om den centrala organisationen för rationalisering och ADB i statsförvaltningen
81 sidor, varav 69 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 69 av 81 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1979/80:124, om den centrala organisationen för rationalisering och ADB i statsförvaltningen
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80:124 Regeringens proposition
1979/80:124
om
den centrala organisationen för rationalisering och ADB i
statsförvaltningen;
beslutad
den 13 mars 1980.
Regeringen
föreslår riksdagen atl antaga de förslag snm har upptagils i bifngade utdrag av
regeringsprotnkoll.
På
regeringens vägnar
TORBJÖRN
FÄLLDIN
INGEMAR
MUNDEBO
Propositionens
huvudsakliga innehåll
1
propositionen behandlas statskontorets verksamhet mot bakgrund av förslag från
utredningen nm cenlral ralinnalisering nch ADB (SOU 1979:72). Stalsknntnrels
huvuduppgifter bör vara atl fungera som ulredningsorgan åt regeringen och att
ge vägledning och slöd till myndigheterna i frågor om rationalisering,
administrativ utveckling och ADB. I propositionen anges vidare hur förslag om
investeringar i ADB inom statsförvaltningen skall prövas innan de blir föremål
för beslut. Omorganisation av statskontoret förutsätts hinna genomföras till
den 1 januari 1981.
I
proposilionen begärs slutligen anslag lill statskontoret för budgetåret
1980/81.
1 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 124
Prop.
1979/80:124 2
Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1980-03-13
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden UUsten. Mundebo, Wikström. Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark,
Burenstam-Linder, Johansson, Wirtén. Holm. Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn,
Danell och Petri.
Föredragande: statsrådet Mundebo
Proposition om den centrala organisationen för
rationalisering och ADB i statsförvaltningen
1 Inledning
I den svenska statsförvaltningen utförs verksamhelen
enligt statsmakternas riktlinjer till största delen av myndigheter som är
fristående från regeringen. Myndigheterna är inom ramen för gällande
författningar, avtal m. m. ansvariga för den verksamhet snm de har anförtrotts.
Ansvaret avser inle bara alt myndighetens sakverksamhet skall bedrivas på ell
knrreki sätl. Myndigheterna ansvarar nckså för att verksamhelen bedrivs
ratinnellt nch effektivt. I allmänna verkstadgan (1965:600 med senare
ändringar) snm i tillämpliga delar gäller för alla statsmyndigheter föreskrivs
att verksamheten skall bedrivas så enkell, snabbt uch eknnnmiskl sum är möjligt
ulan att säkerheten eftersatts. Det åligger myndighetens chef alt verka för
förenklingar uch förbättringar i arbetets planläggning uch ulförande.
Gennm förordningen (1975:567, ändrad 1976:121 nch
1977:601) om raflonaliseringsverksamhei inom den civila statsförvaltningen
(rationaliseringsförordningen) åläggs varje myndighel alt vidtaga de åtgärder
snm behövs för att verksamheten inom myndighetens ansvarsområde skall kunna
bedrivas så ralionellt som möjligt.
Regering och riksdag beslular nm nmfatlning, inriktning
uch resurser för myndigheternas verksamhel. Statsmakterna har nckså det
yttersta ansvaret för alt verksamheten bedrivs ratinnellt och effekiivt.
Riksdagen följer dessa frågor bl. a. genom den allmänna politiska bevakningen
av förvaltningen och genom riksdagsrevisorernas verksamhet.
Regeringen söker på nlika sätl främja effektiviteten i
statsförvaltningen, bl. a. genom atttainitiaflv till rationaliseringar. Ett
betydelsefullt instrument härför är budgetprocessen. Grundmaterialet i denna är
myndighelernas anslagsframställningar. I budgetprocessen avgörs hur resurserna
skall delas
Prop.
1979/80:124 3
mellan olika verksamheter. Syftet är därvid atl så
effektivt som möjligt tillgodose medborgarnas gemensamma behov. Med
effektivitet avses både atl statsverksamheten skall vara inriktad på angelägna
arbetsuppgifter och atl den skall utföras på elt rationellt sätl. 1
budgetprocessen framknmmer nch behandlas nfta uppslag till ratinnaliseringar
och andra förändringar.
För atl undersöka möjligheterna till mer vittgående
rationaliserings- och effektiviseringsarbete använder regeringen ofta
kommittéer och särskilda utredare.Inriktningen av kommittéernas arbete styrs
med direktiv av regeringen.
Regering och riksdag har vidare inrättat elt anlal
centrala administrativa expertmyndigheter som på olika sätt medverkar i arbetet
atl höja effektiviteten i statsförvaltningen. Riksrevisionsverket (RRV)
bedriver förvaltningsrevision. Denna syftar till all identiflera förekommande
effektivitetsbrister och flll att initiera åtgärder från myndighelernas sida
för alt lösa problemen. Förvaltningsrevisionen tar emellertid inte del i
arbetet med att utforma lösningar eller att genomföra förändringar.
Statskontoret och försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) är
rationaliseringsorgan med resurser specialiserade på
ratinnaliseringsverksamhet inum den civila statsförvaltningen resp. innm
försvarsdepartementels verksamhelsområde. Vid sidan av dessa flnns även vissa
sektorinriktade organ vars uppgifter delvis faller inom området rationalisering
och administrativ utveckling. Som exempel kan nämnas domstolsverket och
länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON).
I det följande behandlas sådana frågnr nm ralinnalisering
nch administrativ utveckling, inberäknat användning av autnmatisk
databehandling (ADB), vilka bör anknmma på för statsförvaltningen gemensamma
nrgan. Inom den civila statsförvaltningen ankommer dessa frågnr f. n. till
största delen på statsknntnret.Mnlsvarande frågnr rörande
försvarsdepartementets verksamhetsnmråde har nyligen behandlats (prnp.
1978/79:100 bil. 7, FöU 1978/79:23, rskr 1978/79:327 samt prup. 1979/80:100
bil. 7).
I prnp. 1979/80:100 (bil. 11 s. 14) har regeringen
föreslagit riksdagen atl, i avvaktan på särskild prupnsitinn i ämnet, till
statsknntnret för budgetåret 1980/81 beräkna ett förslagsanslag av 57 600 000
kr. Jag anhåller atl nu få ta upp även denna fråga.
2 Gällande organisation
2.1 Statskontorets tillkomst och viktigare institutionella
förändringar
De organ snm under 1950-talet hade till uppgift alt
centralt svara för ratinnaliseringsverksamhet innm statsförvaltningen var i
försia hand statens urganisationsnämnd nch statsknntnret. Statens
nrganisalinnsnämnd skulle gennm systematiska organisalionsundersökningar verka
för effekiivisering av den statliga förvaltningen. Nämndens verksamhetsnmråde
nmfattade hela statsförvaltningen inkl. försvaret. Statskontoret var ett
allmänt utrednings-
Prop.
1979/80:124 4
och remissorgan som från förvaltningsmässiga.
organisatoriska och ekonomiska synpunkter granskade myndigheternas
anslagsframslällningar eller av kommittéer framlagda organisalionsförslag. I
remissuilåtanden kunde slalskontoret föreslå olika åtgärder i
rationaliserings- och besparingssyfte.
I prop. 1960:126 föreslogs en ny organisaflon för den
centrala ralionaliseringsverksamheten. I propositionen uttalades atl ell
samspel mellan den egentliga ralionaliseringsverksamheten och en på väsenlliga
frågor inriktad remissverksamhet varav värde. Därmed framslod det som naturligt
alt till etl organ föra samman statskontoret och statens organisationsnämnd.
Uppgiften för rationaliseringsorganet skulle omfatta
rationaliseringsverksamhet inom hela statsförvaltningen saml dessulom en på
rationaliserings- och besparingsfrågor inriktad remissverksamhet. Från del
gamla statskontoret överfördes vidare de tryckeriiekniska ärendena. Den nya
organisationen trädde efter riksdagens beslut i krafl den 1 juli 1961.
Härefter har successivt vid olika lillfällen vidtagits
förändringar i fråga om statskontorets uppgifter och inrikining.
Efter förslag i prop. 1963:85 tilldelades statskontoret
vissa cenirala uppgifter gällande användningen av ADB inom statsförvaltningen
och anskaffning av datamaskiner. Häri ingick bl. a. samordning i fråga om
anskaffning och användning av datamaskinulrustning. Efter förslag i prop.
1965:42 vidgades statskontorets samordningsuppgift i fråga om anskaffning av
datamaskiner till att även omfatta den högre utbildningens och forskningens
områden. Den dataadminislrativa verksamheten vid statsknntnret stärktes
samtidigt.
För att underlätta samordningen när det gäller anskaffning
och utnyttjande av ADB-ulrustning beslutade riksdagen efter förslag i prop.
1968:48 att centralisera anskaffningen av sådan utrustning till statskontoret.
Vidare inrättades den 1 juli 1969 statens datamaskinfond för finansiering av
köp av ADB-ulruslning.
Stalsknntnrels ratinnaliseringsverksamhet avsåg i princip
hela statsförvaltningen. Efter förslag i prnp. 1968:35 bildades försvarets
rationaliseringsinstitut (FRI) genom att den militära enheten bröts ut ur
statskontoret.
Efter förslag i prop. 1969:60 bildades år 1969
Statskonsult AB, ett statligt konsultföretag för rationalisering innm
statsförvaltningen. Statsknntnret hade i successivt minskande grad kunnat verka
som konsult åt de statliga myndigheterna. Skälen härtill var de växande kraven
på samordningsinsatser och all utrymme behövde skapas för slörre uiredningar av
funktionell nch horisontell natur. Statskonsult AB övertog bl. a. delar av
statskontorets konsultinriklade verksamhet.
Omfattningen och inriktningen av statskontorets verksamhet
har även påverkats av tillkomsten av AB Allmänna Förlaget år 1969 och av
datamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA) år 1970. Vidare har
vissa verksamheter förts över lill andra myndigheter. Sålunda fördes fond- och
kameralförvaltningen vid fondbyrån med redovisningsceni-
Prop.
1979/80:124 i 5
ral och revisionskonlor över till kammarkollegiet år 1973
och frågnr rörande samdistributinnsrabalt till dagstidningar fördes över till
presslödsnämnden år 1976.
Sedan år 1968 svarar statsknntnret för kanslifunktionen åt
statsförvaltningens cenirala förslagsnåmnd (SCFN). Sedan år 1974 flnns elt
standardiseringsråd för ADB-frågor vid statskontoret.
Del bör framhållas att de statliga affärsverken inte är
inordnade i den centraliserade anskaffningen av ADB-utrustning. Statskontoret
genomför normalt heller inte rationaliseringsundersökningar vid affärsverken.
2.2 Verksamhet och organisation
Statskontoret är central förvaltningsmyndighet för
rationaliseringsverksamheten inom statsförvaltningen utom den del som hör lill
försvarsdepartementet. Enligt instruktionen (3 8) åligger det statskontoret
alt bl. a.
-
ta inilialiv
till rationaliseringsåtgärder och svara för erforderlig samordning av
rationaliseringsverksamheten
-
planlägga och i
samverkan med vederbörande verk utföra eller medverka till
rationaliseringsundersökningar inom slalliga förvaltningsgrenar
-
anordna och
medverka vid utbildning av personal för ralionaliseringsverksamhet
-
även i
övrigl, såsom genom upplysning och rådgivning, verka för förenklingar och
kostnadsbesparingar inom statsförvaltningen
-
svara för
samnrdning i fråga om anskaffning och utnyttjande av dalamaskiner
inom statsförvaltningen
-
förvalta
slalens datamaskinfond.
Statskontoret disponerar f. n. omkring 65 milj. kr. och
knappl 300 personår för sin verksamhel. Denna är indelad i två program,
nämligen Rationalisering och Förvaltning av slalens datamaskinfond. Dessutom
förekommer viss verksamhel som inte är programbunden. I tabell 1 redovisas
utgifternas fördelning på program m. m. samt vissa inkomster.
Av tabellen framgår att omkring 90 % av utgifterna har
avsett ralionaliseringsverksamhet och ca 10 % förvaltningen av statens
datamaskinfond. Bland de inte programbundna verksamheterna har de senaste åren
särskilda kostnader i samband med införande av generelll löneulräkningssyslem
för statsförvaltningen (SLÖR) dominerat. Statskontoret har varit inlerimislisk
huvudman för SLÖR. Detta ansvar överförs dock den 1 juli 1980 på slalens
personalpensionsverk, som samlidigt byter namn till slatens löne- och
pensionsverk.
Programmet Rationalisering är indelal i fyra delprogram,
nämligen Samordning, Utbildning, information och rådgivning,
Raflonaliseringsut-redningar samt Administration.
Rationaliseringsarbeiel bedrivs i huvudsak i form
av projekt. Det
Prop. 1979/80:124
Tabell I. Utgifter
och inkomster vid statskontoret. Milj. kr.
Program
m. m.
Budgetår
1976/77
1977/78
1978/79
Ulgifter
Rationalisering
50,2
58,0
58.7
Förvaltning
av statens datamaskinfond
4,6
5,7
5,8
Övrigt
0.3
0.4
2,2
Blanketter
m. m.
(0,2)
(0,3)
(0.3)
Särskilda
kostnader för införande av
SLÖRi
( -)
( -)
(1.8)
Administration
av förslagsverksamhet
(0,1)
(0.1)
(0,1)
Summa
55.1
64,1
66,7
Inkomsler
Ersättning
för förvaltning av statens data-
maskinfond
4.6
5,7
5.8
Tillskott
från anslaget viss ralionaliserings-
verksamhet
1.5
2.9
0,1
Tillskott
avseende LIBRIS
2,9
3.8
7,0
Tillskott
från miljödatanämnden
1.9
2,5
2,1
Övrigt
2.6
0,5
1,0
Summa
13,5
15.4
16,0
Summa
totall
41,6
48,7
50,7
' Generellt löneulräkningssyslem för statsförvaltningen. 2
ADB-system för de vetenskapliga biblioteken.
projektbundna rationaliseringsarbeiel ingår i
delprogrammet Ralionalise-ringsutredningar. Omkring hälften av statskontorets
ekonnmiska resurser uch drygt en Iredjedel av verkels persnnalresurser används
inom delta delprogram.
Omkring 50 projekt är ständigt under arbete. Omkring 30
projekl slulförs nch ungefär lika många nya tillknmmer årligen.
Utredningsuppdrag lämnas av regeringen, knmmittéer nch myndigheter. Ungefär 80
% av arbelsvolymen utgörs av utredningar där uppdrag har lämnats av regeringen
eller kommittéer. Uppdrag från myndigheter motsvarar mindre än 10 % av
arbelsvolymen. Resterande projektarbete initieras av statsknntnret nch avser
bl. a. metodarbete. De tin största projekten tar i anspråk ca 75 % av
resurserna inom delprogrammet Rationaliseringsutredningar. Det stora flertalet
projekt slutförs på relaflvt knrt tid, men några få stora projekl är under
arbete länge. Den genomsnitlliga projekttiden är någnt kurtare än två år. 35 ä
40 % av antalet projekt avser en viss myndighet. Övriga, dvs. 60 ä 65 %, avser
flera myndigheter eller är gemensamma för statsförvaltningen. Sistnämnd typ av
projekt tar i anspråk ca 80 % av resurserna. Statskontoret är huvudansvarigt
för drygt hälften av projekten. För något mindre än
Prop.
1979/80:124 7
hälflen av projekten är en annan myndighet huvudansvarig.
I några få fall är ansvaret delal mellan statskontoret och annan myndighel.
Omkring hälften av statskontorets insatser med egen
personal i projekten avser allmän utredningsverksamhet. 1 övrigt arbetar
verkets personal med projektledning och projekladminislralion saml
problemorienlerat ADB-arbete. Sammanlaget medverkar slalskontoret med omkring
100 personår i projektarbete. Dessutom anlitar verket konsulter för sådanl
arbete till en kostnad av omkring 10 milj. kr. Detta moisvarar omkring 40
personår. Konsulter anlilas i försia hand för ADB-anknulet arbele.
Statskontorets andra program. Förvaltning av slalens
dalamaskinfond, sammanhänger med att anskaffningen av ADB-utrustning inom
statsförvaltningen är centraliserad lill statskontoret. Verket köper, hyr och
säljer ADB-utrustning. Utrustningen redovisas på slalens dalamaskinfond.
Användarmyndigheterna belalar avgifter för utruslningen och ersätter
statskontoret för dess administrationskostnader. Årligen anskaffas utrustning
för 100-150 milj. kr. Statskontoret avsätter ca 40 personår för anskaffning och
förvaltning av statens ADB-utrustning.
Statskontoret yttrar sig årligen över omkring 100 remisser
från regeringen och några tiotal remisser från myndigheler och organisationer.
Sex ä sju personår används för ändamålel. Omkring hälften av insatsen avser 10
ä 20 större remisser från regeringen av kommillébelänkanden.
1 organisatoriskt hänseende leds statskontoret av en
styrelse. Generaldirektören är styrelsens ordförande. Vice ordförande är
chefen för riksrevisionsverket. Däruiöver finns minsl sju andra ledamöier som
regeringen utser särskilt samt två personalföreträdare.
Generaldirektören är chef för statskontoret. Närmast under
denne flnns en överdirektör som är generaldirektörens ställföreträdare. Dessa
två utgör gemensamt verksledningen.
Verket är organiserat i tre sektorinriktade
utredningsavdelningar, en leknisk avdelning, en planerings- och
utbildningsavdelning samt en administrativ byrå. Härutöver flnns lills vidare
vid sidan av avdelningsurganisatiunen en särskild utredningsgrupp. Verksamheten
vid statsknntnret ulförs således i sju arbetsenheler. Den nrganisatnriska
uppbyggnaden framgår av en tablå vilken snm bilaga (bil. 1) bör fugas till
prntnknllet i della ärende.
Statskonlnrets utredningsverksamhet handhas främsl innm de
tre utredningsavdelningarna. Var och en av dessa svarar för utredningar på
vissa departements verksamhetsområden. Utredningsorganisationen arbetar alltså
sektorinriklal. Den tekniska avdelningen handhar främst anskaffning av
datamaskinulrustning och förvallar statens datamaskinfond. Vid avdelningen
bedrivs vidare konturs- uch blanketteknisk rådgivning. Planerings- uch
utbildningsavdelningen handhar bl. a. frågnr av övergripande nalur rörande
planering av slatsknntorets verksamhet uch samnrdning av denna med
ratinnaliseringsverksamhelen i övrigt innm statsförvaltningen. Administrativa
byrån handhar slatsknntorets cenirala persnnal- nch ekunnmiadmini-
Prop. 1979/80:124 8
stratinn, allmänna kansligöromål samt bibliotekstjänsten.
Den särskilda utredningsgruppen handhar vissa sektorövergripande utredningar.
Statskontorets personalstyrka uttryckt i faktiskt uppnådda
personår och dennas fördelning på program framgår av tabell 2. Antalet
anställda är nägot större på grund av förekommande deltidstjänstgöring.
Tabell 2. Personal vid statskontoret. Personår
Program
m. m.
Budgelår
1976/77
1977/78
1978/79
Rationalisering
Förvallning
av statens datamaskinfond
Övrigt
248
35
1
254
38
0
240 37
1
Summa
284
292
278
Av tabellen framgår att personalstyrkan vid statskonlnret,
uttryckt i personår, har varit i huvudsak oförändrad under senare år. De
faktiska personalresurserna motsvarar f. n. ca 280 personår. Omkring 85 % av
personalresurserna har direkt och indirekt använts innm programmet
Ralinnalisering nch ca 15 % avser Förvaltning av statens datamaskinfond. Av
personalstyrkan utgörs omkring 200 av handläggare och 80 av övrig personal.
Personalomsättningen vid statsknntnret uppgår flll 15 ä 20
% per år. Omsättningen är högre bland utredande personal med begränsad
erfarenhet. Bland högre tjänstemän är omsättningen låg. Rekrytering till de
lägre utredande tjänsterna sker till stor del utifrån, medan i allt väsentligt
intern rekrytering sker till de högre tjänsterna.
2.3 Rationaliseringsförordningen m. m.
Den i det föregående (avsnitt 1) nämnda
rationaliseringsförordningen (1975:567), som trädde i kraft den 1 juli 1975,
reglerar bl. a. myndigheternas relatinner till statsknntnret, DAFA nch
Statsknnsult AB. Myndigheterna åläggs att samråda med statsknntoret i
rationaliseringsfrågor som är av större omfattning eller av principiell
betydelse. Föreskrift lämnas även om att myndighet skall samråda med statskontoret
i fråga snm avser anlitandet av privat servicebyrå för drift av ADB-system.
I sammanhanget bör nämnas att monopolutredningen (B
1977:08) har prövat frågan om särställning för vissa myndigheter och företag
vid leveranser till siaten. I delbeiänkandel (SOU 1978:48) Konkurrens på lika
villkor föreslngs att Statsknnsult AB:s särställning i fråga nm vissa
ralinnaliseringsuppdrag för civila statsmyndigheter skulle upphävas. Riksda-
Prop.
1979/80:124 9
gen (prop. 1978/79:134, FiU 1979/80:6, rskr 1979/80:45)
har sedermera beslutat att särställningen skall upphöra den 1 juli 1980. Della
kommer alt föranleda en ändring av rationaliseringsförordningen.
1 delbeiänkandel (Ds B 1979:1) Datakonkurrens föreslår
monopolutredningen bl. a. att DAFA:s särställning i fråga om uppdrag avseende
utveckling och drift av ADB-system skall upphävas. Utredningen lämnar åven
förslag till vissa åndringar i ralionaliseringsförordningen som följer av dess
övriga förslag. Betänkandet har remissbehandlais men har ännu inte föranlell
någol ställningstagande från regeringens sida.
3 Skäl för omprövning
Flera förhållanden gör att det finns skäl atl överväga
vilka uppgifler de centrala rationaliseringsorganen inom den civila delen av
statsförvaltningen, främst statskontoret, bör ha i framliden samt behovet av
eventuella organisatoriska förändringar. Dessa förhållanden kan grovt delas upp
i dels förändringar i de allmänna förutsättningarna för rationalisering och
administrativ utveckling i statsförvaltningen, dels problem och svårigheter
med nuvarande uppgifter och organisation.
3.1 Ändrade förutsättningar
Efterkrigstiden har fram till början av 1970-lalet
präglats av en snabb ekonomisk tillväxt. Slatens och kommunernas åtaganden har
under denna tid vidgats till alll fler områden samtidigt som ambitionsnivån
höjts på nästan alla områden. Denna utveckling har inneburit en kraftig
utbyggnad av statsförvaltningen och den offentliga verksamhelen i övrigt.
Rationaliseringsorganens arbete har helt naturligt till
största delen varit inriktat på atl lösa problem som sammanhänger med en
expanderande förvallning. Detta har även påverkat valet och utformningen av
organisatoriska lösningar och administrativa förfaranden liksom nckså sättet
atl bedriva rationalisering och administrativt utvecklingsarbete.
Vi står nu dock inför en delvis ny ekonomisk situation.
Statsmakternas slrävanden alt bl. a. fullgöra gjorda åtaganden, hålla uppe
sysselsältningen och underlätta en strukturell omvandling av vårt näringsliv
har lelt till stora underskott i statsbudgeien de senaste åren. Delta
underskott måsle successivt nedbringas. Av della följer att den offentliga
verksamheten inte kan tillåtas fnrlsålla alt expandera i samma takt snm
tidigare.
Den nya situatiunen innebär givetvis atl förutsättningarna
för ratinnalise-ringsarbetet delvis ändras. Resurser för nya åtaganden inom den
statliga sektorn måste i ökad utsträckning skapas genom ompriorilering av
lidigare ålaganden och omfördelning av resurser inom och mellan olika verksamheter.
Sådana rationaliseringsinsatser snm innebär minskad resursförbrukning för en
verksamhel är i delta läge givetvis synnerligen angelägna. Det innebår
Prop.
1979/80:124 10
att inriktningen på de uppdrag som ges framöver avseende
rationalisering och administrativ utveckling kan komma att förändras i
jämförelse med lidigare. Vidare lorde också organisationslösningar,
administrativa förfaranden och sältel att bedriva rationalisering och
administrativ utveckling påverkas av alt förändringar i statsförvaltningen inle
är kopplade till en expansion av verksamhelen och därmed sammanhängande
personalökning. Här berörda frågor har nyligen behandlals av
förvaltningsutredningen i belänkandet Förnyelse gennm nmprövning (SOU 1979:61).
Betänkandet har remissbehandlais och överväganden i dessa frågor pågår f. n.
inom regeringskansliet.
Ett annat förhållande som siarkt påverkat och kommer att
påverka de centrala rationaliseringsorganens arbete är den snabba utvecklingen
av nya administrativa tekniker nch hjälpmedel. Denna utveckling är i hög grad
förknippad med användning av ADB och andra nya teknnlugier (mikrofilm, mudern
reprugraflutrustning m. m.). Arbetet under 1960- och 1970-talen har präglals av
datorisering av flertalet personalmässigt tunga förvaltningssektorer. I många
fall har del skell inom ramen för myckel stora projekt som inneburit utveckling
och införande av enhetliga, för hela landet gemensamma ADB-system.
Datoriseringen väntas furtsätta. Den tnrde dnck i flera
avseenden få ändrad karaktär. Nya furmer av datateknik (system- uch programvara
m. m.) nch ADB-utrustning har möjliggjort nya lösningar, ofta baserade på
användning av mindre och fysiskt spridda datorer. Inom redan datoriserade
verksamheter väntas utvecklingen innebära dels successiva förändringar av
utvecklings- och driftfunklinnerna, dels dalurisering av ytterligare funktioner.
Bl. a. vänlas de s. k. kunlnrsfunktiunerna (utskrift, knntrulläsning,
kopiering, diarieförening, arkivering m. m.) genomgå stora förändringar.
Förutsättningarna för rationalisering och administrativ
utveckling har också förändrats som en följd av ulvecklingen vad gäller de
anslälldas rätt och möjligheter till inflytande på verksamhelen och den egna
arbetssituationen. Genom lagstiftning (MBL m. m.) och avtal, främst
medbestämmandeavtalet för det statliga arbelstagarområdet (MBA-S), har de
anställdas rätt och möjligheter all delta i och påverka myndigheternas
planering, rationalisering och administrativa utveckling reglerats. Etl mer
renodlat partsförhållande mellan arbetsgivaren och arbetstagarna har etablerats.
För statsförvaltningens del har förändringarna bl. a. lett till omorganisation
av de statliga myndigheterna för personalfrågor o. d. Inrättandet av ett
statens arbetsgivarverk den 1 januari 1979 bör här särskilt nämnas.
Inträffade och väntade förändringar av nämnda slag gör det
angeläget att pröva vilka uppgifter raiinnaliseringsorganisationen på central
nivå bör ha och nm organisationen är väl ägnad att bidra till att styra
ulvecklingen i önskvärda bannr.
Prop.
1979/80:124 11
3.2 Problem med gällande organisation
Nuvarande organisatoriska lösning med många av de centrala
myndighetsuppgifterna för rationalisering, administrativ utveckling och ADB
samlade inom statskontoret har flera fördelar och fungerar i många avseenden
väl. Bl. a. undviks en rad av de besvärliga gränsdragningsfrågor och
kompelens-problem snm kan uppstå nm vissa uppgifler bryts ut uch förläggs till
andra befintliga eller nya nrgan. För myndigheterna torde nuvarande ordning
vara enkel och praktisk.
Det flnns dock en del problem och svagheter med nuvarande
lösning. De uppgifter som instruktionsenligt åligger statskontoret är
synnerligen omfattande. Verksamhetsområdet omspänner i princip hela den civila
statsförvaltningen. Det år också komplicerat i den meningen att det präglas av
forllöpande förändringar vad gäller formerna för arbetets bedrivande,
arbetsmetoder, tekniska hjälpmedel m. m. Inte minsl på ADB-områdel och del
kontnrstekniska nmrådet går utvecklingen snabbt. Lösningarna på de frågnr
statskontoret arbetar med får i många fall dessutom, särskilt när det gäller
organisationsutredningar, genomgripande konsekvenser för myndighelers
organisation och arbetsformer och kan därigenom ibland bli kontroversiella.
Vissa av statskontorels uppgifter är svåra att förena. Som
centralmyndighet för rationaliseringsverksamheten inom statsförvaltningen
skall statskontoret bl. a. ta initiativ till samt bevaka rationaliserings- och
samnrdningsfrå-gur i samband med nrganisatinnsförändringar, utveckling av
ADB-system och annal administrativt utveckingsarbete. Statskontoret har också
lill uppgift att planlägga och i samverkan med vederbörande verk utföra eller
medverka vid rationaliseringsundersökningar. Denna medverkan i myndigheternas
rationaliseringsarbete är värdefull på flera sätt både för de av arbetet direkt
berörda myndigheterna och för statsknntnret. Bl. a. tillförs statsknntnret
praktiska erfarenheter sum är till nytta i verkels verksamhel på andra håll. Å
andra sidan kan medverkan i kunkreta prujekt i vissa fall medföra att verket
samtidigt är verkställande, samordnande och granskande organ, vilket kan
medföra avvägningsproblem och rollkonflikter för verket.
Del förhållandel att statskontoret även aktivt medverkar i
rationaliseringsoch ADB-projekt hos olika myndigheter kan vidare helt
naturligt medföra atl sådan medverkan prioriteras på bekostnad av för
statsförvaltningen gemensamma och övergripande frågor. Tendensen atl prioritera
medverkan i myndighetsinriklade eller på liknande sätt avgränsade projekt kan
förstärkas bl. a. av att tidsramarna för sådana projekt är snäva. Därtill
kommer att myndigheterna nfta själva har begränsad tillgång på persnnal med
tillräcklig kunskap nch erfarenhei i fråga nm ratinnalisering uch ADB.
Statsknntoret kan därigenom tvingas avsätta en slörre del av sina resurser i
sådana projekt än vad snm från andra synpunkter vure önskvärt.
Prop.
1979/80:124 12
Nämnda förhållanden motiverar en prövning av
statskontorets uppgifter och roll och därmed av den centrala organisationen för
rationalisering, administrativ utveckling och ADB i statsförvaltningen. Som
underlag för prövningen har dessa frågnr utretts i särskild ordning.
4 Utredningen om central rationalisering och ADB i
statsförvaltningen
Med stöd av regeringens bemyndigande den 25 januari 1979
lillkallade jag en särskild utredare' för atl se över organisationen för de
centrala myndighetsuppgifterna avseende rationalisering och ADB i
statsförvaltningen. Utredningsuppdraget, som bedrevs under benämningen
utredningen om cenlral rationalisering och ADB, har redovisats i betänkandet
(SOU 1979:72) Rationalisering och ADB i statsförvaltningen. Betånkandet överlämnades
i slutet av uktnber 1979 till mig och har därefter remissbehandlais. I det
följande (avsniu 4.1.3 samt bilaga 2) redovisas huvudpunkterna i betänkandet.
4.1 Problemdiskussion
1 direktiven till utredningen anförs i huvudsak fem motiv
för en översyn av statskontorets uppgifler och roll vad gäller ratinnalisering
nch ADB. Utredningen diskuterar (kap. 4-8) frågor med anknytning till dessa fem
problemområden. Jag rednvisar här endast huvudpunkterna. Ulredningens egen
sammanfatining av prnblemdiskussinnen bör som bilaga (bil. 2, avsnitt 1) fogas
till protokollet i detta ärende.
Utredningen behandlar de avvägningsproblem och
rollkonflikter som kan uppslå under sex rubriker, nämligen Iniliativ,
Samordning, Rationaliserings-utredningar, Anskaffning av dalamaskiner m. m..
Metodförbättring och Granskning. Det åligger statskontoret särskilt att ta
initiativ till rationaliseringsåtgärder, vilket i praktiken innebär att
statskontoret på eget initiativ bedriver metodförbättringsarbete saml verkar
för att regeringen skall lämna direkliv till en ralionaliseringsundersökning
vid en viss myndighet. Formella och praktiska skäl begränsar statskontorets
möjligheter atl fullfölja inilia-livskyldigheten. Av det skälet anses någon
verklig rollkonflikt eller något verkligt awägningsproblem inle föreligga
mellan initiativskyldigheten nch statskontorets övriga uppgifter.
Med samordning avser ulredningen en självständig aktivitet
som riktar sig mot verksamhel vid andra myndigheter. Med denna snäva
avgränsning och med den låga ambitionsnivå som slatskonlorel bedriver
samordningen bör rollkonflikter inte uppkomma. Avvägningsproblem avseende
omfattningen
' Generaldirektören Ingvar Widén. Sekreterare har varit
byråchefen Äke Hjalmarsson.
Prop.
1979/80:124 13
av samordningsinsatserna kan dnck självfallet alltid
uppkumma.
En av staisknntorets huvudsakliga uppgifter är alt
genomföra rationaliseringsutredningar. Skilda tolkningar av utedningarnas mål
och inriktning kan medföra kunflikter mellan statsknntnret och sakansvariga
myndigheter. För slatskonlorel uppkommer dessulom avvägningsproblem i
rationaliseringsarbetet beroende på konflikter mellan rollen som statens
rafltionaliseringsor-gan och som konsult.
Statskontoret skall samordna anskaffningen av
datamaskiner. Genom atl ADB i stor ulslräckning används snm instrument för
ralinnalisering leder rationaliseringsutredningar ofta till anskaffning av
datamaskinulrustning. Enligt utredningens mening bör därför en rollkonflikt
föreligga mellan statskontorets rationaliseringsutredande uppgift och uppgiften
att anskaffa datamaskinutrustning.
Statsknntnret bedriver viss metodförbättring. Utredningen
anser inte atl det råder någnn principiell rullkunflikt mellan metndförbättring
nch löpande ratinnaliseringsarbele. Förhållandet anges snarare vara del
mntsatta. Däremnt kan avvägningsproblem uppkumma när det gäller atl avgöra hur
stur del av resurserna som skall satsas på metodarbete. Både efterfrågestyr-ningen
nch den resursmässiga styrningen behöver förbättras.
Statsknntnret granskar utredningar nch
ralinnaliseringsförslag. Då statskontoret kan ha medverkat i utformningen av
dessa uppstår en jävsituation. Samma förslag kan dessutom granskas vid olika
tillfällen på uppdrag av myndighet nch senare av regeringen. Härigennm kan
statsknntnret knmma i en rullkunflikt.
Utredningen diskuterar vidare hur lag nch avtal nm
medbestämmande kan påverka nlika faser i en ratinnaliseringsprocess. Det
konstateras att bearbetade erfarenheter av de effekter som ändringarna på
arbetsrättens område har medfört saknas. Behovet av en arbelsgivarpolicy i
rationaliseringsfrågor är enligt utredningen stort. Utredningen bedömer dock
att anspråken från myndigheterna på medverkan från statskontoret knappast blir
slörre, att möjligheterna för statskontoret att verka inom myndigheterna kan
begränsas eller försvåras och att kalendertiden för rationaliseringsundersökningar
kan öka utan att den totala resursåtgången behöver öka.
Uttalanden i propositionen om användningen av ADB i
statsförvaltningen bedöms påtagligt påverka innehållet i nch förutsättningarna
för ett centralt ratiunaliseringsnrgans arbete på ADB-umrådet. Del gäller
främst uppgifter nch riktlinjer för:
-
Granskning av
större nch viktigare ADB-invesleringar inför regeringens nch riksdagens beslul
-
Medverkan i
projekt avseende utredning av ADB-system
-
Råd nch
vågledning nm användning av smådalnrer och andra hjälpmedel
-
Initiering,
samordning och informaiinnsspridning um insalser på metod-området
Prop.
1979/80:124 14
- Samordning av ADB-användningen, bl. a. i samband med
spridning (decentralisering) av datordrift.
De delvis nya ADB-uppgiflerna tillsammans med övriga
centrala rationa-liseringsuppgifter bör enligt ulredningen påverka den
organisatoriska strukturen för hur dessa uppgifter bäst skall lösas.
Utredningen lar också upp förvaltningsutredningens förslag
om omprövning av statlig verksamhet. Utredningen föreslår att statskontoret på
olika sätt skall medverka i översyns- och omprövningsarbetel.
Utredningen behandlar även vissa personalfrågor vid
statskontoret. För att de anspråk som riktas mnt verket skall kunna tillgoduses
bör kumpelens nch kvalifikatinner förslärkas hns utredare uch projektledare.
Bl. a. bör högre tjänstemän la aktivare del i prnjektarbetel saml rörligheten
bland dessa tjästemän ökas. Vidare måste erfarna nch kumpetenta utredare nch
projektledare anställas.
4.2 Centrala myndighetsuppgifter avseende rationalisering
och ADB
Ulredningens egen sammanfattning av sina överväganden och
förslag i denna del bör som bilaga (bil. 2, avsnitt 2) fugas till prntnkollet i
detta ärende. I korthet innebär de följande.
De statsflnansiella utsikterna medför att
ralionaliseringsverksamheten bör inriktas mot realiserbara besparingar. Stora
förvaltningsmyndigheter kan själva eller med hjälp av knnsulter klara även
större projekt rörande rationalisering och administrativ utveckling. För att
genomföra riktigt stnra rationaliserings- eller ADB-projekt torde de emellertid
behöva kvalificerat stöd utifrån. Små och medelstnra myndigheter har i regel
små egna resurser för ratinnalisering. Nurmalt kan endast enklare åtgärder
genomföras. Dessa myndigheter behöver avsevärt stöd utifrån för att kunna klara
mer omfattande rationaliseringsprojekt.
De centrala myndighetsuppgifterna avseende ratinnalisering
nch ADB bör vara följande;
a) Ratinnaliseringsutredningar
En precisering av effektivitetsbegreppet bör ske nch
förslag härom lämnas. Statsknntoret bör särskilt verka för effektivitetshöjningar
i form av kostnadsbesparingar nch i försia hand bevaka statsmakternas inlresse.
Det innebär att verket har en särskild myndighetsroll. Uppdrag från myndigheter
bör ej utföras. Statskontoret bör upprätthålla en förteckning över aktuella
ralinnaliseringsuppdrag nch föreslå regeringen att dessa utförs, Statsknntnret
bör vidare medverka vid intensifierad nmprövning av statlig verksamhet i
enlighel med förvaltningsutredningens förslag.
Statsknntoret bör medverka i projekt på ett sådant sätt
alt verket kan ta fullt ansvar för arbetet. Arbetsformen bör vara sådan att
projekten kan
Prop.
1979/80:124 15
genomföras med en så koncenlrerad resursinsats som möjligt
och på så kort tid som möjligt. Beredskapen att la nya uppdrag och
förutsättningarna atl kunna medverka i flera projekt ökar därmed.
b) Anskaffning av datamaskiner
Anskaffningen av ADB-utrustning skall ske centralt,
antingen vid slalskontoret eller vid ett fristående organ. Rollkonflikter kan
uppstå i båda fallen. Främst praktiska skäl bör avgöra valet av organisatorisk
lösning.
c) Metodförbättring
Ett visst mått av arbete med att ta fram och förbättra
metoder o. d. är nödvändigt i rationaliseringsarbete och systemutveckling. För
metodförbättring som syftar lill att lösa problem inom flera projekt i den
egna organisalionen bör en resursram på 2 % av verkets anslagsmedel avsättas.
En plan för metodförbättring av detta slag bör årligen tillställas regeringen.
För metodförbättringsarbete avseende stöd till alla
myndigheter i statsförvaltningen bör en rådgivande delegation inrättas. Sådan
metodförbättring bör ske i samarbete med andra myndigheter och delfinansieras
av samarbeispartnern. För planeringen av sådan metodförbättring bör för
slatskonlorels del t. v. gälla en kostnadsram på 5 milj. kr. per budgetår.
d) Granskning
Statskontoret granskar rationaliseringsförslag genom
remiss- och samrådsyttranden. En rollkonflikt eller jävsituation kan uppstå då
statskontoret tidigare medverkat i ett rationaliseringsuppdrag och verket bör i
sådana fall avstå från atl avge yttrande.
En särskild granskningsfunktion bör flnnas för granskning
av viktigare ADB-invesleringar m. m. i statsförvaltningen.
e) Övriga uppgifter
Behovet av samordning bör beaklas innm ramen fur
statskonlnrets huvudsakliga arbetsuppgifter (punkt a-d). Samordning som en
självständig uppgift bör åvila statskontoret endasl beträffande vissa frågor,
t. ex. informalion för databearbetning, datakommunikation samt standardiseringsfrågor
inom ADB-området.
Statskontoret bör vidare genom rådgivning inom ADB-området
öka
stödet till myndigheterna. Statskontoret bör starkt
begränsa sin verksamhet
inom det kontorstekniska området och avveckla kompetensen
i fråga om
utrustning för flextid, konlnrsuffsel samt blankett- nch
dokumentteknik.
I Dessa
uppgifter kan i vissa fall överföras till andra myndigheter med
motsvarande kompetens. Verket bör dock bevaka utvecklingen
av den mest
Prop.
1979/80:124 16
avancerade konlorslekniska utrustningen framför allt om
ADB-inslagel i den är betydande.
4.3 Organisation m. m.
Utredningens egen sammanfallning av sina överväganden och
förslag rörande organisalions- och personalfrågor bör som bilaga (bil. 2,
avsnitt 3) fogas till protokollet i detta ärende. Huvudpunkterna i den är
följande.
Den planerade funktionen för granskning av
ADB-invesleringar förläggs till etl fristående organ, dvs. etl organ som inle
deltar i systemutvecklingsarbete. Utredningen analyserar nlika lösningar vad
gäller ett sådant urgans uppgifler nch rull. Utredningen anser atl uppgiflerna
bör begränsas till i första hand granskning av statliga ADB-investeringar och
föreslår att ett granskningsnrgan benämnt statens ADB-råd inrättas. ADB-rådet
bör bestå av högsl åtta ledamöter, därtill etl kansli med högst 15 tjänstemän.
Rådet bör inrätlas för en tid av fem år varefter en utvärdering bör ske.
Statsknninret bör enligt ulredningen behålla i huvudsak
nuvarande uppgifter uch får dessutnm vissa ulökade uppgifler på ADB-nmrådet.
Dukumenlatinnscentralen över statliga ADB-system bör dnck överföras till
ADB-rådet.
Beträffande organisation och arbetsformer menar
utredningen att styrelsen bör la slörre ansvar för enskilda ärenden, bl. a. la
ställning i viktigare projekt och anskaffningsärenden. Antalet
organisalinnsenheter bör vara litet för att öka flexibiliteten. Förutsättingar
bör skapas för atl tjänslemännens professionella kompetens skall kunna
utvecklas. Utredningen skisserar två alternativ till urganisatnrisk uppbyggnad
av statsknntoret i stort. Den närmare utformningen m,m. bör dock övervägas av
en organisatinnsknm-milté.
De högre tjänstemännen bör erbjudas möjlighet att efter
sex år övergå till annan verksamhet inom statsförvaltningen. De högre och
högsta tjänstemännen bör rekryteras externt och inlåning av högt kvaliflcerad
personal bör kunna ske. En ny tjänstetyp benämnd utredningschef bör införas för
projektledare på avdelningschefs nivå.
Mycket stora organisations- eller ADB-projekt skall enligt
utredningens mening förläggas till kommittéer där eventuellt politiskt
förtroendevalda kan ingå.
Sammanfattningsvis föreslås statskontoret bli etl
regeringens ratinnalise-ringsorgan med uppgift att verka för
effektivitetshöjningar i furm av knstnadsbesparingar. Vikten av
metodförbättringar betonas. Verket bör eftersträva att nå en genomsnittligt
något högre erfarenhels- och kompetensmässig styrka än f. n.
Prop,
1979/80:124 17
5 Huvuddragen i remissyttrandena
En redovisning av remissinstanserna och deras'yttranden
över betänkandet (SOU 1979:72) Rationalisering och .ADB i statsförvaltningen
bör som bilaga (bil. 3) fogas till prntokollet i delta ärende., I det följande
redogör jag endasl för huvuddragen i remissyllrandena.
Flertalet inslanser lämnar inga synpunkter på utredningens
omfattning och inriktning. Några efterlyser dock en mer samlad syn på hela
rationaliserings-verksamheten och anser att utredningen alllför starki
begränsat sig till all enbart behandla statskontorets roll och verksamhel. Från
näringslivets sida framhålls att man vid statliga rationaliseringsinsatser även
bör beakta effekterna för företag och enskilda medborgare.
Flertalet remissinstanser framhåller att den definition av
effektivitetsbegreppet som staten och arbetstagarnas organisaiioner kommii
överens om i samband med medbestämmandeavtalet (MBA-S),för det staliga
arbetslagar-området bör vara vägledande för statskontorets arbete. De anser att
utredningen i alltför hög grad vill inrikla statskontorets verksamhet på främst
kostnadssänkningar. Om besparingsmålet eller något annat effektiviietsmål är
huvudsyfte bör detla framgå i direktiven lill varje enskilt uppdrag. Några
remissinstanser anser alt staten bör utveckla en central arbelsgivarpolicy,
särskilt mnt bakgrund av att det medbestämmandeavtal sum ingåtts kan få
vittgående knnsekvenser för rationaliseringsarbeiel.
I många yttranden betonas att myndigheterna själva primärt
är ansvariga för verksamhetens effektivitet. De centrala
rationaliseringsnrganen bör ha en vägledande nch stödjande funktinn.
Det råder stur enighet bland remissinstanserna um att
statsknnlnrets
myndighetsroll bör förstärkas. De anser i likhet med utredningen att
ralinnaliseringsuppdrag i första hand skall lämnas av regeringen. Kurtare
utredningsuppdrag bör dnck även fnrtsättningsvis kunna utföras av statskon
toret på uppdrag av enskilda myndigheter. ;
I flera remissyttranden framhålls att regeringen bör ange
mer preciserade direktiv för de enskilda uppdragen. Några remissinslanser
avråder dock från en generell reglering av insatsernas form nch sturlek nch
från en detaljstyrning av de uppdrag snm lämnas till statskontoret.
Remissinstanserna är tveksamma till myndigheternas förmåga
att själva klara sin rationalisering. Stöd utifrån behövs för att kunna
förverkliga de ökande kraven på effektivitetsförbättringar. I: en rad
remissyttranden efterlyses därför insatser för all tillhandahålla kunskaper om
lämpliga meloder nch lekniker innm det administrativa nmrådet. Snm exempel på
områden där insatser är särskilt angelägna nämns ADB och kontorsleknik.
Flertalet instanser anser att det bör vara en uppgift för statskontoret att för
myndigheternas räkning bevaka och samordna; arbetet med att la fram metoder och
tekniker och atl ge vågledning nch stöd i hithörande frågnr. Utredningens
förslag nm atl till statsknntoret; knyta en delegation för
2 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 124 !
Prop.
1979/80:124 18
metodfrågor med rådgivande uppgifter tillstyrks av näslan
alla instansei. Flera av dem anser det dessutom angeläget att statskontoret och
statsförvaltningen samarbetar i metndfrågur med övriga delar av den nffentliga
seklorn och med näringslivet.
I några remissyttranden betonas vikten av all
statskontoret skaffar sig överblick över utvecklingen innm det administrativa
området och av de olika metoder och tekniska hjälpmedel som används där. På
grundval härav bör statskontoret uiarbeta en plan för systematiska insatser för
alt förbättra myndighelernas kompelens i rationaliserings- och ADB-frågor.
En rad remissinstanser anser att statskontoret bör
förstärka sin rådgivningsverksamhet i olika rationaliserings- och ADB-frågor.
Flera av dem är därför iveksamma till ulredningens förslag att statskontoret
skall begränsa sin rådgivningsverksamhet till enbart ADB nch kvaliflcerade
knntursteknis-ka frågor. Därigenom skulle resurserna splittras. I stället bör
en samlad och kvalitativt höjd kompetens hos statsknntnret eftersträvas för atl
ge förutsättningar för en effektivare rådgivning.
Med några få undantag ansluter sig remissinstanserna till
utredningens uppfattning atl statsknntoret även i framliden bör ha
huvudansvaret för anskaffning av ADB-utrustning till statliga myndigheter.
I remissytlrandena framhålls betydelsen av en mer
övergripande genomgång och bedömning av större ADB-investeringar.
Remissinstanserna delar därför utredningens uppfallning alt en särskild
granskningsfunkiion behövs. Flertalet av dem ställer sig dnck kritiska till att
inrätta ell nytt fristående ratinnaliseringsnrgan för granskning. De anser att
en granskingsfunktion kan inordnas i en redan existerande organisalion och
föreslår i regel statskontoret snm den mest lämpliga.
Endast några få remissinstanser går in på frågan nm
slatsknntorets inlerna organisation. De som gör det avråder från utredningens
organisationsförslag. Statskontoret och försvarels ralinnaliseringsinstitut
föreslår i slället en prnjeklnrienterad urganisatiun där huvudansvariga
uppdragsgivare snarare än knmpetensområden bör styra indelningen av
huvudenheter.
Många remissinstanser är skeptiska till möjligheterna att
lösa statskontorets personal- nch knmpetensproblem på de sätt snm ulredningen
föreslår, bl. a. att i större utsträckning utnyttja konsulter och låna in
personal från annan statlig verksamhet för viss tid, vissa uppgifter m. m. De
framhåller atl problemen i regel är generella till sin nalur nch måsle lösas
för statsförvaltningen i sin helhet.
6 Föredragandens överväganden
6.1 Allmänna synpunkter
Vad gäller de centrala myndighetsuppgifterna för
rationalisering, administrativ utveckling och ADB föreligger nu ett omfattande
och mångsidigt
Prop.
1979/80:124 19
beslutsunderlag i furm av elt betänkande från utredningen
om central rationalisering och ADB (SOU 1979:72) saml remissyttranden över
detla. Jag avser nu alt redovisa min syn på dessa frågor.
Den typ av insatser snm ryms innm begreppen
ratinnalisering och administrativ utveckling ingår som en del i arbetet att
förändra statsförvaltningen i önskvärd riklning vad gäller tjänsteproduktion,
service, sätt atl arbeta, arbetsmiljö m. m. Den överordnade frågan om
prioritering av samhällets åtaganden och den offenlliga förvaltningens
anpassning till nya förutsättningar har nyligen behandlals av
förvaliningsutredningen (SOU 1979:61). Betänkandet har remissbehandlais och
övervägs som tidigare nämnts f. n. inom regeringskansliet. I detla sammanhang
behandlas därför inte förvallningsulredningens förslag ytterligare.
Rationaliserings- nch utvecklingsarbetets inriktning styrs
av samhällsutvecklingen uch de problem den medför. Den ändras därför i tiden.
Vidare förnyas ständigl metnderna uch hjälpmedlen för ratinnalisering uch
admi-nisiraflv utveckling. Del är därför varken möjligt eller lämpligt alt
försöka avgränsa vilken lyp av insatser och vilka metoder uch hjälpmedel snm
kan knmma i fråga vid ratinnalisering uch administrativ utveckling. Vidare är
del nödvändigt alt urgan nch enheter för ratinnalisering nch administrativ
utveckling ges en flexibel urganisation så atl de successivi kan förändra sin
verksamhelsprofil. Den allmänekunomiska och statsflnansiella situationen inför
1980-talet gör att resurserna för ratinnalisering uch administrativ utveckling
i ökad grad tnrde få användas för atl utreda nch gennmföra umfördelning av
resurser innm nch mellan nlika verksamhetsområden liksom också minskad
resursförbrukning för ett antal verksamheter.
En aspekt som måste beaktas vid överväganden om
rationalisering och administrativ utveckling, dvs. nm utredande nch
genomförande av förändringar, är att detta är svåra och känsliga uppgifter.
Detta medför i sin tur alt det är svårt alt hilta från alla synpunkier
idealiska lösningar på hur dessa uppgifter skall organiseras inom enskilda
myndigheter nch verksamhetsområden och, som nu är aktuellt, på central
myndighetsnivå. Hittillsvarande erfarenheter av de centrala
rationaliseringsorganen talar för alt även en i förhållande till nuläget ändrad
verksamhetsinriktning och organisation så småningom kan knmma att fungera,
eller uppfattas fungera, på ett mindre tillfredsställande sätl. Interna eller
externa översyner av verksamheten tnrde därför bli nödvändiga även i framfiden.
Jag har fldigare (prnp. 1976/77:100 bil. 11 s. 15-51)
diskuterat förhållandet mellan revisiun och rationalisering och i anslutning
därtill behandlat uppgiftsfördelningen och samverkan mellan statskontoret och
riksrevisionsverkei. Jag framhöll då att de centrala resurserna för
raflonalisering och förvaltningsrevisinn är begränsade nch att det år angeläget
att de utnyttjas så effektivt snm möjligt. Ralinnalisering är i regel betydligt
mer tids- nch resurskrävande än förvallningsrevision. Det är därför inte
möjligt att genomföra en rationaliseringsinsats där statskontoret medverkar
efter varje
Prop.
1979/80:124 20
förvaltningsrevision. Effektivitetsvinster kan dock, som
jag framhöll, uppnås genom förbättrad samordning nch ökad samverkan i de
cenirala revisions-och ralionaliseringsorganens planering av den egna
verksamheten. Jag föreslog därför vissa ålgärder för atl itislitulionalisera
sådan samverkan i verkens planering. I det sammanhanget förordade jag också
gemensamma genomgångar av viktigare revisionsrapporter i syfte alt förbättra
förutsättningarna för atl revisionerna skall leda lill önskat resultat.
Behovet av samordning och samverkan mellan statskontoret och
riksrevisionsverket kommer atl kvarstå och det är därför av största vikl att de
lämpliga formerna härför fortlöpande uppmärksammas.
Som nyss redovisats (avsnitt 3.2 och 4) medför
statskontorets nuvarande uppgifter vissa rnllknnflikter och awägningsproblem
för verkel. Ulredningen nm central rationalisering och ADB har på etl
förtjänstfullt säll analyserat och skapat medvetenhet om dessa problem. Mina
överväganden har i huvudsak resulterat i förslag till en bäitre precisering av
statskontorets uppgifter och verksamhetsmål, viss ompriorilering av
verksamhetsinriktningen, riktlinjer för ändring av verkets organisation m. m.
Syftet med detta är att göra statskontnrel bättre ägnat atl verka sum centralt
ratinnaliseringsnrgan och att fungera bättre internt. Vissa rnllknnflikter nch
awägningsproblem är dock av sådan art alt de inte på ett bra sätt går att
bemästra inom ramen för nuvarande organisatiun. Det gäller främst hur
granskningen av beslutsunderlag för förslag till ADB-investeringar skall ske.
Stnra krav knmmer i framtiden att ställas på insatser innm
nmrådet rationalisering nch administrativ utveckling. Jag anser trots detta
inle alt det är befogat att öka statskontorets personal. Organisationer med
uppgifter liknande stalsknntnrels bör enligt min mening inle vara stnra nm de
skall fungera bra. Statsknntnret ärredan nu en jämförelsevis stur organisatiun.
En i princip nförändrad medelsram understryker det angelägna i atl verkel
prinriterar sina insatser så att de ger största möjliga utdelning sett ur
statsmakternas perspektiv.
6.2 Statskontorets uppgifter och verksamhet i stort
Vissa förändringar av statsknntnrets verksamhetsinriktning
nch sätt atl arbeta bör enligt min mening göras. Till ledning för detla är det
angeläget att bättre än hittills precisera verkels uppgifter nch ställning. En
sådan precisering behövs även för atl skapa klarhet innm statsknntnret i dessa
avseenden samt för att bättre klargöra uppgifterna nch ställningen för andra
myndigheter nch umgivningen i övrigt.
En svaghet med nuvarande instruktion (se avsnitt 2.2) är
atl det inte finns något närmare preciserat mål för verksamheten och att
uppgiftsbeskrivningen ger mindre god vägledning beträffande statskontorets
verksamhet. Vidare är begreppet samordning vagt och mångtydigt. Utredningen om
central raflonalisering och ADB föreslår en precisering av målet för
statskontorets
Prop.
1979/80:124 21
verksamhel. Statskontoret bör i första hand sträva efter
all nå god hushållning med resurserna. 1 instruktionen bör anges atl det
särskilt åligger statskontoret alt verka för effektivitetshöjningar i form av
kostnadssänkningar. En rad remissinstanser avråder dock från en så snäv
definition av effektivitetsbegreppet som ulredningen föreslår.
För egen del delar jag utredningens uppfattning att det
behövs ett klarare angivet mål som vägledning för statskontorels verksamhet.
Mot bakgrund av de allmänekonomiska och slalsfinansiella utsikterna under
1980-lalet år en sträng hushållning med resurser och direkta kostnadssänkningar
synnerligen angelägna. Delta måste givetvis vara vägledande för statskontorets
verksamhet.
Som utgångspunkt för formulering av målel för verksamheten
bör las den vidare definition av begreppel effektivitet som staten och
arbetstagarorganisationerna kommit överens om i protokollet till
medbestämmandeavtalet för det slalliga arbelstagarområdet (MBA-S). Däri anges
all med effektivitet avses atl myndighelen skall nå målen för sin verksamhet
under god hushållning med resurserna, med beaktande av offentlighets- och
rättssäkerhetskrav och med beaktande av persnnalens behnv av
arbetslillfredsslällelse, gnd arbelsmiljö, anställningstrygghet nch möjlighel
lill medbeslämmande nch persnnlig utveckling. Det övergripande målet för
slalsknntnrel måste i enlighet härmed vara att verka för ralinnalisering uch
administrativ utveckling av statsförvaltningen under gnd hushållning med
tillgängliga resurser. Detta skall självfallet ske med beaktande av de övriga
aspekter sum nämns i medbestämmandeaMalets definitinn av
effektivitetsbegreppet. Därutöver bör i utredningsverksamheten för varje
enskilt uppdrag särskilt anges vilka mera kunkreta mål som regeringen anser
statskontoret skall tillgodose.
Jag vill i sammanhanget även ta upp vad
konstitutionsutskottet (KU 1978/79:35) uttalat i sitt av riksdagen godkända
betänkande, nämligen atl decentralisering av statlig verksamhet skall föras in
som ett av målen i statskontorets instruktion. Jag konstaterar att
decentraliseringsmålet har tagits in i allmänna verkstadgan och att det
därigenom gäller även statskontoret. Det är emellertid inte allfld snm frågnr
nm decentralisering är relevanta i samband med slatsknntorets verksamhet. Jag
förordar därför alt statsmakterna vid behov i uppdragen särskilt anger att
utredningsarbetet skall inriktas mot att åstadkomma decentralisering.
Decentraliseringsmålet kan på detta sätt också ges en mera konkret innebörd
anpassat till varje särskilt fall. Denna ordning bör göra statskontorets
medverkan i decentraliseringssträvandena mer effektiv än ett generelll
åliggande.
De uppgifter och den ställning statskontoret bör ha kan
enligt min mening bäst sammanfattas på så sätt atl verket bör vara central
förvaltningsmyndighel för rationalisering, administrativ utveckling och ADB i
den civila delen av statsförvaltningen. Det innebär att verkel dels skall
fungera snm regeringens särskilda nrgan i frågnr om rationalisering,
administrativ
Prop.
1979/80:124 22
utveckling och ADB, dels skall vara ell normgivande nch
stödjande organ gentemot myndigheterna i sådana frågor. Till detla kommer vissa
speciella uppgifler som alt svara för anskaffning av ADB-utrustning. Innm
försvarsdepartementets verksamhetsområde har försvarets rationaliseringsinstitut
motsvarande uppgifter.
Statskontoret bör som en huvuduppgift ha alt vara
utredningsorgan ål regeringen i frågor med anknytning lill rationalisering,
administrativ utveckling och ADB, att lämna förslag lill ålgärder för
rationalisering och annan förbättring av enskilda myndigheter och verksamheier,
att fortlöpande följa och lämna förslag till generella åtgårder för att främja
effektiviteten i statsförvaltningen saml att på uppdrag av regeringen eller för
statsmakternas räkning granska förslag lill ålgärder för rationalisering eller
annan förändring i statsförvaltningen.
Den andra huvuduppgiften bör vara alt fungera som
normgivande och stödjande organ för myndigheterna. Häri bör ingå att i den
utsträckning del behövs utarbeta förslag till föreskrifter och andra
anvisningar inom området rationalisering, administrativ utveckling och ADB samt
atl lillhandahålla praklisk vägledning om tillämpning av utfärdade föreskrifter
och anvisningar och i övriga frågor av gemensaml intresse inom områdel. Vidare
bör statskontoret ta iniliativ lill och medverka i utbildning och andra
kunskaps-höjande insatser inom områdel. En stor del av arbetet i denna del
handlar om atl ge generellt och individuellt stöd i frågor om val och
tillämpning av arbelsmeloder och administrativa hjälpmedel.
Uppgiftsbeskrivningen i statskontorets instruktion (8 3)
bör enligt min mening ändras så att den bättre svarar mot arbetets innehåll
sådant jag nu har angivit det. Huvuduppgiften för statskontoret bör vara alt
verka för rationalisering och administrativ utveckling av statsförvaltningen
under god hushållning med lillgängliga resurser.
Det bör särskilt åligga statskontoret aU på uppdrag av
regeringen ulföra och medverka i ratinnaliseringsutredningar, atl ularbela
förslag lill föreskrifter nch andra anvisningar samt i övrigl ge praktisk
vägledning um arbetsmelnder, administrativa uch lekniska hjälpmedel n. d. som
slöd för myndigheterna inom områdel rationalisering, administrativ utveckling
nch ADB, alt svara för innehållet nch medverka i ulbildningen innm nämnda
nmråde, flfr vara remissnrgan saml o/? anskaffa ADB-ulrustning nch verka för
samnrdning i frågnr om ADB som rör flera myndigheler eller hela
statsförvaltningen.
Jag vill betona atl i statskontorets funktion som
regeringens särskilda organ i effektivitetsfrågor ligger en självklar
skyldighet för verket att såväl i samband med enskilda uppdrag som mera allmänt
lämna förslag om eller på annal sätl göra regeringen uppmärksam på möjligheter
till förenklingar, besparingar nch andra förbättringar. Det gäller även
förhållanden som rör statlig verksamhets mål, inriktning, omfattning och
kvalilel. dvs. förhållanden som är förbehållna de poliliska organen alt
besluta om och som därför
Prop.
1979/80:124 23
inte kan bli föremål för kolleklivavlal.
Jag kommer i del följande atl närmare beskriva och
moiivera statskontorets nya uppgifier och därvid särskilt la upp tre av
statskontorets huvuduppgifler, nämligen utredningsverksamheten (avsnitt 6.3),
den normgivande och stödjande verksamheten (avsnitt 6.4) och anskaffningen av
ADB-utrustning (avsnitt 6.5).
6.3 Utredningsverksamhet
En av statskontorets huvuduppgifter - och resursmässigt
den största enskilda delen av verksamhelen - har varil att vara utredningsorgan
ål regeringen i frågor som kräver kunskap om rationalisering, administrativ
utveckling och ADB eller mer allmänl om statsförvaltningen. Som ulredningsorgan
har statsknntnrets resurser använls för uppgifter av myckel skiftande art, t.
ex. nrganisationsöversyner. nybildning och sammanslagning av myndigheter,
allmän rationalisering av myndigheler och verksamhetsområden, undersökning av
möjligheterna atl använda ADB för olika uppgifler saml utveckling och införande
av ADB-system. Som sammanfattande begrepp på uppdragen brukar användas termen
rationaliseringsutredningar. Slatskonlorel har under senare år kanske särskilt
kommit att förknippas med medverkan i utveckling och genumförande av stnra
ADB-system uch därmed sammanhängande reformer.
Jag anser liksom ulredningen att en av statskontorets
huvuduppgifter även i framliden bör vara atl fungera som ulredningsorgan ål
regeringen i frågor med anknytning till rationalisering, administrativ
utveckling och ADB.
Ell oavvisligt krav på statskontoret är att verket utför
eller medverkar i rationaliseringsutredningar på ett sådant sätt alt verket kan
fullgöra sin myndighetsroll och ta ansvar för det sätt på vilket arbelel
bedrivs och för de förslag som lämnas. Detta lalar för atl uppdrag sum direkl
berör enskilda myndigheter bör ges av regeringen. Jag flnner dock inte
tillräckliga skäl föreligga för att avskaffa statskuntnrets möjlighet atl i mån
av resurser nch efter egen bedömning ulföra ratinnaliseringsutredningar på
begäran av myndigheter. Sådana uppdrag utgör emellerlid redan nu en relativt liten
del av utredningsverksamheten totall selt och de bör med de förutsättningar som
följerav vad jag nu anför minska ytterligare. För kom.mitléer gällerenligt 6 S
kommittéförordningen (1976:119) redan nu alt regeringens tillstånd krävs för
all använda statskontoret eller annan myndighel för utredningsuppgifter.
1 sammanhanget bör nämnas alt statsmakterna har lagil
ställning för alt utveckling av större ADB-syslem bör förläggas lill den för
verksamheten ansvariga myndigheten (prop. 1978/79:121, FiU 1978/79:34. rskr
1978/ 79:339). Statskontoret bör även i sådana fall på olika sätt medverka i
utrednings- och utvecklingsarbetet.
Om det inle flnns en självklar eller lämplig sakansvarig
myndighel bör. i
Prop.
1979/80:124 24
likhet med vad utredningen föreslår, ansvaret för stora
organisations- och ADB-projekt enligt min mening läggas på särskilda
kommittéer. Sådana projekl kan exempelvis bli aktuella vid genomgripande
förändringar av regelsystem och därtill hörande administrativa förfaranden
eller vid förändringar som rör flera myndigheter. 1 kummittéerna bör
förelrädare för de viktigaste intressenterna vara företrädda. Statskontoret bör
på nlika sätl medverka i arbetet, främst genom att på uppdrag ulföra
utredningsarbete av olika slag.
Det finns inte anledning alt generellt föreskriva för
vilken typ av utredningsuppdrag statskontorets resurser får användas. Denna
fråga bör i slället avgöras av regeringen när den anger innehållet i uppdragen.
Några förhållanden bör dock nämnas som kan få betydelse i statskontorets
verksamhetsprofil. Om en systematiskt bedriven omprövning av statlig verksamhet
enligt de riktlinjer som förvaliningsutredningen (SOU 1979:61) föreslagit
förverkligas kan detta leda lill att bl. a. statskontoret tas i anspråk härför.
Det skulle innebära en ökning av uppdrag som syflar till att omfördela resurser
inom och mellan myndigheter och verksamheter.
Statskontoret bör på eget initiativ kunna utföra
rationaliseringsutredningar i frågor av gemensamt intresse för flera eller
alla myndigheter. När det gäller stora insatser av denna typ bör statsknntnret
först inhämta regeringens gudkännande. Vidare bör del ingå i statsknntnrets
uppgifl att lämna förslag till ratinnaliseringsutredningar avseende enskilda
myndigheter nch verksamheter.
En fråga av största betydelse för statskuntnrets
möjligheter att fullgöra sin uppgift som självständig myndighet med särskild
inriktning på rationalisering är formuleringen av uppdragens mål och syften.
Som jag nyss framhållil (avsnitt 6.2) ingår i begreppet effektivitet god
hushållning med tillgängliga resurser och beaklande av andra värden av
belydelse för samhället och de anställda. Vad snm bör inbegripas i gnd
hushållning med resurser och vilka värden som i övrigl bör beaklas varierar
dock från fall till fall. Målen för nch syftena med varje enskilt uppdrag till
statsknntoret bör därför anges tydligt. Så har ofta inle varit fallel. Väl
preciserade mål och syften är en förutsättning för atl statskontorels
utredningsarbete skall kunna bedrivas planmässigt och med gott resultat.
Särskilt om uppdragen gäller slörre förändringar, som kan bedömas vara i elt
eller annat avseende kontroversiella, torde det utan klart angivna mål och
syften vara mycket svårt för statskontoret att ta fram det utredningsmaterial
statsmakterna önskar.
Statsmakterna bör enligt min mening inle generellt närmare
reglera i vilka former och med vilken resursinsats statskontoret skall bedriva
utredningsverksamhet. Formerna och resursinsatserna bör i stället få bedömas
med hänsyn till förutsättningarna i det enskilda fallet. Det är angeläget att
statskontoret systematiskt bevakar resultaten och erfarenhelerna i övrigl av
olika arbetsformer, grad av medverkan med egen personal o. d.
Prop.
1979/80:124 25
6.4 Normgivande oeh stödjande verksamhet
Behovet av anvisningar för och stöd till myndigheterna i
frågor om rationalisering, administrativ utveckling och ADB har starki
framhållits i en rad remissyttranden. Behoven anses dessutom komma all växa av
flera skäl, bl. a. de krav på rationalisering och andra förändringar som vänlas
följa av de allmänekonomiska och statsflnansiella utsikterna under 1980-lalel.
Andra fakiorer som påverkar behovet av normer och stöd är den snabba utveckling
som pågår inom datatekniken och andra tekniker. Som en följd därav har förutsättningarna
ändrats på bl. a. kontorsautomalionsområdel. Växande behov av insalser för alt
effektivisera förvaltningen och den allmänna inriktning av statskontorets
verksamhel jag lidigare förordat gör att verket normalt inte kan ställa egna
resurser till förfogande till alla myndigheler och verksamheter. I del läget
måsle verkets insatser i stor ulslräckning inriklas på generelll verkande
insatser i syfte att förbällra myndigheternas egen förmåga alt utreda och
genomföra rationaliseringar och andra förändringar samt alt siödja dem i deras
arbete.
En huvuduppgift för statskontoret bör dårför vara alt
fungera som normgivande och stödjande expertmyndighel till de statliga
myndigheterna i sådana frågor om rationalisering, administrativ utveckling och
ADB som inte uttryckligen har lagts på annan central myndighel. I denna uppgifl
ingår alt utarbeta förslag till föreskrifier nch andra anvisningar, atl
tillhandahålla praktisk vägledning samt att ta initiativ till nch medverka i
utbildning nch andra kunskapshöjande insalser. Uppgiften innebär i stor
utsträckning alt ta fram nch sprida kunskaper nm metuder nch administrativa
hjälpmedel samt atl förmedla de erfarenheler snm vunnits i dessa frågnr.
Vad gäller inriktningen av statsknntnrets verksamhet vill
jag särskilt erinra nm att det åligger statens arbetsgivarverk att svara för de
arbelsgivarpolitiska frågnrna inum ratinnaliseringsområdet. Arbetsgivarverkets
normgivande uppgifter är av två slag. Det åligger verket att enligt sin
inslruktion meddela föreskrifter nch anvisningar i sådana
ratiunaliseringsfrågnr snm berör förhållandel mellan staten snm arbetsgivare
och arbetstagarna hos staten. Vidare svarar verket för
kollektivavtalsförhandlingar inom rationaliserings-området. Till della kommer
ett övergripande samordningsansvar för arbetsgivarpolitiken. Mol bakgrund av de
nu angivna uppgifterna för arbetsgivarverket har statsmakterna bestämt, att
myndighet skall samråda med arbetsgivarverket innan myndighelen utfärdar
föreskrift som rör förhållandet mellan siaten och dess arbetstagare och som
skall gälla utanför myndighetens verksamhetsområde (prop. 1977/78:157 s. 29
f.). En beslämmelse av denna innebörd finns inlagen i 10 8 förordningen
(1976:1021) om statliga kollektivavtal, m. m.
Det statliga medbestämmandeavtalet, MBA-S, behandlar bl.
a. rationalisering och administrativ utveckling. För rationalisering snm
beslutas nch gennmförs av myndighet och som avser den myndighelen
nch dess
Prop.
1979/80:124 26
underlydande organ anges i avtalel ett antal centralt
reglerade allmänna riktlinjer. Del flnns vidare särskilda regler om information
och förhandling i samband med offentliga uiredningar. Avtalet ger också
m.öjlighet till lokal kollektivavialsreglering i en rad frågor av belydelse för
myndigheternas ralionaliseringsverksamhet. En myndighet och berörda lokala
arbetstagarorganisationer får t. ex. sluta kollektivavtal om uppläggning och
arbetsformer, undersökningsmetoder och hjälpmedel vid arbete med
rationalisering. Del ankommer självfallet på arbetsgivarverket att lämna
myndigheterna anvisningar och utbildning i de rationaliseringsfrågor som är
reglerade i MBA-S. Verket kan också utfärda föreskrifter och anvisningar i
andra avtalsbara frågor inom rationaliseringsområdet.
I statskontorets normgivande och stödjande verksamhet bör
ingå vägledning om bl. a. arbelsformer för rationaliserings- och annal
förändringsarbete, val och lillämpning av administrativa tekniker och tekniska
hjälpmedel samt organisalion och ulformning av administrativa funktioner.
ADB-system o. d. Till områdel hänförs således frågor om standardisering av och
s. k. kompatibilitet (enhetlighel och kombinationsmöjligheter) hos ADB-och
annan ulrusining. Vidare bör dit hänföras frågor av gemensaml inlresse för
flera myndigheter eller hela statsförvaltningen. Som exempel kan nämnas
adminislrativi arbete av den lyp som brukar räknas in i konlorsfunktionen.
Vidare kan nämnas definitioner och beteckningar på vanliga informationsobjekt
(företag, faslighet o. d.). Arbetsområdet är följaktligen mycket stort och
heterogent.
Möjligheterna och lämplighelen i att föreskriva vissa
arbelsformer, administrativa tekniker, utrustningar o. d. varierar. Det
sammanhänger med all del på många områden flnns flera likvärdiga meloder, atl
metoderna ständigt förbältras och att nya meloder tillkommer. Vägledning måste
därför många gånger ges formen av rekommendationer, råd, tillämpningsexempel e.
d. En strävan bör dock vara att där det är möjligt ange vilka kvalitativa krav
som myndigheterna skall eller bör uppfylla i samband med rationalisering och
administrativ utveckling, inberäknat utveckling av ADB-system och organisation
av datordrift. Föreskrifter kan endast ulfärdas av regeringen eller efler
regeringens bemyndigande. 1 sammanhanget vill jag också erinra om kungörelsen
(1970:641. omtryckt 1977:629) om begränsning i myndighets rätt alt meddela
föreskrifier. anvisningar eller råd. Enligt denna får föreskrifter, anvisningar
eller råd, som leder till direkta eller indirekta kostnadsökningar i den
verksamhet som berörs, inte meddelas eller ändras ulan regeringens medgivande.
Rent praktiskt ingår i den normgivande och stödjande
funktionen arbetsuppgifter av skiftande art. En är att utarbeta förslag lill
föreskrifier och andra anvisningar saml atl i övrigt lillhandahålla generelll
inrikiad praktisk vägledning i olika frågor. 1 denna del bör arbetet i stor
utsträckning organiseras i projekl med syften, tids- nch koslnadsramar m. m.
klart angivna. Ulfärdade anvisningar och vägledning i form av handböcker o. d.
Prop.
1979/80:124 27
måste givetvis också hållas akluella. En annan
arbetsuppgift är att föra ut anvisningar och annan vägledning genom utbildning
och andra kunskapshöjande ålgärder. Häri ingår att uiarbeta kurs- nch annat
utbildningsmaterial nch Ijänslgöra sum lärare, alt urdna knnferenser.
seminarier u. d. saml alt i övrigl tillhandahålla infurmalion och förmedla
erfarenheler. En tredje uppgift i den normgivande och stödjande funktionen är
alt svara för rådgivning till enskilda myndigheler och tjänstemän i situationer
där de har problem att flnna, välja eller tillämpa metoder, tekniska hjälpmedel
o. d.
En fördel med atl ha den normgivande och stödjande
verksamheten förlagd lill statskontoret är all verket praktiskt arbetar med
ralionaliseringsarbete. Verkel får därmed självt en nära och handfast beröring
med behoven av och problemen med alt tillhandahålla normer och stöd. Del är
angelägel atl den normgivande och stödjande verksamheten bedrivs i nära kontakt
med konkret rationaliserings- och utvecklingsarbete, t. ex. i projekt som statskontoret
utför eller dellar i. En sirävan bör vidare vara att bedriva verksamhelen i
nära samarbete med andra centrala myndigheter, särskilt statens
arbetsgivarverk, försvarets rationaliseringsinstitut och riksrevisionsverkei,
samt affärsverken.
Behovet av normer och stöd inom området rationalisering,
administrativ utveckling och ADB är i stor ulslräckning delsamma inom övriga
samhällssektorer som i statsförvaltningen. Statskontoret bör därför även
samarbeia med kommuner, landslingskommuner och del enskilda näringslivet i
dessa frågor. Sådanl samarbete har också bedrivits, bl. a. inom ADB-området.
Som exempel kan här nämnas det arbete som har utförts på datasäkerhetsområdet.
En viklig fråga för att den normgivande och stödjande
funktionen skall ge önskat resultat är att statskontoret kan flnna och utveckla
metoder för all ideniifiera nch prinritera behnv av insalser av här berörd typ.
Vad jag åsyftar är en hög grad av 'efterfrågestyrning" med
utgångspunkt från myndighelernas upplevda behnv. Självfallet måste dnck dessa
vägas mnt nch ev. mndifleras med hänsyn till statsmakternas behuv.
I syfte att främja bl. a. efterfrågestyrningen föreslår
utredningen - nch stöds på denna punkl av en rad remissinstanser - atl en
rådgivande delegalinn för metodförbåttringsarbele inrätlas. Jag delar denna
uppfattning nch avser all vidta åtgärder för att elt råd för metndfrågur skall
komma till slånd. Det bör kunna bli etl verksamt forum såväl för atl fånga upp
och värdera behov av insatser som när det gäller atl planera och skapa former
för den normgivande nch stödjande verksamheten.
För alt ge stadga åt melndförbättringsarbelet föreslår
ulredningen vidare att särskilda resursramar anges för denna verksamhel. Flera
remissinstanser anser detla mindre lämpligl. En lämplig nrdning bör enligt min
mening vara att statskontoret i sin anslagsframställning mot bakgrund av en
behovsanalys föreslår inriktning av och nmfatlning på den nnrmgivande uch stödjande
verksamheten. Det bör gälla både inriktningen i slnrt uch enskilda slörre
Prop.
1979/80:124 28
insatser i projektform för all la fram anvisningar och
annan vägledning i bestämda frågor. Slalsmakterna får sedan på vanligt sätt
pröva förslagen.
Jag vill i detta sammanhang även påminna om atl frågor om
metodstöd. informations- och erfarenhetsförmedling m. m. på ADB-området behandlades
i prop. 1978/79:121 (kap. 6.5). I enlighel med vad som där angavs har
regeringen den 28 juni 1979 på mitt förslag uppdragit ål statskontoret och
försvarels rationaliseringsinstitut att uireda och lämna förslag till
anvisningar för ADB saml handlingsprogram för metndslöd. Uppdragel skall i
vissa delar avrappurteras under vären 1980. De riktlinjer för arbetet som lämnats
i en till uppdraget fogad promemoria stämmer väl överens med vad som här anförs
i dessa frågor. Fullgörandet av detta uppdrag bör, trols alt del är begränsai
till ADB-nmrådet, ge kunskaper och erfarenheter som är av värde för
slatskonlorels framtida arbete med normgivande och stödjande uppgifter.
Ett annal område som särskilt bör nämnas är vidare def
kontorstekniska. På detta område, som innefattar bl. a. utskrift av text,
kopiering, diarieföring, arkivering samt sättning och iryckning av text, pågår
en snabb utveckling av ADB-hjälpmedel och andra tekniska hjälpmedel. Kontorsarbetet
väntas lill följd härav genomgå stora förändringar i framtiden. Med hänsyn till
att en mycket stor del av statsförvaltningens personal arbelar med uppgifler av
denna karaktär måste dessa frågnr ägnas stur uppmärksamhet. Perspekflvet får
inte begränsas till enbari utrustning och tekniska funktioner utan måste avse
konlorsfunktionen i sin helhel. Jag kan konstalera all Slatskonlorel nch
försvarets rationaliseringsinstitut under de senaste åren aktivt tagit sig an
dessa frågor. Enligt min mening behövs dock en översyn och prövning av med
vilka frågor och på vilket sätt statsknntnret skall arbela innm det
knntorstekniska området. Jag avser att ta initiativ till atl en sådan översyn
kommer till slånd.
6.5 Anskaffning av ADB-utrustning
Anskaffning av generellt användbar ADB-utrustning i
statsförvaltningen sker, med undantag för affärsverken, sedan slulel av
1960-talet centralt genom statskontoret som också i övrigl svarar för samordning
i fråga om användningen av ADB i statsförvaltningen. Inom
försvarsdepartementets verksamhetsområde sker anskaffningen i samverkan med
försvarets rationaliseringsinstitut. Ulgifterna för den utrustning som köps,
liksom vissa andra utgifler som är av sådan art att de bör periodiseras,
finansieras med medel från en kapitalfond, slatens dalamaskinfond. De
medelstillskott till fonden som kan behövas för de anskaffningar som är
aktuella anvisas över ell särskilt invesleringsanslag på kapitalbudgeten.
I stort tillgår anskaffning av ADB-utrustning på följande
sätt. Myndigheler och andra organ som avser atl anskaffa ADB-ulrustning
anmäler sina behov till statskontoret. Även sådana anskaffningar som beräknas
ske i form av förhyrning skall anmälas. Efler prövning av myndigheternas
redovisade
Prop.
1979/80:124 29
behov av ADB-utrustning utarbelar statskontoret en
anslagsframställning lill regeringen. Den slutliga prövningen av de enskilda
anskaffningarna sker dock först i samband med själva upphandlingen. Anskaffningar
av utrustning som har ett värde översiigande 300 000 kr. skall underslällas
regeringens prövning. I övrigl får slalskonlorel självt besluta om
anskaffningarna.
Datamaskinfondens utlägg för anskaffad utrustning skall
återvinnas under utrustningens beräknade ekonomiska livslängd.
Kapitalåtervinningen sker genom årliga avgifier lill fonden. Dessa debileras de
myndigheler och institutioner som utnyttjar utrustningen. 1 avgifterna ingår
avskrivning, ränla på utestående fondkapital enligt statens normalränta saml
ersäitning lill statskontoret för fondens adminislralion. Konstruktionen med
anskaffning av utrustning över dalamaskinfonden nch uttag av årliga avgifter
för utrustningen från resp. driftmyndighet kan i princip beskrivas snm ett
hyresförhållande mellan myndighelen och statskontoret.
Frågan om den centrala anskaffningen av ADB-utrustning via
statskontoret och nuvarande finansieringsform har nyligen behandlals av
riksdagen (prop. 1978/79:121, FiU 1978/79:34, rskr 1978/79:339). Därvid beslöts
atl nuvarande ordning i stort skall behållas. Samtidigt konstaterades att vissa
förändringar borde göras. En särskild utredare (B 1979:09) har därför
tillkallats för atl se över vissa frågor rörande anskaffningen av
ADB-utrustning (Dir. 1979:71). En uppgift för uiredaren är all precisera vilka
typer av ADB-utrustning som skall anskaffas centralt av statskontoret. Vidare
skall den lämpliga arbets- och ansvarsfördelningen mellan statskontoret och de
ADB-användande myndigheterna utredas. Bl. a. skall möjligheterna atl delegera
anskaffningsbeslut till myndigheterna undersökas. Beloppsgränsen 300 000 kr.
för regeringens prövning skall övervägas. Också frågor rörande avgiflssältning
och avskrivningstider för den ADB-utrustning som köps skall utredas.
Pågående omläggning av det statliga budgetsystemet medför
alt den statliga förmögenhetsreduvisningen på statsbudgeten förändras fr. n. m.
budgetåret 1980/81 (prop. 1976/77:130, FiU 1977/78:1, rskr 1977/78:19). Bl. a.
avskaffas systemet med produktiva kapitalfonder för redovisning av statens
investeringar. Som en följd härav kommer statens datamaskinfond all upphöra den
1 juli 1980 och för den civila statsförvaltningens del ersättas på
statsbudgeten av ett invesleringsanslag. För försvarsdepartementets del gäller
särskilda regler som angetls i prop. 1979/80:100 bil. 7.
Vad som nu sagts innebär att anskaffning av ADB-ulruslning
och frågor i samband därmed kommer all uigöra en väsentlig uppgift för
statskontoret även i framtiden. Verkets uppgifter kan dock komma att förändras i
en del avseenden som ett resultat av nyss nämnda utredning. F. n. budgeteras ca
40 personår för dessa frågor.
1 uppgiften att anskaffa ADB-utrustning inbegriper jag
uppgiflen att omplacera eller sälja ADB-utrustning snm bör ersättas eller inte
längre behövs inom den myndighet där den för tillfället finns samt frågor om
Prop.
1979/80:124 30
upphandling av servicebyråtiänsler. Övriga frågor av
samordningskarakiär rörande ADB-utrustning har jag hänfört till den normgivande
och stödjande verksamhelen (avsnitt 6.4).
6.6 Vissa andra frågor
6.6.7 Statskontorets planering
Ratinnaliseringsverksamhelen vid statsknntnret är till sin
natur föränderlig. I utredningsverksamheten tillkommer och avslutas ständigt
projekt. Inriktningen av statskontorets rationaliseringsutredningar förändras
dessutom från tid till annan. I den normgivande och stödjande verksamhelen
måsie kontinuerligt stora insalser göras på olika områden för att ta fram
föreskrifter, anvisningar, handböcker o. d. Dessa förhållanden släller stora
krav på statskontorets planering.
En god planering av de generella insatserna är en
förutsättning för att verket skall kunna planera verksamheten i övrigt.
Möjligheterna till och karaktären på denna planering påverkas givetvis av atl
uppdragen lill största delen avses komma från regeringen. Planeringen av de
generella insatserna är emellerlid viktig även av andra skäl. Insatserna kan i
en del fall böra ske i en viss nrdning för att de skall ge gnd effekt. Vidare
tnrde de generella insatserna många gånger böra ske i samverkan med andra
myndigheler, t, ex, statens institut för persnnaladministralinn nch
persnnalutbildning, försvarels ralinnaliseringsinstitut uch
riksrevisinnsverket.
Planeringsfrågnr måsle således ägnas stur uppmärksamhel i
statskontorets verksamhel. Över huvud taget torde slatskonlorels förmåga att
fungera effektivt till stor del sammanhänga med om verket kan flnna lämpliga
metoder uch furmer för olika planeringsproblem (verksamhetsplanering,
personalplanering, projektplanering m. m.). En särskild funkiion behövs enligt
min mening därför inom statskontoret för alt stödja och samordna de olika
organisationsenheternas planering.
6.6.2 Remissorgan
Statskontoret yttrar sig årligen över ett stort anlal
förslag o. d. som remitteras till verket från departemenl och myndigheter.
Statskontoret förutsätts härvid särskilt granska administrativa och ekonomiska
aspekler. Statsknnlnrets resursinsats för att besvara remisser uppgick under
budgetårel 1978/79 till knappt 1 milj. kr. mnlsvarande drygt sex persnnår.
Statsmakterna har slor nytta av väl genomarbetade
remissyttranden. Remissyttranden kan också vara ett verkningsfullt medel med
vilket statskontoret kan verka för rationalisering nch administrativ utveckling
av statsförvaltningen. En viklig uppgifl för statsknntnret bör därför även i
framtiden vara atl fungera sum en kvaliflcerad remissinstans. Verket bör
Prop.
1979/80:124 31
särskilt granska remitterade förslag med avseende pä deras
administrativa nch eknnumiska effekter. Häri ingår au bevaka möjligheterna till
besparingar och risker för icke avsedda kostnadsökningar.
6.6.3 Översyn av rationaliseringsförordningen
Utredningen om central rationalisering och ADB föreslår,
som en konsekvens av föreslagna förändringar i övrigt, att 3 och 4 88 ratinnalise-ringsförordningen
(avsnitt 2.3) ändras. I 3 § sägs atl myndighet bör samråda med statskontoret
vid utveckling av ADB-system av större belydelse. Denna paragraf kan få mindre
betydelse om syslemutvecklingsarbelet i slörre utsträckning än f. n. inriktas
på små och lätthanterliga system och om myndighelernas planering och kompetens
på ADB-områdel förbättras.
I 4 8 sägs att statskontoret inom ramen för tillgängliga
resurser biträder civila myndigheter vid raflonaliseringsuiredningar. Eftersom
statskontorets möjlighel att ulföra rationaliseringsverksamhet åt myndigheler
enligt min mening inte bör avskaffas (avsnitt 6.3), ärdet i och för sig inte
nödvändigl alt ändra denna paragraf. Statskontorets medverkan får härvid ske i
mån av resurser. Förordningen kan mot denna bakgrund dock behöva förtydligas.
I rationaliseringsförordningen regleras även i vilka fall
myndigheterna skall vända sig till datamaskincentralen för administrativ
databehandling (DAFA). Frågan om DAFA:s särställning har snm nämnts i del
föregående (avsnitt 2.3) nyligen utretts nch övervägs f. n. i
regeringskansliet. Resultatet härav kan komma atl leda till förändringar i
rationaliseringsförordningen.
Mol denna bakgrund avser jag senare all pröva behovet av
en samlad översyn av förordningen. Oberoende av delta kommer dock förordningen
atl ändras inom kort i och med att bestämmelsen om viss särslällning för
Statskonsult AB upphävs (se avsnitt 2.3).
6.6.4 Övrigt
Ulredningen om central rationalisering och ADB behandlar
och lämnar förslag i etl anlal konkreta frågor i vilka statskontoret bedriver
verksamhel, i regel enligt särskilda uppdrag e. d. De tas även upp i en rad
remissyUranden. Jag vill därför kort kommentera dem.
Ulredningen anser att statskontoret starkt bör begränsa
sin verksamhel på del kontorstekniska området. Bl. a. bör verkels uppgifler på
kontorsoffset-området enligt cirkulär (1972:13) till statsmyndigheterna om
mångfaldigande av handlingar avvecklas. Vidare föreslås att den
serviceverksamhet i fråga om blankett- och dokumentteknik, som f. n. bedrivs
vid en särskild enhet mom statskontoret, överförs till statistiska
centralbyrån. Av remissyttrandena framgår att det flnns stort behov av stöd i
konlorslekniska frågor. En
Prop.
1979/80:124 32
splittring av resurserna på detta område bör undvikas. Mot
bakgrund av den snabba utvecklingen av ny teknik och utrustning efterlyses i
slället en upprustning och bättre samordning av insatserna. 1 samordningen
ingår även slandardisering och ökad enhetlighet i övrigt inom del
konlorslekniska området. Som framgått av vad jag sagt i del föregående (avsnitt
6.4) bör statskontorets arbele på del kontorstekniska området ses över. I del
sammanhanget bör även verkets uppgifter och kompetens i fråga om kontorsoffset
och blankett- och dokumentleknik övervägas.
Ulredningen föreslår vidare atl bestämmelsen i 6 8
förordningen (1976:35) om flexibel arbelslid hos statsmyndigheterna angående
skyldighet att samråda med statskontoret vid anskaffning av flextidsutrustning
upphävs. Det synes mig dock forlfarande föreligga visst behov av vägledning i
denna fråga varför bestämmelsen t. v. bör flnnas kvar.
Statskontoret har f. n. vissa uppgifler beträffande
blanketter för sjukledighet för statsanställda m. m. (förordning 1976:1061 och
1979:919 samt cirkulär 1966:736 med senare ändringar). Uppgifterna har samband
med rapporteringen till de löne- och personaladministraliva ADB-syslem som
statens personalpensionsverk blir huvudman för den 1 juli 1980. Utredningen
föreslår därför alt uppgifterna överförs till personalpensionsverket. Jag delar
denna uppfattning och avser au vidta åtgärder härför.
6.7 Granskning av ADB-investeringar
En fråga som fått storl utrymme i utredningen och
remissyttrandena är uppgiften att granska beslutsunderlaget för slatliga
ADB-investeringar. Ulredningen föreslår alt ett särskilt fristående organ
benämnl slatens ADB-råd inrättas för granskningen. En rad remissinslanser
ifrågasätter del lämpliga häri.
Särskild handläggnings- och beslutsordning
I prop. 1978/79:121 (avsnitt 6,5) om användningen av ADB i
statsförvaltningen behandlades utförligt frågan om beslutsprocessens
ulfnrmning i samband med investeringar i ADB. För att ge beslutsfattare bättre
möjligheter till styrning nch kontroll bör enligt propnsiflunen fnrmella regler
utarbetas nch fastställas för etappindelning, beslutspunkter och beslutsunderlag
vid utveckling och införande av större eller på annat säll viktiga ADB-system
inom statsförvaltningen. Reglerna för arbets- och beslutsgången skulle baseras
på en uppdelning av arbelel i etl antal etapper. Övergång från en elapp till
nästa skulle föregås av beslut av ansvarig instans. Reglerna borde samlas i ett
särskilt dokument, en s. k. handläggningsnrdning. Av denna bör framgå vilket
ansvar i hithörande frågnr som åvilar regeringen, de centrala rationaliseringsnrganen
nch övriga berörda myndigheter. Initiativ till att utarbeta lämpligl utfurmade
föreskrifter i enlighet med vad snm nu
Prop.
1979/80:124 33
sagts skulle enligt propositionen tas snarast.
Frågan om beslutsprocessens ulformning togs även upp i
riksdagsbehandlingen (FiU 1978/79:34, rskr 1978/79:339) av propusitiunen.
Finansutsknltel instämde i sitt betänkande, som riksdagen ställde sig bakom, i
all del är angelägel atl förbättra planeringen, styrningen och samordningen av
. ADB-användningen i statsförvaltningen. Utskotlel ville i sammanhanget
särskilt framhålla nödvändigheten av atl förbättra statsmakternas insyn i
användningen av ADB och av atl ge statsmakterna bättlre möjligheter atl påverka
inrikiningen av ADB-användningen. Delta kräver att statsmakterna knmmer in
redan i ett tidigt skede av beslutsprocessen för större uch viktigare projekt
nch alt ell lämpligt utfnrmat beslutsunderlag tas fram vid flera ulika
tillfällen. Samtidigt framhölls att en ökad reglering i della syfle kan medföra
risk för byråkratisering. Vissa sådana effekter kan vara svåra att undgå nm
statsmakterna vill få elt fastare grepp över utvecklingen. Regeringen burde
emellerlid vara uppmärksam på dessa prublem vid utfurmningen av
beslutsprocessen.
Enligt utsknttels mening var det av stur vikt att den
tilltänkta nrdningen för beslut rörande ADB-projekt i statsförvaltningen
utformades med hänsyn lagen till riksdagens särskilda behov. Riksdagen borde
ges tillfälle att ta ställning till större och vikligare systeminvesleringar
innan mer kostnadskrävande aktiviteter, som skulle riskera att inskränka
riksdagens handlingsfrihet vid dess ställningstagande, har inletts i ett
ADB-projekt. Givetvis borde riksdagen underställas ärendet på nytt för den
händelse det fortsatta arbetet visar att förutsättningarna förändrats i viktiga
hänseenden. Utskottet ville också understryka det angelägna i atl arbetet
planeras så alt beslutstidpunkterna i så stor utsträckning som möjligt
anpassas lill budgetprocessen och till beslutsordningen i riksdagen.
Med ledning av vad snm uttalats i prnpnsitionen och
utskuttsbetänkandet har arbete med att ta fram en handläggnings- uch
beslutsnrdning för ADB-investeringar bedrivits inum budgetdepartementet. Jag
avser att inom kort återkomma till regeringen med förslag till handläggnings-
och beslutsordning. Vidare har särskilda anvisningar för behandling av ADB i
myndigheternas anslagsframställningar fastställts för budgetåren 1980/81 och
1981/82 (prop. 1978/79:121, avsniu 6.7). EU av syftena med dessa är aU ge
statsmakterna bättre överblick över pågående och planerad syslemutveckling och
datordrift. Själva beslutsprocessen för större ADB-investeringar kan av
naturliga skäl dock inte helt knylas flll budgetarbetet. Del skulle nämligen
medföra orimliga väntelider i utrednings- och utvecklingsarbetet.
Beredningen av beslutsunderlag
Handläggnings- och beslutsnrdningen avser i första hand
att reglera förhållandel mellan myndigheterna nch regeringen när det gäller
ADB-
3 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 124
Prop.
1979/80:124 34
investeringar. För vissa projekl som väljs ut av
regeringen skall efter olika etapper i arbetet beslutsunderlag med föreskrivet
innehåll presenleras för regeringen som, då så erfordras, underställer sitt
ställningstagande riksdagens prövning. Den fråga snm återstår ad lösa är i
vilken form beredningen av beslutsunderlaget skall ske. Olika lösningar på
denna fråga har diskuterats,
Ulredningen om cenlral rationalisering anser atl ett
särskilt frislående organ, statens ADB-råd, bör inrättas för en period av 5 år
med huvuduppgift att svara för granskning av beslutsunderlag innan detla
lillstålls regeringen. Granskningsorganet skulle även ge vägledning till
myndigheterna i frågor nm beslutsunderlagets innehåll och utformning saml
medverka vid urvalet av de investeringar som bör underslällas regeringen enligt
reglerna i handläggnings- och beslutsordningen. Några remissinslanser (se
bilaga 3, avsnitt 7) delar denna uppfattning. Flertalet remissinstanser
avslyrker dock elt särskilt granskningsorgan främsl med hänvisning lill att det
redan finns så många organ med uppgifter på ADB-området. Några anser att
granskningen bör vara en uppgift för statskontoret och försvarets
rationaliseringsinstitut. Andra lösningar som föreslås är att granskningen förläggs
lill den av riksdagen förordade datadelegationen eller till regeringskansliet.
För egen del har jag såväl i remissyttrandena som i
arbetet med atl la fram en handläggnings- och beslutsordning för
ADB-investeringar noterat en stor skepsis mot att inrätta elt särskilt
granskningsnrgan. Jag anser atl farhågnrna för "överorganisation"',
dvs. för många myndigheler nch nrgan. och "byråkrati", dvs. onödig
omsländlighet och tidsutdräkt i beslutsfattandet, inte kan lämnas utan
avseende. Jag är därför inte nu beredd att förorda atl ett nytt fristående
granskningsnrgan inrättas.
Den av riksdagen förordade datadelegatinnen skall i försia
hand ägna sig åt atl bevaka utvecklingen av datoriseringen, följa
utredningsarbete som pågår och utarbeta förslag till principer och riktlinjer
för dalateknikens utveckling och användning i samhället. Den skall inte primärt
behandla enskilda statliga ADB-ärenden. Med den sammansättning den skall ha -
bl. a. skall representanter för riksdagspartierna, arbetsmarknadens parter och
kommunförbunden ingå - är den inte lämpad att för regeringens räkning bereda
beslutsunderlag för statliga ADB-investeringar. Jag vill dock understryka alt
regeringen vid behnv bör kunna inhämta yltrande från delegatiunen vid beredning
av beslut om statlig ADB-verksamhel.
En annan lösning år som nämnls att låla de centrala
ralionaliseringsorga-nen, alltså statskontoret och försvarets
rationaliseringsinstitut, svara för en del av beredningen av beslutsunderlaget,
främsl den lekniska granskningen av dettas fullständighet nch tillförlitlighet.
Denna lösning har flera fördelar. Bl. a. förfngar de nämnda organen redan i dag
över sådan expertis som behövs för dessa uppgifter. Myndigheterna är också vana
att vända sig till statskontoret och försvarets rationaliseringsinstitut för
att få vägledning i frågor om metoder och tekniker. Som ulredningen om central
rationalisering
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:124 . 35
och ADB anför medför denna lösning dock rollkonflikter och
jåvsproblem i de fall de centrala rationaliseringsorganen själva utför eller
medverkar i utveckling av ADB-system och andra ADB-investeringar. Av detla skäl
anser jag denna lösning olämplig.
Enligt min mening bör i stället beredningen av
beslutsunderlaget t. v. ske inom regeringskansliel. Särskild personal med
kunskaper om och erfarenheler av utveckling av ADB-system och raflonalisering
i övrigt bör anslällas för detta. Frågan om resursernas storlek och inplacering
ankommer på regeringen att avgöra. Jag avser all inom korl åierkomma till
regeringen i denna fråga. Vid behov kan genom remiss synpunkter på
beslutsunderlaget inhämtas från dem som berörs av en investering och från
utomstående experlis, bl. a. statskontoret och försvarets
ralionaliseringsinslilut. Likaså kan som nämnts daladelegationens synpunkter
inhämtas.
Den personal som bereder beslutsunderlaget bör medverka
även vid urvalet av de ADB-investeringar som skall redovisas för regeringen
enligt reglerna i handläggnings- och beslutsordningen. Detta bör bl. a. ske
genom genomgångar av myndigheternas anslagsframställningar och evenluella
särskilda ADB- eller raflonaliseringsplaner.
6.8 Organisations- och personalfrågor
Organisation m. m.
Ulredningen om central rationalisering nch ADB har i
första hand riktat in sitt arbele dels på alt definiera vilka uppgifter innm
området rationalisering, administrativ utveckling och ADB som bör fullgöras på
central myndighetsnivå i statsförvaltningen, dels på den övergripande
instilulionella organisationen. Utredningen ger emellerfld synpunkter även på
statskontorets nrganisatnriska ulfnrmning samt på vissa frägor om verkets
inlerna arbetsfurmer. Utfurmningen mer i detalj av statskontorets organisation
och arbetsformer penetreras däremot inte i utredningens betänkande. 1 detta
sammanhang flnns del inte anledning atl gå in djupare i statskontorets
organisation utan denna fråga bör lämpligen överlåtas på en organisationskommitté
som jag avser att inhämta regeringens bemyndigande alt flllkalla.
Jag har i det föregående (avsnitt 2.2) beskrivit
statskontorets organisation. Verket är organiserat i tre sektorinriktade
utredningsavdelningar, en teknisk avdelning, en planerings- uch
utbildningsavdelning nch en administrativ byrå. Dessutnm flnns f. n. en
särskild utredningsgrupp.
Utredningen anser atl en viktig utgångspunkt för verkets
uppbyggnad bör vara att skapa gynnsamma förutsättningar för atl statskontorets
och dess tjänstemäns yrkesmässiga kompetens skall kunna utvecklas. Anlalet organisationsenheter
bör begränsas. Personal, som har likarlade iniressen, arbelar med samma teknik
och som i viss utsträckning möter likartade
Prop.
1979/80:124 36
prnblem, bör hållas samman. Ulredningen skisserar två
alternativ lill ny nrganisaiinn för statsknntnret. Del ena innebär att
verksamheten delas upp på en huvudenhet för urganisationsfrågor och en
huvudenhet för ADB-frågor samt en enhet för gemensamma administrativa
funktioner. Det andra alternativet innebär, förutom en administrativ enhet, atl
lill en huvudenhet förläggs utrednings- och utvecklingsarbete rörande större
ADB-system och anskaffning av ADB-utrustning och att till en huvudenhet
förläggs organisationsutredningar och blandade ADB- och
organisationsutredningar.
Av remissinstanserna är det främst statskontoret självt
och försvarets rationaliseringsinstitut samt TCO-S som behandlar frågan om
statskontorets organisation och arbelsformer. De avråder från utredningens båda
alternativ med hänvisning bl. a. lill tidigare erfarenheter. De framför också
sins emellan likartade synpunkter på hur organisationen i storl bör vara
uiformad. Med ledning av bl. a. utredningens och nämnda remissinstansers
synpunkter vill jag något beröra organisatinnsknmmitténs arbete med att utreda
nch ulfnrma förslag till en mer detaljerad urganisatiun.
Statsknntnrets huvudsakliga verksamhet kan delas upp i två
delar, nämligen utredningsverksamheten nch den nnrmgivande nch stödjande
verksamheten. Till detta kommer uppgiflen alt anskaffa ADB-utrustning samt de
gemensamma administrativa stödfunkliunerna, inkl. planerings-funktinnen.
En huvuduppgift för urganisalinnskommittén bör vara atl
mol bakgrund av förändringarna i verksamhetsinriktningen utreda och lämna
förslag lill programindelning och urganisatiun för statsknntnret.
En strävan för nrganisatinnskummittén bör vara all bygga
upp en urganisatiun snm är flexibel i den meningen atl statskontoret kan bilda
lämpligt sammansatta projektgrupper nch tillhandahålla kompetenta personer för
uppdrag av skilda slag. Vidare bör få beslutsnivåer eftersträvas. Beträffande
arbetsformerna bör en riktlinje vara alt arbetet i myckel stur utsträckning
skall bedrivas i form av projekt med fastställda mål nch tids- och resursramar.
Likaså bör som riktlinje gälla att även tjänstemän i ledande ställning skall
delta i projektarbete. Andra riktlinjer för kommittén bör vara alt söka
organisations- och arbetsformer som underlättar att personal inom
utredningsverksamheten utnyttjas för uppgifter inom den normgivande och
stödjande verksamheten och vice versa. 1 det sammanhanget måsle klarläggas hur
man på ett effekflvt sätt skall kunna utnyttja den ofta knappa kvalificerade
expertisen i många frågor, inle minst ADB-frågor. Behovet av att behålla någnn
furm av sektnrindelning av verksamheten bör också utredas av
nrganisatinnskummittén.
I utredningen nch remissytlrandena behandlas även vilka
frågnr statskontorets styrelse bör ägna sig åt och ta ansvar för. Bl. a.
anförs att styrelsen i större utsträckning än f. n. bör ta ställning i
viktigare utrednings- och anskaffningsärenden. Jag anser det värdefullt att
denna fråga har övervägts av utredningen men anser att det inom ramen för
verkets instruktion bör
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:124 ' 37
ankomma på styrelsen att själv avgöra med vilka frågor den
skall arbeta. Huvuduppgiflerna för styrelsen måste enligt min mening dock avse
planering och uppföljning av statskontorets verksamhel samt övriga allmänna
riktlinjer för verksamhelen.
Styrelsens sammansättning bör enligt min mening ändras och
ges ett större parlamentariskt inslag. Del är motiverat av flera skäl, bl. a.
den ökade inriktning på generella insalser som jag förordat i det föregående
(avsnitt 6.1 och 6.4). Vidare bör delta vara en fördel om en
omprövningsverksamhet enligt de rikllinjer förvaliningsutredningen föreslagil
skulle bli en väsentlig uppgift för statskontoret i framtiden. Jag avser därför
alt vidta åtgärder för alt förändra styrelsens sammansättning.
Vissa personalfrågor
Utredningen om cenlral rationalisering och ADB anför atl
de högsia tjänstemännen vid statskontoret av regeringen systematiskt bör
erbjudas möjlighet att efler förslagsvis högsl sex år vid slalskontoret övergå
till annan verksamhel inom statsförvaltningen. Därmed kan erforderlig personell
förnyelse på raflonaliseringsområdet nås. De högre och högsta tjänstemännen
bör i betydande utsträckning rekryteras externt, dock i första hand från statsförvaltningen.
Anlitande av högt kvalificerad personal för endasl elt visst projekt eller för
viss tid bör kunna ske. Statskontoret bör enligt utredningens uppfattning även
i övrigl sträva efter att nå en balanserad rekrylering från och avgång till statsförvaltningen
i fråga om tjänstemän på alla erfarenhetsnivåer. Inom ramen för en given
personalstyrka bör verket ha en stor andel handläggare med kvalificerad
kompetens.
Enligt min mening tar utredningen här upp högst väsenlliga
frågor för statskontorets möjligheter att fungera på önskvärt sätt. Det är till
slor del frågor av generell arl snm inte kan lösas separat för statsknntnrets
del.
På grund av den natur snm arbetet med ratinnalisering nch
administrativ utveckling har är det, snm utredningen anför, angeläget atl
fortlöpande få till stånd personalmässig förnyelse genom rekrytering av ny
personal och cirkulation mellan olika befattningar och arbetsuppgifter. Det bör
åven finnas möjligheter all få lill stånd cirkulation mellan statskonlnret och
andra myndigheter. Del kan vidare finnas skäl att vid sidan av
linjeorganisationen inrätta etl anlal tjänster för kvaliflcerade projektledare
och uiredare. Detla bör ingå i förutsättningarna för organisationskommitténs
arbete.
6.9 Genomförande
Jag avser - som redan har framgått - att inom korl inhämta
regeringens bemyndigande all tillkalla en organisationskommitté för att lämna
förslag till ny organisation m. m. för statskontoret.
Strävan bör vara alt statskontorets nya organisation kan
tillämpas fr. o. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
den 1 januari 1981. Min beräkning av behovet av
anslagsmedel för nästa budgetår görs med utgångspunkt häri. Jag återkommer till
detla i del följande.
7 Anslag till statskontoret för budgetåret 1980/81
1978/79 Utgift 50 728 784 1979/80 Anslag 55 667 000
1980/81 Förslag 57 325 000
En redogörelse för statskontorets verksamhel har lämnats i
det föregående (avsnitt 2.2). Med hänsyn till all de förändringar av
statskontorets verksamhet, organisation m. m. som jag anser bör genomföras
kommer atl påverka verksamheten redan under budgeiårei 1980/81, ger jag i det
följande endast en kortfattad redovisning av statskontorets
anslagsframställning för detla budgetår.
Statskontnrel tillämpar programbudgetering nch tilldelas
anslag i programiermer. Följande programindelning gäller för statskunluret.
1.
Rationalisering
2.
Förvaltning av
statens datamaskinfund
En eknnnmisk reduvisning av slatsknntorets verksamhel
lämnas i tabell 3.
Tabell
3. Ekonomisk översikt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Program/verksamhet
1978/79
Utgift
1979/80 Budget
1980/81
Beräknar
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats- Före-
kontoret draganden
opaginerad Kontrollera mot PDF
58 690
58 765
57 590
59 658
Rationalisering
Förvaltning av statens data-
maskinfond'
5 834
6 350
6 900
6 900
Ej
programbundna utgifter
376
370
410
85
Särskilda
kostnader för infö-
rande av SLÖR2
1756
2 140
-
-
Summa
kostnader
66 656
68 518
66 075
64 575
Avgår:
Uppbördsmedel
under ansla-
get
5 834
6 350
6 900
6 900
Bidrag
från andra myndighe-
ter
10 092
6 501
350
350
Nettoutgift
50 729
55 667
58 825
57 325
' Ersätts den 1 juli 1980 av programmet Anskaffning och
förvaltning av ADB-utrustning. 2 Generell statlig löneuträkningsrutin.
Prop.
1979/80:124 39
Statskontorets verksamhet under program 1 och 2
flnansieras från ett förslagsanslag benämnl Statskontoret. Av de avgifter som
inflyter till slatens dalamaskinfond skall anslaget lillgodoföras etl belopp
som svarar mot kosinaderna för program 2. Beloppel skall redovisas som
uppbördsmedel under anslaget.
Statskontoret
I sin anslagsframslällning för budgetårel förordar verkel
en medelslilldelning enligt elt alternativ som innebär oförändrad real
resurstilldelning jämfört med budgetårel 1979/80, bortsett från anslagsposlen
Särskilda kostnader för införande av SLÖR (generell statlig
löneuträkningsrutin). Som motiv för detta anför statskontoret att verket avser
atl kraftigt öka sin melodförbällringsverksamhel inom främst ADB-nmrådet. Della
görs snm direkl följd av den inrikining snm anges i prnp. 1978/79:121 um
användningen av ADB i statsförvaltningen.
Verkel har prövai möjligheterna att, i enlighet med
regeringens anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar, gennm
omprioriteringar klara en sådan ambilionsnivåhöjning inom ramen för en med 2 %
sänkl resurstilldelning. Sådana omprioriteringar leder emellertid till alt
verket får en alltför låg beredskap för nya uppdrag och insatser.
Statens datamaskinfond upphör som särskild
redovisningspost på slalsbudgeten vid utgången av innevarande budgetår (se
även avsnitt 6.5). Slalskontoret föreslår därför att programmet Förvaltning av
statens datamaskinfond byter namn lill Anskaffning nch förvaltning av
ADB-utrustning. Avgifter skall furtfarande tas ut från myndigheter och
institutioner som utnyttjar ADB-ulrustning som anskaffas centralt via
statskontoret. Av avgifterna skall anslaget Statskontoret liksom tidigare
lillgodoföras etl belopp (uppbördsmedel) som svarar mot kostnaderna för
programmet.
Delprogrammet Ratinnaliseringsutredningar inom programmei
Rationalisering har som mål att åstadkomma förbättrad organisalion och förbättrade
administrativa system och rutiner hos statsmyndigheterna. Delprogrammet omfaUar
både tillämpningsinriktade och metodinriktade utredningar.
Till-lämpningsutredningarna kan avse enskilda myndigheter eller gripa över
flera myndigheters verksamhet, t. ex. ett system eller en rutin snm år gemensam
för flera myndigheter. Tyngdpunkten i delprogrammet ligger kvar på
tillämpningsulredningarna men nmfattningen av de metndinriktade utredningarna
ökar kraftigt jämfört med tidigare år snm en direkl följd av ambilinnsnivåhöjningen
för ADB-administrativa åtgärder i statsförvaltningen.
Under budgetåret 1978/79 bedrevs 78 utredningar. Hälften
av dessa har tillkummit på uppdrag av regeringen nch kommitléer. Dessa
uiredningar svarade för över 80 % av kosinaderna. Under budgetårel 1978/79
påbörjades 29 utredningar och avslutades lika många. De största utredningarna
avsåg
skatteväsendet, den allmänna försäkringen,
informationssystem för de velenskapliga biblioteken (LIBRIS), arbelsförmedlingarna,
en generell statlig löneuträkningsrutin (SLÖR) samt elt system för
automatiserad matrikelföring och pensionsberäkning.
Kosinaderna för skilda verksamheter under delprogrammet
Rationaliseringsutredningar framgår av tabell 4.
Tabell 4. Projekt under delprogrammet
Rationaliseringsutredningar (1 OOO-tal kr.)
Område
1977/78
1978/79
1979/80
Statskontoret beräknar för 1980/81
Alt.A'
Alt.B-
Rättsväsende
och kriminal-
vård
582
547
Skatteväsende
m. m.
2 391
2 372
1031
Socialförsäkring
338
911
1 010
Utbildning,
forskning
5 220
7 822
4 750
125
125
Miljövård,
arbetsmiljö
3512
3 807
1383
250
250
Jord-
och skogsbruk, fiske
1 326
360
Arbetsmarknad
559
556
740
750
750
Statlig
personaladministra-
tion
12 267
10 188
11 952
6 600
6 600
Metoder
för ADB, organi-
sation
och kontorsraliona-
lisering
3 700
2 992
6 692
10 300
10 300
Övrigt
3 520
2 777
3 102
2 475
2 475
Summa
33 415
32 332
30 660-
20 500''
20 500-'
opaginerad Kontrollera mot PDF
Preliminärt
planerade pro-n jekl samt ointecknad re-
serv Summa
33 415 32 332
5 118 35 778
10 995 31495
12 170 32 670
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avgår:
Projekt finansierade från andra anslag
Summa projekt finansierade från anslaget Statskontoret
9 544
9 277
23 871 23 055
5 801
29 977
31495
32 670
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Avser verksamhet vid en minskning av de reala resurserna
med 2 %. - Avser verksamhet vid oförändrade reala resurser. 3 Budgeterad
verksamhet (sommaren 1979). t Planerad verksamhel (sommaren 1979).
Projekt rörande datordriften för den allmänna
försäkringen, arbetsförmedlingarna och personaladministrativa ADB-system (SLÖR
m, fl.) beräknas kräva en stor andel av resurserna för programmet
Ratinnalisering även under budgetårel 1980/81. Vidare bör nämnas projekt
avseende metudutveckling innm områdena ADB, organisatiun nch
knnlnrsrationalisering. Dessutom förutses elt antal nya utredningar på uppdrag
av regeringen, kommitléer och myndigheter.
Prop.
1979/80:124 41
Förslaget under delprogrammet Rationaliseringsutredningar
innefattar preliminärt planerade projekt saml en ointecknad reserv på
sammanlagt 12.2 milj. kr. Många projektförslag är så långt framskridna atl de i
och för sig mycket väl skulle kunna budgeteras. Statskontoret försöker
emellerlid i del längsla behålla så slor handlingsfrihel som möjligi och
föredrar därför atl beleckna prioriterade projektförslag som anspråk snarare än
som bestämda budgeterade projekl. Verksamhelen budgeteras först när regeringens
direktiv eller formell hemställan från myndighel föreligger eller beslut fattas
på annal säll. Den oinlecknade reserven skall också till en del utgöra reserv
för oförutsedda arbetsuppgifter.
Statskontorets förslag till verksamhel för budgetårel
1980/81 innebär inte någon förändring i antalet anställda uUryckt i
helårsarbetskrafler.
Tabell 5. Statskontorets personal. (Omräknat i
helårsarbetskrafter.)'
1978/79
1979/80
1980/81 Beräknar
Stats-
Före-
kontoret
draganden
Personal
Handläggande
personal
216
216
216
216
Övrig
personal
84
84
84
84
300
300
300
300
' Tabell 5 avser budgeterade årsarbetskrafter. 1 tabell 2
(avsnitt 2.2) anges det faktiskt uppnådda antalet årsarbetskrafter.
Föredraganden
Enligt de anvisningar som regeringen har utfärdai för
myndighelernas anslagsframställningar avseende budgetåret 1980/81 skall
beträffande myndighetsanslag och motsvarande anslag huvudförslagel ulgå från
ett pris- nch löneomräknat anslag minskat med 2%. Det skulle för statskontorets
del innebära en medelstilldelning av 57 650 000 kr. Verkel förordar emellertid
en medelstilldelning av 58 825 000 kr., vilket skulle innebära alt en pris- och
löneomräkning av anslaget för budgeiårei 1979/80 ulan minskning med 27c.
De riktlinjer för statskontorets verksamhet, som jag anser
bör gälla och som jag redogjort för i det föregående, innebär atl stora krav
ställs på statskontoret. Jag anser trots detta inte alt statskontoret bör göras
större än det f. n. är. Jag förordar att verket ges resurser för nästa budgetår
med den minskning med 2 % som normalt har tillämpats i årets budgelförslag vid
beräkningen av myndigheternas anslag för nästa budgelår. Vidare bör hänsyn tas
till alt statskontorels uppgifter beträffande blanketter för sjukledighet m.
m.för statsanställda förs över till slatens personalpensions-
Prop.
1979/80:124 42
verk fr. o. m. budgetåret 1980/81. Del innebär
att statskontoret för budgetåret 1980/81 bör tilldelas eu anslag som uppgår
till 57 325 000 kr.
8 Hemställan
Med hänvisning lill vad jag nu anförl hemställer jag alt
regeringen föreslår riksdagen att
1.
godkänna de
riktlinjer för statskontorels verksamhet som jag har förordat,
2.
godkänna
huvuddragen av den omorganisation av slalskontoret som jag har förordat,
3.
bemyndiga
regeringen alt vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för
att en omorganisation skall kunna genomföras,
4.
till
Statskontoret för budgetåret 1980/81 under åtlonde huvudtiteln anvisa etl
förslagsanslag av 57 325 000 kr.
9 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom propositinn föreslå riksdagen att antaga de förslag sum
föredraganden har lagl fram.
Prop.
1979/80:124
43 Bilaga 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statskontorets
nuvarande organisation
opaginerad Kontrollera mot PDF
Z
O
H c/2
Z
o
Q Z
o;
Z
1/3 H
O H Z
O
c/3 H
H C/3
Administrativ
byr å
(A)
01
JZ
c
CU
c :ro
E
.HL
(U
o i5
O)
c
Oi
E
0 c 0
.i;
UJ
4-* (U
JZ
c
Oi
ro c O
V)
Oi Q.
ro ro
OJ
a>
VI VI
Cl
c 'c
"O w
j
>
Planerings-och utbildningsavdelning (PU)
V)
c .o
+-
CD
al
JZ o 0
ra
c
0)
c ro
Q-
ra
c
'c
\\ ra c
vt
Oi
t/i
ro C 'c
5
5
4- »
tt)
.C
c
Q)
Ol
C
o
CU
> t-'
+-
x: c
Teknisk
avdelning
(T)
.12
c
*-i
-1
Oi
J
*- c
a;
CO OJ
CO
+- (/)
'c
'e
a ro ro
ra Q
x: c
Oi
>
Vi
'c
*- (fl
il
Q)
C (U
o
*-l Oi
ra
c
c ro
-
UJ CO
_1
Ui DC
>-
&5
~
z
Z Q UJ
_i
CO
cc
UJ
>
S ä rskild utredningsgrupp (US)
Sektor: ö vergripande
ro
O)
C
'c
D
+-
3
q)
o.
E
Oi X UJ
L ö neulr ä kningssyslem
Utredningsavdelning 3 (U3)
-i
1-
ro L E o i2
c/5
to
Vi
-
Oi -O
-a
c ro ro c x:
,-i
g
"E
h
o o
C (D
4- »
C (U
E
OJ
ro Q.
OJ
O
Utredningsavdelning 2 (U2)
-
- in
P
.5 VI
01
o CO .Q
VI
D)
C
- C
o lo
8 5
utrikesdepartementen
Utredningsavdelning 1 (UD
0
S,
.p Ul
. T3 0) 3 CO .Q
O
CD
i
S
E
departementen
Riksdagens
IU
>
Prop. 1979/80:124 45
Bilaga
2
Ur
sammanfattningen till betänkandet (SOU 1979:72) Rationalisering och ADB i
statsförvaltningen.
1
Problemdiskussion
Avvägningsproblem
och rollkonflikter
1
kapitel 4 karllägger och analyserar ulredningen principiella och praktiska
avvägningsproblem och rollknnflikter snm negativt påverkar möjligheterna för
statskontoret all fullgöra sina uppgifter. Dessa frågor behandlas under sex
rubriker, nämligen Initiativ, Samordning, Ratinnaliseringsutredningar,
Anskaffning av datamaskiner m. m., Metndförbättring och Granskning. Därvid
framkommer följande.
Det
åligger statskontoret särskilt att ta initiativ lill rationaliseringsåtgärder.
Statskontoret tar av formella och praktiska skäl inte initiativ till rationaliseringsåtgärder
som direkt berör någon enskild myndighel. På eget iniliativ bedriver
statskontoret melodförbättringsarbele. Verket föreslår vidare regeringen eller
myndighet att lämna uppdrag till rationaliseringsutredningar. Det sätt på
vilket initiativskyldigheten förverkligas innebär, enligt utredningens
bedömning, atl någon rollkonflikt eller något avvägningsproblem inle föreligger
mellan denna uppgifl och annan verksamhet vid statskontoret.
Med
samordning avser utredningen en självsländig aktivitet som riktar sig mnt
verksamhet vid andra myndigheter. Ulredningen anser alt statskontoret driver
samordningen av ratinnaliseringsverksamhelen i den civila statsförvaltningen
med så låg ambilionsnivå alt awägningsproblem och rollkonflikter inte kan
uppkomma i förhållande lill verkets övriga uppgifter. Samordning bör enligt
utredningens mening ses som en aspekl som skall beaktas i slatsknntorets
ratinnaliseringsutredningar, anskaffningen av dalamaskiner, metodförbättring
nch granskning. Med detla synsätt anser utredningen alt del inte heller i
framtiden bör uppkumma avvägningsprnblem eller rnllknnflikter mellan
samnrdningsslrävanden och verkels övriga uppgifler.
En
av slatsknntorets huvudsakliga uppgifter är att genomföra rationaliseringsutredningar.
Ulredningen
har funnil atl de avvägningsproblem och rollkonflikter som föreligger mellan
slalskonlorels uppgifl alt utföra rationaliseringsutredningar nch verkets
övriga uppgifter inte i väsentlig mån negaiivt påverkar arbetet med
ratinnaliseringsutredningar. Utredningen konstaterar däremot atl den oklara
deflnition som slalskontoret ger begreppet effektivitet kan leda till skilda
måltnlkningar Detta kan ge upphnv till kunflikter innm statsknntoret och mellan
slatskonioret och sakansvariga myndigheler.
Statskontoret
möter en mängd avvägningsproblem i det ralionaliseringsarbete som genomförs
tillsammans med andra myndigheter. Dessa avvägningsproblem visar sig ha en
nära anknylning lill en rollkonflikt för stals-
Prop. 1979/80:124 46
kontoret,
nämligen om verket skall uppträda endast som företrädare för statens
rationaliseringsintresse eller om verkel i vissa projekt eller i vissa
situationer kan ha en konsultliknande ställning.
Ulredningen
konstaierar all det i projektarbete kan uppslå kunflikter mellan siatskuntnrel
nch en sakansvarig myndighel. Detla är enligt ulredningens mening naluriigt med
hänsyn till atl de båda myndigheterna harolika roller och förelräder olika
iniressen.
Statskontoret
kan i viss mån välja form för engagemang i de olika projekten. Avvägningarna
kan avse typ av arbetsinsats, resursmängd, prujekttid, antal prujekt nch
uppdragsgivare. Det val som statskontoret träffar i dessa frågor är av slor
betydelse för verkets möjligheter atl leva upp till sin myndighetsroll.
Utredningen
anseratt ställning måste las lill frågan nm verkel uteslutande skall uppträda i
en myndighetsroll eller om verket även kan fungera som konsult.
Statskontoret
skall samordna anskaffningen av datamaskiner inom statsförvaltningen. För
statskontorets del är delta en förvaltningsuppgift där besluten har
centraliserats till verket.
Successivi
kommer en alll större del av anskaffningen av ADB-utrustning att avse
ersättning eller utbyggnad av befintlig utrustning. Slalskontoret medverkar i
dessa sammanhang i regel endast i anskaffningen.
Något
mindre än hälften av statskontorets ralionaliseringsprojekl innebär alt ADB i
relativt stur nmfatlning används som metnd för att åstadknmma avsedd
rationalisering. Anspråk på ADB-kapacitel ställs när de så småningom
gennmförs. Sådana rationaliseringsutredningar påverkar därmed förutsättningarna
för statskontorels uppgift att anskaffa dalamaskiner. Under utredningsarbetets
gång preciseras bl. a. ADB-systemens uppgifler, ambi-tinnsnivå nch funktionssätt.
Förutsättningarna har en styrande effekl på anskaffningen av dalamaskiner.
Ställningstaganden
under uiredningsskedet kan därför på etl avgörande sätt påverka valel av
maskinutrustning. Detta kan innebära låsningar sum i upphandlingsansvarigas
tycke leder till nnödigt kostsam anskaffning av datamaskiner. Enligt
ulredningens mening föreligger därmed en rollkonflikt mellan statskontorets
rationaliseringsutredande uppgift och uppgiften atl anskaffa datamaskiner.
Sistnämnd uppgifl påverkas negativt. Rollkonflikten bör lösas med beaklande av
de delvis nya förutsäUningar som de ålgärder medför som redovisas i
proposilionen om användning av ADB i statsförvaltningen.
Statskontoret
har även till uppgift atl samordna utnyttjandet av datamaskiner i statsförvaltningen.
Syftet är atl nå ell så högl och jämnt kapacitetsutnyttjande som möjligt.
Enligt ulredningens mening kan en rollkonflikt föreligga även mellan
statskontorets rationaliseringsutredande uppgift och uppgiften att samordna
utnyttjandet av statens datamaskiner.
Statskontoret
bedriver viss metodförbättring. Utveckling av nya metoder förekummer knappast
vid statsknntoret. Verksamhelen beslår i stället av vidareutveckling och
anpassning av metoder som har utvecklats på annat håll. De resultat som uppnås
i rationaliseringsarbeiel och i upphandlingen av datamaskiner beror i viss mån
på de meloder som används.
Prop. 1979/80:124 47
Ulredningen
anser att det inte råder någon principiell rollkonflikt mellan metodförbättring
och löpande rationaliseringsarbete. Förhållandet är snarare det motsatta.
Däremot kan del föreligga avvägningsproblem. Både i planeringsskedel och i
genomförandeskedei måste ställning las till hur slor del av de samlade
resurserna som skall satsas på metodarbele med vidare syfte än att resultaten
skall användas i ett bestämt projekt. Efterfrågestyrningen av metodförbättring
som inte sker i direkt anslutning lill tillämpningsprojekten behöver
förbättras. Vidare behöver formerna för den budget-och resursmässiga styrningen
av planering och genomförande av metodarbele förbällras.
Slatskonioret
granskar åriigen etl stort antal utredningar och rationaliseringsförslag för
vilka andra är ansvariga. Förslagen överiämnas lill verkel för yttrande från
regeringen, kommittéer och myndigheler.
Statskontoret
kan ha medverkat på ett eller annat sätt vid utformningen av del förslag som
remitteras. 1 så fall uppkommer enligt utredningens mening en rollkonflikt
eller närmare bestämt en jävssituation för verket och dess tjänstemän. En annan
rollkonflikt kan föreligga mellan granskningsuppgifter som utförs vid olika
tillfällen. Kommittéer eller myndigheter kan på uppdrag av regeringen eller på
eget iniliativ inhämta statskontorets synpunkter innan ett förslag överiämnas
till regeringen, Samma förslag kan senare av regeringen remitteras till
statskontoret för yttrande, Ulredningen beaktar hur olika uppgifier och roller
för statskontoret påverkar de institutionella jävsproblemen.
Medbestämmande
och rationalisering
1
kapitel 5 diskuterar utredningen om det kan flnnas skäl au ändra statskontorets
uppgifter och roll som en följd av de förändringar som på senare år har
genomförts på arbetsrättens område.
Utredningen
går igenom hur bl, a. medbestämmandelagen (MBL) och medbestämmandeavtalet för
det statliga arbeistagarnmrådet (MBA-S) kan påverka förulsältningarna för
ralionaliseringsverksamheten i statsförvaltningen. Ulredningen diskuterar
närmare hur olika faser i en ratinnaliseringsprocess påverkas av reglerna i
MBL nch MBA-S. De faser som beskrivs är direkliv, projektplan, arbetsformer,
konsultmedverkan, olika etapper i en ulredning, krav på ytterligare alternativ
och genomförande.
1
stor utsträckning saknas bearbetade erfarenheler av de effekter som ändringarna
på arbetsrättens nmråde har medfört. Det råder och knmmer ännu en tid atl råda
osäkerhel vid många myndigheter om den fortfarande nya situatiunen. En mängd
regler gäller numera för ratinnaliseringsverksamhelen. Oklarhet kan också
gälla om vilka regler snm faktiskt skall till-lämpas i del enskilda fallel.
Riktlinjerna är formulerade på etl sätt som ger betydande utrymme för tolkning,
t. ex. av vilka typer av undersökningar som kräver en mer strikt tillämpning av
reglerna. En arbetsgivare kan finna del svårt atl samiidigi tillgodose både
formkraven och kraven på enkelhet och snabbhei.
Risk
för skadestånd föreligger om en arbetsgivarrepresentant förbiser någon av de
många regler snm kan gälla. En arbetsgivare kan vidare fällas
Prop. 1979/80:124 48
i
arbeisdnmsiolen för att ha begått formella fel. Risken att utsättas för dessa
former av obehag kan medverka till all även sakligt moliverade initiativ till
förändringar och beslul inie så gärna tas.
Om
enighet i en ralionaliseringsfråga inte kan nås Inkall så kan frågan lyftas
till central förhandling. Anlalet centrala förhandlingar är duck ytterst
begränsat, Della antyder alt uppgörelser träffas på Inkal nivå. En sirävan
synes finnas att undvika cenirala förhandlingar. Om uppgörelse skall kunna
iräffas Inkall, måste någnn part göra eftergifter. Av enkäler som arbetstagarorganisationerna
har gjort bland de lokala föreningarna, framgår atl flertalet anseratt MBL har
förbättrat möjligheterna alt påverka arbetsgivarens beslut.
Det
förhållandel att arbetsgivaren slutligt bestämmer utgör inte grund alt hävda
atl förulsällningarna för rationaliseringar är oförändrade. Syftet med
arbelsrältsreformen är att stärka de anställdas möjligheter lill medbeslämmande.
Av de nämnda enkäterna framgår au arbetstagarparien i flertalet förhandlingar
anser sig nå tillfredsställande resullal.
På
den statliga myndighetssidan finns inte någon uttalad och spridd arbelsgivarpolicy
uiöver vad som framgår av MBA-S och statens arbetsgivarverks anvisningar
härtill. De nya förhållandena innebär att ett lidigare partssamarbeie har
utvecklats mot klara parisförhållanden. Den personal som förutsätts företräda
arbetsgi'arsidan kan delvis känna sig främmande inför denna roll. Behovel av en
arbelsgivarpolicy är stort. En markering bör också göras av vilken personal vid
myndigheterna som skall anses förelräda arbelsgivaren. Om arbetsgivarrollen
skall kunna ulövas med full kraft, t. ex. på raiionaliseringsområdei, kan denna
personal behöva stöd. Det lorde vara ett allmänt inlresse au denna roll kan
fullgöras. Samiidigi är del av stor betydelse för den enskilde tjänstemannens
sociala arbelsmiljö.
Arbelsrältsreformen
inverkar på flera säll på statsknntnrets verksamhel. De utredningar som
beslutas innm andra myndigheter nch som bedrivs under medverkan av
slatskonlorel kan påverkas. Dessutom kan del utredningsarbete påverkas som
bedrivs på uppdrag från regeringen, offentlig utredning eller molsvarande.
Ulredningen
konstaterar att del ännu är svårt att göra säkra uttalanden om slatskonlorels
möjligheter atl verka under de nya förutsättningar som arbelsrältsreformen
medför. Ulredningens sammanfattande bedömning är emellerlid följande.
Anspråken från myndigheterna på medverkan från
statskontoret blir knappast större som en följd av arbetsrättsreformen.
Statskonlnrets möjligheter att kunna lillhandagå
myndigheter med råd avseende medbestämmandereglerna och avtal på
raiionaliseringsområdei är begränsade.
Möjligheterna atl verka inom myndigheterna kan i
några fall begränsas av Inkala knilekiivavtal så att statsknntnret inte anser
sig böra medverka i uiredningar vid myndighet. 1 andra fall kan
förulsältningarna påverkas mera måttligt men likväl försvåra för siatskuntnrel
all leva upp lill sin myndighetsrnll.
Kalenderiiden för ratinnaliseringsutredningar kan
knmma att öka men
Prop. 1979/80:124 49
della
behöver inle innebära en ökning av de lotala resurserna för rationaliseringsutredningar
och genomförande av ratinnaliseringsåigärder.
D
Förutsättningarna för slalsknntnrel alt verka på uppdrag från regeringen nch
knmmittéer är i huvudsak uförändrade.
D
Stalskonturet bör ha beredskap atl lillhandagå arbetsgivarverket med den
experlis på ratinnaliseringsområdet snm arbetsgivarverket kan ha behnv av i
förhandlingsverksamheten.
Förändringarna
på arbetsrättens område påverkar således statskontorets uppgifier och roll.
ADB
i Slalsförvaliningen
I
kapitel 6 återger utredningen de uttalanden i proposilionen om användning av
ADB i statsförvaltningen och riksdagens beslut i anledning härav som kan
bedömas mer pålagligl knmma all påverka innehållet i och förutsättningarna för
de cenirala rationaliseringsorganens framtida arbete vad gäller ADB. Dessa
sammanfattas på följande sätl av utredningen.
En
ny granskningsfunktinn för ADB-investeringar införs. Det innebär atl större och
vikligare ADB-investeringar skall granskas vid två ä tre lillfällen inför
regeringens och riksdagens beslut i ärendel.
Den
samnrdnade anskaffningen av datamaskiner skall även i fortsättningen vara en
uppgifl för centralt ratinnaliseringsnrgan. Detla skall nckså kunna ge råd och
annan vägledning nm användning av smådatorer nch andra hjälpmedel.
Utveckling
av enskilda ADB-sysiem bör inte föriäggas till centralt rationaliseringsorgan,
särskilt inte när det är frågan om att utveckla slora ADB-system. Sådana organ
eller tjänstemän från sådana organ kan dock på olika sätt medverka i stora
utvecklingsprojekt. 1 fråga om mindre system bedöms det många gånger vara
fördelaktigt att låta myndigheterna anlita konsulter m. m. Centrala
raiionaliseringsorgan skall också kunna lämna råd till myndigheler om nästan färdiga
ADB-system och program som kan köpas.
Cenirala
rationaliseringsorgan skall initiera, samordna och sprida informalion om
insalser på metodområdet. De bör vidare delia i arbelet på me-todområdei som
bedrivs av ADB-områdels intresseorganisationer och på apdra häll utanför
statsförvaltningen.
Härtill
kommer att centrala ratinnaliseringsnrgan på ett övergripande sätt skall följa
och svara för att samnrdningsaspekier beaktas vid spridning av datordriften.
Delta kan bl, a, ske gennm att granska utredningar nch förslag om sådan
spridning. Även möjligheterna till samnrdning av ADB-användningen i övrigt
skall bevakas.
Dessutom
bör de allmänt verka för att myndigheternas planering av ADB-verksamheten
förbältras samt medverka i utfurmningen av översiktlig information om
användningen av ADB i statsförvaltningen.
Mot
bakgrund av statskontorets nuvarande uppgifter på ADB-området och de uttalanden
som görs i propositionen om användningen av ADB i statsförvaltningen
sammanfattar utredningen befintliga och ev. nya centrala rationaliseringsorgans
uppgifter på ADB-området. Dessa bör bl. a. utföra
4 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 124
Prop. 1979/80:124 50
granskning
av ADB-invesieringar, svara för samordnad anskaffning av ADB-ulruslning,
medverka vid utveckling av vissa ADB-system, lämna råd om system, program och
utrustning, iniliera och medverka i metodutveckling samt bevaka utvecklingen
på ADB-området. De delvis nya uppgifterna, den siarkare betoningen av vissa
uppgifter och de säll på vilka uppgifterna kan komma att utföras påverkar den
organisatoriska siruktur i vilken dessa ADB-uppgifter och övriga centrala
raiionaliseringsuppgifter bäst kan lösas. Riskerna för awägningsproblem och
rollkonflikter inom olika organisationer måste särskilt uppmärksammas. 1 sina
överväganden utgår utredningen från att uppgifterna för den av riksdagen
beslutade datadelegatinnen i huvudsak skall avse övergripande ADB-frågor av
betydelse för samhället i storl.
Omprövning
av slallig verksamhet
Förvaliningsutredningen
(FU) har lämnat förslag som bl. a. syftar lill all siatsmakterna skall få
bälire underiag för beslul att ompröva befintlig statlig verksamhet, 1 kapitel
7 redogör utredningen för de av FU:s överväganden och förslag som är av
belydelse för organisalionen av de centrala myndighetsuppgifterna avseende
rationalisering och ADB.
FU
föreslår alt översynsgrupper skall inrättas i fackdepartementen. Huvuduppgiften
för dessa grupper skulle vara att bereda regeringens beslut i olika skeden av
översyns- och omprövningsarbetet.
De
organ vid sidan av översynsgrupperna i departementen som kan användas för
utredningsarbete syftande lill omprövning är riksrevisionsverket,
statskontoret, försvarets raiionaliseringsinslilul och berörda myndigheter, FU
föreslår inte några omedelbara resursförstärkningar vid statskonlnret vid etl
successivi gennmförande av dess förslag. Utredningen ansluter sig till FU:s
bedömning att förslaget lills vidare inte behöver påverka omfattningen av
statskontorets resurser. Resursfrågorna torde i stället lämpligen bevakas i det
åriiga budgetarbetet.
FU
anser att det ulan alt förändra statskontorets inrikining är möjligt för verket
atl medverka i översynsarbele på de områden där verkel har förvärvat
erfarenheter. FU konstaterar också au statskontoret redan nu i betydande utsträckning
styrs av uppdrag från regeringen. Utredningen ansluter sig till dessa
bedömningar. Liksom FU anser utredningen att raiionaliseringsinsatser ligger
nära översyns- och omprövningsinsatser. Enligt ulredningens mening behöver
därför statskontorets medverkan i översynsarbete varken av formella,
metodmässiga eller innehållsmässiga skäl påverka statskontorets organisatoriska
utformning.
FU
har pekat på några olika sätt på vilka statskontoret kan medverka i
översynsarbetet. Verkei kan ideniifiera problem och medverka i översynsgruppernas
arbete atl ulforma direkliv. Statskontoret kan också på uppdrag av regeringen
ta fram underiag för val av översynsobjeki och utformning av direktiv. Ibland
kan det enligt FU även vara lämpligt att ge statskontoret uppdrag att genomföra
översyner på etl sakområde. Enligt utredningens mening låter dessa sätt för
statskontoret atl medverka i översynsarbetel
Prop. 1979/80:124 51
sig
väl förenas med en myndighetsslällning för slalsknntnrel.
FU
anser nckså att del kan vara möjligt au engagera statsknntoret för alt ge en
sakansvarig myndighet resurs- och kompetensmässigt stöd vid en
översynsutredning. Rollfördelningen mellan sakansvarig myndighet nch
statskonlnret skulle då preciseras i direkliven. Slalskontoret skulle även ha
möjlighel alt framföra ev. avvikande mening lill uppdragsgivaren. Enligt
ulredningens mening kan del vid sådan medverkan från statskontoret i prakliken
vara svårt för verket att helt leva upp lill en myndighetsroll,
Ulredningen
anser att elt samband föreligger mellan det sätt på vilket statskontoret
medverkar i ulredningsarbele och den roll som verket har. Även formerna för
engagemang i omprövningsarbetel måsle vara förenliga med de roller som
utredningen väljer att definiera för de centrala rationaliseringsorganen.
Vissa
personalfrågor m. m.
I
kapitel 8 behandlar ulredningen vissa personalfrågor vid slatskonioret. Utredningen
betonar vikten av att statskontoret har en personalstyrka som gör det möjligt
för verket att lillgodose de anspråk som utifrån riktas mot verket. För atl
kunna uppnå detta anser utredningen att personalomsättningen på lägre nivåer
bör behållas eller ev. något minskas, atl rörligheten bland de högsta
tjänstemännen bör ökas, atl de högsta tjänstemännen måsle ta aktiv del i prnjektarbetel,
atl erfarna och kompetenta utredare måste anslällas, att kvalificerade
projektledare måsle kunna engageras och atl sambandet med den övriga
statsförvaltningen bör stärkas.
Mot
bakgrund av iakttagelser som har gjorts i samband med analysen och diskussionen
i kapitel 4-8 presenterar utredningen i kapitel 9 och 10 sina överväganden och
förslag beträffande de cenirala myndighetsuppgifterna avseende rationalisering
nch ADB saml den nrganisatnriska furm i vilken dessa uppgifter bör utföras.
2
Centrala myndighetsuppgifter avseende rationalisering och ADB
Vissa
yueriigare förutsäUningar för ralionaliseringsverksamheten anges i kapitel 9.
Mot bakgrund av tillgängliga bedömningar av de slalsfinansiella utsikterna
drar utredningen slutsatsen atl ralionaliseringsverksamheten och den
administrativa utvecklingen i statsförvaltningen i högre grad än f n. bör
inriklas mot att åstadkomma realiserbara besparingar.
Rationaliseringsarbetet
i statsförvaltningen påverkas även av de förutsättningar som myndigheterna har
för sådant arbete. Utredningen konslalerar alt affärsverken har god tillgång
till egna persnnalresurser för ratinnalisering nch att något ytteriigare slöd
för ralionaliseringsverksamheten i allmänhet inte torde behövas. Stora
förvaltningsmyndigheter kan själva eller med hjälp av konsuller klara även
större projekl rörande rationalisering och administrativ utveckling. För alt
genomföra riktigt stora rationaliserings-eller ADB-projekt torde de emellertid
behöva kvalificerat stöd ulifrån. Små
Prop. 1979/80:124 52
och
medelslora myndigheter har i regel små egna resurser för rationalisering.
Normalt kan endast enklare ålgärder genomföras. Dessa myndigheter behöver
avsevärt slöd utifrån för atl kunna klara mer omfattande
ratinna-liseringsprnjeki. Dessa omständigheter behöver beaktas när uppgifter
och organisalion för cenirala rationaliseringsorgan utformas.
Ulredningens
överväganden om vilka de cenirala myndighetsuppgifterna avseende
rationalisering nch ADB skall vara spänner över elt vill fält. Följande
förslag lämnas.
Rationaliseringsutredningar
1
instruktionen för slalskontoret ingår f. n. inte någon närmare precisering av
målet för verkels rationaliseringsverksamhet. Statskontoret använder en myckel
vidsträckt definition av begreppet effektivitet. Utredningen föreslår en
precisering på denna punkt. Det bör särskilt åligga statskontoret att verka för
alt effektivitetshöjningar i form av kostnadsbesparingar kan ästadknmmas.
Självfallel skall verkel i rimlig utsträckning nckså beakta de krav som t. ex. rättssäkerhet,
arbetslillfredsslällelse och arbelsmiljö kan resa. När uiredningsuppdrag lämnas
lill statskontoret bör särskilt anges om presta-tinns- och serviceförbättringar
får motivera koslnadsökningar eller oförändrade kostnader. Med denna
inriktning av verksamheten skall statskontoret i försia hand bevaka
statsmakternas iniressen av en enkell, snabbt och ekonomiskt arbetande
statsförvaltning. Det innebär atl statskontoret har en särskild myndighetsroll.
Uirymme finns inle för en konsultroll i vilken sak-myndighels iniressen kan
sältas främst.
Den
roll som därmed har föreslagits för statskontoret påverkar även kretsen av
möjliga uppdragsgivare. Uppdrag från myndigheter bör inle ulföras i
fortsättningen. Sådana uppdrag kan tendera atl ge siaisknnioret en konsultroll.
Förändringarna på arbetsrättens område kan också lala för att statskontoret
inle bör utföra undersökningar på uppdrag av myndigheler.
Uppdrag
till statskontoret bör i första hand lämnas av regeringen. Det bör även vara
möjligt för statliga kommitléer att lämna uiredning:>uppdrag lill
statskontoret. Kommillé bör dock först inhämla medgivande från regeringen
eller vederbörande statsråd.
Självfallet
bör del även i fortsättningen vara möjligt för riksdagen att efter medgivande
från regeringen lämna uppdrag till statskontoret som avser riksdagen och dess
verk.
Statskontoret
bör på egel initiativ bedriva metodförbäilringsarbete som är av intresse för
verket och för flera av dess tillämpningsprojekt. Samma förhållande bör kunna
gälla vissa övergripande horisontella projekt, t. ex. avseende för hela
statsförvaltningen gemensamma funktioner. Statskontoret bör utforma och för
regeringen presentera förslag lill konkreta ralinnaliseringsuppdrag. För detla
ändamål bör verket ha en akluell förteckning över lämpliga
ralionaliseringsprojekl. Regelbundel eller vid behov kan statskontoret föreslå
regeringen alt dessa utförs. Underiag till direkliv för sådana projekl bör
finnas.
Statskontoret
bör medverka i prujekt på elt sådant sätl att verket kan leva upp till sin
myndighetsroll. Detta påverkar uppdragens form och ar-
Prop. 1979/80:124 53
betsformerna.
Uppdragens
form kan variera. Om regeringen eller kommitté lämnar statskontoret ensamt elt
visst uppdrag är verkets ansvar klarl. Finns en eller flera sakansvariga
myndigheter bör dessa medverka på lämpligl sätl. Önskar uppdragsgivaren markera
detla kan anges atl statskontnrel skall utföra uppdraget i eller efter samråd
med berörd myndighet. Även i dessa fall har statskontoret elt fulll ansvar för
projektet. Om inte sakansvarig myndighet ansluter sig till statskontorets
förslag får myndigheten markera detla i gängse förvaltningsmässiga former.
Under vissa förulsältningar bör regeringen även kunna lämna uppdrag lill
myndighel med föreskriften alt uppdragel skall ulföras i samråd med
statskontoret.
Fattar
statsmakterna beslul om en intensifierad omprövning av slallig verksamhet bör
statskontoret på olika sätt kunna medverka häri, Beiräffande uppdragsformerna
för sådanl arbeie bör samma förhållanden gälla som för medverkan i annat
ralionaliseringsarbete.
Även
statskontorets arbetsformer i projekten är av belydelse. Verket måsle ha elt
reellt inflytande över projektledningen och tjänstemän från verkel skall svara
för en väsentlig del av ulredningsarbelet m, m. i projektet. Sakansvarig
myndighet skall självfallet aklivt medverka om sådan finns, Slalskonlorel bör
vidare eftersträva alt genomföra projekt med en så koncentrerad resursinsats
som möjligt och på så kort tid som möjligt, Verkel har då goda möjligheter atl
i projekten leva upp till sin myndighetsroll. Dessutom medverkar detla till att
resurserna binds för kortare lid. Beredskapen all ta nya uppdrag från regering
och kommitléer ökar därmed.
Dessa
arbelsformer m, m, innebär att statskonlnrets utredare ges förutsättning all
få medverka i fiera stnra prnjekt under given tidsrymd. Risken för ämnes- eller
melndmässig stagnalinn minskar därmed för utredarna, Detla arbetssätt bör öka
benägenhelen för yngre tjänstemän att slanna någol längre vid slalskonlorel.
Anskaffning
m. m. av datamaskiner för statsförvaltningen
Anskaffning
av ADB-utrustning avses enligt proposilionen om användning av ADB i
statsförvaltningen ske centralt även i fortsättningen. Delta är därför en
uppgift för centralt rationaliseringsorgan. Vilken utrustning som skall
omfattas av den centrala anskaffningen och vilken grad av delegering lill
användarmyndigheier som kan vara lämplig utreds f. n.
Den
rollkonflikt snm ulredningen har knnstaterat kan föreligga mellan
statskontorets rationaliseringsutredande uppgift och uppgiften att anskaffa
datamaskiner kan i princip lösas på två skilda sätt. Den ena innebär att
utrednings- och anskaffningsverksamheierna knyts nära till varandra för atl
säkerslälla att erforderiiga kontakter las på etl tidigt sladium. De två
verksamheterna kan då vävas så hårt samman atl rnllkonflikten i prakliken
upphör. Denna lösning ökar dessulom förutsättningarna för atl skapa och
vidmaklhålla en bred och hög kompelens på ADB-områdel inom statskontoret. En
nackdel med en sådan ordning är atl system ulvecklade av eller under medverkan
av statskontoret kommer atl stå i en annan relalion
5 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 124
Prop. 1979/80:124 54
till
anskaffningsverksamheten än syslem ulvecklade av andra.
Den
andra lösningen innebär att anskaffningsverksamheten bryts ut ur siatskuninrei.
Rnllknnflikten markeras därmed, men den är inle längre intern innm
statskontoret. En nackdel med en sådan ordning är att yllerligare svårigheter
uppslår alt åstadkomma kontakter mellan systemutveckling och anskaffning i de
fall statsknntnret utför systemutveckling m. m,
Ulredningen
har också konslalerat au en rollkonflikt kan föreligga om statskontoret ulför
eller medverkar i syslemutveckling och därefter skall samnrdna utnyttjandet av
ADB-uirusining, De ivå principiellt skilda lösningar som har angetls i fråga
om anskaffning av ADB-utrustning är tilllämpliga även i della fall.
Enligt
utredningens mening bör främst prakliska skäl avgöra valel mellan de två
organisatoriska lösningarna på dessa rollkonflikter.
Metodförbättring
De
förhållanden inom statsförvaltningen som föranleder behov av rationaliseringar
förändras efler hand. Samlidigt förändras de metoder och lekniker som kan
användas i rationaliseringsarbetet. Del är därför nödvändigt atl det i
rationaliseringsarbete och systemutveckling ingår ett visst mått av
melodförbättringsarbele.
Utredningen
har konstaterat atl det inle råder någon principiell rollkonflikt mellan
metodförbättring och löpande ralionaliseringsarbete. Förhållandet är snarare det
motsatta, Däremoi föreligger vissa resursawägningsproblem.
När
del gäller metodförbättring som syflar lill alt lösa problem i etl visst
projekl föreligger inle några pålagliga svårigheter i fråga om inriktning, nmfatlning
nch användning av resultatet. Dessa frågor löses nämligen helt naluriigt inom
projektet. Dei betyder all några särskilda överväganden inte behöver göras
angående styrning av sådan meiodförbättringsverksamhel.
När
det gäller metodförbättringar som syftar lill att lösa prnblem som förekommer
inom flera projekt som den egna organisationen bedriver, föreligger vissa
problem i fråga om verksamhelens inrikining och omfattning nch spridning av
resultatet. Konkurrens om resurserna kan föreligga i planerings- och
genomförandefaserna. En bestämd resursram bör gälla för au ge stadga ål denna
metodförbättring och en plan för verksamheten bör redovisas till regeringen
för ställningstagande. Enligt utredningens mening bör ramen tills vidare sällas
lill storieksordningen 2 96 av statskonlnrets anslagsmedel.
Även
när det gäller metodförbättring som syftar lill att stödja alla myndigheter i
statsförvaltningen som möter ett problem av viss typ så föreligger avsevärda
svårigheter i fråga om val av verksamhelens inriktning och omfallning samt i
fråga om spridning och användning av resultaten, Ulredningen anser alt idéer,
uppslag uch förslag till prujekt löpande bör samlas in från statsförvaltningen.
Efter en värdering bör en plan för metodförbättring av gemensaml intresse för
fiera myndigheter upprättas. För planeringen bör lills vidare gälla en
koslnadsram av 5 milj. kr per budgetår. Metodprojeki bör i första hand utföras
vid en myndighel som har användning av resultatet.
Prop. 1979/80:124 55
som
är särskilt intresserad av projektet och som är lämplig atl ulföra delsamma.
För
atl fånga upp tänkbara behov nch prnjekiförslag, för atl värdera dessa, för all
upprälla en plan inom given finansiell ram och för att underlätta spridning av
resultaten bör en rådgivande delegaiion för metodförbättringsarbete inrättas.
Den bör anknytas till ett lämpligt centralt rationaliserings-organ.
Granskning
Statskontoret
granskar rationaliseringsförslag som har utformats av andra. Detta sker i form
av yttranden över remisser från regeringen och sam-rådsyltranden lill myndigheter
och kommitléer. En viss granskning utövas även i samband med anskaffning av
ADB-utrustning.
Ulredningen
har konstaterat all statskontoret och dess ijänslemän kan råka i rollkonflikter
eller jävssituationer i granskningsverksamheten. Dessa beror på alt
statskontoret eller dess tjänstemän före granskningen kan ha haft mer eller
mindre omfattande befallning med ärendel.
Statsmakterna
har nytta av väl genomtänkta remissyttranden. Statskontoret bör därför även i
fortsättningen ägna sig ål granskningsverksamhet av här aktuellt slag. Verket
och dess tjänstemän kommer därmed även framdeles alt kunna komma i situationer
av jävskaraklär. Det är lämpligt att statskontoret avslår från alt lämna
yltrande nm verkei har deltagit i utformningen av ett utredningsförslag eller
eljest haft mer påtaglig befattning med ärendet. Del ankummer på slatsknntorel
alt vaka över atl dess integritet inte kan sältas i fråga.
Den
förbätlrade planering, slyrning och samordning av ADB-användning som regering
och riksdag har beslulat om med anledning av förslag i proposilionen om
användning av ADB i statsförvaltningen innebär bl. a. atl en
granskningsfunkiion för vikligare ADB-invesleringar skall tillkomma. Denna
delvis nya och utökade uppgift kan utföras av regeringskansliet, av ett
särskilt organ eller av statskontoret. Ulredningen har bedömi all det inte är
önskvärt att denna granskningsfunkiion organisatoriskt ingår som en del av
regeringskansliel.
De
ADB-syslem m. m., som kommer all behandlas av granskningsfunk-tinnen inför regeringens
nch riksdagens ställningstagande, kan vara utvecklade av vederbörande
myndighel, av myndighel tillsammans med statskontoret eller av statskontoret
ensamt. I samtliga fall kan konsuller ha medverkat. Granskningen skall ske på
elt likartat säll och på samma villknr uavsett vilkel organ som är ansvarigt
för utveckling av systemet. Om man önskar undvika reella rollkonflikter, eller
föreställningar om sådana, bör granskningen göras i ett organ som slår fritt i
förhållande till inslanser som kan medverka i syslemutveckling.
Prop. 1979/80:124 56
Övriga
uppgifter
Med
samordning avser ulredningen en självständig aktivitet som riktar sig mol
verksamhel vid andra myndigheler. Del självklara förhållandet atl statskontoret
i ralionaliseringsarbete inom ell förvaltningsområde beaktar samordning med
annan verksamhet är en del av projektarbetet och inte en självständig
samordningsuppgift. Samordning bör ses som en aspekt som skall beaklas i
statskontorets huvudsakliga arbetsuppgifter, nämligen att genomföra rationaliseringsutredningar,
all anskaffa datamaskiner, att bedriva metodförbättring och alt genomföra
granskning. Viss självständig samordning i ralionaliseringsverksamheten kommer
dock alt behövas. Som exempel på sådana samordningsuppgifier kan nämnas innehålls-
och utseendemässig samordning av information för databearbetning, datakommunikation
samt Slandardisering och normering av maskin- och programvaror.
Samordningsuppgifter av detta slag bör åvila bl, a, statskontoret.
Regeringen
har i proposilionen om användningen av ADB i statsförvaltningen uttalat sig
för att centrala ratinnaliseringsnrgan genum rådgivning på ADB-området skall
öka stödel till myndigheterna. Rådgivningen skall enligt proposilionen bl. a.
avse köp av nästan färdiga ADB-system och program samt användningen av
smådatorer och andra ADB-hjälpmedel. Vidare skall lämnas vägledning i frågor om
utformning av driftlösningar, val av ulrustning samt organisation och bemanning
av driftenheter. Sådan rådgivning förutsälter enligt ulredningens bedömning au
särskild kunskap byggs upp. Moment av metodförbättring kan ingå häri. Sådan
rådgivning bör åvila bl. a. slatskonlorel.
En
stor del av den slalliga adminislralionen består av arbetsuppgifter som ryms
inom begreppet koniorsdrift. Alla myndigheter har konlorsfunklioner och svarar
i stor utsträckning själva för val av metoder och ulrusining m. m. Några
myndigheler, bl. a. slalskontoret, har inslruktionsmässiga eller på andra sätt
reglerade skyldigheter alt ge service, råd och anvisningar på området.
Ulredningen har låtit genomföra en kartläggning av förekomslen av
kontorsteknisk rådgivning och seiyice m. m. inom statsförvaltningen. Mot
bakgrund av dels de resultat som därvid har framkommil, dels utredningens
överväganden i övrigt drar utredningen följande slutsatser.
Statskontorets
kompetens i fråga om ulrusining för flextid bör avvecklas. Eventuellt kan den
överföras lill det nybildade slalens inslitui för personaladminislration och
personalutbildning (SIPU),
Även
slatskonlorels kompetens på kontorsoffsetom.rådet bör avvecklas, Evenluelll kan
den överföras lill postens inköpscenlral.
Statskontoret
bör även befrias från de uppgifter beträffande blanketter för sjukledighet för
statsförvaltningen som för närvarande åvilar verket. Uppgiften bör föras över
på t. ex. slatens personalpensionsverk.
Den
serviceverksamhet i fråga om blankett- och dokumentleknik som bedrivs vid
blankettekniska enhelen vid statskontoret bör överföras lill statistiska
centralbyrån (SCB). Utbildningsverksamhet på området bör adminislreras av
SIPU.
Det
innebär atl statskontoret starkt kan begränsa sin nuvarande verksamhet på det
konlorslekniska området. 1 fortsättningen bör verket behålla
Prop.
1979/80:124 57
kompeiensen
och kapaciteten för arbeismälning. Vidare bör verkel ägna sig ål den vid olika
tidpunkter mest kvalificerade kontorstekniska utrustningen m. m. där bl. a,
inslaget av ADB är mer belydande. Del kan också vara lämpligl att system
innehållande ADB-utrustning och program för olika inom statsförvaltningen gemensamma
kontorsfunktioner utformas.
3
Organisation m. m.
I
kapitel 10 presenlerar ulredningen förslag om den centrala
myndighets-organisationen för rationalisering och ADB i statsförvaltningen.
Inledningsvis
diskuterar utredningen några exempel på organisatoriska ålgärder snm har
omnämnts i direktiven. Ulredningen behandlar sålunda möjligheten alt stanna vid
att bäitre precisera stalsknntnrels uppgifter, alt lill statsknntnret knyta etl
organ med rådgivande eller beslutande funktioner avseende t. ex. vikligare
ADB-frågor, alt inrätta ett fristående mindre organ för granskning av viktiga
ADB-projekt och all inrätta elt granskningsorgan med ytteriigare uppgifter.
Utredningen diskuterar också möjligheten alt inrätta ett dataverk. Utredningen
ger sin syn på lämpligheten av dessa olika lösningar.
När
utredningen formulerar egna lösningar, anger den som sin grundläggande
inställning att en effektiv granskning av statliga ADB-investeringar, som kan
ha förutsättningar att vinna respekt för opartiskhet, måste ske i ett nrgan som
är fristående i förhållande till myndigheter som deltar i utveckling av
ADB-sysiem, I granskningen ingår i princip två delar, nämligen en beredande
del och en beslutande del. Utredningen anser atl den beslulande delen måste ha
full kontroll över beredningsresurserna. Även den beredande delen måste därför
slå fri i förhållande till syslemulvecklande myndigheter.
Med
denna ulgångspunkl har utredningen särskilt övervägt tre organisationsalternativ
som innebär att del vid sidan av statskontoret bildas etl särskilt organ för
granskning av statliga ADB-sysiem. Detla organ lilldelas i två av alternativen
vissa ytterligare uppgifter på ADB-området.
Grundalternaiivet
innebär atl granskningsorganei, uiöver au svara för granskning, även medverkar
vid urvalet av ADB-investeringar som skall granskas och driver
dokumentationscentralen över slatliga ADB-sysiem. Till dessa uppgifler läggs i
ett alternativ bl. a. uppgifterna att samordna meiodarbetei på ADB-området och
atl utfärda riktlinjer m. m. för utveckling av ADB-system. Till dessa uppgifter
för ett nytt nrgan fugas i etl annal alternativ även uppgiften alt svara för
den samnrdnade anskaffningen av ADB-utrustning för statsförvaltningen. De olika
alternativen påverkar i varierande grad statskontorets uppgifter.
Ulredningen
analyserar de tre alternativen och konstaterar all alla tre har fördelar och
nackdelar. Om granskningsorganels uppgifter vidgas uppkommer definitions- och
gränsdragningsproblem genlemol statskontoret. Ansvar för många uppgifter kan,
särskilt i ett inledningsskede, dessutom negaiivt påverka arbetet med den
vikliga och krävande huvuduppgiften all granska slatliga ADB-investeringar. En
fördel med atl låta gransknings-organet även svara för anskaffningen av
ADB-utrustning är dock atl samma
Prop. 1979/80:124 58
organ
därmed ges full kontroll över de olika styrinstrumenten för användningen av
ADB i statsförvaltningen. Utredningen anser vidare alt möjligheten lill
värdefull återföring av erfarenheter skulle gå föriorad om granskningsorganets
uppgifter begränsades till alt lämna synpunkter på enskilda ADB-investeringar.
Med
ledning av övervägandena om för- och nackdelar som vidlåder de tre allernaliven
lämnar ulredningen ett förslag till organisation av de cenirala
myndighetsuppgifterna avseende rationalisering uch ADB. Förslaget har givits
en ulformning som skall medverka till att gränsdragningsproblem mellan
granskningsorganels och bl. a. slatsknntorets uppgifter inte skall behöva
uppkomma. Del innebär au granskningsorganets uppgifter begränsas lill au i
första hand avse granskning av statliga ADB-investeringar.
Statens
ADB-råd
Ulredningen
föreslår att granskningsorganei ges formen av en kommitté med vissa
förvaltningsuppgifter. Den kan t, ex, benämnas statens ADB-råd, Följande
uppgifter bör åvila rådel.
1. Granska invesleringar i slalliga ADB-sysiem och
ADB-anläggningar och vid behov lämna råd till myndigheter om utformning av
beslulsunderiag m. m.
2. Medverka vid urval av ADB-investeringar som bör
granskas.
3. Driva dokumentationscentral över statliga
ADB-sysiem.
4. Besvara remisser från regeringen i viktigare
ADB-ärenden, t, ex, större anskaffningar och frågor om riktlinjer för
ADB-verksamhet,
5. Lämna en årlig översiktlig redogörelse för sin
verksamhel. Därvid kan även lämnas synpunkier på hur användningen av ADB i
statsförvaltningen utvecklas i olika vikliga avseenden.
Rådet
bör inrättas för en periud av fem år räknat från den 1 juli 1980. Verksamhetens
innehåll, furmer, resultat och organisalion bör utvärderas i god lid före år
1985.
Själva
rådet bör vara litet och bestå av högst åtta ledamöier. 1 rådet bör ingå
företrädare för riksdagspartier och personer med särskild sakkunskap på
ADB-området, Elt kansli nmfatlande högsl 15 ijänslemän bör inrätlas för alt
bereda rådels beslut. Rådet bör höra till budgetdepartementet.
Statskontoret
Statskontoret
behåller enligt utredningens förslag i huvudsak nuvarande uppgifter nch får
dessutnm vissa utökade uppgifler på ADB-områdei. Dukumenlatinnscentralen över
statliga ADB-syslem överförs dock till ADB-rådet. Viss rådgivning och service
på det konlorslekniska områdel bör avvecklas eller föras över till annan
myndighel. Följande huvuduppgifter bör åvila statskontoret.
1,
På uppdrag av regering eller kommillé utföra ralionaliseringsundersökningar
och annat utredningsarbete avseende organisalion, ADB osv.
Prop. 1979/80:124 59
2, Anskaffa ADB-utrustning för statsförvaltningen,
3, Bedriva metodförbättring i anslulning lill
projekten. Bedriva metodförbättring av belydelse för flera projekt m, m, som
den egna organisalionen utför. Samordna metodförbättring av inlresse för flera
myndigheter inom statsförvaltningen.
4, På anmndan av regeringen eller myndighet granska
rationaliseringsförslag snm har uifnrmais av andra inslanser än slatsknntorel,
Ulredningen
lämnar vissa synpunkier på organisation och arbetsformer vid statskontoret.
Enligt
utredningens mening är det angeläget alt slyrelsen för statskontoret tar etl
större ansvar för enskilda ärenden vid verket än f n, Slyrelsen bör ta
ställning i viktigare rationaliserings- och sysiemutvecklingsprojekl som
rapporteras lill uppdragsgivare. Styrelsen bör även ta ställning i viktigare
ärenden om anskaffning av ADB-ulruslning.
Utredningen
pekar på fyra förhållanden som bör beaktas vid uifnrmningen av den närmare
organisalionen för siatskuninrei. Enligt ulredningens mening är det angeläget
att förutsättningar skapas för all statskontorets och dess tjänstemäns
professionella kompetens kan utvecklas. Antalet organisalinnsenheter bör vara
litet i syfte atl öka flexibiliteten hos verket och dess resurser. Anskaffning
av ADB-utrustning och arbete med systemutveckling bör i viss utsträckning
hållas samman nrganisainriskl, Melodförbättringsarbele bör bedrivas i enheter
som i övrigt huvudsakligen arbelar med tillämpningsprojekt. Utredningen skisserar
två allernaliv i stort för statsknntnrets inre urganisatiun. Den närmare
organisaloriska utformningen m. m. bör övervägas av en organisationskommitté.
Utredningen
anser att regeringen systematiskt bör erbjuda de högsia tjänstemännen vid
slalskontoret möjlighel alt efter förslagsvis högsl sex år vid verkel övergå
till annan verksamhel inom statsförvaltningen. De högre och högsta
tjänstemännen bör i betydande utsträckning rekryleras externt, i första hand
från statsförvaltningen. Inlåning av högl kvalificerad personal för visst
projekt eller för viss tid bör kunna ske. Statskontoret bör även i övrigt
sträva efter atl nå en balanserad rekrylering från och avgång lill statsförvaltningen
i fråga om tjänstemän på alla erfarenhetsnivåer. Inom ramen för en given
personalstyrka bör verkel ha en stor andel handläggare med kvalificerad
kompelens. Konsuller bör dessulom användas i något större utsträckning i
projektarbetet.
Projektledare
för de största och vikligasle projekien som bedrivs inom stalskonturet skall
enligt ulredningens mening ansvara direkt inför generaldirektören i vad avser
projektarbetet. Projektledare för övriga projekt ansvarar inför chefen för en
av utredningsenheterna. De mest kvalificerade utredarna vid statskontoret skall
arbeta som projektledare för etl eller några få projekl. En ny tjänstetyp
benämnd utredningschef bör införas. Dessa tjänster bör vara avsedda för
prnjektledare på avdelningschefs nivå.
Om
del inte finns en självklar eller lämplig sakansvarig myndighel bör ansvarei
för mycket stora organisations- eller ADB-projekt läggas på särskilda av
regeringen tillkallade kommitléer, I en sådan kommitté bör projektets
intressenter ingå. Om man så önskar kan politiskt ansvariga ingå i kommittén
Prop. 1979/80:124 60
och
därmed på nära håll följa rationaliseringsarbeiel m. m. Statskontoret kan
stödja dessa kommittéers arbete på olika säll.
Metodförbäitringsverksamhelen
skall enligt ulredningens mening bedrivas som projekt i utredningsenheterna.
När det gäller metodarbele som avses vara til! nytta för flera myndigheter m.
m. inom statsrörvaltningen är det särskilt angeläget au behoven av
metodförbäilringsarbete kan fångas upp, alt metodarbele kan bedrivas i
anslulning lill praktiskt arbete nch atl resultaten av metodarbeiet kommer till
användning. 1 syfte att skapa förulsältningar härför föreslår ulredningen alt
en rådgivande delegation för meiodfrågor knyts lill statskontoret.
Statskontoret
enligt förslager
Innebörden
för statskontoret av utredningens förslag i fråga om inrikining och omfattning
av verksamheten kan sammanfallas på följande sätt. Stalskonturet blir etl
regeringens organ med uppgifl att inom statsförvaltningen verka för
effektivitetshöjningar i form av kostnadsbesparingar. Verkets uppgifter
koncentreras lill för framtiden betydelsefullt rationaliseringsarbete. Vikten
av metodförbäilringsarbete betnnas. För atl kunna möla de anspråk snm bedöms
komma alt riktas mot statskontoret bör verket eftersträva att nå en
genomsnittligt någol högre erfarenhets- och kompetensmässig slyrka. Behovet av
rationalisering är stort inom statsförvaltningen. Ulredningen utgår därför från
atl de centralt sammanhållna resurserna för rationaliseringsoch ADB-arbete
förblir i storl sett oförändrade.
Prop.
1979/80:124 61
BUaga 3
Redovisning av remissinstanserna och deras yttranden över
betänkandet (SOU 1979:72) Rationalisering och ADB i statsförvaltningen
Remissyttranden har avgivits av dumstolsverkei,
rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, datainspektionen,
överbefälhavaren, försvarels malerielverk, försvarels
ratiortaliseringsinstitut, socialslyrelsen, postverket, televerket,
statistiska centralbyrån (SCB). statskontoret, byggnadsstyrelsen, dalamaskincentralen
för administrativ databehandling (DAFA), riksrevisionsverket, riksskatieverkel,
slatens arbetsgivarverk, slatens personalpensionsverk, statens
arbetsmarknadsnämnd, slatens förhandlingsråd, riksarkivet, universitets- och
högskoleämbetet, utrustningsnämnden för universitet och högskolor, slatens
naturvårdsverk, miljödatanämnden, patent- och registreringsverkel,
arbelsmarknadsstyrelsen, statens lantmäteriverk, slyrelsen för teknisk
utveckling, länsstyrelsernas organisationsnämnd, länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län, samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (Ju 1968:59),
utredningen (Fö 1977:02) rörande datasystemens sårbarhet, delegationen för
företagens uppgiftslämnande (B 1977:09), ADB-anskaffningsutredningen (B
1979:09), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Centralorganisaflonen
SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, TCO:s statstjänstemannasektion (TCO-S)
nch ST-statsknnlo-ret avd. 426, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges
industriförbund och Standardiseringskommissionen i Sverige.
Redovisningen har delats upp enligt följande:
1.
Allmänna
synpunkter
2.
Statskontorets
uppgifter och roll
3.
Effektivitetsbegreppet
4.
Metodverksamhelen
nch samnrdningsfunktinnen
5.
Rådgivning nch
stöd till myndigheterna
6.
Anskaffning av
ADB-utrustning
7.
Granskningsfunktinnen
8.
Statskonlnrets
organisation m. m.
9.
Personalfrågor
1 Allmänna synpunkter
Flertalet remissinstanser kommenterar inte utredningens
avgränsning av sill uppdrag. Några remissyttranden innehåller dock allmänna
synpunkter på utredningens omfattning och inriktning.
Länsstyrelsernas organisationsnämnd anser att utredningen
föreslår en lämplig avgränsning av uppgifterna och ger en god precisering av
statskontorets verksamhel.
En motsatt uppfattning har datainspektionen som
konslalerar alt betän- 6 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 124
Prop.
1979/80:124 62
kandet i allt väsentligt koncentrerats till slatskonlorel
trols att utredningen hafl till uppgift atl se över organisationen för de
cenirala myndighetsuppgifterna. Övriga centralmyndigheter såsom
riksrevisionsverket, försvarets ralionaliseringsinslilut och DAFA har endast
perifert behandlats. Datainspektionen anser alt direktiven inle heller har
medgell alt ulredningen behandlat frågan om hur ADB-verksamheten inom
statsförvaltningen påverkar villkoren för näringslivel. förelag och enskilda
medborgare. Liknande synpunkier anförs av Svenska arbetsgivareföreningen och
Sveriges Industriförbund (gemensamt yttrande), som anser atr i de cenirala
myndighetsuppgifterna avseende rationalisering och ADB bör ingå ytterligare
uppgifler utöver de som utredningen behandlat. Enligt deras erfarenhet är del
ofta i samband med ny lagstiftning, dvs. när lagstiftaren överväger olika
normativa system, som krånglet är påverkbart. Vid detla tillfälle måsle
uppmärksammas hur normsystem skall kunna tillämpas. Statskontoret bör få i
uppgift alt ansvara för att förslag lill ny lagstiftning och ändringar i
normsystem, som förutsätter administrativa förfaranden eller anpassningar,
avvägs med hänsyn till prakliska tillämpningskrav.
SACO/SR beklagar att del i utredningen inte funnits
representanter för vare sig de fackliga organisationerna eller övriga
myndigheter. Ulredningen hade då bättre kunnat diskulera en effektiv
organisalion av statskontoret samt det statliga rationaliseringsarbeiel.
Riksrevisionsverket anför atl ulredningen har förbigått
den väsenlliga frågan om en samlad inrikining av de cenirala
effektivitelsansträngningarna genom att välja sina uigångspunkter i
statskontorels interna problem.
Slalskonlorel konstaterar rent allmänt att
rationaliseringsfrågorna har fått en större politisk tyngd än tidigare. Del är
därför vikligl atl statsmakterna bättre än hittills preciserar vilka krav som
från politisk synpunkt är väsentliga.
2 Statskontorets uppgifter och roll
Ulredningen anser alt statskontorets myndighetsroll bör
förstärkas. Statskontoret bör spela en aktivare roll och vara regeringens
instrument i det omfattande förändrings- och översynsarbete som förestår inom
statsförvaltningen. Remissinstanserna instämmer i delta med några få undantag.
Försvarets ralionaliseringsinslilut, domstolsverket, SCB,
riksrevisionsverket, riksskatteverket. Svenska arbetsgivareföreningen,
Sveriges industriförbund, kriminalvårdsstyrelsen, statskontoret,
arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, delegationen
för förelagens uppgiftslämnande och Svenska kommunförbundet ansluter sig till
utredningens uppfattning att ralinnaliseringsuppdrag i försia hand skall
lämnas av regeringen. Däremoi betonas av samtliga remissinslanser som yttrat
sig i frågan atl del är väsentligt att kortare utredningsinsatser, bl, a, de
nuvarande s. k. 20-dagars uppdragen, även fortsättningsvis skall
kunna utföras på begäran av
Prop. 1979/80:124 63
myndigheterna. Utredningen anses på denna punkt ha
överbelonat rollkonflikten i atl vara rådgivare på flera nivåer.
Försvarets rationaliseringsinstitut anför all del finns
ett slnrt behov av förändring och förnyelse i statsförvaltningen och av atl
hushålla med resurserna. Institutet ser omprövning av statlig verksamhet, dvs.
de frågor som förvaliningsutredningen har behandlat, och rationalisering som
olika ultryck för effektivisering. Institutet saknar ett helhelsresonemang i
dessa frågor i slatskontorsutredningen. Institutet betonar vidare
myndigheternas ansvar för verksamhetens effektivitet. Della är en del av del
traditinnella "linjeansvaret". De särskilda effektiviseringsorganen
bör medverka snm granskare uch rådgivare.
Domstolsverket, statskontoret, riksrevisionsverkei (RRV)
nch slatens arbetsgivarverk betnnar vikten av alt statsknntnret medverkar vid
utformning av förslag och direkliv till rationaliseringsuppdrag inom ramen för
arbetet med atl se över statsförvaltningen. RRV betonar vikten av all
statskontoret följer utvecklingen inom del administrativa nmrådet - bl. a.
erfarenheterna från RRV:s förvaltningsrevisinn - nch lämnar förslag lill
regeringen um allmänna rikllinjer för ratinnaliseringsarbelel. Statskontoret
bör fungera dels som beredningsorgan till regeringen, dels som kravslällare på
myndigheterna i fråga om deras ratinnaliseringsverksamhet. Statens arbetsgivarverk
knnstaterar att utredningen nm rationalisering nch ADB i statsförvaltningen
står i gnd samklang med förvaltningsutredningens idéer. Verket framhåller
vidare vikten av myndigheternas aktiva medverkan både når initiativ tas till
översyner nch när nedskärnings- nch umpriuriteringsåt-gärder gennmförs. DAFA
hänvisar i sammanhanget lill förvaltningsutredningen snm gör den bedömningen
att det inte flnns något principiellt hinder för att utnyttja staisknntorets
resurser nch kumpelens i översynsarbetet. Detta kan dock på sikt leda till atl
tyngdpunkten i verksamheten förskjuls och att karaktärskillnaden kan komma att
minska mellan riksrevisionsverkei och statskontoret.
3 Effektivitetsbegreppet
Ulredningen föreslår att effektivitetsbegreppet preciseras,
så atl besparingseffekterna får en större lyngd. DAFA delar utredningens
uppfattning att en oklar definition av effektivitetsbegreppet kan leda till
skilda måltolkningar, men anser inte att utredningen gjort någnt väsentligl
förtydligande på denna punkt. Av liknande uppfattning är delegationen för
företagens uppgiftslämnande som flnner det väl moflverat att besparingsmålet
läggs fast som statskontorets huvuduppgifl.
Försvarets rationaliseringsinstitut påpekar att
effektivitetsbegreppet senast har preciserats i medbestämmandeavtalet för det
statliga arbelstagarområdet (MBA-S). Det cenirala i denna precisering är enligt
insUtutets uppfattning måluppfyllelse under god hushållning med resurserna.
Övriga bestämningar
Prop. 1979/80:124 64
- som gäller rättssäkerheten och personalens välfärd -
måsle uppfattas som bivillkor, som skall tillgodoses.
En rad remissinslanser däribland datainspektionen,
postverket, slatskonioret, universitets- och högskoleämbetet, SACO/SR, SCB,
riksrevisionsverkei, riksskaiteverket, slalens arbetsgivarverk, statens
förhandlingsråd, försvarels malerielverk och TCO-S anser alt utredningens
avgränsning av begreppet effektivitet till främst kostnadssänkningar är alllför
snäv. Statskontoret bör liksom den övriga statsförvaltningen lillämpa del i
MBA-S definierade effekflvitetsbegreppet. Om målet för ett visst projekt skall
begränsas till någon eller några av de i deflnitionen angivna faktorerna bör
detla föreskrivas av regeringen i varje särskilt fall.
Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund,
överbefälhavaren, riksskatieverkel m.fl. saknar en central arbelsgivarpolicy
för rationalisering särskilt mot bakgrund av att ett medbestämmandeavtal har
ingåtts och alt olika tolkningar av avtalet kan få vittgående konsekvenser.
4 Metodverksamheten och samordningsfunktionen
Domstolsverket, datainspektionen, försvarets
rationaliseringsinstitut, postverket, statskontoret, riksrevisionsverket, SCB,
TCO-S, SACO/SR, slatens personalpensionsverk m. fl. anser i likhet med
ulredningen det vara en angelägen uppgift för statskontoret att särskilt
uppmärksamma metodfrågor och speciellt sådana som är gemensamma för flera
myndigheler. Insatserna bör förslärkas under 1980-talet. Riksrevisionsverket
anser att statskontoret bör ha som en väsentlig uppgift att inom det
administrativa området lämna regeringen underlag för att formulera en gemensam
utvecklings- och investeringssyn anpassad till den allmänna ADB-utvecklingen.
En sådan gemensam syn bör utgöra grund för samordningssträvandena och bli den
planform från vilken statsknntoret agerar.
Statskontoret, som behandlarmelndfrågurna utförligt,
anseratt ulredningen inle tagil ett samlat grepp um melndfrågurna nch kan inte
flnna att den bild snm ges av prublem nch svårigheler är korrekt. Problem och konflikter
som uppstår är inte i försia hand, som utredningen gör gällande, en fråga om de
ekonomiska förutsättningarna utan bemannings- och rekryteringsproblem. Dessa
tar sig uttryck i konkurrens om personal mellan metodarbete nch
tillämpningsprnjekt, varvid de sistnämnda tenderar att priurileras. Verket
anför vidare att planeringen av statskonlnrets metndverksamhet integreras med
den övriga planeringen uch baseras på en årlig metudutveck-lingsplan. Fr. o. m.
innevarande budgetår barett metodsekrelariat inrättats för att ytterligare
förbättra planeringen nch styrningen innm området.
Utredningen föreslår vissa belupp nch andra eknnumiska
ramar för metndverksamheten. Enligt statskontoret innebär dessa förslag att
regeringen hårdare än idag skall planera och styra statskontorels
metodverksamhet. Statskontoret kan inte finna atl regeringen bör belastas med
dessa uppgifter
Prop.
1979/80:124 65
utan anser att i den mån regeringen önskar påverka
inrikiningen skall delta göras genom all uppdrag lämnas på sedvanligt sätt.
Omfattningen av metodverksamheten bör styras gennm den nrdinarie
budgetprocessen och ej genom fastställda belopp eller procentramar. Av liknande
uppfattning är riksrevisionsverket, som konstaierar atl utgångspunkten för
prövning av metodutvecklingsarbetets omfattning måsle vara det behov som bedöms
föreligga och inte en fast procentsats av statskontorets anslag eller en
beloppsgräns. Omfattningen bör prövas i den årliga verksamhetsplaneringen.
Statsmaklemas prövning bör göras i budgetprocessen och i samband med alt
uppdrag lämnas till statskontoret alt bedriva vikligare metodprojekt.
Daiainspeklionen ifrågasätter om det är möjligt att på de
i betänkandet redovisade grunderna fastställa kostnadsramar och procentuella
andelar av statskontorets budget för metodarbete av olika slag. Eftersom behov
föreligger av översyn av befintliga databehandlingssystem kan erforderliga
insatser visa sig vara slörre än de som nämns i betänkandet. Slalskonlorel
hävdar att utredningens schablonmåssiga förslag angående resursramarna för
metndverksamheten skulle innebära en avsevärd nedrustning av denna verksamhet i
förhållande till nulägel. Statens personalpensionsverk anser alt den föreslagna
ramen nm 2 % av slatsknntorets anslag för metodutveckling förefaller alltför blygsam
med hänsyn lill del stnra behnv av metndutveck-lingsinsatser snm föreligger.
Enligt förs v arets rationaliseringsinstituts uppfattning
är kvaliteten i metnd-studiearbetet väsentlig. Budgetramar är nintressanta
jämfört med en attityd hos statsmaklen och verksledningen på statskontoret som
uppmuntrar till metodinsatser och tillåter intresserade och kompetenta personer
alt syssla med metodfrågor.
Remissinstanserna tillstyrker starki utredningens förslag
om att inrätta en metoddelegation med rådgivande uppgifter. Metoddelegationen
bör vara ändamålsenlig som instrument för att fånga upp tänkbara behov av
insatser och prnjekiförslag liksom för att forcera och prioritera
metodutveckling som hittills fått stå tillbaka för tillämpningsinriktat
syslemutvecklingsarbete samt för att underlätta spridning av resultaten. Endast
postverket och patent- och registreringsverket ställer sig tveksamma till
behovet av ett särskilt kontaktorgan i detta sammanhang. I stället bör
statskontoret aktivera de direkta kontakterna med myndigheterna.
Landsorganisationen (LO) anser att även arbetstagarnas
organisationer bör vara representerade i metoddelegalionen.
Utredningen anser att arbetet med metodförbättring bör
bedrivas i samarbete med andra myndigheter och flnansieras gemensamt. Särskilda
medel föreslås därför anvisas statskontoret för atl med delflnansiering stödja
metodarbetet vid andra myndigheter. Metoddelegalionen skall föreslå hur dessa
medel skall disponeras. Statskontoret och flera andra remissinstanser ställer
sig avvisande till konslruklionen med samfinansiering eflersom
utvecklingsarbetet då torde förbehållas de slörre myndigheterna med egna
Prop. 1979/80:124 66
resurser. De mindre myndigheterna med det största
metodstödet skulle däremoi få mindre möjligheter än idag all medverka i
metodarbeiet.
Flera remissinstanser betonar samordningsfrågor som en
väsenllig uppgift för statskontoret. Den snabba ulvecklingen och myndigheternas
ökande benägenhet alt söka tekniska hjälpmedel medför ökade behov av centralt
stöd och samordningsinsatser.
Dalainspektionen hävdar att någon samordning av ADB inom
statsförvaltningen i mer kvalificerad mening hitlills knappast har förekommit.
Erfarenheler och kunskaper som samlats inom skilda områden har inte utnyttjats
inom andra områden med slundom dåligt resursutnyttjande som följd. Del är av
vikt alt underlag och stöd nu skapas för en medvelen strategi i fråga nm
administrativ utveckling nch ADB.
En mer aktiv samurdningsrnll förordas även av SCB.
Metodutvecklings-och samordningsuppgifter avseende t. ex. databearbetningar,
datakommunikation samt standardisering och normering av maskin- och
programvaror är mycket angelägna. Kombinerat med ett rådgivande organ för
metodförbättringar borde statskontorets verksamhel här kunna leda till ell mer
utvecklat samarbete mellan myndigheler. TCO-S och slandardiseringskommissionen
är av liknande uppfattning. SCB framhåller att statsknnlnrets
samurdningsinsalser inum metnd- uch informationsområdet även kan underlätta
SCB:s roll som statistiskt samordningsorgan.
5 Rådgivning och stöd till myndigheterna
Utredningen anser atl myndigheterna själva i stor
utsträckning kan bedriva sin ralionaliseringsverksamhet. Små myndigheter kan
vid behov utnyttja konsulter för att främja denna verksamhel. Statskontorets rådgivning
bör därför kunna begränsas till ADB-teknik och kvaliflcerade kontorstekniska
frågor. Det medför atl § 3 i ratinnaliseringsförnrdningen bör utgå.
Statskontoret delar inte ulredningens uppfattning om
myndigheternas egen förmåga atl bedriva sin rationaliseringsverksamhet. Framför
allt de mindre myndigheterna har svårl att fullgöra ställda krav och behöver
stöd utifrån. Atl enbart möta delta behov med konsulter som har kommersielll
inriktade intressen är inte lämpligt. Statskontoret delar inle heller
utredningens uppfattning att verket skulle ha svårl alt fullgöra sin
myndighetsroll i direktkontakter med myndigheterna utan hävdar alt verkets
rådgivning inte är av "konsultkaraktår". Del är fråga om
ijänslemannauppgifter inom ramen för verkels åligganden som central myndighet
med angivna mål. Statskontoret förutsätter att verkel även fortsättningsvis
skall kunna föra ul kunskaper och ge myndigheterna råd i en rad olika frågor.
Rådgivning är bl. a. en nödvändig förutsättning för att ge vägledning i metodfrågor.
Ratinnaliseringsförnrdningen 3 § bör därför bibehållas.
Försvarets rationaliseringsinstitut släller sig nckså
tveksamt till utredning-
Prop.
1979/80:124 67
ens diskussion um de rollkonflikter som kan uppstå om etl
rationaliseringsorgan skall vara rådgivare på flera olika organisationsnivåer.
Rollkonflikten kan i allmänhet elimineras genom en rollprecisering vid
uppdragets inledning.
Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län menar att
slalskoiiioret alltfort bör bedriva en rådgivningsverksamhet till de slatliga
myndigheterna för alt dela med sig av den kompetens verket besitter och som
forllöpande vidgas genom övergripande uiredningar av olika slag.
Byggnadsslyrelsen anför all del under alla förhållanden är angclägel för
sakmyndigheter alt kunna få råd och hjälp av statskontoret som sakkunnig i
generella frågor gällande rationalisering m, m, inom statsförvaltningen.
Några remissinstanser anser alt rådgivningsverksamhelen
bör förslärkas inom kontorsteknik- och ADB-området. Domstolsverket, riksrevisionsverket
och TCO-S betonar atl utvecklingen inom dessa två områden noggrant bör följas
och att de enskilda myndigheterna kostnadsfritt skall kunna få råd och
vägledning i hithörande frågor.
TCO-S anser att verksamhelen vid statskontorets nuvarande
kontorstekniska enhet skall ulvecklas lill vad som kan kallas
"kontorsulvecklingsverk-samhet". Den uppgiften skulle innefatta all
utveckla metoder för olika funktioner i förvallningen, följa
teknikutvecklingen, ge myndigheler råd och genomföra kortare utvecklingsinsatser.
Verksamhelen skulle bedrivas under myndighetsansvar, dvs. inle vara
konsultverksamhet.
Socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i
Göteborgs och Bohus län, TCO-S m. fl. är kriiiska mot en alltför långtgående
begränsning av rådgivningsverksamheten till enbari ADB och kvaliflcerad
kontorsteknik med inslag av ADB. Även riksarkivel konstaterar, inte utan orn,
att ulredningens mutivering för begränsningen inte överensstämmer med de
erfarenheter riksarkivet har gjort. Enligt riksarkivet flnns en rådvillhet och
ell växande behov av bistånd hos såväl slörre som mindre myndigheler. Den
tekniska utvecklingen och därmed övergången till nya informationsbärande media
gör att behovet av väl fungerande registreringsfunkiioner kommer att bli ännu
större.
Beträffande utredningens förslag rörande vissa speciella
funktioner inom det konlorslekniska området anser statskontoret,
riksrevisionsverket och byggnadsstyrelsen alt de ytterligare skulle splittra
kompeiensen inom det konlorslekniska området nch hävdar alt samordningen
behöver förbällras. Därigenom bör de resurser som disponeras kunna utnyttjas
effeklivare och möjligheterna att behålla och utnyttja expertpersonal inom
olika områden ökar. Dessutom torde den lekniska utvecklingen öka kraven på
enhetlighet.
Statskontoret har ingel principielll alt erinra mot atl,
som utredningen föreslår, samrådskravet vid myndigheternas val av syslem och
leknisk utrustning för flextid tas borl. Verket anser dock att en rådgivande
funktion beträffande val av flextidsutrustning behövs. Det är enligt verket
olämpligt
Prop. 1979/80:124 68
att föra över denna fråga lill statens inslitut för
personaladniinistration och personalutbildning.
Flera remissinstanser, däribland slalskonlorel, lar upp
utredningens förslag att avveckla statskontorets uppgifler pä
reprograflområdel. De anser all i avvakian på en översyn av reprograflområdel
bör inga förändringar vidtas i nu gällande samrådsbestämmelser om
kontorsoffsetutrustning m. m. Ulrustningsnänutden för universitet och /i(7j;i'o/nr(UUH)
tillslyrker däremot ulredningens förslag på denna punkt. Rådgivning i
hithörande frågor kan för högskolesektorn ombesörjas av UUH, som har personal
med kompelens inom reprograflområdel.
Posiverkei anser att nuvarande obligatoriska krav om
samråd med statsknntoret i fråga nm knnlorsoffsei- och flextidsutrustning bör
ersättas med en allmän rekommendation om samråd.
Statskontorets uppgifter rörande vissa blanketter för
sjukledighet anser Slatens personalpensionsverk (SPV) bör föras över på SPV,
Statens förhandlingsråd anser däremot att de snarare bör föras över lill
statens arbetsgivarverk.
Många remissinstanser släller sig tveksamma till förslaget
alt föra över serviceverksamheten i fråga om blankett- och dokumentleknik till
SCB för all där ingå i verkets uppdragsverksamhel. En central kompetens och
service bör flnnas. En överflyttning av servicefunktionen till SCB bedöms dock
mindre lämplig eflersom det måste anses vara verksamhetsfrämmande för SCB att
ge råd i frågnr nm administrativ rationalisering och kontorsraliona-lisering.
Statskontoret förordar atl blankett- uch dukumentteknisk service även
fortsättningsvis bedrivs innm statskontoret. SCB ställer sig posiliv till att
ta över den blankettekniska verksamheten, nm man väljer alt fördela ansvaret för
knntorsserviceområdel på flera myndigheter.
6 Anskaffning av ADB-utrustning
Utredningen konstaterar atl anskaffning av ADB-utrustning
även i flamtiden skall ombesörjas centralt (prop. 1978/79:121, FiU 1978/79:34,
rskr 1978/79:339). Utredningen anser att denna uppgift bör ankomma på
statskontoret. Remissinslanserna, med några få undanlag, delar uppfattningen
atl statskontoret även i framtiden bör ha huvudansvaret för anskaffning av
ADB-utrustning. Vissa frågor rörande denna anskaffning utreds f. n. och några
ändringar bör därför inte göras nu.
Beträffande anskaffning/upphandling av ADB-utrustning inom
försvarsmaklen ställs enligt överbefälhavaren (ÖB) och försvarets malerielverk
särskilda krav på samordning för all säkerställa drifl, ulhållighet och underhåll.
ÖB har lidigare föreslagil regeringen atl anskaffning av ADB-utrustning lill
försvarsmakten skall åläggas försvarets materielverk men alt viss upphandling
kan ske via statskontoret.
Utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH) och
lantmäteri-
Prop.
1979/80:124 69
verket anser att gränsen för regeringens prövning av
datorinköp bör höjas för att därigenom undvika onödiga förseningar. UUH
föreslår en höjning från 300 000 kr. lill 500 000 kr. Eventuellt kan andra
kriterier för prövning tänkas.
DAFA anför att myndigheterna själva bör få ansvara för
upphandlingar och att statskontoret bör ges en rådgivande roll i fråga om
teknik, ekonomi och juridik.
7 Granskningsfunktionen
Många remissinstanser framhåller betydelsen av en mera
övergripande effektbedömning av systemförslag och accepterar tanken på en
formaliserad beslutsprocess nch en särskild granskningsfunktinn för statliga
ADB-investeringar.
Utredningens förslag att inrätta ett särskilt organ,
statens ADB-råd, för granskningen m. m. ges stort utrymme i remissytlrandena,
Flerlalel remissinstanser är kritiska. Till denna grupp hör domstolsverket,
arbetsmarknadsstyrelsen, försvarets materielverk, byggnadsstyrelsen, statens
naturvårdsverk, SACOISR, statens personalpensionsverk, samarbeisorganet för
rättsväsendets informationssystem, universiteis- och högskoleämbetet, patent-
och registreringsverket. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges
industriförbund, miljödatanämnden, statens lantmäteriverk.
Landstingsförbundet, kriminalvårdsstyrelsen. De anser att en
granskningsfunktinn kan inordnas i en redan existerande organisation. De flesla
föreslår statskontoret som den mesl lämpliga.
Statskontoret kan av flera skäl inte ansluta sig till
utredningens förslag att ett nytt rationaliseringsorgan - statens ADB-råd -
inrätlas. Del flnns redan i dag en omfattande urganisation för kontroll och
granskning. Till de etablerade nrganen hör riksrevisinnsverket, statsknntoret,
försvarets rationaliseringsinstitut, JK, JO m. fl. Vidare erinras om att
förvaltningsutredningen har föreslagit att översynsgrupper inrättas i varje
fackdepartement. Statskontoret släller sig frågande lill utredningens sätt atl
pröva eller avfärda möjligheterna alt använda andra organ för granskningen, t.
ex, den av riksdagen beslutade datadelegalionen, de centrala
rationaliseringsorganen, andra myndigheler eller konsultföretag. Det saknas
enligt statskontoret tillräckliga moliv för inrättandet av etl ADB-råd. Skall
en ny gransknings-funktion inrätlas måste den åtminstone ges uppgifter som
tillför ärendeberedningen något nytt i sak. Däremot kan del flnnas moliv för
att förbättra analysen av de samhällsekonumiska konsekvenserna av ADB-teknikens
utnyttjande. Statskontoret skulle dock välkomna att regering och riksdag
förstärker sin egen ADB-kompelens.
Försvarets raiionaliseringsinslilul anser all
förulsåtlningarna för granskningsverksamhelen är ganska osäkra, t. ex.
rhängden av granskningsuppgifter, arbetsmetoderna, behovet av och tillgången
på kompetens m. m. Det är
Prop.
1979/80:124 70
enligt institutet inte heller uteslutet alt inslansen
inrättas alldeles för sent, då den tekniska utvecklingen numera synes göra det
lätlare att undvika slora oöverblickbara systemkonstruktioner. Regeringen bör
för övrigl kunna inrikta ralionaliseringsverksamheten så alt man undviker att
skapa stora systemkomplex. Detta vore att föredraga framför att öka byråkratin
kring ADB. Institutet anser att granskningsfunklionen lämpligen kan föras över
lill statskontoret. Beslulsfallandet kan anförtros antingen ål verkets styrelse
eller ål en särskild till slalskontoret knuien delegation e. d.
Riksrevisionsverkei avvisar tanken på elt granskningsorgan
enligt utredningens förslag. Verkel föreslår i slället alt en delegation med
en ställning motsvarande den, snm bl. a. näringspolitiska rådel har, tillsätts.
Delegalionen bör knytas lill regeringskansliet.
Rikspolisslyrelsen, dalainspektionen, slyrelsen för
teknisk utveckling och DAFA ansluter sig däremot till förslaget om all inrätta
ett särskilt organ för granskning m. m., som är frislående från myndigheter och
andra organ. Delegationen för förelagens uppgiftslämnande anser det välbetänkt
att inrätta ett granskningsorgan för en tidsbegränsad period, men innan slutlig
ställning tas bör sambanden med finansutskottets föreslagna datadelegation
klaras ul. TCO-S anser alt det trols risk för ökad byråkrati kan vara lämpligt
alt på försök pröva utredningens förslag om ett fristående granskningsorgan.
Landsorganisationen (LO) anför atl ett ADB-råd skulle kunna ha ett värde om huvuduppgiften
är att granska ADB-investeringar och bedöma effektiviteten enligt deflnitionen
i MBA-S. Representanter för arbetsorganens organisationer bör då också ingå i
detta ADB-råd. Enligt LO behövs dock en datadelegation med mer övergripande
uppgifter.
Statens förhandlingsråd anser att rådel böi inrättas som
en myndighet med försöksverksamhet och ej som en kommitté såsom utredningen
föreslagit.
8 Statskontorets organisation m. m.
Endast några få remissyttranden innehåller synpunkter på
statsknntnrets interna urganisatiun nch knmpetensprufil. Några remissinstanser
anser liksom ulredningen alt organisationsfrågorna bör övervägas av en organisationskommitté.
Datainspektionen finner inga skäl alt behandla
statskontorets organisation men vill kommentera det övergripande
organisaiionsmönstrel för de uppgifler som inspeklionen anser vara av särskild
vikl. Insatser behövs på det nationella planel för stimulans och stöd lill den
administrativa utvecklingen. Dessa frågor handläggs i dag delvis inom styrelsen
för teknisk utveckling (STU). Trots all det "administrativa området"
sysselsätter fler personer i Sverige i dag än "del tekniska områdel"
så flnns inget samlat grepp och någon policy för slöd och slimulans lill
administrativ utveckling i likhei med STU:s insalser för den lekniska
ulvecklingen. En myndighet bör nybildas härför och bör då kunna överta
uppgifter från i försia hand statskontoret.
Prop.
1979/80:124 71
försvarets rationaliseringsinstitut och STU.
På basis av lillgängligl material lar riksrevisionsverket
(RRV) inte någon ställning till organisalionsförslaget i dess helhet. RRV vill
dock betona alt statskontorets organisation bör få en sådan utformning atl
verket löpande kan bevaka rationaliseringsbehovel i hela den civila
statsförvaltningen. Liksom utredningen anser försvarels
ralionaliseringsinslilut alt verksamhelen i allmänhet bör bedrivas i projekt
som organiseras med hänsyn lill aktuella arbetsuppgifier. Den närmaste
inriktningen och ledningen av projekien bör - i den mån beslul inte fattas av
regeringen - ankomma på verksledningen.
Beträffande ulredningens förslag om två huvudenheter efter
kompetensområden och en administrativ enhet har endast tre remissinstanser
lämnat synpunkter: riksskatteverket, försvarets rationaliseringsinstitut och statskontoret.
Försvarets ralionaliseringsinslilut stöder utredningens uppfattning om en
indelning av två huvudenheter men anser att huvuduppdragsgivare snarare än
kompetensområden bör styra indelningen, Evenluella rollkonflikter vid
rådgivning åt både myndigheler och regering överbetonas i utredningen enligt
institutets uppfattning. De kan elimineras eller väsentligt minskas om
uppdragsgivare snarare än kompetensnmråden får styra indelningen av dessa
huvudenheter. Institutets förslag innebär atl utredningsverksamheten samlas i
en huvudenhet och uppgifterna avseende allmän rådgivning n, d, lill
myndigheterna i en annan huvudenhet.
Statskontoret anser att nrganisaiinnsförslaget tillkummit
utan någnn utvärdering av den nuvarande nrganisatinnen nch utan egenllig analys
av arbetsfördelning, arbetsmetoder, framtida krav osv. Statskontoret bedömer på
erfarenhelsmässig grund atl verkels basorganisation på ulredningssidan bör vara
seklorindelad och,ej uppdelad efler typ av utredningsinsatser.
Statskontoret delar inte utredningens uppfattning all
varje uppdelning i enheler minskar flexibiliteten och att det därför bör finnas
så få organisationsenheter som möjligt. All erfarenhet lalar enligt
statskontoret för alt personalansvaret måste omfatta mindre grupper av personal
och utövas av personer som i del dagliga arbetet står personalen nära. Del
behövs därför en nivå i organisationen mellan projektledare och verksledning
snm för grupper av hanterlig storlek har ansvar för både verksamhet nch
personal.
Statsknntoret avslyrker alt det nu görs en omorganisation
av verkel. En närmare utvärdering av stalsknntnrels nuvarande urganisatiun bör
göras av statskontoret tillsammans med utomstående expertis. En ny organisalion
kan gälla fr. o. m. den 1 januari 1981 eller om ytterligare riksdagsbeslut
skulle krävas från den 1 juli 1981. I del senare fallet kan om så erfordras en
organisationskommitté tillkallas våren 1981. Skulle statsmakterna vilja
förändra organisationen redan från den 1 juli 1980 bör enligt statskontoret
enheterna bildas mot bakgrund av vad som nyss sagts beiräffande sektorkunnande,
utredningsverksamhet och ansvar för personal eller bör man utgå från nuvarande
organisatoriska ordning.
Prop. 1979/80:124 72
Riksskatteverket anser alt statskontorets nuvarande organisation
med bl. a. tre sektorinriktade utredningsavdelningar har medförl atl inom resp.
avdelning har kunnat byggas upp värdefull sakkunskap inom till varje avdelning
hörande departements verksamhetsområde. På samma sätt har inom den tekniska
avdelningen byggts upp en stor kompetens vad gäller bl. a. upphandling av
ADB-ulruslning. De av utredningen redovisade två
"organisationsallernativen skulle sannolikl göra del svårt atl
upprätthålla denna typ av kompelens.
TCO-S ger principiella synpunkter på statskontorets
organisation. TCO-S hävdar bl. a. atl det bör vara så få organisationsnivåer
som möjligt, att inga renodlade ADB- eller organisationsenheter bör flnnas samt
atl personalansvarig chef inle bör ha mer än 30 anställda inom en enhet.
9 Personalfrågor
Beträffande utredningens diskussion av kompetensfrågorna
delar statskontoret uppfatlningen atl personalens kompetens är av fundamental
betydelse för slatskonlorels möjlighet atl ulföra de uppdrag som statsmakterna
lägger på verket. Enligt statskontoret gör dock utredningen en för snäv
avgränsning av kompetensen. Tidigare logiskt avgränsade funktioner vävs nu
samman varför en bred samlad kompetens i alternativa tekniker erfordras. Enligt
statskontoret måsle det ankomma på verket självt alt avgöra vilken kompetens
som krävs för atl verkel skall kunna utföra ålagda arbetsuppgifter. Även om
verkel vid rekrylering alltmer besväras av en konkurrens från icke statlig
verksamhet är kompetensproblemen inte enbart en rekryteringsfråga. Atl
vidmakthålla nch utveckla de anställdas kumpelens är minsl lika viktigt.
Stalsknntnrets insalser härför måste vara betydande.
Utredningens samlade förslag är enligt statskontorets
mening ägnade att försvaga kompetensen genom alt verket får ensidigare och i
detalj reglerade arbetsuppgifter. Farhågorna om framtiden har medfört större
prnblem på senare lid att behålla kvaliflcerad persnnal. Möjligheter att låna
in persnnal eller att utnyttja konsulter i slörre utsträckning löser enligt
statskontoret inga prnblem. Även dessa möjligheter är starkt bemende av den
egna persnnalens knmpetens nch erfarenhet.
Utredningens förslag atl ulnyllja konsuller i slörre
utsträckning har mötts med skepsis från flera remissinsalser, däribland
domstolsverket, försvarets rationaliseringsinstitut, slalskonlorel, statens
personalpensionsverk, TCO-S m. fl.
Försvarets rationaliseringsinstitui anser det vara viktigt
med cirkulation mellan föreslagna huvudenheter. För att åstadkomma
personahörlighet krävs en aktiv personalpnlitik. Vidare efterlyser institutet
elt aktivi engagemang av regeringen i ulika persunalrekryteringsfrågnr.
För att skapa förutsättningar att uppehålla
utredningspersonalens erfarenhets- och knmpelensmässiga styrka bör enligt
aomstolsverket de högsia nch
Prop.
1979/80:124 73
mest erfarna tjänstemännen i viss omfattning aktivt delta
i prnjektarbetel. Härigenom bereds dessa lillfällen alt i löpande
utredningsarbete både dela med sig av sina erfarenheter och få tillfälle au
vidareutveckla sitt kunnande.
Riksskatteverket vill understryka vikten av atl
statskontorets organisation, rekryteringsprinciper och lönesättning ulformas på
etl sätt som ger gynnsamma förutsättningar för verket att ha en slor andel
handläggare med hög kompetens.
Enligt DAFA:s uppfattning kommer personal- och
kompetensfrågorna, som i dag är svårhanterliga, alt bli än mer besvärande på
sikt. Konkurrensen hårdnar om den kvaliflcerade persnnalen. Del är därför
nödvändigt atl man inom statsförvaltningen skapar mer generella lösningar på
detta problem. Bland områden som bör ses över ingår löne- och
anställningsvillkor för denna typ av personal.
Del råder delade meningar om ulredningens förslag all
begränsa anställningsflden lill sex år för högre tjänstemän. Statskontoret och
domstolsverket tillstyrker förslaget medan riksrevisionsverkei, statens
förhandlingsråd och TCO-S Släller sig mycket tveksamma till en sådan
personalpolitik. TCO-S ställer sig däremot positivt till en större rörlighet
bland de högre tjänstemännen mellan organisationer som försvarets
rationaliseringsinstitut, försvarets forskningsanstalt, riksrevisionsverket,
styrelsen för teknisk utveckling, centrum för arbelslivsfnrskning nch
statskontoret.
Prop.
1979/80:124 74
Innehållsförteekning Sid.
1
Inledning ................................................................ ..... 2
2
Gällande
organisation ............................................ ..... 3
2.1
Statskontorets
tillkomst och viktigare institutionella förändringar 3
2.2
Verksamhet och
organisation ........................ ..... 5
2.3
Rationaliseringsförordningen
m.m..................... ..... 8
3 Skäl för omprövning ................................................ 9
3.1
Ändrade
förutsättningar ................................ 9
3.2
Problem med
gällande organisation ........... '. . 11
4................................................................................ Utredningen
om central rationalisering och ADB i statsförvalt
ningen ....................................................................... 12
4.1
Problemdiskussion
......................................... ..... 12
4.2
Centrala
myndighetsuppgifter avseende rationalisering
och ADB .......................................................... 14
4.3 Organ\sation m.m............................................. 16
5 Huvuddragen i remissyttrandena .............................. ..... 17
6 Föredragandens överväganden ............................ ..... 18
6.1
Allmänna
synpunkier ........................................ 18
6.2
Statskontorets
uppgifter och verksamhet i storl 20
6.3
Utredningsverksamhet
................................... 23
6.4
Normgivande och
stödjande verksamhet ...... .... 25
6.5
Anskaffning av
ADB-utrustning ....................... 28
6.6
Vissa andra
frågnr ......................................... 30
6.6.1
Statsknntnrets
planering ..................... 30
6.6.2
Remissorgan ........................................ 30
6.6.3
Översyn av
ratinnaliseringsförnrdningen 31
6.6.4
Övrigt ................................................... 31
6.7
Granskning av
ADB-investeringar .................. 32
6.8
Organisatinns-
och persnnalfrågnr ................... 35
6.9
Genomförande
.............................................. 37
7
Anslag till
statskontoret för budgetåret 1980/81 ..... .... 38
8
Hemställan ............................................................. .... 42
9 Beslul ...................................................................... .... 42
Bilagor
Bilaga 1 Slatsknntorets nuvarande urganisatiun .......... .... 43
Bilaga 2 Ur sammanfaUningen till belänkandet (SOU
1979:72)
Ratinnalisering nch ADB i statsförvaltningen .... 45
Bilaga 3 Reduvisning av remissinstanserna uch deras yllranden
över
belänkande* (SOU 1979:72) Ratinnalisering uch ADB i
statsförvaltningen .............................................. 61
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
20 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (20)
20 kopplingar i 14 dokument.
- Prop. 1987/88:95 om datapolitik för statsförvaltningen i texten
- Bet. 1981/82:FiU34 om datapolitik (prop. 1981/82:123 och 1981/82:100 bil. 11) s. 27 i texten
- Prop. 1981/82:123 om samordnad datapolitik i texten
- Prop. 1981/82:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1982/83 i texten
- Bet. 1981/82:FöU5 om försvarets materielverks organisation m.m. (prop. 1980/81:199) s. 12 i texten