om delpension för egenföretagare m.m.;beslutad den 16 november 1978.
89 sidor, varav 78 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 78 av 89 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1978/79:69, om delpension för egenföretagare m.m.;beslutad den 16 november 1978.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:69
Regeringens proposition
1978/79:69
om
delpension för egenföretagare m. m.;
beslutad
den 16 november 1978.
Regeringen
föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagits i bifogade uldrag av
regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
OLA
ULLSTEN
GABRIEL
ROMANUS
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås alt den för arbetstagare lagstadgade försäkringen för
delpension mellan 60 och 65 års ålder fr. o. m.den Ijanuari 1980 skall gälla även
för egna företagare som minskar sitt förvärvsarbete med hälften. Detta innebär atl
bl. a. småföretagare, jordbmkare och fiskare kommer atl omfattas av hela
systemet med röriig pensionsålder, som infördes den 1 juli 1976 och som i övrigi
består av förtidspension och förlida eller uppskjutet uttag av hel eller halv
ålderspension. I propositionen föreslås vidare vissa förbättringar och
justeringar i gällande delpensionsregler för anställda.
För
all trygga den nuvarande delpensionsförsäkringens finansiering föreslås en
höjning av avgiftsuttaget hos arbetsgivarna från 0,25 till 0,50 % av avgiftsunderlaget
fr. o. m. år 1980. De egna företagarnas delpensionsförsäkring avses bli
bekostad med en egenavgift, som skall motsvara den arbetsgivaravgift som erläggs
för anställda.
1 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 69
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1978/79:69
1
Förslag till
Lag
om deipensionsförsäkring
Härigenom
föreskrivs följande.
Inledning
1
§ Delpension enligt denna lag
kan efter ansökan utgå till förvärvsarbetande i åldern 60-64 år som minskar sin
arbetstid.
2
§ Delpensionsförsäkringen
handhas av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
Allmänna
försäkringsvillkor
3
§ Försäkrad för delpension är
den som är bosatt i Sverige och under en ramlid av ett år omedelbart före den
dag då pension avses börja utgå eller den tidigare dag då ansökan görs har
förvärvsarbetat i minsl fem månader enligt bestämmelserna om arbetsvillkor i
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd. Av dessa lagar följer alt tid då sökanden av däri angivna
anledningar har varit hindrad all arbeta ej inräknas vid bestämmande av ranitid.
Som arbetshinder räknas vid tillämpning av denna paragraf även arbetslöshet vid
vilken ersättning har utgått enligt någon av nämnda lagar.
4
§ För atl någon skall vara
försäkrad för delpension fordras vidare att han från och med det år då han
fyllde 45 år har varit förvärvsverksam i sådan utsträckning atl han för minst tio
år har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomsi för tilläggspension enligt 11
kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Vid
tillämpning av första stycket skall i förekommande fall lagas hänsyn även lill
år, för vilket den förvärvsarbetande skulle ha tillgodoräknats pensionsgrundande
inkomst om han inte hade anmält undanlagande från försäkringen för
tilläggspension eller hade underlåtit all eriägga lilläggspen-sionsavgifl.
Om
arbetstidsminskning m. m. f
5 §
Försäkrad, som från och med den månad då han fyller 60 år eller senare
minskar
sin arbetstid i förvärvsarbete och därefter arbetar i genomsnitt minst
17
timmar per arbetsvecka, har rätt lill delpension i enlighet med 6-13 §§.
Prop.1978/79:69 3
Pension
ulgår längst lill och med månaden före den då han fyller 65 år.
Delpension får ej utgå för
månad, för vilken den försäkrade uppbär förtidspension eller ålderspension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
6
§Densomeflerarbetstidsminskningen
förvärvsarbelarenbart som anslälld har rätt till delpension om han har minskal
arbetstiden med i genomsnitt minsl fem timmar per arbetsvecka. Hans nya
arbetstid måste därvid också i minst samma mån undersliga ordinarie arbetstid i
arbetet.
7
§ Den som efter arbetstidsminskningen
ej förvärvsarbetar enbart som anställd är berättigad till delpension om han har
minskal arbetstiden med i genomsniii minsl hälfien.
Vid
lillämpning av första stycket skall beträffande förvärvsarbete i fåmansföretag
som avses i 35 § 1 a mom. kommunalskatielagen (1928:370) företagsledare och
dennes make inte anses arbeta som anställda hos företaget. Med makar jämställs
de som lever tillsammans, om de tidigare har varit gifta med varandra eller
gemensamt har eller har haft barn.
8 §
Om försäkrad har en mindre bisyssla vid sidan av sill huvudsakliga
förvärvsarbete, kan han på begäran få sin rätt till delpension bedömd med
bortseende från bisysslan.
För
lillämpning av första stycket förutsätts
1.
aU den försäkrade har ulfört
bisysslan varakiigt före arbetstidsminskningen,
2.
att arbetstiden för bisysslan
kan beräknas uppgå till i genomsniii högsl tio limmar per arbetsvecka och ej
ökas inför eller efter arbetstidsminskningen i del huvudsakliga arbelel,
3.
alt inkomsten av bisysslan för
år räknat kan antagas understiga del basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring som gäller vid årets början.
9 §
Som försäkrads arbetstid före arbetstidsminskningen skall räknas hans
genomsnittliga arbetstid under den ettårsperiod som avses i 3 §. Om del är
uppenbart all den arbetstiden väsentligt överstiger hans genomsniuliga
arbetstid under tre sådana perioder före arbetstidsminskningen, skall bortses
från den överskjutande arbetstiden.
Den
försäkrades arbetstid efter arbetstidsminskningen skall beräknas med hänsyn lill
hans antagna arbetsförhållanden under det följande året.
Prop. 1978/79:69 4
10 §
Utförs förvärvsarbetet efter arbetstidsminskningen ej fortlöpande, är den
försäkrade berättigad lill delpension endast om han under varje period av
högsl ire månader arbetar under minsl halva antalet dagar.
Närmare
föreskrifter om förläggningen av försäkrads deltidsarbete för meddelas av
regeringen eller, efter regeringens bestämmande, av riksförsäkringsverket. Om
synnerliga skäl talar för del, får därvid även medges all deltidsarbete inom vissl
yrke förläggs mera ojämnt under året än försia stycket tillåler.
Beräkning
av pension
11 §
Delpension fastställs lill belopp som motsvarar 65 procent av den
försäkrades pensionsunderlag.
Fastställd
delpension anknyts lill basbeloppet och omräknas vid förändring av della.
12 §
För försäkrad som avses i 6 § utgörs pensionsunderlaget av skillnaden
mellan hans normala förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den
förvärvsinkomst som han efier arbetstidsminskningen kan antagas ha tills
vidare. Därvid lillämpas 8 och 9 §§, såviil gäller 9 § försia slyckel dock endasl
försia meningen. Skall inkomsi av rörelse eller jordbruksfastighet före
arbetstidsminskningen beakias, skall den inkomsien beräknas med ledning
av 13 § andra stycket.
Skillnaden
mellan de förvärvsinkomster som avses i första slyckel Hr för år räknat inte
beräknas lill högre belopp än skillnaden mellan vad som enligt 3 kap. 2§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring ulgör den försäkrades sjukpenninggrundande
inkomster före och efter arbetstidsminskningen eller kunde ha fastställts som
sjukpenninggrundande inkomster om försäkringskassan hade känt till samtliga
förhållanden.
Avviker
försäkrads inkomsi väsentligt från vad som kan anses vanligt för arbetet i
fråga eller avviker hans inkomstbortfall väsentligt från vad som kan motiveras
med hänsyn lill minskningen av arbetstiden, särskilda arbetsförhållanden eller
förändrade arbetsuppgifter, skall vid beräkning av hans pensionsunderiag
bortses från sådana avvikelser. Har försäkrads arbetstid beräknats med
tillämpning av 9 § första stycket andra meningen, skall hans inkomst före
arbetstidsminskningen beaktas endast efter förhållandet mellan sålunda beräknad
arbetstid och den arbetstid som skulle ha gälll för honom enligt styckets
första mening.
13
§ För försäkrad som avses i 7 § utgörs pensionsunderiagei av hälfien av hans
genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen. Överstiger den
förvärvsinkomst, som han efter arbetstidsminskningen kan antagas tills vidare
ha, hälfien av den tidigare inkomsten, minskas pensionsunderiagei med hänsyn
härtill. Vidare lillämpas 8 § och 9 § andra stycket vid beräkningen av
pensionsunderlaget.
Prop. 1978/79:69 5
Den
försäkrades genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen beräknas
med ledning av dels de pensionspoäng för tilläggspension som han har
tillgodoräknats för de närmaste tre åren före arbetstidsminskningen, dels del
basbelopp som gällde vid arbetstidsminskningen. Därvid skall tilläggas en
pensionspoäng för varje år. Har inkomsten något år understigit vad som
motsvarar en pensionspoäng för året, skall i stället tillgodoräknas motsvarande
del av en pensionspoäng. I förekommande fall skall tagas hänsyn även lill
pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han inte hade
anmält undantagande frän försäkringen för tilläggspension eller hade underiåtit
att eriägga tilläggspensionsavgift.
För den som före arbetstidsminskningen
under den ettårsperiod som avses i 3 ij förvärvsarbetade enbart som anställd
eller som uppdragstagare för vilken ersättningen vid inkomsttaxeringen äralt
hänföra lill inkomst av ijänsl skall inkomsten före minskningen beräknas enligt
12 S.
Ansökan
och beslut om pension
14
§ Ansökan om delpension skall
göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassa hos vilken sökanden är
inskriven.
15
§ Sökanden skall genom intyg
eller annan uiredning styrka de förhållanden som skall läggas till grund för
pension, i den mån lillföriilliga uppgifier inte redan finns lillgängliga hos
försäkringskassan. Skrifilig uppgifi skall avges på heder och samvete. Erkänd
arbetslöshetskassa och länsarbetsnämnd är skyldiga au biträda kassan med uppgifier
som behövs i ärende enligt denna lag.
I
fråga om förvär\'sarbele som anställd skall sökanden lämna särskilt intyg från
arbetsgivaren eller den lokala arbetstagarorganisationen om sökandens arbets-
och inkomstförhållanden. Arbetsgivare är skyldig alt utfärda intyg på begäran
av den anställde och att biträda försäkringskassan med andra uppgifier som
behövs i ärende om delpension. Bestämmelserna i delta siycke gäller i
tillämpliga delar även beiräffande förvärvsarbete som uppdragstagare.
I
fråga om annal förvärvsarbete än som avses i andra slyckel skall sökanden lämna
särskilt intyg från revisor, bokförare, företagar-eller yrkesorganisation, kommunal
förtroendeman eller annan som väl kännersökandens arbets-och inkomstförhållanden.
Intyg skall avges på heder och samvete. Intyg från någon sökanden närslående
som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken beaktas inte.
16 §
Delpension utges månadsvis och får inte beviljas för längre lid tillbaka än
tre månader före ansökningsmånaden.
Beslul
om delpension skall gälla tills vidare, om ej annal föranleds av den försäkrades
ansökan eller övrig uiredning i ärendet.
Prop. 1978/79:69 6
17 §
Ärende om delpension skall i försäkringskassa avgöras av pensionsdele
gation enligt 18 kap. 20-22 §§ lagen (1962 :381) om allmän försäkring
1.
om 8 § skall tillämpas,
2.
om ärendet är av vidlyftig
eller svår beskaffenhet eller
3.
om tjänsteman hos
försäkringskassan finner skäl föreligga mot bifall till pensionsansökan.
Försia
stycket gäller ej i den mån pensionsansökan skall avslås på grund av att
sökanden
1.
inte uppfyller föreskrivna
villkor om viss ålder, tio års pensionsgrundande inkomsi för tilläggspension
eller bosällning i Sverige,
2.
uppbär allmän förtids- eller
ålderspension för lid som ansökan avser eller
3.
ansöker om delpension för
längre lid tillbaka än som får beviljas.
När
pensionsdelegation avgör ärende enligt denna lag skall i stället för två av
riksförsäkringsverket utsedda läkare ingå två av arbetsmarknadsstyrelsen utsedda
ledamöter. Av dessa skall den ene representera länsarbetsnämnden och den andre
ha särskild erfarenhet av ärenden om arbetslöshetsförsäkring och utses efter
förslag av de erkända arbetslöshetskassornas samorganisa-lion.
Omprövning
och besvär
18 §
Beslut om delpension skall omprövas om ändring av betydelse har skett i
de förhållanden som låg lill grund för beslutet. Närmare bestämmelser om
omprövning får meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestäm
mande, av riksförsäkringsverket. Därvid får även meddelas särskilda bestäm
melser om omprövning med anledning av retroaktivt verkande löneavtal.
Den
som uppbär delpension är skyldig atl omedelbart underrätta försäkringskassan
om ändring som kan leda till att pensionen minskas eller dragés in. Försäkringskassan
skall i den utsträckning det skäligen påkallas självmant inhämta uppgifter om
den pensionsberätligades arbets- och inkomstförhållanden. Försäkringskassan
har också rält all vid behov kontrollera den pensionsberätligades
arbetsförhållanden genom besök hos honom av någon som kassan har givit sådani
uppdrag. I ärende enligt denna paragraf gäller 15 § i tillämpliga delar.
Föreligger
sannolika skäl till atl delpension skall dragas in eller minskas, får pensionen
hell eller delvis innehållas intill dess slutligt beslut har fattats.
19 §
Har någon genom oriktig uppgift eller försummelse av uppgifts- eller
anmälningsskyldighet eller på annal säll förorsakat alt delpension har utgått
obehörigen eller med för högt belopp eller har någon eljest uppburit
delpension obehörigen eller med för högt belopp och skäligen bort inse detla,
lillämpas bestämmelserna om återbetalningsskyldighel i 20 kap. 4 S lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Prop. 1978/79:69 7
20 §
Bestämmelserna i 20 kap. 10-13 ;?§ lagen (1962:38Dom allmän försäkring
om ändring av beslul samt lalan mot allmän försäkringskassas och försäk
ringsrätts beslut tillämpas även i ärende enligt denna lag.
Beslut
i ärende enligt denna lag länder omedelbart lill efterrättelse, om ej annat
anges i beslutet eller bestäms av domstol som har att pröva beslutet.
Övriga
bestämmelser
21 §
För finansiering a v delpensionsförsäkringen erlägger arbelsgi vare åriigen
avgift enligt de grunder som anges för socialförsäkringsavgift till sjukförsäk
ringen i 19 kap. 1 § lagen(1962:38Dom allmän försäkring. Avgift erläggs med
0,50 procent av avgiftsunderlaget.
Den
som under året har haft inkomst av annal förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 §
lagen om allmän försäkring eriägger avgift till delpensionsförsäkringen enligt
de grunder som anges för socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen i 19
kap. 3 § samma lag och efter procentsats som anges i första Slyckel.
I
fråga om debitering och uppbörd av avgifterna gäller lagen (1959:552) om uppbörd
av vissa avgifier enligt lagen om allmän försäkring, m. m. och uppbördslagen
(1953:272). Avgifterna skall ingå till en fond, som förvaltas av riksförsäkringsverket.
22
§ Arbetsgivare och
uppdragsgivare som underiåter att utfärda intyg eller fullgöra annan uppgiftsskyldighei
enligt 15 § andra stycket eller 18 § andra Slyckel döms till böter. Till samma
straff döms den som underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 18 §
andra stycket eller som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar orikligt
meddelande i uppgifi enligt denna lag. om inte gämingen är belagd med straff i
brottsbalken.
23
§ Bestämmelserna i 16 kap. 12 §
och 20 kap. 5,6 och 8 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om ulbetalning lill
annan än den pensionsberätiigade, preskription, uimälningsförbud och uppgiflsskyldighet
beträffande den som är omyndigförklarad tillämpas även i fråga om delpension.
24
§ Regeringen eller, efier
regeringens bestämmande, riksförsäkringsverket lär meddela föreskrifier för
verkställighet av denna lag. Meddelas sådana föreskrifier av
riksförsäkringsverket, skall verkei samråda med en central pensionsdelegation,
vars ledamöter utses av regeringen.
1.
Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1980, då lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring
skall upphöra alt gälla. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om
delpension vid arbetslidsminskning som försia
Prop. 1978/79:69 8
gången
har skell före den 1 januari 1980, i den mån ej annat följer av föreskrifter
som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, av
riksförsäkringsverket. I nu nämnda fall skall dock i tillämpliga delar gälla
14-20 och 22-24 §§ denna lag utan hinder av molsvarande bestämmelser i den
upphävda lagen. Den lagen gäller även i fråga om socialförsäkringsavgifi som
belöper på lid före den 1 januari 1980.
2.
Beslut om delpension enligt
denna lag från och med ikraftträdandet får fällas från och med den 1 oktober
1979. Delpension får därvid beviljas även i fall då den försäkrade första
gången har minskat sin arbetstid under fjärde kvartalet 1979. Detla gäller även
om denne vid arbetstidsminskningen inte hade fyllt 60 år men gör del senast i
januari 1980.
3.
Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning lill föreskrifi som har ersatts genom beslämmelse i
denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
Prop.1978/79:69 9
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring
Härigenom
föreskrivs all 2 och 11 §§ lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Försäkrad enligt denna lag är arbetstagare, som i sådan
egenskap uppfyllerarbetsvillkoren enligt lagen (1977:370) om
arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1973:371) om konlanl arbetsmarknadsstöd
och som från och med del kalenderår varunder han fyllt 45 år tillgodoräknats
pensionsgrundande inkomst av anslällning enligt 11 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring under minsl tio år.
2'
Föreslagen
lydelse
Försäkrad enligt denna lag är arbetstagare, som i sådan
egenskap uppfyllerarbetsvillkoren enligt lagen (1977:370) om
arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
och som från och med det kalenderår varunder han fyllt 45 år tillgodoräknats
pensionsgrundande inkomst enligt 11 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring
under minsl tio år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 § Närmare föreskrifier för verkställigheten av denna
lag meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av
riksförsäkringsverket. Utfärdas sådana föreskrifter av riksförsäkringsverket
skall verkei före utfärdandet rådgöra med en ceniral pensionsdelegaiion. Beslut
om tillsättande av en sådan pensionsdelegaiion meddelas av regeringen.
Föreskrifier som meddelas enligi försia siyckei får uian
hänsyn lill 3 kap. 5 andra slyckel forsla meningen lagen (f 962:381) om allmän
försäkring avse även beräkning av delpension i samband med relroaklivi verkande
löneavial.
Denna lag iräder i kraft, såviti avser 11 i!,två veckor efter
den dag då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling och i övrigt den 1 juli 1979. De nya bestämmelserna i 2 § lillämpas
i fråga om delpension vid arbetslidsminskning som har skeu efter
ikraftträdandet.
Prop. 1978/79:69 10
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § och 11 kap. 7§ lagen (1962:38!)
om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap. 5§ Allmän försäkringskassa skall i samband med
inskrivning av försäkrad besluta angående den försäkrades tillhörighet till
sjukpenningförsäkringen. I fråga om försäkrad som avses i I § första stycket
skall kassan samiidigi fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst.
Av beslutet skall framgå i vad mån sjukpenninggrundande inkomst är au hänföra
till anslällning eller lill annal förvärvsarbete. Beslut om tillhörighet lill
sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a)
när till
kassans kännedom kommit att försäkrads inkomstförhållanden undergått ändring av
betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b)
när
undantagande som avses i b)
när undantagande som avses i 2 ij försia stycket sisla punkten blir 2 § första
stycket sisla punkten blir giltigt eller upphör atl äga giltighet, giltigt
eller upphör att äga giltighet, samt
c)
när
förtidspension enligt denna c) när förtidspension enligt denna lag beviljas den
försäkrade eller lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension
änd- redan utgående sådan pension ändras med hänsyn lill ändring i den ras med
hänsyn till ändring i den försäkrades förmåga eller möjlighel försäkrades
förmåga eller möjlighet all bereda sig inkomsi genom arbe- atl bereda sig inkomsi
genom arbete, le. samt
d) när delpension enligi särskild lag beviljas den försäkrade
eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den
försäkrades arbets- och inkomstjörhållandcn.
Ändring skall i fall som avses i försia stycket a) ej ske
förrän trettio dagar efter del försäkringskassan fån kännedom om inkomsländringen.
Ändring skall i annal fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit
eller, i fall då sjukpenningförsäkring enligt I § andra stycket skall upphöra
på grund av all den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade varil
gift eller har eller har haft barn avlider, vid fjärde månadsskiftet efter
dödsfallet.
I Lagen omtryckt 1977:630.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1978/79:69 II
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Under
tid då försäkrad efter förmedling av arbetsmarknadsmyndighet eller arbeisvårdsorgan
hos kommun eller landstingskommun undergår arbeis-prövning, yrkesutbildning
eller arbetsträning skall fastställd sjukpenninggrundande inkomsi ej sänkas,
med mindre sådant fall är för handen som avses i försia stycket b)eller cjeller,
vad angår arbetsträning, denna pågått sex månader.
11 kap.
7§
Försäkrad äger göra anmälan om Försäkrad äger göra anmälan om
undantagande från försäkringen så- undantagande från försäkringen så
vitt angår inkomst av annal vill angår inkomsi
av annal
förvärvsarbete. Har sådani undanta- förvärvsarbete. Har sådani undanla
gande skell, skall vid beräkning av gande skell, skall vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst för den pensionsgrundande inkomst för den
försäkrade för tid efter ingången av försäkrade för tid
efter ingången av
året näst efter del då anmälan gjordes året näst efter det
då anmälan gjordes
hänsyn icke tagas till inkomst av hänsyn icke tagas till inkomst av
annat förvärvsarbete. annat förvärvsarbete eUer Ull delpen
sion som avses i 2 första stycket h).
Anmälan
som i försia stycket sägs må återkallas av den försäkrade med verkan från nästa
årsskifte, dock lidigast från del som inträffar sedan undantagandet ägt
giltighet i fem år. Har anmälan återkallats, äger den försäkrade ej ånyo göra
dylik anmälan.
Anmälan
eller återkallelse skall, där den försäkrade är omyndig, göras av förmyndaren,
som därvid har atl visa att den försäkrade samtycker till åtgärden.
Anmälan av försäkrad, som
är gift, är utan verkan, om icke hans make samtycker till undantagandet. Är
maken omyndig eller bonovarande, ankommer det på förmyndare eller god man att
lämna samtycke. Särskilt samtycke är ej erforderligt, om den försäkrade är förmyndare
eller god man för sin make. Vägras samtycke, äger riksförsäkringsverket medgiva
undantagandet, om särskilda skäl föreligga.
1. Denna
lag träder i kraft, såvitt avser 3 kap. 5 ij, två veckor efter den dag
då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författnings
samling och i övrigi den 1 januari 1980.
2. Anmälan
som avses i 11 kap. 7 § försia stycket får utan hinder av andra
Slyckel samma paragraf återkallas före uigången av år 1979 med verkan från
och med ingången av år 1980.
Prop. 1978/79:69 12
4
Förslag till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom
föreskrivs att anvisningarna till 41 b § kommunalskatielagen (1928:370) skall
ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar
lill
41 b§'
Med egenavgifier förslås sjukför- Med egenavgifier förslås sjukför-
säkringsavgift
enligt 19 kap. 2 säkringsavgifi enligt 19 kap. 2 vj
lagen (1962:381) om allmän försäk- lagen (1962:381) om allmän försäk
ring, socialförsäkringsavgift lill folk- ring. socialförsäkringsavgifi till
folk
pensioneringen och tilläggspen- pensioneringen och lilläggspen-
sionsavgift enligt 19 kap. 3 § samma sionsavgifi enligi 19 kap. 3 !j samma
lag, avgift enligt 7 kap. 2 S tredje lag, avgift enligt 7 kap. 2 § tredje
stycket lagen (1976:380) om arbets- stycket lagen (1976:380) om arbets
skadeförsäkring saml avgift enligt skadeförsäkring, avgifl enligi 21 §
4§ lagen (1968:419) om allmän andra stycket lagen (1979:000) om
arbetsgivaravgift. delpensionsförsäkring samt avgift en-
ligt
4 ij lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift.
Avdrag
medges för egenavgifier som påförts såsom slutlig skatt. Har skattskyldig för
det beskattningsår till vilkel avgifterna hänför sig medgivits schablonavdrag
enligt punkt 2 a av anvisningarna lill 22 § och punkl 9 a av anvisningarna lill
29 §, medges dock avdrag endast för del belopp varmed egenavgifterna överstiger
schablonavdraget. Om schablonavdrag för vissl beskattningsår medgivits med
belopp överstigande summan av de egenavgifter, som påförts såsom slutlig skatt
för samma beskattningsår, skall skillnadsbeloppei lagas upp som intäkt.
Avdrag
medges även för egenavgifter som har påförts såsom tillkommande skall samt för
belopp varmed medgivet schablonavdrag för vissl beskattningsår har reducerats
i samband med ändring av taxeringen. Som intäkt upplages egenavgifter, som resliluerals,
avkortats eller avskrivits, samt belopp varmed schablonavdrag för visst
beskattningsår i samband med ändring av taxeringen medgivits utöver lidigare
åtnjutet schablonavdrag.
Belopp
som - efier beakiande i förekommande fall av lidigare medgivei schablonavdrag -
är avdragsgillt eller skattepliktigt enligt andra eller tredje Slyckel hänföres
till det beskattningsår under vilkel slutlig eller tillkommande skatt har
påförts eller reslitution, avkortning eller avskrivning har
1
Senaste lydelse 1977:279.
Prop.
1978/79:69 13
skett.
Har schablonavdrag medgivils eller har lidigare medgivet schablonavdrag
ändrats, skall, såvida laxeringsålgärden icke föranleder oiuräkning av egenavgifterna
för beskattningsåret i fråga, avdraget eller intäkten hänföras till del
beskattningsår under vilket beslutet angående laxeringsålgärden har meddelats.
Har den skattskyldige
antingen brukat en eller fiera jordbruksfastigheter eller bedrivit en eller fiera
rörelser under del beskattningsår som anges i fjärde stycket, skall i nämnda
stycke avsell avdragsgillt eller skattepliktigt belopp hänföras lill den
förvärvskälla som ger störst underlag för beräkning av schablonavdrag. Har den
skattskyldige under nämnda beskattningsår både brukat jordbruksfastighet och
bedrivit rörelse, fastställes i första hand det inkomstslag inom vilkel
underlaget för avdrag är slörsi. Inom della inkomstslag hänföres avdrag eller inläkl
lill den förvärvskälla som ger slörsi underlag. Har den skatlskyldige under
beskattningsåret varken brukat jordbruksfastighet eller bedrivit rörelse,
medges avdraget såsom allmänt avdrag enligt 46 § 2 mom. medan intäkten upplages
såsom inläkl av tillfällig förvärvsverksamhet.
Denna
lag Iräder i krafl två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift nå den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och lillämpas försia gången
vid I98I års taxering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Härigenom
föreskrivs atl I §, 2 ij 4 mom., 3 ij 1 mom. och 27 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272)'
skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivddse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
lij
Med
skatt förstås i denna lag, där icke annat angives, slallig inkomstskatt,
statlig förniögenhetsskait, ui-skifiningsskatt, ersättningsskatt, kommunal
inkomstskatt, landstingsmedel, skogsvårdsavgifier, sådana
socialförsäkringsavgifter lill folkpensioneringen och tilläggspensionsavgifter
som avses i 19 kap. 3 ij lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter
enligt 19 kap. 2§ sistnämnda lag, arbetsskadeförsäkringsavgifter enligt 7
kap. 2 § iredje stycket lagen (1976:380) om arhetsskadeförsäkring, sådana
arbetsgivaravgifter enligt lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
om allmän försäkring, m. m., avgifier enligt lagen om allmän
arbetsgivaravgift och enligt lagen om avgifi för sjöfolks pensionering vilka
icke uppbäras av riksförsäkringsverket, skattetillägg eller förseningsavgifi
enligt taxeringslagen, ävensom annuitei å avdikningslån.
Med skall förslås i denna lag, där icke annal angives, slallig
inkomslskall, statlig förmögenheisskait, ul-skifiningsskati, ersättningsskatt,
kommunal inkonistskati, lands-lingsmedel, skogsvårdsavgifter, sådana socialförsäkringsavgifier
till folkpensioneringen och lilläggspen-sionsavgifier som avses i 19 kap. 3 §
lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter enligt 19 kap. 2 §
sistnämnda lag, arbeisskadeförsäk-ringsavgifier enligt 7 kap. 2 § iredje
stycket lagen (1976:380) om arhetsskadeförsäkring, delpensionsförsäk-ringsavgifier
enligt 21 f andra siyckei lagen (1979:000) om delpensionsförsäkring, sådana arbetsgivaravgifier
enligt lagen om uppbörd av vissa avgifier enligt lagen om allmän försäkring, m.
m., avgifier enligt lagen om allmän arbetsgivaravgift och enligt lagen om avgifl
för sjöfolks pensionering vilka icke uppbäras av riksförsäkringsverket, skattetillägg
eller förseningsavgift enligt taxeringslagen, ävensom annuitei å avdikningslån.
Regeringen må, om särskilda omständigheter därtill föranleda, föreskriva all i
samband med uppbörden av skatt må uppbäras jämväl annan avgifi än sådan som i
första stycket sägs. Hardylik föreskrifi meddelats skall,där icke annat
angivits, vad i denna lag stadgas angående skall äga molsvarande lillämpning beiräffande
avgifl som med föreskriften avses.
' Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik
1974:771 2 Senaste lydelse 1978:201.
Prop. 1978/79:69 15
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 m o m.'' Skallereduktion åtnjutes
av ogifl skaltskyldig, som har hemmavarande barn under 18
år, och av gift skatiskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt lagen
(1947:576) om Slallig inkomstskatt, med 1 800 kronor,
av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt
nämnda lag som understiger 4 500 kronor, med 40 procent av det belopp som
motsvarar skillnaden mellan 4 500 kronor och den taxerade inkomsten.
Ha gifia skattskyldiga var försig till statlig
inkomstskatt taxerad inkomst, som understiger 4 500 kronor, åtnjutes
skattereduktion endast av den som har den högsia taxerade inkomsten. Äro de
taxerade inkomsterna lika stora, tillkommer skattereduktion den äldre av de
skattskyldiga.
Skattereduktion enligt försia stycket åtnjutes endast av
skattskyldig, som varit bosalt här i riket under någon del av beskattningsårei.
För gifi skallskyldig gäller dessulom följande. För alt skattereduktion skall
få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i riket under någon del av
beskattningsåret. Avser makens bosättning här i riket siörre delen av
beskattningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens
bosättning här i rikel endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skatlskyldige
skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt lagen om statlig
inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda
lag som understiger 2 250 kronor, med 40 procent av det belopp som motsvarar
skillnaden mellan 2 250 kronor och den laxerade inkomsten.
Vid tillämpningen av bestänimelserna i försia, andra och
tredje styckena skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsårei
uppburen beskauningsbar inkomst enligi lagen (1958:295)om sjömansskatt sann enligt
1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som tillkommer
skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en tolftedel för
varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige uppburit inkomst
som förut nämnts.
Skattereduktion sker icke i fråga Skatlereduklion sker icke i fråga
om statlig förmögenhetsskatt, soci- om statlig förniögenhetsskati,
socialförsäkringsavgifi till folkpensio- alförsäkringsavgifi lill folkpensioneringen
enligt 19 kap. 3 i; lagen neringen enligt 19 kap. 3 ij lagen (1962:381) om
allmän försäkring, (1962:381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgifi, sjukförsäk-
tilläggspensionsavgifi, sjukförsäk-ringsavgifi, arbetsskadeförsäkrings- ringsavgifi,
arbetsskadeförsäkrings-avgifi, arbeisgivaravgifi, allmän ar- avgifi, delpcnsionsjörsäkringsavgijl.
betsgivaravgifi, avgifi för sjöfolks arbetsgivaravgift, allmän arbetsgi-
3 Senaste lydelse 1978:201.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
pensionering
och förseningsavgift varavgifi, avgift för sjöfolks pensio-
enligt taxeringslagen samt annuitei å nering och förseningsavgift enligt
avdikningslån. taxeringslagen samt annuiiei å av-
dikningslån. Beslämnielserna
om skalleredukiion iakttagas vid debitering av slutlig skatt, tillkommande
skall och preliminär B-skaii samt vid fastställande av preliminär A-skatt. Örelal
som uppkommer vid beräkning av skatlereduklion bortfaller.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
mom.'' I den omfattning nedan angives skall skaltskyldig utgöra preliminär
skatt med belopp, vilkel så nära som möjligt kan antagas motsvara i den slutliga
skatten ingående statlig inkomst-skall, Slallig förmögenhetsskatt, socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen enligi 19 kap. 3 ij lagen (1962:381) om allmän
försäkring, lilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, arbeisskadeförsäkrings-avgift,
avgift enligt 4 § lagen om allmän arbeisgivaravgifi, kommunal inkomslskall och landsiingsmedel.
3'
1
m o m . I den omfallning nedan angives skall skattskyldig utgöra preliminär
skall med belopp, vilket så nära som möjligt kan antagas motsvara i den slutliga
skatten ingående statlig inkomslskall, slallig förniögenhetsskait, socialförsäkringsavgifi
till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen(1962:381)om allmän försäkring,
tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, arbetsskadeförsäkringsavgift, delpensions-försäkringsavgifi.
avgifi enligt 4 ij lagen om allmän arbeisgivaravgifi, kommunal inkomstskatt och
landsiingsmedel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
27
§
1
m o m .- Uträkning av de särskilda skalleposter som ingå i slutlig skall samt
debitering av sådan skatt sker med ledning av uppgifter i taxeringslängd eller annal
beslut om taxeringen. I övrigi iakttages:
alt
för skattskyldiga, som avses i 10 ij I mom. lagen om statlig inkomstskall,
sådan skatt uträknas med tillämpning av del procenttal av grundbeloppet, som
fastställts att gälla förden preliminära skall, vilken skall avräknas mot den
ifrågavarande slutliga skatten:
att
kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas med ledning av den
utdebitering för skattekrona och skatieöre som för inkomståret gäller i beskattningsorten;
alt
kommunal inkomslskait och landsiingsmedel uträknas i en gemensam post, därvid
skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat örelal
avrundas nedåt lill helt krontal;
»
Senaste lydelse 1977:281 > Senaste Ivdelse 1977:281
Prop. 1978/79:69 17
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promillelal,
som enligt vad därom särskilt är stadgat beslämts fördel år då den slutliga skatten
debiteras;
atl tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den
för inkomståret fastställda procentsatsen lor avgiftsuttaget, därvid öretal
bortfaller;
all kommunal inkomstskatt och landsiingsmedel debiteras
med belopp som uträknats av lokal skattemyndighet idet fögderi där
beskattningsorten är belägen;
alt i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift debiteras enligt
19 kap. lagen om allmän försäkring på grundval av uppgifier om
försäkringsförhållanden som lämnas av allmän försäkringskassa;
atl socialförsäkringsavgifi till folkpensioneringen såvitt
gäller person med inkomst av annal förvärvsarbete än anställning debiteras med lillämpning
av bestämmelserna i 11 kap. 4§ samt 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen om allmän
försäkring;
atl i I § omförmäld arbetsskadeförsäkringsavgift debiteras
med ledning av bestämmelserna i 7 kap. 2 § tredje stycket lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring;
an i 1 § omförmäld delpenslonsför-säkringsavgifi debileras
med ledning av besiåmmelserna i 21 § andra stycket lagen (1979:000) om del pensionsförsäkring;
att i I § omförmälda arbetsgivaravgifier debileras i en
gemensam post; samt
alt i 1 § omförmäld annuiiei eller, därest skaltskyldig
har atl erlägga fiera annuiteter, summan av dessa påföres i helt antal kronor,
därvid örelal bortfaller.
Denna lag iräder i kraft två veckor efter den dag, då
lagen enligi uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
2 Riksdagen 1978/79. 1 saml Nr 69
Prop. 1978/79:69 \i
Uldrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1978-11-16
Närvarande:
statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström. Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther,
De Geer, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam
Föredragande:
statsrådet Gabriel Romanus
Proposition
om delpension för egenföretagare m. m.
1
Inledning
Som
ett led i det system med rörlig pensionsålder som infördes den I juli
1976 fick
arbetslagarna en hell ny socialförsäkring för delpension i kombi
nation med deltidsarbete (prop. 1975:97, SfU 1975:15, rskr 1975:222).
Inom
ramen för ett uppdrag av regeringen atl följa och redovisa erfarenheterna av
delpensionsförsäkringen har riksförsäkringsverket i december
1977 överiämnat
rapporten (DsS 1977:9) Översyn av delpensionsförsäk
ringen. Rapporten innehåller bl. a. förslag atl försäkringen skall sträckas ut lill
egenföretagare och uppdragstagare och således i princip omfatta alla förvärvs
arbetande.
Efter
remiss har yttranden över rapporten avgeits av försäkringsdomstolen, försäkringsinspekiionen,
riksrevisionsverket, riksskatteverket, statens avtalsverk, statens
personalpensionsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, Försäk-ringskasseförbundel, Landstingsförbundei,
Svenska kommunförbundei. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Lantbrukarnas riksförbund. Svenska företagares riksförbund. Svensk
industriförening, Sveriges hantverks- och industriorganisalion, Sveriges
köpmannaförbund. Pensionärernas riksorganisation, Sveriges folkpensionärers
riksförbund. Svenska personalpensionskassan. Kooperationens pensionsanstall.
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam. LO och Försäkringskasseförbundei
har bifogat yllranden som de har inhämtat. Yttrande har dessulom kommit in från
Arbetslöshetskassornas samorganisation.
Prop.1978/79:69 19
2
Gällande bestämmelser m. m.
2.1 Allmänt
om delpensionsförsäkringen
Socialförsäkringens
pensionssystem har sedan den I juli 1976 en röriig pensionsålder mellan 60 och
70 år. Systemet omfattar tre olika förmånsformer, nämligen dels förtidspension
från folkpensioneringen och försäkringen för lilläggspension (ATP), dels
förtida eller uppskjutet uttag av hel eller halv ålderspension från
folkpensioneringen och ATP och dels en ny försäkring för delpension i
kombination med deltidsarbete (prop. 1975:97, SfU 1975:15, rskr 1975:222).
Försäkringarna administreras av riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna.
Delpensionsförsäkringen syfiar
till atl ge möjlighel lill en mjuk övergång från arbete till ålderspensionering
genom att arbetsinsatsen trappas av under de sista yrkesverksamma åren.
Försäkringen gäller vid deltidsarbete mellan 60 och 65 års ålder och ersätter i
princip 65 % av inkomstbortfallet till följd av arbetstidsminskningen. Den
försäkrades sammanlagda inkomster efier skatt molsvarar därefter i allmänhet
85-90 % av lidigare inkomst vid heltidsarbete. Uttag av delpension reducerar
inte ålderspensionen vid 65 års ålder, och delpension räknas som pensionsgrundande
inkomst för ATP. Försäkrad som vill fortsätta med deltidsarbete efter 65 års
ålder kan då ersätta delpensionen med uttag av halv ålderspension tills han
fyller 70 år.
Den lagstadgade
delpensionen ger kompensation för inkomstbortfall inom iöneskiktet upp lill 7,5
basbelopp (88 500 kr. år 1978). För ytierligare löneborlfall har genom
kollektivavtal träffats överenskommelse om kompletterande delpension för
stats- och kommunanställda samt för privalansiällda som omfattas av industrins lilläggspensionsplan
(ITP).
Delpensionsförsäkringen är
fristående från pensionssystemet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL
(omtryckt 1977:630, ändrad senast 1978:412). De gmndläggande bestämmelserna
finns i en särskild lag (1975:380) om deipensionsförsäkring, DPL (ändrad senasi
1978:32). Den kan ses som en ramlag, och närmare föreskrifter meddelas av
riksförsäkringsverket. Verket rådgör därvid med en ceniral pensionsdelegation
som regeringen tidigare har knutit till verkei och i vilken ingår företrädare
för bl. a. arbetsmarknadens parter. Sådana närmare föreskrifier har utfärdats i
riksförsäkringsverkets cirkulär nr 6/1976 med anvisningar rörande delpensioneringen.
Anvisningarna innehåller under fem punkter både utdrag av delpensionslagens
förarbeten och riksförsäkringsverkets närmare bestämmelser. I den följande
beskrivningen av försäkringsreglerna återges även det mesta av myndighelsanvisningarna.
2.2 Personkretsen
- villkor för försäkring
Delpensionslagen
gäller alla arbetstagare i allmän eller enskild tjänst som har inkomst av
anställning enligt AFL (2 § och första punkten av anvisning-
Prop.
1978/79:69 20
arna).
Försäkringen omfattar däremot i princip inte rörelseidkare, lantbrukare eller
andra självständiga yrkesutövare och inte heller förtroendemän eller övriga som
förvärvsarbetar i uppdrag för annans räkning.
Som
lagsladgal försäkringsvillkor gäller bl. a. atl arbetstagaren uppfyller det s.
k. arbetsvillkoret enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ändrad
senast 1978:228) eller lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd (ändrad
senast 1978:229). Villkoret garanterar att den försäkrade har en aktuell
anknytning till förvärvslivet och innebär i princip all han under en ramlid av
tolv månader omedelbart före delpensioneringen skall ha arbetat som anslälld i minsl
fem månader. Därvid tas enligt anvisningarna normalt bara hänsyn till månad då
han har arbetat minst tio dagar och minsl 70 limmar. Med förvärvsarbete
jämställs i dessa sammanhang visst hemvårdsarbete, arbetsmarknadsutbildning
eller föräldraledighet vid barns födelse under högsl två månader, semester och
annan ledighet med bibehållen lön. När den försäkrades ramtid bestäms, inräknas
i princip inie tid med arbetshinder på grund av sjukdom, vuxenutbildning (inkl.
arbetsmarknadsutbildning o. d.), nykterhets- eller kriminalvård, vård av barn
som inte har fyllt två år eller ersällningsbar arbetslöshet (s. k. överhoppningsbar
lid).
Delpensioneringen
omfattar enbart anställda som har en längre yrkesverksam tid bakom sig. Därför
fömtsätter delpensionslagen att man fr. o. m. 45 års ålder har tillgodoräknats ATP-gmndande
inkomsi av anslällning för minsl tio år. För året närmast före
delpensioneringen kan enligt anvisningarna vid behov beräknas en preliminär
pensionsgrundande inkomst. Det bör här nämnas all den som har inkomsi av annat
förvärvsarbete än anslällning kan undanta inkomsten från ATP:s förmåns- och
avgiftssystem genom en anmälan hos försäkringskassan enligt 11 kap. 7 § AFL.
2.3
Närmare förutsättningar för pension
Rält
till delpension har i Sverige bosall försäkrad som minskar sitt arbele som anslälld
med i genomsniii minsl fem timmar per arbetsvecka och därefier har
deltidsarbete med i genomsnitt minst 17 timmar i veckan (3 § försia stycket).
Del tidigare arbetet behöver inte ha varit heltidsarbete, men måsle lill följd
av nyssnämnda bestämmelser ha utförts under minst 22 timmar per arbetsvecka.
Enligt
andra punkten av anvisningarna skall den försäkrade anses utföra deltidsarbete endasl
om hans sammanlagda nya arbetstid understiger ordinarie heltid i arbetet med minsl
fem limmar i genomsnitt per arbetsvecka. Beiräffande yrken med särskilda
arbetstidsförhållanden förutsätts arbetstiden bli beräknad i samråd med den
försäkrades arbetslöshetskassa eller länsarbetsnämnden. I fråga om
deltidsarbetet fordras vidare i princip all arbetet anordnas så, atl
arbetstagaren utför något arbele åtminstone varannan månad. Undantag kan dock
medges om det är motiverat av särskilda arbetsförhållanden i det enskilda fallel.
Prop.
1978/79:69 21
Arbetstidsminskningen
beräknas genom jämförelse mellan arbetstagarens genomsnittliga arbetstid i
timmar per arbetsvecka före och efter övergången lill dellidsarbele. Enligi
anvisningarna skall beräkningen av arbelsiiden före minskningen göras med
hänsyn lill arbetstagarens genomsnittliga arbetstid i den eller de
anställningar han har haft under en lidsperiod som molsvarar del s. k.
arbetsvillkorets ramlid på lolv månader. Har arbetstidsminskningen skett före
ansökan om delpension, räknas lidsperioden bakåt från nedlrapp-ningstillfällel.
Nedlrappningen
kan ske på så säll alt den försäkrade minskar sin arbetstid hos sin ende
arbetsgivare, hos en av fiera arbetsgivare, hos fiera arbetsgivare samtidigt
eller i samband med byte av anställning. Det är alltså den sammanlagda
arbetstiden som räknas, och deltidsarbetet skall normalt ulföras i genomsnitt
17-35 timmar per vecka. Om den deltidsanställdes arbetstider kommer atl
variera, bör enligi anvisningarna räknas den genomsnittliga arbetstiden under
del år för vilket ny sjukpenninggmndande inkomst enligt 3 kap. AFL skall fastställas
för honom.
Delpension utgår tidigast
fr. o. m. den månad då den försäkrade fyller 60 år och längst t. o. m. månaden
före den då han fyller 65 år (3 § andra stycket). Enligt anvisningarna
förutsätts all minskningen av arbetstiden har skell lidigast under den månad då
den försäkrade fyllt 60 år. Delpension får inte utgå samiidigi med
ålderspension eller förtidspension enligt AFL (6 § DPL).
Om
den anställde före övergången till deltidsarbete har haft en varaktig bisyssla
vid sidan av sill huvudsakliga arbeie, skall man bortse från bisysslan vid prövning
av rätten till delpension (5 § fjärde stycket). Frågan skall dock hänskjutas till
särskild prövning om bisysslan uiförs under längre arbetstid än deltidsarbetet
eller ger en inkomst som är högre än hälfien av deltidslönen. Utvidgas
bisysslan skall delpensionen omprövas. Med bisyssla avses enligt anvisningarna
rörelse, jordbruk och uppdrag vid sidan av arbete som anslälld. En bisyssla som
inte har varit varaktig beakias på så säll atl arbetstiden och inkomsten läggs till
vad som gäller för deltidsanställningen. Om en varaktig bisyssla utvidgas i
samband med övergången lill dellidsarbele, skall bara ökningen beaktas.
2.4
Beräkning av pension
Delpension
skall i princip motsvara 65 % av skillnaden mellan den deltidsanställdes lidigare
inkomst under normal arbetstid och hans antagna inkomsi av deliidsarbeiet (5 §
första stycket). Inkomstskillnaden llr dock för hell år inte beräknas högre än
skillnaden mellan hans sjukpenninggrundande anställningsinkomster före och
efter arbetstidsminskningen. Här avses fastställd sjukpenninggrundande inkomst
enligt AFL. I samband med beslul om delpension fastställs ny
sjukpenninggrundande inkomst. Värden tidigare inkomsien inaktuell, kan den
rättas till högre belopp. Om den försäkrades
Prop.1978/79:69 22
inkomstbortfall
avviker väsentligt från vad som är motiverat med hänsyn till minskningen av
arbetstiden, särskilda arbetsförhållanden eller ändrade arbeisuppgifier, skall
endast beaktas sådani inkomstbortfall som slår i proportion till arbetstidsminskningen.
Avviker inkomsien före eller efier nedlrappningen väsentligt från vad som är
vanligt för arbelel, skall beräkningen grundas på den lön som kan anses vara
vanlig för arbetet.
Vid
beräkning av inkomst skall enligt fjärde punkten av anvisningarna inräknas
normalt förekommande ersättningar såsom ersättning för obekväm arbetstid, skifllillägg,
regelbundet utgående drickspengar, jour- och bered-skapsersättningar samt
naturaförmåner. Ersättning för övertidsarbete, gratifikationer och andra icke
regelbundna ersättningar beaktas däremot inte.
Om
den försäkrade tidigare har hafi fiera kortvariga anställningar eller växlande
inkomster, skall enligt anvisningarna inkomstberäkningen avse hans
genomsnittliga inkomsi i den eller de anställningar han har haft under den
lidsperiod som enligt avsnitt 2.3 gäller för molsvarande beräkning av normal
arbetstid.
När
inkomstbortfall beräknas skall man enligt anvisningarna inte ta hänsyn till
inkomst som hänför sig lill arbetstid vilken överstiger ordinarie heltid för
den försäkrades arbele. Bestämmelsen kallas volymregeln. Del antal timmar som
ligger under den ordinarie arbetstiden skall jämföras med hela antalet timmar
varmed arbetstiden faktiskt har minskats. Samma andel av del faktiska
inkomstbortfallet läggs därefter lill grund för delpension.
2.5
Ansökan och beslut om pension
Ansökan
om delpension skall göras skriftligen hos försäkringskassan (4 § första
stycket). Vid ansökningen skall fogas intyg om den försäkrades inkomsi och
arbetsförhållanden. Intyget skall vara utfärdat av arbetsgivaren eller
avdelning av arbetslagarens huvudorganisation. Arbetsgivaren är skyldig att på
begäran utfärda sådant intyg (4 § iredje stycket). Formulär till intyg
fastställs av riksförsäkringsverket.
Intyget
skall enligt tredje punkten av anvisningarna avse förhållandena före och efter
övergången till deltidsarbetet och det utfärdas i allmänhet av arbetsgivaren. I
vissa fall, särskilt då arbetstagaren ofta byter anslällning eller har fiera
arbetsgivare, utgör intyg från en arbetsgivare emellertid inte tillräckligt
underlag för beslut om delpension. Byggbranschen har nämnts som exempel. I
sådana fall kan man i stället använda intyg från sökandens fackliga organisaiion.
Rätten lill delpension knyts då lill deltidsarbete inom branschen och inte hos
vissa arbetsgivare. Ger sådana intyg inte tillräckliga upplysningar, får
försäkringskassan göra annan utredning i ärendet. Om del behövs är bl. a.
erkänd arbetslöshetskassa och länsarbetsnämnd skyldiga all biträda
försäkringskassa med uppgifter (4 § andra stycket).
Om
den tjänsteman som handlägger pensionsansökan finner skäl föreligga mol bifall,
skall pensionsfrågan underställas en pensionsdelegation i försäk-
Prop.
1978/79:69 23
ringskassan
(8 ij). Sådan underställning skall också ske om sökanden begär del eller om
särskild prövning behövs i fråga om bisyssla vid delpension (jfr avsnitt 2.3).
När delegationen prövar ett delpensionsärende skall i stället för två ordinarie
läkariedamöler tjänstgöra två av arbetsmarknadsstyrelsen utsedda ledamöter. Av
dem skall den ene representera länsarbetsnämnden och den andre ha särskild
erfarenhet av arbetslöshetsförsäkringen och vara utsedd efier förslag av de
erkända arbetslöshetskassornas samorganisation.
Beslutad
delpension belalas ul månadsvis (4 § fjärde stycket). Påbörjas deltidsarbetet vid
ell månadsskifte, börjar pensionen atl utgå samtidigt. I annal fall ulgår
pensionen lidigast fr. o. m. månaden efier den då nedlrappningen gjordes.
I
fråga om besvär mol beslut i delpensionsärende har bestämmelserna inom den
allmänna försäkringen molsvarande lillämpning. Detsamma gäller beträffande
skyldighet atl återbetala obehörigt uppburen delpension (9 §).
Beslut om delpension skall
gälla tills vidare, om inte pensionsansökan eller övrig uiredning i ärendet
föranleder annat (4 § Oärde stycket). Fastställd pension är värdesäkrad genom
en anknytning till basbeloppet (5 § andra stycket).
2.6
Omprövning av pension
Om
ändring sker i de förhållanden som har legal lill grund för beslul om delpension,
skall pensionen omprövas i enlighel med riksförsäkringsverkets anvisningar (5 §
tredje stycket).
Riksförsäkringsverket
har i femte punkten av anvisningarna erinrat om all försäkrad som har fått
delpension kan vilja trappa ned sin arbetsinsats ytterligare eller eventuellt
öka arbetsinsatsen. Om han t. ex. vill minska deltidsarbetet, skall han i
princip ansöka om omräkning av delpensionen. Ökning av pensionen kan i
förekommande fall medges för längst tre månader tillbaka. För kontroll av
pensionsförhållandena skickas också rutinmässigt ul förfrågningar med tre
månaders mellanmm. Inför en omprövning av utgående delpension jämförs den
försäkrades genomsnittliga veckoarbetstid enligt pensionsbeslulet med hans nya
arbetstid i deltidsanställningen. Delpensionen omprövas därefter på så sätt att
man försl enligt de allmänna reglerna räknar fram 65 % av skillnaden mellan den
försäkrades inkomster före resp. efier den ytterligare arbeisminskningen. Detla
belopp läggs sedan samman med redan utgående delpension, räknad i aktuellt
basbelopp för ändringsmånaden, varefter det totala pensionsbeloppet värdesäkras
genom anknyining lill del basbeloppet. Gäller det i stället en ökning av
deltidsarbetet, förfar man på motsvarande sätt och sänker pensionen.
Vid
omprövning av delpension måste den försäkrade fortfarande uppfylla de allmänna
kraven på i genomsnitt minst 17 limmars deltidsarbete i veckan resp. arbeisminskning
med minsl fem timmar i veckan i förhållande till
Prop.1978/79:69 24
heltidsanställning
i yrket. Den som uppbär delpension för dock i princip behålla pensionen om han
mister sitt deltidsarbete genom alt bli arbetslös.
Från
fall med arbetstidsökning skall man enligt lagförarbetena skilja fall där deliidslönen
höjs av olika skäl, t. ex. enligi sedvanligt löneavtal eller på grund av den anslälldes
särskilda kvalifikationer. Delta skall nämligen vid oförändrad arbetstid inte
föranleda omprövning av utgående delpension.
2.7 Försäkringens
finansiering
Liksom
andra socialförsäkringar finansieras delpensionsförsäkringen genom kollektiva avgifier
från arbetsgivarna (7 §). Arbetsgivaravgiften las f n. ul med 0,25 96 av
årslönerna. Avgifi betalas även för uppdragsersätining. I övrigt gäller samma
avgifts- och uppbördsregler som för bl. a. arbetsgivaravgiften lill den
allmänna sjukförsäkringen.
Arbetsgivaravgifterna
förs lill en särskild fond, som förvallas av riksförsäkringsverket. Fonden
uppgick vid 1977 års början till 87 milj. kr. och vid 1978 års början till 84
milj. kr. För 1978 års slut har riksförsäkringsverket i december 1977 beräknat
ett fondunderskotl på 61 milj. kr. vid oförändrat avgiftsuttag.
2.8 Antalet
delpensionärer m. m.
Under
tiden t. o. m. september 1978, dvs. 27 månader efter delpensions-reformen, hade
totalt 56 700 pensionsansökningar kommii in till försäkringskassorna. Under försia
halvåret efter reformen gjordes i genomsnitt 550 ansökningar i veckan, 420 i
veckan under andra halvåret, 4(K) i veckan iredje halvåret och 390 i veckan
fjärde halvåret.
Ijuli
1976 utbetalades ca 3 050 delpensioner, 18 050 i januari 1977,25 570 i juli
1977, 33 420 i januari 1978 och 37 850 i juli 1978.
Antalet
nybeviljade delpensioner har varierat kraftigt från månad lill månad, särskilt
under reformens första år. Antalet personer som minskade sin arbetstid och
började uppbära pension under liden närmast efter reformen och under januari
1977 var stort. Antalet uppgick då lill drygt 3 000 per månad, mot t. ex. ca 1
000 i månaden under december 1976 och sommaren 1977. I genomsnitt ligger
antalet hittills på nära I 600 nya delpensionärer i månaden.
Endast
i ett fåtal fall (knappt 2 %) har ansökan om delpension avslagits. I ungefär
hälften av de fallen hade sökanden inte uppfyllt kravet på tio år med ATP-gmndande
inkomst av anställning fr. o. m. 45 års ålder.
Antalet
upphörda delpensioner har successivt ökat. T. o. m. september 1978 hade 9 447
pensionsfall avslutats. Under de senaste månaderna har antalet uppgått lill
genomsnittligt ca 700 i månaden. De vanligaste orsakerna har varil normal
ålderspensionering (64 96), förtidspensionering eller förlida
Prop.
1978/79:69 25
uttag
av ålderspension (10 %) och avslutat förvärvsarbete i andra fall (11 96).
De
totala pensionsbeloppen uppgick lill 3,7 milj. kr. ijuli 1976 och till 59,6 milj.
kr. i september 1978. Medelpensionsbeloppet har under samma tid stigit från 1
200 per månad och 14 472 per år lill I 491 resp. 17 892 kr. Uuryckt i basbelopp
har årsbeloppet stigit från 1,39 till 1,42.
Här följerockså
en tablå som visar hurdelpensionsiagarna i september 1978 fördelade sig efter
pensionsnivå.
Å rstielopp
uttryckt
M ä n
Kvinnor
B å da k ö nen
Antal
%
Antal
96
Antal
%
0,50
390
1,4
703
5,8
1093
2,7
0,51-1,00
2 254
7.9
2915
24,0
5 169
12,7
1,01-1,50
12 149
42,7
6 001
49,3
18 150
44,7
1,51-2,00
10 924
38,4
2 182
17,9
13 106
32,3
2,01-3,00
2 674
9,4
367
3,0
3 041
7,5
3,01-
32
0,1
1
0,0
33
0,1
Summa
28 423
100
12 169
100
40 592
100
De
skillnader mellan mäns och kvinnors pensioner som framgår av tabellen hänger
bl. a. samman med att männens genomsnittliga arbetslidsminskning var större.
Ca 99 96 av männen hade heltidsarbete före delpensioneringen och ca 90 96 hade
gått ned lill halvtidsarbete. Molsvarande andelar för kvinnoma utgjorde 85
resp. 80 96.
3
Riksförsäkringsverkets rapport med förslag
I
rapporten (Ds S 1977:9) Översyn av delpensionsförsäkringen redovisar
riksförsäkringsverket erfarenheterna av försäkringen sedan sommaren 1976 och
föreslår vissa justeringar i nuvarande regler för anställda. Vidare föreslår verkei
all även egna företagare och uppdragstagare skall få rält lill delpension fr.o.m.
år 1979.
3.1
Erfarenheter av arbetstagarnas del pensionsförsäkring
Riksförsäkringsverket
ulgår från alt ca 200 OfX) personer skulle kunna bli berättigade lill
delpension enligt nuvarande regler om delpensionsförsäkring.
Verket
har gjort vissa enkätundersökningar beträffande anställda i olika yrken,
inkomstklasser, arbetstider och geografiska områden. Undersökningarna avser
dels personer som före reformen avsåg att söka delpension inom
' För september 1978 var basbeloppet 12 600 kr.
Prop.1978/79:69 26
två
år, dels personer som en år efter reformen faktiskt uppbar delpension.
Av
undersökningarna framgår bl. a. alt såväl intresse som utnyttjande varierar
mellan olika yrkesområden. Utnytijandet är t. ex. särskilt högt bland kvinnor i
kameralt, koniorslekniskt och kommersiellt arbeie samt bland män i lantbruks-.skogs-,
fiskeri-och tillverkningsarbete. Motsatt förhållande,dvs. ett lågt utnyttjande,
gäller allmänt för administrativt arbete, transport- och kommunikaiionsarbete, beiräffande
män i natur- eller samhällsvetenskapligt, humanistiskt och kommersiellt arbeie
samt beträffande kvinnor i servicearbeie.
Del loiala
antalet personer som vid undersökningen avsåg atl söka delpension utgjorde
knappt 25 96 av dem som kunde bli berättigade lill pension, och uinyltjandegraden
låg i juni 1977 vid totalt 12,5 96. Del framgick vidare att den högsta uinyltjandegraden
fanns i inkomstklassen mellan 50 000 kr. och 7,5 basbelopp. De förhållandevis
minsta andelarna delpen-sionslagare återfanns i de lägsta och högsia
inkomstklasserna.
I
följande tablå anges hur delpensionstagarna i juni 1977 fördelade sig efter fastställd
sjukpenninggrundande inkomst (SGI) före och efier arbetstidsminskningen (/II).
SGI efter nedtrappning
SGI f ö re nedtrappning.
1
000-tal kr.
Summa
1
000-tal kr.
-
30-
40-
50-
60-
7,5 bas-
29,9
39,9
49,9
59,9
7,5
belopp
19,9
1,4
3,7
0,8
0,1
0,0
0,0
6,0
20-29,9
0,9
5,6
36,9
20,9
1,3
0,0
65,6
30-39,9
0,0
0,4
3,9
6,1
9,7
0,2
20,3
409,9
0,0
0,0
0,4
1,8
2,0
1,3
5,5
50-59,9
0,0
-
0,0
0,1
0.9
0,7
1,7
60-
-
0,0
-
0,0
0,2
0,7
0,9
Summa
2,3
9,7
42,0
29,0
14,1
2,9
100
I
fråga om arbetstid före arbeisminskningen förhöll det sig bl. a. så att den
genomsnittliga andelen personer som var intresserade av atl söka delpension Sleg
med ökande veckoarbetslid. Den faktiska uinyltjandegraden var däremot
påfallande låg bland dem som arbetade mer än 40 limmar.
Följande
tablå visar hur delpensionstagare i juni 1977 fördelade sig efter veckoarbetstid
i deltidsarbetet (96).
Veckoarbetslid i deltidsarbetet
17-21
22-24
25-29
30-
Män
Kvinnor
Totalt
78,2 70,7 76,3
11,6 12,7 11,9
4,6
7,8 5,4
5,7 8,9 6,5
Prop.
1978/79:69 27
I
enkätundersökningen har man också studerat iniresse och uinyiijan-degrad inom
olika geografiska områden. En sior andel delpensionstagare i relation lill
andelen intresserade återfinns bland kvinnor i Sydsverige och Västsverige samt
bland män i norra Mellansverige, Uinyltjandegraden är däremot relativt låg i
Stockholm, mellersta och övre Norrland samt bland kvinnor i östra Mellansverige
och bland män i Småland och på Öland och Gotland.
I riksförsäkringsverkels
utredningsrapport redovisas vidare vissa studier av delpensioneringens
genomförande och konsekvenser på arbetsplatserna. Studien har gjorts för april
1977 inom ramen för ett forskningsprojekt i samarbete med sociologiska
institutionen vid Stockholms universitet. Det gäller 28 olika företag.
Undersökningen ulgör en serie fallstudier och urvalet är inte slumpmässigt. Här
bör emellertid ändå nämnas all i de undersökta företagen har endast tre
ansökningar om deltidsarbete avslagits. Man anses dock kunna räkna med att
vissa intresserade i stället har avråiis från all ansöka om delpension.
Företrädare för fackliga organisationer har t. ex. uppgetl all de ibland har
avrått anställda som annars skulle få mycket låg ATP. Ansökan har ibland också
avvisats i ell förberedande siadium men senare lett lill positiva förhandlingar
mellan företagsledningen och fackföreningen.
Riksförsäkringsverkets
rapport innehåller slutligen även viss redovisning av rällslillämpningen inom
delpensionsförsäkringen.
3.2
Anslutning av egenföretagare fill delpensionsförsäkringen
Riksförsäkringsverket
föreslåratt delpensionsförsäkringen fr. o. m. år 1979 skali omfatta även egna
företagare. Förslaget beräknas kunna gälla ca 35 000 personer.
Verkei erinrar om atl
försäkringens nuvarande regler förutsätter au man kan exaki faslställa den
försäkrades arbetstid, all man med rimlig grad av tillföriitiighet kan förutse
inkomsten efier övergången lill deltidsarbete och alt del föreligger ett direkl
samband mellan arbetstid och inkomsi. För fiertalet företagare anses arbetsförhållandena
inte molsvara dessa förutsättningar. Verket finner det därför inte möjligl att
egenföretagarna ansluts lill delpensionsförsäkringen på samma villkor som
gäller för anställda. Verkei understryker också au de problem som sammanhänger
med en rätt lill delpension för företagare är betydande. Sociala skäl anses å
andra sidan tala för en anslutning. Verkei har därvid kommit fram lill au ansluiningen
måsle ske med stor försiktighet.
Om delpensionsförsäkringen
utvidgas lill egna företagare, bör enligt riksförsäkringsverket även
uppdragstagare anslutas till försäkringen. Därigenom skulle i princip allt
förvärvsarbete kunna ge rält lill delpension. Den som bedriver rörelse eller
brukar jordbruksfastighet och som därvid har anmält undantagande från ATP skall
dock inte vara försäkrad beiräffande
Prop. 1978/79:69 28
sådani
arbele.
Mot
bakgrund av atl det anses i allmänhet förenat med stora svårigheter alt exakt faslställa
en företagares arbetstid är del enligt riksförsäkringsverkets mening inte möjligl
atl införa ett regelsystem som ger företagare rält till delpension på grundval
av en så differentierad arbetstidsminskning som de nuvarande reglema för
anställda skulle leda till. Verket föreslår därför att försäkrad som efter
övergång lill deltidsarbete driver rörelse ges rätt lill delpension om han har
minskal sin arbetstid med minsl hälften. En ytteriigare förutsättning skall
liksom för anställda vara att han efter övergången lill deltidsarbete utför
förvärvsarbete minst 17 timmar i veckan i genomsnitt. För rätt lill delpension
skall krävas att förelagaren kan styrka övergången lill deltidsarbete.
Försäkrad
som efier arbetstidsminskningen har deltidsarbete både som anslälld och som
egen företagare skall enligt förslaget helt behandlas som egenföretagare. Den
som har deltidsarbete uteslutande som arbetstagare föreslås däremot ha samma möjlighel
lill fingraderad arbetslidsminskning som finns enligt nuvarande bestämmelser. Della
innebär all arbetstidsminskningen skall uppgå lill i genomsnitt fem limmar i
veckan och an dellidsarbele efier minskningen skall ulföras minsl 17 limmar per
vecka. Med hänsyn lill all del huvudsakligen är fråga om arbeisiagare för vilka
arbetstiden är reglerad genom den allmänna arbetstidslagen eller kollektivavtal
föreslås vidare atl den försäkrades arbetstid efier arbetstidsminskningen skall
understiga arbetstiden i normalt heltidsarbete inom hans yrke med minsl fem
limmar per vecka. Bestämmelsen ersätter en liknande regel som f n. finns
inlagen i riksförsäkringsverkets anvisningar.
Försäkrad
som efier arbetstidsminskningen arbetar som rörelseidkare måsle enligt
utredningsförslaget utföra deltidsarbetet kontinuerligt under året. Längre
uppehåll i verksamheien, t. ex. mer än sex veckor, skall i princip medföra all arbelel
inte anses delpensionsgrundande. För den som är arbetstagare skall
deltidsarbetet anordnas så all den genomsnittliga veckoarbetstiden, beräknad
med hänsyn lill förhållandena under en period om högsl tre månader, molsvarar
den lill grund för delpensionen fastställda veckoarbetstiden i deltidsarbetet.
Om särskilda arbetsförhållanden föranleder det, skall dock undantag från den
sistnämnda bestämmelsen kunna medges, t. ex. för sjömän.
Verkei
föreslår alt underlaget för delpension till egenföretagare beräknas enligt
följande. Inkomsien före arbetstidsminskningen bestäms i principefter genomsnitiel
av den försäkrades ATP-poäng för de fem kalenderåren närmasi före övergången lill
dellidsarbele. Della genomsniii multipliceras med aktuellt basbelopp. I
normalfallet anses företagarens inkomst efter övergången lill deltidsarbete
utgöra hälften av den beräknade genomsnittsinkomsten. Om del emellertid kan
anses utrett alt hans deltidsinkomsl komnier atl översliga denna schablon, görs
pensionsberäkningen i stället med uigångspunki i den fakiiska deliidsinkomsten.
Prop.
1978/79:69 29
De
som arbetar i uppdrag för annans räkning föreslås bli jämställda med arbetstagare
inom delpensionsförsäkringen. En anslälld företagsledare i ett s. k. fåmansakliebolag
och honom närstående personer som är arbetstagare hos bolaget föreslås däremot
med hänsyn lill sina arbetsförhållanden bli jämställda med egenföretagare i
fortsättningen. Den aktuella personkretsen bestäms genom en hänvisning lill 35
§ 1 a mom. kommunalskattelagen (1928:370).
Uppdragstagare
antas i många läll kunna förete behövligt pensionsintyg från uppdragsgivaren. I
de fall della inte är möjligt bör del enligt riksförsäkringsverket i första
hand åligga uppdragstagaren själv att förete annan lämplig utredning. När det
gäller uppdragstagare föreslås försäkringskassan vidare i vissa fall få använda
sig av schtibloncr lör beräkning av arbetstid enligt anvisningar som
riksförsäkringsverket utfärdar.
Föratt
en egenföretagare skall kunna få delpension måste han enligt verket själv på
övertygande sätt styrka övergången till dellidsarbele. Bevisbördan i fråga om
arbetsinsats före och efter minskningen skall således åvila den försäkrade. Del
anses därvid nödvändigt atl införa en mer omfattande uppgifisplikl för
företagare än som gäller för anställda. Egenföretagaren föreslås nämligen också
fö lämna uppgifter som kan ligga lill grund för bedömningen av verksamhetens
omfattning före och efter övergången lill deltidsarbete. Som exempel på dylika
omständigheter anges förelagels omsättning och antal anställda. Vidare bör han
enligt riksförsäkringsverket ange hur arbetstidsminskningen genomförs. Han kan
t. ex. sälja eller eljesl lägga ned viss del av verksamheien. Om verksamhetens omfallning
inte minskar vid nedlrappningen, bör han ange på vilkel sätt hans minskade arbetsinsats
kompenseras, t. ex. genom annan arbetskraft. Verket anser att den försäkrades
uppgifter bör kunna bestyrkas genom intyg av revisor, om sådan finns i
företaget. Sköts företagets redovisning i stället av en bokförare med gott
renommé, bör intyg från denne kunna accepteras. I andra fall bör den
försäkrades uppgifter kunna bestyrkas genom intyg av t. ex. företagarorganisation
eller personer i föriroendeslällning. Verkei avser au efter samråd med centrala
pensionsdelegaiionen utfärda anvisningar som närmare reglerar dessa frågor.
3.3
Andra delpensionsfrågor
Vissa
grundläggande pensionsregler som f n. återfinns i riksförsäkringsverkels
anvisningar bör enligt verkels mening med vissa ändringar las in i lagen om
delpensionsförsäkring.
Lagen
föreslås sålunda bli kompletterad bl. a. med en beslämmelse an arbetstidsminskningen
skall ha skett tidigast under den månad då den försäkrade har fyllt 60 år för
all kunna ge rätt till del pension. Vidare bör i lagen införas regeln att
bedömningen av den försäkrades normala arbetstid före arbetstidsminskningen
skall göras med hänsyn till förhållandena under en
Prop. 1978/79:69 30
tidsperiod
som motsvarar det s. k. arbetsvillkorets ramlid av tolv månader.
När
man fastställer en arbetstagares inkomstbortfall görs jämförelse med den
sjukpenninggrundande inkomsi som gäller för honom före resp. efter arbetstidsminskningen.
Riksförsäkringsverket föreslår därvid alt inkomsten före nedlrappningen vid
pensionsberäkningen får fastställas ulan lillämpning av den s. k. 30-dagarsregel
som normalt gäller i fråga om ändring av sjukpenninggrundande inkomsi.
Därigenom kan dels vid beslul om delpension tas hänsyn lill inkomständring som
sker mindre än 30 dagar före arbetstidsminskningen, dels göras omprövning av
delpension enligt verkels anvisningar om arbetstidsminskningen har skett under lid
för vilken lönen senare ändras genom relroaklivi verkande avtal. Omprövning
avses dock inte ske om den leder lill en minskning av delpensionen, vilkel bl.
a. skulle kunna bli fallet om inkomsien före arbeisminskningen låg över eller
mycket nära inkomsigränsen 7,5 basbelopp.
I
fråga om pensionsberäkning avser riksförsäkringsverket också att slopa den s.
k. volymregeln i sina anvisningar (jfr avsnitt 2.4).
3.4
Beslutande och omprövning av pension
Riksförsäkringsverket
erinrarom att förekommande avslag på ansökan om delpension måste beslutas av
pensionsdelegation i försäkringskassan. Sådan prövning kan även ske i andra
fall, t. ex. om den sökande begär del eller om den handläggande tjänstemannen
anser bedömningen tveksam.
Enligt
verkets mening är det inte motiverat atl lill pensionsdelegaiion hänskjuta
ansökningar som måsle avslås på grund av lätt konstaterbara fakta, t. ex. alt
ålders- eller ATP-villkoren inte är uppfyllda. Riksförsäkringsverket föreslår
därför all verket bemyndigas föreskriva all vissa sådana ärenden kan avgöras av
tjänsteman. Verket anser vidare all bifallsärenden i ökad omfattning bör prövas
i delegation. Verket avser atl utfärda kompletterande anvisningar även i denna
fråga.
Liksom
tidigare skall fastställd delpension kunna omprövas vid ändrade arbetsförhållanden.
I fråga om anställda anför riksförsäkringsverket bl. a. alt tillfälliga
avvikelser som inte överstiger i genomsnitt en timme per vecka bör kunna lämnas
utan beaktande. Är avvikelsen större skall den däremot liksom enligt nuvarande
regler utjämnas senare. Om avvikelsen innebär en stadigvarande ändring av
arbetstiden, skall pensionen omprövas. Dessa frågor avses liksom f n. bli
reglerade i verkets anvisningar. 1 anvisningarna kommer också att i enlighet
med nuvarande regler tas in bestämmelser om hur ändrade inkomstförhållanden
skall bedömas, liksom nya regler beträffande företagares arbets- och
inkomstförhållanden.
Prop. 1978/79:69 31
3.5
Ikraftträdande och finansiering
Riksförsäkringsverket
föreslår atl de nya reglerna skall triida i kraft den I januari 1979. Vissa
bestämmelser föreslogs dock träda i kraft tidigare.
Verket
föreslår atl utvidgningen av dclpensionsförsäkringen lill egna företagare
finansieras genom egenavgifier som skall beräknas på samma underlag som
företagarnas avgifier till sjukförsäkringen, dvs. i princip på nelloiniäkien av
rörelsen. Egenavgifien föreslås bli debiterad efter samma utiagsproccnt som
arbetsgivaravgiften till dclpensionsförsäkringen.
Den
allmänna utvecklingen av delpensioneringen tyder enligt riksförsäkringsverket
på att ett fondunderskotl uppstår vid oförändrat avgiftsuttag. Underskottet
beräknas i utredningsrapporten bli 61 milj. kr. vid 1978 års slut. Verket
(majoriteten) föreslår därför all avgiften höjs frän nuvarande 0,25 till 0,45 "ii av avgiftsunderlaget. Mot
detta förslag reserverar sig SAF:s representant i verkets styrelse.
4
Remissyttrandena
4.1
Anslutning av egenföretagare till delpensionsförsäkringen
Riksförsäkringsverkets
förslag alt delpensionsförsäkringen skall omfatta även egenföretagare och
uppdragstagare hälsas med tillfredsställelse av Lantbrukarnas riksförbund.
Svenska företagares riksförbund. Sveriges hantverks- och indusiriorganisalion.
Sveriges köpmannaförbund och Sveriges folkpensionärers riksförbund. Förslaget
blir också tillstyrkt eller lämnal ulan erinran av bl. a. siaiens avialsverk. siaiens
personalpensionsverk. Landstingsförbundei. Svenska kommunförbundei. Svensk
Industriförening, Pensionärernas riksorganisaiion. Svenska
personal-pensionskassan. Kooperationens pensions-anstalt. Svenska
försäkringsbolags riksförbund och Folksam.
Försäkringsdomstolen
förutser betydande lillämpningssvårigheter när en försäkring som bygger på
kontrollerad arbetstid och avtalad lön skall utvidgas lill företagare m. fi.
för vilka arbetstider i vissa fall inte kan mätas. Förvärvsinkomsterna ulgörs i
själva verkei av deklarerade nettoinkomster, som många gånger bestäms mera av
bokföringen än av de faktiska inkomstförhållandena. Domstolen känner därför
tvekan inför den föreslagna utvidgningen men finner sig dock av rättviseskäl
och under förutsäitning av solidarisk finansiering kunna tillstyrka förslaget,
om man vid lagstiftningen kan bringa klarhet i de frågor som domstolen lar upp
i sill remissyttrande. Liknande synpunkier och reservationer lämnas av LO. TCO
anser kontroll-svårigheterna vara så stora atl egenföretagarna från
rättvisesynpunkt måste uigöra ett eget premiekollektiv om de skall omfattas av
delpensionslagen. Betydande lillämpningssvårigheter förutses även av andra remissinsianser,
bl. a. av försäkringsinspekiionen och Försäkringskasseförbundei. Förbundet
Prop. 1978/79:69 32
förklarar
sig dessulom avstå från alt ta ställning i själva ansluiningsfrå-gan.
Riksrevisionsverket,
som i princip tillstyrker en ulsiräckning av försäkringen, anser alt
utformningen av egenförelagarnas delpensionssystem bör övervägas närmare.
Verket skisserar därvid en modell som bygger på principerna för s. k. förtida
uttag av ålderspension och menar att en sådan lösning bör prövas och vägas
framför allt mot de betydande svårigheter all kontrollera egenförelagarnas
inkomster och arbetstider som anses förenade med riksförsäkringsverkets
förslag. Liknande tankar förs fram av Sveriges fölkpensionärers riksförbund.
Även
S/lf erinrar om egenförelagarnas speciella arbetsförhållanden och de problem
som uppstår vid en delpensionering. SAF har i och för sig intet att invända mot
en utsträckning av försäkringen men anser att frågan behöver uiredas
ytterligare. Föreningen framhåller all del för vissa fria yrkesutövare torde
bli helt omöjligt alt förebringa behövlig bevisning och att det därför finns
risk all reformen kommer atl uppfattas som en chimär. Det finns också grupper
av företagare för vilka den föreslagna delpensionen anses passa myckel dåligt, l.
ex. sådana som har stora fasta kostnader i rörelsen.
SAF
framhåller också alt det i stället för all diskutera en vidgning av delpensioneringen
skulle ha mera realism över sig atl diskutera åtgärder som på sikl begränsar
kostnadsutvecklingen inom pensionssystemet. I fråga om dagens många
delpensionärer erinrar föreningen vidare att nuvarande marginalskatter innebär atl
deltidsarbete jämte delpension normalt ger nära nog samma inkomsi efter skatt
som heltidsarbete. Det finns därför knappast någon ekonomisk stimulans att
fortsätta med heltidsarbete fram till 65 års ålder. En annan faktor sägs vara
all arbetsgivarna under de senaste årens svaga konjunkturer har selt
delpensioneringen som en möjlighet atl begränsa arbetsstyrkan. Det finns enligt
SAF anledning alt känna oro inför denna utveckling. Liknande uttalanden görs av
Svensk industriförening och Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Arbetsmarknadsstyrelsen anser det däremot ur arbetsmarknadspolitisk synpunki vikligl
alt man kan finna former för en kombination mellan deltidsarbete och delpension
för fier grupper än som f n. har rätt lill det.
4.2
Särbestämmelser för egenföretagare m. m.
Försäkringsdomsiolen
delar i likhet med LO riksförsäkringsverkels uppfattning atl egenföretagare
inte kan anslutas till delpensionsförsäkringen pä samma villkor som gäller för
anställda. Med hänvisning lill vad de båda remissinsianserna har anfört i
föregående avsniii om företagamas arbetsförhållanden stryker de under verkets ullalande
atl anslutningen bör ske med försiktighet. Riksrevisionsverket finner det från
principiell synpunki önskvärt all enhetliga regler får gälla så långt del är möjligl.
I vart fall bör alla företagare behandlas lika oavsett företagsform.
Försäkringskasseförbundet, Svenska
Prop. 1978/79:69 33
kommunförbundet. Svenska personal-pensionskassan, Kooperaiioiieiis
pen-sionsansiali och Folksam instämmer i verkels åsikt om behovet av särbestämmelser
och de fyra senare remissinstanserna finner de föreslagna reglerna i stort sett
väl avvägda. Sådana positiva omdömen lämnas också av Lanibrukarnas riksjörbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisalion och Sveriges köpmannaförbund.
Industriorganisationen anför vidare atl specialreglerna bör bygga på molsvarande
principer inom arbetslöshetsförsäkringen. Köpmannaförbundet tillägger att det
knappast torde vara möjligt att på förhand beräkna den fulla effekten av
förslagen men att de i princip ändå bör godkännas. Förbundet anser del därvid
angeläget alt ändringar snabbi kan göras om del visar sig all reformen inte får
avsedd effeki.
4.2.1 VUlkor för försäkring
I fråga om arbetsvillkor och villkor om tio poängår och
gällande försäkring för ATP instämmer bl. a. riksrevisionsverket i förslaget.
Företagarorganisationerna kritiserar emellertid det förordade sambandet med
ATP. Lanibrukarnas riksjörbund kan t. ex. inte finna något avgörande argument föratt
från delpensioneringen utesluta egenföretagare som har anmält undantagande från
ATP. Även Svenska JÖreiagares riksförbund. Svensk indiislriförening och
Sveriges hantverks- och Indusiriorganisalion är kritiska. Hanlverksorga-nisaiionen
anser all riksförsäkringsverket borde ha undersökt möjligheterna atl ta med
även denna företagargrupp, och industriföreningen vill ha en snabb uiredning
huruvida någon form av dispenssyslem kan införas.
Vad gäller villkoret om tio poängår inom ATP kan Lanibrukarnas
riksförbund inte acceptera all della skall diskvalificera dem som lidigare har
haft undantagande från ATP. Förbundet vill därför införa en övergångsregel som
även lar hänsyn lill år då s. k. undanlagandepoäng har beräknats för egenföretagaren.
Även Svenska företagares riksförbund och Sveriges hanl-verks- och indusiriorganisalion
avvisar förslaget beiräffande dem som lidigare har återkallat ell undantagande
eller som med slöd av en av organisationerna föreslagen övergångsregel i
reformen återinträder inom exempelvis tre eller sex månader. Hantverksorganisalionen
begär också atl riksförsäkringsverket ges i uppdrag all snabbt uireda hur
reformen med hjälp av schablonregler även kan få omfatia egenföretagares make
som hjälper lill i rörelsen. Medhjälpande make har nämligen försl fr.o.m. 1977
års taxering själv beskattats för rörelseinkomsi och kunnai få egna ATP-poäng.
Svensk indusirlförening anser alt en övergångsbestämmelse i ämnet bör tas in i
riksförsäkringsverkels tillämpningsföreskrifter.
4.2.2 Närmare förutsäliningar för pension
Förslaget att egenföretagare måste minska sin arbetstid
med minst hälfien och därefter arbeta minst 17 limmar i veckan godias av Lanibrukarnas
i Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 69
Prop.
1978/79:69 34
riksförbund. Svenska jörelagarcs riksförbund. Svensk induslriföreiiiiig.
Sveriges hantverks- och indusiriorganisalion och Sveriges köpmannaförbund. Hantverksorganisalionen
anser dock atl möjlighet till dispens bör finnas för den som kan anföra
särskilda skäl för annan arbetslidsminskning. Även riksre-visionsvcrkei
ifrågasätter om inte viss valfrihet borde kunna medges. Enligt verkei måste
alla arbelstidsminskningar ändå konlrolleras på samma sätt, och även önskemål
om likställighet lalar för alt tillämpa samma regler som gäller för anställda.
De skäl som riksförsäkringsverket anför mol en enhetlig reglering anses dock
rimliga. Svenska personal-pensionskassan delar hell riksförsäkringsverkets
uppfattning all arbetslagarnas fingraderade nedlrapp-ningsskala inte kan
användas av företagarna och tillstyrker förslaget. SAF anmärker all en
minskning av arbetstiden med hälften i vissa fall kan medföra att rörelsen inte
längre ger någon vinst.
I fråga om kraven på minskning av arbetstid l']nner försäkringsdomsiolen
atl ett sysiem med skilda regler för olika slags förvärvsarbete kan fungera
ulan komplikationer endast om biandfall inte förekomnier. Med uigångspunki i
förslaget att allt förvärvsarbete skall grunda rätt lill delpension uttalar
domstolen tveksamhet i detla avseende och anser alt andra vägar bör prövas.
Au den som efter arbetstidsminskningen har s. k. blandad
inkomst skall behandlas som rörelseidkare lämnas i allmänhet ulan erinran av
remissinstanserna och biträds bl. a. av Lanibrukarnas riksförbund. Försäkringsdomsiolen
har förståelse för förslaget men påpekar atl det jämfört med dagens regler om
bisyssla innebär en påtaglig försämring för arbetstagare som dessulom driver
mindre jordbruk eller rörelse. Domstolen finner därför atl del bör övervägas om
inte en arbetstagare skulle kunna få ha kvar vissa sådana biinkomster, vilket
också antas ge administrativa fördelar. Domstolen påpekar vidare atl den som
har trappat ned till ett blandat deltidsarbete torde kunna förlora den räu lill
slöd vid arbetslöshet som kravel på 17 timmars deltidsarbete avser atl
garantera. Även riksrevisionsverkei anser att konsekvenserna av alt slopa
nuvarande regler om bisyssla inte har redovisats tillfredsställande. Bl. a. LO
och Försäkringskasseförbundei liWslyrker däremot att de reglerna utgår.
Försäkringskasseförbundei instämmer i vad
riksförsäkringsverket har anfört i fråga om föriäggning av deltidsarbete för
arbetstagare, uppdragstagare och egenföretagare.
Riksrevisionsverkei anser all arbetstiden vid delpension i
princip bör vara jämnt fördelad under året och att likslällighetsskäl talar för
att samma beräkningsperiod för ulfört deltidsarbete används för alla
förvärvsarbetande. Svenska kommunförbundei anser också att det för alla måste
krävas all deltidsarbetet bedrivs kontinuerligt, om inte alldeles särskilda
skäl motiverar annal. Svenska personal-pensionskassan säger sig inte ha något
att invända mol utredningsförslaget att fördelningen mellan arbete och ledighet
skall regleras hårdare än f. n.
Prop. 1978/79:69 35
Vad
gäller kravet att egenföretagare måsie utföra deltidsarbete kontinuerligt under
en tolvmånadersperiod påpekar försäkringsdomsiolen atl försäkringen kommer att
stå öppen för arbetstagare med säsongarbete men inte lor rörelseidkare med
motsvarande arbeie. Med erinran om att rikslorsiikrings-verket inte vill tillåla
egenföretagarna mer än sex veckors avbrott i deltidsarbetet ifrågasätter
domstolen om del angivna motivet har bärkraft. Det skulle vidare uppstå en
påtaglig försämring för säsongarbetande arbeisiagare som har bisysslor. Domsiolen
anser därför all dessa frågor bör bli föremål för närmare överväganden.
Förslagen kritiseras också av Lantbrukarnas riksförbund. Svenska företagares
riksförbund. Svensk indusirlförening och Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Bland remissinsianser som godtar förslagen finns Sveriges hantverks- och Industriorganisalion
och Sveriges köpmannaförbund.
I
fråga om anställdas deltidsarbete hänvisar försäkringsdomsiolen lill socialförsäkringsuiskotlels
av riksdagen godtagna betänkande 1976/77:24. Med utgångspunkt i detta anser
domstolen atl riksförsäkringsverkets förslag om en iremånadersperiod för
beräkning av genomsnittlig arbetstid för anställda är för långtgående. Domstolen
kan vidare inte avgöra om verkei har avseit alt det skall vara möjligl att
koncentrera arbetstiden till en kort del av iremånadersperioden. Om så är
fallet, finner domstolen alt förslaget står i strid mol riksdagens ullalande.
En tremånadersprövning tillstyrks däremot av bl. a. LO, som tillägger atl
eventuellt undantag från tremånadersberäk-ningen med hänsyn till
arbetsförhållandena i det enskilda fallel måsle vara tillstyrkt av den fackliga
huvudorganisationen. Även SAF lämnar förslaget ulan erinran.
4.2.3
Beräkning av pension
Förslaget
all egenföretagares delpension skall beräknas på grundval av skillnaden mellan å
ena sidan lidigare inkomsi enligt genomsnittlig ATP-poäng för de fem senaste
åren och å andra sidan antingen schablonmässigt hälften av den inkomsten eller
faktisk högre deltidsinkomst blir tillslyrki eller lämnat ulan erinran av många
remissinstanser, bl. a. av Svensk industriförening. Sveriges köpmannaförbund vill
dock förkorta femårsperioden till tre år, medan Försäkringskasseförbundei anser
all en förlängning av perioden bör övervägas.
Lanibrukarnas
riksförbund har däremot starka invändningar mol den föreslagna beräkningen av heliidsinkomsien
och anser att denna liksom för anställda skall bestämmas av den sjukpenninggrundande
inkomsien. I andra hand kan förbundet länka sig atl man liksom vid ATP-beräkning
med s. k. aniagandepoäng använder medelinkomsten för de två bästa av de fyra senaste
åren. Den sistnämnda lösningen föreslås även av Svenska företagares riksförbund.
Enligt Sveriges hantverks- och industriorganisalion bör man i stället med
förebild från egenförelagarnas arbetslöshetskassor utgå från den
Prop.
1978/79:69 36
högsta av de senaste tre årens ATP-grundande inkomster,
vilket dock kan få ersattas med en genomsnittsberäkning om dessa inkomster
varierar betydligt. Försäkringsdomsiolen, som inte motsätter sig
riksförsäkringsverkets förslag, för också fram alternativet med
arbetslöshetskassornas metod.
Vad åter gäller förslaget om schablonberäkning av
deltidsinkomsten anser Sveriges hantverks- och industriorganisalion all
försäkringskassan efter särskild prövning även bör kunna la hänsyn lill en deltidsinkomsl
som understiger schablonbeloppet. Svenska personal-pensionskassan anser atl
schablonen för deltidsinkomsl inte bör överges, inte ens i fall där arbetstidsminskningen
överstiger 50 '-'n med bred marginal.
4.2.4 Uppdrag, jåmansjöreiag m. m.
Riksförsäkringsverkets förslag atl inom dclpensionsförsäkringen
jämställa uppdragstagare med arbetstagare tillstyrks av riksrevisionsverket, Landsiingsförbundei,
Kooperationens pensionsansiali och Folksam. Förslaget lämnas också utan erinran
av bl. a. statens avialsverk, Försäkringskasseförbundei och Sveriges hantverks-
och Indusiriorganisalion. Svenska kommunförhundel har inte heller något atl
invända men vill dock fästa uppmärksamhet på att förslaget för förbundets del
huvudsakligen avser kommunala förtroendeuppdrag. Del väntas därvid i många
fall bli svårt all ange arbetstider m. m. Förbundel ulgår från att särskilda
tillämpningsföreskrifter kommer att bli nödvändiga. Riksrevisionsverkei anser
liksom riksförsäkringsverket all arbetstiden för uppdragstagare kan behöva
beräknas schablonmässigt i vissa fall. Försäkringsdomsiolen menar alt någon
normal arbetstid enligt reglerna för anställda inte kan fastställas beiräffande
uppdrag. Domstolen finner det också önskvärt all lagstiftaren lar ställning lill
hur behövlig beräkning av genomsnittstid bör göras.
Förslaget all företagsledare i fåmansakliebolag skall
behandlas som rörelseidkare liksom enligt kommunalskatielagen tillstyrks eller godias
av bl. a. riksrevisionsverkei, Försäkringskasseförbundei, Svenska personalpensionskassan,
Lanibrukarnas riksförbund. Svenska JÖreiagares riksförbund, Sveriges
köpmannaförbund. Svensk indusirlförening och Sveriges haniverks- och Indusiriorganisalion.
De två senare företagarorganisationerna avstyrker dock anslutande förslag
beträffande företagsledarens närstående. Försäkrings-domstolen och riksskalteverkei
förordar alt särreglerna sträcks ul även till andra fåmansföretag enligt kommunalskatielagen
än aktiebolag.
Rlksskaiieverkei undrar om försäkringen även skall omfatta
delägare i handelsbolag eller kommanditbolag samt inkomsi av fastighei eller av
rörelse i utlandet. Verkei påpekar också att kontrollproblem kan uppstå i fråga
om makar som gemensami driver rörelse eller jordbruk.
Prop. 1978/79:69 37
4.2.5
Ansökan om pension
Som
har nämnls i avsnitt 4.1 förutser många remissinstanser betydande kontrollsvårigheter
i fråga om underiag för delpension till egenföretagare. Försäkringsdomsiolen
delar liksom övriga remissinsianser riksförsäkringsverkets uppfattning alt
bevisskyldigheten i fråga om rätt till delpension bör åvila den försäkrade.
Enbart dennes egna uppgifier anser domstolen därvid inte kunna godtas som
beslutsunderlag. Domstolen påpekarail för anställda finns lagbestämmelser om
hur en ansökan skall styrkas och menar därför au lagtexten i enlighel med
verkets uttalanden i ämnet bör kompletteras med krav på att rörelseidkare och
uppdragstagare alllid skall lämna intyg från ojävig person eller organisation
som har god kännedom om den försäkrades arbetsförhållanden.
Del måsie
också enligt bl. a. Lö:s mening krävas atl förelagarna hell och fullt kan
bevisa de grundläggande förhållandena. Som har nämnts tidigare anser även S./enbevisskyldighel
principiellt riklig men finner an den i vissa fall lorde bli omöjlig all
fullgöra. Under förutsättning att uppgifisskyldigheten inte skall fullgöras
med tätare intervall än för anställda har Lanibrukarnas riksförbund i princip
intet all invända mot de föreslagna reglerna. Även Sveriges hantverks- och Industriorganisalion
anser de förordade principerna riktiga. När det gäller de närmare beviskraven
bör enligt organisationen utgångspunkten vara de molsvarande krav som ställs av
arbetslöshetskassorna.
Riksrevisionsverkei
framhåller betydelsen av atl uppgifisskyldigheten utformas på ell adminisirativi
enkelt och så långt möjligl enhetligt säll. Enligt verkets mening blir det
svårt för de personer som skall bestyrka uppgifterna alt kontrollera rörelseidkarnas
arbetslidsminskning, och bestyrkandet måste tili väsentiig del gmndas på
företagarens egna uppgifter. Riksrevisionsverkei avstyrker atl sådani intyg
lämnas av rörelsens revisor, eftersom delta lorde strida mot revisorns
ställning.
4.3
Andra delpensionsfrågor
Riksförsäkringsverkels
förslag all föra över vissa gmndläggande regler från verkels anvisningar lill
delpensionslagen tillstyrks bl. a. av Landsiingsförbundei, Svenska kommunförbundei
och SAF. Försäkringsdomsiolen vill gå längre och anser all alla gmndläggande
förmånsregler bör meddelas i lagen och inte genom senare föreskrifter eller
anvisningar. Den enskilde skulle då lättare kunna bedöma sin rätt lill pension,
och myndigheterna skulle också lältare kunna få en enhetlig rättstillämpning
med uigångspunki i statsmakternas motivuitalanden till lagtexten. I della
sammanhang betonar LO viklen av alt den centrala pensionsdelegation som har
knutits till riksförsäkringsverket även i fortsättningen ges siarka möjligheler
lill inflytande över lagens tillämpning.
Prop. 1978/79:69 38
Riksrevisionsverket
och Försäkringskasseförbundei ger särskilt slöd ål förslaget om lagreglering av
alt försäkrads normala arbetstid före arbeisminskningen skall bestämmas med
hänsyn till hans arbetsförhållanden under den tidsperiod som gäller för det s.
k. arbetsvillkoret, dvs. i princip för de senaste lolv månaderna. Svenska kommunförbundei
anser däremot all den observationsperioden är alltför kort i fråga om normal
arbetstid och att den kan leda lill resultat som enligt förbundels mening inte
stämmer överens med grundtankarna bakom delpensionsreformen. Delta sägs t. ex.
gälla beträffande den som efter en livslång halvtidstjänst ökar lill full
arbetstid vid 59 års ålder och sedan efter ett år söker delpension från den
heltidstjänsten. I likhet med vad som föreslås för egenföretagare bör enligt
förbundet i stället de senaste årens uppgifterom ATP-grundande inkomsi kunna
vara lill ledning. Även Landstingsförbundei ifrågasätter en skärpning av
hithörande bestämmelser och påpekar all förbundets kompletterande
pensionsavtal tar hänsyn till arbetstagarens sysselsättningsgrad under hela
anställningstiden (en s. k. tjänstetidsfakiori.
Alt
man i fråga om inkomstberäkning för arbetstagare inte längre bör ta hänsyn till
den s. k. 30-dagarsregeln för inkomständring vid jämförelse med sjukpenninggrundande
inkomsten godias av remissinstanserna och tillstyrks bl. a. av
försäkringsdomstolen, riksrevisionsverket och Försäkringskasseförbundet.
Enligt förbundel har regeln orsakat kassorna mycket arbete och ett slopande av
den skulle därför underiätta utredningsarbetet. Försäkringsdomstolen anser atl
lagändringen bör kompletteras med vissa bestämmelser till förhindrande av spekulalion.
Riksförsäkringsverkets
avsikt all möjliggöra omprövning av delpension i samband med löneavtal som även
innebär retroaktiv lönehöjning för tiden då arbeisminskningen gjordes får också
slöd av remissinsianserna. Bland dem som uttryckligen tillstyrker finns riksrevisionsverkei,
Försäkringskasseförbundei, LO, TCO och Lanibrukarnas riksförbund. TCO vill dessulom
all den nya möjligheten till omprövning skall gälla retroaktivt från
delpensioneringens början den 1 juli 1976. Svenska personal-pensionskassan
anser i motsats till utredningsförslaget atl delpensionen i förekommande fall
även bör kunna justeras nedåt i samband med retroaktiv lönehöjning, dock försl
fr. o. m. den tidpunkt då lönehöjningen blir känd och utan
återbetalningsskyldighet. Också SAF vill atl omprövning skall kunna göras även
i sänkande riktning. Statens personalpensionsverk påpekar däremot all delta i
vissa fall kan medföra omräkning och höjning av statlig komplelteringspension,
vilket skulle innebära ell betydande merarbete för verkels del. En
remissinstans, nämligen Sveriges haniverks- och Indusiriorganisalion, avstyrker
utredningsförslaget helt och anför:
När
det gäller aU ta hänsyn lill retroaktiv lön finns det emellertid anledning lill
tveksamhet. Det kan visserligen vid stora retroaktiva löneökningar bli inte helt
oväsentliga belopp för den enskilde. Samtidigt måsie man enligt SHIO:s
Prop. 1978/79:69 : 39
uppfattning
la hänsyn lill alt just i dessa fall motsvaras siörre delen av den retroaktiva
lönehöjningen av prishöjningar. För att man över huvud taget skall kunna
överväga atl ta hänsyn till dessa retroaktiva lönehöjningar måsle man också ta
hänsyn till den infiation som lönehöjningen orsakar. Det är inte hell klart om
Riksförsäkringsverket menar an så skall vara fallet. Hänsyn bör således lagas lill
konsumentprisindex för den månad då den retroaktiva lönehöjningen betalas ut.
För en slutgiltig bedömning behövs en bätire uppskattning av vad den föreslagna
förändringen betyder i kronor för de delpensionerade och vad kostnaderna är all
administrera förslaget. Del finns vidare anledning alt fråga om inte
delpensionsförsäkringen redan i dagslägel är så gynnsam för arbetslagarna att
denna marginella förbättring inte är nödvändig.
Atl
riksförsäkringsverket avseratt slopa den inkomslbegränsande "volymregeln"
i sina anvisningar uppmärksammas positivt av LO och Försäkringskasseförbundei.
Förbundet uppger alt detla kommer all medföra en smidigare och enklare
handläggning av delpensionsärendena. Svenska personalpensionskassan ullalar molsvarande
tillfredsställelse beträffande sina ärenden.
SAF
anser atl delpensionsförsäkringen i likhel med sjukförsäkringen och arbelsskadeförsäkringen
även bör kunna ersätta inkomstbortfall i skiktet över 7,5 basbelopp genom atl
ge en proportionellt beräknad förmån upp till den summan. Della skulle inte
belasta samhällsekonomin utan bara innebära en mera rättvis fördelning mellan lagstadgad
och avtalsreglerad delpension. Svenska företagares riksförbund framhåller alt
den gjorda begränsningen till 7,5 basbelopp kan innebära nackdelar för vissa rörelseidkare
och atl del inte är lika län för dem atl på annat sätl få delpension för högre
inkomster. Detla måsle enligt förbundet beaktas i delpensionslagen eller
skattelagstiftningen.
7"C0
erinrar om atl de som delpensioneras vid skilda tidpunkter under ett kalenderår
får olika stora pensioner beroende på infiation och basbelopp. Detta anser TCO
inte tillfredsställande. Efiersom lönen normalt justeras endast en gång om
året, bör därför bara ett basbelopp användas för ett kalenderår, lämpligen
basbeloppet för januari liksom inom ATP.
LO
anser au riksförsäkringsverkels anvisningar behöver ses över på vissa punkter.
LO finner det t. ex. otillfredsställande för arbetslagarna att lillfälliga
tjänstledigheter och korta anslällningsuppehåll skall påverka beräkningen av
normal arbetstid och normal inkomsi. Nuvarande tillämpning sägs leda till orättvisor
mellan olika grupper av anställda. LO finner det vidare angeläget att knyta
tillämpningen närmare till del regelsystem som gäller inom arbetslöshetsförsäkringen,
så alt bl, a. anställda med säsongarbete kan tillgodoräknas arbetslös tid under
vilken de slår lill arbetsmarknadens förfogande. LO bifogar i dessa frågor ett yllrande
från Svenska byggnadsarbetareförbundet. LO förordar slutligen också all
regelbunden övertidsersättning blir delpensionsgrundande om den har utgått
under en längre tid. Några av dessa synpunkter förs även fram av Folksam och
Kooperationens pensionsansiali. Försäkringsdomsiolen framhåller atl hela frågan
om övertids-
Prop. 1978/79:69 40
arbete
och övertidsersättning kommer i ell nyll läge i den föreslagna reformen.
Riksskalteverkei
erinrar om att verkei lidigare har föreslagit regeringen (budgetdepartemeniei)
all avdrag för preliminär skatt skall kunna göras på anställds delpension även
när pensionen inte ulgör hans huvudsakliga inkomsi av ijänsl. Avdrag föreslogs
ske schablonmässigt med 40 96 på delpension som inie är huvudinkomst.
Delpensionär som har huvudinkomst av rörelse eller jordbruk bör regelmässigt
betala preliminär B-skatt. Något skatteavdrag görs då inte. Riksskatteverket
har inte funnil anledning att föreslå någon ändring i detla avseende.
4.4
Beslutande och omprövning av pension
Riksrevisionsverkei
m. fi. remissinsianser har intet an erinra mot föreslagen fördelning av
befogenheten att besluta i delpensionsärenden mellan tjänsteman och
pensionsdelegation. Försäkringskasseförbundei anser dock att ärenden, där
genomsnittsberäkning av arbetstid och inkomst i siörre utsträckning påverkar
delpensionen negativt, regelmässigt bör prövas i delegation. Förbundet påpekar
också alt reformen medför ökat personalbehov hos försäkringskassorna.
LO,
Folksam och Kooperationens pensionsansiali anser alt del i fråga om egenföretagares
delpension måste ske en kontinuerlig uppföljning för atl kontrollera atl pensionslorhållandena
inte har ändrats. Riksrevisionsverkei finner det motiverat atl ha en
lagreglerad skyldighet alt underrätta försäkringskassan om omständigheter som
kan påverka utgående pension men ifrågasätter huruvida del är nödvändigi atl
arbetstagare och egenföretagare lämnar uppgifter varje kvartal. Enligt verkei
bör del i stället prövas om uppgiftsplikien kan inskränkas lill alt gälla en
gång om året och vid tillfällen när det har sken ändringar av belydelse för
pensionen. Verket ifrågasätter vidare om en egenföretagare kan lämna
tillförlitliga inkomsiuppgifter för annan period än rörelsens räkenskapsår. Försäkringskasseförbundei
anmärker atl nuvarande efterkontroller innebär ett omfattande arbete som endast
i undantagsfall påvisar några avvikelser. De försäkrade blir också ofta irriterade
över de upprepade kontrollerna. Därför ifrågasätter även Försäkringskasseförbundei
om inte intervallerna kan föriängas. Eflerkontrollen anses därvid också kunna
göras effektivare och meningsfullare.
Lantbrukarnas
riksförbund förutsätter alt företagare inte skall fullgöra uppgiftsskyldighei
med korlare intervall än anställda och instämmer i riksförsäkringsverkets åsikt
alt lillfälliga mindre arbeislidsavvikelser med i genomsnitt en limma i veckan
inte bör föranleda omprövning av delpensionen.
Förbundet
framför vidare synpunkier i fråga om omprövning vid inkomständringar, liksom
Svenska företagares riksförbund, SAF och försäkringsdomsiolen, som helsl ser
att regelsystemet för omprövning blir lagreglerat.
Prop. 1978/79:69 41
4.5
Ikraftträdande och finansiering
Remissinsianserna
tillstyrker eller lämnar utan erinran att egenföretagare och uppdragstagare
ansluts lill delpensionsförsäkringen redan den 1 januari 1979. Även
ikraftträdandet av övriga ändringar i pensionsreglerna godtas i allmänhet. Försäkringskasseförbundei
understryker dock vikten av all kassorna ges tillräcklig lid för administrativa
förberedelser. Sådana frågor och behovet av anvisningar, utbildning och
information påtalas även av andra remissinstanser. Lanibrukarnas riksförbund
anser det angeläget atl den föreslagna tidsplanen kan hållas.
Förslagen
i finansieringsfrågan tillstyrks eller lämnas ulan erinran av bl. a. försäkringsinspektionen,
riksrevisionsverket, LO, Lanibrukarnas riksförbund. Sveriges haniverks- och industriorganisalion.
Kooperationens pensionsansiali och Folksam. Svenska kommunförbundei vill trots
kommunernas besvärliga ekonomiska läge inte motsätta sig föreslagen avgifishöjning.
Landsiingsförbundei
föreslår atl det exempelvis efier tre år görs en översyn av finansieringen i
fråga om olika kategorier försäkrade. Även försäkringsinspektionen, LO,
Kooperationens pensionsanstall och Folksam finner del angeläget all
riksförsäkringsverket noga följer utvecklingen av pensionskostnaderna och
avgifterna för de olika grupperna. TCO, som tillstyrker den föreslagna
avgiftshöjningen, menar däremot atl egenföretagarna redan från början måsle uigöra
ett särskilt premiekollektiv med egen pensionsfond.
SAF
motsätter sig bestämt atl försäkringsavgiften höjs. Föreningen anför all
företagen i nuvarande samhällsekonomiska läge saknar förutsältningarall bära
ett ökat avgiftsuttag och menar därför alt slaismakterna i stället får välja mellan
atl begränsa gjorda åtaganden eller söka andra finansieringskällor. Även Svensk
industriförening anser alt ell beslul om avgiftshöjning bör anslå med hänsyn lill
rådande konjunkturläge. Svenska företagares riksförbund avråder också från alt
nu ålägga företagen ytterligare avgifier och menar alt liden snart är mogen för
en återgång lill all dela avgifisbördan mellan löntagare och arbetsgivare. Förbundel
anser dock alt avgiftshöjningen kan godtas i den mån motsvarande sänkning görs
av någon annan arbetsgivaravgift. I annat fall bör beräknat fondunderskotl
läckas med förskollerade statsmedel.
5 Föredraganden
5.1
Allmänna synpunkter
Vi
har sedan den I juli 1976 en röriig pensionsålder mellan 60 och 70 år inom del
allmänna pensionssystemet. Som ett led i den reformen infördes en helt ny
socialförsäkring för delpension i kombination med deltidsarbete (prop. 1975:97,SfU
1975:15,rskr 1975:222). Delpensionsförsäkringen.som nugäller för anställda, syfiar
till all ge möjlighet till en mjuk övergång från arbele lill
Prop.1978/79:69 42
ålderspension
genom en nedtrappning av arbetsinsatsen under de sista yrkesverksamma åren.
Försäkringen gäller vid dellidsarbele mellan 60 och 65 års ålder.
De
grundläggande bestämmelserna finns i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring.
DPL. Försäkringen är alltså frislående från lagen (1962:381) om allmän försäkring.
AFL. Närmare föreskrifier om delpensionsförsäkringen har meddelats av
riksförsäkringsverket.
För
all vara försäkrad skall man som anslälld ha haft pensionsgrundande inkomst
inom den allmänna försäkringen för lilläggspension (ATP) under minsl tio år fr.
o. m. 45 års ålder. Dessutom förutsätts alt man uppfyller det s. k.
arbetsvillkoret enligt reglerna fördel allmänna arbetslöshetsstödet. Del innebär
atl man i princip skall ha arbetat under minsl fem av de senaste lolv månaderna.
Vid delpensioneringen skall arbetstiden minskas med minst fem limmar i veckan,
och deltidsarbetet skall omfatta minsl 17 limmar i veckan. Delpensionen
ersätter i princip 65 % av det inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen.
Den försäkrades disponibla inkomster efier skatt blir därvid normalt 85-90 % av
hans lidigare heltidslön. Liksom andra socialförsäkringar administreras
delpensionsförsäkringen i försia instans av de allmänna försäkringskassorna och
finansieras genom en särskild socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna.
Inom ramen för en uppdrag
av regeringen an följa och redovisa erfarenheterna av den nya försäkringen har
riksförsäkringsverket avgetl rapporten (DsS 1977:9)Översyn av
delpensionsförsäkringen. I rapporten föreslås främst atl försäkringen skall
sträckas ut lill egna företagare och uppdragstagare och således omfatta alla
förvärvsarbetande. Riksförsäkringsverket förordar vidare vissa justeringar i
arbetslagarnas pensionsregler saml en höjning av de arbetsgivaravgifter som
finansierar nuvarande försäkring och en ny motsvarande egenavgift för de
självständiga företagarna.
Som
bl. a. Landsorganisationen i Sverige (LO) har anförl vid remissbehandlingen av
rapporten har arbetstagarnas möjligheler lill delpension visal sig fylla ett
stort behov och kanske utgjort det mest betydelsefulla inslaget i det system
för röriig pension.sålder som infördes år 1976. Systemet beslår i övrigi av
vidgad förtidspensionering före 65 års ålder och förlida eller uppskjutet uttag
av hel eller halv ålderspension mellan 60 och 70 års ålder. Erfarenheterna av
den nya delpensionsförsäkringen synes också i allt väsentligt vara goda.
Riksförsäkringsverkets
förslag lill utvidgning och justering av delpensionsförsäkringen har i stort
vunnit ansluining vid remissbehandlingen. Flerialel remissinsianser lillsiyrker
dei i huvudsak eller har inie några principiella erinringar, även om
invändningar görs i enskilda frågor. Ocksåjag anser all verkets förslag bör
läggas till grund för lagstiftning. Jag kommer i det följande att la närmare ställning
till de olika delarna i verkets förslag.
Prop. 1978/79:69 43
5.2 Anslutning av egenföretagare till
delpensionsförsäkringen
Riksförsäkringsverket anför alt de behov av att kunna
minska arbetsinsatsen vid högre ålder som delpensionsförsäkringen skall
tillgodose torde föreligga också för många egenföretagare i samma utsträckning
som för anställda. En anslutning av egenföretagarna till delpensionsförsäkringen
anses medföra alt även uppdragstagare bör tas med. Riksförsäkringsverket
förutser betydande svårigheter om en försäkring som bygger på samband mellan
kontrollerad arbetstid och avtalad lön skall utvidgas till egna företagare och
liknande grupper. Å andra sidan anses bl. a. sociala skäl tala för en sådan
utsträckning. Verket förordar därför an försäkringen vidgas lill alla
förvärvsarbetande, men an det sker med stor försiktighet.
Riksförsäkringsverkets förslag atl delpensionsförsäkringen
även skall omfatta egenföretagare och uppdragstagare hälsas med
tillfredsställelse av Lanibrukarnas riksförbund. Svenska företagares
riksförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges
köpmannaförbund och Sveriges folkpensionärers riksförbund. Utvidgningen av
försäkringen blir också lillslyrkt eller lämnad ulan erinran av bl. a. statens avialsverk,
statens personalpensionsverk, arbetsmarknadsstyrelsen. Landstingsförbundet,
Svenska kommunförbundei. Svensk indusirlförening. Pensionärernas riksorganisation.
Svenska personal-pensionskassan. Kooperationens pensionsanstalt. Svenska
försäkringsbolags riksförbund och Folksam.
Försäkringsdomsiolen förutser betydande lillämpningssvårigheter
och känner därför ivekan inför den föreslagna utvidgningen. Domstolen finner
sig dock av rättviseskäl böra tillstyrka förslaget, under förutsättning all man
vid lagstiftningen kan bringa klarhet i de frågor som domstolen lar upp i sitt
remissyttrande. Liknande tillstyrkan med reservationer lämnas av LO. TCO anser konirollsvårigheterna
så stora all egenföretagarna ur rättvisesynpunkt måste uigöra ett eget
premiekollektiv om de skall omfattas av delpensionslagen. Betydande lillämpningssvårigheter
förutses även av andra remissinstanser.
Riksrevisionsverket, som i princip tillstyrker en ulsiräckning
av försäkringen, anser atl man bör överväga en modell som bygger på
principerna för s. k. förlida uttag av ålderspension. Detta ifrågasätts även av
Sveriges folkpensionärers riksförbund. SAF har inte några principiella
invändningar mot att egenföretagarna skall få rätt till delpension men anser
att frågan behöver uiredas ytterligare.
För egen del finner jag del angeläget all även egna
företagare får rätt lill delpension. Liksom de anställda har en egen företagare
behov av all kunna minska arbetstiden under de sista yrkesverksamma åren. Jag
är medveten om de svårigheter som möter när en försäkring som har utformats med
inriktning på anställda skall sträckas ut även till andra förvärvsarbetande.
Dessa svårigheter bör dock inte överdrivas. Riksförsäkringsverkets förslag, som
i princip godtas av remissinstanserna, visaratt en anslutning av egenföretagare
Prop. 1978/79:69 44
m.
n. är möjlig med hjälp av vissa schablonregler, och utredningsförslaget utgör
enligt min mening en god grund för en vidgning av försäkringen. Därigenom skulle
t, ex. småföretagare, jordbrukare och fiskare få rätt till delpension.
Som
riksförsäkringsverket har funnil bör delpensionsförsäkringen också gälla för
uppdragstagare. Uppdraget står ibland anställningen nära, och en uppdragstagare
är ofia sociall och ekonomiskt i samma situation som en arbetstagare. För många
är uppdraget närmasi en bisyssla, t. ex. för olika förtroendemän som nämndledamöter
och övervakare. Uppdrag kan också ulföras inom ramen för en rörelse.
En utvidgning av
delpensioneringen till alla förvärvsarbetande innebär ell ytterligare steg mot
ökad samordning och enhet lighet inom socialförsäkrings-lagstiftningen, som därefier
kommer att omfatta arbetstagare, egenföretagare och uppdragstagare på i allt
väsentligt samma villkor. Jag vill härvid erinra om den betydelsefulla
utsträckning av arbetsskadeförsäkringen lill egenförela-gare och uppdragstagare
som riksdagen beslöt i april 1977 (prop. 1976/77:64, SfU 1976/77:21, rskr
1976/77:201),
Jag
föreslår således all delpensionsförsäkringen i princip får omfatta även egenföretagare
och uppdragstagare och lar i del följande upp vissa särbestämmelser som behövs
för en sådan anslutning. Jag vill tillägga att del lorde finnas yrkesgrupper
för vilka det föreslagna pensionssystemet kan komma alt passa mindre väl. Detta
är emellertid ofrånkomligt i vart fall i ett inledningsskede. Jag vill vidare
erinra om atl riksförsäkringsverket avser all noga följa försäkringens
tillämpning och därvid föreslå ändringar som kan anses motiverade.
Riksförsäkringsverket har i dag möjlighet all meddela närmare
tillämpningsföreskrifter lill DPL efter samråd med den centrala pensions-delegation
som finns i verkei. Jag avser all senare föreslå regeringen all utöka delegationen
med representation för egenföretagarna.
5.3
Särbestämmelser för egenföretagare m. m.
Den
nuvarande delpensionsförsäkringen förutsätter, enligt vad riksförsäkringsverket
erinrar om, atl man tämligen exakt kan fastställa den försäkrades arbetstid.
Man måsie också med god säkerhet kunna förutse inkomsten efier övergången till
deltidsarbete. Vidare förutsätter sysiemel an del finns ett direkt samband
mellan arbetstid och inkomsi. Inkomst- och arbetsförhållandena vid en
delpensionering skall i regel styrkas genom intyg från arbetsgivaren.
Riksförsäkringsverket
påpekar atl egenföretagarna inte är någon homogen grupp utan i stället personer
som arbetar under vin skilda betingelser. I gruppen ingår inte bara lantbrukare
och företagare inom handel och industri utan också många andra självständiga
yrkesutövare, t. ex. konstnärer. Även om det finns betydande skillnader i fråga
om arbetsförhållanden har företagare i regel fria och oreglerade arbetstider.
Vidare är en företagares
Prop.
1978/79:69 45
inkomst
inlc bestämd på förhand. Den varierar i många fall år från år. I allmänhei
finns inte heller något direkl samband mellan arbetstid och inkomst. Inkomsten
är nämligen ofia beroende av andra omständigheter som t.ex. konjunkturer och
gjorda investeringar. Vilkel belopp som utgör en företagares verkliga inkomst
sägs också ofta vara svårt atl avgöra. Vad som i olika sammanhang redovisas som
rörelsens nettointäkt kan nämligen vara beroende av bokföringslekniska och
juridiska regler. Vidare möter problem vid gränsdragningen mellan vad som skall
anses som inkomsi av kapital resp. inkomst av förvärvsarbete. En anslutning av egenföretagarna
lill delpensionsförsäkringen måste därför enligt riksförsäkringsverket göras
med hjälp av vissa siirregler, som syftar till att minska de svårigheter som
kommer au uppslå. Dessti särregler,som även inneläiiar schabloner, behövs främsi
i fråga om arbeisiider och inkomsler.
Försäkringsdomsiolen
delar i likhel med LO och andra remissinsianser riksförsäkringsverkets
upplänning an egenförelagare inte kan anslutas lill delpensionsförsäkringen på
samma villkor som gäller för anställda och inslämmer i att anslutningen bör ske
med försiktighet. Flera remissinstanser, bl.a. företagarorganisationer, finner
också de föreslagna särreglerna i stort sen väl avvägda. Med hänsyn till att
det rör sig om en helt ny försäkringsform och att det kan råda markanta
skillnader mellan arbetstagares och övrigas förvärvsarbeten anser även jag en
viss särreglering av egenförelagarnas möjligheter till delpension nödvändig beiräffande
bl. a. arbetstider och inkomster.
I 5.3.1 ViUkor
för försäkring
För
att en anslälld skall vara försäkrad för delpension krävs i dag atl han uppfyller
de arbetsvillkor som finns i lagen (1977:370) om arbetslöshetsförsäkring cl ler
lagen (1973:37 Dom kontant arbetsmarknadsstöd. Arbetstagaren skall vidare fr.
o. m. det år då han fyllde 45 år under minst tio år ha tillgodoräknats
pensionsgrundande inkomst av anslällning för ATP.
Riksförsäkringsverket
föreslår alt de s. k. arbetsvillkoren och kraven på tio års ATP-grundande
inkomst fr.o.m. 45 års ålder skall gälla även för egenföretagare. Varken för
dessa eller för arbetstagarna skall det ha någon betydelse huruvida den
tillgodoräknade pensionsgrundande inkomsten utgörs av inkomsi av anslällning
eller inkomst av annat förvärvsarbete. Med hänsyn bl. a. till önskemålet att
kunna tillämpa enhetliga principer inom socialförsäkringens olika grenar
föreslår riksförsäkringsverket vidare all del för egenföretagarens del skall
krävas att denne inte frivilligt har ställt sig utanför ATP genom alt anmäla
undantagande enligt 11 kap. 7 ij .\VL. Undantagandet innebär an egenföretagaren
inte påförs ATP-avgifi eller tillgodoräknas pensionsgrundande inkomsi på grund
av företagsinkomsien. Han upphör också alt vara försäkrad för sjukpenning och arbeisskadecrsätl-ning.
Prop.
1978/79:69 46
De av riksförsäkringsverket föreslagna försäkringsvillkorcn
tillstyrks eller lämnas utan erinran av nästan alla remissinstanser.
Företagarorganisationerna kritiserar emellertid del förordade sambandet med
ATP. Lantbrukarnas riksförbund kant. ex. inte finna något avgörande argument föratt
från delpensioneringen utesluta egenföretagare som har anmält undantagande Iran
ATP. Avcn Svenska företagares riksförbund, Svensk industriförening och Sveriges
hantverks- och industriorganisalion är kritiska. Vad gäller villkoret oiu tio poängår
inom ATP kan Lanibrukarnas riksförbund inte heller acceptera atl detta skall
diskvalificera deiu som tidigare har haft undantagande från ATP. Förbundel vill
därför införa en regel som även lar hän.syn till år då s. k. undantagandepoäng
har beräknats för egenföretagaren. Även Svenska företagares riksförbund och
Sveriges hantverks- och industriorganisalion avvisar förslaget beträffande dem
som tidigare har återkallat ell undantagande eller som med stöd av en av
organisationerna förordad övergångsregel återinträder i ATP inom exempelvis ire
eller sex månader efier reformens genomförande.
För egen
del tillstyrker jag liksom remissinstanserna atl de arbetsvillkor som gäller
för ersättning vid arbetslöshet lillämpas även i fråga om delpension lill egenföretagare.
Jag kan också förslå att riksförsäkringsverket föreslår ell nära samband med
ATP och följaktligen hävdar atl den som har ställt sig utanför ATP inte skall
omfattas av delpensionsförsäkringen. Delpensionsförsäkringen är emellertid
fristående från den allmänna försäkringen och finansieras med avgifier som förs
lill en särskild fond. Delpension ulgör t.ex. - i motsats till livränta vid
allvarligare fall av arbetsskada - inte heller en utfyllnad till grundförmåner
som utgår från folkpensionering och ATP. Det kan vidare anföras atl den som är eller
har varit undantagen från ATP inte har kunnat förutse att detta skulle få
betydelse inom en kommande delpensionsförsäkring. Del är inte heller rimligt
att egenförelagare som bl. a. genom övergångsregler i tidigare reformer har
uppmuntrats att återinträda i ATP skulle uteslutas från delpension på grund av
otillräckligt antal år med pensionspoäng inom ATP. En äldre egenföretagare som
har eller haft undantagande från ATP kan givetvis ha samma behov av att minska
sin arbetstid som andra förvärvsarbetande. Han kan därefter vid ålderspensioneringen
avveckla sill företag eller lantbruk och därigenom frigöra kapital som
tillsammans med folkpension tryggar hans ålderdom. Det ligger således ingen
motsättning i all låta honom omfattas av delpensioneringen trots att han står
eller har stått utanför ATP.
I enlighet med vad jag nu har anfört föreslårjag att man
beträffande kravet på tio poängår inom ATP även lar hänsyn till år, då personen
i fråga har stått utanför ATP. Som antytts under remissbehandlingen görs för
dessa redan en årlig beräkning av fiktiv ATP-poäng, s. k. undanlagandepoäng,
som bl. a. används vid beräkning av pensionstillskott till folkpension. Sådan
undantagandepoäng bör beakias för uppfyllande av poängärskravet. Dena är till
fördel också för arbetstagare som tidigare har varit egna företagare. Den som
är
Prop.1978/79:69 47
undantagen från ATP när delpensionsreformen iräder i kraft
bör ges möjlighet atl återkalla undantagandet utan hinder av atl detta inte har
gällt i niinst fem år, vilket annars krävs enligt AFL.
Två företagarorganisationer har begärt att delpensionslörsäkringen
trots kravel på tio poängår inom ATP även skall omfatia egenföretagares tuake
som hjälper till i rörelsen eller lantbruket. Vid inkomsttaxeringen har för
sådana makar, som inte drivit verksamheten gemensamt, tidigare tillämpats en faktisk
sambeskaltning på så sätt aii egenföretagaren inte har (ätt göra avdrag för lön
eller annan ersättning till den medhjälpande maken utan i stället själv blivit
taxerad för hela föreiagsinkonistcn. Delta har också inneburit att egenföretagaren
ensam har lillgodoräknais pensionsgrundande inkomst, eftersom denna beräknas på
grundval av inkomsttaxeringen. Fr. o. ni. 1977 års taxering skall däremot vardera
maken beskattas för värdel av sin arbetsinsats i rörelsen. En förutsättning är
all medhjälparen har arbetat i verksamheten minst 400 limmar under året. Vidare
får medhjälparen beskatias högsl för vad som motsvarar marknadsmiissigt
vederlag förarbetet. Den inkomst som beräknas lör medhjälparen taxeras som
förelagsinkomst och läggs därefter också till grund för bl. a. ATP-poäng och molsvarande
egenavgift till försäkringen.
Jag vill till att börja med erinra om att medhjälpande
makar numera jämställs med egenföretagare inom den allmänna försäkringen och
den nya arbetsskadeförsäkringen. Så kommer också utan särskilda åtgärder atl
bli fallet inom delpensionsförsäkringen när dessa medhjälpare har hunnit
tillgodoräknas ATP-grundande inkomsi för tio år räknai från inkomståret 1976.
Om de fömt har haft andra pensionsgmndande inkomsler, t. ex. av anslällning,
kan poängårsvillkoret uppfyllas lidigare.
Enligt min mening skulle del inge principiella
betänkligheter om man försökte att göra en fikliv efierhandskonslmktion av
taxering och ATP-beräkning för vissa förvärvsarbetande. Problemet är inte
begränsat lill den här berörda kategorin medhjälpande makar. Beträffande egenföretagares
medhjälpande make möter dessulom stora praktiska problem. Man fick nämligen i sådani
fall försöka konstatera huruvida maken har uppfyllt de nuvarande
taxeringsvillkoren för inkomstuppdelning även underde år före år 1976 som
behövs för alt tillgodose kravet på tio poängår inom ATP, t.ex. under
inkomståren 1969-1975. Konsekvensen skulle vidare kräva atl man gjorde en molsvarande
minskning av egenföretagarens .TP-poäng i den mån poängen har betydelse inom
delpensioneringen (jfr även avsnitt 5.3.3). Jag anser mig av dessa skäl inte
kunna föreslå några särskilda övergångsregler föt egen företagares make.
5.3.2 Närmare förulsältningar för pension
För rätl lill delpension krävs för arbetstagarnas del en
genomsnittlig minskning av arbetstiden med minst fem limmar per arbetsvecka
Prop. 1978/79:69 48
och
att arbetstiden efter minskningen uppgår till i genomsnitt minst 17 limmar per
arbetsvecka.
För
egenförelagarnas del finner riksförsäkringsverket del inte genomförbart all ha
så fingraderade möjligheler till arbetslidsminskning som reglerna för
arbetstagare medger. Så relativt marginella ändringar i arbetstiden som enligt
nuvarande regler kan ge rätl lill delpension sägs nämligen vara svåra all faslställa
för andra förvärvsarbetande än dem som har reglerad arbetstid. I princip skulle
detla förutsätta all arbetstiden registreras. Det anses dock knappast möjligt atl
införa en .sådan registrering för företagare. I stället lorde man enligt
riksförsäkringsverket behöva kräva en mera betydande minskning av arbetstiden
för all medge rält till delpension. En markerad minskning av arbetsinsatsen vänlas
nämligen - om den inte kompenseras på något sätt -i avsevärd grad inverka bl.a.
på verksamhetens omfattning, vilkel kan användas som slöd vid bedömningen. Verkei
har därvid övervägt möjligheten alt fordra en arbetslidsminskning med minst en
fjärdedel.
En nedtrappning
med endast en fjärdedel skulle emellertid innebära att en arbetslidsminskning
med i genomsnitt drygt fem limmar i veckan skulle vara tillräcklig för rält till
delpension. En så relativt obetydlig minskning av arbetstiden är enligt verkets
mening myckel svår atl konstatera i andra fall än då arbetstiden registreras.
Verket
föreslår därför alt företagaren skall minska sin arbetstid med minsl hälfien
för an kunna få delpension. En arbetslidsminskning till hälfien anses också molsvara
del behov som egenföretagare vanligen har av alt kunna trappa ned arbetsinsatsen.
Verket erinrar därvid om atl huvuddelen av de anställda söm i dag uppbär
delpension har minskal sin arbetstid med ungefär hälfien. Liksom för
arbetstagare skall också gälla all egenföretagaren efter övergången till
deltidsarbete utför förvärvsarbete med i genomsnitt minsl 17 limmar ner vecka
under året.
Andra
försäkrade än de som efter övergången lill deltidsarbete driver rörelse eller
jordbruk föreslås ha samma möjligheler lill fingraderad arbetslidsminskning
som finns f n. Riksförsäkringsverkets förslag innebär all della inte bara skall
gälla arbetstagare som minskar sin arbetstid i anställningen ulan även andra
försäkrade, t. ex. en rörelseidkare som i samband med arbetslidsminskning
övergår från atl vara företagare till all arbeta enbart som anslälld.
Riksförsäkringsverkets
förslag i fråga om arbetstidsminskning godkänns i allmänhet av remissinsianserna.
Att egenföretagarna därvid måsle minska sin arbetstid med hälften för att fö
rätt till delpension accepteras av bl. a. Lanibrukarnas riksförbund. Svenska
företagares riksförbund, Svensk indusirlförening, Sveriges hantverks- och industriorganisalion
och Sveriges köpmannaförbund. Hantverksorganisationen anser dock att möjlighel till
dispens bör finnas för den som kan anföra särskilda skäl för annan arbetstidsminskning.
Även riksrevisionsverkei ifrågasätter om inte viss valfrihet borde kunna
medges. De skäl som riksförsäkringsverket anför mol
Prop. 1978/79:69 49
en
enhetlig reglering för alla förvärvsarbetande anses däremot rimliga. Svenska
personal-pensionskassan delar hell riksförsäkringsverkets uppfattning all
arbetstagarnas fingraderade nedirappningsskala inte kan användas av
företagarna. Försäkringsdomstolen påpekar å andra sidan att ell system med
skilda regler för olika slags förvärvsarbete kan fungera ulan komplikationer
endast om blandfall inte förekommer.
För
egen del anserjag liksom riksförsäkringsverket och bl. a. företagarorganisationerna
all egenföretagarna bör minska sin arbetstid med minst hälften för atl få rätl till
delpension. Av de anställda som i dag uppbär delpension har drygt tre
fjärdedelar minskal arbetstiden med just hälften. På längre sikt får man med
ledning av erfarenheterna från den praktiska lillämpningen bedöma om del är möjligl
att närma reglema till dem som gäller för arbetstagare. Jag vill erinra om alt
riksförsäkringsverket kommer alt följa utvecklingen och föreslå de ändringar i
reglerna för delpensionsförsäkringen som befinns motiverade. Jag biiräder
vidare ulredningsförslagen att deltidsarbete måste utföras i genomsnitt minst
17 limmar per arbetsvecka under året och atl reglerna för arbetstagare skall lillämpas
för alla som efter arbetstidsminskningen har arbete enbart som anställda, dvs.
även för sådana försäkrade som lidigare också har bedrivit rörelse.
Beiräffande
den som har blandat arbeie efter arbetstidsminskningen föreslår
riksförsäkringsverket atl rätten lill delpension skall bedömas enligt reglerna
för egenförelagare. Även i dessa fall skulle alltså kravet på en minskning av
den sammanlagda arbetstiden med minst hälften gälla. I dagens
delpensionsförsäkring finns regler som innebär atl man kan borlse från olika
bisysslor lill en anslällning. Dessa regler föreslås av riksförsäkringsverket
bli slopade i samband med den föreslående reformen.
Förslaget atl den som
efter arbetstidsminskningen har blandad inkomsi skall behandlas som rörelseidkare
lämnas i allmänhet utan erinran av remissinsianserna. Av annan mening är
försäkringsdomstolen, som förklarar sig ha förståelse för förslaget men påpekar
atl del jämfört med dagens regler om bisyssla innebär en påtaglig försämring
för arbetstagare som dessutom driver mindre jordbruk eller rörelse. Domstolen
finner därför alt det bör övervägas om inte en arbetstagare skulle kunna fö ha
kvar vissa sådana biinkomster och antar atl en sådan regel också kan ge
administrativa fördelar. Riksrevisionsverket anser att konsekvenserna av att
slopa nuvarande regler om bisyssla inte har redovisats tillfredsställande. Bl.
a. LO och Försäkringskasseförbundei tillstyrker alt reglerna ulgår.
För
egen del anserjag i likhel med försäkringsdomstolen alt utredningsförslaget
beträffande bisyssla lill anslällning kan innebära olyckliga tröskel-effekter
och försämringar i förhållande till dagens regler om rält till delpension. Jag
kommer senare alt föreslå att förvärvsarbete i form av uppdrag skall jämställas
med rörelse i fråga om delpension. Della innebär en
4 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 69
Prop. 1978/79:69 50
skärpning
av den nu aktuella frågeställningen. Jag finner det således inte rimligt alt en
arbetstagare, som dessutom har ell förtroendeuppdrag eller som i obetydlig
omfattning även driver rörelse eller jordbruk, i fortsättningen antingen måste
minska sin sammanlagda arbetstid enligt rörelsereglerna, dvs. med minst hälfien,
eller hell avslå från bisysslan för all kunna fö rätt lill delpension enligt
reglerna för anställda. Jag förordar därför alt vissa möjligheter all ha
bisyssla lill anslällning behålls inom delpensionsförsäkringen och återkommer
i specialmoliveringen lill lagförslaget till de närmare bestämmelserna. Motsvarande
möjligheter bör finnas för egenförelagare som har ell mindre uppdrag. I fråga
om andra försäkrade som efter arbetstidsförkortningen har blandad inkomst biiräder
jag riksförsäkringsverkets förslag alt de skall behandlas som rörelseidkare, vilkel
innebär all de måsle trappa ned sin totala arbetsinsats med hälften för atl få rält
lill delpension.
När
del gäller tidsmässig förläggning av deltidsarbetet föreskrivs f n. för
arbetslagarna all arbetet skall ulföras i genomsnitt minsl 17 limmar per
arbetsvecka. Om arbetstiden varierar, är del den genomsnittliga arbetstiden
under del närmast kommande året - för vilket ny sjukpenninggrundande inkomsi
enligt AFL skall fastställas - som är avgörande. Enligt riksförsäkringsverkels
anvisningar fordras vidare i princip att deltidsarbetet anordnas så all
arbetstagaren utför något arbete åtminstone varannan månad. Undanlag från denna
regel kan medges om del är motiverat av särskilda arbetsförhållanden i det
enskilda fallet.
1
sina förslag till ändringar i delpensionslagen anger riksförsäkringsverket atl
en arbetstagare skall ha rätt till delpension endast under förutsäitning att deliidsarbeiet
anordnas på sådani sätl all den genomsnittliga arbetstiden räknai under en
period om högsl tre månader överenssiämmer med den veckoarbetstid i
deltidsarbetet som har fastställts vid pensionsbeslutet. Undanlag skall dock få
medges, om del kan anses motiverat av den försäkrades särskilda
arbetsförhållanden. Arbetstiden skall då beräknas fören period om tolv månader närmasi
efter arbetstidsminskningen. Riksförsäkringsverket uttalar därvid att sådant
undantag bör kunna medges när arbetsbelastningen inom yrket regelmässigt är
ojämn under året. Deltidsarbetet bör då i. ex. fö anordnas så atl den
genomsnittliga veckoarbetstiden varierar mellan de iremånadersperioder som lillämpas
enligt huvudregeln. En förutsättning skall dock vara all den försäkrade
uppfyller de allmänna villkoren om minsl fem limmars arbeisminskning och minsl
17 timmars deltidsarbete i genomsniii per arbetsvecka om året. Behov av mera
betydande avsteg från huvudregeln sägs vidare kunna föreligga om del på grund
av arbetsförhållandena inte är möjligl all anordna arbetet på nyss angivna säll,
t. ex. vid anställning ombord på fariyg.
En egenförelagare
föreslås fö rält lill delpension endasl under förutsäitning att han utför
deltidsarbete fortlöpande under året, och arbetstiden skall beräknas för närmasi
kommande tolvmånadersperiod. Riksförsäkrings-
Prop.
1978/79:69 51
verket
anser dock atl även förelagarna kan ha ett berättigat behov av variation i
arbetstiden. Med hänsyn härtill sägs kravet på jämn fördelning av arbetstiden inte
kunna upprätthållas strikt. Arbetstiden skall dock inte få variera så all
huvuddelen av deltidsarbetet uiförs under viss eller vissa perioder av året.
Avbrott i verksamheten under mer än omkring sex veckor föreslås i regel inte få
förekomma. Avsikten sägs därvid vara all inte medge längre uppehåll i förvärvsverksamheten
än vad motsvarande regler om arbetstagares deltidsarbete tillåler för
anställda.
Försäkringskasseförbundei
instämmer i vad riksförsäkringsverket har föreslagil i fråga om förläggning av
de försäkrades deltidsarbeten. Riksrevisionsverket anser atl arbetstiden vid
delpension i princip bör vara jämnt fördelad under året och atl likslällighetsskäl
talar för all samma beräkningsperiod används för alla förvärvsarbetande.
Svenska kommunförbundei anser också all del för alla måste krävas att
deltidsarbetet bedrivs kontinueriigt, om inte alldeles särskilda skäl motiverar
annat.
I
fråga om anställdas deltidsarbeten hänvisar försäkringsdomsiolen till .socialförsäkringsuiskotlels
av riksdagen godtagna betänkande 1976/77:24 och menar all riksförsäkringsverkets
förslag om en iremånadersperiod för beräkning av genomsnittlig arbetstid för
anställda är för långtgående. Domstolen anser vidare att det skulle strida mol utskottsbetänkandel
om verkei avser atl del skall vara möjligl alt koncentrera arbetstiden till en
kort del av iremånadersperioden. En tremånadersberäkning tillstyrks däremot av bl.
a. LO, som tillägger att av verket föreslagna undanlag med hänsyn till arbetsförhållandena
i det enskilda fallel måste vara tillstyrkta av den fackliga huvudorganisationen.
Även SAF och Svenska personal-pensionskassan lämnar utredningsförslaget utan
erinran.
Vad
gäller förslaget att egenföretagare måste utföra kontinueriigt deltidsarbete
under en tolvmånadersperiod påpekar försäkringsdomstolen att försäkringen i
undantagsfall kommer att slå öppen för arbetstagare med säsongarbete men inte
för rörelseidkare med motsvarande arbete. Förslagen i fråga om egenföretagarna
kritiseras också av Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska företagares riksförbund.
Svensk Industriförening och Svenska försäkringsbolags riksförbund. Bland
remissinstanser som godtar förslagen finns Sveriges hantverks- och industriorganisalion
och Sveriges köpmannaförbund.
För
egen del vill jag först erinra om det enhälliga uiskoiisbeiänkande som har
åberopats (SfU 1976/77:24). Betänkandet, som avgavs i mars 1977, gällde bl. a.
en molion om all delpension borde kunna beviljas anställda som arbetar på
heltid med sex månaders intervall. Motionärerna pekade särskilt på skogsarbetare
som ville övergå till att arbeta endast under sommarhalvåret. Utskottet ansåg
emellertid inte all en delpensionering i den formen tillgodosåg kravet på den
successiva nedtrappning av arbetsinsatsen och den mjuka övergång från arbete lill
pension som är delpensionens syfte. Tväriom kunde full arbetstid under vissa
månader med mellanliggande helt lediga
Prop. 1978/79:69 52
perioder
i många fall tänkas få en effeki rakt motsatt den med delpensionen avsedda. Utskoitet
gjorde en reservation för situationer när det av alldeles särskilda skäl,
arbetsförhållanden och liknande, kunde vara motiverat all göra mera betydande
avsteg från principen all delpension skall vara förenad med dellidsarbele.
Flera
avgöranden från försäkringsdomsiolen illustrerar också att det strider mol
delpensionslagens syfte alt medge den som arbetar på hellid pension på sådant sätl
alt han i huvudsak skall fortsätta med kontinueriigt heltidsarbete under halva årei
och gå ledig under den andra hälften. Med det undantaget anserjag det riktigt atl
man i enlighel med del nyssnämnda utskottsbetänkandel och
riksförsäkringsverkets förslag bör kunna tillåta förhållandevis stora
variationer under året, om alldeles särskilda skäl talar för det. Vissa andra,
mera begränsade möjligheter lill ojämn föriäggning av deltidsarbete bör också
finnas och i princip gälla lika för alla förvärvsarbetande. Jag tänker i dessa
avseenden särskilt på dem som redan före arbeisminskningen har ell arbele som
helt enkelt inte kan utföras under hela året. I förarbetena lill delpensionslagen
har erinrats om all del lidigare arbetet inte behöver ha varit ett
heltidsarbete.
De
allmänna reglerna om föriäggning av deltidsarbete bör enligt min mening utformas
på följande säll i den nya delpensionslagsliftningen. Riksförsäkringsverket har
föreslagil atl man skall använda sig av perioder om högst tre månader vid
beräkning av genomsnittlig arbetstid för anställda, vilket har tillstyrkts av
bl. a. LO och SAF. Denna beräkningsperiod bör i princip användas för alla
förvärvsarbetande, dvs. inte bara för anställda. För alla försäkrade bör därvid
gälla all om arbetet inte uiförs fortlöpande så skall arbete i princip utföras
under åtminstone halva perioden. Del är här fråga om sammanhängande
beräkningsperioder av högsl 90 dagar. Jag vill också erinra om att den
försäkrades sammanlagda arbetstid redan enligt de allmänna reglerna måste uppgå
till minst 17 timmar per arbetsvecka i genomsniii för hela året. Del kan vara
lämpligt an meddela närmare föreskrifter om deltidsarbete. Sådana föreskrifter
bör emellertid beslutas av riksförsäkringsverket efter samråd med centrala pensionsdelegaiionen.
För
de försäkrade skall som jag nyss har nämnt också finnas vissa möjligheter till
en mera ojämn arbelsföriäggning under året än vad huvudreglerna tillåter, om
det är befogat av alldeles särskilda skäl. Detta bör enligt min mening kunna
medges med stöd av närmare riktlinjer för olika yrken eller branscher. Det är
därvid lämpligt att även sådana föreskrifier meddelas av riksförsäkringsverket
och centrala pensionsdelegationen, som har nära kännedom om förhållandena i
arbetslivet. Jag vill upprepa atl jag inte avser att det skall bli möjligt alt
ta ut delpension genom arbeie halvårsvis på eu säll som strider mol det
tidigare nämnda ulskotisbeiänkandel.
Prop.
1978/79:69 53
5.3.3
Beräkning av pension
Det
underiag på vilket delpensionen skall beräknas ulgörs för arbetstagares del i
princip av skillnaden mellan den inkomst som han hade före övergången till deltidsarbete
under normal arbetstid och den inkomsi som han kan antas få i deltidsarbetet.
Skillnaden får dock inte beräknas högre än skillnaden i sjukpenninggrundande inkomsi
enligi AFL före och efier övergången lill deltidsarbetet. Detia innebär bl. a.
all man inte beaktar inkomstminskningar i skikten över 7,5 basbelopp.
Vad
gäller pensionsunderlag för egenförelagare anser riksförsäkringsverket att det
behövs vissa schabloner. Med hänsyn lill alt inkomsterna ofta varierar föreslås
beräkningen också ske med beakiande av förhållandena under en längre period än
som gäller för anställda. Perioden bör vara tillräckligt lång föratt
tillfälliga variationer skall utjämnas, men inte längre än atl den avspeglar i
huvudsak aktuella förhållanden. Med hänsyn bl. a. lill den för förelagarna
svåra avgränsningen mellan inkomsi av kapital och inkomst av förvärvsarbete bör
enligt verkets mening beräkningen anknyta lill ett redan befintligt
inkomstbegrepp. Inkomsien före arbetstidsminskningen föreslås därför bli
beräknad med utgångspunkt i genomsnittlig ATP-grundande inkomst för visst antal
år närmast före övergången lill deltidsarbete. Verkei anser därvid all fem år lorde
vara en lämplig period. Inkomsten efier arbetstidsminskningen skulle då i
normalfallet kunna bestämmas till hälften av denna genomsnittsinkomst, dvs. i
proportion till arbetstidsminskningen. Är den fakiiska deliidsinkomsten högre,
föreslås dock den gälla i stället för schablonen.
Riksförsäkringsverkets
förslag om inkomstberäkning för egenförelagare tillstyrks eller lämnas ulan
erinran av många remissinstanser. Sveriges köpmannaförbund vill dock förkorta
femårsperioden lill tre år, medan Försäkringskasseförbundet anser atl en
förlängning av perioden bör övervägas.
Lantbrukarnas
riksförbund har däremot starka invändningar mot den föreslagna inkomsiberäkningen
och anser att denna liksom för anställda skall bestämmas av den
sjukpenninggrundande inkomsten. I andra hand kan förbundet tänka sig att man
liksom vid ATP-beräkning med s. k. aniagandepoäng använder medelinkomsten för
de två bästa av de fyra senaste åren. Den sistnämnda lösningen föreslås även av
Svenska företagares riksförbund. Enligt Sveriges hantverks- och
industriorganisation bör man i stället med förebild från egenförelagarnas
arbetslöshetskassor utgå från den högsia av de senaste tre årens ATP-grundande
inkomster, vilket dock kan få ersältas med en genomsnittsberäkning om dessa
inkomster varierar betydligt. Försäkringsdomstolen, som inte motsätter sig
riksförsäkringsverkets förslag, för också fram alternativet med
arbetslöshetskassornas metod.
Föregen
del villjag anföra följande. Mol riksförsäkringsverkels förslag kan visserligen
invändas all delpension i princip avser alt täcka ett aktuellt
Prop. 1978/79:69 54
inkomstbortfall,
medan den pensionsgrundande inkomsien hänför sig lill förfiuten lid. Med hänsyn
bl. a. lill de svårigheter som ofta föreligger när man skall bestämma hur
mycket av en uppburen ersättning som skall anses utgöra inkomsi av
förvärvsarbete är det emellertid även enligt min mening nödvändigi alt anknyta till
ett redan befintligt inkomstbegrepp. Då ligger tilläggspensioneringens nära till
hands. Eftersom inkomsterna för företagare kan variera kraftigt mellan olika
år, bör inkomsiberäkningen inom en pensionsförsäkring inte göras på grundval av
inkomsien för ett enda år. Jag anser mig inte heller kunna förorda någon
lösning som innebär all man väljer ul vissa bästa inkomstår. Beräkningen bör i
stället ske med utgångspunkt i en inte alltför kort period. Jag har därvid
kommit fram till atl tre år bör vara en tillräckligt lång period när det gäller
delpension.
Jag
föreslår således alt egenföretagarens inkomsi före övergången lill deltidsarbete
skall anses motsvara ett belopp som beräknas med utgångspunkt i de ATP-poäng
som han har tillgodoräknats för de tre åren närmasi före del då arbetstidsminskningen
har ägt rum. För vart och en av dessa år bör i enlighel med utredningsförslaget
tilläggas en poäng som motsvarar det avdrag med ett basbelopp som görs när man
fastställer pensionsgrundande inkomst. Om inkomsten för visst år understiger
basbeloppet, bör i delpensionsärenden i stället tillgodoräknas motsvarande del
av en pensionspoäng. Medeltalet av poängen för de tre åren skall därefier
multipliceras med basbeloppet förden månad under vilken arbeisminskningen sker.
Enligt vad jag har anfört i avsnitt 5.3.1 skall i dessa sammanhang även beaktas
s. k. undantagandepoäng förden som har slån utanför ATP. Eftersom pensions-fwäng
fastställs med viss fördröjning fömtsätts en viss interimistisk pensionsberäkning
somjag återkommer lill i specialmoliveringen lill lagförslaget.
Inkomsten
efter övergången lill dellidsarbele bör enligt min mening och
riksförsäkringsverkets beräknas schablonmässigt till hälften av den lidigare genomsnittsinkomsten.
Inkomstbortfallet skall således normall beräknas proportionellt i förhållande till
arbetstidsminskningen. Genom atl den föregående genomsnittsinkomsten baseras på
pensionspoäng, beaktas inte tidigare inkomstdelar som ligger över 7,5
basbelopp. Om det kan antas att den verkliga inkomsten efter arbetstidsminskningen
kommer alt översliga schablonen, bör vidare beräkningen av inkomstbortfallet
liksom enligt utredningsförslaget göras med hänsyn till den faktiska
deltidsinkomsten, vilkel leder till atl delpensionen blir lägre än enligt
schablonregeln. Vad här har sagsi innebär i princip alt man liksom för anställda
bara beaktar inkomstbortfall i skiktet under 7,5 basbelopp.
Prop.
1978/79:69 55
5.3.4
Uppdrag, fåmansföretag m. m.
Inkomsi
av uppdrag skall inom den allmänna försäkringen i regel jämställas med
anställningsinkomst (3 kap. 2 § och II kap. 2 § AFL). Med uppdrag
avses arbete som någon utför för annans räkning utan alt vara anslälld i dennes
tjänst. Nämnda jämställdhet gäller emellertid inte om ersätiningen skattemässigt
ulgör inkomsi av rörelse eller jordbruk för uppdragstagaren. Parterna kan dock
själva komma överens om all sådan ersättning skall anses som anslällningsinkomst.
Dagens delpensionslag gäller inte för någon uppdragstagare och utgår alltså
från att försäkringskassorna liksom i vissa andra sammanhang skiljer på
anställda och uppdragstagare.
Riksförsäkringsverket
anser atl uppdrag bör kunna jämställas med anslällning även i fråga om
delpension och finner della möjligl om man använder sig av vissa schablonregler
för beräkning av arbetstid, vilka bör utfärdas av verket. Förslaget godias i
allmänhet av remissinstanserna. Riksrevisionsverkei och Svenska
kommunförbundet markerar dock behovei av särreglering. Försäkringsdomsiolen
anser för sin del att någon normal arbetstid enligt reglerna för anställda inte
kan fastställas beträffande uppdrag. Domstolen finner det också önskvärt att
lagstiftaren lar ställning till hur beräkning av genomsnittstid bör göras.
För
egen del vill jag först erinra om all jag lidigare har föreslagit alt den som är
arbetstagare bör kunna få delpension enligt reglerna för anställda även om han
haren mindre bisyssla, t. ex. i form av uppdrag (avsnitt 5.3.2). I sak villjag anföra
att som uppdragstagare räknas bl. a. ledamöter i privata eller offentliga styrelser
och andra beslutande organ. Det rör sig alltså i dessa fall om förtroendeuppdrag.
I sammanhanget börockså pekas på fosterföräldrar inom barnavården, särskilda
förmyndare, övervakare, s. k. gode män och översättare. Enligt min mening
finns del med hänsyn lill bl. a. dessa gruppers arbetsförhållanden anledning
att instämma i försäkringsdomstolens tveksamhet inför utredningsförslaget.
Även om del skulle vara möjligl alt ta hjälp av schablonregler om normal och
faktisk arbetstid i uppdrag är jag nämligen inte övertygad om atl resultatet
allmänt skulle bli tillfredsställande i de olika fallen. Att bestämma de olika
schablonerna skulle sannolikt också bli ett intrikat problem. Jag föreslår
därför atl uppdrag när del gäller arbetstids-minskning för rätl lill delpension
i stället mol bakgrund av nuvarande ordning behandlas på samma säll som rörelse
och jordbruk och annan fri yrkesutövning. Detla innebär också alt man får
enhetliga regler för alla slags uppdrag, t. ex. även sådana som utförs inom
ramen för en konsultrörelse, samt all tillämpningen av reglerna om arbetslidsminskning
blir enklare än enligt utredningsförslaget. Jag kan slutligen i sammanhanget
erinra om att uppdragstagare jämställs med egenförelagare i fråga om lillhörighei
till den nya arbetsskadeförsäkringen.
En
annan fråga som riksförsäkringsverket tar upp i anslutning lill sitt huvudförslag
är vilka delpensionsregler som framdeles bör gälla för delägare i
Prop.1978/79:69 56
fåmansägda
aktiebolag. Frågan om vem som är arbetstagare inom socialförsäkringarna avgörs
i princip ulan hänsyn lill ägandeförhållandena inom bolaget. Della innebär bl.
a. alt den som äger samtliga aktier i bolaget och som fortlöpande utför avlönat
arbete för bolagels räkning f n. kan fö delpension på samma villkor som vanliga
anställda.
Riksförsäkringsverket
påpekar all det inte lorde föreligga några väsentliga skillnader i
arbetsförhållandena för den som driver rörelse under enskild firma (egenföretagare)
och den som gör det i form av aktiebolag. De kontrollsvårigheler i fråga om
delpension som väntas uppkomma när det gäller egenföretagare sägs också redan
föreligga beträffande anställda delägare i fåmansbolag. Verket anför därvid atl
ett avtal om delpension i praktiken kan innebära alt delägaren iräffar avtal
med sig själv om ändrade arbetstids- och löneförhållanden och därefier utfärdar
arbelsgivariniyg för delpension. I realiteten föreligger del alltså inte något tvåpartsförhållande.
Riksförsäkringsverket anser därför alt delägare i fåmansakliebolag i
fortsättningen bör behandlas som egenförelagare i fråga om rält lill delpension.
Särskilda regler för sådana bolag finns också i skattelagstiftningen, och begreppei
fåmansägda bolag bör enligt verkei definieras på samma sätl som enligt 35 § 1 a
mom. kommunalskattelagen (1928:370). Särreglerna föreslås i första hand gälla
den som anses som företagsledare enligt den bestämmelsen men också alla däri angivna
närslående till honom som är anställda hos bolaget.
När
det gäller företagsledarens egen rätl till delpension anser även jag en ändring
motiverad och tillstyrker liksom remissinsianserna riksförsäkringsverkets
förslag i den delen. Ändringen innebär också atl man skaparen sakligi motiverad
neutralitet mellan olika företagsformer i detta avseende. De nya bestämmelsema
bör liksom inom skattelagstiftningen gälla även beträffande andra fåmansföretag
än aktiebolag, t. ex. en ekonomisk förening.
Inom
skatlelagstiftningen gäller vidare begränsande regler för företagsledaren och
hans make i fråga om fördelning av lön från fåmansföretag. Om en av makarna i
stället driver rörelse under enskild firma med den andre maken som medhjälpare,
får makarna under vissa förutsättningar sinsemellan dela upp rörelsenettot i
beskattningshänseende. Även medhjälparen behandlas alltså som egenförelagare,
oavsett om medhjälparen skulle anses som anslälld enligt civilrättens regler. Detla
får i princip även genomslagskraft beträffande socialförsäkringsförmåner och molsvarande
avgifter.
Vid
remissbehandlingen har Svensk induslriförening och Sveriges hantverks- och industriorganisalion
avstyrkt utredningsförslaget all närslående till företagsledare i fåmansbolag
skall behandlas som egenförelagare inom delpensioneringen. Vad jag nyss har
anfört om beskaiining och neutralitet mellan olika företagsformer leder dock till
att även make till företagsledaren bör behandlas som egenföretagare när det
gäller rält till delpension i en civilrältslig anställning hos företaget.
Beträffande
andra släktingar känner jag emellertid liksom nämnda båda
Prop. 1978/79:69 ' 57
remissinsianser
tvekan. De närstående som frågan gäller är föräldrar, far- och morföräldrar, avkomling
eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling. Med avkomling
avses även styvbarn och fosterbarn. Inom skattelagstiftningen gäller
begränsningen av möjligheterna all genom löneuttag fördela ett fömansföreiags inkomsi
emellertid endast beträffande make och barn. De särskilda beskattningsreglerna
för övriga närstående lar sikte på en del transaktioner som främsi syfiar till atl
åstadkomma en lindring i beskattningen. Vidare kan det i förslaget anförda
önskemålet att inom delpensioneringen skapa neutralitet mellan olika
förelagsformer bara åberopas när del gäller make. Om alla företagsledaren
närstående skulle behandlas som egenföretagare inom delpensioneringen så måste
nämligen molsvarande gälla även när ledaren driver rörelsen eller jordbruket
under enskild firma, dvs. också för egenföretagares alla närslående. Detla har emellertid
inte föreslagils och remissbehandlats. Med hänsyn till det anförda är jag inte
beredd atl tillstyrka utredningsförslaget i förevarande delar. Frågan torde f ö.
ha ganska begränsad vikt, särskilt med hänsyn till atl delpensionslagen ger
försäkringskassorna möjlighel att bortse från anställningsinkomster som
väsentligt avviker från vad som är normalt.
5.3.5
Ansökan om pension
När
en arbetstagare ansöker om delpension hos försäkringskassan skall han bifoga ell
särskilt intyg från sin arbetsgivare eller fackliga organisaiion om sina inkonisieroch
arbetsförhållanden. Om sådani intyg inte anses tillräckligt i ärendet, kan
kassan besluta att närmare utredning skall göras.
Vad gäller egenföretagares
föreslagna rätl till delpension måste sökanden enligt riksförsäkringsverkets
förslag i avsniii 3.2 styrka de förhållanden som försäkringskassan inte har
några uppgifter om. Verkei finner del också nödvändigt att uppgifisskyldigheten
om arbetsförhållanden m. m. görs vidare än för anställda. Egenföretagarens
uppgifter föreslås bli bestyrkta genom intyg av hans revisor, bokförare med gotl
renommé, företagarorganisation, personer i föriroendeslällning eller på annal
lämpligt sätt. Verkei avser all utfärda närmare anvisningar efter samråd med
centrala pensions-delegationen. Den som i stället är uppdragstagare antas i
många fall kunna förete intyg från uppdragsgivaren om sina inkomsler och
arbetsförhållanden. Om della inte är möjligl, bör det enligt verkei i första
hand åligga uppdragstagaren själv att förete annan lämplig utredning.
Riksförsäkringsverkels
förslag i fråga om pensionsansökan har i stort vunnit anslutning vid
remissbehandlingen och även jag inslämmer i de förordade principerna. Med
anledning bl. a. av att riksrevisionsverket har avstyrkt atl pensionsintyg
lämnas av egenföretagarens revisor vill jag påpeka att det inte är meningen atl
någon person eller organisaiion skall åläggas skyldighet atl utfärda
pensionsintyg. Om t. ex. egenföretagarens revisor har behövlig kännedom om
företagarens förhållanden och själv är villig au hjälpa
Prop. 1978/79:69 58
till
med ell intyg om förhållandena, kanjag dock inte finna något hinder mol della.
Ett liknande intygsförfarande har lidigare ansetts lämpligt inom föräldraförsäkringen.
I övrigi biiräder jag ett av riksrevisionsverkei uttryckt önskemål att uppgifisskyldigheten
utformas på ell enkelt och så långt möjligt enhetligt sätl, liksom ett
påpekande av försäkringsdomsiolen alt principerna för bevisskyldighelen bör
anges i delpensionslagen. Efiersom det är viktigt atl försäkringskassan kan lila
pade uppgifter och intyg som lämnas, föreslårjag också atl de skall avges på
heder och samvete i den mån de har betydelse för pensionen. Lagen bör även
kompletteras med ansvarsbestämmelser utöver brottsbalkens regler.
5.4
Andra delpensionsfrägor
Riksförsäkringsverket
föreslår atl vissa av de delpensionsregler som f n. finns i verkets egna
anvisningar skall tas in i delpensionslagen. Jag förordaren sådan överföring,
som även har godtagits vid remissbehandlingen. Försäkringsdomstolen har velal
gå längre och anseit alt även andra regler bör ges i lagen. Jag har förståelse
fördetta önskemål. Jag anser dock i likhet med LO atl del inte finns
tillräckliga skäl atl nu, ulöver vad riksförsäkringsverket har föreslagit, som
princip lagreglera frågor som statsmakterna vid lagens tillkomst anförtrodde åt
verkei och centrala pensionsdelegationen, som bl. a. innehåller företrädare för
arbetsmarknadens parter. En viss ökning av lagregleringen återfinns dock i min
lagförslag. Jag vill också tillägga all verket avser alt se över och
komplettera sina verkställighetsföreskrifier i samband med genomförandet av nu
aktuella ändringar i delpensionsreglerna.
Vad
gäller de föreslagna överföringarna från nuvarande anvisningar lill lagtext
biträder jag liksom remissinstanserna den föreslagna regeln atl den försäkrades
arbeisminskning skall ha skell lidigast under den månad då han har fyllt 60 år
för all kunna ge rätt till delpension. Jag godtar också att den försäkrades
normala arbetstid före nedlrappningen i regel skall beräknas som ett genomsniii
för i allmänhet de senast förfiutna tolv månaderna. Svenska kommunförbundei och
Landstingsförbundet haremellertid i sina remissyttranden ifrågasatt en
förlängning av denna beräkningsperiod och åberopat atl t. ex. någon som varil
halvtidsanställd fram lill 59 års ålder och därefter övergår lill heltidstjänst
efter ett års lid blir berättigad lill delpension från den nya heltidstjänsten.
I syfte att förebygga alt någon spekulerar i delpensionsförsäkringens regler
på så sätt alt han, som antytts i remissyttrandena, inför en planerad
delpensionering väsentligt ökar sin arbetstid för all därefier återgå lill en
arbetsinsats som lidigare har varil normal för honom, föreslårjag för egen del
all delpensionslagen kompletteras med vissa spärregler. De närmare
bestämmelserna kommer jag all behandla i specialmoliveringen lill lagförslaget.
Liksom
remissinsianserna inslämmer jag i atl man vid beräkning av
Prop. 1978/79:69 59
pension
för arbetstagare skall bortse från den inom sjukförsäkringen gällande regeln om
30 dagars väntetid för inkomsländring när man beaktar hans sjukpenninggrundande
inkomsi vid arbeisminskningen. En sådan ordning har försäkringsdomsiolen
nyligen godtagit i vissa fall, i likhel med vad som redan gäller i fråga om bl.
a. livränta vid arbetsskada. Delta kommer enligt Försäkringskasseförbundet all
medföra betydande lättnader i tillämpningen. Liksom förbundel och LO godtar jag
vidare riksförsäkringsverkets förslag atl ändra sina anvisningar så att det
framdeles skall bii möjligt atl vid beräkning av inkomstbortfall ta hänsyn även
lill inkomsi som hänför sig till arbetstid utöver ordinarie hellid i
anställningen.
Sedan
den nyssnämnda 30-dagarsregeln har slopats avser riksförsäkringsverket atl
utfärda anvisningar om omprövning av delpension som bygger på arbeisminskning
under lid för vilken den anställdes lön senare höjs genom relroaklivi verkande
löneavtal. Om den anställde före arbeisminskningen hade en lön som låg över
eller myckel nära pensionsgränsen 7,5 basbelopp eller om han trappat ned
arbetet just den dag fr. o. m. vilken det nya löneavtalet gäller, skall dock
delpensionen inte få sänkas, vilket annars skulle följa av andra
delpensionsregler. Den föreslagna omprövningen tillstyrks eller lämnas ulan
erinran av alla remissinstanser utom Sveriges hantverks-och
industriorganisation. TCO vill dessulom att omprövningen skall gälla retroaktivt
från lagens tillkomst den 1 juli 1976. SAF och Svenska personalpensionskassan
föreslår i motsats till bl. a. statens personalpensionsverk alt delpensionen
även skall kunna sänkas, om det följer av de allmänna pensionsreglerna.
Föregen
del konstaterar jag att riksförsäkringsverkets förslag i allmänhet har fått ett
posilivi mottagande av remissinstanserna och tillstyrker därför all del
genomförs för framtiden. Det betyder att den som går i delpension under en
tidsperiod då avtalsförhandlingar pågår sedermera kan få sin delpension omräknad
med hänsyn till retroaktiv lönehöjning, om det är till hans fördel.
5.5
Beslutande och omprövning av pension
Ärende
i försäkringskassa om delpension avgörs i regel på tjänstemanna-planet. Finner
sig tjänstemannen inte kunna bifalla en pensionsansökan, skall dock ärendet hänskjutas
lill beslut av en pensionsdelegation, som består av åtta ledamöter med olika
erfarenhetsbakgrund. Även i vissa andra fall skall delpensionsärendena prövas i
pensionsdelegation.
Riksförsäkringsverket
föreslår an verket bemyndigas atl föreskriva alt vissa ärenden där rent
formella skäl ulgör hinder mol bifall lill pensionsansökan får avgöras av
tjänsteman i stället för pensionsdelegaiion. Verket anser vidare atl
bifallsärenden bör prövas i delegation i ökad omfattning och avser att meddela
kompletterande anvisningar i ämnet.
Dessa
förslag lämnas utan erinran av remissinsianserna. Även jag finner
Prop.1978/79:69 60
förslagen
motiverade. Jag anser dock all den förordade överfiyttningen av ärenden från pensionsdelegaiion
lill tjänsteman bör regleras i delpensionslagen. Jag föreslår därvid atl detla
skall gälla i fråga om avslag som grundas på alt sökanden inte uppfyller
föreskrivna villkor om ålder, om tillhörighet till ATP (eller sk. undanlagandepoäng)
och om bosättning i Sverige eller på all han uppbär allmän förtids- eller
ålderspension eller ansöker om delpension för längre lid tillbaka än som kan
medges (tre månader). Vad gäller förslaget om överföring till
pensionsdelegation av bifallsärenden menar jag vidare att lagen i princip bör
föreskriva detla för fall där den försäkrades arbets- eller inkomstförhållanden
är svårbedömda.
Om
de förhållanden som har legal lill grund för beslul om delpension ändras, skall
pensionen f n. omprövas i enlighet med utföriiga bestämmelser som
riksförsäkringsverket har meddelat efier samråd med centrala pensions-delegationen.
Riksförsäkringsverket
avser enligt utredningsförslaget all se över och komplettera sina anvisningar
om omprövningsförfarandel. Vid remissbehandlingen har framförts åtskilliga
synpunkter i ämnet.
I
överensstämmelse med uttalanden som har gjorts av riksförsäkringsverket och
remissinstanserna anserjag för egen del alt del i lagtexten bör föreskrivas att
det måste ha skett en ändring av betydelse i de lidigare pensionsförhållandena
för att omprövning skall göras. Delpension för förfiuten tid bör därvid i enlighel
med nu gällande regler inte kunna återkrävas med mindre den försäkrade kan
läggas något otillbörligt lill last. I likhel med vissa remissinsianser vill
jag tillägga att riksförsäkringsverket vid sin uppföljning av försäkringen bör
undersöka huruvida nuvarande iremå-nadersinlervall för rutinmässig efterkoniroll
av pensionsförhållanden kan förlängas. Efterkonirollerna bör i princip göras lika
ofta för alla kategorier av delpensionärer och åtminstone en gång om året. Jag
återkommer lill omprövningsförfarandet i specialmotiveringen till lagförslaget.
5.6
Ikraftträdande, kostnader och finansiering
Vad
gäller ikraftträdandet av de nya bestämmelsema måste som bl. a.
Försäkringskasseförbundet har anfört ges god förberedelselid för utsträckningen
av delpensionsförsäkringen lill egenföretagare m. fi. Reformen innehåller många
komplicerade inslag, och det är angelägel all den kan fungera väl redan från
början. Jag vill härvid erinra om alt nuvarande deipensionsförsäkring antogs av
riksdagen drygt ett år före ikraftträdandet den I juli 1976. Jag föreslår
därför atl den nu aktuella utsträckningen genomförs den 1 januari 1980.1 viss likhel
med vad som gällde för anställda vid den urspmngliga reformen bör dock för
delpension fr. o. m. ikraftträdandet kunna godtas atl egenföretagaren har
trappat ned sitt förvärvsarbete redan under fjärde kvartalet 1979, och även om
han inte fyller 60 år förrän i
Prop.
1978/79:69 61
januari
1980. Man möjliggör då en pensionsprövning under fjärde kvartalet 1979 så att
delpension kan börja utgå redan vid 1980 års början.
Jag
föreslår också att anställda fr. o. m. den 1 juli 1979 skall kunna vara försäkrade
för delpension om de fr o. m. 45 års ålder har tillgodoräknats pensionsgrundande
inkomst inom ATP under minsl tio år oavsett om inkomsten härtör från anställning
eller annal förvärvsarbete. I dag beakias bara anslällningsinkomst. Inom
delpensioneringen har man som jag har nämnt tidigare i vissa fall bortsett från
sjukförsäkringens regel om 30 dagars väntetid för inkomsländring (avsniii 5.4).
Della bör lagfästas i nuvarande DPL, och bör vidare ges möjlighet för
riksförsäkringsverket att utfärda generella föreskrifter om omprövning av
delpension med anledning av en retroaktiv lönehöjning i enlighet med vad jag
har anfört lidigare.
Nuvarande
delpensionsförsäkring finansieras med socialförsäkringsavgifter från
arbetsgivare och uppdragsgivare. Avgiften ulgör f n. 0,25 96 av ulgivna löner
och arvoden. Infiutna avgifter förs till en särskild fond, som förvaltas av
riksförsäkringsverket.
Riksförsäkringsverket
föreslår atl utvidgningen av delpensionsförsäkringen till företagare
finansieras genom egenavgifter som i princip skall beräknas på nettointäkten av
rörelsen. Egenavgifien föreslås vidare bli debiterad efter samma uttagsprocent
som tillämpas för den socialförsäkringsavgift som arbetsgivarna betalar. Dessa
principer för finansiering av egenförelagarnas delpensionsförsäkring godtas i
allmänhet av remissinstanserna. TCO menar dock att egenföretagarna måste utgöra
ett särskilt premiekol-lekliv med egen pensionsfond.
För
egen del ansluter jag mig till riksförsäkringsverkets förslag till finansieringssystem.
Jag vill dock liksom fiera remissinstanser framhålla angelägenheten av att
verket noga följer utvecklingen av pensionskostnaderna för de olika grupperna
försäkrade.
Vad
så gäller procentsatsen för avgiftsuttaget vill jag till alt börja med erinra om
att man redan inför den urspmngliga delpensionsreformen fann det svårt alt göra
några säkra antaganden om pensionskostnaderna och att försäkringen har visat
sig behövlig och populär. Riksförsäkringsverket har i sin utredningsrapport
beräknat att delpensionsfondens medel vid oförändrade förmåns- och
avgiftsregler inte kommer att helt täcka utbetalningarna av delpensioner fr. o.
m. andra halvåret 1978. Underskottet beräknades uppgå till 61 milj. kr. vid
1978 års slul och 296 milj. kr. vid 1979 års slut. Med sina antaganden om
framtida utnyttjande av delpensionsförsäkringen och om pris- och löneutveckling
förordade riksförsäkringsverket att arbetsgivaravgiften höjs till 0,45 % fr.
o. m. år 1979 samt au en t. v. motsvarande egenavgift tillförs
delpensionsfonden i samband med atl förelagarna ansluts till försäkringen.
Det
har nu visat sig atl det under år 1978 har blivit en större ökning av antalet
personer med delpension än enligt de antaganden som låg till grund för
riksförsäkringsverkels förslag för ett år sedan. Detta leder till att
Prop. 1978/79:69 62
del
pensionsfondens underskott sannolikt kommer all bli siörre än vad som förutsågs
i verkels rapport. Nu föreliggande uppgifier tyder på atl under-skoiiet blir ca
120 milj. kr. vid uigången av år 1978 och mellan 450 och 500 milj. kr. vid uigången
av år 1979.
I
avvaktan på ställningstagande lill riksförsäkringsverkets förslag har
regeringen genom beslul den 29 juni 1978 medgett all verkei får disponera medel
från inkomsttiteln Skall på inkomsi och förmögenhet samt socialförsäkringsavgifter
m. m. för tillfällig överföring till fonden för delpensionsförsäkring i den
mån fondens medel inte läcker löpande pensionsutbetalningar.
Vissa
remissinstanser har ställt sig avvisande till verkets förslag om höjt avgiftsuttag
(avsnitt 4.5). För egen del anser jag au en avgiftshöjning är ofrånkomlig
särskilt mot bakgrund av de senaste kostnadsuppgifterna. Höjningen av
socialförsäkringsavgiften till delpensioneringen bör gälla fr. o. m. den 1 januari
1980. De nu tillgängliga uppgifierna om kostnadsutvecklingen för
delpensionerna och förändringarna i fondslällningen tyder på atl den av
riksförsäkringsverket tidigare föreslagna avgiftshöjningen till 0,45 96 inte är
tillräcklig för att avgifterna skall fullt ul läcka delpensions-kostnaderna.
För att uppnå full täckning av löpande pensionsutbetalningar och därutöver en
successiv täckning av det underskott i delpensionsfonden som uppkommer under
åren 1978 och 1979 bör avgiftsuttaget höjas till 0,50 96. Jag förordar mot
denna bakgmnd alt arbetsgivaravgiften till delpensionsförsäkringen fastställs till
0,50 96 av löneunderiaget fr. o. m. den 1 januari 1980 och alt en motsvarande
avgift för egenföretagare införs på inkomsi som skall tas upp till beskattning
fr. o. m. 1981 års taxering.
I
samband med reformen kommer vissa tillfälliga kostnader atl uppstå för utformning
av administrativa rutiner samt utbildning och information. Kosinaderna har av
riksförsäkringsverket uppskattats lill ca 1,5 milj. kr. Reformen medför också
en ökning av de åriiga administrationskostnaderna, vilken verket har uppskattat
lill ca 2 milj. kr. Här nämnda kostnader bör finansieras på samma sätt som
riksförsäkringsverkets resp. försäkringskassornas övriga administrationskostnader.
6
Upprättade lagförslag
1 enlighel
med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag lill
1.
lag om delpensionsförsäkring,
2.
lag om ändring i lagen
(1975:380) om delpensionsförsäkring,
3.
lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
4.
lag om ändring i kommunalskatielagen
(1928:370),
5.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272).
Vid
upprättandet av lagförslagen under 4 och 5 har samråd skett med chefen för
ekonomi- och budgeldepartementen.
Prop. 1978/79:69 63
7
Specialmotivering till lagförslagen
7.1
Förslaget till lag om delpensionsförsäkring
I
den allmänna motiveringen har föreslagils alt försäkringen för delpension i
kombination med deltidsarbete inte längre skall gälla enbart för anställda ulan
sträckas ul lill i princip alla förvärvsarbetande. Det har vidare föreslagits vissa
ändringar i nuvarande delpensionsregler för anställda. Denna omfattande
reformering av försäkringen har medfört behov av en revision av nuvarande lag
(1975:380) om delpensionsförsäkring, DPL. Därvid har också ansetts motiverat atl
reglera den ändrade försäkringen i en helt ny lag om delpensionsförsäkring, i
fortsättningen kallad NDPL.
fnledning
Med
hänsyn till del pensionsförsäkringens speciella form och bestämmelser har den
nya lagen inletts med en paragraf som kortfattat anger lagens syfte. Av
bestämmelsen framgår all lagen numera gäller i princip alla förvärvsarbetande
i åldern 60-64 år. Detla innebär all inte bara arbetstagare utan även egna
företagare och uppdragstagare kan fö delpension om de känner behov av atl
trappa ned sitt förvärvsarbete före den normala ålderspensioneringen. Av paragrafen
framgår vidare atl det är en minskning av arbetstiden som är det primära för
rätten lill delpension. Pension kan därefter enligt lagens bestämmelser utgå i
den mån inkomstbortfall uppkommer till följd av arbetstidsminskningen. Beslut
om delpension fömtsätter an pensionsansökan görs hos allmän försäkringskassa
enligt 14-16 §§.
2 §
Paragrafen
gäller administrationen av delpensionsförsäkringen och molsvarar I § DPL. Av 18
kap. 2 § AFL följer att riksförsäkringsverket skall utöva lillsyn över
försäkringskassornas befattning med delpensionsförsäkringen och att kassorna
skall rälla sig efter de anvisningar som verket meddelar (jfr 24 § NDPL).
Besvärsordningen i delpensionsärendena regleras genom 20 § NDPL.
Allmänna
Jörsäkrlngsvillkor 3S
Paragrafen
motsvarar i sak delar av 2 § och 3 S första stycket DPL med den huvudsakliga
ändringen an föreskrivet villkor om aktuell anknytning till arbetslivet
(arbetsvillkor) som måste uppfyllas för alt man skall vara försäkrad för
delpension inte längre gäller bara arbeie i anslällning. Vid bestämmande
Prop. 1978/79:69 64
av den ramlid av tolv månader under vilken arbetsvillkoret
skall vara uppfyllt skall liksom f n. inte inräknas tid då sökanden har varit
hindrad all arbeta på grund av siyrkt sjukdom m. m. Dessa frågor skall bedömas
enligt närmare regler som finns i de angivna lagarna om slöd vid arbetslöshet.
Därutöver har från riksförsäkringsverkels nuvarande tillämpningsanvisningar
(cirkulär nr 6/1976) tagils in en bestämmelse atl arbetslöshet vid vilken
ersättning har utgått skall räknas som arbetshinder när man bestämmer ramiiden
för arbetsvillkoret. Del bör som påpekats i LO:s remissyttrande (avsnitt 4.3)
inte heller föreligga hinder mot all i lillämpningen bortse från tillfällig
ledighet eller kort uppehåll mellan två anställningar efter närmare föreskrifier
av riksförsäkringsverket.
I den proposiiion som låg lill grund för gällande
delpensionslag (prop. 1975:97 s. 87) angavs an tidpunkten för ansökan om delpension
borde vara avgörande för bedömningen om pensionssökanden uppfyllde
arbetsvillkoret. Om det av ulredningen framgick alt deliidsarbeiet skulle
påbörjas först sedan viss lid hade förfiutit efier det sökanden lämnat sin
föregående anslällning, borde delpension emellertid kunna beviljas fr. o. m.
den dag då deliidsarbeiet påbörjas även om han vid del tillfället inte längre
uppfyllde arbetsvillkoret. Riksförsäkringsverket har vidare i sina anvisningar
föreskrivit att, om sökanden inte uppfyller arbetsvillkoret vid
ansökningstillfället och deltidsarbetet skall påbörjas försl senare,
delpension ändå skall kunna beviljas om sökanden uppfyller arbetsvillkoret vid
den tidpunkt fr. o. m. vilken delpension begärs. Mot bakgmnd härav och med
hänsyn jämväl till alt pension kan beviljas även för tre månader före ansökningsmånaden
har i den nya lagen tagits in en regel av innebörd atl ranitiden för
arbetsvillkoret skall räknas bakåt fr. o. m. månaden före den då pension avses
böria utgå eller fr. o. m. en någoi lidigare ansökningsdag.
4 §
Liksom 2 § DPL förutsätier denna paragraf atl man för alt
vara försäkrad för delpension skall ha en längre tids förvärvsverksamhet bakom
sig utöver aktuell anknyining lill arbetslivet enligt 3 ij NDPL. I enlighet med
nuvarande bestämnielser skall denna förvärvsverksamhet dokumenteras med
tillgodoräknad pensionsgrundande inkomst inom ATP för tio år fr. o. m. 45 års
ålder. Detta innebär bl. a. alt årsinkomsten måste ha överstigit ett basbelopp.
En nyhet är emellertid all det inte längre skall vara enbarl ansiällningsinkomsier
som räknas.
Som har föreslagils i den allmänna motiveringen (avsniii
5.3.1) skall idetia sammanhang tas hänsyn även till år för vilket en egenföretagare
skulle ha tillgodoräknats pensionsgmndande inkomst om han inte hade anmält
undantagande från ATP enligt 11 kap. 7 ;j AFL. Underiålenhet att betala ATP-avgifi
har enligt II
kap. 6 ij AFL i
princip samma verkan som en undanlagande och har därför jämställts med sådani i
NDPL. Av hänvisning-
Prop. 1978/79:69 65
arna till AFL följeratt begreppet förvärvsarbete är
detsamma som inom ATP. Till egenförelagare räknas bl.a. arbetande delägare i en
handelsbolag.
Är tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst för året
närmast före delpensioneringen avgörande för om någon är försäkrad enligt NDPL,
kan försäkringskassan i regel beräkna en preliminär pensionsgrundande inkomst
för del året.
Om arbetslidminskning m. m.
5s
I paragrafen har sammanförts vissa bestämmelser om
åldersgränser ni. m. som f. n. återfinns i 3 och 6 §ij DPL. Vidare har i
enlighet med den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4) från nuvarande
tillämpningsanvisningar införts bestämmelsen alt den arbetstidsminskning som
skall ge rätt lill delpension får ha sken tidigast under den månad då den
försäkrade fyller 60 år. Delarbete som den försäkrade hade före den arbetslidsminskning
som skall beaktas behöver inte ha varit heltidsarbete.
Del från nuvarande lag överförda minimikravet på
deltidsarbete - 17 limmar per arbetsvecka - skall enligt 9 § andra stycket NDPL
liksom f n. uppfyllas som ett genomsniii fördel närmast kommande året om
arbetstiden varierar. För samma lid skall i allmänhet även ny sjukpenninggrundande
inkomst fastställas för den försäkrade.
Givetvis kan det inträffa att den deltidsarbetande oförvållat
föriorar sin anslällning och blir arbetslös. Delpension kan i sådant fall komma
att utgå vid sidan av arbetslöshetsstöd. 1 enlighet med förarbetena till
nuvarande delpensionslag (prop. 1975:97 s. 88) är den som är arbetslös efter
att ha slutat sitt deltidsarbete frivilligt utan giltig anledning däremot inte
längre berättigad till pension. Frågan huruvida han har slutat deltidsarbetet
frivilligt utan giltig anledning bör bedömas med ledning av praxis för
arbetslöshetsstöd.
6§
Paragrafen reglerar minimikravet på arbetslidsminskning
med fem timmar per arbetsvecka för anställda. Den molsvarar i sak delar av 3 ij
DPL och, såvitt gäller minskning i förhållande lill ordinarie arbetstid,
nuvarande tillämpningsanvisningar. Den nya paragrafen gäller den som efier arbetstidsminskningen
arbetar enbart som anställd. Den omfattar alltså även anställda som har hafi
andra slags förvärvsarbeten före minskningen av arbetstiden. För egenföretagare,
uppdragstagare och den som har blandat arbeie efter minskningen gäller i
stället 7 ij. Har en anslälld en bisyssla, kan dock bortses från denna enligt 8
ij.
Enligi allmänna arbeisiidslagen (1970:103) får ordinarie arbeislid
för heliidsarbeie uppgå lill högsl 40 limmar i veckan. Undantag kan dock göras
5 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 69
Prop.1978/79:69 66
genom
kollektivavtal eller beslul av arbeiarskyddssiyrelsen. Har någon fiera anställningar
efter arbetstidsminskningen bör krävas alt hans sammanlagda fakiiska arbetstid
med minst fem timmar i veckan understiger den ordinarie arbetstid som gäller
för del dellidsarbele i vilkel hans fakiiska arbetstid är längst. Har han lika
långa fakiiska arbetstider i anställningar för vilka gäller olika ordinarie
arbetstider, bör i stället den kortaste ordinarie arbetstiden lillämpas.
Paragrafen
reglerar kravet på arbetslidsminskning för de under delpensionslagen
nytillkomna rörelseidkarna, jordbrukarna och uppdragslagarna. Liksom enligt 6 §
är del härvid den försäkrades sysselsättning efter arbetstidsminskningen som
räknas. Om någon har blandad sysselsättning på så sätt att han även är
anställd, skall hans rätt till delpension bedömas enligt 7 § med avseende på
allt förvärvsarbete. För anställda och egenföretagare som har bisysslor vid
sidan av sina huvudsakliga arbeten finns särbestämmelser i 8§.
Det
i paragrafen föreskrivna kravet på minskning av sammanlagd arbetstid med minst
hälften har behandlats i den allmänna motiveringen (avsniii 5.3.2). Detsamma
gäller frågor om uppdrag och om fåmansföretag inom delpensioneringen (avsniii
5.3.4). Som fåmansföretag räknas främsi aktiebolag, ekonomisk förening och
handelsbolag, vari aktierna eller andelarna till övervägande del ägs av en
person eller ell fåtal personer. Här kan anmärkas all delägare i handelsbolag
anses som egenförelagare inom socialförsäkringen redan enligt allmänna regler.
När del i paragrafen talas om make tiil företagsledare i fåmansföretag avses i
enlighet med 65 ij kommunalskatielagen även sammanboende som tidigare har varil
gifta med varandra eller som gemensami har eller har hafi bam.
Som
har föreslagits i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.2) skall rätten lill delpension
för den som efter arbetstidsminskningen har både anställning och annal
förvärvsarbete bedömas enligt reglerna för egenföretagare med avseende på allt
förvärvsarbete. Detta innebär bl. a. all den försäkrade måsie minska sin
sammanlagda arbetstid med hälften. För all undvika försämringar och iröskeleffekter
i förhållande lill dagens möjligheter för anställda att utan hinder av viss
bisyssla kunna minska arbetstiden med endast t. ex. fem limmar i veckan, har
vidare föreslagits att man även framdeles bör kunna borlse från mindre bisyssla
i form av uppdrag eller annan verksamhei vid sidan av huvudsakligt arbete som anslälld.
Den försäkrade skall i så fall enligt denna paragrafs försia stycke själv
begära del, annars gäller kravel på nedtrappning till hälften beiräffande hans
totala arbetstid.
Prop.
1978/79:69 67
I
paragrafens andra siycke anges vad som krävs för alt visst arbele skall anses
som mindre bisyssla. En försia förutsättning för atl man vid en delpensionering
skall kunna bortse från en bisyssla bör liksom f n. enligt 5 § DPL vara all den
försäkrade har haft bisysslan varakiigt. Del ter sig vidare naturligt alt i
princip bara borlse från arbeie som genomsnittligt utförs mindre än 17 limmar i
veckan och som alltså inte självständigt kan räknas som deltidsarbete vid
delpension. Även en sådan arbeislid synes emellertid vara för lång i delta
sammanhang, och i paragrafen har därför föreskrivits all bisysslan får utföras
i genomsniii högst tio limmar i veckan. I viss likhet med vad som f n. gäller
om särskild pensionsprövning i samband med bisyssla kommer arbetstiden för
bisysslan inte all kunna överstiga arbetstiden i del pensionsgrundande
deltidsarbetet. Den nuvarande gränsen för särskild prövning går emellertid bara
där och är alltså rörlig. Av nyss anförda skäl och för enkelhetens skull har en
ny avgörande gräns i stället gjorts fasl vid tio timmar i veckan.
Del
är vidare meningslöst atl i stället för halvering av total arbetstid tillåta en
fingraderad minskning i anställningen ifall den försäkrade samtidigt trappar
upp bisysslan i förhållande till dess omfallning före delpensioneringen.
Därför har även föreskrivits atl arbetstiden för bisysslan inte får ökas i samband
med pensioneringen. När här talas om ökning avses inte obetydliga förändringar
i arbetstiden. Om del anses motiverat bör även kunna beaktas mera betydande
ökning som har skett under det närmasi föregående året. Ökar den försäkrade i
stället bisysslan efter det han har börjat uppbära delpension, föreligger en omprövningssituaiion
enligt 18 §. Mindre variationer bör dock inte heller här beaktas.
Det
får slutligen också anses nödvändigt atl dra en övre gräns för vad som kan
betraktas som inkomsi av mindre bisyssla, även om det är arbetstiden som är
väsentligast i sanimanhangei. I motsats till förulsäiiningen för nuvarande
prövningsregel härom bör också denna gräns vara fasl. Gränsen har i
lagförslaget satts vid ett basbelopp i ansluining till försäkringsdomsto-lens
remissyttrande i denna fråga. Skulle den försäkrade ha mer än en bisyssla,
skall de förut angivna villkoren tillämpas gemensamt förde bisysslor som han
vill undanta från delpensioneringen.
I
syfte bl. a. att få likartade regler för anställda och egenförelagare har paragrafen
utformats så au även en egenföretagare kan begära bortseende från en mindre
bisyssla. Han skulle annars behöva minska sin totala arbeislid med hälfien
föran få rält lill delpension. Bestämmelsen är motiverad även av all en egenförelagare
inie bör vara ivungen alt minska sin huvudsakliga verksamhei med mer än hälften
om han i.ex. vill behålla eu mindre förtroendeuppdrag i vilkel arbetstiden inte
kan minskas.
Om
det t. ex. i samband med efterkoniroll skulle visa sig atl all någon som har
beviljats delpension med bortseende från bisyssla inte längre uppfyller fömlsältningarna
härför eller om han självmant skulle begära all man inte längre skall bortse
från bisysslan, föreligger en omprövningssituaiion. En
Prop.
1978/79:69 68
omprövning
bör då i princip resultera i all den försäkrade försätts i samma läge som om
eljest gällande huvudregler hade tillämpats redan från början. Gäller det
exempelvis en anslälld som betydligt har ökat arbetstiden i ett uppdrag som man
tidigare har boriseli från, har han för fortsalt rätl lill delpension alt välja
mellan två utvägar frånsett en omedelbar återgång lill vid pensionsbeslulet
gällande ordning, om delta är möjligt. Han kan antingen helt avstå från
bisysslan, varvid pensionsreglerna för anställda fortsätter atl gälla för
honom, och få även del inkomstbortfallet ersatt. Delpensionen bör emellertid
bara ökas lill vad som skulle ha utgått om den försäkrade redan vid delpensioneringen
hade avstått från den bisyssla som han då hade. Den försäkrade kan också välja
en utväg som innebär atl han behåller bisysslan, som han kanske upplever som
ett stimulerande eller angeläget arbele. Hans rätl lill pension skall då
bedömas enligt deltidsreglerna för egenförelagare, vilka förutsätier att hans
sammanlagda arbetstid som delpensionär skall understiga hälfien av hans
sammanlagda arbetstid före delpensioneringen. I den mån han inte uppfyller del kravel
måste han alltså ytterligare trappa ned arbetstiden i anställningen. Även i
detta fall bör han därefter ges den delpension som han skulle ha haft om han
redan från början hade minskat sin sammanlagda arbetstid före delpensioneringen
med hälften. Enligt 13 § tredje stycket skall pensionsunderiagei därvid i
princip utgöra hälften av hans normala inkomster före pensioneringen.
Denna
omprövning av pension med anledning av att man inte längre kan bortse från en
bisyssla gäller närmasi pension för framliden. I den mån del blir fråga om
återbetalning av uppburen pension gäller främst 19 §. Här bör särskilt påpekas atl
den som i det tidigare exemplet har missbrukat delpensionsreglerna om bisyssla
och arbetat i anslällning och uppdrag under längre arbetstid än hälften av den
sammanlagda arbetstiden före delpensioneringen över huvud taget inte har varit
berättigad lill delpension. Han är skyldig att återbetala hela den obehörigt
uppburna delpensionen, som vid behov kan räknas av på kommande utbetalningar.
Det är därför viktigt alt den som beviljas delpension med bortseende från
bisyssla blir noga informerad om sina åligganden i sammanhanget. Del kan lill
sist nämnas alt det torde vara givel alt man inte skall kunna begära bortseende
från bisyssla sedan man väl har börjat uppbära delpension.
Paragrafen
anger de beräkningsperioder som skall användas när man skall bestämma den
försäkrades arbeislid före och efier arbetstidsminskningen. Första stycket har
berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4)och gäller arbetstiden före nedlrappningen.
Som huvudregel har därvid i enlighet med nuvarande tillämpningsanvisningar
föreskrivits att den försäkrades arbetstid skall beräknas som ett genomsnitt
för den ranitid av ell år som gäller för del allmänna arbetsvillkoret enligi 3 ij.
Perioden räknas bakåt fr. o. ni. dagen före
Prop.
1978/79:69 69
arbetstidsminskningen.
Frågan om hur arbetstiden skall beräknas för den som under någon lid har varit
partiellt arbetslös bör regleras i de föreskrifter som riksförsäkringsverket skall
tueddela till NDPL.
För
att förebygga att delpensionslörsäkringen uinyitjas på ett sätt som strider mot
dess syfte har i den allmänna motiveringen föreslagits all vissa spärregler
skall införas för den som har ökat sin arbetstid väsentligt inför en planerad
delpensionering. Dessa regler har i lagförslaget utformats så alt, otu den
försäkrades genomsnittliga arbetstid i förvärvsarbete under den ovan angivna
beräkningsperioden uppenbarligen viisentligt överstiger hans genomsnittliga
arbetstid i förvärvsarbete under tre sådana perioder, dvs, normalt under irc år
före arbetstidsminskningen, det i siällei är den sisinämnda arbelsiiden som
skall gälla. Besiämmelsen innebär au de för anställda och egenföretagare
föreskrivna kraven på minskning av arbetstiden med niinst fem timmar i veckan
resp. hälften i dessa fall skall tillämpas i förhållande lill en lidigare
arbetstid som ärmera normal förden försäkrade än den arbeislid som huvudregeln
anger.
Denna
kompletterande regel leder till all den som har haft heltidsarbete under året
före den planerade delpensioneringen men t. ex. bara halvtidsarbete under de
två föregående åren i princip skall anses ha haft
/20-(-20-1-40 timmar i
veckan \
V---------------------- = )
knappt 27 timmars arbetsvecka före
3 å r =) /
arbetstidsminskningen.
Utför han därefter deltidsarbetet som halvtidsarbete
(20
timmar i veckan), skall han alltså anses ha minskal sin veckoarbetstid med
sju
limmar. Detta är i exemplet en tillräcklig minskning för rätl lill delpension
enligt
6 § för den som är anslälld. Beräkningen av delpensionen i ett fall som
detla
tas upp närmare under 12 § om pensionsunderlag.
De
föreslagna särreglerna torde sällan behöva tillämpas, och det är även
angeläget
att frågan om tillämpligheten blir lätt all avgöra. I lagtexten har
därvid
krävts att den försäkrades genomsnittliga arbetstid under den vanliga
beräkningsperioden
uppenbarligen väsentligt överstiger hans arbetstid under
tre
sådana perioder. Detla innebär att mer eller mindre normala eller eljesl
oväsentliga
avvikelser inte skall räknas. Den genomsniuliga arbetstiden
under
treårsperioden bör vidare uppskattas ulan krav på exakthet. Den
försäkrade
och beträffande egenföretagare även den som skall utfärda intyg
om
hans arbetsförhållanden bör enligt 15 ij länina de kortfattade uppgifier
som
behövs i frågan. Uppgiftema lämnas under bedrägeriansvar, och
försäkringskassan
skall inte därefier behöva närmare utreda humvida
undantagsregeln
är tillämplig i det enskilda fallet. Utredning bör komma i
fråga
endasl om det finns anledning atl misslänka all uppgifierna är oriktiga,
i.
ex. då de uppgifier om pensions- eller sjukpenninggrundande inkomsi som
kan
föreligga i ärendet gör lämnade upplysningar mindre sannolika. Andra
fall
kan aktualiseras av stickprovskontroller hos uppgivna arbetsgivare m. fi.
eller
personkännedom inom försäkringskassan. Atl en sådan uiredning
6 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr h9
Prop. 1978/79:69 70
beslutas
skall dock inte innebära att mtin också måste göra exakta beräkningar av
tidigare arbetstider.
Paragrafens
andra stycke gäller beräkningen av den försäkrtidcs tirbetstid som
delpensionär. Liksom enligi nuvarande lillämpningsanvisningar bör därvid den
som kan lömises ha varierande arbeisförhållandcn få sin arbeislid beslämd som
ett genomsnitt för det närmaste året, för vilket också ny sjukpenninggrundande
inkomst skall fiistställas. 1 regel torde det inte bli möjligt all göra några
exakta beräkningar av arbetstider för egenföretagare och uppdragstagare i del
enskilda fallet. Beiräffande det allmänna kravet på i genomsnitt 17 timmars
deltidsarbete i veckan lär man exempelvis främst få gå in föran konstatera
huruvida arbetsinsatsen ligger nära vad som motsvarar ell normall
halvtidsarbete.
10
§
Paragrafen
gäller loriäggningen av delpensionärernas deltidsarbeten och har behandlats i
den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.2). Bestämmelserna har karaktär av
undantagsregler, och för lillämpning av dem förutsätts att den försäkrade inte
utför dellidsarbele fortlöpande under året.
För
sådana fall föreskriver paragrafen att den försäkrade under varje period av högsl
tre månader (90 dagar) skall arbeta under åtminstone halva antalet vanliga
arbetsdagar jämfört med femdagarsvecka eller vad som eljesl är normalt för
yrket. De dagliga arbetsinsatserna bör vara någorlunda normala. Här kan
påminnas om att arbetstiden enligt 5 § försia stycket och 9 § andra stycket måsle
uppgå till 17 limmar per arbetsvecka i genomsniii för hela året. Om del gäller
en egenförelagare torde man inte kunna göra några exakta beräkningar i dessa
hänseenden. Bestämmelsernas syften kräver emellertid inga sådana beräkningar,
och uppskattningar bör alltså även här kunna räcka i det enskilda fallet.
Enligt
andra stycket skall som har föreslagits i den allmänna motiveringen finnas möjlighel
för riksförsäkringsverket att för vissa yrken eller branscher medge mera
betydande undantag från det allmänna kravet på fortlöpande deltidsarbete, om
synnerliga skäl lalar för det. Del kan t. ex. gälla sjömansyrket eller
lantbruk, som med hänsyn till arbeiets art och växlande årstider hell enkelt inte
kan utföras fortlöpande under året. Sådana regler förutsätier ingående kännedom
om arbetsförhållandena inom olika yrken,och härspelar också fackliga synpunkier
och önskemål en viktig roll. Som har nämnts nyss bör föreskrifterna därför
meddelas av riksförsäkringsverket efter samråd med verkets centrala pensionsdelegaiion,
som bl. a. innehåller företrädare för arbetsmarknadens parter. Riksförsäkringsverket
har även i övrigt gens möjlighet alt meddela de närmare föreskrifter om
deltidsarbete som kan komma att anses behövliga.
Prop. 1978/79:69 71
Beräkning
av pension 11 §
Denna
paragraf reglerar delpensionens kompensaiionsnivå och värdcsäk-rar beviljad
pension i förhållande till allmänna prisförändringar. Bestämmelserna molsvarar
i princip delar av 5 ij DPL. Del inkomslunderlag som pensionen skall grundas på
framgår i den nya lagen närmast av 12 och
13ij § .
12
§
Paragrafen
anger hur man skall beräkna pensionsunderiag för försäkrad som eflerarbetstidsminskningen
förvärvsarbelarenbart som anställd. I första siycket har med förebild i 5 § DPL
som huvudregel föreskrivits all underlaget skall uigöra skillnaden mellan den
försäkrades normala inkomsler före och efter arbetstidsminskningen. Om han
enligt 8 § NDPL beviljas delpension med bortseende från en mindre bisyssla,
skall bortses även från inkomsten av bisysslan. Hänvisningen i den nu aktuella
paragrafen lill 9 § första stycket avses gälla för del fall att den försäkrade
före arbetstidsminskningen har haft fiera kortvariga anställningar eller
varierande inkomster. Hans inkomst bör då liksom f n. beräknas som en
genomsnitt för del arbeie som han har utfört under den ettårsperiod som avses i
3 § om arbetsvillkor. Detta lorde i enlighet med nuvarande praxis inte anses
tillämpligt på den som bara har föll normal avialsenlig lönehöjning i en
varaktig anställning. Hänvisningen lill 9 § andra stycket innebär att inkomsien
efter arbetstidsminskningen i enlighet med gällande regler om
sjukpenninggrundande inkomsi enligt AFL kan beräknas som ett genomsnitt för det
kommande året. Som har nämnts under 6 § skall de regler som gäller för
anställda tillämpas även på anslälld som har bedrivit rörelse eller jordbruk
före arbetstidsminskningen. Inkomst av sådant arbele skall enligt den allmänna
motiveringen (avsnitt 5.3.3) och 13 § i princip beräknas i genomsnitt för de
tre senaste åren.
Även
paragrafens andra siycke har förebild i 5 § DPL och innebär alt skillnaden
mellan den försäkrades sjukpenninggrundande inkomsi enligt AFL före och efter arbetstidsminskningen
utgör en övre gräns för vad som kan läggas till grund för delpension. Däri
ligger bl. a. att inkomstbortfall i skiktet över 7,5 basbelopp inte beakias.
Liksom lidigare skall försäkringskassan utgå från dels den
sjukpenninggrundande inkomsi som var fastställd för den försäkrade före arbetstidsminskningen,
dels den nya inkomst som därefter skall fastställas på grundval av den lägre
lönen i deltidsarbetet. Skulle emellertid den försäkrades sjukpenninggrundande inkomsi
före arbetstidsminskningen vara oriktig på grund av alt kassan inte har känl till
samtliga inkomstförhållanden, skall inkomsten liksom f. n. kunna rättas, t. ex.
om den försäkrade styrker atl den borde ha varil högre. En inkomsländring bör
därvid kunna beaktas utan hinder av den regel om 30 dagars väntelid som finns i
3
Prop. 1978/79:69 72
kap.
5 ij AFL. En sådan ordning har försäkringsdomsiolen godtagit i vissa fall. Molsvarande
ordning gäller i fråga om livränta från den nya arbelsskadeförsäkringen. Den
sjukpenninggrundande inkomsi som skall användas inom delpensioneringen bör omfatia
alla inkomster som ryms under taket 7,5 basbelopp, t. ex. även en rörelseinkomsi
före arbetstidsminskningen. Man bör här inte heller bryta ul inkomst som härrör
från en mindre bisyssla som inte skall beaktas vid delpensioneringen.
Överstiger den försäkrades sammanlagda inkomsler 7,5 basbelopp, kan han
nämligen annars sägas få delpension för inkomstbortfall i skiktet över den
gränsen, vilkel inte skulle ha varil möjligl om del hade gälll en enda
förvärvskälla.
Första
bestämmelsen i paragrafens iredje siycke har i sak hämtats från nuvarande 5 § DPL
och syfiar till atl förhindra att delpensionsförsäkringen utnyttjas
otillbörligt genom avtal om klart onormala löner m. m. Den andra bestämmelsen
har berörts under 9 ij. Bestämmelsen är en spärregel för undantagsfall och
innebär i princip att den som har ökai sin arbetstid väsentligt inför en
planerad delpensionering inte kan få pension på grundval av hela del fakiiska
inkomstbortfall som uppkommer om han senare återgår lill en arbetstid som
egentligen kan anses normal för honom. I ett exempel som gavs under 9 § skulle
den försäkrades veckoarbetstid före minskningen beräknas till 27 limmar i
stället för 40 som han faktiskt arbetade närmast före nedlrappningen. Den nu
aktuella pensionsbegränsningen avses därvid innebära atl man i exemplet bara
skall beakta jk av den inkomsi
före arbetstidsminskningen som har beräknats för den försäkrade enligt huvudreglerna.
13
s
Paragrafen
reglerar pensionsunderiagei för egna företagare. Som har föreslagits i den
allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.3) skall underlagd i princip molsvara
skillnaden mellan företagarens genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen
och hälften av den inkomsten. Inkomsten efter arbetstidsminskningen beräknas alltså
schablonmässigt i proportion till denna, som ju också skall innebära en
halvering. Om den inkomsi som företagaren kan antas få efter nedlrappningen
överstiger hälften av den lidigare inkomsten, skall dock den fakiiska deliidsinkomsten
användas i stället för schablonen. Del innebär att pensionsunderiagei blir
mindre. I delta hänseende lär man inte kunna göra några exakta beräk ni ngar,
och schablonen bör därför frångås endast om relativt klara skillnader kan
förutses. Vid beräkningarna kan bl. a. användas det underiag som ligger till
grund för bestämmande av ny sjukpenninggrundande inkomst för egenföretagaren efter
arbetstidsminskningen.
Enligt
den allmänna motiveringen skall vidare egenföretagarens genomsniuliga inkomsi
före arbetstidsminskningen beräknas med ledning av hans ATP-poäng för de tre
senaste åren. Sådana poäng fastställs med viss
Prop.
1978/79:69 73
fördröjning
eftersom de grundas på inkomsttaxeringen. Under det löpande året finns därför
ingen fastställd poäng för del närmast föregående året, och i vissa fall kan
även året dessförinnan vara oreglerat. Föratt försäkringskassan inte skall
behöva göra vanskliga uppskattningar i fråga om taxering för gångna år, bör man
alllid preliminärt räkna de tre senasi förfiutna år för vilka pensionspoäng har
hunnit fastställas. När poäng sedermera fastställs för senareår,som egentligen
skall ligga till grund för delpensionen, för pensionen omräknas i den mån den
föreskrivna genomsnittspoängen förändras. Redan utbetald pension bör därvid i
förekommande fall kompletteras med ett tillägg. Vidare bör pensionen inte fö
återkrävas i den mån den borde ha varil lägre. I sistnämnda fall skall den
emellertid minskas för framtiden. Pension kan dock återkrävas i den mån 19 S är
tillämplig.
Om
den försäkrades taxerade inkomst under något av de tre aktuella åren har
understigit del basbelopp som dras av när man fastställer ATP-poäng, bör den
försäkrade i delpensionsärendel tillgodoräknas en mot inkomsien svarande del av
en ATP-poäng fördel aktuella året. I enlighet med vad som har anförts under 4 §
skall vidare även beaktas s. k. undantagandepoäng m. m. för den som har stått
utanför ATP.
Skulle
egenföretagaren ha begärt bortseende från en mindre bisyssla enligi 8 ij, 1.
ex. ett förtroendeuppdrag, bör den beräknade genomsnittsinkomsten minskas med
beräknad inkomst av bisysslan.
I
paragrafens iredje siycke har gjorts vissa undantag från här förordade regler
om pensionsunderlag. Som framgår av paragrafen och den allmänna motiveringen
skall reglerna för egenförelagare i princip omfatta alla som är självständigt
yrkesverksamma efter arbetstidsminskningen. Detta gäller även den som dessulom
har arbete för annans räkning och det skall inte heller ha någon betydelse vilket
arbete han hade före nedlrappningen. Skulle det emellertid vara så att den
försäkrade under året före nedlrappningen arbetade enbart i anställning eller
uppdrag eller i båda dessa förvärvskällor, är del dock knappast moliverai an
beräkna hans inkomst före minskningen med ledning av ire års ATP-poäng. Den inkomsien
bör i siällei beräknas enligt reglerna för anställda i 12ij. Det betyder all del
är den försäkrades normala faktiska inkomster som räknas. De skall dock
maximeras lill vad som kan utgöra sjukpenninggrundande inkomst, dvs. till 7,5
basbelopp. Hans pensionsunderiag blir därefter enligt 13 ij första stycket i
allmänhet schablonmässigt hälften av den tidigare inkomsten. Underlaget skall
dock minskas i den mån hans framtida inkomster kan antas överstiga detta
schablonbelopp. Med uppdrag före arbetstidsminskningen avses i dessa samnianhang
inte sådani arbete för vilkel ersättningen skattemässigt är att hänföra till
inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet (jfr 3 kap. 2 ij andra stycket AFL).
Prop.1978/79:69 74
Ansökan
och beslul om pension
14 §
Liksom
f n. skall ansökan om delpension göras skriftligen hos den försäkringskassa
där sökanden är inskriven.
15
§
1
paragrafens försia siycke har den som ansöker om delpension ålagts bevisskyldighei
för de förhållanden som skall läggas till grund för pensionen. Detla gäller
uppgifter som inte redan är kända för försäkringskassan. Sökanden skall ju t.
ex. inte behöva styrka föreskrivna pensionspoäng för ATP där pensionsgrundande inkomsi
finns fastställd. Det är viktigt att försäkringskassan kan lila på de uppgifter
som sökanden lämnar i pensionsansökningen och andra handlingar. Uppgifterna
bör därför lämnas på heder och samvete i den mån de har betydelse för
pensionen. Under 22 § redovisas sökandes straffansvar för oriktiga uppgifter m.
m. Formulär lill ansökningsblanketter kan fastställas enligt 24 §. I den mån
det behövs bör arbetslöshetskassa och länsarbetsnämnd liksom f. n. enligt 4 § DPL
vara skyldiga alt biträda försäkringskassan.
Även
paragrafens andra stycke har i princip hämtats från 4 § DPL och gäller skyldigheten
all förete intyg i fråga om arbeie som anställd före eller efter arbetstidsminskningen.
Utfärdas intyg av lokal arbetstagarorganisation, skall denna vara en sådan organisaiion
som avses i 6 § andra siycket lagen (1976:580) om medstämmande i arbetslivet
och som alltså är part i lokal förhandling med arbetsgivaren. Liksom i dag
skall arbetsgivare vara skyldig atl bl. a. utfärda begärt intyg. En anslutande
straffbestämmelse har tagits in i 22 §. I den mån berörda bestämmelser kan
tillämpas i fråga om arbele som uppdragstagare, avses de gälla även sådani
arbete.
Som
har framhållits i den allmänna motiveringen (avsniii 5.3.5) är del angeläget atl
försäkringskassan får god och tillförlitlig dokumentation om egenföretagares
arbets- och inkomstförhållanden före och efter en uppgiven arbetstidsminskning.
Hans egna uppgifier bör därför liksom en arbetstagares lämnas på heder och
samvete (innebörden behandlas under 22 §). Uppgif terna skall vidare enligt
lagtexten bestyrkas av någon som har god kännedom om hans förvärvsarbete. Även sådani
intyg föreslås bli avgivet på heder och samvete. Eftersom uppgifterna bör
lämnas av ojävig person, bör därvid inte beakias intyg från någon sökanden
närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken och som inte skulle vara
skyldig att avge vittnesmål i ett eventuellt brottmål. Denna krels närstående
omfattar den som är eller har varil gift med sökanden eller är i rätt upp-
eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller i sådani
svågerlag all den ene är eller har varit gift med den andres syskon, eller som
på liknande sätt är sökanden närstående.
Prop.
1978/79:69 75
16
S
Paragrafen
gäller den tid för vilken delpension kan beviljas och motsvarar vissa
bestämmelser i 4 ij DPL.
17
s'
Som
huvudregel skall beslul i försäkringskassa om delpension fattas av ijänsteniän.
Denna paragraf som har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsniii 5.5),
föreskriver dock i ansluining till nuvarande 8 ij DPL atl vissa ärenden skall
avgöras av pensionsdelegation i kassan. Den som ansöker om delpension kan
därvid i allmänhet begära alt bli hörd muntligen inför delegationen (18 kap. 22
ij AFL).
Enligt
föreskrifi i DPL skall ärendet alllid underställas pensionsdelegaiion om
sökanden begär det. Del har inte ansetts nödvändigt att ha kvar denna regel vid
sidan av reglerna alt pensionsdelegaiion skall pröva dels fall som är av
vidlyftig eller svår beskaffenhet, dels fall där tjänsteman har funnil skäl föreligga
mol bifall lill pensionsansökan. Del nämnda stadgandet hardärför inte förts
över lill NDPL.
Omprövning
och besvär
Liksom
f n. enligt 5 § tredje stycket DPL skall utgående delpension omprövas vid
ändrade förhållanden (jfr allmänna motiveringen avsniii 5.5). I denna paragraf
har tillagts alt del måsle röra sig om en ändring av viss belydelse för atl
omprövning skall ske. Obetydliga variationer i arbetstid eller inkomst i
deltidsarbetet skall alltså inte beakias. Riksförsäkringsverket har i sina
nuvarande lillämpningsanvisningar lagit in omfattande föreskrifter om omprövningsgrunder
och omprövningsförfarande. Verkei avser nu alt komplettera föreskrifterna med
regler för egenföretagare. Sådana bestämmelser torde få lämna något större
utrymme för variationer än reglerna för anställda. Väsentligast blir liksom för
anställda atl kravel på begränsad arbeislid uppfylls fortlöpande. När del
gäller inkomstförändringar torde del emellertid finnas anledning all vara
mindre restriktiv, eftersom sådana är ganska normala för en egenförelagare och
inte behöver ha något samband med arbetsinsatsen. Avgörande bör därvid vara
huruvida inkomsländringen kan förutses bli beslående för mer än ett år. Om så
är fallet bör pensionen omprövas. Som har nämnts tidigare skall man dock inte
behöva la hänsyn lill mindre inkomstförändringar. Som en riktpunkt torde därvid
kunna gälla alt delpensionen bör omprövas först när deliidsinkomsten har
ändrats med 1 /5 i förhållande till den vid delpensioneringen fastställda deliidsinkomsten,
omräknad efter aktuellt basbelopp. Vad gäller själva inkomstberäkningen är
Prop.1978/79:69 76
det
lämpligt atl riksförsäkringsverket meddelar de närmare bestämmelser som kan
behövas utöver nuvarande föreskrifter och praxis om ATP-grundande och
sjukpenninggrundande inkomsler.
Beträffande
höjning av utgående delpension bör i stort gälla samma regler som för första
ansökan om pension. Försäkringskassan skall alltså inte vara skyldig att
självmant la initiativ till en höjning med anledning av att pensionären har
trappat ned sin arbetstid ytterligare eller eljest fått vidkännas en minskning
av sin deltidsinkomsl. Delta hindrar givetvis inte alt kassan påminner
delpensionärerna om möjlighelerna an begära höjning vid ändring i
pensionsförhållandena. Även höjning på grund av en retroaktiv löneökning avses fömisälia
ansökan. Riksförsäkringsverket bör dock för sådant fall bl. a. ha möjlighet alt
i sina föreskrifter dispensera från de allmänna reglerna att ändringen skall
vara av viss betydelse och alt höjning för gången tid bara får beviljas för tre
månader före ansökan.
I
paragrafens andra siycke har alla delpensionärer ålagts skyldighet atl omedelbart
underrätta försäkringskassan om ändringar som kan leda lill atl pensionen
minskas eller dras in. Anslutande ansvarsbestämmelser finns i 22 § och i
brottsbalken. Som har berörts i den allmänna motiveringen skall kassan även
självmant göra efierkoniroller med viss regelbundenhet. Kassan bör då kunna
vända sig såväl lill den försäkrade som till arbetsgivare eller någon som kan
lämna uppgifter om egenföretagares arbetsförhållanden. Kassan föreslås också lä
rätt att i särskilda fall kontrollera delpensionärens arbetsförhållanden genom
besök hos honom av någon som kassan har gett sädanl uppdrag.
I
paragrafens tredje stycke har försäkringskassan getts möjlighet an interimistiskt
minska eller dra in utgående delpension i avvaktan på närmare uiredning och
beslut i fall där omständigheterna tyder på atl pension utgår orikligt.
19 ij
Bestämmelsen
gäller skyldighet att återbetala obehörigt uppburen pension och motsvarar i sak
9 ij DPL. I anslutning härtill bör nämnas all om någon anmäler en inkomstökning
för förfiuten tid så är det denna paragraf jämförd med bl. a. 18 § andra slyckel
NDPL som reglerar frågan om återbetalning av pension. Bestämmelserna innebär t.ex.
atl en egenföretagare måste hålla reda på sina inkomstförhållanden med visst
förutseende och omedelbart underrätta försäkringskassan om en inkomstökning som
kan ha belydelse för pensionen och som han skäligen bör inse. Så snart
försäkringskassan får kännedom om en inkomstökning finns möjlighel att
genast fatta ett
Prop.1978/79:69 77
interimistiskt
beslul om delpensionen enligt 18 ij tredje siycket. Har någon ålagts återbetalningsskyldighel
enligt 19 ij.kan kassan vid senare ulbetalning lill hononi innehålla skäligt
belopp i avräkning på skulden. Detta följer av 20 kap. 4 AFL.
20 ij
Paragrafens
bestämmelserom besvär över beslut enligt NDPL har hämtats från 8 ij DPL (senaste
lydelse 1978:32). Paragrafen innehåller vidare en bestämmelse om omedelbar
verkställighet av beslul.
Övriga
bestämmelser 21 §
Pensionskommittén
har föreslagil ny lagstiftning om socialavgifter (SOU 1977:46). Frågan bereds f
n. inom regeringskansliet. 1 väntan på slutligt ställningstagande i ärendet har
DPL:s bestämmelser om arbetsgivaravgift utan materiell ändring behållits i den
nya lagen genom en hänvisning till molsvarande reglerom sjukförsäkringsavgift i
19 kap. I § AFL. Enligt förslag i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.6) skall
delpensionsavgiften emellertid las ut med 0,50 96 av löneunderlaget fr. o. m.
år 1980. Vidare skall en motsvarande avgift påföras egenföretagare.
Riksförsäkringsverket har därvid föreslagil alt man skall debilera egenavgifien
på samma underlag som sjukförsäkringsavgiften. För alt uppnå något bättre
överensstämmelse mellan förmåns- och avgiftssidan har emellertid i stället
valls underiaget för ATP-avgift enligt den modell som gäller för
socialförsäkringsavgiften lill folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § AFL.
Delpension
utgår bl. a. på grundval av förhållanden som den försäkrade själv råder över.
och del är vikligl au försäkringskassan kan lila på hans uppgifter och på iniyg
som lämnas i olika sammanhang.
Försäkrad
som lämnar oriktiga uppgifter eller eljesl försummar sina skyldigheter enligt NDPL
med bedrägligt uppsål kan i princip dömas för bedrägeribroit enligi 9 kap. 1-3 S!;
brottsbalken eller för försök liil sådani brott. Därvid förutsätts alt
bedrägligt uppsål kan styrkas och oaktsamhet räcker alltså inte. En annan
person som medvetet lämnar osann uppgift i intyg eller annan urkund avsedd all
styrka pensionssökandens uppgifter kan allt efter omständigheterna dömas för
medverkan lill bedrägeribroti enligt 23 kap. brottsbalken eller osant intygande
enligt 15 kap. 11 ij- Använder sökanden det osanna intyget, gör han sig skyldig
lill brukande av osann urkund enligt nämnda lagrum. Om någon i skriftlig utsaga
som författnings-
Prop. 1978/79:69 78
enligt
avges på heder och samvete uppsåtligen lämnar osann uppgift eller förtiger
sanningen, kan han enligt 15 kap. 10 § brottsbalken dömas för osann försäkran
eller, vid grov oaktsamhet, för vårdslös försäkran.
De
beskrivna reglema gäller alltså brott enligt brottsbalken. Med hänsyn till delpensionsförsäkringens
speciella karaktär har del dessulom ansetts motiverat alt införa en beslämmelse
i NDPL om dagsböter för försäkrad eller arbetsgivare som på annal sätl
missköter sina åligganden i fråga om uppgifls-och anmälningsskyldighet. Della
gäller i den mån gärningen inte kan bestraffas enligt brottsbalken, 1. ex. därföratt
bedrägeribroti inte kan styrkas. Här bör även påminnas om bestämmelserna i 19 §
om skyldighet att återbetala obehörigt uppburen pension.
23 §
Paragrafens
innehåll är nytt och innebär alt man, i den mån sådana fall kan uppkomma, även
beträffande delpension skall tillämpa vissa bestämmelser i AFL om utbetalning till
annan än den pensionsberätiigade vid alkoholmissbruk m. m., tvåårig
preskription, visst utmätningsförbud och om uppgifts-skyldighet för förmyndare
för omyndigförklarad pensionssökande.
Tystnadsplikt
i fråga om uppgifier som lämnas i ett delpensionsärende är f n. reglerad i 18
kap. 28 § AFL. Bestämmelsen läcker enskilds personliga förhållanden. 1 samband
med att försäkringen sträcks ut till egenföretagare lorde det med hänsyn lill
de uppgifter om arbetsförhållanden m. m. som kan behöva lämnas och kontrolleras
(15 och 18 §§) vara motiverat att vidga tystnadsplikten efter mönsier av
motsvarande bestämmelser i 8 kap. 10 § lagen (1976:380) om arhetsskadeförsäkring.
Brott mot tystnadsplikt kan bestraffas enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
Handlingarna i ett delpensionsärende omfattas f. n. av 14 § lagen (1937:249)
om inskränkningar i rätten alt utbekomma allmänna handlingar. Enligt en nyligen
besluiad lagrådsremiss med förslag lill sekretesslag, m. m. avses ny
lagstiftning om handlingssekreless och tystnadsplikt träda i kraft den 1
januari 1980, dvs. samiidigi med att delpensioneringen sträcks ul till egenföretagare.
Nya hithörande bestämmelser för delpensionsärenden får fömtsältas bli införda
i del sammanhanget.
24 ij
Paragrafen
motsvarar i princip 11 § DPL och gäller behörighet att meddela verkställigheisföreskrifter
till delpensionslagen. Enligt 10 och 18 §§ NDPL finns möjlighel all komplettera
de lagreglerna med närmare bestämmelser även i den mån de inte kan anses som
rena verkställighetsföreskrifter. Avsikten är att låta riksförsäkringsverket
utfärda föreskrifter och därvid samråda med den centrala pensionsdelegation som
finns i verket och som nu även kommer atl förses med representation för egenföretagarna.
Behövligt
Prop.
1978/79:69 79
bemyndigande
finns redan i 3 § instruktionen (1965:777) för riksförsäkringsverket (omiryckt
1978:568) jämförd med den sista övergångsbestämmelsen lill NDPL. Bemyndigandet
innebär även befogenhet att fastställa formulär till blanketter för
pensionsansökan och intyg om arbets- och inkomstförhållanden ni. m.
Beträffande riksförsäkringsverkels föreskrifter och uppföljning av den nya
försäkringen kan tilläggas att konstnärsnämnden och styrelsen för Sveriges
författarfond genom bidragsgivning av bl. a. pensionskaraklär har förvärvat en
betydande sakkunskap om kulturarbetarnas förhållanden.
Övergångsbestämmelserna
Första
punkten
Som
har föreslagits i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.6) skall den nya
delpensionslagen ersätta den nuvarande lagen i ämnet den 1 januari 1980. Del föreslås
dock au den gamla delpensionslagen fortfarande skall lillämpas i fråga om
pension vid arbetstidsminskning som första gången har skett före den dagen, t.
ex. även när den försäkrade därefter trappar ned sitt arbele ytterligare. De
förändringar och justeringar som i den nya lagen har gjorts i reglema för
anställda torde nämligen vara så omfattande au en problemfri tillämpning även
på nu utgående delpensioner inte är möjlig. Detta gäller särskilt när en äldre
delpension skall omprövas. I den mån det visar sig nödvändigt med särskilda
övergångsbestämmelser i dessa avseenden, bör de kunna meddelas av
riksförsäkringsverket. Härvid åsyftas närmast fallet då en delpensionär som dessulom
driver rörelse eller jordbruk vill trappa ned även sådani förvärvsarbete med
stöd av den nya lagen. Del föreslås vidare au den nya delpensionslagens regler
om förfarande och vissa andra regler av i huvudsak formell karaktär fr. o. m.
år 1980 skall gälla även för äldre pensionsfall, i den mån de nya reglema är
användbara inom den nuvarande lagens ram.
Andra
punkten
I
enlighel med den allmänna motiveringen skall egenförelagare och uppdragstagare
kunna få rätt till delpension fr. o. m. den 1 januari 1980även i den mån de har
minskal sin arbetstid redan under fjärde kvartalet 1979. De ges alltså möjlighel
att börja trappa ned arbetstiden fr. o. m. den 1 okiober 1979 och beslut om delpension
skall också kunna fattas i förväg, liksom för anställda i samband med den
ursprungliga reformen, men pension utgår alltså inte förrän fr. o. m. år 1980.
Prop.
1978/79:69 80
Tredje
punkten
Denna
punkt innehåller en övergångsbestämmelse av gängse slag som innebär atl
hänvisningar i andra förlätiningar lill DPL i princip i stället skall avse NDPL.
7.2 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäk
ring
I
den allmänna motiveringen (avsnitt 5.6) har förordats att det fr. o. m. den I juli
1979 skall bli möjligl för anställda an få delpension oavsett om det föreskrivna
villkoret om tio års pensionsgrundande inkomsi för ATP uppfylls med inkomst av anställning
eller inkomst av annat förvärvsarbete. Vidare skall riksförsäkringsverket, utan
hänsyn till den s. k. 30-dagarsregeln i AFL, för framtiden kunna meddela
bestämmelser om beräkning av delpension i saniband med retroaktivt verkande
löneavtal.
7.3 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Lagändringen
i 3 kap. 5 ij AFL innebär all det i enlighel med förslag av riksförsäkringsverket
skall vara möjligt alt fastställa ny sjukpenninggrundande inkomst för en
nybliven delpensionär på samma sätt som vid andra pensionsbeslut, dvs. utan
hinder av eljest gällande regel om 30 dagars väntelid.
Delpension
till anslälld är f n. enligt 11 kap. 2§ första stycket h) pensionsgrundande för
ATP som inkomsi av anställning. Pensionen beskatias också som inkomst av tjänst
enligt 32 § I mom. kommunalskattelagen. Vid laxering räknas bl. a. även
förtidspension, arbelsskadelivränia och ålderspension som ijänsteinkomst. Delta
gälleräven för egenföretagare. En arbetsskadelivränta kan dessulom läggas till
grund för ATP som inkomsi av anslällning. Sjukpenning enligt AFL och
närliggande författningar beskattas däremot i den förvärvskälla lill vilken den
hänför sig, t. ex. rörelse enligt anvisningarna till 28 ij kommunalskatielagen,
och sjukpenningen är vidare enligt 11 kap. 2 och 3 ij§ AFL pensionsgrundande
för ATP som inkomsi av antingen anslällning eller annal förvärvsarbete. För de
olika sociala förmåner som enligt 11 kap. 2 § AFL är ATP-grundande som inkomst av
anställning erläggs inga arbetsgivaravgifter lill socialförsäkringarna. För inkomsi
i form av sjukpenning betalar en egenförelagare inte heller några egenavgifier.
Som
har förordals i den allmänna motiveringen (avsniii 5.3.1) skall en egenförelagare
vara försäkrad för delpension även i den mån han har anmält undanlagande från
ATP enligt 11 kap. 7 ij AFL. Det lorde emellertid vara uppenbart att egenföretagaren
inte bör få räkna en delpension som pensionsgrundande för ATP i den mån den
hänför sig lill inkomst av rörelse eller
Prop.
1978/79:69 81
jordbruk
som är undantagen från ATP. Liksom förtidspension, arbetsskadelivränta och
ålderspension föreslås delpension bli beskattad som inkomst av tjänst för såviil
anställdti som egenföretagare. Delpension till en egenlörcta-gare bör vidare i
likhet med arbetsskadelivränta vara ATP-grundande som inkomst av anställning
enligt II kap. 2 ij AFL. Som har niinints nyss skall någon ATP-grundande
inkomst emellertid inte beräknas för delpension när pensionären är undantagen
från ATP. Det skulle i detta sammanhang medföra förhållandevis storu administrativa
svårigheter och kostnader om man diirvid i fall med blandade inkomsler av
anställning och annat förviirvsarbeie skulle skilja mellan delpension som ersiitier
ansliillningsin-komsi och pension som ersätter annan inkomst. I 11 kap. 7 ij
har diirför tagits in en bestiimmelse om alt delpension aldrig skall vara .ATP-grundande
för den som har undantagande från ATP.
Andra
punkten av övergångsbestänimelserna till ändringen i AFL har motiverats i
avsnitt 5.3.1.
7.4
Övriga lagförslag
Ändringarna
i dessa lagar, som föranleds av införandet av en ny egenavgifi fr. o. m. 1981 års
taxering, har gjorts efter mönster av bestämmelser som beslöts när arbelsskadeförsäkringen
sträcktes ul till egenföretagare år 1977 (jfr prop. 1976/77:64 s. 142 och 143).
8 Hemställan
Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen atl aniaga förslagen till
1.
lag om delpensionsförsäkring,
2.
lag otu ändring i lagen
(1975:380) om delpensionsförsäkring,
3.
lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
4.
lag om ändring i kommunalskatielagen
(1928:370) samt
5.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272).
9 Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen alt aniaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop.
1978/79:69 82
Innehåll
Propositionen.................................................................. 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ..... 1
Lagförslag....................................................................... 2
Utdrag av regeringsprotokollet den 16 november 1978. 18
1
Inledning.................................................................. 18
2
Gällande
bestämmelser m.m.................................... 19
2.1
Allmänt om delpensionslörsäkringen................ ..... 19
2.2
Personkretsen -
villkor för försäkring............... ..... 19
2.3
Närmare
förutsättningar för pension............... ..... 20
2.4
Beräkning av
pension...................................... ..... 21
2.5
Ansökan och
beslut om pension...................... ..... 22
2.6
Omprövning av
pension................................... ..... 23
2.7
Försäkringens
finansiering............................... 24
2.8
Antalet
delpensionärer m.m............................. 24
3 Riksförsäkringsverkets rapport med förslag.............. 25
3.1
Erfarenheter av
arbetslagarnas delpensionsförsäkring ... 25
3.2
Anslutning av egenförelagare
till delpensionsförsäkringen 27
3.3
Andra
delpensionsfrågor.................................. ..... 29
3.4
Beslutande och
omprövning av pension.......... ..... 30
3.5
Ikrafiträdande
och finansiering........................ ..... 31
4 Remissyttrandena..................................................... ..... 31
4.1
Anslutning av egenförelagare
lill delpensionsförsäkringen 31
4.2
Särbestämmelser
för egenförelagare m. ni...... ..... 32
4.2.1
Villkor för
försäkring.............................. ..... 33
4.2.2
Närmare
förutsättningar för pension .... ..... 33
4.2.3
Beräkning av
pension............................ ..... 35
4.2.4
Uppdrag, fåmansföretag
m.m................ ..... 36
4.2.5
Ansökan om
pension ............................ 37
4.3
Andra
delpensionsfrågor.................................. ..... 37
4.4
Beslutande och
omprövning av pension.......... ..... 40
4.5
Ikraftträdande
och finansiering........................ 41
5 Föredraganden......................................................... ..... 41
5.1
Allmänna
synpunkter........................................ 41
5.2
Anslutning av egenförelagare
till delpensionsförsiikring-
en.................................................................... ..... 43
5.3 Särbestämmelser för egenförelagare m.m....... 44
5.3.1
Villkor för
försäkring.............................. ..... 45
5.3.2
Närmare
förutsättningar lor pension .... 47
5.3.3
Beräkning av
pension............................ 53
Prop.
1978/79:69 83
5.3.4
Uppdrag, fåmansföretag
ni. ni.............. .... 55
5.3.5
Ansökan om
pension ............................ .... 57
5.4
Andra
delpensionsfrågor................................. 58
5.5
Beslutande och
omprövning av pension.......... 59
5.6
Ikraftträdande,
kostnader och finansiering..... 50
6
Upprättade
lagförslag .............................................. ..... 62
7
Specialniotivering
till htg fö rsi agen......................... 53
7.1
Förslaget till
lag om delpensionsförsäkring...... 63
7.2
Förslaget
till lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring 80
7.3
Förslaget lill
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 80
7.4
Övriga
lagförslag............................................. ..... 81
8
Hemställan............................................................... 81
9
Beslul........................................................................ 81
Doktrin (1)
- Rune Lavin, Socialförsäkringsmål 1992. En rättsfallsöversikt, FT 1993 nr 4–5 s. 183, på s. 202 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
29 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (23)
23 kopplingar i 18 dokument.
- Prop. 1991/92:149 om avskaffande av delpensionsförsäkringen m.m. s. 10 i texten
- Bet. 1986/87:SfU22 om ändringar i delpensioneringen, pensionstillskott till änkor m.m. (prop. 1986/87:133) s. 4 i texten
- Prop. 1986/87:133 om ändringar i delpensioneringen, pensionstillskott till änkor m.m. s. 19 i texten
- Bet. 1981/82:SfU11 om delpensionsförsäkringen s. 3 i texten
- Prop. 1981/82:199 om vissa frågor inom den allmänna försäkringen, m.m. s. 30 · s. 31 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- RÅ 1997 ref. 4 ur registret
Doktrin (5)
5 kopplingar i 3 dokument.
- Westerhäll, Den svenska socialrätten, 1990 s. 166 · s. 387 i texten
- Westerhäll, Sjukpenninggrundande inkomst, 1986 s. 130 om s. 65 · s. 256 i texten
- FT 1993 s. 183 Rune Lavin, Socialförsäkringsmål 1992. En rättsfallsöversikt s. 202 i texten