånd atl för- Ansökan
om tillstånd att för

värva värva

1.
fast egendom eller tomträtt 1. fast
egendom eller tomrätt genom köp eller byte, genom köp eller byte,

2.
aktie genom köp eller genom 2. aktie
genom köp eller genom inlösen i fall som avses i 12 § andra inlösen i
fall som avses i 12 § andra stycket lagen (1975: 1132) om för- stycket
lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. m., värv
av hyresfastighet m. m.,

1 Lagen
omtryckt 1974: 1090.

2 Lydelse enligt
prop. 1978/79: 164.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

får ej prövas innan det blivit slutligt avgjort om
förköp skall äga rum.

Föreslagen lydelse

får ej prövas eller på grund av återkallelse
avskrivas innan det blivit slutligt avgjort om förköp skall äga rum.

Föreläggande
enligt 3 a § andra stycket lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. får ej
utfärdas innan det blivit slutligt avgjort att förköp ej skall äga rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

5
Förslag till

Lag om ändring i
jordförvärvslagen (1979: 000)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härigenom
föreskrivs att 12 § jordförvärvslagen (1979: 000) skall ha nedan angivna
lydelse.

12 § Förvärvstillslånd skall sökas inom tre
månader från det förvärvet skedde, om inte frågan om förvärvstillslånd enligt
10 kap. 3 § andra stycket fastighetsbildningslagen (1970: 988) skall
underställas tillstånds-myndigheten av fastighetsbildningsmyndigheten.

Fråga
om förvärvstillstånd får Fråga om förvärvstillstånd får

ej
prövas förrän förvärvet skett ej prövas förrän förvärvet skett

utom i fall som avses i 1
§ 24. Prövning beträffande förvärv som skett genom köp eller byte får ej
heller göras innan det avgjorts huruvida förköp enligt förköpslagen (1967:
868) äger rum, om det inte är uppenbart att förköpsrält inte kommer att utövas.
Tillstånd att förvärva egendom på offentlig auktion enligt 17 § eller enligt 8
§ lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom
m. m. lämnas före auktionen.

utom i fall som avses i 1
§ 24. Ansökan beträffande förvärv som skett genom köp eller byte får ej heller
prövas eller på grund av återkallelse avskrivas innan det avgjorts huruvida
förköp enligt förköpslagen (1967: 868) äger rum, om det inte är uppenbart att
förköpsrätt inte kommer att utövas. Tillstånd att förvärva egendom på
offentiig auktion enligt 17 § eller enligt 8 § lagen (1916: 156) om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. lämnas före auktionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 12

6 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (197Ö: 988)

Härigenom föreskrivs atl 5 kap. 30
och 30 a §§ fastighetsbildningslagen (1970: 988)1 siaji nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 30 §2

Tillträde sker vid den tidpunkt som
fastighetsbildningsmyndigheten bestämmer. Innan tillträde sker, skall
fastighetsbildningsbeslutet ha vunnil laga kraft. Om ej särskilda skäl
föranleder annat, får tillträde ej bestämmas till senare tidpunkt än ett år
från det uppgift om regleringen införts i fastighetsregistret. 1 beslul om
tillträde skall förbehåll göras för den rätt som enligt 7 kap. 29 § andra
styckel jordabalken kan tillkomma hyresgäst.

Har bestämmelse om tillträde icke
meddelats, sker tillträde när uppgift om regleringen införts i
fastighetsregistrei.

Sker tillträde icke samtidigt beträffande all egendom som
ingår i regleringen och uppkommer därigenom väsentlig olägenhet för sakägare,
har denne rätt lill skälig ersättning. Ersättningen skall betalas av den som
har nytta av atl tillträde ej sker samtidigt. Fråga om ersättning upptages
endast om yrkande framslälles.

Har tillträde sketl och är det ej Har tillträde sketl och är del ej

uppenbart att den ersättning som uppenbart
att den ersättning söm

den tillträdande har atl utge med den
tillträdande har att utge med

anledning av fastighetsbildnings- anledning
av fastighefsbildnings-

beslutet blir obetydlig, skall fastig- beslutet
blir obetydlig, skall fastig

hetsbildningsmyndigheten på yr- hetsbildningsmyndigbeten
på yr

kande av fastighetsägaren eller an- kände
av den tillträdande, fastig-

nan som beröres av tillträdet före- hetsägaren
eller annan som berö-

skriva atl den tillträdande skall ut- res
av tillträdet föreskriva atl den

ge förskott på den ersättning som tillträdande
skall utge förskott på

slutligt fastställes. Har förskott den
ersättning som slutligt fast-

bestämts, får den slutliga ersätt- ställes.
Har förskott bestämts, får

ningen ej bestämmas till lägre be- den
slutiiga ersättningen ej be

lopp än förskottet. stämmas till lägre belopp än för

skottet.

30 a §3

Om det på grund av särskilda
omständigheter är lämpligt, får fastig-helsbildningsmyndigheten medge att
tillträde sker utan hinder av att faslighelsbildningsbeslulet ej har vunnit
laga kraft (förlida tillträde).

1 Lagen omtryckt 1971:1035.

2 Senaste lydelse 1977: 362.

3 Senaste lydelse 1977: 362.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Beslut
om förtida tillträde får meddelas före förrättningens avslutande endast om
särskild talan får föras mot fastighetsbildningsbeslutet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
det ej är uppenbart att den ersältning som den tillträdande har att utge med
anledning av fastighetsbildningsbeslutet blir obetydlig, skaU
fastighetsbildningsmyndigheten på yrkande av fastighetsägaren eller annan
som beröres av tillträdet som Villkor för förtida tillträde föreskriva alt
den tillträdande skall utge förskott på den ersättning som slutiigl
fäst-ställes. Som villkor för förtida tillträde skall fastighetsbildningsmyndigheten
vidare föreskriva alt den tillträdande hos länsslyrelsen skall ställa
säkerhet för den ytterligare ersältning jämte ränta som kan komma atl
fastställas samt för del skadestånd som kan komma alt utgå, om
faslighetsbildningsbeslu-tet eller beslul om tillträde ändras. I fråga om
sådan säkerhel äger 7 kap. 7 och 8 §§ expropriationslagen (1972:719)
motsvarande tillämpning.

Fastighetsbildningsmyndigheten skall ange den tid
inom vilken den tillträdande senast skall ha fullgjort föreskrivna villkor.
Har villkoren ej fullgjorts inom utsatt tid, är medgivandet förfallet. Medgivande
till förlida tillträde får utnyttjas när villkoren har fullgjorts, även om
beslutet om förtida tillträde icke har vunnit laga kraft.

Om del ej är uppenbart att den ersättning som den
tillträdande har att utge med anledning av fastighetsbildningsbeslutet blir
obetydlig, skall fastighetsbildnings-myndigheten på yrkande av den
tillträdande, fastighetsägaren eller annan som beröres av tillträdet föreskriva
atl den tillträdande innan förtida tillträde sker skall utge förskott på den
ersättning som slutligt fasislälles. Faslighels-bildningsmyndigheten skall
vidare föreskriva att den tillträdande hos länsstyrelsen skall ställa. säkerhet
för den ytterligare ersättning jämte ränta som kan. komma att fastställas samt
för det skadestånd som kan komma att utgå, om faslighelsbildningsbeslulet eller
beslul om tillträde ändras. I fråga om sådan säkerhet äger 7 kap. 7 och 8 §§
expropriationslagen (1972: 719) motsvarande tillämp ning.

Fastighetsbildningsmyndigheten skall ange den tid
inom vilken deh tillträdande senast skall ha fullgjort vad faslighetsb ildn
ingsmyndigh e-ten har föreskrivit. Har åUggande-na ej fullgjorts inom utsatt
tid, är medgivandet förfallet. Medgivande till förtida tiilträde får utnyttjas
när åliggandena har fullgjorts, även om beslutet om förtida tillträde icke har
vunnit laga kraft.

Har förskott bestämts enligt denna paragraf, får
den slutliga ersättningen ej bestämmas till lägre belopp än förskottet, Delta
gäller dock endast om tillträde har skett eller förskottet ändå har betalats.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 14

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1979-04-05

Närvarande:
statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther,
De Geer, Blix, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande:
statsrådet Friggebo

Proposition
om ändring i förköpslagen (1967: 868), m. m.

1 Inledning

Inom justitiedepartementet har upprättats en
promemoria (Ds Ju 1978: 9) om ändring i förköpslagen (1967: 868) och
expropriationslagen (1972: 719) m. m. Promemorian, som innehåller en
redogörelse för gällande rätt och för framställningar om lagändringar från bl.
a. Svenska kommunförbundet och Sveriges villaägareförbund, bör fogas till protokollet
i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts
av hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt,
domstolsverket, försvarets civilförvaltning, statens vägverk,
bankinspektionen, statens lantmäteriverk, statens vatlenfallsverk,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Auktoriserade fastighetsmäklares
riksförbund, Hyresgästernas riksförbund. Lantbrukarnas riksförbund (LRF),
Näringslivets byggnädsdelegation, Svenska bankföreningen, Svenska kommunförbundet,
Stockholms och Göteborgs kommuner, Svenska kraftverksföreningen, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges jordägareförbund och
Sveriges villaägareförbund.

Svenska bankföreningen har anslutit sig till det
yttrande som har avgetls av Näringslivets byggnadsdelegation.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas
till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 15

2 Allmän motivering

2.1
Allmänt om förköpslagen

Förköpsrätten enligt förköpslagen (1967: 868), FL,
innebär att om fast egendom säljs, så får kommunen förvärva den egendom som
köpet avser från säQaren på de villkor som avtalats mellan denne och köparen.
Från expropriation skiQer sig förköpet genom att förvärvet alltid sker först
när ägaren är beredd att avhända sig egendomen och till ett pris som säljaren
och köparen har kommit överens om.

Förköpsrätten är ett viktigt instrument för den
kommunala markpolitiken. Förköpsinstilutet har sitt värde som komplemenl lill
möjligheterna för kommunerna att förvärva mark genom vanligl köp eller
tvångsvis genom expropriation. Förutsättningen för att institutet skall fungera
på avsett sätt är dock att förfarandet är enkelt, snabbt och billigt (se prop.
1967: 90 och 3LU 1967: 54 s. 66).

Vid olika tillfällen efter FL:s tillkomst har
riksdagen haft att la ställning till förslag om ändringar i eller översyn av
FL med syfte att göra lagen mer effektiv och hindra kringgående av den.
Riksdagen har därvid genomgående intagit den ståndpunkten att FL inte bör
kompletteras med sådana regler som minskar lagens enkelhet och därmed dess användbarhet.
Riksdagen har bl. a. hänvisat till möjligheten att expropriera (CU 1974:
36,1975/76: 11 och 1976/77: 16).

Nu anförda överväganden hindrar emellertid inte att
lagen ses över pä en del punkter för att göras till ett så smidigt och
användbart instrument som möjligt för den kommunala markpolitiken. Viktigt är
emellertid också att rättssäkerhetsintresset för den enskilde tillgodoses.

De förslag till ändringar i FL som läggs fram i
departementspromemorian (Ds Ju 1978: 9) är främst föranledda av
framställningar från Svenska kommunförbundet. På grundval av praktiska
erfarenheter av förköpslagstiftningen från framför allt Stockholms kommun har
förbundet begärt en översyn av förköpslagstiftningen med det primära syftet
att hindra fastighetsmarknadens parter att kringgå förköpsbestämmelserna eller
försvåra deras tillämpning. Riksdagen har också förutsatt att en sådan översyn
görs (CU 1976/77: 16 s. 8).

Alla de önskemål om ändringar som framförts av
kommunförbundet har inte tillgodosetts i promemorian. Längre gående ändringar
skulle visserligen kunna göra lagen mer effektiv och bättre tillgodose de
kommunala intressena, men de skulle utan tvekan komplicera regelsystemet och
göra handläggningen av förköpsärendena besvärligare. Kommunförbundet har också
i sitt remissyttrande över promemorieförslaget framhållit att detta innebär en
rimlig avvägning mellan berörda intressen. Bland övriga remissinstanser finns
emellertid företrädare för såväl uppfattningen att de kommunala intressena i
alltför stor utsträckning tillgodosetts på bekostnad av de enskilda som
uppfattningen att man borde tillgodose de kommunala intressena ännu mer.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:214 16

Jag kommer i det föQande att behandla de olika
frågor som har tagits upp i promemorian och ange vilken avvägning som enligt
min mening bör göras mellan allmänna och enskilda intressen.

Innan
jag går närmare in på olika detaQfrågor vill jag erinra om att jag redan har
föreslagil vissa ändringar i FL i den nyligen beslutade propositionen 1978/79:
164 om ändring i lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. Jag
kommer att senare redogöra för vissa delar av den propositionen.

Jag vill också erinra om att frågan om kommunala
förvärv av jordbruksmark behandlas i den av riksdagen nyligen antagna nya
jordförvärvslagen (se prop. 1978/79: 85 s. 17 och JoU 1978/79: 19 s. 15).

Enligt 7 § FL måste kommunen ta ställning i
förköpsfrågan inom en tremånadersfrist som, i fall då lagfart söks utan att
kommunen först har underrättats om försäQningen, i princip räknas från dagen
för lagfartsansökningen. Från kommunalt håll har framförts önskemål om förlängning
av tidsfristen till fyra månader. Någon ändring beträffande tre-månadersfrislen
föreslås inte i promemorian.

Vid
bestämmandet av gällande tidsfrist om tre månader har gjorts en avvägning
mellan kommunens behov av att få tillräckligt rådrum för sitt ställningslagande
i förköpsfrågan och enskildas intresse av att försäQningen inte hålls svävande
alltför länge (se prop. 1967: 90 s. 138). Det kan inte anses ha tillkommit
några skäl som gör atl man nu bör frångå den bedömning som gjordes vid FL:s
tillkomst.

Jag är alltså inte beredd att förorda någon ändring
beträffande tre-månadersfristen enligt 7 § FL.

Det finns emellertid anledning alt uppmärksamma
förfarandet hos inskrivningsmyndigheten. Om en ansökan om lagfart inte kan
bifallas på grund av atl frågan om förköp inte är avgjord, skall
inskrivningsmyndigheten enligt 5 § förköpskungörelsen (1967: 873) inom två veckor
från den inskrivningsdag då ansökningen gjordes underrätta den kommun där den
fasta egendomen är belägen om ansökningen. Denna bestämmelse skall ses mot
bakgmnd av att den allmänna expeditionstiden för inskrivningsmyndigheterna är
just två veckor. På grund äv arbetsbelastningen förekommer dock att denna lid
inte kan iakttas. Del är dä viktigt atl inskrivningsmyndigheterna har sådana
rutiner att underrättelseskyldigheten enligt 5 § förköpskungörelsen kan
fullgöras, fastän inskrivningsdagen inte är sluQusterad. Domstolsverket har i
sitt remissyttrande förklarat att verket kommer att gå ul med särskild
information till inskrivningsmyndigheterna om vikten åv att
underrättelseskyldigheten enligt förköpskungörelsen fullgörs i rätt tid.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 17

2.2
Släktförvärv

Förköpsrätt får enligt 3 § FL inte utövas, om det
föreligger viss släktskap mellan säQare och köpare. Motsvarande
släktskapsundantag gäller i fråga om skyldighet alt söka tillstånd enligt
jordförvärvslagen (1965: 290), lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet
m. m. och lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast
egendom m. m.

I
den av riksdagen nyligen antagna nya jordförvärvslagen inskränks släklskapsundantaget
till att gälla dem som är närmast arvsberättigade, dvs. make och avkomling
(prop. 1978/79: 85 s. 1921 och 42 samt JoU 1978/79: 19 s. 1719).
Släktskapsundantaget omfattar alltså inte längre syskon, syskons avkomling och
makes avkomling. Motsvarande inskränkning av släktskapsundanlaget har nyligen
föreslagits i de två andra förvärvslagarna (se prop. 1978/79: 164 s. 27).

Enligt
promemorian är det naturligt att släktskapsundantaget i förvärvslagarna och FL
liksom hittills stämmer överens. I promemorian föreslås därför att
släktskapsundanlaget i 3 § FL ändras så att del endast avser make och
avkomling.

Promemorieförslaget tillstyrks eller lämnas utan
erinran av flertalet remissinstanser. Det avstyrks dock av hovrätten för Nedre
Norrland, Stockholms tingsrätt och Auktoriserade fastighetsmäklares
riksförbund.

Enligt
min mening kan man visserligen, som några remissinslanser har gjort, mot den
föreslagna anpassningen invända att FL och förvärvslagarna har olika syften.
Av framför allt praktiska skäl anser jag det emellertid i hög grad önskvärt att
släktskapsundantaget har samma omfattning i FL som i de tre förvärvslagarna.

Enligt
9 § FL skall regeringen vägra tillstånd till förköp, om det är obilligt att
förköp sker med hänsyn till förhållandet mellan säQare och köpare eller
villkoren för eller omständigheterna vid försäQningen. Denna bestämmelse gör
det möjligt att i det enskilda fallet pröva om det är obilligt med förköp av
det skälet att en personlig gemenskap föreligger mellan säQare och köpare även
utanför släktköpsregelns tillämpningsområde (se prop. 1967: 90 s. 84). I
praxis har bestämmelsen bl. a. åberopats för att vägra förköp när säQare och
köpare sammanbott under längre tid. Förköp har också vägrats därför att
köpeskillingen inte har beslämts efter marknadsmässiga grunder utan med hänsyn
till personlig gemenskap mellan säQare och köpare. Vad jag nu har anfört visar
att, även om vissa släktingar nu inte längre kommer att omfattas av släktskapsundantaget,
det är möjligl att beakta de speciella omständigheter som kan finnas vid
förvärv av sådana släktingar o-ch av den anledningen vägra förköp med stöd av
9 § FL.

Jag biträder på grund av det anförda
promemorieförslaget att släktskapsundantaget i 3 § FL endast skall gälla make
och avkomling.

2
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 214

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 18

Under remissbehandlingen har i detta sammanhang
efterlysts uttalanden om gränsdragningen mellan köp och gåva. Förköp kan ske
vid köp men inte vid gåva. Jag vill på den punkten endast hänvisa till
rättsfallet NJA 1975 s. 218, av vilket det framgår att frågan om FL:s
tillämplighet på ett förvärv får avgöras med hänsyn till förhållandel mellan
vederlaget och fastighetens värde samt omständigheterna i övrigt.

2.3
Återkallelse av ansökan om förvärvstillstånd m. m.

Förfarandet enligt FL har samordnats med
tillståndsprövningen enligt de tre förvärvslagar som jag redan har talat om i
föregående avsnill. Enligt förvärvslagarna skall tillstånd sökas inom tre
månader från det förvärvet skedde. Om inte ansökan görs inom rätt tid, blir
förvärvet ogiltigt. Då förköp förutsätter att det föreligger en giltig
överlåtelse från säQaren till köparen, kan kommunen i ett sådanl fall inte
utöva förköpsrätt. I denna del föreslås inte någon ändring i promemorian och
inte heller jag anser det möjligt att inskränka ogiltighetspåföQden vid
underlåten ansökan.

I praxis har det emellertid visal sig att en
förvärvare genom att återkalla sin ansökan om förvärvstillstånd har lyckats
åstadkomma atl förvärvet blir ogihigt innan kommunen har hunnit utöva sin
förköpsrätt. Som framgår av redogörelsen i promemorian har regeringen i några
sådana fall lämnat kommunens ansökan om förköp utan åtgärd med hänvisning
till alt det förköpsgrundande förvärvet var ogiltigt, när kommunen utövade sin
förköpsrätt.

I promemorian föreslås alt förvärvslagarna
kompletteras med bestämmelser om att en ansökan om förvärvstillstånd inte får
avskrivas på grund av återkallelse innan det blivit slutligt avgjort huruvida
förköp äger rum. Förslaget har lämnats utan erinran av alla remissinstanser
utom en och jag anser att det bör genomföras. Förslagel innebär att
OgiltighetspåföQden enligt förvärvslagarna inträder först i och med avskrivningsbeslutel
och då endast om kommunen inte utövar förköpsrätt. Om förköp sker behövs ingen
förvärvsprövning.

Bestämmelser med nu angiven innebörd bör införas i
5 § lagen om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m., 12
§ nya jordförvärvslagen samt, såvitt avser förvärv av hyresfastighet m. m., 16
b § lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder (nämnd-lagen).

Jag har nyligen i prop. 1978/79: 164 föreslagit nya
bestämmelser om förfarandet vid prövning av förvärv av hyresfastigheter. Förslaget
innebär att förfarandet skall inledas inte som f. n. genom ansökan hos hyresnämnd
utan genom atl förvärvet anmäls till den kommun där hyresfastigheten är
belägen. Förvärvet föreslås bli ogiltigt, om anmälan inte görs

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 19

inom
tre månader från det förvärvet skedde. Anmälan till kommunen skall i
förekommande fall avse både frågan om förvärvsprövning och frågan om förköp.
Förvärvsprövning hos hyresnämnden skall ske endast om kommunen begär det.
Framställs en sådan begäran, skall hyresnämnden förelägga förvärvaren att
ansöka om förvärvstillstånd inom en månad från det att han fått del av
föreläggandet vid äventyr alt förvärvet annars blir ogiltigt.

Som
jag har nämnt redan i den tidigare propositionen (prop. 1978/79: 164 s. 32) bör
förvärvaren inte ha möjlighet att förhindra förköp genom att låta bli atl föQa
hyresnämndens föreläggande och därmed göra förvärvet ogiltigt. Hyresnämnden
bör alltså vänta med föreläggandet för förvärvaren, om ett förköp kan bli
aktuellt. Om kommunen beslutar om förköp och förköpet fullbordas behövs ingen
förvärvsprövning. Om däremot förköp inte kommer till stånd bör förvärvaren
föreläggas att ge in ansökan om tillstånd.

Jag
förordar på grund av det anförda alt i 16 b § nämndlagen tas in en bestämmelse
om att hyresnämndens föreläggande inte får utfärdas innan det blivit slutiigl
avgjort atl förköp inte skall äga rum. Jag kommer att senare anmäla frågan om
ändringar i förordningen (1975: 1139) om tillämpningen av lagen (1975: 1132) om
förvärv av hyresfastighet m. m. Dessa ändringar bör avse en skyldighet för
kommunen att i anmälan till hyresnämnden ange om kommunen avser att utöva
förköpsrätt samt att underrätta hyresnämnden sedan det blivit slutiigl avgjort
om förköp äger rum.

I
detta sammanhang vill jag ocksä ta upp en fråga som har aktualiserats i
Stockholms kommuns remissyttrande. Det gäller förfarandet när en köpare eller
säljare som har bestritt kommunens förköpsrätt, senare återkallar sitt
bestridande. Bestridandet anmäls till inskrivningsmyndigheten för anteckning i
fastighetsboken. Bestridandet medför att kommunen blir skyldig att hos
regeringen (bostadsdepartementet) ansöka om tillstånd till förköpet. Enligt
den praxis som tillämpas då bestridande återkallats lämnar regeringen
kommunens ansökan om tillstånd till förköp utan åtgärd. 1 faslighetsboken
antecknas regeringsbeslutet. I ett sådant fall föreligger enligt kommunen risk
för att köparen beviQas lagfart trots att förköpsrätt föreligger för kommunen.

Frågan om återkallelse av bestridande är inte
reglerad i FL och har inte heller behandlats i förarbetena. Innebörden av
regeringens beslut är att kommunen inte länge behöver söka tillstånd till
förköp. Kommunen skall alltså erhålla lagfart på den förköpta fastigheten.

Jag anser inte att det finns anledning att ändra
denna regeringspraxis, som innebär att frågan om hinder för förköp inte prövas
i sak, om bestridandet har återkallats. Jag har emellertid för avsikt atl med
domstolsverket ta upp frågan om lämpliga rutiner för inskrivningsmyndigheterna
när bestridande återkallas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 20

2.4
Membud enligt förköpslagen

Enligt 4 § första stycket FL kan ägare av fast
egendom lämna skriftligt erbjudande till kommunen att till bestämt pris och i
övrigt angivna villkor förvärva fasligheten. Ett sådant hembud är inte bindande
för fastighetsägaren. Inte heller kommunens förklaring att hembudet antas är
bindande. En försäQning kommer till stånd först genom skriftiigt köpeavtal som
upprättas i vanlig ordning.

Ett hembud får emellertid rättsverkan dels om
kommunen inte inom tre månader har underrättat fastighetsägaren om att hembudet
har antagits, dels om erbjudandet har avvisats. I de situationerna kan kommunen
endast under vissa förutsättningar förköpa fastigheten under den närmaste
tvåårsperioden.

Vid sidan av hembudsregeln innehåller 4 § i andra
stycket en bestämmelse om förhandsbesked. Bestämmelsen innebär att om kommunen
har förklarat sig avstå från förköp i fråga om en tillämnad försäljning, får
förköp inte ske med anledning av försäljningen.

1 promemorian föreslås alt hembudsregeln upphävs.
Enligt promemorian får de olägenheter som regeln medför för kommunen anses
vara så stora att de klart tar över regelns nytta för den enskilde.

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av
flertalet remissinstanser. Det avstyrks dock av några remissinstanser, som bl.
a. framhåller att hänsynen till den enskildes rättssäkerhet talar för att
hembudsregeln behålls.

Enligt min mening måste bestämmelsen om
förhandsbesked anses vara av större praktiskt värde för fastighetsmarknaden än
hembudsregeln. Till skillnad mot vad som gäller vid hembud medför det ingen
påföljd för kommunen om en begäran om förhandsbesked inte besvaras. I
flertalet fall av fastighetsförsäQning är kommunen emellertid inte intresserad
av förköp och det kan då också förutsättas att kommunen uttryckligen avstår
från rätten till förköp. Ett sådanl avstående medför att köparen kan erhålla
lagfart för fastigheten utan hinder av FL.

Jag anser inte alt hembudsregeln kan ha någon
nämnvärd betydelse vid sidan om möjligheten att få förhandsbesked.
Hembudsregeln kan inte heller anses motiverad av rättssäkerhetsskäl. Däremot
kan den missbrukas i syfte att få en fastighet värderad och även i övrigt
medföra olägenheter för kommunerna. Jag föreslår därför att hembudsregeln
upphävs i enlighet med promemorieförslaget.

Som föreslås i promemorian bör äldre bestämmelser
fortfarande gälla, om hembud har skett före ikraftträdandet av den nu
föreslagna lagändringen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 21

2.5
Rätt till avkastning och ränta vid förköp

Enligt 13 § första stycket FL skall kommunen när
förköpet har fullbordats ersätta köparen för vad denne enligt åtagande i
köpeavtalet har fullgjort före fullbordandet och för nödvändig kostnad i
samband med köpet. Kommunen skall betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:
635) (s. k. avkastningsränta) från den dag köparen utgav beloppet till dess förköpet
fullbordats och enligt 6 § räntelagen (s. k. dröjsmålsränta) för tiden
därefter. Kommunen skall dessutom ersälta köparen för nödvändig kostnad som
nedlagts på egendomen utöver vad som skäligen motsvarar värdet av den
avkastning som köparen erhållit. På sådan ersättning utgår ränta enligt 6 §
räntelagen för tiden efter det att förköpet fullbordats.

13 § andra stycket FL vilar på den grundsatsen att
köparen inte är skyldig att till kommunen redovisa egendomens avkastning. I den
män avkastningen överstiger de på egendomen nedlagda kostnaderna tillfaller
överskottet köparen. Detta gäller emellertid endast vid normalt brukande av
fastigheten. Enligt 13 § andra stycket föreligger däremot ersättningsskyldighet
för köparen exempelvis om han avverkat skog annat än till husbehov eller avhänt
egendomen annat än dess vanliga avkastning.

De angivna reglerna har kritiserats från kommunall
håll. Det har bl. a. anförts att det inte är rimligt att kommunen dels går
miste om avkastningen, dels får betala avkastningsränta till köparen.

I promemorian hänvisas till bestämmelserna i 5 kap.
jordabalken om verkan av att fast egendom frånvinns nägon efter klander m. m.
Dessa bestämmelser innebär bl. a. att den som avträder egendomen dessutom skall
Utge ersättning för avkastning. Enligt promemorian får det anses rimligt att
motsvarande ordning gäller för köparen vid förköp. Köparen får anses
tillräckligt tillgodosedd genom att han dels får avkastningsränta på insatt
kapital, dels får skälig ersättning för de kostnader han har haft för att få
avkastningen och för att underhålla egendomen. Liksom nu bör kommunen vara
skyldig att ersätta köparen nödvändig kostnad som denne har haft utöver vad
som fordras för egendomens underhåll.

På grund av del anförda föresläs i promemorian nya
bestämmelser som innebär att köparen skall utge ersättning till kommunen för
avkastning som köparen erhållit från egendomen. Beslämmelserna har i huvudsak
utformats med 5 kap. jordabalken som förebild.

Promemorieförslaget har kritiserats av flera
remissinstanser. De framhåller bl. a. att förslaget medför en allmän
försämring för köparens vidkommande. De anser också att de föreslagna
bestämmelserna kan bli svåra att tillämpa.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 22

För min del har jag i och för sig förståelse för
den kommunala kritiken mol gällande regler om avkastning. Reglerna kan
onekligen i vissa fall innebära att köparen får en överkompensation. Ett
genomförande av promemorieförslaget skulle emellertid komplicera
rättsförhållandet mellan kommunen och köparen och avsevärt försvåra den
uppgörelse som måste ske när förköpet fullbordas. På grund härav och då nackdelarna
för kommunernas del av nuvarande regler inte kan anses så stora, är jag inte
beredd alt förorda att reglerna ändras.

Däremot finns det skäl alt ändra nuvarande regler
om kommunernas skyldighet att betala ränta. Allmänna principer beträffande
dröjsmålsränta innebär att sådan ränta skall utgå endast när den
belalningsskyldige har försummat alt betala i rält tid. I allmänhet har
kommunen emellertid inte några praktiska möjligheter atl betala redan den dag
förköpet fullbordas. Detta talar för att man senarelägger den tidpunkt då dröjsmålsränta
skall börja utgå (se prop. 1975: 102 s. 148).

1
promemorian föreslås att bestämmelsen om ränta på ersättning för kostnader i
samband med köpet ändras så att räntan skall beräknas enligt 5 § räntelagen
från den dag köparen utgav beloppet intill första vardagen i andra månaden
efter förköpels fullbordande och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.
Härigenom får kommunen 1 a 2 månaders respit innan dröjsmålsränta börjar utgå.
Vidare kan avräkning ske vid månadsskifte.

Förslaget har i allmänhet lämnats utan erinran av
remissinstanserna och jag förordar atl det genomförs. En motsvarande ändring
bör göras när det gäller ränta på ersättning för nödvändiga kostnader som köparen
har lagl ned på egendomen.

2.6
Allmänt om expropriationslagen

När det gäller expropriationslagen (1972: 719),
ExL, innehåller promemorian till en början en diskussion av olika möjligheter
att förbättra fastighetsägarens ställning i expropriationssammanhang. Det
föreslås att fastighetsägaren under vissa förutsättningar skall kunna tvinga
den exproprierande att tillträda fastigheten i förtid. Bakom förslaget ligger
en framställning från Sveriges villaägareförbund.

I promemorian behandlas vidare etl par frågor som
gäller förskott på ersättning vid förhandstillträde m. m. I den delen grundar
sig förslagen delvis på en skrivelse från chefen för statens vägverk.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 23

2.7
Tillträdesplikt för den exproprierande

Frågor om tillstånd till expropriation prövas i
allmänhet av regeringen. I expropriationstillstånd skall enligt 3 kap. 6 § ExL
bestämmas viss tid inom vilken saken skall fullföQas genom ansökan om stämning
till domstol. Frågan om tidsfristens längd har inte reglerats i lagen. Enligt
föredragande statsrådet (prop. 1972: 109 s. 227) torde det i de flesta fall
vara lämpligt att sätta tidsfristen till ett år, men undantagsvis kan det vid
större expropriationer vara befogat med en längre tidsfrist. Föreligger
särskilda skäl, kan tiden förlängas. Ansökan om förlängning skall göras före
utgången av den löpande tidsfristen. Någon yttersta gräns för förlängning av
expropriationstillstånd finns inte.

Om fastighetsägaren visar att hans olägenhet av att
expropriationsfrågan hålls öppen har ökat avsevärt, kan på hans begäran den
bestämda tidsfristen förkortas. Beslut om kortare tidsfrist får inte meddelas
förrän etl år förflutit efter det att expropriationstillståndet meddelades.

Om den som har erhållit expropriationstillstånd
inte har väckt talan inom den bestämda tiden, är tillståndet förfallet, såvida
han inte inom samma tid har ansökt om förlängning av tidsfristen och
ansökningen bifalls. Har expropriationstillståndet förfallit och begärs
därefter nytt expropriationstillstånd till egendomen av samme sökande och på samma
expropriationsgrund som tidigare, kan sådant tillstånd beviQas endast om
särskilda skäl föreligger.

Enligt 5 kap. 4 § ExL får talan i expropriationsmål
väckas av den som har sökt eller erhållit tillstånd till expropriation. Har
tillstånd meddelats och har fastigheten eller del därav tillträtts av den
exproprierande, får även fastighetens ägare eller annan sakägare, vars rätt
berörs av tillträdet, väcka talan.

1 5 kap. 1722 §§ ExL finns bestämmelser om
förhandstillträde. Domstolen får medge förhandstillträde, om det är av
väsentiig betydelse för den exproprierande. Den exproprierande kati fritt
avgöra om han vill utnyttja medgivandel eller inte. Fastighetsägaren kan inte
begära förbandstillträde.

Sveriges villaägareförbund har påtalat de
olägenheter som kan drabba en fastighetsägare vid expropriation och hot om
expropriation. Förbundet har också pekat på de ogynnsamma verkningarna av
byggnadsförbud. För att situationen skall förbättras anser förbundet att det
bör införas en möjlighet för fastighetsägaren att tvinga den exproprierande
vanligtvis en kommun att tillträda fastigheten i förtid.

1 promemorian görs en genomgång av olika tidpunkter
då fastighetsägaren skulle kunna tvinga fram ett förhandstillträde. Det
föreslås ätt fastighetsägaren får rätt att vid fastighetsdomstolen yrka
tillträdesplikt för den exproprierande, sedan denne fullföljt
expropriationssaken dit.

Promemorieförslaget
har kritiserats av flera remissinstanser, som anser

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 24

att
möjligheten för fastighetsägaren att tvinga fram förhandstillträde bör inträda
på ett tidigare stadium. Olika förslag om lämplig tidpunkt har därvid förts
fram, nämligen dels den tidpunkt då kommunen har beslutat ansöka om tillstånd
till expropriation, dels då kommunen har ansökt om sådant tillstånd eller i
varje fall senast då tillstånd till expropriation har meddelats.

Jag håller med om att det rådande systemet i vissa
avseenden innebär olägenheter för fastighetsägarna. Olägenheter kan uppslå
redan i och med alt en kommun bekantgör sina avsikter om hur marken inom kommunen
skall användas. Föreligger det ett hot om expropriation eller har expropriation
beviljats, blir fastighetsägarens möjligheter att råda över sin egendom genom försäljning,
nyttjanderättsupplåtelse eller bebyggande i praktiken avsevärt inskränkta. Han
kan också komma i en bekymmersam situation när det gäller att avgöra vilka
underhålls- och förbtitt-ringskostnader som bör läggas ned på fastigheten. De
olägenheter som uppstår genom ett expropriationstillstånd accentueras
naturligtvis, om det förflyter lång tid mellan tillståndet och tidpunkten för
väckandet av talan vid domstol (se prop. 1972: 109 s. 227).

Som framhållits i många sammanhang kan stora
olägenheter också uppstå vid långvariga byggnadsförbud. De problem som hänger
samman härmed kan emeilerlid inte lösas i detta lagstiftningsärende. De torde
få övervägas i samband med den pågående översynen av plan- och
byggnadslagstiftningen.

När det därefter gäller frågan om vilka åtgärder
som kan vidtas inom ExL:s ram för att förbättra fastighetsägarens ställning vid
expropriation och hot om expropriation kan det först konstateras att tiden före
en ansökan om tillstånd till expropriation f. n. faller utanför ramen för
ex-proprialionslagstiftningen. Det är den exproprierande som bestämmer om han
vill inleda ett expropriationsförfarande genom att ge in ansökan om tillstånd.
Fastighetsägaren har ingen möjlighet att få igång förfarandet genom att
påkalla expropriation, och det kan inte gärna komma i fråga att ändra den
principen.

Om man vill bättre tillgodose fastighetsägarens
intressen genom att införa en tillträdesplikt för den exproprierande är alltså
enligt min mening dagen för en ansökan om expropriation den tidigaste tidpunkt
som kan komma i fråga. Jag delar emellertid uppfattningen i promemorian att
övervägande skäl talar mot en sådan lösning. Ett beslut om förhandstillträde
innan det är klart huruvida expropriationstillstånd skall beviljas skulle
föregripa eller i varje fall uppfattas som ett ställningstagande i själva
tillståndsfrågan. Om frågan om förhandstillträde liksom nu skall behandlas av
domstol, dvs. en annan myndighet än den som prövar frågan om
expropriationstillstånd, skidle också processuella komplikationer uppstå. Jag
vill i det sammanhanget framhålla att jag inte

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 25

kan
biträda förslaget av Näringslivels byggnadsdelegation om en radikal ändring av
expropriationsförfarandet som skulle innebära att domstol handlägger hela
exproprialionsärendet eller att man i bebyggelsesammanhang knyter
expropriationsinstitulet till planfastställelsen.

Däremot skulle man kunna tänka sig att ge
fastighetsägaren vidgade möjligheter att agera sedan tillstånd till
expropriation har meddelats. Hithörande frågor diskuteras utförligt i
promemorian.

Gällande bestämmelser innebär, som tidigare nämnts,
att tillstånds-myndigheten sätter ut en viss tidsfrist för den exproprierande
att efter tillstånd till expropriation fullföQa saken genom ansökan om stämning
till fastighetsdomstol. Föreligger särskilda skäl, kan tiden förlängas. Fastighetsägaren
har dock under vissa förutsättningar rätt atl begära atl tidsfristen förkortas.

De återgivna reglerna får enligt min mening anses
utgöra en rimlig avvägning mellan den exproprierandes behov av en viss
handlingsfrihet och hänsynen till fastighetsägarens intressen. Möjligheten till
förlängning av fristen för väckande av talan måste finnas, och jag anser att
någon yttersta gräns för förlängning inte kan anges i lagtexten. Genom kravet
på särskilda skäl för förlängning och möjligheten för fastighetsägaren att
begära förkortning av tidsfristen har fastighetsägarens intressen i väsentlig
mån tillgodosetts.

De
exempel på långvariga expropriationstillstånd som har anförts vid
remissbehandlingen gäller tillämpningen av äldre bestämmelser. Trots detta kan
det emellertid finnas anledning att se över rutinerna för handläggningen även
av nyare expropriationsärenden inom regeringskansliet. Det kan sålunda vara
befogat att skärpa kraven på de särskilda skäl som kan utgöra grund för
förlängning. Samtidigt bör rutinerna för prövning av ansökningar om tillstånd
till expropriation ses över, så att handläggningstiderna inte blir längre än
som oundgängligen fordras för en noggrann prövning av ärendet. Genom en sådan
uppstramning av rutiner i tillstånds- och förlängningsärenden bör ölägenheterna
för fastighetsägaren kunna minska i belydande mån.

För
all ytterligare förbättra fastighetsägarens ställning skulle man emellertid
kunna ge honom en rätt att utöver vad som redan är möjligt väcka talan vid
domstol innan tidsfristen för den exproprierande har gått ut. En sådan rätt kan
dock knappast göras ovillkorlig. Rimligen mäsle fastighetsägaren visa alt han
åsamkas olägenheter av mera allvarlig beskaffenhet genom att
expropriationsfrågan hålls öppen. Som framhölls vid tillkomsten av ExL (prop.
1972: 109 s. 229) skulle detta innebära att domstolen före den egentliga
expropriationsprocessen fick göra en prövning av fastighetsägarens laleräll
som ibland skulle kunna bli förhållandevis omfattande. Prövningen skulle
dessutom innebära lämplighetsavvägningar av en art som normalt inte bör
ankomma pä domstol.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 26

I och för sig är det länkbart atl begränsa
doinstolens prövning på så sätt att fastighetsägarens påstående om ölägenheter
fick godtas, om den exproprierande inte kunde anföra beaktansvärda skäl
däremot. Även med en sådan ordning skulle emellertid problem uppstå för
domstolen. Man kan också fråga sig hur stor lidsvinsten skulle kunna bli för
fastighetsägaren. Rimligtvis skulle domstolen i vilket fall som helst få ge
den exproprierande viss tid alt förbereda sin talan och att skaffa fram
behövligt utredningsmaterial. I många fall torde della komma att dra ut på
liden så att någon tidsvinst över huvud laget inte uppstår.

På grund av det sagda biträder jag promemorians
uppfattning atl övervägande skäl talar mot att ge fastighetsägaren en sådan
talerätt som nu har diskuterats. Däremot bör lagändringar vidtas för att
förbättra fastighetsägarens ställning när den exproprierande har fört saken
vidare lill domstol. Som föreslås i promemorian bör fastighetsägaren på samma
sätt som den exproprierande kunna få till stånd förhandstilllräde genom beslut
av fastighetsdomstolen under tiden för handläggningen av expropriationsmålet
fram till dess expropriationen är fullbordad; Fastighetsägarens begäran om
förhandstilllräde bör beviQas, såvida den exproprierande inte visar alt det
skulle vara lill avsevärd olägenhet för honom. Som föreslås i promemorian bör
möjligheten avse enkelt förhandstillträde. Att utsträcka möjligheten till att
avse kvalificeral förhandstilllräde, vilket föreslagits av ett par
remissmstanser, kan enligt min mening innebära onödiga komplikationer, bl. a.
ur fastighetsbildningssynpunkt, om expropriationen inte går i fullbordan.

Den förordade ändringen bör, som föreslagits i
promemorian, komma till uttryck i ett nytt andra stycke i 5 kap. 17 § ExL. I
enlighet med påpekanden i etl par remissyttranden bör stadgandet avfattas så
atl del innebär ett förpliktande för den exproprierande atl ta fastigheten i anspråk
genom enkelt föirhandstillträde.

Enligt promemorieförslaget skall
expropriationsrätten vara förverkad, om den exproprierande försummar vad som
åligger honom enligt beslut om förhandstillträde som begärts av
fastighetsägaren. Som påpekats av Malmö tingsrätt är del emellertid rimligare
att låta påföQden bli atl exproprialionstillståndet i den aktuella delen
förfaller i likhet med vad som sker vid avskrivning på grund av återkallelse.
Vidare bör fastighetsägaren på samma sätt som vid återkallelse skyddas för
framtiden mot nya expropriationsanspråk. Nytt tillstånd till expropriation på
samma grund bör alltså kunna beviQas endast oin särskilda skäl föreligger.

Jag föreslår alltså att expropriationstillståndet i
deri aktuella delen skall vara förfallet om deri exproprierande irite fullgör
vad som åligger honom enligt beslul om förhandslillträde som begärts av
fastighetsägaren. Vidare bör fastighetsägaren i enlighet med
promemorieförslaget i sådana ges rätt till ersättning för skada som uppstått på
grund av éx-propriationsanspråket.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 27

2.8
Förskott på ersättning vid förhandstillträde m. m.

I promemorian föreslås att 5 käp. 17 och 20 §§ ExL
ändras så ätt den exproprierande resp. väghållaren enligt väglagen (1971: 948)
får rätt att begära att fastighetsdomstolen skall bestämma förskottsersättning.
Förslagel har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott som alla
remissinstanser. Även jag biträder förslaget.

För vägärendenas del får den förordade ändringen i
5 kap. 20 § ExL endasl betydelse i sådana fall då ersättningsfrågan är föremål
för domstolsprövning. Vägverket har framhållit att mark för allmän väg får las
i anspråk när arbetsplan har fastställts och atl det alltså inte fordras något
besked av domstol för tillträde.' Eftersom överenskommelser om ersättning
oftast träffas med markägarna, prövas endast ett förhållandevis ringa antal
vägrättsersättningsärenden av domstol. Om emellertid den föreslagna
lagändringen skulle få avsedd effekt, skulle vägverket behöva hänskjuta
ersättningsärenden till domstol enbart för att få rätt att mot markägarens
bestridande utbetala förskott ett orationellt och för statsverket kostsamt
förfarande. Vägverket föreslår därför den kompletteringen i väglagen alt
väghållaren ges rält alt utan beslut av domstol betala ut förskott. Som ett
alternativ föreslår vägverket ätt ränta och uppräkning inte skall komma i fråga
på av markägare till väghållaren återsänt förskottsbelopp för längre tid än
till dagen för förskottets utbetalande.

Jag
anser del vara principiellt riktigt att frågan om förskott prövas av
fastighetsdomstol, som ju också har att bestämma förskottets storlek. Det kan
inte anses lämpligt att väghållaren skall ges rätt att mol markägarens
bestridande utbetala belopp vid de tillfällen väghållaren själv finner lämpQga.
På grund härav kan jag inte biträda vägverkets förslag.

I etl par remissyttranden har påpekats att
föQdändringar bör vidtas i fastighelsbildningslagen (1970: 988), FBL. Enligt
denna lag är fastighetsägaren inte skyldig att ta emot förskott. Däremot
behöver förskott enligt ledningsrättslagen (1973: 1144) eller anläggningslagen
(1973: 1149) inte alltid vara beroende av yrkande från sakägares sida (se 25 §
första stycket andra meningen ledningsrättslagen resp. 27 § första stycket
andra meningen anläggningslagen, jfr lagrådets yttrande i prop: 1973: 160 s.
553). Har tillträde redan skett, fordras emellertid att sakägare, dvs. den
tillträdande, fastighetsägaren eller annan som berörs av tillträdet,
framställer yrkande om förskott (se tredje stycket i angivna paragrafer).

FBL:s räntebestämmelser skiQer sig från övriga
lagars. Enligt 5 kap. 15 § tredje stycket skall den betalningsskyldige åläggas
att utge skälig ränta på belopp som inte är betalt, om det är påkallat med
hänsyn till omständigheterna. Räntan skall utgå från dag som bestäms med hänsyn
till tiden för tillträdet och övriga förhållanden. Det har ansetts

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 28

lämpligt
atl förrättningsmännen i detta fall har en möjlighet att förfara efter
omständigheterna, och någon ändring i dessa bestämmelser gjordes därför inte
vid räntelagens tillkomst (se prop. 1969: 28 s. B 432, SOU 1974: 28 s. 167 och
prop. 1975: 102 s. 110).

FBL:s beslämmelser gör det sålunda möjligt atl
åstadkomma en skälig avvägning mellan parternas intressen också vid förtida
tillträde. Skälen för att låla den tillträdande få till stånd ett beslut om
förskott är därför mindre starka än när det gäller ExL och övriga lagar. A andra
sidan lorde det inte innebära några ölägenheter om motsvarande ordning också
införs i FBL. Dessutom vinner man den fördelen att samma regler kommer att
gälla för tillträde enligt FBL som enhgl ledningsrättslagen och
anläggningslagen, vilka båda i fråga om förtida tillträde hänvisar till FBL:s
bestämmelser. En motsvarande beslämmelse om förskottsyrkande bör därför också
införas i FBL.

På grund av del anförda förordar jag alt ändringar
görs i 5 kap. 30 § fjärde stycket och 30 a § andra stycket FBL.

I
promemorian föreslås också en ändring i 5 kap. 17 § ExL som ger
fastighetsdomstolen rätt att vid kvalificerat förhandstillträde även utan
yrkande besluta om förskott, om nedsättning skall äga rum. Förslaget, som är
avsett atl förbättra skyddet för panträttshavarna, har ifrågasatts i några
remissyttranden. Frägan hade redan på sin tid uppmärksammats av
expropriationsutredningen, på vars förslag institutet kvalificerat förhandstillträde
infördes. Enligt utredningen (SOU 1964: 32 s. 88) ansågs något mera trängande
behov av en regel med del aktuella innehållet infe föreligga. Såvitt jag har
mig bekant har det nuvarande systemet inte inneburit några problem för
panträttshavarna. På grund härav och då elt genomförande av promemorieförslaget
kan medföra att kvalificerade förhandstilltrUden försenas, anser jag att
förslaget inte bör senomföras.

2.9
Ikraftträdande

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den
1 juli 1979. Särskilda övergångsbestämmelser erfordras endast belräffande
ändringarna i förköpslagen. I fråga om köp eller byte, som har skett före
ikraftträdandet, bör äldre bestämmelser gälla. Även hembud som har skett före
ikraftträdandet bör, som jag tidigare har nämnt, behandlas enligt äldre
bestämmelser.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 29

3
Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändrmg i förköpslagen
(1967: 868),

2.
lag om ändring i
expropriationslagen (1972: 719),

3.
lag om ändring i lagen (1916:
156) om vissa inskränkningar i rätlen att förvärva fast egendom m. m.,

4.
lag om ändring i lagen (1973:
188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

5.
lag om ändring i
jordförvärvslagen (1979: 000),

6.
lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970: 988).

1 fråga om förslaget under 5 har jag samrått med
chefen för jordbruksdepartementet.

4
Specialmotivering

4.1.
Förslaget till lag om ändring I förköpslagen (1967: 868)

2 §

I
paragrafen anges förköpsrättens lokala begränsning.

Enligt förslag i prop. 1978/79: 157 skall en ny lag
om ändring i indelningen i kommuner, landstingskommuner och församUngar träda
i kraft den 1 juh 1979, dvs. samtidigt med ändringarna i FL. Därefter kommer
inte några kommunblock att finnas. Beslämmelsen i paragrafen om kommunblock har
därför fått utgå. Motsvarande ändring har skett i 9 § första stycket punkt 1.

3 §

I paragrafen räknas upp vissa särskilda fall då
förköpsrätt inte får utövas.

Punkt 4 innehåller det s. k. släktskapsundantaget.
Detta har i enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.2) inskränkts till att gälla make och avkomling.

4 §

I enlighet med vad som föreslagits i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.4) har första stycket, som innehåller bestämmelser om
hembud, utgått. FöQdändringar har gjorts i 9 och 15 §§.

Enligt övergångsbestämmelserna gäller äldre
bestämmelser om hembud, om sådant har skett före lagens ikraftträdande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 30

9
§

Paragrafen innehåller bestämmelser om regeringens
prövning av fråga om tiUstånd till förköp.

I första slycket har följdändringar gjorts till
ändringarna i 2 § om avskaffande av kommunblock (punkt 1) och i 4 § första
stycket om avskaffande av reglerna om hembud (punkt 2). Sistnämnda ändring
innebär att nuvarande punkt 3 blir punkt 2.

13
§

Paragrafen innehåller regler om avräkning mellan
köparen och kommunen när förköp fullbordats.

I första slycket har gjorts den ändringen att
skyldigheten för kom-, munen att betala dröjsmålsränla till köparen skall
inträda vid en senare tidpunkt än f. n., nämligen första vardagen i andra
måriaden efter förköpets fullbordande. Ändringen har behandlats i avsnitt 2.5
i den allmänna motiveringen.

15
§

I paragrafens första stycke har gjorts en
föQdändring med anledning av alt hembudsreglerna avskaffas. Hänvisningen till 4
§ första stycket utgår.

Övergångsbestämmelser

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1979. I
fråga om köp eller byte som har skett före ikraftträdandet skall äldre
bestämmelser gälla. Hembud som har skett före ikraftträdandet följer också
äldre beslämmelser.

4.2
Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen (1972: 719)

2
kap. 1 §

I paragrafens andia stycke har, på motsvarande sätt
som i 2 § FL, bestämmelsen om kommunblock utmönstrats.

3
kap. 6 §

Enligt paragrafens fjärde stycke krävs det i vissa
fall särskilda skäl för att nytt expropriationstillstånd skall beviljas när ett
tillstånd har förfallit enligt paragrafens tredje stycke eller enligt 5 kap.
15 § andra slycket. Stadgandet har ändrats så atl samma begränsning skall gälla
när, i enUghet med vad jag förordat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7),
tillståndet enligt 5 kap. 18 § Iredje stycket har förfallit, på grund av all
den exproprierande inte har fullgjort vad sorn åligger honom enligt beslut om
förhandstillträde som har tillkommit på fastighetsägarens begäran.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 31

5
kap. 16 §

I paragrafens andra stycke har den ändringen
vidtagits att skadestånds-påföQden enligt första stycket skall inträda också i
fall då expropriationstillstånd har förfallit enligt 5 kap. 18 § tredje
slycket.

5
kap. 17 §

Paragrafen
innehåller beslämmelser om förhandstilllräde.

I
första stycket har endast redaktionella ändringar vidtagits.

Genom det nya andra slycket inf(5rs en möjlighel
för fastighetsägaren att utverka förpliktande för den exproprierande att
tillträda fastigheten genom enkelt förhandstillträde. I fråga om motiven till
ändringen hänvisar jag till avsnitt 2.7. Underlåter den exproprierande alt
fullgöra vad som föreskrivs av fastighetsdomstolen i samband med sådant beslut,
är expropriationstillståndet enligt 5 kap. 18 § Iredje slycket förfallet i den
delen.

Genom ändringen i tredje stycket, som i övrigt
motsvarar nuvarande andra stycket, ges den exproprierande rätt att yrka att
fastighetsdomstolen skall bestämma förskott på expropriationsersätlningen vid
förhandstillträde. Motiven till ändringen har redovisats i avsnitt 2.8.

I fjärde slycket, som motsvarar nuvarande Iredje
stycket, har vissa följdändringar vidtagits.

5
kap. 18 §

I första, andra och fjärde styckena har en del
följdändringar vidtagits. Fjärde stycket motsvarar nuvarande tredje slycket.

I del nya Iredje stycket behandlas frågan om den
exproprierandes åligganden när han förpliktats till enkelt förhandstillträde på
begäran av fastighetsägaren. Den exproprierande kan åläggas förpliktelser av
samma slag som när han själv har utverkat förhandstillträde. Som anförts i
avsnitt 2.7 i den allmänna motiveringen och som redan har berörts i
specialmotiveringen till 3 kap. 6 § samt 5 kap. 16 och 17 §§ stadgas vidare att
expropriationstillståndet skall vara förfallet om den exproprierande inte har
fullgjort vad som åligger honom. Påföljden gäller endast beträffande den eller
de fastigheler, rörande vilka domslolens föreskrifter inte uppfyllts.

Har tillståndet förfallit, skall
fastighetsdomstolen avskriva expropriationsmålet i den delen. Av 9 § expropriationskungörelsen
(1972: 727) framgår att fastighetsdomstolen skall underrätta
inskrivningsmyndigheten om avskrivningsbeslutet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 32

5
kap. 19 §

Paragrafen ger fastighetsdomstolen möjlighet att
förordna att medgivande till enkelt förhandstillträde får tas i anspråk ulan
hinder av att beslutet därom inte har vunnit laga kraft. Då denna möjlighet
liksom f. n. endast bör gälla beträffande förordnande om förhandstillträde på
begäran av den exproprierande, har stadgandet förtydligats i enlighet härmed.

5
kap. 20 §

I likhel med vad som föreslagils i 5 kap. 17 §
tredje stycket beträffande förskott på ersättning vid förhandstilllräde har i
paragrafens första stycke vidtagits den ändringen atl även den exproprierande
skall kunna yrka att förskott på den slutiiga ersättningen skall utgå för del
fall att tillträde redan har skett.

Bestämmelsema om förskott blir tillämpliga, om
tillträde har skett på grund av annan lagstiftning som hänvisar till ExL:s bestämmelser,
se t. ex. 69 § väglagen och 137 och 140 §§ byggnadslagen (1947: 385).

Övergångsbestämmelser

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1979. Några
särskilda övergångsbestämmelser behövs inte. Det innebär att de föreslagna
rnöjlig-heterna att yrka förhandstillträde och förskott kommer att föreligga i
mål som vid lagens ikraftträdande är anhängiga vid domstol.

4.3 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränk

ningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

Ändringen i 5 § andra stycket har behandlats i
avsnitt 2.3 i den allmänna motiveringen och innebär atl ansökan om
förvärvstillstånd inte får avskrivas på gmnd av återkallelse, innan det blivit
slutligt avgjort huruvida förköp enligt FL äger rum.

4.4 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämn

der och hyresnämnder

I prop. 1978/79: 164 har jag föreslagit införande
av ett nytt andra stycke i lagens 16 b §, till föQd varav det nuvarande tredje
stycket blir paragrafens fjärde stycke. I detta fjärde stycke föreslås nu den
ändringen atl ansökan om förvärvstillstånd enligt lagen (1975: 1132) om förvärv
av hyresfastighet m. m. inte får avskrivas på grund av återkallelse, innan det
blivit slutligt avgjort om förköp skall äga rum.

I etl nytt femte stycke till 16 b § stadgas att
föreläggande enligt 3 a § andra stycket lagen om förvärv av hyresfastighet inte
får utfärdas innan det blivit slutligt avgjort att förköp inte skall äga rum.
Frågan har behandlats i avsnitt 2.3 av den allmänna motiveringen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 33

4.5
Förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen (1979: 000)

På motsvarande sätt som angivits under avsnitt 4.3
och 4.4 har i 12 § andra stycket jordförvärvslagen intagils etl förbud mot
avskrivning av ansökan om förvärvstillslånd på grund av återkallelse, innan
förköpsfrågan är avgjord.

4.6
Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)

I 5 kap. 30 § fjärde slycket och 30 a § andra
stycket har, i enlighet med vad jag förordat i avsnitt 2.8 i den allmänna
motiveringen, ändringar vidtagits som innebär att även den tillträdande skall
kunna framställa yrkande om förskott såväl då tillträde redan har skett som i
samband med behandlingen av fråga om förtida tillträde. I 30 a § tredje
slycket har endast föQdändringar vidtagits. På grund av hänvisningar till 5
kap. 30 a § FBL i 25 a § ledningsrättslagen och 27 a § anläggningslagen kommer
möjlighet att utverka beslut om förskott vid förlida tillträde att föreligga
även enligt dessa lagar.

5 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört
hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1.
lag om ändring i förköpslagen
(1967: 868),

2.
lag om ändring i
expropriationslagen (1972: 719),

3.
lag om ändring i lagen (1916:
156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.,

4.
lag om ändring i lagen (1973:
188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

5.
lag om ändring i
jordförvärvslagen (1979: 000),

6.
lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970: 988).

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga
de förslag som föredraganden har lagt fram.

3
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 214

opaginerad Kontrollera mot PDF

35

JUSTITIE

DEPARTEMENTET Bilagal

PM

om ändring i förköpslagen (1967:868) och
expropriationslagen (1972:719) m.m.

Ds Ju 1978:9 Oktober 1978

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 37

Promemoria om ändring i förköpslagen (1967:868) och
expropriationslagen (1972:719) m.m.

1
Inledning

Svenska kommunförbundet har i skrivelser den 8
oktober 1976 och den 28 februari 1978 hemställt om översyn av förköpslagen
(1967 : 868), FL, i vissa avseenden.

Sveriges
villaägareförbund har i skrivelse den 19 januari 1977 hemställt om ändring av
exproporationslagen (1972 : 719), ExL, för att möjliggöra förhandstillträde på
yrkande av ägare lill expropriationshotad faslighet.

Generaldirektören
för statens vägverk har i skrivelse den 7 oktober 1977 hemställt om ändring av
gällande bestämmelser om ränta på ogulden vägrättsersältning och om uppräkning
av ersättning med hänsyn till penningvärdets fall.

I denna promemoria läggs fram förslag till
lagändringar i anledning av angivna skrivelser.

2
Förköpslagen 2.1 Gällande rätt

Förköpslagen (1967:868), FL, har trätt i kraft den
1 januari 1968 (prop. 1967: 90, SLU 1967: 54, rskr 1967: 362). Enligt 1 § i
lagen har en kommun under vissa förutsättningar förköpsrätt vid försäQning
omfattande sådan fast egendom som med hänsyn lill den framtida utvecklingen
behövs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Sedan deh 1
januari 1975 har kommun även förköpsrätt vid försäQning omfattande sådan fast
egendom som behöver rustas upp (prop. 1974: 152, CU 1974: 36, rskr 1974: 372,
SFS 1974: 815, omtryck). Med fast egendom jämställs tomträtt.

Förköpsrätten innebär att kommunen får förvärva den
egendom som köpet avser från säQaren på de villkor som avtalats mellan denne
och köparen. Från expropriation skiQer sig förköpet genom alt förvärvet alltid
sker först när ägaren är beredd att avhända sig egendomen och till etl pris som
säQaren och köparen kommit överens om.

Enligt
2 § får förköpsrätt utövas, om den ifrågavarande egendomen helt eller delvis är
belägen inom kommunens eget område eller inom det kommunblock som kommunen
eller dess huvuddel tillhör. Om egendomen helt eller delvis är belägen i annan
kommun, får förköpsrätt utövas endast om denna kommun samtycker till förköpet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 38

Förköpsrätlen utövas genom att kommunen inom viss
angiven tid underrättar säQare och köpare om beslut att utöva förköpsrätt samt
aimiä-ler detta beslut till inskrivningsmyndigheten med företeende av bevis om
underrättelserna (7 §). Enligt huvudregeln skall förköpsrätten utövas sist på
den inskrivningsdag som infaller närmast efter tre månader från det lagfart
söktes. I vissa fall skall dock tremånaderstiden räknas från ansökan om
förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen (1965: 290), lagen (1916: 156) om
vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. eller lagen
(1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. Om säQaren eller köparen har
anmält försäljningen till kommunen, räknas tiden i stället från det kommunen
mottog sådan anmälan.

Kommun som har utövat förköpsrätt är skyldig att
hos regeringen (bostadsdepartementet) söka tillstånd till förköpet, om säQaren
eller köparen bestrider förköpsrätten (9 §). Tillstånd skall vägras bl. a. om
förköpsändamålen inte är uppfyllda eller om det är obilligt att förköp sker
med hänsyn till förhållandet mellan säQare och köpare eller villkoren för eller
omständigheterna vid försäljningen.

I 4 § första stycket FL finns bestämmelser om
hembud medan i 4 § andra stycket regleras det fall att kommun genom
förhandsbesked har förklarat sig avstå från att utöva förköpsrält.

Hembudsförfarandet är avsett att stimulera
fastighetsägarna att vid tillämnade försäQningar av fast egendom först bereda
den förköpsberät-tigade kommunen tillfälle att förvärva egendomen i vanlig
ordning (se prop. 1967: 90 s. 86). För säljarens del har hembudet den fördelen
att fastigheten under viss tid befrias från förköpsrätten, om kommunen inte
godtar hembudet. Hembud skall göras skriftligen och innebär ett erbjudande att
till bestämt pris och i övrigt angivna villkor förvärva egendomen. Hembud
skall göras hos markkommunen, vars underlåtenhet att anta hembud är bindande
även för annan kommun som kan vara för-köpsberättigad.

Ett hembud är inte bindande för fastighetsägaren.
Inte heller kommunens förklaring att hembudet antas är bindande. En försäQning
kommer till stånd först genom skriftligt köpeavtal som upprättas i vanlig
ordning. Kommunen måste inom tre månader underrätta fastighetsägaren om att
hembudet har antagits för att hindra att hembudet får rättsverkan mot
kommunen. Det föreligger inte någon skyldighet för kommunen att besvara
hembud. Om kommunen uttryckligen har beslutat att avvisa hembud, skall
emellertid enligt 1 § förköpskungörelsen (1967: 873) fastighetsägaren utan
dröjsmål underrättas om beslutet.

Verkan av att hembud inte har antagits är att
fastigheten under två år kan säQas utan att förköpsrätt får utövas. Undantag
har gjorts så att förköpsrält får utövas om priset är lägre eller villkoren för
försäQningen lillsammantagna är avsevärt ogynnsammare för ägaren än de som
gällde

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 39

för
hembudet. Förköpsrätt föreligger också om i försäljningen ingår någon egendom
som inte har hembjudits. Frågan om hinder mot förköp föreligger enligt 4 §
första stycket kan komma under regeringens prövning (se 9 § första slycket 2
FL).

Etdigt 4 § andra stycket har en förklaring att
kommun avstår från att utöva förköpsrätt i fråga om en lUlämnad försäQning inom
dess område tillagts den rättsverkan att förköp inte får ske med anledning av
försäljningen. Rättsverkan har inte begränsats till viss tid. I motsats till
vad som gäller enligt första stycket har underlåtenhet att lämna förhandsbesked
inte förenats med någon påföljd. Enligt 2 § förköpskungörelsen skall emellertid
den som hos kommunen har väckt frågan utan dröjsmål underrättas om kommunens
beslut att avstå från att utöva förköpsrätt. Beslut av en kommun att avstå från
förköp får verkan både mot den kommun som avstår och mot andra kommuner, som
trots att de inte är markkommuner skulle ha kunnat utöva förköpsrält vid den
blivande försäQningen. I motsats till vad som gäller vid hembud enligt första
stycket får beslut om avstående som avses i andra stycket beaktas i
lag-farlsärende eller i tvist om bättre rätt till fastigheten mellan köparen
och kommunen.

Sedan
kommunens beslut om förköp har vunnit laga kraft samt tillstånd till förköp
givits eller tiden för bestridande har utgått utan att bestridande har
anmälts, är förköpet fullbordat.

13
§ första stycket FL innehåller bestämmelser om ersättning till köparen med
anledning av förköpet. Bestämmelserna har fått sin nuvarande utformning i
samband med tillkomsten av räntelagen (1975: 635) (se prop. 1975:102 s. 23 och
147). 13 § andra stycket FL reglerar frågan om köparens ansvar när egendomen
har undergått värdeminskning efter förköpet.

Enligt 13 § första stycket skall kommunen när
förköpet har fullbordats ersätta köparen för vad denne enligt åtagande i
köpeavtalet har fullgjort före fullbordandet (se 11 § andra stycket FL) och för
nödvändig kostnad i samband med köpet. På sådan ersättning skall kommunen
betala ränta. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (s. k. avkastnings-ränta)
från den dag köparen utgav beloppet till dess förköpet fullbordats och enligt 6
§ räntelagen (s. k. dröjsmålsränta) för tiden därefter. Med nödvändig kostnad i
samband med köpet avses exempelvis kostnad för resor och anlitande av juridisk
och teknisk expertis. Enligt 13 § första stycket skall kommunen dessutom
ersätta köparen för nödvändig kostnad som nedlagts på egendomen utöver vad som
skäligen motsvarar värdet av den avkastning som köparen erhållit (jfr 5 kap. 3
§ jordabalken). På sådan ersättning utgår ränta enligt 6 § räntelagen för tiden
efter det att förköpet fullbordats. Köparen har inte någon rätt till ersättning
för att fastigheten frångår honom (prop. 1967: 90 s. 86 och 151). Det före-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 40

ligger
inte heller någon rätt till ersättning för skada som kan vållas en köpare genom
att hans äganderätt inte blir definitiv förrän förköpsfrågan avgjorts.

13 § andra stycket vilar på den grundsatsen att
köparen inte är skyldig att till kommunen redovisa egendomens avkastning. I
den mån avkastningen överstiger de på egendomen nedlagda kostnaderna
tillfaller överskottet köparen. Detta gäller emellertid endast vid normalt brukande
av fastigheten. Enligt andra stycket föreligger däremot ersättningsskyldighet
för köparen, om han avverkat skog annat än till husbehov eller avhänt
egendomen annat än dess vanliga avkastning. Ersättningsskyldighet föreligger
också om köparen skadat egendomen eller eljest föranlett att den minskat i
värde men endast om och i den mån det med hänsyn till förfarandets beskaffenhet
och omständigheterna i övrigt kan anses skäligt (jfr 5 kap. 2 § jordabalken).
Ersättningsregeln avser endast vållande och således inte värdeminskning genom
olyckshändelse.

2.2
Högsta domstolens beslut den 29 mars 1978

Högsta domstolen har den 29 mars 1978 meddelat
beslut (nr SÖ 611) i elt mål om anmälan enligt 7 § FL av beslut att utöva
förköpsrätl. Avgörandet har ännu inte refererats i Nytt juridiskt arkiv (NJA).

Säljaren var ett dödsbo och köparen en privatperson
vid namn Svensson. Köpebrevet var dagtecknal den 21 januari 1976. Ansökan om
lagfart förklarades vilande den 4 februari 1976 med stöd av 20 kap. 7 § 10
jordabalken.

I stämningsansökan som kom in till Bollnäs tingsrätt
den 9 mars 1976 yrkade dödsboet att tingsrätten måtte förklara köpet mellan
dödsboet och Svensson ogiltigt. Som grund för käromålet åberopades att Svensson
inte skulle bli ägare till fasligheten och att därför en väsentlig och för
avlalet bärande förutsättning brustit. Sedan Svensson medgivit käromålet,
meddelade tingsrätten den 18 mars 1976 dom, varigenom dödsboets talan bifölls.
Domen vann laga kraft.

Söderhamns kommun beslöt den 29 iriars 1976 att
utöva förköpsrätt beträffande fastigheten. Inskrivningsmyndigheten i Bollnäs
domsaga avvisade emellertid i beslut den 7 april 1976 kommunens anmälan enligt
7 § FL. Som skäl för beslutet anförde inskrivningsmyndigheten atl grund för
utövande av förköpsrätt inte förelåg, då köpet genom domen den 18 mars 1976
förklarats ogiltigt.

Hovrätten för Nedre iSlorrland har i beslut den 20
januari 1977 med undanröjande av inskrivningsmyndighetens beslut visal målet
åler till inskrivningsmyndigheten för erforderlig handläggning.

Högsta domstolen har fastställt det slut vartill
hovrätten kommit. Högsta domstolens skäl har följande lydelse:

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 41

Dödsboet har i Högsta domstolen gjort gällande, atl
köpeskillingen för fastigheten sattes betydligt under marknadsvärdet på grund
av vänskapsförhållande mellan dödsbodelägarna och Svensson samt att köpeavtalet
ingicks under den bestämda förutsättningen att Svensson skulle bli ägare till
fastigheten. Dödsboet har vidare framhållit, att det var mot denna bakgrund som
dödsboet efter stämning å Svensson yrkade förklaring att avtalet var ogiltigt
samt att det efter domen den 18 mars 1976 inte längre finns något giltigt köp
vid vilket förköpsrätt kan utövas.

SäQare och köpare kan emellertid inte föranleda att
kommun förlorar förköpsrätt enbart genom att komma överens om köpets återgång
därför att de fått reda på att kommunen avser alt utnyttja förköpsrätten. Detsamma
gäller, om parterna i anslutning till köpeavtalet överenskommit eller tyst
förutsatt, att köpet skulle gå åter för den händelse förköpsrätt göres
gällande. Den av dödsboet åberopade domen, vilken grundats på Svenssons
medgivande, kan i förevarande sammanhang ej tilläggas annan betydelse än sådant
avtal om återgång som nu sagts.

Ej heller kan anses att vad dödsboet åberopat
rörande köpeskillingen medfört rätl för avtalsparterna att genom återgång av
köpet hindra förköpsrättens utövande. I denna del må endast erinras om den
möjlighet säQare och köpare har enligt 9 § förköpslagen att inom tid som anges
där bestrida förköpsrält och därigenom åstadkomma, att frågan om förköp blir
beroende av regeringens tillstånd, vilket tillstånd skall vägras om det med
hänsyn till exempelvis köpevillkoren är obilligt att förköp sker.

Mot bakgrund av det anförda och då det ej heller i
övrigt förekommit någon omständighet på grund varav inskrivningsmyndigheten ägt
avvisa kommunens anmälan av beslutet att utöva förköpsrätt, kan dödsboets
besvär ej bifallas.

2.3
Kommunförbundets skrivelse den 8 oktober 1976

Svenska kommunförbundets skrivelse den 8 oktober
1976 om ändring i FL är föranledd av en skrivelse den 2 juni 1976 till
förbundet från Stockholms kommunstyrelse.

Kommunförbundet anför i sin skrivelse att det finns
vissa brister i förköpslagstiftningen som det är angeläget att avhjälpa i syfte
att förbäUra kommunernas möjligheter atl utnyttja förköpsrätten. De metoder
som har tillämpats i syfte att kringgå FL har i vissa avseenden varit särskilt
besvärande för kommunerna. Därvid kan nämnas återkallelse av ansökan om förvärvstillstånd
enligt jordförvärvslagen varigenom fånget blir ogillt, hävning eller återgång
av köp varvid det hänt alt parterna i samförstånd fått en laga dom pä
återgången, utarrendering eller uthyrning till den blivande köparen på lång
tid, där den rättsliga räckvidden vid förköp visat sig oklar, sidoavtal samt
villkoral köp enligt 4 kap. 4 § jordabalken.

Enligt kommunförbundet medförde visserligen de
partiella reformer som förköpslagstiftningen genomgick år 1974 en utvidgning
och effeklivisering av den kommunala förköpsrätten som hjälpmedel för en aktiv
markpolitik. De har vilket erfarenheterna utvisat dock inte av-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 42

hjälpt
de nu påtalade bristerna. En översyn av förköpslagstiftningen är därför
påkallad, varvid enligt komrnunförbundets uppfattning det.primära syftet bör
vara inriktat på att eliminera de direkta brister i regelsystemet som gör det
möjligt för fastighetsmarknadens parter att kringgå förköpsbestämmelsema eller
försvåra deras tillämpning. Betydelsefulla förbättringar i detta syfte torde
kunna ernås utan att regelsystemet blir alltför tungrott ur administrativ
synpunkt. Såsom departementschefen anförde i samband med 1974 års reformer är
den stora fördelen med förköpslagstiftningen just det enkla förfarandet och det
bör inte uppoffras.

Om kommunförbundets yttrande förenade sig
styrelsens majoritet (samtliga s). Två reservationer (m resp. c och fp)
anfördes mot yttrandet.

I den ena reservationen (m) hänvisas till att det i
riksdagen från moderat håll har motionerats om ett upphävande av den nuvarande
förköpslagstiftningen. Enligt reservanterna saknas det därför anledning att
vidta förändringar som innebär att kommunernas förköpsrätt ytterligare
utvidgas. Expropritionslagstiftningen ger tillräckliga möjligheter till
kommunala fastighetsförvärv. Om reglerna för lagfartsansökan inte följs bör
enligt reservanternas mening den lagstiftning som reglerar denna fråga ses över
och ändras.

I den andra reservationen (c, fp) anförs bl. a att
FL redan idag är ett effektivt vapen för kommunerna och att betänkligheter
finns mot att göra lagen ännu effektivare. En avvägning måste hela tiden ske
mellan kommunens krav på smidig och enkel handläggning och den enskildes
berättigade krav på rättssäkerhet och snabba besked. Reservanterna ställer sig
därför tveksamma till åtgärder som kan komma att förskjuta balansen påtagligt
till kommunens fördel i förhållande till den avvägning som nu gäller. Däremot
bör uppenbarligen brister, som möjliggör för mindre nogräknade personer att
kringgå FL, täppas till. Som exempel anges underlåtenhet att söka lagfart.

Stockholms kommuns framställning till
kommunförbundet utgick bl. a. från ett av fastighetskontoret den 26 februari
1976 avgivet tjänstememorial. I memorialet anförs bl. a. föQande.

Fastighetskontoret har vid tillämpningen av
förköpslagen iakttagit att bestämmelserna i vissa hänseenden är så utformade
att syftet med förköpslagen inte kan helt förverkligas. En av AB Stradas
expertråd tillsatt arbetsgrupp, bestående av representanter för juridiska
avdelningen, kammarkontoret och fastighetskontoret med vice stadsjuristen som
sammankallande, har behandlat bristerna i lagstiftningen.

I det följande redovisas sådana brister i
förköpslagen, som enligt kontorets uppfattning i första hand bör åtgärdas för
att förbättra kommunens möjligheter att utnyttja förköpsrätten. I synnerhet
uppmärksanunas de för kommunen ofördelaktiga ekonomiska konsekvenserna av
för-köpslagen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 43

Enligt 13 § 1 st. FL skall kommunen, när förköpet
fullbordats, ersätta köparen för vad denne enligt åtagande i köpeavtalet
fullgjort före fullbordandet och för nödvändig kostnad i samband med köpet.
Kommunen skall dessutom ersätta köparen för nödvändig kostnad som nedlagts på
egendomen utöver vad som skäligen motsvarar värdet av den avkastning som
köparen erhåUit.

Beträffande
köparens rätt till ränta gäller i huvudsak föQande.

113
§ 1 st. FL stadgades i dess lydelse före 1976-01-01 att kommunen skall utge
ränta med 6 % på belopp som köparen utgivit enligt åtagande i köpeavtalet och
för nödvändig kostnad i samband med köpet. I förarbetena har inga undantag från
denna regel berörts. Köparen har samtidigt rätt att behålla avkastningen för
tiden från sitt tillträde fram till förköpets fullbordande. Då denna tid kan
bli lång innebär bestämmelsen att kommunen kan komma att göra avsevärda
förluster, då den dels går miste om avkastningen på fastigheten under denna
tid, dels får betala ränta på köparen tillkommande ersättning. Tidens längd kan
på olika sätt påverkas av köparen han kan försumma att söka lagfart i rätt
tid och han kan besvära sig över förköpsbeslutet och/eller bestrida förköpet
medan den i praktiken inte kan påverkas av kommunen.

I
samband med tillkomsten av räntelagen år 1975 beslutades att 13 § FL från och
med 1976-01-01 skall ha ändrad lydelse. Räntan skall beräknas enligt 5 §
räntelagen, dvs. diskontot med 2 % tillägg från den dag köparen utgav beloppet
till dess förköpet fullbordats och enUgt 6 § räntelagen, dvs. diskontot med 4 %
tillägg för tiden därefter. Ändringen innebär att räntekostnaden blir avsevärd
vid högt diskonto.

Under
tiden från tillträdet fram till förköpets fullbordande kan köparen i
medvetande om att fastigheten kan komma att gå ifrån honom på grund av
kommunens förköp, underlåta att underhålla fastigheten. Tiden kan, såsom
tidigare nämnts, bli lång utan att kommunen har reell möjlighet att förkorta
den. Köparen kommer således att uppbära full avkastning utan att ha de normala
kostnaderna for fastigheten. Vid sådant förhållande kan köparen få en hög
avkastning på sitt kapital samtidigt som fastigheten på grund av att normalt
underhåll eftersatts kan komma att sjunka i värde. Kommunen kan enligt 13 § 2
st. 2 p. FL erhålla ersättning för värdeminskning "om och i den mån det
med hänsyn till förfarandets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan
anses skäligt". Det torde emellertid åligga kommunen att visa dels att
fastigheten sjunkit i värde, dels att köparen genom sitt förfarande varit
vållande därtill dels ock att det är skäligt att ersättning utgår. Eftersatt
underhåll under längre tid kan åsamka kommunen betydande förlust.

De
anförda olägenheterna kan förslagsvis avhjälpas genom en förkortning av den
tid som förflyter från köpehandlingens upprättande till dess förköpet
fullbordats. En åtgärd som därvid står till buds är att påskynda ansökan om
lagfart och inskrivning genom att införa kraftigt verkande påföljd för den som
försummar sin ansökningspUkt.

Vid
äganderättsförvärv skall lagfart i princip sökas inom tre månader efter
köpehandlingens upprättande (20 kap. 2 § JB). Motsvarande bestämmelser gäller
vid inskrivning av förvärv av tomträtt. Som enda på-föQd vid försummelse att
söka lagfart (inskrivning) föreskrivs att inskrivningsmyndigheten får
förelägga vite för skyldighetens fullgörande (20 kap. 3 § JB). I praxis
förekommer dock sådant vitesföreläggande ytterst sällan, i huvudsak beroende
på svårigheten att som grundval för kontrollen införskaffa utredning om de
förvärv som äger rum.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 44

Den påföQd som lagstiftarna vid liknande
förhållanden använt sig av är att avtalet blir ogiltigt om den angivna fristen
ej utnyttjas, t. ex. i jordförvärvslagen, lagen om förvärv av hyresfastighet
och lagen år 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.
m. En lämplig påföQd mot atl förvärvaren ej söker lågfart i rätt tid synes
således vara att avtalet blir ogiltigt. Därigenom uppnås att ekonomisk
ersättning till köparen skall utgå under längst den tid inom vilken lagfart
skall sökas jämte den tid som åtgår till dess förköpet är fullbordat och för
utbetalning av ersättning. Vidare förkortas den tid under vilken eftersatt underhåll
kan äga rum. En annan konsekvens är atl eventuell antedatering av
köpehandlingar i vissa fall avsevärt försvåras. Ändringen skulle även innebära
att staten erhåller stämpelavgiften i tid, enär denna avgift skall erläggas vid
lagfartsansökan.

Genom den föreslagna ändringen undvikes dock icke
tidsförlängning till föQd av att förköpsbeslut överklagas eller förköp
bestrides.

Om den föreslagna påföQden vid utebliven
lagfartsansökan av någon anledning ej anses böra genomföras, kan i stället
andra åtgärder vidtagas. En möjlighet är att i stämpelskatteförordningen inta
bestämmelser om straffavgift för den som ej söker lagfart i rätt tid och därmed
också eriägger stämpelskatt för sent.

Det synes rimligt att köparen erhåller ränta på
insatt kapital och att kommunen utger denna. Då emellertid kommunen på delta
sätl golt-gjort köparen för vad han skäligen kan ha att fordra, bör kommunen i
stället för köparen ha rätt till avkastningen av fastigheten. Den ekonomiska
uppgörelsen mellan kommunen och köparen bör således innebära att köparen mot
att han redovisar det för fastigheten uppkomna nettoöverskottet till kommunen
erhåller ränta på insatt kapital från kommunen. Erforderlig ändring i detta
avseende av 13 § FL bör därför vidtas.

En annan lösning är att ge 13 § 2 st. FL sådan
utformning atl det åligger köparen att visa att fastigheten inte försämras
sedan han förvärvat fastigheten. Denna fördelning av bevisbördan synes rimlig
med hänsyn till atl köparen genom besiktningsprotokoll vid köpet och vid kommunens
övertagande direkt kan visa fastighetens skick vid köpet respektive övergången
till kommunen. Kommunen har däremot ingen möjlighet atl undersöka fastighetens
skick då köpeavtal ingås, varför kommunens möjlighet att visa en försämring
värdeminskning är liten. Stadgandet kunde få sådan innebörd att köparen, då
fastigheten minskat i värde, för att undgå ersättningsskyldighet måste visa att
värdeminskningen ej kunde läggas honom till last.

Såsom tidigare nämnts kan fastighetsägare
skriftligen erbjuda kommunen att förvärva fastighet på angivna villkor
(hembud). Kommunen måste pröva anbudet inom tre månader. Antas del ej eller
hinner kommunen ej pröva hembudet inom fristen får kommunen inte inom två år
efter erbjudandet utöva sin förköpsrätl om inte priset är lägre eller villkoren
för försäQningen tillsammantagna avsevärt ogynnsammare för ägaren än de som
gällde för erbjudandet lill kommunen. De med hem-budsstadgandet förenade
nackdelarna för kommunen är betydande då kommunens behov av atl köpa en fastighet
snabbt kan växla av ohka anledningar. Dessutom kan man inte undgå att misstänka
att vissa fastighetsägare använder hembudet för att få fastigheten värderad.
Det har förekommit att fastighetsägare återkommit med hembud flera gånger
uppenbarligen för att pröva vad kommunen skulle vara villig att betala.
Kommunen måste lill skillnad från vad som gäller vanliga anbud be-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 .45

svara
hembudet inom viss tid. Med hänsyn till det anförda anser kontoret att
bestämmelserna i förköpslagen om hembud bör upphävas.

Även andra brister i förköpslagen än de ovan
angivna har iakttagits

vid kontorets handläggning av förköpsärenden. Bland dessa vill kontoret

särskilt framhålla föQande. !

SäQare och köpare kan förhindra att kommunen utövar
sin förköpsrätt genom att häva köpel. Hävningsgrund föreligger enligt 4 kap.
JB om part ej i rätt tid fullgör sina förpliktelser enligt köpeavtalet eller om
fastigheten avviker från vad som kan anses utfäsl eller vad köparen med hänsyn
till omständigheterna haft anledning att räkna ined vid köpet. Parterna kan t.
ex. anmäla överlåtelsen till kommunen redan innan köpet fullbordats och i
köpeavtalet lägga tidpunkten för köpets fullbordande (tillträdesdagen) kort
före det fullmäktigesammanträde som skall besluta i förköpsfrågan. Orn köparen,
sedan-fastighetsnämnden tillstyrkt förköp, underlåter att fullgöra sina
åtaganden enligt köpeavtalet på tillträdesdagen, får säQaren häva köpel. Sedan
köpet häyts kan förköpet ej utövas. En överenskommelse mellan säQare och köpare
att köpet skall återgå är däremot ej gällande mot kommunen om ej hävningsgrund
föreligger. En sådan överenskommelse skall bedömas som en överlåtelse från
köparen till säQaren och grundar förköpsrätt.

En avtalsbestämmelse om alt köpet skall gå åter,
oni säQaren eller köparen begär det inom två år, innebär att. det står vardera
parten fritt att frånlräda avtalet inom tvåårstiden, dvs. långt efter det att
kommunen beslutat om förköp. .

Ett sätt att undvika nu påtalade olägenheter är att
låta hävning och återkallelse av köp få ske endast med verkan mellan säQare och
köpare, medan säQaren fortfarande bör vara bunden av avtalet till dess kommunen
avgjort frågan om förköp. De lagregler som Qär blir aktuella finns i 4kap. JB.

Ett alternativ är att förköp, endast får
aktualiseras hos kommunen av inskrivningsmyndigheten sedan lagfartsansökan dit
inkornmit. I annat fall kan köparen som anmält köpet och insett att kommunen
avser alt ulöva förköp genom att underlåta alt söka lagfart då tiden härför
utgår åstadkomma alt köpet blir ogiltigt innan förköp hinner utövas., .'

Vidare, kan kommunens möjligheter att utöva
förköpsrätten försvåras

genorn. köpevillkor, som inte motsvarar vad parterna verkligen över

enskprhmit (skenaytal), sidoavtal om. lån,,arrende, servitut och hyresr

upplåtelser etc. I dessa fall torde del.vara svårt att åstadkomma rättelse

genoin direkta lagbestämmelser. Den enda tänkbara möjligheten vore, att

lagstifta om en generalklausul av innehåll att avtal.som uppenbarligen

har till syfte att kringgå förköpslagstiftniiigen är utan,verkan mot kom

munen.-. ,,..; . .,-/', ; -;-. . ,- , : : - -_ .[:'[- .

Som
exeinpel på sidoaytal kan nämnas försäQningen avvRpsendal

..Större 23, där säQaren erhållit rätt alt kyarbo under sin livstid och med

viss hyresrabatt.,Därigenom försvåras möjligheten-att t. ex. användaren

sådan fastighet som bytesobjekt. För Jasminen 4 finns i köpekotitrakt

i.ntaget' bestärnmelse om,-att köparen skulle teckna .20-åriga hyreskon

trakt med sex av hyresgästerna (säQarna), där hyreshöjning icke fick ut-

tas iör andra arbeten äp dem soin är att betrakta som nprinall, under

håll. Beträffande Knoppen 19-har etl muntligt löfte givits av köparen att

rita och projektera en; villabyggnad för säljaren-och dennes harn, Löftet

yärderades, äv köpare och- säQare .till .25.00Q, kr. För Hagen 14; har ett

entreprenadavtal tecknats i samband med-köpeaytalet...,: ,;
- \ .

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:214 46

Kontoret vill slutligen framhålla följande
beträffande vissa tidsfrister i förköpslagen.

Det är praktiskt omöjligt ätt erlägga ersättning
samma dag som förköpet fullbordas, dvs. i regel sista dagen för bestridandet
av förköpet. För att ersättning skall kunna utbetalas krävs nämligen dels att
bevis inhämtas att de i 10 § FL angivna förutsättningama är för handen, dels
att köparens ersättningsyrkanden utretts och dels att ränteberäkning skett.
Stadgandet i 13 § FL bör därför ändras, så att avkastningsränta skall utgå till
viss tidpunkt efter förköpets fullbordande, förslagsvis första vardagen i andra
månaden efter fullbordandet och först därefter skall dröjsmålsränta utgå.
Därigenom uppnår man också att avräkning sker vid månadsskifte, vilket är
praktiskt i de fall reglering av hyror skall ske.

Det har vidare i praktiken visat sig svårt att inom
tidsfristen (tre månader enligt 7 § 2 st. FL) klara det formella förfarandet
inom kommunen. Detta beror främst på att många ohka organ skall besluta i
frågan och att det av vart och ett av dessa krävs att handlingama i ärendet
sänts ut en tid före det sammanträde då ärendet skall behandlas.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser kontoret det
angeläget att författningsändring snarast kommer till stånd i den utsträckning
som redovisats i detta tjänstememorial.

De föreslagna författningsändringarna kan
sammanfattas enligt följande.

1. För att begränsa kommunens ersättningsskyldighet
till köparen en

ligt 13 § 1 st. FL bör den tid som förflyter från köpehandlingens upprät

tande till dess förköpet fullbordats förkortas avsevärt. Detta syfte upp

nås om kraftigt verkande påföQd införes för den som ej söker lagfart

inom föreskriven tid. Härigenom följer även att staten erhåller stämpel

avgiften tidigare.

Kontoret förordar den ändringen i reglerna i JB 20
kap., att köpeavtal blir ogiltigt om lagfart ej sökes i rätt tid.

En annan åtgärd, som syftar till förkortning av
ifrågavarande tidrymd, är att i stämpelskatteförordningen inta bestämmelser om
straffavgift för den som ej söker lagfart inom föreskriven tid.

2.
13 § 1 st. FL bör ändras så att
kommunen i stället för köparen lill-erkännes rätt till avkastningen av
fastigheten. Vidare bör paragrafens andra stycke ges sådan utformning, att
köparen ålägges att visa att fastigheten inte försämrats efter hans förvärv.

3.
Bestämmelserna om hembud i 4 §
FL innebär betydande nackdelar för kommunen och bör upphävas.

4.
Hävning och frånträdande av köp
bör få äga rum endast med verkan mellan säQare och köpare medan säljaren i
förhållande till kommunen bör vara bunden av avtalet till dess kommunen
avgjort frågan om förköp. Aktuella lagregler finns i 4 kap. JB. .

5.
13 § FL bör ändras så att
avkastningsränta skall utgå till viss tidpunkt efter förköpets fullbordande,
förslagsvis första vardagen i andra månaden efter fullbordandet och först
därefter skall dröjsmålsränta utgå.

6.
Tidsfristen för det formella
förfarandet inom kommunen bör förlängas till fyra månader. Aktuellt lagrum är
7 § 2 st. FL.

En framställning om författningsändring torde böra
ske genom kommunförbundet, särskilt som det här gäller problem som ej är
speciella enbart för Stockholms kommun.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 47

2.4
Kommunförbundets skrivelse den 28 februari 1978

Svenska kommunförbundets skrivelse den 28 februari
1978 är föranledd av en skrivelse den 23 november 1977 till förbundet från
Stockholms kommimstyrelse.

Kommunens framställning har föranletts av att det i
ett fall där kommunen har utövat sin förköpsrätt har visat sig att köparen
inte ansökt om tillstånd enligt lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. Därmed
blev förvärvet ogiltigt, vilket medförde att kommunen gick miste om
möjligheterna att förköpa fastigheten.

Kommunförbundet åberopar sin skrivelse den 8
oktober 1976, i vilken bl. a. framhölls att de metoder som fastighetsmarknadens
parter valt i syfte att kringgå FL i vissa avseenden varit särskilt besvärande
för kommunema. Därvid nämndes återkallelse av ansökan om förvärvstillstånd
enligt jordförvärvslagen varigenom fånget blir ogillt. Att jordförvärvslagen
valdes som exempel i framställningen berodde på att denna lag har utgjort
mönster för lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. samt att jordförvärvslagen
omfattar hela landet medan lagen om förvärv av hyresfastigheter kräver
förvärvstillstånd endast i de tre storstadsregionerna (Stockholm, Göteborg och
Malmö med grannkommuner). De rättsliga problemen och möjligheterna att med
tillämpning av tillståndslagstiftningens bestämmelser kringgå FL är desamma.

I ett yttrande den 9 september 1977 av
stadsjuristen i Stockholms kommun anförs bl. a. följande.

Fallet visar att det finns en möjlighet för en
köpare att undgå förköp antingen genom att underlåta att inge eller genom att återkalla
ansökan om förvärvstillstånd. En köpare av en fastighet kan invänta kommunens
ställningstagande i förköpsfrågan och om det skulle visa sig att kommunen
avser att utöva förköpsrätten då låta köpet bli ogiltigt genom att underlåta
att ansöka om förvärvstillstånd eller återkalla en gjord ansökan.

Angivna möjlighet att kringgå förköpslagen måste
anses strida mot lagens mening. Förköpslagen har nämhgen utformats så att
köpare och säQare inte har möjhghet att överenskomma om en återgång av köpet om
det inte föreligger en verklig hävningsgrund. Detta för att förköpsrätten inte
skall kunna elimineras genom en sådan överenskommelse. Ogiltighetsbestämmelsen
i lagen om förvärv av hyresfastighet öppnar en möjlighet för parterna att låta
köpet gå åter utan någon formell överenskommelse och utan att någon
hävningsgrund föreligger. Detta måsle anses otillfredsställande.

För att undvika att lagen om förvärv av
hyresfastighet används för att förhindra utövandet av den kommunala
förköpsrätten bör lagen kompletteras med en bestämmelse i dess § 5 av innebörd
att ogiltighets-effekten inte skall bli gällande gentemot kommun som utövat sin
förköpsrält.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:214 . 48

2.5
Civilutskottets betänkande 1976/77:16 m. m.

FL har varit aktuell i riksdagen vid flera
tillfällen även efter 1974 års reform.

I CU 1975/76; 11 behandlades bl. a. motioner om
upphäyande-av FL, om förköpsrätt för hyresgäster och om en översyn för att
hindra att FL:s syfte kringgås. Samtliga motioner som rörde FL avslogs av
riksda gen.

I CU 1976/77: 16 behandlades två motioner om
översyn av förköps

lagstiftningen. Båda motionerna avslogs av riksdagen. I det enhälliga be

tänkandet uttalade civilutskottet bl. a. följande. ::
-

Utskottet har tidigare uttalat och vidhållit att
även i fräga om förköpslagen får kommunens obetingade företrädesrätt till mark
som avses för ny eller förändrad tätbebyggelse tas till utgångspunkt för den
fortsatta prövningen. Utskottet har vidare anslutit "sig till'meningen
att det finns lösningar som skulle göra förköpslagen nicr effektiv och motverka
möjligheterna att kringgå lagen, eller att förhindra, förköp. Sådana lösningar
skulle dock komplicera regelsystemet och motverka deri fördel som nu ligger i
det enkla förfarandet. Om behov finns, ay marken återstår möjligheten ätt
expropriera. Utskottet har också avvisat bl. a. tanken på att föra in en
prisprövningsmöjlighet i förköpslagen liksom förslag att ge hyresgäster en
direkt förköpsrätt.

Vad härefter förekommit har inte gett utskottet
anledning att gå ifrån nämnda bedömningar. Mot denna bakgrund finns sålunda
ingen anledning att överväga sådana åtgärder för att t. ex. hindra kringgående
av lagstiftningen som skulle rubba lagstiftningens hantcringsmässigt enkla
karaktär.

Förslaget i motionen 1976/77: 922 (s) om en
utredning för en allmän

översyn av förköpslagen anges syfta till att göra lagen effektivare utan

att förfarandet för den' skull tyngs av en onödigt komplicerad administ

ration. Vikten äv enkelhet och smidighet i förfarandet betonas. Motiven

för förslaget innehåller emellertid i vissa avseenden krav på ändringar

av den typ som utskottet tidigare avvisat génöm alt ansluta sig till ut

talanden i proposition. En översyn i dessa avseenden kan därför inte till

styrkas. När dét gäller én översyn méd syftet att förbättra' lagens till-

lämpbarhet i övrigt har utskottet förutsatt att en sådan görs itiöm rege

ringens kansli titan någon riksdagens åtgärd. Mötioheh avstyrks såltindä.

Frågan om efterlevnaden av lägfartsplikten prövas i iägutskottetS kom

mande betänkandé.lXr 1976/77: 22,; ;'' -'" ' ; ; ;; '"f/\.''\ '; :-'

Begäian i motioneii 1976/77: 69 (fp) om atl riksdagen skulle påkaHa

éiiändrihgi förköpskungörelsen ansluter'i; sak till en särskild aspekt i

den förstnämnda motionen. Utskottets bvah 'redovisade bedörnning gäl

ler sålunda även motionen 1976/77: 69. ' , .

' T
eu 1977/78:' 23'behandlades flera motioner om' F'L'sbni' avsåg bl. a:

oyisshet
om plätiförutsättiiiiigarna.och regeringens, prövning-äy

om
tillstånd till förköp. Samtliga motioner avslogs av riksdagen. . .,;.:

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 49

3 Expropriationslagen

3.1
Gällande rätt

Expropriationslagen (1972: 719), ExL, har trätt i
kraft den 1 januari 1973 (prop. 1972: 109, CU 1972: 34, rskr 1972: 346).

Fråga om tillstånd till expropriation prövas i
allmänhet av regeringen. I expropriationstillstånd skall enligt 3 kap. 6 § ExL
bestämmas viss tid inom vilken saken skall fullföQas genom ansökan om stämning
till domstol. Frågan om tidsfristens längd har inte reglerats i lagen. Enligt
föredragande statsrådet (prop. 1972: 109 s. 227) torde det i de flesta fall
vara lämpligt att sätta tidsfristen till ett år, men uridantagsvis kan det vid
större expropriationer vara befogat med en längre tidsfrist (se även CU 1972:
34 s. 42). Föreligger särskilda skäl, kan tiden förlängas. Ansökan om
förlängning skall göras före utgången av den löpande tidsfris-len. Någon
yttersta gräns för förlängning av expropriationstillstånd finns inte (a. prop.
s. 228).

Om fastighetsägaren visar att hans olägenhet av att
expropriationsfrågan hålls öppen har ökat avsevärt, kan på hans begäran den
bestämda tidsfristen förkortas. Beslut om kortare tidsfrist får inte meddelas
förrän ett år förflutit efter det att expiopriationslillståndet meddelades (a.
prop. s. 229). Bestämmelserna i 3 kap. 6 § ExL om fastighetsägarens rätt att
begära förkortning av medgiven tidsfrist saknar motsvarighet i äldre rätt.
Övergångsbestämmelserna har utformats så att de nya bestämmelserna inte är
tilllämpliga om ansökan om expropriation har gjorts före den 1 januari 1973 (se
CU 1972: 34 s.50).

Om den som har erhållit expropriationstillstånd
inte har väckt talan inom den bestämda tiden, är tillståndet förfallet, såvida
han inte inom samma tid har ansökt om förlängning av tidsfristen och
ansökningen bifalles. Har exproprialionstillståndet förfallit och begärs
därefter nyll expropriationstillstånd till egendomen av samme sökande och på
samma expropriationsgrund som lidigare, kan sådant tillstånd beviljas endast om
särskilda skäl föreligger.

Enligt 5 kap. 4 § ExL får talan i expropriationsmål
väckas av den som har sökt eller erhållit tillstånd till expropriation. Har
tillstånd meddelats och har fastigheten eller del därav tillträtts av den
exproprierande, får även fastighetens ägare eller annan sakägare, vars rätt
berörs av tillträdet, väcka talan.

Om expropriationsmål avskrivs efter återkallelse,
skall enligt 5 kap. 16 § ExL den exproprierande ersätta skada som tillfogats
sakägare på grund av expropriationsanspråket (se NJA II 1918 s.
248 och prop. 1972: 109 s. 297).

I 5 kap. 1722 §§ ExL finns bestämmelser om
förhandslillträde. Domstolen får medge förhandstillträde, om det är av
väsentlig betydelse för den exproprierande. Den exproprierande kan fritt avgöra
om han

4 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 214

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 50

viir
UtnylQa medgivandet eller inte. Fastighetsägaren kan inte begära
förhandstillträde.

Del finns två former av förhandstillträde.
Kvalificerat förhandstillträde innebär att egendomen övergår till den
exproprierande med samma rätt som om expropriationen fullbordats. Enkelt
förhandstillträde innebär däremot endast att den exproprierande får rätt att
ta fastigheten i besittning i den utsträckning som medges i beslutet om förhandstillträde.

Om det inte är uppenbart att
expropriationsersätlningen blir obetyd- lig, skall domstolen på yrkande av fastighetsägaren eller annan
sakägare som villkor för förhandstilllräde föreskriva att den exproprierande
utger förskoll på den expropriatiorisersättning som slutligt fastställs. Den exproprierande
skall också hos länsstyrelsen ställa säkerhet för den slutliga
expropriationsersätlningen.

Domstolen skall ange dels när medgivande till
förhandstillträde tidigast får utnyttjas, dels när den exproprierande senast
skall ha fullgjort föreskrivna villkor. Om den exproprierande inte inom utsatt
tid har fullgjort villkoren, är medgivandel till förhandstilllräde förfallet.

Även sedan tillträde har skett kan domstolen på
yrkande av fastighetsägaren eller annan sakägare ta upp frågan om förskott.

Bestämmelser om ersättning vid expropriation finns
i 4 kap. ExL. Värderingen vid expropriation skall hänföras till förhållandena
Vid den tidpunkt då expropriationsmålet slutiigl avgörs. Från denna underform
stådda huvudregel om värdetidpunkten finns ell undanlag i 4 kap. 4 § ExL. Om
fastigheten i sin helhet har tillträtts, skall enligt nämnda paragraf vid
bestämmande av expropriationsersätlningen hänsyn inte las till sådan ändring i
faslighetens värde som uppkommer därefter. Delsamma gäller i fall då
fastigheten endast delvis har tillträtts, om inte värdeändringen beror på att
den återstående delens skick ändras. Om höjning i allmänna prisläget har skett
efter det att fastigheten tillträddes, skall ersättningen jämkas med hänsyn
härtill (se prop. 1971: 122 s. 177 och prop. 1972: 109 s. 288).

1 6 kap. 16 § ExL finns beslämmelser om ränta på
expropriationsersätlningen. Beslämmelserna fick sin nuvarande utformning vid
tillkomsten av ränlelagen (1975: 635) (se prop. 1975: 102 s. 28 och 151). I
den mån expropriationsersätlning betalas efter utgången av frist som föreskrivs
i 6 kap. 7 § första eller andra stycket, skall den exproprierande utge ränta
på ersättningen från fristens utgång enligt 6 § räntelagen (s. k.
dröjsmålsränta). Om förhandstilllräde har ägt rum, skall den exproprierande
utge ränta på expropriationsersättningen enligt 5 § räntelagen (s. k.
avkastningsränla) från den dag fastigheten tillträddes till dess betalning sker
eller dröjsmålsränta skall utgå. Räntebeloppet får jämkas, om fastigheten
endast delvis har tillträtts och skyldigheten atl i sådant fall betala ränta på
hela ersättningen skulle vara oskälig mol den exproprierande.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 51

Vid räntelagens tillkomst ändrades även
bestämmelserna om ersättning för vågrätt i 55 § väglagen (1971: 948) (se prop.
1975: 102 s. 27 och 150). Vid ersättningens bestämmande gäller 4 kap. ExL i
tillämpliga delar. På ersättningen utgår ränta enligt 5 § räntelagen från den
dag då marken togs i anspråk till och med den dag då betalning skall ske och
enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

Hänvisningar till ExL finns i flera andra lagar,
exempelvis i 137 § byggnadslagen (1947: 385) och 25 § naturvårdslagen (1964:
822). 140 § byggnadslagen innehåller dock en avvikelse från ExL. Om det i mål
om inlösen av mark uppkommer tvist om rätt eller plikt att lösa, skall bestämmelserna
i ExL om förhandstilllräde äga tillämpning först sedan det genom
lagakraftägande dom blivit avgjort att inlösen skall äga rum.

3.2
Villaägareförbundets skrivelse den 19 januari 1977

Sveriges villaägareförbund har i skrivelse den 19
januari 1977 hem-ställl om ändring av ExL för att möjliggöra förhandstillträde
på yrkande av ägare till expropriationshotad fastighet.

De frågor som behandlas i förbundets skrivelse
anknyter till vad som har förekommit vid expropriation i Östra Skogås inom
Huddinge kommun. Byggnadsförbud för expropriationsområdet meddelades år 1955.
Ansökan om expropriation gavs in år 1972 och tillstånd till expropriation
meddelades den 15 maj 1975. Tidsfristen för ansökan om stämning lill
fastighetsdomstolen .bestämdes till två år.

Villaägareförbundet beskriver sammanfattningsvis
situationen i.Östra Skogås på följande sätt.

Kommunen har under senare år varit i stort sett
ensam köpare av fastigheter inom expropriationsområdet. Det pris som erbjudils
och betalats har därvid kraftigt understigit marknadsvärdet och vad som krävs
för att skaffa en annan likvärdig fastighet. Många fastighetsägare har trots
detta med hänsyn till famiQe- och arbetsförhållande o. d. varit nödsakade atl
säQa eller också uppfatlat kommunens bud som uttryck för den ersättning som
kunde påräknas vid expropriation och därför frivilligt sålt till kommunen. Det
är uppenbart att de härigenom gjort stora rättsförluster. Successivt har
uppkommit en mycket svår förslumning och vandalisering.

Från att från början.ha motsatt sig expropriation
har de kvarvarande markägarna sedermera funnit det fördelaktigast att
expropriationen genomförs så snabbt som möjligt och att kommunen om möjligt
omedelbart genom förhandstillträde övertar fastigheterna, varefter ersätiningen
skulle bestämmas av domstolen. Framställningarna härom har dock avslagits av
kommunen. Successivt har förhållandena för markägarna blivit allt mer
ohållbara. Särskilt äldre fastighetsägare har av denna orsak ej kunnat utnyttja
sina fastigheter, i varje fall ej nattetid. Situationen torde komma att
ytterligare förvärras då byggnadsarbetena påbörjas, vilket enligt uppgift
väntas ske under våren 1977.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 52

Villaägareförbundet föreslår att det genomförs en
utredning med syftet att ExL ändras så att också den som drabbas av
expropriation eller hot om expropriation skall kunna få till stånd
förhandstillträde av fastigheten och beslut om ersättning av domstol. Behov av
att få till stånd förhandslillträde föreligger då förslumning och vandalisering
börjar uppträda och då fastighetsmarknaden har påverkats av att kommunen reellt
sett fått ett köparmonopol. I första hand kan fyra altemativ tänkas vad gäller
den tidpunkt då kommunen skall kunna tvingas att tillträda fastigheten: då
byggnadsförbud meddelas (1), då kommunen börjar bedriva en systematisk aktiv
inköpsverksamhet för förvärv av fastigheter (2), då tillstånd till
expropriation begärs av kommunen (3) och då tillstånd till expropriation meddelas
(4).

Det första altemativet en anknytning till
tidpunkten för byggnadsförbudet förutsätter en ändring av
byggnadslagstiftningen. Villaägareförbundet anser att det är ytterst angeläget
att genom en sådan lagändring undanröja de ogynnsamma verkningama av
byggnadsförbuden. Vid en revision av ExL torde denna tidpunkt dock inte kunna
läggas till grund för en rätt för markägare att kunna tvinga kommunen att
tillträda fastighet.

Det
andra altemativet, den tidpunkt då kommunen börjar bedriva aktiv inköpsverksamhet
för att bli ägare till fastigheter inom ett område för ny bebyggelse, torde
däremot vara fullt tänkbart. Kommunen har då genom beslut av ansvariga
myndigheter uttalat sin avsikt att förvärva de berörda fastigheterna, och
härigenom minskar eller upphör intresset från andra att köpa sådana
fastigheter. Erfarenhelema visar också att de tendenser till förslumning, som
börjar märkas redan då byggnadsförbud meddelas, blir alllmer framträdande då
kommunen har börjat förvärva fastigheter i större skala. Vad som skulle bli
föQden av den lagändring som villaägareförbundet föreslår är ju vidare bara att
marköverlåtelsen skulle ske i enlighet med kommunens önskan men att
ersättningen skulle bestämmas opartiskt av domstolen.

Det tredje altemativet, lidpunkten för
expropriationsansökan, innebär att man knyter an till den tidpunkt då kommunen
definitivt har offentliggjort sina avsikter att tvångsvis söka förvärva
marken. Då har också markägarnas olägenheter av förslumning och av kommunens
köparmonopol blivit alltmer besvärande.

Enligt villaägareförbundets mening visar det
anförda att en lösning enhgt det fjärde alternativet, att kunna tvinga kommunen
att tillträda fastigheten först vid tidpunkten för exproprialionstillståndet,
är otillräcklig ur markägarsynpunkt.

Lagtekniskt bör den rätt för markägare att få till
stånd förhandstillträde som förbundet föreslår ges den formen, att inte bara
exproprian-den utan också expropriaten bereds möjlighet att inge stämning till
fastighetsdomstol och där yrka på förhandslillträde. Denna rätt bör enligt

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 53

förbundets
mening inträda då kommunen har påbörjat en aktiv inköpsverksamhet för förvärv
av fastigheter inom det berörda området eller i allt fall senast då kommunen
ingivit ansökan om tillstånd till expropriation.

3.3
Skrivelse den 7 oktober 1977 från generaldirektören för statens vägverk

Generaldirektören för statens vägverk har i
skrivelse den 7 oktober 1977 hemslällt om ändring av gällande bestämmelser om
ränta på ogulden vägrättsersältning och om uppräkning av ersättning med hänsyn
till penningvärdets fall.

I skrivelsen anförs bl. a. följande. Vägverkets
kostnader för vägrätts-ersätlning uppgår till 5060 miQ. kr. per år. I samband
med tillkomsten av ränlelagen ändrades 55 § väglagen så att ränta på
vägrättsersältning skall utgå enligt 5 § räntelagen (dvs. gällande diskonto
med tillägg av två procentenheter) från den dag marken togs i anspråk till och
med den dag då betalning skall ske. Det blir en hög ränta men den höga räntan
är ju en föQd av inflationen och skall då vara en ersättning för penningvärdets
fall. Räntelagen slår dock fel när den kopplas samman med ExL, som bl. a.
innehåller en bestämmelse (4 kap. 4 §) om jämkning av expropriationsersättnigen
där hänsyn skall tas till penningvärdeförsämringen i de fall marken tas i
anspråk innan dom faller. I vissa fall, då frivillig överenskommelse inte kan
träffas, förekommer det att en dom vinner laga kraft flera år efter det att
marken har tagils i anspråk. Vägverket får nu, på grund av inflation och det
höga ränteläget, betala 10 % ränta eller mer på ogulden vägrättsersältning
enligt räntelägen och därtill betala för penningvärdeförsämringen genom ExL.
Det kan inte vara i överenstämmelse med allmän rättsuppfattning att markägare
kan få ränteinkomster på ca 20 % per år.

Enligt skrivelsen bör bestämmelserna ändras. Det
bör i ExL kunna sägas, att ränla på ogulden ersättning skall utgå enligt
räntelagen. Eventuellt skulle man som ett altemativ kunna föresliriva att
gälden skall uppräknas med hänsyn lill penningvärdels fall, om detta alternativ
är mera förmånligt för markägaren. Även om denna ändring görs bör vägverket,
för att i största möjliga utsträckning begränsa effekterna av ränte- och uppräkningsbestämmelsema,
därtill få rätt att utbetala ersättning ä conto sedan mark tagits i anspråk
med vågrätt. Sådana förskottsbetalningar kan vägverket för närvarande endast
tillgodoräkna sig i de fall markägaren accepterar sådan betalning (jfr prop. 1971:123
sid. 204).

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 54

4
Överväganden och förslag 4.1 Förköpslagen

4.1.1
Allmänt

Enligt FL har en kommun under vissa förutsättningar
förköpsrätl vid försäQning omfattande sådan fast egendom som med hänsyn lill
den framtida utvecklingen behövs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande
anordning. Sedan den 1 januari 1975 har kommun även förköpsrätt vid försäQning
omfattande sådan fast egendom som behöver rustas upp. Med fast egendom jämställs
tomträtt.

Förköpsrätlen
innebär alt kommunen får förvärva den egendom som köpel avser från säQaren på
de villkor som avtalats mellan denne och köparen. Från expropriation skiQer sig
förköpet genom att förvärvet alltid sker först när ägaren är beredd att
avhända sig egendomen och till ett pris som säQaren och köparen har kommit
överens om.

Regeringen har den 28 september 1978 bemyndigat
statsrådet Friggebo att tillkalla en kommitté för att utreda frågan om
åtgärder i syfte att underlätta en övergång från hyresrätt till bostadsrätt
inom bostadsbeståndet. Kommittén skall bl. a. överväga frågan om införande av
förköpsrätt för hyresgäster.. Frågan om förköp för bostadsrättsändamål tas
därför inte upp i detta sammanhang.

I 2 § FL anges förköpsrättens lokala begränsning.
Det talas där bl. a. om egendom som är belägen inom visst kommunblock. Eftersom
det inte längre finns några kommunblock, föreslås att denna bestämmelse får
utgå. Förslaget medför en föQdändring i 9 §.

Enligt
3 § FL gäller undantag för förköpsrätlen bl. a. när säQaren och köparen är
gifta med varandra eller då det annars mellan parterna finns ett
släktskapsförhållande av visst angivet slag. Motsvarande regler finns i
jordförvärvslagen (1965: 290) och i lagen (1975: 1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m.

I en den 7 september 1978 beslutad lagrådsremiss
med förslag till ny jordförvärvslag m. m. inskränks undantaget från
tillståndstvång vid förvärv av jordbruksfastighet på grund av släktskap till
att gälla dem som är närmast arvsberättigade, dvs. make och avkomling (se SOU
1977: 93 s. 72). Motsvarande ändring har föreslagits i en inom justitiedepartementet
upprättad promemoria (Ds Ju 1978: 7) om ändring i lagen om förvärv av
hyresfastighet m. m. (se promemorian s. 58). Promemorian remissbehandlas f.n.
Det är naturligt att släklskapsundantaget i förvärvslagarna och FL liksom
hittills stämmer överens (se prop. 1967: 90 s. 83). Släktskapsundanlaget i 3 §
FL föreslås därför ändrat så att det endast avser make och avkomling.

Förköpsrätten utövas genom alt kommunen inom viss
angiven tid underrättar säljare och köpare om beslut att utöva förköpsrätt
samt anmäler detla beslul till inskrivningsmyndigheten. Enligt huvudregeln i 7
§

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 55

FL
skall förköpsrätten utövas sist på den inskrivningsdag söm infaller närmast
efter tre månader från det lagfart söktes.

Både
kommunförbundet och Stockholms kommun föreslår ålgärder för att förbättra
iakttagande av gällande lagfartsplikt. Det framhålls att del medför olägenheter
för kommun som vill utöva förköpsrätt att förvärvare inte iakttar den
tremånadersfrist som gäller för ansökan om lagfart (se 20 kap. 2 §
jordabalken). Frågan om åtgärder mot försumlig lag-farlssökande har emellertid
behandlats i nyssnämnda promemoria (Ds Ju 1978: 7). Lagfartsplikten behandlas
alltså inte vidare i förevarande sammanhang.

Från
kommunalt håll har framförts önskemål om förlängning till fyra månader av den
tremånadersfrist som enligt 7 § FL gäller för kommuns rätt att ulöva förköp (se
även CU 1976/77: 16). Enligt Stockholms kommun har det i praktiken visat sig
svårt att inom gällande tidsfrist klara det formella förfarandet inom kommunen.
Detta beror enligt kommunen främst på att många olika organ skall besluta i frågan
och att det av vart och ett av dessa krävs att handlingarna i ärendet sänds ut
en tid före det sammanträde då ärendet skall behandlas.

Vid
bestämmandet av gällande tidsfrist om tre månader har gjoris en avvägning
mellan kommunens behov av att få tillräckligt rådrum för sitt ställningstagande
i förköpsfrågan och enskildas intresse av att försäQningen inte hålls svävande
alltför länge (se prop. 1967: 90 s. 138). Det kan inte anses ha tillkommit
några skäl som gör alt man nu bör frångå den bedömning som gjordes vid FL:s
lillkomst. Någon ändring föreslås alltså inte beträffande tremånadersfrislen
enligt 7 § FL.

Det
finns emellertid anledning att uppmärksamma förfarandet hos inskrivningsmyndigheten;
Om ansökan om lagfart inte kan bifallas på grund av att frågan om förköp inte
är avgjord, skall inskrivningsmyndigheten enligt 5 § förköpskungörelsen (1967:
873) inom två veckor från den inskrivningsdag då, ansökningen gjordes
underrätla den kommun där den fasta egendomen är belägen om ansökningen. Denna
bestämmelse skall ses mot bakgrund av att den allmänna expeditionstiden för
inskrivningsmyndigheterna är just två veckor.: På grund av arbetsbelastningen
förekommer dock att denna tid inte kan iakttas. Det är då viktigt att
inskrivningsmyndigheterna har sådana rutiner att underrättelseskyldigheten
enligt 5 § förköpskungörelsen kan fullgöras, fastän inskrivningdagen inte är
slutjusterad. Det kan finnas anledning att gå ut med information till
inskrivningsmyndigheterna i denna fråga (jfr DON informerar 1971: 2). Frågan
får diskuteras närmare med dorhstolsverket.

4.1.2
Möjligheter att hindra förköp

I samband med 1974 års ändringar! FL anförde
föredragande .statsrådet föQande om möjlighetema att hindra förköp (prop.
1974: 152 s. 33).

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 56

Det har under de år FL varit i tillämpning visat
sig att det finns möjligheter att kringgå FL eller att förhindra förköp. Det
torde dock knappast vara möjligt att genomföra en fastighetsförsäQning utan
att kommunen får tillfälle att utöva sin förköpsrätt, om irite rent bedrägliga
metoder kommer till användning. Ett köp betecknas exempelvis som gåva trots
att vederlag förekommer. Ohka lösningar kan tänkas för att göra FL mer
effektiv. Sådana lösningar skulle emellertid komplicera regelsystemet och göra
handläggningen av förköpsärenden besvärligare. Den stora fördelen med FL är
enligt min mening just det enkla förfarandet och det bör inte uppoffras. Om
förköp i något fall hindras genom åtgärder av nu antytt slag anser jag att
kommunerna i stället bör använda sig av expropriation för att förvärva
äganderätten till fastigheten.

Riksdagen anslöt sig till detta principuttalande
(CU 1974: 36 s. 26; se även CU 1975/76: 11 s. 5 och CU 1976/77: 16 s. 7). Del
finns inte anledning att nu inta någon annan principiell ståndpunkt. Beaklas
bör också högsta domstolens beslut den 29 mars 1978 (se avsnitt 2.2). I beslutet
slås fast att säljare och köpare inte kan föranleda att en kommun förlorar sin
förköpsrätt enbart genom att komma överens om köpets återgång samt att detta
gäller även om parterna erhållit en lagakraftvunnen dom i enlighet med
överenskommelsen.

I ett avseende finns det dock anledning att
överväga åtgärder för att hindra att en kommun går miste om sin möjlighet att
förköpa. Det gäller den situation som uppkommer när en ansökan om
förvärvstillslånd har återkallats. Denna fråga har ägnats särskild
uppmärksamhet i framställningarna om översyn av FL.

Förfarandet enligt FL har samordnats méd
tillståndsprövningen enligt lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätlen
att förvärva fast egendom m.m., jordförvärvslagen (1965:290) och lagen
(1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. Dessa tre lagar kallas i
fortsättningen förvärvslagarna.

Enligt förvärvslagarna skall tillstånd sökas inom
tre månader från det fånget skedde. Om inte ansökan görs inom föreskriven tid
och på föreskrivet sätt, blir fånget ogiltigt.

Med hänsyn till alt kommunala fastighetsförvärv
inte är underkastade tillståndsprövning enligt förvärvslagarna, skall
prövningen huruvida förköp kan komma i fråga ske innan frågan om
förvärvstillstånd avgörs. Förvärvstillståndsfrågan är kopplad till
förköpsfrågan på det sättet att tillståndsmyndigheten enligt förvärvslagarna
skall underrätla den kommun där fastigheten är belägen gm förvärvet, så snart
ansökan om förvärvstillslånd har kommit in (se 6 § förköpskungörelsen). Den
tremånadersfrist inom vilken kommunen enligt 7 § andra stycket FL har att
utöva förköpsrätt räknas från det förvärvstillstånd söktes. Ansökan får inte
prövas, innan det blivit slutligt avgjort om förköp skall äga mm (se 5 § andra
stycket 1916 års lag, 2 § andra stycket jordförvärvslagen samt, såvitt avser
förvärv av hyresfastighet m. m., 16 b § tredje slycket lagen.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:214 57

1973:
188, om arrendenämnder och hyresnämnder). Tillståndsfrågan enligt 1916 års lag
och jordförvärvslagen får dock prövas, om det är uppenbart att förköpsrätt
inte kommer att utövas.

Underlåtenhet att söka förvärvstillstånd medför som
redan nämnts att förvärvet blir ogiltigt. Då förköp fömtsätter att en giltig
överlåtelse från säljaren till köparen föreligger, kan kommunen i sådant fall
inte utöva förköpsrätt.

Frågan om återkallelse av ansökan om
förvärvstillslånd har inte berörts i förarbetena till FL eller till
förvärvslagarna. Regeringen har emellertid i några fall lämnat en kommuns
ansökan om förköp utan åtgärd under åberopande av att ansökan om tillstånd
enligt jordförvärvslagen har återkallats och att det förköpsgrundande
förvärvet därför var ogiltigt, när kommunen utövade sin förköpsrätt (beslut den
23 januari och den 9 oktober 1970 i civildepartementets ärenden P 3347/69 resp.
P 4075/69 samt den 17 april 1975 i bostadsdepartementets ärende Pl 3725/74).

I samtliga dessa fall hade kommunen anmält sitt
beslut att utöva förköpsrätt inom den föreskrivna tiden om tre månader från
ansökningen om förvärvstillslånd. Ålerkallelsen ansågs emellertid medföra att
förvärvet blev ogiltigt. I det förstnämnda fallet pekades särskilt på alt
ålerkallelsen gjordes mer än tre månader från det fånget skett, och i det sistnämnda
fallet anfördes att ny ansökan om förvärvstillslånd efter ålerkallelsen inte
ingivits inom föreskriven tid.

Det kan inte anses tillfredsställande att
förvärvaren genom en återkallelse av en ansökan om förvärvstillstånd skall
kunna åstadkomma att förvärvet blir ogiltigt innan kommunen hinner utöva sin
förköpsrätl. För att hindra ett sådant förfarande bör förvärvslagarna kompletteras
med bestämmelser om att ansökan om förvärvstillstånd inte får avskrivas på
grund av återkallelse innan det blivit slutiigl avgjort huruvida förköp äger
rum. OgiltighetspåföQden enligt förvärvslagarna vid återkallelse inträder i så
fall endast om kommunen inte utövar förköpsrätt. En bestämmelse med denna
innebörd föreslås införd i 5 § andra stycket 1916 års lag, 2 § andra stycket
jordförvärvslagen och 16 b § tredje stycket lagen om arrendenämnder och
hyresnämnder.

Samtliga tre förvärvslagar är f. n. föremål för
översyn. Beträffande 1916 års lag kan ett slutbetänkande väntas under år 1978
från utredningen (Ju 1973: 17) om utiändska övertaganden av svenska företag.
När det gäller jordförvärvslagen har som redan nämnts förslag till ny
jordförvärvslag lagts fram i lagrådsremiss den 7 september 1978. I promemorian
(Ds Ju 1978: 7) om ändring i lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.
m. föreslås viss ändring i 16 b § första stycket lagen om arrendenämnder och
hyresnämnder.

En samordning mellan de i förevarande promemoria
framlagda förslagen och övriga förslag får ske senare.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 58

4.1.3 Hembud

Hembudsförfarandet enligt 4 § första stycket FL är
avsett att stimulera fastighetsägarna atl vid tillämnade försäQningar av fast
egendom först bereda den förköpsberättigade kommunen tillfälle att förvärva
egendomen i vanlig ordning (se prop. 1967: 90 s. 86). För säQarens del har
hembudet den fördelen att fastigheten under viss tid befrias från förköpsrätten,
om kommunen inte godtar hembudet. Ett hembud är inte bindande för
fastighetsägaren. Inte heller kommunens förklaring atl hembudet antas är
bindande. En försäQning kommer till stånd först genom skriftiigt köpeavtal som
upprättas i vanlig ordning.

Stockholms kommun anser atl bestämmelserna om
hembud innebär betydande nackdelar för kommunen och atl de därför bör upphävas.
En kommuns behov av alt köpa en fastighet kan snabbt växla av olika anledningar.
Dessutom kan man enligt Stockholms kommun inte undgå att misstänka alt vissa
fastighetsägare använder hembudet för att få fastigheten värderad. Det har
förekommit atl fastighetsägare återkommit med hembud flera gånger,
uppenbarligen för att pröva vad kommunen skulle vara villig atl betala.
Kommunen måste till skillnad från vad som gäller vanliga anbud besvara hembudet
inom viss tid.

Den för fastighetsmarknaden praktiskt viktigaste
regeln i 4 § FL får anses vara bestämmelsen i andra styckel om förhandsbesked.
Om kommunen har förklarat sig avstå från förköp i fråga om en tillämnad försäljning,
får förköp inte ske med anledning av försäQningen. Till skillnad mot vad som
gäller vid hembud medför det dock ingen påföQd för kommunen om en begäran om
förhandsbesked Inte besvaras.

Regeln i första stycket om hembud är knappast
motiverad av rättssäkerhetsskäl. Däremol kan den missbrukas i syfte att få en
fastighet värderad. Dessutom kan kommuneris behov av en fastighet växla
snabbt. De olägenheter som regeln medför för kommunen får anses vara så stora
att de klart tar över regelns nytta för den enskilde. På grund härav föreslås
att 4 § första stycket upphävs. Detta föranleder följdändringar i 9 och 15 §§
FL.

Om hembud har skett före ikraftträdandet, bör äldre
bestämmelser fortfarande gälla.

4.1.4 Rält
lill avkastning och ränta

Enligt 13 § första stycket FL skall kommunen, när
förköpet har fullbordats ersätta köparen för vad denne enligt åtagande i
köpeavtalet har fullgjort före fullbordandet och för nödvändig kostnad i
samband med köpet. Kommunen skall betala ränta enligt 5.§ räntelagen (s.k.
avkastningsränta) från den dag köparen utgav beloppet till dess förköpet fullbordats
och enligt 6 § räntelagen (s. k. dröjsmålsränla) för tiden därefter. Kommunen
skall dessutom ersätta köparen för nödvändig kostnad

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:214 59

som
nedlagts på egendomen utöver vad som skäligen motsvarar värdet av den
avkastning som köparen erhållit. På sådan.ersättning utgår ränta enligt 6 §
räntelagen för liden efter det att förköpet fullbordats.

13 § andra slycket FL vilar på den grundsatsen att
köparen inte är skyldig atl till kommunen redovisa egendomens avkastning. I den
mån avkastningen överstiger de på egendomen nedlagda kostnaderna tillfaller
överskottet köparen. Delta gäller emellertid endast vid normalt brukande av
fastigheten. Enligt 13,§ andra stycket föreligger däremot ersättningsskyldighet
för köparen exempelvis om han avverkat skog annat än till husbehov eller avhänt
egendomen annal än dess vanliga avkastning.

Enligt
Stockholms kommun är det inte rimligt att kommunen dels går miste om
avkastningen, dels får betala avkastningsränla till köparen. Stockholms kommun
påpekar vidare att köparen på olika sätl kan påverka längden av liden fram
till förköpets fullbordande, exemplévis genom att besvära sig över
förköpsbeslutel och bestrida förköpet, medan tidsfristen i praktiken inte kan
påverkas av kommunen. Kommunen har ingen möjlighet att undersöka fastighetens
skick då köpeavtal ingås. Kommunens möjlighel att visa en sådan försämring som
anges i 13 § andra slycket är därför liten. På grund av det sagda anser
Stockholms kommun att kommunen i stället för köparen bör tillerkännas rätt till
avkastningen av fastigheten. Köparen bör vidare åläggas att visa att fastigheten
inte har försämrats efter hans förvärv.

I 5 kap. jordabalken finns bestämmelser om verkan
av alt fast egendom frånvinns någon efter klander m.m. Dessa bestämmelser
innebär bl. a. att den som avträder egendomen dessutom skall utge ersättning
för avkastning. Del får anses rimligt att motsvarande ordning gäller för köparen
vid förköp. Köparen får anses tillräckligt tillgodosedd genom att han dels får
avkastningsränta på insatt kapital, dels får skälig ersättning för de kostnader
han har haft för atl få avkastningen och för att underhålla egendomen. Liksom
nu bör kommunen vara skyldig att ersätta köparen nödvändig kostnad som denne
har haft utöver vad som fordras för egendomens underhåll.

På grund av det anförda föreslås att i en ny 13 a §
i FL tas in bestämmelser om skyldighet för köparen att till kommunen utge
ersättning för avkastning som köparen erhållit från egendomen. Bestämmelserna
kan i huvudsak utformas med, 5 kap. jordabalken som förebild. De nya bestämmelserna
medför att 13 § andra stycket och de två sisla meningarna i första stycket kan
upphävas. En föQdändring bör vidare göras i 14 §.

Stockholms kommun anser slutligen att
räntebestämmelserna, i 13 § första stycket bör ändras så att avkastningsränla
skall utgå till viss tidpunkt efter förköpets fullbordande, förslagsvis första
vardagen i andra månaden efter fullbordandet. Först därefter bör dröjsmålsränla
utgå.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 60

Principen är att dröjsmålsränta skall utgå endast
när den betalningsskyldige har försummat ått beiala i rätt tid. I allmänhet
har kommunen emellertid inte några praktiska möjligheter att betala redan den
dag förköpet fullbordas. Det finns därför skäl att ompröva ifrågavarande räntebestämmelse
(se prop. 1975: 102 s. 148). Den av Stockholms kommun anvisade lösningen
förefaller ändamålsenlig. Härigenom får kommunen 1 a 2 månaders respit innan
dröjsmålsränta börjar utgå. Vidare kan avräkning ske vid månadsskifte. På
grund av det anförda föreslås att räntebestämmelsen i 13 § första stycket
tredje meningen ändras så att räntan skall beräknas enligt 5 § ränlelagen från
den dag köparen utgav beloppet intill första vardagen i andra månaden efter
förköpets fullbordande och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

4.2
Expropriationslagen.

4.2.1
Tillträdesplikt för den exproprierande

Fråga om tillstånd till expropriation prövas i
allmänhet av regeringen. I expropriationstillstånd skall enligt 3 kap. 6 § ExL
bestämmas viss tid inom vilken saken skall fullföljas genom ansökan om stämning
till domstol. Frågan om tidsfristens längd har inte reglerats i lagen. Enligt
föredragande statsrådet (prop. 1972: 109 s. 227) torde det i de flesta fall
vara lämpligt att sälta tidsfristen till ett år, men undantagsvis kan det vid större
expropriationer vara befogat med en längre tidsfrist. Föreligger särskilda
skäl, kan tiden förlängas. Ansökan om förlängning skall göras före utgången av
den löpande tidsfristen. Någon yttersta gräns för förlängning av
expropriationstillstånd finns inte (a. prop. s. 228).

Om fastighetsägaren visar att hans olägenhet av att
expropritionsfrå-gan hålls öppen har ökat avsevärt, kan på hans begäran den
bestämda tidsfristen förkortas. Beslut om kortare lidsfrist får inte meddelas
förrän ett år förflutit efter det att expropriationstillståndet meddelades (a.
prop. s. 229).

Om den som har erhållit expropriationstillstånd
inte har väckt talan inom den bestämda tiden, är tillståndet förfallet, såvida
han inte inom samma tid har ansökt om förlängning av lidsfristen och
ansökningen bifalles. Har expropriationstillståndet förfallit och begärs
därefter nytt expropriationstillstånd till egendomen av samme sökande och på
samma expropriationsgrund som tidigare, kan sådant tillstånd beviQas endast om
särskilda skäl föreligger.

Enligt 5 kap. 4 § ExL får talan i expropriationsmål
väckas av den som har sökt eller erhållit tillstånd till expropriation. Har
tillstånd meddelats och har fastigheten eller del därav tillträtts av den
exproprierande, får även fastighetens ägare eller annan sakägare, vars rätt
berörs av tillträdet, väcka talan.

I
5 kap. 1722 §§ ExL finns bestämmelser om förhandstillträde.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 61

Domstolen
får medge förhandstillträde, om det är av väsenllig betydelse för den
exproprierande. Den exproprierande kan fritt avgöra om han vill UtnytQa
medgivandet eller inte. Fastighetsägaren kan inte begära förhandstillträde.

Sveriges
Villaägareförbund har i sin förut berörda skrivelse påtalat de olägenheter som
kan drabba en fastighetsägare vid expropriation och hot om expropriation.
Förbundet har också pekat på de ogynnsamma verkningarna av byggnadsförbud. För
att situationen skall förbättras anser förbundet att det bör införas en
möjlighet för fastighetsägaren att tvinga kommunen att tillträda fastigheten i
förtid.

Utan
tvekan kan det uppstå olägenheter för en fastighetsägare både när det
föreligger ett hot om expropriation och när expropriation har be-viQats. Hans
möjligheter att råda över sin egendom genom försäQning, nylQanderättsupplåtelse
eller bebyggande blir i praktiken avsevärt inskränkta. Han kan också komma i
en bekymmersam situation när det gäller att avgöra vilka underhålls- och
förbättringskostnader som bör läggas ned på fastigheten. De olägenheter som
uppstår genom ett expropriationstillstånd accentueras naturligtvis, om det
förflyter lång tid mellan tillståndet och tidpunkten för väckandet av talan vid
domstol (se prop. 1972: 109 s. 227).

Stora olägenheter kan också uppstå vid långvariga
byggnadsförbud. Vid tillkomsten av byggnadslagen förutsattes att
byggnadsförbuden skulle vara av "allenast tillfällig art" (se prop.
1947: 131 s. 111). I praktiken har emellertid förhållandena ibland blivit
annorlunda. Detta förhållande har kritiserats i olika sammanhang, bl. a. av JO
(se 1967 års ämbetsberättelse s. 463).

Har byggnadsförbud meddelats, kan fastighetsägaren
ansöka om dispens från förbudet. Han har emellertid inte någon rätt till
ersättning, om han får avslag på sin ansökan. Inte heller har han på grund av
byggnadsförbudet någon rätt att påkalla inlösen av fastigheten.

För alt komma till rätta med de olägenheter som
drabbar fastighetsägarna vid långvariga byggnadsförbud kan det länkas atl
införa en rätt för fastighetsägaren att påkalla inlösen av fastigheten, då
förbudet varat under längre tid. Emellertid pågår arbele inom
bostadsdepartementet med förslag till ny byggnadslagstiftning. Att nu införa
regler om inlösen skulle innebära alt man föregrep grundläggande
ställningstaganden i detta arbete. Sådana regler kan därför inte nu komma i
fråga.

När det därefter gäller frågan om vilka åtgärder
som kan vidtas för att förbättra fastighetsägarens situation vid expropriation
och hot om expropriation kan det först konstateras att tiden före ansökan om
tillstånd till expropriation f. n. faller utanför ramen för
expropriationslag-sliftningen. Det är den exproprierande som bestämmer om han
vill inleda ett expropriationsförfarande genom att ge in ansökan om tillstånd.
Fastighetsägaren har ingen möjlighet att få igång förfarandet genom att

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 62

påkalla
expropriation. Däremot har han vissa möjligheter atl påkalla inlösen av
fastigheten med stöd av annan lagstiftning. I dessa fall föreligger alltså en
inlösenplikt för stat eller kommun. Exempel på sådan inlösenplikt finns i 22 §
fjärde stycket byggnadslagen och 27 § naturvårdslagen. Dessa bestämmelser
mnebär att inlösenplikt förehgger om fastställd generalplan resp.
naturreservatsbestämmelser medför synnerligt men vid användningen av fastighet.

Villaägareförbundet har i sin skrivelse föreslagit
att en fastighetsägare skall kunna tvinga kommunen att tillträda fastigheten
när kommunen har påbörjat en aktiv inköpsverksamhet för förvärv av fastigheter
inom det berörda området eller i varje fall senast då kommunen har ansökt om
expropriation. Del först angivna rekvisitet får emellertid anses alltför
lösligl för atl det skall kunna grunda en inlösenplikt.

Det kan inte heller anses påkallat att införa en
inlösenplikt så snart kommunen har ansökt om expropriation. Däremot skulle en
tillträdesplikt kunna bli aktuell under tiden mellan tillståndet till'
expropriation och ansökan om stämning till fastighetsdomstol. Denna fråga
hänger samman med hur länge ett expropriationstillstånd skall gälla eller med
andra ord hur länge den exproprierande bör kunna vänta innan han fullföQer
saken genom stämningsansökan.

Gällande bestämmelser innebär, som tidigare nämnts,
att tillstånds-

myndigheten sätter ut en viss tidsfrist för väckande av talan. Föreligger

särskilda skäl, kan tiden förlängas. ,

Denna ordning finns det knappast anledning atl
ändra på. Det finns emellertid skäl att understryka vikten av att
tillståndsmyndigheten i varje särskilt fall noga prövar hur lång
tillståndstiden bör vara och därvid bl.a. beaktar det intresse som
fastighetsägaren kan ha av att det inte sätts ut en för lång tidsfrist.

Frågan i vad mån fastighetsägaren bör kunna gå till
domstol och på del sättet förkorta den tidsfrist som har satts ul för väckande
av talan diskuterades vid tillkomsten av ExL (prop. 1972: 109 s. 228). Därvid
avvisades tanken på att ge fastighetsägaren en sådan talerätt utöver det fallet
atl den exproprierande har tillträtt egendornen. Det ansågs tillräckligt med
den förut berörda möjligheten för fastighetsägaren att vända sig till
lillståndsmyndigheten och begära förkortning av den tid inom vilken den
exproprierande skulle vara skyldig att väcka talan. Denna begäran skall
bifallas, om fastighetsägaren visar att hans olägenhet av att
expropriationsfrågan hålls öppen avsevärt har ökat sedan det senasle beslutet
om tidsfrist fattades.

Om man nu vill ändra de återgivna reglerna och ge
fastighetsägaren en vidgad talerätt, kan denna rätt knappast göras ovillkorlig.
Rimligen måste fastighetsägaren visa att han åsamkas olägenheter av mera allvarlig
beskaffenhet genom atl expropriationsfrågan hålls öppen. Som framhölls vid
tillkomsten av ExL (prop. 1972: 109 s. 229) skulle emellertid

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 63

detta
innebära alt domstolen före den egentliga expropriationsprocessen fick göra en
prövning av fastighetsägarens talerätt som ibland skulle kunna bli
förhållandevis omfattande. Prövningen skulle dessutom innebära
lämplighetsavvägningar av en art som normalt inte bör ankomma på domstol.

I och för sig är det tänkbart att begränsa
domstolens prövning på så sätt att fastighetsägarens påstående om olägenheter
fick godtas, om den exproprierande inte kunde anföra beaktansvärda skäl
däremot. Även med en sådan ordning skulle emellertid problem uppslå för
domstolen. Man kan också fråga sig hur stor tidsvinsten skulle kunna bli för
fastighetsägaren. Rimligtvis skulle domstolen i vilket fall som helst få ge
den exproprierande viss lid att förbereda sin talan och alt skaffa fram behövligt
utredningsmaterial. I många fall torde detta komma atl dra ut på tiden så att
någon tidsvinst över huvud laget inte uppslår.

Det sagda innebär att övervägande skäl får anses
tala mot att ge fastighetsägaren en utvidgad lalerätl. I stället får hän
alltjämt anses tillräckligt tillgodosedd genom möjligheten atl få till stånd
en förkortning av talefristen hos tillståndsmyndigheten.

Under tiden för handlägigningen av
expropriationsmålet fram till dess expropriationen är fullbordad kan den
exproprierande, som tidigare nämnts, begära förhandslillträde av egendomen.
Förhandstillträde får beviQas, om det är av väsentiig betydelse för den
exproprierande. På den punkten finns det anledning att nu göra en ändring så
att även fastighetsägaren kan få till stånd förhandstillträde under
handläggningstiden. Det får därvid anses tillräckligt att han kan utverka
enkelt förhandstillträde. Härvid bör gälla atl förhandstilllräde skall
beviQas, såvida inte den exproprierande visar att sådant tillträde skulle vara
till avsevärd olägenhet för honom. Det bör alltså inte krävas av fastighetsägaren
att han skall visa alt fortsatt fastighetsinnehav är till olägenhet för honom,

F. n. har den exproprierande frihet alt avgöra om
han vill utnyttja ett beslut om förhandstillträde eller inte. Rätten till
expropriation påverkas inte. Denna princip måste ändras när det galler
förhandstillträde som begärts av fastighetsägaren. Om den exproprierande i-
sådant fall försummar vad som åligger honom enligt beslutet om
förhandstillträde, bör expropriationsrätten vara förverkad och fastighetsägaren
ha rätt till ersättning för skada som uppstått på grund av
expropriationsanspråket (jfr 5 kap. 16 § ExL).

På grund av det anförda föreslås att ändringar
vidtas i föQande paragrafer i 5 kap. ExL, nämligen i 16 § (rätt till
skadestånd), 17 § (rält för fastighetsägare alt yrka enkelt förhandstillträde),
18 § (föreskrift om att expropriationsrätten förverkas) och 19 § (föQdändring).
Ändringama kräver inte några särskilda övergångsbestämmelser. .

Dessutom föreslås att bestämmelsen om kommunblock
mönstras ut ur 2 kap. 1 § andra stycket (jfr förslaget till ändring av 2 § FL).

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:214 64

4.2.2
Ersättning vid förhandstillträde m. m.

När fastighet tas i anspråk genom expropriation
eller liknande förfogande, skall ersättning för intrång och annan skada utges
till ägaren och innehavare av särskild rätt till fastigheten. Uppskattningen av
ersättningens storlek skall normalt hänföras till förhållandena vid den tidpunkt
då ersättningsfrågan slutligt avgörs av domstol (värdetidpunkten).

Det inträffar emellertid ofta att fastighet tas i
besittning innan ersättningsfrågan slutiigl avgjorts, t. ex. på grund av
fastighetsdomstolens medgivande till förhandstilllräde enligt 5 kap. 17 § ExL.
Då blir i stället tillträdesdagen att anse som värdetidpunkt. Detta framgår av
4 kap. 4 § första slycket ExL, vari föreskrivs att vid värderingen inte skall
tas hänsyn till sådana ändringar i fastighetens värde som inträffat efter tillträdet.

Det kan dröja avsevärd tid mellan ett förtida
tillträde och ett slutligt avgörande av ersättningsfrågan. Då det har ansetts
vara ett allmänt intresse att förtida tillträde underlättas, har det också
ansetts skäligt att skydda sakägaren mot oförmånliga konsekvenser av det
förtida tillträdet och den sena ersättningsregleringen. Därför har i andra
stycket av 4 kap. 4 § ExL intagits en regel om kompensation till sakägaren för
ändringar i penningvärdet under den tid som förflyter mellan värdetidpunkten
och domen. Om höjning i allmänna prisläget har skett efter det att fastigheten
tillträddes, skall enUgt denna regel ersättningen jämkas med hänsyn härtill.

Den angivna regeln ger alltså kompensation för
penningvärdets förändringar beträffande kapitalet för tiden från det förtida
tillträdet till dess slutlig ersättningsreglering sker. Den som tagit
fastigheten i anspråk är dessutom skyldig att betala ränta på ersättningen (se
6 kap. 16 § ExL och 55 § väglagen). Ränta skall utges enligt 5 § räntelagen
från den dag fastigheten tillträddes eller togs i anspråk på liknande sätt till
dess betalning enligt särskilda föreskrifter skall ske. Erläggs inte betalning
i rätt tid, utgår ränta enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

Räntebestämmelserna innebär atl s. k.
avkastningsränta skall utgå från dagen för tillträdet. Avkastningsräntans höjd
är bestämd i 5 § räntelagen med tanke på vad som genomsnittiigt sett utgör en
skälig avkastning vid en placering av kapital,på längre sikt (se prop. 1975:
102 s. 95). Avkastningsräntan skall sålunda beräknas för år enligt en räntefot
som motsvarar det av riksbanken faststäUda, vid varje tid gällande diskontot
med tillägg av två procent. Försittes betalningstiden, utgår dröjsmålsränla
enligt 6 § räntelagen motsvarande diskontot med tillägg av fyra procent.

Som villkor för förhandstillträde kan domstolen
föreskriva att den tillträdande skall utge förskott på den slutliga
ersättningen. Föreskrift om förskott enligt ExL och väglagen förutsätter
emellertid att yrkande därom framställts av fastighetsägaren eller annan
sakägare, vars rätt be-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 65

rörs
av tillträdet. Dessutom förutsätts att det inte är uppenbart att ersättningen
blir endast obetydlig. Sakägaren är alltså inte skyldig att ta emot något
förskott om han inte vill.

Generaldirektören
för statens vägverk har i skrivelse hemställt om ändring av gällande
bestämmelser om ränta på ogulden vägrättsersältning och om uppräkning av
ersättning med hänsyn tUl penningvärdets fall. Vägverket får nu betala en hög
avkastningsränla enligt 55 § väglagen och dessutom kompensation för
penningvärdeförsämringen enligt

4 kap. 4 § andra stycket
ExL.

I
och för sig är inte räntelagens avkastningsränta beräknad så att den skall ge
kompensation för, penningvärdets förändringar (se SOU 1974: 28 s. 100). Det är
därför inte riktigt att tala om dubbelkompensation. Det går dock inte att
bortse från att ränte- och uppräkningsbestämmelserna medför att kostnaderna
blir avsevärda för den som har tagit mark i anspråk lång tid innan ersättning
fastställs. Det kan inte heller anses tillfredsställande alt en sakägare skall
kunna skaffa sig ränteförmåner genom att fördröja rättegången. Den enklaste
lösningen förefaller att vara alt den exproprierande ges rätt att yrka att
fastighetsdomstolen skall bestämma förskottsersättning (jfr prop. 1971: 123 s.
204). En sådan möjlighet föreligger redan nu för sökande i vattenmål enligt 11
kap. 66 § 2 mom. vattenlagen (1918: 523). Den exproprierande kan då genom
förskottsbetalning vid förtida tillträde begränsa de för honom ogynnsamma
verkningama av ränte- och uppräkningsbestämmelserna.

På
grund av det anförda föreslås att 5 kap. 17 och 20 §§ ExL ändras så alt även
den exproprierande får rätt att yrka att domstolen skall bestämma
förskottsersättning. Ändringarna kommer att gälla även vägrättsersältning på
grund av att 69 § väglagen hänvisar till ExL.

I
detta sammanhang finns det anledning att ta upp en annan fråga som gäller
förskott vid kvalificerat förhandstillträde. Vid bestämmande av ersättning har
domstolen enligt 5 kap. 25 § viss skyldighet att företa officialprövning till
skydd för de borgenärer som har panträtt i fastigheten. Dessa skyddas också
genom att betalning sker genom nedsättning hos länsstyrelsen enligt 6 kap. 1 §.
Bestämmelsema om nedsättning gäller även förskott (se 6 kap. 5 § ExL). Vid
kvalificerat förhandslillträde har domstolen emellertid ingen skyldighet att se
till att det besläms något förskott trots att sådant tillträde medför att
fastigheten befrias från allt fordringsansvar. När den slutiiga ersättningen
bestäms finns det inte längre några inteckningar som belastar fastigheten. Här
föreligger uppenbarligen en brist i skyddet för panträttshavarna. Denna kan
lämpligen avhjälpas genom ett tillägg att domstolen vid kvalificerat förhandstillträde
även utan yrkande skall besluta om förskott, om nedsättning skall äga rum. På
grund av det anförda föreslås ett tillägg i 5 kap. 17 § av angivet innehåll.

5 Riksdagen 1978/79.1 saml. Nr 214

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 66

5
Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring i förköpslagen
(1967: 868),

2.
lag om ändring i
expropriationslagen (1972: 719),

3.
lag om ändring i lagen
(1916:156) om vissa inskränkningar i rätten alt förvärva fast egendom m. m.,

4.
lag om ändring i
jordförvärvslagen (1965: 290),

5.
lag om ändring i lagen (1973:
188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

I fråga om förslaget under 4 har samråd skett med
jordbruksdepartementet.

Förslagen
fogas till denna promemoria som bilaga.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 67

Bilaga

LAGFÖRSLAG

1.
Förslag till

Lag om ändring i
förköpslagen (1967: 868)

Härigenom
föreskrivs i fråga om förköpslagen (1967: 868) dels alt 2, 3, 4, 9,1315 §§
skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf,
13 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Förköpsrält får utövas, om så- Förköpsrält
får utövas, om så

dan egendom sora avses i 1 § helt dan egendom som avses i 1 § helt

eller delvis är belägen inom kom- eller delvis är belägen inom kom

munens eget område eller inom munens eget område. Om egendo-

det kommunblock som kommunen men delvis är belägen i annan

eller dess huvuddel tillhör. Om kommun, får förköpsrätt utövas

egendomen helt eller delvis är be- endast om denna kommun sam

lägen i annan kommun, får för- tycker lill förköpet,

köpsrätt utövas endast om denna

kommun samtycker till förköpet.

3 §

Förköpsrätt får ej utövas, om

1.
försäljningen endast avser
fastighet, som har en ägovidd understigande 3 000 kvadratmeter och är bebyggd
med friliggande småhus eller rad- eller kedjehus om huset är inrättat till
permanent bostad eller bostad för fritidsändamål för högst två famiQer,

2.
staten är säljare,

3.
staten eller landstingskommun
är köpare,

4.
köparen är säljarens make 4.
köparen är säQarens make och ej heller om köparen eller, när och
ej heller om köparen eller, när makar förvärvar gemensamt, en- makar
förvärvar gemensamt, endera av dem är säljarens eller dera av
dem är säQarens avkom-också, om denne är gift, hans ma- ling,

kes
avkomling, syskon eller syskons avkomling,

5.
försäljningen sker på exekutiv
auktion,

6.
försäQningen avser endast andel
av fastighet samt köparen redan äger annan andel i fastigheten och denna andel
förvärvats på annat sätt än genom gåva.

Första styckel 1 äger motsvarande tillämpning om
försäljningen avser del av fastighet. Frågan huruvida förköpsrätt får utövas
skall därvid bedömas som om köpet avsett den odelade fasligheten. Sökes lagfart
innan förköpsrätt utövas, bedömes frågan i stället med hänsyn till delen, 1
Lagen omtryckt 1974: 815.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 68

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

om
denna är utbmten, eller, när försäQningen avser område av fastighet,
fastighetsbildningsbeslut meddelats. Förköp i strid med bestämmelserna i denna
paragraf är utan verkan.

4 § Har ägare av fast egendom skriftligen erbjudit
den kommun där egendomen är belägen atl till bestämt pris och på i övrigt angivna
villkor förvärva egendomen och vill kommunen antaga erbjudandet, åligger det
kow.munen att underrätta säljaren om detta inom tre månader. Om detta ej skett
eller om kommunen avvisat erbjudandet, får förköp med anledning av försäljning
av egendomen, som äger rum inom två år efter erbjudandet, ske endast om priset
är lägre eller villkoren för försäljningen lillsammantagna är avsevårt
ogynnsammare för ägaren än de som gällde för erbjudandel till kommunen.

Har kommun förklarat sig avstå från att utöva
förköpsrält i fråga om en tillämnad försäljning inom dess område, får förköp ej
ske med anledning av försäQningen.

9 §

Kommun som utövat förköps- Kommun som utövat förköps

rält är skyldig alt söka tillstånd till rätt är skyldig att söka tillstånd till

förköpet, om säQaren eller köpa- förköpet, om säljaren eller köpa

ren bestrider förköpsrätten på sätt ren bestrider förköpsrätten på sätt

och inom lid som anges i andra och inom lid som anges i andra

stycket. Frågan om tiUstånd till stycket. Frågan om tillstånd till

förköp prövas av regeringen. Till- förköp prövas av regeringen. Till

stånd skall vägras, om stånd skall vägras, om

1.
egendom som avses i 1 §
ej 1. egendom som avses i 1 § ej ingår i
försäQningen eller ingår ingår i försäQningen eller ingår däri men ej är
belägen inom kom- däri men ej är belägen inom kommunens eget område
eller inom munens eget område, kommunblock som anges i 2 §,

2.
enligt 4 § första
stycket förköp ej får ske,

3.
det är obilligt att förköp sker 2. det är
obilligt att förköp sker med hänsyn till förhållandet mel- med
hänsyn till förhållandet mellan säQare och köpare eller villko- lan
säQare och köpare eller villkoren för eller omständigheterna vid ren för
eller omständighetema vid försäljningen. försäQningen.

Bestridande enligt första stycket anmäles hos
inskrivingsmyndigheten för anteckning i faslighetsboken sist på den
inskrivningsdag som infaller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

närmast
efter en månad från det förköpsrätten utövades. Inskrivningsmyndigheten skall
ofördröjligen underrätta kommunen om bestridandet. Kommunens ansökan om
tillstånd till förköpet skall ha inkommit till regeringen inom en månad från
det bestridandet antecknades. Sökes tillstånd ej i rätl lid, är förköpet utan
verkan.

När en kommun utövar förköpsrält i fråga om egendom
i annan kommun, äger den kommun där egendomen är belägen påkalla att regeringen
prövar frågan om tillstånd till förköpet. Ansökan om sådan prövning skall ha
inkommit till regeringen inom en månad från det förköps-rätten utövades.
Tillstånd till förköpet skall vägras, om förköpsrält ej får utövas enligt 2 §.

13 §2

opaginerad Kontrollera mot PDF

När
förköpet fullbordats, skall kommunen ersätta köparen för vad denne enligt
åtagande i köpeavtalet fullgjort före fullbordandet och för nödvändig kostnad
i samband med köpet. På belopp som kommunen på gmnd härav har att utge skall kommunen
betala ränla. Räntan beräknas enligt 5§ räntelagen (1975:635) från den dag
köparen utgav beloppet till dess förköpet fullbordats och enligt 6 § räntelagen
för tiden därefter. Kommunen skall dessutom ersätla köparen för nödvändig
kostnad som nedlagts på egendomen utöver vad som skäligen motsvarar värdet av
den avkastning som köparen erhållit. Ränta utgår på sådan ersättning enligt 6 §
räntelagen för tiden efter det att förköpet fullbordats.

Har köparen avverkat skog annal än till husbehov
eller avhänt egendomen annat än dess vanliga avkastning, äger kommunen erhålla
ersättning härför. Detsamma gäller om köparen skadat egendomen eller eljest
föranlett att den minskat i värde, om och i den mån det med hänsyn till
förfarandets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

När
förköpet fullbordats, skall kommunen ersätta köparen för vad denne enligt
åtagande i köpeavtalet fullgjort före fullbordandet och för nödvändig kostnad
i samband med köpet. På belopp som kommunen på grund härav har att utge skall
kommunen betala ränta. Räntan beräknas enligt 5§ räntelagen (1975:635) från
den dag köparen utgav beloppet intill första vardagen i andra månaden efter
förköpels fullbordande och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2
Senaste lydelse 1975: 652.

13 a §

När förköpet fullbordats, skall köparen utge
ersättning till kom-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

munen för avkastning som köparen erhållit från egendomen.
Ersättning skall också utges för arrendeavgift, hyra och annan inkomst av
egendomen som köparen uppburit. Han får dock tillgodoräkna sig skälig
ersältning för de kostnader han haft för att erhålla avkastningen och inkomsten
samt för att underhålla egendomen. Om avkastningen eller inkomsten på grund av
köparens försumlighet understigit vad som skäligen kunnat erhållas, skall han
ersätta skillnaden.

Har egendomen skadats eller på
annal sätt minskat i värde till följd av åtgärd eller annan omständighet som
är att hänföra till köparen, skall denne ersätta värdeminskningen, om och i
den mån det med hänsyn lill beskaffenheten av hans förfarande och
omständigheterna i övrigt ej kan anses obilligt.

Kommunen är skyldig att ersälta
köparen nödvändig kostnad som denne haft utöver vad som fordras för egendomens
underhåll.

Den som vill framställa anspråk på
ersättning enligt förstatredje styckena skall väcka talan inom två år från det
förköpet fullbordades, lakttages ej tiden, är rätten till talan förlorad. Om
den ena parten väckt talan i rätt tid, har den andra parten rätt till kvittning,
fastän hans rätt till talan är förlorad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tvist om fråga som avses i 5 § andra eller tredje
stycket, 6 § eller 13 § upptages av rätten i den ort där den fasta egendomen
är. Ligger egendomen under flera domstolar, upptages tvisten av den rätt
under vilken huvuddelen ligger.

Tvist om fråga som avses i 5 §
andra eller tredje stycet, 6, 13 eller 13 a § upptages av rätten i den ort där
den fasta egendomen är. Ligger egendomen under flera domstolar, upplages
Ivisten av den rätt under vilken huvuddelen ligger.

I mål som avses i första stycket
skall kommunen svara för å ömse sidor uppkomna kostnader i underrätten, i den
mån annat ej föranledes

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 71

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

av
18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Beträffande skyldigheten att svara för
kostnad i högre rätt gäller, med tillämpning i övrigt av 18 kap.
rättegångsbalken, att kommunen, om annat ej föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§
samma balk, alltid själv skaU bära såväl sina egna kostnader som kostnad som
åsamkas motpart genom att kommunen fullföljt talan.

15 §

Har underrättelse enligt 4 § för- Har underrättelse enligt 7 § förs-

sta stycket eller enligt 7 § första ta stycket av kommunen avläm-

stycket av kommunen avlämnats i näts i rekommenderat brev på

rekommenderat brev. på postan- postanstalt inom landet för beford-

stalt inom landet för befordran till ran till mottagarens vanliga ad-

mottagarens vanliga adress, anses ress, anses kommunen ha full

kommunen ha fullgjort vad som gjort vad som ankommer på kom-

ankommer på kommunen. munen.

Ligger egendomen inom skilda
inskrivningsmyndigheters områden anses anmälan enligt 7 eller 9 § gjord först
när anmälan skett till samtliga inskrivningsmyndgheter.

Denna
lag Iräder i kraft den

I fråga om köp eller byte som har skett före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Har erbjudande som avses i 4 § första stycket i
dess äldre lydelse gjorts före ikraftträdandet gäller äldre beslämmelser.

2.
Förslag till

Lag
om ändring i expropriationslagen (1972: 719)

Härigenom
föreskrivs i fråga om expropriationslagen (1972: 719) dds att i 3 kap. 1 och 9
§§, 5 kap. 2 § och 7 kap. 8 § ordet "Konungen" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att 2 kap. 1 § och 5 kap. 1620 §§ skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
kap. 1 §1 Expropriation får ske för atl ge kommun möjlighet
att förfoga över mark som med hänsyn till den framtida utvecklingen kräves för
tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.

Expropriation for ändamål som Expropriation
för ändamål som

anges i första stycket får avse en- anges i första stycket får avse en

dasl mark som är belägen inom dast mark som är belägen inom

kommunens eget område eller kommunens eget område.

1
Senaste lydelse 1976: 46.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

inom
området för det kommunblock som kommunen eller dess huvuddel tillhör.

Inom tätbebyggt område får expropriation ske endast
om det med skäl kan antagas att marken inom överskådlig lid kommer att beröras
av byggnads- eller anläggningsåtgärd, som är av väsentlig betydelse från allmän
synpunkt, eller om det tUl främjande av planmässigt byggnadsskick eller av
annan därmed jämförlig orsak är angläget att kommunen får rådighet över marken.

Med motsvarande tillämpning av första tredje styckena
får expropriation ske till förmån för landstingskommun eller kommunalförbund
som handhar sådan angelägenhet som första stycket avser att främja.

5
kap. 16 § Har skada uppstått för sakägare på grund av expropriationsanspråk som
återkallats och avskrives målet i den delen, skall den exproprierande ersätla
skadan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första
stycket äger motsvarande tillämpning när domstolen skiQer målel från sig med
anledning av att tillstånd till expropriation vägrats.

Första stycket äger motsvarande tillämpning när
domstolen skiQer målet från sig med anledning av att tillstånd till expropriation
vägrats eUer expropriationsrätten förverkals enligt 18 § andra slycket.

Innan avskrivning sker på grund av återkallelse av
den exproprierande skall han, om han har fått tillstånd till expropriationen,
hos länsstyrelsen ställa säkerhet för ersättning som avses i första stycket,
såvida icke samtliga sakägare förklarat sig avstå från att yrka sådan
ersättning.

17 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är
det av väsentlig betydelse för den exproprierande, får domstolen genom beslut
medge att egendom som skall avstås genom expropriation tillträdes utan hinder
av att expropriationen ej har blivit fullbordad (enkelt förhandstillträde).
Under samma förutsättning får domslolen genom dom medge att sådan egendom
skall, innan lagakraftägande dom i fråga om expropriationsersättningen
föreligger, övergå till den exproprierande med samma rätt som om
expropriationen fullbordats (kvalificerat förhandslillträde).

Är
det av väsentlig betydelse för den exproprierande, får domstolen på yrkande av
denne genom beslut medge att egendom som skall avstås genom expropriation
tiUträdes utan hinder av att expropriationen ej har blivit fullbordad (enkelt
förhandslillträde). Under samma föriilsätlningar får domstolen genom dom medge
att sådan egendom skall, innan lag-kraftägande dom i fråga om expropriationsersättningen
föreligger, övergå till den exproprierande med samma rätt som om expropriationen
fullbordats (kvalificerat förhandstillträde).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214

Nuvarande
lydelse

Om det ej är uppenbart att expropriationsersättningen
blir obetydlig, skall domstolen på yrkande av fastighetsägaren eller annan
sakägare, vars rätt beröres av tillträdet, som villkor för förhandslillträde
föreskriva att den exproprierande utger förskott på den expropriationsersätlning
som sluthgt fastställes.

Som villkor för förhandstillträde skall domstolen vidare
föreskriva att den exproprierande hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den
slutliga expropriationsersättningen, till den del den överstiger förskott som
avses i andra stycket, jämte den ränta som kan komma att utgå enligt 6 kap. 16
§ första stycket.

73

Föreslagen
lydelse

Domstolen får på yrkande av fastighetens ägare
medge enkelt förhandstillträde, om den exproprierande ej visar att tillträde
skulle medföra avsevärd olägenhet för honom.

Om
det ej är uppenbart att expropriationsersättningen blir obetydlig, skall
domstolen på yrkande av den exproprierande, faslighets-ägaren eller annan
sakägare, vars rätt beröres av tillträdet, som villkor för förhandslillträde
föreskriva atl den exproprierande utger förskott på den
expropriations-ersättning som slutiigt fastställes. Vid kvalificerat
förhandstillträde skall dock domslolen även ulan yrkande besluta om förskott,
om nedsättning enligt 6 kap. 1 § jämfört med 5 § skall äga rum.

Som
villkor för förhandslillträde skall domstolen vidare föreskriva att den
exproprierande hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den slutliga
expropriationsersättningen, till den del den överstiger förskott som avses i
Iredje stycket, jämte den ränta som kan komma att komma att utgå enligt 6 kap.
16 § första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18
§

1 dom
eller beslut om medgivande till förhandstilllräde skall domstolen ange när
medgivandet tidigast får utnyttjas. Tiden skall bestämmas så, att
fastighetsägaren och annan, vars rätt beröres, får skäligt rådmm. Medgivande
får icke utnyttjas förrän den exproprierande har fullgjort vad domstolen
föreskrivit som villkor för förhandstillträdet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Domstolen
skall vidare ange den tid inom vilken den exproprierande senast skall ha
fullgjort de villkor som domslolen föreskrivit. Har den exproprierande icke
inom utsatt tid fullgjort villkoren, är medgivandet till förhandstilllräde
förfallet.

Domstolen
skall vidare ange den lid inom vilken den exproprierande senast skall ha
fullgjort de villkor som domstolen föreskrivit. Har den exproprierande icke
inom utsatt tid fullgjort villkoren, är medgivande till förhandstilllräde
förfallet eller, såvitt avser medgivande enligt 17 § andra slycket,
expropriationsrätten förverkad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagan lydelse

Utnyttjas medgivande lUl enkelt förhandslillträde,
är innehavare av sådan särskild rätt till fastigheten som enligt 1 kap. 3 och 4
§§ mbbas genom expropriationen icke längre berättigad att utöva rättigheten, i
den mån den avser egendom som omfattas av medgivandet.

19 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fastighetsdomstolen
får. förordna att medgivande lill enkelt förhandslillträde får utnytQas utan
hinder av alt beslutet därom icke har vunnit laga kraft. Sådant förordnande
får meddelas endast under fömtsättning att den exproprierande hos
länsslyrelsen ställt säkerhet för det skadestånd som kan komma att utgå, om
domstolens beslut ändras.

Fastighetsdomstolen
får förordna att medgivande enligt 17 § första slycket lill enkelt förhandslillträde
får utnyttjas utan hinder av att beslutet därom icke har vunnit laga kraft.
Sådant förordnande får meddelas endast under förutsättning att den exproprierande
hos länsslyrelsen ställt säkerhet för det skadestånd som kan komma att utgå,
om domstolens beslut ändras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
den exproprierande tillträtt egendom som skall avstås genom expropriation,
får domstolen på yrkande av fastighetsägaren eller annan sakägare, vars rätt
beröres av tillträdet, föreskriva att förskott skall utgå på den expropriationsersätlning
som slutligt fastställes. Sådan föreskrift får dock ej meddelas, om det är
uppenbart att förskottet blir obetydligt.

Har den exproprierande tillträtt egendom som skall
avstås genom expropriation, får domstolen på yrkande av denne, fastighetsägaren
eller annan sakägare, vars rält beröres av tillträdet, föreskriva att förskott
skall utgå på den expropriationsersätlning som slutligt fasislälles. Sådan
föreskrift får dock ej meddelas, om det är uppenbart att förskottet blir
obetydligt.

Har beslut i fråga om förskott meddelats på yrkande
av viss sakägare, får nytt yrkande av denne om förskott ej upptagas till
prövning förrän sex månader förflutit sedan det föregående beslutet vann laga
kraft.

Förskott som avses i första stycket skall betalas
inom en månad från det beslutet därom vann laga kraft.

Denna
lag träder i kraft den

3.
Förslag tiU

Lag
om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom m. m.

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1916: 156) om
vissa inskränkningar i rätlen att förvärva fast egendom m. m. skall ha nedan
angivna lydelse.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:214 75

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5 §1 Ansökan om tillstånd till förvärv av fast egendom enligt 1 eller 2 §
eller om prövning enligt 4 § tillställes länsstyrelsen i det län där egendomen
eller del av denna är belägen. Ansökan göres skriftligen före fånget eller inom
tre månader från det fånget skedde. I ärendet bör fångeshandlingen eller, om
sådan ännu ej upprättats, fångesmannens skriftliga samtycke till ansökningen
företes i huvudskrift eller bestyrkt avskrift. Har det ej skett och är ej fråga
om förvärv på auktion som avses i 8 §, må sökanden föreläggas att avhjälpa
bristen vid äventyr att ansökningen eljest avvisas.

Angår ansökan som avses i förs- Angår
ansökan som avses i förs

ta stycket förvärv av fast egen- ta stycket förvärv av fast egen

dom genom köp eller byte, får an- dom genom köp eller byte, får an

sökningen ej prövas, innan det bli- sökningen ej prövas eller på grund

vil slutligt avgjort humvida för- av återkallelse avskrivas, innan

köp enligt förköpslagen den 8 de- det blivit slutligt avgjort hum-

cember 1967 (nr 868) äger rum. vida förköp enligt förköpslagen

Vad nu sagts äger ej tillämpning, (1967: 868) äger rum. Vad nu

om del är uppenbart att förköps- sagts äger ej tillämpning, om det

rätt icke kommer att utövas. är uppenbart att förköpsrätt icke

kommer
att utövas.

Göres ej ansökan om tillstånd till förvärv som
avses i första stycket inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller
vägras tillstånd, är fånget ogillt. Delsamma gäller, om ansökan om prövning
enligt 4 § lämnas utan bifall och beslutet härom vinner laga kraft samt liden
för ansökan om tillstånd enligt första slycket utgått.

Sökes tillstånd i fall, som enligt vad ovan sägs
ankommer på regeringens prövning, åligger länsstyrelsen att insända
handlingama jämte eget utlåtande till regeringen.

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må
erfordras för länsstyrelsens prövning i ärende, som nu sagts, meddelas av
regeringen.

Denna
lag träder i kraft den

4.
Förslag till

Lag
om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290)

Härigenom föreskrivs att 2 § jordförvärvslagen
(1965: 290) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 §1 Har
förvärvstillslånd ej sökts före fånget, skall det sökas inom tre månader från
det fånget skedde. Ansökan skall göras skriftligen hos lantbruksnämnd inom
vars verksamhetsområde egendomen eller del av denna är belägen. I ärendet bör
fängeshandlingen eller, om sådan ännu

1
Senaste lydelse 1975: 366. 1 Senaste lydelse 1969: 45.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

ej upprättats, fångesmannens
skriftliga samtycke till ansökningen företes i huvudskrift eller bestyrkt
avskrift. Har så ej skett och är ej fråga om förvärv på auktion som avses i 13
§, må sökanden föreläggas att avhjälpa bristen vid äventyr att ansökningen
eQesl avvisas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan
om tillstånd att förvärva fast egendom genom köp eller byte får ej prövas,
innan det blivit slutligt avgjort huruvida förköp enligt förköpslagen den 8 december
1967 (nr 868) äger rum. Vad nu sagts äger ej tillämpning, om det är uppenbart
att förköpsrätt icke kommer att utövas.

Ansökan
om tillstånd alt förvärva fast egendom genom köp eller byte får ej prövas
eller på grund av återkallelse avskrivas, innan det blivit slutligt avgjort huruvida
förköp enhgt förköpslagen (1967:868) äger rum. Vad nu sagts äger ej
tillämpning, om det är uppenbart att förköpsrätt icke kommer alt utövas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den

5.
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom
föreskrivs att 16 b § lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

16
b §1

Ansökan om förvärvstillslånd skall för yttrande
tillställas kommun där tillslåndspliktig fast egendom finnes. Avser ansökan
tillstånd lill förvärv av aktie, skall tiden för avgivande av yttrande
bestämmas så att den ej understiger tre månader.

I
ärende angående förvärvstillslånd äger bestämmelserna i 14 § andra stycket
motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan om tillstånd atl förvärva

1.
fasl egendom eller tomträtt
genom köp eller byte,

2.
aktie genom köp eller genom
inlösen i fall som avses i 12 § andra stycket lagen (1975: 1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m.,

får
ej prövas innan det blivit slutiigl avgjort om förköp skall äga rum.

Ansökan om tillstånd att förvärva

1.
fast egendom eller tomträtt
genom köp eller byte,

2.
aktie genom köp eller genom
inlösen i fall som avses i 12 § andra stycket lagen (1975: 1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m.,

får
ej prövas eller på grund av återkallelse avskrivas, innan det blivit slutligt
avgjort om förköp skall äga rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 Senaste lydelse
1965:1133.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 77

Innehållsförteckning

1 Inledning..........................................................

2
Förköpslagen ................................................

2.1
Gällande rätt ............................................

2.2
Högsta domstolens beslut den 29
mars 1978 .....

2.3
Kommunförbundets skrivelse den
8 oktober 1976.

2.4
Kommunförbundets skrivelse den
28 februari 1978...

2.5
Civilutskottels betänkande
1976/77: 16 m. m.....

3 Expropriationslagen .......................................

3.1
Gällande rätt................................................

3.2
Villaägareförbundets skrivelse
den 19 januari 1977

3.3
Skrivelse den 7 oktober 1977
från generaldirektören för statens vägverk

4 överväganden och förslag...................................

4.1 Förköpslagen
..........................................

4.1.1
Allmänt .............................................

4.1.2
Möjligheter att hindra förköp ....................

4.1.3
Hembud .............................................

4.1.4
Rätt lill avkastning och ränta....................

4.2 Expropriationslagen.......................................

4.2.1
Tillträdesplikt för den
exproprierande..........

4.2.2
Ersältning vid
förhandstillträde m. m...........

5 Upprättade lagförslag.........................................

Bilaga

Lagförslag..........................................................

1.
Förslag till lag om ändring i
förköpslagen (1967: 868)

2.
Förslag till lag om ändring i
expropriationslagen (1972: 719) ..

3.
Förslag lill lag om ändring i
lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom
m. m.............................................................

4.
Förslag till lag om ändring i
jordförvärvslagen (1965: 290) ..

5.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 78

Bilaga
2

Sammanställning av remissyttrandena 1 Förköpslagen 1.1 Allmänt

1. Hovrätten för Nedre Norrland: I promemorian
föreslås att de reg

ler som har avseende på kommunblock tas bort. Som skäl härför anges

att det inte längre finns några kommunblock. Emellertid kvarstår efter

årsskiftet 19761977 allQämt ett kommunblock, vilket består av Habo

och Mullsjö kommuner. Enligt ett förslag till ny indelningslag, som före

slås träda i kraft den I juli 1979, skall detta kommunblock upplösas.

Under förutsättning att så skett när de föreslagna ändringarna i förköps

lagen och expropriationslagen träder i kraft tillstyrker hovrätten för

slaget.

I en den 7 september 1978 beslutad lagrådsremiss
avseende förslag till ny jordförvärvslag m. m. inskränks undantaget från
tillståndstvång vid förvärv av jordbruksfastighet på grund av släktskap till
att gälla endast överlåtarens make och avkomlingar. I den allmänna motiveringen
till lagförslaget anförs bl. a. alt om förslaget antages kommer de undantagna
släktförvärven genom köp, byte och gåva att minska med nära 20 procent.

För hovrätten förefaller regeln främst få till föQd
att viljan hos en fastighetsägare att överlåta fastigheten lill en släkting,
vilken inte längre kommer att omfattas av släktskapsundantaget, minskar om han
riskerar att förvärvaren inte får behålla fastigheten. Den planerade överlåtelsen
äger eventuellt istället rum först genom arv. Härigenom försenas fastighetsomsättningen,
vilkel knappast torde vara önskvärt.

I promemorian föreslås att släklskapsundantaget i
förköpslagen ändras så att del överensstämmer med vad som kommer att gälla
enligt den nya jordförvärvslagen.

Även om det av jordbrukspolitiska hänsyn anses
nödvändigt med en inskränkning av släktskapsundantaget i jordförvärvslagen
innebär detta inte utan vidare att motsvarande inskränkning bör göras i
förköpslagen. På grund härav och då i övrigt några motiv för lagändringen inte
anförts bör gällande bestämmelser bibehållas. Uppmärksammas må även alt vid
överlåtelse mellan släktingar köpeskillingen ofta av släktskapshänsyn bestäms
under rådande marknadsvärde. Ett utövande av kommuns förköpsrätt i dessa fall
kan antas få till följd att sådana överlåtelser i betydligt större
utsträckning än för närvarande kommer alt bli föremål för prövning enligt 9 § 1
st. 3 p. förköpslagen. Eftersom enligt denna bestämmelse regeringen skall vägra
tillstånd till förköp, om det med hänsyn till förhållandet mellan säQare och
köpare eller villkoren för eller omständigheterna vid försäQningen är obilligt
att förköp sker, torde även den praktiska nyttan av den föreslagna ändringen
bli liten.

2. Stockholms tingsrätt: Tingrätten finner sig
kunna tillstyrka änd

ringsförslagen med föQande erinran. Enligt promemorian skall de på

släktskap grundade undantagen från förköpslagens tillämpning inskrän-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:214 79

kas.
Såsom skäl härför synes väsentiigen åberopas att en motsvarande ändring kommer
att genomföras i de s. k. förvärvslagarna och att förköpslagen på denna punkt
liksom hittills bör stämma överens med förvärvslagarna. Emellertid innebär den
föreslagna ändringen alt ett betydande antal förvärv kommer att föras in under
förköpslagen. Det är vid sådanl förhållande långt ifrån självklart att
överensstämmelse i nu berört hänseende utgör tillräcklig grund för ändring i
förköpslagen. Frågan om en sådan utvidgning av lagens tillämpningsområde är
motiverad av andra skäl har ej närmare berörts i promemorian. Tingsrätten anser
sig därför sakna det underlag som är erforderligt för en allsidig bedömning.

3.
Malmö tingsrätt: De framlagda ändringsförslagen rör flera olika frågor utan
egentiigt samband. Däremot har vissa av förslagen nära samband med andra
lagstiftningsärenden, framför allt det förslag till jordförvärvslag, som
framlagts i jordbruksdepartementets lagrådsremiss 1978-09-07, saml de förslag
till ändringar i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastigheter m. m., som
framlagts i justitiedepartementets PM Ds Ju 1978: 7. Tingsrätten har icke
anmodats att avge yttrande över sistnämnda promemoria och går därför ej in på
de däri framlagda förslagen i vidare mån än som erfordras för fullgörandet av
det tingsrätten meddelade remissuppdraget. I promemorian 1978: 9 s. 34
förklaras att en samordning mellan de olika förslagen får ske senare.
Tingsrätten vill med anledning härav framhålla att den f. n. föreliggande
bristande samordningen i hög grad försvårat ställningstagandet till de förslag
över vilka tingsrätten har alt yttra sig.

F.
n. finnes de viktigaste reglerna om erforderliga tillstånd till förvärv av
fast egendom i tre lagar, jordförvärvslagen (1965: 290), hyreshuslagen samt
lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.
m. Förköpslagen har etl nära samband med dessa lagar. Ehuru de fyra lagama
tillgodoser ohka syften, reglerar de många frågor som är gemensamma. Detla sker
oftast men ej alltid på likartat sätt. Den nödvändiga samordningen av
förfarandet vid tillståndsprövningen mellan de tre förvärvslagarna inbördes
samt med kommunernas utövande av sin förköpsrätl har lagtekniskt lösts på ett
sätt, som ej är särskilt lättillgängligt. Noggrann kännedom om lagama är av
stor betydelse för bl. a. personalen vid inskrivningsmyndigheterna samt för
personer som sysslar med fastighetsaffärer. Det är därför av vikt att lagarna
är så enkla och lättöverskådliga som möjligt och atl gemensamma bestämmelser
meddelas där så kan ske utan alt syftena med lagarna förfelas. Nu föreslås
omfattande ändringar i Ire av de fyra lagarna och det uppl5'ses att även 1916
års lag är föremål för översyn. Etl pä sådant sätt bedrivet lagstiftningsarbete
minskar avsevärt möjligheterna för både myndigheter och allmänhet att rätt
tillämpa och tolka lagarna. Tingsrätten anser det därför angeläget att en
utredning företas för att samordna lagarna och om möjligl sammanföra dem till
ett gemensamt lagverk. Det finnes andra tveksamma och oklara frågor än de som
berörts i promemoriorna vilka frägor bör tas upp i detta sammanhang.

I
promemorian 1978: 9 föreslås att släktkretsen i 3 § 1 st. 4 p. förköpslagen
skall inskränkas till säQarens make och avkomlingar. Motsvarande inskränkning
har föreslagits i lagrådsremissen och i promemorian 1978: 7. Den enda
motivering som lämnals är alt det är naturligt att släktskapsundantagen liksom
hittills stämmer överens.

Inskränkningen
av släktskapsundantaget i förslaget till jordförvärvs-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 80

lag
är föranlett av jordbrukspolitiska skäl och syftar liksom många andra
bestämmelser i della förslag till att motverka den ökade tendensen alt
jordbruksfastigheter äges av andra än därpå bosatta bmkare. Detta speciella
skäl föreligger självfallet icke i fråga om de hyresfastigheter,
industrifastigheter, exploateringsfastigheter samt egnahems- och
fritids-fastigheter med större areal än 3 000 m, vilka beröres av de föreslagna
ändringarna i förköpslagen. Det kan ifrågasättas om andra skäl för lagändring
föreligger än vad som ovan anförts om, önskvärdheten av att bestämmelserna i
förvärvslagarna och i förköpslagen i största möjliga utsträckning
överensstämmer. Tingsrätten vill emellertid ej motsätta sig att den föreslagna
lagändringen sker. I så fall bör även bestämmelsen il § 3 st. 5 p. 1916 års lag
ändras.

I
detta sammanhang anser tingsrätten sig böra beröra en i promemorian icke
behandlad fråga, som får ökad betydelse om inskränkning sker i den släktkrets,
som kan förvärva fast egendom utan att förköpsrätt föreligger. Förköpslagen
gäller i motsats till de andra lagarna endasl köp och byte men ej gåva.
Gränsen mellan köp och gåva av fast egendom är emellertid flytande. Enligt
stadgad praxis bedömes en gåva av fast egendom i stämpelskattehänseende som
köp, om för gåvan lämnas vederlag som överstiger 85 procent av nästföregående
års taxeringsvärde. Huruvida förköpslagen är tillämplig på sådana
"köp" är enligt tingsrättens mening tveksamt. Frågan ställes dock
sällan på sin spets eftersom sådana avtal nästan alltid träffas mellan nära
anförvanter. Om nu släktskapsundantaget ändras torde de fall bli vanligare, i
vilka inskrivningsmyndigheterna måste ta ställning till frågan om förköpsrätt
föreligger. Med hänsyn till önskvärdheten av att praxis blir enhetlig bör
frågan behandlas och belysas under del fortsalla lagstiftningsarbetet.

4. Domstolsverket: De förslag som framläggs i
promemorian är ägnade att ändra rättslägel i vissa fall för fastighetsägare i
förhållande till det allmänna. Domstolsverket tar inte ställning till om sådana
ändringar är påkallade utan begränsar sin granskning lill frågor som skulle
beröra arbetsförhållandena för myndigheterna inom domstolsverkets verksamhetsområde.
Från denna utgångspunkt har domstolsverket endast funnit anledning atl något
beröra vad som från verkels sida kan göras för att den lid som står kommunerna
till buds för förköpsprövningen inte onödigtvis skall förkortas.

10. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:
Enligt förköpslagen

får förköpsrätt ej utövas bl. a. när säljaren och köparen är gifta med

varandra eller då det annars mellan parlerna finns ett släktskapsför

hållande av visst angivet slag. För att nå överensstämmelse med mot

svarande, förväntade undantag i jordförvärvslagen och lagen om förvärv

av hyresfastighet m. m. föreslås släktskapsundantaget i förköpslagen

ändrat så att det endast avser make och avkomling.

I likhel med lantbruksnämnden i länet tillstyrker
länsstyrelsen ändringen.

11. Auktoriserade fastighetsmäklares riksförbund:
Förbundet konsta

terar att de föreslagna ändringarna ensidigt tillkommit på hemställan

från en kommun nämligen Stockholms kommun. Även om förköpslagen

i sin nuvarande utformning i vissa fall kan vålla kommunerna

vissa olägenheter vill förbundet ifrågasätta om ölägenheterna är så på

tagliga atl det finns anledning genomföra ändringama. Enligt förbundets

uppfattning medför förköpslagen väsentliga ölägenheter även för de

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 81

enskilda.
Om ändringar skall göras i förköpslagen bör även dessa olägenheter tagas upp
till prövning och en mera allmän avvägning ske mellan kommunerna och de
enskildas intressen.

Med hänsyn lill den mängd fastigheter, som årligen
överlätes och där förköp kan äga rum synes de anmärkningar som kommunerna
nu redovisar vara ganska blygsamma. Skälen till ändringarna är inte heller
underbyggda av någon statistik över antalet överlåtna fastigheter. Man får
således inte nägon total bild över nackdelar som den nuvarande lagstiftningen
medför.

För den enskilde innebär förköpslagen stora
olägenheter och rättsosäkerhet. Ett fastighetsförvärv är idag mer komplicerat
än för bara några år sedan och kräver en noggrann planering. För köparens del
innebär förvärvet ofta att denne måste realisera andra tillgångar, säQa annan
fastighet m.m. Vid förvärv av hyresfastigheter måste lägenhets-beståndet
besiktigas, hyreskontrakt granskas och kontakt tagas med hyresgästerna och en
uppföljning av reparationsbehovel ske.

De ofta omfattande insatser som köparen gör blir
helt verkningslösa om förköpsrätten utövas och köparen kan hamna i en besvärlig
situation, även skatterättsligt, t. ex. i de fall kommunen förköper s. k.
ersättningsfastighet enligt reglema för uppskov av realisationsvinst.

I praktiken förekommer det även att kommunerna i
förköpsfrågor uppträder på ett sådant sätt att den enskilde får det intrycket
att kommunen har ovillkorlig rätt atl utöva förköp.

Det borde enligt förbundets uppfattning inte vara
förenat med några större svårigheter för kommunerna att underrätta parterna om
den faktiska grunden motivet - för utövandet av förköpsrätten. En saklig
motivering skulle underlätta för den enskilde att bedöma om han skall acceptera
förköpet eller inte.

I promemorian redovisas såsom exempel på sidoavtal,
som ingås i syfte att kringgå förköpslagen, försäQningen av fastigheten
Rosendal Större 23. Förbundet vill ifrågasätta om avsikten med förköpslagen
varit att kommunerna skall kunna utöva förköpsrätt av fastigheter i syfte att
använda den förvärvade fastigheten som bytesobjekt.

Sammanfattningsvis vill således förbundet anföra
att en strävan att tillgodose kommunernas önskemål om ändringar i förköpslagen
inte ensidigt fär resultera i att den enskildes rätl inskränks. Grundtanken med
förköpslagen är dock alt förköp skall utövas vid frivilliga överlåtelser.

Kommunernas möjligheter att vid berättigade behov
förvärva fastigheter är tryggad genom expropriationslagstiftningen.

Förbundet vill avslutningsvis i denna del föreslå
atl de föreslagna ändringarna utom de redaktionella inte genomförs.

I ställel föreslår förbundet atl förköpslagen i sin
helhet blir föremål för översyn. Utöver de av kommunförbundet föreslagna ändringarna
kunde då även de enskildas synpunkter och deras praktiska erfarenheter av
lagstiftningen bli beaktade.

De enskilda fastighetsägarna borde då lämpligen
företrädas av representanter för Sveriges Fastighetsägareförbund och Sveriges
Villaägareförbund samt Auktoriserade Fastighetsmäklares Riksförbund.

13. LRF: Med hänvisning lill den kritik som LRF i
olika sammanhang riktat mot förköpslagen vill förbundet inledningsvis beröra
förköpslagens syfte och räckvidd. Kommunens förköpsrätt omfattar f. n.

6
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 214

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 82

sådan
fast egendom som med hänsyn till framtida utveckling krävs för tätbebyggelse
eller därmed sammanhängande anordning. Enligt uttalande av föredragande
statsrådet vid förköpslagens tillkomst (proposition 1967: 90) innebär detta att
förköpsrätt i huvudsak föreligger i fråga om obebyggd eller glesbebyggd mark i
anslutning till expanderande tätorter samt beträffande saneringsområden och
andra områden där behov att omdana bebyggelsen görs gällande. Förköpslagens
fördelar att tillgodose kommunala markbehov vid en tidpunkt då en försäljning
av fastigheten i fråga är aktuell bör understrykas. Del är av vikt att
förvärven kan ske utan ett komplicerat regelförfarande vilket framhållits av
departementschefen i proposition 1974: 152, "Den stora fördelen med
förköpslagen är enligt min mening just del enkla förfarandet och det bör inte
uppoffras. Om förköp i något fall förhindras genom åtgärder av nu antytt slag
anser jag att kommunerna istället bör använda sig av expropriation för att
förvärva äganderätten till fasligheten." Departementschefen anförde
vidare atl den principiella utgångspunkten måste vara att förköpsrätt skall
kunna utövas närhelst det behövs för att en kommun skall kunna genomföra sina
markpolitiska intentioner.

Vid de tillfällen förändringar i förköpslagen
föreslagits har ej någon översyn i egentlig mening vidtagits av
ändamålsbestämningen. I stället har förköpslagen varit föremål för översyn i
detaQfrågor utan att förköpslagens värde i markpolitiska sammanhang
utvärderats. LRF finner det olyckligt att en sådan översyn ej kommii lill
slånd.

Jordförvärvsutredningen har belyst olika
möjligheter till en jordpoli-tisk prövning av kommunala förvärv. Utredningen
har därvid funnit övervägande skäl för alt medge en lösning som går ut på en
tillståndsprövning enligt jordförvärvslagen. Ulredningen har konstaterat alt
den hittillsvarande ordningen ej inneburit tillräcklig samordning mellan
jordbrukspolitiska och kommunala intressen. Som underlag för sitt ställningstagande
har utredningen haft en undersökning om de kommunala förvärven. Undersökningen
visar att inte obetydliga arealer förvärvals för andra ändamål än
samhällsändamål. Förvärv enligt förköpslagen undantas från en jordpolilisk
prövning enligt jordförvärvsulredningens förslag.

Kravet på en allmän hushållning med jordbruksmark
har medfört en ny planeringssituation för flertalet kommuner.
Lantbruksnämnderna har ulfört omfattande inventeringar av jordbruksförhållanden
av betydelse för den fysiska planeringen. Enligt LRFs uppfattning har
planeringsskedet tyvärr visat att kommunernas redovisning av jordbruksmark
haft en låg preciseringsgrad vad beträffar arealanspråk. Denna brist i samhällsplaneringen
får enligt LRFs mening ej innebära att kommunerna bygger upp markreserver i en
omfattning som i många kommuner motverkar kravet på att jord och skog får en
långsiktig resursanvändning.

Friblivande jordbruksfastigheter har ett väsentiigt
värde ur struktursynpunkt för att möjliggöra ändamålsenliga lantbruksföretag.
Förköpslagen medger att kommunerna förvärvar hela jordbruksfastigheter utan
hänsyn till att endast del av jordbruksfastighet kan avse samhällsändamål, och
försvårar därmed en angelägen strukturrationalisering för intill-hggande
jordbruksfastigheter. I flera avseenden motverkar förköpslagen i sin nuvarande
utformning jordbrukspolitiska mål. Det är därför angeläget att förköpslagen
anpassas lill jordbruks- och, näringspolitiken

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 83

i
stort. Lantbruksnämndernas medverkan vid utformningen av de kommunala
markhushållningsprogrammen bör istället leda till en sådan samordning att de
kommunala markanspråken kan tillgodoses utan onödiga konflikter med lantbrukets
strukturrationalisering och bevarandeintresse.

De
förslag till ändringar i förköpslagen som framläggs i Justitiedepartementets
PM har till syfte att stärka kommunernas ställning när det gäller tillämpningen
av förköpslagen. Enligt kommunförbundets uppfattning bör det primära syflel
vara att vidta sådana ändringar alt det inte blir möjligt för
fastighetsmarknadens parter att kringgå förköpsbestämmelserna eller försvåra
deras tillämpning.

LRF vill som sin uppfattning fastslå alt
regelsystemet inte får ändras på ett sådant sätt alt rättsosäkerhet uppstår för
säQare eller köpare. De nu föreslagna reglerna kan i vissa avseenden inte anses
motsvara ett sådant krav. Det bör också här understrykas atl förköpslagen inte
får ges ett sådant innehåll att det skapas svårigheter på en normal fastighetsmarknad.
Den kommunala förköpsrätlen är en lag som måste användas med hänsyn till
berörda parter. Den kommunala planeringen bör också ha hunnit så långt att
kommunema har betydligt större möjligheter nu än tidigare att överblicka
markdispositionen inom kommunen.

De
föreslagna ändringarna gör det möjligt för kommunen att agera på ett sätt som
inte motsvarar den uppställda målsättningen beträffande den fysiska
markplaneringen. Därtill kommer att expropriationslagstiftningen alltid ger
tillräckliga möjligheter för kommunen atl vid aktuell tidpunkt förvärva
fastigheter som är nödvändiga för bebyggelse och annan planering.

18. Kommunförbundet:
Genom de i promemorian föreslagna lag

ändringarna synes påtalade olägenheter med förköpslagen i nuvarande

utformning till väsentiig del komma att undanröjas. Ur kommunernas

synpunkt skulle visserligen ytterligare åtgärder mot medvetet kring

gående av förköpslagstiftningen vara välkomna. Det är enligt styrelsen

inte tillfredsställande med en lagstiftning som i likhet med förköpslagen

ger mindre nogräknade personer vida möjligheter att med relativt enkla

medel kringgå lagens syften. Styrelsen är emellertid medveten om att

en påtaglig fördel med förköpslagen är att den ger möjlighet till en enkel

och smidig ärendehandläggning och att det är angeläget att regelsyste

met inte kompliceras. Med hänsyn härtill finner styrelsen att föreslagna

lagändringar ger en rimlig avvägning mellan i nämnda hänseende be

rörda intressen.

19. Stockholms
kommun: När det gäller det s. k. släktskapsundantaget

i förköpslagens § 3 har föreslagits att detta skall inskränkas så att det

får samma utformning i förköpslagen som i jordförvärvslagen (till-

ständstvång vid förvärv av jordbruksfastighet) och lagen om förvärv av

hyresfastighet m. m. Eftersom jordförvärvslagen har utformats med

hänsyn lill speciella jordbrukspolitiska omständigheter kan det ifråga

sättas om släktskapsundantagen behöver vara utformade på samma

sätt i de tre aktuella lagarna.

Kommunen har vidare hänvisat till vad kommunens
juridiska avdelning och fastighetskontoret anfört.

Juridiska avdelningen: De föreslagna ändringarna
botar i stort de brister i förköpslagen som observerats av juridiska
avdelningen.

Fastighetskontoret:
Kommunens förslag har i allt väsentiigt accepterats i departementspromemorian.
Kontoret som till stor del initierat förslagen tillstyrker därför dessa.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 84

23. Sveriges Jordägareförbund: Bortsett från
förslaget i fråga om hembud fmner förbundet ej anledning till erinringar mot
förslagen i promemorian.

25. Göteborgs kommun, fastighetskontoret:
Ändringsförslagen är tillkomna dels för att tillgodose kommuns intresse av att
komma tillrätta med i den ursprungliga lagtexten inbyggda
tillämpningssvårigheter av praktisk art, dels för att förhindra de möjligheter
att motverka lagens tänkta ändamål som ha sin grund i del omöjhga alt vid
lagens avfattande förutse alla framtida sätt att tolka varje enskild
lagbestämmelse.

Kontoret anser sålunda ändringarna som välbetänkta
och väl ägnade alt underlätta lagens användande för det ursprunghgen avsedda
ändamålet.

Fastighelsnämndens majoritet: Den
socialdemokratiska gruppen instämmer i alll väsentligt i de synpunkter som
framförts i fastighetskontorets promemoria.

Vi anser emellertid att lagstiftningen är i behov
av ytterligare kompletteringar och tillägg på föQande punkter.

Kommunens möjligheter att förköpa fastigheter
förutsätter att dessa är i behov av upprustning och har väsentiiga brister.
Såväl texten till som tolkningen av förköpslagen ger utrymme för olika
bedömningar när det gäller att bedöma fastighetens tillstånd. I praktiken är
det alltså betydande svårigheter att konstatera om fasligheten befinner sig i
en sådan kondition att förköpslagen är tillämplig. En praktisk lösning av
problemet finns möjligen i bostadssaneringslagens bestämmelser om "lägsta
godtagbara standard". Vi anser att kommunen borde ha en ovillkorlig rätt
att förköpa fastigheter som inte når upp till "lägsta godtagbara
standard" enligt bostadssaneringslagens bestämmelser. Även Under andra
förhällanden kan det vara motiverat att kommunen får rätt alt förköpa privata
bostadshyresfastigheter.

Den nuvarande förköpslagen gäller inte
handelsbolag, kommanditbolag och bostadsföreningar. På grund av detta
undandras kommunen möjligheter att förköpa ett stort antal
saneringsfastigheter. Förköpslagen bör enligt vår mening ändras så att den
kommer alt omfatta även dessa fastigheler.

Fastighetsnämndens minoritet (2 ledamöter): Den
kommunala förköpsrätten har av erfarenhet icke visat sig vara ett
framgångsrikt instrument, varför lagen bör avvecklas. De föreslagna
ändringarna synes icke vara nödvändiga att genomföra i den utsträckning det ej
är fråga om konsekvensförändringar genom ändring i annan lag.

1.2
Tidsfristen för rätten att utöva förköp

4. Domstolsverket: Det har under senare år gjorts
betydande insatser för att bringa ned de emellanåt för långa expeditionstiderna
för inskrivningsmyndigheterna. Trots detta förekommer det allQämt atl arbetsbelastningen
är så stor att liden inte kan hållas sä kort som de lagstadgade två veckorna.
Som framhålles i promemorian är det i dessa fall av särskild vikt att
inskrivningsmyndigheterna ändock iakttar tidsfristen i 5 § förköpskungörelsen.

I den mån det annat än undantagsvis förekommer att
underrättelsen lill kommunen expedieras senare än inom två veckor från dagen
för lagfartsansökan kan delta bero på de svårigheter del innebär alt i en

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:214 85

situation
méd hårt ansträngda resurser särbehandla en ' viss lyp av ärenden nämligen de
som kan vilandeförklaras för förköpsprövningens skull.

Ytterligare en orsak till fördröjning av
underrättelserna till kommunen kan också vara att biträdespersonalen som
bereder ärendena inte alltid uppmärksammar atl förköpsprövning måste ske. Atl
ärendet är av viss förturskaraktär framkommer då i ett så sent skede att det ej
längre kan bli fråga om någon förturshandläggning.

I domstolsverkets regi bedrivs fortlöpande en
omfattande utbildning av bland annat biträdespersonal vid
inskrivningsmyndigheterna. Det är till stor del härigenom och genom sin
upplysningsverksamhet och allmänna rådgivning som domstolsverket kan bidra
till att denna sistnämnda orsak till fördröjning av förköpsunderrättelser
undanröjs. I den handbok för inskrivningsmyndigheterna som domstolsverket
producerat finns ett påpekande om underrättelseskyldigheten enligt 5 § förköpskungörelsen.
Med anledning av vad som sägs i promemorian avser domstolsverket ändock att gå
ut med särskild information till inskrivningsmyndigheterna om ändamålet med
bestämmelsen och betydelsen av att den iakttas.

Ett sätt att nedbringa tidsförluster för kommunerna
kan också vara att parterna vid fastighetsköp förmås att i ökad utsträckning
själva anmäla försäljningen till kommunen enligt 7 § 2 st. 2 p. förköpslagen
innan lagfart söks. Enligt domstolsverkets mening ter det sig ocksä mest
naturligt att prövningsförfarandet inleds hos kommunen efiersom det är kommunen
som genom atl väQa mellan att utöva eller avstå från sin förköpsrätt fattar det
avgörande beslutet. I de fall förköpsrätten utnytQas är ingenting vunnet med
att den ursprungliga köparen fåll sin ansökan om lagfart vilandeförklarad.

11. Auktoriserade fastighetsmäklares riksförbund:
Eftersom kommunerna idag har 3 månader på sig att utöva förköp efter det att
köparen sökt lagfart kan det mycket riktigt la lång tid innan köparen får veta
om han får behålla fastigheten eller icke. Eftersom det i praktiken ofta
förflyter lång tid innan förköpet är faktiskt genomfört medför lidsfristen
väsentligt större nackdel för den enskilde än för kommunen. Den enskilde vet
inte hur han i praktiken skall ställa sig i olika förvaltningsfrågor när det
gäller t. ex. reparationer och modernisering av fastigheten. Även ur
skatterättslig synpunkt innebär förköpet besvärligheter för den enskilde.

För att trygga den enskildes rätt i större
utsträckning bör således den tid kommunen har på sig snarare förkortas än
förlängas.

En kommun bör ha möjUgheter atl upprätta ett
register över de fastigheter kommunen har intresse av att förvärva. Förelåg
ett sådant register torde kommunen snabbt kunna lämna besked i förköpsärenden.

18.
Kommunförbundet: I promemorian
föreslås alt ingen förlängning skall ske av tremånadersfrislen enligt 7 §
förköpslagen. Detta motiveras med att den enskilde har berättigat intresse av
att försäQningen inte hålls svävande alltför länge. Styrelsen finner denna
motivering tungt vägande. Dock vill styrelsen framhålla att tre månader i
prakliken ofta visat sig vara en för kommunerna besvärande kort tid. Det är
därför angeläget atl åtgärder vidtas för att hindra att fristen ytterligare förkortas
genom försenade underrättelser från inskrivningsmyndigheterna om sökta
lagfarter.

19.
Stockholins kommun. Majoriteten
i kommunstyrelsen hänvisar till följande uttalande av fastighetskontoret: Den
enda punkt på vilken

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:214 86

kommunen
inte fått gehör för sitt förslag är förlängningen av tidsrymden för kommunens
prövning från tre till fyra månader. Även om den korta tidsfristen är
besvärande för kommunen har kontoret viss förståelse för de intressen som talar
för ett bibehållande av 3-månaders-fristen.

Kommunstyrelsens
minoritet: Vi vill för vär del särskilt framhålla kravet på en förlängd
remisstid från nuvarande tre månader till fyra månader. Orsaken lill della är
alt så många olika organ skall handlägga ärendet och att därför de ansvariga
politikerna får alltför kort tid att göra de allvarliga överväganden som krävs.
Vad gäller denna lagstiftning bör kravet på snabbhet i behandlingen få ge vika
för alt ärendet bhr noggrant behandlat.

1.3
Möjligheter att hindra förköp

1. Hovrätten för Nedre Norrland: Hovrätten delar
den i promemorian uttalade meningen att det inte kan anses tillfredsställande
att förvärvaren genom en återkallelse av en ansökan om förvärvstillstånd kan
åstadkomma att förvärvet bhr ogiltigt innan kommunen hinner utöva sin
förköpsrätt. Hovrätten tillstyrker därför förslaget.

3. Malmö tingsrätt: I promemorian föreslås sådana
ändringar i 1916 års lag, jordförvärvslagen (1965: 290) och lagen (1973: 188)
om arrendenämnder och hyresnämnder, att återkallad ansökan om förvärvstillstånd
ej får avskrivas innan det slutiigt avgjorts om förköp skall ske. Avsikten med
förslagen synes vara att stoppa en av de möjligheter, som kontrahenterna vid
fastighetsköp f. n. har att förhindra förköp. I promemorian lämnas ej annan
motivering än att nuvarande förhållanden inte kan anses tillfredsställande.

Tingsrätten äger icke kännedom om i vilken
omfattning ansökningar om förvärvstillstånd återkallas hos hyresnämnder,
lantbruksnämnder och länsstyrelser. Tingsrätten ifrågasätter emellertid om
skälen för den föreslagna lagändringen är tillräckliga när andra möjligheter
att omintetgöra en kommuns önskan om förköp ändå kvarstår.

I förevarande fråga framträder särskill starkt den
ovan berörda bristande samordningen mellan olika lagförslag. I promemorian
1978: 7 har nämligen föreslagits en väsentiig omläggning av
tillståndsförfarandet beträffande hyresfastigheter. Normall skall detta inledas
med ansökan om lagfart, varefter inskrivningsmyndigheten underrättar kommunen.
Om kommunen anser att hyresnämnden bör pröva ärendet skall ansökan om
förvärvstillslånd göras. Kommunen lar samtidigt ställning till om förköp skall
ske. Hyresnämndsprövning blir alltså aktuell endast i de fall, då kommunen ej
vill utöva förköpsrätt men likväl är tveksam om köparens lämplighet som ägare
av hyresfastighet. Dessutom kommer emellertid enhgt promemorieförslaget
hyresnämndsprövning att äga mm i de fall, då en köpare av hyresfastighet begär
förvärvstillslånd hos hyresnämnden innan han söker lagfart. Endast i dessa
fall, som troligen blir sällsynta, kan den föreslagna ändringen i lagen om
hyresnämnder få någon betydelse. För att tillgodose intentionerna i promemorian
1978: 9 bör dessutom om förslagen i promemorian 1978:7 skall genomföras
införas en bestämmelse att återkallad lagfartsansökan beträffande
hyresfastighet ej får avskrivas förrän förköpsfrågan avgjorts. Om sådan
lagstiftning överväges vill tingsrätten emellertid påpeka, att frågan om
återkallelse och avskrivning av vilandeförklarad lagfartsan-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 87

sökan
är oklar (se Handbok för inskrivningsmyndighet, avsnitt 6.1, sid. 23, och
rättsfallet NJA 1971 s. 21).

10. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Såvitt
framgår av de avgöranden i förköpsärenden som redovisas i promemorian har man i
dessa ansett att redan ålerkallelsen av ansökan om förvärvstillstånd medför att
köpet blir ogiltigt. Om en sådan tolkning av ogiltighetsbe-stämmelserna i
förvärvslagarna vore riktig, skulle det för köpets giltighet sakna betydelse
om tillståndsmyndigheten lill följd av ålerkallelsen avskrev ansökan om
förvärvstillstånd eller ej. Den i promemorian föreslagna åtgärden till
förhindrande av att förköpslagen kringgås skulle följaktligen i så fall vara
verkningslös. Länsstyrelsen anser emellertid för sin del att en återkallelse av
ansökan ej automatiskt medför att det förköpsgrundande förvärvet blir ogiltigt.
Utformningen av ogiltighels-reglerna i förvärvslagarna ger nämligen knappast
stöd för detta. Länsstyrelsen förmodar att samma bedömning ligger bakom det i
promemorian framförda ändringsförslaget, eftersom det ju eljest, som nämnts,
vore gagnlöst. Från nu angivna utgångspunkter tillstyrker länsstyrelsen den
föreslagna ändringen. Det är emellertid viktigt att den rätta innebörden av
ogiltighetsreglerna klargöres under den fortsatta behandlingen av lagförslagel.

12. Hyresgästernas riksförbund: Förbundet finner
liksom Stockholms kommun att del inte kan godtas att förköp skall kunna
förhindras genom atl ansökan om förvärvstillslånd återkallas och biträder
därför förslaget om sådan ändring i 16 b § lagen om arrendenämnder och hyresnämnder
atl förvärvsärende ej får avskrivas på grund av återkallelse innan det blivit
slutligt avgjort om förköp skall äga rum.

19. Stockholms kommun: Juridiska avdelningen har i
sitt remissvar pekat på risken för avtal som uppenbarligen har lill syfte att
försvåra förköp. Juridiska avdelningen har ifrågasatt om inte en generalklausul
borde införas av innebörd alt sådana avtal är utan verkan mot kommunen. Utan
ställningstagande till frågan om en eventuell sådan generalklausul vill
styrelsen framhålla att dessa problem bör beaktas i det fortsatta
lagstiftningsarbetet.

Juridiska avdelningen: I promemorian föreslås att
den negativa effekt som OgiltighetspåföQden enligt lillståndslagarna medför
skall upphävas genom att en ansökan om förvärvstillstånd inte får avskrivas på
grund av återkallelse. Denna formulering lämnar möjlighet för köparen att
avvakta kommunens ställningstagande i förköpsfrågan innan ansökan om
förvärvstillslånd inges. Ogillighetseffekten skulle då drabba kommunen
eftersom del i så fall inte behövs någon avskrivning för att förvärvet skall
bli ogiltigt. Problemet bör i stället lösas på det sätl som angivits i
juridiska avdelningens yttrande 1977-09-09 till kommunstyrelsen nämligen genom
att i förvärvslagarna införs en bestämmelse av innebörd att ogiUighetseffekten
inte skall bli gällande mot kommun som utövat sin förköpsrätt. Detta gäller då
oavsett om ansökan aldrig ingivits eller ingivits och därefter återkallats.

Ett problem som inte berörts i promemorian är
möjligheten att kringgå lagstiftningen genom alt först överiåla en andel av en
fastighet till ett så högt pris att kommunen inte kan utöva förköpsrätlen.
Härefter kan återstoden av fastigheten överlåtas till ett betydligt lägre pris.
Kommunen saknar då rätt till förköp vid den senare försäQningen eftersom
köparen redan har andel i fastigheten. En annan möjlighet att

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 88

förhindra förköp är att belasta fastigheten med oförmånhga
nylQande-rätter eUer servitut. SäQaren kan exempelvis utarrendera en del av fastigheten
på 49 år mot en obetydlig avgift till den blivande köparen. Enligt rättspraxis
är en sådan upplåtelse giltig mot en kommun som vid en senare försäljning
utövar sin förköpsrält. Det kan därför ifrågasättas om inte en generalklausul
av innebörd att avtal som uppenbarligen har lill syfte att försvåra förköp är
utan verkan mot kommunen. .

Ett annat problem är handläggning
av ärenden där den köpare eller säQare som en gång bestritt kommunens
förköpsrätt på ett senare stadium återkallar sitt bestridande. I regel har ålerkallelsen
ingivits till inskrivningsmyndigheten som förklarat sig icke kunna vidtaga
någon åtgärd på grund av ålerkallelsen utan hänvisat lill departementet. Departementet
har förklarat sig ha en handläggningsrulin som bygger på atl
inskrivningsmyndigheten antecknar ålerkallelsen av bestridandet, varefter
departementet avskriver ärendet. I fastighetsboken har då först antecknats att
förköpet bestritts och sedan alt kommunens ansökan alt få utöva förköpsrätten
avskrivits. Under sådana omständigheter föreligger risk att köparen beviQas
lagfart. Ett sätt att undvika problemet är att departementet inte avskriver
ansökan utan i stället på formella grunder medgivande meddelar kommunen
det begärda tillståndet. En annan möjlighet är att bestridandet undanröjs genom
anteckning i fastighetsboken. Etl sådanl förfarande förutsätter dock att FL
kompletteras med en klargörande bestämmelse vari anges när förköpet under
sådana omständigheter skall vara fullbordat. Förslagsvis bör förköpet
fullbordas när inskrivningsmyndigheten verkställt anteckningen.

1.4 Hembud

1. Hovrätten för Nedre Norrland: De
fördelar som regeln om hembud kan innebära för fastighetsägare synes inte vara
så stora att stadgandet enbart av den orsaken bör bibehållas. Med hänsyn till
den kritik som riktats mot bestämmelsen och då paragrafens andra stycke
framstår som den för fastighetsmarknaden praktiskt viktigaste regeln, biträder
hovrätten förslaget att paragrafens första stycke upphävs.

3. Malmö tingsrätt: Tingsrätten
tillstyrker förslaget att bestämmelsen om hembud i 4 § 1 st. förköpslagen
upphäves. Enligt tingsrättens erfarenhet är hembud sällsynta. Däremot har det
i åtskilliga lagfartsärenden visat sig all den nuvarande lagregeln föranlett
till den missuppfattningen inom fastighetsbranschen att sedan en kommun
avstått från förköp vid viss försäQning fastigheten under två år kan säQas
vidare för samma eller högre köpeskilling utan alt förköpsrätl föreligger.

7. Bankinspektionen: Inspektionen
vill framhålla att de skäl som anförts för att avskaffa hembudsrätten i
förköpslagen inte förefaller särskilt starka. Det rör sig här om en inte
oviktig möjlighet för fastighetsägaren att minska de olägenheter, med vilka
den kommunala förköpsrätten kan vara förenad. Inspektionen måste därför ge
uttryck för stark tveksamhet på denna punkt.

10. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län: Länsstyrelsen känner sig inte övertygad av de argument som sålunda
anförs för en ändring. Ett av syftena bakom förköpslagstiflningen var alt
främja en framsynt kommunal markpolitik. Enligt den grundläggande bestämmelsen
i förköpslagen får sålunda förköpsrätten utövas endast beträffande sådan

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 89

fast
egendom som med hänsyn till den framtida utveckling;en behövs för tätbebyggelse
m. m. och beträffande sådan fast egendom som behöver rustas upp.
Planläggningen torde mera sällan vara. så eftersatt i en kommun att man saknar
möjlighet att överbHcka sitt behov av fastigheler ett eller annat år framåt i
tiden. Om en ändring av nu angivna skäl likväl skall göras, ligger närmast till
hands att minska den lid inom vilken kommunen enligt hembudsregeln är
förhindrad utöva förköp. En förkortning från nuvarande två år till förslagsvis
ett år kan i så fall övervägas.

Framförda misstankar om alt hembudel missbrukas för
att få en fastighet värderad har ej närmare verifierats. Det är inte klarlagt
om nägot missbruk över huvud taget förekommer. Vari olägenheterna för kommunen
består har ej närmare utvecklats. Kommunen måste naturligtvis ta ställning
till lämnade erbjudanden om den ej skall gå miste om sin förköpsrält. Häri
ligger dock knappast något orimligt.

Möjligen kan i slörre kommuner méd stor
förvaltningsorganisation hembudsförfarandet vara praktiskt svårhanterligt.
Kommunen måste under den relativt knappa lid som står till kommunens
förfogande, 3 månader, klarlägga om den har behov av fastigheten och om det i
så fall är ett rimligt pris som kommunen mäste erlägga för fastigheten genom
att överta köpet. Hur allvarliga dessa ölägenheter är har inte närmare
klarlagts i utredningen. Detta bör ske innan man tar steget att avskaffa
hembudsregeln. Som framgått ovan tillkom dock denna regel därför att den
generellt sett bedömdes medföra fördelar för såväl kommunen som den enskilde.

11. Auktoriserade
fastighetsmäklares riksförbund: Vad gäller kom

munförbundets förslag att upphäva bestämmelserna avseende hembud

anför kommunförbundet som skäl att man kan inte undgå "misstänka

alt vissa fastighetsägare använder hembudet för att få fastigheten vär-.

derad". Även om detta påstående skulle vara riktigt torde det knappast

vara motiv nog att slopa hembudsförfarandet i sin helhet.

Som ytterligare motiv för atl taga bort
hembudsrätten framhålls atl kommunen endast har 3 månader på sig att pröva hembudet.
Enligt förbundets mening torde denna tid vara väl tilltagen om man vill
beakla den enskildes intresse av att få besked i frågan. Vi kan inte heller
dela kommunförbundets uppfattning att kommunens behov av att köpa en fastighet
kan växla sä snabbt all det är en väsentiig nackdel för kommunen atl bU bunden
av ett besked i 2 år. I promemorian finns inte heller redovisat några som helst
praktiska skäl eller fall utvisande detta snabbt växlande behov av mark.

Enligt förbundels uppfattning borde förköpslagen
snarare omarbetas så att kommunerna tvangs att ge snabba och klara besked i
förköps-ärenden.

12.
Hyresgästernas riksförbund: Det
synes vara en allmän uppfattning att bestämmelserna om hembud i 4 § FL innebär
betydande nackdelar för kommunerna och inte är motiverad ur
rättssäkerhetssynpunkt. Vi delar därför uppfattningen att hembudsförfarandet
kan avvaras.

13.
LRF: De fall som Stockholms
kommunstyrelse åberopat som skäl för en ändring av förköpslagen kan inte anses
gälla fastighetsförvärv som ska prövas enligt jordförvärvslagen. Enligt
jordförvärvslagen måste Lantbruksnämnden meddela kommunen om förvärvet innan
frågan avgörs. Detta är både säQare och köpare medvetna om. Erfarenheter visar
emellertid att kommunernas intresse för atl tillämpa förköpslagen

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 90

kan
göras beroende av köpeskillingen. Sådana förhållanden kan råda mellan säQare
och köpare, att säQaren inte eftersträvar att ta ut ett marknadsmässigt pris,
vilket denne skulle göra om köparen vore annan. Ett sådant förhållande bör inte
få påverka kommunens handlingsmöjlighet. Ett förhandsbesked om att
förköpslagen kommer att tillämpas är därför under alla förhållanden ett krav
som måste kunna uppställas gentemot kommunen.

Enligt § 4, I :a stycket som nu föreslås slopas
innebär avvisande av ett hembud, eller om hembudet ej besvaras inom tre
månader, att kommunen ej kan utöva sin förköpsrätt inom två år om inte
villkoren för försäQningen är avsevärt ogynnsammare än hembudet. Hembudet har
dock varit en möjlighet för en säQare att förvissa sig om kommunens intresse,
innan denne går i författning om alt sälja fastigheten. Kvar står nu möjlighet
enligt § 4, 2:a stycket om förhandsbesked. Detta innebär inskränkning i rätl
till framtida förköp såvida begäran om förhandsbesked besvarats med nej. Om
förhandsbeskedet ej besvarats har kommunen fria händer vid en försäQning.

Om hembudsmöjligheten slopas måste enligt LRFs
mening förhandsbeskedsregeln enligt § 4, 2:a stycket förstärkas på så sätt,
att även om kommunen avstår från att ge förhandsbesked inom tre månader, rätten
till förköp skall vara förverkad. Att både ta bort hembudsmöjligheten och låta
kommunen godtyckligt behandla en säQares begäran om förhandsbesked strider mot
de rättsprinciper som måste gälla. Det är också en för en fastighetsägare
väsentlig fråga, innan denne går i författning om alt lämna en fastighet till
försäQning och att engagera köpare i en ofta omfattande överlålelseprocess. LRF
kan alltså endast godtaga ett avskaffande av hembudsmöjHgheten under
förutsättning alt bestämmelsen om förhandsbesked förstärks på här angivet
sätl.

14. Näringslivets byggnadsdelegation: De av
Stockholms kommun anförda skälen att upphäva gällande bestämmelser om hembud
till kommunen alt överta för försäQning avsedda fastigheter synes inte tillräckligt
vägande och innebär en underskattning av den enskilde fastighetsägarens behov
av säkerhet i fastighetsomsättningen i form av ett säkert besked om kommunens
förköpsintresse. Förhandsbesked av kommunen vid hembud, som blir rättsligt
bindande för kommunen, är alltså allQämt ett mycket beaktansvärt behov. Det är
alltså en viktig funktion i nuvarande hembudsinstitut att den enskilde kan få
ett bindande besked att kommunen ej avser att blanda sig i en blivande
fastighetsaffär. Ett besked från kommunen vid hembudsförfarandet utgör för
övrigt inte något hinder för kommunen att senare expropriera i händelse av att
ett avgörande samhälleligt intresse senare skulle uppstå. Med hänsyn till
förköpslagens egenskap av tvångslag, innebärande en pålaglig inskränkning av
privata dispositionsmöjligheter, finns det också anledning att värdesätta den
nuvarande i lagstiftningen nedlagda möjligheten att uppnå frivillig uppgörelse,
om kommunen är intresserad av etl fastighetsförvärv, där initiativet till
kontakten dessutom kommer från den enskilde fastighetsägarens sida. Kommunens
uppgivna omak med att värdera fastigheter och lämna besked i hembudssituationer
synes vara överdrivna och ter sig under alla omständigheter högst rimliga med
tanke på kommunens eget intresse som fastighetsköpare. Som alla andra parter på
marknaden är det ju rimligt, att kommunen som fastighets-förvärvare får göra
vissa ansträngningar för att bevaka marknaden, vil-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 91

ket
bl. a. gör det nödvändigt att överväga och värdera intressanta objekt som
erbjuds.

21. Advokatsamfundet: Förköpslagen medger
kommunerna att tvångs

vis inträda vid överlåtelse av fastighet. Med den omfattning förköpen

numera erhållit är det av betydande intresse för den enskilde fastighets

ägaren att då försäljning aktualiseras förskaffa sig kännedom huruvida

kommunen avser att utöva förköpsrätt. Gällande föreskrift i 4 § första

stycket förköpslagen ger fastighetsägaren denna angelägna möjlighet

att erhålla besked om kommunens intresse för ett förvärv och synes

ha vunnit omfattande praktisk tillämpning.

Hembudsförfarandet har sålunda, såsom förutsattes i
prop. 1967: 90 s. 86, stimulerat fastighetsägare att på detta sätt bereda
kommunen möjlighet att i vanlig ordning förvärva fastigheten. Därigenom
undviker också en köpare de problem som uppstår när han drabbas av förköp.

De
av Stockholms kommun i promemorian godtagna skälen alt slopa bestämmelsen i
4 § första stycket ter sig otillräckliga för att upphäva hembudsmöjligheten.
Kommunernas planering bör normalt sett ej vara så kortsiktig, att behovet av
förköp behöver antas växla under den utsatta fristen annal än i rena
undanlagsfall. Det i promemorian angivna motivet att slopa förevarande regel,
innebärande att hembudet skulle utgöra ett sätt att få fastigheten värderad av
kommunen, ter sig verklighetsfrämmande. Någon värdering i teknisk bemärkelse
blir ej tillgänglig för fastighetsägaren i nu förevarande sammanhang, önskar
fastighetsägaren förvissa sig om fastighetens marknadsvärde är åtgärden
likaledes förfelad. Andra förfaringssätt står i så fall till buds, som är både
enklare och säkrare.

Samfundet finner ej att tillräckliga skäl
förebragts att upphäva förevarande lagrum.

22. Sveriges
fastighetsägareförbund: Förbundet avvisar förslaget alt

slopa hembudsinstitut samt den föreslagna förändringen beträffande rätt

till avkastning och ränta. Förköpsinstilutet skall enligt grunderna för lag

stiftningen, se bl. a. Prop. 1967: 90, sid. 86, ses som ett komplement

till de frivilliga markförvärven, vilka i första hand skall uppmuntras

och som "mäste bli det huvudsakliga medlet i den kommunala mark

politiken". Hembudsmöjligheten är ett uttryck för denna grundläggande

princip. Den ovisshet som ett förköpsanspråk skapar, lägger en hämsko

på fastighetsomsättningen, som inte kan anses ha positiva effekter. Det

är inte ovanligt, atl del slutliga avgörandet i tvistiga förköpsärenden

dröjer i över ett år, vilket är särskilt olyckligt i de fall då förköpsfastig

heten är sanerings- eller upprustningsobjekt. Del är därför angeläget,

inte minst av rättssäkerhetsskäl, att bevara hembudsinstitutet som ett

medel att undvika förköpsingrepp till förmån för frivilliga överlåtelser.

Förslaget i hembudsdelen baseras på en skrivelse
från Stockholms kommun, vari hävdas dels att det hänt att fastighetsägare
använt hembudet som ett medel atl få en fastighet värderad, dels att
nackdelarna med hembudet är betydande, dä en kommuns behov av att förvärva en
fastighet av olika anledningar kan växla snabbt. Vidare anförs i promemorian,
sid. 35, som skäl för alt slopa hembudet, att den i prakliken viktigaste regeln
får anses vara den i 4 § 2 st. förköpslagen om förhandsbesked. De av
Stockholms kommun påstådda olägenheterna av hembudsinstitutet tillmäts i
promemorian sådan vikt, att de "klart" tar över regelns betydelse för
den enskilde fastighetsägaren.

Förbundet
anser de skäl som redovisats för att slopa hembudet vara

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 92

otillräckliga.
I promemorian hävdas att hembudsinstitutet missbrukats för att få fastigheter
värderade. Någon som helst utredning om omfattningen av det påstådda
missbruket redovisas inte och det framgår inte, att missbruk skulle.förekomma i
andra kommuner än Stockholm. Förbundet, som under hand inhämtat yttrande från
Stockholms Fastighetsägareförening, delar inte den redovisade uppfattningen
atl missbruk av hembudsinstitutet skulle förekomma i Stockholm. Man skulle
istället kunna föreskriva alt fastighetsägare, som hembjudit fastigheten till
kommunen, icke får återkomma med nytt hembud förrän efter viss tid, 1. ex. ett
år.

Att hembudsinstitutets rättsverkningar kan innebära
betydande olägenheter för en kommun, eftersom dess behov av alt förvärva en
fastighet kan växla snabbt, är enligt förbundets uppfattning ej heller skäl nog
för att slopa hembudsmöjligheten. De flesta kommuner torde ha en så god
planberedskap att bedömningar minst 2 år framåt i liden lätt kan göras.

Förbundet hävdar, att hembudsmöjligheten är av
vital betydelse för att motverka den rättsosäkerhet ett latent förköpsanspråk
medför för den enskilde fastighetsägaren och för berörda hyresgäster. Att
hembudsförfarandet verkligen används framgår bl. a. av en inom Justitiedepartementet
utarbetad promemoria, "Erfarenheter av den kommunala förköpsrätlen"
(Stencil DS Ju 1971: 1), där del sägs, atl antalet hembud är relativt stort och
att hembudsförfarandet utnyttjas i successivt ökande utsträckning.

En särskild fördel med hembudsförfarandet är att
den framtida avräkningen mellan den förköpsutövande kommunen och köparen underlättas.
Parterna i en fastighetsöverlåtelse har enhgt nuvarande regler möjlighet, atl
om de så önskar, hembjuda fastigheten till kommunen innan några rättsverkningar
av fastighetsöverlåtelsen inträder, med den påföQd att kommunen om
förköpsrätten utnyttjas, utan komplikationer kan träda i köparens ställe. Detta
förhållande påpekas särskill i Gullnäs Larsson, "Den kommunala förköpsrätlen",
i kommentaren lill 13 §.

23. Sveriges jordägareförbund: Förbundet motsätter
sig förslaget atl upphäva möjligheten lill hembud. För fastighetsägarna kan det
vara av stort värde att veta, om ko.mmunen avser att utöva sin förköpsrätl. Med
hänsyn till alt det ej föreligger någon skyldighet för kommunen att lämna
förhandsbesked om förköp bör det ej få komma ifråga att avskaffa den
ovillkorliga möjligheten till hembud. Nackdelarna för det allmänna av nuvarande
bestämmelser är ej så stora alt de kan motivera en så allvarlig försämring för
de enskilda fastighetsägarna. Olägenheterna av att kommunens behov av en
fastighet snabbt kan växla bör undanröjas genom bättre planering hos kommunerna
i stället för en försämring för de enskilda fastighetsägarna.

1.5
Rätt till avkastning och. ränta

1. Hovrätten för Nedre Norrland: Utan närmare
motivering föresläs i promemorian med hänvisning till motsvarande regler i 5
kap. jord-balken den ändringen att köparen skall utge ersättning till kommun,
som utövat sin förköpsrätl, för avkastning som köparen erhållit för egendomen.
För hovrätten förefaller bestämmelserna om avkastning i 5 kap. jordabalken
mindre lämpliga som förebild i förevarande samman-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 93

häng, eftersom dessa lagregler och motsvarande
bestämmelser i förköpslagen tillkommit under helt olika förutsättningar.

I anledning av den kritik som riktats mot nuvarande regler
om avkastning vill hovrätten anföra föQande: Avsevärda tillämpningsproblem skulle
uppstå om den föreslagna ändringen genomförs, särskilt avseende bestämmelserna
om köpares ersättningsskyldighet, om avkastningen på grund av dennes
försumlighet understigit vad som skäligen kunnat erhållas. Vikten av att
bibehålla det enkla förfarandet vid tillämpningen av förköpslagen har
understrukits i promemorian och delas av hovrätten. Väl kan, såsom anförts,
kommun i vissa situationer få utge ersättning i en omfattning som inte är
tillfredsställande. Dessa situationer torde dock inte vara så vanligt
förekommande och orsaka så stora problem atl en lagändring på bekostnad av
regelsystemets enkelhet kan vara motiverad. Hovrätten avstyrker således
ändringsförslaget.

Om en ändring hkväl bör ske, måste enligt hovrättens
bedömning övervägas, om del inte är lämpligare att i stället för den föreslagna
ändringen införa en bestämmelse om att räntan, i de fall avkastning förekommit,
skall utgå från en senare tidpunkt än vad som nu gäller.

Förköp anses i regel fullbordat då sista dagen för
bestridande utgått. För närvarande skall kommun utge ränta enligt 6 §
räntelagen för tiden efter det att förköpet fullbordats till dess betalning
sker. I promemorian föreslås den ändringen att ränta enligt 6 § räntelagen
skall utgå först efter utgången av första vardagen i andra månaden efter det
förköpet fullbordats. Som skäl härför har ariförts att kommunen i allmänhet
inte har några praktiska möjligheter att betala redan den dag förköpet fullbordas
och att, eftersom det således inte kan anses att kommunen försummat att betala
i rätt tid, dröjsmålsränta inte borde utgå förrän vid en senare tidpunkt. I
samband med räntelagens tillkomst framhölls svårigheterna för kommun att
erlägga ersättning samma dag som förköpet fullbordats. Hovrätten anser inte att
det framkommit något nytt sedan dess som ger anledning frångå gällande
räntebestämmelser, varför den föreslagna ändringen avstyrks.

Enligt hovrättens bedömning bör
således 13 § förköpslagen ha kvar sin nuvarande lydelse och den föreslagna 13 a
§ ej införas.

Med hänsyn till hovrättens inställning avseende ändring i
13 § är någon ändring i 14 § ej erforderlig.

3. Malmö tingsrätt: I promemorian framhålles att enligt
nuvarande regler den ursprunglige köparen dels får uppbära och behålla avkastningen
av fastigheten - till dess förköpet fullbordats och dels från en tidigare
lidpunkt får s. k. avkastningsränta å nedlagt kapital. Då detta anses
otillfredsställande föreslås att köparen skall redovisa uppburen avkastning
till kommunen. Bestämmelserna har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med
reglema i 5 kap. jordabalken, vilka emellertid avser en helt artskild
situation. Köparen har dock utan atl detta motiverats betagits rätten att
få ersättning för på fastigheten nedlagd nyttig kostnad.

Enligt tingsrättens mening kan de föreslagna
bestämmelserna komma att bli svåra att tillämpa samt leda till tvister och
orättvisor. I många fall, exempelvis när fråga är om egnahem eller
industrifastigheter, har köparen ej haft annan avkastning än att han bebott
fastigheten eller nylQat den i sin rörelse. Skall han i så fall betala hyra
till kommunen och hur skall hyran beräknas? Orättvisor kan uppkomma främsl i de

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 94

fall
då avkastning av fastigheten förekommer vid oregelbundna tidpunkter såsom
fallet är för jordbruksfastigheter och sommarbostäder.

Med hänsyn till angivna omständigheter anser
tingsrätten, att den ekonomiska uppgörelsen mellan köparen och kommunen även i
fortsättningen bör ha som utgångspunkt att köparen får behålla den avkastning
han uppburit under tiden fram till dess förköpet fullbordats. I stället bör
kommunen befrias från den nuvarande skyldigheten att utge avkastningsränta
enligt 5§ räntelagen (1975:635). Ränta bör utgå först från den tidpunkt då
kommunen med fog kan anses befinna sig i dröjsmål med betalning till köparen.
Mot förslaget om ändrad utgångspunkt för dröjsmålsränta har tingsrätten intet
att erinra.

Det torde kunna förekomma fall, i vilka köparen
under den tid då förköpsfrågan är under prövning, får ingen eller endast
obetydlig avkastning av fastigheten men likväl har betydande kapitalutlägg.
Det kan t. ex. gälla en obebyggd exploateringsfastighet. Tingsrätten anser
därför att om rätten till
avkastningsränla borttages en köpare vars avkastning av fastigheten
uppenbarUgen understiger hans ränteförluster och kostnader, av kommunen skall
gottgöras den skada han lidit.

10. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:
Länsstyrelsen tillstyrker ändringarna vad beträffar tidpunkten för beräkning av
avkastningsränla och dröjsmålsränta.

Vad beträffar ändringarna i övrigt uppnår man med
dessa, åtminstone genomsnittligt sett, ett rimligare resultat än som föQer av
hittillsvarande regler. Helt tillfredsställande är enligt länsstyrelsens mening
dock inte den föreslagna lösningen. Vid snabbt stigande fastighetspriser finns
risk för att ersättningsreglerna leder till alt en köpare inte får ersättning
för hela den värdestegring som fastigheten genomgått under tiden från köpet
tills kommunen tar över köpel och skall betala. Köparen kan då inte förvärva en
likvärdig faslighet. Är, å andra sidan, prisstegringen på fastigheter blygsam
eller obefintlig är det tänkbart att köparen erhåller för stor kompensation.

Då expropriation framstår som kommunens alternativ
till förköp kan jämförelse göras med expropriationslagens ersättningsregler.
Sker expropriation utan att kommunen får förhandslillträde, utgör dagen för
domstolens dom värdetidpunkt. Fastighetsägaren ersätts sålunda i princip för
den (större eller mindre) faktiska värdestegring som skett ända fram lill dagen
för domen.

En sådan ordning förefaller lämpligare och
länsstyrelsen ifrågasätter därför om inte ersättningsreglerna vid förköp bör
ytterligare omarbetas och att expropriationslagens ersättningsregler därvid bör
tas som förebild.

12. Hyresgästernas riksförbund: När det gäller
rätten till avkastning talar starka skäl för Stockholms kommuns förslag att
denna rätt bör tillkomma kommunen. Som det framhålles i promemorian får köparen
anses tillräckligt tillgodosedd genom att han erhåller avkastningsränta på
insatt kapital och dessutom skälig ersättning för de kostnader han haft för att
få avkastningen och för nedlagda underhållskostnader. Förbundet biträder
därför förslaget.

Den nuvarande ordningen för kommunens
räntebetalning är uppenbart olämplig och vi tillstyrker därför den föreslagna
ändringen att dröjsmålsränta enligt 6 § räntelagen skall börja räknas först
från och med första vardagen i andra månaden efter köpets fullbordande.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:214 95

13. LRF: Beträffande regeln gällande avkastning
från fastigheten

motsätter sig LRF den nu föreslagna lydelsen av § 13 a FL. En sådan

ändring kan innebära stor rättsosäkerhet för köparen. I synnerhet gäller

detta jordbruksfastighet, där sådana förhållanden kan inträffa under

tiden från det att ansökan om förvärvstillslånd inlämnats tills frågan

om förköpsrätlen slutligen prövats, att den verkliga avkastningen under

denna tid på fastigheten är svår, för att inte säga omöjlig att fastställa.

Det är ju inte ovanligt alt en köpare av en jordbruksfastighet t. ex.

p. g. a. säQarens sjukdom eller andra förhållanden de facto måste till

träda fastigheten innan förvärvsfrågan slutiigen avgjorts. Detta kan vara

nödvändigt för att skydda sin rätt och förhindra kapitalförstörelse.

De dispositioner i form av t. ex. investeringar som
denne därvid bör vidta kan endast försvåras av den föreslagna regeländringen.
Nu gällande regler är för den skull att föredra då konsekvenserna av ett visst
handlande bättre kan överblickas.

LRF kan godta en viss ändring av beräkningen
gällande dröjsmåls-ränta. Förbundet finner dock inte att skälen är tillräckligt
starka att göra så långtgående ändring som nu föreslås. I många fall kan det
dröja upp till 60 dagar innan kommunen drabbas av dröjsmålsränta. Enligt
förbundets mening bör det räcka om kommunen får en respittid som fastställes
till högst 30 dagar.

14. Näringslivets
byggnadsdelegation: Kommunens förpliktelse att

utbetala avkastningsränta med två procent över gällande diskonto inne

bär normall inte att köparens kapitalkostnader blir till fullo täckta.

Påståendet i departementsförslaget, att räntekompensation i detta fall

skulle innebära en överkompensation, därför atl faslighetsköparen en

ligt nuvarande ordning får behålla fastighetens avkastning till dess

tvistiga förköpsfrågor avgjorts, är således knappast riktig. Räntekostna

derna på upplånat kapital i fastigheterna ligger nämligen normalt högre

än den i lagen föreskrivna räntekompensationen och mellanskillnaden

får förvärvaren därför stå för. Rätten för köparen att behålla avkast

ningen från fastigheten till dess förköpsfrågan är avgjord synes därför

vara ett nödvändigl komplement för att undvika förluster för den en

skilde. Om redovisningsplikl införs för uppburen avkastning, med av

sikt all överskottet i princip skulle tillfalla den förköpande kommunen,

uppstår dessutom komplicerade ansvarsförhållanden. Förköpsinstitutets

tilltänkta enkelhet försvinner med andra ord, och risk finns att köparen,

för att undvika en besvärlig redovisningssituation, drar sig för att utöva

de befogenheter lagen medger att bestrida ett förköpsbeslut detta för

att undgå ekonomiska risker. Det är naturligtvis önskvärt att söka

undvika eventuella "okynnesöverklaganden", men det får inte ske på

bekostnad av rättssäkerheten, och del saknas inte exempel på situationer

där kommunen använt förköpsinstilutet på ett tveksamt sätt. Vissa

förköpsanspråk har också, beroende på detta, avslagits av regeringen.

19. Stockholms kommun, juridiska avdelningen:
Beträffande den föreslagna tidpunkten varifrån dröjsmålsränla skall löpa efter
fullbordat förköp ger den i normalfallet en tillräcklig tidsfrist för kommunen
att reglera de ekonomiska mellanhavandena med köparen. Så är dock inte fallet
när förköpet fullbordats genom beslul i regeringen. Det har visat sig atl det
dröjt 46 veckor från det att beslut förelegat i bostadsdepartementet tills
kommunen fåll del av beslutet. Under sådana förhållanden torde den föreslagna tidsfristen
bli alltför kort. Denna brist torde enklast kunna åtgärdas genom att
departementets expeditionstider förkortas

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 96

eller
geno.m att ett meddelande tillställs kommunen omedelbart efter beslut varav
framgår huruvida tillstånd lill förköp meddelats.

21. Advokatsamfundet: Med den praxis som
utbildats vid förköps

lagens lillämpning torde köparen tämligen undantagslöst ha atl räkna

med att förköp beviQas. Han kommer därvid alt i realiteten förvalta

fastigheten för kommunens räkning för tiden fram till förköpets full

bordan. Redan detta förhållande inger betänkligheter. Sedan förköpet

fullbordats skall enligt förslaget redovisning och avräkning ske mellan

köparen och kommunen. Om tidpunkten härför och om de många

enskildheter som härvid måste beaktas ger promemorian ej någon väg

ledning. Den föreslagna lagtexten gör lill en början en svårförståelig

skillnad mellan den "avkastning som köparen erhållit" och den
"inkomst

av egendomen som köparen uppburit". Svåra tolkningsproblem kan upp

komma, t. ex. i fråga om förskottsvis betalda hyror som avräknas med

säQaren eller andra poster i samband med vidräkningen med denne.

Passivitet från köparens sida då det gällt att föranstalta om hyreshöj

ning, vidtaga rättsliga åtgärder för att utkräva förfallna avgifter eller

hyror m. m. kan komma atl leda till tvister mellan köparen och kommu

nen. Motsvarande svårigheter torde aktualiseras då det gäller att till

godoräkna köparen ersättning för havda kostnader och därvid avgöra i

vad mån försumlighet i förvaltningen skall leda till ersättning till kom

munen. Delade meningar eller tvister om storleken av den avkastning

"som skäligen kunnal erhållas" torde bli regel snarare än undantag.

Köparen torde i de flesta fall komma att behöva anlita rättslig hjälp

för att bemöta de krav kommunerna med sina betydande juridiska och

tekniska resurser kan komma att ställa vid uppgörelsen. Tillämpningen

torde ej bli lättare av all förslagel lill 13 a § första stycket i sitt första

led synes avse egendomens bruttoavkastning och i det sisla dess netto

avkastning. (Jämför Stockholms kommuns förslag, återgivet å sid 12 i

promemorian.)

Någon hänsyn till den fortgående
penningvärdeförsämringens inverkan på vad kommunen skall utge till köparen har
ej lagils i förslaget, som synes utgöra en ytterligare försämring av villkoren
för den enskilde i samband med tvångsingripanden.

De föreslagna reglerna står också i direkt strid
med uttalandet av föredragande statsrådet återgivet å sid. 31 i
departementspromemorian att det enkla förfarande som gällande regler medför
inte bör uppoffras.

Samfundet
avstyrker förslaget i nu förevarande del.

Inte
heller i fråga om föreskriften i 13 § förköpslagen om räntans höjd från liden
för förköpels fullbordan till dess betalning sker är ändring motiverad. Enligt
11 § förköpslagen anses egendomen ha övergått från säQaren till kommunen vid
lidpunklen för försäQning. Förköpets fullbordan motsvarar köparens tillträde.
Det ligger i sakens natur att ränta enligt 6 § räntelagen (dröjsmålsränta)
skall utgå frän denna tidpunkt.

22. Sveriges
fastighetsägareförbund: De föreslagna ändringama i den

nuvarande 13 § förköpslagen bör ej genomföras. Enligt nuvarande

regler har den åsidosatte köparen dels rätt till ersättning för insatt

kapital jämte s. k. avkastningsränta härå, dels rält att behålla eventuell

avkastning från fastigheten. Då det gäller avkastningen uttalade depar

tementschefen vid lagens införande (Prop. 1967: 90, sid. 152), att den

avkastning köparen kan ha uppburit innan förköpets fullbordan, i all-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 97

mänhet torde motsvara normala produktions- och
underhållskostnader och atl någon skyldighet atl redovisa eventuellt
avkastningsnetto lill kommunen därför inte borde införas. Den modifikation av
återgångs-principen, som innefattas i nuvarande regler, torde vidare ha
accepterats med hänsyn till att den åsidosatte köparen ej givils någon rält
till ersättning för atl fastigheten frånhändes honom eller för den skada han
ofta vållas av atl äganderätten till fastigheten är svävande till dess att förköpsfrågan
slutligen avgjorts.

Motiveringen till ändringsförslaget
sägs vara att del inte är rimligt, att köparen ges rätl till både avkastningen
från fastigheten och till avkastningsränta på det insatta kapitalet. Enligt
grunderna till förslaget får köparen anses tillräckligt tillgodosedd genom att
han får dels avkastningsränta på det insatta kapitalet, dels skälig ersättning
för kostnader för att få avkastning och för underhåll. Förbundet delar inte
denna uppfattning. De skäl som motiverade den nuvarande ordningen torde ha
minst lika stor tyngd nu, som de hade då förköpslagen infördes.

Räntekostnaderna på upplånat
kapital i en fastighet ligger normalt högre än den i lagen föreskrivna
räntekompensationen. Rätten för köparen att behålla avkastningen från
fastigheten till dess förköpsfrågan är avgjord är därför etl nödvändigt
komplement för att undvika förluster.

Den i 5 § räntelagen angivna
räntesatsen torde ej motsvara reell avkastningsränta vid alternativa
placeringar och med minsl ett par procentenheter understiga av
kreditinstituten tillämpade räntesatser för lån till fastighetsförvärv.

Den i promemorian påtalade risken,
att köpare av fastigheter spekulerar i ett avkastningsnetto i avvaktan på
att förköpsfrågan slutligen avgöres genom att underlåta att underhålla
fastigheten, måste bedömas vara myckel liten.

Om hembudsinstitutet i enlighel med
förslaget slopas, blir föQden sannolikt en relativt stor ökning av antalet
fastighetsöverlåtelser där förköpsfrågan vid köparens tillträde ännu ej har
avgjorts, speciellt som kommunerna enligt 4 § 2 st. förköpslagen ej har
skyldighet att besvara en förfrågan om förhandsbesked. På grund härav kommer
varje köpare i sådana fall, all tvingas atl avskiQa erhållen avkastning från
sina övriga tillgångar, eftersom han enligt förslaget blir redovisningsskyldig,
om kommunen beslutar sig för atl ulöva sin förköpsrätt. Av samma anledning
torde man kunna påräkna, att en köpare ända fram till den tidpunkt då
förköpsfrågan slutligen avgjorts, avhåller sig från att nedlägga koslnader i
fastigheten, eftersom han har svårl att bedöma i vilken mån dessa är ersättningsgilla.
Ett ytleriigare skäl för att inte genomföra förslaget i denna del är atl
antalet fall där förköp utövas endast utgör en ringa del av det totala antalet
fastighetsöverlåtelser vilka omfattas av förköpsprövning.

De skaltemässiga konsekvenserna av
förslaget har inte utretts. För det fall en fastighetsägare eriagt skatt för
avkastningen uppkommer fråga bl. a. om rätt till besvär i särskild ordning över
taxeringen för det fall hela avkastningsnetlot skall redovisas lill kommunen.

Förbundet motsätter sig även
förslaget i den del det avser ändring av de nuvarande räntebestämmelsema i för
kommunerna fördelaktig riktning. Då den åsidosatte köparen ej tillerkänns
någon ersättning för den skada han lider genom atl fastigheten frånvinns honom
saknas anledning

7 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 214

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 98

att
ytterligare missgynna honom till förmån för kommunen. Risken för att köparen på
grund av förköpet lider direkt ekonomisk skada ökar i så fall ytterligare.

2
Expropriationslagen

2.1
Tillträdesplikt för den exproprierande

1. Hovrätten för Nedre Norrland: Hovrätten har
ingen erinran mot

dessa förslag. Hovrätten vill dock anmärka att det från domstolssyn

punkt handläggningsmässigt inte finns någol att erinra mot atl fastig

hetsägaren redan vid en tidigare tidpunkt än vad här föreslagits medges

rätt att utverka förhandstillträde.

De situationer som lagändringen vill tillgodose är
alt fastighetsägaren, som ofta önskar skaffa ersättningsfastighet, helt frigörs
från sitt fastighetsinnehav. Mot bakgrund härav förefaller det hovrätten
antagligt att det för fastighetsägaren framstår som eftersträvansvärt att kunna
utverka kvalificerat förhandstillträde. Med hänsyn härtill och då skäl atl
begränsa förhandstillträdet till enkelt sådanl inte anförts bör fastighetsägare
medges rätl alt utverka kvalificerat förhandstilllräde.

2.
Stockholms tingsrätt:
Tingsrätten tillstyrker att de föreslagna ändringama genomförs men vill
föreslå föQande jämkning. Fastighetsägarens rätt att påfordra
förhandstillträde har i den föreslagna lagtexten uttryckts "Domstolen får
på yrkande av fastighetens ägare medge enkelt förhandstillträde ..."
Enligt tingsrättens mening bör lagtexten utformas i enlighet med den avsedda
innebörden, nämligen att den exproprierande förpliktas att taga fastigheten i
anspråk genom enkelt förhandstillträde.

3.
Malmö tingsrätt: För att komma
tillrätta med de missförhållanden som påtalats av villaägareförbundet
erfordras, som framhålles i promemorian 1978: 9, ändringar i
byggnadslagstiftningen. Något kan väl de negativa effektema för
fastighetsägaren mildras genom den föreslagna ändringen i expropriationslagen.
Det kan naturligtvis diskuteras om rätt att väcka talan ej kunde ges
fastighetsägaren viss kortare tid efter det att expropriationstillstånd
föreligger. Denna fråga har grundligt diskuterats vid den nya
expropriationslagens tillkomst. Anledning synes inte föreligga att i detta
sammanhang ge fastighetsägaren annan möjlighet att påskynda förfarandet än som
redan föreligger enligt 3 kap. 6 § expropriationslagen att få den bestämda
tidsfristen för väckande av talan förkortad.

Enligt förslagel förverkas expropriationsrätten om
den exproprierande ej UlnytQar medgivande till förhandstillträde, som meddelats
på begäran av fastighetsägaren. Uttrycket att expropriationsrätten förverkas
återfinnes i expropriationslagen endast i 3 kap. 3 § samt 6 kap. 11 och 12 §§
och förverkandet är en föQd av utebliven betalning eller anmälan, då
lagakraftägande dom föreligger, och endast i de fall då tillträde ej ägt rum.
Det kan ifrågasättas om uttrycket är adekvat i det nu föreslagna fallet och om
inte i stället expropriationstillståndet bör förfalla. Det föreligger inte i
detta fall någon expropriationsrätt jämförbar med den som åsyftas i 6 kap. 11 §
expropriationslagen då fastighetsägaren enligt lagakraftägande dom har att
avstå expropriationsobjektet till exproprian-den. Det synes rimligare att låta
följden bli alt expropriationstillståndet förfaller såsom vid avskrivning på
grund av återkallelse. Detta så mycket

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 99

mer
som man valt att i det nu föreslagna förverkandefallet medge fastighetsägaren
rätt till ersättning för skada på samma sätt som vid avskrivning på grund av
återkallelse. Vidare bör beaktas att då expropriationstillståndet förfaller
på grund av avskrivning vid återkallelse eller eljest enligt 3 kap. 6 §
expropriationslagen nytt tillstånd på samma grund kan beviQas endast om
särskilda skäl föreligger. Fastighetsägaren erhåller således ett bättre skydd
för framtiden mot nya expropriationsanspråk, då expropriationstillstånd
förfaller än då expropriationsrätt förverkas. Fastighetsägaren förefaller i
den situation som förslaget behandlar vara i behov av ett sådant skydd.
Tingsrätten föreslår mot bakgrunden av del anförda att följden av att
medgivande ej utnyttjas blir alt expropriationstillståndet förfaller. Tillägg
bör då göras i 3 kap. 6 § 4 st. expropriationslagen av innehåll att när tillståndet
förfaller enligt 5 kap. 18 § 2 st. samma lag nytt tillstånd på begäran av samme
sökande och på samma expropriationsgrund kan beviQas endast om särskilda skäl
föreligger.

5. Försvarets civilförvaltning: Civilförvaltningen
delar utredningens synpunkt att fastighetsägaren inte bör ges en vidgad
talerätt i expropriationsmål, eller att dennes möjhghet alt yrka inlösen av
fastigheten bör utökas, det senare bland annat med hänsyn till föreliggande
inlösenplikt för stat och kommun enligt andra lagregler.

Civilförvaltningen vill i detta sammanhang
framhålla att inlösen även kan bli aktuell enligt 32 § miQöskyddslagen för
fastigheter belägna exempelvis i närheten av flygfält eller militära
övningsfält.

Enligt 5 kap. 17 § 2 st. förslaget till ändring i
expropriationslagen får domstolen även på yrkande av fastighetsägaren medge
enkelt förhandstillträde, om den exproprierande ej visar att tillträde skulle
medföra avsevärd olägenhet för honom. Ändringen kommer enhgt civilförvaltningens
mening sannolikt att medföra att fastighetsägaren nästan alllid kan framtvinga
ett beslut om förhandstillträde. I de expropriationsmål där civilförvaltningen
utför statens talan yrkas emellertid oftast förhandslillträde eftersom
militära myndigheter som regel har omedelbart behov av området ifråga.
Civilförvaltningen har därför i och för sig ingen erinran emol förslaget.

Utredningen föreslår vidare att i 5 kap. 18 § 2 st.
skall införas en bestämmelse om förverkande av expropriationsrätten om den
exproprierande inte inom utsatt tid fullgjort de villkor domstolen föreskrivit
i beslul om förhandstillträde som meddelats på begäran av fastighetsägaren.

Fastighetsägare skall även enligt 5 kap. 16 § 2 st.
tillerkännas skadestånd om expropriationsrätten förverkats enligt 18 § 2 st.
och skada därvid uppkommit för fastighetsägaren.

Civilförvaltningen har i och för sig ingen erinran
emot bestämmelsen om rätt för fastighetsägaren till skadestånd i förevarande
fall.

Civilförvaltningen ifrågasätter emellertid
lämpligheten av att införa en bestämmelse om ovillkorligt förverkande av
expropriationsrätten i synnerhet som regeln är indispositiv och tillämplig
oberoende av om tillträde skett.

Såväl den exproprierande som fastighetsägaren har i
detta läge sannolikt ett intresse av att expropriationen fuhbordas. Om
föreskrivet förskott av misstag härvid erläggs något försenat skall
expropriationsrätten enligt förslagel förverkas. Förverkande skall äga rum
oavsett om förhandslillträde faktiskt ägt rum eller inte. Den exproprierande
kan

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 100

därvid om han efter medgivande av fastighetens ägare
skulle ha tillträtt området innan förskott erlagts och påbörjat projektering
av fastigheten vid försenad betalning råka ut för att tvingas frånlräda området.
Den expropierande lär emellertid därvid kunna ansöka om nytt
expropriationstillstånd utan att anföra särskilda skäl utöver dem som
ursprungligen anförts. Etl nytt expropriationsförfarande kommer föQaktligen att
inledas.

Förverkande av expropriationsrätten
torde i fall som nu anförts endast medföra ökade kostnader för den
exproprierande, och ett ännu mer utdraget förfarande för fastighetsägaren.

9. Statens vatlenfallsverk: De i
promemorian föreslagna ändringarna

i expropriationslagen finner Vattenfall ändamålsenliga och tillstyrker

en lagändring enligt förslaget.

10. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län: Att såsom villaägar-

förbundet föreslagit tvinga kommunen tillträda en faslighet redan

när kommunen påbörjat en aktiv inköpsverksamhet i området anses i

promemorian vara elt alltför lösligt rekvisit för att grunda en inlösen

plikt. En sådan bör enligt promemorian ej heller inträda redan när en

kommun ansökt om expropriation och således innan expropriations

tillstånd bevlQats. Länsslyrelsen delar dessa bedömningar i promemorian.

Vad däremot gäller tiden från det expropriationstillstånd meddelats till

dess stämningsansökan inges till domstol bör finnas möjlighet atl ned

bringa den och därmed minska olägenheterna för den enskilde. Den

myndighet som meddelar expropriationstillstånd bör i flertalet fall kunna

bestämma kortare tidsfrist för stämning än som sker för närvarande.

Tidsfristerna understiger i dag nästan aldrig ett år, vilket ofta får anses

vara en generöst tilltagen tid för att avfatta och inge en stämningsan

sökan till domstol. I promemorian sägs också atl "del finns skäl att

understryka vikten av att tillståndsmyndigheten i varje särskilt fall noga

prövar hur lång tillståndstiden bör vara. . ." Länsstyrelsen betvivlar

dock att ett sådant understrykande leder till några märkbara föränd

ringar i rättstillämpningen. Principen att tillståndsmyndigheten bör

vara restriktiv vid utmätningen av tidsfristen för stämningsansökan bör

enligt länsstyrelsens mening slås fast i lagtexten.

Länsstyrelsen tillstyrker förslaget
att även fastighetsägaren i expropriationsmålet på vissa villkor får påfordra
atl förhandstillträde sker.

12. Hyresgästernas riksförbund:
Erfarenheten visar att ett utdraget expropriationsförfarande ofta går ut över
de boende på grund av del ringa intresse som fastighetsägaren i denna situation
visar för underhåll och annan fastighetsservice. Om den föreslagna möjligheten
att tidigarelägga kommunens tillträde kan förväntas leda tiU en förbättring
för hyresgästerna i detta hänseende, har förbundet ingenting att invända mot
densamma.

13. LRF: Förbundet finner atl de
föreslagna ändringarna är till nytta för fastighetsägaren och motverkar de
osäkerhetsförhållanden och de svårigheter för fastighetsägaren med planering av
hans ekonomi som uppstår under handläggningstiden, varför förbundet tillstyrker
ifrågavarande ändringsförslag.

14. Näringslivets byggnadsdelegation:
Delegationen bereddes på sin tid lillfälle yttra sig över
expropriationsutredningens betänkande III "Expropriationsändamål och
expropriationsersätlning m. m." (SOU 1969:50, 51). I delegationens
remissvar, som vi i detta sammanhang

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 101

vill hänvisa till, påtalades bl. a. de allvarliga risker
och olägenheter som är förknippade med långvariga expropriationstillstånd.
Dessa uppenbara missförhållanden bör man, som delegationen då också framhöll,
helt söka avveckla. (Jfr härtill också den kritik som kan riktas mot den i dessa
sammanhang alltid praktiserade kombinationen med byggnadsförbud, JO:s
ämbetsberättelse 1967 s. 479). Som konkreta exempel på dyhka missförhållanden
kan nämnas, att en del av de expropriationstillstånd som lämnades Stockholms
kommun för stadsomvandlingen i centrala Stockholm för ett kvarts sekel sedan
med stöd av den äldre expropriationslagen fortfarande består. De har förlängts
med stöd av den tidigare gällande expropriationslagen, dock utan möjlighet för
fastighetsägarna att, i enlighet med den nya lagens bestämmelser, få möjlighet
till omprövning av expropriationstillständen. De långa behandlingstiderna redan
för ansökningar om expropriationstillstånd behandlingstider på mer än fem år
har förekommit kan inte heller försvaras. I Tullinge söder om Stockholm
exempelvis, har kommunen för sju år sedan inlämnat ansökan om
expropriationstillstånd utan alt beslut ännu fattats. Också frågor om
förlängningar av expropriationstillstånd uppvisar uppseendeväckande långa
behandlingstider. När därutöver dessutom förekommer långvariga förlängningar
av redan beviljade expropriationstillstånd, betyder denna praxis de facto att
skyddet för enskild äganderätt beskärs genom en särskild reglering vid sidan av
den egentliga expropriationen och detta utan möjlighet för fastighetsägaren
att erhålla ersättning för de avbräck som vällas.

Delegationen anser att utdragna
expropriationstillstånd är obehövliga och att man bör återgå till den fasta
rättspraxis med ettårsfrist för stämning till domstol som fanns före 1956. Man
kan också på denna punkt överväga en ordning, som tillämpas i åtskilliga
länder, nämligen att expropriationsgrunden prövas direkt av domstol som sköter
hela handläggningen av exproprialionsärendet. Frågan huruvida en begäran om
expropriation uppfyller lagens rekvisit för ett dylikt tvängsförfarandc kan
självfallet bedömas av domstol. Del kan också ifrågasättas, om inte
expropriationsinstitulet i bebyggelsesammanhang kan knytas till
planfastställelsen detta för att skapa en säker grund för tvångsför-farandets
nödvändighet ur allmän synpunkt.

I händelse tillståndsinstitutet
anses nödvändigt, bör expropriations-medgivandet som nämnt i vart fall få
begränsad varaktighet lill högst ett år, vilket skulle innebära en återgång
till tidigare praxis. En dylik tidsbegränsning kan inte vara alltför besvärande
för exproprianten i betraktande av att han som part på fastighetsmarknaden
tillerkänts den starkaste av fördelar, nämligen tvångsrätt. Själva tvångsrätten
är med andra ord ett fullt tillräckligt prerogativ från allmän synpunkt.
Rimligt hänsynstagande till motparten kräver i själva verket att denne inte,
utöver ett tvångsvis förfogande över fastigheten, belastas med en långvarig
oviss besittningssituation.

Det nuvarande kriteriet för ett
förnyat expropriationstillstånd "särskilda skäl" jfr.
expropriationslagen 3 kap. 6 § sista stycket är också alltför opreciserat.
Blir det alltför lätt att upprepa outnylQade expropriationstillstånd, uppstår i
praktiken samma nackdelar för den enskilde som vid långvariga
expropriationstillstånd. Om förnyat expropriationstillstånd avseende
bebyggelse endast gavs under striktare förutsättningar, exempelvis så att
fastställd plan krävdes, skulle tiden mellan expropriationsförfarandets påbörjande
genom expropriationsansökan

8 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 214

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 102

och den rättsliga prövningen säkerligen minska, vilket för
övrigt dessutom borde begränsa tidsutdräkten för planens genomförande
väsentiigt.

Delegationen anser således, att man
för förnyelse av expropriationstillstånd redan nu kunde kräva
planfastställeise, om expropriationen avser bebyggelseändamål. Alternativt kan
naturligtvis en lång karenstid t. ex. tio år vara en tänkbar lösning.

Sammanfattningsvis anser Näringslivets Byggnadsdelegation
således de föreslagna förändringarna av expropriationslagen helt otillräckliga
för att undanröja nuvarande missförhållanden. Förslaget betyder ju endast, att
den enskilde kan genstämma kommunen till domstol, om kommunen redan inlett en
domstolsprövning på grundval av expropriationstillståndet. Det betyder att
kommunerna allQämt i princip kan påräkna i tiden helt obegränsade
expropriationstillstånd. Expropriationsrättens procedurregler bör i stället
förändras radikalt på denna punkt, t. ex. i den riktning vi förordat för alt
återupprätta en från rättssäkerhetssynpunkt acceptabel ordning för den
enskilde. Som jämförelse kan nämnas, att man i byggnadslagen erkänt en rätt för
den enskilde (BL 48 §) alt i vissa fall instämma en kommun för inlösen av
fastighet, när planläggning medfört ett uppenbart värdemissförhållande
beroende på att den enskildes fastighet ej får utnytQas för bebyggelse. I
expropriations-situationer blir ju detsamma fallet, och här har dessutom
samhället genom begäran om expropriation själv påkallat ett inlösensförfarande.
Desto rimligare ler det sig föQaktligen, att m.an i detta läge låter den
enskilde erhålla en domstolsprövning inom relativt kort lid utan ytterligare
intresseavvägning från samhällets sida. Skulle någon prövning ske, bör den i
vart fall, på samma sätl som den diskuterade regeln i byggnadslagen, ligga hos
domstol och icke prövas i adrnnistrativ ordning. Att som i gällande
lagstiftning göra rätlen till ersättning och prövning av domstol beroende av om
exproprianten beslutar sig atl stämma till domstol kan knappast försvaras i en
rättsstat.

18. Kommunförbundet har ingen
erinran mot de föreslagna ändringarna.

19; Stockholms kommun, juridiska avdelningen:
Beträffande de föreslagna ändringama i expropriationslagen torde inte finnas
någol att anmärka beträffande fastighetsägarens rätl atl begära
förhandstiUträde.

Fastighetskontoret: De föreslagna
ändringarna i expropriationslagen kan inte tillstyrkas av föQande skäl.

I normala fall skall tillträde av fastighet, som är
föremål för expropriation, ske när målet är avgjort och ersättningen erlagd.
Domens dag är värdetidpunkt. Härigenom tillgodoses kravet på en fullständig utredning
om fastighetens värde samtidigt som fastighetsägaren erhåller avkastning från
fastigheten fram till värdetidpunkten. Vidare erhåller fastighetsägaren hela
löseskillingen på en gång när han frånträder fastigheten.

När s. k. enkelt förhandstillträde enligt 17 § första
stycket expropriationslagen beviQas flyttas samtidigt värdetidpunklen frän
dagen för det slutiiga avgörandet till dagen för förhandstillträdel.Det är den
exproprierande som påyrkar förhandstillträde. De negativa ekonomiska konsekvenser
som avvikelser från normalfallet därigenom kan förorsaka fastighetsägaren
kompenseras genom jämkning av löseskillingen. För ersättningsbelopp som inte
förskotteras på tillträdesdagen erhåller fastighetsägaren dels uppräkning med
hänsyn lill förändringar i det allmänna

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 103

prisläget,
dels avkastningsränta på det sålunda uppräknade beloppet. Fastighetsägaren
erhåller annorlunda uttryckt avkastningsränta på ett realkapital.
Fastighetsägaren avgör själv om han vill ha förskott eller sagda kompensation.

De
ersättningsregler som nu gäller får ses mot bakgrund av att fastighetsägaren
drabbas av olägenheten att avträda förvaltningen av fastigheten vid en förtida
tidpunkt som han ej själv kan påverka. Om fastighetsägaren själv får möjlighet
atl avgöra tidpunkten när förvaltningen skall avträdas saknas motiv för den
nuvarande utformningen av ersättningsreglerna. Uppräkningen av
ersättningsbeloppet bör i sådant fall reduceras i förhållande till vad som nu gäller.
I konsekvens härmed bör rätt för den exproprierande att begära att förskott
skall betalas ut endast införas om fastighetsägaren samtidigt får rätt att
påyrka förhandstillträde.

21. Advokatsamfundet: De förhållanden som pålalals
i Sveriges Villaägareförbunds skrivelse den 19 januari 1977 är ofta
synnerligen besvärande för fastighetsägare. Långvariga byggnadsförbud
förekommer i en omfattning som inte varit förutsatt vid tillkomsten av
byggnadslagen. Samfundet vill framhålla angelägenheten av att dessa
missförhållanden beaktas vid förslag till ny byggnadslagstiftning.

Villaägareförbundet har i sin skrivelse föreslagit
all en fastighetsägare skulle kunna tvinga kommunen atl förhandstillträda
fastigheten, när kommunen har påbörjat en aktiv inköpsverksamhet för förvärv av
fastigheter inom del berörda området eller i varje fah senast då kommunen har
ansökt om expropriation. Samfundet delar uppfattningen att del försl angivna
rekvisitet måste anses vara alltför lösligt för att det skall kunna grunda en inlösenplikt.
I promemorian anges (sid. 41) att det "kan inte heller anses påkallat att
införa en inlösenplikt så snart kommunen har ansökt om expropriation".
Nägon närmare motivering för denna ståndpunkt har inte anförts. Redan dä
kommunen inger sin ansökan om expropriationstillstånd, borde det vara fullt
klart att kommunen också önskar och avser att inlösa fastigheterna.
Olägenheten för kommunen att i detta skede överta den expropriationsholade
fastigheten synes väga lätt i jämförelse med den enskilde ägarens svåra
situation.

Emellertid kan expropriationsfrågan ha
aktualiserats avsevärd tid innan kommunen inger sin ansökan om tillstånd. Det
kan ifrågasättas om inte fastighetsägaren bör ha rätl att påkalla inlösen redan
då kommunen beslutat ansöka om expropriation och detta beslul vunnit laga
kraft. Erfarenheten visar att det ofta kan gå lång tid mellan beslutet och
ingivandet av ansökan. Kommunens beslut att begära expropriationstillstånd
blir omedelbart offentiigt och tillmäts stort intresse av villaägarna inom det
berörda området. Redan genom beslutet upphör i praktiken den normala marknaden
att fungera. Olägenheterna för kommunen atl inlösa en fastighet lidigare än
kommunen kanske önskar kan repareras genom att kommunen snarast säQer
fastigheten orn expropriationen inte längre skulle vara aktuell.

Samfundet delar inte uppfattningen i promemorian
(sid. 43) att övervägande skäl får anses lala mol alt ge fastighetsägaren en
utvidgad lalerätl. Fastighetsägaren kan inte anses tillräckligt tillgodosedd
genom möjligheten att få till stånd en förkortning av fristen hos lillståndsmyndigheten.
Denna möjlighet står till buds först under ett mycket sent stadium, då skadan
till största delen har inträffat. Den omständigheten

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 104

att
tiden före ansökan om tillstånd till expropriation f. n. faller utanför ramen
för expropriationslagstiftningen (s. 40) eller att lagtekniska svårigheter
skulle föreligga, bör ej hindra ett ur rättvisesynpunkt angeläget
reformförslag.

Även
den föreslagna möjligheten till förkortning av lalefristen hos
tillståndsmyndigheten är emellertid av stort värde. I detta sammanhang kan
finnas skäl att erinra om de utomordentiigt länga perioder under vilka
expropriationstillstånd fått gälla genom successiva förlängningar. Som exempel
kan nämnas att för en grupp fastigheter i Stockholm expropriationstillstånd
meddelades år 1956 och genom förlängningar f. n. gäller till 1979, dvs. under
en period av 23 år. För en annan grupp fastigheter på samma ort medelades
expropriationstillstånd 1965 för en 10-årsperiod, dvs. till 1975. Kommunen
inkom med ansökan om förlängning av dessa tillstånd i mars 1975 och begärde då
en fem-årig förlängning, dvs. till april 1980. Prövning av denna ansökan är
ännu idag icke gjord hos bostadsdepartementet. Uppenbart är att dessa långa
tillståndsperioder leder till betydande rättsförluster för den enskilde,
samtidigt som denne inte kan föra någon talan om ersättning eller tillträde
enligt nu gällande regler.

Enligt samfundets mening bör fastighetsägare kunna
påfordra beslut om inte bara enkelt utan även kvalificerat förhandstillträde.
Inte minst med hänsyn till den långa tid expropriationsförfarandet kan ta, är
det för fastighetsägaren ofta betydelsefullt att äganderätten till fastigheten
övergår på den exproprierande. Detta har inte bara civilrättsliga konsekvenser
utan även skatterättsliga. Inte minst i det fall att dödsbo är ägare lill
faslighet som utsattes för expropriation, blir förhållandena komplicerade om
äganderätten till expropriationsobjektet alltjämt finnes kvar hos expropriaten.
För vederbörande kommun kan de inte vara till nackdel men oftast till fördel om
beslut meddelas om kvalificeral förhandstillträde.

Samfundet föreslår alltså att den föreslagna
föreskriften i 5 kap. 17 § andra stycket expropriationslagen ges sådan
utformning att även kvalificeral förhandstillträde kan medges.

22.
Sveriges fastighetsägareförbund: I departementspromemorian har föreslagits en
rätt för fastighetsägare att begära att kommunen förhands-lilllräder en
fastighet så snart kommunen ingetl stämningsansökan lill fastighetsdomstolen.
Den föreslagna förändringen bör utvidgas så att fastighetsägaren vid
fastighetsdomstolen kan väcka talan om förhands-tillträde redan då kommunen
ansökt om tillstånd till expropriation.

En rätt att begära förhandstillträde redan vid
tidpunkten för expropriationsansökan skulle lösa problemen med långa
tillståndstider och även olägenheterna med långa handläggningstider i
tillståndsfrågan.

Vissa
av de expropriationstillstånd som lämnades Stockholms kommun för
stadsomvandlingen i centrala Stockholm för ett kvarts sekel sedan med stöd av
den äldre expropriationslagen består fortfarande bl. a. för delar av kvarteren
Apeln, Barnhuset, Brunkhuvudet, Klockan, Johannes Mindre, Nedre Vätan, Välan,
Torkan, m. fl. De har förlängts med stöd av den tidigare gällande
expropriationslagen, dock utan möjlighet för fastighetsägaren att, i enlighet
med den nya lagens bestämmelser, få möjlighet till omprövning av
expropriationstillstånden. Även frågor om förlängningar av
expropriationstillstånd uppvisar långa behandlingstider. När långvariga
förlängningar av redan beviQade expropriationstillstånd

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 105

förekommer, tyder denna praxis på att skyddet för enskild
äganderätt beskärs genom en särskild reglering vid sidan av den egentiiga expropriationen
och detta utan möjlighet för fastighetsägaren att erhålla ersättning för de
avbräck som vållas.

Som exempel på långa
handläggningstider kan anges regeringens avgörande om frägan om
zonexpropriation i Västerås (Pl. 101/74), där Västerås kommun den 6 februari
1964 respektive den 20 maj 1965 hos Kungl. Maj:t ansökte om expropriation
beträffande 129 fastigheter. Regeringen lämnade tillstånd till inlösen av
vissa fastigheter i delbeslut den 18 mars 1966. Västerås kommun inkom därefter
vid olika tidpunkter med ytterligare utredningsmaterial i ärendet. I skrivelse
den 16 april 1973 framhöll Västerås kommun att den önskade vidhålla tidigare
gjord framställning om zonexpropriation, dock endast såvitt avsäg 58 av de
fastigheter som omfattades av den tidigare framställningen. Sedan Västerås
kommun därefter återkallat sin ansökan beträffande ytterligare ett antal
fastigheter, meddelade regeringen tillstånd tiU expropriation i beslut den 26
juni 1975 rörande 48 fastigheler och medgav kommunen tillstånd att inlösa
fastigheterna senast den 1 juli 1978. För vissa fastigheter meddelades
byggnadsförbud redan den 2 januari 1961, den 24 maj 1962 sarjit den 6 april
1964.

Uppenbara olägenheter för
fastighetsägarna har inträtt genom att frågan om expropriation hållits svävande
under så lång lidsperiod, 18 år, och för vissa fastigheter 21 år från det
byggnadsförbud första gängen meddelades.

Det finns således med hänsyn lill
rättssäkerhetsaspekterna anledning att ändra expropriationslagen så atl
fastighetsägaren medges rätt atl begära förhandstillträde redan då kommunen
ansökt om tillstånd till expropriation. I princip kan naturligtvis inträffa
atl kommunen får avslag på sin begäran om expropriationstillstånd, efter det
fastighetsdomstolen meddelat beslut om förhandstillträde. Bevisbördan för att
fastigheten inte har försämrats under kommunens innehavstid torde härvid åläggas
kommunen liksom skyldighet att utge ersättning för rättegångskostnad.

Enligt förbundets mening kan såsom
föreslagits endast enkelt förhandstillträde bli aktuellt.

Tillståndstiden bör vara 1 år och
inte kunna förlängas med mindre synnerliga skäl föreligger.

23. Sveriges jordägareförbund har inte
någon erinran mot förslagen.

24. Sveriges villaägareförbund: Det
förslag som framläggs beträffande rätt för fastighetsägare att i
expropriationssituationer kunna påfordra att kommunen tiilträder fastigheten är
ett steg på vägen för alt förbättra fastighetsägarnas ställning. Med beklagande
måste dock förbundet konstatera att förslaget endast medför en obetydlig
förstärkning av rättsskyddet. Behovet av att få lill stånd förhandstillträde
aktualiseras i praktiken på elt mycket tidigare stadium än när kommunen
fullföQer ärendet till domslol.

För alt belysa tidsförloppen vid
större expropriationer berörande småhus återges här nedan några data från
expropriationerna i Östra Skogås, Huddinge kommun, och Tullinge, Botkyrka
kommun.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 106

östra
Skogås Tullmge

Byggnadsförbud
första gången 195255 1954

Systematiska markinköp av
kommunen

påbörjas 196970 1968

Ansökan om tillstånd till
expropriationen 1972 1972

Meddelande
av tillstånd tiU expropriationen 1975

Stämning
till fastighetsdomstol 197678

Del bör alltsä observeras alt i fallet östra Skogås
handläggningen av expropriationsmålet i fastighetsdomstolen igångsattes först
sjunio år efter det att systematiska markinköp påbörjades av kommunen och
kommunen härigenom i praktiken fått etl köparmonopol och fyra sex år efter
det att ansökan om expropriation ingavs av kommunen. I fallet Tullinge har ännu
ej tillstånd till expropriation meddelats, trots att del förflutit ca tio år
sedan de systematiska markinköpen påbörjades och nära sju år sedan ansökan om
tillstånd till expropriation ingavs. Under dessa långa tidsperioder har i elt
stort antal fall de berörda fastigheterna inköpts av kommunen. I flera fall
har också de ursprungligen ingivna ansökningarna om tillstånd till
expropriation återkallats, delvis beroende på att de kommunala
utbyggnadsplanerna successivt reducerats lill sin omfattning, delvis på att
inköp av fastigheterna kunnat ske på "frivillig" väg.

Särskilt i Östra Skogås har successivt uppkommit en
mycket långtgående förslumning och vandalisering som en föQd av hotet om expropriation
och de kommunala fastighetsförvärven. Kommunens köparmonopol har också lett
till mycket lägre prisnivåer än i likartade områden. Fastighetsdomstolens dom
avseende den första gruppen fastigheter i Östra Skogås ledde också till
löseskillingar, som med 65 % översteg de ersättningar som kommunen erbjudit.
Domen har till denna del ej överklagats av kommunen.

Med hänsyn till de rättsförluster, som de
fastighetsägare (ca 200 st.) lidit, som under de tidigare åren sålt sina
fastigheter till kommunen till den låga prisnivå, som kommunen tillämpat,
förbereds nu ansökan om stämning av kommunen under åberopande av 36 §
avtalslagen för att få till stånd en jämkning av köpeskillingens storlek.

Med hänsyn till de ytterst svåra förhållanden som
efter hand uppkommit i östra Skogås har kvarvarande fastighetsägare begärt att
kommunen skall förhandstillträda fastigheterna. Dessa yrkanden har emellertid
avvisats av kommunen. Så skedde så sent som för någon månad sedan, då
byggnadsarbetena för den nya bebyggelsen lett lill att tillfartsvägar till de
kvarvarande ännu orörda tomterna avskurils, gatubelysning släckts etc.

Förhållandena i Östra Skogås och Tullinge visar med
önskvärd tydlighet att det inte är tillräckligt att skyldigheten att tillträda
uppkommer först i slutskedet av expropriationsproceduren, dvs. när domstolsförfarandet
inletts. När behandlingen av expropriationsansökan drar ut på tiden i åratal
eller när en kommun utnytQar sitt övertag gentemot den enskilde
fastighetsägaren, säsom fallet varit i Östra Skogås, uppstår längt tidigare ett
behov för fastighetsägarna alt kunna stå emot kommunen.

I den skrivelse från förbundet som ligger till
grund för den nu föreslagna ändringen diskuterades olika stadier då man kunde
tänka sig en förbättrad ställning för fastighetsägarna. I likhel med vad som
anförs

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 107

i
PM anser vi att det nu inte bör övervägas lösningar som kan föregripa det
pågående arbetet med en översyn av byggnadslagstiftningen. Vi kan också ansluta
oss till tanken att en aktiv inköpsverksamhet från kommunens sida är elt
alltför obestämt rekvisit för att kunna läggas till grund för en lagstiftning.

I
PM avvisas utan motiv alternativet atl tillträdesplikl skulle uppkomma i
samband med att ansökan om expropriationstillstånd inges. Något utförligare
diskuteras huruvida en tillträdesplikt skulle kunna inträda då tillstånd till
expropriation ges. Tanken härpå avvisas emellertid. Förbundet vill gentemot
dessa ståndpunkter anföra föQande.

Ett
av de skäl som andras mot att införa tillträdesplikt då tillstånd till
expropriation meddelats är att fastighetsägaren får anses tillräckligt
tillgodosedd genom möjligheten atl få till stånd en förkortning av den
talefrist som angivits i samband med expropriationstillståndet. De tidsfrister
som utsätts är då det gäller småhusområden numera i allmänhet tämligen korta,
ett eller Ivå år. Detta innebär att en talan om förkortning av fristen i
allmänhet inte torde vara slutiigen prövad innan fristen utiöpl; i vart fall
torde normalt endast en kort tid återstå innan kommunen måste fullföQa ärendet
till domstol. Någon egentiig tidsvinst torde det därför sällan bli fråga om.

Det
sistnämnda kan naturligtvis anföras som argument mot att införa en rätt för
fastighetsägarna all på detta stadium kunna påfordra tillträde. Trots detta
skulle en talerätt ha sitt värde. När en kommun ansöker om
expropriaionstillstånd, torde kommunen redan ha sådant underlag att det inte
bör vara några svårigheter att presentera detta inför domstol. Processen
behöver därför inte av den anledningen draga ut på tiden. Frän
fastighetsägarnas synpunkt ligger betydelsen av en talerätt på detta stadium i
att den kan påskynda förfarandet. Del bör ihågkora-mas att tillträdesplikl
oftast torde bli aktuell, när en kommun under lång lid sökt pressa
fastighetsägarna lill uppgörelse och därvid enligt markägarnas mening inte
handlat på ett korrekt sätt.

En tillträdesplikt för kommunen bör därför kunna
föreligga i vart fall senast då tillstånd till expropriation meddelats. Som vi
framhållit i vår skrivelse och som klart framgår av de ovan redovisade tidsuppgifterna
för Östra Skogås och Tullinge är emellertid en sådan möjlighet otillräcklig. I
Tullingefallet har nu nästan sju år förflutit efter ansökan om
expropriationstillstånd utan att sådant tillstånd ännu meddelals. Tillträdesplikten
bör därför kunna aktualiseras vid en tidigare tidpunkt, tidpunkten för ansökan
eller, såsom föreslagits i den bifogade promemorian, kommunens beslut om att
ansökan om tillstånd till expropriation skall inges.

Några praktiska hinder att vid någon av dessa
tidigare tidpunkter införa en möjlighet för fastighetsägare alt kunna
framtvinga en process vid domstol och förhandstillträde av kommunen synes inte
förehgga. Situationen är jämförbar med den, som uppkommer då fastställd plan
ger rätt till inlösen av fastighet. Redan då kommunen fattat beslut om att inge
ansökan om expropriationstillstånd måste förutsättas, att kommunen har tagit
fram del utredningsmaterial, som krävs för att ta ställning till vilken
värdenivå som är skälig.

Sammanfattningsvis är alltså vår ståndpunkt, att
tillträdesplikt skall inträda då kommunen fattat beslut om att inge ansökan om
expropriation och i vart fall senast då sådant tillstånd meddelats.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 108

Förbundet åberopar vidare en
promemoria av advokaten Gunnar Ahl-ströin, vari, efter en redogörelse för de
åberopade expropriationsfallen, anförs föQande: Teoretiskt bör rekvisiten för
att den enskilde fastighetsägaren skall äga rätt påkalla domstolsprövning vara
dels att den allmänna fastighetsmarknaden genom kommunens åtgärder upphört,
dels ock att fastighetsägaren härigenom åsamkats väsentlig skada.

Det första rekvisitet måste i
praktiken anses uppfyllt redan när långvariga byggnadsförbud vilat över
fastigheten (området), men med hänsyn till pågående utredningsarbete avseende
omarbetning av BL måste man acceptera att denna utgångspunkt för närvarande
icke kan ifrågakomma.

Däremot finns inget som hindrar att
det kommunala beslutet atl ex-propiera godtages; det blir ju omedelbart känt
och redan ett sådant beslut medför att den allmänna fastighetsmarknaden upphör.

Att ingivande av
expropriationsansökan, liksom beviljande av expropriationstillstånd, medför
samma effekt, eller rättare förstärker denna, ligger i sakens natur.

Mot bakgrund av vad nu nämnts mäste
redan det kommunala beslutet godtagas; det leder till svåra rättsförluster om
fastighetsägaren måste avvakta ingivande av expropriationsansökan (vad hindrar
att kommunen dröjer härmed några år), eller beviQande av expropriationstillstånd
(i Tullingefallet har ärendet legal inom departementet från våren 1972 och allt
fortfarande utan att man vet när del blir avgjort) eller till dess
expropriationsmålet anhängiggjorts (såsom föreslagits i Dep. PM).

Här bör inskjutas att möjligheten
för fastighetsägare "att få till stånd en förkortning av lalefristen hos
tillståndsmyndigheten" (Dep. PM sid. 43 ö) i praktiken icke ger något effektivt
skydd. Sålunda inträder den först å ett sent sladium, sedan den allmänna
fastighetsmarknaden redan försvunnit långl lidigare och dessutom måste
anståndsfrågan avse hela expropriationsområdet; någon möjlighet att dela upp
det synes ej föreligga och detta även om ett anstånd medför mycket väsentlig
skada för någon eller några fastighetsägare.

Mot bakgrund av vad nu nämnts
hemställes att som utgångspiinkt anges tidpunkten för kommunens beslut att
begära expropriation; någon svårighet för domstolen atl konstalera detta första
rekvisit föreligger ju ej eftersom beslutet är offentlig handling.

Del andra rekvisitet att
"fastighetsägaren skall visa att han åsamkas olägenheter av mera allvarlig
beskaffenhet" (Dep. PM sid. 42 m) eller so.m
ovan nämnts åsamkats väsentlig skada är uppfyllt beror ju framför allt å
tidsfaktorn och dess inverkan i det aktuella fallet. Någon svårighet för
domstolen att bedöma detta kan knappast uppstå.

I Skogåsfallel var det helt enkelt
omöjligt för framför allt äldre fastighetsägare att över huvud nytQa sin
egendom (på grund av nedbus-ningen) och än mera atl skydda fastigheterna mol
vandalisering, som log sig aUa tänkbara former såsom "vanlig"
åverkan, förstöring genom brand och sprängmedel samt bortföring av t. ex. takmaterial
och annal, som vederbörande ville "rädda".

I Tullingefallet är ju
tidsutdräkten i och för sig så lång att den uppenbarligen ej kan godtagas.
Däremot har skadegörelsen varit mindre svår därstädes.

Mot den skada fastighetsägarna åsamkats skall självfallet
ställas ev.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 109

olägenhet
för kommunen genom att den tvingas övertaga fastigheten tidigare, men denna
olägenhet måste väga mycket lätt vid jämförelse med den skada fastighetsägaren
åsamkas.

Formellt
torde etl mål av förevarande slag i vilket talan väckts av fastighetsägare
innan talan om expropriation väckts av kommunen utan olägenhet kunna handläggas
som ett fall av inlösen (jfr. Dep. PM sid. 40 n41 ö), och då med tillämpande
av principerna i expropriationslagen. Av processekonomiska skäl kan det därvid
tänkas att bestämmandet av den slutliga löseskillingen sker i samband med del
av kommunen eventuellt instämda expropriationsmålet.

Genom ovan föreslagna regler skulle tidsvinsten för
fastighetsägarna bli mycket avsevärd, i särskilt extrema fall avgörande för
hans möjlighet atl tillvarataga sin rätl.

11. Auktoriserade fastighetsmäklares riksförbund
instämmer i villaägareförbundets synpunkter.

25.
Göteborgs kommun, fastighetskontoret: I promemorian har icke framförts något
hållbart skäl eller påvisats någon påtaglig olägenhet för fastighetsägare, som
kan avhjälpas genom föreslagen ändring i 5 kap. 17 § innebärande att
fastighetsägare gives möjhghet atl yrka att den exproprierande förhandstilllräder
(enkelt) honom tillkommande mark. Fastighetskontoret har bl. a. med hänsyn
till gällande värderingsregler i lagens 4 kap. svårt att föreställa sig vilket
behov ändringen i sig är avsedd att fylla. Tvärtom synes det kontoret vara till
i vart fall kommunens nackdel atl förlora kontrollen över den tidpunkt då
ränta skall börja löpa och då nedsättning av många gånger miQonbelopp måste
ske. Det skulle medföra en från kommunens sida sett icke önskvärd påverkan på
kommunens budgeteringsarbete och detta möjligen utan alt domstol skulle finna
att tillträdet skulle innebära avsevärd olägenhet för kommunen. Bestämmelsen
motverkar för övrigt klart den fördel kommunen ur just budgetteknisk synpunkt
erhåller genom ändringsförslaget under B 3 i denna PM, vilket öppnar en
möjlighet för kommunen att med viss säkerhet fastställa utbetalningstidpunkt
för förskottsbetalningarna. Kontoret anser att nackdelarna för kommunen med den
föreslagna ändringen överväger de fördelar för fastighetsägare som ändringen
ansetts innebära, varför kontoret avstyrker densamma.

Fastighetsnämndens
majoritet: Enligt vär mening hade vid översyn av expropriationslagstiftningen
även mera centrala frågor bort uppmärksammas. Huvudregeln (2 kap. 1 §) om
expropriationsrätt för "mark med hänsyn till den framtida utvecklingen
kräves för tätbebyggelse" etc. har, liksom fallet är med motsvarande
bestämmelse i förköpslagen, i praxis inneburit en icke önskvärd begränsning.
Detta förhållande är särskilt märkbart för en kommun med ett så omfattande
saneringsprogram som Göteborg. Ombyggnadssanering, inkl. gårdssanering,
kvar-lersvis i rationella former har i praktiken försvårats eller förhindrats
därför att förvärvsmöjlighet saknats. Privata intressen har härigenom kommit
att åtnjuta ett skydd som säkerligen inte överensstämmer med samhällets bästa
och det allmänna rättsmedvetandet.

Det
kan ifrågasättas om expropriationstillstånd måste föregås av en så omfattande
remissprocedur som nu är fallet. Särskilt framstår omgångarna inom
länsstyrelsens olika enheter som onödigt tidsödande. Det kan ofta dröja omkring
12 månader innan kommunernas ansökan slutbehandlats av regeringen. De flesta
ärenden måste vara okomplicerade ur rättstillämpningssynpunkt. Rättssäkerheten
är enligt vår mening väl

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 110

tillgodosedd
genom reglema om formema för rättegången och reglerna om ersättningens storlek
m. m. Mestparten av kommunernas ansökningar är av olika skäl brådskande.
Kommunernas intressen borde kunna tillgodoses inte bara genom snabbare
hantering utan också genom elt förenklat förfarande.

Vi
föreslår därför att förköpslagen och expropriationslagen revideras med
utgångspunkt från förslagen dels i denna skrivelse, dels i fastighetskontorets
yttrande.

Fastighetsnämndens
minoritet: De i justitiedepartementels PM föreslagna åtgärderna kan i allt
väsentligt godtagas i avseende på expropriationslagstiftningen.

2.2
Ersättning vid förhandstillträde m. m.

1. Hovrätten för Nedre Norrland: I promemorian
föreslås att även

den exproprierande ges rätt alt yrka all domstolen skall bestämma för

skottsersättning och atl ändring i enlighet härmed görs i 17 och 20 §§.

Hovrätten
har inte något att erinra häremot.

I promemorian föreslås vidare det tillägget i 17 §
att domstolen vid kvalificerat förhandstillträde skall besluta om förskott, om
nedsättning skall äga rum.

Hovrätten
vill i anledning härav anföra föQande. Såvitt hovrätten känner till har det
nuvarande systemet inte inneburit några faktiska problem för panträttshavare.
Det i promemorian angivna förslaget förefaller kunna orsaka problem såtillvida
att del kommer att uppstå fördröjningar innan kvalificerat förhandstillträde
uppnås. Hovrätten avstyrker förslaget i denna del. Den föreslagna lösningen
torde vidare i vissa fall vara otillräcklig. Som exempel vill hovrätten anföra
föQande. Om det vid förhandstillträdet befinnes vara försvarligt att bestämma
förskottsersättningen till 500 000 kr. trots atl fasligheten belastas av inteckningar
lill etl högre belopp kommer, om ersättningen vid den slutliga bedömningen
fastställs till 800 000 kr., den påtalade bristen i pant-rättshavarnas skydd
alt kvarstå. Om någon lagändring överhuvudtaget här är erforderlig bör denna
istället åstadkommas på så sätt att de som, före det att beslut om kvalificerat
förhandstillträde meddelats, haft panträtt i fastigheten även därefter
behandlas som om inteckningsbelasl-ningen funnits kvar. Detta torde medföra
ändringar i 5 kap. 25 § och i 6 kap. expropriationslagen.

2.
Stockholms tingsrätt:
Tingsrätten tillstyrker att de föreslagna ändringarna genomförs.

3.
Malmö tingsrätt: Förslaget
avser att mildra effekten av bestämmelser som gäller vid förhandstillträde om
ränta på ogulden ersättning och uppräkning med hänsyn till penningvärdets fall.
Såsom framhålles i förslagel är räntelagens avkastningsränta inte i och för
sig beräknad så att den skall ge kompensation för penningvärdels förändringar.
Det är utan tvekan så att fastighetsägarna upplever gällande bestämmelser som
mycket förmånliga. Genom den föreslagna ändringen kan den exproprierande
begränsa de för honom ogynnsamma verkningarna av dessa bestämmelser och undvika
uppräkning av och ränteutgifter för den del av ersättningen, som han är villig att
betala. Tingsrätten tillstyrker förslaget i denna del.

Som framhållits i promemorian upphör fastighetens
ansvar för fordran vid kvalificerat förhandstillträde. Detta uppmärksammades
vid in-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 Hl

förandet
av detla institut. Den nu föreslagna ändringen övervägdes också inom
utredningen, SOU 1964: 32 s. 88. Något mera trängande behov ansågs inte
föreligga av bestämmelser med ändamål all i detta hänseende trygga panthavarnas
rätt. Enligt tingsrättens uppfattning uppkommer icke någon mera påtaglig brist
i deras skydd genom kvalificerat förhandstiUträde, då panthavarna efter
tillträdet i ställel för säkerhel i fastigheten har rätt till ersättning ur
framlida förskott och sluthg ersättning avseende löseskilling. I förarbetena
till 1972 års expropriationslag, som innebar ändringar i reglerna om
nedsättning vid äganderättsexpro-priation, förekommer ingenting som ger
anledning tiU den slutsatsen alt dessa ersättningar ej vid behov skall
nedsättas.

Emellertid
föreligger det måhända viss risk för fel genom alt grava-tionsbevis från
felaktig tidpunkt lägges till grund för fastighetsdomstolens beslut om
nedsättning eller vid länsstyrelsens fördelning av nedsatt belopp. Denna risk
undanröjes emellertid inte genom det i promemorian föreslagna tillägget, om
förskottet blir olillräckligl för att förnöja panthavarna. Denna risk för fel
kan lämpligen elimineras genom tillägg till 6 kap. expropriationslagen och
expropriationskungörelsen (1972: 727) alt, då kvalificerat förhandstillträde
ägt rum, fastighetens gravationsförhållanden vid tiden för tillträdet skall
beaktas vid beslut om nedsättning och fördelning. I detta sammanhang anser sig
tingsrätten böra påpeka atl motsvarande situation uppkommer vid fastighetsreglering,
om fastighetsbeslut enligt 4 kap. 25 § fastighetsbildningslagen (1970: 977)
meddelas tidigare än ersättningsbeslut.

Enligt
tingsrättens mening kan emellertid den föreslagna lagändringen erfordras för
att i annat avseende förbättra panthavarnas ställning. Om avsevärd lid
förflyter från kvalificerat förhandstillträde till dess lagakraftägande dom
föreligger i ersättningsfrågan, kan panthavares fordran jämte upplupna räntor
komma att överstiga pantbrevets belopp jämte tillägg enhgl 6 kap. 3 §
jordabalken. Fördelningsregeln i sistnämnda lagrum kan således medföra att
panthavare med bättre rätt ej får full ersättning för förfallna räntor trots
att panthavare med sämre rätt får utdelning. Även om förskott bestämts kan
samma problem uppkomma för panthavare, som ej fått ersättning ur förskottet.
Tingsrätten anser emellertid den föreslagna ändringen medföra den förbättringen
att panthavare inte bhr beroende av fastighetsägarens eller expropriandens
inställning i förskottsfrågan. Om förskott bestämmes ex officio blir verkan för
panthavarna densamma vid varje fall av kvalificeral förhandstillträde.
Tingsrätten tillstyrker av denna anledning den föreslagna ändringen.

5.
Försvarets civilförvaltning:
Civilförvaltningen finner det tillfredsställande att 5 kap. 17 och 20 §§
ändras såtillvida atl även den exproprierande ges rätt att yrka
förskottsersättning. Bestämmelsen kommer att medföra att kostnaderna för
expropriationen kan minskas och den slutliga expropriationsersättningens
storlek lättare kan beräknas.

6.
Statens vägverk: Av de i
promemorian föreslagna lagändringarna berörs vägverkets verksamhel endast av
förslaget lill ändring i 5 kap. 20 § expropriationslagen, innebärande att även
den exproprierande får rätt alt yrka, atl domstolen skall bestämma
förskottsersättning vilken ändring även kommer att gälla vägrättsersältning på
grund av att 69 § väglagen hänvisar till ExL.

Den föreslagna ändringen i ovannämnt lagrum hälsas
givetvis med tillfredsställelse. På skäl som nedan anges anser emellertid
väg\'erket att

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 112

denna lagändring inte är tillfyllest för att begränsa de
för verket ogynnsamma verkningarna av ränte- och uppräkningsbestämmelserna vid
bestämmande av ersältning för vågrätt.

Till skillnad från vad som gäller
vid expropriation där ju domstols beslut erfordras för att den exproprierande
mot markägarens bestridande skall få tillträda marken i förtid, har väghållaren
rätl att med stöd av lagakraftvunnen vägarbetsplan taga för vägföretaget
erforderlig mark i anspråk med vågrätt. Med hänsyn härtill och då frivillig
uppgörelse i ersättningsfrågan i det långt övervägande antalet fall kan träffas
mellan vägverket och berörda markägare, underställs endast ett förhållandevis ringa
antal av verkets v'ägrätlsersältningsärenden domstols prövning och i de fall
så sker ofta först flera år efter markens ianspråktagande.

För att den nu föreslagna
lagändringen skulle få avsedd effekt, skulle vägverket därför nödgas hänskjuta
vägrättsersättningsärenden till domstol enbart for atl få rätt att m.ot
markägarens bestridande utbetala förskott. Ett sådant förfaringssätt skulle
inte vara rationellt och skulle medföra stora kostnader för statsverket.

Med hänsyn härtill får vägverket
hemställa att den föreslagna lagändringen i 5 kap. 20 § ExL kompletteras med
en bestämmelse i väglagen som ger väghållaren rätt att utan beslut av domstol
ev. genom nedsättning hos länsstyrelsen utbetala förskott å blivande
vägrättsersältning, sedan marken tagits i anspråk med vågrätt. Alternativt
vill vägverket föreslå införande av en bestämmelse i väglagen, att ränta och
uppräkning inte skall ifrågakomma på av markägare till väghållaren återsänt
belopp utgörande förskott, som väghållaren översänt för atl minska statsverkets
ränteutgifter m. m., för längre tid än till dagen för förskottets utbetalande.
Sistnämnda alternativa förslag överensstämmer med vad vägverket tidigare
framfört till 1960 års vägsakkunniga, som framgår av denna utrednings
betänkande "Allmänna vägar" (SOU 1968: 17, sid. 177178).

7.
Bankinspektionen:
I de avseenden där frågor tas upp med anknytning till inspektionens
tillsynsverksamhet t. ex. officialprövningen vid kvalificeral förhandstilllräde
kan inspektionen ansluta sig lill de anförda synpunkterna.

8.
Lcmtinäteriverket:
Förslaget rörande ersättning vid förhandstillträde tillstyrks. De skäl som
föreligger för förslaget gör sig gällande också vid tillämpning av
fastighetsbildningslagstiftningen. Vid remissbehandlingen av promemorian
"UppföQande översyn av fastighetsbildningslagstiftningen" föreslog
därför LMV mol bakgrund av gjorda erfarenheter att 5 kap. 30 och 30a §§
fastighetsbildningslagen skall kompletteras med möjlighet också för den
tillträdande att yrka på att förskott skall bestämmas. Det finns i annat fall
en viss risk för okynnes-besvär från avträdarens sida i syfte att fördröja det
slutiiga avgörandet och därmed öka ersättningen.

9.
Statens
vattenfallsverk: De i promemorian föreslagna ändringarna i expropriationslagen
finner Vattenfall ändamälsenhga och tillstyrker en lagändring enligt förslaget.
Vattenfall vill erinra om de föQdändringar i fastighetsbildnings- och
ledningsrättslagarna som därvid blir erforderliga.

10. Länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus
län tillstyrker ändringama.

11. Auktoriserade fastighetsmäklares
riksförbund har inget att erinra mot att de föreslagna ändringarna genomförs.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 113

12. Hyresgästernas riksförbund: Det
finns ingenting att invända mot att även den exproprierande skall kunna yrka
alt domstolen fastställer förskottsersättning, varigenom man genom att beiala
sådan ersättning vid förtida tillträde kan begränsa de ogynnsamma verkningarna
av ränte-och uppräkningsbestämmelserna i 5 kapitlel.

13. LRF: Förbundet har inget att erinra
mot den föreslagna ändringen av ersättning vid förhandstillträde. Då det kan
dröja avsevärd lid mellan förtida tillträde och etl slutligt avgörande av
ersättningsfrågan, mäste det anses ändamålsenligt att den exproprierande ges
rätt att yrka att fastighetsdomstolen skall bestämma förskottsersättning. Då en
sådan möjlighet redan föreligger för sökande i valtenmål och erfarenheterna
härav synes goda, är den nu föreslagna ändringen i 17 § expropriationslagen
godtagbar.

18. Kommunförbundet: Mot föreslagna
ändringar i expropriationslagen har styrelsen ingen erinran utom i ett visst
fall. Vad här avses är ändringen i 5 kap. 17 § varigenom domstolen åläggs att
vid kvalificerat förhandstillträde, utan yrkande av part, besluta om förskott
om nedsättning skall äga rum. Styrelsen anser att behovet av skydd för
panl-brevshavarnas rätt givetvis skall tillgodoses. Det kan dock ifrågasättas
om förslaget erbjuder den bästa lösningen. Fall kan förekomma då både
expropriant och exproprial anser det vara önskvärt atl förskott inte ulgär.
Styrelsen anser därför atl pantbrevshavarnas skydd i stället bör tillgodoses
genom en bestämmelse som ålägger domstolen att vid senare förskottsbeslut eller
slutlig dom föreskriva nedsättning med utgångspunkt från de
inteckningsförhållanden som rådde vid tidpunkten för domen om kvalificerat
förhandstillträde. Dessutom synes ordel "medge" i 5 kap. 17 § andra
stycket böra utbytas mot ordet "föreskriva".

19. Stockholms kommun, juridiska
avdelningen: Förslagel alt den exproprierande har rätt att framställa yrkande
av innebörd atl domstolen skall fastställa förskottsersättning kan i och för
sig sägas vara positivt, men är ej i samtliga fall tillräckligt för att undvika
en överkompensation. I de fail då parterna är oense om fastighetens värde, t.
ex. på grund av att de gör olika bedömningar av värderingsförutsättningarna,
måste förskottsersättningen bestämmas med stor försiktighet. Härav föQer att en
skillnad mellan förskottet och den i domen slutiigt bestämda ersättningen
kommer att uppstå. Överkompensationen består i att fastighetsägaren erhåller
avkastningsränta på skillnaden mellan förskottet och det per domsdagen
uppräknade, till värderingsdagen tillbakaförda fastighetsvärdet, trots att
fastigheten rimligen representerar ett mellan angivna tidpunkter stigande
kapitalbelopp. Värdet av överkompensationen stiger därför i takt med
handläggningstiden, som ju vid prövning i fler instanser kan komma att uppgå
till flera är. Språngvisa ökningar av konsumentprisindex, t. ex. på grund av
höjda oljepriser o. d. mot slutet av handläggningstiden, kan medverka till att
ytterligare öka överkompensationen.

20. Svenska kraftverksföreningen: De
avsnitt i promemorian som rör expropriationslagen är av stor betydelse för
kraftindustrin. Förslaget till ändringar i 5 kap. 17 och 20 §§
expropriationslagen, varigenom även den exproprierande får rätt att yrka att
domstolen skall bestämma förskottsersättning, tillslyrkes. Med dessa ändringar
minskas olägenheterna av gällande räntelag i kombination med
expropriationslagens regler om kompensation för penningvärdeförsämringen vilka
påtalats av generaldirektören i Statens Vägverk i den i promemorian åberopade
skrivelsen av den 7 oktober 1977.

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 114

21.
Advokatsamfundet:
Förskoltsinstitutet avser allmänt sett att skadelidande, som har behov av
medel innan slutiig reglering sker, bereds möjhghet atl utfå åtminstone del
belopp som medgivits i målet. Expropriationslagens regelsystem med jämkning
med hänsyn till höjning i allmänna prisläget och ränta på ogulden ersättning
innebär enligt promemorian icke att expropriaten överkompenseras. Del är de
senaste årens starka penningvärdeförsämring med därav föQande nominella räntor
som orsakat vägverkets betänkligheter. Den föreslagna regeln att även den
exproprierande skall kunna påfordra att förskott utges då han finner det ur
sin egen synpunkt fördelaktigt står i dålig samklang med förskottsinstitutets
karaktär. Att sakägare skulle skaffa sig ränteförmåner genom att fördröja
rättegången saknar varje stöd i erfarenheterna från rättslivel. Innebörden i
uttalandet att kostnaderna skulle bli "avsevärda" för den
exproprierande ter sig svårförståeligt mol bakgrund av promemorians egna
uttalanden om jämkningens och räntans innebörd. Tillräckliga skäl för den
föreslagna ändringen har ej redovisats. Samfundet avstyrker därför förslaget i
denna del.

22.
Sveriges fastighetsägareförbund
har ingen erinran mot förslaget.

23.
Sveriges jordägareförbund
finner ej anledning till erinringar mot förslagen.

25. Göteborgs kommun, fastighetskontoret: Den
möjlighet som genom förslagel öppnas för kommunen all yrka förskottsersättning
råder otvivelaktigt bot på ett för kommunen synnerligen besvärande problem.
Del är icke minsl budgcttekniskt svårt för en kommun att planera utgiftssidan i
expropriationsmål då sakägare spekulerar i ränte- och
penningvärde-försämringsförmåner genom att exempelvis fördröja rättegångar. Ändringsförslaget
tillslyrkes sålunda.

Likaledes tillslyrkes givetvis också att domstolen
även vid kvalificerat förhandstillträde tillägges en officialprövning tiU skydd
för de borgenärer som har panträtt i fastigheten.

Kommunen vill vidare påpeka att förhållandet vid
enkelt förhandstillträde kan vara likartat, nämligen i det fall att förskott
utgått och fastighetens ägare därefter ånyo intecknar fastigheten. Risk
föreligger i detla fall att en mindre vaksam borgenär med tanke inte minst på
det besvärliga rättsområde expropriation utgör kan förledas tro att en
sålunda åstadkommen panträtt i fastigheten är fullvärdig. Endast ett närmare
studium av i målet förekommande inställelseprotokoll kan möjligen upplysa om
det verkhga förhållandet. Det vore fördenskull enligt kontorets mening rimligt
att utgivande av förskott kombineras antingen med inteckningsförbud i
fastigheten intill dess lagakraftägande dom på äganderättsövergång föreligger
eller i vart fall med anteckning i fastighetsboken om det belopp med vilket
förskott utgått.

I samband med att ränta efter fullbordat
förhandstihträde börjar löpa å blivande expropriationsersättningen för hela
expropriationsobjektet vare sig hel fastighet eller del därav tillträtts, vill
kontoret påpeka det orimliga i att räntan vid tillträde av en mindre del av
expropriationsobjektet, som representerar en måhända ringa del av
expropriationsersätlningen, likväl beräknas för den på hela fastigheten
löpande ersättningen (ExL 6 kap. 16 §, Bouvin-Hedmark sid. 257 överst).
Kontoret föreslår en bestämmelse av det innehållet atl ränta å blivande expropriationsersätlning
för sädan del av fastighet som icke förhandstillträtts skall utgå endast om det
är uppenbart att fastighetens brukande genom tillträdet inskränkts i avsevärd
mån.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 214 115

Innehåll

Propositionen ................................................................. 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll .............................. 1

Lagförslag
..................................................................... 2

1.
lag om ändring
i förköpslagen (1967: 868) ................... 2

2.
lag om ändring
i expropriationslagen (1972: 719) ....... 5

3.
lag om ändring
i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom
m. m 9

4.
lag om ändring
i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder 10

5.
lag om ändring
i jordförvärvslagen (1979: 000) ............ 11

6. lag
om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988) 12

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 5 april
1979 .. 14

1
Inledning ..................................................................... 14

2
Ahmän
motivering .......................................................... 15

2.1 Allmänt om förköpslagen ........................................ 15

2.2 Släktförvärv ............................................................ .. 17

2.3 Aterkahelse av ansökan om
förvärvstillstånd m. m... .. 18

2.4 Hembud enligt förköpslagen ................................... .. 20

2.5 Rätt till avkastning och ränta vid
förköp.................... .. 21

2.6 Allmänt om expropriationslagen ............................. .. 22

2.7 Tillträdesplikl för den
exproprierande ....................... .. 23

2.8 Förskott på ersättning vid
förhandstillträde m. m..... .. 27

2.9 Ikraftträdande ....................................................... .. 28

3
Upprättade
lagförslag..................................................... .. 29

4
Specialmotivering
....................................................... .. 29

4.1 Förslaget lill lag om ändring i
förköpslagen (1967: 868) .. 29

4.2 Förslaget till lag om ändring i
expropriationslagen (1972: 719) 30

4.3 Förslaget liU lag om ändring i
lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätlen att förvärva fasl egendom m.
m. .. 32

4.4 Förslaget till lag om-ändring i
lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder 32

4.5 Förslaget lill lag om ändring i
jordförvävslagen (1979: 000) 33

4.6 Förslaget tiU lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970: 988) 33

5
Hemställan .................................................................. .. 33

6
Beslut ......................................................................... .. 33

Bilaga 1

PM (Ds Ju 1978: 9) om ändring i förköpslagen (1967: 868)
och ex

propriationslagen (1972: 719) m. m.................................. 35

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena ............................ 78

1 Förköpslagen ............................................................. ... 78

1.1 Allmänt...................................................................... 78

1.2 Tidsfristen för rätten alt utöva
förköp....................... ... 84

1.3 Möjligheter att hindra förköp ................................. ... 86

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 214 116

1.4
Hembud...................................................... . 88 I

1.5
Rätt till avkastning och ränta.......................... . 92 '

2 Expropriationslagen ....................................... . 98

2.1
Tillträdesplikt för den
exproprierande ............... . 98 '

2.2
Ersättning vid förhandstilllräde
m. m................. . 110 v

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979

Doktrin (2)

  1. Ann Numhauser-Henning, Förvärvslagarna—ett hinder för s k dold samäganderätt i äktenskap och samboförhållanden, JT 1990/91 nr 2 s. 199, på s. 217
  2. Ann-Brith Edlund, Gudrun Nor Borg, Kommunernas användande av förköpslagen, SvJT 1981 s. 681, på s. 688, 689, 690, 694, 697 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

21 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (9)

9 kopplingar i 7 dokument.

  1. SOU 2024:38 Digitala fastighetsköp & Förköpsrätt vid fastighetstransaktioner s. 283 om s. 16 · s. 360 om s. 18 i texten
  2. Prop. 1981/82:169 med förslag till åtgärder för att främja övergång från hyresrätt till bostadsrätt m.m. i texten
  3. Prop. 1981/82:135 med förslag till ny lagstiftning om utländska förvärv av svenska företag m.m.;beslutad den 11 mars 1982. om s. 18 i texten
  4. Bet. 1979/80:CU10 med anledning av motioner om expropriation, m. m. s. 4 om s. 25 i texten
  5. Rskr. 1979/80:6 i texten

Visa alla 7

Doktrin (12)

12 kopplingar i 5 dokument.

  1. SvJT 1981 s. 681 Ann-Brith Edlund, Gudrun Nor Borg, Kommunernas användande av förköpslagen s. 688 · s. 689 · s. 690 · s. 694 · och 1 till i texten
  2. Madell, Avtal mellan kommuner och enskilda, 2000 s. 150 om s. 20 · s. 169 i texten
  3. Madell, Det allmänna som avtalspart, 1998 s. 286 om s. 20 · s. 633 i texten
  4. Agell, Samboende utan äktenskap, 1985 s. 63 om s. 17 · s. 142 i texten
  5. JT 1990/91 s. 199 Ann Numhauser-Henning, Förvärvslagarna—ett hinder för s k dold samäganderätt i äktenskap och samboförhållanden s. 217 om s. 17 i texten