om behov och utbildning av tandvårdspersonal, m.m.
62 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 53 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1979/80:148, om behov och utbildning av tandvårdspersonal, m.m.
Dokumentets text
Prop. 1979/80:148 Regeringens proposition
1979/80:148
om behov och utbildning av tandvårdspersonal, m.m.
beslutad den 20 mars 1980.
Regeringen föreslår riksdagen atl anlaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.
På regeringens viignar
THORBJÖRN FÄLLDIN
ELISABET HOLM
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen redovisar inledningsvis allmänna
utgångspunkter för en bedömning av den framtida efterfrågan på olika kategorier
av tandvårdspersonal.
Karolinska institutets enhet för tandläkarutbildning vid
Holländargatan i Siockholm föreslås bli avvecklad. Som kompensalion föreslås
bl.a. en ökning med 40 nybörjarplatser per år på tandläkarlinjen vid Umeå
universitet i samband med en planerad nybyggnad. Samtidigt förutsätts att utrustningen
förnyas. Vidare skall universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) redovisa förslag
till att öka intagningen med sammanlagt 20 elever inom befintliga lokaler för
tandläkarutbildningen i Huddinge och Göteborg.
Vidare föreslås i proposilionen atl enskilda tandtekniska
laboratorier skall kunna godkännas av statlig myndighet, om personalen vid
laboratorierna uppfyller vissa kompetenskrav. Ersäitning från den allmänna
tandvårdsförsäkringen bör utgå endast för tandtekniskt arbete som utförts av
godkänt laboratorium.
I Riksdagen 1979/80. I .sand. Nr 148
Prop.
1979/80:148
Uidrag PROTOKOLL
vid regeringssanimanlriide 1980-03-20
Närvarande: slatsminislern Fiilldiii, ordtbrande, oeh
slatsraileii Ullsieii, Bohman. Muntlebo. Wikslröm. Friggebo. Mogärd. Dahlgren.
Asliiig. Söder, Burenstam Linder. Johansson. Wirlén. Holm. Andersson, Boo.
Winberg. Adelsohn. Danell. Petri
Föredragande: statsråden Holm, Söder och Wikström
Proposition om behov och utbildning av tandvårdspersonal,
m.m.
Statsråden Holm, Söder och Wikström anmäler sina förslag
om behov oeh utbildning av tandvårdspersonal, m.m.
Anförandena redovisas i underprotokollen för social- resp.
ulbildningsdeparlemenlel.
Statsrådet Holm hemställer all regeringen i en proposition
föreslår riksdagen att antaga de förslag som hon samt statsråden Söder och
Wikström har lagt fram.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden
oeh beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredragandena har lagt fram.
Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som
redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1 och 2.
Prop.
1979/80:148
Bilana
Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1980-03-20
Föredragande: statsrådet Holm såvitt avser frågorna under
avsnitt 1 och statsrådet Söder såvitt avser frågorna under avsnitt 2.
Anmälan till proposition om behov och utbildning av
tandvårdspersonal, m.m.
I Dimensioneringen uv olika kategorier av
tandvårdspersonal, m. m.
1.1 Inledning
Regeringen uppdrog den 29 november 1974 åt socialstyrelsen
att i samarbete med dåvarande universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen
utreda den långsiktiga efterfrågan på tandvårdspersonal. Med anledning härav
tillkallade socialstyrelsen en ledningsgrupp. Gruppen anlog namnet
socialstyrelsens landvårdspersonalulredning. Socialstyrelsen beslöt vidare atl
erforderligt samråd med tandvårdshuvudmännen och personalorganisationerna
skulle ske via en samrådsgrupp till vilken Landslingsförbundel, Svenska
kommunförbundet. Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinsititut (Spri), Sveriges tandläkarförbund. Svenska tandläkaresällskapet.
Svenska landskölerskeförbundel, Sveriges tandhygienislfö-rening samt Sveriges
landteknikers riksförbund inbjöds att låta sig representeras. Samrådsgruppen
kompletterades senare med företrädare för Centralorganisationen SACO/SR och
Tjänslemännens centralorganisation (TCO).
Utredningen har avgivit tre rapporter, (Ds S 1976:10)
Tillgångsprognoser för tandvårdspersonal, (Ds S 1978:19) Den framtida
arbetsfördelningen mellan olika personalkategorier inom tandvärden och (Ds S
1979:9) Den framlida efterfrågan på tandvårdspersonal. Utredningen har vidare
givit ut en diskussionspromemoria. Planering för framtidens tandvård. En sammanfattning
av rapporten Den framtida efterfrågan pä tandvårdspersonal bör fogas till
regeringsprotokollel i detta ärende som bilaga 1.1. Beiräffande nuvarande
förhållanden samt ulredningens närmare överväganden hänvisas till rapporterna.
Prop. 1979/80:148 4
Efter remiss har yllrande över rapporlen Den framtida
efterfrågan pä tandvårdspersonal avgells av socialslyrelsen,
riksförsäkringsverkel, riksrevisionsverket (RRV), universitets-och
högskoleiimbetel (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), 1978 års tandvärdsutredning (S
1978:01), Spri, Landslingsförbundel. Stockholms, Södermanlands.
Östergiitlands, Jiinköpings, Kronobergs. Kalmar. Blekinge. Kristianstads,
Malmcihus. Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,
Örebro, Viislmanlands, Kopparbergs. Gävleborgs, Viisternorrlands, Jiimtlands,
Västerbottens och Norrbotiens liins landstingskommuner, Malmö, Göteborgs och
Gotlands kommuner, TCO, Landsorganisationen i Sverige (LO), SACO/SR, Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges tandläkarförbund. Svenska
tand-sköterskeförbundei. Sveriges landhygicnistförening. Sveriges
laiiilteknikers riksförbund. Riksföreningen för tandhälsan (Tandvärnet) och
Sveriges förenade studentkårer (SFS). Vissa remissinslanser har bifogal
yllranden som de inhämtat. Sålunda har l.ex. UHÄ bifogat yttranden frän
rektorsämbetena vid vissa högskoleenheler. En sammanslällning av
remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 1.2.
1.2 Nuläge
Anlalet verksamma inom tandvården har ökal krafligl under
de senaste decennierna. Sålunda ökade anlalel yrkesverksamma tandliikare från
ca 5 100 år 1960 lill ca 7 SOO är 1978. Det bör här nämnas att den ökning av
utbildningskapacileten för tandläkare som skedde vårterminen 1973 fick full
effekl först under är 1979. Under samma period ökade anlalel yrkesverksamma
tandsköterskor' frän ca 5 100 lill ca 11 200. Antalet yrkesverksamma
tandhygienister ökade från 150 är 1975 till ca 40(1 år 1978. Antalet
yrkesverksamma tandtekniker uppgick år 1978 lill ca I 900-.
Riksdagens beslut vären 1979 om en ny utbildning för
tandliikare innebar, atl grundutbildningen för landläkare fr.o.m. höstterminen
1979 reformerades och förkortades från 5 år till 4 1/2 är. Samtidigt infördes
en ettårig klinisk vidareulbildning i folktandvården. Regeringen har även
uppdragil äl slalens förhandlingsnämnd atl - under förutsättning av godtagbara
ekonomiska villkor - med berörda parter bl.a. träffa överenskommelse om atl
den vid högskoleenhelerna bedrivna tandvården förs över till kommunalt eller
landstingskommunalt huvudmannaskap och om att inordna specialistutbildningen
för tandläkare i folktandvården.
Vidare beslöt riksdagen våren 1979 atl en ny, tväårig
landsköierskeulbildning inom gymnasieskolan skulle införas. Den nya
utbildningen innebär att alla tandsköterskor fär samma kompelens som
profylaxtandsköterskorna har i dag.
I med behörighet eller dispens eller minsl två års
yrkesverksamhet - med behörighel eller dispens
Prop. 1979/80:148
Planeringsramen för tandläkarutbildningen är f.n, 50(1
nyböijarplalser, fördelade på Stockholm. Malmö. Göteborg och Umeå.
Planeringsramen för utbildning av laiidhygienisier inom högskolan är f.n. 264
plaiser. Ulbildningen är lokaliserad lill Huddinge. Falun. Gävle. Örebro.
Linköping/ Norrköping. Jönköping. Lund/Malmö. Halmslad. Krislianstad. Göleborg.
Borås, Karlstad, Umeå och Luleå. Antalet utbildningsplatser för tandsköterskor
är ca I 200. Flertalet tandvärdshuvudmän har landsköierskeulbildning. Anlalel
utbildningsplatser för tandtekniker är 118.
SÖ har utarbetat en läroplan för etapputbildning av
yrkesverksamma tandsköterskor utan tandsköterskeexamen. Mälet för utbildningen
motsvarar det allmänna utbildningsmålet för tvåårig utbildning till
tandsköterska. Utbildningen omfaltar etl teoretiski avsnill om 13 veckor inkl.
lilläggsul-bildningeii lill s.k. profylaxtandskölerska samt ca tre till fem
veckors praktik. Eftersom tandvårdspersonalulredningen räknar med ca 3 000
oexaminerade tandsköterskor måsle utbildningen enligt SÖ genomföras successivt
med hänsyn till tillgängliga utbildningsresurser och tandsköterskornas möjligheter
atl dellaga i heltidsundervisning.
De sammanlagda kostnaderna för tandvärden har ökal från ca
1.6 miljarder kr. är 1974, dä tandvårdsförsäkringen infördes, till ca 3,5
miljarder kr. år 1979.
Enligt specialbearbetningar av försäkringsstatistiken som
ulförts av tandvårdspersonalulredningen besökte under fyraårsperioden 1974-1977
drygt 70% av den vuxna befolkningen (17 år oeh äldre) någon gång tandläkare.
Endast omkring 16 % besökte dock tandläkare under vart och etl av dessa år. Av
uppgifter från försäkringsstatistiken framgår vidare att mindre än 5 % av de
försäkrade under år 1978 tog i anspråk ca hälften av den tillgängliga
tandläkartiden under perioden.
Utbudet av tandvård visar stora regionala skillnader.
Tandläkartätheten i Malmö och Göteborgs kommuner är bl. a. mer än dubbell så
slor som i l.ex. Kalmar län och norrlandslänen.
År 1977 tillsattes den s.k. fluorberedningen (S 1977:113)
med uppgift atl behandla vissa frågor om användning av fluor i
kariesförebyggande syfte.
En parlamentarisk kommitté (S 1978:01) har till uppgift
att se över vissa frågor beträffande tandvården. Utredningen lade i januari
1979 fram ett delbetänkande (SOU 1979:7) Tandvården i början av 80-lalet, som
innehöll förslag till de åtgärder som på kort sikt erfordras för atl trygga
folktandvårdens ulbyggnad. Utredningen beräknade att del mål för
folktandvårdens utbyggnad, som sattes upp när tandvårdsförsäkringen infördes,
skulle kunna nås någon gång under perioden 1982 - 1984. Detta kräver emellerlid
enligt utredningen alt hela nettotillskottet av tandläkare tillförs
folktandvården.
I regeringens proposition 1979/80:29 föreslogs i enlighet
med utredningens förslag atl den lill tandvårdsförsäkringen knutna
etableringsbegränsningen för privatpraktiserande tandläkare skulle förlängas
alt gälla t.o.m. år 1982. En viss skärpning av reglerna om
elableringsbegränsning föreslogs i syfte all
Prop. 1979/80:148 6
åstadkomma en bälire regional fiudelning av
landläkarresurserna. Vidare föreslogs alt folktandvårdens vårdskyldighel
fr.o.m. ar 1981 skulle ulvidgas lill atl gälla alla barn och ungdomar t.o.m. 19
iirs ålder. Socialstyrelsen skulle dock kunna ge dispens från denna skyldighel
där resurser saknades för all tillgodose landvårdsbehovel för samtliga
åldersgrupper. Riksdagen beslöl i enlighel med förslagen i propositionen (SfU
1979/80:9. rskr. 1979/ 80:102).
1.3 Tandvårdens inriktning
Del övergripande målel för landvården bör enligt
tandvårdspersonalulredningen vara att tillgängliga vårdresurser används så att
hela befolkningen uppnår en acceptabel landhälsa som bidrag till individernas
fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Med acceplabel tandhälsa menas att
tänderna hålls fria från karies och parodonlil (landlossning), atl de går atl
tugga väl med samt att proteser fungerar tillfredsställande och inle förorsakar
sjukliga förändringar i munhålan. Om denna målsällning skall kunna uppnäs
fordras att förebyggande åtgärder kommer hela befolkningen lill del.
Förebyggande åtgärder inom vuxentandvården kan enligt
utredningen bli lika effektiva som inom barn- och ungdomstandvården. Resultaten
av olika försöksverksamheter med konlinuerlig förebyggande vård och behandling
av vuxna patienier visar enligt utredningen att del är möjligt alt åstadkomma
och vidmakthålla en god tandhälsa även vid vuxen älder. En undersökning, som
refereras av utredningen, visar att förebyggande åtgärder som utförs av
tandhygienist kan förhindra tandlossning samt i stort sett också fortsatt
kariesutveckling hos vuxna. Tandvården måste dock organiseras på ett sädanl
sätl atl dessa kunskaper kan las till vara.
Inom vuxentandvården visar flera undersökningar att en
stor del av den reparativa landvården beslår av atl förnya lidigare utförda
arbelen. Detta förhällande styrker uppfatlningen att man inte kan reparera bort
tandsjukdomarna. Utredningens slutsats är att detta måste leda till att de
vårdresurser som satsas på reparativa resp. förebyggande ålgärder omfördelas i
framtiden. Utredningen framhåller samtidigt att den inle vill underskatta
behovet av rent reparaliv vård. Det torde enligt utredningen ta avsevärd tid.
innan effekterna av förebyggande åtgärder får full genomslagskraft, eftersom
den nuvarande vuxna befolkningen har tänder som skadats av tandsjukdomar.
Utredningen konslalerar atl en satsning på förebyggande
åtgärder inom barn- och ungdomstandvården med ca 800 - 1 000
profylaxtandsköterskor och 150 - 200 tandhygienister på sikt teoretiskt skulle
inbespara omkring 900 landläkares arbetsinsats under förutsättning att dessa
personer är jämnt fördelade över landet och har en så gynnsam fördelning som
möjligt på klinikerna.
Utredningens förslag till inriktning av tandvården har
fått ett positivt
Prop. 1979/80:148 7
mottagande av remissinstanserna. I synnerhet giiller delta
de förslag som syftar till alt omfördela insatserna mot mer förebyggande
ålgiirder. Socialslyrelsen har pekal på atl styrelsen har framställt ell
landhälsovards-program för barn och ungdom samt att styrelsen f. n. utarbetar
etl liknande ramförslag lill tandhiilsovardsprogram för vuxna paiienler.
Jag delar utredningens uppfattning om atl del är
nödviindigt att satsa på förebyggande ålgärder för all förbättra landhiilsan
samt att i framtiden omfördela resurserna från reparaliv till tbrebyggande
vård. Del iir enligi min mening angelågei atl landvården blir orsaksinriktad.
dvs. alt förebyggande insalser fär samverka med reparaliva åtgärder för att
förhindra atl tand.sjukdomar uppstår eller återkommer. Jag delar ocksä
utredningens bediimning atl tandvården måsle organiseras på ell sådanl sätl alt
verksamhelen får en förebyggande inrikining.
1.4 Dimensioneringen av tandläkarutbildningen
Tandvårdspersonalutredningens prognoser för efterfrågan
avser i första hand åren 1985 och 1990 men med en utblick mot år 2000.
Ulredningen har i sina kalkyler inte skilt på den offenlliga och den privata
vårdsektorn.
Utredningen finner all det bör vara möjligt att reducera
utbildningskapaciteten för tandläkare med 100 platser fr.o.m. år 1981.
Utredningen anseratt del f.n. inle finns underlag för att föreslå en
ytterligare minskning av utbildningskapacileten. Denna fråga bör dock enligt
utredningen följas med skärpt uppmärksamhel i elt längre tidsperspektiv än
utredningens planeringsperiod.
Utredningen konstaterar all underlag f.n. saknas för alt
närmare bedöma den framtida regionala landläkarsituationen.
Med oförändrad utbildningskapacitet kommer enligt
ulredningen antalet yrkesverksamma tandläkare att ulvecklas på följande sätt.
Ar
197S 1980 19K5 1990 2UU0
Antal tandläkare 7 800 8 60(1 10 200 11
(lOO 14 000
Utredningen har vid sin beräkning av tillgången på
tandläkararbetstid beaktat den minskade sysselsättningsgraden och utgått från
en genomsnittlig årsarbetstid på drygl 1 300 timmar, vilket var den genomsnitlliga
årsarbetstiden år 1977.
Den genomsnittliga årsarbetstiden per tandläkare inom
folktandvården sjönk mellan åren 1975 och 1978 ftån 1 230 limmar lill 1 150
limmar. Det finns flera tänkbara orsaker till denna utveckling. Två tredjedelar
av tandläkarna inom folktandvården är i åldern 25 - 39 år. Andelen kvinnor är
Prop. 1979/80:148 8
vidare betydligt högre än inom privattandvården och
årsarbetstiden for kvinnor år lägre än för miin. Möjligheterna lill
föriiklraledighei har ökat för både män och kvinnor och personalpolitiska
ålgärder inom folklandvården med bl.a. ell slort antal deltidstjänster och
partiella tjänstledigheter påverkar årsarbetstiden.
Utredningen har vidare - med hiinsyn till del faktiska
utfallet av anlalel tandliikartimmar under de senasle åren - ansell all del
beräknade anlalel tandläkartimmar under prognosperioden bör minskas med 5 %.
Omräknal i tandläkartimmar beräknas kapaciieien diirmed
komma all ulvecklas på följande siitt.
Är 1975 1978 1980
1985 199(1 2000
Antal tandliikar
timmar (milj.) 10.4 10.9 11.9
l.-.O 14.4 17.1
Ökningen av landläkarresurserna vid oförändrad
utbildningskapacitet enligt detta alternativ innebär enligt utredningen att
anlalet tandläkartimmar per invånare förändras från 1,2 timmar år 1975 till 1.8
år 1990 samt 2.2 år 2000.
En minskning av utbildningskapaciteten enligt utredningens
forslas innebar att ökningen av antalet yrkesverksamma tandläkare år 199(1
kommer att vara ca 400 liigre och år 2000 ca 1 200 lägre än om nuvarande
utbildningskapacitet behälls. Omräknat i tandläkartimmar innebär detla för år
1990 0.5 milj. timmar och för år 2000 1.4 - 1.5 milj. timmar.
Utredningens beräkningar av erforderligt anlal
tandläkartimmar inom barn- och ungdomstandvården är 1990 varierar mellan ett
behov av 1.5 milj. timmar och 3.0 milj. limmar. Det lägsla aliernalivet innebär
all behandlingsintervallen varierar mellan 12 oeh 18 månader. Den
genomsnittliga behandlingstiden uppgår i detta alternativ till 1.2 timmar per
barn. Andelen ungdomar i åldern 17 - 19 år som får landvård beräknas lill 80 %.
För övriga barn och ungdomar uppgår andelen till 95 %.
Detta alternativ förutsätter betydligt större moment av
förebyggande vård än i dag. Del innehåller följande antaganden
(förutsättningarna antas endasl delvis vara uppfyllda år 1990):
1. Profylaxtandsköterskor och tandhygienister handhar
största delen av den
rådgivande verksamheten vid barnavårdscentralerna.
2.
Barn i
åldersgruppen 3 - 5 år besöker profylaxtandsköterska en gång per år.
Tandläkarkonsultation sker samtidigt.
3.
1 åldersgruppen
6 - 19 år beräknas ca 10 % av patienterna tillhöra en riskgrupp vilken bör få
upprepade behandlingar av profylaxtandskölerska.
Prop. 1979/80:148 9
4.
Fr.o.m. 13 å rs å lder ber ä knas elt minilie antal patienter ä ven vara I behov av tandhygienist behandling.
5.
Samtliga
patienier i ä ldcrsgrup|ieii 17-19 å r beriiknas f å
ell till tv å besiik hos tandhygienist å rligen i sliillet f ö r tandl ä karbeliaMclling.
Det h ö gsta alternalivel f ö r erforderligt anlal tandliikartimmar inom barnoch
ungdomstandv å rden inneb ä r all behandlingsinlervallen varierar mellan 9 och
12 m å nader. Medelbehandlingstiden ulg ö r 1.5 limmar per barn. Detta alternativ inneh å ller f ö ljande
antaganden:
1.
Tandhygienister
deltar inte i den r å dgivande verksamheten vitl bnrna-v å rdscentralerna.
2.
Av barnen i å ldersgruppen 6 - 19 å r lar profylaxlandsk ö terskorna
endast hand om dem som ber ä knas lillh ö ra en riskgrupp.
3.
Tandhygienisternas
kliniska arbelsinsats koncenlreras lill å ldersgruppen
17 - 19 å r. I b ö rjan av prognosperioden anias endasl 20 % av
paiienlerna f ä behandling. F ö rst i slutet av perioden ber ä knas 50 '/f av patienterna f å ä rlig tandhygienist behandling.
Socialstyrelsens ä rliga
statistik ö ver antal tandl ä kartimmar per fullst ä ndigt behandlad patient inom den organiserade barn- och ungdomstandv å rden visar atl den genomsnitlliga tiden å r 1968 uppgick lill 1.77 timmar och å r 1978 till 1,68 timmar per barn.
Utredningens kalkyler f ö r
eflerfr å gan p å .tandl ä kartimmar inom vuxentandv å rdens allm ä nlandv å rd å r 1990 visar
en variation fr å n ca 7,1 milj. limmar i del l ä gsla alternativet till ca 11,9 milj. limmar i det h ö gsia. Del l ä gsta
alternativet inneb ä r h ä r behandlingsintervall p å
18 m å nader. Andelen patienier som erh å ller å rlig
behandling uppg å r lill 49 7c.
Medelbehandlings-liden ber ä knas till 2,32 timmar. 1 det h ö gsia aliernalivel ulg ä r ulredningen fr å n atl det finns en grupp patienter
vid periodens b ö rjan som har ett stort
behandlingsbehov. Denna grupp ulg ö r
ca 20 % av den vuxna befolkningen. Av ö vriga
patienter ber ä knas 50 % f å regelbunden landv å rd. Medelbehandlingstiden anias uppg å till i genomsnitt 2.72 timmar.
Som j ä mf ö relse kan n ä mnas att antalet tandl ä kartimmar per behandlad vuxen patient under perioden
1975 - 1977 genomsnittligt uppgick lill ca 2.5 timmar.
F ö r specialisttandv å rd, undervisning oeh forskning m.m. har ulredningen
r ä knat med ca 1.6 milj. timmar. Vid
ber ä kningen av efterfr å gan p å tandl ä kartimmar f ö r
specialisttandv å rd har ulredningen anv ä nt specialistutredningens prognoser.
Vid remissbehandlingen har en klar majoritet av
landslingen saml Landstingsf ö rbundet, LO
och TCO uttalat atl man å tminslone f.n. inte ar beredd att
acceptera en minskad ulbildningskapaciiei f ö r
landl ä kare.
Elt tungt v ä gande
argument f ö r dessa remissinstanser synes ha
varit den regionala obalansen i fr å ga
om f ö rdelningen av tandl ä karresurser. Remiss-
Prop. 1979/80:148 10
instanserna är osäkra p;i i vilken mån det finns
tillriickligt effektiva styrmedel för att påverka utvecklingen oeh om man iir
beredd all använda lillriickliga siyrmedel för att åsladkomma en jiimn regional
fördelning av landlåkarre-surseriia.
Viisternorrlands läns landsting anför all en minskning av
uibildningskapacilelen bör ske först niir glesbygdslänens rekrylering av
tandliikare kan säkerställas oeh en utbyggnad av vuxeniandvården i paritet med
övriga landet har ägl rum.
Andra orsaker till den avvaktande hållningen hos dessa
remissinstanser år bl.a.
o atl försöken med ett system för behandling av nya
landvårdspatienler visal
atl det pä mänga häll i landet fortfarande finns en
avsevård efterfrågan pä
tandvård som inte kan tillgodoses o att ett eftersatt
tandvårdsbehov finns bland äldre, låginkomsttagare,
handikappade oeh patienter pa olika institutioner
för långtidsvård,
ålderdomshem m.m. o att det år osäkert vilken betydelse
som den allmänna samhällsutvecklingen
kommer att ha för behovel, efterfrågan och kraven på
landvårdsresur-
ser o att det är osäkert i vilken utsträckning
inriktningen mot förebyggande
tandvård kan förverkligas o att det är osäkert vilken
verksamhets- och sysselsättningsgrad tandläkarna
både i den offenlliga och i den privala tandvården kommer
atl ha i
framliden o att del är osäkeri hur stor utvandringen av
tandläkare kommer atl bii o att det är svårt att föra över resurser från
ulbildningen av en personalgrupp
till en annan på grund av atl utbildningarna har olika
huvudmän och
disponerar olika resurser o att det är osäkert hur sädana
faktorer utvecklar sig som avgången av
tandläkarstuderande under studietiden, vilken ökal under
de senaste åren
och den genomsnittligt högre antagningsåldern för
landlåkarsluderande,
vilket leder till kortare yrkesverksam tid.
Följande remissinstanser är positiva till utredningens
förslag om minskad utbildningskapacitet för tandläkare fr.o.m. är 1981,
nämligen UHÄ, Spri. Stockholms läns landsting, Göteborgs och Bohus läns
landsting. Göteborgs kommun. SACO/SR, SAF. Sveriges tandlakarförbund. Sveriges
land-sköterskeförbund och SFS.
De remissinslanser som har varil posiliva lill utredningens
förslag om en minskad utbildningskapacitet har anfört
o atl det finns risk för överbehandling, om kapaciteten
behålls oförändrad o atl det är svårt att - om antalet tandläkare ökar
kraftial - omfördela
Prop.
1979/80:148
insatserna till mer fiircbyggande ålgiirder o all del
finns risk för alt den angelägna ulvecklingen mol mer sjiilvstiindiga
arbetsuppgifter för i första hand landskölerskor molverkas
o att trots att utbildningskapacileten minskar kommer landliikarvesurserna
närmasl alt fördubblas under en tjugofemårsperiod o att
det år enklare all planera och anpassa kortare utbildiiingsviigar efter
framtida värdbehov och vårdefterfrågan o alt det år
samhällsekonomiskt orimligt att ulbilda tandliikare lill en
koslnad av nära en kvarts milj. kr. per person, om de inte
behövs o all del är orimligl att låla unga miinniskor ådra sig stora
sludieskulder om
de inte kan få sysselsättning nar de slutfört sin
utbildning o att om det mest ambitiösa programmet inom vuxentandvården
genomförs
får detta allvarliga samhällsekonomiska konsekvenser.
De remissinstanser som har varit positiva lill en
minskning i uibildningskapacilelen har ansett att den regionala obalansen
skall åigiirdas med riklade posiliva styråtgärder. En av dessa remissinslanser.
Stockholms läns landsting, har ansett atl - om en rimlig regional balans inte
kan uppnås med tillgängliga styrmedel - detta kan föranleda att en från andra
ulgångspunkler motiverad minskning av utbildningskapaciteten av tandläkare
måste ifrågasättas.
För egen del vill jag anföra följande. En viktig
utgångspunki för en analys av vilka resurser tandvården bör tillföras år enligt
min mening dels vilket resultat och vilken kvalitet insatta åtgärder medför för
tandhälsan hos befolkningen med de resurser landvården i dag förfogar över,
dels vilkel resultat som skulle kunna uppnås med en förändrad resurstilldelning
och/eller med en förändrad sammansättning av resurserna, l.ex. ändrade
relationstal mellan olika personalkaiegorier.
En annan väsenllig ulgångspunkl är hur angelägna behov
inom tandvårdssektorn skall vagas mot andra för människornas livskvalitet
viktiga samhällssatsningar, inom hälso- och sjukvården, barn- och
åldreomsorgen i övrigl, utbildningen, boendet elc. Enligt min mening måsle en
konlinuerlig avvägning ske mellan olika samhälleliga ålaganden. Den
framförhållning som i delta sammanhang är nödvändig för tandvårdssektorns del
betingas fråmsl av tandläkarutbildningens längd. Tillgängen på
aiidra'personalkale-gorier kan förandras snabbare genom att utbildningstiden i
dessa fall år förhållandevis kort.
I utredningens beräkningar av framtida utbud och
efterfrågan på tandvårdspersonal ingår en rad anlaganden och förutsättningar
som kan diskuleras. Som ulredningen anför är prognoserna osäkra. Osäkerheten
gäller förhållanden som påverkar såväl utbudet som efterfrågan på tandläkararbetstid.
Tandläkarnas sysselsättningsgrad har minskat under den av
utredningen studerade perioden, 197.5-1978. Under de senaste åren har det
vidare skett-
Prop.
1979/80:148 12
en omfallande lagsliftning på arbetsmarknaden, vars
effekter inle lieil kan överblickas.
Effekterna av en ökad salsning på förebyggande vård niaslc
lillmälas stor vikl vid bedömningen av behovet av landliikarinsalser.
Erfarenheter från folklandvårdens barn- och ungdtimslandvård visar enligt min
uppfattning alt en konlinuerlig vård med slort inslag av förebyggande ålgiirder
har givit goda resullal för barn och ungdomar. En lörutsiitiiiing har hår varil
atl tandvården har varit väl organiserad med ett kallelsesyslem för regelbundna
kontroller och behandlingar. Det är osäkert, om förebyggande ålgiirder för
vuxna ger lika omedelbara resultat. Molsvarande system som för barn- och
ungdomstandvård saknas med något undantag ännu för de vuxna patienterna.
Det finns fortfarande behov av reparaliv vård hos den
vuxna befolkningen som ej kan lillgodoses. Tandlossningssjukdomarna år inte
behandlade i tillräcklig utsträckning. Behovet av atl behandla olika
käkledsbesviir resp. landställningsfel hos vuxna kan enligt många bedömare
komma alt öka i framtiden. Som en följd av förebyggande landvårdsinsalser
kommer patienlerna att behålla fler egna länder och lä fler fästa proteser,
vilkel erfarenhetsmässigt ökar tandvårdsbehovet. Del förhållandet att andelen
äldre ökar i samhällel medför i sig ökade krav på tandvårdsresurser.
En dryg fjärdedel av den vuxna befolkningen hade under
perioden 1974 -1977 inle besökl tandläkare någon gång. Uppsökande verksamhel
bland befolkningsgrupper som i dag har låg besöksfrekvens kommer åtminstone
övergångsvis atl öka landvårdseflerfrågan. Inom åldreomsorgen år behovet av
riktade tandvårdsåtgiirder sårskill påkallat och olika handikappgrupper och
institulionsbundna patienter bör erbjudas samma vårdmöjligheter som andra
medborgare.
Ulredningens beräkningar avser genomsnittsvärden för hela
landel. 1 själva verket föreligger som utredningen också påpekal en regional
obalans när del gäller tillgången pä tandvårdspersonal. Dessa regionala
skillnader i tandvårdsservice är enligt min mening inte acceptabla. Som jag
lidigare har nämnt beslutade riksdagen nyligen om vissa åtgärder för atl
förbättra den regionala fördelningen av tandläkarresurserna. Den framtida
utvecklingen får utvisa om dessa ålgiirder år tillräckliga för att komma lill
rätta med den regionala obalansen eller om andra styråtgarder behövs.
Beräkningar av det erforderliga antalet tandläkartimmar
påverkas kraftigt av anlaganden om behandlingsiniervall och
medelhehandlingstider. Ulredningens prognoser för beräknai behov av
tandläkartimmar inom barn- och ungdomstandvården har stor spännvidd. Med
nuvarande genomsnittliga årsarbetstid för landläkare inom folktandvården
motsvarar skillnaden mellan det lägsta och del högsia alternativet år 199()
arbetstiden för ca 1 300 tandläkare. Utredningens kalkyler för efterfrågan på
tandläkartimmar inom vuxentandvården upp\'isar också stora variationer.
Med hänsyn lill vad jag har anfört om såväl osäkerheten
beträffande ulbudel av tandläkartid som de otillfredsställda behov som
fortfarande finns
Prop.
1979/80:148 >3
;ir jag - Irols all effekleiiia av en l(>r;intlrail
tlimeiisioiieriiig av utbildningen inle kommer all intriifta förriin uiulcr
slutet av 19811-talel - f.n. inle beictld alt förorda atl
utbildningskapacileten minskas i tlen omfallning som utretlningen föreslår.
I proposiiion 1979/S'l:25 tVneslogs atl rikstlagcn skulle
hciiiyiitliga legeringen att besluta om att anlagning till lantlliikarlinjen
vid karolinska institutets enhet på flolliiiidaigataii i Stotklitilm inte
skulle ske lioslterminen 1980. Utbiltlningsutskottel har i silt ullålantle över
piopusilionen (Ubli 1979/80:14) uttalat alt utskottet ulgiir frän alt
regeiiiigcn miikiar sig pa en framtida dimensionering av
ulbiltlninuskapaeiteteii som inte \;iseiitliuen untlerstiger nuvaraiule nivå.
Rikstlagen gotlkiiiitle vatl utskottet anlbrt (rskr. 1979/80:120).
Detla uttalande synes mig stamma val överens metl de
slutsatser som j:ig har dragit om dimensioneringen av landliikarutbildningen.
Chefen för iitbiltlningsdepartemenlet kommer i det följande att la upp frågor
som rör dimensioneringen samt Ibrliiggniiigeii av vissa utbildningsplatser.
Jag anser atl del år angeliiget att utbildningskapaciteten
för lantlliikaie fortlöpande ses över. 1978 års tandvårdsutredniiigs aviseratle
huvudbetiin-kande kan hiirvid utgöra ett väsentligt underlag. Utredningen skall
bl.a. undersöka vårdsitualionen i bristområden och övervåga möjligheterna atl
åsladkomma en jämnare fördelning av tandvårdsresurseriia inom lantlet inom både
den offenlliga och den pri\'ntn seklorn. Utredningen har även i uppdrag atl
undersöka situationen inom specialisiiandvården.
Ulredningen skall vidare studera behovel av siirskilda
ersiittiiingsregler inom landvårdsförsåkiingen för de patientgrupper vilka
genom sitl hantli-kapp eller sin allmånsjukdom direkt eller indirekt åsamkas
tandskador. Utredningen skall samtidigt uppmiirksamma iand\ardsans\'arel för de
gravt handikappade. Vidare skall utredningen understika hur man adminislralivt
och praktiskt btJr gå lill väga för att p;i biista siilt sörja för landvården
åt personer med sådana fysiska, psvkiska. inlellektuella eller sociala
handikapp som skapar problem i laiulvärdssammanhang. Det finns anledning alt
återkomma till frågan om utbildningskapaciteten för lantlliikare når
tand-vårdsutredningens förslag föreligger.
Regeringen har vidare uppdragil ät socialstyielsen alt.
efler samråd med bl.a. förelrädare för Landslingsförbundel och berörda
personalgrupper, utreda frågan om sjukhustandvårdens omfattning, inriktning och
arbetsuppgifter.
Socialstyrelsen kommer även att efter samråd med bl.a.
UIIÄ. SO. Landslingsförbundel och berörda personalgrupper ange \ilka arbelsuppgifter som bör ingå i
tandhygienisternas, tandsköterskornas och profvlaxtand-sköterskornas och de
tandiekniska biiriidenas arbetsområden. En andrad arbetsfördelning mellan olika
kategorier av tandvårdspersonal lorde framför alll på sikt komina att påverka
dimensioneringen av såväl tandiåkarulbild-ningen som utbildningen av övriga
yrkesgrupper.
Prop.
1979/80:148 14
1.5 Dimensioneringen av landhygicnisl- och
landsköicrskciilhUdiiingarna
Utretlningen anser att anlalel utbildningsplatser fiir
tantlhygienisler bör vaia minst 200 iir 1980 för atl diirefter tika till 30(1
untler periotlen fram lill år 1990.
Ulbiltlningskapacilelen tor laiidsktiterskor btir enligi
utredningen vara minst 1 200 elevplaiser per år. En ökatl
taiulhygiciiislutbildiiing kriiver vidare en iikad tillgång på taiidskötetskor
så liinge som denna utbildning kravs för atl utbilda sig till tandhygienist. Ulredningen
understryker angelågenheten av alt utbildningshuvudmånnen noga följer upp
ulbiklnings-kapaeileteii i förhållande lill eflerfrågan på landskölerskor inom
både den fiffcnlliga och den privala vårdsekteirn.
Den föreslagna utbildningskapaciteten för tandhygienister
innebär enligt ulredningen all det ar 1985 kommer alt finnas 1 500
yrkesverksamma tandhygienister samt år 1990 ca 2 400. Detta innebär atl - om
andelen patienter som erhåller tandhygienistbehandling ökar i samma takt som
utbudet av hygienistlimmar - 4 % av den vuxna befolkningen kan erhålla
regelbunden behandling år 1985 saml 6 % år 1990. Om medelbehandlingstiden per
patient beräknas till 2,5 limmar ökar andelen til! K) % år 1985 oeh 17% år
1990.
Anlalet yrkesverksamma landskölerskor med angiven
ulbildningskapaciiei kommer att bli ca 14 600 år 1985 resp. 16 700 är 1990.
Den beräknade tillgången på tandskölerskelimmar medger någon ökning av
assistanskvoten, dvs. relationen mellan tandsköterske- och tandläkartimmar,
under prognos-periodens senare del.
Sä gott som samtliga remissinslanser tillslyrker
utredningens förslag atl antalet utbildningsplatser för tandhygienister ökas.
Sveriges tandhygienistförening anser dock alt behovet av landhygienistresurser
är för lågt beräknat.
Flerlalel remissinstanser delar också utredningens
bedömning alt uibildningskapacilelen för tandsköterskor bör vara minst 1 200
elevplatser per år. Några av tandvårdshuvudmånnen anger att en sådan
utbildningskapacitet år för låg.
Landslingsförbundel ullalar all förbundel är berell att
verka för en ökning av uibildningskapacilelen för landhygienister och
landsköterskor.
Vissa landsling pekar på atl dimensioneringen av
utbildningskapaciteten för tandhygienister och tandsköterskor är beroende av
dels nya verksamhelsomräden inom profylaxarbelet, dels arbetsfördelningen
mellan dessa personalkategorier.
Några remissinstanser framhåller all tillgången på
tandhygienister och tandsköterskor bör följas noga mot bakgrund av den
sjunkande sysselsättningsgraden. På grund av den korta utbildningsliden för
landhygienister oeh tandsköterskor bör eventuella brister eller överskott
relativt snabbt kunna råttas till.
Prop.
1979/80:148 I?
Flera remissinslanser uttrycker önskemål om att
ulblldiiingskapaeiteten lör landhygienister lörtlelas så all Ibrulsiiltningar
skapas för en geografisk balans.Vidare ulialas alt en decentralisering av
utbildningen iu" ett siitt att motverka en koncentralion av
laiidhygienisier till stoistatleriia. Sveriges landhygienislförening finner
dock att antalet utbildningsorter ej bör uiökas i för htig grad, eflersom del
kan försvåra en anpassning till framlida fbräiidringar.
Remissinslanserna
insliimnier i ulredningens upplänning all samtliga ulbildningshuvudmån noga bör
följa upp efterfriigan på landsktiterskor från såväl den offentliga som den
privala vårtlsektorn. Elt par remissinstanser ullalar all samtliga eller så
gott som samiliga landvårdshuvudmiin bör ulbilda landskölerskor.
Flera remissinslanser iiltalar atl bristen på
landvårtlsliirare är slor och all en lillfredssiiillande lärarrekrytering måste
siikersliillas.
För egen del vill jag anföra följande. Planeringsramen för
tandhygienistlinjen inom högskolan medgav för budgetåret 1978/79 en
ulbildningskapaciiei molsvarande 264 platser. Av dessa ulnytljades endast 171
nybörjarplal-ser. Planeringsramen för innevarande budgelår iir oföriintlrad,
medan anlalel utnyttjade platser enligt uppgift uppgår lill 216,
Enligt tandvårdshuvudmännens planer för åren 1981-1983
skall ytterligare 92 platser inriillas, vilkel innebiir att den av ulredningen
föreslagna framtida dimensioneringen av utbildningen uppiiiis under den
tidigare delen av 198()-ialel. Mol bakgrund av all en sådan
ulbildningskapaciiei enligt ulredningen innebår att endast en mindre del av
befolkningen kommer atl fa behandling av landhygicnisl anser jag dock att denna
fråga bör följas med uppmärksamhel. Jag har lidigare anförl att del iir
väsentligt alt tandvården får en ändrad inriktning och att resurserna
omfördelas från reparaliva till förebyggande insatser. För att detla skall
kunna förverkligas kan det bli nödvändigt med en fortsatt ökning av
utbildningskapaciteten för tandhygienister. Samiidigi kan en successiv
delegering av arbelsuppgifler från landläkare lill landhygienisler samt en
omfördelning av arbetsuppgifter mellan tandhygienister och tandsköterskor på
sikt komma all påverka behovet av landhygienister.
Den av ulredningen förulsälla dimensioneringen av
ulbildningsvolymen för landskölerskor iir retlan genomförd. Även på denna punkl
kan efterfrågan komma all förändras lill följd av dels ökatl utbildning av
tandhvgienister. dels iindrade arbetsuppgifter for tantlsköterskorna. Jag vill
hår framhålla atl jag riiknar med all landskölerskorna i ökad uisiriickning
kommer att engageras i del förebyggande arbelet. Jag tbrulsiilter alt frågan om
uibildningskapacilelen för laiidhygienisier och landskölerskor även framdeles
följs med uppmiirksanihel av de ansvariga myndigheterna och ulbildn
innshuvudmiinnen.
Prop.
1979/80:148 16
1.6 Dliiwnsioncringcii av laniltcknikcnilhildningcn. in.
m.
Tandviirdspersonalulretlniiigcii fiireslår alt tlen
nuvarande utbildiiings-kapaeileteii för lantltekiiiker bibehålls untler tle
nårmaste åren. Utredningen anser all del iir svårl att ultala sig t)m
eflerlriigan pii landlekniker efter år 1985. Om anlalel proteliska arbelen
kommer all minska någol kan ett visst tiverskott på tandtekniker uppstå.
Utredningen hiinvisar bl.a. till 1978 års landvårdsutredning, stmi skall
behandla den framtida laiulleknikerverksam-helen. Utbildningsbehovet bör följas
upp genom en rullande prognosverksamhei.
Antalet yrkesverksamma tandtekniker konimer enligt
utretlningen åren 1985. 1990 och 2000 atl vara resp. 2 350, 2 600 och 3 000.
Efterfrågan på landteknikeriimmar har anlagils stå i visst
Ibrliållande lill anlalet landläkarlimmar i vuxentandviirdens allmänlandvård.
Dessa relationstal anges för år 1985 till 0.35. för år 1990 till 0.33 tich för
år 2 000 till 0.31. I beriikningarna har hiinsyn lagits lill all även annan
personal ån landtekniker år verksam vid laboratorierna. Den relativa
Ibrdelningen mellan behöriga tandtekniker och tivrig personal har anlagils vara
oförändrad under prognosperidden.
Samtliga remissinslanser som uttalat sig i denna del
stöder ulredningens förslag att utbildningskapacileten för landtekniker behålls
på oförändrad nivå under de närmaste åren. Även jag ansluter mig lill detla.
Tandtekniker som gått igenom den statliga eller
landstingskommunala ijindleknikeruibildningen erhåller av socialstyrelsen
behörighetsbevis som tandtekniker. Socialstyrelsen får under vissa
förutsållningar utfärda behti-righelsbevis såsom landtekniker åven om
föreskriven utbildning saknas.
Enligt folktandvårdskungörelsen (1973:637) kravs
behörighetsbevis som landlekniker för alt lä inneha tjänst som tandtekniker
inom folktandvården. Molsvarande krav finns också för ijånsi vid odontologisk
fakultei eller slallig tandieknikerskola. Socialstyrelsen kunde t.o.m. år 1972
medtlela dispens från motsvarande krav i då giillande slatsbidragskungörelse.
Tandvårdspersonalulredningen har i sin rapport Den
framtida arbetsför-delnineen mellan olika personalkategorier ftireslagil att
landlekniker som år verksamma inom den privata seklorn skall ha behörighel. Jag
vill i delta sammanhang uttala att jag f.n. inle år beredd all föreslå ett
sådant krav på behörighel föi samtliga tandtekniker inom enskild verksamhet.
Frågan om kompetensen hos personalen vid enskilda tandiekniska laboratorier
kommer atl behandlas av chefen för socialdepartementet i avsniu 2.
1.7 Tandvårdens organisalion
Utredningen har redovisat olika försöksverksamheter och
alternativa organisationsformer som syftar lill alt utnyttja befintliga
tandvårdsresurser
Prop.
1979/80:148 17
så ralitinellt som mtijligl.
I ViisteriKiirlaiitK lans lantisting |:)laneras f.n. i
samaibete metl Sjiri cn organiserad taiitlv;irtl avcn för iildersgruppen 20 -
29 år. Utgiingspimkteii lor planeringen har varil elt betblkningsiniiktat
synsiiti metl ansvar for allas taiitlhiilsaoeh inte bara for vardsiikandes. Elt
kallelsesystem med rcgelbuiitl-iia landvåitlsbestik som omfaltar samtliga
ungtlomar i en iildersgiupp byggs upp i samarbete mellan folklaiulvårtlen ticli
privattantlvårtlen. De ungdomar som inte htnsammat erbjudaiulel om landvård
kallas pa nyll. Siirskilda informationsdagar anordnas för all samortlna
tliagnostik och lantlhiilsoviird mellan folktaiitlvårtlen och
privattandvårtlen. Avsikten iir alt fler åltlersgrup-per framdeles skall
omfattas av dun organiserade taiithårtlen. Den genomsnittliga inliga
medelbehaiitllingstiden per invånare beriiknas successivt sjunka till (1,9
landlåkarlimniar.
På flera håll i landel bedrivs s.k. etappbehandling av
paiienler enligt den s.k. Lyckselemodellen. Paiienlerna, som kallas frän
kölislan, undersöks och behandlas årligen etappvis med fullsländig terapi som
slutmål. Vårdformen har elt storl inslag av förebyggande åtgärder. Hela
personalen år aktivi engagerad.
1 Mölndals kommun pågår försöksverksamhel med en utbyggd
och organiserad hasprofylax. Syflel år att skapa en bättre tandhälsa med lägre
resursförbrukning. Alla barn och ungdomar i åldrarna 3- 17 år kallas två gånger
om årel till resp. tandklinik. Vid första behandlingstillfållei las palienlen
om hand av både landsköterska och tandläkare. Tandsköterskan ger informalion om
kost och munhygien och gör en preliminär undersökning. Tandläkaren gör en
definitiv undersökning och planerar terapin. Vid nästa besök las patienten om
hand av enbart landsköterska.
Vid Kockums Mekaniska verkstad AB i Malmö kommun finns en
klinik för föreiagstandhälsovärd. Avsiklen ar all kliniken skall kunna erbjuda
sina paiienler en reeidivprofylax bl.a. med hjälp av hygienistlandskölerskor.
En viktig del i detla tandhälsovårdsprogram är fluorsköljningar ule på arbetsplatserna,
i vilka ungefär hälften av de anstålltla regelbundel deltar.
Flera remissinstanser framhåller all en god
vårdorganisation, genomtänkta vårdrutiner och en ökad delegation av
arbelsuppgifter från landläkare lill annan vårdpersonal på sikt ger
rationaliseringsvinster. Remissinstanserna understryker vikten av atl
landvärden ulvecklas mot elt lagarbete, där flera personalkategorier medverkar
i den patientvårdande verksamheten.
Utredningen framhåller även all kunskaperna om den vuxna
befolkningens landhälsa är mycket bristfälliga. S.k. epidemiologiska
undersökningar av olika barn- och ungdomsgrupper har dock utförts under senare
är. Resultaten av undersökningarna har kunnat användas för alt följa tandhälsoutvecklingen
för dessa grupper och mäla effeklerna av insatla åtgärder inom både
tandhälsovård och tandsjukvärd. Utredningen anser atl flera sådana
undersökningar som omfattar hela befolkningen bör genomföras under de närmaste
åren. 2
Riksdagen 1979/80. I sand. Nr 148
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80:148 IS
Flera remissinstanser har haft synpunkter pä betydelsen av
en utvärdering av tandvårdsverksamhelens effekler. Sålunda anser några
remissinslanser att de begrepp, termer och metoder som i dag anviiiids för atl
beskriva och analysera verksamhelen ger en dålig bild av vad landvården
åstadkommer i form av förbättrad landhälsa. Del anses därför vikligl atl
utveckla meloder för atl beskriva resultaten av insalta iilgärdcr.
Föregen del vill jag anföra följande. Den
samhällsekont)miska siiuaiionen under överblickbar framlid tilläler inte samma
snabba utbyggnadslakt som hitlills av den kommunala seklorn. Kraven på
prioriteringar och tbrmågaii att utnyttja de tillgångliga resurserna på bästa
sått skiirps dårmed. Tandvårdsorganisationen behöver vidareutvecklas och
effektiviseras. Nya arbeissäu inriklade på all tillgodose medborgarnas riiii
lill en god landhiilsa till lägsta möjliga belastning på samhiillsekonomin
måsle viixa fram. Uibildning i lagarbele är väsenllig för all la lill vara
samtliga personalgruppers kunskaper och kunna erbjuda patienterna en bättre
tandvård. En ökad delegering av arbelsuppgifler från landliikare lill annan
vårdpersonal kan våntas ge väsentliga rationaliseringseffekter. Patienten själv
måsle engageras i och få ett ansvar för vården av sina länder. En ökad kunskap
om förebyggande åtgärder spelar härvid en central roll. En fortlöpande
utvärdering av tandvårdsverksamheten år angelägen för alt kunna avgöra i vilken
män den bidrar till en förbättrad landhälsa.
1.8 Ett rullande prognos- och utvärderingsarbete
Utredningen har redovisat en lång rad svårigheter når det
gäller all göra långsiktiga prognoser över behov, efterfrågan och lillgång pä
landvård. Utredningen föreslår att de redovisade prognoserna över eflerfrågan
och tillgäng pä tandvårdspersonal följs upp i framtiden av en permanent
arbetsgrupp inom socialstyrelsen. Detla gäller även vårdefterfrågans utveckling
hos såväl barn och ungdomar som den vuxna delen av befolkningen. Ulredningen
anser att det är viktigt att man i framtiden i etl prognos- och
utvärderingsarbete även kan analysera eflerfrågan på tandvård i mer begränsade
befolkningsgrupper. 1 arbetsgruppen bör enligt ulredningen ingå representanter
frän Landslingsförbundel. SÖ. UHÄ och berörda personalorganisationer.
Samtliga remissinstanser tillslyrker eller lämnar utan
erinran att socialstyrelsen kontinuerligt skall följa utvecklingen av tillgång
och efterfrågan på tandvårdspersonal. Flera remissinstanser framför dock alt
formerna för denna uppföljning bör bestämmas i samband med socialstyrelsens
omorganisation. LO framhåller i detta sammanhang all sticiala och regionala
skillnader måsle belysas på ett annat satt än som sketl i utredningen.
För egen del får jag framhålla följande. Behovel av en
genomtänkt planering av olika vårdsektorer har ökat. I proposition
1979/80:6 om
Prop. 1979/80:148 19
socialstyrelsens uppgifter och organisalion m.m. betonas
behovet av en personal- oeh utbildningsplanering som leder lill en båtlre
samordning av vårdpolitik och utbildningspolitik. Sålunda bör socialslyrelsen
som fackmyndighet medverka i en forllöpande personal- och utbildningsplanering
för vårdsektorerna och tillhandahålla ansvariga slatliga och kommunala ulbildningsmyndigheter
erforderligt beslulsunderiag rörande dels vårdutbildningarnas innehåll i fräga
om yrkeskunnande hos olika personalkategorier, dels vårdutbildningarnas
dimensionering. Socialstyrelsen skall enligt propositionen svara för den
statliga insatsen i fråga om en personalplanering på riksnivå som syftar lill
alt genom dimensionering av ulbildningsresurserna kvantitativt anpassa
personalresurserna till utbyggnaden av olika vårdsektorer.
Del år enligt min mening naturligt att de niirmare
formerna för etl sådant planeringsarbete överviigs av organisaiionskomniillén
för socialslyrelsen. Enligt vad jag har inhämtat kommer sä också atl ske.
1.9 Viss landvårdsuirusining i Umeå
Chefen för utbildningsdepartementet kommer i del följande
alt ta upp frågor som gäller utbyggnad av tandläkarutbildningen i Umeä. 1
samband med denna utbyggnad behövs medel därvid för viss tandvårdsutrustning.
Jag hänvisar till vad chefen för utbildningsdepartementet kommer att anföra och
föreslår att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande atl bestrida
koslnadema för utrustningen från förslagsanslaget Bidrag till kommunala
undervisningssjukhus.
2 Godkännande av enskilda tandtekniska laboratorier
2.1 Inledning
1 propositionen (1973:45) med förslag om allmän
tandvårdsförsäkring framhöll dåvarande chefen för socialdepartementet att det
borde ankomma på socialstyrelsen alt närmare kartlägga förhållandena inom den
privala tandleknikerbranschen och lägga fram förslag om någon form av auktorisation
av tandtekniska laboratorier.
Socialstyrelsen tillsatte därefter en arbetsgrupp med
uppdrag att utarbeta förslag lill auktorisation av privata tandtekniska laboratorier.
Arbetsgruppen har i en rapport lagl fram förslag om att privata landtekniska
laboratorier skall registreras. Rapporten har av socialstyrelsen remitterats
till riksförsäkringsverket, Landslingsförbundel, Svenska tandläkaresällskapet,
Sveriges tandläkarförbund och Sveriges tandteknikers riksförbund.
Socialstyrelsen har med skrivelse den 16 november 1976
överlämnat arbetsgruppens förslag jämte remissyttrandena.
Det bör här även nämnas att regeringen den 5 juni 1975
uppdrog åt socialstyrelsen alt i samråd med riksförsäkringsverket utreda vissa
frägor om
Prop. 1979/80:148 20
ersättningsnivån ftir arbelen som uUbrs vid privata
laiidiekniska laboratorier. Socialstyrelsen har tlen 28 mars 1979 tiverUimnat
en rapporl. beniimnd Den tandtekniska branschen - Struktur t)eli framlida
verksamhel. Regeringen har diirefter överlämnal rapporten lill 1978 ärs
tandvärdsutredning.
Enligt giillande fbrsäkringsbesiiimmelsei är
laiulliikarcii ansvarig för del lantltekniska arbetets kvalilel i den meningen
alt elt gtitlkåniiande från landliikarens sida medför att försäkringskassan kan
utbetala laiidvärdser-sältning.
Från den allmiinna landvardsförsäkringen iilgiir
ersiitiniiig för lantlvården med halva arvodel. i vissa fall tre fjiirdedelar
av arvodel. för såviil landliikares ålgiirder som tandtekniskt arbete.
Återstoden betalas av den försäkrade genom patientavgift. Vissa maierial
belalas dock helt av försäkringen.
De allmänna försiikringskas.sorna betalade under år 1979
ul sammanlagt ca 544 milj. kr. till privata tandiekniska laboratorier, varav ca
174 milj. kr. för material. Vid en bedömning av tlen lotala verksamhetens
omfallning måsle även patientavgifterna beaktas. Den av tandvårdsftirsiikringen
bekostade andelen av kostnaden för tandiekniska arbelen beriiknas genomsnittligt
uppgå till drygl 70 % av lolalkoslnaden.
Förutsättningarna
för all erhålla behörighel som landtekniker har redovisats under avsnitt 1.6.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
->
Utformningen
av godkännande dv enskilda tandiekniska laboratorier
opaginerad Kontrollera mot PDF
I den utredningsrapport som jag nyss nämnde konstaleras
all frågan om auktorisation av de tandiekniska laboratorierna diskuierats och
utreits under många år. Syftet rned en auktorisation skulle vara att garantera
viss kompetens hos laboratoriets personal och viss standard på lokaler och rutiner.
1 rapporten framhålls att möjligheterna för tandläkaren
att bedöma om ell tandtekniskt arbete uppfyller rimliga kvalitetskrav iir
starki begränsade. Tandläkaren har små möjligheter alt se om rätl material
anviints och om materialet behandlats pä rätt sätt. Sedan tandvårdsförsäkringen
införts finns enligt rapporlen ytterligare skål för någon form av auktorisation
av privata tandtekniska laboratorier.
I rapporten konstateras att ett auktorisationsförfarande
som innefattar kvalitetskontroll och vissa krav på lokalernas ulformning och
utrustningens beskaffenhel fordrar en organiserad inspektionsverksamhet.
Arbetsgruppen har inte ansett sig kunna lägga fram ett sådant förslag utan har
i stallet angivit atl vissa minimikrav på kompetens hos personalen bör
uppställas. Arbelsgruppen har fört fram atl beteckningen registrering skall
användas för detla förfarande.
Prop.
1979/80:148 21
En grundliiggande förutsättning för registrering bör
enligt ;)rbetsgru[-)pen vara alt innehavaren av eller fiireslandaren forell
landtekniskl laboraloriuni iir behörig landtekniker eller innehar
socialstyrelsens dispensbevis samt har minsl åiia års yrkesverksamhel inom
landteknisk verksamhet.
På elt registrerat laboratorium bör minsl två iredjedelar
av perstmalen i tandieknisk verksamhet ha behörighetsbevis eller dispens. För
laboratorier med två verksamma bör det dock räcka med en behörig tandtekniker.
På lahoraUirier med mer än lio anslällda i,tandieknisk
verksamhet bör ytterligare en tandtekniker vara behörig och ha minst åtla års
yrkesverksamhet för varje påbörjat tiotal personer som år sysselsatta med
sådanl arbele.
Den - eller de landtekniker - som ulgör grunden för all
ett tandtekniskt laboratorium kan regislreras bör inte samlidigt vara anställd
vid annal prival landlekniskt laboratorium, inom folklandvården ellei vid
fakullel. Kravel på tillsyn av verksamheten vid laboratoriet kan enligt
arbetsgruppen mening annars inte upprätthällas. Av samma skål anser gruppen att
en tandläkare, som bedriver klinisk verksamhel på heltid, inle kan fungera som
godkänd innehavare eller föreståndare för etl landlekniskt laboraloriuni.
De framlagda förslagen belråffande registrering har av
arbetsgruppen jämförts med förhållandena vid de privata tandtekniska
laboratorierna. Arbetsgruppen har haft lillgång till en av socialstyrelsen
genomförd karlläggning av de tandiekniska laboratorier, som enligt
försäkringskassornas uppgift bedrev verksamhel den 1 juli 1974. Av
redovisningen framgår att merparten av personalen vid de privata laboratorierna
utgjordes av tandtekniker med behörighet eller dispens. En speeialbearbetning
visar att totalt 84 laboratorier med 132 anslällda hade innehavare eller
föreståndare, som saknade behörighetsbevis eller dispens. Senare redovisning
saknas.
Arbelsgruppen anser att särskild utbildning bör anordnas
för de tandtekniker som saknar behörighet eller dispens. Arbetsgruppen
förutsätter atl SÖ får i uppdrag all utarbeta läroplan. Vidare föreslår
arbetsgruppen att krav på efterutbildning skall uppställas för de tandtekniker
vars kompetens utgör grunden för registreringen.
I rapporten föreslås att socialstyrelsen blir
registrerande myndighet. Laboralorierna skall ges möjlighet atl anpassa sig
lill de nya bestämmelserna genom atl vissa övergångsbestämmelser införs.
Arbelsgruppen föreslår alt bestämmelser införs i
tandvårdsförsäkringen som innebär att lill försäkringen anslutna tandläkare
enbari får använda sig av registrerade laboratorier. Della krav skall även
gälla s.k. underleveranser. Förslaget innebär att även folklandvården vid
upphandling av tandtekniska arbelen från den privala sektorn måste anlita
regisirerade laboratorier.
Samtliga remissinstanser har varit positiva till förslaget
om registrering av privala tandiekniska laboratorier.
Jag vill för egen del efler samråd med statsrådet Holm
anföra följande.
Prop.
1979/80:148 22
Statlig auklorisalion eller liknande kompetensförklaring
förekommer inom flera olika yrkesområden, dår man har ansett det särskilt
angeläget alt skapa garantier för att verksamhelen bedrivs på etl riktigl sätt.
Jag instämmer i de synpunkter som framförs i rapporten om
behovet av någon form av kontroll av förutsättningarna för alt tandtekniska
arbeten som utförs vid privata-enskilda - tandiekniska laboratorier uppfyller
rimliga kvalitetskrav. Jag föreslår atl detta förfarande benämns godkännande
och atl termen auktorisation reserveras för en kvalitetskontroll som även
innefattar krav på lokaler, utrustning, arbetsmetoder m.m. Jag anser i likhet
med arbetsgruppen att det f.n. inte är aktuellt med annat än en prövning av
personalens kompetens.
Regeringen bör bemyndigas att utfärda de föreskrifter som
behövs för verksamheten. Regeringen bör i sin tur kunna delegera uppgifter till
myndighet. Ett förslag till lag med bemyndigande för regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer att godkänna enskilda tandtekniska laboratorier bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.3.
Finansieringen av verksamheten med all godkänna
laboratorierna bör ske genom avgifter som täcker hela kostnaden för denna
verksamhet. Riksdagens bemyndigande bör också omfatta rätten att bestämma om
avgift för ansökan. Regeringen bör ges möjlighet att delegera denna rätt till
myndighet.
Jag förordar, i likhet med arbetsgruppen, att ersättning
från den allmänna tandvårdsförsäkringen bör utgå endast om det tandtekniska
arbetet utförts vid godkänt laboratorium. En bestämmelse om detta bör tas in i
tandvårdstaxan (1973:638).
Enligt nuvarande regler ersätter tandvårdsförsäkringen
även arvoden för tandtekniska arbeten utförda i utlandet. Enligt
försäkringskassornas ulbe-talningsbeskedförår 1977 utbelalades 135 OOOkr. till
ulländska laboratorier. Enligt uppgift minskar omfattningen av denna
verksamhel. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen att riksförsäkringsverket
får i uppdrag alt i samråd med socialstyrelsen undersöka hur man
fortsättningsvis skall förfara när det gäller ersättning från
tandvårdsförsäkringen för tandtekniska arbelen utförda vid utländska
laboratorier.
Såvitt gäller utbildning för de tandtekniker som saknar
behörighet eller dispens ankommer det på SÖ att inom ramen för sin reguljära
verksamhel bedöma i vad mån en sårskild utbildningsgång år erforderlig.
Bestämmelserna om godkännande av enskilda tandtekniska
laboratorier bör träda i kraft den 1 januari 198L Kravet på godkännande för att
ersättning skall utgå från tandvårdsförsäkringen bör dock träda i kraft först
den 1 juli 1981.
3 Hemst ä llan
Statsråden Holm och Söder hemställer, var och en med
avseende på del avsnitt vederbörande har varil föredragande i. all regeringen
föreslår riksdagen all
1.
godkänna vad
som har anförts om dimensioneringen av tandläkar-. landhygienist-,
tandsköterske- och tandteknikerutbildningarna,
2.
antaga inom
socialdepartementet upprättat förslag till lag med bemyndigande all meddela
föreskrifter om godkännande av enskilda tandtekniska laboratorier,
3.
bemyndiga
regeringen att från förslagsanslaget Bidrag till kommunala undervisningssjukhus
bestrida kostnaderna för viss tandvårdsutrustning i Umeå.
Prop.
1979/80:148 24
Bilaga l.l
Sammanfattning av socialstyrelsens
tandvårdspersonalutrednings rapport (Ds S 1979:9) Den framtida efterfrågan på
tandvårdspersonal
I Utredningsmaterial, utförda beräkningar m.m.
I avsnitt 1 behaiitllas mål för luiidvårdcn. Den mål- och
medelanalvs som framlades i utredningens diskussionspromemoria återges
kortftittal tillsammans med remissinslansernas synpunkter på exemplen i
promemorian.
Ulredningen tar i denna rapporl på nylt upp frågan om mål
för landvärden eftersom vissa förslag till mer preciserade målsättningar måste
vara en utgångspunkt för utredningens beräkningar över den framlida efterfrågan
på tandvårdspersonal. Del i:)vergrii:)ande målet bör enligt utredningen ge
uttryck för att tillgångliga vårdresurser skall användas så atl hela befolkningen
hjälpes till en acceptabel oral hälsa för atl bidraga lill individernas
fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Ulredningen undersiryker därefter
atl om denna målsällning skall kunna uppnås fordras all förebyggande ålgärder
ges lill hela befolkningen. Som mål för denna verksamhel nånins dels en ökning
av befolkningens kunskap om tandsjukdomarnas orsaker, dels en minskning av
förbrukningen av sackaroshaltiga mellanmålsprodukter. Vad gäller
vattenfluoridering hänvisar utredningen till fluorberedningens pågående
arbete.
Utredningen behandlar sedan delmål avseende tandvårdens
tillgänglighet och börjar därvid med behovet av en fungerande akuttandvård. 1
det följande förslaget lill delmål föreslås att tandvården skall kunna ta emot
varje vårdsökande för konsuliaiion och absolut nödvändig behandling. Denna
målsättning skiirps i det tredje delmålet där tandvården även förutsätts ha
resurser för att behandla i storl sell samtliga tandskador hos patienten. Något
delmål beträffande den regionala fördelningen av landvårdsresurserna anges inte
i denna rapport eftersom denna fråga f.n. behandlas av 1978 års
tandvärdsutredning. Slutligen understryker ulredningen viklen av att
tandvårdens resultat följs upp i förhållande till olika effektmål. Ett exempel
ges på ett sådant delmål där det förutsätts att befolkningen i ökad
utsträckning får behålla sina egna tänder.
Avsnill 2 innehåller vissa teoretiska överväganden
beträffande fakiorer som påverkar efterfrågan på tandvårdspersonal. Ulredningen
behandlar därvid begreppen vårdbehov, vårdefterfrågan och vårdresurser. De tre
faktorerna hänger samman och påverkar varandra. I avsnittet diskuteras de
svårigheter som föreligger när det gäller alt bestämma vårdbehovets och
vårdefterfrågans nuvarande och framtida slorlek. Endasl vårdresursernas
framtida storlek kan med någorlunda säkerhet prognoseras och utgöra underlag
för politiska ställningstaganden.
Behovet av tandvård idag och i framtiden behandlas i
avsnitt 3. Statistiska
prop.
1979/80:148 25
uppgifter och olika imdersökiiingsmaterial presenteras vad
giiller saviil barn och ungdomar som vuxna. I fråga om kariessjukdomens
utbredning hos barn och ungdomar anser ulredningen all en markant förbiittring
intriiffat under de senasle åren oeh denna utveckling bedöms fortsiitta i
framtiden om ökade insatser görs beiräffande de tandhälsovårdande åtgärderna.
Ulredningen anser även att tandlossningssjukdomens förstadier bör kunna minska
hos ungdomarna i framliden. Vad gäller siiuaiionen hos den vuxna befolkningen
anser ulredningen alt siluationen är mer svårbedömd. Slora befolkningsgrupper
har redan omfattande tandskador eller saknar helt eller delvis egna tänder
p.g.a. tandsjukdomarnas verkningar. Den generation som under planeringsperioden
träder in i vuxentandvården kommer givelvis att ha en klart bättre landhälsa
iin hittills. Genom all individerna har fiirre antal fyllda tänder än lidigare
generationer minskar denna försvårande faktor vad gäller
tandlossningssjukdomens utveckling. En annan viklig faktor för utvecklingen av
den vuxna befolkningens vårdbehov anser utredningen vara en förändrad
medvetenhet om den förebyggande tandvårdens belydelse liksom de egna
insatserna. Kanske kommer folk atl i framtiden i större utsträckning efterfråga
profylax än renl reparaliv vård.
1 avsnitt 4 behandlas eflerfrågan på tandvård idag och 1
framliden. Statistik från
tandvårdsförsäkringens fyra första år d.v.s. perioden 1974- 1977, redovisas.
Denna statistik belyser den tillgodosedda efterfrågan. Andelen behandlade av
försäkrade uppgår för varje år till ca 45 procent. Under fyraårsperioden
beräknas drygl 70 procenl av de försäkrade ha besökl tandläkare. Uppgifter om
ej tillgodosedd vårdefterfrågan, d.v.s. antal individer som önskar komma till
tandläkare men ännu ej kunnat tas emot. är däremot svårare att ange liksom den
latenta vårdefterfrågans slorlek. Det material utredningen haft atl tillgå ger
vid handen att efterfrågan på besök hos tandläkare lorde öka i framtiden.
Eflersom många faktorer som sammanhänger med efterfrågan på tandvård år svåra
att prognosera konstaterar dock utredningen att den totala vårdefterfrågans
storlek i framtiden ar svår att beräkna.
Avnitt 5 behandlar utbud av tandvård idag och i framliden.
Inledningsvis redovisas nuvarande personalresurser inom landvården. Antalet
yrkesverksamma år 1978-vad gäller de personalk.itegorier utredningen behandlar-framgår
av följande framslällning.
Anlal yrkcsvcrksnmm;! ar 197S
Tandhvgienister 390
Tandliikare 7 800
Tand.skötcrskor 11 200
Tandtekniker 1 900
21 2SHI
Prop. 1979/80:148 26
Utöver redovisat antal i sammanställningen som - bortsett
från tandsköterskor - endast avser legitimerad eller behörig personal, arbelar
olika personalkategorier vilka inte har formell utbildning eller något
speciellt behörighetsbevis. Ulredningen har skattat antalet sysselsatta inom
tandvården till ca 24 000 år 1978.
1 avsnittet redovisas sedan de tillgångsprognoser för
behörig tandvårdspersonal som utredningen framlade i rapporl nr 1. Dessa
prognoser, vilka hade år 1975 som basår, har sedan följts upp av utredningen
under perioden 1976- 1978. Uppföljningen har medfört att tillgångsprognoserna
reviderats vad gäller antal arbetstimmar för tandläkare och tillgång på
tandsköterskor. Utredningens tillgångsprognoser innehåller olika alternativ och
dessa presenteras och kommenteras. Beräknad tillgång på tandvårdspersonal
enligt vissa alternativ framgår av följande sammanställning.
Anlagen ulbildnings- Beräknai anlal
yrkesverksamma
kapacilet. Utbild-
ningsplatser per år
1985 1990 2000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tandhygienister
200
Tandliikare
500
Tandskölerskor
1 200
Tandlekniker
118
1 500 2 350 3 900
10 225 11550 14 000
14 600 16 650 19 600
2 350 2
600 3 000
28 675 33 150 40 500
opaginerad Kontrollera mot PDF
Av sammanställningen framgår att under förutsättning att
den antagna utbildningskapaciteten, som i storl sett motsvarar nuvarande
situtation. beslår under prognosperioden kommer den behöriga
tandvårdspersoanalen att ha fördubblats år 2000. Utredningen diskuterar i detta
sammanhang tillförlitligheten av denna typ av tillgångsprognoser och finner att
total yrkeskår och yrkesverksamma får anses vara prognoser med relativt god
säkerhet, medan däremot beräkningar över antalet arbetstimmar får anses inrymma
en stor osäkerhet.
Beräkningar över den framtida efterfrågan på
tandvårdspersonal måste också beakta arbetsfördelningen mellan olika
personalkategorier. Avsnitt 5 avslutas därför med en sammanfattning av
utredningens rapport nr II "Den
framtida arbetsfördelningen mellan olika personalkategorier inom tandvården"
och remissbehandlingen av denna rapport.
Avsnitt 6 och 7 innehåller en redovisning av övrig
utrednings- och planeringsverksamhet vad gäller landvård samt övrig
utbildningsverksamhet med anknytning till tandvården. Framför allt behandlas
delbetänkandet "Tandvården i början av 80-talel" avgivet av 1978 ärs
tandvårdsutredning (TU 78). TU 78 har i sitt delbetänkande föreslagit att
utbyggnadstiden för folktandvårdens barn- och ungdomstandvård förlängs, men
beräknar att
Prop.
1979/80:148 27
organiserad tandvård för alla barn och ungdomar upp t.o.m.
19 års ålder skall kunna vara genomförd någon gång under perioden 1982-1984.
Detta siällningslagande från TU 78 har utredningen utgått från i sina
beräkningar beiräffande den framtida vuxentandvården.
2. Utredningens beräkningar och ställningstaganden till
den framtida efterfrågan på tandvårdspersonal
Kalkyler över användandet av framtidens tandvårdsresurser
presenteras i avsnitt 8. Avsnittet inleds med en diskussion om möjligheterna
till prognoser och planering vad avser tandvårdspersonal. Utredningen
undersiryker därvid att personalplanering endasl är en del av planeringen av
tandvården och alt utredningens överväganden beiräffande framtida efterfrågan
på tandvårdspersonal måste kopplas samman med övrig planeringsverksamhet inom
tandvården.
1 avsnittet behandlas först kalkyler beträffande barn- och
ungdomstandvården. En prognosmodell har utarbetats och i denna beaklas dels
den genomsnittliga behandlingstiden per barn dels det intervall med vilka
patienterna kallas till tandläkare. Prognosarbetet tar sikte på dels behovet av
landläkarinsatser dels behovet av profylaxpersonal, d.v.s. profylaxtandsköterskor
och tandhygienister. Beräkningarna utgår från vissa förslag till effektmål inom
barn- och ungdomstandvården. Resultatet av beräkningarna visar att olika
antaganden om medelbehandlingstider och behandlingsintervall får stor
betydelse för beräknat behov av tandläkare för den organiserade barn- och
ungdomstandvården. Om den förbättrade tandhälsan hos barn och ungdomar successivt
medför etl minskat behov av tandläkarinsatser kan denna inbesparing för är 2000
kalkyleras till omkring 700 tandläkare jämfört med dagens situation.
Utredningens beräkningar visar också att om barnen och ungdomarna kontinuerligt
tas om hand av profylaxtandsköterskor och tandhygienister och besöken hos
tandläkare samtidigt glesas ut skulle detta även medföra en kraftig minskning
av behovet av tandläkare. Kalkylerna antyder atl en sådan uppläggning av den
organiserade tandvården skulle kräva ungefär 200 färre tandläkare även om
tandläkarnas medelbehandlingstid inte förändras jämfört med nuvarande
situation. Det skulle dock behövas 800- 1 OOOprofylaxlandsköterskoroch 150 -
200 tandhygienister för att klara barn- och ungdomstandvården på detta sätl. Denna
profylaxpersonal skulle på sikt inbespara omkring 900 landläkares arbetsinsats.
Den följande delen av avsnitt 8 behandlar utredningens
kalkyler avseende vuxentandvården. Ett antal prognosmodeller har utarbetats och
avser framtida efterfrågan på tandvårdspersonal oavsett inom vilken sektor
landvärden utförs. Detta ställningstagande från utredningen sammanhänger med
att del idag inte går att uttala sig om den framtida fördelningen mellan
folktandvård och privattandvård vad gäller vuxentandvården. Framtida
efterfrågan på tandläkarinsatser beräknas enligt olika alternativ och sam-
Prop.
1979/80:148 28
mankopplas med kalkyler avseende efterfrågan på övriga
personalkategorier.
Beräkningarna över den framlida eflerfrågan på
landvårdspersonal jiim-förs sedan med ulredningens lillgångsprognoser.
Jiimfoielserna görs lill slörsia delen mellan kalkylerad eflerfrågan och
prognoserad lillgång uttryckt i arbetslimniar. Vad gäller landläkare har den
prognoserade tillgången på tandläkartimmar reducerats med behovet för barn-
t)cli ungdomstandvården och specialisttandvården. Eftersom ulredningens
beriikningar över behovet av tandläkartimmar för barn och ungdomar utförts med
olika anlaganden-variationsbredd ca 1,3 milj. timmar-innebär detla alt
prognoserad tillgång för vuxentandvårdens allmänlandvård ulgör ell intervall. I
avsnitt 8 görs jämförelsen endasl i förhållande till den lillgångsprognos som
antager en oförändrad ulbildningskapaciiei för landläkare, d.v.s. 500
ulbildningsplaiser per år. Del visar sig då all alla beräkningarna över
efterfrågan på tandliikartimmar-för senare delen av prognosperioden aniingen
ligger inom inlervallel för tillgång pä tandläkartimmar inom vuxeniandvården
eller kraftigt underskrider åven tillgång efter avdrag för maximalt behov inom barn-
och ungdomstandvården. Insatser av profylaxpersonal har därvid inte beaktats.
Vad gäller beräkningarna för tandhygienister lar dessa
främst sikte på atl belysa hur stor andel av befolkningen eller patienterna som
kan få hygienistbehandling. Under antagandet atl medelbehandlingstiden kommer
all vara 2.5 limmar skulle ca 10 procent av den vuxna befolkningen kunna få
hygienistbehandling år 1985 och andelen skulle öka till ea 30 procenl år 2000
om utbildningskapaciteten inte utökas uiöver nuvarande beslutade 200 platser.
Reduceras denna medelbehandlingslid lill ca hälften och kombineras med
profylakliska insalser av landläkare skulle andelen behandlade per år kunna öka
lill mellan 20 och 25 procenl år 1985 och lill närmare 50 procent år 2000.
1 fråga om tandsköterskor har utredningen först beräknat
efterfrågan på denna personalkategori inom folktandvården fram till är 1985 med
hjälp av de s.k. LKELP-undersökningarna och därvid funnit alt balans mellan
eflerfrågan och tillgång synes föreligga under förulsållning all
landsköter-skeulbildningen ökar från 1 000 elevplatser lill 1 200 platser. Den
förutsatta ökningen har redan år 1979 uppnåtts lill ca hälften. För hela
prognosperioden visar del sig sedan att relationen
tandskötersketinimar/tandläkartimmar i stort sett blir oförändrad om den nåmnda
utbildningskapaciteten upprätlhålles.
Vad slutligen gäller tandlekniker har utredningen antagit
dels alt nuvarande behov att protetiska arbelen blir beslående under
prognosperioden dels att detta behov successivt minskar. 1 det första fallet
synes det komma att föreligga balans mellan efterfrågan och lillgång på
landlekniker men i det andra fallet heräknas tillgången överstiga efterfrågan.
Utredningens ställningstagande till den framlida
eflerfrågan [)å tandvårds-
Prop.
1979/80:148 29
personal redovisas i avsnitt 9. Inledningsvis hiivtlar
utretlningen all cn bedömning av den framtida efterfrågan på
laiidviirdspersoiial kan göras tlels utifrån olika målsiiltiiingar och
viljeinriktningar belriiffande landvårdeiis utformning, dels med hjälp av
prognoser oeh kalkyler över ftamtida utbud och efterfrågan. Enligt utredningens
mening bör biida lillviigagåiigssiillen komma lill anviindning och börjar med
den första delen. Utretliiingens allmänna grundsyn tich de förebyggande åtgiiitlernas
betydelse präglar de överviiganden och förslag utredningen framliigger. f)essa
förslag kommer vad gäller tandläkare all få elt verkligt genomslag först efter
år 1990 p.g.a. utbildningstidens längd på ea fem år. Utredningen h;i\dar
således att tiagens situation med brist på tandliikare inte får vara en
utgångspunkt för övervägandena beträffande den framtida tandläkarutbildningens
dimensionering. Sedan barn- och ungdomstandvårdens utbyggnad avslutats i
btirjan av 80-talel kommer i stallet hela neiiotillskotiet av landlåkare att
kunna lillföras vuxeniandvården. Ulredningens allmånna grimdsvn om
nödviiiitlig-heten ad öka de förebyggande insatserna innebår inte att
utredningen vill underskatta behovet av renl reparativa ätgåriler. Delta behov
iir ivårlom så slort all trots en krafiig tillviixt av landliikarkåren kommer
liinge en avseviird del av utbudet av tandvård att agnas den reparativa vården.
Dessutom har landläkarnas utbildning lill stor del inriktats på reparaliva
uppgifter, vilket t.o.m. kan försvåra en ökad satsning på de förebyggande
ålgiirderna.
Innan de framl.igda kalkylerna kommenteras liimnar
utredningen i avsnitt 9 åven vissa synpunkter på svårighelerna all ulföra
prognoser eftersom den allmanna samhällsutvecklingen under 80-talel och 90-lalet
är svår atl förulse. Denna utveckling har stor betydelse för såväl
befolkningens efterfrågan på landvård som tandvårdspersonalens arbetsinsatser.
Beiräffande del framlagda kalkylmalerialet anser
ulredningen all vad giiller efterfrågan pä tandläkartimmar för barn- och
ungdoinslandvården lorde någol av de presenterade mellanaliernaiiven vara mesl
realistiskt. Vad sedan gäller vuxentandvården anser utredningen att modeller
och antaganden, som belyser del förhållandel alt redan utförd reparaliv vård
kräver en fortsatt uppföljning och till viss del en revision, biitire återger
en tänkbar framtida utveekling. Beräkningar enligt modeller och allernaliv som
förutsätter en i förhållande till dagens situation oförändrad eller t.o.m.
minskad tandläkarinsats bedöms av utredningen som mindre realistiska. De
kalkyler som ulredningen anser vara mesl realistiska och som även ser den
slörsia efterfrågan på landlåkarlinimar, jämförs sedan med en lillgångsprognos
diir anlalet utbildningsplatser för tandläkare minskas med 100 platser fr.o.m.
år 1981. Det visar sig då att kalkylerad efterfrågan ligger inom inlervallel
för prognoserad tillgång på tandläkartimmar inom vuxentandvården och t.o.m.
understiger den liigsta tillgångsprognosen om insatser frän tandhygienister oeh
profylaxtandskölerskor medräknas.
Ulredningen finner således att, i förhållande till
kalkyler belråffande den lolala efterfrågan på tandläkartimmar, det bör vara
möjligt atl reducera
Prop.
1979/80:148 30
utbildningskapaciteten för landläkare med 100 platser
fr.o.m. år 1981. Denna reduktion bör enligt utredningens uppftittning åtföljas
av en krafiig ökning av utbildningskapaciteten för profylaxpersonal och då i
försia hand för tandhygienister. Utredningen anser atl del f.n. inte finns
underlag för att föreslå en ytterligare minskning av utbildningskapaciteten vad
gäller tandläkare. Denna fråga bör dock följas med skärpt uppmiirksamhet och i
ell längre tidsperspektiv än utredningens planeringsperiod.
Ulredningen har pekat pä osäkerheten hos såväl prognoser
över den framtida tillgången på tandläkartimmar som kalkyler över den framtida
efterfrågan på tandläkarvård. Del bör därför understrykas att utredningens
överväganden vad gäller tillgång och efterfrågan på tandläkartimmar baserar sig
på en jämförelse mellan den lägsta tillgångsprognosen och en maximal kalkyl
över den framtida efterfrågan på tandläkarvård.
Ett genomförande av utredningens förslag skulle innebära
alt det år 1990 skulle finnas ca 400 färre yrkesverksamma tandläkare och år
2000 ca 1 200 färre jämfört med förhållandena vid ett oförändrat antal
utbildningsplatser. Antalet tandläkartimmar per invånare skulle år 1990 minska
med knappl 0,1 timmar och år 2000 med ca 0,2,
Beträffande framtida efterfrågan på tandhygienister anser
ulredningen att denna kommer att bli av den storleksordningen att antalet
utbildningsplatser bör vara minst 200 år 1980för att därefter öka till 300
under perioden fram till år 1990. Relationen mellan efterfrågan och tillgång på
tandhygienister bör följas kontinuerligt samtidigt som utbildningsresurserna
byggs upp så flexibelt som möjligt för att kunna anpassas till framtida
förändringar.
Utredningens bedömning beträffande den framtida
efterfrågan på tandskölerskor leder fram till all utbildningskapaciteten bör
vara minsl 1 200 elevplatser per är. Detta ställningstagande sammanhänger också
med att en ökad hygienislulbildning kräver en ökad lillgång pä landsköterskor
så länge som denna utbildning krävs för atl utbilda sig till tandhygienist.
Ulredningen understryker behovet av att de olika utbildningshuvudmännen noga
avpassar sin utbildningskapacitet i förhållande till efterfrågan på
tandsköterskor inom den offentliga och privata vårdsektorn.
Beiräffande tandtekniker föreslår utredningen alt
nuvarande utbildningskapacitet bibehålles under de närmaste åren. Utredningens
beräkningar visar att balans mellan efterfrågan och tillgäng på tandtekniker
torde föreligga under perioden fram till år 1985. Bedömningsunderlaget för
perioden därefler är belydligl osäkrare varför den framtida utbildningskapacitetens
storlek bör följas upp.
Slutligen redovisas i avsnitt 9 vissa beräkningar rörande
utvecklingen av kostnaderna för tandvården och för utbildningen av
tandvårdspersonal med hänsynstagande lill utredningens förslag.
I avsnitt 10 framlägger utredningen slutligen/öw/ag till
framlida prognos-och utvärderingsarbete. Enligt utredningens mening bör såväl
prognoserna beträffande efterfrågan på som tillgången av tandvårdspersonal
följas upp i
Prop.
1979/80:148 31
framtiden. Detta gäller åven vårdefterfrågans utveckling
hos såvål barn och ungdomar som den vuxna delen av befolkningen. Ell anlal
försöksområden med olika uppläggning av vuxeniandvården borde även ge elt
biillre underlag i fråga om framlida prognosarbele.
Ulredningen
föreslår all underlag för uppföljning av del prognosarbele som presenterats i
denna rapport handhas av en permaneni arbetsgrupp inom socialstyrelsen, 1 en
sådan grupp bör ingå representanter från Landstingsförbundet, SÖ, UHÄ och
berörda personalorganisationer. Arbetsgruppen skall även sammanställa och
utvärdera befintlig statistik från de eventuella försöksområdena.
Prop.
1979/80:148 32
Bilaga 1.2
Sammanställning av remissyttrandena över socialstyrelsens
tand-vårdspcrsonalutrednings rapport (Ds S 1979:9) Den framtida elter-frågan på
tandvårdspersonal, upprättad inom socialdepartementet.
1 Tandv å rdens
inriktning
Samiliga remissinsi.anser år positiva lill en ökad
satsning på förebyggande åtgärder.
Socialslyrelsen: Styrelsen \ill i detta sammanhang peka på
det planeringsinstrument i form av "Tandhälsovårdsprogram för barn och
ungdom" som slyrelsen lagil fram i delta syfle och som enligt vad
slyrelsen erfar aiiviinds i alll större ulslräckning vid planering av
landhiilstivårdsprogram inom de olika huvudmannaområdena. Styrelsen iir lör
närvarande i färd med att utarbeta ett liknande ramförslag till landhälsovård
för vuxna patienter.
Skaraborgs läns landsling: Sjukvårdsstyrelsen ställer sig
bakom den allmånna inrikining av landvården som presenleras i rapporlen.
Siirskill giiller detta de förslag som siktar mot en viisentlig ökning av
profylakliska åtgårder. Sjukvårdsstyrelsen vill framhålla, atl folklandvården
sedan lång tid tillbaka har erfarenheler av profylaktiskt inrikiad vård inom
den organiserade barn- och ungdomstandvården och borde diirför i takt med
ökade resurser kunna intensifiera profylaxen för alla patientkalegorier.
Personalen inom folktandvården är starkt medvelen om betydelsen och effekterna
av profylax och lorde därför vara välmoiiverad atl omsätta ulredningens
värderingar och förslag i prakiiskl handlande.
Jönköpings läns landsting: En följd av detla må vara att
en krafiig lillväxl av landläkarkåren, med en utbildning inrikiad lill slor del
på reparaliva ålgärder. kan vara en onödigt dyr utbildningsinsats. Diiremot kan
styrelsen ej biträda utredningens uppfattning atl en salsning på
tandläkaruibildning skulle försvåra en ökad satsning på förebyggande åtgärder.
LO: LO vill också understryka behovet av informalion och
upplysningsverksamhet föran förebygga tandvårdsbehov. De fackliga
organisationerna och andra folkrörelser bör hår kunna medverka på ett
betydelsefullt sålt. En akliv samverkan mellan företagsbålsovården och
tandvården bör också vara ett medel atl öka kunskaperna och nå åven grupper som
inte regelbundel besöker tandläkare. Siirskill viktigt är det enligt LO:s
mening all ge företagshälsovården ökade möjligheter att kartlägga och påtala
sådana förhållanden i arbelsmiljön som inverkar negaiivt på de anställdas
tandhälsa.
2 Dimensionering av tandl ä karutbildningen
Fiertalet remissinstanser molsaitev sig eller släller sig
tveksamma till en r e d u k 1 i o n av utbildningskapacileten med det av
utredningen föreslagna antalet utbildningsplatser i t a n d 1 ii k a r u
t b i I d -
Prop.
1979/80:148 33
ningen redan år 1981, bl.a. socialslvrelscn.
riksförsäkrings\crkcl. Lanils-lingsförbundel, Södermanlands låns landsting.
Östergötlands läns landsling, Jönköpings läns landsling. Kronobergs läns
landsting, Kalmar låns landsling, Blekinge läns landsling, Krislianslads läns
land.siing. Malmöhus läns landsling. Hallands läns landsling. Skaraborgs läns
landsling. Örebro läns landsting, Väslmanlands liins landsling, Gävleborgs läns
landsting, Väslernorrlands läns lundsling. Jämllands läns landsling, Våsicrbotiens
låns landsling, Norrbottens låns landsling, Malmö kommun, Gollands kommun. TCO
och LO.
.Socialstyrelsen: Socialstyrelsen har metl beaktande bl,a.
av vad styrelsen ovan redovisat övervägt utredningens förslag alt reducera
uibildningskapacilelen för landliikare med 100 platser. Styrelsen konstaterar
atl förslaget utgår från dels en iindrad viljeinriktning på tandvårdens mål och
innehåll dels från prognoser över efterfrågan och lillgång på tandläkartimmar.
Utredningens förslag baserar sig på en jämförelse mellan den lägsta
tillgängsprtignosen och en maximal kalkyl över den framtida efterfrågan på
landvård. Styrelsen år för sin del likväl inte beredd att med ledning av det
underlag utredningen redovisat nu tillstyrka en reduktion av utbildningskapaciteten
med föreslagna 100 utbildningsplatser redan 1981. Det synes emellerlid
styrelsen förutseende atl redan nu börja skapa förutsättningar för en eventuell
senare reduktion av utbildningskapacileten. För all fatta beslul om sådan
reduktion krävs dock enligi styrelsen ytterligare kunskaperom relationen mellan
utbud respeklive efterfrågan på tandvård och inte minst i vilken utsträckning
viljeinriktningen mot förebyggande tandvård kan förverkligas.
Riksförsäkringsverket: Av uppgifter från
försäkringsstatisliken framgår att mindre än hälfien av den vuxna befolkningen
(20 är och äldre) årligen besökt tandläkare under åren 1974- 1977. Enligt
riksförsäkringsverkels preliminära statistik för 1978 har ingen ökning skelt av
denna andel.
Uppgifter om den andel av de försäkrade som besökl
tandläkare vissa år säger ingenting om hur stor den lillgodosedda efterfrågan
på tandvård år eftersom det kan röra sig om helt olika individer de olika åren.
För att belysa denna frågeställning har utredningen låtit utföra en speeialbearbetning
av försäkringsstatistiken. Av resultatet av denna bearbetning framgår, att
under fyraårsperioden 1974 - 1977 drygt 70 procent av befolkningen 17 år och
äldre någon gång besökt tandläkare inom privattandvård eller folktandvård men
alt endas! omkring 16 procent besökt tandläkare under vari och ett av dessa år.
Det är således endast en mindre del av befolkningen som
erhållit tandvård varje är. Vidare framgår av statistiken att under
tandvårdsförsäkringens bägge försia år har den lillgodosedda vårdefterfrågan
koncentrerats till ett relativt fålal patienter vilka erhållit en omfallande
tandbehandling. Således har cirka 6 procent av de försäkrade och cirka 12
procent avde patienter som ftck behandling inom privattandvården åren 1974 och
1975 tagit i anspråk cirka hälften av del totala tandläkararvodet och den
tillgängliga tandläkar-
3 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 148
Prop. 1979/80:148 34
liden under periotlen.
Ulredningen anser att jiimförelser mellan
intervjuuntlersökniiigar genomförda före tandviirdstörsåkringens genomförantle
och försäkringssiatisiiken antytler atl andelen behandlade per år minskat sedan
tandvåidsförsiikriiigen infottlcs. Talrika vitinesbtird om svårigheterna att
fii titl hos lantlliikare visar också atl den ej lillgodosedda efterfrågan på
tandvård kan ha en avseviird omfallning. något som även försöken med ell syslem
(öv nya landvåvdspa-lienier visal. Riksförsiikringsverket vill hiir hiinvisa
lill sin skrivelse 1979-03-02 lill socialdepartementet med redovisning och
bedömning av resultaten från sysiemel för omhändertagande av nya
landvårdspatienter.
Belråffande den framtida tillgången på landlåkarlimniar
anser riksförsäkringsverkel att flera faktorer talar för all den uiarbclade
lillgångsprognosen iir för optimistisk. Beräkningarna har utförts under vissa
antaganden om ulbildningskapaciiei, verksanihetsgrad och sysselsiiltningsgrad.
Ulredningen har inle tagil hänsyn till all utvandringen av tandläkare med
svensk legitimation successivt har ökat under de senasle ;iren. Vidare antar
ulredningen all den relativt höga sysselsättningsgraden inom privattandvården
kommer alt bestå. Utredningen tar heller inte hänsyn till effekterna av ökade
möjligheier lill föräldraledighet, delpensionering oeh studier under arbetstid.
Mol bakgrund av ovanstående kan riksförsäkringsverkel inle
dela ulredningens uppfallning att det bör vara möjligt atl reducera utbildningskapaciteten
för tandläkare med 100 platser fr.o.m. år 1981. Ulredningen har ju dessutom
betonat all uppgifler avseende landlåkarlimniar m.m. avser hela landet och att
de stora regionala skillnaderna mellan landvårdsresursernas fördelning inte
framgår av de genomsnittssiffror som presenteras. Ulredningen konstaterar att
ett tillfälligt överutbud av landvårdspersonal kan finnas på ett antal orter
medan det i landet för övrigt anses föreligga en avsevärd brist på tandvård
samt att en utjämning av sådan regional obalans kan ta lång lid.
Riksförsäkringsverkel har flera gånger lidigare bland annal i sitt
remissyttrande över TU-78:s delbetänkande SOU 1979:7 "Tandvården i början
av 80-talel" - redovisal sin uppfallning om del allvarliga missförhållande
den regionala obalansen utgör. Enligt riksförsåkringsverkeis uppfallning är
det nödvändigt att bibehålla nuvarande utbildningskapacitet, eftersom samhället
måste garantera atl hela rikets befolkning får tillgång lill tandläkare. Skulle
mot förmodan ett eventuellt överskott av tandläkare på vissa orter uppstå,
utgår verket från att sedvanliga arbetsmarknadsåtgärder vidtas på samma sått
som för andra yrkesgrupper.
1978 års landvårdsutredning: Enligt våra direktiv skall vi
föreslå ålgärder för en bättre fördelning av tandvårdsresurser över landet. 1
vårt delbetänkande Tandvärden i början av 80-lalel (SOU 1979:7) har vi räknal
med alt barn- och ungdomstandvårdens behov av landläkare skall kunna vara
tillgodosett senast år 1984. Vi visar emellerticl samiidigi på alt behovet av
Prop.
1979/80:148 35
vuxentandvård ar otilliiickligl tillgotlosell på miinga
hall I lantlcl. Vi har åiiiui Inte lagit sliillning till hur behovel av
vuxciitantlv;ird skall Iillgt)tloses i elt liingre perspektiv, varlbr vi f.n.
saknai' underlag tor vaitleiiiig av framlida behov av tandläkare. Vi är diirför
inle beredda all lui förovtla en reduklion av lantlliikarulbildiiiiigens kapacitet
med 100 platser redan från år 1981.
Laiulsiingsförbundci: LaiitlstiiigslVirbimdet har i olika
sammanhang, bl.a. silt remissyttrande över utredningens diskussionspromemoria
"Planering för framtidens tandviird" och 1978 års
taiidvårdsulrednings delbetilnkaiide (SOU 1979:7) Tandvården i början av
80-lalel. uttalat all den nuvarande dimensioneringen av landliikarulbiltlningen
bibehålls. Socialstyrelsens land-vårdspersonalutredning retlovisar enligt
landsiingsförbundeis uppfattning inle maierial som ger anledning till
omprövning i delta avseende. Utredningens förhoppningar alt det på relativt
kort sikt skall gå atl föra över resurser från ulbildningen av en personalgrupp
lill en annan år inte heller realistiska bl.a. diirför att de berörda
utbildningarna har olika huvutlmiin och disponerar olika resurser.
De utförda beråkningarna avseende den framtida tillgången
på landlåkare och tandläkartimmar bygger bl.a. på uppskattningar av
ulbildningskapaciiei. sysselsättningsgrad och netloinvandring. Enligt landsiingsförbundeis
uppfallning finns del slarka skiil räkna med en annan utveckling ån den av
utredningen antagna i flera av dessa avseenden. Mvcket talar för att
ulredningens tillgångsprognos avseende landlåkarlimniar iir för oplimistisk och
alt den borde reduceras sårskilt vad avser 1990-talet.
1 ulredningen betonas på flera stiillen att uppgifterna
angående tandliikartimmar, hygienisltimmar och tandskölerskelimmar avser hela
landel och all de genomsnittssiffror rörande l.ex. antal tandlåkariimmar per
individ som presenleras. inle på något sätt ger ultryck för de slora regionala
skillnader i tandliikarlillgång som exislerar. Utredningen konslalerar atl del
kan finnas etl överulbud av landvårdspersonal på ett anlal orler i landet medan
det i landel för övrigt anses finnas en avsevärd brisl på tandvård. En
utjiimningav sådan regional obalans kan ta läng lid. Detla framgår inle av
ulredningens genomsnillsberåkningar.
1978 års
tandvårdsulredning har särskili i uppdrag all behandla frägor om den regionala
fördelningen av landvårdsresurser. Förbundsstvrelsen har vid upprepade
lillfällen markerat den starka vikt landstingsvärlden lägger vid den regionala
balansen. Landstingsförbundet ulialade således i sitl remissyttrande lill
socialdepartementet över TU 78:s delbelänkande (SOU 1979:7) Tandvården i början
av 80-talel i anledning av framlagda förslag att i nägon mån förbättra den
regionala balansen följande: ""Det måste konstateras all den
regionala obalansen vad gäller tillgång till tandläkarresurser för vuxentandvård
lill största delen sammanhänger med de privatpraktiserande tandläkarnas
lokalisering. Möjligheier atl på korl och medellang sikl i nämnvärd
ulslräckning förbällra den regionala balansen är starkt begränsade cenom au
använda kvoterincsreclerna. Della kan endasl ske aenom att
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:148 30
elableringsreglcrna for pii\atlaiKlliikare
ftiriintlras."'
LantlstingsUirbuiulels styielse finner således dels all
myckel talar för all ulretliiiiigens tillgiinyspiiignoser siirskill vad avser
1990-talel iir viil tipiimis-liska. dels all kraven på eii fbrbiittiad regional
balans vatl giiller lillgång på landliikare stiiller okatlc krav på tillgången
på tandliikartimmar. Av dessa skiil iir det tliii tor iiotlvåiidigt all nu
bibehålla luivarantle ulbildningskapaciiei för tandliikare for alt garaniera
alt de tandliikarglesasle områdena får sill landliikarbebov tillfredsslällt.
Förbundsstyrelsen avvisar diirför besliiml förslaget om att tlra nei'
utbildiiiiigstaklen för tandläkare.
Kronobergs läns landsling: All samlad erfarenhet visar,
all lidigare framlagtla prognoser rörantle avviigningeii av
landläkarutbildningen, hur viilgjorda dessa ån varit, aldrig hållit streck.
Kanske har della. som utretlningen sjiilv såger. berott på atl '"prognoser
fören så begränsad sektor, som tandvården ulgör. alllid lenderar au försumma
den allmiinna samhällsutvecklingens belydelse."
Minskningen av landliikarstutlerandena från 500 till 400
per år 1981 måste betraktas som i viss mån iiventyrlig för folklandvården.
Kalkylerna avser en genomsnittlig siluaiion för hela rikel oeh måsle innebiira
en kvarstående obalans i lån. som. när detla skrivs, har låg landläkarläthet.
Del förefaller, som en viss lokal övermiiiinad lemporärt måsle accepteras, om
spridning till bristområden skall kunna uppnås. Att medvetet skapa en bestående
arbetslöshet bland tandläkarna är självfallet ej avsiklen.
Värmlands läns landsling: De kalkyler som utredningen
framlägger för den vuxna befolkningens landvård rymmer mänga
osäkerhetsfaktorer. Landslingel avslår diirför från all göra annal ån mera
allmänna kommentarer. Landstinget vill bl.a. peka på atl den lägre årliga
arbetstiden för yrkesverksamma inom offenllig vård jiimfört med prival är en
följd av den belydligl större andelen kvinnliga landliikare och unga tandläkare
inom folktandvården. En ökning av den privata vårdsektorn i relalion lill den
offentliga innebär därför inte aulomaliskl alt fler landläkarliminar erhålles.
Utredningen hävdar atl dagens situation med brist på
tandläkare inte fär vara utgångspunkten för överväganden beiräffande den
framtida tandläkarutbildningens dimensionering. Landstinget anser att den nya
inrikiningen mol förebyggande vård kräver mindre tandläkarinsalser på sikl.
Effeklerna av en ökad satsning pä förebyggande vård måste alltså enligt
landstingets mening helt riktigt ha stor tyngd vid bedömningen. Men landstinget
vill hävda att del år osäkert om lika snabba genomslag av profylaxen sker hos
de vuxna som för barnen. Systemet med organiserad vård har varit en av
förutsättningarna för hemtagandel av de profylakliska vinsterna inom
barntandvärden. Motsvarande system saknas för de vuxna.
Med hänvisning lill de kalkyler som gjorts menar
utredningen att del bör vara möjligt alt reducera uibildningskapacilelen för
landläkarna med 100 platser fr.o.m. 1981. Det betyder en sänkning från
nuvarande .500 till 400. Landstinget delar som anförts utredningens uppfattning
all en minskning på
Prop. 1979/80:148 37
sikt blir komma till stiind. Landstinget kan tlock inte
tillstyrka en letluktion retlan frim 1981. Den reella v å rdsitualionen som den upplevs i elt liin med
Viirmlantis siruklur ger f ö r niir\araiule ej st()d l ö r en s å dan
å igiirtl. Utredningens beriikningar
avser genomsnittsviirtleii f ö r hela
landel. Den legionala obalans som nu r å der
kan siikrast ftirbiittras geiitim all iiylillskollel av landliikare i stor
uisiriickning ( å r komma bilsiomi å tlena tillgotlti.
En s å dan f ö riindring kriiver relaiivt l ä ng
Iitl men m å ste ges h ö g prioritet. Landstinget vill erinra om alt vuxenv å rdeii itlag lill 80 '-7 omhantlerlas av den privata
v å rdsektorn. En markerad
konceniralion lill si ö ire l ä lorter f ö religger n å r del giiller privattaiitll å kariia. En snabbare lorbiillring av den regionala
balansen kan endasl uppn å s genom en onifiirdcining av
befintliga resurser.
V ä slernorrlands l ä ns landsting: F ö rvaltniiigsulskottet
f ö rulsiiiler atl i kommande randv å rdsplanarbeie v å rt
lan m å ste (illC ö ras tantk å rdsresurser
f ö r vuxna, inom folk- och/eller
privallandv å rd, s å alt lilnel blir jamstiilll med landel i ö vrigt.
Om iiven ö vriga
""tandliikarglesa" l å n
planerar en molsvarande ö kning kan eflerfr å gan p å tandv å rd tolall i landel komma alt ö ka mer iin vatl ulredningen riiknal med.
Ä ven
dessa fr å gor b ö r v å gas in niir beslul om indragning av
utbildningsplatser f ö r tandl ä kare ska falt.as.
V å sicrhoncns l ä ns landsling: V å sierbolteiis
l å ns landsting har i sina tidigare
remissyilranden liksom i denna skrivelse pekat p å en del av de sv å righeler som finns att ber ä kna det framtida tandv å rdsbehovet och diirmed anlalel ulbildningsplaiser f ö r tandv å rdspersonal.
F ö rebyggande landv å rd, genomt ä nkta
v å rdrutiner och ö kad delegering fr å n
tandliikare till annan tandv å rdspersonal
ger ulan ivekan rationaliseringsvinster p å
l ä ngre sikt, Atl dimensioneringen
bl.a. av tandl ä karutbildningen b ö r ses ö ver
i detla sammanhang å r helt klarl men alt redan 1981
minska antalet ulbildningsplaiser med hundra eller med 20 % å r enligi landslingets uppfattning helt orealistiskt.
Avg å ngen under studietitlen har ö kat de senasle å ren
och kommer under de n ä rmasle å ren alt bli cirka 16 % . Studenter som startar sin
utbildning p å tandl ä karlinjen ä r numera ocks å i genomsnili ä ldre
ä n lidigare. Varf ö r tlen yrkesverksamma liden blir kortare.
R ä tten lill f ö r ä ldraledighet
i form av f ö rkortad arbetsiid fr å n 8 lill 6 tim/dag liksom annan fr å nvaro f ö r
fackliga uppdrag, MBL, klinikir å ffar m.m.
drabbar å ven tandv ä rden. Nyltjandegraden eller den tid som direkt kan
disponeras till landv å rtlande verksamhet å r i dag ungef ä r
75 % av toiala arbetstiden. Den har dessulom en sjunkande lendens.
Som f ö ljd av de f ö rebyggande taudv å rdsinsaisenia
kommer anlalel personer med tandproteser all minska. Det lotala tandv å rdsbehovet kommer diirmed alt ö ka eftersom personer med egna l ä ntler i beh å ll
kriiver betydlig! mer tand\ ä rd under sin
livstid ä n en som iir protesbarare.
4 Riksdagen 1979.80. I saml. .\r 148
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80:148 3S
Med hänsvn lill tlen slora tisiikerhel stim föreligger
beiriiff:mtle efterfrågan och tillgång på landliikarlimmar särskilt pa miiitlic
orler bor uibiklniiigs-kapaciteten lör tandliikare inte retlueeras.
fCO: Med hiinsyn lill all samtliga prognoser hillills
slagit lel kan TCO tlock inte tillstyrka att antalet utbikliiiiigsplatser fiir
tandliikare skiiis ner med 100 fr.o.m. år 19S1. Man bör i siallel ulgå från all
efteifrågan oeksa på tandliikarvårtl kommer all i)k;i i takt med
samliallsuivefklingen. Netlskärningar bör inte göras förriin tlel iir
uppenbait atl tlel råder balans mellan tillgäng och efterfrågan. Vad som nu
sagls minskar inte behovet av en kraftig ökning av utbildningskapacileten för
profyla.xpersonal. TCO vill siirskill understryka atl delta år nötlvåndigt för
att tle uppstilllda målen för den framtida tandvården skall uppnås.
LO:----- Delta tyder på att de perst>ner, framftir allt
bland låginkomsl-
grupperna. som inle haft regelbunden landliikarkoniakl
tidigare har hafl svårt alt iiveii efler laiulvärdsförsiikringens införande få
en god tandvård eller ens någon landvård alls. En stor del av
taiidviirdsresurserna har i siiillei använls för ökad tandvård hos grupper som
retlan haft relativt gotl värd. Erfarenhelerna av hur svårt det kan vara alt
Iii lid ht)s landläkare visar också all det finns en avsevärd efterftågan på
landvård som inle åniiu tillgodoses.
LO har lidigare i yllrande över en rapporl fiån
landvårtlspersonalulred-ningen efterlyst en belysning av hur landslalus och
landvårdseflerfrågan varierar mellan olika inkomstgrupper. Tidigare
undersökningar har visat ell klart samband mellan låg inkomsi och dålig
lantlslaius. LO:s påpekande atl de eflersalla landvårdsbehoven inle minst bland
låginkonisttagare och i något högre åldrar bör belysas tydligare har dock inle
lillgodosells i den föreliggande slutrapporten, vilket LO beklagar. Inle heller
belyser rapporlen de slora skillnaderna i lillgång på tandvård mellan olika
delar av landel. De genomsnittssiffror som anförs i rapporlen ger dårför en
alllför glåiiad biltl av situationen når del gäller vårdbehov oeh lillgång på
tandvård idag. I många delar av landet finns del idag en slark brisl på
tandvård. En uljämning av denna regionala obalans kan ta lång lid.
LO molsäller sig därför beslämt utredningens förslag all
reducera utbildningskapacileten för landläkare med 100 platser fr.o.m. år 1981.
Enligt LO:s uppfallning är del nödvändigt att bibehålla nuvarande utbildningskapacitet
anda lill dess man klart kan överblicka att man kommer all kunna garaniera alt
hela rikets befolkning får lillgång lill erftirderlig tandvård. Delta är än mer
angelägel om man inle är beredd all anviintla tillräckliga styrmedel för att
utjämna den regionala obalans som finns i tillgången på landvård. och som
främst hänger ihop med privattandläkarnas lokalisering. Ju mindre siyrmedel man
ar beredd all använda för en regional utjämning, desto mer lär man i så fall
acceptera alt del kan bli etl överskott av landläkare på vissa orler.
Etl bidragande skiil lill att bibehålla nuvarande
utbildningskapacitet iir
Prop. 1979/80:148 39
ocks å atl utredningens lillg å ngsprognos sannolikt ar alltf ö r optimistisk. Utrediiiiigen har inle lagil hansyn
lill den ö kantle iilvandi ingen av
tandliikare med svensk legitimation. Inle heller har man beriiknal n å gon minskning av den relativa
sysselsiillningsgratlen blantl tandliikare metl h ä nsvn lill bl.a. ö kade m ö jligheter till f ö r ä ldraledighel, tlelpensionering och stutlier under
arbetsiid.
Behovet av atl å tg ä rda de slora regionala s k i 11 n a
ti e r n a framh å lls av riksf ö rs ä kringsverket. S ö dermanlands l ä ns landsling. Osierg ö ihiiids l ä ns landsling. Kronobergs l ä ns landsling. Kalmar l ä ns landsling. Vannlauds l ä ns Umdsiing. Ö rebro l ä ns landsling. V ä siiuanlaiids liins liindsiing,
Kopparbergs l å ns landsling. G ä vleborgs l ä ns landsling. V å sirninrrliiiids l ä ns lundsling. J ä mllands l ä ns landsling. V ä slerboliens l ä ns landsling. Norrboiicns l ä ns landsling, Gotlands kommun och LO.
Ö rebro
l å ns landsling: Vad bcir å ff ä r den
regionala f ö rdeliiingeii av landv å rdsresurserna har ulredningen inle lagil sl å llning. ulan i prognosarbeiei f ö rutsaii en j å mn
f ö rdelning ö ver landel. Ä ven
med myckel starka siyrmedel kan man knappast r ä kna med en loial utj ä mning. I
1978 å rs tandv å rdsulrednings direkliv ing å r bl.a. all komma med f ö rslag lill å tg ä rder f ö r
en biillre regional balans. Denna utrednings f ö rslag m å sle enligt utskottets mening
avvakias innan man ö verhuvudlaget tar slutgiltig st ä llning i dimensioneringsfr ä gaii.
V ä slerboliens l ä ns landsling: I denna slutrapport har man hell utel ä mnat f ö ljderna
av den regionala obalansen av landv å rdsresurserna
vid diskussion om delm å lens f ö rverkligande. Man h ä nvisar lill p å g å ende tandv å rdsulredning fr å n 1978 (TU 78). Utredningens f ö rslag lill den framlida dimensioneringen av
utbildningen av landv å rdspersonal grundas s å ledes p å
elt anlagande atl vi har eller inom de n ä rniasle
å ren kommer all f å en j ä mn f ö rdelning av v å rdresurserna.
Med lanke p å de speciella sv å righeter som finns alt rekrytera tandv å rdspersonal till glesbygdskliniker kommer en
regional obalans alt bli best å ende ä ven om man tillgriper s ä rskilda rekryterings å lg å rder. Vi m å ste d ä rf ö r r ä kna med att
ha ell visst ö verskoll av landl ä kare s ä rskilt
p å fakultetsorterna f ö r all ij ä nsterna
i glesbygderna och mindre l ä torler skall
ö verhuvudtaget locka n å gon s ö kande.
F ö ljande
remissinstanser ar positiva till ulredningens f ö rslac om minskad
utbildningskapacitet f ö r
tandl ä kare fr.o.m. å r 1981: UH Å . Spri. Stockholms l ä ns landsting, G ö teborgs och Bohus l ä ns landsting, G ö teborgs kommun. SACOISR. SAF.
Sveriges laiidl ä karf ö rbiind. Svenska landsk ö lerskej ö rhundel. SFS.
UH Å : Universitetet i G ö leborg menar atl å ven
om framlidens landl å kare kommer all ä gna sig å t
f ö rebyggande å lgiirder i h ö gre
grad å n nu. finns risk f ö r ö verbehandling,
speciellt om del nuvarande laxesysleniel beh å lls.
Man s ä ger vidare:
Man ä r idag ö verens om au enbart reparaliv landv å rd inle leder lill f ö rb ä ttrat tandh ä lsf)lillst å nd.
En stor del av de fyllningar, som c ö rs
om, blir
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80:148 4i)
inte b ä ttre iin de
tidigare gjorda men viil st ö rre. Vitl
ell ö verskoll av landliikare ö kar sannolikheten l ö r ontitliga omgorniiigai- och justeringar av tidigare uttbrd reparaliv
v å id. D å rftit ar del inle osannoliki all den tSkatle tillgiiiigeii pil
taiitlliikare letler lill en foiskjutniiig i uppfatlningen om v å rdbehov oeh p å
sa s å lt kan elt bctytlande
landliikarDverskoIt maskeras. Man skall niiniligen ha klarl tbr sig all
tandliikaren å r en utomordentligt betydande
faktor n å r det galler att skapa palienlenias
tolkning av begreppet god tantlh ä lsa. Detta
leder allts å lill automatisk anpassning mellan
prognos och uttall. 1 framliden l ä r
man d ä rf ö r sv å rt atl med dagens metoder IVir
uppskattning av v å rdbehov och v å rdeflerfiagau avg ö ra
om satsningen p å utbyggnaden av tandv å rdens resurser varil riklig.
Siockholms l ä ns
landsling: F ö rvallningen delar upiifattningen
att det iir sv å rt atl kvanlifiera den framtida v å rdefterfr å gans
sloilek. Ej f ö rulsebara samhiillsl ö v ä ndriiigav
kan. enligi f ö vvaliniiigens mening, ha v ä l s å slor
betydelse ftir den framtida eflerfi ä gan
pa tandv å rd st)m de faktorer som h ä r angivits och som siirskill po ä ngteras av utredningen. Ell ö kal intresse f ö r
friskv å rd med sammanhiingande f ö riindringar i kostvanorna skulle exempelvis kunna
innebiira en dramatisk minskning av landviirdsefierft å gan.
---- En foiisait h ö g
ö kningstakt av anlalel landl å kare kan komma all
f ö rsv å ra en omf ö rdelning av resurserna till mera f ö rebyggande insatser. Detta kan ocks å motverka den aiigel å gua ulvecklingen mot mera sj ä lvst ä ndiga arbetsuppgifter f ö r i f ö rsta hand
landsk ö lerskorna.
I jiimf ö relse med
otbr ä ndrad ulbildningskapaciiei f ö r landl ä kare
innebiir del nu framlagda f ö rslagel atl
anlalel landl ä karliminar per inv å nare minskar med 12 minuler lill 2 lininiar per inv å nare å r 2000. Ä r 1975 var antalet tandl ä kartinimar per inv å nare 1,22. Under en 25- å rsperiod
skulle s å ledes, å ven med en minskning av uibildningskapacilelen.
tandl å karresurserna n å rmasl f ö rdubblas.
Utredningen konstaterar samtidigt, att Sverige tillsammans med Norge redan
ligger i v ä rldstopp belriiffande anlal
landliikare per inv å nare.
G ö teborgs och Bohus l ä ns landsling: Vi menar alt det å r en orimlighet atl tandv å rdspersonalen fram till å r 200(1 i storl sett f ö rdubblas, med lanke p å bl.a.
befolkninsisulvecklinEen under denna tid.
En minskning av uibildningskapacilelen f ö r landliikare parallelliserad med en ö kning av uibildningskapacilelen f ö r profylaxpersonal anser vi vara helt i ö verensst å mmelse
med ulvecklingen fr å n en mer reparalivt inriktad v å rd mot en mer profylaxinriktad landv å rd. Med h ä nsyn
lill de olika utbildningarnas liingd b ö r
en s å dan salsning vara betydligt enklare
all planera och anpassa efter framlida v å rdbehov
och v å rdefterfr å gan.
Sveriges iiindl ä karf ö rbunil: Inledningsvis ö nskar STF slii ftist, all de beslut om landl å karutbildningens dimensionering, som nu fattas, f å r effekl f ö rsi
i slutet av 1980-talel. Utredningen framh å ller
delta men del b ö r ytterligare understrykas att man
inte b ö r l å ta framtidsperspektivet skymmas av dagens
Prop. 1979/80:148 41
siluaiion inom vuxcnlandvåiden metl tlennas uppdiimtla
vårdbehov oeh ännu icke tillfredsstiillantle regionala balans.
Yllerligiire ftikiorer som inle kan förbises vitl
bedömningen av tlimensio-neringsfrågan iir dels den salsning pa fiirebyggande
vårdålgärder iil enskilda som skelt oeh kommer atl ske i ökantle utsträckning,
dels den ökande kunskapen om orsakssammanhangen bakom landsjukdomarna hos
befolkningen, dels ock de goda resullaien av systematiskt omhiinderlagande
inom ramen lör siirskilda vårdprogram för barn oeh ungdom saml molsvarande
prt)grani för vuxna.
Barn- och iingdomsiiindvård
Vad gäller utredningens tre anlaganden om genomsniulig
behandlingslid åren 1985, 1990 och 2000 ulgår samtliga tre alternativ från en
medelbehandlingslid av 1,6 limmar 1985. Mol bakgrund av den slalisiik från
socialslyrelsen och vissa landsling som tidigare redovisats i denna skrivelse
är del mycket som lalar för alt ovaniiiimnda medelbehandlingstid kommer all undersliga
1.6 limmar per år redan före 1985. I anslulning härtill bör framhållas viklen
av atl ulredningens anlaganden i fråga om den allmiinna målsållningen giiller.
dvs. minskning av förbrukningen av sackaroshalliga mellanmålspro-dukler. akliva
insalser från profylaxpersonalen och en fortsättning av konslateratle
förbällringar av landhiilsötillslåndet hos barn och ungdom. Denna målsiiltning,
vilken vi bedömer som hell realistisk, gör alt STF belraklar allernaliv 3 som
mesl troligt. Med hiinsyn till vad STF nyss anfört i fråga om
behandlingsinlervallen framstår del sammantagna alternativet C/3' som det för
STF mesl sannolika. Della skulle innebära ell minskal behov av landliikarlimmar
under progiiosperioden (Tabell 8.3 i ulredningen).
Viixeiiiandvård
Niir del gäller mcdelbehandlingsliden har förbundel redan
angivit att 2,6 timmar år 1985 är det sannolika alternativet. Det uppdämda
vårdbehovet saml brislen på profylaxpersonal gör del inte realistiskt all räkna
med någon minskning dessförinnan.
' Alternativ C innehar följande genomsnittliga
bchandlingsintervall (miin).
Å ldersariipp
C
3- 5 iir
12
(>- 9
å r
13
10-12 å r
IS
13-16
iir
10
17-19 å r
18
Alternativ .1 innebär cn genomsnittlig medelbehandlingstid
för barn och ungdomar år 1985 på 1.6 tim., år 199(") på 1,2 lim. och år
2000 pä 1.0 lim.
Prop.
1979/80:148 42
Enligi STF:s uppfallning måsle man räkna med atl
medelbeliaiullingstitlen efler år 1985 minskar genom all salsningar na på
förebyggande åtgiirtler inom vuxeniandvården då rimligtvis har givit etl resullal
som går i samma riktning som del inom barntandvärden. Dessuttim bör vid denna
lidpunkl del uppdämda behovel av mera timfallande reparaliva ålgiirder kraftigt
ha minskat. Ulredningen har enligt STF:s uppfattning en allftör pessimistisk
syn i dessa avseenden. Till slor del synes utredningens prognoser bygga på
föråldrade uppfattningar om tandläkarutbildningens innehåll och tandliikar-nas
intresse för förebyggande vård. Tandlåkarförbundel anser det rimligt att räkna
med en medelbehandlingslid på 2.3 limmar 1990 och 2.0 limmar ar 2000.
Del år samhållsckonomiskl orimligl all ulbilda tandläkare
lill en kostnad av nära en kvarts miljon per person för en arbetsmarknad där de
enligt alla sannolika prognoser inte behövs. Del är också orimligl alt låta ell
anlal unga människor ådra sig sludieskulder i storleksordningen 70 000 - 80 000
kronor, vilkel är vanligl för tandläkarutbildning, när allt tyder på alt de
inte kan få sysselsättning när de slutat sin utbildning.
Det är i och för sig värdefullt alt ulredningen redovisal
de ekonomiska konsekvenserna på utbildningssidan av utredningens förslag och
överväganden. Än angelägnare synes det STF ha bort vara all redovisa de olika
utvecklingsmodellernas inverkan på samhällsekonomin. Denna är redan i dag hårt
belastad.
Ell genomförande av det mest ambitiösa programmet inom
vuxentandvården skulle kräva 13.5 miljoner timmar år 2000. Utgående ifrån
dagens timkostnad i folklandvården skulle detta program - med nuvarande
personaltäthet - komma att kosta ca 4 000 miljoner och ulifrån
privalland-vårdens nuvarande timkostnad ca 3 000 miljoner kronor. Sistnämnda
koslnad kommer, under förutsätlning av atl nödvändig ökning av assisterande
personal kan åstadkommas och betalas, utan tvekan atl ligga avsevärl närmare de
4 000 miljoner som anges för folktandvården. Till dessa kostnader skall för
lotalbedömningen av samhällels kosinader läggas vad barn- och ungdomstandvården
kostar.
Det finns således vid sidan av sysselsättningsaspekten för
tandläkare under 1990-talet även en allvarlig samhällsekonomisk aspekt, vilket
ytterligare accentuerar behovet av ett snabbi beslul i fråga om
tandläkarutbildningens dimensionering.
/?/?K ifrågasätter om inte även utredningens förslag
innebär e n för stor tillgång på tandläkare. RRV anför: TPU föreslår etl
alternativ för tandläkartillgången som ligger nära ovan nämnda extremallernaliv
med oförändrad utbildningskapacitet - 12 800 tandläkare år 2000. RRV ifrågasätter
förslaget av följande skäl. TPU har framfört alt tandvården i framliden måste
få ett större inslag av förebyggande åtgårder. samt alt sådana åtgårder
åstadkoms till slor del av andra yrkesgrupper än landläkare. Förebyggande
Prop.
1979/80:148 43
å tgiirtler
minskar dessulom p å sikl behovet av tantlliikanias
reparationsarbete. En Itirtsalt satsning p å
laiitlliikarutbiklniiigen enligt nyss niimnda fiirslag kan enligt RRV;s mening
innebiira sv å righeter att liiriiiitlra lantlv å rden i riktning mot mei- f ö rebyggande insatser.
Flera av tle reinissinstaiisei" stim tillstyrkt
utredningens f ö rslag uttrycker synpunkter p å d en regi o n a 1 a o b a lans e n i u l b u ti e 1
a v i a ii d I å -k a r r e s ll r s e r.
Ufl Ä : Den regionala obalans som nu finns f å r inle mtiias med slori lolall ö verskott av tandliikare ulan i siiillei med riklade
ptisiliva slyr ä lgarder.
Spri: Enligt Spris mening biir man tiarlbr vid en
minskning av landliikar-iitbildningskapacitelen tillskapa å tg å rder som
gynnar en jiimnare f ö rdelning av tandl å karresurserna.
Siockholms l ä ns
landsling: F ö rvallningens sl å lliiingslagande grundar sig bl.a. p å del material som presenlerals av ulredningen. I
tletta material g ö rs inga ö verv ä ganden belr å ffande den regionala f ö rdelningen av landv å rdspersonal.
I den m å n en rimlig regional balans
avseende landl å karresurser inle kan uppn å s med lillgiingliga styrmedel, kan della f ö ranleda att en fr å n
andra ulg å ngspunkler motiverad minskning av
ulbiltlningskapacilelen av tandl ä kare m å ste ifr å gas å llas.
Ä lvsborgs
l ä ns landsling uttalar alt
landstinget med nuvarande underlag inle tar sl å llning lill ulredningens f ö rslag
atl minska landl å karulbildning-en.
Flera remissinstanser har haft synpunkier p å var en ul ö kning
av anlalel utbildningsplatser f ö r landl å kare skulle kunna ske o m utbildningsenheten vid
Holl ä ndargatan l ä ggs ner.
F ö ljande remissinslanser har f ö reslagit all anlalel
ulbildningsplaiser vid tandl ä karh ö gkolan i Ume å ui ö kas: socialslyrelsen. UH Ä . Stockholms l ä ns landsling. V ä sternorrlands l ä ns landsling. V ä slerboliens l ä ns landsling. Norrbollens l ä ns landsling och SFS.
Socialstyrelsen: Enligi styrelsens mening skulle del kunna
vara f ö rdelaktigt f ö r bl.a. den regionala landl ä karbalansen att, om Holl å ndargatsenhelen l ä ggs
ner, l å ta i f ö rsia hand Ume å
komma ifr å ga f ö r en ul ö kning av antalet utbildningsplatser
f ö r landliikare eftersom man
erfarenhetsm ä ssigt vet alt tandl ä kare som utbildats i Ume å i sl ö rre
utstriickning s ö ker sig till de tandl å karglesa norrlandslandslingen.
UH,4: Om statsmakterna ä nd å av v å rdpolitiska
sk å l vill ha en dimensionering som ö verstiger 400 nyb ö rjarplatser
per å r h ö r man ö verv ä ga alt i sl ä llet f ö r fortsatt utbildning och stora invesleringar vid
Holl ä ndargatan p å l ä ngre sikl ul ö ka kapaciteten i Ume å med h å nsyn till de norra landslingens s ä rskilda rekryleringsproblem. Del kan p å l å ngre sikt
inte vara ö nskv ä rt atl utbilda n ä rmare h ä lften av tandl ä karna
i slockholmsregionen.
Kronobergs l ä ns
landsling anser att anlalel sluderande vid utbildningscentralerna i Huddinge
och G ö teborg kan ö kas med 20 sluderande per å r och enhet.
Prop.
1979/80:148 44
Siixkholnis liins liiiulsliiig anger atl en analys av f o
r ti e 1 ii i ii g e n av a r bets u p p g i I t e r meil a n all m å n 1 a n d 1 ii k a r e o c h s p e c i a -1 i s 11
a 11 d 1 ii k a re iir angeliigen. Laiitlstingel forlsiiiier: Denna analys biir
enligt fi)rvaliningens uppfattning i stor utstriickning bvgga p å lokala fiiruls ä ilningar
oeh ing å r ocks å som en viiseiillig tlel i tlel pag å entle v å vdplauearbetel
i Stockholms liins landsting. Del hatle dock varit viirdefullt om tlenna
vikliga friiga hade belysts fr å n allmiinna
utgiingspimkier av iilretlninuen.
3 Dimensionering av tandhygienist-, tandsk ö terske- oeh
tandteknikerulhild-ningarna
S å gotl som samtliga remissinstanser
tillstyrker utredningens f ö rslag om en ul ö kning av anlalet utbildningsplatser f ö r i a n d h y g i e -n i s t e r lill minsl 200 å r 1980 och lill .30(1 ftam lill å r 1990.
Socialslvrelscn: Med ö katl
salsning p å landhiilsfiupplvsning kommer landv å rdsmedvelenheien alt ö ka hos befolkningen vilkel enligi slyrelsen sannolikt metlverkar lill
en f ö rskjutning av efterfr å gemonstrei mol f ö rebyggande
behandling i form av landslensskrapning, professionell landreng ö r-ning elc. Denna uiveckling kommer all medf ö ra ö kad eflerfr å gan p å tandv å rdspersonal med speciell utbildning i profylaklik.
exempelvis landhygienisler.
Stockholms l ä ns
landsting: 1 f ö rh å llande lill uibildningskapacilelen f ö r tandliikare pekar knappasl de framlagda f ö reslagen h å n
mol n å gon mera radikal f ö r ä ndring av
landv ä rdens inrikining. Del b ö r ocks å
p å pekas all de ber ä knade å rliga
utbildningskostnaderna, n å r f ö reslagna f ö riindringar f å ll full genomslagskrafl. kommer atl vara 94 milj.
kr. f ö r tandliikare och 4.8 milj. kr. f ö r landhygienisler (1977 å rs l ö nel ä ge).
Blekinge l å ns landsling
finner det angel ä get atl den av ulredningen f ö reslagna uibildningskapacilelen f ö r landhygienisler p å 300 utbildningsplatser per å r
n å s lidigare å n å r 1990.
Malm ö hus l ä ns landsling ullalar dock: Tandv å rdsdirektionen
å r f ö r n ä rvarande inle hell ö vertygad om atl en s å omfattande h ö jning av utbildningskapaciteten p å tandhygienistsidan ä r ö nskv å rd eller niidv å ndig. Ä ven h ä r m å ste lillg å ng
och eflerfr å gan analyseras.
Sveriges landhygienislf ö rening
anser att de i LKELP 78 f ö reslagna 541 tjiinsterna ä r helt otillr ä ckliga
mol bakgrund av den f ö reslagna uibildningskapacilelen.
Flertalel remissinstanser delar ocks å utredningens bed ö mning
om atl utbildningskapaciteten f ö r tandsk ö terskor b ö r
vara minst 1 200 elevplatser per å r.
Kopparbergs l ä ns
landsting och Malm ö kommun bed ö mer att en utbildningskapacitet p å 1 200 elever per å r f ö r tandsk ö lerskor å r
f ö r l å g. Kopparbergs l ä ns landsting forts ä tter: Med-denna utbildningskapacitet
Prop. 1979/80:148 45
kommer relationstalet mellan tandsköterskor och
tandliikare att vara oforiindrat eller t.o.m. sjunka någol. Då
landsktilerskorna i alll slörre utstriickning engageras i förebyggande tandvård
och uppgifter utanftir den tlirekta tandliikarassistnnsen kan ett ftir lågt
antal utbildningsplatser resultera i atl tandliikarresurserna utnyttjas
ineffektivt.
Kristianstads lims landsling rekommenderar mot bakgrund av
den sjunkande sysselsättningsgraden en omedelbar ökning av tandsköterskeutbildningen.
Några av tandvårdshuvudmännen, bl.a. Stockholms läns
landsling. anger att det finns bedömningar om det långsikliga
utbildningsbehovet som tyder pä atl utredningens förslag om 1 200 elevplaiser
per år skulle övertriiffas av den faktiska utvecklingen.
Lcuidsting.sförhundei uttalar att förbundet ar berett att
verka för en ökning av utbildningskapaciteten för tandhygienister och
tandskölerskor.
Flera remissinstanser, UHÄ, Kronobergs läns landsting,
Kalmar läns landsting, Blekinge läns landsting, Värmlands läns landsting,
Västmanlands läns landsling och Sveriges landhygienislförening, har synpunkter
på fördelningen av tandhygienist- och t a n d s k ö t e r s k e r c s u
r-serna i landet,
UHÄ: UHÄ föreslår att man i försia hand inriktar sig på en
ytterligare spridning av tandhygienistulbildningen i landet. Vi vet att
utbildningen uteslutande rekryterar kvinnor och att genomsnittsåldern ligger
kring 25 - 30 år. Undersökningar visar att en sådan grupp år extremt
avståndskänslig och ogärna påbörjar en utbildning långt från hemorten.
Kronobergs läns landsling: Utredningens varning för
alltför slark tilltro lill medelvärdesberäkningar av tillgången på
hygienisltimmar i landet bör understrykas. En ökad examination ger med visshet
ingen jämn spridning över landet av hygienisterna.
Blekinge läns landsting: Del är angelägel att
statsmakterna ställer sig positiva till en sådan geografisk fördelning av
utbildningskapaciteten för tandhygienister att förutsättningar skapas för att
få en balanserad geografisk fördelning av tandhygienisterna. En geografisk
snedfördelning av landhygienister av samma typ som gäller för landläkare måste
undvikas. En lämplig decentralisering av utbildningen torde vara ett sätt att
motverka koncentrationen av tandhygienister till storstäderna.
Sveriges landhygienislförening: Antalet utbildningsorter
bör ej uiökas för mycket då del kan försvåra en anpassning lill framtida
förändringar.
Ingen remissinstans motsätter sig utredningens uppfattning
atl b e h o v e t av tandsköterskor bör beräknas och alt utbildningen av denna
personalkategori bör genomföras av den enskilde huvudmannen.
Flera remissinstanser, bl.a. Kalmar läns landsling,
Kristianstads läns landsting och Kopparbergs läns landsting anser att samtliga
eller så gott som samtliga tandvårdshuvudmän skall utbilda tandsköterskor.
Kristianstads läns
5 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 148
Prop.
1979/80:148 46
landsling föreslår all berörda cenirala inslanser går ut
med en rekoninien-dalion om att landsköierskeulbildning elableras hos samiliga
folktandvårds-huvudmiin.
Vissa remissinstanser bl.a. socialstyrelsen. UHÄ.
Stockholms läns landsling, (Jslcrgöllands läns landsling. Kalmar läns
landsling Blekinge låns lundsling, Krisliimstads läns landsling. Malmöhus läns
landsling, Värmlands läns landsling. Jämtlands läns landsling. TCO. SACO/SR.
och Svenska landskölerskeförbundel pekar på all av ulredningen kalkylerat behov
av ulbildningskapaciiei för tandhygienister och landsköterskor kan bli
olillriick-ligl och atl behovet av dessa personalkategorier behöver bli föremål
för forlltipande uppföljning.
TCO: TCO utgår från alt allt prognosarbele sker frän
ulgångspunkten atl den fulla sysselsållningen uppriitthålls för berörda
personalkategorier. Vid beräkningen av anlalet utbildningsplatser för de olika
yrkeskategorierna bör della således beaklas. Samtidigt måste man undvika alt
befolkningens behov av tandvård inte eftersatts på grund av personalbrist.
Självfiillel år del svåra avvägningar atl göra vilket ytterligare understryker
viklen av en forllöpande uppföljning av gjorda prognoser.
Östergötlands liins landsting. Västmanlands lans
landsting, Örebro läns landsling och Väslernorrlands läns landsling framhåller
atl tillgången på tandhygienist- oeh landskölerskeresurser bör följas mot
bakgrund av den sjunkande sysselsällningsgraden.
Öslergöllands läns landsling: Landslingel vill samlidigt
påtala vikten av alt sysselsättningsgraden för landvårdspersonal noga följes
upp med hånsyn till de snabba förändringar mot kortare arbetstid som skett inom
folktandvården under de allra senaste åren. Vidare bör sysselsältningsgraden
för privattandvården uppmärksammas. Inom denna sektor kan rimligen förväntas
en minskning av nuvarande långa årsarbetstider.
Flera remissinstanser konstaierar alt på grund av den
korla utbildningsliden för landhygienister och landskölerskor bör evenluella
brister eller överskott relativt snabbt kunna råttas lill.
Stockholms läns landsting tar upp frågan om
tandhygienistens ställning. Landstinget fortsäller: Enligt förvaltningens
uppfattning kan det finnas anledning atl ompröva bestämmelsen om att
tandhygienister inle får arbeta självständigt, bl.a. för att underlätta
realiserandet av en företagslandhälsovård. Följden av denna omprövning
föranleder förmodligen att relationen mellan utbildningskapaciteten för
tandläkare och tandhygienister ytterligare bör förändras.
Vissa landsting t.ex. Stockholms läns landsting
Södermanlands läns landsling. Malmöhus läns landsting och Örebro låns landsting
pekar på att dimensioneringen av utbildningskapaciteten för tandhygienister och
tandsköterskor är beroende av dels nya verksamhetsområden inom profylaxarbelet
samt arbetsfördelningen mellan dessa
Prop. 1979/80:148 47
personalkategorier.
Stockholms läns landsling: Det är svårl att utröna i
vilken mån konsekvenserna av nya arbetsuppgifter för vissa landsköterskor ingår
i ulredningens bedömning av det framlida utbildningsbehovet. Det år beklagligt
alt denna angeliigna fråga inte fält en mera ingående behandling, eftersom cn
omfördelning av arbelsuppgifterna mellan tandläkare och tandsköterskor
självfallet påverkar relationstalet mellan de båda personalkalegoriema. Likaså
saknas en diskussion och slutsatser om arbetsfördelningen mellan
tandsköterskor och tandhygienister. Dessa brister gör del svårare atl låta en
medveten vårdpolilisk bedömning ligga lill grund för en granskning av
utredningens förslag.
TCO: Det kan finnas skål atl peka pä att man vid
dimensioneringen av olika personalkategorier bör ha klart för sig att
tandhygienister och profylaxtandsköterskor har olikartade arbetsuppgifter.
Profylaxlandsköterskorna arbetar i huvudsak med förebyggande landvård medan
tandhygienisterna i slor ulslräckning behandlar redan uppkomna skador samt tar
del i utbildningsinsatser för profylaxpersonal.
Krislianslads läns landsling är tveksamt till om behovet
av arbetsinsatser för individuellt meddelade praktiska instruktions- oeh
övningsprogram för landhälsovård beakiats tillräckligt vid beräkning av
tandsköterskebehovet.
Malmöhus läns landsting pekar på att ökade krav från
tandhygienister och profylaxtandsköterskor pä direkt- och sidoassistans kan
tvinga fram ytterligare utbildningsplatser för tandskölerskor.
Värmlands läns landsling är tveksamt till utredningens
förslag att tandhygienister skall kunna arbeta inom ungdomstandvården.
Sveriges landhygienislförening: Då det som redan nämnts
saknas statistiskt underlag för den framtida yrkesverksamheten för
tandhygienister är det myckel svårt atl göra någon prognos för
medelbehandlingstiden. Förslaget på 2,5 respektive 1.5 timmar är enligt STHF
alldeles för lågt beräknat.
Malmöhus läns landsting: Omfattningen av såväl tandhygienisternas
som pro fy I ax t and s kö te rs kö r na s kliniska tjänstgöring måste
klarläggas, inte minst med tanke pä del framtida behovet av behandlingsrum.
Malmöhus läns landsling uttalar att landstinget delar
utredningens tveksamhet om en satsning pä tandhygienister och
profylaxtandskölerskor inom landsting och planerade kliniker kan förenas med
folktandvårdens övriga åtaganden, inom militär fredstandvård, inom den
kliniska tandvården vid de odontolögiska fakulteterna samt ansvaret för
allmäntjänstgöring för tandläkare.
Sveriges landhygienislförening tycker det är upprörande om
den militära fredstandvärden och AT-tjänstgöringen för nyexaminerade landläkare
skall få stoppa en ökad satsning på tandhygienister. Det får
under inga
Prop.
1979/80:148 48
omständigheter leda till atl det inte finns
behantllingsrum ftir landhygienis-terna.
Malmöhus läns landsling ullalar också att b r i s I e n på
ulbilda d e t a n d v å rd s I ii r a re iir stor. vilkel måsle beaklas så att
en lillfredssiiillande liirarrekryteriiig siikerstiills.
Sveriges landhygienislförening: Når ulbildningen uiökas
anser STHF del vara ett viktigt krav atl del finns lillriickligt inånga
landhygienister med liirarutbildning.
Våsicrbotiens läns landsling har förordat en n y
utbildningsväg för landhygienister. Landstinget anför: Rekryteringen till
tandhygienistulbildningen bör dock ses över. Den nuvarande utbildningen via
tandsköterska med minst 2 års vål vitsordad ijänslgöring har redan efter denna
korta utbildningsperiod medförl att man haft vissa svårigheter atl få
tillräckligt många sökande. Inte ens erbjudande om full lön under studietiden
som tilliimpas i vårl lån lycks locka sökande från kliniker ulanför Umeå. En
tvåårig poslgymnasial utbildning, parallelll med den ettåriga skulle på grund
av. alt dess elever inte i lika hög grad år orlsbundna. ge etl bredare
rekryteringsunderlag av tandhygienister till kliniker ulanför ulbildningsorlerna.
Sveriges landhygienislförening: STHF anser del som elt
absolut krav atl endast behöriga t a n d s k ö l e r s k o r (med
grundulbildning) ska ha möjlighel all få vidareutbildning.
TCO: TCO har tidigare mycket bestämt motsatt sig ett
förslag från tandvårdspersonalulredningen att slopa kravet pä
tandsköterskeexamen för behörighel lill profylaxtandsköierskeutbildningen. TCO
vill hår återigen undersiryka denna uppfattning.
Svenska landskölerskeförbundel: STF vill poängtera att
förbundet tar beslämt avstånd till förslaget atl kravet på landsköterskeexamen
för behörighet till profylaxtandskölerskeulbildning temporärt slopas.
Prival-tandvårdens struktur - små praktiker och brist på lokalutrymme - anser
STF vara den främsta orsaken lill att tandsköterskorna inte kan delta i det
profylakliska arbetet.
SAF: Beträffande utbildning av tandsköterskor vill SAF
sårskilt peka på betydelsen avati I a n d s k ö t e r s k o r med mångårig
yrkesvana bereds tillfälle genomgå kompetensgivande utbildning.
TCO: Etl stort anlal nu verksamma landskölerskor har inle
formell behörighet. Enligt TCO:s mening är det mycket angelägel att utbildningsinsatserna
intensifieras så att denna grupp snarast ges möjlighet lill utbildning för
behörighet. Utbildningen bör ske genom den s.k. 23-veckorsutbildningen. Denna
utbildning bör således finnas kvar under en begränsad övergångstid men härefter
bör gymnasieutbildningen vara den enda utbildningsvägen till tandsköterska.
Intensifierade utbildningsinsatser för icke-behöriga tandsköterskor påverkar
ockå prognosarbetet genom att tillgängen pä profylaxtandsköterskor kan öka.
Prop.
1979/80:148 49
Enligt uiretliiingen kommer SÖ alt framliigga ell förslag
till "" s p c c i e 11 utbildningsplan"" för t a n d s k ti
i e r s k o r med lång yrkesverksamhet m en ulan ex a men.
50.' SÖ har ularbelal ell förslag till etappulbildning för
yrkesverksamma tandsköterskor. Målet för ulbildningen motsvarar i förslagel
allmiini utbildningsmål för tväårig utbildning till tandsköterska. Utbildningen
föreslås omfatta etl leoretiskl avsnitt om 13 veckor inklusive innevarande
lillåggsulbildning lill s.k. profylaxtandskölerska samt ea tre lill fem veckors
praktik. Förslagel remissbehandlas för närvarande. SÖ har aviserat ifrågavarande
utbildning i petila för 1980/81. Eftersom ulredningen räknar med ca 3 000
oexaminerade tandsköterskor måste utbildningen genomföras successivt, nied
hånsyn till ulbildningsresurserna och tandsköterskornas möjligheter att delta
i heliidsundervisning.
Förslaget om dimensionering av landteknikerutbild-ningen
tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinslanser. Flera
remissinslanser framhåller alt det även för denna yrkeskategori år väsentligt
att utvecklingen under de närmaste åren följs med uppmärksamhet.
Sveriges tandteknikers rik.sförbund: Ulredningen redovisar
tre allernaliv för att beråkna del anlal tandläkartimmar, som leder till
tandiekniska tjänster och arbeten.
Riksförbundel menar att det första alternativet' är bäst,
när det gäller atl prognostisera en överskådlig framtid.
Riksförbundet föreslår atl frågan om aktuellt, totalt
antal verksamma och deras fördelning på olika kaiegorier inom laboratoriet blir
föremål för utredning. En sädan kan f.ö. göras rätt okomplicerad och bedrivas
kontinuerligt i enkätform i socialstyrelsens regi. Sådant underlag skulle öka
tillförlitligheten i beräkningarna.
SAF: Av utredningen framgår också att det varit svårl atl
beräkna framtida efterfrågan på behöriga tandtekniker. I delta sammanhang vill
vi mol bakgrund av en trolig ökning av antalet deltidsanställda ifrågasätta om
inte eflerfrågan bör uttryckas i timmar.
Vid sidan om bristen på säkra uppgifter om
personalkategorierna på tandtekniska laboratorier vill vi här som
osäkerhetsfaktor även notera den förändring i vårdpanoramat som kan bli följden
av bättre landslalus högre upp i åldrarna.
' Alternativ 1 innebär att 35 % av anlalel tandläkartimmar
i vuxentandvården kräver tandieknisk assislans.
Prop. 1979/80:148 so
4 Utvärdering av resultaten av tandvårdsverksamheten samt
ett rullande prognos- och utvärderingsarbete
Flera remissinstanser, bl.a. RRV, Spri och Stockholms läns
landsling, har haft synpunkter på utvärderingen av tandvårdsverksamhelens
effekter.
Spri: De begrepp, lermer och meloder som i dag används för
alt beskriva och analysera tandvårdsverksamhelen är otillräckliga. Som exempel
kan nämnas begreppen medelbehandlingstider och färdigbehandlad patient. Dessa
begrepp ger en dålig bild av vad tandvården åstadkommer i form av förbättrad
tandhälsa. Det är därför en viktig uppgift att utveckla meloder som beskriver
tandvårdsverksamhelens effekter.
Stockholms läns landsling: Förvaltningen delar
utredningens uppfattning att anlal kvarvarande tänder är ett mycket grovt mått
på befolkningens tandhälsa. I avvaktan på en mera genomgripande epidemiologisk
karlläggning får den föreslagna formuleringen ses som ett berömvärt försök alt
rikta intresset mot resultatet av utförda åtgärder i stället för mot utförda
prestationer inom tandvården.
Utredningens förslag om att socialstyrelsen kontinuerligt
skall följa ulvecklingen av tillgång och eflerfrågan på tandvårdspersonal
tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Flera
remissinstanser, bl.a. RRV, UHÄ och Landslingsförbundel, framför dock att
formerna för della bör kunna bestammas i samband med socialstyrelsens
omorganisation.
TCO, SAF, Sveriges landhygienislförening och Sveriges
landieknikers riksförbund undersiryker att i arbetsgruppen bör ingå
representanter för berörda personalorganisationer. SAF anser att även
yrkesförbunden bör vara representerade.
LO anför dessutom följande: LO instämmer också i
utredningens bedömning av behoven av framtida prognos- och utvärderingsarbete
för alt följa upp tillgången på tandvård och vårdbehoven i framtiden. I denna
uppföljning mäste emellertid de sociala och regionala skillnaderna belysas pä
elt hell annat sått än vad som sketl i tandvårdspersonalulredningen. Det är enligt
LO:s mening ytterst anmärkningsvärt att utredningen i sitl faktamaterial hell
underlåter att belysa de klasskillnader som fortfarande finns när del gäller
tandstatus och tandvård.
Flera remissinstanser, bl.a. UHÅ, Malmöhus läns landsting,
Göteborgs och Bohus läns landsting och Värmlands läns landsting tar upp frågan
om en samhällsodontologisk forskningsinstitutionvidde odontologiska
fakulteterna.
UHÄ anför vidare: Universitetet i Umeå framför i detta
sammanhang att socialstyrelsens arbele otvivelaktigt skulle underlättas om
samhällsodonto-logiska forskningsinstitutioner fanns vid de odontologiska
fakulteterna. Man föreslår därför att åtgärder vidtas för att skapa resurser
för inrättande av sädana institutioner. På så sätt kan man fä den nödvändiga utvärderingen
av
Prop.
1979/80:148 51
insatta åtgärder och del underlag som behövs för det
framtida prognosarbeiei.
Flera
landvårdshuvudmiin, bl.a. Öslergöllands läns landsling. Malmöhus läns landsling
och Göleborgs kommun, förklarar sig villiga all medverka i en evenluell
försöksverksamhel rörande olika syslem för all bedriva tandvård.
Prop.
1979/80:148 52
BUaga 1.3
Förslag till
Lag med
bemyndigande att meddela föreskrifter om godkännande av
enskilda
tandtekniska laboratorier
Härigenom föreskrivs följande.
Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
godkännande av enskilda tandtekniska laboratorier. Därvid får föreskrivas
avgift för ansökan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari I98J.
Prop.
1979/80:148 53
Bilaga 2
Uidrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeriiigssammanlråde 1980-03-20
Föredragande: slalsrådel Wikslröm
Anmälan till proposition om behov och utbildning av
tandvårdspersonal, m. m.
Dimensionering av tandläkarutbildningen
På förslag av regeringen i proposiiion om tilläggsbudget I
för innevarande budgetår (prop. 1979/80: 25, UbU 1979/80: 14, rskr 1979/80:
120) bemyndigade riksdagen regeringen bl. a. all besluta all någon anlagning
lill tandläkarlinjen vid karolinska inslilutel avseende ulbildningen vid Holländargatan
inte skall ske inför hösllerminen 1980. Jag avser alt senare idag återkomma
till regeringen med förslag till sådant beslut.
I samma proposition anmälde jag min avsikl atl återkomma
till regeringen under våren 1980 i frågan om tandläkarutbildningens fortsatta
dimensionering och alt på grundval därav ta slutlig ställning till frågan om
avveckling av enheien vid Holländargatan. Övervägandena skulle, framhöll jag,
då också kunna ske mot bakgrund av förslagen från socialstyrelsens landvårdspersonalulredning
oeh remissbehandlingen av dessa förslag.
Statsrådet Holm har i det föregående redovisat sina
överväganden med anledning av tandvårdspersonalulredningens bedömningar av bl.
a. det framlida behovet av tandläkare. Med utgångspunkt häri lar jag i del
följande upp frågan om tandläkarutbildningens dimensionering. Statsrådet Holm
och jag har samrått i dessa frågor.
Tandläkarutbildningen i landel bedrivs f. n. på fyra orler
- Malmö, Göleborg, Stockholm och Umeå - med en samlad årlig anlagningskapacilel
av 500 studerande. Härav svarar enheten vid Holländargatan för 100 platser.
I sitt nyssnämnda betänkande utgår utbildningsutskoiiet
ifrån att regeringen inriktar sig på en framlida dimensionering av
utbildningskapaciteten som inte väsentligen understiger nuvarande nivå och atl
därvid antalet nybörjarplatser utökas främst vid högskoleenheter i områden som
har den största bristen på tandläkare.
Prop.
1979/80:148 54
Med anledning hiirav låt jag i december 1979 uppdra ål
slalens förhandlingsnämnd all skyndsamt undersöka förulsiitlningarna för alt
bygga ut tandläkarutbildningen i Umeå i anslutning lill en planerad nybyggnad
vid regionsjukhuset. Förhandlingsnåmnden har med skrivelse den 28 februari 1980
redovisat etl prolokoll som förts vid förhandlingar mellan nåmnden och
delegerade för Västerbottens låns landstingskommun rörande den fortsatta
lokalplaneringen för landläkarutbildningen i Umeå, m. m. Den i protokollet
återgivna överenskommelsen - som har Iräffais med förbehåll om regeringens
godkännande - innebär i huvudsak följande.
Planeringen av lokaler och ulrustning skall inriktas på
alt göra det möjligt alt fr. o. m. höstterminen 1981 öka antalet
nybörjarplatser på landläkarlinjen i Umeå frän 60 till 100 per år. Fördetta
ändamål anordnas lokaler bl. a. i den av landstinget planerade nybyggnaden.
Landstinget ålar sig vidare all planera och organisera tandvården inom
landstingsområdet i samråd med universitetet så alt palientunderlugel för
tandläkarutbildningen garanteras. Fördelningen av kostnaderna för
byggnadsobjeklet avses bli föremål för fortsatla förhandlingar.
Jag avser atl senare i dag föreslä atl regeringen
godkänner vad som har överenskommits enligt protokollet och atl regeringen
uppdrar ål universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) och universiieiei i Umeä
att planera för den förutsatta ökningen av anlalet nybörjarplatser i Umeå fr.
o. m. höstterminen 1981.
Ett genomförande av mina förslag innebär att de
utbildningsplatser som skulle komma att falla bort vid en avveckling av enheten
vid Holländargatan i försia hand ersätls i Umeå. Härmed uppnås enligt min
mening tre avgörande fördelar. Genom att förlägga ökningen till en redan
befintlig enhet för tandläkarutbildning kan man åstadkomma etl effektivi
utnyttjande av sammanhållna basresurser för utbildning och forskning. Alt i
rådande statsfinansiella läge avstå från en sådan kostnadsfördel och i stället
inrätta en helt ny, fristående enhet för tandläkarutbildning och forskning på
någon annan ort bedömer jag som uteslutet.
Den andra fördelen är atl en kraftig ökning av
tandläkarutbildningen i Umeå bör kunna verksamt bidra till all häva den
landläkarbrist som alltjämt förekommer bl. a. i det inre av Norrland. Det finns
anledning all anta att tandläkare som examineras ut vid universitetet i Umeå i
slörre utsträckning än tandläkare från andra studieorter börjar utöva sitt yrke
i norrlandslänen. Med en målmedveten planering bör denna tendens kunna
förstärkas i samband med all tandläkarna börjar gå ut i den nya
allmänijänsigöringen i folktandvården fr. o. m. år 1984.
Den tredje fördelen ligger i den lokaliseringspolitiska
effeklen. Åtgärden kan beräknas ge Umeå etl betydande tillskolt av nya
sysselsättningstillfällen och utgör därmed bl. a. en ytterligare kompensation
för att slalens bakteriologiska laboratorium inte kom att flyttas till Umeå.
För att kompensera bortfallet av utbildningskapacitet vid
en avveckling av
Prop.
1979/80:148 55
enheten vid Holländargatan avser jag atl löreslå all
regeringen uppdrar ål UHÄ all, uiöver ökningen i Umeå med 40 platser, iiven
redovisa förslag lill ökad antagning inom befiniliga lokaler vid
landliikarutbildningarna i Huddinge och Göleborg. Ulgångspunklen bör vara en
ökning med sammanlagi 20 platser om möjligi redan budgeiårei 1981/82 och senasl
budgeiårei 1982/83. En ökning dessförinnan kan möta problem med hånsyn lill den
extrabelaslning som föranleds av atl utbildning t. v. sker parallellt enligt
den gamla och den nya studieordningen, den s. k. dubbelgången. 1 och med att
effekterna av dubbelgången börjar avla bör emellerlid molsvarande kapacilei
kunna las i anspråk för den yllerligare ökning av del lolala anlalet platser i
tandläkarutbildningen som jag bedömer som erforderlig.
Jag räknar sålunda med all det inom ell par år bör vara miijligt
all ålerslälla sammanlagt 60 av de 100 platser som försvinner vid en avveckling
av enheten vid Holländargatan. Vad gäller möjligheterna atl tillgodose den
framtida efterfrågan på tandläkare bedömer jag all en lotal dimensionering på
460 platser i tandläkarutbildningen kommer all vara i det närmaste likvärdig
med nuvarande dimensionering genom all utbildningsplatserna i enlighel med
riksdagens anvisning fördelas mellan regioner på etl sått som stämmer bättre
överens med hur brislen på landläkare fördelar sig över landel.
Vid bifall till mina förslag i förening med en avveckling
av enheten vid Holländargatan kommer en lillfällig minskning av antalet nybörjarplaiser
all uppslå. Del totala bortfallet under budgelåren 1980/81 och 1981/82 kan
beräknas motsvara högst 80 landlåkare. vilkel enligt min mening bör kunna
accepteras. Förkortningen av studieordningen med en termin fr. o. m. den 1 juli
1979 medför å andra sidan atl del hösllerminen 1983 kommer ut 250 tandläkare
fler än normall på arbetsmarknaden.
Jag övergår nu lill vissa särskilda frågor som gäller
utbyggnaden i Umeå.
Såsom har framgått av min redovisning har stråvan varil atl
åstadkomma en snabb utbyggnad och atl därvid utnyttja de möjligheter som
studieordningen ger att öka antagningen redan innan nybyggnaden beräknas slä
färdig kring årsskiftet 1983/84. En komplikation i sammanhanget är att ökningen
av utbildningsvolymen delvis sammanfaller i tiden med den s. k. dubbelgängen. Detla
har det dock bedömts möjligt atl lösa med hjälp av vissa
kortsiktiga-lokaldispositioner och ombyggnadsåtgärder. Jag vill stryka under
all tidsplanen för hela utbyggnaden är utomordentligt pressad. Ändringar av de
grundläggande förutsättningarna torde därför inte kunna göras utan att försena
färdigställandel av lokalerna och därmed inlagningsökningen.
En annan nödvändig förutsättning för att kunna genomföra
en så kraftig ökning av tandläkarutbildningen i Umeå är atl det finns
tillräckligt med patienier. Redan med den nuvarande dimensioneringen har del
visat sig svårt atl rekrytera patienter lill vissa kliniker som för sin
undervisning är beroende av ett patientunderlag av mera speciell art.
Prop.
1979/80:148 56
Att patienllbrsörjningen i Umeå hillills likväl har kunnat
hållas på en i storl sell lillfredssiiillande nivii beror inle minsl på det samarbele
som har uivecklals mellan universiieiei och Viisterboltens låns landsling såsom
huvudman lör folktandvården. Avgörande fitr mitt stiillningslagande har därior varil
all landslingel enligi överenskommelsen har ålagil sig all planera oeh
organisera landvården inom landstingsområdet i samråd med universiieiei så all
palienlunderlaget för landliikarutbildningen garanteras. Enligi vad jag har
inhämtat kommer ålagandel all infrias bl. a. på del siittet all en uividgad ftilkiandvårdskliiiik
samfbrliiggs med ulbildningstandvården i den planerade nybyggnatien i syfle all
öka palienlgenomströmningen.
Det år min förhoppning atl ålgärderna förslår för all lillfredsslålla
det ökade behov av paiienler som en ökning med 40 ulbildningsplaiser för med
sig. Det år vikligl all hålla i minnet alt även om patienlunderlagel finns så
kan den enskilda patienten inle Ivingas lill behandling i ulbildningstandvård.
Sårskild hånsyn måsle tas till de palienlgrupper som kommer i konlakl med ulbildningstandvården
ulan atl själva ha sökt sig dil. För den långsikliga försörjningen med paiienler
iir del framförallt i dessa fall viktigt alt man i den individuella behandlingsplaneringen
beaktar patientens önskemål all inte i onödan bli uppehållen i
utbildningstandvård. Över huvud laget åren positiv attityd från patienternas
sida och en förståelse för utbildningens krav nödvändiga för atl del i
framliden skall vara möjligt all upprätthålla allsidigheten och kvalilelen i landläkarulbildningen
i landel. Mol denna bakgrund är enligi min mening en ökning med 40 platser i
Umeå väl avvägd med hiinsyn lill behovet av en långsiktig försörjning med
patienter.
Från samma utgångspunkter måsle höga krav också slällas på
utrustningen. Den ulrusining som f. n. används i landläkarulbildningen i Umeå
är lill slor del mer än tjugo år gammal. Jag förulsiiiler därför all en omfallande
förnyelse av utruslningen sker successivi i samband med ulbyggnaden. Del bör uppdras
ål UHÄ alt i samråd med ulruslningsnämnden för universilei och högskolor saml
nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande uireda utrustningsbehovet och
under hösten 1980 lämna förslag till hur detla skall lillgodoses.
Jag vill i delta sammanhang erinra om atl den kostnadsram
för ersättningsanskaffning m. m. av ulrusining som årligen slälls lill UHÄ: s
förfogande-den s. k. UHÄ-ramen -självfallet är avsedd även för utrustning av
hår ifrågavarande slag. Med hänsyn lill atl del rör sig om en för grundläggande
högskoleulbildning relaiivi dyrbar ulrusining är del angelägel all
fördelningen av UHÄ-ramen i fall som detla grundar sig på en långsiktig
planering. Del slora ersiitlningsbehov som nu föreligger i Umeå tyder på atl
planeringen i viss mån har brustit härvidlag. Mot bakgrund av de särskilda krav
som den förestående snabba ulbyggnaden släller kan emellerlid UHÄ-ramen inte
belastas med mer än en del av kostnaden. Jag räknar med all myndighelernas
förslag kommer alt innehålla en bedömning härvidlag. I avvakian hårpå och
för all underliilla fardigsiällandel av
opaginerad Kontrollera mot PDF
lokalerna enligi tidsplanen biir regeringen inhämta rikstlagens
bcmyntligan-tle all belasla förslagsanslagel Bitlrag lill kommunala uiitlervisniiigssjiikhus
under femte luiviidiiieln med kostnader fiir i lursla hand den fast installeratle
lantlvårdsiitrustiiing som biir anskaffas retlan untler niista butlgetiir. Statsrådet
flolm har i tlet föregående föreslagil. atl såflant bemyiitligantle utverkas.
Jag ftirulsiittcr alt nämnden lör undervisningssjukhusens inbyggande lämnar
förslag om ulruslningen. Från niimnda anslag bestritis iiveii tle kostnader för
anordnande oeh utrustning under år 1980 av vissa provistuiska lokaler m. m. som
staten slutligt ikläder sig vid godkiinnaiitle av tlen av förhandlingsnåmnden iräffade
överenskommelsen. Det ankommer på regeringen all godkiinna överenskommelsen.
Jag tar slutligen upp frågan om den fortsatta verksamheten
vid enheten vitl Holländargatan.
Det alternativ som enligt min mening bör ställas mot tle
förslag som jag har redovisal i del föregående iir att verksamheten vid Hollåndargatan
återupptas på i princip oföriindrad nivå så snart lokalsiiualionen medger
detta. dvs. lidigasl under budgeiårei 1981/82. Del finns åtminslone Ire skål
för all formulera valsituationen på detla siill. Del försia iir atl en forlsaU
landläkarutbildning vid Hollåndargatan måste ha viss omfallning- uppskait-ningsvis
minst 60 nybörjarplatser - för atl del över huvud tagel skall vara försvarbart
alt ikliida sig de höga kosinader för en upprustning av lokalerna som erftirenhelsniåssigl
blir följden. Härav följer som ell andra skiil all det inte bör komma ifråga
all i så fall samtidigt besluta om en krafiig ökning av kapaciteten i Umeå. Del
iredje skälel är att en upprusining av Holliindar-galan måsle ske ulifrån förutsällningen
atl lokalerna under överskådlig lid kommer atl användas för tandläkar- eller
annan tandvårdsuibildning. dvs. att lösningen i praktiken blir permanent.
Provisoriska anordningar går inte all förena med krav på vare sig god arbelsmiljö
eller kvalitet i denna tvp av ulbildnings-och forskningsverksamhel. Skulle enhelen
vid Hollåndargatan komma alt bibehållas måste dessutom åtgärder vidtas för atl
förslärka enhetens forskningsresurser, eftersom riksdagens principbeslul år
1970 om en avveckling av enhelen har medförl atl dessa resurser successivi har
kommit att tunnas ut i jåmförelse med dem vid enheten i Huddinge. En viss
dubblering av de odontolögiska forskningsresurserna inom karolinska institutet
år i så fall ofrånkomlig.
Jag föreslår mot denna bakgrund och med hånvisning lill
1970 års principbeslut all enhelen vid Hollåndargatan nu avvecklas. Den gjorda
antagningen inför innevarande vårtermin blir hiirigenom den sista, vilket
innebär att all verksamhet vid enheten kommer att upphöra med utgången av
vårterminen 1984.
Den successiva minskningen av verksamheten vid Hollåndargatan
under de närmaste åren kommer all innebära vissa besparingar för karolinska
institutet. I 1980 års budgetproposition har regeringen bl. a. hemslälll om
riksdagens bemyndigande att l. v. innehålla ell belopp av 250 000 kr. under
Prop.
1979/80:148 58
inslitutets delpost av anslaget Utbildning för vårdyrken Ibr
budgetåret 1980/81. Detta belopp utgör en uppskattning av den besparing som
följer av atl någon antagning lill enhelen inle sker inför höslterininen 1980.
Når nu enligt mina förslag någon antagning inle heller skall ske inför
vårterminen 1981 uppskaiiarjag besparingseffekten för hela butlgetårel 1980/81
till det dubbla beloppel, dvs. 500 000 kr., och föreslår således all regeringen
inhämtar riksdagens bemyndigande all t. v. innehålla ytierligare 250 000 kr.
under nämnda anslag. Det ankommer på UHÄ oeh karolinska inslilutel alt lägga
fram det underlag som behövs för atl slulligl besliimma den toiala besparingens
storlek under de kommande budgelåren.
De behov som finns av punktinsatser i fråga om lokaler och
ulrusining vid Holländargatan till dess att verksamhelen upphör bör kunna
tillgodoses inom de allmänna ramar och bemyndiganden som i dessa avseenden har
tilldelats byggnadsstyrelsen och UHÄ.
De slutliga ställningstagandena beträffande genomförandet
av utbyggnaden i Umeå m. m. räknar jag med atl kunna aktualisera senast i
samband med 1981 års budgelproposition.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt
1. bemyndiga regeringen all besluta att antagningen till
landliikar-
linjen vid karolinska institutet avseende ulbildningen vid
Hollåndargatan skall upphöra,
2.
godkänna de
riktlinjer som jag har förordat beiräffande planeringen av lillkommande kapacilei
i landläkarulbildningen.
3.
bemyndiga
regeringen all innehålla ytterligare 250 000 kr. av den under reservationsanslagel
Uibildning för vårdyrken under nionde huvudliteln för budgetårel 1980/81
uppförda anslagsposten Karolinska institutet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
28 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (28)
28 kopplingar i 16 dokument.
- Prop. 1985/86:68 om ändrat huvudmannaskap för tandvården vid universitetet i Umeå s. 9 i texten
- Prop. 1984/85:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1985/86 i texten
- Prop. 1982/83:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 s. 13 i texten
- Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 s. 433 i texten
- Prop. 1981/82:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1982/83 s. 425 i texten