med förslag till lag om jaktvårdsområden, m.m.
134 sidor, varav 129 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 129 av 134 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1979/80:180, med förslag till lag om jaktvårdsområden, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80:180 Regeringens proposition
1979/80:180
med förslag till lag om jaktvårdsområden, m. m.;
beslutad den 8 maj 1980.
Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har
upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll denna dug.
På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
ANDERS DAHLGREN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att de nuvarande beslämmelsernaom
jaktvårds-områden i lagen om rätl lill jakt ersätts med en ny lag i ämnei.
Genom att flera fasligheter sammanförs lill ett Jaklvårdsområde kan en
samordning av jakten och viltvården åstadkommas. Lagförslaget innehåller regler
som avser att göra det lättare att bilda jaktvårdsområden. Bl.a. föresläs vissa
sänkningar av de krav på kvalificerad majoritet bland fastighetsägarna som f.
n. gäller föratt etl jaktvårdsområde skall kunna bildas. Föratt underiätta
bildandet föreslås också ändringar i fråga om förfarandet vid områdesbildningen.
Enligt förslaget skall jakträttsinnehavare inom
Jaktvårdsområdet bilda en Jaktvårdsområdesförening. Organisations- och
förvallningsbeslämmel-serna innebär bl. a. att jordbruksarrendalorer med
jakträtt och jaklrättsar-rendatorer ges ett vidgat inflytande när det gäller
verksamhelen inom Jaktvårdsområdet. Dessulom föreslås regler som gör det
lättare att ombilda Jaktvårdsområden genom uppdelning eller sammanslagning av
sådana områden.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den I januari 1981.
I Rikidagcn 1979180. I siiml. Nr 180
Prop.
1979/80: 180 2
1 Förslag till
Lag om
Jaktvårdsområden
Härigenom
föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser
1
8 1 syfle alt
främja jaktvården och jaklrättsinnehavamas gemensamma iniressen genom en
samordning av jakten och viltvården kan enligt denna lag två eller flera
fasligheter eller delar av fastigheter sammanföras till ett Jaktvårdsområde och
jakträttsinnehavare inom detta bilda en jaktvårdsområdesförening.
2
8 Ett
jaklvårdsområde får inte omfatta mark. där samerna har rätt lill Jakl enligt
rennäringslagen (1971:437), såviti fråga är om kronomark ovanför
odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition eller mark på
renbetesfjällen. Beträffande annan mark, där samerna har rätl lill Jakt enligt
rennäringslagen, fär någon inskränkning inte ske i denna rätt genom bildande av
jakivårdsomräden.
3
8 Den som äger
mark som ingår i ett jaktvårdsområde är medlem i jaktvårdsområdesföreningen.
Den som på grund av upplåtelse har rätt alt under minst
ett jaktår (den I juli-den 30 Juni) jaga på mark som ingår i elt
jaktvårdsområde skall på begäran anlas som medlem i Jaktvårdsområdesföreningen
under upplåtel-seliden, om inte särskilda skäl föranleder annat.
4 8 Beslut om bildande av ett jaklvårdsområde meddelas av
länsstyrel
sen, som i samband därmed skall fastställa stadgar för jaktvårdsområdes
föreningen i de hänseenden som anges 1218.
5 8 Om värdet av upplåten jakträtt minskas genom bildandet
av elt
jaklvårdsområde, skall ersättningen för nyttjanderätten nedsättas med skä
ligt belopp. Vill nyttjanderättshavaren säga upp avtalet med anledning av
bildandel, får han göra del. Innebär bildandet av jaktvårdsområdet att
nyltjanderältens värde ökas, får fastighetsägaren säga upp avtalet, om
nyttjanderältshavaren inte medger skälig höjning av ersättningen.
Talan om nedsättning av ersättningen skall väckas inom tvä
månader frän det nyttjanderättshavaren erhöll del av lagakraftvunnel beslut om
bildande av jaktvårdsområdet. Den som vill säga upp avtalet skall göra det inom
samma lid från del han fick del av beslutet. Iakttas inte tiden, är rätten till
talan eller uppsägning förlorad.
6 8 Beslul enligt denna lag gäller även mol nya
medlemmar.
Villkor för bildande
7 § Ell jaklvårdsområde får bildas endast om en majoritet
av fastighetsägarna medger det. Majoriteten skall utgöra minst tvä tredjedelar
av antalet fastighetsägare och dessa skall äga minst hälften av den mark som
det är fråga om.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80:180
8
8 För alt ett
jaktvårdsområde skall få bildas krävs att bildandet är lämpligt med hänsyn lill
markområdets belägenhet och omfång, viltstammen saml förhållandena i övrigt.
9
8 I ell
Jaklvårdsområde får inte tas in någon fastighet som med hänsyn till omfång
eller användning eller av annan orsak saknar belydelse för jaktvård.
Mark som har samma ägare och som lämpligen bör bestå som
en enhet för sig för jaktvård, får inte anslutas till ett jaklvårdsområde utan
ägarens samtycke.
Verk.samhet
10 8 För upplåtelse eller överlåtelse av Jakträtt inom ett
jaktvårdsområde får föreskrivas krav på tillstånd av
jaktvårdsområdesföreningen. Tillstånd får vägras endast om upplåtelsen eller
överlåtelsen kan anses olämplig med hänsyn lill jaktvärden eller på annal sätt
är lill avsevärd olägenhet för medlemmarna.
118 På begäran av en fastighetsägare som av ideella skäl
motsätter sig jakt skall hans fastighet undantas från Jakt som inom jaktvårdsområdet
skall bedrivas gemensamt.
12
8 En
Jaktvårdsområdesförening får bestämma att avgifter skall betalas för jakten
inom Jaktvårdsområdet och för villebråd som fälls.
13
8 En
fastighetsägare är skyldig alt tåla alt anläggningar som behövs för viltvården
utförs på hans mark inom Jaktvårdsområdet, om det inte medför olägenhet av
belydelse.
Förfarandet vid bildande
14
8 Ansökan om
bildande av etl jaklvårdsområde får göras av den som' äger en fastighet som
avses ingå i området. Ansökan skall göras hos länsstyrelsen.
15
8
Ansökningshandlingarna skall innehålla
1.
uppgift om
vilka fastigheter som avses ingå i jaktvårdsområdet. deras areal och ägarnas
namn och adresser samt karla över jaktvårdsområdet,
2.
förslag lill
stadgar för jaktvårdsområdesföreningen,
3.
ulredning om
fastighetsägarnas inställning till frågan om Jaktvårdsområdets bildande.
16 8 Frågan om bildande av ett Jaklvårdsområde skall
utredas vid en
förrättning under ledning av en förrättningsman. om det inte är uppenbart
att förutsättningar för bildandet saknas.
Länsstyrelsen får dock utan föregående förrättning besluta
att bilda ett Jaktvårdsområde, om alla fastighetsägare är ense om detla eller
om förrättning annars inte anses nödvändig.
17 8 Förrätlningsmannen skall med ledning av
ansökningshandlingarna
och vad som i övrigt har förekommit göra upp ett förslag till vilken mark
Prop.
1979/80:180 4
som
bör ingå i jaktvårdsområdet och vilka stadgar som bör gälla för
jaktvårdsområdesföreningen.
Förslaget
skall behandlas vid sammanträde inför förrättningsmannen.
18 8
Förrätlningsmannen skall kalla fastighetsägarna lill sammanträdet.
Kallelsen skall innehålla en kort beskrivning av den avsedda områdesbild
ningen och uppgift om tid och plals där ansökningshandlingarna finns
tillgängliga. Kallelsen skall i god lid före sammanträdet delges fastighets
ägarna.
Beslämmelserna
i första stycket gäller i lillämpliga delar även då ett nylt sammanträde
utsätts. Om vid ett sammanträde har tillkännagetts lid och plats för näsla
sammanträde, behöver inte kallelse delges den som kallats i föreskriven ordning
till det sammanträde då fillkännagivandet skett.
19 8
Vid förrättningen skall förutsättningarna för bildande av jaktvårds
området utredas.
Fastighetsägarna
skall få tillfälle atl yttra sig och förebringa utredning i frågor som är av
betydelse för bildandel.
20 8
Förrättningsmannen skall avge ell ullålande om Jaktvårdsområdet
bör komma lill stånd. Finner förrättningsmannen all det bör ske, skall han i
utlåtandet la in förslag i fråga om vilken mark som området skaU omfatta
och förslag Ull stadgar för jaktvårdsområdesföreningen.
Förrättningen
avslutas genom att utlåtandet och övriga förrättnings-handlingar läggs fram för
fastighetsägarna på tid och plats som bestämts vid sammanträde. Handlingarna
hålls härefter tillgängliga för granskning under en månad.
Efler
ulgången av denna tid skall förtättningsmännen översända förrättningshandlingarna
och de erinringar som kan ha framställts till länsstyrelsen.
Stadgar
21 8
Av stadgarna för en jaktvårdsområdesförening skall framgå
1.
i vilken utsträckning Jakten
skall bedrivas gemensamt inom jaktvårdsområdet och grunderna i övrigi för
jakten och viltvården,
2.
vilka riktlinjer i övrigt som
skall gälla för föreningens verksamhet,
3.
grunderna för bestämmandel av
avgifter lill föreningen.
22 8
Ett beslut om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 21 8
får inte tillämpas innan det har fastställts av länsstyrelsen.
Organisation
23
§ För
jaktvårdsområdesföreningen skall finnas en styrelse. Innan styrelsen har
utsetts kan föreningen inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter.
Styrelsen företräder föreningen mol tredje man.
24
§ Medlemmarnas rätt att delta i
handhavandet av jaktvårdsområdes-föreningens angelägenheter utövas på
jaktslämma.
25
8 I fråga om rösträtt och
beslut på jaktslämma gäller, om inte annal följer av särskild beslämmelse i
denna lag.
Prop. 1979/80: 180 5
1.
atl varje
medlem har en röst i frågor som rör ålgärder för viltvården och de närmare
föreskrifterna för jaklulövningen med undanlag för föreskrifter om avskjutningen,
2.
alt i övriga
frågor rösträtt tillkommer endast medlem som är fastighetsägare, som därvid
har en röst, om inte någon sådan medlem begär all röstetalet i stället skall
beräknas efter fastigheternas areal,
3.
att ingen får
för egen del rösta för mer än en femtedel av del på stämman företrädda
röstetalet.
4.
alt den mening
som har fått det högsta röstetalet gäller som stämmans beslut,
5.
alt vid lika
röstetal val avgörs genom loltning och i andra frågor den mening gäller som
biträds av de flesta röstande eller, om även antalet röstande är lika, av
stämmans ordförande.
6.
all beslul om
ändring av stadgarna inte är giltigt, om det inte biträds av en majoritet av
fastighetsägarna som skall utgöra minst två tredjedelar av antalet
fastighetsägare och äga minst hälften av den mark som ingår i jaktvårdsområdet.
Jaktvårdsområdes bestånd
26 8 Länsslyrelsen kan besluta att en
jaktvårdsområdesförening skall
upplösas.
För beslut enligt första siycket fordras alt flertalet av
de röstande fastighetsägarna på en jaktstämma uttalat sig för en upplösning
och att detta flertal antingen ulgör mer än en tredjedel av antalet
fastighetsägare eller äger mer än hälften av den mark som ingår i
jaktvårdsområdet.
Saknas styrelse för jaktvårdsområdesföreningen. får
länsstyrelsen föranstalta att jaktslämma hålls för behandling av frågan om
upplösning av föreningen.
Beslut om upplösning av en jaktvårdsområdesförening får
inte meddelas innan tio år har förflutit från del beslulel om bildande av
jaklvårdsområde! vann laga kraft.
27 8 På ansökan av styrelsen för de
jaktvårdsområdesföreningar som
berörs kan länsslyrelsen besluta atl
1.
föra samman
flera jaktvårdsområden till etl jaktvårdsområde,
2.
dela upp etl
jaklvårdsområde i flera jakivårdsomräden.
För sådan ombildning gäller villkoren för och förfarandet
vid bildande av Jaktvårdsområde.
28
8 Pä ansökan av
jaktvärdsomrädesföreningens styrelse får länsslyrelsen beslula att en
faslighet skall anslutas lill jaktvårdsområdet. För sådan anslutning fordras
medgivande av faslighetens ägare och, om fasligheten ingår i etl
jaktvårdsområde, av jaktvårdsområdesföreningen för del områdel.
29
8 Om en
fastighel, som ingår i ett jaktvårdsområde, på grund av ändrad användning eller
annars väsentligen saknar betydelse för jaktvården samt fastighetsägaren och
jaktvårdsområdesföreningen är ense om att faslighelen skall uteslutas ur
jaktvårdsområdet, får föreningen besluta della. Föreligger inte sådan enighet,
skall frägan om uteslutning prövas av länsstyrelsen.
Prop.
1979/80:180 6
30 8 Länsstyrelsen får förordna alt frågor som avses i 26.
28 eller 29 S
skall utredas vid förrättning innan länsstyrelsen beslutar.
För förfarandet vid sådan förrättning gäller 17-20 S8 i
tillämpliga delar.
31 8 Vid upplösning av en Jaktvårdsområdesförening gäller
bestämmel
sen i 62 5 lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter.
Ansvar m. m.
32 8 Bryter den som har rätl alt jaga inom elt
jaklvårdsområde mol de
regler som enligt stadgarna eller jaktstämmans beslut gäller för Jakten inom
området döms till böler, om inte gärningen är belagd med straff i annan lag
eller författning.
Sådant brott får åtalas av åklagare endast efter angivelse
av målsägande. Som målsägande anses även jaktvårdsområdesföreningen.
Fälls eller fångas villebråd genom brott som avses i
första stycket, skall villebrådet eller värdel därav förklaras förverkat, om
del inte är uppenbart obilligt. Förverkat villebråd tillfaller
jaktvårdsområdesföreningen.
33 8 Anser en medlem vars rätt berörs av beslut pä
Jaktslämma eller
beslut av Jaktvärdsområdesföreningens styrelse att beslutet inte har till
kommit i behörig ordning eller att det strider mot denna lag eller annan
författning eller mot stadgarna eller kränker hans enskilda rält, får han
överklaga beslutet hos länsstyrelsen genom besvär. Den som fått avslag på
en begäran enligt 3 8 andra styckel om medlemskap får anföra besvär mot
avslagsbeslutet.
Besvärshandlingen skall ha inkommit till länsstyrelsen
inom fyra veckor från dagen för beslutet. I fråga om besvär mol styrelsens
beslul räknas dock besvärstiden från den dag klaganden fick del av beslutet.
Jaktstämmans eller styrelsens beslul skall gälla ulan
hinder av att det har överklagats, om inte länsslyrelsen förordnar annat.
34 8 Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas
hos kammar
rätten genom besvär.
Dä beslut som länsstyrelsen eller kammarrätten meddelar
enligt denna lag angår så många atl avskrift av beslulel inte lämpligen kan
tillställas envar av dem, skall meddelande om beslutet införas i ortstidning.
Tiden för överklagande skall räknas från den dag då kungörandet har skett.
Länsslyrelsens beslul skall gälla utan hinder av alt det
har överklagats, om inte kammarrätten förordnar annat.
Denna lag träder i kraft den I Januari 1981
Prop.
1979/80:180 7
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt
Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1938: 274) om rätt
lill Jakt dds att 10-13 88' skall upphöra atl gälla.
dds atl 7 och 27 SS samt 29 8 2 mom.. 30 och 34 SS skall
ha nedan angivna lydelse.
Nuvarandc lyJdsc Föreslagen lydd.yc
7 8 Boslällshavare, kronohemmans åbo och. inom de sex
nordligaste länen, innehavare av kronotorp. skogstorp eller odlingslägenhel ä
kronomark samt den som med nyttjanderätt innehar ä sädan mark upplåtet kolonal
ävensom innehavare av tjällägenhet ovan odlingsgrimsen inom Norrbottens och
Västerbollens län äge jakträtt å faslighelens ägor: dock skall den innehavare
av kronotorp. skogstorp, odlingslägenhet, kolonal eller fjällägenhei sålunda
medgivna Jakträtten icke innefatta rätl till jakt efter älg.
År eljesl mark för jordbruk genom arrendeavtal eller
annorledes åt någon upplåten, äge brukaren, där ej annal avtalats, nyttja den
jakt som hör till marken.
Innehavare eller brukare av fastighet varom är fråga i
denna paragraf må icke man särskilt bemyndigande UV ägaren lalu för
fuslighe-ten i frågor som uvses i 10
27 8"' Talan mol polismyndighets beslul enligi 23 8
föres hos länsslyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslul må talan ej
Ibrax.
Mot länsstyrelses beslul enligt Mol länsstyrelses beslut rörande
10. II dier 13a eller rörande före- föreläggande eller förordnande med
läggande eller förordnande med stöd av 24 8 I mom. försia stycket
stöd av 24 S I mom. försia slyckel föres talan hos kammarriitlen ge-föres
talan hos kammarrätten ge- nom besvär, nom besvär. //(;//. som a\scs i 11
H. skfilu besvär anföras inom två månader från del klaganden erhöll dd av
beslulel.
Talan mot annat beslul av länsstyrelse enligt denna lag
eller mol heslut enligt 24 8 3 mom. av annan myndighei än regeringen föres hos
regeringen genom besvär.
Meddelande om länsslyrdses eller kummurrällens beslut med
stöd av lin skull införas i ortstidning.
Senasie Ivdelse av II) S 1974: i()69
11
12 S
1967: (il6 och l.n I97l:,'i66.
- Senaste lydelse l%3:6()fi, ' Senaste lydelse 1977:669.
Prop.
1979/80:180 8
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Tiden för anförande av besvär över beslutet skall räknas
jrån den dag då kungörandet har sketl.
29 S** 2 mom. Ulövar delägare i allmänning eller annan
samfällighet,
varom sägs i 4 8, å området Jakt. som strider mot vad enligt första stycket
av nämnda paragraf är tillåtet eller mol beslul som avses i andra stycket
första punklen av samma paragraf straffes med dagsböter.
Överträder ägare av mark. som ingår i jaktvårdsområde,
eller a sådant område eljest jaktberätUgad person de angående jakten å området
gällande reglerna, straffes med dagsböter.
30 §' Begår någon brott som avses i 28 eller 29 8 skall
villebråd som han
olovligt dödat, fångat eller tillägnat sig eller fallvilt som han tUlvaralagil,
i
den mån sådant byte ej fråntagits honom enligt 31 8 försia styckel, förkla
ras förverkat, om del ej är uppenbari obilligl.
1 stället för villebrådet eller fallviltel kan dess värde
förklaras förverkat.
Var det annat villebråd än som År det Jråga om annat villebråd
avses i 18 8 I mom. och skedde jak- än som avses i 18 8 I mom. och har
ten å annat område än i 5 8 2 mom. jakten sken på annat område än
sägs samt med användande av tiXX- som anges 158 2 mom., lillfaller
låtet jakt- eUer fångstredskap och förverkat vUlehråd jakträttsinneha-
under tid, då jakt efter sådant vide- våren eller, i fall som avses i 29 8 2
bråd är tillåten, eller tillkommer mom., övriga delägare i allmän-
fallviltet jakträttsinnehavaren, lill- ningen eller samfälligheten, om Ja'-
faller det förverkade denne eller, i ten skett med tillåtet Jakt- eller
fall varom förmäles i 298 2 mom. fångstredskap och under tid då jakt
första stycket, övriga delägare i all- efter villebrådet år tillåten. Vad
nu
männingen eller samfälligheten sagts om jakträttsinnehavares och
och, i fad varom sägs i samma mo- delägares rätt tid förverkat ville-
ments andra stycke, övriga inom bråd gäller också sådant fallvilt
jaktvårdsområdet jaktberättigade som tillkommer Jakträltsinneha-
personer. våren.
Med förverkat villebråd, som avses i 18 8 I mom. eller som
dödals eller fångals medelst annal Jakt- eller fångstredskap eller under annan
lid än i tredje stycket sägs, ävensom med annat än där omförmält förverkat fallvili
förfares på sätt stadgas i 368. Lag samma vare beträffande förverkat villebråd,
som dödats eller fångats å område som sägs 15 8 2 mom.
Vapen, ammunition, annat jaktredskap, hund, motorfordon,
annat motordrivet fortskaffningsmedel och släpfordon som använts eller
medförts som hjälpmedel vid brott som avses i 28 8 eller 29 8 I mom. få
förklaras förverkade, om del är påkallat till förebyggande av broll eller
eljest särskilda skäl föreligga.
1 stället för hjälpmedel kan dess värde förklaras
förverkat.
" Senasie lydelse 195): 29(). Senaste lydelse
1973:299.
Prop. 1979/80: 180 9
Nuvarande lydelse Forrshigcn lyddse
34 S" Allmän åklagare äge föra talan i fråga om
olovlig jakl ;i område som avses 15 8 2 mom. så ock å brott varom förmäles i 33
8 Ijärde stycket denna lag.
Sker
intrång i kronans, menighets eller allmän inrättnings rält eller överträdelse
av de angående jaktkort meddelade föreskrifterna, äge allmän åklagare alt föra
lalan därom: och skall i fråga om mark som slår under domänverkels förvaltning
rätt alt föra tala om sädant intrång tillkomma jämväl reviriörvallare vid detta
verk.
1 övrigi får broll mot denna lag åtalas av allmän åklagare
endasl om målsägande angiver brottet till åtal eller åtal finnes påkallat ur
allmän synpunkt.
Såsom målsägande enligt denna Såsom målsägande enligt denna
lag skall
jämväl anses ägaren av lag skall jämväl anses ägaren av marken eller innehavare
som avses marken eller innehavare som avses i 7 S eller brukare vilken enligt
sam- i 7 8 eller brukare vilken enligt samma lagrum äger jakträtt, ändå att ma
lagrum äger jakträtt, ändå att Jakträlten av honom upplåtits åt an- Jakträtten
av honom upplåtits åt annan, så ock, i fråga om allmänning nan. så ock. i
fräga om allmänning eller samfällighet, varom förmäles i eller samfällighet.
varom förmäles i 4S. delägare i allmänningen eller 4 8. delägare i allmänningen
eller samfälligheten samt beträffande samfälligheten samt beträffande
jaklvårdsområde varom sägs i 10§. Jaklvårdsområde. ägare av i områ-ägare av i
området ingående mark det ingående mark eller å områdel eller å områdel eljest
jaktberätligad eljest jaklberäitigad person, person.
Innefatta föreskrifter rörande förvaltningen av
allmänning, samfällighet eller jaktvårdsområde tillika bestämmelse enligt
vilken rätten att beivra inlrång i jakträtten eller överträdelser i fråga om
jaklulövningen skall tillkomma viss person, vare sädan bestämmelse gällande.
1.
Denna lag
träder i kraft den I januari 1981.
2.
1 ärenden om
bildande av Jaklvårdsområde som har anhängiggjorts hos länsstyrelsen före
ikraftträdandet skall äldre bestämmelser gälla.
3. För jaklvårdsområde som består vid ikraftlrädandel
skall äldre be
stämmelser fortfarande gälla.
Ett jaktvårdsområde som har bildats enligt äldre
bestämmelser får ombildas till etl jaktvårdsområde enligt lagen (19X0: 00) om
jaktvårdsområden vid sammanträde med fastighetsägarna.
I fråga om kallelse till och omröstning vid sådanl
sammanträde skall 10 8 5 mom. lagen (1938:274) om rätt till Jakt lillämpas. Elt
beslut om sådan ombildning skall fastställas av länsstyrelsen. För länsstyrelsens
faslslällel-seprövning gäller i övrigi vad i lagen (1980:00) om
jaktvårdsområden föreskrivs i fråga om beslul om bildande av jaktvårdsområde.
" Senaste lydelse 1970: 192.
Prop.
1979/80: 180 K)
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1980-03-13
Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och
statsråden Ullsten. Mundebo, Wikström, Friggebo, Dahlgren. Åsling. Söder.
Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén. Holm, Andersson. Boo. Winberg,
Adelsohn. Danell. Petri
Föredragande: stalsrädet Dahlgren
Lagrådsremiss med förslag till lag om jaktvårdsumråden, m.
m.
1 Inledning
I december 1974 avlämnade jaktmarksulredningen'
betänkandet (SOU 1974:80) Jaktmarker. Betänkandet innehöll bl.a. förslag till
lag om jakt-värdsområden.
Med stöd av regeringens bemyndigande den 24 mars 1977
tillkallade chefen för jordbruksdepartementet en beredning- med uppdrag att.
bl.a. på grundval av jaktmarksuiredningens betänkande och remissyttrandena över
detta, se över vissa jakt- och vill vårdsfrågor. Beredningen, som anlog namnet
jakt- och villvårdsberedningen (Jo 1977:04). avlämnade i mars 1979
delbetänkandet (SOU 1979: 19) Jaktvårdsområden. Till protokollet i detla ärende
bör fogas beredningens sammanfattning av betänkandet som bilaga I och de
lagförslag som läggs fram i betänkandet som hilugu 2. Beträffande gällande
ordning och beredningens närmare överväganden hänvisas till beredningens
betänkande.
Efter remiss har yttranden över Jakt- och
viltvårdsberedningens belänkande avgelts av centralnämnden för fastighetsdata,
kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk,
statens lantmäteriverk, domänverket, länsstyrelsernas organisationsnämnd,
hovrätten för övre Norrland, kammarrällen i Sundsvall, sliftsnämnderna i Växjö
och Göteborg, samtliga länsslyrelser. riksåklagaren, statskontoret, Sveri-
' Verkställande direktören Per Sköld, ordförande, f.d.
kommunalrådet Fritiof Boo.
riksdagsledamoten Helge Karlsson, dåvarande
riksdagsledamöterna Sigvard Rimås
och Per-Eric Ringaby. lantbrukaren Folke Trana och
hemmansägaren Axel Wik-
berg.
- Departementsrädel Sören Ekström, ordförande, byråchefen
Jan-Olof Pettersson
och riksjaklvårdskonsulenten Bo Thelander.
Prop. 1979/80: 180 11
ges lantbruksuniversitet. Svenska kommunförbundet. Svenska
samernas riksförbund. Svenska jägareförbundet. Lantbrukarnas riksförbund. Sveriges
riksidrottsförbund. Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare. Skogsindustriernas
samarbetsutskotl. Sveriges länsjaklvårdskonsulenlers förening och Sveriges
Jordägareförbund.
Skogsstyrelsen har bifogat yttranden från fem
skogsvårdsstyrelser. Flera länsslyrelser har bilagt yttranden från olika
länsorgan. Jägareförbundet har inhämtat och bifogat yttranden från samtliga
länsjaktvårdsföreningar.
En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som hiUiga 3.
2 Allmän motivering
2.1 Allmänna utgångspunkter
Genom den ökade bebyggelsen, kommunikationernas
utveckling, industrialiseringen och omläggningen av jordbruks- och skogsbruksdriften
har livsbetingelserna för del vilda djurlivet förändrats väsentligt. Mot bakgrund
härav läggs numera allt större vikt vid viltvården. Viltvården ingår som ett
väsentligt moment i naturvården. En god viltvård är dessutom en förulsättning
för god Jakt. I lagen (1938:274) om rätt lill jakt (jaktlagen) föreskrivs atl
jakträltsinnehavarna skall sörja för ett artrikt och livskraftigt
villebrådsbestånd genom en ändamålsenlig och efter tillgängen på vilt lämpad
jakt och genom åtgärder för villebrådets skydd och förkovran (jaktvård). Jakten
skall alltså inte främst inriktas på etl ekonomiskt utbyte. Den skall anpassas
till bl. a. viltstammens storlek, ålders- och könsfördelning, viltets tillgång
på föda och övriga förhållanden. De åtgärder till villebrådets skydd och
förkovran som avses i lagen är framför allt sådana som ger viltet skydd mot
störningar av olika slag och förbättrar dess möjligheteratt överleva.
Jaktvården
är givetvis i hög grad beroende av Jaktområdets storlek och beskaffenhet och
det vilt som finns där. Jakträtten är knuten till jordäganderätten. På grund
av ägosplittringen äremellertid en ägares markinnehav för sig endast
undantagsvis så stort att det går att bedriva en ändamålsenlig Jakt och
viltvård. För en god jaktvård är del alltså i allmänhet nödvändigl med en
samverkan mellan jakträttsinnehavarna. Detta sker ibland genom att intresserade
Jägare sluter sig samman och arrenderar tillräckligt stora marker. Viktigare är
dock den samverkansform. kallad jaklvårdsområde, som regleras i gällande
Jaktlagstiftning. Med jaktvårdsområde menas en i viss ordning bildad
sammanslutning av fastigheter med syfte att främja jaktvården. Ell
jaklvårdsområde kan bildas antingen efter en frivillig överenskommelse mellan
fastighetsägarna eller, om fastighetsägarna inte är ense, efter en förrättning
inför en förrällningsman som förordnas av länsstyrelsen. 1 det senare fallet
krävs att förrätlningsmannens förslag beträf
Prop,
1979/80:180 12
fande jaktvårdsområdets gränser och grunderna lör
jaklulövningen och viltvården inom området godkänns av en på vissl sätt
kvalificerad majoritet av fastighetsägarna. Dessutom krävs, vare sig
jaktvårdsområdet har bildats genom enhälligt beslut eller vid förrättning, atl
beslutet skall fastställas av länsstyrelsen efler prövning i särskild ordning.
Ett jaklvårdsområde bildas för viss tid, minst lio och högst ljugofem år. För
förlängning av tiden krävs beslut av en viss majoritet bland delägarna. Åven
elt förläng-ningsbeslul skall fastställas av länsstyrelsen för att bli giltigt.
Nägra regler om hur förvaltningen av jakivårdsomräden skall organiseras finns
inte i jaktlagstiftningen. Det vanliga är att delägarna i elt jaklvårdsområde
bildar en särskild förening för områdets förvaltning och antar stadgar för föreningen.
Är 1967 tillsattes jaktmarksutredningen med uppgift att
bl.a. söka förenkla förfarandel vid bildande av jaktvårdsområden och att
föreslä närmare regler för förvaltningen av dessa. Remissutfallet belräffande
jaktmarks-utredningens betänkande var splittrat. Med anledning härav uppdrog
regeringen åt jakt- och viltvårdsberedningen atl ytlerligare utreda dessa
frågor.
Enligt beredningen är del angelägel med en ökad samverkan
mellan fastighetsägare i fråga om jakten och viltvården. Beredningen framhåller
att jaktvårdsområden är en lämplig form för sådan samverkan. Beredningen
lägger med utgångspunkt i jaktmarksuiredningens belänkande fram förslag till ny
lagstiftning som främst syftar till att göra det lättare att bilda
jaktvårdsområden och ge dessa en fastare organisation. Vidare föreslår
beredningen bl.a. bestämmelser som skall göra det lättare alt ombilda
jakivårdsomräden genom uppdelning eller sammanslagning av sådana områden.
Remissinstanserna vitsordar all det föreligger ett behov
av enklare regler för att lösa de problem som uppkommer vid samverkan i fråga
om jakten och viltvärden. Från flera håll framhålls värdel av en samverkan i
Jaktvåidsområdets form. Vidare anförs att ett förenklat förfarande vid
bildandet av jakivårdsomräden bör stimulera lill bildandet av nya områden.
Jag anser i likhet med beredningen all den samverkan över
ägogränserna som sker inom Jakt värdsomrädena är av stor betydelse för en
ändamålsenlig jakt och viltvård. Inom jaktvårdsområdena finns bättre
möjligheter att bedöma viltbeståndets storlek och sammansättning, all hushålla
med vilttillgångarna och att bedriva en aktiv viltvård. Samtidigt kan som
beredningen framhåller bildandet av sådana områden antas öka utbudet av
jaktupplåtelser. Lagstiftningen fyller således ell angelägel behov.
Jaktvårdsområden har emellertid inte pä långl när bildats
i den takt och den omfattning som vore önskvärd. De nuvarande jaktvårdsområdena
täcker inte mer än omkring en femtedel av landels totala jaklmarksareal.
Bidragande orsaker härtill synes vara det i vissa hänseenden onödigt
omständliga förfarandel vid bildande av etl jaklvårdsområde och del relä-
Prop. 1979/80:180 13
tivt
långtgående krav på kvalificerad majoritet bland fastighetsägarna som då
gäller. Genom den nuvarande ordningen tas också resurser i anspråk för bl. a.
prövningen av frågor om föriängning av liden för jaklvårdsområdenas bestånd.
Resurserna skulle i stället kunna inriktas på att öka antalet jakivårdsomräden.
Jag ansluter mig således till beredningens uppfattning att det är angelägel all
söka fä lill stånd ett ökat antal jakivårdsomräden genom ändrade regler i fråga
om villkoren och förfarandel för bildande av sådana områden. Vidare behövs
regler för deras organisation och förvaltning.
Den
av beredningen föreslagna regleringen har bemötts övervägande positivt under
remissbehandlingen. Jag anser alt förslaget är väl avvägt och alt det i
huvudsak kan läggas till grund för en ny lagstiftning på området. Beträffande
den lagtekniska utformningen ansluter Jag mig till beredningens ståndpunkt att
erforderliga bestämmelser bör tas upp i en ny fristående lag.
2.2
Bildande av jaktvårdsområde
Enligt
gällande bestämmelser tillkommer det fastighetsägarna själva att besluta om
bildande av ell jaktvårdsområde. Den myndighetsmedverkan som alltid krävs äratt
länsstyrelsen prövar och fastställer del av fastighetsägarna fattade beslutet.
När fastighetsägarna inte är överens skall bildandefrågan handläggas vid ell
förrättningssammanlräde. Förrätlningsmannen skall då upprätta ell förslag om
del tilltänkta jaktvårdsområdels omfattning och de huvudsakliga grunderna för
Jakten och viltvården som skall gälla inom områdel. För atl jaktvårdsområdet
skall bli bildat måste elt sådanl förslag godkännas av minsl tre Qärdedelar av
fastighetsägarna och denna majoritet måsle äga minst tre fjärdedelar av den
areal som jaktvårdsområdet skall omfatta. Länsstyrelsen skall vid sin
fastställelseprövning bl. a. tillse att fastighetsägarnas beslut har tillkommit
i laga ordning och att del är lämpligl för jaktvårdens främjande.
Till
kostnaderna för bildande och föriängning av Jaktvårdsområde lämnas bidrag ur
Jaklvårdsfonden enligt särskilda bestämmelser. Dessa innebär i huvudsak alt
ersällning till förrältningsman och kostnader för kungörelser o. d. alltid
betalas ur fonden och atl bidrag lill andra kostnader med anledning av bildande
eller förlängning kan lämnas efter prövning av länsslyrelsen.
Beredningen
har övervägt frågan om inte kravel på ell beslut av en bestämd majoritet av
fastighetsägarna borde ersättas med elt mera allmänt krav på en posiliv
inställning hos fastighetsägarna. Beredningen erinrar om all det i modernare
samfällighelslagstiftning inte slälls upp något fixerat majorilelskrav som
villkor för samfällighelsbildningen. I stället föreskrivs elt opinionsvillkor
av innehåll att bildningen inte får ske om sakägarna mera allmänt motsätter sig
denna och har beaktansvärda skäl för det.
Pfop.
1979/80:180 14
Beredningen hänvisar lill anläggningslagen (1973:1149) och
lagen (1976:997) om vattenförbund. Beredningen anser emellertid atl övervägande
skäl talar för alt behålla ett precist angivet krav på viss majoritet. 1
anslutning till vad jaktmarksulredningen förordat föreslår beredningen däremol
att del nuvarande majoritetskravet sänks. Förslaget innebär alt den majoritet
som krävs för atl området skall bli bildat skall bestå av minst tvä tredjedelar
av antalet fastighetsägare och denna majoritet skall dessulom äga minst hälften
av områdets areal. Dessa krav bör emellertid enligt beredningen inte gälla
undantagslöst. När del föreligger särskilda skäl. bör länsstyrelsen kunna
besluta om bildande även om de angivna kvottalen eller någol av dem inte har
uppnåtts fullt ut.
Jag vill understryka att ett väl fungerande Jaktligt
samarbete över ägogränserna i stor utsträckning måsle bygga på en positiv
inställning hos faslighelsägarna. Till detla bör särskild hänsyn las vid
utformningen av reglerna för bildande av Jaklvärdsområden. Den nuvarande
jaktlagstiftningen ställer inte upp några bestämda krav i fråga om jaktvården.
1 jaktlagen sägs endasl att jakträltsinnehavarna genom en lämplig och ändamålsenlig
Jakl och genom viltvärdsåtgärder bör sörja för att ett artrikt och livskraftigt
viltbestånd bevaras. I vilken utsträckning detta stadgande, som har karaktären
av en rekommendation, kommer att följas blir även när jakträltsinnehavarna
samverkar i ett jaklvårdsområde beroende av deras personliga engagemang och
intresse. Bildande av ett jaktvårdsområde skapar visserligen bättre
förutsättningar för en aktiv Jaktvård. För att dessa förutsättningar skall tas
till vara är del emellertid nödvändigt att en betryggande majoritet av
fastighetsägarna redan från början sluter upp bakom tanken på en samverkan och
är överens om huvuddragen i verksamhelen. Delta talar enligt min mening för
att man bör behålla regeln om en bestämt angiven kvalificerad majoritet som
villkor föratt elt jaktvårdsområde skall komma lill stånd. Dessutom lorde en
sådan regel vara lättare att tillämpa och följaktligen bättre ägnad atl
stimulera till en ökad samverkan än en regel med ett mera allmänt
opinionsvillkor. Kravet på viss majoritet bland fastighetsägarna måste
emellertid vägas mol intresset av alt underlätta bildandet av jaktvårdsområden.
Genom en lagändring är 1963 (prop. 1963: 136) sänktes
majoritetslalet från fyra femtedelar till tre fjärdedelar. Åndringen skedde på
grundval av ell förslag av 1949 års Jaktutredning (SOU 1961:67). Med hänvisning
bl.a. till vad som gällde i fråga om fiskevårdsområden föreslog utredningen en
sänkning av kravet till två tredjedelar. En sådan mildring ansågs emellertid dä
utgöra ell alltför stort avsteg från grundtanken atl en klart övervägande
majoritet bör vara för en samverkan. Vid Jaktlagens tillkomst förutsattes atl
jaktvårdsområdena i regel skulle komma all bildas frivilligt genom enhälliga
beslut. Av de uppgifter om jaktvårdsområdesbildningen som har redovisats
framgår emellertid att de flesta jaktvårdsområdena bildas efter förrättning.
Jaktvårdsområdena har ändå. trots att bildandet således har
Prop. 1979/80:180 15
rymt inslag av tvång, i allmänhet kommit alt uigöra väl
fungerande jaktliga enheter. Det har i olika sammanhang framhållits alt
fastighetsägare, som till en början har varit negativa lill bildandel, i många
läll kommit att ändra uppfattning när jaktvårdsområdet väl har kommil till
stånd. Det kan därför vara försvariigl att som beredningen föreslår ytteriigare
mildra majoritetskravet. Flertalet remissinstanser godlar förslagel att sänka
kvotlalen till två tredjedelar när det gäller antalet fastighetsägare och till
hälften i fråga om den markandel som majoriteten skall representeia. Med hänsyn
härtill ansluter jag mig till beredningens förslag i den delen. Däremot kan Jag
liksom flera remissinstanser inte biträda lörslaget att. om särskilda skäl
föreligger, ell jaklvårdsområde skall kunna bildas även om dessa majori-letstal
inte är helt uppfyllda. Jag kan där hänvisa till vad jag nyss har anfört som
skäl för ell bestämt angivet majorilelskrav.
Länsstyrelsens beslut om bildande av elt jaktvårdsområde
skall enligt gällande rätt föregås av en prövning av dels lagenligheten av
fastighetsägarnas beslut, dels åtgärdens lämplighet för jaktvårdens främjande.
Lämplighetsprövningen avser såväl områdets omfattning och avgränsning som vad
beslutet innehåller i fråga om grunderna för jaktutövningen och viltvården.
Beredningens förslag innebär i del här hänseendet inte någon ändring i sak. Vad
som f. n. betecknas som grundema för jaklulövningen och viltvården skall enligt
förslaget komma till uttryck i stadgar som fastställs av länsstyrelsen i
samband med bildandebeslutet. Beredningens förslag upptar emellertid
ytterligare ett villkor som skall beaktas vid lämplighetsprövningen, nämligen
alt ell Jaklvårdsområde skall få bildas bara om framtida områdesbildningar inte
kan antas bli försvårade. Beredningen erinrar om alt jaktmarksutredningen har
föreslagit att länsstyrelserna skall upprätta översiktliga planer över en
lämplig indelning av länen i Jaklvärdsområden och att dessa planer skall ligga
till grund för prövningen. Beredningen anser emellertid all någon bundenhet
till sådana planer inte kan föreskrivas. Enligt beredningen bör det syfte
planerna skulle tjäna lika väl kunna uppnås genom en allmän regel med det
föreslagna innehållet.
För egen del vill jag anföra följande. Med hänsyn till alt
jakten bedrivs under mycket växlande förhållanden anser jag del inte vara
möjligt att mera i detalj försöka ange vilka omständigheter som skall beaktas
vid lämplighetsprövningen. Självfallet bör etl jaklvårdsområde inrättas endast i
sädana fall då del - med hänsyn till markområdets belägenhet och omfång,
viltstammen och förhållandena i övrigt - finns anledning att anta att det av
lagen uppställda syftet kommer att förverkligas. Givetvis måste vid denna
prövning tas hänsyn lill att det föreslagna markområdet får en lämplig
avgränsning inte bara i terrängen utan också i förhållande till andra redan
bestående eller planerade jaktvårdsområden. Stor hänsyn måste också tas till
den inverkan bildandet kan få på jakt som har samordnats över fastighetsgränserna
i annan form än i ett Jaktvårdsområde. Jag avser då framför allt den samordnade
älgjakten som f n. bedrivs i större delen av landet (Jfr prop. 1975: 25, JoU
1975: 13, rskr 1975: 21 1).
Prop.
1979/80:180 16
Jag delar beredningens uppfattning att länsslyrelserna
inte bör åläggas att upprätta planer över hur länen bör indelas i
jaktvårdsområden. Självfallet föreligger inte någol hinder mot atl
länsstyrelserna ända upprättar översiktliga planer för områdesbildningen i den
utsträckning de finner det lämpligt. Jag anser del emellertid inte vara
lämpligt att i lagen särskilt ange en av de många omständigheter, nämligen
områdels inverkan på andra planerade jakivårdsomräden, som skall beaktas vid
prövningen.
I överensstämmelse med vad som gäller f. n. bör
fastigheter som saknar Jaktlig betydelse inte las in i Jaktvårdsområdena och
mark som lämpligen bör bestå som en enhet för sig för jaktvård bör inte få
anslutas till ett Jaklvårdsområde utan ägarens medgivande.
De gällande beslämmelserna i fråga om förfarandet vid
jaktvårdsområdes bildande innebär atl frågan om bildande alltid skall
behandlas vid ell förrättningssammanlräde om fastighetsägarna inte har blivit
ense. Enligt jaktmarksulredningen borde ett sådant sammanträde i allmänhet
kunna undvaras, under förutsättning att närmare föreskrifter meddelas om det
förberedelsearbete som regelmässigt utförs innan ansökan om förordnande av
förrättningsman ges in till länsstyrelsen. Därigenom skulle det arbete som är
förenat med bildandel kunna förenklas och rationaliseras. Inte heller
beredningen anser att förrättning alltid skall behöva vara obligatorisk. I
stället bör det överlämnas till länsstyrelsen atl välja den handläggningsordning
som i det enskilda fallel framstår som lämpligast. Kan ansökningshandlingarna
anses utgöra ett tillräckligt beslutsunderlag, skall länsstyrelsen kunna
avgöra frågan utan förrättningssammanlräde även om samtliga fastighetsägare
inte är ense. Ä andra sidan bör enligt beredningen förrältningsman kunna
förordnas även när enighet råder bland faslighelsägarna men då vissa
jämkningar eller kompletteringar behövs i ärendet. Vidare bör bildandefrågan
hänskjutas till förrättning om en fastighetsägare begär del och har vägande
skäl för sin begäran. Hänskjuts frågan till handläggning av en förrältningsman.
skall denne till skillnad från vad som gäller f. n. avge etl ullätande huruvida
området bör komma lill stånd eller inte.
De flesta remissinstanserna ansluter sig lill beredningens
förslag i denna del. Några remissinstanser, bland dem lantmäteriverket, anser
dock atl en helt annan ordning för bildande av jakivårdsomräden är atl föredra.
Enligt deras mening borde det i fråga om Jaktvårdsområdena ske en lagteknisk
samordning med anläggningslagen (1973:1149) och även med lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfälligheter. Jaktvårdsområdena bör således bildas genom
förrättningar som vinner laga kraft. Enligt lantmäteriverket bör del vara
fastighetsbildningsmyndigheten som handlägger frågan om bildande av sådana
områden och då i samarbete med jaktvårdssakkunniga.
Enligt min mening är det av beredningen föreslagna
förfarandet vid bildandet både smidigt och rationellt. Förfarandet
överensstämmer i allt väsentligt med det som gäller vid bildande av
fiskevårdsområden. Den
Prop. 1979/80:180 17
samfällighetsbildning jaktvårdsområdena ulgör företer
markanta särdrag i förhållande till de samfälligheter som bildas med stöd av
anläggningslagen. Den avgörande frågan vid bildande av elt Jaklvårdsområde är
om del av fastighetsägarna föreslagna markområdet ulgör en lämplig enhet för
Jakten och viltvården. Detta gör fastighetsbildningsmyndigheten mindre lämpad
som prövningsmyndighel. En annan sak är all en lantmätare många gånger kan vara
lämplig som förtättningsman särskilt om fastighetsförhållandena är
komplicerade. Till det kommer alt länsslyrelserna sedan gammall prövar frågor
om bildande av jakivårdsomräden. I likhet med flertalet remissinstanser
ansluter jag mig därför till beredningens förslag.
I elt
avseende kan jag emellertid inte biträda beredningens förslag angående
förfarandet vid bildandel. Enligt beredningen skall inte bara fastighetsägare
ulan även kommunen kunna la initiativ till bildande av etl jaktvårdsområde. I
likhet med flera av remissinstanserna ifrågasätter Jag om det finns lillräckliga
motiv för en sådan regel. Jag vill på nytt framhålla att samarbetet inom ett
Jaklvårdsområde förutsätter att en klar majoritet av fastighetsägarna är
positivt inställda till en sådan samverkan. Finns denna positiva inställning
hos fastighetsägarna torde det knappast finnas något behov av kommunens
medverkan för atl initiativ skall las till en ansökan om bildande av
jaktvårdsområde. Jag är alltså inte f. n. beredd alt ge kommunerna den
föreslagna initiativrätten.
Liksom hiltUls bör kostnaderna för att bilda
jaktvårdsområde betalas med medel ur jaktvårdsfonden. Möjligheten att erhålla
sådan kostnadsersättning bör inte vara beroende av alt Jaktvårdsområdet kommer
till stånd. Vad Jag nu har anfört bör gälla också koslnader vid ombildning och
upplösning av Jaktvårdsområde.
2.3 Organisation och förvaltning
Jaktvårdsområdena är enligt gällande rätl samfälligheter
som skall förvaltas av ägarna fill de fastigheler som ingår i områdel -
delägarna. I fråga om förvaltningen finns vissa bestämmelser i Jaktlagen. Dit
hör föreskriften alt bildandebeslutet skall innehålla de huvudsakliga grunderna
i fråga om hur Jakten och viltvården skall bedrivas inom området. Mera direkta
förvaltningsregler ges beträffande bl.a. omröstning bland delägarna. Sålunda
skall varje delägare ha en röst i frågor som rör Jaktvårdsområdet, om inte
annat har bestämts i de nyssnämnda gmnderna. Vidare föreskrivs alt andra än
delägare som har jakträtt inom områdel har rält alt närvara vid sammanträde med
delägarna och då yttra sig och lämna förslag. Dessutom finns vissa bestämmelser
om upplåtelse av Jakträtt inom området. Däremol saknas i lagstiftningen regler
för Jaktvårdsområdets organisation. Vid Jaktlagens tillkomst förutsattes att
delägarna skulle komma att bilda en särskild förening för förvaltningen av
jaktvårdsområdet. Så har också skett i fråga om flertalet Jaktvårdsområden. 2 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr
180
Prop.
1979/80:180 18
Enligt min mening bör som också beredningen föreslär i en
ny lagstiftning om jaklvärdsområden bättre än i den nuvarande klargöras hur
området skall förvaltas och i vilken form denna förvaltning skall ske. Vad
först beträffar organisationsfrågan kan den lösas antingen så atl en särskild
förening för förvaltningen görs lill etl obligatorium eller så att den samfällighet
jaktvårdsområdet ulgör organiseras som juridisk person. Det som närmast talar
för den förstnämnda lösningen är att den knyter an lill den förvaltning som
hittills har varit vanlig när del gäller jaktvårdsområden. Förvaltning genom en
av delägarna i samfälligheten bildad förening är också en av de
förvaltningsformer som i Ingen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter
anvisas för samfälligheter bildade enligt anläggningslagen (1973:1149) och
faslighelsbildningslagen (1970:988). Liksom beredningen anserjag emellertid att
det ligger närmare lill hands att efter mönsier av bl. a. lagen (1960:130) om
fiskevårdsområden förse Jaktvårdsområdet med förvaltningsorgan, dvs. en
styrelse, och därmed göra samfälligheten som sädan till Juridisk person.
Fastställande av vissa stadgebestämmelser för förvaltningen bör liksom hillills
ingå som en del i beslutet att bilda samfälligheten, eftersom dessa
bestämmelser bör anpassas till jaktvårdsområdels beskaffenhet och förhållandena
inom områdel. Med hänsyn till detla ter det sig främmande att. i stället lör
att komplettera dessa stadgar med nödvändiga organisatoriska regler, föreskriva
att fastighetsägarna skall bilda en fristående förening med särskilda stadgar.
Vad jag nu har anfört innebär att jag ansluter mig lill beredningens förslag
vad gäller principerna för jaklvårdsområdenas organisatoriska uppbyggnad.
Jaktvårdsområdet bör följaktligen utgöra en sammanslutning för vilken
länsstyrelsen i samband med beslutet om bildande fastställer sladgar. För sammanslutningen
bör finnas en styrelse som fullgör vissa förvaltningsuppgifter och företräder
jaktvårdsområdet gentemot tredje man.
Beredningens förslag innebär atl de grundläggande besluten
i fråga om jaktvårdsområdels förvaltning skall fattas av Jaktvårdsområdets
medlemmar på medlemsstämma. Beslutanderätten när det gäller jaktvårdsområdets
angelägenheter skall liksom hittills i försia hand tillkomma fastighetsägarna
inom området. Sädana fastighetsägare skall därför vara medlemmar. Enligt
förslaget skall emellertid också den som har nyttjanderätt lill Jakt inom
området kunna bli medlem och få rätt till medbestämmande i vissa frågor. En
förutsättning för sådant medlemskap skall vara att upplåtelsetiden för
nyttjanderätten omfattar minst ett jaktår. Dessa medlemmar skall endast få
delta i beslut i frågor om jaktens bedrivande inom området och om
viltvårdsåtgärder som saknar betydelse för en fastighets nyttjande.
Förslaget att även andra an fastighetsägarna skall ges
möjlighet att bli medlemmar och därigenom i viss utsträckning få rält all delta
i områdets förvaltning har föranlett erinringar och påpekanden i flera av
remissyttrandena.
Naturvårdsverket anför atl bildandel av jaklvärdsområden
inie lorde
Prop.
1979/80:180 19
främjas av att medlemsantalet på i övrigt lika fasligheter
kan komma all variera. Ett par remissinstanser anser att nylljanderällshavarna
liksom hittills endast bör ha yttrande- och förslagsrätt. Vissa remissinstanser
framför synpunkter på vilka krav som bör ställas i fråga om jakiiipplålel-sens
omfattning för att en nyttjanderättshavare skall kunna bli medlem. Det föreslås
vidare all nyttjanderällshavares medlemskap bör göras beroende av
jaktvårdsområdels prövning och beslul. Från några håll anförs all det behövs en
bättre precisering av de frågor som medbestämmandet skall omfatta.
Enligt min mening bör man kunna utgå ifrån att
förutsättningarna forell väl fungerande samarbete inom etl jaklvårdsområde ökar
om alla de som ulövarjakten och utför viltvårdsarbelel får vara med och.
åtminstone i viss utsträckning, besluta hur verksamheten skall bedrivas.
Ytterligare etl skäl för att ge nyttjanderättshavare ett sådant inflytande är
att de ofta i upplätel-seavtalet åtagit sig ett vissl ansvar för viltvården.
Jag anser inie att det finns anledning atl som villkor för medlemskap kräva att
upplåtelsen skall omfatta Jakl efter allt slags vilt. Inte heller bör det
krävas en längre upplåtelsetid än den beredningen föreslagit. Däremot delar jag
den under remissbehandlingen framförda uppfattningen att nyttjanderättshavarens
anslutning inte bör utformas som en ovillkorlig rätt till medlemskap. I vissa
läll kan det finnas skäl atl inte anla en nyttjanderättshavare som medlem även
om han uppfyller kravet vad beträffar upplatelsetiden. Elt sädant skäl kan vara
alt samma mark upplåtits till flera jägare och marken är av så begränsad
omfattning att det skulle bli en överrepresentation om alla fick bli medlemmar.
Ett annat skäl kan vara att nyltjanderätten avser jakt i mycket begränsad
omfattning. Det kan exempelvis vara fråga om rätl att jaga kråkfågel på en
mindre fastighet.
1 likhet med beredningen och remissinstanserna anserjag
all nytljande-rättshavarnas beslutanderätt bör begränsas till vissa frågor. När
del gäller jaktulövningen anser jag att det bör vara förbehållet
fastighetsägarna att bestämma om de normer som skall gälla för avskjutningen.
Ett skäl lill delta är alt viltstammarnas storlek och sammansättning kan få
avgörande betydelse för fastigheternas utnyttjande för jord- och skogsbruk. 1
övrigt bör nylljanderällshavarna få delta i beslut om jaktulövningen. Som jag
strax återkommer till kan del inom jaktvårdsområdet komma alt beslämmas
avgifter både för rätten all utöva Jakt och för det vilt som fälls. Beslut om
sådana avgifter bör inte la fattas av andra medlemmar än de som är
fastighetsägare. Däremot anserjag del inte vara nödvändigt all föreskriva någon
särskild begränsning lör nyiljanderättshavarens rätl all delta i beslul om
viltvårdsåtgärder. Beredningen har föreslagit en sådan begränsning genom alt
undanta åtgärder som har betydelse för en fastighets nyttjande och därmed bl.a.
avsell åtgärder i form av anläggande av vilivaiten och upptagande av villåkrar.
Enligt min mening bör generellt gälla all en fastighetsägare inte skall behöva
tåla all en viltvårdsåtgärd ullörs på hans
Prop.
1979/80:180 20
mark. om ålgärden medför olägenhet av belydelse för honom.
Med en föreskrift om della i lagen kan del inte anses nödvändigl att dessulom
inskränka nytljanderällshavarnas beslutanderätt i dessa frågor.
Medlemsslämman, på vilken beslul i viktigare
angelägenheter skall fattas, bör enligt beredningen benämnas jaktslämma.
Röstningen på jaktslämma föreslås kunna ske efler arealinnehav i sådana frågor
där bara fastighetsägarna har beslutanderätt. 1 frågor där alla medlemmar har
rösträtt bör enligt förslaget varje medlem ha endast en röst.
Åven om det kan riktas principiella invändningar mol en
gradering av röstetalen ärjag beredd att ansluta mig lill beredningens förslag.
De riks-normalstadgar för jaklvärdsområden som har utarbetats av Jägareförbundet
anvisar som ett alternativ att röstetalen vid omröstning pä jaktslämma beräknas
efter fastighetsägarnas arealinnehav inom jaktvårdsomrädet. Att slopa
möjligheten all rösta efler arealinnehav skulle, som beredningen påpekat, kunna
påverka större markägares vilja att medverka i bildandet av jaklvärdsområden.
Jag kan också hänvisa lill att enligt lagen (1973: 1150) om förvaltning av
samfälligheter skall, i frågor av ekonomisk betydelse, röstetalen beräknas
efter andelstal, om en medlem begär det.
Karaktären och omfattningen av verksamheten inom elt
Jaktvårdsområde kommer med beredningens förslag atl liksom hittills bli
beroende av vad som bestäms i samband med att områdel bildas och de beslul som
senare fattas inom området. Någon närmare reglering i lagstiftningen av hurdet
praktiska samarbetet skall bedrivas föreslås inte.
Jag delar uppfattningen att del bör ankomma pä i första
hand faslighelsägarna själva att finna former för det samarbete som bäst
gynnar jaktvården inom deras område. Självlällel bör de förutsättningar till
samverkan som jaktvårdsområdet ger tas till vara i så stor utstr.ickning som
möjligt. I likhet med beredningen anserjag alt åtminstone älgjakten och jakten
efter annat klövvilt än rådjur bör bedrivas som en gemensam angelägenhet över
hela områdel eller i undantagsfall inom sektioner av området. Elt gemensamt
utnyttjande av området bör eftersträvas också i fråga om jakl efter annat vilt.
Inom områden där jakträttsinnehavarna utnyttjar området för
jakt utan hänsyn till fastighetsgränserna kan fördelningen av
Jaklutövningsrällen liksom hittills lämpligen ske med arealinnehavet som
fördelningsgmnd. Det sedan länge tillämpade systemet med Jakträttsbevis synes
lämpligl och ändamålsenligt. Som villkor för alt fä jaga inom områdel slälls
krav på innehav av sådant bevis. Genom att föreskriva viss areal för att
erhålla etl Jakträttsbevis får varje fastighetsägare det antal bevis som hans
markinnehav berättigar honom lill. Varje fastighetsägare har emellertid alltid
rätt lill minst elt jaklrätlsbevis. Är jakten uppdelad på olika slags bevis
gäller sistnämnda regel ett bevis av vardera slaget. Det totala antalet bevis
och den jakt varje bevis skall berättiga till bör självfallet bestämmas med
hänsyn lill områdets jaktliga förutsättningar.
Prop. 1979/80:180 21
Frågor av del slag jag nu har berört bör närmare regleras
i jaktvårdsområdels sladgar. Detsamma gäller frågan om i vilken utsträckning
och i vilka former upplåtelse av jakträtt skall förekomma inom jakt
värdsområdet.
När det gäller jakträttsupplåtelser inom området kan del
emellertid finnas ell behov av att i lagstiftningen föreskriva vissa
begränsningar. F. n. gäller atl upplåtelse av all Jakt inom etl jaktvårdsområde
eller all jakl efter viss viltart kräver samtycke av alla fastighetsägare inom
området. Regeln har tillkommit lör att förhindra all någon fastighetsägare går
miste om sin jakträtt genom ett majoritetsbeslut i samband med atl området
bildas eller senare. I likhet med beredningen anserjag all motsvarande
beslämmelse bör finnas också i den nya lagen.
I jaktlagen llnns ytlerligare en bestämmelse tiil skydd
för den enskilde fastighetsägaren. En fastighetsägare får inte hindras alt till
annan upplåta den Jakträtt han har inom området, om inte upplåtelsen är
olämplig med hänsyn till jaktvärden eller är till avsevärd olägenhet för övriga
fastighetsägare. Den som får nyttjanderätt till jakten på en faslighel i ett
jaklvårdsområde fär samma rätt att Jaga inom området som fastighetsägaren
skulle ha haft. Ger stadgarna fastighetsägaren rätt att jaga inom hela områdel
får i stället nyttjanderättshavaren den rällen. Skall viss jakt bedrivas gemensamt
får nyttjanderättshavaren delta i den jakten i fastighetsägarens ställe.
Som framgår av den nyssnämnda bestämmelsen kan emellertid
jaktvårdsområdet under vissa förutsättningar vägra att godkänna en upplåtelse.
1 praxis har det ansetts förenligt med bestämmelsen att i stadgarna föreskriva,
atl en upplåtelse måste omfalla viss minsta areal för alt godtas av
jaktvårdsområdet.
Enligt beredningens förslag bör den nuvarande bestämmelsen
om fastighetsägarnas upplåtelser inom ett jaklvårdsområde behållas i sak oförändrad.
Jag har i det föregående framhållit viklen av att de möjligheter lill samverkan
som jaktvårdsområdet ger tas lill vata i så stor utsträckning som möjligt. Del
är både från allmän och enskild synpunkt önskvärt atl jakträttsinnehavarna far
möjlighet att utnyttja hela områdel för jakt och påtar sig ett gemensamt ansvar
för viltvården. Genom en sådan samverkan kan jaktvården bli effektivare och
därmed ett ökat antal jaktlillfällen skapas. Det förhållandet alt bildandet av
jaktvårdsområden kan innebära att etl ökat antal jakttillfällen ställs till
föriögande för marklösa jägare bör självfallet inte motverkas genom regler som
onödigtvis hindrar upplåtelser. Föratt främja såväl bildandet av
jaklvärdsområden som utbudet av jaktmark bör del liksom hittills i princip stå
varje fastighetsägare fritt att upplåta jakten på den egna fastighelen även
sedan denna tagits in i ett jaklvårdsområde. 1 ett område där jaktmarken
utnyttjas gemensamt oberoende av fastighetsgränserna kan emellertid sådana
upplåtelser komma alt ske i alltför slor omfattning.
Alt göra en åtskillnad mellan fastighetsägare och
nyttjanderätlshavare i fråga om rätlen lill jakt inom ett jaktvårdsområde anser
jag inte vara
Prop.
1979/80: 180 22
lämpligt. Har fastighetsägaren räu att Jaga inom hela
området, bör upplåtelsen följaktligen innebära atl nyttjanderältshavaren
övertar den rätlen. Det innebär emellertid all även fastigheter av mycket
mälllig storlek får ctt högt jaktligt värde, vilket i sin tur kan leda till ett
stort anlal upplåtelser. Viltbeståndet inom områdel kan komma atl utsällas för
ett jakltryck som inte var förutsatt vid områdets bildande och som inte är
förenligt med en god Jaktvård. Fastighetsägarnas rätl att avtala om upplåtelser
bör därför inte gälla oinskränkt. Jaktvårdsområdet bör som beredningen
föreslagit kunna vägra atl godta sådana upplåtelser, om de äi- olämpliga med
hänsyn till jaktvården eller på annat sätt är till avsevätd olägenhet för
övriga jakträttsinnehavare inom området.
Del kan förutsättas att det liksom hittills blir vanligt
att del i jaktvårdsområdels stadgar föreskrivs atl en upplåtelse för att
godtas måste omfalla en areal av viss storlek. En sådan stadgebeslämmelse blir
självfallel inte nödvändig om fastighetsägarna vid bildandel kan enas om att
jaktvårdsområdet skall ombesörja alla upplåtelser.
Jag vill i detta sammanhang även ta upp frågan om vad som
bör gälla i fråga om Jakträttsupplåtelser som skett före områdesbildningen.
Jakträtten på en fastighet som tas in i ett
jaklvårdsområde kan vara upplåten till annan antingen genom nyttjanderättsavtal
som bara avser jakten eller genom avtal om jordbruksarrende. Enligt allmänna
principer gäller som huvudregel att ett beslut om bildande av jaklvårdsområde
medför all nyttjanderättshavarna blir bundna av de regler lör jaktutövningen
som bestäms genom bildandebeslulet och genom de beslut som fastighetsägarna
inom området kan komma atl fatta. Områdesbildningen kan innebära både fördelar
och nackdelar lör nyttjanderättshavarna. Jaklutövningsrällen kan komma att
utsträckas till atl oberoende av fastighetsgränserna gälla hela
Jaktvårdsområdet eller en del av delta. Å andra sidan kan inskränkningar komma
att beslutas vad gäller exempelvis jakttider och det antal djur som får fällas.
De bestämmelser som f n. finns i jaktlagstiftningen innebär atl nyssnämnda
huvudregel inte är tillämplig fullt ut i fråga om jordbruksarrendalorer med
Jakträtt. För sådana arrendatorer får nämligen Jaktvårdsområdesbildningen inte
innebära någon inskränkning i jakträlten i de fall fastighetsägaren frivilligt
har anslutit sin fastighet till området. Nägon sådan undantagsregel finns inte
för det fall nyltjanderätten bara avser jakten. Nyttjanderättshavaren ges i
stället rätt alt omedelbart säga upp avtalet om den fastighet som upplålelsen
avser tas in i etl jaklvårdsområde .
Beredningen föreslåratt den särskilda bestämmelsen lör
jordbruksarrendalorer slopas. Oavsett om jakten bar upplåtits särskilt eller i
samhand med arrende av jordbruksmark skall nyttjanderätlshavaren enligt
förslaget alllid ges de rättigheter och vara underkastad de skyldigheler som
följer av att ett jaklvårdsområde bildas. Innebär områdesbildningen all
nyttjanderätten förändras på etl sätt som är av någon betydelse bör enligt
beredning-
Prop.
1979/80: 180 23
en avtalsparterna ges rätt att påkalla jämkning av
upplåtelscvillkoren eller under vissa förutsättningar säga upp avtalel. Enligt
lörslaget jämställs i del hänseendet bildandet av Jaktvårdsområde med en
ändring i fasliphelsin-delningen.
I likhet med remissinstanserna ansluter jag mig till
beredningens förslag i denna del.
Några
remissinstanser har efterlyst bestämmelser som begtänsar äldre
jakträttsupplåtelser, om ell jaktvårdsområde bildas där Jakttättsinneha-varna
skall få bedriva Jakt även på annan mark än den egna ellet arrenderade
fastighelen. Det man befarar är att områdesbildningen annai s kommer att föregås
av en spekulation i jakträttsupplåtelser föranledd av atl till arealen
obetydliga fastigheter kan få etl avsevärt Jaktligt värde när området väl är
bildat. Remissinstanserna föreslår att elt krav på minimiareal skall kunna
ställas i fräga om upplåtelser som skett före områdesbildningen. Sålunda
föreslås bl. a. alt en nyttjanderättshavare som inte disponerar en i stadgarna
bestämd minsta areal nar området bildas visserligen skall In upplåtarens rätt
att jaga inom området men bara under en treårig övergångstid. Vill
nyttjanderättshavaren behålla sin rätl inom området får han under
övergångstiden försöka arrendera ytterligare mark för att uppfylla kravet på
minimiareal.
Enligt min mening skulle de föreslagna ingripandena i
bestående upplåtelser föra alltför långl. En sådan reglering skulle säkert i
många fall skapa motstånd mot bildandet av ett Jaktvårdsområde. Det
förhållandel atl en nyttjanderättshavare för atl få behålla sin Jakträtt, som
han kanske innehaft i många år, tvingas avtala om komplelleringsmark torde
inte hellei utgöra något bidrag till en sund arrendemarknad. Jag är
följaktligen inte beredd alt biträda förslaget.
Jag vill i detta sammanhang erinra om alt beredningen har
i uppgift all utreda bl. a. jakträtlsarrendalorernas ställning i allmänhet,
prisfrågorna när det gäller sådana arrenden och frågan om kortlidsupplålelser
för jakt. Från beredningen har Jag erfarit att förslag i dessa frågor kommer
atl redovisas i beredningens huvudbetänkande, vilket beräknas föreligga kring
årsskiftet 1981-1982.
Jag har i det föregående framhållit att frågan om hur
verksamheten inom jaktvårdsområdet skall bedrivas bör regleras i stadgarna för
området. Del gäller också jaktvårdsområdels ekonomiska förhållanden.
Jaktvårdsområdet bör liksom hittills ha rätl att bestämma
atl avgifter skall tas ut för Jakten inom området. Genom att var och en som
jagar inom området betalar en årlig avgift och eventuellt också avgifter för
fällda djur far Jaktvårdsområdet inkomsler som kan användas för att täcka
förvaltningskostnader och kostnaderna för gemensamma viltvårdsåtgärder. En
mera utvecklad ekonomisk reglering kan dock förutsättas bli vanlig. De av
jägareförbundet utarbetade riksnormalstadgarna föreskriver att jaktstain-man
årligen skall besluta om avgifter för lösen av Jakträttsbevis och atl
Prop.
1979/80:180 24
stämman också kan besluta om fällavgifter. Avgifterna
skall enligt riksnormalstadgarna användas för verksamheten. Jaktstämman kan
emellertid besluta atl en del av de avgifter som hänför sig lill ett gemensamt utnyttjande
av jaktmarken skall avsättas till en fond. Från fonden utdelas efter beslut av
stämman medel lill fastighetsägarna i proportion till deras markinnehav inom
området. Det har också förekommit att medel avsatts till en fond från vilken
utdelning sketl till sådana fastighetsägare som varken Jagar själva eller
upplåter sin jakträtt. Den ekonomiska regleringen kan. som beredningen anför,
ocksä utformas så all avgifterna bestäms lill belopp som medger alt
fastighetsägarna far skälig ersättning för den mark som gemensamt tas i
anspråk.
Hur avgiftssystemet skall utformas, i vilken utsträckning
fondering av medel skall ske och hur eventuella fonder skall disponeras bör
regleras i jaktvårdsområdels stadgar. Någon reglering i lagen av dessa frågor
anser jag varken vara nödvändig eller lämplig.
Till ledning för utformningen av stadgar för
jaktvårdsområden som bildas enligt gällande bestämmelser finns, som Jag nyss
har nämnt, normalstadgar utarbetade av Jägareförbundet. Såväl della förbund
som Jägarnas riksförbund framhåller att dessa stadgar bör omarbetas och
anpassas lill den nya lagen. En stadgemall motsvarande de nuvarande
normalstadgarna bör enligt min mening högst väsentligt underlätta bildandet av
Jaktvårds-områden. Det är därför angelägel att en sådan mall utarbetas och del
bör, som förbunden påpekat, ske med medverkan från Jägarorganisationerna.
2.4 Upplösning och ombildning av jaktvårdsområde
Enligt gällande ordning skall ett jaktvårdsområde bildas
för elt visst antal år, lägst tio och högsl tjugofem. Giltighetstiden kan
emellertid förlängas genom etl särskilt förfarande. Inom ell är före
giltighetstidens utgång kan fastighetsägarna besluta att jaktvårdsområdet skall
bestå under ytterligare lägst tio och högst ljugofem år. Beslutet skall fattas
vid etl s. k. förlängningssammanträde, lill vilket kallelse skall ske enligt
särskilda regler. För beslut om föriängning krävs att flertalet röstande
biträder beslutet och alt de som röstar nej inte är fler än en fjärdedel av
hela antalet fastighetsägare eller företräder mer än en Ijärdedel av områdets
mark. För alt bli giltigt skall beslutet fastställas av länsstyrelsen. Innan
länsstyrelsen avgör frågan har den som är missnöjd möjlighet att ytlra sig i
frågan. För länsstyrelsens prövning gäller samma regler som vid nybildning av
ett jaklvårdsområde. Någon möjlighet all formellt upplösa ett Jaktvårdsområde
innan giltighetstiden har gått ul finns inte.
Enligt beredningen bör ell jaktvårdsområde i
fortsättningen bildas föratt bestå tills vidare men med möjlighet att efter
viss tid upplösa områdel. Beredningens förslag överensstämmer i det hänseendet
med vad jaktmarksulredningen har förordat. Utredningen har bl.a. hänvisat till
etl
Prop.
1979/80:180 25
yttrande av Sveriges länsjaklvårdskonsulenlers förening. Enligt
föreningen upptar arbetet med förlängningssarnmanträden en oproportionerligt
stor del av jaktvårdstjänstemännens arbetstid till förfång för andra arbetsuppgifter,
bl.a. nybildning av jaktvårdsområden. Föreningen hävdar att de allra flesta
förlängningssammanträdena är onödiga. Uppgifter visar atl föriängning har sketl
av omkring 90% av de Jaktvårdsområden vars be-slåndstid gått ut under senare
år.
Förslaget
alt slopa tidsbegränsningen föranleder inte några invändningar från
remissinstansernas sida.
Beredningens
förslag innebär atl länsstyrelsen skall förklara ett jaktvårdsområde upplöst
under förulsättning att flertalet röstande fasligheisägare på ordinarie
medlemsslämma uttalat sig för en upplösning. Frågan om upplösning skall kunna
väckas av var och en som äger en fastighet inom området. Del får dock ske
tidigast tio år efter bildandet och därefter bara vart femte år. Länsstyrelsen
skall ha möjlighet att föranstalta om ytterligare utredning genom att hänskjuta
frågan till förrättning. För sådan förrättning skall gälla samma regler som vid
bildandet med den skillnaden att förrättningsmannens utlåtande skall grundas på
den mening som företräds av flertalet av de vid förrättningen närvarande
fastighetsägarna.
Flera remissinstanser vänder sig mot förslagel att ett
beslut alt upplösa området skall grundas pä upptattningen hos en enkel
majoritet av de vid medlemsstämma eller förrättning närvarande
fastighetsägarna. 1 yttrandena framhålls all majoritetskravet bör utformas så
att del bättre överensstämmer med motsvarande krav vid bildande av
jaklvårdsområde.
Förslaget
att slopa den nuvarande obligatoriska föriängningsprövningen innebär enligt min
mening en väsentlig rationaliseringsålgärd och jag biträder lörslaget.
Prövningen sker visserligen med långa tidsmellanrum om man ser till det
enskilda Jaktvårdsområdet men kräver sammanlaget en betydande arbetsinsats av
myndigheter och av Jägarorganisalionernas personal. Jag ansluter mig också i
huvudsak till beredningens förslag i fråga om den ordning som bör gälla för
upplösning av ett jaklvårdsområde. Den föreslagna tidsgränsen, tio år. för rätt
atl få en fråga om upplösning prövad motsvarar den i dag gällande kortaste
giltighetstiden. Därigenom lar områdel en stabilitet som gör del möjligt att
finna arbetsformer som tillgodoser skilda önskemål. Efter tioårsperiodens
utgång bör frågan om områdets upplösning få väckas utan begränsning till vissa
tidsmellanrum. När del gäller frågan om vilket krav på anslutning från
delägarnas sida som bör fordras för upplösning delar jag vissa remissinstansers
uppfattning atl delta krav bör preciseras närmare med utgångspunkt i del
majoritetskrav som gäller för bildande av elt Jakt våldsområde. För upplösning
bör som beredningen föreslår krävas att flertalet röstande fastighetsägare på
en jaktstämma biträder förslagel. Del bör emellertid dessutom krävas all delta
flertal antingen utgör minst en tredjedel av samtliga fastighetsägare eller
äger minst hälften av marken inom området. Utan dessa ytterligare villkor
Prop.
1979/80: 180 26
kan etl jaktvårdsområde komma atl upplösas trots att en
kvalificerad majoritet vill behålla området.
Som några av remissinstanserna har påpekat kan del tänkas
all verksamheten i ett Jaklvårdsområde så småningom upphör alt fungera och att
områdel kommerati sakna styrelse. Etl sådant "avsomnat"jaktvårdsområde
kan utgöra elt hinder för bildande av elt nytt Jaktvårdsområde. Del bör forell
sådanl undantagsfall finnas en möjlighet för länsstyrelsen atl på eget
initiativ ta upp frågan om upplösning av området. Under förutsättning alt
slyrelse saknas och det kan antas atl det inte finns förutsättningar för
fortsatt jaktlig samverkan, bör länsslyrelsen kunna förordna förrättningsman
atl handlägga frågan om jaktvårdsområdets upplösning. Jag föreslår att bestämmelsen
om jaktvårdsområdes upplösning utformas på sådanl sätl att länsstyrelsen ges
möjlighel att meddela ett sådant förordnande.
Enligt beredningens förslag bör också frågor om ombildning
av jaktvårdsområde försl behandlas vid medlemsslämma och därefter prövas av
länsstyrelsen. Den ombildning det kan vara fråga om är atl en fastighet förs
över från ett jaktvårdsområde till ett annat, att etl jaktvårdsområde delas upp
i flera områden eller atl fiera jaktvårdsområden förs samman till ett område.
Enligt förslagel förutsätter länsstyrelsens beslul dels alt fastighetsägarna
med enkel majoritet beslutat om ålgärden på medlemsstämma, dels att de
ombildade områdena uppfyller de allmänna lämplighetsvillkor som ställs upp för
helt nybildade områden. Anser länsstyrelsen att det för prövningen behövs
ytterligare utredning kan länsslyrelsen utse förrältningsman atl handlägga
frågan.
De föreslagna reglerna vidgar avsevärl möjligheterna all
genomföra ändringar av områdesgränserna. En uppdelning eller en sammanföring av
jaklvärdsområden kan enligt gällande bestämmelser inte ske i annan ordning an
den som gäller lör nybildning av Jaklvårdsområde. Ett sådant förfarande kräver
i sin lur att alla fastighetsägarna är överens om att upplösa de bestående
områdena eller all giltighetstiden för dessa först får löpa ul.
Enligt min mening finns del anledning atl göra åtskillnad
mellan a ena sidan uppdelning och sammanföring av Jakivårdsomräden och å andra
sidan en överföring av en fastighet från ett jaklvårdsområde till ett annal. De
förstnämnda mera genomgripande åtgärderna kan jämställas med nybildning.
Självfallet bör så enkla regler som möjligt eftersträvas också när det gäller
sädana ombildningar. Samtidigt måste emellertid bestämmelserna utformas så att
det finns förutsättningar för en väl fungerande samverkan i de nya ombildade
områdena. Som jag har framhållit i det föregående måste i det hänseendet stor
vikt läggas vid atl del finns en positiv inställning hos en bred majoritet av
fastighetsägarna inom området. Beredningens förslag innebär inte nägon garanti
för en sådan majoritet. Enligt min mening är det inte ens tillräckligt att. som
en remissinstans anser, i stället för den enkla majoritet som beredningen
föreslagit, kräva samma kvalifice-
Prop.
1979/80: 180 27
rade majoritet som vid nybildning. Även om två tredjedelar
av fastighetsägarna som företräder mer än hälften av marken beslular om en
uppdelning av ell jaklvårdsområde är del därmed inie givet all della
majorilelsförhål-lande kommer att föreligga i de nya områdena. Jag vill för
inin del förorda en lösning som innebär atl i huvudsak samma legler som för
nybildning skall gälla för sammanföring eller uppdelning av jaklvärdsområden.
Det bör alltså för en sådan ombildning bl.a. krävas att den biträds av en kvalificerad
majoritet av fastighetsägarna i de tilltänkta ombildade områdena.
Faslighelsägarna. liksom länsstyrelsen vid sin prövning, kommer alt ha
anledning alt ta ställning till inte bara avgränsningen av det ombildade
området utan också till nya eller ändrade sladgar. En ombildning bör endast
kunna ske på ansökan av styrelsen för de jaktvårdsområden som berörs. I övrigt
bör även i fråga om förfarandet gälla samma regler som för nybildning. Det
innebar bl. a. att frågan skall handläggas vid förrättning om beslul inte kan
fallas direkt på ansökningshandlingarna.
Närdet
gäller överföring av en fastighet från etl jaktvårdsområde till etl annal
kanjag inte heller biträda beredningens förslag. Enligt min mening bör för en
sådan överföring gälla samma regler som för en anslutning av varje annan
fastighet till ell bestående jaktvårdsområde. Vid överföringen bör dock det
kravet tillkomma alt del Jaktvårdsområde som lämnar ifrån sig fastighelen skall
medge åtgärden. Med hänsyn till alt verksamheten inom ett jaktvårdsområde har
en i så hög grad personlig anknytning bör förändringar av det här slaget bara
kunna ske om ägaren lill den faslighel det är fråga om lämnar sitt medgivande.
Del bör ankomma pa länsslyrelsen att besluta om åtgärden på ansökan av
styrelsen för det jaklvårdsområde till vilket fastighelen ansluts.
3 Upprättade lagförslag
I enlighel med vad jag nu har anfört har inom
jordbruksdepartementet upprättats förslag lill
1.
lag om
Jaktvårdsområden,
2.
lag om
ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakl. Förslagen bör fogas till
protokollet i detta ärende som hilagu 4.
4 Specialmotivering
4.1 Förslaget till lag om Jaktvårdsområden
I 8
Enligt denna lag kan för flera fasligheter bildas en
sammanslutning (jaktvårdsområde) med ändamål atl främja jaktvården och
jakträttsinnehavarnas gemensamma intressen genom en samordning av jakten och
viltvården på fastigheterna.
Prop.
1979/80:180 28
Paragrafen motsvarar I 8 i beredningens förslag och 10 8 1
mom. första slyckel jaktlagen.
1 enlighel med vad som f n. gäller skall etl
jaktvårdsområde ha till ändamål atl främja jaktvården. Av I 8 andra slyckel
jaktlagen framgår atl med Jaktvård avses såväl Jakt som villvårdsåtgärder. Till
skillnad från beredningen har jag inte funnit anledning att frångå jaktlagens
begreppsanvändning och byta ut ordet jaktvård mot viltvård.
Den lämplighetsprövning som enligt 8 8 skall föregå ett
beslut atl bilda ell jaktvårdsområde skall ske med ledning av
ändamälsbeskrivningen i förevarande paragraf Beskrivningen skall också vara
vägledande för förvaltningen av jaktvårdsområdels angelägenheter. Med hänsyn
härtill har Jag ansett all del i lagtexten bör komma till ullryck atl elt
jaklvårdsområde också har till syfte att främja Jakträttsinnehavarnas
gemensamma intressen.
Jag har inte ansett det nödvändigl att i lagtexten
särskilt markera att bildande av elt jaktvårdsområde förutsätter att de
fastigheter för vilka området bildas har skilda ägare.
Bestämmelsen hindrar inte att endasl en del av en
fastighet ingår i ett jaktvårdsområde. Bestämmelsen bör också kunna ge utrymme
för att låta området omfatta en samfällighet som inte är gemensam för andra
fastigheter än de för vilka området bildas. Det bör liksom hittills kunna ske
utan direkl lillämpning av 4 8 jaktlagen. Enligt den bestämmelsen galler som
huvudregel att delägarna bara får ulöva Jakträtten på en samfällighet för eget
behov om de inte är ense om annat. Delägarna kan emellertid besluta om
avvikelse från den regeln antingen i enlighet med de särskilda föreskrifter
som kan finnas för samfällighetens förvaltning eller i enlighet med
bestämmelserna i lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter. Däremot
bör det inte anses förenligt med den föreslagna bestämmelsen alt i ell
jaktvårdsområde ta in en samfällighet i vilken även andra fastigheter än de som
avses ingå i området har del.
Från kravet på att elt jaklvårdsområde skall bestå av
flera fastigheter görs i gällande bestämmelser undantag för
skärgårdsfastigheter. De fastigheter del här gäller bestar av en grupp öar
eller grund som ofta är skilda från närmaste fastigheler av stora
vattenområden, som utgör allmänt vatten. Fastigheterna är ofta uppdelade på
ett flertal ägare. Särbestämmelsen om Jaktvårdsområde i skärgård har tillämpats
i ytterst få fall och enligi en inventering som genomfördes av
Jaktmarksutredningen fanns ar 1970 endast elt Jaktvårdsområde som bildats med
stöd av särbestämmelsen. Med hänsyn bl.a. härtill saknas anledning att i den
nya lagen ta upp någon motsvarande bestämmelse.
2 8
Ett Jaktvårdsområde får inte omfatta mark där renskötsel
lar bedrivas enligt rennäringslagen (1971:437) vare sig på kronomark ovanför
odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition eller på
renbetes-
Prop.
1979/80: 180 29
fjällen. På annan mark dar samerna enligt rennäringslagen
har rätt all jaga får någon inskränkning inte ske i denna rätt genom bildande
av jaktvårds-områden.
Som lantbruksstyrelsen förordat bör från lagens
lillämpning undantas kronomarker ovanför odlingsgränsen samt renbetesfjällen. I
övrigt bör galla att bildande av Jaklvårdsområde inte får innebära någon
inskränkning i samernas rätt lill Jakt enligt rennäringslagen. Genom en sådan
reglering uppnås överensslämmelse med vad som f n. gäller i fråga om bildande
av fiskevårdsområde.
3 8
Den som äger mark som ingär i ett jaktvårdsområde skall
vara medlem i sammanslutningen.
Den som på
grund av upplåtelse har rätt att under minst ett jaktår (den I Juli-den 30
juni) jaga pä mark som ingår i elt jaktvårdsområde skall antas som medlem i
sammanslutningen under upplåtelsetiden, om inte särskilda skäl föranleder
annat.
Paragrafen motsvarar 3 8 i beredningens förslag.
Förutsättningarna för medlemskap i ett jaklvårdsområde har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.3). Jag har inte ansett del nödvändigt att
särskilt ange alt del tillkommer jaktvårdsområdet atl avgöra när medlemskap kan
beviljas med stöd av bestämmelsen i andra stycket.
4 8
Beslul om bildande av ett jaktvårdsområde meddelas av
länsstyrelsen, som i samband därmed skall fastställa sladgar för
sammanslutningen.
Paragrafen motsvarar 2 8 och 21 8 andra slyckel i
beredningens förslag och 11 8 I mom. första siycket Jaktlagen.
F. n. gäller att beslut om bildande av Jaklvårdsområde
fattas av fastighetsägarna. Beslutet måste emellertid lör atl bli giltigt
fuslslallas av länsstyrelsen. Det förhållandet att det inte längre skall
krävas ett beslut av fastighetsägarna innebär i sakligt hänseende ingen siörre
ändring, eftersom länsstyrelsens beslut även i fortsättningen förutsätter
samtycke av en kvalificerad majoritet av fastighetsägarna.
5 5
Om värdet av upplåten jakträtt har minskats genom bildande
av ett jaktvårdsområde, skall ersättningen lör nytijanderällen nedsättas med
skäligt belopp. Vill nyttjanderältshavaren hellre säga upp avtalet, får han
göra det. om inte förändringen är av ringa betydelse. Innebär bildandet att
nyltjanderältens värde ökas. lar fastighetsägaren säga upp avtalet, om
nyttjanderättshavaren inte medger skälig höjning av ersättningen.
Talan om nedsättning av ersättningen skall väckas vid
fastighelsdomslol inom två månader från det beslutet om bildande av
jaktvårdsområdet vann
Prop. 1979/80:180 30
laga
kraft. För uppsägning av avtalet gäller samma lid. Iakttas inte tiden, är
rätlen lill lalan eller uppsägning förlorad.
Paragrafen
ersätter delvis bestämmelserna i 12 8 2 mom. jaktlagen och motsvarar 22 8
Iredje stycket i beredningens förslag.
Som
framgår av vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) blir de
regler som bestäms för jaklulövningen inom elt Jaktvårdsområde bindande för en
nyttjanderättshavare i samma utsträckning som för en fastighetsägare. I
förevarande paragraf, som utformats efter mönster av 7 kap. 30 8 jordabalken,
anges under vilka förutsättningar nytljanderätlsha-varen eller faslighelsägaren
kan påkalla Jämkning av eller säga upp nyttjan-derällsavtalel.
Enligt
12 8 2 mom. jaktlagen gäller särskilda regler för vissa speciella
nylljanderättshavare, exempelvis vissa åbor. De särskilda reglerna gäller också
Jaktservitul. Eftersom det är fräga om upplåtelseformer som har avvecklats
eller är under avveckling, har Jag inte ansett det nödvändigt atl ta upp
motsvarande bestämmelser i den nya lagen.
6
§ Beslul enligt denna lag gäller även mol nya medlemmar.
Enligt
12 8 1 mom. jaktlagen gäller beslut om bildande och förlängning av
jaktvårdsområdet mol ny fastighetsägare. Enligt 22 8 första siycket i beredningens
förslag skall länsstyrelsens beslul tilläggas sådan verkan.
Beslämmelsen
har utformats efler mönsier av motsvarande regel i lagen (1960:130) om
fiskevårdsområden. Genom alt beslutet att bilda jaktvårdsområde ges en
sakrättsUg giltighet får denna samverkansform en stabilitet som en
föreningsbildning saknar.
I
likhet med flera remissinstanser anser Jag att jaktvårdsområdena bör
registreras. Del ankommer på regeringen atl meddela föreskrifter i den frågan.
7
8
Ett
Jaklvårdsområde får bildas endast om en majoritet av faslighets-ägarna medger
del. Majoriteten skall utgöra minst två tredjedelar av antalet fastighetsägare
och dessa skall äga minsl hälften av den mark som det är fråga om.
Paragrafen
motsvarar 10 8 3 mom. försia punkten Jaktlagen och 5 8 i beredningens förslag.
De
överväganden som ligger till grund för utformningen av det villkor som tagits
upp i paragrafen har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2). För
den som äger flera fasligheter och för fastigheler som ägs med samäganderätl
räknas endast en röst.
8 8
För
atl etl Jaklvårdsområde skall få bildas krävs att det är lämpligt med hänsyn
till markområdets belägenhet och omfång, viltstammen saml förhållandena i
övrigt.
Paragrafen
motsvarar 118 1 mom. jaktlagen och 4 8 i beredningens förslag. Den
lämplighetsprövning som skall ske enligt förevarande paragraf har behandlats i
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2). Det bör tilläggas att vid
lämplighetsprövningen skall såväl själva bildandet som stadgarnas innehåll
prövas mot bakgrund av del i 18 angivna ändamålet. Om prövningen av stadgarna
finns beslämmelse även i 23 8.
Vad
som skall betraktas som lämplig storlek på ett Jaktvårdsområde måste som
beredningen anföri avgöras med hänsyn lill omständigheterna i del enskilda
fallel. Rör jaktvårdsområdesbildningen marker där älgjaktsområden har
registrerats, bör omfattningen liksom avgränsningen i övrigt av
jaktvårdsområdet självfallel beslämmas med hänsyn lill de som licensområden
registrerade älgjaktsområdena.
9 8
I
ett jaklvårdsområde får inte tas in någon fastighet som med hänsyn lill omfång
eller användning eller av annan orsak saknar belydelse för jaktvård.
Mark
som har samma ägare och som lämpligen bör beslå som en enhet för sig för
Jaktvård, får inte anslutas till elt Jaktvårdsområde utan ägarens samtycke.
Paragrafens
försia stycke motsvarar 6 8 i beredningens förslag. 1 jaktlagen finns inte
någon direkl molsvarande bestämmelse. Av 118 2 mom. andra siycket jaktlagen har
emellertid ansetts följa alt fastigheler som huvudsakligen utgör gård eller
trädgård eller annars väsentligen saknar betydelse för Jaktvården inte skall
las in i ett Jaklvårdsområde. Enligt den nyssnämnda bestämmelsen kan
länsslyrelsen besluta atl från ell beslående jaktvårdsområde utesluta sådana
fastigheler. Den nu föreslagna bestämmelsen avser fastigheter som inte har
någon belydelse vare sig för jakten eller för viltvården.
Andra
styckel, som motsvarar 7§ i beredningens förslag, överensstämmer i sak med 10
8 3 mom. andra punklen Jaktlagen. En markägare skall kunna vägra anslutning
bara om marken uppfyller krav som motsvarar dem som enligt 8 8 gäller för etl
jaklvårdsområde. Lämplighetsprövningen skall emellertid också avse huruvida det
med hänsyn lill del tiUlänkta jaktvårdsområdet kan godias all marken lämnas
utanför.
10 8
En
fastighetsägare får inte vägras atl upplåta Jakträtt som tillkommer honom inom
Jaktvårdsområdet, om inte upplåtelsen kan anses olämplig med hänsyn lill
Jaktvården eller om den på annal säll är till avsevärd olägenhel för övriga
medlemmar.
Prop. 1979/80:180 32
Paragrafen,
som motsvarar 13 8 3 mom. andra slyckel Jaktlagen och 11 8 i beredningens
förslag, har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3).
11 8
Endast
om alla fastighetsägare medger det får jaktvårdsområdet upplåta rätten tiU all
jakt eller tiU all Jakl efter viss djurart på mark inom områdel.
Paragrafen
har sin motsvarighet i 13 8 3 mom. första stycket Jaktlagen och 10 8 i
beredningens förslag.
Som
framgår av den allmänna moUveringen (avsnht 2.3) syftar beslämmelsen till alt
förhindra atl någon gär miste om sin Jakträtt genom ell beslut av en majoritet
av fastighetsägarna.
12 8
Om
Jakt inom ett Jaklvårdsområde skall bedrivas gemensamt, skall dock Jakten
avlysas på sådana fastigheter vars ägare av ideella skäl motsätter sig Jakt, om
fastighetsägaren begär det.
Paragrafen
saknar motsvarighet i jaktlagen och beredningens förslag.
Enligt
41 8 jaktstadgan skall länsstyrelsen vid överprövning av fastighetsägarnas
bildandebeslul beakta atl beslutet vad gäller grunderna för jaktulövningen inte
kränker fastighetsägare med ideella betänkligheter mot Jakl. De av
jägareförbundet utarbetade normalstadgarna för jaklvärdsområden upptar en
föreskrift om alt Jakten skall avlysas på fastigheter som ägs av någon som av
ideella skäl inte vill tåla jakl. 1 beredningens förslag regleras inte frågan
på annat sätt än att krav ställs på att Jaktvårdsområdels sladgar skall
innehålla föreskrifier om sådan avlysning.
I
likhet med någon remissinstans anser jag atl en bestämmelse om skyldigheten att
avlysa jakten på ifrågavarande marker bör las upp i den nu föreslagna lagen.
Att det ankommer på jaktvårdsområdet alt förordna om avlysning torde inte
behöva särskilt utsägas.
13 8
Ett
Jaklvårdsområde får bestämma atl särskilda avgifter skall betalas för rätten
att Jaga på mark inom området och för villebråd som fälls.
Paragrafen,
som saknar motsvarighet i jaktlagen, överensstämmer med 12 8 första stycket i
beredningens förslag. Frågan om avgifter har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3).
Såsom
juridisk person svarar jaktvårdsområdet för de eventuella skulder som kan
uppkomma i den verksamhet sammanslutningen bedriver. Någon ansvarighet för
sådana förbindelser kommer inte alt åvila de enskilda medlemmarna. I likhet med
beredningen har Jag förutsatt att de ekonomiska åtagandena i verksamhelen inte
kommer att vara av sådan omfallning
Prop. 1979/80:180 33
att
det finns behov av andra möjligheter till uttaxering hos medlemmarna än den som
sker genom att avgifter bestäms för Jakten.
14 8
En
fastighetsägare är skyldig atl tåla att anläggningar som behövs för viltvården
utförs på hans mark inom jaktvårdsområdet, om det inte medför olägenhet av
betydelse.
Atl
ägaren av en fastighet som ingår i etl jaklvårdsområde kan bli skyldig att låla
en anläggning för viUvården på sin mark framgår av 10 8 1 mom. andra slyckel
jaktlagen. Paragrafen motsvarar 12 8 andra styckel i beredningens förslag.
Genom
begränsningen till anläggningar som inte medför olägenhet av belydelse får
skyldigheten i huvudsak samma omfattning som den f n. har enligt
Jägareförbundets normalstadgar för jaktvårdsområden.
15 8
Ansökan
om bildande av ett Jaktvårdsområde får göras av den som äger en fastighel som
avses ingå i området. Ansökan skall göras hos länsslyrelsen.
16 8
Ansökningshandlingen
skall innehålla
1. uppgifl
om vilka fasligheter som avses ingå i området, deras areal och
ägarnas namn och adresser saml karta över områdel,
2.
uppgift om de stadgar som avses
gälla för området,
3.
utredning om fastighetsägarnas
inställning till frågan om jaktvårdsområdels bildande.
Föreskrifier
om ansökan till länsstyrelsen och ansökningshandlingarnas innehåll finns f n. i
38 8 Jaktstadgan. I beredningens förslag har bestämmelser molsvarande
förevarande paragrafer tagits upp i 13 och 14 88.
Flera
remissinstanser har ansett att det i lagtexten bör närmare regleras vilka krav
som skall kunna ställas på den fastighetsredovisning som skall ingå i ansökningshandlingarna.
Det är självfallet av största vikt för både handläggningen av bildandefrågan
och den fortsatta verksamhelen inom områdel all ansökan åtföljs av en korrekt
fastigheisförteckning. Del får förutsättas att fastighetsägarna i många fall har
anledning atl anlita lantmätare eller någon annan i fastighetsrättsliga frågor
sakkunnig person för upprättande av förteckningen. Som flera remissinstanser
har påpekat bör kartan över området utgöras av den ekonomiska kartan eller
annan karta som visar fastighetsgränserna. Jag har emellertid inte ansett det
nödvändigt att i dessa hänseenden uppställa några villkor i lagen. I likhet
med beredningen har Jag inte heller ansett det påkallat att ge närmare bestämmelser
för hur ansökningshandlingarna i övrigt skall vara utformade. För att
länsstyrelsen skall anse sig kunna fatta beslut enbart på gmndval av
ansökningshandlingarna måste självfallet höga krav ställas på fullstän-3
Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 180
Prop. 1979/80:180 34
dighet
och noggrannhet inte bara när det gäller fastighetsredovisningen utan också
beträffande uiredningen om fastighetsägarnas inställning i bildandefrågan. Del
har hillills varit vanligt att som ell led i förberedelsearbetet upprätta s.
k. teckningslislor. De fastighetsägare som undertecknar listan har därmed
förklarat sig villiga att ansluta sina fastigheler till det tilltänkta
Jaktvårdsområdet. Utredningen om fastighetsägarnas inställning kan, i enlighet
med vad Jaktmarksulredningen föreslagit, lämpligen ske genom en utvecklad form
av sådana listor. Det bör då av dessa skriftliga förklaringar otvetydigt framgå
vilka fastighetsägare som är villiga att ansluta sin mark till ell
Jaktvårdsområde med en omfattning och de stadgar som anges i förslaget. De
fastighetsägare som motsätter sig bildandet bör uppmanas all skriftligen ange
skälen för sin ståndpunkt.
Bildande
av ell jaktvårdsområde kommer liksom hittills atl kräva ett tämligen omfattande
förberedelsearbete. Vanligen har detta arbete utförts med biträde av
länensjaklvårdspersonal. Med denna personals medverkan och över huvud taget
bistånd från jägarorganisalionernas sida finns det anledning att förutsätta att
det kommer att utvecklas väl fungerande mtiner för sammanställningen av
länsstyrelsens provningsunderlag.
17 8
Frågan
om bildande av etl jaktvårdsområde skall prövas vid en förtättning under
ledning av en förtättningsman, om det inte är uppenbart att fömtsättningar för
bildandel saknas.
Länsstyrelsen
får dock utan föregående förrättning besluta att bilda ett jaktvårdsområde, om
alla fastighetsägare är ense om delta eller om förrättning annars inte kan
anses nödvändig.
Paragrafen
motsvarar 15 8 i beredningens förslag. Förfarandet vid bildandet har
behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2).
18 8
Förtättningsmännen
skall med ledning av ansökningshandlingarna och vad som i övrigt har förekommit
göra upp ett förslag lill vilken mark som bör ingå i området och vilka stadgar
som bör gälla för området.
Förslagel
skall behandlas vid sammanträde inför förrätlningsmannen.
Paragrafen
motsvarar 39 8 3 mom. Jaktstadgan och 16 8 i beredningens förslag.
Bildandet
av ell jaklvårdsområde kan tänkas beröra intressen som kommunen eller andra
myndigheter har att bevaka. Såväl länsstyrelsen som förtättningsmännen skall i
sådana fall givelvis samråda med dessa myndigheter.
19 8
Förtättningsmännen
skall kalla fastighetsägarna lill sammanträdet. Kallelsen skall innehålla en
kort beskrivning av den avsedda områdesbildningen och uppgifl om lid och plals
där ansökningshandlingarna finns tillgängliga.
Prop. 1979/80:180 35
Kallelsen
skall i god tid före sammanträdel delges fastighetsägarna. Kallelse till
fortsatt sammanträde fär ske genom meddelande vid försia
sammanträdestillfället.
Paragrafen
motsvarar 39 8 2 mom. jaktstadgan och 17 8 i beredningens förslag. 1 likhet med
flera remissinstanser har Jag inte ansett att det finns skäl att föreskriva att
andra jakträttsinnehavare än fastighetsägarna skall kallas till förrättningen.
20 8
Vid
förrättningen skall fömtsättningarna för bildande av jaktvårdsområdet utredas.
Fastighetsägarna
skall få tillfälle att yttra sig och förebringa utredning i frågor som är av
betydelse för bildandel.
21 8
Förrältningsmannen
skall avge elt utlåtande om jaktvårdsområdet bör komma till stånd eller inte. I
det förta fallet skall i utlåtandet tas in förslaget till stadgar.
Förtättningen
skall avslutas med alt utlåtandet och övriga handlingar rörande
områdesbildningen hålls tillgängliga för granskning under en månad.
Efter
utgången av denna tid skall förrättningsmannen översända förrättningshandlingarna
och de erinringar som kan ha framställts till länsstyrelsen.
Paragraferna
har sin motsvarighet i bestämmelserna i 40 8 jaktstadgan och 18-20 88 i
beredningens förslag.
Vid
bifall till ansökan kan länsstyrelsen självfallet inte i någon mera betydande
grad avvika från förrättningsmannens utlåtande. Anser sig länsstyrelsen inte
kunna fatta beslul på gmndval av utlåtandet återstår inte annal än att
hänskjuta ärendet lill förrätlningsmannen för ny handläggning.
22 8
Stadgarna
för ett jaktvårdsområde skall ange
1.
det markområde som avses,
2.
i vilken utsträckning jakten
skall bedrivas gemensamt över fastighetsgränser och grunderna i övrigi för
Jaktvården,
3.
beräkningsgrunderna för
avgifter enligt 13 8,
4.
de bestämmelser som behövs för
jaktvårdsområdets förvaltning,
5.
vilka fonder jaktvårdsområdet
skall ha, deras ändamål och hur avsättning Ull dem skall ske.
Paragrafen
motsvarar 24 8 i beredningens förslag. Som framgår av den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.3) kommer en viktig del av stadgarna atl utgöras av vad som i
jaktlagen och jaktstadgan betecknas som grunderna för Jaktulövningen och
viltvården. Med hänsyn till vad som föreslås i fråga om Jaktvårdsområdets
organisalion skall stadgarna dessulom innehålla bestämmelser för områdets
förvaltning. 1 del hänseendet behövs föreskrif-
Prop.
1979/80:180 36
ter av del slag som vanligen upptas i exempelvis
föreningsstadgar. Stadgarna bör följaktligen innehålla uppgifier om bl.a.
jaktvårdsområdels namn, styrelsens sammansättning och grunder för dess
beslutförhet, var styrelsen skall ha sitt säte, hur räkenskaperna skall föras
och hur revision skall ske, hur ofta ordinarie Jaktslämma skall hållas, hur
kallelse lill jaktslämma skall ske, hur jaktslämmans beslut angående Jaktens
bedrivande skall tillkännages och hur meddelanden skall komma till medlemmarnas
kännedom. 1 den mån del är nödvändigl alt ge närmare regler beträffande
stadgarnas innehåll bör det ske i en verkställighetsförordning lill lagen. Till
ledning vid utformningen av stadgarna bör. som jag har framhållit i den
allmänna motiveringen, finnas en sladgemall som motsvarar de nuvarande
riksnormalstadgarna för jaktvårdsområden.
23 8
Länsstyrelsen prövar atl stadgarna inte kränker enskild
rätl eller innehåller någol som strider mot lag eller författning. Delsamma
gäller vid ändring av stadgarna.
Ell beslul om ändring av stadgarna får inte lillämpas
innan det har fastställts av länsslyrelsen.
1 förevarande paragraf anges närmare i vilka hänseenden
länsslyrelsen skall pröva stadgarnas innehåll vid bildandet av ell
jaktvårdsområde eller när stadgarna skall ändras. Beredningen har i sitt
förslag inte tagit upp någon särskild bestämmelse om prövningen av stadgarna.
Paragrafen svarar delvis mol bestämmelsen i 11 8 1 mom. första styckel
Jaktlagen.
1 vad mån en stadgebeslämmelse kan sägas kränka enskild
rätl måsle självfallet avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda
fallet. Givet är atl del förhållandel alt Jaklulövningen inom Jaktvårdsområdet
kan komma all regleras i olika hänseenden inte ulan vidare kan betraktas som en
rättskränkning. Delsamma gäller inskränkningar i en fastighetsägares rält alt
upplåta jakträtt när en sådan upplåtelse kan bli till förfång för jaktvården
eller övriga jakträttsinnehavare inom området. Däremot kan stadgebestämmelser
som innebär omotiverade åtskillnader mellan fastighetsägarna vad beträffar
rättigheter och skyldigheter naturiigtvis inte godtas. Självfallet måsle det
också betraktas som otillbörligt om exempelvis bestämmelsema om tilldelningen
av jaklrätlsbevis utformas så alt någon fastighetsägare utestängs från jakten.
Vad beträffar överensstämmelsen med lag och förfallning
vill jag erinra om atl stadgarnas bestämmelser om upplåtelse av jakträtt måste
utformas med hänsyn lill 10 och 11 88 i den nu föreslagna lagen.
24 8
För Jaktvårdsområdet skall finnas en styrelse. Innan
styrelsen har utsetts kan sammanslutningen inte förvärva rättigheter eller äta
sig skyldigheter. Styrelsen företräder jaktvårdsområdet mot iredje man.
Prop. 1979/80:180 37
Frågan
om jaktvårdsområdels organisalion har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.3) och av den framgår atl bestämmelser i det hänseendet saknas i
jaktlagstiftningen. Förevarande paragraf överensstämmer med 23 8 första
siycket i beredningens förslag.
25 8
Medlemmarnas
rätl att delta i handhavandet av jaktvårdsområdels angelägenheter utövas på
jaktslämma.
Paragrafen
motsvarar 26 8 försia slyckel i beredningens förslag.
26 8
I
fråga om rösträtt och beslut på jaktslämma gäller, om inte annat följer av
särskild bestämmelse i denna lag,
1.
alt varje medlem har en röst i
frågor som rör ålgärder för viltvården och de närmare föreskrifterna för
jaktulövningen med undanlag för föreskrifter om avskjutningen,
2.
alt i övriga frågor rösträtt
tillkommer endast medlem som är fastighetsägare, som därvid har en röst, om
inte någon sådan medlem begär all röstetalet i stället skall beräknas efler
fastigheternas areal,
3.
atl ingen får för egen del
rösta för mer än en femtedel av del på stämman företrädda röstetalet,
4.
alt den mening som har fått del
högsla röstetalet gäller som stämmans beslul,
5.
att vid lika röstetal val
avgörs genom lottning och i andra frågor den mening gäller som biträds av de
flesta rösterna eller, om även antalet röster är lika, av stämmans ordförande,
6.
all beslul om ändring av
stadgarna inte är giltigt, om del inte biträds av en majoritet av
fastighetsägarna som skall utgöra minst två tredjedelar av antalet
fastighetsägare och äga minsl hälften av den mark som ingår i området.
Frågan
om i vilken utsträckning medlemmar som inte är fastighetsägare skall få della i
beslut pä jaktslämma har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3).
Till övriga frågor enligt punkt 2, i vilka bara faslighelsägarna har rösträtt,
hör genom undantaget i punkt 1 föreskrifter om avskjutningen, dvs. regler för
hur djurslammarna skall beskattas med avseende på djurantal, kön och ålder.
Till dessa frågor hör då också beslut om licensansökningar för exempelvis
älgjakt. Även när det gäller bestämmandel av avgifterna för jakten har endasl
sådana medlemmar som är fastighetsägare rösträtt.
Beredningen
har föreslagit att en bestämmelse om omröstning efter delaktighet skall kunna
tas in i Jaktvårdsområdels sladgar. Enligt min mening bör sädan omröstning bara
ske om någon fastighetsägare begär del. En bestämmelse härom har lagits in i
punklen 2.
De
som innehar en faslighet under samäganderätl får, liksom i andra sammanhang där
fastighetsinnehavet grundar rätl till medlemskap, endast tillgodoräkna sig ett
gemensamt sådanl och därmed också endast en röst när röstning sker efler
huvudtal.
Prop. 1979/80:180 38
27 8
Etl
Jaktvårdsområde består lills vidare.
28 8
Länsslyrelsen
kan besluta atl elt Jaktvårdsområde skall upplösas.
För
beslut enligt första stycket fordras att flertalet av de röstande fastighetsägarna
på en Jaktstämma uttalat sig för en upplösning och att detta flertal antingen
ulgör minst en tredjedel av antalet fastighetsägare eller äger minsl hälften av
den mark som ingår i området.
För
sådanl beslut krävs också atl minst tio år har förflutit sedan området
bildades.
29 8
På
ansökan av styrelsen för de jaklvärdsområden som berörs kan länsstyrelsen
besluta att
1.
föra samman flera
jaktvårdsområden till ett jaklvårdsområde,
2.
dela upp ett Jaklvårdsområde i
flera jaktvårdsområden.
För
sådan ombildning gäller villkoren för och förfarandet vid bildande av
Jaktvårdsområde.
30 8
På
ansökan av Jaktvårdsområdets styrelse får länsstyrelsen besluta att en
fastighel skall anslutas lill jaktvårdsområdet. För sådan anslutning fordras
medgivande av fastighetens ägare och, om faslighelen ingår i ett
Jaktvårdsområde, av Jaktvårdsområdet.
Paragraferna
har sin motsvarighet i 31-33 och 35 88 i beredningens förslag. Beträffande de
överväganden som ligger till grund för beslämmelserna kan Jag hänvisa till den
allmänna motiveringen (avsniti 2.4).
Vid
remissbehandlingen har föreslagits atl en fastighetsägare, även i de fall dä
hans fastighel inte har förioral sin jaktliga betydelse, bör tillåtas all under
vissa förutsättningar lämna ell jaklvårdsområde utan alt hans mark samtidigt
ansluts till elt annal Jaktvårdsområde. Som förutsättning skulle gälla att en
sådan förändring inträffat att en medlem i områdel fär ett markinnehav som
lämpligen kan utgöra en egen enhet för jaktvård. Jag har emellertid inte ansett
mig kunna biträda ett sådanl förslag. Elt sådanl utträde skulle säkert i många
fall leda till all förutsättningarna för en fortsatt Jaktlig samverkan inom
jaktvårdsområdet allvariigt rubbadeseller t. o. m. helt rycktes undan.
31 8
Om
en fastighet på grund av ändrad användning eller annars väsentligen saknar
betydelse för jaktvården, skall marken anses utesluten ur området, om
fastighetsägaren och jaktvårdsområdet är ense om detta. I annat fall skall
frågan om uteslutning prövas av länsstyrelsen.
Paragrafen
motsvarar närmast 36 och 37 88 i beredningens förslag. Beredningen har
föreslagit att när det inom etl Jaktvårdsområde bildas fasligheter för
bostads-, industri- eller fritidsändamål skall sådana faslighe-
Prop.
1979/80:180 39
ler
automatiskt anses uteslutna ur området. För att en sådan fastighet skall ingå i
områdel skall enligt förslagel krävas beslut av länsstyrelsen på ansökan av
faslighelens ägare eller Jaktvårdsområdels styrelse.
Förslaget innebär enligt
min mening visseriigen en praktisk och rationell lösning på de problem som bl.
a. uppkomsten av småläsligheter innebär för verksamhelen inom ett
Jaktvårdsområde men är samtidigt förenat med vissa nackdelar. Det lorde i vissa
fall vara svårt att avgöra om en faslighet omfattas av den föreslagna regeln
och Ivekan kan komma att råda om Jaktvårdsområdels aktuella omfattning. Jag har
därför inte ansett mig böra biträda förslaget ulan har i förevarande paragraf
tagit upp en bestämmelse som innebär atl uteslutningen görs beroende av en
överenskommelse mellan jaktvårdsområdet och fastighetsägaren eller av
länsstyrelsens beslut. Bestämmelsen avser inte bara nybildade fastigheler utan
också fastigheter som på grund av ändrad användning eller av annan orsak
saknar betydelse för Jaktvården.
32
8
Länsstyrelsen
får förordna att frågor som avses i 28. 30 eller 31 8 skall prövas vid
förrättning innan länsstyrelsen beslular.
För
förfarandel vid sådan förrättning gäller 18-21 88.
Som
jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4) kan det tänkas fall
när länsstyrelsen har anledning att la initiativ lill upplösning av ett
Jaktvårdsområde. Åven i andra fall kan del finnas skäl för en förrättning innan
beslul fattas om upplösning. Möjligheten att förordna om förrättning bör också
stå öppen när det gäller frågor om anslutning eller uteslutning av en
fastighet.
33 8
Vid
upplösning av ett jaktvårdsområde gäller bestämmelsen i 62 8 lagen (1973: 1150)
om förvaltning av samfälligheter.
Paragrafen
överensstämmer med 38 8 i beredningens förslag. Hänvisningen innebär all ell
jaktvårdsområde inte får upplösas förrän områdets skulder har betalats eller
medel som fordras för betalningen har nedsatts hos länsslyrelsen. Överskott av
medel skall fördelas mellan medlemmarna enligt de grunder jaktstämman beslular,
om del inte i stadgarna härföre-skrivits annat.
34 8
Bryter
den som har rätl att Jaga inom ell Jaklvårdsområde mot de regler som enligt
stadgarna eller Jaktstämmans beslut gäller för Jakten inom områdel döms lill
böler, om inte gärningen är belagd med straff i lagen (1938: 274) om rätl till
jakt eller i jaktstadgan (1938:279).
Sådant
brott får åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande. Som
målsägande anses även jaktvårdsomrädet.
Prop. 1979/80:180 40
Paragrafen
motsvarar 29 8 2 mom. andra siycket och 34 8 tredje och fjärde styckena
jaktlagen. I beredningens förslag motsvaras paragrafen av 40 8. Av vad som
anförts i anslutning till 22 8 framgår alt del i stadgarna för jaktvårdsområdet
skall anges hur jaktslämmans beslut angående jaktens bedrivande skall
tillkännages.
F.n.
gäller enligt 30 8 Jaktlagen all villebråd som dödats, fångats eller
tillvaratagits vid broll mot 29 8 2 mom. andra stycket, som alltså motsvarar
förevarande paragraf, skall förverkas, om det inte är uppenbart obilligt.
Beslämmelsen torde innebära alt del förverkade viltet skall tillfalla övriga
jakträttsinnehavare inom jaktvårdsområdet, om överträdelsen inte samtidigt
innebär brott mot annan bestämmelse i jaktlagen eller jaktstadgan. En sådan
förverkanderegel fär antas ha en myckel begränsad betydelse. Övriga
jakträttsinnehavares intressen kan dessulom alltid tillgodoses genom en
skadeståndstalan. Jag har därför ansett att beslämmelsen kan undvaras.
35 8
Anser
den vars rätt berörs av beslut på Jaktslämma eller beslut av jaktvårdsområdels
styrelse atl beslutet inte har tillkommit i behörig ordning eller atl det
strider mol denna lag eller annan författning eller mot stadgarna eller kränker
hans enskilda rätt, får han överklaga beslulel hos länsstyrelsen genom besvär.
Besvärshandlingen
skall ha inkommit till länsstyrelsen inom två månader från dagen för beslutet.
I fråga om besvär mot styrelsens beslul räknas dock besvärsliden från den dag
klaganden fick del av beslutet.
Jaktslämmans
eller styrelsens beslut skall gälla ulan hinder av att det har överklagats, om
inte länsstyrelsen förordnar annal.
Paragrafen
motsvarar 13 8 4 mom. Jaktlagen och 44 8 i beredningens förslag.
Den
föreslagna besvärsbestämmelsen innebär i likhet med den nu gällande atl
länsstyrelsens prövning inte skall avse del överklagade beslutels lämplighet
ulan bara dess laglighel. Länsslyrelsen ges därmed inte heller befogenhet atl
ersätta det överklagade beslutet med ett annal. Jag är medveten om alt denna
begränsning i undanlagsfall kan innebära problem för en klagande. En mera
vidsträckt prövningsrätt skulle emellertid enligt min mening innebära en
alltför långtgående inskränkning i medlemmarnas bestämmanderätt när det gäller
jaktvårdsområdets angelägenheter.
Den
föreslagna besvärstiden överensstämmer med vad som gäller enligt annan,
molsvarande lagstiftning.
36 8
Länsstyrelsens
beslut fär överklagas hos kammarrätten genom besvär.
Då
beslut som länsslyrelsen eller kammarrätten meddelar enligt denna lag angår sä
många atl avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillslällas envar av dem,
skall meddelande om beslutet las in i ortstidning. Tiden för överklagande skall
räknas från den dag då kungörandet har skett.
Prop. 1979/80:180 41
Länsstyrelsens
beslul skall gälla ulan hinder av att del har överklagats, om inte kammarrätten
förordnar annat.
Paragrafen
motsvarar 27 8 andra styckel jaktlagen samt 43 och 45 SS i beredningens
förslag.
1
samband med förvaltningsreformen år 1971 fördes målen om jaktvårdsområden lill
adminislraliv domslol. Jag har inte ansett att del föreligger några skäl för
att på nytt ändra besvärsordningen.
Beredningen
har framhållit alt problem kan uppstå om verksamhelen i ett jaktvårdsområde
påbörjas innan bildandefrågan slutligt har avgjorts. Enligt min mening bör
risken för sådana komplikationer vara liten om prövningsmyndigheten ges
möjlighet att förordna om inhibition.
4.2
Förslaget till lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt
Åndringarna
är en följd av att bestämmelserna om jaktvårdsområden i Jaktlagen flyttats över
till den nya lagen.
Att
låta den nya lagen bli tillämplig på redan anhängiggjorda ärenden om bildande
av Jaktvårdsområde skulle, som en remissinstans påpekat, kunna innebära att ett
redan utfört, omfattande förberedelsearbete måste göras om. En sådan ordning
skulle också kunna få tillbakaverkande effekler som inte är önskvärda. Jag
avser bl. a. det fallet att fastighetsägarna begärt att länsslyrelsen skall
fastställa deras enhälliga beslut att bilda jaklvårdsområde.
Beredningen
har föreslagit en beslämmelse som innebär alt den nya lagen görs tillämplig på
alla bestående jaktvårdsområden efter en tioårig övergångstid. Jag har ansett
att del bör ankomma på fastighetsägarna själva att besluta om en sådan
övergång. Olägenheterna med skilda regel-syslem för äldre och nyare
jaktvårdsområden får anses vara begränsade. Den i punkt 3 föreslagna regeln
utesluter inte heller att fastighetsägarna i stället för att ombilda
Jaktvårdsområdet beslutar atl förlänga dess giltighetslid enligt äldre
bestämmelser. Med hänsyn lill de fördelar den nya lagen innebär får det
emellertid fömtsättas all sådana beslul blir ovanliga.
5
Hemställan
Jag
hemställer alt lagrådels yttrande inhämtas över förslagen lill
1.
lag om jaktvårdsområden,
2.
lag om ändring i lagen (1938:
274) om rätt lill jakt.
6
Beslut
Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Prop. 1979/80:180 42
Bilada
1 Sammanfattning av
beredningens förslag
Till
grund för beredningens överväganden ligger främst det förslag till lagstiftning
om Jaktvårdsområden som jaktmarksutredningen lagt fram i betänkandet (SOU 1974:
80) Jaktmarker, och remissyttrandena över betänkandet.
En
samverkan i ökad utsträckning fastighetsägare emellan när det gäller Jakt och
övrig viltvård är enligt beredningens mening angelägen. Jaktvårdsområde ulgör
en lämplig form för sådan samverkan. Beredningens förslag syftar främst lill
att göra del lättare alt bilda Jaktvårdsområden och atl ge jaktvårdsområdena en
fastare organisalion.
Enligt
förslagel skall bildande av jaklvårdsområde även i fortsättningen grundas på
fastighetsägarnas medverkan. Beredningen har i likhet med Jaktmarksutredningen
avstått frän att föreslå en obligatorisk områdesbildning.
Frågan
om bildande av Jaktvårdsområde skall enligt förslaget prövas av länsslyrelsen
på ansökan av fastighetsägare eller, undanlagsvis, kommun. Vad beträffar
förfarandet vid bildandet föreslås länsslyrelsen få möjlighet atl välja den i
det enskilda fallet lämpligaste handläggningsformen. Beslut skall kunna fallas
omedelbart på grundval av ansökningshandlingarna. Utgör dessa inte tillräckligt
beslutsunderlag skall bildandefrågan handläggas vid förrättningssammanlräde.
Oenighet bland fastighetsägarna kan, men behöver inte föranleda förrättning.
Även om förrättning hållits skall länsstyrelsen fatta det slutliga avgörandet
om bildande av jaktvårdsområdet.
Som
villkor för atl jaktvårdsområde skall bildas föreslås i huvudsak följande
gälla. Ändamålet med jaktvårdsområdet skall vara alt för flera fastigheter
samordna jaktulövningen och andra ålgärder som kan främja viltvården. Området
skall ha en sådan avgränsning atl det inte kan anlas försvåra framtida
områdesbildning för angränsande marker. Vidare skall det bland fastighetsägarna
föreligga en posiliv inställning lill bildandet. Beredningen föreslår, efter
alt ha övervägt också andra alternativ, atl del liksom hittills skall krävas en
viss bestämd majoritet för områdesbildningen. Majorilelskravel föreslås dock
sänkt i förhållande till vad som f. n. gäller. Del skall vara tillräckligt att
minsl två tredjedelar av hela antalet fastighetsägare är positiva till
områdesbildningen om dessa fastighetsägare företräder minsl hälften av områdets
areal. I begränsad utsträckning skall avsteg från dessa krav på majoritet i
fråga om anlal och areal kunna göras i vissa särskilda fall.
Ell
beslul om bildande av jaklvårdsområde föreslås alltid få gillighet för såväl
jordbruksarrendalorer som har jakträtt som för vanliga Jaktarrenda-torer. De
får alltså underkasta sig de regler som kommer att gälla för Jaktutövningen
inom området. Arrendatorerna ges rätt alt säga upp eller begära jämkning av
arrendeavtalet om områdesbildningen medför att värdet av nyttjanderätten
minskal.
För
ombildning av jaktvårdsområde, dvs. överföring av mark från ett område lill etl
annal och uppdelning eller sammanslagning av Jaklvårdsområde föreslås
förenklade regler.
Jaklvårdsområde
skall enligt förslaget inte längre bildas för viss tid utan skall bestå Ulls
vidare. Upplösning av området skall kunna ske tidigast Uo år efter bildandet.
Prop.
1979/80:180 43
Enligt
förslagel skall någon särskild förening inte finnas för förvaltningen av
jaktvårdsområdels angelägenheter. 1 stället föreslås organisalions-och
förvallningsbeslämmelser för den samfällighet jaktvårdsområdet utgör.
Fastighetsägarna skall vara medlemmar i jaktvårdsområdet och arrendatorer med
arrenden för längre tid än elt är får möjlighel alt bli medlemmar. För områdel
skall stadgar fastställas och styrelse utses. Medlemmarnas beslutanderätt
utövas på Jaktslämma. Andra medlemmar än fastighetsägarna får bara
beslutanderätt i frågor som rör Jaktulövningen och vissa andra viltvårdsfrågor.
Beredningen
har med hänsyn till sitt uppdrag ansett det nödvändigl all behålla möjligheten
atl i Jaktvårdsområdes stadgar bestämma röstetal graderade efter arealinnehav.
Elt slopande av denna möjlighet skulle nämligen enligt beredningens
uppfattning verka hämmande på områdesbildningen. I frågor som rör
Jaktulövningen inom områdel och vissa andra frågor rörande viltvården skall
dock varje medlem ha endast en röst.
Beredningen föreslår inte
några detaljerade bestämmelser för den ekonomiska förvaltningen ulan berör
endasl allmänt efler vilka modeller denna kan länkas ordnad. Väljer
jaktvårdsområdet att utforma förvaltningen så all det ankommer på delägarna
själva all lill utomstående upplåta Jakträtt på den egna fastigheten skall krav
kunna ställas på all Jaktarrenda-torn disponerar viss minimiareal för att få
rätt att Jaga inom området.
Länsstyrelsens
beslut i fråga om bildande, förändring av Jaktvårdsområdels omfattning och
ändring av stadgarna föreslås kunna överklagas lill regeringen.
Bestämmelserna
för jaklvårdsområde skall enligt förslaget samlas i en särskild lag som
föreslås träda i krafl den I Januari 1980. Under en tioårsperiod efler
ikraftträdandet skall äldre Jaktvårdsområden efler beslul av delägarna kunna
ombildas till jaktvårdsområden enligt den nya lagen. Belräffande äldre områden
inom vilka sådana beslut inte fallas skall den nya lagen lillämpas när den
angivna tioårsperioden löpt ul.
Prop.
1979/80:180 44
Bilaga 2
Beredningens lagförslag
1 Förslag till
Lag om jaktvårdsområden
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 8 Enligt denna lag kan för flera fasligheter eller delar
därav bildas
sammanslutning (Jaktvårdsområde) med uppgifl all samordna jakten och
andra ålgärder lill främjande av viltvården.
Om särskilda skäl föreligger, får ett Jaktvårdsområde
bildas för en enda faslighel.
2 8 Fråga om bildande av jaklvårdsområde prövas av
länsslyrelsen.
Medlemskretsen
3 8 Den som äger en fastighel som ingår i ett
jaktvårdsområde skall vara
medlem i området. Sådan medlem är också delägare i Jaktvårdsområdet.
Den som på grund av upplåtelse har rätl att Jaga på en
fasUghet som ingår i Jaklvårdsområde skall på begäran antas som medlem i
områdel, om upplatelsetiden omfattar minsl etl jaktår.
Villkor för bildande
4 8 Ett jaklvårdsområde får bildas endast om
1.
områdel med
hänsyn till storlek, läge och övriga förutsättningar är varaktigt lämpat för
sitl ändamål,
2.
enskild rätt
inte kränks,
3.
framlida
områdesbildningar inte kan antas bli försvårade.
5
§ Etl
jaklvårdsområde får bildas endasl om en majoritet av fastighetsägarna är
villiga att bilda området. Majoriteten skall utgöra minst två tredjedelar av
fastighetsägarna och dessa skall äga sammanlagt minsl hälften av områdels
areal. Föreligger särskilda skäl får områdel bildas även om dessa
majoritetskrav inte är hell uppfyllda.
6
8 En fastighet
får ingå i ett Jaklvårdsområde endast om del medhänsyn lill faslighelens
beskaffenhet och användning är förenligt med del syfle för vilket området
bildas.
7
8 En faslighel
som med hänsyn lill storiek, läge och övriga förulsältningar lämpligen kan
utgöra elt särskilt område för jakt och viltvård får inte tas in i ett
jaktvårdsområde utan ägarens samtycke.
Verksamhet, m. m.
8 8 Etl jaklvårdsområde får inte bedriva verksamhei som är
främmande
för dess ändamål.
9 8
Ett Jaktvårdsområde kan förvärva rättigheter och åta sig skyldigheler
när anmälan enligt 23 8 andra slyckel gjorts.
10
§ 1 elt Jaklvårdsområde får
rätten till all Jakl inom området inte upplåtas till annan, om inte samtliga
delägare är överens om detta. Delsamma gäller all Jakl efter en viss djurart.
11
8 Ägaren lill en fastighel som
ingår i ett Jaklvårdsområde får upplåta jakträtt till annan, om inte
upplåtelsen kan anses olämplig med hänsyn till viltvården eller jaktutövningen
eller på annal säll är lill avsevärd olägenhet för övriga delägare.
12
§ Ett Jaktvårdsområde får
bestämma alt särskilda avgifter skall betalas för rätten all jaga inom området
och för villebråd som fälls inom detla.
En
delägare är skyldig all på sin faslighel i skälig omfattning låla anläggning
för viltvård.
Förfarandet
vid bildande av ett jaktvårdsområdc
13 §
Ansökan om bildande av etl jaklvårdsområde får göras av den som
äger en fastighel som kan ingå i områdel eller av en kommun.
Ansökan
skall göras hos länsstyrelsen i det län lill vilket hela områdel eller större
delen av det hör.
14 8
Ansökningshandlingen skall innehålla
1.
förslag lill vilka fasligheter
eller delar därav som bör ingå i områdel, uppgifl om deras areal och ägarnas
namn och adresser saml karla över området,
2.
förslag till namn på området,
3.
förteckning över de personer
som enligt 3 8 andra stycket får bli medlemmar i området,
4.
förslag till sladgar för
områdel,
5.
utredning om fastighetsägarnas
inställning lill frågan om områdets bildande.
15 §
Sedan ansökan har gjorts skall länsslyrelsen förordna en lämplig
person till förrältningsman all handlägga frågan om jaktvårdsområdels
bildande, om det inte är uppenbari alt förutsättningar härför saknas.
Länsstyrelsen
får dock omedelbart pröva frågan, om samtliga fastighetsägare är överens om
atl områdel skall bildas eller omständigheterna annars är sådana att en
förrättning inte kan anses nödvändig.
16 §
Förrätlningsmannen skall med ledning av ansökningshandlingarna
och vad som i övrigi har förekommit göra upp etl förslag lill vilka fastighe
ter eller fastighelsdelar som bör ingå i området och de sladgar som bör
gälla för området.
Förslaget
skall behandlas vid sammanträde inför förrättningsmannen.
17 §
Förrätlningsmannen skall kalla den som kan bli medlem i områdel
till sammanträdet. Kallelsen skall innehålla en kort beskrivning av den
avsedda områdesbildningen och uppgift om tid och plals där ansöknings
handlingarna finns tillgängliga.
Prop. 1979/80:180 46
Kallelsen
skall i god tid före sammanträdet delges den som kan bli medlem i området.
Kallelse till fortsall sammanträde får ske genom meddelande vid försia
sammanlrädestillfällel.
18 8
Vid sammanträdet får göras de ändringar och Jämkningar i förslagel
som bedöms nödvändiga.
Råder
osäkerhet om storleken på viss mark som skall ingå i områdel, skall marken
anses ha den areal som förrätlningsmannen besiämmer sedan de närvarande har
fåll yttra sig i frågan.
19
§ Sedan förutsällningarna för
bildande av Jaktvårdsområde utretts vid sammanträdel, skall förrätlningsmannen
i ell skriftligt utlåtande ange om jaktvårdsområdet bör komma till stånd eller
inte.
20
§ Sammanträdet skall avslutas
med tillkännagivande all utlåtandet och övriga handlingar rörande
områdesbildningen hålls tillgängliga för granskning under en månad.
Efter
utgången av denna lid skall förrätlningsmannen översända förrättningshandlingarna
och avgivna erinringar till länsstyrelsen.
21 §
Anser sig länsstyrelsen inte kunna fatta beslut på grundval av utlå
tandet och eventuella erinringar får ärendet hänskjutas lill förrätlnings
mannen för ny handläggning.
1
länsstyrelsens beslut om bildande av jaktvårdsområdet skall stadgarna för
områdel faslslällas.
Verkan
av länsstyrelsens beslut
22 §
Länsslyrelsens beslut gäller mol en ny delägare ijaktvårdsområdet.
Har någon Jakträtt på mark som las in i etl jaklvårdsområde, på grund av
avtal
om Jordbruksarrende eller jakträttsupplåtelse, får han med de inskränkningar
som kan följa av avtalet utöva den jakt som tillkommer markägaren.
Har sådan
jakträttsinnehavares rätl undergått förändring av någon belydelse för hans
Jaklulövning gäller 7 kap. 30 8 andra och tredje styckena jordabalken. Talan om
nedsättning av utgående ersättning skall väckas vid den fastighetsdomstol inom
vars område fastighelen är belägen.
Jaktvårdsområdets
organisation och förvaltning
23 8
För varje Jaktvårdsområde skall finnas en slyrelse. Denna företrä
der jaktvårdsområdet i förhållande lill tredje man.
Anmälan
om styrelsens sammansättning skall göras till länsslyrelsen.
24 §
Stadgarnaför etl Jaklvårdsområde skall innehålla
1.
områdets namn,
2.
de huvudsakliga reglerna för
viltvården och avlysning av jakt på sådan mark, vars ägare har ideella
betänkligheter mol Jakl,
3.
grunderna för förvaltningen,
4.
hur styrelsen skall vara
sammansatt och hur den skall utses samt grunderna för dess beslutsförhet,
5.
den ort där styrelsen skall ha
sitl säte.
Prop. 1979/80:180 47
6.
hur räkenskaperna skall föras
och hur revision skall ske,
7.
hur ofta ordinarie Jaktslämma
skall hållas,
8. hur kallelse till jaktslämma skall ske och hur
andra meddelanden skall komma till medlemmarnas kännedom samt när kallelse
senast skall ske.
25 8 Ett beslut om ändring av jaktvårdsområdels stadgar
skall underställas länsslyrelsen för fastställelse. Åndringen får inte
lillämpas innan beslutet har fastställts.
26
8 Medlemmarnas rätl atl delta i
jaktvårdsområdels angelägenheter utövas på jaktslämma.
Första Jaktstämma skall
hållas snarast efler del området har bildats. På jaktslämma
harjakträttsinnehavare inom jaktvårdsområdet som inte är medlemmar rätt all
närvara och yttra sig.
27 §
De medlemmar som inte är delägare ijaktvårdsområdet har rösträtt
endasl i frågor om
1.
Jaktens bedrivande inom
området,
2.
villvårdsåtgärder som saknar
belydelse för en faslighets nyttjande.
28 8
Vid omröstning på jaktstämma har varje medlem en röst. För en
faslighel som ägs med samäganderätt räknas endast en röst utom i de fall
som avses i I § andra siycket.
I områdels stadgar får
dock föreskrivas all omröstning skall ske efter delaktighet i andra frågor än
som avses i 27 8 1 och 2, 29 8 andra stycket dier 32 och 35 88.
På
Jaktslämma får inte någon utöva rösträtt för mer än en fjärdedel av de
närvarandes sammanlagda röstetal. Vid omröstning i frågor som avses i 27 8 1
och 2 får bara de medlemmar som är personligen närvarande della.
29 8
Som jaktslämmas beslut gäller den mening som har fått de flesta
rösterna eller vid röstning efter delaktighet det största röstetalet. Vid lika
röstetal avgörs val genom lottning. I andra frågor gäller den mening till
vilken stämmans ordförande ansluter sig.
För
beslut om ändring av elt Jaklvårdsområdes sladgar fordras dock minsl två
tredjedelar av de avgivna rösterna. Föreskrivs strängare villkor i stadgarna,
skall det gälla.
30 6
För varje jaktår skall de villkor fastställas som skall gälla för jakten
inom jaktvårdsområdet. Sådant beslut skall fattas på Jaktstämma.
Jaktvårdsområdets
bestånd m. m.
31
8 Ell jaklvårdsområde beslår
lills vidare.
32
8 På ansökan av
Jaktvårdsområdes styrelse kan länsstyrelsen beslula att
1.
upplösa jaktvårdsområdet,
2.
föra över en faslighet från ett
jaklvårdsområde lill elt annat,
3.
föra samman flera
jaktvårdsområden till ell Jaklvårdsområde,
4.
dela upp ett jaklvårdsområde i
flera jaktvårdsområden.
Prop. 1979/80:180 48
33 8
För beslut enligt 32 8 fordras atl delägarna har fattat beslut om
åtgärden på ordinarie jaktslämma i de berörda Jaktvårdsområdena.
Fråga
om jaktvårdsområdels upplösning får väckas endast vart femte år och första
gången när minst lio år har förflutit sedan området bildades. Som villkor för
övriga åtgärder som avses i 32 8 gäller de förutsättningar som anges i 4 8.
34 8
Finner länsstyrelsen atl ytteriigare utredning behövs för prövningen
av sådan fråga som avses i 32 8, får länsslyrelsen beslula alt frågan skall
handläggas av en förrättningsman. För sådan handläggning gäller i lillämp
liga delar bestämmelserna om bildande av ett jaklvårdsområde.
Förrätlningsmannens
utiålande skall grundas på den mening som flertalet av de vid
förrätlningssammanlrädet röstande delägarna företräder.
35
8 Länsstyrelsen får beslula all
en fastighet eller en del av en fastighel som inte ingår i elt jaktvårdsområde
skall anslutas lill ett bestående jaklvårdsområde. För sådanl beslul fordras
dds alt fastighetsägaren hos Jaktvårdsområdels slyrelse har ansökt om
anslutning och att delägarna har fallat beslut om ålgärden på ordinarie
jaktslämma, dels att de villkor som anges i 4 8 är uppfyllda.
36
§ Bildas inom ett
jaktvårdsområde en faslighel för bostads-, industri-eller fritidsändamål, skall
del område fasligheten omfattar anses uteslutet ur jaktvårdsområdet. Detta
gäller dock inte om länsslyrelsen på ansökan av fastighetens ägare eller av
jaktvårdsområdels styrelse förklarar att fastigheten skall ingå i området.
Fastighetsägaren skall ges tillfälle att yttra sig över ansökan som gjorts av
områdels slyrelse.
37
§ Om en fastighel på grund av
ändrad användning inte längre bör ingå i jaktvårdsområdet, får länsstyrelsen på
ansökan av områdets slyrelse utesluta fastighelen. Fastighetsägaren skall ges
lillfälle all yttra sig över en sådan ansökan.
38
8 Vid upplösning av ett
Jaktvårdsområde gäller beslämmelsen i 62 8 lagen (1973: 1150) om förvaltning av
samfälligheter.
Kostnaderna
för bildande av jaktvårdsområde, m. m.
39 §
Länsstyrelsen får enligt föreskrifter som meddelas av slalens natur
vårdsverk med medel ur Jaktvårdsfonden betala kosinaderna för bildande
av jaktvårdsområden. ändring av områdens omfattning och upplösning av
områden.
Ansvar,
m. m.
40 §
Bryter den som har rätt atl Jaga inom ett jaktvårdsområde mol de
för jaktutövningen inom området gällande reglerna döms till böler. om inte
gärningen är belagd med straff i lagen (1938:274) om rätt till Jakl eller i
jaktstadgan (1938: 279).
Av
böterna tillfaller hälften jaklvårdsfonden.
41 §
Villebråd som dödats, fångats eller tillvaratagils vid sådan gärning
Prop. 1979/80:180 49
som
avses i 40 8 eller värdel därav, skall förklaras förverkat, om det inte är
uppenbart oskäligt.
42
8 Länsstyrelsens beslul att
förordna förrältningsman enligt 15 eller 34 8 får inte överklagas.
43
8 Länsstyrelsens beslut i fråga
om bildande av Jaklvårdsområde eller ändring av områdels sladgar och beslut
enligt 32 8 om upplösning, överföring, sammanföring eller uppdelning eller
enligt 35 8 om anslutning får överklagas inom fyra veckor hos regeringen genom
besvär.
Meddelande
om länsslyrelsens beslul enligt första siycket skall införas i ortstidning.
Tiden för överklagande skall räknas från dagen för sådant meddelande.
44 §
Anser den vars rätt berörs av beslut på jaktslämma eller beslut av
jaktvårdsområdets styrelse atl beslutet inte har tillkommit i behörig ord
ning eller alt det strider mot denna lag eller annan författning eller mol
stadgarna eller kränker hans enskilda rätl, får han överklaga beslulel hos
länsslyrelsen genom besvär.
Besvären
skall inges till länsslyrelsen inom fyra veckor från dagen för beslutet.
Jaktstämmans
eller styrelsens beslut får tillämpas trots att det har överklagats, om inte
länsstyrelsen förordnar annat.
45 8
Länsslyrelsens beslul i annat fall än som anges i 42 eller 43 8 får
överklagas hos kammarrätten genom besvär.
Länsstyrelsens
beslut får tillämpas trots alt det har överklagats, om inte kammarrätten
förordnar annal.
Denna
lag träder i kraft den I Januari 1980.
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt
Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1938: 274) om rätl lill Jakl dels atl 10-13 §8'
skall upphöra att gälla
dels
att 7 och 27 88 samt 29 8 2 mom. och 34 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
7
§ Boslällshavare, kronohemmans åbo och, inom de sex nordligaste länen,
innehavare av kronotorp, skogstorp eller odlingslägenhel å krono-
'
Senaste lydelse av
10 § 1974:1069
11 § 1971:566
12 § 1967:616 och
13 § 1971:566.
Senasie
lydelse 1963: 606.
4
Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 180
Prop.
1979/80:180 50
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
mark samt den som med nyttjanderätt innehar å sådan mark
upplåtet kolonal ävensom innehavare av fjällägenhei ovan odlingsgränsen inom
Norrbottens och Västerbottens län äge jakträtt å faslighetens ägor: dock skall
den innehavare av kronolorp. skogstorp, odlingslägenhel, kolonal elier
fjällägenhei sålunda medgivna jakuätlen icke innefatta rätl till jakt efler
älg.
Är eljesl mark för Jordbruk genom arrendeavtal eller
annorledes åt någon upplåten, äge brukaren, där ej annal avlalals, nyttja den
Jakl som hör till marken.
Innehavare eder brukare av fastighet varom är fråga i
denna paragraf må icke utan särskill bemyndigande av ägaren tala för fastigheten
i frågor som avses i 10 § och ll § 2 mom.
27 8' Talan mot polismyndighets beslut enligt 23 8 föres
hos länsstyrelsen genom besvär. Mol länsslyrelsens beslut må talan ej föras.
Mot länsstyrelses beslut enligt Mol länsstyrelses beslut rörande
10, 11 eder 13 § eller rörande före- föreläggande
eller förordnande med läggande eller förordnande med stöd av 24 8 1
mom. försia stycket stöd av 24 8 I mom. försia stycket föres lalan hos
kammarrätten ge-föres talan hos kammarrätten ge- nom besvär, nom besvär. I
fall, som avses i II §, skola besvär anföras inom två månader från det
klaganden erhöll del av beslutet.
Talan mol annat beslul av länsstyrelse enligt denna lag
eller mol beslut enligt 24 8 3 mom. av annan myndighet än regeringen föres hos
regeringen genom besvär.
Meddelande om länsstyrelses eller kammarrätts beslut med
stöd av 11 § skall införas i ortsUdning. Tiden för anförande av besvär över
beslutet skall räknas från den dag då kungörandet har skett.
29 S"* 2 mom. Utövar delägare i allmänning eller
annan samfällighet, varom sägs i 4 8, å områdel Jakt, som strider mol vad
enligt första siycket av nämnda paragraf är tillåtet eller mot beslul som avses
i andra stycket första punklen av samma paragraf straffes med dagsböter.
Överträder ägare av mark. som ingår i jaktvårdsområde,
eller å sådant område eljest jaktberätligad person de angående jakten å området
gällande reglerna, straffes med dagsböter.
' Senaste lydelse 1977:669. " Senaste lydelse 1951:290.
Prop. 1979/80:180 51
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
34 8' Allmän åklagare äge föra talan i fråga om olovlig
jakt å område som avses 15 8 2 mom. så ock å brott varom förmäles i 33 8 Ijärde
stycket denna lag.
Sker intrång i kronans, menighets eller allmän inrättnings
rätt eller överträdelse av de angående jaktkort meddelade föreskrifterna, äge
allmän åklagare all föra talan därom; och skall i fråga om mark som slår under
domänverkets förvaltning rätt alt föra talan om sådant inlrång tillkomma jämväl
revirförvaltare vid detta verk.
I övrigt lar brott mot denna lag åtalas av allmän åklagare
endast om målsägande angiver brollet till åtal eller åtal finnes påkallat ur
allmän synpunkl.
Såsom målsägande enligt denna Såsom målsägande enligt denna
lag skall Jämväl anses ägaren av lag skall jämväl anses
ägaren av marken eller innehavare som avses marken eller innehavare som avses i
7 8 eller brukare vilken enligi sam- i 7 8 eller brukare vilken enligt samma
lagrum äger Jakträtt, ändå all ma lagrum äger jakträtt, ändå all jakträtten av
honom upplåtils ål an- jakträtten av honom upplåtits åt annan, så ock, i fråga
om allmänning nan, så ock, i fråga om allmänning eller samfällighet, varom
förmäles i eller samfällighet, varom förmäles i 4 8, delägare i allmänningen
eller 4 8, delägare i allmänningen eller samfälligheten samt, beträffande
samfälligheten samt, beträffande jaklvårdsområde varom sägs i 10 §,
jaktvårdsområde, ägare av i områ-ägare av i området ingående mark det ingäende
mark eller å området eller å områdel eljesl jaktberätligad eljest
Jaktberätligad person, person.
Innefatta föreskrifter rörande förvaltning av allmänning,
samfällighet eller Jaktvårdsområde tillika beslämmelse enligt vilken rätlen alt
beivra inlrång i Jakträtten eller överträdelser i fråga om jaktulövningen skall
tillkomma viss person, vare sådan beslämmelse gällande.
1.
Denna, lag
träder i kraft den 1 januari 1980.
2.
För
Jaktvårdsområde som beslår vid ikraftträdandet skall äldre bestämmelser gälla
under den tid för vilken jaktvårdsområdet har bildats, dock längst lill
utgängen av år 1990.
Före utgången av den lid som anges i första stycket får
fastighetsägarna
vid sammanträde beslula att bestämmelserna i lagen ( ) om
Jaktvårdsområden skall tillämpas på området. 1 fråga om kallelse
till och omröstning vid sådant sammanträde skall 10 8 5 mom. jaktlagen (1938:
274) lillämpas.
Beslut enligt andra siycket skall fastställas av
länsstyrelsen, som skall se
lill all beslulel är förenligt med 4, 6 och 7 88 lagen ( ) om Jaktvårds-
områden.
3. Efler utgången av den lid som anges i 2 försia
stycket skall lagen
( ) om Jaktvårdsområden tillämpas på
de bestående Jakivårdsomrä
den, för vilka beslul enligt 2 andra siycket inte har faltals. För sådant
jaktvårdsområde skall länsstyrelsen fastställa stadgar.
' Senaste lydelse 1970: 192.
Prop.
1979/80:180 52
4.
1 fråga om
talan mot fastställelsebeslut enligt 2 eller 3 skall gälla vad i lagen ( ) om Jakivårdsomräden föreskrivs om länsslyrelsens
beslut om bildande av Jaktvårdsområde.
5.
Den
omständigheten all faslighetens ägare biträder förslag till bildande av
Jaktvårdsområde enligt lagen ( ) om
Jaktvårdsområden skall inte medföra inskränkning i den rätt som tillkommer
jakträttsinnehavare enligt 7 8 första styckel eller 8 8 första siycket
jaktlagen (1938: 274).
Prop. 1979/80:180 53
Bilaga
3
Sammanställning av remissyttrandena 1 Allmänna synpunkter
1.1
Hovrätten för övre Norrland:
Hovrätten kan i allt väsentligt godta beredningens förslag till lösningar i
sakfrågorna. Hovrätten har inte heller någon erinran mot huvuddragen av den
föreslagna lagstiftningen.
1.2
Riksåklagaren: Det av
beredningen framlagda förslagel till lag om jaktvårdsområden tillgodoser enligt
min mening på elt väl avvägt sätl de enskilda och allmänna intressen som
föreligger i förevarande hänseende. Allmänt kan sägas att förslaget är väl
ägnat att läggas lill grund för lagsliftning.
1.3
Länsstyrelsernas
organisationsnämnd: LON har inget alt erinra mot utredningens förslag.
1.4
Länsstyrelsen i Stockholms län:
Nuvarande lagstiftning om jaktvårdsområden har brister. Länsstyrelsen
välkomnar därför utredningens förslag till lag om Jaktvårdsområden.
Länsstyrelsen kan i alll väsentligt tillstyrka förslaget. Några påpekanden
skall dock göras.
1.5
Länsstyrelsen i Jämtlands län:
Länsstyrelsen delar beredningens mening att del är angeläget med en samverkan
i ökad utsträckning fastighetsägare emellan när det gäller Jakt och övrig
viltvård. Samverkan i form av jaktvårdsområden synes därvid lämplig. Åven om
andra samarbelsformer förekommer i stor utsträckning, är det angelägel all
bildandel av jaktvårdsområden fortskrider.
Reglerna
om Jaktvårdsområden föreslås brytas ut ur lagen om rätt lill Jakt och uigöra en
särskild lag. Länsstyrelsen anser detta fördelaktigt. Länsslyrelsen ställer sig
i slort positiv till den föreslagna lagstiftningen.
1.6
Länsstyrelsen i Östergötlands
län: Länsstyrelsen tillstyrker beredningens förslag atl som ett led i en
påbörjad översyn av jaktlagstiftningen sammanföra reglerna om Jaktvårdsområden
lill en lag. Den grundsyn på Jaktvårdsområdes ändamål, bildande och
organisation som förslagen vilar på delas av länsstyrelsen.
1.7
Länsstyrelsen i Jönköpings län:
Jakt- och villvårdsberedningen har i alll väsentligt på ett förtjänstfullt sätt
redovisat problemen kring institutet Jaktvårdsområde. Den kritik som riktades
mol jaktmarksuiredningens förslag synes ha beaktats på ett sådant sätt att del
nu framlagda förslagel bör utgöra ell gott underlag för beslut i fråga om
bildande av jaktvårdsområden.
1.8
Länsstyrelsen i Kristianstads
län: Som allmänt omdöme får länsslyrelsen uttala att de förslag beredningen
framlagt i detta betänkande har belydande förtjänster. De föreslagna
författningsändringarna begränsar sig till frågor där nuvarande bestämmelser
kan sägas ha medfört påvisbara
Prop. 1979/80:180 54
praktiska
nackdelar. Till stöd för ändringsförslagen har beredningen också framfört
sakligt avvägda motiveringar.
1.9 Länsstyrelsen
i Kopparbergs län: Den föreslagna ändrade lagstiftningen
beträffande bildande av jaklvårdsområde saml om Jaktvårdsområdels or
ganisation och förvaltning synes väl ägnad atl främja jaktvården och skapa
möjligheter lill en posiliv samverkan mellan fastighetsägarna. De förenkla
de reglerna för all bilda Jaklvårdsområde bör leda lill ell ökat anlal jakt
vårdsområden, även om man givelvis inte kan bortse från att det sänkta
majorilelskravel vid bildandel och etl vidgande av medlemskretsen kan i
viss utsträckning bli en negativ faktor.
1.10
Svenska jägareförbundet:
Svenska jägareförbundet finner med tillfredsställelse att förslaget om "Lag
om jaktvårdsområden" innehåller väsentliga förbättringar gentemot
nuvarande bestämmelser om jaktvårdsområden i Jaktlag och jaktstadga,
förbättringar som enligt förbundets mening kommer att avsevärt underlätta
bildandet av Jaktvårdsområden, vilket är synneriigen angelägel mot bakgrund av
att jaktvårdsområdet ger de bästa möjligheterna lill ell effektivt
villvårdsarbete och en korrekt Jaklulövning över större arealer inom områden
med splittrade ägoförhållanden. Vidare torde del betungande arbetet med "föriängning"
av Jaktvårdsområdens bestånd genom förslagel avsevärl komma att underlättas,
vilket är angeläget inte minsl då den arbetskraft som nu erfordras för
administrativa frågor i dessa sammanhang kan frigöras för andra, för viltvården
väsentliga arbetsuppgifter.
1.11
Länsstyrelsen i Norrbottens
län: Länsslyrelsen delar beredningens principiella inställning om behovet av
jaktvårdsområden samt att regelsystemet för jaktvårdsområden bör omarbetas i
syfte alt underiätla bildandet av jaktvårdsområden.
Genom
beredningens förslag lill lag om jaktvårdsområden sammanförs
alla hithörande bestämmelser till en förfallning, vilket underlättar för all
mänheten alt orientera sig om vad som gäller för jaktvårdsområden.
1.12
Länsstyrelsen i Blekinge län:
Det nu föreliggande förslagel som främst syftar till alt göra del lättare att
bilda jaktvårdsområden och alt ge jaktvårdsområdena en fastare organisation
bygger på Jaktmarksutredningens belänkande (SOU 1974:80) Jaktmarker.
Länsstyrelsen finner beredningens förslag vara väl ägnat att utgöra underiag
för en ny lagsliftning i fråga om Jaktvårdsområden.
1.13
Länsstyrelsen I Kronobergs län:
Utöverde skäl för Jaktvårdsområdes-bildning beredningen redovisat vill vi peka
på de fördelar från administrativ synpunkt som skulle erhållas vid ökad
områdesbildning. Således skulle antalet Jakttillstånd främst betr. Jakt efter
älg minska liksom de omgmppe-ringar av mark mellan Jaktområden som förekommer i
icke ringa utsträckning. Härigenom skulle fömtsättningarna för meddelande av
jakttillstånd för längre tid än ell år öka vilket skulle medföra belydande
tidsvinster såväl för berörda myndigheter som Jaktorganisalioner.
En
annan fördel med ökad jaktvårdsområdesbildning lorde vara inte enbart som
beredningen framhållit förbättrad möjlighet atl bedriva en biologiskt riktig
avskjutning utan även möjligheterna alt bedriva en rationell Jakt särskilt i
de fall en viltart förorsakar skador på exempelvis skog
Prop. 1979/80:180 55
och
gröda. Nuvarande jaklområdesindelning för exempelvis jakl efter älg ulgör i
vissa fall hinder för alt en rationell jakl bedrivs varför en jaktvårdsområdesbildning
här skulle kunna skapa fömtsättningar för atl nämnda skador motverkas.
1.14 Länsstyrelsen
i Skaraborgs län: Länsstyrelsen delar beredningens
uppfattning att samverkan i Jaklvårdsområde ger bättre möjligheter lill god
jaktvård i enlighet med föreskriften i I 8 jaktlagen. Samverkan i denna form
mellan fastighetsägare och andra jakträttsberättigade torde bättre tillgodo
göra det samhällsekonomiska värde jakten representerar. Bildande av
Jaktvårdsområden i ökad omfallning är önskvärt ur allmän synpunkl och
även i helt övervägande antalet fall för enskilda. 1 områden med störte
ägosplittring, som råder i flera delar av Skaraborgs län, är bildandet av
Jaktvårdsområde särskilt angelägen för att god Jaktvård skall komma till
stånd. Handhavandet av den samordnade älgjakten underiättas genom
ökad områdesbildning.
Länsstyrelsen
anser även att del vore eftersträvansvärt med siörre överensstämmelse mellan
förfaranden vid bildande av så likartade subjekt som jaktvårds- och
fiskevårdsområden vad gäller exempelvis belräffande kallelse till sammanträde
och beslut om bildande.
1.15
Länsstyrelsen i Malmöhus län:
Länsstyrelsen delar beredningens grundsyn atl det är angeläget med en samverkan
i ökad utsträckning mellan fastighetsägare vad avser Jakl- och viltvård. I
likhet med vad länsstyrelsen anfört i yttrande över Jaktmarksutredningens
belänkande "Jaktmarker" (SOU 1975: 80 och 81) anser länsstyrelsen att
en samverkan av Jakt- och viltvården utgör en belydelsefull fömtsättning för
etl art- och individrikt viltbestånd. Erfarenheterna av samverkan i form av
jaktvårdsområden har hittills varit goda. De nuvarande reglerna för bildandel
och förlängning av Jaktvårdsområde är dock komplicerade vilket medfört att
områdesbildning inte skell i den omfattning som varit önskvärd. Länsstyrelsen
har, vilket även framhållits i yttrande över betänkandet "Jaktmarker",
mindre goda erfarenheter av nuvarande förfarande. Det ligger i samhällets
inlresse att underiätla och förenkla bildandel av jaktvårdsområden.
Beredningens förslag lorde vara etl steg i denna riktning. Länsstyrelsen
tillstyrker därför i princip alt beredningens förslag lägges lill grund för ny
lagstiftning.-----
1.16
Domänverket: Domänverket
instämmer i att del på viltvårdens och jaktens område finns behov av ökad
samverkan över ägogränser för att man i landets olika delar på bästa möjliga
sätt skall kunna ta tillvara den naturresurs som faunan utgör. Särskill inom
områden med splittrat markägande utgör Jaktvårdsområdesbildning en
samverkansform som ökar förutsättningarna för atl ändamålsenlig viltvård och
jaktutövning skall kunna bedrivas.
1.17 Skogsstyrelsen:
"Beredningens förslag syftar främst till att göra del
lättare att bilda Jaktvårdsområden och att ge jaktvårdsområdena en fastare
organisafion." Skogsstyrelsen är posUiv till en areellt mer omfattande och
samtidigt fastare samverkan mellan fastighetsägare i frågor som rör jakl-
och viltvård i enlighet med de förslag som framlagts. Detta förstärker
möjligheterna atl bedriva jakt efter biologiskt rikliga principer. Samtidigt
ökar förutsättningarna atl göra lämpliga avvägningar mellan skogsproduk-
Prop. 1979/80: 180 56
tion
och viliproduktion. Mot denna bakgrund tillstyrker skogsstyrelsen
rent
allmänt beredningens förslag.
Avslulningsvis
vill skogsstyrelsen erinra om att skogsvårdsstyrelsemas personal har en god
lokalkännedom både om markägarförhållanden och biologiska förhållanden. Detta
bör vara värdefullt och utnyttjas både vid bildande, organisation och
förvaltning av Jaktvårdsområden.
1.18
Länsstyrelsen i Uppsala län:
Länsstyrelsen vill framhålla angelägenheten av all den kommande
lagsliflningen om jaktvårds- respektive fiskevårdsområden lagtekniskt samordnas
i slörsia möjliga utsträckning.
1.19
Skogsindustriernas
samarbetsutskott: SISU har med tillfredsställelse konstaterat att beredningens
förslag lill "Lag om jaktvårdsområden" medför förbättringar i
förhållande lill nuvarande författningar vad avser bildande och förvaltning av
Jvo. Jaktmarksutredningens tidigare arbete och därav föranledda remissomgång
har konstruktivt utnyttjats. Kvar slår emellertid enligt vår bestämda
uppfattning behovel alt på några vikliga punkler modifiera förslaget om syftet
skall uppnås att förena markägarna i frivillig och effektiv samverkan. Della
gäller i synnerhet röstningsförfarandel vid områdes fortbestånd samt
förvaltningsfrågor av betydelse för markanvändningen.
1.20
Lantbruksstyrelsen: Beredningen
framhåller att de särskilda Jaktliga förhåUandena inom samernas åretruntmarker
har föranlett all dessa marker undantagits från den försöksvisa nyordningen av
älgjakten och all resultatet av de diskussioner som pågår i frågan bör avvaktas
innan man lar ställning till bildande av jaktvårdsområden på åretruntmarkerna.
Lantbruksstyrelsen
delar denna uppfattning men konstaterar all de åretruntmarker som här åsyftas
är de som är belägna ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Styrelsen får
i sammanhanget peka på atl stora områden nedom odlingsgränsen, dvs. mellan
denna gräns och lappmarksgränsen, jämväl är avsatta för renskötseländamål året
runt (3 8 1 rennäringslagen, SFS 1971:437). Denna faktiska Jaktutövningsrätt
som samerna har inom dessa områden har inte på något sätl berörts i
utredningen. Styrelsen vill understryka angelägenheten av atl former skapas som
ger samebyarna elt reellt inflytande över jaklfrågorna även inom dessa områden.
1.21 Lantbrukarnas
riksförbund: Lantbrukarnas riksförbund anser liksom
beredningen att behov föreligger om ökad samverkan över ägogränserna
för att ernå en bättre viltvård för framliden. Betingelserna för det vilda
djurlivet har förändrats, dels genom ändrade former för skogs- ochjord-
bmksdriften under 1960- och 1970-talel, dels genom den fortgående urbani
seringsprocessen i vårt land. De enskilda Jordbruks- och skogsfaslighe-
tema varierar i olika delar av Sverige starkt bl. a. till storlek och form. Det
kan således föreligga behov av samverkan över ägogränserna för atl kunna
tillskapa lämpliga viltvårdsområden. Förbundet avser med viltvård både
en i traditionell mening bedriven viltvård och Jakt som bedrives på ett
biologiskt riktigt sätt. Den skall alltid bedrivas med hänsyn lill de areella
näringarnas intressen.
Lantbrukarnas
riksförbund vill poängtera att syftet med att bilda Jaklvårdsområde är alt
främja viltvården och skapa positiv samverkan mellan fastighetsägare.
1.22 Svenska
kommunförbundet: Vid utformningen av besiämmelser för att
reglera jakten måste en avstämning ske mellan samhällets synpunkler,
markägarnas iniressen och viltvårdens behov. Det föreliggande förslaget
till regler för bildande av Jaktvårdsområden behandlar bara en del av
problemkomplexet, vilket försvårar en bedömning.
Med
hänsyn till önskemålen om en snar lösning av frägan om nya regler för bildande
av jaktvårdsområden vill styrelsen dock inte motsätta sig atl den frågan
behandlas separat. Styrelsen tillstyrker därför de förslag lill nya
bestämmelser som beredningen föreslagit. Styrelsen förutsätter då alt beredningen
i sitt fortsatta arbete med prisfrågor och Jaktarrendalorernas ställning prövar
om ytteriigare ändringar i bestämmelserna om jaktvårdsområden är motiverade
för all ge så många intresserade som möjligt tillfälle att jaga.
1.23-------------------------------------- Kammarrätten
i Sundsvall: Del är en allmänt omfattad mening att
samverkan fastighetsägare emellan i jaktligt hänseende är av största värde
såväl från allmän synpunkl som i många fall även i den enskildes intresse.
Erfarenheterna av den verksamhet som bedrivits genom jaktvårdsområden
har visat atl denna form för samverkan är en lämplig form för sådant
samarbete. Det måste därför anses angeläget att möjligheterna alt arbeta i
sådan form underiättas. Nu gällande bestämmelser angående jaktvårdsom
råden är dessutom tämligen knapphändiga och spridda på ett sådanl sätt all
överskådligheten är mindre god. Det är därför väl motiverat atl bestäm
melserna överarbetas och ges en samlad utformning. Kammarrätten anser
att det nu föreliggande förslaget kan las som utgångspunkt för del vidare
arbetet med atl åstadkomma en sådan lagstiftning.
Det
torde vara oundvikligt alt i varje fall frågorna om Jaklarrendalors ställning,
prisfrågorna när del gäller arrenden och frågan om korttidsupplåtelser för
Jakt i viss mån föregrips genom den föreslagna lagstiftningen. Däri ligger etl
skäl mot all genomföra denna redan nu. Med hänsyn lill att en fungerande
lagstiftning på områdel finns anser kammarrätten det i och för sig tveksamt om
inte ny lagstiftning beträffande jaktvårdsområden borde få anstå så all slullig
ställning kunde tas lill alla frågor samtidigt. Kammarrätten vill emellertid
inte motsätta sig atl den tilltänkta lagstiftningen genomförs, i synnerhet som
lagstiftningsarbetet redan varit förenat med betydande tidsutdräkl.
Beredningen
har sammanfört alla bestämmelser om jaklvårdsområde i en lag och i samband
därmed uttalat att man syftar till all ge lagen ell sådant innehåll och en
sådan utformning alt verkställighelsföreskrifter inte skall behövas.
Kammarrällen vill ifrågasätta om denna lösning är lämplig.
1.24
Svenska samernas riksförbund: Då den av samerna på civilrätlslig grund ägda
Jakträtten omfattar mycket vidsträckta områden, har beredningen ej bort
behandla den så kortfattat som skett å s 107 (Jf s 108), där jakträtt pga
urminnes hävd ej ens namnes trots den mycket stora betydelsen härav och den
slora samstämmigheten mellan JK (för slalen) och samerna i denna fråga. Del
oklara förbehåll med hänsyn till samerna som görs å s 107 i betänkandet får ej
någol uttryck i den föreslagna lagtexten. Mot bakgrund av det anförda är det
oundgängligt att samerna gör anspråk på att samebyn Jämställs med
"ägare" enligi den föreslagna 3 8 lagen om Jaktvårdsområden.
Lagen
kan ej antagas om della ej sker. Till stöd för denna ståndpunkt
Prop. 1979/80:180 58
åberopas
grundlagen och rennäringslagen samt parternas ståndpunkter som de redovisas i
domar i Skatlefjällsmålet och vid hållna sammanträden i högsta domstolen,
senast den 21 maj 1979. Då staten är part i detta mål, är dessa fakta kända för
regeringen och staten.
Samernas
Jakträtt i Lappland nedanför åretruntområdena måste även regleras i en ev
blivande lag. Här bör samebyn anses som ägare av en tredjedel av Jakträtten på
ulmark och ges rätt att som ägare dellaga i Jaktvårdsområde med samma status
som andra ägare (3 8 i förslaget till lag om jaktvårdsområden).
Markägandet
innefattar enligt högsla domstolen i 1965 års rättsfall ej rätten till
renskötsel, vari jakträtten är den äldsta och mest välbefäsla beståndsdelen,
men renskölselrällen har en med äganderätten liknande ställning.
Samebyn
skall alltså uppfattas och erkännas som jakträttens ägare, medan domänverket
och kammarkollegiet som ev "markförvaltare" av ett kronans rent
nominella "markägande" intar en helt undanskjuten ställning i fråga
om jakträtten, samernas urminnes tillhörighet.
1.25
Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Fastighetsindelningen är mycket splittrad
inom stora delar av vårt län och utgör enligt länsstyrelsens mening ett
allvarligt problem. De negativa konsekvenserna är flera. Som exempel, utöver
svårigheterna med jaktvård, kan nämnas försämrade möjligheter till skogsvård
och elt rationellt utnyttjande av marken för skogsproduktion saml svårigheter
att bygga upp bärkraftiga enheter för jord- och skogsbruk. Som påpekats i vårt
yttrande över betänkandet "Jaktmarker" försvåras
fastighelsrationaliseringen av bristen på markutbud. Det är av intresse både
från allmän och enskild synpunkl att de negativa konsekvenserna av den
splittrade fastighetsindelningen minskar. Från allmän synpunkl är en uppbyggnad
av bärkraftiga enheter del på lång sikt mest fördelaktiga alternativel.
Beredningen anser att älgjakten och Jakten efler annal ktövvilt än rådjur som
regel bör bedrivas som en gemensam angelägenhet utan hänsyn till
fastighetsgränserna inom Jaktvårdsområdet. 1 vårt län och i de övriga
norrlandslänen tillämpas en sådan ordning för den hell övervägande andelen av
arealen. Bildandet av ett Jaklvårdsområde medför därigenom utan tvivel en sådan
förbättring för den enskilde med lilel markinnehav all i många fall rätten till
Jakl av honom uppfattas som det värdefullaste med fastighelen. Markens
användning för skogsproduktion blir av sekundär belydelse. Förutsättningarna
för alt fasligheten kommer alt bli tillgänglig för fastighetsrationalisering
försämras. Beredningens förslag kommer därför med all sannolikhet atl medföra
att den från allmän synpunkl angelägna rationaliseringen av faslighetsslmkturen
motverkas. Länsstyrelsen anser det därför som angeläget att en sådan ordning
tillskapas, atl man i samband med jaktvårdsområdesbildning kan besluta om
inlösen av den jakträtt, som är förenad med ur storleks- eller
arronderingssynpunkt för Jakl klart olämpliga fastigheter.
Rätten
till Jakt är många gånger en faktor som försvårar genomförandel av angelägna
rationaliseringar vare sig jaktvårdsområde finns eller ej. Beredningen har inte
haft alt diskutera Jakträttens anknytning lill mark-ägandet. Länsstyrelsen vill
ändå, som etl alternativ till del ovan nämnda, peka på att om möjlighet
tillskapas all i angelägna fall skilja jakträtt från äganderätt till mark
skulle rationaliseringsverksamheten underiättas. Den som avstår mark skulle
exempelvis kunna behålla Jakträtten under sin livslid.
Prop. 1979/80:180 , 59
1.26 Stiftsnämnden i Göteborgs stift: Sliftsnämnden
finner förslagel i sak väl motiverat, men anser atl alllför liten hänsyn lagits
lill de förhållanden med jaklupplåtelser som föreligger och som bedöms få än
siörre betydelse allteftersom värdel på jaktulövningen sliger.
1.27
Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen
har förståelse för
önskemålet
om en snar lösning av Jaktvårdsområdesfrägan och vill i och för sig inte
motsätta sig en delreform. Lämpligheten av att på sätt som skett särbehandla
jaktvårdsområdesfrägan kan dock ifrågasättas. Enligt länsslyrelsens bedömning
kan nämligen ett genomförande av förslaget i vissa delar komma alt föregripa en
senare prövning av de övriga frågor som ingår i beredningens uppdrag.
1.28 Statens
lantmäteriverk: Förslagen rörande fiskevårdsområden och
jaktvårdsområden är utformade som fristående lagar, avseende både eta
blering och förvaltning. Någon lagteknisk samordning uppnås alltså i hu
vudsak inte. När del gäller innehållet kan man konstatera atl SFL (lagen
om förvaltning av samfälligheter) i viss grad tjänat som förebild beträffan
de förvaltningsbestämmelserna. På många punkter är emellertid lösningar
na olika. När del gäller reglerna om etablering av fastighetssamverkan är
frånvaron av elt samlat synsätt påtaglig. Detta gäller bl a procedurfrågorna
och sättet att säkerställa behövlig koppling mellan samhällsplaneringen
och besluten om samverkansetablering. Dessa frågor berör LMV något
närmare i det följande.
Samhällsplaneringen
har allmänt sett byggts ut väsentligt under senare
år. Denna utveckling fortsätter. Beslut om fastighetssamverkan måste
uppenbariigen kopplas lill ställningstagandena i samhällsplaneringen på etl
effektivt och praktiskt sätt. Det har i många sammanhang när det gäller
markanvändningsfrågor m m visat sig ändamålsenligt atl upprätthålla en
funktionell och organisatorisk åtskillnad mellan planering och genomföran
de. ---
--- Trots
atl lagstiftning om Jaktvårdsområden har funnUs i 40 år
täcker jaktvårdsområdena
bara 20% av den jaktbara arealen. I betänkandet framhålls all en ökad
jaktvårdsområdesbildning är i högsta grad angelägen för all undanröja del
hinder ägosplittringen ulgör för Jakten och viltvården i övrigt. I det förra
betänkandet om Jaktlagstiftningen diskuterades också tanken på en obligatorisk
indelning av landets jaktmark i jaktvårdsområden, en tanke som LMV anslöt sig
till mot bakgmnd av vad som framgick om målsättningen med lagstiftningen. Om
syftet är att få Ull stånd Jaktvårdsområden i väsentligt högre grad än för
närvarande anser LMV det
fortfarande
tveksamt om de föreslagna reglerna kommer att kunna
ge
åsyftat resultat.
1.29 Länsstyrelsen
i Södermanlands län: Behov av former för samverkan
över fastighetsgränser finns i olika avseenden. Faslighelsbildningsmyn-
dighelerna har stor erfarenhet av samverkansfrågor i skilda sammanhang
genom den roll dessa myndigheter har vid inrättande av gemensamhetsan
läggningar, gemensamhelsskog, vägföreningar och vid bildande av fiske-
ochJaktvårdsområden. Det är vidare värdefullt att lagstiftningen angående
dessa olika lyper av samverkan byggs upp enligt ell enhetligt mönster.
Det
torde således vara lämpligt, att utforma beslämmelserna om inrättande av
Jaktvårdsområde på likartat sätt som gäller för inrättande av
gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen, varigenom fastighets-
Prop. 1979/80:180 60
bildningsmyndighel
och inte som hillills länsstyrelse skulle komma alt handlägga dessa ärenden. En
förutsättning för en sådan ordning måsle givelvis vara, alt länsstyrelsen i sin
egenskap av tillsynsmyndighet över jakl- och viltvård på något sätt deltar i
förrältningshandläggningen tex i form av sakkunnigt biträde. Jfr 4 kap 34 8
fastighelsbildningslagen och 19 8 anläggningslagen. Eventuellt kunde
föreskrivas atl sådant sakkunnigt biträde alllid skall anlitas vid inrättande
av Jaktvårdsområde.
Länsstyrelsen
anser, att förutsättningarna för en sådan ordning bör närmare utredas. I
överensslämmelse härmed bör vidare övervägas om lagen om förvaltning av
samfälligheter kan göras tillämplig även på jaktvårdsområden.
2
Bildande av jaktvårdsområde
2.1 Centralnämnden
för fastighetsdata: Förfarandet. Länsstyrelsen och
länsjaktvårdsorgan i Gävleborgs län har genomfört försök med alt använda
ADB-rutiner i förberedelsearbetet och genomförandel av förnyelse av
jaktvårdsområden.-
Inom
de koordinatregistrerade områdena finns möjligheter alt förenkla arbetet vid
handläggningen av jaktvårdsområdens tillkomst och förnyelse. Detta gäller både
vid förberedelserna som görs av markägarna själva och/ eller
jaktvårdsorganisationerna samt vid fastställelseprövningen hos länsstyrelsen.
En
erfarenhet från den nämnda försöksverksamheten är emellertid att
länsstyrelserna endast undantagsvis har medel som kan användas för att utnyttja
ADB-mtinerna. CFD anser att del bör skapas möjligheter för länsstyrelserna alt
utnyttja de nämnda ADB-rulinerna som visat sig medföra lägre kostnader och
kortare handläggningsrutiner.
I
488 fastighetsregislerkungörelsen (SFS 1974; 1059 omtryckt 1979:11) anges all
Jaktvårdsområden fär redovisas på registerkartan. - - - Registrering medför
fördelar ur främst två synpunkter. För det första erhålls en officiell
redovisning på fastighetsnivå. För det andra blir det också möjligt atl på ell
enkell och billigt sätt erhålla en förteckning över de delägande fastigheterna
för varje jaktvårdsområde.
Uppgifterna
i registret måste hållas aktuella sedan jaktvårdsområdet bildats. Detta kan ske
genom alt anvisningsvägen reglera så att avisering av förändringar sker till
fastighelsregistermyndigheten. Konstruktionen att ändamålet för nybildade
fasligheter styr medlemskap i Jaktvårdsområdet gör att omfattningen av
aviseringen blir liten.
En
redovisning av jaktvårdsområdena i fastighelsregislret kräver en justering av
fastighetsregisterkungörelsen. I 25 och 42 88 skall jaktvårdsområden
tilläggas.
2.2 Kammarkollegiet:
Förfarandet. Beredningen uttalar i betänkandet
(s 106) - med hänvisning lill kammarkollegiets yttrande över Jaktmarks
utredningens förslag - att samfällighet bör kunna ingå i Jaktvårdsområ
de. ---
------ I
betänkandet lämnas inga anvisningar beträffande röstetalsbe
räkning för samfällighet.
Enligt
4 8 lagen (1938:274) om rätt till Jakl får delägare i samfällighet endast för
egna behov ulöva jakträtt på samfälligheten. För upplåtelse av jakträtten
fordras i princip enighet bland delägarna. Möjlighel till upplå-
Prop. 1979/80:180 '
telser
genom majoritetsbeslut belräffande samfällighet finns dock vid
del-ägareförvallning eller föreningsförvallning enligt lagen (1973: 1150) om
förvaltning av samfälligheter (12, 49 och 5i 88). Angivna bestämmelser skulle
kunna tala för att man i princip bör beräkna endasl en röst för samfällighet
som intas i Jaklvårdsområde. Det är dock tveksamt om en sådan
röstetals-beräkning alltid är lämplig. Om samfälligheten är gemensam för alla
eller en del av fastigheterna inom Jaktvårdsområdet kan sålunda konflikt uppkomma
med den eljest gällande grundsatsen atl den som äger flera fastigheter inom
området endast skall ha en röst. Del kan också diskuteras om resultatet av
röstetalsberäkningen blir helt tillfredsställande i fråga om fasligheter med
gemensam ägovidd men med olika ägare. Frågan börenligt kollegiets mening
ytterligare övervägas.
---- Det
verkar---- naturiigare att styrelsen utses och stadgarna i
sina
detaljer antas vid den försia Jaktstämman inom områdel. Under förbe
redelse- och förrättningsförfarandel bör däremol - liksom för närvarande
vissa grundläggande regler bl a för jaklulövningen och viltvården be
handlas, varjämte en inlerimsstyrelse bör kunna ulses. Mot försla
gel atl länsstyrelsen skall besluta om bildandet av Jaklvårdsområde bör
intet vara att erinra. Om stadgarnas anlagande finnes böra förbehållas den
första Jaktslämman, bör länsstyrelsens beslul i vart fall innefatta all gmnd-
regler för områdel fastställs.
2.3 Lantbruksstyrelsen:
Förfarandet Enligi beredningens mening är
det
tillräckligt om vederbörande kommun ges rätt all initiera lill områdesbildning.
Lantbruksstyrelsen anser i likhet med lantbruksnämnden i Västerbottens län det
- mot bakgmnd av länsstyrelsernas handläggning av Jaktfrågorna vara mera
befogal att ansvaret härför läggs på länsslyrelsen. Kommun och andra
officiella organ har därmed möjlighel all lill länsstyrelsen framställa
önskemål om officialinitiativ.
2.4
Skogsstyrelsen: Vdlkoren för
bildande. Beredningens förslag belräffande majoritetskrav vid bildande av
jaklvårdsområde är med hänsyn lill betänkandets huvudsyfte väl avvägt. (5 8).
2.5
Statens naturvårdsverk:
Vdlkoren för bildande. Den koppling mellan kränkning av enskild rätt (118
jaktlagen) och fastighetsägare med ideella betänkligheter (41 8 jaktstadgan)
som finns i gällande bestämmelser försvinner i föreslagen ny lag. Del
förhållande atl huvudsakliga regler för avlysning av jakt las in som en passus
i områdels stadgar är enligt verkels förmenande helt otillfredsställande och
kan förväntas leda till svårigheter att samla tillräcklig majoritet för
bildande av jaktvårdsområde. Del antyder närmare att sådan avlysning ej är
fråga om enskild rätt utan en fråga för Jaktstämmas avgörande.
För
fastighet som förvärvats för naturvårdsändamål kan det ofta dröja flera år
innan förordnande enligt NVL meddelas. Det är därvid nödvändigl alt möjlighet
föreligger att om behov av vetenskapliga eller andra skäl föreligger kunna
undanta sådan faslighel från Jakl.
Verket
har inte något att erinra mol den modifiering av opinionsvillkoret som skett.
Dock anser verket att undantaget som får ske när särskilda skäl föreligger är
något vagt utformat samt motiverat och föreslår all detta görs avhängigt
anvisningar eller kopplas lill etl officialinitiativ (se även 13 8).
Förfarandet.
13 8--- Officialinitiativ tillämpas regelmässigt restrik
tivt och sparsamt. Exempel på fall där del kan länkas utnyttjal är när en
Prop. 1979/80:180 62
ansökan
uteblir p.g.a. bristande kunskap, rädsla för personliga insatser
och koslnader eller atl jakten och faunavården genom alltför komplicerade
förhållanden sedan länge förlorat silt värde och nyttan ter sig avlägsen. 1
sådana fall kan jaklvårdsområde med framgång bildas genom etl official
initiativ. Förutom kommun bör även länsstyrelse ges dylik initiativ
rätt. ---
14------ 8.----------------- Punklen
I bör utformas så alt förslaget avser området
markerat
på karta samt de fastigheter och fastighelsdelar del beslår av.
-- Beträffande
förteckning över medlemmar enligt punkt 3 kan sådan bli
mycket
betungande alt upprätta och eventuella brister på formella grunder
äventyra ett genomförande. Dock kan del vara av slorl värde för delägarna
att veta hur många och vilka personer som kan förväntas bli medlemmar
med stöd av 22 8. En rätl att deltaga och yttra sig vid eventuell förtättning
rörande områdesbildning torde eljest kunna bevakas genom delägaren eller
indirekt genom atl efter anmälan av delägare förteckna kända presumtiva
medlemmar.---
15 8.
Normalt torde vara att länsstyrelsen först prövar om områdesbild
ning kan ske på basis av ansökningshandlingarna eller efter viss komplette
ring av dessa och därefter tar ställning lill frågan om förordnande av
förrättningsman. De båda styckena bör därför innehållsmässigt byta plals.
2.6
Domänverket: Villkoren för
bildande. Domänverket har inget all erinra mot alt majoritetskravet vid
bildande av jaktvårdsområde sänks i enlighel med beredningens förslag.
Tillsammans med föreslagen avveckling av del obligatoriska
förrätlningsförfarande, som nu lillämpas, lorde sänkt majoritetskrav medföra
en förenkling som påskyndar och främjar Jaktvårdsområdesbildning.
2.7
Hovrätten för övre Norrland:
Villkor för bildande. Den föreslagna lagstiftningen innehåUer en rad
bestämmelser, som syftar till alt åstadkomma en rimlig avvägning mellan
enskilda intressen och allmänna jaktvårds-intressen. Av 5 8 framgår t. ex. atl
en tredjedel av berörda fastighetsägare kan tvingas in ijaktvårdsområdet mot
sin vilja. Den föreslagna bestämmelsen i 4 8 2 p kan knappast anses vara i
samklang med dessa tankegångar. Över huvud taget är innebörden av den
föreslagna bestämmelsen om alt enskild rält inte får kränkas oklar och inte
heller ger beredningens överväganden någon ledning för tolkningen. Syflel med
molsvarande bestämmelse i nu gällande lagsliftning - 11 8 jaktlagen - uppges
bl.a. ha varit alt förhindra att stadgarna för områdel skulle komma atl kränka
enskild rält (Jfr Bouveng, Jakträtt och viltvård, 1956, s. 45 fO. Ocksä
stadgarna kan emellertid såväl enligt nu gällande lag som enligt lagförslaget
komma atl innehålla bestämmelser, som medför alt enskilda iniressen får vika
för åstadkommande av en lämplig Jaklulövning och tillfredsställande viltvård.
Enligt hovrättens mening borde 4 8 2 p ge uttryck för tanken att stadgarna för
områdel inte får strida mot lagen om Jaktvårdsområden eller annan förfallning
samt alt inte heller i övrigt tillkomsten av områdel får olillbörligen kränka
enskild rätl. Möjligen kunde del vara tillfyllest att - med slopande av 4 8 2 p
- intaga en beslämmelse i 24 8 lagförslaget molsvarande 308 andra stycket
lagen (1976: 997) om vattenförbund atl stadgarna inte får innehålla föreskrift
som strider mot den nu ifrågavarande lagen eller annan författning.
2.8
Kammarrätten i Sundsvall;
Vdlkoren för bildande. X likhet med beredningen anser kammarrällen att
opinionsvillkoret även i fortsättningen bör
Prop. 1979/80:180 63
innefatta
etl precist angivet majorilelskrav och att majoriletsberäkningen
bör ske på samma sätl oberoende av hur bildandefrågan handläggs. Kam
martätten saknar anledning till erinran mot det föreslagna majorilelsvill-
koret eftersom delta allmänt synes ha ansetts tillräckligt för all möjliggöra
praktiskt samarbete i Jaktvårdsområdets form.
Förfarandet. Beredningen
har föreslagit atl reglerna om bildande av jaktvårdsområde skall utformas så
atl sammanträde inför av länsstyrelsen förordnad förtättningsman skulle bli
betydligt vanligare förekommande inslag i förfarandel än vad
Jaktmarksutredningen tänkt sig i sitl förslag. Vad beredningen anför i denna
del (s 96) vill kammarrällen biträda. När del gäller att åsladkomma en
samverkan mellan ett ofta stort antal fastighetsägare, bland vilka viljorna
och meningarna kan vara vitt spridda beträffande både väsentliga och mindre
väsentliga frågor, bör elt förrätlningsförfarande vara överlägset ett
skriftligt förfarande. Vad angår förfarandet i övrigt förefaller beredningens
motivering (s 99) till atl fastighetsägarnas beslut på sammanträde,
vederbörligen protokollfört av förrättningsmannen, skulle ersättas av ett
utlåtande av förrältningsmannen ganska dunkel. Beredningen talar för övrigt (s
100) om fastighetsägarnas beslut och det förhåller sig Ju också så att
förrättningsmannens utlåtande i del absolut övervägande antalet fall inte
skulle innebära något annat än en registrering av utfallet av omröstningen.
Emellertid vill kammartätten inte motsätta sig den föreslagna förändringen
främst med hänsyn till att den innebär en anpassning lill vad som nu gäller
beträffande förfarandet vid bildande av fiskevårdsområden. Beredningen har
vidare föreslagit atl i de fall då länsstyrelsen väljer att fatta beslut om
bildande av Jaklvårdsområde utan föregående förtättning något
påminnelseförfarande före beslulel inte skall förekomma. Kammarrätten
ifrågasätter lämpligheten av denna ordning. Med hänsyn till att länsstyrelsen
kan komma att fatta beslut utan förtättning i vissa fall då fullständig enighet
inte råder mellan delägarna måste ett förfarande, genom vilket delägarna bereds
tillfälle inkomma med sina erinringar, fylla en viktig funktion. Delägarna kan
på så säll fä tillfälle att framföra sina synpunkter redan hos länsstyrelsen
vilket i sin tur kan motverka onödiga överklaganden. Exempelvis kan föreskrivas
all länsstyrelsen har att bereda delägarna tillfälle att inkomma med
erinringar mol det inkomna förslaget om del inte framstår som onödigt, vilket
torde vara fallel vid fullständig enighet mellan delägarna.
17
8. Vad beredningen anfört (s. l26)omatt en ofullsländighel i ansökan, som
medfört att någon nyttjanderättshavare inte blivit kallad lill förrättningen,
inte bör betraktas som hinder mot handläggningen synes ändamålsenligt.
Föreskrifterna om kallelse och delgivning bör i konsekvens härmed avse alla
ägare till mark, som enligt förslaget skall ingå i området, samt i övrigi alla
som kan bli medlemmar och som är kända.
Formuleringen
"lid och plats där ansökningshandlingarna finns tillgängliga" bör
omarbetas. Det bör föreskrivas att ansökningshandlingarna skall hållas
tillgängliga på plals och under tid, som förrättningsmannen bestämmer, och atl
meddelande om vad som sålunda gäller skall intas i kallelsen.
2.9
Stiftsnämnden i Göteborg: Villkoren för bUdande. Det av uiredningen föreslagna
preciserade majoritetskravet synes i sak riktigt. De föreslagna gränserna ger
klar favör till ägare av mindre fastigheter, som bör ha mest att vinna på en
samverkan, medan jaktbara, men måttligt stora fastigheter löper avgjord risk
all komma på mellanhand. Förfarandet. Bildande av Jaklvårdsområde föreslås
kunna ske efter an-
Prop. 1979/80:180 64
sökan
av fastighetsägare eller kommun. Något starkare motiv för kommuner alt ingripa
i dessa frågor lorde inte finnas, och möjligheten bör därför utgå i andra fall
än då kommunen själv är fastighetsägare. Risken atl bestämmelsen motverkar
huvudsyftet alt åstadkomma en frivillig samverkan mellan fastighetsägare är
uppenbar, då den bär drag av hot om myn-dighetsingripande.
Slopandet
av förtätlningstvånget ger goda möjligheter lill billig och okomplicerad
handläggning av enklare fall, vilket måste hälsas med tillfredsställelse. En
utveckling av förslaget till att gälla annan parallell lagstiftning bör
undersökas.
2.10------------------------------------------------ Länsstyrelsen
i Uppsala län: ViUkorenför bildande. Den mest kontro
versiella frågan i betänkandet torde vara den i förhållande lill nuvarande
lagstiftning - men i överensstämmelse med Jaktmarksutredningens förslag
- föreslagna sänkningen av majorilelskravel vid bildande av Jaktvårdsom
råde. Som framhållits i länsstyrelsens ovannämnda yttrande den 18 decem
ber 1975 bör jaktvårdsområdes tillkomst och bestånd i största möjliga
utsträckning bygga på frivillig samverkan. Ett visst tvång mol markägarna
torde dock vara ofrånkomligt om man vill möjliggöra bildande av Jakt
vårdsområden i önskvärd omfattning. Enligt länsstyrelsens mening får de
av beredningen föreslagna majoriletskraven anses väl avvägda.
Förfarandet.
Vid förrättning för bildande av jaktvårdsområde bör det enligt länsstyrelsens
uppfattning åligga förrättningsmannen att aktivt medverka till att
jaktvårdsområdet blir juridisk person. Såvitt länsstyrelsen kan bedöma bör
reglerna om föreningsförvallning i lagen om samfäUighetsför-eningar vara ägnade
att ge den erforderiiga regleringen. Härigenom kan jaktvårdsområde också enkell
las in i det redan etablerade samfällighets-föreningsregistret hos
länsslyrelsen.
2.11
Länsstyrelsen i Östergötlands
län: Villkoren för bildande. Förslaget om sänkning av majorilelskravel
från 3/4 Ull 2/3 av antalet delägare och från 3/4 av arealen till 1/2 har
utföriigl motiverats i Jaktmarksutredningens betänkande "Jaktmarker"
och godtas av länsstyrelsen. Mot bakgrund av de erfarenheter som finns från
bestående Jaktvårdsområden och som redovisas i betänkandet bedömer
länsslyrelsen den av beredningen föreslagna majoriteten UUräcklig.
2.12
Länsstyrelsen i Kronobergs län:
Villkoren för bildande. Vi anser beredningens förslag om en allmän regel som
innebär att en aktueU områdes-bildning inte bör tillåtas om den försvårar
framtida områdesbildning bättre än en obligatorisk plan över indelning av länet
i jaktvårdsområden. Regeln torde dock medföra att länsstyrelsen på ett
överskådligt sätt måste ha överblick över bUdade Jaktvårdsområden. Härför vore
lämpligt om bUdade jaktvårdsområden redovisades på den ajourförda
fastighetskartan. Ett sådant system skulle också underiätta för
jaktvårdsområdet att, såsom föreslagits, följa förändringar i fastighetsindelningen
inom Jaktvårdsområdet.
Erfarenhetsmässigt
anser vi all en sänkning av majoritetstalen inte bör inge några betänkligheter.
Med hänsyn härtiU samt mofiven som redovisats för ökad områdesbildning anser
vi att de föreslagna opinionsvillkoren bör genomföras.
Förfarandet.
Beredningen har föreslagit att länsstyrelsen bör få möjlighet att antingen ta
upp frågan om bUdande av jaktvårdsområde till omedelbar prövning eller
förordna förtättningsman för aktuellt ändamål. Vi anser
en sådan beslämmelse välmotiverad och kan härvid nämna all
i flera fall har vid nybildning av Jaktvårdsområde endasl en markägare motsatt
sig bildandet, varför den kostsamma och tidsödande förrältningsproceduren måst
tillgripas innan jaktvårdsområdet kommil lill stånd. En sådan lill synes onödig
omgång kan förhindras om länsslyrelsen lillerkännes nämnda valmöjlighet.
------ I sill yttrande över jaktmarksuiredningens
belänkande anförde
länsstyrelsen alt det från effektivitetssynpunkt vore
fördelaktigt om fastighetsutredning ombesötjdes av eller godkändes av
fastighetsbildningsmyndigheten. Med hänsyn till de brister som förelegat vid
ny- och ombildning av jaktvårdsområden i de fall faslighelsutredning inte
utförts av lantmäteriteknisk personal är vi inte beredda att frångå vårt
ställningstagande i denna fråga. Till gmnd för upprättandet av
delägarförleckningen måste enligt vår mening ligga den ajourförda ekonomiska
kartan samt inskrivningsmyndighetens uppgifter om ägareförhällandena.
Uppgifterna som kan erhållas från länsstyrelsens dalaenhet bör i första hand
ses som ett komplement till inskrivningsmyndighetens register men lorde även
vara vägledande vid avgörandet av frågan om en viss faslighel klassas som
jordbruksfastighet eller annan fastighet. Del bör dock påpekas alt i icke
koordinatregistrerade län torde användningen av dataenhetens register vara av
mindre värde eftersom någon urskiljning av fastigheler inom ett tilltänkt
område inte kan ske såvida inte området omfallar en hel församling. Det torde
därför i många fall vara enklare all direkl hämta uppgifterna från
fastighetstaxeringslängderna.
Om inte en föreskrift meddelas att delägarförteckningen
skall vara upprättad eller granskad av lantmäteriteknisk personal kommer detta
arbete att åvila länsslyrelsen vid handläggningen av ärendet om bildandet av
jaktvårdsområdet. Vi är dock medvetna om all kravel på av lantmäteriteknisk
personal upprättad eller granskad delägarförleckning borde kunna frångås om det
tilltänkta jaktvårdsområdet skall bestå av endast ett fåtal fastigheter. Vi
vill därför föreslå att ansökan om bildande av Jaklvårdsområde skall, såvida
länsstyrelsen inte besiämmer annal, vara åtföljd av delägarförteckning som
uppgjorts eller granskals av lantmäteriteknisk personal.
2.13 Länsstyrelsen i Kristianstads län:
Förfarandet. Liksom Skånska Jä-garsällskapet ifrågasätter länsstyrelsen
nödvändigheten av atl lill ansökan om bildande av jaktvårdsområde behöva foga
förteckning över samtliga personer som kan få bli medlemmar i områdel. Bland
annat kan det ibland råda viss oklarhet beträffande Jaktarrenden. Vidare bör
kallelseförfarandet i fråga om förtätlningssammanträde tydligt framgå av
lagtexten. Formuleringen av 17 8 i förslaget till ny lag innebär atl
delgivningslagen här skall tillämpas. Emellertid torde det i praktiken bli
svårt atl avgöra om man skall kunna använda s. k. kungörelsedelgivning enligt
delgivningslagen i stället för personlig delgivning. Hänvisningen till
sistnämnda lag bör lämpligen ersättas med etl klart angivande vilka krav på underrättelse
om sammanträde som skall ställas. Härvid bör som minimum gälla atl annonsering
i ortspressen måste ske i god tid före sammanträdet.
2.14 Länsstyrelsen i Hallands län:
Förfarandet. Enligt förslaget skall ansökningshandlingarna bl. a. innehålla en
arrendalorförteckning. Denna föreskrift synes onödig med hänsyn till atl
endasl markägare föreslås få bestämmanderätt i fråga om områdesbildning.
Föreskriften bör enligt länsstyrelsens mening därför kunna utgå.
5 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 180
Prop. 1979/80:180 66
I
samband med genomförandet av delreformen bör även övervägas föreskrifier om
registreringsförfarande och aktförvaring i likhet med vad som gäller
belräffande fiskevärdsområden.
2.15--- Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län: Villkoren för bildan
de. I betänkandet (sid 106) framhålls att ulöver vanliga fasligheter
bör
även samfälligheter kunna ingå i jaktvårdsområde. Länsslyrelsen tillstyrker
detta, eftersom mossar och myrar, som kan vara stora och viltrika, ofta ägs av
flera fastigheter gemensamt. De problem som är förknippade med atl låta
samfälligheter, som nästan aldrig står under särskild förvaltning, ingå i
jaktvårdsområden har dock inte berörts av utredningen. Frågor om delägande,
kallelse, rösträtt m. m. beträffande samfälligheter bör därför utredas
närmare. Därvid är 4 8 Jaktlagen av intresse.
----- De
föreslagna ändringarna i majoritetskravet tillstyrkes då därige
nom en samordnad jaktutövning och andra åtgärder som främjar viltvården
kan underiättas. Eftersom fömtsätlningarna för elt väl fungerande samar
bete inom Jaktvårdsområden torde vara mindre Ju lägre majoriletstal som
området bildas med anser länsstyrelsen dock alt det under lagstiftningsar
betet klart bör påpekas att jaktvårdsområden i första hand bör bildas
genom helt frivilliga överenskommelser.
Förfarandet.-- Även
om beredningen inte föreslår atl del skall vara
villkor
för bildande av jaktvårdsområde att del sker i enlighet med uppgjorda planer,
slälls ökade krav på planmässighet då Jaktvårdsområden bildas. Det måste därför
betraktas som en brist att förslagel inte innehåUer bestämmelser om att
jaktvårdsområdet, sedan beslut därom fattats, skall redovisas på karta,
exempelvis den ajourförda fastighetskartan (ekonomiska kartan). Detla bl. a.
med hänsyn till atl området skall ha en sådan avgränsning att det inte kan
antas försvåra framtida områdesbildning för angränsande marker.
2.16--------------- Länsstyrelsen
i Älvsborgs län: Villkoren för bildande. Enligt länssty
relsens mening kan- den föreslagna undanlagsregeln från majoritets-
kravet leda tiU visst godtycke och minska utsikterna till positivt samarbete
mellan fastighetsägarna. Länsslyrelsen avslyrker därför den föreslagna
undanlagsregeln.
Förfarandet.
Erfarenheten visar att delägarförteckning och kartmaterial i ärenden om
bildande av jaktvårdsområden ofta är behäftade med felaktigheter. Del är
därför av stor vikl all delägarförteckning och karta upprättas av
fastighetssakkunnig. 14 8 bör kompletteras i detta hänseende.
2.17 Länsstyrelsen
i Skaraborgs lan: Vdlkoren för bildande. X länsstyrel
sens yttrande över jaktmarksutredningens förslag tillstyrktes förslaget om
att upprätta en plan för länens indelning i jaktvårdsområden vilken dock
inte borde vara bindande. Länsstyrelsen vidhåller atl en sådan plan skulle
vara av värde, dels som ledning vid bildande av Jaktvårdsområden, dels
troligen utgöra elt incitament lill områdesbildning.
Beredningen
har föreslagit alt även fortsättningsvis skall ställas krav på viss bestämd
majoritet bland delägarna för bildande av Jaktvårdsområde. Åven om förslagel
skiljer sig från sättet atl reglera samma fråga i liknande lagstiftning,
ansluter sig länsstyrelsen till beredningens förslag. Den föreslagna
majoritelsregeln utesluter ett moment av subjektiv värdering och torde
uppfattas som mera tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt.
Förfarandel.
Länsslyrelsen vill understryka vikten av att en korrekt
Prop.
1979/80:180 67
förteckning
över fastigheterna inom ell planerat Jaklvårdsområde tas fram som underiag för
arbetet med områdesbildningen. I många fall, särskilt när del gäller mindre
områden, kan bildande av jaktvårdsområden ske efler frivillig överenskommelse.
Det innebär fördelar ur bl. a. kostnadssynpunkt och bättre möjligheter atl
uppnå ell gotl samarbete inom områdel. Della enkla och i många fall lämpliga
förfarande förutsätter, mol bakgrund av länsstyrelsens erfarenheter, att
fastighetsförteckning och karta tas fram under medverkan av lantmäterisakkunnig
personal. Länsstyrelsen anser frågan vara av sådan vikt att föreskrift om detta
borde ingå i författningstext.
Förekomsten
av samfälligheter och av dödsbon ägda fastigheter kan innebära svårigheter vid
områdesbildning och tillämpningsproblem vid områdes förvaltning. Betr.
delgivning med och rätt all företräda sådana subjekt torde dock inte vara
motiverat med särregler i detla sammanhang. Länsstyrelsen anser det däremol
påkallat atl i vart fall i motivuttalande lämna vägledning för behandlingen av
samfälligheter vid röstning m. m.
2.18 Länsstyrelsen
i Värmlands län: Villkoren för bildande. X likhet
med
beredningen anser länsstyrelsen det mest lämpligl att bildande av elt
Jaklvårdsområde görs beroende av alt ell precist angivet majoritetskrav är
uppfyllt. De föreslagna majoritetstalen är härvidlag väl avvägda.
Den
möjlighet förslaget ger atl bilda Jaklvårdsområde även om de angivna
majoritetstalen inte är uppfyllda om särskilda skäl föreligger bör tiUämpas
restriktivt.
Förfarandet.
Enligt punkt 3 skall ansökningshandlingarna innehålla förteckning över de
personer som enligt 3 § andra stycket får bli medlemmar i området. Av
specialmotiveringen till förslaget i denna del framgår atl kraven bör kunna
ställas lägre beträffande denna förteckning än när det gäller
delägarförteckningen. Länsstyrelsen, som delar den uppfattning som beredningen
sålunda gett ullryck för, anser alt författningstexten bör anpassas efter
detta förhållande.
2.19 Länsstyrelsen
i Jämtlands län: Vdlkoren för bildande. Länsstyrelsen
är i likhet med beredningen inte beredd all ställa villkor att bildande av
jaktvårdsområden skall ske enligt upprättade planer. Om detta villkor hade
ställts föreligger risk att det hämmat intresset för atl bilda områden. Strä
van bör främst vara atl få en positiv samverkan mellan delägarna inom ell
område saml atl finna en avgränsning som är naturiig inte bara för det
aktuella områdel ulan även också för framtida områden på anslutande
marker.
Länsstyrelsen
tillstyrker beredningens förslag om elt i förhållande till vad som f. n. gäller
sänkt majorilelskrav.
Förfarandel.
Från rättssäkerhetssynpunkt m. m. måste det anses som angeläget att de
fastighetsrättsliga frågorna blir tillräckligt genomarbetade i samband med utom
annat bildandet av området. Det är härvid av största vikt atl den av
länsslyrelsen förordnade förrätlningsmannen besitter lillräckliga kunskaper i
fastighetsrätt. Härigenom garanteras kvaliteten i de handlingar som ligger till
grund för förrättningen och som senare länsslyrelsen har att grunda si» beslut
på. Speciellt viktigt blir detta när länsstyrelsen fattar beslut ulan
föregående förrättning. Kravet bör här vara att nödvändig faslighelsutredning
för områdesbildningen verkställs av person med tillfyllest insikt i
fastighelsrältsliga frågor. Della kompetenskrav bör enligt länsstyrelsens
mening tas in i den föreslagna lagen, om förslaget i
Prop. 1979/80:180 68
denna
del accepteras. Det av uiredningen framförda förslaget lill datamaskinen
framtagning av fasligheisförleckningar kan i dagsläget aldrig ersätta den
nödvändiga faslighelsutredning som måste ske av expertis.
Länsstyrelsen
ifrågasätter emellertid om någon siörre fördel erhålles genom den ökade
möjligheten att undvara förrättning. Erfarenhetsmässigt har kunnat konstateras
vid handläggningen av förrättningar för bildande av Jaktvårdsområden atl
fastighetsägare som varit emot bildandel i regel inte hafl samma möjlighet som
Ja-sägarna att på elt tidigt stadium informera sig om planerna för
områdesbildningen. Förrättningssammanträdet är många gånger det första
tillfället som dessa erhåller en djupare kunskap om förslaget lill jaklvårdsområde.
Dessulom har förrätlningssammanlrädet även en belydelsefull informaliv uppgift
för samtliga berörda fastighetsägare. Länsstyrelsen förordar därför i försia
hand att gällande bestämmelser i denna del bibehålls.
2.20 Länsstyrelsen
i Norrbottens län: Villkoren för bådande. 1 länsslyrel
sens yttrande över jaktmarksuiredningens betänkande SOU 1974: 80 ansåg
länsslyrelsen det vara angelägel all få till stånd en indelning av mark av
jaktlig betydelse i ändamålsenliga och tillräckligt slora enheter som med
gav atl en meningsfylld jakl- och viltvård kunde bedrivas på enheterna.
Bakgrunden för länsstyrelsens uppfattning var den äganderätlsstruktur
som råder inom vissa delar av länel. Genom landsbygdens avfolkning
kommer markägare antingen de ensamma äger en fastighet eller är dödsbo
delägare att fjärmas från den direkta kontakten med Jakt- och viltvård.
Farhågor att gå miste om den personliga ägande- och bestämmanderätten
över marken kan då verka hämmande på viljan alt medverka lill bildande
av Jaktvårdsområden på en avlägsen fäderneort. Mot bakgrund härav är
beredningens förslag om sänkt majorilelskrav vid bildande av jaktvårds
områden etl viktigt steg i strävandena atl komma till rätta med den ägo
splittring som nu är rådande. Länsslyrelsen tillstyrker därför de föreslagna
majoriletskraven.
Förfarandet.--- All
ansöka om bildande av etl jaktvårdsområde
kommer
därför att kräva etl betydande mått av arbete från fastighetsägarnas sida. Det
torde inte så sällan komma all medföra svårigheter på grund av oenighet inom
området, bristande administrativ rutin m.m. för fastighetsägarna att
åstadkomma godtagbara ansökningar. Länsstyrelsen vill därför ifrågasätta om
inte en möjlighet bör ges i lagen all få en förrättningsman förordnad att
handlägga frågan om bildande av jaktvårdsområde utan att samtidigt behöva inge
de föreslagna ansökningshandlingarna.
---- Enligt
de nuvarande reglerna ska förrältningsmannen visa alt
kallelse
har avsänts till berörda personer i rekommenderat brev. Därutöver ska
annonsering ske i ortspressen. Länsstyrelsen har inte upplevt all någon
rättsförlust eller nackdel i övrigt uppkommit genom de nuvarande
kallelsereglerna. Länsstyrelsen föreslår därför att de nuvarande kallelsereglerna
behålles.
2.21 Riksåklagaren:
Villkoren för bildande. X lagstiftning angående andra
samfälligheter - anläggningslagen (1973: 1149) och lagen (1976:997) om
vattenförbund - har i stället för etl preciserat majorilelskrav föreskrivas
ett opinionsvillkor, varvid bildningen inte får ske om sakägarna mera
allmänt motsätter sig åtgärden. Fiskevattensulredningen har även föresla
git etl allmänt opinionsvillkor i sill förslag lill lag om fiskevårdsområden.
Det kan ifrågasättas om beredningen i sitl förslag anfört bärande skäl för
Prop. 1979/80:180 69
alt
i detla avseende särskilja bildandet av Jaktvårdsområden från bildandet av
andra likartade samfälligheter. Jakträtten är emellertid en integrerande del av
äganderätten lUI fast egendom. Sambandet mellan äganderätt och jakträtt har en
stark historisk förankring. Det har därför fallit sig naturiigt all ställa höga
majorilelskrav för bildande av jaktvårdsområden. På grund härav kan jag biträda
beredningens förslag alt i stället för all införa ett allmänt opinionsvillkor
sänka majorilelskravel till det nu föreslagna för att underlätta bildandet av
jaktvårdsområden. Del lorde emellertid kunna förutsättas att en framtida
lagstiftning på områdel kommer alt utformas i enlighet med de principer som
gäller för bildandet av lidigare berörda samfälligheter.
2.22 Statskontoret:
Villkoren för bildande. 4 8 punkt I bör lyda: ... områ
det med hänsyn till det allmänna naturvårdsintressel är varaktigt lämpat
för sitt ändamål.
Motivering:
Att Jaktvårdsinlresset bör vara inordnat i det allmänna naturvårdsintresset bör
klart framgå på en framträdande plals i lagtexten. Statskontoret vill i detta
sammanhang erinra om jaktmarksuiredningens uttalande (SOU 1974: 80 sid 65):
"Vården av viltstammarna är i grunden en för alla medborgare gemensam
naturvårdsuppgifl som skall vara samordnad med övrig naturvård. Jakten skall
så långl möjligt formas till elt verksamt medel i vården av viltstammarna och
inordnas i den allmänna naturvården."
Förfarandet.
18 8 2:a slyckel bör lyda: Råder osäkerhet om avgränsningen av viss mark som
skall ingå i området, skall marken ha den avgränsning som förrättningsmannen
bestämmer sedan de närvarande har fått yttra sig i frågan.
Motivering:
Det är inte bara själva arealen av området som är av betydelse utan hela
avgränsningslinjen mellan en del av en fastighel som t. ex. är bevuxen med skog
(och skall ingå i jaktvårdsområdet) och en del av fastigheten som t. ex. är
bebyggd (och inte skall ingå i della område). Så snart avgränsningslinjen är
beslutad, är arealen inte en bedömningssak utan ett faktum. Arealen bör inte
bestämmas efter ett antal personers skattning, utan den bör, med för ändamålet
avpassad noggrannhet, mätas på karta.
2.23 Svenska
jägareförbundet: Villkoren för bildande. 5 8. Svenska Jägare
förbundet tillstyrker sänkningen av majoriletskraven och finner att de
majoritetskrav som föreslagits kommer all innebära en ökad jaktvårdsom
rådesbildning, vilket som ovan anförts är önskvärt ur alla synvinklar.
Vad
avser undantagsbestämmelsen i sista meningen, innebärande all Jaktvårdsområde,
om särskilda skäl föreligger, får bildas även om de föreslagna majoritetskraven
inte är hell uppfyllda, finner jägareförbundet denna äventyrlig. Av
motiveringen framgår emellertid att bestämmelsen skall tillämpas endast i
verkliga undantagsfall och endast om vissa särskilt angivna omständigheter
föreligger. Bildande av Jaklvårdsområde utan att de föreslagna majoriletskraven
är uppfyllda skulle således vara myckel sällan förekommande. Svenska
Jägareförbundet finner dock mot bakgrund av - dels att majoriletskraven sänkts,
dels den osäkerhet som del kan komma att innebära med en beslämmelse om atl
majoriletskraven i vissa fall kan ytterligare underskridas, dels det fåtal fall
där detta kan bli akluel t och meningsfullt, dels de problem som läll torde
kunna uppstå inom d ; Jaktvårdsområden söm fastställts med myckel liten
majoritet - att sisti meningen i 5 8 bör utgå.
Prop. 1979/80:180 70
7
8. Skrivningen "En faslighel som " är enligt jägareförbundets
mening
olycklig, då del ofta lorde vara fråga om flera fastigheter som tillsammans
utgör en sådan enhet alt den "lämpligen kan uigöra ett särskill område för
jakl och viltvård". Svenska jägareförbundet föreslår därför alt uttrycket
"En fastighel" bytes mot "Mark".
Förfarandet.
14 8 1. Enligt Jägareförbundels mening bör anges vilken typ av karta som skall
ingå i ansökningshandlingarna. I tämligen många fall har man vid ansökningar om
bildande av Jaklvårdsområde på vanliga topografiska kartor ungefärligen sökt
lägga in Jaktvårdsområdels gränser, vilket inte är tillfredsställande.
Uttrycket "samt karta över området" bör därför bytas mot "saml
ekonomisk eller annan karta, som visar faslighets-gränserna, med
jaktvårdsområdels ytiergränser inlagda".
Då
värdet även av en ajourförd förteckning över Jaklrällsarrendatorer inom ett
planerat Jaktvårdsområde enligt Svenska Jägareförbundels mening starkt kan
ifrågasättas - jfr förbundets synpunkter vad beträffar 17 8 - finner
Jägareförbundet atl 14 8 3 bör utgå.
17
8. Svenska Jägareförbundet finner för sin det all endast mark
ägarna inom det tilltänkta jaktvårdsområdet bör kallas till förrättningssam
manträde. --
23
8. Svenska jägareförbundet finner att bestämmelsen i 23 8
andra
slyckel bör utformas sä all det klart framgår att anmälan om Jakt-vårdsomrädets
styrelses sammansättning i initialskedet skall göras till länsslyrelsen men
all det därefter åligger länsjaktvårdsföreningen att ajourhälla förteckning
över styrelserna i länets jaktvårdsområden.
2.24
Skogsindustriernas samarbetsutskott: Villkoren för bildande. X lagförslaget
(4 8 2.) anges bl.a. som villkor för att område skall få bildas att enskild
rätt inte kränks. Detta är en central punkt i bolagens förhållande lill
jaktvårdsområdet som samverkansform. En förutsättning för bolagens positiva
medverkan i bildande och administration av jvo är alt viltvården och
Jaktutövningen kan förenas med markägarens markanvändning i övrigi -främst ett
rationellt skogsbruk. Jakten skall därvid betraktas som en ekonomisk faktor
alt samman vägas med markinnehavets övriga värden.
Om
enskild rätt uppfattas som inskränkt i dessa avseenden föreligger en uppenbar
risk atl bolag och andra markägare med innehav, som med hänsyn till omfattning
och övriga förulsältningar kan utgöra egna jakten-heter, föredrar att förvalta
dessa utanför jaktvårdsområdes ram. Därmed kan inom stora delar av landet
bildning resp. ombildning av Jvo avsevärt komma att motverkas.
SISU
delar beredningens uppfattning atl i Jämförelse med en mera allmän utformning
av opinionsvillkor talar övervägande skäl för ell precist angivet
majorilelskrav vid områdesbildning. Vi kan också acceptera det föreslagna
majorilelskravel: 2/3 av fastighetsägarna företrädande sammanlagt minst
hälften av områdets areal.
Om
särskilda skäl föreligger får, enligt beredningen, områdel bildas även om dessa
majorilelskrav inte är hell uppfyllda. Urkopplingen kan ifrågasättas men SISU
accepterar förslaget med hänvisning till den restriktiva lillämpning som
beredningen fömtsätter i specialmotiveringen.
Förfarandet.
13 8. Ansökan om bildande av Jvo skall enligt förslaget få göras även av en
kommun. Denna rätt tillkommer självfallel kommunen som markägare inom ett
tiUlänkt område. Enligt vår uppfattning har tillräckliga skäl ej anförts för
kommunens rätt atl även i annat fall kunna uppträda som sökande.
Prop. 1979/80:180 71
14 8.
I mom. 3. föreslås att ansökningshandlingarna skall innehålla för
teckning över de personer som enligt 3 § andra stycket får bli medlemmar i
området. Med hänsyn till arbetet att få fram en sådan förteckning och lill
svårigheten atl hålla denna ä Jour vill vi ifrågasätta behovel av beslämmel
sen.
17
8. I andra stycket föreslås all kallelse till sammanträde avseende
områdesbildning skall delges den som kan bli medlem i området. Enligt SISUs
uppfattning är i detta skede av områdesbildningen i första hand markägarna
berörda, varför kallelsen bör kunna begränsas till denna kategori av blivande
medlemmar.
2.25 Sveriges
länsjaktvårdskonsulenters förening: Villkoren Jör bildande.
5 8. Erfarenheten talar för att etl sänkt majorilelskrav kan reducera arbets
insatserna vid Jvo-bildning betydligt ulan all ell framtida goll samarbete
inom etl nybildat Jaktvårdsområde riskeras. Samma ändringsförslag fram
fördes av jaktmarksulredningen och mottogs övervägande positivt.
7
8.1 den nya skrivningen har man bytt ut ordel "Jaklvårdsområde" mol
"särskill område för jakt och viltvård", men enligi kommentaren (sid.
123) är del inte fråga om någon ändring "i sak". Detta klarläggande
är viktigt, då man utan en sådan definition ofta lär komma i tvistemål om hur
stora de markområden skall vara, som inte skall kunna "tvingas in" i
etl Jvo. Texten: "lämpligen kan fungera i likhet med ell
Jaktvårdsområde" är klarare än "särskilt område osv.".
Förfarandet.
14 §. Här bör i p. 1 föreskrivas atl den ekonomiska kartan (svarl-vita
utgivningen) skall ligga lill grund för områdesangivningen.
Krav
på "arrendalorförteckning" enl. p. 3 kan innebära ett besvärande
merarbete i de fall antalet delägare är slort och alla skall tillfrågas om ev.
arrendatorer. Sådana uppgifter har aldrig behövts lidigare och torde vara
onödiga. Förfrågningar kan väcka inlresse för spekulalionsupplålelser.
Endast
de arrendatorer som "kan bli medlemmar" skall beredas lillfälle
närvara vid förrättning (17 8). Sådana personer borde i allmänhet stå i så pass
goll "förhållande" till resp. upplåtare, all man kan uppdra ål denne
alt kalla sin artendalor.
15 8.
De båda styckena bör byta plats innehållsmässigt sett.
17
8. (Sid. 125.) Nyheten med ordinär delgivning med kallelse i "ett vanligt
brev" är värdefull och bör kunna spara slora belopp, som eljest belastar
Jaklvårdsfonden.
21
8. Myckel prakfiskt och lämpligt att länsslyrelsen i silt beslut om bildande av
Jvo även fastställer stadgarna.
Vi
fömlsätler, att "anmälan om styrelsens sammansättning" gäller själva
starten för jvo-arbetet och avser länsslyrelsens Jvo-register. Etl krav om
kontinueriiga kompletteringar av adressuppgifter är inte realistisk.
Erforderliga matrikeluppgifter finns hos respektive länsjaktvårdsförening.
2.26---------------------- Länsstyrelsen
i Kalmar län: Vdlkoren för bildande. I likhet med be
redningen anser länsstyrelsen att den majoritet som önskar samar
beta i jakt- eller viUvårdsfrågor måste vara på vissl sätt kvalificerad. Mot
förslaget att sänka majoritelskravel till två tredjedelar av fastighetsägarnas
antal och atl dessa sammanlagt skall äga minst hälften av områdets areal,
måste dock länsstyrelsen anmäla viss tveksamhet. Om en alltför stor del av
medlemmarna "tvångsrekryteras" är del lätt hänt att samarbetet inom
området försvåras. Om emellertid förslaget i någon mån kan bidraga till ett
ökat bildande av jaktvårdsområden, vill länsstyrelsen dock ej motsätta sig
förslaget på denna punkt.
Prop. 1979/80:180 72
Förfarandet.
Förslaget lill kalldseförfarande lill förrättningssammanträde får anses
tillfredsställande utformat. Någon egentlig faslighetslängd föreslås dock ej,
vilket får anses vara en brist. Höga krav kommer atl ställas på
förrätlningsmannens omdöme, då han enligt förslaget vid sammanträdet i vissa
fall får bestämma vilken areal en fastighet skall "anses ha" (18 8 andra
stycket). Någon form av utredning i frågan om ingående fastighelsareal
erfordras enligt länsstyrelsens mening. Med den uiformning förslagel har fått
på denna punkt vil! länsslyrelsen ifrågasätta, om inte förtättningsmännen, som
Ju enligt beredningens förslag anförtrolls sagda uppgift, skulle få befogenhet
att förklara jaktvårdsområdet bildat - under vissa omständigheter.
Länsstyrelsens roll skulle då bli att förordna förrättningsman, registrera
Jaklvårdsområde och pröva besvär över förrättnings-mannens beslul samt vissa
administrativa uppgifier (t. ex. utbetalning av medel för kostnaderna för
förrättningen). Här kan Jämförelse ske med 1939 års lag om enskilda vägar och
förfarandel vid bildande av vägförening. Länsslyrelsens roll som nu är både
fastställande och granskande, registrerande och besvärsprövande samt
administrativ skulle på delta sätt i viss mån renodlas.
2.27
Länsstyrelsen i Gotlands län: Villkoren för bildande. Länsslyrelsen har vidare
uppfattningen att den majoritet om 2/3 av fastighetsägarna som vill bilda
Jaklvårdsområde bör äga siörre andel av arealen än som föreslagits som lägsta
gräns, lämpligen 2/3, för atl en klar opinion för bildandet skall vara
säkerställd och alt del ej skall riskeras att intressena hos ett fåtal ägare av
förhållandevis stora marker far komma att stå åt sidan.
---- Överiantmätaren
i länet har bl. a. påpekat all en särskild regel för
samfälld
mark bör införas. Länsslyrelsen delar uppfattningen atl en lagregel angående
samfälld mark ingående i Jaktvårdsområde kan vara erforderlig-..
Överlantmätaren:-- Vid
bildandet av jaktvårdsområden lorde del
enligt
den nya lagen lika väl som enligt nuvarande bestämmelser bli praktiskt laget
omöjligt alt få full formell täckning för alla berörda frågor utan atl en
orimlig arbetsinsats göres. Della gäller bl. a. den vanligen stora mängden
marksamfalligheter med olika delägarkretsar. För dessa samfälligheter kvarstår
huvudregeln i 4 8 jaktlagen orubbad. De kan alltså i princip inte las in i
Jaktvårdsområde utan atl delägarkretsen är utredd och vederbörliga beslul
träffade av samfällighelsdelägarna - varav en del kan ha sin enskilda mark
utanför jaktvårdsområdet. Av praktiska skäl borde man försöka få fram någon
regel med ungefäriigen följande innebörd: "Samfälld mark. Ligger inom
jaktvårdsområdels gränser samfälld mark, som vid lantmäteriförtällning avsatts
för gemensamt behov, ingår sådan mark ijaktvårdsområdet, däresl ej
länsslyrelsen av särskilda skäl förordnar annorlunda. Delägare i sådan
samfällighet har alllid rätt att närvara vid sammanträden, som rör
jaktvårdsområdets angelägenheter, men är icke i egenskap av delägare i
samfällighet också delägare ijaktvårdsområdet. Då beslut skall träffas efter
omröstning på grundval av delägares arealinnehav inom Jaktvårdsområde, skall
andel i samfällighet ej medräknas, om ej jaktvårdsområdels delägare vid
sammanträde enhälligt beslutat annoriunda."
Förfarandet.---
Länsstyrelsens möjligheter all beslula om bildande
av
jaktvårdsområde utan föregående förrättningssammanlräde bör inskränkas till de
fall då samtliga fastighetsägare är helt överens om atl områdel bör bildas, Elt
sammanträde kan förväntas klariägga förutsätt-
Prop. 1979/80:180 ; 73
ningar
för och konsekvenser av bildandet, vilket av rättssäkerhetsskäl torde vara
högsl väsentligt för både fastighetsägare och länsstyrelse i de fall då full
enighet mellan fastighetsägarna ej råder.
2.28
Länsstyrelsen i Malmöhus län:
Förfarandet. Enligt förslag till lag om fiskevårdsområden, som redovisais i
betänkandet "Fiska på fritid" (SOU 1978:75), skall sådant område
aUlid bildas genom att länsslyrelsen skall utse förrällningsman och meddela
direktiv till denne oberoende av om det klart framgår alt det föreligger
tillräcklig majoritet för bildandet av området. Det vore därför lämpligl att
även jaktvårdsområden alltid bildades genom förrättning. Inom ramen för ell
förrättningsinstitut gives goda möjligheter all verkställa erforderliga
utredningar, tillhandahålla sakkunskap samt all förhandlingsvägen lösa
eventuella motsättningar mellan sakägarna. Del bästa resultatet torde uppnås
genom ett frivilligt dellagande. Vidare förefaller del osannolikt att
handlingar i ärendet rörande jaktvårdsområden är kompletta, till exempel
åtföljs av fullständiga markägarförteck-ningar och kartor, då de inkommer lill
länsstyrelsen. Det ankommer då på länsslyrelsen all kontrollera och komplettera
handlingarna vilket medför myckel arbete. Länsstyrelsen skulle få salsa en hel
del av sina redan knappa resurser. Det måste därför vara en fördel om
länsstyrelsen inte behövde la alll för stor del i det grundläggande arbetet med
bildandet av Jaktvårdsområden. Då områdesbildningen är utan konflikter blir
också förrättningen enkel och därmed föga lids- och kostnadskrävande.
2.29
Länsstyrelsen i Örebro län:
Vdlkoren för bildande. Beredningen föreslår däremot inte som villkor för
bildande av Jaktvårdsområde alt delta skall ske i enlighet med upprättade
planer. Trots delta föreslår beredningen i 4 8 i dess lagförslag att ett
jaklvårdsområde får bildas endast om "framlida områdesbildningar inte kan
anlas bli försvårade". Det är svårt alt förslå hur denna bestämmelse skall
kunna iakttagas, om länsstyrelsen inte har tillgång till en plan. Enligt
länsstyrelsens mening är det önskvärt atl en sådan plan upprättas. Det är
vidare önskvärt med närmare anvisningar öm hur detta bör gä lill. Länsstyrelsen
anser också, atl bestämmelsen i Jaktmarksutredningens förslag är klarare och
förordar därför denna.
Förfarandet.-- Enligt
länsslyrelsens mening borde beredningen
starkare ha betonat vikten
av faslighelsutredning. Det hade också varit önskvärt all författningstexten
och motivuttalandena bättre klarlagt hur önskemålet om en tillförlitlig
faslighelsutredning bör tillgodoses. 1 fråga om karian bör det anges alt endast
faslighelskartan, dvs. den beträffande fastighetsindelningen ajourförda
ekonomiska kartan, bör godtagas. Det är inte minsl vikfigt med hänsyn till
framlida förhållanden. Eftersom elt Jaklvårdsområde är elt visst område på
marken, förändras dess omfallning inte av ändringar i fastighetsindelningen i annan
mån än som följer av 35-37 88 i beredningens förslag till lag om
Jaktvårdsområden. Med hänsyn lill att ändringar av nämnt slag är vanligt
förekommande, blir den ursprungliga faslighelsförteckningen ofta snart
inaktuell. Efiersom ett Jaktvårdsområde föreslås i princip bestå utan
tidsbegränsningar, kan förhållandena med tiden bli mycket förändrade. Om det
inte finns en tillföriiilig karta från böljan, torde det med tiden bli ogöriigl
att administrera jaktvårdsområdet.
I
fråga om förfarandet vid bildandel av Jaklvårdsområde vore del enligt
länsstyrelsens mening lämpligt att det sker på elt likartat sätt som bildandet
av fiskevårdsområde. En samordning bör därför ske mellan lagstiftningen om
Jaktvårdsområden och om fiskevårdsområden.
Prop. 1979/80:180 74
Enligt
förslaget skall länsslyrelsen kunna besluta om bildande av jaktvårdsområden
även om inte alla fastighetsägare är eniga. Delta är en nyhet i förhållande
till det nu gällande. I betänkandet (sid. 100) anföres bl.a. följande:
"Däremot bör något påminnelseförfarande inte vara nödvändigt i de fall
länsslyrelsen väljer att fatta beslut om bildande ulan föregående förrättning.
Länsstyrelsen får ju då förutsättas ha gjort den bedömningen att
ansökningshandlingarna utgör etl tillräckligt beslutsunderlag". Del anförda
är missvisande. Även om frågan inte regleras i lagen om Jaktvårdsområden,
medför bestämmelsen i 15 8 förvaltningslagen att länsstyrelsen inte kan besluta
om "tvångsanslutning" utan att faslighelsägaren beretts tillfälle all
yttra sig i ärendet.
Enligt
14 8 skall ansökan bl. a. innehålla förteckning över de personer som får bli
medlemmar i området. Enligt 17 8 skall förrätlningsmannen kalla den som kan bli
medlem. Del är oklart varför förteckningen inte endast behöver ange
fastighetsägarna och varför inte bara dessa skall kallas. Endast
fastighetsägarna kan besluta om bildande av Jaktvårdsområde.
Enligt
20 8 första stycket skall utlåtandet och övriga handlingar hållas tillgängliga
för granskning. Syftet härmed framgår inte av första stycket men av andra
styckel framgår indirekt att erinringar skall få ges in under granskningstiden.
Detta bör dock uttryckas klart redan i första stycket i likhet med vad som för
närvarande är fallet i 40 8 3 mom. jaktstadgan.
Enligt
21 8 skall i länsstyrelsens beslut om bildande av jaktvårdsområdet stadgarna
för området fastställas. Del framgår dock inte av lagtexten, om stadgarna skall
ingå i förtättningsmannens utiålande. Det framgår inte heller hur länsstyrelsen
skall förfara om stadgarna inte anses kunna fastställas i föreliggande skick.
2.30
Länsstyrelsen i Västmanlands
län: Förfarandet. Jakl- och viltvårdsberedningens förslag grundar sig på
jaktmarksuiredningens förslag och avviker från vad länsstyrelsen i sitl
yttrande framhöll endast såtillvida all beredningen inte anser det nödvändigl
all i lagstiftningen ge särskilda regler för hur förberedelsearbetet skall
bedrivas. Länsslyrelsen hade i silt yttrande framhållit vikten av att del av
lagstiftningen klart framgick vilka fastigheter som skulle ingå i jaktvårdsområdet
och vilka som var delägare i områdel. Länsslyrelsen vidhåller uppfattningen all
föreskrifter i detta avseende bör införas i lagen.
2.31
Länsstyrelsen i Gävleborgs län:
Villkoren för bildande. Länsstyrelsen anser i likhet med beredningen
att minst två tredjedelar av fastighetsägarna skall biträda förslag om
bildandel men menar att dessa även skall äga minst två tredjedelar av områdets
areal. Något avsteg från denna regel bör inte förekomma.
2.32
Länsstyrelsen i Västernorrlands
län: Villkoren för bildande. Enligt förslaget får Jaktvårdsområde bildas även
om majoritetskraven inte är helt uppfyllda i de fall särskilda skäl föreligger.
På gmnd av de svåra gränsdragnings- och tolkningsproblem som kommer att uppstå
för länsstyrelsen och svårigheter med den praktiska förvaltningen som kan
uppstå om en majoritet är emot jaktvårdsområdesbildningen är del tveksamt om
en undantagsregel skall införas.
Förfarandet.
Beredningen har inte ansett det vara nödvändigt att i lagstiftningen ge
särskilda regler för hur förberedelsearbetet skall bedrivas.
Prop. 1979/80:180 75
Länsstyrelsen
anser dock - i likhet med vad som föreslogs i del lidigare yttrandet - att
stora fördelar skulle vinnas med en föreskrift om att delägarförteckning och
karla skall upprättas av fastighetskunnig person eller myndighet. Därigenom
skulle den formella granskningen av ansökningshandlingarna kunna förenklas
liksom behovel av komplettering av ingivna handlingar skulle minska.
Vid
förrättning skall omröstning företas angående förslagel ull bildande av Jaklvårdsområde.
För tydlighetens skull bör detta framgå av lagtexten.
2.33
Länsstyrelsen i Västerbottens län: Vdlkoren för bildande. Områdesbildningen
fömtsätter självfallet etl planeringstänkande. Framtida bildande av
jaktvårdsområden får inte motverkas, inte heller organiserandet av den
reglerade älgjakten. Jaktmarksulredningen framförde för sin del förslag om en
sorts länsplanering för Jaktmarkerna. Denna plan avsågs ligga tUl gmnd för
indelningen i jaktvårdsområden. I sitt remissvar den gången anförde
länsstyrelsen.
"Som
en målsättning kan förslaget i och för sig godtas. Möjligheterna alt
förverkliga planen är emellertid beroende av bl.a. de administrativa resurser
man i fortsättningen kan påräkna. Sannolikt får man tills vidare räkna med ett
visst mått av improvisation. En plan av översiktlig karaktär, som i huvudsak
följer kommungränserna, lorde vara vad som för den närmaste framtiden kan
krävas.
Länsstyrelsen
vill i detta sammanhang även erinra om att älgjakten -som Ju är det
väsentUgaste inslaget i debatten om Jakten - redan 1976 går in i ett prov med
förändrad lagstiftning, innebärande en mera allmän övergång till reglerad Jakt.
Detla påverkar Jakiregleringen överhuvudtaget och kommer framför allt att få
ett stort inflytande på hur Jakten organiseras på del lokala planet.
Av
intresse i nu förevarande sammanhang är speciellt indelningen i
älgjaktsområden. Den indelningen bör få betydelse för
jaklvårdsområdes-problematiken och man bör nu inte binda sig för någol mera
specificerat system förrän den reglerade älgjakten gett svar på de praktiska
frågor som den kommer att medföra".
Citatet
skrevs i inledningsskedet av syslemet med reglerad älgjakt, som nu prövas under
ytlerligare tre är. Länsstyrelsens erfarenheier hittills talar närmast för att
en mera fullständig samordning av jakten kommer alt bli gällande ordning, när
den definitiva lagstiftningen lagils. Försiktigheten bjuder emellertid atl man
ändå avvaktar detta skede innan man överväger en organisatorisk förändring i
form av elt sorts plankrav som grund för indelningar i jaktvårdsområden.
---- Länsstyrelsen
anförde i sitl förta yttrande: "Utredningen föreslår
minst två tredjedelar av
hela antalet delägare, som också skall företräda mer än hälften av hela
områdets areal. Det är en påtaglig sänkning av nu gällande regler och strider
emot den i varje fall tidigare hävdade gmndtanken, att en klart övervägande
majoritet måste vara posiliv till frågan om bildande av ett jaktvårdsområde.
Arbetet för en ändamålsenlig jaktvård blir svårare att utföra Ju flera de
negativt inställda delägarna är. Påståendet i betänkandet alt många
fastighetsägare, som inte bilrätt beslutet all bilda jaktvårdsområde, senare
ångrar sig och blir positiva till jaktlig samverkan är enligt länsstyrelsens
uppfattning tveksamt underbyggt och kan knappast tas som argument för att sänka
majoriletsreglerna. Det finns också en obenägenhet att förlänga
giltighetstiden, som visar att många fastighetsägare också ändrar sig i
motsatt riktning."
Prop. 1979/80:180 76
Länsstyrelsen
anser fortfarande alt tillräckliga skäl inte föreligger all
ändra på omröslningsregeln. Det har ju visat sig, i varje fall inom vårt län,
att man lyckats nå ett högt antal områdesbildningar med den majoritetsre
gel som sedan länge gällt.
Förfarandet.
Vid okomplicerade fall av områdesbildningar känns förrättningen ibland onödig,
utgången är given. Ett enklare förfarande bör då vara möjligt och beredningen
har också gett anvisning härpå. Länsstyrelsen har föl sin del intet atl erinra
mot att länsstyrelsen i sådana situationer får, såsom föreslagils, la ställning
direkt på handlingarna.
En
annan rationaliseringsidé framförs i överlantmätarmyndighetens yttrande.
Förrättning skulle efter mönster av fastighetsbildning vara självständig och
kunna leda till elt beslul som efler lagakrafttiden endast behövde registreras
hos länsstyrelsen. Endasl vid överklagad förrättning skulle länsstyrelsen pröva
ärendet. Förfarandet innebär en radikal förändring av proceduren och
förutsätter atl förrättningen mera noga regleras. -Länsslyrelsen kan inte
säkert bedöma konsekvenserna av en sådan omläggning av beslutsansvaret.
Sannolikt förutsätter det atl faslighelsbildningsmyndighelen tar över
förrättningarna. Mot en sådan lösning talar länsstyrelsens erfarenhet av del
nuvarande systemet. För närvarande förordnas i flertalet fall särskild förtättningsman
(länsstyrelseanslälld Jurist) och ärendena handläggs både snabbi och till
Jämförelsevis låga kostnader.
Till
saken hör då också att ansökningar och det förberedande arbete som föregår förrättningarna
numera är av högre kvalitet. Den vikliga faslighets-förteckningen är sålunda
regelmässigt upprättad på lantmäterimyndigheten. Detta bör för övrigt
inskrivas som elt krav i 14 8 1 pkt. i den föreslagna lagen (alt. i
anvisningar). Förslaget om datamaskinell förteckning av fastigheterna synes
inte acceptabelt enligt vad överlantmälarmyndighelen anfört. Någol som
fortfarande kan göras bättre är dokumentationen av det förberedelsearbete som
redovisas med ansökan till länsslyrelsen. Åven detta krav bör inarbetas i den
ovannämnda paragrafen eller i anvisningar till denna.
2.34
Sveriges lantbruksuniversitet:
Villkoren för bildande. Det i nya förslaget 8 5 uppiagna förändrade majoritelskravel
är däremot mera tveksamt. Beredningen tar själv upp problemet (sid. 93-94) där
det är fråga om obligatorisk indelning av landels jaktmark i jaktvårdsområden.
Man slutar med atl konstatera att en obligatorisk områdesbildning i många fall
skulle leda till allvariiga motsättningar. Sådana motsättningar kan också
uppstå med ell sänkt majorilelskrav.
2.35
Lanbrukarnas riksförbund:
Villkoren för bildande. Lantbrukarnas riksförbund anser att etl sänkt majorilelskrav
kan underlätta samfällighetsbildning men att del samtidigt kan molverka alt
man erhåller en posiliv intressegemenskap inom jaktvårdsområdet. Förbundet vill
emellertid tillstyrka ett sänkt majorilelskrav vid förrättning så alt
jaktvårdsområde får bildas om minst 2/3 av fastighetsägarna godkänner detta och
atl denna majoritet äger minst 2/3 av ingående areal. Förbundet avstyrker
alltså beredningens förslag om atl den ingående marken bör vara minst hälften
av ingående areal.
Förbundet
kan även acceptera att majoritelskravel knytes endast till de fastighetsägare
som är närvarande vid förrättning under förutsättning av all förrätlningsmannen
ålägges en ordentlig informationsskyldighet till samtliga intressenter om den tillämnade
områdesbildningen och att alla
Prop.
1979/80:180 77
upplyses
om gällande röstningsregler. Lantbrukarnas riksförbund ansluler sig till
beredningens uppfattning att alla fasligheter eller fastighelsdelar som har belydelse
förjaklutövningen eller viltvården skall kunna ingå i etl Jaktområde. Förbundet
anser ej alt faslighetens taxeringsnalur skall vara vägledande i alltför hög
grad.
Förfarandel.
Lantbrukarnas riksförbund anser att liksom hittills förrättning alltid skall
hållas då samtycke från samtliga berörda markägare ej föreligger.
Förbundel
anser även all de meningsyttringar som tillkännages vid förtältningssammanträdet
bör vara avgörande. Tidigare avlåtna skriftiiga förklaringar skall således ej
behandlas vid förrättningssammanträde.
Utredningen
önskar ge förrältningsmannen en starkare ställning genom att en förtättning
efter omröstning bör avslutas genom att förrätlningsmannen skall avge etl
ullålande. Den slutgiltiga prövningen av frågan om Jaktvårdsområdels bildande
skall företas av länsstyrelsen. LRF tillstyrker den föreslagna ändringen.
---- Lantbrukarnas
riksförbund avstyrker all kommuner ges rält atl
initiera
en områdesbildning. Ofta är kommunerna redan markägare där friluftslivet har
sådan belydelse det här kan vara frågan om. En dylik initiativrätt kan även
motverka intressebildning hos berörda markägare.
2.36
Statens lantmäteriverk: Förfarandet. En av lantmälerieis
uppgifier
är all medverka lill förbättringar av faslighelsslrukluren, främsl genom
fastighetsreglering. En annan uppgifl är alt medverka lill atl åstadkomma
behövlig faslighelssamverkan bl.a. i form av gemensamma vägföretag samt
fiskevårdsområden och jaktvårdsområden. 1 bebyggelseområden uppkommer
samverkansfrågor avseende skilda slag av anläggningar. Lantmäteriet har alltså
erfarenhet av samverkansfrågor i olika sammanhang.
Lagstiftning
om samverkan i fråga om någon viss befogenhet, t. ex. Jakl eller fiske, bör
utformas så all man å ena sidan i tillräcklig mån beaktar de speciella fömtsättningama
och behoven inom den aktuella sektorn men å andra sidan tar till vara de
möjligheter som finns att bygga upp samver-kanslagstiftningen efler elt
enhetligt mönster. Flera skäl talar för enhetlighet och likformighet i
möjligaste mån. Överblick och orientering i regelsystemet underiättas för
sakägarna, myndigheterna och medborgarna. Enhetliga regler får en bättre
förankring. Fömtsättningarna för atl utforma en rationell och ändamålsenlig organisalion
för tillämpningen ökar.
Bestyren
med samverkansbesluten och kontakterna med sakägarna i
samband
därmed bör förläggas till elt genomförandeorgan, inrättat
för
sådana uppgifier. Del är inte ändamålsenligt all lägga dessa i slor
utsträckning praktiska och rutinberoende göromål på länsstyrelsen. Den
genomförandeinslans som bör komma i fråga är fastighetsbildningsmyn
digheterna, som därvid bör samarbeta med t.ex. fiskevårdsorganisationen
och Jaktvårdssakkunniga, vilket kan ske såväl samrådsvis som på basis av
sådana bestämmelser om biträde av sakkunniga som finns i FBL och AL
och som bör las in också i lagstiftningen om fiskevårdsområden och
jaktvårdsområden.-
Den
lösning som föreslås för Jaktvårdsområdena är inte ändamålsenlig, eftersom den
lägger för mycket detaljbestyr på länsstyrelsen. Del som där kallas förrättning
är egentligen bara en beredning i sammanträdesform.
Prop. 1979/80:180 78
2.37 Länsstyrelsen i Stockholms län: Förfarandet. Den
föreslagna lagen
kommer i många avseenden atl likna lagen (1960: 130) om fiskevårdsområ
den (LOFO). För LOFO har i belänkandet SOU 1978: 75 "Fiska på frilid"
föreslagits en del ändringar bl.a. i sättet för hur område skall bildas.
Förtättningsmännen meddelar beslut (19 8) om bildande och fastställer
grundregler för områdel. Beslutet vinner sedan laga kraft om inte besvär
anförs. Det kan ifrågasättas om inte ell sådanl förfaringssätt skulle kunna
tillämpas även beträffande jaktvårdsområden. Som Jämförelse kan nämnas
förrättning för bildande av vägförening och samfällighetsförening och för
rättning enligt anläggningslagen.
Enligt 23 8 skall styrelses sammansättning anmälas lill
länsstyrelsen. Bestämmelsen bör kompletteras med etl åläggande för
länsstyrelserna alt föra register över Jaktvårdsområdena. Jaklvårdsområdenas
anmälningsskyldighet beträffande styrelsens sammansättning föreligger
fortlöpande av 23 8 att döma. Kravet på anmälan enligt 9 8 synes dock böra
inskränkas till att gälla försia gången elt jaklvårdsområde börjar fungera.
2.38 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Villkoren för
bildande. Beredningens
förslag innebär all en viss majoritet skall uppnås för atl Jaklvårdsområde
' skall få bildas. Uppnås ej sådan majoritet får
Jaktvårdsområde bildas endast om särskilda skäl föreligger. Den angivna meloden
kan i tillämpningen leda till en formell hantering, som inte är i
överensstämmelse med förslagets anda. Del bör därför övervägas om inte opinionsvillkoret
bör få en mjukare utformning efter förebild i fastighelsbildningslagen och
anläggningslagen.
Förfarandet. Beredningens förslag avser inte elt renodlat
förrättningsförfarande. Det har inte byggts upp efter modell av det moderna
förrättningsförfarande som finns i anläggningslagen ulan bygger i stort på de
principer, som finns i 3 kap. lagen om enskilda vägar. Beredningen har inte
närmare redovisat motiven för att man inte valt den moderna
förrättnings-formen. Della är en brist i utredningen. Frågan bör ytterligare
belysas innan den föreslagna modellen antas.
2.39 Länsstyrelsen i Blekinge län: Villkoren för
bildande. Av skäl som
anförts ovan får det anses vara ett samhällsintresse atl antalet jaktvårds
områden ökar. Enligt länsstyrelsens uppfattning är emellertid det önskade
samarbetet mellan delägare saml mellan dem och övriga medlemmar i hög
grad beroende av atl det upplevs som frivilligt. Ju fler som har anslutits
mot sin vilja desto sämre kommer sannolikt Jakt- och villvårdssamarbelet
att fungera och etl Jaklvårdsområde där samarbetet går dåligt kan inte vara
något att sträva efter. I sitl yttrande över jaktmarksuiredningens belänkan
de Jaktmarker ansåg länsstyrelsen att nuvarande regler om kvalificerad
majoritet (tre fjärdedelar av antalet berörda fastighetsägare företrädande
lika stor del av områdets areal) borde gälla även i fortsättningen för
bildande av jaktvårdsområde. Med hänsyn till vad nyss anförts vidhåller
länsstyrelsen denna åsikt.
Förfarandet. Förslagel ger------ möjlighet alt avslå från
den omfat
tande omgång en förrättning innebär när en sådan inte bedöms kunna
påverka beslutet i fråga om bildandel och även ur andra synpunkter är
obehövlig. Uppenbarligen måste länsstyrelsens prövning härvidlag ulföras
med största omsorg. Den enskildes krav pä rättssäkerhet fillgodoses enligt
länsstyrelsens mening genom atl fastighetsägare som har vägande skäl på
begäran bör få bildandefrägan hänskjulen lill prövning vid förrättning. På
grund av vad som anförts tillstyrker länsslyrelsen förslaget i denna del.
Prop.
1979/80:180 79
Länsslyrelsen
tillstyrker förslaget alt kommun, även om den inte är markägare, skall få rätt
att ta initiativ till områdesbildning. Det förutsätts att kommunerna kommer att
använda sig av denna rätt främsl i tälorlsnära marker där de kommunala
intressena är särskill starka.
Vad
gäller kraven på förrättningsman vill länsstyrelsen understryka att det med
hänsyn till uppgiftens art som regel är lämpligast atl han eller hon är
lantmätare eller annars har särskilda fastighetsrättsliga kunskaper.
2.40
Jägarnas Riksförbund-Landsbygdens Jägare: ViUkorenför bildande. Förbundet
finner väl fungerande Jaktvårdsområden mycket värdefulla för Jakten och
viltvården. Det får anses vara etl allmänt önskemål atl fler sådana områden kan
tillskapas. För att ell område skall fungera bra fordras atl del stora
flertalet delägare - om möjligt samtliga - har en posiliv inställning tUl områdel
och dess verksamhei. Del är därför mycket viktigt att minsta möjliga tvång används
vid bildande av jaktvårdsområden. Vissl tvång kan dock stundom befinnas nödvändigl
för att kunna uppnå bildande av område där detta är särskilt önskvärt.
Anledning
härtill kan bl. a. vara stor ägosplittring. De möjligheter till
tvångsförfarande som föreligger med nu gällande författning, anser förbundet
täcka ifrågavarande behov. Med anledning härav avstyrker förbundet beredningens
förslag i den del som gäller sänkning av majoritetstalet, från nuvarande tre
fjärdedelar, till två tredjedels majoritet. Beredningen föreslår vidare att
länsstyrelse, efter subjektiv bedömning, skall kunna frångå det fastställda
majoritetstalet "om särskilda skäl föreligger". Av såväl praktiska
som rättssäkerhetsskäl är det helt orimligt att först i författningen fastställa
etl fixerat majoritetstal och sedan lämna fritt fram att frångå detsamma.
Förbundet avstyrker på det bestämdaste detta undantag från fastställt
majoritetstal.
Förbundel
tillstyrker beredningens förslag i den delen som gäller, att de som biträder bildande
av Jaktvårdsområde skall äga minst hälften av områdets areal.
Förbundet
finner det vara ett analogt rältvisekrav att samma rätt som tillkommer stora
markägare att vägra anslutning till Jaktvårdsområde, Jämväl bör tillkomma
markägare som slutit sig samman om jakt och viltvård och som eljesl fyller
motsvarande krav.
Förfarandet.
Förbundet ifrågasätter behovet och lämpligheten av all kommun allud skall ha
initiativrätt för bildande av Jaktvårdsområde. Det bör vara tillfyllest att
kommun har denna rätt i egenskap av markägare.
Beredningen
föreslår vidare att jaktvårdsområde skall kunna bildas utan att laga
förrättning hålles, detta oaktat samtliga sakägare ej gett sitl samtycke
därtill, eller till och med motsätter sig områdesbildningen. Delta är
oacceptabelt ur rättssäkerhetssynpunkt. Därjämte undandras delägarna
möjligheten att vid förrättningstillfället diskutera och gemensamt överenskomma
om förvaltningsregler och stadgar för området. Det sistnämnda har mycket stor
betydelse för områdels funktion och sakägarnas inställning till samarbete med
Jakt och viltvård. Förbundet anser atl nuvarande regler skall gälla ifråga om förtättnings
hållande i samtliga sådana fall samtliga delägare ej gett sitt samtycke till
områdesbildningen.
3
Verkan av beslut om bildande av jaktvårdsområde
3.1
Hovrätten för övre Norrland: 22 8.1 paragrafens tredje stycke hänvisas lill 7
kap. 30 8 2 och 3 sl jordabalken. Av della lagrum framgår bl. a. all
Prop. 1979/80:180 80
sådan
talan som avses i stadgandet skall väckas inom två månader från det fasUghetsbildningsbeslutet
vann laga kraft. Ordet "faslighetsbildningsbeslutel" passar inte in
på bildandet av ett jaktvårdsområde. För att undvika onödig oklarhet bör därför
hanvisningen till jordabalken utgå och ersättas med en beslämmelse som direkt
anger vad som avses.
3.2
Stiftsnämnden i Göteborg:
Verkan av länsstyrelsens beslut. Enligt 8 22 framgår att förändringar i nyttjanderättens
värde skall kunna regleras enligt 7 kap. 30 8 Jordabalken. Del är då angelägel
alt i sista meningen uttrycka möjligheten av förändring både lill det bättre
och till det sämre. Inte bara nedsättning utan även uppjustering av ersättning
kan ju komma ifråga.
3.3
Lantbrukarnas riksförbund:
Förbundet noterar atl boslällshavare, vissa åbor och serviiulshavare m.fl. ej
omfattas av ändrade regler medan Jaklarrendalorer och jordbruksarrendalorer
kommer alt bli bundna av de regler som beslutas för jaktvårdsområde. Arrendatorer
kan härvid påkalla ändring av arrendevillkor eller säga upp avlal om
förutsättningarna för upplåtelsen mbbats. Fastighetsägare får rätt att säga upp
nyltjanderällsav-tal om nyttjanderättens värde ökas genom områdesbildningen.
LRF fömtsätter
alt avtalslagen skall äga tillämpning beträffande nyttjanderättsavtal varvid
oskäliga villkor och därmed åtföljande uppsägningar kan förhindras. Förbundet efteriyser
även regler för när och hur nyttjanderätt skall värderas och vem som prövar Ivist
om fastighetsägare och nyttjanderättshavare har olika uppfattning om värdel.
Förbundet anseratt fastighetsdomslolen är lämpligl forum.
3.4
Kammarkollegiet: 22 8 andra slyckel
beredningens lagförslag ansluter sig lill jaktmarksuiredningens förslag (SOU
1974: 80 s. 24 och 109). Såsom beredningen själv framhållit (betänkandet s. 66)
har flera remissinstanser vänt sig mol förslaget. Kollegiet vidhåller sin
kritik mot den föreslagna regeln - som avses skola gälla oavsett tiden för
upplåtelsen (jfr 3 8 andra stycket lagförslaget) och upplåtelsens omfattning.
Kollegiet förordar atl förslagel överarbetas under beaktande av de kritiska
synpunkter som framförts.
3.5
Statens naturvårdsverk: Verkel
påpekade i anledning av jaktmarksuiredningens förslag olägenheterna bl. a. av
all ej kunna reglera Jakttrycket. Många gånger görs inom jaktvårdsområden
jakten efter älg lill gemensam angelägenhet medan jakten efter övrigt vilt får
ske inom hela eller del av området utan beaktande av fastighetsgränserna.
Beredningen påtalar även inledningsvis i sina överväganden (sid. 90) de
påtagliga fördelar områdesbildning härvidlag innebär för ägare av små
fastigheter. Beredningen har beaktat verkets synpunkter vad som gäller
nytillkommande innehavare av jakträttsupplåtelser där vissa krav på minimiareal
bör kunna ställas (se sid 116-117). Dock kvarstår olägenheterna för de som
innehar eller, och framför allt, de som före områdesbildning lyckas försäkra
sig om ett kontrakt om Jakträttsupplåtelse för minst etl år. Problemen är väl
kända bl. a. vad gäller små fastigheter med andel i samfälligheter där Jakten
gjorts till gemensam angelägenhet och för skärgårdslotler med tillhörande sjöfågeljakt.
Främst har då bekymren med spekulation och köpeskillingar belysts.
Verket
anser alt en successiv anpassning till kraven på viss minimiareal
Prop. 1979/80:180 81
bör
ske. Verkel anser vidare all den spekulativa aspeklen så långl möjligt bör
undanröjas. Eventuellt kan dessa önskemal tillgodoses genom alt 22 8 andra
stycket begränsas lill att avse personer med Jakl(utövnings)rätl vid denna lags
ikraftträdande.
3.6 Svenska
jägareförbundet: 22 8 andra siycket. Stadgandet innebär bl. a.
att personer, som före det ell Jaklvårdsområde faslslällls, arrenderat jakt
rätt inom jaktvårdsområdet inte skall vara underkastade de krav pä jakt
områdets minimiareal m. m. som kan komma all gälla för nytillkommande
Jakträttsarrendatorer efter del området fastställts.
Svenska jägareförbundet
finner att ell sådant system innebär en avsevärd risk för alt många Jakträtlskontrakt
kommer all tecknas för obetydliga arealer inom Jaktvårdsområden under bildande.
Detta kan bl.a. på sikt komma att innebära avsevärda olägenheter för delägama i
området liksom för Jakten och viltvården. Särskilt besvärande kommer del
troligen att bli inom de norta delarna av landet där varje medlem i områdel i
regel har rält att utöva all slags jakt inom hela jaktvårdsområdet.
Bestämmelserna angående tillämpningen av minimiareal för godkännande av
jakträttsupplåtelser är restriktiva. Vidare gäller att jakträtt även pä smärre
arealer kan ha varit upplåten långt innan bildandel av jaktvårdsområdet blivit
aktuellt och dessa jakträttsarrendatorer bör erhålla möjlighet såväl all
fortsätta sin Jaktutövning inom Jaktvårdsområdels ram som atl bli medlemmar i della.
Mol bakgmnd härav föreslår Svenska jägareförbundet att för tidigare jakträttsarrendatorer,
som inte arrenderar erforderlig areal för atl erhålla jaklrätlsbevis, i de fall
minimiareal för arrenderade marker fastlagts i stadgarna, tillämpas en treårig
övergångslid från och med den dag jaktvårdsområdet fastställs. Under denna
övergångslid skall lidigare jakträttsarrendatorer ha rätt till den Jakt som
skulle tillkommit markägaren. Varje sådan Jakträttsarrendator har dock alt
under övergångstiden söka erhålla Jaktarrendekonlrakl på ytterligare mark inom jaktvårdsområdet
så att den av honom inom jaktvårdsområdet arrenderade marken vid
treårsperiodens slut uppgår till den i stadgarna stipulerade minimiarealen.
3.7 Skogsindustriernas
samarbetsutskott: 22 8. Paragrafens föreslagna ly
delse torde innebära atl arrenden, som ingåtts före områdels bildande, inte
är underkastade samma restriktioner vad gäller minimiareal som gäller för
medlemmar i övrigt, inkl. nyfillkommande arrendatorer. Vi befarar alt
detta kan leda till en osund spekulation i småarrenden med stor olägenhet
för medlemmarna i övrigt, särskill i Norrland där jaklrätlsbevis ofta gäller
för jakt inom hela områdel. Mol detla slår att ifrågavarande upplåtelser
många gånger är gamla och väl hävdade samt önskemålet all sådana
arrendatorer ej skall utestängas från fortsatt rätt till Jakl i och med att
marken ifråga tillförs etl Jaktvårdsområde.
SISU
kan i detta fall ansluta sig till den kompromiss, som vi erfarit har framlagts
av Svenska jägareförbundet. Denna innebär all för jakträttsarrendatorer, som
inte arrenderar erforderiig areal för att erhålla jakträttsbevis, i det fall minimiareal
för arrenderade marker fasUagts i stadgarna, tillämpas en treårig övergångslid.
Under denna tid skall han inom ramen för sitt avtal med markägaren ha rätt lill
den Jakt som skulle tillkommit denne. Artendatorn har dock all under
övergångstiden söka erhålla kontrakt på ytterligare mark inom områdel, så att
den av honom arrenderade marken vid treårsperiodens slut uppgår minst till den
i stadgarna stipulerade minimiarealen.
6 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 180
Prop. 1979/80:180 82
3.8
Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening: 22 8. Alt minimiarealen inte
skulle få tillämpas på arrendeavtal, som tecknats/öff länsstyrelsens beslul om
bildande av område, är myckel betänkligt. En sådan beslämmelse kommer att
omöjliggöra många jvo-bildningar.
En
länkbar lösning kan vara alt införa en kortare övergångstid, under vilken
vederbörande arrendator beredes möjlighet att komplettera sill arrende med
ytterligare mark så att minimiarealen uppnås.
En
annan uppläggning för atl stimulera till jvo-bildning trots ifrågavarande
bestämmelse, kan vara en föreskrift om att den arrendator som inte disponerar minimiarealen
"får Jaga endast på den mark som han arrenderar". En sådan regel
skulle dock även i fortsättningen innebära slora problem, inte minst
beträffande älgjakten.
Man
har all anledning observera risken för spekulalionsupplålelser.
4
Upplösning och ombildning av jaktvårdsområde
4.1 Statens
naturvårdsverk: Verkel anser det riktigt att fastigheler som
under beståndstiden ändras så atl de mister sin Jaktliga betydelse automa
tiskt utesluts. I synnerhet gäller detta då betåndstiden enligt förslagel ej är
tidsbegränsad. Verket anser även alt de fastighetstyper som anges är de
som normalt saknar jaktlig betydelse. En automatisk uteslutning av dessa
föranleder förhåUandevis få undanlag. Dock kan ofta lång tid förflyta från
bildandetidpunkten till överlålelse och nyttjandet för ändamålet. Då bil
dandetidpunkten är en ren formalitet kan det även vara svårt för medlem
marna att hålla sig ajour med Jaktvårdsområdets omfattning och för styrel
sen alt avstyra en icke önskvärd omedelbar uteslutning. Istället för ett
akfivl handlande enligt gäUande bestämmelser vad gäller uteslutning inne
bär förslaget, med viss begränsning av antalet fall agerande dels enligt
36 8, dels enligt 37 8 saml en ständig oro för brott mot lagen om rätt till
Jakt.
Verket
finner det svårt att avgöra om fördelarna med förslagel överväger nackdelarna.
Ävenledes finner verkel del svårt alt hitta en annan lämpligare tidpunkt för
en automatisk uteslutning. Mycket talar för exploaterings-tidpunkten även om
vissa problem kan uppstå med nya delägare efler förvärv av t ex fritidstomter.
Verket
anser att fråga om uteslutning ej endast bör vara en angelägenhet för områdets
styrelse atl väcka ulan även för markägaren. Della är av särskill intresse vid
förvärv av fastighet för naturvårds- eller friluftsändamål samt vid
säkerställande av nalurvårdsobjekt enligt NVL. Analogi härmed bör såväl
styrelse som markägare ges rält all yttra sig över sådan ansökan.
4.2 Kammarrätten
i Sundsvall: För bifall till förslag om upplösning av
Jaktvårdsområde bör gälla etl majorilelskrav som, liksom när det gäller
beslul om bildande av jaklvårdsområde, slår i förhållande lill hela antalet
delägare och hela arealen. Man riskerar eljest atl upplösning sker trots att
den opinion som en gång fanns för bildande fortfarande beslår. Villkoret
kunde i konsekvens härmed utformas så att för beslut om upplösning
skulle krävas att flertalet röstande biträder förslaget och att de utgör minsl
1/3 av fastighetsägarna och äger sammanlagt minst hälften av områdets
areal. Även vid sådan ombildning av jaktvårdsområden som avses i 32 8 I,
3 och 4 synes majoriletskraven böra ställas i relation till hela antalet ägare
och arealinnehavet.
Prop. 1979/80:180 .. 83
Vad
gäller de föreslagna reglerna för ansluining av mark lill befintligt Jaklvårdsområde
och uteslutning av mark från område anser kammarrätten de av beredningen
föreslagna opinionskraven och reglerna i övrigi kunna godtagas.
36
8.1 första meningen bör ordel "område" ulgå för alt undvika dubbel-
tydighel.
Det bör var tillräckligt att stadga "skall faslighelen anses
utesluten
ur jaktvårdsområdet."
4.3 Länsstyrelsen
i Stockholms län: Utredningens förslag i 36 8 all fastighet
som bildas inom jaktvårdsområdet för bostads-, industri- eller fritidsända
mål automatiskt utesluts ur jaktvårdsområdet är bra. Det bör dock
klaras
ut när uteslutningen skall anses ha skett. Dagen för registre
ringen av fastighelsbildningen föreslås därför av länsstyrelsen få bli avgö
rande.
Jaktvårdsområde
föreslås bestå tills vidare. Länsslyrelsen tillstyrker
della. Inför nuvarande förlängningsstämmor har jaktvårdsområdena ibland
fått lägga ner ett intensivt arbete på att följa faslighets- och ägarförändring
ar. --- Lagförslaget synes i flera avseenden bidra till att minska den
administrativa
bördan och undanröja oklarheter beträffande lill exempel kallelseförfarandet
till stämmor. Likväl finns del områden som inte fungerar bra. Man kan för
sådana områden komma lill elt läge där den enda lösningen är att upplösa
området. I 32 8 nämns att styrelsen kan ansöka om upplösning av
jaktvårdsområdet. I ett tillräckligt misskött område finns kanske ingen behörig
styrelse. I stället för atl förordna förrättningsman enligt 34 § för alt pröva
frågan om upplösning vore ell smidigare sätt atl, i likhet med vad som gäller
enligt 25 8 LOFO, länsstyrelsen på framslällning av någon delägare förordnar
styrelse. Det bör för övrigt klarläggas om länsstyrelsen ex officio kan
förordna förtättningsman enligt 34 8. Om så ej anses vara fallet måste
bestämmelserna kompletteras i något avseende så atl ell i träda liggande område
på något sätt kan likvideras. I sammanhanget kan förslagsvis 39 8 ändras
dithän att kostnad för (i princip endast en person) av länsstyrelsen förordnad slyrelse
betalas med medel ur jaklvårdsfonden i den mån jaktvårdsområdets egna medel
inte förslår.
4.4
Länsstyrelsen i Östergötlands
län: I sitl yttrande över Jaktmarksuiredningens belänkande påpekade länsslyrelsen
att man för alt inte ytlerligare försvaga minoritetsskyddel för de delägare som
motsätter sig jaktvårdsområdet bör föreskriva att upplösning skall ske om
minst 1/3 av delägarna i området röstar för del. Ett av de skäl utredningen
anförde för sill förslag om sänkning av majorilelskravel vid bildandel var alt
möjligheterna all upplösa jaklvårdsområde skulle underlättas genom minskning av
beståndsperioderna till fem år. Beredningens förslag innebär all fråga om
upplösning av Jaktvårdsområde får väckas första gången när lio år förflutit
sedan områdel bildades och därefter endast vart femte år. Mol bakgrund härav
framstår det därför fortfarande önskvärt att föreskriva att upplösning skall
ske om exempelvis 1/3 av delägarna i områdel röstar för del.
4.5
Länsstyrelsen i Kalmar län:
Förslaget lill förenklingar vid förändring av Jaktvårdsområden synes
välgrundat. Idag är sådana ändringar förhållandevis kostnads- och
tidskrävande. Samma sak gäller förslaget att jaklvårdsområde bildas att gälla
tills vidare. Förlängningar av Jaktvårdsområden har hillills ofta krävt alltför
myckel arbete och kostnader.
Med
tillfredsställelse noterar länsstyrelsen vidare alt beredningen före-
Prop. 1979/80:180 84
slår
all frågan om områdes upplösning får väckas första gången efler minst
tio år.---
4.6
Länsstyrelsen i Hallands län:
Länsstyrelsen anser i likhet med beredningen alt fastigheler som under beståndsliden
bildas för bostads-, industri- och fritidsändamål automatiskt skall vara
uteslutna ur jaktvårdsområdet såvida inte länsslyrelsen efler ansökan förklarar
all faslighelen skall ingå. Med hänsyn till atl del i vissa fall redan vid bildandebeslulet
står klart att det kan dröja en relativt lång tid lill dess all fasligheten tages
i bruk för del avsedda ändamålet bör emellertid möjlighel finnas för
länsstyrelsen, alt i samband med sådan förklaring ange att fasligheten endast
under viss tid skah ingå i området. Härigenom skulle en senare prövning om
uteslutning kunna undvikas. Föreskriften bör därför kompletteras i nu angivet
avseende.
4.7
Länsstyrelsen i Älvsborgs län:
Som utredningen föreslagit bör de fastigheter som bildals inom
Jaktvårdsområdet för bostads-, industri- och fritidsändamål automatiskt vara
uteslutna ur jaktvårdsområdet, såvida inte länsstyrelsen på ansökan av faslighelens
ägare eller av jaktvårdsområdels styrelse förklarat atl fastighelen skall ingå
i området. Enligt sista punkten i 36 8 skall fastighetsägaren ges tillfälle ytlra
sig i sådant ärende. Föreskriften om skyldighet atl lämna fastighetsägare
tillfälle till yttrande lorde vara överflödig med hänsyn till beslämmelserna i
15 8 förvaltningslagen. Det bör påpekas att även Jaktvårdsområdels slyrelse
intar partssiällning i ärende som anhängiggjorts av fastighetens ägare, varför
styrelsen bör höras i sådanl ärende.
4.8
Länsstyrelsen i Skaraborgs län:
Alt slopa nu gällande regler om förlängning av Jaklvårdsområdes beslåndstid är
enligt länsslyrelsen en angelägen förenkling, vilken medför inte oväsentlig arbetsbesparing
både för Jaktvårdsområdena och länsstyrelsen. Nu gällande regler kan knappast
motiveras med rättssäkerhetsskäl eller på annan grund.
Prövning
av Jaklvårdsområdes bestånd skall enligt beredningens förslag
kunna ske vart femte år - sedan en första tioårsperiod förflutit - efter
ansökan av jaktvårdsområdets slyrelse och jaklstämmans beslut. Detta
blir en uppmjukning i förhållande lill nu gällande regler med fio år som
minsta beståndsperiod. Förändringen kan möjligen motiveras med det
sänkta majoritelskravel. Länsstyrelsen ifrågasätter dock om föreslagen
regel är tillräckligt motiverad.
4.9 Länsstyrelsen
i Kopparbergs län: Enligt beredningens förslag till lag om
jaktvårdsområden (36 8) skaU om inom ett jaktvårdsområde en fastighet
bildas för bostads-, industri- eller fritidsändamål, det område fastigheten
omfattar anses uteslutet ur jaktvårdsområdet.
Vidare
föreslås (37 8) att om en fastighet på grund av ändrad användning inte längre
bör ingå i Jaktvårdsområdet så får länsstyrelsen på ansökan av områdets
styrelse utesluta fasligheten.
Inom
många av länets Jaktvårdsområden ingår som delägarfastigheter ett stort anlal
fastigheter, som efler områdels bildande tillkommit genom avslyckning för
bostadsändamål. IniUativ till uteslutning av dessa fastigheter bmkar tas i
anslutning lill föriängningssammanlräde. Del rör sig då ofta om ett avsevärl anlal.
Ansökan om uteslutning kräver som regel en omfattande ulredning. De nu
föreslagna bestämmelserna synes på grund av sin
Prop. 1979/80:180 85
lydelse
ej kunna åberopas för uteslutning i dessa fall. Enligt länsstyrelsens mening
bör förslaget kompletteras med bestämmelser som möjliggör uteslutning även av
dessa fastigheter. Detla är särskill angeläget där bestånds-tiden utlöper strax
efter ikraftträdandet av den föreslagna ändringen i Jaktlagen.
4.10
Länsstyrelsen i Västernorrlands
län: 36 och 37 88. Paragraferna innehåller bestämmelse om uteslutning från Jaktvårdsområdet
av fastigheler som bildas för bostads-, industri- eller fritidsändamål samt fastigheler
som på gmnd av ändrad användning inte längre bör ingå ijaktvårdsområdet. 1
likhet med vad som nu gäller (118 2 mom. 2 st. JL) bör det finnas möjlighel att
på ett enkelt sätt utesluta fastigheler utan jaktlig betydelse som av
förbiseende medtagits i etl jaklvårdsområde.
4.11
Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsslyrelsen
anser förslagen väl övervägda och lämpliga.
4.12
Länsstyrelsen i Norrbottens
län: För att upplösa ett Jaklvårdsområde krävs beslul därom på ordinarie jaktslämma.
Ålgärden att upplösa ell Jaktvårdsområde torde för berörda fastighetsägare vara
lika genomgripande som åtgärden att bilda Jaktvårdsomrädet. Enligt
länsstyrelsens uppfattning borde därför samma opinionsvillkor gälla för
upplösandet som för bildandet av jaktvårdsområdet. Länsslyrelsen föreslår
därför att i lagen intas en med 5 8 analog bestämmelse rörande upplösning av
Jaktvårdsområde.
4.13
Statskontoret: 35 8 innehåller beslämmelsen
alt länsslyrelsen får besluta att en fastighet eller en del av en faslighel
som inte ingår i ell Jaklvårdsområde skall anslutas till etl beslående jaklvårdsområde.
Paragrafen stadgar också vilka villkor som skall vara uppfyllda för ell sådant
beslul. Enligt statskontorets mening bör det finnas en härmed parallell
bestämmelse med motsvarande villkor för del fall atl en fastighel eller en del
av en faslighet som ingår i etl jaklvårdsområde skall uteslutas ur detta.
Motivering:
Om en ägare av jaktbar mark vill dra sig ur ett jaklvårdsområde blir han,
enligt beredningens förslag, tvungen all begära områdels upplösning och är
bunden all göra detta vid utgången av löpande femårsperiod. Detla är
otillfredsställande.
4.14
Sveriges lantbruksuniversitet:
I 8 7 behandlas att en faslighel som med hänsyn till storlek, läge och övriga fömtsättningar
lämpligen kan utgöra ell särskill område för jakl och viltvård inte får las in
i elt Jaktvårdsområde utan ägarens samtycke. Det är möjligt atl en faslighel
under Jaklvårdsområdes beståndstid förändras på ett sådant sätt atl den blir
alt betrakta som en fastighet enligt 8 7 och därmed skulle kunna beslå som egel
område. Därför borde den rätt, som i 8 37 ges Jaktvårdsområdels styrelse, att
ansöka om uteslutning av fastighel också tillkomma markägare.
4.15
Svenska jägareförbundet: 33 8
andra siycket. Enligt bestämmelserna gäller bl.a. att frågan om upplösning av etl
Jaktvårdsområde får väckas först efter tio år och därefter vart femte år. Några
särbestämmelser angående röstning om etl sådanl viktigt beslul ges ej. Enligt
Svenska jägareförbundets mening bör emellertid för etl så viktigt beslut
erfordras en röstningsregel enligt följande, vilken skulle kunna inskrivas i styckel
efter försia meningen:
Prop. 1979/80:180 86
Vid
röstning i denna fråga erfordras för all området skall bestå dels alt mer än
hälften av de vid Jaklstämman röstande delägarna röstar för områdels fortsatta
bestånd, dels att de som motsätter sig en förlängning inte företräder mer än
hälften av områdels areal.
35 8.
1 stadgandet ges bestämmelser om viss anslutning av mark lill
befintligt jaktvårdsområde. Bestämmelserna tar emellertid endasl hänsyn
lill en enstaka faslighel eller fastighetsdel. Inte sällan lorde enligt Svenska
jägareförbundets mening kunna förekomma att flera fastigheter i etl block
lämpligen bör tilläggas etl Jaktvårdsområde. Om någon av fastighetsägarna
i etl sådant block motsätter sig anslutningen bör bestämmelserna om
förrättning kunna tillämpas.
Svenska
Jägareförbundet föreslår således alt 35 8 kompletteras med ett andra stycke av
denna innebörd.
36 8.
Beslämmelserna under denna paragraf reglerar "automatiskt" ute
slutning av vissa fastighetsbildningar som uppstått under Jaktvårdsområ
dets beståndstid.
Svenska
Jägareförbundet tillstyrker förslagel men finner atl del bör utökas så att det
av lagtexten framgår all i del fall en ägare till i paragrafen omnämnd
fastighet ansöker hos länsstyrelsen om att fastigheten fortsättningsvis skall
få ingå i Jaktvårdsområdet skall länsstyrelsen hörajaklvårds-områdets slyrelse
i ärendet. Tillägget skulle kunna kopplas lill paragrafen som en sista mening
enligt följande: Jaktvårdsområdels styrelse skall ges tillfälle yttra sig över
ansökan som gjorts av faslighelsägaren.
37 8.
Bestämmelsen innebär att en fastighel, som på grund av ändrad
användning inte längre bör ingå i Jaktvårdsområde, efter ansökan av områ
dets slyrelse utan störte omgång av länsslyrelsen kan uteslutas ur områ
del.
Svenska
Jägareförbundet finner förslaget praktiskt och ändamålsenligt. Enligt
Jägareförbundels mening förekommer emellertid att fastigheter i vissa andra
fall än enbart på gmnd av ändrad användning på motsvarande enkla sätl bör kunna
uteslutas ur jaktvårdsområde. Så t. ex. kan en fastighel, ulan alt någon
egentlig ändrad användning kan anses föreligga, visa sig sakna jakUig belydelse.
Vidare kan inträffa att en fastighel, som egentligen borde utelämnats, medtagits
i området.
Mot
bakgmnd härav föreslår Svenska Jägareförbundet atl 37 8 erhåller följande
lydelse: Om en fastighet på grund av ändrad användning eller då del visat sig
att den väsentligen saknar jaktlig betydelse eller lämpligen inte borde ha
anslutits och därför inte längre bör ingå i Jaktvårdsområdet, får länsslyrelsen
på ansökan av områdets styrelse utesluta fasligheten. Fastighetsägaren skall
ges tillfälle att yttra sig över en sådan ansökan.
4.16
Jägarnas
Riksförbund-Landsbygdens Jägare: 1 fråga om Jaktvårdsområdes bestånd
tillstyrker förbundet vad beredningen föreslår, med det undantaget atl vid
röstning om föriängning, upplösning eller ombildning samma majoriletsregler
skall gälla som för nybildning. Beredningen föreslår för övrigt att
stadgeändring skall fordra kvalificerad majoritet. Det framstår som självklart
att minst samma krav skall ställas vid förlängning.
4.17
Skogsindustriernas
samarbetsutskott: 7 8. En fortsatt strukturrationalisering inom landets
skogsbruk är nödvändig och kan förulses. En sådan kommer till uttryck inte
minst genom fastighetsbyten inom stor-skogsbmket samt mellan bolag och andra
ägarekategorier. Den nya lagen om jaktvårdsområden bör förutse en sådan
utveckling och i analogi med
Prop. 1979/80:180 87
föreliggande
förslag till skrivning även medge all en markägare skall ha rätl alt kunna
lämna ett jaktvårdsområde, om hans innehav har undergått sådan förändring all
det lämpligen kan uigöra särskill område för Jakt- och viltvård. 32 8 bör
kompletteras i konsekvens härmed.
Beredningen
har i betänkandet uttalat alt som villkor för elt områdes upplösning bör gälla
enkel majoritet enligt huvudlal bland fastighetsägarna. Den föreslagna, enkla
majoriteten kan accepteras, men vårt yrkande på röstningsförfarande enligt
arealinnehav kvarstår - inte minsl i en sådan viktig fråga. Dämtöver anser vi atl
majoritelsvillkoren för fortbestånd/upplösning bör preciseras i lagen.
Rätten
att hos länsslyrelsen få ansöka om uteslutning av faslighel, som på gmnd av
ändrad användning inte längre bör ingå i jaklvårdsområde, bör tillkomma även
fastighetsägaren.
4.18
Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening: 32 8. Fastighetsbildning kan ske
på sådant säll inom elt Jaktvårdsområde eller inom etl område med tillägg av
angränsande mark utanför området, atl förhållande varom talas i 7 8 har
uppstått (eller redan föreligger). 1 sådana fall bör regler finnas för alt
aktuell fastighet på ägarens begäran skall kunna utgå ur området i samband med
att fråga om ev. upplösning behandlas.
33 8. För atl få ägare av
störte sammanhängande marker alt gå med i Jaktvårdsområden fordras en
bestämmelse, som får dem att inte känna sig helt överkörda vid
"förlängningstillfällena". Enklast åstadkommes delta genom en
föreskrift, atl vid "förlängningsjaktstämma" del för fortsatt
verksamhet för jaktvårdsområdet erfordras såväl att majoriteten av delägarna
röstar "Ja", som atl eventuella "nejröstande" inte
representerar mer än hälften av områdets areal.
35
8. Om ett block av fastigheter
lämpligen bör läggas till etl Jvo, men någon av fastighetsägarna i blocket
sätter sig emot delta, bör förrättning kunna ske.
36
8. Bildas inom elt Jaklvårdsområde
en faslighet för bostads-, induslri-eller fritidsändamål bör del aktuella
området anses uteslutet först när det taghs i bmk för silt ändamål. Tiden
mellan avslyckning och ianspråktagande för sitt ändamål brukar nämligen vara
högst avsevärd.
37
8. I undanlagsfall bör man ha möjlighel
att utesluta en faslighel av andra mycket vägande skäl än bara "ändrad
användning". (Se även vad som anförts vid 32 8.).
5
Organisation och förvaltning
5.1
Kammarkollegiet: Allmänt. 47 8 Jaktmarksutredningens förslag till lag om
Jaktvårdsområden innehöll en bestämmelse om all delägarna skulle vara
tillförsäkrade majoritet i styrelsen, om denna bestod av flera ledamöter.
Motivet härtill var atl jaktvårdsområdets funktion i grunden var beroende av
delägarnas inställning. Kollegiet ifrågasätter, huruvida inte 23 8 beredningens
lagförslag bör kompletteras med en motsvarande beslämmelse.
Stadgar.
För ändring av fastställd bestämmelse för delaklighelsröslning bör i vart fall
samma opinionsvillkor vara uppfyllt som för bildande av jaklvårdsområde.
Prop. 1979/80:180 88
5.2 Skogsstyrelsen:
Medlemmar och röstetal. Viltvården kan förorsaka
konflikter inom etl Jaklvårdsområde. Medlemmar som inte är markägare
eller har obetydlig areal kan vid röstning om Jaktens bedrivande förorda en
högre slam av älg, rådjur, hjortar eller annat än vad som kan tolereras från
skogsvårdssynpunkl. Efiersom skogsproduktionen normalt måsle sältas
före viltproduktionen bör de markägande medlemmarna avgöra sådana
frågor i viltvården som påverkar skogsvården. Icke markägande medlem
mar bör därför få della i röstningen endasl i fråga som rör viltvärdsåtgärder
inklusive Jaktens bedrivande som saknar betydelse för en fastighets nytt
jande. (27 8).
Upplåtelse
av jakträtt inom jaktvårdsområde. Frågan om upplåtelse av Jakträtt till annan
och krav på minimiareal bör klarare preciseras i lagtexten. Både en sund
marknad för jaklarrenden och en önskvärd strukturomvandling av små
skogsinnehav molverkas om jaktens värde på en liten fastighet bhr orealisfiskt
högt p.g.a. anslutning till jaktvårdsområdet. Å andra sidan kan en markägares
möjligheter att arrendera ut Jakten onödigt beskäras om övriga delägare i
oskälig grad ulnyttjar begreppei "avsevärd olägenhet". (11 8).
5.3 Statens
naturvårdsverk: Medlemmar och röstetal. Den som har
rätt
till Jakt på fastighet som las in i område och den som får rätt att jaga på
fastighet som ingår i området kan antas som medlem. Den som äger fastighet
skall vara medlem. Delta innebär all antalet medlemmar även med beaktande av
krav på minimiareal på i övrigt lika fastigheter kan variera. Förhållandet
torde ej gagna områdesbildning inom hela dess önskvärda vidd.
Beträffande
nalurvårdsobjekt - främst nationalpark, naturreservat, naturvårdsområde och
område avsatt lill skydd för djurlivet - vill verket erinra om vad som anförts
i yttrandet 1976-01-20 rörande naturvårdsförvaltares ställning. Verket finner
del vara angelägel att naturvårdsförvaltaren får samma ställning som markägare
beträffande dessa objekt med hänsyn lill beaktande av nalurvårdsintresset.
Överensstämmelse skall härigenom erhållas med reglerna i anläggningslagen.
Mot
bakgrund av vad som lidigare anförts beträffande medlemskap bl. a. då att
jakträttsupplåtelse kan ge ytteriigare medlem ler sig en röst per capita enligt
huvudregeln och i väsentliga frågor den enda regeln något tveksam. Begränsning lill
en röst per fastighel görs Ju endasl för ägare av samäganderätt. Vidare finner
verket inskränkningen till personligen närvarande i sista siycket om än många
gånger praktisk så något unik. Normall brukar den som av någon anledning är
förhindrad närvara kunna göra sin röst hörd genom fullmakt (jfr lagen om
förvaltning av samfälligheter 1973:1150, 12 och 49 88).
5.4 Domänverket:
Medlemmar och röstetal. Vad gäller reglerna för hur
rösträtten skall utövas på jaktslämma föreslår beredningen atl även med
lemmar som inte är delägare i Jaktvårdsområde skall kunna delta i beslul
om både praktisk jaktutövning och viltvårdsåtgärder, som inte har belydel
se för en fastighets nyttjande.
Av
betänkandet framgår inte lydligl om ex. avskjutning av älg är en fråga om
praktisk jaktutövning och villvårdsåtgärder eller ej. Enligt domänverkets
uppfattning är älgstammens storiek samt köns- och åldersfördelning en
angelägenhet även för fastighetsägarna och har avgörande betydelse för deras
möjligheter alt bruka sin egendom. Domänverket anser del mol den
Prop. 1979/80:180 , > 89
bakgrunden
inte rimligt all sådana frågor skall kunna avgöras genom röstning i vilken även
icke delägare deltar.
Den
ekonomiska förvaltningen. Vad gäller den ekonomiska förvaltningen förestår
Jakt- och viltvårdsberedningen att jaktvårdsområdels delägare och medlemmar
även i fortsättningen skall vara befriade från ansvar för skulder som områdel
ådrar sig. Beredningen motiverar sill ställningstagande med att en bestämmelse
om uttaxering försvårar områdesbildning eftersom detta skulle drabba även icke
Jagande delägare. Vidare är det enligt beredningens mening endast i begränsad
omfattning som verksamheten i ett jaklvårdsområde ger upphov lill sådan
skuldsättning.
Domänverket
delar uppfattningen att regler om uttaxering kan negativt påverka icke jagande
markägares intresse att ansluta mark till ett Jaktvårdsområde. Enligt verkels
mening kan dock även ett bibehållande av nuvarande bestämmelser försvåra
områdesbildning. För anslutning av mark som tillhör juridiska personer - som
själva inte kan utnyllja jaktvårdsområdels jaklrätlsbevis - kan det nämligen
vara av avgörande betydelse att andra vägar kan Ullgripas om jaktvårdsområdet
inte kan belala arrendet för den mark som sådana markägare anslutit.
Avsikten
med ifrågavarande betänkande är att skapa regler som underlättar och påskyndar
jaktvårdsområdesbildning. Denna principiella inriktning bör följas även i
uttaxeringsfrågan. Domänverket avvisar alltså beredningens förslag och
föreslår att det i lagen om Jaktvårdsområden införs bestämmelser som gör det
möjligt alt bland jaktvårdsområdels Jagande medlemmar göra uttaxering för atl
täcka områdets skulder för bl. a. Jakl-marksarrenden. Det bör tilläggas atl
Jaktvårdsområdet även kan ha arrenderat Jaktmark av markägare som inte är
delägare i området.
5.5
Hovrätten för övre Norrland: Allmänt. Förslagel innebär en förenkling
såtillvida att man i framtiden endasl har att räkna med ett subjekt jaktvårdsområdet.
Man måste då acceptera att med begreppet Jaklvårdsområde menas inte bara
området på marken utan också själva sammanslutningen, den Juridiska personen.
Medlemmar
och röstetal. Enligt hovrättens mening bör 3 8 försia
styckel ha följande
lydelse: "Den som äger en fastighel som ingår i ett
jaktvårdsområde skall vara medlem i sammanslutningen." Om be
greppet delägare tas bort 13 8, bör detta också föranleda justeringar i andra
paragrafer.--- Måhända bör även de paragrafer, där ordet "delaktig
het" förekommer, omformuleras.
Det framgår inte vilket
organ som beslutar om att antaga sådan medlem i jaktvårdsområdet som avses i
bestämmelsen. Om avsikten är atl beslutet skall fattas av Jaktstämman, bör detla
skrivas ut i lagtexten.
26
8. Här eller på annat lämpligl
ställe bör klarare än som nu är fallel i lagförslaget regleras i vilka frågor
beslutanderätten tillkommer allenast Jaktstämman (och alltså inte styrelsen).
27
8. Paragrafens inledning bör
omformuleras sålunda: "De medlemmar som inte är fastighetsägare inom
Jaktvårdsområdet har"etc. (jfr hovrättens kommentar lill 3 8 första
stycket).
28
8. På s. 106 n i betänkandet
har påpekats att samfällighet kan ingå i jaktvårdsområde. Hovrätten utgår från atl
samfällighet endasl äger en röst. Måhända är detta så självklart att det inte
behöver utsägas i lagtexten.
Upplåtelse
av jakträtt inom jaktvårdsområde. Hovrätten delar uppfattningen att
fastighetsägarna även i framliden bör ha rätt ha upplåta sin jakträtt och all jaktvårdsområdet
bör ges möjlighet all begränsa olägenhe-
Prop. 1979/80:180 90
terna
med sådana upplåtelser. Detta framgår också klart av 11 8 förslaget till lag om
Jaktvårdsområden. Beredningens skrivning på s. 116 ö i betänkandet förefaller
emellertid något förbryllande då den kan ge intrycket av att beredningen anser
det möjligt för ett jaklvårdsområde att - även om fastighetsägarna inte är
överens om detla enligt 108 - i stadgarna uppdra åt styrelsen att ombesörja all
upplåtelse av jakträtt inom området, vilket skulle medföra alt delägarna miste
sin rätl atl själva upplåta jakträtt till annan. Detta skulle i så fall inte
slå i överensstämmelse med nyssnämnda föreslagna lagrum.
10
8. Hovrätten föreslår alt paragrafen inleds sålunda: "Rällen till all Jakt
inom etl Jaktvårdsområde får inte upplåtas lill annan, om inte samtliga
medlemmar som äger fasligheter inom området är överens om della". Jfr
kommentaren till 3 8 försia stycket.
5.6
Kammarrätten i Sundsvall: Allmänt. Utan närmare analys utta
lar beredningen atl organisations- och förvaltningsregler bör kunna ges
som har direkt tillämpning på den samfällighet som jaktvårdsområdet
utgör. Beredningen har inte ansett att några egentliga fördelar står atl
vinna med den särskilda föreningsbildning, som jaktmarksutredningen fö
reslagit, och att oiydligheier undviks och förenkling uppnås. Kammarräl
len delar inte denna uppfattning.---- Redan den omständigheten all i
jaktvårdsområdes
förvaltning skall delta andra än ägare lill de i områdel
ingående fastigheterna gör emellertid att den av beredningen valda kon
struktionen framstår som mindre lämplig. Den medför nämligen atl man
måste hålla isär delägare och medlemmar som begrepp; . Kammar
rätten anser atl den av jaktmarksulredningen föreslagna ordningen med en
förvaltande särskild förening är att föredra beträffande Jaktvårdsområden,
även om delta skulle komma alt innebära atl Jaktvårdsområden och fiske
vårdsområden får i viss män olikartade regelsystem. Riskerna för
oiydligheier
och missförstånd torde vara mindre med den ordningen. Man vinner också den
fördelen alt endast ändring av grundstadgarna skulle komma all kräva fastställelse
av länsslyrelsen medan ändringar i övrigi av stadgarna får beslutas av
föreningen på egen hand.
Medlemmar
och röstetal. Vilken konstruktion man än väljer bör enligt kammarrättens mening
på sätl beredningen föreslagit möjligheten att ha rösträtten graderad efter
arealinnehav bibehållas. Beredningen har föreslagit att sådan gradering skall
vara utesluten i vissa fall, nämligen såvitt rör frågor om jaktens bedrivande
inom området, villvårdsåtgärder som saknar betydelse för en fastighets
nyttjande, ändring av stadgarna för området, upplösning av område, omgruppering
av områden samt anslutning av fastighet. Som framgår av det föregående anser kammarrällen
belräffande upplösning av Jaklvårdsområde och omgruppering av mark att
majoriteten bör beräknas på etl sätt, som innefattar hänsynslagande bl. a. till
arealinnehav. Beträffande ändring av stadgar synes det oegenlligt all
arealinnehav spelar roll vid antagande av stadgar men ej vid ändring av dem.
Exempelvis kan då den situationen uppkomma att en fastighetsägare med slort
markinnehav går med på en omrädesbildning under den förutsättningen all
röstning efter arealinnehav föreskrives i stadgarna men atl han sedan står utan
möjlighet att i samma mån påverka frågan om bestämmelsen skall tas bort ur
stadgarna.
Den
ekonomiska förvaltningen.- Huruvida utlaxeringsbesläm-
melser
är nödvändiga eller ej torde knappast avgöras utifrån hänsynen till tredje man
- borgenären. Denne fär, liksom i allmänhet då man avtalar
Prop.
1979/80:180 ;;x , 91
med en juridisk person, ta med i beräkningen att endast
den Juridiska personen med sina tillgångar svarar för betalningen av en skuld
och, för det fall han anser att föreningens solvens verkar svag, tillse all
föreningen ställer erforderiiga säkerheter. Snarare får frågan om uttaxering
bedömas utifrån synpunkten huruvida jaktvårdsområdet kan antas vara i behov av
att föreia åtgärder, som inte täcks av dess inkomster och eljesl tillgängliga
medel, pä sådant sätt alt tillskott bör kunna utkrävas från delägarna. Skulle
det utifrån sådana synpunkter anses nödvändigl att införa en möjlighet till
uttaxering torde reglerna därom väl kunna utformas så att skälig hänsyn las lill
berättigade anspråk från icke Jagande delägare alt undgå uttaxering.
5.7 Stiftsnämnden i Växjö: Medlemmar och röstetal.
Paragraf 3 andra
stycket borde dock enligt vårt förmenande ändras till följande:
"Den, som på grund av upplåtelse har rält att jaga på
en faslighel som ingär i jaktvårdsområde, skall på egen begäran och efter
markägarens hörande kunna anlas som medlem i området, om upplåtelsetiden
omfattar minst ett jaktår".
5.8 Stiftsnämnden i Göteborg: Medlemmar och röstetal. Jaktvårdsområ
dels förvaltning har komplicerats genom att man skiljer på delägare och
medlemmar. Detta har fått till följd att man skisserat tre stycken olika
röstningsförfaranden varav åtminstone två kan komma i tillämpning inom
ett och samma sammanträde. Det torde bli helt omöjligt att ute på lokal
planet reda ut vilket röstningsförfarande som skall tillämpas i de olika
frågorna.
Personlig närvaro skall vidare fordras för röstning i
frågor som avser 27 8 I och 2 vilket innebär att fastigheter som förvaltas av
det allmänna inte normalt kan utnyttja rösträtten för markägare om inte
fullmakt kan ulfärdas för artendatorn att föra talan, någol som hittills varit
möjligt.
Upplåtelse
av jakträtt inom Jaktvårdsområde. Verksamhelen synes inte vara klart utformad
för den allt vanligare upplåtelseformen med flera arrendatorer på samma mark,
men med begränsad avskjutning. Om antalet jakträttsbevis skall göras avhängigt
av arealen måste regler skapas, så att exempelvis Jaktklubbars möjlighel all få
fortsätta sin jaklulövning, säkras. Erfarenheten har visat att sådana
jaktsällskap ofta sköter viltvården väl så bra som enskilda arrendatorer.
Risken atl övriga delägare, enligt S 11 författningsförslaget, hävdar att
arrangemanget med flera arrendatorer är till avsevärd olägenhel förefaller slor
av psykologiska skäl, vilket kan ge en onödig begränsning av antalet Jägare och
viltvårdare till följd.
12 8. I författningsförslaget
ger en jaktarrendalor med långtidskonlrakl en mycket osäker kännedom om
kostnaden för jaktutövningen eftersom jaktvårdsområdels beslut kan komma alt
ges korttidskaraktär. Självfallel återverkar denna osäkerhet på
markägarens-delägarens möjlighet att stabilisera sin utarrendering.
5.9 Länsstyrelsen i Stockholms län: Allmänt. Utredningens
förslag i
associalionsrättsligt hänseende tillstyrks .
Medlemmar och röstetal. X 28 8 föreslås atl röstning efler delaktighet inte
får ske i fräga som avses i bland annat 298 andra stycket, dvs. ändring av
stadgarna. Om man t.ex. för all få med en del stora andelsägare har tagit in en
klausul om andelsröslning kan, sedan väl området kommil till stånd,
andelsröstningen upphävas genom majoritetsbeslut efter huvudlal i frågan. Det
är en dålig garanti för andelsröstningen och beslämmelsen kan
Prop. 1979/80:180 92
verka
avhållande på tilltänkta medlemmar med stora markinnehav. Hänvisningen till 29
8 andra styckel föreslås därför bli borttagen.
5.10
Länsstyrelsen i Uppsala län:
Medlemmar och röstetal. Beredningen har - lill skillnad från jaktmarksulredningen
- föreslagit ett bibehållande av möjligheten för medlemmarna all vid omröstning
på jaktstämma i vissa fall av betydelse för en fastighets nyttjande, t. ex.
anläggande av vilivaiten och viltåkrar, bestämma röstetalet efter arealinnehav.
Den har också föreslagils av fiskevattensulredningen i dess förslag till lag
om fiskevårdsområden. Länsstyrelsen har i sitt yttrande över fiskevatlensutredningens
belänkande inte motsatt sig detla förslag och finner - trots vissa
principiella betänkligheter - inte anledning till annal slällningslagande i
förevarande fall.
5.11
Länsstyrelsen i Östergötlands
län: Allmänt. I motsats till jaktmarksutredningen föreslår beredningen inte bildande
av Jaktomrädesförening. Beredningens förslag att organisalionsbestämmelser i
stället meddelas för själva jaktvårdsområdet överensstämmer med vad som gäller
för fiskevårdsområde och vattenvårdsförbund. Förslaget tillstyrks på de av
beredningen anförda skälen.
Medlemmar
och röstetal. Länsstyrelsen har ingen invändning mot den av beredningen
föreslagna utformningen av rösträtten.
5.12
Länsstyrelsen i Jönköpings län:
Upplåtelse av jakträtt inom jaktvårdsområde. I anslutning till frågan om
upplåtelse av Jakträtt inom jaktvårdsområdet (avsnitt 7.4 och 10 8 i
författningsförslaget) aktualiseras frågan om inte en liknande reglering som
den föreslagna i fråga om jakträttsupplåtelse bör lillämpas beträffande
uppförande av vilthägn inom ell jaklvårdsområde. En enskild markägare kan ju
genom etl olämpligt uppfört villhägn äventyra möjligheterna för jaktvårdsområdet
att fungera tillfredsställande. Enligt länsslyrelsens mening bör denna fråga
ytterligare övervägas.
5.13
Länsstyrelsen i Kronobergs län:
Allmänt. Vi ifrågasätter om inte som föreslagits i jaktmarksutredningens
belänkande länsstyrelsen bör få befogenhet alt utse sysslomän som fullgör
styrelsens uppgifter intill dess behörig sådan utsetts.
Medlemmar
och röstetal. De olika regler beredningen föreslagit för rösträtt vid
Jaktstämma anser vi inte realistiska att genomföra. Vi föreslär därför i likhet
med jaklvårdsföreningen i länet och Lantbrukarnas länsförbund i Kronoberg all
rösträtt vid jaktslämma endasl bör tillkomma delägarna i områdel. Delägare bör
få rätt alt i sitt ställe sätta annan person, lämpligen eventuell
jakträttsinnehavare, all företräda honom vid stämman.
Upplåtelse
av jakträtt inom jaklvårdsområde. Den kanske allvarligaste kritiken mol
bestående jaktvårdsområden vilken kommit till vår kännedom är ev. förekommande
inskränkning i friheten för markägare att upplåta honom tillkommande jakträtt.
En sådan inskränkning görs normalt i stadgarna för området. Enligt nuvarande
praxis äger markägare i ett jaklvårdsområde alt alllid oavsett storieken på
marken erhålla minsl ett jaklrätlsbevis. Antalet jaklrätlsbevis som utlämnas
inom ett område kan därför teoretiskt sett bli samma även om
jakträttsinnehavaren i stället för markägaren skulle erhålla sådant bevis
oavsett storleken pä marken. Vi är dock medvetna om atl antalet utlämnade
bevis med sislnämnda ordning skulle bli störte än med nuvarande system därför
all flera markägare som regel inte
Prop. 1979/80: 180 93
utnyttjar
möjligheten att erhålla Jakträttsbevis. Ett system med utdelning av minsl ett
Jakträttsbevis Ull varje jakträttsinnehavare inom området skulle således kunna
medföra ett oönskat jakltryck på området. Jaktvårdsområdet lorde dock ha
möjlighet all genom begränsningar av antalet djur som får fällas på fastigheten
eller genom avkortning av jakttiden reglera sådana uppkomna ölägenheter. Vi
ifrågasätter därför om några inskränkningar i markägares frihei att upplåta
jakträtten bör fä ske.
5.14
Länsstyrelsen i Kalmar län: Medlemmar och röstetal. Förslaget atl jaklarrendalorer
skall kunna bli medlemmar i jaktvårdsområdet på vissa
villkor
hälsas med tillfredsställelse. Som länsstyrelsen framhållit
bördock
skriftligt arrendeavtal föreligga för dylikt medlemskap.
5.15
Länsstyrelsen i Gotlands län:
Medlemmar och röstetal. Formuleringen av andra styckel i 8 28 kunde göras
klarare, t. ex. genom alt ordet "delaktighet" ersätts av
"arealinnehav".
5.16
Länsstyrelsen i Blekinge län:
Medlemmar och röstetal. För all nå bästa resultat i fråga om Jakl- och viltvård
anser länsstyrelsen del viktigt att även Jaktartendatorer och jordbruksarrendalorer
med jakträtt aktivt deltar i den samverkan som äger rum i ett jaklvårdsområde.
Grundtanken bör därför vara att de så långl det är möjligt bereds medlemskap,
rösträtt och yttranderätt i området. I många fall är del så att markägaren inte
i någon högre grad ägnar sig ål Jakl- och viltvård utan överlåter detta lill en
arrendator. Mot att i ifrågavarande hänseenden jämställa arrendator med
delägare i området talar främst atl jakträtten i svensk rättstradition är
knuten lill markägandet, att vissa av de ålgärder som brukar vidtas av ett Jaklvårdsområde
direkl påverkar utnyttjandet av fastighel samt slutligen atl ell sådanl
Jämställande antas hämma tillkomsten av områden genom att fastighetsägare blir
mindre benägna all bilda sådana.
Länsstyrelsen
anser att beredningen i det beskrivna förslaget har gjort en i allt väsentligt
lämplig avvägning av delvis motstående iniressen. Gränsdragningen mellan villvårdsåtgärder
som har respektive inte har betydelse för en fastighets nyttjande bör dock ytteriigare
klargöras.
Upplåtelse av jakträtt
inom jaktvårdsornråde. Länsstyrelsen an
ser all endasl i de fall medlemmarna ges rätt atl bedriva all Jakt eller Jakt
efler vissl slags villebråd över hela området eller delar därav bör Jaktvårds
området ha möjligheter att hindra en ny upplåtelse av Jakträtt om denna vid
en bedömning i det enskilda fallel kan anses olämplig med hänsyn lill
viltvården eller jaktutövningen eller på annal sätt är till avsevärt men för
övriga delägare. Om en sädan begränsning inte görs kan Jaktvårdsområdes
bildningen leda till atl antalet jaktlillfällen för icke markägare minskar i
stället för atl öka. Det förtjänar i detla sammanhang att erinras om all del
ingick i direktiven för Jaktmarksulredningen att finna vägar atl stimulera
till ökad upplåtelse av Jakträtt. Länsslyrelsen anser att del kunde övervä
gas all uifärda en regel med innehåll alt en delägare (markägare) i ell
Jaklvårdsområde alllid skall ha rält all vid jaktulövningen sätta annan i sitt
ställe.
Länsstyrelsen
vill framhålla viklen av alt en noggrann uppföljning sker av hur dessa problem
behandlas i Jaktvårdsområdena särskilt frägan om Jakträttsupplåtelser.
Prop.
1979/80:180 94
5.17 Länsstyrelsen i Hallands län: Den ekonomiska
förvaltningen. Huvuddragen av hur den ekonomiska förvaltningen är tänkt all
bedrivas bör enligt förslaget framgå av områdels stadgar. Beredningen har
härvid skisserat olika alternativ. Enligt länsstyrelsens mening borde de skattemässiga
konsekvenserna av de föreslagna alternativen närmare ha undersökts innan dessa
presenterades.
Upplåtelse av jakträtt inom jaklvårdsområde. I
länsstyrelsens tidigare nämnda yttrande anfördes belräffande då aktuellt
förslag till föreskrifter om Jakträttsinnehavares rätt lill jaktutövning saml omröslningsregler
bl. a. följande. "Dessa bestämmelser lorde inom elt jaklvårdsområde
beslående av ett flertal små och någon eller några slora fastigheter kunna få icke
önskvärda konsekvenser. Sedan väl elt Jaktvårdsområde kommil lill stånd får de
mindre fastigheternas ägare och eventuella arrendatorer etl dominerande
inflytande över hur Jakten inom områdel skall planläggas. Vid ge-mensamhelsjakt
får en arrendator även av en mycket liten faslighel måhända Jakträtt på
omfattande arealer. Della kan motivera en hög eller till och med mycket hög
arrendeavgift. Av Jakl och viltvård ointresserade markägare kan även
tillsammans med arrendatorerna frestas alt genomdriva beslul som ytterst
syftar lill ett stort uttag av Jaktbart vill inom området då Ju ett sådant
beslut endasl i ringa mån drabbar den egna faslighelen. Utredningen har inte
framfört några förslag för att hindra uppkomsten av dylika situationer, vilket
torde vara en brist i det föreliggande förslaget."
Nu föreslagna omröstnings- och förvaltningsbestämmelser
får anses innebära en minskad risk för uppkomsten av ovan angivna situationer.
Således har jaktmarksutredningens förslag om "en man en röst" i vissa
delar frångåtts. Vidare pekar beredningen på möjligheten att undgå de problem
som kan vara förknippade med all delägare arrenderar ul sin jakträtt inom
området genom att låta jaklvårdsområdets slyrelse ombesörja all upplåtelse av
Jakträtt inom området. Om delägarna väljer att behålla sin rätt att avtala om
jakträttsupplåtelser framhåller beredningen, att del liksom hittills bör i
områdets sladgar kunna föreskrivas alt en tillkommande arrendator, för att
upplåtelsen skall kunna godkännas, skall disponera viss minimiareal.
Beredningen hänvisar således lill möjligheten att genom stadgebestämmelser
komma till rätta med sådana problem som länsstyrelsen skisserat i det tidigare
yttrandet. Fastställelse av stadgebestämmelser, som inte innehåller de av
beredningen föreslagna beslämmelserna, torde emellertid inte kunna vägras. Med
hänsyn härtill vill länsslyrelsen ifrågasätta om inte uttryckliga föreskrifter
i lag vore en framkomligare väg att förhindra de befarade olägenheterna. En
sådan lösning bör bli föremål för närmare överväganden.
5.18 Länsstyrelsen i Skaraborgs län:
Medlemmar och röstetal. Den föreslagna inskränkningen i 28 8 tredje styckel
lagförslaget betr. rösträtten för vid jaktstämma frånvarande medlemmar i frågor
om jaktens bedrivande och viltvårdsfrågor anser länsstyrelsen inte motiverad.
Medlemmar som är förhindrade delta i stämma bör kunna låta sig företrädas av
ombud.
5.19 Länsstyrelsen i Värmlands län:
Medlemmar och röstetal. 3 8. Länsslyrelsen förutsätter här alt för medlemskap enligt
andra siycket skall krävas inte bara en upplålelselid för minsl elt Jaktår ulan
alt - i förekommande fall - arrendalorn även disponerar för Jaktutövning
erforderlig minimiareal.
27-29 88. Förslagel är i denna del med hänsyn till de
svårigheter bered-
Prop. 1979/80:180 , 95
ningen
uppenbariigen haft att "sy ihop" sinsemellan motsatta intressen
skickligt utformat. Med de erfarenheter länsslyrelsen har av jaktvårdsområdenas
hantering av procedurfrågor kan emellertid befaras all reglerna är alltför
tekniskt komplicerade för dem som har atl tillämpa dessa.
5.20 Länsstyrelsen
i Gävleborgs län: Upplåtelse avjakträtl inom jaktvårds
område. Enligt 13 8 3 mom. 2 st. jaktlagen får fastighetsägare inte förväg
ras att upplåta sin jakträtt såvida upplåtelsen inte är olämplig med hänsyn
till jaktvården eller länder övriga delägare i områdel lill avsevärt men.
Ägare till fastighet inom områdel bör således i princip alltid ha rätt all
sätta
annan i sitt ställe och bestämmelser i stadgarna kan inte ytteriigare reduce
ra denna rätl för fastighetsägaren.
Föreslagen
lydelse av 11 8 lag om Jaktvårdsområden synes inte förutsätta någon sådan
principiell rätt för fastighetsägaren då upplålelsen. enligt innebörden i
föreslagen text, måste föregås av en bedömning av om vissa villkor uppfylls.
Enligt länsstyrelsens mening har något skäl för alt frångå den principiella
bindningen mellan fastighelsägandel och upplåtelserätten inte påvisats, varför
den nuvarande bestämmelsens uiformning är atl föredra.
Länsstyrelsen
instämmer i beredningens uttalande att en eventuell föreskrift i stadgarna om minimiareal
måste vara grundad på villvårdshänsyn och inte utformas enbart med syfte att
Jakten skall vara förbehållen en viss krets Jägare.
Något
lämplighetskrav uppställs inte för alt en markägare skall få deltaga i Jakten
inom områdel. Särskilda krav bör då inte heller ställas på en person till
vilken markägaren upplåter sin jakträtt. Tillräckligt skydd mol olämplig
jaktutövare måste anses vara givet dels i Jaktledarens befogenhet att ingripa mol
under pågående Jakt störande person och dels i möjligheten att medelst
indragning av vapenlicens hindra notoriskt olämplig jägare atl delta i jakten.
Länsstyrelsen anser därför att om någon begränsning i markägares upplåtelserält
skall intagas i lagen, bör den inskränkas lill de fall då upplålelsen är
uppenbart olämplig.
I enlighet
med ovanslående bör enligt länsslyrelsens mening texten i -
11 8 ha nedanstående lydelse.
II 8.
Ägare lill fastighet som ingår i ell Jaktvårdsområde får inte förväg
ras upplåta jakträtt till annan, om inte upplåtelsen kan anses uppenbart
olämplig med hänsyn lill viltvården eller jaktulövningen eller på annat säll
är till avsevärd olägenhet för övriga delägare.
5.21 Länsstyrelsen
i Västernorrlands län: Medlemmar och röstetal. De
föreslagna omröstningsreglerna är invecklade och lorde vara svåra all
använda vid den praktiska tillämpningen. Olika regler gäller för olika lyper
av frågor. Vid omröstning måsle klargöras om man skall rösta efter delak
tighet eller huvudtal, om andra än delägare ijaktvårdsområdet har rösträtt
eller ej och om personlig närvaro krävs eller om fullmakt gäller. Vidare kan
del vara svårt att bedöma om en villvårdsåtgärd skall anses sakna belydel
se för en faslighels nyttjande eller ej. Detla förhållande påverkar vilken
röstningsregel som är lillämplig. Bestämmelsen om alt markägare och
jaktarrendalor samtidigt får rösta i vissa frågor måste ur rättvisesynpunkt
anses som mindre lämplig. Röstningsreglerna innebär vidare atl sladgar
kan ändras genom annal röslningssätt än del som användes när de tillkom.
En föreskrift i stadgarna alt omröstning i viss fråga skall ske efter delaktig
het (med hänsyn lill delägarnas markinnehav) kan ändras genom omröst-
Prop. 1979/80:180 96
ning
efter huvudtal, något som knappast kan anses lämpligl. Enligt länsstyrelsens
mening bör omröstningsreglerna ses över med syfte all göra dem lättare att
tillämpa i praktiken.
5.22 Länsstyrelsen
i Jämtlands län: AUmänl. Del bör vara lill fördel all
lagstiftningen i denna del utformas på ell likartat sätt som för närbesläkta
de samfällighetsbildningar, exempelvis fiskevårdsområden.
Beträffande
skyldigheten att anmäla styrelsens sammansättning till länsslyrelsen bör den
även innefatta skyldighet att anmäla förändring i sammansättningen (jfr 23 8
förslaget till lag om Jaktvårdsområden).
5.23 Statskontoret:
Allmänt. 26 8 2:a styckel bör efter en språklig ändring
lyda: Försia jaktslämman skall hållas snarast efter det alt området har
bildats.
Medlemmar
och röstetal. 28 8 3:e siycket bör lyda: På jaktslämma för område med mer än
tre medlemmar får inte någon utöva rösträtt för mer än en fjärdedel av de
närvarandes sammanlagda röstetal. Vid omröstning i frågor som avses i 27 8 1
och 2 får bara de medlemmar som är personligen närvarande della. Motivering:
Lagförslaget beaktar här inte möjligheten atl ett Jaktvårdsområde kan ha färre
än fyra medlemmar.
Stadgar.
24 8 punkt 2 bör lyda: ... de huvudsakliga reglerna för viltvården och avlysning
av Jakt på sådan mark, vars ägare har principiella betänkligheter mol atl Jakl
utövas på hans mark. Motivering: Avlysning bör ske inte bara när ägaren har
ideella betänkligheter i egentlig mening mot jakt. Avlysning bör ske också när
betänkligheterna inte kan sägas vara ideella men ändå vilar på principiell
grund, t. ex. när ägaren sätter ringa värde på förmånen av Jakt men sätter
stort värde på förmånen av att alla tider på året ohindrad av pågående eller
befarad Jakt fritt kunna röra sig i sina marker, eller l.ex. när ägaren efler
en rationell riskbedömning inte själv eller för annan vill tåla riskerna med
Jakt. - Det kan vidare ifrågasättas atl i en lag använda hänvisningar, av
typen "har ideella betänkligheter", till en persons ideologi. En
person skall inte, t. ex. för etl Jaklvårdsområdes medlemmar eller för en
länsstyrelse, behöva redovisa sin ideologiska uppfattning på områdel. Det bör
räcka om han ulan närmare utläggning deklarerar atl han har principiella
betänkligheter mot att Jakt bedrivs på hans mark och om han är känd för att
inte själv eller genom annan bedriva Jakt där.
5.24 Sveriges
lantbruksuniversitet: Allmänt. I 8 30 ges jaktslämma rätt att
för varje Jaktår fastställa de villkor som skall gälla för Jakten inom Jakt
vårdsområdet. I 8 44 ges besvärsräit i sådana fall där enskild medlem i
jaktvårdsområdet inte är nöjd med beslutet. 1 detta sammanhang måste
påpekas det för den enskilda medlemmen besvärande men icke ovanliga
fallet där beslut inom jaktvårdsområde om inskränkning av jakträtt eller
jakttid helt omöjliggör viss Jakt exempelvis purschjakt på hornbärande
råbock i augusti eller jakten under vissa veckodagar. Man kan ifrågasätta
om det skall ligga inom Jaktvårdsområdets befogenhet all falla sådana
beslut. Det ligger i det allmännas inlresse all skapa så många Jakttillfällen
som möjligt och de jakttider som anges i jakttidsförfattningen bör vara väl
underbyggda. Där jakttiderna inte passar ett Jakt vårdsområde borde vägen
vara den att man går lill länsstyrelsen eller annan myndighei för atl få en
ändring till stånd. Den ovan nämnda besvärsrätten är inte tillfyllest och det
kommer i de flesta fall atl ta för lång lid innan eventuell rättelse erhålls.
Prop.
1979/80:180 97
5.25
Svenska jägareförbundet: Medlemmar och röstetal. Mol bakgrund av bl. a. de synpunkler
Svenska Jägareförbundet redovisat angående 11 8 och 22 8 andra styckel måste
skrivningen ändras så atl endasl den som av jaktvårdsområdet kan godkännas som jakträttsarrendator
skall kunna antas som medlem. Medlemskapet skall vidare inte kunna omfatta
längre lid än jakträttsupplåtelsen omfattar. Förlänges denna skall givelvis
även medlemskapet föriängas.
Del
skall också observeras alt jakträttsupplåtelser förekommer av många slag, såväl
skriftliga som muntliga och ibland endasl omfattande jakl efler vissl slags
villebråd. Enligt Svenska Jägareförbundets mening bör den jakträttsarrendator
som skall kunna ifrågakomma som medlem i jaktvårdsområde ha skriftligt jaktarrendekonlrakl
och disponera rätten lill Jakl efter alll slags vilt.
I
vissa fall kan förekomma att en godkänd Jaklrältsupplålelse avser upplåtelse
till en Jaktklubb eller motsvarande med flera medlemmar - det upplåtna området
är så stort att det medger rätt lill flera Jaklrätlsbevis. I sådana fall bör
endast en representant för jaktklubben få ingå som medlem. Delta måsle klart
framgå.
Slutligen
bör redan av 3 8 framgå atl medlemskapet endast berättigar till begränsat
medlemskap. Jakträllsarrendalorn skall således enbart ha rätl att rösta i vissa
Jaktliga frågor närmare preciserade i 27 8.
Enligt
Svenska jägareförbundets uppfattning bör de frågor, i vilka medlemmar i
Jaktvårdsområdet, som ej är delägare, har såväl yttrande- och förslags- som rösträtt,
ytterligare preciseras. Förbundet finner således att de två samlingsrubriker
som angivits bör göras mera "heltäckande" och föreslår följande
lydelse:
1. Jaktens
åriiga utövning och omfallning.
2. Viltvårdsåtgärder
- dock ej sådana som medför ändrad markanvänd
ning, genomgripande biotopförändringar eller beräknas leda till avsevärda
förändringar av viltstammarnas sammansättning eller numerär.
Inom
flertalet av de idag befintliga Jaktvårdsområdena torde gälla bestämmelser om
omröstning efter delaktighet. Likväl är det sällan att detta tillämpas. Mot
bakgrund härav finner Svenskajägareförbundet att röstning efter huvudlal bör
kunna ske även om i stadgarna lämnats möjlighet för röstning efler delaktighet.
Andra styckel föreslås därför få följande utformning:
I områdels
sladgar får dock föreskrivas all omröstning vid begäran skall ske efter
delaktighet i andra frågor än som avses i 27 8 I och 2, 29 8 andra stycket
eller 32 och 35 88.
Vad
avser den påtalade bestämmelsen i tredje stycket finner Jägareförbundet det
stötande att en medlem, som kanske är synnerligen intresserad av de Jaktliga
frågorna men av någon anledning inte har möjlighel närvara vid Jaklstämman,
skulle vara betagen all genom ombudsröstning göra sin mening gällande.
Svenska
Jägareförbundet föreslår därför atl andra meningen utgår och ersattes med
följande:
I
alla frågor får röstning ske genom befullmäktigat ombud. Ingen får dock medelst
egen röst och givna fullmakter avge mer än högst tre röster.
Upplåtelse
avjakträtl inom jaktvårdsområde. XX 8.
Svenska jägareförbundet tillstyrker i princip den föreslagna lydelsen men vill
understryka att den tidigare principen med en för varje Jaktvårdsområde
fastlagd minimiareal för atl en jakträttsupplåtelse skall kunna godkännas
måste kvarstå i enlighel med och av de skäl som redovisas på sid. 116-117 i
utredningen. 7 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 180
Prop. 1979/80:180 98
Stadgar.
I "riksnormalstadgarna" regleras under 8 6 frågan om "Upplåtelse
av jakträtt (jaktutövningsrätt)." Frågan om mer eller mindre tillfälliga
upplåtelser av Jakt inom Jaktvårdsområden regleras underpunkt B "Tillfällig
upplåtelse". Normalt fungerar denna fråga väl. Emellertid förekommer att
möjligheterna lill överlåtelse av jaklrätlsbevis onödigt försvåras även i fall
då upplåtelse rimligen borde medgivits. Svenska Jägareförbundet förutsätter
att någon form av riksnormalstadgar anpassade till den nya lagstiftningen
framtages och finns tillgängliga när lagen träder i kraft. Dessa stadgar måsle
ge tämligen detaljerade bestämmelser bl.a. i berört avsnitt. Härigenom skulle
de problem som nu undantagsvis förekommer kunna undanröjas. Vid utarbetandet av
de nya riksnormalstadgarna bör såväl representanter för Svenska jägareförbundet
som för Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare medverka. Framtagandet av
stadgarna skulle enligt jägareförbundets mening eventuellt kunna ske under
överinseende av statens naturvårdsverk.
Enligt
jägareförbundets uppfattning är möjligheten alt för viss fid dra in jakträttsbeviset
enligt de regler som anges i 4 8 riksnormalstadgarna ett synnerligen viktigt
korrektiv och nödvändigl för en fungerande Jaktledning inom ett
jaktvårdsområde. Möjligheten till indragning av jakträttsbevis är emellertid
samtidigt en befogenhet som kan drabba den felande hårt.
Mot bakgmnd
av vad anförts föreslår jägareförbundet atl 24 8 kompletteras med en punkt som
skulle kunna benämnas: Bestämmelser för indragning av jakträttsbevis.
5.26
Lantbrukarnas riksförbund: Medlemmar och röstetal. Jordbmksar-rendatorer med
jakträtt och jaklarrendalorer med upplåtelser av längre varaktighet avses få
bli medlemmar ijaktvårdsområdet. Dessa medlemmar avses få förslags- och
yttranderätt men också rätt alt delta i beslut rörande den praktiska
Jaktutövningen och i frågor rörande vissa viltvårdsåtgärder. Beslutanderätten
för de olika medlemskategorierna föreslås bli reglerade i stadgarna. Övriga jakträttshavare
ges närvaro- och yttranderätt vid jaktstämman.
Lantbmkarnas
riksförbund tillstyrker beredningens förslag i medlemsfrågan under fömtsättning
att nyttjanderättsavtal för jaktarrendalor är 5 år eller längre.
Förbundet
omfattar även principiellt tanken på alt varje delägare i jaktvårdsområdet
skall ha en röst. Eftersom denna princip ibland anses utgöra hinder för
bildandet av jaktvårdsområden med hänsyn lill jakträttens starka anknytning
till markägandet så tillstyrker förbundel även att rösträtt graderad efter
arealinnehav får tillämpas om principen intas i stadgarna.
LRF
ansluter sig till beredningens förslag lill omröslningsregler med den ändringen
all vid alla omröstningar närvarande medlem genom fullmakt får företräda
ytterligare en röstberättigad.
Den
ekonomiska förvaltningen. Förbundet efteriyser anvisningar för hur man kan söka
minska åsiktsskillnader vid bildande av jaktvårdsområden mellan slora och små
markägare. LRF anser att möjligheter finns att tillskapa
"utjämningsmodeller" där avgifter lill samfälligheten betalas efter huvudlal
medan markägarna erhåller ersättning med ledning av upplåten jaktareal.
Lantbrukarnas
riksförbund delar beredningens uppfattning att det som villkor för rätt att
utöva Jakt inom områdel skall ställas krav på innehav av Jaklrätlsbevis
utfärdade av områdets styrelse. Jaktvårdsområdet kan härvid få till stånd en
med hänsyn lill viltlillgången inom områdel lämplig dimensionerad jakl.
Prop. 1979/80:180 99
Förbundel
delar beredningens uppfattning ifråga om uttaxering att icke Jagande delägare
skall tillförsäkras frihet från ekonomiska pålagor.
Stadgar.
Del blir genom den nya samfällighelskonslruklionen tillräckligt med ett samlat
stadgeförslag vilket medför atl länsstyrelsen även kommer alt pröva
stadgeändringar rörande organisationsfrågor. LRF anser att fördelarna hämti
överväger olägenheter med uppdelning i jaktvårdsområdes-stadgar och
föreningsstadgar.
Innehållet
i jaklvårdsområdets stadgar får inte kränka enskild rätt eller stå i strid mot
gällande rätt. LRF vill peka på begreppei att enskild rätt inte får kränkas.
Denna gränsdragningsproblematik bör utvecklas i kommande förslag till
tillämpningsföreskrifter.
5.27 Jägarnas
Riksförbund-Landsbygdens Jägare: Medlemmar och röste
tal. Röstning inom Jaklvårdsområde bör alllid genomföras med en röst för
en var delägare. Om avsteg härifrån medges genom angivelse i områdels
stadgar, bör ingen delägare få utnyttja röster efter andelstal som därmed
ger honom röstetal utöver en tiondel av de närvarandes sammanlagda
röstetal.
Upplåtelse
avjakträtl inom jaktvårdsområde. En delägare som ej
själv
utövar sig tillkommande jakträtt inom etl jaktvårdsområde, bör alllid ha rätt
att sälla annan i sitt ställe. Jakttrycket hålls oförändrat oavsell om
Jordägaren själv utövar Jakten eller sänder annan person i silt ställe.
Stadgar.
I fråga om normalstadgar för Jaktvårdsområden finner förbundet lämpligt att de
båda jägarorganisationerna gemensamt utformar sådana med beaktande av
tidsutveckling och författningsregler.
5.28 Skogsindustriernas
samarbetsutskott: Medlemmar och röstetal. Enligt
förslagel skall även den som på grund av upplåtelse har rält alt Jaga på en
fastighet, som ingår i Jaktvårdsområdet, på begäran antas som medlem i
området, om upplåtelsetiden omfallar minsl ett Jaktår. Med hänsyn lill alt
upplåtelser förekommer av de mest skilda slag bör paragrafen skärpas,
l.ex. i meningen "... kan på begäran saml efter Jaktvårdsområdels pröv
ning och beslut antas som medlem i området ..." Vid prövningen skall
hänsyn - utöver till upplåtelsetiden - tas lill bl. a. upplåtelsens juridiska
status och antalet Jaktutövare inbegripna.
SISU
framför under 2729 88 synpunkler på rösträltsförfarandel. Redan i 3 8 bör
anges begränsningen i rösträtten för här berörd medlemskategori.
II 8. SISU förutsätter att
principen med en för varje Jaktvårdsområde fastlagd minimiareal för att
jakträttsupplåtelse skall kunna godkännas kvarstår. Se även 22 8.
27-29
88. Enligt den föreslagna lydelsen skulle stadgarna kunna föreskriva röstetal
efter arealinnehav för omröstning i andra frågor än om jaktens bedrivande, om villvårdsåtgärder
som saknar belydelse för en fastighets utnyttjande saml om stadgeändring,
upplösning och förändring av Jaktvårdsområdets omfattning. Av skäl som
inledningsvis berörts skulle en sådan inskränkning av markägarens
dispositionsrätt i hög grad komma att försvåra nybildning resp. bestånd av
Jaktvårdsområden. SISU kvarstår vid det yrkande som framställdes vid yttrandet
över Jaktmarksutredningens betänkande, att rösträtt inom Jaklvårdsområde skall
utövas i enlighel med nuvarande regler och praxis. Delta innebär att
Jaktvårdsområde skall kunna anla sladgar där rösträtten är graderad efter
arealinnehav. Om markägare/delägares möjligheter till röstningsförfarande
enligt arealinne-
Prop. 1979/80: 180 100
hav
klart och entydigt fastlägges i lagen i frågor beträffande Jaktvårdsområdes
bildning, ombildning och förvaltning, bör enligt vår uppfattning även det
alternativet till stadga kunna erbjudas där röstning får ske efler huvudlal
för såväl delägare som övriga medlemmar vad gäller den praktiska jaktutövningen
och viltvårdsåtgärder som inte har betydelse för en fastighets nyttjande. Till
sådana frågor hör givetvis inte avskjutningen av älg eller annan viltart av
direkt belydelse för Jord- och skogsbruk.
5.29
Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening: Medlemmar och röstetal. En
ändring av nuvarande rösträttsbeslämmelser vore myckel olycklig dels med hänsyn
fill alt det enligt vår mening säkeriigen kommer alt försvåra jvo-bildningar,
dels med hänsyn lill svårigheterna för jvo-funklio-närerna alt hålla rätl pä rösträllsreglerna
i olika frågor och lägen. Det kan Ju inte heller anses rimligt all som framgår
av 28 8 varje medlem (alltså även jaktarrendalor) har en röst, medan delägare i
faslighet med samäganderätl inte har någon egen röst alls. Det saknas bärande
motiv för att ändra på nuvarande ordning. Åndringen skulle medföra en påtagligt
ökad belastning på jakl vårdspersonalen genom förfrågningar telefonledes och
krav på dellagande vid stämmorna samt "bädda för" överklagningar.
Stadgarna
bör som nu ge möjlighet för delägarna atl välja mellan en röst/ delägare eller
i förhållande lill arealinnehav. Övriga medlemmar bör ha yttrande- och
förslagsrätt. Dessutom har de möjlighel att uppbära fullmakt och rösta för delägare.
6
Ansvars- och besvärsbestämmelser
6.1
Hovrätten för övre Norrland: 1
beredningens förslag upptas inte någon motsvarighet till det nuvarande sladgandel
i 34 8 jaktlagen all överträdelser av de för Jaklulövningen inom jaktvårdsområdet
gällande reglerna får åtalas av åklagare endasl under vissa angivna
förutsättningar. Beredningens lagförslag innebär alltså att ifrågavarande
typer av överträdelser i motsats lill vad som exempelvis gäller i lagen (1960:
130) om fiskevårdsområden lägges under allmänt åtal. Någon moiivering lämnas
inte. Om man vill ha kvar en straffsanktion inom delta specieUa område, finns
del enligi hovrättens mening knappasl anledning atl gå ifrån nuvarande fömtsättningar
för åtal. Paragrafen bör därför kompletteras med en beslämmelse som säger att
brottet får åtalas av allmän åklagare endast om målsäganden anger del lill åtal
eller om åtal är påkallat från allmänna synpunkter.
6.2
Kammarrätten i SundsvaU: 43 8.
Beredningens förslag innebär alt sådan talan mot vissa beslut av länsstyrelse
rörande Jaktvårdsområdes bildande eller bestånd, varom nu stadgas i 27 8 andra
stycket jaktlagen, skall föras hos regeringen i stället för hos kammartätten. I
samband med förvaltningsrätlsreformen behandlades ulföriigt frågan om besvärsgången
för här aktuella mål. Vad som därvid anfördes (prop 1971:30 s 142 ff) torde
fortfarande äga giltighet. Enligt kammarrättens mening har nuvarande ordning
inte heller varit förenad med några nackdelar. Dessutom framstår det som en
fördel att en enhetlig besvärsgång finns i Jaktvårdsområdes-ärenden.
Kammarrätten förordar alltså all nuvarande ordning behåUes.
Även
mol beslut enligt 37 8 om faslighets uteslutning ur jaktvårdsområde bör lalan
kunna föras i den ordning som avses i 43 8- Paragrafen bör ändras i enlighet
härmed.
Prop.
1979/80:180 101
6.3 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Vi finner inte skäl
föreligga atl som
föreslagits i 43 8 bestämma liden för anförande av besvär lill fyra veckor.
Besvärstiden bör i stället i likhet med vad som gäller för överklagningar av
flertalet andra beslul beslämmas till tre veckor från den dag meddelande
om länsstyrelsens beslut införts i ortstidning.
Däremot anser vi det befogat atl såsom föreslagits i 44 8
ha en något längre besvärstid vid överklagandet av jaktstämmobeslut eftersom utgångspunkten
för besvärstidens räknande i dessa fall skall vara dagen för beslutet.
6.4 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Åven
beslut enligt 36
och 37 88 lagförslaget innebär avvägningar i
lämplighetsfrågor liknande de som görs vid tillämpning av 32 och 35 88. Beslul
enligt förstnämnda paragrafer bör därför överklagas till regeringen.
6.5 Länsstyrelsen i Örebro län: Satsen
"om inte kammarrällen förordnar annat" synes onödig, eftersom della
följer av 28 8 förvaltningsprocesslagen.
6.6 Länsstyrelsen i Norrbottens län:
Beredningen föreslår en besvärstid om fyra veckor. Beredningen har emellertid
inte mofiverat varför besvärstiden satts till Just fyra veckor. Om en ändring
av nu gällande besvärslid ska ske bör den enligt länsstyrelsens uppfattning
sättas till tre veckor för all därigenom komma i överensstämmelse med den i
förvaltningslagen angivna besvärsfiden.
6.7 Riksåklagaren: Enligt beredningens
förslag till ansvarsbestämmelser faller överträdelse av de för Jaklulövning
inom jaklvårdsområde gällande reglerna direkl under allmänt åtal. Av
betänkandet framgår inte att beredningen avsett alt göra en materiell ändring
i gällande rält. Beredningen har inte föreslagit någon bestämmelse motsvarande
34 8 tredje stycket lagen (1938: 274) om rält till jakt, vari föreskrivs atl
allmän åklagare får föra talan endast efter angivelse av målsägande eller om
åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt. Det synes från rättssäkerhetssynpunkt
vara otillfredsställande all överträdelse av bestämmelser, som beslutals av en samfällighet,
utan angivelse eller diskretionär prövning skall falla under allmänt åtal. Jag
anser sålunda att överträdelse av dessa regler även fortsättningsvis bör vara etl
angivelsebrott i likhet med vad som föresläs i 44 8 fiskevattensutredningens
förslag lill lag om fiskevårdsområden (SOU 1978:75). Den diskretionära åtalsprövningsregeln
att åtal skall vara påkallat ur allmän synpunkt, om målsäganden inte anger
brottet till åtal - finns inte intagen i 29 8 lagen (1960: 130) om
fiskevårdsområden eller i fiskevatlensutredningens förslag lill
ansvarsbestämmelse. Mot denna bakgrund kan del ifrågasättas om en sådan
åtalsregel skall införas vad avser överträdelse av för Jaktvårdsområden
gällande bestämmelser. I lagen om jaktvårdsområden bör anges vem som är atl
anse som målsägande i likhet med vad som föreskrivs i 34 8 fjärde stycket
Jaktlagen och i 44 8 förslag fill lag om fiskevårdsområden.
I bestämmelsen om förverkande i 41 8 i förslagel lill lag
om jaktvårdsområden bör införas föreskrifter om atl det förverkade i vissa
fall skall tillfalla samfälligheten eller övriga inom jaktvårdsområdet jaktberättigade
personer i enlighet med vad som föreskrivs i 308 tredje slyckel Jaktlagen.
Prop. 1979/80:180 102
6.8 Svenska
jägareförbundet: 418. Stadgandet ger förverkandebestäm
melser vad avser sådant vilt som åtkommils vid jakt som innebär brott mot
Jaktvårdsområdets bestämmelser för Jakten. Enligt 308 tredje siycket jakt
lagen förverkas nu sådant vilt - som ej omfattas av bestämmelserna i 18 8
1 mom Jaktlagen och som åtkommils "med användande av tillåtet Jakl-
eller fångstredskap och under lid, då Jakt efter sådant villebråd är
tillåten"
till "övriga inom Jaktvårdsområdet, jaktberättigade personer".
Enligt
Svenska Jägareförbundets mening bördenna ordning alltfort tillämpas. Det
synes obilligl att sådant vilt skall förverkas till kronan.
Svenska
jägareförbundet får i detta sammanhang vidare framhålla all beslämmelserna i 30
8 tredje styckel Jaktlagen i samband härmed bör ändras så att
förverkandereglerna vad beträffar jaktvårdsområden utgår.
Svenska
Jägareförbundet hemställer att 43 8 ges en sådan uiformning atl länsstyrelsens beslul
iräder i kraft utan hinder av alt beslutet överklagats.
Vidare
finner Svenska Jägareförbundet att den ordning som nu gäller, innebärande att
länsstyrelsernas beslut i frågor som rör fastställelse m. m. av
jaktvårdsområden skall överklagas till kammarrätten, har fungerat väl och att
grundad anledning synes saknas till förslaget om atl sådana länsstyrelsernas
beslut som avses i 43 8 skall föras hos regeringen.
6.9 Sveriges
länsjaktvårdskonsulenters förening: 43 8. Länsstyrelsens be
slut om bildande m. m. bör träda i kraft oberoende av om del överklagas.
Åtskilliga okynnesöverklagningar skulle förfela sin verkan på del sättet. Vi
har bitter erfarenhet av hur notoriska processmakare kan
"tyrannisera"
genom okynnes- och "taktiska" överklagningar på löpande band.
Jaktmarksutredningens
förslag härvidlag är därför del bästa. Man kan gott ta den eventuella olägenhet
som skulle uppstå i de fåtal fall, där etl bildandebeslut rivs upp. Fördelarna
med att få sätta igång direkl är avsevärt större.
I
praktiken sätter man nämligen ändå igång med detsamma efler länsstyrelsebeslutet,
men anser alla överenskommelser vara "frivilliga" 1. v. -och de få
som besvärat sig kan fortsätta att sabotera.
7
Övergångsbestämmelser
7.1
Statens naturvårdsverk:
Övergångsbestämmelserna har anpassats i enlighet med vad verkel tidigare
anfört rörande jaktmarksuiredningens förslag. Dock bör övervägas om kallelse
enligt 10 8 5 mom jaktlagen är nödvändigt (punkt 2 andra styckel).
7.2
Hovrätten för övre Norrland:
Punkt 5 i övergångsbestämmelserna. Stadgandet är liksom sin nuvarande
motsvarighet i 12 8 2 mom jaktlagen inte alldeles lättolkat. Innebörden torde
vara att ifrågavarande jakträttshavare inte skall vidkännas inskränkning i sin
rätt om fastighetsägaren biträder förslaget om bildande av Jaktvårdsområdet
medan de däremot måste tåla eventuella inskränkningar för det fall
fastighetsägaren tvingats in i området mol sin vilja. Enligt hovrättens mening
kan det ifrågasättas om inte även detta senare förhållande borde direkt framgå
av lagtexten.
7.3
Kammarrätten i Sundsvall:
Tveksamhet kan komma alt uppstå om vilket regelsystem som skall tillämpas av
besvärsinstans i fråga om besvärsmål, som är anhängiga vid lagens
ikraftträdande, exempelvis mål
Prop. 1979/80: 180 103
angående
bildande av Jaktvårdsområde. Inte minst uppkommer med den av beredningen
föreslagna ordningen frågan huruvida kammarrätten skall i förekommande fall
överlämna till regeringen för avgörande vissa mål som förts lill kammartätten
genom besvär enligt 27 8 andra siycket jaktlagen. Dessa frågor bör lösas i övergångsbestämmelserna.
7.4
Länsstyrelsen i Kopparbergs län: I förslag lill lag om ändring av lagen om rätt
lill jakt har intagits övergångsbestämmelser för Jaktvårdsområde som består vid
ikraftträdandet. Lagen avses träda i kraft den I Januari 1980, samtidigt med
lagen om jaktvårdsområden. Ikraftträdandet bör senareläggas för atl de
jaktvårdsområden, vars beslåndstid utgår strax efler årsskiftet, skall hinna
med att förbereda beslul om övergång till de nya beslämmelserna.
Beredningen
har inte berört frågan om hur ärenden om bildande av jaklvårdsområde, vilka
underställts länsslyrelsen för fastställelseprövning men som inte av olika skäl
kan avgöras före nya lagens ikraftträdande, skall behandlas. En återförvisning
för förnyad handläggning enligt de nya bestämmelserna skulle innebära
ytterligare koslnader.
Vidare
pågår enligt länsstyrelsens förordnande förrättningar för bildande av
Jaktvårdsområden, där ett omfattande förberedelsearbete redan ägl mm. I många faU
har fullmakter i stor omfattning anskaffats. Dessa fullmakter ansluter sig tiU
ett framlagt förslag fill områdets avgränsning och förslag tUl stadgar,
innehållande grunderna och föreningsangelägenheter. En fortsatt handläggning
enligt de nya bestämmelserna skulle i många fall innebära att ett omfattande
arbete måste göras om. Enligt länsstyrelsens mening bör i dessa fall äldre
regler få gälla åtminstone då beslut om bildandet fattats före lagens
ikraftträdande, men beslut i fastställelsefrågan måste dröja till tid därefter.
Före
ikraftträdandet av de nya bestämmelserna fattade beslut om förlängning av
beståndstiden men som inte kunnal fastställas förrän efter ikraftträdandet,
torde inte vålla några bekymmer eftersom dessa jaktvårdsområden får anses
bestå vid ikraftträdandet.
Enligt
2 andra stycket i de föreslagna övergångsbestämmelserna till jaktlagen skall
ifråga om kallelse till och omröstning vid s. k. övergångs-sammanträde 10 8 5
mom Jaktlagen tillämpas. I 41 a 8 andra styckel jaktstadgan sägs beträffande
kallelse till sammanträde, som avses i 10 8 5 mom Jaktlagen, att "I fråga
om kallelse av ägare till fastighet i Kopparbergs län äger länsstyrelsen,
efter bemyndigande av regeringen, meddela särskilda bestämmelser". Sådant
bemyndigande har utfärdats den 11 september 1970 och innebär att länsstyrelsen
i Kopparbergs län, om fastig-helsförhållandena i jaktvårdsområde föranleder
det, äger medge alt kallelse Ull förlängningssammanträde får ske genom alt
kallelsen minsl fjorton dagar före sammanträdet med posten tillstäUs varje känd
fastighetsägare med känt hemvist samt införes i tidning inom orten.
Länsstyrelsen förutsätter att detta bemyndigande avses kvarstå. Under tiden
till utgången av år 1990 kommer ett stort antal sammanträden att äga mm där
sålunda de nuvarande bestämmelserna i 108 5 mom jaktlagen avses gälla
beträffande bl. a. kallelsen till sammanträde.
Länsstyrelsen
får även om vissa invändningar kan göras mot en sådan ordning föreslå, att
reglerna om kallelse till förrättningssammanträde i 17 8 förslag till lag om
jaktvårdsområden får gälla även vid kallelse till de sammanträden där
övergångsvis bestämmelserna i 108 5 mom Jaktlagen föreslås gällande.
Prop. 1979/80:180 104
Slutligen
vill länsstyrelsen föreslå all 33 8 andra slyckel avfattas så att därav klart
framgår hur tidräkningen ifråga om upplösning skall ske beträffande områden
som bildats före lagens ikraftträdande.
7.5
Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening: Det vore beklagligt, om nuvarande
tidsödande och dyrbara kallelseförfarande Jämlikt 10 8 5 mom JL skulle behöva lillämpas
i ytteriigare 10 år vid "föriängningssammanlräde" och
"övergångssammanträde".
Kallelse
genom ordinär delgivning etc. enligt vad som anföres i betänkandet sid. 125
borde kunna införas för aktuella fall vid samma tidpunkt, från vilken den nyajvo-lagen
skall gälla.
Prop.
1979/80:180 105
Bilaga
4
De remitterade lagförslagen
1
Förslag till
Lag
om jaktvårdsområden
Härigenom
föreskrivs följande.
Allmänna
bestämmelser
1
8 Enligt denna lag kan för
flera fastigheter bildas en sammanslutning Oaktvårdsområde) med ändamål alt
främja Jaktvården och jaklrättsinnehavamas gemensamma intressen genom en
samordning av jakten och viltvården på fastigheterna.
2
§ Ett Jaktvårdsområde får inte
omfatta mark där renskötsel får bedrivas enligt rennäringslagen (1971:437)
vare sig på kronomark ovanför odlingsgränsen som står under siatens omedelbara
disposition eller på renbetesfjällen. På annan mark där samerna enligt
rennäringslagen har rält att Jaga får någon inskränkning inte ske i denna rält
genom bildande av Jaktvårdsområden.
3
8 Den som äger mark som ingår i
ett Jaklvårdsområde skall vara medlem i sammanslutningen.
Den
som på grund av upplåtelse har rätt alt under minsl ett jaktår (den 1 Juli-den
30 juni) jaga på mark som ingår i ett Jaktvårdsområde skall anlas som medlem i
sammanslutningen under upplatelsetiden, om inte särskilda skäl föranleder
annat.
4
8 Beslut om bildande av ett Jaklvårdsområde
meddelas av länsslyrelsen, som i samband därmed skall fastställa stadgar för
sammanslutningen.
5
8 Om värdel av upplåten
jakträtt har minskats genom bildande av ett Jaktvårdsområde, skall ersättningen
för nyttjanderätten nedsättas med skäligt belopp. Vill nyttjanderättshavaren
hellre säga upp avtalet, fär han göra det, om inte förändringen är av ringa belydelse.
Innebär bildandel att nylljanderättens värde ökas, får fastighetsägaren säga
upp avtalel, om nyttjanderättshavaren inte medger skälig höjning av
ersättningen.
Talan
om nedsättning av ersättningen skall väckas vid fastighetsdomstol inom två
månader från det beslutet om bildande av jaktvårdsområdet vann laga kraft. För
uppsägning av avtalet gäller samma tid. Iakttas inte liden, är rällen till lalan
eller uppsägning förlorad.
6 8
Beslul enligt denna lag gäller även mol nya medlemmar.
Villkor
för bildande
7
8 Ett Jaktvårdsområde får bildas endast om en majoritet av fastighetsägarna
medger det. Majoriteten skall uigöra minst två tredjedelar av anla-
Prop.
1979/80:180 106
let fastighetsägare och dessa skall äga minst hälften av
den mark som del är fråga om.
8
8 För att ett Jaklvårdsområde
skall få bildas krävs att det är lämpligl med hänsyn till markområdets
belägenhet och omfång, viltstammen samt förhållandena i övrigi.
9
8 1 ett
Jaktvårdsområde får inte tas in någon faslighet som med hänsyn lill omfång
eller användning eller av annan orsak saknar betydelse för jaktvård.
Mark som har samma ägare och som lämpligen bör bestå som
en enhet för sig för jaktvård, får inte anslutas till ett jaklvårdsområde ulan
ägarens samtycke.
Verksamhet
10
8 En
fastighetsägare får inte vägras alt upplåta jakträtt som tillkommer honom inom
jaktvårdsområdet, om inte upplålelsen kan anses olämplig med hänsyn lill
jaktvården eller om den på annat sätl är lill avsevärd olägenhel för övriga
medlemmar.
11
8 Endasl om
alla fastighetsägare medger det får jaktvårdsområdet upplåta rätten till all
Jakt eller till all Jakl efter viss djurart på mark inom området.
12
§ Om Jakt inom
ett Jaktvårdsområde skall bedrivas gemensamt, skall dock Jakten avlysas på
sådana fastigheter vars ägare av ideella skäl motsätter sig Jakt, om
fastighetsägaren begär det.
13
8 Ett
jaktvårdsområde fär bestämma att särskilda avgifter skall betalas för rätten
att jaga på mark inom området och för villebråd som fälls.
14
8 En
fastighetsägare är skyldig alt tåla atl anläggningar som behövs för viltvården
utförs på hans mark inom jaktvårdsområdet, om det inte medför olägenhet av
betydelse.
Förfarandet vid bildande
15
8 Ansökan om
bildande av etl jaktvårdsområde får göras av den som äger en fastighel som
avses ingå i området. Ansökan skall göras hos länsstyrelsen.
16
8
Ansökningshandlingen skall innehålla
1.
uppgift om
vilka fastigheler som avses ingå i området, deras areal och ägarnas namn och
adresser samt karta över området,
2.
uppgift om de
stadgar som avses gälla för områdel,
3.
utredning om
fastighetsägarnas inställning till frågan om jaklvårdsområdets bildande.
17 8 Frågan om bildande av elt Jaklvårdsområde skall
prövas vid en
förrättning under ledning av en förrättningsman, om det inte är uppenbart
att förutsättningar för bildandet saknas.
Prop.
1979/80:180 '07
Länsslyrelsen får dock ulan föregående förrättning besluta
att bilda etl Jaklvårdsområde, om alla fastighetsägare är ense om delta eller
om förrättning annars inte kan anses nödvändig.
18 8 Förrättningsmannen skall med ledning av
ansökningshandlingarna
och vad som i övrigt har förekommit göra upp ett förslag till vilken mark
som bör ingå i områdel och vilka sladgar som bör gälla för områdel.
Förslagel skall behandlas vid sammanträde inför förrätlningsmannen.
19 § Förrätlningsmannen skall kalla fastighetsägarna till
sammanträdet.
Kallelsen skall innehålla en kort beskrivning av den avsedda områdesbild
ningen och uppgift om lid och plals där ansökningshandlingarna finns
tillgängliga.
Kallelsen skall i god tid före sammanträdel delges
fastighetsägarna. Kallelse till fortsatt sammanträde får ske genom meddelande
vid första sammanträdeslillfällel.
20 § Vid förrättningen skall förutsällningarna för
bildande av jaktvårds
området utredas.
Fastighetsägarna skall få lillfälle all yttra sig och
förebringa utredning i frågor som är av belydelse för bildandel.
21 § Förrätlningsmannen skall avge elt utiålande om jaktvårdsområdet
bör komma till stånd eller inte. I det förra fallel skall i utlåtandet tas in
förslagel till sladgar.
Förrättningen skall avslutas med all utlåtandet och övriga
handlingar rörande områdesbildningen hålls tillgängliga .för granskning under
en månad.
Efter utgången av denna lid skall förrätlningsmannen
översända förrättningshandlingarna och de erinringar som kan ha framställts
till länsslyrelsen.
Stadgar
22 8 Stadgarna för ett jaktvårdsområde skall ange
1.
det markområde
som avses,
2.
i vilken utsträckningjaklen
skall bedrivas gemensamt över faslighels-gränser och grunderna i övrigt för
Jaktvården,
3.
beräkningsgrunderna
för avgifter enligt 13 8,
4.
de bestämmelser
som behövs för Jaktvårdsområdels förvaltning,
5.
vilka fonder
Jaktvårdsområdet skall ha, deras ändamål och hur avsättning till dem skall
ske.
23 § Länsstyrelsen prövar alt stadgarna inte kränker
enskild rätt eller
innehåller någol som strider mot lag eller författning. Detsamma gäller vid
ändring av stadgarna.
Etl beslut om ändring av stadgarna får inte tillämpas
innan del har fastställts av länsslyrelsen.
Organisation
24 8 För jaktvårdsområdet skall finnas en slyrelse.
Innan styrelsen har
Prop. 1979/80:180 108
utsetts
kan sammanslutningen inte förvärva rättigheter eller åta sig skyldigheter.
Styrelsen företräder jaktvårdsområdet mot iredje man.
25
8 Medlemmarnas rätt atl
delta i handhavandet av jaktvårdsområdels angelägenheter utövas på Jaktslämma.
26
6 I fråga om rösträtt och beslul
på jaktslämma gäller, om inte annat följer av särskild beslämmelse i denna lag,
1. atl
varje medlem har en röst i frågor som rör åtgärder för viltvården
och de närmare föreskrifterna för Jaktulövningen med undantag för före
skrifter om avskjutningen,
2.
alt i övriga frågor rösträtt liUkommer
endast medlem som är fastighetsägare, som därvid har en röst, om inte någon
sådan medlem begär alt röstetalet i stället skall beräknas efter fastigheternas
areal,
3.
att ingen får för egen del
rösta för mer än en femtedel av det på stämman företrädda röstetalet,
4.
att den mening som har fått del
högsta röstetalet gäller som stämmans beslut,
5.
att vid lika röstetal val
avgörs genom lottning och i andra frågor den mening gäller som biträds av de
flesta rösterna eller, om även antalet röster är lika, av stämmans ordförande,
6.
alt beslut om ändring av stadgarna
inte är giltigt, om del inte biträds av en majoritet av fastighetsägarna som
skall utgöra minsl två tredjedelar av antalet fastighetsägare och äga minst
hälften av den mark som ingår i området.
Jaktvårdsområdets
bestånd
27
8 Etl jaktvårdsområde består uUs
vidare.
28
8 Länsstyrelsen kan beslula
alt ell Jaklvårdsområde skall upplösas. För beslut enligt första stycket
fordras att flertalet av de röstande fastighetsägarna på en jaktstämma uttalat
sig för en upplösning och atl detta flertal antingen utgör minsl en tredjedel
av antalet fastighetsägare eller äger minst hälften av den mark som ingår i områdel.
För
sådanl beslut krävs också alt minst lio år har förflutit sedan området
bildades.
29 8
På ansökan av styrelsen för de Jaktvårdsområden som berörs kan
länsslyrelsen beslula alt
1.
föra samman flera
Jaktvårdsområden lill ett Jaktvårdsområde,
2.
dela upp ett Jaklvårdsområde i
flera Jaktvårdsområden.
För
sådan ombildning gäller villkoren för och förfarandel vid bildande av jaklvårdsområde.
30
8 På ansökan av
Jaktvårdsområdets slyrelse får länsstyrelsen besluta att en fastighet skall
anslutas lill Jaktvårdsområdet. För sådan anslutning fordras medgivande av
fastighetens ägare och, om faslighelen ingår i elt Jaktvårdsområde, av jaktvårdsområdet.
31
8 Om en fastighet på grund av
ändrad användning eller annars väsentligen saknar betydelse för Jäktvården,
skall marken anses utesluten ur
Prop.
1979/80:180 109
områdel,
om faslighelsägaren och jaktvårdsområdet är ense om detta. I annat fall skall
frågan om uteslutning prövas av länsslyrelsen.
32 8
Länsslyrelsen får förordna all frågor som avses i 28, 30 eller 31 8
skall prövas vid förrättning innan länsstyrelsen beslular.
För
förfarandet vid sådan förrättning gäller 18-21 88.
33 8
Vid upplösning av etl Jaktvårdsområde gäller beslämmelsen i 62 8
lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.
Ansvar
m. m.
34 8
Bryter den som har rätl atl Jaga inom elt Jaklvårdsområde mot de
regler som enligt stadgarna eller Jaktslämmans beslul gäller för jakten inom
området döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i lagen
(1938: 274) om rätt till Jakl eller i jaktstadgan (1938: 279).
Sådanl
brott fär åtalas av åklagare endast efler angivelse av målsägande. Som
målsägande anses även Jaktvårdsomrädet.
35 8
Anser den vars rätt berörs av beslul på Jaktstämma eller beslut av
Jaktvårdsområdels slyrelse all beslutet inte har tillkommit i behörig ord
ning eller att det strider mot denna lag eller annan förfallning eller mol
stadgarna eller kränker hans enskilda rätt, får han överklaga beslutet hos
länsslyrelsen genom besvär.
Besvärshandlingen
skall ha inkommit lill länsslyrelsen inom två månader från dagen för beslutet.
1 fråga om besvär mol styrelsens beslul räknas dock besvärstiden från den dag
klaganden fick del av beslulel.
Jaktslämmans
eller styrelsens beslul skall gälla utan hinder av att det har överklagats, om
inte länsstyrelsen förordnar annat.
36 8
Länsslyrelsens beslul får överklagas hos kammarrätten genom be
svär.
Då
beslul som länsslyrelsen eller kammarrätten meddelar enligt denna lag angår så
många atl avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas envar av dem,
skall meddelande om beslutet tas in i ortstidning. Tiden för överklagande skall
räknas från den dag då kungörandet har skett.
Länsslyrelsens
beslul skall gälla utan hinder av all del har överklagats, om inte kammarrällen
förordnar annal.
Denna
lag träder i krafl den 1 Januari 1981.
Prop.
1979/80:180 110
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt
Härigenom föreskrivs i frågaom lagen (1938:274) om rätt
till Jakl dels att 10-1388' skall upphöra atl gälla,
dels att 7 och 27 88 saml 29 8 2 mom., 30 och 34 88 skall
ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 8 Boslällshavare, kronohemmans åbo och, inom de sex
nordligaste länen, innehavare av kronotorp, skogstorp eller odlingslägenhet å
kronomark saml den som med nylljanderält innehar å sådan mark upplåtet kolonal
ävensom innehavare av fjällägenhei ovan odlingsgränsen inom Norrbollens och
Västerbollens län äge jakträtt å fastighetens ägor; dock skall den innehavare
av kronolorp, skogstorp, odlingslägenhel, kolonal eller fjällägenhei sålunda
medgivna jakträtten icke innefatta rätl lill jakt efler älg.
Är eljesl mark för jordbruk genom arrendeavtal eller annorledes
ål någon upplåten, äge brukaren, där ej annat avtalats, nyttja den Jakt som hör
lill marken.
Innehavare eller brukare av fastighet varom är fråga i
denna paragraf må icke utan särskUt bemyndigande av ägaren tala för fastigheten
i frågor som avses i 10§ och 11 § 2 mom.
27 8' Talan mot polismyndighets beslut enligt 23 8 föres
hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut må lalan ej föras.
Mol länsstyrelses beslut enUgt Mol länsstyrelses beslut rörande
10, 11 eller 13 § eller rörande före- föreläggande
eller förordnande med läggande eller förordnande med stöd av 24 8 I
mom. första stycket stöd av 24 8 I mom. första slyckel föres talan hos kammarrällen
ge-föres lalan hos kammarrällen ge- nom besvär. nom besvär. Ifall, som
avses i 11 §, skola besvär anföras inom två månader från det klaganden erhöll
del av heslutet.
Talan mot annal beslut av länsstyrelse enligt denna lag
eller mol beslut enligt 24 8 3 mom. av annan myndighet än regeringen föres hos
regeringen genom besvär.
Meddelande om länsstyrelses eller kammarrällens beslul
med stöd av 11 § skall införas i ortstidning.
' Senaste lydelse av
10 § 1974:1069
11 § 1971:566
12 8 1967:616 och
13 § 1971:566.
' Senasie lydelse 1963:606. ' Senaste lydelse 1977:669.
Prop.
1979/80:180 Hl
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Tiden för anförande av besvär över heslutet skall räknas
från den dag då kungörandet har skett.
29 8* 2 mom. Ulövar delägare i allmänning eller annan samfällighet,
varom sägs i 4 8, å området Jakl, som strider mot vad enligt första slyckel
av nämnda paragraf är tillåtet eller mot beslut som avses i andra stycket
försia punkten av samma paragraf, straffes med dagsböler.
Överträder ägare av mark, som ingår i jaktvårdsområde.
eller å sådant område eljest jaktberätligad person de angående jakten å området
gällande reglerna, straffes med dagsböter.
30 §* Begår någon brott som avses i 28 eller 29 8 skall
villebråd som han
olovligt dödat, fångat eller tillägnat sig eller fallvili som han
tillvaratagit, i
den mån sådant byte ej fråntagils honom enligt 31 8 första siycket, förkla
ras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt.
I stället för villebrådet eller fallviltel kan dess värde
förklaras förverkat.
Var det annat villebråd än som År det fråga om annat villebråd
avses i 18 8 I mom. och skeddeyak- än som avses 118 8 1 mom. och har
ten å annat område än i 5 8 2 mom. Jakten skett på annat område än
sägs samt med användande av till- som anges 158 2 mom., lillfaller
låtet jakt- eller fångstredskap och förverkat villebråd jakträttsinneha-
under tid, då jakl efter sådant ville- våren eller, i fall som avses i 29 8 2
bråd är tillåten, eller tillkommer mom. försia siycket, övriga deläga-
fallvdtet jakträttsinnehavaren, till- re i allmänningen eller samfällighe-
faller det förverkade denne eller, i len, om jakten skett med tillåtna
fall varom förmäles i 298 2 mom. Jakt- och fångstredskap och under
första stycket, övriga delägare i all- tid då Jakl efter villebrådet är till-
männingen eller samfälligheten låten. Vad nu sagts om jakträttsin-
och, ifall varom sägs i samma mo- nehavares och delägares rält lill
ments andra stycke, övriga inom förverkat villebråd gäller också så-
jaktvårdsområdet jaktberättigade dant fallvdt som tillkommer Jakt-
personer. rättsinnehavaren.
Med förverkat villebråd, som avses 118 8 1 mom. eller som
dödals eller fångats medelst annal Jakt- eller fångstredskap eller under annan
tid än i tredje slyckel sägs, ävensom med annal än där omförmält förverkat
fallvilt förfares på sätt stadgas i 36 8. Lag samma vare beträffande förverkat
villebråd, som dödals eller fångals å område som sägs 15 8 2 mom.
Vapen, ammunition, annat jaktredskap, hund, motorfordon,
annat motordrivet forlskaffningsmedel och släpfordon som använls eller
medförts som hjälpmedel vid broll som avses i 28 8 eller 298 I mom. få
förklaras förverkade, om del är påkallat till förebyggande av brott eller
eljest särskilda skäl föreligga.
I stället för hjälpmedel kan dess värde förklaras
förverkat.
' Senaste lydelse 1951:290. ' Senaste lydelse 1973:299.
Prop.
1979/80:180 112
Nuvarande lydelse Föreslagen tydelse
34 8* Allmän åklagare äge föra talan i frågaom olovligjakt
åområde som avses 15 8 2 mom. så ock å brott varom förmäles i 33 8 fjärde
stycket denna lag.
Sker intrång i kronans, menighels eller allmän inrättnings
rätt ellei överträdelse av de angående jaktkort meddelade föreskrifterna, äge
allmän åklagare alt föra lalan därom; och skall i fräga om mark som står undci
domänverkets förvaltning rätl all föra tala om sådant inlrång lillkomm.i Jämväl
revirförvaltare vid della verk.
I övrigi får broll mot denna lag åtalas av allmän åklagare
endast om målsägande angiver brottet till åtal eller åtal finnes påkallat ur
allmän synpunkl.
Såsom målsägande enligt denna Såsom målsägande enligt denna
lag skall Jämväl anses ägaren av lag skall Jämväl anses
ägaren a\ marken eller innehavare som avses marken eller innehavare som avses i
7 8 eller brukare vilken enligt sam- i 7 8 eller brukare vilken enligt sam ma
lagrum äger Jakträtt, ändå att ma lagmm äger Jakträtt, ändå all jakträtten av
honom upplåtits åt an- jakträtten av honom upplåtits åt annan, så ock, i fråga
om allmänning nan. så ock, i fråga om allmänning eller samfällighet, varom förmäles
i eller samfällighet, varom förmäles i 4 8, delägare i allmänningen eller 4 8,
delägare i allmänningen eller samfälligheten samt beträffande samfälligheten
samt beträffande jaklvårdsområde varom sägs i 10 §, Jaktvårdsområde, ägare av i
områ-ägare av i området ingående mark det ingående mark eller å området eller å
området eljest jaktberätligad eljesl jaktberätligad person, person.
Innefatta föreskrifter rörande förvaltningen av
allmänning, samfällighet eller Jaklvårdsområde tillika beslämmelse enligt
vilken rätlen att beivra intrång i Jakträtten eller överträdelser i fråga om
Jaktutövningen skall tillkomma viss person, vare sådan beslämmelse gällande.
1.
Denna lag Iräder
i kraft den 1 Januari 1981.
2.
I ärenden om
bildande av Jaktvårdsområde som har anhängiggjorts hos länsslyrelsen före
ikraftträdandet skall äldre bestämmelser gälla.
3.
För Jaklvårdsområde
som består vid ikraftträdandet skall äldre bestämmelser fortfarande gälla.
Elt Jaktvårdsområde som har bildats enligt äldre
bestämmelser får ombildas lill etl Jaktvårdsområde enligt lagen (1980:00) om
jaktvårdsområden vid sammanträde med fastighetsägarna.
I fråga om kallelse till och omröstning vid sådant
sammanträde skall 10 8 5 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt tillämpas. Ett
beslut om sådan ombildning skall fastställas av länsstyrelsen. För länsstyrelsens
fastställelseprövning gäller i övrigt vad i lagen (1980; 00) om
jaktvårdsområden föreskrivs i fråga om beslut om bildande av jaklvårdsområde.
' Senaste lydelse 1970: 192.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:180 1'3
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid
sammanträde 1980-04-21
Närvarande:
Justitierådel Holmberg, regeringsrådet Hellner, justitierådet Persson.
Enligt
lagrådel den 19 mars 1980 tillhandakommel utdrag av protokoll vid regeringssammaniräde
den 13 mars 1980 har regeringen på hemställan av statsrådet Dahlgren beslutat
inhämta lagrådets yttrande över förslag till
1.
lag om jaktvårdsområden,
2.
lag om ändring i lagen (1938:
274) om rätt till Jakl.
Förslagen
har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Hans Petterson.
Förslagen
föranleder följande yttrande av lagråder-Förslaget till lag om jaktvårdsområden
Bestämmelser
om jaktvårdsområden finns nu huvudsakligen i 10-13 88 jaktlagen och 38-42 SS
jaktstadgan. När i dessa bestämmelser talas om "Jaktvårdsområde"
avses därmed ett markområde, bildal av vissa fastigheler eller delar av
fastigheter för att främja jaktvården där. Uttrycket har alltså en territoriell
innebörd. Vid lagsiiftningens tillkomst förutsattes i förarbetena all delägarna
i ell sådant område skulle konstituera sig som en förening och anta stadgar för
denna (prop. 1938: 46 s. 27). I lagen infördes inte några bestämmelser med associalionsrättsligt
innehåll. Senare ändringar i laglexten synes utgå från att det skall finnas en
föreningsrällslig bildning för handhavande av verksamheten (t.ex. 13 8
Jaktlagen). Det har också regelmässigt varit så all i samband med tillkomsten
av jaktvårdsområden delägarna bildal föreningsrältsliga sammanslutningar,
varvid av Svenska Jägareförbundet utarbetade "Riksnormalstadgar"
tjänat lill ledning.
Det
remitterade förslaget till lag om Jaktvårdsområden har en bredare uppläggning
än gällande lagstiftning och reglerar inte bara de frågor som har territoriell
anknytning ulan också frågor av föreningsrällslig art. I förslagel återkommer,
som rubriken anger, lermen "Jaklvårdsområde" men här har den fåll en
dubbel innebörd. I 1 8 reserveras visserligen beteckningen
"jaktvårdsområde" för den associationsrällsliga sammanslutning, som
kan bildas enligt lagen, och i vissa paragrafer används den också på etl sätt
som inte kan ges annan innebörd än denna (t.ex. 13 S, 22 8 5, 24 och 31 88 saml
34 8 andra stycket). I andra paragrafer används 8 Riksdagen 1979180. I saml. Nr
180
Prop. 1979/80:180 114
termen
emellertid för atl ange del markområde som avses (t. ex. 2, 3, 10. 12 och 14 88
saml 34 8 försia siycket). Beträffande vissa paragrafer kan det vara tveksamt
huruvida med "jaktvårdsområde" avses den föreningsrältsliga
bildningen eller områdel på marken. Särskilt gäller detta de stadganden där
del talas om "bildande av elt jaklvårdsområde", "områdesbildning"
o. d. När en och samma paragraf syftar på både markområdet och den föreningsrältsliga
bildningen (t. ex. 3 8) har del terminologiska dilemmat lösts så all "jaktvårdsområdet"
används i den territoriella betydelsen och atl som beteckning för
medlemsföreningen används "sammanslutningen".
Den
dubbla användningen av uttrycket "Jaktvårdsområde" är inte bara svår
all förena med den grundläggande definitionen i 1 8 i förslagel. Den leder
också till tvekan om innebörden av åtskilliga paragrafer och är överhuvudtaget
ägnad alt skapa förvirring vid läsningen av lagtexten, alldeles bortsett från
det från språklig synpunkl anmärkningsvärda begagnandet av "område"
som beteckning för en förening. Det är visserligen svårt att bilda sig någon
uppfattning huruvida den tillämpade tekniken kan komma att vålla rättsosäkerhet
eller misslag vid lagens tillämpning. Det kan dock nämnas alt Jägareförbundet i
en kommentar lill riksnormalstadgarna angett ett praktiskt exempel när den
dubbla innebörden av termen "Jaktvårdsområde" vållat olägenhet i
samband med frågan om att försätta ett jaklvårdsområde i konkurs. Oavsett hur
det förhåller sig med risken för misslag vid tillämpningen kan det inte anses
förenligt med en god lagstiftningsteknik atl laborera med en dubbeltydig
terminologi.
Av
remissprotokollet framgår atl lagen om fiskevårdsområden, som är från 1960, i belydande
omfattning tjänat som förebild vid utarbetandet av förslaget. I terminologiskt
hänseende är all märka att uttrycket "fiskevårdsområde" i 1960 års
lag har dubbel syftning. Med delta uttryck avses i första hand den
sammanslutning som enligt lagen kan bildas av fiskeräitsägare. I vissa stadganden
syftar ullrycket emellertid på del fiske som omfattas av sammanslutningens verksamhei.
Vid granskningen av lagförslagel anmärkte lagrådet på lerminologin och föreslog
all den nya organisationen skulle benämnas fiskevårdssamfällighet i stället för
fiske-värdsområde. I propositionen vidhölls emellertid det remitterade
förslaget, bl. a. under hänvisning till atl ullrycket "Jaklvårdsområde"
allmänt begagnades inte bloll i den belydelse ordet har i jaktlagen utan också
för alt beteckna sammanslutningen av delägare (prop. 1960: 50 s. 12 ff).
Beträffande
jämförelsen med lagen om fiskevårdsområden vill lagrådet anmärka att den dubbla
innebörden av termen "fiskevärdsområde" i den lagen inte alls är lika
framträdande och ägnad att vålla förvirring som den dubbla innebörden av
"Jaktvårdsområde" i det föreliggande förslaget. Som enda alternativ
till "fiskevårdsområde" framfördes "fiskevårdssamfällighet"
och mol detta invändes inte utan fog att också del uttrycket begagnas i olika
betydelser i lagstiftningen. Del framstår enligt lagrådets
Prop.
1979/80:180 115
mening
som mindre ändamålsenligt att utnyttja en så pass gammal förebild som lagen om
fiskevårdsområden, särskilt som den i sin tur i terminologiskt hänseende
bygger på lagstiftningen om Jaktvårdsområden. Del ligger närmare till hands atl
söka förebilder i modernare lagstiftning, t. ex. lagen om förvaltning av samfälligheter
och lagen om vallenförbund. I dessa lagar skiljer man klart på sammanslutningen
såsom Juridisk person och de anordningar eller mark- och vattenområden som
omfattas av dess verksamhet.
Lagrådet anser all den
föreslagna lagen skulle vinna betydligt i reda och klarhet om termen
"Jaktvårdsområde" förbehålls som beteckning för det territoriella
område som de anslutna faslighelerna och faslighelsdelarna bildar och själva
sammanslutningen får en annan benämning. När det gäller denna benämning kan i
och för sig tre alternativ övervägas, nämligen Jaktvårdssamfällighet,
Jaktvårdsförening och jaktvårdsområdesförening. Del förstnämnda alternativet
synes vara del minst lämpade av det skäl som enligt ovan anfördes mot förslaget
om atl använda uttrycket "fiskevårdssamfällighet". Mot
"Jaktvårdsförening" kan invändas alt detla är en benämning som
används på vissa frivilliga sammanslutningar för Jaktvård utan direkt
anknytning lill lagsliflningen om jaktvårdsområden. Sådana föreningar är rätl
vanliga och det kan därför vara risk för missförstånd och feltolkningar om
samma uttryck används för de sammanslutningar som regleras i den föreslagna
lagen. Beteckningen "Jaktvårdsområdesförening" är något ohanterlig
genom sin längd. Den har dock den fördelen att den upplyser om
sammanslutningens anknytning lill ett jaktvårdsområde. Del är också av intresse
alt konstatera all Jaktmarksutredningen i sitt förslag till lag om jaktvårdsområden
(SOU 1974:80) använde uttrycket "jaktvårdsområdesförening" för
sammanslutningen av medlemmar i etl Jaklvårdsområde. Uiredningen anförde därvid
all den anslöt sig lill en rekommendation av den kommitté som utarbetat förslagel
till de av jägareförbundet sedermera fastställda riksnormalstadgarna;
kommittén hade rekommenderat all beteckningen "jaklvårdsområde"
skulle avse området på marken, medan beteckningen "jaktvårdsområdesförening"
skulle avse den för samfällighetens förvaltning bildade intresseföreningen
(bet. s. 147; se också Nordell-Weinberg, Jakten, jägaren och lagen, 1978, s.
101 0.
Lagrådet vill alltså
föreslå att sammanslutningen av delägarna i ell Jaktvårdsområde benämns Jaktvårdsområdesförening
och att lagtexten omarbetas i enlighel härmed. I många paragrafer blir det
därvid endasl fråga om att utbyta "jaktvårdsområde" mol "Jaktvårdsområdesförening".
Endast beträffande I 8, som innehåller de grundläggande definitionerna, blir
del fråga om en något mer ingripande omformulering.
Beträffande
de bestämmelser, som i det följande föreslås omformulerade i andra hänseenden,
beaktar lagrådel den ändring av terminologien som nu behandlats. 1 en särskild
uppställning anges därefter de ändringar som
Prop. 1979/80:180 116
lagrådels
förslag föranleder i övriga bestämmelser i del remitterade lagförslagel.
1 8
Under
hänvisning till vad lagrådel anföri under rubriken lill lagförslaget föreslås
att förevarande paragraf får följande lydelse: "I syfle alt främja jaktvården
och jakträtlsinnehavarnas gemensamma iniressen genom en samordning av jakten
och viltvården kan enligt denna lag två eller flera fasligheter eller delar av
fastigheter sammanföras till ett Jaktvårdsområde och jakträttsinnehavare inom detla
bilda en jaktvårdsområdesförening."
2 8
Innebörden
av delta stadgande framstår inte som hell klar om man bara ser till laglexten.
Syftet med den föreslagna regleringen är synbarligen att skydda samernas på
rennäringslagen grundade jakträtt (se 25 8 rennäringslagen) mot inträng genom
bildande av Jaktvårdsområden. Vissa marker, där samerna har Jakträtt, skall
sålunda inte alls kunna omfattas av Jaktvårdsområden och beträffande övriga
marker får någon inskränkning inte ske i samernas jakträtt genom bildande av
jaktvårdsområden.
De
marker som inte får omfattas av Jaktvårdsområden anges i stadgan-del som
"kronomark ovanför odlingsgränsen som slår under statens omedelbara
disposition" och "renbetesfjällen". Dessa beteckningar motsvarar
vad som i 1 8 Iredje slyckel lagen om fiskevärdsområden angetts som
"område som blivit anvisat till lapparnas uteslutande begagnande" (se
punkt 2 i övergångsbestämmelserna till rennäringslagen). Härigenom nås överensslämmelse
mellan den föreslagna regleringen i lagen om jaktvårdsområden och lagen om
fiskevårdsområden.
Enligt
26 8 rennäringslagen kan regeringen under vissa förutsättningar upphäva renskölselrällen
för ell vissl område. Görs ingen begränsning i upphävandebeslulel omfattar
delta alla i renskölseträlten ingående befogenheter, således också jakträtten.
I ett sådanl fall lorde det nu föreslagna stadgandet inte hindra atl marken las
in i etl Jaklvårdsområde. Upphävandet kan emellertid också begränsas lill
vissa av de befogenheter som ingår i renskölselrällen. I och för sig är det
alltså tänkbart alt endasl betesrätten upphävs och all Jakträlten lämnas
okränkt. Om så sker bör hinder föreligga mol atl ett Jaklvårdsområde får
omfatta ifrågavarande mark.
Enligt
lagrådets mening skulle stadgandets innebörd komma lill klarare uttryck om det
formuleras på förslagsvis följande sätl: "Ett Jaktvårdsområde får inte
omfatta mark, där samerna har rätt till jakt enligt rennäringslagen
(1971:437), såviti fråga är om kronomark ovanför odlingsgränsen som står under
statens omedelbara disposition eller mark på renbetesfjällen. Beträffande annan
mark, där samerna har rält till Jakt enligt rennäringslagen, får någon
inskränkning inte ske i denna rätt genom bildande av Jaktvårdsområden."
Prop. 1979/80:180 117
4 8
Av
skäl som närmare utvecklas under 22 8 bör länsstyrelsens fastslällelse av jaktvärdsområdesföreningens
sladgar inte avse andra delar än sådana som är specifika med hänsyn lill
föreningens ändamål och karaktär av tvångssammanslutning och som inte bara är
en överföring till stadgarna av regler som gäller redan på grund av lagen.
Lagrådel
föreslår att 4 8 ges följande lydelse:
"Beslut
om bildande av elt Jaklvårdsområde meddelas av länsslyrelsen, som i samband
därmed skall fastställa sladgar för jaktvårdsområdesföreningen i de hänseenden
som anges i 22 8."
5 8
I
förevarande paragraf upptas bestämmelser angående Jämkning av viUkor för
upplåtelse avjakträtl och om uppsägning av upplålelseavtal i fall då värdel av
den upplåtna jakträtten minskas eller ökas genom bildandet av ell jaklvårdsområde.
Bedömningen av om jakträttens värde ökas eller minskas får ske med ledning av
beslutet om bildandet och innehållet i de fastställda stadgarna. I vad mån
någon ändring av värdet skell lorde emellertid inte alltid kunna avgöras redan
vid liden för bildandet av jaktvårdsområdet. Värdet kan komma all påverkas av
omständigheter som då inte går alt överblicka. Beslul som Jaktslämman eller
sammanslutningens styrelse meddelar angående Jaktulövningen, t. ex. i fråga om
jakttider och antal djur som får skjutas, kan innebära väsentliga
inskränkningar av en nyttjanderätlshavares möjlighel all utnyttja jakträtten.
Beslut av detla slag torde i allmänhet inte kunna anses innebära sådan
kränkning av nyttjanderättshavarens rätt alt han kan få beslutet upphävt efter
klagan enligt förslagels 35 8. Den ovisshet som kan föreligga angående hur
Jakträtten påverkas av bildandet av jaktvårdsområdet synes motivera att en nyttjanderättshavare,
som inte kan visa att värdel av jakträtten minskas genom bildandel men som inte
vill utsätta sig för risken alt värdet minskas genom senare beslul, får rätt
att omedelbart uppsäga avtalet. Lagrådet föreslår all den i försia styckel
angivna begränsningen av nyttjanderätlshavares rätt atl uppsäga avtalet får ulgå.
För
talan om nedsättning av ersättning för nyttjanderätten och för uppsägning av
avtalet skall enligt andra slyckel av paragrafen gälla en preklu-sionstid av
två månader. Tiden skall räknas från det beslutet om bildande av jaktvårdsområdet
vann laga kraft. Lämpligheten av denna utgångspunkt för lidsberäkningen kan
ifrågasättas.
Stadgandet
är utformat efter förebild av vad som föreskrivs i 7 kap. 308 tredje stycket
Jordabalken för fall då faslighel undergått förändring genom
fastighetsreglering. När del gäller fastighetsreglering har emellertid meddelats
bestämmelser som syftar lill alt nylljanderättshavare skall få kännedom om
förrättningen och om beslut som fallas (se t. ex. 5 kap. 34 8 saml 4
Prop. 1979/80:180 118
kap.
11, 17, 18 och 29 88 fastighetsbildningslagen). Någon föreskrift om Ulredning
angående vilka som är nyttjanderättshavare är inte föreslagen när det gäller
bildande av Jaktvårdsområde; inte heller föreskrivs all beslutet om bildande,
som kan fattas utan föregående förrättning, skall tillkännages så att del kan
beräknas komma lill nyttjanderältshavares kännedom. Anledning all föreslå
bestämmelser i dessa avseenden föreligger enligt lagrådets mening inte. För atl
en nylljanderättshavare skall kunna utnyttja rätlen att väcka talan eller
uppsäga avtalel lorde det emellertid vara påkallat alt den föreslagna tvåmånaderstiden
räknas, inte från beslutets lagakraftvinnande, utan från det nyttjanderättshavaren
fick kännedom om det lagakraftvunna beslutet. Någon olägenhet av att prövningen
av förevarande frågor, som enbart rör förhållandet mellan fastighetsägaren och
nyltjanderättshavaren, pä grund av en sådan regel kan komma alt fördröjas torde
knappast uppkomma. Vill faslighelsägaren, som kan förutsättas alllid vara underkunnig
om beslutet, få mellanhavandet med nyttjanderättshavaren uppklarat så snart
som möjligt, får han se lill alt denne får del av beslutet.
Någon
närmare motivering lill den föreslagna beslämmelsen att talan om nedsättning i
förevarande fall skall väckas vid fastighetsdomstol har inte lämnats. För tvist
angående frågan om grund för uppsägning föreligger har inte föreslagils
särskild forumregel. Enligt lagrådets mening är det inte påkallat atl - i
motsats lill vad som skett beträffande fall som avses i 7 kap. 30 8 Jordabalken
- meddela särskild föreskrift om atl mål av förevarande slag skall upplagas av
fastighetsdomstol.
Med
hänsyn till vad nu anförts kan paragrafen förslagsvis ges följande lydelse:
"Om
värdet av upplåten jakträtt minskas genom bildandet av elt jaktvårdsområde,
skall ersättningen för nyttjanderätten nedsättas med skäligt belopp. Vill nyttjanderättshavaren
säga upp avtalet med anledning av bildandet, får han göra del. Innebär
bildandel av jaktvårdsområdet all nyttjanderättens värde ökas, får
fastighetsägaren säga upp avtalet, om nyttjanderättshavaren inte medger skälig
höjning av ersättningen. Talan om nedsättning av ersättningen skall väckas inom
två månader frän det nyttjanderättshavaren erhöll del av lagakraftvunnel beslut
om bildande av jaktvårdsområdet. Den som vill säga upp avtalel skall göra det
inom samma lid från del han fick del av beslutet. Iakttas inte tiden, är rällen
till talan eller uppsägning förlorad."
10
8
Enligt
108 i förslaget, som har sin motsvarighet i 13 8 3 mom. andra stycket i
gällande lag, får en fastighetsägare inte vägras all upplåta sin jakträtt inom jaktvårdsområdet
om inte vissa villkor är uppfyllda eller, med andra ord, fastighetsägaren skall
få tillstånd till upplålelsen, när de i villkoren angivna förhållandena inte
föreligger.
Paragrafen
utgår frän all lillsiåndstvång gäller för fastighetsägares upplåtelse avjakträtl
som tillkommer honom inom jaktvårdsområdet, vare sig upplålelsen endasl avser
jakt på hans egen mark eller vid gemensamhels-jakt också omfallar Jakt på
annans mark. I lagens regelsystem för jaktvårdsområden ligger inte något sådanl
tillståndstvång inbyggt. De restriktioner som skall gälla för
fastighetsägarnas förfogande över rätten till Jakt på deras fastigheter måsle
därför särskill beslutas antingen vid bildandel av Jaktvårdsområdet eller
senare under dess bestånd. Av den föreslagna paragrafen framgår indirekt all tillståndslvång
för upplåtelser kan etableras och all tillstånd till upplåtelse kan vägras
efter diskretionär prövning endast med den begränsningen atl tillstånd måsle
ges fastighetsägare (men inte annan jakträttsinnehavare) om upplålelsen inte
kan anses olämplig med hänsyn till jaktvården eller på annat sätt är till
avsevärd olägenhet för övriga medlemmar. Enligt lagrådets mening kan det starkt
ifrågasättas om bestämmelsen fått en med hänsyn till silt syfte lämplig
utformning.
Lagstiftningen
om jaktvårdsområden är avsedd alt främja Jaktvården genom en samordning av
Jakten och viltvården på fastigheterna (18 i förslagel). Det är alltså handhavandet
av Jakträlten som är föremål för lagregleringen medan de civilrättsliga
reglerna om vem Jakträtten tillkommer, förulsältningar och former för
upplåtelse och överiåtelse av jakträtt etc. i princip inte skall rubbas. Bakom
den reglering som skett i 108 i del remitterade förslaget ligger emellertid
insikten alt upplåtelser av jakträtt inom området lill utomstående kan motverka
de iniressen som förestavat bildandel av Jaktvårdsområdet. Friheten atl genom avlal
upplåta jakträtt måsle därför kunna inskränkas och lagförslagel anger indirekt
liksom gällande lag atl sådan inskränkning kan ske åtminstone med avseende på
fastighetsägares upplåtelse. Hur del förhåller sig med arrendatorernas
överlåtelse av sin jakträtt lämnas öppet. Intresset av alt förhindra att
Jakträtten övergår på andra till men för Jaktvården måste emellertid anlas vara
lika starkt oavsett om upplåtelse eller överlålelse föreligger. Inskränkningarna
i avtalsfriheten synes därför böra gälla såväl upplåtelser som överlåtelser.
Vidare måsle de för all vara effektiva gälla alla som har Jakträtt inom området
vare sig de är medlemmar eller ej.
Av
del sagda lorde framgå all de av Jaklvårdsintressena betingade ingreppen i Jaklrältsinnehavarnas
rätl alt förfoga över sin jakträtt genom avtal har en sådan räckvidd att lagen
bör ge ett uttryckligt - och inte som nu ett endasl indirekt - stöd för elt tillståndslvång.
Paragrafen bör i enlighet härmed formuleras positivt och innehålla alt för
upplåtelse eller överlåtelse av Jakträtt inom ett jaktvårdsområde får
föreskrivas krav på tillslånd av jaktvårdsområdesföreningen samt alt tillstånd
får vägras endasl om upplålelsen eller överlåtelsen kan anses olämplig med
hänsyn till jaktvården eller på annat säll är lill avsevärd olägenhet för
medlemmarna.
Denna
avfattning synes tillräckligt lydligl ange all krav på tillstånd inte kan
föreskrivas för överlåtelse av Jordbruksarrende som innefattar rält till Jakl.
Prop. 1979/80:180 120
11
8
Bildande
av Jaktvårdsområde innebär inte, vare sig enligt gällande lag eller enligt förslagel,
atl fastighetsägarna avhänder sig jakträtten på sin mark utan endast att det
tillskapas en möjlighel för dem all besluta atl jakten skall utövas gemensamt
på de i området ingående fastigheterna eller på del av området eller i fråga om
viss djurart. I viltvårdens inlresse kan också fattas beslut om alt Jakträtten
inte skall utövas, exempelvis i fråga om viss djurart. Fastighetsägarna är
således bibehållna vid sin jakträtt men kan tvingas tåla inskränkningar i
denna.
1118,
som i remissen anges ha 13 8 3 mom. första stycket i gällande lag till
motsvarighet, är utgångspunkten att jakträtten på hela området helt eller i
fråga om viss djurart tillkommer sammanslutningen och som villkor för dennas
Jakträttsupplåtelse till annan föreskrivs samtycke av samtliga fastighetsägare.
För att sammanslutningen skall kunna förfoga över rätlen till Jakt på hela områdel
genom upplåtelse till annan måste enligt del förut sagda sammanslutningen genom
civilrättsliga avtal med samtliga fastighetsägare eller med deras Jordbruks-
eller jaklarrendalorer ha förvärvat Jakträtten. Med hänsyn till vad nu sagts
synes föreskriften i 11 8 i det remitterade förslaget - liksom fö. 13 8 3 mom.
första siycket gällande lag - sakna självständig betydelse. Eftersom paragrafen
kan ge upphov till den misstolkningen all redan själva bildandel av jaktvårdsområdet
kan överföra jakträtten inom området på sammanslutningen bör den föreslagna 11
8 utgå och någon motsvarighet till nuvarande 13 8 3 mom. försia siycket inte
inflyta i den nya lagen.
13 8
I
paragrafen berättigas sammanslutningen alt ta ut "särskilda" avgifter
för rätten all Jaga på mark inom området och för viUebråd som fälls. I motiven
anges all verksamhelen inte kan anlas medföra behov av annan uttaxering hos
medlemmarna än den som sker genom att avgifter bestäms för Jakten, och del
framgår vidare atl årlig avgift är tänkt att påföras endast dem som faktiskt ulövar
Jakl. Den föreslagna lydelsen av paragrafen öppnar emellertid möjlighet atl la
ul avgift för själva rätten alt Jaga, oavsett om den utnyttjas eller ej. Lagrådel
viU påpeka denna brist i överensstämmelse mellan motiv och lagtext men finner
de vidare finansieringsmöjligheter som lagtexten tillhandahåller stämma bäst
överens med lagsiiftningens allmänna syfte. Villvårdsåtgärder av mera
långsiktig karaktär kan sannohkt ibland kräva en kombination av investeringar
och avstående från jakt och lagen bör inte hindra en sådan kombination.
Beslutar sammanslutningen exempelvis förbud mol Jakt under några säsonger för
att stärka viltstammen skulle med den i motiven antydda ordningen
finansieringen av ytlerligare stödåtgärder såsom vinlemtfodring eller inplanlering
vara omöjliggjord, eftersom inga avgifter inflyter till sammanslutningen under
Jaktförbudstiden. Och sammanslutningens möjligheter att genom lån eller kredi-
Prop.
1979/80:180 121
ter
finansiera några viltvårdsprojekt torde få bedömas som mycket små eftersom i
motsats till vad som gäller för fiskevårdsområden - beslul om särskild
uttaxering för atl infria sammanslutningens förpliktelser är lagstridigt och
skall upphävas, om det överklagas. Begränsningen i 13 8 av
Jaktvårdssammanslutningarnas möjligheter alt genom uttaxering skaffa resurser
för sin verksamhet synes över huvud laget ägnad all dämpa ambitionerna hos
sammanslutningarna och kan därmed befaras motverka lagsttftningens syfte.
Slutligen
vill lagrådet påpeka att begränsningen av utlaxeringsmöjlighe-terna leder till
en komplikation vid upplösningen av en jaktvårdsområdesförening, om dess
skulder överstiger dess fillgångar. Enligt 33 8 i det remitterade förslagel
skall 62 8 lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter gälla vid
upplösning. Av hänvisningen följer att föreningen inte får upplösas förtån alla
dess skulder betalats eller medel som fordras för betalningen nedsatts hos
länsstyrelsen. Denna ordning i förening med hindret mot särskild uttaxering kan
leda till att sammanslutningen blir bestående fast den inte längre tjänar något
Jaktligt ändamål eller att den i syfte enbart att få inkomster för att kunna
betala skulderna föranstaltar om en avskjutning i direkt strid mot vUtvårdsintressena.
19
8
I
denna paragraf regleras frågan om kallelser till förtätiningssammanträ-den. Som
huvudregel skall gälla att kaUelserna skall delges fastighetsägarna, vilket
betyder att delgivningslagens bestämmelser blir tillämpliga. Dessutom får
enligt andra meningen i andra stycket ett enklare kallelseförfarande användas
i vissa fall. Där föreskrivs att kallelse lill "fortsatt sammanträde fär
ske genom meddelande vid första sammanträdesfillfäl-let". Som lagtexten är
utformad bhr innebörden av sistnämnda regel oklar. Avsikten måste vara att det
enklare kallelseförfarandet skall kunna lillämpas i stället för delgivning -
i fråga om andra sammanträden under förrättningen än det första och att
kallelse därvid skall ske genom ett meddelande vid närmast föregående
sammanträde.
För
att stadgandets innebörd skall komma till klart uttryck vill lagrådet förorda
att det formuleras med motsvarande bestämmelser i 4 kap. 18 och 19 §8 fastighetsbildningslagen
som förebild. Dessa bestämmelser har i stor utsträckning bhvit mönsterbildande
för senare lagstiftning, se 19 8 anläggningslagen, 16 8 ledningsrättslagen och
25 8 lagen om enskilda vägar. I enlighet härmed föreslår lagrådet att första
meningen i paragrafens andra stycke flyttas till första stycket som dess tredje
mening och att andra stycket ges följande lydelse: "Bestämmelsema i första
stycket gäller i tillämpliga delar även då ett nytt sammanträde utsätts. Om vid
ett sammanträde har tillkännagetts tid och plats för nästa sammanträde,
behöver ej kallelse delges den som kallats i föreskriven ordning tiU det
sammanträde då tillkännagivandet skett." 9 Riksdagen 1979180. I saml.
Nr 180
Prop. 1979/80:180 122
Den
av lagrådet förordade avfattningen innebär att, om del hålls flera sammanträden
under en förtättning, det enklare kaUelseförfarandet kan tillämpas belräffande
alla sammanträden som följer efter del första; detta kallelseförfarande innebär
atl kallelse skett "i föreskriven ordning".
Lagrådet
vill också peka på den möjlighet som enligt 4 kap. 20 8 andra stycket
fastighetsbildningslagen finns att i förenklande syfte bestämma särskild
ordning för delgivning, t. ex. genom vanlig postförsändelse. Materialet i
remissärendet ger emellertid inte tillräcklig grund för atl bedöma om en
motsvarande regel skulle vara av praktiskt värde i den nu föreslagna lagen.
Anses del önskvärt med en sådan bestämmelse kan den lämpligen få sin plats som
tredje stycke i förevarande paragraf.
21
8
Såsom
tidigare utvecklats bör enligt lagrådets mening termen Jaktvårdsområde i lagen
användas uteslutande i sin egentliga, rent territoriella betydelse.
Bestämmelserna i 4 8 att länsstyrelsen meddelar beslut om bildande av
Jaktvårdsområde och i samband därmed fastställer stadgar för sammanslutningen
får därvid den - i förhållande till det remitterade förslaget - ändrade
innebörden att bestämmandet av områdets gränser blir ett särskilt beslutsämne
vid sidan av fastställandet av stadgar. Dessa skall enligt lagrådets förslag
utgöra den juridiska personens statuter i överensstämmelse med vad som i
vanligt språkbruk förstås med stadgar. Av den sålunda förordade ordningen
följer att i 21 8 bör föreskrivas att förtättningsmannens uflåtande skall
innehålla inte bara som i remissen ett förslag Ull stadgar utan också ett
förslag hur områdets gränser skall dras. Då detta förslag - liksom utlåtandets
förslag till stadgar i allmänhet får antas vara ett resultat av förtättningsmannens
överväganden av skilda meningar som framkommit vid sammanträde med
intressenterna är det oegentligt att i paragrafen tala om förslagel i bestämd
form.
Den
ordning som i paragrafens andra stycke angivits för avslutandet av
förrättningen är oklar sålUlvida att någon fixerad tidpunkt inte sätts för
avslutandet. I överensstämmelse med den ordning som annars i flera fall kommit fill
användning i lagstiftning om förtättningar av förtättningsman bör i stället
lämpligen föreskrivas att förtättningen avslutas med att utlåtandet och övriga
handlingar läggs fram på viss tid och plats för delägarnas granskning.
Lagrådet
föreslår att 21 8 första och andra styckena får följande lydelse:
"Förrättningsmannen
skall avge ett utlåtande om jaktvårdsområdet bör komma till stånd. Finner förtättningsmännen
att det bör ske, skall han i utlåtandet ta in förslag i fråga om vilken mark
som området skall omfatta och förslag lill sladgar för Jaktvårdsområdesföreningen.
Förtättningen
avslutas genom att utlåtandet och övriga förrättningshandlingar läggs fram för
fasUghetsägarna på tid och plats som bestämts vid sammanträde. Handlingarna
hålls härefter tillgängliga för granskning under en månad."
Prop.
1979/80:180 123
22
8
I enlighel
med vad lagrådel anfört till 21 8 bör fastställandet av jaktvårdsområdets
gränser falla utanför stadgarna. Vad i förslaget till 22 8 upplagils under
punkten I skall därför utgå, om den av lagrådet förordade ordningen godtas.
Av den under punkten 4 i
förevarande paragraf föreslagna beslämmelsen och kravet i 4 § på länsstyrelsens
fastställelse av stadgarna följer atl alla föreskrifier som Jaktvårdsområdesföreningen
lar in i sina stadgar kommer alt underkastas länsstyrelsens prövning. Denna
kommer alltså att omfatta också bestämmelser som endasl rör interna praktiska
föreningsförhållanden, exempelvis antalet ledamöter i styrelsen, frister för
kallelser och motioner lUl stämma, räkenskapsår och bokföring, medelsavsättning
till olika ändamål m. m. Åtskilliga stadgebestämmelser kan antas vara av den
naturen att ändringar aktualiseras tid efler annan. Att den ursprungliga
bestämmelsen fastställts tvingar då fill fastställelse också av ändringen. Den
föreslagna ordningen synes medföra ell omständligt och byråkratiskt förfarande
utan att några väsentliga iniressen, som lagstiftningen avser att fillgodose,
blir främjade eller skyddade. En smidigare ordning skulle otvivelaktigt uppnås
om länsstyrelsens prövning och fastställelse begränsades till sådana delar av
stadgarna som är av omedelbar betydelse för Jaktvården - punkten 2 i den
föreslagna paragrafen - och till riktlinjer i övrigt för föreningens
verksamhet, såsom regler för vilken kontroll som skall ske av
jakträttsupplåtelser m. m. Ofr vad lagrådet anfört vid 10 8) och av de Jagandes
kompelens, bestämmelser om och i vilken form sammanslutningen skall sörja för
att medlemmar som inte Jagar får del i utbytet av jakten etc. Redan i själva
lagen regleras enligt del remitterade förslaget i varierande utsträckning sammanslutningens
beslutande och verkställande organ, medlemmarnas rösträtt, ordningen för
beslutsfattandet och uttaxeringsrätten, varför en prövning av stadgarnas
innehåll i dessa hänseenden måste begränsa sig lill endast en kontroll av att
lagreglerna iakttagits. Stadgebestämmelser i övrigt av vanligt föreningsrättsligl
innehåll synes utan olägenhet kunna lämnas utan fastställelse och därmed också
kunna ändras vid behov ulan att någon kontroll från det allmännas sida
automatiskt utlöses. På sätl föreslagits i remissen bör föreningsbeslut kunna
överprövas i lag-lighetshänseende efter besvär. Härigenom kan också
stadgebeslut komma under länsslyrelsens prövning. Rällsskyddsintresset torde
därmed kunna anses i UUräcklig grad tUlgodosett och en ordning med fastställelseprövning
av alla stadgebeslut kunna undvaras.
I
punkten 5 i den föreslagna paragrafen föreskrivs att stadgarna skall ange vilka
fonder sammanslutningen skall ha, deras ändamål och hur avsättning till dem
skall ske. Föreskriften kan läsas så att den gör fondbildning obligatorisk,
vilket inte lorde vara avsikten. Å andra sidan får bestämmelsen den effekten
att varje beslut om reservation av medel för framlida användning för visst
ändamål (fondbildning) måste ha stöd i de
Prop. 1979/80:180 124
faststäUda
stadgarna för att inte bli ett befogenhelsöverskridande. En sådan begränsning
av handlingsfriheten synes knappasl lämplig. Under år då resullatel visar
överskott kan det vara ändamålsenligt för sammanslutningen att reservera medel
för något ändamål som inte fömtsetts när stadgarnas fondbildningsbestämmelser
utformats. Atl sammanslutningen i ett sådanl läge skulle nödgas göra en
stadgeändring som därtill enligt den i remissen föreslagna ordningen måste
prövas och fastställas av länsstyrelsen kan verka hämmande på benägenheten all
göra reservationer för framtida utgifter. Lagrådet föreslår att föreskriften
under punklen 5 under alla förhållanden utgår och att det följaktligen skall
slå Jaktvårdsområdes-föreningama fritt att göra medelsreservationer för framlida
användning utan att stöd därför måste finnas i stadgarna.
1
enlighel med det sagda förordar lagrådet all 22 8 får följande lydelse;
"Av
stadgarna för en Jaktvårdsområdesförening skall framgå
1.
i vilken utsträckning jakten
skall bedrivas gemensamt inom jaktvårdsområdet och grunderna i övrigt för
jakten och viUvården,
2.
vilka riktlinjer i övrigt som
skall gälla för föreningens verksamhet,
3.
gmnderna för bestämmandet av
avgifter till föreningen."
23 §
I
första stycket av förevarande paragraf anges att länsstyrelsen prövar att
stadgarna inte kränker enskild rätt eller innehåller något som strider mot lag
eller författning. Bestämmelsen ger intryck av all länsstyrelsens prövning av
stadgarna är inskränkt till atl gälla endast i de angivna hänseendena. Detta intryck
förstärks av vad som anförs i specialmofiveringen.
Av
vad förslagel i övrigt innehåller angående länsstyrelsens prövning vid beslut
om bildande av jaktvårdsområde framgår emellertid, att stadgarna skall
underkastas en vidare granskning än vad förevarande stadgande anger.
Länsstyrelsen har att tiUse att de villkor lagen uppstäUer för bildande är
uppfyllda. Häri ingår bl. a. en lämplighetsprövning enligt vad som sägs 18 8.
Denna prövning avser inte endast själva bildandet av Jaktvårdsområdet; såsom framhålles
i specialmotiveringen fill 8 8 skall prövningen också avse stadgarnas innehåll.
Att länsstyrelsen vid den prövning som skall ske har att beakta att stadgarna
inte kränker enskild rätt eUer innehåller något som strider mot lag eller författning
är uppenbart. Vad lagrådet här yttrat gäller även för det fall atl
länsstyrelsens fastslällelse av stadgarna inskränks på sätt lagrådet
föreslagit vid 4 och 22 88.
Lagrådet
får med hänsyn till vad nu anförts förorda att - för att tveksamhet om omfattningen
av länsstyrelsens prövning inte skall uppstå -första stycket i paragrafen får
utgå.
Utgår
första stycket, kommer i lagen inte atl upptagas någon bestämmelse om vad
länsstyrelsens prövning skall avse när fråga är om fastställelse av beslut om
ändring av stadgarna. Prövningen lorde då få ske enligt samma grunder som
gäller vid beslut om bildande av Jaklvårdsområde.
Prop. 1979/80:180 125
27
8
Nuvarande
bestämmelser om all Jaklvårdsområde bildas för visst anlal år får inte någon
motsvarighet i den nu föreslagna lagen. Jaktvårdsområden skall enligt
förslaget bestå lills vidare. Att uppta en särskild bestämmelse härom vid
sidan av de föreslagna reglerna om upplösning kan emellertid inte vara
erforderligt. Lagrådel föreslår att stadgandet i förevarande paragraf får utgå.
28
8
I
förevarande paragraf upptas bestämmelser om upplösning av jaktvårdsområde.
Av
vad föredragande statsrådet anför framgår, att avsikten är att möjlighet skall
finnas för länsstyrelsen alt på eget initiativ ta upp frågan om upplösning i
vissa undantagsfall. För delta ändamål föreslås alt länsstyrelsen skall kunna
förordna förrällningsman (32 8).
Så
som förslaget utformats torde emellertid del åsyftade resultatet ej uppnås.
Enligt andra stycket i förevarande paragraf krävs för beslut om upplösning alt
frågan behandlas på Jaktstämma. Det är alltså inte tillfyllest att
fastighetsägarna uttalat sig vid ett sådanl sammanträde som anordnats enligt 19
8 i förslaget.
Förslagets
syfte kan tillgodoses antingen genom en bestämmelse om alt upplösning får
beslutas, utan alt Jaktstämma hållits, om fastighetsägarnas ståndpunkt kommit lUl
uttryck vid sammanträde inför den av länsstyrelsen förordnade
förrättningsmannen eller genom en föreskrift om alt i fall då styrelse saknas länsstyrelsen
får föranstalta att Jaktstämma hålles för behandling av frågan om upplösning
av Jaktvårdsområdesföreningen. Enligt lagrådets mening är den senare ordningen
att föredraga. En föreskrift om länsstyrelsens befogenhet kan lämpligen upptas
som ell tredje slycke i förevarande paragraf.
Vad
lagrådet nu föreslagit föranleder inte att förslagels 32 8 underkastas någon
Jämkning. Skäl atl förordna förrättningsman kan, såsom anföres i
specialmotiveringen till detla stadgande, föreligga även då frågan om upplösning
behandlats på jaktslämma.
Av stadgandet i
paragrafens sista stycke framgår ej humvida 1 O-årstiden skall räknas från det
beslutet om områdels bildande meddelades eller från det beslutet vann laga
kraft. Enligt lagrådets mening bör utgångspunkten vara beslutets lagakraftvinnande.
Förevarande stycke kan förslagsvis ges följande lydelse: "Beslut om
upplösning av Jaktvårdsområdesförening får inte meddelas innan tio år har
förflutit från del beslutet om bildande av jaktvårdsområdet vann laga
kraft."
Upplöses
föreningen blir beslutet om bildande av jaktvårdsområdet ulan verkan. Särskild
bestämmelse härom kan inte vara erforderiig.
Prop. 1979/80:180 126
31
8
Denna
paragraf reglerar frågan om uteslutning ur ett Jaklvårdsområde av en faslighet
som saknar belydelse för Jaktvården. För det fall fastighetens ägare och
sammanslutningen är överens om uteslutning skall marken "anses utesluten
ur områdel". Annars fordras ett beslut av länsstyrelsen för att
uteslutning skall ske. Mol den regel som föreslagits för det fall atl enighet
föreligger kan enligt lagrådets mening riktas den invändningen att den är
alltför obestämd til! sin innebörd. Regeln kan leda till atl det framstår som
oklart humvida en fasUghet uteslutits eller från vilken tidpunkt uteslutning
skett. Det skulle vara lättare att förebygga osäkerhet och tvistigheler i dessa
avseenden, om regeln får den innebörden att uteslutningen, när enighet
föreligger, sker genom ett beslut av föreningen. Då vinner man också att
fastighetsägaren får besvärsrätt (jämför vad lagrådel anför vid 35 8), vilket
kan tänkas ha betydelse för den händelse föreningen misstagit sig beträffande
hans inställning lill uteslutningen.
Lagrådet
förordar därför att paragrafen får följande innehåll: "Om en fastighet,
som ingår i ett jaktvårdsområde, på grund av ändrad användning eller annars
väsentligen saknar betydelse för Jaktvården samt fastighetsägaren och jaktvårdsområdesföreningen
är ense om att fastigheten skall uteslutas ur jaktvårdsområdet, får föreningen
besluta delta. Föreligger inte sådan enighet, skall frågan om uteslutning
prövas av länsslyrelsen."
33 8
I
anslutning till 13 8 har lagrådel berört en effekt av den hänvisning som skell
i förevarande paragraf
34 8
Enligt
nu gällande ordning stadgas i 29 8 2 mom. andra styckel Jaktlagen straff för
den som överträder de inom Jaktvårdsområde gällande reglerna för Jakten,
oavsett om reglerna beslutats av jaktstämman eller av Jakl-vårdssammanslutningens
slyrelse. Enligt det remitterade förslagel kommer straffsanktionen inte atl
gälla om de föreskrifter som meddelats för Jakten utfärdats av styrelsen med
stöd av befogenhet som tillagts den i sammanslutningens stadgar. Lagrådel vill
ifrågasätta om inte behov finns av straffsankuon även för sådana jaktregler.
Del synes vara inte alldeles opraktiska fall att jaktföreskrifter aktualiseras
av ofömlsedda förhållanden och etl jaktstämmobeslut inte hinner avvaktas eller atl
sammanslutningen har tillagt styrelsen befogenhet att som ett normalt led i verksamhelen
uifärda Jaktföreskrifter av mera kortvarig karaktär.
Enligt
förslaget skall den förevarande straffbestämmelsen vara tillämplig om gärningen
inte är straffbelagd i jaktlagen eller jaktstadgan. Lagrådet föreslår att
straffsanktionen görs supplementär i förhållande till varje annan
straffbeläggning i lag eller annan författning.
Prop.
1979/80:180 127
Målsägandebegreppet
har i 34 8 Qärde styckel jaktlagen fått en särskild precisering som berör bl.
a. de specifika jaklrätlsförhållandena inom jaktvårdsområdena. I del
remitterade förslaget har någon molsvarande preci sering inte tagits in,
varför rättegångsbalkens målsägandebegrepp blir det tillämpliga ulan särskild
precisering. All någon motsvarighet lill Jaktlagens målsäganderegler inte
återfinns i det förevarande lagförslaget får emellertid inte berättiga lill
den slutsatsen alt en förändring av krelsen av målsägande vid överträdelse av
jaktregler för jaktvårdsområde är åsyftad. Då det får anses uppenbart all den
föreslagna lagens målsägandebegrepp är detsamma som jaktlagens finner lagrådet
del inte påkallat all i den nya lagen tas in en motsvarighet till 34 8 fjärde slyckel
jaktlagen. En utvidgning av kretsen av målsägande sker emellertid genom all jaktvårdsområdesföreningen
får ställning som målsägande.
I specialmoliveringen till
förevarande paragraf uttalas i remissprotokollet i anslutning lill skälen för atl
slopa nuvarande förverkanderegler atl de jakträttsinnehavare, vilkas intressen
blivit åsidosatta genom alt Jakt bedrivits i strid mol reglerna för jaktvårdsområdet,
alllid kan bli tillgodosedda genom en skadeståndstalan. Lagrådet vill härtill
framhålla all det utan tvivel måsle möta betydande svårigheter för en
jakträttsinnehavare inom ett Jaklvårdsområde med gemensam jakl all visa vilken
skada han lidit genom all någon inom området, kanske på annans mark, fällt
villebråd i strid mol gällande Jaktvårdsregler. Skadeståndsmöjlighelen framstår
enligt lagrådets mening knappast som något realistiskt alternativ till
förverkande, och lagrådel vill därför ifrågasätta om inte förverkandemöjlighelen
bör bibehållas.
Lagrådet
förordar alt paragrafens försia slycke ges del innehållet att bryter den som
har rätl att Jaga inom ett Jaklvårdsområde mot de regler som enligt stadgarna
eller beslut av Jaktslämman eller Jaktvärdsområdesföreningens styrelse gäller
för Jakten inom områdel döms Ull böter, om inte gärningen är belagd med straffi
annan lag eller författning.
35
8
Detta
stadgande motsvaras nu av 13 8 4 mom. jaktlagen. Den besvärsrätt som gäller
enligt den bestämmelsen är begränsad lill beslul angående jaktutövningen eller
upplåtelse av jakträtt inom Jaktvårdsområdet. Den föreslagna regeln gäller
däremot beslut överhuvudtaget som fattats på jaktstämma eller av styrelsen. En
väsentlig skillnad föreligger också däri att besvärstiden nu endast är en vecka
från del klaganden fick del av beslutet, medan besvärstiden enligt förslagel
uppgår till två månader räknat från dagen för beslutet eiler, beträffande beslut
av styrelsen, från det klaganden fick del av beslutet. Enligt såväl nuvarande
bestämmelser som det föreslagna stadgandet tillkommer klagorätt den vars rätt
berörs av beslutet.
Prop. 1979/80:180 128
Mot
den föreslagna utvidgningen beträffande överklagbara beslul synes intet vara
all erinra. Däremol vill lagrådet, bl. a. mol bakgrund av denna utvidgning,
ifrågasätta om inte krelsen av klagoberättigade bör begränsas. Del är svårt all
se alt det finns något verkligt behov av en så vidsträckt klagorätt som
föreslagits. Hell kan man inte heller bortse från en viss risk för okynnesbesvär
och överklaganden från utomstående som inte har någon närmare anknytning till
verksamheten inom jaktvårdsområdet. Enligt lagrådets mening bör det vara
tillräckligt atl tillerkänna medlemmarna i föreningen besvärsrätt. Som medlem
får därvid också anses ägaren av en fastighet som - på sätt lagrådet föreslagit
vid 31 8 - utesluts genom beslul av föreningen. Ulöver medlemskretsen bör
emellertid klagorätt lUlkomma också den som begär atl bli medlem enligt 3 8
andra slyckel; om han vägras medlemskap med stöd av undantagsregeln i detta slycke
har han ell berättigat intresse av att få frågan överprövad.
Beträffande
den föreslagna besvärstiden, som markanl avviker från den nu gällande, har inte
anförts annan motivering än alt den överensstämmer med annan, molsvarande
lagstiftning. Härmed torde i första hand åsyflas 30 8 lagen om
fiskevårdsområden. Det finns emellertid exempel på betydligt kortare tider för
molsvarande fall i senare lagstiftning. Elt exempel är den klanderfrist av fyra
veckor som gäller enligt 53 8 lagen om förvaltning av samfäUigheter Oämför 33 8
lagen om vattenförbund samt 88 och 89 88 lagen om enskilda vägar). Enligt
lagrådels mening är del knappasl motiverat att ha en längre klagotid i
förevarande fall. Eftersom andra medlemmar än klaganden kan ha etl berättigat
intresse av atl en fråga, t. ex. om jaktutövningen under en nära förestående
period, blir reglerad ulan störte dröjsmål, kan en lång besvärstid vara till
direkt olägenhel för verksamheten inom jaktvårdsområdet.
I
enlighet med det anförda vill lagrådet föreslå alt paragrafens två första
stycken ges följande lydelse: "Anser en medlem vars rätt berörs av beslut
på Jaktstämma eller beslut av jaktvårdsområdesföreningens slyrelse atl
beslutet--- genom
besvär. Den som fått avslag på en begäran enligt 3 8
andra
styckel om medlemskap får anföra besvär mol avslagsbeslutet.
Besvärshandlingen
skall- inom fyra veckor-- av beslutet."
Lagförslaget
i övrigt
Godlages
vad lagrådet föreslagit beträffande 11 och 27 88 i del remitterade förslaget,
skall 12 - 26 88 erhålla beteckningen II - 25 88 och 28 -36 88
betecknas 26 - 34 88. Motsvarande Jämkning av hänvisningar fill stadganden i
lagen får göras i förslagets 32 8.
Utöver
de ändringar som föreslagits i det föregående föreslår lagrådet, under
hänvisning till vad som anförts under rubriken till lagförslagel, alt de
ändringar vidtages som framgår av följande uppställning (det remitterade förslagets
paragrafnumrering):
Prop. 1979/80:180 129
3
8 Den som-- medlem i jaktvårdsområdesföreningen.
Den
som---- medlem i jaktvårdsområdesföreningen under
föranleder
annat.
13
8 En jaktvårdsområdesförening inom Jaktvårdsområdet och
---- som
fälls.
16
8 Ansökningshandlingarna skall innehålla
1.
uppgift om--- ijaktvårdsområdet,--- över
Jaktvårdsområdet,
2.
förslag tili--- för jaktvårdsområdesföreningen,
3.
utredning om-- Jaktvårdsområdels
bildande.
18
8 Förrättningsmannen skall----------------------- ingå ijaktvårdsområdet för
Jaktvårdsområdesföreningen.
Förslaget
skall-- inför förrättningsmannen.
24
§ För Jaktvårdsområdesföreningen--------------- kan
föreningen företräder föreningen mot tredje man.
25
8 Medlemmarnas rätt av jaktvärdsområdesföreningens
på jaktslämma.
26 8
I fråga om- ingår ijaktvårdsområdet.
28 8
första och andra styckena. Länsstyrelsen kan en jaktvårds
områdesförening skall upplösas.
För
beslut-- ingår ijaktvårdsområdet.
29
8 På ansökan-- de Jaktvårdsområdesföreningar av
jaktvårdsområde.
30
8 På ansökan av Jaktvårdsområdesföreningens
styrelse av jaktvårdsområdesföreningen för del områdel.
33
8 Vid upplösning av en jaktvårdsområdesförening av samfäl
ligheter.
Förslaget
till lag om ändring i lagen om rätt till jakt
Förslaget
föranleder ingen erinran.
Prop. 1979/80:180 130
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1980-05-08
Närvarande:
slalsminislern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo,
Mogård, Dahlgren, Åsling, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Boo, Winberg,
Adelsohn, Danell, Petri
Föredragande:
statsrådet Dahlgren
Proposition
med förslag tili lag om jaktvårdsområden, m. m.
Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till
1.
lag om jaktvårdsområden.
2.
lag om ändring i lagen (1938:
274) om rätt till Jakt. Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.
Lagrådet
riktar under rubriken till förslaget lill lag om jaktvårdsområden anmärkningar
mot att i det remitterade förslaget beteckningen jaktvårdsområde används både
för den associationsrällsliga sammanslutning som kan bildas enligt lagen och
för del markområde som omfattas av sammanslutningens verksamhet. Enligt
lagrådet bör lermen "jaklvårdsområde" i den föreslagna lagen användas
som beteckning bara för det territoriella område som de anslutna fastigheterna
och fastighetsdelarna bildar. För sammanslutningen av fastighetsägare och andra
jakträttsinnehavare föreslås benämningen "Jaktvårdsområdesförening".
Jag
vill erinra om alt i lagen om fiskevårdsområden används uttrycket
"fiskevårdsområde" med molsvarande dubbla syftning. Lagrådets förslag
alt i laglexten införa en särskild benämning, Jaktvårdsområdesförening, för
sammanslutningen har emellertid vissa fördelar. Förslaget låter sig också
förena med den begreppsanvändning som hillills varit vanlig i fråga om
jaktvårdsområdena och de frivilliga föreningar som bildats för deras förvaltning.
Jag ansluler mig därför till lagrådets ändringsförslag beträffande 1 8 och de
föreslagna konsekvensändringarna i de av lagrådet angivna paragraferna.
I
överensstämmelse med vad som gäller enligt 13 8 3 mom. första stycket Jaktlagen
föreskrivs ill 8 i del remitterade förslaget att upplåtelse av all jakt inom etl
Jaktvårdsområde eller all Jakl efler viss djurart skall kräva samtycke av alla
fastighetsägare inom området.
Lagrådel
anför att bildande av Jaklvårdsområde inte, vare sig enligt ' Beslut om
lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 13 mars 1980.
opaginerad Kontrollera mot PDF
gällande
lag eller enligt förslaget, innebär att faslighelsägarna avhänder sig sin
jakträtt. För all sammanslutningen skall kunna förfoga över rätten till jakt på
hela området genom upplåtelse till annan krävs alt sammanslutningen genom civilrätlsliga
avtal med samtliga jakträttsinnehavare har förvärvat jakträlten. Den i 11 8
föreslagna bestämmelsen, liksom dess motsvarighet i jaktlagen, saknar därför
självständig belydelse. Enligt lagrådet kan bestämmelsen ge upphov lill den
misstolkningen att redan själva bildandel av Jaktvårdsområdet kan överföra
Jakträtten inom området på sammanslutningen. Del föreslås därför all
bestämmelsen skall ulgå och alt följaktligen någon motsvarighet till 13 8 3
mom. försia siycket Jaktlagen inte skall inflyta i den nya lagen.
Vad
lagrådet har anfört ger mig anledning att påpeka all fiskevårdsområdena enligt
lagen om fiskevårdsområden har tillagts rätt att genom upplåtelse till annan
förfoga över rätten till del fiske som omfattas av sammanslutningens verksamhei.
Av lagen framgår detta indirekt genom atl det för sådana upplåtelser krävs
samtycke av viss angiven majoritet av delägarna och atl i vissa fall en
delägares hela fiske inte får upplåtas. Därmed undandras emellertid den
enskilde faslighelsägaren inte möjligheten att sluta avtal om upplåtelse av den
rätt som tillkommer honom. Enligt motiven till den nyssnämnda lagen föreligger
det inte någol hinder mol att en delägare upplåter sin fiskerätt, förutsatt att
inte fiskevårdsområdels hela fiske redan är upplåtet.
Bestämmelsen
i 13 8 3 mom. försia slyckel jaktlagen, som i huvudsak oförändrad har förts
över till 11 § i förslaget, kan ges den tolkningen att upplåtelse av Jakträtt
inom etl Jaklvårdsområde skall kunna ske efler elt majoritetsbeslut av
fastighetsägarna, med den begränsningen atl upplålelsen inte får omfatta all
Jakt eller all jakt efter viss villart. Med en sådan tolkning skulle det
således i princip råda överensstämmelse mellan Jaktvårdsområdena och
fiskevårdsområdena vad gäller möjligheten att på grund av lag förfoga över rällen
till jakl resp. rätlen lill fiske. Enligt förarbetena till Jaktlagen är
emellertid syflel med bestämmelsen i 13 8 3 mom. första siycket endast att
skapa garanlier mol all en eller flera fastighetsägare för längre eller kortare
lid förlorar sin jakträtt genom övriga delägares åtgärder. Jaktlagen torde
också ha tillämpats sä att upplåtelse av Jakträtt inom elt Jaklvårdsområde
betraktas som en angelägenhet förbehållen de enskilda faslighelsägarna. När de
förvallande föreningarna upplåter jakträtt torde del vanligen ske med stöd av
avtal mellan föreningen och fasfighetsägare inom området. Jag har med det
remitterade förslaget inte syftat till någon förändring av det rådande
rättsläget när det gäller formerna för upplåtelse av jakträtt inom
Jaktvårdsområdena. Med hänsyn härtill och till vad lagrådet anför om risken för
misstolkning bör någon motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen 113 8 3
mom. första slyckel Jaktlagen inte las in i den nya lagen.
Enligt
13 8 i del remitterade förslaget får sammanslutningen bestämma
Prop.
1979/80:180 132
atl
avgifter skall betalas för rätten all Jaga på mark inom jaktvårdsområdet och
för villebråd som fälls.
Lagrådet
har ifrågasatt del lämpliga i alt begränsa utlaxeringsmöjlighe-ten tUl alt
gälla avgifter för jakten. Som Jag har framhåUit i remissen anser Jag inte all
del finns något behov av andra möjligheter till uttaxering än de föreslagna.
Jag vill också hänvisa till all jaktmarksuiredningens förslag, som innebar en möjlighel
till uttaxering även hos icke Jagande medlemmar, mötte ett bestämt motstånd vid
remissbehandlingen. Vad lagrådet anför i fråga om bristande överensslämmelse
mellan motiv och lagtext bör emellertid föranleda att bestämmelsen formuleras
om.
Lagrådet
föreslår i anslutning till 22 8 lagförslaget atl länsslyrelsens prövning och
fastställande av Jaktvårdsområdesföreningens sladgar skall begränsas till att
avse endast vissa delar av stadgarna. Enligt lagrådet bör i lagen föreskrivas
att det av stadgarna skall framgå i vilken utsträckning Jakten skaU bedrivas
gemensamt inom Jaktvårdsområdet och gmnderna i övrigi för jakten och
viltvården, vilka riktlinjer i övrigi som skall gälla för föreningens verksamhei
och grunderna för bestämmandet av avgifter till föreningen. Det allmännas
kontroll föreslås begränsad till vad stadgarna innehåller i dessa hänseenden. Stadgebestämmelser
som bara rör interna praktiska föreningsförhållanden bör däremol lämnas utanför
länsstyrelsens prövning och beslut.
Med
lagrådets förslag kommer fastställelseprövningen all omfatta, ulöver vad i den
föreslagna stadgebestämmelsen sägs om jakten och viltvården, bl.a. villkoren
för upplåtelse avjakträtl inom Jaktvårdsområdet och grunderna för den
ekonomiska regleringen inom sammanslutningen. Prövningen kommer följaktligen
att avse frågor som enligt gällande rätt hänförs till grunderna för Jakten och
viltvården.
Mot
lagrådets förslag talar den omständigheten att en gränsdragning måste ske
mellan den del av stadgarna som skall fastställas och den del som föreningen
ensam får bestämma över. Som framgår av vad Jag nyss har anfört bör emellertid länsslyrelserna
vid sin fastställelseprövning kunna söka stöd i hittillsvarande praxis och
därmed bör de problem gränsdragningen kan föranleda bli av begränsad
omfattning. Jag är med hänsyn härtill beredd att biträda lagrådels förslag.
Lagrådel
förordar att 23 8 första siycket i det remitterade förslaget får utgå.
Lagrådets förslag föranleder inte några invändningar från min sida. Jag viU emeUertid,
med hänvisning till vad som uttalats under remissbehandlingen, understryka att
ett slopande av bestämmelsen inte innebär någon saklig ändring vad beträffar länsslyrelsens
prövning av stadgarnas innehåll. Länsstyrelsen har följaktligen, även om della
inte särskill anges, vid sin prövning enhgt 8 8 att beakta atl stadgarna inte
kränker enskild rätl eller innehåller nägot som strider mol lag eller
författning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:180 '33
Den
kvarstående bestämmelsen i paragrafens andra slycke bör, till följd av
ändringen av 4 8, för tydlighetens skull inskränkas lill atl gälla de delar av
stadgarna som fastställs av länsstyrelsen.
Med hänsyn lill vad
lagrådet har anfört i anslutning lill 34 8 i förslaget är jag beredd att föreslä
en bestämmelse som möjliggör förverkande vid överträdelse av reglerna för
jakten inom elt jaklvårdsområde. Bestämmelsen bör innebära all förverkat
villebråd skall tillfalla jaktvårdsområdesföreningen. Däremot anser Jag inte
att det är lämpligl all styrelsen ges befogenhet atl självständigt besluta om
regler som kan föranleda straffansvar. Enligt vad jag har erfarit beslutas
sådana regler f n. regelmässigt vid jaktstämma. Mot lagrådets ändringsförslag i
övrigt vad avser 34 8 har jag inte någon erinran.
Vad lagrådel
har anfört i anslutning till 2, 5, 10, 19, 21, 27, 28, 31 och 35 88 föranleder
inte någon erinran från min sida. Jag ansluler mig till vad lagrådel har anfört
och biträder ändringsförslagen.
Ulöver
vad som följer av det anförda bör vissa redaklionella ändringar göras i
författningsförslaget.
Hemställan
Med
hänvisning till vad Jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen att
anla
de av lagrådel granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop. 1979/80:180 134
InnehåU
Proposition
.................................................... ..... I
Propositionens
huvudsakliga innehåll .................... .... 1
Lagförslag ........................................................ .... 2
Utdrag
av regeringsprolokollet den 13 mars 1980 .... ... 10
1
Inledning .................................................... 10
2
AUmän motivering............................................ 11
2.1
Allmänna utgångspunkter ............................. .. 11
2.2
Bildande av jaklvårdsområde ....................... .. 13
2.3
Organisation och förvaltning ....................... .. 17
2.4
Upplösning och ombildning av
Jaktvårdsområde 24
3
Upprättade lagförslag .................................... 27
4
Specialmolivering ........................................... 27
4.1
Förslaget till lag om
Jaktvårdsområden .......... .. 27
4.2
Förslagellilllagomändringilagen(l938:274)omrälttillJakt 41
5
Hemställan ................................................... 41
6
Beslut ......................................................... .. 41
Bilaga
I Sammanfattning av beredningens förslag .... 42
Bilaga
2 Beredningens lagförslag ........................ .. 44
Bilaga
3 Sammanställning av remissyttrandena ...... .. 53
Bilaga
4 De remitterade lagförslagen .................... 105
Utdrag
av lagrådels protokoll den 21 april 1980........ . 113
Utdrag
av regeringsprolokollet den 8 maj 1980 ....... 130
Norstedts Tryckeri, Slockholm 1980
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
54 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (48)
48 kopplingar i 13 dokument.
- Bet. 1999/2000:MJU17 Jaktens villkor om s. 28 i texten
- Prop. 1999/2000:73 Jaktens villkor s. 34 om s. 16 · s. 48 om s. 25 · s. 90 om s. 15 · s. 90 om s. 30 · och 1 till i texten
- SOU 1997:91 Jaktens villkor - del 1 s. 267 om s. 28 · s. 268 om s. 19 · s. 269 om s. 117 · s. 269 om s. 124 · och 25 till i texten
- Prop. 1986/87:58 om jaktlag, m.m. i texten
- Prop. 1983/84:170 om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden, m.m s. 5 om s. 22 i texten
Rättsfall (2)
2 kopplingar.
- RÅ 1993 ref. 50 ur registret
- NJA 2008 s. 1165 om s. 120 i texten
Doktrin (4)
4 kopplingar i 3 dokument.
- JT 2025/26 s. 278 s. 281 om s. 120 · s. 282 om s. 31 i texten
- Bengtsson, Grundlagen och fastighetsrätten, 1996 s. 74 om s. 11 i texten
- Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 187 om s. 18 i texten