Sök i Ratio Lex

om folkomröstning i kärnkraftsfrågan

91 sidor, varav 74 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 74 av 91 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1979/80:75, om folkomröstning i kärnkraftsfrågan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75

Regeringens proposition

1979/80:75

om folkomröstning i
kärnkraftsfrågan;

beslutad
den 17 december 1979.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

CARL
AXEL PETRI

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag till lag om folkomröstning i kämkraftsfrågan.
Omröstningen föreslås äga ram den 23 mars 1980. Förslaget behandlar i övrigt
frågeställningen vid omröstningen och vissa valtekniska frågor i samband med
denna.

I
propositionen läggs också fram förslag rörande vissa anslag i samband med
folkomröstningen.

1 -Riksdagen 1979180. I sami Nr 75

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 2

Förslag
till

Lag
om folkomröstning i kärnkraftsfrågan

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Den 23 mars 1980 skall folkomröstning i hela riket äga mm om kämkraftens
roll i den framtida energiförsörjningen.

De
förslag folkomröstningen gäller är följande.

Förslag
nr 1

Kämkraften
avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft
för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. För att bl. a. minska
oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga
används högst de 12 kärnkraftsreaktorer som i dag är i drift, färdiga eller
under arbete. Ingen ytteriigare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma.
Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna tas ur
drift.

Förslag
nr 2

Kärnkraften
avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft
för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. För att bl.a. minska
oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga
används högst de 12 kärnkraftsreaktorer som i dag är i drift, färdiga eller
under arbete. Ingen ytteriigare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma.
Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna tas ur
drift.

Energihushållningen
bedrivs kraftfullt och stimuleras ytterligare. De svagaste grupperna i
samhället skyddas. Ätgärder vidtas för att styra elkonsumtionen bl.a. för att
förhindra direktverkande elvärme i ny permanentbebyggelse .

Forskning
och utveckling av förnybara energikällor forceras under samhällets ledning.

Miljö-
och säkerhetsförbättrande åtgärder vid kärnkraftverken genomförs. En särskild
säkerhetsstudie görs för varje reaktor. För medborgarnas insyn tillsätts vid
varje kärnkraftverk en säkerhetskommitté med lokal förankring.

Elproduktion
genom olje- och kolkondenskraftverk undviks.

Samhället
skall ha ett huvudansvar för produktionen och distributionen av elektrisk
kraft. Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion av
elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun. Övervinster i
vattenkraftproduktionen indrages genom beskattning.

Förslag
nr 3

NEJ
till fortsatt utbyggnad av kämkraften.

Avveckling
av nuvarande sex reaktorer i drift inom högst tio år. En hushållningsplan för
minskat oljeberoende genomförs på gmndval av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 3

fortsatt och intensifierad energibesparing

kraftigt ökad satsning på fömybara energikällor.

Reaktorerna
i drift underkastas skärpta säkerhetskrav. Icke laddade reaktorer tas aldrig i
drift.

Uranbrytning
tillåts inte i vårt land.

Om
pågående eller kommande säkerhetsanalyser så kräver, innebär detta förslag
självfallet att omedelbar avstängning skall ske.

Arbetet
mot kärnvapenspridning och atomvapen skall intensifieras. Ingen upparbetning
tillåts och export av reaktorer och reaktorteknologi upphör.

Sysselsättningen
ökas genom alternativ energiproduktion, effektivare energihushållning samt ökad
förädling av råvaror.

2 § För folkomröstningen gäller folkomröstningslagen (1979:
369) med de avvikelser som anges i 3 och 4 §§ samt med de ytterligare
föreskrifter som finns i 5-7 §§.

3 § Rösträtt vid folkomröstningen tillkommer också
den som inte är svensk medborgare, om han eller hon har varit kyrkobokförd i
riket den 1 november vart och ett av åren 1976, 1977 och 1978 och senast den 23
mars 1980 har uppnått aderton års ålder. Den som är omyndigförklarad av domstol
har dock inte rösträtt.

Frågan
humvida rösträtt föreligger enligt första stycket avgörs på gmndval av den
allmänna röstlängd som upprättades år 1979.

4 §
Röstning på fartyg får börja tidigast den 22 febmari 1980.

5 §
Röstsedlarna skall vara försedda med rubriken "Folkomröstning i

kämkraftsfrågan''.

På
varje röstsedel som innehåller en meningsyttring skall efter mbriken återges
följande text:

"I
Sverige finns nu sex kämkraftsreaktorer i drift. Ytterligare fyra reaktorer är
färdiga och två är under arbete.

Riksdagen
har beslutat att en folkomröstning om kärnkraftens roll i den framtida
energiförsörjningen skall hållas den 23 mars 1980. Omröstningen gäller tre
olika förslag."

Härefter
skall anges vilket förslag röstsedeln avser och vad förslaget innebär enligt 1 §.

På
de blanka röstsedlarna skall fömtom mbriken finnas orden "Den som inte
önskar rösta för något av förslagen far avlämna denna röstsedel".

6 §
En röstsedel för varje förslag som omröstningen gäller skall sändas

till vaije röstberättigad.

Efter
beställning av sådan kommitté som har bildats för att verka för något av de i 1
§ angivna förslagen och som erhåller statsbidrag för sin verksamhet
tillhandahåller riksskatteverket röstsedlar för det förslag och till det antal
kommittén önskar. Staten svarar därvid för kostnaderna till ett antal som
motsvarar högst fyra gånger antalet röstberättigade i riket. Vaije sådan
kommitté får dessutom på begäran kostnadsfritt inner- och ytterku-vert för
röstsedelsförsändelse i den utsträckning som riksskatteverket anser behövlig.

De
lantbrevbärare som tar emot röstsedelsförsändelser bör medföra röstsedlar för
de tre förslagen och blanka röstsedlar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 4

7
§ Riksskatteverket bestämmer den sista dag då beställning av röstsedlar skall
ha gjorts för att leverans skall kunna ske 30 dagar före dagen för omröstningen.
I övrigt tillämpas 6 kap. 8 § vallagen (1972:620).

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-12-17

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling,
Söder, Krönmark, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition om folkomröstning i kärnkraftsfrågan

1 Inledning

Den 28 mars 1979 inträffade ett reaktorhaveri vid ett
amerikanskt käm-kraftverk, Three Mile Island, nära Harrisburg, Pennsylvania.
Denna händelse väckte stor uppmärksamhet, bl. a. i Sverige. Redan tidigare
hade här aktualiserats fråga om anordnande av en rådgivande folkomröstning i kämkraftsfrågan.
Den amerikanska reaktorolyckan blev en vändpunkt vad gäller anordnandet av en
sådan folkomröstning. I en kommuniké den 21 maj 1979 från överläggningar mellan
ledarna för de fem riksdagspartierna förklarade de atl de den dagen hade enats
om en rådgivande folkomröstning rörande kärnkraftens roll i den framtida
energiförsörjningen. Kommunikén bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga I.

För att få information om kärnkraftens säkerhetsfrågor mot
bakgrund av händelserna vid Three Mile Island tillkallade dåvarande statsrådet Tham
med stöd av regeringens bemyndigande en expertkommitté, den s. k. reaktorsäkerhetsutredningen.
Kommittén' har den 19 november 1979 redovisat sitt uppdrag i betänkandet (SOU
1979: 86) Säker kärnkraft?. En sammanfattning av utredningens överväganden och
förslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Vidare tillkallade Tham en kommitté som skulle belysa
konsekvenserna av en avveckling av kämkraften, den s.k. konsekvensutredningen. Kom-

' Kommittén har bestått av universitetskanslern Hans Löwbeer,
ordförande, professorerna Lars Friberg, Arne Hedgran, Sven Johansson, Kerstin Lindahl-Kless-ling,
Bo Lindell, Lars Nordström. Lennart Sjöberg, docenten Evelyn Sokolovski, generaldirektören
Göran Steen, forskningspsykologen Carin Sundström-Frisk och professom Torbjörn Westermark.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 6

mitten'
har den 23 november 1979 redovisat sitt uppdrag i betänkandet (SOU 1979: 83) Om
vi avvecklar kärnkraften Konsekvenser för ekonomi, sysselsättning och miljö. En
sammanfattning av utredningens överväganden bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 3.

Inför
folkomröstningen har till regeringen inkommit skrivelser med anhållan om medel
för anordnande av folkomröstningen och informationsåtgärder i samband med
denna från riksskatteverket resp. statens invandrarverk. Vidare har skrivelser
med anhållan om medel för kampanjverksamhet m. m. inkommit från bl. a.
Folkkampanjen Nej till kärnkraft.

2
Bakgrund

Enligt
gällande energipolitiska beslut (prop. 1975:30 bil. 1, NU 1975:30, rskr
1975:202) omfattar det svenska kärnkraftprogrammet f.n. 13 käm-kraftblock. Ett kämkraftblock
består av reaktor, turbin, övrig utmstning och byggnader. Tillstånd enligt
atomenergilagen (1956:306) att uppföra, inneha och driva atomreaktor har
meddelats för tolv block. Dessa är i drift, färdigställda eller i olika stadier
av uppförande.

Sex
kärnkraftblock är i kommersiell drift. Den sammanlagda installerade effekten i
dessa block uppgår till 3700 MW. Den första anläggningen, Oskarshamn 1, togs i
drift år 1972. Därefter togs under tiden december 1974-januari 1976 ytterligare
fyra block i drift, nämligen Oskarshamn 2, Barsebäck 1 samt Ringhals 1 och 2.
Det sjätte kärnkraftblocket, Barsebäck 2, togs i drift år 1977.

Ytterligare
fyra kärnkraftblock är färdigställda. Tillstånd enligt lagen (1977: 140) om
särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m., den s. k.
villkorslagen, har meddelats beträffande Ringhals 3 och Forsmark 1 genom beslut
den 21 juni 1979. Enligt lagen (1979: 335) om förbud mot att under viss tid
tillföra kärnreaktorer kämbränsle, den s. k. rådmmslagen, får dock kämbränsle
inte tillföras reaktorerna före utgången av juni månad 1980 eller den tidigare
tidpunkt som regeringen föreskriver. Frågan om laddning av kämkraftblocken
Ringhals 4 och Forsmark 2 kommer att bli beroende på i första hand en prövning
enligt villkorslagen. Ansökningar om att få tillföra reaktorerna kärnbränsle har
ingivits till regeringen den 18 oktober 1979.

Beställningar
för kämkraftblocken elva och tolv, iForsmark 3 och Oskarshamn 3, lades ut
under år 1976. Arbetet på anläggningarna har emellertid bedrivits i lägre takt
än vad som enligt de urspmngliga planema skulle ha varit fallet. Något beslut
om uppförande av ett trettonde kämkraftblock har inte fattats.

'
Kommittén har bestått av landshövdingen Lennart Sandgren, ordförande, direktören
Per-Olof Boman, docenten Alf Carling, ekonomen Gösta Dahlström, byråchefen Suzanne
Frigren, driftdirektören Sven Lalander, tekn. lic. Carl-Erik Lind, fil. dr. Nils
Lundgren, avdelningschefen Göran Persson, avdelningsdirektören Peter Steen och
förhandlingschefen Stig Söderberg.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 7

1975
års energipolitiska program avsåg tiden fram till år 1985. Ett nytt ställningstagande,
som skulle innehålla riktlinjer för energipolitiken efter år 1985, fömtsattes
komma att ske år 1978.

I
december 1976 tillkallades enligt regeringens bemyndigande energikommissionen.
Dennas uppgift var att samla, utvärdera och redovisa material samt göra
nödvändiga kompletterande studier som underlag för regeringens
ställningstagande och förslag till riksdagen om den svenska energipolitikens
inriktning fram till omkring år 1990.

Energikommissionen
redovisade i sitt betänkande (SOU 1978:17) Energi fyra exempel för den
fortsatta utveckhngen inom energiområdet. Till kommissionens betänkande avgavs
reservationer med olika inriktning. Reservationerna gällde främst
kärnkraftsfrågorna.

1
mars 1979 lade regeringen fram förslag till riktlinjer för energipolitiken fram
till omkring år 1990 (prop. 1978/79: 115). Det framhölls att den centrala
energipolitiska uppgiften för vårt land var att stegvis förbättra vårt
försörjningsläge genom att minska det stora oljeberoendet. Kärnkraftprogrammet
borde enligt propositionen begränsas till tolv reaktorer. Detta innebär att,
utöver de tio reaktorer som är i drift eller färdigställda, endast de reaktorer
som därutöver har tillstånd enligt atomenergilagen borde färdigställas. Någon
ytterligare utbyggnad borde inte komma i fråga.

Den
28 mars 1979 inträffade som tidigare nämnts ett reaktorhaveri vid det amerikanska
kärnkraftverket Three Mile Island nära Harrisburg, Pennsylvania, vilket väckte
stor uppmärksamhet. Redan tidigare hade i Sverige aktualiserats spörsmål om att
anordna en rådgivande folkomröstning i kärnkraftsfrågan. Den amerikanska
reaktorolyckan blev en vändpunkt för bedömningen av folkomröstningsfrågan, och
en överenskommelse träffades om att en rådgivande folkomröstning rörande
kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen skulle hållas.

Med
anledning av att en folkomröstning i kärnkraftsfrågan skulle komma att anordnas
beslöt riksdagen (NU 1978/79:60, rskr 1978/79:429) att uppskjuta behandlingen
av prop. 1978/79: 115 jämte motioner i de delar som berörde eller hade nära
samband med ämnet för folkomröstningen. Dessa delar är i första hand sådana som
direkt eller indirekt berör utnyttjandet av kärnkraft.

Vad
gäller folkomröstningen framhöll riksdagen att det är angeläget att frågorna
formuleras så entydigt som möjligt och att det är önskvärt att största möjliga
samstämmighet råder om den närmare innebörden av varje alternativ. Hur många
alternativ som skulle uppställas och hur de skulle formuleras var enligt
riksdagen ett spörsmål som i första hand borde besvaras vid de fortsatta
överläggningarna mellan partierna.

Riksdagen
har vidare uttalat att enligt dess uppfattning statliga bidrag bör utgå till
kampanjkommittéer för de olika alternativen och att beslut härom bör fattas i
samband med att riksdagen beslutar om folkomröstning-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 ,; 8

Medel
för att stimulera till debatt och ökning av kunskaperna i energifrågor har
anslagits under de senaste budgetåren. För att stimulera opinionsbildningen
inför 1978 års energipolitiska beslut anslog riksdagen sålunda för budgetåret
1977/78 och 1978/79 medel för särskilt stöd till studiecirklar i energifrågor,
bl. a. för bidrag till studieförbunden för framtagning av material och
utbildning av cirkelledare. Under budgetåret 1977/78 ställdes också medel till
förfogande för ekonomiskt stöd till information och kunskapsspridning som
sattes igång av olika fristående gmpper och organisationer.

Också
för budgetåret 1979/80 har medel anslagits för stöd till studiecirklar i
energifrågor (prop. 1978/79:218, NU 1978/79:62, rskr 1978/79:432). Stödet är
avsett att utgå till cirklar som påbörjas och om möjligt genomförs före
folkomröstningen och som behandlar frågor som är aktuella i samband med
folkomröstningen.

3
Föreskrifter om rådgivande folkomröstning

Riksdagen
har innevarande år (prop. 1978/79:195, KU 1978/79:39, rskr 1978/79:359) antagit
en lag om förfarandet vid folkomröstning i hela riket, folkomröstningslagen
(1979:369). Denna lag, som träder i kraft den 1 januari 1980, hänvisar i stor
utsträckning till bestämmelser i vallagen (1972:620, omtryckt 1979:456). Hämtöver
finns i folkomröstningslagen föreskrifter som på olika punkter avviker från
eller kompletterar vallagens bestämmelser. Folkomröstningslagen innehåller
emellertid inte alla föreskrifter som behövs för en rådgivande folkomröstning.
Bl. a. måste i en särskild lag anges de frågor som skall slällas till folket
och tidpunkten för folkomröstningen. Vidare kan i den särskilda lagen meddelas
bestämmelser som avviker från eller kompletterar folkomröstningslagens
föreskrifter, t.ex. bestämmelser om röstsedlar och tillhandahållandet av
röstsedlar (prop. 1978/79:195 s. 84).

Folkomröstningslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4. 1 det följande berörs
vissa av föreskrifterna i lagen. I övrigt hänvisas till lagtexten.

Enligt
5 § första stycket folkomröstningslagen tillkommer rösträtt vid en folkomröstning
dem som är röstberättigade vid val till riksdagen. Föreskriften innebär att
rösträtten tillkommer svenska medborgare som är bosatta i Sverige (3 kap. 2 §
regeringsformen) eller som någon gång har varit kyrkobokförda här (4 kap. 11 §
vallagen). Vidare krävs för att någon skall ha rösträtt att han har uppnått 18
års ålder senast på omröstningsdagen samt att han inte är omyndigförklarad av
domstol. Frågan humvida rösträtt vid en folkomröstning föreligger avgörs på gmndval
av en före omröstningen upprättad röstlängd, nämligen den allmänna och den
särskilda röstlängd som upprättas enligt 4 kap. vallagen (5 § andra stycket
folkomröstningslagen).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 9

Bestämmelserna
i 4 kap. vallagen om allmän och särskild röstlängd innebär bl. a. följande.
Allmän och särskild röstlängd upprättas senast den 15 juni varje år (4 kap. 1
och 12 §§). I allmän röstlängd tas upp svenska medborgare som den I juni enligt
länsstyrelsens personband är kyrkobokförda i valdistriktet och som har fyllt
eller före den 1 september det år röstlängden upprättas fyller 17 år. Under nu
nämnda fömtsättningar tas i allmän röstlängd upp också utlänningar som enligt
länsstyrelsens personband har varil kyrkobokförda i landet den 1 november de
tre åren närmasl före valåret. De som den 1 juni enligt länsstyrelsens
personband på gmnd av domstols förklaring är eller efter uppnådd
myndighetsålder skall förbli omyndiga tas dock inte upp i längden. För dem som
inte har fyllt 18 ården 1 september det år röstlängden upprättas antecknas den
dag då de blir röstberättigade. För utlänningar antecknas att rösträtt inte
föreligger vid val till riksdagen (4 kap. 2 §). I särskild röstlängd tas -
efter ansökan -upp utlandssvenskar som den 1 juni har rösträtt vid riksdagsval
(4 kap. 12§).

I 7
och 8 §§ folkomröstningslagen finns bestämmelser om röstsedlar. De innebär bl.
a. att bara sådana röstsedlar som tillhandahålls av riksskatteverket far
användas vid en folkomröstning. För varje förslag som är föremål för omröstning
skall det framställas röstsedlar som är försedda med en tryckt meningsyttring.
Dessutom skall det finnas blanka röstsedlar. Röstsedlarna för en omröstning
skall vara lika till storlek, färg och material. Statsverket svarar för kosinadema
för framställningen av det antal röstsedlar som behövs.

Bestämmelsema
i 10 § folkomröstningslagen angående var röstning får äga mm innebär att
röstning kan ske - fömtom i omröstningslokalen på dagen för folkomröstningen -
på postanstalter i Sverige, hos svenska utlandsmyndigheter och på svenska
fartyg i utrikes fart. I fråga om röstningen på annat ställe än i
omröstningslokalen hänvisas till 10 kap. vallagen. Där föreskrivs bl.a.
följande. Röstning på postanstalter och hos utlandsmyndigheter får i regel ske
fr. o. m. den 24:e dagen före valdagen (I och 7 §§). På fartyg får röstning
påbörjas tidigast den 55:e dagen före valdagen (13 §).

4
Överläggningar mellan riksdagspartierna, m. m.

Vid
överläggningar mellan företrädare för riksdagspartiema den 14 november 1979 överenskoms
att den fortsatta planeringen inför folkomröstningen i kärnkraftsfrågan borde
ske med utgångspunkt i att den bör äga mm den 23 mars 1980. Vidare överenskoms
att överläggningarna inför folkomröstningen skulle ske i sådan tid att
proposition i folkomröstningsfrågan kunde föreläggas riksdagen före juluppehållet
1979. Delta skulle göra det möjligt för riksdagen att fatta beslut med
anledning av folkomröst-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 ' 10

ningspropositionen
i mitten av vecka 3 år 1980. Överenskommelse träffades också om att den
fortsatta planeringen skulle utgå från att invandrarna skall ha rösträtt vid
folkomröstningen. Kommunikén från överiäggningarna bör fogas till protokollet
i detta ärende som bilaga 5.

Med
utgångspunkt i de vid överläggningarna den 14 november träffade överenskommelsema
uppdrog regeringen den 15 november 1979 åt riksskatteverket att vidta de
förberedande åtgärder som behövs inför en folkomröstning i kämkraftsfrågan.
Beslutet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.

Vid
sammanträde med riksdagens talmanskonferens den 21 november 1979 anmäldes att
de överenskommelser som träffats vid överläggningarna mellan företrädare för
riksdagspartierna inför folkomröstningen i kärnkraftsfrågan innebar att
proposition i ärendet skulle avlämnas till riksdagen den 18, 19 eller 20
december 1979, att sedvanlig motionstid om 15 dagar skulle tillämpas och att
vederbörande utskott fömtsattes behandla ärendet så skyndsamt att beslut kunde
fattas i kammaren omkring den 16 januari 1980. Denna anmälan lämnades utan
erinran.

Överläggningar
mellan företrädare för riksdagspartierna rörande folkomröstningen i
kärnkraftsfrågan har vidare ägt mm den 4, 12-14, 16 och 17 december 1979. De
vid dessa överläggningar träffade överenskommelserna innebär i korthet
följande.

Folkomröstningen
skall benämnas folkomröstning i kärnkraftsfrågan. Folkomröstningen skall gälla
tre förslag med följande innebörd:

"Förslag
nr 1

Kärnkraften
avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft
för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. För att bl.a. minska
oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga
används högst de 12 kärnkraftsreaktorer som i dag är i drift, färdiga eller
under arbete. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma.
Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna tas ur
drift.

Förslag
nr 2

Kämkraften
avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft
för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. För att bl.a. minska
oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga
används högst de 12 kärnkraftsreaktorer som i dag är i drift, färdiga eller
under arbete. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma.
Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna tas ur
drift.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 11

Energihushållningen
bedrivs kraftfullt och stimuleras ytteriigare. De svagaste gmppema i samhället
skyddas. Åtgärder vidtas för att styra elkonsumtionen bl.a. för att förhindra direktverkande
elvärme i ny permanentbebyggelse.

Forskning
och utveckUng av förnybara energikällor forceras under samhällets ledning.

Miljö-
och säkerhetsförbättrande åtgärder vid kärnkraftverken genomförs. En särskild
säkerhetsstudie görs för varje reaktor. För medborgarnas insyn tillsätts vid
varje kärnkraftverk en säkerhetskommitté med lokal förankring.

Elproduktion
genom olje- och kolkondenskraftverk undviks.

Samhället
skall ha ett huvudansvar för produktionen och distributionen av elektrisk
kraft. Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion av
elektrisk krafl av betydelse skall ägas av stat och kommun. Övervinster i
vattenkraftproduktionen indrages genom beskattning.

Förslag
nr 3

NEJ
till fortsatt utbyggnad av kärnkraften.

Avveckling
av nuvarande sex reaktorer i drift inom högst tio år. En hushållningsplan för
minskat oljeberoende genomförs på grundval av

- fortsatt och intensifierad energibesparing

- kraftigt ökad satsning på förnybara energikällor.

Reaktorerna
i drift underkastas skärpta säkerhetskrav. Icke laddade reaktorer tas aldrig i
drift.

Uranbrytning
tillåts inte i vårt land.

Om
pågående eller kommande säkerhetsanalyser så kräver, innebär detta förslag
självfallet att omedelbar avstängning skall ske.

Arbetet
mot kärnvapenspridning och atomvapen skall intensifieras. Ingen upparbetning
tillåts och export av reaktorer och reaktorteknologi upphör.

Sysselsättningen
ökas genom altemativ energiproduktion, effektivare energihushållning saml ökad
förädling av råvaror."

Röstsedlarna
för de olika förslagen skall enligt vad som överenskommils innehålla mbriken
"Folkomröstning i kämkraftsfrågan". Härefter skall återges följande
text:

"I
Sverige finns nu sex kärnkraftsreaktorer i drift. Ytterligare fyra reaktorer är
färdiga och två är under arbete.

Riksdagen
har beslutat att folkomröstning om kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen
skall hållas den 23 mars 1980. Omröstningen gäller tre olika förslag."

Efter
denna text skall anges vilket förslag röstsedeln avser och vad det innebär
enligt vad nyss har sagts. På de blanka röstsedlarna skall fömtom mbriken
finnas orden "Den som inte önskar rösta för något av förslagen får avlämna
denna röstsedel".

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 12

1
fråga om överenskommelserna bör anmärkas att vänsterpartiet kommunisterna har
haft avvikande mening angående utformningen av röstsedlarnas ingress.

För
varje fråga i folkomröstningen skall finnas en kampanjkommitté. Partierna har
enats om att följande kampanjkommittéer skall företräda de olika förslagen,
nämligen

för
förslag nr I Energi för Sverige, för förslag nr 2 kampanjkommittén för linje 2
och för förslag nr 3 Folkkampanjen Nej till kärnkraft.

Dessa
kommittéer skall vara mottagare av de statliga medel som skall anslås för
kampanjverksamhet inför folkomröstningen. Kampanjmedlen skall uppgå till 36
milj. kr.

Vid
en folkomröstning bör medlen principiellt fördelas lika på de olika meningsriktningar
som där är företrädda. I förevarande fall har överenskommelse emellertid
träffats om att de som företräder 12-reaktorslinjerna tillsammans får lika
mycket som de som företräder 6-reaktorslinjen. Av beloppet skall alltså
Folkkampanjen Nej till kärnkraft erhålla 18 milj. kr. Med iakttagande av
principen om lika fördelning hade fördelningen mellan förslagen 1 och 2 bort
ske så att de erhåller lika mycket. Med hänsyn till att förslag nr 2 stöds av
två partier är dock de organisatoriska fömtsättningarna annoriunda än för
förslag nr 1. Enighet har därför nåtts om att fördelningen skall ske på så
sätt att kampanjkommittén Energi för Sverige skall erhålla 8 milj. kr. och att
kampanjkommittén för linje 2 skall erhålla 10 milj. kr.

Kampanjkommittéema
skall för att erhålla medlen uppfylla vissa krav. De skall sålunda ha en fast
organisation och deras räkenskaper skall granskas av auktoriserad revisor.

Förskott
skall ställas lill varje kampanjkommitlés förfogande så snart regeringen fattat
beslut om proposition i detta ärende. Förskottet skall motsvara högst 25 % av
vad som totalt avses atl ställas till varje kampanjkommittés förfogande.

Varje
kampanjkommitté skall för del förslag den företräder av riksskatteverket utan
kostnad erhålla högst fyra röstsedlar per röstberättigad.

En
röstsedel för varje förslag som omröstningen gäller skall genom
omröstningsmyndigheternas försorg sändas till varje röstberättigad. Detta bör
helst ske i samband med alt röstkorten sänds ut. Riksskalleverket skall dessutom
till varje hushåll sända ut en informationsbroschyr som beskriver röslningsförfärandet.
I denna broschyr skall riksskatieverkei bereda plats för information på
tillsammans minst sex sidor i A 4-formal kring de olika förslagen i
omröstningen. Denna informalion skall ulformas av resp. kampanjkommitté.
Särskilda medel för information i statlig regi skall härutöver inte utgå.
Ytterligare informationsåtgärder, t.ex. s.k. offentliga förhör med
efterföljande vetenskaplig medling, får ankomma på de olika kampanjkommittéerna.

Något
behov av att i likhet med vad som var fallet vid den senaste

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 13

folkomröstningen
år 1957 tillsätta en särskild folkomröstningsnämnd föreligger inte.

5
Föredragandens överväganden

Frågan
om kämkraftens användning har under senare hälften av 1970-talet väckt stor
uppmärksamhet och föranlett en livlig debatt såväl i vårt land som i andra
länder där kärnkraft används eller planeras bli använd. 1 debatten har skilda
uppfattningar om kärnkraftens roll framförts. Det har härvid i vårt land gjorts
gällande å ena sidan att kärnkraft inte bör användas eller inle bör komma till
ökad användning med hänsyn till de säkerhetsrisker en sådan användning
innebär. Ä andra sidan har hävdats att kärnkraften redan ingår som en del av
vår energiförsörjning och att kärnkraft, under betryggande kontroll, också i
fortsättningen bör användas.

Som
jag inledningsvis har nämnt blev den reaktorolycka som inträffade den 28 mars
1979 vid det amerikanska kärnkraftverket Three Mile Island en vändpunkt vad
gäller frågan om anordnande av en folkomröstning om kärnkraftens roll i
energiproduktionen. I en kommuniké den 21 maj 1979 från
partiledaröverläggningar i folkomröstningsfrågan förklarade sig de fem riksdagspartiema
ha enats om en rådgivande folkomröstning rörande kämkraftens roll i den
framtida energiförsörjningen. Vid riksdagsbehandlingen av regeringens förslag
till riktlinjer för energipolitiken framhöll näringsutskottet (NU 1978/79:60)
att det mått av enighet i folkomröstningsfrågan som partiledarna enligt
kommunikén hade uppnått var ett viktigt politiskt faktum. Enligt utskottets
mening borde riksdagen bekräfta denna relativa enighet genom ett uttalande till
regeringen i vilket vissa fömtsättningar för folkomröstningen angavs. Riksdagen
beslöt (rskr 1978/ 79:429) att som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Beslut
om att anordna en rådgivande folkomröstning skall enligt regeringsformen
fattas av riksdagen genom lag. I lagen skall anges bl. a. de frågor som skall
ställas och tidpunkten för folkomröstningen.

Vad
gäller de frågor som skall ställas har riksdagen uttalat (NU 1978/ 79:60, rskr
1978/79:429) att spörsmålet om hur många altemativ som skall uppställas och hur
de skall formuleras i första hand bör besvaras vid de fortsatta
överläggningarna mellan partierna. Sådana överläggningar har somjag tidigare har
nämnt hållits under hösten 1979.

Vid
dessa överläggningar har som jag tidigare har nämnt överenskommelse träffats
om de förslag som folkomröstningen skall gälla.

Vid
överiäggningarna har enighet vidare nåtts om lämplig dag för folkomröstningen.
Det har härvid ansetts angeläget att omröstningen äger rum utan dröjsmål. Viss
tid har dock måst beräknas för att omröstningen skall kunna förberedas och
genomföras och för att den verksamhet som skall ske genom kampanj kommittéer
för de olika förslagen skall kunna bedrivas. Som lämplig dag för omröstningen
har ansetts söndagen den 23 mars 1980.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 14

Vad
sålunda överenskommits om förslagen och om lidpunkten för folkomröstningen bör
tas in i den särskilda lagen.

Regeringen
har, som jag tidigare har nämnt, den 15 november 1979 uppdragit åt riksskatteverket,
som är central myndighet för folkomröstningen, att vidta de förberedande
åtgärder som behövs inför en folkomröstning i kärnkraftsfrågan. Beslutet gmndar
sig på resultatet av överiäggningar mellan företrädare för de fem
riksdagspartierna och innebär att riksskatteverket vid förberedelserna skall
utgå från bl. a. följande fömtsättningar. Också utlänningar som varit
kyrkobokförda i riket den 1 november vart och ett av åren 1976-1978 skall ha
rösträtt vid folkomröstningen, under förutsättning att de senast den 23 mars
1980 har fyllt 18 år och inte är omyndigförklarade. Frågan huruvida rösträtt
för en utlänning föreligger skall avgöras på gmndval av den allmänna röstlängd
som upprättades år 1979. Röstning på fartyg får börja tidigast den 22 febmari
1980.

Rösträtt
bör föreligga i den omfattning som framgår av överenskommelsen mellan
företrädare för riksdagspartierna och av uppdraget till riksskatteverket. Om
folkomröstningen hålls den 23 mars 1980, är det inte möjligt att låta
röstningen på fartyg börja redan på den 55:e dagen före omröstningen. Första
dagen för fartygsröstningen bör bestämmas så att denna röstning får börja
tidigast den 30:e dagen före omröstningen, dvs. den 22 februari 1980.

Flertalet
av de bestämmelser som behövs för folkomröstningen finns i folkomröstningslagen
(1979: 369), som träder i kraft den 1 januari 1980. 1 den särskilda lag som
skall utfärdas inför den rådgivande folkomröstningen skall som tidigare nämnts
anges de frågor som skall ställas till folket samt tidpunkten för omröstningen
(18 § folkomröstningslagen). I den särskilda lagen bör också anges att
utlänningar har rösträtt i den utsträckning som jag har angett i det föregående
samt att fartygsröstningen får börja tidigast den 22 febmari 1980. Lagen bör
också innehålla föreskrifter om utformningen av de röstsedlar som skall
användas vid omröstningen och om hur dessa röstsedlar skall tillhandahållas.

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats
ett förslag till lag om folkomröstning i kärnkraftsfrågan.

Bestämmelserna
i 15 §§ torde inte kräva några närmare kommentarer. Jag nöjer mig därför med
att hänvisa till vad jag har anfört i det föregående. I 6 § första stycket
föreskrivs skyldighet för omröstningsmyndigheterna att sända ut röstsedlar till
varje röstberättigad. Jag har under hand inhämtat att röstsedlar och röstkort
kan sändas ut i samma försändelse. Någon skyldighet för myndigheterna att vidta
särskilda åtgärder i de undantagsfall där detta förfarande inte kan tillämpas
föreligger inte. Inte heller föreligger skyldighet att sända ut röstsedlar till
enskilda röstberättigade efter beställning eller i samband med utfärdande av duplettröstkort.
1 sådana fall bör myndigheten kunna hänvisa till att röstsedlar finns
tillgängliga i röstningslokalerna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 15

1
6 § andra stycket föreskrivs bl.a. att varje kampanjkommitté har rätt att efter
beställning erhålla röstsedlar för det förslag och till det antal som kommittén
önskar. Att beställningen måste ske inom en viss tid följer av 7 §. Enligt 8 §
folkomröstningslagen (se bilaga 4) svarar staten för kostnaderna för
framställning av det antal röstsedlar som behövs. 1 enlighet med överenskommelsen
mellan partierna föreskrivs i förevarande paragraf att varje kampanjkommitté
skall ha rätt att utan kostnad erhålla så många röstsedlar för sitt förslag som
motsvarar högst fyra gånger antalet röstberättigade i riket. Något hinder mot
att kampanjkommittéerna eller någon annan beställer röstsedlar mot betalning
föreligger inte. Jag erinrar i sammanhanget om att endasi röstsedlar som lillhandahålls
av riksskatteverket får användas vid folkomröstningen (7 §
folkomröstningslagen).

Jag
övergår nu lill atl behandla anslagsfrågor i samband med folkomröslningen.

Vad
gäller frågan om statliga bidrag till kampanjkommittéer för de olika alternativen
har riksdagen uttalat (NU 1978/79:60, rskr 1978/79:429) att sådana bidrag bör
utgå och att beslut härom bör fallas i samband med alt riksdagen fattar beslut
om folkomröstningen.

Inför
folkomröstningen har elt antal organisationer inkommit med skrivelser och
begärt medel för sin kampanjverksamhet.

Jag
har lidigare redovisat de överenskommelser som har träffats mellan företrädarna
för riksdagspartierna om vilka medel som skall utgå till kampanjkommittéema
och villkoren härför.

Antalet
utlänningar som får rösträtt i folkomröstningen uppgår till ca 230000. Dämtöver
har ungefär 70000 personer förvärvat svenskt medborgarskap under de tre
senaste åren. Sammanlagt kan minst 300 000 personer antas ha särskilda behov av
information på andra språk än svenska om de olika förslagen i folkomröstningen.
Enligt min mening skall de bidrag som avses utgå till kampanjkostnader också
läcka kostnader för sådan information. De särskilda medlen för bidrag till
kampanjkostnader har följaktligen beräknats med hänsyn härtill. Det är av slor
vikt att informationsarbetet i denna del sker i så nära kontakt som möjligt med
invandrarnas egna organisationer.

För
kampanjverksamheten bör på tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1979/80 under Qortonde huvudtiteln föras upp ett förslagsanslag,
benämnt Kampanjkostnader m. m. för folkomröstning i kärnkraftsfrågan. Från
delta anslag bör få bestridas även särskilda kostnader för statsverket i
samband med folkomröstningen, bl. a. föratt tillhandahålla material från
utredningar i stora upplagor och till reducerade priser. Jag beräknar medelsbehovet
under anslaget till 36,5 milj. kr. Härvid harjag beaktat att medlen skall täcka
också kostnader för information till utlänningar enligt vad jag nyss har nämnt.
För användningen av medlen och deras fördelning bör gälla de villkor som
företrädarna för riksdagspartiema enats om enligt vad jag tidigare har
redovisat.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 16

Jag
avser all, i avvaktan på riksdagens beslut om anslag lill bl. a. kampanjkommittéema,
inom kort föreslå regeringen att 25% av det belopp som resp. kampanjkommitté nu
har föreslagits få disponera, skall kunna lyftas i förskott från det under
sextonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Ofömtsedda utgifter. Detta för
att göra det möjligt för kampanjkommittéerna att omedelbart få del av de medel
för kampanjverksamheten, om vilka överenskommelse har träffats. När anslaget
till kampanjkostnader m. m. finns anvisat bör de förskotterade beloppen föras
över till detta anslag.

Riksskatteverket
har i skrivelser den 13 september och den 12 oktober 1979 beräknat kostnaderna
för folkomröstningen till sammanlagt 35 730000 kr. vad gäller verkets uppgifter
vid omröstningen. Beräkningarna grundas på förutsättningen att tre altemativa
röstsedlar används och att de utlänningar som var röstberättigade i de
kommunala valen 1979 skall delta i folkomröstningen.

Vad
gäller kostnaderna för att genomföra själva omröstningen godtar jag riksskatteverkets
beräkning om 35730000 kr. Mot bakgmnd av bl.a. statens invandrarverks
skrivelse den 21 juni 1979 angående valteknisk och röstmotiverande information
till invandrare, beräknar jag för sådan särskild information 1,0 milj. kr. Jag
förordar att det för innevarande budgetår under andra huvudtiteln uppförda
förslagsanslaget Vissa koslnader i anledning av allmänna val får användas för
att bestrida dessa kostnader. Vid bifall till förslaget kommer anslaget att merbelastas
med nämnda belopp. I detta sammanhang villjag redovisa att regeringen i
beslutet den 15 november 1979 (bilaga 6) också medgett att de kostnader som
uppstår med anledning av riksskatteverkets uppdrag förskottsvis skall belasta
nyssnämnda anslag.

Jag
vill vidare nämna alt statistiska centralbyrån har beräknat kostnaderna för
statistik m. m. över folkomröstningen till sammanlagt 2 179000 kr. Enligt vad
jag har inhämtat avser chefen för ekonomidepartementet att föreslå regeringen atl
förslagsanslaget under sjunde huvudtiteln Statistiska centralbyrån: Statistik,
register och prognoser får överskridas under budgetåret 1979/80 med högst 1,8
milj. kr. för dessa ändamål. Hänsyn till behovet av medel för dessa ändamål
kommer vidare att tas vid beräkningen av medel under anslaget för budgetåret
1980/81 i budgetpropositionen 1980.

6
Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen dels att 1. antaga förslaget till lag om folkomröstning i
kärnkraftsfrågan.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 17

dels
att

2. godkänna att det i statsbudgeten för budgetåret
1979/80 under andra huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Vissa kostnader i anledning
av allmänna val får användas för att bestrida kostnader för folkomröstningen i
kärnkraftsfrågan i enlighet med vad jag har förordat,

3. till Kampanjkostnader m. m. för folkomröstning i
kärnkraftsfrågan på tilläggsbudget II till statsbudgeten för
budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
36500000 kr.

7
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

2-Riksdagen
I979I80 I sami Nr 75

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 18

Bilaga
1 1979-05-21

Kommuniké
från partiledaröverläggningarna i folkomröstningsfrågan

De
fem riksdagspartierna har i dag enatf om en rådgivande folkomröstning rörande
kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen.

Enligt
gällande grundlag skall riksdagen fatta beslut om anordnande av rådgivande
folkomröstning genom antagande av en särskild lag. I denna skall anges bl. a.
de frågor som skall ställas samt tidpunkten för folkomröstningen.

Centerpartiet
och vänsterpartiet kommunisterna har föreslagit att folkomröstningen bör äga
rum på valdagen 1979 eller senare under hösten. Socialdemokraterna, moderata
samlingspartiet och folkpartiet anser att folkomröstningen bör anordnas i mars
1980. En majoritet i riksdagen förordar således att folkomröstningen anordnas i
mars 1980.

Den
slutliga formuleringen av frågorna samt fastställande av dagen för folkomröstningen
skall ske i samband med riksdagsbeslut om den särskilda folkomröstningslagen.
Socialdemokraterna och folkpartiet har, under hänvisning till pågående
utredningsarbete om bl.a. Harrisburgolyckan och den korta tid som återstår av
innevarande riksmöte, framhållit att nästa riksmöte bör besluta om den
särskilda folkomröstningslagen hösten 1979. Centerpartiet, moderata samlingspartiet
och vänsterpartiet kommunisterna har hävdat att riksdagens beslut bör fattas
redan i vår.

Centerpartiet
och vänsterpartiet kommunisterna anser att ett alternativ bör innebära att inga
nya kärnkraftsreaktorer får tas i drift och att de sex reaktorer som redan
tagits i drift skall avvecklas inom högst 10 år. Dessa partier anser därjämte
att deras alternativ innefattar att ingen svensk uranbrytning skall förekomma.

Övriga
partier har inte erinrat mot att ett av alternativen utformas efter dessa
riktlinjer.

Likaså
står det klart att regeringens framlagda energiproposition utgör grundval för
ett annat alternativ.

Det
pågående utredningsarbetet kan emellertid påverka den slutliga utformningen av
alternativen eller, vilket framför allt framhållits av socialdemokraterna,
föranleda ytterligare alternativ.

Partierna
är eniga om att statliga bidrag bör utgå till de kampanjkommittéer som kan
komma att bildas för de olika alternativen. Bidragen skall utgå med samma
belopp till varje kommitté. Beslut om bidraget fattas i samband med att
riksdagen beslutar om folkomröstningen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 19

Bilaga 2

1
Säker kärnkraft?

Sammanfattande analys,

överväganden
och förslag i huvudfrågorna

1.1 Teknisk bakgrund

För att kunna föra en diskussion om kämkraftsäkerhet och
förstå vad som hände vid reaktorn Three Mile Island nr 2 (TMI-2) utanför Harrisburg
i USA är det nödvändigt med ett visst översiktligt kunnande om kärnkraftverks
tekniska uppbyggnad och funktion. Därför inleds även detta sammanfattande
kapitel med en kort presentation av den tekniska bakgrunden. En utförligare
beskrivning återfinns i kapitel 3 och 4.

Tryckvattenaggregat och kokaraggiegat

I ett kämkraftaggregat får man elektrisk energi genom att
utnyttja energi som frigörs när uranatomer klyvs (se faktaruta 1.1). Kämkraftaggregatet
består av en reaktor, där klyvningen av uranatomema åstadkommer höga
temperaturer. Värmen används för att omvandla vatten till ånga som får driva en
turbin, kopplad till en elgenerator.

Det finns en rad olika typer av reaktorer som används i kämkraftaggregat.
I Sverige förekommer numera endast s.k. lättvattenreaktorer. De kännetecknas av
att reaktorhärden, där kärnreaktionerna och därmed vännealstringen sker,
befinner sig under vatten i en stor trycktank, reaktorkärlet. Detta är helt
eller delvis fyllt med vatten, beroende på rcciktor-typen. Vattnet omvandlas
till ånga, som driver en turbin. Ångan kondenseras sedan genom avkylning med
vatten och vattnet går tillbaka till ny uppvärmning i reaktorhärden. Kondensom
kan kylas med havs-, sjö-eUer flodvatten eUer med vatten som pumpas runt genom
stora kyltom och där kyls med luft. Sådana kyltom används vid kämkraftaitläggningen
på Three Mile Island och ger anläggningen dess nu välbekanta silhuett.

I den typ av reaktor som kallas kokarreaktor är
reaktorkärlet fyllt med en blandning av ånga och vatten. Vattnet kokar vid 285°C
och vid ett tryck som är ca 70 gånger det vanliga lufttrycket. Ångan driver sedan
direkt en turbin. Därpå kyls och kondenseras ångan till vatten i en kondensor,
där kallt kylvatten, t.ex. havsvatten, förs in och ut i ett rörledningssystem. Kylvattnet
genom kondensom kommer dock aldrig i direkt kontakt med ånga och vatten som passerar
igenom reaktorhärd och turbin.

I tryckvattenreaktom är reaktorkärlet helt fyllt med
vatten, trycket höjt till cirka 155 gånger det vanliga lufttrycket och
temperaturen till 315°C. Det heta vattnet, som vid detta tryck inte övergår
till ånga, leds i ett slutet system (primärkretsen) tUl en ånggenerator. Där
förångas vatten i en yttre ångkrets (sekundärkretsen). Ångan driver en turbin
och avkyls på

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 20

Atomer och kärnklyvning

AU materia är uppbyggd av atomer av olika grundämnen såsom
väte, syre, kol, kväve etc. Atomerna består av en käma omgiven av ett hölje av elektroner.
Elektronen är en sk elementarpartikel med negativ elektrisk laddning.
Atomkärnan är uppbyggd av protoner och neutroner. Protonen är en
elementarpartikel med positiv elektrisk laddning och en massa närmare 2000
gånger elektronens. Den utgör kärnan i den ei\klaste atomen, väteatomen.
Neutronen är en elektriskt neutral (oladdad) elementarpartikel med praktiskt
taget samma massa som protonen.

Uranatomer består av 92 protoner och ett varierande antal
(135-148) neutroner. Olika uranatomer kan således ha olika massa beroende på
hur många neutroner som ingår. Alla atomer av samma grundämne har samma antal
protoner i kärnan. Antalet protoner bestämmer kärnans elektriska laddning och
därmed, via elektronhöljet, grundämnets kemiska egenskaper. Atomer av samma
grundämne men med olika massa genom olika antal neutroner kallas isotoper. Den
i naturen vanligaste uranisotopen är uran-238 (92 protoner och 146 neutroner).

Isotopen uran-235 (92 protoner och 143 neutroner) har den
viktiga egenskapen att kunna klyvas i två lättare atomkärnor (t ex krypton och
barium) när urankäman träffas av en neutron. Vid klyvningen bildas också 2 ä 3
nya neutroner (se figur), som i sin tur kan klyva nya uranatomer. På så sätt
kan en kedjereaktion uppstå och vidmakthållas. Vid kärnklyvningen frigörs
energi, ursprungligen bunden i urankäman. Huvuddelen av denna energi omvandlas
så småningom till värmeenergi. De lättare atomer som bildas vid klyvningen av urankäman
kallas klyvningsprodukter.

Av figuren framgår att en neutron också kan fångas in av
en atom av isotopen uran-238. Denna omvandlas då till plutonium-239, en
atomkärna som också är klyvbar i en kedjereaktion. Detta sker i viss omfattning
i alla kärnreaktorer. Särskilt utnyttjas detta fenomen i den särskilda
reaktortyp som kallas bridreaktor (av engelskan breed = avla). Där tillvaratas
neutronerna så effektivt att man får fler klyvbara plutoniumatomer genom bestrålning
av uran-238 än man förbrukar genom klyvning av den ursprungliga
bränsleladdningen. Härigenom kan man utnyttja den mycket vanligare förekommande
isotopen uran-238 för framställning av reaktorbränsle trots att isotopen som
sådan inte är direkt användbar för detta ändamål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75

1:1

1- :
' J

URAN-235

V/>

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kämkfyimingspwcessen

Källa: ÄKA-utredningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

samma
sätt som i kokarreaktorn. I tryckvattenreaktom kommer således vattnet och vattenångan
i turbinkretsen aldrig i direkt kontakt med reaktorhärden.

Figurerna
1.1 och 1.2 visar den principiella uppbyggnaden av de båda reaktortyperna.

Från
energiutvinningssynpunkt är de båda reaktor typema likvärdiga. Omkring två
tredjedelar av värmeenergin förs bort med kylvattnet. Ett kärnkraftaggregat om
cirka 1000 megawatt elektrisk effekt klarar att försörja en stor stad som t.ex.
Göteborg med elektrisk energi. Den spillvärme som går bort med kylvattnet
under ett års fuU drift motsvarar ungefär vad som går åt till lokaluppvärmning
i samma stadsområde under ett år.

Figur l.l

Principskiss av ett kärnkraftaggregai med kokarreaktor (BWR).
Ånga som ai'kokas från reaktorn lämnar en del av sin energi i hirhincn. Resten
av energin lämnas i kondensom där ångan kyls ned och kondenserar till vatten. Kondensom
kyls i sin tur med vatten utifrån, t.ex. havsvatten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Både tryckvattenaggregat och kokaraggregat ingår i det
svenska käm-kraftprogrammet. Tryckvattenreaktom (PWR) tillverkas av det
amerikanska företaget Westinghouse, kokarreaktorn (BWR) tillverkas av Asea-Atom.
Tabell 1.1 upptar dels aggregat som tagits i drift, dels aggregat för vilka
koncession beviljats och byggnadsarbeten påbörjats. Av de senare är Ringhals 3
och 4 samt Forsmark 1 och 2 i stort sett färdigställda.

Utsläpp av radioaktiva ämnen under normal drift

Reaktorhärden är en oerhört intensiv källa till
joniserande strålning av alla slag (se faktaruta 1.2). Vattnet i reaktortanken,
den 15-25 cm tjocka tankväggen av stål samt betongväggar i reaktorbyggnaden på tillsam-

Figurl.2

Priiiciiskiss av ett kärnkraftaggregat med tryckvattenreaktor
(PWR). En tryckvattenreaktor arbetar med tm skilda iHirmetransportsystem. Sjiilva
reaktorn ingår i ett primärsyslcm som arbetar med vatten under högt tryck. I cu
ånggenerator alstrar det heta vattnet i pri-märsystcmct ånga i ett sekuiidärsystcm.
Ångan i sekuiidärsystemct driver sedan en turbin, varefter den kyls ned i en kondensor
på samma sätt som i ett kokaraggregat.

Avbl å snjngsventiler

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ä ng-generator

Å nggenerator

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 .;, : 24

Joniserande Strålning

Joniserande strålning är ett samlande namn på strålning
som kan orsaka att elektroner (jfr nedan) slits loss från de atomer och
molekyler som all materia är uppbyggd av. Man säger då att atomerna eller
molekylerna joniseras. Sker detta i levande materia, tex i en cell, kan detta mnebära
att de kemiska livsprocesserna påverkas.

Joniserande strålning utsänds av radioaktiva ämnen. Den
kan också alstras på annat sätt, tex i röntgeruör. Ibland används den
fysikaliskt sett felaktiga benämningen radioaktiv strålning i stället för
joniserande strålning.

Olika typer av joniserande strålning

Följande typer av joniserande strålrung är främst av
intresse i detta betänkande:

gamma- och Detta
är sk elektromagnetisk strålning med mycket

röntgenstrålning: kort våglängd - tusentals till
miljonen gånger

kortare än tex hos synligt ljus som också är elektromagnetisk
strålning.

betasfrålning: Betastrålning består av elektroner. Elektroner är de

elementarpartiklar som är bärare av den negativa elektriska
enhetsladdningen. Elektroner ingår bl a i ytterhöljet på de atomer och
molekyler varav all materia är uppbyggd,

alfastrålning: , Alfasträlning består av alfapartiklar, dvs atom-

kärnor av grundämnet helium. Alfapartiklarna är positivt
elektriskt laddade.

neutroi«trålning: Denna består av neutroner, dvs
elementarpartiklar med i stort sett setmma massa som väteatomens käma men utan
elektrisk laddning.

Genomträngningsförmågan för alfa-, beta- och gammastrålning
belyses i furen intill. Alfastrålningens räckvidd är bara några centimeter i
luft och någon hundradels till någon tiondels millimeter i kroppens . vävnader

Betastrålningens räckvidd i luft är av storleksordningen
meter och i kroppsvävnadema upp mot en centimeter, beroende av betapartiklamas
rörelseenergi.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1:2

Gammastrålningen, som är av samma natur som röntgensfrålning,
dvs en elektromagnetisk vågrörelse, har till skillnad mot alfa- och betastrålningen
stor genomträngningsförmåga, liksom neutronstrålningen.

Genomträngningsförmågan för alfa-, beta- och gammastrålning.

f

/

11

) 771

"tf SJ Oj

fSiiim

\ Pai

r 1

sper

Aluminiumpl

r å t

i

Tegelsten

Naturligt förekommande strålning

Allt omkring oss och även vår egen kropp innehåller
naturligt radioaktiva ämnen som ständigt utsätter oss för joniserande
strålning. Därtill kommer joniserande strålning från solen och världsrymden
(kosmisk strålning). Av de stråldoser vi på detta sätt får kommer i genomsnitt
omkring en femtedel från naturligt radioaktiva ämnen i kroppen. Omkring en tredjedel
kommer från kosmisk strålning. Resten, dvs omkring hälften av den årliga
stråldosen, kommer från naturligt radioaktiva ämnen i mark och byggnader.
Stråldosen från mark och byggnader kan dock variera starkt beroende på var i
landet man bor, vad husen där man vistas är byggda av och till och med var i
husen man huvudsakligen vistas. Olika personer kan därför mycket väl uppvisa
skillnader på 20 procent eller i en del fall ändå mer i den totala årliga
stråldosen från naturligt radioaktiva ämnen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 26

Tabell
1.1 Svenska kämkraftaggregat

Anläggning

Ägare

Idrift år

Typ

Nettoeffekt MW

Oskarshamn 1

OKG'

1972

BWR

460

Oskarshamn 2

OKG

1974

BWR

580

Ringhals 1

VattenfaU

1976

BWR

750

Ringhals
2 Barsebäck 1 Ringhals 3 Barsebäck 2 Forsmark 1

Vattenfall

Sydkraft

Vattenfall

Sydkraft

FKA"

1975
1975

1977

PWR
BWR PWR BWR BWR

800
580 915 580 900

Ringhals
4 Forsmark 2

Vattenfall
FKA

PWR
BWR

915
900

Oskarshamn 3

OKG

BWR

1.050

Forsmark 3

FKA

BWR

1.050

Summa

9.480

' Oskarshamns kraftgrupp AB, i vilket företag Sydkraft AB
är största intressent.

*> Forsmarks kraftgrupp AB, som ägs till ca 75% av
statens vattenfaUsverk (VattenfaU).

mans
några meters tjocklek svarar för att den direkta strålningen från reaktorhärden
stoppas upp.

Bränslestavama
i reaktorhärden skall i princip vara fullständigt täta, men det går inte att
undvika ett visst läckage under normal drift. Det som främst läcker ut är
gasformiga ämnen, såsom isotoper av ädelgaserna xenon och krypton, isotoper av
jod i ångform samt tritium, en radioaktiv väteisotop (se faktaruta 1.3). Därför
innehåller det vatten som passerar genom reaktorhärden vissa radioaktiva
föroreningar. En del av dem bildas också genom den intensiva bestrålning
vattnet och i detta lösta föroreningar utsätts för i reaktorn.

De
gasformiga föroreningarna i reaktorvattnet får avklinga i en s.k.
fördröjningskammare. De fortfarande något radioaktiva gaserna släpps därefter
ut genom anläggningens skorsten. Små mängder radioaktiva ämnen släpps också ut
med det utgående havsvattnet i det yttre kylsystemet.

Mängden
utsläppta radioaktiva ämnen mäts fortlöpande. Gränsema för högsta tillåtiia
utsläpp anges i Sverige av strålskyddsinstitutet. Utsläpps-gränsema bestäms med
hänsyn till hälsoriskema, dels för dem som bor nära reaktorn, dels för
befolkningen i stort och på lång sikt.

Det
har länge rått en utbredd enighet om att hälso- och miljöriskema från de
radioaktiva utsläppen vid normal drift av kämkraftverk är små jämfört med
motsvarande hälso- och miljörisker vid de flesta andra energislag.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 27

Diskussionerna kring kämkraftens risker har därför på
senare år främst ägnats riskema för att någon del av den stora mängden
radioaktiva ämnen i reaktorhärden skulle kunna spridas till omgivningen. Detta
skulle kunna ske dels i samband med omhändertagandet av utbränt kämbränsle för
slutförvaring - med eller utan upparbetning - dels i samband med
reaktorhaverier Därtill har kommit de mer säkerhetspolitiskt betonade diskussionema
kring möjliga sambänd mellan kärnkraft och spridning av kärnvapen.

1.2 Haveriförlopp och säkerhetssystem

Barriärer mot utsläpp av radioaktiva ämnen

För att stora mängder radioaktiva ämnen skall kunna
frigöras från reaktorhärden och slippa ut till omgivningen måste en rad olika
barriärer genombrytas.

Radioaktivt sönderfall. Halveringstid 1:3

Atoirikämoma i ett radioaktivt ämne är instabila. Det iimebär
att de omvandlas till andra, stabila atomkärnor genom radioaktivt sönderfall. Därvid
utsänds joniserande sfrålning. (Faktaruta 1.2).,

Sönderfallet går med en bestämd hastighet för varje typ av
radiocdctivt ämne (radioaktiv isotop). Hur snabbt ett radioaktivt ämne sönderfaller
anges ofta med hakieringstiden. Hcilyeringstiden är den tid det tar för hälften
av antalet ursprungligen närvarande atomkärnor att sönderfalla. Om man från hörjan
harlO(K)ätomkämoråterstår diet efter en halveringsäd i genomsnitt bara 500,
efter tvä halyeringstider 250 och efter tre halveringstider 125 osv ':
';. >>.. *-:.; * .
'"'

Med aktiviteten hös ett raidioaktivtämne avses aihtalet
sönderfall per sekund. Akti\iteten beror dels på hur stör niängd rnan har av äiimet,
dels på hur snabbt det sönderfaller, dvshälveringstideh.

Aktiviteten har hittill$ mätts i curie (Ci)i En curie är
37 miljarder sönder

fall per sekund. När det gäller radioaktiva ämnen i miljön talar män ofta

om så låga aktiviteter som picocurie. En picotmrie är en miljoriäélismil-

jondeis curie eUer 2,22 sönderfall p>r minut. , \ ' ; :-

Enligt Sl-systemet för olika rnåttenheter skall i
fortsättningen arivändäs

enheten 1 becquerel(Bq), som är ett sönderfall per sekund.

lCi = 3,7-10'«Bq'... '.. /.;.;.".-'
" Jr.'-'"'-'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den
första barriären består av själva bränsiekutsama av urandioxid (se figur 1.3).
Urandioxiden är ett keramiskt material med god förmå att binda en stor dei av klyvningsproduktema.
Det har vidare höe smält-punkt, ca 2850°C.

Den
andra barriären utgörs av de helt tillslutna rör av zirkoniumlegering som urankutsama
är inneslutna i. De företrädesvis gasformiga radioakti va klyvningsprodukter
som under normal drift slipper ut Mn urankutsama stannar således i uhymmet
mellan kutsarna och kapslingsrören.

Den
tiredje barriären utgörs av reaktortanken (reaktorkärlet) med anslutande
rörsystem. Dessa har vid normal drift ingen förbindelse till den yttre
omgivningen armat än via noggrannt kontrollerade avklingnings-tankar och
filter. Vid haveriförlopp skall automatiska system se tiH att de radioaktiva
ämnena isoleras fullständigt gentemot omgivningen.

Den
fjärde barriären utgörs av den s.k. reaktorinneslutningen d.v.s. den yggad som
omger själva reaktortanken och vissa delar av de därtill

Figur 1.3

Bränslekutsar
av urandioxid (foto: Lennart Olsson, Västerås)

opaginerad Kontrollera mot PDF

- JL"..:''.- : -t.»':-;';. :*»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Figur 1A

Knippe av bränslestavar till kokarreaktorn. De 4 m långa rören
av zirkoniumlegering inneltåller urandioxidkutsar av den typ som pfsfls i figur
1.3. (foto: Lennart Olsson, Västerås)

anslutna
systemen för cirkulation av kylvatten och ånga. Vid haveriförlopp får man
normalt räkna med \'issa utsläpp av radioaktiva ämnen från reaktortanken ckH de delar av rörsystemet som ligger
inom inneslutningen, t.ex. genom att säkerhetsventiler öppnar eller genom att
själva haveriet utgörs av ett rörbrott. Reaktorinneslutningen är byggd för att
klara stora påkänningar vid ett haveri utan att radiociktiva ämnen läcker ut
till omgivningen.

Fysikaliskt
möjliga haveriförlopp som kan leda till stora radioaktiva utsläpp

De
svåraste haveriförlopp som är fysikaliskt möjliga i en lättvattenreaktor leder
till föriust av det kylvatten som omger reaktorhärden. I lättvatten-reaktom
fungerar kylvattnet samtidigt som moderator, d.v.s. vattnet bromsar neutronerna
till lagom hastighet för att uranatomema skall kunna klyvas i en kedjereaktion
(se faktaruta 1.1). Om kylvattnet försvinner stoppas .således kärnklyvningen
och därmed huvuddelen av energiutvecklingen i reaktorhärden. En lättvattenreaktor
kan bl.a. därför aldrig explodera som en kärnladdning, d.v.s. genom att mycket
stora mängder kärnenergi plötsligt frigörs. Brott på själva reaktortanken
skulle troligen ge de svåraste haveriförloppen. De framstår samtidigt som de
mest osannolika haveriförloppen enligt senare redovisade riskanalyser.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 30

Tankbrott leder troligtvis även till omfattande skador på reaktorinneslutningen
och till att stora delar av härdens innehåll av radioaktiva ämnen slipper ut
till omgivningen på kort tid. Vid mindre plötstiga och våldsamma haveriförlopp
hiimer säkerhetssystemen snabbstoppa käm-kly\'ningen i reaktorhärden.
Fortfarande utvecklar (iå sönderfallet av klyvningsproduktema i härden så
mycket värme (den s.k. resteffekten) att utebliven kylning medför att
kärnbränslet överhettas och i värsta fall smälter ned. Om kapslingstemperaturen
når 8(X)-9(X3°C (mot normala ca 350°C) spricker kapslingsrören. Genom
sprickorna läcker i första hand gasformiga klyvningsprodukter som ädelgaser och
jod ut i reaktortanken och anslutna rörsystem.

Vid ännu högre temperaturer, över ca 1.2(X)-1.4(X)°C
forstörs zirkoriium-kapslingen helt och hela härden kan rasa ihop och så
småningom smälta ned. Om härden genomströmmas av vattenånga, vilket är troligt,
påskyndas förloppet vid dessa höga temperaturer avattzirkonietförenar sig med
syret i vattnet, varvid stora mängder värme frigörs. Vidare bildas störa
mängder vätgas.

Smälter härden frigörs alla gasformiga klyvningsprodukter
som funnits bundna i bränslekutsama. Därutöver räknar man med ätt även andia klyvningsprodukter,
däribland jod och metaller som cesium, till stora delar frigörs från smältan
som når en temperatur på 2.900°C eUer högre. Man räknar också i analyserna av
sådana haveriförlopp med att härdsmältan tränger igenom reaktortankens botten
och i vissa fall även reak-torinneslutningens betonggolv och vidare ett antal
meter ner i marken under reaktorbyggnaden (det s.k. Kinasyndromet).

Ett härdsmälteföriopp av beskriven art kan också ge upphov
till så stora tryckökningar genom ång- eDer gasutveckling i reaktorirméslutningen
att denna skadas och stora delar av härdens innehåll av radioaktiva klj-ningsprodukter
släpps ut till omgivningen. Om kylningen av reaktorhärden går förlorad först
flera timmar efter det att reaktorn (d.v.s. kedjereaktionen) stoppats har resteffekten
hunnit gå ned avsevärt - till en Qärdedel eller mindre av vad den är de första
minuterna efter reaktorstopp. Särskilt i sådana fall är det möjligt att man
får mindre våldsamma härdsmälteföriopp. Utsläppen av radioaktiva ämnen kan
fortfarande bli omfattande men ändå avsevärt mindre än vid de svåraste
haveriförloppen.

Kunskaperna om vad som troligen händer vid obka typer av härdskade-förlopp
är fortfarande ofullständiga, men en omfattande forskning pågår på olika håll i
världen. De uppskattningar av skadeverkningar från svåra haverier som redovisas
i det följande utgår från pessimistiska antaganden om att en huvuddel av härderw
innehåll ay radioaktiva klyvnings-produkter slipper ut till omgivningen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 31

Möjliga
skadeverkningar vid olyckor

Ett
reaktorhaveri av begränsad omfattning, som det vid TMl-2, är inte osannolikt
inom ett reaktorprogram. A andra sidan blir skadeverkningarna i omgivningen
inte av nämnvärd omfattning.

För
att ett haveri skall kunna ge skador på befolkningen måste haveriet innefatta
såväl härdskador som skador på inneslutningen så att radioaktiva ämnen i
större mängd kan komma ut. I sådana fall beror skadeverkningarna mycket på
väderförhållandena, d.v.s. vindstyrka, vindriktning och nederbörd.

Det
mest froliga efter svårt haveri med brott på inneslutningen är skadeverkningar
med några hundra akut strålskadade och så småningom några hundra cancerfall
årligen under några årtionden. Till detta kommer en radioaktiv markbeläggning
på kanske tusentals kvadratkilometer.

Man
kan emellertid också tänka sig extremt omfattande skadeverkningar om utsläppen
från ett allvarligt haveri förs med vinden till ett tättbefolkat område och
faller ned där t.ex. i samband med regn. Då kan skadoma omfatta tilsentals döda
och strålskadade. En annan form av extremt stora konsekvenser skulle vara att
utsläppen i stället för att falla ned inom ett begränsat område förs långt bort
med vinden och sprids ut över stora områden. Detta kan ge en liten ökning i den
individuella cancerrisken. Den drabbade befolkningen kan emellertid vara mycket
stor och antalet fall av cancer kan öka med sammanlagt tusentals fall om året
under några årtionden framöver

Säkerhetssystem

För
att förhindra att reaktorhaverier inträffar och leder till utsläpp av
radioaktiva ämnen är kärnkraftverken utrustade med omfattande säkerhetssystem,
som bl.a. bygger på följande grupper av åtgärder:

Haveriförebyggande och haveribekämpande system, som
hindrar att avvikelser från normala driftförhållanden leder till allvarliga
skador på reak-tom och då främst själva reaktorhärden. Hit hör bl.a. system som
automatiskt snabbstoppar reaktom när driftvärdena avviker från de normala i
kritisk omfattning, samt s.k. nödkylsystem som skall förhindra allvarligare
skador på härden, även om det normala kylvattenflödet skulle gå förlorat, t.ex.
genom brott på någon av de stora rörledningarna, som äranslutna till
reaktortanken.

Konsekvenslindrande system som skall förhindra
eller begränsa utsläpp av radioaktiva ämnen om ett allvarligt haveri som leder
till härdskador skulle inträffa. Hit hör främst reaktorinneslutningen som skall
klara stora påkänningar vid ett haveri utan att radioaktiva ämnen läcker ut
till omgivningen samt olika isolerings- och filtersystem.

I
största möjliga utsträckning förser man en reaktor med flera av varandra
oberoende säkerhetssystem, som skall kunna ta hand om uppkom-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 32

mande fel. En olycka skall kunna förhindras eller
begränsas även om inte alla system fungerar Det skall t.ex. räcka om ett av tre
eller två av fyra av de oberoende säkerhetssystemen träder i funktion om det
uppstår ett fel. Man säger att säkerhetssystemen är uppbyggda med redundans.
För att ytterligare öka säkerheten bygger systemen i flera fall på skilda
tekniska principer En del kan exempelvis manövreras med elektriska motorer, andra
med hydraulik. Man talar då om diversifiering. Man eftersträvar även att
placera systemen i skilda utrymmen, t.ex. för att de inte samtidigt skall slås
ut av bränder Man talar då om separering.

Även det normala driftsystemet är delvis uppbyggt på
liknande sätt. Det gör att driften kan fortgå normalt även om någon del av
kontrollutrustningen inte fungerar

1 syfte att uppnå en hög tillförlitlighet hos
säkerhetssystemen har man en kvalitetssäkring (Quality Assurance) i alla led,
vad gäller konstruktion, byggnad, drift och underhåll av ett kämkraftverk.
Kontrollen utövas vanligen av organ som är fristående i förhållande till dem
som bygger och driver kärnkraftverket. Till denna grupp av åtgärder kan även
räknas urval och utbildning av drifts- och underhållspersonal.

För att man skall få ett reaktorhaveri med stora utsläpp
av radioaktiva ämnen måste sålunda flera av de redundanta säkerhetssystemen
samtidigt sättas ur funktion. Riskema för att detta inträffar kan undersökas genom
att närmare studera olika tänkbara händelseförlopp med s.k. felträdsanalys och
händelseträdsanalys (se vidare avsnitt 1.4).

1.3 Haveriförloppet vid kämkraftblocketThree Mile Islandnr2CrMI-2)

Följande sammanfattning av haveriförloppet vid TMI-2 blir
med nödvändighet mycket starkt förenklad och tar bara upp ett fåtal av de väsenfli-gaste
delhändelsema. I själva verket var naturligtvis haveriförloppet ett mycket
invecklat nätverk av delhändelser av varierande betydelse för den slutliga
utgången. För utförligare redovisningar av händelseförloppet hänvisas till
kapitel 5, till bilagorna och till olika rapporter i litteraturförteckningen.

Läget före haveriet

Kärnkraftverket Three Mile Island ligger på en ö med samma
namn i Sus-quehannafloden i delstaten Pennsylvania omkring 15 km sydväst om delstatshuvudstaden
Harrisburg. Kraftverket drivs av Metropolitan Edison Co (Met-Ed) i Reading,
Pennsylvania. Met-Ed som ingår i elkraftkoncernen General Public Utilities
(GPU) är också huvuddelägare i kraftstationen med andra kraftbolag som
minoritetsdelägare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Atfbl å sningsventil .Blockeringsventil

1 I

Prim ä rvatten

É l

Sekund ä rvatten

1 1

Ang å

Varmt ben

opaginerad Kontrollera mot PDF

AvbUsningstank

Krets A

Kallt
ben

Krets B

opaginerad Kontrollera mot PDF

Figur
1.5

Primärkretsen
i TMI-2 (källa: NSAC-1)

Kraftverket består av två tryckvattenaggregat av fabrikat Babcock
& Wilcox. Dessa bygger på samma grundprincip som de tre tryckvattenreaktorer
av Westinghouse-fabrikat, som finns i Ringhals, men det tekniska utförandet är
i flera avseenden annorlunda. Figur 1.5 visar uppbyggnaden av det s.k.
primärsystemet vid TMI-2, d.v.s. reaktortank, tryckhållningstank ochånggeneratorer
med tillhörande pumpar och rörsystem. Figur 5.1 i kapitel 5 ger en mer
detaljerad bild av anläggningen. Reaktom i TMI-2 är konstmerad för en
värmeeffekt på maximalt 2.700 MW, vilket ger en elektrisk effekt på ca 880 MW. Reaktom
är alltså av ungefär samma storlek som vart och ett av de tre tryckvattenaggregaten
i Ringhals.

TMI-2 togs i provdrift den 28 mars 1978. På grund av olika
driftstörningar under inkörningen kom man inte upp i nämnvärda effektuttag förrän
mot slutet av år 1978. Fram till haveriet den 28 mars 1979 hade TMI-2 levererat
elenergi, motsvarande drift vid full effekt under 60-70 dagar.

Det tekniska händelseförloppet

Natten till den 28 mars 1979 drevs TMl-2 vid 97% av full
effekt. Den amerikanska kärnkraftinspektionen (NRC) har i sin analys pekat på
att aggre-

y-Riksdagen
1979180. I samL Nr 75

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 34

gatet då drevs med brister i tillsyn och underhåll.
Sålunda hade man ett onormalt stort läckage av vatten och ånga från
primärkretsen, bl.a. genom att den s.k. avblåsningsventilen på tryckhållningstankens
topp läckte. Vidare var ventiler felställda och s.k. sprängbleck på några
avloppstankar var trasiga. Sedan föregående dag (den 27 mars) hade man vissa problem
med det system som renar det s.k. matarvattnet från turbinkon-densom till ånggeneratoremas
sekundärsida (se figur 1.5). Det senare är en driftstörning av en typ som är
utan förutsedd betydelse för säkerheten, även om den i detta fall råkade ge
upphov till den utlösande händelsen i det förlopp som utvecklade sig till ett
allvarligt reaktorhaveri.

Klockan 04.(K) på morgonen den 28 mars ledde ett missöde
vid arbetet på reningssystemet till stopp i de matarvattenpumpar som förser ånggene-ratorema
med matarvatten. Detta utlöste inom loppet av några sekunder först stopp av ångtvu-binen
och sedan snabbstopp av reaktom. Som ett led i denna händelsekedja öppnade avblåsningsventilenpå
tryckhållningstankens topp för att blåsa av ett tillfälligt övertryck i
primärsystemet (se figur 1.5). Så långt reagerade alla säkerhetssystem norrnalt
på den ut-löscmde händelsen. Avblåsningsventilen fick också, som normalt, en stängningssignal
efter ca 10 sekunder när trycket i primärsystemet åter nått normala värden.
Ventilen fastnade emellertid i öppet läge. Genom den öppna ventilen strömmade
vatten, i form av vattenånga, ut ur primärsystemet. Detta flöde fortsatte
oavbrutet imder ca 2 tiirunar och 20 minuter efter snabbstoppet, då en of>eratör
stängde en blockeringsventil i serie med den fastnade.

På manöverpanelen kunde inte avläsas om ventilen var öppen
eller stängd. Signal från en lägesgivare på själva ventilen saknades. På manöverpanelen
visade endast en lampa att signal för stängning gått ut. Inte heller i övrigt
gav instrumenten någon entydig och lättillgänglig information om art ventilen
fastnat i öppet läge. Så länge operatörerna inte upptäckt detta sökte de efter
andra förklaringar till att reaktom betedde sig onormalt. På grund av att
ventilen förblev öppen råkade reaktom in i ett för tryckvattenreaktorer
onormalt koktillstånd. Detta kännetecknas av att reaktorkärl och ånggeneratorer
alltmer fylls av en blandning av ånga och vatten. Samtidigt är vattennivån i tryckhållningstanken
hög, genom att vatten på grund av ångbildningen pressas upp i tanken. Eftersom tryckhållningstanken
ligger högre än reaktorhärden drog operatörerna den felaktiga men nära till
hands liggande slutsatsen att en full tryckhållningstank cKkså innebar att
härden var väl täckt med vatten. För att ej överfylla systemet sfröp
operatörerna tillflödet av vatten genom de s.k. högtryckspumpama. Dessa ingår i
nödkylsystemet och hade automatiskt startat ca två minuter efter snabbstoppet.
Härigenom kom primärsystemet att tillföras mindre vatten än vad som gick bort
genom den öppna ventilen och på annat sätt. Under detta skede av förloppet
bildades alltmer ånga i primärsystemets nedre delar. Ångan bubblade upp genom den
vattenfyllda tryckhållartarUcen och vidare ut genom den öppna ventilen på
toppen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 35

Omkring klockan 05.40, d.v.s. ca 1(K) minuter efter
snabbstoppet hade man förlorat så mycket vatten från primärsystemets nedre
delar att man inte längre kunde hålla igång en cirkulation av blandningen av
ånga och vatten. Man hade då stängt av samtliga huvuddrkulationspumpar. Härden
började nu koka torrt, d.v.s. vattennivån började sjunka under härdtoppen.
Sannolikt avtäcktes under de närmaste 40-45 minuterna stora delar av härden.
Klockan 06.22,142 minuter efter snabbstoppet upptäckte man den fastnade
ventilen och stoppade ångflödet genom denna genom att stänga en
blockeringsventil. Något senare ökade man tillflödet av vatten genom högtrycksinsprutningen.
Detta ledde förmodligen till att vattennivån i reaktorkärlet åter började
stiga.

Den bristfälliga kylningen under detta, och möjligen även
senare skeden, ledde dock till att stora delar av härden tidvis nådde
temperaturer kring 1.900°C eller möjligen mer, d.v.s. härden blev vitglödande.
Detta ledde troligen redan omkring 120-150 minuter efter snabbstoppet, d.v.s.
mellan klockan 06.00-06.30, till omfattande skador på bränslestavamas zir-koniumkapsling.
Gasformiga radioaktiva ämnen, främst ädelgaser och jod, frigjordes från
bränslet och kom ut i reaktorsystemet och så småningom i reaktorinneslutningen.
Genom kemisk reaktion mellan zirkonium och vattenånga alstrades vidare stora
mängder vätgas, som gick samma väg.

De angivna temperatiorema ligger långt över vad härden är
konstruerad för att tåla. Mycket talar också för att delar av härden rasat ihop
till en "grushög", bestående av uranbränslekutsar samt rester av kapslingsma-terial
och styrstavar. Detta inträffade troligen 2,5-4,0 timmar efter snabbstoppet, d.v.s.
mellan klockan halv sju och åtta på morgonen, bl.a. genom att den vitglödande
härden utsattes för kallchocker av inströmmande kallt vatten. Den under detta
och senare skeden tidvis bristfälliga kylningen var dock tillräcklig för att
förhindra att förloppet utvecklades till en omfattande härdsmälta. Det kan dock
ej helt uteslutas att temperaturen lokalt i mindre delar av den skadade härden
nått uranoxidens smält-punkt, d.v.s. över ca 2.850''C. Ett tecken på att härden
var allvarligt skadad var det stora antal larm om mycket höga strålnivåer, som
utlöstes med början 142 minuter efter snabbstoppet, d.v.s. vid samma tidpunkt
som man hittade den fastnade ventilen.

När man hittat den fastnade ventilen började operatörerna
och deras nu allt talrikare och mer kvaUficerade rådgivare att pröva olika
handlingsvägar för att återupprätta en stabU kylning av härden. Stor osäkerhet
rådde om läget i reaktom. Ingen av de prövade vägarna visade sig framgångsrik
under de närmaste 13 timmarna, d.v.s. fram till klockan 19.50 på kvällen.
Orsaken var främst att stora delar av primärsystemet var fyllt med vätgas och
radioaktiva ädelgaser. Därigenom misslyckades man att få igång kylvattencirkulationen.
Försöken ledde möjligen istället till förnyad avtäckning och bristfällig kylning
av härden.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 36

En av de prövade handlingsvägarna var att söka sänka
trycket i reaktorsystemet genom avblåsning från tryckhållningstanken så att
man kunde utnyttja det s.k. resteffektkylsystemet. Detta kan bara kopplas in
vid lågt tryck. Försöket misslyckades men avblåsningen gjorde att stora mängder
radioaktiva ädelgaser och vätgas släpptes ut till reaktorinneslutningen. Detta
ledde till en kort men häftig vätgasbrand i inneslutningen omkring 9,5 timmar
efter sriabbstoppet. Branden medförde att trycket i inneslutningen tillfälligt
gick upp till ungefär tredubbla atmosfärtrycket.

Klockan 17.00, d.v.s. 13 timmar efter snabbstoppet beslöt
man att åter trycksatta reaktorsystemet och försöka fylla det med vatten med
hjälp av högtrycksinsprutningen. Sannolikt genom att man i ett tidigare skede blåst
av en hel del ädelgaser och vätgas fick man in så mycket vatten att man kunde
återstarta en huvudcirkulationspump. Därigenom hade man också återställt en
stabil kylning av härden. Detta skedde strax före klockan 20.00, d.v.s. ca 16
timmar efter snabbstoppet. Efter denna tidpunkt var härdkylningen aldrig
allvarligt äventyrad. Man hade de första dagarna problem med att bli av med
kvarvarande vätgas och ädelgaser i reaktorsystemet (den ryktbara s.k. vätgasbubblan)
så att trycket i reaktorsystemet kunde sänkas. Efter några dagar var detta
problem löst, bl.a. genom återkommande avblåsningar från tryckhållningstanken
och andra åtgärder Efter en vecka kunde trycket i systemet minskas och efter en
månad kunde man gå över till s.k. naturlig cirkulation, d.v.s. man lät kylvattnet
cirkulera genom härden utan hjälp av pumpar.

1 detta läge befinner sig reaktom fortfarande. Trycket i
reaktorsystemet är ca 20 gånger atmosfärtrycket. Vattentemperaturen är ca 70°C.
Reaktorinneslutningen är fylld med ca 2.400 kubikmeter vatten, förorenat av mycket
stora mängder radioaktiva ämnen. Sfrålningen är så hög att ingen kan gå in i inneslutningen.
1.440 kubikmeter radioaktivt vatten finns i tankar i hjälpsystembyggnaden.

Vattennivån i inneslutningen stiger sakta på grund av
vissa mindre läckor i reaktorsystemet. Nivån kan inte i.llåtas stiga obegränsat
eftersom man då riskerar skada sjrstem som behövs i det fortsatta arbetet med reaktom.

Anordningar för att pumpa ut cxrh rena det radioaktiva
vattnet i inneslutningen har byggts upp. Alla berörda hälsovårds- och
strålskyddsmyndigheter samt domstolar har dock ännu ej gett tillstånd att
börja ta hand om vattnet i inneslutningen. Arbetet med att rena vattnet i hjälpsystembyggnaden
har påbörjats.

Mycket höga krav har ställts på noggrann planering och
utförande av detta arbete så att utsläpp till omgivningen undviks och sfråldosema
till arbetama inte överskrider tillåtna värden. Det är för närvarande, både av tekniska
och politiska skäl, en öpf>en fråga om reaktom någonsin kommer att tas i
drift igen, även om detta är kraftbolagets mål för uppröjningsarbetet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 37

Den
s.k. Kemenykommissionen som på uppdrag av USA:s president utrett haveriet vid TMI-2
uppskattar kostnaderna för haveriet till mellan 4 och 9 miljarder kronor. Drygt
hälften härav är kostnader för att ersätta bortfallet i elproduktion.

Utsläpp
av radioaktiva ämnen

1
och med att reaktorhärden började överhettas vid sex-tiden på morgonen den 28
mars frigjordes i första hand stora mängder radioaktiva ädelgaser och jod i
reaktorsystemet CKh spreds vidare till inneslutningen. Med början klockan
06.22, d.v.s. 142 minuter efter snabbstopp, kom en stor mängd larm om höga
strålningsnivåer i irmeslutningen. Nivåerna fortsatte att stiga och
strålningslarm kom efter hand även från andra delar av anläggningen. På
grundval härav gavs aiiläggningsalarm (site emergency) klockan 06.55 och
allmänt alarm (general emergency) klockan 07.24. Dessa larm innebar att
delstaten Pennsylvanias beredskaps- och utrymningsorganisation alarmerades.

Reaktorinneslutningen
isolerades automatiskt på signal om förhöjt tryck klockan 07.56, d.v.s. först
ca 1,5 timmar efter det att allvarliga skacior på bränslet börjat uppträda.
Innan inneslutningen isolerades fanns flera möjliga läckagevägar för
framförallt radioaktiva gaser till i första hand hjälpsystembyggnaden och
vidare till atmosfären. Analysen av utsläppsförloppen visar att detta trots
allt var av mindre betydelse. Operatörerna bröt omedelbart isoleringen för
vissa hjälpsystem som befann sig i utrymmen utanför inneslutningen. Detta var
nödvändigt för att kuruia kontrollera det fortsatta förloppet. Genom att hjälpsystemen
ej kunde isoleras kvarstod ett mindre antal utsläppsvägar för radioaktiva
ärrmen via läckor i packningar, ventiler o.s.v. Enligt Kemenykommissionens
analyser har större delen av utsläppen gått via sådana vägar. Det gäller även
de utsläpp som gjordes senare i haveriförlopfjet (under den 29 och 30 mars).

Läckage
av radioaktiva ämnen till hjälpsystembyggnaden, framför allt via
reningssystemet för reaktorvattnet, gav problem även inom anläggningen. Från hjälpsystembyggnaden
spreds främst radioaktiva gaser till andra delar av anläggningen, inklusive
kontrollrummet. Personalen där utsattes aldrig för någon större fara. Genom att
de tidvis måste bära skyddsmasker fick de dock bl.a. svårt att tala med
varandra. Det var vidare nödvändigt att personal vid olika tillfällen gick in i
hjälpsystembyggnaden. Dessa personer, som var strålskyddsutbildade, utsatte
sig frivilligt för relativt höga stråldoser - i några faU upp till eller
möjligen något över tillåten årsdos. Det var också brist på lämpliga
strålningsmätare.

Större
delen av de radioaktiva klyvningsproduktema stannade kvar i den delvis
havererade härden, i primärsystemet och i inneslutningen. Vad

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 ' 38

som kom ut i omgivningen var främst en del av de vid
haveriet frigjorda radioaktiva ädelgaserna och en mycket liten del av joden.
Huvuddelen av utsläppen skedde de första dygnen av haveriförloppet men vissa utsläpp
ägde även rum de följande veckorna.

Enligt den amerikanska kärnkraftinspektionen (NRC) torde
utsläppen av radioaktiva ädelgaser fr.o.m. haveriet och en månad framåt
sammanlagt ha uppgått till maximalt tillåtna utsläpp från 10-15 års normal
drift. 2-9% av härdens totala innehåll av ädelgaser vid haveritillfället kom totalt
ut till omgivningen. Utsläppen av radioaktiv jod och andra radioaktiva ämnen
har enligt NRC legat under maximalt tillåtna utsläpp från ett års normal drift.
Det gäller även de mindre mängder radioaktiva ämnen som funnits i utsläpp av
avloppsvatten till Susquehannafloden. Två tiomiljon-delar av härdens innehåll
av jod kom ut tUl omgivningen. Att utsläppen av jod var låga bekräftas av
prover tagna i omgivningen. Prover på radioaktiv jod i mjölk visade sålunda
halter långt under de tillåtna.

De högsta stråldoserna till enskilda individer utanför
anläggningen var mindre än deras årsdos från naturlig bakgrundsstrålning.
Utsläppen torde på sin höjd leda till ett par ytterligare cancerfall totalt
bland befolkningen i vindriktningen från kärnkraftverket. För en närmare
redovisning av hur dessa cancerrisker beräknats hänvisas till kapitel 5,
avsnitt 5.3.

Kärnkraftverket var dåligt utrustat för att säkert mäta
omfattningen av radioaktiva utsläpp långt öve normala driftutsläpp. Detta
gjorde att de beräkningar av befolkningsdosema som amerikanska myndigheter gjorde
omedelbart efter haveriet var något osäkra. Kemenykommissionens noggrannare
analyser har dock i allt väsentligt bekräftat att doserna i alla fall inte var
för lågt beräknade.

Under perioden mars till juni 1979 fick mellan 200 och 300
anställda vid TMI stråldoser över det normala för arbete i kämkraftverk. Tre
fick helkroppsdoser nära eller möjligen något över tillåten årsdos. Hittills
under uppröjningsarbetet har fem anställda fått hud- och extremitetsdoser över
det tillåtna - dock ej helkroppsdos. Ingen av dem har emellertid uppvisat strålskador.

Annan inverkan på befolkningen

Under de första dagarna av haveriförloppet fördes
intensiva diskussioner mellan delstatsmyndighetema och NRC om det var motiverat
att utrymma stora områden med hänsyn till risken att haveriet skulle leda till
avsevärt större utsläpp av radioaktiva ämnen. Hvakueringsplaner togs också fram
för områden ut till ett avstånd av 32 km frånTMl. Inom detta avstånd frånTMl
bodde«.. J"ka 650.000 människor.

Delstatens guvernör beslutade dock att inte beordra
utrymning. Däremot rekommenderade han den 30 mars en frivillig utrymning för i
första hand

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 39

bam och havande kvinnor från de närmaste områdena. Studier
har visat att över 140.000 människor lämruide sina hem för kortjure eller
längre tid. Studier av andra sociala och psykiska verkningar av haveriet har
också gjorts. Kemenykommissionen drar härav slutsatsen att den allvarligaste hälsoeffekten
av haveriet var svår psykisk stress. De som drabbades mest var de som bodde
inom ca 8 km från kraftverket samt bamfamiljer.

Eftersom utredningsuppdraget är begränsat till
haveriförloppet vid själva kämkraftanläggningen och dess orsaker, har vi i
övrigt inte funnit anledning att ta upp haveriets verkningar i stort till en
närmare diskussion.

Orsaksanalys

Att ett inledningsvis normalt snabbstopp utvecklades till
ett allvarligt härd haveri berodde på en invecklad kedja av delorsaker. Denna
kedja sträcker sig alltifrån reaktor- och kontrollrumskonstruktionen samt
säkerhetsgranskningen av denna till operatörsutbildning, underhållsrutiner och
uppföljning av infräffade tillbud. I följande sammanfattning pekar vi endast på
ett antal centrala länkar i denna händelsekedja. För en utförligare diskussion
hänvisas till kapitel 5, avsrutt 5.4.

Av störst betydelse på den tekniska sidan var sannolikt
att avblåsningsventilen fastande i öppet läge. Att så kunde ske var väl känt
av tillverkare och tillsynsmyndigheter, bl.a. mot bakgrund av tidigare
erfarenheter av dessa ventiltyper Ändå var själva ventilen inte försedd med
givare som i kontrollrummet direkt visade ventilläget. I stället gav olika
instrument information om ett eventuellt ångflöde från ventilen. Denna
information var ej klar och entydig om - som i detta fall - dels ventilen hade småläckt
en tid, dels nyligen hade öppnat som ett led i ett normalt händelseförlopp.

Av stor betydelse var vidare att reaktom inte var försedd
med instrument som gav entydig information om kylvattermivån i själva
reaktortanken. Hög vattennivå i tryckhållningstanken är vid denna typ av
förlopp inte nödvändigtvis detsamma som att reaktortanken är fylld med vatten.

När det gäWer operatöremas handlande bör främst följande
framhållas.

Det tog 2 timmar och 20 minuter innan operatörerna och
tillkallade högre chefer vid TMI upptäckte den fastnade ventilen. Detta hängde
samman med att man på grund av tidigare läckage i ventilen, bristande och svåröverskådlig
insfrumentering samt otillräcklig utbildning låste sig vid en felaktig
uppfattning om systemets tillstånd.

Operatörerna ströp eller stängde av den högtrycksinsprutning
av kylvatten som utlösts automatiskt på fallande tryck, samtidigt som nivån i tryckhållningstanken
steg. Därvid bröt operitörema mot instmktioner som säger att sådana åtgärder är
tillåtna endast när såväl tryck som nivå återgått till normala värden. Vid
normala snabbstoppsförlopp följs tryck

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 40

och nivå åt. 1 utbildningen fästs stor vikt vid att följa
nivån i tryckhållningstanken för att inte toppfylla den, vilket skulle kunna
ge onödiga påfrestningar på reaktorsystemet och dess säkerhetsventiler Däremot hade
operatörerna inte utbildning i hur tryck och nivå i tryckhållningstanken
uppträdde vid vissa typer av mindre läckor i reaktorsystemet, speciellt av
typen öppen ventil på tryckhålliungstanken. Inte heller hade de utbildats i de
kokningsförlopp som i sådana fall kan uppfräda om rätt diagnos inte ställs inom
ca 15 minuter och i hur dessa kokningstillstånd skulle behärskas. Operatöremas
felhandlingar under de första tinunama av haveriförloppet kan sålunda återföras
på brister i instrumentering och utbildning. Under de givna förutsättningarna
kan man knappast förvänta sig ett mera riktigt handlande.

Under senare skeden av haveriförloppet togs besluten om
olika handlingsvägar av kraftverksledningen med stöd av en med tiden ökande
stab av experter från i första hand industrin. Uppåt 70-80 personer befann sig
tidvis i kontrollrummet, mot normalt 5. De handlingsvägar som valdes tyder på
brister i kunskapema om hur man snabbt återför en skadad tryckvattenreaktor med
stora mängder gas i prin\ärsystemet till ett tillstånd av stabil kylning av
härden. Man var också osäker om i vilket tillstånd reaktom befann sig. Man
fick pröva sig fram. 1 sammanhanget kom NRC att sprida oberättigade farhågor om
att den s.k. vätgasbubblan i reaktortanken kunde explodera. Detta skapade stor
oro både bland civilförsvarsmyndigheter och allmänhet inom ett stort område.
Någon vätgasexplosion i reaktortanken kunde inte ske på grund av grundläggande
kemiska förhållanden. Detta var väl känt inom reaktorindustrin. Däremot förelåg
tidvis risk för explosionsartade vätgasbränder i inneslutningen, och
åtminstone en sådan inträffade som tidigare nämnts.

Sammanfattningsvis kan sägas att operatörerna de första
timmarna grundade sitt handlande på en felaktig bild av vad som hände i reaktom.
De kom att låsa sig vid denna bild, bl.a. på grund av brister i instrumentering
och utbildning. I denna felaktiga bild ingick att de trodde att härden var väl
täckt med vatten. I själva verket kokade härden efter cirka 2 timmar torrt,
överhettades och fick svåra skador. Även under de närmast följande dygnen hade
man i kontrollrummet en ofullständig förståelse av vad som skedde och hade
skett i reaktom.

Det har inte ingått i vårt uppcfrag att närmare studera
hur informationen fungerade till lokala, delstatliga och federala myndigheter
och till massmedia. Kemenykommissionen har funnit stora brister inom detta
område. De lägger fram många exempel på hur ansvariga för beredskapsplanläggning
och utrymning fick ofullständig, missvisande eller motsägande information.

Kemenykommissionen och andra undersökningar pekar på att
vad som hände vid TMI-2 i väsenfiig grad får återföras på allvarliga brister
vad gäller organisation, kontrollrumsutformning, utbildning, kvalitetskontroll

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 41

och annan tillsyn. Dessa brister får tillskrivas såväl
kraftföretaget som leverantörema av utmstningen och den amerikanska kärnkraftinspektionen
(NRC). Till det särskilt anmärkningsvärda hör brister i uppföljning av tidigare
tillbud av liknande typ vid andra reaktorer Kraftiga vamingar från tekniker som
analyserat dessa tillbud fastnade eller fördröjdes i organisationen hos Babcock
& Wilcox, NRC och Metropolitan Edison. Därigenom trängde informationen inte
alls fram till operatörerna och fick inget genomslag i deras utbildning.

Det onormala uppfrädandet hos nivån i tryckhållningstanken
om avblåsningsventilen fastnat i öppet läge var även förutsett i teoretiska
säkerhetsanalyser. Detta hade bl.a. motiverat den tekniska utformningen av den
automatiska utlösningen av högtrycksinsprutningen. Det hade tydligen inte
ansetts motivera direkt lägesindikering på ventilen i kontroll-mmmet - ej heller
några särskilda inslag i operatörsutbildningen. Enligt vår mening tyder detta
på att man för mycket koncentrerat sig på tekniken och försummat människans
roll i systemet.

Vad hade hänt om... ?

Vid analyser av ett haveriförlopp som det vid TMl-2 anmäler
sig ett antal hypotetiska frågor av typen "vad hade hänt om .. .?"
som kan besvaras mer eller mindre säkert.

En sådan fråga är: vad hade hänt om operatörerna inom
rimlig tid ställt rätt diagnos på händelseförloppet? Denna fråga kan l>esvaras
säkert. De tekniska analyser som gjorts visar att operatörerna under den första
timmen eller något mer kunde välja mellan flera vägar för att återställa normal
kylning av härden utan allvarliga skador på reaktom. Befintliga kylsystem var
samtliga tekniskt tillgängliga och tUlräckliga för detta ändamål under denna
tid.

En annan fråga är: hade haveriet kunnat utvecklas till en
omfattande härdsmälta med stora utsläpp av radioaktiva ämnen om en låt vara
bristfällig kylning av härden inte återställts 2,5-3,5 timmar efter
händelseförloppets början?

Denna fråga är svårare att besvara säkert, bl.a. därför
att kunskapema om olika härdsmälteföriopp fortfarande är ofullständiga. Kemenykommissionen
har dock sökt analysera frågan ingående. För en utförligare redovisning av
deras resultat hänvisas till kapitel 5, avsnitt 5.5. Några intressanta
slutsatser är - fortfarande med betonande av osäkerheterna:

Om operatörerna hade dröjt ytterligare med att
återställa en låt vara bristfällig kylning kunde en mer omfattande nedsmältning
av härden ha inträffat. Man hade då kunnat vänta sig ett relativt långsamt
förlopp utdraget över tiotals timmar eller mer.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 42

Om härden
smält ned hade den möjligen trängt igenom reaktortankens botten och fallit ned
i vattnet på botten av inneslutningen. Den åtföljande ångutvecklingen hade
sannolikt inte lett till skador på inneslutningen. Möjligen hade härdsmältan,
trots vattenkylningen, smält igenom betonggolvet och trängt ner i berggrunden
under. Enligt Kemenykommissionen är det stor sannolikhet att inneslutningen och
berggrunden tillsammans förhindrat stora utsläpp av radioaktiva ämnen till
omgivningen vid sådana härdsmälteföriopp.

Om all vätgas
som kunnat bildas vid en fullständig härdsmälta kommit ut i inneslutningen och
exploderat på en gång hade inneslutningen sannolikt motstått detta.

Mycket tyder
på att operatörerna inte hade kunnat dröja mycket längre - högst en timma - med
att återställa en ofullständig kylning av härden för att undvika en utbredd nedsmältning.
Enligt våra egna expertanalyser kan tidsmarginalerna ha varit så små att det
inte helt kan uteslutas att skillnadema i resteffekt mellan TMI-2 och en härd,
som hade varit i drift vid full effekt under en längre tid, kan ha varit av betydelse
för att undvika en mer utbredd nedsmältning.

1.4 Teoretiska säkerhetsanalyser

Händelsekedjor och riskuppskattningar

För att man skall få ett reaktorhaveri, som leder till en
olycka med ett stort antal offer, måste följande kedja av händelser inträffa:

Reaktom råkar
ut för ett tekniskt fel eller ett mänskligt felgrepp som skapar en onormal
driftsituation.

AUa berörda
haveriförebyggande och haveribekämpande system fungerar bristfälligt så att
härden allvarligt skadas och i värsta fall smälter ner.

AUa berörda utsläppsbegränsande
system fungerar bristfäUigt så att stora mängder radioaktiva ämnen släpps ut tiU
omgivningen.

Väderförhållandena
vid haveritiUfäUet är sådana att de radioaktiva ämnena når tättbefolkade
områden.

1 olika typer av säkerhetsanalyser studerar man sådana
tänkbara händelseutvecklingar och söker dela upp dem i ett stort antal
delhändelser Sannolikheten för vissa av dessa delhändelser kan ofta uppskattas
förhållandevis väl. Det gäller t.ex. felfunktion hos ventiler, reläer etc.
Också risken för ogynnsamma väder- och vindförhåUanden kan uppskattas ur meteorologiska
data. I åtskiUiga faU måste dock bedömningar göras av sanno-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 43

likheterna.
Med hjälp av de på olika sätt uppskattade sannolikheterna för olika
delhändelser gör man en uppskattning av den totala sannolikheten för olyckor av
olika omfattning när det gäUer stiåldoser tiU allmänheten.

Viktigt
är också att man genom dessa s.k. händelseträd får en uppfattning om vilka
driftstörningar och felfunktioner som ger stora bidrag till olycksriskerna och
därför främst bör uppmärksammas i säkerhetsarbetet.

Den
mest kända säkerhetsstudien är den s.k. Rasmussen-studien från 1975. Den angav
sannolikheten för härdsmälta i en amerikansk tryckvattenreaktor tiU en på 17.(X)0
per driftår och för en kokarreaktor till en på 33.0(X). Flera gånger högre
sannolikheter beräknades för mindre olyckor som leder tiU mycket begränsade
utsläpp. Studiens resultat gavs tillsammans med en bedömning av osäkerheten i siffroma.
Värden som är upp till fem eller tio gånger högre eller lägre skulle också vara
tänkbara.

Znergikommissionens
expertgrupp för säkerhet och miljö (EK-A) refererade Rasmussen-rapporten och
lät utföra säkerhetsanalyser av kärnkraftverken Forsmark 3 och Barsebäck 2.
Resultaten visade sig bli jämförbara inom det relativt breda osäkerhetsområde
som måste godtas.

Nya
studier som den västtyska Birkhoferstudien har kommit fram till ungefär samma sannnolikheter
för haverier av olika svårighetsgrad som Rasmussen-studien inom de
osäkerhetsgränser som gäller. Detta skänker ökad trovärdighet åt metoder och
resultat. Birkhoferstudien har bl.a. ägnat specieU uppmärksamhet åt mänskligt
felhandlande och s.k. common mode failures. Birkhoferstudien har i och för sig
något högre sannolikheter än Rasmussen-studien för härdhaverier och
härdsmälta, men har i flertalet haverityper något lägre sannolikhet för att
detta också leder tiU tidigt brott på inneslutningen och stora utsläpp av
radioaktiva ämnen. Det har på den tid som stått till förfogande ej varit
möjligt för oss att i detalj granska den tekniska och vetenskapliga bakgrunden
till dessa skillnader, t.ex. om de beror på skiUnader mellan amerikanska och
tyska reaktor- och inneslutningskonstruktioner.

Det
material som kommit fram efter EK-A har i stort bekräftat den bild som då gavs
av metodikens styrka och svagheter såsom:

Metodiken ger den bästa ledning vi har om vad som
är viktigt för reaktorsäkerheten, om man är medveten om de brister som finns i
modeller och dataunderlag.

De upplysningar metodiken ger om den inbördes
betydelsen av olika händelseträd och orsakskedjor är en utomordentlig grund för
inriktningen av säkerhetshöjande åtgärder och forskning.

De absoluta värden metoden ger på sannolikheten för
haverier av olika omfattning skall inte användas okritiskt som politiskt
beslutsunderlag utan att samtidigt osäkerheterna i uppskattningarna beaktas.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 44

Inget har framkommit som tyder på att svenska reaktorkonstrukticwier
är avsevärt osäkrare än de amerikanska typreaktorei: som ingick i RasmuS' sen-studien.
Däremot visade redan EK-A:s studie att de modenuire svenska reaktorerna är
säkrare i vissa avseenden, bl.a. vad gäUer brandskydd och säker elförsörjning
från yttre nät.

De tekniska grunddragen i haveriförlopjjet vid TMl-2 fanns
påvisade i olika säkerhetsanalyser Däremot har man uppenbarligen varken i Sverige
eller i USA i tillräcklig utsträckning använt dessa analyser i det löpande
säkerhetsarbetet för att på ett målmedvetet sätt införa föifoätt-ringar i komponentkonstmktioner,
underhåll och operatörsutbildning.

Antalet reaktordriftår hittiUs samt det faktum att TMI-2-haveriet
har inträffat säger från rent matematisk-statistisk synpunkt mycket litet om tifl-förlitligheten
hos de teoretiska säkerhetsanalyserna utöver redan kända' osäkerhetsgränser.

1.5 Kan ett haveri liknande det vid TMI-2 hända i
Sverige?

Svenska tryckvattenreaktorer

Med ettTMl-2-liknande haveri vid tryckvatterueaktorer
avser vi i det följande en läcka i primärsystemet som leder tiU ett onormalt
kokningsförlopp med ett minskande kylvatteninnehåll i primärsystemet. Detta minskande
kylvatteninnehåU upptäcks inte i tid av operatörerna for ati förhindra ett
haveri med omfattande frigörelse av radioaktiva klyvningsprodukter, i första lumd
tiU reaktoms primärsystem och till inneslutningen.

Som nämnts har vi i Sverige fre reaktorer av tryckvattentyp:
Ringhals 2,3 och 4. Dessa är av annat fabrikat (Westinghouse) än TMl-2. Endast
Ringhals 2 har hittiUs tagits i drift.

En närmare analys (se kapitel 8, avsnitt 8.2) visar att
ett härdhaveri liknande TMI-2 kan inträffa i Ringhals 2.1 första hand gäller
detta om man ser tiU läget före den 28 mars 1979. SannoUkheten för en sädan händelse
var dock lägre än vid TMI-2, främst på gmnd av väsentligt bättre instmmentering
till hjälp för operatörerna att snabbt hitta en félfunge-rande avblåsningsventil.
Andra skiUnader meUan Ringhals 2 och TMI-2 är troligen av mindre betydelse.
Tillbud i form av mindre läcka i andra delar av primärsystemet hade inträffat
och klarats av utan att kylningen av härden var äventyrad. Det är en mer öp(>en
fråga om operatörerna klarat ett tillbud med en liten läcka i form av
packnings- eUer röibrott pä tryckhåUningstankens topp. Sannolikheten för en
sådan läcka just pä detta ställe i reaktorsystemet är erfarenhetsmässigt
avsevärt lägre än for ett ventilfel. Vi vill dock i detta sammanhang erinra om
att brister i kvali-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 75 45

tetssäkringsfunktionen för underhåUsarbeten vid Ringhals
orsakat tillbud i form av packningsbrott i primärsystemet.

Idag har sannolikheten för ettTMl-2-liknande haveriförlopp
vid Ringhals-reaktorerna avsevärt minskat jämfört med läget före den 28 mars. Detta
är en följd dels av ytterligare förbättrad instrumentering bl.a. TV-övervakning
i inneslutningen, dels av förbättrad utbildning av operatörerna bl.a. efter
tillbudet den 16 juni 1979 (se vidare kapitel 8). Denna utbUdning torde ha
givit en aUmänt ökad förståelse för tryckvatten-reaktorers uppträdande i olika
situationer, vilket kan förväntas ha en säkerhetshöjande effekt även vid andra
tillbud. Samtidigt vill vi framhåUa att det fortfarande ställs höga krav på
operatörerna nar det gäUer snabba och korrekta åtgärder vid tillbud av typen
läckor i primärsystemet.

Svenska kokaneaktorer

Säkerhetsanalyserna visar att det även vid kokarreaktorer
kan uppträda händelsekedjor, som leder fram tUl ett härdhaveri av lUcnande typ
som vid TMI-2. För kokarreaktorer är det dock svårt att hitta händelseförlopp
som är direkt jämförbara med det vid TMI-2, eftersom kokarreaktorema är
konstruerade och fungerar efter andra tekniska principer. 1 kapitel 8, avsnitt
8.3, diskuteras dock mer aUmänt de svenska kokarreaktoremas känslighet för
några av de viktigare tekniska och mänskliga felfvmktio-nema, som ingick i TMl-2-förloppet.
Resultaten visar att sarmolUcheten för att dessa felfunktioner skall uppträda, eUer
få aUvarliga följdverkningar vid svenska kokarreaktorer måste betecknas som
utomordentligt liten. Det sagda innebär inte i och för sig att kokarreaktorema aUmänt
sett är säkrare än tryckvattenreaktorerna.

Följder av ettTMI-2-liknande utsläpp av radioaktiva ämnen
vid svenska reaktorlägen

Säkerhetsanalyserna visar att haveriförlopp som leder tiH
större eUer mindre skador på reaktorhärden ej kan helt uteslutas, även om
sannolikheten härför är liten. TMl-2-haveriet visar att ett sådant förlopp -
även om det inte leder till en omfattande härdsmälta - kan ge vissa läckage från
inneslutningen, framför aUt av ädelgaser

Det är för närvarande omöjligt att säga om läckaget av ädelgaser
från svenska reaktorinneslutningar vid en motsvarande härdskada skuUe bli
större eUer mindre än vid TMI-2, d.v.s. omkring 2-9% av de mängder som finns i
härden vid ett snabbstopp. Analyser av detta problem pågår genom de svenska reaktorinnehavamas
försorg i syfte att i möjligaste mån eliminera läckageriskema.

För svenska reaktorlägen har utiedningen låtit
strålskyddsinstitutet beräkna stråldoser tiU befolkningen för antagna ädelgasutsläpp
av samma storlek som från TMI-2. Därvid har för varje reaktorläge antagits maxi-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 46

malt ogynnsamma vindriktningar Befolkningsdoserna har
beräknats under antagande att hela befolkningen befinner sig utomhus.

Ganska oberoende av reaktorlägena visar sig doserna
motsvara en risk för 0,5-3 extra cancerfaU. Barsebäck svarar för det högsta
värdet.

1.6 Omvärdering av svensk kämkraftsäkerhet?

Utgångspunkter för värderingama

En av reaktorsäkerhetsutredningens huvuduppgifter enligt
direktiven är att överväga om det finns anledning att väsenfiigt omvärdera kämkraftens
risker mot bakgmnd av vad som har hänt vid TMl-2 och en genomgång av tidigare
säkerhetsanalyser. Den baslinje som vi då har att utgå från är
energikommissionens arbete.

pet sakunderlag i kämkraftens säkerhetsfrågor som låg tUl
grund för energikommissionens stäUrungstagande finns redovisat i energi- och miljö-Jcommitténs
betänkande (SOU 1977:67) och i rapporten från energikom-rtussionens expertgrupp
för säkerhet och nuljö (Ds 11978:27).

Det underlag som redovisades i dessa rapporter rörande
risken för stora olyckor vid kämkraftverk kan erJigt vår mening sammanfattas
enligt följande:

Haveriförhindrande
och skadebegränsande system beskrivs med kända eUer förmodade svagheter
(förmodade i frånvaro av experimentella fuUskaleprov).

Beträffande
sannolikheten för en härdsmälta citerades Rasmussen-studiens siffra om en
sannolikhet om en på tjugotusen driftår. Osäkerheterna i sannolikhetsuppskattningama
betonades. Dessa osäkerheter hänfördes främst till bristande empiriskt underlag
och de inneboende svaghetema i den mer teoretiska riskanalysmetodiken, särskilt
när det gäUer att ange absoluta sannolUchetstal. Enligt pessimistiska uppskattningar
av dessa osäkerheter skuUe sannolUcheten kunna vara upp mot en på tusen driftår
Det innebär att sannolikheten för att en härdsmälta skuUe inträffa någon gång
under ett svenskt reaktorprogram om exempelvis 12 X 25 driftår enligt Rasmussen-studien skuUe ligga
kring en på sextio och med ett osäkerhetsintervaU som enligt de pessimistiska uppskattningarna
skuUe kunna sträcka sig upp mot en på fyra.

En härdsmälta
leder definitionsmässigt tiU mer eUer mindre omfattande utsläpp av radioaktiva
ämnen. 1 mindre aUvarliga faU rör det sig i första hand om ädelgaser och eventueUt
även jod. I de aUvarliga fallen tillkommer aerosoler av metaUer som cesium och strontium.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 75 47

Sannolikheten
för vädertörhäUanden som leder eventueUa utsläpp mot större tätbefolkade
områden ligger i genomsnitt för svenska reaktor-lägen på ett fåtal procent.

För ett
svenskt reaktorprogram om exempwlvis 12 x 25 driftår blir då på gmndval av Rasmussen-studien
sannolikheten av storleksordningen en på tio tusen för en allvarlig olycka.
Därmed förstås en olycka som leder till några akuta dödsfall och något tusental
cancerfall fördelade över en trettioårsperiod genom en kombination av aUvarliga
utsläpp och ogynnsamt väder i förhållande till tätorter. Osäkerheten i dessa uppskattningar
är sådan att sannolikheten för en sådan olycka under pessimistiska antaganden
kan sträcka sig upp mot en på hundra, för ett reaktorprogram om 12 x 25 driftår

De aUvarligaste
fallen (olycka i Barsebäck med mycket stora utsläpp, inklusive aerosoler under
ogynnsamma väderförhåUanden) kan ge många tusen dödsfaU företrädesvis i form av
sena cancerfaU. En snabb evakuering av eventueUt berörda storstadsoniråden
bedömdes ej som realistisk.

I de mycket aUvarliga
utsläppsfaUen räknar man med svårsanerade beläggningar av radioaktiva ämnen
som cesium-137 över stora områden (tiotals till tusentals kvadratkUometer).
Detta kan begränsa utnyttjandet av berörda områden under längre tid.

Man vet föga
om de sociala följdema av en olycka åtföljd av längre eller kortare tids
evakuering.

Energikommissionens {»edömwiMgar och ställningstaganden tiU
säkerhetsfrågorna vid kärnkraft och andra energislag återfinns i dess
slutbetänkande (SOU 1978:49). Underlaget från kommissionens expertgrupp för
säkerhet och mUjö (EK-A) om kämkraftens olycksrisker sammanfattas där på följande
sätt i kapitlet 5 "Kommissionens bedömningar och ställningstaganden"
(sid 189-190).

Vid kämkraftverk finns risker för haveri som leder tiU nedsmältning
av reaktorhärden, vilket kan leda till stora utsläpp av radioaktivitet. Detta fömtsätter
i aUmänhet liksom ifråga om en LNG-olycka, en kombination av en lång rad
olyckliga omständigheter

Reaktoranläggningar utförs med flera oberoende
säkerhetssystem så att man tar hänsyn tiU även sådana mycket ovanliga
händelseförlopp som inte kan uteslutas även om sannolikheten bedöms vara mycket
låg. Kommissionen har låtit utföra studier av riskema för olyckor och konsekvensema
av dessa avseende händelseförlopp på en mer osannolik nivå. Bedömningen av
dessa risker måste ske på grundval av teoretiska utredningar. De syftar bl.a. tiU
att finna metoder för att än mer begränsa riskema.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 48

De
utredningar som kommissionen har låtit utföra rör dels sannolikheten för en härdsmältningsolycka,
dels konsekvensema därav.

Vad
gäller sannolikheten för en olycka kan man sammanfattningsvis konstatera att de
olika utredningama kommit till ungefär likartade resultat som den s.k. Rasmussen-rapporten,
WASH-1400, som publicerats i en slutversion i USA år 1975.1 denna rapport beräknas
att en härdsmälta för de studerade typema av lättvattenreaktorer kan inträffa i
genomsnitt en gång på 20.0(K) reaktorär En sådan beräkning utesluter givetvis
inte att ett dylikt haveri kan inträffa när som helst. De hittillsvarande erfarenhetema
av drift med kommersieUa reaktorer är att ungefär 600 reaktorär uppnåtts utan
att någon härdsmälta inträffat.

Det
bör observeras att Rasmussen-utredningen uppskattar att sannolikheten för en
härdsmälta är lägre för kokarreaktorer än för tryckvattenreaktorer Rasmussen
räknar även med en lägre sannoIUchet för att en härdsmälta skaU inträffa i de
nyare reaktortypema jämfört med de tidigast byggda. Detta beror bl.a. på
utvecklingen mot aUt bättre säkerhetssystem.

Vid
en härdsmältning finns en stor risk för att såväl reaktortanken som inneslutningsbyggnaden
kommer att genombrytas och att ett stort utsläpp av radioakfivitet kommer att
ske. Dessa förlopp är emeUertid svåra att fömtsäga bl.a. därför att något
erfarenhetsunderlag inte föreligger

Även
beträffande konsekvenserna av en eventuell reaktorolycka råder stor osäkerhet. Konsekvensema
är beroende av en rad faktorer bl.a. anläggningens lokalisering, rådande värderleksförhåUanden,
befolkningsfördelning och frågan om befolkningen evakueras eUer inte m.m. När
det t.ex. gäUer meteorologin föreligger flera altemativa beräkningsmodeller
som ger skUda utslag beträffande väderlekens inverkan på spridningen av det
radioaktiva materialet.

Det
kan emeUertid konstateras att även vid ogynnsamt lokaliserade anläggningar är
de mest troliga konsekvensema för omgivningen av en härdsmälta begränsade. En
sådan olycka kan likväl medföra aUvarliga problem.

Vid
ett stort haveri i en anläggning lokaliserad nära ett storstadsområde och
mycket ogynnsamma omständigheter, t.ex. vindriktning mot befolkningscentra och
ogynnsamma meteorologiska spridningsför-håUanden, skulle människor kunna dödas eUer
skadas av radioaktiv strålning eUer riskera cancer långt efter olyckan. Vid ett
stort haveri skuUe vidare markområden, vars storlek beror på omständighetema,
kunna bli belagda med radioaktivitet, vilket skulle innebära vissa begränsningar
för områdets framtida användning. Ett omfattande och dyrbart saneringsarbete skuUe
bli nödvändigt.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 49

De svåra konsekvenser som en i och för sig ytterst
osannolik reaktor-olycka kan medföra under ogynnsamma omständigheter motiverar fördjupade
studier av vilka olika slags beredskapsåtgärder för evakuering, avskärmningar
och sanering av områden etc. som bör vidtas. Det är härvid viktigt att bedöma vUka
olUca tyj)er av haverier och kon-sekvensbUder som kan vara så pass sannolika
att det finns någon anledning att befara att de kan inträffa. Åtgärderna för
att förebygga sådana olyckor bör intensifieras i samband med att kunskapema förbättras.
Sannolikheten för olyckor är mindre i nya anläggningar genom deras förbättrade konstmktion.
Fortsatt utvecklingsarbete är lUcväl angeläget för att än mer förstärka
säkerheten. 1 detta arbete ingår även studier av insatser för att förbättra
säkerheten hos redan befintliga reaktorer. Konsekvensema av härdsmältningar kan
minskas genom att införa ytterligare barriärer mot utsläpp och genom förbättrad
beredskap.

Kormnissionens slutiiga stäUningstagande till kämkraftens
risker återfinns på sid 200 och följande i slutbetänkandet. Inledningsvis
diskuteras där riskema vid normaldrift, uranbrytning och bränsleframstäUning. Därefter
kommer kommissionen in på olycksriskerna:

Risken för en stor olycka - härdsmältning - och dess
effekter har studerats ingående. Metodiken i dessa undersökningar är i princip
uppbyggd analogt med kämkraftssäkerhetssystem, d.v.s. man söker utiö-na vad
som kan inträffa om extremt ogynnsamma omständigheter samverkar Det finns skUjaktliga
bedömningar av reaktorsäkerheten såväl inom kommissionens expertgrupp som i
andra studier.

Bedömningen av sannolikheten för en härdsmältning faller i
stort sett inom samma osäkerhetsintervaU i de gjorda utredningama. Konse-kvensstudiema
har däremot lett till mer skUjaktliga resultat, främst vad avser
markbeläggning.

SannoUkheten för en härdsmälta med de mycket aUvarliga
konsekvenser som kämkraftskritiska granskare räknat fram är utomordentligt liten.
Det bör också framhållas att säkerhetskraven successivt har skärpts och att
teknisk utveckling har skapat förbättrad säkerhet. Sannolikheten för en
härdsmälta i den typ av kokarreaktorer som nu byggs torde därför vara mindre än
i en tidigare generation.

Därefter berör kommissionen bl.a. avfallsproblemen innan
kommissionen ger sitt slutliga stäUningstagande:

"Den avgörande frågan som således måste besvaras är
om de risker som otvivelaktigt är förenade med kämkraften är godtagbara med hänsyn
till de altemativ som står tiU buds och verksamhetens sociala nytta. Kommissionens
svar på denna fråga är ja."

Detta var ett stäUningstagande av kommissionens majoritet.
En minoritet

4-Riksdagen 1979180. I sami Nr 75

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 . 50

av
ledamötema har anmält avvikande mening i reservationer och särskilda
yttranden. Dessa går i stark sammanfattning ut på att man anser att kämkraftens
risker i stort är redovisade på ett rättvisande sätt i sakunderlaget från
kommissionens expertgrupp för säkerhet och mUjö (EK-A) men att kommissionens n\ajoritet
på ett missvisande och ofuUständigt sätt beaktat detta sakunderlag vid sina
överväganden och slutliga stäUnings-taganden.

Till
det sakunderlag från energi- och mUjökommittén och EK-A som ovan redovisades i
sammanfattning viU reaktorsäkerhetsutredningen foga följande kommentarer:

Oron inför möjligheten av ett reaktorhaveri kan gäUa
antingen risken för den enskUda individen som bor nära ett kämkraftverk att
drabbas av skada eUer för tidig död, eUer de totala skadeverkningar en stor
olycka skuUe kunna förorsaka.

Risken för att den enskUda individen skaU drabbas
av sjukdom och för tidig död till följd av en reaktorolycka kan visas vara
mycket liten, jämfört med andra risker individen möter i vardagslivet. Detta
kan sägas oavsett de osäkerheter som vidlåder uppskattningarna av sannolikheten
för aUvarliga reaktorhaverier För att en given individ skaU drabbas krävs
nämligen - utöver ett inträffat haveri - även för den individen ofördelaktiga
väder- och vindförhåUanden samt att den erhåUna stråldosen verkligen leder tUl
en skada. Sannolikheten för detta kan uppskattas med större säkerhet än
sannolikheten för allvarliga reaktorhaverier

Den totala skadeverkan i form av akuta och sena
skador och dödsfaU kan ändå bli stor om utsläppet driver mot tätbebyggda
områden. Dessutom kan sannolikheten för väderförhåUanden som leder tiU
omfattande radioaktiv markbeläggning vara betydligt större än sannolikheten
för att utsläppta radioaktiva ämnen skaU träffa tätbefolkade områden. Från
exempelvis Barsebäck kan utsläpp av radioaktivt cesium leda till långvarig
markbeläggning av stads- eller jordbruksområden i Sverige eUer Danmark i de
flesta utsläppsriktningar. Ur samhäUets synpunkt kan det vara av intresse att
veta något om sannolikheten för ett större kämkrafthaveri under ett helt kämkraftprogram
om t.ex. 12x25 reaktorär, även om detta är av mindre intresse när det gäller
risken tUl enskUda individer. Man bör emellertid håUa i minnet att den tekniska
utvecklingen och vunna drifterfarenheter kan leda till säkerhetshöjande
åtgärder som minskar sannolikheten för haverier under programmets löptid.
Förebud till stora olyckor är avsevärt mer sannolika än den fuUbordade
katastrofen och bör leda tUl åtgärder som höjer säkerheten.

Till
redovisningen av energikommissionens bedömmnflroc/j ställningstaganden vUl vi
foga följande påpekande för att motivera vårt val av baslinje:

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 51

De
som grundat sin uppfattning om kärnkraftens risker på vad som sägs på sid
189-190 och 200-201 i energikommissionens slutbetänkande utan att tiänga in i
bakgrundsmaterialet har fått en otillräckligt nyanserad och delvis ofuUständig
bild av kämkraftens säkerhetsfrågor, framför aUt av osäkerheterna när det gäUer
att uppskatta sannolikheten för sådana reaktorhaverier som får omfattande
följdverkningar, t.ex. i form av radioaktiva markbeläggningar. Vi vill
understryka att detta inte innebär något StäUningstagande från vår sida tUl hur
energikommissionen utifrån det underlag som stod till dess förfogande vägde
samman riskema vid olika energislag i förhållande till nyttan. Sådana
överväganden faUer utanför vårt uppdrag.

Förändringar
i sakunderlaget efter energikommissionens bedömningar av svensk kämkraftsäkerhet.

Haveriet
vid TMl-2

Från
haveriet vid TMl-2 kan ett antal lärdomar dras. De enligt vår mening
viktigaste sammanfattas i det följande tillsammans med våra kommentarer
beträffande motsvarande förhåUanden i Sverige. Därvid har jämförelsen med
svenska förhållanden fått begränsas tiU sådana säkerhetsfrågor som har belysts
av haveriet vid TMl-2.

1. Härdhaveriet vid TMl-2 utvecklade sig inte tiU en
fullständig härdsmälta. 1 tidigare säkerhetsanalyser har man antagit att härdskadeför-lopp
som går så långt att härden helt eUer delvis rasar samman leder till en fuUständig
härdsmälta. Haveriet vid TMl-2 har visat att det i aUa faU inte är helt
omöjligt att kyla en svårt skadad och delvis samman-rasad härd. Hur stora
marginaler man har i förhållande till tidigare, mer pessimistiska antaganden i
exempelvis Rasmussenstudien är det ännu för tidigt att uttala sig om. Bättre
kunskaper i detta avseende har stor säkerhetsmässig betydelse. Kan man i större
utsträckning än man hittiUs antagit förhindra att omfattande härdhaverier
utvecklas till härdsmältor är det väsentligt mindre risk för att härdhaveriet
leder tiU omfattande radioaktiva utsläpp.

2. Reaktorinneslutningen förblev oskadad, trots
explosionsartade vätgasbränder. Utsläppen av radioaktiva ämnen var små och
begränsade tUl radioaktiva ädelgaser. Dessa läckte ut från hjälpsystem utanför inneslutningen.
SpedeUt bör noteras att sådana ämnen som skuUe ha kunnat förorsaka
markbeläggningar, exempelvis radioaktiv jod och cesium, effektivt kvarhöUs,
lösta i de stora vattenmängder som fanns inom byggnadema. De utsläpp som skedde
beräknas kunna medföra ett par extra cancerfaU.

3. Det fanns vid TMI påtagliga brister i utformningen
av stömingsin-struktioner och i operatöremas utbildning i att hantera stömingar
och tUlbud som avvek från de vanligaste förloppen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 52

Förhållandena i dessa avseenden torde på många punkter
inte vara bättre i Sverige än i USA. Simulatorträning av operatörer i hantering
av olika onormala tillbudsförlopp har exempelvis hittiUs hunnits med i relativt
begränsad omfattning.

4. Det fanns vid TMI påtagliga brister i utformningen av
instrumentering

och kontrollrum. Operatörerna mötte därför stora svårigheter när det

gällde att ställa rätt diagnos på förhållandena i reaktom och välja rätt

handlingsväg för att undvika ett aUvarligt haveri. Det kunskapsunder

lag som hade funnits tUlgängligt i tidigare rapporterade säkerhetsana

lyser av kritiska punkter i olika tUlbudsförlopp hade inte utnyttjats vid

utformningen av instmment och kontroUrum.

Förhållandena är i de anförda avseendena på många punkter
bättre i Sverige än i USA. Främst viU utredningen peka på bättre instrumentering
och överskådligare manöverrum vid svenska kämkraftverk, även om det fortfarande
finns brister i utformningen med avseende på samspelet människa-maskin. Den
svenska s.k. 30-minutersregeln har också framtvingat mer ingående analyser och automatisering
av åtgärder som behöver vidtagas vid olika tillbudsförlopp.

5.
Haveriet vid TMI-2
visade på påtagliga brister i säkerhetsarbetet när det gäUer återföring av
erfarenheter av driftstörningar och infräffade tillbud. Inte minst gäUer detta stömingar
som man tidigare inte uppfattat som säkerhetsrelaterade. Erfarenhetema hade
inte fått genomslag i tekniska förbättringar och utbildning av Operatörerna.
Om man i dessa avseenden bara ser tiU det formella samspelet meUan tillverkare,
krr»ftföretag och tUlsynsmyndighet finns det inga avgörande skiUnader mellan
USA och Sverige. Däremot finns det vissa tecken som tyder på att det
informella samspelet fungerat bättre i Sverige. Det sätt på vilket en del säkerhetshöjande
åtgärder initierats och genomförts talar härför.

6.
Händelseförloppet
vid TMI visar på betydelsen av en väl fungerande kvalitetskontroll på underhåUssidan.
FörhåUandena i Sverige i detta avseende diskuteras längre fram i detta kapitel
i anslutning till diskussionen av inträffade tiUbud.

Punkterna 1 och 2 ger inte anledning att frångå tidigare
säkerhetsbedömningar. Erfarenhetema betiäffande punkt 1 visar dock att
tidigare bedömningar kan ha varit för pessimistiska.

När det gäller punktema 3-6 är det uppenbart att man såväl
hos kraftföretag och reaktortUlverkare som hos tiUsynsmyndighetema levt med uppfattningen
att säkerhetsarbetet bedrivits mer tillfredsställande än vad haveriet vid TMI-2
uppenbarade.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 53

Teoretiska säkerhetsanalyser

Utredningen har inte funnit anledning att väsentligt
omvärdera resultaten av olika teoretiska säkerhetsanalyser, sådana de
redovisades och bedömdes i underlaget från EK-A. Den kritik, som i den s.k. Lewisrappor-ten
riktades mot Rasmussenstudien var i aUt väsentligt redan känd och redovisad i underlagsrapportema
tUl EK-A.

Den nyligen publicerade tyska Birkhoferstudien kommer fram
tiU ungefär samma resultat som Rasmussenstudien. De av EK-A diskuterade osäkerheterna
i uppskattningen av sannolUcheter för härdhaverier kvarstår i stort sett
oförändrade. Bl.a. vamade man för osäkerheter i uppskattning-ama av mänskligt
felhandlande. I de teoretiska säkerhetsanalysema saknar man idag metoder att
förutsäga när och hur en människa handlar i strid mot givna instruktioner,
eller hur han eUer hon handlar i avsaknad av instruktioner Händelseförloppet
vid TMl-2 belyser detta.

Inträffade tillbud i Sverige

Inträffade tiUbud vid svenska kämkraftverk fanns redovisade
i underlaget till EK-A. Inga av de tUlbud som senare intiäffat visar enligt kärnkraftinspektionen
(SKI) på tidigare ej uppmärksammade brister i de tekniska säkerhetssystemens
utformning utöver vad som aktualiserats av haveriet vid TMl-2.

Ett par tUlbud under 1979 pekar dock på tidigare ej
tillräckligt uppmärksammade brister i kvalitetssäkringsfunktionen på underhåUssidan
vid Ringhalsverket. Detta bekräftas av den studie som utredningen låtit Det Norske
Veritas utföra. I Veritas studie påpekas att bristerna också kan sammanhänga
med svagheter i SKI:s tiUsyn av kraftföretagens kvalitetssäkring på underhåUssidan.
Av tidsskäl har Veritas studie ej kunnat utsträckas till övriga kraftföretag.
Utredningen har därför ej underlag att uttala sig om förhållandena vid dessa.

Hittills genomförda säkerhetshöjande åtgärder icke
avgjorda säkerhetsfrågor SKI har liksom den amerikanska kärnkraftinspektionen
en lista på icke avgjorda säkerhetsfrågor SKl:s lista överensstämmer i stort
med den amerikanska. Utöver TMl-2-anknutna problem har inget nytt framkommit
som gett reaktorsäkerhetsutredningen anledning att komplettera eller ändra
innehållet i listan - åtminstone inte i riktning mot att säkerheten skulle ha
minskat.

SKI och kraftföretagen har redovisat en rad säkerhetshöjande
åtgärder som under senare tid vidtagits eUer är på gång vid befintliga
reaktorer. En del åtgärder som man i USA krävt till följd av haveriet vid TMl-2,
t.ex. lägesindUcering på avblåsningsventilema var redan införda på svenska reaktorer.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 54

Sammanfattande
bedömningar av svensk kämkraftsäkerhet

Den
centrala frågan i utredningsuppdraget är om det kommit fram nytt sakunderlag
som ger anledning att väsentligt omvärdera riskema förknippade med produktion
av elektrisk energi i svenska kämkraftblock.

Låt
oss då börja med ett konstaterande som vid första anblicken kan låta som en
motsägelse. Den verkliga säkerheten vid svenska kämkraftverk idag är sannolikt
högre än den var för ett och ett halvt år sedan, då EK-A lämnade det
sakunderlag som låg tiU grund för energikommissionens stäUningstaganden. De
tidigare inte tillräckligt uppmärksammade säker-hetsriskema som ledde tUl TMI-2-haveriet
är nu väl kända och avsevärt minskade genom olika säkerhetshöjande åtgärder
Flera andra säkerhetshöjande åtgärder har vidtagits de senaste åren på de
svenska kämkraftblock som är i drift. Inget tyder på att andra åtgärder
vidtagits som väsentligt försämrat säkerheten. Man måste därför göra den
bedömningen att den verkliga sannolUcheten för härdhaverier och härdsmältor har
minskat under det senaste året - hur stor eller liten denna verkliga sannolikhet
än är jämfört med resultaten av de teoretiska säkerhetsanalysema.

En
sådan bedömning som den här gjorda är inte unik för kämkraftindu-strin. Även på
t.ex. flygsidan har givetvis säkerheten ökat när en tidigare obeaktad risk
uppmärksammats och åtgärdats tiU följd av inträffade olyckor eller tillbud.

Ur
det underlag som lagts fram i detta betänkande kan vidare enligt vår mening
följande viktiga slutsatser dras:

Den
första slutsatsen är att det inte finns anledning att på vetenskaplig grund
väsentligt omvärdera den bild som gavs av energi- och mUjökommittén och
energikommissionens expertgrupp för säkerhet och mUjö (EK-A) ifråga om
sannolikheten för reaktorhaverier, därmed sammanhängande utsläpp av
radioaktiva ämnen och följdverkningarna av dessa (se sidan 36 ovan).

Haveriet
vid TMl-2 har visserligen visat på brister i tidigare säkerhetsanalyser,
framför aUt när det gäUer mänskligt felhandlande. A andra sidan visar
underlaget att särskUt de svenska kokarreaktorema är mindre känsliga för den
typ av felhandlande som gav upphov till TMl-2-haveriet, nämligen att operatörema
skapade sig en felaktig bild av reaktorhärdens kylning, bl.a. på grund av
brister i instrumentering och utbUdning. Erfarenhetema från TMl-2 visar också
att de radioaktiva utsläppen tUl omgivningen blev mycket begränsade i förhåUande
till de mycket svåra skadoma på reaktorhärden. På denna punkt bekräftas
säkerhetsanalysemas resultat. Utsläppen av radioaktiv jod blev t.o.m. mindre
än befarat.

Den
andra slutsatsen är att man - mot bakgrund av såväl haveriet vid TMI-2 som de
teoretiska säkerhetsanalysema - i det fortsatta säkerhetsarbetet måste utgå
ifrån att det faktiskt kan inträffa ett allvarligt härd-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 55

haveri
med omfattande frigörelse av radioaktiva ämnen från härden och åtföljande
påfrestningar på reaktorinneslutningen. "Det osannolUca har faktiskt infräffat
och kan inträffa igen". Denna insikt om kämkraftens risker måste få fuUt
genomslag i säkerhetsarbetet. Även om sannolUcheten för sådana händelser är
låg, och även om den verkliga säkerheten har förbättrats under det senaste
året, visar likväl TMl-2-haveriet och andra tiUbud att man såväl inom som utom kämkraftindustrin
uppenbarligen ansett att kvaliteten på vissa delar av säkerhetsarbetet varit
högre än vad som visat sig vara fallet. Den rad av olika åtgärder som faktiskt
vidtagits tiU följd avTMI-2-haveriet kan ses som en bekräftelse på denna
förändrade uppfattning. I praktiken innebär detta att inriktningen på
säkerhetsarbetet förändrats i många viktiga avseenden. Ändå står det klart att
det inträffade negativt påverkat trovärdigheten i en del aUtför långtgående
uttalanden om säkerheten som förekommit på sina håll.

De
nu redovisade slutsatserna ger vid en samlad bedömning enligt vår mening inte
anledning att väsenfiigt omvärdera den bUd som energi- och mUjökommittén och energUcommissionens
expertgrupp för säkerhet och mUjö (EK-A) tidigare gett av kämkraftens risker
Men både denna riskbUd och erfarenhetema av haveriet vid TMl-2 visar enligt vår
uppfattning att väsentligt högre krav måste ställas på säkerhetsarbetet i
samband med produktion av elektrisk energi i kämkraftverk. Detta gäUer både i
förhållande till hur det hittills bedrivits och i förhåUande till de relativt aUmänt
håUna förslag energikommissionen lade fram i denna fråga (SOU 1978:49, sid 190
och 202). Det gäUer också alla led, aUtifrån konstruktionen av reaktorerna och
deras säkerhetssystem, via tillsynsmyndighetemas verksamhet tUl det löpande, vardagliga
säkerhetsarbetet vid drift dch underhåU av kämkraftanläggningarna.

SärskUt
viktig är återföring av erfarenheter av driftstörningar och inträffade tUlbud
i syfte att förebygga olyckor Ökande satsningar på förebyggande åtgärder ger
dock tUl slut minskande utbyte. Härdhaverier kommer att kunna inträffa även i
framtiden. De konsekvenslindrande åtgärderna måste därför ägnas väsentligt ökad
uppmärksamhet.

Våra
överväganden och förslag när det gäUer säkerhetshöjande åtgärder och forskning utvecklas
närmare i kapitel 9 och 10. De viktigaste slutsat-sema och förslagen redovisas
i sammanfattning i följande avsnitt.

1.7 Säkerhetshöjande åtgärder och forskning

Utredningen
anser att den yttersta ambitionen för alla säkerhetsåtgärder bör vara att helt
undanröja riskema för omfattande förluster av liv eller egendom. Detta gäUer
även för åtgärder på befintUga kämkraftverk. Det

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 56

står visserligen klart att ingen nu känd åtgärd är tiUräcklig
för att helt och håUet nå detta syfte. Utredningen anser emeUertid att det
existerar åtgärder, tekniska och andra, som kan föra säkerhetsnivån avsevärt
närmare detta mål. Möjlighetema härtUl bör tiUvaratas.

Utredningen anser att säkerhetsbegreppet hittills i
praktiken fått en alltför snäv innebörd såväl i Sverige som utomlands. Vi
menar att den faktiska säkerheten bestäms inte bara av utformningen av härdnödkyl-system,
reservkraftförsörjningar och andra tekniska utrustningar, utan också av
faktorer som kraftproducentemas kompetens i säkerhetsfrågor, dessa frågors
genomslagskraft i respektive organisation och utbUdningen av personal av olika
kategorier.

Utredningen har kunnat konstatera att ett betydande arbete
i syfte att höja säkerheten redan pågår vid de svenska kraftföretagen, vid SKI
samt vid andra institutioner. Utredningen anser emeUertid att denna verksamhet
bör ytterligare breddas, förstärkas och systematiseras.

I fråga om rollfördelning och organisation anser
utredningen att en hög ambition för säkerhetsarbetet måste känneteckna all kämkraftverksamhet.
Det direkta säkerhetsansvaret bör lUcsom tidigare åvUa kraftföretagen, medan tUlsynsmyndighetemas
uppgift bör vara att granska säkerheten i stort. Mot denna bakgrund föreslår
utredningen

f Ijatt tillsynsmyndighetemas huvuduppgift inom detta
område, liksom tidigare, skall vara att ange mål för säkerhetsarbetet hos
kraftföretagen och granska deras organisation och arbetsformer för att uppnå
dessa mål samt noga följa verksamheten, aUt under en långtgående offentlig
insyn,

(2yatt SKI tillförs ökade resurser för konstruktions- och
utrustningsgranskning, för tillsyn av drift av kämkraftverk samt för systemanalys
och systemkontroll; på den operativa sidan är det därvid nödvändigt att SKI i
väsentligt ökad utsträckning följer upp utbUdning och träning av drift- och
underhållspersonal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

@

3}attSKI ges möjlighet att rekrytera personal med
erfarenhet från industrieUt säkerhetsarbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

®

4)att formerna för samverkan mellan SKI och SSI klarläggs,

(D:

5Jatt kraftföretagen inriktar policy, organisation och
arbetsformer på att tä[ fullo förverkliga den mycket höga säkerhetsambitionen,

6att reaktortUlverkamas säkerhetskompetens utnyttjas i fuU
utsträckning.

Beträffande konstruktion och utförande av kämkraftverk
konstaterar utredningen att viss oklarhet kan ha rått beträffande de formeUa
säkerhetskraven, specieUt vid tillkomsten av de första svenska
kärnkraftverken. Utredningen har funnit att krattindustrin visat förutseende
och initiativ.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 57

då det gäUt att successivt vidta säkerhetshöjande tekniska
åtgärder på befintliga verk. Dessa har i huvudsak varit inriktade på att
förebygga olyckor, medan åtgärder för att lindra konsekvenserna om en olycka
trots aUt inträffar ägnats mindre uppmärksamhet. Utredningen föreslår

\J7) att tiUsynsmyndighetemas principieUa krav i tekniskt
hänseende preciseras ytterligare,

(_8) att även probabilisfiska metoder för riskanalys
utnyttjas i säkerhets-granskningen,

\ att säkerhetsanalyser enligt dessa metoder efter hand
utförs för aUa de enskUda reaktoranläggningama,

(10) att tyngdpunkten i säkerhetsarbetet även
fortsättningsvis skaU vara

att förebygga haverier,

(11) att de konsekvenslindrande åtgärderna lUcväl
ägnas väsentligt ökad

uppmärksamhet.

Då
det specieUt gäUer konsekvenslindrande eller utsläppsbegränsande åtgärder konstaterar utredningen att
befintliga reaktorinneslutningar ger ett betydande skydd även mot omfattande
haverier. Risken för omfattande omgivningskonsekvenser kan dock minskas
ytterligare. Därför föreslås

(12) att ett principbeslut fattas att
vidta ytterligare utsläppsbc.änsande åtgärder,

(13) att dessa inriktas främst på att
ytterligare minska riskerna för utsläpp som kan leda till höga stråldoser genom
bl.a. omfattande radioaktiv markbeläggning,

(14) att ätgärdema vidtas i första hand
för de reaktorer som är förlagda i närheten av omfattande bebyggelse,

VI5) att en kompletterande säkerhetsgranskning omgående
genomförs beträffande riskema i samband med vätgasexplosioner i tryckvatten-reaktoremas
inneslutningar,

(16) att kompletterande säkerhetsåtgärder i detta
avseende vid behov

vidtas.

Ufredningen konstaterar att människa-maskin-frågor
tidigare varit ofullständigt beaktade. Utredningen anser att det är möjligt
att successivt vidta åtgärder för att minska riskema för och konsekvenserna av
mänskligt felhandlande. Ufredningen föreslår

(17) att människa-maskin-frågor ägnas ökad
uppmärksamhet i samband

med säkerhetshöjande åtgärder,

8) att särskUd vikt läggs vid att underlätta mänskligt
handlande i stresssituationer.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 58

(19)
att SKI ges resurser för att bearbeta och utveckla frågor om människa-maskin.

Personalens
rekrytering och utbildning är avgörande faktorer för kämkraftens säkerhet.
Utredningen anser att utbildningen i säkerhetsfrågor skall breddas tUl att
omfatta flera personalkategorier än driftpersonalen och att den skall
fördjupas. Speciellt föreslås

(20) att driftpersonalen får en fördjupad utbildning
rörande de gmndläggande fysikaliska och tekniska processerna i reaktorer,

(21) att driftstörningar och haverisituationer ges
större utrymme i utbildningen,

(2)
att underhåUspersonalen omfattas av säkerhetsutbildning,

(23) att kunskapsutbytet meUan säkerhetsspecialistema
främjas genom olika samarbetsarrangemang och genom samverkan méd de tekniska högskoloma
och Studsvik,

(24) att ett ökat inslag av gemensam utbUdning för olika
personalkategorier, exempelvis drift- och underhåUspersonal, eftersträvas,

(25) att SKr.s resurser för att följa kraftföretagens
utbildningsverksamhet förstärks.

Utredningen
konstaterar att kärnkraftverkens wormfl/dn/f är reglerad på ett lämpligt sätt i
säkerhetstekniska bestämmelser (STF). För den faktiska säkerheten är kvaliteten
i underhåll och provning av avgörande betydelse. Av stor vikt är också
kompetensen hos vissa centrala befattningshavare. Utredningen föreslår

(26) att en "generalklausul" intas i STF med
innebörd att kämkraftverk skaU bringas tiU säkert avstäUt tiUstånd vid
felsituationer under driften vilka inte täcks av instruktioner eUer inte kan
diagnostiseras omgående,

(27) att SKI formulerar krav i stort för kraftföretagens
kvalitetssäkrings-arbete och för uppföljning av genomförandet,

(28;
att SKLs resurser för ändamålet förstärks kvalitets- och kvantitets-mässigt,

(29) att kompetenskraven för skiftpersonalen preciseras,

(30) att ett system med namngivna, av
tillsynsmyndigheterna godkända föreståndare för säkerhetsarbetet övervägs,

(31)
att överlämningen meUan skift sker i striktare former än nu, på bas av
principkrav från tillsynsmyndigheten.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 59

Kraftföretagens haveriberedskap kan ställas inför höga
krav på snabba långtgående beslut. Detta gäller alldeles särskUt för tryckvattenreaktorerna.
Haveriplaneringen måste innefatta entydig ansvarsfördelning, snabb förstärkning
av personakesursema och övning av beredskapsorganisationen. Utredningen föreslår

(32) att inställelsetiden för vakthavande
ingenjörer avkortas tUl att med säkerhet inte överstiga 30 minuter (redan
genomfört i Barsebäck),

(33) att vakthavande ingenjör skall ha
tillräcklig kompetens för långtgående drifttekniska beslut,

(34) att beredskapsorganisationen inom
verken övas även beträffande förlopp med omfattande reaktorskador,

(35) att tillsynsmyndigheternas
befogenheter att ingripa i haverisituationer och deras beredskapsplanering för
sådana situationer granskas,

(36) att uppbyggnad av en teknisk
specialistgrupp för förstärkning av kraftverkets kompetens i haverisituationer
övervägs och att en kontaktman från kärnkraftverket stationeras vid berörd
länsstyrelse i samband med ett haveri.

En väl fungerande erfarenhetsåterföring från driften av
kärnkraftverken är mycket viktig för upprätthållande och vidareutveckling av
säkerheten. Nuvarande system för erfarenhetsåterföring är otUlräckligt.
Utredningen föreslår därför

\37) att en särskild ordning övervägs för utiedning och
analys av aUvarliga tillbud och driftstörningar av särskUt intresse från
säkerhetssynpunkt, och att frågan om den lämpligaste formen härför
aktualiseras genom SKl:s försorg,

(38) att ett förbättrat system i övrigt
för händelseuppföljning, felanalys och erfarenhetsåterföring byggs upp i
samverkan mellan kraftföretag, tillsynsmyndighet och tillverkare,

(39) att resurserna för kvalificerad
analys av rapporterade händelser beaktas särskilt,

(40) att resurser för probabilistisk riskanalys av Rasmussentyp
ingår,

(41) att internationellt utbyte av fördjupade analyser
stimuleras,

2) att offentlig insyn i verksamheten säkerställs.

Utredningen har översikfligt granskat det svenska
forskningsprogrammet för säkerhetshöjande åtgärder och dess anknytning tiU internationeU
verksamhet. Utredningen konstaterar att den nuvarande forskningen till stor del
berör tekniska frågor och föreslår bl.a.

(43) att forskning kring policy, rollfördelning och
organisation som säkerhetsfaktorer tas upp,

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 60

4)
att den mänskliga faktorn beaktas i väsenfiigt större utstiäckning, dels genom
inrättande av ytterligare professurer i teknisk psykologi vid de tekniska högskolorna,
dels genom utvidgning av SKI:s resurser inom området,

(45) att
en långsiktig forskning kring utsläppsbegränsande åtgärder

etableras,

(46) att
deltagandet i det intemationella forskningssamarbetet förstärks

och att särskilt den västtyska forskningen kring drift- och under

hållsfunktionen följs uppmärksamt,

(47) att
SKLs planeringsfunktion för forskning förstärks,

ft8)
att spridningen av både svenska och utländska forskningsresultat ägnas stor
uppmärksamhet.

Initiativ,
förberedelse och genomförande, eller bevakning i annan form av här föreslagna
åtgärder ankommer på statens kämkraftinspektion, SKI, ensam eller i samverkan
med andra parter Utredningen föreslår

(9)
att SKI utan dröjsmål upprättar en tids- och åtgärdsplan för av utredningen här
framlagda förslag.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 61

Bilaga
3

Sammanfattning me(i slutkommentar

Kapitel 1 Utredningens uppgifter

Konsekvensutredningen
har haft till uppgift att beskriva förändringar i samhället som kan uppstå vid
en avveckling av kärnkraften fram till är 1990.1 direktiven (se appendix 1)
framhålls att effekter på ekonomi, sysselsättning och miljö skall belysas,
liksom konsekvenser för kommuner som har kärnkraftverk.

Utredningen
har byggt sitt arbete pä resultat frän arbetsgrupper och särskilda utredningar.
Viktiga underlag harocksä varit energikommissionens betänkande och rapporter
liksom 1979 ärs energiproposition.

Kapiiel 2 Introduktion

För
att första hur begränsningar i tillgängen på el kan påverka samhällsutvecklingen
är det viktigt att ha kunskap om hela energisystemet och den roll som el spelar
i detta. Utvecklingen pä energiområdet innebär bl. a. att den slutliga
energianvändningen under perioden 1955-1978 har vuxit frän 180 TWh till 398 TWh.

Den
slutliga energianvändningen per capita har praktiskt taget fördubblats frän 1955till
1978.För närvarande förbrukas per person och ärca47 000kWh bränslen och el.

Elanvändningen
har under hela perioden ökat väsentligt kraftigare än BNP med en lendens till
ökad skillnad under senare år. Elanvändningen inom industrin har nära följt den
samtidiga förändringen av industrins produktionsvolym, dock med en tendens till
långsam stegring av elkonsumtionen per produktionsenhet. Åtgärder för att
minska elkonsumtionen i besparingssyfte speciellt under 1970-talet har
motverkats bl. a. av elkrävande insatser för att förbättra den inre och yttre
miljön vid arbetsplatserna.

Om
förslagen i 1979 års energiproposition fullföljs kommer el även under 1980-talet
att finnas till priser som är lägre än i mänga andra länder.

Vid
ett användande av de kärnkraftverk som är färdigbyggda eller under byggnad pä
det sätt som föreslås i 1979 års energiproposition kommer kärnkraften år 1990
att svara för omkring 40 procent av Sveriges elförsörjning. Vattenkraften
skulle svara för närmare 50 9*;. Resten produceras huvudsakligen i oljeeldade
kraftvärmeverk och inom industrins mottrycksanläggningar. El kan användas för
alt minska oljeberoendet säväl inom induslrin

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 62

som
inom uppvärmningssektorn. Omvänt kan el i viss utsträckning ersältas av andra
energislag.

En
avveckling av kärnkraften innebär att elproduktionen helt eller delvis skall
produceras pä annat sätt eller att el ersätls med andra energislag. Man kan
också begränsa elanvändningen genom reslriklioner eller minska elförbrukningen
genom att upphöra med verksamhet. Avvecklingen av kärnkraft får därmed en rad
effekter pä samhällsutvecklingen.

1
betänkandet redovisas konsekvenserna av de tvä alternativ för det svenska
energisystemets utveckling som vi fält i uppdrag alt utreda. De kan beskrivas
på följande sätt:

Referensalternativet

D
Enligt detla alternativ fullföljs den nuvarande planeringen, vilkel bl. a. innebär
att kärnkraften byggs ut lill 12 aggregat, som används under sin livslängd.

A
vveckhngsalternativet

D
Kärnkraften avvecklas inom en 10-årsperiod. Inga ylleriigare kärnkraftverk
laddas ulöver de 6 som nu är i drift.

Med
konsekvenser av en kärnkraftavveckling avses här skillnader mellan referensalternativet
och avvecklingsaliernativel.

Referensaliernalivet
utgär från en elanvändning år 1990 pä 125 TWh. Denna siffra är baserad pä
regeringens energiproposition våren 1979. För avvecklingsalternalivei diskuleras
elanvändningsniväerna 125 TWh, 105 TWh och 95 TWh.

125
TWh i avvecklingsalternaliv ger samma elanvändning som i referensalternativet.
Svärighelerna all ersätta kärnkraften fullt ut är emellertid sä stora atl detta
fall inte bedömls vara realistiskt. 105 TWh-nivän kan vara möjlig atl nä till
är 1990. Del förutsätter en snabb utbyggnad av kolkraftverk. Problem kan
uppkomma med an (ä fram dessa tillräckligt snabbt. Vi har därför granskat
konsekvenserna av en avveckling vid en väsenlligt lägre elanvändningsnivä, 95 TWh
är 1990. Denna nivä har förordats av dem som önskar en avveckling av
kärnkraften under 1980-talei. Det krävs dä en stark begränsning av
elanvändningens tillväxt. Den fär utgöra mindre än 1 TWh per år 1979-1990,
vilket kan jämföras med ca 3 TWh per är under perioden 1970-1978 dä den
ekonomiska utvecklingen var svag.

Kapitel 3 Elanvändning i referens- och
avvecklingsalternativ

Sverige
har en hög förbrukning av el. Slora delar av induslrin har baserat sin produktion
pä att elkraften har varil och är relativt billig. De största ulnytljarna är
järn- och stålindustrin och massa- och pappersindustrin - de svarar för cirka
hälften av industrins totala elbehov. Etl moliv för satsningen på kärnkraften
var all el skulle kunna erhållas till relativt sett lågt pris även efter det
att vattenkraften var ulbyggd. De bedömningar av den framtida

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 63

elanvändningen
som presenterats sedan 1960-talet och framåt har i regel byggl på denna förutsätlning.

Elanvändning
i referensallernativel

Materialet
frän 1978 ärs längtidsulredning och industriverkets uppgifter om åigäng av el
har, efler revideringar med hänsyn till del senaste årets händelser, legal lill
grund för vär bedömning av elkonsumtionens utveckling fram till är 2000 i ett
alternativ där kärnkraften byggs ut enligt de riktlinjer som angivits i 1979
års energiproposition.

De
genomgångar som konsekvensutredningen ulfört pekar mot att industrins
elanvändning år 1990 kan komma att ligga nägol lägre än vad som angavs i
energipropositionen. Etl skäl till detta är atl elanvändningen inom skogsindustrin
inte väntas öka lika snabbi som man lidigare bedömde. För är 1990 anias
elanvändningen inom induslrin bli 57 TWh.

Bedömningarna
av samfärdselseklorns elanvändning är desamma som i energipropositionen, dvs. 3
TWh är 1990.

För
övrigsektorn antas elanvändningen ligga högre än vad som angavs i energipropositionen.
1 första hand är det elvärme som svarar för atl värdena är högre. Bakgrunden lill
detta är atl om elproduktionen byggs ut enligt de riktlinjer som anges i
energipropositionen kommer el alt kunna tillhandahållas till relativt sell
låga priser. En ytteriigare ulbyggnad av elvärme ger ocksä besparingar av olja.
Elförbrukningen inom övrigseklorn skulle därmed bli 65 TWh år 1990.

Sammanlagl
skall elanvändningen är 1990 enligt referensprognosen bli 125 TWh.

Styrmedel

Referensalternativet
bygger pä atl om programmet med 12 kärnkrafisaggre-gat genomförs kan elanvändningsnivän
ligga vid 125 TWh är 1990. Det är enligl ulredningen inte möjligt all hinna med
atl bygga ut sä många kolkondenskraftverk som behövs för att i
avvecklingsalternativet nå denna elanvändningsnivä. Det blir därför nödvändigl
att i detta alternativ begränsa ökningen i elanvändningen.

I
kapitel 3 diskuleras olika slyrmedel för atl äsladkomma begränsningar. Därvid
görs en åtskillnad mellan

D prisei
som styrande instrument

D
stimulansåtgärder och information

D
förbud mot elanvändning

D
tillståndsprövning av elkrävande industri

D
ransoneringar för att begränsa elanvändningen

Alla
dessa medel kan bli akluella då ökningen i elanvändningen skall dämpas.

Elanvändningen
i awecklingsalternativei

En
avveckling av kärnkraften nödvändiggör atl elandelen i den toiala energianvändningen
åtminstone temporärt minskas. Avvecklingen bör dock

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 64

enligt
utredningens direktiv så längt möjligt genomföras sä atl långvariga elransoneringar
eller andra längtgäende ingrepp i elanvändningen kan undvikas. Utgångspunkten
är också atl landets oljeberoende skall minska och all den lotala
energianvändningen är lika i referens- och avvecklingsalternaliv.

En slulsats
i kapitel 3 är atl elanvändningsnivän 105 TWh inte kan näs med de prishöjningar
pä el som aklualiseras om normala prissäiiningsprinciper tillämpas. Antingen mäsle
dä skatter tillgripas för att ytteriigare höja konsumenternas pris eller också
måste olika restriktioner för användning av el tillgripas. I det förra fallet lillämpas
en knapphetsprissätining. Avsiklen med denna är bl. a. alt stimulera till
besparings!nsater. Om priset mäsle sättas mycket högt för att få jämvikt mellan
utbud och efterfrågan pä el kan detta få ogynnsamma effekter pä induslrin.
Andra begränsningsätgärder kan dä vara alt föredra.

Elefterfrågan
skulle kunna reduceras betydligt genom minskad användning av elvärme. Om
elvärme förbjuds i nyproducerade hus (med undanlag för fritidshus) skulle
elanvändningen år 1990 kunna reduceras med högsl 14 TWh i förhållande till referensallernativel.

En begränsad
elprishöjning bör slimulera till åtgärder för att begränsa elanvändningen. Bl.
a. blir investeringar i energil>esparande åtgärder mer lönsamma. Ylleriigare
statliga bidrag för investeringar utöver vad som ingär i energisparprogrammel
bör kunna övervägas. Sammanlagt räknas med att industrins elanvändning skulle
bli 4 TWh och övrigsektorns 2 TWh lägre än i referensalternativet. Elanvändningsnivän
105 TWh innebär dä att industrin skulle använda 53 TWh, samfärdsel 3 TWh och
övrigsektorn 49 TWh är 1990.

För
att nä elanvändningsnivån 95 TWh är del iroligl alt en kombinalion mäste
tillgripas av prishöjningar, förbud mol installation av elvärme, konvertering
av elvärme till andra bränslen samt bidrag till åtgärder som minskar elätgången.

Det
elpris som skulle tillämpas vid nivån 95 TWh torde bli avsevärt högre än
kostnaderna för att producera el. Man får tänka sig att denna skillnad mellan
pris och produktionskostnad tas ul som en statlig skalt.

Huvuddelen
av minskningen av elanvändningen i förhällande till 105-nivån torde sannolikt
åstadkommas genom att minska åtgången av el för uppvärmning. Av de 10 TWh som
skiljer nivåerna skulle en belydande del kunna las genom bätlre isolering av elvärmda
hus och ombyggnad av vissa av dessa hus lill uppvärmning med olja eller andra
bränslen. Antingen dä sä atl husen ansluts lill fjärrvärme eller att pannor
sätts in i varje hus. Om prishöjningar pä el driver fram åtgärder för atl
minska elanvändningen av annal slag inom övrigseklorn, minskar kravel pä att
reducera elvärmen. Övrigseklorn skulle med här gjorda antaganden få en
elanvändning år 1990 pä 42 TWh.

Även
om industrins elanvändning prioriteras genom extra beskattning av el för andra ändamäl
är del oundvikligt alt den ökade knappheten pä el fär sirukiureffekter i induslrin.
Det innebär att pä sikt kommer det en snabbare förskjuining frän elkrävande
industri lill t. ex. verkstadsindustri att äga rum jämfört med de andra
alternativen. Som närmare redovisas i bilaga 2 finns det en rad möjligheter till
besparingar som kan bli lönsamma om priset höjs lill

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 65

den
nivä som kan bli aktuelll i 95-fallet. Hil räknas varvtalsreglering av pumpar,
dimensionering av kablar efter energikriierier, effektivare belysning m.m.
Tillsammans med struktureffekierna antas denna lyp av åtgärder ge ca 3 TWh
lägre elanvändning i industrin än vid 105 nivån.Elanvändningsnivån 95 TWh
innebär med dessa antaganden alt industrin skulle fä 50 TWh, samfärdsel 3 TWh
och övrigseklorn 42 TWh.

Det
är osäkert om man faktiskt lyckas atl till rimliga kostnader nä elanvändningsnivån
95 TWh år 1990 genom att i första hand låla begränsningarna gälla hushålls-
och servicesektorn. Vi har därför ocksä studerat ett fall där en större del av
begränsningen åstadkoms inom industrin. 1 första hand utnyttjas då elpriserna
som styrmedel.

Kapitel 4 Beskrivning av energisystemet i referens- och avvecklingsalternativen

1
kapitel 4 lämnas en redogörelse för hur energisystemet skulle kunna byggas upp
i referens- och avvecklingsalternaliv med en elproduktion som svarar mot de elanvändningsniväer
som diskuleras i kapitel 3.

Energisystemet
i referensalternativet

Elenergisyslemel
karakteriseras av all fram till är 1990 elproduktionen byggs ul obetydligt
utöver kärnkraftblocken 11 och 12. Den totala elproduktionen skulle då ligga
vid 138 TWh, vilket efter avräkning för distribulionsföriuster ger en
elanvändning pä 125 TWh. Vattenkraften skulle svara för 65 TWh, kärnkraften för
58 TWh, industriellt mouryck 7 TWh, kraftvärme 6 TWh, oljekondens 1 TWh och
vindkraft 1 TWh.

Den
förutsatta ulbyggnaden av vindkraft innebär en idrifttagning av ett 2MW-aggregai
varje vecka fr, o .m. år 1987.

Tillskottet
i elproduktionen mellanår 1980 och är 1990 beslår till över 90 % av kärnkraft.
Mellan år 1990 och är 2 000 består tillskottet till 70 % av kraftvärme och
industriellt mouryck, medan vindkraft och kolkondens svarar för vardera 15 'A>.

Inom
industrin förutses en snabb ökning av kolanvändningen. Dessutom introduceras flis
som bränsle. Inom transportsektorn sker en stor satsning på melanol och etanol
som ersättning för bensin och dieselolja. Torv, flis och biomassa från jordbruk
används för att framställa metanol och etanol. Inom övrigsektorn sker
lokaluppvärmning med fjärrvärme och el i allt större utsträckning.
Oljeberoendet inom uppvärmningssektorn minskas genom att kol utnyttjas som
bränsle.

Energisystemet
i awecktingsallernativet

Om
man räknar med en maximalt forcerad satsning pä industriellt mottryck och
kraftvärmeverk och behåller de oljekondensverk i drift som antagils bli skrotade
i referensalternativet skulle det fordras en ulbyggnad av tretton stora kolkondensblock
pä 600 MW vardera för att helt kompensera kärnkraftsbortfallet. Nio anses vara
etl teoretiskt maximum bl. a. med hänsyn lill den tid

5-Riksdagen 1979180. I sami Nr 75

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 66

som
del tar atl fä tillstånd alt bygga en anläggning av detta slag.

Någon
fullständig kompensation för den planerade kärnkraften är därför inte praktiskt
och ekonomiskl möjlig.

Avvecklingen
antas genomföras pä sä sätl atl kärnkraftblocken tas ur drift successivt med elt
block per år frän 1985 till 1990.

För
att uppnå elanvändningsnivån 105 TWh mäsle dagens elproduktionssystem
tillföras produktion som lill 40 % består av kolkondens, lill knappl 40 96 av
industrins mottryck och kraftvärme och till drygt 20 % av oljekondens och
vattenkraft.

För
perioden 1990 till 2000 består tillskottet lill helt övervägande del av kolkondens.
Sammanlagt 14 kolkondensblock finns installerade år 2000. Möjlighelerna atl
hinna med utbyggnader av de erforderiiga 6 kolkraftverken till är 1990 är
begränsade.

I fallel
med 95 TWh antas ulbyggnaden av elproduklionssysiemet fram lill är 1990 lill 30
% bestä av kolkondens och till 40 % av industriellt mottryck och kraftvärme i
övrigt sker främst viss ökning av oljekondens. För perioden 1990-2000 består
tillskottet till övervägande del av kolkondens.

Fram
till år 1990 behöver 3 kolkondenskraftverk byggas och 9 lill år 2000.

I
kapitlet berörs ocksä skillnaderna i de direkta kostnaderna för energisystemet
i referens- och avvecklingsalternativen.

Kapitel 5 Konsekvenser för miljön

Användning
av såväl fossila bränslen som kärnbränslen och förnyelsebara energikällor
innebär någon form av miljöpåverkan. En avveckling av kärnkraften innebär
självklart atl, när denna är avslutad, de miljörisker som är förknippade med
det svenska kärnkraftprogrammet försvinner eller - vad gäller förvaring av
radioaktivt avfall - minskar I stället får vi risker och problem med
kolkraftverk och andra typer av avfall.

Vi
har beräknat mängden luftföroreningar av fast avfall i de båda alternativen. Siffrorna
för avvecklingsalternalivei är genomgående högre. Vi har belysl betydelser av
den större belastningen på miljön i avvecklingsalternativet genom att beskriva
problemen pä lokal, regional och global nivä.

Om
kämkraften avvecklas mäste kolanvändningen öka i snabb takt. Kol är det
miljöfarligaste fossila bränslet. Endast ur iransportsäkerhelssynpunkt har det
fördelar framför olja och gas. Hantering av kol medför buller och dammning, som
kan välla problem i den närmaste omgivningen. Liksom vid förbränning av olja
bildas svaveldioxid och nitrösa gaser, som kan ge hälsoeffekter och medför
försurning av mark och vatten. Kol innehåller tungmetaller och särskilt
kvicksilver och kadmium medför risker. Den snabba uppbyggnaden av kolkraftverk
som förulsätts i avvecklingsalternativ 105 TWh medför risk för att man väljer
lösningar som inle är tillräckligl genomtänkta eller utprovade under svenska
förhållanden.

Hur
Slora de negativa effekterna är av avvecklingsallernativets slörre utsläpp av
svaveldioxid, nitrösa gaser och kvicksilver, beror i slor ulsträckning pä
utvecklingen i de delar av Europa som påverkar försurningssitualionen i
Sverige. Den kalkningsverksamhet, som under alla omständigheter

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 67

synes
vara nödvändig under de närmaste två decennierna minskar i viss mån betydelsen
av skillnaderna i utsläpp mellan avvecklingsalternalivei och referensalternativet.
Den planerade kalkningsverksamheten minskar emellertid inte risken för
försurning av mark och grundvatten. För Sveriges internationella ansträngningar
att åstadkomma minskade utsläpp av försurande ämnen är det viktigi all
utsläppen i vårt land reduceras sä längt det är lekniskl möjligt och ekonomiskt
rimligt.

Kapitel 6 Kärnkraftavvecklingens konsekvenser för samhällsekonomin

Den
samhällsekonomiska innebörden av en kärnkraftavveckling kan sägas vara att man
avstår frän all använda ell av de tekniska alternativen för elkraftproduklion -
en kapitalintensiv teknik med relalivi låga bränslekosi-nader. Kärnkraftens
relativa fördel i form av låga rörliga kostnader accentueras ju mer prisena pä
olja och kol stiger i förhållande lill priserna på andra resurser. Stora
resurser har redan lagts ner på kapitalinvesteringar i kärnkraftverk. Den helt
dominerande delen av dessa kapitalresurser "förloras" vid en avveckling
- de kan inte ges nägon annan produktiv användning. I stället mäste
kärnkraftverken rivas och ersättas med helt nya produktionsanläggningar i den
män man inte i slällel begränsar elanvändningen med hjälp av olika styrmedel.

I
kapitel 3 och 4 beskrivs hur samhället kan agera för atl klara en
kärnkraftavveckling. Ell sätt är atl göra invesleringar i mindre energikrävande
teknik. Ett annat är att försöka behålla elproduktionsnivån genom alt bygga ut kolkondensverk
och andra anläggningar för elproduktion. Ell tredje är atl ersätta el med andra
bränslen.

Kärnkraftavvecklingen
och valel mellan olika sätt att "betala" den kommer på olika vägar
att påverka produktionens tillväxt och inriklning i hela ekonomin. En
bibehållen tillväxlmålsättning innebär bl. a. atl den andel av samhällets
resurser som gär lill produktiva investeringar i näringslivet bibehålls
oförändrad. Därmed kommer de nya energiinvesteringarna att inkräkta på utrymmet
för övrig resursförbrukning. Kostnaden för all producera el i de nya
anläggningarna blir dessulom med all sannolikhel högre än i de existerande kärnkraflsanläggningarna.
Detla bör påverka elpriset, och om elpriserna stiger snabbare än andra priser
kommer detla i sin lur alt påverka produktion och sysselsällning i olika
branscher. En del av denna påverkan går via konkurrenskraft och exportsammansältning.
Höjningen av elpriset påverkar ocksä valet av produktionsteknologi i alla
elanvändande sektorer i riktning mot energisnålare produktionsprocesser. Den
takt i vilken dessa kan införas i produktionen beror bl. a. pä
investeringsaktiviteten utanför energisektorn.

Viktiga
samhällsekonomiska effekter uppkommer ocksä via utrikeshandeln. En ökad import
av energirävaror (kol, olja) blir ofrånkomlig. Vid oförändrat bytesbalanskrav
ökar kravet på vär export i motsvarande grad. Om vi skall kunna öka exporten, mäsle
kostnadslägel inom svenskt näringsliv sänkas i förhållande till de utländska
konkurrenternas. För alt åstadkomma den ökade exporlen kommerdet atl krävas en
nedskrivning av kronans värde eller pä annat sätt återhållen
reallöneutveckling.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 68

Långsiktiga
forändringar i samhällsekonomin

Den
ekonomiska ulvecklingen enligt referensalternativet beskrivs i kapitel 3. Där
konstateras att bruttonationalproduktens ökningslakt förvänlas vara lägre under
perioden 1975-1990 än under den tidigare femtonärsperioden. Den privala
konsumtionen kommer att öka långsammare. Näringslivet måsle förändras sä all
exporten kan öka och balansen i utrikeshandeln återställas.

1 avvecklingsalternalivei
med elanvändningsnivån 105 TWh år 1990 sker en omfaltande ulbyggnad av
energisystemet med stora invesleringar bl. a. i kolkraftverk. Importen av kol
och andra bränslen får effekt pä betalningsbalansen. Samtidigt blir emellertid
importen av konsumtionsvaror lägre till följd av atl den privata konsumtionen mäste
reduceras för att finansiera invesleringarna.

Är
1990 skulle enligl beräkningarna utrymmet för privat konsumtion ligga drygt 8
miljarder kr lägre vid en avveckling (räknat i 1979 ärs priser) än i referensalternativet.
För är 2000 är motsvarande konsumtionsbortfall nägot mindre.

För atl
fä etl samlat mätt på "kostnaden" under hela tjugoårsperioden, mätt i
konsumiionsulrymme, har vi räknat om de årliga effekterna till etl nuvärde med
4 % realränta. Del pä detta sätt beräknade totalbeloppet är 70-75 miljarder
kronor.

I längsiktskalkylen
framkommer också mätt pä skillnaderna dä det gäller produktionens fördelning
mellan olika sektorer. Med den grova sektorindelning, som ulnylljals i längsiktskalkylen,
blir dock dessa sirukiureffekter mycket små i 105 TWh-fallet. Huvudorsaken till
detta är givetvis alt "anpassningsbördan" här till största delen
läggs på bostadssektorn (bl. a. via etl förbud mol installation av elvärme),
och att kravel pä begränsning av industrins elanvändning därigenom reducerats lill
4 TWh.

Dä
del gäller avvecklingsalternalivei med elanvändningsnivån 95 TWh behövs
kraftigt verkande styrmedel avseende såväl industrins som hushållens och
tjänstesektorernas elanvändning. Med hänsyn till den osäkerhet som rader om
olika styrmedels effekler har vi genomförl tvä olika kalkyler belräffande de
samhällsekonomiska konsekvenserna i delta avvecklingsalternaliv. Den försia av
dessa kalkyler (fall A) avser den fördelning av elanvändningen mellan olika
samhällssektorer, som redovisas i kapitel 3. Den innebär all industrins
elanvändning skall reduceras med 3 TWh, jämfört med 105 TWh-fallet.

Vår
andra kalkyl för 95-fallet (fall B) avser den situation som uppkommer, om de
styrmedel som gäller hushällens och tjänstesektorernas elanvändning visar sig
otillräckliga. En slörre del av anpassningen kan då behöva åsladkommas genom
prishöjningar på elkraft, vilka också påverkar industrin.

Den
sammanlagda minskningen i konsumiionsutrymmet (nuvärde) under hela tjugoärsperioden
blir ungefär densamma som vid elanvändningsnivån 105 TWh, dvs. 70-75 miljarder
kronor i jämförelse med referensalternativet. Del bör dock observeras att den
negativa effekten på ekonomins produktionsförmåga (bruttonationalprodukten)
vid periodens slut är större vid 95 TWh-nivän. Det betyder att den
kvarstående, negativa effekten efter

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 69

sekelskiftet
är större, och att den totala kostnaden för avvecklingen följaktligen blir
högre än vid 105 TWh-nivän. Det bör ocksä framhållas, atl det vid den lägre
nivån ställs större krav pä ändrad konsumlionsinriktning, och atl kalkylerna
för konsumlionsbortfall i fasta priser dä i viss män underskattar den negativa
inverkan pä hushällens konsumtionsstandard. Nägot försök alt beräkna vilken lyp
av kraftverk som kommer att byggas efler är 2000 har inte gjorts, däremot ingär
i den beräknade kostnaden pä 70-75 miljarder ocksä avskrivningsmedel som kan
utnyttjas för ersältningsinvesteringar.

Omställningen
på korl och medellång sikt

I de
långsiktiga kalkylerna förutsätts alt anpassningen av ekonomin i avvecklingsaltemativet
- som innebär ett kraftigt trendbrott när det gäller elätgängstalens utveckling
i olika samhällssektorer- kan åstadkommas utan att ekonomins stabilitet päverkas.
Det mäste emellertid understrykas, att risken för att den samhällsekonomiska
balansen rubbas under omställningsprocessen är stor.

I
kapitlet diskuteras nägra av de stabiliseringspoliliska problem som kan uppstä.
De gäller

a inflationsrisker

D oljeberoendet

o krav pä
den utlandskonkurrerande sektorn

o krav pä
arbetskraftens omställning

Sammantaget
medför en avveckling av kämkraften en skärpning av stabiliseringspolitiska
problem, som är svära att hantera redan i referensalternativet. Samtidigt har
diskussionen kring 1978 ärs långtidsutredning visat att flexibiliteten i den
svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv är relativt låg. Del är inte
möjligt att ge nägot sammanfattande, ekonomiskt mätt på de indirekta kostnader,
som en kärnkraftavveckling medförgenom sin inverkan pä möjlighetema att
upprätthälla samhällsekonomisk balans. Om man inte snabbt lyckas övervinna
anpassningsproblemen kan de visa sig utgöra en mer betydelsefull negativ effekt
av avvecklingen än de kostnader som framkommit i längsiktskalkylen.

En
politik som bygger pä regleringar och förbud -1, ex. förbud mot elvärme eller
tillståndsprövning för utbyggnad av elkrävande produktion -snarare än på
prisstyrning kan möjligen underiätta anpassningen i ett medellångt perspektiv.
Genom införande av pris- och lönekontrotl skulle exempelvis inflationsproblemen
kanske kunna lösas. Erfarenheten visar dock att en politik av detta slag kan
leda till stora problem på längre sikt. I en marknadshushållning av svensk typ,
kan ingrepp som sätter prismekanismen ur spel medföra betydande eniektivitetsföriuster.

Kapitel 7 Kämkraftavvecklingens regional- och sysselsättningspolitiska
konsekvenser

De förändringar i samhället som uppstår vid en kärnkraftavveckling
fördelar sig inte jämnt över landet. Minskningar i tillgängen på el får
regionala d-Riksdagen
1979180. 1 sami Nr 75

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 70

konsekvenser
för industrins sysselsättning. Etl energisystem utan kärnkraft fär delvis en
annan lokalisering än etl system med kärnkraft. För de kommuner som idag har
kärnkraftsaggregat uppstår emellertid också väsentliga förändringar. Problemen
för dessa kommuner diskuleras i kapitel 8.

Referensalternativet

Analyserna
av samhällsulvecklingen i referensalternativet visar atl det är nödvändigt atl
kraftigt öka exporten för alt skapa jäm vikt i bytesbalansen. För att klara
detta krävs en betydande förändring i näringslivet. Målsättningen om ökad sysselsällning
kräver ocksä förändringar inom näringslivet.

Enligl
referensalternativet bedöms sysselsättningen inom den offentliga sektorn öka,
liksom ocksä inom kemisk indusiri, jord- och stenindustri samt verkstadsindustri.
Den regionala fördelningen skulle innebära alt sysselsällningen skulle öka nägol
högre än riksgenomsnittet i Slockholmsregionen och Östra Mellansverige.

A
vvecklingsalternativet

Fallel
med elanvändningsnivän 105 TWh är 1990 skiljer sig frän den långsiktiga bilden
i referensallernativel främsl när det gäller sysselsättningen inom byggnadssektorn
och tjänstesektorerna. På grund av det tunga investeringsprogrammet inom
elsektorn i avvecklingsalternativet ökar sysselsättningen inom byggnadsverksamheten
under 1980-talets senare hälft. Tjänstesektoremas expansion bromsas därmed någol.
Den sysselsältningstopp som inträffar inom vissa industrigrenar kring 1990
enligt referensalternativet tenderar att förstärkas vid en kärnkraftavveckling
(verkstadsindustri, jord-och stenindustri).

De
regionala skillnaderna i förhällande till referensalternativet är marginella. Detla
beror pä att näringslivets sammansättning är likartad i de båda alternativen.
En viss omfördelning av sysselsättningsefterfrågan sker till förmän för de
mellansvenska länen. I enskilda orter kan emellertid svära sysselsättningsproblem
uppstä.

Den
mest påfallande skillnaden mellan de två kalkylerna för 95 TWh-nivän gäller
inverkan pä produktionsinriktningen i ekonomin, och dä särskilt på utvecklingen
för processindustrier med stor elanvändning.

Fram
till 1990 kan sysselsättningsutvecklingen i fall 95 A i storl selt bli densamma
som vid 105 TWh-nivän. Delta förutsätter dock all de stahiliseringspolitiska
problemen löses.

I
fallet 95 B mäste strukturomvandlingen gä betydligl snabbare än i referensalternativet.
Skogsbruk och trä-, massa- och pappersindustri skulle sammanlagl få 20000 färre
sysselsatta 1990. Ingen hänsyn har därvid lagils lill möjligheter alt öka
skogsråvaran som bränsle dä industrins efterfrågan minskar. Verksladsinduslrin
behöver öka ännu snabbare under 1980-talel än vad som förutses i referensalternativet.
Ökningen skulle bli minsl 120 000 jämfört med 100 000 i referensaltemativet.

Storstadsområdena
expanderar kraftigare fram till år 1990 i fallet 95 B än i 95 A. Stockholms,
Malmöhus och Göteborgs- och Bohus län skulle vinna över 10000 sysselsatta medan
norriandslänen föriorar över 8 000. De

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 71

regionala
obalanser som uppkommer redan i referensalternativet skulle därmed förstärkas ylleriigare.

Orsakerna
till att skogslänen förlorar andelar i avvecklingsalternativ 95 B är att de elintensiva
branscherna massa- och papperstillverkning och kemisk industri går kraftigt
tillbaka. Del drar ocksä med sig en nedgång för skogsbruket. Minskningen i
bassysselsättningen i respektive region påverkar även servicesektorernas
utveckling negativt.

En
särskild genomgång görs i kapitlet av de elintensiva branschernas utveckling.

Energisystemets
direkta regionala effekter

Sysselsättningen
i driften av energianläggningar har i flertalet län en likartad utveckling i
referens- och avvecklingsalternativ. Större skillnader uppstår endast i de län
som i referensaltemativet har kärnkraftverk och de som i avvecklingsalternaliv anlas
få kolkraftverk.

Kapitel 8 Konsekvenserna i de kommuner som har kärnkraftanläggningar

Kärnkraflanläggningar
finns på fyra plalser i Sverige. Ringhals uianför Varberg, Barsebäck nära
Malmö, Forsmark i Norra Uppland samt i Oskarshamn.

Nu
arbetar drygl 4 200 personer vid kärnkraftverken, 2 200 byggnadsarbetare och 2
000 driftpersonal. Hälften av driftpersonalen är ingenjörer och tekniker.

2
500 byggnadsarbetare kommer att arbela med att bygga färdigt de återstående
aggregaten under första hälften av 1980-lalet. När alla 12 aggregaten är i
drift sysselsätter de närmare 3 0(X) personer.

Om
kärnkraften avvecklas kommer antalet arbetstillfällen under första hälften av 1980-lalet
aU minska till 1 500-2 000. Under andra hälften av 1980-talet minskar de till 1
000-1 500. Många anslällda kommer redan under 1980-lalet atl mista sitt
nuvarande arbete.

De
flesta av de anställda bor i villa - drygt hälften är gifta, flertalet har bam.
Konsekvensema blir allvariigast i Forsmark där avvecklingen sker direkl eftersom
inget aggregat är i drift. Tiden för alt skaffa nya arl)elslillfällen blir korl
- det finns dessulom ont om alternativa arbeten där. I Ringhals, Oskarshamn och
Barsebäck är avvecklingstiden längre.

Om kämkraften
ersätls med kolkraftverk på samma orter kommer läget delvis bli ett annat. En kolkrafianläggning
i Forsmark skulle skapa ca 330 arl)etstillfällen för driftpersonal mot ca 400
nu. Jämfört med en utbyggnad av kärnkraften blir del dock en personalminskning
med ca 300 personer En svårighet är alt det är en tidsmässig "lucka"
pä fyra är mellan del atl kärnkraften avvecklas och till dess kolkraftverket
kan stä färdigt.

FörOskarshamn
innebären kol kraftutbyggnad atl sysselsättningen på lång sikt kommer att öka
jämfört med dagsläget medan det i förhällande till ett fullföljande av kämkraftsprogrammel
innebär en minskning med ca 300 personer.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 72

Om
ett kolkraftsaggregal läggs till Landskrona kan anställda vid Barsebäck fä
arbete där.

Om
kärnkraften avvecklas kommer företagens investeringar atl kunna utnyttjas
endast till en mindre del. Vidare kan förelagen bli tvungna alt slänga av
aggregat tidigare än planerat om personal som behövs fören säker drift slutar i
förtid.

För
kärnkraftsindustrin betyder en avveckling slora problem. ASEA-Aiom har just nu
ca 1150 anställda i Västerås, moderbolaget ASEA ca 100 och därtill kommer ca
200 inhyrda konsulter.

En slor
del av de anställda vid Stal-Laval Turbin AB i Finspång och Stal-Laval Apparat
AB i Linköping tillverkar utrustning till kärnkraftverken -i Finspång ca 600
och i Linköping ca 200. Turbiner behövs ocksä i t. ex. kolkraftverk.
Produktutveckling tar dock läng tid.

Under
en övergångsperiod mäste beredskapsarbete m. m. ordnas.

Omställningsproblemen
för individerna, kommunerna och kraftförelagen är sä omfattande alt arbetet med
atl lösa dessa frägor måste starta omgående efler ett avvecklingsbeslut.

Kapitel 9 Konsekvenser för enskilda hushåll

En
kärnkraflavveckling berör enskilda medborgare på olika sätt. Den negaliva
effekt på den privata konsumtionens utveckling som beskrivs i kapitel 6
fördelas inte lika mellan landets hushåll om inte särskilda ätgärder sätts in.
Vi harocksä i kapitel 7 pekal på att konsekvenserna blir olika i skilda regioner.

Kapitel
9 ägnas åt fördelningsfrågorna. Det inleds med en redogörelse för energi- och
elanvändningens fördelning mellan olika hushållsgrupper. Även om hushåll med
hög inkomst har en högre energikonsumtion än sädana med läg är skillnaderna
inte sä stora när det gäller den direkta energianvändningen, till vilka räknas
energi för uppvärmning, transporter m. m. När det gäller direkl elanvändning, i
vilken hushällsel och eluppvärmning ingår, är skillnadema mellan olika
inkomstgrupper ol)elydlig.

Slor
skillnad mellan inkomslgmpper finns del emellertid i den indirekta elanvändningen.
Dit räknas sådan el som älgätt för att producera de varor och tjänster som
köps. En höginkomstfamilj med bam förbmkar i det närmaste dubbelt sä mycket indirekl
el som en bamfamilj med läg inkomsl.

De
som bor i elvärmda småhus har den i särsklass högsla elanvändningen av alla
kategorier.

Även
i övrigl har småhusfamiljerna hög elkonsumtion. Det torde sammanhänga med atl smähusfamiljer
ofta har fiera bam och att båda makarna arbetar. Den höga elanvändningen är en
av fömtsättningama för att hushållsarbetet skall förenklas.

De
tvä nivåer i avvecklingsalternalivei som diskuleras i belänkandet har något
olika konsekvenser för enskilda hushåll.

Elanvändningsnivän
105 TWh är 1990 innebäratt hushållen främst känner av avvecklingen genom höjda
elpriser, förbud mot installation av elvärme och en sänkning av den privala
konsumtionen i jämförelse med referensalternativet.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 73

Prishöjningar
av den siorieksordning som är aktuell vid 105 nivån, här räknat till mellan 25
och 35 %. kan ge kostnadsstegringar för barnfamiljer som bor i elvärmda småhus
på omkring 2 0(X) kronor per är. I fierfamiljhus fär molsvarande familjer koslnadsstegringar
på 700 kronor.

Kostnaderna
blir ännu något högre för de barnfamiljer som flyttar in i småhus som i
referensalternativet skulle ha försetts med elvärme, men som i avvecklingsalternativet
värms med bränslen.

Elanvändningsnivän
95 TWh innebär slörre elprishöjningar och fler restriktioner för elanvändning
än vid 105 nivån. 1 fallel 95 A bär hushållen en relativt stor del av
reduktionen i elanvändningen, medan industrin lar en större del i 95 B. I
stället blir det i detta fall fler byten av yrke och bostadsort.

Sammanfattningsvis
kan konstaleras atl effekterna är ojämnt fördelade mellan olika grupper i
samhället. Speciella bidrag kan behöva sättas in för atl mildra effeklerna för
t. ex. barnfamiljer och pensionärer.

Slutkommentar

D
En avveckling av kärnkraften fram lill år 1990 kräver omfattande ålgärder för säväl
produktions- som användarsidan.

Vi
har i vårt arbele funnil att det inle är realistiskt atl räkna med all man är
1990 kan producera el för slörre konsumtion än ca 105 TWh. Vi har vidare kommil
fram lill alt den lägsta elanvändningsnivån som över huvud taget kan diskuteras
är 95 TWh är 1990.

D
Vi har diskuierat förutsättningarna för atl nå nivåerna och konsekvenserna för
ekonomi, sysselsättning, miljöoch försörjningstrygghet. Effekterna i enskilda
regioner och kommuner har tagits upp liksom konsekvenserna för enskilda
hushåll.

D
Det har inle varil vär uppgift all lämna ett konkret detaljförslag om hur avvecklingen
skall genomföras. Vär uppgifl i detta sammanhang är alt beskriva olika vägar
för en avveckling och alt diskutera deras konsekvenser och realism.

D
Vi har förutsatt atl vår utlandsskuld är 20(X) inte skall vara större i avvecklingsalternativet
än i referensalternativet. Vi har också utgått frän all målen om full sysselsältning
och ökning av antalet förvärvsarbetande skall ligga fasl, liksom målen om
prisstabilitet och försörjningstrygghel. Miljömålen är ocksä cenirala, varför
vi förulsall alten ökad kolanvändning mäste inrymma omfattande
miljöskyddsåtgärder.

D
Ett viktigt resultat är alt den samhällsekonomiska effekten blir av samma siorieksordning
vid de båda nivåerna i avvecklingsalternalivei. Totalt rör det sig om en
kostnad i form av bortfall i privat konsumtion pä 70-75 miljarder kronor för 20-årsperioden
fram till år 2000. Elanvändningsnivån 95 TWh ger dock i jämförelse med 105 TWh-nivän
större kvardröjande effekt med lägre produktionsförmåga och lägre tillväxt i
den privata konsumtionen efter år 2000. Vi har förutsatt att man lyckas med att
föra en stabiliseringspolitik som ger samhällsekonomisk balans. Om man misslyckas
med detta lillkommer koslnader ulöver de som här har angivits.

Även om den samhällsekonomiska kostnaden är av samma slorieksord-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 74

ning
vid de båda nivåerna är del myckel som skiljer dem ål.

D
Vid 105 TWh sker en förhållandevis stor satsning pä kolkraft. Ett viktigt
inslag är ocksä att elanvändningens expansion dämpas med hjälp av bl. a. förbud
mot nyinstallation av elvärme.

Bland
fördelarna med att bygga ut elproduktion till 105 TWh bör framhållas att
näringslivet inle behöver päverkas så kraftigt som vid 95 nivån.
Sysselsättningens sammansättning blir i slort sett densamma som i referensalternativet.
Kolkraftverk kan ocksä i viss utsträckning byggas i de gamla kärnkraflslägena,
vilket underiättar omställningen i de kommuner som i dag har
kärnkraftsanläggningar.

Bland
nackdelarna kan för 105 TWh nivån framhållas miljöproblemen. Det finns också
mänga osäkerhetsfaktorer, blir det t. ex. pä grund av kommunernas inställning
möjligt att bygga så mänga kolanläggningar, kommer kol att finnas tillgängligt
och vilket blir priset?

D
Vid 95 TWh mäste mer längtgäende ätgärder vidtas för att dämpa ökningen i
elanvändningen. El fär endasi i blygsam skala användas för uppvärmningsändamål.
Elpriserna blir relativt sett höga.

Bland
fördelarna med atl begränsa elanvändningen lill 95 TWh kan nämnas alt
miljöproblemen kan bli relativt sett mindre än vid 105 nivån. Riskerna för att
bygga fast sig vid ett energisystem som kan bli omodernt redan i början av
2000-talet blir mindre.

Bland
nackdelarna bör framhållas den stora osäkerhelen i möjligheterna att begränsa
ökningen i elanvändningen och all de medel som mäsle sättas in i flera fall är
oprövade. Speciellt gäller delta om längtgäende regleringar och
kontrollåtgärder och ev. ransoneringar mäste användas. Om man inte lyckas med
att begränsa ökningen i elanvändningen genom att ta bort elvärme och kraftigl
höja elpriset blir del troligen nödvändigl att slarkl begränsa elanvändningen
inom industrin. Delta kan ge upphov till svära sysselsättningsproblem.

Riskerna
för akuta elbristsiluationer på 1980-talet bör vidare framhållas liksom för de
sysselsättningsproblem som kan uppstä om kraftfulla åtgärder måste sättas in i
sädana bristsituationer.

D
Avsevärda svårigheter föreligger att bygga ut elproduktionen till sä myckel som
105 TWh är 1990, liksom atl begränsa elanvändningen till 95 TWh.

D
En slutsats av det förda resonemanget är atl en möjlig strategi om kärnkraften
avvecklas skulle kunna vara att man planerar för cn elproduktion på 105 TWh
samtidigt som man beslular om åtgärder för att söka begränsa användningen till
95 TWh. En del av riskerna för att landet skall komma i akuta bristsituationer
bör kunna elimineras med en sädan strategi.

Även
med denna strategi finns emellertid risker för att en jämvikt mellan utbud och
efterfrågan på el inte uppnäs. I ett sådant läge mäste ytteriigare åtgärder
sättas in t. ex. ransoneringar.

Allmänt
gäller ocksä om avvecklingsaltemativet att det innebär all våra möjligheter att
snabbt minska vårt oljeberoende försämras och alt vi blir mer känsliga för
störningar på den internationella oljemarknaden.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75

75 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Svensk
författningssamling

opaginerad Kontrollera mot PDF

Folkomröstningslag;

utfärdad
den 31 maj 1979. Enligt riksdagens beslut' föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller för folkomröstning som avses i 8
kap. 4 § regeringsformen.

2 § Central valmyndighet som avses i I kap. 2 §
vallagen (1972:620) är också central myndighet för folkomröstning.

3 § För folkomröstning är riket indelat i omröstningsdislrikt.
Del av kommun som vid val enligt vallagen (1972:620) bildar ell valdistrikt
utgör ett omröstningsdislrikt.

4 § För folkomröstnings genomförande svarar inom
varje kommun valnämnd som avses i 3 kap. vallagen (1972:620).

När
folkomröstning förrättas i samband med val till riksdagen tjänstgör de valförrättare
som har utsetts enligt 3 kap. 4 § vallagen också som om-röstningsförrältare.
Inför annan folkomröstning utser valnämnden för varje omröstningsdistrikt
minst fyra personer att vid omröstningen tjänstgöra som omröstningsförrättare i
distriktet. Vad som i 3 kap. vallagen föreskrivs om valförrättare tillämpas
beträffande särskilt utsedd omröstningsförrättare.

5 §
Rösträtt vid folkomröstning tillkommer den som är röstberättigad vid

val lill riksdagen.

Frågan
huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgörs på gmndval av en
före omröstningen upprättad röstlängd. Allmän och särskild röstlängd enligt 4
kap. vallagen (1972:620) länder till efterrättelse. Bestämmelsema i 4 kap. 6 §,
8 § tredje stycket, 9 och 18 §§ samma lag om talan mot beslut över anmärkning
mot röstlängd respektive talan mot beslut om rätlelse av röstlängd i samband
med besvär över val skall gälla även i fråga om besvär över folkomröstning.

När
omröstning äger rum, skall särskild röstlängd vara tillgänglig i om-röslningslokalen
för det distrikt som avses i 4 kap. 20 § vallagen.

SFS
1979:369

Utkom
från trycket den 14 juni 1979

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Prop.
1978/79:195, KU 39, rskr 359.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 76

SFS
1979:369 6 § När folkomröstning skall förrättas, skall, i
den mån centrala valmyn-

digheten
inle förordnar annat, för var och en som enligt gällande röstlängd är
röstberättigad vid omröstningen upprättas röstkort med uppgifter om den
röstberättigade. Röstkortet skall dessutom innehålla uppgifter om omröstningen
tiU ledning för den röstberättigade. För folkomröstning och val lill riksdagen
som äger rum samtidigt upprättas gemensamt röstkort. I fråga om röstkort
tillämpas i övrigt 7 kap. I § andra slycket samt 2 och 3 §§ vallagen
(1972:620).

Centrala
valmyndigheten bör på lämpligt sätt sprida kännedom bland allmänheten om tid
och sätt för röstning och om de bestämmelser i övrigt som gäUer för
folkomröstningen. Myndighelen bör vidare inför folkomröstning i gmndlagsfråga
på lämpligt sätt sprida kännedom biand allmänhelen om lydelsen av det förslag
som omröstningen avser.

7 §
Vid folkomröstningen fär användas endast röstsedlar som lillhanda

hålls av centrala valmyndigheten.

För
varje förslag som är föremål för omröstning framstäUs röstsedlar försedda med trycki
meningsyttring. Dessutom skall finnas blanka röstsedlar. Röstsedlar för en och
samma omröstning skall vara lika till storlek, färg och material.

8 §
Statsverket svarar för kostnaderna för framställning av det antal

röstsedlar som behövs.

I
lokal där omröstning äger rum skall de röstande ha tillgäng till

1. röstsedlar
för vaije förslag som är föremål för folkomröstning och

2. blanka
röstsedlar.

I
fråga om röstkuvert tillämpas bestämmelsema i 8 kap. 8 och 9 §§ vallagen
(1972:620) om valkuvert.

9 §
Ingen får rösta för mer än ett förslag i en omröstning. Den som inte

önskar rösta för något av förslagen får avlämna blank röstsedel.

10 §
Röstning sker på dagen för folkomröstningen i omröstningslokalen

för det omröstningsdislrikt där den röstande är upptagen i röstlängd. Röst

berättigad, som på grund av vistelse utom riket eller på annan ort inom ri

ket eller av annat skäl finner sig vara förhindrad att rösta på tid och plals

som nu sagts, får rösta på postanstalt inom riket, hos svensk utlandsmyn

dighet eller på svenskt fartyg i utrikes fart.

Om
flera omröstningar äger rum samtidigt, skall den som röstar på postanstalt,
hos utlandsmyndighet eller på fartyg vid ett och samma tillfälle utöva sin
rösträtt i samtliga omröstningar som han vill deltaga i. Om omröstning äger
rum i samband med val till riksdagen, skall röstande som nu har angivits, som
önskar delta både i omröstningen och i valet, avge sin röst i folkomröstningen
samtidigt som han röstar i valet.

1
fråga om röstningen och om den vidare behandlingen av röster som har avgivits
på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg tillämpas i övrigt 8-12
kap. vallagen (1972:620).

I
lokal där röstning äger mm skall finnas tillgängliga ett exemplar av denna
lag, av särskild lag för den ifrågavarande folkomröstningen, om sådan har
beslutats, och av vallagen. Såvitt gäller folkomröstning i grundlagsfrå-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 77

ga
skall däijämte finnas tillgänglig texten till del förslag som avses med SFS
1979:369

omröstningen.

11 §
Rösterna räknas preliminärt i omröstningslokal och hos valnämnd.

Därvid tillämpas bestämmelsema i 13 kap. vallagen (1972:620). Har om

röstning förrättats samtidigt med val till riksdagen, sker den preliminära

rösträkningen gemensamt för omröstningen och valet såvitt gäller åtgärder

som avses i 13 kap. 3-5 §§ nämnda lag.

Vid
räkningen ordnas röstsedlarna i grupper efter meningsyttring. Blanka
röstsedlar bildar en grupp. Antalet röstsedlar inom varje grupp räknas och
antalet antecknas i protokollet. Röstsedlarna läggs därefter gruppvis in i
särskilda omslag. På omslagen antecknas vilken grupp röstsedlar omslaget
innehåller och röstsedlarnas antal.

Vid
rösträkning hos valnämnd används en urna för varje omröstning och för varje
område som bildar en valkrets vid val av kommunfullmäktige.

12 §
Rösterna räknas slutligt av länsstyrelsen. Rösterna skall därvid re

dovisas särskilt för varje område som bildar en valkrets vid val av kom

munfullmäktige. Vid rösträkningen tillämpas 14 kap. 1 och 2 §§ samt 3 §

iredje stycket vallagen (1972:620).

13 §
Röstsedel är ogiltig om den

1. ej
är sådan som för omröstningen har tillhandahållits av centrala val

myndigheten eller

2. är
försedd med kännetecken som uppenbarligen har blivit anbragt på

röstsedeln med avsikt.

Finns
i ett röstkuvert två eller tre likalydande röstsedlar, skall endast en röstsedel
räknas. Finns i annat fall i etl röstkuvert mer än en röstsedel, är
röstsedlarna ogiltiga.

14 §
Sedan rösträkningen inom länsstyrelsen har verkställts, läggs röst

sedlarna in i särskilda omslag, de godkända för sig och de ogiltiga för sig.

Omslagen förseglas. Röstsedlarna förvaras minst ett år efter det att sam

manräkningsförrättningen har avslutats.

Förrättningen
avslutas genom att protokollet läses upp. Protokollet sänds genast till
centrala valmyndigheten.

15 § Centrala valmyndigheten sammanräknar för hela
riket de avgivna rösterna på grundval av protokollen från länsstyrelserna och
tillkännager folkomröstningens utgång genom kungörelse i Post- och Inrikes
tidningar. Därmed är folkomröstningen avslutad. De handlingar som rör
folkomröstningen läggs i säkert förvar och bevaras minst ett år efter det att
omröstningen har avslutats.

16 § Talan mot beslut, varigenom centrala
valmyndigheten har fastställt utgången av folkomröstning, förs hos valprövningsnämnden
genom besvär. Besvären prövas av valprövningsnämnden i den sammansättning
denna hade vid tiden för omröstningen. I fråga om sådan talan tillämpas i
övrigt bestämmelsema i 15 kap. 4 § andra och tredje styckena vallagen

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 78

SFS
1979:369 (1972:620) om besvär som avser riksdagen samt 5,6
och 9 §§ samma kapi-

tel.

Talan
får föras av den som enligt röstlängd var röstberättigad vid folkomröstningen
samt av den som enligt beslut av länsstyrelsen över anmärkning mot röstlängden
var utesluten från rösträtt.

17 §
Har i den verksamhet för förberedande och genomförande av folk

omröstning, för vilken myndighet svarar, förekommit avvikelse från före

skriven ordning eller har vid folkomröstningen förekommit sådant otillbör

ligt förfarande som avses i 17 kap. 8 § brottsbalken, skall valprövnings

nämnden, om det med fog kan antas att vad som har förekommit har in

verkat på utgången av omröstningen, vid prövning av Isesvär över omröst

ningen upphäva denna i den omfattning som behövs och förordna om ny

omröstning beträffande ett eller flera områden som bildar valkrets vid val

av kommunfullmäktige eller, om rättelse kan åstadkommas genom förnyad

rösträkning, uppdra åt centrala valmyndigheten att vidta sådan rättelse.

Förordnande om ny omröstning fär dock, såvitt gäller rådgivande folkom

röstning, meddelas endast om vad som förekommit kan ha lett till att resul

tatet av folkomröstningen har blivit missvisande med hänsyn till omröst

ningens ändamål.

Om
enligt bestämmelse i lag talan mot visst beslut inte får föras eller skall
föras i särskild ordning, får omständighet som avses med beslutet inte åberopas
vid besvär som avses i denna paragraf.

Att
bestämmelsema i 4 kap. 6 §, 8 § tredje styckel och 18 § första styckel
vallagen (1972:620) om talan i samband med besvär över val mot länsstyrelses
beslut över anmärkning mot röstlängd eller om rättelse av allmän röstlängd
skall lillämpas i fråga om besvär över folkomröstning följer av 5 § andra
stycket.

18 §
Inför rådgivande folkomröstning anges i särskild lag den fråga som

skall ställas till folket samt tidpunkten för omröstningen.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1980. På regeringens vägnar OLA ULLSTEN

SVEN
ROMANUS (Justitiedepartementet)

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 79

Bilaga
5 1979-11-14

Kommuniké

Företrädare
för riksdagspartierna har vid överläggningar nåll fram till följande.

Planeringen för
folkomröstningen i kärnkraftsfrågan bör ske med utgångspunkt från att den bör
äga mm den 23 mars 1980. Detta innebär att överläggningarna om
folkomröstningspropositionens innehåll måste ske i sådan tid att propositionen
kan föreläggas riksdagen före juluppehållet. Riksdagen skulle under sådana
förhållanden kunna fatta beslul i mitten av vecka 3 1980.

Planeringen
bör vidare ske med utgångspunkt från att invandrarna skall ha rösträtt vid
folkomröstningen. I denna fråga har dock moderata samlingspartiet hafl
avvikande mening och ansett att invandrare av principiella skäl inte bör ha
rösträtt.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:75 80

Bilaga
6

Avskrift

INDUSTRIDEPARTEMENTET BESLUT

Gemensamt
industri-, justitie-, budget- och

arbetsmarknadsärende 1979-11-15

Riksskatteverket
17194 SOLNA

Förberedande
åtgärder inför folkomröstningen i kärnkraftsfrågan

Enligt
en kommuniké från partiledaröverläggningarna i folkomröstningsfrågan den 21
maj 1979 (se NU 1978/79:60 bil. 2) har de fem riksdagspartiema förklarat att
de den dagen enats om en rådgivande folkomröstning rörande kärnkraftens roll i
den framtida energiförsörjningen.

Företrädare
för riksdagspartiema har vid överläggningar den 14 november 1979 nått fram
till bl. a. att planeringen för folkomröstningen i kämkraftsfrågan bör ske med
utgångspunkt från att den bör äga rum den 23 mars 1980 och från att även
utländska medborgare som har rösträtt vid kommunala val skall ha rösträtt vid
folkomröstningen. I den sistnämnda frågan har dock moderata samlingspartiet
förklarat sig ha avvikande mening.

Regeringen
uppdrar åt riksskatteverket atl vidta de förberedande åtgärder som behövs
inför en folkomröstning i kärnkraftsfrågan.

Riksskatteverket
skall därvid utgå från följande förutsättningar, nämligen

att
folkomröstningen skall äga mm den 23 mars 1980,

att
också utlänningar som har varit kyrkobokförda i riket den 1 november vart och
ett av åren 19761978 skall ha rösträtt vid folkomröstningen, under fömtsättning
att de senast den 23 mars 1980 har fyllt 18 år och inte är omyndigförklarade,

att
frågan humvida rösträtt för utlänning föreligger skall avgöras på grundval av
den allmänna röstlängd som upprättades år 1979,

samt
att röstning på fartyg får börja tidigast den 22 februari 1980.

Regeringen
uppdrar vidare åt riksskatteverket att förbereda särskild information av
valteknisk natur om folkomröstningen till utlänningar inom en kostnadsram av
1500000 kr. Informationen skall utformas i samråd med statens invandrarverk.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:75 81

Regeringen
medger att de kostnader som uppslår med anledning av förevarande uppdrag
förskottsvis belastar del i statsbudgeten för budgetåret 1979/80 under andra
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget G 4. Vissa kostnader i anledning av
allmänna val, varvid kostnaderna skall bokföras på särskilda konton. De
föreskrifter för anslagets disposition m.m. som meddelats i regleringsbrev för
budgetåret 1979/80 skall härvid tillämpas. Regeringen kommer senare att meddela
beslut om hur ifrågavarande kostnader slutligt skall bestridas.

På
regeringens vägnar Cari Axel Petri

Staffan
Laurén

Bestyrkes
i ijänsten

Carina
Östanbo

Avskrift
till

Justitiedepartementet
utrikesdepartementet budgetdepartementet/BA arbetsmarknadsdepartementet kommundepartementet
postverket

riksrevisionsverket
(3) statens invandrarverk länsstyrelsen i samtliga län (24)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

19 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (18)

18 kopplingar i 12 dokument.

  1. Bet. 2002/03:FIU24 Folkomröstning om införande av euron (prop.2002/03:46) om s. 14 i texten
  2. Prop. 2002/03:46 Folkomröstning om införande av euron s. 9 i texten
  3. SOU 2000:106 Medborgarskapskrav i svensk lagstiftning - del 1 s. 491 i texten
  4. Prop. 1993/94:245 Folkomröstning om EU-medlemskap i texten
  5. Prop. 1986/87:159 om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning s. 2 · s. 14 i texten

Visa alla 12

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. Sterzel, Parlamentarismen i författningen, 1999 s. 255 i texten