Sök i Ratio Lex

om ersättning vid viltskador m.m.

54 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1979/80:111, om ersättning vid viltskador m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 Regeringens proposition

1979/80:111

om ersättning vid viltskador m. m.;

beslulad den 28 februari 1980.

Regeringen föreslår riksdagen all antaga de förslag sum
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprutnknll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ANDERS DAHLGREN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I prupnsitiunen föreslås att nya grunder för ersättning
vid villskadur skall tillämpas fr. u. m. den 1 juli 1980. Enligt dessa skall ersällning
kunna erhållas på i huvudsak likartade grunder för skada av älg. krunvili uch duvvilt'
i jurdbruksförelag uch i trädgärdsförelag. Ersättningen konimer i regel att
utgå ur älgskadefonderna snm kummer att tillföras medel i furm av fällavgifier
för samtliga de tre nämnda djurarterna. För skadur av annat vill skall
ersättning kunna ulgå efter prövning i varie särskilt fall av regeringen eller
den myndighel snm regeringen bestämmer. Ersättning lör skadur av björn, varg, järv.
lo eller örn på tamdjur skall dock lämnas enligt samma grunder snm hittills.

Den nu gällande övre arealgränsen på 60 ha udlad mark
eller 200 ha annan mark för ersättning vid viltskada i jordbruksförelag
avskaffas. I stället införs en allmän självrisk sum görs bemende av företagens
storlek uch sum reducerar ersällningen för skada. För skadur i jurdbruksföreUig
med nbelydlig areal uch mindre trädgårdsförelag skall ingen ersällning kunna
utgå.

Förslaget föranleder vissa ändringar i lagen (1938: 274) um
räll lill jakl.

' De lidigare benämningarna kronhjort och dovhjorl har i proposilionstexlen
genomgående ersatts med de i viltvårdssammanhang använda benämningarna kionvill
och dovvill.

I Riksdagen 1979/80. I .saml. Nr 111

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 111 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt

Härigenom
föreskrivs ull 26 >; 3 mom. uch 26 a ij lagen (1938: 274) om rält lill jakl
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Niiviininde
lydelse

Foresliigeu
Ivdelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Av influtna
jaktvårdsavgifter skall bildas en fund (jaktvårdsfun-den). vilken efter
regeringens bestämmande .s-/(/// användas för ull fråinjd jaktvården inum rikel
och för andra ändamål som hur samband med jaktvården. För sådana ändamål
skull också användas de övriga medel snm enligt särskilda föreskrifter skull lillföras /(»/k/c/j.

26 S' 3
mom Av influlna jaktvårdsavgifter skall bildas en fund (jaktvårdslbn-den). vilken
efler regeringens bestämmande användes tUlfrämjande av jaktvården inum rikel.
För .S(/-dani ändamål skola ock användas de övriga medel sum enligt vad därom
må vara särskilt stiidgal sktda tillföras nämnda fond.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringen eller myndighet snm regeringen besiämmer får
meddela föreskrifier om fridlysning, jakttider och jaklmedel samt de föreskrifter
i övrigt som behövas för atl jakt och viltskydd skall kunna bedrivas på etl
sätt sum lillgudoser såväl allmänna sum enskilda intressen. Regeringen
bemyndigas uckså all besluia föreskrifter um avgifter för älg ('//('/
kronhjort som fälles.

1 §

Regeringen eller den myndighet sum regeringen bestämmer
lar meddela föreskrifter om fridlys-ning, jaktlider uch jaklmedel samt de
föreskrifter i övrigt som behövs för att jakt uch viltskydd skall kunna
bedrivas på ett sätt som tillgo-duser såväl allmänna som enskilda iniressen.
Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer bemyndigas uckså att
besluta föreskrifter um avgifter för älg. kronvill eller dovvilt som fålls.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den I juli 1980.

Senaste Ivdelse 1974: 1069.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 3

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regcringssamnianlrädc 1980-02-28

Närvarande: statsministern Fälldin. urdförande. uch
statsråden Ullslen. Buhman. Mundebu, Mugård. Dahlgren. Äsling. Söder, Krönmark.
Burenstam Linder, Johansson. Wirtén. Holm. Andersson. Boo, Winberg. Adelsohn.
Danell. Petri

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Proposition om ersättning vid viltskador m. ni.

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 tillsatte
jordbruksministern en beredning' (Ju 1977:04) med uppdrag att se över vissa
jakt- och vilivårdsfrågor nch utsåg även en särskild referensgrupp lill
beredningen.

Beredningen sum antug namnet jakl- nch
viltvårdsberedningen har i augusti 1979 avlämnat delbetänkandet (SOU 1979: 52)
Viltskador. Till pro-lukullet i detta ärende bör fogas beredningens sammanfatining
av belänkandet som bilaga I och del lagförslag som läggs fram i belänkandet
som bilaga 2. Beiräffande nuvarande förhållanden saml beredningens närmare
överväganden hänvisas lill betänkandet.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrälten
i Sundsvall, kammarknllegiet, riksrevisinnsverket. naturhisluriska riksmuseet,
lantbruksstyrelsen, skngsstyrelsen. fiskeristyrelsen. statens naturvårdsverk, dumänverket,
länsstyrelsernas organisalionsnämnd, styrelsen för Sveriges
lantbruksuniversitet, samtliga länsstyrelser. Svenska kum-munförbundet.
Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges skugsägareförening-ars riksförbund.
Trädgårdsnäringens riksförbund. Sveriges jurdägareför-bund. Föreningen Sveriges
jordbruksarrendainrer. Svenska jägareförbundet. Jägarnas riksförbund-Landsbygdens
jägare. Svenska samernas riksförbund, Sveriges fiskares riksförbund. Svenska
ostkustfiskarenas central-

' Departementsrådet Sören Ekström, byråchefen Jan-Olof
Pettersson och riksjakt-vårdskonsulenlen Bo Thelander. Sedermera har
beredningen ombildats och bl.a. fått en parlamentarisk sammansättning.
Betänkandet Viliskador har dock avlämnats av beredningen i dess tidigare
sammansättning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 4

förbund. Svensk-d västkuslfiskavnas ccnlralforbund och Sveriges
oiniuilo-giska förening.

Flera länsslyrelser har bilagl yttranden av olika lansorgan.
.Avcn aiulii remissinstanser har överlämnat av dem inhämladc yllranden.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till prciiokollct
i dciiii ärende sum bilaga 3.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänna utgångspunkter

Skador nrsakade av vilda djur hårde senaste åren lendcral atl
oka. Vissa viltstammar, främst klövvili. har på fierii håll i landel blivit väl
stora i förhållande till de betesmöjligheter som erbjuds i skog och mark. Djuien
söker sig under vissa perioder av året lill odlad mark eller skogspkinlciing-ar
och orsakar i mänga fall avsevärd skada. Tidigare utrotade eller hårt lillbakalrängda
viltarter uppträder åler i ökande antal i den svenska nalu-ren uch skapar friktinncr
med olika näringar. Jag länker här bl. a. på bäver och vildsvin vilkas
förekomst i den svenska faunan nu år föremål för en livlig diskussion.
Ersättningskrav mul det allmänna för skador förursakade av dessa viltarter har
redan framställts vid nern lilllallen.

För skador av vissa viliarter kan ersättning lämnas enligt
särskilda författningar. Sä finns f. n. regler om ersäitning lur viss skadegörelse
av älg, krunvili uch vissa rovdjur. Därutöver har regeringen möjlighel alt.
från fall till fall efter särskild ansökan, bevilja ersättning ur jaklvårdsfon-den.
Regeringens hittillsvarande praxis har dock varil leslrikliv. Bidrag till
förebyggande av älgskador kan efter beslul av länsstyrelserna lämnas ur älgskadefnnderna.

De nu gällande reglerna om ersättning för viliskador har
utsatts för kritik. Såvitt gäller ersättning för skada av älg har missnöje
uttalats över alt reglerna i allmänhet inte medger ersättning i de fall jnrdbruksföretagen
omfaltar mer än 60 ha udlad jurd eller 200 ha annan mark. Kritik har även
riktats mol lillämpningen av reglerna. Så har l.ex. de nu gällande kraven på atl
rimliga skadeförebyggande åtgärder skall ha vidtagils lulkats mycket strängt av
vissa länsstyrelser medan andra regelmässigt inte lycks ha ställt några
särskilda krav härvidlag. Den nuvarande tillämpningen av reglerna i tlera län
har inle stimulerat de skadelidande till att vidta skadeförebyggande ålgärder.
En för alla län mer enhetlig lillämpning har efterlysts. Reglerna har vidare
medfört en viss umfördelning av älgavgiflerna mellan länen nch önskemål har
därför framförts um en ändring av älgskadefnnder-nas knnstruktinn.

Beträffande den icke förfaltningsreglerade möjlighelen lill
ersättning vid skada av vissa viliarter har avsaknaden av fasla regler ingett
de drabbade viss nsäkerhet um möjligheterna att erhålla ersättning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 111 5

Det av beredningen nu framlagda förslagel till nya
ersättningsgrunder är. enligt min uppfallning, väl ägnat alt leda lill förbällringar
i de hänseenden där den nuvarande ordningen ulsalis för kriiik. Jag ärduck inte
beredd all i samtliga delar tillstyrka beredningens förslag. Jag ålerkommer
härtill i det följande.

1 likhei med remissinstanserna kan jag anslula mig till
beredningens grundläggande, principiella inslällning alt var uch en är skyldig
att tåla ett visst mått av intrång och olägenhet lill följd av förekomsten av
vilt. Jag delar uckså uppfattningen atl vi i vårl land med våra förhållandevis
stora markområden och i vissa avseenden unika natur bör kunna hålla nss med en
art- nch individrik fauna. Den ökade uppmärksamhel sum undersenare år ägnats
del känsliga ekulngiska systemet innefatlar självfallet uckså faunan. Vi har etl
unsvar både inlernatinnellt uch inför kommande genera-tiuner all vårda nch värna
om våra vilda djur. Detta gäller även de arter som inte ger något ekonomiskt
utbyte. Våra svenska djurarter har. oavsett den negaliva inverkan de i vissa
fall kan ha på nlika näringar, elt självklart existensberättigande. Den svenska
faunan har nckså stor betydelse från rekreationssynpunkt. Den skapar inte bara
jakttillfällen ulan är en naturtillgång som kommer fler människor än jägarna
till del.

Sum naturtillgång har viltstammarna vidare elt slnrt eknnnmiskl
värde gennm produkliun av kött, pälsverk elc. Älgjakten, sum berör nmkring
200000 jägare, tillförde år 1979 samhällel över 15 milj. kg kött. Detta
motsvarar ett värde av omkring 200 milj. kr.

Det synsätt jag nu har redovisat bör vara vägledande när
viltskadeproblemen diskuleras. En grundläggande princip bör därior vara, som
beredningen nch remissinstanserna anför, att respekten för naturen och dess
givna regler också bör prägla synen på konflikter mellan ulika mänskliga
aktiviteter uch viltet.

Enligt min uppfattning kan man emellerlid inle kräva en alllför
hög grad av tålighet av dem sum drabbas av skadur. Stura insatser måste därför,
snm beredningen framhållit, också göras för att förebygga skador. Detta kan ske
på olika sätt. Således finns det vissa möjligheter alt redan i
samhällsplaneringen söka förhindra villskadur. De nlika näringarna har nckså
vissa förutsättningar att i sin planering vidta åtgärder som minskar eller
förhindrar villskadur. Såväl genom prnduktionsplanering som gennm andra
åtgärder är det möjligt att la slörre hänsyn lill risken för villskadur. Även
mekaniska hinder, skrämselannrdningar m. m. kan knmma till användning.
Beredningen har i detta sammanhang pekat på del ansvar bl.a. jurd- nch skugsbrukets
nrganisationer har. Genum en bättre informatinn till näringsutövarna kan
kunskaperna ökas. Även jägarnas organisationer har här enligt min mening en slur
uppgift.

Sum lämpliga förebyggande åtgärder villjag vidare peka på
de möjligheter sum finns alt begränsa skadegörelsens omfallning genom
sedvanlig jakt i fråga nm de arter som förekommer i jaktbara stammar. I
särskilt besvä-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 6

rande situationer kan även tillstånd till särskild jakt.
exempelvis efter älg. medges enligt bestämmelser i jaktlagstiftningen. I della
sammanhang kan jag nämna alt när del gäller licensjakl efter älg moisvarar den fakiiska
avskjutningen i landel omkring 80 % av licenstilldelningen. Del är visserligen
ofrånkomligi att en viss överlilldelning måste finnas men del är samlidigt
önskvärt atl en bäitre överensstämmelse mellan eftersträvad uch faklisk
avskjutning kummer lill stånd. Del kan finnas anledning all överväga um del
finns skäl alt ställa större krav på jakträttsinnehavaren för ull liccnstilldelade
djur verkligen fälls. Jag kummer att ägna dessa frågnr särskild uppmärksamhet
vid utvärderingen av erfarenhelerna från försöksverksamheten med samordnad
älgjakt efter 1981 års jakt.

Beredningen har ytterligare, sum en furm av skadefurebyggande
åtgärd, förordat förlängning av licenstiden vid jakt efter älg. Förslaget
syftar till att den planerade avskjutningen skall uppnås. Jag är duck inle
beredd all nu la ställning i denna fråga. Också denna fråga bör anstå i
avvaktan på utvärderingen av erfarenheterna av den samnrdnade älgjakten.

Även i samband med att beredningen lämnar förslag belräftande
åtgärder mul viliulycknr i trafiken, vilket beräknas ske under år 1980. kan de
prublem sum har samband med älgstammens slurlek bli aktuella.

2.2 Ersättningssystemets utformning

2.2.1 Skador förorsakade av alg. kronvill och dovvill i
jordbruks- och trädgårdsföretag

I de fall förebyggande åtgärder inle är tillräckliga kan
det enligt beredningen bli aktuellt alt kompensera den skadelidande med
ekonomisk ersättning lur iniräffade skadur. Beredningen föreslår alt i
huvudsak enhetliga ersättningsregler därvid skall gälla för skada på gröda av
älg. krunvili uch duvvilt.

Mot förslaget om införande av enhetliga ersättningsregler
för dessa arter har vissa remissinstanser, bl.a. statens naturvårdsverk, gett utiryck
för Iveksamhel. Nalurvårdsverkel har bl.a. pekat på att krunvili uch dnvvill
har en ojämn spridning i landel nch att de berörda länsstyrelserna inte ensamma
kan bära kustnaderna lör skadegörelsen på grödan.

För egen del kan jag inte dela denna tveksamhet. 1 likhet
med huvuddelen av remissinslanserna anser jag atl ett gemensamt
ersättningssystem har belydande fördelar. Så lorde del vara avsevärt enklare
för de tillämpande myndigheterna att ha enhelliga regler för de tre viltarlerna.
Där dessa förekummer gemensamt nch skadorna är av samma slag innebär det således
prakliska fördelar att inte behöva göra en prövning av vilken viltart som
orsakat skadan i det enskilda fallel. De av naturvårdsverket påtalade
svårigheterna för vissa länsstyrelser alt själva, via länets älgskadefnnd, bära
ersättningsanspråken kan tills vidare lösas på samma sätt som nu sker vid
medelsbrist i någun av de regionala fonderna, nämligen via älgskade-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 111 7

regleringsfonden. För skador som orsakats av kronvill på
gröda inom kronhjortsreserviitet i Skåne ulgår f. n. ersättning ur anslaget H 16.
Ersättning för vissa skador av rovdjur, m. ni. Jag avser att löreslå regeringen
all de båda berörda länens älgskadefonder ur delta anslag tilllörs medel som
motsvarar den ersättning som utgår för ifrågavarande skador.

Beredningen föreslår alt de nu gällande övre arealgränserna
lör ersällning för viltskada i jordbriiksröretag avskaffas. Vidare föieslår beredninu-en
atl ersäitning inte skall ulgå för skada i jurdbiiiksföretag som omfallar mindre
än 2 ha åker. För skada i iradgårdsföretag skall ersäitning inte uigii um förelagel
omfattar mindre areal än 200 ni" under glas eller plast eller lör odling
på frilandsareal under 2 500 m". Jag finner förslagel om alt infora regler
om vissa minimiarealer välbetänkt. Förslaget har hcllei- inte luran-lett några
avgörande invändningar från remissinstanserna. Det ankommer på regeringen alt faslställa
de minimiarealer som böi' gälla. För riksdagens kännedom vill jag nämna att jag
finner de av beredningen föreslagna gränserna väl avvägda. Dessa bör därför
tills vidare kunna lillämpas. Jag kan också tillstyrka atl de nu gällande
arealgränserna om 60 resp. 200 ha avskaffas.

Av såväl prakliska sum principiella skäl är det rimligl atl
en självrisk tillämpas då ersättning för viltskador fastställs. Det är också
uppenbart atl den nuvarande självrisknivån, som sedan mycket lång tid är 200
kr., inte är rimlig. Jag delar beredningens uppfallning all den allmänna
självrisken i fnrtsätlningen bör vara bemende av företagels sturlek. Det ankummer
pii regeringen atl fastställa nivån på denna självrisk. För riksdagens kännedum
vill jag meddela att jag kummer alt föreslå regeringen atl självrisken skall
ulfurmas i huvudsaklig överensslämmelse med beredningens förslag. Del innebär
att självrisken för jordbruksföretag skall beräknas i procent av etl
skördevärde för företaget. Skördevärdet skall beräknas som produkten av företagels
lulala areal och medelvärdet av de inom lantbruksstatisliken för området i
fråga framtagna nurmskördevärdena för havre och korn. En på sådant sätt uiformad
självrisk torde utan svårigheler kunna uträknas uch vara lätt lillgänglig för
dem sum drabbas av skador. För iradgårdsföretag anser jag. i betraktande av de
särskilda förhållanden som rader där. all den allmänna självrisken bör
fastställas till elt visst kiontalsbclopp per ha.

Den av beredningen löreslagna sU)rlekcn pä de Lillmänna
självriskerna i jordbruks- uch iradgårdsföretag. 2 'A av elt för joidbriiksforelagcis
åkerareal beräknat skördevärde resp. 250 kr. for varje hcktai'lradg;irdsod-ling,
bör kunna uigöra lämpliga riklväidcn för regeringens simliga ställningstagande.

Beredningen har strävat efter elt ersallningssysieni siim
skulle slinnilera lantbrukarna uch Irädgårdsudlarna atl vidta ulika
förebyggande åtgärder. För alt undvika ell val av alltför skadekansliga grödor foicsläi-
hcicdningcii därior en särskild självrisk. Förslaget innebär alt vid skada pa slulana
grödor skall lillämpas en större självrisk an annars. Även om denna strä-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 111 8

van att styra grödvalel lill lor viltet mindre atlrakliva
grödor är vällovlig och även hai fått visst slöd av icniissinslanscrna. torde möjlighelen
all åsiadkumnia några avgörande förändringai- i delta avseende vara klail
mindre än beredningen förulsalt. Jag kan därför inte biträda föislaget lill en
särskild självrisk ulan furordai" alt endasl den allmanna självrisken
skall belasta lanlhrukarna och iradgiudsodlania.

Vid provningen av ersällning lör skador av älg. kronvill
och dovvilt bor däremot, enligt min mening, beaktas uni den skadelidande genom
egna åtgärder har medverkat lill skadans uppkonisi eller har underlälil all vidia
rimliga förebyggande älgärder. Denna princip galler redan i dag och kan i vissa
siiLiationer vara ell medel att styra grödvalel i de lall detla är möjligt. Mot
bakgrund av all jag inle kunnal tillstyrka införandet av en särskild självrisk anser
jag atl denna princip skall tillämpas även i forlsätiningen.

Den ersällning som ulgär enligi det nuvarande skördeskadeskyddei
beräknas ulifrån cn för varie lörelag objcklivt bestämd skörd. Skyddel är etl kalaslrofskydd
och har därför hög självrisk. På grund härav anser jag inle atl eventuell ersällning
genom skördeskadeskyddei skall beaklas vid beräkning av ersättning för skada
av älg. krunvili och dovvilt.

Enligi beredningens förslag bör ersiillningarna för skada
av älg. kronvill och dovvill finansieras med avgifter för djur av dessa arter
som fällts. F. n. las dock inle avgifi ul för dovvill. varför beredningens
förslag medför atl 26a *J jaktlagen (1938:274). som bl.a. innehåller
bestämmelser om fällavgifier för alg och kronvill. måste ändras. Enligt
beredningen bör den myndighel som regeringen bemyndigar ha räll atl meddela
närmare föreskrifter om dessa avgifter. Ett bemyndigande av denna innebörd löreslås
samlidigt intaget i paragrafen. Vidare föreslås all 26 S 3 mum. förtydligas så
alt del klarl framgår att medel ur jaklvårdsfonden också kan användas till
åtgärder sum indirekl fiämjar jaktvården. De föreslagna lagändringarna har lämnals
ulan erinran av remissinstanserna och även jag kan tillstyrka ändringarna med
vissa redaktionella jämkningar.

Med hänsyn lill all tle IVircslagna lagändringarna är
okomplicerade och av redaklionell nalur är del enligi min mening inte moiiveral
all inhämta lagrådets yllrande.

Beredningen har övervägt möilighelerna all inom lanien för
de föreslagna ci-salliiingsicglcina ta särskild hänsvn lill jurilhriiksarrcndalorcrna.
Upphävandel av de ovrc arcalgiansci na ar enligt min uppfallning cll sall alt iisladkoninia
cn förbällring l'oi- vissa airciKlaloicr. Även i övrigl bör pn)blemcn for aircndatorcrna
bli mindre eller inlöiaiKlcl av de nya crsält-iiingsgiiindei na. Beredningen hai
for sin del inle funnit någon lösning som inle samiidigi skapar onioliver-adc
och orällvisa skillnader mellan arrende-gärdar och de fastigheter som ägaren
själv brukar. Olika crsaltningsbc-siänimelser för dessa kaiegorier skulle
komplicera ersällningssysieinel och kanske I. o ni. i vissa läll inbjuda lill skcnlransaklioncr. Fr;igan
om särskild kompensalion för viliskador bi)r enligi beredningen i stället lösas
aviaisva-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 9

gen mellan markägare uch arrendalor. Pålagligl ökade viliskador
torde också i vissa fall kunna utgöra grund för cn omprövning av arrendevillkoren
i cll gällande arrendeavtal enligt 9 kap. 9*) JB uch 36 iJ lagen (1915:218) om
avtal och andra rättshandlingar på förmögenhelsrällens område (avtalslagen).

Jag kan lör min del anslula mig till beredningens uppfattning
i denna fräga. Jag finner således inle skäl atl löreslå några särregler när del
gäller skadeersiillning till jordbruksarrendalorer.

2.2.2 Skador förorsiikade

Skador på skog av älg, kronvill och dovvill är enligt
beredningen omfallande och tenderar att öka. Dessa består främsl i belesskador
uch nedbrytning av ungskug. Dessutom förekommer barkgnag på äldre träd saml fejningsskador.
Skadorna resulterar i långsammare tillväxt, minskat ulbyte och kvalilelsnedsältning
på virket. I undantagsfall kan skadorna i plant-eller ungskugsbestånd bli så umlältande
atl det blir nödvändigt atl göra en röjning uch nyplantering. Vissa belesskadur
kan uckså uppstå i fröplanlager.

Vid sina överväganden av frågan framhåller beredningen all
skogslandskapet är älgens naturliga miljö och atl den är huvudsaklig uppehållsplals
även för krön- uch duvvilt. Den skada älg. krunvili nch duvvilt nrsakar på planlskng
påverkar främsl utbytet vid slulavverkningen nm 50-100 år. Hur mycket betesskadnrna
faktiskt påverkar den slutliga avkastningen är vid tidpunkten för skadan myckel
svårt, kanske rent av umöjligt, atl beräkna.

Beredningen framhåller vidare atl de skogsägare, som också
är jakträttsinnehavare, genom ålgärder i skogsbruket och insatser riktade bl.a.
mul älgstammen kan påverka betesskadornas omfattning. Älgen är normalt tämligen
Inkaltmgen och genum jakl kan man i viss utsträckning eliminera de skadegörande
djuren. En umsländighet som enligt beredningen uckså förtjänar att beaklas är atl
jakträttsinnehavaren kan få tillstånd atl fälla skadegörande älg även under
sådan lid då den annars är fridlyst. Genum nu gällande former för j-akt kan
vidare älgstammens storlek minskas över slora arealer om della är mutiverat med
hänsyn lill skugsskadnrna. Avkastningen av framför alll älgjakt uppgår till
betydande värden. En del av belesskadorna på skog kan enligt beredningen ses
som en produktionskostnad för alt få fram denna avkaslning. Förlusterna på
grund av betesskadnrna på en skogsfaslighel är därtill oftast låga i
jämförelse med skogens produktionsvärde.

Mul bakgrund av dessa konstateranden avstyrker beredningen
införandet av en generell räll till ersällning för belesskadur på skog.
Beredningen är emellertid medveten um all det kan förekumma särskilda fall när
del framslår sum orimligl atl den enskilde markägaren ensam skall bära den
förlust sum skadurna kan förursaka. Så kan enligt beredningen exempelvis

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 10

vara fallet när betesskador föranleder cn belydande hjälpplaniering
eller &a totalskada uppslår på planlskng. Ersäitning i dessa fall hör i forsla
hand komma i fråga iill skogsägare med relaiivi små markinnehav inom sådana
områden där en slor konceniralion av älg kan lorckomma. Betvtlandc skador på
skog, framför alll gran. kan också förorsakas av kronvill. Även i vissa sådana
fall bör ersättning kunna komma i IVåga. När särskilda skal moiiverar del skall
således enligt förslaget ersättning kunna lämnas cftci beslut av regeringen.

Några av remissinstanserna kritiserar ulredningens förslag
och förordar att det införs eii generell rätl lill ersällning för viliskador pä
skog. Beredningen och vissa remissinslanser. bl. a. skogsstyrelsen, anför emellertid
att sädana ersättningar skulle bli mycket komplicerade atl beräkna och administrera.
I fråga om generell rätl lill ersättning för skador pii skog delar jag
beredningens uppfattning och avstår f. n. frän atl lägga fram elt förslag till
sådan ersäitning. Sum beredningen påpekat finns det emellertid skugsäga-re sum ekunumiskl
kan drabbas så häri av belesskailor pä skog att del ler sig stötande att de
skall bära förlusten ensamma. Del lär därior anses rimligt alt dessa skogsägare
skall kunna erhålla ersättning genom bidrag lill nyplantering eller
omplantering av den skadade ung- eller planlskogen. Likartad bedömning bör även
göras i vissa fall av omfattande skadegörelse på fröplantager. Nu nämnda ärenden
bör prövas av regeringen eller den myndighel sum regeringen bestämmer.

2.2.3 Skadin-fonnsakudc av övriga viliarter

Beredningen avstår från all lägga fram förslag lill
ändring av de regler sum nu gäller för ersättning vid vissa skadur av ruvdjur.
Beredningen anför emellerlid att den avser atl överväga frågan i sill huvudbelänkande.
Inte heller jag finner mot bakgrund härav anledning alt redan nu föreslå nya
eller ändrade grunder för sådan ersättning.

Beredningen framhåller att de skador salen orsakar pä fiskel
i enskilda fall kan vara allvarliga. Beredningen anser emellerlid inle all någun
särskild sälskadefnnd bör inrättas, bl.a. med hänsyn lill atl sälstanimarna på
osikuslen fortsalt att minska. Risken för en alltför belungande administrativ
apparat är enligt beredningen också påtaglig. Vidare är möjligheterna all
korrekt bedcima inträftåde skador och all låslsiälla ile ekonomiska förlusterna
mycket begränsade. Enligi beredningen hör dock de yrkesfiskare som åsamkals så
belydande ekonomiska förluster genom sälskador. all del är uppenbart oskäligt atl
de själva skall svara för koslnaden. kunna få ersällning efter framslällning till
regeringen.

Förslagel har lämnals ulan erinran av nerialel
remissinstanser. För egen del vill jag undersiryka all de problem sum de
enskilda yrkesfiskarna åsamkas lill följd av sällorekomsl inte kan lämnas utan
avseende. Så har l.ex. på vissa platser iilmed västkusten sälskador av inte
obetydlig arl lendcral all öka de senasle åren. Jag anser dock all del ar lillräckligl.
i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 111 II

likhei med vad jag lidigare förordal i fråga om vissa
skador pii skog. all ersällning kan iilgil efler prövning av regeringen eller
den myndighet som regeringen hestämmer. om det är uppenbart uskäligl alt den skadedrab-bade
själv svarar för koslnaden. Med en siidan ersätlningsmöjlighet ärjag inte
beredd att dessutom inrätta en särskild sälskadefnnd som föreslagils av några remissinslanser.

Enligt beredningen finns del ytterligare viliarter som i
framtiden kan befaras komma alt orsaka mera betydande viliskador. Här märks
främst gäss. bäver saml. om en IVilevandc slam återuppstår, även vildsvin.
Förde nu niimnda viliarlcrna giiller i viss utstriickning allmän jakttid. Jakilngsiift-ningen
innehåller också regler som ger den skadelidande möjligheier atl skydda sig mot
skada av dessa djur. Så kan exempelvis lillstånd erhållas atl riva bävers
hyddor och dammar.

Beredningen framhåller vidare all skador av dessa
djurarter i regel är kiinccntrerade lill vissa lokaler eller biotoper. Denna
koncentration kan medföra all skadan för vissa markägare kan bli mycket nmfatlande
och all del inle är rimligl all den skadelidande alllid själv skall slå lör
hela den kostnad som följer av skadan. Beredningen har dock stannat för all inle
föreslå någon generell ersiitlningsrält för skador av dessa djurarter. I
stället förordas, liksom vid vissa sk'ador på skog av klövvilt och vid vissa siilskador.
atl den skadelidande skall kunna erhålla ersäitning efter framslällning lill regeringen.
Beträffande skador förorsakade av vildsvin avser dock beredningen att återkomma
under våren 1980 i elt särskilt betänkande, i vilket hela frågan om vildsvin i
Sverige behandlas.

Jag kan även i denna fråga anslula mig till beredningens
förslag. Del är. som beredningen anför, inle möjligt atl på förhund unge ullu
de situationer där ersiittning bör komma i fråga. Jug delar därför beredningens
uppfallning all del bör införas en besliimmelse av mera allmänl innehåll och
av innebörd all ersällning eller bidrag lill skudeförehyggande åtgärder skull
kunna lämnas, om det iir uppenbart uskäligl ull den skudelidande själv svarur
för hela den koslnud sk;idun eller de förebyggunde ålgiirderna orsakar. Del
ankommer pu regeringen ull utfärdu erforderligu besliimmel-ser i iimnet.

Beredningen har i sitt beliinkande redogjorl för de omstiindigheter
som bör beaktas vid en prövning av niimnda skudeersätlningsfull. Enligt beredningen
bör diirvid bl. u. beuktus

- om skadan iir belydande.

-
om skadan iir
förorsakad uv siirskill skyddsviird djururl.

-
huruvida den
enskilde, um ersättning ej ulgiu'. fär biua en uskäligl stor undei UV unsvurel
för etl ullmäninlresse.

-
om den skudelidunde
genom egnu ålgiirder medverkai till skadans uppkomst,

-
om den skudelidunde
genom rimliga ätgärilcr sjiilv kunnat förhindra eller becriinsu skadan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 111 12

-
om han kan
erhålla kompensation för skadan på annat sätl.

-
om en värdering
av skadan kan göras.

De uv beredningen angivna omslimdigheierna bör enligt min
mening kunna vara viigledande vid prövningen av dessa ärenden. Del ankommer emellerlid
på regeringen atl ta ställning lill i vilken utstriickning sådunu och andra
omständigheter skall beaktas.

De nyu grundernu för ersättning vid viltskudur m. m. skall
kunna tillämpas fr. o. ni. den I juli 1980.

2.3 Ekonomiska förutsättningar

Åtskilliga remissinstanser, i lörstu hund länsslyrelserna.
har ingående behandlai älgskadefondernas kunslrukliun och iunspråklagunde. Kriiik
har därvid riktats friimst mot den omfördelning över älgskadereglerings-fonden
som sker mellan olika län. Härigenom kommer i praktiken län med relativt små
älgskador all finansiera älgskadeersältningen i andra län. Denna ordning har
enligt vissa remissinstanser inte motiverat alla länsstyrelser alt la elt
verkligt ansvar för älgvärden i länen.

Beredningen anför att den inte nu är beredd ull föreslå någun
ändring av bestämmelserna om älgskadelonderna utan fömrdar alt nuvarande beslämmelser
i della hänseende bibehålls tills vidare. Snm skäl häri"ör anför
beredningen atl den i sill kummande huvudbetänkande avser att lägga fram
förslag bl.u. um finansieringen uv olika kosinader som hör samman med viliei. villvården
nch jakten i ell sammanhang. Jag kan anslula mig till beredningens uppfattning uch
anser således atl skäl finns alt avvakta beredningens huvudbetänkande.

Också när del gäller finansieringen av andra skador än de
som orsakas UV iilg. kronvill och dovvilt på jordbruks- och Irädgårdsgröda kan
jag i huvudsak anslula mig lill beredningens förslag. Allmänna medel bör således
läcka knslnader för rovdjurs- och kronvilisskador i de ersättningsfall som
omfattas av nuvarande beslämmelser samt ersällningsgilla skador som vållas av ulrolningsholade
arter eller av övriga urler som inte får jagas. Härtor bör medel ur anslaget H
16. Ersättning för vissa skadur av ruvdjur, m. m. kunna få tas i anspråk. Anslagsbenämningen
bör därvid ändras till Ersättning för vissa skador förursakade av vilt. m.m.
Den utvidgning jag föreslår i detta avseende kommer inte pä något mer avgörande
sätl alt förändra beluslningen på detta anslag. Även för vissa angelägna försöks-
uch forskningsprujekt i syfte att finna metuder all förebygga viltskador och
därmed minska anslagsbelaslningen bör detta anslag liksom nu kunna disponeras.
När det gäller jaktbara viltarter utöver älg. krunvili uch duvvilt finner jag.
i likhet med beredningen, det naturligt att medel ur jaktvårdsfunden används på
mnlsvarande sätl.

Genumförandet av del ersättningssystem jag föreslagit
medför alt en viss upplysnings- uch infurmaliunsverksamhet um de regler snm
skall gälla

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 13

och om lämpliga förebyggande ålgärder måsle geiioinlöras. Jau
har redan lidigare pekal på de berörda orgunisuliuneinas roll i della avsccntlc.
Nar det gäller informalion fiån berörda myndigheler bor denna vara inöjlig att genomföra
inum ramen för nuvarande medelslilldelning. For viss iiihikl-ningsverksumhel. riktud
lill bl.u. värdcringsmiinnen och genoinförd pa regional nivå samt för framtagning
av infornialionsnialciial. bör statens naturvårdsverk få disponera högsl lOOOOO
kr. För budgetårel 1980/81 hor unslaget Slatens nalurvårdsverk kunna få
överskridas med della belopp. Del bör ankomma på verket alt i skälig omfattning
disponera dessa medel för den regionala utbildningen.

För dennu utbildningsverksamhet bör i liimplig
utsträckning den sakkunskap som finns i länet anlitas.

3 Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jug att
regeringen föreslår riksdagen atl

1.
antaga del
förslag lill lag nm ändring i lagen (1938: 274) nm riitl till jakl snm jug har förordal,

2.
gudkännu de
grunder för ersättning vid viltskudur som jug har förordat.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar utt genom proposition föreslå riksdagen all anlagu de förslag som föredruganden
har lagt frum.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 14

Bilaga 1

Sammanfattning av beredningens förslag

Den Inventering beredningen gjort ger vid lianden att de
flesta av de f å glar ocla d ä ggdjur som finns i Sverige i n å got sanunanhang "bed ö rns som slcade vall ande. Skadorna t:an sclieraatiskt
delas in i n å gra )iu-vudgrupper:

- Eetn_i_nsska.d £ r
p å skog, jordbruksgr ö dor och tr ä dg å rdsprodukter

f ö rorsakas av b å de d ä ggdjur och f å glar.

- anit ä ra_oj ä genh £ t £ r orsakas fr ä mst
av olika f å gelarter, men

ä ven vissa d ä ggdjur kan bli aktuella i detta sammanhang.

- Ir £ dation
(vilda djurs tagande av byte). Av st ö rst
betydelse

ä r h ä rvidlag att varg, bj ö rn, j ä rv och lo river ren och vissa

andra tamdjur.

- Skador p å byggnader
och anl ä ggningar.

- ViH £ ch
traf_ikkolHsjoner fr ä mst mellan vilt/motorfordon

men ä ven mellan vilt/t å g och vilt/flygplan.

I det nu framlagda bet ä nkandet
har beredningen inte behandlat de problem som sammanh ä nger med viltolyckor i trafiken. Denna fr ä ga kommer att behandlas i ett s ä rskilt bet ä nkande
som Jakt-och viltv å rdsberedningen avser att l ä gga fram under v ä ren
I98O.

Sedan l ä nge har den
principen g ä llt att var och en ä r skyldig att t å la
ett visst m å tt av intr å ng och ol ä genhet
till f ö ljd av f ö rekomsten av vilt. Den principen kan med ä n st ö rre tyngd h ä vdas mot bakgrund av den numera allm ä nt g ä llande synen
att en art- och individrik fauna b ö r
efterstr ä vas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:111 15

Beredningen fastsl ä r
som en grundl ä ggande princip att respekten f ö r naturen och dess gi-vna regler b ö r pr ä gla ocks å synen p å
kon-flkten mellan olika m ä nskliga aktiviteter och viltet.

Ä r
omst ä ndigheterna s ä dana att mer omfattande skador eller ol ä genheter kan uppkomma framh å ller beredningen att i f ö rsta hand f ö rebyggande
å tg ä rder b ö r vidtas. Bland s ä dana å tg ä rder b ö r
man bl.a. uppm ä rksamma m ö jligheterna att redan under planeringsstadiet p å riks-, regional och lokal niv å f ö rebygga
viltskador. Ä ven de olika n ä ringarna har stora m ö jligheter att i sin planering vidta å tg ä rder som minskar eller f ö rhindrar viltskador. S å v ä l vad g ä ller samh ä llsplaneringen
som de ber ö rda n ä ringarnas planering f ö rordar
beredningen att ö kad uppm ä rksamhet ä gnas
viltskadeproblemen. Andra f ö rebyggande å tg ä rder kan
vara anv ä ndning av mekaniska hinder, kemiska
preparat eller utnyttjande av etologiska eller ekologiska metoder.

F ö r viltarter som f ö rekommer i jaktbara stammar ä r jakten en m ö jlighet
att minska skadeg ö relsens omfattning. M ö jligheten att bedriva jakt p å en viltart synes ä ven ö ka toleransen mot den skada den å stadkommer. Beredningen f ö resl å r f ö r framtiden f ö ljande
å tg ä rder:

-
D å allm ä n jakttid
fastst ä lls b ö r risken f ö r viltskador i h ö gre grad ä n
vad som nu sker v ä gas in vid bed ö mningen av n ä r
och under hur l ä ng tid respektive art skall jagas.

-
Vid licensjakt
fastst ä lls i f ö rv ä g det antal
djur som f å r skjutas. Jakttiden b ö r d å inom
biologiskt riktiga ramar kunna g ö ras s ä gener ö s
att man verkligen uppn å r den planerade avskjutningen. F ö r jakt efter ä lg
till ä mpas i dag i de flesta syd- och
mellansvenska l ä n en licenstid om JO dagar eller
mera. Beredningens uppfattning ä r att en
relativt stor generositet b ö r kunna till ä mpas i fr ä ga
ora f ö rl ä ngning ut ö ver 30 dagar i de l ä n d ä r ä lgstaramens storlek kan medf ö ra pllvarlipa ol) genheter. Djup sn ö , skare etc. kan dock å andra sidan kr ä va begr ä nsningar eller anpassning av jaktmetoderna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:111 16

M ö jligheterna att genom s ä rskilda beslut till å ta beskattning av skadev å llande
viltarter - och d ä ä ven fridlysta s å dana -i anslutning till platser d ä r skador uppst å r
b ö r kunna utnyttjas i st ö rre utstr ä ckning
ä n vad aom nu sker, dock inom
vedertagna biologiska ramar.

Vad g ä ller samh ä llets medverkan f ö r
att f å till st å nd skadef ö rebyggande
å tg ä rder b ö r denna i f ö rsta hand best å
i st ö d till forsknings- och
utvecklingsarbete samt r å dgivning och information. Beredningen
f ö resl å r att naturv ä rdsverket f å r i uppdrag att efter samr å d med planverket och andra ber ö rda myndigheter utarbeta s å dana rekommendationer.

N ä r f ö rebyggande å tg ä rder inte ä r tillr ä ckliga kan det bli aktuellt att den skadelidande
kompenseras genom ekonomisk ers ä ttning.
Enligt beredningens uppfattning b ö r
detta dock komma i fr ä ga endast i undantagsfall. Best ä mda regler, som bl.a. ger uttryck f ö r den restriktivitet beredningen f ö rordar, b ö r
d ä rvid till ä mpas.

Vid beslut om ers ä ttning
f ö r viltskada b ö r bl.a. beaktas

-
om skadan ä r betydande,

-
om skadan ä r f ö rorsakad av
s ä rskilt skyddsv ä rd djurart,

-
huruvida den
enskilde, om ers ä ttning ej utg å r, f ä r b ä ra en osk ä lig
stor andel av ansvaret f ö r ett allm ä nintresse,

-
om den
skadelidande genom egna å tg ä rder medverkat till skadans uppkomst,

-
om den
skadelidande genom rimliga å tg ä rder sj ä lv
kunnat f ö rhindra eller begr ä nsa skadan,

-
om han kan erh å lla kompensation f ö r skadan p å annat s ä tt

-
om en v ä rdering av skadan kan g ö ras.

F ö r vissa viltskador finns redan i
dag regler f ö r skadeers ä ttning eller har i skilda sammanhang s å dana best ä mmelser
diskuterats.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:111 17

H ä r m ä rks fr ä mst skador f ö rorsakade av:

-
Ä lg, kr ö n- och do-wilt.

-
Bj ö rn, varg, j ä rv,
lo och ö rn.

-
B ä ver.

-
G ä ss.

-
S ä i.

I fr å ga om ers ä ttning f ö r
skador av ä lg, kr ö n- och dovvilt framh å ller beredningen att betydande brister ä r f ö rknippade med nuvarande ers ä ttningssystem. Dessa brister g ä ller s å v ä l v ä rderingen
som principerna f ö r sj ä lvrisk. Beredningen f ö resl å r helt nya regler, inneb ä rande bl.a.

-
att skador f ö rorsakade av kronvilt och dowilt p å jordbruks- och tr ä dg å rdsgr ö da j ä mst ä lls med skador orsakade av ä lg,

-
att ers ä ttning f ö r
skador inte utg å r till jordbruksf ö retag som omfattar mindre ä n tv å ha å ker,

-
att den ö vre arealgr ä nsen
f ö r r ä tt att erh å lla ers ä ttning f ö r
skada orsakad av ä lg slopas,

- att ett nytt sj ä lvrisksystem anv ä nds vid ber ä kning av

ers ä ttning f ö r skador av ä lg,
kr ö n- och do-wilt.

Det av beredningen f ö reslagna
systemet syftar dels till att m ö jligg ö ra s ä krare ber ä kningar av den skada som intr ä ffat, dels till att stimulera jordbrukarna att
vidta olika typer av f ö rebyggande å tg ä rder, bl.a.
genom valet av gr ö da.

Vad g ä ller de skador ä lg, kr ö n-
och do-wilt f ö rorsakar p å skog har beredningen ö verv ä gt huruvida ers ä ttning b ö r
utg å , men stannat f ö r att en mer generell ers ä ttningsra ö jlighet
inte nu b ö r inf ö ras. D ä remot skall det vara m ö jligt att i vissa s ä rskilda fall bevilja ers ä ttning
f ö r intr ä ffade skador.

1 fr å ga om ers ä ttning f ö r
skador p å tamdjur orsakade av vissa

i-ovdjur f ö resl å r beredningen ingen ä ndring av
nuvarande be-

et ä mmelser.

2 Riksdagen 1979180. I saml. Nr III

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 18

Betr ä ffande de skador som f ö rorsakas p å
gr ö da av andra viltarter ä n ä lg, kr ö n- och do-wilt, liksom t.ex. s ä lskador i fisket, f ö resl å r beredningen en fortsatt pr ö -vning av regeringen fr ä n fall till fall.

Beredningen f ö resl å r vidare ett ö kat
st ö d till forskning betr ä ffande viltskador, med inriktning p å att f ö rhindra
eller begr ä nsa dessa. Forskningen m ä ste f ö ljas upp
genom utvecklings- och f ö rs ö ksverksamhet d ä r forskningsr ö nen bed ö ms
under skilda klimat- och milj ö f ö rh å llanden samt
p å olika viltarter. Beredningen f ö resl å r att naturv å rdsverket f å r
i uppdrag att efter samr å d med ber ö rda myndigheter och organisationer unders ö ka behovet av ytterligare forskningsinsatser betr ä ffande m ö jligheterna
att motverka konflikter mellan vilt och olika typer av markutnyttjande, liksom
att utarbeta n ä rmare riktlinjer f ö r forskningsinsatsernas inriktning och omfattning.
Medel b ö r ä skas i samband med verkets ordinarie petita, varigenom ocks å en avv ä gning
kan ske mellan behovet av resurser f ö r
denna typ av forskning och andra angel ä gna
behov inom faunaforskningen.

Vidare f ö resl å r beredningen att ö kad uppm ä rksamhet ä gnas vilt-skadeproble.-.'ien i den
informationsverksamhet ber ö rda myndigheter och organisationer
bedriver. Ett ö vergripande ansvar f ö r insamlande, sammanst ä llning och spridning av information i dessa fr ä gor - liksom f ö r
l ä mplig samordning av de statliga
myndigheternas olika insatser - b ö r
som nu å vila statens naturv ä rdsverk.

Beredningen f ö resl å r att l ä nsstyrelsen
som hittills handl ä gger ers ä ttningsfr å gor
som r ö r skador som bl.a. ä lg f ö rorsakar p å jordbruksgr ö dor.
Som l ä nsstyrelsens expertorgan b ö r ä ven forts ä ttningsvis l ä ns ä lgn ä mnderna
fungera. De uppkomna skadorna skall efter anm ä lan v ä rderas av gode m ä n, utsedda av respektive l ä nsstyrelse. F ö r
att utv ä rderingen skall bli enhetlig Ö ver hela landet b ö r
naturv å rdsverket utf ä rda instruktioner f ö r v ä rderingsm ä nnen. Det å ligger
sedan l ä nsstyrelserna att genom ä ndam å lsenlig
utbildning svara f ö r att v ä rderingsmannen besitter n ö dv ä ndiga
kunskaper.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:111 19

Betr ä ffande s å dana skadefall som skall pr ö vas av regeringen b ö r l ä nsstyrelsen vara regionalt ansvarig
f ö r skadev ä rderingen. De skador som h ä r kan komma i fr å ga
- f ö rorsakade av t.ex. g ä ss och b ä ver
- ä r i regel begr ä nsade till vissa delar av landet, varf ö r det enligt beredningens mening inte finns n å gra sk ä l
att inr ä tta ett s ä rskilt organ inom varje l ä n f ö r detta ä ndam å l. Vid v ä rdering av s å dana
skador b ö r l ä nsstyrelsen i st ä llet h ö ra erforderlig expertis.

F ö r att t ä cka de kostnader som f ö ljer av beredningens f ö rslag st å r olika finansieringsm ö jligheter till f ö rfogande, n ä mligen allm ä nna
medel, jaktv å rdsfonden, ä lgskadefonder samt s ä rskilda anslag fr å n olika myndigheter, ber ö rda n ä ringar och
ideella organisationer. Beredningen diskuterar i bet ä nkandet de principer som b ö r g ä lla f ö r valet av finansieringsk ä lla.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111

20 Bilaga 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

F ö rs1ag till

Lag om ä ndring i lagen
(1958:274) o"i r ä tt till jakt

H ä rigenom f ö reskrivs
att 26 § 5 mom och 25 a § lagen (1958:274) om r ä tt till jakt skall ha nedan angivna lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Av influtn?,
jaktv å rdsavgifter skall bildas en fond
(jaktv å rdsfonden), vilken efter
regeringens best ä mmande anv ä ndes till fr ä mjande
av jaktv å rden inom riket. F ö r s å dant ä ndam å l skola ock
anv ä ndas de ö vriga medel som enligt vad d ä rom m å vara s ä rskilt stadgat skola tillf ö ras n ä mnda fond.

Av
influtna jaktv å rdsavgifter skall bildas en fond
(jaktv å rdsfonden), vilken efter
regeringens best ä mmande f ä r anv ä ndas till fr ä mjande av jaktv å rden
inom riket eller till annat ä ndam å l som har samband med denna. F ö r s å dant ä ndam å l skola ock
anv ä ndas de ö vriga medel som enligt vad d ä rom m å vara s ä rskilt stadgat skola tillf ö ras n ä mnda fond.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1974:106?

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:111

Nuvarande l.ydelse

F ö reslagen l.ydelse

21

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringen
eller myndighet som regeringen best ä mmer
f ä r meddela f ö reskrifter om fridlysning, jakttider och jaktmedel
samt de f ö reskrifter i ö vrigt som beh ö vas
f ö r att jakt och viltskydd skall kunna
bedrivas p å ett s ä tt oom tillgodoser s å v ä l allm ä nna som enskilda intressen. Regeringen bemyndigas
ocks å att besluta f ö reskrifter om avgifter f ö r ä lg eller kron-jjjort
som f ä lles.

Regeringen
eller myndighet som regeringen best ä mmer
f å r meddela f ö reskrifter om fridlysning, jakttider och jaktmedel
samt de f ö reskrifter i ö vrigt som beli ö vas
f ö r att jakt och viltGk,ydd skall kunna
bedrivas p å ett s ä tt som tillgodoser s å v ä l allm ä nna som enskilda intressen. Regeringen eller m.yndighet
som regeringen best ä mmer bemyndigas ocks å att besluta f ö reskrifter
om avgifter f ö r ä lg, kronvilt eller do-wilt som f ä lles.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 111

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 22

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden

1 Grundläggande principer beträffande vilt och
viltskador

Beredningens redovisade grundsyn att respekten för naturen
och dess givna regler också bör prägla synen på kunflikter mellan olika
mänskliga aktiviteter och viltet har fått etl positivi gensvar av fiertalet
remissinstanser. Flertalet av dessa synes nckså dela beredningens uppfattning nm
viklen av nlika förebyggande ålgärder nch att det är först när dessa inte är
tillräckliga sum eknnumisk kompensaliun bör knmma i fråga. Från vissa håll har
ifrågasatts nm inte det allmänna i stället för jägarna bör ta på sig
ersättningsansvaret för skadan.

1.1 Kammarrätten i Sundsvall: - Allmänt selt gäller
alt kammar

rätten i stort kan ansluta sig lill de grundläggande lankegångar som redovi

sas i betänkandet. - - -

I det nu aktuella belänkandet har beredningen inte
behandlat de problem som hänger samman med viliulycknr i trafiken. Vidare
gäller atl beredningens förslag i försia hand tar sikle på viltskador på
jordbruks- nch trädgårdsgröda uch endasl i myckel begränsad utsträckning avser skadur
på skug. Härigennm har från övervägandena uteslutits viliskadeprublem som från nlika
synpunkter sett framslår som mest påträngande. Såvitt avser villolyckor i
trafiken gäller att beredningen avser att behandla dem i ett särskilt
belänkande. Detta framslår sum förklarligt med hänsyn till problemens
omfattning och särart. Däremot får det ses sum en brist atl del inte redan i
delta sammanhang ägnats större uppmärksamhet ål viltskadnr på skog. Detla
gäller i all synnerhet som sådana skador, särskilt i form av betningsskador, i
myckel slora delar av landet utgör elt betydligt större problem än skador på
grödor. Kammarrätien vill understryka vikten av att skogsskadorna uppmärksammas
ytterligare under det fnrlsalta utredningsarbetet.

1.2 Riksrevisionsverket: RRV. snm anser all vissa av beredningen
an

förda skäl talar för en ändring av reglerna, ställer sig i princip positivt lill

del av beredningen angivna syftet med det föreslagna systemet. RRV har

emellerlid svårt att bedöma hur systemet kommer atl verka i praktiken. I

betänkandet har heller inte redovisats några kostnadsberäkningar. Enligt

RRV:s mening bör det föreslagna sysiemel utvärderas sedan det tillämpats

under elt antal år.

1.3 Naturhistoriska riksmuseet: Inledningsvis vill
riksmuseet framhålla

sin uppskattning över den posiliva grundsyn, som belänkandet uitrycker

till förmån för viltet och naturen, närde mänskliga exploateringsinlressena

kommer i konflikt med dessa. Vi instämmer även i betänkandets uppfatt

ning, att den ekologiska grundsyn som betonas i l.ex. naturvårdslagstift

ningen även bör vara bestämmande vid bedömningen av skador orsakade

av vilt, vilket bl. a. innebär atl var och en får tåla en del sådana
olägenheter

och att dessa måste inräknas i de normala förutsättningarna för vissa

näringsfång.

Museet ställer sig även positivt till förslaget att man,
när mer omfattande

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 23

skadegörelse förekommer, i första hand skall vidta
förebyggande ålgärder. Delta får emellerlid inle främsl betyda atl man
decimerar stammarna, lills skadenivän blir acceptabel. De förebyggande
åtgärderna måste vara av annat slag.

Kan man trots alll inte kumma tillrätta med en mer
omfattande skadegörelse, måste den drabbade få skälig ersättning för skadorna.
Här föreslår betänkandet skilda principer för finansieringen av ersättningen
beroende på om de viltarter, snm är aktuella, kan explnateras av jägare eller
ej. Ersättning för skador orsakade av älg skall sålunda tills vidare
finansieras av jägarna på samma sätt sum förut. dvs. genum en avgifi för varje
fälld älg, medan ersäitning för skador av säi föreslås utgå från en fund
grundad på bidrag från yrkesfiskare.

Denna finansieringsväg rimmar enligt museets uppfattning
dåligt med den nya synen pä det vilda återspeglad även i lagstiftningen - sum
en tillgång inte bara för jägare utan såsom en del i det ekologiska systemet,
som en källa lill glädje och kunskap för allmänheten nch snm föremål för
forskning av de mest skilda slag.

Atl en enda nyltjarkategori skulle bära de kosinader, som
i vissa fall vållas av en för alla gemensam resurs, förefaller rimma illa med
de ersättningsprinciper som tillämpas på andra håll i samhället. Del bör då
särskilt observeras, atl jakten i dag är den helt dominerande meloden atl
begränsa t. ex. älgskador. Utan jägarnas insatser skulle skadorna åtminstone
för en viss tid bli ulnmnrdentligt omfattande. De bär alltså - må vara ulan
klagan, då jakten kan ge gott ulbyte - huvudbördan av de prakliska ålgärderna
mot älgskador. Alt belägga dem med en straffavgift för denna verksamhet
förefaller inte rimligt.

Från de synpunkter, som riksmuseet särskilt har alt
bevaka, bör nckså framhållas att en dylik skevhet i finansieringen av ersällning
för villskadur kan komma alt konservera de ofta onödiga motsättningar, snm
funnits mellan naturskyddet nch andra grupper med avseende på vem naturen
"tillhör". När det gäller yrkesfiskarna och salen blir della särskilt
uppenbart. Fiskarna drabbas av vissa redskapsskador från säi, men de kan knappasl
längre ekonomiskt utnyttja den säi som de får i händerna. Då salarna runt våra
kuster i dag är högprioriterade nalurskyddsobjekl. skulle det ulan tvivel bälire
överensstämma med nutida naturvårdsuppfattning, om ersättningen ulginge av
allmänna medel. En sådan ordning vore också ägnad alt dämpa de motsättningar
med avseende på salen som alltjämt i någon mån förefinns mellan fiskerinäringen
och naturvården.

1.4 Lantbruksstyrelsen: Som grundläggande princip har
beredningen slagit fast att respekten för naturen nch dess givna regler bör
prägla nckså synen på konflikten mellan olika mänskliga aktiviteter nch viltet.

Lanlbruksstyrelsen ansluter sig lill denna princip liksnm
till principen, alt var och en är skyldig all låla ett visst mått av intrång nch
nlägenhet lill följd av förekomsten av vilt. Jordbruket bör därvid ej vara
något undantag. Intrånget får emellertid ej bli av sådan omfattning atl
möjligheterna all bedriva etl ralionellt jord- och skogsbruk ävenlyras.

Lantbruksstyrelsen delar uppfattningen, alt man för all
undvika skador och olägenheter så långt möjligt bör satsa på förebyggande
åtgärder. Delta bör ske på planeringsstadiet såväl från del allmännas sida som
från den enskilde företagarens.

Lantbruksslyrelsen vill dessutom understryka betydelsen av
intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete samt rådgivning och
information.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 24

Det år av stor vikl atl nya rön rörande förebyggande
åtgärder av viltskador kommer berörda näringar till del.

1 de fall nmfatlande viltskadnr ändå inte kan undvikas bör
ersättning kunna utgå. För jnrdbrukels del är de av älg nrsakade skadorna av
störst omfattning men även andra skador kan lokalt vara betydande.

Älgen lever oftast huvudsakligen av annan vegetation än
jordbruksgrödor. Då tillgäng till annan föda är knapp kan belestrycket
förskjutas från vegetation i skogsmark och liknande till dessa. Risken för
sådana förskjutningar är givelvis större då ålgslammen är talrik.

Atl helt undvika skador av älg på jordbruksgrödor torde
inte vara möjligt. Älgbelesskadnrna kan duck begränsas till acceptabel nivå gennm
dels bättre anpassning av älgslammen med hänsyn liil växludlingen inom olika
delar av landel, dels ökat hänsynstagande lill skaderisken vid växtodlingens
planering.

1.5 Skogsstyrelsen: Beredningen inleder sina
överväganden och förslag

med atl beskriva hur mänskliga verksamheier vållar avbräck i viltets

möjligheter att existera. Därvid nämns i huvudsak del moderna jord- och

skogsbrukel. Del är närmast självklart all dessa näringar påverkar djuren

men skogsslyrelsen anser alt man alltför ensidigt hållit sig till deras inver

kan. Den roll som bl.a. den allmänna urbaniseringen, vägar, irafik och

frilidsverksamhel spelar, borde enligt styrelsens mening betonats mera.

Mot bakgrund av beredningens bedömning att "vi kan
emotse ökade betningsskador på skog" och "skador på skog orsakade av
älg, kronvilt och dovvilt är omfattande och tenderar att öka" samt
"larmrapporter" från skogsvårdsstyrelser i flera län finner
skogsstyrelsen det mycket angeläget atl problemet älg/skog analyseras
ytterligare.

1.6 Fiskeristyrelsen: Slyrelsen delar
beredningens uppfallning att i första hand åtgärder bör vidtagas för atl
förhindra skador men om detta inte går att genomföra skall samhället gottgöra
den skadelidande genom ersättning.

1.7 Statens naturvårdsverk: I sill arbele
har beredningen gett ultryck för grundsynen att var nch en har atl tåla viss
effekt av en artrik och livskraftig frilevande fauna. Verkel ansluter sig helt lill
denna grundsyn som anknyter till etablerad praxis och bl.a. kommii till ultryck
i naturvårdslagen och skogsvårdslagen. Även i proposition rörande lag om
skötsel av jordbruksmark uttalas ju att hänsynstagande till bl. a.
naturvårdsintressen måste ingå som etl nödvändigt led i all verksamhet som
avser nyttjande av naturresurser.

Verket anser vidare i likhet med beredningen att
ersättningar för viltskador bör tillgripas endast i undantagsfall och då
endast som kompensation för skada utöver det nämnda tålighetskravet.
Förebyggande åtgärder bör vidlas i försia hand om villskadetrycket kan anses
oacceptabelt, under förutsättning att artens skyddsvärde så medger.

Avgifts- och ersättningssystemet föreslås utökat lill alt
även avse kron-och dovhjort. Motiveringen för denna uividgning är myckel
knapphändig, nämligen att belningsskador på grödor som dessa arter förorsakar
är myckel svåra alt skilja från belningsskador av älg (s. 137).

Verkel är ytterst tveksamt till den föreslagna uiökningen
av gällande ersättningsbestämmelser. Bl. a. har del intäkts-ulgiftssystem som
nu gäller och som i princip föreslås oförändrai vållat stora irritationer.
Främst gäller

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:111 25

delta den medelsnmfördelning sum skelt länen emellan. De tillkummande
arterna har en ojämn spridning inom lundet och inom länen nch kan ej med
föreslagna avgiftsrelatiuner bära ens knslnader för skadegörelse på gröda.
Enbart utgifterna för skadegörelse av kronhjort i krnnhjnrtsreservalcl i Skåne
(årligen ca 2 kr./ha) uppgår lill belupp sum endast kun jämföras med
förhållandena för älg i Väslmanlands län där skadurna erfarenhetsmässigt är
myckel omfattande. Dnvhjnrt är även en av de få viliarter snm föranlett
ingripande med stöd av 24 S lagen um räll lill jakt.

1.8 Domänverket:- - - Med tillfredsställelse nnlerar
domänverket att

beredningen framhåller jaktens belydelse som förebyggande åtgärd.

Dumänverket stöder förslagel atl risken för viltskadnr nuggrunt
skall invägas dä de olika jakttidernas längd fastställs. För atl jakten skall
ha betydelse sum förebyggande åtgärd är det duck enligt dumänverkets mening
viktigt atl beslut nm beskattning av skilda viliarter är väl förankrade hos de areellt
bundna näringsgrenar, vars prnduklinnsmöjligheter försvåras på grund av skadnr
sum viltet åstadkummer.

Stor hänsyn skall således tas till sådana näringsgrenars uppfallning
nm hur täta viltslammar som kan accepteras i landets ulika delar. Speciellt
viktigt är detta för skngsbrukel, snm beredningen föreslår även i fortsättningen
skall stå utanför möjligheterna atl få skadereglering genom elt generellt
ersättningssystem.

1.9 Sveriges lantbruksuniversitet:
Lantbruksuniversitetet ansluter sig till

de grundläggande tankegångarna i betänkandet om atl nlika näringar är

skyldiga att tåla visst mått av intrång och olägenhet till följd av förekoms

ten av vilt. Lantbruksuniversitetet finner det även rikligl atl i försia hand

olika former av förebyggande ålgärder skall insättas för alt förebygga

viltskador. Sådana ålgärder bör om möjligt vidtas redan på planeringssta

diet för olika verksamheier och även beaktas då nya verksamheier las upp

av typen energiskngsudling eller nya grödor innm jurdbruket.

Som jakl- och vilivårdsberedningen föreslår är del väsenlligl
atl hänsyn till viltskadeproblemaliken tas då jaktlider fastställs både vad
avser allmän jakttid och licensjakt. Lantbruksuniversitetet ansluter sig till
principen att krav på ersättning i samband med skadegörelse skall behandlas
restriktivt.

1.10 Länsstyrelsen i Gotlands län:
Länsstyrelsen anser liksom beredningen atl den grundläggande principen bör
gälla atl var nch en skall tåla ett visst mått av olägenhet i furm av villskadur.
-

1.11 Länsstyrelsen i Malmöhus län:
Länsstyrelsen delar beredningens uppfattning beträffande den ekulngiska
grundsyn på vårl umgänge med naturen, snm framgår exempelvis av naturvårdslagen
uch bl. a. betyder all var nch en är skyldig att tåla etl visst mått av intrång
och olägenhet till följd av förekumst av vilt. Finns risk för mer nmfatlande skadnr
eller ulägen-heter bör ulika förebyggande åtgärder vidlas. Först när sådana ålgärder
är otillräckliga, inte kan eller bör genomföras, bör ekonomisk ersättning för olägenhelerna
utgå från samhället. Bestämda regler som bl. a. ger utiryck för den restriktivitet
som bör råda vid ersätlningsfallen är därför angelägna atl få fram.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 26

1.12 Länsstyrelsen I Göteborgs och Bohus
län: Det är värdefulll att beredningen som sin grundläggande uppfattning om viliskador
framhåller principen att var och en är skyldig att låla elt visst mått av
intrång och olägenhet till följd av förekumsten av vill. Den principen bör
särskilt framhållas mot bakgrund av den numera allmänl gällande uppfattningen
alt en art- nch individrik fauna bör eftersträvas. 1 de fall där mer omfattande
skador uch olägenheter kan uppkomma bör i första hand åtgärder vidtas för atl
förebygga skadorna. Först när sådana ålgärder är otillräckliga eller inle kan genumföras
bör det bli aktuellt att samhällel gultgör den skadelidande gennm ekonomisk
ersättning.

1.13 Länsstyrelsen i Örebro län: 1 sina
överväganden och förslag utgår beredningen från vissa grundläggande principer. Elt
viktigt konstaterande är alt modernt jord- och skogsbruk knappast kan
genomföras friktionsfritt nm man samlidigt eftersträvar stnra viltstammar,
eller tvärtum. Utgångspunkten för betänkandet - - - kan helt accepteras.
Emellertid kan orsaken lill ell skadeproblem vara all en viliarl på grund av
mänsklig påverkan fåll en alllför nmfatlande utbredning. Resnnemanget nm alt
tåla vill måste därför begränsas till atl avse en viss stam i balans eller
under kontroll på en nivå snm är "naturlig" eller rimlig. Det turde
nämligen kunna ifrågasättas nm en areell näring skall vara pliktig att vidta
förebyggande ålgärder mot skador som orsakats av att andra intressen drivit
fram en mycket stor viltstam med exempelvis största möjliga avkastning genom
jakt som mål.

Omfattande viliskador förebyggs bäst genom en över stora
arealer anpassad jakt. De kraftigt ökade älgskadorna på gröda gör det iroligen
nödvändigl att i högre grad än hittills väga in älgskadesituationen vid bedömningen
av den erforderliga beskattningen av älgstammen. Effekten av lokala insatser
genom avskjutning i syfte atl minska lokall svårartad skadegörelse blir nflasl knrlvarig.
En sådan beskattning får snarare karaktären av skyddsjakt eller knmpensatinn.

1.14 Länsstyrelsen i Östergötlands län:
De huvudprinciper som ligger lill grund för beredningens förslag delas av
länsstyrelsen.----------------------------------------------

1.15 Länsstyrelsen i Stockholms län:
Länsstyrelsen inslämmer i beredningens ekologiska grundsyn atl bevarande av en
art- och individrik fauna bör eftersträvas.

1.16 Länsstyrelsen I Kopparbergs län:
Länsstyrelsen delar beredningens grundläggande uppfattning .

Kan man inte uppnå en gemensam syn på älgvården hos
berörda myndigheter och jakträttsinnehavare kan man sannolikl inle med
nuvarande regler bemästra de problem snm följer med en slur älgslam nch man kan
inte alltid - med en hög tilldelning - räkna med samstämmighet på den punkten.
Vad som erfordras är regler snm ger länsstyrelsen rätl att omedelbart efter
jakttidens utgång meddela föreläggande om fortsall jakl i de fall då meddelade
licenser blivil dåligt utnyttjade inom områden med en slor älgslam som inte kan
tillåtas öka eller kanske måsle minskas med hänsyn till skilda samhällsintressen.
Ett föreläggande på detta stadium skulle kunna på elt effeklivl säll förebygga nacceptabla
skadnr på skog och gröda samt viltolyckor i trafiken.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 27

1.17 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Beredningens
grundläggande upp

fallning är att var uch en är skyldig alt låla etl visst mått av intrång nch

olägenhet av vilt. 1 försia hand skall dessa ulägenheter uch skador undvi

kas genom att förebyggande åtgärder vidtas. När dessa åtgärder inte är

tillräckliga skall ersäitning utgå i undanlagsfall. Länsstyrelsen an

sluter sig i huvudsak lill delta resonemang men vill duck atl ersättning

inom flera umråden bibehålls eller utvidgas. Det främsta motivet lill detta

är atl förulsältningarna för olika verksamheter/näringar varierar kraftigt

mellan olika landsdelar. Ett för hela landet uppställt mål för en viltstam får

inte på avgörande sätt påverka möjlighelen att utöva en viss näring lokalt.

Detta strider mnt etl rationellt samhällsekonomiskt tänkande eftersom

man härigenom förhindras all tillvarata de speciella förutsättningar som

finns inom skilda delar av vari land.

1.18 Länsstyrelsen i Norrbottens län:
Länsstyrelsen har inte något alt invända mol de grundläggande uppfattningar som
beredningen ger utiryck för. Beredningens grundsyn innebär heller inte någon
förändring av de principer och de uppfattningar snm i dag råder beträffande
viltskador och ersäitning härför.

1.19 Lantbrukarnas riksförbund: LRF delar
beredningens allmänna ulgångspunkl nm del eftersträvansvärda i att söka uppnå
ett stabilt eknlo-giskt system. Långsiktighelen i lantbrukets
produktionsvillkor måste emellertid beaktas. Naturen sätter enligt LRF:s
uppfattning givna gränser för markens produktionsförmåga. Den starka tillväxten
av vissa viltslammar har orsaker som enligt LRF:s uppfattning ej kan häriedas
till förändringar inom lantbruket. Del bör beaktas alt nuvarande
odlingslandskap varit föremål för brukning sedan mycket lång tid tillbaka. Artrikedomen
i ett djursamhälle bör enligt LRF:s uppfattning ej frångås, men däremoi bör
enskilda djurslags kraftiga ökning motverkas. En alltför låg åriig avskjutning
i kombinatinn med samhällsförändringar har inneburil att stura insalser på
många håll krävs för alt nedbringa älgstammen. Även hjort har fått en
utbredning snm medförl atl belydande viliskador uppstått.

Enligt LRF:s uppfattning finns en strävan hos främst
jaktintressenter att

bibehålla en slor viltslam, vilkel bidragit till omfattningen av viltskadorna.

Beredningens ulgångspunkl om ett stabilt ekologiskt system bör ses som

ett eftersträvansvärt tillstånd, men kan ej enligt LRF:s uppfattning få

påverka storleken av nuvarande viltbestånd utan hänsyn lill skadefrekven

sen. ----

------ Förändringar av det slag snm beredningen föreslår
innebärande

ökad tnleransnivå, anpassning av växtföljd samt
hänsynstagande vid kalkylerandet av det eknnumiska resultatet innebär atl jurdbruksförelag
snm på grund av sin belägenhet är särskilt utsatta för viltskadnr får starkt
försämrade villknr. Jordbrukspolitiken har också betydelse för tillvaratagandet
av regionalpolitiska iniressen i syfte att mutverka avfnlkning och upprätthålla
sysselsättningen inom glesbygdskommuner. Åtgärder som försvararen
ändamålsenligt ulnyttjande av jordbruksmark motverkar dessa intressen.
Beredningen berör mycket marginellt arrendatorernas situation. LRF vill kraffigt
undersiryka atl denna grupp är särskilt utsatt då den ofta inte kan kompensera
sig genum jakt.

1.20 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund:
Beredningen konstaterar alt skadnr nrsakade av älg, krun- och dovvilt är
omfattande och

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 111 28

tenderar all öka och framhåller att det förekommer fall då
del är orimligt att den enskilde markägaren ensum skall bäru förlusterna. Man
föreslår emellertid inte någon generell ersäitning för belningsskador på skog
och anför för sitt ställningstagande ett antal omständigheter. Flera av dessa
argument är även giltiga för jordbruket, där de emellertid inle diskvalificerat
ett synsätt med generell ersättning. Enligt beredningen skall, när särskilda
skäl så mnliverar, ersällning i stället kunna utgå efter framslällning lill nch
beslut av regeringen.

SSR menar att enskilda markägare med slöd av nuvarande
erfarenheter saknar möjligheter att med jaktliga eller skugsvårdsålgärder
undvika lokall svåra skadur av klövvili. Vi finner liksom beredningen del
angelägel atl kunskaperna nm villskadur uch deras knnsekvenser kompletteras.

1.21 Trädgårdsnäringens riksförbund: Inom den
yrkesmässiga träd-

gårdsudlingen inträffar årligen elt slnrt antal viltskadnr. sum i många fall

drabbar den enskilde Irädgårdsndlaren hårt eknnnmiskl. De möjligheter till

skadestånd, sum inryms inom nuvarande lagsliflning, är praktiskt tagel

obefintliga.----

-------- Endasl i undantagsfall har ersättning utgått på
grund uv villska

dur inum trädgårdsndlingen. Detta har i sin lur medfört, all många viltsku

dur ej rappnrteras och myndigheterna har i många fall tyvärr bibringats den

uppfattningen, alt viltskadorna ej är något slörre problem.

Den grundläggande princip snm beredningen för fram
"att var uch en är skyldig atl tåla ett visst mått av intrång nch nlägenhet
till följd av förekumsten av vilt" rimmar illa med det ersättningssystem,
sum föreslås av beredningen. 1 fräga nm skadnr av älg, krön- och dovvill
föreslås ju ett generelll ersättningssystem medan man i fråga um skadnr, nrsakade
av andra vikarier måste vända sig till regeringen för prövning i varje enskilt
fall. 1 ena fallel har man alltså en generell ersättningsrätt medan man i andra
fallel har en belydligl hårdare prövning. Delta innebär enligt förbundet, att
nuvarande bristfälliga ersättningssystem till stora delar bibehålls och alt del
uppstår orättvisa i prövningen av ersättningsanspråken beroende på vilken viliarl
som förorsakat skadurna.

Förbundel kan därför inle tillstyrka beredningens förslag lill
ersättningsprinciper vad avser skadur, snm är nrsakade av övriga viltarter. De
ersättningsprinciper, snm föreslås för älg, krun- uch duvvilt bör även lillämpas
vid regeringens prövning av skador, orsakade av övriga viltarter.

1.22 Sveriges jordägareförbund: Det av beredningen
föreslagna systemet

för atl finansiera ersättningarna genom avgifier för fällda älgar och hjortar

har blivil avgörande för utformningen av förslagel lill förordning om älg

skadefond m. m. Förordningen avses sålunda omfalta endast skador av

älgar, krön- nch dovhjortar trots att del ur andra synpunkier kunde vara

lämpligare att samla enhetliga ersättningsregler för alla slags viltskadnr i en

enda lag. Ett system där rätten till ersättning är nlika beroende på vilken

villart snm nrsakal skadan och där ersättningsregler ges i fiera olika förord

ningar synes principielll och praktiskt tveksamt.

Beträffande finansieringen av ersättningssystemet vill
Sveriges jordägareförbund även framhålla alt det numera är en allmänt spridd
uppfattning att jakten ej endasl är ell jägarnas utan hela fnikets intresse. 1
enlighet härmed harjakten uch faunavården underkastals en långt gående
reglering från myndighelernas sida. Del kan mol denna bakgrund ifrågasättas nm
det är lämpligl alt annrdna etl särskilt avgiftssystem för att finansiera
ersätt-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 29

ningarna för viltskador. Det synes naturiigare alt
kostnaderna för elt allmänt inlresse bestrides genom de vanliga skalterna.

1.23 Föreningen Sveriges Jordbruksarrendalorer: SJA ser
positivt på att

beredningen föreslår etl slopande av den nu rådande arealgränsen för

ersättning vid älgskador. Vidare är del viktigt alt även skadeersättning bör

utgå för skadnr av krun- och dovvill.

SJA har dock svårt all förstå resonemanget bakom
värderingen atl lantbruket skall acceptera intrång nch ulägenheter på grund av
viltförekomst.

Grundläggande kostnadsansvar måsle läggas på jaklrällsinnehavarna
i form av tillräckliga licensavgifter. Infiulna medel från licensavgifterna bör
priurileras för användning till viltskadeersättning. 1 den mån inte licensmedlen
i viliskadefunden skulle räcka till, bör det fördelas medel från det allmänna.

SJA ser det som en självklarhet atl det allmänna nckså
åläggs elt eknno-miskt ansvar mol bakgrund av allmänintresset för en art- och
individrik fauna. Då det gäller att täcka skaderegleringskoslnaderna för vill
med lågl jaktbart värde såsom grävling m.m., där inte licensavgifter ulgår
måste i första hand statsmedel las i anspråk.

SJA vill avslulningsvis framhålla vikten av alt jordbruksarrendatorernas
särställning beaktas vid ett eventuellt lagförslag. Ulredningens åsikt all man
skulle kunna reglera viliskador via arrendeavgifterna framslår som mycket
verklighetsfrämmande. Prissättningen vid jordbruksarrende har hittills varit
hårt pressad på grund av den höga eftertVågan. 1 prakliken har det ocksä varit
svårt att få gehör för viltskadornas belydelse vid villkors-prövning i
arrendenämnder.

1.24 Svenska jägareförbundet: 1 belänkandet fastslår
beredningen sum

en grundläggande princip atl respekten för naturen och dess givna regler

bör prägla också synen på konflikten mellan olika mänskliga aktiviteter

och viltet. Detta synsätt, som helt delas av Svenska jägareförbundet,

kommer till utiryck i att var och en anses skyldig all tåla elt visst måll av

intrång och olägenhet till följd av förekomsten av vill.

Svenska jägareförbundet anser liksom beredningen alt om
mera nmfatlande skador eller olägenheter uppkommer bör i första hand
förebyggande åtgärder vidtas. Även samhällel bör i vissa silualioner medverka
för alt åsladkomma förebyggande åtgärder. Först när sådana åtgärder är otillräckliga
eller inte kan genomföras bör samhället gottgöra den skadelidande gennm
ersättning.

1.25 Jägarnas riksförbund Landsbygdens jägare: Del
frilevande viltet

tillhör vår ekulogiska miljö och skall därför tolereras, även om viliel

förorsakar vissa skador. Alla och envar måsle därför tåla en rimlig grad av

skador snm nrsakas av vilt.-

2 Ersättning för skador orsakade av älg, kronvilt eller
dovvilt

Det föreslagna systemet med en allmän och en särskild
självrisk har blivit föremål för starkt delade meningar bland
remissinstanserna. Kritiken synes väsentligen hävda atl den särskilda
självrisken är alltför komplicerad

4 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 111

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 30

all beräkna och alt de skadeutsalta därför skulle få
svårigheter all beräkna hur stor del av skadan snm skulle få bäras av dem
själva. Grundtanken atl de skadedrabbade bör svara för en del av skadan i furm
av en självrisk har däremnt fått etl pusitivl gensvar bland remissinstanserna.

2.1 Kammarrätten i Sundsvall:-- Del är enligt
kammarrättens me

ning angeläget att skapa en enklare nch därmed mer lällillämpad ordning

för atl bestämma självrisken än den beredningen föreslår.

Den differentiering av självrisken som beredningen
föreslår har främsl motiverats med en önskan alt främja skadeförebyggande ålgärder
bl.a. genom alt styra över odling av s. k. beteskänslig gröda från mer ulsalla
till mindre utsatta delar av en jordbruksfastighet. Sådana i och för sig önskvärda
effekler anser kammarrälten kunna uppnås redan med regler om självrisk av del
slag som finns i I4§ i förslaget lill förordning eventuellt kombinerad med en
viss, lätt fastställbar, progressiv självrisk i förhållande lill brukningsenhetens
sturiek eller sturieken av odlad areal beteskänslig gröda. Med en sådan ordning
kan den enskilde jordbrukaren, till skillnad från vad som gäller enligt
beredningens förslag, lättare förutse vilken självrisk som gäller för honom. Samlidigt
undviks all de rättstillämpande myndigheterna när självrisk skall fastställas
betungas med invecklade matematiska och andra beräkningar.

2.2 Riksrevisionsverket: Som nämnls har
beredningen själv framhållit atl det föreslagna ersättningssystemet, i den del
som rör självrisken, kommer alt innebära regler som är mer komplicerade än de
nuvarande. RRV anser därför att man bör överväga om inle reglerna för den
särskilda självrisken bör kunna förenklas. Med hänsyn lill de administrativa
kostnaderna för såväl skadevärdering som prövning av skadeärendet bör vidare
enligt RRV:s mening den allmänna självrisken höjas till 1 000 kr.

2.3 Lantbruksstyrelsen: Lanlbruksstyrelsen
lillstyrker i princip de föreslagna åtgärderna.

Beträffande självrisk är den allmänna självrisken enligt
styrelsens mening väl lämpad som ett utiryck för principen alt var och en bör låla
elt visst mått av intrång och nlägenhet till följd av vilt. Den allmänna
självrisken har föreslagits vara en viss procent av nnrmskördevärdet per ha
för havre i resp. län. Det har även föreslagits atl beloppet skulle avrundas
för att förenkla lillämpningen. Enligt lantbruksslyrelsens mening bör beloppet
avrundas till närmaste liolal kronur vilket förhållande även bör anges i
författningstexten.

Beredningen har angivii all puiatis i vissa områden bör
medräknas bland de skadekänsliga grödorna. Syftet med den särskilda självrisken
är, som lidigare angivits, bl.a. atl påverka företagaren till förebyggande
åtgärder gennm ett ur skadesynpunkt lämpligare grödval. Enligt styrelsens
mening är anpassningsmöjligheterna här av nlika skäl mycket liten. Slyrelsen
anser att på grund härav skall puiatis ej ingå bland de grödor där särskild
självrisk beräknas.

För alt undvika missförstånd torde det vara lämpligt atl
komplettera författningstexten avseende de skadekänsliga grödorna med blandsäd
med havre.

Den allmänna självrisken för Iradgårdsföretag bör vad
gäller anpassning till koslnadsulvecklingen vara uiformad på samma sätl som för
jordbruksföretag. Självriskbeloppet per ha bör här kunna sättas till fem
gånger det belopp som gäller för åker.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 31

2.4 Skogsstyrelsen: Beträffande reglerna för ersäitning
för skada på jord

bruks- nch irädgårdsgrödor har skogsstyrelsen inga direkta invändningar.

Styrelsen vill dock framhålla atl man bör siräva efter all få lillämpningen

så enkel som möjligt. Del förefaller som om de framlagda förslagen är i

någon mån för detaljerade.

I fråga om ersäitning till skogsbruket för skada på skog
har skogsstyrelsen samma uppfattning som beredningen, nämligen att generella
ersättningar inte bör ulgå eftersom älgen kan sägas vara en del av
skogsbruket. Sådana ersättningar skulle sannolikt bli mycket komplicerade all
beräkna och adminislrera. En förutsätlning för att kunna undvika sådana
generella ersättningar är dock atl man snarl når målel att nedbringa älgstammen
lill skälig nivå.

2.5 Statens naturvårdsverk: Verket har ej något atl
erinra mot den

föreslagna utformningen av självrisken. Verket delar vidare beredningens

mening om självriskens omfattning.

Naturvårdsverket vill påpeka alt även om del föreslagna självrisksyste-

mel förefaller att vara ganska komplicerat lorde det inle vara svårt all

lillämpa i praktiken.---

2.6 Domänverket: Utan atl ta
ställning till ersättningens storlek

lillslyrker domänverket alt nyll ersättningssystem införs
i enlighet med beredningens förslag.

2.7 Länsstyrelsernas organisationsnämnd:
För länsstyrelsernas del innehåller förslaget elt bälire system för alt
beräkna skadeersättning. Länsstyrelsernas organisationsnämnd tillstyrker förslagel
i den delen.

2.8 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen
anser beredningens moliv för ändrade självriskregler väl underbyggda och godtar
förslagel i princip. Nivån på självrisken kan emellerlid ifrågasättas.
Erfarenheterna från skadorna av kronhjort i Malmöhus län är, all de i slor ulslräckning
återkommer år efler är lill samma platser. De sammanlagda självriskbeloppen
kan därför bli betydande för enskilda jordbrukare - både i procenl och kronor.
Detta måste beaktas vid val av nivåalternativ saml då jämförelse göres med skördeskadeskyddels
självrisker. Eventuellt kunde en reducerad självrisk tillämpas vid
återkommande skada inom t. ex. tre år. Inom det s. k. försöksreservatet för
kronhjort bör dock nuvarande regler fortsätta alt gälla. Dessa regler kan
också utan olägenhel omfalta skador av älg och dovhjort. De av beredningen
föreslagna ersättningsreglerna skulle innebära en påtaglig skärpning av
ersättningsreglerna inom reservatet nch medföra att enskilda jordbrukare
härigenom skulle få bära en oskäligt stor andel av kosinaderna för en
skyddsvärd djurart. Länsstyrelsen har emellertid inget att erinra mot
förslaget atl självrisken höjs till 500 kr.

2.9 Länsstyrelsen i Blekinge län:
Beredningen har föreslagit att skador förorsakade av kronvilt och dovvill på
jordbruks- och irädgårdsgröda i ersättningshänseende jämställs med skador
orsakade av älg. Detla är en för länets vidkommande angelägen förbättring av
nuvarande regler. Länsstyrelsen anser att med hänsyn till bl. a. småjordbrukare
med stor andel skog i företaget bör ersättning för skador ulgå även till
jordbruksföretag som omfattar mindre än 2 ha åker. Det av beredningen
föreslagna självrisksystemet innebär att fastigheter på mer än 60 ha åker
måste läla ganska

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 32

stora skador utan ersäitning. Med hänsyn härtill kun det
enligt länsstyrelsens mening inte finnas något all erinru mot alt den övre
arealgränsen för rätlen att erhålla ersättning slopas.

Del av beredningen föreslagna sjäivrisksystemel vid skador
på gröda har belydande fördelar. Bland dessa vill länsstyrelsen särskilt
framhålla atl självrisk och ersättning anpassas till den skadade grödans
skördevärde saml alt felskattningar i fråga om skördeutfall nch skadans
omfattning i viss utsträckning automatiskt kurrigeras. Den största nackdelen -
den någnl komplicerade matematiska nperaliun snm ertnrdras vid beräkningen -
kan därför accepteras. Vid valet mellan de av beredningen föreslagna
självrisknivåerna förordar länsstyrelsen alternativ 2 eller 3. Länsstyrelsen
föreslår vidare atl den i 9§ förslagel till förordning lägsta fasla självrisknivån
500 kr. ändras lill 300 kr.

2.10------------------------------------------ Länsstyrelsen
i Kristianstads län: Det föreslagna systemet

har såvitt länsstyrelsen kan bedöma flera fördelar framför
nuvarande bestämmelser. Dock är länsstyrelsen i likhei med lantbruksnämnden
mycket tveksam om den utökade självrisk - kallad grödsjälvrisk - som beredningen
föreslår för särskilt beteskänsliga grödor verkligen skulle få avsedd styrande
effekt vid brukarens val av växtodling. Det kan därför finnas anledning atl
nöja sig med atl ha en allmän självrisk, vilkel uckså skulle göra
ersättningssystemet lättare att lillämpa.

2.11 Länsstyrelsen i Kalmar län:
Länsstyrelsen tillstyrker beredningens förslag nm nya regler för självrisk, sinpad
övre arealgräns nch atl samma ersättningsregler för älg-, kronvilt- och dnvviltskadnr
införes, men anser samlidigt alt beräkningsgrunderna för självrisk - såväl
allmän snm särskild - är nnödigt krångliga. Enklare regler i delta avseende förurdras
därför.

2.12 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län: Länsstyrelsen anser duck i likhet med vad snm framförts i samtliga de
remissyttranden där frågan berörts alt del föreslagna sjäivrisksystemel inte
kan godtas. Förslagel har konstruerats så alt hänsyn las lill etl storl antal fakiorer
såsum jordbrukets Intala åkerareal uch areal med skadad gröda, nnrmalskördevärdet
per ha för havre i länet, värdel per ha av nlika grödnr i nskadat skick uch tntalvärdet
på brukningsenheten av särskilt beleskänsliga grödnr i oskadat skick. Efter en
summering och jämförelse mellan ulika procenttal av dessa värden erhålls
självrisken för den enskilde skadedrabbade udlaren. Alla dessa faktorer är i
och för sig relevanta för en rättvis bedömning av självrisken. Samtidigt har
det föreslagna systemet dock blivit så vida mer komplicerat än det nuvarande
att det härigenom kan medföra risk för felaktig lillämpning och orättvisor. 1
motsats till beredningen bedömer länsstyrelsen atl den skadeholade har myckel
små möjligheter alt beräkna hur slor del av skadan han själv får bära. Risken
är slor atl han kommer atl se de föreslagna reglerna snm en del av etl ökat
krångel i samhällel. Handläggningen enligt de nya reglerna kommer all medföra
ökad arbetsbelastning för både de gude männen nch länsstyrelserna, även om anlalet
ärenden skulle minska. Länsstyrelsen avslyrker därför alt ersättningsreglerna
konstrueras enligt den föreslagna principen med allmän självrisk och grödsjälvrisk.
Förslagsvis skulle i stället självrisken kunna anges som en viss procenl av värdel
av de beleskänsliga grödorna. Denna regel skulle kunna kompletteras med en beslämmelse
om en viss minsta självrisk. Om

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 33

självrisken konstrueras på detla sätt blir den lätt all
beräkna för odlaren och handläggningen förenklas hos länsstyrelsen. Adminisiralionsknslna-derna
blir därigenom lägre. Med en rimligl hög självrisk kvarstår likväl furtfarande
motivet för udlaren atl vidta skadeförebyggande åtgärder.

Om de av beredningen framlagda principerna för beräkning
av allmän självrisk och grödsjälvrisk trots det sagda läggs lill grund för nya
ersättningsbestämmelser, anser länsstyrelsen atl procenttalen bör vara de snm
framgår av beredningens alternativ 3. Länsstyrelsen anser liksnm de myndigheter
som länsstyrelsen hört i ärendet all de andra alternativen ger alllför höga
självrisker.

2.13 Länsstyrelsen
i Älvsborgs län: Den allmänna självrisken bör

lillräckligt mutivera mindre beleskänsliga grödnr.
Förslaget nm den särskilda självrisken - grödsjälvrisken ~ innebär uckså atl sjäivrisksystemel
skulle bli nnödigt knmplicerat. Delta syslem bör ulformas på så sätl att
självrisken kan beräknas ulan svårigheter. Självriskens storlek bör anpassas
till beräknade ersällningsutbeialningar så att älgavgifterna inte behöver
avsevärt höjas. Ersättning bör kunna ulgå även för skada sum innefattas av självriskbeluppet
nm särskilda skäl föreligger.

2.14 Länsstyrelsen
i Kronobergs län: Länsstyrelsen anser under

alla förhållanden beredningens förslag om beräkning av grödsjälvrisk
alltför komplicerat. Systemet medför ett icke ringa merarbete för länsstyrelsen
vid framräkningen av ersättningsbeloppen. Del måste också vara ett berättigat
krav från den skadelidandes sida alt pä ett enkelt sätt kunna kontrollera framräknal
självriskbelopp. Länsstyrelsen kan därtör inte godtaga föreslaget uträkningssystem.
Ej heller kan länsstyrelsen av samma skäl som länsstyrelsen redovisat ovan
beträffande beräkning av den allmänna självrisken acceptera föreslagna
procentsatser. Länsstyrelsen vill i slället föreslå att grödsjälvrisken fastslälles
lill 10% av skadevärdet samt alt såväl allmän snm särskild självrisk skall
uttagas.

2.15 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen vill i
detta sam

manhang även ifrågasätta om inle enbart en högre allmän självrisk kan fä

lillräckligl styrande effekl. Mindre beteskänsliga grödor ger ju mindre

skadefrekvens och blir av den anledningen mera ekonomiska att odla än

beleskänsliga. Om särskilda grödsjälvrisker införes bör reglerna härom i

vart fall förenklas. Ersättningsbestämmelserna bör inte vara krångligare än

alt den skadelidande själv skall ha praklisk möjlighet att räkna ut ersätt

ningens omfattning.

2.16 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Det föreslagna
självrisksystemet

med två olika lyper av självrisker synes beträffande jordbruksförelag vara

så komplicerat, alt direkta svårigheter torde föreligga för den enskilde

förelagaren att räkna fram den tillämpliga självrisken. Därigenom begrän

sas nckså den enskilde företagarens möjligheter atl själv avgöra hur slora

insalser, sum kan vara mnliverade ur eknnumisk synvinkel för all förebyg

ga viliskador. Med hänsyn härtill är det angelägel all principerna för

beräkning av självrisken görs så enkla och entydiga snm möjligt.

Frågan om s. k. särskild självrisk för vissa grödnr är
intressant, men kan i vissa umråden lill följd av speciella mark- eller
klimatförhållanden medföra påtvingat höga självrisker. Länsstyrelsen släller
sig därför Iveksam lill systemet med den särskilda självrisken för skada i jurdbruksförelag.
1

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 34

slällei bör beräkningen av självrisken i princip ske på
del säll som föreslås

förden allmänna självrisken. Beräkningsloriarandel kan då förenklas sum-

tidigl sum självrisken sätts så hög, att föreluguren ändå strävar eller all um

möjligt välja mindre betningskänsliga grödnr.

2.17 Länsstyrelsen i Örebro län:---- Ett
mindre komplicerui beräkningssystem vore dock önskvärt, l.ex. viss procenl av skadevärdel,
när detla överstiger etl grundbelopp (minsta självrisk). Del vällovliga syftet
ull slimuleru till förebyggande åtgärder stöter Iroligen på alllför sloru svårigheler
i praktiken. Etl syslem med sådana intentioner synes bli aniingen svåradministrerat
eller alltför schublnnmässigt uch därmed orättvist.

2.18 Länsstyrelsen i Östergötlands län:
Länsstyrelsen lillslyrker all det nu gällande självriskbeloppel för skador
förorsakade av älg ändras. En högre självrisk medför bl. a. alt ersättning inle
kommer atl ulgå för mindre skadur där kustnaden för själva handläggningen
överstiger skadornas storlek. Härigenom kun mun säkerställa att medel finns
för de angelägna ersätlningsfallen. Genom självrisken regleras emellerlid slorieken
av de skador som den enskilde markägaren får låla. Det av beredningen föreslagna
sättet för beräkning av självrisk synes medföra alt ersällningen i del enskilda
fallel blir väsentligt mindre än f. n. Enligt länsstyrelsens mening är det inte
önskvärt att jägare och jordbrukare ensamma får tåla skadegörelse i alll större
omfallning. Självrisken vid skador förorsakade av älg bör därför i vart fall
beräknas efler lägre procentsatser än det av beredningen föreslagna
alternativet (alternativ I s. 131). 1 övrigt tillstyrker länsstyrelsen del föreslagna
systemet för ersättning för viltskador.

2.19 Länsstyrelsen i Värmlands län: 1
likhet med beredningen anser länsstyrelsen alt del i betänkandet föreslagna sjäivrisksystemel,
innefaliande dels en allmän självrisk uch dels en grödsjälvrisk, är en lämplig
kunslrukliun. Länssiyrelsen vill duck undersiryka del angelägna i ull den
skadesökande genom ulförliga tillämpningsanvisningar ges möjlighet all beräknu,
dels hur slur del av skadevärdet han själv kummer atl bära, dels om överhuvudlaget
ersättning kummer alt ulgå. Risk föreligger annars all småskadur anmäls där
ersättningen till värderingsmannen översiiger värdel av hela skadan.

2.20 Länsstyrelsen i Västmanlands län:
Länsstyrelsen anser att beräkningarna av självrisken är onödigt komplicerade nch
att systemet bör förenklas. Bestämmelserna nm den särskilda självrisken får dessutum
anses ntydligl utfurmade och svårförståeliga för allmänheten.

Mnt bestämmelserna i nch för sig um självrisk vid skada i iradgårdsföretag
har länsstyrelsen inte någnl all erinra, men vill duck föreslå atl självrisken
lägges på en lägre nivå.

2.21 Länsstyrelsen
i Kopparbergs län: Länsstyrelsen är emellertid

tveksam nm den höjning av självrisken sum de föreslagna
reglerna innebär kan anses mnliverad i nuvarande läge med en slur älgstam, sum
ger en avsevärd ekonnmisk avkastning. Vidare borde det föreslagna systemet för
beräkning av självrisken kunna förenklas.

2.22 Länsstyrelsen
i Västernorrlands län: Det självrisksyslem

som beredningen föreslagil synes dock något komplicerat
till sin upplägg

ning och kan upplevas som krångligt av en enskild skadelidande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 35

2.23------------------------------------- Länsstyrelsen i
Jämtlands län: Länsstyrelsen ifrågasätter om

inle de fördelar som beredningen anser vara förenade med
det föreslugnu systemet i huviidsuk kun åstudkommas med enklare regler.
Åtminstone förefaller reglerna om beräkning av särskild självrisk för skada på
betes-känsliga grödor alltför komplicerade. Dennu självrisk bör. i likhet med
vad som föreslagits för skada i iradgårdsföretag. kunna beräknas enbart i procenl
av skuduns värde.

2.24----------------------------------------- Länsstyrelsen
I Norrbottens län: beräkningsreglcrnu är så

krångliga att de inte är prakiiskl användbara.
Länsstyrelsen får därför föreslå ull beredningens förslag om nya regler lör
självrisk inle kommer lill genomförande.

Länsstyrelsen föreslår i stället ull ell enhetligt
självriskbelopp fastställs för alla jordbruksföretag. Allernativi kan länsstyrelsen
tänka sig en självrisk som utgör en viss procent uv skadevärdel i det enskilda
fallet dock lägsl förslagsvis 500 kr. Härigenom skulle man uppnå ell enkell berakningssält
för självrisken samtidigt som jordbrukarna skulle stimuleras till all vidlu ålgärder
i förebyggande syfte mol älgskador.

2.25------------------------------------ Lantbrukarnas
riksförbund: Sysiemel lår emellerlid sådana

effekter atl produktionsvillkoren slarki försämras.
Förslaget innebär vi

dare en omfördelning vilket innebär atl mindre arealer med beteskänsliga

grödor får en mycket hög självrisk medan slörre arealer kan fä ersättning

då arealgränsen bortlagits.

----- Betraktat som en helhet får systemet sådana negaliva
effekter alt

självrisken utformad enligt beredningens förslag ej under
några omständigheter kan tillstyrkas. Dessulom bör slällas stura krav på att
ersättningssystemet är enkell utformat.

2.26----------------------------------------- Trädgårdsnäringens
riksförbund: Vad beträffar förslaget till

nytt självrisksystem för den yrkesmässiga
trädgårdsodlingen anser förbundel i likhei med beredningen atl ersällning för
skada på trädgårdsodling endast bör utgå, då förelaget omfattar minst 200 m"
under glas eller plast eller minst 2 500 m" frilandsareal. Den föreslagna
självrisknivån är emellertid alldeles för hög med tanke pu de begränsade
möjligheter, som de enskilda odlarna har ull förhindru viliskador. Som
förbundet också lidigare påpekat, kan vid upprepade skudelillfällen de
föreslagna självriskerna slå mycket hårt.

2.27 Föreningen Sveriges jordbruksarrendalorer: SJA
avvisar del före

slagna sjäivrisksystemel som dels bygger på lålighelsprincip och dels på

möjligheten att välja gröda. Ulredningens resonemang om valmöjlighe

terna förefaller ytterligt teoretiska. Jurdart, växtföljd, årsmån samt egel

fnderbehuv styr lantbrukarens produkliun. En anpassning med hänsyn till

viliiillgång skulle avsevärt försvåra växtudlingsplaneringen nch betyda

ekonomiskt bortfall i lantbruksföretaget.

SJA acceplerar ett självrisksyslem men på en betydligt lägre
nivå än vad

beredningen föreslår. Självrisken behöver inte läggas på en högre nivå

än vad snm behövs för all avhålla från nkynnesanspråk, förslagsvis 500

kr.------

Om ett lagförslag rörande självrisken, mnt förmndan,
skulle läggas enligt

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 36

ulredningens modell krävs därför särbestämmelser för jordbruksarrendalorer
som saknar jukirätt.

2.28 Svenska jägareförbundet: Avcn om
Svenska jägareförbundet, sum varit representerat i Äskagruppen, vilken arbetat
fram det av beredningen föreslagna sjäivrisksystemel. finner alt kriliken uch farhågnrna
kring systemet delvis är överbetunade. anser förbundel atl reglerna um
självrisken bör bli föremål för ytterligare uiredningar och överväganden.
Särskilt vill förbundel trycka på önskemålet om förenklade regler för att bl.
a. underlät-tu administrationen. Under tiden anser förbundet alt nu föreslagna
regler bör lillämpas.

2.29 Jägarnas Riksförbund Landsbygdens
jägare: Angående regler för ersäitning av villskadur är det önskvärt alt dessa
till sin ulformning är enkla nch okomplicerade. Det är angelägel all den
enskilde jordbrukaren som drabbas av viltskador skall ha reella möjligheter att
bedöma sin egen skadesituation.

----- Atl under sådana förhållanden göra självrisken
beroende av

brukningsenhetens lotala växtodlingsval är ej relevant. Förslagel
om särskild grödsjälvrisk bör utgå.

3 Ersättning för skador i vissa fall

Beredningens förslag om ersättning i vissa fall för skadnr
av djur (21 23 §§) godlas av huvuddelen remissinstanser. Vissa
remissinstanser framhåller dock det angelägna i alt ersättning för skada på
skog av älg i vissa fall bör kunna komma i fråga.

Förslaget om borttagande av 16 § första stycket
jaktstadgan har inte mött någon invändning från remissinslanserna.

3.1 Kammarrätten i Sundsvall: Även nm
det inle blir möjligt att ersätta skogsskador enligt generella regler av det
slag som föreslagits beträffande skador på grödor, kan det finnas anledning att
vid tillämpningen av reglerna om ersättning för skador i vissa fall (21-23 §§
i förslagel till förordningen) ge ersättning för skador på skog i större
utsträckning än beredningen har tänkt sig och nuvarande praxis medger. I
sammanhanget kan påpekas att del förhållandel atl skogsskador enligt
beredningen skall ersältas endasl i särskilda fall kan få till följd all medel
ur skogslänens älgskadefonder - där skador på grödor är ell mindre framlrädande
prnblem - kan komma alt överföras till den gemensamma regleringsfonden i alllför
stor utsträckning.

3.2 Lantbruksstyrelsen:
Lantbruksstyrelsen instämmer i stort med beredningens principer och förslag
när del gäller ersättning på grund av skador av andra djurslag. Eflersom
skadorna lokall kan bli mycket omfattande anser dock slyrelsen att man ej får
vara alllför restriktiv vid bedömningen av möjlighelen till bidrag till
skadeförebyggande åtgärder eller ersättning.

3.3 Skogsstyrelsen:--- skada på skog------ .1
likhei med bered-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:111 37

ningen anser skngsstyrelsen atl svåra lokala skador -
sådana kan som bekant uppträda även vid en "normal" älgtälhel och
drabba vissa markägare hårt - bör kunna ersättas.

Ersättningsmöjligheterna bör dock begränsas till dels de
fall där plant-eller ungskog skadats så svårt att omplantering av hela eller
delar av bestånd mäste ske enligt 5 § skogsvårdslagen (1979:429) och dels då
skadan orsakat väsentlig nedsättning av tillväxt och kvalitet. Frågan om ersäitning
i dessa fall kan lämpligen prövas av skogsvårdsslyrelsen.

Belråffande skador på fröplantager har skogsstyrelsen den
bestämda uppfattningen alt dessa skall ersältas enligt de regler som kommer att
gälla för skador på trädgårdsodlingar.

3.4 Fiskeristyrelsen: Skador på fisket nrsakade av säi
är väl dokumente

rade i olika sammanhang. Åven um sälslammen minskat kan de skadur

salen nrsakar i enskilda fall vara allvariiga. Den allmänna jakttiden för säi

är slopad och del finns knappast någon praktisk möjlighet att vidtaga

skadeförebyggande åtgärder. Om det är ett samhällsintresse att salen be

varas och även ökar i anlal bör därför sälskador på fiskel ersättas med

allmänna medel.

Fiskeristyrelsen lillstyrker beredningens förslag att
regeringen prövar ersättningsanspråk efter skadevärdering utförd av
länsstyrelsen. Vid värderingen kan därvid yttrande från länets fiskenämnd
inhämtas.

Ansamling av skarv på vissa lokaler t. ex. på Svartö i
Kalmar län har medfört belydande olägenheter för fiskel, framför allt genom att
det stora anlalel fåglar har hårt beskattat fiskbeståndet. Det är därför
angelägel att berörda yrkesfiskare kan erhålla ersättning för dessa skador.

Skadeförebyggande ålgärder för fiskodlingsverksamhet, där
dessa sker

genom täckning av nät, är mycket dyrbara. Beredningen framhåller att

samhällets stöd kan lämnas genom bl. a. till inköp av material och även

genom alt arbetskraft ställs till förfogande. Fiskeristyrelsen anser det

oskäligt atl fiskodlaren själv skall svara för kostnaden för dessa åtgärder,

då skadan oftast orsakas av sådana arter som det finns ett samhällsintresse

att bevara. Allmänna medel bör därför anvisas för atl täcka kostnader för

skadeförebyggande åtgärder liksom alt del även bör anvisas lämpliga ad

ministrativa vägar för all arbetskraft kan slällas till förfogande t. ex. genom

beredskapsarbete.--

3.5 Statens naturvårdsverk: Verkel är i likhei med
beredningen emot

inrättandet av en sälskadefond. Salarna i Östersjön är i dag färre än

någonsin och allt lyder på fortsalt nedgång. Skadegörelsen måste rimligen

stå i proportion lill sälstammens ringa storlek och måste därför vara

marginell.---

3.6 Sveriges lantbruksuniversitet:- Älgskador på skogliga
försök

har på senare år blivit mycket besvärande i vissa fall.
Den enda möjlighet som föreligger att effektivt avvärja dessa skador är att
hägna försöksytorna vilket dock är myckel dyrbart och i allmänhet ej kan bäras
av enskilda försök. Här borde finnas en klart uttalad möjlighet alt erhålla
bidrag från älgskademedel för förebyggande av dessa skador.

3.7 Länsstyrelsen i Gotlands län: Beredningen förordar
att skadelidande

kan erhålla ersättning efter särskild framslällning till regeringen. Länssty-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 111 38

relsen föreslår dock mol bakgrund av vunna ertarenheter
beträffande gåsbelesskadur all på Golland försöksvis skadereglering får ske
genom länsstyrelsens försorg med för delta ändamål särskilt angivna medel under
en femårsperiod där ovannämnda metoder tillämpas. Anspråk på ersättning för
skada på åkermark vid användning för stråsädesodling bör dock enligt
länsstyrelsens uppfattning fortfarande avgöras av regeringen. Länsstyrelsen
bör som beredningen föreslår vara den regionall ansvariga instansen för skadevurdering.

3.x Länsstyrelsen I Göteborgs och Buhus län: Däremot
kan salen

orsaka skadur på fiskredskap. För dessa skadur bör
naturligtvis ersält-ningsmöjligheter finnas och det kan ifrågasättas om det inle
vore motiverat med generösure ersättningsprinciper än sum hillills lillämpals
(se beiänkandei s. 150). Samhället har även etl övergripande ansvar för att sälbe-slåndet
hålls på en sådun nivå utt den i uch för sig eftersträvansvärt slarka uch
livskraftiga sälslammen inte ökar i sådan grad att kustfisket innm stora umråden
avsevårt försvåras.

3.9 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsen vill
i sammanhanget

betona vikten av alt ersättningsfrågan bedöms generöst i de siluuliuner, då

en skugsndling helt måste göras um på grund av viltskadnr.

3.10 Länsstyrelsen i Stockholms län:
Beträffande övriga viliskador orsakade av l.ex. vildsvin, säi, bäver, gäss bör
enligt länsstyrelsens mening viss möjlighet finnas till eknnumisk ersättning
efter särskild framställning till regeringen. Villknr för ersättning bör vara
att skadan är betydande nch att den skadelidande vidtagit rimliga
skadeförebyggande ålgärder.

3.11 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Licensumrådena
beslår innm Kupparbergs län i stor utsträckning av etl stort antal mindre
fasligheter. Ägarna av d; ssa fasligheler har i många fall små möjligheter att
påverka beskatlningen av älgslammen för alt därigenum minska eventuell skadegörelse
på sin skugsmark. En skada snm givetvis kan inlräffa på grund av Inkala
förhållanden även i de fall licenslilldelningen helt utnyttjas. 1 dessa fall
synes det lika rimligl alt skogsägaren får gollgörelse för skada på sin skogsmark
som atl jordbrukaren får ersättning för skada på grödan.

3.12 Länsstyrelsen i Västerbottens län:
Länsstyrelsen nolerar med tillfredsställelse att beredningen föreslagit vissa ersätlningsmöjligheler
för älgskador på skog. Denna fråga är särskilt viklig för de nordligaste länen dår
älgvandringar gör atl skngsägare lokalt kan drabbas av mycket svåra skadnr.
Eftersom dessa skadur företrädesvis uppknmmer under vinterhalvåret och dä nrsakas
av älgar som under jakttid befinner sig på helt andra områden finns inga
möjligheter för den skadelidande markägaren att erhålla kompensation genom jakl.
Enligt länsstyrelsens mening är del därför av största vikl alt denna skadetyp ersälts
i någon form.

3.13 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Snm
framhållits förekummer praktiskt taget inga älgskadnr i jordbruket inom
Jämtlands län. Ålgskador på skog förekummer däremnt i betydande nmfatlning inom
vissa delar av länel och tenderar all öka i nmfatlning. Detta gäller främsl innm
umråden där knncenlration av älg förekummer under vintern. Som beredningen
anfört samlas, genom de årliga älgvandringarna mellan sommar- och vin-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 39

terbeieslanden i Norrland, älgar från vidsträckta
sommarbetesområden vintertid till begränsade och ofta skadekänsliga lallskugsnmråden.
Delta leder till atl skogsägare med relativt små markinnehav kan drabbas svårl.
Eftersnm älgen inte finns på dessa marker under jakttiden har markägaren inte
möjlighet att reglera stammen genum jakl.

På grund av det nu anförda, och med hänsyn till vad som anföris
ovan under rubriken "Älgskadefonderna, avgifier m. m.", är det
angeläget för länets del all bestämmelser om generell ersäitning för
betningsskador på skug införes så snabbt snm möjligt. Beslul nm ersättningar ur
älgskadefonderna för sådana skador bör fallas av resp. länsstyrelse.
Länsstyrelsen vill i della sammanhang även understryka vikten av atl man i
pågående undersökningar om belningsskador på skug beaklar problemen kring de nmfatlande
älgvandringarna.

3.14 Länsstyrelsen i Norrbottens län: En kraftig
vinterslam av älg kom

mer att medföra belesskador som lutalt sett bör kunna inrymmas i del

skugliga markutnytljandel men kan drabba markägare myckel ulika. Utan

ersätlningsmöjligheler kan Inkala skadur medföra bl.a. icke önskvärda

kompensationshöjningar av arrendeavgifter och avvaktande hållning till

iniensiv skogsvård.

Beredningens förslag till ersättning i vissa fall hälsas
därför med tillfredsställelse. Det synes dock onödigt all ersättningen skall
avgöras på regeringsnivå. Ulformning av generella anvisningar, utbildning av
värderingsmän och en normerande uppföljningsverksamhet borde vara tillräckliga
hjälpmedel för att direkl lägga ersätlningsbesluten på länsnivå.

3.15 Lantbrukarnas riksförbund: LRF menar att enskilda
markägare

med stöd av nuvarande erfarenheter har myckel begränsade möjligheter

atl med jaktliga eller skogsvårdsålgärder undvika lokall svåra skador av

klövvili.-------

LRF anser emellertid att det redan nu också i skogsbruket
bör lillskapas

en reell möjlighel att få ersättning för nu förekommande skador.

Gäss, grävling, bäver och säi tillhör de djurslag som
ligger ulanför ersättningssystemet. Skadorna kan lokalt ha stor omfallning. Det
bör enligt LRF:s uppfattning föranleda länsvisa insalser för ell smidigt ersättningssystem.
1 de län där dessa skador har en slörre omfattning bördarför en skadereglerande
grupp tillsättas, som får till uppgift atl både administrera
ersättningsanspråken och ersättningarnas utbetalande. Beredningens förslag om
en utredning som grund för regeringens ställningstaganden finner LRF alltför tungroit
med hänsyn lill den omfattande skada som lokalt kan förekomma.

3.16 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: SSR
anser emellertid

atl del redan nu nckså i skogsbrukel bör tillskapas generella beslämmelser

om ersäitning för viliskador på skog.

Framställning om ersättning för klövviltskador på skog
borde liksom i fråga om jordbruksgrödor kunna göras till länsstyrelsen. Skogsvårdsslyrelsen
i länel skulle som expertorgan få ansvaret för den, i jämförelse med
jordbrukssidan, mer krävande skadevärderingen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 40

3.17 Svenska jägareförbundet: - - - sälstammarna - - -.
Med hän

syn till risken för en belungande adminislraliun och de svårigheler som

föreligger att korrekt bedöma inträffade skadur delar Svenska jägareför

bundet beredningens uppfattning att någun särskild sälskadefnnd ej bör

inrättas. Däremoi bör i särskilda fall de yrkesfiskare sum åsamkats så

betydande ekonomiska förluster genom sälskador. all del är uppenbar!

oskäligt utt de själva skall svara för kustnaden, kunnu få ersättning efter

framställning lill regeringen.--

Svenska jägareförbundet finner det lämpligl införa en beslämmelse
av mera allmänl innehåll, sum innebär att ersättning eller bidrag lill skadeförebyggande
åtgärder kan lämnas um det är uppenbart uskäligl att den skadelidande själv
svarar för hela den kuslnad skadan eller de förebyggande ålgärderna ursakar.

3.18 Sveriges fiskares riksförbund: Den slörsia skadan
på fiskbestånd

uch redskap åstadknmmer salen. Särskilt på västkusten har problemen fåll

en ökad nmfatlning i takt med de kraftigt ökande sälbestånden.

Sveriges fiskares riksförbund anser att en decimering uch nnggrann
knntrull av sälslammen är nödvändig. Dessa åtgärder är duck icke tillräckliga,
utan de bör kumpletteras med en sälskadefnnd.

3.19 Svenska ostkustfiskarenas centralförbund: - - - sälskadefnnd
-

--- . SOC ansluter sig principiellt till den senasle
skisserade mudellen men

ifrågasätter um inle berörda medel (sälskadefnnden) burde
ställas till fiskerislyrelsens förfugande uch utbetalas på förslag av
fiskenämnderna i berörda län. Därvid kan uppkommande skador värderas av resp. fiskerikonsulenler.

3.20 Svenska västkustfiskarnas centralförbund: - - -
Utan Ivekan

skulle en decimering av sälslammen vara nödvändig med tanke på de

skadnr salen förorsakar del kustnära fiskel. Om detla i dagslägel ej går att

gennmföra är det ytterst angeläget att en sälskadefnnd snarast inrättas, ur

vilken skadelidande fiskare kan få ersättning av statsmedel för förlnrad

fångst nch förstörda redskap.

4 Administration, kostnader och finansiering m. m.

Frågan nm älgskadefondernas framlida ställning har väckt
stort intresse. Remissutfallet pekar på elt brett önskemål nm alt fonderna får
en mer decenlraliserad ställning än i dag och att älgavgifterna mer kommer de
egna länen till godn.

4.1 Kammarrätten i Sundsvall: Kammarrätien
anser del böra övervägas all låla frågnr om ersäUning och bidrag enligt 21 § i
första hand prövas av naturvårdsverket, varvid besvär över verkels beslut
självfallet skall kunna anföras hos regeringen. En sådan kompetensfördelning är
enligt kammarrättens mening förenad med belydande fördelar.

4.2 Kammarkollegiet:------ jaktvårdsfonden---- .
Från de utgångspunkter kammarkollegiet närmast har att beakta föreligger därtor
inte

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 41

någon erinran mnt beredningens förslag i denna del. Vad
härefter gäller älgskaderegleringsfnnden finner kollegiet beredningens förslag
inte innebära någon nctloförsämring för älgskadefnnderna. Detsamma bör du
gälla den av kollegiel förvaltade älgskaderegleringsfnnden. Kammarknllegiet har
därför inte heller i den delen någun invändning mot beredningens förslag.

4.3 Lantbruksstyrelsen: I fråga om
självrisknivån har tre olika självrisknivåer diskuterats. Enligt lantbruksslyrelsens
mening måsle den självrisknivå snm fastställs i hög grad bli beroende av vilka
åtgärder som vidtas för anpassning av älgslammen med hänsyn till växtodlingen
och hur denna anpassning lyckas. Erhålls en lillfredsställande anpassning
vilket innebär att älgstammen i skadekänsliga umråden reduceras så alt den genumsnitlli-ga
skadenivån blir acceptabel bör den föreslagna högsia nivån kunna accepleras.
Del synes härvid nödvändigl alt länsstyrelserna sum har ansvaret för nch
reglerar avskjutningen även får fastställa älgavgiflerna nch därvid även får la
ansvarei för finansieringen av kustnaderna för skadorna i länet. Några andra
åtgärder som i någon högre grad kan förväntas medverka till en bättre
anpassning av älgstammen har enligt styrelsens mening inle presenterats. För
det fall tillräckliga åtgärder för älgslammens anpassning med hänsyn till växtudlingen
i nlika delar av landet ej vidlas bör en lägre självrisknivå väljas. Nuvarande
förhållanden i vissa delar av landet turde därvid mutivera den lägsla av de tre
presenterade nivåerna. Om nuvarande syslem bibehålls eller um det skapas en för
hela landel gemensam älgskadefnnd är risken slor atl anpassningen av
älgstammen blir dålig och atl alll fier brukningsenheler kommer att drabbas av
skador samlidigt som skadorna i varje skadefall blir mer omfattande.

4.4 Statens naturvårdsverk: Verket har
ej någnl att erinra mul en uppgifl att meddela föreskrifter snm föreslås (30 §)
men är medvetet nm det grannlaga i denna uppgift mul bakgrund av del vaga underiag
sum ges för många frågors bedömning.

4.5 Domänverket: Domänverket bilräder
uppfattningen atl del från praklisk synpunki är lämpligl alt det för ett län
finns en gemensam fond för atl reglera sädana skördeskador som inom länet
orsakats av älg, kronvilt eller dovvill. Vad gäller regleringsfonden vill dock
domänverket framhålla atl länsvisa överföringar av medel från älgskadefonder
skall slå i viss proportion lill resp. villarts jaktbarhet inom ett län.

4.6 Sveriges lantbruksuniversitet:-- älgskadefondens
framtida uppbyggnad - - -. Lantbruksuniversitetet vill dock redan nu förorda
del alternativ snm innebär länsanknutna, självbärande funder.

4.7 Länsstyrelsen i Kristianstads län:
Beslut av länsstyrelsen i ersättningsfrågor skall enligt beredningen kunna
överklagas i kammarrälten. Med hänsyn till att länsstyrelsens beslut i frågor um
ersättning för skadnr av klövvilt i vissa fall också kan kumma atl innefatta
skälighetsbedömningar förordar länsstyrelsen regeringen som besvärsinstans i
dessa ärenden.

4.8 Länsstyrelsen i Kalmar län:
Beredningen föreslår alt länsstyrelsen genom regionala kurser skall bibringa
värderingsmännen erforderliga kunskaper om värderingsarbelets genomförande.
Länsstyrelsen föreslår, i lik-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:111 42

het med lantbruksnämnden i Kalm-.ir län. att den
föreslagna utbildningen i sin helhet ålägges lantbruksnämnden, som både har
personal och erfarenhet av dylika frågeställningar.

4.9 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Beredningen föreslår
att älgskadnr på

jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar, som hitlills, handläggs av länssly

relserna medan ersällningar för skador av annat vill prövas av regeringen.

Länsstyrelserna föreslås dock vara regionalt ansvariga för villskadevär-

deringarna och alt ulse värderingsmän. Länsstyrelsen förutsätter att visst

ansvar för planering i förebyggande syfle kommer att åvila länsslyrelserna.

Denna ulökning av arbetsområdet torde kräva viss resursförstärkning.

Vidare bör utredas förutsättningarna för en central utbildning av värde

ringsmännen.

4.10 Länsstyrelsen i Kronobergs län:
Länsstyrelsen anser skäl f. n. inle föreligga atl ändra nuvarande org-anisation.
Införandet av en cenlral älgskadefond synes medföra onödigl merarbete. Inte
heller synes det lämpligt att länsstyrelsen själv fastställer älgavgiftens sturlek
med hänsyn till upp-kumna ersättningsanspråk i länet.

4.11 Länsstyrelsen i Stockholms län:
Enligt förslaget skall länsslyrelserna med hjälp av länsälgnämnderna nch
utsedda gude män handlägga ersätt-ningsfrågnr i samband med bl. a. älgskadnr på
jurdbruksgrödnr.

Naturvårdsverket föreslås få uppdraget atl efter samråd
med lantbruks-styrelsen utarbeta värderingsanvisningar, medan länsslyrelserna
åläggs utbildningsansvaret på regiunal nivå.

Länsstyrelsen framhåller vikten av att nämnda värderingsinslruklinner
utarbetas snarast och görs entydiga och lättfattliga. Härigennm underlättas
värderingsmännens arbete uch risken minskar för umntiverade skillnader mellan
länen, vad gäller älgskadnrnas uch ersättningarnas slurlek.

4.12 Länsstyrelsen i Uppsala län: Värdering av skadurna
skall ulföras av

värderingsmän utsedda av länsstyrelsen. Det är angeläget att lättfattliga

uch entydiga tillämpningsanvisningar utfärdas som underlag för denna

värdering. Likaså är det angeläget att värderingsmännen ges en ändamåls

enlig utbildning.

4.13 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Avgifier
till älgskadefnnd bör slanna innm resp. län. Regler snm ger möjlighet att
införa nlika älgavgifier innm delar av län med avsevärda skillnader i
älgtillgången bör ulfärdas.

4.14 Länsstyrelsen i Västernorrlands
län: Frågan um överföringen av medel från älgskadefnnden lill regleringsfonden
har påtalats av länsjakl-vårdsföreningen. Enligt föreningens uppfattning, har
nuvarande system inneburil en systematisk avtappning av medel från
norrlandslänen till älgskadereglering i Syd- nch Mellansverige. Liksom i fråga
om ersättning för skördeskadnr/skngsskadur i Nurrland, instämmer länsstyrelsen
i läns-jaktvårdsföreningens åsikt atl nnrrlandsmedel från älgskadefnnden bör
finna en nurrlandsanknuten användning. Sum skäl för delta kan från jaktlig
synpunkt anföras nurrlandslänens kärva "jaktklimal" med bl.a. lägre villbuniteter,
ufta långa resavstånd uch övriga förhållanden sum höjer kringkostnaderna för
jägarna. Det kan även nämnas atl kostnaderna för anläggning och nyttjande av
älgbanor med de långa resavstånden skulle

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:111 43

motivera gud användning för medel snm nu överföres för
sydligare ändamål. Här bör i stället de län, snm ständigt rednvisar underskutt
i sina länsälgskadefunder, uttaga maximal älgavgift till dess ekunumin i resp. älgskadefnnd
är stabil. Medel från regleringsfunden bör anvisas endasl till för hela landel
gemensamma fursknings- uch infnrmatiunsåtgärder. Skall möjligheten kvarstå att
från regleringsfonden överföra medel till länsälgskadefunder med underskntt,
bör enligt länsstyrelsens mening avsättningen från länen till regleringsfunden
maximeras till 20% av influtna avgifter.

4.15 Länsstyrelsen i Västerbottens län:
Beredningen har diskuterat ulika alternativ för älgskadefnndernas urganisation uch
förvallning. Förslag avses läggas fram i huvudbetänkandel. Enligt
länsstyrelsens mening är nuvarande urganisatiun av älgskadefnnderna utillfredsställande
eftersnm den del av influtna älgavgifier sum överförs till den cenirala funden
i slur utsträckning används för att täcka underskntt hus länsälgskadefunder i
andra delar av landel. Länsstyrelsen förordar därför en nmurganisaliun av fnnderna
så atl hela älgavgifien tillförs länsälgskadefunden. 1 samband därmed bör
rätlen att besluta um älgavgifternas sturiek decentraliseras till
länsstyrelserna. Fördelen med detta är dels all älgavgifiens sturlek lättare
kan anpassas lill länsvisa förhållanden och dels att ökade möjligheter ges för
länsstyrelsen att använda fnndmedlen i enlighet med uppställda mål för älg
vården i länel.

4.16 Länsstyrelsen i Jämtlands län:
Beredningen förordar alt nuvarande ordning beträffande älgskadefnnderna,
avgifter m.m. lills vidare behålls nförändrade.

Länsstyrelsen anser alt nuvarande urdning bör ändras så
snart snm möjligt.

Älgskadefnnderna bör användas för atl kumma lill rätta med
länets prnblem. Avgifterna bör därför differentieras så atl varje lån helt
svarar för skadeersättningarna inum länet. Därutöver skall länsfunderna
självfallet slå för viss del av kustnaderna för fnrskning, försöksverksamhet uch
information.

4.17 Länsstyrelsen i Norrbottens län:
Beredningen diskulerar älgskadefonderna, dess organisatiun, avgifter m.m. nch
redovisar därvidlag två handlingsvägar som kan bli aktuella i beredningens kummande
slutbetänkande. Av dessa två alternativ får länsstyrelsen i likhet med
lantbruksnämnden, skugsvårdsstyrelsen och länsjaklvårdsföreningen förorda b-allernativet.
Genum den decentralisering av ansvar nch beslutanderätt snm b-alternativet förutsätier
kan länsstyrelsen i samråd med älgnämnden nch övriga berörda regionala organ
planera älgstammen i länet och de kosinader denna för med sig. Avgiften till
centrala älgfonden bör med hänsyn till fondens syfle som en uljämningsfaktor
mellan länen fastställas av regeringen.

4.18 Trädgårdsnäringens riksförbund:--- Av
stor vikt är att skadevärderingen blir enheilig i hela landel nch därför bör, snm
föreslås i utredningen, naturvårdsverket utfärda instruktiuner för
värderingsmännen.

4.19 Svenska jägareförbundet: Den urdning
sum i dag råder har skapat en situation där älgskademedel via den centrala
regleringsfonden överförs

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 111 44

från län med ringa älgskador, företrädesvis i Norrland,
till län i Syd- och

Mellansverige, vars fonder inte är tillräckliga för alt ersätta uppkommen

skada. Av länsjaktvårdsföreningarna i Nurrland, men uckså av föreningar i

andra delar av landel, har förhållandena ansetts nacceptabla. Svenska

jägareförbundet vill därför fästa all uppmärksamhel på problemet, så att

delta blir föremål för en grundlig översyn när beredningen avger sitt

huvudbetänkande. Tills vidare anser jägareförbundet att nu gällande av

sättning till regleringsfunden skall utgöra en definitivt högsta gräns för

cenlral utdebitering ur länsälgskadefnnderna. Svenska jägareförbundet an

ser del på sikt nödvändigt atl en decentralisering sker av ansvar nch

beslutanderätt beiräffande älgskadefnnderna.

Föreslagen uppdelning av ersällningsgilla viltskadnr till
fyra nlika finan-sieringsfnrmer med hänsyn till de skadevållande arterna -
allmänna medel, medel från jaktvårdsfunden, medel från älgskadefnnderna nch älgskaderegleringsfnnden
samt bidrag från berörda företag uch urganisalinner - anser Svenska
jägareförbundet i princip vara riktig.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (11)

11 kopplingar i 10 dokument.

  1. Prop. 1991/92:9 om jakt och viltvård s. 47 i texten
  2. Dir. 1988:19 Ersättning vid vissa viltskador i texten
  3. Bet. 1986/87:JoU15 om jaktlag, m.m. (prop. 1986/87:58) s. 24 · s. 30 i texten
  4. Prop. 1986/87:58 om jaktlag, m.m. i texten
  5. Bet. 1981/82:JoU21 om statsbudgeten för budgetåret 1982/83 såvitt avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde (prop. 1981/82:100 bilaga 13) s. 46 om s. 7 i texten

Visa alla 10