om vissa taxifrågor
181 sidor, varav 159 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 159 av 181 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1979/80:142, om vissa taxifrågor
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:142
Regeringens proposition 1979/80:142 om vissa taxifrågor;
beslutad
den 20 mars 1980.
Regeringen
föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
ULF
ADELSOHN
Propositionens
huvudsakliga innehåll
1
propositionen lämnas förslag till effektivisering och rationalisering av taxis
verksamhet. Taxis roll i den kollektiva trafikförsörjningen - såväl i lälorter
som på landsbygden - betonas bl. a. genom ökad samverkan mellan myndigheterna,
taxi och huvudmännen för kollektivtrafiken. Med hänsynstagande till lokala
förhållanden skapas möjligheter för en mer flexibel tillståndsgivning. Vidare
föreslås att laxiiaxan förenklas och byggs upp så att den skall stimulera
effektiviteten inom näringen. Stor vikl läggs vid atl utvecklingen i fråga om
tekniska hjälpmedel för taxi - beställnings-och trafikledningssystem,
taxametrar m. m. - noga följs. Ålgärder föreslås också för att komma till rätta
med olaga yrkesmässig trafik, s. k. svartåkning.
I Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 142
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:142
Förslag
till
Lagom
ändring i yrkestraflklagen (1979:559)
Härigenom
föreskrivs i fråga om yrkestraflklagen (1979: 559) dels att 2 kap, 18 och 19 §§
och 3 kap, 9 § skall upphöra att gälla. dels all 4 kap, I § skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande Ivdelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som driver yrkesmässig
trafik utan lillstånd eller en lillslånds-havare som bryter mot taxa,
tur-lista eller någon annan särskild föreskrifl som har meddelals i tillståndet
döms till böler.
Den som bryler mot 2 kap.
15 eller 20 § döms till böler.
Den som driver
yrkesmässig trafik utan tillstånd döms för olaga yrkesmässig trafik lill böter
eller fängelse i högst sex månader.
Tillståndshavare
som bryter mol taxa, lurlista eller någon annan särskild föreskrifl som har
meddelals i tillståndet eller den som bryter mol 2 kap. 15 eller 20 § döms till
böter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den I juli 1980,
Prop. 1979/80:142 3
Uidrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1980-03-20
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Burenstam Linder,
Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri
Föredragande:
statsrådet Adelsohn
Proposition
om vissa taxifrågor
1
Inledning
Lagstiftningen
om yrkesmässig trafik har nyligen reformerats såviu avser godstransporter och
busstrafik. Jag hänvisar i del sammanhanget till prop, 1977/78: 137 om vissa
yrkestrafikfrågor m.m. och riksdagsbehandlingen härav (TU 1977/78: 27, rskr
1977/78: 365). Reformen berör frågor av betydelse för en utveckling mot ett
mera effektivt utnyttjande av transportapparaten och etl mindre inslag av
konkurrenshämmande regleringar i fråga om den yrkesmässiga laslbilslrafiken,
Lagsiiftningen har också moderniserats språkligt. Sålunda har förordningen
(1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m.m, ersaUs av bl.a.
yrkestraflklagen (1979:559) och yrkestrafikförordningen (1979:871), vilka har
iräu i kraft den I januari 1980,
När
det gäller busstrafiken kan nämnas prop. 1977/78:92 om åtgärder för alt
förbättra lokal och regional kollektiv persontrafik. Statsmakternas beslut (TU
1977/78: 28, rskr 1977/78: 364) innebar bl. a. alt huvudmannaskapel för den
lokala och regionala kollektiva persontrafiken på landsväg kommer att utövas
genom samverkan mellan landstingskommunen och kommunema i resp, län. Genom
denna reform uppnås en integrering av lokal och regional trafik samt en ökad
samordning av trafikresursema.
När
det gäller taxitrafiken har denna - även om en del förändringar har gjorts i de
författningsmässiga villkoren för trafiken - inte setts över på motsvarande
sätt. Däremot har det samhälle i vilket taxitrafiken skapade sina urspmngliga
verksamhetsformer förändrats. Detta har i sin tur påverkat näringens sätt att
fungera och dess möjligheter aU lösa sina uppgifter.
Under
den senaste tioårsperioden har däremot flera utredningar behandlat olika
problem inom taxinäringen. Därvid har frågan om företagsstmk-turen tilldragit
sig det största intresset.
Prop. 1979/80:142 4
Som exempel på det utredningsarbete som har bedrivits kan
nämnas följande.
År 1971 lämnade utredningen rörande företagsstrukturen
inom den yrkesmässiga vägtrafiken, den s.k, yrkesirafikulredningen, sill
belänkande (SOU 1971: 34) Lastbil och taxi. Utredningen föreslog bl, a, all
laxitrafiken i princip endast skulle bedrivas av särskilda irafikulövande
taxibolag som ägdes av de förutvarande lillståndshavarna. Dessa bolag kunde
bildas på grundval av redan existerande beställningskonlor och la över dessa
kontors uppgifter,
Ulredningen föreslog vidare vissa ålgärder avseende
godstransporter med taxi, samlraflk mellan olika orter m. m.
Utredningsförslagen behandlades därefler i prop. 1972: 81 om vissa ändringar i
yrkeslrafiklagsliflningen. Riksdagen godkände förslagen (TU 1972: 13, rskr
1972: 232),
År 1974 avgav den s, k, strukturarbetsgruppen, som hade
lillsalts av Svenska kommunförbundei. Svenska taxiförbundet och Svenska iransportarbetareförbundet,
en rapport "Taxinäringen - förslag lill ändrad företagsstruktur
m.m,". Enligt arbetsgruppen skulle en omstrukturering av taxinäringen vara
nödvändig om taxi i framtiden skulle kunna hävda sina intressen och samtidigt
tillgodose konsumenternas krav på en lillfredsställande service. Arbelsgruppen
föreslog bl.a, atl del i varje kommun skulle bildas i princip ett aktiebolag
för laxitrafiken. Bolaget skulle handha ett för kommunen gemensaml
beställningskonlor. Svenska laxiför-bundets represenlanler i arbelsgruppen
framförde emellerlid i ett särskilt yttrande åsikten alt all omstrukturering av
taxinäringen skulle ske på frivilligheiens grund,
1 sammanhanget bör också nämnas de undersökningar rörande
laxinäringen och dess villkor som har gjorls av en forskargrupp vid Umeå
universitet. Syftet var alt skapa etl fakiaunderlag för bedömningen av
taxinäringens framtida siluaiion. Som elt led i detta arbete undersöktes bl.a.
taxinäringens ekonomi och organisation. Resultatet av gruppens arbete har
publicerats av Transportforskningsdelegalionen (TFD) i rapporlen (1977: 4)
Taxi och framliden.
Med slöd av regeringens bemyndigande lillkallade dåvarande
chefen för kommunikationsdepartementet den 14 seplember 1978 en särskild utredare'
med uppgifl alt företa en samlad översyn av taxinäringen.
De frågor som enligt direktiven särskilt borde
uppmärksammas i utredningsarbetet var samordningen med den kollektiva Irafiken
i övrigl, företagsstrukturen och möjligheterna till val av lämplig
förelagsform, en förbättrad service samt hur taxitjänsternas utbud smidigl
skulle kunna anpassas lill variationer i eflerfrågan. Andra vikliga frågor som
borde behandlas angavs vara befordringspliktens utformning och omfattning,
turordningsprincipen samt laxesyslemets utformning och handläggning,
' Numera borgarrådet Cari Cederschiöld, Experler:
hovrättsassessorn Jan Levin och departementssekreteraren Jan-Olof Selen,
Prop. 1979/80:142 5
Utredaren
avlämnade sommaren 1979 betänkandet (Ds K 1979:4) TAXI krav och
utvecklingsmöjligheter. Betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga I.
Betänkandet
har remissbehandlais. Yttranden har avgivits av riksåklagaren (RÅ),
rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet (BRÅ), trafiksäkerhetsverket,
transportnämnden, bussbidragsnämnden, riksrevisionsverkei.
näringsfrihetsombudsmannen (NO), kommerskollegium, statens pris-och
kartellnämnd (SPK), konsumentverket, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,
Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro,
Västernortlands, Jämtlands och Norrbottens län, AB Örebro läns regionaltrafik,
Göteborgs, Helsingborgs, Malmö, Stockholms och Umeå kommuner.
Landstingsförbundet, Näringslivets trafikdelegation. Svenska busstrafikförbundet.
Svenska handelskammarförbundel. Svenska kommunförbundet. Svenska
lokaltrafikföreningen. Svenska taxiförbundet. Svenska
transportarbetareförbundet. Svenska åkeriförbundet, Södermanlands läns Trafik
AB, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Upplands Lokaltrafik
Aktiebolag,
Vissa
remissinstanser har bifogat yttranden från andra myndigheter eller
sammanslutningar.
En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 2.
2
Föredragandens överväganden
2.1
Taxi i den kollektiva trafikförsörjningen
Kollektivtrafiken
spelar en avgörande roll när det gäller atl tillgodose kravet på en
tillfredsställande trafikförsörjning för människorna i vårt land och har
fillmälts ökad betydelse som ett medel att bemästra miljö-, trafiksäkerhets-
och energiproblemen.
Förutsättningarna
för att vidmakthålla en tillfredsställande trafikförsörjning inom ramen för
företagsekonomisk lönsamhet har emellertid successivt försämrats. För att
trygga ett visst basutbud av trafik har därför såväl staten som
landstingskommuner och kommuner i ökad utsträckning engagerat sig ekonomiskt i
den kollektiva trafiken. Det samhällsekonomiska synsättet har i det
sammanhanget blivit alltmer uttalat.
Med
hänsyn till att det nutida resemönstrel alltmer fömlsälter att mer än en
trafiklinje och vanligtvis också att flera transportmedel utnyttjas för en resa
har kravet på en god samordning mellan olika trafikföretag och linjer blivit
allt väsentligare. Somjag nämnde inledningsvis kommer ansvaret för den lokala
och regionala kollektiva persontrafiken på landsväg att successivt föras över
till en för kommuner och landstingskommuner gemensam huvudman i varje län.
Detta ger önskat utrymme för ökad samordning
Prop. 1979/80:142 6
mellan
olika trafikuppgifter och för samverkan mellan olika trafikföretag och därmed
för ett effektivt utnyttjande av trafikresurserna.
Jag
vill i detta sammanhang erinra om att regeringen i september 1979 tillkallade
en särskild kolleklivtrafikberedning (K 1979:07) med uppgifl atl finna vägar
att förbättra nuvarande kollektivtrafiksystem. Beredningen skall därvid bl. a,
söka nya former för samverkan och samordning mellan olika transportföretag och
transportmedel.
Jag
ser taxi och dess möjligheter som en viktig faktor i kollektivtrafiken. Redan
nu spelar taxi en betydelsefull roll för att uppnå en lillfredsställande
trafikförsörjning. Taxi utnyttjas i stor utsträckning av kommunerna för sådana
transportuppgifter som t, ex. skolskjutsning, kompletteringstrafik, sjuktransporter
och handikappresor. Den allmänna utvecklingen för taxiresor har varit alt
andelen samhällsbetalda uppdrag expanderat kraftigt under senare år.
Självfallet
finns det en betydande utvecklingspotential i den kollektiva trafiken. Det
gäller såväl på det fordonstekniska området som i fråga om olika trafik- och
systemlösningar. Dagens kollektivtrafiksystem bygger i hög grad på bussar och
spårbundna fordon, vilket gör att det inte är särskilt lämpat t. ex. när
trafikunderlaget är litet och/eller spritt geografiskt. 1 det sammanhanget
menar jag att det är naturUgt och riktigt att intresset alltmer riktas mot taxi
och de fömtsättningar som taxi som transportsystem har när det gäller att
komplettera och i vissa fall ersätta traditionell kollektivtrafik.
Med
tanke på taxis särskilda fömtsättningar torde en huvuduppgift även i
fortsättningen vara att tillgodose behovet av traditionell laxitrafik. Enligt
min mening finns det dock goda fömtsättningar att utnyttja transportmedlet
även för andra trafikuppgifter. Utöver de slag av samhällsbetalda transporter
somjag nyss har nämnt bör det finnas ytterligare utvecklingsmöjligheter. Det
kan gälla olika former av anropsstyrda trafiksystem och även vissa
linjetrafikuppglfter i områden och vid tider när trafikefterfrågan är liten, t.
ex. som nättrafik i tätorter mellan centmm och ytterområden eller för att
upprätthålla trafik mellan ytterområden i många tätorter.
1
glesbygdsområdena finns del goda möjligheter att i skiftande sammanhang
utnyttja taxis tjänster. Så sker i stor utsträckning redan i dag och det torde
finnas anledning att i än högre grad i framtiden tillvarata den flexibilitet
och mångsidighet som är utmärkande för taxi. Sålunda kan taxi -utöver den
kompletteringstrafik som f. n. bedrivs - i större utsträckning utföra rena
linjetrafikuppgifter. I glesbygden används taxi vidare till stor del för
sjuktransporter. Taxi utnyttjas också för lättare godstransporter. Det kan t.
ex. gälla transport av mat till skolor, paketdistribution, budkörningar, post-
och telegramförmedling. Vidare finns det utvecklingsmöjligheter för taxi inom
färdtjänsten.
Genom
att utnyttja sådana möjligheter som jag nu har nämnt torde en trafikförsörjning
kunna erhållas som innebär rimliga kostnader samtidigt
Prop. 1979/80:142 7
som
fördelar vinns för taxiorganisationerna både i form av bättre ekonomi för de
enskilda företagen och större möjligheter att möta efterfrågan vid
högtrafiktid.
För
att taxi skall kunna behålla och även utöka sitt engagemang i den lokala
transportförsörjningen måste man kunna marknadsföra sina ijänster på etl sätt
som klargör taxis fördelar i förhållande lill andra delar av del kollektiva
transportutbudet. Taxis möjligheter all svara upp mol förväntningar och krav
beror också i slor utsträckning på näringens organisatoriska slyrka, kapacitet
och kvalilel. En stark laxinäring ger också bättre möjligheter till ett
önskvärt nära samarbete mellan taxi och de ansvariga huvudmännen för den
kollektiva trafiken. Såsom har betonats av vissa remissinstanser är det viktigt
- bl. a. mot bakgrund av den slora andelen samhällsbetalda uppdrag som taxi
utför - att ett nära samarbele bedrivs mellan taxi å ena sidan samt
länshuvudmännen och kommunerna å den andra och att taxi tas med i såväl den
lokala som den regionala trafikplaneringen.
I
detta sammanhang kan jag nämna alt länshuvudmannen i Uppsala län. Upplands
Lokaltrafik Aktiebolag, har satt i gång ett arbete som syftar till att utreda
fömtsättningarna för att bl.a. inräita beställningscentraler som skall kunna
förmedla all samhällsbetald trafik. Målet är bl.a. att i möjligaste mån
försöka samordna denna typ av trafik och få till stånd ett bättre
resursutnyttjande. Arbetet bedrivs i nära samråd med företrädare för kommuner,
taxis organisationer, transportarbetareförbundet m.fl. Jag anser att detta
utgör ett bra exempel på hur man kan gå fram för att genom samarbete med de
intressenter som berörs - nå effektiva trafiklösningar.
2.2
Taxis företagsstruktur
2.2.1
Olika företagsformer
Utredaren
har föreslagit att kravet på.särskilda skäl för att taxitillstånd skall kunna
meddelas juridiska personer slopas.
Endast
Svenska transportarbetareförbundet och länsstyrelsen i Stockholms län
motsätter sig förslaget. Transportarbelareförbundets uppfattning är att
nuvarande krav bör bibehållas till dess att stmkturarbetsgmp-pens förslag
genomförts. Länsstyrelsen menar atl ett slopande av kravet skulle innebära att
möjligheterna till okontrollerade köp och försäljningar av små företag skulle
öka.
För
egen del villjag anföra följande.
Frågan
om rätten för juridiska personer att få lillstånd fill yrkesmässig trafik har
behandlats i olika sammanhang under årens lopp. Svårigheter har funnits för de
tillståndsgivande myndigheterna att ange vad som skall anses vara särskilda
skäl. Förarbetena till yrkeslrafiklagsliflningen har härvidlag inte givit någon
vägledning.
Frågan
om rätten för juridiska personer att driva yrkesmässig trafik
Prop. 1979/80:142 8
behandlades
senast i prop. 1911/lS: 137 om vissa yrkestrafikfrågor m.m., vilken antogs av
riksdagen under våren 1978 (TU 1977/78:27, rskr 1977/ 78:365). Förslagen i
propositionen innebar bl.a. atl kravel på särskilda skäl för att juridiska
personer skulle kunna meddelas tillstånd till yrkesmässig lastbilstrafik och
beställningstrafik med buss slopades.
Det
framhölls i propositionen att den lämpliga slorieken på förelagsenheterna och
den lämpliga företagsformen - juridisk person eller enskild näringsidkare -
inle kan anges i generella termer utan är beroende av en rad olika faktorer,
inte minst transport verksamhetens art och omfattning samt trafikutövarens
fömtsättningar att driva sin rörelse. Vidare framhölls atl det är väsentligt
att lagstiftningen inte lägger hinder i vägen för en stmkturrationalisering och
en fortlöpande anpassning till de ändrade fömtsättningar som är en följd av
utvecklingen i övrigt.
Att
hålla fast vid den rådande ordningen, varigenom möjligheterna för
juridisk person atl erhålla trafiktillstånd inskränktes i betydande grad,
ansågs vara en klar nackdel. Vidare uttalades atl del i dagens samhälle med
dess komplicerade ekonomiska struktur är naluriigl med olika former av
samverkan mellan personer som ställer sina arbetskrafts- och/eller kapital
resurser till gemensamt förfogande för au därigenom bättre kunna fylla de
krav som det allmänna, de anställda och andra intressenter släller på
företaget. Man borde därför eftersträva en ordning enligt vilken en juridisk
person har lika stora möjligheter som en fysisk person aU inneha lillstånd
lill yrkesmässig trafik. _
Motiv
av del slag som anfördes för elt slopande av kravet på särskilda skäl för aU
tillstånd fill lastbils- och busstrafik skall kunna meddelas juridisk person
(aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk förening etc.) kan enligt min mening
anföras även i fråga om laxitrafiken. Jag föreslår därför aU kravet på
särskilda skäl slopas också i fråga om laxitillslånd. Del bör alltså finnas
möjlighel att välja mellan olika företagsformer, Åven i övrigt bör
yrkestrafiklagstiftningen och lillämpningen av denna utformas så atl denna
aspekl lillgodoses. Jag återkommer strax lill detta (avsniu 2,2,2),
Vid
remissbehandlingen har anmärkts att lönsamheten vid olika företagsformer inte
har belysts av utredaren. Jag är medveten om detta men anser, att det inte
heller när det gäller taxitrafiken finns någon möjlighet atl ange den lämpliga
storleken på företagsenheterna eller den lämpliga företagsformen i generella
termer. Detta är en fråga som i första hand bör prövas och avgöras av branschen
och de enskilda trafikutövarna utifrån bl. a. de lokala förhållandena.
Tillståndsprövningen bör ske med utgångspunkt i att åstadkomma lämpliga
företagsformer som kan främja en rationell taxitrafik på den aktuella orten
samtidigt som särskild hänsyn bör tas till exempelvis taxiförare som önskar
starta egna företag i den ena eller andra företagsformen. Jag återkommer
härtill i följande avsnitt,
1
detta sammanhang kan också erinras om den utveckling som har skett inom
lastbilsnäringen, där transportförsäljningen i stor utsträckning sker i
Prop. 1979/80:142 9
fast
organiserade former samtidigt som det förekommer etl stort antal små åkerier.
Lastbilscentralema och transportförmedlingsföretagen är exempel på detta. På
kollektivtrafikens område har samordningssträvandena markerats ytterligare
genom riksdagens beslut om införande av lagen (1978:438) om huvudmannaskap för
viss kollektiv persontrafik. Fömtsättningarna för effektivisering och
samordning av denna trafik har härigenom i hög grad förbättrats.
Samverkan
i fastare former inom ramen för taxiorganisaUonen och med andra trafikslag än
f. n. skulle alltså enligt min mening underlätta en effektivisering av taxis
verksamhet. Detta torde också ha betydelse för de anställdas trygghet, Somjag
tidigare har framhållit framstår en utveckling av angivet slag som särskilt angelägen
mot bakgmnd av de ökade arbetsuppgifter som taxi svarar för och i växande
utsträckning sannolikl kommer att få inom ramen för den kollektiva
trafikförsörjningen.
Såsom
har framgått av det föregående har utredarens förslag i denna del mottagits mycket
positivt av det helt övervägande antalet remissinslanser. Länsstyrelsen i
Stockholms län har givit uttryck för vissa farhågor om atl ett slopande av
kravet på särskilda skäl skulle innebära ökade möjligheter till okontrollerade
köp och försäljningar av förelag. Genom de regler om ansvarig föreståndare för
juridiska personer och om lämplighetsprövningen som yrkestrafiklagstiftningen
numera innehåller samt vad jag i del följande kommer att anföra om kravel på
yrkeskunnande och erfarenhei torde tillståndsmyndigheterna enligt min mening ha
goda möjligheter atl följa företagen och förhindra olämpliga överlåtelser.
Detta underlättas även av den överblick som länsstyrelserna har över den
samlade yrkesmässiga trafiken inom resp. län. Länsslyrelserna kan och bör
således gripa in, om det visar sig att de nya reglerna missbmkas. Jag vill i
delta sammanhang också erinra om den uppföljande verksamhet som transportrådel
utövar på yrkestrafiklagstiftningens område. Slutligen vill jag nämna att
slopandet av kravet på särskilda skäl inte har visal sig medföra några
olägenheter i fråga om buss- och lastbilstrafiken.
2.2.2
Turordningsprincipen och lämplighetsprövningen
Trafiktillstånd
får enligt 2 kap. 3 § yrkestraflklagen endasl ges lill den som med hänsyn till
yrkeskunnande, personliga och ekonomiska förhållanden samt andra
omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig atl driva verksamheten. När det
gäller lämplighetsprövningen av personer som söker tillstånd till taxitrafik
har denna fått en särskild utformning genom tillämpning av den s. k.
turordningsprincipen. Som framgår av betänkandet (avsnitt 3.2) innebär
principen att ledigblivel tillstånd tilldelas den person på orten som har den
längsta tjänstgöringstiden som taxiförare.
Utredaren
har i betänkandet (s. 64-65) behandlat turordningsprincipen och har också
berört utformningen av den lämplighetsprövning som en sökande av taxitillstånd
bör underkastas.
Prop.
1979/80:142 10
Utredaren anser atl det saknas skäl all upprätthålla
turordningsprincipen i fortsättningen. Han förordar därför atl
tillslåndsmyndighelerna bryter den praxis som har tillämpats på de flesla håll
hillills, nämligen att tillmäta förarnas Ijänsteålder avgörande vikl vid
prövningen.
Frågor om laxitillslånd bör enligt utredaren inte prövas
på annoriunda sätl än när det gäller lillstånd lill annat slag av yrkesmässig
Irafik, Lämplighetsprövningen bör således uteslutande ha sin ulgångspunkl i
sökandens yrkeskunnande, personliga och ekonomiska förhållanden samt andra omständigheter
som kan vara av betydelse. Vid bedömningen av sökandens yrkeskunnande kommer
självfallel hans erfarenhei av branschen - l.ex. som taxiförare - in i bilden.
Alt däremoi bedöma yrkeskunnandel enbart med utgångspunkt i anlalet tjänsteår
anser uiredaren vara oriktigt och framhåller att det t. ex. är betydelsefullt
att sökanden har de insikter i ekonomi och administration som krävs för all
sköta ett företag, Yrkeskunnandel i delta avseende kan ha förvärvats genom
praktisk erfarenhei och/ eller utbildning av någol slag, t, ex, dellagande i
taxiförbundets kurser för företagare i laxibranschen.
Utredaren anser vidare alt del är viktigt all den
ekonomiska prövningen ges erforderlig stadga. Detta kan knappast ske på annal
sätt än att sökanden får lämna dokumentation om detta, Uiredaren pekar på alt
förebilder finns på godslrafiksidan, där särskilda bestämmelser gäller om den
ekonomiska lämplighetsprövningen.
I fråga om juridiska personer bör enligt utredaren
lämplighetsprövningen
-
på det sätt som
nu gäller i fråga om tillstånd till godstrafik och busstrafik
-
inriktas också
på slällförelrädarna. dvs. i regel verkslällande direktören i l.ex. ett
aktiebolag.
Uiredarens överväganden i fråga om turordningsprincipen
och lämplig-helsprövningen har mottagils posilivi av nästan alla remissinstanser,
däribland flera länsslyrelser. Svenska taxiförbundet delar uiredarens uppfallning
alt stor vikt bör läggas vid lämplighetsprövningen och framhåller atl en
ytterligare genomströmning genom branschen inle bidrar till den stabilitet som
är önskvärd. Svenska kommunförbundet förutsätter alt laxiförbundet i samråd
med Svenska Iransportarbetareförbundet försöker finna lösningar som underlättar
etl frångående av turordningsprincipen. Trans-porlarbetareförbundel är däremot
kritiskt mol att slopa lurordningsprinci-pen och anser alt den bör följas tills
vidare. Vissa remissinstanser efterlyser en ersättning för
turordningsprincipen.
För egen del vill jag anföra följande.
Jag är medveten om alt en strikt tillämpning av
lurordningsprincipen kan innebära en förenkling i fråga om tilldelning av
laxitillslånd. För den förare som tänker bli taxiägare innebär det att han på
ett ganska lillföriitligt sätl kan räkna ut när lillstånd kan meddelas.
Jag anser emellertid atl turordningsprincipen, såsom den
lillämpas f. n., också har nackdelar. Den innebär en slark schablonisering av
lillslåndsgiv-
Prop. 1979/80:142 11
ningen,
vilket gör atl en reell prövning av lämpligheten inte kommer lill stånd.
Vidare
innebär den strikta lillämpningen all det blir svårt för dugliga och lämpliga
personer som inte lidigare har arbetat inom taxi alt etablera sig i branschen.
I
likhei med uiredaren anser jag att tilldelningen av ledigblivna eller
nytillkomna laxitillslånd i princip bör basera sig på den typ av
lämplighels-prövning som gäller för meddelande av tillstånd till annan
yrkesmässig trafik. Yrkeskunnande samt personliga och ekonomiska
förutsättningar bör alltså i försia hand ligga till grund för bedömningarna.
Åven
om man frångår turordningsprincipen i dess nuvarande ulformning måste det
emellertid, såsom en del remissinstanser har påpekal, finnas regler för
fördelningen av ledigblivna tillstånd. Dessa regler bör vara så ulformade alt
de ger möjlighet alt driva taxitrafik i skilda företagsformer på del sätl
somjag har angivit i det föregående. För orler där det bedöms vara lämpligt och
där det finns inlresse för olika företagsformer inom taxibranschen kan
tillslåndsmyndigheten dra upp närmare riktlinjer för fördelningen av lediga
tillstånd.
I
vilken proportion tillstånden skall fördelas mellan olika förelagsformer kan
inte fastslås generellt. Folktäthet och samhällsstruktur, liksom lokala
förhållanden i övrigl, måste givelvis beaktas. Hänsyn måsle alltid tas till
enskilda taxiförares önskan atl erhålla egna tillstånd. Jag vill också särskilt
betona all några ingrepp i förelagsstmkluren i allmänhet inte erfordras i
glesbygd och mindre samhällen,
I
större tätorter, där det nu enligt kommenderingsplanen föreskrivs fler än elt
körpass per dygn för varje lillstånd, bör tillstånd även meddelas personer som
av särskilda skäl, l.ex. hälsoskäl eller ålder, vill driva taxirörelse i mindre
omfattning och utan anställd personal. Dessa tillståndshavare skall således
kunna få köra endasl del antal limmar som moisvarar ell körpass. Jag syflar här
bl. a. på personer över 50 år eller med minsl 10 års Ijänsl bakom sig. Många av
dessa människor har beaklans-värda önskemål om atl få övergå till mindre
belungande arbelsuppgifler. Del förhållandel all ett störte antal laxiägare
tillåts köra endast ett pass får givelvis inle leda till etl minskal
irafikulbud. Vid lillslåndsgivningen måsle man därför se till att det totala
antalet körtimmar för utehållna bilar inte minskar.
I
de allra största tätorterna kan det finnas skäl atl reservera en viss del av de
ledigblivna tillstånden för juridiska personer. Detla får dock inte leda till
atl de laxiförare som önskar eget tillstånd tvingas vänla orimligl länge innan
något tillstånd kan meddelas dem.
Vid
lillslåndsgivningen bör beaktas att tillstånd för juridisk person atl driva
laxitrafik, när det gäller mindre enheter, ofta kan vara att likställa med
tillstånd för fysisk person. Vad jag här har anfört om juridiska personer tar
således främsl sikte på slörre taxiföretag.
Prop. 1979/80:142 12
Tillståndsmyndigheterna
bör i de frågor som jag nu har berört nära samräda med taxiföreningarna,
transportarbelareförbundets avdelningar, länshuvudmännen och berörda kommuner.
Det är viktigt att taxis siruktur inom varje område verkligen planeras
omsorgsfullt och målmedvetet och all myndigheiema därvid lar lill vara den
sakkunskap som finns inom branschen.
När
del gäller yrkeskunnandel bör sökanden åtminstone ha grundläggande kunskaper
om den rörelse han eller hon tänker starta. Det gäller då inte bara sådana
frägor som rör själva trafiken ulan också sådant som rör ekonomi,
administration och arbetsmarknadsfrågor etc. Exempelvis bör kunskaper och
erfarenheter av sisinämnda slag tillmätas slor belydelse vid bedömningen av
lämpligheten hos den som skall ha ansvaret för trafikutöv-njngen hos en
juridisk person med en mera omfauande verksamhet. I fråga om den som söker elt
enstaka personligt tillstånd får erfarenheten av själva irafikutövningen
däremot tillmätas slor vikl. Det är angeläget att även personer utan direkl
branscherfarenhet men som i övrigl har en lämplig bakgrund och tillräckligt
kunnande kan beredas lillfälle att etablera sig inom branschen. Detta får
emellerlid inle leda lill att i branschen praktiskt verksamma personer nekas
tillstånd. Samtidigt bör undvikas den snabba genomströmning inom taxiyrkel som
har påtalats, I anslulning härtill vill jag understryka atl särskild hänsyn bör
tas till den situation som föreligger då en trafikutövare på grund av sjukdom
eller någon annan omständighet vill överiåla laxirörelsen till någon
familjemedlem eller annan närslående. Här angivna synpunkter bör beaklas när
riktlinjerna för lillslåndsgivningen dras upp.
I
delta sammanhang kan nämnas att en del taxiföreningar kräver att
lillståndshavarna - innan de sätter i gång trafiken - har genomgått den kurs om
40 timmar som Svenska taxiförbundet har ställt samman. Kurspaketet innehåller
sådana moment som arbetsrätt, ekonomi och laxiförening-ens verksamhet,
Förbundel har under hand förklarat sig berett all anordna kurser av den här
lypen även på andra håll i landet än där de nu förekommer.
Jag
anser att man bör la fasta på den utbildningsverksamhet som förbundet
bedriver. Som villkor för atl erhålla tillstånd bör krävas att en sökande, som
inle på annal sätt har förvärvat motsvarande kunskaper, har genomgått eller
kommer att genomgå en kurs som förbundet har godkänt. Denna ordning kan
självfallet inte tillämpas fullt ut förrän kursverksamheten har blivit
rikstäckande. Det bör överlämnas åt Svenska taxiförbundet atl efter samråd med
Svenska Iransportarbetareförbundet närmare ange kursverksamhetens innehåll och
omfallning.
Att
införa en särskild ekonomisk lämplighetsprövning - i likhet med vad som gäller
på godslrafiksidan - anser jag inle påkallal. Jag syflar här på den särskilda
dokumeniation som obligatoriskt skall lämnas när lillstånd att driva
lastbilstrafik söks. Ekonomisk prövning skall givetvis ske även
Prop. 1979/80:142 13
innan
laxitillstånd meddelas. Tillståndsmyndigheten torde emellertid kunna skaffa
sig en bild av sökandens ekonomi inom ramen för det prövningsförfarande som
finns i dag. Tillslåndsmyndigheten är givelvis oförhindrad all. om särskild
anledning finns, kräva alt sökanden slyrker all han har ekonomiska
förutsättningar atl driva laxirörelse. Detla följer av lillslånds-myndighetens
allmänna skyldighel och befogenhel atl se lill atl ulredningen i ell ärende är
uitömmande,
I
fråga om juridiska personer bör lämplighetsprövning - i likhet med vad som
gäller i fråga om lillslånd för lastbils- resp, busstrafik - ske även med
avseende på den som har ansvarei för trafiken.
Sammanfattningsvis
bör den ordning för lillslåndsgivningen somjag nu har redovisat kunna skapa
incitament för branschen att vidta åtgärder för all ulvecklas i enlighel med de
krav som samhällel och allmänheten ställer.
2.3
Tillståndsgivningens närmare inriktning
2.3.1
Behovsprövningen
Utredaren
har inte funnit anledning att ifrågasätta den behovsprövning som f. n.
tillämpas när det gäller frågor om taxitillstånd.
Utredarens
uppfattning atl behovsprövningen bör finnas kvar delas av eller lämnas utan
erinran av nästan alla remissinstanser.
Några
remissinstanser har emellertid framfört kritiska synpunkter i fråga om
behovsprövningen. Sålunda menar rikspolisslyrelsen att frågan om
behovsprövningen borde utredas närmare och framhåller att nuvarande
behovsprövning på gmndval av de s. k. turordningskommittéernas förslag kan
kritiseras. Näringsfrihetsombudsmannen anser att vad som skulle kunna sätta i
gång en effektivitetsfrämjande utveckling av taxi, åtminstone i storstadsområdena,
är att öppna möjligheter för konkurtens mellan två eller flera företag. Härför
krävs atl man slopar behovsprövningen och uppdelningen av marknaden i sådana
områden som i första hand kan vara aktuella för en successiv liberalisering.
Synpunkter av detta slag förs också fram av konsumentverket och Näringslivets
trafikdelegation.
För
egen del villjag anföra följande.
Frågan
om behovsprövningens värde är framför allt beroende av taxis roll i den
kollektiva Iransportförsörjningen. Såsom framgår av vad jag fömt har anfört
(avsnitt 2.1) är taxis funktion i den kollektiva Iransportförsörjningen en
faktor som man har anledning att tillmäta allt störte vikt. Det kan också
framhållas att en behovsprövning torde vara nödvändig, om man skall upprätthålla
ett system att via kommenderingsplaner (avsnitt 2.3.3) anpassa trafikutbudet
till efterfrågan. Såväl utredaren som remissinstanserna har lagt stor vikt vid
att den planeringen görs effektivare än i dag.
Mot
bakgmnd av vad jag nu har anfört instämmer jag i utredarens bedömning att
behovsprövningen fyller en viktig funktion från trafikförsörjnings- och
trafikplaneringssynpunkt. Erfarenheterna i storstadsområ-
Prop.
1979/80:142 14
dena ger emellertid vid handen att tillämpningen av
behovsprövningen där bör vara så flexibel att efterfrågan även vid högtrafik
kan tillgodoses.
Med tanke på den roll som taxi sålunda har i det totala
transportsystemet och taxis funktion som komplement till den kollektiva
trafiken bör ett störte samspel i lillslåndsgivningen komma till stånd mellan
länsstyrelserna som tillståndsgivande myndigheter och de organ som har
ansvaret för den lokala och regionala trafikförsörjningen.
Taxis roll i trafikförsörjningen, sedd mot bakgmnd av de
mål som formuleras i länsplaneringen, skall framgå av den regionala
trafikplanen för länet. Behovet av taxiförsörjning i egentlig mening och som
komplement till busstrafiken i länet skall härvidlag prövas. Vidare skall
taxitrafiken utgöra en naturlig komponent i länshuvudmannens trafikplanering
för tillgodoseende av hela länets trafikbehov.
Utredaren föreslår att ansökningar om tillstånd till
taxitrafik regelmässigt skall remitteras till sådan huvudman som avses i lagen
om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. Jag delar denna
uppfattning. På motsvarande sätt bör kommunema få tillfälle att ge synpunkter
på ansökningarna. Härigenom får huvudmännen för såväl regional som lokal
kollektivtrafik möjlighet att påverka trafikutbudet och ta till vara
möjligheterna att pröva och samordna taxitrafiken med planeringen av annan
kollektiv persontrafik. Huvudmännen kan härigenom också redovisa i vad mån den
ifrågasatta trafiken påverkar den trafikplanering som de svarar för.
2.3.2 Stationsortsbegreppet
Tillstånd till beställningstrafik för persontransporter
skall innehålla uppgift om stationsort för trafiken. Trafiken får bedrivas
inom stationsorten. I den mån det behövs för att utföra en beställning, som
mottagits av eller meddelats bilens förare inom stationsorten, får körningen
utföras också utanför densamma. Vid återfärd till stationsorten får passagerare
las med även utan föregående beställning inom stationsorten. Den i en ansökan
om trafiktillstånd angivna stationsorlen kan sägas uigöra grunden för myndigheternas
behovsprövning.
Utredaren konstaterar alt samarbete över gränserna för
stationsorterna har blivit allt vanligare. Motiven härför har bl. a. varit
samverkan kring en gemensam beställningscentral, önskan att omfördela ledig
taxikapacitet och möjligheter alt lättare reglera personalens tjänstgöringstider
vid jourljänst. Anledning saknas enligt uiredaren att föreslå någon egentlig
förändring av stationsorlsbegreppets innebörd. Som en riktlinje bör emellerlid
gälla alt en slalionsort inte besläms till elt mindre område än en kommun eller
annat slörre område som kan bilda underlag för en ralionell samlrafik mellan
flera kommuner eller mellan tätorter som är belägna i olika kommuner. För atl
säkerställa en nödvändig laxiberedskap inom hela stations-orten anser utredaren
att utbudsplaneringen måste bli mer omfattande än i dag. Det kommer sålunda alt
bli nödvändigl all kommenderingsplanerna i
Prop. 1979/80:142 15
en
del fall fömtom tidsregleringen även anger lämpliga uppställningsplatser för
taxibilarna inom stationsorten. När det gäller frågan om
stationsortsin-delningen föreslås huvudmännen för den kollekfiva persontrafiken
i de olika regionerna fa möjUghet att medverka. Detta kan ske genom att de på
sätt som föreslagits beträffande behovsprövningen alltid får möjlighet aU yttra
sig över förslag om stationsorter. För att åstadkomma en bättre anpassning till
de verkliga förhållandena anser utredaren att termen stationsort bör bytas ut
mot termen trafikområde.
Utredarens
synpunkier har i slort setl lämnats utan erinran av remissinstanserna. Länsstyrelsen
i Jämtlands län anför att - även om en utvidgning av stationsorter till
trafikområden framstår som effektivitetsfrämjande i vissa områden - något
behov att ange slalionsort till hel kommun inle finns i Jämtlands län, eftersom
kommunen här är ett alltför omfattande område. Svenska taxiförbundet
förutsätter att de lokalt betingade trafik-fömtsättningarna och inte enbart de
administrativa kommungränserna skall styra indelningen i trafikområden.
För
egen del instämmer jag i uiredarens uppfattning att avgränsningen av
trafikområdena bör göras med utgångspunkt i noggranna bedömningar av det
önskvärda trafikutbudet inom det område som skall betjänas. Det förefaller
härvid praktiskt att i normalfallet utgå från kommunen som enhet. Den kommunala
indelningen tar ju i sig till viss del hänsyn till sådana förhållanden som
lokalisering av boende, näringsliv och samhällelig service jämte andra
faktorer som bestämmer transportbehoven. Genom att använda en otvetydig och
allmänt känd indelning undviks osäkerhet och tolkningsproblem i fråga om hur
trafiken får bedrivas. Principen synes mig också lämplig med tanke på att en
allt större andel av taxitrafiken utförs med kommunema som beställare. Jag vill
dock betona att det sagda inte innebär att just kommunen undantagslöst utgör
den lämpligaste avgränsningen. Exempelvis kan en vidsträckt glesbygdskommun
vara väl stor för att utgöra ett enda trafikområde, samtidigt som aet i en
storstadsregion kan te sig naturligt med ett trafikområde som omfattar mer än
en kommun. Samtidigt som förhållandena i det enskilda fallet således måste
beaktas när trafikområden bestäms, får delta enligt min mening inte leda till
att lokala och regionala särintressen tillåts förhindra eller försvåra en
nödvändig omstmkturering. Det är i hög grad angeläget att ändamålsenliga
trafikområden skapas och att samverkan över gränsema för trafikområdena sker
för att underlätta en rationell trafikförsörjning. Länsstyrelsema har här en
viktig uppgift att i samband med lillslåndsgivningen besluta om trafikområden
och samverkan mellan dessa.
Jag
delar också utredarens uppfattning att huvudmännen för den lokala och regionala
kollektiva persontrafiken bör få möjlighet att yttra sig över förslag om
trafikområden. Det är - som jag tidigare har framhållit -betydelsefullt att
planeringen av all kollekfiv persontrafik i en region sker i samråd med
vederbörande huvudman. Även berörda kommuner bör bere-
Prop. 1979/80:142 16
das
tillfälle att delta i detta samrådsförfarande. Frågor rörande själva
remissförfarandet harjag behandlat närmare i avsnitt 2.3.1.
Inom
mera vidsträckta trafikområden finns det ofta - som utredaren har påpekat -
behov av särskilda uppställningsplatser för taxibilarna. Detta torde nämligen
vara en fömtsättning för att allmänheten skall ha rimliga möjligheter att
utnyttja taxis tjänster inom hela området. Särskilt är detta fallet på
landsbygden. Det tidsmässiga utbudet av taxis tjänster regleras i de
kommenderingsplaner, som jag behandlar i följande avsnitt. Jag finner det
naturligt atl i dessa planer anges både vid vilka tider och på vilka platser
taxibilar skall hållas tillgängliga. Det bör även vara möjligt atl i
trafiktillstånden fastställa uppställningsplatsen. Detta förfarande kan ofta
vara det lämpligaste utanför de stora tätorterna. Genom det samrådsförfarande
med bl.a. länshuvudmän och kommuner som kommer att tillämpas såväl när
trafiktillstånd meddelas (avsnitt 2,3.1) som när kommenderings-plan fastställs
(avsnitt 2.3.3) skapas goda förutsättningar för en tillgång på taxibilar som
väl motsvarar lokala behov och fömtsättningar.
2.3.3
Befordringspliktens utformning
Enligt
yrkestraflklagen är en innehavare av tillstånd till taxitrafik skyldig att på
de villkor som gäller för trafiken transportera personer och resgods. 1 de
större lätortema regleras frågan om vid vilka tider taxibilarna skall hållas i
trafik, det s. k. utehållandet, av särskilda kommenderingsplaner. Dessa görs i
allmänhet upp av taxiföreningarna i samråd med representanter för
arbetstagarorganisationerna.
Enligt
utredaren behövs bättre samordning och större enhetlighet vid utformandet av
kommenderingsplanerna. För att åstadkomma delta bör det ankomma på en central
myndighel atl utfärda närmare anvisningar beträffande de allmänna gmnderna för
planerna. En sådan anvisningsverksamhet bör enligt utredaren lämpligen läggas
på transportrådet, Kommenderingsplanerna bör bl, a, ange del antal limmar per
vecka som lillståndshavaren skall ha fordon i trafik. För varje arbetspass bör
också anges det totala anlalet utehållna fordon. Del bör enligt uiredaren
ankomma på länsslyrelserna att svara för den mera detaljerade ulformning sådana
kommenderingsplaner skall ha i resp. region. Ansvarei för upprättandet av
planerna bör åvila de regionala taxiföreningarna efter samråd med de anställdas
organisationer. Enhgt utredaren torde det beskrivna systemet vara bäst lämpat
för tätorter och tätortsregioner. När det gäller taxitrafik i mer utpräglad
glesbygd bör länsstyrelsen i stället - företrädesvis i samband med
lillslåndsgivningen - ange den enskilde Irafikutövarens skyldigheter att hålla
bilen i trafik. Delta anser utredaren bör kunna ske i mera generella termer.
Utredarens
uppfattning angående befordringsplikten delas av så gott som alla
remissinstansema. I flera remissvar betonas vikten av att uppgjorda
kommenderingsplaner verkligen följs och att övervakningen av all så
Prop. 1979/80:142 17
sker
förbättras. Några remissinstanser ifrågasätter om inte befordringsplikten för
taxi i glesbygd bör regleras på samma sätt som i lälorter.
Ett
par instanser är tveksamma till att länsstyrelsema föreslås medverka i
fastställandet av kommenderingsplanerna.
För
egen del anser jag att befordringsplikt för lillståndshavarna är ofrånkomlig
för atl lillgodose allmänhetens krav på service. Befordringsplikten måste
preciseras på visst sätt. Att göra detta i själva trafiktillstånden anser jag
vara alltför osmidigt. Det bästa sätlel lorde vara att regelmässigt upprätta
kommenderingsplaner. Jag förordar därför all kommenderingsplaner i
fortsättningen upprättas för laxitrafiken inom varje trafikområde. Om det av
särskilda skäl framslår som obehövligt bör länsstyrelsen dock kunna besluta atl
sådan plan inle behöver upprättas inom ett visst trafikområde. För atl ett
system med kommenderingsplaner skall bli effektivt krävs, att de för trafiken
ansvariga gör noggranna undersökningar av den lokala resp, regionala
efterfrågebilden och förändringar i denna. Del är därför viktigt att
utvecklingen följs kontinuerligt så alt anpassningar av befordringspliktens
utformning och omfattning kan ske när förhållandena kräver detta. Del är härvid
enligt min mening av största vikl alt den ingående kännedom om
efterfrågevarialioner m, m., som de på orten verksamma laxiföreningarna och de
laxianställdas organisationer har, utnyttjas när planerna upprättas.
F.n.
upprättas i allmänhet kommenderingsplanerna av resp. taxiförening i samverkan
med transportarbelareförbundets avdelningar, varefter länsstyrelsen fastställer
planen. En sådan ordning bör följas även i fortsättningen. Innan planerna
fastställs bör samråd även ske med berörda kommuner och huvudmän för den
kollektiva persontrafiken, Transportrådel bör noga följa denna verksamhel och
även inom ramen för sin före-skriftsverksamhel på yrkestrafikområdel -
utfärda de generella föreskrifter som kan behövas om kommenderingsplanernas
utformning.
Även
när det gäller taxitrafik i glesbygd bör kommenderingsplaner upprättas. Dessa
torde emellertid ofta kunna utformas relativt enkelt, t. ex. i form av en lista
över vilka tillståndshavare som vid olika tidpunkter har passningsskyldighet
under s.k. ob-tid. Länsstyrelsen bör också, somjag tidigare har anfört, ha
möjlighet att besluta att kommenderingsplan inte behöver upprättas inom ett
visst trafikområde.
Enligt
vad såväl utredaren som flera remissinstanser har uppgett förekommer inte
sällan att tillståndshavare underiåler att hålla sina fordon i trafik enligt
uppgjorda kommenderingsplaner. Detta leder i sin tur till eU för lågt utbud av
taxibilar. Jag anser att det därför är angeläget att länsstyrelserna
fortlöpande övervakar efterlevnaden och kraftfullt beivrar underlåtenhet att
följa planerna. Sådan underlåtenhet bör regelmässigt föranleda varning och vid
upprepning bör fillståndet återkallas.
2 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 142
Prop. 1979/80:142 18
2.4
Beställningscentraler och annan samverkan
Om
tillståndsmyndigheten föreskriver det är en innehavare av tillstånd till
taxitrafik f. n. skyldig att ansluta sig till en av myndigheten godkänd
förening som har till syfte att hålla beställningskontor eller ha hand om
gemensamma uppgifter i övrigl i fråga om trafiken.
Utredaren
slår fast att uppdragsförmedlingen av naturliga skäl är en väsentlig
fömtsättning för all taxitrafik. Han konstaterar att det framför allt är på
beställningssidan som taxi i dag har sina problem. Det är också enligt
utredaren där som de största flaskhalsarna i teknisk mening i verksamheten
förekommer.
Sätten
att beställa taxibil varierar. Telefonbeställning är mycket vanligt
förekommande, I de större tätorterna förekommer även en stor andel uppdrag som
inte förmedlas via telefon. En orsak till detta kan enligt utredaren vara de
brister som karakteriserar telefonväxlarna inom dessa orter. Problemen utgörs
enligt honom främst av begränsad mottagningskapacitet, för få kanaler för
radiotrafiken samt i någon mån även dålig radiobevakning från taxiförarnas
sida. Brister i de nuvarande beställningscentralerna medför att möjligheterna
till fordonsstyming är begränsade. Särskilt stora är problemen i de största
tätorterna i landet. F. n. planeras att datoriserade förmedlingssystem införs i
Stockholm, Göteborg och Malmö. Dessa system bör enligt utredaren ge möjligheter
till en effektivisering av såväl trafikledningen som förmedlingsarbetet.
En
föreskrift om anslutning till beställningscentral bör enligt utredaren även
fortsättningsvis finnas i yrkestrafiklagstiftningen. Utredaren föreslår att
krav på anslutning till sådan central skall utgöra en huvudregel, varifrån
länsstyrelsen i vissa fall kan medge undantag. Vidare ifrågasätter utredaren
nödvändigheten av att beställningscentralen skall drivas och förvaltas i form
av en förening, särskilt med tanke på att detta krav kan utgöra hinder mot att
bilda rationella enheter för att handha t. ex. datoriserade
beställningscentraler.
Utredarens
förslag om anslutning fill beställningscentraler och att dessa skall få drivas
i valfri företagsform har tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid
remissbehandlingen.
För
egen del villjag anföra följande.
En
fullgod kapacitet hos beställningscentralen utgör ett gmndläggande villkor för
möjligheterna att få tag på en taxibil. För taxiföretagen fungerar centralen
som en trafikledningscentral från vilken i princip hela verksamheten kan
styras och kontrolleras. Av den anledningen spelar beställningscentralen också
en avgörande roll för ett effektivt utnyttjande av bilarna och därmed för
ekonomin i taxiföretagen. Investeringar i utvidgade förmedlingsresurser
kombinerat med vidgad samverkan kan alltså medverka Ull ökade möjligheter att
förbättra den tekniska effektiviteten i taxis verksamhet. Inom de största
tätorterna torde detta obetingat också innebära att den ekonomiska
effektiviteten i taxiföretagen förbättras.
Prop. 1979/80:142 19
I
sammanhanget kan nämnas att det f. n. pågår ett långt framskridet
utvecklingsarbete med datoriserade beställningscentraler. Syftet är att få fram
system som möjliggör optimalt resursutnyttjande. Systemen är intressanta inte
minst för kommuner och landstingskommuner, som använder taxi för olika typer av
transporter. I arbetet ingår också sådana frågor som redovisningsteknik och
utformningen av laxametrama. Frågan om beställningscentralernas utformning kan
alltså sägas utgöra en del i etl framtida system som omfattar trafikförmedling,
ersättning, redovisning etc. Det finns enligt min mening all anledning att
stimulera och noggrant följa den fortsatta utvecklingen på området och därvid
också undersöka möjligheterna att samordna taxis verksamhet med annan trafik.
Såsom jag återkommer fill i avsnitt 2.5.1 bör detta ankomma på transportrådet.
Det
är inte minst från taxikundernas synpunkt väsentligt att trafikutövama är
anslutna till en gemensam beställningscentral med fullgod kapacitet. Såväl för
allmänheten som för taxis stora kunder, däribland kommuner och landstingskommuner,
bör detta vara av stor vikt. Mot bakgrund av vad jag har anfört delar jag
utredarens och remissinstansernas uppfattning att lillståndshavarna
regelmässigt skall vara anslutna till en gemensam beställningscentral. Något
utrymme för flera beställningscentraler inom samma trafikområde finns i
allmänhet inte. En effektiv trafikplanering liksom de stora investeringar som
krävs för modema, kanske datoriserade, beställningscentraler torde omöjliggöra
alltför små enheter. Om skäl finns fördel bör länsstyrelserna emellertid i
enskilda fall kunna medge att frågan om beställning av taxibilar löses på annat
lämpligt sätt än det som jag nu har redogjort för. Exempelvis bör befrielse
från anslutningsskyldigheten kunna medges då det rör sig om glesbygd med stora
avstånd mellan de enskilda trafikutövama.
Jag
har i det föregående i olika sammanhang betonat vikten av samverkan mellan bl.
a. tillståndsmyndigheterna och taxinäringen. Denna samverkan bör ske i fastare
former än vad som på många håll är fallel L n. En fömtsättning härför torde
vara atl taxiägama, om inle särskilda skäl föranleder något annat, skall på
sätt som sker redan i dag - vara anslutna fill en taxiförening. Det bör stå
resp. förening fritt atl driva t, ex. en beställningscentral i annan
ändamålsenlig förelagsform,
2.5
Taxitaxan
2.5.1
Taxans utformning, dricksen och taxametern
Enligt
yrkestrafiklagstiftningen skall det för bl.a. taxitrafiken finnas en av
tillståndsmyndigheten fastställd taxa. Principerna för laxans uppbyggnad
regleras inte i någon författning. I stort sett är taxan emellertid densamma
över hela landet.
Taxan
är uppbyggd av ett flertal komponenter i form av tariffer, avgifter och
tilläggsavgifter. Den består i huvudsak av en fast grundavgift, fyra
Prop. 1979/80:142 20
avståndsbaserade
tariffer och en tidsbaserad väntelidstariff. En av de fyra avståndsbaserade
tarifferna är framkörningstariff. Den används när en kund har beställt bilen
samt i vissa fall också vid returfärd. De övriga tre avståndsbaserade
tarifferna används alternativt i olika situationer beroende bl. a. på vilken
veckodag och vid vilken tid på dygnet körningen utförs och på antalet
passagerare. Om kunden medför gods av viss vikt tillämpas en högre tariff än
den som i annat fall skulle ha gälll. Väntetidstariffen fungerar samtidigt som
en minimilariff. Till nämnda taxameterreglerade delar av taxan kommer även
vissa fasla avgifter för de fall resenären medför t, ex, skidor eller cykel, I
de nordligaste länen avviker taxekonstmktionen på så sätt att en Ulläggsavgift
på tio procent av taxameterbeloppet, det s. k. vintertillägget, utgår under
vissa månader.
Den
för närvarande använda taxekonstmktionen fömlsälter bmk av taxameter, som sedan
aktuell tariff har valts automatiskt räknar ut resans pris under hänsynslagande
till såväl körtid som tillryggalagd vägslräcka.
Dricksen
ingår inte i själva taxekonstmktionen. Någon rält för en taxiförare alt begära
dricks är inte stadgad. Genom de av riksskatteverket årligen fastställda
länsanvisningarna regleras emellertid hur en taxiförare i sin deklaration skall
redovisa intjänade drickspengar. Anvisningarna varierar från län till län men
innebär vanligen i stora drag att det för taxiförare på rena landsbygden och i
mindre tätorter inte bör förekomma någon schablonmässig redovisning av dricks
medan taxiförare i störte tätorter såsom dricks skall deklarera f. n. tre, fem,
sex eller i vissa fall åtta procent av den inkörda summan. Därvid gäller
principen att ju fler invånare orten har, desto högre är procentsatsen.
Utredaren,
som konstaterar all den nuvarande taxekonstmktionen medför att taxan blir
svåröverskådlig, har presenieral elt förslag lill ny uppbyggnad av taxan.
Förslagel bygger bl. a. på en uppdelning av taxan i en fast och en rörlig del.
Den fasla avgiften per iransportuppdrag bör enligt förslaget motsvara
kosinaderna för alt upprätthålla transporlberedskapen inom trafikområdet och
den rörliga delen bör motsvara själva transportkostnaderna under den tid
kunden disponerar fordonet. Förslagel omfattar endast en transporttariff
oberoende av antal passagerare i bilen. Utredaren anser dock all en särskild
storbilslaxa allvariigl bör övervägas. Vidare bör taxan vara högre under
kvällar, helger och annan s. k, ob-lid. En väntetids-tariff som även utnyttjas
vid uppehåll under resan och som samtidigt tjänstgör som en form av
minimilariff ingår också i förslaget. Enligt utredaren skulle en taxa av den
föreslagna konstruktionen bl, a, innebära atl korta resor skulle bli relafivt
sett dyrare medan längre resor skulle bli billigare. De olika komponenterna i
taxan skulle bli lättare alt överblicka. Utredaren konstaterar att dricks i sig
kan anses vara en otidsenlig form för betalning av tjänster och finner del
önskvärt alt drickssyslemet försvinner.
Det
är enligt utredaren önskvärt att taxametern vidareutvecklas för att
Prop.
1979/80:142 21
bl,
a. möjliggöra en mera marknadsanpassad prissättning med användande av rabatter.
Utredaren framhåller även alt taxametern borde kunna dokumentera varje resa
både i form av ell specificerat kvitto till kunden och i form av lagring av
vissa data i någon form av minne som är kopplat lill taxametern.
De
remissinslanser som har yttrat sig i denna del konstaierar i likhet med
utredaren, att den nuvarande uppbyggnaden av taxan är alltför komplicerad och
välkomnar förenklingar. Den av utredaren skisserade taxekonstmktionen har från
majoriteten av remissinstanserna inte mött någon erinran och i flera yttranden
tillstyrks all en så uiformad taxa används i fortsättningen. Några
remissinstanser anför dock atl inte heller uiredarens förslag fyller kravet på
enkelhet. Svenska kommunförbundet och länsstyrelsen i Västernortlands län är
tveksamma till taxekonstmktionen med hänsyn lill de effekter som skulle
erhållas för glesbygdstaxi, Göteborgs kommun anför att den föreslagna
taxemodellens ekonomiska konsekvenser inle närmare har analyserats och att en
särskild storstadslaxa skulle kunna övervägas. Problemen med ersättning inom
färdtjänsten påtalas på ett par håll. Svenska taxiförbundet pekar på att en rad
frågor återstår att lösa, bl. a. tillämpningen vid framkörning och returkörning
samt de olika komponenternas nivå. Enligt laxiförbundets uppfattning bör etl
fortsatt reformarbete bedrivas i nära samverkan mellan transportrådet och
förbundet.
Någon
erinran mot utredarens synpunkter på taxameterns funktion och utformning har
inte framförls av remissinstansema. Svenska kommunförbundet anser det
självklart att taxikunderna regelmässigt skall erhålla kvitto på erlagt belopp.
Svenska taxiförbundet konstaterar alt en ny typ av taxameter krävs för att
utredarens önskemål skall kunna tillgodoses och påpekar även att ett
utvecklingsarbete för att ta fram en ny taxametertyp nyligen har påbörjats.
Inte
någon remissinstans har vänt sig mot utredarens bedömning att drickssyslemet
bör försvinna. Några inslanser har emellertid anfört atl elt avskaffande av
dricksen lämpligen bör ske i samband med en ändring av själva taxans uppbyggnad
och atl del därvid krävs en överenskommelse mellan parterna.
För
egen del villjag anföra följande.
Taxitrafikens
karaktär och taxis organisation medför att fömtsättningar för en fungerande
priskonkurtens i allmänhet saknas. Jag anser därför i likhet med utredaren att
en reglering av taxitaxorna måste bibehållas såvida inte konkurrensfömtsättningama
skulle förändras påtagligt.
Jag
delar vidare utredarens och remissinstansemas uppfattning att den nu tillämpade
taxitaxan är alltför komplicerad och svåröverskådlig. Taxans uppbyggnad medför
att kunden har små möjligheter att kontrollera om avgiften har beräknats
korrekt. Tolkningsproblem rörande vilken tariff eller avgift som är tillämplig
kan ibland förekomma och kunden har över
Prop.
1979/80:142 22
huvud tagel mycket svårt atl i förväg uppskatta
reskostnaden. Dricksen bidrar till att göra taxan än mer svåröverskådlig och
kunden upplever även härigenom en osäkerhet om vad det egentliga priset för
resan är. Nämnda faktorer gör att irritation lätt uppstår i förhållandet mellan
kund och förare. Jag är således av den uppfatlningen att en omkonstmktion av
taxitaxan behövs. Den nya taxan bör enligt min mening innehålla färte
komponenter än den nu gällande och på del hela laget ha en överskådligare
uppbyggnad. Jag vill sålunda förorda en konsimktion med en enda tariff under
dagtid. Den som önskar utnyttja taxis tjänster under s. k. ob-tid bör enligt
min mening betala den merkostnad detta medför. En särskild ob-lariff bör därför
finnas. Härigenom ökar också intresset hos taxiföretagarna att tillhandahålla
ett tillräckligt antal fordon under de tider då det ofta råder brist på lediga
taxibilar. Jag anser det också vara av vikt att väntetidstariffen är
tillräckligt hög för atl göra utnyttjandet av fordonsparken effektivare. På
gmnd av de skilda trafikförhållandena i tätort och på landsbygd bör man vidare
överväga om inte taxan i de större tälorterna kan göras i hög grad tidsberoende
medan taxan på landsbygden i stor utsträckning görs avståndsberoende. Det kan
även finnas skäl atl vid taxeutformningen beakta de använda fordonens storlek.
Det bör bl. a. undersökas om investeringskostnadema för större bilar ger
anledning att för dessa lillämpa en särskild taxa. Frågan om en särskild
framkörningsavgift bör också uppmärksammas.
En förändring av taxekonstmktionen kräver i och för sig
inte någon författningsmässig reglering. Med tanke på den roll som
transportrådet har när det gäller de generella nivåerna på taxorna i taxi- och
busslinjetrafiken, liksom yrkestrafikområdet i övrigt, anser jag det vara
naturligt att ansvaret för genomförandet av en ändrad taxekonslmktion läggs på
iransportrådet, som bör samråda med de myndigheter och organisationer som
närmasl berörs. 1 sammanhanget bör också uppmärksammas de särskilda problem som
föreligger i fråga om ersättning för samhällsbetalda tjänster, dvs. inom färdtjänsten
elc. Även glesbygdsproblematiken måste behandlas.
En förenkling och modernisering av taxans uppbyggnad
skulle vara ofullständig om man inte avskaffade drickssyslemet, somjag i likhet
med utredaren och remissinstanserna finner otidsenligt. De regler som nu gäller
för beskattning av dricks innebär ofta inte obetydliga förmåner för taxiförarna.
Detta torde få beaktas när dricksen tas bort. Såsom har anförts vid
remissbehandlingen fömlsälter ett avskaffande av dricksen en överenskommelse
mellan berörda parter på arbetsmarknaden.
Frågorna rörande taxitaxan är intimt förbundna med frågan
om taxameterns funktion och konsimktion. Utredarens uppfattning att en ny lyp
av taxameter bör utvecklas delas av remissinstansema. För egen del instämmer
jag i utredarens och remissinstansemas uppfattning. En modernare taxameter, med
fler funktioner än de som finns i dag, krävs såväl för atl möjliggöra för taxi
att kunna tillämpa en mera marknadsanpassad prissätt-
Prop. 1979/80:142 23
ning
med rabatteringsmöjligheter som för att kunden regelmässigt skall erhålla ett
specificerat kvitto. Somjag har antytt i det föregående pågår ett
utvecklingsarbete för att få fram en sådan taxameter. För atl säkra den
nödvändiga samordningen mellan den framfida taxitaxans uppbyggnad och det eller
de hjälpmedel som behövs vid lillämpningen av taxan bör utvecklingsarbetet i
fråga om taxametrar följas noga.
Jag
vill i detta sammanhang också ta upp frågan om själva kontrollfunktionen i
samband med betalning av taxiresor. Enligt uppgifter förekommer inte obetydliga
missförhållanden i samband med redovisning av inkörda belopp. Detta underlättas
i hög grad av att taxametern kan påverkas på olika sätt. Så kan t. ex. de i
taxametern lagrade totalsummorna för antal körda och betalda mil samt för
inkört belopp enkell ändras. Jag ulgår från att nämnda kontrollaspekter beaktas
vid ulvecklingen av en ny taxametertyp. Även sedan man har fått fram en ny typ
av taxameter, torde det dröja en tid innan merparten av äldre taxametrar har
ersatts med nya. Enligt min mening bör man därför redan nu överväga åtgärder
för all komma till rätta med de nämnda missförhållandena.
Mot
bakgmnd av vad jag nu har anfört kommerjag att föreslå regeringen att uppdra åt
transportrådet att dels se över taxitaxans konsimktion, dels följa
utvecklingsarbetet av bl.a. nya taxametrar och andra kontroll- och
redovisningssystem, dels skyndsamt undersöka möjligheterna att genom t, ex.
någon form av plombering försvåra missbmk av de taxametrar som finns i dag. Med
hänsyn till vikten av att få en helhetsbild av de lekniska hjälpmedel som är
under utveckling bör i uppdraget också ingå atl studera olika nya beställnings-
och trafikledningssystem för taxi (jfr avsnitt 2.4).
2.5.2
Taxefastställelsen
Sedan
den I januari 1980 gäller en ny ordning för fastställelse av taxorna för taxi-
och busslinjetrafiken. Nivån på dessa taxor beslutas numera centralt av
Iransportrådet. Det sker t. ex. på gmndval av ansökningar från Svenska
taxiförbundet om riksomfattande höjningar av taxitaxan beroende på bl. a.
kostnadsökningar inom branschen. Tidigare prövade länsstyrelsema denna typ av
taxeförändringar. Det systemet medförde ofta variationer i taxenivån från län
till län. Ordningen medförde också långa handläggningstider av laxeärendena,
som ibland kom att avgöras - efter besvär till regeringen - lång tid efter del
att begäran om höjning hade givits in till länsstyrelserna. Den nya ordningen
får anses innebära en avsevärd förbättring, bl, a. genom att länsstyrelserna
avlastas en del arbete och genom att handläggnjngsförfarandet blir snabbare
vilket torde innebära en klar fördel för branschen.
När
det sedan gäller att formelll fastställa taxorna för nytillkommande trafik,
liksom ny taxa efter taxeändringar för sådan trafik som redan bedrivs - dvs,
atl bestämma vilken taxa varje enskild trafikutövare skall lillämpa - ankommer
detta liksom lidigare på länsstyrelsen som tillståndsgivande myndighet.
Prop. 1979/80:142 24
Som
jag nyss nämnde innebär den nya ordningen förenkhngar när det gäller
taxefastställelsen. Det kan emellertid finnas möjligheter att ytterligare
förenkla handläggningen av taxefrågorna. Jag länker då närmast på
länsstyrelsemas befattning med taxorna. Vid remissbehandlingen har länsstyrelsen
i Stockholms län pekat på detta.
Genom
atl taxehöjningarna ofta bestämts av regeringen har länsstyrelsernas roll
blivit att rent formellt besluta om den nya taxa som kommer att gälla i del
enskilda fallet och sedan expediera besluten till Irafikulövare och
branschorganisationer. Detsamma kan antas bli fallet när nu transportrådel
centralt bestämmer taxenivån. Del kan med hänsyn härtill ifrågasättas, om inte
länsstyrelserna skulle kunna avlastas arbetet med taxefaststäl-lelserna.
För
min egen del är jag av den uppfattningen att så skulle kunna ske. Detta skulle
i så fall innebära ett betydande mått av ytterligare avbyråkratisering och
förenkling. Jag har för avsikt att inom kommunikafionsdepartementet se över
frågan och så snart som möjligt föreslå de åtgärder som behövs. En ändring av
det slag somjag nyss har antytt kräver inte riksdagens medverkan utan kan ske
genom att yrkestrafikförordningen ändras på vissa punkter.
2.6
Olaga yrkesmässig trafik
Utredaren
tar i betänkandet upp frågan om olaga yrkesmässig trafik, då främst den olaga
taxitrafiken eller s. k. svartåkningen. Enligt utredaren utgör svartåkningen
ett allvarligt problem från många synpunkter. Han pekar bl.a. på de risker
kunderna utsätts för, den illojala konkurrensen gentemoi den seriösa
laxitrafiken och de avsevärda ekonomiska fördelar som den olaga trafiken
innebär för utövaren.
1
detta sammanhang behandlas de ansvarsbestämmelser som f. n. är knutna till det
regelsystem som gäller för den yrkesmässiga trafiken. Enligt utredarens
uppfattning är den nuvarande påföljden dagsböter inte utformad så att den
effektivt motverkar de ekonomiska vinster som den olaga yrkesmässiga trafiken
kan innebära för utövaren. De påföljder som utdöms f. n. är enligt utredaren
alltför obetydliga för att ha någon allmänprevenliv verkan. Överträdelser av
detta slag borde därför vara förknippade med ekonomiska sanktioner av sådan art
att de utgör ett avhållande moment. I sammanhanget pekas på det avgiftssystem
som finns i fråga om överträdelser av belastningsbestämmelsema
överlastavgiften och som oavsett om överträdelsen är straffbar eller inte
utgår enligt lagen (1972:435) om överlastavgift.
Utredaren
förklarar att han i och för sig är positiv till ett system med avgifter för den
aktuella typen av överträdelser. Han anser emellertid att det är tveksamt om ett
avgiftssystem skulle vara lämpligt just när det gäller olaga taxitrafik.
Prop. 1979/80:142 25
Med
tanke på att den olaga taxitrafiken utgör ett så allvarligt problem anser
utredaren dock att åtgärder för atl komma till rätta med det snarast bör genomföras.
Som ett led i strävandena alt nedbringa antalet överträdelser bör enligt
utredaren den nuvarande straffpåföljden skärpas. Han förordar därför att
påföljden för s. k. svartåkning i normalfallet bestäms lill böter eller
fängelse i högst sex månader. I grova fall bör påföljden utgöra fängelse i
högst ett år.
Enligt
utredaren gäller övervägandena om påföljden för olaga yrkesmässig trafik även
i fråga om annan yrkesmässig trafik än taxitrafik, inte minsl
beställningstrafik med buss och turisttrafik.
De flesta
remissinstanser som har yttrat sig i påföljdsfrågan lillslyrker en
straffskärpning. Dit hör bl.a. RÅ, BRÅ, Svenska busstrafikförbundet. Svenska
taxiförbundet och Svenska transportarbetareförbundet.
Enligt
RÅ är det emellertid inte nödvändigt med en särskild straffskala för grova
brott. Den straffskala som har föreslagits för normalbrotten ger enligt RÅ
möjlighet att döma till fängelse för allvarligare slag av brott, vilket får
anses vara tillräckligt. Liknande synpunkter framförs av BRÅ och NO.
Flera
remissinstanser framhåller att en straffskärpning måste kombineras med en
skärpt övervakning om straffskärpningen skall ha någon effekt.
När
det gäller frågan om att införa elt system med avgifter för överträdelser
anser RÅ, att ett sådant system inte passar för den typ av brottslighet som
det här är fråga om. RÅ anser däremot att ett införande av bestämmelser om
förverkande i yrkestrafiklagstiftningen skulle ha en preventiv effekt.
Bestämmelserna borde enligt RÅ utformas så atl de ger möjlighel att förverka t.
ex. den vinning som har uppkommit i den olaga trafiken. Rikspolisstyrelsen
framför liknande synpunkier i sitt remissyttrande.
För
egen del vill jag anföra följande.
Den
snabba utvecklingen av svartåkningen gör att man måste se ytterst allvariigl på
denna typ av verksamhet. Det finns anledning att anta atl den olagliga
verksamheten ofta utövas med fordon som är oskattade, oförsäkrade och
behäftade med brister av olika slag.
Avsaknaden
av kraftfulla åtgärder mot svartåkningen från myndigheternas sida kan medföra
risker för att en uttunning av den reguljära laxitrafiken, särskilt nattetid,
blir följden.
Åven
samhället torde ha intresse av att olaga laxitrafik förhindras. Att driva
yrkesmässig trafik - som det här är fråga om - ulan lillslånd eller all bryta
mot de bestämmelser som gäller för trafiken innebär enligt undersökningar som
har gjorts avsevärda ekonomiska fördelar för utövaren samtidigt som skatter
och avgifter undandras det allmänna.
Mot
bakgmnd av vad jag har anfört anser jag det vara synneriigen angeläget att man
skärper den nuvarande straffpåföljden. Detta bör ske inte bara i fråga om den
olaga taxitrafiken utan också när det gäller andra
Prop. 1979/80:142 26
slag
av olaga yrkesmässig trafik. De synpunkier som jag har lagl på bedömningen av
de här aktuella brotten bör kunna beaktas inom en straffskala som omfattar
böter eller fängelse i högst sex månader.
När
del gäller tillämpningen av denna straffskala anser jag all fängelse bör dömas
ul i sådana fall, då den olagliga verksamhelen har bedriviis systematiskt och i
störte omfattning. Vidare bör påföljden kunna bestämmas lill fängelse då
gärningsmannen tidigare har gjort sig skyldig till olaga yrkesmässig Irafik,
saknar körkort eller har använt sig av fordon för vilket skatt eller försäkring
inle har betalats eller av fordon som är så bristfälligt alt det har utgjort en
fara från trafiksäkerhelssynpunkt.
Utredaren
har något berört frågan om en ekonomisk påföljd för olaga taxitrafik och i det
sammanhanget nämnt det arbete med s.k. företagsböter som pågår inom
justifiedepartementet med anledning av betänkandet (Ds Ju 1978:5) Företagsböter
och departementspromemorian (Ds Ju 1978: 10) Företagsböter. Dessa har under
remissbehandUngen utsatts för en delvis skarp kritik och i årets budgetproposition
(prop. 1979/80: 100, bil, 5, s. 15) har chefen för justitiedepartementet
uttalat att förslagen inte utan ytterligare överarbelning torde kunna läggas
till grund för några åtgärder.
Såsom
framgår av det föregående har även under remissbehandlingen tagits upp frågan
om att i yrkestrafiklagstiftningen ta in bestämmelser om en ekonomisk påföljd,
främst förverkande av vinningen av olaga utförd trafik. Ett par remissinstanser
har också berört frågan om förverkande av fordonet. För min del anser jag att det
finns skäl att överväga någon form av åtgärder utöver straffbestämmelserna för
atl komma till rätta med den olaga yrkesmässiga trafiken. Jag tänker då på
såväl olika former av ekonomiska sanktioner och förverkande som på andra
ingripanden, l.ex. kör-kortsåterkallelse.
De
förstnämnda frågeställningarna bör enligt min mening behandlas i samband med en
översyn av yrkestrafiklagstiftningen som kommer att ske inom
kommunikationsdepartementet. Vad gäller körkortsfrågan vill jag erinra om att
jag i den lagrådsremiss om fortsatt körkortsreform som regeringen beslöt den 14
febmari 1980 bl.a. betonade det angelägna i att noga följa utvecklingen i fråga
om körkortsingripanden. Jag angav därvid atl särskild uppmärksamhet borde ägnas
återkallelsegmnderna. I samband härmed är det enligt min mening lämpligt att
även behandla frågan om körkortsåtgärder vid olaga yrkesmässig trafik. Det är
således min avsikt att återkomma till dessa frågor så snart som möjligt.
Såsom
flera remissinstanser framhåller är det självfallet vikfigt att en skärpning av
påföljderna kombineras med en effektiv övervakning. För att övervakningen skall
kunna göras så effektiv som möjligt måste berörda intressenter samverka. På
myndighetssidan är ett samarbete mellan polis och länsstyrelser särskilt angeläget.
Inte minst gäller det att vidarebefordra upplysningar som kan vara värdefulla i
spaningsarbetet från länsstyrelsen till polisen och vice versa. Denna form av
samarbete torde inte kräva någon formalisering.
Prop. 1979/80:142 27
2.7
Övrigt
2.7.1 Trafiktekniska
frågor
Utredaren
har ansett att man så långt de är möjligt bör likställa taxi med
kollektivtrafik i trafikteknisk mening. I detta ligger att taxi bl. a. bör få
möjlighet att använda kollekfivkörfält. Vissa undantag är dock nödvändiga
enligt utredaren. Det gäller de fall där en tillämpning av principen skulle
leda till en försämrad framkomlighet för kollektivtrafiken. Utredaren har också
föreslagit att taxitrafiken generellt skall få rätt att trots parkeringsförbud
parkera 30 minuter.
Åtskilliga
remissinstanser delar utredarens uppfattning eller lämnar den utan erinran.
Vissa remissinstanser bland dem Svenska lokaltrafikfören-ingen framför dock
invändningar mot förslaget. Göteborgs och Malmö kommuner framhåller att frågan
måste övervägas i belysning av de lokala förhållandena.
För
egen del vill jag anföra följande.
Taxi
utgör en del av den kollektiva trafiken. För att taxis kapacitet rätt skall
kunna utnyttjas krävs enligt min mening att några trafiktekniska hinder för
detta inte finns. Främst i de större tätorterna är det därför av vikt att taxi
tillåts utnyttja t. ex. kollekfivkörfält. Detsamma gäller frågan om generella
undantag för taxi från parkeringsförbud.
Givetvis
är det en uppgift för de lokala organen dvs. de kommunala trafiknämndema
att med beaktande av förhållandena på orten besluta i hithörande frågor. Jag
vill emellertid i detta sammanhang betona faran av att en rationalisering och
effektivisering av taxiverksamheten genom bättre trafikplanering, modemare
beställningscentraler m. m. i hög grad kan motverkas av atl taxibilarna inte
ges samma trafiktekniska möjligheter att komma fram som övrig kollektiv trafik.
2.7.2 Samråd
i yrkestrafikfrågor
Jag
har i det föregående talat om vikten av elt nära samarbete mellan berörda parter
i taxifrågoma och i olika frågor som rör yrkesmässig trafik i allmänhet. Det
gäller inte minst i sådana frågor som rör behovsprövningen, befordringspliktens
utformning, principer för tilldelning av fillstånd och taxor för trafiken.
Del
är viktigt att ett sådant samarbete snarast kommer i gång och att det ges ett
betydande mått av fasthet för att möjliggöra en positiv utveckling av frågorna
på yrkestrafikområdet.
Olika
samrådsgmpper kommer att knytas fill transportrådet. Enligt vad som har
meddelats mig kommer bl.a. en särskild samrådsgmpp för behandling av
yrkestrafikfrågor att ganska snart knytas till rådel.
Transportrådet
har fått flera viktiga uppgifter på yrkestrafikområdel. Dessa består bl. a. i
besvärsprövning, viss tillståndsgivning och inte minst utfärdande av
föreskrifter och anvisningar för tillämpningen av yrkestra-
Prop. 1979/80:142 28
fiklagstiftningen.
Mot bakgrund härav anser jag atl del är värdefullt alt en särskild samrådsgmpp
för yrkestrafikfrågor nu kommer att knytas till rådet. I en sådan gmpp kan man
mera informellt diskutera sig fram till lämpliga lösningar i olika frågor så
att man snabbt får fram beslulsunderiag för transportrådets egen verksamhet och
för förslag till sådana ändringar i yrkestrafiklagstiftningen som kan aklualiseras.
2.7.3
Vissa frågor om inlösen av taxirörelse
Enligt
2 kap. 19 § yrkestrafiklagen får en kommun ansöka om Ullstånd för en juridisk
person under vissa fömtsättningar. Vidare gäller enligt 3 kap. 9 § alt om en
kommun i samband med en sådan ansökan gör sannolikt att trafikförsörjningen
inom kommunen kommer aU främjas genom atl trafiken drivs av en viss juridisk
person, får regeringen eller den myndighet som regeringen utser efter
framställning av kommunen återkalla eU tidigare givet tillstånd till sådan trafik
som ansökningen gäller. När tillståndet återkallas är kommunen skyldig att, på
begäran av den som tidigare har haft tillståndet, lösa in rörelsen.
Frågor
om inlösen av trafikrörelser i sådana fall som jag nu har nämnt prövas av buss-
och taxivärderingsnämnden enligt de regler som finns i kungörelsen (1969:690)
om buss- och laxivärderingsnämnd (ändrad senast 1975: 781). Nämnden prövar
också vissa frågor om inlösen av rörelser med anledning av återkallelser av
fillstånd till busslinjetrafik.
Mot
bakgmnd av mitt förslag att slopa kravet på särskilda skäl för alt en juridisk
person skall kunna få trafiktillstånd förordar jag atl möjlighelen till inlösen
av taxirörelser tas bort. Nämnden kommer då att ha kvar endast ärenden som rör
inlösen av busslinjeföretag.
Vid
sidan av buss- och taxivärderingsnämnden finns en annan myndighet som sysslar
med näriiggande frågor. Jag tänker då på kollektivtrafik-nämnden, vars
verksamhet regleras i lagen (1978:440) om kollektivtrafik-nämnd och en därtill
hörande förordning. Nämnden har till uppgift att pröva frågor om ersättning
till trafikföretag för framtida ulförande av sådan trafik som omfattas av lagen
om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik.
Jag
anser att det finns anledning att undersöka möjligheterna att föra över buss-
och taxivärderingsnämndens uppgifter till kollektivtrafiknämnden. Frågan har
inte berörts av utredaren men har uppmärksammats under propositionsarbetets
gång. En ordning av det slag som jag nu har antytt skulle kunna innebära en
förenkling.
2.8
Författningsmässig reglering, m.m.
De
förslag som jag har redovisat i det föregående föranleder vissa ändringar i
yrkestrafiklagsUftningen. Förslagen innebär att bestämmelsen i 2 kap. 18 §
yrkestrafiklagen om
Prop. 1979/80:142 29
krav
på särskilda skäl för tillstånd lill juridiska personer upphävs. Vidare kan -
som jag har nämnt i det föregående - 19 § samma kapitel om möjlighel för kommun
alt ansöka om tillstånd för juridisk person upphävas. Bestämmelsen i 3 kap. 9
§ om ålerkallelse av lillstånd och inlösen av rörelse i fall då juridisk person
meddelas tillstånd efter ansökan av kommun bör också upphävas som en
konsekvens av det föregående.
Reglema
om bl.a, ansvarig föreståndare och lämplighetsprövningen av juridiska personer
är tillämpliga på taxirörelser som drivs av juridiska personer.
Förslaget
om skärpning av påföljderna nödvändiggör en ändring av 4 kap. 1 §.
Utöver
vad jag nu har angivit kommer mina förslag i övrigt att kräva vissa ändringar i
bl, a. yrkestrafikförordningen.
Ändringarna
bör träda i kraft den I juli 1980.
Vad
gäller frågan om lagrådets hörande över de föreslagna lagändringarna anser jag
- främst mol bakgrund av alt förslagen inte innebär några lagstiftningstekniska
nyheter - all dessa inte kan anses vara av sådan vikt för enskilda eller från
allmän synpunki att lagrådsgranskning är påkallad.
3
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen att
dels
antaga ett inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i yrkestrafiklagen (1979:559), dels godkänna de av mig förordade
rikllinjema för reformer på taxiområdet.
4
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposiiion föreslå riksdagen att anlaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
TAXI-
krav och utvecklingsmöjligheter
Ds K 1979:4
Bilaga 1
Prop. 1979/80:142 32
statsr å det och
chefen f ö r kommunikationsdepartementet
Genom beslut den 14 september 1978 har regeringen bemyndigat
chefen f ö r kommunikationsdepartementet att
tillkalla en s ä rskild utredare med uppdrag att f ö reta en ö versyn
av taxin ä ringen.
Med st ö d av detta
bemyndigande tillkallades jag samma dag som utredningsman.
Som experter f ö rordnades
fr å n den 12 oktober 19 78 hovr ä ttsassessor Jan Levin och departementssekreterare
Jan-Olof Selen.
Till sekreterare f ö rordnades
den 1 november 1978 civilekonom Rolf Waara.
P å min beg ä ran har statens pris- och kartelln ä mnd inkommit med vissa uppgifter om taxitaxor m m.
Dessutom har jag mottagit skrivelser fr ä n
olika organisationer i anslutning till utredningsuppdraget.
ö verl ä ggningar har h å llits
med f ö retr ä dare f ö r Svenska taxif ö rbundet. Svenska kommunf ö rbundet, Landstingsf ö rbundet samt Svenska transportarbetaref ö rbundet.
Jag f å r h ä rmed ö verl ä mna bet ä nkandet. Taxi - krav och
utvecklingsm ö jligheter och anser d ä rmed uppdraget slutf ö rt.
Stockholm i juni 1979
Carl Cederschi ö ld
Rolf Waara
Prop. 1979/80:142 33
INNEHALL
SAMMANFATTNING
F Ö RFATTNINGSF Ö RSLAG
F ö rslag till lag om ä ndring i yrkestrafiklagen (1979:000)
1 INLEDNING
1.1
Bakgrund,
tidigare utredningar
1.2
Direktiven och
utredningsarbetet
2
TAXI J
TRANSPORTF Ö RS Ö RJNINGEN
3
G Ä LLANDE ORDNING
3.1
yrkestrafiklagstiftningen
3.2
Turordningsprincipen
4 TAXIF Ö RETAGEN
4.1
Utveckling och
allm ä n karakteristik
4.2
personalstruktur
4.3
Taxis ekonomi
5 TRANSPORTF Ö RUTS Ä TTNINGAR F Ö R
TAXI
5.1
Efterfr å gan och s ä ttet
att m ö ta denna
5.2
Utnyttjandet av
taxibilarna
6 TAXIS ORGANISATION
6.1
problem inom
taxin ä ringen
6.2
Krav som b ö r st ä llas p ä taxis organisation
6.3
Effektiviteten
i dagens taxin ä ring
6.4
Alternativa
organisationsmodeller f ö r taxi i t ä torter
6.4.1
Det s k
storbolaget
6.4.2
Den s k f ö reningsmodellen
6.4.3
Konkurrerande
taxif ö retag
3 Rik.sdagen 1979180. 1 .saml. Nr 142
Prop.
1979/80:142 34
6.5
Organisationen
av taxi i glesbygden
6.6
Å tg ä rder f ö r att f ö rb ä ttra f ö retagsstrukturen
7 TAXIS ROLL I TRAFIKSYSTEMET, TILLST Å NDS
GIVNING M M
7.1
Taxi i den
kollektiva transportf ö rs ö rjningen
7.2
Tillst å ndsgivningens n ä rmare
inriktning
7.2.1
Behovspr ö vningen
7.2.2
Stationsortsbegreppet
7.2.3
Befordringspliktens
utformning
7.3
Best ä llningscentraler - allm ä nna ö verv ä ganden 7.3.1 Anslutning till best ä llningscentral
7.4
Sam å kning med taxi
8 TAXITAXAN
8.1
Allm ä n karakteristik
8.2
Taxitaxans
utveckling
8.3
ö verv ä ganden ang å ende taxans utformning
8.4
Taxes ä ttning vid organiserad sam å kning
8.5
Taxametern
8.6
Dricksens roll
i taxesystemet
8.7
Taxefastst ä llelsen
9 OLAGA TAXITRAFIK
10 F Ö RFATTNINGSM Ä SSIG REGLERING
BILAGOR
Bilaga 1 Kommitt é direktiv
Bilaga 2 Tabeller
Bilaga 3 Beskrivning av ett datoriserat f ö rmedlingssystem f ö r
taxi
Prop. 1979/80:142 35
SAMMANFATTNING
Taxis traditionella transportuppgifter ä r framf ö r
allt persontransporter till och fr å n
j ä rnv ä gsstationer, flygplatser samt transporter till och fr ä n sammankomster av olika slag, n ö jeslokaler, l ä kare
och sjukv å rdsinr ä ttningar.
I ö kad utstr ä ckning har taxi kommit att utnyttjas ocks å f ö r andra
uppgifter ä n rent traditionella. Det g ä ller t ex transporter av skolbarn, f ä rdtj ä nst och som
komplement till eller ers ä ttning f ö r linjebunden kollektivtrafik.
Andelen samh ä llsbetalda
uppdrag har ö kat kraftigt under senare å r. En grov uppskattning av f ö rdelningen mellan traditionell taxitrafik och samh ä llsbetald s ä dan
f ö r riket som helhet ä r att de b å da
typerna svarar f ö r ungef ä r h ä lften
vardera av uppdragen. Den ekonomiska betydelsen f ö r taxi av de samh ä llsbetalda taxiuppdragen ä r dock n ä got
st ö rre ä n vad uppdragsrelationen anger.
F ö r att f ä driva taxitrafik kr ä vs trafiktillst å nd. Detta skall st ä llas p å
viss fysisk eller juridisk person.
F ö r n ä rvarande finns n ä got ö ver 9 000 tillst å nd till taxitrafik i landet. Av
dessa finns ca 5 000 i de st ö rre t ä torterna. P å
grund av bl a befolkningsomflyttningar inom landet sker fortl ö pande en viss omf ö rdelning
av taxitillst å nd fr å n landsbygd till t ä tort.
Den helt dominerande f ö retagsformen
ä r enbils ä keriet dvs taxi ä garen
innehar ett enda ordinarie tillst å nd
till taxi-trafik. Trots att utvecklingen under de senare å ren i n å gon
m å n g å tt i riktning mot flerbils ä kerier
har endast mellan 400 och 500 taxif ö retag
mer ä n ett ordinarie tillst å nd. Av dessa ä r
endast ett f ä tal juridiska personer.
Prop. 1979/80:142 36
De enskilda taxif ö retagen
samarbetar ofta lokalt inom ekonomiska eller ideella f ö reningar. Samarbetet ä r i regel koncentrerat till en gemensam best ä llningscentral.
Taxis transportmarknad ä r
st ö rst i t ä tortsomr å dena.
Dock utnyttjas taxibilarna vanligen d ä r
endast till ca 50 % av tj ä nstg ö ringstiden f ö r betalda transportuppdrag. En
bidragande orsak till detta ä r
variationerna i efterfr å gan som g ö r det sv å rt
att helt undvika tomk ö rning och v ä ntetid.
I glesbygden ä r
efterfr å gan p å taxiresor begr ä nsad. Det ä r d ä rf ö r ofr å nkomligt att
taxibilen utnyttjas endast under en begr ä nsad
del av tj ä nstg ö ringstiden, vilken i princip omfattar hela dygnet. En stor del av
uppdragen ä r f ö rplanerade som t ex skolskjutsar och kompletteringstrafik.
Fr å n taxis sida f ö rs ö ker man m ö ta fluktuationerna i efterfr å gan genom planering av trafikutbudet. En f ö ruts ä ttning f ö r detta ä r
att transportmarknaden och efterfr å gebilden
ä r k ä nd. Inom de mindre orterna kan den yrkeserfarenhet som finns hos varje
taxi ä gare ge n ö dv ä ndig
information och ö verblick av situationen. M å ngfalden av trafikut ö vare och efterfr å gans variation och komplexitet ger
inte samma m ö jlighet till ö verblick f ö r
trafikut ö varna i de st ö rre t ä torterna. D ä rf ö r saknas i
viss utstr ä ckning en samlad information om
efterfr å gans storlek och dess egenskaper i ö vrigt. Detta medf ö r
sv å righeter att anpassa utbudet till
efterfr å gan.
Prop. 1979/80:142 37
De v ä gar som taxi Kan v ä lja f ö r att bem ä stra problemet med f ö r l å gt kapacitetsutnyttjande beror i
stor utstr ä ckning p å de lokala f ö ruts ä ttningarna f ö r
trafiken. Oberoende h ä rav torde en kraftfull och m å linriktad insats kr ä vas fr ä n taxis sida som ocks å innefattar en omv ä rdering av å tskilliga av de uppfattningar som
idag dominerar verksamheten. Attitydf ö r ä ndringar i en del fall hos de ansvariga samh ä llsorganen torde ä ven
kunna bidra till ett effektivare utnyttjande av taxi.
Erfarenheten visar att den organisation av taxiverksamheten
som finns ofta inte ä r tillr ä cklig f ö r
att taxi skall n å ett h ö gt kapacitetsutnyttjande i f ö rening med en acceptabel serviceniv å . Den nuvarande organisationen med m å nga sm å
taxif ö retag som samverkar kring en
gemensam best ä llningscentral torde d ä rf ö r ha sm å m ö jligheter
att p å ett p å tagligt s ä tt
f ö r ä ndra den nuvarande situationen.
I bet ä nkandet avsnitt 6.4 diskuteras
alternativa modeller f ö r taxis organisation inom fr ä mst t ä torter. Bl a
behandlas det s k storbolaget vilket skulle inneha samtliga tillst å nd
f ö r taxitrafik inom ett visst omr å de. Skillnaden mellan en s å dan modell och en s k f ö reningsmodell, som ocks å presenteras, skulle i huvudsak ligga i ä garstrukturen. Organisatoriskt liknar f ö reningsmodellen i h ö g grad de s k helcentraliserade lastbilscentralerna inom lastbilsn ä ringen. Den enskilde taxi ä garen eller taxif ö retaget
skulle med andra ord st ä lla fordon och f ö rare till f ö reningens
disposition under ö verenskomna tidsperioder. En modell
som bygger p å konkurrerande taxif ö retag inom ett omr å de diskuteras ocks å .
St ö rre f ö retagsenheter och samverkan i fastare former ä n vad som nu f ö rekommer
b ö r kunna underl ä tta en effektivisering av taxis verksamhet. Detta
torde ocks ä ha betydelse f ö r de anst ä lldas
trygghet. En s ä dan utveckling framst å r som' s ä rskilt
angel ä gen mot bakgrund av de ö kade ar-
Prop. 1979/80:142 38
betsuppgifter som taxi svarar f ö r och i v ä xande
utstr ä ckning sannolikt kommer att svara
f ö r inom ramen f ö r den kollektiva trafikf ö rs ö rjningen.
Taxis roll i den kollektiva transportf ö rs ö rjningen ä r
till stor del en fr å ga om vilket samarbete som kan
utvecklas mellan taxi och huvudm ä nnen
f ö r den lokala och regionala
kollektiva persontrafiken. Med en f ö r ä ndrad struktur inom taxi och en starkare
organiserad taxin ä ring skulle b ä ttre f ö ruts ä ttningar skapas f ö r
att utveckla och f ö rdjupa detta samarbete.
F ö r taxi i glesbygd ä r m ö jligheterna
att rationalisera verksamheten avsev ä rt
mindre. En organisationsf ö r ä ndring bed ö ms heller inte vara lika angel ä gen inom dessa omr å den. Det finns dock sk ä l som talar
f ö r att glesbygdstaxi, d ä r s ä ä r m ö jligt, i en
eller annan form ansluts till n ä rmaste t ä tortsorganisation. Detta kan inneb ä ra b ä ttre f ö ruts ä ttningar f ö r ett trafiktekniskt samarbete d ä r bl a skillnader i efterfr å geintensiteten inom olika omr å den utnyttjas i utbudsplaneringen f ö r att uppn å
j ä mnare syssels ä ttning.
Med h ä nsyn till de skiftande f ö ruts ä ttningar som
g ä ller f ö r taxitrafik i olika regioner b ö r det finnas m ö jligheter
f ö r taxi att fritt v ä lja l ä mplig f ö retagsform. N ä r
det g ä ller taxitrafiken finns det inte,
liksom inom andra trafikomr å den, n å gon m ö jlighet att
ange den l ä mpliga storleken p ä f ö retagsenheterna
eller den l ä mpliga f ö retagsformen - juridisk person eller enskild firma
- i generella termer. Detta ä r en fr å ga som - i f ö rsta
hand - b ö r pr ö vas och avg ö ras av branschen och de enskilda
trafikut ö varna. Det ä r i det sammanhanget emellertid v ä sentligt att lagstiftningen inte hindrar en l ä mplig l ö sning
av organisationsfr å gan. Mot den bakgrunden f ö resl ä s att kravet
p ä s ä rskilda sk ä l f ö r att tillst å nd till taxitrafik skall kunna
meddelas juridisk person slopas. En s å dan
å tg ä rd torde ö ppna m ö jligheter f ö r
taxin ä ringen att rationalisera
verksamheten och ta till vara de stordriftsf ö rdelar
som kan ligga i att driva f ö retag som
juridisk person.
Prop.
1979/80:142 39
I ett system d ä r
m ö jligheter finns att fritt v ä lja f ö retagsform
minskar i v ä sentlig m å n utrymmet att till ä mpa turordningsprincipen. De motiv som l å g bakom principens inf ö rande ä r i dag inte l ä ngre
relevanta. N å gra avg ö rande sk ä l
torde s å ledes inte finnas f ö r att denna skall uppr ä tth å llas i forts ä ttningen. Mot bakgrund av att turordningsprincipen
inte ä r f ö rfattningsm ä ssigt fastslagen saknas m ö jligheter att framl ä gga n å got konkret f ö rslag till lag ä ndring.
1 bet ä nkandet f ö rordas emellertid att tillst å ndsmyndigheterna bryter den praxis som p å de flesta h å ll
hittills har till ä mpats, n ä mligen att tillm ä ta
f ö rares tj ä nste å lder avg ö rande vikt vid pr ö vningen
av fr å gan om meddelande av ett
taxitillst å nd.
Det ä r fr å n olika utg å ngspunkter ö nskv ä rt att taxi
i h ö gre grad ä n f ö r n ä rvarande kan utnyttjas i den kollektiva transportf ö rs ö rjningen. I
bet ä nkandet avsnitt 7.1 konstateras att
taxi successivt kommit att utnyttjas ocks å
f ö r andra uppgifter ä n de traditionella. Taxis roll i den kollektiva
transportf ö rs ö rjningen torde ha ytterligare utvecklingsm ö jligheter. Det kan t ex g ä lla i olika former av anropsstyrda trafiksystem samt
f ö r vissa linjetrafikuppgifter i omr å den och vid tider n ä r trafikefterfr å gan ä r liten. Genom detta torde en trafikf ö rs ö rjning kunna erh å llas som inneb ä r
l ä gre kostnader samtidigt som f ö rdelar uppn å s
f ö r taxif ö retagen genom b ä ttre
resursutnyttjande och d ä rmed b ä ttre ekonomi. I bet ä nkandet f ö rordas att ett n ä ra samarbete mellan taxi och de ansvariga huvudm ä nnen f ö r
den kollektiva trafiken utvecklas.
F ö r att underl ä tta anv ä ndningen
av taxi i det kollektiva transportsystemet ä r
det vidare v ä sentligt att man s ä l å ngt det ä r m ö jligt likst ä ller taxi med kollektivtrafiken i trafikteknisk
mening. H ä rmed avses m ö jligheter f ö r
taxi att f å utnyttja kollektivfiler, bussgator
samt i f ö rekommande fall r ä tt att trafikeira gata som i ö vrigt ä r
f ö rbjuden f ö r biltrafik. F ö r
att i ö vrigt underl ä tta taxis verksamhet b ö r
Prop. 1979/80:142 40
kommunerna ocks å
ö verv ä ga att medge taxi generell r ä tt
att parkera i 30 minuter av det slag som sedan ett å r med mycket gott resultat g ä ller i Stockholm.
I bet ä nkandet behandlas olika fr ä gor som r ö r
tillst ä nds-qivningen. Det g ä ller t ex formerna f ö r behovspr ö vningen, stationsortsbegreppet och
befordringspliktens utformning.
Behovspr ö vningen
fyller en viktig funktion fr ä n trafikf ö rs ö rjnings- och
trafikplaneringssynpunkt och b ö r d ä rf ö r bibeh å llas. F ö r
att emellertid ö ka m ö jligheterna till samordning mellan taxi och den kollektiva trafiken f ö resl ä s i bet ä nkandet att ans ö kningar
om tillst å nd till taxitrafik regelm ä ssigt remitteras till huvudmannen f ö r den kollektiva persontrafiken inom respektive l ä n.
Det ä r viktigt att stationsorterna best ä ms och avgr ä nsas
med utg å ngspunkt fr ä n noggranna bed ö mningar
av det trafikutbud som b ö r finnas inom det omr å de som skall betj ä nas.
Som riktlinje b ö r g ä lla att stationsort inte best ä ms
till mindre omr ä de ä n kommun eller annat st ö rre omr å de som kan bilda underlag f ö r rationell samtrafik mellan flera kommuner eller
mellan t ä torter som ä r bel ä gna i olika
kommuner. En s ä dan utvidgning av stationsorter
till ett trafikomr å de f ö r taxi borde f ö rb ä ttra m ö jligheterna att utnyttja taxis
samlade resurser genom att utbudsplaneringen b ä ttre kan samordnas f ö r hela
trafikomr å det.
Befordringspliktens nuvarande utformning ä r i vissa avseenden oklar. En precisering f ö rordas d ä rf ö r. I den delen f ö resl å s att befordringsplikten knyts an till s ä rskilt uppr ä ttade
kommenderingsplaner, vilka b ö r fastst ä llas av l ä nsstyrelsen.
Om tillst å ndsmyndigheten
f ö reskriver det ä r innehavare av tillst å nd till taxitrafik skyldig att ansluta sig till en av myndigheterna
godk ä nd f ö rening som har till syfte att
Prop. 1979/80:142 41
h å lla best ä llningscentral eller ha hand om gemensamma uppgifter
i ö vrigt i fr å ga om trafiken. En best ä mmelse med motsvarande inneb ö rd b ö r finnas i
yrkestrafiklagstiftningen ä ven forts ä ttningsvis. Best ä llningscentralen
ä r n ä mligen av stor betydelse f ö r
ett effektivt utnyttjande av bilarna. Inte minst fr å n konsumentsynpunkt ä r det v ä sentligt att ut ö vare av taxitrafik ä r anslutna till en gemensam best ä llningscentral.
Ett s å dant krav p å anslutning b ö r
d ä rf ö r utg ö ra en huvudregel som regelm ä ssigt anges som en f ö reskrift i tillst å ndet. L ä nsstyrelsen b ö r
emellertid kunna g ö ra undantag fr å n denna regel om det f ö religger sk ä l f ö r detta.
F ö r n ä rvarande g ä ller att best ä llningscentral skall drivas och f ö rvaltas inom ramen f ö r f ö reningar. Denna best ä mmelse hindrar bildandet av rationella
organisationer f ö r att handha t ex datoriserade best ä llningscentraler. En s å dan central b ö r kunna f ö rvaltas och drivas ä ven i t ex aktiebolagsform.
Den nuvarande passagerarbel ä ggningen i taxibilarna, som inneb ä r
att ca 60 % av alla taxiuppdrag utf ö rs
med endast en passagerare och ca 90 % med h ö gst
tv å passagerare, borde ge goda f ö ruts ä ttningar f ö r sam å kning. I de
st ö rre t ä torterna torde uppdragsintensiteten vara s å dan att sam å kning
kan vara ett intressant alternativ.
I bet ä nkandet konstateras att det redan f ö rekommande lin-jebilssystemet kan ses som en form av
sam å kning.
Trots att taxin ä ringen
ä r uppbyggd av ett mycket stort antal
sm å f ö retag fungerar taxi i praktiken som ett monopolf ö retag. D ä rf ö r saknas idag f ö ruts ä ttningar f ö r
en priskonkurrens mellan de enskilda taxif ö retagen.
F ö r att kunna h å lla taxeutvecklingen under kontroll b ö r d ä rf ö r den reglering av taxitaxorna som nu finns bibeh å llas s å
l ä nge som f ö ruts ä ttningar f ö r verklig priskonkurrens inte f ö religger.
Prop. 1979/80:142 42
Den nuvarande taxan ä r
sv å r att ö verblicka f ö r
taxikunderna. Det finns d ä rf ö r starka sk ä l f ö r att f ö renkla nuvarande taxekonstruktion.
En alternativ och f ö renklad
taxekonstruktion b ö r omfatta en fast och en r ö rlig del. Den fasta avgiften - grundavgiften -
motsvarar d å en "abonnemangsavgift"
som t ä cker kostnaderna f ö r den transportberedskap som taxi uppr ä tth ä ller.
P å motsvarande s ä tt skall den r ö rliga
avgiften t ä cka kostnaderna f ö r sj ä lva
taxiresan.
Det finns vidare starka sk ä l f ö r att i taxan beakta skillnader i
f ö ruts ä ttningar att bedriva taxitrafik under olika tider p å dygnet. Mot den bakgrunden f ö resl å s att en s ä rskild s k OB-taxa inf ö rs. Dessutom f ö resl å s att f ö rbe-st ä llningsavgiften och vintertill ä gget slopas. De s ä rskilda
regler som till ä mpas d å taxiresen ä ren
medf ö r gods ut ö ver 25 kg b ö r
ocks å avskaffas.
Taxan b ö r till ä mpas p ä
ett s ä tt som ä r l ä tt att
kontrollera f ö r taxikunden. D ä rf ö r b ö r taxametern alltid utnyttjas. Resen ä ren b ö r ocks ä regelm ä ssigt
erh å lla kvitto p å avgiften.
Den diskuterade taxekonstruktionen l ä mpar sig mindre v ä l
f ö r organiserad sam å kning. Ett system med zontaxa som bygger p å en fast avgift per person f ö r resor inom och mellan uppr ä ttade zoner torde vara en f ö ruts ä ttning f ö r en utveck ling av en omfattande sam å kning.
I bet ä nkandet konstateras att dricks
formellt sett inte ing å r i den nuvarande taxitaxan. Os ä kerhet om detta r å der
dock hos taxikunderna. Det ä r d ä rf ö r ö nskv ä rt att
dricksen f ö rsvinner. Det blir d å n ö dv ä ndigt att kompensera taxif ö rarna f ö r
det inkomstbortfall de d ä rmed drabbas av vilket i sin tur m ä ste p å verka taxes ä ttningen.
Prop. 1979/80:142 43
I olika sammanhang har den nuvarande ordningen f ö r taxefastst ä llelsen
kritiserats. Bl a tar fastst ä llelseproces-sen
l å ng tid och har ibland lett till
sakligt omotiverade olikheter i taxes ä ttningen
mellan olika regioner. I bet ä nkandet f ö rordas d ä rf ö r att en central pr ö vning av fr å gorna om taxeniv å n inf ö rs.
En f ö reteelse som har blivit allt
vanligare under senare å r ä r den olaga taxitrafiken eller s k svart ä kning. Den olaga taxitrafiken utg ö r
ett s å allvarligt problem att å tg ä rder f ö r att komma till r ä tta med den snarast b ö r vidtas.
Den nuvarande straffp å f ö ljden - dagsb ö ter - b ö r sk ä rpas. I bet ä nkandet f ö rordas
att p å f ö ljden f ö r s k svart å kning normalt best ä ms till b ö ter eller f ä ngelse i h ö gst
sex m å nader. I grova fall b ö r p å f ö ljden utg ö ra
f ä ngelse i h ö gst ett ä r.
opaginerad Kontrollera mot PDF
F Ö RFATTNINGSF Ö RSLAG
F ö rslag till
Lag om ä ndring i
yrkestrafiklagen (1979:000)
H ä rigenom f ö reskrivs i fr å ga
om yrkestrafiklagen (1979:000) dels att 2 kap.18 och 19 §§ och 3 kap. 9 §
skall upph ö ra att g ä lla,
dels att
4 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
4 kap.
1 §
Den som driver yrkesm ä ssig
trafik utan tillst å nd eller en tillst å ndshavare som bryter mot taxa, turlista eller n ä gon annan s ä rskild
f ö reskrift som har meddelats i tillst å ndet d ö ms
till b ö ter.
Den som bryter mot 2 kap. 15 eller 20 § d ö ms till b ö ter.
F ö reslagen lydelse
Den som driver yrkesm ä ssig
trafik utan tillst å nd d ö ms f ö r olaga yrkesm ä ssig trafik till b ö ter eller f ä ngelse i h ö gst sex m å nader.
Ä r brottet grovt, d ö ms till f ä ngelse
i h ö gst ett å r. Vid bed ö mande
av om brottet ä r grovt skall s ä rskilt beaktas
1.
om trafiken har
drivits i st ö rre omfattning,
2.
om trafiks ä kerhetens krav har
å sidosatts,
3. om den som har drivit trafiken tidigare har d ö mts f ö r olaga
yrkesm ä ssig trafik.
En tillst å ndshavare
som bryter mot taxa, turlista eller n å gon
annan s ä rskild f ö reskrift som har meddelats i tillst å ndet eller den som bryter mot 2 kap. 15 eller 20 § d ö ms till b ö ter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag tr ä der
i kraft den
Prop. 1979/80:142 45
1. INLEDNING
1.1 Bakgrund, tidigare utredningar
Taxitrafiken har sina anor fr å n slutet av f ö rra
seklet. Sedan gammalt har tillst å nd till
taxitrafik huvudsakligen beviljats fysiska personer. Detta i f ö rening med en medveten str ä van att sprida tillst å nden p å m å nga innehavare, bl a manifesterad i den s k ä ldstef ö rareprincipen,
har medf ö rt att taxin ä ringen i dag till ö verv ä gande del domineras av enbilsf ö retag.
Det samarbete som ansetts n ö dv ä ndigt mellan taxif ö retagen p å
en ort har vanligen skett och sker fortfarande inom ramen f ö r f ö reningar
till vilken anslutningen i allm ä nhet sker frivilligt.
I en del fall har dock tillst å ndsmyndigheten
kr ä vt en s å dan anslutning fr ä n
till-st å ndshavarnas sida.
Ä ven
om en del f ö r ä ndringar gjorts i de f ö rfattningsm ä ssiga villkoren f ö r taxitrafik har de regler som p å verkat
n ä ringens grundl ä ggande f ö ruts ä ttningar inte n ä mnv ä rt ä ndrats. D ä remot har det samh ä lle i vilket taxitrafiken skapade sina ursprungliga verksamhetsformer
f ö r ä ndrats. Detta har i sin tur p å verkat
n ä ringens s ä tt att fungera och dess m ö jligheter att l ö sa
sina uppgifter.
Inom transportsektorn har utvecklingen inneburit att
kollektivtrafiken alltmer byggts ut och d ä rmed
kommit att utg ö ra en mer framtr ä dande konkurrent till taxi. Ä ven privatbilismens expansion under de senaste
decennierna har å terverkat p å taxin ä ringens
f ö ruts ä ttningar. Speciellt k ä nnbar torde
denna utveckling ha varit i mindre orter och p ä landsbygden.
Prop. 1979/80:142 46
Det ö kade l å ngv ä ga resandet
med t å g, bussar och flyg har ä andra sidan medf ö rt
att behovet av kompletterande transportinsatser som bl a taxi kan ombes ö rja har ö kat.
Fr ä mst ä r det dock kommunerna som kommit att p å verka taxin ä ringens villkor under senare tid.
Kommunerna anv ä nder i allt h ö gre grad taxi f ö r
att erbjuda kommuninnev å narna en tillfredsst ä llande transportf ö rs ö rjning. Detta sker bl a genom att taxi anlitas f ö r f ä rdtj ä nst och viss kompletteringstrafik.
Fr å gor r ö rande taxin ä ringen har tagits upp i olika sammanhang.
F ö r att utreda vissa fr å gor inom taxin ä ringen,
bl a r ö rande f ö retagsstrukturen och samtrafiken, tillsattes 1965
en arbetsgrupp inom kommunikationsdepartementet under d å varande direkt ö ren
G ö sta Malmstr ö ms ordf ö randeskap.
I sitt bet ä nkande f ö reslog arbetsgruppen bl a att samma best ä mmelser skulle g ä lla
f ö r juridisk och fysisk person ifr å ga om m ö jligheterna
att f å tillst å nd till best ä llningstrafik.
En utredning om taxitrafiken i Storstockholm som bedrevs
i Storstockholms Planeringsn ä mnds regi
presenterade sina f ö rslag i slutet av ä r 1969. Utredningens fr ä msta uppgift var att unders ö ka behovet av taxibilar i Storstockholm. I sin rapport
framh ö ll utredningen att den d ä befintliga f ö retagsstrukturen
med praktiskt taget enbart enbilsf ö retag
var orationell. Detta medf ö rde ett h ö gt kostnadsl ä ge,
relativt otrygga anst ä llningsf ö rh å llanden och
ett f ö r taxi ä garna h ö gt
risktagande. Av den anledningen f ö reslog
utredningen bl a att f ö retagsstrukturen i Stockholm
successivt skulle ä ndras i riktning mot stordrift.
Dock skulle det ä ven forts ä ttningsvis finnas vissa m ö jligheter f ö r
enbilsf ö retag att driva taxitrafik.
Ar 1971 l ä mnade
utredningen r ö rande f ö retagsstrukturen inom den yrkesm ä ssiga v ä gtrafiken,
den s k yrkestrafik-
Prop. 1979/80:142 47
utredningen sitt bet ä nkande
(SOU 1971:34) Lastbil och taxi. Ä ven denna
utredning pekade p å att den nuvarande f ö retagsstrukturen fr å n allm ä nna f ö retagsekonomiska synpunkter ogynnsamt p ä verkar taxin ä ringens m ö jligheter till rationalisering, vilket i sin tur
inverkar of ö rdelaktigt p ä taxes ä ttning
och l ö nsamhet.
Utredningen f ö reslog
bl a att taxitrafiken i princip endast skulle bedrivas av s ä rskilda trafikut ö vande
taxibolag som ä gdes av de f ö rutvarande tillst å ndshavarna.
Dessa bolag kunde bildas p å grundval av redan existerande
best ä llningskontor och ö verta dessa kontors uppgifter. I de st ö rsta t ä torterna
kunde det dock bli n ö dv ä ndigt att bilda ett flertal frist å ende
bolag som var anslutna till ett i bolagsform drivet best ä llningskontor.
Utredningen f ö reslog
vidare vissa å tg ä rder avseende godsbefordran med taxi, samtrafik mellan olika orter m
m. Utredningsf ö rslagen behandlades d ä refter i prop. 1972:81 om vissa ä ndringar i yrkestrafiklagstiftningen.
Ar 1974 avgav den s k strukturarbetsgruppen, som hade
tillsatts av Svenska kommunf ö rbundet.
Svenska taxif ö rbundet och Svenska
transportarbetaref ö rbundet en rapport "Taxin ä ringen - f ö rslag
till ä ndrad f ö retagsstruktur m m". Enligt arbetsgruppen
skulle en omstrukturering av taxin ä ringen
vara n ö dv ä ndig om taxi i framtiden skulle kunna h ä vda sina intressen och samtidigt tillgodose konsumenternas krav p å en tillfredsst ä llande
service. Arbetsgruppen f ö reslog bl a att det i varje kommun
skulle bildas i princip ett aktiebolag f ö r
taxitrafiken. Bolaget skulle handha ett f ö r
kommunen gemensamt best ä llningskontor. Undantag fr ä n denna huvudregel skulle kunna medges i de st ö rsta t ä tortskommunerna,
d ä r dock samtliga f ö retag borde vara anslutna till ett gemensamt best ä llningskontor, samt i glesbygdskommuner med stora
avst å nd till centralorten. Svenska taxif ö rbundets representanter i arbetsgruppen framf ö rde i ett s ä rskilt
yttrande å sikten att all omstrukturering av
taxin ä ringen skulle ske p å frivillighetens grund.
Prop.
1979/80:142 48
I sammanhanget b ö r
ä ven n ä mnas de unders ö kningar r ö rande taxin ä ringen
och dess villkor som gjorts av en forskargrupp vid Ume å universitet. Syftet var att skapa ett faktaunderlag
f ö r bed ö mning av taxin ä ringens framtida situation. Som
ett led i detta unders ö ktes bl a taxin ä ringens ekonomi och organisation. Resultatet av
gruppens arbete har publicerats av Transportforskningsde-gationen (TFD) i
rapporten (1977:4) Taxi och framtiden.
1.2 Direktiven och utredningsarbetet
Enligt beslut av regeringen den 14 september 1978 bemyndigades
chefen f ö r kommunikationsdepartementet att
tillkalla en s ä rskild utredningsman med uppgift
att f ö reta en ö versyn av taxin ä ringen.
I kommitt é direktiven (Dir 1978:80) anf ö rde departementschefen bl a
"Lagstiftningen om yrkesm ä ssig trafik har nyligen reformerats s å vitt avser godstransporter och busstrafik. Jag h ä nvisar i det sammanhanget till prop. 1977/78:137 om
vissa yrkestrafikfr å gor m m och riksdagsbehandlingen h ä rav (TU 1977/78:27, rskr 1977/78:365). Reformen ber ö r fr ä gor av
betydelse f ö r en utveckling mot ett mera
effektivt utnyttjande av transportapparaten och ett mindre Inslag av
konkurrensh ä mmande regleringar i fr å ga om den yrkesm ä ssiga
lastbilstrafiken. N ä r det g ä ller busstrafiken kan n ä mnas prop. 1977/78:92 om å tg ä rder f ö r att f ö rb ä ttra lokal och regional kollektiv persontrafik (TU
1977/78:28, rskr 1977/78:364). Statsmakternas beslut inneb ä r bl a att f ö ruts ä ttningar har skapats f ö r att huvudmannaskapet f ö r
den lokala och regionala trafiken p å
landsv ä g ut ö vas genom interkom-munal samverkan mellan landstingskommunen och
kommunerna i resp. l ä n. Genom denna reform uppn å s en integrering av lokal och regional trafik samt
en ö kad samordning av trafikresurserna.
Taxitrafiken har - om ä n
vissa delreformer genomf ö rts -inte setts ö ver p å motsvarande
s ä tt. Jag kommer i det f ö ljande - framf ö r
allt mot bakgrund av taxitrafikens ö kande
roll i den kollektiva transportapparaten och de m å nga ö nskem å l och synpunkter som har framf ö rts
i fr å ga om f ö retagsstrukturen - att ta upp fr å gan om en utredning som kan leda till en samlad ö versyn av taxin ä ringen.
Prop. 1979/80:142 49
De fr å gor som enligt kommitt é direktiven s ä rskilt
borde uppm ä rksammas i utredningsarbetet var
-
samordningen
mellan taxi och den kollektiva trafiken i ö vrigt
-
f ö retagsstrukturen och m ö jligheterna till val av l ä mplig
f ö retagsform
-
hur kan
taxiservicen f ö rb ä ttras samt hur skall taxitj ä nsternas
utbud smidigt kunna anpassas till variationer i efterfr å gan
-
befordringspliktens
utformning och omfattning
-
turordningsprincipen
-
taxesystemets
utformning och handl ä ggning.
Kommitt é direktiven å terges i sin helhet i bilaga 1.
Mot bakgrund av angivna direktiv stod det fr å n b ö rjan klart
att det inte fanns varken tid f ö r eller behov
av omfattande unders ö kningar i syfte att ytterligare
kartl ä gga taxin ä ringen och dess marknadsf ö ruts ä ttningar.
Den erfarenhet och kunskap om taxin ä ringen
och dess villkor som redan finns dokumenterad har d ä rf ö r utnyttjats
i arbetet. En i sammanhanget v ä sentlig
informationsk ä lla har varit det ovan n ä mnda material som legat till grund f ö r TFD-rapporten 1977:4 Taxi och framtiden.
Under utredningsarbetets g ä ng har kontakter tagits med statens pris- och kartelln ä mnd i fr å gor
r ö rande taxitaxor. Information har
erh å llits fr å n utredningen om
4 Rik.sdagen 1979180. I saml. Nr 142
Prop. 1979/80:142 50
en framtida samordning av allm ä nna landmobila radiokommunikationer (SARK), en
utredning som p å g å r i televerkets regi. Ä ven p å g å ende
FoU-projekt r ö rande sam ä kning med taxi har studerats liksom projekt som r ö r datoriserade f ö rmedlingssystem
f ö r taxi samt utvecklingen av
taxametrar med ut ö kade funktioner i f ö rh å llande till
vad som g ä ller f n.
Jag har ä ven haft ö verl ä ggningar med
representanter f ö r Svenska taxif ö rbundet. Svenska transportarbetaref ö rbundet. Svenska kommunf ö rbundet och Landstingsf ö rbundet. Syftet har varit att diskutera de ö verv ä ganden och f ö rslag som jag presenterar i det f ö ljande.
Med utg å ngspunkt i
en kartl ä ggning av taxin ä ringens situation, vilken redovisas i avsnitt 2-5,
diskuteras i avsnitt 6 t ä nkbara alternativa modeller f ö r taxin ä ringens
organisation. I avsnitt 7 presenteras mina ö verv ä ganden r ö rande
befordringsplikt, stationsorter m m. Taxitaxorna behandlas i avsnitt 8. Olaga
taxitrafik eller s k svart å kning tas
upp i avsnitt 9. Den f ö rfattningsm ä ssiga regleringen behandlas slutligen i avsnitt 10.
Prop. 1979/80:142 51
2 TAXI I TRANSPORTF Ö RS Ö RJNINGEN
Utvecklingen av det totala persontransportarbetet i landet
har under l å ng tid k ä nnetecknats av en snabb tillv ä xt. De ö kade
resbehoven har i allt v ä sentligt tagit sig uttryck i en
snabbt v ä xande privatbilism. F n sker drygt
80 % av persontransportarbetet med personbil. Samtidigt kan dock konstateras
att andelen varierar kraftigt s å v ä l geografiskt som i fr ä ga om typ av resa. Av resorna till och fr ä n Stockholms innerstad sker t ex h ä lften med kollektiva transportmedel. Andelen f ö r arbetsresor ä r
ca 70 %.
Bilismens expansion har f ö r m å nga inneburit en positiv utveckling
s ä tillvida att den lett till en ö kad valfrihet ifr å ga om boende, arbete och fritidsaktiviteter. Trots h ö g bilt ä thet
saknar m ä nga m ä nniskor tillg å ng till bil, vilket bl a tagits
till utg å ngspunkt f ö r olika insatser p å kollektivtrafikomr ä det.
Kollektivtrafiken har ocks ä
tillm ä tts ö kad
betydelse som ett medel att bem ä stra milj ö -, trafiks ä kerhets-
och energiproblemen.
F ö ruts ä ttningarna f ö r att vidmakth å lla en tillfredsst ä llande trafikf ö rs ö rjning inom ramen f ö r f ö retagsekonomisk l ö nsamhet
har successivt f ö rs ä mrats. Detta h ä nger fr ä mst samman med driftkostnadsutvecklingen men ocks å - n ä r det g ä ller stora delar av den lokala och regionala
trafiken -med minskat trafikunderlag. I det sammanhanget spelar bl a bilismens
starka konkurrenskraft en stor roll. F ö r
att trygga ett visst basutbud av trafik har d ä rf ö r s å v ä l staten som landstings- och prim ä rkommuner i ö kad
utstr ä ckning engagerat sig ekonomiskt i
den kollektiva trafiken. Det samh ä llsekonomiska
syns ä ttet har i det sammanhanget blivit
alltmer uttalat.
Med h ä nsyn till att dagens resande
alltmer f ö ruts ä tter att mer ä n en trafiklinje och vanligtvis
ocks å att flera
Prop. 1979/80:142 52
transportmedel utnyttjas f ö r en resa har kravet p ä en god
samordning mellan olika trafikf ö retag och
linjer blivit allt v ä sentligare. Riksdagen lade under v å ren 1978 fast nya riktlinjer (prop. 1977/78:92, TU
1977/78:28, rskr 1977/78:364) f ö r den lokala
och regionala kollektiva persontrafiken p ä
landsv ä g. Ansvaret f ö r denna kommer enligt lagen (1978:438) om
huvudmannaskap f ö r viss kollektiv persontrafik successivt
att ö verf ö ras till en f ö r kommuner och landsting gemensam
huvudman i varje l ä n. Detta ger ö nskat utrymme f ö r
ö kad samordning mellan olika trafikuppgifter
och f ö r samverkan mellan olika trafikf ö retag och d ä rmed
f ö r ett effektivt utnyttjande av trafikresurserna.
F ö ruts ä ttningar har ocks å skapats f ö r en anpassning av trafikutbudet till de lokala f ö rh å llandena.
Med det samordnade huvudmannaskapet f ö ljer
ocks å att sambandet mellan
trafikstandard och finansieringsansvar f ö rst ä rks.
Den efterfr å gestyrda kompletteringstrafiken
ber ö rs ocks ä av beslutet. Ansvaret f ö r denna trafik å vilar
liksom f n de kommuner som anser att behov f ö religger
av att inr ä tta s å dan trafik. Emellertid kan ä ven
denna trafik inlemmas i det samordnade huvudmannaskapet efter ö verenskommelse mellan huvudmannen och ber ö rd kommun.
Samtidigt med lagen om huvudmannaskap f ö r viss kollektiv persontrafik inf ö rdes ett nytt bidragssystem f ö r kollektiv persontrafik i s å dana l ä n
d ä r huvudman etablerats.
Det nya bidraget till kollektiv persontrafik utg å r i form av v ä gmilsers ä ttning f ö r
ett best ä mt antal turer per dag under f ö ruts ä ttning att
dessa ing å r i en s ä rskilt uppr ä ttad
och godk ä nd trafikf ö rs ö rjningsplan.
St ö det ä r inte speciellt inriktat mot n å got
transportmedel. St ö d kan s å ledes utg å
oberoende av om transportuppgiften utf ö rs
med buss, sp å rbunden trafik eller taxi. Eftersom
v ä gmilser-
Prop. 1979/80:142 53
s ä ttningen ä r ber ä knad f ö r buss av normal storlek ankommer det p å bussbidragsn ä mnden
att - om motiv f ö religger -fastst ä lla andra l ä gre
v ä gmilsers ä ttningar n ä r
trafik ombes ö rjs av minibussar eller personbil.
Taxis starkaste konkurrensmedel gentemot kollektiva f ä rdmedel ä r
flexibiliteten i b å de tid och rum. Dispositionsr ä tten ö ver bilen
ligger i princip hos kunden. Denna best ä mmer
ö ver avg å ngstid, f ä rdriktning,
uppeh å ll under f ä rden, passagerarantal etc. Taxi utg ö r d ä rigenom en
viktig l ä nk mellan de tidtabellsbundna
kollektiva transportmedlen och privatbilen.
Taxis traditionella transportuppgifter ä r persontransporter till och fr å n t å g, bussar
och flygplatser. Vidare transporter till och fr å n sammankomster av olika slag, n ö jeslokaler,
l ä kare och sjukv å rdsinr ä ttningar
m m.
Taxitrafiken ber ö rs
som framg å tt inte direkt av den nyss
redovisade reformen. D ä remot p å verkas taxi indirekt av den utveckling som ä ger rum p å
kollektivtrafikens omr ä de. Ö kade ambitioner i fr ä ga om
trafikstandard och den uttalade ambitionen att utnyttja de speciella
egenskaper som k ä nnetecknar olika transportmedel i
trafikf ö rs ö rjningen har redan lett till vidgade arbetsuppgifter f ö r taxi.
Det ä r fr ä mst kommunerna som bidragit till att utvidga taxis traditionella
verksamhetsomr å de i syfte att ge kommuninnev å narna en tillfredsst ä llande transportf ö rs ö rjning. Redan i slutet av 1940-talet b ö rjade t ex m å nga kommuner, framf ö r allt p å
landsbygden, att utnyttja taxi f ö r nya
transportuppgifter. Det g ä llde fr ä mst transporter av skolbarn.
Prop.
1979/80:142 54
Under senare å r har taxis tj ä nster
ocks å tagits i anspr å k f ö r den av kommunerna organiserade f ä rdtj ä nsten. Genom f ä rdtj ä nsten erbjuds handikappade och å ldringar m ö jligheter till resor f ö r bl.a. service, arbete och
rekreation. F ö r detta utnyttjas b å de konventionella fordon och s.k.
specialfordon. Till den senare kategorin h ö r s ä rskilt
utrustade fordon som kan ta ombord rullstol och d ä r den resande f ä rdas sittande i sin rullstol.
Trafik med dessa fordon bedriver kommunerna till en del i egen regi. I ö vrigt utnyttjas taxi i mycket stor
utstr ä ckning i den kommunala f ä rdtj ä nsten. Taxi l ä mpar sig ocks å mycket v ä l f ö r denna transportservice, fr ä mst p ä grund av taxis flexibilitet som
bl.a. medger en stor Individuell valfrihet vad g ä ller restidpunkter och transportv ä gar.
I m ä nga
kommuner utnyttjas ocks å
taxibilar som komplement till och som ers ä ttning f ö r linjebunden kollektivtrafik. Det g ä ller t.ex. i den
kompletteringstrafik som bedrivs 1 glesbygdsomr å den och i den linjebiltrafik som f ö rekommer till och fr å n vissa flygplatser.
Kompletteringstrafiken utf ö rs, efter best ä llning,
fr ä n omr å den som ligger p å stort avst å nd fr å n den regulj ä ra busstrafikens linjestr ä ckningar direkt till n ä gon t ä tort eller till h å llplats f ö r linjetrafiken. Trafikens
omfattning varierar fr å n
kommun till kommun.
Yrkestrafiklagstiftningen medger ocks å att taxi utfOr begr ä nsade godstransporter inom taxitillst å ndets ram. I viss utstr ä ckning utf ö rs ocks å s ä dana transporter. Det g ä ller t ex transporter av mat till
skolor, paketdistribution samt post- och telegramf ö rmedling. Omfattningen ä r dock f ö r n ä rvarande mycket blygsam.
Som framg å tt best å r taxis arbetsuppgifter s å ledes av dels traditionell trafik,
som privatbetalda resor av olika slag, dels samh ä llsbetald taxitrafik. Till den
senare gruppen
Prop. 1979/80:142 55
h ö r f ä rdtj ä nstresor, skolskjutsresor,
sjuktransporter och kompletteringstrafik.
Den allm ä nna
utvecklingen f ö r taxiresor har varit att andelen
samh ä llsbetalda uppdrag expanderat
kraftigt under senare å r. En grov uppskattning av f ö rdelningen mellan traditionell taxitrafik och samh ä llsbetald s å dan
f ö r riket som helhet ä r att de b å da
typerna svarar f ö r ungef ä r h ä lften
vardera. Den ekonomiska betydelsen f ö r
taxi av de samh ä llsbetalda taxiuppdragen ä r dock n å got
st ö rre ä n vad uppdragsrelationerna anger. Samh ä llets totala bruttokostnader f ö r
taxitrafik kan med ledning av uppgifter fr ä n
bl.a. Svenska kommunf ö rbundet och Landstingsf ö rbundet f ö r
å r 1977 ber ä knas uppg å
till drygt 900 milj. kr.
Prop, 1979/80:142 56
3 G Ä LLANDE ORDNING
3.1 Yrkestrafiklagstiftningen
Den f ö rfattningsm ä ssiga regleringen av taxitrafiken finns i f ö rordningen (1940:910) ang å ende yrkesm ä ssig
automobiltrafik m m (YTF). Taxitrafik ä r
ben ä mningen p å det slag av yrkesm ä ssig trafik som i YTF anges som best ä llningstrafik f ö r personbefordran med personbil.
En f ö ruts ä ttning f ö r att f å driva taxitrafik - liksom annan yrkesm ä ssig trafik - ä r
enligt 5 § YTF att trafiktillst å nd har meddelats. Best ä mmelserna om trafiktillst å nd
g ä ller i till ä mpliga delar ä ven
tillst å nd till ut ö kning av trafiken.
Tillst å nd till
taxitrafik meddelas enligt huvudregeln i 12 §
YTF av l ä nsstyrelsen i det l ä n d ä r
stationsort f ö r trafiken skall finnas. Tillst å nd f ä r meddelas
endast om den ifr å gasatta trafiken ä r beh ö vlig och i ö vrigt l ä mplig.
Vidare f ä r tillst å nd meddelas endast den som med h ä nsyn till yrkeskunnande, vandel och ekonomiska f ö rh å llanden samt
andra omst ä ndigheter av betydelse kan anses
vara l ä mplig att driva trafiken.
Trafiktillst å nd
skall st ä llas p å viss fysisk eller juridisk person och uppta de
villkor och best ä mmelser, som anses beh ö vliga, I motsats till annan yrkesm ä ssig best ä llningstrafik
f å r tillst å nd till taxitrafik dock meddelas juridisk person
endast om s ä rskilda sk ä l f ö religger.
Sett till det totala antalet taxitillst ä nd
som f n finns ä r antalet tillst å nd som har meddelats juridiska personer f ö rsvinnande litet. Genom en ä ndring i YTF som tr ä dde i kraft den 1 oktober 1972 ö ppnades
emellertid vissa m ö jligheter f ö r juridiska personer att inneha taxitillst å nd. Om det
Prop. 1979/80:142 57
kan antiis att trafikf ö rs ö rjningen inom en viss kommun fr ä mjas, om taxitrafiken ut ö vas av en juridisk person, f å r kommunen g ö ra
ans ö kan om tillst å nd f ö r den
juridiska personen eller om ö verl å telse av tillst å nd
till denne. Fr å gan om s å dant tillst å nd
pr ö vas av regeringen.
Ett tillst å nd kan begr ä nsas till att omfatta vissa slag av transporter
eller att avse viss kortare tid. Liksom f ö r
annan best ä llningstrafik skall enligt 13 § YTF f ö r
taxitrafik best ä mmas stationsort f ö r bil, som anv ä nds
i trafiken. Av f ö rarbetena till YTF framg å r, att som stationsort b ö r anges en geografisk enhet, s å som stad, k ö ping,
municipalsamh ä lle, kyrkby, hamnplats eller annat
liknande omr å de. Som framg å r av det f ö ljande
ä r vissa r ä ttsverkningar f ö r
trafikut ö varen knutna till best ä mmelsen om stationsort.
Av 17 § YTF framg å r, att trafiktillst å nd vanligen skall g ä lla tills
vidare. Vid d ö dsfall och konkurs g ä ller s ä rskilda
regler om r ä tten att forts ä tta trafiken.
N ä r tillst ä ndshavaren har avlidit eller f ö rsatts i konkurs eller n ä r sk ä l annars f ö religger kan trafiktillst å ndet enligt 18 §
YTF ö verl å tas efter medgivande av den myndighet som har meddelat tillst å ndet. D ä rvid
pr ö vas bl a l ä mpligheten hos den som vill ö verta tillst å ndet.
I 19 § YTF finns best ä mmelser om ä terkallelse
eller indragning p å viss tid av trafiktillst å nd. S ä dan å tg ä rd kan
tillst ä ndsmyndigheten vidta bl a i samband
med missf ö rh å llanden vid trafikut ö vningen. I
vissa fall kan i st ä llet varning meddelas. Trafiktillst å nd kan ocks ä
å terkallas i samband med att ans ö kan f ö religger fr ä n en s ö kande
om nytt trafiktillst å nd. N ä r tillst å nd å terkallas i samband med att nytt trafiktillst å nd har l ä mnats,
kan den nye tillst ä ndshavaren f ö rpliktas att l ö sa
in r ö relsen.
Prop. 1979/80:142 58
Av 20 § YTF framg å r att ett tillst å nd till taxitrafik ocks ä innefattar r ä tt att transportera l ä ttare gods eller tidningar med
bilen eller en till bilen kopplad mindre sl ä pvagn.
Vissa geografiska begr ä nsningar f ö religger enligt 21 § i r ä tten att driva taxitrafik. Best ä mmelsen inneb ä r i huvudsak att trafiken f å r utf ö ras inom stationsorten. Har en best ä lld k ö rning avslutats utanf ö r stationsorten skall fordonet s å snart som m ö jligt f ö ras tillbaka till stationsorten.
Passagerare f å r dock tas upp f ö r transport till stationsorten
eller till ort som passeras p ä v ä gen till denna. L ä nsstyrelse kan medge undantag fr å n best ä mmelserna om trafikens anknytning
till stationsort om det beh ö vs f ö r att tillgodose trafikbehovet inom
visst omr å de. S å har skett framf ö rallt i fr å ga om trafik i st ö rre t ä tortsomr å den d ä r s k samtrafik numera f ö rekommer.
I 23 § YTF finns best ä mmelser
om s k befordringsplikt. Best ä mmelserna hSrom inneb ä r att en Innehavare av ett taxitillst å nd ä r skyldig att mot ers ä ttning enligt fastst ä lld taxa transportera personer och
deras gods. Tillst å ndsmyndigheten kan n ä rmare ange omfattningen av befordringsplikten
och kan ocks å helt eller delvis medge befrielse
fr å n den.
Av 24 § YTF framg å r att den tillst å ndsgivande myndigheten kan best ä mma att en tillst å ndshavare skall ansluta sig till en
av myndigheten godk ä nd f ö rening som har till syfte att h å lla best ä llningskontor eller ha hand om
gemensamma uppgifter i ö vrigt
i fr å ga om trafiken.
Best ä mmelser
om taxor i bl a taxitrafik finns i 29 § YTF. Av paragrafen framg å r att tillst ä ndshavaren ä r underkastad de best ä mmelser om taxa f ö r transport av pas-
Prop. 1979/80:142 59
sagerare och deras gods som fastst ä lls av l ä nsstyrelsen. Den taxa som g ä ller f ö r taxitrafiken har karakt ä ren av maximitaxa. F ö re fastst ä llande av taxa skall, n ä r f ö rh å llandena f ö ranleder d ä rtill, kommuner, trafikf ö retag och sammanslutningar av
trafikut ö vare m fl beredas tillf ä lle att yttra sig.
I YTF finns vidare vissa ansvarsbest ä mmelser. Bl a kan den som driver
yrkesm ä ssig trafik utan tillst å nd d ö mas till b ö ter. Dessa utd ö ms i form av dagsb ö ter.
I prop. 1978/79:111 om å tg ä rder mot kr å ngel och on ö dig byr å krati m m har regeringen under v ä ren 1979 lagt fr2U[i f ö rslag om bl a en revidering av g ä llande yrkestrafik-lagstiftning. F ö rslagen Inneb ä r i huvudsak en spr å klig omarbetning av YTF. N ä r det g ä ller den yrkesm ä ssiga trafiken f ö resl ä s att best ä mmelserna 1 YTF bryts ut till en yrkestrafiklag
och en yrkestrafikf ö rordning utformade enligt modernt
spr å kbruk.
I propositionen f ö resl&s ocks å vissa mindre ä ndringar
1 sak. S å vitt g ä ller taxitrafiken f ö resl å s att definitionen av detta slag av
best ä llningstrafik skall omfatta ä ven trafik med mindre bussar. F ö r att avgr ä nsa denna best ä llningstrafik mot s å dan som utf ö rs med st ö rre bussar och som enligt
propositionen inte b ö r
inrymmas 1 detta trafikslag f ö resl ä s att en viktgr ä ns inf ö rs. Denna b ö r enligt propositionen s ä ttas vid 3,5 ton.
3.2 Turordningsprincipen
Ett s ä rskilt led i tlllst å ndsgivningen n ä r det
g ä ller tillst å nd till taxitrafik utg ö r den s k turordningsprincipen
eller ä ldstef ö rareprincipen. Denna inneb ä r att ledig-blivna tillst å nd tilldelas den f ö rare p å orten som har den
Prop.
1979/80:142 60
l ä ngsta tj ä nstg ö ringstiden.
Principen finns inte fastlagd f ö rfattningsm ä ssigt utan har kommit att utvecklas genom praxis.
Som en kort bakgrund till principens tillkomst och till ä mpning kan anges f ö ljande.
Ar 1916 bif ö ll d å varande ö verst å th å llar ä mbetet i Stockholm en framst ä llning fr å n
Stockholms autoraobilf ö rarfackf ö rening ora att taxitillst å nd i forts ä ttningen
skulle meddelas de i tj ä nsten ä ldsta och mest meriterade taxif ö rarna. Motiveringen var att man d ä rigenom skulle kunna skapa en skicklig och till
alla delar p å litlig taxif ö rark å r, d å ju medlemmarna i denna f ö rr eller senare blev egna taxi ä gare. F ö retr ä desr ä tten f ö r den ä ldste
f ö raren skulle vidare ses som en form
av pension. Ä mbetet utf ä rdade sedermera f ö reskrifter
av inneb ö rd att fr å n 1920 skulle ä ven
ledigblivna tillst å nd meddelas f ö rtj ä nta f ö rare enligt n ä mnd
turordning.
I princip skulle ingen taxi ä gare till å tas inneha tillst å nd f ö r mer ä n en bil. Detta ans å gs f å stor betydelse f ö r rekryteringen till taxif ö raryrket och dessutom skulle f ö rarna p å
s å s ä tt beredas tillf ä lle att uppn å en sj ä lvst ä ndig st ä llning
samt en tryggad f ö rs ö rjning f ö r å lderdomen. Pensioneringsfr å gan
kom med tidan att alltmer st å i f ö rgrunden. Den omst ä ndigheten att taxif ö rarna f ö rst vid allt h ö gre
å lder kunde f å tillst å nd
bidrog ocks å till detta. Den genomsnittliga å ldern vid erh å llande
av taxitillst å nd uppgick till n ä ra 60 ä r
under slutet av 1930-talet och f ö rsta h ä lften av 1940-talet, inneb ä rande en tj ä nste å lder p å
ö ver 30 å r.
Turordningsprincipen fick med tiden ett allt st ö rre till-l ä mpningsomr ä de och g ä ller
numera p å de flesta orter i landet. Till
grund f ö r till ä mpningen ligger i allm ä nhet f ö rteckningar ö ver anst ä llda
f ö rare. Dessa f ö rteckningar g ö rs
upp av Svenska transportarbetaref ö rbundets
lokalavdelningar och taxif ö reningarna i
samr å d.
Prop. 1979/80:142 61
4 TAXIF Ö RETAGEN
4.1 Utveckling och allm ä n karakteristik
Det totala antalet ordinarie tillst å nd f ö r taxitrafik
minskade stadigt under 1960-talet och under de f ö rsta å ren av 1970-talet. D ä refter v ä nde
utvecklingen och sedan 1974 har antalet tillst å nd ö kat f ö r varje å r. Vid slutet av å r 1977 fanns det drygt 9 000 tillst å nd f ö r taxitrafik
i landet mot ca 9 700 tillst å nd å r 1960.
Nedg å ngen i antalet utf ä rdade ordinarie taxitrafiktlll-st ä nd har drabbat landsbygden och de mindre t ä torterna. Fr å n
och med ä r 1960 har minskningen varit i
storleksordningen 2 000 tillst å nd s å att det i slutet av å r 1977 fanns ca 4 000 taxitrafiktillst å nd kvar inom dessa omr å den. Under
samma period har antalet tillst å nd i t ä torter ö kat
å r f ö r ä r. Ö kningen har varit speciellt kraftig under den senaste fyra ä rsperioden vilket ocks å f ö rklarar uppg å ngen i det totala antalet tillst å nd f ö r
taxitrafik. Omf ö rdelningen av taxitrafiktillst å nden fr å n
landsbygd till t ä torter kan ses som en anpassning
till de befolkningsomflyttningar som skett under de senaste tv ä decennierna.
Trots att de ordinarie taxitrafiktillst å nden i viss m å n
ö verflyttats fr å n landsbygd till t ä tort ä r taxit ä theten, m ä tt
i antalet tillst å nd per inv å nare, h ö gst
i de glest befolkade norrlandsl ä nen (se
figur 4.1). Ä ven Stockholm har relativt m å nga taxibilar i relation till sin folkm ä ngd. Utvecklingen av antalet ordinarie
taxitrafiktillst å nd inom samtliga l ä n saimt f ö r
de tre st ö rsta orterna i landet freun-g å r av bilaga 2.
opaginerad Kontrollera mot PDF
G ö teborg
900
Inv å nare
per ordinarie taxitillst ä nd
IB -549
550- 699
700- 8i9
850-999 un W00-1U9 f2Zi 1150-1299
CZD 1300-
Riksgenomsnilt 916 inv å nare per
ordin ä re taxitdlst å nd
(1977-12-311
Malm ö 1070
Figur 4.1 Taxit ä theten
i de svenska l ä nen å r 1977
F ö r att g ö ra det m ö jligt
f ö r taxi att m ö ta perioder med h ö g
efterfr å gan genom en tempor ä r ö kning av
antalet taxibilar utf ä rdas s k reservtillst ä nd. De flesta reservtillst å nden innehas av taxi ä gare i de st ö rre t ä torterna. S å lunda hade taxi i Stockholm och G ö teborg tillsammans drygt h ä lften av de sammanlagt 1 060 reservtillst å nden som fanns utf ä rdade vid slutet av å r 1977.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80:142 63
En annan typ av trafiktillst å nd med begr ä nsat anv ä ndningsomr å de
som innehas av vissa taxi ä gare ä r det s k skolskjuts-tillst å ndet.
Av de drygt 400 personbilsanknutna skolskjuts-tillst å nden ä r 1977
innehades ca 90 % av taxi ä gare. Under de senare å ren har dock antalet s å dana skolskjutstillst å nd stadigt
minskat till f ö rm å n f ö r bussanknutna tillst å nd.
Utvecklingen av antalet ordinarie tillst å nd f ö r taxitrafik
ö ver de g å ngna å ren å terspeglar ocks å
en motsvarande f ö r ä ndring i antalet taxif ö retag. Detta
beror p ä att tillst å nden n ä stan
uteslutande har tilldelats fysiska personer. Av de drygt 9 000 ordinarie
taxitrafiktillst å nd som fanns utf ä rdade vid slutet av å r 1977 var ca 7 800 f ö rdelade p å olika tillst ä ndsinnehavare.
Den helt dominerande f ö retagsformen
ä r s å ledes enbils ä keriet, dvs taxi ä garen innehar ett enda ordinarie tillst å nd f ö r
taxitrafik. Under senare å r har dock utvecklingen i n å gon m ä n g å tt i riktning mot flerbils ä kerier. Trots detta har endast mellan 400 och 500
taxif ö retag mer ä n ett ordinarie tillst å nd. Av dessa ä r vidare endast ett f å tal juridiska personer. Det kan emellertid samtidigt
konstateras att tlllst å ndsgivningen p å vissa h å ll
i landet verkat i motsatt riktning.
De enskilda taxif ö retagen
samarbetar ofta inom ekonomiska eller ideella f ö reningar. Dessa ä r oftast lokala sammanslutningar
och samarbetet koncentreras i regel till en gemensam best ä llningscentral. I de fall en gemensam best ä llningscentral inte inr ä ttats begr ä nsas
samarbetet vanligen till enbart behandling av branschfr ä gor d ä r f ö reningen ocks ä
fungerar som kontaktorgan visavi utomst å ende
intressenter.
Samverkan mellan taxif ö retagen
kring en gemensam best ä llningscentral har blivit allt
vanligare. S å lunda har ocks å
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80:142 64
antalet taxibilar utrustade med kommunikationsradio ö kat kraftigt. Andelen taxibilar med
kommunikationsradio var ca 20 % ä r 1959 medan
motsvarande andel idag ä r n ä ra 85 %. Till viss del f ö rklaras
denna utveckling av den omf ö rdelning av
taxitillst ä nd som skett fr å n landsbygd till t ä tort.
God taxiservice inneb ä r
att taxi skall vara tillg ä nglig dygnet runt. D ä rf ö r betj ä nas de st ö rre
best ä llningscentralerna och ä ven de mindre, d ä r
s ä rskilda jourtj ä nst å ta-ganden f ö rekommer, med anst ä lld personal hela dygnet. Vid mindre centraler d ä r endast ett f å tal
taxi ä gare samverkar, svarar i regel den
f ö rare som ä r i tj ä nst
f ö r telefonpassningen. Ibland sker
ocks å ö verkoppling till jourhavande f ö rares
bostad n ä r siste f ö raren l ä mnar
centralen. I de fall n å got samarbete inte f ö rekommer p å
best ä llningssidan tas best ä llningar emot i respektive taxi ä gares bostad.
En trafiksamverkan ö ver
gr ä nserna f ö r stationsorterna f ö rekommer i viss utstr ä ckning. Inom
stockholmsomr å det har samtrafikomr å den etablerats vilka omfattar flera stationsorter f ö r taxi. Dessa omr å den
utg ö r i princip utvidgade stationsorter
f ö r ber ö rda taxif ö retag. P å andra platser i landet f ö rekommer samverkan mellan t ä tortstaxi och taxif ö retag utanf ö r t ä torten. Vanligen ä r den begr ä nsad till att omfatta perioder d å efterfr å gan
p å taxi ä r mycket l å g
utanf ö r t ä torten medan den samtidigt ä r
h ö g inom t ä torten. D å
utnyttjas den lediga trafikkapaciteten i t ä tortens
omland f ö r att h ö ja taxiutbudet i t ä torten.
Inom l ä nen
samarbetar taxif ö retagen i l ä nsf ö rbund. Dessa
utg ö r organ f ö r behandling av allm ä nna branschfr ä gor och ombes ö rjer ofta f ö rhandlingar
i gemensarruna fr å gor. L ä nsf ö rbunden ä r i sin tur knutna till Svenska taxif ö rbundet som ä r
en gemensam intresseorganisation f ö r
taxi i hela landet.
Praktiskt
taget all taxitrafik bedrivs som framg å tt
av sm å f ö retag. Det finns dock olikheter mellan taxif ö retagen och annan sm å f ö retagsamhet. Den kanske mest avg ö rande skillnaden best å r i en f ö r taxi karakteristisk
personalstruktur. F ö retagen ä r n ä mligen som
regel uppbyggda efter principen "en ä gare
- en ordinarie anst ä lld". Det ä r ocks å
vanligt att en och samma taxi ä gare syssels ä tter ett stort antal extraf ö rare. Till bilden h ö r dessutom att ett stort antal f ö rare,
fr ä mst inom t ä torter, kan vara visstidsanst ä llda hos tv å
eller flera taxi ä gare under samma kalender å r.
Andel av ägare resp rörare
!0% -
40%
1--------- 1
1 1
1
30%
1
1
_____ 1
I
1
20%
1 1
10%
1 _ _ -I
1 1
-:
ägarnas resp föramas älder (Ir)
ägare förare
Figur 4.2 Å ldersf ö rdelningen bland taxi ä gare respektive taxif ö rare i G ö teborg, Ume å
och Lycksele 1975. (Figuren h ä mtad fr ä n TFD-publikation 1977:4, Taxi och framtiden)
5 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 142
Prop.
1979/80:142 66
Den tid som taxibilen skall h å llas i trafik enligt stationsortens tj ä nstg ö ringsschema,
fylls i regel upp med n å gon kombination av ö vertidsinsatser fr å n ä garen eller den ordinarie f ö raren, genom att extrapersonal utnyttjas eller genom
att taxibilen helt enkelt f å r st å . Unders ö kningar
som redovisas 1 transportforskningsdelegationens (TFD) rapport "Taxi och
framtiden" visar att ö vertidsinsatser ä r mycket vanliga inom taxin ä ringen. N ä rmare
30 % av samtliga f ö rare, dvs inklusive extraf ö rare, uppger en tj ä nstg ö ringstid per vecka som ö verstiger 40 timmar. Bland den fasta
personalkategorin som omfattar ä gare och
ordinarie f ö rare uppger varannan person en
arbetstid ö ver 40 timmar per vecka.
En annan karakteristisk egenskap hos taxif ö retaget ä r
personalens å ldersstruktur. Om de resultat som
presenteras 1 TFD:s rapport ä r giltiga f ö r riket som helhet inneb ä r det att ungef ä r
var femte taxi ä gare ä r ö ver 60 å r. Omkring tv å
tredjedelar av taxi ä gark å ren ä r ö ver 50 å r. Detta kan st ä llas mot å ldersf ö rdelningen f ö r
de anst ä llda f ö rarna d ä r
en fj ä rdedel ä r ö ver 40 ä r och endast en mycket liten andel ä r ö ver 50 å r. Skillnaderna i å ldersstruktur mellan taxi ä gare
och taxif ö rare illustreras i figur 4.2.
Å ldersf ö rdelningarna i figur 4.2 illustrerar ocks å tydligt konsekvenserna av hittills g ä llande principer f ö r rekrytering till taxi ä garyrket.
Under de senare å ren har dock ben ä genheten hos taxif ö rare att s ö ka ledigblivet eller nytt
taxitrafiktillst å nd minskat. Denna tendens tycks g ä lla ö ver hela
riket, ä ven om f ö rh å llandevis
stora lokala variationer f ö rekommer. Orsakerna till detta
uppges bl a vara f ö rb ä ttrade anst ä llnings- och trygghetsf ö rh å llanden f ö r f ö rare.
Behovet att bli "sin egen" har d ä rf ö r sannolikt minskat f ö r de inom n ä ringen verksamma. H ä rtill kommer att f ö ruts ä ttningarna f ö r taxif ö retagen
anses ha f ö rsv å rats samtidigt som taxi ä garens
ansvar f ö r de anst ä llda och r ö relsen
i ö vrigt har ö kat.
Prop. 1979/80:142 67
4.3 Taxis ekonomi
Storleksordningen av olika kostnader som ä r f ö rknippade
med taxitrafik redovisas i tabell 4.1. D ä r
framg å r att l ö nekostnaden utg ö r
den helt dominerande kostnadsposten f ö r
ett taxif ö retag. H ä rav f ö ljer att det
mest betydelsefulla fr å n ekonomisk synpunkt ä r att f ö rs ö ka ö ka int ä kterna genom ett effektivare utnyttjande av tj ä nstg ö ringstiden
f ö r varje bil.
Tabell 4.1 Kostnader f ö r
taxitrafik i t ä tort - f ö rdelning i procent av ink ö rt belopp
L ö ner, inkl ers ä ttning till taxi ä gare 60 - 70 %
Driftkostnader (drivmedel, olja, d ä ck,
rep, mm) 15 - 20 %
Fasta kostnader (garage, fordonsskatt,
f ö rs ä kring, r ä ntor, ...) ca 6 *
F ö reningsavgifter ca 4 »
Avskrivningar ca 7 %
Den enskilde taxi ä garens
m ö jligheter att p å verka sin ekonomiska situation ä r under nuvarande f ö rh å llanden mycket sm å . I n å gon m ä n kan det vara m ö jligt
att utnyttja kunskap om efterfr å gebilden f ö r taktiskt agerande under tj ä nstg ö ringspassen.
Eftersom kostnaderna f ö r taxitrafik i mycket h ö g grad beror p å
tj ä nstg ö ringstidens f ö rl ä ggning ligger det ocks ä n ä ra till hands att taxi ä garen f ö rs ö ker p å verka den ekonomiska situationen
genom att inte h å lla bilen i trafik enligt g ä llande tj ä nstg ö ringsscheman.
Ä ven
om driftkostnaderna, f ö rutom l ö nen, endast utg ö r
en mindre del av de totala kostnaderna, skulle en b ä ttre samordning vid ink ö p av fordon och drivmedel och service ö ka m ö jligheterna
till m ä ngdrabatter och d ä rmed ge en b ä ttre
ekonomi.
Prop. 1979/80:142 68
Inom omr å den d ä r efterfr å gan
p å taxi ä r liten ä r
det ofta av ekonomiska sk ä l n ö dv ä ndigt f ö r taxi ä garen
att kombinera taxir ö relsen med annan syssels ä ttning. Under f ö ruts ä ttning att detta inte begr ä nsar m ö jligheterna
att bedriva en rationell taxitrafik inneb ä r
en s å dan ordning att ö nskv ä rt taxiutbud
kan bibeh å llas inom s å dana omr å den.
Som regel uppn ä s en b ä ttre l ö nsamhet
om flera tillst å nd f ö r taxitrafik kan tilldelas en taxi ä gare.
Inom vissa glesbygdsomr å den kan de ekonomiska f ö ruts ä ttningarna f ö r trafiktrafik dessutom p å verkas av m ö jligheterna
till samverkan ö ver stationsortsgr ä nserna.
Prop. 1979/80:142 69
5 TRANSPORTF Ö RUTS Ä TTNINGAR F Ö R TAXI
5 .1 Efterfr å gan
och s ä ttet att m ö ta denna
F ö r gemene man ä r taxi ett transportmedel som utnyttjas vid s ä llsynta tillf ä llen.
Enligt uppskattningar som gjorts utnyttjar fyra personer av fem taxi mycket s ä llan eller aldrig. I linje med detta f ö religger en tendens hos personer som utnyttjar taxi
i anslutning till en viss typ av resa att oftare ä n andra ä ven g ö ra det i samband med andra typer av resor.
Taxi utg ö r ett
verkligt transportmedelsalternativ och kanske i vissa fall ocks å det enda alternativet vid resor i samband med l ä karbes ö k,
f ö r anslutningsresor till och fr å n j ä rnv ä gsstationer, vid restaurangbes ö k samt bes ö k
hos v ä nner och bekanta m m. Arbetsresor,
resor till och fr ä n skola etc sker d ä remot i huvudsak p ä annat s ä tt. Sk ä l till detta ä r
bl a att kostnaden f ö r taxiresan anses vara h ö g samt att tillg å ngen
p å alternativa transportmedel
sannolikt ä r b ä ttre vid de tidpunkter p å
dygnet d å dessa resor f ö retas. I m å nga
fall torde ocks ä utnyttjandet av taxi bero p å bristande kunskap om tillg å ngen p ä
andra f ä rdmedel.
Det kan ocks ä
konstateras att taxi å kandet varierar mellan olika orter
i landet. Skillnaderna torde till stor del f ö rklaras
av olikheter i bebyggelsestruktur, kollektiv transportstandard och bilinnehav.
Efterfr å gan p å taxiresor uppvisar relativt stora variationer ö ver tiden. P å
s å gott som varje ort kan man finna
efterfr ä gem ö nster som varierar cykliskt ö ver
å ret, m å naden, veckan och dygnet. Arscykeln uppvisar p å de flesta h å ll
en efterfr å getopp under december medan
semesterm å na-
Prop. 1979/80:142 70
den juli har den l ä gsta
efterfr å gan. F ö r varje m å nad
kan man urskilja en ö kning i efterfr å gan b å de kring
mitten och i slutet av m å naden. Variationerna ö ver veckan uppvisar p ä m å nga h å ll en h ö g efterfr å gan under fredags- och l ö rdagsdygnen medan s ö ndagsdygnet ä r det minst efterfr ä ge-belastade. S å
har t ex fredags- och l ö rdagsdycnen i Ume å vardera mer ä n
dubbelt s å m å nga registrerade uppdrag som s ö ndagsdygnet.
De lokala variationerna ä r dock relativt stora. Detsamma g ä ller
ä ven f ö r efterfr ä gevariationerna ö ver dygnet. Som regel ä r efterfr å gan mycket l å g nattetid och under tidiga morgontimmar och f ö rh å llandevis
stor under dagtid fr å n m å ndag till och med fredag. I st ö rre
orter kan dessutom efterfr å gan p ä taxi under fredags- och l ö rdagskv ä llar vara extremt h ö g.
I glesbygden och i sm å
t ä torter ä r det kortperiodiska efterfr å gem ö nstret
vanligen annorlunda. Efterfr å gan inom
dessa omr å den ä r huvudsakligen koncentrerad till dagtid. Allm ä nt g ä ller ä ven att taxiefterfr å gan p å verkas av v ä derf ö rh å llanden, speciella evenemang m m vilket kan bidra
till drastiska sv ä ngningar i efterfr å geintensiteten.
I t ä torterna sker taxiresorna i allt v ä sentligt inom respektive ort. Kesm ö nstret domineras av radiella resor med t ä tortscentrum som medelpunkt. Relativt f å resor tycks f ö retas
mellan ytteromr å dena. F ö rh å llandet
illustreras i figur 5.1, vilken beskriver situationen i G ö teborg. Resor som sker inom respektive stadsdel framg å r inte av figuren. I huvudsak g ä ller att taxiresornas spridningsm ö nster inte n ä mnv ä rt avviker fr ä n
det m ö nster som g ä ller f ö r
andra f ä rdmedel. Samma f ö rh ä llande g ä ller ä ven Inom
glesbygden. Trafikstr ö mmarna inom dessa omr å den ä r dock
huvudsakligen begr ä nsade till de geografiska omr å den som bildar enheter f ö r service p ä
lokal niv å . Till den lokala servicen r ä knas i f ö rsta
hand livsmedelsbutik och skola, vanligen d ä
l ä g-
och mellanstadieskola. De f å resor som g å r utanf ö r detta omr å de
ä r i h ö g grad riktade mot centrum i den egna kommunen eller centrum i annan
kommun.
Taxiefterfr ä gan med
avseende p å olika typer av resor varierar ocks å ö ver tiden.
Skolskjutsar, sjuktransporter och f ä rdtj ä nstresor efterfr å gas
huvudsakligen under dagtid vardagar. Ä ven
behovet av taxi f ö r resor i tj ä nsten ä r
st ö rst under dessa tider. Resandet
under kv ä llar, n ä tter,l ö rdagar
och s ö ndagar pr ä glas i h ö g
grad av n ö jesresor och andra privatresor.
Figur 5.1 Taxiuppdragens rumsliga m ö nster i G ö teborg
K ä lla: TFD-publikation 1977:4, Taxi
och framtiden
Prop. 1979/80:142 72
Taxi f ö rs ö ker m ö ta
fluktuationerna i efterfr å gan genom planering av
trafikutbudet. En f ö ruts ä ttning f ö r detta ä r att transportmarknaden och efterfr å gebilden ä r
k ä nd. Inom de mindre orterna kan den
yrkeserfarenhet som finns hos varje taxi ä gare
ge n ö dv ä ndig information och ö verblick ö ver situationen. M å ngfalden av yrkesut ö vare,
efterfr å gans variation och komplexitet ger
inte samma m ö jlighet till ö verblick f ö r
trafikut ö varna i de st ö rre t ä torterna. D ä r saknas d ä rf ö r i viss utstr ä ckning
en samlad information om efterfr å gans storlek
och dess egenskaper i ö vrigt. Detta medf ö r sv å righeter att
anpassa utbudet till efterfr å gan ,
Inom de st ö rre t ä torterna har taxi inte heller kontroll ö ver det faktiska utbudet av bilar i trafik. Detta
inneb ä r att den planering av utbudet som
g ö rs i m å ngt och mycket ä r
en planering som inte g ä r att f ö lja upp p ä
ett effektivt s ä tt.
Sv ä ngningarna i efterfr å gan p å
taxitransp>orter ö ver tid och rum medf ö r problem f ö r
taxin ä ringen. Dessa ligger bl a i att
taxi i stor utstr ä ckning saknar alternativa
transportuppdrag under perioder med l å g
efterfr å gan p å traditionella taxitransporter. Det f ö rh ä llandet att den ordinarie bilparken
av ekonomiska sk ä l m å ste h å llas relativt liten medf ö r i sin tur att m ö jligheterna
att m ö ta efterfr å gan under h ö gintensiva
perioder begr ä nsas. Eftersom den samlade
ordinarie bilparken inte r ä cker till tvingas n ä ringen p å
vissa h å ll att investera i taxibilar som
endast kan utnyttjas under en relativt begr ä nsad
tid. Vanligen sker detta som n ä mnts genom
att s k reservtillst å nd
Prop. 1979/80:142 73
tilldelas vissa taxi ä gare.
Inom ett f å tal omr å den f ö rs ö ker man komma till r ä tta med problemet genom samarbete ö ver
stationsortsgr ä nserna f ö r att b ä ttre
kunna utnyttja fordonsresurserna.
5 .2 Utnyttjandet av taxibilarna
Som framg å tt tidigare ä r kostnaderna f ö r
att bedriva taxitrafik till stor del beroende p å den tid bilen h å lls i trafik. Det ekonomiska
utfallet av taxir ö relsen beror d å i mycket h ö g
grad p ä hur tj ä nstg ö ringstiden
kan utnyttjas f ö r betalda k ö ruppdrag.
I glesbygden ä r
efterfr å gan p å taxiresor begr ä nsad. Det ä r d ä rf ö r ofr å nkomligt att
taxibilen utnyttjas endast under en begr ä nsad
del av tj ä nstg ö ringstiden, vilken i princip omfattar hela dygnet. En stor del av
uppdragen ä r f ö rplanerade som t ex skolskjutsar och kompletteringstrafik, vilket
underl ä ttar personalplaneringen. A andra
sidan kan bundenheten till dessa kontrakterade transportuppdrag inneb ä ra att efterfr å gan
p å uppdrag av mer traditionellt slag
inte kan tillgodoses.
I t ä torter d ä r taxis transportmarknad ä r betydligt st ö rre
ä n inom de glest befolkade delarna
av landet kan det betraktas som anm ä rkningsv ä rt att taxibilarna vanligen endast kan utnyttja ca
50 * av tj ä nstg ö ringstiden f ö r betalda transportuppdrag. Under
perioder av h ö g efterfr å gan kan siffran stiga till 60 %. Resterande tid
utnyttjas f ö r å tertransporter efter fullgjorda k ö ruppdrag
och v ä ntetid. Huvudorsaken till detta f ö rh å llande ä r det m ö nster
som karakteriserar taxiefterfr å gan och som
g ö r det sv å rt att helt undvika å tertransporter och v ä ntetid. Ä ven taxis s ä tt
att handha de trafiktekniska fr å gorna har
betydelse i sammanhanget. Hit h ö r bl a s å dana fr å gor
som effektiv!-
Prop.
1979/80:142 74
teten hos best ä llningscentralerna,
transportf ö rs ä ljningen, taxif ö rares s ä tt att utnyttja tj ä nstg ö ringspasset etc.
Under ett tj ä nstg ö ringspass utf ö r
en taxibil i t ä tort i regel mellan 18 och 25
uppdrag. Vart och ett av dessa omfattar i genomsnitt mellan å tta och tio minuter av tj ä nstg ö ringstiden
beroende p å ortens storlek. Den k ö rstr ä cka som
tillryggal ä ggs under ett tj ä nstg ö ringspass i
t ä tort ä r till ca 60 ä 70 % taxameterregistrerad (se
bilaga 2, tabell 3).
De flesta taxibilarna ä r
besiktigade och godk ä nda f ö r fyra passagerare. Det f ö rekommer
dock fordon med sju och tom ä nnu flera
passagerarplatser. Dessa st ö rre fordon
har dock s å gott som uteslutande anskaffats f ö r att m ö ta
det sittplatsbehov som f ö religger vid taxitrafik av linjebunden
karakt ä r som skolskjutsar och kompletteringstrafik.
I glesbygden d ä r andelen s å dana uppdrag ä r
relativt stor ä r ocks å det genomsnittliga passagerarantalet per taxiuppdrag
avsev ä rt st ö rre ä n inom t ä torter med stor andel spontana uppdrag. Enligt
unders ö kningar som gjorts uppg å r bel ä ggningstalen
i glesbygd till i storleksordningen 3,8 passagerare per uppdrag mot endast ca
1,6 i t ä torter (se tabell 5.1) .
Inom t ä tortsomr å dena utf ö rs
ca 60 % av alla taxtuppdrag med endast en passagerare. Tv å passagerare f ö rekommer
vid knappt 30 % av uppdragen. Hela passagerarkapaciteten i taxifordonet
utnyttjas endast vid 3 ä 4 % av samtliga uppdrag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell 5.1 Genomsnittligt antal taxipassagerare f ö rdelat p ä
tidsblock inom fyra unders ö kta omr å den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Genomsnittligt antal taxipassagerare
Unders ö kningsomr å de
Hela Dagtid Kv ä llstid Nattetid
veckan m å ndag- l ö rdag- s ö ndag-
fredag- m å ndag
fredag s ö ndag torsdag l ö rdag s ö ndag
06-18 06-18 18-02 18-02 06-06
G ö teborg 1.56 1.41 1.56
1.60 1.78 1.76
Ume å c-ort 1.59 1.40 1.48 1.65 1.97 1.53
Lycksele
c-ort 1.60 1.62 1.51 1.62 1.46 1.46
LvcKscXg
glesbygd
3.79 4.19 2.59 2.00 - O
K ä lla: TFD-publikation 1977:4, Taxi
och framtiden
Prop. 1979/80:142 76
6 TAXIS ORGANISATION
6.1 Problem inom taxin ä ringen
Sv å righeter att f å tag p å
en taxibil i vissa situationer samt ofta f ö rekommande
taxeh ö jningar brukar fr å n kundsynpunkt anges som de st ö rsta problemen med taxi som transportmedel. S ä rskilt upplevs sv å righeter
att f å tag p å en taxibil mycket negativt. Ä ven om korta s ö k-
och v ä ntetider rimligen inte kan vara
lika viktiga vid alla resor f ö ruts ä tts ä nd å att taxiservice inneb ä r en snabb effek-tuering av best ä llningen.
Det f å r enligt m å ngas uppfattning inte vara s å att man som taxikund skall beh ö va ringa flera g å nger
innan best ä llningen ö verhuvudtaget tas emot.
Som har framh å llits
tidigare arbetar taxi under f ö rh å llanden d ä r
efterfr å gan fluktuerar starkt. De cykliska
variationerna ä r stora ö ver å ret, m å naden, veckan och dygnet. Till detta kommer effekter
av v ä derf ö rh å llanden, speciella evenemang etc.
Under s å dana f ö rh å llanden ä r det sv å rt
att anpassa utbudet till efterfr å gan. Taxi m å ste med n ö dv ä ndighet g ö ra
en avv ä gning mellan serviceniv å och kostnader,
Som tidigare n ä mnts
sk ö ter taxif ö reninqarna den lokala utbudsplaneringen inom ramen f ö r det antal tillst å nd f ö r taxitrafik som utf ä rdats. Detta sker i form av kommenderingsplaner i
vilka uteh å llandet av varje taxibil regleras.
Antalet taxibilar som vid varje tidpunkt skall h å llas i trafik grundas p ä
erfarenhet av f ö rv ä ntad efterfr å gan. Till problemen i samband med
utbudsplaneringen h ö r otvivelaktigt dels de pl ö tsliga fluktuationerna i efterfr å gan dels de bristande kunskaperna om dennas totala
omfattning. Samtidigt verkar olika avtalsm ä ssiga
f ö rh å llanden som t ex kraven p å
sammanh å llen arbetstid under tj ä nst-q ö ringspassen,
allm ä nt begr ä nsande vid utbudsplaneringen.
Prop. 1979/80:142 77
Detta inneb ä r att varje
taxibil inom omr å den d ä r tj ä nstg ö ringsscheman uppr ä ttas m å ste utnyttjas under obrutna perioder om nio ä tio timmar. Vid utbudsplaneringen m å ste ä ven h ä nsyn tas till taxif ö retagens m ö jligheter att anpassa personalens
tj ä ntg ö ring till g ä llande arbetstidslagstiftning.
Dessutom st ä lls krav p å att utbudsplaneringen ger en r ä ttvis och l ä ttkontrollerad
tilldelning av tj ä nstg ö ringspass till de enskilda innehavarna av tillst å nd f ö r
taxitrafik.
Det ä r inte osannolikt att taxi trots
detta, b ä ttre ä n f ö r n ä rvarande, skulle kunna m ö ta
sv ä ngningarna i efterfr å gan genom effektivare planering av utbudet vilken ä ven omfattar en l ö pande
uppf ö ljning av denna planering. Det
finns dock en uppenbar risk att en koncentration av insatserna enbart till en
anpassning av utbudsvolymen till variationerna i efterfr å gan medf ö r
ä n st ö rre problem f ö r taxin ä ringen. En ö kning
av antalet bilar i trafik medf ö r att en st ö rre del av resebehovet kan tillfredsst ä llas. Samtidigt kan detta leda till att en del resor
som tidigare f ö rlades till mindre efterfr å gebelastade perioder, just p å grund av sv å righeterna
att f ä tag p å en taxibil, ä ter
f ö rl ä ggs till h ö gtrafiktid. Efterfr å gan kan p å
detta s ä tt minska under perioder med l ä gtrafik och stiga under h ö gtrafik vilket ö kar
fluktuationerna ytterligare. D ä rigenom blir
ocks å planeringsproblemen st ö rre liksom ä ven
sv å righeterna att utnyttja den
befintliga transportkapaciteten rationellt,
F ö r att utbudet av taxibilar skall
kunna anpassas till efterfr å gan m å ste m ä ngden av
uteh å llna bilar ö kas under kortare perioder med h ö g efterfr å gan.
Detta kan vara en acceptabel metod om resursf ö rst ä rkningen kan g ö ras med taxibilar som under ö vriga tider kan syssels ä ttas med
Prop. 1979/80:142 78
andra uppdrag. Om de periodvisa ö kningarna av utbudet m å ste g ö ras genom att s k reservtillst å nd utf ä rdas
ä r detta emellertid mera tveksamt,
Genora en s ä dan metod skapas n ä mligen en stor bilpark som endast utnyttjas
partiellt. Det kapital som finns investerat i bilparken m ä ste f ö rr ä ntas under en relativt kort tj ä nstg ö ringsperiod
vilket kan bidraga till att taxorna ytterligare pressas i h ö jden. Dessutom kan sv å righeter uppkomma att rekrytera f ö rare
i den omfattning som erfordras.
Det ä r emellertid inte heller m ö jligt f ö r
taxi att bortse fr å n problemen med efterfr å gesv ä ngningarna,
Of ö rm å ga att hantera efter fr å getopparna
skapar missn ö je hos de som beh ö ver taxi med å tf ö ljande bad-will f ö r
n ä ringen. Samtidigt fr ä mjas ä ven den s k
svart å kningen vilken alltmer blivit ett
problem. Det problem som taxi inom m ä nga
orter st ä r inf ö r ä r att skapa l ö sningar som medger ett rationellt utnyttjande av
tillg ä nglig kapacitet.
Kapacitetsutnyttjandet har ocks å avg ö rande
betydelse f ö r taxitaxan och taxif ö retagens ekonomi. Som framg å tt utnyttjas endast i genomsnitt halva tj ä nstg ö ringspasset
i t ä torterna f ö r betald uppdragsk ö rning. I glesbygden ä r fordonsutnyttjandet
ä nnu l ä gre. Vid de uppdrag som f ö rekommer
i t ä torterna utnyttjas endast ca 40 %
av den tillg ä ngliga peis-sagerarkapaciteten. P å grund av taxekonstruktionen ä r dock de ekonomiska konsekvenserna h ä rav betydligt mindre ä n vad som f ö ljer av d å ligt utnyttjad tj ä nstg ö ringstid. Kostnaderna ä r n ä mligen som
tidigare noterats i mycket h ö g grad
tids-baserade och oberoende av uppdragsintensiteten.
Det ä r bl a p å grund av efterfr å gefluktuationerna
i b å de tid och rum ofr å nkomligt med viss spilltid under tj ä nstg ö ringspasset.
Om man emellertid har ambitionen att p å verka
relationen serviceniv å -taxor i en gynnsam riktning ä r
Prop. 1979/80:142 79
det inte bara n ö dv ä ndigt att bem ä stra
problemet med efter-fr å gefluktuationerna. Det ä r ocks å
viktigt att komma till r ä tta med det relativt l å ga utnyttjandet av fordonet under tj ä nstg ö ringspasset.
Med den kostnadsstruktur som r å der m å ste d ä rf ö r anstr ä ngningar
g ö ras f ö r att i f ö rsta hand h ö ja andelen betald tid. Unders ö kningar har visat att en ö kning av det ink ö rda
beloppet per timme inom ramen f ö r befintliga
resurser ger ett " ö verskott" p ä hela å tta
tiondelar av denna ö kning eftersom s ä rkostnaderna endast uppg å r till ca 20 %.
De v ä gar som taxi b ö r v ä lja f ö r att bem ä stra
problemet med f ö r l å gt kapacitetsutnyttjande beror i stor utstr ä ckning p å
de lokala f ö ruts ä ttningarna f ö r att bedriva taxitrafik. Oberoende
av vilka dessa ä r torde dock en kraftfull och m å linriktad insats fr ä n taxis sida kr ä va en omv ä rdering av ä tskilliga
av de uppfattningar som idag dominerar verksamheten. Dessutom kan å tg ä rder i syfte
att effektivare utnyttja taxi i den lokala trafikf ö rs ö rjningen i
en del fall kr ä va attitydf ö r ä ndringar hos
de ansvariga samh ä llsorganen. Allt detta tyder p ä att utvecklingen mot en mera effektiv trafik m å ste ske successivt.
6.2 Krav som b ö r
st ä llas p å taxis organisation
M å nga g å nger brukar brister i taxis organisation anges som det avg ö rande sk ä let
till h ö ga taxor och sv å righeter att f å
tag i en taxibil. Dessa f ö rh å llanden kan dock knappast p ä
ett enkelt s ä tt f ö rb ä ttras enbart genom byte av orga'
nlsationsform. Det ä r exempelvis om ö jligt att bortse ifr å n det faktum att l ö nekostnaden
p å verkar taxitaxorna i v ä sentlig m å n.
Efterfr å gan torde ej heller kunna
tillgodoses endast genom en ä ndrad
organisation f ö r taxi. D ä remot kan
Prop.
1979/80:142 80
effektivisering av verksamheten t ex genom datoriserade
system f ö r uppdragsf ö rmedling inneb ä ra
mer p å tagliga f ö rb ä ttringar.
Detta g ä ller s ä rskilt inom omr å den
d ä r den ö kade f ö rmedlingskapaciteten
kan utnyttjas genom att en tidigare icke tillgodosedd efterfr å gan kan tas om hand, I mindre orter saknas dock i
regel dessa f ö ruts ä ttningar.
En diskussion om taxis organisation m ä ste som utg å ngspunkt
ha taxis funktion i den lokala persontransportf ö rs ö rjningen. F ö ruts ä ttningarna f ö r taxitrafik ä r
n ä mligen i stor utstr ä ckning lokalt betingade. Detsamma g ä ller taxis m ö jligheter
att integreras i den kollektiva persontrafiken. Taxis f ö rm å ga att
utvidga sitt nuvarande serviceutbud utg ö r
dock p å m å nga h å ll en f ö ruts ä ttning f ö r att problemen med de starka efterfr å gefluktuationerna och det d å liga resursutnyttjandet skall kunna bem ä stras. Det borde vidare ligga i kommunernas intresse
att n ä rmare se ö ver vilka m ö jligheter
som finns att i ö kad utstr ä ckning utnyttja taxi i det kollektiva
transportsystemet.
F ö r taxi borde det d ä rf ö r vara en
angel ä gen uppgift att skapa en
organisation som g ö r det m ö jligt f ö r
n ä ringen att i ö kad omfattning bidra till den kollektiva transportf ö rs ö rjningen. F ö r detta kr ä vs
bl a f ö rhandlingsstyrka och
beslutskompetens. F ö rm å ga att hantera relationerna med nuvarande och potentiella kunder ä r d ä rf ö r en grundl ä ggande
f ö ruts ä ttning f ö r bl a taxis m ö jligheter att utnyttja sina f ö rdelar i j ä mf ö relse med andra transportorganisationer.
En annan v ä sentlig
egenskap som b ö r finnas hos organisationen ä r att den kan bidra till en h ö g teknisk och ekonomisk effektivitet i
verksamheten. Till de kanske viktigaste momenten i detta avseende h ö r en effektiv uppdragsf ö rmedling som ger m ö jlighet att rationellt disponera befintliga fordonsresurser.
Prop. 1979/80:142 81
6 , 3 Effektiviteten i dagens taxin ä ring
Taxis nuvarande organisation kan endast i ringa grad anses
uppfylla de krav som st ä llts upp i det f ö reg å ende. Den
relativt blygsamma administrativa ö verbyggnad
som finns i kombination med den starka individualism som pr ä glar trafikut ö varna
medf ö r att dessa genom sina
organisationer inte kan upptr ä da med den
styrka som beh ö vs i f ö rhandlingar om transportuppdrag och annat. Sv å righeterna att samlas kring gemensamma m å l har d ä rf ö r inneburit att f å
f ö rs ö k gjorts f ö r att komma till r ä tta med det relativt l å ga resursutnyttjandet. Detta har inneburit att man inte lyckats å stadkomma en gemensam f ö rs ä ljning och
marknadsf ö ring av tj ä nster som inte reglerats via tj ä nstg ö ringsscheman.
F ö r n ä rvarande ä r samordningen ocks å d å lig p å m å nga h å ll n ä r det g ä ller exempelvis ink ö p av bilar, drivmedel, service etc vilket kan tyda p ä ett bristande kostnadsmedvetande. P å den trafiktekniska sidan medf ö r dessutom begr ä nsade
kontroll- och sanktionsm ö jligheter vissa problem d å en del taxi ä gare
inte alltid anser sig tvingade att f ö lja
uppgjorda kommenderingsplaner. D ä rigenom blir
ocks ä riktigheten i den gjorda
utbudsplaneringen sv å r att bed ö ma. Speciellt inom de st ö rre orterna p å verkas
ocks å effektiviteten i verksamheten av
ett anstr ä ngt kommunikationsradiosystem pr ä glat av brist p å
radiokanaler.
De flesta taxi ä garna
torde vara av den uppfattningen att verksamheten b ö r bedrivas inom ramen f ö r sm å f ö retag, ä ven
om synpunkter till f ö rm å n f ö r stordrift ocks å f ö rs fram. Samtidigt
tycks majoriteten av taxi ä garna inom t ä torter f ö rorda
en samordnad verksamhet inom taxif ö reningarnas
ram. Den nuvarande organisationen med m å nga
sm å taxif ö retag som samverkar kring en gemensam best ä llningscentral torde dock ha sm å it ö jlig-
6 Rik.sdagen 1979/80. 1 saml. Nr 142
Prop. 1979/80:142 82
heter att p å ett p å tagligt s ä tt
f ö r ä ndra den r å dande situationen. Erfarenheten
visar att den samordning av taxiverksamheten som finns p å m å nga h å ll inte ä r
tillr ä cklig f ö r att taxi skall n å ett h ö gt kapacitetsutnyttjande i f ö rening med en acceptabel serviceniv å . Samverkan inom ramen f ö r en best ä llningscentral
kan inte undanskymma det f ö rh ä llandet att varje f ö retagare s ä tter det egna f ö retagets
utveckling i f ö rgrunden. I viss utstr ä ckning konkurrerar ocks å taxi f ö retagen
med varandra om k ö ruppdrag. Denna konkurrens ä r dock inte av den arten att den ä r till f ö rdel
f ö r taxikunden. Konkurrens f ö rekommer om vissa å terkommande uppdrag och yttrar sig ofta i en "kamp om de b ä sta bitarna". En effekt av detta ä r att det ä r
relativt l ä tt att f å ut taxibilar under perioder med h ö gtraftk medan uteh å llandet under l ä gtrafikperioder ofta kan understiga
det planerade antalet.
Taxi betraktas vanligen av allm ä nheten i t ä torterna
som en enda transportorganisation till vilken h ö r ett antal bilar. D ä rf ö r drabbas ingen enskild taxi ä gare av k ö pmotst å nd ä ven om den
service han erbjuder skulle vara s ä mre
ä n andra taxi ä gares t ex vad g ä ller
uteh å llande av bilen. Detta f ö rh ä llande medf ö r ocks å
att incitament till enskilda initiativ i effektivitets- och serviceh ö jande riktnina saknas.Om man d ä rtill l ä gger
att m å ngfalden av sm å f ö retag g ö r det sv å rt
f ö r taxi p å en ort att samlas kring gemensamma å tg ä rder ä r det uppenbart att ett genomf ö rande av n ö dv ä ndiga f ö r ä ndringar f ö rsv å ras.
Inom glesbygdsomr å dena
ä r f ö ruts ä ttningarna f ö r taxitrafik helt skilda fr å n vad som g ä ller
inom st ö rre t ä tortsomr å den. Den befintliga
transportkapaciteten utnyttjas ä ven h ä r relativt d å ligt.
Skillnaden gentemot t ä torten ä r fr ä mst att f ö rb ä ttringspotentialen
saknas i mycket stor utstr ä ckning.
Prop. 1979/80:142 83
Underlaget f ö r
traditionell taxitrafik ä r n ä mligen numera litet. D ä rf ö r bygger taxif ö retaget
i stor utstr ä ckning sin verksamhet p å konimunala uppdrag i form av skolskjutsar,
kompletteringstrafik och f ä rdtj ä nst. D ä rtill kan l ä ggas samh ä llssubventionerade
transportuppdrag i ö vrigt som t ex s j uktransporter.
Taxif ö retagets kundkontakt sker i stor
utstr ä ckning individuellt. Detta g ä ller inte minst i glesbygden d ä r den enskilde taxi ä garen i regel ä r k ä nd av sin kundkrets. Detta inneb ä r
emellertid ocks å att glesbygdstaxi i stor utstr ä ckning tvingas till en aktiv marknadsf ö ring f ö r
att ö verleva. Den organisation som finns
inom dessa omr å den torde d ä rf ö r i stort
motsvara de krav som ä r realistiska att st ä lla under nuvarande f ö rh å llanden f ö r taxitrafik.
6.4 Alternativa organisationsmodeller f ö r taxi i t ä torter
En ä ndring av nuvarande
organisationsform f ö r taxi garanterar som ovan framh å llits inte i sig att ö nskv ä rda egenskaper hos taxin ä ringen uppn ä s.
Alternativa organisationsformer ger endast mer eller mindre goda f ö ruts ä ttningar f ö r detta. Det ä r
dock viktigt att s å dana f ö rh å llanden skapas
som stimulerar till insatser som leder till att organisationen utvecklas i ö nskv ä rd riktning.
I enlighet med tidigare resonemang spelar i det sammanhanget faktorer som
serviceniv å , resursutnyttjande och ekonomi den
avg ö rande rollen. Det ä r v ä sentligt att
det finns framtidsutsikter i varje verksamhet f ö r att det skall bli m ö jligt att
stimulera till ö kade anstr ä ngningar. De ekonomiska m ö jligheterna som f ö ljer av en effektiviserad verksamhet borde utg ö ra en p å taglig
drivkraft f ö r trafikut ö varna.
Prop. 1979/80:142 84
En svaghet med nuvarande organisation av taxi i t ä torter ä r
som framh å llits att samverkan sker i f ö r liten omfattning f ö r att en effektiv taxitrafik skall kunna drivas. Samtidigt inneb ä r den form av samverkan som f ö r n ä rvarande
finns att utrymme saknas f ö r egentlig konkurrens mellan de
enskilda taxif ö retagen. F ö r att komma till r ä tta med de brister som nu har angivits kan alternativa inriktningar v ä ljas. Syftet ä r
h ä r att ber ö ra n å gra modeller
som beaktar de krav p å taxis organisation som
diskuterades i avsnitt 6.2.
6.4,1 5et_s_k storbolaget
Ett s ä tt att st ä rka taxis organisation kan vara att driva samverkan
mellan de nuvarande taxif ö retagen betydligt l ä ngre ä n
f ö r n ä rvarande. Den mest utpr ä glade till ä mpningen av denna princip ä r att ett enda f ö retag
- ett aktiebolag -st å r f ö r all taxitrafik inom en ort eller ett omr å de. Detta f ö retag
skulle ha hand om samtliga externa kontakter vilket ä ven inkluderar alla kontraktsbundna transport å taganden. F ö retaget
(h ä r nedan kallat storbolaget) skulle
allts å ä ga, styra och kontrollera de taxibilar som disponeras. Samtliga
tillst å nd f ö r taxitrafik inklusive reservtillst å nden skulle d å innehas av f ö retaget.
Storbolaget som organisationsform har debatterats ing å ende under de senaste å ren. Det torde vara ostridigt att en organisation som omfattar endast
ett f ö retag har goda f ö ruts ä ttningar att
svara upp mot kraven p å effektivitet i de externa
kontakterna. Bortsett fr å n de principiella inv ä ndningar som kan resas mot att taxi ä garna tvingas in i en viss f ö retagsform skulle ett s å dant drastiskt inordnande av taxitrafiken i
storbolagets form sannolikt ocks å f å negativa konsekvenser f ö r effektiviteten i verksamheten under relativt l å ng tid. Incitament f ö r taxi att uppr ä tt-
Prop.
1979/80:142 85
h å lla en god service till rimliga
priser f ö r konsumenten kan f ö rsvagas p å tagligt.
Modellen bef ä ster n ä mligen d ä rtill
en faktisk monopolsituation med å tf ö ljande negativa konsekvenser f ö r utbud, service och priser.
6.4.2 Den_s_k_f ö reningsmgdellen
B ä ttre f ö ruts ä ttningar f ö r en effektivisering av taxis verksamhet inom t ä torter skulle ocks å kunna uppn ä s genom att st ä rka nuvarande taxif ö reningar. Detta kan ske p å
alternativa v ä gar.
En m ö jlighet ä r att taxitrafiken i ö kad utstr ä ckning utf ö rs av taxif ö reningar
med en organisatorisk uppbyggnad liknande lastbilscentralerna inom lastbilsn ä ringen. Dessa drivs till ö verv ä gande del
som ekonomiska f ö reningar, men ä ven aktiebolag f ö rekommer.
Lastbilscentralerna ä r helcentraliserade och
fakturerande f ö rsaljningsor-gan som g ö r reella å taganden
gentemot kunderna. All f ö rs ä ljning liksom in- och utbetalningar sker genom centralen. F ö reningens f ö rest å ndare agerar som vanlig f ö retagsledare med de inskr ä nkningar som h ä nger
samman med att medlemmarna i regel ä ger
fordonen sj ä lva och bedriver trafiken med st ö d av personliga trafiktillst å nd.
Lastbilscentralen kan f ö rv ä rva fast egendom och andra anl ä ggningstillg å ngar.
Medlem 1 centralen antas under f ö ruts ä ttning att denna bed ö mer transportunderlaget tillr ä ckligt
f ö r en ut ö kning. Medlemmarna betalar vissa insatser f ö r transportredskap och betalar vid intr ä det ocks å
en reservfondsavgift.
Den modell efter vilken den helcentraliserade lastbilscentralen
ä r uppbyggd skulle kunna tj ä na som f ö rebild
ä ven i fr å ga om taxi. Den enskilde taxi ä garen eller taxif ö retaget
skulle m a o - med egna tillst å nd, fordon
Prop. 1979/80:142 86
och f ö rare - st å till f ö reningens
disposition under ö verenskomna tidsperioder. F ö reningens f ö rest å ndare skulle ha full frihet att utnyttja tillg ä nglig transportkapacitet och f ö rest å ndaren
skulle ocks å kunna sluta avtal om mera l å ngfristiga transportuppdrag f ö r samtliga medlemmars bilar. Det skulle ä ven g ä lla uppdrag
som inneb ä r en utvidgning av den
traditionella marknaden f ö r taxi.
Organisationens styrka blir beroende av de stadgar som
skall g ä lla f ö r f ö reningen. Verksamhetens omfattning
och f ö reningens storlek blir d ä remot avh ä ngig
av hur pass effektivt f ö reningen kan drivas och vilka f ö rdelar ett medlemskap i den medf ö r. F ö rdelarna kan
t ex best å i en j ä mnare arbetsbelastning, s ä krare inkomstf ö rh å llanden och f ö rm å ner i fr ä ga
om serviceavtal och ink ö p av drivmedel m m.
Modellens effektivitet f ö ruts ä tter emellertid att antalet taxif ö retag som st ä r
utanf ö r f ö reningen blir begr ä nsat. I
annat fall uppst å r sv å righeter att ö verblicka och r ä tt dimensionera trafikutbudet.
Ett t ä nkbart s ä tt att undvika s ä dana
konsekvenser och tillgodose kravet p å
samordning och effektivitet i trafiken ä r
att ansvaret f ö r utf ö randet av all taxitrafik inom ett omr ä de lagstiftningsv ä gen å l ä ggs f ö reningen. Vissa likheter f ö religger
i detta avseende med de principer som g ä ller
f ö r den kollektiva persontrafiken p ä lokal och regional niv å . Samverkan inom ramen f ö r
denna modell kan g ä lla s å v ä l enskilda f ö retag som juridiska personer. Medlem i f ö reningen kan givetvis ä ven vara kommunalt bolag.
Skillnaden mellan denna modell och den tidigare skisserade
storbolagsmodellen skulle i huvudsak ligga i ä garstrukturen
Prop. 1979/80:142 87
och tillst å ndsinnehavet.
Om f ö reningen sj ä lv innehar alla eller de flesta tillst å nden blir skillnaden mot storbolagsformen mer
uttunnad.
Oavsett variant av f ö reningsmodell
kr ä vs emellertid ett system f ö r att f ö rdela
inkomsterna fr å n uppdragsverksamheten till de
kontraktsbundna enskilda taxif ö retagen. Ett
s ä tt ä r att alla inkomster fr ä n
taxiuppdragen redovisas till f ö reningen.
Detta kr ä ver ett redovisningssystem som ä r l ä tt att
kontrollera. Vidare m ä ste de grunder enligt vilka taxi ä garna skall f å
ers ä ttning f ö r utf ö rda prestationer
anges p å ett entydigt s ä tt. Med h ä nsyn
till att taxi ä garens kostnader till stor del ä r tidsbaserade kan det vara motiverat att ers ä ttningen till taxi ä garen ocks ä best ä ms med utg å ngspunkt i den tid som fordon och f ö rare st å tt
till f ö reningens disposition.
6.4.3 Kos!Sli £ E § E ä SS_S § 2Si £° E § tag
Ytterligare ett s ä tt
att m ö ta kraven p ä effektivitet i taxitrafiken ä r att Inf ö ra
reell konkurrens mellan taxif ö retag eller
koalitioner av f ö retag. Detta kan stimulera till sj ä lwerksamhet i riktning mot ett mera rationellt
kapacitetsutnyttjande. Om dessutom var och en av de olika f ö retagskoalitionerna omfattar ett relativt stort
antal taxitillst ä nd beh ö ver ej heller den totala serviceniv å n p å verkas
negativt av att de totala resurserna splittras.
F ö r att verklig konkurrens skall
komma till st å nd m ä ste f ö retagskoalitionerna ges kontroll ö ver verksamheten. Det ä r ocks å n ö dv ä ndigt att taxikunderna kan s ä rskilja de konkurrerande enheterna fr å n varandra. Detta inneb ä r bl a att f ö retagen
m å ste skapa sig en egen identitet. D ä ri ing å r
separata system f ö r uppdragsf ö rmedling vilket bl a omfattar skilda f ö rmedlingscentraler och separata radiokanaler.
Prop.
1979/80:142 88
Motivet f ö r en
organisationsl ö sning som bygger p å helt fri konkurrens mellan n å gra f å stora
enheter ä r att skapa en situation d ä r goda externa kontakter samt h ö g inre effektivitet i verksamheten utg ö r fundamentala f ö ruts ä ttningar f ö r
f ö retagens fortlevnad. Modellen torde
f ö ruts ä tta att den behovspr ö vning som ä r knuten till tlllst å ndsgivningen slopas,
Ä ven
om ett system med fri konkurrens kan ha p å tagliga
f ö rdelar har modellen ä ven framtr ä dande
nackdelar. En v ä sentlig s å dan ä r att anl ä ggningar i form av f ö rmedlingscentraler, taxistationer m m m å ste m å ngfaldigas p å en ort. En annan ä r att man inte kan garantera ett tillr ä ckligt utbud av service under perioder av l ä g efterfr å gan
och/eller i omr å den med litet trafikunderlag.
6.5 Organisationen av taxi i glesbygden
Som framg å tt tidigare ä r m ö jligheterna
sm å att rationalisera taxin ä ringen inom glesbygden. Ur den aspekten kan det p å m å nga h ä ll vara l ä mpligt
att bibeh å lla den nuvarande ordningen med ett
antal helt frist å ende taxif ö retag inom dessa omr å den.Det kan emellertid finnas anledning att tlllst å ndsgivningen ges en s å dan inriktning att glesbygdstaxi behandlas mera liberalt i fr ä ga om tilldelning av tillst å nd, dvs att behovspr ö vningen till ä mpas mindre restriktivt i
glesbygdsomr å dena. D ä rigenom ö kas
m ö jligheterna att tillf ö rs ä kra omr å det en taxiberedskap ä ven under den del av dygnet d å
skolskjutsar och kompletteringstrafik idag tar hela kapaciteten i anspr å k.
Det finns emellertid ä ven
sk ä l som talar f ö r att glesbygdstaxi i en eller annan form ansluts
till n ä rmaste t ä tortsorganisation. Detta g ä ller s ä rskilt
inom omr å den som ligger i n ä rheten av t ä torter.
Uppdragsf ö rmedlingen kan underl ä ttas genom att t ä tortens
f ö rmedlingssystem utnyttjas. Detta
kan inneb ä ra att goda f ö ruts ä ttningar
skapas f ö r ett tra-
Prop. 1979/80:142 89
fiktekniskt samarbete d ä r
bl a skillnader i efterfr å ge-intensiteter inom olika omr å den utnyttjas i utbudsplaneringen f ö r att uppn å
j ä mnare syssels ä ttning.
Man b ö r beakta att taxiverksamheten i
glesbygden till viss del kan vara en bisyssla f ö r tillst ä ndshavaren som kompletterar andra
inkomstk ä llor p å ett ofta bra s ä tt.
En ö verbetoning av konkurrensaspekten
vid behandlingen av glesbygdstaxi kan d ä rf ö r leda till o ö nskad
utslagning av taxif ö retag vilket i sin tur ä ven medf ö r
f ö rs ä mrad service f ö r de boende i omr å det. D ä rf ö r m å ste de
lokala f ö ruts ä ttningarna att ordna persontransportf ö rs ö rjningen, de f ö retagsekonomiska f ö ruts ä ttningarna f ö r taxitrafik samt de syssels ä tt-ningsm ä ssiga
aspekterna beaktas d ä l ä mplig organisation av taxi i glesbygden diskuteras. Det torde ä ven i framtiden vara n ö dv ä ndigt p å m å nga h ä ll att kombinera taxif ö retagsamhet med annan f ö rv ä rvsverksamhet.
6.6 Å tg ä rder f ö r
att f ö rb ä ttra f ö retagsstrukturen
Jag har i det f ö reg ä ende framh å llit
n ö dv ä ndigheten av att taxi effektiviserar sin verksamhet f ö r att p ä
ett tillfredsst ä llande s ä tt kunna tillgodose de krav som samh ä llet och konsumenterna st ä ller. D ä rvid
har jag betonat vikten av ö kad samordning och b ä ttre marknadsf ö ring.
Alternativa organisationsmodeller har diskuterats men det kan finnas ytterligare
modeller som kan vara v ä rda att ö verv ä gas. Med h ä nsyn till de skiftande f ö ruts ä ttningar som
r å der f ö r taxitrafik i olika orter b ö r
det ocks å finnas m ö jligheter f ö r
taxi att fritt v ä lja l ä mplig organisationsform.
Oavsett vilken organisationsmodell som v ä ljs ä r det enligt
min mening av v ä sentlig betydelse att man inte
genom lagstiftning eller p å annat s ä tt l ä gger hinder
i v ä gen f ö r att l ö sa organisationsfr å gorna p å
det i varje omr å de eller i varje situation b ä sta s ä ttet. Det ä r i detta sammanhang
Prop. 1979/80:142 90
som g ä llande regler om tillst å nd f ö r juridiska
personer att driva taxir ö relse m å ste ber ö ras.
Dessa m ö jligheter b ö r utformas s å
att de stimulerar n ä ringen till att sj ä lv driva p å
och leda sin utveckling.
Fr å gan om r ä tten f ö r
juridiska personer att driva yrkesm ä ssig
trafik behandlades bl a i prop. 1977/78:137 om vissa yrkestrafikfr å gor m m, vilken antogs av riksdagen under v ä ren 1978 (TU 1977/78:27, rskr 1977/78:365). F ö rslagen i propositionen innebar bl a att kravet p å s ä rskilda sk ä l f ö r att
juridiska personer skulle kunna meddelas tillst å nd till yrkesm ä ssig lastbilstrafik och best ä llningstrafik med buss slopades.
Med h ä nvisning till vad trafikpolitiska
utredningen uttalat i fr å gan i sitt bet ä nkande (SOU 1975:66) Trafikpolitik -behov och m ö jligheter, konstaterade departementschefen bl a att
st ö rre f ö retagsenheter erbjuder st ö rre
m ö jligheter till rationalisering. S å dana enheter torde b ä ttre kunna tillgodose de krav som m å ste st ä llas i fr å ga om trafiks ä kerhet,
anst ä llningstrygghet, arbetarskydd etc.
Aktiebolaget framh ö lls vara en fr ä n m å nga
synpunkter l ä mplig f ö retagsform. Det understr ö ks emellertid att enbart f ö retagsstorleken inte ä r avg ö rande f ö r bed ö mningen av
den l ä mpliga branschstrukturen.
I propositionen framh ö lls
ocks ä att den l ä mpliga storleken p å f ö retagsenheterna och den l ä mpliga f ö retagsformen
- juridisk person eller enskild firma - inte kan anges i generella termer
utan ä r beroende av en rad olika
faktorer, inte minst transportverksamhetens art och omfattning samt trafikut ö varens f ö ruts ä ttningar att driva sin r ö relse. Vidare framh ö lls att det ä r v ä sentligt att lagstiftningen inte l ä gger
hinder i v ä gen f ö r en strukturrationalisering och en fortl ö pande anpassning till de ä ndrade f ö ruts ä ttningar som ä r
en f ö ljd av utvecklingen i ö vrigt.
Prop. 1979/80:142 91
Att h å lla fast vid nuvarande ordning,
varigenom m ö jligheterna f ö r juridisk person att erh å lla trafiktillst å nd
inskr ä nks i betydande grad, var enligt
departementschefen en klar nackdel. Departementschefen uttalade vidare att det
i dagens samh ä lle med dess komplicerade
ekonomiska struktur ä r naturligt med olika former av
samverkan mellan personer som st ä ller
sina arbetskrafts- och/eller kapitalresurser till gemensamt f ö rfogande f ö r
att d ä rigenom b ä ttre kunna fylla de krav som det allm ä nna, de anst ä llda
och andra intressenter st ä ller p å f ö retaget. Man
borde d ä rf ö r efterstr ä va en ordning enligt vilken en
juridisk person har lika stora m ö jligheter
som en fysisk person att vara innehavare av tillst å nd till yrkesm ä ssig
trafik.
Jag delar helt de uppfattningar som framf ö rdes i propositionen. De sk ä l som anf ö rdes
f ö r ett slopande av kravet p å s ä rskilda sk ä l f ö r att tillst å nd till lastbils- och busstrafik skall kunna meddelas
juridisk person g ä ller i lika h ö g grad i fr å ga
om taxitrafiken. Jag f ö resl ä r d ä rf ö r att kravet p ä
s ä rskilda sk ä l
slopas ä ven i fr å ga om taxitrafiktillst å nd. Ett genomf ö rande av f ö rslaget skulle enligt min mening eliminera en h ä mmande faktor n ä r
det g ä ller en utveckling av
branschstrukturen.
Inte heller n ä r
det g ä ller taxitrafiken finns det n ä gon m ö jlighet att
ange den l ä mpliga storleken p å f ö retagsenheterna
eller den l ä mpliga f ö retagsformen - juridisk person eller enskild firma
- i generella termer. Detta ä r en fr å ga som i f ö rsta
hand b ö r pr ö vas och avg ö ras av branschen och de enskilda
trafikut ö varna.
Jag vill i detta sammanhang erinra om den utveckling som
kommit till st å nd inom lastbilsn ä ringen d ä r
transportf ö rs ä ljningen i stor utstr ä ckning sker
i fast organiserade former trots f ö rekomsten
av ett stort antal å kerier. De helcentraliserade
lastbilscentralerna och transportf ö rmed-
Prop. 1979/80:142 92
lingsf ö retagen ä r exempel p å
detta. P å kollektivtrafikens omr å de har som framg å tt
samordningsstr ä vandena markerats ytterligare genom
riksdagens beslut om inf ö rande av lagen (1978:438) ora
huvudmannaskap f ö r viss kollektiv persontrafik. F ö ruts ä ttningarna f ö r effektivisering och samordning av denna trafik har
h ä rigenom f ö rb ä ttrats h ö gst v ä sentligt.
Jag anser att st ö rre
f ö retagsenheter och samverkan i
fastare former ä n vad som nu f ö rekommer ocks å
skulle underl ä tta en effektivisering av taxis
verksamhet. Detta torde ocks å ha
betydelse f ö r de anst ä lldas trygghet. En utveckling av angivet slag framst å r som s ä rskilt
angel ä gen mot bakgrund av de ö kade arbetsuppgifter som taxi svarar f ö r och i v ä xande
utstr ä ckning sannolikt kommer att svara f ö r inom ramen f ö r
den kollektiva trafikf ö rs ö rjningen. Taxis roll i den kollektiva transportf ö rs ö rjningen ä r till stor del en fr å ga om vilket samarbete som kan utvecklas mellan taxi och huvudm ä nnen f ö r
den lokala och regionala kollektiva persontrafiken. Enligt min uppfattning
skulle en f ö r ä ndrad struktur inom taxi och en starkare organiserad taxin ä ring skapa b ä ttre
f ö ruts ä ttningar f ö r att utveckla och f ö rdjupa detta viktiga samarbete.
Som jag tidigare n ä mnt
har det emellertid p å vissa h å ll i landet skett en utveckling i motsatt riktning.
Enligt min uppfattning ä r det viktigt att tlllst å ndsgivningen ges en s ä dan till ä mpning att en ö nskv ä rd
strukturrationalisering inte motverkas. V ä gledande
b ö r s å ledes vara att tillst å ndspr ö vningen sker med utg å ngspunkt i att å stadkomma l ä mpliga f ö retagsformer
som kan fr ä mja en rationell taxitrafik i
olika omr å den.
I ett system d ä r
m ö jligheter finns att fritt v ä lja f ö retagsform
minskar utrymmet att till ä mpa turordningsprincipen i v ä sentlig m å n.
Jag anser att de motiv som l å g bakom
principens Inf ö rande i dag inte l ä ngre ä r relevanta.
Prop.
1979/80:142 93
Inte heller n å gra
andra sk ä l finns f ö r att principen skall uppr ä tth å llas i forts ä ttningen. Mot bakgrund av att principen inte ä r f ö rfattningsm ä ssigt fastslagen saknas m ö jlighet att framl ä gga n å got konkret f ö rslag i fr å gan.
Jag f ö rordar emellertid att tillst å ndsmyndigheterna bryter den praxis som p å de flesta h å ll
hittills har till ä mpats, n ä mligen att tillm ä ta
f ö rares tj ä nste å lder avg ö rande vikt vid pr ö vningen
av fr å gan om meddelande av ett taxitillst å nd.
Fr å gan om meddelande av taxitillst å nd b ö r inte pr ö vas p å annorlunda
s ä tt ä n n ä r det g ä ller tillst å nd
till annat slag av yrkesm ä ssig trafik. L ä mplighetspr ö vningen
b ö r s å ledes uteslutande ha sin utg å ngspunkt
i s ö kandens yrkeskunnande, vandel och
ekonomiska f ö rh å llanden samt andra omst ä ndigheter
som kan vara av betydelse. Vid bed ö mningen
av s ö kandens yrkeskunnande kommer sj ä lvfallet hans erfarenhet av branschen - t ex som
taxif ö rare - in i bilden. Att d ä remot bed ö ma
yrkeskunnandet enbart med utg å ngspunkt fr ä n antalet tj ä nste å r anser jag vara oriktigt. Det ä r t ex betydelsefullt att s ö kanden har de insikter i ekonomi och administration
sora kr ä vs f ö r att sk ö ta ett f ö retag. Yrkeskunnandet i detta avseende kan ha f ö rv ä rvats genora
praktisk erfarenhet och/eller utbildning av n å got slag, t ex deltagande i taxif ö rbundets
kurser f ö r f ö retagare i taxibranschen.
vid en strukturomvandling inom taxibranschen ä r det vidare viktigt att den ekonomiska pr ö vningen ges erforderlig stadga. Detta kan knappast
ske p å annat s ä tt ä n att s ö kanden f ä r
l ä mna dokumentation h ä rom. F ö rebilder
h ä rf ö r finns i dag p å godstrafiksidan, d ä r s ä rskilda best ä mmelser g ä ller
om den ekonomiska l ä mplighetspr ö vningen.
I fr å ga om juridiska personer b ö r l ä mplighetspr ö vningen - p å
det s ä tt som nu g ä ller i fr å ga
om tillst å nd till godstrafik och busstrafik -
inriktas ocks å p å st ä llf ö retr ä darna, dvs i regel verkst ä llande direkt ö ren
i t ex aktiebolag.
Prop. 1979/80:142 94
7 TAXIS ROLL I TRAFIKSYSTEMET, TILLST Å NDSGIVNING
M M
7.1 Taxi i den kollektiva transportf ö rs ö rjningen
Med kollektiv persontrafik avses s å dan trafik som st å r
till allm ä nhetens f ö rfogande och vars verksamhet ä r planerad och kontrollerad av en f ö r transportf ö rs ö rjningen ansvarig myndighet.
Behovet av en utvecklad kollektivtrafik inte minst i de st ö rre t ä tortsomr å dena har successivt ö kat. De samlade ambitionerna p å
t ex milj ö -, energi- och trafiks ä kerhetsomr å dena
leder bl a fram till en s å dan bed ö mning. Den kollektiva trafiken kan tillgodose s å dana krav men m ö jligheterna
h ä rvidlag ä r samtidigt beroende av kollektivtrafikens
konkurrenskraft gentemot privatbilen.
Det finns en betydande utvecklingspotential i den kollektiva
trafiken. Det g ä ller s å v ä l p å det fordonstekniska omr å det som i fr ä ga
om olika trafik- och systeml ö sningar. Men
det finns samtidigt restriktioner fr ä mst
p å det ekonomiska omr å det som g ö r
att kollektivtrafiken i konventionella former inte alltid ä r ett rimligt transportalternativ. Dagens
kollektivtrafiksystem som i h ö g grad
bygger p å bussar och i vissa fall p ä sp å rbundna
fordon ä r t ex inte s ä rskilt l ä mpat
n ä r trafikunderlaget ä r litet och/eller spritt geografiskt. I det
sammanhanget ä r det naturligt oro intresset
alltmer riktas mot taxi och de f ö ruts ä ttningar som taxi som transportsystem har n ä r det g ä ller
att komplettera och i vissa fall ers ä tta
traditionell kollektivtrafik.
Som framg å tt av
avsnitt 2 representerar taxi ett transportsystem som kombinerar privatbilens
frihet vad avser
Prop. 1979/80:142 95
restidpunkt och v ä gval
med egenskaper som k ä nnetecknar den linje- och
tidtabellsbundna kollektivtrafiken. Dessa egenskaper g ö r att taxis prim ä ra
uppgift ä ven i forts ä ttningen b ö r
vara att tillgodose behovet av traditionell taxitrafik. Det finns dock goda f ö ruts ä ttningar att
utnyttja transportmedlet ä ven f ö r andra trafikuppgifter. Som tidigare redovisats utnyttjas taxi redan
nu i relativt stor utstr ä ckning f ö r skolskjutsning, kompletteringstrafik och f ö r f ä rdtj ä nst. Det b ö r
sannolikt finnas ytterligare utvecklingsm ö jligheter
f ö r denna typ av trafikuppgifter. Det
kan vidare g ä lla olika former av anropsstyrda
trafiksystem och ä ven f ö r vissa linjetrafikuppgifter i omr å den
och vid tider n ä r trafikefterfr å gan ä r liten t ex
som n ä ttrafik i t ä torter mellan centrum och ytteromr å den eller f ö r
att uppr ä tth å lla trafik mellan ytteromr å den
i m å nga t ä torter. Genom att utnyttja s ä dana
m ö jligheter torde en trafikf ö rs ö rjning kunna
erh å llas som inneb ä r l ä gre
kostnader samtidigt som f ö rdelar vinns f ö r taxiorg å nisa-tionerna
b ä de i form av b ä ttre ekonomi f ö r
de enskilda f ö retagen och st ö rre m ö jligheter
att m ö ta efterfr å gan vid h ö gtrafiktid.
F ö r att taxi skall kunna beh ä lla och ä ven
ut ö ka sitt engagemang i den lokala
transportf ö rs ö rjningen m å ste man kunna marknadsf ö ra sina tj ä nster
p ä ett s ä tt som klarg ö r
dess f ö rdelar i f ö rh å llande till
andra delar av det kollektiva transportutbudet. Taxis m ö jligheter att svara upp mot f ö rv ä ntningar och
krav beror som tidigare framh å llits ocks å i stor utstr ä ckning
p å n ä ringens organisatoriska styrka, kapacitet och kvalitet. En stark taxin ä ring ger ocks å
b ä ttre m ö jligheter till ett ö nskv ä rt n ä ra samarbete mellan taxi och de ansvariga huvudm ä nnen f ö r
den kollektiva trafiken. Ett s å dant
samarbete torde bl a ge f ö ruts ä ttningar f ö r en samplanering av trafikutbudet
och ett mer rationellt utnyttjande av de samlade trafikresurserna.
Prop.
1979/80:142 96
F ö r att underl ä tta anv ä ndningen
av taxi i det kollektiva trafiksystemet ä r
det enligt min mening v ä sentligt att man s å l å ngt det ä r m ö jligt likst ä ller taxi med kollektivtrafiken i trafikteknisk
mening. H ä rmed avses m ö jligheter f ö r
taxi att kunna utnyttja kollektivfiler, bussgator samt i f ö rekommande fall r ä tt
att trafikera gata som i ö vrigt ä r f ö rbjuden f ö r personbilar. Ett s å dant system ö kar taxis framkomlighet i trafiken
och leder d ä rmed till kortare resv ä gar, ö kad
framkomlighet b ö r kunna å stadkommas genom att kommunerna i st ö rsta m ö jliga
utstr ä ckning vid utformningen av de
lokala trafikf ö reskrifterna ger taxi dessa r ä ttigheter. Undantag b ö r endast g ö ras i de fall en till ä mpning av principen skulle inneb ä ra risk f ö r
att kollektivtrafikens framkomlighet hindras.
F ö r att i ö vrigt underl ä tta
taxis verksamhet b ö r kommunerna ocks å ö verv ä ga att ge taxi generell r ä tt till parkering i 30 minuter av det slag som
sedan ett å r med mycket mycket gott resultat g ä ller 1 Stockholm.
7.2 Tillst å ndsgivningens
n ä rmare inriktning
7.2.1 Behgvsgr ö vningen
I likhet med vad som g ä ller
f ö r annan yrkesm ä ssig persontrafik ing å r som ett led i tillst å ndspr ö vningen en bed ö mning
av behovet och l ä mpligheten av den ifr å gasatta trafiken. Jag har inte funnit anledning att
ifr å gas ä tta behovspr ö vningens ber ä ttigande n ä r
det g ä ller pr ö vningen av fr å gor
om taxitillst å nd. Behovspr ö vningen fyller en viktig funktion fr å n trafikf ö rs ö rjnings- och trafikplaneringssynpunkt. Med tanke p å den roll som taxi har i det totala
transportsystemet och taxis funktion som komplement till den kollektiva
trafiken och som utvecklats i avsnitt 7.1 b ö r
emellertid enligt min uppfattning ett st ö rre
samspel
Prop. 1979/80:142 97
i tlllst å ndsgivningen
komma till st å nd mellan l ä nsstyrelserna som tillst å ndsgivande myndigheter och de organ som har det ö vergripande ansvaret f ö r trafikf ö rs ö rjningen, s ä rskilt p å det lokala planet.
F ö r att å stadkomma detta b ö r
ans ö kningar om tillst å nd till taxitrafik regelm ä ssigt remitteras till s å dan huvudman som avses i lagen (1978:4 38) om
huvudmannaskap f ö r viss kollektiv persontrafik och
som har ansvaret f ö r den kollektiva trafiken inom det
omr ä de som den ifr å gasatta trafiken avser. H ä rigenom f å r
huvudm ä nnen f ö r trafiken m ö jlighet
att p å verka trafikutbudet och ta till
vara m ö jligheterna att pr ö va och samordna taxitrafiken med planeringen av
annan kollektiv persontrafik. Huvudmannen kan h ä rigenom ocks å
redovisa i vad m å n den Ifr å gasatta
trafiken p å verkar den trafikplanering som
huvudmannen svarar f ö r. Den f ö reslagna ordningen b ö r regleras f ö rfattningsm ä ssigt i yrkestrafiklagstiftningen.
7.2.2 §£ä£ i2!}S2E £§§ 9E § EEet
Som har framg å tt
under avsnitt 3.1 skall i samband med att taxitillst å nd meddelas anges stationsort, vilken skall vara
utg å ngspunkt f ö r tillst å ndshavarens
verksamhetsomr å de. Den av s ö kanden angivna stationsorten utg ö r grunden f ö r
tillst å ndsmyndighetens behovsbed ö mning,
P å senare å r har samarbete ö ver
gr ä nserna f ö r stationsorterna blivit allt vanligare. Motiven f ö r detta har bl a varit samverkan kring en gemensam
best ä llningscentral, I andra fall har
drivkraften varit en ö nskan att utnyttja ledig
taxikapacitet f ö r att tempor ä rt ö ka utbudet i
stationsorter vid perioder av stor efterfr å gan.
Dessutom har m ö jligheterna att reglera tj ä nstg ö ringstiden f ö r taxipersonalen t ex genora saraordnad jourtj ä nst i vissa fall utgjort ett motiv f ö r denna utveckling.
7 Rik.sdagen 1979180. I saml. Nr 142
Prop. 1979/80:142 98
Stationsortsbegreppet diskuterades av
yrkestrafikutred-ningen och behandlades d ä refter
i prop, 1972:81 ang å ende vissa f ö rslag till ä ndringar
i YTF, I propositionen framh ö lls att
stationsorterna borde omfatta st ö rre omr å den ä n vad som
regelm ä ssigt var fallet. Vad som borde utg ö ra stationsort kunde dock inte anges generellt utan
fick avg ö ras betr ä ffande varje omr å de
f ö r sig med h ä nsyn till de s ä rskilda
f ö rh å llanden som g ä ller i fr å ga om lokalisering av boende och n ä ringsliv samt utifr å n andra f ö rh å llanden som best ä mmer transportbehoven. Vidare
konstaterades i propositionen att de behov sora i ö vrigt fanns av att ge taxitrafiken st ö rre verksamhetsomr å den inora en kommun eller en region med flera kommuner kunde
tillgodoses genom att l ä nsstyrelse ges generell befogenhet
att besluta om bl,a, samtrafik. F ö rslag
i detta syfte lades ocks å fram i propositionen. F ö rslagen antogs av riksdagen under v ä ren 1972 (TU 1972:13, rskr 1972:232),
Med h ä nvisning till de uttalanden om
stationsortsbegreppet som gjordes i prop, 1972:81 anser jag att det inte finns
n å gon anledning att f ö resl å n å gon egentlig f ö r ä ndring av begreppets inneb ö rd. Jag vill emellertid framh å lla vikten av att avgr ä nsningen av stationsorterna g ö rs med utg å ngspunkt
i noggranna bed ö mningar av det trafikutbud som b ö r finnas inom det omr ä de som skall betj ä nas. Som en riktlinje b ö r g ä lla att
stationsort inte best ä ras till ett mindre omr å de ä n kommun
eller annat st ö rre omr å de som kan bilda underlag f ö r en rationell samtrafik mellan flera kommu ner
eller mellan t ä torter som ä r bel ä gna i olika
kommuner. F ö r att mera anpassa
stationsortsbegreppet till de verkliga f ö rh å llandena b ö r
man i forts ä ttningen inte tala om stationsorter
utan om trafikomr å den. Ett rationellt best ä mmande av trafikomr å de f ö r taxi - grundat p å ing å ende bed ö mningar av bl a behov och efterfr å gan - borde f ö rb ä ttra m ö jligheterna
att utnyttja taxis samlade resurser genom att utbudsplaneringen b ä ttre kan samordnas f ö r hela trafikomr å det.
Prop. 1979/80:142 99
Ä ven
n ä r det g ä ller fr å gan
ora trafikomr ä desindelningen b ö r huvudm ä nnen
f ö r den kollektiva persontrafiken i
de olika regionerna f å m ö jlighet att medverka till en s ä l ä mplig ordning som m ö jligt genom att de p å s ä tt som f ö reslagits
under 7,2,1 betr ä ffande ans ö kningar om taxitillst å nd alltid f å r tillf ä lle att yttra sig ö ver f ö rslag om trafikomr å den. Denna medverkan ä r inte minst v ä sentlig d å en n ö dv ä ndig taxiberedskap inom olika delar av en kommun
eller annat omr å de m å ste s ä kerst ä llas. Denna beredskap inom skilda delar av ett ofta vidstr ä ckt trafikomr å de
m ä ste n ä mligen l ä ggas fast i samband med
utbudsplaneringen. Planeringen m å ste,
som en konsekvens av detta, bli mera omfattande ä n vad den ä r idag. De kommenderingsplaner som
uppr ä ttas (se avsnitt 7.2.3) m ä ste d ä rf ö r f ö rutom den
nuvarande tidsregleringen ä ven i en del
fall ange l ä mpliga uppst ä llningsplatser f ö r
taxibilarna inom trafikomr å det. Det kr ä vs n ä mligen att
man vid den styrning av trafiken som under alla omst ä ndigheter beh ö vs
kontinuerligt beaktar m ö jligheterna f ö r kunderna att f å
tag p å en taxibil ä ven i trafikomr å dets
utkanter.
7.2.3 §§£ 2Eringsgliktens_utformning
Som har framg å tt
i avsnitt 3.1 f ö ljer med tillst å ndsinnehavet en skyldighet att mot ers ä ttning och enligt fastst ä ll taxa ombes ö rja
transporter av passagerare och deras gods. F ö rarbetena
till YTF ger ingen n ä rmare ledning f ö r bed ö mningen av
befordringspliktens omfattning. Med den utformning som best ä mmelserna om befordringsplikt f n har torde med fog
kunna h ä vdas att den inneb ä r en skyldighet f ö r
tillst ä ndshavaren att vid varje tillf ä lle p ä dygnet st å till allm ä nhetens
f ö rfogande. L ä nsstyrelsen kan emellertid n ä rmare ange befordringspliktens omfattning och inneb ö rd samt om s ä rskilda
sk ä l f ö religger helt eller delvis medge befrielse fr ä n den.
Prop. 1979/80:142 100
I de st ö rre t ä torterna och t ä tortsregionerna
regleras fr å gan om bilarnas uteh å llande av s ä rskilda
s k kommenderingsplaner vilka g ö rs upp av
taxif ö reningarna i samr å d med representanter f ö r arbetstagareorganisationerna. I kommenderingsplanerna anges enligt
en s ä rskild indelning vilka tider
bilarna skall h å llas i trafik och n ä r extraresurser skall s ä ttas in. En v ä l
fungerande kommenderingsplan f ö ruts ä tter en genomt ä nkt
planering och k ä nnedom om de fluktuationer som
finns i efterfr å gan p å taxitj ä nster. En f ö ruts ä ttning ä r sj ä lvfallet
ocks å att kommenderingsplanerna f ö ljs av tillst å ndshavarna.
Brister i detta avseende har framf ö r
allt under senare å r kunnat konstateras. Bakgrunden
har bl a angivits vara att tillst ä ndshavaren
av ekonomiska sk ä l saknat m ö jligheter att ha f ö rare anst ä lld och d ä rf ö r k ö rt bilen sj ä lv.
H ä rigenom har han inte kunnat h ä lla bilen i trafik under hela den tid som har
angivits i kommenderingsplanen.
Jag anser att det ä r
viktigt att befordringsplikten f å r en s å dan utformning att efterfr å gan p ä taxitj ä nster tillgodoses i st ö rsta m ö jliga
m å n. Best ä mningen av befordringsplikten torde hittills - i
den ra å n s å dan best ä mning f ö rekommit - i alltf ö r liten utstr ä ckning ha grundats p å n å gra mera ing å ende ö verv ä ganden. Ett s ä tt
att tillgodose efterfr å gan ä r att regelm ä ssigt som utg å ngspunkt f ö r
best ä mmandet av befordringsplikten uppr ä tta enhetliga kommenderings planer i samr å d med ber ö rda
parter. F ö r att å stadkomma den n ö dv ä ndiga samordningen och enhetligheten b ö r det ankomma p ä
en central myndighet att utf ä rda n ä rmare anvisningar betr ä ffande de allm ä nna grunderna. En s å dan anvisningsverksamhet kan l ä mpligen l ä ggas
p å det i den trafikpolitiska
propositionen f ö reslagna transportr ä det, Kommenderingsplanen b ö r bl a ange det antal timmar per vecka sora tillst ä ndshavaren skall ha varje fordon i trafik. Den b ö r vidare f ö r
varje arbetspass ange det totala antalet fordon som skall vara i trafik inom
trafikomr å det. Det b ö r ankomma p å
l ä nsstyrelserna att n ä rmare ange den detaljerade utformning s å dana kommenderingsplaner skall ha i respektive
region.
Prop, 1979/80:142 101
Ansvaret f ö r uppr ä ttandet av planerna b ö r likas å å vila de regionala taxif ö reningarna
efter samr å d med de anst ä lldas organisationer. Fastst ä llandet av planerna b ö r f ö reg å s av samr å d med representanter f ö r den regionala taxiorganisationen och huvudmannen
f ö r den lokala och regionala kollektiva
persontrafiken.
Det angivna systemet f ö r
best ä mning av befordringspliktens
omfattning beh ö ver inte genomf ö ras generellt utan torde vara b ä st l ä mpat f ö r t ä torter och t ä ortsregioner, N ä r
det g ä ller taxitrafik i mera utpr ä glad glesbygd b ö r
l ä nsstyrelsen - f ö retr ä desvis i
samband med tlllst å ndsgivningen - ange den enskilda
trafikut ö varens skyldigheter att h ä lla bilen i trafik. Detta b ö r kunna ske i mera generella termer.
F ö r att ett system med
kommenderingsplaner skall bli effektivt kr ä vs
att de f ö r trafiken ansvariga g ö r noggranna unders ö kningar av den lokala resp regionala efterfr å gebilden och fluktuationer i denna. Det ä r d ä rf ö r viktigt att utvecklingen f ö ljs kontinuerligt s å att anpassningar av befordringspliktens utformning och omfattning kan
ske n ä r f ö rh å llandena kr ä ver detta.
Som redovisats ovan f ö rekommer
inte s ä llan att tillst å ndshavare underl å ter
att h å lla sina fordon i trafik enligt
uppgjorda kommenderingsplaner. Detta leder i sin tur till ett f ö r l å gt utbud av
trafik. Det ä r d ä rf ö r angel ä get att l ä nsstyrelserna
fortl ö pande ö vervakar efterlevnaden och kraftfullt beivrar underl ä tenhet att f ö lja
den, S ä dan underl å tenhet b ö r
regelm ä ssigt f ö ranleda varning och vid upprepning att tillst å ndet å terkallas,
7.3 Best ä llningscentraler
- allm ä nna ö verv ä ganden
Uppdragsf ö rmedlingen ä r av naturliga sk ä l
en v ä sentlig f ö ruts ä ttning f ö r all taxitrafik. Det kan emellertid konstateras
att det framf ö r allt ä r P å best ä llningssidan som taxi idag har sina problem. Det ä r ocks å
d ä r som de st ö rsta flaskhalsarna i teknisk mening i verksamheten f ö rekommer.
S ä tten att best ä lla taxibil varierar. Som framg å r av tabell 7,1 ä r
telefonbest ä llning mycket vanligt f ö rekommande, I de st ö rre t ä torterna f ö rekommer dock ä ven
en stor andel uppdrag som inte f ö rmedlas via
telefon. En orsak till detta kan vara de brister som karakteriserar telefonv ä xlarna inom dessa orter. Problemen utg ö rs fr ä mst av begr ä nsad mottagningskapacitet, f ö r f å kanaler f ö r radiotrafiken samt i n å gon m å n ä ven d å lig
radiobevakning fr å n taxif ö rarnas sida. Det st ö rsta problemet med direkttelefonerna till uppst ä llningsplatser f ö r
taxi ä r att f ö rmedlingskapaciteten ä r liten beroende p å det begr ä nsade antalet telefonlinjer till uppst ä llningsplatserna, av att taxibilarna m å ste infinna sig vid stationerna samt av den relativt
omfattande skadeg ö relse som dessa direkttelefoner uts ä tts f ö r och som periodvis
s ä tter delar av systemet ur funktion.
Tabell 7,1 S ä tt
att best ä lla taxi f ö rdelat p å
uppdragstyper - exempel fr å n G ö teborg och Ume å
Uppdragstyper
Best ä llningss ä tt/ort
via taxis v ä xel
direkt vid taxi-eller direkttelefon h å llplats
eller direkt p å gatan
G ö teborg % Ume å G ö teborg %
Ume å
Alla
uppdrags
ityper
50
79
50
21
Privatresor
43
75
57
25
Tj ä nsteresor
46
81
54
19
F ä rdtj ä nst
86
97
14
3
K ä lla: TFD-publikation 1977:4, Taxi
och framtiden
F ö r taxikunderna utg ö r en fullgod kapacitet hos best ä llningscentralerna ett grundl ä ggande villkor f ö r
att f å tag p å en taxibil. F ö r
taxif ö retagen fungerar centralen sora en
trafikledningscentral fr å n vilken i princip hela
verksamheten kan styras och kontrolleras. Av den anledningen spelar best ä llningscentralen ocks å en avg ö rande roll f ö r ett effektivt utnyttjande av bilarna och d ä rmed f ö r
ekonomin i taxif ö retagen.
Prop. 1979/80:142 103
Brister i nuvarande best ä llningscentraler medf ö r att m ö jligheterna till fordonsstyrning ä r begr ä nsade.
Speciellt stora ä r problemen i de st ö rsta t ä torterna
i landet. F ö r n ä rvarande planeras ett inf ö rande
av datoriserade f ö rmedlingssystem i Stockholm, G ö teborg och Malm ö .
Detta system vars uppbyggnad och funktion beskrivs ö versiktligt i bilaga 3 b ö r ge m ö jligheter
till en effektivisering av s å v ä l trafikledning som f ö rmedlingsarbetet. Ä ven om den
senare effekten i och f ö r sig torde inneb ä ra avsev ä rda
f ö rb ä ttringar av nuvarande situation b ö r
ä ven systemets m ö jligheter till styrning och kontroll av trafiken
utnyttjas.
Investeringar i utvidgade f ö rmedlingsresurser kombinerat med vidgad samverkan kan allts å medverka till ö kade
m ö jligheter att f ö rb ä ttra den
tekniska effektiviteten i taxis verksamhet. Inom de st ö rsta t ä torterna
torde detta obetingat medf ö ra att den
ekonomiska effektiviteten i taxif ö retagen
f ö rb ä ttras. F ö r de mindre t ä torterna eller f ö r
ca 500 av de taxif ö reningar som idag har ett f ö rmedlingssystem baserat p å radiokommunikation kan dock situationen vara
annorlunda. Den befintliga f ö rmedlingskapaciteten
r ä cker vanligen till ä ven om systemet ej ger underlag f ö r en aktiv trafikledning. I m å nga fall saknas ocks å ett trafikunderlag som ger ekonomiskt utrymme f ö r investeringar i den storleksordning - 10 ä 20 milj kr - som anskaffande av ett datoriserat f ö rmedlingssystem inneb ä r. F ö r att kunna klara ett s å dant investeringsprogram i mindre orter torde d ä rf ö r samarbete ö ver nuvarande f ö reningsgr ä nser vara n ö dv ä ndigt. F ö rmedlingscentralerna
skulle h ä rigenom kunna betj ä na relativt stora omr å den. M ö jligheterna att etablera s å dana centraler skulle underl ä ttas genom den utvidgning av stationsorterna som har
diskuterats i avsnitt 7,2,2, Ä ven efter
ett genomf ö rande av en s ä dan f ö r ä ndring skulle emellertid huvuddelen av de lokala
trafikomr å dena f ö r taxi vara f ö r
sm å f ö r att ekonomiskt b ä ra ett
datoriserat f ö rmedlingssystem. Det b ö r dock framh å llas
att utvecklingen inom
Prop. 1979/80:142 104
datoromr å det g å r mycket snabbt varf ö r ekonomiskt mera l ä mpliga
system mycket v ä l kan f ö religga inom en n ä ra
framtid.
Bl a fr å gan om best ä llningssystem ö verv ä gs f ö r n ä rvarande av utredningen om en framtida samordning av
allm ä nna landmobila
radiokommunikationer (SARK). Utredningen genomf ö rs i televerkets regi. Syftet ä r
att unders ö ka f ö ruts ä ttningarna f ö r en ö kad
samordning inom omr å det landmobil radiokommunikation.
Utredningen ber ä knas redovisa resultatet av sitt
arbete i juni 1979. D ä rf ö r b ö r en detaljerad diskussion om m ö jligheterna inom detta omr å de anst å
till dess de tekniska m ö jligheterna klarlagts av SARK.
7.3.1 Ä nslutning_till_best ä llningscentral
Om tillst ä ndsmyndigheten
f ö reskriver det ä r en innehavare av tillst å nd till taxitrafik f n skyldig att ansluta sig till
en av myndigheten godk ä nd f ö rening som har till syfte att h ä lla
best ä llningskontor eller ha hand om
gemensamma uppgifter i ö vrigt i fr ä ga om trafiken.
Jag anser att en best ä mmelse
med motsvarande inneb ö rd b ö r finnas i yrkestrafiklagstiftningen ä ven forts ä ttningsvis. Inte minst fr å n konsumenternas synpunkt ä r det v ä sentligt
att ut ö vare av taxitrafik finns anslutna
till en gemensam best ä llningscentral. Ett s å dant krav p å
anslutning b ö r d ä rf ö r utg ö ra en huvudregel som regelm ä ssigt
anges som en f ö reskrift i tillst å ndet. L ä nsstyrelsen
b ö r emellertid kunna g ö ra undantag fr å n
denna regel om det f ö religger sk ä l f ö r det. S å dana sk ä l
kan t ex vara att taxitrafiken drivs i glesbygdsomr å den d ä r avst å nden mellan trafikut ö varna g ö r att f ö ruts ä ttningar
saknas f ö r att till rimliga kostnader h ä lla gemensam best ä llningscentral.
Jag ifr å gas ä tter d ä remot
n ö dv ä ndigheten av att en best ä llningscentral
skall drivas och f ö rvaltas inom ramen f ö r f ö reningsformen.
Vid kontakter med f ö retr ä dare f ö r taxi-
Prop. 1979/80:142 105
och kommunintressen har p å pekats att denna best ä mmelse utg ö r hinder mot att bilda rationella organisationer f ö r att handha t ex datoriserade best ä llningscentraler. Man f ö rordar i st ä llet
att en s å dan central b ö r kunna f ö rvaltas
och drivas i t ex aktiebolagsform.
Jag delar den uppfattningen att formen f ö r drift av best ä llningscentraler
eller annan samverkan mellan taxif ö retagen
inte skall styras f ö rfattningsm ä ssigt. Det nuvarande kravet p å f ö reningsform
b ö r d ä rf ö r som framg å tt av ö verv ä gandena i avsnitt 6.6 slopas. Detta hindrar eraellertid
inte att man alltj ä mt uppr ä tth å ller kravet
att taxi ä garna/taxif ö retagen skall vara anslutna till en best ä llningscentral .
7.4 Sam å kning
med taxi
F ö r att ö ka anv ä ndningen
av tillg ä nglig transportkapacitet inom taxi
har sam å kning angivits som en m ö jlig utv ä g.
De senare å rens utveckling p å elektronikens omr å de har d ä rtill gjort en planerad och
organiserad sam å kning praktiskt m ö jlig.
F ö r att sam ä kning med taxi skall kunna g ö ras effektiv och d ä rmed efterfr å gad kr ä vs en central trafikledning som till sin hj ä lp har datorutrustning och ett system f ö r fordonslokalisering. Till f ö ruts ä ttningarna h ö r dessutom att kommunikationen mellan trafikledning
och taxibil fungerar v ä l.
F ö r n ä rvarande saknas i Sverige egentliga erfarenheter av sam ä kning med taxi i organiserad form. Visst
forskningsarbete p å g å r emellertid. N å gra f ä ltf ö rs ö k i vilka utrustning och kanske framf ö rallt taxiresen ä rers vilja till sam å kning har pr ö vats
har dock inte f ö retagits.
Prop. 1979/80:142 106
Mot bakgrund av den nuvarande passagerarbel ä ggningen i taxibilarna borde det enligt min
uppfattning f ö religga goda f ö ruts ä ttningar f ö r sam ä kning
eftersom de flesta taxiuppdrag utf ö rs
med en eller tv å passagerare. I de st ö rre t ä torterna
torde ocks å uppdragsintensiteten vara s å dan att sam å kning
kan vara ett intressant alternativ. Os ä kerheten
ä r dock f ö r n ä rvarande
stor vad g ä ller taxiresen ä rernas ben ä genhet
att acceptera sam å kning. En stor del av de taxiresor
som g ö rs idag ä r s ä dana d ä r resen ä ren
har en tid att passa och d ä r f ö ljaktligen ankomsttiden till resm å let
ä r av betydelse. F ö r att f å
dessa resen ä rer att utnyttja sam ä kningssystem kr ä vs
n ä gon form av garanti f ö r ankomsttiden. M ö jligheterna
att f å ö ver resen ä rerna till ett system med sam å kning torde ä ven
i h ö g grad bero p å taxeniv å n.
Det ä r sannolikt av avg ö rande betydelse att taxan f ö r den enskilde kunden blir m ä rkbart l ä gre
ä n vid en traditionell taxiresa f ö r att sam å kning
skall bli attraktiv.
Det b ö r i detta sammanhang framh å llas av sam å kning
med taxi av det slag som ovan diskuterats inte utg ö r den enda transportformen som ligger mellan
taxitrafik av traditionellt slag och linjetrafik. Sam å kning i form av ett utvidgat lin-jebilssystem kan
exempelvis ge snabba och relativt billiga transporter mellan frekventa start-
och m å lpunkter f ö r taxiresor. En s å dan trafik kan ocks å medverka
till att trafiktopparna kan m ö tas. Ur
ekonomisk synvinkel kan s ä dana arrangemang medf ö ra f ö rdelar f ö r kunden, taxif ö retagen
och kommunen eller huvudmannen f ö r
den lokala och regionala persontrafiken.
Det skulle vidare vara en f ö rdel ur sam å kningssynpunkt om bilparken inom
taxi omfattade en st ö rre andel bilar med fler ä n fyra passagerarplatser. D ä rigenom skulle b ä ttre
m ö jligheter skapas f ö r att m ö ta
transportmarknadens ö nskem å l och krav. Det ä r n ä mligen ocks ä ur trafikteknisk synpunkt f ö rdelaktigt vid all form av behovsanpassad trafik om
taxibilarna ä r s å dana att de l ä tt kan utnyttjas f ö r skilda transportbehov och f ö r olika typer av resor.
8 TAXITAXAN
8,1 Allm ä n
karakteristik
Den taxekonstruktion som nu g ä ller f ö r
taxitrafik ä r i stort sett lika ö ver hela landet. Den ä r till sina huvuddrag taxameteranknuten och best å r av en grundavgift, fyra avst å ndsbaserade tariffer - F, 1, 2 och 3 - samt en tids-baserad
avgift f ö r v ä ntetid.
Grundavgiften ä r
en fast avgift som f å r tas ut en g å ng f ö r varje
taxiresa. Detta sker automatiskt i och med att taxametern sl å s p å .
Tariff F utnyttjas vid eventuell framk ö rning till kund som best ä llt taxibil. Den f å r ocks å anv ä ndas vid returf ä rd utanf ö r den egna stationsorten.
Avgift enligt tariff 1 tas ut vid befordran av en person
under tid som ej klassificeras som s k OB-tid,dvs alla tider utom mellan 19.00
- 06.00 samt hela l ö rdags-, s ö ndags-och helgdagsdygn liksom dag f ö re helgdagsdygn. Tariffen f å r ocks å
anv ä ndas vid framk ö rning till kund utanf ö r den egna stationsorten.
Tariff 2 till ä mpas
d ä tv å eller tre personer befordras under icke OB-tid. Under OB-tid anv ä nds tariffen d ä
en person utnyttjar taxibilen.
D å fyra personer eller flera
samtidigt utnyttjar taxibilen anv ä nds
tariff 3. Under OB-tid f å r tariffen anv ä ndas redan d ä
tv å eller flera personer befordras.
Tariff 3 f å r ocks å utnyttjas vid all befordran d ä r f ö rbest ä llning av taxibil gjorts, dvs d å taxi best ä llts
till viss tidpunkt mer ä n en halvtimme i f ö rv ä g.
Prop. 1979/80:142 108
V ä ntetidstariffen ä r tidsberoende och kopplas in automatiskt s å fort den v ä gl ä ngdstariff som utnyttjas p å grund av alltf ö r
l å g fordonshastighet ej ger den ers ä ttning per tidsenhet sora v ä ntetidstariffen garanterar. De fordonshas-tigheter f ö r respektive tariff under vilka v ä ntetidstariffen i realiteten avg ö r befordringsavgiften redovisas i tabell 8.1. Ä ven de i april 1979 g ä llande niv å erna p ä grundavgift och tariffer anges i tabellen. Dessa
ing å r i den av l ä nsstyrelserna fastst ä llda taxitaxan som ä r lika ö ver hela landet med undantag f ö r de nordligaste l ä nen d ä r en till ä ggsavgift p ä
tio procent av taxameterbeloppet utg å r
under vissa vinterm å nader - det s k vintertill ä gget. Taxan ä r
en maximitaxa vilket inneb ä r att den ej f å r ö verskridas.
Tabell 8.1 Taxitaxan - april 1979
Grundavgift
6,20
kr per
bes
t ä llning
Tariff F
8,67
kr per
mil
(97,8
km/tim)
1
22,03
"
(38,5
)
2
26,63
II
(31,9
)
3
30,32
"
(28,0
)
V ä ntetidstariff
84,82
per
timme
Anm. Inom parentes anges de fordonshastigheter som m ä ste ö verskridas f ö r att respektive v ä gl ä ngs-tariff skall utg ö ra ber ä kningsgrund
vid best ä mning av befordringsavgift
Vid sidan av den taxameterreglerade avgiften finns i taxitaxan
ä ven vissa fasta avgifter f ö r t ex transport av skidor och cyklar som medf ö rs av resen ä ren.
D ä en taxikund medf ö r ö ver 2 5 kg
gods Inneb ä r det att befordringsavgif ten
best ä ms enligt h ö gre tariff ä n
vad antalet resen ä rer och restidpunkt normalt medger.
Prop. 1979/80:142 109
I anslutning till taxan har l ä nsstyrelserna meddelat vissa till ä mpningsf ö reskrifter,
I dessa regleras anv ä ndningen av tariffer etc ut ö ver vad som framg å r
av den tidigare redovisningen. F ö reskrifterna
inneb ä r bl a att ett barn under tio å r f å r medf ö lja vuxen resande utan s ä rskild avgift. Tv å
barn under tio å r r ä knas som en vuxen person. Vidare regleras befordringsavgifter vid
rundtursf ä rder och vid l å ngresor,
I detta sammanhang b ö r
ocks å det nuvarande drickssystemet n ä mnas. M å nga
taxikunder uppfattar dricksen som en del av taxan i likhet med vad som g ä ller inom restaurangn ä ringen. Dricksen ing å r dock inte
i taxekonstruktionen. Det ä r heller inte till å tet f ö r taxif ö rare att beg ä ra
dricks. Den har dock kommit att inr ä knas
som en del av taxif ö rarens r ö rliga l ö nedel.
I en dom som arbetsdomstolen nyligen avkunnat sl å s fast att dricksen ä r att
betrakta som en del av f ö rarens l ö n (Arbetsdomstolens dom nr 151/78). Anvisningar
till ledning f ö r taxeringsmyndigheterna vid
beskattning av taxif ö rares dricks har utf ä rdats av Riksskatten ä mnden (RN 1970 nr 1).
110
Prop.
1979/80:142
_
CN ro
-8
2-
1
o
00
'
CT>
i
! i
w
L_
i
1
-..7'
1
1 ;
\
1 '
-
\.
i
ZI
'
fL.
""v..
T
LT)
UJ
I
C
-..
N
V
'"i
O)
Cd
\
! » i..
.g
X
q: o
UJ
z
\\ 11 \
'
X
PORT
PRISII
4-1
1 i
-
o
i
TR Ä NS UMENT
1 i
i i
1
n
V
4J
1
CO
. 1
O
w
H
1 O DQ -
1 U
0)
S
5
S
' \l_
1
i ,
) £
lO
2
i
o>
X
m Q)
'_ \
1 1
i
o c
\ \
i
tH
0 c cn
.\
' : Lil!
b]
0 l-l
Q
Ul 10
'
rfi
W
Q,'
c
'\ 1
>
-N
:(0 C l-l
\
o
ä
Cl (U
. e= =
\ 'i
_
(O O)
«
iH .-(
Ln o o
1 i' 1
U)
H
M
Ij . ~
!i |! !
Q
01 01
rt rs) o
J2 r-l
i| i 1 i
2
TI 73
1.1
'.Vii '
E-i
*H -rH
> (1)
**\i'
U2
4J iJ
H l-l
*a! i i
O
Ol Ol
U -1
Uh
g:
TJ fO fO H TJ T3
4J
terna km e
W
:o
n O OJ
w
IX)
1 ti c c
O 0
iH tn O (0 . .
II!
LO
X C m Ul
f-l is>
CT)
m| 4J 0 1.1 >H
rt
l.l! j
Eh; rtJ Ul O) 0)
cr> D
wc; n a a
H 4 c
M U (U
r-l :0 -rJ 4J
'Ii
«
0 a f
U i*-l c T) Ij
--AI
e U W 0 rt JJ :0 -l-l 0, 01 M-I .
dl Ul
m
dj
H g JJ C
\ u.
JJ
b:
Ul ............
ij CP rt C rt
\
o; r-w fN m
:0 > H :rt tJ
D
7
« : a:
[t. rt 14-1 > jJ
O
Cm-
"
O)
> -A.
""
~o
O
c
r
o
Oj
LT
vJ
cn
CN
i
Figur 8.1 Kostnadsutveckling f ö r taxiresor å ren
1949-1979 i Ume ä
Prop. 1979/80:142 111
8.2 Taxitaxans utveckling
Fr å n b ö rjan av 1950-talet fram till slutet av 1970-talet har prisutvecklingen
f ö r taxiresor f ö ljt ungef ä r
den allm ä nna kostnadsutvecklingen i landet.
Detta illustreras i figur 8.1 d ä r index f ö r befordringsavgiften vid vanligt f ö rekommande taxiresor j ä mf ö rs med konsumentprisindex. I
figuren visas ocks å kostnadsutvecklingen f ö r resor och transporter enligt statistiska
centralbyr å ns s k representantvaruurval med
tillh ö rande v ä gningstal. Det kan noteras att priset p å taxiresor utvecklades n å got l å ngsammare ä n den allm ä nna
kostnadsniv å n under å ren kring 1970 men att en snabbare ö kning skett under de senaste å ren. J ä mf ö r man alternativa taxiresor framg å r att den under dagtid vanligaste taxiresan dvs d å tariff 1 utnyttjas, haft en kostnadsutveckling som
tom n ä got ö verskrider konsumentprisindex. D ä remot
har de resor som f ö retas under OB-tid, dvs resor d å tariff 2 eller 3 utnyttjas inte varit f ö rem å l f ö r samma kostnadsutveckling.
Ser man till de olika delarna i taxitaxan har niv å erna f ö r
dessa utvecklats i stort sett parallellt under 1950-talet
(figur 8,2), I slutet av 1960-talet br ö ts detta m ö nster
i och med att v ä ntetidstariffen h ö jdes relativt kraftigt. Alltsedan dess har avgiften
f ö r v ä ntetid ö kat mera ä n ö vriga tariffer.
Ä ven grundavgiften har under
1970-talet stigit avsev ä rt snabbare ä n tarifferna 1-3, Framk ö rningstariffen
(tariff F) har d ä remot
f ö rblivit praktiskt taget of ö r ä ndrad under
samma period.
Den olika utvecklingen av de skilda komponenterna i taxitaxan
har medf ö rt en intressant konsekvens, V ä ntetidstariffens kraftiga h ö jning i f ö rh å llande till framk ö rnings-tariffen
har n ä mligen f å tt till resultat att tariff F i realiteten spelat ut
sin roll. Endast i undantagsfall kan denna tariff numera p å verka befordringsavgiften. F ö r detta
opaginerad Kontrollera mot PDF
,1 INDEX
r-V Ä NTETIDS-J TARIFF
GRUNDAVG.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1950
1955
1960
1965
1970
1975
1980 Ä R
opaginerad Kontrollera mot PDF
Figur 8.2 Taxitaxan - Utvecklingen av grundavgift och
tariffer å ren 1949-1979 i Ume ä
K ä lla: V ä sterbottens l ä ns
allm ä nna kung ö relser och f ö rfattningssamling
Prop. 1979/80:142 113
jcr ä vs n ä mligen att bilen framf ö rs med en
hastighet som ö verskrider 98 km/tim. Orsaken till
detta ä r att v ä ntetidstariffen fungerar som en minimitariff vid
alla uppdrag. N ä r taxametern ä r p å slagen
garanteras taxi s å ledes en ers ä ttning per tidsenhet som inte understiger v ä ntetidstariffen.
Av samma orsak ber ä knas
f ö ljaktligen ers ä ttning enligt de ö vriga
v ä gl ä ngdstarifferna 1, 2 och 3 i realiteten f ö rst d å fordonshastigheten ä r s å h ö g att respektive tariff ger en h ö gre timers ä ttning
ä n den garanterade v ä ntetidsers ä ttningen.
I tabell 8.1 anges de f ä rdhastigheter som m å ste ö verskridas f ö r att respektive v ä gl ä ngdstariff skall kunna till ä mpas vid best ä mning
av befordringsavgiften.
Som framg å r av tabell
8.1 kr ä vs f ö rh å llandevis h ö g fordonshastighet f ö r att inte bara tariff F utan ocks å
tariff 1 skall till ä mpas vid best ä mning av befordringsavgiften. Det ä r d ä rf ö r sannolikt att v ä ntetidstariffen
spelar en ganska stor roll som ber ä kningsgrund
f ö r befordringsavgiften ä ven d å tariff 1
utnyttjas. Speciellt torde detta g ä lla
inom t ä torter d ä r trafiksituation och trafikregleringar ofta f ö r s ä mrar
framkomligheten i trafiken. D ä rigenom har
den tidsberoende taxan f å tt en allt st ö rre betydelse vid best ä mningen av befordringsavgiften vid taxiresor.
B .3 Ö verv ä ganden ang å ende
taxans utformning
Inom de flesta orter i landet fungerar taxi som ett
faktiskt monopolf ö retag. Detta g ä ller trots att n ä ringen
faktiskt ä r uppbyggd av ett stort antal sm å enskilda f ö retag,
eftersom priskonkurrens inte upplevs som ett m ö jligt konkurrensmedel av de enskilda taxif ö retagen. Detta beror p å att taxikunden inte kan agera p ä
samma s ä tt som vid ink ö p av de flesta andra varor. Kunden kan inte vid best ä llning kontakta flera taxif ö retag samtidigt f ö r
att informera sig om f ö ruts ä ttningarna f ö r transporten f ö r att sedan v ä lja
det f ö re-
8 Riksdagen 1979180. I .saml. Nr 142
Prop.
1979/80:142 114
tag som erbjuder de gynnsammaste villkoren. I st ä llet m å ste
anvisad taxibil eller den bil man p å
annat s ä tt f å r tag p å utnyttjas. En enskild taxi ä gare kan d ä rf ö r heller inte r ä kna
med en ö kad uppdragsvolym till f ö ljd av en ensidig taxereducering. Karakt ä ren p å
taxitrafiken och n ä ringens nuvarande uppbyggnad inneb ä r d ä rf ö r att f ö ruts ä ttningar saknas f ö r
en situation d ä r priskonkurrens medverkar till att
kostnads- och prisutvecklingen h å lls under
kontroll. En reglering av taxitaxorna b ö r
d ä rf ö r bibeh å llas s å vida inte konkurrensf ö ruts ä ttningarna f ö r ä ndras p å tagligt. En raodell f ö r organisation av taxi som kan uppfylla konkurrenskravet diskuteras
under avsnitt 6,4.3,
Som framg å tt i avsnitt
8,1 ä r den nuvarande taxan uppbyggd av
ett flertal olika komponenter i form av tariffer, avgifter och till ä ggsavgifter.
Nuvarande taxekonstruktion medf ö r att taxan blir sv å r ö versk å dlig. Bortsett fr å n
att det kan f ö religga vissa sv å righeter f ö r
f ö rare att k ä nna till alla de regler som g ä ller, kan vissa tolkningsproblem uppkomma vid till ä mpningen av nuvarande taxitaxa. Det kan exempelvis
ibland vara sv å rt f ö r taxi f ö rare att avg ö ra vilken resgodsavgift som ä r till ä mplig,
om den s k tio ä rsregeln vid befordran av barn g ä ller, om avgift f ö r
f ö rbest ä llning skall till ä mpas etc. F ö r taxikunden medf ö r
taxekonstruktionen sv å righeter n ä r det g ä ller
att kontrollera om avgiften ber ä knats p å ett riktigt s ä tt.
Till detta kommer os ä kerhet vad betr ä ffar skyldigheten att l ä mna dricks. Taxekonstruktionen g ö r det dessutom sv å rt
att i f ö rv ä g uppskatta reskostnaden p å
ett tillfredsst ä llande s ä tt.
De enskilda delarna i taxitaxan motsvarar vidare d å ligt de kostnader som belastar taxiservicen. D ä rigenom f ö rsv å ras ocks å
taxes ä ttningen genom att l ä mplig niv å
p å respektive taxekoraponent inte
logiskt kan h ä rledas ur kostnaderna f ö r respektive service.
Prop. 1979/80:142 115
Jag anser det d ä rf ö r ö nskv ä rt att nuvarande taxitaxa f ö renklas. Det skulle vara en f ö rdel fr å n
taxeregleringssyn-punkt om olika delar i taxan motsvarade de skilda kostnader
som en viss taxiservice inneb ä r.
Kostnaderna kan d å delas in i s ä dana som kan h ä nf ö ras till uppr ä tth å llandet av transportberedskapen och s å dana som f ö ljer
av sj ä lva transportuppdragen. Mot den
bakgrunden b ö r taxan byggas upp av en fast och
en r ö rlig del.
Den fasta avgiften per transportuppdrag i form av
nuvarande grundavgift kan enligt min mening betraktas som en "abonnemangsavgift",
vilken ger tilltr ä de till den transportservice som
efterfr å gas. Grundavgiftens niv å skulle kunna l ä ggas
s å att den tillsaimnans med avgiften
f ö r sj ä lva transporterna och f ö rv ä ntad uppdragsfrekvens ger full kostnadst ä ckning f ö r
taxif ö retaget.
Grundavgiften skulle allts å t ä cka kostnaderna f ö r den transportberedskap som taxi m å ste uppr ä tth å lla inom trafikomr å det. Den skulle ocks å å terspegla effektiviteten i verksamheten. Avgiften
skulle n ä mligen t ä cka kostnader f ö r
s å v ä l f ö rflyttningar som v ä ntetid mellan uppdrag liksom eventuell framk ö rning till kunden. Genom att slopa den nuvarande
framk ö rningsavgiften som enskild del i
taxekonstruktionen skapas d ä rmed motiv f ö r taxi att f ö rs ö ka effektivisera fordonsstyrningen.
Vissa problem kan dock uppkomma som en f ö ljd av att fram-k ö rningsavgiften
slopas som en s ä rskild del av taxitaxan. Ben ä genheten hos taxif ö retagen att å ta sig uppdrag som medf ö r relativt l ä ng
framk ö rning kan exempelvis minska. Det g ä ller d ä rf ö r f ö r taxiorganisationen
inom varje trafikomr å de att ut ö va trafiken s å
att man f ö rhindrar att kunder
i avl ä gset bel ä gna delar av trafikomr å det f å r s ä mre taxiservice. En m ö jlighet kan
vara att man uppr ä ttar system f ö r att kompensera enskilda taxi ä gare f ö r
framk ö rningar som ö verskrider viss tid och/eller l ä ngd. Fr å n
r ä ttvisesynpunkt m å ste det n ä mligen
anses bet ä nkligt att enskilda taxikunder p å ett mer eller mindre slumpm ä ssigt s ä tt
drabbas av en avgift som till stor del beror p å kvaliteten i den trafikledning och den planering av verksamheten som
m å ste anses å ligga b å de
taxi och ansvariga trafikmyndigheter.
Det finns i sig inget som hindrar att grundavgiften l ä ggs p å olika niv å er inom skilda delar av landet. Niv å skillnaderna skulle d å å terspegla de m ö jligheter till effektivisering av fordonsstyrningen
som finns inom olika trafikomr å den. Det kan
ocks å vara motiverat att l å ta taxi utnyttja olika grundavgifter vid
transportuppdrag s å l ä nge man h å ller sig inom ramen f ö r en fastst ä lld
maximitariff. En i viss utstr ä ckning r ö rlig grundavgift ger n ä mligen m ö jligheter f ö r taxi att å tminstone
i n å gon m å n anpassa taxeniv å n till marknadsf ö ruts ä ttningarna
genom att t ex via taxel ä ttnader premiera kunder som kan
anpassa sin efterfr å gan till en f ö r taxi l ä mplig
tid. Detta kr ä ver dock att taxametern utvecklas s ä att detta blir tekniskt m ö jligt.
Grundavgiften b ö r
vara lika stor oberoende av best ä llnings-s ä tt. De merkostnader som telefonbest ä llningar medf ö r
torde mer ä n v ä l uppv ä gas av den m ö jlighet till central trafikledning som d ä rigenom ges. D ä remot
kan det vara motiverat med skilda grundavgifter f ö r OB-tid och icke-OB-tid. Det f ä r
anses vara rimligt att den f ö rh å llandevis dyrare transportberedskapen under kv ä llar och n ä tter
f ä r genomslag i det pris kunden skall
betala under dessa tider.
Prop. 1979/80:142 117
Den r ö rliga delen i taxan b ö r t ä cka sj ä lva transportkostnaden fr å n det att kunden kan disponera fordonet tills det å ter ä r ledigt f ö r nya uppdrag. Till denna kostnad h ö r f ö -rarl ö n, drivmedel etc. Transportkostnaden ä r i stort sett oberoende av antalet passagerare i
bilen. D ä rf ö r b ö r enligt min mening en enda
transporttariff vara tillr ä cklig.
Av samma sk ä l b ö r ocks å
den extra avgift f ö r resgods ut ö ver 25 kg slopas s ä l ä nge detta gods med h ä nsyn till g ä llande
fordonsbest ä mmelser kan medtas utan att extra
arrangemang beh ö ver vidtas.
Principen f ö r taxes ä ttningen b ö r
vara att n å full kostnadst ä ckning. Jag anser det v ä sentligt att taxitaxan utformas s å att den stimulerar till ett uteh å llande av bilar som ger en acceptabel
transportberedskap ocks å under perioder med f ö rh å llandevis h ö gre kostnader f ö r
s å dan beredskap. Vissa sv å righeter att f å
ut ett tillfredsst ä llande antal taxibilar under s k
OB-tid har kunnat observeras p å ett flertal
orter. Orsaken till detta uppges i m ä nga
fall vara att den f ö rv ä ntade int ä kten under tj ä nstg ö ringspasset
understiger kostnaderna f ö r att h å lla taxibilen i trafik.
Man kan h ä vda att
underl ä tenhet att h å lla taxibilen i trafik i den omfattning sora
angivits i exempelvis kommenderingsplan kan minskas genom effektiv kontroll
och k ä nnbara sanktioner. Argumenten som
talar f ö r att kv ä lls- och nattresen ä rerna b ö r b ä ra kostnaderna f ö r den dyrare service som st ä lls till f ö rfogande
under dessa tider p å dygnet m å ste dock anses tunga. Flertalet resor under kv ä lls- och nattetid ä r s k n ö jes- eller rekreationsresor.
Problemet f ö r kunden under dessa tider ä r i regel inte priset utan de begr ä nsade m ö jligheterna
att f ä tag p å en bil.
Ytterligare en v ä sentlig
orsak till att skilja p å OB- och icke-OB-tid vid taxes ä ttningen ä r
att den kanske mest pris-
Prop.
1979/80:142 118
k ä nsliga efterfr å gan utg ö rs
av f ä rdtj ä nsten. Dess utbyggnad b å de vad avser
antalet f ä rdtj ä nstber ä ttiqade personer och antalet till å tna f ä rdtj ä nstresor per person baseras i stor utstr ä ckning p å
de ekonomiska m ö jligheterna hos respektive kommun.
Det ä r d ä rf ö r angel ä get att f ä rdtj ä nstresorna, som till st ö rsta delen utf ö rs
under dagtid, inte drabbas av kostnader som ä r
h ä nf ö rbara till uppgiften att tillfredsst ä lla en helt annan typ av efterfr å gan
p å taxis tj ä nster. Detta ä r
enligt min mening ett starkt sk ä l f ö r att inf ö ra
en speciell OB-taxa eller "nattaxa",
Skillnaderna i rena transportkostnader mellan landets
olika delar torde vara mycket sm ä . D ä rf ö r b ö r den r ö rliga
delen av taxan vara lika ö ver hela landet.
Den nuvarande taxitaxan ä r ocks å som framg å tt tidigare densamma ö ver hela landet med undantag f ö r
de nordligaste l ä nen under vissa av vinterm å naderna. Ser man till kostnaderna f ö r att driva taxitrafik utg ö r f ö rarl ö nen den helt dominerande kostnadsposten. Denna ä r i stort sett lika ö ver hela landet och detsamma g ä ller
i huvudsak ä ven ö vriga kostnadsposter. Visserligen kan det med fog h ä vdas att det finns vissa vinters ä rkostnader som p ä verkar
verksamhetsresultatet. Dessa torde dock vara mindre ä n t ex de kostnadsdifferenser som beror av skilda
drivmedelspriser inom de olika distributionszonerna f ö r oljeprodukter. En kompensation med h ä nsyn till skillnaden i drivmedelspriser torde d ä rf ö r vara l ä ttare att motivera ä n ett speciellt vintertill ä gg.
En s å dan kompensation kan uppg å till h ö gst
en procent av taxan medan vintertill ä gget
ä r mycket sv å rt att ber ä kna
p å ett riktigt s ä tt. Enligt min uppfattning finns d ä rf ö r inga v ä gande sk ä l
f ö r att bibeh å lla det s ä rskilda
vintertill ä gget.
Jag har i tidigare avsnitt framh å llit det ö nskv ä rda i att taxi i den lokala organisationen har tillg å ng till en diffe-
Prop. 1979/80:142 119
rentierad fordonspark. F ö r att stimulera till detta kan en specialtaxa f ö r taxibilar som ä r
godk ä nda f ö r fler ä n fyra passagerare vara motiverad.
Denna taxa skulle endast f å utnyttjas d å fler ä n
fyra kunder samtidigt anv ä nder fordonet. F ö rutom att kostnaderna f ö r dessa taxibilar ä r n å got st ö rre ä n f ö r "normalstora" bilar inneb ä r ett ö kat
sittplatsutbud en h ö jning av den allm ä nna serviceniv å n
vilken kan utnyttjas i andra sammanhang. Inte minst av den anledningen b ö r en s ä rskild
storbilstaxa uppbyggd enligt ovan angivna principer allvarligt ö verv ä gas.
Det kan diskuteras om denna storbilstaxa skall inneh å lla s å v ä l fast som r ö rlig
avgift. S å l ä nge dessa st ö rre taxibilar ing å r i den allm ä nna
taxiberedskapen och inte har en helt separat marknad ä r det motiverat att storbilsavgiften tas ut i form
av enbart en r ö rlig tariff.
Rent allm ä nt kan h ä vdas att den r ö rliga
taxedelen - transporttariffen inklusive eventuell storbilstariff - med h ä nsyn till kostnaderna borde vara tidsberoende. Det ä r-n ä mligen som
framg å tt tidigare den tidsberoende f ö rarl ö nen som helt
dominerar kostnadsbilden. En ren tidstaxa medf ö r dock en olycklig motsatsst ä llning
mellan taxif ö rares och kunds intressen. Det kan
d ä rf ö r finnas anledning att bibeh å lla
den nuvarande formen som inneb ä r att den r ö rliga taxedelen kopplas till b å de tid och avst å nd.
Sven med h ä nsyn till glesbygdstaxis speciella
situation med relativt l å nga och i m å nga fall snabba transporter ä r denna bindning till b å de tid och avst å nd
motiverad. En tids- och avst ä ndsrelaterad
taxa medf ö r emellertid att ju s ä mre framkomligheten ä r f ö r taxi desto dyrare blir resan f ö r taxikunden. D å lig
framkomlighet medf ö r ocks ä att antalet uppdrag per tj ä nstg ö ringspass
blir relativt l å gt vilket i sin tur inneb ä r d å ligt
kapacitetsutnyttjande. Detta ä r ett f ö rh å llande som b ö r beaktas av de kommunala trafikn ä mnderna vid utf ä rdande
av de lokala trafikf ö reskrifter p å det s ä tt
som angivits i avsnitt 7.1.
Prop. 1979/80:142 120
En v ä ntetidstariff som automatiskt
utnyttjas vid uppeh å ll under resan som beordras av
taxiresen ä ren b ö r vidare enligt min mening bibeh å llas
och liksom idag fungera som den tidsberoende delen i taxan samtidigt som den
tj ä nstg ö r som en form av minimitariff.
En taxekonstruktion av det slag som jag skisserat i det f ö reg å ende med en
grundavgift, en transporttariff samt en v ä ntetidstaxa
skulle inneb ä ra att den nuvarande grundavgiften
h ö js medan de avst å nds- och tidsbaserade tarifferna s ä nks. Detta skulle sannolikt inneb ä ra f ö rdelar f ö r taxi inom orter med f ö retr ä desvis m å nga och korta f ö rflyttningar.
Korta resor skulle relativt sett f ö rdyras
medan de l ä ngre skulle bli billigare. Den f ö reslagna taxekonstruktionen f ö ruts ä tter att ers ä ttning ocks ä
utg å r f ö r returk ö rning utanf ö r det egna trafikomr å det vilket medf ö r att glesbygdstaxi erh å ller viss kompensation f ö r att de l ä ngre
resorna med detta taxesystem blir relativt billigare.
Det ä r uppenbart att det ä r f ö renat med
stora sv å righeter att skapa ett enhetligt
taxesystem som ger fullst ä ndig r ä ttvisa mellan taxif ö retag p å olika orter och samtidigt ä r enkelt f ö r
taxikunderna. F ö r kunderna kan dock den f ö reslagna taxekonstruktionen ge b ä ttre m ö jligheter
att ö verblicka de skilda komponenterna
i taxan. Samtidigt kan en omf ö rdelning av
avgiften fr ä n r ö rlig till fast del ö ka kundens m ö jligheter att i f ö rv ä g uppskatta priset f ö r den resa han avser g ö ra,
8,4 Taxes ä ttning
vid organiserad sam ä kning
Den i avsnitt 8,3 f ö reslagna
taxekonstruktionen l ä mpar sig mindre v ä l vid organiserad sam ä kning. Av naturliga sk ä l kommer
vid sam å kning inte den f ö r varje passagerare n ä rmaste v ä gen till m å let att kunna v ä ljas.
En sam ä kningstaxa m ä ste d ä rf ö r konstrueras s å
att resen ä ren inte till fullo drabbas av
konsekvenserna av en tids- och avst å ndsbaserad
taxa.
Prop. 1979/80:142 121
Befordringsavgiften b ö r
i dessa fall grundas p å en zontaxa, dvs en fast avgift per
person f ö r resor inom och mellan vissa angivna
zoner. Med zontaxa f ä r dessutom resen ä ren m ö jlighet att
veta det exakta priset f ö r resan redan innan denna f ö retas.
Zontaxa kan enligt min mening fr ä mst bli aktuell inom omr å den d ä r
datorteknik utnyttjas f ö r uppdragsf ö rmedlingen. Datorisering utg ö r d ä remot inget
krav. En till ä mpning av zontaxa underl ä ttas dock avsev ä rt
eftersom den zonindelning som utnyttjas i f ö rmedlingssystemet
ä ven kan anv ä ndas f ö r
taxesystemet. Innan zontaxa kan genomf ö ras
kr ä vs dock omfattande f ö rberedelser. I detta sammanhang kan inte minst den
information som rutinm ä ssigt kommer att insamlas i det
datoriserade systemet ge ett utg å ngsmaterial
f ö r best ä mning av rimliga och kostnadsanpassade zontaxor.
Med ett zontaxesystem kan framkomligheten i trafiken inom
skilda delar av taxeomr å det p å ett p å tagligt s ä tt å terspeglas
i taxan. Ett zontaxesystem ger ocks å
utvidgade m ö jligheter till taxedifferentiering
j ä mf ö rt med en taxameter-reglerad taxa. Framf ö rallt finns m ö jligheter att inf ö ra en geografisk prisutj ä mning som t ex kan inneb ä ra att ytteromr å den,
oberoende av avst å nd till t ä tortscentrum, behandlas lika i taxeh ä nseende. Zontaxa skulle d ä i f ö rsta hand
kunna till ä mpas f ö r trafik i mycket frekventa reserelationer.
Till nackdelarna med ett zontaxesystem h ö r att det ä r
relativt tidskr ä vande att bygga upp. Systemet medf ö r ocks ä
sv å righeter n ä r det g ä ller
att reglera v ä ntetid under uppdraget. En zontaxa
skulle inte inneb ä ra att taxametern kan slopas som
utrustning i taxibil. Taxametern beh ö vs
n ä mligen fortfarande f ö r transporter som g å r utanf ö r omr å det f ö r zontaxa.
Prop. 1979/80:142 122
Det faktaunderlag som erfordras f ö r att ange avgifts- och tariffniv ä er eller zonavgifter har inte varit tillg ä ngligt f ö r
mig. Det har heller inte varit m ö jligt att i
detalj analysera effekterna f ö r trafikut ö vare eller kunder av ett zontaxesystem.
8,5 Taxametern
Taxan b ö r f ö rutom att vara l ä tt ö versk å dlig ä ven till ä mpas
p å ett s ä tt som ä r
l ä tt att kontrollera f ö r taxikunden. D ä rf ö r b ö r
befordringsavgiften i traditionell taxitrafik alltid framg å av taxametern i bilen. Det faktum att nuvarande
taxametrar ä r inst ä llda s ä
att g ä llande maximitaxa alltid tas ut vid
uppdrag d ä r taxametern utnyttjas leder till
en stelhet i priss ä ttningen. Denna motverkar i sin tur
m ö jligheterna att n å en mera marknadsanpassad taxes ä ttning under exempelvis l ä gtrafiktid. M ö jligheter
b ö r d ä rf ö r ä ven forts ä ttningsvis finnas att tr ä ffa avtal om befordringsavgifter som ligger under
den maximalt till å tna avgiften. Det ä r i f ö rsta hand
storkunder och st ä ndigt å terkommande kunder som b ö r kunna behandlas mera flexibelt ä n vad den taxameterbest ä mda maximiavgiften nu till å ter. En m ö jlighet
som redan finns idag ä r att s å dana kunder efter ö verenskommelse erh å ller
rabatter. F ö r att m ö jligg ö ra
en mera marknadsanpassad priss ä ttning ä ven f ö r
kon-tantbetalande kunder borde en taxameter utvecklas som kan anv ä ndas vid k ö rningar
d ä r t ex viss rabatt har medgivits.
Ett v ä sentligt syfte med att utnyttja
taxametern vid alla uppdrag b ö r vara att
varje resa dokumenteras vad g ä ller vissa
karakteristika och helst lagras i n ä gon
form av dataminne kopplat till taxametern. Kunderna b ö r ocks å
regelm ä ssigt erh å lla ett kvitto p å
erlagd avgift. I de fall d å
s ä rskilda avtal g ä ller
b ö r kvitto ä nd å erh å llas med uppgifter om resans karakt ä r etc. F ö r
att underl ä tta kvittohanteringen och ä ven eliminera den felk ä lla som utskrivning av kvitto f ö r
hand inneb ä r b ö r avgift och andra uppgifter om resan automatiskt p å f ö ras kundens
kvitto.
Prop. 1979/80:142 123
F ö r att erforderlig dokumentation
skall kunna erh å llas beh ö vs en ny typ av taxameter med flera funktioner ä n vad som finns idag. F ö r n ä rvarande p å g å r viss
produktutveckling p å omr å det som dock i f ö rsta hand syftar till att tillgodose
de krav som huvudmannen f ö r f ä rdtj ä nsten st ä ller p å
ett redovisningssystem. Ett s å dant
utvecklingsarbete sker inom det s k RETAX-projektet som arbetar med ekonomiskt
st ö d fr å n styrelsen f ö r teknisk utveckling (STU). I
projektet medverkar representanter f ö r
bl a huvudm ä nnen f ö r f ä rdtj ä nsten, taxi och taxametertillverkare.
8,6 Dricksens roll i taxesystemet
Dricksen utg ö r
som tidigare n ä mnts inte en del i nuvarande
taxitaxa och kan d ä rmed heller inte avskaffas genom en
enkel administrativ å tg ä rd. Det ä r dock enligt min uppfattning ö nskv ä rt att
drickssystemet f ö rsvinner. Dricks kan i sig anses
vara en otidsenlig form f ö r betalning f ö r tj ä nster.
Huvudargumentet f ö r ett avskaffande av dricksen ä r dock den os ä kerhet
som kunden upplever r ö rande vad som egentligen ä r priset f ö r
en taxiresa. Det b ö r d ä rf ö r klarg ö ras att den avgift som skall erl ä ggas ä r den som
visas p å taxametern. Denna princip markeras
b ä st i ett system d ä r kunden automatiskt f å r kvitto p ä
avgiften. Ben ä genheten att l ä mna dricks p å verkas
d ä rigenom sannolikt av det f ö rh ä llandet att
dricksen inte kan bakas in i kvittobeloppet, vilket kan ha speciell betydelse
vid de taxiresor som betalas av exempelvis arbetsgivare.
Som ocks ä framgick i
avsnitt 8.1 utg ö r dricks emellertid en del av taxif ö rarens l ö n.
Medvetenheten hos taxikunderna om detta f ö rh ä llande ä r
inte alltid helt klar vilket leder till irritation i f ö rh å llandet f ö rare-kund. I och med att dricksen genom de å tg ä rder som h ä r skisserats successivt skulle f ö rsvinna f ö rlorar
den ä ven sin funktion son r ö rlig l ö nedel.
Prop. 1979/80:142 124
F ö rarna m å ste d å kompenseras
genom en h ö jning av grundl ö nen som motsvarar f ö rslagsvis vad riksskatteverket (RSV) idag i sina riktlinjer f ö r taxering anser utg ö ra inkomst av dricks. Denna schablontaxering b ö r d å ocks ä sj ä lvfallet
upph ö ra.
8.7 Taxefastst ä llelsen
Som framg å r av
redovisningen under avsnitt 3.1 ankommer det p å l ä nsstyrelserna att fastst ä lla taxorna i taxitrafiken. Enligt de best ä mmelser i YTF som r ö r taxefastst ä llelse b ö r l ä nsstyrelsen
n ä r f ö rh å llandena f ö ranleder till det bereda kommuner eller organisationer,
som f ö retr ä der kommunintressen, trafikf ö retag,
sammanslutningar av ut ö vare av yrkesm ä ssig trafik, som ä rendet
kan ang å , samt representanter f ö r n ä ringslivet
tillf ä lle att yttra sig innan taxan fastst ä lls .
Enligt den nuvarande ordningen skall l ä nsstyrelsen inte endast fastst ä lla taxan f ö r
enskild trafikut ö vare vid nytillkommen trafik. Ocks ä n ä r enskild
trafikut ö vare eller - som vanligen ä r fallet - sammanslutningar av trafikut ö vare beg ä r
h ö jning av en g ä llande taxa ankommer det p å l ä nsstyrelsen
att pr ö va fr å gan.
I olika sammanhang - inte minst fr ä n taxi- och kommunf ö rbunden - har framh å llits
nackdelarna med den nuvarande proceduren f ö r
taxefastst ä llelsen. Det f ö rekommer bl a att olika l ä nsstyrelser medger olika stora h ö jningar, vilket medf ö r att taxeniv å n f ö r samma slag av trafik kommer att variera. Detta leder till att l ä nsstyrelsernas beslut ö verklagas och att en utj ä mning
av taxorna sker f ö rst vid regeringens pr ö vning av besv ä rs ä rendena. Den beskrivna fast-st ä llelseprocessen tar d ä rf ö r l å ng tid. Det h ä nder ocks å att enstaka l ä nsstyrelsebeslut
vinner laga kraft och att en sakligt motiverad olikhet i taxes ä ttningen d ä rigenom
uppst å r.
Prop.
1979/80:142 125
Jag har med tillfredsst ä llelse
noterat att de problem som ä r f ö rknippade med taxefastst ä llelsen har uppm ä rksammats
inom regeringskansliet. 1 prop. 1978/79:99 om en ny trafikpolitik pekas p å de ol ä genheter
som h ä r har beskrivits I propositionen
anf ö r f ö redraganden bl a att problemet b ö r
kunna l ö sas genom att ett centralt organ pr ö var vissa fr å gor
om fastst ä llelse av taxor. F ö rslag l ä ggs
ocks å fram om att fr å gan om generella f ö r ä ndringar av taxeniv å n i busslinje- och taxitrafiken skall pr ö vas av ett s å dant
centralt organ. Uppgiften b ö r enligt
propositionen ankomma p å
en ny myndighet - transportr å det - sora f ö resl å s inr ä ttas den 1
januari 1980, N å gon f ö r ä ndring s å vitt avser det formella fastst ä llandet av taxor i samband med tlllst å ndsgivningen f ö r
nytillkommen trafik f ö resl å s d ä remot inte.
Jag anser att ett genomf ö rande av f ö rslaget om en central pr ö vning av fr å gorna
om taxeniv å n skulle inneb ä ra v ä sentliga f ö rb ä ttringar.
Hanteringen av ä renden om t ex taxeh ö jningar skulle komma att g å betydligt snabbare ä n f n. Detta ä r av v ä sentlig betydelse f ö r trafikf ö retagen n ä r det g ä ller
f ö retagens m ö jligheter att anpassa verksamheten till
kostnadsutvecklingen.
Jag vill f ö rorda att
best ä mmelserna i yrkestrafiklagstiftningen
om det remissf ö rfarande som till ä mpas innan taxefr å gan
avg ö rs inte uttrycks som fakultativa.
Det b ö r i st ä llet vara obligatoriskt att inh ä mta yttranden i detta slag av ä renden. Den uppr ä kning
av myndigheter och organisationer som f n finns b ö r vidare kompletteras med s å dana landstingskommuner eller s å dana huvudm ä n
som avses i lagen (1978:438) om huvudmannaskap f ö r viss kollektiv persontrafik.
Prop.
1979/80:142 126
9 OLAGA TAXITRAFIK
En f ö reteelse som har blivit allt
vanligare under senare å r ä r den olaga yrkesm ä ssiga
taxitrafiken eller s k svart å kning. Den f ö rekommer vanliqen i de st ö rre t ä torterna och
vid s å dana tider d å efterfr å gan
p å taxitj ä nster ä r
stor. Svart å karen erbjuder oftast sina tj ä nster direkt p å
gatan men det h ä nder ocks å att han tar emot best ä llningar vid obesatta taxih å llplatser.
Enligt uppgift f ö rekommer det ä ven att svart å kare
via kommunikationsradio i bilarna kan avlyssna taxis radiofrekvenser och h ä rigenom f å
kunder till sin verksamhet.
Enligt min mening utg ö r
den snabba utvecklingen av svart å kningen
ett allvarligt problem ur m å nga
synpunkter. Det finns anledning anta att den olagliga verksamheten ofta ut ö vas med fordon som ä r oskattade, of ö rs ä krade och beh ä ftade med brister av olika slag.
Utnyttjandet av svart å kare
inneb ä r ocks ä betydande risker f ö r kunden. Denne l ö per risk att uts ä ttas f ö r
brottslighet av olika slag. Han st ä lls
ocks å utanf ö r det f ö rs ä kringsskydd som en taxikund annars å tnjuter.
Svart å kningen utg ö r vidare en illojal konkurrens gentemot den seri ö sa taxitrafiken. Avsaknaden av kraftfulla å tg ä rder mot
svart ä kningen fr ä n myndigheternas sida kan medf ö ra risker f ö r
att en uttunning av den regulj ä ra taxitrafiken,
s ä rskilt nattetid, blir f ö ljden. Representanter f ö r taxin ä ringen
har ocks å i olika sammanhang uttryckt sin
oro ö ver den utbredning som svart å kningen har f å tt.
Ä ven
samh ä llet torde ha intresse av att olaga
taxitrafik f ö rhindras. Att driva yrkesm ä ssig trafik - som det h ä r ä r fr å ga om - utan tillst å nd eller att bryta mot de best ä mmelser
som g ä ller f ö r trafiken kan inneb ä ra avsev ä rda ekonomiska f ö rdelar f ö r
ut ö varen samtidigt som skatter och
allm ä nna avgifter undandras det allm ä nna.
Prop.
1979/80:142 127
Mot bakgrund av vad nu har sagts har jag funnit anledning
att ocks å behandla de ansvarsbest ä mmelser som finns knutna till det regelsystem som g ä ller f ö r
den yrkesm ä ssiga trafiken.
Den nuvarande p å f ö ljden dagsb ö ter
ä r inte utformad s ä att den effektivt motverkar de ekonomiska vinster
som den olaga yrkesm ä ssiga trafiken kan inneb ä ra f ö r ut ö varen. De p å f ö ljder sora utd ö ms
f n ä r med andra ord alltf ö r obetydliga f ö r
att ha n ä gon allm ä npreventiv verkan, ö vertr ä delser av detta slag borde d ä rf ö r vara f ö rknippade med ekonomiska sanktioner av s ä dan art att de utg ö r ett avh å llande moment. I sammanhanget kan
pekas p ä det avgiftssystem som finns i fr å ga om ö vertr ä delser av belastningsbest ä mmelserna - ö verlastavgiften
- och som oavsett om ö vertr ä delsen ä r straffbar eller inte utg å r enligt lagen (1972:435) om ö verlastavgift. Enligt uppgift har ö verlastavgiften haft stor betydelse n ä r det g ä ller
att nedbringa antalet ö vertr ä delser mot belastningsbest ä mmelserna.
Sanktioner av detta slag skulle med all sannolikhet bidra till att antalet ö vertr ä delser av
typen svart ä kning minskade.
Olaga yrkesm ä ssig
trafik bedrivs i stor utstr ä ckning av
enskilda personer men det f ö rekommer
ocks ä i inte obetydlig omfattning att
olaga trafik utf ö rs av f ö retagare. Enligt vad jag har erfarit p å g å r inom
justitiedepartementet ett arbete r ö rande
inf ö randet av ett system med s k f ö retagsb ö ter.
Detta g å r ut p å att underl ä tta
ett kommande st ä llningstagande till fr å gan om m ö jligheterna
att anv ä nda en s å dan form av ekonomiskt verkande sanktioner som alternativ
till andra p å f ö ljder vid vissa typer av brott. S ä rskilt
har pekats p å s å dana brott sora inneb ä r ekonomisk
vinning f ö r g ä rningsmannen. Som exempel p å
omr å den d ä r f ö retagsb ö ter skulle kunna ha betydelse har n ä mnts bl a yrkestrafiklagstiftningen.
Prop. 1979/80:142 128
Jag ä r i och f ö r sig positiv till ett sisceiu med avyifter f ö r den aktuella typen av ö vertr ä delser. Det
kan emellertid vara tveksamt om ett avgiftssystem skulle ha n å gon st ö rre
effekt just n ä r det g ä ller olaga taxitrafik med tanke p å att denna typ av verksarahet oftast torde utf ö ras av personer med svag ekonomi. Innan man ö verv ä ger en f ö r ä ndring av p å f ö ljdssystemet
i riktning mot n ä gon form av avgifter anser jag att
man b ö r avvakta resultatet av det redovisade
arbetet.
Den olaga yrkesm ä ssiga
taxitrafiken utg ö r dock ett s å allvarligt problem att å tg ä rder f ö r att komma till r ä tta med det snarast b ö r genomf ö ras. Som ett led i str ä vandena att nedbringa antalet ö vertr ä delser b ö r
den nuvarande straffp å f ö ljden sk ä rpas. Jag f ö rordar d ä rf ö r att p å f ö ljden f ö r
s k svart å kning i normalfallet best ä ms till b ö ter
eller f ä ngelse i h ö gst sex m å nader.
B ö ter b ö r enligt min mening komma ifr å ga
endast n ä r det g ä ller bagatellartade ö vertr ä delser, I grova fall b ö r p å f ö ljden utg ö ra
f ä ngelse i h ö gst ett ä r.
Vid bed ö mning av om brottet ä r grovt b ö r
s ä rskilt beaktas om den olagliga
verksamheten bedrivits i st ö rre
omfattning. Andra omst ä ndigheter som b ö r beaktas ä r
om g ä rningsmannen tidigare har gjort sig
skyldig till olaga yrkesm ä ssig trafik, saknar k ö rkort eller anv ä nt
oskattat, of ö rs ä krat eller bristf ä lligt fordon.
Mina Ö verv ä ganden tar - i enlighet med direktiven - fasta p å de f ö rh å llanden som r ö r
taxitrafiken. Jag anser emellertid att vad jag nu har sagt om p å f ö ljden f ö r olaga yrkesm ä ssig
trafik ä ger sin giltighet ä ven i fr å ga
om annan yrkesm ä ssig trafik, inte minst best ä llningstrafik med buss och turisttrafik.
Det har i olika sammanhang konstaterats att det ä r sv å rt att avsl ö ja olaga taxitrafik. Man kan d ä rf ö r n ö dgas godta indiciebevisning och det ä r givetvis v ä sentligt
att man d ä rvid l ä gger vikt vid varje enskilt moment i h ä ndelsef ö rloppet.
Mot bl a denna bakgrund ä r det viktigt att ö vervak-
Prop. 1979/80:142 129
ningen av trafiken ordnas p å ett ä ndam å lsenligt s ä tt. Framf ö r allt m ä ste
ber ö rda intressenter samverka. P å myndighetssidan ä r ett samarbete mellan polis och l ä nsstyrelser
s ä rskilt angel ä get. Upplysningar av vikt i spaningsarbetet m å ste s å ledes
vidarebefordras fr å n l ä nsstyrelsen till polisen och vice versa.
F ö r brottsbek ä mpningen p å
detta omr å de ä r ocks å upplysning till allm ä nheten v ä rdefull,
framf ö r allt om de risker som kunderna
uts ä tter sig f ö r. S å dan
"konsumentupplysning" b ö r
d ä rf ö r stimuleras.
9 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 142
Prop. 1979/80:142 130
10 F Ö RFATTNINGSM Ä SSIG REGLERING
De f ö rslag som jag har redovisat i det f ö reg å ende f ö ranleder vissa ä ndringar
i yrkestrafiklagstiftningen. Med tanke p å
att den omarbetade lagstiftningen f ö r
n ä rvarande ä r under behandling av riksdagen har jag utg å tt fr å n det f ö rslag till yrkestrafiklag som finns i prop.
1978/79:111 om å tg ä rder mot kr å ngel och on ö dig byr å krati
m.m.
Mina f ö rslag inneb ä r att best ä mmelsen
i 2 kap, 18 § lagen om krav p å s ä rskilda sk ä l f ö r tillst å nd till juridiska personer upph ä vs. Vidare kan 19 § samma kapitel om m ö jlighet f ö r koramun att ans ö ka
om tillst å nd f ö r juridisk person -en m ö jlighet som
f ö r ö vrigt aldrig har utnyttjats - upph ä vas.
Detta f ö ljer av att 18 § f ö resl å s upph ä vd.
Best ä mmelsen i 3 kap, 9 § om ä terkallelse
av tillst å nd och inl ö sen av r ö relse
i fall d å juridisk person meddelas tillst å nd efter ans ö kan
av kommun b ö r ocks å upph ä vas som en
konsekvens av det f ö reg å ende.
F ö rslaget om sk ä rpning av p å f ö ljderna n ö dv ä ndigg ö r en ä ndring av 4 kap, 1 § ,
Ut ö ver vad jag nu har angivit kommer
mina f ö rslag i ö vrigt att kr ä va
vissa ä ndringar i yrkestrafikf ö rordningen.
Prop. 1979/80:142 131
Bilaga 1
KOMMITT É DIREKTIV
Anf ö rande av statsr å det Turesson till statsr å dsprotokollet den 14 september 1978
Lagstiftningen om yrkesm ä ssig trafik har nyligen reformerats s å vitt avser godstransporter och busstrafik. Jag h ä nvisar i det sammanhanget till prop. 1977/78:137 om
vissa yrkestrafikfr ä gor m.m, och riksdagsbehandlingen h ä rav (TU 1977/78:27, rskr 1977/78:365). Reformen ber ö r fr å gor av
betydelse f ö r en utveckling mot ett mera
effektivt utnyttjande av transportapparaten och ett mindre inslag av
konkurrensh ä mmande regleringar i fr å ga om den yrkesm ä ssiga
lastbilstrafiken. N ä r det g ä ller busstrafiken kan n ä mnas prop. 1977/78:92 om å tg ä rder f ö r att f ö rb ä ttra lokal och regional kollektiv persontrafik (TU
1977/78:28, rskr 1977/78:364). Statsmakternas beslut inneb ä r bl.a. att f ö ruts ä ttningar har skapats f ö r att huvudmannaskapet f ö r
den lokala och regionala trafiken p å
landsv ä g ut ö vas genom interkommunal samverkan mellan landstingskommunen och kommunerna
i resp. l ä n. Genom denna reform uppn å s en integrering av lokal och regional trafik samt
en ö kad samordning av trafikresurserna.
Taxitrafiken har - om ä n
vissa delreformer genomf ö rts -inte setts ö ver p å motsvarande
s ä tt. Jag kommer i det f ö ljande - framf ö r
allt mot bakgrund av taxitrafikens ö kande
roll i den kollektiva transportapparaten och de m å nga ö nskem å l och synpunkter som har framf ö rts
i fr å ga om f ö retagsstrukturen - att ta upp fr å gan om en utredning som kan leda till en samlad ö versyn av taxin ä ringen.
Den f ö rfattningsm ä ssiga regleringen av taxitrafiken finns fr ä mst i f ö rordningen
(1940:910) ang å ende yrkesm ä ssig automobiltrafik m.m. (omtryckt 1978:449)
(YTF).
En f ö ruts ä ttning f ö r att f å driva taxitrafik - liksom annan yrkesm ä ssig trafik - ä r
enligt YTF att trafiktillst å nd har
meddelats. Best ä mmelserna om trafiktillst å nd g ä ller i tilll ä mpliga delar ä ven
tillst å nd till ut ö kning av trafiken.
Trafiktillst å nd
f å r enligt huvudregeln meddelas
endast om den ifr å gasatta trafiken ä r beh ö vlig och i ö vrigt l ä mplig.
Ä ven s ö kandens l ä mplighet skall pr ö vas. Tillst å nd
till best ä llningstrafik f å r meddelas juridisk person endast om s ä rskilda sk ä l
f ö religger. Kan det antagas att
trafikf ö rs ö rjningen inom viss kommun fr ä mjas,
om best ä llningstrafiken f ö r personbefordran med personbil, dvs, taxitrafiken,
ut ö vas av juridisk person, f å r emellertid kommunen g ö ra ans ö kan
om tillst å nd f ö r den juridiska personen eller om ö verl å telse av tillst å nd
p ä denne.
Tillst å nd kan begr ä nsas till att omfatta vissa slag av transporter
eller viss kortare tid. Om tillst å ndet
avser best ä llningstrafik skall stationsort
best ä mmas f ö r bil som anv ä nds
i trafiken.
Prop.
1979/80:142 132
Sedan l ä nge till ä mpas den s.k. turordningsprincipen eller " ä ldstef ö rareprincipen".
Denna inneb ä r att ledigblivna tillst å nd tilldelas den f ö rare p ä orten som har den l ä ngsta tj ä nstg ö ringstiden. Principen finns inte fastlagd f ö rfattningsm ä ssigt
utan har utvecklats genoin praxis. Bakgrunden var att man ville tillf ö rs ä kra den anst ä llde f ö raren
en tryggad framtida f ö rs ö rjning genom att m ö jligg ö ra f ö r honom att
sj ä lv bli tillst å ndshavare.
S ä rskilda regler g ä ller om forts ä ttande
av taxir ö relse och ö verl å telse av
tillst å nd vid d ö dsfall och konkurs.
Trafiktillst å nd
kan å terkallas eller dras in p å viss tid bl,a, i samband med missf ö rh å llanden vid
trafikut ö vningen. I vissa fall kan i st ä llet varning meddelas. Trafiktillst å nd kan ocks å
å terkallas i samband raed att ans ö kan f ö religger fr å n en s ö kande
om nytt trafiktillst å nd. N ä r tillst å nd å terkallas i samband med att nytt trafiktillst å nd har l ä mnats,
kan den nye tillst ä ndshavaren f ö rpliktas att l ö sa
in r ö relsen.
Best ä llningstrafik f ö r personbefordran f å r bedrivas inom stationsorten. F ö r
trafik utanf ö r stationsorten g ä ller begr ä nsningar.
L ä nsstyrelse kan dock medge vissa
undantag fr å n vad som g ä ller om geografiska begr ä nsningar. L ä nsstyrelsen
kan ocks å f ö reskriva att samtrafik skall ske mellan olika omr å den. Med vissa angivna undantag g ä ller befordringsplikt f ö r innehavare av tillst å nd till yrkesm ä ssig trafik f ö r personbefordran med personbil eller i linjetrafik.
Innehavare av trafiktillst å nd kan å l ä ggas att ansluta sig till f ö rening
av ut ö vare av yrkesm ä ssig trafik med syfte att h ä lla best ä llningskontor
eller handha de gemensamma uppgifter i ö vrigt
som tillst å ndsmyndigheten finner l ä mpliga ,
Ut ö vare av yrkesm ä ssig trafik f ö r
personbefordran i best ä llningstrafik med personbil eller
i linjetrafik ä r underkastad de taxebest ä mmelser som fastst ä lls av l ä nsstyrelsen.
Fr å gor r ö rande taxin ä ringen - fr ä mst d å tlllst å ndsgivningen och f ö retagsstrukturen - har tagits upp i olika sammanhang.
Ä r
1971 avl ä mnade utredningen r ö rande f ö retagsstrukturen
inom den yrkesm ä ssiga v ä gtrafiken, den s,k, yrkestrafik-utredningen, sitt
bet ä nkande (SOU 1971:34) Lastbil och
taxi, Yrkestrafikutredningens bet ä nkande
var utg å ngspunkten f ö r prop, 1972:81 raed f ö rslag till bl,a, ä ndringar i YTF (TU 1972:13, rskr
1972:232) Ö verv ä gandena i propositionen rayn-nade ut i slutsatsen att anledning inte f ö rel å g att - s å som yrkestrafikutredningen hade f ö reslagit - vidta n å gon tv å ngsvis orastrukturering av taxin ä ringen mot st ö rre
enheter i bolagsform. I propositionen f ö reslogs
d ä remot å tg ä rder f ö r att kommunernas inflytande ö ver taxitrafikens
Prop.
1979/80:142 133
anordnande skulle kunna ö kas. F ö rslagen innebar att kommun - ora
det kunde antas att trafikf ö rs ö rjningen inom kommunen skulle fr ä mjas av att taxitrafiken ut ö vades av juridisk person - kunde s ö ka tillst å nd
f ö r den juridiska personen. F ö rslagen f ö ranledde
vissa ä ndringar i YTF.
En arbetsgrupp tillsatt av Svenska kommunf ö rbundet. Svenska taxif ö rbundet och Svenska transportarbetaref ö rbundet har utarbetat f ö rslag
till ä ndrad f ö retagsstruktur f ö r
taxin ä ringen och behandlat vissa andra d ä rmed sammanh ä ngande
fr ä gor. Gruppen, den s.k,
strukturarbetsgruppen, har ö verl ä mnat sin rapport. Taxin ä ringen - f ö rslag
till ä ndrad f ö retagsstruktur m.m. till f ö rbundsstyrelserna. Rapporten har d ä refter getts in till kommunikationsdepartementet och
remissbehand-lats. Arbetsgruppen f ö resl å r att taxitillst å nd
f ö retr ä desvis b ö r meddelas st ö rre f ö retag som
driver verksamheten i aktiebolagsform. I varje kommun b ö r i princip bildas ett aktiebolag f ö r taxitrafiken med ett f ö r hela kommunen gemensamt best ä llningskontor. Fr å n
denna regel b ö r enligt arbetsgruppen undantag
kunna g ö ras f ö r de st ö rsta t ä tortskommunerna. Alla nuvarande tillst å ndshavare f ö resl å s f å r ä tt att f ö rv ä rva aktier i bolaget. Turordningsprincipen b ö r slopas och ers ä ttas
med ett f ö rturssystem i fr å ga om hembud av aktier.
Vidare har n ä ringsfrihetsombudsmannen
(NO) i skrivelse till kommunikationsdepartementet tagit upp fr å gor som r ö r
bl.a. f ö retagsstrukturen inom taxin ä ringen. NO framh å ller
bl.a. att kravet i YTF om att s ä rskilda sk ä l skall f ö religga
f ö r att juridiska personer skall f å trafiktillst å nd
b ö r slopas.
I skilda framst ä llningar
har Svenska kommunf ö rbundet och Svenska taxif ö rbundet beg ä rt
en ö versyn av reglerna om fastst ä llande av taxor f ö r
taxitrafiken. F ö rbunden h ä vdar att fastst ä llelse
av taxor b ö r ske genom en central myndighets
f ö rsorg.
Transportforskningsdelegationen har publicerat rapporten
(1977:4) Taxi och framtiden. I rapporten redovisas resultatet av ett projekt,
Taxi-85, som har genomf ö rts vid Ume å universitet. Huvudsyftet med projektet var att f ö rs ö ka bed ö ma taxin ä ringens
framtida roll i transportsystemet. Till st ö d
h ä rf ö r har taxin ä ringens nuvarande situation
kartlagts och analyserats bl.a. med avseende p å ekonomi och organisation.
Slutligen kan n ä mnas
att riksdagen tidigare i å r har uttalat sig r ö rande taxifr å gorna.
I trafikutskottets av riksdagen godk ä nda
bet ä nkande (TU 1977/78:27, rskr
1977/78:365) med anledning av prop. 1977/78:137 om vissa yrkestrafikfr å gor m.m. f ö rutsattes
att man i arbetet med taxifr å gorna beaktar
den roll som taxitrafiken har i den kollektiva trafikapparaten. Vidare anf ö rdes att regeringen snarast f ö r riksdagen borde l ä gga fram f ö rslag till l ö sningar i syfte att f ö rb ä ttra f ö retagsstrukturen inom taxin ä ringen och i
Prop. 1979/80:142 134
ö vrigt
anpassa lagstiftningen i fr å ga om
taxitrafiken till g ä llande trafikpolitiska v ä rderingar.
Bland taxin ä ringens mera
traditionella uppgifter kan n ä mnas
personbefordran till och fr å n t å g, bussar och flygplatser liksom till och fr å n sammankomster av olika slag, n ö jeslokaler, l ä kare,
sjukv å rdsinr ä ttningar etc.
Taxi har emellertid inom den kollektiva trafikf ö rs ö rjningen f å tt ä ven andra
uppgifter ä n dem sora jag nu har n ä mnt. Framf ö r
allt har kommunerna - som ett led i sina skyldigheter att s ö rja f ö r kommuninv å narnas service - kommit att bidra till att utvidga
taxis traditionella verksamhetsomr å de.
Kommunerna utnyttjar numera i allt st ö rre
utstr ä ckning taxi f ö r att uppn å
en tillfredsst ä llande transportf ö rs ö rj-ninq. Som
exempel p å uppgifter som har f ö r ä ndrat taxin ä ringens inriktning kan n ä mnas f ä rdtj ä nsten som har f å tt
stor betydelse f ö r m ä nniskor vars handikapp medf ö r
sv å righeter att anv ä nda buss och j ä rnv ä g. Skolskjutsning och sjultransporter utf ö rs till stor del genom taxis f ö rsorg. Vidare har taxi kommit att fylla en viktig
uppgift f ö r trafikf ö rs ö rjningen i
glesbygderna. Jag t ä nker d å framf ö r
allt p ä kompletteringstrafiken, dvs. s å dan trafik som utf ö rs som ers ä ttning f ö r annan kollektiv trafik.
Sora. en inte ov ä sentlig
del i taxis verksamhet ing å r ocks å vissa godstransporter. Som exempel h ä rp å kan n ä mnas paket-distributio.T, mattransporter till skolor
samt post- och telegramf ö rmedling.
Det finns mycket som talar f ö r att taxi i framtiden komiker att f å en alltmer betydelsefull roll inte minst inom ramen f ö r den kollektiva persontransportf ö rs ö rjningen.
Genom sin flexibilitet b ö r taxi som transportmedel utg ö ra en viktig l ä nk
mellan tidtabellsstyrda kollektiva persontransportmedel och privatbilen.
Vad jag nu har sagt b ö r
kunna leda till en f ö rst ä rkning av taxis st ä llning inte
bara n ä r det g ä ller de traditionella arbetsuppgifterna. Nya
uppgifter, vilka kan tillgodose konsumentintressena, kan bed ö mas tillkomma. I glesbygdsomr å den b ö r taxiservicen
vad avser kompletteringstrafik kunna ut ö kas
och f ö rb ä ttras. Man kan ocks å t ä nka sig nya trafikformer inom mera t ä tbebyggda orar ä den,
s å som s.k. samtaxi, varigenom fier ä n en best ä llare
skulle kunna utnyttja en taxibil. Bl.a. h ä rigenom
skulle sannolikt konsumenternas behov av f ö rb ä ttrad taxiservice i de st ö rre t ä torterna kunna
tillgodoses i h ö gre grad ä n f.n. ö ver
huvud taget b ö r m ö jligheterna till samverkan mellan s å v ä l olika yrkesut ö vare
inom taxin ä ringen som mellan denna n ä ring och andra trafikslag tas till vara.
En ytterligare utvidgning av taxis uppgifter och dess integrering
i den kollektiva trafiken st ä ller krav p å taxin ä -
Prop. 1979/80:142 135
ringen vad g ä ller
kapacitet, organisation etc. Vidare ä r
det en f ö ruts ä ttning att kommunerna beaktar taxitrafiken i samband med den lokala
trafikplaneringen.
Som framg å tt tidigare
har f ö reslagits att taxin ä ringen omstruktureras mot st ö rre f ö retag. F ö r egen del anser jag inte att man b ö r p å tvinga en n ä ringsgren en viss f ö retagsstruktur eller f ö retagsform.
I st ä llet b ö r ö ppnas m ö jligheter att fritt v ä lja l ä mplig f ö retagsform p å
ett s ä tt som fr ä mjar f ö retagsekonomisk
och samh ä llsekonomisk effektivitet. Vidare
b ö r lagstiftningen utformas s ä att en med h ä nsyn
till lokala och andra f ö rh å llanden ä ndam å lsenlig utveckling fr ä mjas utan on ö dig detaljreglering.
Mot bakgrund av att flera fr å gor r ö rande taxin ä ringen kvarst å r
ol ö sta och med tanke p å den betydelsefulla roll som taxi har och kommer att
f ä inom ramen f ö r den kollektiva persontrafikf ö rs ö rjningen f ö rordar jag att en s ä rskild utredare tillkallas f ö r
att g ö ra en ö versyn av taxitrafiken och dess roll i
transportsystemet.
De fr å gor som s ä rskilt b ö r
uppm ä rksammas i utredningsarbetet ä r samordningen med den kollektiva trafiken i ö vrigt, f ö retagsstrukturen
och m ö jligheterna till val av l ä mplig f ö retagsform,
en f ö rb ä ttrad service samt hur taxitj ä nsternas
utbud smidigt skall kunna anpassas till variationer i efterfr å gan. Andra viktiga fr ä gor som b ö r behandlas ä r befordringspliktens utformning och omfattning,
turordningsprincipen samt taxesystemets utformning och handl ä ggning. Utredaren b ö r i sitt arbete str ä va efter att
handl ä ggningen av taxifr ä gorna blir s ä
enkel och snabb som m ö jligt. Utredaren b ö r vidare l ä mna
f ö rslag till de f ö rfattnings ä ndringar
som resultatet av utredningsarbetet f ö ranleder
till.
Utredaren b ö r vara of ö rhindrad att ta upp ä ven andra fr å gor som har samband med dem som jag
har angett i det f ö reg å ende. Arbetet b ö r bedrivas skyndsamt.
Med h ä nvisning till vad jag nu har anf ö rt hemst ä ller
jag att regeringen bemyndigar chefen f ö r
kommunikationsdepartementet
att tillkalla en s ä rskild
utredare med uppdrag att f ö reta en ö versyn av taxin ä ringen,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
bitr ä de å t utredaren.
Vidare hemst ä ller
jag att regeringen f ö reskriver att kost naderna f ö r utredningen skall belasta sj ä tte huvudtitelns kommitt é anslag.
Prop. 1979/80:142 136
Bilaga 2
Tabeller
Tabell 1 Antal ordinarie tillst å nd f ö r taxitrafik
under å ren
1959-1977 f ö rdelade p å l ä n/f ö rening
Tabell 2 Antal reservtrafiktillst å nd f ö r taxitrafik
under å ren
1959-1977 f ö rdelade p å i ä n/f ö renj.ng
Tabell 3 Genomsnittliga k ö rstr ä ckor respektive tidsatganc,! f ö r olika uppdragsmoment f ö rdelat p å
tidsblock inom fyra unders ö kta omr å den
1
r-J
01 -r
ro
O.
1
nJ
(NJ
OJ t-i
u u
1
to -rH
r
c X
r*
ClJ cfl
(T>
> 4J
0)
c 0)
O
Jj
c -H
C
« ]
H
P
onj
T3
nJ
i->
c:
. C
CO
3
n -i-t
U
O o
o
O o
O
O O O
O O O
O
OOO
o
o
OOOOOOO
O
o
'
4J TJ
>
in CO
00 oo
ly-l
o 00
r-
OOO
00
o
o oo CM
sO m cn oo
CTs
c U
H
in rn
o
o
.-t
f 00 (Ti
00 1 1 m
O
o o cn
a
O
r- Q
m
r-
:
4J
'
r- 1
"
.-1 1 1
f-i
( r-
r
ro ro
00
CO r o
-o- o m
CsJ
» .O r CTi
vn
X) Os cn ".o ' 1 00 oo
m
-tf
CO
r-
o CM
Cvl
vD
vn
CNj 00
r m £ )
cg
CN «
m
vO
o fN. CO
cn m [-.-
o
r
cg
CT »
(N \0
CN
CM cn
CM Csl
.-1 CM CO
Csl
rM CM in
CN
tf
cn
O
"
"
~
cn
in
00
CM oo
r
m CO CT CM
r -
CM
CM
cn so o>
-j- rn CM
o
O
O
r-
o D
cn
o m
*n
ro CO m r
f*i
CM
CM r --1
CO
ro
CTi o \0
> 1 ' *3" r-.
CN
CO
-tf
o
cvj m
CM
OJ n
CM
CM
CM r-l CM ro
CM
CN CM
m
CN
cn CM . 1 cn CO cn cg
-tf
m
cn
f-t
00
fO
er
CN o
O cn o r
O
CN
a 00 r
00
o
pg NJ- r-
I-J i-i o n
pg
sO
r-
o rsl
ro
r-
f
.-( 00 s £ > ro m CM
CM
O p- o
O
in
CO o £ ) CN .-1 m m
r-t
00
sO
crx
fs m
rsj
CM m
CM
CM
PM rH CM CO
CM
CM
CM J
ro
CM
ro CM ro
ro ro CM
-tf
en
rv
, (
f-j
00
m
CM 00
vO
-J- vD
CTs CO -3- \0
CM
oo m m
CM
r-.
O O m i~J
v £ ) -J- o
CN
00
tn
r-
O '-'
m
. t CO
r*
CM r*.
in ro m O
CM
o oo \D
r-J
m
00 so \D
c CM m m
CN
00
as
cn
CM m
CM
CM ro
(NJ
CM CSJ
CM ro
CJ
cg CN
-d-
CM
ro CM i-i
rn cn ro CN
-tf
CO
,-i
f-H
CO
CT »
vO
QO
r
O CM cn cn
CM
n
COCO 00
CN
CO
in so ".a-
r CN fO m
vO
o
ro
vC
O o
cn
l-l ro
. t
£ ) m oo
os
or-, ro
. 1
m
CTi m -XJ
m cn r-. r-
CM
00
CTi
C
CM m
CM ro
fn
CM
CM ,-( CMcn
CMCN
-*
CM
p CM .-1
ro m en CM
-tf
cn
r-v.
.-)
CO
r
ro
» -H m
r-
m m r covij
f-o 00
o
i-t
.-1 ro r
m o cTi CM
CO
ty\
00
O
O OO
ro
CNl cn
rH
m f* \o -a-
> £ ! O
00
rr-. cn
P-.
r-
f CO
00 -o- vD CO CTi
CM
00
r-v
cn
CVJ
rvj
CM ro
fn
CM
CM .-1 rMCO
t t
CMCM
-j"
rM
-tf
m
O
.-1
cn
in
OO
O
O oo
in
~j- . £ ) m m -j-
00
r-J
.-t CN
o
i-I CO
|N- m o CTi PM
cn
os
r-
r- r
CSJ
CO CO
CM
so O vO
r
(J OS
r
p
ro CO
CO -tf VO rn CTi
CN
00
Os
ty.
>-*
o
CM ro
r-l
CM CO
,-1 CMcn
l-l
CNCM ro
cg
tf
m
O
cn
ro
o
\Ci m -vT
- O 1
O
CN
sD rn o -
-tf ro pg
sO
00
O
r v £ )
ro
fn
r- » O sO m o -
r
CTi r sD
O
cn oo oo
m i r-. o
-tf
\D
oo
cr\
( -J-
rg
CM ro
fO
rM cn
CM ro
1 CN m
-
ro
t m m
-tf
-tf
CN
t-t
cn
00 r-.
.-(
r \ £ )
iT.
vO r- cNj
m -XI rn
cn
sO r-
o
vO
1 cn 00 r-*
OS
O
O
\ £ >
r-l
ro in
fn
r r-J
r x £ l cn r-l
sO
CT\ r-, 0
cn
cg
in CTi
00 P-. r-. cn O
-tf
os
CM
cn
i-* -.o-
CM
CNl rn
ro
CN cn
I CM cn
. 1 CN m
ro
vd- tN 1 ro CO -j- ro
vtf
-J-
cn
cn
O
1-
r
o CM
CO o f
o
O CN]
ro
f-- -stf
O vO os in
r-l
CN
O
o u-i
r--
-a-
00 CN r
vO CN CO
MD
r-t r .D
cn
r-
SO CTl
O \ £ ) r-l o r-t
sD
O
CO
cn
l-l
CM
CM cn
fn
rM
ro ,-( m rM
CM CN cn
cn
-tf CM
r-
-tf
in
sO
. t
cn
oo
c
c
E
.-4
00
u
O
u
:o
x:
o
y-i
j « ;
:0
J3
a
B
0)
C
o
U
:nj
i_i
(t)
:o
u
Q
3
J
Ui ta
U
a bJ
f
O re l-l
bi: -J S
S
SOU
Q.
cd
oo H o
3 > - NI
ffl
W
m
t
fH
la
C
0)
>
u
H
.ro
4J
M
U
ai
Q)
a
TS
Ul
C
(11
0
u
M
u
rH
0)
U-I
n
Ifl
E
u
CJ
+J
t)
-H
Ql
X
TI
10
4J
rH
m
U
:0
C
U-l
Ul
c
o
0
C
-H
10 er
4J
4J c
10
01 H
3
.H
c
4J
,-1
0)
H
H
M
01
4J
-.0
. M-I
M
-H
1-1
C
01
I0:i0
>
U r-(
(0
4-1
> « 0
ffl
u a
C
dl
Vh
(0 (u
u
U 10
UH
rH
-H
rH O)
til
10 TI
0.
4-1
U
a
C:0
ZD
'
r-
en CM
CM
nj cg
cg
1
CO
CM
pv
1 o
m u-i vtf m CM
ro
cn CO
r
1 cn
cn
1 m
O
CM
P-.
cn r-
fo
-tf I-H
cn
I-H ,-H
sD
os
ro . I
O
"
r-l
in
O -tf
O
>-i
os CN
1-
i-t
cg
1 -tf
m 1 o eo pg
\0
i-- 00
1
1 m
O
00
r-.
O r--
CM
m
.-1 -tf cn CM
m
f-H 1
rH
m
Os
-tf
.-t
r-J
o
.-H
rH
m
O pg
O
1
CO ro
1 NT
CM
00
1 .-i
in CM lO m \o
1 t
1 -tf
-tf
1
00 -tf
1
1 O
r-.
r-
O ~tf
CM
1-4
r-l
,-1 ,-( ro ro pg
i-j
r-J
f-4
00
cn
-tf t-t
00
1
O m cn
1 cn
CO
m -tf
CM
m
1 r.-
m ro oo o cn
.-t
CM -tf
CM
1
OS NT
1
1 CM
m
r*-
o
CM CO
.-1
.-H .-l CN m CM
1-4
t-i
i-H
cn
en
tf
.-H
r-i
00
i-H
cn
O cn sD
t
CM PO
m 1
.-1
o
1
CO m 1 -tf o cg
CM vO
1
t cn -tf
1
fH CN
00
sD
O O
cg
r-l
r-* rM P- .-(
m
os
-tf
r-*
00
''
r-
m o
00
1 -t
1
1
1
I
1
o 1 1 sD r 1
cn i-H
-tf
1
1 CM
1
i CM
sO
j m rg
,- r vD
I-H
r-J
i-H
sD
en
CN
m
m
----
\D
O 00
1 vi3
m 1
1
-tf
1 o m
1 CO o 1
1
cn i-H
-tf
1 f-H
CN
1
1
cn
sO
ro m vtf
.-1 PO r-( o
r-i
m
OS
CM
CM
sD
cn
OOO
1 IC
CN
tf 1
1
r-
r o m
-tf (T » m 1
1
fN.
CM
1 f*
cg
1
1 -
sD
\0
O in pg
--H
m o
rH
I-H
o
en
CO
sO
1
O
O rH
1 s £ > ro
Ni-
1
1
1
1 uo
in -.tf %o t-o m
oo
1 o
00 i-H
pg
CN CN
s £ )
sO
O m cn
1 .-1 O
f-i
cn
-tf
.-1
r-
cn
OOt-"
rg 00
ro
00
1
1
1 m
ir\
1
t
O
cn ro
CM
CN CN
\0
00
m
m m cn
T-t r-i r
.-H
I t
1-H
en
cg
f-t
sO
oo
C
.r
C
E
u
00
u
o
t-1
:o
si
o
14-1
:0 ja
re
u
e 0)
C
o
-g 4->
:(d
u
(tf :0
O G
1 -J
tn ffl CJ
Q bJ
CiH
O
X
M t
J S
S 2 O O CU
tm
WHO
S X >
ISJ
Ui
p c w B O B
01 Ol 10
u
"O
a
Q.
3
10
CM r-. \D
CN m CO I
CN m CN m
I-H ro pg I
0 r-.
rH CO
o -tf
CM CM
-tf -3-
rH -3-
(Q (IJ
(U c
u
:0
UH
c
(U
tJiT)
C
.10
XO
u
CtE
4J
0
.10
01
10
Ö J-)
H j
+j «
01
01
>
(U
H
a
-P
c
ji:
3
(U
D. 10
01
h
0)
>i
U UH
E
0
0
J
c
o -H
: «
Jr;
4J
u
01
0
U rH
« J3
j
01
o
(0
-H
tjl-p
-H
rH MO
+J
a
4J
H
4J
C
10
01
r-i
E
01
CO
c
u
0) o
U UH
I-H r-H
ro ro m CN r- ml
g
-tf ro pg sD
ro cg
00 :o CU .o c
00
u
18
o
IH
.o
O
ru
a
u
00 pg 00 » -I -tf pg I
i-H o rn CN m m I
o "tf
CM -tf
Ö O C
OO
c )-r
C
H :o
pg
u
C J
C
l-r
IH
.
IH
O
:0 CU
:o
1
§ s
u
(0
( Ö
n)
M Ih
u
v
Uh 4->
at
B
m pg cn
tf 00 i-t i
CM r-l
CM en
o CM
pg o
:o O. :o C
10 «
CT «
o CJ\ 1
rH HJ-
O) :0 o. :o c
rH ji M j «
O) C 4J
(O Q 10 a> c
. M 4J ICO
CJ UH iJ .10 >
« 0 (V
E 3
4J
dl
01
u
01
>
H
c
3
.10 0)
E
Eh
01 -1 I
o u a
I Q
Eh
:iO
Prop.
1979/80:142
Bilaga 3
140
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beskrivning av ett datoriserat f ö rmedlingssystem f ö r
taxi
Inom Aktiebolaget Volvo har utarbetats ett datoriserat f ö rmedlingssystem s ä rskilt
med sikte p å taxis behov. Taxi i Stockholm, G ö teborg och Malm. ö
hi.Tr fattat beslut om anskaffande av s å dant
system f ö r att ers ä tta eller komplettera de nu befintliga telefonv ä xlarna.
F ö rmedlingssystemet best å r av tre huvudkomponenter (se ä ven figur nedan)
-
telefonv ä xel
-
minidator med
bildsk ä rmsterminal, minnesenheter och
styrprogram
-
radiokommunikationssystem
med data ö verf ö ring.
Systemet fungerar i stora drag p å f ö ljande s ä tt. N ä r telefonbest ä llning n å r
telefonv ä xeln kopplas samtalet automatiskt ö ver till en ledig t ö r att m ö ta
situationer n ä r samtliga telefonister ä r upptagna kan anl ä ggningen f ö rses med k ö ordnare och talmaskin s å att besked kan ges till kunden.
Den telefonist som tar emot best ä llningen f ö r
ö ver kundens namn och adress via
ett tangentbord till datorn. Uppdragsf ö rmedlingen
tas d ä refter ö ver av datorn. Genom denna s ö ks den f ö r
uppdraget l ä mpligaste bilen, dvs den v ä ljer den lediga bil som ä r bel ä gen n ä rmast kundadressen och l ä mnar automatiskt best ä llningen till f ö raren av dei. bilen. Genom
automatiken registreras bestSll';inqen av en skrivare i bilen.
I varje bil skall finnas en knappsats med vilken taxif ö raren kan markera det omr å de bilen befinner sig i. F ö raren markerar ocks ä n ä r bilen å ter ä r ledig efter
utf ö rd best ä llning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Via datorn anrc;;icis varje b:] gnt oir.' ä r en g å ng
i minuten ch registrerar var bilen befinner sig och om den ä r ledig. Kontroll av om taxametern ä r p å slagen kan
ocks å g ö ras.
Alla gjorda best ä llningar
kan lagras i datorns minne tillsammans med uppgifter om tidpunkt f ö r best ä llningen
och inom vilket omr å de best ä llningen har gjorts. Dessutom ä r det m ö jligt
att registrera antalet bilar i trafik liksom antalet lediga bilar vid en viss
tidpunkt. Ä ven periodstatistik som t ex antal
utf ö rda uppdrag per tj ä nstg ö ringspass
kan lagras.
Den
information som erh å lls genom det beskrivna systemet
kan utnyttjas f ö r att f ö rb ä ttra
utbudsplaneringen samtidigt som den kan bilda underlag f ö r trafikledning. Det ä r ocks å m ö jligt att via datorn automatiskt dirigera lediga bilar fr å n omr å den med ö verskott till s å dana
d ä r brist p å taxibilar r å der
eller kan f ö rv ä ntas uppkomma.
opaginerad Kontrollera mot PDF
____ T/0(l'
r STATIONER
(SF =
BfTAU-
ninAak
opaginerad Kontrollera mot PDF
FOR-BE'
TÄLLN.
VAXtL
TALMAKlNfl?
DATOR
'_ K0M/V\UNIKAII0N VAL AV fORDON fKAflKPLANERlN/
opaginerad Kontrollera mot PDF
F Ä RDTOANT
Figur. Trafikledningssystem f ö r taxi - schematisk presentation (Ur Taxitrafikcn 3,
1979)
Prop. 1979/80:142 143
Bilaga
2
Sammanställning av remissyttranden
1
Taxis organisation
1.1
Allmänna synpunkter
Remissinstanserna
delar genomgående uppfattningen att taxis företagsstruktur behöver stärkas och
finner det värdefullt att olika organisationsformer har diskuterats. Flera
instanser ifrågasätter emellertid om de av utredaren förordade åtgärderna kan
resultera i någon mera omfattande strukturförändring.
Svenska
taxiförbundet framhåller att all ekonomisk verksamhet kräver planering och
styrning. Ett huvudtema i utredningen är att skapa företag vilka genom
samverkan i en lokal organisation skall svara för bl. a. växelfunktion,
förhandlingsverksamhet, kommenderingsplaner m. m. Den beskrivna organisationen
såsom den verkar i dag och vilken utredaren vill befästa rymmer en svårlöst
ekvation. Målet är att samtidigt stärka både det enskilda taxiföretaget och den
gemensamma administrativa överbyggnaden, föreningen; i realiteten är en stark
förening ett resultat av att de enskilda företagen måste ge avkall på sin egen
profilering och underordna sig flertalets uppfattning. Kooperationens, dvs.
föreningens, styrka är allas delaktighet i besluten, svagheten är svårigheten
att styra. En stark förening bygger således på en väl utvecklad solidaritet
mellan taxiföretagen, ett fenomen vilket enligt utredaren inte är särskilt frekvent
i dagens taxinäring. En omfattande attitydförändring hos flertalet av dagens
taxiägare utgör således en förutsättning för en förändring. Utredaren
konstaterar, i likhet med förbundet, att en ändring av nuvarande
organisationsform inte i sig garanterar att "önskvärda egenskaper hos
taxinäringen uppnås. Alternativa organisationsformer ger endast mer eller
mindre goda förutsättningar för detta." Avgörande faktorer är i stället
servicenivå, styrmöjligheter, resursutnyttjande samt ekonomi.
Svenska
transportarbetareförbundet hänvisar till den av Svenska kommunförbundet.
Svenska taxiförbundet och transportarbetareförbundet tillsatta s. k.
strukturarbetsgruppen, av vars förslag bl. a. framgår
att
en omstrukturering av taxinäringen är nödvändig,
att
större företag i juridisk person bör ges företräde framför enbilsföretag,
att
aktiebolag förordas framför den ekonomiska föreningen,
att
i princip ett aktiebolag bör bildas i varje kommun och att ett för kommunen
gemensamt beställningskontor ordnas,
att
alla nuvarande tillståndsinnehavare, som har taxitrafik som huvudsaklig
sysselsättning, får rätt att förvärva aktier i bolaget,
att
det nuvarande turordningssystemet upphör, då ett bolag enligt gruppens förslag
organiseras, och ersätts med viss förtur vid hembud av aktier,
att
ingen enskild aktieägare i princip bör kunna förvärva aktiemajoritet i bolaget
- dock kan under vissa förhållanden kommunen inneha flertalet aktier eller helt
äga bolaget,
att
kommunen utser en ledamot i bolagets styrelse och att de anställda bör ges
möjlighet besätta en plats i styrelsen oavsett bolagets storlek,
att
trafiktillstånd inte bör kunna överlåtas och aktiepost inte kunna försäljas
till utomstående,
Prop.
1979/80:142 144
alt alla taxitrafiktillstånd i en kommun bör vara
överförda på ett aktiebolag senast vid viss fastställd tid,
att regeringen bör fastställa de övergångsbestämmelser som
krävs för den föreslagna strukturförändringen och att övergången sker etappvis,
samt
att en rådgivande nämnd inrättas för att under
övergångstiden medverka vid omstruktureringen av taxinäringen.
Svenska kommunförbundet anför att det kommunala
engagemangets växande betydelse för taxinäringen leder i sig självt till
berättigade krav på kommunalt inflytande och ansvar. Kommunema måste även med
hänsyn till sitt allmänna ansvar för servicestrukturen ges reella möjligheter
att påverka utvecklingen. Kommunförbundets styrelse anser, att utredningens
förslag kan bidra till en förbättring av taxinäringens situation i främst de
stora tätorterna. Enligt styrelsens mening kan ett genomförande av utredningens
förslag vara direkt olämpligt i glesbygd och mindre tätorter där en struktur
med många små taxiföretag är att föredra.
Landstingsförbundet erinrar om att utredningens förslag
läggs fram samtidigt som landsting och kommuner gemensamt håller på att ta
över huvudmannaskapet för kollektivtrafiken i varje län. Helt naturligt är
uppmärksamheten i det skedet framför allt inriktad på att klargöra
organisationsformen, att avgränsa vilken kollektivtrafik som skall ingå, att
fördela ansvar och inflytande mellan de två kommunala nivåerna samt att
bestämma hur verksamheten framdeles skall finansieras. Först när
huvudmannaskapet är etablerat - och i normalfallet skall det ha skett senast
den 1 juli 1981 - kan uppmärksamheten mera odelat ägnas nästa huvudfråga, som
har att göra med trafikens innehåll. Inriktningen måste då vara att söka
använda den befintliga trafikapparaten på ett effektivare sätt, så att
kostnaderna kan hållas under kontroll. Man kan förutse att det arbetet i sin
tur kommer att leda över till ytterligare en väsentlig fråga. Det finns olika
former av trafik som har nära anknytning till länshuvudmannens trafikansvar och
som helt eller delvis bekostas av det allmänna. Hur kan den bäst fogas in i
systemet? 1 ett 80-talsperspektiv handlar det för taxis del om
kompletteringstrafik och om skolskjutsar, om sjuktransporter och om
färdtjänst. Grovt räknat innebär del - och med ganska stora regionala
variationer - hälften av taxis toiala trafikvolym. Därmed torde det också bli
ofrånkomligt att mera förutsättningslöst diskutera taxinäringens roll.
Landstingsförbundets styrelse delar mot den här tecknade bakgrunden utredarens
åsikt att långtgående ingrepp i företagsstruktur och arbetsformer för
taxinäringen inte nu bör göras. Samtidigt tycks företrädare för taxi och det
allmänna vara överens om att en del förändringar måste till, om näringen skall
kunna fungera mera effektivt.
Bussbidragsnämnden efterlyser en högre grad av
konkretisering vid beskrivningen av de modeller till förbättrad organisation
som har tagits fram. I denna beskrivning saknas också en redovisning av vilka
medel som erfordras för att det önskade målet skall kunna uppnås. Taxiägarna
har hittills inte själva lyckats i nämnvärd utsträckning åstadkomma sådana
organisatoriskt starka enheter som utredningen anger. Det hade enligt nämnden
varit värdefullt, om utredningen även tagit upp frågan om kommunalt inflytande
vid bildandet av större företagsenheter, t. ex. storbolag.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det med hänsyn
till de stora insatser samhället gör i taxitrafiken måste anses naturligt att
samhällsorganen driver på utvecklingen. Om taxi inte själv klarar sina
strukturproblem, anser länsstyrelsen att samhället måste träda in.
Länsstyrelsen har sedan
Prop.
1979/80:142 145
länge som tillsynsmyndighet haft frågan under uppsikt. Bl.
a. har beslut fattats om en omfattande samtrafik med trafikutövare inom skilda
stations-orter i Storstockholmsområdet.
Göteborgs kommun konstaterar att hindret att få en mer
samlad företagsform för taxi inte i första hand har varit lagstiftningen.
Orsakerna är mer att söka internt inom taxinäringen. En förutsätlning för all
de föreslagna förändringarna skall bli meningsfulla torde vara att
taxiförbundet och transportarbetareförbundet helhjärtat kan ställa sig bakom
förslaget. En huvudfråga är därför i vilken grad förändringar sker genom
frivillighet eller tvång. Erfarenheterna från tidigare taxiutredningar antyder emellerlid
all frivilliglinjen slutligen kan komma att visa sig svårframkomlig. 1 en sådan
situation kan det finnas behov av att mer aktivt kunna driva fram förändringar.
Utredningens förslag innebär emellertid obetydliga sådana möjligheter. Man bör
därför närmare följa utvecklingen för att utröna vilka ytterligare åtgärder som
kan bli nödvändiga.
AB Örebro läns regionaltrafik instämmer i utredarens konstaterande
att taxinäringen är i behov av en omstrukturering mot större enheter. Bolaget
efterlyser dock mer långtgående förslag angående åtgärder som leder till en
sådan omstrukturering. Det finns enligt bolagets uppfattning inget som tyder på
att taxinäringen av egen kraft skulle omstruktureras till större enheter genom
den författningsändring som utredaren föreslår.
Konsumentverket erinrar om att samhället tar en betydande
del av taxis transportkapacitet i anspråk för bl.a. transporter av skolbarn, åldringar
och handikappade. I storstäderna är de transporter som samhället efterfrågar
av mycket stort omfång. Enligt konsumentverkets mening bör övervägas om inte
konsumenternas intressen bättre skulle kunna tillgodoses, om den del av taxis
totala arbete som betalas av samhället i de största kommunerna särskildes från
den del som betalas direkt av de enskilda konsumenterna. De samhällsbetalda
transporterna skulle då kunna administreras av dessa kommuner och dimensioneras
och anpassas efter de samhälleliga behoven. De transporter som betalas av de
enskilda konsumenterna skulle kunna utföras inom en betydligt friare ram än nu.
Det skulle knappast finnas anledning att inom denna fria sektor upprätthålla
någon form av etableringskontroll. Inom den fria sektorn skulle - liksom i
andra branscher utan etableringskontroll - olika former av företagande finnas.
Exempelvis borde det vara möjligt att - vid toppbelastningar av olika slag
-låta bilar som normalt inte används i taxitrafik komma till användning.
Konsumentverket föreslåratt dessa frågeställningar övervägs ytterligare.
1.2 Alternativa organisationsmodeller för taxi i tätort
Utredarens synpunkter lämnas utan erinran av det stora flertalet
remissinstanser. Behovet av flexibilitet i möjligheterna att välja
företagsform framgår klart. Några instanser efterlyser bättre styrmedel för
samhället, medan några menar att ett ökat inslag av konkurrens behövs.
Svenska taxiförbundet poängterar vikten av atl möjligheter
ges att driva taxitrafik i alternativa företagsformer. Lika viktigt som detta
är för den enskilde företagaren är det för samtliga i kooperationen att
alternativa former för den gemensamma organisationen inte hindras genom
lagstiftning. Därför bör enligt förbundet förutsättningar skapas som gör det
möjligt att ombilda de lokala ekonomiska föreningarna till bl. a. förvaltningsbolag.
10 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 142
Prop.
1979/80:142 146
Svenska iransportarbetareförbundel förordar, säsom framgått
under avsnitt I. I, det s.k. storbolaget.
Svenska kommunförbundet erinrar om att dess styrelse
tidigare har uttalat att aktiebolaget synes vara den bästa företagsformen, om
man skall genomföra en mera genomgående strukturförändring. Denna uppfattning
har inte delats av taxi och mot bakgrund av att strukturarbetsgruppens tidigare
förslag inte har givit några resultat måste enligt styrelsens uppfattning
förutsättningarna nu förändras på annat sätt så atl taxi fåren organisation
som kan bidra till en bättre teknisk och ekonomisk effektivitet i verksamheten.
Styrelsen kan därför ansluta sig till utredarens förslag med alternativa
organisationsmodeller för taxiverksamheten. Möjligheterna att möta kraven på
effektivitet med en reell konkurrens mellan taxiföretag eller koalitioner av
företag måste dock bedömas som mycket små.
Riksrevisionsverket anser att det vid en bedömning av
lämplig organisationsform är väsentligt att beakta att den samhällsbetalda
delen av taxi-verksamheten (skolskjutsar, kompletteringstrafik, färdtjänst m.m.)
utgör hälften av verksamheten. Vidare synes det enligt verket viktigt att
beakta det starka behovel av samordning mellan kollektivtrafik å ena sidan och
taxiverksamhet å andra sidan. RRV finner mot denna bakgrund att man i varje
fall i mera folkrika kommuner i första hand bör överväga den s. k.
storbolagsmodellen. Dessa storbolag synes härvid böra inordnas i eller
samordnas med länsbolagen för kollektivtrafik. I glesbygdskommuner torde den s.k.
föreningsmodellen ligga närmast till hands. RRV anser också att de skäl som
talar för en samordning mellan storbolagen och länsbolagen för kollektivtrafik
även talar för att beställningscentralerna drivs av länsbolagen för
kollektivtrafik i de fall man väljer föreningsmodellen.
Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att
länsstyrelsens ställningstagande till organisationsmodell görs mot bakgrund av
förhållandena i länet. Med hänsyn till ortsstorieken i länet finner
länsstyrelsen föreningsmodellen ändamålsenlig. Varje förening bör omfatta en
kommun och föreningen bör fungera som de helcentraliserade
lastbilscentralerna. Samtliga taxiföretag inom kommunen bör tillhöra föreningen
som har beställningscentral. Stationeringen av bilarna kan vara utspridd.
Härigenom börenligt länsstyrelsens mening den eftersträvade
effektivitetshöjningen och samordningen uppnås.
Länsstyrelsen i Jämtlands län menar att i
tätortsorganisationen effektiviteten väsentligt skulle kunna höjas om
organisationer av typen lastbilscentraler inrättades. Länsstyrelsen skulle
härigenom om det är angeläget - på samma sätt som nu gäller - kunna förena
tillståndsinnehavet med krav om anslutning till sådan förening. Sådan förening
får självklart inte vägra inträde för medlem som länsstyrelsen anvisar. Något
hinder för "centralen" att ha egna tillstånd bör inte heller
föreligga enligt länsstyrelsen.
Göteborgs kommun menar att det väsentliga inte är om taxi
drivs i form av enbilsföretag eller i form av företag med ett antal bilar. Det
väsentliga är att det inom varje taxiförening centralt samlas befogenheter som
gör att taxi utåt kan uppträda som ett samlat företag. Det gäller exempelvis i
kontakterna med kunder, myndigheter, leverantörer m. fl. Detta bör stimuleras
av länsstyrelserna. Ett sätt att göra detta skulle vara att i varje taxitillstånd
skriva in ett krav på att frågor beträffande bl. a. marknadsföring, avtal med
storkunder, fordonsplanering m. m. skall handhas av en central enhet inom
taxiföreningen. Nuvarande lagstiftning torde dock inte
Prop.
1979/80:142 147
tillåta detta. Kommunen menar därför att länsstyrelserna
bör ges instrument för att säkerställa att sådana förändringar successivt
genomförs.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att etl genomarbetat underlagsmalerial
i form av detaljstudier av lön.samheten vid olika företagsformer borde ligga
till grund för taxis diskussioner med bl.a. tillståndsmyndigheterna. Dessa
synnerligen viktiga frågor har inte blivit belysta i utredningen.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län delar utredningens
uppfattning att de lokala förhållandena bör få ligga till grund för
företagsstrukturen. Utgångspunkten bör vara att erhålla en så rationell trafik
som möjligt. Detta bör även gälla för tillståndsgivningen. Länsstyrelsen vill
dock peka på att det i utredningen helt saknas ekonomiska bedömningar av de
olika företagsformerna. Sålunda har inga ekonomiska fördelar kunnat påvisas
för vare sig taxiföretagen, samhället eller resenären beträffande de skilda
organisationsformerna.
Stockholms kommun anför att ett större inslag av
konkurrens är nödvändigt för att framtvinga en pris- och serviceutveckling som
ligger i linje med konsumentintressena. Därför måste såväl elablerings- som
prissättnings-rätten bli friare. Det finns också skäl att överväga ett system
med mer än en beställningscentral.
Näringsfrihetsombudsmannen erinrar om att det i
betänkandet diskuteras olika organisationsmodeller av vilka en avser att möta
kraven pä effektivitet genom att införa reell konkurrens mellan taxiföretag
eller sammanslutningar av taxiföretag. Detta kan enligt utredaren stimulera
till självverksamhet i riktning mot ett mera rationellt kapacitetsutnyttjande.
NO kan instämma i denna uppfattning. Utredarens diskussion av denna modell
präglas emellertid enligt NO inte av någon större fantasi och entusiasm. Som
framträdande nackdelar anförs i utredningen två skäl. Ett skäl är att
anläggningar i form av förmedlingscentraler, laxislationer m. m. måste
mångfaldigas på en ort. Utredaren synes, framhåller NO, mena att detta
förhållande skulle uppväga fördelarna av en hög inre effektivitet i företagen.
En sådan ståndpunkt innebär enligt NO att man underkänner konkurrens mellan
flera företagsenheter som ett medel att nå en samhällsekonomiskt riktig
resursanvändning. För flertalet andra varu- och tjänsteområden hävdas i vårt
ekonomiska system den motsatta uppfattningen. Den andra nackdelen som i
betänkandet förs fram mot en konkurrensmodell i taxinäringen är atl en sådan
inte kan garantera ett tillräckligt utbud av service under perioder av låg
efterfrågan och/eller i områden med litet trafikunderlag. Gentemot denna
ståndpunkt behöver enligt NO endast göras den invändningen att det i praktiken
har visat sig att inle heller en reglering kan ge sådana garantier. Slutligen
framhåller NO i likhet med utredningen att det inte är möjligt att i generella
termer ange lämplig storlek på företagen eller den lämpliga företagsformen. 1
ett konkurrenssystem skulle givetvis de olika företagen kunna representera
olika företagsformer.
Konsumentverket anser att frågorna om olika slags
företagsformer, bl. a. olika stora företag, föreningsmodell och konkurrerande
taxiföretag måste övervägas ytterligare. Verket finner vidare alt utredaren
inte i tillräcklig utsträckning har beaktat behovet av flexibilitet i
taxiförsörjningen med hänsyn till toppbelastning per dag, vecka och årstid.
Möjligheterna att bättre anpassa utbudet av bilar till efterfrågan bör prövas.
På många håll i storstäderna utomlands har man bättre lyckats lösa denna fråga.
Verket pekar på att konsumentombudsmannen tidigare har framfört förslag om att
man borde skapa utrymme för enklare företagsformer och därmed uppnå
Prop.
1979/80:142 148
ökad konkurrens och möjlighet till snabb anpassning till
variationer i kundunderlaget. Dessa enklare företagsformer - företrädesvis enbilsföretag
med bilar som eljest inte behöver användas till taxibilar - skulle ges
möjlighet att hålla bilar i taxitrafik vid efterfrågetoppar. Detta förutsätter
även att det inom taxisystemet skapas större möjligheter än i dag att ta ut
olika stora färdavgifter.
1.3 Organisation av taxi i glesbygd
Utredarens överväganden tillstyrks eller lämnas utan
erinran nästan genomgående. Endast ett fåtal remissinstanser har anfört
synpunkter.
Svenska kommunförbundet erinrar - med anledning av
utredningens förslag om att tillståndsgivningen bör ges en sådan inriktning att
glesbygdstaxi behandlas mera liberalt i fråga om tilldelning av tillstånd - om
att en alltför liberal tillståndsgivning också kan skapa bekymmer. Kommunförbundets
styrelse förutsätter att kommunernas synpunkter blir av avgörande betydelse
för om tillstånd skall beviljas eller ej. Även inom glesbygden måste man ställa
krav på effektivitet och tillvarata de samarbetsmöjligheter som kan finnas.
Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att det för
taxitrafiken i glesbygd är svårare att finna lösningar. Den enskilda
glesbygdstaxin kan under stora delar av dagen vara upptagen av samhällsbetalda
körningar med sämre service för allmänheten som följd. Någon annan taxi kanske
inte finns inom rimligt avstånd för att hålla beredskap. Utredaren pekar på
anslutning av glesbygdstaxin till närmaste tätortsorganisation där så är
möjligt. Länsstyrelsen finner förslaget väl värt att pröva.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anser det mindre lämpligt
att införa krav om att l.ex. glesbygdstaxi skall anslutas till närmaste
tätortsorganisation. Strukturförändringar inom taxi i glesbygden måste till
stor del bedömas ulifrån situationen i det enskilda fallet. Av betydelse är att
bibehålla ett flexibelt sätt att lösa de skilda transportuppgifter som ankommer
på taxi inom ramen för en planerad och samordnad kollektiv trafikförsörjning.
En sådan planering måste vila på ett förtroendefullt samarbete mellan den nya
huvudmannen, den enskilda kommunen och företrädare för taxinäringen.
1.4 Åtgärder för att förbättra företagsstrukturen
1.4.1 Rätten för Juridiska personer att driva laxitrafik
Utredarens förslag om slopande av kravet på särskilda skäl
för att taxitrafiktillstånd skall kunna meddelas juridisk person tillstyrks nästan
genomgående av de remissinstanser som har yttrat sig i denna del. Endast
Svenska transportarbetareförbundet och länsstyrelsen i Stockholms län motsätter
sig förslaget. Några remissinstanser gör påpekanden om de konsekvenser för
tillståndsprövningen som ett slopande av kravet på särskilda skäl skulle
medföra.
Svenska taxiförbundet anför att förbundet i remissvar över
tidigare utredningar har redovisat uppfattningen att det är väsentligt att
lagstiftningen inte lägger hinder i vägen vid lösningen av organisationsfrågan.
Förbundet delar alltså utredarens uppfattning att kravet på "särskilda
skäl" bör utgå ur den författningsmässiga regleringen.
Svenska kommunförbundet erinrar om att utredarens förslag
beträffande organisationen; som tillstyrks av kommunförbundets styrelse,
innebär att
Prop.
1979/80:142 149
taxiförbundets synpunkter i dess yttrande över
strukturarbetsgruppens förslag i allt väsentligt har tillgodosetts.
Följaktligen utgår styrelsen från att taxiförbundet - om "särskilda
skäl" slopas - pä ett mera kraftfullt sätt än hittills verkar för en
struktur som tillgodoser kommunernas krav på en effektivisering av taxis
verksamhet och som på ett mera påtagligt sätt kan verka återhållande på
taxeutvecklingen.
Svenska transportarbetareförbundet anser att nuvarande
krav på "särskilda skäl" för att tillstånd till taxitrafik skall
kunna meddelas juridisk person bör kvarstå i avvaktan på att
strukturarbetsgruppens eller annat motsvarande förslag har beslutats.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att ett genomförande
av förslaget uppenbart skulle innebära en ännu svagare näring. Möjligheterna lill
okontrollerade köp och försäljningar av små företag skulle öka. En väl fungerande
taxiorganisation måste bygga på de enskilda förarnas arbetsinsats och på
samverkan mellan dessa. En utveckling där ett fåtal stora företag är tongivande
vore olycklig. 1 stället bör samverkan i kooperativa former övervägas. I ett
samarbete t. ex. i Stockholms län är det angeläget att detta sker med om
möjligt hela länet som bas. Glesbygdens och ytterområdets taxiföretag måste
kunna konkurrera på lika villkor.
Länsstyrelsen Jönköpings län framhåller att ett slopande
av kravet på särskilda skäl i viss utsträckning kan föra med sig att
möjligheterna att genom överlåtelseprövning styra utvecklingen inom branschen i
någon mån minskar. Detta gäller då tillstånd en gång utfärdats för exempelvis
aktiebolag. Eftersom överlåtelse av aktier i ett bolag inte förändrar själva
bolaget som juridisk person påverkas inte heller utfärdat tillstånd av sådan
överlåtelse. Samhället kan i den situationen således inte medverka till en
eventuellt önskad strukturomvandling. Prövningen av ansvarig trafikutövare för
aktiebolag kan självfallet inte ges sådan inriktning att strukturfrågorna
beaktas vid sådan prövning. Ett slopande av det angivna kravet kan alltså i
vissa situationer konservera bestående branschstruktur. Det sagda medför dock
enligt länsstyrelsens mening inte så betydande olägenheter att utredarens
förslag i detta avseende inte bör komma till utförande.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har intet att
erinra mot att kravet på "särskilda skäl" slopas och att det därmed
underlättas för juridisk person att erhålla taxitillstånd. Länsstyrelsen vill
dock påpeka att den lämplighetsprövning som nu sker av den som ansöker om nytt
taxitillstånd eller om att få "överta" annans tillstånd endast kan
ske i begränsad omfattning om tillstånd meddelas juridisk person.
1.4.2 Turordningsprincipen
Utredarens förslag att turordningsprincipen skall slopas
och att ökad vikt skall läggas vid prövningen av sökandens personliga
lämplighet tillstyrks eller lämnas utan erinran av nästan alla
remissinstanserna.
Svenska taxiförbundet anser i likhet med utredaren att
stor vikt bör läggas vid lämplighetsprövningen vid tillståndsgivning. En
ytterligare genomströmning genom branschen kan enligt förbundet inte anses
bidra till den önskvärda stabiliteten. Därför tillstyrker förbundet förslaget
att genomgången lämplig branschanpassad utbildning skall vara ett av kraven
vid tillståndsgivning.
Svenska transportarbetareförbundet anser att
turordningsprincipen bör följas tills vidare i avvaktan på att
strukturarbetsgruppens eller annat motsvarande förslag beslutats och börjar
tillämpas.
Svenska kommunförbundet förutsätter att taxiförbundet i
samråd med
Prop.
1979/80:142 150
transportarbetareförbundet söker finna lösningar som
underlättar för tillslåndsmyndighelerna att gå ifrån den praxis som hittills
har tillämpats enligt turordningsprincipen.
Rikspolisstyrelsen anför starkt kritiska synpunkter i
fråga om de s. k. turordningskommittéernas verksamhet, se vidare avsnitt 2.2.1.
Länsstyrelsen i Malmöhus län, som också tillstyrker att
turordningsprincipen slopas, anför att lämplighetsprövningen av sökanden
uteslutande bör ha sin utgångspunkt i dennes yrkeskunnande, vandel och
ekonomiska förhållanden samt andra omständigheter som kan vara av betydelse.
Länsstyrelsen anser att sökanden bör ha de insikter i ekonomi och administration
som numera krävs för att sköta ett företag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län anför att om kravet
beträffande särskilda skäl för tillstånd till juridisk person slopas, torde
detta relativt automatiskt leda till att "äldsteförarprincipen" också
upphör att tillämpas. Länsstyrelsen delar i detta avseende utredarens
uppfattning. I länet har under senare tid "äldsteförarprincipen"
tillämpats endast inom Jönköpings taxiförening. Enligt länsstyrelsens mening
har det skett en så stor allmän förändring inom taxinäringen sedan principen
infördes, att det inte längre finns några sakliga skäl av vikt att tillämpa
principen i fortsättningen. Vidare gäller även beträffande "äldsteförarprincipen"
vad länsstyrelsen tidigare anfört angående överlåtelse av aktier i bolag. Sedan
tillstånd väl utfärdals för juridisk person kan genom aktieöverlåtelse
tillståndet "överföras" till annan person utan att
överlåtelseprövning kommer till stånd.
Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län har i och för sig
inte något att erinra mot att turordningsprincipen vid tillståndsgivningen
bryts. Vad som emellertid inger allvarliga betänkligheter är enligt
länsstyrelsen att utredningen inte klarlagt vilka principer som skall gälla
för fördelningen av tillstånd sedan turordningsprincipen upphört och juridiska
personer jämställts med fysiska personer i fråga om möjligheterna att erhålla
tillstånd. I och med att antalet tillstånd genom behovsprövning är begränsat
måste någon regel gälla för fördelning av tillstånden. 1 Göteborgsregionen
finns dels ett antal juridiska personer, dels ett lOO-tal taxiförare som kan
antas komma att konkurrera om taxilrafiktiUstånd varje gång sådana blir
"lediga". Om regler för fördelningen saknas torde flertalet av
länsstyrelsens beslut i dessa ärenden komma att överklagas till regeringen ända
tills en fast praxis för tilldelningen har utbildats. Att låta lämpliga
fördelningsprinciper framkomma genom överiäggningar mellan
tillståndsmyndigheten, taxis organisation och facket förefaller inte vara någon
lämplig lösning. Såsom torde komma att framgå vid en sammanställning av
remissyttrandena över föreliggande lagförslag är meningarna mycket delade i
frågan om taxiverksamheten skall bedrivas av "enbilsåkare" eller i
större utsträckning än hittills av bolag. Länsstyrelsen vill med hänsyn till
det anförda understryka vikten av att principerna för tillståndsfördelningen
närmare klarläggs innan nuvarande ordning ändras.
Göteborgs kommun tillstyrker i princip förslaget att bryta
den s. k. äldsteförarprincipen. Det kan bidra till att vitalisera taxis
företagsform. Samtidigt konstateras att utredningen inte har lämnat något
egentligt alternativ till äldsteförarprincipen. 1 och med att antalet
tillstånd är begränsat torde det enligt kommunen behövas någon form av
turordning, i varje fall för de lillslånd som ligger på enskilda personer.
Tillstånden bör också lämnas i sädana former att "handel" inte
uppstår med själva taxitillståndet. Innan äldsteförarprincipen överges bör
dessa frågor enligt kommunens mening analyseras närmare.
Prop.
1979/80:142 151
Umeå kommun menar att förslaget om slopande av
turordningsprincipen kan vara bra i de fall bolag bildas. Om så inte sker finns
det vid slopandet av turordningen risk för att företagen övertas av personer
som inte har förutsättningar för att driva företaget. Det är då bättre att
bibehålla turordningsprincipen.
2 Taxis roll i tranksystemet, tillståndsgivning m. m.
2.1 Taxi i den kollektiva transportförsörjningen
2.1.1 Allmänna synpunkter
Svenska kommunförbundet instämmer i utredarens uppfattning
att taxis roll i den kollektiva transportförsörjningen till stor del är en
fråga om vilket samarbete som kan utvecklas mellan taxi och huvudmännen för den
lokala och regionala kollektiva persontrafiken. Förbundsstyrelsen understryker
emellertid att ett fortsatt samarbete med primärkommunerna är av väsentlig
betydelse, eftersom dessa i många fall kommer att svara för färdtjänst, skolskjutsning
m. m. under lång tid framöver.
Bussbidragsnämnden delar utredningens uppfattning att taxi
framdeles bör få utökade uppgifter såväl vad beträffar taxis traditionella
trafikuppgifter som nya uppgifter inom ramen för den kollektiva
trafikförsörjningen. Redan i dag utnyttjas taxi i stor utsträckning för att
utföra bl. a. komplelteringslrafik. Nämnden kan vitsorda att denna trafikform
på senare år har fått en allt större betydelse som komplement till eller
ersättning för busstrafik i områden med svagt trafikunderlag. Den har av såväl
trafikanter som trafikplaneringsorgan bedömts som värdefull. Taxi kan också med
fördel nyttjas för andra kollektiva trafikuppgifter, l.ex. att utföra vissa
turer med låg beläggning på linjer som eljest trafikeras med buss. Nämnden vill
därför framhålla vikten av att i den lokala och regionala trafikplaneringen
möjligheterna aft utnyttja taxi tillvaratas och att ett samarbete mellan taxi
och de ansvariga huvudmännen för den kollektiva trafiken kommer till stånd.
Statens pris- och kartellnämnd anser det angeläget att
även taxis verksamhet kommer att ingå i den trafikplanering som kommer att
bedrivas på länsnivå.
1 fråga om landstingsförbundets synpunkter hänvisas till
avsnitt l.l.
Konsumentverket stöder tanken på att man prövar systemet
med linjebilar, som enligt verket på många håll utomlands visat sig tillgodose
ett behov hos konsumenterna.
Länsstyrelsen i Uppsala län vitsordar att taxi har fått en
ökad betydelse i den kollektiva transportapparaten. Antalet samhällsbetalda
uppdrag -färdtjänst, skolbarnstransporler, sjuktransporter m. m. - har ökat
kraftigt under senare år. Denna utveckling kräver enligt länsstyrelsen ett nära
samarbete mellan taxi och de ansvariga huvudmännen för den kollektiva trafiken.
Länsstyrelsen i Örebro län menar att utredningen inte har
tagit tillräcklig hänsyn till att vissa län redan i dag driver kollektivtrafik
i egen regi. 1 Örebro län finns ett väl fungerande kommun- och landstingsägt
trafikföretag, AB Örebro läns regionaltrafik (Länsbussarna). Under de senaste
åren har Länsbussarna gjort så belydande förbättringar av såväl den lokala som
regionala kollektivtrafiken med buss, att det nu finns skäl att påbörja en
översyn av hela trafikapparaten. Taxinäringen ansvarar för betydande
Prop.
1979/80:142 152
delar av kompletterings- och skolskjutstrafiken,
sjuktransporterna samt färdtjänsten. Enligt länsstyrelsens uppfallning är det
därför av stor vikt för den fortsatta uppbyggnaden av Länsbussarna, om
taxinäringen verkar för övergång till taxibolag eller taxiföretag i kooperativ
form och därmed bidrar till att underlätta diskussioner om arbetsfördelning av
de totala kollektiva transporterna på något längre sikt.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län menar att en
samordning med den kollektiva trafiken måste komma till stånd. Denna samordning
är speciellt intressant om taxi har resurser att sätta in under den befintliga
linjetrafikens högfrekventa tid. Länsstyrelsen anser vidare att den samåkning
och linjetrafik som skisseras i utredningen är svår att skilja från den verksamhet
som huvudmannen för kollektivtrafiken skall vara ansvarig för. Därför måste det
av kommande lagstiftning klart framgå att huvudmannen och/ eller kommunerna är
ansvariga för den kollektivtrafik som går på i förväg bestämda tider.
Svenska busstrafikförbundet menar att basen i den lokala
och regionala kollektivtrafiken under överskådlig tid kommer att utgöras av busslinjetrafik,
som i sig innehåller stora möjligheter till flexibilitet. Till de delar som det
kan vara fördelaktigt från bl.a. driftekonomiska utgångspunkter att komplettera
denna trafik med insats av taxibilar, torde det i regel vara organisatoriskt
enklast och mest ändamålsenligl alt göra detta inom ramen för det driftansvar
som åvilar busslinjeföretagen. Det är i dessa företag, som man närmast har att
göra den driftekonomiska och trafiktekniska uppföljningen av den politiskt anvisade
standardnivån för utbudet av kol-lektivtransporttjänster. Insatser av
kompletterande transportresurser vid sidan av eller utöver linjeföretagens egna
bör alltså i första hand upphandlas och administreras genom dessa företag samt
trafiktekniskt och informa-tionsmässigt samordnas med linjetrafikföretagens
eget trafikutbud. Självklart måste de aktuella samordningslösningarna bygga på
ett nära samarbete mellan taxi och de ansvariga huvudmännen för den kollektiva
trafiken, men det är från samordningssynpunkt minst lika angeläget med ett
direkt samarbete mellan taxi och de driftansvariga linjetrafikföretagen för att
uppnå ett mer ralionellt utnyttjande av de samlade trafikresurserna.
AB Örebro läns regionaltrafik anför att mot den bakgrund
och erfarenhet bolaget har kan det se vissa områden där taxi, förutom i form
av traditionell laxitrafik, kan ingå som en del i ett väl fungerande kollekiivtrafiksystem.
Dels kan de redan nu existerande delarna kompletteringstrafik, skolskjutsning
och färdtjänst förbättras och byggas ut, dels finns nya för taxi oprövade
uppgifter. Bolaget tänker då på organiserad anslutningstrafik till tåg och
bussar samt körning av vissa turer i linjetrafik i udda tidslägen och med litet
trafikunderlag. Härutöver finns enligt bolaget vissa intressanta områden där
samordningar är tänkbara. Taxis telefonväxlar, vilka är öppna dygnet runt,
skulle kunna anlitas t. ex. för att lämna upplysningar till allmänheten om
tåg- och busstider under icke kontorstid. Vidare skulle taxi genom sina
telefonväxlar kunna ingå i ett beredskapssystem för kollektivtrafiken särskilt
på tider som ligger utanför trafikföretagens trafikdygn.
Södermanlands läns Trafik AB framhåller att taxi måste
ingå som en del i den totala trafikplaneringen. Bolaget ser taxitrafiken som
ett viktigt komplement till busstrafiken när trafiken skall planeras för ett
område eller en region. 1 områden med litet trafikunderlag är taxi att föredra
som trafikutövare. Det är då viktigt att taxesättningen anpassas till dessa förutsättningar,
vilket också utredningen berört.
Prop.
1979/80:142 153
TCO anser att taxitrafiken måste ägnas ökad uppmärksamhet
i framtiden. Både när det gäller möjligheten att öka arbetstillfällenas
tillgänglighet och när det gäller persontransporter i allmänhet bör taxi få en
viktig och utökad roll. Det är vidare naturligt atl samhället genom
omfattningen av de tjänster det köper från taxi ägnar taxiverksamheten större
intresse. Ulredningen har, enligt TCO, i mycket begränsad mån berört sambandet
mellan taxi och övrig kollektivtrafik. 1 länen pågår för närvarande en
organisatorisk uppbyggnad av landslingskommunala huvudmän för den kollektiva
persontrafiken. Enligt TCO: s mening hade del varil av intresse att få belyst
för- resp. nackdelar med ett närmare organisatoriskt samband mellan taxi och
dessa huvudmän. Utredningen har inskränkt sin bedömning av lämplig
organisationsform till frågan om s. k. storbolag, den s. k. föreningsmodellen
och ev. konkurrerande taxiföretag. Man kan enligt TCO: s mening utgå från att
det vore ur både ekonomisk synpunkt och när det gäller servicen en fördel alt
närmare ta till vara samordningsmöjligheterna mellan l.ex. buss- och
taxitrafiken. Denna fråga är angelägen och bör närmare prövas.
2.1.2 Trajlktekniska frågor
Utredarens uppfattning att man så långt det är möjligt bör
likställa taxi med kollektivtrafiken i trafikteknisk mening delas eller lämnas
utan erinran av flertalet remissinslanser. I några remissvar framförs uppfatlningen
alt hithörande frågor får bedömas från fall lill fall under hänsynstagande lill
lokala förhållanden.
Svenska taxiförbundet, som delar utredarens uppfattning
all taxi har en viklig roll i den kollektiva transportförsörjningen, anser att
en nära samverkan med huvudmannen för den kollektiva persontrafiken är av
största vikt vad gäller de rent irafiktekniska frågorna såsom kollektivfiler.
Förbundet vill också understryka nödvändigheten av att taxi av kommunerna ges
generell rält till parkering i 30 minuter av det slag som sedan mer än ett år
gäller i Stockholm.
Svenska Iransportarbetareförbundel delar utredarens
uppfattning att det är väsentligt atl man så långt möjligt likställer taxi med
kollektivtrafiken i trafikleknisk mening. Så bör ske när det gäller möjlighelen
all utnyttja kollektivfiler och bussgator, att stanna på stoppförbud för av-
och påslig-ning saml rätl att parkera i 30 minuler på gata med parkeringsförbud
i likhet med vad som är fallet i Stockholm.
Svenska kornmunjörbundet anför att ulvecklingen utan ivekan
kommer att medföra ett behov av atl ta taxis tjänster i anspråk i ökande
omfattning, bl.a. som en följd av att riksfärdljänsten införs, men även i
övrigt måsle taxi i högre grad än hittills kunna utnyttjas i den kollektiva transporlför-sörjningen.
En förutsättning härför synes dock vara, som utredaren framhåller, att man i
trafikteknisk mening så långt det är möjligt likställer taxi med
kollektivtrafiken. Förbundets styrelse har tidigare i skilda sammanhang som
sin mening framhållit alt taxi är en del av den kollekliva Irafiken och
följaktligen kan styrelsen ansluta sig lill vad utredaren har framfört med :ien
reservationen all del måsle tillkomma varje kommun alt själv avgöra i vilken
omfattning taxi fär utnyttja kollektivtrafikfller m. m.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser det självklart att
likställa taxi så långt del är möjligt med kollektivtrafiken i trafikteknisk
mening. Sedan flera år har t. ex. taxi i länet av framkomlighelsskäl medgelts
rätt att trafikera kollektivfiler. Stockholms kommun har vidare medgett taxi
vissa parkeringslätlnader såsom angetts i betänkandet. 11 Riksdagen 1979180. I saml. Nr
142
Prop.
1979/80:142 154
Länsstyrelsen I Uppsala län finner det rimligt att taxi så
långt det är möjligt likställs med kollektivtrafiken i trafiktekniskt
hänseende.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser atl framkomligheten för
taxi på allt sätt bör underlättas. Taxi bör därför i princip ha rätt att
utnyttja kollekliv-trafikfiler. Undantag bör endast göras i de fall då
tillämpningen av principen skulle innebära en risk för att kollektivtrafiken
hindras.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län menar att några
generella regler inle kan slås fast på detta område. Trafiksäkerhetsskäl och
framkomlighetsmöjligheterna för de kollektiva trafikmedlen kan tala mot föreslagen
likställighet. En bedömning får ske från fall till fall. En lämplig lösning
synes vara att företrädare för taxi - såsom sker i Göteborgs kommun - får
tillfälle att delta i trafikplaneringen i kommunerna.
Länsstyrelsen i Jämtlands län finner att taxi rimligen
borde likställas med den egentliga kollektivtrafiken i trafikteknisk mening,
eftersom taxi numera mäste anses tillhöra den kollekliva
transportförsörjningen.
Göteborgs kommun instämmer i att taxi alltmer måste
uppfattas som en del av kollektivtrafiken. Taxitrafik kan dock inte generellt
likställas med kollektivtrafik. För Göteborgs del är det inte lämpligt att
generellt öppna kollektivfilerna för taxi. En orsak är att kollektivfilerna
normall ligger milt i gatan och är avgränsade frän annan trafik. Diskussioner
med företrädare för taxi har också visat att man i första hand är intresserad
av att kunna passera zongränser, göra vissa annars förbjudna svängar etc. Taxi
vill också kunna korttidsparkera på fler ställen, exempelvis ulanför hotell och
restauranger. Dessutom finns önskemål om att kunna utnyttja vissa delar av
kollektivfilerna, i första hand mellan hållplatser. Kommunen menar att sådana
speciella trafikplaneringsfrågor beträffande taxi lämpligen bör lösas från
kommun till kommun och från fall till fall inte genom att generellt jämställa
taxi med kollektivtrafik.
Malmö kommun finner det inte vara riktigt med ett
generellt medgivande för taxi att utnyttja de för linjetrafiken reserverade körfälten
och gatorna. Vid avgöranden i sådana frågor bör resp. orts lokala förhållanden
bli tungt vägande. I Malmö uppmärksammas frågan i aktuella undersökningar och
bedömningar hos lokaltrafikstyrelsen. Resultaten härav avvaktas. Ett medgivande
att parkera i 30 minuter även där parkeringsförbud råder skulle helt motverka
den effekt man önskar åstadkomma med förbudet. Förslaget i denna del avstyrks
av kommunen.
AB Örebro läns regionaltrafik ansluter sig till utredarens
förslag att taxi skall jämställas med kollektivtrafiken i trafikteknisk mening
och ges möjlighet att trafikera bussgator och kollektivkörfält etc. Detta dock
under förutsättning att taxi ingår som en planerad del av
kollektivtrafikförsörjningen och inte konkurrerar med övrig kollektivtrafik.
Svenska bussirafikförbundet anser att även de av
utredningen antydda kommunala åtgärderna för att så långt möjligt likställa
taxi med kollektivtrafiken i trafikteknisk mening i första hand bör prövas
inom ramen för linjetrafikföretagens ansvar för fullföljandet av uppställda
krav på kollektivtrafikens standard i olika hänseenden. De särskilda
rättigheter, som i sådana fall kan bli aktuella för taxi i de lokala
trafikföreskrifterna, behöver därigenom inte innebära några svåra problem. Det
måste anses närmast självklart atl taxibilar bör få utnyttja särskilda leder
och anordningar för den kollektiva trafiken, när de utför transportuppgifter
inom denna ansvarsram.
Svenska lokaltrafikföreningen anför en från utredaren
avvikande uppfattning. Begreppet kollektivtrafik inrymmer, framhåller lokaltrafikför-
Prop. 1979/80:142 155
eningen,
flera olika slags trafikformer såsom linjetrafik, beställningstrafik,
turisttrafik, färdtjänst, komplelleringstrafik m.m. Kollektivkörfält och
bussgator är emellertid inrättade i första hand för den kollekliva linjetrafiken.
Till denna kategori räknas inte taxi annat än i undantagsfall, t. ex. då taxi
ingår som en planerad del av kollektivtrafiken och vid vissa tider eller i
vissa reserelationer utgör en ersättning för den traditionella linjetrafiken
med buss. Körfäll och bussgator syftar till atl förbällra framkomligheten och regularitelen
för linjetrafiken. Den övriga trafik, som trafikerar de reserverade gatuulrymmena,
måste därför kunna följa samma trafikrylm som linjetrafiken. Detta är inte
fallet med taxi vars framkomlighet vid användande av körfäll ibland snarare kan
försämras än förbättras. Ett skäl för taxi atl använda reserverade körfäll och
bussgator, som ibland anförs är, framhåller iokallrafikföreningen, att taxi
skall ges möjlighet att hämta upp och släppa av passagerare i anslutning till
fastighetsentréer. Ett generellt tillstånd för taxi att med denna motivering
få använda reserverade körutrymmen skulle dock innebära att framkomligheten för
linjetrafiken försämras samtidigt som trafiksäkerheten kan ävenlyras då både
bussar och taxi tvingas lill inbrytningar i annat körfäll för att klara
förbikörningar. En ytteriigare faktor, som bör uppmärksammas i sammanhanget, är
alt en ny vägmärkesförordning trädde i krafi den I juli 1979. Enligt denna får
reserverade körfäll generellt endast trafikeras av fordon i linjetrafik, mopeder
och cyklar. Utredningens förslag förutsälter således en ändring av
vägmärkesförordningen som lokaltrafikföreningen inte är beredd all stödja.
Föreningen avstyrker således bestämt utredningens förslag om att öka taxis
möjligheter att använda för busslinjetrafiken reserverade körfält och gator.
Svenska
handelskammarförbundet anser atl etl rationellare utnyttjande av taxis
kapacitet förutsätter elt bättre samarbete mellan näringen och den
traditionella kollektivtrafiken och förbundet tillstyrker därtor bl. a. att
taxi ges samma irafiktekniska rättigheter som husstrafiken.
2.2
Tillståndsgivningens närmare inriktning
2.2.1
Behovsprövningen
Utredarens
uppfattning atl behovsprövningen bör vara kvar delas av eller lämnas utan
erinran av nästan alla remissinstanserna. Endast några instanser har anfört
kritiska synpunkter.
Remissinstanserna
instämmer också allmänt i utredarens förslag att ansökningar om tillstånd till laxitrafik
skall remitteras lill resp. huvudman för den regionala trafiken. Det framhålls
också att ansökningar bör remitteras lill primärkommunerna.
De
instanser som har anfört kritiska synpunkter i fråga om behovsprövningen är
följande:
Rikspolisstyrelsen
anför att styrelsen inte utan vidare kan dela utredarens uppfattning att
behovsprövningen fyller en viktig funktion från trafikförsörjnings- och
trafikplaneringssynpunkt. Denna fråga hade bort utredas närmare och exempelvis
jämförelse göras med utländska laxisystem där behovsprövning inte görs. Den nu
tillämpade ordningen för behovsprövningen på grundval av de s. k.
turordningskommittéernas förslag kan kritiseras. Förslagen har i hög utsträckning
uppfattats som bindande för tillståndsmyndigheterna. Taxiverksamheten har
härigenom i realiteten varit underkastad ett skråtvång. Härtill kommer att
turordningskommittéerna
Prop.
1979/80:142 156
regelmässigt anser lokalt behov av ny företagare i branschen
föreligga först när annat taxitillstånd inte utnyttjas. Dessa omständigheter
har enligt slyrelsen hämmat konkurrensen inom branschen lill nackdel för
allmänheten. Skall behovsprövning fortsätiningsvis förekomma, bör den ske från
hell andra utgångspunkter än de nuvarande. Rikspolisstyrelsen anserdei vara
nödvändigt att det i blivande proposition görs etl uttalande om hur
behovsprövningen skall ske.
Näringsfrihelsombudsmannen menar att vad som skulle kunna
sätta i gång en effektivitetsfrämjande utveckling av taxi åtminstone i storstadsområdena
är att öppna möjligheter för konkurrens mellan två eller tre förelag, gärna med
olika "profil" i fråga om l.ex. fordonsslorlek. Härför krävs all man
slopar behovsprövningen och uppdelningen av marknaden i sådana områden som i
första hand kan vara aktuella för en successiv liberalisering. Del krävs också
att statsmakterna och handläggande myndigheter vidlar åtgärder för atl aklivt
främja uppkomslen av något som mer liknar en konkurrensmarknad än det nuvarande
systemet. Några mera påtagliga nackdelar skulle knappasl uppkomma härigenom.
Samhällets behov av taxi i färdtjänsten, såsom kompletterande linjetrafik m. m.,
skulle kanske bäitre tillgodoses genom upphandling hos sinsemellan konkurrerande
företag. Befordringsplikt skulle kunna föreskrivas liksom i det nuvarande
systemet, även om en sådan föreskrift inte har samma betydelse som i elt
reglerat system. Av myndighet fastställda maximitaxor, vilka erfarenhetsmässigt
också tillämpas som minimitaxor, skulle efter en övergångstid kunna avvecklas i
områden där en konkurrensmarknad uppkommit. Så smäningom skulle man kunna komma
fram till en situation som enligt NO: s uppfattning måsle eftersträvas,
nämligen att inte ha några andra restriktioner och regleringar av taxi - och
annan yrkesmässig beställnings-trafik - än vad som krävs från
trafiksäkerhetssynpunkt.
NO ansluter sig till utredningens uppfattning i fråga om
tillståndsprövningen att ett större samspel bör ske mellan länsstyrelserna och
de organ som har det övergripande ansvaret för trafikförsörjningen på det
lokala planet.
Konsumeniverkel framhåller att taxinäringen i Sverige
karakteriseras av en osedvanligt hård reglering från samhällets sida i
förhållande till andra näringar. Regleringen kan delvis vara betingad av de
krav som samhället ställer på den. Emellertid kan den nuvarande etableringskontrollen
knappast anses förenlig med nutida synsätt på sådan kontroll. Kontrollen bör
enligt verket begränsas till områden där den kravs för att säkerställa trygghet
till liv, hälsa, säkerhet och personlig integritet samt slörre ekonomiska
värden.
Även Näringslivets trafikdelegation ifrågasätter om inle
ytterligare uppmjukning på sikt bör eftersträvas. Konkurrenshämmande regler
såsom behovsprövning och bestämmelser om lokalområden föreslåsju av utredningen
alltjämt få bestå för taxitrafikens del till skillnad från vad som numera
gäller för den yrkesmässiga laslbilslrafiken. En ytterligare samordning av
bestämmelserna vad gäller yrkesmässig gods- och persontrafik borde kunna
övervägas. Således kan ifrågasättas om inte behovsprövningen kan mjukas upp
och i huvudsak endast någon form av personlig och ekonomisk lämplighetsprövning
ifrågakomma vid etableringsansökan. Det kan inte uteslutas att effektiviteten
och servicegraden skulle kunna främjas om ett ökat inslag av konkurrens tilläts
även inom taxinäringen.
Prop.
1979/80:142 157
2.2.2 Stationsortsbegreppet
Remissinstanserna ansluter sig genomgående till de av uiredaren
redovisade bedömningarna angående stationsortsbegreppet.
Svenska taxiförbundet är positivt till tanken att trafikutövama
ges möjlighet att verka inom etl geografiskt större område än dagens
stationsort. Dock måste som en förutsättning ingå att trafikområdet har en
gemensam beställningscentral och att kommenderingen av samtliga bilar
samordnas. Detta torde bli svårl i vidsträckta och glest befolkade kommuner.
Förbundet förutsätter därför att de lokalt betingade trafikfömtsättningarna
skall styra indelningen av landet i trafikområden och inte enbart de
administrativa kommungränserna.
Svenska kommunförbundet har ingel att erinra mol att man i
fortsättningen talar om trafikområden i stället för stationsorter under
förutsättning att detta inte samtidigt tas som intäkt för att koncentrera
uppställningen av taxibilar till en eller några få platser inom trafikområdet.
Näringsfrihelsombudsmannen framhåller att det är lämpligl
all stationsortsbegreppet anpassas till de verkliga förhållandena och inte
blir för snävt avgränsat.
Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att förslagen om
trafikområde och kraven på anslutning till beställningscentral utgör en följd
av den föreslagna förändrade organisationsstrukturen till större enheter.
Förslagen torde emellertid också i sig innebära en rationalisering av laxitrafiken.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför att en uividgning av stationsorler
till trafikområden framstår som effektivitelsfrämjande i vissa områden. Något
behov av atl ange stationsorten till hel kommun finns däremot inte, eftersom
kommunen - i vart fall i Jämtlands län - är ett alltför omfallande område.
2.2.3 Befordringspliktens utformning
Uiredarens förslag och överväganden har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av så gott som alla remissinstanserna.
Svenska taxiförbundet tillstyrker att befordringsplikten
knyts till upprättad kommenderingsplan och att rutiner ulvecklas vilka
möjliggör att fordonens utehållande anpassas till efterfrågan och att en
koppling till prissättningen görs.
Svenska transportarbetareförbundet anför att en tendens
synes förekomma att lillståndsinnehavaren underlåter alt följa uppgjorda kommenderingsplaner
med försämrad lillgång av laxibil för allmänheten under vissa tider. Förbundet
anser att någon kontroll från myndigheternas sida att tillståndsinnehavarna
följer uppförda kommenderingsplaner inte förekommer men att en sådan
fortlöpande kontroll är i högsta grad angelägen. Underlåtenhet från
tillståndsinnehavarna i berört avseende bör bli föremål för beivran och
eventuell indragning av tillståndet.
Rikspolisstyrelsen anför att berättigade klagomål
beträffande otillräckligt tillhandahållande av taxibilar förekommer i
storstadskommunerna jämte kranskommuner. En effektivare övervakning än den
nuvarande av att tillståndshavarna verkligen håller bilar i trafik under
beordrade tider synes här påkallad.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det är en
verkligt central punkt i taxiproblematiken att regelmässigt som utgångspunkt
för bestämmandet
Prop. 1979/80:142 158
av befordringsplikten upprätta kommenderingsplaner för
trafiken, i varje fall i slörre tätorter. Del ligger i sakens natur att
taxiföretagaren strävar efter att hälla bilen ute under tider då taxilransporter
mest efterfrågas. Eftersom bilar måste stå till förfogande även under lågtrafiktid
måste transportplikt för visst trafikutbud föreligga och kontrolleras.
Dåvarande trafiknämnden i Stockholm.gjorde vid vissa tillfällen aktioner bland
trafik-utövarna som brustit i utehållningen av trafik. Det måste vara angeläget
att hålla efter brister i trafikutbudet. Kan tillståndshavare oavsett skäl inte
prestera utehållning av trafik i enlighet med tillstånd och villkor skall
trafiken övergå på annan som fullgör sina åligganden.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det viktigt att kommenderingsplanerna
kontinuerligt övervakas och alt underlåtenhet att följa dessa beivras, Kommenderingsplanerna
och i dessa angivna uppställningsplatser är av stor betydelse för taxis förmåga
att behålla men även förbättra servicen till allmänheten.
Länsstyrelsen t Örebro län är Iveksam till om tillräcklig
kännedom om efterfrågan finns för andra delar av länet än de största
tätorterna. Det är därför angelägel all både metoder och resurser anvisas för atl
inhämta sådan kännedom. Beträffande glesbygdstaxis körplikt delar länsstyrelsen
inte uppfattningen att den bör uttryckas "i generella termer". Körplikten
för denna kategori bör anges gemensamt för flera utövare och vid behov lillsammans
med tätortstaxis. Körplikten bör i sådana fall anges som en solidarisk
passningsskyldighet under s. k, ob-tid. På så sätt tillförsäkras glesbygden en
viss service från utövarna även under denna tid.
Enligt länsstyrelsen i Jämtlands län bör befordringsplikten
säkras genom fastställda kommenderingsplaner endast om länsstyrelsen uttryckligen
föreskriver att sådan plan skall upprättas för visst trafikområde,
AB Örebro läns regionaltrafik framhåller att befordringsplikten
för taxiutövare i glesbygden bör regleras på samma sätt som i tätorten.
Bussbidragsnämnden finner det inte rimligt att
länsstyrelsen skall engageras i det slutliga fastställandet av kommenderingsplaner,
som främsl är att betrakta som ett administrativt hjälpmedel vid driften av laxitrafik.
Befordringsplikten bör bestämmas av länsstyrelsen i tillstånden med till-lämpning
av de av transportrådet utfärdade anvisningarna.
Även transportnämnden är Iveksam till förslagel att
länsstyrelserna i viss utsträckning skall fastställa kommenderingsplanerna.
Transportrådet bör utfärda riktlinjer beträffande de allmänna gmnderna för befordringspliktens
utformning,
Södermanlands läns Trafik AB anför att länsstyrelsen vid
fastställande av kommenderingsplaner bör göra detta i samråd med
länshuvudmannen för den kollektiva persontrafiken, eftersom en del av taxis
verksamhet planläggs av huvudmannen, l.ex. kompletteringstrafik, linjetrafik
med bil och i vissa fall färdtjänst.
2.3 Beställningscentraler
Utredarens förslag atf anslutning till beställningscentral
regelmässigt bör anges i föreskrifterna för tillståndet samt att sådan beställningscentral
till skillnad från dagsläget skall kunna drivas i valfri företagsform - exempelvis
aktiebolag - tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla remissinstanserna.
Prop. 1979/80:142 159
2.4
Samåkning med taxi
Endast
ett fåtal remissinstanser har berört frågan.
Bussbidragsnämnden
framhåller atl det för ett ralionellt utnyttjande av taxi är viktigt att
förutsättningar för samåkning skapas. Nämnden bilräder förslaget om en samäkningstaxa
med fast avgift per person för resor inom eller mellan vissa zoner. Ett
genomförande av en sådan taxa lorde emellertid kräva ändring i yrkestrafiklagen
beträffande definitionen av begreppet beställning-strafik med lättare fordon.
Svenska
kommunförbundet menar atl samåkning med taxi enligt utredningens modell i
väsentliga avseenden torde vara att jämställa med kollektiv linjetrafik.
Organiserandet av samäkning liksom bestämmande av zontaxor bör därför endast
ske i samarbete med huvudmannen för linjetrafiken. Denne bör ha etl avgörande
inflytande pä verksamheten.
TCO
anser att utredningen bort ägna större uppmärksamhet åt frågan om samåkning med
taxi. Särskilt i större städer bör samåkning stimuleras som etl alternativ till
privatbilen. För all sådana försök skall bli lyckade, krävs det att taxan vid
samåkning anpassas till en nivå som närmar sig vad som gäller för övrig
kollektivtrafik.
Länsstyrelsen
i Malmöhus län anser atl samåkning med taxi bör stimuleras. Zontaxa som ett medel
att främja samåkning är i utredningen dock inte tillräckligt belyst för att
direkt kunna användas. Frågan bör ytteriigare siuderas.
Svenska
transportarbelareförbundets erfarenhei är att samåkning inte är attraktiv för
trafikanterna och helst inte utnyttjas. Med vissa undantag är landet för
glesbefolkat för att frågan skulle vara aktuell. Den linjebilstrafik som
förekommer f, n,, exempelvis mellan flygplats och centra eller vid vissa
sportevenemang, är dock en form av samåkning som accepteras av taxikunderna,
3
Taxitaxan
3.1
Taxans utformning
Remissinstanserna
vitsordar genomgående att den nuvarande taxekonstmktionen är svåröverskådlig
och välkomnar förenklingar, Behovel av ytteriigare bearbetning av förslagen
påtalas dock av flera instanser.
Svenska
taxiförbundet delar utredarens uppfattning att det är förenal med stora
svårigheter alt skapa ett enhetligt taxesysiem som ger fullständig rättvisa
mellan taxiföretag på olika orter och samtidigt är enkelt för taxikunderna. Den
inriktning som ges i betänkandet på en eventuell framlida förenklad taxesältning
delas till slora delar av förbundet. En lång rad frågor återstår dock att lösa,
bl.a, tillämpningen vid framkörning och returkörning samt de olika
komponenternas nivå. På grund av detta samt den stora vikt frågans lösning har
för branschens framlid bör enligt förbundets uppfattning ett fortsatt
utredningsarbete bedrivas i nära samverkan mellan transportrådel och Svenska
taxiförbundet.
Svenska
transportarbetareförbundet har ingen erinran mol den av utredaren diskuterade
förenklingen av taxekonstruktionen. Förbundet pekar pä att en viss form av ob-taxa
redan finns.
Svenska
kommunförbundet pekar pä att förutsättningarna för taxitrafik i glesbygd resp,
i större tätorter inle är desamma. Skillnaderna är enligt förbundsstyrelsen
särskilt påtagliga i fråga om antalet köruppdrag och
Prop.
1979/80:142 160
längden för framkörnings-, transportkörnings- och återkörningsslräckor.
Olikheterna i dessa avseenden skulle behöva belysas ytteriigare, då de har
avgörande betydelse för ert rättvis utformning av en ny taxa. Exempelvis
ombesörjer i glesbygden taxi många sociala tjänster. En gmndavgifl, som enligt
utredarens mening är avsedd alt täcka kostnaderna för den transportberedskap
som taxi måste upprätthålla inom trafikområdet, ävensom kostnaderna för förflyttning,
väntetid och framkörning, torde enligt förbundsstyrelsens uppfattning inte
kunna läggas på samma nivå över hela landet. Däremoi talar alla skäl för en
enda iransporttariff oavsett antalet resande. Tariffen bör vara bäde tids- och vägbaserad
samt enhetlig över hela landet. Styrelsen har vid flera tidigare tillfällen framhållil
att det inte är tillfredsställande att t, ex, skolskjutsar och en stor del av
färdtjänsten är med och bär de högre kostnaderna för att bedriva taxitrafik på
kvällar, lördagar och sön- och helgdagar, dvs, på obekväm arbetstid. Den för
kommunerna i detta avseende negativa konsekvensen av nuvarande taxitaxa skulle
bortfalla, om en speciell grundavgift och transporttariff eller ett speciellt
tillägg för körning på ob-lid infördes. Styrelsen vill påpeka att ob-taxan
redan nu utgår i vissa fall. Prissättningen pä taxitjänsterna bör vara kostnadsanpassad
i tid och rum. Detta bör gälla även beträffande den ifrågasatta slorbilstaxan.
Statens pris- och kartellnämnd konstaterar att det nu
avlämnade förslaget till ny taxitaxa i stort överensstämmer med SPK:s tidigare
framförda förslag. Utredaren delar således nämndens principiella uppfattning om
att laxiiaxan i sin struktur bör vara kostnadsanpassad och beslå av en gmnd-avgift,
en vägberoende iransporttariff" samt en väntetidsavgift.
Utredaren har dragit slutsatsen att införandet av en kostnadsanpassad
taxa medför att nuvarande grundavgift höjs och väglängdstarifferna sänks, SPK
anser detta antagande, mot bakgmnd av tillgängliga uppgifter om taxis kostnads-
och intäktsstmktur, felaktigt. Svenska taxiförbundets framställningar till
länsstyrelserna om höjningar av taxitaxan baseras bl, a, på den förutsättningen
att taxitrafikens rörliga och fasta kostnader -definierade enligt utredningens
förslag - i genomsnitt ulgör 82 resp. 18 procent av taxitrafikens totala kosinader.
Vidare baseras framställningar om höjningar av taxitaxan på förutsättningen atl
grundavgiften - som för närvarande uppgår till 6:20 kronor per resa - i
genomsnitt utgör 25 procent av priset för taxiresan, exkl, drickspengar. Det
innebär att det genomsnittliga prisei för en taxiresa för närvarande kan
beräknas till ca 25 kronor. Införandet av en kostnadsanpassad taxa betyder att
taxans grundavgift, som skall täcka taxis fasta kostnader, bör - med
utgångspunkt från tillgängliga uppgifter om taxis kostnadsstruktur - sättas
till högst 4:50 kronor per resa, vilket innebär en sänkning av nuvarande
grundavgift. Taxans rörliga avgifter - väglängdstarifferna och
väntetidsavgiften - som skall täcka taxis röriiga kosinader, skulle således
uppgå fill i genomsnitt ca 20 kronor per resa, vilket innebär en höjning
jämfört med den nu gällande taxan.
De lokala laxiföreningarna i främst de större tätorterna
har begränsat framkörningsavgiften, inkl, grundavgiften, till ett högsta
belopp, som numera uppgår till ca 10 kronor. Detta beror bl, a, på all, när
taxi i en kommun önskat begränsa antalet uppställningsplatser för taxibilar
till ett fåtal platser i kommunens centrum, den kommunala trafiknämnden har
ställt som villkor för sådan centralisering, att taxi begränsat framkörningsavgiften
till ett visst högsta belopp. Genom denna begränsning av fram körningsavgiften
fördyras inte i de flesta fall taxiresorna för boende i
Prop. 1979/80:142 161
kommunens
ytterområden i förhållande till tidigare. Vidare har taxi i tälorterna själva i
vissa fall infört begränsad framkörningsavgift för att kunna konkurrera om de
transportuppdrag utanför kommunens tätort som annars blivit utförda av
taxibilar stationerade utanför tätorten. SPK anser att det mot denna bakgmnd
finns skäl för atl vid en eventuell taxeomläggning göra en avvikelse från
principen om en helt kostnadsanpassad taxa, nämligen på det sättet att gmndavgiften
inkl, framkömingskostnaden bör av taxefastställande myndighet beslutas uppgå
till högst 10 kronor per resa i tätort.
Särskild
vintertaxa - 10 procents tillägg på taxan - tillämpas under tiden I december31
mars i Kopparbergs och Gävleborgs län samt under tiden 1 november-30 april i
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Vintertaxans konsimktion
medför att efter varje generell taxehöjning transportkostnaden för en resa, som
görs i berört län under den tidsperiod som omfattas av taxans vintertillägg,
höjs med ett belopp som går utöver den generella taxehöjningen genom den
"ränta på ränta-effekt" som uppstår. Eftersom laxans vintertillägg -
som tillkom för över 40 år sedan numera dessutom inte är koslnadsmässigi
motiverat, anser SPK i likhet med utredningen, att vintertillägget bör slopas.
Taxiförbundet
har informerat SPK om att förbundet inte har medel att utföra mer omfattande
undersökningar av intäktsstmkturen än vad som hitintills gjorts, SPK anser det
dock nödvändigt att sådana undersökningar kommer till stånd eftersom
undersökningsresultatet har avgörande betydelse för bedömningen av effekterna
av en eventuell taxeomläggning.
Näringsfrihetsombudsmannen
anser att det finns goda skäl för att förenkla taxekonstmktionen på det sätt
utredaren har föreslagit. Med anledning av förslaget om en specialtaxa för
taxibilar som är godkända för fler än fyra passagerare menar NO att en specialtaxa
skulle kunna vara motiverad även för mindre bilar än de som vanligen nu
används.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län erinrar om att det inom Svenska taxiförbundet pågår
ett utredningsarbete med syfte att möjliggöra en ändring av taxans utformning.
Resultatet av det utredningsarbetet bör avvaktas innan ändringar sker i
taxitaxans uppbyggnad.
Länsstyrelsen
i Örebro län anför att utredaren har påvisat många nackdelar med den nuvarande
taxans konsimktion och fastställelse. Länsstyrelsen anser dock inte att
utredarens förslag beträffande konstruktionen är tillfredsställande. Det borde
vara möjligt att undvika den mångfald av tillägg till gmndtaxan som föreslås (nattaxa,
storbilstaxa, drivmedelstillägg osv.). Länsstyrelsen föreslår atl taxans konsimktion
görs till föremål för en ny prövning. Kommuners och landstings intresse av ett
mer schablonmässigt ersättningsförfarande för de samhällsbetalda iransportema
bör också beaktas,
AB
Örebro läns regionaltrafik finner inte att utredarens förslag till taxekonslmktion
fyller kravet på enkelhet. Bolaget efterlyser mer genomarbetade förslag som
också tar upp de ersättningsformer som är aktuella vid transportuppdrag åt
kommuner och landsting.
Länsstyrelsen
i Västernorrlands län är tveksam till taxekonstmktionen med hänsyn till de
effekter som erhålls för glesbygdstaxi. Många taxiägare i glesbygd har i dag
kombinationssysselsättning och är i hög grad beroende av intäkterna från laxiverksamhelen.
I utredningen föreslås att vintertillägget försvinner. Den taxekonslmktion som
vidare föreslås torde missgynna glesbygdstaxi. Detta medför att dessa företag
får en i förhållande till tälortstaxi och företag utanför de nordliga länen
lägre ersättning, Konse-
Prop.
1979/80:142 162
kvenserna av detla kan bli alt servicen i glesbygden
försämras, något som starki kontrasterar mot de allmänna strävandena
beträffande glesbygden,
Göteborgs kommun menar att utredaren inte har givit
underlag för att binda sig för en framtida taxekonstruklion. Den föreslagna
modellen har vissa fördelar. De ekonomiska konsekvenserna är emellertid inte
närmare analyserade. Andra länkbara laxekonstruktioner finns också, t. ex.
någon form av zontaxa. En särskild storstadslaxa skulle också kunna övervägas.
Oavsett hur taxan ulformas, är det angeläget alt färdtjänsten inte behöver
bidra till atl täcka kostnaderna för laxitrafik under s. k. ob-tid.
Trajlksäkerhetsverket framhåller vikten av atl taxiförares
arbetsförhållanden anpassas sä att trafiksäkerheten i största möjliga mån
tillgodoses. T. ex. kan en taxa av det slag utredaren föreslår utgöra en
stressfaktor som inverkar menligt på trafiksäkerheten, om den fasta delen blir
för stor och den rörliga delen alltför avståndsberoende. Taxorna bör enligt
verkets mening sä långt det är möjligt göras tidsberoende. Även sådana kosinader
som kan hänföras lill upprätthållande av transportberedskapen och som utredaren
tänkt sig ingå i en fast del bör enligt verket i möjligaste mån kunna bakas in
i en tidsberoende röriig del.
3.2 Taxametern
Samtliga remissinstanser har instämt i eller lämnat utan
erinran utredarens bedömning att en ny typ av taxameter bör utvecklas för att
möjliggöra bl.a. automatisk utskrift av kvitto med angivande av erlagd avgift
och andra uppgifter om resan.
Svenska taxiförbundet framhåller atl ett utvecklingsarbete
i fräga om en ny lyp av taxameter nyligen har påbörjats och att del därför vore
olyckligt om man genom lagstiftning i dag förhindrade framtagandet av etl
önskvärt taxametersystem. Förbundet framhåller ocksä att taxinäringen själv, under
nuvarande ekonomiska betingelser, inte kan finansiera utveckling och
installation av aktuell utrustning.
Svenska iransportarbetareförbundet tillstyrker förslaget
om en taxameter som automatiskt stämplar kundkvittot med avgift och annan
erforderlig dokumentation, Förbundel påpekar också att ett sådant system är
ägnat att hindra skattefusk.
Svenska kommunförbundet anser det självklart att
taxikunderna regelmässigt skall erhålla kvitto på erlagt belopp. Taxameterns
konstruktion bör medge att kvitto automatiskt ställs ut på del belopp som har
registrerats i laxametern. Även andra uppgifler om resan bör enligt förbundet
kunna påföras kvitto automatiskt.
Statens pris- och kartellnämnd anför att nämnden har,
liksom några av taxis större kunder, t, ex, kommuner och landsting, i ett
flertal år föreslagil att taxibilarna utrustas med taxametrar som automatiskt
ger stämplat kvitto på reskostnaden. För närvarande pågår ett utvecklingsarbete
för att få fram sådana taxametrar inom Stockholms län, vilket dock hitintills
visat sig vara förenat med vissa tekniska svårigheter. SPK anser, i likhet med
utredningen, att det är angeläget att samtliga taxibilar så snart som möjligt
utrustas med berörda taxametrar. Statsmakterna bör därvid i större utsträckning
än hittills mera direkt delta i utvecklingen av stämplande taxametrar.
Brottsförebyggande rådet framhåller att det är av särskilt
intresse att utveckla fastare och säkrare redovisningsmtiner för branschen. BRÅ
kon-
Prop.
1979/80:142 163
staterar med tillfredsställelse all utredaren har
behandlat vissa förslag som bör kunna bidra lill en förbättring av dessa
rutiner.
Transportnämnden framhåller att transportrådet bör få etl
myndighetsansvar som innebär inte bara uppbyggandet av olika taxeformer utan
även elt ansvar för utvecklingsarbete bl.a, när del gäller kontrollfunktionen i
samband med betalning av resa.
3,3 Dricksen
Utredarens uppfattning atl drickssyslemet bör avskaffas
har inte mött erinran från någon av remissinslanserna.
Svenska taxiförbundet delar uppfaltningen att dricksen i
sig är en otidsenlig form av belalning för tjänster. Dricksens sammankoppling
med frågan om schablonbeskattning, samtidigt som möjligheter atl begära dricks
saknas och att den dessutom varken är enhetlig eller utgör någon del i den
nuvarande taxan medför komplicerade problem vid en förändring.
Svenska transporiarbetareförbundet har inte något emot att
drickssystemet avskaffas under förutsättning att detta sker i samråd och efter
överenskommelse mellan berörda parter.
Svenska kommunförbundei anför alt även om underlag inte
ges för att bedöma de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna vid ett avskaffande
av dricksen talar elt flertal skäl för att denna otidsenliga form för betalning
av tjänster försvinner. En sådan förändring bör dock, enligt kommunförbundets
styrelse, endast ske i samband med en ändring av taxekonstruktionen. Som en
ytterligare förutsättning för all slopa dricksen bör gälla, att den
förhållandevis dyrare transporlberedskapen och transportkostnaden under
kvällar och nätter fär helt genomslag i det pris kunden skall betala under
dessa tider.
Statens pris- och kartellnämnd anför att riksskatteverkets
nuvarande regler om storleken på beskattningsbara drickspengar ger taxi i
skilda delar av landel olika ekonomiska förutsättningar att bedriva sin
verksamhet. Vidare utgör frågan om drickstillägg ett störningsmoment mellan
taxi och taxis kunder. Med hänsyn härtill och till det otidsenliga i alt
förares lönesättning bl.a. baseras på ett tillägg, som är beroende av kundens
godtycke, instämmer SPK i utredningens uppfattning atl drickspengar bör slopas
som betalningsmedel inom taxinäringen. Eftersom denna ersäll-ningspraxis är slarki
förankrad hos taxis kunder bör en sådan ålgärd kombineras med en omfattande
information.
3.4 Taxefastställelsen
Remissinstanserna har i stort sett inte framfört några
erinringar mot utredarens synpunkter vad gäller taxefastställelsen. 1 några
remissvar anförs dock avvikande synpunkter vad avser länsstyrelsernas
skyldighet atl inhämta yttranden i laxeärenden.
Svenska taxijörbundet konstaierar atl den nuvarande
handläggningsordningen för taxefastställelse tidigare har kritiserats av bl,
a. förbundet, som delar utredarens uppfattning att det är viktigt för
medlemsföretagen att prisfrågorna löses snabbare och på ett mer enhetligt sätt
än i dag. Om så kan bli fallet via central prövning inom det nyinrättade
transportrådet tillstyrker förbundet förslaget.
Svenska transportarbetareförbundet anför att en central
prövning av
Prop.
1979/80:142 164
laxenivån synes främja en större enhetlighet i
taxesättningen i skilda delar av landet.
Statens pris- och kartellnämnd pekar på att nämnden bl. a.
i yttrande 1976-04-30 till regeringen över departementspromemorian (Ds K
1976:3) Förslag till organisation av en trafikplaneringsmyndighet har anfört
att det finns behov av en central samordning av taxesättningen för bl. a.
taxitrafiken. Eftersom SPK är central förvaltningsmyndighet för frågor rörande
prisövervakning, och taxehöjningar inom persontrafikomrädet har stor inverkan
pä konsumentprisutvecklingen, bör SPK tas in i YTF som en av de myndigheter,
som skall avge yttrande i anslutning till förändringar i taxitaxan. Del bör dessulom
anges i transportrådeis instruktion att prövning av persontrafiktaxor skall
ske i samråd med SPK och att, i de fall transportrådel och nämnden inte är
ense, frågan skall hänskjutas lill regeringen. Om sä inte sker bör de tjänster
vilkas prissätlning sålunda kommer atl prövas av transportrådet undantas frän SPK:
s ansvarsområde genom ändring av nämndens instruktion.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför att det närmare borde
övervägas om länsstyrelsen alls skall ta befattning med taxefrågan i
fortsättningen.
Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter värdet av det
föreslagna remissförfarandet, om avsikten ändå är att få en enhetlig taxa.
AB Örebro läns regionaltrafik anser att remissinstanserna
bör väljas med omsorg och reduceras jämfört med vad som sägs i YTF,
Umeå kommun framhåller att det finns en viss risk för att
man vid den centrala prövningen inte beaktar de olikheter i
kostnadsutvecklingen som föreligger mellan landsort och storstäder. Taxis
framställningar om höjningar synes enligt kommunen oftast vara grundade pä
storstadsförhållanden. Kommunen anför vidare att höjningarna av taxitaxorna
hittills har skett oregelbundet och ofta flera gånger per år. Detta skapar
stora svårigheter ur budgeteringssynpunkt för kommunerna, Umeå kommun har
flera gånger tidigare påtalat detta i samband med yttranden över begärda taxehöjningar.
Större delen av taxis kostnader utgörs av personalkostnader. För alla andra yrkesgmpper
är lönerna knutna till bestämda avtalsperioder. Så bör ocksä kunna ske med
taxitaxan. När ny taxa fastställs bör det anges hur länge den gäller. Helst
borde perioderna knytas till kalenderår.
4 Olaga taxitrafik
Remissinstanserna vitsordar genomgående behovet av att
ytterligare åtgärder vidtas mot den olagliga trafiken. Utredarens förslag om
skärpta påföljder tillstyrks eller lämnas utan erinran i merparten av
remissvaren. Flera remissinstanser betonar dock att en skärpt övervakning är en
fömtsättning för att man skall kunna komma till rätta med den aktuella
brottsligheten. Några remissvar tar upp frågorna om avgiftssystem och
förverkandebestämmelser.
Riksåklagaren tillstyrker utredarens förslag fill
straffskärpning för olaga yrkesmässig trafik. Det är emellertid enligt RÅ: s
mening inte erforderligt med en särskild straffskala för grova brott. Den
straffskala som föreslagits för normalbrott ger möjlighet att ådöma
fängelsestraff för brott av allvarligare art, vilket RÅ anser vara
tillfyllest. Enligt RÅ:s mening bör normalstraffet för olaga yrkesmässig
trafik även fortsättningsvis vara böter. Endast i undantagsfall bör
fängelsestraff ådömas och då för brott av mycket allvarlig beskaffenhet, RÅ
understryker att en straffskärpning i sig inte
Prop.
1979/80:142 165
lorde vara brottsförebyggande, om det inte finns möjligheter
atl lillse att ifrågavarande bestämmelse efterlevs. Straffskärpningen måste
därför enligt RÅ följas av en effeklivare övervakning. RÅ anser vidare all
något system med avgifier inte passar för denna typ av brottslighet. Däremot anser
RÅ att införande av förverkandebestämmelser i yrkestrafiklagen skulle ha en
preventiv effekt. Dessa bestämmelser bör utformas så att de ger möjlighel all
förverka den vinning som har uppkommil vid den olaga yrkesmässiga trafiken och
i extrema fall fordonet eller en del av dess värde.
RÅ pekar också på att en fasiare organisation av taxis
verksamhetsformer minskar förutsättningarna för olaga Irafik.
Rikspolisstyrelsen framhåller all olaga yrkesmässig taxitrafik
sannolikt innebär brott även mot skattelagstiftningen och olika författningar
om sociala avgifter, dvs. en form av syslemsalt ekonomisk brottslighet. Rikspolisstyrelsen
ifrågasätter därför om inte värdet av inkörd lega efter sedvanlig
skälighetsbedömning bör kunna förklaras förverkat till staten. Det bör även
kunna prövas om inle brottsverktyget/bilen skall bli föremål för förverkande.
Brottsförebyggande rådet pekar på att rådet i andra
sammanhang tidigare har framhållit vikten av att frihelsberövande sanktioner
utnyttjas med stor återhållsamhet i kriminalpolitiken, jfr bl.a. rapporten Nyll
slraffsyslem (BRÅ Rapport 1977:7). I fråga om sådan näringsverksamhet som
gjorts lill föremål för en så ingående samhällelig kontroll som den yrkesmässiga
trafiken bör samhället enligt BRÅ:s uppfallning i försia hand genom utomstraffrättsliga
åtgärder söka komma till rätta med eventuella missförhållanden. BRÅ är
emellertid samiidigi medvetet om atl utvecklingen i fråga om svartåkning måste
betraktas som oroväckande. Särskilt allvarligt är enligt BRÅ alt svartäkningen
kan uigöra en fara för trafiksäkerheten, bl. a. genom all fordonen inte blivil
kontrollbesikligade för trafiken, atl förarna saknar erforderlig kompetens och
atl gällande arbetstidsreglering inte följs. BRÅ är mol bakgrund härav berett atl
tillstyrka en viss skärpning av sanktionen mol olaga yrkesmässig Irafik. BRÅ
pekar vidare på värdet från straffprocessuell synpunkt av att fängelse införs i
straffskalan för det aktuella brottet. Med fängelse i straffskalan öppnas
nämligen möjlighet lill husrannsakan och andra straffprocessuella tvångsmedel i
samband med ulredning om brott mot yrkestrafiklagstiftningen. BRÅ menar emellerlid
alt utredarens förslag om en särskild grov latitud av brottet olaga yrkesmässig
irafik kan undvaras. Enligt BRÅ:s uppfauning bör straffet för olaga yrkesmässig
trafik vara böler eller fängelse i högsl sex månader. 1 förarbelena till
bestämmelsen bör anges att den normala sanktionen bör vara böter, medan
fängelse bör kunna lillgripas i fall där brottsligheten framstår som särskilt
allvarlig. Därvid bör i förarbetena även anges sådana omständigheter som
särskilt bör beaktas vid denna bedömning. BRÅ anser atl uiredaren i sitt förfaltningsförslag
har angett tre viktiga sådana omständigheter. BRÅ pekar också på att det
nyligen har presenterats en undersökning, "Svart taxi" - en
kartläggning av illegal taxiverksamhet i Siockholm, som belyser problemet med
olaga yrkesmässig trafik på taxiområdet. Vidare framhåller BRÅ att de förslag
utredaren lägger fram om större företagsenheter och samverkan i fastare former
inom branschen också allmänl sett lorde kunna medverka lill att olika missförhållanden
kan begränsas. En sädan utveckling är önskvärd inte bara för atl underlätta den
fiskala kontrollen utan även för alt skydda sund konkurrens inom taxinäringen.
Prop.
1979/80:142 166
Näringsfrihetsombudsmannen framhåller alt det är naturligt
atl man särskilt för atl skydda elt reglerat system vill skärpa kontrollen och
höja straffpåföljden. Den i betänkandet förordade straffpåföljden för s. k.
svartåkning - böter eller fängelse i högsl sex månader eller i grova fall
fängelse i högst ell år - framstår dock som alldeles för hög i förhällande till
brottets art och svensk rällstradifion. Gör "svartåkarna" sig
skyldiga till brottsliga gärningar mot kunderna, vilkel det enligt ulredningen
finns risk för, skall delta självfallet leda till lagföring och siraff i den
ordning som gäller för brottet.
Svenska taxiförbundet delar utredarens uppfattning all den
olaga yrkesmässiga laxitrafiken utgör en illojal konkurrens mot de seriösa
utövarna samtidigt som utnyttjandet av s. k. svartåkare innebär betydande
risker för kunden. Den föreslagna slraffskärpningen måste dock kombineras med
en ändamålsenlig övervakning för att önskvärt resultat skall erhållas.
Svenska transportarbetareförbundet tillstyrker en
straffskärpning samt ekonomiska sanktioner för all komma till rätta med
olagligheten. Anledningen till rådande förhållanden är utan tvekan den
bristfälliga kontrollen från vederbörande myndigheters sida, varför en
skärpning i detta avseende är angelägen.
Länsstyrelsen i Stockholms län lillslyrker
straffskärpningen, 1 fråga om ett avgiftssystem anför länsstyrelsen att redan
den motivering utredaren angett - dvs, alt denna typ av brottslig verksamhet
torde ulföras av personer med svag ekonomi - borde vara skäl nog atl inte ens
överväga denna påföljd.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför att slrängare påföljd inle
har nägon allmänpreventiv effekt såvida inle de brottsliga gärningarna
effektivt beivras - snarare tvärtom. Den trånga flaskhalsen är här polisens spanings-och
utredningsresurser. Som det nu är måste polisen starkt prioritera i sin
verksamhet och brott som olaga yrkesmässig trafik hamnar av nalurliga skäl
ganska långt ner på polisens prioriteringslista. Länsstyrelsen vill emellertid
inle motsätta sig förslaget i denna del, eftersom den s. k. svartåkningen
speciellt i storstäderna är ett stort problem till förfång för bäde allmänheten
och taxi.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser atl
betydelsen av en straffskärpning inte skall överskattas. Väsentligare än
straffskärpning är enligt länsstyrelsen alt del sker en skärpt övervakning av
taxitrafiken.
Göteborgs kommun framhåller också att förslagel om en skärpl
lagstiftning för olaga taxitrafik kan bli verkningslöst, om inte polisen
skärper sin övervakning.
Svenska busstrafikförbundet tillslyrker i princip uiredarens
förslag till skärpning av påföljderna för olaga yrkesmässig trafik. Det är
emellertid enligt förbundet angelägel att vid den slutliga utformningen av en
ändrad författningstext beakta dels den definitionsmässiga "iredelningen"
av yrkesmässig busstrafik, som kan föranleda speciella och i rättspraxis ännu
oprövade tolknings- och avgränsningsproblem och därav följande omedvetna
överträdelser, dels att den driftansvarige i en stor trafikrörelse har en slörre
exponeringsyta för upprepade överträdelser än enmansföretagaren. Med hänsyn
härtill bör ell slutligt förslag till ändring av 4 kap. I § YTL vara mindre
kategoriskt utformat i fråga om kriterierna 1 och 3 för bedömningen av om
brottet är grovt.
Prop.
1979/80:142 167
Innehåll
Propositionen .................................................................. I
Propositionens
huvudsakliga innehåll............................... ...... I
Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979: 559). 2
Utdrag av
regeringsprotokoll den 20 mars 1980 .............. 3
1
Inledning ............................................................................ 3
2
Föredragandens
överväganden ................................... 5
2.1 Taxi i den kollekliva
trafikförsörjningen..................... ..... 5
2.2 Taxis företagsstruktur .............................................. ..... 7
2.2.1 Olika företagsformer ........................................ 7
2.2.2 Turordningsprincipen och
lämplighetsprövningen 9
2.3 Tillståndsgivningens närmare inriktning ................. 13
2.3.1 Behovsprövningen............................................ ... 13
2.3.2 Stationsortsbegreppet ................................... ... 14
2.3.3 Befordringspliktens ulformning ...................... ... 16
2.4 Beställningscenlraler och annan
samverkan .......... 18
2.5 Taxitaxan .................................................................. 19
2.5.1 Taxans utformning, dricksen och
taxametern 19
2.5.2 Taxefastställelsen .......................................... .. 23
2.6 Olaga yrkesmässig trafik .......................................... ... 24
2.7 Övrigt ...................................................................... 27
2.7.1 Trafiktekniska frågor ...................................... 27
2.7.2 Samråd i yrkestrafikfrågor ............................... ... 27
2.7.3 Vissa frågor om inlösen av taxirörelse.............. ... 28
2.8 Författningsmässig reglering, m. m........................... 28
3
Hemställan...................................................................... .. 29
4
Beslut.............................................................................. .. 29
Bdagor
1.
Betänkandet (Ds
K 1979:4) TAXI - krav och utvecklingsmöjligheter 31
2.
Sammanslällning
av remissyllrandena över betänkandet 143
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980
Doktrin (2)
- Nils Hj. Egedal, Anslutningsbestämmelsen rörande yrkesmässig biltrafik, FT 1983 nr 5 s. 225 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Utmätningsborgenär och konkursborgenär, SvJT 1981 s. 619, på s. 620 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
25 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (20)
20 kopplingar i 16 dokument.
- SOU 2004:102 Ekonomisk brottslighet inom taxinäringen Del 1 s. 64 om s. 26 i texten
- SOU 1999:60 Kundvänligare taxi s. 159 · s. 160 i texten
- Prop. 1986/87:5 om vissa yrkestrafikfrågor s. 23 i texten
- Prop. 1985/86:126 om lag om näringsförbud, m.m. i texten
- Bet. 1985/86:TU2 om vissa yrkestrafikfrågor m. m. s. 4 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- NJA 2004 s. 385 om s. 25 i texten
Doktrin (4)
4 kopplingar.
- Conradson, Kommuners lag- och domstolstrots, 1995 s. 424 om s. 25 i texten
- Malmberg, Rätt till luftfart, 1990 s. 475 i texten
- FT 1983 s. 225 Nils Hj. Egedal, Anslutningsbestämmelsen rörande yrkesmässig biltrafik s. 225 i texten
- SvJT 1981 s. 619 Utmätningsborgenär och konkursborgenär s. 620 i texten