om ekonomiskt stöd till vissa rederiföretag
20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1978/79:35, om ekonomiskt stöd till vissa rederiföretag
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79: 35
Regeringens proposition
1978/79: 35
om
ekonomiskt stöd till vissa rederiföretag
beslutad
den 2 november 1978.
Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag
som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.
På
regeringens vägnar
OLA
ULLSTEN
ANITHA
BONDESTAM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ett tidsbegränsat
ekonomiskt stöd lill Broströms Rederi AB och Saléninvest AB.
Stödet lill Broströms innebär bl. a. etl
villkorslån om 250 milj. kr. och ett kontanlbidrag i form av ett engångsbelopp
av 80 milj. kr.
För Saléns del innebär de direkta stödåtgärderna
ett villkorslån om högst 200 milj. kr.
Som villkor för stödet gäller att företagen
upprätthåller den svenskbaserade redenverksamheten på viss nivå.
1 Riksdagen / 978/79. 1 saml. Nr 35
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1978/79:35
Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1978-11-02
Närvarande:
statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl,
Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam.
Föredragande:
statsrådet Bondeslam
Proposition
om ekonomiskt stöd till vissa rederiföretag
1.
Inledning
1 prop. 1976/77:146 om vissa sjöfartsfrågor
konstaterades bl. a. att den internationella lågkonjunkturen från mitten av
1970-talel hade medfört ett betydande överskott på tank- och annat
masslasttonnage. Frakterna var hårt pressade. Tonnageöverskotlel fick
förutsättas bli långvarigt. Redan den löpande driften av fartygen gav
underskott vilket allvarligt påverkade likviditeten också hos svenska rederier.
Detta kunde tvinga fram åtgärder som negativt påverkade den svenska
rederinäringens framtidsmöjligheter. Risk förelåg för omfattande försäljningar
även av modernt tonnage till utlandet. Med de låga priserna på fartygsmarknaden
skulle följden av sådana försäljningar- sett i etl längre perspektiv - kunna
bli kapiialföriuster inte för enbart vederbörande rederi utan också för
samhället.
Det
särskilda statliga stödet till fartygsbeställare som föreslagils i prop.
1976/77:139 om vissa varvsfrågor borde enligt förslag i prop. 1976/77:146
kompletteras med etl kreditslöd för andra ändamål. Syftet härmed skulle i
första hand vara att ge rederierna möjligheter alt undvika av likvidiletsskäl
framtvingade omfattande försäljningar av modernt tonnage till underpris. I
propositionen betonades atl ett sådant stöd måsle vara selektivt och gmnda sig
på en ingående individuell tedömning. Både rederi och fartyg skulle bedömas
vara livsdugliga inom svensk sjöfartsnäring. Åtskilliga förändringar måsle
accepteras för atl den svenska handelsflottan framgångsrikt skulle kunna
anpassas till nya förhållanden. Försäljning lill utlandet av också
förhållandevis nybyggda fartyg kunde därför fl godtas.
Mot
den angivna bakgrunden föreslogs ett tidsbegränsat likviditetsslöd i form av
statliga kreditgarantier. Stödet skulle utgå under budgetåret 1977/78
Prop.1978/79:35 3
inom
en ram av 500 milj. kr., varav ca 50 milj. kr. beräknades för den mindre
skeppsfartens behov.
1 propositionen aviserades en sjöfartspolitisk
utredning med uppgift att närmare belysa bl. a. rederinäringens
samhällsekonomiska betydelse och konkurrensförmåga.
Förslagen i propositionen godtogs av riksdagen (TU
1976/77:26, rskr 1976/ 77:344).
Den
sjöfartspoliliska utredningen (K 1977:05) tillsattes sommaren 1977.
Systemet för statliga kreditgarantier till svenskt
rederiförelag bötiade tillämpas den I juli 1977. Systemet var tidsbegränsat och
fullmäktige i riksgäldskontoret fick bemyndigande att under tiden den 1 juli
1977-den 30 juni 1978 medge de aktuella garantierna. Ansökan om garanti eller
utfästelse om garanti skulle vara inlämnad senast den 31 december 1977. Närmare
föreskrifter för utfärdande av statliga kreditgarantier meddelades i förordningen
(1977:497) om statlig kreditgaranti till svenskt rederiföretag.
1 prop. 1977/78:166 om vissa sjöfartsfrågor
redovisades de diltillsvarande erfarenheterna av kreditstödel. Vid sin
behandling av ansökningarna hade fullmäktige i riksgäldskonloret på förslag av
nämnden för fartygskreditgarantier (FKN), normalt ställt krav på
amorteringsanstånd från företagens kreditgivare. Detta gällde också för lån i
fartyg som byggts vid svenska varv med statlig kreditgaranti. Efter förslag i
prop. 1977/78:101 bil. 1 hade riksdagen medgett att Svenska
skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa fick disponera en
röriig kredit av 139 milj. kr. i riksgäldskontoret (NU 1977/78:38, rskr
1977/78:160). Därigenom gavs även kassorna möjlighet att medge
amorteringsanstånd.
Som följd av bl. a. dessa åtgärder hade det gått
att kraftigt begränsa likviditetsslödet i form av särskilda statliga
kreditgarantier. Samtidigt som syftet med dessa kunnat uppnås hade
kreditgivarna på såväl den statliga som den privata sidan tagit sin del av
ansvaret - och även riskerna - för atl rederierna skulle klara
likvidiletspåfrestningarna.
Av ramen för de statliga kreditgarantierna kunde
beräknas återstå etl belopp av storieksordningen 200 milj. kr. vid utgången av
år 1977. 1 propositionen föreslogs att den del av den ursprungliga ramen om 500
milj. kr. som kunde komma atl återstå sedan samtliga ansökningar blivit
avgjorda fick föras i ny räkning och stå till förfogande fram till den 30 juni
1979 på de villkor som angetts i prop. 1976/77:146 och i uttalandena i TU
1976/77:26. I propositionen erinrades om att på föredragning av chefen för
industridepartementet i prop. 1977/78:174 föreslagils en ökning av ramen för
beställar-stödet med 775 milj. kr.
Förslagen i propositionen godtogs av riksdagen (TU
1977/78:25, rskr 1977/ 78:333).
Det läge som en betydande del av den svenska
rederinäringen kommit i har aktualiserat ytteriigare, mera företagsspeciftka
åtgärder för alt slå vakt om centrala delar av näringen. Med stöd av
regeringens bemyndigande den 29
\*Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 35
Prop.
1978/79:35 4
juni
1978 tillsattes därför en särskild rederikommission". Kommissionen fick
till uppgift att skyndsamt ange åtgärder för att bibehålla på sikt livskraftiga
och för landet viktiga delar av svensk rederiverksamhel. Arbetet skulle ske i
kontakt med företrädare för arbetsmarknadsparlerna inom rederinäringen. Vidare
förutsattes samråd med den sjöfartspolitiska utredningen. Kommissionen har den
27 september 1978 överiämnat en rapport med förslag lill åtgärder för att
ekonomiskt stödja vissa rederiförelag, i första hand Broströms Rederi AB och
Saléninvest AB.
Till protokollet i delta ärende bör fogas
rederikommissionens rapport som bilaga.
Med stöd av regeringens bemyndigande den 28
september 1978 förordnades direktören Lennart Dahlström alt i huvudsaklig
överensstämmelse med förslagen i rederikommissionens rapport upprätta och
underteckna avtal mellan staten och de båda nämnda rederiföretagen.
Den 25 oktober 1978 överiämnade Dahlström avtal med
Broströms Rederi AB resp. Saléninvest AB. Avtalen är träffade under förbehåll
av regeringens godkännande.
2.
Föredraganden
I samband med de kraftigt höjda oljepriserna hösten
1973 och den följande genomsnittligt svaga tillväxten inom världsekonomin bröts
en lång följd av år med starkt ökande sjötransporter. Mellan åren 1965 och 1974
hade sålunda den totala sjötransporterade kvantiteten fördubblats. Räknat i
transportarbete var uppgången än större, nära 200 96. Den bars upp av olika
typer av massgods. För råoljor och oljeprodukter var ökningen 240 % och för
insaisvarorna i stålindustrin, järnmalm och kol, nära 190 96.
Häremot står de senaste årens utveckling med en i
genomsnitt långsam ökning av sjötransporterna. Skeppningarna av varor som
järnmalm och kol har inle kommit tillbaka lill 1974 års nivå. Transporterna av
mineraloljor låg år 1977 inte mycket mer än 10 % högre, räknat efter
transportarbetet. Nybeställningarna av masslastfartyg, tank-, kombinerade och
torrbulkfartyg, inriktades däremot i början av 1970-talet på en fortsatt mycket
stark ökning av transportbehoven. 1 början av år 1974 svarade sålunda
uteslående beställningar mot ca två tredjedelar av det då befintliga
masslasttonnaget. För lanktonnaget enbart var andelen över 90 96.
De ändrade betingelserna inom masslastfarten förde
med sig en minskning av lonnagetillväxlen genom avbeställningar och utbyte mot
andra fartygstyper. Vidare ökade skrotningarna av befintliga fartyg starkt.
Sedan mitten av år 1974 har trots dessa åtgärder masslasttonnaget gått upp med
nära 40 % medan ökningen av transportbfihovet hållit sig vid 10 å 15 96.
Resultatet är ett betydande lonnageöverskott i form av uppläggningar,
fannedsättningar,
')
Direktörerna Lennart Dahlström (ordförande) och Jan Eriksson.
Prop.1978/79:35 5
föriängda
hamnuppehåll m. m. Överskottet ligger sedan år 1975 kring 20 96 av det samlade
masslasttonnaget med tyngdpunkt på de större fartygen, huvudsakligen tank- och
kombinerade enheter. Med lonnageöverskoitet har följt en lång period av
genomsnittligt låga frakter. Nybeställningarna har praktiskt laget upphört och
värdena på befintiiga fartyg pressats långt under nyanskaffningsvärdena.
Som rederikommissionen har anfört i sin rapport har
krisen inom masslastfarten drabbat den svenska rederinäringen hårt. Svenska
redare, både sådana helt inriktade på masslastfarten och sådana med ett bredare
register inom näringen, lade ut stora beställningar de första åren under
1970-talel. Enbart till ringa del var fartygens sysselsättning tryggad genom
långa kontrakt. Masslasttonnaget nådde som högst år 1975 med elva miljoner
dödviklston, vilket innebar nära nog en fördubbling på tre år. Investeringarna
förde med sig en omfattande skuldsättning.
Frakterna har enbart under korta perioder gett
utrymme för att täcka kapitalkostnaderna. För i varje fall de större svenska
fartygen har det oftast inte gått all få täckning ens för driftskostnaderna och
uppläggning har gett mindre föriust än att ha fartygen i trafik. Under långa
perioder har betydligt mer än hälften av oljetonnaget varit upplagt. Vissa
nybyggen har gått direkt til! uppläggning.
1
ett första led påverkade de låga masslastfrakterna tillsammans med höga räntor
och amorteringar rederiernas likviditet. Problemen i samband härmed togs upp i
prop. 1976/77:146 om vissa sjöfartsfrågor. Sveriges redareförening hade
hemställt om ett statligt likviditetsstöd till svenska rederiföretag. Syftet
var atl söka hindra all redarna som följd av bristande likvida medel tvingades
atl lill utlandet försälja moderna fartyg till underpris med de negativa
effekter som delta skulle fh inte enbart för rederinäringen utan också för
samhällsekonomin. Den allmänna uppfattningen var då alt masslastmarknaden
borde vara i bålans redan om något år. I propositionen föreslogs ett
likviditetsstöd i form av statliga kreditgarantier. Stödet skulle vara
selektivt och grunda sig på en ingående individuell bedömning. Både rederi och fartyg
skulle befinnas livsdugliga inom svensk sjöfartsnäring. Åtskilliga förändringar
måste accepteras för atl det skulle gå all framgångsrikt anpassa den svenska
handelsflottan lill nya förhållanden. Försäljning lill utlandet av också
förhållandevis nybyggda fartyg kunde därför få godtas.
Ramen för de statliga garantierna sattes till 500
milj. kr., varav ca 50 milj. kr. beräknades för den mindre skeppsfartens behov.
Riksdagen godtog förslaget.
Vid sin prövning av inkomna ansökningar fann
fullmäktige i riksgäldskonloret det rimligt atl ställa krav på
amorteringsanstånd från rederiernas kreditgivare för att i första hand denna
väg hålla uppe rederiernas likviditet. Sådana anstånd beviljades också. Till
betydande del rörde det sig om lån för fartyg som byggts vid svenskt varv med
statlig kreditgaranti. Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens
sekundäriånekassa fick också efter
Prop.
1978/79:35 6
riksdagens
beslut (prop. 1977/78:101, NU 1977/78:38, rskr 1977/78:160) möjlighet att
lämna amorteringsanstånd.
Kombinationen av åtgärder gjorde alt anspråken på
kreditgarantier kom att hålla sig betydligt under den fastställda ramen.
Därtill bidrog också alt i vissa fall förutsättningar inte förelåg för ett
statligt kreditstöd eller att vederbörande företag inte var berett att godta
ett stöd på de villkor som fanns skäl att föreskriva.
Med hänsyn lill osäkerheten i bedömningen av
utvecklingen inom sjöfarten föreslogs i prop. 1977/78:166 alt resterande del av
kreditgarantierna fick föras i ny räkning. Riksdagen godtog förslaget (TU
1977/78:25, rskr 1977/ 78:334). Den per den 1 oktober 1978 ej ulnyttiade delen
av garantiramen är ca 235 milj. kr., varav 28 milj. kr. faller på den för den
mindre skeppsfarten beräknade summan.
Hittills lämnade kreditgarantier tillsammans med
amorteringsanstånden har förbättrat rederiernas ekonomiska handlingsutrymme.
Stödåtgärderna utformades emellertid utifrån antagandet alt balans mellan
tonnageutbud och transportbehov relativt snart skulle vara återupprättat. För
masslastfar-tens del har bedömningen fått levideras. Balanstidpunklen ligger
sannolikt betydligt längre fram i liden än tidigare förefallit troligt med den
inverkan detta får på frakter och fartygsvärden under de närmaste åren. Detta
måste påverka statsmakternas åtgärder då det gäller att slå vakt om en
framtids-duglig svensk rederiverksamhet. Åtgärderna kan inle längre i första
hand inriktas på masslastfarten och de rederier som helt eller till övervägande
del gått in för denna typ av sjöfart.
För flera av dessa ensidigt inriktade rederier blev
problemen akuta under år 1978.1 ett par fall ledde de lill
betalningsinställelse. Bl. a. Gränges AB med en betydande flotta av främst
kombinerade tank- och torrlastfartyg beslöt att helt avveckla sin
rederirörelse. Andra förelag såg sig nödsakade att kraftigt minska innehavet av
masslastfartyg. Följden blev mycket omfattande fartygsförsäljningar, främst
till ullandel.
Också för stora rederier med ett brett register
inom svensk sjöfart höll engagemangen inom masslastfarten på att bli
övermäktiga. Det i och för sig betydande stöd som de erhållit i form av
kreditgarantier och amorteringsan-slånd var vid de nya bedömningarna av
marknadsuisikter m. m. inte längre tillräckligt. Rederierna måste försälja sina
masslastfartyg. Vid rådande fariygsvärden och med de skulder som belastade
fartygen kunde åtgärderna dock inle begränsas lill detta. Rederierna var för
alt kunna bemästra sin ekonomi nödsakade att avveckla också andra, lönande
delar av verksamheten och eventuellt helt lämna sjöfarten. Mot denna bakgrund
tillkallades i slutet av juni i år en särskild rederikommission. Kommissionens
uppdrag var atl skyndsamt ange åtgärder för atl bibehålla på sikt livskraftiga
och för landet vikliga delar av svensk rederiverksamhet. Kommissionen lade fram
sin rapport i slutet av september.
Kommissionen
påpekar att tonnageöverskottet inom masslastfarten fort-
Prop.1978/79:35 7
farande
är mycket betydande. Takten i vilket det kan avvecklas beror i mycket på om
skrotningen av befintligt tonnage också de närmaste åren kommer atl hålla sig
på en hög nivå. Under bl. a. denna förutsättning bör balansen mellan
lonnageutbud och transportbehov kunna återupprättas om fyra ä sex år, dvs.
beroende på konjunkturvarialionerna mellan åren 1982 och 1984. Kommissionen
hänvisar till den snabba minskning som f. n. sker av det svenska
masslasttonnaget. Det ekonomiska läge som rederierna kommit i och
framlidsutsikterna under svensk flagg för det tonnage som det huvudsakligen
rör sig om gör enligt kommissionens mening att denna utveckling lar godtas.
Några åtgärder från statens sida med enbart syftet att slå vakt om
masslasttonnaget kan kommissionen inte tillstyrka.
De
för landet vikliga delarna av svensk rederinäring anser kommissionen främst
vara de verksamheter som tillgodoser kvalificerade svenska sjötransportbehov,
dvs. fjäfi- och närlinjelrafiken och också systemlösningar för t. ex.
skogsindustrins uttransporter. Här har nåtts tekniskt och organisatoriskt
avancerade transportlösningar. Samma gäller olika typer av specialfart med
växlande anknytning till Sveriges egna transportbehov. Hit hör enligt kommissionen
kyl- och biltransporter och också insats av fartyg lämpade för svåra
isförhållanden. Till nya utvecklingslinjer hänför kommissionen bl. a.
pråmtransporterade stora lastenheter och olika funktioner vid letning efter och
utvinning av mineraloljor till havs.
Engagemangen inom masslastfarten har hårt belastat
Sveriges två största rederiförelag, Broströms Rederi AB och Saléninvest AB.
Broströms är Sveriges största linjerederi med tyngdpunkt på fjärrlinjefarten.
Inom denna fullföljer företagel f. n. ett omfattande ralionaliseringsprogram
främst genom omläggning av medelhavstrafiken till roll on/roll off-hantering.
Samtidigt avyttras återstående konventionella linjefartyg. Tekniskt och
kommersiellt intressant betecknar kommissionen också Broströms Marine Service
Division. Med högsjöbogserare och olika typer av specialiserade pråmar sker
transporter väriden över av stora och mycket tunga enheter. Vidare ingår olika
hjälpfunktioner vid letning och utvinning av mineraloljor till havs samt
bärgning och bogsering.
För Saléns del är i första hand företagets
kyltransporter av intresse. Med egna och inhyrda fartyg är Saléns den
internationellt sett största kyloperatö-ren. Genom den serie av kylfartyg som
är under byggnad vid Svenska Varv AB bibehåller Saléns ett högklassigt tonnage.
Kommissionen anser alt tillsammans med en fortsatt svenskbaserad kyloperation
är det värt att slå vakt också om vissa delar av Saléns masslastflotta.
Huvuddelen av de Kockum-byggda 350 000 DWT tankfartygen bör tills vidare
behållas under svensk flagg. De tillhör enligt kommissionen den typ av
tankfartyg som i första hand bör få del av en förbättrad tankmarknad med den
positiva inverkan delta har på fartygens andrahandsvärden. Intressanta för både
Saléns och Broströms del är också de moderna bulkfartygen med myckel hög
isklass.
Prop.1978/79:35 8
Sammanfattningsvis uttalar kommissionen att såväl
Broströms som Saléns representerar en betydande del av den framtidsinriklade
svenska rederinäringen. Skulle företagen tvingas till en långtgående
avveckling av rederiverksamheten minskar basen väsentligt för en svensk
rederinäring och därmed förutsättningarna alt upprätthålla denna och utnyttja
de möjligheter som sjöfarten kommer att erbjuda framdeles inom både nuvarande
och nya områden. Sysselsättningsminskningen för både ombord- och landanslällda
blir betydande.
Kommissionen har därför funnit befogat att med den
verkställande ledningen för de båda företagen diskutera de åtgärder som krävs
för all behålla för landet centrala delar av företagens rederi verksamhet.
Diskussionerna har utgått från den förväntade frakimarknadsutvecklingen inom
olika sjötransportsektorer, internationell konkurrensförmåga m. m. Rederierna
har förutsatts avveckla masslastfartyg med mindre god prognos och koncentrera
sin verksamhet lill de enligt gemensamma bedömningar mest framlidsdugliga
delarna av rederirörelsen.
De av kommissionen förordade åtgärderna är
villkorade av att bolagen upprätthåller viss miniminivå på den svenskbaserade
verksamheten. 1 första hand gäller detta under de förutsatta avtalsperioderna,
för Broströms åren 1979-1983 och för Saléns åren 1979-1982. Förpliktelserna
avser föriägg-ningen av bolagens administration, rederi verksamhetens
omfattning och ungefäriigt antal svenskregistrerade fartyg. Vardera förelaget
förutsätts sålunda under avtalsperioden bibehålla ett betydande antal fartyg
under svensk flagg. Totalt svarar detta mot mer än 2 500 arbetstillfällen för
ombord-och landanslällda.
Kommissionen har sökt att bygga vidare på de
stödåtgärder som redan har etablerats, nämligen kreditgarantier och
amorteringsanstånd. Det har dock varit nödvändigt alt gå längre. Främst gäller
detta Broströms med den speciella belastning på företaget som överenskommelsen
med staten år 1975 om Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB kommit att utvecklas
till. För alt trygga de centrala delarna av rederiverksamheten behöver
företaget en avsevärd minskning av kapitalutgifterna under en förhållandevis
lång övergångstid. Detta gäller inte enbart amorteringar ulan också räntor.
Vidare måste olika lån få en väsentligt föriängd löptid och takten för
återbetalningarna göras beroende av det ekonomiska utfallet av verksamheten.
De åtgärder som kommissionen förordar i fråga om
Broströms är i huvudsak följande.
Av de fartygslån om sammanlagt ca 455 milj. kr. som
förelaget har iklätt sig för ett antal svenskbyggda masslastfartyg, delvis
beställda i samband med Eriksbergs-avtalet, övertar staten betalningsansvaret
för 250 milj. kr. Detta sker i form av en villkorlig fordran på Broströms
vilken betraktas som en intäkt för företaget år 1978 och som en kostnad vid
avbetalning. Under avtalsperioden utgår varken ränta eller amortering. Därefter
är statens fordran räntebärande. Den skall avvecklas under de år då utdelning
utgår på
Prop.1978/79:35 9
aktiekapitalet
och med minst det utdelade beloppet. Om resultatet så kräver skall
räntekostnaden läggas till fordran.
Vad
gäller resterande lån för de nämnda fartygen, ca 205 milj. kr., skall staten
medverka till amorteringsanstånd under avtalsperioden. Därefter återupptas
amorteringarna efter en med fem år framskjuten plan.
Staten
skall vidare medverka till sammanläggning av två redan statsgaran-terade lån om
sammanlagt 250 milj. kr. och med sådana villkor att det nya lånet kan löpa utan
amortering under avtalsperioden och därefter avbetalas under 20 år i form av
ett annuitetslån. Det ena av de nuvarande lånen sammanhänger med
Eriksbergs-avtalet och är upplaget hos Sveriges Investeringsbank AB.
Lånebeloppet utgör 150 milj. kr. och skall amorteras med 15 milj. kr. per år
fr. o. m.år 1980.1 övrigt rördet sig om lån upptagna mot statlig garanti enligt
bestämmelserna i förordningen (1977:497) om statlig kreditgaranti till svenskt
rederiföretag, dvs. det i prop. 1976/77:146 förordade kreditstödel. Garantierna
förutsätter amortering med motvärdet av 25 milj. kr. år 1981, 50 milj. kr. år
1982 och 25 milj. kr. år 1983.
Slutligen skall utgå ett kontanlstöd i form av ett
engångsbelopp av 80 milj. kr.
Stödet
till Saléns är inriktat på att under avtalsperioden så långt som statens
åtaganden sträcker sig upprätthålla företagets likviditet och egna kapital på
vissa miniminivåer. Likviditetsslödet består av främst förlängda
amorle-ringsanstånd. Staten förutsätts sålunda lämna sialsgaranti för
fartygsbeställarens borgenslån vad gäller amorteringar under åren 1980 och
1981 på vissa varvskrediter, avseende i första hand de tankfartyg som Saléns
har byggt vid Kockums Varv (Shipyard) AB och i andra hand de kylfartyg som är
under byggnad vid Svenska Varv AB.
Staten förutsätts vidare utfästa sig alt intill ett
belopp av 200 milj. kr. medverka till soliditetsfrämjande åtgärder av typen
värdegaranti eller villkorslån. Villkorslån skall vara räntebärande och kunna
utgå också av likvidiletsskäl. Efter avtalsperiodens slut skall värdegaranti
resp. villkorslån avvecklas med minst en tiondel per år.
För båda företagen gäller all såvida de under
avtalsperioden avvecklar en väsentlig del av sin svenskbaserade
rederiverksamhet skall de statliga åtgärderna i princip reduceras i motsvarande
mån. 1 de fall statens villkorliga fordran kvarstår gäller, om staten inle
medger annat, detta villkor även efter avtalsperiodens utgång. Både staten och
förelagen har rätt alt under avtalsperioden påkalla justering av
överenskommelserna om förutsättningarna för dessa väsentligt skulle ändras.
Kommissionen uttalar att statens åtaganden mot
Broströms blir så omfattande atl de motiverar en fortlöpande insyn i företaget.
Så länge statens villkoriiga fordran beslår bör därför staten ha rätt att
tillsätta en särskild revisor. För Saléns del kan den statliga insynen
begränsas till ell åriigt samråd, varvid behandlas bl. a. utdelningen lill
aktieägarna.
För
egen del vill jag anföra följande. Den internationella sjöfartsnäringen
Prop.
1978/79:35 10
har
kommit in i en period som kan föra med sig en djupgående omvandling av dess
framtida villkor. Åt vilka håll förändringarna skall gå är ännu svårt att ha en
uppfattning om. Vad som redan har skett och än mer vad som kommer att ske är av
väsentlig betydelse för Sverige med vår förhållandevis stora handelsflotta och
en flotta som lår huvuddelen av sin sysselsättning i trafik som berör enbart
utländska hamnar.
Med stora krav på ekonomiska insatser från
åtskilliga sektorer inom näringslivet måste statens åtgärder för rederinäringen
grunda sig på en hård prioritering. Dessa får i nuläget inriktas främst på att
bevara handlingsfriheten och slå vakt om de för folkhushållet totalt sett
centrala delarna av näringen. Inom delar med dålig eller i varje fall mycket
osäker prognos får godtas en också omfattande minskning av tonnaget. Hit får
man numera räkna huvuddelen av den stora masslastflotta som byggts upp under
1970-talet.
Under fyra år har denna flotta medfört stora
föriuster. Att världstonnaget från i år har slutat atl växa och att det skett
en fraktuppgång de senaste månaderna kan visserligen las som tecken på att
krisen för masslastfarten har nått sin botten och en förbättring har börjat
ske. Osäkerhetsfaktorerna är emellertid många. Det mesta talar för att vägen
till en balans mellan tonnageutbud och transportbehov fortfarande är lång.
Takten i den framtida skrotningen av beflntliga fartyg är mycket elastisk och
med den stora, outnyttjade varvskapaciteten världen över kan nybyggnaderna på
kort tid få en betydande omfattning.
Först då rederierna får full täckning för sina
räntor och amorteringar upphör belastningen på likviditeten. Med ett
internationellt sett högt kostnadsläge ligger denna tidpunkt längre fram i
tiden förde svenska redarna än för huvuddelen av konkurrenterna. En stor del av
del svenska masslasttonnaget kan innan dess ha föriorat också sin långsiktiga
förtiänstförmåga inom svensk rederiverksamhel. Enbart en mindre del av tonnaget
har från denna utgångspunkt en någorlunda god prognos.
Jag delar kommissionens uppfattning om vilka grenar
inom svensk rederinäring som det i dagens perspektiv finns anledning att prioritera.
Det gäller de tekniskt, organisatoriskt och kommersiellt avancerade delarna av
näringen och då i första hand de delar som fyller kvalificerade svenska
transportbehov.
Detta berör i hög grad de båda rederier, Broströms
och Saléns, som omfatias av kommissionens förslag. Rederiernas stora engagemang
inom masslastfarten bör inte fa föranleda att de helt eller i varje fall till
större delen kan tvingas lämna sjöfarten. De åtgärder från statens sida som
kommissionen förordat ter sig rimliga. Åtgärderna bör föra med sig alt
företagen kan bibehålla och på sikt också utveckla de för landet centrala
delarna av rederiverksamheten.
Rederikommissionens förslag har numera förts fram
till avtal mellan å ena sidan staten och å andra sidan vart och ett av de båda
rederiföretagen. Avtalen
Prop.1978/79:35 11
är
träffade under förbehåll av regeringens godkännande. De överensstämmer i
huvudsak med kommissionens förslag. 1 ett par avseenden har dock fått ske en
precisering. Det kombinerade solidiiets- och likviditetsstödet inom en ram av
200 milj. kr. till Saléns skall sålunda enligt avtalet få formen av eu
villkorslån som dock utbetalas endast under vissa förutsättningar. Avbetalningen
av detta lån - i den mån det tas i anspråk - blir beroende av storleken av
förelagets egna kapital och därigenom i första hand av resultatutvecklingen.
Lånet är räntebärande. Räntan är fastställd till att motsvara riksbankens
diskonto med ett tillägg av 3,5 procentenheter.
Vad gäller villkorslånet till Broströms
överensstämmer avtalsbestämmelserna med förslaget i rapporten. Samma gäller
utformningen av kontant-stödet till företaget. Under riksdagens prövning faller
också den statliga kreditgarantin för lån om 250 milj. kr. med en löptid av 25
år varav de första fem åren skall vara amorteringsfria. Garantin ersätter som
nämnts tidigare garantier om tillhopa samma belopp men med kortare löptid.
De båda avtalen förutsätter vidare föriängd löptid
för vissa kreditgarantier som staten har lämnat för fartygslån. Dylika
föriängningar faller inom de bemyndiganden som riksdagen redan har lämnat. I
första hand krävs emellertid överenskommelse mellan de båda rederierna och
berörda varv om föriängningarna. Härefter hänskjuts frågan till
riksgäldskonloret.
1 rederikommissionens rapport förutsätts att staten
skall äga tillsätta en särskild revisor i Broströms. Avtalet innebär den
ändringen att insynen i företaget skall ske genom en företrädare för staten som
ges samma rätt och möjlighet till insyn i Broströms som tillkommer dess
revisor. Ändringen skapar möjlighet för statens företrädare att utan hinder av
de sekretessbestämmelser som gäller för revisor i företag till regeringen
anmäla sina iakttagelser m. m.
1 det med Saléns träffade avtalet förutsätts i
vissa fall samråd mellan staten och företaget, bl. a. avseende behov och
avveckling av villkorslån och eventuell aktieutdelning. Samrådsuppgiften kommer
för statens del i första hand att åvila FKN. Skulle samrådet inte leda till en
gemensam uppfattning ler det sig naturligt att frågan hänskjuts till regeringen
för prövning.
Rederikommissionen tar också upp vissa frågor av
mera allmän betydelse för svensk rederinäring. Till en del syftar dessa till
att skapa sysselsättning för svenska fartyg, nämligen vad gäller oljelagring
och framtida kontrakt på malmskeppningar. Frågan om ett program för tillfällig
lagring av råolja i tankfartyg övervägs inom regeringskansliet. 1 fråga om
framtida kontrakt för skeppning av de malmkvantiteter som LKAB säljer c i f,
dvs. där företaget också svarar för befraktningen, får dessa göras beroende av
förhandlingar mellan bolaget och intresserade rederier. För år 1979 har numera
också ett sådant avtal träffats med svenskt rederi.
Kommissionen tar också upp frågan om samverkan
mellan svenska varv och rederier i form av bare-boat charter och senare köp av
sädana nybyggen som är anpassade för rederiernas reinvesterings- och
utvecklingsprogram.
Prop.1978/79:35 12
Denna
fråga berör rederiernas långsiktiga investeringsbehov och kapitalför-sötining
och kan därför hänföras till sjöfartspolitiska utredningens uppdrag. Jag vill i
sammanhanget hänvisa till förslagen i prop. 1978/79:49 om vissa varvsfrågor.
Önskvärda ersättnings- och nyinvesteringar inom svensk rederinäring förutsätts
genom det fortsatta beställarstöd som föreslås i propositionen kunna komma
till stånd utan ägarengagemang från varvens sida.
Rederikommissionen har varit i kontakt också med
andra rederiföretag än Broströms och Saléns. Dessa kontakter har inte
aktualiserat några förslag om omedelbara stödåtgärder från kommissionens sida.
Kommissionen uttalar dock i sin rapport att för att på längre sikt trygga den
svenska sjöfartsnäringen och på nytt ge den utvecklingsmöjligheter krävs
åtgärder med bred räckvidd. 1 dessa frågor hänvisar kommissionen lill
sjöfartspoliliska utredningen.
3. Hemställan
Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1.
till Bidrag lill Broströms
Rederi AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under
sjätte huvudtiteln anvisa ett anslag av 80 000 000 kr.,
2.
till Lån till Broströms Rederi
AB på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden
för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 250 000 000 kr.,
3.
bemyndiga fullmäktige i
riksgäldskontoret att ikläda staten garanti för lån på 250 000 000 kr. som
Broströms Rederi AB avser att ta upp för omläggning av tidigare lämnade
statsgaranterade lån,
4.
till Lån lill Saléninvest AB på
tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för
låneunderstöd anvisa ett investerings-anslag av 200 000 000 kr.
Ärendet
bör behandlas under innevarande år.
4. Beslut
Regeringen ansluter sig lill föredragandens
överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop.
1978/79:35 13
Bilaga
Rederikommissionens
rapport angående ekonomiskt stöd till vissa rederiföretag
1978-09-26
Till
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
Rederikommissionen tillsattes 1978-06-29 me uppdrag
att skyndsamt ange åtgärder för alt bibehålla på sikt livskraftiga och för
landet viktiga delar av svensk rederiverksamhel. Kommissionen anser sig nu ha
fullgjort sitt uppdrag och vUl med anledning härav framlägga följande rapport.
Utvecklingen inom världssjöfarten de senaste åren
har fört fram lill ett läge som för masslastfartens del ger rätt till
benämningen kris. Bedömningarna av tonnagebehoven vid 1970-talets början var
inriktade på en mycket stark fortsatt ökning av transportvolymen. I första hand
gällde detta skeppningarna av råolja men också av torrbulkvaror som järnmalm
och kol. Fartygsbesläll-ningarna drevs emellertid längre. De nybeställningar
som lades ut och föranledde en omfattande utbyggnad av varvskapacitelen skulle
ha visat sig överdimensionerade redan vid de godsvolymer vilka då som mest
fanns anledning alt räkna med. Från hösten 1973 flerfaldigades oljepriserna och
med den följande lågkonjunkturen ändrades radikalt utvecklingen.
Godsvolymen har i genomsnitt växt mycket långsamt
under de senaste åren medan tonnaget trots de avbeställningar som skett har
fortsatt sin snabba ökning fram till i år. Följden har blivit ett betydande
överskott på i första hand slorbäriga enheter, huvudsakligen tank- samt
kombinerade tank-och torriastfartyg. Frakterna har pressats hårt vilket fört
med sig omfattande uppläggningar och också utbudsminskningar i form av
farinedsältningar m. m. Under långa tider har täckning inle gått att få ens för
fartygens löpande kostnader. Härigenom undergrävs de ekonomiska
fömtsättningarna för fortsatt verksamhet. Driftunderskotten och än mer räntor och
amorteringar pressar likviditeten. Solvensen blir otillräcklig som följd av
resultalunder-skott och i förhållande lill erhållna krediter låga
fartygsvärden. Rederiföretagens finansiella handlingsfrihet beskärs genom
undermineringen av del disponibla säkerhelsunderiagel. I åtskilliga fall har
delta fört fram lill betalningsinslällelser och avveckling av fartygen. Ofta
har emellertid kreditgivarna funnit bäst alt tillfälligt medge anstånd med
amorteringar och också räntor. Härigenom har emellertid de ekonomiska problemen
ingalunda lösts utan enbart skjutits på framliden. För redare med modernt och
därför vanligen högbelånat tonnage och därtill som de skandinaviska med höga
driftskostnader är läget särskilt prekärt.
Många faktorer påverkar den lidpunkt då balansen
kan återupprättas inom masslastfarten, dvs. då tonnageöverskotlel reellt är
hävt och frakter liksom fartygens andrahandspriser anpassas till kostnaderna
för marknadsmässigt motiverade nybyggen. Skäl finns att notera atl frakter och
andrahandsvärden under år 1978 och då främst under andra halvåret utvecklats
mera gynnsamt än som fanns anledning att räkna med vid årets början. Om detta
kan ses som ett första tecken på en mera definitiv förbättring är dock en öppen
fråga. Fartygsöverskoltet är fortfarande mycket betydande. Klart positivt är
dock atl under år 1978 tanktonnaget har slutat att växa. För första året
överstiger skrotningarna leveranserna av nybyggt tonnage. Vid den ökning av
godsvolym och transportarbete som ter sig trolig också vid ett normaliserat
Prop.1978/79:35 14
konjunkturföriopp
måste denna utveckling fortsätta. Med fortsatt hög skrotningslakt och ringa
nybeställningar bör lonnagebalansen med reservation för oförutsebara händelser
kunna återupprättas om fyra å sex år, dvs. beroende på konjunkturvariationerna
mellan åren 1982 och 1984. En successiv lyftning bör ske av frakterna närmast
framförliggande år och en fortsatt uppgång av andrahandsvärdena för modernt
tonnage. I fråga om torrbulkfarten ter sig i och för sig balanstidpunklen mer
näriiggande. Den koppling som den stora flottan av kombinerade fartyg skapar
mellan tank-och torrbulkfarten vad gäller framför allt de storbäriga fartygen
påverkar dock fraktutvecklingen.
Den internationella krisen inom masslastfarten har
djupgående påverkat den svenska rederinäringen. Masslastflollan ökade från år
1973 till 1975 med ca 70 96 tUl nära 11,5 milj. DWT. Därefter har skett en
minskning och tonnaget låg vid slutet av år 1977 trots de nybyggnader som tillförts
på knappt 10 milj. DWT. Nedgången under år 1978 genom försäljningar lill
utlandet kan nå nära 5 milj. DWT varigenom tonnaget ungefäriigen halveras på
ett år. Åtskilliga rederier har starkt dragit ned sitt innehav av
masslastfartyg. 1 vissa fall har skett en fullständig avveckling eller är en
sådan avveckling på gång. Det ekonomiska läge som rederierna kommit i och
framtidsutsikterna under svensk flagg för det tonnage som del huvudsakligen rör
sig om gör enligt kommissionens mening att denna utveckling får accepteras.
Några insatser från statens sida för att isolerat slå vakt om masslasttonnaget
kan kommissionen inte tillstyrka. Syftet måsle vara vidare.
Tonnagemässigt svarar masslastflollan för
huvuddelen av den svenska handelsflottan. År 1975 var andelen över 85 % räknat
efter dödviktston. I mer reella termer, mätt i t. ex. sysselsättning och
investeringsvolym, är den dock en annan. Uttryckt i förtjänstförmåga, t. ex.
bidrag till sjöfartsnettot under en normalkonjunklur, kan enligt de beräkningar
som redovisats lill pågående långtidsutredning andelen åren 1975-1977 inle
sättas högre än 35 ä 40 96. Vid rådande fraktnivå och med fortfarande en stor
del av tonnaget upplagt minskar masslastfartygens andel ytterligare väsentiigt.
De för landet viktiga delarna av svensk
rederinäring vill kommissionen -utöver de krav som försötiningsberedskapen kan
ställa - främst söka inom andra sektorer av näringen. Främst vill kommissionen
sälta de delar av rederiverksamheten som tillgodoser kvalificerade svenska
sjötransportbehov, dvs. fjärr- och närlinjelrafiken och också systemlösningar
för t. ex. skogsindustrins transporter. Svenska redare har här medverkat lill
tekniskt och organisatoriskt progressiva transportlösningar bl. a. genom en
långtgående utveckling av roll on/roll of (ro/ro) tekniken. Inom
näriinjefarten bör av sysselsättningsskäl särskild vikt fästas vid trafiken med
kombinerade passagerar- och lastfartyg. Tekniskt, organisatoriskt och
kommersiellt kvalificerade lösningar ofta med stordriftsfördelar har också
uppnåtts inom olika typer av specialfart med växlande anknytning till landels
egna transportbehov. Hit hör kyl- och biltransporter och också insats av
fartyg lämpade för svåra isförhållanden. Nya utvecklingslinjer representeras av
pråmtransporterade stora lastenheter och också olika funktioner vid letning
och utvinning av mineraloljor till havs. Med utgångspunkt från småtankfarten
har utvecklats transport av olika typer kemikalier.
Krisen inom masslastfarten har drabbat också
svenska rederier med etl brett register inom sjöfarten. Främst gäller delta
landels två största rederiföretag, Broströms Rederi AB och Saléninvest AB.
Båda företagen har kommit i ett läge där de inte kan ekonomiskt bemästra ett
mera omfattande innehav av
Prop.
1978/79:35 15
tank-
och andra masslastfartyg. Med de skulder som belastar fartygen och de låga
marknadsvärden som fartygen har kan en avveckling dock inte ske isolerat.
Företagen måste - helt eller delvis - sälja också andra och enligt
kommissionens bedömning för landet vitala delar av rederiverksamheten.
Broströms utgör landets största linjerederi med
tyngdpunkt på fjärriinje-farten. Den senare var under mellankrigstiden
ryggraden i den svenska rederinäringen. Med främst en starkt expansiv
masslastflotta har den relativa betydelsen minskat. Den omdaning som nu är på
gång gör emellertid att fjärriinjefarten på nytt kommer i förgmnden. Förutom
Broströms utgör de stora fjärrlinjerederierna Rederi AB Nordstiernan och Rederi
AB Transatlan-tic. Broströms svarar vad gäller den på Sverige och då
huvudsakligen på Göteborg baserade trafiken för främst de linjer som berör
Medelhavet, Mellanöstern och Fjärran Östern. Till stor del sker verksamheten
inom internationella konsortier med olika utformning. Broströms är också en av
de tre svenska medlemmarna i Atlantic Container Line (ACL) med en omfattande
trafik på Nordamerikas ostkust. Bolaget bedriver dessutom en betydande
fjärriinjetrafik helt mellan utländska hamnar. Genom sitt holländska
dotterbolag, Incolrans, har Broströms ytteriigare andelar i ACL och är dessutom
partner i andra linjer som berör Nord- och Mellanamerika.
Fjärriinjetrafiken är sedan ca tio år tillbaka
föremål för en stark teknisk omdaning genom övergång lill fartyg anpassade för
enhetslasler, för svensk del huvudsakligen av ro/ro-lyp. Broströms fullföljer f
n. denna genom rationalisering av främst Medelhavslrafiken. Resterande
konventionella tonnage kommer därmed att i huvudsak avvecklas.
Fjärrlinjefarten är inte utan svårigheter. De
senaste årens lågkonjunktur har hållit nere lastkvantiteterna och därmed
fraktintäkterna. Till det senare har medverkat också utvecklingen av kursen på
US-dollarn. Mera långsiktiga problem bereder flaggdiskrimineringen med krav på
olika preferenser för export- och importländernas fartyg och också en
tilltagande konkurrens om de fria godskvantiletema från Öslstalsländernas sida.
Då även de fjärriinjer som berör Sverige för huvuddelen av sill godsunderiag är
hänvisade till utländska hamnar finns påtagliga osäkerhetsmoment. Genom
medlemskap i olika konsortier har dock de svenska fjärrlinjerederierna tills
vidare säkrat sin ställning. De svenska fjärriinjerederiema deltar i ett antal
konferenser. Broströms har genom sitt holländska dotterbolag fotfäste inom EG
med den starka roll som gemenskapen har i den internationella
sjöfartspolitiken. Kommissionens uppfattning är atl staten bör vara beredd till
olika åtaganden för att slå vakt om den svenska fjärrlinjefarten.
Till de tekniskt och kommersiellt intressanta
delarna av Broströms rörelse räknar kommissionen också företagets Marine
Service Division. Med högsjöbogserare och olika typer av specialiserade pråmar
sker transporter väriden över av myckel lunga enheter. Härtill kommer olika
hjälpfunktioner för letning och utvinning av mineraloljor till havs samt
bärgning och bogsering.
Saléns verksamhet inom fjärrlinjefarten är
förhållandevis ringa. Genom sin andel i Tor-Line har däremot företaget ett
betydande engagemang i närtrafiken över Nordsjön. Intressantast från landels
synpunkt är dock Saléns kyltransporter. Här besitter Saléns unika kunskaper med
etl stort marknadskunnande. Med tillsammans ett sjuttiotal egna och inhyrda
fartyg är Saléns den internationellt sett största kyloperatören. Verksamheten
har de senaste åren varit mycket lönande. Genom den serie om sex slorbäriga
kylfartyg som
Prop.1978/79:35 16
är
under byggnad vid AB Svenska Varv bibehåller Saléns ett högklassigt tonnage.
Stordriftsmöjligheterna ger betydande konkurrensfördelar i ett läge med ökat
lonnageutbud. För att fördela riskerna kan det dock enligt kommissionens
bedömning vara motiverat för Saléns atl ta in en svensk eller utländsk partner.
1 kombination med en fortsatt svenskbaserad kyloperation
kan det vara befogat att slå vakt om vissa delar av Saléns masslastflotta.
Kommissionen avser då Kockumsbyggda turbintankfartyg i 350 000 tons klassen.
Huvuddelen av dessa bör tills vidare behållas under svensk flagg. De tillhör
den typ av tankfartyg som i första hand bör få del av en förbättrad lankmarknad
med den positiva inverkan detta har på också fartygens andrahandsvärden.
Intressant för både Saléns och Broströms del är de moderna torrbulkfartygen med
mycket hög isklass.
Sammanfattningsvis vill kommissionen uttala att
såväl Broströms som Saléns representerar en betydande del av den
framtidsinriklade delen av svensk rederinäring. Skulle företagen genom sina
engagemang inom masslastfarten tvingas till en långtgående avveckling av
rederiverksamheten minskar väsentligt basen för en svensk rederinäring och
därmed förutsättningarna alt upprätthålla denna och utnyttia de möjligheter
som sjöfarten kommer att erbjuda framdeles inom både nuvarande och nya områden.
Sysselsättningsminskningen för både ombord- och landanslällda blir betydande.
Kommissionen har därför fört ingående diskussioner
med den verkställande ledningen för de båda bolagen varvid belysts de
åtaganden som krävs för att bibehålla de för landet centrala delarna av
företagens rederiverksamhet. Därvid har tagils hänsyn lill förväntad
fraklmarknadsutveckling inom olika sektorer, internationell konkurrensförmåga
m. m. I de aktuella alternativen har fömtsätts en fortsatt betydande
avveckling av i första hand masslastfartyg med mindre god prognos och en
koncentration lill de enligt gemensamma bedömningar mest framlidsdugliga
delarna av verksamheten.
Kommissionens strävan har varit att i första hand
bygga vidare på de typer av stödåtgärder som redan har etablerats via Nämnden
för fartygskreditgar-anlier (FKN), dvs. kreditgarantier till redare enligt
bestämmelserna i förordningen 1977:497 om statlig kreditgaranti till svenskt
rederiföretag och amorteringsanstånd för statsgaranterade varvskredilermed
samtidigt medgivande från andra kreditgivares sida om motsvarande anstånd. Ell
stöd till Saléns kan till stor del hålla sig inom denna ram. Dock krävs därtill
ett solidiletsslöd i form av villkorslån eller dylikt vilket stöd också kan få
utnyttias av likviditetsskäl varvid statens åtaganden i form av kreditgarantier
minskar.
I
fråga om Broströms har det varit nödvändigt all gå längre. De påfrestningar som
följt med det nu snart avvecklade äldre engagemanget i masslastfarten och en
till följd av konjunkturförhållandena i medeltal låg intäkt från linjefarten,
m. m. har genom utvecklingen av frakter och lärtygsvärden väsentligt ökats
genom de åtaganden som bolaget påtog sig i samband med överenskommelsen med
staten år 1975 om Eriksbergsvarvet. Åtagandena innebar förutom koncernbidrag
vissa farlygsbeslällningar lill jämfört med dagens andrahandsvärden mycket höga
priser. Därtill förvärvade Broströms i samband med avvecklingen av
Fernslröm-rederiet år 1976 två svenskbyggda kombinerade fartyg i 100 000 tons
klassen. De då gällande marknadsvärdena har sjunkit betydligt och fartygen
ligger f n. upplagda.
Broströms
behöver för att trygga de centrala delarna av rederiverksam-
Prop.1978/79:35 17
heten
en avsevärd minskning av kapitalutgifterna under en förhållandevis lång
övergångstid. Enbart lill en del går denna alt uppnå genom amorteringsanstånd.
Även räntebelaslningen måste lätta. Lånen måste därtill efter övergångstiden
ges en väsentlig föriängd amorteringstid och återbetalningarna lill viss del
göras beroende av del ekonomiska utfallet av verksamheten. Till denna del måste
de erhålla formen av statligt villkorslån.
De
åtgärder som kommissionen är beredd alt tillstyrka har för både Saléns och
Broströms gjorts beroende av alt bolagen upprätthåller viss miniminivå på den
svenskbaserade verksamheten. Detta gäller i första hand under de förutsatta
avtalsperioderna, för Broströms åren 1979-1983 och för Saléns åren 1979-1982. 1
den mån statens åtaganden i form av lån med villkoriig återbetalning m. m.
omfattar även tiden därefter består emellertid bolagens förpliktelser. Detta
gäller såväl föriäggningen av bolagens administration, rederiverksamhetens
omfattning som del ungefärliga antalet svenskregistrerade fartyg. Vardera
förelaget förutsätts under avtalsperioden bibehålla etl 20-lal fartyg under
svensk flagg. Därigenom slås vakt om sammanlagt mer än 2 500 arbetstillfällen
för ombord- och landanslällda.
De av kommissionen förordade åtagandena från
statens sida är i huvudsak följande.
Broströms:
För
tank- och andra bulkfarlyg har Broströms fartygslån, till övervägande delen
statsgaranterade, som per 1978-12-31 beräknas uppgå till ca 455 milj. kr.
Staten ålar sig, förutsatt långivarnas medgivande, att per nämnda dag övertaga
betalningsansvaret för 250 milj. kr. av dessa lån. I stället erhåller staten en
villkoriig fordran på Broströms om samma belopp vilken är ränte-och
amorteringsfri under avtalsperioden. 1 Broströms balansräkning förs denna
fordran under "Ansvarsförbindelser" och betraktas redovisnings- och
skattemässigt som intäkt 1978 och som en kostnad vid avbetalning. Efter
avtalsperiodens slut skall den villkoriiga fordran avvecklas under de år då
Broströms beslutar om utdelning och med minst samma belopp som då utdelas. Den
villkorliga fordran skall belastas med ränta som för varje år fastställs med
hänsyn lill Broströms resultatutveckling, dock med högst 10 %. Om så krävs med
hänsyn till årets resultat skall räntekostnaden läggas lill den villkoriiga
fordran.
Vad
gäller resterande lån för ifrågavarande fartyg skall staten genom föriängning
av befintliga statliga garantier, fömtsatt långivarnas medgivande, medverka
till att Broströms erhåller amorteringsanstånd under avtalsperioden. Därefter
skall lånen amorteras enligt en i fem år uppskjuten plan.
Broströms
har för närvarande lån upplaget hos Sveriges Investeringsbank AB å 150 milj.
kr. alt amorteras med 15 milj. kr. per år fr. o. m. 1980 samt lån upptagna mot
riksgäldskontorels borgen å tillsammans motvärdet av 100 milj. kr. att
amorteras med motvärdet av 25 milj. kr. 1981, 50 milj. kr. 1982 samt 25 milj.
kr. 1983. Staten förutsätts möjliggöra en sammanläggning av dessa lån genom atl
utfärda ny statsgaranti. Denna skall medge uppläggning av etl lån vilket löper
utan amortering under avtalsperioden för att därefter avbetalas under 20 år i
form av ett annuitetslån.
I kontanlstöd skall per 1979-01-02 utbetalas ell
engångsbelopp om 80 milj. kr. till bolaget.
Saléns:
Gentemot Saléns utfäster sig staten atl garantera
att företagets likviditet under avtalsperioden uppgår till minst 125 milj. kr.
Detta sker genom att lämna statsgaranti för refinansieringslån avseende
amorteringar under åren
Prop,1978/79:35 18
1980
och 1981 för i första hand Saléns Kockumsbyggda tankfartyg (företaget har redan
fått refinansieringslån avseende 1978 och 1979 års amorteringar) och i andra
hand i Saléns kylfartygsnybyggen i takt med leveranserna från Svenska Varv AB.
Staten utfäster sig även att intill ett belopp om
200 milj. kr. - om så erfordras för att Saléns eget kapital ej skall understiga
150 milj. kr. - medverka till soliditetsfrämjande åtgärder av typen
värdegarantier och/eller räntebärande villkorslån. Dylikt villkorslån kan även
utgå kontant om likviditeten så erfordrar. Efter avtalsperiodens slut skall
givna solidiletsslöd avvecklas med minst en tiondel per år.
Gemensamt för båda rederierna gäller alt om de
under avtalsperioden avvecklar väsentlig del av sin svenskbaserade
rederiverksamhet skall de statliga stödåtgärderna principiellt reduceras i motsvarande
mån. Detsamma gäller om rederierna efter avtalsperiodens slut, i det fall de
fortfarande har villkorliga skulder till staten, avvecklar verksamheten i
snabbare takt än den som staten är beredd godta.
Om förutsättningarna för överenskommelserna mellan
rederierna och staten väsentligen förändras under avtalsperioden skall båda
parter äga rätt att påkalla justering av överenskommelserna. Rederierna skall
även ha en möjlighet, om de kan erbjuda staten godtagbara säkerheter, att före
avtalsperiodens utgång påkalla förhandling om överenskommelsernas upphörande.
Statens åtaganden gentemot Broströms blir av den
omfattningen atl de motiverar en fortlöpande insyn i företagel. Staten skall
därför ha rätt att, så länge den villkoriiga fordran ej avvecklats, tillsätta
en särskild revisor. För Saléns del skall den statliga insynen möjliggöras
genom samråd under fjärde kvartalet vatie år. Därvid skall bl. a. behandlas
frågan om utdelning till aktieägarna.
Rederi AB Transallanlic äger rninoritetsandelar i
vissa av de 350 000 tons tankfartyg som lill sin huvuddel ägs av Saléns.
Transallanlic förutsätts vid behov på samma sätt som Saléns erhålla
amorteringsanstånd, dock under förutsättning att bolaget under ifrågavarande år
ej lämnar utdelning till aktieägarna.
1 överenskommelserna ingår att statlig stämpelskatt
vid överiåtelse av fartyg inom respektive koncern ej skall utgå.
Överenskommelserna förutsätter alt företagens bankförbindelser genom vissa
medgivanden bidrar till alt upprätthålla företagens likviditet.
Kommissionen vill också ta upp ett par frågor av
mera allmän betydelse för svensk rederinäring.
1 det trängda läge som masslastfarten kan förväntas
befinna sig i också de närmast kommande åren är det av vikt att svenska fartyg
kan få del av de sysselsättningsmöjligheter som svenska förelag och också
slatiiga myndigheter kan erbjuda. Kommissionen avser bl. a. den oljelagring i
tankfartyg som Överstyrelsen för ekonomiskt försvar kan aktualisera. Lagring i
svenska fartyg kan vid de frakter på den öppna marknaden som finns anledning
att räkna med ett gott stycke framöver ge positiva effekter både för rederierna
och de ombordanställda. Sysselsättningseffekterna blir betydligt större än om
fartygen ligger upplagda utan last.
För de om än successivt minskade malmkvantiteler
som LKAB sålt c i f har enligt en mångårig överenskommelse Gränges AB
utnyttjats för sjötransporterna. Gränges upphör emellertid med
rederiverksamheten. Kommissionen ser det som angeläget att kontrakt på de
framlida malm-
Prop.1978/79:35 19
skeppningarna
kan övergå till ett annat svenskt rederi eller till samarbetande svenska
rederier.
Kommissionen
har samrått med den sjöfartspolitiska utredningen. Några
gränsdragningssvårigheier mellan utredningen och kommissionen har inle
förelegal. Utredningen harall behandla de långsikliga utvecklingslinjerna för
den svenska rederiverksamhelen och de åtgärder som dessa kan föranleda från
statens sida. Kommissionens uppgift är inriktad på akuta problem av
förelagsekonomisk art hos etl begränsat antal rederier och då problem som
kräver en snar lösning. Kommissionen är av den uppfattningen att för att på
längre sikt trygga den svenska rederinäringen och på nytt ge den utvecklingsmöjligheter
krävs åtgärder med bred räckvidd. Den omfattande rationaliseringen inom svensk
sjöfart med utveckling på bl. a. lasthanlerings- och farlygsdriftsområdet bor
fortgå. För rederier, också dem som f n. inle uppvisar akuta problem men som
med en utdragen lågkonjunktur kan komma alt få det, bör mer långsikliga
åtgärder övervägas. De överiäggningar som kommissionen haft med Broströms och
Saléns förutsätter alt båda företagen skall få del av eventuella framtida
statliga generella stödåtgärder för näringen.
Kommissionen
har i sin tur förutsatt atl företagen kommer atl lämna lillfälle för svensk
varvsindustri alt avge anbud innan nybeställningar sker av skepp. Vid de
reinvesteringsbehov som kan uppstå och också vid den expansion till andra
grenar inom sjöfarten som kan bli aktuell de närmaste åren bereds sålunda de
svenska varven tillfälle atl konkurrera. Därvid kan enligt kommissionens
bedömning -om ett fortsalt beställarstöd ger utrymme för detta - vara värt alt
allmänt pröva nya former för samverkan mellan varv och rederier. Exempel härpå
är utfraktning av nybyggda fartyg på bare-boatbas med möjlighet till senare
köp. Marknadsbehovet skall då dokumenteras. Åtskilliga i och för sig
livskraftiga svenska rederier har svårt all förena en redan kringskuren
ekonomisk handlingsfrihet med önskvärda reinvesteringar och utveckling av
flottan. Det antydda arrangemanget kan skapa förutsättningar härför.
Under
sill arbete har kommissionen uppehållit kontakt med företrädare för
arbetsmarknadspartema inom rederinäringen och också haft diskussioner med andra
rederier än de som nämnts ovan.
Ekonomidirektör Bengt O. Rickard har varit
sakkunnig hos kommissionen. Auktoriserade revisorn Jacob Falkman har biträtt
kommissionen med företagsekonomiskt utredningsarbete.
Lennart
Dahlström Jan Eriksson
Ordförande Ledamot
opaginerad Kontrollera mot PDF
GOTAB
58633 Stockholm 1978
Doktrin (1)
- Lagrådsintryck, SvJT 1980 s. 129, på s. 131 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
22 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (18)
18 kopplingar i 17 dokument.
- Bet. 1989/90:TU29 Inlösen av villkorslån till Broströms Rederi AB s. 2 i texten
- Prop. 1989/90:122 om inlösen av villkorslån till Broströms Rederi AB i texten
- Bet. 1983/84:TU4 om godkännande av överenskommelse mellan staten och Broströms Rederi AB (prop. 1983/84:15) s. 1 i texten
- Bet. 1982/83:TU3 om godkännande av överenskommelse mellan staten och Broströms Rederi AB (prop. 1982/83:32) s. 1 i texten
- Prop. 1982/83:32 om godkännande av överenskommelse mellan staten och Broströms Rederi AB i texten
Doktrin (4)
4 kopplingar i 2 dokument.
- Schelin, Bekvämlighetsflagg och arbetsförhållanden, 1997 s. 47 om s. 4 · s. 92 · s. 514 i texten
- SvJT 1980 s. 129 Lagrådsintryck s. 131 i texten