Sök i Ratio Lex

om inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder i inkomstslaget annan fastighet, m.m.

133 sidor, varav 78 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 78 av 133 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:42, om inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder i inkomstslaget annan fastighet, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42

Regeringens proposition

1978/79:42

om
inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder i inkomstslaget annan
fastighet, m. m.;

beslutad
den 2 november 1978.

Regeringen
föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLA
ULLSTEN

INGEMAR
MUNDEBO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Genom
den nya bokföringslagen (1976:125) har många fastighetsägare blivit
bokföringsskyldiga, vilket bl. a. innebär atl de skall redovisa sin
faslighelsinkomsl enligt bokföringsmässiga grunder. Vid inkomstbeskattningen
gäller däremot fortfarande att inkomst av annan fastighet skall beräknas enligt
den s. k. koniantprincipen. För att ge fastighetsägarna möjlighet atl i större
utsträckning lägga bokföringen lill grund för laxeringen föreslås i
propositionen atl ägare av fastigheter som beskattas enligt s. k. konventionell
metod samt schablonbeskatlade bostadsrättsföreningar, bostadsaktiebolag och
allmännyttiga bostadsförelag skall få rält atl i fortsättningen tillämpa
bokföringsmässig inkomstberäkning vid taxeringen. Vidare föreslås en utvidgning
av begreppet förvärvskälla i inkomstslaget annan fastighet och uttryckliga
bestämmelser som anger när annat räkenskapsår än kalenderår får utgöra beskattningsår.

De
nya bestämmelserna föreslås bli tillämpliga första gången vid 1979 års
laxering.

I Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 2

1
Förslag tili

Lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)

dels
atl 3 §, 26 § 1 mom., 41 §, anvisningarna till 3 §, punkt 2 av

anvisningarna lill 18 §,
punkl 7 av anvisningarna lill 25 § samt punkterna 1

och
2 av anvisningarna lill 41 § skall ha nedan angivna lydelse, dels alt lill
anvisningarna till 24 i; skall fogas en ny punkt, 10, och lill

anvisningarna lill 25
§ två nya punkter, 8 och 9, av nedan angivna

lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

3 § '

Med
taxeringsår förslås i denna lag del kalenderår, under vilkel taxering i första
instans verkställes, och med beskattningsår det kalenderår, som närmast
föregått taxeringsåret, eller, där räkenskapsår icke sammanfaller med
kalenderår, det räkenskapsår, som gått lill ända närmast före den I mars under
taxeringsåret.

(Se
vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

Med
t a X e r i n g s å r förstås i denna lag del
kalenderår, under vilket laxering i första instans verksiälles, och med
beskattningsår del kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret, eller, där
räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår (brutet räkenskapsår), det räkenskapsår,
som gått lill ända närmast före den 1 mars under taxeringsåret.

(Se
vidare anvisningarna.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom. Vad som återstår
av intäkt av annan faslighet, sedan avdrag enligt 25 § gjorts, utgör
nettointäkt av annan fastighet.

26 §

1
mom. Vad som återstår av intäkt av annan fastighet, sedan avdrag enligt 25 §
gjorts och,om intäkter och avdrag har beräknats enligi bokföringsmässiga
grunder, hänsyn tagits tUl in- och utgående balans, utgör nettoin läk t av
annan fastighet.

41 § 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomst av
jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder, i den mån dessa icke stå i strid med särskilda bestämmelser i denna
lag.

'Senaste
lydelse 1957:59. Senaste lydelse 1972:741.

Inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, i den mån dessa
icke stå i strid med särskilda bestämmelser i denna lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Även inkomst av annan fastighet

beräknas enligt bokföringsmässiga

grunder i de fåll som angivas i punkt I

av anvisningarna.

1 andra fall än nu sagts skall inläkt anses hava åtnjutils
det beskattningsår,

under vilket intäkten blivit förden skatlskyldige
tillgänglig för lyftning, och

skall utgift eller omkostnad anses belöpa på det
beskattningsår, varunder

utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum. Sådan
speciell skatt, avgift eller

ränta, som ingår i slutlig eller tillkommande skatt enligt
uppbördslagen,

ävensom ränta å kvarstående skatt enligt samma lag anses
dock belöpa på del

beskattningsår då den slutliga eller tilikomniande skatten
påförts.

(Se
vidare anvisningarna.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anvisningar

till 3 §

I denna paragraf angives vad som avses med de i lagen
använda beteckningarna "taxeringsår" och "beskattningsår".

Det kan
stundom Inträffa, atl såsom beskauningsår skall räknas en kortare eUer längre
tid än 12 månader. Om nämligen en person börjar eller slutar näringsverksamhet
under ett år, som eljesl är all anse såsom beskattningsår, kommer hans första
eller sista räkenskap att omfatta allenast den tid av samma år, varunder han
drivit näringen, och denna tidsperiod skall i sådani fall anses såsom
beskattningsår. En omläggning av räkenskapsåret kan ock föranleda, att ell
vissl beskauningsår blir längre eller kortare än 12 månader. Sker omläggningen
på det sätt, all ell räkenskapsår föiiänges att omfatta mer än 12 månader, kan
del inträffa, all den skattskyldige ell år icke alls skall taxeras, liksom del
vid omläggning genom förkortning av ett räkenskapsår kan hända, att den
skatlskyldige ett år skall taxeras för

I denna paragraf angives vad som avses med de i lagen
använda beteckningarna "taxeringsår" och "beskattningsår".
Brutet räkenskapsår räknas som beskattningsår för viss förvärvskälla under
förutsätinlng att inkomsten av förvärvskällan beräknas enligi
bokföringsmässiga grunder i enlighet med bestämmelserna I 41 §. Som ytteriigare
jöruisätining gäller

a) ifråga om skatiskyldig, som enligi
1 § bokföringslagen (1976:125) är bokföringsskyldig, atl föreskrifierna I 12
nämnda lag Iakttagits:

b) i fråga om skatiskyldig, som skall
föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1951:793), an föreskrifterna
1 11 nämnda lag Iakttagits; samt

c) 1 fråga om skatiskyldig, som inte
nämnts under aj eller b), alt räkenskapsåret omfaiiar liden den 1 maj-den 30
april, den I jull-den 30 juni, den I september-den 31 augusti eller tid som
enligt 12 § första stycket bokföringslagen (1976:125) medgivits

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

t v å
beskattningsår, av vilka det senare är kortare än 12 månader.

för annan av den skattskyldige bedriven verksamhet.

Har skattskyldig, som avses 1 första Slyckel c), påbörjat
eller upphört med verksamheten eller lagt om räkenskapsåret, skall räkenskapsåret
utgöra beskattningsår utan hinder av att det omfattar annan tid än tolv
månader. Räkenskapsår som utsträcks alt omfatta längre tid än aderton månader
skall dock inte 1 något faU räknas som beskattningsår. Inie heller skall räkenskapsår
som lagts om lill annan tid än kalenderår räknas som beskattningsår I annal faU
än då omläggningen har skett för alt få samma räkenskapsår för föivärvskällan 1
fråga som for annan av den skatlskyldige bedriven verksamhei för vilken brutet
räkenskapsår godtages som beskauningsår.

När skatiskyldig böljar eller slutar viss verksamhet och
när omläggning av räkenskapsår sker, kan beskattningsåret komma att omfatta
kortare eller längre tid än tolv månader. Av denna paragraf följer att det i
sådana fåll kan Inträffa att den skatlskyldige ett år inte alls skall taxeras
eUer atl han ell år skall laxeras för två beskauningsår.

Utgör brutet räkenskapsår enligt bestämmelserna i Jörsta
och andra styckena beskattningsår för annan fastighei och inrättas fastigheten
under löpande räkenskapsår för ändamål som avses i 24 § 2 mom,, skaU det
räkenskapsåret anses avslutat dagen före den dag då fasligheten blivit
fördlgställdför nämnda ändamål. Det därpå följande beskattningsåret omfattar
tiden till utgången av del då Innevarande kalenderåret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beskattningsåret, sådani det i denna paragraf beslämls,
avser naluriigtvis normala förhållanden. Uppkommer fråga om eftertaxering, kan
beskattningsåret komma att ligga längre tillbaka i tiden. Beskattningsår blir
i dylikt fall det år, som enligt huvudregeln skulle varit beskattningsår, om
taxering skett i rält tid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

till
18!)

2. Om
fiera fastigheter av annan Jåsilgheis natur 1 ägarens hand varit au anse som
förvaltningsenhet, gäller därom vad ovan under punkl t är sagt angående
jordbruksfastighet. Inkomsten av fåsilgheierna skall, om en
förvalinlngsenhei föreligger, redovisas .såsom fluten ur en förväiyskäUa.
Såsom exempel på dylik förvaltningsenhet kan angivas villor å en
brunns-eller badorlsanläggning, sommarställen åen faslighet m. in. dyl.
Likaledes lorde fastighetsbolags fastighelsinnehav i regel utgöra e n
förväivskälla. Av vikt är emellertid, alt i nu nämnda fall kravet
åfasiigheternas karaktär av förvalinlngsenhei uppräiihålles.

2. Även i fråga om annan fastighet torde förväiyskälla i
allmänhet sammanfalla med laxeringsenhel. Flera taxeringsenheter bildar dock i
ägarens hand en föivärvskälla, om de brukas tillsammans som en
förvaltningsenhet. Vid bedömande av frågan om flera taxeringsenheter skall
anses som en förvaltningsenhet iakttages i tillämpUga delar vad som sägs ovan
under punkl 1. Fastighetsbolags fastighetsinnehav lorde i regel utgöra en
föiyaltnlngsenhei. Även I. ex.
en enskild persons innehav av hyresfastigheter utgör en Jöi-valtningsenhet,
om fastigheterna, på säu anges under punkt I, står under gemensam ledning,
jörvaltning och drift. Som exempel på förvaltningsenhet kan också nämnas villor
på brunns- eller badortsanläggning och fritidshus o. d. på en fastighet.

yad som
sägs i fiärde stycket av

punkl 1 gäller även i fråga om annan

fastighei.

Därest skatiskyldig helt eller delvis använder egen
faslighet i av honom

bedriven rörelse, ingår hyresvärdet av fastigheten, i den
mån den sålunda

disponerats, i intäkten av rörelsen och skall följaktligen
icke upptagas såsom

intäkt av annan fastighet, liksom omkostnader och utgifter
för sålunda

använd faslighet eller del därav icke få avdragas från
intäkt av annan

fastighet.

Senaste lydelse 1951:790.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

till 24 §

10. Har skallskyldig JÖr året före beskattningsåret
beräknat inkomst av annan fastighet enligt de grunder som anges i 41 § andra
stycket men beräknar den skattskyldige inkomsten Jör beskattningsåret enligi
bokföringsmässiga grunder, följer av punkt I första stycket av anvisningarna
ull 41 § atl den skattskyldige vid beräkning av nettointäkten för
beskattningsåret inte skall upplaga värde av ingående skulder. Som ingående
skuld skall dock upptagas

a) inkomst som har uppburits 1 slutet
av det föregående året men, med stöd av bestämmelserna i punkl 2 första stycket
av anvisningarna llU 41 §, inte tagits UU beskattning för del året, och

b) utgift som är obetald vid beskattningsårets
ingång men, med stöd av bestämmelserna i andra stycket nämnda anvisningspunkt,
dragits av vid beräkning av nettointäkten for det föregående året.

Beräknar skatiskyldig Intäkt av annan fastighet enligi 2
eller 3 mom. men har den skallskyldige för året jÖre beskatiningsdrel beräknat
intäkten enligt 1 mom. med tillämpning av bokföringsmässiga grunder, skall som
Intäkt för beskattningsåret - utöver vad i 2 mom. anges - upptagas ett belopp
motsvarande skUlnaden mellan anskaffningsvärdet av fastighetens lager vid
ingången av beskattningsåret och det bokförda värdel av lagret enligi senaste
balansräkning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

7.'' Har skattskyldig under ett visst beskattningsår haft
kostnader ej understigande 6 000 kronor för reparation och underhåll av
faslig-hel, varav intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom., får han utan hinder
av 41 'i och punkt 2 av anvisningarna till samma paragraf efter eget val göra
avdrag för kosinaderna vid laxering för beskattningsåret i fråga eller för
något av de ivå närmast följande beskattningsåren. Avdraget får även fördelas
mellan dessa tre år på sätt den skatlskyldige önskar.

25 §

7. Har skatiskyldig under ett visst

beskattningsår haft kostnader ej

understigande 6 000 kronor för repa

ration och underhåll av fastighet,

varav intäkterna beräknas enligt 24 §

I mom., får han ulan hinder av 41 §

och anvisningarna lill samma para

graf efter eget val göra avdrag för

kosinaderna vid taxering för beskatt

ningsåret i fråga eller för något av de

två närmast följande beskattnings

åren. Avdraget får även fördelas

mellan dessa tre år på sätt den skatt

skyldige önskar.

8. Har skattskyldig för årei före

beskattningsåret beräknat Inkomst av

annan fastighei enligt de grunder som

anges i 41 § andra siyckei men

beräknar den skallskyldige inkomsten

för beskattningsåret enligt bokförings

mässiga grunder, följer av punkt I

förslå stycket av anvisningarna liU41 §

an den skattskyldige vid beräkning av

netlolntäkten för beskattningsåret inte

skall upptaga värde av ingående lager

och fordringar. Som ingående fordran

skall dock upptagas

a) Inkomst som blir tillgänglig för
lyftning 1 början av beskattningsåret men, med stöd av bestämmelserna i punkt
2första stycket av anvisningarna till 41 §, tagits tiU beskattning för det
föregående året, och

b) utgift som har betalats i slutet av
del föregående året men, med stöd av bestämmelserna 1 andra stycket nämnda
anvisningspunkt, inte dragils av vid beräkning av netlolntäkten JÖr

opaginerad Kontrollera mot PDF

"Senaste lydelse 1969:363.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

del året.

Beräknar skatiskyldig intäkt av annan fastighei enligi 24
§ 2 mom. men har den skallskyldige för året före beskattningsårei beräknat
iniäkten enligt 24 § I eller 3 mom. med tillämpning av bokföringsmässiga
grunder, skall avdrag för beskatiningsdrel medges för gäldränia, som har
betalats det föregående året men upptagits som utgående fordran JÖr det året,
medan å andra sidan avdrag inie skall medges för gäldränia som betalas under
beskattningsårei men har redovisats som utgående skuld för det föregående året.

9. Bestämmelserna i punkt 10 av anvisningarna till 29 om
driftförlust och kapitalförlust 1 rörelse gäller i tillämpliga delar
beträffande annan fastighet varav inkomsten beräknas enligi bokföringsmässiga
grunder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

till 41
§

1. Inkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder. Hänsyn skall därför lagas till in- och utgående lager av varor, däri
inbegripet djur, råmaterial, hel- och halvfabrikat m. m., saml lill fordringar
och skulder. Som värde av ingående lager, fordringar och skulder skall därvid
upptagas värdel av närmast föregående beskattningsårs utgående lager,
fordringar och skulder. Bestämmelserna i 41 § om lager tä i varvsrörelse
tillämpas även i fråga om skepp eller skeppsbygge, på vilkel den skallskyldige
utfört eller avser all ulföra

1. Inkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligi bokföringsmässiga
grunder. För skattskyldig, som haft ordnad bokföring, skall beräkningen av
inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av bestämmelserna I
denna anvisningspunkt. Vid inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder
lages hänsyn till in- och utgående lager av varor, däri inbegripet djur,
råmaterial, hel- och halvfabrikat m. m., saml lill fordringar och skulder. Som
värde av ingående lager, fordringar och skulder skall därvid upplagas värdel av
närmast

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1977:1172.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42

Nuvarande lydelse

arbele i icke oväsentlig omfattning, utan hinder av att
den skattskyldige avyttrat skeppet eller bygget. Vad nu föreskrivits gäller
dock endasl intill dess skeppet eller skeppsbygget levererats til)
förvärvaren. Vad som avses med skepp framgår av sjölagen (1891:35 s. 1).

Föreslagen lydelse

föregående beskaitningsårs utgående lager, fordringar och
skulder. Bestämmelserna i 41 § om lager få i varvsrörelse tillämpas även i
fråga om skepp eller skeppsbygge, på vilket den skallskyldige utfört eller
avser att utföra arbele i icke oväsentlig omfattning, utan hinder av att den
skatlskyldige avyttrat skeppet eller bygget. Vad nu föreskrivits gäller dock
endast intill dess skeppet eller skeppsbygget levererats lill förvärvaren. Vad
som avses med skepp framgår av sjölagen (1891:35 s. I).

Inkomst av annan fastighei som avses i 24 § 1 eller 3 mom.
får beräknas enligt bokföringsmässiga grunder på sån anges i föregående
stycke. Har skatiskyldig för vissl beskauningsår beräknat inkomst av annan
fasiighel enligi bokföringsmässiga grunder, skall den skaitskyldige även för
nästföljande beskattningsår beräkna inkomsten enligi sådana grunder om
bestämmelserna 124 § 1 eller 3 mom. är tillämpliga det året. t Jråga om
faslighet som av.'ies i 24 3 mom. gäller dock vad som sagts i föregående
stycke endasl i den mån annal Inie följer av 24 § 3 mom. och 25 § 3 mom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För skatiskyldig, som haft ordnad bokföring, skall
beräkningen av inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av
följande.

Därest vinsiresullatel påverkats därav, att bland iniäkter
upplagils sådana iniäkter, vilka icke skola beskattas såsom inkomst, eller
uteslutits inläkt, som skolat medräknas, eller bland utgifterna avförts sådana
poster, för vilka vid inkomstberäkningen avdrag icke får ske, skall företagas
erforderlig justering av del bokföringsmässiga vinsiresullatel till
överensstämmelse med en

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 10

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

inkomstberäkning
enligt de i denna lag stadgade grunder.

Den
i räkenskapema gjorda värdesättningen å tillgångar avsedda för omsättning eller
förbrukning (lager) skall vid inkomstberäkningen godtagas, därest denna
värdesättning icke står i strid med vad nedan sägs.

Lagret
vid beskattningsårets utgång får icke upptagas till lägre belopp än fyrtio
procent av lagrets anskaffningsvärde eller, om återanskaffningsvärdel på
balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekommande fall efter avdrag för
inkurans. Dock får lager av djur på jordbruksfastighet eller i
renskötsel-rörelse icke upplagas lill lägre belopp än fyrtio proceni av de
värden som riksskatteverket fastställer för olika slag av djur i skilda
åldersgrupper på gruridval av genomsnittspriserna på dessa djurslag under en
period av tolv månader närmast före den 1 okiober teskaiiningsårei. Om sådani
värde icke fastställts, t. ex. i frågaom särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret
upplagas lägst till fyrtio procent av allmänna saluvärdet.

Därest
värdet å lagret, beräknat liil anskaffnings- eller återanskaffningsvärdel och
i förekommande fall efter avdrag för inkurans, uppgår lill lägre belopp än som
motsvarar medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de ivå närmast
föregående beskattningsåren (jämförelseåren), må lagrei vid beskattningsårets
utgång i stället upplagas lill lägst ett belopp motsvarande förstnämnda värde å
delta lager efter avdrag med sextio procent av sagda medelialsvärde. Därvid skola
såsom värden å lagren vid jämförelseårens utgång hava upptagits
anskaffningsvärdena eller, därest återanskaffningsvär-dena å balansdagarna i
fråga varit lägre, sistnämnda värden, i förekommande fall efter avdrag för
inkurans. 1 fråga om djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse
gäller dock alt värdet av djuren skall hava upplagils till fulla del värde som
riksskatteverket fastställt enligt föregående stycke eller till fulla allmänna
saluvärdet. Föreligger sådant fall all sextio procent av nyssnämnda
medelialsvärde överstiger värdel av lagret vid beskallningsårels utgång, må
avdrag åtnjutas jämväl för del överskjutande beloppet, därest en häremot
svarande avsättning i räkenskaperna gjorts till lagerregleringskonto. Då avdrag
för sådan avsättning medgivits, skall avsättningen återföras till beskattning
nästföljande beskattningsår, därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning
lill dylikt konto får prövas enligt bestämmelserna ovan. Ingå i lagret råvaror
eller stapelvaror, må lagrei av sådana varor eller del därav upptagas till
lägst sjuttio procent av värdet å tillgångarna i fråga beräknat efter lägsta
marknadspris under beskattningsårei eller under något av de närmast föregående
nio beskattningsåren. Däresi sist angivna grund för värdering av varulagret
eller del därav tillämpats, skall vad ovan sägs om värdering med hänsyn tagen
till medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående
beskattningsåren icke gälla.

Ulan
avseende å vad förut stadgats angående den lägsta värdesättning å lagrei, som
vid inkomstberäkningen kan godtagas, må det lägre värde å lagrei

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 II

godtagas
som skattskyldig med hänsyn till föreliggande risk för prisfall visar vara
påkallat.

Vad
i femte och sjätte styckena här ovan sägs angående det lägsta värde å
skattskyldigs varulager, som må vid inkomstberäkningen godtagas, har icke
avseende å penningförvaltande företags och försäkringsföretags placeringar av
förvaltade medel i aktier, obligationer, lånefordringar m. m. eller å skaltskyldigs
lager av fastigheter och liknande tillgångar beträffande vilka en sådan
värdesällning finnes icke vara godtagbar. Värdel å lager av nu avsedda
tillgångar skall upptagas till vad som med hänsyn lill risk för föriust,
prisfall m. m. framstår såsom skäligt.

Förvärvas
aktie i svenskt aktiebolag av skattskyldig, som driver bank- eller annan
penningrörelse eller försäkringsrörelse, eller av annan skattskyldig, för
vilken aktien utgör varulagertillgång, och är del icke uppenbart att den
skallskyldige därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde för
honom med hänsyn till hans rörelse, må sådan nedgång i aktiens värde som beror
på utdelning lill den skattskyldige av medel, vilka vid förvärvet funnos hos
dei utdelande bolaget och icke motsvara tillskjutet belopp, ej föranleda att
aktien vid inkomstberäkningen för den skatlskyldige upptages till lägre belopp
än som motsvarar hans anskaffningskostnad för aktien. Har denna, innan sådan
utdelning skett, upplagils lill lägre belopp än den skaltskyldiges anskaflhingskostnad,
må aktien vid utgången av det beskattningsår, varunder utdelningen äger rum,
icke upptagas lill lägre belopp än aktiens värde i beskattningshänseende vid
ingången av samma år med tillägg av ell belopp, som motsvarar skillnaden mellan
den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktien och nämnda värde, dock högst
av del utdelade beloppet. Sker utdelning ulan att det värde för aktien, som
ligger till grund för beräkningen av den skatlskyldiges inkomst, påverkas och
medför delta att den skattskyldige efter överlåtelse av aktien eller upplösning
av bolaget redovisar föriust, skall därifrån avräknas det belopp som motsvarar
utdelningen. Utdelning som avses i detta stycke anses i första hand gälla
andra medel än sådana som motsvara tillskjulet belopp. Vad som sägs om aktie i
detta stycke äger motsvarande tillämpning på andel i ekonomisk förening. Med
tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats.

Avdrag
för inkurans må icke medgivas med siörre belopp än vad den skatlskyldige enligt
vid självdeklarationen fogad utredning visar svara mot den konstaterade
värdenedgången å lagret å balansdagen. Oaktat vad nu sagts må dock avdrag för
inkurans medgivas med fem proceni avdet lägsta utav lagrets anskaffnings- och
återanskaffningsvärden, däresi della ej framstår såsom uppenbart opåkallat,
eller med det högre procenttal därav som riksskatteverket kan hava för lagren
inom vissa branscher eller hos vissa grupper av skattskyldiga angivit.

Vid
bestämmandet av lagrets anskaffningsvärde skall så anses som om de lagertillgångar,
vilka kvariigga i lagret vid beskattningsårets utgång, äro de senaste av den
skaitskyldige anskaffade eller av honom tillverkade. För

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79.42 12

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

tillgångar,
som den skaitskyldige frarrisiälll eller bearbetat, skola såsom
anskaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader (materialkostnader och
arbetslöner) ökade med eu tillägg som motsvarar vad som av de indirekta
tillverkningskostnaderna skäligen belöper å nu ifrågavarande tillgångar, därvid
hänsyn dock icke behöver tagas till ränta å eget kapital.

Nedskrivning
av värdel å rättigheter lill leverans av lagerlillgångar enligt ej fullgjorda
köpekontrakt må godkännas endast i den mån det visas, alt inköpspriset för
tillgångar av samma slag å balansdagen understiger det koniraherade priset,
eller det göres .sannolikt, att dylikt prisfall kommer atl iniräfTa innan
tillgångarna levereras eller av den skallskyldige i oförändrat eller förädlat
skick försäljas. Beträffande värdet å rättigheter lill leverans av maskiner och
andra for stadigvarande bruk avsedda inventarier enligt ej fullgjorda
köpekontrakt må nedskrivning av värdel därå godkännas endasl i den mån den
skattskyldige visar, atl inköpspriset för tillgångar av samma slag å
balansdagen understiger det koniraherade priset, eller del göres sannolikt, att
dylikt prisfall kommer alt iniräflå innan tillgångarna levereras.

Vad
här är stadgat gäller särskilt då fråga är om bestämmandel av det år, varunder
en inkomst skall anses hava åtnjutits eller en utgift skall anses hava ägt rum.
I sistnämnda avseende gäller alltså, att inkomst skall anses hava åtnjutits
under del år, då densamma enligi allmäni vederlagen köpmannased eller enligt
vad som beiräffande jordbruk är allmänt brukligt bör i räkenskaperna uppföras
såsom inkomstpost, även om den ännu icke av den skattskyldige uppburits i
kontanta penningar eller eljest kommit honom tillhanda l. ex. i form av
levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed jämförligt
sätt. Vad sålunda gäller i fråga om inkomstposterna har motsvarande tillämpning
i fråga om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem eller liknande ersättning från
fåmansföretag lill företagsledare eller honom närstående person får dock
åtnjutas först under det år då ersättningen har utbeialats eller blivit
tillgänglig för lyftning. I fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters
upptagande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det
förfaringssättet, atl fordringar uppföras såsom inkomst under det år, då de
uppkomma, och all ränteintäkter hänföras till inkomsten fördel år, på vilket de
belöpa, i bägge fallen oberoende av huruvida de verkligen influtit under nämnda
år eller icke. A andra sidan lärer del vara vederlaget, all förskottsvis
influtna räntor, som lill större eller mindre del belöpa å eii kommande år,
till denna del bokföringsmässigi hänföras lill det sistnämnda årets inkomst.
Avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för lån med uppskjuten ränta
ålnjutes för det år då räntan har betalats.

Har
avverkningsrätt lill skog upplåtils mot betalning, som skall eriäggas under
loppet av flera år, må såsom intäkt för varje år upptagas den del av
köpeskillingen, som under samma år influlit. Avdrag för minskning i ingående
virkesförråd m. m., vartill upplåiaren kan vara berättigad, fördelas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

13

opaginerad Kontrollera mot PDF

därvid
på de särskilda åren i förhållande lill den under varje år influtna likviden.

I fråga om avdrag för
kostnader JÖr reparation och underhåll av fastighet varav intäkterna beräknas
enligi 24 § I mom. gäller även punkt 7 av anvisningarna till 25 §. Om
beskallningsmyndighet, med frångående av den skallskyldiges på hans räkenskaper
grundade inkomstberäkning, såsom inkomst för ett år" beskattat vinst, som
enligt de vid bokföringen tillämpade grunderna först ett senare år framkommer
såsom bokföringsmässig vinst, skall vid inkomstberäkningen för det följande
år, då vinslen i bokföringen kommer lill synes, det sistnämnda årets i
bokföringen redovisade vinslresultal med hänsyn härtill justeras på sådant
sätt, atl den redan beskattade vinsten icke fördel året ånyo tages lill
beskattning.

Motsvarande
gäller för det fall, alt beskallningsmyndighet ansett förlust, av beskaffenhet
alt avdrag därför får ske, icke böra beaktas vid inkomstberäkningen fördel år,
under vilket den kommit lill synes i räkenskaperna, eller beskallningsmyndighet
eljest något år frångått den skattskyldiges bokföring i avseende, som kan hava
inflytande på följande års inkomstberäkning.

2.*"
1 fråga om annan förvärvskälla 2. 1 fråga om annan förvärvskälla

gäller såsom allmän
regel, att inkomst skall anses hava åtnjutits under del år, då densamma från
den skattskyldiges synpunki är att anse såsom verkligen förvärvad och till
sitt belopp känd. Delta är framför allt förhållandel, då inkomsten av den
skattskyldige uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning
eller, såsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in nalura, då den
på annal sätt kommit den skallskyldige lill godo, delta oberoende av huruvida
inkomsten intjänats under året eller lidigare. Vissa iniäkter, t. ex. av
tjänst, ränta å i bank eller annan penninginrätlning

än
jordbruksfastighet eller rörelse än jordbruksfastighet, flnnan/oif/-

het
varav inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder eller rörelse gäller
såsom allmän regel, atl inkomst skall anses hava åtnjutits under del år, då
densamma från den skallskyldiges synpunki är att anse såsom verkligen förvärvad
och lill sill belopp känd. Della är framför allt förhållandet, då inkomsten av
den skatlskyldige uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning
eller, såsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in nalura, då den på
annal sätt kommit den skallskyldige lill godo, della oberoende av huruvida
inkomsten intjänats under året eller lidigare.

Senaste lydelse 1972:741.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

innestående
medel o. s. v., kunna dock hänföras lill nästföregående års inkomst, ehuru de
icke uppburits eller varit tillgängliga för lyftning förrän efter nämnda års
utgång. Förutsättningen härför är emellertid, alt de intjänats under
beskattningsåret och uppburits eller blivit för lyftning tillgängliga
omedelbart efter det årets utgång eller i varje fall så tidigt under
nästföljande år, att de praktiskt tagel kunna hänföras lill inkomsten under
beskattningsåret. Likaledes böra vissa intäkter, t. ex. hyror av en
hyresfastighet, vilka influtit redan före beskatlningsårelii ingång, hänföras
till nämnda ån; inkomst, därest de avse beskattningsåret eller del därav
samt influtit omedelbart före årets ingång.

Föreslagen lydelse

Vissa
intäkter, t. ex. av tjänst, ränta å i bank eller annan penninginrättning
innestående medel o. sv,, kunna dock hänföras lill nästföregående års inkomst,
ehuru de icke uppburits eller varit tillgängliga för lyftning förrän efter
nämnda års utgång. Förutsättningen härför är emellertid, att de intjänats under
beskattningsåret och uppburils eller blivit för lyftning tillgängliga
omedelbart efter det årets utgång eller i varje fall så tidigt under
nästföljande år, att de praktiskt taget kunna hänföras till inkomsten under
beskattningsåret. Likaledes böra vissa intäkter, l. ex. hyror av en
hyresfastighet, vilka influtit redan före beskallningsårels ingång, hänföras
lill nämnda års inkomst, däresi de avse beskattningsåret eller del därav saml
influtit omedelbart före årets ingång, Å andra sidan skola utgifterna och
omkostnaderna för inkomstförvärvet avdragas från iniäkten under det år. då de
verkligen blivit av den skatlskyldige bestridda, även om de avse inkomst, som
lidigare förvärvats eller först under ett senare år beräknas inflyia. Även här
gäller, att en utgift; som verkställts under årei före eller efter
beskattningsåret, kan vara atl praktiskt tagel hänföra till utgift under beskattningsårei.
Så kan exempelvis, om ränta å en i en hyresfastighet intecknad skuld erlagis
omedelbart efter beskattningsårets utgång, räntan vara att anse såsom utgift
under beskattningsåret, nämligen fördel fall, all räntan hänför sig till
beskattningsåret. Om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av sådan
fastighet, varav intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom,, gäller även punkt 7 av
anvisningarna till 25 §. 1 fråga om avdrag för utgifter, som hänföra sig lill
realisationsvinst, gälla särskilda bestämmelser (jfr anvisningarna lill 36 §
punkt 1).

1 enlighel härmed skola
fordringar för utfört arbele räknas såsom inläki för det år, varunder de
inflyta, och utgifter, vilka icke omedelbart guldits, avräknas från intäkterna
för det år, varunder de betalas. Ränta å penningar, som innestå i bank å sådan
räkning, it vilken räntan gottskrives insättaren per den 31 december, anses
såsom nämnda dag influten intäkt, medan däremot ränta å penningar, som innestå
å annan räkning, räknas såsom inkomst för del år, då räntan förfaller till
betalning, även om räntan till någon del belöpt å

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 15

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

ett
lidigare eller senare år. Om någon upplåtit avverkningsrätt lill skog mot
betalning, som skall eriäggas under loppet av flera år, skall såsom intäkt för
varje år upptagas den del av köpeskillingen, som under samma år influtit.
Avdrag för minskning i ingående virkesförråd m, m., vartill upplåtaren kan vara
berättigad, fördelas därvid på de särskilda åren i förhållande till den under
varje år influtna likviden. Detsamma gäller i tillämpliga delar i fråga om
annan terminsvis inflytande intäkt i egentlig mening. Är åter fråga om intäkt,
vilken icke regelmässigt är att anse såsom skattepliktig - exempelvis
köpeskilling vid icke yrkesmässig avyttring av fasl eller lös egendom - men
vilken i förekommande fall under härför stadgade förutsättningar skall
beskattas såsom realisationsvinst, är det utan belydelse, om köpeskillingen
eller ersättningen skall erläggas på en gång eller i särskilda terminer. Så
skall realisationsvinst respektive realisationsförlust beräknas med hänsyn till
köpeskillingens totala belopp, oavsett om detla skall betalas på en gång eller
terminsvis.

Denna
lag träder i kraft ire veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1979 års taxering,
om inte annat följer av 2 nedan.

2. Har vid 1978 års laxering brutet räkenskapsår godtagits som beskattningsår
för viss förvärvskälla men skall enligt de nya bestämmelserna i anvisningarna
till 3 § kalenderåret utgöra beskattningsår för förvärvskällan i fråga, skall
övergång till kalenderår ske genom alt brutet räkenskapsår föriängs eller
förkortas så att därpå följande räkenskapsår sammanfaller med kalenderår. Sådan
övergång får ske senast genom föriängning av brutet räkenskapsår som löper ut
under år 1979 eller genom förkortning av bmiet räkenskapsår som börjar löpa
under år 1979. Förlängning av brutet räkenskapsår far dock inte medföra att
räkenskapsåret kommer all omfatta längre lid än 18 månader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Förslag till

Lag
om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom
föreskrivs alt 26 § och 30 § I (1956:623)iskall ha nedan angivna
lydelse.

mom.
taxeringslagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

26 §2

Däresi inkomst av
rörelse eller jordbruksfåstighei redovisas enligt bokföringsmässiga grunder
med rä-kenskapsavsluining medelst vinsl-och föriusikonto, skall självdeklaration
utöver vad eljesl är föreskrivet innehålla:

Om
inkomst av jordbruksfåstighei, annan fasiighel för vUken intäkterna beräknas
enligi 24 § I mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller rörelse redovisas
enligt bokföringsmässiga grunder med räkenskapsavslutning medelst vinsi- och
föriusikonto, skall självdeklaration utöver vad eljesl är föreskrivet
innehålla:

uttagit ur
näringsverksamheten eller annorledes an vänt för bestridande a v
levnadskostnader eller eljest för utgifter, som icke äro hänförliga till omkostnader
i verksamheten, så ock om andra förmåner som den skatlskyldige åtnjutit av
rörelsen eUer jordbruksjasiigheten.

1) uppgift om siorieken av omsättningen,

2) uppgifier huru värdesätlningen å lager saml fordringar skett,

3) uppgifi hum del bokföringsmässiga vinsiresullatel justerats lill
överensstämmelse med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade
grunderna,

4) uppgifier rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning,

5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller
andra personalstiftelser eller lill fonder eller stiftelser av annat slag,

6) uppgift om vad den skaitskyl - 6) uppgifi om vad den skaitskyldige i
varor, penningar eller annat dige i varor, penningar eller annat

uttagit ur näringsverksamheten eller annorledes använt för bestridande
av levnadskostnader eller eljesl för utgifter, som icke äro hänföriiga till
omkostnader i verksamheten, så ock om andra förmåner som den skattskyldige
åtnjutit av fasligheten eller rörelsen,

7)
uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits såsom resekostnader, i
den mån sådant belopp icke utgivits lill anställda och upptagits å
kontrolluppgifter rörande dessas förmåner, dock alt, däresi lämnandet är
förenat med synneriiga svårigheter, uppgifien efter medgivande av skatlechefen
i det län, där den skatlskyldige skall laxeras lill slallig

'Lagen
omtryckt 1971:399, Senaste lydelse av lagens mbrik 1974:773, Senaste lydelse
1976:73,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

17

opaginerad Kontrollera mot PDF

inkomstskatt,
må lämnas först efter anmaning,

8) uppgift om kostnader för reklam, som riktar sig lill bestämda personer
och som har karaktär av gåva av mer än obetydligt värde,

9) uppgifi om verkställda nedskrivningar av värdet å rättigheter till
leverans av omsättningstillgångar samt maskiner och andra inventarier, samt

Redovisas inkomst av
rörelse eller jordbruksfåstighei enligt bokföringsmässiga grunder men utan
räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall beträffande innehållet
i självdeklaration i tillämpliga delar gälla vad ovan sägs.

10) uppgifter
rörande i räkenskaperna gjorda avsättningar för framlida

garantiulgifter.

Redovisas
inkomst av jordbruks-fasilghei, annan fasiighel för vilken intäkterna
beräknas enligi 24 § 1 mom. kommunalskatielagen eller rörelse
enligt bokföringsmässiga grunder men utan räkenskapsavslui-ning medelsi
vinst- och förlustkonto, skall beiräffande innehållet i självdeklaration i
tillämpliga delar gälla även vad ovan sägs. Vid redovisning av inkomst av
rörelse och jordbruksfastighet skall gift skatiskyldig uppge art och omfattning
av sitt och makens arbete i förvärvskällan saml i övrigi lämna de uppgifter
som erfordras för tillämpning av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen
(1928:370).

Vad i denna paragraf stadgas
skall av livförsäkringsanstalt, såvitt angår försäkringsrörelse, iakttagas
allenast i vad gäller uppgifter om huru värdesätlningen å lager samt
fordringar skett; härutöver skall iakttagas vad i 27 § sägs om skyldighet att
lämna där avsedda uppgifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30 i

1 mom. Har deklarationsskyldig
under beskattningsåret fört räkenskaper i rörelse, jordbmk eller skogsbruk som
bedrivits av honom, skall vid hans självdeklaration fogas bestyrkt avskrift av
balansräkning för beskattningsåret och balansräkning för det närmast
föregående räkenskapsåret saml av vinst- och förluslräkning för
beskattningsåret, om sådan räkning ingått i bokföringen. Har i bokföringen
intagits

Senaste
lydelse 1977:244,

2
Riksdagen 1978179. I saml. Nr 42

1
mom. Har deklarationsskyldig under beskattningsåret fört räkenskaper i
jordbruk eller skogsbruk som bedrivits av honom, annan Jästighet för vilken
intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskatielagen (1928:370) eller
rörelse, skall vid hans självdeklaration fogas bestyrkt avskrift av
balansräkning för beskattningsåret och balansräkning för det närmast
föregående räkenskapsåret samt av vinst- och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42

Nuvarande
lydelse

särskilt
balanskonto eller vinst- och förlustkonto och avviker sådant konto från räkning
som nyss sagts, skall vid deklarationen jämväl fogas bestyrkt avskrift av
kontot. Har fåmansföretag i sin bokföring använt annal samlingskonlo för
iniäkter och kostnader, skall bestyrkt avskrift av sådani konto bifogas.
Redovisar fåmansföretag likvida medel i sammansatt post i balansräkningen,
skall i självdeklaralionen belopp utvisande kassabehållningen uppges särskilt.

Föreslagen
lydelse

förluslräkning
för beskattningsåret, om sådan räkning ingått i bokföringen. Har i bokföringen
intagits särskilt balanskonlo eller vinst- och förlustkonto och avviker sådant
konto från räkning som nyss sagts, skall vid deklarationen jämväl fogas
bestyrkt avskrift av kontot. Har fåmansföretag i sin bokföring använt annat
samlingskonto för intäkter och kostnader, skall bestyrkt avskrift av sådant
konto bifogas. Redovisar fåmansföretag likvida medel i sammansatt post i
balansräkningen, skall i självdeklarationen belopp ulvisande kassabehållningen
uppges särskilt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid
självdeklaration, som ovan sägs, skola vidare fogas uppställningar enligt
fastställt formulär med uppgifter erforderliga för tillämpning av gällande
bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning så ock utdrag av räkenskaperna
till styrkande av dessa uppgifter.

För
aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag skall avlämnas
bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av förvaltnings- och
revisionsberättelser, som avgivils för beskattningsåret. För fåmansföretag
skall jämväl lämnas förteckning som avses i 12 kap. 9§ aktiebolagslagen
(1975:1385) samt förteckning över utbetalad rörlig ränta lill personer som
avses i femte slyckel av anvisningarna lill 41 c § kommunalskattelagen
(1928:370).

För
inländsk skadeförsäkringsanstalt skall avlämnas bestyrkt avskrift av prolokoll
eller annan handling, som utvisar, huru vinst- och föriusiräkningen samt
balansräkningen för beskattningsåret slutgiltigt fastställts samt huru vinsten
för samma år disponerats.

Denna
lag träder i kraft ire veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången
vid 1979 års taxering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42

Utdrag
PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-11-02

Närvarande:
statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl,
Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam,

Föredragande:
statsrådet Mundebo

Proposition
om inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder i inkomstslaget annan
fastighet, m. m.

I
Inledning

Genom
den nya bokföringslagen (1976:125, BFL), som trädde i kraft den 1 januari 1977,
har många fastighetsägare blivit bokföringsskyldiga, Detla innebär bl. a. att
inkomsten skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Vid inkomstbeskattningen
gäller däremot fortfarande atl inkomst av annan fastighet skall beräknas enligt
koniantprincipen och inte enligt bokföringsmässiga grunder.

För
att uppnå större överensstämmelse mellan beskattningsreglerna och BFL föreslog
riksskatteverket (RSV) i framställning den 15 september 1977 till
budgetdepartemeniet atl alla fastighetsägare som redovisar inkomst av annan
fastighei enligt s, k, konventionell metod skulle åläggas atl beräkna inkomsten
enligt bokföringsmässiga grunder. Framställningen remissbehandlades.

Med
hänsyn till den kritik mol RSV;s förslag som framfördes vid remissbehandlingen
utarbetades inom budgeldepartemenlet ett förslag om frivillig övergång till
bokföringsmässig inkomstberäkning i inkomstslaget annan fastighei. Förslaget
togs in i avsnitt 1 av promemorian (Ds B 1978:7) Ändrade beskattningsregler för
hyresfastigheter. I samma avsnitt behandlades också vissa andra
beskattningsfrågor som hade väckts vid remissbehandlingen.

Avsnitt
1 av departementspromemorian - som också innehåller en redogörelse för gällande
rätt, RSV:s framställning och remissyttrandena över framställningen - bör fogas
till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter
remiss har yttranden över avsnitt 1 i promemorian avgells av

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 20

bokföringsnämnden,
riksskatteverket, kammarrätterna i Stockholm och Jönköping, länsstyrelserna i
Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, 1976 års
fastighetstaxeringskommitlé (Fi 1976:05), Föreningen auktoriserade revisorer
(FAR), Göteborgs kommun. Hyresgästernas riksförbund, HSB:s riksförbund,
Lanibrukarnas riksförbund (LRF), Malmö kommun, Stockholms bostadsföreningars
centralförening, Stockholms kooperativa bostadsförening ek. för., Svenska
byggnadsentreprenörföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska
revisorsamfundet. Svenska riksbyggen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges
industriförbund, Sveriges villaägareförbund och Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund (TOR), LRF hänvisar i sitt yttrande till utlåtande av Lanibrukarnas
skatte-delegaiion.

En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i della ärende
som bilaga 2.

1
det följande kommer jag atl ta upp de frågor som har behandlats i avsnitt 1 av
promemorian. Den fråga som behandlas i avsnitt 2 tar jag upp i annat
sammanhang.

2
Föredragandens överväganden

Avsnitt
1 av departementspromemorian (Ds B 1978:7) Ändrade beskattningsregler för
hyresfastigheter innehåller, som jag redan nämnt, ett förslag om frivillig
övergång till bokföringsmässig inkomstberäkning i inkomstslaget annan
faslighet. Vidare föreslås viss utvidgning av begreppet förvärvskälla inom
inkomstslaget och uttryckliga regler om när brutet räkenskapsår får utgöra
beskattningsår. Slutligen föreslås särskilda bestämmelser som reglerar
förhållandena vid byte av redovisningmelod. Jag kommer nu att la upp dessa
frågor var för sig,

2.1
Övergång till inkomstberäkning enligt bukföringsmässiga grunder

Inkomst
av annan fastighet beskattas antingen enligt schablon eller enligt s, k.
konventionell meiod. Schablonmelod tillämpas dels enligt 24 § 2 mom.
kommunalskattelagen (1928:370, KL) för det stora flertalet en- och
tvåfa-miljsfasligheter, dels enligt 24 § 3 mom. KL för fastigheter som tillhör
bostadsförening, bostadsaktiebolag eller allmännyttigt bostadsföretag. Metoden
innebär alt man som intäkt tar upp viss procent av fastighetens taxeringsvärde
och all avdrag medges bara för gäldränia och lomirällsavgäld o.d.. Den
konventionella metoden (24 § 1 mom. KL) innebär all beskattningen baseras på
verkliga inkomster och utgifter

Enligt
41 § KL skall inkomst av annan faslighet beräknas enligt den s. k,
koniantprincipen. Det innebär all inkomster i regel las till beskattning det
beskattningsår då de har uppburits eller har blivit tillgängliga för lyftning
och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 21

att
utgifter dras av det år då de har betalats, Koniantprincipen skall tillämpas
både för schablonbeskatlade fastigheter och för fastigheter som beskattas
enligt konventionell metod, I praxis har dock ibland godtagits alt inkomsten,
trots bestämmelserna i 41 § KL, beräknas enligt bokföringsmässiga grunder.
Detta innebär bl, a. atl även balansposter, dvs. fordringar, skulder och lager
vid beskattningsårets början och slut skall beaktas. 1 de fall då inkomstberäkning
enligt bokföringsmässiga grunder godtagits har del i regel varit fråga om
fastigheter som innehas av aktiebolag eller ekonomisk förening eller av fysisk
person som bedriver fastighetsförvaltning eller rörelse i förening med
fastighetsförvaltning.

Om
man bortser från de nu nämnda fallen, gäller alltså i inkomsiskatte-hänseende
all inkomst av annan fastighei skall beräknas enligt koniantprincipen.
Härigenom kommer beskattningsreglerna att avvika från de civilrätts-liga redovisningsreglerna.
Enligt BFL är aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar
bokföringsskyldiga. Detsamma gäller, med vissa undantag, för enskilda personer
som utövar näringsverksamhet. Delta begrepp har en vid omfattning och
inbegriper i slorl sett all yrkesmässigt bedriven verksamhei som är av
ekonomisk art. När del gäller uthyrning av fastighet flnns i BFL en bestämmelse
som innebär alt enskild person som hyr ul byggnad eller del av byggnad är
bokföringsskyldig för verksamheten, om uthyrningen är alt anse som hotell-
eller pensionalrörelse eller omfattar mer än två lägenheter som regelmässigt
hyrs ut och inte utgör del av egen boslad. Bokföringsskyldigheten innebär bl.a,
att inkomstberäkningen skall ske enligt bokföringsmässiga grunder.

Läget
är alltså f. n. del att många fastighetsägare är bokföringsskyldiga enligt
civilrättens regler och därmed också skyldiga atl beräkna inkomsten enligt
bokföringsmässiga gmnder och att de samtidigt skall tillämpa koniantprincipen
vid inkomstbeskattningen. För alt uppnå större överensstämmelse mellan
civilrättsliga och skallerältsliga regler föreslog RSV i sin framställning att
alla ägare av konventionellt beskattade fastigheter skulle bli skyldiga atl
tillämpa bokföringsmässiga grunder vid inkomstbeskattningen. När
framställningen remissbehandlades, tillstyrktes förslaget av vissa remissinstanser
medan andra ställde sig kritiska. Främst avsåg kritiken den föreslagna
avgränsningen av den krets av fastighetsägare som skulle bli skyldiga att
tillämpa bokföringsmässiga gmnder. Man framhöll bl.a. alt förslaget skulle leda
lill au många fastighetsägare som inte är bokföringsskyldiga enligt BFL ändå
skulle åläggas att tillämpa bokföringsmässiga grunder vid beskattningen.

Med
hänsyn till denna kritik har frågan tagils upp på nytt i promemorian. Där
konstateras att ett viktigt skäl för att införa nya regler är alt man bör göra
del möjligl för bokföringsskyldiga fastighetsägare alt lägga bokföringen till
grund för deklarationen. Av ett nytt system bör krävas atl del är lätt att
tillämpa för de skattskyldiga och inte ställer dem inför nya gränsdragningsproblem
eller ålägger dem en alltför komplicerad redovisning. Ett annal

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 22

viktigt
önskemål är au nya regler inte skall öppna möjligheter till skalteundandragande
åtgärder eller försvåra taxerings- och kontrollarbetet.

En
utgångspunkt för diskussionen i promemorian äralt koniantprincipen även i
fortsättningen bör användas för schablonbeskatlade fastigheter. Diskussionen
gäller vilken redovisningsmetod som skall tillämpas för konventionellt
beskattade fastigheter.

RSV:s
förslag om obligatorisk övergång till bokföringsmässig inkomstberäkning för
alla konventionellt beskattade fastigheter skulle enligt promemorian ha vissa
fördelar. En enhetlig redovisningsprincip skulle bli tillämplig för hela denna
grupp av fastigheter. Varken skattskyldiga eller taxeringsmyndigheter skulle
ställas inför några nya gränsdragningsproblem och lösningen skulle dessutom ha
blankettekniska fördelar. 1 promemorian konstateras dock att lösningen också
har vissa klara nackdelar. Skyldigheten alt tillämpa bokföringsmässiga grunder
skulle komma att omfatta en stor och heterogen grupp av fastighetsägare. Till
denna grupp hör fastighetsägare som inte är bokföringsskyldiga enligt BFL, t.
ex, ägare av obebyggda tomter och tomter på vilka villabyggnad är under
uppförande. Del kan ftnnas en påtaglig risk för att vissa av dessa
fastighetsägare skulle flnna bokföringsmässig inkomstberäkning alltför
betungande och atl de inte skulle kunna tillämpa de nya reglerna på ett riktigt
sätt. Särskilt stor skulle risken för misslag vara vid de tillfällen då
övergång från en meiod lill en annan skall ske.

1
promemorian undersöks möjligheterna atl införa obligatoriska regler som har ell
snävare tillämpningsområde. Bl. a, diskuteras möjligheten att göra skyldigheten
alt gå över lill bokföringsmässig inkomstberäkning beroende av om den
skattskyldige är bokföringsskyldig enligt BFL eller inte. Del konstateras alt
också denna lösning har vissa betydande nackdelar. Dessa sammanhänger bl, a.
med au BFL:s gränsdragning mellan bokföringsskyldiga och inte
bokföringsskyldiga grundas på delvis andra överväganden än de som är relevanta
för valet av skaiiemässig redovisningsmetod. Lösningen skulle också medföra alt
skattskyldiga och taxeringsmyndigheter ställs inför nya gränsdragningsproblem.

Mol
denna bakgrund förordas i promemorian en lösning som innebär all alla ägare av
konventionellt beskattade fastigheter skall få rätl - men inte ha skyldighet
-atl gå över lill bokföringsmässig inkomstberäkning. Ett system med valfrihet
anses ha enbart fördelar för fastighetsägarna och bedöms inte ha några
påtagliga nackdelar från taxeringsmyndigheternas synpunkt. Visserligen kan
valfriheten leda lill visst merarbete vid taxeringen men delta bör vägas mot
nackdelarna av ett obligatorium. För att begränsa antalet övergångar från den
ena redovisningsmetoden lill den andra föreslås dock all de fastighetsägare som
en gång har vall alt tillämpa bokföringsmässiga grunder inte skall få gå över
till koniantprincipen i andra fall än då sådana omständigheter har inträffat
som medför atl fastigheten skall schablonbe-skallas.

Vid
remissbehandlingen har förslaget i promemorian tillstyrkts eller

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 23

lämnats
utan erinran av del stora flertalet remissinstanser. Enighet råderom att
bestämmelser om bokföringsmässig inkomstberäkning bör införas för
konventionellt beskattade fastigheter och atl koniantprincipen också i
fortsättningen bör tillämpas för schablonbeskatlade villafastigheter. Däremot
har några remissinstanser ansett alt möjlighet att tillämpa bokföringsmässiga
grunder bör ftnnas också för sådana schablonbeskatlade fastigheter som tillhör
bostadsföreningar och andras, k, äkta bostadsföretag. Jag återkommer senare
till den frågan.

Även förslaget om
friviUighet har godtagits av nästan alla remissinstanser, I några yttranden har
dock anmälts en annan uppfattning. Både bokföringsnämnden och RSV förordar
obligatoriska regler. Bokföringsnämnden anser atl de olägenheter som obligatoriska
regler enligt promemorian i vissa fall kan medföra - t, ex, för innehavare av
obebyggd tomt eller tomt där en villa är under uppförande - bör kunna lösas med
en särbestämmelse. Även RSV föreslår en undantagsbestämmelse för de nu nämnda
fallen. Enligt RSV:s mening bör undantaget utformas som en rätt att redovisa
räntor och eventuella avgälder enligt koniantprincipen i de fall då
konventionellt beskattad fastighet är av del slag att schablonbeskattning
senare kan bli aktuell. Svenska revisorsamfundei anser att den lämpligaste
lösningen är att anknyta obligatorisk tillämpning av bokföringsmässiga grunder
lill den civilrältsliga bokföringsskyldigheten. Länsstyrelsen i Stockholms län
anför alt en obligatorisk övergång till bokföringsmässig inkomstberäkning i och
för sig är att föredra framför ett system med frivillighet. Länsstyrelsen kan
inte heller finna alt ägare av mindre fastigheter skulle ha några större
svårigheter alt lämna en riklig redovisning. Av principiella skäl är det dock
enligt länsstyrelsen tveksamt om de inte bokföringsskyldiga fastighetsägarna
genom skattereglerna bör åläggas att tillämpa bokföringsmässig redovisning.

För
egen del får jag anföra följande. Som redan nämnts är många fastighetsägare
numera bokföringsskyldiga enligt BFL och skall därför redovisa resultatet av
fastighelsinnehavel enligt bokföringsmässiga grunder. Vid inkomstbeskattningen
tillämpas dock fortfarande koniantprincipen vid beräkning av inkomst av annan
fastighet. Denna brist på överensstämmelse mellan BFL och beskattningsreglerna
medför atl de bokföringsskyldiga fastighetsägarna i princip inte kan lägga
bokföringen till grund för taxeringen. De måste i stället justera det bokförda
resultatet med hänsyn lill koniantprincipen. Jag delar remissinstansernas
uppfattning att det bör finnas möjlighet atl tillämpa bokföringsmässig
inkomstberäkning även vid inkomstbeskattningen. Frågan är om en sådan övergång
skall vara obligatorisk eller frivillig,

I
likhet med RSV anser jag alt en obligatorisk övergång för alla konventionellt
beskattade fastigheter skulle ha vissa påtagliga fördelar. Man får ett
enhetligt och läiiöverskådligt syslem. Varken skallskyldiga eller
taxeringsmyndigheter ställs inför nya gränsdragningsproblem, eftersom

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 24

frågan
om vilken metod som skall användas vid inkomstberäkningen kommer att avgöras
enligt de regler som anger när schablonbeskattning respektive beskattning
enligt konventionell metod skall ske. Behovet av atl justera bokfört resultat
med hänsyn till koniantprincipen bortfaller nästan helt. Jag vill dock erinra
om att ei-i bokföringsskyldig fastighetsägare även enligt RSV:s förslag i vissa
fall kan bli skyldig att tillämpa koniantprincipen vid taxeringen. Den
viktigaste invändningen mol förslaget är dock alt del medför all skyldigheten
att tillämpa bokföringsmässiga grunder blir myckel omfattande. Även ett ston
antal fa.5tigheisägare som inte är bokföringsskyldiga skulle genom
beskattningsreglerna komma alt åläggas bokföringsmässig inkomstredovisning.
Enligt min mening finns det stor risk för alt många av dessa fastighetsägare
skulle uppleva skyldigheten som betungande. I promemorian ges exempel på fall
där bokföringsmässig redovisning skulle vara direkt olämplig. Jag vill också
understryka atl förslaget skulle leda till all varje övergång från
schablonbeskattning lill konventionell beskattning och varje övergång i motsatt
riktning medför skyldighet all byla metod för inkomstberäkning. Varje sådani
byte av metod medför särskilda deklarations- och kontrollproblem. Både bokföringsnämnden
och RSV har varit inne på tanken all ha särskilda undantagsbestämmelser för de
nu avsedda fallen. Del möier dock stora svårigheter ail utforma undantagsregler
som läcker de avsedda fallen och samtidigt är så pass preciserade all de inte leder
lill gränsdragningsproblem. Med undanlagsregler av här antytt slag förlorar
man också fördelen av ett enhetligt system.

I
promemorian och vissa remissyttranden diskuteras också möjligheten all ha ell
obligatorium som anknyter till den civilrältsliga bokföringsskyldigheten. En
sådan lösning skulle innebära all de fastighetsägare som är bokföringsskyldiga
enligt BFL - och endast dessa fastighetsägare - blir skyldiga att tillämpa
bokföringsmässiga grunder vid taxeringen. Även denna lösning har vissa påtagliga
förtjänster. En anknytning till BFL kan dock i vissa fall ge ett mindre
lämpligt resuli;rt. Som framhållits i promemorian och ytterligare utvecklats av
kammarrätten i Jönköping sammanhänger detla med all BFL och de skatterätlsliga
reglerna har olika uppbyggnad och systemalik. 1 promemorian har också
undersirukils att det från praktisk och principiell synpunki kan vara olämpligt
alt den civilrältsliga frågan om tolkningen av BFL prövas inom
taxeringsprocessens ram.

Med
hänsyn lill svårigheterna att på ett lämpligt sätt utforma obligatoriska regler
har i departementspromemorian föreslagits atl övergången till bokföringsmässig
inkomstberäkning i stället skall vara frivillig. Varje ägare av konventionellt
beskattad faslighet skulle enligt förslaget fö rätl alt själv avgöra om han
skall tillämpa bokföringsmässiga grunder eller fortsätta med koniantprincipen.
Förslaget har biträtts av del helt övervägande antalet remissinstanser. Enligt
min mening är del hell klart alt lösningen är till fördel för fastighetsägarna.
Den som vill lägga bokföringen till grund för taxeringen kan göra del, medan
den som föredrar koniantprincipen slipper atl gå över lill

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 25

bokföringsmässig
inkomstberäkning. Från taxeringssynpunkt har lösningen den nackdelen att
övergäng till bokföringsmässig redovisning inte kommer atl ske vid ett enda
tillfälle för alla skattskyldiga och alt förekomsten av dubbla system även i
övrigt kan förorsaka merarbete i vissa fall. Dessa nackdelar är dock knappast
siörre än de nackdelar som ell obligatoriskt syslem kan ha i andra fall.

Vid
en samlad bedömning av de argument som har anförts för och emot de olika
lösningarna anserjag alt övervägande skäl talar för den lösning som har
föreslagits i promemorian. Ägare av konventionellt beskattade fastigheter bör
alltså få rätl att välja mellan att gå över till bokföringsmässig inkomstberäkning
och att fortsätta att tillämpa koniantprincipen. Övergång bör få ske i samband
med att de nya reglerna sätts i kraft eller vid senare tillfälle.

I
promemorian har föreslagits att valfriheten skall begränsas i ctl avseende. Den
fastighetsägare som har vall all tillämpa bokföringsmässiga grunder bör enligt
promemorian inte få gå över lill kontantredovisning i annat fall än då
fastigheten inrättas på sådani säu alt den i fortsättningen skall
schablonbe-skailas, I likhet med remissinstanserna ansluter jag mig till detta
förslag. Jag vill understryka atl begränsningen bara gäller i fråga om den
fastighetsägare som själv har tillämpat bokföringsmässiga grunder. Går
fastigheten över lill ny ägare, bör denne få tillämpa koniantprincipen utan
hinder av att den föregående ägaren beräknat inkomsten enligt bokföringsmässiga
grunder RSV har ifrågasatt om inte valfriheten bör begränsas förden som genom
t, ex. arv eller gåva har förvärvat en fastighei. Enligt min mening finns det
dock inte tillräckliga skäl för en sådan begränsning.

I
ett annat avseende anserjag däremot alt promemorieförslaget bör frångås.
Förslaget innebär att koniantprincipen alltid skall tillämpas i fråga om
schablonbeskatiad fastighet. Som jag lidigare nämnt har några remissinstanser
ansett att bokföringsmässiga grunder bör få tillämpas för fastighet som ägs av
s. k. äkta bostadsföretag trots atl sådan fastighet skall schablon-beskattas
enligt 24 § 3 mom. KL. Sålunda har HSB:s riksförbund och Svenska riksbyggen
framhållit all allmännyttiga bostadsföretag och bosiadsrättsfö-reningar sedan
lång lid i praxis har tillåtits alt beräkna inkomst enligt bokföringsmässiga
grunder. De påpekar vidare au dessa företag och föreningar är
bokföringsskyldiga enligi civilrättsliga regler och att effekten av förslaget i
promemorian blir alt de inte längre kan lägga bokföringen till grund för
deklarationen. Enligt min mening finns del inte någon anledning att förvägra de
äkta bostadsföretagen rätten att tillämpa bokföringsmässiga grunder vid
taxeringen. Jag föreslår därför alt de får samma rätt som ägare av
konventionellt beskattade fastigheter att beräkna inkomsten enligt bokföringsmässiga
grunder. Della betyder au de får redovisa räntekostnaderna enligt sådana
grunder. Som jag senare kommer att utveckla får redovisnings-metoden också
betydelse för rätten all använda brutet räkenskapsår som beskauningsår. Har ett
bostadsföretag en gång vall att tillämpa bokföringsmässiga grunder bör
företagel inte senare få byla redovisningsmetod. Detla

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 26

bör
gälla även i de fall då fastigheten på grund av t. ex, ändrad användning skall
gå över från schablonbeskattning enligt 24 § 3 mom, KL till konventionell
beskattning och dessutom i de fall då övergång sker i motsatt riktning. Bara i
det teoretiskt tänkbara fallet atl sådana omständigheter inträffar au
fastigheten skall gå över till beskattning enligt villaschablonen i 24 § 2 mom.
KL bör övergång till konlantprincip ske.

Milt
förslag om övergång till bokföringsmässig inkomstberäkning kan sammanfattas
enligt följande. Inkomst av fastighei som beskattas enligt 24 § 1 morn, KL
(konventionell beskattning) eller som schablonbeskaiias enligt 24 !; 3 mom, KL
får - om fastighetsägaren så önskar - beräknas enligt bokföringsniässiga
grunder. Har fastighetsägaren vid viss taxering beräknat inkomsten enligt
bokföringsmässiga grunder och är förhållandena sådana atl fastigheten även vid
påföljande taxering skall beskallas enligt 24 § 1 eller 3 rnom. skall inkomsten
även vid den taxeringen beräknas enligt bokföringsmässiga grunder.

Förslaget
föranleder ändring av 26 § och 41 § KL med anvisningar. Andringarna kan
utformas enligt promemorieförslaget med de förtydliganden och tillägg som
sammanhänger med vad jag här tidigare har anfört. 1 enlighel med
promemorieförslaget bör vidare i anvisningarna lill 25 § KL införas en
hänvisning till bestämmel:;ema om driftförlust och kapitalförlust i punkt 10 av
anvisningarna lill 29 § KL. Slutligen fordras viss komplettering av
bestämmelserna i 26 § och 30 § I mom. taxeringslagen (1956:623).

Några
remissinstanser har lagit upp frågan om vilka periodiseringskrav som bör
uppställas när en fastighetsägare tillämpar bokföringsmässig inkomstberäkning.
Sveriges fastighetsägareförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen
framhåller au avgifter för el och vallen ofta prelimi-närdebiteras leriialvis
med sluireglering under ett senare kalenderår. De preliminära avgifterna bör
enligt organisationernas uppfattning kunna bokföras som kostnad underdel
verksamhetsår då de har betalats. Sveriges fastighetsägareförbund anser att
alltför långtgående krav inte bör ställas på ägare av mindre fastigheter när
det gäller periodisering, bokföring av interimsposter och liknande
bokföringsmässiga åtgärder. Med anledning av dessa uttalanden vill jag
understryka att milt förslag om tillämpning av bokföringsmässig
inkomstberäkning inom inkomstslaget annan fasiighel innebär att
fastighetsägaren i princip kan välja mellan bokföringsmässiga grunder och
koniantprincipen. Av den som väljer all tillämpa bokföringsmässiga grunder bör
kunna krävas att han korrekt tillämpar denna metod. Vilken periodisering som
bör ske och vilka krav som i övrigi bör ställas på fastighetsägaren fär i
första hand avgöras med uigångspunki från BFL och bokföringsnämndens
anvisningar. Om det skulle visa sig föreligga behov av särskilda anvisningar
för inkornsttaxeringen, förutsätier jag att RSV utfärdar sådana anvisningar.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 27

2.2
Förvärvskällebegreppet

Inkomstberäkningen
skall enligt 17 § KL göras särskilt för varje förvärvskälla. Om en person äger
flera fastigheter och de behandlas som skilda förvärvskällor, måste alltså
separat inkomstberäkning göras lör varje fastighet. Om fastigheterna däremot
ingår i samma förvärvskälla, görs gemensam inkomstberäkning. Ligger
fastigheterna i delta fall i olika komn-iuner, fördelas inkomsten mellan
kommunerna enligt bestämmelserna i 56 v; KL. Motsvarande gäller beiräffande
underskott.

Frågan
om ett fastighetsinnehav skall anses utgöra en eller flera förvärvskällor får
alltså betydelse för den redovisning som fastighetsägaren skall lämna i sin
självdeklaration. 1 vissa fall får frågan också direkt betydelse för storleken
av det kommunala skatteuttaget. Förvärvskällans on-|fattning kan nämligen
påverka möjligheterna alt utnyttja procentavdrag och atl kvitta underskott av
fastighei i en kommun mot överskott av fastighei i annan kommun.

I
fråga om annan fastighei gäller enligt 18 § KL - liksom i fråga om
jordbruksfastighet - alt man som särskild förvärvskälla skall behandla varje
fastighet, fastighetsdel eller komplex av fastigheter som är all anse som en
förvaltningsenhet. 1 punkl 2 av anvisningarna lill 18 § KL finns närmare
föreskrifter om hur begreppet förvaltningsenhet skall tolkas inom inkomstslaget
annan fastighet. Bestämmelsernas innebörd är inte hell klar. Som huvudregel
torde dock gälla alt förvärvskällan sammanfaller med laxerings-enheten. Närdet
gäller frågan om två eller flera taxeringsenheter skall kunna behandlas som en
enda förvärvskälla har praxis under de senaste två årtiondena slagit in på en
restriktiv linje. I regel har man medgett atl skilda taxeringsenheter
sammanförs till en förvärvskälla bara i vissa fall som uttryckligen anges i
anvisningspunkten (villor på brunns- eller badortsanläggning, sommarvillor på
en fastighet och fastighetsbolagens fastigheter). Hyresfastigheter som tillhör
t. ex. en stiftelse eller en fysisk person har i regel inte fått behandlas som
en förvärvskälla.

När
det gäller inkomstslaget jordbmksfastighei har förvärvskällebegreppet däremot
en vidare innebörd. Som allmän förutsättning för all fiera fastigheter skall
anses bilda en förvaliningsenhet gäller enligt punkt 1 av anvisningarna till 18
§ KL all fastigheterna slår under överinseende av gemensam innehavare eller
dennes representant och all de dessutom slår under gemensam förvaltning och
drift på sådani sätt alt de ekonomiskt selt framträdersom en naturiig enhet, I
ett exempel understryks att fastigheterna i ägarens hand skall bilda ett
verkligt driftkomplex som inte bara har gemensam central ledning utan även
gemensam förvaltning eller andra gemensamma driftkostnader.

Vid
remissbehandlingen av RSV:s framställning log Sveriges fastighetsägareförbund
och FAR upp frågan om en utvidgning av förvärskällebe-greppet inom
inkomstslaget annan fastighet. Med anledning av dessa

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 28

yttranden har frågan behandlats i departementspromemorian.
Del konstateras att den som äger fiera fastigheter och hargemensam bokföring
för dem har intresse av att kunna lägga den geniensamma bokföringen till grund
för taxeringen, särskilt i de fall då driftkostnaderna delvis är gemensamma och
det är svårt att fördela dem på ett rikligt sätt. Om den gemensamma resultatberäkningen
inte godtas vid taxeringen, blir det ofta nödvändigt atl antingen ha separat
bokföring för fasiigheterna eller göra periodiska sammanställningar förde
olika fastigheterna. Redovisningstekniska skäl talar därför enligt promemorian
för en viss utvidgning av förvärvskällebegreppet. Vidare anses principiella
skäl tala för att tiUämpa samma kriterier för annan fasiighel som för
jordbruksfastighet. Detta skulle betyda bl, a. au flera taxeringsenheter som
står under gemensam ledning och förvaltning kan behandlas som en enda
förvärvskälla i betydligt fier fall än dem som uttryckligen nämns i punkl 2 av
anvisningarna till 18 fj KL. Exempelvis borde en enskild persons eller en
stiftelses hyresfastigheter - på samma sätt som fastighetsbolagens fastighelsinnehav
- kunna behandlas som en förvärvskälla under förutsättning att kraven på
gemensam ledning och förvaltning m. m. är uppfyllda. Även om vissa
laxeringsiekniska skäl kan anföras för den restriktiva linje som har valts i
praxis, blir ändå slutsatsen i promemorian all en viss utvidgning av
förvärvskällebegreppei bör göras. Della föreslås ske genom en direkl anknytning
tili de regler som tillämpas för jordbruksfastigheter. Vidare bör genom exempel
i punkl 2 av anvisningarna lill 18 § KL klargöras atl en mera nyanserad
bedömning i fortsiitlningen skall ske så atl även t.ex. en enskild persons
innehav av hyresfastigheter kan behandlas som en enda förvärvskälla.

Vid remissbehandlingen har förslaget överlag tillstyrkts.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen anser dock all förslaget är alltför
försiktigt. Några remissinstanser har å andra sidan påpekat all utvidgningen
leder till vissl merarbete vid laxeringen, RSV har understmkit vikten av atl
bokföringen för förvärvskällan i dess helhet förs på ell sådani säu all
informations- och kontrolliniressena samt behovet av uppgifter lill
fastighetstaxeringen tillgodoses. Vidare framhåller RSV atl utvidgningen inte
får leda till alt olika redovisningsmetoder används för fastigheter som ingår i
samma förvärvskälla.

Föregen del anserjag att både praktiska och principiella
skäl motiverar den föreslagna ändringen. Genom alt lörvärvskällereglerna lör
annan fastighei anknyts till de bestämmelser som gäller för
jordbruksfastigheter bör en mer nyanserad bedömning i fortsättningen kunna ske,
Della bör klargöras ytteriigare genom all exemplifieringen i punkt 2 av
anvisningarna lill 18 § KL utökas på del sätt som har föreslagils i
promemorian. Om exempelvis en enskild person äger flera hyresfastigheter, bör
dessa betraktas som en enda förvärvskälla om kraven i punkl I av anvisningarna
lill 18 § KL pågen-iensam ledning, förvaltning och drift är uppfyllda. Som
framhållits i promemorian förhållerdet sig givelvis inte så att fastighetägaren
har någon valrätt i frågan.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 29

Är
väl de objektiva förutsättningarna uppfyllda, skall fastigheterna -oberoende av
fastighetsägarens önskemål - behandlas som en förvärvskälla,

I promemorian har vidare
framhållits att kraven på gemensam ledning, förvaltning och drift torde innebära
att villor och sommarbostäder inte kommeratt fä sammanföras lill en
förvärvskälla om inte omständigheterna är av dei slag som redan nu uttryckligen
nämns i punkl 2 av anvisningarna till 18 § KL, Jag delar denna uppfattning. 1
fråga om fastigheter av delta slag innebär de föreslagna förvärvskällereglerna
således inte någon ändring i förhållande til) nuvarande bestämmelser.

Med anledning av vad RSV
har anfört vid remissbehandlingen vill jag understryka alt en enhetlig
redovisningsmelod givelvis måste lillämpas för samtliga fastigheter som ingår i
en och samma förvärvskälla. Samtidig användning av bokföringsmässig
inkomstberäkning och konlantprincip far alltså inte förekomma inom en
förvärvskälla. Vidare är det angeläget att redovisningen ordnas så att informations-
och kontrollbehovei tillgodoses. Jag återkommer senare till förslagels
konsekvenser vid fastighetstaxeringen.

Förslaget
om utvidgning av förvärvskällebegreppet föranleder ändring i punkl 2 av
anvisningarna lill 18 § KL, Förfatlningsförslaget i promemorian kan efter ett
tillägg av redaktionell natur läggas lill grund för lagstiftning,

2.3
Brutet räkenskapsår

Enligt
3 § KL är kalenderåret i regel beskattningsår. Som beskattningsår kan dock
också ibland godtas annan period (brutet räkenskapsår), KL saknar uttryckliga
bestämmelser om när brutet räkenskapsår får användas och vilken period det får
omfatta. Den gängse uppfattningen lorde dock vara all 3 § KL med anvisningar
bör tolkas så atl brutet räkenskapsår får utgöra beskattningsår för en förvärvskälla
under förutsättning atl verksamheten är alt betrakta som näringsverksamhet och
att inkomsten av förvärvskällan beräknas enligt bokföringsmässiga grunder.
Inkomst av annan fastig-hel,ljänsl, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital
måste alltså i princip redovisas för kalenderår.

1 depariemenlspromemorian
konstateras atl det är angeläget att införa uttryckliga regler om när brutet
räkenskapsår skall godtas som beskattningsår, inte minsl därför att ett siori
anial fastighetsägare föreslås få gå över lill bokföringsmässig
inkomstberäkning.

1 promemorian föreslås alt
nya bestämmelser skall införas med följande innehåll. En första fömtsättning
för all brutet räkenskapsår skall fa användas för viss förvärvskälla bör vara
att inkomsten av förvärvskällan i enlighet med den föreslagna nya lydelsen av
41 § KL beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Som ytterligare fömtsättning
bör gälla atl den som är bokföringsskyldig enligt BFL eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbokför-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 30

ingslagen
(1951:793) skall ha iakttagit föreskrifterna i dessa författningar om
räkenskapsårets förläggning. För övriga skattskyldiga bör gälla atl bmtei
räkenskapsår skall omfatta period som anges i 12 S; BFL och att omläggning från
kalenderår lill bruiei räkenskapsår inte får ske i annal fall än då
omläggningen görs för all få samma räkenskapsår för flera verksamheter.

Förslaget
har i princip tillstyrkts av samtliga remissinstanser. HSB:s riksförbund och
Svenska riksbyggen har dock framhållit att de s. k. äkta bostadsföretagen sedan
länge enligt praxis har fliit använda brutet räkenskapsår och att det är
angelägel alt de får behålla denna räu. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
anser alt det bör övervägas om inte brutet räkenskapsår i vissa fall bör få
användas som beskattningsår för inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet och
kapital. RSV har ifrågasatt om inte skattskyldig som genom dispens enligt 12 §
BFL har fåll medgivande atl som räkenskapsår använda annan period än som annars
gäller enligt lagrummet bör få använda samma period även for verksamhet för
vilken han inte är bokföringsskyldig enligt BFL, Vidare har RSV väckt frågan om
hur beskattningen skall ske när någon tillämpar brutet räkenskapsår för en
konventionellt beskattad fastighet och fastigheten under löpenade räkenskapsår
inrättas på sådant sätl alt schablonbeskattning enligt 24 § 2 mom, KL i
fortsättningen skall ske, RSV har slutligen föreslagit ett förtydligande
tillägg till promemorians förfaltningsförslag i syfte atl klargöra atl det i
vissa fall, i. ex. vid omläggning av räkenskapsår, kan inträffa att en
skatiskyldig -liksom enligt nuvarande regler - ett år inte alls skall taxeras
och ett annat år skall taxeras för två beskattningsår.

I
likhet med remissinstanserna anserjag att promemorians förslag i denna del bör
genomföras. Del är angeläget all genom uttryckliga bestämmelser klargöra när
brutet räkenskapsår får användas och vilken period del får omfatta. Av
förslaget, sammanställt med den nya lydelsen av 41 § KL, följer atl brutet
räkenskap.sår får tillämpas i fråga om jordbruksfastighet och rörelse saml även
i fråga om annan fastighet som antingen beskattas konventionellt enligt 24 § 1
mom, KL eller schablonbeskaiias enligt 24 § 3 mom. KL, allt under föruisättning
att inkomstberäkningen sker enligt bokföringsmässiga grunder. HSB:s
riksförbunds och Svenska riksbyggens önskemål är härigenom tillgodosedda. Jag
anser del inte motiverat atl - som länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har
ifrågasatt - tillåta alt brulei räkenskapsår används för inkomst av tillfällig
förvärvsverksamhet eller kapital.

Med
anledning av RSV:s påpekanden vill jag anföra följande. Jag delar uppfattningen
att den som efter dispens enligt 12 § första stycket BFL använder viss period
som räkenskapsår bör få möjlighel att använda samma period för annan
förvärvskälla för vilken han inte är bokföringsskyldig, givetvis under
föruisättning alt inkomsten av denna förvärvskälla redovisas enligt
bokföringsmässiga grunder. En uttrycklig bestämmelse om delta bör införas.
Likaså anserjag alt man bör göra det förtydligande tillägg som RSV har
föreslagit. Vad slutligen beträffar det fallet att en konventionellt beskattad

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 31

fastighet
- eller möjligen en fastighet som avses i 24 § 3 mom, KL - under löpande brutet
räkenskap.sår inrättas som en- eller ivåfamiljsfastighci, anser jag atl frågan
bör lösas på del säu RSV har utvecklat i sitt remissyttrande. Det betyderatt
det löpande räkenskapsåret skall anses avslutat dagen före den dag då
fastigheten var färdigställd för sitt nya ändamål. Det därpå följande
räkenskapsåret (beskattningsåret) kommer då att omfatta återstoden av det vid
färdigställandet löpande kalenderåret.

Promemorians förslag till
ny lydelse av 3 § KL med anvisningar bör genomföras med de kompletteringar som
jag här har förordat.

2.4 Övriga
frågor

1
departementspromemorian påpekas atl förslaget om utvidgning av
förvärvskällebegreppet och den omständighelen att många fastighetsägare numera
är bokföringsskyldiga får praktisk betydelse för arbetet med 1981 års allmänna
fastighetstaxering och den provtaxering som skall ske våren 1980, De
fastighetsägare som är bokföringsskyldiga behöver i regel inte avlämna allmän
självdeklaration före utgången av mars 1980, vilkel är för sent för att
deklarationsuppgifterna om hyra skall kunna beaktas vid proviaxeringen.
Utvidgningen av förvärvskällebegreppei innebär dessutom att möjligheterna atl
ta fram uppgifier från deklarationerna om totalhyran för enskilda
taxeringsenheter och byggnader minskar.

Frågan
har särskilt berörts av eu par remissinstanser. 1976 års
fastighels-taxeringskommiltélFi 1976:05) har understrukit att förslagen i
promemorian leder till att del inte längre blir möjligt att direkt ur
självdeklarationerna ta fram de hyresuppgifter som behövs för
fastighetstaxeringen. En separat redovisning av hyran per kalenderår för varje
faslighet och byggnad torde i fortsättningen behövas. Kommittén tillstyrker
promemorieförslagen under förulsäiining all hyresuppgifter av samma noggrannhet
som de hittillsvarande kan erhållas även i fortsättningen. Även RSV
understryker behovet av särskilda uppgifter för fastighetstaxeringen.

Jag
är medveten om de påtalade konsekvenserna av de nya reglerna. Del är
naturligtvis viktigt atl tillräckliga uppgifter finns lillgängliga vid
fastighetstaxeringen. Det torde bli nödvändigt atl ålägga fastighetsägarna
separat redovisningav hyresintäkter m. m. Innan man larsiällningtill vilka
uppgifter som bör infordras och i vilken ordning de skall lämnas, bör 1976 års
fastighetstaxeringskommitlé få tillfälle att utarbeta förslag i ämnet. Jag
lägger därför inte nu fram något förslag om föreskrifter för uppgiftslämnande,

2.5 Ikraftträdande
m. m.

1
departementspromemorian föreslås atl de nya reglerna om övergång till
bokföringsmässig inkomstberäkning, utvidgning av förvärvskällebegreppei och
användning av bmtet räkenskapsår skall tillämpas första gången vid 1979

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 32

ärs
taxering.

Ikraftträdandebestämmelsen
har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen. Länsstyrelsen i Malmöhus
län har dock påpekat att laxerings-nämnderna hittills ofta har godtagit att ett
aktiebolag, som har brutet räkenskapsår för sin rörelse, redovisar även t.ex.
inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital med tillämpning av
brutet räkenskapsår. Länsstyrelsen har framhållit att en .särskild bestämmelse
behövs som anger hur beskattningen skall ske i sådana fall när de nya reglerna
om brutet räkenskapsår införs.

I
enlighel med vad som har förordals i promemorian föreslårjag att de nya reglerna
lillämpas första gången vid 1979 års laxering. En särskild övergångsregel
behövs dock för att klara övergången i sådana fall som berörts av länsstyrelsen
i Malmöhus län. Enligt min mening bör övergäng lill kalenderår ske genom
förlängning eller avkortning av det brutna räkenskapsåret. För atl ge berörda
skattskyldiga skäligt rådrum bör man godta alt övergången genomförs först vid
utgången av år 1979, Tekniskt kan övergången ske på så sätl att det
räkenskapsår som löper ut under år 1979 förlängs till kalenderårets utgång,
givetvis under förutsättning alt del förlängda räkenskapsåret inte kommer att
omfatta mer än 18 månader. Alternativi kan det nya räkenskapsår som böoar löpa
under år I979avslutas vid utgången a v kalenderåret. I båda fallen uppnås att räkenskapsåret
fr.o. m, år 1980 sammanfaller med kalenderåret. Ingenting hindrar givetvis att
övergången görs tidigare,

I
promemorian föreslås - förutom den nu behandlade bestämmelsen om ikraftträdande
- även särskilda bestämmelser som anger hur beskattningen skall ske när en
fastighetsägare byter redovisningsmetod, Beiräffande dessa relativt
komplicerade bestämmelser kan jag hänvisa till bilaga I, Med hänsyn lill vad
som har anförts vid remissbehandlingen vill jag dock beröra en
detaljbestämmelse. Denna avser det fall då övergång sker från bokföringsmässiga
grunder till koniantprincipen i samband med all en konventionellt beskattad
fastighei på grund av ändrade förhållanden i fortsättningen skall
schablonbeskaiias. I promemorian föreslås all lagernedskrivning som har skett
före övergången skall återföras i samband med bytet av redovisningsmetod. 1
förfatlningsförslaget anges att del belopp som återförs skall motsvara
skillnaden mellan å ena sidan det lägsta av anskaffningsvärdet av fastighetens
lager enligt senaste balansräkning och återanskaffningsvärdel av lagret på
balansdagen samt å andra sidan det bokförda värdet av lagret enligt
balansräkningen.

De
särskilda bestämmelserna om beskaitningskonsekvenserna vid byte av
redovisningsmetod har godtagits av de få remissinstanser som har kommenterat
dem. RSV hardock anmärkt på den tekniska utformningen av regeln om återföring
av lagernedskrivning.

Jag
föreslår alt bestämmelserna i princip utformas enligt promemorieförslaget.
Bestämmelserna bör dock kompletteras med hänsyn lill förslagei alt även de äkta
bostadsföretagen skall få tillämpa bokföringsmässig inkomst-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 33

beräkning.
Dessutom bör regeln om återföring av lagernedskrivning få en annan utformning.
Enligt min mening bör åierföringen avse ett belopp som motsvarar skillnaden
mellan anskaffningsvärdet av fastighetens lager vid övergången och dess
bokförda värde vid samma lidpunkt,

3 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

alt
antaga inom budgeldepartemenlet upprättade förslag till

1, lag
om ändring i kommunalskatielagen (1928:370),

2. lag
om ändring i taxeringslagen (1956:623).

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen all antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

3 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 42

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 35

Bilaga
1

ÄNDRADE BESKATTNINGSREGLER FÖR HYRESFASTIGHETER'

Ds B 1978:7

' I denna bilaga återges bara avsnitt 1 och de delar av
promemorian i övrigt som har anknytning till avsnitt 1,

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 36

Innehåll

Sammanfattning................................................ 37

Förfaltningsförslag.............................................. 38

1
Inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder m. m. ... 51

1.1 Inledning.............................................. .... 51

1.2 Gällande
regler....................................... .... 52

1.2.1
Skatteregler................................. .... 52

1.2.2
Bokföringslagen............................. 58

1.3
Riksskatteverkets framställning................. ... 60

1.4
Remissyttrandena................................... ... 62

1.4.1
Övergång till inkomsiredovisning
enligt bokföringsmässiga grunder 62

1.4.2
Brutet räkenskapsår....................... ... 64

1.4.3
Övriga frågor................................ ... 64

1.5 Överväganden
och förslag........................ ... 65

1.5.1
Inledning...................................... 65

1.5.2
Rätt eller skyldighet atl tillämpa
bokföringsmässiga gmnder 66

1.5.3
Förvärvskällebegreppet................... ... 73

1.5.4
Brutet räkenskapsår....................... ... 77

1.5.5
Ikraftträdandebeslämmelser m. m...... ... 79

1.5.6
Förfallningskommeniar..................... ... 84

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 37

Sammanfattning

1
promemorian behandlas vissa frågor som har belydelse för samordningen mellan
reglerna för beskattning av inkomst av annan fastighet och bestämmelser på
andra områden. Promemorian är uppdelad i två skilda avsnitt. Det
förfaltningsförslag som läggs fram är dock gemensamt för de båda avsnitten.

I
avsniii 1 diskuteras frågan om ägare av annan fasiighel skall ha rält eller
skyldighet att tillämpa bokföringsmässiga grunder vid inkomsttaxeringen. Genom
den nya bokföringslagen (1976:125), som trädde i kraft den 1 januari 1977, har
många fastighetsägare blivit bokföringsskyldiga vilket innebär krav på en
inkomstredovisning enligt bokföringsmässiga grunder. Nuvarande skatteregler
innebär däremot alt inkomst av annan faslighet vid laxeringen skall beräknas
enligt koniantprincipen. I avsnitt 1 föreslås all ägare av sådana fastigheter
som beskattas enligt s. k. konventionell metod - dvs. i första hand enskilda
ägare av hyresfastigheter-skall få rält atl tillämpa bokföringsmässiga grunder
vid den skattemässiga inkomstberäkningen. Väljer en fastighetsägare denna redovisningsmetod,
är han enligt förslaget skyldig att fortsätta alt använda metoden så länge
fastigheten är föremål for konventionell beskattning. 1 avsnittet föreslås
också viss utvidgning av möjlighelerna att behandla flera hyresfastigheter som
en enda förvärvskälla samt uttryckliga bestämmelser om när brutet räkenskapsår
skall utgöra beskattningsår. De nya reglerna föreslås bli tillämpliga första
gången vid 1979 års laxering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag
till

Lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
föreskrives i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) dels all 3 §, 25 § 1 och
2 mom,, 26 § 1 mom., 41 §, anvisningarna lill 3 §,

punkl
2 av anvisningarna till 18 §, punkl 2 a och punkl 7 av anvisningarna lill

25
§, punkt 2 a av anvisningarna till 36 § sarnt punkterna 1 och 2 av

anvisningarna
till 41 § skall ha nedan angivna lydelse, dels all till anvisningarna till 24 §
skall fogas en ny punkt, 10, och till

anvisningarna
tili 25 § två nya punkter, 8 och 9, av nedan angivna

lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

3 § '

Med
taxeringsår förslås i denna lag det kalenderår, under vilket laxering i första
instans verkställes, och med beskattningsår del kalenderår, som närmast
föregått taxeringsåret, eller, där räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår,
det räkenskapsår, som gått till ända närmast före den 1 mars under
laxeringsåret.

(Se
vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

Med
laxeringsår förstås i denna lag det kalenderår, under vilket taxering i första
instans verksiälles, och med beskattningsår del kalenderår, som närmast
föregått taxeringsåret, eller, där räkenskapsår icke sammanfaller med
kalenderår (brutet räkenskapsår), det räkenskapsår, som gått till ända närmast
före den 1 mars under taxeringsåret.

(Se
vidare anvisningarna.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
mom. Vad som återstår av intäkt av annan fastighei, sedan avdrag enligt 25 §
gjorts, utgör nettointäkt av annan fastighet.

26 §

I
mom. Vad som återstår av intäkt av annan fastighet, sedan avdrag enligi 25 §
gjorts och i förekommande faU hänsyn tagits tiU in-och utgående balans, utgör
netto-intäkt av annan fastighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

41 §-

Inkomst av
jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt

Inkomst av
jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
Senaste lydelse 1957:59. 3 Senaste lydelse 1972:741

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

bokföringsmässiga
grunder, i den mån dessa icke stå i strid med särskilda bestämmelser i denna
lag.

bokföringsmässiga grunder, i den

mån
dessa icke stå i strid med

särskilda bestämmelser i denna lag.

Åven
inkomst av annan jåsiighei

beräknas enligt bokföringsmässiga

grunder i de fall som angivas i punkl I

av anvisningarna.

I andra fall än nu sagts skall intäkt anses hava åtnjutits
det beskattningsår,

under vilkel intäkten blivit för den skatlskyldige
tillgänglig för lyftning, och

skall
utgift eller omkostnad anses belöpa på del beskattningsår, varunder

utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum. Sådan
speciell skatt, avgift eller

ränta, som ingår i slutlig eller tillkommande skatt enligt
uppbördslagen,

ävensom ränta å kvarstående skatt enligt samma lag anses
dock belöpa på det

beskattningsår då den slutliga eller tillkommande skatten
påförts.

(Se
vidare anvisningarna.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anvisningar

till 3 §

1 denna paragraf angives vad som avses med de i lagen
använda beteckningarna "taxeringsår" och "beskattningsår".

Det kan
stundom inträffa, au såsom beskauningsår skall räknas en kortare eller längre
lid än 12 månader. Om nämligen en person börjar eller slutar näringsverksamhet
under eu är, som eljest är all anse såsom beskattningsår, kommer hans första
eller sista räkenskap all omfatta allenast den lid av samma är, varunder han
drivit näringen, och dena tidsperiod skall i sådani jall anses såsom
beskattningsår. En omläggning av räkenskapsåret kan dock föranleda, alt ell
vissl beskauningsår blir längre eller kortare än 12 månader. Sker omläggningen
på del sätt. alt ett räkenskapsår förlätiges alt omfåiia mer än 12 månader, kan
del inträffa, atl den skatlskyldige ett är icke alls skall taxeras, liksom del
vid omläggning genom förkortning av ell

1 denna paragraf angives vad som avses med de i lagen
använda beteckningarna "laxeringsår" och "beskattningsår".
Brutet räkenskapsår räknas som beskauningsår för viss förväivskälla under
förutsättning all inkomsten avföiväivskällan beräknas enligi bokföringsmässiga
grunder i enlighel med bestämmelserna i 41 j. Som ytteriigare förutsäitning
gäller

a) i fråga om skatiskyldig. som enligt
1 ff bokföringslagen (1976:125) är bokföringsskyldig, alt föreskrifierna i 12 §
nämnda lag iaktiagiis:

b) ifråga om skatiskyldig, som skall
föra räkenskaper enligi jordbruksbokföringslagen (1951:793). all föreskrifterna
i 11 j) nämnda lag iakttagits: saml

c)
ifråga
om skatiskyldig, som inte nämnls under a) eller b), alt räkenskapsåret
omfattar liden den t maj-den 30 april, den 1 jull-den 30 juni eller den 1
sepiember-den 31

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

räkenskapsår
kan hända, all den skatlskyldige eti år skall taxeras för två beskattningsår,
av vilka del senare är kortare än 12 månader.

augusti.

Har skatiskyldig, som avses i forsla slyckel c), påbörjat
eller upphört med verksamheten eller lagt om räkenskapsåret, skall
räkenskapsåret utgöra beskattningsår utan hinder av atl det omfaiiar annan lid
än lolv månader. Räkenskapsår som uislräckes au omfatta längre lid än aderion
månader skall dock inte 1 någoi fall räknas som beskattningsår. Inte heller
skall räkenskapsår som lagis om lill annan lid än kalenderår räknas som
beskauningsår i annal fåll än då omläggningen har skell jör an få samma
räkenskapsår för flera verksamheter. Beskattningsåret, sådant det i denna
paragraf beslämts, avser naturligtvis normala förhållanden. Uppkommer fråga om
eftertaxering, kan beskattningsåret komma att ligga längre tillbaka i tiden.
Beskattningsår blir i dylikt fall del år, som enligt huvudregeln skulle varit
beskattningsår, om taxering skell i rätt lid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

til! 18
§

2.'* Om
flera fastigheter av annan jåsilgheis natur i ägarens hand varit atl anse som
jöivallnlngsenhei, gäller därom vad ovan under punkt 1 är sagt angående
jordbruksfastighet. Inkomsten av fastigheterna skall, om en förvaltningsenhet
föreligger, redovisas såsom fluten ur en jörvärvskälla. Såsom exempel på dylik
förvaltningsenhet kan angivas villor d en brunns-eller badortsanläggning, sommarställen
o en fastighet/?;, m. dyl. Likaledes lorde fastighetsbolags fastighetsinnehav
i regel utgöra en förvärvskälla. A v vikt är emellertid, an i nu nämnda fall
kravet å fasiighe-

2. Även
i fråga om annan fastighet torde förväivskälla i aUmänhet sammanfalla med
laxeringsenhel. Flera taxeringsenheter bildar dock i ägarens hand en
föivärvskälla, om de brukas tillsammans som enförvallningsenhet. Vid bedömande
av frågan om flera taxeringsenheter skall anses som en jöivallnlngsenhei
iakttages 1 tiUämpliga delar vad som sagts ovan under punkt I. Fastighetsbolags fastighelsinnehav
lorde i regel utgöra en föivaltningsenhei. Åven t. ex. en enskild persons
innehav av hyresfastigheter ulgör en förvalinlngsenhei, om fastigheterna, på
sätt anges under

opaginerad Kontrollera mot PDF

"Senaste lydelse 1951:790,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lernas karaktär av jörvaliningsenhci punkl !,
slår under gemensam

uppräiihålles. ledning, förvaltning och
drift. Som

exempel på
förvaltningsenhet kan också nämnas villor pä brunns- eller badortsanläggning
och sommarställen pä en faslighet. Därest skatiskyldig helt eller delvis
använder egen fastighei i av honom bedriven rörelse, ingår hyresvärdet av
fastigheten, i den mån den sålunda disponerats, i intäkten av rörelsen och
skall följaktligen icke upplagas såsom intäkt av annan fastighet, liksom
omkostnader och utgifter för sålunda använd fasiighel eller del därav icke få
avdragas från inläkt av annan faslighet,

till 24 §

10. Har inkomsi av annan fastighet årei före
beskaiiningsårei beräknats enligi de grunder som anges 1 41 § andra siyckei men
beräknas inkomsten JÖr beskaiiningsårei enligi bokföringsmässiga grunder,
följer av punkl 1 första stycket av anvisningarna lill41 all den skatlskyldige
vid beräkning av netlolntäkten för beskaiiningsårei ime skall upplaga värde av
ingående skulder. Som ingående skuld skall dock upplagas

a)
Inkomsi
som har uppburils i slutet av del föregående årei men, med s!öd av
bestämmelserna i punkt 2 forsla Slyckel av anvisningarna lill 4f ,sj, inte
lagils lill beskattning för del året, och

b)
uigifl
som är obetald vid beskallningsårels ingång men, med stöd av besiåmmelserna i
andra slyckel nämnda anvisningapunkl, dragils av vid beräkning av nelloiniäkien
för del föregående årei.

Beräknas intäkt av annan fasiighel enligt 2 mom. men har
iniäkten för året före beskaiiningsårei beräknats enligt 1 mom. med
illlämpning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

42

opaginerad Kontrollera mot PDF

bokföringsmässiga grunder, skall som inläki för
beskattningsårei - ulöver vad i 2 mom. anges - upptagas en belopp motsvarande
skillnaden mellan å ena sidan del lägsta av anskaffningsvärdet av faslighetens
lager enligi senaste balansräkning och återanskaffningsvärdel av lagrei på
balansdagen samt å andra sidan del bokförda värdel av lagrei enligi nämnda
balansräkning.

till
25 i)

opaginerad Kontrollera mot PDF

7. Har
skattskyldig underetl visst beskattningsår haft kostnader ej understigande 6
000 kronor för reparation och underhåU av fastighei, varav intäkterna beräknas
enligt 24 S 1 mom., får han ulan hinder av 41 § och punkt 2 av anvisningarna
till samma paragraf efter eget val göra avdrag för kostnaderna vid taxering för
beskattningsåret i fråga eller för något av de två närmast följande
beskattningsåren. Avdraget får även fördelas mellan dessa tre år på sätt den
skaitskyldige önskar.

7. Har skattskyldig under ell vissl
beskattningsår haft kostnader ej understigande 6 000 kronor för reparation och
underhåU av fasiighel, varav intäkterna beräknas enligt 24 ij 1 mom., lär han
utan hinder av 41 1 efter eget val göra avdrag för kostnaderna vid laxering
för beskattningsåret i fråga eller för något av de två närmast följande
beskattningsåren. Avdragei fär även fördelas ntellan dessa tre år på säu den
skatlskyldige önskar.

8.
Har
Inkomst av annan fasiighel året före beskattningsåret beräknats enligi de
grunder som anges i 41 § andra stycket men beräknas inkomsten för
beskattningsåret enligt bokföringsmässiga grunder, följer av punkl 1 första
stycket av anvisningarna tiU4l § att den skatlskyldige vid beräkning av
nettointäkten för beskattningsåret inte skaU upptaga värde av ingående lager
och fordringar. Som ingående fordran skaU dock upptagas

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Senaste lydelse 1969:363,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen Ivdelse

43

opaginerad Kontrollera mot PDF

a)
inkomst
som blir lillgänglig för lyftning 1 börian av beskaiiningsårei men, med stöd av
bestämmelserna i punkl 2 första stycket av anvisningarna Ull 41 §, tagits lill
beskattning för det jöregående året, och

b)
utgift
som har betalats i slutet av det föregående året men, med stöd av
bestämmelserna i andra stycket nämnda anvisningspunkt, inte dragils av vid
beräkning av nelloiniäkien för det året.

Beräknas intäkt av annan fastighei enligt 24 § 2 mom. men
har iniäkten för året före beskattningsåret beräknats enligt 24 § 1 mom. med
tiUämpning av bokföringsmässiga grunder, skall avdragför beskaiiningsårei medges
för gäldränia, som har betalats det föregående året men upptagits som utgående
fordran för det året, medan å andra sidan avdrag inte skall medges för gäldränia
som betalas under beskattningsåret men har redovisats som utgående skuld för
det föregående året.

9. Bestämmelserna i punkl 10 av anvisningarna tiU 29 § om
driftförlust och kapitalförlust i rörelse gäller i tillämpliga delar
beiräffande annan fastighei varav Inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder.

lill 36 §

till 41 §

I,*" Inkomst av jordbmksfastighei 1.
Inkomsi av jordbruksfastighet

eller rörelse skall beräknas enligt eller rörelse
skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Hänsyn bokföringsmässiga
grunder. Inkomst

Senaste lydelse 1977:1172.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

skall därför tagas lill in- och utgående lager av varor,
däri inbegripet djur, råmaterial, hel- och halvfabrikai m. rn., sar-ni lill
fordringar och skulder. Som värde av ingående lager, fordringar och skulder
skall därvid upptagas värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående
lager, fordringar och skulder. Bestämmelserna i 41 ij om lager fä i
varvsrörel.se tillämpas även i fråga om skepp eller skeppsbygge, på vilket
den skall-skyldige uifön eller avser au utföra arbete i icke oväsentlig
omfattning, utan hinder av att den skatlskyldige avyttrat skeppet eller
bygget. Vad nu föreskrivits gäller dock endast intill dess skeppet eller skeppsbygget
levererats till förvärvaren. Vad som avses rned skepp framgår av sjölagen
(1891:35 s. 1).

Föreslagen lydelse

av annan fasiighel som avses i 24 I mom. får beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder. Har inkomsi av annan fastighet för visst
beskattningsår beräknats enligt bokföringsmässiga grunder, skall inkomsten även
för nästföljande beskattningsår beräknas enligt sådana grunder om bestämmelserna
i 24 § 1 mom. är lillämpllga det året. Vid inkomstberäkning enligi
bokföringsmässiga grunder tages hänsyn lill in- och utgående lager av varor,
däri inbegripet djur, råniate-rial, hel- och halvfabrikat m. m,, samt till
fordringar och skulder. Som värde av ingående lager, fordringar och skulder
skall därvid upptagas värdel av närmast föregående beskattningsårs utgående
lager, fordringar och skulder. Bestämmelserna i 41 >! om lager fä i
varvsrörelse tillämpas även i fråga om skepp eller skeppsbygge, på vilket den
skatlskyldige utfört eller avser atl utföra arbeie i icke oväsentlig
omfattning, utan hinder av att den skaitskyldige avyttrat skeppet eller bygget.
Vad nu föreskrivits gäller dock endasl intill dess skeppet eller skeppsbygget
levererats till förvärvaren. Vad som avses med skepp framgår av sjölagen
(1891:35 s, 1). För skallskyldig, som haft ordnad bokföring, skall beräkningen
av inkomsi ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av följande.

Därest
vinsiresullatel påverkats därav, att bland intäkter upptagits sådana intäkter,
vilka icke skola beskattas såsom inkomst,eller uteslutits intäkt, som skolat
medräknas, eller bland utgifterna avförts sådana poster, för vilka vid
inkoinstberäkningen avdrag icke (år ske, skall förelagas erforderiig justering
av det bokföringsmässiga vinstresultatet lill överetisstämmelse med en
inkomstberäkning enligt de i denna lag stadgade grunder.

Den i räkenskaperna gjorda värdesäitningen å tillgångar
avsedda för omsättning eller lörbmkning (lager) skall vid inkomstberäkningen
godtagas.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 45

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

därest
denna värdesällning icke slår i sirid med vad som nedan sägs.

Lagrei
vid beskattningsårets utgång far icke upptagas till lägre belopp än fyrtio
procent av lagrets anskalTningsvärde eller, om återanskaffningsvärdel på
balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekommande fall efter avdrag för
inkurans. Dock får lager av djur på jordbruksfastighet eller i
renskötsel-rörelse icke upptagas till lägre belopp än fyrtio procent av de
värden som riksskatteverket fastställer för olika slag av djur i skilda
åldersgrupper på grundval av genomsnittspriserna på dessa djurslag under en
period av tolv månader närmast före den 1 oktober beskattningsårei. Om sådant
värde icke faslsiällis, t. ex, i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får
djuret upptagas lägst till fyrtio proceni av allmänna saluvärdet,

Däresi
värdel å lagret, beräknat till anskaffnings- eller återanskaffningsvärdel och
i förekommande fall efter avdrag för inkurans, uppgår till lägre belopp än som
motsvarar medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående
beskattningsåren (jämförelseåren), må lagrei vid beskattningsårets utgång i
stället upptagas lil! lägst ett belopp motsvarande förstnämnda värde å deita
lager efter avdrag med sextio procent av sagda medelialsvärde. Därvid skola
såsom värden å lagren vid jämförelseårens utgång hava upptagils
anskaffningsvärdena eller, däresi återanskaffningsvär-dena å balansdagarna
ifråga varit lägre, sistnämnda värden, i förekommande fall efter avdrag för
inkurans. I fråga om djur på jordbmksfastighei eller i renskötselrörelse gäller
dock atl värdet av djuren skall hava upptagits till fulla det värde som
riksskatteverket fastställt enligt föregående stycke eller lill fulla allmänna
saluvärdet. Föreligger sådant fall au sextio procent av nyssnämnda
medelialsvärde övesiiger värdet av lagret vid beskattningsårets utgång, må
avdrag åtnjutas jämväl för del överskjutande beloppet, därest en häremot
svarande avsättning i räkenskaperna gjorts till lagerregleringskonto. Då avdrag
för sådan avsättning medgivits, skall avsättningen återföras till beskaiining
nästföljande beskattningsår, därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning
lill dylikt konto får prövas enligt bestämmelserna ovan. Ingå i lagret råvaror
eller stapelvaror, må lagrei av sådana varor eller del därav upptagas till
lägst sjuttio procent av värdel å tillgångarna i fråga beräknat efter lägsta
marknadspris under beskattningsårei eller under något av de närmast föregående
nio beskattningsåren. Därest sist angivna grund för värdering av varulagret
eller del därav tillämpats, skall vad ovan sägs om värdering med hänsyn tagen
lill medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående
beskattningsåren icke gälla.

Utan avseende å vad fömt
stadgals angående den lägsta värdesällning å lagret, som vid inkomstberäkningen
kan godlagas, må det lägre värde å lagret godtagas som skattskyldig med hänsyn
till föreliggande risk för prisfall visar vara påkallat.

Vad
i femte och sjätte styckena här ovan sägs angående det lägsta värde å

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 46

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

skattskyldigs
varulager, som må vid inkomstberäkningen godtagas, har icke avseende å
penningförvaltande förelags och försäkringsföretags placeringar av förvaltade
medel i aktier, obligationer, lånefordringar m. m. eller å skaltskyldigs lager
av fastigheter och liknande tillgångar beiräffande vilka en sådan värdesällning
finnes icke vara godtagbar. Värdet å lager av nu avsedda tillgångar skall
upplagas till vad som med hänsyn lill risk för föriust, prisfall m. m. framstår
såsom skäligt.

Förvärvas
aktie i svenskt aktiebolag av skallskyldig, som driver bank- eller annan
penningrörelse eller försäkringsrörelse, eller av annan skatiskyldig, för
vilken aktien utgör varulagertillgång, och är del icke uppenbart alt den
skatlskyldige därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde för
honom med hänsyn till hans rörelse, må sådan nedgång i aktiens värde som beror
på utdelning lill den skatlskyldige av medel, vilka vid förvärvet funnos hos
det utdelande bolaget och icke motsvara tillskjutet belopp, ej föranleda all
aktien vid inkomstberäkningen för den skatlskyldige upplages lill lägre belopp
än som motsvarar hans anskaffningskostnad för aktien. Har denna, innan sådan
utdelning skett, upptagits lill lägre belopp än den skaltskyldiges
anskaffningskostnad, må aktien vid utgången av det beskattningsår, varunder
utdelningen äger rum, icke upptagas tili lägre belopp än aktiens värde i
beskattningshänseende vid ingången av samma år med tillägg av ett belopp, som
motsvarar skillnaden mellan den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktien
och nämnda värde, dock högst av det utdelade beloppet. Sker utdelning utan all
del värde för aktien, som ligger lill grund för beräkningen av den
skaltskyldiges inkomsi, påverkas och medför delta all den skattskyldige efter
överiåtelse av aktien eller upplösning av bolaget redovisar förlust, skall
därifrån avräknas det belopp som motsvarar utdelningen. Utdelning som avses i
della stycke anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvara tillskjutet
belopp, Vad som sägs om aktie i detla stycke äger motsvarande tillämpning på
andel i ekonomisk förening. Med tillskjulet belopp avses därvid inbetald
insats.

Avdrag
för inkurans må icke medgivas med siörre belopp än vad den skallskyldige enligt
vid självdeklaralionen fogad utredning visar svara mot den konstaterade
värdenedgången å lagret å balansdagen. Oaktat vad nu sagts må dock avdrag för
inkurans medgivas med fem proceni av det lägsta utav lagrets anskaffnings- och
återanskaffningsvärden, däresi detla ej framstår såsom uppenbart opåkallat,
eller med det högre procenttal därav som riksskatteverket kan hava för lagren
inom vissa branscher eller hos vissa grupper av skattskyldiga angivit.

Vid
bestämmandet av lagrets anskaffningsvärde skall så anses som om de
lagerlillgångar, vilka kvariigga i lagret vid beskattningsårets utgång, äro de
senaste av den skaitskyldige anskaffade eller av honom tillverkade. För
tillgångar, som den skatlskyldige framställt eller bearbetat, skola såsom

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anskaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader
(materialkostnader och arbetslöner) ökade med ett tillägg som motsvarar vad som
av de indirekta tillverkningskostnaderna skäligen belöper å nu ifrågavarande tillgångar,
därvid hänsyn dock icke behöver tagas lill ränta å eget kapital.

Nedskrivning av värdel å rättigheter till leverans av
lagertillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt må godkännas endast i den mån
del visas, att inköpspriset för tillgångar av samma slag å balansdagen
understiger det koniraherade priset, eller det göres sannolikt, atl dylikt
prisfall kommer alt inträffa innan tillgångarna levereras ellerav den
skattskyldige i oförändrat eller förädlat skick försäljas. Beträffande värdel å
rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt må nedskrivning av värdet därå
godkännas endast i den mån den skattskyldige visar,att inköpspriset
föriillgångarav samma slag å balansdagen understiger det koniraherade priset,
eller det göres sannolikt, alt dylikt prisfall kommer atl inträffa innan
tillgångarna levereras.

Vad här är stadgat gäller särskilt då fråga är om
bestämmandet av det år, varunder en inkomst skall anses hava åtnjutits eller en
utgift skall anses hava ägt rum. I sistnämnda avseende gäller alltså, alt
inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma enligt allmänt
vedertagen köpmannased eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt
brukligt bör i räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost, även om den ännu icke
av den skattskyldige uppburits i kontanta penningar eller eljest kommii honom
tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på
annat härmed jämföriigt sätl. Vad sålunda gäller i fråga om inkomstposterna har
motsvarande tillämpning i fråga om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem eller
liknande ersättning från fåmansföretag till företagsledare eller honom
närstående person fär dock åtnjutas först under det år då ersättningen har
ulbetalais eller blivit tillgänglig för lyftning. I frågaom tiden för
inkomst-och utgiftsposters upplagande enligt bokföringsmässiga grunder
tillämpas i allmänhet del förfaringssättet, alt fordringar uppföras såsom
inkomst under det år, då de uppkomma, och au ränteintäkter hänföras till
inkomsten för det år, pä vilket de belöpa, i bägge fallen oberoende av humvida
de verkligen influtit under nämnda år eller icke. A andra sidan lärer det vara
vedertaget, att förskottsvis infiutna räntor, som till större eller mindre del
belöpa å ett kommande år, lill denna del bokföringsmässigi hänföras lill det
sistnämnda årets inkomst. Avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för lån
med uppskjuten ränta ålnjutes för det år då räntan har betalats.

Har avverkningsrätt lill skog upplåtits mot betalning, som
skall erläggas under loppet av flera år, må såsom intäkt för varje år upptagas
den del av köpeskillingen, som under samma år influtit. Avdrag för minskning i
ingående virkesförråd m. m., vartill upplåiaren kan vara berättigad, fördelas
därvid på de särskilda åren i förhållande lill den under varje år influina
likviden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
fråga om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av fasiighel varav intäkterna
beräknas enligt 24 § I mom. gäller även punkl 7 av anvisningarna lill 25 . Om
beskallningsmyndighet, med frångående av den skatlskyldiges på hans räkenskaper
grundade inkomstberäkning, såsom inkomsi för ett år beskattat vinst, som enligt
de vid bokföringen tillämpade gmnderna först ell senare år framkommer såsom
bokföringsmässig vinst, skall vid inkomstberäkningen fördel följandeår, då
vinsten i bokföringen kommer lill synes, det sistnämnda årets i bokföringen
redovisade vinstresuliai med hänsyn härtill justeras på sådant sätt, alt den
redan beskattade vinsten icke för del året ånyo tages till beskattning.

Motsvarande
gäller för det fall, att beskailningsmyndighel anseit förlusl, av beskaffenhet
atl avdrag därför får ske, icke böra beaktas vid inkomstberäkningen fördel år,
under vilkel den kommit lill synes i räkenskaperna, eller beskallningsmyndighet
eljest något år frångått den skaltskyldiges bokföring i avseende, som kan hava
inflytande på följande års inkomstberäkning.

gäller såsom allmän regel,
att inkomst skall anses hava åtnjutits under del år, då densamma från den
skaltskyldiges synpunkt är att anse såsom verkligen förvärvad och till sitt
belopp känd. Detla är framför all t förhållandet, då inkomsten av den
skallskyldige uppburils eller blivit för honom lillgänglig för lyftning
eller, såsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in nalura, då den
på annat sätl kommit den skatlskyldige till godo, delta oberoende av huruvida
inkomsten intjänats under året eller lidigae. Vissa iniäkter, i. ex. av
tjänst, ränta å i bank eller annan penninginrätlning innestående medel
o.s.v., kunna dock hänföras till nästföregående år.5 inkomst, ehuru de icke
uppburits

2."
I fråga om annan förvärvskälla 2. I fråga om annan förvärvskälla än
jordbruksfastighet eller rörelse än jordbruksfastighet, ö/7/7a«,/o5»g-

hel
varav inkomsten beräknas enligi bokföringsmässiga grunder eller rörelse gäller
såsom allmän regel, all inkomsi skall anses hava åtnjutits under del år, då
densamma från den skatlskyldiges synpunki är att anse såsom verkligen förvärvad
och lill sill belopp känd. Detta är framför allt förhållandet då inkomsten av
den skatlskyldige uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning
eller, såsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in nalura, då den på
annat sätt kommit den skallskyldige lill godo, detta oberoende av huruvida
inkomsten intjänats under året eller tidigare. Vissa intäkter, t. ex. av
tjänst, ränta å i bank eller annan penninginrätlning innestående medel
o.s.v., kunna

Senaste
lydelse 1972:741,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 49

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

eller
varit tillgängliga för lyftning dock hänföras till nästföregående års

förrän efter nämnda års utgång, inkomst, ehuru de icke uppburits

Föruisättningenhärföräremellenid, eller varit tillgängliga för lyftning

att de intjänats under beskattnings- förrän efter nämnda års utgång,

året och uppburils eller blivit för Förulsäiiningen härföräremelleriid,

lyftning tillgängliga omedelbart efter att de intjänats under beskattnings-

del årets utgång eller i varje fall så året och uppburits eller blivit för

tidigt under nästföljande år, alt de lyftning tillgängliga omedelbart efter

praktiskt tagel kunna hänföras till del årets utgång eller i varje fall så

inkomsten under beskattningsårei, tidigt under nästföljande år, att de

Likaledes böra vissa intäkter, t.ex. praktiskt laget kunna hänföras till

hyror av en hyresfastighet, vilka inkomsten under beskattningsåret,

influtit redan före beskattningsårets Likaledes böra vissa intäkter, l. ex.

ingång, hänföras till nämnda års hyror av en hyresfastighet, vilka

inkomst, däresi de avse beskatt- influtit redan före beskattningsårets

ningsåret ellerdel därav samt infiulil ingång, hänföras lill nämnda års

omedelbart före åreis ingång. inkomsi, därest de avse beskatt-

ningsåret ellerdel därav
samt influtit omedelbart före årets ingång. Å andra sidan skola utgifterna och
omkostnaderna för inkomstförvärvet avdragas från iniäkten under det år, då de
verkligen blivit av den skatlskyldige bestridda, även om de avse inkomst, som
tidigare förvärvats eller först under ett senare år beräknas inflyta. Även här
gäller, all en utgift, som verkställts under året före eller efter
beskattningsåret, kan vara alt praktiskt taget hänföra till utgift under beskattningsåret.
Så kan exempelvis, om ränta å en i en hyresfastighet iniecknad skuld eriagts
omedelbart efter beskattningsårets utgång, räntan vara atl anse såsom utgift
under beskattningsåret, nämligen fördel fall, all räntan hänför sig till
beskattningsåret. Om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av sådan
fasiighel, varav intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom,, gäller även punkl 7 av
anvisningarna till 25 §, 1 fråga om avdrag för utgifter, som hänföra sig till
realisationsvinst, gälla särskilda bestämmelser Ofr anvisningarna till 36 §
punkt 1).

I
enlighet härmed skola fordringar för utfört arbete räknas såsom inläkt för det
år, varunder de inflyta, och utgifter, vilka icke omedelbart guldits, avräknas
från intäkterna för det år, varunder de betalas. Ränta å penningar, som innestå
i bank å sådan räkning, å vilken räntan gottskrives insätlaren per den 31
december, anses såsom nämnda dag influten intäkt, medan däremot ränta å
penningar, som innestå å annan räkning, räknas såsom inkomst för det år, då
räntan förfaller till betalning, även om räntan lill någon del belöpt å ett
tidigare eller senare år. Om någon upplåtit avverkningsrätt till skog mot
betalning, som skall eriäggas under loppet av fiera år, skall såsom intäkt för
varje år upptagas den del av köpeskillingen, som under samma år influtit.

4 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 42

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avdrag
för minskning i ingående virkesförråd m, m,, vartill upplåtaren kan vara
berättigad, fördelas därvid på de särskilda åren i förhållande till den under
varje år influtna likviden. Detsamma gäller i tillämpliga delar i fråga om
annan terminsvis infiytande inläki i egentlig mening. Är åter fråga om intäkt,
vilken icke regelmässigt är att anse såsom skattepliktig - exempelvis
köpeskilling vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom - men
vilken i förekommande fall under härför stadgade förutsättningar skall
beskattas såsom realisationsvinst, är det ulan belydelse, om köpeskillingen
eller ersättningen skall erläggas på en gång eller i särskilda terminer. Så
skall realisationsvinst respektive realisationsförlust beräknas med hänsyn lill
köpeskillingens loiala belopp, oavsett om delta skall betalas på en gång eller
terminsvis.

Denna
lag iräder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1. De nya bestämmelserna i 25 § 1 mom. och 2 mom.,
punkt 2 a och punkl 7 andra slyckel av anvisningarna till 25 § samt punkt 2 a
av anvisningarna lill 36 § tillämpas beiräffande ombyggnadsarbete och
energibesparande åtgärder för vilka preliminärt lånebeslui har meddelats efter
utgången av år 1978.

2. 1 övrigt tillämpas de nya bestämmelserna första
gången vid 1979 ärs laxering.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 51

1
Inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder m m. 1.1 Inledning

Enligt
den nya bokföringslagen (1976:125), BFL, är enskild person som hyr ut byggnad
eller del av byggnad bokföringsskyldig, om verksamheten är atl anse som hotell-
eller pensionatrörelse eller omfattar mer än två lägenheter som regelmässigt
hyrs ut och inte ulgör del av egen bostad. Vid inkomstbeskattningen gäller
däremot all inkomst av annan fastighei fortfarande skall beräknas enligt den s.
k. koniantprincipen. Denna princip innebär att inkomster i regel skall las till
beskattning det beskattningsår då de har uppburils eller har blivit
lillgängliga för lyftning och att utgifter skall dras av det beskattningsår då
de har betalats. Koniantprincipen lillämpas både när beskattning sker enligt
den schablon som är tillämplig på det stora flertalet en-och
tvåfamiljsfasligheler (schablonmetoden) och när beskattningen baseras på
fastighetens verkliga intäkter och kostnader (konventionell metod).

Med
hänvisning till BFL:s bestämmelser om faslighelsägares bokföringsskyldighet
har riksskatteverket (RSV) i en framställning lill budgeldepartemenlet
föreslagit att alla fastighetsägare, som har atl redovisa inkomsi av annan
fastighei enligt konventionell metod, skall åläggas att beräkna inkomsten
enligt bokföringsmässiga grunder i stället för enligt koniantprincipen. Vidare
har RSV föreslagit atl bestämmelserna om brutet räkenskapsår i 3§
kommunalskatielagen (1928:370), KL, skall anpassas lill reglerna om
räkenskapsår i BFL.

Efter
remiss har yttranden över RSV:s framställning avgells av kammarrätterna i
Stockholm och Jönköping, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus saml Göteborgs
och Bohus län, Bokföringsnämnden, Föreningen auktoriserade revisorer.
Hyresgästernas riksförbund. Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars
riksförbund u. p. a.. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Näringslivets
byggnadsdelegalion, Stockholms bostadsföreningars cenlralförening, Stockholms
Kooperativa Bostadsförening, Svenska byggnadsenireprenörföreningen, Svenska
riksbyggen, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag,
Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges
villaägareförbund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. LRF hänvisar i
sitt yttrande till utlåtande av Lanibrukarnas skatledelegalion.

Vid
remissbehandlingen har RSV:s förslag tillstyrkts av vissa remissinstanser
medan andra har ställt sig mer kritiska lill förslaget. Kritiken har främst
avsett den föreslagna avgränsningen av den krets av fastighetsägare som skulle
bli skyldiga alt tillämpa bokföringsmässiga grunder vid inkomstberäkningen.
Kritikerna har framhållit atl förslaget skulle innebära att många
fastighetsägare, som inte är bokföringsskyldiga enligt civilrätlsliga regler,
ändå skulle bli skyldiga alt vid beskattningen tillämpa bokföringsmässiga
grunder. Man har befarat au en sådan skyldighet i många fall skulle upplevas
som onödigt betungande. Några remissinstanser har också framfört

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 52

önskemål
om alt reglerna för beskattning av inkomst av annan fastighei skall ändras i
andra avseenden än RSV har föreslagit. Man har sålunda begärt bl. a. en
utvidgning av begreppet förvärvskälla i inkomstslaget annan faslighet samt
ändring av reglerna om avdrag för värdeminskning av lösa inventarier och
värdeminskning vid utnyttjande av naturtillgång.

Den
kritik som har fram förts vid remissbehandlingen har gett anledning all
överväga om det är möjligt alt göra en annan avgränsning av den krels av
fasiigheisägare som skall tillämpa bokföringsmässiga grunder. 1 del följande
diskuteras detla avgränsningsproblem och andra frågor som rör övergången till
inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder. Även frågorna om utvidgning
av förvärvskällebegreppet och rätten att använda brutet räkenskapsår kommeratt
tas upp. Äv skäl som redovisas i avsnitt 1.5.1 behandlas däremot inte de övriga
frågor som har väckts vid remissbehandlingen.

1.2
Gällande regler

1.2.1
Skatteregler

Begreppet
fastighet har inom skatterälien i princip samma innebörd som inom civilrätten.
En fasiighel ulgör i beskattningshänseende antingen jordbruksfastighet eller
annan fastighet. Beskattningsnaturen bestäms vid fastighetstaxeringen.

Vid
fastighetstaxeringen utgör i allmänhet varje registerfasiighei en
taxeringsenhet (8 § 2 mom. forsla stycket KL). 1 vissa falt skall dock del av
registerfastighet utgöra taxeringsenhet eller flera registerfastigheter sammanföras
lill en taxeringsenhet. Beträffande annan fastighei gäller sålunda att flera
fastigheter som ägs av samma person skall sammanföras till en taxeringsenhet,om
fastigheterna gränsar till varandra och används på likartat sätt samt slår
under gemensam förvaltning (8 § 2 mom. fjärde stycket KL). Inom planlagt område
bör dock endast fastigheter inom ett kvarter eller motsvarande sammanföras till
en taxeringsenhet, medan å andra sidan fastigheter utanför planlagt område kan
sammanföras även om de skiljs åi av mark som används för väg eller annat
kommunikationsändamål (punkt 4 av anvisningarna lill 8 § KL). En grundläggande
förutsättning för att fiera markområden skall få sammanföras till en
taxeringsenhet är vidare enligt 8 § 2 mom. sjätte siyckei KL atl fastigheterna
är belägna i samma kommun.

I de
olika inkomsislagen skall inkomsten av varje särskild förvärvskälla beräknas för
sig (17 § andra stycket KL). Enligt 18 ij KL gäller i frågaom såväl
jordbruksfastighet som annan faslighet all man som särskild förvärvskälla skall
behandla varje fasiighel, fastighetsdel eller komplex av fastigheter,som är an
ansesomenförvaltningsenhet. Till den del annan faslighet ingår i rörelse som
ägaren bedriver skall den dock anses tillhöra förvärvskällan rörelse.

I
punkterna 1 och 2 av anvisningarna lill 18 § KL finns närmare föreskrifter om
hur begreppet förvaltningsenhet skall tolkas. Punkt 1 avser jordbruks-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 53

fastighei.
Där anges till en början att förvärvskälla i allmänhet torde sammanfalla med
laxeringsenhel. Därefter lämnas föreskrifterom i vilka fall fiera
taxeringsenheter skall anses bilda en enda förvärvskälla. Som allmän
förutsättning anges alt fastigheterna (taxeringsenheterna) skall stå under
överinseende av den gemensamme innehavaren eller dennes representant och att de
dessutom skall slå under gemensam förvaltning och drift på sådant sätt att de
ekonontiskt sett framträder som en naturlig enhet. I ett exempel, som avser
fiera hemman på ett större gods, understryks alt fastigheterna i ägarens hand
skall bilda ell verkligt driftkomplex som inte bara har gemensam central
ledning utan även gemensam förvaltning eller andra gemensamma driftkostnader.
Slutligen innehåller anvisningspunkten 1 en hänvisning lill 56 S KL såvitt
avserden kommunala fördelningen av inkomst av sådan förvärvskälla som beslår av
fastigheter belägna inom olika kommuner.

I
punkt 2 av anvisningarna lill 18 § KL - som avser annan fastighet - görs i
första hand en hänvisning till bestämmelserna i punkt I. Hänvisningen
har följande lydelse: "Om fiera fastigheter av annan faslighels natur i
ägarens hand har varit atl anse som förvaltningsenhet, gäller därom vad ovan
under punkt I är sagt angående jordbruksfastighet." Som exempel på
förvaltningsenhet nämns villor på en bmnns- eller badortsanläggning och
sommarställen på en fastighet. Vidare anges atl fastighetsbolags
fastighetsinnehav i regel torde utgöra en förvärvskälla. Det understryks
slutligen att det är av vikt att kravet på fastigheternas karaktär av
förvaltningsenhet upprätthålls i nämnda fall.

Tolkningen
och tillämpningen av de här återgivna bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna
till 18 § KL har skiftat. Detta kan bero bl. a, på all innebörden av
hänvisningen lill anvisningspunkt 1 är oklar. Som huvudregel torde dock
beträffande annan fastighei - liksom i fråga om jordbruksfastighet - gälla alt
förvärvskälla sammanfaller med taxeringsenhet. När det gäller frågan om två
eller flera taxeringsenheter skall kunna behandlas som en enda förvärvskälla
synes praxis under de senaste två årtiondena ha slagit in på en restriktiv
linje. I regel har man medgett att skilda taxeringsenheter sammanförs till en
förvärvskälla bara i de fall som uttryckligen anges i punkt 2 (villor på
brunns- eller badortsanläggning, sommarvillor på en fasiighel och
fastighetsbolagens fastigheter). Hyresfastigheter som tillhör t. ex. en
stiftelse eller en fysisk person har således i regel inte fått behandlas som en
förvärvskälla. En viss uppmjukning har möjligen skett de allra senaste åren; se
avgöranden av kammarrätten i Stockholm i RRK 1974 K 1:74 (byggmästares innehav
av hyresfastigheter i flera kommuner) och 1975 K 1:13 (hyresfastigheter
tillhöriga Stockholms universitet). Mer utförliga hänvisningar till
rättspraxis finns i K G A Sandström, Beskattning av inkomst av hyresfastighet,
s. 17 ff, och i det förstnämnda RRK-referatet.

Inkomst
av annan fastighet beräknas antingen enligt schablon eller enligt s. k.
konventionell metod.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 54

Schablonmetoden
lillämpas dels för faslighet som är inrättad lill boslad åt en eller två
familjer med personliga tjänare (24 ij 2 mom. första stycket KL), dels för
fasiighel som tillhör bostadsförening, bostadsaktiebolag eller allmännyttigt
bostadsförelag (24 ij 3 mom. första och andra styckena KL). Om enfamiljs- eller
ivåfamiljsfaslighet i inte bara ringa omfattning brukar utnyiijas i
förvärvssyfte på annat sätl än för uthyrning till stadigvarande bostad eller
som bostad för ägaren, skall schablonmeioden dock inte tillämpas (24 ij 2 mom.
sisla stycket KL). En fastighet anses ha utnyttjats i bara ringa omfattning för
ändamål som diskvalificerar från tillämpning av schablonmeioden, om den årliga
bruttointäkten vid sådant nyttjande av fastigheten uppgår till högst 2 400 kr.
eller överstiger detta belopp men inte 2 96 av fastighetens taxeringsvärde.
Frågan om en fastighet skall anses inrättad som boslad ål en eller två familjer
bedöms med hänsyn lill förhållandena vid beskattningsårets utgång.

Om schablonmeioden
tillämpas skall viss procent av fastighetens taxeringsvärde tas upp som intäkt,
medan avdrag fär göras bara för ränta på lånat kapital som nedlagts i
fastigheten och för lomträltsavgäld eller liknande avgäld. Härtill kommer ell
extra avdrag på I 000 kr. i vissa fall.

För
alla fastigheter som inte schablonbeskaiias sker inkomstberäkningen enligt
konventionell metod. Metoden tillämpas således bl. a. för privatägda
hyresfastigheter, obebyggda tomter och fastigheter på vilka en- och
ivåfa-miljsvillor är under uppförande men inte har hunnit färdigställas vid
beskattningsårets utgång.

Vid tillämpning av
konventionell metod skall enligt 24 § 1 mom. KL som inläkt tas upp vad som har
kommit ägaren till godo av fastigheten, t. ex. hyresvärdet av lägenhet som
ägaren har använt som boslad för sig och sin familj, hyra eller annan
ersättning för uthyrd fastighet eller fastighetsdel, intäkt genom försäljning
eller annal tillgodogörande av fastighetens alster eller naturtillgångar saml
avgäld m. m. som har influlit från fastigheten. Ersättning på grund av
skadeförsäkring ulgör intäkt av annan fastighei i den mån köpeskilling, som
skulle ha influtit om den försäkrade egendomen hade sålts, hade utgjort inläkt
av annan faslighet eller i den mån ersättningen i övrigi motsvarar sådan
skattepliktig intäkt eller avdragsgill omkostnad som är hänförlig till
förvärvskällan.

Om
fastigheten hell eller delvis används i ägarens rörelse, skall hyresvärdet för
den del som används i rörelsen inte tas upp som intäkt. Eftersom värdet inte
får dras av som omkostnad i rörelsen, kommer avkastningen av den i rörelsen
ingående fastighetsdelen till synes som en del av rörelseinkomsten (punkl 1 av
anvisningarna till 29 ii).

Enligt
25 § I mom. första stycket KL får vid tillämpning av konventionell metod göras
avdrag för omkostnader för fastigheten, t. ex. brandförsäkringspremier,
ersättning lill vicevärd, portvakl m. fl., kostnader för reparationer och
underhåll, värdeminskning av byggnad och vissa inventarier saml ränta på lånat
kapital som är nedlagt i fasiighelen.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 55

Närmare
bestämmelser om värdeminskningsavdrag för byggnad finns i punkt 2 a av
anvisningarna lill 25 ij KL. Nu gällande bestärrmielser tillkom genom
lagstiftning år 1969 (prop. 1969:100, BeU 1969:45, rskr 233, SFS 1969:363). Att
andra regler kan tillämpas beträffande fastighet .som hyrs ut för
rörelseändamål framgår av punkl 3 av anvisningarna till samma paragraf

Värdeminskningsavdrag
beräknas enligt avskrivningsplan på byggnadens anskaffningsvärde. Som
anskaffningsvärde anses den verkliga kostnaden för byggnadens anskaffande. Om
byggnadens ägare uppfört fastigheten, utgörs anskaffningsvärdet av den totala
byggnadskostnaden samt kostnader för parkeringsplatser, planteringar och andra
jämföriiga anordningar som har anlagts på fastigheten. Även rivningskostnad fär
inräknas i anskaffningsvärdet om rivningen kan anses ha varit betingad av och
skett i nära anslutning till nybyggnaden. Likaså kan evakueringskosinader f
medräknas i anskaffningsvärdet (prop. 1969:100, s. 137). Förvärvas byggnad
genom köp, byte eller jämförligt fång utgör köpeskillingen anskaffningsvärde.
Förvärvas byggnaden tillsammans med marken ulgör anskaffningsvärdet för
byggnaden lika stor del av den totala köpeskillingen som det vid
fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet ulgör av fastighetens hela
taxeringsvärde. Om den återstående delen av anskaffningskostnaden för
fastigheten visas mera avsevärt över- eller understiga ell skäligt markvärde,
får anskaffningsvärdet för byggnaden jämkas.

Förvärvas
byggnad på annal sätl än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång ulgör
anskaffningsvärdet vad som i beskattningshänseende kvarstår oavskrivet för
överlålaren. Motsvarande gäller om moderbolag vid fusion med helägt dotterbolag
övertar byggnad.

Det
årliga värdeminskningsavdraget beräknas efter 1,5 96 av anskaffningsvärdet för
byggnad av sten, tegel, betong eller jämföriigt material och efter 1,75 96 för
byggnad av irä. Avdragei får dock beräknas efter högre procenttal om särskilda
omständigheter motiverar det.

Värdeminskningsavdrag
som inte kan utnyttjas under visst beskattningsår får inte förskjutas lill
efterföljande år. Underskott som uppkommer genom värdeminskningsavdrag kan dock
enligt lagen (1960:63) om rätt till förlust-utjämning vid taxering för inkomst
utnyttjas som föriustavdrag mot vinster under senare år. Rätt lill avdrag för
oavskrivet belopp då byggnad rivs (utrangeringsavdrag) föreligger inte.

När
det gäller avskrivning på inventarier måste man skilja mellan inventarier som
utgör tillbehör till byggnaden och andra inventarier. Som byggnadstillbehör
räknas dels fast inredning (fasta inventarier), dels annat varmed byggnaden har
blivit försedd om del är ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden (lösa
inventarier).

Avdrag
för värdeminskning av inventarier som utgör byggnadstillbehör ingår enligt
huvudregeln i värdeminskningsavdragei för själva byggnaden. Byts en sådan
tillgång ut, kan avdrag för kosinaden för ersättningsanskaffningen erhållas
enligt de regler som gäller för reparationskostnader.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 ,S6

Enligt
punkt 2 b av anvisningarna till 25 ij KL kan avdrag för värdeminskning av
värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrustning vars värde
ingår i det taxerade byggnadsvärdet medges enligt särskild avskrivningsplan
efter högre procenttal än för byggnaden i övrigt. Värdeminskningsavdraget
beräknas på utrustningens anskaffningsvärde. Avskrivs maskinell utrustning
enligt särskild plan skall underiaget för beräkning av värdeminskningsavdrag
för byggnaden minskas i motsvarande mån. Om utrustningen på grund av skada
eller förslitning måsle bytas ut, medges inte avdrag för kosinaden för
ersäuningsanskaffningen på annal säu än genom värdeminskningsavdrag.
Utrangeringsavdrag kan dock medges för oavskriven del av anskaffningsvärdet
för den utbytta ulmsiningen.

Enligt
punkt 2 b tredje stycket av anvisningarna till 25 ij KL medges avdrag för årlig
värdeminskning enligt särskild avskrivningsplan även beträffande lösa
inventarier. Utrangeras sådant inventarium, får avdrag ske för oavskriven del
av anskaffningsvärdet. Dessa bestämmelser har tolkats på olika sätt. En
uppfattning är att de endast har till syfte alt klargöra att den särskilda
avskrivning på viss maskinell utrustning som i övrigt behandlas i
anvisningspunkten skall gälla även om denna utrustning är hänförlig lill lösa
inventarier. Enligt en annan uppfattning har bestämmelserna ett belydligt
vidare tillämpningsområde och omlättar t. ex. gräsklippare,
snöröjningsma-skiner och andra inventarier som är avsedda för faslighetens
skötsel eller sådan speciell utrustning som biografslolar eller
apoieksinredning.

Särskilt
avdrag för värdeminskning av markanläggningar medges inte enligt 25 § KL. Kostnaden
för vissa markanläggningar - t. ex. plantering och parkeringsplats - ingår
dock, som redan nämnls, i anskaffningsvärdet för byggnaden och avskrivs i
samband med den.

Som
lidigare nämnls kan särskilda avskrivningsregler bli tillämpliga när fastighei
hyrs ut för rörelseändamål. I sådant fall kan nämligen fastighetsägaren begära
att reglerna i punkl 3 a-c och punkterna 7, 16 och 17 av anvisningarna till 29
S KL om avskrivning av inventarier, byggnader och markanläggningar i rörelse
skall lillämpas på den för rörelseändamål uthyrda fastigheten.

För
inkomst av jordbruksfastighet och inkomst av rörelse finns särskilda
besiämmelserom avdrag för5i/tofl«sOT//?s/cm>;g(punkt 9 av anvisningarna till
22 § och punkl 8 av anvisningarna till 29 ij KL). För inkomst av annan
fasiighel finns däremot inte några bestämmelser om avdrag för
substans-minskning. Då sådani avdrag i vissa fall har medgivits har
avskrivningsunderiaget i allmänhet utgjorts av den del av köpeskillingen för
fastigheten som beräknats belöpa på naturtillgången. Värdeminskningsavdraget
för vissl beskattningsår har sedan beslämls till så stor del av
anskaffningskostnaden som ullaget under året ulgör av hela tillgången.
Förelagsskalteberedningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1977:86) Beskattning
av förelag lagt fram förslag om enhetliga regler för avdrag för
subslansminskning i alla de tre aktuella inkomstslagen. Enligt förslaget (s.
547 ff) skall som ingångsvärde tas

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 : -,, 57

upp
det högsta belopp för vilket naturtillgången vid exploateringens början skulle
ha kunnat avyttras utan alt realisaiionsvinstbeskatining då hade skett.
Ingångsvärdet lår dock inte överstiga fyndighetens alin-iänna saluvärde vid
tidpunkten för exploateringens början.

Som
lidigare nämnts skall inkomst av annan fastighet enligt 41 ij KL beräknas
enligt den s, k. koniantprincipen. Detta innebär att intäkt skall hänföras
tilldel beskattningsår då den har uppburits eller harblivit tillgänglig för
lyftning eller - såsom i fråga om bostadsförmån eller andra förmåner in nalura
- har kommii den skattskyldige till godo, och detta oberoende av om intäkten
har intjänats under året eller tidigare. På kostnadssidan gäller alt avdrag
medges för del beskattningsår då kosinaden verkligen har besirilis.

Undantag
från den här beskrivna huvudregeln medges dock beträffande s. k.
årssklftesbeialningar. Härmed avses intäkter och utgifter som uppbärs resp.
utbetalas omedelbart före beskallningsårels ingång eller omedelbart efter dess
utgång. Har intäkt intjänats under ett beskattningsår men uppburits omedelbart
efter årets utgång, får den hänföras lill beskattningsåret. Motsvarande gäller
om en intäkt uppbärs omedelbart före beskattningsårets ingång men belöper på
året i fråga (t. ex. förskotishyra). Likaså kan en utgift som betalas omedelbart
före ingången eller efter utgången av ett beskattningsår hänföras lill
beskattningsåret, om utgiften avser kostnad för della år (t. ex. skuldränta som
belöper på beskattningsåret men betalas omedelbart efter årets utgång).

Även
om inkomsi av annan fastighei alltså enligt 41 ij KL skall redovisas enligt
koniantprincipen, hardock i praxis i vissa fall godtagils all inkomsten i
stället beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Så har varit fallet främst
när fastigheten innehas av aktiebolag eller ekonomiska föreningar, vilka alllid
är bokföringsskyldiga. Även fysiska personer, som bedriver fastighetsförvaltning
eller rörelse i förening med fastighetsförvaltning, har inte sällan fåll
redovisa fastighelsinkomsien enligt bokföringsmässiga grunder.

Innebörden
av inkomstberäkning enligt bok föri ngsmä,ssig;i grunder är enligt punkl 1 av
anvisningarna lill 41 § KL all hänsyn skall las till in- och utgående lager av
varor, därunder inbegripet råmaterial, hel- och halvfabrikat m, m., saml till
fordringar och skulder. För skatiskyldig som haft ordnad bokföring skall
inkomstberäkningen ske på grundval av bokföringen. Del bokförda resultatet
skall dock justeras med hänsyn lill KL:s bestämmelser om vad som är att hänföra
till skattepliktig intäkt och avdragsgill omkostnad. Vidare skall justering av
resultatet ske med beaktande av bestämmelserna om lagervärdering m. m. När det
gäller all bestämma rätt beskattningsår innebär en tillämpning av
bokföringsmässiga grunder bl. a. all fordringar las upp som intäkt under det år
de uppkommer och att ränteintäkter hänförs lill inkomsten för del år på vilket
de belöper, i båda fallen oberoende av om de har influtit under året eller
inte. Å andra sidan bör i regel förskottsvis influtna räntor eller andra
iniäkter som hell eller delvis belöper på ett kommande år

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 58

hänföras
till detta år. Motsvarande regler gäller för skulder resp. utgiftspos-ler.

Bestämmelser
om taxeringsår och beskattningsår finns i 3 ij KL. Med taxeringsår förstås det
kalenderår under vilket taxering sker i försia instans och nied beskauningsår
det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret, eller, när räkenskapsår inte
sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som har gått lill ända närrnast
föreden 1 mars under taxering.såret. Av3 ij KL har i princip ansetts följa att
endast bokföringsskyldiga saml andra som driver näringsverksamhet och har
ordnade räkenskaper fär tillämpa annat räkenskapsår än kalenderår, s. k.
brulel räkenskapsår. Såvitt gäller inkoinsi av annan fasiighel kommer brutet
räkenskapsår i praktiken au godtas endast i de fall då det enligt det
föregående är tillåtet alt beräkna inkomsten enligt bokföringsmässiga grunder.

Frågan
om fastighetsägares bokföringsskyldighet enligt civilrältsliga regler behandlas
i nästa avsnitt. Här skall endast erinras om att den som är deklaraiionsskyldig
också enligt 20 jj' taxeringslagen (1956:623) TL, är skyldig att - hell
oberoende av den civilrältsliga bokföringsskyldigheten - i skälig omfattning
genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att
underiag finns för fullgörande och kontroU av deklarationsskyldigheten.
Deklarationsunderlaget skall bevaras under sex år efter utgången av det
kalenderår som underlaget avser.

1.2.2
Bokföringslagen

Näringsidkares
bokföringsskyldighet regleras i BFL, som trädde i kraft den 1 januari 1977.

Aktiebolag,
handelsbolag och ekonomiska föreningar är enligt 1 ij första stycket BFL alltid
bokföringsskyldiga. Om enskild person hyr ut byggnad eller del av byggnad, är
han enligt 1 ij andra stycket BFL bokföringsskyldig i fråga om den
verksamheten, om verksamheten är att anse som hotell- och pensionalsrörelse
eller omfattar mer än två lägenheter som regelmässigt hyrs ut och inte ulgör
del av egen bostad.

Bestämmelsen
om bokföringsskyldighet för enskild person som hyr ut byggnad saknade
motsvarighet i 1929 års bokföringslag. 1 förarbetena lill BFL fördes en
ingående diskussion av frågan om bokföringsskyldighet vid uthyrningsverksamhet.
I betänkandet (SOU 1973:57) Förslag lill bokföringslag, som låg lill grund för
BFL, avvisades tanken på bokföringspliki för sådan verksamhei.
Ställningstagandet grundades på i huvudsak följande överväganden (betänkandet
s. 79 0. Den långsiktiga krediten för finansiering av faslighelsanskaffning kan
anses på ett betryggande sätt registrerad genom inskrivningsväsendel, medan
kortfristiga krediter nästan enbart förekommer i form av obetalda
driftkostnader. Inkomsterna är lätta atl kontrollera och rekonstruera med hjälp
av hyreskontrakten. Bokföringsskyldighet skulle enligt den bokföringslag som
föreslogs i betänkandet medföra krav på

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 59

redovisning
enligt bokföringsmässiga grunder i en bokföring .som avslutas med
resultaträkning och balansräkning. Inkomst av annan fastighet taxeras däremot
enligt koniantprincipen. Bokföringsskyldighet för fastighetsägare skulle därför
kunna medföra betydande praktiska svårigheter för såväl bokföringsskyldiga som
taxeringsmyndigheter.

Ståndpunkten kritiserades
av åtskilliga remissinstanser, 1 prop, 1975:104 frångicks betänkandet i denna
del och i stället föreslogs den bestämmelse som numera gäller. Föredraganden
anförde bl, a, följande. Även om annan fastighei taxeras enligt
konianprincipen, görs ändå avsieg från denna princip genom att avdrag medges
för åriig avskrivning på byggnad och inventarier samt genom att reglerna för
rörelse får lillämpas då fastighet hyrs ut för rörelseändamål. Andra intressen,
bl, a, önskemål från hyresgästhåll om specificering av kosinaderna för
fastigheten, motiverade bokföringsskyldighet för fastighetsägare. I
specialmoliveringen underströks alt ändamålet med uthyrningen saknar belydelse
när mer än två lägenheter hyrs ut och att bokföringsskyldighet i sådana fall
alltså föreligger vid uthyrning för såväl stadigvarande bostadsändamål som
närings- eller fritidsändamål.

Förslaget
i prop. 1975:104 innehöll enhetliga bokföringsregler för samtliga
bokföringsskyldiga näringsidkare. Vid riksdagsbehandlingen gjordes den
ändringen all vissa enskilda näringsidkare med mindre omfattande verksamhet
undantogs från skyldigheten att upprälla årsbokslut (resultaträkning och
balansräkning). Undantaget finns i 1 § fjärde stycket BFL och innebär att
bestämmelserna om årsbokslut inte gäller för enskild näringsidkare, som driver
sin näringsverksamhet utan biträde av fier än två årsanställda och i vars
rörelse den årliga brultoomsältningen understiger 200 000 kr.

Bokföringsnämnden
har utfärdat anvisningar lill ledning för tolkningen av begreppet
bruiioomsälining(KFS 1977:13 BFN:5). 1 anvisningarna anges all
bmiioomsällningen för enskild fastighetsägare motsvaras av bruttohyrorna för
uthyrda lägenheter jämte ersättning för eventuellt debiterade tjänster. Om
någon innehar flera fastigheter, skall skyldigheten all upprätta årsbokslut
bedömas med hänsyn lill brultoomsältningen för det samlade fastighelsinnehavel.

1 12 § BFL finns
bestämmelser som begränsar möjligheterna alt använda annat räkenskapsår än
kalenderår (brutet räkenskapsår) och att lägga om räkenskapsåret.
Räkenskapsåret skall sålunda enligt huvudregeln omfatta 12 månader och
sammanfalla med kalenderår. Om brutet räkenskapsår lillämpas skall det omfatta
tiden den 1 maj - den 30 april, den 1 juli - den 30 juni eller den 1 september
- den 31 augusti. Föreligger synnerliga skäl kan regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer medge alt annan period av 12 hela månader skall utgöra
räkenskapsår.

När
bokföringsskyldighet inträder eller räkenskapsåret läggs om. får räkenskapsår
avse kortare tid än 12 månader eller utsträckas atl omfatta högst 18 månader.
Tillämpas brutet räkenskapsår får omläggning av räkenskapsåret ske till
kalenderår ulan särskilt tillstånd. Omläggning av räkenskapsår i annal

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 60

fall
lar ske först efier tillstånd av länsstyrelsen. Den som är bokföringsskyldig
för flera rörelser skall använda samma räkenskapsår för dessa. För atl få samma
räkenskapsår för fiera rörelser får omläggning av räkenskapsår ske ulan
särskilt tillstånd, Bestänimelserna om räkenskapsår för flera rörelser gäller
också räkenskapsår inom koncern,

1.3
Riksskatteverkets framställnint;

Som
nämnls i inledningen har RSV i sin framställning lill budgeldepartemenlet
föreslagit vissa författningsändringar i syfte atl anpassa beskattningsreglerna
lör annan fastighet till BFL,

Till
grund för framställningen ligger en skrivelse lill RSV från Sveriges
Fastighetsägareförbund. I den skrivelsen hemställde förbundet att RSV skulle
utfärda anvisningar rörande den skattemässiga intäkts- och kostnadsredovisning
för hyresfastigheter med hänsyn lill att fastighetsägare är bokföringsskyldiga
enligt BFL. Med anledning av skrivelsen lät RSV inhämta upplysningarom
hittillsvarande praxis inom länen såvitt avser möjligheterna att redovisa
inkomst av hyresfastighet enligt bokföringsmässiga grunder. RSV har funnit alt
vissa ändringar i skaiteförfaitningarna behövs för att uppnå syftet med
förbundets skrivelse.

RSV
framhåller i framställningen lill budgeldepartemenlet all del från praktisk
taxeringssynpunkt är ell starkt önskemål att alla fastighetsägare som redovisar
inkomsi av annan fastighei enligt konventionell metod blir generellt
bokföringsmässigi redovisningsskyldiga i inkomstskaiiehänseende, även om
bokföringsskyldighet inte föreligger enligt civilrätlsliga regler. Således bör
även ägare av en- och tvåfamiljsfasligheler, obebyggda tomter,
friiidsfastigheter - i de undantagsfall då inkomsi av sådana fastigheter
deklareras enligt konventionell metod - samt andelslägenheter m. m. bli
skyldiga att vid taxeringen redovisa låstighetsinkomsien enligt bokföringsmässiga
grunder. För en sådan lösning lalar enligt RSV blankettekniska skäl och del
förhållandet alt beskaltningsmyndigheterna inte behöver la ställning lill om
bokföringsskyldighet föreligger i det enskilda fallet.

Enligt
RSV:s uppfattning lorde del inte vålla några problem atl införa skyldighet alt
tillämpa bokföringsmässiga grunder även för de nämnda kategoriema av
fastighetsägare. Normall torde nämligen för dessa fastighetsägare inte
förekomma några in- och utgående balansposter i form av lager, fordringar eller
skulder. Några problem har enligt vad RSV erfarit inte uppkommit beiräffande
småföretagare och liknande kategorier skattskyldiga som har att tillämpa
bokföringsmässiga grunder vid taxeringen. Del kan därför anias att inte heller
ägare av en- och tvåfamiljsfasligheler, friiidsfastigheter, obebyggda tomter
o. d, komnier att ha några svårigheter att tillämpa bokföringsmässiga grunder
vid upprättande av självdeklaration. Några långtgående krav på periodisering,
redovisning av interimsposter och liknande bokföringstekniska åtgärder skall
självfallet inte ställas på dessa

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 61

skattskyldiga.

Enligt
RSV kan det i och för sig diskuteras om så ingripande förändringar av
redovisningsmeiodiken bör genomföras utan ytterligare utredningsarbete. Del
finns också skäl som talar för att de ändringar som RSV föreslår begränsas lill
alt avse fastighetsägare som är boklöringsskyldiga enligt BFL, RSV förordar
dock en generell övergång till inkon-istredovisning enligt bokföringsmässiga
grunder för dem som laxeras för inkomsi av annan fasiighel enligt konventionell
metod.

För
alt genomföra förslaget oni generell övergång till inkomstredovisning enligt
bokföringsmässiga grunder föreslår RSV ändringar i 41 § första stycket samt i
punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 41 i; KL. Dessa ändringar medför
följdändringar i 26 ij 1 mom., 39 S 2 mom. och punkt 7 av anvisningarna till 25
ij KL. Vidare föreslår RSV all en ny anvisningspunkt 8 skall införas till 25 ij
KL, varigenom bestämmelserna om drififöriust och kapitalförlust i rörelse
(punkl 10 av anvisningarna lill 29 S) görs tillämpliga på annan fastighet.
Dessutom föreslås justering och komplettering av 26 ij och 30 § 1 mom. TL.

RSV
föreslår atl de nya bestämmelserna skall tillämpas första gången vid 1978 års
laxering. Skatiskyldig, som vid övergången redan beräknar inkomst av annan
fastighet enligt bokföringsmässiga grunder, skall enligt förslaget la upp
ingående lager, fordringar och skulder med ledning av närmast föregående
balansräkning. För annan skatiskyldig skall vid övergången hänsyn inte las till
ingående värde av lager, fordringar och skulder. 1 fråga om under år 1976
uppburen intäkt - i. ex. förskottshyra avseende kalenderåret 1977 eller del
därav - som inte tas upp till beskattning vid 1977 års laxering gäller dock alt
motsvarande belopp vid övergången skall tas upp såsom ingående skuld.

RSV
lämnar öppet om bestämmelserna i 3 § 2 och 3 mom. lagen (1951:763) om beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomsi bör göras tillämpliga också på
inkomst av hyresfastighet. Del bör enligt RSV:s mening övervägas om de
särskilda bestämmelser i punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
(1947:577) om slallig förmögenhetsskatt, som avser värdering av tillgångar i
förvärvskälla inom inkomsislagen jordbruksfåstighei och rörelse, bör göras
tillämpliga även på tillgångar i förvärvskälla i inkomstslaget annan fastighei,

RSV
framhåller alt skattskyldig som i och för sig är skyldig alt tillämpa
bestämmelserna om räkenskapsår i 12 ij BFL ändå vid taxeringen kan yrka all annal
räkenskapsår än sådant som godtas enligt BFL skall tillämpas vid laxeringen.
Beskattningsmyndigheten lorde - enligt RSV:s mening - inte kunna ingripa mol
delta, RSV föreslår därför ett tillägg lill 3 ij KL som innebär alt bmlel
räkenskapsår måste omfatta period som godtas enligt 12 S BFL.

Enligt
RSV;s tolkning av 3 ij KL kommer endast den som driver näringsverksamhet att
kunna ha brutet räkenskapsår. Detta innebär enligt RSV all - om förslaget lill
ändring av 41 § KL genomförs - även ägare av

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 62

hyresfastigheter
kan tillämpa brulel räkenskapsår. Däremot torde ägare av en- och
tvåfamiljsfasligheler, obebyggda tomter m. fl. inte innefattas i begreppet
näringsidkare och torde således inte fä tillämpa brutet räkenskapsår.

I
della sammanhang påpekar RSV alt del, såvitt RSV har erfarit, knappast har
förekommit atl fysiska personer har tillämpat brutet räkenskapsår enbart för
fasiigheisförvaltning. RSV anser därför all del med nuvarande utformning av 3
§ KL inte kommer alt i dessa avseenden uppkomma några problem. RSV framhåller
särskilt all fiertalet ägare lill hyresfastigheter hittills har tillämpat
kalenderår som räkenskapsår. Om sådan skallskyldig efter ikraftträdandet av de
nya bestämmelsern;) skulle önska byta redovisningsperiod, krävs för della
länsstyrelsens tillstånd. Möjligheten alt därutöver använda brutet räkenskapsår
kommer således endasl atl slå öppen för nytillkomna ägare av hyresfastigheter.
Med hänsyn lill detla föreslår RSV ingen ytterligare ändring av 3 § KL.

1.4
Remissyttrandena

1.4.1
Övergång lill inkomsiredovisning enligt bokföringsmässiga grunder

Flertalet
remissinstanser delar RSV:s uppfattning all beskattningsreglerna för inkomsi av
annan fastighei bör anpassas lill BFL:s regler. När del gäller frågan om hur
anpassningen tekniskt bör genomföras är meningarna bland remissinstanserna
däremot delade.

Vissa
remissinstanser tillstyrker förslaget i dess helhet eller lämnardet ulan
erinran. Hit hör bokföringsnämnden. Hyresgäsiernas riksförbund. Näringslivels
byggnadsdelegallon. Stockholms bostadsföreningars centralförening, Stockholms
kooperativa bostadsförening. Svenska byggnadsenireprenörföreningen och Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag.

Övriga
remissinstanser föreslår ändringar eller kompletteringar på en eller fiera punkter
i RSV:s förslag. Av dessa remissinstanser anser de fiesta alt en övergång nu
bör ske lill beräkning av inkomsi av annan fastighet enligt bokföringsmässiga
grunder, men de har olika uppfattningar om vilka fastighetsägare som bör
omfattas av de nya reglerna.

Länsstvrelsen i Stockholms
län. LRF. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och Sveriges
Fastighetsägareförbund har inga erinringar mot alt - som RSV har föreslagit -
samtliga ägare av konventionellt taxerade fastigheter omfattas av de nya reglerna.

Länssiyrelsen
i Göteborgs och Bohus län, Sveriges Industriförbund, Sveriges advokatsamfund
och Sveriges villaägareförbund anser däremot att de nya reglerna bör begränsas
lill atl avse fastighetsägare som är bokföringsskyldiga enligt BFL.
Kammarrätten i Jönköping motsätter sig alt ägare av konventionellt beskattade
en- och tvåfamiljsfasligheler, obebyggda tomter och fritidsfastigheter åläggs
inkomsiredovisning enligt bokföringsmässiga grunder.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 63

Kammarräiien
i Stockholm är kritisk mot förslaget och anser all lagstiftning bör anstå i
avvaktan på ytterligare utredning. Kamrharrätten anför bl. a. följande. Frågan
om den skattemässiga inkomstberäkningen av annan fastighet bör ske enligt
koniantprincipen eller enligt bokföringsmässiga grunder bör avgöras med hänsyn
lill vad som för såväl skattskyldiga som taxeringsmyndigheter är enklast och
mesi praktiskt i lillämpningen. Hur det härmed förhåller sig för flertalet
fastighetsägare har inte berörts i RSV:s skrivelse och synes enligt kammarrättens
mening vara en öppen fråga. Kammarrätten anser ati frågan om ett bibehållande
hell eller delvis av koniantprincipen för annan fastighet bör närmare utredas
och övervägas innan slutlig ställning las till om generellt ändrade regler
skall införas. Kammarrätten framhåller även atl del system som RSV har
föreslagit får lill följd alt vissa fastighetsägare tvingas all lillämpa
bokföringsmässiga grunder i beskattningshänseende trots att de inte är
bokföringspliktiga enligt BFL, vilket innebär alt dessa skattskyldiga indirekt
genom skattelagstiftningen skulle bli bokföringsskyldiga. Om lagstiftning i
frågan inte anses kunna anstå i avvaktan på ytterligare utredning förordar
kammarrätten den lösning som RSV har föreslagit framför en lösning som skulle
innebära alt den skaitemässiga inkomstredovisningen gjordes beroende av den
civilrättsliga bokföringsskyldigheten.

Även
länssiyrelsen i Ivlalmöhus län är kritisk mol förslaget. Länsstyrelsen
understryker all den föreslagna gränsdragningen mellan olika fastighetsägare
såvitt avser skaiiemässig inkomstredovisning inte överensstämmer med
gränsdragningen mellan bokföringsskyldiga och inte bokföringsskyldiga enligt
BFL. RSV:s förslag innebär inte bara atl vissa fastighetsägare som inte är
bokföringsskyldiga åläggs inkomsiredovisning enligt bokföringsmässiga gmnder
utan också all bokföringsskyldiga fastighetsägare ibland skall deklarera
fastighetsvinsi enligt koniantprincipen. Länsstyrelsen påpekar också au
förslaget kommeratt medföra att en övergång mellan konventionell metod och
schablonmetod kommer att få en ny konsekvens, nämligen att .själva principen
för inkomstredovisning ändras. Detta kan medföra särskilda övergångsproblem som
inte har belysts i RSV:s framställning. Enligt länsstyrelsen har RSV inte
heller i övrigi i tillräcklig utsträckning belyst förslagets konsekvenser eller
anvisat lösningar pade problem förslagei skulle medföra, I avvaktan på
ytterligare utredningsarbete anser länsstyrelsen atl skyldigheten att lillämpa
bokföringsmässiga grunder bör begränsas till fastighetsägare som enligt BFL har
att upprätta årsbokslut över fastighetsförvaltningen eller som ändå har haft
ordnad bokföring med årsbokslut.

Vissa
erinringar har också gjorts mol de föreslagna övergångsbestämmelserna. Sålunda
framhåller länssiyrelsen i Malmöhus län att samtliga avsteg som en
fastighetsägare - med stöd av bestämmelserna om årsskiftesbetalningar-gör från
en strikt tillämpning av koniantprincipen underdel sista året före övergången
till redovisning enligt bokföringsmässiga grunder måste kunna korrigeras. Även
länsstyrelserna i Stockholms och Göteborgs och Bohus

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 64

län
anser att vissa förtydliganden behövs i de föreslagna övergångsbestämmelserna.

1.4.2 Brulel
räkenskapsår

RSV:s
förslag i denna del godtas av flertalet remissinstanser. LRF anser dock all det
klart bör uttalas att alla fastighetsägare med bokföringsmässig redovisning
skall få tillämpa brutet räkenskapsår, vilket har betydelse särskilt om den
skatlskyldige driver annan verksamhet för vilken brulel räkenskapsår används.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser alt del i viss mån är oklart hur
bestämmelserna i 12 § fjärde stycket BFL skall tillämpas när någon äger
fastighet som delvis används i rörelse och delvis hyrs ul.

1.4.3 Övriga
frågor

Vid
remissbehandlingen har några remissinstanser även tagit upp vissa frågorsom
inte har behandlats i RSV:s skrivelse. Sveriges Fastighetsägareförbund och
Föreningen auktoriserade revisorer anser sålunda att bestämmelserna om vad som
är att anse som särskild förvärvskälla i inkomstslaget annan fastighei är i
behov av en översyn. Enligt fastighetsägareförbundets mening borde
hyresfastigheter som ägs av fysisk person kunna anses ingå i en och samma
förvärvskälla om fasiigheterna förvaltas gemensamt och är belägna i samma
kommun. En sådan bestämmelse skulle avsevärt underlätta bokförings- och
deklaraiionsarbetet. Vidare anser förbundet att avdragsräll bör införas för
avsättning till reparationsfond.

Länssiyrelsen
ifVlalmöhus län framhåller all flera frågorsom rör beskattning av inkomsi av
annan fasiighel är i behov av systematisering och klarläggande. Som exempel
nämner länsstyrelsen avdrag för värdeminskning på byggnad och inventarier,
beskattning vid försäljning av fastighet som har varit uthyrd för rörelseändamål,
beskattning vid uthyrning av fasiighel tillsammans med lösa inventarier saml
ävdragsrällen för inventarier som har anskaffats för fastighetens skötsel,

LRF
har tagit upp frågan om avdragsrätt för substansminskning vid utvinning av
naturfyndighei. LRF erinrar om atl det sedan år 1973 har funnits besiämmelserom
rätt till årliga värdeminskningsavdrag för subslansminskning vid utvinning av
naturtillgång i inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. Enligt LRF:s
mening lorde avsikten vid lagstiftningens tillkomst ha varit all dessa regler
även skulle gälla beiräffande annan fastighet. LRF anser det ytterst angeläget
atl erforderliga ändringar görs i 25 S KL så att avdrag för värdeminskning av
naiurtillgång kan erhållas efter samma grunder i inkomstslaget annan fa.stighet
som i inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 ' 65

1.5
Överväganden och förslag

1.5.1
Inledning

Flertalet
av de remissinstanser som har yttrat sig över RSV:s framställning delar
uppfattningen all bestämmelserna i KL om beräkning av inkomsi av annan
fastighei bör anpassas till de civilrättsliga reglerna om bokföringsskyldighet.
Även om man i praxis i viss utsträckning redan har godtagit alt fastighetsägare
tillämpar bokföringsmässiga grunder vid den skattemässiga inkomstberäkningen,
torde del ändå f. n. bli nödvändigi för många bokföringsskyldiga
fastighetsägare atl vid taxeringen justera del bokförda resultatet med hänsyn
lill koniantprincipen. En sådan justering kan bli praktiskt besväriig för de
fastighetsägare som bedriver en mer omfattande uthyrningsverksamhet. Behovet
av en justering försvårar också taxeringsmyndigheternas gransknings- och
kontrollarbete. Med uigångspunki i RSV:s förslag diskuteras i avsniii 1.5.2 om
man bör införa rätt eller skyldighet för den som äger annan fastighei att vid
taxeringen redovisa fastighelsinkomsien enligt bokföringsmässiga gmnder.

I
de följande avsnitten 1.5.3 och 1.5.4 behandlas två frågor som har nära samband
med frågan om övergång lill bokföringsmässiga grunder, nämligen
förvärvskällebegreppels omfattning i inkomstslaget annan fasiighel och
möjlighelerna att låta bmlel räkenskapsår utgöra beskattningsår.

I
avsnitt 1.5.5 föreslås särskilda regler som anger hur beskattningen skall ske
när någon går över från konlantprincip lill bokföringsmässiga grunder eller
övergång sker i motsatt riktning.

Vid
remissbehandlingen har, som redan lidigare nämnls, väckis även andra frågor.
LRF har hemställt all de bestämmelser om substansminsk-ningsavdrag som f n.
gäller för inkomsi av jordbruksfastighet och rörelse skall göras tillämpliga
även på inkomsi av annan fastighet. Denna fråga har behandlats av
förelagsskalteberedningen.

I beredningens
slutbetänkande (SOU 1977:86), som nyligen har remissbehandlats, har
föreslagits nya regler som skulle bli tillämpliga även på inkomsi av annan
faslighet. Med hänsyn lill delta behandlas frågan inte i denna promemoria.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har efleriysl ändring och förtydligande av de
regler som gäller för värdeminskning av lösa inventarier i annan faslighet och
för beskattningen vid uthyrning eller avyttring av sådana inventarier. Även
dessa frågor har delvis berörts i beredningens slutbetänkande och har i övrigi
så nära samband med beredningens förslag alt de inte bör behandlas i denna promemoria.
Slutligen kan nämnas all Sveriges Fastighetsägareförbund har framfört önskemål
om införande av regler som medger avdrag för avsättning lill reparationsfond.
Som framgår bl. a. av vad som anförs i avsnitt 2.3 hör denna fråga hemma i ett
större sammanhang där både skallepoliliska och bostadspolitiska synpunkter
måste beaktas.

5 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 42

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 66

1.5.2
Rätl eller skyldighet an lillämpa bokföringsmässiga grunder

Ett
viktigt skäl för atl införa regler om inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga
grunder är all man bör göra det möjligl för bokföringsskyldiga fastighetsägare
att på samma sätt som andra näringsidkare lägga bokföringen till grund för
deklarationen. För atl tillgodose detta önskemål är del i och för sig inte
nödvändigi att göra övergången från koniantprincipen till bokföringsmässiga
grunder obligatorisk. Del är tillräckligt all ge de berörda fastighetsägarna
rätl lill sådan övergång. Del kan dock anföras vissa andra skäl för all göra
övergången obligatorisk. Om en fastighetsägare, som är bokföringsskyldig enligt
civilrältsliga regler, ändå - vid valfrihet - skulle föredra att tillämpa
koniantprincipen vid laxeringen, måsle som redan nämnls en justering av del
bokförda resultatet göras i deklarationen. Denna justering försvårar kontrollen
och orsakar merarbete för taxeringsmyndigheterna. Om alla bokföringsskyldiga
fastighetsägare skulle åläggas att lillämpa bokföringsmässiga grunder vid
laxeringen, bortfaller dessa svårigheter. Systemet blir dessutom enhetligt och
mer läiiöverskådligt. Del är därför befogat att i första hand undersöka
möjligheterna att göra lillämpningen av bokföringsmässiga grunder obligatorisk.
Finner man alt andra skäl talar mol en sådan lösning eller all skyldigheten i
vart fall inte bör omfatta alla de berörda fastighetsägarna, finns det
anledning all pröva möjlighelerna alt ge vissa fastighetsägare rätt all välja
mellan de olika redovisningsmetoderna.

De
krav som man hell allmänt bör ställa på ell nytt system har i del föregående
redan antytts. Systemet bör vara lätt atl lillämpa för de skattskyldiga. Man
bör inte i onödan ställa fastighetsägarna inför nya gränsdragningsproblem och
de bör inte åläggas en redovisning som framstår som omotiverat komplicerad. Ett
annal viktigt önskemål äralt nya regler inte skall öppna möjligheter till
skalteundandragande åtgärder. Systemet måsle alltså vara utformat så all
laxerings- och konlrollarbelel inte försvåras. I linje med de nu angivna kraven
ligger atl antalet övergångar från den ena redovisningsmeloden lill den andra
bör bli så litet som möjligt sedan de nya reglerna väl har satts i krafl.

RSV
och de helt övervägande antalet remissinstanser har utgått ifrån atl
koniantprincipen även i fortsättningen skall användas för de schablonbeskatlade
fastigheterna. Siarka praktiska och principiella skäl synes tala för denna
ståndpunkt. Den fråga som skall behandlas i fortsättningen är därför vilken
redovisningsmelod som skall lillänipas för konventioneUt beskattade fastigheter.

Obligatoriska
regler

RSV:s
förslag innebär att inkomsi av alla konvenlionelli taxerade fastigheter skall
beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Med en sådan lösning kommer en
enhetlig redovisningsprincip all tillämpas för hela denna gmpp av

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 ,. 67

fastigheter.
Efiersom gränsdragningen mellan de fall då bokföringsmässiga gmnder skall
lillämpas och de fall då koniantprincipen är tillämplig hell stämmer överens
med gränsdragningen mellan beskattning enligt konventionell metod och
schablonbeskattning, kommer varken skattskyldiga eller taxeringsmyndigheter all
ställas inför några nya gränsdragningsproblem. Lösningen lorde också - som RSV
har nämnt - ha vissa blankettekniska fördelar.

Vid
remissbehandlingen har dock påpekats all lösningen också har vissa klara
nackdelar. Skyldigheten alt lillämpa bokföringsmässiga grunder kommer alt
omfatta en stor och mycket heterogen grupp av fastighetsägare. Till denna grupp
hör både ägare av stora hyresfastigheter och sådana fastighetsägare som inte
hyr ut mer än sammanlagt tre lägenheter. Till gruppen hör också många
fastighetsägare som inte alls är bokföringsskyldiga enligt BFL. Som exempel kan
nämnas ägare av obebyggda tomter och tomter på vilka en- eller
tvåfamiljsfasligheler är under uppförande. Som ytterligare exempel kan nämnas
ägare av sådana en- eller tvåfamiljsfasligheler, som på grund av användningen
skall beskattas enligt konventionell metod, samt personer, som äger t. ex. en
trefamiljsfaslighei men bara hyr ul en eller två lägenheter. RSV:s förslag
innebär alltså att dessa och andra fastighetsägare, som inte är
bokföringsskyldiga enligt BFL, ändå genom beskattningsreglerna skulle åläggas
inkomsiredovisning enligt bokföringsmässiga grunder. Betydelsen av detla bör i
och för sig inte överdrivas. Vanligen redovisar dessa fastighetsägare bara ett
fåtal inläkts- och utgiftsposter. Om kravet på periodisering för deras del
sätts lågt, lorde lillämpningen av bokföringsmässiga grunder i många fall inte
förorsaka något siörre merarbete. Detla hindrar dock inte all många fastighetsägare
kan komma all uppleva skyldigheten atl lillämpa bokföringsmässiga grunder som
en onödig komplikation och alt denna redovisningsmelod kan vara direkl olämplig
i vissa fall. Som exempel kan nämnas del fallet då en person uppför en
villabyggnad på egen tomt. Del eller de år då byggnaden fortfarande är under
uppförande skall konventionell beskattning ske. Enligt RSV:s förslag skulle
detta medföra att bl. a. räntekostnader skall redovisas enligt
bokföringsmässiga grunder. Om räntan förfaller lill betalning vid annan
tidpunkt än årsskiftet, måste i deklarationen göras en beräkning av den ränta
som belöper på liden fram lill beskattningsårets utgång. När byggnaden väl är
färdigställd, skall fasligheten schablon-beskattas och fastighetsägaren därför
övergå till att deklarera räntekostnaderna enligt koniantprincipen. Del finns
en påtaglig risk för alt vissa fastighetsägare inte förmår lillämpa sådana
regler på ell riktigt sätt. Särskilt stor är risken för misslag och därmed
också risken för ökat kontrollarbete vid själva övergången från den ena metoden
lill den andra. Visserligen måsle varje lösning, som innebär all
koniantprincipen behålls för vissa kategorier av fastighetsägare, också
innebära atl byte av redovisningsmelod förekommer. Om RSV:s förslag genomförs,
kommer dock en rad olika omständigheter, bl. a. uppförande eller ändrad
användning av en villabyggnad, atl automatiskt

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 68

medföra
skyldighet all byla redovisningsmelod. Antalet övergångar kan bli så pass
betydande all de medför praktiska problem i taxeringsarbelet.

Om man skall ha
obligatoriska regler, är det mol den nu redovisade bakgrunden önskvärt att
finna en lösning som innebär all kretsen av de fastighetsägare, som skall
lillämpa bokföringsmässiga grunder, avgränsas på ell annat sätt än enligt RSV:s
förslag och alt antalet övergångar reduceras. Några remissinstanser har
föreslagit atl den civilrältsliga bokföringsskyldigheten skall vara det
avgörande kriteriet, dvs. all de fastighetsägare som är bokföringsskyldiga
enligt BFL-och endasl dessa fastighetsägare-skall vara skyldiga all lillämpa
bokföringsmässiga grunder vid taxeringen. Della kan synas vara en konsekvent
och riktig lösning. Den innebär all fastighetsägarna inte genom
skattelagstiftningen åläggs någon redovisningsskyldighet som de inte redan har
enligt civilrätlsliga regler. Men anknytningen av de skatterätlsliga
bestämmelserna till civilrättens regler har dock vissa betydande nackdelar.
Dessa sammanhänger bl. a. med all de motiv som har varit bestämmande för
utformningen av skattereglerna inte på alla punkter överensstämmer med de
överväganden som har legal bakom avgränsningen av den civilrätlsliga
bokföringsskyldigheten. Detla blir kanske särskilt märkbart i de fall då en
person äger fiera fastigheter. Även om fastigheterna skatterätlsligt ulgör
skilda förvärvskällor, skall den civilrätlsliga bokföringsskyldigheten avgöras
med hänsyn till hur det samlade fastighelsinnehavel används. En konsekvens av
all skattereglerna anknyts lill de civilrätlsliga reglerna blir därför all
frågan om vilken inkomslberäkningsmetod som skall användas för en viss
fasiighel kan bli beroende av hur en eller flera andra fastigheter, som inte
tillhör samma förvärvskälla, utnyttjas av fastighetsägaren. I sammanhanget
måsle särskilt noteras all civilrältslig bokföringsskyldighet kan föreligga
beträffande fasiighel som beskattas enligt schablon. Frågan är då om
fastighetsägarens civilrältsliga bokföringsskyldighet skall leda lill alt även
inkomst av schablonbeskatiad faslighet skall beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder. Av både praktiska och systematiska skäl är det, som lidigare nämnls,
önskvärt atl behålla koniantprincipen för de schablonbeskatlade fastigheterna.
I så fall måsle anknytningen till de civilrätlsliga bokföringsreglerna få den
mer begränsade innebörden all inkomst av fastighet som tillhör
bokföringsskyldig person skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder
endasl under förutsättning au fastigheten skall beskattas enligt
konventionell metod. En sådan regel får dock i sin tur vissa egendomliga
konsekvenser, vilket kan belysas med följande exempel. Anlag all en person äger
två tvåfamiljsfasligheler, som han regelmässigt hyr ul för bostadsändamål, och
dessutom en obebyggd tomt. På grund av uthyrningen av de fyra bostadslägenheterna
är han bokföringsskyldig. Tvåfamiljsfasiig-heterna skall schablonbeskaiias. Orn
inkomsten av dessa fastigheter fortfarande deklareras enligt
koniantprincipen, kommer alltså endasl den obebyggda tomten all omfattas
av bestämmelserna om bokföringsmässig inkomstberäkning, trots atl den
civilrätlsliga bokföringsskyldigheten

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 '-' 69

grundas
på uthyrningen av tvåfamiljsfastigheterna.

Även bortsett från dessa
och liknande invändningar kan det vara olämpligt atl göra den skattemässiga
inkomstberäkningen direkl beroende av hur de civilrältsliga reglerna skall
tolkas. Enligt I § andra slyckel BFL är en fastighetsägare bokföringsskyldig om
han "regelmässigt" hyr ut mer än två "lägenheter". Del kan
i vissa gränsfall vara oklart hur begreppet lägenhet och kravet på
regelmässighel skall tolkas. Om den civilrätlsliga bokföringsskyldigheten är
avgörande för vilken beräkningsmetod som skall tillämpas vid beskattningen,
måsle fastighetsägaren vid deklaralionslilirällei och taxeringsmyndigheten vid
den efterföljande taxeringen la ställning lill hur BFL skall tolkas. Båda
ställs härigenom inför nya gränsdragningsproblem. Om olika uppfattningar råder,
måste den civilrältsliga frågan om hur BFL skall tolkasavgöras inom taxeringsprocessens
ram. Mot en sådan ordning kan man rikta både praktiska och principiella
invändningar.

Vid remissbehandlingen har
som ell iredje alternativ för obligatoriska regler föreslagits atl skyldigheten
all vid taxeringen tillämpa bokföringsmässiga grunder begränsas lill sådana
fastighetsägare, som har atl upprätta årsbokslut enligt BFL eller som ändå
faktiskt följer BFL:s bestämmelser om årsbokslut. Även denna lösning innebär
alltså au de skatterätlsliga reglerna anknyts lill de civilrätlsliga. De nyss
påtalade nackdelarna med en sådan anknytning kvarstår. Sättet atl utnyttja en
fastighei kan således få avgörande belydelse för hur inkomsten av en annan
fasiighel, som skalierällsligl utgör en separat förvärvskälla, skall beräknas.
Likaså kvarstår frågan om hur schablonbeskatlade fastigheter skall behandlas
när fastighetsägaren är skyldig all upprälla eller faktiskt upprättar
årsbokslut. Uppgiften all tolka BFL:s bestämmelser blir däremot mindre
betungande, eftersom redan den omständighelen all årsbokslut faktiskt har
upprättats förutsätts få belydelse. Om en fastighetsägare har ordnade
räkenskaper som han avslutar med årsbokslut, är därmed avgjort all
bokföringsmässiga grunder skall lillämpas vid taxeringen. Fastighetsägaren vet
alltså i della fall på förhand all han får grunda deklarationen på bokslutet,
och taxeringsmyndigheten behöver inte gå in på en tolkning av BFL:s
årsbokslutsbeslämmelser. Gränsdragningsproblem som leder lill
taxeringsprocesser kan däremot uppkomma i vissa fall då en fastighetsägare
bedriver uthyrningsverksamhet av inte obetydlig omfattning och varken önskar
eller anser sig skyldig all upprälla årsbokslut.

Från olika synpunkter är
del alltså mindre lämpligt all låta de civilrätlsliga reglerna om
bokföringsskyldighet eller skyldighet alt upprätta årsbokslut avgöra om
konianiprincipen eller bokföringsmässiga grunder skall lillämpas vid
inkomsttaxeringen. Del är önskvärt att i stället låta frågan avgöras enligt
rent skalierällsliga kriterier. Dessa bör anknyta lill förhållandena i den
aktuella förvärvskällan. RSV:s förslag har just fördelen all bygga på de redan
existerande regler som avgör om schablonbeskattning eller konventionell
beskattning skall ske. I det föregående har dock konstaterats atl förslaget
leder lill atl en alltför stor grupp av fastighetsägare blir skyldig att
lillämpa

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 70

bokföringsmässiga
grunder. Vill man införa obligatoriska regler om tillämpning av
bokföringsmässiga grunder återstår då ingen annan lösning än alt söka utforma
särskilda kriterier som bygger t. ex. på antalet uthyrda lägenheter,
uihyrningsändamål m. m. Varje sådan lösning har dock nackdelen all medföra nya
gränsdragningsproblem för både skallskyldiga och taxeringsmyndigheter.

Frivillig
övergång

De
fastigheter som taxeras som annan fastighet ulgör en mycket heterogen grupp,
alltifrån stora hyresfastigheter lill egna hem och obebyggda villatomter. Det
är naturligt atl samma inkomslberäkningsmetod inte är lämplig för alla dessa
fastigheter. Den hittills förda diskussionen har visat att del är svårt all
göra en lämplig avgränsning av den grupp av fastighetsägare som skulle vara
skyldiga alt lillämpa bokföringsmässiga grunder. Del finns därför anledning att
undersöka möjlighelerna atl i stället ge vissa fastighetsägare rätt all välja
mellan koniantprincipen och redovisning enligt bokföringsmässiga grunder.

Till
en början kan då erinras om all sådan valfrihet under flera år förelåg
beträffande inkomsi av jordbruksfastighet. När valfriheten upphävdes år 1972
och tillämpning av bokföringsmässiga grunder blev obligatorisk, var anledningen
främst all koniantprincipen inte ansågs lämplig i del inkomstslaget, däremot
knappast atl valfriheten som sådan hade förorsakat svårigheter.

När
en liknande valfrihet nu övervägs för inkomstslaget annan fasiighel är
huvudfrågan om del är möjligl all på ell lämpligt sätt avgränsa den krels av
fastighetsägare som skall få valfrihet. De alternativ som prövades när
möjlighetema lill obligatoriska regler undersöktes blir åter aktuella. Man kan
således överväga all ge valrätt åt de fastighetsägare som enligt BFL:s
bestämmelser är bokföringsskyldiga eller skyldiga all upprätta årsbokslut. En
annan möjlighel är att låta rent skatterätlsliga kriterier vara avgörande. Man
kan då antingen följa gränsdragningen mellan schablonbeskatlade och
konventionellt beskattade fastigheter eller försöka göra en snävare gränsdragning.

Vad
först beträffar möjligheten atl anknyta till BFL:s regler har en sådan
anknytning i princip samma nackdelar som nämndes när frågan om obligatoriska
regler diskuterades. Den omständigheten all lillämpningen av bokföringsmässiga
grunder är frivillig medför dock att gränsdragningsproblemen reduceras
väsentligt för både skattskyldiga och taxeringsmyndigheter. Varje
fastighetsägare som inte vill lillämpa bokföringsmässiga grunder kan hell
enkelt avslå från del. Problem kan däremot uppkomma i vissa gränsfall när den
skallskyldige vill lillämpa bokföringsmässiga grunder och taxeringsmyndigheten
finner anledning all ifrågasätta hans rätl lill det. I sammanhanget bör också
beaktas alt BFL:s gränsdragning mellan bokför-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 ,::,, 71

ingsskyldiga och inte boklöringsskyldiga, som redan
framhållits, grundas på delvis andra överväganden än de som är relevanta närdet
gäller att bestämma vilken skaiiemässig redovisningsmetod som bör tillämpas för
viss fastighet.

Gränsdragningen bör därför om möjligt grundas på
skallerättsliga kriterier. I första hand gäller det att bedöma om valfrihet kan
medges beträffande alla konvenlionelli taxerade fastigheter eller om del är
nödvändigt all utforma särskilda regler som avgränsar de fall där valfrihet bör
föreligga.

Tidigare
konstaterades att inkomstredovisning enligt bokföringsmässiga grunder kan vara
en olämplig meiod för vissa konventionellt beskattade fastigheter. Det kunde
befaras all en del fastighetsägare skulle uppleva del som en onödig
komplikation aii varu skyldiga gå över lill redovisning enligt
bokföringsmässiga grunder. Siluaiionen för fastighetsägarna blir naiurliglvis
hell annorlunda om valfrihei föreligger. Den som finner bokföringsmässig
redovisning alltför betungande kommer då givelvis att välja koniantprincipen.
Däremot kan bokföringsskyldiga fastighetsägare som vill kunna grunda sin
deklaration på bokföringen utnyttja rätten all gå över till inkomstberäkning
enligt bokföringsmässiga grunder. Ett system med valfrihet lorde därför från
fastighetsägarnas synpunki bara ha fördelar.

Från taxeringsmyndigheternas synpunkt har ell syslem med
valfrihet inte några påtagliga nackdelar. Redan i dag är det nödvändigi att vid
taxeringen avgöra om en viss fasiighel skall schablonbeskaiias eller beskattas
enligt konventionell metod. Denna gränsdragning kommer all avgöra i vilka fall
koniantprincipen är obligatorisk och i vilka fall valrätt föreligger. Taxeringsmyndigheten
ställs alltså inte inför några nya uppgifter. Valfriheten kan dock också ha
vissa nackdelar från laxerings- och konirollsynpunkt. Om en bokföringsskyldig
fastighetsägare väljer all även i fortsättningen lillämpa koniantprincipen,
måsle taxeringsmyndigheten fortfarande kontrollera all det bokförda resultatet
i deklarationen har justerats på ell riktigt sätt. Detla kan leda lill visst
merarbete vid taxeringen som dock får vägas mot nackdelarna av ell
obligatorium.

Det
hittills anförda har närmast avsett rätten att gå över från konlantprincip till
inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder och all välja den
bokföringsmässiga redovisningsmeloden för en nyförvärvad fastighet. En annan
fråga är om en fastighetsägare som en gång har vall bokföringsmässig
redovisning för en viss konventionellt beskattad fastighei senare skall få gå
över lill atl använda koniantprincipen för samma faslighet. Som lidigare nämnls
bör koniantprincipen vara obligatorisk för schablonbeskatlade fastigheter.
Övergång till koniantprincipen måsle då ske när sådana omständigheter
inträffar atl en lidigare konventionellt beskattad fastighet skall beskallas
enligt schablon. Frågan är om man skall tillåta all övergång från
bokföringsmässiga grunder lill konlantprincip sker även i andra fall. Varje
sådan övergång förorsakar merarbete vid laxeringen. Del är nödvändigi alt
hindra både atl övergången medför obehöriga skatteförmåner och all den

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 72

leder
till en inte avsedd merbeskatlning. I avsniii 1.5.5 diskuteras utformningen av
de regler som behövs för all hindra alt ell byte av redovisningsmelod fär
sådana effekter. Även med dessa regler är del önskvärt atl hålla antalet
övergångar så lågt som möjligl. Övervägande skäl talar därför för att inte
tillåta övergång från bokföringsmässiga grunder lill konlantprincip i andra
fall än då schablonbeskattning skall ske.

Sammanfattning
och förslag

En
utgångspunkt för den diskussion som har förts i della avsnitt har varit alt man
bör behålla koniantprincipen för de schablonbeskatlade fastigheterna. Vad
diskussionen har gällt är vilken redovisningsmelod som skall lillämpas för
konventionellt beskattade fastigheter.

Till
en början kunde konstateras alt del är svårt all på ett lämpligt sätt utforma
obligatoriska regler om övergång lill inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga
grunder. RSV:s förslag atl föreskriva sådan skyldighet för alla konventionellt
beskattade fastigheter leder lill att skyldigheten blir alltför omfattande. En
anknytning lill BFL:s regler om bokföringsskyldighet eller skyldighet all
upprätta årsbokslut har vissa påtagliga nackdelar. Vill man ha obligatoriska
regler, återstår då knappast annal alternativ än all utforma särskilda
avgränsningsregler som anknyter till fastighetens användning. Sådana regler
medför nya gränsdragnings- och tolkningsproblem för både skattskyldiga och
taxeringsmyndigheter.

Äv
dessa skäl ställdes därefier frågan om inte vissa fastighetsägare i stället
borde få rält all själva välja redovisningsmelod. Den bedömning som gjordes var
all ett system med valfrihet för alla konventionellt beskattade fastigheter
skulle ha påtagliga fördelar som klart övervägde vissa nackdelar vid
taxeringen. Det konstaterades dock att den fastighetsägare som en gång har vall
all lillämpa bokföringsmässiga grunder för viss fasiighel inte borde ha rätt
att gå över lill konlanlprincip>en i andra fall än då fastigheten på grund
av ändrade förhållanden skall schablonbeskaiias.

Del
föreslås alltså alt inkomsi av konventionellt beskattade fastigheter efter
fastighetsägarens fria val skall få beräknas enligt koniantprincipen eller
enligt bokföringsmässiga grunder. Har fastighetsägaren vid viss taxering
beräknat inkomsten enligt bokföringsn-iässiga grunder och är förhållandena
sådana att fastigheten även vid påföljande taxering skall beskattas enligt
konventionell metod, bör fastighetsägaren dock vara skyldig att även vid den
laxeringen lillämpa bokföringsmässiga grunder.

Både
RSV och vissa remissinsuinser har ansett atl en tillämpning av
bokföringsmässiga grunder inte bör medföra atl alltför långtgående krav ställs
på ägare av mindre fastigheter såvitt gäller periodisering, bokföring av
interimsposter och liknande bokföringslekniska åtgärder. Med del här föreslagna
systemet, som innebär att ingen fastighetsägare mol sin vilja behöver gå över
lill bokföringsmässiga grunder, finns del anledning all ställa något högre
krav. Behovet av en riktig periodisering av inkomster och utgifter

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 . ,,, 73

framgår
av den diskussion som i avsnitt 1.5.5 förs om beskattningskonsekvenserna vid
byte av redovisningsmelod. Del får förutsättas au RSV vid behov utfärdar
anvisningar i här berörda avseenden,

1.5.3
Förväivskällebegreppel

I
avsniii 1.2.1 har redogjorts för bestämmelserna om vad som utgör förvärvskälla
i inkomstslaget annan fastighet. Vad som där sagts kan sammanfallas enligt
följande. Man kan utgå ifrån all fastigheter, som har samma ägare och utgör en
taxeringsenhet, i regel också behandlas som en enda förvärvskälla. När det
däremot gäller frågan om två eller flera taxeringsenheter skall kunna behandlas
som en förvärvskälla har praxis under de senaste årtiondena slagit in på en
restriktiv linje. I stort sett har man godtagit att fiera taxeringsenheter
sammanförs till en förvärskälla bara i de fall som uttryckligen nämns i punkt 2
av anvisningarna lill 18 § KL (villor på en brunns- eller badortsanläggning,
sommarställen på en fastighet, fastighetsbolags fastighelsinnehav). Del
betyder bl. a. atl hyresfastigheter som tillhör en stiftelse eller en enskild
person i regel inte har fått behandlas som en gemensam förvärvskälla. Viss
uppmjukning synes dock ha skett i kammar-rättspraxis under de allra senaste
åren.

Inkomstberäkningen
skall göras särskilt för varje förvärvskälla. Om en person äger flera
fasligheter och de behandlas som skilda förvärvskällor, måsle alltså
inkomstberäkningen göras för varje faslighet för sig. Om fasiigheterna däremot
ingår i samma förvärvskälla, görs gemensam inkomstberäkning. Ligger
fasiigheterna i detla fall i olika kommuner, fördelas inkomsten mellan
kommunerna enligt bestämmelserna i 56 § KL. Motsvarande gäller beiräffande
underskoll.

Frågan om ell
fastighelsinnehav skall anses utgöra en eller flera förvärvskällor får alltså
betydelse för den redovisning som fastighetsägaren skall lämna i sin
självdeklaration. I vissa fall får frågan också direkt betydelse för storieken
av del kommunala skatteuttaget, främst därför alt förvärvskällans omfattning
kan påverka möjligheterna atl ulnyttia procentavdrag och atl kvitta underskott
mot överskott. Om en fastighei inte lämnar ett överskott som uppgår till minsl
samma belopp som del på fastigheten belöpande procenlavdragel, kan avdragei
inte utnyttjas fullt ul så länge fastigheten behandlas som särskild
förvärvskälla. Anses den däremot ingå i samma förvärvskälla som en annan
fastighet och lämnar denna fastighei ell överskott som överstiger del på den
fasligheten belöpande procentavdraget, kommer ytterligare avdrag all kunna
utnyttjas. Ligger två fastigheter i olika kommuner och ger den ena överskott
och den andra underskoll, far underskottet inte avräknas mot överskottet om
fasiigheterna ulgör skilda förvärvskällor, medan däremot avräkning kan ske om
fastigheterna behandlas som en enda förvärvskälla.

Vid
remissbehandlingen av RSV:s framställning har Sveriges Fastighets-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 74

ägareförbund
framställt önskemål om ändring av bestämmelserna om förvärvskälla i
inkomstslaget annan fastighet. Förbundet anser att fastigheter, som förvaltas
gemensamt, bör i större utsträckning än hittills kunna behandlas som en och
samma förvärvskälla, åtminstone om fastigheterna är belägna i samma kommun. Ges
inte denna möjlighel kommer - enligt förbundets mening - bokföringsskyldigheten
all bli mycket betungande framför allt för ägare av flera små hyresfastigheter.
Dessa fastighetsägare får nämligen då antingen ha separat bokföring för varje
fastighet eller föra en gemensam dag- eller huvudbok och ur bokföringen med
lämpliga intervaller göra separata sammanställningar för varje fastighet.
Liknande önskemål har framförts av Föreningen Auktoriserade Revisorer. Även i
annat sammanhang - nämligen i remissyttrande över löretagsskatteberedningens
slutbetänkande (SOU 1977:86) Beskattning av företag - har fastighetsägareförbundet
hemställt alt möjligheterna all behandla flera fastigheter som en förvärvskälla
skall utvidgas. Förbundet har därvid åberopat - förutom de redovisningslekniska
skälen - även att det är önskvärt alt de berörda fastighetsägarna får ökade
möjligheter atl utnyttja procenlavdragel.

Den
fråga som fastighetsägareförbundet har väckt har visst samband med frågan om
övergång lill inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder. Till stöd för
yrkandet om utvidgning av förvärvskällebegreppei i inkomstslaget annan
fastighei har sålunda anförts delvis samma skäl som för övergången lill
bokföringsmässiga grunder. Den som äger fiera fastigheter och har gemensam
bokföring lör dem har intresse av att kunna lägga den gemensamma bokföringen
lill grund for taxeringen, särskilt i de fall då driftkostnaderna delvis är
gemensamma och det är svårt att fördela dem på ett riktigt sätt. Om den gemensamma
resuliatberäkningen inte godtas vid laxeringen, blir del ofta - som förbundet
har anfört - nödvändigi all antingen ha separat bokföring för fastigheterna
eller göra periodiska sammanställningar för de olika fastigheterna.

Även
om de praktiska och redovisningstekniska synpunkterna i och för sig givetvis
bör beakias, kan de inte vara avgörande för hur förvärvskällebegreppei skall
utformas. Frågan om vad som skall anses utgöra särskild förvärvskälla har
grundläggande betydelse vid den kommunala beskattningen och får inte lösas på
ell sätl som strider mot vedertagna principer för denna beskattning.

Till
grund för KL:s bestämmelser om förvärvskälla inom inkomsislagen
jordbruksfastighet och rörelse ligger principen all förvärvskällans omfattning
skall bestämmas med hänsyn till vad som vid en ekonomisk bedömning verkligen
framstår som en naturlig enhet. Beträffande jordbruksfastighet uttrycks denna
princip för vissl fall på så sätt atl del skall vara fråga om ell verkligt
driflkomplex, som inte bata har gemensam ledning ulan också gemensam
förvaltning eller andra gemensamma driftkostnader. Föreligger enligt dessa
normer en särskild förvärvskälla, skall alltså vid kommunaibe-skallningen göras
en gemensam resultatberäkning för hela driftkomplexet

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 i 75

även
om det är lokaliserat lill flera kommuner

Såvitt
gäller annan faslighet kan konstateras atl bestämmelserna i punkt 2 av
anvisningarna lill 18 S KL är oklara. Hänvisningen till punkt 1, som avser
jordbruksfastighet, innebär enligt ordalydelsen inte mer än att bestämmelserna
om jordbruksfastighet skall lillämpas om flera fasligheter av annan fastighets
natur ulgör en förvaltningsenhet. Tolkar man hänvisningen bokstavligt, får den
inte annan innebörd än aU bestämmelsen i sista stycket av punkl 1 om kommunal
fördelning av inkomsi skall gälla även beiräffande annan fastighet. 1 själva
verket finns del anledning att anta att hänvisningen är avsedd alt omfatta även
de centrala bestämmelseri punkt 1 som anger w/-en förvaltningsenhet skall anses
föreligga. Det finns i varje fal) siarka principiella skäl för att även inom
inkomslslagei annan fastighet tillämpa de kriterier som anges i punkl 1. Detta
skulle betyda bl. a. att flera taxeringsenheter som står under gemensam
ledning och förvaltning skall kunna behandlas som en enda förvärvskälla i
belydligt fler fall än dem som uttryckligen nämns i punkl 2. Exempelvis bör en
enskild persons eller en stiftelses hyresfastigheter- på samma sätl som
fastighetsbolagens fastighets-innehav - kunna behandlas som en förvärvskälla,
givelvis under fömtsättning alt kraven på gemensam ledning och förvaltning m.
m. är uppfyllda.

Den
uppfattning om innebörden av punkt 2 av anvisningarna lill 18 ij KL som
härantytts lorde knappast hell överensstämma med skatiedomsiolarnas restriktiva
tolkning av förvärvskällebegreppei under de senaste årtiondena. Skäl kan dock
givelvis anföras även för denna mer restriktiva linje. Man kan inte borlse
ifrån all begreppet annan faslighet omfattar en heterogen grupp av fasligheter
som används på myckel skiftande sätl. Med hänsyn bl. a. till de olika
faslighelstyperna och de varierande användningssällen torde del ofta vara
betydligt svårare all beiräffande annan fastighei avgöra om flera fastigheter
verkligen ulgör en naturlig enhet än all göra motsvarande bedömning i fråga om
jordbmksfasligheter. Från laxeringsleknisk synpunki kan det också, särskilt om
fastigheterna ligger i olika kommuner, vara fördelaktigt atl tillämpa ell snävt
förvärvskällebegrepp.

Man
kan alltså anföra skäl både för och emot en uividning av begreppet
förvärvskälla inom inkomstslaget annan fastighet. För en utvidgning talar dels
de redovisningslekniska skäl som fastighetsägareförbundet har anfört, dels
önskemålet alt kunna tillämpa i huvudsak samma kommunala beskattningsprinciper
för annan fastighei som för jordbruksfastighet och rörelse. Mot en utvidgning
kan anföras atl den i viss mån komplicerar taxeringsarbetet. Sammanlaget synes
övervägande skäl närmast tala för en viss utvidgning i förhållande lill praxis.
Utvidgningen bör markeras genom lagändring. Denna bör lämpligen innebära en mer
direkl anknytning till de kriterier som tillämpas för jordbmksfastigheier.
Genom en sådan anknyining och en komplettering av de exempel som lämnas i punkt
2 av anvisningarna till 18 § KL bör klargöras atl en mer nyanserad bedömning i
fortsättningen skall ske så all även t. ex. en enskild persons innehav av
hyresfastigheter skall

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 76

kunna
behandlas som en enda förvärvskälla. Detta bör gälla vare sig fasiigheterna är
belägna inom en eller flera kommuner.

För
tydlighetens skull bör understrykas all den här förordade ändringen inte
innebär all man skall överlämna till fastighetsägarna att efter eget val avgöra
om och när en eller fiera förvärvskällor skall anses föreligga. De i punkt 1 av
anvisningarna lill 18 § KL angivna kraven på gemensam ledning, förvaltning och
drift måsle vara uppfyllda för all flera fasligheter, som är av annan
fastighets natur, skall få behandlas som en gemensam förvärvskälla. Detta torde
innebära att villor och sommarbostäder inte kommer au få sammanföras till en
förvärvskälla om inte omständigheterna är av det slag som redan nu uttryckligen
nämns i punkl 2 av anvisningarna till 18 § KL. Som exempel på fall där enskild
persons innehav av hyresfastigheter bör behandlas som en och samma
förvärvskälla kan nämnas rättsfallet RRK 1974 K 1:74.

Omständigheterna
i målet var följande. Byggmästare P. ägde tillsammans med sin bror ett stort
antal hyresfastigheter i olika kommuner. Förvaltningen sköttes av ett byggnadsförelag
som bröderna ägde gemensamt. Fasiigheterna stod under gemensam förvaltning och
drift från företagets huvudkontor. Av kontoret uppbars hyresintäkter, utfördes
administrativt arbeie, bedömdes behovet av reparationer och underhållsarbete
samt leddes och kontrollerades den personal som hade hand om fastigheternas
uppvärmning, renhållning och städning. För reparationer och underhåll av
fastighetsbeståndet anlitades hantverkare som var anställda hos
byggnadsföretaget. Till fastigheterna gjordes gemensamma varu- och
materialinköp. Vissa gemensamma driftkostnader kunde inte helt rättvist delas
upp mellan fasiigheterna.

1
detla fall förelåg alltså en rad omständigheter som talade för att
fasiigheterna borde betraktas som en ekonomisk enhet. Bedömningen bör kunna bli
densamma även i något mindre kvalificerade fall.

I
detta avsnitt har alltså föreslagits viss utvidgning av förvärvskällebegreppet
i inkoi-nslslaget annan fastighet. Denna ändring och den omsländigheten att
många fastighetsägare numera är bokföringsskyldiga får praktisk betydelse
förarbetet med 1981 års allmänna fastighetstaxering. Inför denna
fastighetstaxering koini-ner en proviaxering att ske i början av år 1980.
Proviaxeringen avses vara avslutad den I juli 1980.1 fråga om fastigheter som har
sålts under åren 1975-1979 behövs vid provtaxeringen uppgift om totalhyra under
år 1979 för varje registerfasiighei eller, om flera byggnader flnns på en
fastighei, för varje byggnad. Vid tidigare liknande provtaxeringar har uppgift
om totalhyra kunnat hämtas ur fastighetsägarens under året avlämnade allmänna
självdeklaralion. De fastighetsägare som är bokföringsskyldiga behöver i regel
inte avlämna ailr-nän självdeklaration före utgången av mars 1980. Det
deklaraiionsmaierial sorn skall ligga till gmnd för provtaxeringen kommer
således i dessa fall inte att vara tillgängligt förrän efter den 31 mars 1980.
För att proviaxeringen skall kunna genomföras behövs uppgiftema om lotalhyra
vid en tidigare lidpunkt. Om möjligheterna

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 -..v 77

att
redovisa inkomst av flera fastigheter i en enda förvärvskälla utvidgas på sätt
som här har förordats kommer dessutom möjligheterna atl ur allmän
.självdeklaration ta fram uppgift om totalhyra för enskilda fastigheter eller
byggnader att rninska. Även denna orrrständighet bidrar till att 1980 års
självdeklarationer inte kan utgöra grund för provtaxeringen. 1976 års
fastigheislaxeringskommiiié (Fi 1976:05) har meddelat atl kommittén f n.
utreder om berörda fastighetsägare bör åläggas att lämna särskilda uppgifter om
hyresintäkter under år 1979 till ledning för provtaxeringen.

1.5.4
Brutet räkenskapsår

1
3 § KL finns bestämmelser om taxeringsår och beskattningsår. Beskattningsår är
enligt huvudregeln det kalenderår som föregår laxeringsåret. Som beskattningsår
kan dock också godtas brutet räkenskapsår. KL saknar uttryckliga bestämmelser
om när brutet räkenskapsår får användas och om vilken period det får omfatta. I
de fall som behandlas i anvisningarna till 3 ij KL förutsätts dock all den
skattskyldige driver "näringsverksamhet". Den gängse uppfattningen
synes också vara att endast den som driver näringsverksamhet får ha brutet
räkenskapsår som beskattningsår. En ytterligare förutsättning för att få avvika
från kalenderår lorde vara att inkomsten av verksamheten beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder. Enligt praxis får t. ex. inkomst av tjänst eller
kapital i princip inte redovisas för annan period än kalenderår.
Sammanfattningsvis lorde alltså nuvarande bestämmelser i 3 § KL böra tolkas så
alt brutet räkenskapsår får utgöra beskattningsår för viss förvärvskälla bara
under förutsäitning dels all verksamheten är att betrakta som
näringsverksamhet, dels atl inkomsten av förvärvskällan beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder.

RSV
har i sin framställning anslutit sig till denna tolkning och föreslår inte
någon ändring i nuvarande bestämmelser. Enligt RSV kommer förslaget om
tillämpning av bokföringsrnässiga grunder alt innebära att ägare av hyresfastigheter
- i egenskap av näringsidkare - kan få tillämpa bruiet räkenskapsår. Däremot
skulle ägare av en- och tvåfamiljsfasligheler, obebyggda lornter m. m. inte
innefattas i begreppet näringsidkare och de skulle därför inte heller få
tillämpa bruiet räkenskapsår. RSV föreslår ett tillägg lill 3 § KL i syfte alt
klargöra all bmtet räkenskapsår skall räknas som beskattningsår bara under
föruisättning all det omfattar period som godtas enligt 12 ij BFL respektive 11
§ jordbmksbokföringslagen (1951:793).

Vid
remissbehandlingen har RSV:s uppfattning om gällande rätt och förslaget om
tillägg lill 3 § KL i allmänhet inte mött några invändningar. LRF anser dock
att RSV:s tolkning av uttrycket näringsverksamhet kan ifrågasättas. Oavsett
detta bör enligt förbundets mening klart uttalas atl alla fastighetsägare med
bokföringsmässig inkomsiredovisning skall fä tillämpa bruiet räkenskapsår.
Detla sägs ha betydelse särskilt om den skattskyldige driver annan verksamhet
för vilken brutei räkenskapsår används.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 78

Enligt
förslaget i avsnitt 1.5.2 kommer i forlsällningen eu ston antal ägare av annan
fastighet att få tillämpa bokföringsmässiga grunder vid inkomstberäkningen.
Inte minst av den anledningen är del angelägel au införa uttryckliga regler om
när brutet räkenskapsår skall godtas som beskattningsår för viss förvärvskälla.

Fortfarande
bör en grundförutsättning vara atl inkomsten av förvärvskällan - i enlighet
med bestämmelserna i 41 § KL - beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Detta
bör i klarhetens intresse komma till direkl uttryck i anvisningarna till 3 §
KL. En rner tveksam fråga arom man också i fortsättningen bör fordra alt
verksamheten utgör "näringsverksamhet" eller om detta krav bör utgå
och i så fall eventuellt ersättas av andra bestämmelser.

Begreppet
näringsverksamhet har en myckel vid omfattning och lorde omfatta all
yrkesmässigt bedriven verksamhet av ekonomisk art. Kravet på att verksamheten i
förvärvskällan skall utgöra näringsverksamhet saknar därför i slorl sett
självsiändig betydelse för inkomsi av jordbruksfastighet och rörelse. Praktiskt
taget varje verksamhei som ulgör jordbruk, skogsbmk eller rörelse i KL:s mening
faller in under begreppet. Kravet skulle däremot få självsiändig betydelse för
inkomst av annan fastighet. Rätten till bokföringsmässig inkomsredovisning har
föreslagits omfatta alla konventionellt beskattade fastigheter. Del är hell
klart atl innehav av konventionellt beskattade fastigheter i många fall inte
kan betraktas som näringsverksamhet.

Man
måsle alltså ta ställning till om bmlel räkenskapsår skall få tillämpas för
aila konventionellt beskattade fastigheter för vilka inkomstberäkningen sker
enligt bokföringsmässiga gmnder eller om rätten att använda bmtet räkenskapsår
bör begränsas. Om en begränsning anses motiverad, är nästa fråga om del
verkligen är ändamålsenligt all låta verksamhetens karaktär av
näringsverksamhet vara avgörande.

Som
LRF har påpekat kan t. ex. den som driver rörelse med bmtet räkenskapsår ha
intresse av atl få lillämpa detta räkenskapsår även för en eller flera
fasligheter som han innehar vid sidan av rörelsen. Är fasiigheterna av sådani
slag all man anser sig kunna godta all inkomstberäkningen sker enligt
bokföringsmässiga grunder med den periodisering av inkomster och utgifter som
detla innebär, finns det knappast något bärande skäl alt inte också godta all
inkomsberäkningen avser en annan period än kalenderåret. Vad som måsle
förhindras är all den skatlskyldige genom upprepade omläggningar av
räkenskapsåret skal far sig obehöriga skatteförmåner eller försvårar taxeringskonlrollen.
Man bör också tillse att brulel räkenskapsår inie omfattar andra perioder än
dem som har ansetts godtagbara i andra sammanhang. Del nu åsyftade resultatet
kunde i och försig uppnås just genom alt begränsa rätlen all använda bmlel
räkenskapsår till de fall då verksamheten ulgör näringsverksamhet. Den som
driver sådan verksamhei är ju nämligen i princip skyldig alt följa
bestämmelserna om räkenskapsår i 12 S BFL respektive 11 §
jordbmksbokföringslagen. En nackdel med atl anknyta till begreppet

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 .- -. 79

näringsverksamhet
är dock att delta begrepp har en ganska obestämd omfattning. Inte minst när det
gäller innehav av annan fastighet kan det uppkomma gränsfall där
taxeringsmyndigheterna skulle ställas inför nya och besvärliga
tolkningsproblem. Det finns därför anledning att inte bygga
beskattningsreglerna på begreppet näringsverksamhet utan au i stället införa
uttryckliga bestämmelser i KL om räkenskapsårets föriäggning i tiden och om
rätten att lägga om räkenskapsår. I fråga om den som är bokföringsskyldig
enligt BFL eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen
är det tillräckligt att hänvisa till bestänimelserna om räkenskapsår i dessa
förlätiningar. För andra skattskyldiga bör i anvisningarna lill 3 ij KL tas in
föreskrifiersom -om man bortser från dispensregler-överensstämmer med 12 S BFL.

Även
den här skisserade lösningen innebär att beskattningsreglerna delvis anknyts
till BFL. I praktiken medför detta dock inte några nya gränsdragningsproblem
för taxeringsmyndigheterna. Med undantag för de fall då skattskyldig har fåll
dispens enligt 12 § BFL kommer i sak samma regler att gälla vare sig han är
bokföringsskyldig eller inte. Även i del fall då skatiskyldig fått dispens
beträffande viss verksamhei, saknar taxeringsmyndigheten anledning att själv
pröva om bokföringsskyldighet föreligger beiräffande verksamheten i fråga.

Det föreslås alltså all
bestämmelser om rätl au använda brulel räkenskapsår som beskattningsår införs
i anvisningarna lill 3 § KL och all bestämmelserna får följande innehåll. En
försia föruisättning för aii brulel räkenskapsår skall fä användas för viss
förvärvskälla är alt inkomsten av förvärvskällan beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder i enlighel med 41 § KL. Som ytterligare förutsättning
gäller i fråga om den som är bokföringsskyldig för verksamheten enligt BFL
eller skyldig att föra räken-skaperenligi jordbmksbokföringslagen att
bestämmelserna om räkenskapsår i nämnda författningar har iakttagits. För
övriga skattskyldiga gäller bl. a. all brutet räkenskapsår skall omfatta period
som anges i 12 ij BFL och alt omläggning från kalenderår lill brutet
räkenskapsår inte får ske i annat fall än dä omläggningen görs för att lä samma
räkenskapsår för flera verksarnhe-ter.

1.5.5
Ikraftirädandebesiämmelser m. m.

I
avsnitt 1.5.2 har föreslagits att ägare av konventionellt beskattade
fastigheter skall f rält atl gå över till inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga
grunder. Denna övergång bör fa ske redan vid 1979 års taxering. De nya
bestämmelser om förvärvskällebegreppet sorii har föreslagits i avsniii 1.5.3
och de bestämmelser om brutei räkenskapsår som har föreslagits i avsnitt 1.5.4
bör också tillämpas första gången vid 1979 års taxering.

Övergången
från konlantprincip till bokföringsmässiga grunder skulle alliså få äga mm
första gången vid 1979 års laxering men kan givetvis också

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 80

bli
aktuell vid senare taxeringar. Förslaget i avsnitt 1.5.2. innebär dessutom all
övergång kan komma all ske i motsatt riktning. Det är nödvändigt att hindra alt
en övergång i endera riktningen leder lill inte avsedd skattelättnad eller
merbeskatlning. Särskilda regler behövs för att undvika sådana effekter. Vid
remissbehandlingen har framkommit att det finns olika uppfattningar om hur
övergångsreglerna bör utformas och vilka situationer de bör täcka. Det är
därför motiverat atl relativt utförligt behandla de olika fall där byte av
redovisningsmetod kan ske.

När
man överväger vilka regler som bör gälla vid övergång från konlantprincip ////
bokföringsmässiga grunder finns del anledning au skilja mellan de fall då
fastigheten redan före övergången var konventionellt beskattad och de fall då
övergången lill bokföringsmässiga grunder sammanfaller med att fastigheten går
över från schablonbeskattning till konventionell beskattning. Återgång från
bokföringsmässiga grunder lill kontantredovisning blir däremot enligt förslaget
i avsnitt 1.5.2 aktuell bara i ell fall, nämligen när en tidigare
konventionellt beskattad fastighet på grund av ändrade förhållanden skall beskattas
enligt schablon. Övergångsreglema bör alltså utformas så att de läcker tre
olika övergångsfall.

När
dessa tre fall diskuteras i fortsättningen kallas det sisla beskattningsåret
före övergången för "år I" och del beskattningsår, då den nya metoden
försia gången lillämpas, för "år 2".

Övergångsfall
I

Övergång
från konlantprincip lill bokföringsmässiga grunder. Fastigheten beskattas redan
före övergången enligt konventionell metod

Inkomsi
som belöper på år 2 men uppbärs redan under år 1 (t.ex. förskoiishyrajskall
enligt koniantprincipen las lill beskattning vid laxeringen för år I. På samma
sätt gäller enligt koniantprincipen att utgift som betalas år I dras av vid
taxeringen fördel året även om den avser kostnad för år 2.1 dessa fall skall
inkomsten givetvis inte beskallas och utgiften inte dras av även vid taxeringen
för år 2. Dubbelbeskattning respektive dubbelavdrag undviks, om den
skattskyldige vid taxeringen för år 2 inte lar hänsyn till den ingående skuld
som den i förskott erhållna inkomsten motsvarar eller till den ingående fordran
som den i förskott betalda utgiften representerar uppnås det avsedda resultatet
- nämligen att inkomsten beskattas. Om å andra sidan inkomst som belöper på år
1 inte blir tillgänglig för lyftning förrän under år 2, skall den enligt
koniantprincipen inte tas till beskattning vid taxeringen för år 1. En utgift
som hänför sig lill år 1 men betalas först under år 2 skall enligt samma
princip inte dras av vid laxeringen för år 1. Även i dessa fall uppnås del
avsedda resultatet - nämligen alt inkomsien beskattas respektive att utgiften
dras av vid taxeringen för år 2 - genom att den skattskyldige för år 2 inte tar
hänsyn till ingående balansposter. Han skall alltså vid taxeringen inte ta

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 81

hänsyn
lill den ingående fordran som inkomsten utgör eller till den ingående skuld som
utgiften motsvarar.

En
föreskrift om att den skatlskyldige för år 2 inte skall la hänsyn till ingående
värde av fordran eller skuld medför alliså ett riktigt beskattnings-resultat i
de fall då koniantprincipen verkligen har tillämpats för år 1. Bestämmelserna
om årsskiftesbelalningar nödvändiggör dock ytterligare övergångsbestämmelser.
Om inkomst som uppbärs eller utgift som betalas i slutet av år I hänförsig lill
år 2, härden skallskyldige i vissa fall rätt alt inte ta hänsyn till dem vid
taxeringen för år 1 utan först vid taxeringen för år 2. Vid övergången till
bokföringsmässiga grunder måste då tillses atl inkomsien verkligen beskallas
och uigiften dras av vid taxeringen för år 2. Della resultat uppnås genom all
hänsyn vid den taxeringen las lill den ingående skuld som inkomsien motsvarar
(iransilorisk passivposl) och till den ingående fordran som den i förskott
betalda utgiften representerar (iransilorisk aktivposl). Man måsle också beakta
del omvända fallet, nämligen att inkomsi eller utgift som hänför sig lill år I,
uppbärs respektive betalas först i början av år 2. Den skatlskyldige kan i del
fallet ha valt att redovisa inkomsien eller utgiften redan vid laxeringen för
år 1. Vid övergången till bokföringsmässiga grunder måsle förhindras all
inkomsten åter beskattas eller uigiften åter dras av vid taxeringen för år 2.
Dubbelbeskattning respektive dubbelavdrag undviks, om hänsyn vid denna laxering
las lill den ingående fordran som inkomsien ulgör (anlecipaliv aktivposl) och
till den ingående skuld som uigiften representerar (antecipativ passivposl).

Slutligen
gäller atl den skatlskyldige vid taxeringen för år 2 inte skall ta hänsyn lill
värde av ingående lager.

Övergångsfall
2

Övergång
från konlantprincip till bokföringsmässiga grunder i samband med övergång från
schablonbeskattning lill beskattning enligt konventionell metod.

I
della fall måste man skiljp mellan å ena sidan ränteutgifter, som ju är
avdragsgilla både vid schablonbeskattning och vid konventionell beskattning,
och å andra sidan inkomster och andra utgifter än ränta. Vad först beträffar
ränteutgifter är lägel delsamma som i övergångsfall 1. Har koniantprincipen
iakttagits fullt ut för år 1 -dvs. har undantagsbestämmelserna om
årsskiftesbelalningar inte tillämpats - uppnås ett riktigt resultat om värdet
av ingående balansposter inte beakias vid taxeringen för år 2. Härigenom
undviks nämligen att dubbelavdrag medges för ränta som belöper på år 2 men
betalas under år I och att avdrag går föriorat för ränta som belöper på år I
men betalas under år 2. Har å andra sidan bestämmelserna om
årsskiftesbelalningar tillämpats för år 1, måste hänsyn las lill ingående
fordran och skuld vid taxeringen för år 2. För att ränta, som betalas i slutet
av

6 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 42

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 82

år
1 men belöper på år 2 och inte dras av vid laxeringen för år 1, skall komma att
avräknas vid laxeringen för år 2 fordras således att man vid taxeringen för år
2 tar hänsyn till den ingående fordran som den i förskoll betalade ränian
representerar (iransilorisk aktivposl). Har ränla som belöper på år 1 betalats
i början av år 2 men dragits av vid taxeringen för år 1, undviks dubbelavdrag
genom atl man vid taxeringen för år 2 beaktar den ingående skuld som den i
efterskott beialade raman utgör (iransilorisk passivposl).

Vad
härefter gäller inkomsterna och andra utgifter än ränla måste lill en början
erinras om de effekter som enligt nuvarande regler kan inträda när en faslighet
på grund av ändrade förhållanden skall gå över från schablonbeskattning år I
lill konventionell beskattning enligi koniantprincipen år 2. Om i ett sådant
fall inkomst eller utgift som belöper på år 1 inte betalas förrän under år 2,
lorde inkomsien böra beskallas och utgiften få dras av vid laxeringen for år 2
trots atl de belöper på lid då schablonbeskattning har skell (se RÅ 1969 not Fi
1894, återgivet i Sv, Skattetidning, räiisfallsredogörelse för år 1969, sid
28), I det omvända fallet, dvs, då inkomsi eller utgift som belöper på år 2 har
uppburils respektive betalats redan under år 1, leder en tillämpning av samma
princip lill all inkomsten inte skall beskallas och all avdrag för uigiften
inte medges vid laxeringen för år 2 trots alt någon särskild beskattning av inkomsien
eller något avdrag för utgiften inte har skell vid taxeringen för år 1
(schablonbeskattning).

Dessa
effekter kan ses som en direkt följd av koniantprincipen. Del kan i och för sig
ifrågasättas om effekterna i alla avseenden är de mest önskvärda. En ändring
skulle dock fordra relativt stora ingrepp i nuvarande system och skulle medföra
både principiella och praktiska svårigheter. Utgångspunkten för den fortsatta
diskussionen är därför atl nuvarande regler i denna del lämnas oförändrade.

Denna
utgångspunkt får avgörande belydelse för utformningen av de övergångsregler som
bör gälla när en skallskyldig - i samband med alt övergång sker från
schablonbeskattning till konventionell beskattning -väljer alt också gå över
från kontantredovisning till inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder.
Starka skäl talar nämligen för alt det skattemässiga resultatet av en sådan
övergång bör anpassas lill del resultat som erhålls när någon går över från
schablonbeskattning till konventionell beskattning ulan alt samtidigt byta
redovisningsmetod. Om man skulle utforma reglerna så atl en inkomsi blir
beskattad eller ett avdrag medges när den skatlskyldige väljer den ena
redovisningsmetoden men inte när han väljer den andra, kommer valet av
redovisningsmetod atl kunna påverka beskattningen på ett inte acceptabelt sätt.
Man måste däriör se till all beskaliningsresultatei i de nu avsedda fallen blir
delsamma vid båda redovisningsmeloderna. Delta syfte uppnås om en skatiskyldig,
som väljer alt år 2 tillämpa bokföringsmässiga grunder, vid taxeringen för del
året inte tar hänsyn lill värdel av ingående fordran eller skuld. Vad nu sagts
kan belysas med följande exempel.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 83

Exempel
A

Inkomst
eller utgift som belöper på år 2 uppbärs respektive betalas år 1.

Om
koniantprincipen tillämpas både före och efter övergången till konventionell
beskattning, kommer inkomsien inte atl beskattas och utgiften inte all dras av
vid taxeringen för år 2 (här kan bortses från bestämmelserna om
årsskiftesbelalningar). Samma resultat uppnås i det fall då bokföringsmässiga
grunder lillämpas år 2 under förutsättning att den skaitskyldige vid taxeringen
för det året inte lar hänsyn till den ingående skuld som den i förskott
uppburna inkomsten ulgör eller lill den ingående fordran som den i förskott
betalade utgiften representerar.

Exempel
B Inkomst eller utgift som belöper på år I uppbärs respektive betalas år 2.

Tillämpas
koniantprincipen även för år 2, kommer inkomsien atl beskattas och uigiften all
dras av vid taxeringen för det året. För alt samma resultat skall uppnås när
den skattskyldige väljer alt lillämpa bokföringsmässiga grunder för år 2
fordras atl han vid taxeringen för detla år inte lar hänsyn till den ingående
fordran som inkomsien motsvarar eller den ingående skuld som uigiften
representerar.

Även
i övergångsfall 2 måste slutligen beaktas atl man vid laxeringen för år 2 inte
skall ta hänsyn till värde av ingående lager.

Övergångsfall
3

Övergång
från bokföringsmässiga grunder till konlantprincip i samband med övergång från
konventionell beskattning lill schablonbeskattning.

Även
vid denna övergång måsle man skilja mellan å ena sidan ränteutgifter och å
andra sidan inkomster och andra utgifter än ränta.

Har ränta betalats år 1
men belöper den på år 2, skall den vid bokföringsmässig redovisning balanseras
som utgående fordran (iransilorisk aktivposl) och kommer då inte att dras av
vid taxeringen för år 1. En särskild regel behövs som ger den skattskyldige
rätl alt för år 2, då schablonbeskattning sker, göra avdrag för belopp
molsvarande balansposien. I det omvända fallet, dvs. när ränla som belöper på
år I betalas år 2, kommer resultatet år 1 att belastas med räntan som
balanseras som utgående skuld (antecipativ passivpost). Dubbelavdrag måste
förhindras genom en föreskrift alt balansposten skall las upp som intäkt år 2.

För
inkomster och för andra utgifter än ränla behövs inte några särskilda
övergångsbestämmelser. Inkomst eller utgift som belöper på år 1 men uppbärs
respektive betalas år 2 kommer alt påverka del resultat som ligger lill grund
för laxeringen för år 1. På grund av atl schablonbeskattning sker för år 2
kommer dubbelbeskattning och dubbelavdrag alt undvikas. Har å andra sidan
inkomsi eller utgift uppburits respektive betalats år 1 irols att de belöper

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 84

på
år 2, skall de balanseras som utgående skuld respektive utgående fordran och
skall inte påverka taxeringen för år 1. De kommer inte heller all beakias vid
laxeringen för år 2, vilkel är följdriktigt eftersom de belöper på detta år och
schablonbeskattning skall ske del året.

Har
lagernedskrivning skell i bokslutet för år 1, bör nedskrivningen i princip
återföras vid laxeringen för år 2. Della resultat uppnås genom en särskild
föreskrifi all skillnaden mellan å ena sidan det lägsta av lagrets
anskaffningsvärde och återanskaffningsvärde och å andra sidan dess bokförda
värde vid utgången av år I las upp som intäkt vid taxeringen för år 2.

Resultatet
av genor-ngången av de tre olika övergångsfallen kan sammanfattas enligt
följande.

Vid
övergång från kontantredovisning till inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga
grunder uppnås önskat resultat om värdel av ingående balansposter inte beaktas
vid taxeringen för år 2. Har årsskiflesbestämmelserna tillämpats vid taxeringen
för år 1, måste däremot korrigering ske genom alt ingående balansposter beakias
vid laxeringen för år 2.

Vid
övergång från bokföringsmässiga grunder lill konlantprincip - vilkel föreslås
få ske bara i samband med övergång från konventionell beskattning lill
schablonbeskattning - behövs särskilda korrigeringsregler för ränta samt en
bestämmelse om återföring av lagernedskrivning. 1 övrigi uppnås vid denna
övergång del önskade resultatet utan särskilda övergångsbestämmel-

ser.

1.5.6
Författningskommentar

Förslagen
i avsnitten 1.5.2-1.5.5 föranleder ändringar i såväl KL som TL. Det har dock
inte ansetts nödvändigi att i denna promemoria redovisa de i huvudsak rent
redaktionella ändringarna i TL.

3
ij KL med anvisningar

1 3
§ har inte gjorts annan ändring än atl uttrycket brulel räkenskapsår har
introducerats. De nya bestämmelser, som anger när brulel räkenskapsår skall
anses som beskattningsår för en förvärvskälla, har i stället tagits in i
anvisningarna. Grundförutsättningen är att inkomsien av förvärvskällan beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder, vilkel innebär alt del måste vara fråga om
jordbruksfastighet, rörelse eller konventionellt beskattad annan fastighet.
Därefter anges de ytterligare förutsättningar som skall vara uppfyllda i fråga
om räkenskapsårets förläggning i tiden m. m. Beträffande hänvisningen till
jordbruksbokföringslagen bör erinras om att ett förslag till ny sådan lag (Ds B
1977:8) nyligen har remissbehandlats och f. n. är föremål för övervägande inom
budgeldepartemenlet.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 85

26
§ 1 morn. KL

Paragrafen
har kompletterats riied hänsyn till de nya reglema om bokföringsmässig
inkomstredovisning.

41
ij KL rned anvisningar

1 41
ij anges att även inkomsi av annan fastighei i vissa fiill beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder. Äv det tillägg som har gjorts till punkt I av
anvisningarna framgår dels alt inkomst av konventionellt beskattad annan
fastighet får beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, dels att övergång från
bokföringsmässiga grunder lill konlantprincip inte får ske så länge fastigheten
fortfarande är föremål för konventionell beskattning. Övriga ändringar är i
huvudsak av redaktionell natur.

Punkl
2 av anvisningarna lill 18 § KL Beiräffande denna punkl se avsniii 1.5.3.

Punkl
10 av anvisningarna till 24 §, punkl 8 av anvisningarna till 25 § och punkl 2
av ikrafllrädandebestämmelserna

De
nya bestämmelserna om bokföringsmässig inkomsiredovisning blir tillämpliga
försia gången vid 1979 års laxering. Har inkomsi av viss annan fastighet
desförinnan beräknats enligt bokföringsmässiga gmnder, skall redan enligt
nuvarande bestär-nmelser i punkl I första stycket av anvisningarna till 41 §
som värde av ingående lager, fordringar och skulder tas upp värdel av
föregående års utgående lager, fordringar och skulder.

Bestämmelser
om beskattningen vid byte av redovisningsmelod har tagits in i punkt 10 av
anvisningarna till 24 § och punkt 8 av anvisningarna till 25 §. Försia stycket
i respektive anvisningspunkt avser övergång från konlantprincip till
bokföringsmässig inkomsiredovisning (övergångsfallen 1 och 2 i avsnitt 1.5.5).
Ändra stycket avser övergång från bokföringsmässiga grunder lill konlantprincip
i samband med övergång från konventionell beskattning till schablonbeskattning
(övergångsfall 3 i samma avsnitt).

Punkt
9 av anvisningarna till 25 § KL Denna punkl överensstämmer i sak med RSV:s
förslag.

Beiräffande
25 § I och 2 mom., punkl 2 a och punkt 7 andra stycket av anvisningarna lill 25
§, punkl 2 a av anvisningarna lill 36 S KL och punkt 1 av ikraftlrädandebesiämmelserna
hänvisas lill avsniii 2.3.4.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 86

Bilaga
2

Sammanställning
av remissyttranden över avsnitt 1 i promemorian Ändrade beskattningsregler för
hyresfastigheter (Ds B 1978:7)

1 Inledning

Förslaget
om frivillig övergång till inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder
godtas i princip av flertalet remissinstanser. Några anser dock all
obligatoriska regler är att föredra. Förslagen om ändring av
förvärvskällebegreppet och reglerna om brulel räkenskapsår tillstyrks överlag.

Följande
remissinstanser, nämligen Göteborgs kommun, Malmö kommun. Stockholms
bostadsföreningars cenlralförening ek,för.. Föreningen auktoriserade
revisorer, Sveriges advokatsamfund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Siockholms
kooperativa bostadsförening ek.för. och Sveriges vUlaägareförbund, har ulan
närmare kommentarer tillstyrkt förslagen i deras helhet eller lämnat dem ulan
erinran.

1
det följande redovisas de synpunkter som anförts beiräffande promemorians
olika delförslag. Vissa frågor som väckis under remissbehandlingen redovisas i
särskilda avsnitt. Avslutningsvis återges RSV:s kommentarer lill
författningsförslagen.

2 Övergång
till inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grun

der

Som
redan nämnls har flertalet remissinstanser lillslyrkt förslaget. Bland dem har
några närmare utvecklat skälen för sitt ställningslagande. Dessa skäl redovisas
i del följande varefter en redogörelse lämnas för innehållet i de yttranden som
inneburit avstyrkande.

2.1
Remissinstanser som i huvud:>ak tillstyrker förslaget

Kammarrätten
1 Stockholm:

En
valrätt mellan redovisning enligt koniantprincipen och bokföringsmässiga
grunder på sätt föreslagits i promemorian finner kammarrätten lämpligast såväl
ur den enskildes som taxeringsmyndigheternas synpunki. De föreslagna spärreglerna
vid övergångar mellan systemen synes också väl avvägda.

Kammarrätten
i Jönköping liWslyrker i princip förslaget men ifrågasätter om inte ägare av
egentliga hyresfastigheter alllid borde tillämpa bokföringsmässiga grunder.
Kammarrätten anför:

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 87

Såsom
kammarrätten framhöll i sitt remissyttrande över riksskatteverkets (RSV)
framställning i förevarande fråga är det ett eftersträvansvärt mål all så långt
sig göra låter bringa överensstämmelse mellan vad som gäller i civilrättsligt
hänseende (bokföringslagen, BFL) och i skatterätlsligt hänseende (kommunalskatielagen,
KL).

RSV:s
förslag att de fastighetsägare som deklarerar intäkt av annan faslighet enligt
24 § 1 mom. KL skulle beräkna inkomsten enligt bokföringsmässiga grunder blev
föremål för kritik, främst därför atl ett sådani förslag innebar att även
fastighetsägare som ej är ålagda bokföringsplikt enligt den nya bokföringslagen
ändock lill följd av de föreslagna ändringarna i KL i prakiiken skulle bli
tvungna au föra böcker.

De fastighetsägare som
skall deklarera faslighetsinläkt enligt 24 § 1 mom. KL är förutom
"enskilda ägare till hyresfastigheter" en reslgrupp beslående av
ägare till obebyggda tomter, tomter varå en- eller tvåfamiljshus är under uppförande,
sommarstugor som regelmässigt uthyres, villafastigheler som exempelvis under
sommartid lillfälligivis uthyres till sommargäster varvid årsinkomsten av
uthyrningen överstiger 2 400 kr. eller två procent av fastighetens
taxeringsvärde. Att så omaka grupper som ägare lill hyreshus och dessa "reslgrupper"
skall deklarera faslighelsintäkler enligt samma bestämmelser beror på
konstruktionen av 24 § KL i dess helhet. Alla fastighetsägare som inte skall
tillämpa 24 § 2 mom. (villaschablonen) eller 24 § 3 mom. (allmännyttiga
bostadsföretag m. fl.) är nämligen hänvisade till 24 § 1 mom. KL. Detta är från
många synpunkter ell mindre lämpligt förhållande.

1
den remitterade promemorian framhålles att det är högst olämpligt att införa besiämmelser
som innebär all alla de fastighetsägare som i BFL är ålagda bokföringsplikt i
skattehänseende skall deklarera enligt bokföringsmässiga grunder. Följande
exempel kan belysa delta förhållande. En person äger två tvåfamiljsvillor som
regelmässigt uthyres och ej utgör del av egen bostad. Eftersom uthyrningen
omfattar mer än två lägenheter i det aktuella fallet fyra lägenheter är
fastighetsägaren i fråga enligt BFL bokföringspliktig. Men fastigheisinläkterna
skall lill följd av alt fråga är om tvåfamiljsvillor deklareras enligt den så
kallade villaschablonen, 24 § 2 mom. KL. Schablontaxeringen, både den i 24 § 2
mom. och 3 mom. KL, bygger helt på koniantprincipen. Här är övergång till annan
inkomstberäkning av många skäl helt utesluten. Schablontaxeringen i dess
nuvarande utformning fungerar nämligen i praktiken väl och förändringar i denna
är bland annat från praktisk taxeringssynpunkt olämpliga. Övervägande skäl
talar alltså för att koniantprincipen såvitt gäller schabloniaxering av annan
fastighet bör lämnas oförändrad.

Skälet
till att en total samordning mellan BFL och KL är omöjlig alt genomföra är att
lagarna i fråga är uppbyggda på olika sätt. Enligt BFL förutsätts för bokföringspliki
att "uthyrningsverksamheten omfattar mer än Ivå lägenheter som
regelmässigt uthyres och ej utgör del av egen boslad". Bokföringsplikt föruisäiier
således au verksamheten omfattar minst tre lägenheter som uthyres tiU annan.
Lägenhet som bebos av fastighetsägaren själv inräknas alltså ej då fråga är om bokföringspliki.
Huruvida de tre

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 88

lägenheterna
ingår i samma fasiighel eller ef saknar betydelse vad gäller bokföringsplikien.

24
ij KL är däremot uppbyggd på ett annat sätt. Till 24 § 1 mom. är i huvudsak atl
hänföra "hyresfastighet i enskild persons ägo" samt den "reslgrupp
av fastigheter" som lidigare omnämnts. 24 ij 2 mom. är reserverad för
fastigheter som är inrättade lill bostad åt en eller två familjer (villaschablonen),
och 24 § 3 mom. lillämpas beiräffande vissa specieUa bostadsföretag eller
bostadsaktiebolag (schablonmelod). 1 KL är systematiken uppbyggd på syalMa fasiighelen
som sådan. 1 princip är varje faslighet all belrakia för sig även om
förvärvskällebegreppet undantagsvis kan föranleda en annan bedömning. Här
överensstämmer inte BFL och KL, då BFL inte bryr sig om huruvida de aktuella
lägenheterna finns i samma fasiighel eller ej. Vid klassificeringen av fasiighel
är dessutom ointressant humvida lägenhet i densamma bebos av fastighetens ägare
eller av annan. Även delta är en väsentlig skillnad i förhållande lill BFL.
Exempel. En person äger en "trefamiljsfaslighei" och bebor själv en
av lägenheterna. Efiersom uthyrningsverksamheten inte omfattar mer än två
lägenheter, förutom den egna bostaden, är han enligt BFL ej bokföringspliktig.
1 skattehänseende är fastigheten dock till följd av sin karaktär som "trefamiljsfaslighei"
atl hänföra lill 24 § 1 mom. KL. Ett flertal exempel på fall, även om man
undantar den ovan så kallade "resigruppen" från 24 § 1 mom., där BFL
och KL såviti avser sambanden bokföringspliki - "hyresfastighet"
eller ej bokföringsplikt - villaschablon kommer till olika resultat är lätt alt
konsimera.

En
möjlig utväg all komma något längre i fråga om samordning mellan de två lagarna
än som blir fallet genom det remitterade förslaget skulle vara all bryta ur
"hyresfastigheterna" eller "resigruppen" ur 24 § I mom. KL
och hänföra exempelvis resigruppen till ett nytt 4 mom. i 24 §. Då skulle i
normalfallet överensstämmelse mellan bokföringsplikt enligt BFL och
"hyresfastigheterna" i 24 § 1 mom. KL föreligga. Men något i alla
sammanhang tillämpligt samband skulle inte ens då uppkomma, varför kammarrätten
knappast kan förorda en sådan nyordning.

All
ändra BFL så all denna i förevarande sammanhang blir uppbyggd på samma sätt som
KL lorde inte heller vara genomförbart. Andra än skattemässiga aspekter väger
tyngst när del gäller BFL.

Kammarrätten
finner sålunda knappast någon bättre lösning av föreliggande problem än den som
förordas i promemorian. Möjligen bör som nämnls stadgas all den s. k. "resigruppen"
i 24 § 1 mom., som normalt ej är bokföringspliktig, ej bör ha möjlighel all
beräkna fastighelsinkomsien enligt bokföringsmässiga grunder. Vidare kan
ifrågasättas om inie "hyreshusägarna" i det normalfall då de har bokföringspliki
och fastigheten tillika är all hänföra lill 24 § 1 mom. KL, bör åläggas
skyldighet alt beräkna inkomsien av fastigheten enligt bokföringsmässiga
grunder.

Är
någon bokföringspliktig, är beräkning av inkomsi enligt bokföringsmässiga
grunder det mest naluriiga och för både den enskilde och taxeringsmyndigheterna
det mest lämpliga.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län tillstyrker förslagei även om del enligt
länsstyrelsens mening kan medföra vissl merarbete. Länsstyrelsen anför:

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 89

Att
införa bokföringsmässig redovisning för schablonlaxerade fasligheter skulle
innebära en avsevärd komplicering av deklaralionsförfarandel, Koniantprincipen
är i motsats till bokföringsmässiga grunder enkel och klar och lätt all
kontrollera för såväl skattskyldiga som taxeringsmyndigheter. Den bör därför
behållas inom beskattningssystemet och få tillämpas i så stor utsträckning som
möjligt. Förslaget att övergången till bokföringsmässig redovisning skall få
ske efter fastighetsägarens egel val ligger i linje härmed. Koniantmeiodens
enkelhet överväger enligt länsstyrelsens mening eventuella nackdelar med alt
ha två olika redovisningssystem.

En
förutsättning för två redovisningsmetoder måste givetvis vara att det inte är
tillåtet att byla metod från år lill år. Förslaget alt faslighetsägare som en
gång valt att tillämpa bokföringsmässiga grunder, inte skall få återgå til) kontantredovisning
i andra fall än då fastigheten på grund av ändrade förhållanden skall
schablontaxeras, tillstyrkes därför.

En
nackdel med två redovisningsmetoder och frivillig övergång mellan dessa är, alt
man i lagstiftningen måste bygga in permanenta övergångsregler. Dessa måste av naluriiga
skäl bli ganska komplicerade och beröra såväl intäkts- som kostnadssidan. Övergångsproblemaliken
talar för att man bör koncentrera övergången till ett visst taxeringsår för att
taxeringsnämnderna i framliden inte skall besväras alltför mycket av sådana problem.
Det är dock Svårt alt förutse hur stort merarbetel blir. Med hänsyn till de
fördelar som onekligen är förknippade med frivillig övergång och till
möjligheten atl även i fortsättningen kunna använda den enklare koniantprincipen,
tillstyrker länsstyrelsen förslaget även om det kan komma alt medföra visst merarbete
för taxeringsnämnderna.

Lantbrukarnas
skattedelegation:

Skaitedelegaiionen
tillstyrkte i sitt remissullåtande över riksskatteverkets förslag alt alla
ägare lill fastighet med konventionell beskattning skulle göras skyldiga att lillämpa
bokföringsmässiga grunder. Delegationen förutsatte härvid all en sådan inkomsiredovisning
var lill fördel för de berörda fastighetsägarna och att de problem som
förslaget skulle medföra för vissa fastighetsägare gick att bemästra genom en
välvillig tillämpning.

1 promemorian framhålls
all ell obligatorium kan förväntas medföra olägenheter i vissa speciella fall.
Med hänsyn till dessa nya omständigheter anser delegationen det välbetänkt att
gå på en frivilliglinje. Delegationen har ej heller något alt erinra mot de
föreslagna bestämmelserna vid byte av redovisningsmelod. Bestämmelsema
förefaller vara heltäckande och materiellt riktigt utformade.

Sveriges
jåsiighetsägareförbunduWstyrker förslaget men tar upp frågan om periodisering
av vissa kostnader:

Förbundet
tillstyrker förslaget i denna del med hänsyn lill att de fastigheter, som
laxeras som "annan faslighet", kan skifta högst avsevärt. Del är då
naturligt att välja frivilliglinjen och låta fastighetsägaren avgöra om han
skall redovisa sina inkomster enligt koniantprincipen eller bokföringsmässiga
grunder. Förbundet anser även all del inte kan riktas någon invändning mot att
den som en gång Övergått till inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder
även i fortsättningen måste fasthålla vid denna beräkningsmetod, så länge inte
ändrade beskatlningsförhållanden för fastig-

7 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 42

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 90

heten
föranleder annat.

Med
anledning av alt man i promemorian föreslagit en rätt att avge deklaration
enligt bokföringsmässiga grunder, har frägan om periodisering, bokföring av interimsposter
m, m, berörts. Förslagen i denna del förefaller inte helt klara. Förbundet
anser att periodisering under löpande bokföringsår inte skall behöva ske
beträffande kostnader för vatten och avlopp, renhållning, el och värme.
Beträffande dessa kostnader lillämpas ofta preliminärdebitering tertialvis med
slutreglering av avgifterna under ett senare kalenderår. De preliminära
avgifterna bör därför kunna bokföras som kostnad under det verksamhetsåret då
de betalats, vilket även torde överensstämma med uttalanden i förarbetena lill
4 § BFL.

Förbundet
utgår ifrån atl en tillämpning av bokföringsmässiga grunder inte medför att
alltför långtgående krav ställs på ägare av mindre fastigheter under löpande
redovisningsår, när del gäller periodisering, bokföring av interimsposter och
liknande bokföringsmässiga åtgärder. Större krav på periodisering av inkomster
och utgifter kan däremot ställas i samband med övergång från konlantprincip lill
bokföringsmässiga grunder.

Även
Svenska byggnadsenireprenörföreningen lar upp frågan om periodisering av
kostnader:

Åtskilliga
avgifter lill kommmunala verk, tjärrvärmeanläggningar, samfäl-ligheter, gemensamhetsanläggningar
m. m. debileras numera som preliminära avgifter oftast tertialvis.
Slutreglering av avgifterna för visst kalenderår sker härefter kanske först ett
halvår efter kalenderårels utgång, 1 dessa fall torde det inte vara möjligt att
med någon siörre noggrannhet periodisera de på räkenskapsåret belöpande kosinaderna,
Mol denna bakgrund får SBEF därför föreslå att något krav på periodisering inte
skall finnas för denna lyp av kostnader utan att de preliminära avgifterna
skall kunna bokföras som kostnad, Detla torde även överensstämma med uttalande
i förarbetena lill 4 § BFL.

Svenska
försäkringsbolags riksförbund och Sveriges industriförbund hänvisar till
Svenska byggnadsenlreprenörföreningens yttrande.

Taxcringsnämndsordförandenas
riksjörbund \\\\ inte motsätta sig förslaget. Organisationen ser det som en Rirdel
att fastighetsägare, som inte är bokföringsskyldiga enligt den nya
bokföringslagen, slipper tillämpa bokföringsmässiga grunder vid beskattningen.

Förslaget
tillstyrks vidare av länsstyrelsen i Malmöhus län.

1.1
Remissinstanser som avstyrker förslaget eller föredrar annan lösning

Bokföringsnämnden:

Det
är bokföringsnämndens strävan atl på sikt söka medverka lill en samordning av civilrällsrrga
och andra regler. Från nämndens synpunki är det därför naturligt och önskvärt
att fastighetsägare, för vilka bokföringsskyldighet enligt bokföringsmässiga
grunder föreligger, åläggs en skatteredovisning enligt samma grunder. En sådan
överensstämmelse torde underiätta såväl själva deklaraiionsarbetet för den
bokföringsskyldige som kontrollen

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 91

från
skaliemyndigheiernas sida. Bokföringsnämnden avstyrker därför den föreslagna
frivilliglinjen för boklöringsskyldiga fastighetsägare.

Bokföringsnämnden
vill emellertid gå ett steg längre och också i fråga om icke bokföringsskyldiga
fastighetsägare förorda en obligatorisk bokförings-mässighei vid
inkomsttaxeringen av konventionellt beskattade fastigheter. En sådan ordning lorde
inte innebära något påtagligt merarbete för den begränsade krels av
skattskyldiga del här är fråga om.

BFN har alltså ej funnit
anledning frångå sin lidigare ståndpunkt att stödja riksskatteverkets förslag
om en generell övergång till bokföringsmässig redovisning av konventionellt
taxerade fasiigheier.

De ölägenheter som obligatoriska
regler enligt promemorian (s. 59) i vissa fall anses medföra -1, ex. för
innehavare av tomt eller annan fastighet under uppförande, som senare kommer
all schablonlaxeras - bör enligt bokföringsnämnden kunna överbryggas genom en
särbestämmelse. I fråga om schablontaxerade fastigheter delar
bokföringsnämnden promemorians uppfattning alt koniantprincipen skall lillämpas
vid inkomsttaxeringen.

RSV:

RSV,
som i princip tillstyrker förslaget, vill ändå ifrågasätta om man inte bör gå
längre - alltså överväga ett syslem med obligatoriska regler för alla
konventionellt beskattade fastigheter, kombinerat med valfrihet all använda koniantprincipen
beträffande räntor (och ev. avgäld) för de fall då schablonbeskattning vid
övergångsfall kan komma i fråga (s. 61). Om sådan rält att använda koniantprincipen
beiräffande räntor m. m. infördes (jämför t.ex. beiräffande avverkningsrätt
till skog,anvisningarna till 41 § KL), skulle enligt RSV:s mening de brister
som följer med en valfrihet mellan två redovisningssystem, falla bort. Dessa
frågor måste emellertid ytterligare övervägas. Man kan ju också peka på att
intäkterna i dessa fall inte periodiseras (s. 85-86 resp. 88) - beträffande
obebyggda tomter finns ju för övrigt i normalfallet ingen intäkt - samt på det merarbete
som både banker och skattskyldiga slipper belastas med. RSV vill bara peka på ell
sådani fall all diskontoändring har ägt rum månaderna runt årsskiftet. En
mindre fråga är också i dessa sammanhang huruvida expeditionskostnader och
liknande skall periodiseras eller om konianprincipen generellt skall gälla
beträffande sådana kostnader, oavsett alt bokföringsmässiga grunder för övrigt
skall tillämpas. De skäl som f ö. åberopas i promemorian mol atl införa
obligatoriska regler finner RSV inte bärande (s. 60-68). Införs rätt atl
använda koniantprincipen beiräffande utgiftsränlor m. m. torde ell obligatorium
vara att föredraga enligt RSV:s uppfattning.

Länsstyrelsen
I Siockholms län anser atl del från praktisk laxeringssynpunkt är önskvärt med
en obligatorisk övergång lill bokföringsmässig inkomsiredovisning beiräffande
samtliga konventionellt taxerade fasligheter men finner det dock av
principiella skäl tveksamt om även inte bokföringsplikliga faslighetsägare
skall omfattas av sådan skyldighet:

Länsstyrelsen
har i tidigare yttrande över riksskatteverkets framställning om ändringar i
skatte- och laxeringsförfattningarna med anledning av vissa fastighetsägares
skyldighet att föra räkenskaper enligt den nya bokföringslagen (1976:125)
uttalat sig för au inkomst av alla konventionellt laxerade

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 92

fastigheter
borde beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Frän praktisk laxeringssynpunkt
anser länsstyrelsen fortfarande atl en obligatorisk övergång vore att föredra
framför en frivillig övergång. Förutom all man därigenom finge en enhetlig
redovisningsprincip, enhetlig deklarationsblankett, komme fiertalet övergångar
att koncentreras lill en laxering. Taxeringsmyndigheterna finge därvid större
möjligheter alt informera såväl de skattskyldiga som taxeringsnämnderna om vad
som är att iaktta vid övergången.

Med
en obligatorisk övergång skulle taxeringsnämnderna även slippa ifrån
kontrollproblem av del slag som nämns på s. 67, all en bokföringsmässig
fastighetsägare väljer att även i fortsättningen lillämpa koniantprincipen.

Länsstyrelsen
kan inte heller finna all ägare av mindre fastigheter skulle ha några siörre
svårigheter alt lämna en riktig redovisning. Länsstyrelsen får härvidlag
hänvisa lill de skäl som framgår av riksskatteverkets förul nämnda
framställning. Även om bokföringsskyldighet inie formellt föreligger, föreskriver
20 § taxeringslagen skyldighet all på lämpligt sätt sörja för att underlag
finns för deklarations- och uppgifisskyldighetens fullgörande och kontroll
därav. Denna bestämmelse gäller sålunda oavsett vad bokföringslagen siadgar.
Skattskyldiga med fastighelsinnehav som i fråga om antal och sioriek ligger i
gränsområdet lill obligatorisk övergång till inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga
grunder lorde enligt länsstyrelsens uppfattning -just mol bakgrund av regler
som stadgas i 20 § taxeringslagen - knappast uppleva de krav bokföringslagen ställer
som särskilt omfattande. Hänsynstagande lill eventuella balansposter torde
inte vara av den storleksordningen alt del kan finnas anledning att tveka alt
införa obligatorium för alla fastighetsägare med fastighelsinnehav som
beskattas enligt konventionell metod.

De
praktiska skälen lalar sålunda för alt inkomst av annan fastighet - som ej schablonlaxeras
- borde beräknas enligt bokföringsmässiga grunder och några egentliga
ölägenheter härav för berörda skattskyldiga synes inte böra uppkomma.
Länsstyrelsen är emellertid medveten om alt ett sådant förslag, gällande alla
fasligheter som inte inkomsttaxeras enligt schablon, i verkligheten skulle
innebära, atl man för vissa faslighetsägare - ägare av tre- eller fyralägenhelsfastigheler
- kräver bokföringsmässig redovisning trots att de inte är underkastade
bokföringslagen. Det innebär alltså i verkligheten en utvidgning av
skyldigheten enligt en nyss stiftad lag, och länsstyrelsen finner del tveksamt
om man trots de praktiska fördelarna - av principiella skäl bör göra della.

Hyresgäsiernas
riksförbund hänviisar lill del yttrande som organisationen lämnade över RSV:s
skrivelse. I det yttrandet tillstyrktes RSV:s förslag om obligatorisk övergång
till inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder för samtliga
konventionellt taxerade fastigheter.

Svenska
revisorsamfundet:

Samfundet
föreslår alt kravet på tillämpning av bokföringsmässiga grunder anknyts lill
bokföringsskyldigheten. Atl genomföra ett obligatorium på denna punkl lorde
inte medföra några problem för de skattskyldiga, då resultatet redan framräknats
enligt bokföringsmässiga grunder. Vad beträffar utredningens invändning alt det
skulle skapa problem för taxeringsmyndigheterna, vilka bleve tvungna all lillämpa
civilrältslig lagstiftning, bokförings-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 93

lagen,
kan anföras, alt delta redan sker i många andra fall och där fungerar bra.

En
valrätt i överensstämmelse med promemorian torde innebära atl liden för
övergång från koniantprincipen till bokföringsmässiga grunder utsträcks till
att omfatta ett flertal år, vilket torde medföra siörre olägenhet än en kortare
övergångsperiod.

I
andra hand föreslår samfundet, all bokföringsskyldigheten över huvud blir avgörande
för vilken metod, som skall tillämpas vid beskattningen. Det torde bara vara
ett fåtal fall då bokföringsmässiga grunder är en direkt olämplig metod.
Särskilda regler torde kunna skapas för dessa fall.

I
tredje hand vill samfundet föreslå genomförande av den metod som rekommenderas
i riksskatteverkets skrivelse, dvs. inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga
grunder för alla konventionellt beskattade fasligheter. De remissinstanser som
kritiserat RSV:s förslag har främst gjort det från den utgångspunkten att många
fastighetsägare, som inte är bokföringsskyldiga enligt civilrättsliga regler,
skulle bli tvungna atl vid beskattningen lillämpa bokföringsmässiga grunder.
Detta är visseriigen riktigt, men svårigheterna bör inte överdrivas, då de enda
problem av vikt som lorde uppkomma gäller periodisering av räntor och hyror.
Fördelarna med delta förslag är som RSV angivit, atl taxeringsnämnderna slipper
ta ställning lill om bokföringsskyldighet föreligger.

3
Förvärvskällebegreppet

Förslaget
tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. 1 några
yttranden lämnas dock särskilda kommentarer.

Bokföringsnämnden:

Nämnden
finner alt förslaget om en utvidgad möjlighel alt redovisa fiera fastigheter
med gemensam förvaltning i en förvärvskälla kommer alt underlätta för
fastighetsägare att inkomstdeklarera sina fastighelsinnehav. Bokföringskravet
torde nämligen ha medfört all gemensam bokföring för del samlade fastighelsinnehavel
alltmer förekommer.

RSV:

Verket
vill härvid understryka vikten av all bokföringen för förvärvskällan i dess
helhet, dvs. för samtliga däri ingående fasligheter (fastighetsdelar), förs på
sådant sätl att bl. a. informations- och kontrolliniressena ävensom uppgiftslämnandet
(t. ex. vid allmän fastighetstaxering, jämför nedan) kan tillgodoses (prop.
1975:104 s. 148). Utvidgningen av förvärvskällebegreppet får således inte
medföra alt redovisningen "blandas ihop" hur som helst. Således vill
RSV framhålla, atl bokföringspliki måsle gälla för förvärvskällan i dess helhet
om sådan redovisning krävs enligt kommunalskatielagen för någon av de i
förvärvskällan ingående fastigheterna. Någon sammanblandning av bokföringsmässig
resp. kontantmässig inkomstredovisning för olika delar av förvärvskällan är
alltså inte tillåten. (Jämför t. ex. SOU 1969:30 s. 181.)

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 94

Länsstyrelsen
i Siockholms län:

Länsstyrelsen
har en viss förståelse för de skäl som anförts för utvidgning av
förvärvskällebegreppet i inkomstslaget annan faslighet. Länsstyrelsen vill
därför inte motsätta sig föreslagen lagändring, även om taxeringsarbelet i viss
mån torde kompliceras.

Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund kan godta förslaget även om del medför en viss komplicering av taxeringsarbelet.

Sveriges
fäsiigheisägarcförbunderinrar om all en utvidgning av förvärvskällebegreppei i
olika sammanhang ftirordals av förbundet samt anför:

Förbundet
hälsar därför med tillfredsställelse atl frågan nu synes vara på väg mot en
positiv och enhetlig lösning genom en utvidgning av begreppet
"förvärvskälla". I prakiiken lorde inte några gränsdragningsproblem
behöva förekomma, då rekvisitet enligt anvisningarna till 18 § KL punkt 1
regelmässigt är uppfyllt, då fastigheterna står under gemensam ledning,
förvaltning och drift samt framträder som en naturlig ekonomisk enhet och även
kan ha gemensam bokföring.

Svenska
byggnadsentreprenörföreningen:

Enligt
SBEF:s uppfattning är det bra alt förvärvskällebegreppet tagits upp lill
behandling i promemorian. SBEF anser emellertid att förslaget är alltför
försiktigt. Sålunda hade några erinringar knappast kunnat riktas mot atl
enskild persons innehav av hyresfastigheter regelmässigt behandlas som en
förvärvskälla i de fall bokföringen är gemensam samt gemensam ledning, förvaltning
och drift också föreligger.

Svenska
försäkringsbolags riksförbund och Sveriges industriförbund hänvisar till vad
som anförts av Svenska Byggnadsentreprenörföreningen.

4
Brutet räkenskapsår

Förslaget
tillstyrks eller lämnas ulan erinran av samtliga remissinstanser med undanlag
för HSB:s riksförbund och Svenska riksbyggen (se avsniii 5). Några
remissinstanser har emellertid gjort särskilda påpekanden,

Länssiyrelsen
1 Malmöhus län:

De
bestämmelser angående brulel räkenskapsår (anvisningarna lill 3 § kommunalskatielagen)
som föreslås anger all fömlsättningen för att använda sådani som beskattningsår
är all inkomsiberäkningen avser förvärvskälla för vilken inkomsien enligi
föreslagen lydelse av 41 § kommunalskattelagen beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder, dvs. jordbruksfastighet, rörelse och i förekommande fall annan
faslighet. Omvänt innebär de föreslagna bestämmelserna i 3 ij kommunalskatielagen
att inkomst av förvärvskälla inom annat inkomstslag än de nyssnämnda saml konlanimässigl
beräknad faslighelsinkomsl umyckllgen inte får redovisas med tillämpning av brutei
räkenskapsår Taxeringsnämnderna har hittills ofta godtagit att aktiebolag, som
inte haft kalenderår som räkenskapsår, redovisat även annan inkomsi än av
rörelse och fastighet (exempelvis inkomst av kapital och realisationsvins-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 95

ter
vid aktieförvaltning) på grundval av årsredovisningen, dvs, med tillämpning a
v brutet räkenskapsår. Har ett bolag redovisat inkomster av exempelvis kapital
vid 1978 års taxering för ett räkenskapsår (enligt bolagsordningen) omfattande
tiden 1976-07-01-1977-06-30 och ändrar bolaget vid 1979 års laxering med stöd
av den föreslagna lydelsen i anvisningarna lill 3 ij kommunalskatielagen
redovisningen av kapiialinkor-nsllill kalenderår(1978) kan det inträffa atl
kapitalinkomsten för tiden 1977-07-01-12-31 inte blir beskattad. Enligt
länsstyrelsens mening bör problem av angiven art lösas i samband med att nya
bestämmelser om brutet räkenskapsår antas.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län:

En
fråga som inte berörs i promemorian är bokföringsskyldigs inkomst av
realisationsvinst och kapital när räkenskapsåret inte sammanfaller med
kalenderår. Om ett företag efter räkenskapsårets men före kalenderårets utgång
avyttrar exempelvis en fastighet så skall realisationsvinsten tagas upp till
beskattning vid nästföljande års laxering, Beskattningsårei blir med andra ord
kalenderåret för inkomsien av tillfällig förvärvsverksamhet. Delta leder till
ett inte godtagbart resultat, om det gäller en i rörelse använd fastighet och
företaget önskar atl göra avsättning lill återanskaffningsfond för fastighet.
Eftersom del räkenskapsår som ligger lill grund för laxeringen av inkomst av
rörelse redan har gått ut då försäljningen skell, kan avdrag för avsättning lill
återanskaffningsfond för fastighet inte ske. Detsamma gäller om man vill kvitta
realisationsvinsten mot avskrivning på fasiighel som nyanskaffals under samma
beskattningsår (4 § andra slyckel i förevarande lag). Även rättsfallen RÅ 1941
not 704 och RÅ 1962 not 835 kan nämnas i detta sammanhang.

Genom
all rätten att använda brulel räkenskapsår enligt förslaget knyts till den bokföringsmässiga
redovisningsprincipen kommer även i fortsättningen inkomst av tillfällig
förvärvsverksamhet och kapital att endasl få redovisas per kalenderår.
Länsstyrelsen anser, att man bör överväga om inte även realisationsvinst och
kapital, som på ett naturligt sätt kan hänföras till en bokföringsskyldigs
näringsverksamhet, skall få taxeras fördel beskattningsår då de enligt allmänna
bokföringsgrunder bör bokföras och som gäller för den bokföringspliktiga
verksamheten.

5
Fastigheter som taxeras enligt 24 § 3 mom. KL

HSB:s
riksförbund och Svenska riksbyggen lar särskilt upp frågan om
bostadsföreningars och allmännyttiga bostadsföretags möjligheter atl tillämpa
brutet räkenskapsår och bokföringsmässiga grunder vid inkomstberäkningen,

HSB:s
riksförbund:

Inom
HSB-rörelsen finns omkring 2 800 bostadsrättsföreningar och omkring 110
allmännyttiga bostadsföretag som förvaltas av skilda HSB-föreningar. För
samtliga dessa gäller att bokföringspliki enligt bokföringslagen föreligger, vilkel
beiräffande allmännyttiga bostadsföretag, som bedrevs i stiftelseform, inte var
fallet före 1977. Även dessa företag har emellertid haft sin redovisning ordnad
som om bokföringsplikt förelåg. Enligt skalterätislig praxis har det sedan
mycket lång lid tillbaka accepterats atl såväl

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 96

bostadsrättsföreningar
som allmännyttiga bostadsföretag vid den skattemässiga inkomsibehandlingen
lägger bokföringen lill grund, oaktat den formella lydelsen av 41 § kommunalskatielagen
siadgar, all dessa juridiska personer skall redovisa sina inkomster enligt koniantprincipen.

Det
framgår inte av departementspromemorian, atl avsikten nu skulle vara alt göra
ändring i detta förhållande. Såsom promemorieförslageis lagtext emellertid är
utformat innebär det att exempelvis bostadsrättsföreningar och allmännyttiga
bostadsförelag efter den föreslagna lagändringen skulle nödgas övergå lill att
vid inkomstbeskattningen deklarera enligt koniantprincipen. Denna, såvitt
kunnat utrönas, icke avsedda effekt lorde emellertid på ett enkelt sätt kunna
elimineras genom att den föreslagna lydelsen av anvisningarna till 41 ij kommunalskatielagen
ändras så, atl stadgandet att inkomst av annan fastighei som avses i 24 ij I
mom. kommunalskatielagen får beräknas enligt bokföringsmässiga grunder
utsträcks till atl omfatta jämväl sådana fastigheter som avses i 24 ij 3 mom.
Under föruisättning att förslaget ändras i detta hänseende tillstyrks det av HSB:s
riksförbund. I annat fåll avstyrker HSB:s riksförbund förslaget.

1
syfte all få en jämnare fördelning över året av redovisnings- och bokslutsarbete
saml av revisionsverksamheten har det inom HSB-rörelsen varit en strävan att
fördela bosiadsräilsföreningarnas räkenskapsår över året på sätl som är lillålel
enligt 12 § bokföringslagen. Såsom departementspromemorians förslag är
utformat skulle samtliga bostadsrättsföreningar och allmännyttiga bostadsföretag
nödgas ha kalenderåret som räkenskapsår, vilket skulle skapa myckel stora
svårigheter såväl för det löpande redovisningsarbetet, som för boksluls- och
revisionsarbetet. Ell genomförande av departementspromemorians förslag, såsom
del utformats, skulle leda till all den personal, som nu sysselsätts med
ifrågavarande verksamhet, skulle få en myckel stor arbetsbelastning under försia
delen av kalenderåret och i många fall inte kunna sysselsättas under den senare
delen av kalenderåret. En sådan konsekvens av förslaget är oacceptabel. Såvitt HSB:s
riksförbund vid en översiktlig bedömning kunnat finna synes emellertid del ovan
föreslagna tillägget till anvisningarna lill 41 § kommunalskatielagen kunna
eliminera även detta problem.

Svenska
riksbyggen:

Skrivningen
i promemorian innebär uppenbariigen en skärpning av nuvarande regler. Delta måsle
uppfattas så att allmännyttiga företag och bostadsrättsföreningar skall överge
den deklarationsprincip som hittills tillämpats och i stället deklarera efter koniantprincipen.

De
bokföringsskyldigas egen bokföring skulle således inte få ligga till grund för
deklarationen med mindre än aft denna korrigeras så atl man får fram hur
bokföringen skulle ha blivit enligt koniantprincipen.

Enligt
anvisningarna till 3 § skall brulel räkenskapsår i deklarationen endasl få lillämpas
av dem som deklarerar enligt bokföringsmässiga grunder i enlighel med
bestämmelserna i 41 §. Sistnämnda paragraf anger tydligl all bokföringsmässig
grund för deklarationen endasl får förekomma för jordbruksfastigheter och
sådana fastigheter som avses i kommunalskatlelagens 24 § 1 mom., dvs. således
inte allmännyttiga förelag och bostadsrättsföreningar. Dessa förelag skulle
således inte få tillämpa bruiet räkenskapsår. En bostadsrättsförening som
exempelvis har räkenskapsåret 1 seplember-31 augusti måste - för atl deklarera
korrekt - dels omräkna räntor och

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 ' 97

tomträtlsavgälder
enligt koniantprincipen, dels anpassa dem lill kalenderår.

Eftersom
bosladsräusföreningar och allmännyttiga bostadsförelag ät bokföringsskyldiga
innebär förslaget alt de måsle beräkna sina iniäkter och kostnader enligt bokföringsmässiga
grunder. De kan således inte tillrättalägga bokföringen förden kommande
deklarationen. Följden blir att det i de allra fiesta fall blir bristande
överensstämmelse mellan räniekostnader i bokföringen och räntekostnader i
deklarationen. Detta medför i fortsättningen inte bara vissl extraarbete för
de deklarationsskyldiga utan framförallt för taxeringsnämnderna, som hittills
har kunnat avstämma yrkade ränteavdrag mol räniekostnader enligt bokföringen.
Trots merarbetel ger det föreslagna systemet uppenbarligen sämre kontrollmöjligheter.

Den
praxis som hittills kunnat tillämpas av bostadsrättsföreningar och
allmännyttiga förelag bör anges som en möjlighet i lagen så att bostadsrättsföreningar
och allmännyttiga företag som ägare till schablonbeskatlade fastigheter för dessa
kan få använda bokföringsmässig princip vid iäslsiäl-lande av avdrag för
räntekostnader och tomträttsavgäider.

Även
Svenska revisorsamfundei förordar att inkomst av fastigheter som avses i 24 § 3
mom. KL bör få redovisas enligt bokföringsmässiga grunder.

6
Övriga frågor

1976
års faslighetstaxeringskommilié (Fi 1976:05) har granskat de framlagda
förslagen med hänsyn till möjligheterna atl erhålla för fastighetstaxeringen
nödvändiga uppgifter om årshyror för enskilda fastigheter och byggnader. Om
förslagen i promemorian genomförs kommer det enligt kommittén inte alt vara möjligl
att såsom hittills hämta för fastighetstaxeringen erforderiiga uppgifier ur inkomstdeklaralionen.
Kommittén anför bl.a.:

En
separat redovisning av hyran per kalenderår för varje fasiighel och byggnad lorde
i stället bli nödvändig även om delta kommer all medföra ett visst merarbete
för fastighetsägarna. Vid bedömningen av omfattningen av della merarbete bör
man dock ha i minnet att de begärda uppgifterna inte är några nya sådana utan
desamma som tidigare legat till grund för såväl inkomst- som
fastighetstaxeringen. Uppgifierna är dessutom av sådan karaktär atl de utan
svårighet bör kunna redovisas per faslighet och byggnad. Framtagandet av
uppgifterna borde därför inte uppfattas som alltför betungande, särskilt som
del kan förväntas all fastighetsägarna för folk- och bostadsräkningen blir
tvungna att redovisa vissa förhållanden per lägenhet.

Sammanfattningsvis
framhåller kommittén att någon erinran mot promemorieförslagen inte föreligger
under förutsättning atl hyresuppgifter av samma noggrannhet som de
hittillsvarande även i fortsättningen kan erhållas.

Även
RSV framhåller att vissa uppgifier lill fastighetstaxeringen som en

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 98

följd
av de i promemorian föreslagna ändringarna ovillkoriigen måste lämnas särskilt.
Verket påpekar vidare alt liden och formen för att lämna dessa uppgifter f n.
utreds av fastighelstaxeringskommiitén.

Svenska
försäkringsbolags riksförbund påpekar all inkomst av annan faslighet f. n.
alllid behandlas som B-inkomsl och anför:

Samma
regler bör i princip gälla som för beskattning av inkomst av jordbruk och
rörelse, nämligen att inkomsien anses som A-inkomst om den skatlskyldige är
verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Nuvarande regler får
effekten att inkomsi av annan fasiighel ej kan användas som underlag för all
teckna pensionsförsäkring med avdragsräll för premien. Del föreliggande
förslaget all inkomsi av annan faslighet skall få beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder innebär all inkomsi av annan fastighei likställs med inkomst av rörelse
och jordbruksfastighet. Riksförbundet finner det angeläget all vad förbundet
anfört beakias då den i promemorian föreslagna ändringen av reglerna för
beräkning av inkomst av annan fastighei görs.

7
Författningsförslagen

De
föreslagna författningsändringarna godtas i stort seil av remissinstanserna.
RSV gör dock följande påpekanden:

Anvisningarna
liU 3 § KL

I
promemorian föreslås ändringar i syfte att 12 § bokföringslagen-bortsett från
däri intagna dispensregler- skall bli tillämpliga också för skattskyldiga som
inte är bokföringsskyldiga, men ändå vill använda brutet räkenskapsår. Den
formulering försia slyckel c) och andra stycket av anvisningarna till3 §
föreslås få synes inte direkl motsvara innehållet i 12 § bokföringslagen.
Innehållet torde dock inte kunna missförslås. Det kan dock ifrågasättas om del
inte kommer atl finnas situationer där annan lidsperiod än kalenderår eller
någon av de i första stycket c) av anvisningarna till 3 § föreslagna
räkenskapsåren bör medges, exempelvis i de fall där dispens enligt 12 § BFL har
medgetts för skatiskyldig beiräffande annan förvärvskälla.

RSV
vill också la upp en fråga, som inte är berörd i promemorian. Problemet gäller
vid vilken tidpunkt som skall anses avgörande för atl schablonbeskattning skall
lillämpas då sagda tidpunkt infaller under ett brulel räkenskapsår.

Till
belysning av problemaliken vill RSV anföra följande. Enligt nuvarande
bestämmelser (punkl 6 sisla slyckel av anvisningarna lill 24 § KL) är den
avgörande tidpunkten "vid beskattningsårets utgång". Del är
förhållandena då som ligger lill grund för bedömningen om schablonbeskattning
skall ske enligt 24 § 2 mom. KL.

Anlag
att den skatlskyldige tillämpar Bgr och använder ell räkenskapsår, som omfattar
perioden 1.7 år 1 - 30.6 år 2. Vidare antas att konventionell beskatiningsmelod
är tillämplig och all fastigheten den 31.12 år 2 är bebyggd med en villa. Denna
var infiyttningsklar 1.4 år 2. Fråga är nu om konventionell beskattning skall
äga rum för tiden 1.7 år 1 - 30.6 år 2 eller 1.7-31.12 år I eller slutiigen 1.7
år 1-31.3 år 2.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 99

Enligt
RSV:s mening bör del sistnämnda (1.7 år I och 31.3 år 2) gälla. Skälet härtill
är all fr. o.m. 1.4 år 2 byter fastigheten "karaktär" genom att Bgr
inte längre är tillåten (promemorieförslaget punkl I av anvisningarna lill 41 §
KL). Intill denna lidpunkt får konventionell beskattning ske. Därefter är schablonbeskattning
tillämplig för liden 1.4-31.12 år 2. Iniäklsberäkningen stämmer också med
hittillsvarande praxis (nämligen från inflyttningsda-tum).

Om
villan i stället varit inflytiningsbar 20.2 år 2 skulle konventionell metod
använts vid taxeringar 1 förtiden 1.7 år 1-19.2 år 2 och schablonbeskattning
20.2-31.12 år 2.

Mera
generellt kan lösningen enligt RSV;s mening uttryckas enligt följande.

Om del finns en villa, som
skall schablonbeskaiias, vid utgången av ett kalenderår får Bgr inte användas,
om nämligen kalenderårets utgång också sammanfaller med beskallningsårels
utgång. Problemet ställs på sin spets om schablonmelod skall användas även t.
ex. 30.6 år 2 (därför all en inflytiningsbar villa redan då finns uppförd på
fastigheten). Om så är fallet skall konventionell metod enligt RSV:s mening
inte användas for nela tiden 1.7 år 1-30.6 år 2. För all lösa della problem måsle
räkenskapsåret enligt RSV:s bedömning upphöra 30.6 år 2, såvida del då inte
finns en byggnad som skall schablonbeskaiias. Annars måsle räkenskapsåret
upphöra just innan fastigheten byter karaktär från konventionell lill
schablonbeskattning, i följd varav också Bgr upphör enligt promemorieförslaget.

Dessa
frågor bör övervägas innan lagstiftningen genomförs.

Ytteriigare
en fråga skall i detla sammanhang las upp beiräffande anvisningarna lill 3 §
KL.

Enligt
nuvarande regler skall skallskyldig kunna åsättas taxeringar för två
beskattningsår. Som förslaget är utformat synes motsvarande bestämmelser i
anvisningarna lill 3 § KL ha fallit bort. RSV förutsätter emellertid att dessa
även skall kunna lillämpas i forlsällningen. Molsvarande text bör därför -efter
eventuell modernisering av språket - införas i anvisningarna till 3 § KL.

Anvisningarna
Ull 18 i KL

I
nuvarande punkl 2 försia slyckel av anvisningarna lill 18 § KL hänvisas lill de
i punkt 1 samma anvisningar intagna reglerna angående jordbruksfastighet. 1
punkt I fjärde slyckel, som genom hänvisningen också är tillämplig på fastigheter
av annan fastighets natur, hänvisas lill bestämmelserna i 56 § KL. De i
promemorian föreslagna ändringarna i punkt 2 försia stycket av anvisningarna
till 18 § KL har, såvitt avser hänvisningen lill punkl 1 av anvisningarna,
formulerats på så sätt all punkl 1 fjärde slyckel av anvisningarna inte blir
tillämplig på fasligheter av annan fastighets natur. Även om delta förhållande
i och för sig inte påverkar tillämpligheten av 56 § KL för sådana fastigheter
synes det onödigt atl en skillnad av nu påpekat slag skall föreligga mellan
olika förvärvskällor när det gäller regleringen av en och samma fråga.

I
punkt 2 försia slyckel av anvisningarna lill 18 § KL nämns bl. a. som exempel
"och sommarställen på en fastighet".

Enligt
RSV:s bedömning bör "sommarställen" ändras lill "fritidshus och
liknande" eftersom även stugor i fjällen och liknande, som används
vintertid, bör omfattas av bestämmelserna.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:42 100

Anvisningarna
lill 24 § KL

1
promemorian (s. 88) föreslås då övergång från Bgr lill Kpr äger rum i samband
med övergäng från konventionell beskattning till schablonbeskattning all, då
lagernedskrivning skett år I, nedskrivningen i princip skall återföras vid
taxeringen år 2. Med den utformning anvisningsiexten (s. 11) erhållit uppnås della
emellertid inte enligt RSV:s uppfattning.

E.xeinpel

Lagret
100 000 kr. nedskrivet år 1 med 60 96. Utgående balans 40 000 kr. (räkenskapsår
= kalenderår). År 2 skall fastigheten redovisas enligt schablonmetoden. 31.12
år 2 är lagrets återanskaffningsvärde 50 000 kr. Enligt förslagels punkl 10 andraslyckei
av anvisningarna lill 24 § KL skall ett belopp molsvarande skillnaden mellan å
ena sidan det lägsta av anskaffningsvärdet av fastighetens lager enligt senaste
balansräkning (= 100 000 kr. i exemplet) och återanskaffningsvärdel av lagrei
på balansdagen (50 000 kr. i exemplet) saml å andra sidan det bokförda värdet
av lagret enligt nämnda balansräkning (40 000 kr. i exemplet) återföras.

Om
RSV tolkat anvisningsiexten rätl skulle den skallskyldige i exemplet endasl
behöva återföras (50 000 ./. 10 000 =) 10 000 kr. lill beskattning mot
rätteligen 60 000 kr., motsvarande nedskrivningen (dold reserv). 60 000 kr.
måste vara del rätta. 1 vart fall uppfattar RSV promemorian så (s. 88) och
delta är ju del materiellt riktiga resultatet också.

Anvisningstexten
bör - enligt RSV - kunna utformas enkelt genom all stadga att del är den dolda
reserven som skall återföras.

Vilkel
värde som använts vid lagervärderingen är ju egentligen ell historiskt faktum.
Antingen har den skallskyldige använt anskaffningsvärdet , beroende på vilket
som varit lägst. Om man ernellertid skall bygga på den text. som nu föreslås,
kan denna förslagsvis ändras enligt följande:

"..
. upptagas ell belopp molsvarande skillnaden mellan å ena sidan
anskaffningsvärdet eller, om återanskaftningskoslnaden varii lägre och tegat lill
grund för lagervärderingen, delta värde av fastighetens lager enligt senaste
balansräkning samt å andra sidan del bokförda värdel av lagrei enligt nämnda
balansräkning."

Anvisningarna
lill 25 § KL

1
promemorian föreslås en redaktionell ändring av nuvarande punkl 7 av
anvisningarna lill 25 § KL. Den i denna anvisningspunkt intagna hänvisningen lill
punkl 2 av anvisningarna till 41 § föreslås las bort. En sådan åtgärd var
nödvändig enligt RSV:s framställning, då obligatoriska regler föreslogs skola
införas. Eftersom valfrihet bcir införas enligt promemorians förslag
ifrågasätter RSV vilka effekter den föreslagna ändringen får.

26 § KL

Den
i promemorian föreslagna lydelsen av 26 § I mom. KL innehåller uttrycket
"i förekommande fall". Innehållet i stadgandet skulle förtydligas om
nämnda uttryck ersattes med t. ex. "om intäkter och avdrag beräknats

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:42 101

enligt
bokföringsmässiga grunder" eller "vid tillämpning av bestämmelserna i
punkt 1 första stycket andra meningen av anvisningarna till 41 ij KL".

Anvisningarna
till 41 §

I
promemorians förslag lill ny lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 41 ij KL
föreslås bestämmelser som inskränker valfriheten mellan att redovisa inkomst av
annan fastighet enligt koniantprincipen och enligt bokföringsmässiga grunder.
Av motiveringen lill förslaget framgår (s. 67 och 69) atl skallskyldig som
förvärvar en fastighet som beskattas enligt konventionell metod skall ha
valfrihet mellan metoderna. Den inskränkning som föreslås i promemorian
beträffande rätlen au välja meiod alt redovisa inkomsi av annan fasiighel synes
således enligt motiveringen inte avses bli knuten lill fastigheten ulan till
fastighetens ägare, den skatlskyldige. En ny ägare skulle alltså vara hell
obunden av föregående ägares val av redovisningsmelod. Den föreslagna lagtexten
synes emellertid närmast ge uttryck för motsatt princip, vilket också
överensstämmer med förslagets anvisningar lill 3 §, där del talas om "atl inkomsien
av förvärvskällan beräknas enligt bokföringsmässiga grunder etc". För all
uppnå avsett syfte skulle punkt 1 tredje meningen kunna formuleras enligt
följande: "Har skatiskyldig beräknat inkomsi av annan fastighei för vissl
beskattningsår enligt bokföringsmässiga grunder, skall han även för nästföljande
beskattningsår beräkna inkomsten enligt sådana grunder om bestämmelserna i 24 Ij
1 mom. är tillämpliga det året." Det kan dock ifrågasättas om en sådan
regel bör ges generell tillämpning. Frågan är om också överlåtelse av fastighet
genom bodelning, arv eller gåva bör medföra rätt till byte av redovisningsmelod.
Denna fråga börockså ställas beiräffande överiålelser i andra fall mellan
närstående.

Likaså
synes sådana fall närmare böra utredas där en skattskyldig ärvt en annan fastighei,
som redovisas enligt koniantprincipen enligt 24 ij 2 mom. KL, och inköper t.
ex. grannfastigheien, som enligt 24 § 1 mom. redovisas enligt bokföringsmässiga
grunder, och där på grund av bestämmelserna i anvisningarna lill 18 § KL fasiigheierna
efter förvärvel skall anses utgöra en enda förvärvskälla. Även andra liknande
fall kan tänkas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (9)

9 kopplingar i 7 dokument.

  1. Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen i texten
  2. Prop. 1983/84:64 om vissa ändringar i företagsbeskattningen s. 72 om s. 29 i texten
  3. Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 i texten
  4. Bet. 1978/79:CU35 Med anledning av motioner om bokföring av underhållslån s. 31 · s. 33 i texten
  5. Rskr. 1978/79:87 i texten

Visa alla 7