Sök i Ratio Lex

om vissa ändringar i arvs- och gåvobeskattningen av livförsäkringar. m.m.

167 sidor, varav 124 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 124 av 167 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1979/80:77, om vissa ändringar i arvs- och gåvobeskattningen av livförsäkringar. m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77

Regeringens proposition

1979/80:77

om
vissa ändringar i arvs- och gåvobeskattningen av livförsäkringar, m, m.;

beslutad
den 20 december 1979.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

INGEMAR
MUNDEBO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa ändringar i arvs- och gåvobeskattningen av
livförsäkringar. Ändringarna avser i första hand beskattningen av förmåns-tagares
rätt till pension och beskattningen av förvärv på grund av förordnande som
avser utländsk försäkring.

En
förmånstagares rätl lill pension på grund av en prival pensionsförsäkring som
är yngre än lio år kan f. n. Iräffas av arvs- och gåvoskatt. De utfallande
beloppen inkomstbeskattas också. Med hänsyn till den skärpning av
inkomstskattereglerna för pensionsförsäkringar som genomfördes år 1975 föreslås
i propositionen alt den nuvarande arvs- och gåvobeskattningen skall upphöra i
dessa fall.

Vidare
föreslås att uttryckliga bestämmelser införs om skattskyldighet för förvärv på
grund av förordnande som avser utländska försäkringar. Den skallelindring som
f. n. tillkommer förmånslagare till svensk försäkring skali enligt förslaget i
vissa fall kunna medges även vid förvärv på gmnd av utländsk försäkring.

I
propositionen föreslås också att den frihel från skyldighet atl betala
arvsskatt som f. n. tillkommmer svenska kyrkans centrala organ utsträcks till
att omfatta samtliga trossamfund som avses i 4 § religionsfrihetslagen
(1951:680). Skattefriheten skall enligl förslaget omfatta även församlingar och
sådana stiftelser och sammanslutningar som har anknytning till samfunden och
församlingarna.

De
nu nämnda förslagen avses träda i kraft den 1 juli 1980.

1
Riksdagen 1979180. 1 sami Nr 77

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt'

dels att 3, 12, 23, 28 9ch 32 §§, 37 § 2 mom., 38 och 59
§§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §2 Från skattskyldighet enligt denna lag äro befriade
slaten;

trossamfund som avses i 4 § andra stycket
religionsfrihetslagen (1951: 680), församling och kyrka, samarbetsorgan för
sådana juridiska personer samt stiftelse eller sammanslutning som är anknuten
till trossamfund eller församling och vars verksamhet kan anses utgöra ett
led i samfundets eller församlingens verksamhet; stiftelse eller
sammanslutning med huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller
annan myndighet stärka rikets försvar;

stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt
ändamål att främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller
att främja vård av behövande ålderstigna, %juka eller lytta, dock icke där
ändamålei är att sålunda tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter;

akademi och sådan stiftelse eller sammanslutning, sfcm har
till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller
forskning.

Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer icke
sammanslutning, som har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas
ekonomiska intressen, och ej heller ulländsk akademi, stiftelse eller
sammanslutning.

12 §3 Har någon i enlighet med lagen (1927:77) om
försäkringsavtal insatts såsom förmånslagare och erhåller han vid
försäkringstagarens död förfoganderätten över försäkringen eller, utan att
sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund av försäkringen, skall vad
förmånstagaren sålunda bekommer

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

2Senaste lydelse 1964:20 och 1974:857 (ingressen).

3 Senaste lydelse 1977:47.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 3

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

vid
beräknande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla
jämväl förvärv, som på grund av stadgandet i 104 § andra styckel nämnda lag
tillfaller dödsbodelägare, vilken är berättigad till laglott, med iakttagande
dock av vad beträffande fördelning av sådanl förvärv kan vara besläml i
skifteshandling, vilken jämlikl 16 § lägges till grund för lotternas
beräknande. Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånslagare,
föreligger icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som molsvarar det
belopp, varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvariålenskap,
makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas. Vidare skall

a)
där livförsäkring, som är
kapilalförsäkring men ej livränteförsäkring, lagits å försäkringstagarens eller
hans makes liv samt den rätt, som på grund av försäkringsavtalet tillkommit
endera av dem, jämlikt 116 § första styckel lagen om försäkringsavtal icke
kunnal lagas i mäl för någonderas gäld, eller

b)
där försäkring lagils för
olycksfall eller sjukdom,

vid
skallens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av
förmånslagare såsom skattefritt avräknas elt belopp som molsvarar sex gånger
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för november månad
året innan skattskyldigheten inträdde. Har på grund av förordnande av samma
person förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv, som jämlikl 37 § 2 mom.
är i beskattningshänseende likställt med gåva, må likväl å värdel av vad som
inom loppet av tio år lillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än etl belopp
som molsvarar sex gånger basbeloppel enligl lagen om allmän försäkring för
november månad året innan skattskyldighet inlrädde för det senaste förvärvet.

Vad
som på grund av insättningar av samma person i ränte- och
kapilalförsäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånslagare skall
denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som
om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på villkor att
premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i anslalten skett
eller enligt avtal mellan anstallen och försäkringstagaren skolat äga rum.

Skattskyldighet
enligt försia Skattskyldighet enligt första

stycket
äger ej rum för räll lill slyckel föreligger inte för rätt till pension som
ulgår på grund av pension som utgår på grund av pensionsförsäkring, därest
denna ta- pensionsförsäkring. Skallskyldighet gits i samband med tjänst eller
ock föreligger inte heller för rätl till premiebetalningen påbörjats eller
livränta som utgår på grund av annan genom engängsbetalning fullgjorts
försäkring än pensionsförsäkring i mer än tio år före dödsfallet. Skatt- den
mån vad som på grund av skyldighet äger ej heller rum för räu förordnande
av samma person till-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till
annan pension på grund av pen- fallit den berättigade inte överstiger
sionsförsäkring eller för rält lill liv- 2 500 kronor per år. ränta, som utgår
på gmnd av annan försäkring än pensionsförsäkring, i den mån vad som på grund
av förordnande av samma person tillfallit den berättigade icke överstiger en
årsränta av 10 000 kronor vid pensionsförsäkring och 2 500 kronor vid annan
livränteförsäkring.

Angående
vad som förstås med Angående vad som förstås med

kapitalförsäkring
och pensionsför- kapitalförsäkring och pensionsförsäkring sam/med
arf/örsäfcnng tag/ö säkring stadgas i anvisningarna till i samband med
tjänst sladgas'\anv'\s- 31 § kommunalskattelagen (1928: ningama till 31
§ kommunalskattela- 370). gen (1928:370).

Vad
i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om
förmånsta-gareförordnande i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke
föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på gmnd
av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild
arbetsgivare avtalad grupplivförsäkring eller pä grund av sådan förmån från
kommun, som avses i punkt 1 adertonde stycket av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen.

Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund av
förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvsskatt
behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom
testamente. Har försäkringen tagits för olycksfall eller sjukdom eller är
fråga om en sådan försäkring som - om den inte hade varit utländsk - skulle ha
uppfyllt de förutsättningar som anges i andra stycket a), tillämpas
bestämmelserna i det stycket. För rätt till pension på grund av en utländsk
försäkring som skall behandlas som pensionsförsäkring vid inkomsttaxeringen
föreligger inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv av livränta på grund av
utländsk

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

försäkring
tillämpas bestämmelserna i fjärde stycket andra meningen.

Med utländsk försäkring
förstås en försäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12
a §

Beskattning
enligt 12 § och 37 § 2 mom. sker oavsett om förmånstagaren har lämnat vederlag
för sitt förvärv. Har försäkringstagaren förbundit sig att låta förordnandet
stå vid makt och kan förmånstagaren visa att förbindelsen har lämnats enligt
ett särskilt avtal och mot ett i avtalet bestämt vederlag, skall dock
vederlaget avräknas från förvärvet

23
§* Vid uppskattning av lös egendom iakttages:

A. Tomträtt
eller vattenfallsrätl uppskattas, i den mån ej annat följer av

20 § tredje stycket, till vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid

upplåtelsen och den tid, som därför återstår, kan antagas hava betingat vid en

av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning.

B. Värdepapper,
som noteras på inländsk eller utländsk börs eller är

föremål för liknande notering, uppskattas till det noterade värdet eller, om

detta icke motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid försäljning under

normala förhållanden, till det pris som skulle ha kunnat påräknas vid en

sådan försäljning. Sådana värdepapper, som eljest omsättas på kapitalmark

naden eller vars värde icke skall beräknas med ledning av bestämmelserna i F

nedan, uppskattas enligt sist angivna grund.

C. Fordran
uppskattas till sitt kapitalbelopp jämte upplupen ränta å tid,

som avses i 21 §. Är fordringen ej förfallen och skall ränta därå ej beräknas

för tiden före förfallodagen, uppskattas fordringen till belopp, som utgör

dess värde vid nämnda tid enligt den vid denna lag fogade tabellen I.

Osäker
fordran uppskattas till belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös
fordran anses icke utgöra tillgång. Den omständigheten att

Senaste lydelse 1979:614.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

gäldenären är delägare i dödsboet föranleder icke
fordringens uppskattande enligt andra grunder än som eljest äro tillämpliga.

Medel, för vilka uppskov med inkomstbeskattning ålnjutes
enligt bestämmelserna om skogskonto, upphovsmannakonto eller investeringskonto
för skog, upptagas lill halva värdel. Har medel avsatts lill fond för särskilt
ändamål enligl föreskrift i lag eller annan författning och har avdrag vid
inkomstberäkningen medgivits för avsättningen, får halva det avsalta beloppet
upplagas som skuld.

D. För evärdlig lid utgående ränta, avkomsl eller annan
förmån uppskattas till tjugu gånger del belopp, vartill den senast för hell år
uppgått.

Nyttjanderätt eller rätl lill ränta, Nyttjanderätt eller rätl till ränta,

utgår
under viss tid eller någons livslid, uppskattas till sitt kapitalvärde. Är
rättigheten bestämd lill visst belopp eller eljesl till viss storlek,
beräknas kapitalvärdet efter del belopp rättigheten för helt år motsvarar
enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III. Där rättighet, som belaslar viss egendom,
ej ar på nyss angivet sätt beslämd, anses årliga värdel utgöra fem procent av
det penningvärde, vartill egendomen uppskattats, dock att, där rättighet
avser endast del av egendom eller dess årliga värde eljest icke kan bestämmas
enligt nyss angivna grund, detta uppskattas efter vad som prövas skäligt.

avkomsl eller annan förmån, som avkomsl eller annan
förmån, som

utgår under viss tid eller någons livslid, uppskattas till
silt kapitalvärde. Är rättigheten bestämd lill vissl belopp eller eljesl till
viss storlek, beräknas kapitalvärdet efler det belopp rättigheten för hell år
molsvarar enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III. Om livränta på
grund av försäkring skall utgå så länge någon är i livet, dock längst under
viss tid, eller skall börja utgå framdeles, beräknas värdet efter försäkringstekniska
grunder med iakttagande av föreskrifterna i denna paragraf. Där rättighet, som
belastar viss egendom, ej är på nyss angivel sätl beslämd, anses årliga värdel
ulgöra fem procent av det penningvärde, vartill egendomen uppskattats, dock
att, där rättighet avser endast del av egendom eller dess årliga värde eljest
icke kan beslämmas enligt nyss angivna grund, detta uppskattas efler vad som
prövas skäligt. Kapitalvärdet av rättighet, som icke är bestämd att ulgå under
någons livstid men ändock är av obeslämd varaklighel, uppskattas med ledning av
tabell III, såsom om den skolat ulgå för den berättigades livstid, dock högst
till tio gånger det värde, rättigheten för helt år motsvarar.

Är rättighet beroende av flera personers liv sålunda, atl
rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens
kapitalvärde efler

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 7

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

den
äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till den sist
avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

E. Värdet
av utländskt myntslag beräknas efter den köpkurs på checkar,

utställda i samma myntslag, som gällde vid tiden för skattskyldighetens

inträde. Finnes ej sådan kurs eller kan av annan anledning värdel icke

beräknas efler denna grund, beslämmer regeringen eller den myndighel

regeringen förordnar, hur beräkningen skall ske.

F. Annan
lös egendom än förul nämnts uppskattas till vad den kan anlagas

hava betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg

skedd försäljning.

Vid
värderingen av förvärvskälla som enligt kommunalskattelagen (1928:370) ingår i
inkomstlagen jordbruksfastighet eller rörelse tillämpas beslämmelserna i 4 §
och, med undanlag av femte styckel sisla meningen, punkt 2 av anvisningarna
lill 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskall.

28
§5

Till
klass I hänföras eflerievande make, barn, avkomling lill barn, make till barn
och eflerievande make till avlidet barn. Detla gäller även om barnet eller
avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt efter arvlåtaren.

Såsom
skattefritt avdragas från lott som tillkommer den avlidnes efterlevande make 30
000 kronor, från vad som tillkommer annan i klass I 15 000 kronor och från
lott, som beskattas enligl klass II eller klass III, 3 000
kronor. Har barn eller avkomling lill avlidet barn vid skallskyldighetens
inträde ej fyllt 18 år, avdragas ytteriigare 3 000 kronor för varje helt år
eller del därav, som då återstod lill dess sagda ålder uppnås.

Med
make jämslälles den som vid tiden för dödsfallet sammanlevde med den avlidne,
om de sammanlevande tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt ha eller
ha haft barn. Motsvarande gäller, i förhållande till den avlidnes barn,
beträffande den som sammanlevt med barnet. Styvbarns- och
fosterbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn avses barn,
som före fyllda 16 år stadigvarande vistals i den avlidnes hem och därvid
erhållit vård och foslran som egel barn.

Högre
avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som erhålles från
samme arvlålare eller leslator, även om det erhålles vid skilda tillfällen.

Till
klass II hänföres annan arvinge eller testamentstagare än
sådan som avses i klass I eller III.

Till
klass III hänföras

kyrka,
landsting, kommun eller landstingskommun, kommun eller

5
Senaste lydelse 1974:240 och 1974:857 (ingressen).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

annan
menighet ävensom hushåll- annan menighet ävensom hushåll

ningssällskap med stadgar som fasl- ningssällskap med stadgar som fast

ställts av regeringen eller myndighet ställts av regeringen eller myndighel

som regeringen bestämmer; som regeringen beslämmer;

stiftelse
med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska,
konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest
allmännyttiga ändamål;

stiftelse
med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv; registrerad
understödsförening;

sådan
sammanslutning, som, utan alt hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose
medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet
ändamål;

folketshusförening,
bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning, som har till främsla
syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal,

där
fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej ålnjutes jämlikt 3 §.

För
skattelotl, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass, gällande
för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för motlagaren
av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Från skattelotl medgives
icke avdrag enligt andra slycket.

Vad
som återstår, sedan avdrag enligt andra styckel gjorts, utgör skattepliktig
lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor. Om öretal
uppkommer vid beräkning av skalt, skall skallen jämnas nedåt till närmast hela
krontal.

Skatten beräknas enligt
följande skalor.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Skattepliktig
lott, kr.

- 25 000

25 000- 50 000

50 000- 75 000

75 000- 100 000

100 000- 150
000

150 000- 250
000

250 000- 350000

350 000- 500000

500 000-1 000 000

1
000 000-2 000
000

2
000 000-5 000
000 5 000 000-

Klass 1

Arvsskalt,
kr.

5
% inom skiktet

1250+10%
" "

3
750-1-15% " "

7
500+22% " "

13
000+28% " "

27
000+33 % " "

60
000+38% " '

98
000+44% " "

164
000+49% " "

409 000+53 % " "

939
000+58% " "

2
679 000+65 % " "

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Klass II

Skattepliktig
lott, kr.

Arvsskatt, kr.

-

10 000

8 % inom skiktet;

10 000-

20 000

800+16% " " ;

20 000-

30000

2 400+24% " " ;

30 000-

50000

4 800+32 % " " ;

50 000-

70 000

11200+40 % " " ;

70 000-

100 000

19 200+45 % " " ;

100 000-

150 000

32 700+50% " " ;

150 000-

200 000

57 700+56% " " ;

200 000-

500 000

85 700+61 % " " ;

500 000-1 000 000

268 700+67% " "

1 000
000-

603 700+72 % " " Klass III

Skatlephklig
lott, kr.

Arvsskatt, kr.

-

10 000

8 % inom skiktet;

10 000-

20 000

800+16% " " ;

20 000-

30 000

2 400+24% " " ;

30 000-

4 800+30 % " "

opaginerad Kontrollera mot PDF

b)
testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om
insättande av förmånslagare eller motsvarande förordnande som avser utländsk
försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, blivit genom
lagakraftvunnen dom

32 §« Har efler det beslut meddelats om faslslällande av
skatt a) kännedom erhållits om fömt icke känl testamente;

b) testamente eller förordnande jämlikt lagen om
försäkringsavtal om insättande av förmånslagare, vartill hänsyn tagits vid
skatteärendets prövning, blivil genom lagakraftvunnen dom hell eller delvis
förklarat ogillt;

helt eller delvis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivil bestämt
angående delningen av

egendom i dödsbo, där skallen fastställts med ledning av handling, som avses

i 15 eller 16 §;

d) belräffande bouppteckning yppats felaktighet, som
efler vad i 20 kap.

10 § ärvdabalken stadgas föranleder tillägg till eller rätlelse av bouppteck

ningen;

e) kännedom erhållits angående vid tiden för
skattskyldighetens inträde

föreliggande omständighet, som föranleder, att i deklaration uppgiven

' Senaste lydelse 1964:310.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas
annorledes än i deklarationen angivils;

f) kunskap vunnils om förhållande, som föranleder tillämpning
av 19 §;

g) klarhet vunnits om hur arvet

slutligen skall fördelas i sådana fall

som avses i 18 §;

och hade, om hänsyn tagits lill omständighet som nu avses,
för någon lott

skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknals, skall
efterbeskattning ske

med sålunda felande belopp.

37 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 mom. Skatt såsom för gåva utgår försäkringsavtal i annal
fall än i 12 § förmånslagare.

Vid beskattning, varom nu är fråga, skall vad i 12 §
andra-femte slyckena är stadgat äga motsvarande tillämpning. Därvid skall iakttagas
att vad i 12 § fjärde stycket sägs angående premiebetalning mer än tio år före
dödsfallet skall, där ej försäkringstagaren avlidit före den i 36 § stadgade
tiden för inträde av skattskyldighet, i stället gälla med avseende å
premiebetalning mer än tio år före skattskyldighetens inträde.

för vad som i enlighet med lagen om avses tillfaller någon
i egenskap av

Vid denna beskattning skall bestämmelserna i 12 §
andra-femte styckena tillämpas.

Som gåva beskattas även vad som i annat fall än i 12 § sjunde
stycket avses tillfaller någon på grund av förordnande som avser utländsk försäkring.
Därvid skall bestämmelserna i nämnda stycke tillämpas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

38 §«

Från gåvoskatt äro, förutom i 3 § omförmälda juridiska
personer, befriade:

kyrka, landsting, kommun eller landstingskommun, kommun
eller annan menighet ävensom hushåll- annan menighet ävensom hushåll-

7 Senaste lydelse 1958:562.

8 Senaste lydelse 1967:389 och 1974:857
(ingressen).

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningssällskap med stadgar som fast- ningssällskap med
stadgar som fast

ställts av regeringen eller myndighet ställts av regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer; som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa,
välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed
jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiflelse med huvudsakligt ändamål alt främja landets
näringsliv;

registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning,
som, utan alt hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas
ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivel ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan
liknande sammanslutning, som har till främsta syfte att anordna eller
tillhandahålla allmän samlingslokal.

Skattebefrielse enligl denna paragraf tillkommer endast
svensk juridisk person och äger icke rum, där givaren för sin livstid eller för
viss tid förbehållit sig nyttjanderätt lill eller rält lill ränta, avkomst eller
annan förmån av den bortgivna egendomen eller del därav.

59 §9 Har efler del beslul meddelals om faslslällande av
skall

a)
kännedom
erhållils om förut icke känt teslamenle;

b)
testamente
eller förordnande b) testamente, förordnande enligt
jämlikt lagen om försäkringsavtal lagen (1927:77) om försäkringsavtal om
insättande av förmånslagare, om insättande av förmånslagare e//er vartill
hänsyn tagits vid skatteären- motsvarande förordnande som avser dels prövning,
blivit genom laga- utländsk försäkring, vartill hänsyn kraftvunnen dom helt
eller delvis tagils vid skatteärendets prövning, förklarat
ogillt; blivil genom lagakraftvunnen dom

helt eller delvis förklarat ogillt;

c) genom
lagakraflvunnen dom eljesl blivit besläml angående delningen av

egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling, som avses

i 15 eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som
efter vad i 20 kap.

10 § ärvdabalken stadgas föranleder tillägg till eller rätlelse av bouppteck

ningen;

e) kännedom erhåUits angående vid tiden för
skattskyldighetens inlräde

föreliggande omständighet, som föranleder all i deklaration uppgiven

behållning eller egendom bort upplagas eller fördelas annorledes än i

deklarationen angivils;

9 Senaste lydelse 1964:310.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 12

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

f)
klarhet vunnits om hur arvet

slutligen skall
fördelas i sådana fall

som avses i 18 §;

och
hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon

skallskyldig haft alt gälda
mindre skatt än vad beräknals, skall honom påförd

skatt
nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan
om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och upptages av
den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut i skatteärendet.

Denna
lag träder i krafl den 1 juli 1980. Äldre bestämmelser skall dock alltjämt
tillämpas om skattskyldigheten har inträtt före nämnda dag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 13

2
Förslag till

Lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
föreskrivs alt punkt 1 av anvisningarna till 50 § kommunalskallelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Anvisningar

till
50 §

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1.'
Den skaltskyldiges skalteförmåga bedömes med hänsyn, å ena sidan, till hans
inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan anses hava behövt
tiil nödigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn
(existensminimum). Såvida icke särskilda förhållanden till annat föranleda
skall exisiensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under hela
beskattningsåret. Särskilda förhållanden varom nyss sagts få anses föreligga t.
ex. i det fall att en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller
upphört med sådant arbete, i följd varav inkomsten utslagen på hela året understigit
existensminimibeloppet; i sådana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn
till den tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om
bestämmande av existensminimum enligt de grunder som anges i det följande.

Existensminimum
i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp för
existensminimum. Normalbeloppen utgöra för ensamstående skatlskyldig nittiofem
(95) procent, för sammanlevande makar etthundrasextiofem (165) proceni och för
varje barn fyrtio (40) procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring för december månad året före det kalenderår som föregår
taxeringsåret. Normalbeloppen skola anses innefatta alla vanliga
levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och lägges till
normalbeloppen.

Normalbeloppen
för existensminimum äro i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst
huvudsakligen härflutit av förvärvskällan tjänst.

Vid
bestämning av avdrag för Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid
existens- nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av
minimum skall såsom inkomst av tjänst upptagas den skattskyldiges tjänst
upptagas den skattskyldiges bruttointäkter - inklusive de bi- bmttointäkter - inklusive
de biinkomster den skattskyldige må inkomster den skattskyldige må hava
åtnjutit - i förekommande fall hava åtnjutit - i förekommande fall

»Senaste
lydelse 1978:944.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens
förvärvande, för vilka den skatlskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t.
ex. a''gifler, som den skattskyldige eriagt för sådan pensionsförsäkring
eller sjuk-eller olycksfallsförsäkring, som tagils i samband med ijänsl,
eller avgifter, som den skallskyldige i samband med tjänsten eriagt för egen
eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller
kostnader för resor lill och från arbelet. Utgöres inkomslen av livränta,
varom i 32 § 2 mom. förmä-les, skall livräntan inräknas i inkomslen med
oreduceral belopp. Även sådan livränta lill följd av personskada som icke är
av skattepliktig natur skall inräknas i inkomsten. Vid bestämning av avdrag
för nedsatt skalteförmåga vid existensminimum skall hänsyn vidare tagas fill
om den skatlskyldige uppburit skattefri ersättning på grund av kollektiv
sjukförsäkring. Barnbidrag medräknas icke i inkomslen.

Föreslagen lydelse

minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens
förvärvande, för vilka den skattskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t.
ex. avgifler, som den skatlskyldige eriagt för sådan pensionsförsäkring
eller sjuk-eller olycksfallsförsäkring, som lagils i samband med tjänst,
eller avgifler, som den skatlskyldige i samband med Ijänsten eriagt för
egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller
kostnader för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom
i 32 § 2 mom. förmä-les, skall livräntan inräknas i inkomsten med
oreducerat belopp. Även sådan livränta lill följd av personskada som icke är av
skattepliktig natur skall inräknas i inkomsten. Vid
bestämning av avdragför nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall
hänsyn vidare tagas till om den skatlskyldige uppburit skattefri
ersättning på grund av sådan kollektiv sjukförsäkring som avses i 32 § 3
mom. tredje stycket. Barnbidrag medräknas icke i inkomsten. Fråga om avdrag i
andra fall för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum får bedömas med särskill
beaktande av att en riklig uppskattning verkställes av inkomstförhållandena,
speciellt med hänsyn till den omfattning, vari naturaförmåner må hava
åtnjutits, och dessa förmåners värde.

Har den
skallskyldige hafl lägre levnadskostnader än normalt skall den skattskyldiges
existensminimum anses hava i motsvarande mån understigit normalbeloppet, t. ex.
om en ogift skatlskyldig hafl gemensaml hushåll med anhöriga eller andra eller
om en skatlskyldig åinjutil särskild förmån i form av billiga livsförnödenheter
eller andra liknande förmåner. I regel torde anledning överhuvud icke föreligga
alt bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum åt s. k.
hemmasöner eller hemmadöttrar. Icke heller må avdrag medgivas, om den
skattskyldige ägt tillgångar; dock att härvid bortses från sedvanliga husgeråd,
möbler och kläder, arbetsredskap.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 15

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

mindre
bosladsfastighel av enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan må exisiensminimum
beräknas hava överstigit normalbeloppet, om den skatlskyldige hafl utgifter
för underhåll av make och barn, med vilka han icke levt tillsammans under
beskattningsåret. Exisiensminimum för den skattskyldige må jämväl i annat fall
bestämmas högre än normalbeloppel, om särskilda skäl därtill föranleda.

Har
den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala
skattemyndigheten åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den preliminära
skallen på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid prövning
av frågan om avdrag vid laxeringen för nedsatt skatteförmåga avvikelse icke ske
från det av förstnämnda myndighet fastställda existensminimibeloppet, såvida
icke nya omständigheter framkommit; såsom exempel å dylika omständigheter må
nämnas att den skatlskyldige äger lillgångar, varom den lokala
skattemyndigheten saknat kännedom, eller att den skaltskyldiges ekonomiska
slällning påtagligt förbättrats efler den lokala skaltemyndighetens beslut.

Har
den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom beräknade
existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av förhållande, varom i 50
§ 2 mom. tredje stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medgivas
med så stort belopp, alt den skatlskyldige icke påföres beskattningsbar
inkomsl. Har den skattskyldige rätt atl åtnjuta skattereduktion enligt 2 § 4
eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272), skall avdrag för nedsatt skalteförmåga
beräknas med beaktande härav.

Är
inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, all inkomslen minskad med
skallen därå uppgår lill exisiensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga
beviljas med så slorl belopp, atl slörre skatt icke kommer att utlagas än att
inkomsten, minskad med skatten, uppgår lill beloppet av existensminimum.

Nedsatt
arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i det fall att den skattskyldige på
grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller eljest av psykiska skäl har
svårl att förvärva normal arbetsinkomst.

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
kommit ut från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första
gången vid 1980 års taxering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 37 § 1 mom. taxeringslagen
(1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

37 § Nuvarande lydelse

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering och registrering
av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år
utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret
enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall

avse avse

opaginerad Kontrollera mot PDF

3.
Försäkringsanstalt och understödsförening.

Den som
från anstalten eller föreningen uppburit belopp, ej understigande 200 kronor
för hela året, på grund av försäkring av den arl alt skatteplikt för beloppel
föreligger, dock alt om livränta utgivits till följd av personskada eller om
ersättning utgått på grund av kollektiv sjukförsäkring, uppgift skall lämnas
även om belopp som icke är av skattepliktig natur och som för hela året
överstiger 200 kronor.

Utgivet
belopp. Har till följd av personskada utgivits skattepliktigt engångsbelopp
skall särskilt anmärkas om skattepliktigt engångsbelopp utgivits lidigare på
grund av samma skada. Om så är fallet skall angivas beloppets storlek och
utbetalningsåret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering och registrering
av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år
utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret
enligt följande uppställning.

' Lagen omtryckt 1971:394. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1974:773. 2 Senaste lydelse 1979:1000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77

Uppgiftsskyldig

17

Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall

avse avse

opaginerad Kontrollera mot PDF

3.
Försäkringsanstalt och understödsförening.

Den som
från anslalten eller föreningen uppburit belopp, ej understigande 200 kronor
för hela året, på grund av försäkring av den art att skatteplikt för beloppel
föreligger, dock atl om livränta utgivits till följd av personskada eller om
ersättning utgått på grund av .ådan kollektiv sjukförsäkring som avses i 32 §
3 mom. tredje stycket kommunalskattelagen (1928:370), uppgift skall lämnas
även om belopp som icke är av skattepliktig natur och som för hela årel
översliger 200 kronor.

Utgivet
belopp. Har till följd av personskada utgivits skattepliktigt engångsbelopp
skall särskilt anmärkas om skattepliktigt engångsbelopp utgivits lidigare på
grund av samma skada. Om så är fallel skall angivas beloppels storlek och
utbelalningsårel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen
enligl uppgift på den har kommil ul från trycket i Svensk författningssamling,
och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning för 1980
års taxering.

2 Riksdagen 1979180. 1 sami Nr 77

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 18

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-12-20

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren,
Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson,
Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om vissa ändringar i arvs- och gåvobeskattningen
av livförsäkringar, m .m.

1 Inledning

Livförsäkringsskattekommittén (Fi 1971:07), LSK, lade i
sitt slutbetänkande (Ds B 1977:4) Kapilalförsäkring m.m. fram flera förslag om
ändringar i försäkringsbeskattningen. Vissa förslag avsåg arvs- och
gåvobeskallningen av livförsäkringar. Andra gällde inkomst- och
förmögenhetsbeskattning av kapitalförsäkringar, avdragsrätt vid
inkomsttaxeringen för egenföretagares premier för gruppsjukförsäkring samt den
skattemässiga behandlingen av avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) och
trygghetsförsäkring vid yrkesskada (TFY).

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgetis av
Göta hovrätt, kammarrätlen i Göteborg, Stockholms tingsrätt, domstolsverket,
riksförsäkringsverket, försäkringsinspektionen, kammarkollegiet,
riksskatteverket (RSV), länsslyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus,
Göieborgs och Bohus samt Västernorrlands län, försäkringsrältskommitlén (Ju
1974:09), Arbelsmarknadens försäkrings AB, Centralorganisationen SACO/SR,
Familjeföretagens förening, Folksam, Föreningen auktoriserade revisorer,
Försäkringsanställdas förbund, Försäkringstjänslemannaförbun-del, Kooperativa
förbundel, Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet,
Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Skånes handelskammare, Stockholms
handelskammare, Svensk industriförening. Svenska arbetsgivareföreningen.
Svenska bankföreningen, Svenska företagares riksförbund. Svenska
försäkringsbolags riksförbund, Svenska handelskammarförbundet. Svenska
kommunförbundet. Svenska revisorsamfundet. Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges advokaisamfund, Sveriges grossislförbund.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 19

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges
industriförbund, Sveriges köpmannaförbund. Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges jordägareförbund samt Svenska försäkringsmäklares och försäkringskonsulters
förening.

Stockholms handelskammare, Svenska arbeisgivareföreningen.
Svenska bankföreningen, Svenska handelskammarförbundet, Sveriges grossistförbund,
Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund åberopar utlåtande av
Näringslivets skattedelegation, som i fråga om förslagen angående arvs- och
gåvobeskattningen ansluter sig till Svenska försäkringsbolags riksförbunds
yttrande. Kooperativa förbundet instämmer i Folksams yttrande. LRF hänvisar
till utlåtande av Lantbrukarnas skatiedelegation.

Jag avser att i det följande ta upp vissa av kommitténs
förslag beträffande arvs- och gåvobeskattningen av livförsäkringar, främst
beskattningen av förmånstagares förvärv av livränta och behandlingen av
utländska försäkringar. De delar av belänkandet som avser beskattning enligt
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL, bör fogas lill prolokollet i
delta ärende som bilaga 1. En sammanställning av remissyllrandena över dessa
delar av belänkandet bör fogas till protokollet som bilaga 2. Belänkandet
innehåller redogörelser för innehållet i nuvarande regler.

Jag har funnit det lämpligt att i detta sammanhang la upp
två ylterligare frågor på arvs- och gåvobeskaltningens område. Den ena gäller
arvsskatle-frihet för fria trossamfund m.fl. Ett förslag i den frågan lades
fram i prop. 1978/79:160. Riksdagen avslog propositionen men förutsatte att ett
nytt förslag skulle föreläggas riksdagen innevarande höst (SkU 1978/79:55, rskr
1978/79:334). Jag lägger i del följande fram elt överarbetat förslag lill
arvskattefrihet för trossamfunden och vissa andra religiösa sammanslutningar
och organ. Den andra frågan gäller AGL:s bestämmelser om efterbeskattning och
återvinning. På framslällning av kammarkollegiel kommer jag alt föreslå en
komplettering av dessa bestämmelser.

Som jag inledningsvis nämnde innehåller LSK:s belänkande
också förslag om bl. a. inkomsl- och förmögenhetsbeskattning av
kapitalförsäkringar. Förslagen berör endast kapitalförsäkringar som har
belånats för högre belopp än tre basbelopp. Beträffande sådana försäkringar
föreslår LSK i princip alt viss procent av lånebeloppet, allernalivl
försäkringens lekniska återköpsvärde, årligen skall tas upp som skallepliklig
inkomsl för försäkringens ägare och alt samma belopp skall behandlas som
skattepliktig tillgång vid försäkringsägarens förmögenhetsbeskattning. Vid
remissbehandlingen har det visat sig alt meningarna om hur
kapitalförsäkringarna skall behandlas är delade. Många remissinstanser
motsätter sig LSK:s förslag. Andra ställer sig positiva till tanken på en
förmögenhetsbeskattning och individuell inkomstbeskattning av
kapitalförsäkringar. Bland dem finns dock olika uppfallningar om hur
beskaltningen tekniskt bör genomföras. En vanlig uppfattning är att nya regler
inte bör begränsas till belånade försäkringar.

För egen del vill jag inle bestrida alt det i och för sig
kan anföras skäl för en

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 20

ändring
av nuvarande principer för inkomst- och förmögenhetsbeskattning av
kapitalförsäkringar. LSK:s betänkande och de synpunkler som har framkommil vid
remissbehandlingen belyser dock svårigheterna att göra avgränsningar som är
materiellt lillfredsslällande och samtidigt tekniskt hanterbara. Gemensaml för
LSK:s förslag och de allernaliv som föreslagils av remissinslanserna är vidare
alt de skulle försämra möjlighelerna för det långsiktiga försäkringssparandel.
Från samhällsekonomisk synpunkt är del önskvärl att detta sparande
upprätthålls. Till detla kan läggas en annan synpunkl. De större
kapitalförsäkringar som berörs av LSK:s förslag har ofta som funktion att ge
dödsfallsskydd och underlätta generationsskiften inom familjeföretagen. En
löpande inkomst- och förmögenhetsbeskattning av det slag som LSK har föreslagit
skulle leda lill påfrestningar för många av de berörda företagen, eftersom
beskattningen ofta skulle göra det nödvändigt för
försäkringstagarna-företagsägarna all öka löneuttagen för alt finansiera de nya
skatterna. En sådan effekt molverkar direkt syftel med de nya regler för
kapitalbeskattning av småföretag som infördes hösien 1977.

Av
nu angivna skäl har jag kommil till slutsatsen all LSK:s förslag om inkomsl-
och förmögenhetsbeskattning av kapitalförsäkringar inte bör läggas till grund
för lagstiftning.

I
LSK:s betänkande diskuterades fyra olika alternativ för behandlingen av AGS.
Förra året genomfördes lagstiftning enligt det minst ingripande av dessa
alternafiv. Del har emellertid visat sig atl reglerna har blivil oklara i ell
avseende. Jag avser därför alt nu föreslå ett förtydligande av reglerna om den
skattemässiga behandlingen av kollektiv sjukförsäkring. I övrigt kommer jag
inte atl ta upp LSK:s förslag på inkomstbeskattningens område.

2
Arvs- och gåvobeskattning av livförsäkringar 2.1 Inledande synpunkter

Den
svenska arvsskatten beräknas i princip på det förmögenhelstillskoll (den arvs-
eller testamentslott) som arvingar och testamentstagare får i samband med ett
dödsfall. Gåvoskatten avses på motsvarande sätl Iräffa det
förmögenhetslillskott som en gåva medför.

I
AGL finns utförliga regler om hur de skatleplikfiga lotterna skall beräknas.
Till grund för den lotlläggning som görs i skatteärendet ligger de
civilrättsliga reglerna om makars egendomsförhållanden, arv och testamente samt
de rättigheter som uppkommer på grund av försäkringsavtal. Dessa regler finns
främsl i giftermålsbalken (GB), ärvdabalken (ÄB) och lagen (1927:77) om
försäkringsavtal (FAL).

Enligl
GB:s bestämmelser om makars egendom har vardera maken rätl att vid äktenskapels
upplösning - eller vid boskillnad - få ut hälften av makarnas sammanlagda
giftorättsgods. Vid arvsbeskattningen gäller enligt 15 § AGL alt eflerievande
makes giftorällsandel är fri från arvsskatt. Endast i

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 21

undantagsfall läggs dock en verklig bodelning till grund
för beskattningen: I stället görs vid si atteberäkningen en s. k. schematisk
bodelning. Vid denna beaktas förekomsten av äktenskapsförord. Däremol tas inte
hänsyn lill vederlagsanspråk m. m. som enligt GB:s regler kan leda till en
annan fördelning av giflorättsgodset än den nämnda hälflendelningen.

De lotter som enligl civilrältsliga regler tillfaller
arvingar och testamentstagare är i princip skattepliktiga. I likhet med vad
som gäller när efterlevande makes giftorättsandel skall beslämmas är
huvudregeln alt lotlläggningen inle baseras på något verkligt arvskifte ulan
görs i form av elt s. k. schematiskt skifte. Vid detta beaktas i princip bara
den legala arvsordningen och föreskrifter i testamente. Detla innebär alt t.
ex. en bröstarvinges laglotts-anspråk bara beaklas om arvingen särskilt yrkar
del och all man i princip inte heller tar hänsyn till arvsförskott o. d.

Avgörande för behandlingen av en livförsäkring är om
förmånslagare har insatts eller ej. Saknas förmånslagarförordnande ingår försäkringen
i boel och behandlas enligl de regler som jag nyss har nämnt. Har förmånslagare
däremot insatts ingår enligt 104 § första slycket FAL försäkringen inte i boet.
För att skydda den eflerievande makens giftorätt och bröstarvingarnas räll lill
laglott finns emellertid en specialregel i 104 § andra stycket FAL. Om ett
förmånslagarförordnande kan ålerkallas behandlas nämligen försäkringen i dessa
avseenden som om den hade ingått i boel och tillagts förmånstagaren genom
testamente. Della kan påverka fördelningen av egendomen och kan även leda lill
alt förmånstagarförordnandet får jämkas.

1 12 § AGL finns bestämmelser om arvsbeskattning av
förmånstagarför-värv. Som nyss nämnls anses förvärvet i civilrättsligt
hänseende inle ingå i kvariåtenskapen. Vid arvsheskattningen lillämpas en annan
princip. Om en förmånslagare vid försäkringstagarens död får förfoganderätten
över försäkringen eller en utbetalning på grund av den, skall förvärvet vid
beräkning av arvsskatt anses som arvfallen egendom. Grunden för beskattningen
är här, liksom i övrigt vid arvs- och gåvobeskallningen, del
förmögenhetslillskott som förmånstagaren får. Vid beräkningen av detla lar man
därför i princip hänsyn till de civilrältsliga regler som kan inverka på
omfattningen av förvärvet. Bestämmelserna i 104 § andra styckel FAL om jämkning
i vissa fall är således lillämpliga. Om en eflerievande make är förmånslagare,
skall den andel av förvärvet som motsvarar giftorätten undantas från
beskattning. Vidare gäller enligt 12 § AGL alt förmånstagarförvärv behandlas
gynnsammare än många andra förvärv i skattehänseende. Vissa typer av förvärv
är helt befriade från skall. Vid andra förvärv medges grundavdrag, som kan
uppgå lill belydande belopp. Dessa avdrag har införls av sociala skäl och för
alt uppmuntra försäkringssparandel.

Om en förmånslagare får förfoganderätten över en
försäkring eller utbetalning på grund av den i annal fall än i samband med
försäkringstagarens död, beskattas förvärvet enligt 37 § 2 mom. AGL som gåva.
Bestämmelserna i 12 § AGL om arvsbeskatlning av förmånstagarförvärv

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 22

skall tillämpas även vid gåvobeskallningen.

LSK har inte ansett det ingå i sitt uppdrag att företa en
principiell översyn av försäkringars inverkan på arvs- och gåvobeskattningen.
De förslag som kommittén lägger fram har till syfte främst att anpassa AGL:s
bestämmelser lill ändringar på inkomstbeskattningens område och att undanröja
vissa oklarheter i nuvarande regler.

Som nämnts i inledningen avser jag atl i del följande
behandla LSK:s förslag angående beskaltningen av förmånstagares förvärv av
livränta och behandlingen av utländska försäkringar. Först kommer jag dock att
ta upp en fråga som har samband med den principiella grunden för beskattningen
av förmånstagarförvärv, nämligen frågan i vilken mån man skall beakta all
förmånstagaren kan ha lämnat ekonomiskt vederlag för förordnandet. De nu nämnda
frågorna behandlas i avsnitten 4.3.1, 4.3.5 och 4.3.2 i betänkandel. Jag skall
också la upp en fråga om förlydligande av värderingsreglerna i 23 § AGL
(avsnitt 4.4 i betänkandel).

Flertalel av LSK:s förslag gäller skatterättsliga frågor
som har nära samband med de civilrältsliga reglerna. Kommittén föreslår även
direkta ändringar i den civilrättsliga lagstiftningen. Några förslag gäller
sålunda jämkningsreglerna i 104 § andra slycket FAL och behandlingen av den
ökning i giftorällsandel och laglott som jämkningsreglerna kan medföra (avsnill
4.2.1 och 4.2.2 i belänkandel). Vidare föreslås en komplettering av
bestämmelserna i 12 § AGL om beräkning av efterlevande makes skattefria förvärv
(avsnitt 4.3.4) saml bestämmelser som klargör i vilka fall det är tillåtet att
vid brisl i boel avräkna boets skulder från värdel av elt förmånstagarförvärv
(avsnitt 4.3.3). LSK har ansett atl dessa förslag i huvudsak har karaklär av
förtydligande eller innebär kodifiering av praxis. Härutöver har LSK lagt fram
förslag lill nya regler som innebär att en efterlevande makes rält lill pension
på grund av egen frivillig pensionsförsäkring i fortsättningen skall undantas
från beskattning (avsnitt 4.2.3).

Många remissinsianser har i princip ställt sig positiva
lill de nu berörda förslagen. Andra har dock ansett all det inle är lämpligl
alt nu ändra den civilrältsliga lagstiftningen eller de skatterältsliga
bestämmelser som har samband med denna. 1 stället bör man enligt dessa
remissinstanser först avvakta resultatet av försäkringsrätlskommilténs (Ju
1974:09) och familjclagssakkunnigas (Ju 1970:52) arbele. Erinringar i sak har
också riktats mot förslagen, främst såvitt avser de föreslagna ändringarna i
104 § andra stycket FAL saml beslämmelserna om en efterlevande makes egen
pensionsförsäkring och avräkning av skulder från värdet av
förmånstagarförvärv.

För egen del vill jag underslryka atl LSK:s genomgång av
dessa frågor har stort värde i sig. Kommittén har pekat på flera områden där
det kan vara moliverat att överväga materiella ändringar i nuvarande regler.
Ändå anser jag att man tills vidare bör avslå från dessa ändringar. Som
påpekats vid remissbehandlingen pågår eii omfaltande översyn av de familje- och
försäkringsrätlsliga reglerna. Översynen omfattar bl. a. FAL:s regler om

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 23

förmånstagarförordnandenas civilrättsliga verkningar
såvitt gäller giftorätt och laglott samt förhållandet till borgenärerna. Jag
vill också erinra om att det ingår i försäkringsrattskommittéiis uppdrag att
överväga de frågor om arvs- och gåvobeskattning som har samband med
förmånstagarförordnan-dena. Man bör enligt min mening inte föregripa resultatet
av detta arbete genom atl nu ändra de civilrättsliga regler som direkt berörs
av utredningsarbetet eller de skatterättsliga regler som är avhängiga av hur
den civilrättsliga lagsliftningen utformas. Av delta följer att jag ;.ite anser
det lämpligt att nu överväga de föreslagna ändringarna i 104 § FAL eller att gå
in på de frågor som rör efterlevande makes rält lill egen frivillig pensionsförsäkring
och möjligheterna all avräkna dödsboets skulder från värdet av elt
förmånstagarförvärv. Vidare anser jag att man med hänsyn till det pågående
utredningsarbetet f. n. bör avslå också från de ändringar som enligl LSK främst
har karaktären av förtydliganden eller som innebär kodifiering av praxis. Jag
vill med detta inte bestrida all det finns elt påtagligt behov av information
om den rätta tolkningen och tillämpningen av de mycket komplicerade reglerna om
livförsäkringars inverkan på arvs- och gåvobeskallningen. Tills vidare bör
dock delta behov tillgodoses på annat sätt än genom lagstiftning.

LSK:s betänkande innehåller slutligen också ett förslag
som gäller belånade försäkringar. Enligl LSK förekommer missbruk i den formen
alt belånade försäkringar utnyttjas för atl erhålla de socialt motiverade
grundavdrag som medges enligt 12 § AGL. För att hindra detta föreslår LSK alt
skulder för vilka en försäkring utgör säkerhet i princip inte skall vara
avdragsgilla vid beräkning av behållningen i försäkringstagarens eller hans
makes bo. Förslagel har godtagits av många remissinsianser men har avstyrkts av
bl. a. företrädare för försäkringsbranschen och näringslivet. De kritiska
remissinstanserna vänder sig främst mot att förslaget medför att den skatt som
dödsboet skall betala kommer att beräknas på en större behållning än den
verkliga. Dessutom uppkommer enligt dessa remissinstanser en oacceptabel skillnad
i förhållande lill den situationen alt försäkringstagaren i stället löser lånet
kort lid före sin död. De underslryker också att den föreslagna regeln går
betydligt längre än vad som skulle vara befogat för atl komma till rätta med
vad kommittén betecknat som missbruk. Förmånsta-garens rätt lill grundavdrag
enligl 12 § AGL kan således redan vara utnyttjad eller del kan vara fråga om en
utmätningsbar försäkring, som inte ger rätt lill grundavdrag. I sådana fall
skulle kommitténs förslag leda till dubbelbeskatt ning. 1 flera
remissyllranden har också påpekats atl LSK inte har löst frågan om hur man
skall förfara om försäkringen endasi ulgör sekundär säkerhel. För egen del
anser jag au invändningarna har en sådan tyngd att förslaget inte bör läggas
lill grund för lagstiftning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 24

2.2 Den principiella skattskyldigheten för
förmånstagarförvärv

Enligt 12 § och 37 § 2 mom. AGL beskattas
förmånstagarförvärv som arv eller gåva. Stadgandena är generellt ulformade. Det
finns alltså inte några uttryckliga bestämmelser om alt undanlag kan medges
från skallskyldigheten med hänsyn till de omständigheter som har föranlett
försäkringstagaren alt göra förordnandet. Att sådana hänsyn ändå bör las har
emellertid hävdats i olika sammanhang.

Förmånslagarförordnanden är i de allra flesta fall
benefika, dvs. förmånstagaren har inte gjorl någon motprestation utan
förordnandet har gåvokaraktär. Under förarbetena lill den lagstiftning år 1931
varigenom skattskyldighet för förmånstagarförvärv infördes uttalades att
anledning inte syntes föreligga att skapa särskilda regler för det fall då
förmånen kompenserades av en motprestation (prop. 1931:211 s. 40). Rätl lill
tjänstepension undantogs dock från beskattning på grund av dess karaklär av
uppskjuten lön.

När AGL behandlades i lagrådet utgick lagrådet (prop.
1941:192 s. 260) från att den dittills gällande lagsliftningen bara avsett
förvärv som var benefika och all den föreslagna lagstiftningen uppenbarligen
inle skulle anses medföra att skattskyldigheten utsträcktes till atl avse
förvärv som inle var benefika. Lagrådels uttalande motsades inte under det
fortsatta lagstiftningsarbetet.

LSK uttalar som sin mening all 1931 års lagstiftning
innebar skattskyldighet även för onerösa förvärv, dvs. förvärv där förmånstagaren
själv belalal premierna eller på annal sätt presterat något för atl bli
förordnad som förmånslagare, och atl denna princip fortsatt atl tillämpas trots
lagrådets uttalande. LSK hänvisar till elt utslag av högsta domstolen år 1942
(NJA 1942 s. 61) i vilket en advokal beskattades för ett förmånstagarförvärv på
grund av en försäkring som hans kollega hade tecknat. Advokaten hade själv
tecknat en motsvarande försäkring med kollegan som förmånslagare. Försäkringarna
hade tecknats i samband med atl advokaterna ingick bolagsavtal. Etl utslag av
högsta domstolen (NJA 1976 s. 629) har emellertid enligt kommittén medfört att
det i fortsättningen inte går att hävda atl onerösa förmånstagarförvärv skall
beskattas. I del aktuella fallel avled försäkringstagaren och efterlämnade sin
frånskilda hustru som förmånslagare. Försäkringarna hade tagils under
äktenskapet och vid bodelningen hade hustrun oåterkalleligt satts in som
förmånslagare för alt hennes giftorätt skulle tillgodoses. Högsla domslolen
ansåg alt hustruns rält grundades inle endasi på försäkringsavtalet utan också
på del i samband med hemskillnaden träffade bodelningsavtalel och att
förordnandena alltså inte var av benefik karaktär. Arvsskatt skulle därför inte
utgå.

LSK anför att det torde vara mycket svårt för
granskningsmyndigheten att prestera godtagbar bevisning om att etl
förmånstagarförvärv är benefikl. Kommittén vill därför i lagtexten införa en
uttrycklig regel om atl skattskyldighet föreligger oavsett om vederlag har
lämnats. Kommittén

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 25

föreslår emellertid samtidigt en särskild undantagsregel
om skattefrihet för just del fall där - liksom i 1976 års rättsfall -
förmånstagaren vid bodelning har belastats för värdet av ett oåterkalleligt
förordnande.

Förslaget har fått elt blandat mottagande av
remissinslanserna. Remissutfallet visar också alt uppfattningen är delad om
vad som är gällande rätt. Samtliga inslanser släller sig emellertid positiva
fill ell förlydligande av lagen. Kommitténs förslag till huvudregel tillstyrks
av flertalet fiskala myndigheter. Några länsstyrelser finner det emellertid
obilligl. Advokatsamfundet liksom försäkringsbranschen anser förslaget
principielll felaktigt och föreslår i stället all en regel införs om alt
skattskyldighet inte skall föreligga för sådana förvärv som förmånstagaren
själv visar är onerösa. Förslaget lill särskilt undanlag för jusl
bodelningsfallen avvisas av samtliga remissinstanser.

För egen del får jag anföra följande. Remissutfallet har
visat atl meningarna om vad som är gällande rätt är delade. Det är därför av
vikt att genom uttryckliga bestämmelser skapa klarhel på denna punkt. Vid
utformningen av beslämmelserna bör man givetvis eftersträva en lösning som står
i överensstämmelse med grunderna för beskallningen enligt AGL. Det är samlidigl
viktigt att de prakliska synpunkterna beaklas.

Beskallningen av arv och gåva grundas, som jag lidigare
framhållil, på all arvingen resp. gåvotagaren har fått elt
förmögenhetslillskott. Det är tillskottet som beskattas. Har motlagaren lämnat
vederlag för förvärvet, föreligger inte något förmögenhetslillskott och någon
beskattning skall i princip inte ske. Undantag finns dock. Det förekommer t.
ex. all en testamentstagare på etl eller annat sätl har presterat någol för den
avlidne och alt det är denna prestation som har föranlett förordnandet i
testamentet. Likväl beskattas testamentstagaren för sitl förvärv. Del ligger i
de flesla fall nära till hands att i detta avseende behandla ett
förmånslagarförordnande på samma sätt som ett testamentariskt förordnande. Båda
är så gott som undantagslöst av benefik karaktär och medför då ett
förmögenhetslillskott för motlagaren. Vidare kan ell vanligt
förmånslagarförordnande liksom ell testamente fritt återkallas. Förordnandel
medför inte heller någon inskränkning i försäkringstagarens rätl att förfoga
över försäkringen genom t. ex. panlsätlning eller återköp. Skulle
förmånstagaren avlida före försäkringstagaren, inträder inte förmånstagarens
arvingar automatiskt i hans ställe utan förordnandet skall anses förfallet.

Jämförelsen med vad som gäller i fråga om testamentariska
förordnanden lalar för alt man bör tillämpa principen atl förmånstagarförvärv
skall beskattas oberoende av om vederlag har lämnals eller inle. Även slarka
prakliska och administrativa skäl lalar för en sådan lösning.

Frågan är då om denna princip skall lillämpas
undantagslöst eller om avsleg skall få ske i vissa fall. LSK har föreslagit atl
vederlag som har lämnats i samband med bodelningsavtal mellan makar skall
beaklas. Även enligt min mening skulle del i vissa sådana fall vara obilligt
alt bortse från vederlaget.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 26

En undantagsregel är därför motiverad. I likhet med
remissinstanserna anser jag det emellertid inte lämpligt att utforma en regel
som uteslutande lar sikte på bodelningsfallen. Det förekommer att ett
förmånslagarförordnande ingår som ett led även i andra ekonomiska uppgörelser.
En undantagsregel bör enligt min mening täcka även dessa fall.

Samtidigt är det nödvändigt atl ge undantagsregeln en
restriktiv utformning. Den bör för det första få tillämpas bara i de fall då
försäkringstagaren har åtagit sig att låta förordnandet stå vid makt, dvs. då
förordnandet är oåterkalleligt. Vidare bör fordras att detta åtagande har
tillkommit genom ett särskill avtal och mot ett i avtalet bestämt vederlag. Det
bör alltså inle vara tillräckligt alt förmånstagaren har utfört preslationer
som försäkringstagaren ensidigt beslutar sig för att ersätta eller belöna
genom förordnandet.

1 likhet med LSK anser jag att vederlaget skall beaktas på
så sätt att det avräknas från värdet av förmånstagarförvärvet. Som jag redan
har nämnt bör regeln tillämpas mycket restriktivt. Beskattningsmyndigheten bör
kunna utgå från att beskattning skall ske. Avräkning skall medges endast i sådana
fall då den skatlskyldige kan visa att de här angivna förutsättningarna för
skattefrihet föreligger och får inte överstiga det styrkta värdel av
vederiagel. Relativt höga krav bör ställas på utredningen.

2.3 Beskattning av förmånstagares förvärv på grund av
pensionsförsäkring eller annan livränteförsäkring

I FAL görs skillnad mellan två huvudtyper av
livförsäkring, nämligen kapilalförsäkring och livränteförsäkring. Med
kapitalförsäkring förstås en försäkring som faller ul med ett fixerat
kapitalbelopp. Vid en livränleför-säkring däremot skall betalningen fortgå
under viss tid och är dessutom i princip beroende av att en eller flera
personer lever.

Vid inkomstbeskattningen tillämpas en annan indelning.
Skiljelinjen går där mellan pensionsförsäkring (P-försäkring) och
kapilalförsäkring (K-försäkring). Som P-försäkring anses enligt punkt 1 av
anvisningarna till 31 § kommunalskallelagen (1928:370), KL, sådan livförsäkring
som inle ger räll lill andra försäkringsbelopp än ålderspension, invalidpension
och efleriev-andepension. För atl en P-försäkring skall föreligga fordras
numera också att försäkringen har meddelats i försäkringsrörelse som bedrivits
här i Sverige. Vidare fordras alt försäkringsvillkoren uppfyller de relativt
detaljerade krav som anges i anvisningspunkten. En livförsäkring som enligt
dessa regler inte utgör P-försäkring behandlas som K-försäkring. 1
inkomstskattehänseende gäller helt skilda regler för P- och K-försäkringar. Vid
K-försäkring är premien avdragsgill endast inom ramen för del s. k. försäkringsavdraget
(250 alt. 500 kr.). Å andra sidan är utfallande belopp inte skattepliktiga. Vid
P-försäkring däremot är premien i princip avdragsgill i sin helhet medan
utfallande belopp beskattas som inkomsl av tjänst.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 27

Bestämmelserna i 12 § AGL om arvsbeskattning av
förmånstagarförvärv anknyter till de civilrältsliga reglerna i FAL men också
till inkomstskattereglerna i KL. Denna dubbla anknytning har försvårat
teiminologin. 1 paragrafen används uttrycken livränteförsäkring, pensionsförsäkring
och kapitalförsäkring. Det förstnämnda uttrycket har hämtats från FAL medan de
två sislnämnda enligt uttrycklig föreskrift skall ha den innebörd som anges i
KL. Detta innebär bl. a. att uttrycket livränleförsäkring omfattar såväl
P-försäkringar som vissa K-försäkringar. Den terminologi som i olika sammanhang
används för all beteckna utfallande belopp skiftar också något. 1 det följande
kommer jag atl använda uttrycket pension för de belopp som utfaller på grund av
en P-försäkring och uttrycket K-livränta för en livränta som utgår på grund av
en annan livränteförsäkring än P-försäkring.

Skattskyldigheten enligt AGL lör vad en förmånslagare får
på grund av en livränteförsäkring är begränsad på olika sätt. För
P-försäkringarna är reglerna särskilt förmånliga. P-försäkringar som har lagils
i samband med tjänst (ijänslepensionsförsäkringar) och frivilliga
P-försäkringar för vilka premiebelalningen har påbörjats eller fullgjorts genom
engängsbetalning mer än tio år före skattskyldighetens inträde (äldre
P-försäkringar) medför över huvud taget inte någon skattskyldighet enligt AGL
för förmånstagaren. Förvärv på grund av yngre P-försäkringar liksom förvärv på
grund av andra livränleförsäkringar medför däremot skattskyldighet.
Förmånstagarna får dock avdrag med 10 000 kr. per år belräffande yngre
P-försäkringar och 2 500 kr. per år i fråga om K-livränlor.

Om förmånstagaren vid försäkringstagarens död får
förfoganderätten lill försäkringen, skall enligt 12 § AGL kapitalvärdet av den
del av pensionen eller K-livränlan som överstiger grundavdraget arvsbeskattas.
Värdet läggs samman med eventuell annan egendom som förmånstagaren samtidigt
får på grund av arv eller testamente efter den avlidne. Om förmånstagaren inte
får förfoganderätt till försäkringen, skall i stället pensionen eller livräntan
gåvobeskattas allteftersom beloppen betalas ul (37 § 2 mom. AGL).

Som lidigare nämnts utgör belopp som faller ut på grund av
en P-försäkring skattepliktig inkomst för mottagaren. Den omständigheten att
beloppen även iräffas av arvs- eller gåvoskatt inverkar inte på
inkomstbeskattningen. Skulle förmånstagaren ha inkomster vid sidan av
pensionen, kan det sammanlagda skatteuttaget bli högt. Vid slora sidoinkomster
kan det t.o.m. inträffa att den sammanlagda inkomst- och gåvobeskattningen
översliger utfallande pensionsbelopp. Den s. k. 80/85-procentregeln är inte
lillämplig beträffande gåvoskatt. Regeringen kan emellertid med stöd av 58 a §
AGL efter ansökan sätta ned eller efterge gåvoskatten. Denna möjlighet har
också begagnats.

Beträffande K-livräntor inträffar inte denna dubbla
beskattning eftersom utfallande belopp inte inkomstbeskattas. A andra sidan har
premierna för dessa försäkringar betalats med beskattade medel.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 28

LSK har lagt fram förslag beträffande såväl P-försäkringar
som andra livränleförsäkringar. Jag kommer atl behandla de båda
försäkringsformerna var för sig.

P-försäkringar

Fram till år 1976 var kraven för att en försäkring skulle
räknas som P-försäkring relativt lindriga. Det slod försäkringstagaren fritt
att ta försäkringen på sitt eget eller en annan persons liv. Kapitalbelopp
kunde förenas med pensionen. Det fanns inte någon beloppsgräns för avdrag för
försäkringspremierna. Genom lagstiftning år 1975 skärptes reglerna avsevärt.
Utgångspunkten vai att endast sådana försäkringar som fyllde ett verkligt
pensioneringsbehov i fortsättningen skulle godlas som P-försäkringar.
Ändringarna innebar bl. a. atl i princip endast försäkringstagaren själv kunde
vara försäkrad, alt kapitalbelopp inte längre fick utgå och att utbetalning
fick ske endasi till försäkringstagaren själv samt lill efterlevande make och
barn. Vidare kunde en P-försäkring inte längre belånas eller pantsättas.
Avdragsrällen för premier begränsades och gjordes beroende av storleken »v
försäkringstagarens arbetsinkomster. De nya reglerna tillämpas fr. o. m. 1977
års taxering. Har försäkringen tecknats före utgången av år 1975 och var den
enligl äldre regler atl betrakta som P-försäkring skall den dock alltjämt
behandlas som en sådan.

LSK har inte föreslagil någon ändring i gällande regler om
arvs- och gåvoskattefrihel för Ijänslepensionsförsäkringar och äldre frivilliga
P-försäkringar. Vid sin diskussion av hur yngre frivilliga P-försäkringar skall
behandlas i fortsättningen erinrar LSK om att det är faran för skatteflykt som
har utgjort del huvudsakliga skälet för arvs- och gåvobeskatlning av dessa
försäkringar. LSK anser alt de nya regler som gäller för försäkringar som
tecknats efler uigången av år 1975 i stort sett utesluter möjligheterna till
skatteflykt. 1 fråga om försäkringar som har tecknats efler utgången av år 1975
anser LSK därför alt arvs- och gåvobeskallningen av förmånstagarförvärv bör
upphöra.

När det gäller P-försäkringar som har tagils dessförinnan
- och som ändå är yngre än tio år - framhåller LSK bl. a. alt den nuvarande
skatteplikten innebär att en försäkring tagen av en egenföretagare i vissa fall
kommer att behandlas mer oförmånligt än en tjänstepensionsförsäkring. Från
denna synpunkt kan enligt LSK rättviseskäl anses tala för att man slopar arvs-
och gåvobeskallningen. Också stegringen av inkomstskatt och marginalskall saml
administrativa skäl talar enligt LSK för detta. LSK anser därför att även de nu
ifrågavarande försäkringarna bör undantas från arvsbeskatlning. Likaledes bör
gåvobeskallningen upphöra under förutsättning att skattskyldighet inte lill
någon del har uppkommit innan de föreslagna reglerna träder i kraft. I de fall
där gåvobeskattning av årliga pensionsbelopp redan har påbörjats finns del
enligl LSK inle fillräckliga skäl att göra någon ändring. En

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 29

ändring skulle nämligen innebära all olikhet skapades i
förhållande till de fall då förmånstagarförvärvet före lagändringen har
beskattats i sin helhet som arv. För dessa gåvoförvärv föreslår kommittén
därför atl nuvarande bestämmelser skall fortsätta atl gälla.

LSK:s förslag lill övergångsregler är inle enhälligt. I en
reservation föresläs att såväl arvs- som gåvobeskattningen skall behållas för
de P-försäkringar som har tecknats före utgången av år 1975 och som är yngre än
lio år. Grundavdraget för dessa försäkringar bör emellerfid enligt
reservanterna höjas från 10 000 kr. till tre basbelopp.

Kommitténs förslag att en förmånstagares förvärv av rätl
lill pension på grund av frivillig P-försäkring skall befrias från beskattning
tillstyrks eller lämnas ulan erinran av samtliga remissinstanser. Belräffande
övergångsreglerna önskar dock flerlalel alt man skall gå längre än vad
kommittén har föreslagil och upphöra även med löpande gåvobeskatlning.
Reservanternas linje - dvs. bibehållen skattskyldighet för P-försäkringar som
har tecknats före utgången av år 1975 - tillstyrks av LO och TCO och får vissl
stöd av länsslyrelsen i Jönköpings län.

För egen del vill jag i likhet med kommittén understryka
att det är risken för skatteflykt som har utgjort skälet för arvs- och
gåvobeskallningen av slörre pensioner i de fall då P-försäkringen har tagits
inom kortare fid än fio år före skattskyldighetens inlräde. Med hänsyn fill den
belydande skärpning av KL:s regler som numera har skelt lorde emellerfid risken
för skatteflykt genom köp av nya P-försäkringar ha eliminerals. Jag delar
därför kommitténs bedömning att samtliga förmånstagarförvärv av pension på
grund av försäkringar som har tagits efter utgången av år 1975 bör befrias från
arvs- och gåvoskatt.

Även när det gäller sådana P-försäkringar som är yngre än
tio år men har tecknats före 1976 års ingång föreligger enligt min mening
starka skäl för all nu införa skattefrihet. Det sammanträffande av arvs- och
gåvobeskatlning och inkomstbeskattning som sker enligt nuvarande regler kan få
orimligt hårda effekter i vissa fall. Mot nuvarande regler kan man också - som
kommittén har påpekal - invända att en egenföretagares försäkring behandlas mer
oförmånligt än en tjänstepensionsförsäkring. Vidare talar administrativa skäl
mot alt fortsätla med fillämpningen av äldre regler under en lång
övergångsperiod. En regel om skattefrihet för dessa försäkringar kan inte
heller missbmkas, eftersom det endasi är fråga om försäkringar som redan har
tecknats. Jag delar därför kommitténs principiella uppfattning atl även rätt
till pension på grund av försäkring som har tecknats före ingången av år 1976
bör befrias från skatt.

LSK:s förslag innebär emellertid atl gåvoskatt även för
framtiden skall utgå i de fall då skattskyldighet för någol utbetalat belopp
redan har inträtt. Kommittén har åberopat att en befrielse även i sistnämnda
fall skulle leda lill olikheler i beskaltningen mellan två samtidigt tagna
försäkringar, av vilka den ena före lagändringen har beskattats i sin helhet
som arv medan den

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 30

andra beskattas löpande som gåva. Även kommitténs förslag
skulle emellertid leda till olikheter. Av två P-försakringar som tecknats
samtidigt skulle nämligen den ena kunna gåvobeskattas under lång tid, medan den
andra blir skattefri om försäkringstagaren avlider efter de nya reglernas
ikraftträdande. De skäl som nyss redovisats för att medge skallefrihet för
förvärv av pension på grund av äldre försäkringar gäller även för del fall att
utfallande belopp redan har börjat beskattas: beskatlningseffeklerna på grund
av sammanträffandet av gåvo- och inkomstskatt blir hårda och en skattebefrielse
kan inte missbrukas i efterhand. Flertalet remissinstanser har också lillstyrkt
alt skattefriheten utsträcks i förhållande till kommitténs förslag. Statliga
myndigheter har påpekat bl. a. att del gäller ett mycket begränsat antal fall
och alt skattefrihet för de fortsatta utbetalningarna därför inte skulle
medföra någon märkbar ekonomisk förlust för det allmänna. Däremot skulle den
innebära administrativa vinster. Med hänsyn till det anförda föreslår jag att
skattefrihet i här ifrågavarande fall medges för samtliga ulbelalningar som
sker efter de nya reglernas ikraftträdande.

Annan livränteförsäkring

Belräffande förvärv av K-livränta föreslår LSK alt
grundavdraget - med hänsyn till att det har varit oförändrat sedan år 1958 -
höjs från nuvarande 2 500 kr. till ett halvt basbelopp. Förslaget har
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Från
försäkringsbranschen har dock uttalats önskemål om slörre lättnader. Man har
framhållit atl de år 1975 genomförda skärpningarna av villkoren för
P-försäkringar har medfört att det inle längre är möjligt att genom en sådan
försäkring skapa ett särskilt efterlevandeskydd för t. ex. föräldrar med låg
egen pension eller ett handikappat syskon som för sin försörjning har varit
beroende av försäkringstagaren. Den möjlighet som återstår för att säkerställa
försörjningen eller standarden för sådana personer är atl ta
livränteförsäkringai av K-försäkringslyp. Lättnader vid arvs- och
gåvobeskattningen belräffande dessa skulle vara en välmotiverad följdändring
lill 1975 års lagstiftning.

För egen del anser jag det mindre lämpligt att i detla
sammanhang ändra grundavdraget för K-Iivräntor. Denna form av försäkring kan
visserligen ha fill syfte alt skapa etl önskvärl efterlevandeskydd men torde
dock i flertalel fall användas som led i kapitalöverföringar lill minderåriga
barn eller andra närstående. Redan nuvarande regler innebär atl det är möjligt
alt skattefritt föra över 4 500 kr. per år lill en förmånslagare (det särskilda
grundavdraget 2 500 kr. + det vanliga skattefria gåvobeloppet 2 000 kr.). En
höjning av grundavdraget bör enligt min mening inle göras ulan atl
gåvoskattereglerna i övrigl samtidigt ses över. Mot denna bakgrund förordar jag
att del nuvarande grundavdraget åtminstone lills vidare behålls oförändrat.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 31

2.4 Beskattning av förvärv på grund av utländska
försäkringar

Med utländsk försäkring avses här och i det föjande en
försäkring som har meddelats i en ulomlands bedriven försäkringsrörelse. Frågan
om hur förvärv på grund av en sådan försäkring skall behandlas i
skattehänseende måsle ses mot bakgrund av den civilrältsliga lagstiftningen om
förmånstagarförvärv på grund av svenska försäkringar och de motiv som har
legat bakom bestämmelserna i 12 § AGL.

Ell lagreglerat förmånslagarinslilut infördes först genom
FAL:s tillkomst år 1927. Dessförinnan ansågs ett förordnande sakna verkan mot
försäkringstagarens borgenärer och det var tveksamt om det kunde anses giltigt
mot dödsbodelägarna. Genom FAL:s bestämmelser öppnades möjlighet att sätta in
förmånslagare till livförsäkringar saml till sjuk- och olycksfallsförsäkringar.
Förmånstagarens rält skyddades i belydande omfallning mot såväl borgenärerna
som dödsbodelägarna.

De nya civilrältsliga reglerna om att en förmånstagares
förvärv inte ingick i kvariåtenskapen följdes inte omedelbarl upp på skattelagstiftningens
område. De fick därför till följd atl domslolarna inte ansåg sig kunna
beskatta sådana förvärv. År 1931 infördes emellertid skattskyldighet i princip
även för förmånslagarförvärven. Skattskyldigheten begränsades dock starkt.
Samma inlressen som i FAL hade kommil lill utlryck i stadgandena om
utmätnings-skydd ansågs nämligen böra vara vägledande även vid beskattningen.
Belräffande rält till livränta utsträcktes bl. a. av sociala skäl
skattefriheten längre än utmälningsfrihelen.

För tillämpning av AGL:s bestämmelser om beskattning av
förmånstagarförvärv fordras enligt ordalydelsen att förmånstagaren insätts i
enlighet med FAL. Denna lag är emellertid fillämplig endast på svenska
försäkringar. I de fåtal fall då förvärv på grund av förordnanden i utländska
försäkringsavtal har varil uppe lill prövning i överinstanserna har domstolarna
därför inte ansett sig kunna tillämpa reglerna i AGL. Förvärven har i dessa
fall helt undgått beskattning.

LSK föreslår nu att skillnaden i skattskyldighet mellan
svenska och utländska försäkringar undanröjs genom atl hänvisningen lill FAL i
12 § första styckel AGL tas bort. Därmed skulle del enligt kommittén stå klarl
att skattskyldighet föreligger även för förvärv på grund av ufiändska
försäkringar. När det gäller grundavdrag föreslår LSK emellertid att kravet i
12 § andra slyckel AGL på ulmätningsfrihet enligt FAL skall finnas kvar. Det
innebär enligt kommittén att grundavdrag inle kan komma i fråga belräffande
utländska försäkringar.

Förslaget om skattskyldighet för förvärv på grund av
utländska försäkringar godtas eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.
Några remissinsianser är emellertid krifiska mot förslaget att förmånslagare
till ulländska försäkringar inle skall få del av de skattelättnader som medges
vid svenska försäkringar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 32

För egen del anser jag det inte tillfredsställande att den
grundläggande skattskyldigheten för en persons förvärv på grund av en
försäkring skulle vara beroende av om försäkringen har tagits i en svensk eller
ulländsk försäkringsrörelse. Ibland har också hävdals att 12 § försia stycket
AGL borde vara analogt lillämpligl på ålminstone vissa typer av ulländska
försäkringar. Hur förvärvet i så fall skulle behandlas är emellertid oklart.
Elt förtydligande av lagen är därför nödvändigt. 1 AGL bör skrivas in
uttryckliga regler om skattskyldighet även för vad någon får på grund av elt
förordnande som avser en utländsk försäkring. Reglerna bör vidare avse samtliga
sådana slag av försäkringar som f. n. omfattas av 12 § AGL.

Om någon förmånslagare inte sälls in lill en svensk
försäkring ingår det utfallande beloppet i försäkringstagarens dödsbo. Det blir
föremål för giftorätt och det fördelas mellan den efterlevande maken och
arvingarna enligt GB:s och ÄB:s regler. Beskattningen sker med hänsyn till
denna fördelning. Delsamma måste naturligtvis gälla i fråga om en ulländsk
försäkring när något förmånslagarförordnande inte föreligger. Frågan är vad som
skall gälla när en motsvarighet till ett förmånslagarförordnande enligt FAL har
gjorls belräffande en ulländsk försäkring. Eftersom elt sådant förordnande inte
omfattas av FAL:s regler har det ibland hävdals alt ett förmånstagarförvärv på
grund av en utländsk försäkring borde behandlas på samma sätl som en svensk
försäkring till vilken någon förmånslagare inle har satts in.

Jag anser emellertid en sådan lösning mindre tilltalande.
Även om ett förordnande beträffande en ulländsk försäkring inte faller under
FAL:s regler kan man ändå utgå från alt del utfallande beloppet uppbärs av den
person som enligt avtalet är berättigad till det. En beskattning utformad
enligl den nyss nämnda modellen skulle därför i de flesta fall inle ta hänsyn
till den faktiska ekonomiska situationen. Ett mer tillfredsställande resultat
skulle man i stället få om man behandlade förvärvet som om del hade tillagts
förmånstagaren genom testamente. Jag föreslår därför att utländska förvärv
behandlas på detta sätl.

Den lösning jag nu har förordat medför atl man vid
beräkning av den efterlevande makens giflorätlsandel tar hänsyn lill den
ulländska försäkringen. Vidare innebär testamentskonstruklionen att hänsyn
lill bröstarvinges räll lill laglott tas om yrkande om detta har framställts i
skalleärendet och yrkandet också har medgetts. Skulle efler process en domstol
underkänna förordnandel helt eller delvis, bör del finnas möjlighel atl
korrigera skallebeslutet. När jag längre fram tar upp frågan om komplellering
av reglerna om återvinning och efterbeskattning kommer jag atl lägga fram
förslag med hänsyn lill den här berörda situafionen.

Det hittills sagda innebär atl huvudregeln för förvärv på
grund av ulländsk försäkring skall vara alt förvärvet beskattas som om det hade
tillagts mottagaren genom testamente. Näsla fråga är om det kan vara motiverat
atl medge motsvarande grundavdrag som vid svenska försäkringar. LSK har

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 33

föreslagit atl grundavdrag inle skall medges. 1 många fall
lorde det också vara befogat att vägra avdrag. Det ligger i sakens natur atl
ell förordnande i etl utländskt försäkringsavtal ofla inte har den karakiären
all del enligt de bedömningar som har legat till grund för den svenska
civilrättsliga lagstiftningen finns någon anledning alt särskilt skydda
mottagaren. Det finns då inle heller någon anledning för slalen alt efterge
sitl skallekrav.

När elt förordnande har samma karaktär som etl
förmånslagarförordnande enligl FAL är del dock i vissa fall motiverat all
medge grundavdrag även i fråga om utländska försäkringar. Orsaken till atl
svenska medborgare lar försäkringar i utlandet lorde ofta vara alt
försäkringstagaren har eller har haft sin tjänstgöring förlagd ulomlands. Även
många utlänningar som har bosatl sig i Sverige kan ha kvar försäkringar som
ursprungligen tecknades i hemlandel. Den ökade turismen medför också all fler
ulländska sjuk- och olycksfallsförsäkringar tecknas än tidigare. Många av dessa
försäkringar torde vara av sådant slag att det skulle framstå som stötande om
de efterlevande i skattehänseende behandlades sämre än när försäkringen är
svensk. Jag anser därför att rättviseskäl talar för att man beträffande
ulländska försäkringar i vissa fall ger möjlighel fill samma skatlelindring som
belräffande svenska. Jag vill erinra om alt liknande skäl har legat lill grund
för förslaget i prop. 1979/80:68 om införande av en dispensregel som gör del
möjligt för RSV alt medge att utländsk försäkring vid inkomstbeskattningen
skall behandlas som P-försäkring. En grundläggande fömtsättning måste dock vara
atl det är fråga om en försäkring som fyller samma funktion och skyddar samma
intressen som en svensk försäkring.

Bestämmelserna om grundavdrag för svenska olycksfalls- och
sjukförsäkringar och för svenska kapilalförsäkringar som faller ul med elt
bestämt belopp anknyter - som jag nyss nämnl - fill FAL:s regler om utmätnings-frihet.
Svenska olycksfalls- och sjukförsäkringar är av sociala skäl genomgående
utmätningsfria och berättigar också till grundavdrag med upp till sex
basbelopp. För all en kapilalförsäkring skall vara ulmätningsfri och därmed ge
rätt till samma grundavdrag fordras enligt 12 § andra stycket AGL och 116 § FAL
all en rad förulsällningar är uppfyllda. Försäkringen måsle sålunda vara lagen
på försäkringstagarens eller hans makes liv. För försäkringar som tecknats för
både livsfall och dödsfall gäller relativt långtgående krav beträffande
premiebelalningen. Dessa innebär atl betalningen skall fullgöras under en tid
av minst tio år och vara något så när jämnt fördelad i tiden. Bakom
bestämmelserna ligger tanken alt försäkringen för atl ge rätl till ulmätningsfrihet
bör innefatta ett långsiktigt sparande. Även i fråga om försäkringar som har
tagits endast för dödsfalls skull gäller särskilda krav beträffande
premiebelalningen men kraven har av sociala skäl satts lägre för dessa
försäkringar.

Frågan
är nu hur skattelättnaderna för molsvarande ufiändska försäkringar bör
ulformas. Som jag fidigare framhållil bör man i princip fordra all den
utländska försäkringen skyddar samma inlressen och fyller samma funktion 3
Riksdagen 1979/80. 1 sami Nr 77

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 34

som en svensk. Beträffande utländska olycksfalls- och
sjukförsäkringar är detta krav uppenbarligen uppfyllt. En sådan försäkring bör
alltså på samma sätl som en svensk berättiga till grundavdrag. När det gäller
ulländska kapitalförsäkringar som faller ul med bestämt belopp kan möjligen
ifrågasältas om det är nödvändigt alt uppställa lika långlgående krav som för
svensk försäkring. Enligt min mening talar dock övervägande skäl för att
tillämpa samma principer. Detta innebär att grundavdrag med sex basbelopp bör
medges för ulländsk kapitalförsäkring endast under förutsältning att
försäkringsvillkoren är sådana att försäkringen, om den hade varit svensk,
skulle ha varit ulmätningsfri enligt 116 § FAL.

Vad härefter beträffar livränteförsäkringar innebär det
förslag som jag fidigare har lagl fram alt rätl lill pension enligt svensk
P-försäkring helt befrias från arvs- och gåvoskatt. Beträffande ulländska
livränteförsäkringar infördes år 1969 regler som innebär atl dessa försäkringar
vid inkomstbeskattningen i princip behandlas som K-försäkringar, dvs. premien
belalas med beskattade medel medan utfallande belopp är skattefria. Enligl
särskilda övergångsbeslämmelser skall dock försäkringar, som har meddelats i
utlandel före uigången av år 1968 och som enligt äldre bestämmelser varil alt
anse som P-försäkringar, alltjämt behandlas som sådana. Vidare gällde under
åren 1970-1975 en dispensregel som gav RSV möjlighel alt i vissa fall medge atl
en utländsk P-försäkring skulle behandlas enligt samma regler som en svensk. En
ny sådan dispensregel har - som jag redan nämnt -föreslagits i prop.
1979/80:68. En förutsättning för dispens enligt den föreslagna regeln är att
den utländska försäkringen fyller samma funktion som en svensk P-försäkring och
att försäkringsvillkoren i huvudsak uppfyller samma krav som ställs på en
svensk P-försäkring. Mot den nu angivna bakgrunden finner jag del nalurligt all
sådana ulländska livförsäkringar som på grund av nämnda övergångsbeslämmelser
eller efter dispens godlas som P-försäkringar vid inkomstbeskattningen också
befrias från arvs- och gåvoskatt på samma sätl som motsvarande svenska
försäkringar.

Om övergångsbestämmelserna inte är tillämpliga och om RSV
inle har lämnal dispens beträffande en utländsk livförsäkring kommer den vid
inkomstbeskattningen att behandlas som K-försäkring, vilket bl. a. innebär atl
utfallande belopp inte inkomstbeskattas. Förvärv på gmnd av en sådan försäkring
bör enligl min mening i princip arvs- eller gåvobeskattas. Jag vill dock
framhåUa att de nya bestämmelserna om avräkning av vederlag torde medföra all
utländska ijänslepensionsförsäkringar i många fall kommer alt undanlas från
beskattning. När beskattning blir aktuell är det skäligt atl försäkringen ger
samma rält till grundavdrag med 2 500 kr. som gäller beträffande svenska
K-livräntor. Det nu sagda innebär alltså att kapitalvärdet av belopp som
överstiger 2 500 kr. kommer alt arvs- eller gåvobeskattas i de fall då den
berättigade får förfoganderätten över försäkringen. I andra fall sker gåvobeskatlning
successivt i den mån utfallande belopp översliger (2 500 + 2 000=) 4 500 kr.
per år.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 35

2.5 Värderingen av temporära och uppskjutna livräntor

För beräkningen av det kapitaliserade värdet av nyttjande-
och avkastningsrätter som utgår under viss fid eller under någons livstid
finns regler i 23 § D AGL. För beräkningen har också vissa tabeller fastställts
(SFS 1974:312). LSK har framhållit att dessa tabeller inle är fillräckliga för
en korrekt värdering av vissa temporära och uppskjutna livräntor, nämligen
livräntor som skall utgå så länge någon är i livet, dock längst under viss lid,
och sådana som skall börja utgå framdeles. För dessa gör i stället
försäkringsbolagen särskilda beräkningar enligl försäkringslekniska grunder. I
den prakliska fillämpningen läggs bolagens beräkningar lill grund för
beskattningen. Andra värderingsmetoder har emellertid också använts. LSK
föreslår nu att reglerna i 23 § D AGL kompletteras med ett stadgande om atl
beräkningen av kapitalvärdet av nu ifrågavarande livräntor skall göras enligt
försäkring.stekniska grunder med samtidigt beaktande av övriga regler i samma
paragraf.

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av
flertalet remissinstanser. Jag förordar att det genomförs.

3 Arvsskattefrihet för trossamfund m. fl.

Svenska kyrkans s. k. riksorgan är f. n. befriade från
både arvsskatt och gåvoskatt. De anses nämligen omfattade av den skattefrihet
som enligt 3 § AGL tillkommer staten. De fria trossamfunden är däremot befriade
bara från gåvoskatt (38 § AGL). Arvsskatten beräknas dock för deras del enligt
gynnsammare regler än för andra juridiska personer (skatleklass 111). På samma
sätl som de fria trossamfunden behandlas bl. a. svenska kyrkans församlingar,
kyrkor samt stiftelser och sammanslutningar med huvudsakligl syfte att främja
religiösa ändamål.

I syfte att uppnå likabehandling av de fria trossamfunden
och svenska kyrkan föreslogs i prop. 1978/79:160 atl arvsskaltefrihelen skulle
ulvidgas. Förslaget innebar att befrielse från arvsskatt skulle medges
trossamfund eller församling som regelbundet anordnar offenllig gudstjänst,
kyrka, samarbetsorgan för sådana juridiska personer saml stiftelse eller
sammanslutning som är anknuten lill sådant trossamfund eller sådan församling
och vars verksamhet kan anses utgöra elt led i samfundels eller församlingens.
Begreppet trossamfund hade beslämts med utgångspunkt i 4 § religionsfrihetslagen
(1951:680) och avsågs i enlighel därmed omfatta föruiom svenska kyrkan också
annan sammanslutning för religiös verksamhet vari ingår att anordna gudstjänst.
Med begreppel "kyrka" avsågs på samma sätt som i KL en till svenska
kyrkan hörande lokalkyrka, domkyrka e. d. i dess egenskap av ägare till viss
för svenska kyrkans verksamhet avsedd egendom. Denna ulsträckning av
arvsskaltefrihelen skulle innebära alt religiösa stiftelser och
sammanslutningar i fortsättningen skulle vara skyldiga all belala arvsskatt

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 36

endasi om de inte regelbundet anordnar offentliga
gudstjänster. Denna grupp skulle dock alltjämt enligt 38 § AGL vara befriad
från gåvoskatt och enligt 28 § AGL höra lill skatleklass III vid
arvsbeskaltningen.

Under riksdagsbehandlingen föreslogs i motion nr
1978/79:2433 (s) att samma trossamfund som enligt 38 § AGL är befriade från
gåvoskatt i fortsättningen skulle befrias även från arvsskatt.

Skatteutskottet (SkU 1978/79:55) ansåg sig i princip kunna
biträda regeringens förslag. Enligt utskottet talade emellertid rättviseskäl
för alt man prövade möjlighelerna att utvidga arvsskaltefrihelen även till
andra rättssubjekt än dem som föreslogs i propositionen. På grund av detta
ansåg sig utskottet böra avstyrka bifall till propositionen i denna del.
Utskottet förutsatte i stället all ett nytt förslag i frågan skulle föreläggas
riksdagen. Riksdagen följde utskottet (rskr 1978/79:334).

För egen del vill jag underslryka att frihet inle bara
från gåvoskatt utan också från arvsskatt f. n. tillkommer endasi sådana
stiftelser och sammanslutningar som har lill huvudsakligt syfle all främja
från samhällels synpunkt särskilt värdefulla ändamål. Dit räknas - förutom
statens egen verksamhel -även verksamhet som främjar försvaret, utbildningen,
forskningen saml vården av barn och behövande ålderstigna och sjuka. 1 och med
att staten är befriad från arvsskatt har även svenska kyrkans cenirala organ
fått del av skattefriheten. Svenska kyrkans församlingar och lokalkyrkor är
däremot i likhel med de fria trossamfunden skyldiga all belala arvsskatt.
Syfiet med det förslag som förelades riksdagen var inte i försia hand att öka
antalet ändamål som kan medföra arvsskallefrihet. Avsiklen var i stället atl
åstadkomma likställighet i arvsskaltehänseende mellan de fria trossamfunden och
svenska kyrkan. Det ansågs därvid lämpligt atl befria i stort sell de
trossamfund och frikyrkoförsamlingar som omfallas av religionsfrihetslagen från
arvsskatt. Ell krav på regelbundna och offentliga gudstjänster uppställdes
dock. Samlidigl föreslogs för svenska kyrkans del alt arvsskallefriheten skulle
utvidgas lill alt omfatta även församlingar och lokala kyrkor.

Som jag nämnt har riksdagen ansett rättviseskäl lala för
alt man prövar möjligheterna att utvidga skattefriheten också lill andra
skallesubjekt. En sådan utvidgning kunde tänkas innebära atl även rättssubjekl
med andra ändamål än religiösa fick rätt lill arvsskallefrihet. Utvidgningen
kan också innebära atl man ökar kretsen av skallebefriade religiösa
sammanslutningar.

Det kan göras gällande atl även andra ändamål och
verksamheter än de religiösa borde kunna komma i fråga för arvsskattefrihet.
Jag anser det dock inle möjligt all på del underlag som f. n. finns
tillgängligt göra någon avgränsning av de nya ändamål som skulle omfattas av
skattefriheten. Innan en sådan utvidgning övervägs måste man enligl min mening
avvakta resultatet av sliftelseutredningens arbete (Ju 1975:01). Vidare bör man
avvakta erfarenheterna av de nya regler för inkomst- och förmögenhetsbeskattning
av ideella föreningar som infördes våren 1977 och tillämpades

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 37

första gången vid innevarande års taxering.

Min slutsats är således att nya ändamål inte i detla
sammanhang bör tillerkännas rätt till arvsskallefrihet. Det återstår då att
bedöma om man beträffande trossamfund och andra religiösa sammanslutningar kan
gå längre än som föreslogs i prop. 1978/79:160. Den längst gående utvidgningen
skulle vara atl ulslräcka arvsskaltefrihelen lill alla stiftelser och
sammanslutningar vars huvudsakliga syfte är all främja religiösa ändamål. Mot
en så pass betydande utvidgning kan man dock anföra samma skäl som jag nyss
redovisade mol tanken atl nu medge arvsskallefrihet för nya ändamål. 1 stället
bör man enligt min mening utgå från religionsfrihetslagens definilion av
trossamfund, nämligen förutom svenska kyrkan sammanslutning för religiös
verksamhel vari ingår att ordna gudstjänst. Det bör däremot vara möjligt att
avstå från del tidigare föreslagna kravel på alt gudstjänsterna skall vara
regelbundna och offentliga. Hela den krets av trossamfund som avses i 4 § andra
stycket religionsfrihetslagen kommer då att få del av arvsskaltefrihelen.
Därigenom synes yrkandet i motionen nr 2433 bli tillgodosett. Skattefriheten
bör även gälla frikyrkoförsamlingarna och svenska kyrkans församlingar och
lokalkyrkor. Slutligen bör enligt min mening samarbetsorgan för samfunden och
församlingarna samt sådana stiftelser och sammanslutningar som är nära knuina
lill dem få samma skattefrihet. 1 övrigl bör de nya reglerna ulformas på det
sätt som föreslogs i prop. 1978/79:160. Beträffande innebörden av bl. a.
uttrycken kyrka och samarbetsorgan kan jag därför hänvisa till vad som anfördes
där.

4 Efterbeskattning och återvinning

Det inträffar ibland atl kretsen av arvingar är oklar när
tingsrätten skall fatta beslut om arvsskatten. Enligl 18 § första slycket AGL
skall tingsrätten beräkna en lott även för en arvinge om vilken man inle säkert
vel alt han är i livet. 1 de fall då det visserligen är känl all arvingar finns
men inte hur många de är skall fingsrälten enligt 18 § andra slyckel lägga ul
en lott för varje gren.

Kammarkollegiet har i skrivelse till regeringen hemställt
att AGL:s regler om återvinning och efterbeskattning komplelleras så alt
skattebeslutet kan korrigeras när det i fall som avses i 18 § första slycket
blir känl hur arvet slutligen skall fördelas. Kollegiet anför bl. a. följande.

I de fall, då 18 § arvsskallelagen är tillämplig, utfärdas
regelbundet kungörelse enligl 16 kap. 1 § ärvdabalken, och därför blir det
senast efter fem år känt, hur arvet skall delas. Emellertid saknas stadgande om
atl för sådant fall skattebeslutet skall ändras eller omprövas. Den i
bouppteckningen lämnade uppgiften all kännedom saknades om var A vistades,
förutsätts vara riktig, och därför kan icke sägas föreligga fel i
bouppteckningen. Följaktligen föreligger ej skyldighel all uppgöra sådan
handling, innefattande tillägg eller rättelse, varom stadgas i 20 kap. 10 §
ärvdabalken. Då finns ej heller

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 38

förutsättningar för efterbeskattning enligt 32 § d)
arvsskattelagen eller för återvinning enligt 59 § d) samma lag. Ej heller
eljest finns laga förutsättningar för efterbeskattning eller återvinning.
Detta belyses av hovrättens för Västra Sverige beslut 1978-05-19 Avd. 4 SÖ 19,
vilkel beslut enligt högsta domstolens beslut 1979-05-18 SÖ 1015 skall stå
fast.

Enligt tariffen i 1908 års stämpelförordning var i klass 1
den högsta tänkbara skatten 4 %. Vid sådant förhållande kändes behovet av
korrigering av skattebeslutet i fall, då en vid bouppteckningens registrering
rådande ovisshet undanröjts, sannolikl inte angeläget, men då numera den högsta
marginella skatten i klass I är 65 %, måste det anses vara en brist att sådan
korrigering inle kan äga rum.

Jag delar kollegiets uppfattning att AGL:s regler om
efterbeskattning och återvinning bör kompletteras i del akluella avseendet. Jag
anser vidare att samma skäl talar för att man i de skattskyldigas intresse även
inför möjlighet till korrigering i de fall då skattebeslutet skelt enligt 18 §
andra slycket och del sedermera visar sig att arvet skall fördelas mellan flera
arvingar än vad man vid skattläggningen tagil hänsyn till.

När jag tidigare föreslog att förmånstagares förvärv på
grund av förordnande som avser utländsk försäkring skulle beskattas som om
förordnandet gjorts i testamente anförde jag alt möjlighet borde finnas atl
korrigera skattebeslutet för den händelse ett sådant förordnande inle skulle
stå fast. 1 de nuvarande reglerna om återvinning och efterbeskattning
föreskrivs belräffande förordnanden enligt FAL alt återvinning resp.
efterbeskattning kan ske om hänsyn till förordnandet har tagits i skatteärendet
och om förordnandet senare hell eller delvis har förklarats ogiltigt enligt
lagakraftvunnen dom. Jag föreslår att motsvarande regler införs beträffande
förordnande som avser utländsk försäkring.

5 Avdrag för nedsatt skatteförmåga i samband med
ersättning på grund av kollektiv sjukförsäkring

Efler förslag i LSK:s slutbetänkande infördes genom
lagstiftning hösien 1978 (prop. 1978/79:44, SkU 21, rskr 89, SFS 1978:944) en
beslämmelse i punkl 1 av anvisningarna till 50 § KL som innebar atl ersättning
på grund av kollekliv sjukförsäkring skulle beaktas vid beräkning av avdrag för
nedsatt skatte förmåga. Samtidigt föreskrevs genom ett fillägg i 37 § 1 mom.
punkt 3. taxeringslagen (1956:623), TL, skyldighet för försäkringsanstall och
understödsförening atl lämna kontrolluppgift för sådan ersättning även i de
fall då ersättningen är skattefri (SFS 1978:945). Som framgår av förarbetena
tog de nya reglerna sikte på den särskilda form av sjukförsäkringsersätlning
som ulgår på grund av kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter, avtalsgruppsjukförsäkring
(AGS).

1 framställning lill budgetdepartementel har Folksam och
Svenska försäkringsbolags riksförbund framhållil alt bestämmelserna i fråga har
fått en sådan ulformning att de omfaltar inle bara ersättning på grund av AGS

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 39

utan
även ersättning enligl annan kollektiv sjukförsäkring, som i övrigt har en
skattemässig behandling som skiljer sig från AGS. 1 skrivelsen hemställs atl de
aktuella lagrummen förtydligas så alt det klart framgår att bestämmelserna
endasi tar sikte på AGS-ersättningar.

Jag
förordar atl ifrågavarande bestämmelser i punkl 1 av anvisningarna till 50 § KL
och i 37 § 1 mom. punkt 3. TL ändras på det sätt som föreslagits i skrivelsen.

6 Övergångsbestämmelserna

De
nya reglerna i AGL bör tillämpas i de fall då skattskyldighet på grund av
dödsfallet eller gåvan inträder efter uigången av juni månad 1980.

Ändringarna
i KL och TL belräffande AGS bör gälla fr. o. m. 1980 års taxering.

7 Frågan
om lagrådets hörande

Som
jag tidigare framhållil har jag inte tagit upp de delar av LSK:s förslag som
avser ändring i de civilrältsliga reglerna eller i de skatterältsliga regler
som är avhängiga av hur den civilrältsliga lagsliflningen utformas.

En
viktig del av förslagen innebär att skattskyldigheten slopas (avsnitten 2.3 och
3). Dessa ändringar är lagtekniskt okomplicerade. Andra förslag innebär i
första hand etl klarläggande av rättslägel (avsnitten 2.2 och 2.4). Även de
ändringarna är relalivi okomplicerade och de fall som berörs är i prakfiken
sällsynta. I övrigl är förslagen av renl leknisk eller redaktionell natur.

Med
hänsyn lill del anförda är del enligt min mening inte motiverat atl inhämta
lagrådels yttrande över förslagen.

8 Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen alt antaga inom budgetdepartementet upprätlade förslag till

1.
lag om ändring i lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskaU,

2.
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),

3.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623).

9 Beslut

Regeringen
ansluler sig till föredragandens överväganden och beslular atl genom
proposition föreslå riksdagen atl anlaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 41

Bilaga 1

KAPITALFÖRSÄKRING MM

Inkomst- och förmögenhetsbeskattning av
kapitalförsäkring,

inkomstbeskattning av egenföretagares
gruppsjukförsäkring samt av AGS och TFY,

arvs- och gåvobeskattning av förvärv på grund av
försäkring

LIVFÖRSÄKRINGSSKATTEKOMMITTÉN

Ds B 1977:4

' I denna bilaga återges bara kapitel 4 och de delar av
promemorian i övrigt som har anknytning till kapitel 4.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 42

Innehåll

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG................................................... ..... 43

4
VERKAN AV FÖRSÄKRING PÅ BESKATTNING

ENLIGT AGL............. ............................................ ..... 57

4.1
Inledning........................................................... 57

4.2
Civilrättsliga
regler som rör arvsbeskaltningen. 59

4.2.1
Regler om
giftorätt ................................ ..... 59

4.2.2
Regler om
laglott.................................... 63

4.2.3
Efterlevande
makes rält till pension enligl egen försäkring 66

4.3 Beskattning av förmånstagarförvärv................. 69

4.3.1
Bör
förmånstagares förvärv beskattas?. 69

4.3.2
Ulländska
försäkringar............................ 74

4.3.3
Beskattning av
förmånstagares förvärv då det föreligger brist i boet 74

4.3.4
Eferlevande
makes räll lill skattefrihet enligl 12 § försia slyckel iredje meningen AGL ............................................................... 76

4.3.5
Beskattning av
förmånstagares förvärv av livränta 81

4.4...................................................................... Värderingen
av temporära ocii/eller uppskjutna livrän

tor ..................................................................... 86

4.5 Rätl lill avdrag för s. k. livlån.............................. .... 90

Reservation av ledamöterna Ekman, Engkvist och Hedborg
beträf

fande AGL-beskattning av förmånstagarförvärv till P-försäkring ... 92

Särskilt yttrande av experten Lindberg beträffande verkan av

försäkring på beskattning enligt AGL................................ 93

opaginerad Kontrollera mot PDF

F ö rslap:
till

Lap;
om ä ndring i la.qen (1927:77) om f ö rs ä kringsavtal

H ä rigenom f ö reskrives
att 104 § lagen (1927:77) om f ö rs ä kringsavtal
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ä r f ö rm å nstagare insatt, skall f ö rs ä kringsbelopp,
som utfaller efter f ö rs ä kringstagarens d ö d, ej ing å i
dennes kvarl å ten5kap.

Har f ö rs ä kringstagaren
efterl ä mnat make eller br ö starvinge, skall, d ä r fnrnrdnandethfde kunnat av f ö rs ä kringstagaren å terkallas, f ö rs ä kringsbeloppet, -g å vitt fr å ga ä r om
efterl ä mnad st ä rhhusdel ä gares giftor ä tt, r ä tt enligt 13 kap. 12 § andra stycket gifterm å lsbalken,
r ä tt till vederlag eller laglott. behandlas s å som om
beloppet tillh ö rt hoct och tilllagts f ö rn å nstagaren
genom testamente.

Har f ö rordnandet
kunnat å terkallas av f ö rs ä kringstagaren g ä ller f ö ljande. Qm. f ö rs ä kringstagaren
efterl ä mnat make och dennes giftor ä tt eller r ä tt enligt 13 kap. 12 § andra stycket gifterm å lsbalken
eller r ä tt till vederlag blivit kr ä nkt genom f ö rordnandet, skall f ö rs ä kringsbeloppet
behandlas son om det tillh ö rt boet och tilllagts f ö rm å nstagaren
genom testamente. V ä rdet av samtliga f ö rm å nstagarf ö rv ä rv av seende
livf ö rs ä kring skall beaktas. D ä rvid
skall avr ä knas vad maken sj ä lv enligt f ö rm å nstagarf ö rordnande
f ö rv ä rvar. Skall j ä mkning ske av tv å eller flera f ö rv ä rv, vilka
gjorts av annan ä n maken, f ö rdolas j ä mkningen efter f ö rh å llandet
mellan de skilda f ö rv ä rvens storlek. om ej annat avtalats. Har r ä tt till
laglott kr ä nkts

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste
lydelse 1971:880.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77

Nuvarande
Ivdlso

F ö reslagen
lydelse

44

opaginerad Kontrollera mot PDF

genom
s å dant f ö rordnande, skall likaledes f ö rs ä kringsbeloppet
behandlas com orn det tillh ö rt boet och tilllagts f ö rm: ° instagaren
genom testamente varvid g ä ller vad 1 7 kap. 1. 2. 3. 5 och 7 §§ ä rvdabalken
stadgas. I fr å ga om tj ä nstegrupplivf ö rs ä kring skall andra stycket ej till ä mpas p ä belopp
som p å grund av f ö rs ä kringen tillfaller make eller med hustru likst ä lld
kvinna eller br ö starvinge.

Huru
efter f ö rs ä kringstagarens d ö d hans borgen ä rer i
visst fall ä ga h å lla sig till f ö rs ä kringsbeloppet, stadgas i andra stycket av 116 § .

Denna
lag tr ä der i kraft den 1 januari 1978.

opaginerad Kontrollera mot PDF

F ö rslag
till

Lag
om ä ndring i lagen (1941:416) om arvsskatt och g å voskatt

H ä rigenom f ö reskrives
i fr å ga om lagen (1941:416) om

1
arvsskatt och g å voskatt

dels
att 12 § , 13 § 1 mom., 15 § 1 .mom., 16 § , 23 § och 37 § 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i 11 § skall inf ö ras ett nytt moment, 3 mom., av nedan angivna
lydelse,

dels att i lagen skall inf ö ras en ny
paragraf, 12 a § , av nedan angiven lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

11
§

12 r

Har
n å gon i enlighet med lagen (1927:77) om f ö rs ä kringsavtal
insatts s å som f ö rm å nstagare och erh å ller han vid f ö rs ä krings-

F ö reslagen
lydelse

3
m o m. Till efterlevande makes lott r ä knas ej vad han ä rver, i den m å n arvet
avser r ä tt till pension enligt honom tillh ö rig pensionsf ö rs ä kring. H ä rvid
anses han med giftor ä tt erh å lla i f ö rsta hand annan egendom ä n r ä tten till
pension. Ang å ende vad som avses med pensionsf ö rs ä kring och
r ä tt till pension stadgas 1 anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen (1928:370).

Har
n å gon insatts s å som f ö rm å nstagare till liv-eller sjuk- eller olycksfall sf ö rs ä kring och
f å r han vid f ö rs ä kringstagarens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste
lydelse av lagens inibrik 1974:857. -Senaste lydelse 1977:47.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77

Nuvarande
lydeiso

tagarcnr,
d ö d f ö rfogandc-r;itten '3vcr f ö rs ä kringen
eller, utan att s å dan r ä tt f ö rv ä rvas, utbetalning p å grund av f ö rs ä kringen,
skall vad f ö rm å nstagaren s å lunda bek.ommer vid ber ä knande av
arvsskatt anses s å som arvfallen egendom. Vad nu sagts
skall g ä lla j ä mv ä l f ö rv ä rv, som p å grund av stadgandet i 104 § andra
stycket n ä mnda lag til].faller d ö dsbodel ä gare.
vilken ä r ber ä ttigad till laglott. med iakttagande dock av vad
betr ä ffande f ö rdelning av s å dant f ö rv ä rv kan vara best ä mt i skifteshandling, vilken
j ä mlikt 16 § l ä gge.T. till grund f ö r Potternas ber ä knande.
Har f ö rs ä kringstaga-,,-, rens make insatts s å som f ö rm å nstagare,
f ö religger icke skattskyldighet for den del av f ö rv ä rvet, som
motsvarar dot belopp, varmed, d ä rest f ö rv ä rvet ing å tt i f ö rs ä kringstagarens kvarl å ten.skap, makens j ä mlikt 15 § skattefria
andel i boet skolat ö kas.

46

F ö reslagen
lydelse

d ö d r ä tt att f ö rfoga ö ver f ö rs ä kringen
eller, utan att s å dan r ä tt f ö rv ä rvas, utbetalning p å grund av f ö rs ä kringen,
skall hans f ö rv ä rv vid ber ä knande av arvsskatt, oavsett om vederlag l ä mnats,
anses s å som arvfallen egendom, d ä r ej r ä tt till
avr ä kning enligt 12 a § f ö religger. Vid brist i boet f å r fr å n v ä rdet av f ö rv ä rvet avr ä knas
endast s å dan skuld som f ö rm å nstagaren
guldit eller å tagit sig att g ä lda.

Har
f ö rs ä kringstagarens make insatts s å som f ö rm å nstagare,
f ö religger icke skattskyldighet f ö r den del av f ö rv ä rvet, som motsvarar det belopp, varmed, d ä rest f ö rv ä rvet ing å tt i f ö rs ä kringstagarens
kvarl å tenskap, makens j ä mlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ö kas. Vid
h ä rav f ö ranledd avr ä kning skall v ä rdet av samtliga tj ä nstegruppliv- och andra livf ö rs ä kringar ä vensom
sjuk- och olycksfallsf ö rs ä kringar beaktas men 13 kap. 12 § andra
stycket gifterm å lsbalken icke till ä mpas. Skall avr ä kning ske
p å tv å eller flera f ö rv ä rv, f ö rdelas mellan f ö rv ä rven det
belopp som skall avr ä knas ef-ter f ö rh å llandet mellan v ä rdena p å varje s ä rskilt f ö rv ä rv.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 47

Nuvarande lydelse F ö reslagen
lydelse

Vidare skall

a)
d ä r livf ö rs ä kring, som ä r
kapitalf ö rs ä kring men ej livr ä ntef ö rs ä kring, tagits å f ö rs ä kringstagarens eller hans makes liv samt den r ä tt, som p å
grund av f ö rs ä kringsavtalet tillkommit endera av dem, j ä mlikt 116 §
f ö rsta stycket lagen ora f ö rs ä kringsavtal
icke kunnat tagas i m ä t f ö r n å gonderas g ä ld, eller

b)
d ä r f ö rs ä kring tagits f ö r
olycksfall eller sjukdom, vid skattens ber ä knande
fr ä n v ä rdet av vad som tillfallit n å gon
i egenskap av f ö rm å nstagare s å som skattefritt avr ä knas ett belopp som motsvarar sex g å nger basbeloppet enligt lagen (1962:301) om allm ä n f ö rs ä kring f ö r
november m å nad å ret innan skattskyldigheten intr ä dde.
Har p å grund av f ö rordnande av samma person f ö rm å nstagaren
tidigare erh å llit s å dant f ö rv ä rv, som j ä mlikt
37 § 2 mom. ä r i beskattningsh ä nseende
likst ä llt med g å va, m å likv ä l å v ä rdet av vad som inom loppet av tio å r tillfallit f ö rm å nstagaren ej avr ä knas
mer ä n ett belopp som motsvarar sex g å nger basbeloppet enligt lagen om allm ä n f ö rs ä kring f ö r
november m å nad å ret innan skattskyldighet intr ä dde
f ö r det senaste f ö rv ä rvet.

Vad som p å grund av
ins ä ttningar av samma person i r ä nte- och kapitalf ö rs ä kringsanstalt p å
en g å ng tillfaller n å gon s å som f ö rm å nstagare
skall denne anses erh å lla p å grund av en och samma f ö rs ä kring, och skall s å anses som om f ö rs ä kringen tagits vid tiden f ö r
den f ö rsta ins ä ttningen och p å
villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari ins ä ttningarna i anstalten skett eller enligt avtal
mellan anstalten och f ö rs ä kringstagaren skolat ä ga rum.

Skattskyldighet enligt Skattskyldighet enligt f ö rsta stycket ä ger
ej rum f ö rsta stycket ä ger ej rum f ö r
r ä tt till pension som f ö r r ä tt till
pension som utg å r p å ijrund av pensions- utg å r
p å grund av pensionsf ö rs ä kring d ä rest denna ta- f ö rs ä kring. gits i samband med tj ä nst Skattskyldighet ä ger ej

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Prop. 1979/80:77

F ö reslagen
lydelse

Nuvarande
lydelse

heller rum f ö r r ä tt till
livr ä nta, som utg å r p å grund av annan f ö rs ä kring ä n pensionsf ö rs ä kring i
den m å n vad som p å grund av f ö rordnande av samma person tillfallit den ber ä ttigade
icke ö verstiger ett å rligt belopp motsvarande ett halvt basbelopp
enligt lagen om allm ä n f ö rs ä kring f ö r november m å nad å ret f ö re .skattskyldighetens Intr ä de.

Ang å ende
vad som f ö rst å s med kapitalf ö rs ä kring
och pensionsf ö rs ä kring stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
(1928:370).

eller
ock premiebetalningen p å b ö r.iats eller genom cng. å ngsbetalning
fullgjorts mer ä n tio å r f ö re d ö dsfallet . Skattskyldighet ä ger ej
heller rum f ö r r ä tt till annan pension p å grvmd av
pensionsf ö rs ä kring eller f ö r r ä tt till livr ä nta, .'-.om utg.ir p å gru.ad av annan f ö rs ä k-, ring ä n
pensionsf ö rs ä kring i den m å n vad som p å grund av f ö rordnande av samma person tillfallit den ber ä ttigade
icke ö verstiger en å rsr ä nta av 10 000 k.ronor vid pensionsf ö rs ä kring och
2 500 kronor vid annan livr ä ntef ö rs ä kring.

Ang å ende vad
som f ö rst å s med kapitalf ö rs ä kring och pensionsf ö rs ä kring
samt med att f ö rs ä kring tagits i samband med tj ä nst
stadgas i anvisningarna till 31 § kommunal skattelagen (1928: 370).

Vad
i f ö rsta och andra styckena h ä r ovan s ä gs skall, ä ven om f ö rm å nstagaref ö rordnande 1 enlighet med lagen om f ö rs ä kringsavtal
icke f ö religger, ä ga till ä mpning j ä mv ä l i fr å ga om vad som tillfallit n å gon p å grunci
av statens grupplivf ö rs ä kring eller j ä mf ö rbar av kommunal eller enskild arbetsgivare
avtalad grupplivf ö rs ä kring eller p å grund av s å dan f ö rm å n fr å n kommun, som avses i punkt 1 adertonde stycket av
anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydel;

49

opaginerad Kontrollera mot PDF

12
a §

Har
vid bodelning med anledning av boskillnad eller ä ktenskapsskillnad avtalats
att make skall vara f ö rm å nstagare till f ö rs ä kring som
tillh ö r andre maken och har denne gentemot f ö rm å nstagaren
f ö rbundit sig att ej å terkalla f ö rordnandet och har vidare f ö rin å nstagaren
i bodelningshandlingen belastats f ö r v ä rdet av utf ä stelsen, skall vid till ä mpning av
12 § och 37 f: 2 mom, det belopp varmed f ö rm å nsta.garen
i bodelningshandlingen belastats, avr ä knas fr å n f ö r-m å nstagarf ö rv ä rvets v ä rde.

13
§

2
mom. Vid ber ä knande av beh å llning i d ö dsbo iakttages

1)
att bland boets tillg å ngar inr ä knas
egendom, vartill den avlidne p å livstid haft i 8 § f ö rsta
stycket avsedd r ä tt;

2)
att bland boets tillg å ngar icke
inr ä knas egendom, vilken av den avlidne innehafts med s å dan r ä tt, som
avses i 8 § andra stycket;

3)
att avdrag m å ske f ö r
begravnings- och bouppteckningskostnad;

4)
att bland boets skulder icke m å inr ä knas:

a)
g ä ld, f ö r vilken f ö rs ä kring tillh ö rig f ö rs ä kringstagaren eller hans make utg ö r s ä kerhet,
intill bo-loppet av f ö rs ä kringens tekniska å terk ö psv ä rde;

4 Riksdagen 1979180. 1 saml Nr 77

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77

Nuvarande
lydel."e

a)
g ä ld, f ö r vilken
under 2) avsedd egendom p å grund av inteckning eller eljest s ä rskilt h ä ftar;

b)
belopp, som skall betalas i
arvsskatt.

15
§ -

1
mom. Andel, som vid bodelning skall tillfalla efterlevande make, ber ä k nas
till h ä lften av makarnas beh å llna giftor ä tts-gods, d ä r ej annat f ö ljer av 13 kap. 12 § andra stycket gifterm å lsbalken
eller andelen enligt lag blivit annorlunda best ä md vid bodelning, var ö ver i beh ö rig
ordning uppr ä ttad handling f ö religger i skatte ä rendet.

Ä r ä ldre gifterm å lsbalken till ä mplig å f ö rm ö genhetsf ö rh å llandena i boet, ber ä knas den andel, som
tillfaller efterlevande make s å som f ö rdel, giftor ä tt och morgong å va, till h ä lften av den gemensamma beh å llningen
i boet, d ä r ej annat f ö ljer av 13 kap, 12 § andra stycket nya gifterm å lsbalken
eller andelen enligt lag an-

Senaste
lydelse 1969:623.

50

F ö reslagen
lydelse

b) g ä ld, f ö r vilken under 2) avsedd egendom p å grund av
inteckning eller eljest s ä rskilt h ä ftar;

c)
belopp, som skall betalas i
arvsskatt.

1_
mom. Andel, som vid bodelning skall tillfalla efterlevande make, ber ä knas
till h ä lften av makarnas beh å llna giftor ä ttsgods, d ä r ej annat f ö ljer av 104 § andra stycket lagen (1927:77) om f ö rs ä kringsavtal
eller av 13 kap. 12 § andra stycket gifterm å lsbalken
eller andelen enligt lag blivit annorlunda best ä md vid bodelning, var ö ver i beh ö rig
ordning uppr ä ttad handling f ö religger i skatte ä rendet.

Ä r ä ldre gifterm å lsbalken till ä mplig Ä f ö rm ö genhetsf ö rh å llandena i boet, ber ä knas den andel, som
tillfaller efterlevande make s å som f ö rdel, giftor ä tt och morgong å va, till h ä lften av den gemensamma beh å llningen
i boet, d ä r ej annat f ö ljer av 104 § andra stycket lagen om f ö rs ä kringsavtal
eller av 13 kap. 12 § andra stycket

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen
lydelse

51

opaginerad Kontrollera mot PDF

norlunda be.t ä mts vid
boskifte och d ä r ö ver i skat te ä rendet f ö religger
beh ö rigen uppr ä ttad handling.

nya
gifterm å lsbalken eller andelen enligt lag annorlunda best ä mts vid
boskifte och d ä r ö ver i skatte ä rendet f ö religger beh ö rigen upp r ä ttad handling. F ö r efterlevande makes s ä lunda ber ä knade
andel erl ä gges ej arvssk.att.

Har'efterlevande
make enskild egendom, skall bouppteckningen vara å tf ö ljd av
skriftlig uppgift om v ä rdet av s å dan egendom i den m å n det kr ä vs f ö r till ä mpning av
13 kap. 12 § andra stycket gifterm å lsbalken
i skatte ä rendet. Vid uppskattning av egendomens v ä rde ä ga 20-27 §§
motsvarande till ä mpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16 r

F ö religger
i skatte ä rendet i beh ö rig ordning uppr ä ttad arvskifteshandling,
skola arvingars och universella testamentstagare s lotter ber ä knas enligt
skifteshandlingen med till ä mpning av d ä ri angivna v ä rden, dock icke d ä r i 15 § avsedd
delning av boet skett annorlunda ä n enligt lag eller universell testamentstagares
lott enligt skifteshandlingen utg ö r st ö rre del av kvari å tenskapen ä n i
testamentet best ä mts. Om i skifteshandling angivits grunden f ö r

F ö religger
i skatte ä rendet i beh ö rig ordning uppr ä ttad arvskifteshandling,
skola arvingars och universella testamentstagares lotter ber ä knas enligt
skifteshandlingen med till ä mpning av d ä ri angivna v ä rden, dock icke d ä r i 15 § avsedd
delning av boet skett annorlunda ä n enligt lag eller universell testamentstagares
lott enligt skifteshandlingen utg ö r st ö rre del av kvari å tenskapen ä n i
testamentet best ä mts. I den m å n enligt skifteshandling, efterlevan-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste
lydelse 1958:562.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77

Nuvarande lydelse

blivande delning av från skiftet undantagen egendom
ävensom dess värde, skall jämväl sådan egendom anses fördelad å
lotterna enligt angiven grund.

52

F ö reslagen lydelse

de
make p å grund av arv eller testamente p å sin lott f å tt r ä tt till pension enligt honom f ö re
bodelningen tillh ö rig pensionsf ö rs ä kring, skall skatt icke utg å . Om i
skifteshandling angivits grunden f ö r blivande delning av fr å n skiftet
undantagen egendom ä vensom dess v ä rde, skall j ä mv ä l s å dan egendom anses f ö rdelad å lotterna
enligt angiven grund. Ang å ende vad som f ö rst å s med pensionsf ö rs ä kring
stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskatte-lagen (1928:370). Har sammanlagda v ä rdet av
arvingars och universella testamentstagares s å lunda best ä mda
lotter i skifteshandlingen upptagits l ä gre ä n vad som å terst å r av beh å llningen i d ö dsboet, ber ä knad p å s ä tt i 13, 20-23 och 27 §§
stadgas, sedan d ä rifr å n avr ä knats dels efterlevande makes j ä mlikt 15 § .skattefria
andel, dels legat, dels i 11 § 2 mom. omf ö rm ä ld skattelott och dels v ä rdet av j ä mlikt 6
och 7 §§ f ö rst framdeles beskattningsbar egendom,skola
lotterna best ä mmas s å som o.m det belopp, varmed deras sammanlagda v ä rde
understiger d ö dsbobeh å llningen efter nu n ä mnd avr ä kning,
uppdelats å lotterna i f ö rh å lla.nde till deras storlek.

Skifteshandling
skall vid ingivandet vara å tf ö ljd av bestyrkt avskrift. Ingives ej avskrift,
skall s å dan p å bekostnad av d ö d.sboet eller skattskyldig
tagas. Avskriften f ö iaras hos boskattniigsmyndigheten.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 53

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

23 §

Vid
uppskattning av l ö s egendom iakttages:

A. Tomtr ä tt eller
vattenfallsr ä tt uppskattas i den m å n

ej annat f ö ljer av 20 § tredje stycket, till vad r ä ttig

heten .med h ä nsyn till villkoren vid uppl å telsen
och den

tid, som d ä rf ö r å terst å r, kan antagas hava betingat vid

en av boets avveckling f ö ranledd, med tillb ö rlig omsorg

skedd f ö rs ä ljning.

B. Aktie,
obligation eller d ä rmed j ä mf ö rlig v ä rdehand

ling uppskattas, d ä r v ä rdehandlingen noteras å inl ä ndsk

eller utl ä ndsk b ö rs, till det noterade v ä rdet
eller, om

detta icke motsvarar vad som varit p å r ä kneligt vid f ö r

s ä ljning under normala f ö rh å llanden, till pris, som vid

dylik f ö rs ä ljning kan p å r ä knas. S å dan v ä rdehandling, som

icke noteras å b ö rs eller vars v ä rde icke skall ber ä knas

med ledning av best ä mmelserna i F nedan, uppskattas enligt

sist angivna grund.

C. Fordran
uppskattas till sitt kapitalbelopp j ä mte

upplupen r ä nta å tid, som avses i 21 § . Ä r
fordringen

ej f ö rfallen och skall r ä nta d ä r å ej ber ä knas f ö r tiden

f ö re f ö rfallodagen, uppskattas fordringen till belopp, som

utg ö r dess v ä rde vid n ä mnda tid enligt den vid denna lag

fogade tabellen I.

Os ä ker
fordran uppskattas till belopp, varmed den kan ber ä knas
inflyta. V ä rdel ö s fordran anses icke utg ö ra tillg å ng. Den
omst ä ndigheten att g ä lden ä ren ä r del ä gare i d ö dsboet f ö ranleder icke fordringens uppskattande enligt andra
grunder ä n som eljest ä ro till ä mpliga.

Medel,
f ö r vilka uppskov med inkomstbeskattning å t-njutes enligt best ä mmelserna
om skogskonto eller investeringskonto f ö r skog, upptagas till halva v ä rdet.
Har medel avsatts till fond f ö r s ä rskilt ä ndam å l enligt f ö reskrift i lag eller annan f ö rfattning
och har avdrag vid inkomstber ä kningen medgivits f ö r avs ä ttningen,
f å r halva det avsatta beloppet upptagas som skuld.

Senaste
lydelse 1976:333.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen
lydelse

54

opaginerad Kontrollera mot PDF

0. F ö r ev ä rdlig
tid utg å ende r ä nta, avkomst eller annan f ö rm å n
uppskattas till tjugu g å nger det belopp, vartill den senast f ö r helt å r uppg å tt.

Nyttjander ä tt eller
r ä tt till r ä nta, avkomst eller ainan f ö rm å n som utg å r under
viss tid eller n å gon.' livstid, uppskattas till sitt kapitalv ä rde. Ä r r ä ttigheten
best ä md till visst belopp eller eljest till viss storlek, ber ä knas
kapitalv ä rdet efter det belopp r ä ttigheten
f ö r helt å r motsvarar enligt de vid denna lag .fogade
tabellerna II och III. D ä r r ä ttighet, som belastar viss egendom, ej ;\r p å nyss
angivet s ä tt best ä md, anses å rliga v ä rdet utg ö ra fem procent av det penningv ä rde,
vartill egendomen uppsliattats, dock att, d ä r r ä ttighet
avser endast del av egendom eller dess å rliga v ä rde eljest icke kan best ä mmas
enligt nyss angivna grund, detta uppskattas efter vad som pr ö vas sk ä ligt.

Nyttjander ä tt eller
r ä tt till r ä nta, avkomst eller annan f ö rm å n som utg å r under
viss tid eller n å gons livstid, uppsl;attas till sitt kapitalv ä rde. Ä r r ä ttigheten
best ä md till visst belopp eller eljest till viss storlelc, ber ä knas
kapitalv ä rdet efter det belopp r ä ttigheten
f ö r holt å r mot.svarar enligt do vid denna lag fogade
tabellerna II och III. Om r ä ttigheten skall utg å s å l ä nge n å gon ä r i
livet, dock l ä ngst under viss tid, eller r ä ttigheten
skall b ö rja utg å framdeles, ber ä knas v ä rdet
efter f ö rs ä kringstekniska grunder rned iakttagande av f ö reskrifterna
i denna paragraf. D ä r r ä ttighet, com belastar viss egendom, oj ä r p å nyss
angivet s ä tt best ä md, anses å rliga v ä rdet utg ö ra fem procent av det penningv ä rde,
vartill egendomen uppskattats, dock att, d ä r r ä ttighet
avser endast del av egendom eller dess å rliga v ä rde eljest icke kan best ä mmas
enligt nyss angivna grund, detta uppskattas efter vad som pr ö vas sk ä ligt.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 55

Nuvarande
lydelse F ö reslagen Ivdelse

Kapitalv ä rdet av r ä ttighet,
som icke ä r best ä md att utg å under n å gons livstid men ä ndock ä r av
obest ä md varaktighet, uppskattas med ledning av tabell III, s å som om
den skolat utg å f ö r den ber ä ttigades livstid, dock h ö gst till
tio g å nger det v ä rde, r ä ttigheten f ö r helt å r motsvarar.

Ä r r ä ttighet beroende av flera personers liv s å lianda,
att r ö ttigheten upph ö r vid den f ö rst avlidnes fr å nf ä lle, best ä mmes r ä ttighetens
kapitalv ä rde efter den ä ldstes levnads å lder. Fortfar d ä remot r ä ttigheten
of ö r ä ndrad till den sist avlidnes fr å nf ä lle, ber ä knas v ä rdet efter
den yngstes å lder,

E. V ä rdet av
utl ä ndskt myntslag ber ä knas efter den k ö p

kurs p å checkar, utst ä llda i samma mjnitslag, som g ä llde

vid tiden f ö r skattskyldighetens intr ä de.
Finnes ej s å

dan kurs eller kan av annan anledning
v ä rdet icke ber ä knas

efter denna grund, best ä mmer regeringen eller den myndig

het regeringen f ö rordnar, hur ber ä kningen skall ske,

F. Annan
l ö s egendom ä n f ö rut n ä mnts uppskattas till

vad den kan antagas hava betingat vid en av boets avveck

ling f ö ranledd, med tillb ö rlig omsorg skedd f ö rs ä ljning.

Inventarier,
som ä ro avsedda f ö r stadigvarande bruk i jordbruk med bin ä ringar, i
skogsbruk eller i r ö relse, liksom lager upptagas till det v ä rde som
kunnat godtagas vid inkomstber ä kning enligt kommunalskattelagen (1928:370), H ä rigenom f å r dock f ö rm ö genhetsv ä rdet av f ö rv ä rvsk ä llan icke
s ä ttas l ä gre ä n sextio procent av det v ä rde som
framkommer vid en v ä rdering d ä r inventarierna upptagits till anskaffningsv ä rdet
efter avdrag f ö r sk ä lig avskrivning eller utrangering och lagret v ä rderats
som helhet utan h ä nsyn till p å r ä knelig vinst vid f ö rs ä ljning i
detalj, varvid dock fast egendom skall upptagas l ä gst till
taxeringsv ä rdet. H ä nsyn skall d ä rvid tagas till inkurans och prisfallsrisk men i
regel icke till annan latent skatteskuld ä n utskiftningsskatteskuld.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen
Ivdelse

56

opaginerad Kontrollera mot PDF

2_ rnom. Skatt s å som f ö r g å va utg å r f ö r vad som i enlighet med lagen om f ö rs ä kringsavtal
i annat fall ä n i 12 § avses tillfaller n å gon i egen.sk å p av f ö rm å nstagare.

Vid
beskattning, varom nu ä r fr å ga, skall vad i 12 § andra - femte styckena ä r stadgat
ä ga
notsvarande till ä mpning. D ä rvid skall iakttagas att vad i 12 § fj ä rde
stycket s ä gs ang å ende premiebetalning mor ä n tio ° tr f ö re d ö dsfallet
skall. d ä r ej f ö rs ä kringstagaren avlidit f ö re den i
36 § stadgade tiden f ö r intr ä de av skattskyldighet, i st ä llet g ä lla med
avseende å premie-betalning mer ä n tio å r f ö re
skattskyldighetens intr ä de.

g mom. Skatt s ä som f ö r g å va utg å r, oavsett om vederlag l ä mnats f ö r vad som
1 annat fall ä n i 12 § avses tillfaller f ö rm å nstagare
till f ö rs ä kring, dock att vid beskatt-ningjvarom nu ä r fr å ga, vad i
12 § andra - å ttonde styckena ä r stadgat skall ä ga motsvarande
till ä mpning. Om r ä tt till avr ä kning 1 visst fall stadgas i 12 a $.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag tr ä der i kraft den 1 jant;iari 1978 och ä ger tilll ä mpning i
fall d ä r skattskyldigheten har intr ä tt efter utg å ngen av å r 1977, I -fall d ä r enligt 12 § och 37 § 2 mom,
lagen i dess ä ldre lydelse skyldighet att g ä lda skatt
s å som f ö r g å va intr ä tt f ö r ott f ö rm å nstagarf ö rv ä rv, skall dock lagen i dess ä ldre
lydelse alltj ä mt g ä lla i fr å ga om senare f ö rv ä rv enligt samraa f ö rs ä kring.

>enaste
lydelse 1958:562.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 "

4
VERKAN AV F Ö RS Ä KRING P Å BESKATTNING ENLIGT AGL 4.1 Inledning

V å rt
uppdrag f å r anses avse ä ven den verkan f ö rs ä kringar
kan ha p å beskattning enligt lagen (1941:416) om arvsskatt
och g å voskatt (AGL), men avsikten torde knappast ha varit att vi skulle g ö ra en
djupg å ende principiell ö versyn. Vi har d ä rf ö r
koncentrerat oss p å s å dana fr å gor d ä r nuvarande regler beh ö ver ä ndras p å grund av
ä ndrade
inkomstskattebest ä mmelser, fr ä mst d å 1975 å rs lagstiftning om P-f ö rs ä kring. VI har
ä ven
tagit upp en del tekniska fr å gor som visat sig v å lla till ä rapningssv å righeter.
I flera fall har vi ocks å ansett det l ä mpligt med f ö rtydliganden.

1
12 § AGL
regleras den vanligaste situationen, n ä mligen att en f ö rs ä kringstagare
avlider och f ö rs ä kringsbelopp tillfaller hans f ö rm å nstagare.
S å dana f ö rv ä rv ä r i princip arvsskattepliktiga. Om motsvarande utbetalning
sker under f ö rs ä kringstagares livstid kan g å voskatt
utg å enligt 37 §

2
mom, AGL. De nu n ä mnda
lagrummen tar sikte p å s å dana f ö rv ä rv som tillfaller f ö rm å nstagare.
I de s ä llsynta fall d ä r f ö rm å nstagare saknas behandlas f ö rs ä kringsbelopp
enligt samma regler som g ä ller f ö r andra tillg å ngar. Avlider en f ö rs ä kringstagare
utan att ha Insatt f ö rm å nstagare ing å r d ä rf ö r den r ä tt f ö rs ä kringen medf ö r i den skattepliktiga beh å llningen
och f ö rdelas enligt vanliga regler. Om en f ö rs ä kringstagare
ger bort sin r ä tt till f ö rs ä kringen ber ä knas likas å g å voskatten p å samma s ä tt som vid en kon-tantg å va med
motsvarande v ä rde.

De
fr å gor vi behandlar disponeras enligt f ö ljande:

A.
Å tskilliga
civilr ä ttsliga regler kan inverka p å skatten om f ö rm å nstagare ä r insatt. Hit h ö r best ä mmelserna
om giftor ä tt och laglott i 104 § andra stycket PAL samt om
giftor ä tt i 15 § 1 mom. AGL och indirekt ä ven 12 § f ö rsta
stycket andra meningen AGL. En annan i detta saramanhang betydelsefull civilr ä ttslig
regel ä r, att

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 58

make
kan ha giftor ä tt i andra maken tillh ö rig f ö rs ä kring.
Om f ö rs ä kringstagare ä r gift och maken d ö r, ing å r n ä mligen f ö rs ä kring som
ä r
giftor ä ttsgods i underlaget f ö r arvsskattens ber ä kning.

B.
Om n å t;,on sora f ö rm å nstagarr f å r r ä tt enlie'"jt ["'JrsJikring, kan han;;
ritL homjiia all bcskrittas enlifjt 12 § eller 37
§ 2 mon, ,\GL.

1)
Vi har- iimiccjokt i vad m ä n
beskattningen av f ö rm å nstagares .r ö i-vMrv b ö r beh å llas.

2)
F ö rs ä kringar i
utl'indsl:a bolag erbjuder ett problem, efterse;:! enligt AGL: 3 avfattning f ö rv ä rv p ä grund av
s å dana r ö rs ä kringar ej ä r beakattnin/sbara.

3)
F ö r det fall att det f ö religger
brist i boet efter f ö r-o ä krinr;:; taii.re liar disiraterats i vad m å n bristen
kan f å avr ä knas fr å n f ö rm å ns t å gar eL; T ö r v ä rv.

4)
I nuva.r"ande f ö rsta
;3tyclcet tredje menin'on av 12 § AGL linnr, cn regel om avr ä ]aiLn{;
ay vad som motsvarar don efterlevande makens giftor ä tt. Till ä .mpningen
har visat isip; erbjuda sv å righeter.

5) I
12 § fj ä rde stycket AGL ;ir nu upptagna regler om total

eller partiell skattefrihet f ö r f ö rm å nstagares L Ö rv ä rv av

r ä tt till pension eller annan livr ä nta. Reglerna har genom

lagstiftning p å inkoms tt:;katter ä ttenG omr å de och
genom in-

-flationen blivit f ö r å ldrade.

C. V ä rderingen
av s.k. tempor ä ra och/eller uppskjutna liv

r ä ntor har visat sig erbjuda problem.

D. Dsn
i nuvarande andra stycket av 12 § AGL medgivna r ä t

ten till avdrag raed upp till se.x basbelopp utnyttjas genora

bel å ning - s.k. livl å n - p å ett enligt v å r mening ej god

tagbart s ä tt.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 59

4.2
Civilr ä ttsliga regler som r ö r arvsbeskattningen

4.2.1
Regler om giftor ä tt

Arvsskatt
utg å r enligt AGL p ä avlidens kvarl å tenskap. Ora den avlidne var
gift och giftor ä tt f ö rekom, m å ste man f ö r att best ä mma kvarl å tenskapens omfattning avskilja vad som tillkommer
den efterlevande maken p ä grund av hans giftor ä tt.

Iiman
arvslottsbeskattningen inf ö rdes, fanns regler om beskattning av Icvarl ä tenskap i
f ö rfattningar om st ä mpelpapper. Sedan vid riksdagen 1862-1863 p å talats
som oriktigt att debitera skatt f ö r andel som efterlevande make tilltr ä dde p å grund av
giftor ä tt, inf ö rdes i 6 § st ä rapelpap-perskung ö relsen f ö reskrift
om avgiftsfrihet f ö r s å dan andel. I alla f ö rfattningar om arvsskatt och
kvarl å tenskaps-skatt hair d ä refter upptagits regler om skattefrihet f ö r giftor ä tt, I nu
g ä llande AGL ä r regeln upptagen i 15 § 1 mom,,
som stadgar att andel, som vid bodelning skall tillfalla efterlevande make, ber ä lcnas
till h ä lften av makarnas beh å llna giftor ä ttsgods. H ä nsyn skall dock tas till GB 13:12 andra stycket,
som garanterar efterlevande make viss del av giftor ä ttsgodset
n ä r detta ä r av begr ä nsat v ä rde. Vidare kan den efterlevandes andel vara best ä md p å annat s ä tt genom
en enligt lag f ö rr ä ttad bodelning, och under vissa f ö ruts ä ttningar
skall s å dan delning ligga till grund .f ö r skattens best ä mmande.

Om
man f ö ljer ordalydelsen i 15 § 1 mom. AGL, skulle f ö rekomsten av f ö rm å nstagarf ö rv ä rv inte
inverka p å ber ä kningen av vad som tillfaller efterlevande malce
med giftor ä tt. Enligt fast praxis beaktas emellertid 104 § andra
stycket FAL ora giftor ä tts ö kning. Inneb ö rden h ä rav iramg ä r av f ö ljande exempel.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 60

Exenpol
1 "'

En
manli,';; r ö r.;ll;r Ln.";r,tagare liar avlidit, cf
terliimnandc ä nka och ronon ,\.
Till A: c f ö rm å n g ä ller en
liv.r ö r.-.i.ikring, vLird 100 000 ler. D å .'ir enligt 104 § andra
stycket FAL ä n]:ans giftor ä tt kr ä n':t. Hon skall vid bodelningen -scheraatisi: eller
verklig - kompenseras genom att hennes giftor ä ttsandel ö kas mod
50 000 kr. Om v ä rdet av beh å llna giftor ä ttsgodsct ä r 200 000 kr., erh å ller hon s å ledos p å grund av
sin giftor.'itt egendom till v,'irde av saimnanlagt 150 000 kr. Kvari å tenskapen
blir (200 000 ./. 150 000 =) 50 000 kr.

Av
15 § 1 i:iom. AGL framg å r inte att ä ven giftor ä tts ö kningen, i exemplet 50 000 kr., ä r fri fr å n skatt.
Let visar sig ocks å i den pralctiska till ä mpningen
att misstag ofta sker i detta h;inseende.

Bed ö mningen
av kvarl å tenskapens storlek f ö rsv å ras av
att reglerna i 104 § andra stycket PAL inte ä r l ä tta att f ö rst å . S å vitt
giftor ä tts ö kningen ang å r ä r det s ä rskilt regeln om avr ä kning av efterlevande makes
eget f ö rra å nst å garf ö rv ä rv -som v å llat sv å righeter. Avr ä kningen illustreras med

Exempel
2

Sarama
f ö ruts ä tttningar som i exempel 1 men mod komplettering s å att till
ä .nkans
egen f ö rm ä n g ä ller cn f ö rs ä kring, v ä rd 20 000 kr. Hennes giftor ä ttsandel ä r alltj ä rat v ä rd 100
000 kr. Om b å da f ö rs ä kringarna hade ing å tt i kvari å tenskapen,
s] ä rdet av beh å llna giftor ä ttsgodset ha varit h ä lften av 320 000 kr. eller
160 000 kr. Giftor ä tts ö kningen enligt 104 § andra stycket PAL blir
emellertid inte (160 000 ./. 100 000 =) 60 000 kr., ty fr å n
beloppet 60 000 kr. skall avr ä ;:nafj v ä rdet av hennes eget f ö rv ä .rv eller
20 000 kr. Giftor ä tts ö kningen blir s å ledes 40 000 kr., och p å grund av
sin giftor ä tt f å r ä nkan egendom, v ä rd 140 000 kr. Hon
kompenseras h ä rigenom fullt f ö r att v ä rdet av
don f ö rs ä kring, sonen A f å r, med 00 000 kr. ö verstiger
v ä rdet av den som hon sj ä lv f å r. Kvarl å tenskapens v ä rds blir i detta fall s å ledes
(200 000 ./. UO 000 =) 60 000 kr.

Exemplen i detta kapitel nu:-nreras i
l ö pande f ö ljd.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 61

Fr ä gan hur
giftor ä tts ö kningen r ä tteligen skulle ber ä knas dryftades i samband med
AGL:s tillkomst i SvJT (1938 s. 457 samt 1939 s. 149, 157 och 729). Bakgrunden
h ä rtill var ett m å l ang å ende arvsskatt i d ö dsboet efter CO. Lamm. M å let har
refererats i NJA 1939 s. 532. Vid bouppteckningen hade fogats en
bodelningshandling, d ä r ankan erh å llit egendom, vars v ä rde utgjorde h ä lften av
giftor ä ttsgodset, ö kat med v ä rdet av samtliga f ö rm å nstagarf ö rv ä rv - ä ven de
till ä nkans egen f ö rm ä n g ä llande - utan att n å gon avr ä kning
skett f ö r v ä rdet av sistn ä mnda f ö rv ä rv. Underr ä tten underk ä nde bodelningen p å grund av att den inte skett
enligt lag. I artikel i SvJT (1939 s. 457) framf ö rde d å d ö dsboets
ombud uppfattningen att, om till ä nkans f ö rm å n g ä llde f ö rs ä kring, v ä rd 2 a kr., s å ö kades hennes r ä tt med 3 a kr. genom att hennes giftor ä ttsandel ö kades med
en krona f ö r varje tv å krona av f ö rs ä kringsbeloppet. Om s å ledes f ö rs ä kringsbeloppet
ö versteg
v ä rdet av beh å llna giftor ä ttsgodset med 100 kr., slculle ä nkans
giftor ä ttsandel ö verstiga v ä rdet av beh å llna giftor ä ttsgodset med 50 k.r. Utg å ngen av
Lamm-m å let blev att underr ä ttens beslut stod fast. Detta visar att HD inte
godtog ombudets uppfattning.

I
saraband med remiss till lagr å det av 1941 å rs f ö rslag till ny arvcckatte.C ö rordning
h. ä nvisade depav tomantschefen (NJA II 1941 s.
243) till att .fr å gan om att best- ä mraa kvarl å tenskapens
omfattning avgjorts genom HD:s utslag i Lamra-ra ä let. Lagr å det i.fr å gaoatto
emellertid (NJA II 1941 s. 249) om inte den princip som legat till
grund fiir utslaget borde lagf ä stas genom uttryckligt stadgande. Detta kunde
enligt lagr å det lilrapligen ske genom att till 104 § andra
stycket FAL fogades en best ä mmelsG av inneb ö rd att om st ä rbhusdel- ä garen sj ä lv ä r f ö rm å nstagare,
h ä nsyn d ä rtill skall tas vid bed ö mande av
fr å gan, huruvida hans giftor ä tt eller r ä tt till vederlag eller till laglott skall anses kr ä nkt genom
f ö rordnande com meddelats till f ö rm å n f ö r annan. I prop. 1941:192 uttalade departomentscliefen
den meningen, att det med h ä nsyn till avg ö randet i h ö gsta instans knappast torde vara p å kallat
att i samband med f ö rslaget till ny arvs-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 62

skattof ö rordning
vidta n å gon s å dan å tgird (NJA II I941 3.
250).

Det
har i den pralctiska till ä mpningen visat sig att det av lagr å det framf ö rda ö nskem å let om f ö rtydligande
av 104 § andra stycket PAL var v ä lgrundat.
I de tryckta r ä ttsfallssamlingarna f ö rekommer å tskilliga
fall, d ä r domstol felat mot en eller flera av de regler, som fastlades genom
1939 å rs prejudikat.

Vi
har l å tit g ö ra en genomg ä ng av samtliga under de senare å ren av ö verratt
fattade beslut i arvsskattem å l och d ä rvid inh ä mtat, att fel av hith ö rande slag ä r vanliga
och att de ej s ä llan avser betydande skattebelopp. Ett f ö rtydligande
av best ä mmelsen i 104 § andra stycket FAL m å ste s å ledes
anses angel ä get. Vi f ö resl å r ett s å dant f ö rtydligande. Regeln om giftor ä tts ö kning b ö r d ä rvid
skiljas fr å n regeln om laglotts ö kning.

Om
v ä rdet av den giftor ä ttskr ä nkande f ö rs ä kringen ö verstiger sam.Tianlagda v ä rdet av
beh å llna giftor ä ttsgodset och av efterlevande makens f ö rm å nstagarf ö rv ä rv, m å ste det
till tredje mans f ö rm å n gjorda f ö rordnandot j ä mkas. Om bara en enda f ö rs ä kring g ä ller till
annans f ö rm å n erbjuder s ä ttet f ö r j ä mkningen inte n å got problem. R ö r det sig
å ter
om tv å eller flera f ö rs ä kringar, ä r det enligt v å r mening r ä ttvist, att varje f ö rm å nstagarf ö rordnande
j ä mkas i f ö rh å llande till sitt v ä rde f ö r f ö rm å nstagaren.
Om s å ledes v ä rdet av de f ö rm å nstagarf ö rv ä rv som m å ste j ä mkas ä r a kr., b kr. och c kr. samt j ä mkning
skall ske med 35 /, h ö r av varje f ö rv ä rv l ä mnas oantastat ett belopp utg ö rande 65 io av f
Jrv ä rvets v ä rde. Detta ö verensst ä mmer med hovr ä ttspraxis. I tydlighetens intresse b ö r denna
regel enligt v å r mening klart uttryckas.

Vad
vi h ä r anf ö rt har f ö ranlett f ö rslag till ä ndring av 15 § 1 mom. AGL och 104 § andra stycket FAL,

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 63

4.2.2
Regler om laglott

I
104 § andra stycket PAL skyddas mot kr ä nkning - utom giftor ä tt - ä ven r ä tt till
laglott. F ö r arvsbeskattningen ä r derma r ä tt av
betydelse s ä rskilt genom att den kan inverka p å s ä dant
schematiskt arvsskifte som enligt 11 § AGL skall ligga till grund f ö r ber ä kningen
av skattepliktiga lotter. Om enligt testamente till f ö rm å n f ö r ainnan ä n br ö starvinge
laglott skall utg å , bealrtas enligt praxis f ö rs ä kring
sora g ä ller till f ö rm å n f ö r annan ä n br ö starvinge (NJA 1955 s. 257). Detsamma g ä ller om
genom s å dan f ö rs ä kring kr ä rJcning skett men f ö rm å nstagaren
avst å tt fr å n sin r ä tt i den m å n r ä tt till laglott kr ä nkts. Annars inverkar inte
fr ä gan om r ä tt till laglott p å arvsbeskattningen (NJA
1974 C 370).

Fr å gan om
inneb ö rden av r ä tt till laglott behandlas inte 1 PAL utan i 7 kap. Ä B. D ä r stadgas
i 1 § att laglotten ä r halva arvslotten - n å got som
kan synas sj ä lvklart men inte alltid iakttagits i praktiken.
Vidare ges i 2 § f ö reskrifter om avr ä kning av br ö starvinges
eget f ö rv ä rv och i 3 § om j ä mkning. Genom 5 § skyddas br ö starvinges
r ä tt att f ö rfoga ö ver laglotten. Att m ä rka ä r att GB
d å det g ä ller efterlevande makens giftor ä tt saknar
motsvarighet till 2, 3 och. 5 §§ . Om br ö starvinge ä r insolvent tillh ö r hans r ä tt till
laglott konkursboet. Enligt 7 kap. 7 § Ä B ö verg å r emellertid hans r ä tt att p å kalla j ä mkning
inte till hans borgen ä rer. Enligt denna regel b ö r ej heller
hans r ä tt att p å kalla j ä mkning av f ö rm å nstagarf ö rordnande ö verg å till borgen ä rerna. Men om han p å kallat j ä mkning
innan han tr ä tt i korOoirs, ö verg å r r ä tten till
j ä mkning till borgen ä rerna.

H ä r skall l ä mnas n å gra
exempel p å hur f ö rm å nstagarf ö rordnande kan inverka p å r ä tten till
laglott.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 64

Exempel
3

F ö rsirMringstagciren
efterl ä mnar dottern D. Beh å llningen ä r 50 000 kr. Till f ö rm å n f ö r X g ä ller en f ö rs ä kring, v ä rd 40 000
kr. Enligt testamente skall D ha laglott och X å terstoden. Laglotten ä r (0,5 x 50 000 =) 25 000
kr., men enligt f ö revarande lagrum skall laglotten ö kas. Om
beloppet 40 000 kr. hade ing å tt i boet och tillagts X genom
testamente, sk-ullc beh å llningen ha varit (50 000 -i- 40 000 =) 90 000 kr.
och laglottcns v ä rde enligt Ä B 7:1 h ä lften d ä rav eller 45 000 kr. Laglotts ö kningen
blir (45 000 ./. 25 000 =) 20 000 kr., och D till ä ggs av beh å llningen
(25 000 -h 20 000 =) 45 000 kr. Till X utl ä ggs en
testamentslott om (50 000 ./. 45 000 =) 5 000 kr.

Exempel
4

Saimna
f ö ruts ä ttningar som i exempel 3 med den ä ndringen
att f ö rs ä kringens v ä rde nu ä r 60 000 kr. D:s r ä tt orafattar totalt h ä lften av
50 000 -i- 60 000 kr. eller 55 000 kr. Hon har r ä tt till hela boet och
dessutom j ä mkas f ö rm å nstagarf ö rordnandet s å att hon har r ä tt till (5 000/60 000 =) 1/12 av f ö rs ä kringen
eller 5 000 kr.

Exempel
5

F ö rsiikringstagaren
efterl ä mnar ä nkan Ä och dottern D. Beh å llna giftor ä ttsgodsets
v ä rde ar 120 000 kr. Tv å privata f ö rs ä kringar /f ä ller, en till Ä :s f ö rm å n, v ä rd 50 000 kr., och en tiil D:3 f ö rm å n, v ä rd 20 000
kr. Enligt testamente skall D ha sin laglott, Ä resten. D:s r ä tt till
laglott ä r ej kr ä nkt, och f ö rs ä kringarna inverkar inte p å skiftet.

Exempel
6

Samma
f ö ruts ä ttningar sora i exempel 5 men med deii skillnaden
att f ö rs ä kringen till Ä :3 f ö rm å n ä r v ä rd 72 000 kr. Laglotts-r ä tten ä r d å kr ä nkt.
Laglottens v ä rde ä r (0,25 x 120 000 =) 30 000 kr. Om f ö rs ä kringarna
hade ing å tt i boet och tillagts f ö rm å nstagarna
genora testamente skulle D ha f å ttfo,25

(120
000 + 72 000 + 20 OOO) ./. 20 000 =] 33 000 kr. Laglotts ö kningen blir (35 000 ./. 30
000 =) 3 000 kr. och D:s lott i boet (30 000 + 3 000 =) 33 000 kr. Ä :s
testamentslott iir (60 000 ./. 33 000 =) 27 000 kr.

Exempel
7

Samma
f ö ruts ä ttningar som i exempel 5 med den ä ndringen
att till Ä :3 fiirra å n g ä ller en P-f ö rs ä kring, v ä .rd 12 000 ler., och en privat E-f ö rs ä kring med
ett omedelbart utfallande belopp om 180 000 kr. Sur,iman av laglotten och
laglotts ö kningen blir /b,25 (120 000 + 12 000 -i- 180 000
-i- 20 OOO) ./. 20 000 =] 63 000 kr. Kvari å tenskapen, 60 000 kr., r ä cker ej
utan j ä mkning ra å ste ske f ö r ett belopp om 3 000 kr. Fr å ga ä r
huruvida j ä mkningen med 3 000 kr. skall drabba P- eller K-f ö rs ä kringen
eller b å da. I hovr ä ttspraxis har fr å gan avgjorts s å att i f ö rsta hand
K-f ö rs ä kringen tillgrips. Grunden h ä rtill har

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 65

varit
regeln i Ä B 7:5 att om arvl å tare genom f ö rordnande
om nyttjander ä tt eller annorledes insl:r ä nkt r ä tten att
f ö rfoga ö ver kvari å tenskapen, s ä ä ger br ö starvinge utan hinder av s å dant f ö rordnande
f å ut sin laglott i egendora sora han fritt f å r f ö rfoga ö ver. Bed ö mningen ä r enligt
/ å r mening riktig. (Att m ä rka ä r, s å som nyss framh ö lls, att liknande regel ej finns d å j ä mkning
sker f ö r giftor ä tt.)

Den
nu g ä llande regleringen av laglottens inverkan p å arvsbeskattning
grundar sig p ä 104 § andra stycket FAL och p å stadgad ö verr ä ttspraxis.
Det har eraellertid visat sig att viss ovisshet r å der hos
beskattningsmyndigheterna om reglernas till ä mpning. Vi f ö resl ä r ett f ö rtydligande
i 104 § PAL inneb ä rande att praxis p å orar å det lagf ä sts.

I
detta sammanhang skall behandlas en regel sora nu ar upptagen i 12 § f ö rsta
stycket andra meningen AGL. Best ä rmnel-sens Inneb ö rd framg å r av
exempel 7. Den f ö reskriver med exemplets f ö ruts ä ttningar
att dottern ä r skattskyldig f ö r beloppet 3 000 kr. Regeln ä r enligt
v å r mening ö verfl ö dig. -F ö r sitt f ö rv ä rv av beloppet ä r n ä mligen
dottern skattskyldig redan enligt 1 § AGL. Beloppet 3 000 kr. ä r en del
av hennes laglott som i sin tur ä r en del av hennes arvslott. H ä rutinnan
skiljer sig laglottsf ö rv ä rvet fr å n f ö rm å nstagarf ö rv ä rvet, som grundar sig inte p å arvsr ä tt utan p å stt f ö rm ö genhetsr ä ttsligt
avtal till f ö rm ä n f ö r tredje man. Regeln i 12 § f ö rsta
stycket andra meningen AGL ä r en kvarleva av 1931 å rs reform
av arvsbeskattningen (se avsnitt 4.3.1).

Ett
led i reformen var att det socialt betingade grundavdraget med 15 000 kr. fick
g ö ras inte enbart vid f ö rm å nstagarf ö rv ä rv utan ä ven vid s å dant laglottsf ö rv ä rv som skedde genom j ä mkning. Lagtekniskt var det
d ä rf ö r n ö dv ä ndigt att j ä mst ä lla detta fall med f ö rm å nstagarf ö rv ä rv. Under
f ö rarbetena till 1931 å rs reform riktades kritik mot f ö rslaget p ä denna
punkt, och vid arvsskattelagens tillkomst ans å gs ocks å regeln
om s ä rskilt grundavdrag i visst fall f ö r br ö starvinges arvslott ej vara motiverad. N å gon s å dan regel
togs ej heller med i det kommitt é f ö rslag (SOU 1939:18) som l å g till
grund f ö r AGL. Det oaktat

5 Riksdagen 1979180. 1 sami Nr 77

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 66

ö verf ö rdes till AGL stadgandet, att br ö starvinges
f ö rv ä rv slculle arvsbeskattas i den m å n det st ö dde sig p å PAL.

Det
har visat sig att regeln i 12 § f ö rsta stycket andra meningen AGL ar agnad att skapa
oklarhet. Regeln har f ö ranlett p å st å ende i litteraturen att hel eller partiell
skattefrihet enligt nuvarande fj ä rde stycket i 12 § AGL skulle f å å tnjutas i
det fall f ö rm å nstagarf ö rordnande som avs å g P-f ö rs.'.l.:-:ring
j ä mkades f ö r r ä tt till laglott. I klarhetens intresse f ö resl å r vi att
12 § f ö rsta stycket andra meningen AGL utg å r.

4.2.3
lIfterlevande makes r ä tt till pension enligt egen f ö rs ä kring

R ä tt till
pension ä r giftor ä ttsgods, om r ä ttigheten inte anses vara av s å rent
personlig natur att giftor ä tt inte b ö r f ö rekomma. Undantagen fr å n giftor ä tt ä r s å lunda r ä tt till
pension p å grund av offentlig eller enskild anst ä llning.
Om pension grundas p å tj ä nstepensionsf ö rs ä lcring i SPP anses allts å giftor ä tt i
pensionen inte ä ga rujn (NJA 1953 s. 671 och 1960 s. 411).
Pensionsr ä tt enligt en P-f ö rs ä kring,
tecknad exempelvis av egenf ö retagare, ing å r d ä remot i giftor ä ttsgodset.

I
do fall d å r ä tten till pension tillh ö r giftor ä ttsgodset,
kan den inverka p å arvsbeskattningen p å samraa s ä tt som annat
giftor ä ttsgods, exo-mpexvis en r ö relse eller en fastighet. H ä remot har
sedan l ä nge riktats anm ä rkning under h ä nvisning till den olika behandlingen i f ö rh å llande
till bl.a. allm ä n pension. Tanken ä r s å ledes att
det borde vara betydelsel ö st vilken pensionens grund ä r. Vad
som framst å tt som s ä rskilt st ö tande har varit det fall, att den efterlevande
maken sj ä lv ä r ende r ä tts ä gare och d ä rf ö r n ö dgas betala h ö gre arvsskatt ä n ora han hade haft r ä tt till tj ä nstepension
eller f ö rs ä kringen hade varit hans enskilda egendom.

Fr å gan
behandlades av kapitalskatteberedningen i dess f ö rsta

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 67

bet ä nkande
(SOU 1969:54). Beredningen ans å g, att fr ä gan borde l ö sas genom ä ndring i GB av inneb ö rd att vid bodelning raed
anledning av makes d ö d den efterlevandes P-f ö rs ä kring
inte skulle anses ing å i giftor ä ttsgodset (s. 143 f.). I den proposition (1970:71)
som framlades p å grundval av bet ä nkandet ansl ö t sig
departementschefen (s. 120) till denna tanke, men f ö reslog
dock ej ä ndring av GB.

:;B:s best ä mmelser i
denna del har hittills inte ä ndrats. Eftersom n å gon ä ndring
f.n. inte torde vara aktuell, b ö r ö verv ä gas om inte AGL:s best ä mmelser
kan justeras s å att fr å gan f å r en i vart fall provisorisk l ö sning. Vi
vill emellertid understryka, att vi anser oss b ö ra begr ä nsa oss
till att f ö resl å s å dana ä ndringar i nu g ä llande ordning som ä r m ö jliga att
genomf ö ra inora skattelagstiftningens ram. Detta medf ö r att s å dana fall
d ä r efterlevande makes arvsskatt inte blir h ö gre ä n om han
inte varit f ö rs ä krad utesluts fr å n v ä rt f ö rslag. Om
exempelvis makar har br ö starvingar och testamente inte finns, leder den i
en f ö rs ä kring gjorda investeringen inte till n å gon ä ndring i
arvingarnas arvsskattel ä ge. Detta fsill kan belysas raed ett exempel.

Exempel
8

D ö r
hustrun, efterl ä mnande ä nkling och dotter, och best å r giftor ä ttsgodset
av en ä nklingen tillh ö rig P-f ö rs ä kring, v ä rd 200 000 kr., och banlcmedel p å
likaledes 200 000 kr., blir dotterns arvslott 200 000 kr. Om exemplet ä ndras s å att br ö starvingar
saknas men hustrun testamenterat sin kvarl å tenskap till en syster blir systerns lott likaledes
200 000 kr.

Det
kan vara f ö rem å l f ö r delade meningar om skattel ä ttnad ä r p å kallad i
dessa och liknande fall. Arvsbeskattningen drabbar ju inte den efterlevande
maken. Vill raan j ä mf ö ra med den situation som intr ä der om f ö rs ä kringen
tagits i SPP synes enligt v å r mening skattel ä ttnad vara motiverad. Den
kan emellertid å stadkommas endast genom ä ndring av
reglerna i GB. Som nyss framh ö lls har f ö rslag h ä rom s å sent som 1969 lagts fram av
kapitalskatteberedningen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 68

F ö r oss att
ö verv ä ga å terst å r i stort
de fall d ä r efter levande maVren ä r ende r ä tts ä gare och
f ö rs ä kringen ä r giftor ä ttsgods. Om f ö rs ä kringen -Ir den cftcrlcvandcr; onskilda cogondom
borurs ju inte srvsboskattningen.

f-'ir;d
utg å ngspunk.t fr å n att fog alltj ä mt anses finnas f ö r
'>yi.";l'. em å l cn om sk.attoliefriel so f ö r v ä .rdet av efterl ev ar.de iiiaV.os
o;;ori P-fiir.'"j."i:ring "nar vi diirf ö r ö verv ä gt
.foljando toi:n:is]'a l'.isri:,n.';ar av problemet f ö r olilaj.
fall.

a)
Inz-en hr ö starvj.nge,
e.j testamente. I 11 § AGL inf ö rs ett 3 mon. d ä r det f ö reskrivs
att efterlevande makes r ä tt till arv Li.r fri fr å n skatt
till den del arvet avser r ä tt till pension enligt honom tillh ö rig P-f ö rs ä krlng.
Vid scho-rnatisk bodelning m å ste d ä rvid f ö ruts ä ttas att p å hans lott i f ö rsta h.-ind l ä ggs annan egendom an ratten till pension.

b)
Inpen br ö starvinge,
testamente till f ö rm å n f ö r annan ä n efterlevande maken. H ä r b ö r tredje
mans f ö rv ä rv ej vara skatte.Critt. N å gon s ä rregel f ö r
schematisk bodelning kan inte skapas. D ä remot b ö r i 16 § AGL upptas en regel, att skatt inte skall utg å i den m å n i ä rendet f ö retedd
skifteshandling visar att efterlevande make p ä grund av arv eller
testamente p å sin lott f å tt r ä tt till pension enligt P-f ö rs ä kring som
tillh ö rt honom f ö re bodelningen.

c)
Br ö starvinge
finns, testamente till f ö rm å n f ö r efterlevande raai:cn. Fallet t ä cks av
den under b) angivna ä ndringen i 16 § AGL.

Vi
f ö resl å r till ä gg till 11 och 16 §§ AGL av den inneb ö rd sora
framg å r av a) och b) ovan.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 69

4.3
Beskattning av f ö rm å nstagarf ö rv ä rv

4.3,1
B ö r f ö rm å nstagares f ö rv ä rv beskattas?

F ö rordningen
(1914:381) om arvsskatt och skatt f ö r g å va gav regler ora skatt p å f ö rv ä rv genom
arv, testamente och g å va. F ö rs ä kring, som den avlidne tecknat, ingick vid hans d ö d i kvari å tenskapen
och tr ä ffades d ä rf ö r av arvsskatt. Om f ö rm å nstagare
var insatt f ö rordnades vanligen i testamente att f ö rm å nstagaren
hade r ä tt till f ö rs ä kringsbeloppet. F ö r s.k. blandade f å ng,
betecknade exempelvis som k ö p eller lega, stadgades i 35 § n ä mnda f ö rordning
att skatt skulle utg å "s å som f ö r g å va".

R ä ttsl ä get ä ndrades
genom PAL som tr ä dde i kraft med 1928 å rs ing å ng.
Enligt 104 § f ö rsta stycket FAL ing ä r n ä mligen f ö rm å nstagares
f ö rv ä rv inte i kvari å tenskapen. Fr ä ga uppkom
d å om det var m ö jligt att beskatta f ö rm å nstagares
f ö rv ä rv. Det kunde n ä mligen h ä vdas, att
f ö rm å nstagares f ö rv ä rv var benefikt och d ä rf ö r borde
beskattas enligt 35 § i 1914 å rs f ö rordning i paragrafens d å g ä llande,
ursprungliga lydelse. Fr å gan pr ö vades i r ä ttsfallet NJA 1930 s. 114 (Husberg).

Den
avlidne hade till sina barns f ö rm å n tecknat K-f ö rs ä kringar sora f ö r barnen medf ö rde r ä tt att
vid faderns d ö d uppb ä ra sammanlagt 100 000 kr. Vid registreringen av bouppteckningen
l ä mnades beloppet obeskattat. Advokatfiska-len klagade och gjorde g ä llande
att beloppet 100 000 kr. tillfallit barnen genom g å va och d ä rf ö r borde
beskattas. Hans besv ä r ogillades av ö verinstanserna.

Sedan
advokatfiskalen f ä st finansdepartementets uppm ä rksamhet
p ä den m ö jlighet till skatteflykt som s ä lunda yppats,
blev fr å gan f ö rem å l f ö r utredning i departementet. Resultatet av
utredningen redovisades i prop. 1951:211. I propositionen å beropades
en inom departementet utarbetad promemoria (prop. s. 33-42). I promemorian ifr å gasattes
om inte f ö rm å nstagares f ö rv ä rv av f ö rs ä kringsbelopp utgjorde g å va men
uttalades att fr å gan fick anses l ö st genom fallet

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 70

Husberg.
Den slrattefrilict, som detta avg ö rande medf ö rt, kunde enligt proTnomorian missbrukas ocli
utgjorde en fara fr å n statsflnansiell synpunkt. Skattskyldighet borde d ä rf ö r inf ö ras. Dot
kunde vidaro ifr å gas ä ttas om inte skillnad borde g ö ras
tuollan fall d ä r f ö rm å nstagarens ins ä ttande var att anso som vederlag och d ä r det var
av benefik natur. Emellertid ans å gs dot vara uppenbart att dylikt f ö rordnande
vanligen var av det sonarc slaget. Ora f ö rra å .nen ibland kompenserades av motprestation (t.ex.
s å att f ö rm å nstagaren holt eller delvis betalat premierna)
syntes inte anledning f ö religga att h ä rf ö r sk.apa s ä rskilda regler lika litet som s å dana
fanns f ö r arvsskattens ber ä kning i fall d ä r ett testamentariskt f ö rordnande
tillkomrait s å som vederlag.

Departementschefen
ansl ö t sig (prop. s. 51) i huvudsak till de i promemorian upptagna
principerna.. Inte heller i ö vrigt f ö rekom under f ö rarbetena till f ö rfattnings ä ndringen
n å got uttalande son avvek fr å n tankeg å ngen i de h ä r ber ö rda avsnitten i promemorian (jfr "-'cvU
1931:39 s. 12). Riksdagen godtog f ö rslaget och genom lag ä ndring upptogs i 35 § andra
stycket 1914 ä rs .arvsskattefiirordning en principregel om
besks.ttning av f ö rm å nstagarf ö rv ä rv. Grunden till regeln ä r allts å , att f ö r.m å nstagarf ö rv ä rv inte
ansetts Icunna beskattas som benefika med st ö d av 35 § ä ldre .f ö rordningen
i dess intill den 1 juli 1931 g ä llande lydelse men att ä nd å beskattning
ans å gs p å kallad.

Under
senare delen av 1930-talet blev det av skilda sk ä l alctuellt att ersatta 19H å rs
arvsskattef ö rordning med en ny f ö rfattning. Kommitt é - och
departeraentsarbetet resulterade i en lagr ä dsremiss, som inneh ö ll den
nyheten att f ö r-m å nstagarf;)rv ä rv, som tidigare aldrig beskattats annat ä n s ä som f ö r g å va enligt
35 § andra stycket i ä ldre arvsskatte-f ö rordningen, enligt f ö rslaget
skulle i ö verv ä gande flertalet fall beskattas sora arv. Reglerna
om arvsbeskattning upptogs i .f ö rslagets 12 § och de ora g å vobeskattning i 37 § 2 mom.

Lagr å det
uttalade att den omst ä ndigheten att beskattningen

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 71

av
f ö rm å nstagarf ö rv ä rv delvis ö verflyttades till arvsskattens omjr å de,
uppenbarligen inte skulle anses medf ö ra att skatt.skyldigheten utstr ä cktes
till att avse j ä mv ä l f ö rv ä rv sora inte var benefika, och att arvsskatt s å ledes
slculle utg å endast i den m å n f ö rm å nstagarens
r ä tt grundades uteslutande p ä f ö rs ä kringsavtalet (prop. 1941:192 s. 260, NJA II 1941
s. 249).

I
den d ä refter framlagda propositionen (1941:192) ber ö rdes
inte den fr å ga som lagr å dets uttalande avs å g. Inte heller under
riksdagsarbetet gjordes n å got uttalande i fr å gan, huruvida endast
vederlagsfria f ö rm å nstagarf ö rv ä rv borde beskattas. I f ö revarande
del fick AGL den i propositionen f ö reslagna lydelsen son ö verensst ä rade med
lydelsen i lagr å dsremissen.

I
r ä ttsfallet NJA 1942 s. 61 behandlades fr å gan huruvida endast benefika
f ö rm å nstagarf ö rv ä rv kunde beskattas med st ö d av 35 § I914 å rs
arvsskattef ö rordning. F ö ruts ä ttningen var att tv å advokater, A och B, 1932 tr ä ffat bolagsavtal
ora sin r ö relse och i samband d ä rmed tecknat livf ö rs ä kringar s ä att A
var f ö rm å nstagare till en p å B:s liv tecknad f ö rs ä kring p ä 50 000
kr. och vice versa. B avled 1938. Efter anmaning ingav A till beskattningsmyndigheten
en deklaration men h ä vdade att skattskyldighet inte f ö rel å g, en ä r B:s f ö rs ä kring
lika v ä l som A:s ingick som ett led i avtalet om deras gemensamma advokatr ö relse och
disponeringen av inkomsterna d ä rifr å n. A beskattades emellertid f ö r sitt f ö rv ä rv av 50
000 ler. enligt den av B tecknade f ö rs ä kringen. Svea hovr ä tt fann i utslag den 6 december
1940 att vid st ä mpelbel ä ggningen r ä tteligen f ö rfarits. HD gjorde ej ä ndring i
hovr ä ttens utslag. Avg ö randet st å r i ö verensst ä mmelse med motiven till 1931 å rs
lagstiftning men ä r of ö renligt med lagr å dets nyss å tergivna
uttalande.

Det
nu anm ä rkta r ä ttsfallet har varit v ä gledajide f ö r r ä ttstill ä mpningen
under tiden 1942-1975. Genom ett beslut nyligen i h ö gsta
instans f å r r ä ttsl ä get emellertid anses ha ä ndrats. F ö ruts ä ttningarna
i detta m ä l, som HD

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 72

avgjorde
don 17 december 1976 (Gö 2243), v.-.u' följande

opaginerad Kontrollera mot PDF

k ä-

'' L

ande

UpP;

s

C' s,

.. n

till

j:. u:

:'.a;:

ide

Q-, t

ati av

.on

riås

te

cL"
L.

Zi

-att

A
var vid sin död ägare av tvä Icapitalförs;IJrriug.ar orr sammanlagt
66 000 kr. Förmäns tag,ii'e var h:ir. ri-f'.ni-kj.l'.;:; hustru B,
A hade .gentemot B förbundit sig a"c t in.:e äerlralla förordnandena,
3 delclarecade förvärveii ooli pai'ö:ri:.-s siratt med 2 830 It. Hon .anförde b(,'svär ocl': '"gjorde
giiij.-.jide- att laannen i camband med bodelnin.'; incd arilrr.:niri.;'':
av i:-:jrr r;''- llnad in.-att JiciriG scm o.ltr-rhal lel.i.g f örm;°-.rir,
i.igr; ro ined rj!:yldig)ie t .;.tt betala 7roiii.i er;i,a. irruriden h.ä.rtl;
vara att iionnes gi.ftorätt därmed skulle uiJ.Lgoecr

:;D
f.ann ratt slce.t teboslitet skulle iipph.-i-.r-:.;-- oojj a. stöd äi.iriör bl.o.,
följande. Por do" fai.!.., 'aIx- .fo
ojn fö.rnan.""t,agare tillironunit såsom -.'eaerj-ag :för "..
frän honom, saJvnas anledning att oeläg;-a dtbeiaJ.: f örsä;;ringsbolopp med arvs-
eller g:'.vosi-. at t. Do''. antas, att sivsikten nied AGL:s rogler.;.ng oj
vari:. sJrall utgå i sådant fall.

i:;ftorsoi3
'10:3 beslut får anses vägiecumdo, går dot i fort-s;i,t tn.i.iiger
inte .ati; hiivda att onerösE, f örmänstag.arf örvärv skall besrattas.
HD:s sti-illningstagando inåste n.ä.mligon uppfattas så att en
förutsättning för boskattnirig i.ir att förvärvet är benefij-:t. Med
hänsyn till .avfa"r.tri.iri--en av 37 § AGL och vad som anfördes
som grund för 1931 års lagstiftning torde det emellertid vara mycket
svårt för graaisknings-myndigheten att prestera godtagbar beviSi-.ing om
att fånget är benefiltt.

Långt
mera än hälften av vad förmånstagare sairimanlagt årligen förvärvar,
torde gä uill efterlevan-rie in.ai-re antingen enligt försäk"ringar
som tecknats och betalat;, av den avlidne elier enligt t jäns tegrupplivf
örs.'";kring. I-inligt vati vi. inhämtat under hand, lar gransV:nings;ny..'Lfiig!ieton
i aoss.a fall inte anso sig ha tillräckligt fog f.jr att ..iåstå
att förvärvet -är benefikt.

Inora
koimnitt6n nar övervägts r.iojllgjieton att gei.o;n en bevisbörderegel undanröja
de svårigheter j. tJ.j.liv.Tipni.igen son kan antas bli följden av IID:s
beslut 197G. äyftet med regeln skulle vara att från beskattning undanta endast
sådana för-månstagarförv.'.i?:v som förmånstagaren visar ar onerösa. Vi
har emellertid stannat för en .annan lösaing.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 73

Enligt
vad vi inli ä mtat ä r det vid bodelning, s ä rskilt raed
anledning av ä ktenskapsskillnad, inte ovanligt, att mannen ins ä tter
hustrun som f ö rm å nstagare betr ä ffande efterlevandepension till sin pensionsf ö rs ä kring
samt f ö rbinder sig att erl ä gga premierna och att inte- å terkalla
f ö rordnandet. Vid bodelningen belastas d ä rvid hustrun f ö r v ä rdet av
denna utf ä stelse, ö kat med kapitalv ä rdet av å terst å ende
premier. Anledningen till att hela r ä tten till f ö rs ä kringen inte ö verf ö rs till hustrun torde vara att mannen, om han alltj ä mt ä r f ö rs ä kringens ä gare, har
r ä tt att vid inkomstbeskattningen dra av premierna. I f ö rs ä kringen
kan ocks ä ing å å lderspension till mannen som han inte vill avst å fr å n. Om
hustrun ä r f ö rs ä kringens ä gare och mannen till henne i underh å llsbidrag
betalar vad som å tg å r f ö r premierna kan hustrun vid inkomstbeskattningen
inte alltid g ö ra avdrag f ö r premierna, eftersom underh å llsbidraget
inte utg ö r A-i nkomst.

Vidare
f ö rekommer det att mannen innehar en kapitalf ö rs ä kring
som raedf ö r r ä tt till ett belopp sora utfaller d ä han
fyller exerapelvis 65 å r eller vid hans dessf ö rinnan intr ä ffade d ö d. Med
denna f ö ruts ä ttning ins ä tter raannen hustrun som f ö rm å nstagare
och f ö rbinder han sig att betala premierna och att inte å terkalla
f ö rordnandet. Ä ven i dessa fall torde det f ö rekomma
att hustrun vid bodelningen p å f ö rs v ä rdet av utf ä stelsen.

Vi
har vid ö verv ä gande av l ä mplig l ö sning stannat f ö r att f ö rorda att
endast arrangemang av det slag vi nyss skildrat - vilka ju i fr å ga om P-f ö rs ä kringar ä r skattem ä ssigt gynnade
- b ö r fr ä mjas i arvsskatteh ä nseende. Detta kan ske genom
att avdrag vid beskattningen av f ö rm å nstagares f ö rv ä rv f å r g ö ras f ö r det belopp som vid bodelningen p å f ö rts f ö rm å nstagaren
f ö r v ä rdet av s ä dan utf ä stelse. En f ö reskrift h ä rom hsir upptagits i den f ö reslagna
nya 12 a § , I andra fall ä n de h ä r avsedda
skall f ö rm å nstagarf ö rv ä rv bli f ö rem å l f ö r beskattning och detta oavsett om f ö rv ä rvet ä r benefikt
eller oner ö st.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 74

Enligt
v å r mening beh ö ver de b å da principreglern.a om beskattning av 1 ö rm. å ns t å gar f ö rv.'Lrv
(12 § f ö rsta stycl;ct och 37 § 2 mom. AGL) inte ä ndras p å annat s ä tt ä n att i
vardera regeln ins.atts orden "oavsett om vederlag l ä mnats".

4.5.2
Utl ä ndska f ö rs ä kringar

Enligt
lydelsen av 12 § f ö rsta stycket AGL g ä ller skyldigheten att skatta
f ö r f ö rm å nstagarf ö rv ä rv endast om n å gon i enlighet .med PAL insatts som f ö rm å nstagare.
PAL g ä ller endast f ö r f ö rs. ä ]:ringsavtal med svenska f ö rs ä kringsanstalter,
och s]:atts]cyldig}ieten g ä ller d ä rf ö r enligt lagens ordalydelse endast d å f ö rs ä kring
tecknats i s.vensk f ö rs ä kringsanstalt. I praxis har d ä rf ö r i tv å fall
ansetts, att f ö rm å nstagarens f ö rv ä rv ä r skattefritt ora f ö rs ä kringen
tecknats i utl ä ndsk f ö rs ä kringsanst.alt. Kapitalskatteberedningen f ö reslog ä ndring i
12 § (SOU 1971:46 s. 28 och 209) s å att denna sk.Lllnad mellan svenska och utl. ä ndska f ö rsakri.ngar
sl-aille elimineras. F ö rslaget har ä nnu inte f ö ranlett n å gon å tg ä rd. Vi anser oss b ö ra aktualisera fr ä gan genom
att f ö resl å att uttrycket "i enlighet med lagen (1927:77)
om f ö rs ä kringsavtal" tas bort i f ö rsta
stycket f ö rsta meningen av 12 § AGL. F ö ruts ä ttningen
f ö r den i andra stycket av 12 § AGL medgivna r ä tten till avdrag med upp
till sex basbelopp b ö r alltj ä mt vara att f ö rs ä kringen var utmatningsfri enligt 116 § f ö rsta
stycket FAL. Detta inneb ä ratt s å dant avdrag inte kan komma ifr å ga d å det g ä ller utl ä ndska f ö rs ä kringar.

4.3.3
Beskattning av f ö rm å nstagares f ö rv ä rv d å det f ö religger brist i boet

Om
bouppteckning efter avliden f ö rs ä kringstagare visar brist i boet uppkommer fr å ga
huruvida bristen skall beaktas vid ber ä kningen av v ä rdet av f ö rm å nstagares f ö rv ä rv. Fr å gan synes inte ha ö verv ä gts i
samband med lagstiftningen vare sig 1931 eller 1941, Avfattningen av 12 § f ö rsta
stycket AGL ger n ä rmast vid handen att avr ä kning
skall ske. Ä ven motivet f ö r att

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 75

f ö rm å nstagares
f ö rv ä rv beskattas - n ä mligen faran f ö r
skatteflykt - leder till bed ö mningen att sk ä l f ö r beskattning inte finns annat ä n i den m å n v ä rdet av f ö rv ä rvet ö verstiger
bristen. Att f ö rm å nstagare insatts har ju i vart fall inte s ä kert lett
till att st ö rre belopp undan-dragits fr å n
beskattning ä n det nu antydda nettobeloppet, dvs. skillnaden raellan
.f ö rs ä kringsbeloppet och bristen i boet. Enligt stadgad
praxis g ä ller vidare, att bristen f å r avr ä knas i
den m å n f ö rm å nstagare t ä .ckt eller å tagit sig att t ä cka bristen. En f ö rm å nstagare
b ö r inte beskattas annat ä n n ä r haji f ö rv ä rvar n å got, och om han å tar sig att betala den d ö des
skulder, blir effekten densamma som om han i lika m ä n hade
avst å tt fr å n att g ö ra f ö rm å nstagarf ö rordnandet g ä llande. Grund f ö r beskattning av mera ä n nettot
saknas s ä ledes.

Erfarenheten
fr å n granslaiingen av bouppteckningsprotokoll visar emellertid att k ä nnedomen
om den nu ber ö rda regeln inte ä r allm ä nt
spridd. I flertalet aktuella fall beskattas f ö rm. ä nstagaren
utan avseende p å om bristen blir t ä ckt. Å andra
sidan f ö rekommer det ä ven n å gon g ä ng, att f ö rm å nstagare tillgodog ö r sig hela f ö rs ä kringens
v ä rde utan att bekymra sig om den d ö des g ä ld. I detta l ä ge saknas sk ä l att inte beskatta f ö rm å nstagaren
f ö r hela f ö rv ä rvets v ä rde. Bristen i boet koinmer ju i denna situation
inte f ö rm å nstagaren vid.

Kapitalskatteberedningen
behandlade denna fr å ga i sitt f ö rsta bet ä nkande (SOU 1969:54 s. 24, motiv s. 113). Beredningen
utgick fr ä n antagandet, att enligt d å g ä llande r ä tt brist
i boet inte inverkade p å f ö rm å nstagares skattskyldighet, och f ö reslog en
regel med inneb ö rd att f ö rm å nstagares f ö rv ä rv skulle vara skattefritt i den m ä n han
betalade eller å tog sig att betala g ä lden. F ö rslaget
framstod d ä rf ö r som inneb ä rande skattelindring. Senare ö verr ä ttspraxis
har emellertid utg å tt fr å n att den av beredningen f ö reslagna
regeln g ä ller (jfr Sv JT 1972 s. 645 och, mots ä ttningsvis,NJA
1973 C 205). I klarhetens intresse f ö resl å r vi att den av beredningen f ö reslagna
regeln lagf ä sts.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 76

4.3,4
]';ftorlevande maVies ratt till skattefrihet enligt 12 § f ö rsta
stycket tredje meningen AGL

Om
f ö rsilkrir.gar, som avliden person tecknat, g ä ller uteslutande
till efterlevande makes f ö rm å n, ing å r dessa enligt 104 § f ö rsta
stycket FAL inte 1 ]-;varl å tens]:apen. Giftor ä tt finn;; d.a iirto 1 f ö rs ä lr.ringarna
oeh slaattcfriliet enligt 15 § 1 .Ticm. ;\GIj
'\i- utesluten. Emelllertid finns det inte n å got r.:al'lJ.:;t
,':': ä i .lor beskattning av f ö rm å nstagarf ö rv ä rvet till
den fl el det notsvarar gif tor.'.;tten. Nar besi:attning av f ö r-m å nstag.ares
f ö rvarv inf ö rdes, stadgades d ä rf ö r s!;attefrihet
f ö r vad son slajille ha varit skattefritt som giftor ä ttsandel
om l ö rs ä l.-ringon hade ing å tt i l;v.arl å tcns;:apen
(prop. 1931: 211 s. 59). iiegeln ä r nu upptagen i 12 § f ö rsta
stycket tredje meningen AGL, F ö ljande e::empel ::an tj ä na att
klarg ö ra till."Linpningon av best.'.i,mjiielsen.

Exempel
9

Ä r ä nl:a enda dodcbodeliigare och till hennes f ö rm å n g ä ller f ö rs ä kringar, v. ä rda
tillsammans 150 000 kr,, oeii ä r v ä rdet av makarnas beh å llna giftor ä ttsgods
220 000 kr., skall regeln enligt sin lydelse till ä rapas p å f. ö ljande
satt: Om f ö rs ä kringarna Jiado ing å tt i kvarl å t.enskapen,
skulle ä nkan ha haft ratt till skattefrihet f ö r /b,5(220 000 -t- 150 000) =/
105 000 kr. Enligt 15 § 1 mora. AGL har hon inte r ä tt till
skattefrihet f ö r mera an (0,5 x 220 000 =) 110 000 kr. Regeln i 12
§
AGL medf ö r s å ledes att det skattefria beloppet ö kas ned
(185 000 ,/. 110 000 =) 75 000 kr. Om dot finns annan eller andra r ö rm å nstaga.rc
ä n
Linkan, skall samtliga f ö rm ä nstagarf Jrvarv beaktas.

Exempel
10

Ä ndras exoinpel 9 s å att till eii .son.; fijrin ä n g.'iller
en f ö r-s ä lcring, v ä rd 50 000 kr. , blir f ö r ä nkan det
till f ö ljd av hennes giftoratt skattefria f ö rs ä kringsbeloppet
/ Ö ,5(150 000 + 30 000) =7 90 000 kr. Efter avr ä kningen å terst å r d å som cventucilt
s]cattcpli]:tigt ett belopp on (150 000./,90 000 =) 60 000 kr.

Regeln
i 12 § f ö rsta stycket tredje meningen AGL belyses av r ä ttsfallen
NJA 1939 g. 532 (I och II), 1952 s. 72, 196G s. 5S6, 1969 s. 256 samt 1974 C 370. Av f ö rarbetena
till AGL frarag å r att lagstiftaren ans å g r ä ttsfallet
NJA

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 77

1939
s. 557 1-ninna tj ä na sora ra ö nster vid till ä mpning av f ö revarande regel (prop. 1941:192 s. 181).

Det
har emellertid visat sig att till ä mpningen av regeln ora efterlevande makes r ä tt till
skattefrihet i praktiken v å llat stora sv å righeter. Det vanligaste felet ä r att vid
ber ä lcning av det skattefria beloppet endast den efterlevande makens f ö rm å nstagarf ö rv ä rv
beaktas. Mycket vanligt ä r ocks å att man med en fr å n litteraturen i ä mnet h ä mtad
metod inte skiljer mellan till ä mpningen av 104 § andra stycket PAL och 12 § f ö rsta
stycket tredje raeningen AGL. Att s ä dan å tskillnad ar n ö dv ä ndig framg å r av

Exempel
11

Om
en man efterl ä mnar ä nkan Ä och dottern D och om tv ä f ö rs ä kringar g ä ller, en
kapitalf ö rs ä kring till Ä :s f ö rm ä n p å 120'000 kr, och en olycksfallsf ö rs ä kring
till D:s f ö rm å n p å 80 000 kr., har Ä ej r ä tt till
giftor ä tts ö kning enligt 104 § andra stycket PAL. D ä rver s å ledes h ä lften av maicarnas
beh å llna giftor ä ttsgods. Av ä nlcans f ö rs ä kringsf ö rv ä rv ä r ett belopp om 100 000 kr. skattefritt enligt 12 § f ö rsta
stycket tredje meningen AGL. Till f ö ljd h ä rav kvarst å r som eventuellt skattepliktigt belopp inte mer ä n 20 000
kr.

Om
det å ter ä r en olycksfallsf ö rs ä kring p å 120 000
kr. till Ä :s f ö rm ä n och en kapitalf ö rs ä kring p å 80 000
kr. till D:s f ö rm å n, har ä nkan r ä tt till giftor ä tts ö kning enligt 104 § andra stycket FAL med (0,5 x
80 000 =) 40 000 kr. D:s arvslott blir s å ledes 40 000 kr.raindre ä n h ä lften av
makarnas beh å llna giftor ä ttsgods. Av Ä :s f ö rs ä kringsf ö rv ä rv å terst å r, liksom i det spegelv ä nda
fallet, efter avr ä kning enligt 12 § f ö rsta
stycket tredje meningen AGL, 20 000 kr. Beloppet ä r i detta fall skattefritt
enligt 12 § andra stycket AGL,

Av
det anf ö rda framg å r enligt v ä r mening att ä ven skattefrihetsregeln i 12 § f ö rsta
stycket tredje meningen AGL beh ö ver f ö rtydligas.

Om
de till den efterlevande makens f ö rm ä n g ä llande f ö rs ä kringarna ä r av skilda slag, b ö r det skattefria beloppet
uppdelas p ä varje f ö rs ä kring efter dess v ä rde. I exempel 10 var det
enligt 12 § f ö rsta stycket tredje meningen AGL skattefria
beloppet 90 000 kr. och v ä rdet av ä nkans f ö rm å nstagarf ö rv ä rv 150 000 kr. Om f ö rs ä kringarna
var av

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 78

s'-:il;l.i s]'ig, s]:ulle sälodes frän v.ir.j'
fur.jäl.ri ag -..v r'li:n;is (90 000/150 000 =) 60 io. Detta .Mr ;iv
betydelse d.-.rför att enl.i.gt I;' § andra oca iju.rdo :jt,yckona
A(JL olika regler gäller fiir bcskattniag av fiirmånstagar fiJrvärv genora
att det .finns fer.i slrilda klasser ;iv försäl-rringar. O.m j sai/una
exempel, diir från varje änl:an tillkommande försiikring slculle dr;is
60 /i, den licnne som förmånstagare tillktjfmriande försiikring.",port.följen
består av en utnii.tningsbru: l.'aj)ital-försiU-rring, värd 30 000 l:r.
oeli ett ;int;.il mera iin tio år gamla P-f('-ri.-äkringar, viirda 70
000 kr,, s]:all från kapital-försi-kringens viiirde dras av 60 i- eller
43 000 K.r. Kvar som eventuellt skattepliktigt står ett belopp om
(80 000 ./. 43 000 =) 52 000 k.r. Den här angivna regeln har vid
.flera tillfällen tilUimpats av hovr.ätt och bör enligt vår mening
lagfästas som ett förtydlig.ande.

Skattefrie.etsregeln i 12 § första stycket tredje meningen
AGL iir bristfällig på en punkt. Bristen klargörs bilst med ett exempel.

Exempel 12

En
gift man avlider utan att efterl ä mna br ö starvingar. V ä rdet av beh å llna giftor ä ttsgodset vid hans o ö d ä r fyra
basbelopp. Basbeloppet vid d ö dsfallet antas ha varit 10 000 kr. Giftor ä ttsgodsets
v ä rde ä r allts å 40 000 r. Till ä nkans f ö rm å n g ä ller en
utm ä tningsbar K-f ö rs ä kring, som ger henne omedelbar r ä tt till
400 000 kr. Enligt 15 § 1 mom. AGL har ä nkan r ä tt t.i.ll
skattefrihet f ö r hela v ä .rdet av beh å llna giftor ä ttsgodset, 40 000 kr. F ö rs ä kringen
saknar h ä rvidlag betydelse (NJA 1972 s.227). Om f ö rs ä kringen
hade ing å tt i kvari å tenskapen, skulle basbeloppsregeln i GB 13:12 andra
stycket inte ha varit till ä mplig, utan skattefriheten enligt 15 § 1 mom. AGL
.skulle na avsett (0,5 x 440 000 =) 220 000 kr. De enligt 12 § f ö rsta
stycket tredje meningen AGL skattefria beloppet ä r s å ledes
(220 000 ./. 40 000 ~) 180 000 kr. Det beskattningsbara beloppet blir (400
000 ./. 180 000 =) 220 000 kr.

Exempel
13

Exempel
12 kompliceras med antagandet att ä nkan uppger en inte existerande tillg å ng, v ä rd fyra
basbelopp, dvs. 40 000 kr., och tar upp denna i till ä ggsbouppteckning
som registreras. Nu ä r laget det, att det enligt 15 § 1 mom. AGL
skattefria beloppet ä r (0,5 x 80 000 =) 40 000 kr. Om f ö rs ä kringen
hade ing å tt i kvari å tenskapen, skulle det skattefria beloppet enligt
samma lagrtun ha varit (0,5 x 480 000 =) 240 000 kr. Det enligt 12 § f ö rsta
stycket tredje meningen AGL skattefria

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 79

beloppet
blir nu (240 000 ./. 40 000 =) 200 000 kr. och som beskattningsbart enligt 12 § f ö rsta
stycket AGL kvarst å r ett belopp om (400 000 ./. 200 000 =) 200 000 kr.
eller 20 000 kr. mindre ä n tidigare. P å fundet om den nya tillg å ngen
leder s å ledes till att ä nkan f å r r ä tt till å tervinning.

Det
i exempel 13 givna fallet ä r inte utan verklighetsbakgrund s å vitt
avser r ä ttsfr å gan. I ett fall har det n ä mligen f ö rekommit
att hovr ä tt utg å tt fr ä n att ny tillg å ng leder till r ä tt till å tervinning
(G ö ta hovr ä tt 1974-10-03 S Ö 230). Det b ö r p å pekas att
p ä samma s ä tt kan i fall av denna art f ö rtigande
av en skuld leda till skattelindring. (H ä r bortses fr å n eventuellt ansvar enligt t.ex. skattebrottslagen
om f ö rfarandet uppt ä cks.)

Den
egendomlighet som s å lunda f ö religger, f ö rklaras lagtekniskt p å f ö ljande s ä tt. I GB
13:12 andra stycket har, alltsedan nya GB tr ä dde i kraft 1921, funnits
ett stadgande om r ä tt f ö r efterlevande make att f ö re
bodelningen f å egendom till visst v ä rde om maJcamas giftor ä ttsgods ä r ringa.
Beloppet vax ursprungligen 3 000 kr. oeh h ö jdes 1951 till 6 000 kr. Beloppet h ö jdes
senare (SFS 1969:614) till fyra basbelopp. I samband h ä rmed ä ndrades ä ven 15 § 1 mom. AGL.
Departementschefen gjorde i prop. 1969:124 (s. 129 f.)f ö ljande
uttalande.

Av
de f ö reslagna till ä ggen i 15 § 1 mom. f ö rsta och andra styckena f ö ljer d ä rf ö r att
bodelningsregeln i 13 kap. 12 § andra stycket GB kommer att beaktas inte bara
direkt vid ber ä kning av den skattefria andelen i boet utan ocks å indirekt
vid ber ä kning enligt 12 § f ö rsta stycket tredje punkten arvsskattef ö rordningen
av efterlevande makes skattefria andel i honom tillfallande f ö rm å nstagarbelopp.

Om
man l ä ser det citerade uttalandet enbart f ö r sig ger det vid handen att
den h ä r p å visade egendomliga effekten av ä ndringen
i 15 § 1 mom. AGL varit direkt å syftad. L ä ser man d ä remot uttalandet i sitt saimnanhang, inser man att
bakom uttalandet ligger f ö rest ä llningen att efterlevande make genom den f ö reslagna
f ö rfattnings ä ndringen skulle uppn ä f ö rm å ner ä ven vid
till ä mpningen av 12 § f ö rsta

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 80

stycket
tredje meningen AGL. Att effekten Icunde bli den motsatta synes inte ha st å tt klart.

Vad
nu framh å llits p å kallar enligt v å r mening lag ä ndring.
Detta kan ske p å tv å s ä tt. Det kunde t ä nkas att GB 13:12 andra
stycket ä ndrades s å att med enskild egendom tillh ö rig den
efterlevande maken j ä mst ä lldes vad denne erh å ller som f ö rm å nstagare
till f ö rs ä kring. Att f ö resl å s å dan ä ndring i GB ligger emellertid utanf ö r v å rt
uppdrag. Vi f ö rordar d ä rf ö r i st ä llet on f ö reskrift i 12 § AGL, att GB 13:1? andra stycket inte skall beaktas
vid till ä mpningen av den regel som nu ä r intagen
i 12 § f ö rsta stycket tredje meningen AGL.

Fr å ga har
uppkommit huruvida vid beskattning av efterlevande malce avdrag enligt den
regel, som nu ä r upptagen i 12 § f ö rsta
stycket tredje meningen AGL, f å r å tnjutas enbart d å makens f ö rv ä rv
beskattas enligt 12 § AGL s å som f ö r arv eller om s å dant avdrag f å r g ö ras ä ven d ä f ö rv ä rvet beskattas
enligt 37 § 2 mom. s å som f ö r g å va. I praxis har valts den sistn ä mnda l ö sningen (SvJT
1965 rf. s. 40). Med hilnsyn till motiven f ö r skattefriheten torde denna
l ö sning vara den rimliga. Om exempelvis en man till hustrun.'; f ö rm å n tecknat
tv ä livr ä nte.f ö rsiikringar, A och B, av skattekacogori K, son vardera
ger henne r ä tt till ea å rsr ä nta om 50 000 Icj'., och vid mannens d ö d iinlcan
.f å r r ä tt att f ö rfoga ö ver f ö r.siikringen A raen inte ö ver fiirs ä kringen
B, om vidare det inte finns n å gon annan d ö dsbodeliigare och om slutligen kvarl å tenskap
saknas, skall iinlcan arvsbeskattas f ö r f ö rsiikringen A men g å vobeskattas f ö r .f ö rsiikringen
B. Hade ingen f ö rm å nstagare varit insatt, slrullc ä nkan
enligt 15 § 1 mom. AGL ha varit fri fr å n skatt f ö r hiilften
av å rliga beloppet av f ö rs ä kring A, och d ä rf ö r ä r hon enligt 12 § f ö rsta
stycket tredje meningen AGL fri fr å n skatt f ö r h ä lften av f ö rv. ä rvefc till f ö rs ä kring A . ä ven d å hon beskattas sora f ö rm å nstagare.
Av samma sk ä l b ö r hon vara fri fr å n skatt ä ven f ö r h ä lften av f ö rviirven
enligt f ö rsiikring B. Vi f ö resl å r att 37 § 2 mom. AGL
avfattas i en-ligliet h ä rmed, vilket innebar ett f ö rtydligande.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 81

4.3.5
Beskattning av f ö rm å nstagares f ö rv ä rv av livr ä nta

PAL
skiljer, s å som tidigare framh å llits, mellan kapitalf ö rs ä kring och
livr ä ntef ö rs ä kring. N ä r beskattning av f ö rm å nstagares
f ö rv ä rv inf ö rdes 1931, fanns i 32 § 2 mom. KL
undantagsregler f ö r vissa slags livr ä ntef ö rs ä kringar.
Under a) - c) i momentet upptogs regler f ö r dels livr ä nta som utgick p å grund av pupillf ö rs ä kring,
dels annan livr ä nta som utgick p å grund av f ö rs ä kring, f ö r vilken
avgift p å grund av tj ä nst erlagts av arbetsgivaren eller den anst ä llde, och
dels livr ä nta som eljest utgick p å grund av
pensionsf ö rs ä kring om livr ä ntan var livsvarig och inte betalats med eng å ngspremie.
I femte stycket av 35 § 1914 å rs arvsskattef ö rordning upptogs i anslutning h ä rtill en
best ä mmelse om total skattefrihet f ö r r ä tt till s å dan livr ä nta som avs å gs i 32 § 2 mom. a) - c) KL i dess ursprungliga lydelse. De
enda livr ä ntor som kunde f ö ranleda beskattning var s å dana som
avs ä gs under d) i n ä mnda moment. Vid inkomstbeskattningen upptogs dessa
till reducerat v ä rde. Vad som ans å gs utg ö ra
amortering p å kapi-tsil fick s å lunda avr ä knas. Det
ans å gs d ä rf ö r sk ä ligt att g å voskatt f ö r kapitalv ä rdet utgick vid f ö rm å nstagares
f ö rv ä rv av s å dan livr ä nta (ang å ende motiv i ö vrigt f ö r beskattningen och undantagen, se prop. 1931:211 s.
51 ff). Emellertid medgavs p å f ö rslag av bevillningsutskottet f ö r s å dan livr ä nta r ä tt till
grundavdrag fr å n å rsr ä ntans belopp med 1 500 kr., vilket belopp
motiverades med att detta enligt 67 § uts ö kningslagen i dess d å g ä llande lydelse
vax fritt fr å n utm ä tning (motiv, se BevU 1931:38 s. 10 ff).

Eftersom
begreppet pensionsf ö rs ä kring inte var uttryckligen best ä mt, inf ö rdes p å f ö rslag av
f ö rs ä kringsinspektionen genom lagstiftning 1932 i KL en
definition av detta begrepp.

I
f ö rordningen om kvaxl å tenskapsskatt som inf ö rdes 1948

6 Riksdagen 1979180. 1 sami Nr 77

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 82

upptogs
en regel om beskattning i begr ä nsad utstr ä ckning av pensionsf ö rs ä kring. Und.antagna
fr ä n beskattnin,g var t jans tepensionsf ö rsiikring och vidare annan pensionsf ö r-siikring,
om f ö rs ä kringen var iildre iin tio å r eller s.uraman
erlagda premier ej ö versteg 80 000 kr.

Genom
iindring i KL 1950 (SFS 308) blev, s å som vi framh å llit i ett tidigare bet ä nl-cande (SOU
1975:21 s. 49 ff.), definitionen p å pensionsf ö rs ä kring ä ndrad p å ett s ä tt son i stort sett inneb.ar en skiirpning av
villkoren. I samb;:\nd med att en ny definition av begreppet pensionsf ö rs ä kring
gavs, avskaffades den tidigare inkomstbeskattningen av r ä tt till
annan livr ä nta an pension (motiv, se prop. 1950:93 s. 175).
Samtidigt anpassades lydelsen av 12 § 1941 å rs arvsskattef ö rordning (nu AGL) efter de
nya reglerna. N ä gon egentlig saklig ä ndring å syftades
inte (n ä mnda proposition s. 297 ff.).

Kvarl å tenskapsskatten
avskaffades med 1958 å rs utg å ng. Lagstiftningen h ä rom, som grundades p ä arvsskattesakkunnigas
bet ä nlcande (SOU 1957:43), innebar att arvsskatteregierna ä ndrades s å att
arvsskatten ensam skulle tillf ö ra staten lika stor inkomst sora tidigare influtit
genom Icvarl ä ten-skapsskatten och arvsskatten tillsanunans. D ä rvid alctaalise-rades
fr å gan om beskattning av f ö rm å nstagares .f ö rv ä rv av r ä tt till livr ä nta. I fr å ga om ratt till pension enligt P-f ö rs ä kring
innebar arvsskattesakkunnigas f ö rslag, att tj ä nstepensionsf ö rs ä kringar och andra f ö rs ä kringar,
om de var ä ldre ä n tio å r, alltj ä mt sjculle l ä mnas utanf ö r beskattning. Vad ang; ° Lr ö vriga P-f ö rs ä kringar f ö reslogs,
att vid heskatt-ningen - som inte l ä ngre slralle grundas p å de erlagda
premiernas belopp utan tr ä ffade varje f ö rm å nstagares f ö rv ä rv -avdrag slculle f å g ö ras med
10 000 kr. av varje å rligt pensionsbelopp. Detta belopp av 10 000 kr. om
å ret
skalle allts å motsvara det tidigare g ä llande
beloppet 80 000 kr. avseende suramGUi av betalda preraier.

Mot
arvs- och g å vobeskattning av P-f ö rs ä kringar
inv ä ndes av vissa remissinstanser huvudsakligen, att en beskattning enligt
AGL slculle medf ö ra dubbelbeskattning, eftersom utfal-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 83

lande
pension i sin helhet inkomstbeskattades. Vidare anf ö rdes att
arvsbeskattning av pensionens kapitalv ä rde slculle vara s ä rskilt h å rd med h ä nsyn till
ä tt
r ä tten till pension inte hade realiserbart v ä rde.

Departementschefen,
som ansl ö t sig till de sakkunnigas f ö rslag,
framh ö ll att anledningen till att man i viss ut-str ä clcning
belagt P-f ö rs ä .kringar med kvarl ä tenskapsskatt hade varit str ä van att
hindra att stora f ö rs ä kringar utnyttjades f ö r att
kringg å beskattningen. Han ans ä g att de d ä existerande sp ä rrarna i AGL mot skatteflykt
inte borde f ö rsvagas. Ett fr å ng å ende av
denna princip borde inte ske med mindre det var st ä llt utom
tvekan att viss skatteflyktssp ä rr inte l ä ngre erfordrades (prop. 1958:145 s. 98). Riksdagen
antog f ö rslaget i nu f ö revarande del utan ä ndring (BevU 1958:10).

Vad
betr ä ffar annan livr ä nta ä n pension h ö jdes genom 1958 ä rs reform grundavdraget fr å n 1 500
kr. till 2 500 kr. Sk ä let var penningv ä rdef ö r ä ndringen (prop.
1958:145 s, 101).

Efter
1958 har reglerna i AGL om skatt p å f ö rm å nstagares f ö rv ä rv av pension och annan livr ä nta inte ä ndrats.
Be st ä mmelserna i KL om P-f ö rs ä kringar blev f ö rem å l f ö r omfattande ä ndringar 1975 (SPS 1975:1347). Bl.a. ä ndrades
den i anvisningarna till 31 § KL upptagna definitionen p å begreppet
"pensionsf ö rs ä kring". S å vitt g ä ller n ä mnda anvisningar tr ä dde lag ä ndringen
i kraft vid 1976 ä rs ing å ng. Om ans ö kan om P-f ö rs ä kring inkommit f ö re ikrafttr ä dandet, g ä ller dock
enligt ikrafttr ä dandelagen (SPS 1975:1348) den tidigare
definitionen. Den nya definitionen p ä P-f ö rs ä kring i f ö rening med ö vriga ä ndringar i KL inneb ä r i stort sett f ö ljande:
Endast verkligt pensioneringsbehov tillgodoses. Avdrag f ö r premie
f å r g ö ras endast fr å n A-inkomst. Avdragets storlek begr ä nsas med
riktpunkt att h ö gst s.k. plan-pensionsniv å skall Icunna
tillgodoses. P ö rs ö rjningsr ä nta kan utg å i h ö gst 20 å r, och kretsen av dem som kan f å s å dan r ä nta ä r begr ä nsad till
efterlevande make, person med vil-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 84

ken
f ö rs ä kringstagaren sammanbott under ä ktenskapsliknande
f ö rh å llanden eller barn till den avlidne eller till
dennes make.

Skattskyldighet
f ö r en f ö rm å nstagares f ö rvarv av r ä tt till f ö rs ö rjningsri.inta intr ä der ofta vid f ö rs ä kringstagarens
d ö d. I annat fall kan den enligt 36 § AGL intr ä da nar f ö r-m. å nstagaren
annars f å r r ä tt att f ö rfoga ö ver f ö rs ä kringen. Om han into f å r s å dan r ä tt -
vilket ä r vanligast - intr ä der dock skattskyldighet "s å som f ö r g å va"
varje g å ng han uppb ä r ett belopp.

Av
36 § och 37 § 2 mom, AGL samt anvisningarna till 31 § KL i
deras ä ldre lydelse framg å r, att avfattningen av den nyss citerade regeln i
ikrafttr ä dandelagen medf ö r, att den i n ä randa
anvisningar ( ä ldre lydelsen) gjorda distinktionen mellan P- och K-f ö rsakringcir
g ä ller under mycket l å ng tid.

Vad
f ö rst ang å r f ö rm å nstagares f ö rv ä rv av r ä tt till pension enligt P-f ö rs ä kring f ö resl å r vi
ingen ä ndring i nu g ä llande regler om skattefrihet f ö r tj ä nstepensionsf ö rs ä kring
eller P-f ö rs ä kring som ä r ä ldre ä n tio å r.

Vad
som å terst å r att ö verv ä ga ä r beskattningen av P-f ö rs ä kring som
ä r
yngre ä n tio å r. Man m å ste h ä r skilja mellan det fall att f ö rs ä kringen
tecknats efter 1975 å rs slut och det foil att f ö rs ä kringen
tecknats tidigare. F ö r f ö rs ä kring so.Ti tec -n ä ts efter 1975 å rs utg å ng g ä ller den
nya lydelsen av anvisningarna till 31 § KL. De nya best ä mmelserna i KL f å r anses
utg ö ra en tillr ä cklig sp ä rr mot skatteflykt. N å got behov av s ä rskild sp ä rregel ä ven i AGL
finne; d ä rf ö r inte. Vi vill erinra om att faran f ö r
skatteflykt ar det huvudsaldiga sk ä let som ligger till grund f ö r
beskattningen enligt AGL av f ö rm å nstagares f ö rv ä rv av denna art. Eftersom detta motiv fallit bort
genom 1975 å rs inkomstskattelagstiftning f ö resl ä r vi att
beskattningen enligt AGL i dessa fall avskaffas.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 85

Vad
ang å r f ö rv ä rv av r ä tt till pension enligt P-f ö rs ä kring som
grundar sig p å ans ö kan f ö re 1976 å rs ing å ng och inte - som ä ldre ä n tio å r - ä r helt
skattefri g ä ller nu f ö r varje f ö rm å nstagares f ö rv ä rv, att ett skattefritt grundavdrag p ä 10 000
kr. skall g ö ras fr å n varje å rligt pensionsbelopp. Beloppet best ä mdes
1958. Eftersom fr ä gan uteslutande avser ä ldre
pensioner, har den ingen direkt r ä tts-politisk betydelse. iF ö r
fortsatt beskattning talar, att den som tecknat f ö rs ä kringsavtalet
haft anledning att ö verv ä ga samtliga med avtalet f ö renade f ö rdelar
och ol ä genheter samt d ä rvid beakta bl.a. fr å gan i vad m å n skatt
enligt AGL kunde v ä ntas komma att utg ä . S ä rskilt i
de fall, d ä skatt s å som f ö r g å va p å ä rligt r ä ntebelopp redan b ö rjat debiteras, ä r det
knappast n å got r ä ttvisekrav att beskattningen avskaffas. P ö r ett
slopande talar bl.a. r ä ttvisesk ä l p å s å vis att den nuvarande beskattningen enligt AGL g ö r å tskillnad
mellan tj ä nstepensionsf ö rs ä kring och en raotsvarande f ö rs ä kring som
en egenf ö retagare tagit. Ä ven stegringen av
inkomstskatt och marginalskatt samt administrativa sk ä l talar i
samma riktning.

Vad
betr ä ffar den risk f ö r skatteflykt som å beropats som sk ä l f ö r den
nuvarande ordningen vill vi framh å lla att skatteflyktsmotiv m ö jligen
kan ha varit aktuella f ö r f ö rs ä kringstagarna n ä r f ö rs ä kringarna
tecknades. F ö rs ä kringarna tecknades emellertid i medvetande om att
beskattningen i vissa l ä gen kunde bli av rent konfiskatorisk art. Nul ä get ä r endast
att f ö rs ä krings- och f ö rm å nstagare har den f ö rhoppningen att den f ö rre skall
ö verleva
f ö rs ä lcringens 10- å rsdag, s ä att inte det ekonomiska utfallet blir alltf ö r
negativt f ö r f ö rm å nstagaren. Att i detta l ä ge bibeh å lla den
mycket h ä rda beskattning som nuvarande ordning kan medf ö ra och
dessutom i de fall d ä r f ö rm å nstagaren inte f å r f ö rfogander ä tt ö ver f ö rs ä kringen
kan komma att p ä g ä genom g å vobeskattning i m å nga å rtionden,
ä r
enligt v ä r mening inte rimligt.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 86

F ö r att
belysa vilka beskattningskonsel-rvenser som kr..n intr ä ffa om
nuvarande beskattning bibeh å lls ofi.irfi.ndi-ad vill vi erinra ora att i ett
nyligen aktuellt fall slralle den samnianlagda å rliga inkomst- och g å .voskatteri
v,a utg å tt med 106 io av pensionens belopp om g å voskatten
hade best;.aiits enligt lag. Genom beslut i s ä rskild ordning uedsattes g å voskatten
i detta fall med till ä mpning av 58 a § AGL s å ;j.tt
den sammanlagda g å vo- och inkomstskatten inte slculle ö verstiga
100 av pensionsbeloppen.

Vi
f ö resl å r s å ledes att arvsbeskattning av riitt till pension
avskaffas. I ö veronsst ä mraelse h ä rmod f ö resl ä r vi att g å vobeskattningen av r ä tt till livr ä nta upph ö r i den m å n r- ä t-tighetcn
uppkommer p å grund av d ö dsfall efter ä ndringens ikraft triid ande. Som vi f ö rut
antytt anser vi d ä remot inte tillr ä ckliga skal finnas att
principiellt g ö ra n å gon ä ndring betr ä ffmide g å vobeskattningen av llvrilnta i s å dana fall
d ä r skattskyldighet f ö r n å got livr ä ntebelopp intr ä tt f ö re ikrafttr ä dandet. En ä ndring h ä rvidlag slculle inneb ä ra att den nu p å g å ende å rliga
beskattningen avbryts. H ä rigenora slculle skapas olikhet raellan de fall, d å f ö rin å nstagarf ö r-v ä rv f ö re lag ä ndringen
beskattats som arv och ö vriga fall. Vi f ö rordar emellertid en h ö jning av
det nuvtirande grundavdraget som ä r 2 500 kr. och varit ofir ä ndrat sedan
1958. En uppr ä kning b ö r sko fiir att å terst ä lla
avdragets realv ä rde. Med beaktande av utvecklingen av
konsumentprisindex efter 1958 och behovet av indexreglering f ö resl å r vi att
avdraget Pest. ä ms till ett halvt basbelopp. De nya best ä raraelserna
b ö ;' tr ä da i kraft den 1 januari 1978.

4.4
V ä rderingen av tempor ä ra och/eller uppslcjtitna livr ä ntor

F ö r kapitalisering
av livr ä nta och av cn p å viss tid utg å ende r ä nta finns regler i 23 § D AGL
som h ä nvisar till tv å tabeller, tabell II och
tabell III. Tabell II g ä ller f ö r r ä nta eller annan f ö rm å n som
skall utg å under kalenda-riskt bestii.md tid, exempelvis 12 å r. Tabell
III avser r ä nta

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 87

som
skall utg ä under n å gons livstid.

Redan
under f ö rarbetena till AGL hade diskuterats hur tempor ä ra
och/eller uppskjutna livr ä ntor borde v ä rderas. Tempor ä r livr ä nta f ö religger
om exempelvis en man A skall ä ga att fr å n viss dag till sin d ö d, dock h ö gst i 12 å r, uppb ä ra visst ä rligt
belopp. Det ä r n ä mligen inte matematiskt riktigt att anv ä nda den i
tabell II f ö r 12 å r angivna koefficienten. A kan ju d ö under
tolv å rstiden. Sj ä lvfallet ger vidare tabell III ett f ö r h ö gt v ä rde om A ä r ung. En
uppskjuten tempor ä r livr ä nta f ö religger exempelvis om A skall ä ga att fr å n den 1
januari 1984 s ä l ä nge han lever, dock h ö gst i 12 å r, uppb ä ra visst å rligt
belopp.

I
remissyttrande ö ver arvsskattekommitt é ns bet ä nkande (SOU
1939:18) framh ö ll f ö rs ä kringsinspektionen, att de f ö reslagna
reglerna f ö r kapitalisering inte hade avseende p å vissa, p ä
speciellt s ä tt best ä mda livr ä ntor som d å kora-rait till anv ä ndning inom livf ö rs ä kringsr ö relsen (prop.
1941:192 s. 117). Departementschefen vitsordade riktigheten d ä rav men
anf ö rde att han det oaktat inte ansett sig b ö ra f ö resl å
specialbest ä mmelser. Som sk ä l d ä rtill
angavs att upptagande i f ö rfattningstexten av regler f ö r speciella
fall av praktiska sk ä l givetvis m ä ste ske med viss begr ä nsning samt att man - s ä rskilt
med h ä insyn till de variationer som numera f ö rekommer och alltmera
utvecklas ä ven inom en och samma f ö rs ä kringsform
- torde ha anledning r ä kna med att specialbest ä mmelser p å f ö revarande
omr å de endast i begr ä nsad utstr ä ckning slculle koimna att fylla sitt ä ndam å l.
Departementschefen tillade att en uppskattning i anslutning till de f ö r
huvudfallen angivna grunderna borde kunna ske i de å syftade
fallen med anlitande av den utredning som f ö rs ä kringsanstalten
tillhandah ö ll.

De
nu g ä llande tabellerna II
och III fastst ä lldes
1974 (SPS 1974:312). Av den till grund f ö r lagstiftningen liggande propositionen (1974:98 s.
56) framg å r, att SPR i ett

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 88

renis.syt
trande framli å llit ;itt f iJrsiikringsbolagen anvLinde tv å
tabeller, betecknade III ;-i och IV a, .f ö r att beriikna
v ä rdet av te;.iporilra oeh/eller uppskjutna livr. ä ntor. 'tabellerna
hade h ä rletts ur grundmaterialet f ö r de d å giillande tabellerna III (miin) och IV (Irvinnor).
P å s.arama satt skulle en tabell III a, baserad p å en riintefot
av 5 i" och d ö dlighetstabeller M 64, lainna framrilknas. Eftersom
anvi.indningen av denna taljoll f ö rutsatti; f ö rs ä kringsmatei.iatisi: sa.ickunskap ocli i v-art fall
var avsev ä rt mera invecklad iin tilliimp-ningen av tabellerna
I-TIT, torde kapitalv ä rdena liksora dittills f å
tillhandah å llas av f ö rsiikringsbolagen. F ö rbundet .hemst ä llde om
ett uttalande i propositionen r ö rande anv ä ndningen av en p å r.ngivet siitt konstruerad
tabell. III a. Med .anledjiing h ä rav anfiirde dopar tcraentsciieren i s.amband med
att han presenterade de nya tabellerna I-III, f ö ljande (prop. G. 65):

Liksom
liitintills skett i den pralctiska till ä mpningen bo.rde - vid sid.an ora de i f ö .rfattningen
intagna tabellerna s ä rslcild ber ä kning kunna g ö ras f ö r uppskjutna eller tidsbegr ä nsade
livr ä ntor.

Livf ö rs ä kringsbolagens
skatteniirand har d ä refter fa.stst ä llt en rekommendation ang å onde anv ä ndning av
AGL:s kap .cali-seringstaboller samt den Tabell IV som
erfordra;; s å som kompletterin.."; till tabellerna I, II och
111. Tabel.i IV ä r inte
avsedd at"! ku_ana anv ä ndas av andra iin / ö rs ä icrings-natematiivoi'.

N ä r rcraissyaret
l ä mnades, hade fijrbundct forniodli-.en i tanlcca-n,i blott de fall, d å dea
aktuella r ä tten direiit f ö ranledde slcyldighet att bet;ila arvsskatt. I s å dana fall
kan niimligen tabell IV leda till l ä gre skatt. Fallen iir emellertid s ä llsynta.
Vanligare iir att v ä rdering, oavsett om r ä ntan iir skattepliktig, m å ste ske s å snart
den inverkar p å efterlevande makes r ä tt till giftor ä tts ö kning
eller r ä tt till skattefrihet enligt 12 § f ö rsta stycket tredje meningen AGL. V ä rdering m ä ste
vidare ske om r ä nt;-.ui. xnverkar p å r ä tt till laglott.
I s å dana fall leder tabell IV ä n till l ä gre

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 89

ä n till h ö gre skatt, men n å gon betydande skillnad blir
det sannolikt s ä llan.

Problemet
med v ä rderingen ä r v ä sentligen administrativt. P ö r att systeraet
skall fungera b ö r det kr ä vas att det av den uppgift f ö rs ä kringsf ö retagen i
enlighet med SPR:s remissyttrande l ä mnar alltid framg å r att v ä rdet
grundar sig p å en av matematiker gjord v ä rdering
av varje f ö rm å nstagares r ä tt. En s å dan v ä rdering b ö r dorastolen som regel Icunna ta f ö r god.
Det finns f ö r ö vrigt ä ven f ö r en lekman ra ö jlighet att g ö ra en grovkontroll. I r ä ttspraxis
har f ö rekommit att raan vid v ä rdering av tempor ä r livr ä nta j ä mf ö rt den
koefficient som g ä llde enligt tabell II (exempelvis
f ö r tio å r) och den som enligt tabell III g ä llde f ö r r ä nte-tagarens
ä lder,
varvid den l ä gsta koefficienten valdes (NJA 1971 s. 463). Tanlcen
kan enklast uttryckas p å f ö ljande s ä tt. Om en 90- å ring f å r r ä tt att uppb ä ra en r ä nta i 20 ä r, b ö r i vart fall inte anv ä ndas h ö gre
koefficient ä n den f ö r 90- å rs å ldern g ä llande, som ä r 2. P ö r 20 å r ä r koefficienten 12. Om det å ter ä r en 52- å ring
(koefficient 13) som f å r 20- ä rsr ä ntan b ö r i allt fall inte anv ä ndas h ö gre
koefficient ä n 12. I undantagsfall, om det g ä ller
verkligt betydande belopp, har domstolen alltid m ö jlighet att h ö ra annan salckunnig,
exempelvis f ö rs ä kringsinspektionen.

Emellertid
ä r
det l ä mpligt, att formul ä ret till den uppgift som f ö rs ä kringsgivaren
enligt 49 § AGL och 13 § arvsskattekung ö relsen har att l ä mna,
avfattas s ä att beskattningsmyndigheten verkligen f ä r en av
matematiker gjord ber ä kning av v ä rdet av varje s ä rskild f ö rm å nstagares
f ö rv ä rv d ä fr å ga ä r om tempor ä r och/eller uppskjuten livr ä nta.

S å som
tidigare framh å llits b ö r i nul ä get anses g ä lla att tempor ä r och/eller uppskjuten Livr ä nta skall
v ä rderas efter f ö rs ä kringstekniska grunder med iakttagande av grunderna
f ö r de i 23 § AGL upptagna tabellerna. Eftersom emellertid andra
v ä rderingsmetoder anv ä nts i praxis, f ö resl å r vi att
23 § D AGL f ö rtydligas genom en uttrycklig regel av nu antytt
inneh å ll.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 90

4.5
R ä tt till avdrag f ö r s.k. livl å n

Den
tidigare framstiillningen visar, att f ö rs ä kringsinspektionen redan 1922 f ä ste uppm ä rksamheten
p å att lindring i beskattningen Icunde uppn å s genom
att f ö rsiiicringstagaren hos f ö rs ä kringsgivaren tog ett l å n med f ö rs ä kringen
som ;;:.i.keriiet. Ett s å dant avtal inneb ä r att f ö rs ä kringsbolaget
f; ° ir gottg ö ra sig f ö r sitt utl ä gg f ö r l å net ur f ö rs ä kringens viirde. Om f ö rm å nstagare ä r insatt
blir f ö ljden h ä rav att l å nets belopp inte anses avdragsgillt vid f ö rsi?.krings-tagarons
d ö d vid ber ä kningen av beh å llningen i boet (NJA 1943 s. 95, 1952 s. 72 och
1959 s. 447). M ö jlighet finns dock att s ä tta denna
r ä ttsregel ur spel. I samband med f ö rs ä kringsavtalet kan niimligen f ö rs ä kringstagaren
f ö rordna att l å net skall betalas av d ö dsboet
och att f ö rm å nstagaren d;,irf ö r skall ha f ö rs ä kringsbeloppet
ograverat. HD h.ar god-t.agit att s å dant f ö rordnande f ö r d ö dsfalls skull skall utg ö ra grund
.f ö r skattelindring (NJA 1939 s. 605 och 1956 s. 318).

Intressant
i sammanhanget ar, att d å det i ett hovr ä ttsfall intr ä ffat att
s å dant f ö rordnande ö ver kvari å tenskapen givits inte i saraband med f ö rs ä kringsavtal
utan genom testamente, uppn å ddes ej den avsedda skattefriheten..

Metoden
illustreras bra genom ett f ö rsakringsfall som intr ä ffade den
6 oktober 1975. I boet efter JE var beh å llningen 915 96' kr., sedan avdrag gjorts f ö r livl å n. Dessutom
f ö rel å g f ö rs ä kringar med f ö rm å nstagare. Saiiiaanlagda v ä rdet av
dessa f ö rv ä rv var 664 347 kr. En av f ö rs ä i-cring-arna
var en K-f ö rs ä kring sora medf ö rde r ä tt att
vid d ö dsfallet f å ut, inklusive å terb ä ring, 399
642 Jcr. F ö rm å nstagare var tv å barn och fera barnbarn,
envar till det belopp som vid d ö dsfallet var fritt fr å n arvsskatt. Avdraget enligt
12 § andra stycket AGL var f ö r var och en 51 000 kr. eller tillsammans 357 000
kr. F ö rs ä kringen var bel å nad hos f ö r-salcringsgivaren
f ö r 246 852 kr., vilket belopp upptogs bland skulderna i boet.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 91

Let
grundavdrag som nu stadgas i 12 § andra stycket AGL (sex basbel-jpp) motiveras fr ä mst av
att man vill uppmtintra f ö rs ä kringssparande. Som framh å llits i
kap. 2 f ö religger enligt v å r raening inte n å got
sparande i den m ä n f ö rs ä kring ä r bel å nad. I det nyss angivna fallet leder den st ä llning
som praxis tagit till ett omotiverat avdrag om i det n ä rmaste
250 0-30 kr.

Enligt
v å r mening inneb ä r metoden att utnyttja en bel å nad f ö rs ä kring
till socialt motiverat avdrag med upp till sex basbelopp ett missbruk av r ä tten till
s å dant avdrag. En sp ä rregel ä r d ä rf ö r p å kallad. En s å dan regel b ö r avfattas med beaktande av att varje K-f ö rs ä kring kan
utg ö ra s ä kerhet f ö r l å n, ibland tillsammans med andra r ä ttigheter.
Om l ä net tagits p å fria marknaden kan l ä nebeloppet ö verstiga
f ö rs ä kringens bel å ningsv ä rde. Vid bel å ning hos f ö rs ä kringsgivaren eller 1 bank ö verstiger
d ä remot detta v ä rde i praktiken inte beloppet av f ö rs ä kringens
tekniska å terk ö psv ä rde. Intill sistn ä mnda belopp b ö r g ä lden d ä rf ö r inte
vara avdragsgill vid ber ä kning av beh å llningen i f ö rs ä kringstagarens bo. Den teoretiska m ö jligheten
att bel å na f ö rs ä lcringen hos privatdiskont ö r f ö r h ö gre
belopp ger inte anledning till s ä rskild lagstiftning. Vidare b ö r beaktas
m ö jligheten att i skatteflyktssyfte l ä mna make tillh ö rig f ö rs ä kring som
s ä kerhet f ö r andra makens g ä ld och att p å annat s ä tt missbruka
GB:s regler (jfr. NJA 1975 s. 250). Om en sp ä rregel skall ha effekt, m å ste den g ö ra ä ven s å dana
arrangemang verkningsl ö sa.

Vi
f ö resl å r att 13 § AGL kompletteras med en regel att g ä ld f ö r vilken
f ö rs ä kring utg ö r s ä kerhet. Intill beloppet av f ö rs ä kringens
tekniska å terk ö psv ä rde omedelbart f ö re f ö rs ä kringstagarens
d ö d,ej skall vara avdragsgill vid ber ä kning av beh å llningen
i f ö rs ä kringstagarens bo samt att detta skall g ä lla
oavsett om f ö rs ä kringstagaren eller hans make tagit l å net.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 92

Reservation

av
ledam ö terna Ekman, Engkvist och Hedborg betr ä ffande AGL-beskattning av f ö rm å nstagarf ö rv ä rv till P-f ö rs ä kring.

Vi
delar inte kommitt é majoritetens uppfattning i fr å ga om
arvsbeskattningen av P-f ö rs ä kringar som ä r yngre ä n tio å r och som tecknats enligt den f ö re 1976 å rs ing å ng g ä llande
lagstiftningen. Vi anser inte tillr ä ckliga sk ä l f ö religga att upph ä va den beskattning som nu
sker i dessa fall. Visserligen har numera det grundl ä ggande sk ä let f ö r beskattning,
n ä mligen risken f ö r skatteflykt, f ö rlorat sin betydelse men f ö rs ä kringsavtalet
har tecknats i medvetande om beskattningskonsekvenserna. Som majoriteten framh å llit har
f ö rs ä kringstagaren haft anledning att ö verv ä ga
samtliga med f ö rs ä kringsavtalet f ö renade f ö rdelar
och ol ä genheter. Han m å ste d ä rvid antas ha beaktat bl.a. fr å gan i vad
m å n skatt enligt AGL kunde v ä ntas komma att utg å . 1975 å rs inkomstskattelagstiftning
ä ndrar
h ä rvidlag ingenting. H ä rtill kommer att det framst å r som inkonsekvent
att beh å lla g å vobeskattningen av pension enbart av det sk ä let att
skatt b ö rjat utg å men upph ä va motsvarande beskattning d ä rf ö r att f ö rs ä kringsfall
ä nnu
ej intr ä ffat.

Emellertid
b ö r uppm ä rksammas att grundavdragen, som f.n. ä r 10 000
kr. f ö r pension och 2 500 kr. f ö r annan livr ä nta i å rliga belopp, inte ä ndrats sedan 1958. En uppr ä kning b ö r d ä rf ö r ske f ö r att å terst ä lla
avdragens realv ä rde. Med beaktande av utvecklingen av konsumentprisindex
efter 1958 och behovet av indexreglering f ö resl å r vi att avdragen best ä ms till
tre basbelopp respektive ett halvt basbelopp.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 93

S ä rskilt
yttrande

av
experten Lindberg betr ä ffande verkan av f ö rs ä kring p å
beskattning enligt AGL

1
FR Å GAN I VAD M Å N F Ö RM Å NSTAGARES F Ö RV Ä RV B Ö R BESKATTAS (bet ä nkandet avsnitt 4.3,1)

1.1
Principfr å gan

Komraitt é n har
uttalat, att HD genom sitt beslut den 17 de-ceraber 1976 i Arnborg-m å let (S Ö 2248)
genomf ö rt ä ndring i d å g ä llande r ä tt. Det framg å r inte, vilken anledning kommitt é n ansett
sig ha att g ö ra ett s å dant uttalande om r ä tts ä ndring
den 17 december 1976. Kommitt é ns f ö rslag att ge 12 § och 37 § 2 mom, AGL
s å dan avfattning, att d ä rav framg å r att varje f ö rm å nstagarf ö rv ä rv ä r i princip skattepliktigt, beh ö ver inte
motiveras med att g ä llande lag har motsatt inneh å ll. P å ett
flertal punkter f ö resl å r ju kommitt é n utan att avse annat ä n f ö rtydliganden
ä ndring
i avfattningen av g ä llande lag, exempelvis FAL, Kommitt é n har s å ledes utg å tt fr å n att
redan otydlighet i ett lagrum ä r tillr ä ckligt sk ä l f ö r att lagrummet omformuleras. Denna st å ndpunkt ö verensst ä mmer f ö r ö vrigt med
lagr å dets st å ndpunkt i dess yttrande den 31 mars 1941, d å lagr å det f ö reslog f ö rtydligande
av 104 § andra stycket FAL (NJA II 1941 s. 249).

Enligt
min mening har p å f ö revarande punkt skattef ö rfatt-ningamas
avfattning alltsedan den 1 juli 1931 varit entydig och Ö verensst ä mmer avfattningen
helt med den motivering som 1931 gavs f ö r beskattning av f ö rm å nstagares
f ö rv ä rv. I 35 § ä ldre arvsskattef ö rordningen fanns redan f ö re 1931 å rs reform
en regel om beskattning av s.k. blandade f å ng, det ä r f å ng som delvis har karakt ä r av g å va. I
fallet Husberg (NJA 1930 s. 114) fann HD att de f ö rm å nstagarf ö rv ä rv den
avlidnes bam gjort inte kunde beskattas med st ö d av n ä mnda lagrtmi.
S å dant f ö rv ä rv ans å gs allts å inte benefikt i skatteteknisk bem ä rkelse.
Denna st å ndpunkt accepterades genom 1931 å rs
lagstiftning, men det ans å gs, att f ö rm å nstagarf ö rv ä rv, oaktat de inte i ä ldre arvsskattef ö rordningens
raening var benefika, borde - oavsett om vederlag utg å tt - i
princip beskattas. D ä rf ö r upptogs i 35 § andra stycket ä ldre f ö rordningen
en

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 94

sp ä rregel
som stadgade beskc';tning "3.")som l ö i:- ;'; å va"
av l ö r-m å n.'~tagaros f ö rv ä rv. Den i paragra.fcns ursprungliga lydelse upptagria
regeln om g å vobeskattning av blandade f å ng iivarstod
och kom s ä ledes att utg ö ra paragrafens f ö rsta stycke. Laget var nu
det, att i 35 V f ö rsta styci;et ui)ptogs on .regel om beskattning av
benefika f ö rv ä rv och i andra stycket ett stadgande om skatt
"s å som f ö r g å va" p å f ö rm å nstagares f ö rv ä rv. Distinktionen var m å h ä nda inte
l ä tt att genast inse, eftersom iiven beskattning enligt f ö rsta
stycket sades s.-ce "s å som f ö r g å va", men vid eftertanke inser man att de i
andra stycket avhandlade fangen lagtekniskt inte kunde vara till n å gon del
benefika; eljest hade ju andra stycket varit ö verfl ö digt.

I
fallet Stenbeck (NJA 1942 s, 61) tilliimpade HD 55 § andra
stycket ä ldre f ö rordningen. Av HD:s i riksarkivet f ö rvarade
akt frarag å r att vid f ö redragningen i domstolen var tillg ä ngligt
det textst ä lle i prop. 1931:211, d ä r det framh å lls att f ö rm å nstagarf ö rv ä rv ä r
beskattningsbart oavsett huruvida vederlag utg å tt, exerapelvis genom att f ö rm å nstagaren
eriagt premierna (prop. s. 40). Till sarama textst ä lle hiinvisas
i referate: i NJA. R ä ttsfallet innefattar s å ledos
till ä mpning av 55 § andra stycket ä ldre f ö rordningen
enligt styckets tydliga avfattning och i ö verensst ä mmelse med dess entydiga motiv. Avg ö randet
inneb ä r ju att HD into fiJste avseende vid fr ä gan, huruvida Stenbeck l ä mnat
vederlag f ö r att ali f ö rordnad till f ö rra å n.'--tagar'e.

Lagr å dets omin ö sa
uttalande den 31 mars 1941 (prop. 1941:192 s. 260) aj_ att den omst ä ndigheten
atl beskattningen av f ö r-ra ä nstagarl ö rv ä rv delvis ö verflyttades till arvsbeskattning uppenbarligen
inte skulle anses raodf ö ra att skattskyldigheten utstr ä cktes
till f ö rv ä iv som inte vore benefika och b)_ att
arvsskatt s å ledes skulle anses utg å endast i
den m å n f ö rm å nstagarens r ä tt grundades uteslutande p å f ö rs ä kringsavtalet,
b ö r unders ö kas.

1.
P å st å endet under b) frarastalls som en n ö dv ä ndig f ö ljd av p å st å endet
under a). S å ä r enligt rain mening inte fallet. P å -

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 95

st å endet
under b) ä r n ä mligen, oavsett riktigheten av p å st å endet
under a), obetingat riktigt. F ö rm å nstagarens r ä tt grundas aldrig p å annat ä n f ö rs ä kringsavtalet.
Ett exempel h ä rp å ä r, att Stenbeck f ö r att utf å 50 000
kr. inte beh ö vde f ö rete andra handlingar ä n f ö rs ä kringsbrevet
samt utdrag ur d ö d- och begravningsboken. F ö rm å nstagarens
r ä tt riktar sig aldrig mot n å gon annan ä n f ö rs ä kringsgivaren, och f ö r denna r ä tt beh ö ver han
ej å beropa annan grund ä n f ö rs ä kringsavtalet. F ö rs ä kringsgivaren
kan ju inte v ä gra betalning under motivering att f ö rm å nstagaren
inte visat sig ha gjort sig f ö rtj ä nt av att bli f ö rm å nstagare.
Satsen att arvsskatt skall utg.i endast i den m å n f ö rra å nstagarens
r ä tt grundas uteslutande p å f ö rs ä kringsavtalet ä r s å ledes, s å som nyss framh ö lls, obetingat riktig, eftersom f ö rm å nstagarens
r ä tt aldrig grundas p å annat ä n f ö rs ä kringsavtalet. Satsen ä r s å ledes
inte n å gon slutsats av p å st å endet under a). 2. P å st å endet
under a) f ö ruts ä tter, att vid tiden f ö r uttalandet i mars 1941 g ä llde, att
ej benefika f ö rv ä rv inte vore beskattningsbara. P å st å endet ä r of ö renligt
med den d å g ä llande lydelsen av 35 § ä ldre
arvsskattef ö rordningen och med motiven f ö r
paragrafens andra stycke. Det ä r ä ven of ö renligt med den lagtolkning som HD antog i fallet Stenbeck,
Av dessa sk ä l kan p å st å endet enligt min mening inte tagas f ö r gott. V ä l ä r det
ovanligt att ett uttalande av lagr å det p å s å dant s ä tt l ä mnas utan avseende men ora man efterstr ä var
skapande av klara, begripliga r ä ttsregler, m å ste man utg å
fr ä n att i 50 ä rs tid r å tt dunkel
p å detta orar å de och fr å n att å tskilliga beslut fattats och uttalanden gjorts som
m å ste bero p ä rent raisstag. Ett exerapel h ä rp å ä r det i
bet ä nkandet avsnitt 4.3.4 citerade uttalandet av chefen for
justitiedepartementet i prop. 1969:124 (s. 129 f) r ö rande
verkan av ä ndringen i 15 § 1 mom. arvsskattelagen p ä tilll ä mpningen
av 12 § f ö rsta stycket tredje punkten samma lag. Andra
exempel koramer att l ä mnas senare i detta mitt yttrande.

Vid
tillkomsten av 1941 å rs arvsskattef ö rordning, nu AGL, ö verf ö rdes de i
f ö rsta och andra styckena av 35 § ä ldre f ö rordningen upptagna stadgandena, med det undantag
som framg å r av n ä sta stycke i denna framst ä llning, s å gott som

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 96

of ö riindrade
till 37 '} i den nya f ö rordningen. :(egcln om ee-nefika f ö rv ä rv, som
ju i den ä ldre r ö rordningon upptogs i f ö rsta
stycket av 35 'j, upptogs nu i f ö rsta .-nom. av 37 5 i den nya f ö rordningen,
och regeln om f ö rm å nstagarf ö rv ä rv (tidigare i andra stycket av 35 § ä ldre f ö rordningen)
upptogs nu i andra mom. av 37 § i den nya f ö r-ordningen. Distinktionen mellan benefika f ö rv ä rv och f ö rm å nstagarf ö rv ä rv uttryc. ö rordningen klarare, i det att i 37 § 1 morr..
arvssicattelagen stadgas att vid benefika f ö rv ä rv utg å r "g å voskatt",
varemot vid f ö rm å nstagarf ö rv ä rv enligt samraa paragrafs andra mom. skatt utg å r "s å som f ö r g å va".

Ett
led i 1941 å rs reforra var, att av organisatoriska och andra sk ä l en del
av beskattningen lagtekniskt ö verf ö rdes fr å n beskattning "s å som f ö r g å va"
till den nya f ö rordningens 12 § , d ä r
stadgande ges om att f ö rm å nstagares f ö rv ä rv under vissa f ö ruts ä ttningar
skall "anses s å som arvfallen egendom". Det ä r s ä ledes ä ven h ä r fr å gan om en
fiktion, och f ö rv ä rv, varom stadgas i 12 § f ö rsta
punkten är lika litet arv sora f ö rv ä rv,
vilket beskattas enligt 57 § 2 mom., lagtekniskt ä r g å va.

S å som lagr å det den
31 mars 1941 framh ö ll, ä r det tydligt att den uppdelning som gjordes 1941 -
s å att i vissa i 12 . § nya f ö rordningen angivna fall f ö rm å nstagares
i ;'r.-. ..-\- betraictas som arvfallen egendom, varemot i ö vriga
fall besk.ettnlng sker "s å som f ö r g å va" - inte ans å gs medf ö ra n å gon ucstr ä cic-ning
av skattskyldigheten, men det ä r lika tydligt ett uppdelningen inte avsett medf ö -a n å gon i-iSkrar-kr.ing
av skattskyldigheten s å , att f ö rs ä kringstagarens mot:v f ö r ins.;it-tande
av f ö rm å nstagare tillm ä ttes avg ö rande betycielse i fall d ä r
beskattning skedde enligt 12 § men inte eljest, Lagtekniskt ä r det
uteslutet att till ä rapa 12 § under antagande att enligt den paragrafen skall
beskattas allenast s.k. beneii-ka f ö rvarv. Enligt arvsskattelagens system skall n ä mligen f ö rm å nstagares
f ö rv ä rv, om det inte ä r beskattn.ingsbart enligt
12 § , beskattas enligt 37 § 1 mom,, och re-dan avfattningen av 37 § g ö r det ju
om ö jligt att till ä mpa paragx-afen s å , att benefika f ö rv ä rv skulle
kunna beskattas enligt 2 mom.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 97

som
ju ä r reserverat f ö r lagtekniskt ej benefika f ö rv ä rv.

Av
de i NJA under å ren 1943-1975 refererade fallen avser ett en r ä tteg å ng, d ä r mot
beskattning av f ö rm å nstagare inv ä ndes, bland annat, att f ö rm å nstagaren
l ä mnat vederlag (NJA 1948 s. 735). F ö ruts ä ttningarna
var att huvudaktie ä garen i ett bolag tecknat livf ö rs ä kring och
insatt bolaget som f ö rm å nstagare. Samtliga premier hade erlagts av bolaget.
- HD fann att bolaget ej vore skyldigt g ä lda arvsskatt. Som motiv h ä rf ö r angavs
emellertid inte enbart att bolaget eriagt premiema utan ä ven att f ö rs ä kringen
vore att j ä mst ä lla med en s å dan ledarf ö rs ä kring som avs å gs i anvisningarna till 28 § KL i
dess d å varande lydelse samt att bolaget i enlighet h ä rmed
taxerats till inkomstskatt f ö r det uppburna beloppet. Av motiveringen b ö r raan
enligt min mening f å raots ä ttningsvis sluta sig till att enbart den orast ä ndig-heten
att bolaget eriagt premiema inte var tillr ä cklig f ö r skattefrihet. Avg ö randet innebar s å ledes
inte n å got avsteg fr å n utan fasthellre en till ä mpning av
arvsskattef ö rordningen enligt dess lydelse och i ö verensst ä mmelse raed
dess motiv.

Vad
hitintills i mitt yttrande upptagits avviker ej fr å n vad som
r ö rande r ä ttsl ä get intill den 17 december 1976 anf ö rs i bet ä nkandet
utan ä r endast en utveckling av frara-st ä llningen. D å d ä reraot koraraitt é n uttalar
att beslutet i Amborg-m å let medf ö rt ä ndring av g ä llande r ä tt, skiljer sig min mening fr å n kommitt é ns.
Statistiskt f ö religger h ö g sannolikhet f ö r att ett avg ö rande av
HD ö verensst ä mmer med lag, raen eftersom domstolens beslut
fattas av m ä nniskor kan sannolikheten inte vara 1:1, utan det ä r
oundvikligt att det f ö rekommer beslut av HD d ä r - f ö r att anv ä nda
ordalagen i 58 kap. 1 och 2 §§ r ä tteg å ngsbalken - r ä ttstill ä mpningen uppenbart strider mot lag. Enligt min
mening ä r beslutet i Amborg-m å let ett s å dant fall och b ö r det d ä rf ö r inte ifr å gakomma
att betrakta beslutet som v ä gledande f ö r r ä ttstill-l ä mpningen.

D ä rest koramitt é n hade
intagit den principiella st å ndpunkten,

7 Riksdagen 1979180. 1 sami Nr 77

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 98

att
varje beslut av Hl) .'i!' v.-i;;,leoonde för riittstilliimpiiingen,
skulle det - även för d(ni S'.)!n liai' c-n arinan ståndpunkt
- vara lättare att inse anledninr';. w I i .1 1 at,l. lioiamittén
ivOmmit att. betrak.ta be3lut(t i Arrfeor-;-ifi;'i Li L som
prejudicerande och därmed rättsgestaltande, itirn.nda l'öi utsiittnin;
.föreligger emellertid inte, vilket framgår' av ;il.t l;oinmittén
på två pun):ter föreslår iiniiCirig av avf attri i n.g'.;!! av .rl-illande
lag untlcr anförande att iindrin/arna ut,'T;ör- fiiiräycJligamien.
a) Kommittén föreslår att i 104 {'; andra stycket bA.L görs
hänvisning till regeln i Af'. 7:1 att lagloLten :r halva arvslotten.
I stort sett överensstiimmor detta visserligen i(\ed stadgad praxis, raen
det avviker från IlD:s utslag i falli:>t lacobaeus (NJA 1939 s.
537) där varje laglott bestämdes till approximativt 55,56 % av
arvslotten. Utslaget hai' ]):i den i,)unkten ej ansetts vägledande,
utan laglotten liar eljest alltid beräknats till halva arvslotten. (Se
exempelvis NJA 1955 s. ?57,) b) Kommittén föreslår att i Ii'
§ arvsskattelagon ui)ptas ett stad-gancie att dä den regel om
skattefrihet £ör efterlevande ma-Ico sora nu finns i paiagrafens ti-edje
punkt skall fördelas å två eller flera förmånstagarförvärv
fördelningen skall göras proportionellt. Detta överensstammei' visserligen
med stadgad hovrattspraxis under 1970-talet men avviker frun don rättsgrundsats
som ligger till grund för iiurs avgöranden i fallen l''alkman
(NJA 1968 s. 686) ocli Sjögren (NJA 1969 s. .?56). - De under
a) och b) givna exemplen bör åskådliggöi-a att inte varje beslut av
IT) bör botraictas som viigledande och att det finns exempel på att
inte enbarl iiovri.itter utan iiven HD sjiilv inte låtit sig influeras
av elt tidigare boslut av HD.

Av
vad ovai] upptagits i.xir framgå att enligt rnin mening ri.itts-li.igct
i frågan om don pfineirn.clla bes'

Ora
de av kommittén foreslagtia iindringarna i avfattningen av 12 och 3',' '}))
arvssical/Lclagf-n, innebärande att orden "oavsett

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 99

om
vederlag l ä mnats" infogas, leder till lagstiftning, uppst å r
visserligen inga problem p å denna punkt men i motsatt fall ra å ste kommitt é ns
uttalande om r ä tts ä ndring den 17 december 1975 vara ä gnat att
fr ä mja oklarhet.

Ora
raan, med koramitt é n, anser beslutet i Amborg-m å let ha inneburit
att g ä llande r ä tt ä ndrades, inneb ä r detta rimligen att r ä ttsl ä get f,n, ä r klart.
F ö r ä ndring i lagtexten fordras d å att raan
kan ange n å got sakligt sk ä l f ö r ä ndring. Men om man f ö rs ö ker detta
har man ocks å givit sig in p å en s ä dan
djupg å ende principiell unders ö kning som kommitt é n enligt bet ä nkandet
ansett ligga utanf ö r kommitt é ns uppdrag. N å gon s å dan unders ö kning avspeglas ej i bet ä nkandet,

I
f ö revarande fr å ga m å avslutningsvis framh å llas f ö ljande.
Tanken att f ö rm å nstagares f ö rv ä rv m ö jligen inte borde beskattas om vederlag utg å tt, har
vid flera tillf ä llen antytts. S å skedde ju redan i samband
med 1931 å rs reform. Av femte stycket i den redog ö relse f ö r kommitt é ns
huvuddirektiv son l ä mnats i bet ä nkandets kapitel 1 framg å r ä ven att
departementschefen velat skilja mellan fall d ä r kompanjoner i ett f ö retag
tecknat livf ö rs ä kring f ö r att garantera f ö retagets best å nd och
medel till arvsskatt, å ena, samt fall, d ä r det mera vore fr å ga ora
kapitalplacering ä n f ö rs ä kringsskydd, å andra sidan. Fr å gan blir d å huruvida
unders ö kning r ö rande grundvalen f ö r beskattningen av f ö rm å nstagare ä r p å kallad, ä ven om s å dan
unders ö kning inte anses tillh ö ra kommitt é ns uppgifter. Enligt min mening ä r av tv å sk ä l s å ej
fallet. Det f ö rsta sk ä let ä r att det i praktiken vanligtvis ä r om ö jligt
att avg ö ra i vilken omfattning vederlag utg å tt. I den m å n
vederlag utg å tt i tj ä nster som f ö rm å nstagaren gjort f ö rs ä kringstagaren,
b ö r f ö rm å nstagaren f ö r ö vrigt vanligen inkomstbeskattas f ö r den del
av f ö rv ä rvet som inte beskattas enligt KL, och detta inneb ä r
vanligen inte n å gon vinning f ö r f ö rm å nstagaren men betydande administrativt merarbete.
Detta framg å r p å ett belysande s ä tt av f ö ljande l å ngt ifr å n
ovanliga situation. A. ä r, ensam eller j ä mte andra, testamentstagare.
I bouppteckningen upptas en den avlidnes skuld till A. f ö r tj ä nster som
A. gjort testator. Tingsr ä tten un-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 lOO

deric ä nner
avdraget, ocii A. anf ö r besv:-;r ry.oi.: 3,.,d l r.ebesluL-;- l. Om
gransk.ningsmyndigheten d å under-s ö koi-, l-iuiuvida A. dekra-rerat det p å st å dda siculdbeloppet
so;T! inkomst av tj ä nst, visar
det sig undantagsl ö st, att s å inte ar falleu (i lolji; varav besv ä ren
ogillas). 3om ett av motiveji fur de p å omr å det g ä llande reglerna framh ö lls ju ä ven under
f ö rarbetet p å 1931 å rs reform, att det inte finns sarslcilda regler .fiir
arvsskattens ber ä kning, n ä r ett testamente tillkommit s å son
vederlag.

Det
andra skalet f ö r att unders ö kning av grundvalen f ö r beskattning av f ö rm å nstagares
f ö rv ä rv enligt mi;. :; ening inte ä r p å kallad,
ar f ö ljande. Nar f ö rs ä kringsavtal tecknas, och n ä r f ö rm å nstagare
insatts ä i' skatteaspekten alltid aktuell, och den skatt sora
i sinom tid skall p å f ö ras f ö rm å nstagaren, ä r en av de m å nga orast ä ndigheter som f ö rs ä kringstagaren
har anledning att v ä ga in. Vad f ö rm å nstagaren ang å r ä r det sv å rt att t ä nka sig att denne haft anledning l ä mna vederlag
raed mindre f ö rordnandet gjorts o å terkalleligt, ocli detta
fordrar avtal. F ö rm å nstagaren har i detta l ä ge, n ä r han
best ä mmer storleken av vederlaget, anledning att beakta den sk.att som i
sinom tid sl-call utg ä . F ö r att avg ö ra iiur beskattningen b ö r
utformas, b ö r man f ö ljaktligen mindre intressera sig f ö r laget d å sicatten
debiteras ä n f ö r situationen n ä r det avtal som ger upphov
till skattskyldighet, ti' ä ffas, )'r å gan ar allts å i vad m ä n det kan
finnas r ä ttspolitisk anleaning att fr ä mja
arrangemang av detta slag. Det ä r tydligt att s ä inte ar fallet annat ä n m ö jligen i
n å got ensteka fall. Av ko.mmitt é ns f ö l lag framg å r ju f ö r ö vrigt att koramitt é n inte ansett s å dana
arrangemang b ö ra fr ä mjas annat ä n i aen singulj ä ra situation som framg å r av den
f ö reslagna 12 a § .

1.2
Den f ö reslagna 12 a {j'arvsskattelagea

Den
f ö reslagna 12 a v kan inte tj ä na annat r ä ttspolitiskt syfte an att underl ä tta
skilsm ä ssor. Unders ö kning huruvida detta syfte b ö r friimjas
ankommer enligt min rnening inte p å livf ö rs ä kringsskattekoraraitt é n (LSK) utan p å familjelagssakkunniga.
N å gon s å dan unders ö kning har inte iieller gjorts av

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 101

LSK,
F ö rslaget till ny paragraf framst å r d ä rf ö r inte enligt min mening som sakligt grundat.

Mot
f ö rslaget kan ä ven anm ä rkas att fall, d ä det finns f ö ruts ä ttning f ö r till ä rapning
av paragrafen, torde vara synnerligen s ä llsynta. Till ä mpningen av arvsskattelagen erbjuder p å å tskilliga
punkter, om vilka h ä r inte ä r fr å ga, pro-blera av mycket h ö gre angel ä genhetsgrad.

Enligt
min mening finns det p å grund av vad s. å lunda anf ö rts inte
anledning att komplicera lagtexten med den f ö reslagna 12 a § .

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 102

2 Li:v'Ti;;; ä j;;7Afii)r:
i-iAi- ä ::.; haTT tj.j.i. rMrJ.J.i.(;N
l';;-!!.,' cf i.':gu;n

l-''..> ä :.;A;-'lii'IG
( b(.'i,.in';a'iclc I; nvsniit 4.2.5)

Om avllilon p(;rso;i vjd :'r'iin i.illli.-1 v;.ii' ,'';iit
ocli den ö v-erlcvan-. de d å n;" .'jrujau av ä oncini 1. il.ra ö rig pi.nsioiis fo]'3.-..,.;.fing nade
riitt 1:111 p',-:i3ioa ocl! om f i.;rs;.if;r ingr n a i.-.joix.ie gi.i tordt ts-gods,
!-:an ien ö verlevandes riitl till pension inverka
'.liijande p å arvsbes2at"tnlrigen. i3et iiar
sagts, atL detta iir orimligt. F ö r att man
skall Icunna tiilda sig on unpfattnirig on riktigheten i p å st å endet iii'ste
man unlers ö ka, p å vill-La .ricilda siitt riitten till nension Ican iiiija arvaskat,tnn.
Det iir vanligare att gifta p rsoner har' bros tarvin.g,ar iin att .'jlvteii.s;'aiiot
ai-ofruktsant, och det ä r i s ä dant fall vanligast att testamente ej f ö rekommer. I detta fall utg å r'
ingen ai-.-ssi;;; tt p ä lott till den ö verlevande mak(.'n. i'' ö r den hiinrielse barnens skattepliktiga lotter blir
lii5;';r'c .iin om f ö rs- ä icringen inte liade varit giftor ä ttsgods,
beror det o å att dettas lotter blivit st ö rre ä n om n ä mnda f ö rutsiit
tning inte hade f ö relegat. I det i bet ä nkandet valda sifferexemplet 8 -irver dottern 200 OO ö kr., och hon beskattas f ö r 200 000 kr. Besl-;attningen ar r ä ttm ä tig d ä rf ö r att dotterns
r ö tt till arv omfattar egenciom till
v ä rde av 200 OO Ö kr, och diirf ö r
att dottern inte har n å gon olii-genhet av faderns ratt
till pension utan fas Liiellr' p å sapjda ratt
grundar sin arvsr ä tt s å vite r-atten .''.vse;- 100 000 kr. Om f ö rs ä kringen av n å gon anledning inte hade innehafts ned giftor ä tt, siculle arvsr ä tten
lia omfattat egcmdorn till v ä rde av inte
200 000 kr. utan 100 OOC kr., och d å
hade hon inte beskattats f ö r mera an
100 000 ;;r. Ä ven d ä vederfares henne full r ä ttvisa,
- Om br ö starvfn.'',ar saknas men den
avlidne maken testamenter'at sin kvarl ä tenslcap
exempelvis till en syster, kan samma argument anv ä ndas om mari lolott byter dottern och hennes arvsr ä tt mot systern och hennes r-iitt till testamente.
Det ar inte l ä tt att .inse att en s å dan syster som enligt testamente f å r aktier f ö r
200 000 Kr,, borde ha l ä gre skatt d ä r-f()r att hennes sv å ger har en pension. - Kommitt é n
uttalar som sin mening att skatteli.it tnad i s å dana
fall ä r motiverad och att denna l ä ttnad kan å stadkommas
endast genom ä ndring i GB, Det b ö r d ä rf ö r framh ä llas
att ;iridring i OB av den inneb ö rd kapitalskatteberedningen
p å sin tid ifr å gasatte i detta fall skulle

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 103

inneb ä ra
minskning av arvingars och testamentstagares r ä tt. I exemplet siculle
dotterns arvsr ä tt (systerns ratt t:.ll testamente) minskas fr å n 200 000
till 100 000 kr. ö j ä lvial-let skulle arvsskatten d å bli
lindrigare, men mei;o(ien f ö r skattelindring m å ste betecknas som drakonisk.
Dottern (systern) skulle s ä kert hellre beh ä lla sin r ä tt till
200 000 kr, ä ven ora detta leder till h ö gre skatt
ä n
den som bel ö per p ä 100 000 kr. - D å kapitalskatteberedningen
framkastade tanken p å ä ndring i GB torde den into heller ha å syftat
att bereda skattel ä ttnad med en s å dan netod.

Vad
som å terst å r att unders ö ka ä r fr å gan om det orimliga i att i det fall d å f ö rs ä kringstagaren
ä r
ende r ä tts ä gare (arvinge eller testamentstagare) ratten till
pension enligt f ö rs ä kringen kan verka h ö jande p å f ö rs ä kringstagarens
arvsskatt. D ä rvid ä r att m ä rka att ora detta ur allman synpunkt alls ä r n å got
problem s å ä r problemet i varje fall obetydligt. Under den tid
av ungef ä r tio ä r d å jag enbart sysslat med arvsskatte- och g å voskatte ä renden
har jag inte st ö tt p å n å got enda fall d å ö verlevande
make av denna anledning debiterats skatt av n ä gon betydenhet. Det ä r l å ngt ifr å n
ovanligt att s å dan r ä tt till pension redovisas i bouppteckning, mon h ö gre skatt
av n å gon betydenhet f ö r den ö verlevande maken kommer som sagt aldrig i fr å ga. Detta
ä r
ju ocks å naturligt. Ingen tecknar i v å r tid
pensionsf ö rs ä kring av n å gon betydenhet utan att noga beakta skatteaspektcrna,
och den service sora f ö rs ä kringsanstalterna i dessa fr å gor l ä mnar
sina kunder st å r ö ver kritik. F ö ljden iir att vid riktig till ä mpning av
skattelagarna tecknandet av f ö rs ä kring aldrig leder till h ö jning av
skatten. Det n ä rmast till hands liggande medlet att undvika
arvsskatt i detta fall ä r ä ktenskapsf ö rord, i vilket stadgas att f ö rs ä kringstagarens
rutt till egenf ö rs ä kring ä r hans enskilda egendom. Om i f ö rs ä kringsavtal
ing å r f ö rs ö rjningsr ä nta raed den andre maken som f ö rm å nstagare,
kan i ä ktenskapsf ö rordet stadgas, att r.'jtten till f ö rs ö rjningsr ä nta skall
vara andra makens enskilda egendom. P å s å s ä tt kan arvsbeskattning aldrig bli aktuell. - Med
anledning av det tal som i tjugo ä r f ö rekomrait om dessa f ö rment orimliga fall har jag
vid å tskilliga tillf ä llen hos framst å ende f ö retr ä dare f ö r f ö rs ä kringsbi'anschen
efter-

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 19'79/80:77 104

lyst
ett enda konkret fall, d ä sedan orimlig beskattning f ö rekommit,
men inte f å tt n å .";ot svai'. I den m å n n ä got
problem hiir alls existerar, liar det allts å into n ä gon
praktisk betydelse.

Rent
teoretiskt ar fr ä gan i.ntrcssant. Det kan vi.sserligen s ä gas, att uet
ä r
orimligt att n å gon n ö dgas g ä lda arvsskatt f ö r sin egen r ä tt till
pension, men med inte mindre fog kan det s ä gas vara orimli/', t att n ä gon n ö dgas girlda
arvsskatt f ö r sin egen lantg å rd eller sitt eget banklcorrto
eller sin egen aff ä rsr ö relse. .I å l ä n,';ii arvslottsleskat tning Ji ö rekommit
har det ifr å gasatts om det vore r ä ttm ä tigt att
beskatta ö verlevande makes f ö rv ä i-v. Som skiil
f ö r s å dan beskattning har p å sin tid anf ö rts, att
den vore av betydelse f ö r statens inkomster. Detta sk ä l ar i v å r tid inaktuellt,
eftersom all arvs- och g å voskatt inte gor staten ens fyra promille av dess
inkomster. Mot s ä dan beskattning talar å tskilliga
omst ä ndigheter (jfr SOU 1939:18 s. I15 ff.). Det finns emellertid ingen
anledning att i detta sammanhang g å in p å dessa omst ä ndigheter, eftersom i kommitt é ns
uppdrag uppenbarligen inte ing å r att f ö resl å slopande av all beskattnj.ng av arvs-eller testamentslott
som tillfaller efterlevande make. Men d å s å inte ä r fallet, finns enligt rain mening inte heller anledning
att p å ett omr å de som ui- praktisk synvinkel saknar betydelse f ö resl å s å dant
slopande, allra minst om detta m å ste leda till att lagtexten kompliceras.

Koramitt é n har i eniighet
rned ett gammalt ö nskem å l hos f ö rs ä k-ringsbransciien antytt att G3 borde andras s å att vid
bodelning med anledning av makes d ö d giftor ä tt inte skulle ä ga rum i don e.fterlevande naken
tillh ö rig pensionsf ö rs ä kring. H ä r skall unders ö kas i vad m å n fog finns f ö r s å dant ö nskera å l. Man m å ste d ä rvid skilja mellan f ö rsaicringar sora tecknats f ö re 1976,
h ä r kallade ä ldre f ö rs ä kringar, och nya f ö rs ä kringar.
D å det g ä ller ä ldre f ö rsiikringar ä r det tydligt att fr å gan saknar r ä ttspolitisk
betydelse eftersora ju f ö rs ä kringstagaren, n ä r han tecknade f ö rs ä kringen
var i.nedveten om att den blev giftor ä ttsgods, och det finns knappast sk ä l att har
till men f ö r arvingar och testamentstagare andra ett en g å ng eta-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 105

blerat
r ä ttstillst å nd. Vad å ter ang å r nya f ö rs ä kringar ä r de villkor som nu g ä ller f ö r att f ö rs ä kring
skall f å betecknas som P-f ö rs ä kring s å str ä nga, att enligt rain mening varje ny P-f ö rs ä krlng civilr ä ttsligt ä r att j ä mst ä lla med f ö rs ä kring i SPP
och s å ledes inte innehas med giftor ä tt. H ä rigenora har lagstiftningen s å ledes
redan tillgodosett det ö nskem å l kapitalskatteberedningen i ä mnet
uttalade.

Ä ven om min raening i fr å gan ora
tolkning av GB 6:1 andra stycket s å vitt avser nya P-f ö rs ä kringar
inte skulle vara riktig, g ä ller enligt min mening att mot den av kommitt é n ö nskade ä ndringen
i GB talar starka sk ä l (jfr SOU 1964:35 s. 115 f.). N å got annat
sakligt sk ä l f ö r den antydda ä ndringen i GB ä n syftet att n å viss skatteeffekt har kommitt é n ej
givit, och om man ä ndrar i civillag utan annat syfte ä n att uppn å viss
skatteeffekt, blir resultatet oftast st ö tande. Att s å ä r fallet i den h ä r behandlade fr å gan har
ovan p å visats.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 106

5 l'ABL Ä U\/;';R Fuiyl Å N ä TAGARFURORDNANDEo
VERl-AN P Å BE-

ä KATTIilNG.Ml 1
N Ä GRA VANLIGA lALL

F ö rm å nstagare
till fijrsak.ringar ä r i alldeles ö verv ä gande flertalet i'all ä nka ocli
barn. De problem som kan uppkomma, avser i s ä dana fall fr å gorna om
kr ä nkning av giftor ä tten eller r ä tt till laglott samt om ä nkans r ä tt till
skattefrihet enligt 12 {? f ö rsta stycket tredje raeningen AGL. H ä r skall
till belysning av bet ä nkandets uttalanden om reglernas inneb ö rd g ö ras cn
genomg å ng av flertalet t ä nkbara, fall. Det allra vanligaste ä r att
barnen har lika inb ö rdes ratt som f ö r-ra å nstagarc.
De f å r d ä rf ö r i genomg å ngen representeras av dottern D. >mkan betocicnas
med A, I ö vrigt anv ä nds f ö ljande beteckningar'.

B
= beh å llna giftorattsgodsets v ä rde

F ä = v ä rdet av livf ö rsiikring,
till villcen ä nkan ä r f ö rm å nstagare

Fd
= v ä rdet av livf ö rs ä lcring, till vilken dottern ar f ö r-n ä nstagare.

-A.
Fr å gan on giftor ä ttskr ä nkning enligt Fj\L

1) Fd
skall j ä mkas om Fd > B + P ä

Exem £ el: B =
100 000 kr,. F ä - 200 000 kr,, Fd = 300 004 kr. Giftor ä ttsandel =
50 000 kr.

Om
f ö rs ä kringarna hade ing å tt i B och tillagts f ö rm å nstagarna
genom testamente, skulle B ha omfattat 600 004 kr. och giftorattsandelon ha vAtrit
(300 002 ./, 200 000 =) 100 002 kr. Ciftor ä tts ö kningen Ijlir (100 002 ./, 50 000 =) 50 002 kr, A
till ä ggs resten av B och Fd j ä mkas med 2 kr. - Ä :s f ö rv ä rv ar
skattefritt, D skattar f ö r 300 002 kr., eventuellt med sociala avdrag,

2) Giftor ä ttskr ä nkning
men ej j ä mkning om F ä -h
F ä

Exempel: B - 100 000 kr., F ä = 200
000 kr,, Pd = 299 996 kr.

Om f ö rs ä kringarna hade ing å tt i boet och tillagts f ö rm å nsta

garna genom testamente, skulle B ha omfattat 599 996 kr. och

giftor ä ttsandelcn ha varit (299 993 ./. 200 000 =) 99 998 kr.

Giftorutts ö kningen blir (99 998 ,/. 50 000 =) 49 998 kr, Kvar

i å tenskapen blir 2 kr.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 107

B,
Fr å . ° :an ora laglottskr ä nkning enligt FAL

Det
antages under B, att enligt testamente D skall ha laglott och Ä resten,

1) Ej
laglottskr ä nkning om F ä $ 3 Fd,

Exerapel:
B = 100 000 kr,, F ä = 2 988 kr,, Fd = 1 000 kr. Laglotten ä r (0,25 x
100 000 =) 25 000 kr, Ora f ö rs ä kringarna hade ing å tt i boet och tillagts f ö rra å nstagarna
genom testamente, skulle B ha omfattat 103 988 kr, och laglotten ha varit
(0,25 x 103 988 ,/, 1 000 =) 24 997 kr. Nu ä r den 25 000 kr. S å ledes ar
r ä tten till laglott inte kr ä nkt, och lotter utl ä ggs som om ingen f ö rs ä kring
funnits, (H ä r f ö ruts ä tts att giftor ä tten inte ä r kr ä nkt.)

2) Laglottskr ä nkning
men ej j ä mkning om 3 Fd-c F ä B +

3 Fd.

Exempel:
B = 100 000 kr.. F ä = 3 012 kr,, Fd = 1 000 kr, Laglott = 25 000 kr.

Om
f ö rsiikringama hade ing å tt i B och tillagts f ö rm å nstagarna
genora testaraente, skulle r ä tten till laglott ha omfattat (0,25 X 104
012 ./, 1 000 =) 25 003 kr. S å ledes ä r r ä tten till laglott kr ä nkt, och laglotts ö kningen
blir 3 kr, D:s lott i kvari å tenskapen blir 25 003 kr, och Ä :s testamentslott
24 997 kr.

Annat
exempel; B = 100 000 kr,, F ä = 102 983 kr,, Fd = 1 000 kr,

Laglott
= 25 000 kr.

Om
f ö rs ä kringarna hade ing å tt i B och tillagts f ö rm å nstagarna
genom testaraente, skulle r ä tten till laglott ha omfattat (0,25 X 203
988 ./. 1 000 =) 49 997 kr. Laglotts ö kningen blir (49 997 ./, 25 000 =) 24 997 kr. D:s
lott i kvari å tenskapen blir (25 000 + 24 997 =)
49 997 kr, och Ä :s testamentslott 5 kr,

3) J ä rakning
av F ä om F ä > B -i- 5 Fd,

Exempel:
B = 100 000 kr,, F ä = 103 012 kr,, Fd = 1 000 kr.

Laglotten
= 25 000 kr.

Om
f ö rs ä kringarna hade ing å tt i B och tillagts f ö rm å nstagar-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 108

na rvenoi.".
testamente, skulle riitten till laglott ha omfattat (0,25 X 204
01? ./. 1 000 =) 50 003 ler. Laglotts ö kningen blir (50 iJOp ./. 25 000 =) ;i'5 00.i kr. D
tillaggs rosten av ':varl å tenska\ien, och Fii j ä mkvaf; med 3 kr.

C.
fiica tte f r'i}ie t enligt ilen rc;-;el som nu iir upptagen i 12 § f ö rsta
stycket tredje raeningen AL

Rubricerade
regel iir av betydelse i de fall, d ä v ä rdet av efterlevande makas f ö rm å ns t å gar f ö rviirv ö verstiger
viirdet av andras F ö rviirv.

Exerapel
1 : B = 100 000 kr,, Fii = 200 000 kr., Fd = 80 000 kr. Ora f ö rs ä icringarna
hade ing å tt i B och tillagts f ö rm å nstagarna
genora testamente, skulle giftor ä ttsandelen ha uppg å tt till (0,5 X 330
000 =) 190 000 kr. Nu omfattar den blott 50 000 kr. Intill ett belopp om (190
000 ./. 50 000 =) 140 000 kr. ar s å ledes Ä :s f ö rm å nsta.garf ö rv ä rv enligt rubricerade lagrum fritt fr ä n skatt
(skatt utg å r ev. å resterande 60 000 kr.).

Att
m ä rka ä r att rubricerade regel avser alla f ö rm å nstagarf ö rv ä rv och ä ven de f ö rv ä rv sora
enligt 12 § AL ä r i skatteh ä nseende j ä mst ä llda raed f ö rm å nstagarf ö rv ä rv. H ä rutinnan skiljer sig regeln fr å n 104 § andra
stycket FAL.

Exerapel
2: Enli.p;! testamente skall D ha laglott, Ä resten. B = 100 000 kr.
Till A:s f ö rman g ä ller en utm ä tningsbar K-f ö rs ä kring sorn ger ett oi.nedelbart utfallande belopp
om 40 000 kr., en TGL-f ö rs ä kring som ger 60 000 kr. och en P-f ö rsakring,
som ger ett å rligt belopp av 2 000 kr. och ä r v ä rd (10 X 2
000 =) 20 000 kr. Till D:s f ö rm å n g ä ller en utm ä tningsbar K-f ö rs ä kring, som ger ett omedelbert utfallande belopp om
72 000 kr. och en olycksfallsf ö rs ä kring som ger 40 000 kr.

Vid
den schematiska bodelningen till ä ggs ä nkan som gifto-rijttsandel 50 000 kr, och som
giftor ä tts ö kning [0,5 x (100 000 -H 132 000) ./. 60 000 ./, 50
000 =] 6 000 kr.

Vid
ber ä kningen av hur stor del av ä nkans f ö rs ä kringsf ö rv ä rv

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 109

som
ä r
skattefria enligt rubricerade lagrum, blir r ä kningen f ö ljande, F ö rra å nstagarf ö rv ä rvens
sammanlagda v ä rde ä r 192 000 kr. Ä nkan har s å ledes r ä tt till skattefrihet f ö r 86 000
kr. Sammanlagda v ä rdet av hennes f ö rs ä kringsf ö rv ä rv ä r 120 000
kr. Ev. skattepliktigt ä r s å ledes ett belopp om (120 000 ./. 86 000 =) 34 000
kr. F ö rv ä rven enligt P- och TGL-f ö rs ä kringarna
ä r
fria fr å n skatt enligt reglerna f ö r sociala avdrag. P å K-f ö rs ä kringen
bel ö per av det ev. skattepliktiga beloppet 34 000/120 000 av 40 000 kr.
eller 11 333 kr.

Kvari å tenskapen
ä r
(100 000 ./. 50 000 ./. 6 000 =) 44 000 kr. Ä och D f å r vardera
22 000 kr.

Ä rs skattepliktiga lott blir, j ä mnat,

(22
000 + 11 300./. 30 000 =) 3 300 kr. (skatt 165 kr.).

D:s
lott i kvari å tenskapen blir 22 000 kr. H ä rtill l ä ggs vid
skattens best ä mmande det till henne utfallande K-f ö r-s ä kringsbeloppet
om 72 000 kr. Beloppet 40 000 kr., d ä remot, uppg å r inte till det sociala avdragets belopp och ä r d ä rf ö r skattefritt.
Hennes skattepliktiga lott blir (22 000 -h 72 000 ./. 15 000 =) 79 000 kr.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 111

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över kap. 4 i
betänkandet (DsB 1977:4) Kapitalförsäkring m. m.

Innehåll

1
Allmiinna synpunkter................................................. 112

2
Regler om
giftorätt och laglott (4.2.1 och 4.2.2)........ .. 112

3
Efterlevande
makes rätt till pension enligt egen försäkring (4.2.3) 119

4
Bör förmånstagares
förvärv beskattas? (4.3.1) ....... 124

5
Utländska
försäkringar (4.3.2)................................... 128

6
Beskattning av förmånstagares
förvärv då det föreligger brist i boet (4.3.3) 130

7
Efte.devande
makes rätt till skattefrihet enligt 12 § första stycket tredje meningen AGL
(4.3.4) 132

8
Beskattning av förmånstagares
förvärv av livränta (4.3.5) 134

8.1
Skattefrihet
för rätt till pension......................... 134

8.2
Höjning av
grundavdraget för livränta som utgår på grund

av kapitalförsäkring.......................................... 137

9
Värderingen av
temporära och/eller uppskjutna livräntor (4.4) 138

10
Rätt till
avdrag för s. k. liviän (4.5)............................. 139

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 112

1 Allmänna synpunkter

Bland remissinstanserna råder enighet om att de nuvarande
reglerna om arvs- och gåvobeskattning av förmånstagarförvärv av försäkringar är
svårlillämpade och skulle behöva förtydligas. Förslagen i de delar de avser att
förtydliga lagstiftningen och kodifiera gällande rätt tas också emot övervägande
positivt av de flesta, framför allt beskattningsmyndigheterna. Flera
remissinstanser anser emellertid att man först bör avvakta försäkringsrättskommitténs
och familjelagssakkunnigas arbete. Försäkringsrättskommittén anför sålunda bl.
a. följande;

FRK har---- ett uppdrag som delvis sammanfaller med,
delvis sträcker sig

längre än LSK:s. Kommittén skall göra en översyn av förmånstagareförord-nandens
civilrättsliga verkningar i olika hänseenden och även överväga de frågor om
arvs- och gåvoskatt, som sammanhänger med sådana förordnanden. I sitt arbete
med dessa frågor - vilket kommittén avser att påbörja inom en nära framtid -
torde kommittén dock inte få anledning att gå in på detaljfrågor rörande
beskattningen.

Med hänsyn till omfattningen och inriktningen av det
uppdrag FRK fått bör lagstiftaren inte - innan resultatet av FRK:s arbete
föreligger - ändra vare sig sådana bestämmelser som kan väntas bli direkt
berörda av detta arbete eller sådana som är mer eller mindre klart avhängiga av
dessa bestämmelser. Åtskilliga av de av LSK föreslagna reglerna sägs innebära förtydliganden,
och sådana kan visserligen vara av nytta. Täta ändringar i svårtillgänglig
lagtext kan emellertid ge en effekt motsatt den avsedda, dvs. skapa större
osäkerhet. En lagstiftningsteknisk samordning bör alltså ske. Det behov av
information om innehållet i gällande rätt, som kan finnas, torde f. ö. många
gånger kunna fyllas bättre på andra sätt än genom lagändringar.

Det nu anförda får avseende främst på de civilrättsliga
reglerna i 104 § andra stycket försäkringsavtalslagen (FAL) och på de regler i
arvs- och gåvoskattelagen (AGL) som direkt anknyter till detta lagrum. Däremot
bör det inte föreligga något hinder mot att redan nu överväga sådana av LSK
föreslagna regler, som är neutrala i förhållande till den centrala
lagstiftningen och som inte heller i övrigt kan väntas bli föremål för FRK:s
överväganden.

Beträffande LSK:s olika förslag till ändringar i sak har
remissutfallet varit splittrat. Förslagen i vad de gäller befrielse från arvs-
och gåvoskatt för samtliga slag av pensionsförsäkringar samt beskattning av förmånstagarförvärv
även på grund av utländsk försäkring har emellertid tillstyrkts av samtliga
remissinstanser.

2 Regler om giftorätt och laglott (4.2.1 och 4.2.2)

Kommittén har funnit att beskattningsmyndigheterna vid
tillämpningen av FAL:s och AGL:s regler om ökning av giftorätt och laglott med
hänsyn till förekommande förmånstagarförordnanden påfallande ofta begår
misstag. Kommittén föreslår därför att såväl de civilrättsliga reglerna i 104 §
FAL som

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 113

de skatterättsliga i 12 och 15 §§ AGL förtydligas i vissa
avseenden. Rörande efterlevande makes giftorättsökning på grund av 104 § andra
stycket FAL föreslås kompletteringar som innebär att ökningen är skattefri, att
avräkning skall ske för vad maken själv får i egenskap av förmånstagare och att
vid jämkning av flera förordnanden varje förordnande skall jämkas i förhållande
till sitt värde. Beträffande bröstarvinges laglottsökning på grund av 104 §
andra stycket FAL föreslås ett tillägg till sistnämnda paragraf av innebörd att
i FAL uttryckligen hänvisas till 7 kap. 1,2, 3, 5 och 7 §§ ÄB. Vidare föreslås
att det särskilda stadgandet om skattskyldighet för vad en arvinge får på grund
av laglottsökning i 12 § första stycket andra meningen AGL utgår. Kommittén
anser att denna skattskyldighet framgår redan av 1 § AGL.

De flesta remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag
eller lämnar dem utan erinran. Några remissinstanser uttalar särskilt att
förslagen är ägnade att underlätta beskattningsmyndigheternas arbete. Några
remissinstanser anser emellertid att resultatet av försäkringsrättskommitténs
och familjesakkunnigas arbete bör avvaktas.

Att flera av kommitténs förslag gör reglerna om giftorätt
och laglott lättare att tillämpa uttalas av bl. a. domstolsverket,
kammarkollegiet, länsstyrelsen i Kristianstads län och Sveriges advokatsamfund.
Domstolsverket anför bl. a. följande:

Kommittén har påpekat att man vid genomgång av
beskattningsmyndig

heternas praxis funnit att det vid tillämpningen av vissa regler påfallande
ofta

begås misstag. Detta skulle gälla bl. a. reglerna om giftorättsökning och

laglottsökning.--

Domstolsverkets handbok för bouppteckningsärenden m. m.
har i dessa frågor angett lösningar som överensstämmer med vad som enligt
kommitténs förslag skall tas in i AGL. Det finns därför anledning att anta att
beskattningsmyndigheterna, som i stor omfattning använder sig av handboken,
numera inte begår misstag i samma utsträckning som tidigare. De av kommittén i
dessa delar föreslagna tilläggen till och ändringarna i AGL kommer att
ytterligare underlätta beskattningsmyndigheternas arbete.

Att man först bör avvakta de utredningar på civilrättens
område som kommer att ta upp samma frågor hävdas främst av
försäkringsrättskommittén. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svenska
försäkringsmäklares och försäkringskonsulters förening. Dessa remissinstanser
har dessutom invändningar i sak mot förslagen. Försäkringsrättskommittén
hänvisar till vad kommittén inledningsvis anfört (se ovan under Allmänna
synpunkter) angående lagstiftningstekniska skäl mot att nu genomföra ändringar
i 104 § FAL. Kommittén anför vidare:

Vid förmånstagareförordnanden beträffande persouförsäkring
har man att skilja mellan frågor om tolkning av förmånstagareförordnanden,
frågor om inverkan av särskilda regler om giftorätt och laglott på
förordnandenas civilrättsliga verkningar samt frågor om arvs- och
gåvobeskattning av förvärv som sker genom sådana förordnanden eller som
påverkas av dem.

Mellan de båda förstnämnda civilrättsliga frågekomplexen
finns en viktig

8 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 77

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 114

skillnad. Vid tolkningen skall, såsom framgår främst av
105 § första stycket FAL, en subjektiv tolkningsmetod tillämpas, vilket innebär
att försäkringstagarens särskilda avsikter skall beaktas. Dessa avsikter kan
däremot inte inverka på tillämpningen av de särskilda, till efterlevande makes m.
fl. förmån tvingande reglerna om giftorätt och laglott, vilka tvärtom drar en
gräns för vad försäkringstagaren kan åstadkomma genom förmånstagareförordnanden.

Vid arvsbeskattning är förhållandena särpräglade. Till
grund ligger visserligen den civilrättsliga regleringen, och även individuella
tolkningsmoment i ett förmånstagareförordnande kan beaktas. Samtidigt ger
skatterättslig lagstiftning och praxis särskilda regler om vad som skall
läggas till grund för beskattningen. Så torde t. ex. de civilrättsligt
betydelsefulla reglerna om avräkning av gåva på laglott eller arvslott som
regel inte påverka lottläggningen i arvsskattemål. Svårigheter att föra
bevisning om försäkringstagarens subjektiva avsikter medför också att
domstolarna vid bestämmande av arvsskatt i betydande utsträckning måste
tillämpa presumtioner, vilka vid en civilrättslig prövning kanske hade kunnat motbevisas.

Inverkan av det samlade regelsystemet måste sålunda ofta
bli en annan på det schematiska arvskiftet i skatteärendet än på den verkliga
delningen. Nu antydda förhållanden synes inte ha beaktats tillräckligt av LSK,
som i resonemang och exempel ofta inte gör någon klar skillnad mellan
civilrättslig och skatterättslig bedömning. LSK diskuterar inte heller i övrigl
närmare den civilrättsliga verkan av de föreslagna reglerna eller förhållandet
mellan tvingande bestämmelser och tolkningsregler. LSK har uppenbarligen i
första hand tagit sikte på den skatterättsliga bedömningen, och det måste
därför ifrågasättas om betänkandet utgör tillräckligt underlag för ändring i
central civilrättslig lagstiftning.

Som ett exempel på den tveksamhet som enligt det
föregående kan uppkomma inför LSK:s förslag må nämnas den föreslagna
hänvisningen i 104 § andra stycket FAL beträffande laglott till olika
bestämmelser i 7 kap. ärvdabalken. Det är diskutabelt i vilken utsträckning de
tolkningsregler, som omfattas av hänvisningen, bör tillämpas på förmånstagareförordnanden.
Likaså torde frågan om fördelning av jämkning mellan olika förvärv böra
övervägas grundligare än som redovisas i betänkandet.

Svenska försäkringsbolags riksförbund:

Riksförbundet delar LSK:s mening att reglerna om
giftorättsökning enligt 104 § FAL i många fall tillämpas felaktigt och att
därigenom arvsskatt kan komma att uttas med för höga skattebelopp. Ett
förtydligande av såväl 104 § FAL som 12 § AGL är därför motiverat.

Det kan emellertid ifrågasättas om LSK-lagstiftningen
skall gå in på de civilrättsliga reglerna. Försäkringsrättskommittén torde ha
frågor av förevarande art på siu program. Det är möjligt att även Familjelagssakkunniga
kommer in på detta område.

Däremot bör vissa förtydliganden av avsett slag redan nu
kunna införas i

AGL. I regel torde också denna lag vara närmast till hands för beskattnings

myndigheten vid stämpelbeläggning av bouppteckningar.

I fråga om detaljutformningen av LSK:s förslag till
ändring av 104 § FAL må följande anföras. Enligt andra stycket andra punkten
skall försäkringsbelopp behandlas som om det tillhört boet och tillagts förmånstagaren
genom testamente om giftorätt eller motsvarande "blivit kränkt" genom
förmåns-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 115

tagareförordnande. Innebörden härav är enligt
riksförbundets mening oklar. Det citerade uttrycket är redan av detta skäl
olämpligt.

Nuvarande avfattning av lagrummet ger däremot en entydig
och generell regel för behandlingen av förmånstagarebelopp vid fastställande av
giftorättsandel m. m. Vad som saknas i gällande lag är ett angivande av i
vilken ordning uppkomna anspråk skall tillgodoses. Denna brist upphävs genom de

föreslagna punkterna 3-5 ("Värdet av avtalats")
i ifrågavarande andra

stycke. Om 104 § över huvud taget skall ändras i
förevarande sammanhang föreslår riksförbundet sålunda att dessa punkter på
lämpligt sätt infogas i 104 § andra stycket med bibehållande i övrigt av
lagrummets nuvarande utformning. Dock synes orden "om ej annat
avtalats" i slutet av femte punkten onödiga.

Vad gäller avsnittet om laglott kan ifrågasättas om
hänvisningen till vissa paragrafer i ärvdabalken (ÄB) är nödvändig. I och med
att man i lagtexten fastslagit att försäkringsbeloppet i vissa angivna
situationer skall behandlas som om det tillagts förmånstagaren genom testamente
bör därav utan vidare följa, att alla för testamente gällande regler, alltså
även 7 kap. ÄB, är tillämpliga. Om en sådan hänvisning skall finnas kan man
vidare fråga sig varför t. ex. 6:1, 6:6, 7:4 och 7:6 ÄB uteslutits.

Enligt riksförbundets mening bör bröstarvinge som får
utfyllnad av laglott ur förmånstagarebelopp bli delaktig av de skattelindringar
som tillkommer förmånstagare. Detta gäller såväl kapitalförsäkring som
pensionsförsäkring. Förslag av denna innebörd framlades på sin tid av
Familjerättskommittén (SOU 1964:35 s. 448 och 498). Bröstarvingar borde i sådana
fall inte diskrimineras i förhållande till förmånstagare i kanske mera avlägsen
eller ingen släktskap alls med den avlidne. - Om en sådan regel infördes skulle
man också undvika frågan om hur 12 § första stycket andra meningen förhåller
sig till 1 § AGL (betänkandet s. 139). Riksförbundet instämmer emellertid inte
i LSK:s uppfattning att nyssnämnda regel i 12 § AGL är överflödig.

Svenska försäkringsmäklares och försäkringskonsulters
förening:

Från försäkringsbranschens sida har tidigare i olika sammanhang,
senast i remissyttrande den 10 februari 1958 från Svenska Livförsäkringsbolags
Förening över arvsskattesakkunnigas betänkande (SOU 1957:48), framhållits
behovet av kompletterande lagbestämmelser och därvid åberopats samma skäl som LSK
nu anfört. I första hand skulle sådana bestämmelser tjäna till vägledning för
de unga jurister, som under sin tingstjänstgöring har att verkställa
arvsskattedebiteringar. Frågan om behovet av vägledning för domstolsjuristerna
i form av förtydligande lagbestämmelser har emellertid numera kommit i ett
annat läge. Domstolsverket har nämligen nyligen färdigställt och till
domstolarna distribuerat en utförlig "Handbok i
bouppteckningsärenden" (1977-02-11). Däri behandlas bl. a. livförsäkringarnas
juridik, förmånstagareförvärvens beskattning samt beräkning av giftorätt och laglott
i samband med försäkringar. Framställningen illustreras av ett flertal
sifferexempel.

Den nu nämnda handboken har säkerligen en viktig funktion
att fylla och får antas komma att minska riskerna för felaktiga
arvsskattedebiteringar i fall där försäkringar förekommer. För alla som inte
har tillgång till handboken men måste bilda sig en uppfattning om förmånstagareförvärvens
beskattning med hänsynstagande till reglerna om giftorätt, laglott etc.
måste det

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 116

emellertid anses vara av värde att lagreglerna
förtydligas. Hithörande frågor är f. n. så svårbedömda att inkopplande av försäkringsjuridisk
expertis ofta är nödvändig.

LSK har för att nå sitt syfte föreslagit i första hand en omformulering
och utvidgning av lagtexten i 104 § 2 stycket FAL. Även om avsikten endast
varit att återge vad som kan anses vara gällande rätt är det vanskligt att
genomskåda om och i vad mån någon ändring av den materiella rätten blir resultaten
av lagrummets föreslagna lydelse. Att denna i och för sig inte är i alla delar invändningsfri
skall beröras nedan.

Föreningen anser det över huvud taget vara diskutabelt,
att en utredning med uppdrag att överse beskattningsregler ger sig in på förslag
till ändringar i och tillägg till de civilrältsliga stadgandena. LSK har själv
ansett det ligga utanför sitt uppdrag att föreslå en ändring i 13 kap. 12 § GB (s.
154). De civilrättsliga frågorna om giftorätt, rätt till fyra basbelopp,
vederlag och laglott samt dessa frågors samordning med försäkringsrätten är f. ö.
föremål för utredning av Familjelagssakkunniga och Försäkringsrättskommittén,
vilka anbefallts att samråda i dessa delar av sina uppdrag. På grund härav
anser Föreningen det olämpligt att nu genomföra några ändringar i eller tillägg
till 104 § 2 st FAL. De förtydliganden som behövs för att underlätta en riktig
arvsbeskattning bör i stället enligt Föreningens uppfattning införas i AGL.

Beträffande den föreslagna lydelsen må anmärkas, att
avräkning av makes eget förmånstagareförvärv givetvis inte skall ske från
"värdet av samtliga förmånstagareförvärv avseende livförsäkring",
vilket är en nära till hands hggande läsart. I stället bör uttryckas, att
makens anspråk i första hand skall anses tillgodosett genom dennes eget förmånstagareförvärv.
Avräkningen skall alltså ske från makens andel i samtliga livförsäkringar.
Regeln om fördelning av jämkning är felaktig, om förmånstagare som skall della
i jämkningen måste få behålla viss del av sitt förmånstagarebelopp på grund av
giftorätt eller rätt till laglott. Jämkning bör då ske i förhållande till
endast överskjutande belopp. Om t. ex. make med giftorätt och två barn är
efterlevande, behållning i boet saknas och som förmånstagare fill en
livförsäkring på 80 000 kr. är insatta, maken till 30 000 kr., barnet A till 30
000 kr. och barnet B till 20 000 kr. skall båda barnen bidra till bristen i
makens giftorätt i försäkringen, dvs. 10 000 kr. Vartdera barnets laglott är 10
000 kr. Överskjutande jämkningsbara belopp är för A 20 000 kr. och för B 10 000
kr. Giftorättsbristen skall alltså enligt detta exempel täckas med 2/3 av A och
1/3 av B, inte såsom förslaget anger med 3/5 av A och 2/5 av B. Mot förslaget
kan vidare invändas alt denna fördelningsmetod bör tillämpas även i det fall
att rätt till laglott blivit kränkt. Om i exemplet maken är förmånstagare till
60 000 kr. och A lill 20 000 kr. skall B:s laglott, 10 000 kr., tillgodoses
efter förhållandet mellan de jämkningsbara beloppen. Dessa är för maken 20 000
kr. och för A 10 000 kr. Bristen skall alltså täckas med 2/3 av maken och 1/3
av A, inte i förhållande 3/4 och 1/4, som förslaget skulle föranleda.

LSK har med bestämmelsen om fördelning av avräkning från förmånstagares
förvärv (12 § 2 st AGL) emellertid närmast haft i tankarna den situation att en
viss förmånstagare gör förvärv på grund av skilda försäkringar, som skall
beskattas olika. Ordalydelsen inbegriper såväl detta fall som det nyss berörda
läget att flera förmånstagare gör var sitt förvärv. Givetvis kan i det senare
fallet en eller flera förmånstagare vara berättigade enligt flera försäkringar.
Bestämmelsen skulle då kunna tillämpas i två steg.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 H7

nämligen så att först avgjordes fördelningen mellan förmånstagarna
(varvid ovan angivna fördelningsmetod skulle lillämpas) och därefter bestämdes
hur varje förmånstagares bidrag lill bristen skulle slås ut på hans förvärv
enligt skilda försäkringar.

Detta skulle kunna leda lill komplicerade räkningar och
kräva fastställande av värden på olika försäkringar och olika förmånstagares
förvärv enligt sådana försäkringar. I sådana fall då även den efter avräkning
av giftorättskompensationen återstående delen av förmånstagarens förvärv
uppenbarligen skulle vara arvsskatlefri, t. ex. på grund av sex basbeloppsregeln
eller därför atl försäkringen var en pensionsförsäkring, förefaller en sådan
mödosam beräkning, även om vederbörande lyckas utföra den felfritt, vara skäligen
meningslös. Föreningen är för sin del inte övertygad om behovet av all i lag
inskriva den föreslagna fördelningsregeln utan förordar att dessa frågor liksom
hittills får lösas genom domstolspraxis och med beaktande av omständigheterna i
de särskilda fallen.

Urvalel av stadganden i ÄB, till vilka hänvisas i slutet
av 104 § 2 st FAL förefaller något godtyckligt. Även andra bestämmelser i ÄB
synas böra analogt tillämpas, t. ex. reglerna i 6 kap. ÄB. När del sladgas, att
förmånstagarebeloppet i jämkningssitualioner skall behandlas som om del
tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente, torde redan därav
följa, att vad för sådant fall stadgats är tillämpligt. Hänvisningen torde över
huvud taget utan olägenhet kunna undvaras.

Om 104 § 2 st FAL i förevarande sammanhang, såsom
Föreningen förordat, lämnas orört, kan de önskvärda förtydligandena av
lagbestämmelserna lämpligen intas i 15 § AGL. Redan i det förutnämnda
remissyttrandet från Svenska Livförsäkringsbolags Förening lämnades förslag
till en sådan komplettering av paragrafen.

Även Folksam uttalar kritik mot kommitténs förslag i sak.
Folksam diskuterar också frågan om de särskilda skattelättnaderna för förmånstagarförvärv
skulle kunna medges även bröstarvinge som får del av förvärvet på grund av
jämkning med hänsyn till arvingens rätt till laglott. Folksam anför:

Enligt 104 § FAL andra stycket, andra punkten i kommitténs
förslag skall försäkringsbeloppet behandlas som om det tillhört boet och
tillagts förmånstagaren genom testamente först när giftorätten blivit kränkt
genom förordnandet. Den nuvarande lagtexten däremot stadgar att sådan sammanläggning
alltid skall ske om den avlidne efterlämnar make och/eller barn. Eftersom
sådana situationer ofta uppstår finner vi att den nuvarande ordningen, enligt
vilken det alltid skall prövas huruvida ett förordnande kränker någon av de
rättigheter som finns uppräknade i lagrummet, bättre reglerar dessa
situationer. Om lagrummets nuvarande lydelse bibehålls kommer prövningen av om
jämkning måste göras att föregå utbetalning. Detta torde vara lämpligare.

Det föreslagna avsnittet om laglott kan enligt vår mening
utgå om den ursprungliga lagtexten i andra stycket första punkten lämnas
oförändrad. Hänvisningen till 7 kap. ÄB finner vi onödig, eftersom
försäkringsbeloppet enligt lagtexten skall behandlas enligt reglerna för
testamente. Därav följer att alla för testamente gällande regler, aUtså även
exempelvis 6:1,6:4,7:4 och 7:6 ÄB (som utelämnats i förslaget) skall tillämpas
vid jämkning.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 118

Om
den av kommittén föreslagna ändringen av lagrummet kommer till stånd måste även
hänvisningen till 104 § FAL i 122 § FAL ändras.

Enligt
12 § AGL är förmånstagareförordnande en förutsättning för skattelättnaderna i
lagrummet. Det kunde ifrågasättas om bröstarvinge, som får sin rätt till laglott
täckt genom jämkning av förmånstagareförvärv till annan, skulle bli delaktig av
förmånstagareavdrag.

För
att låta bröstarvinge få del av avdraget talar å ena sidan det förhållandet,
att försäkringstagare, som har försäkring till belopp överstigande boets
behållning, oftast inte tänker på att förmånstagareförordnandet kan komma att
kränka laglotten. Om försäkringstagaren gjordes uppmärksam på att jämkning
till förmån för bröstarvinges laglott medför beskattning, medan insättande av
bröstarvingen som förmånstagare medför skattefrihet intill avdragets storlek,
skulle nog i de flesta fall ändring av förordnandena komma till stånd. Detta
kan synas vara en onödig omgång. Försäkringstagarens förhållanden kan ju också
ändras efter en försäkrings tecknande varigenom jämkning plötsligt kan bli
aktuell om inte förordnandet anpassats till den ändrade situationen. Vidare kan
det förefalla stötande att i det fall försäkringstagaren genom förmånstagareförordnande
gynnar någon utanför familjekretsen och jämkning därför kan komma i fråga,
bröstarvinge inte skulle få rätt till avdrag medan däremot förmånstagare får
det.

Mot
att låta bröstarvinge vara delaktig av avdraget talar å andra sidan -förutom
vad kommittén redan anfört - att resultatet kan bli helt olika om bröstarvinge
får sin laglott täckt i bobehållningen (vilket är huvudregeln så långt
behållningen räcker) eller om bröstarvinge genom jämkning tar del av
försäkringsbeloppet. I förra fallet skulle arvsbeskattningen ske utan att
bröstarvinge fick åtnjuta förmånstagareavdrag, i senare fallet skulle bröstarvinge
få del av avdraget. Det naturliga sambandet mellan förmånstagareförordnandet
och avdraget skulle också upplösas. Vidare måste beaktas att försäkringsbolagens
uppgiftsskyldighet enligt 49 § AGL i samband med bouppteckningars upprättande
med denna ordning skulle kunna fullgöras endast efter en ingående utredning av
huruvida jämkning är för handen eller ej. En utsträckning av rätt till förmånstagareavdrag
kräver också att 49 § AGL ändras.

Vid
ett övervägande av för- och nackdelar med att låta bröstarvinge, till vars
förmån jämkning skett, omfattas av skattelättnaderna i 12 § AGL fäster Folksam
stor vikt vid att den rätt till jämkning som bröstarvinge har, när förmånstagareförordnande
kränker laglotten, ytterst grundar sig på bröstarvinges arvsrätt.
Beskattningen av sådant förvärv bör därför ske utan att bröstarvinge får de
skattelättnader som förbehålls förmånstagare.

Stockholms
tingsrätt, som i och för'sig är positiv till de föreslagna förtydligandena,
anser inte att regeln i 12 § första stycket AGL pm skattskyldighet för vad
arvingen får på grund av laglottsökning skulle vara överflödig eller oklar.
Tingsrätten anför:

Även
om skattskyldighet för de förvärv som denna bestämmelse omfattar i och för sig
följer direkt av andra lagregler måste stadgandet likväl anses underlätta
bestämmandet av skattepliktig egendom i detta fall. Särskilt mot bakgrund av
att kommittéförslaget i övrigt konsekvent syftar till att förtydliga lagtexten
förefaller det tingsrätten omotiverat att ta bort en uttrycklig regel som
enligt tingsrättens uppfattning fyller en praktisk funktion.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 119

Göta hovräu och kammarkollegiet gör dessutom några
redaktionella påpekanden.

3 Efterlevande makes rätt till pension enligt
egen försäkring

(4.2.3)

Kommittén föreslår atl en regel införs om att efterlevande
makes arv är fritt från skatt till den del arvet avser rätt till pension enligt
makens egen pensionsförsäkring. Vid den schematiska bodelningen förutsätts att
på efterlevande makens lott i första hand läggs annan egendom än rätten till
pension. Dessutom införs en kompletterande regel att skatt inte skall utgå i
den mån företedd skifteshandling visar att efterlevande make på grund av arv
eller testamente på sin lott fått rätten till pension på grund av en
pensionsförsäkring som före bodelningen tillhört honom.

Flertalet remissinstanser som yttrat sig i denna fråga
delar kommitténs åsikt att arvsskatt inte bör utgå för värdet av den
efterlevande makens egen pensionsförsäkring. Endast en minoritet av dem
tillstyrker emellertid kommitténs förslag. Flertalet anser att frågan i stället
bör lösas genom ändring i GB.

Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av
domstolsverket, länsstyrelserna i Jönköpings och Västernorrlands län,
advokatsamfundet och Skånes handelskammare. Handelskammaren gör emellertid
följande till-lägg:

Enligt Handelskammarens mening är det f. ö. angeläget att giftermålsbal-kens
bestämmelser ändras så att egen pensionsförsäkring undantas från giftorätt
möjligen med undantag för äldre, mycket stora pensionsförsäkringar. Någon
bärande invändning mot en sådan ändring kan knappast längre resas med hänsyn
till de begränsningar som numera gäller i fråga om avdragsrätt för premier för
pensionsförsäkringar.

Kammarkollegiet pekar på några inte önskvärda effekter av
förslaget. Kollegiet anser heller inte att förslaget löser några påtagliga
problem:

Föreskriften att efterlevande maken härvid anses med
giftorätt erhålla i första hand annan egendom än rätten till pension medför att
vederbörande skattefritt som giftorättsandel får mer egendom ju större
försäkringen är. Följande exempel kan illustrera förhållandet.

A avlider efterlämnande maka som äger en
pensionsförsäkring värd 100 000 kr., giftorättsgodset uppgår till 300 000 kr.
Enligt förslaget skall det enligt 15 § AGL skattefria beloppet vara 200 000
kr., i följd varav kvarlåtenskapens värde, på vilket skatten ju räknas,
beräknas till 100 000 kr. Om ingen försäkring funnits, skulle kvarlåtenskapens
värde ha beräknats till 150 000 kr. Ingenting tyder på att avsikten varit att
regeln skulle leda till en skattefrihet som är mera omfattande än om ingen
försäkring hade funnits. Om en skattefrihetsregel för dessa fall anses
påkallad, kan man komma till rätta med problemet genom att efter andra meningen
i momentet skjuta in "Skatten får inte bli lägre än om ingen försäkring
hade funnits".

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 120

I sammanhanget må dock framhållas att den föreslagna
ändringen inte löser något påtagligt problem.

Folksam förordar kommitténs lösning endast om det inte
redan nu går att ändra de civilrättsliga bodelningsreglerna:

När det gäller 11 S 3 mom. och 16 § AGL syftar kommitténs
förslag till att efterlevande make vid andra makens frånfälle utan
arvsskattekonsekvenser skall kunna på sin lott la egen pensionsförsäkring. Vi
finner detta vara i och för sig riktigt men ifrågasätter om problemet fått en
bra lösning i betänkandet.

Det synes oss som om arvsskattefrihet enligt förslaget i
vissa fall förutsätter dels atl arvsskifieshandling företes vid beskattningen,
dels att den avlidne maken gjort testamente med avseende på försäkringen. Denna
egendomliga ordning beror på att frågan ännu inte fått sin civilrättsliga
lösning på ett tillfredsställande sätt. Då det kan förmodas att
försäkringstagarna i gemen knappast kommer att tänka på att göra testamente av
det innehåll som krävs, att det är svårt att få ut information i frågan till
kunderna samt att arvsskifteshandling mycket sällan förebringas i
skatteärendet, kunde övervägas om inte lagändringen borde anstå till dess de
civilrättsliga reglerna ändrats. Familjelagssakkunniga har gjorts uppmärksamma
på problemaliken, varför man kan hoppas att frågan löses efter de riktlinjer
som kommittén anför.

Folksam vill emellertid väcka frågan om det inte redan nu
vore möjligt att göra sådan ändring i bodelningsreglerna, att efterlevande make
ur sitt giftorättsgods kunde få undanta egen pensionsförsäkring vid den andre
makens frånfälle. De av kommittén föreslagna reglerna kunde då förenklas
betydligt så att varken arvsskifteshandhng eller testamente vore nödvändiga för
att åstadkomma arvsskallefrihet för make för makes egen pensionsförsäkring. Om
detta ej går att genomföra förordar Folksam att de av kommittén föreslagna
reglerna ändock genomförs.

Flertalet remissinstanser avstyrker förslaget och uttalar
att den civilrättsliga behandlingen av rätt till pension först bör lösas.

Göta hovrätt:

Den förordade lösningen är dock, som kommittén själv
uttalat, att betrakta som endast provisorisk. Vidare kan förslaget sägas göra
de redan nu komplicerade arvsskattereglerna än mer besvärliga att tillämpa i
praktiken. Med hänsyn till sist anförda omständigheter måste enligl hovrättens
mening skäl av särskild tyngd vara för handen för att de nu föreslagna
ändringarna skall genomföras. Kommittén synes icke ha undersökt i vilken
utsträckning fall förekommit där nuvarande ordning lett till förhöjd skatt för
efterlevande make. Experten Lindberg har emellertid i sitt särskilda yttrande
uttalat att -utifrån hans mångåriga erfarenheter - problemet saknar praktisk
betydelse. Enligt hovrättens mening synes frågan inte vara av sådan
angelägenhetsgrad att den bör lösas provisoriskt. På grund härav vill hovrätten
ifrågasätta om inte det kan anstå med lösningen av detta problem till dess
frågan kan upptagas i civilrättsligt sammanhang.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 121

Länsstyrelsen i Kristianstads län:

Lika med kommittén finner länsstyrelsen alt det framstår
som slötande att efterlevande make kan nödgas betala arvsskatt för egen P-försäkring.
Länsstyrelsen anser sig dock inte kunna acceptera den av kommittén framlagda
lösningen. Vid tillämpning av det föreslagna tredje momentet i 11 § AGL skulle
nämligen efterlevande make normalt komma att påföras lägre skatt än om P-försäkringen
i stället genom äktenskapsförord gjorts lill enskild egendom eller om det varit
fråga om exempelvis SPP-pension. Detta illustreras bäsl med följande två exempel:

Exempel 1

Dör hustrun, efterlämnande änkling, och består
giftorättsgodset av en änklingen tillhörig P-försäkring, värd 100 000 kr., och
bankmedel om 100 000 kr., blir efterlevande makes giftorällsandel, enligt det
föreslagna tredje momentet i 11 § AGL, 100 000 kr. utgörande bankmedel.
Arvslotten blir likaledes 100 000 kr. Då denna utgörs av den honom tillhöriga P-försäkringen
kommer, enligt nämnda momenl, ingen arvsskatt att utgå.

Exempel 2

Samma förutsättningar som i exempel 1 men med den ändringen
att P-försäkringen inte ingår i giftorättsgodset. Efterlevande makes
giftorättsandel blir nu 50 000 kr. och arvslotten 50 000 kr. Båda utgörs av
bankmedel. Han kommer således i detta fall att arvsbeskattas för 50 000 kr.
(Från grundavdrag bortses.)

Rätt till pension borde enligt länsstyrelsens uppfattning
ha samma status oavsett om rätten grundar sig på en P-försäkring eller utgår på
grund av offentlig eller enskild anslällning. Detta torde bäst kunna uppnås
genom en ändring i GB.

Stockholms tingsrätt:

Enligt betänkandet har som särskill stötande framstått det
fall att en efterlevande make såsom ende rättsägare nödgats att erlägga högre
arvsskatt i det fall han haft rätt till pension enligt egen försäkring än om
han haft rätt till tjänstepension eller försäkringen varit hans enskilda
egendom. Även tingsrätten finner detta förhållande otillfredsställande. I likhel
med kapitalskatteberedningen förordar tingsrätten emellertid att frågan bör
lösas genom en ändring i giftermålsbalken (GB). Intill dess familjelagssakkunniga
tagit ställning till frågan, bör någon ändring av AGL ej ifrågakomma. Det synes
nämligen tingsrätten tveksamt om man inom ramen för skatlelagstiftningen skall
upptaga en bodelningsregel som avviker från den civilrättsliga regleringen av
institutet. - I vart fall bör påpekas att flera och mer komplicerade fall kan
förekomma än dem som kommittén anfört på s. 142 i betänkandet.

Försäkringsrättskommittén:

Frågan är i första hand av civilrättslig beskaffenhet, och
familjerättskommittén föreslog en regel härom i sitt betänkande Äktenskapsrätt
(SOU

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 122

1964:34
13 kap. 18 §). Ämnet har också behandlats i en inom justitiedepartementet
upprättad promemoria (Ds Ju 1970:18).

Del
synes mindre lämpligl att nu ta upp ämnet till behandling uteslutande från
skatterättslig synpunkt. Den diskrepans mellan den civilrättsliga och den
skatterättsliga bedömningen som därigenom uppstår kan befaras medföra olämpliga
konsekvenser genom att framkalla dispositioner i avsikt att undgå eller minska
arvsskatt, vilka står i strid med de civilrättsliga syftena.

Det
kan vidare ifrågasättas om LSK:s förslag ens från rent skatterättsliga
utgångspunkter är tillräckhgt väl övervägt. Frågan ingår i den större frågan,
huruvida efterlevande makes fång genom arv eller testamente alls skall beskaUas.
En lösning av denna fråga torde kräva en djupgående principiell översyn av
arvsskattesystemet, något som LSK inte ansett ingå i dess uppdrag (s. 131 i
betänkandet).

Man
kan f. ö. också fråga sig, om det finns sakliga skäl att anknyta den
arvsskatterättsliga bedömningen till om försäkringen inkomstskatterättsligt är
att betrakta som P-försäkring. Det är nämligen svårt att påvisa något samband
mellan den inkomstskatterättsliga klassificeringen och den arvsskatterättsliga
behandlingen. Däremot synes det vara skäl att, såsom familjerättskommittén
föreslog, fästa avseende vid om pension eller livränta "med hänsyn till
makarnas villkor och omständigheterna i övrigt prövas skälig" (se a. st.).

Svenska
försäkringsbolags riksförbund:

Sedan
lång tid tillbaka har det ansetts otillfredsställande att en försäkringstagares
P-försäkring, om den utgör giftorättsgods, blir arvsbeskattad till halva sitt
värde vid hans makes död. (Situationen brukar inom branschen kallas "fel
dödsfall".) Såvitt avser senare tid kan bl. a. hänvisas till
Familjerättskommittén (SOU 1964:35 s. 295 f), Kapitalskatteberedningen (SOU
1969:54 s. 148 f) samt överväganden inom justitiedepartementet (Ds Ju 1970:18).

Flera
förslag till lösning av förevarande fråga har tidigare framförts. Senast
föreslogs i den ovan nämnda departementspromemorian att efterlevande make
skulle från bodelning i anledning av andra makens död av sitt giftorättsgods få
undanta livränteförsäkring på upp till 30 000 kronors årsbelopp. Promemorian
har av departementet överlämnats till Familjelagssakkunniga för övervägande.

LSK:s
förslag innebär i princip att efterlevande makes P-försäkring skall vara
arvsskattefri vid "fel dödsfaU" under förutsättning att den behålls
av den efterlevande maken. I vissa fall kräver skattefriheten enligt förslaget
dels ett testamente av den avlidne maken angående försäkringen och dels att en
skifteshandling företes i skatteärendet utvisande att efterlevande make fått försäkringen
på sin lott.

För
den situationen att försäkringstagaren och hans make saknar bröstarvingar
föreslås ett 3 mom. i 11 § AGL av innebörd, att efterlevande makes rätt till
arv är skattefri till den del arvet avser rätt till pension enligt honom tillhörig
P-försäkring. Det fall att makar, som saknar bröstarvingar, har inbördes
testamente som tillförsäkrar efterlevande make all kvarlåtenskap omfattas dock
inte formellt av denna regel.

Det
kan finnas fog för LSK:s uppfattning att en P-försäkring som ingår i
giftorättsgodset inte bör vara skattefri vid "fel dödsfall" om den
tillskiftas annan än efterlevande make. Det bör dock i detta sammanhang erinras
om

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 123

att laglottskrav från bröstarvingar i många fall kan
framtvinga delning av P-försäkring mellan dem och den efterlevande maken.

Riksförbundet hälsar i och för sig med tillfredsställelse LSK:s
ambition att finna åtminstone en provisorisk och partiell lösning av
förevarande problem. Den föreslagna lösningen är dock inte invändningsfri.
Främst gäller detta kravet på skifteshandling i vissa situationer. Om förslaget
innebär att en fullständig arvskifteshandling måste företes i skatteärendet -
vilket det föreslagna tillägget till 16 § närmast ger anledning förmoda - kan
det befaras att lösningen knappast får någon större praktisk effekt. Det torde
av flera skäl varken vara vanligt eller eftersträvansvärt att
arvskifteshandling åberopas i arvsskatteärenden. Det kan antas att de
skattskyldiga inte i någon större utsträckning kommer att anlita denna metod
för ernående av skattefrihet för P-försäkring. Metodens tillämpning fordrar
kännedom om denna speciella regel hos de skattskyldiga och deras medhjälpare
vid boutredningen samt komplicerar förfarandet vid skattläggningen.

En annan invändning gäller det krav på testamente till
förmån för efterlevande make rörande försäkringen, som i vissa fall måste
uppfyllas. Kännedom om detta krav kan förväntas bli svår att sprida. Kritik för
bristande information i förevarande hänseende kan i praktiken befaras drabba i
första hand försäkringsbolagen och deras representanler. Även om informationen
når fram kan det ofta bli svårt att få testamente till stånd; testator kan vara
gammal, sjuk eller av annan anledning förhindrad eller ovillig att göra något
förordnande för dödsfalls skull.

Ovan redovisade nackdelar med LSK:s förslag till
provisorisk och partiell lösning av arvsskatteproblemet vid "fel
dödsfall" föranleder riksförbundet att efterlysa en slutlig och mera
fullständig lösning av frågan, förslagsvis efter de linjer som framgår av
justitiedepartementets ovannämnda promemoria, dock utan någon beloppsgräns.

Liknande synpunkter framförs även av Familjeföretagens
förening.

Svenska försäkringsmäklares och försäkringskonsulters
förening:

Från systematisk synpunkt är det inkonsekvent, att
arvsskatt inle skall utgå när efterlevande make ärver sin egen egendom och
denna består av en pensionsförsäkring. Skattekonsekvenserna i jusl denna
situation har emellertid starkt belyst det orimliga i att över huvud taget
belasta den efterlevande maken med arvsskatt för andel i egendom som både före
och efter den andra makens död med äganderätt tillhörde den efterlevande maken.
Dödsfallet kan inte sägas ha ökat dennes skattekraft. Ofta nog medför
dödsfallet i stället ökade kostnader för den efterlevande, som förlorar det
stöd och bistånd och den vård som den andra maken lämnat. Bortfallet av dennes
giftorättsanspråk kan inte anses ha berikat den efterlevande, eftersom detta
anspråk inte var aktualiserat före dödsfallet. Det rimliga vore att intill
värdet av den efterlevandes giftorättsgods befria honom från arvsskatt, oavsett
arten av egendomen. Bestämmelsen i 39 § c) AGL borde med andra ord göras
tillämplig även vid arvsbeskattningen.

Om andra arvingar än efterlevande make finns, förutsätter
enligt förslaget arvsskattefriheten för den avlidnes andel i den efterlevande
makens pensionsförsäkringar att den förre genom testamente givit den andre
rätten till dennes försäkring. Denna lösning ställer stora krav på vaksamhet,
förtänksamhet och kunskap hos försäkringstagaren och dennes make. Av

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 124

olika anledningar kan det vara känsligt och svårt för
försäkringstagaren alt av den andre utverka ett sådant testamente till sin
förmån. Hans make kan f. ö. sakna testationsbehörighet. Att föredra vore en
regel som möjliggjorde en ändamålsenlig reglering sedan dödsfallet inträtt och
då endast med slöd av lagbestämmelser.

Förslaget till 11 § 3 mom. AGL anger att endasi sådan rätt
till pension som enligt den efterlevande tillhörig pensionsförsäkring
tillkommer honom själv får undantas från arvsbeskattning. Därmed torde åsyftas
ålders- och invalidpension för denne. Innehåller avtalet om pensionsförsäkring rätl
till pension både för ägaren själv och för barn efler hans död måste således
dessa olika slag av förmåner åsättas var sitt värde. Vid beräkningen av
giftorättsandelens värde skall emellertid försäkringens lotala värde
medräknas. Finns bröstarvingar kan i vissa fall efterlevande makes på testamente
grundade rätt till pension enligl egen pensionsförsäkring helt eller delvis få
stå tillbaka för bröstarvingars laglottsanspråk, vilket i motsvarande mån
skulle begränsa stadgandets tillämplighet.

Även om syftet med bestämmelsen är behjärtansvärt visar
det sagda att den trohgen kommer att få praktisk tillämpning i ett mycket
begränsat antal fall och att den skulle skapa nya komplikationer vid
arvsbeskattningen ulöver de svårigheter som redan besvärar myndigheterna och
allmänheten.

Mot kravel i 16 § AGL att skifleshandling skall företes
utvisande att efterlevande maka på sin lott fått rätt till pension enligt honom
före bodelningen tillhörig pensionsförsäkring kan invändas, att varken
arvskifte eller bodelning sker i de fall då försäkringstagaren är enda arvinge
och testamente ej föreligger. Då dessa omständigheter framgår av bouppteckningen,
bör i sådant fall ingen skifteshandling behövas för att bevilja den föreslagna
arvsskattefriheten. - Det framgår inte av 16 § AGL huruvida i andra fall skifteshandlingen
skall utvisa, atl den efterlevande makens giftorätt i första hand tillgodosetts
med annan egendom än hans rätt till pension. Detta är ju enligt förslaget till
11 § AGL en ytterligare förutsättning för att denna rätt till pension inte
skall inräknas i den efterlevandes arvsskattepliktiga lott.

TCO avvisar tanken på en särbehandling av rätt till
pension:

TCO kan inte finna några bärande motiv för att på detta
sätt undanta en bestämd form av egendom från beskattning. I detta avseende är
rätten till sin egen pension en tillgång helt jämförbar med vilken annan
tillgång som helst.

4 Bör förmånstagares förvärv beskattas? (4.3.1)

Bland remissinstanserna råder delade meningar om
innehållet i gällande rält. Både de som delar kommitténs uppfattning och de som
har annan uppfattning om rättsläget ställer sig positiva till ett förtydligande
av lagen.

Kommitténs förslag till huvudregel, nämligen att förmånstagarförvärv
beskattas oavsett om vederlag har lämnats, tillstyrks eller lämnas utan erinran
av Göta hovräu, domstolsverket, kammarkollegiet samt länsstyrelserna i
Jönköpings, Malmöhus och Västernorrlands län. Kammarkollegiet uttalar vidare
att hur högsta domstolens avgörande än tolkas är den av

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 125

kommittén föreslagna lösningen ytterst angelägen för atl
undvika svårigheter.

Negativa till kommitténs förslag är Stockholms tingsrätt,
länsstyrelserna i Stockholms, Kristianslads och Göteborgs och Bohus län,
Sveriges advokatsamfund, SACOISR saml försäkringsbranschens organisationer.

Stockholms tingsrätt har en från kommittén avvikande lolkning
av högsta domstolens utslag:

Kommittén har antagit att högsta domstolens beslul den 17
december 1976 (SÖ 2248) skall bli vägledande i rättstillämpningen och att som
följd av detta avgörande endast benefika förmånstagareförvärv skulle i
fortsättningen kunna bli föremål för arvs- eller gåvobeskattning.

Enligt tingsrättens uppfattning skall beslutet tolkas så
att ett oneröst förmånstagareförvärv ej skall beskattas om rätten till
utfallande försäkringsbelopp gjorls beroende av vederlag i särskilt avtal.
Beslutet torde ej bryta mot gällande praxis att alla förmånstagareförvärv i
princip skall beskattas. Emellertid visar redan den debatt som högsta
domstolens beslut skapat atl elt förtydligande av lagtexten är nödvändigt.

1 anslutning till vad som uttalats under förarbetena till
1931 års lagändring vill kommittén införa en regel enligt vilken alla förmånstagareförvärv
skall beskattas, oavsett om de är av benefik eller onerös natur. Häremot har
tingsrätten i princip ingen erinran.

I motsats till kommittén föreslår emellertid tingsrätten
att i AGL las in en bestämmelse att alla förmånstagareförvärv skall beskattas
om den skattskyldige ej i skatteärendet visar att förvärvet tillkommit som vederlag
för en i särskilt avtal överenskommen prestation.

Länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads och Göteborgs
och Bohus län anser att förslaget får obilliga konsekvenser.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Enligt länsstyrelsens mening bör varje vederlag, som förmånstagaren
erlägger, beaktas vid bestämmandet av underlaget för skatteberäkning.
Länsstyrelsen anser, att redan nuvarande lagstiftning beaktar detta. Därför bör
det föreslagna tillägget i 12 § och 37 § 2 mom. AGL samt förslaget att införa
en ny paragraf 12 a AGL, inte läggas till grund för lagstiftning.

Advokatsamfundet finner förslaget principiellt felaktigt:

Enligt ett avgörande av Högsta domstolen den 17 december
1976 skall onerösa förmånstagarförvärv inte beskattas enhgt AGL. HD hade funnit
att anledning saknades att belägga utbetalning av försäkringsbelopp med arvs-eller
gåvoskatt då förordnandet om förmånstagare tillkommit som vederlag för en
prestation från förmånstagaren. Inte av principiella utan närmast av bevistekniska
skäl föreslår kommittén som huvudregel att även onerösa förmånstagarförvärv
skall beskattas enligt AGL. Samfundet anser detta vara principiellt felaktigt
men har förståelse för de bevisproblem som kan uppkomma för
granskningsmyndigheten. Det synes därför samfundet

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 126

lämpligare att - som kommittén själv övervägt - införa en
regel att från beskattning skall undantas sådana förvärv som förmånstagaren
själv visar är onerösa.

Samfundet motsätter sig vidare att lagstiftningen görs
tillämplig på redan ingångna avtal.

Svenska försäkringsbolags riksförbund ifrågasätter om inte
kommittén dragit för vittgående slutsatser av Högsta domstolens utslag;

Domskälen synes inte ge vid handen att HD skulle ha
godtagit varje

påstående om vederlag. Domstolen påpekar att del var fråga om hemskillnad

och att viss skriftlig utredning förebragts. Vidare antyds att eventuell

motbevisning skulle ha beaktats redan om den "gett anledning antaga"
att

förmånstagarens påståenden varit felaktiga. Riksförbundet anser att utgång

en i nämnda mål överensstämmer med den allmänna principen atl onerösa

förvärv inte skall arvs- eller gåvobeskattas. En sådan beskattning skulle

strida mot den grundläggande idén bakom AGL, nämligen att det är det

benefika förvärvet som skapar en skattekraft som det allmänna kan

utnyttja.---

Riksförbundet tolkar - i motsats till LSK - gällande rätl
så att skattefriheten vid förmånstagareförvärv åtnjuts endasi om den
skattskyldige kan dokumentera att förvärvet är oneröst. Skulle innebörden av
gällande rätt på denna punkt anses oklar borde en enkel bevisregel kunna
införas.

Liknande synpunkter framförs av Svenska
försäkringsmäklares och försäkringskonsulters förening. Föreningen anför
vidare:

Det förekommer i den praktiska försäkringsverksamheten att
borgenär betingar sig säkerhet för en av gäldenären utfäst prestation genom att
bli oåterkalleligen insatt som förmånstagare till en på dennes liv tagen
livförsäkring intill beloppet av kvarstående fordran. Vanligtvis är det fråga
om penningfordran enligt skuldebrev.

Även i andra affärsmässiga avtal där den ena partens
ekonomiska intresse skulle äventyras genom den andra partens död, kan det
emellertid vara ändamålsenligt, eller i varje fall en användbar utväg, att ge
den förra parten en dödsfallssäkerhet genom ett förmånstagareförordnande, som
görs oåterkalleligt. Förmånstagareförvärvet blir då ett slags på förhand
överenskommen surrogatprestation, som får anses utgöra en del av avtalet och
således vara av onerös karaktär.

Del vore orimligt om borgenären skulle arvsbeskattas för
sitt förvärv i den mån det används till att likvidera försäkringstagarens
skuld. Att borgenären på detta sätt inkasserar sin fordran är ju varken arv
eller gåva från den avlidne.

Även Folksam ställer sig positivt till en bevisregel.
Folksam vill i sammanhanget påpeka att i de flesta fall, där förmånstagare
sätts in på grund av en onerös uppgörelse, det lika väl går att prestera
fullgod säkerhet genom pantsättning av försäkringen.

Kommitténs förslag att i en ny 12 a § införa undantag för
vederlag vid bodelning avstyrks genomgående av både de remissinstanser som
tillstyrkt och av dem som avstyrkt kommitténs förslag i huvudfrågan.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 127

Göta hovrätt:

Något speciellt skäl för särbehandling av vissa onerösa
förvärv har inte anförts av kommittén och synes icke heller föreligga. Däremot
torde en sådan särbehandling komma all medföra stora problem i den praktiska
tillämpningen.

Domstolsverket:

Del torde i och för sig vara klarl att en regel som den i
12 a § AGL föreslagna skulle kunna underlätta för makar att vid bodelning finna
rimliga lösningar på sina ekonomiska mellanhavanden. Det finns emellertid risk
för att en sådan regel öppnar fältet för icke önskvärda beskattningskonsekvenser.
Exempelvis torde möjligheterna öka att via uppvärdering av egendom i samband
med bodelningen undgå kommande arvsbeskattning. Selt från
beskattningsmyndigheternas synpunkt torde dessutom den föreslagna regeln komma
att innebära ökat arbete. Svårigheter kan bl. a. uppkomma i samband med
tolkning av bodelningsavtal.

Länsstyrelsen i Stockholms län:

Mot förslaget till ny bestämmelse (12 a § AGL) beträffande
avräkning vid förmånstagarförvärv som avtalats vid bodelning på grund av
boskillnad eller äktenskapsskillnad kan invändas att bestämmelsen är svårtillämplig
och att förutsättningen för den praktiska tillämpningen av densamma torde bli
synnerligen sällsynt. Länsstyrelsen anser därför liksom advokatfiskalen
Lindberg att det är olämpligt att införa en sådan bestämmelse.

Även kammarkollegiet anför att regeln torde komma att avse
endast enstaka fall.

Svenska försäkringsbolags riksförbund:

I paragrafen stadgas att vid tillämpning av 12 § och 37 §
2 mom. det belopp, varmed förmånstagaren i bodelningshandling belastats, skall
avräknas från förmånstagareförvärvets värde. Denna bestämmelse blir svår alt
tillämpa. Av lagtexten framgår t. ex. inte hur värderingen skall ske vid
gåvobeskattning av periodiskt utfallande försäkringsbelopp. Även vid
bodelningen uppstår problem hur man skall beräkna det värde förmånstagaren bör
belastas för. I en sådan beräkning måste t. ex. invägas ett uppskattat
kapitalvärde av de återstående premier försäkringstagaren har att erlägga och
dessutom endast till den del premierna avser enbart efterlevandepension
(betänkandet s. 147). F. n. torde vid bodelning i här avsedda fall ej göras
någon sådan komphcerad uppskattning av premiernas kapitalvärde. I stället
beaktas utfästelsen om premiebetalning mer schematiskt, exempelvis i samband
med överenskommelse om periodiskt understöd till försäkringstagarens make.
Sålunda befarade tillämpningssvårigheter torde utgöra ett ytterligare skäl att
helt slopa 12 a §.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 128

Stockholms tingsrätt:

Att endast undantaga bodelningsavtalen från beskattning i
de fall då vederlag lämnats för förmånstagares förvärv kan icke vara rimligl.
Kommittén har ej heller lämnat någon närmare förklaring till sitl slåndpunklslagande.
Enligt tingsrättens mening finns åtskilliga fall av andra avtal än
bodelningsavtal där elt förmånstagareförvärv gjorts beroende av vederlag och
där förvärven med lika slor rält borde undantas från beskattning.

5 Utländska försäkringar (4.3.2)

Förslagel alt AGL skall göras tillämplig även på vad någon
förvärvar på grund av förordnande som avser utländsk försäkring tillstyrks
eller lämnas ulan erinran av samtliga remissinsianser. Den i stort sett enda
fråga som föranlett några ytterligare uttalanden är förslaget att rälten till
avdrag med upp till sex basbelopp skall medges endast för inhemska
försäkringar.

Kammarkollegiet tillstyrker förslagel även i den delen.
Kollegiet anför bl.a.:

Då kapitalskatteberedningen föreslog alt förmånstagares
förvärv av rätt till K-försäkring i princip skulle beskattas även om den
tecknats i utländskt försäkringsbolag, föreslog beredningen samtidigt sådan
ändring, att grundavdrag skulle göras. LSK däremot förmenar att i sådana fall
inte skall förekomma grundavdrag. Frågan är, vilket förslag som är mest välgrundat.

Då förmånstagarförvärv år 1931 lades under beskattning,
uppkom fråga om viss privilegiering av sådant sparande i livförsäkring som vore
inte blott ur allmän synpunkt förtjänt av uppmuntran utan direkt nyttigt för slaten
själv (prop. 1931:211 s. 38 ff). Detta var motivet för avdrag med 15 000 kr.
såvitt gällde utmätningsfria försäkringar. Ur nämnda synvinkel finns det
tydligen inte tillnärmelsevis lika goda skäl för att uppmuntra sparande i
utländskt bolag. Kollegiet tillstyrker därför kommitténs förslag på denna
punkt.

En öppen fråga är om bestämmelserna i FAL 104 § om
giftorätt och laglott är analogt tillämpliga på utländsk försäkring. Detta bör
övervägas av familjerättskommittén.

Svenska försäkringsmäklares och försäkringskonsulters
förening samt Stockholms tingsräu anser emellertid att avdrag skall medges även
vid förvärv på grund av utländsk försäkring. Försäkringsrättskommittén anmärker
atl det förefaller svårförståeligt varför inte också vid förmånstagarförvärv på
grund av sådan försäkring någon form av grundavdrag, motsvarande det i 12 §
andra stycket AGL stadgade, skulle medges.

Svenska försäkringsmäklares och försäkrings konsulters
förening:

Den skattefrihet som stadgas i fjärde stycket av 12 § AGL
är emellertid inte knuten till något stadgande i FAL. Till följd härav skulle förmånstagareförvärv
till pensionsförsäkring i utländskt bolag och till hvränteförsäkring som inte
är pensionsförsäkring åtnjuta samma skattefrihet som om försäk-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 129

ringen varit tagen i svenskt bolag. Numera kan visserligen
utländsk försäkring inte godtas som pensionsförsäkring i KL:s bemärkelse, men
alltjämt finns sådana försäkringar som enligt äldre bestämmelser eller av
Riksskatteverket meddelade dispenser godtas som pensionsförsäkringar.

Denna
inkonsekvens i fråga om beskattning av förmånstagares förvärv är knappast
motiverad. Tanken bakom förmånstagareavdragen för kapilalförsäkringar (som ej
är livränteförsäkringar) var att personer som genom regelbundna uppoffringar
frivilligt sörjde för silt och de sinas ekonomiska skydd skulle premieras genom
lindringar i förmånstagarnas arvsbeskattning. LSK:s påslående (s. 165), att förmånstagareavdraget
motiverades främst av att man ville uppmuntra försäkringssparande är alltså
inte riktigt. Det motsäges f. ö. av att avdraget får ske även vid förvärv
enligt rena riskförsäkringar som inte innehåller något sparande. Denna
stimulans bör enligt Föreningens uppfattning få verka även om förmånstagarnas
förvärv härrör från försäkring tagen i utländskt försäkringsföretag. Förmånstagareavdraget
om sex basbelopp borde således medges, om försäkringen bedömd enligt 116 §
första stycket FAL skulle ge förmånstagarna en ulmätningsfri rätt. Det
föreligger såvitt Föreningen kan finna inte något skäl alt i delta avseende
diskriminera utländska försäkringar. Tvärtom talar den allt större livligheten
i de internationella förbindelserna för en jämställdhet mellan utländska och
svenska försäkringar. Ett mycket stort antal svenskar är för längre eller kortare
tid anställda utomlands, hos svensk eller utländsk arbetsgivare. För många av
dessa gäller kollektiva liv- eller olycksfallsförsäkringar, ofta tagna genom
arbetsgivarens försorg t. ex. för alt garantera arbetstagaren samma
försäkringsskydd, som om han varit anställd i arbete inom Sverige. Sådana
försäkringar kan vara tecknade i svenskl eller utländskt försäkringsbolag. Vilketdera
som väljs kan vara beroende av kostnaden, väntad service, tidigare förbindelse
med viss försäkringsagent, arbetsgivares nationalitet etc. Turister kan i
ytterst förenklade former, t. o. m. genom automater på flygplatser, skaffa sig
liv- eller olycksfallsförsäkringar utomlands. För förmånstagare till sådana
försäkringar skulle del framstå som en oförklarlig hårdhet om inte samma
arvsskatteförmåner skulle gälla som om försäkringen tagits i svensk
försäkringsanstalt. Det må slulligen erinras om att många utlänningar, som
bosatt sig i Sverige, kan ha kvar försäkringar, som ursprungligen tecknats i
försäkringsföretag i deras hemland. En diskriminering i arvsskattehänseende av
efterlevande till sådana försäkringstagare skulle framstå som motbjudande och
kanske t. o. m. kunna verka irriterande i umgänget med andra länder.

Stockholms tingsrätt:

Det förekommer att svenska medborgare som har eller har
haft hemvist utomlands har utländska försäkringar utan att del för den skull är
fråga om skatteflykt. Även utländska medborgare med hemvist i Sverige har
utländska försäkringar. Tingsrätten kan därför ej finna annat än att svenska och
utländska försäkringar bör jämställas. Förmånstagaren till en utländsk
försäkring, som enligt försäkringslandets regler uppfyller krav på ulmätningsfrihet
motsvarande reglerna i Sverige, bör vara berättigad till samma avräkning som en
förmånstagare till en svensk försäkring.

Slutligen påtalar Göta hovräu att uttrycket "i
enlighet med lagen om försäkringsavtal", som kommittén föreslagit skall
tas bort ur 12 § försia

9 Riksdagen 1979180. 1 sami Nr 77

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 130

stycket och 37 § 2 mom. första styckel AGL bör utmönstras
även från 12 § sista styckel, 32 § b och 49 § första stycket.

6 Beskattning av förmånstagares förvärv då det föreligger
brist i boet

(4.3.3)

Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker
kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Negativa är Svenska
försäkringsmäklares och försäkringskonsulters förening och försäkringsrättskomittén.
Det påpekas att förslaget kan leda till otillbörliga skattelättnader och att
det inbjuder lill skentransaktioner.

Stockholms tingsräu:

Tingsrätten delar i och för sig kommitténs uppfattning att
det är rimligt att en förmånstagares förvärv blir skattefritt i den mån han
betalar eller åtar sig att betala boets gäld. Tingsrätten vill emellertid fästa
uppmärksamheten på att den föreslagna regeln kan få en ej avsedd effekt.
Eftersom värdena i bouppteckningen så gott som alltid understiga de reella
värdena kan uppstå en brist som är skenbar. I sådana fall kan den föreslagna
regeln leda till en otillbörlig skattelättnad.

Svenska försäkringsmäklares och försäkringskonsulters
förening:

Det anses allmänt, alt giftorätt, laglott och andra i 104
§ 2 st FAL upptagna rättigheter kan göras gällande i totalbeloppet av vad som
tillfallit förmånstagare, även i sådana fall då det föreligger brist i boet efler
den avlidne. Efterlevande make eller bröstarvinge är alltså inte skyldig att
underkasta sig någon minskning i sin lagligen grundade andel av förmånstagarebeloppet
genom avräkning av andel i boets underskott. Om nu någon förmånstagare, som
enligt detta lagrum skulle varit skyldig alt avstå någon del av sitt förvärv
till maken eller bröstarvinge, betalat eller utfäst sig att betala någon boets
skuld, bör detta inte kunna inskränka den sålunda berättigades andel i hela det
utfallna förmånstagarebeloppet. Eljest skulle en förmånstagare kunna efter egel
gottfinnande minska eller helt omintetgöra värdet av sådana familjerättsliga
anspråk som skyddas genom 104 § 2 st FAL.

Detta visar, att den föreslagna bestämmelsen om avräkning
av skuld från förmånstagares förvärv endast har verkan vid uträknandet av
eventuell arvsskatt för förvärvet. Här kan alltså i jämkningsfallen uppstå en ohkhet
i den civilrättsliga och skatterättsliga bedömningen. Sådana avvikelser är
ägnade att skapa motsättningar. En förmånstagare kan av arvsskatteförmånen
föranledas att betala någon boets skuld med användande av mottaget
försäkringsbelopp. Detta skulle kunna äventyra möjligheterna för annan enhgt
104 § 2 st berättigad att få ut sin andel av totalbeloppet.

Motsättningen kan lätt bli aktuell även vid
arvsbeskattningen, nämligen när i ett jämkningsfall enligt 104 § 2 st FAL
värdet av den arvsskattepliktiga laglotten skall beräknas. Domstolen måste
därvid ta ställning till om laglotten skall beräknas i det utfallna förmånstagarebeloppet
eller i återstoden därav sedan den skuld avräknats som förmånstagaren betalat
eller

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 131

åtagit sig alt betala. Detta problem synes LSK inte ha
uppmärksammat.

Vidare må erinras om atl inom justitiedepartementet
tillkallats en utredning för att överse ärvdabalkens regler om dödsbodelägares
ansvar för den avlidnes skulder m. m. (Kommittédirektiv 1977:97). Den
civilrättsliga bakgrunden till frågan kan vänlas bli förändrad såsom ett
resultat av denna utredning.

En annan olägenhet av bestämmelsen är att den inbjuder
till skenåtgärder med enda syfte att uppnå lättnader vid arvsbeskattningen. En förmånstagare
kan t. ex. i förhållande till andra dödsbodelägare lova att betala någon skuld
som åvilar boet, men sedan, med de andra delägarnas goda minne, underlåta att
infria sitt löfte. Denna risk synes i vart fall betydligl större än det i LSK:s
exempel 13 (s. 152) skildrade, skäligen sofistikerade fallet att en änka uppger
till beskattning en inte existerande tillgång av fyra basbelopp.

Över huvud laget är den föreslagna avräkningsregeln
främmande för de principer som ligger till grund för arvsbeskattningen. Denna
skall ju grundas på förhållandena vid tiden för dödsfallet, dvs. tiden för
skattskyldighetens inträde (20 kap. 4 § ÄB, 20-27 §§ AGL). Betalning av
dödsboets skulder eller åtagande härom har snarast avseende på boets avveckling
och förutsättningarna för boets avträdande till konkurs (19 kap. 11 § 2 st ÄB).
Att förmånstagare genom sådana åtgärder efter eget gottfinnande skall kunna
påverka storleken av sin arvsskatt synes mindre lämpligt. Vill
försäkringstagaren att försäkringsbeloppet i första hand skall användas till
betalning av någon av boets skulder kan han pantförskriva försäkringen till
viss fordringsägare så att förmånstagaren erhåller (och blir skatlskyldig för)
endast ev. överskjutande belopp.

Den föreslagna bestämmelsen ger vidare anledning till
ovisshet i flera avseenden. Skall t. ex. skillnad göras mellan de fall då
dödsbodelägarna i föreskriven ordning befriat sig från personligt ansvar för
den avlidnes skulder genom att avträda boet till förvaltning av boutredningsman
eller konkursförvaltare och de fall då så ej skett? Skall det förslagna
åtagandet för att kunna beaktas avse endast belopp, som förmånstagaren i
egenskap av dödsbodelägare eljest inte skulle varit ansvarig för? Skall
skillnad göras mellan å ena sidan förmånstagareförvärv, vilka inte kan tas i
anspråk för gäldande av den avlidnes skulder, och å andra sidan förvärv till
utmätningsbara försäkringar? Skall åtagandet vara riktat till och delgivet
borgenären eller är det tillräckligt att åtagandet gjorts gentemot andra
dödsbodelägare och avser skyldighet alt i förhållandet emellan samtliga
delägare svara för visst skuldbelopp? Skall borgenären bevisligen ha godtagit förmånstagaren
som gäldenär i dödsboets ställe? Kan sådant åtagande godtas som har formen av
borgensutfästelse eller annat villkorligt ansvar för skuld?

LSK har (s. 149) anfört, att vad som föreslagits redan
gäller "enligt stadgad praxis" men "att kännedomen om den nu
berörda regeln inte är allmänt spridd". Såvitt Föreningen har sig bekant
har något beslut av HD i denna riktning inte meddelats. De fall som förekommit
har avgjorts på hovrättsnivå och utgången torde ha varit dikterad av det sätt
på vilket advokatfiskalen bestämt sin talan. Domstolarna har helt naturligt
inte ansett sig kunna inta en strängare ståndpunkt än den part som bevakat det
allmännas anspråk.

Föreningen vill, under åberopande av det anförda och trots
att förslaget syftar till skattelindring i vissa fall, ifrågasätta lämpligheten
av att lagfästa förslaget i denna del.

Även försäkringsrättskommittén avstyrker förslaget.
Kommittén anför a'

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 132

frågan har viss beröring med skyddet för borgenärerna och
all del därför synes antagligt atl kommittén kommer in på den i sitt fortsatta
arbete.

7 Efterlevande makes rätt till skattefrihet enligt 12 §
första stycket tredje meningen AGL (4.3.4)

Kommittén föreslår att föreskriften i 13 kap. 12 § GB om
bodelning i de fall behållningen i boet är ringa inle skall beaklas vid
avräkning från försäkringsbelopp för vad som motsvarar giftorättsökning.
Vidare föreslår kommittén atl i lagen skrivs in en regel som i överensstämmelse
med stadgad praxis innebär atl man vid beräkning av den efterlevande makens
giftorätt tar hänsyn inte bara till förmånstagarförordnanden till maken själv
utan också till övriga förmånstagarförordnanden. Om jämkning av förmånslagarförvärven
skall ske, skall avräkningen fördelas mellan förvärven efter förhållandet
mellan värdena på varje särskill förvärv. Slutligen föreslås att även reglerna
om gåvobeskattning förtydligas med en regel om avräkning för belopp motsvarande
giftorätlsökning.

Förslagen i denna del har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av de fiskala myndigheterna. Två remissinstanser, nämligen
försäkringsrättskommittén och Svenska försäkringsmäklares och
försäkringskonsulters förening, vill emellertid avvakta en revidering av de
civilrättsliga reglerna.

Stockholms tingsrätt:

Såsom tingsrätten lidigare anfört bör ändringar som rör
egendomsfördelningen i ett äktenskap göras i GB. Då det emellertid förefaller
vara av vikt att det rubricerade spörsmålet får en snar lösning i vad gäller
arvsbeskattningen, biträder tingsrätten kommitténs framlagda förslag till
ändring i AGL. I detta sammanhang vill tingsrätten påpeka del lämpliga i att 12
§ AGL - för att bli mer överskådlig - indelas i olika moment.

Länsstyrelsen i Kristianstads län:

Kommittén föreslår ett tillägg till 12 § AGL innebärande atl
regeln i GB 13:12 andra stycket inte skall tillämpas vid avräkningsförfarandet.

Länsstyrelsen ifrågasätter riktigheten av de exempel (nr
12 och 13 s. 152 f) kommittén vall för att illustrera att efterlevande make kan
få lägre skatt i vissa fall genom att taga upp tillgångarna i boet till för
högt belopp resp. skulderna till för lågt belopp. "Påfundet om den nya
tillgången" leder i de angivna exemplen inte till att änkan får rätt till
återvinning. Eftersom det enligt förutsättningarna i exemplen saknas andra
arvs- eller testamentstagare ärver änkan den del av bobehållningen som hon inte
erhåller på grund av giftorätt. Hon skall således betala arvsskatt för hälften
av det värde som den inte existerande tillgången angetts ha. (Från rätt till
grundavdrag bortses här och i det följande.)

En förutsättning för att efterlevande make verkligen skall
erhålla rätl till återvinning är att det finns arvs- eller testamentstagare,
och alt dessa är

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 133

berättigade lill den hälft av behållningen som
efterlevande make inte kan göra anspråk på på grund av giftorätt eller med stöd
av GB 13:12 andra styckel.

Den skattepliktiga andelen a v det belopp efterlevande
make förvärvar som förmånstagare blir enligl nu gällande regler större än 50 %
om bobehållningen inte översliger åtta basbelopp. Andelen är som störst då
bobehållningen är fyra basbelopp. Detta är orsaken lill den av kommittén pålalade
underliga skatteeffekten. Denna elimineras genom den av kommittén föreslagna
ändringen i 12 § AGL. Länsstyrelsen tillstyrker förslagel.

Försäkringsrättskommittén:

Ämnel har nära sammanhang med den allmänna frågan om hur
förvärv genom förmånstagareförordnande skall bedömas i jämförelse med förvärv
genom åberopande av 104 § andra stycket FAL. FRK torde komma atl beröra detta
ämne i silt fortsatta arbete.

Svenska försäkringsmäklares och försäkringskonsulters
förening:

När fråga är om beräkning av skattefri giftorättsandel i
försäkringar med förmånstagare har på grund av 12 § 1 st. 3 p. AGL sådan andel
beräknats där efterlevande make är förmånstagare och detta även om försäkringen
utgjort en olycksfalls- eller tjänstegrupplivförsäkring, som enligt 122 § och
104 § 3 st FAL inte omfattas av giftorätt. I dessa avseenden har alltså den skatterältsliga
giftorättsberäkningen avvikit från den civilrättsliga. När det gäller förvärv enligl
olycksfallsförsäkringar av andra förmånstagare än make eller enligt
tjänstegrupplivförsäkring av bröstarvingar har dessa personers förvärv inte
kunnat medräknas vid fastställandet av giftorättsandel i försäkringar för
efterlevande make. Dock har i något hovrättsfall giftorätt beräknats i
tilläggsbelopp som enligt tjänstegrupplivförsäkring tillfallit barn lill den
avlidne. Något stöd i lag för denna liberala bedömning finns emellertid inte.
Utgången lorde vara föranledd av det sätt på vilket advokatfiskalen bestämt det
allmännas skatteanspråk.

Förslaget i 12 § AGL att vid beräkning av skattefri
giftorättsandel värdet av samtliga tjänstegrupplivförsäkringar, således även
tilläggsbelopp för barn, samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar skall beaktas
medför i förhållande till gällande rätt alt den ovan påvisade olikheten i det
civilrättsliga och skatterättsliga giftorättsbegreppet utvidgas till att
omfatta även sådana fall då annan än efterlevande make är förmånslagare. Att på
detta sätt genom ändringar i skattelag införa giftorättsberäkning i
försäkringar som enligt civilrättslig lagstiftning är undantagna från giftorätt
måste betecknas som en egenartad lagstiftningsmetod. Trots att förslagel skulle
kunna leda lill lättnader i beskattningen - vilka f. ö. på grund av
olycksfallsbeloppens ofta betydande storlek skulle kunna bli väsentliga - vill
Föreningen ifrågasätta om inte frågan bör lösas genom en ändring av hithörande
bestämmelser i GB och FAL. En sådan torde kunna väntas såsom ett resultat av Familjelagssakkunnigas
och Försäkringsrättskommitténs arbete.

En annan fråga att ta ställning till är i vad mån vid
tillämpning av fyra-basbeloppsregeln hänsyn skall tas till eflerievande makes
eget och andras förmånstagareförvärv till försäkringar som ingår i
giftorättsgodset när förhållandena är sådana att jämkning av förmånstagareförvärv
enligt 104 § 2

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 134

st FAL inte är påkallad. Enligt LSK:s förslag skulle
basbeloppsregeln inte tillåtas störa den allmänna regeln alt alla förmånstagareförvärv
skall medräknas och makes förmånstagareförvärv avräknas på dennes
giftorätts-andel. Föreningen biträder denna uppfattning. Emellertid torde även
denna fråga böra lösas genom elt förtydligande av GB, nämligen stadgandet i 13
kap. 12 § 2 st GB. Familjelagssakkunniga och Försäkringsrällskommiltén, som
enligt vad förut nämnts arbetar med översyn av äktenskapels ekonomiska
verkningar, bl. a. efterlevande makes ekonomiska ställning, och försäkringarnas
inordning i det familjerätlsliga systemet, kommer att därvid ta ställning till förmånstagareförvärven
vid tillämpning av basbeloppsregeln. Genom införande av en särskild regel för
detta fall i 15 § AGL skulle åstadkommas en avvikelse från vad som enligt HD:s
uppfattning i rättsfallet NJA 1972 s. 227 är den civilrättshga innebörden av 13
kap. 12 § 2st GB. Trots att resultatet är tilltalande, nämligen alt förmånstagareförvärven
skall beaktas vid tillämpning av basbeloppsregeln även där jämkning inte skall
ske, ifrågasätter Föreningen huruvida det inte vore lämpligare att avvakta en
revidering av de civilrättsliga reglerna.

8 Beskattning av förmånstagares förvärv av livränta
(4.3.5)

8.1 Skattefrihet för rätt till pension

Kommitténs förslag om skattefrihet för rält till pension
tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Flertalet
anser dock att de nya reglerna bör bli lillämpliga även i de fall, där
skattskyldighet såsom för gåva redan har inträtt.

Domstolsverket:

För beskattningsmyndigheterna skulle ett fullständigt
slopande av arvsbeskattningen av pensionsförsäkringar innebära påtaghga
fördelar. Dels skulle man slippa tillämpa besvärliga övergångsbestämmelser och
dels skulle arbetet med att kontrollera när premiebetalningen påbörjats eller
med engängsbetalning fullgjorts försvinna.

Kammarkollegiet:

Övergångsvis kommer enligt förslaget de
pensionsförsäkringar som börjat beskattas före lagändringen att
fortsättningsvis beskattas. Det kunde övervägas om det inte är skäl att avbryta
beskattningen även av sådana försäkringar eller i vart fall höja grundavdraget
när bestämmelsen träder i kraft. Det torde inle vara någon större ekonomisk
fråga för det allmänna och synes mer konsekvenl än förslaget.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads län anser det
inte rimligt att enbart den omständigheten att någon utbetalning redan gåvobeskattats
skall medföra fortsatt beskattning enhgt nuvarande regler.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 135

Länsstyrelsen i Malmöhus län:

Enligt övergångsbestämmelserna skall emellertid lagen i
dess äldre lydelse alltjämt gälla om gåvoskatteskyldighet redan inträtt för
någon utbetalning före den föreslagna ändringens ikraftträdande. Enbart den
omständigheten att någon utbetalning redan gåvobeskattats kommer således att
föranleda fortsatt beskattning som kan komma att pågå i flera årtionden. Sådan
utbetalning kan givetvis ha påbörjats även beträffande "ny" pensionsförsäkring.
Länsstyrelsen finner inte detta rimligt och föreslår att sisla meningen i
övergångsbestämmelserna utgår.

Länsstyrelsen i Kristianstads län:

Förslaget skapar i och för sig rättvisa vid arvs- och
gåvobeskattningen av förmånstagarförvärv på grund av ett och samma dödsfall.
Länsstyrelsen anser emellertid att det framstår som mer orättvist att behålla
gåvobeskattningen av livränta enbart av det skälet att skatt börjat utgå men
upphäva beskattningen där försäkringsfall ännu inte inträffat. Förslaget skulle
dessutom medföra betydande olägenhet i den praktiska tillämpningen.

Reservanterna anser att fortsatt arvs- och gåvobeskattning
skall ske "av P-försäkringar som är yngre än tio år och som tecknats
enligt den före 1976 års ingång gällande lagstiftningen". Vid bestämmande
av gåvoskatt skulle de gamla reglerna kunna komma att aktualiseras årtionden
framöver. Förutsättningarna härför är att dödsfallet inträffar under tiden 1
januari 1978-31 december 1985, att försäkringen tecknats mindre än tio år före
dödsfallet -dock senast den 31 december 1975 - samt att försäkringen inte
tagits i samband med tjänst. Övergångsbestämmelserna torde till följd härav bli
ohanterliga.

De P-försäkringar som tecknats före 1976 års ingång men
som uppfyller de villkor som numera uppställs i kommunalskattelagen för att
försäkringen skall klassas som P-försäkring skulle genom reservanternas förslag
komma att beskattas hårdare än om de tecknats efter 1976 års ingång.

Reservanterna motiverar sitt ställningstagande med att
försäkringsavtalet har tecknats i medvetande om beskattningskonsekvenserna.
Enligt länsstyrelsens uppfattning är försäkringstagaren oftast inte medveten
om vilka beskattningskonsekvenser försäkringsavtalet kan komma att få. Huruvida
beskattning enligt AGL faktiskt kommer att ske är beroende av om
försäkringstagaren dör inom tio år efter det att försäkringen tecknats och
följaktligen inte möjhgt att förutse i normala fall.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser
rättviseskäl tala för hkartad behandling oavsett ålder.

Sveriges advokatsamfund delar uppfattningen att
beskattningskonsekvenserna oftast inte är kända för försäkringstagarna.
Samfundet anför bl. a.:

Genom förslagen tillrättaläggs en del svåra
missförhållanden med kon-fiskatorisk överbeskattning, där försäkringsavtalen
säkerligen sällan tecknats i fullt medvetande om beskattningskonsekvenserna.
Enligt vad samfundet erfarit är dessa skattekonsekvenser långt ifrån allmänt
kända hos vanliga försäkringssäljare och givetvis endast i rena undantagsfall
för försäkringstagaren. Av anförda skäl vill samfundet framhålla att de nya
reglerna i AGL

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 136

även bör gälla försäkringar där årlig gåvobeskattning
påbörjats redan före lagändringen. Befrielse från gåvoskatt skulle då gälla
belopp som utfaller efter lagändringens ikraftträdande.

Folksam hänvisar till alt det gäller ett begränsat antal
fall under viss tid och finner det från flera synpunkter enklare att hell
befria från skatt.

Svenska försäkringsbolags riksförbund:

De fall där äldre bestämmelser sålunda kommer att gälla är
relativt få och avser en förhållandevis begränsad tidrymd. Beträffande
lidrymden vill riksförbundel emellertid erinra om att den kan bli längre än vad
LSK tycks förulse, t. ex. i sådana fall där livräntan är beroende av någon
efterlevande medförsäkrads liv.

Med hänsyn dels lill fåtalet fall av nu pågående gåvobeskallade
utbetalningar från P-försäkring och dels till den hårda skattebelastning som
kombinationen av gåvoskatt och inkomstskatt - ofta upp mot 100 % -medför,
föreslår riksförbundel alt även sådana utbetalningar helt befrias från
gåvoskatt fr. o. m. den nya lagstiftningens ikraftträdande. Detla skulle
visserligen, som LSK framhåller, medföra atl olikhet skapas mellan de fall, då förmånstagareförvärv
före lagändringen beskattas som arv och övriga fall. En sådan olikhet
förefaller dock mindre stötande än all nu pågående utbetalningar gåvobeskattas
under i många fall lång tid framåt därför att försäkringstagaren råkat avlida
före lagens ikraftträdande.

Svenska försäkringsmäklares och försäkringskonsulters
förening:

LSK anför (s 159) att det i detta fall "knappast (är)
något rättvisekrav alt beskattningen avskaffas". I nästa två meningar
säger LSK emellertid: "För ett slopande talar bl. a. rättviseskäl på så
vis att den nuvarande beskattningen enligt AGL gör åtskillnad mellan
tjänstepensionsförsäkring och en motsvarande försäkring som en egenföretagare
tagit. Även stegringen av inkomstskatt och marginalskatt saml administrativa
skäl talar i samma riktning." Mol en ändring anförs endast (s. 160) att
den pågående årliga beskaltningen skulle avbrytas och atl olikhet skulle skapas
i förhållande till de fall då förmånstagareförvärv redan beskattats som arv.

Mot de senare båda skälen kan anföras, att mottagande av
varje särskill pensionsbelopp i gåvobeskattningsfallen utgör ett särskill fång
och atl skattskyldighetens inträde alltså sammanfaller med varje sådant
förvärv. Den vanliga principen vid övergångsbestämmelser är atl de nya reglerna
skall tillämpas på förvärv för vilka skattskyldighet uppkommit efter dessas
ikraftträdande. Det kan för övrigt inträffa, att den förmånstagare som gåvobeskattats
för sina förvärv avlider efter lagändringen och att en annan förmånstagare blir
berättigad till återstående pensionsbelopp. Dennes förvärv kommer således att
redan från början ske under de nya bestämmelsernas giltighetstid. För hans del
skulle således något avbrott i en serie årliga gåvobeskattningar inte ske.

Vare sig det är samma eller ny förmånstagare som är
berättigad till belopp som utfaller efter lagändringen, kan dennes inkomst bli
så betydande, atl den sammanlagda inkomst- och gåvoskatten för mottagna belopp
blir mer än 100 procent därav. Därmed skulle just den effekl inlräffa som LSK
inte funnit

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 137

rimlig. Konsekvensen fordrar således att även försäkringar
som före lagändringen gåvobeskattats befrias från sådan skatt såvill avser
belopp, för vilka skattskyldighet inträder efter de nya bestämmelsernas
ikraftträdande. Den föreslagna undantagsregeln för redan aktualiserade
försäkringar innebär en halvmesyr som delvis konserverar missförhållandena.

Om kommitténs förslag till övergångsregler läggs till
grund för lagstiftning anser flertalel av de ovan nämnda remissinstanserna alt
det nuvarande grundavdraget om 10 000 kr. bör höjas till tre basbelopp.

Reservanternas förslag att förmånstagarförvärv av pension
på grund av frivillig pensionsförsäkring som tecknats före år 1976 även
fortsättningsvis skall beskattas om försäkringen är yngre än tio år biträds av
LO och TCO. Det får även stöd av länsstyrelsen i Jönköpings län.

TCO:

TCO kan inte anse det motiverat att förmånstagarförvärv av
pension på grund av frivilliga P-försäkringar, som i dag beskattas i de fall de
är äldre än lio år, hädanefter helt befrias från beskattning. TCO menar att de
försäkringar som är yngre än tio år och som tecknats enligl den före 1976 års
ingång gällande lagstiftning även fortsättningsvis bör beskattas då dessa tecknats
under helt andra betingelser vad avser beskaltningskonsekvenserna än vad som
gäller för yngre försäkringar. TCO menar dock att det för dessa försäkringar är
motiverat med uppräkning av det grundavdrag, som inte reglerats sedan år 1958
så att anpassning sker till dagens penningvärde.

8.2 Höjning av grundavdraget för livränta som utgår på
grund av kapitalförsäkring

Kommitténs förslag att grundavdraget om 2 500 kr. per år
för K- livräntor skall höjas till etl halvt basbelopp tillstyrks eller lämnas utan
erinran av samtliga remissinstanser. Kammarkollegiet tillägger dock att del kan
ifrågasältas huruvida skäl för sådant avdrag föreligger, eftersom de utfallande
beloppen numera inte inkomstbeskattas.

En remissinstans, nämligen Svenska försäkringsmäklares och
försäkringskonsulters förening, anser att avdraget bör höjas med ett större
belopp än kommittén föreslagit. Föreningen anför bl. a.:

LSK:s förslag till höjning av det vid arvs- och
gåvobeskattningen skattefria förmånstagarebeloppet vid livräntor som utgår på
grund av annan försäkring än pensionsförsäkring (K-livräntor) är i och för sig
välkommet. Det utgör dock endast en juslering av beloppet med hänsyn till den
efter 1958 inträdda penningvärdesförsämringen. Emellertid finns enhgt
Föreningens mening anledning att i detta sammanhang la under övervägande att
höja detta avdrag. Genom de begränsningar i fråga om pensionsförsäkringar, som
1975 införts i KL, har helt borttagits möjligheterna att med sädana
försäkringar ge ett efterlevandeskydd i form av periodisk inkomst åt andra än
make, sammanboende eller barn. Inte ens om en skattskyldig velat säkerslälla
ett sådant skydd åt någon som för sin försörjning varit beroende av den

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 138

skattskyldige
kan pensionsförsäkring användas. Trots att många har socialförmåner i form av
ålders- eller förtidspensioner etc. kan kanske en person, som har det gott
ställt, vilja ge sina åldriga föräldrar eller en handikappad släkting en
förbättrad levnadsstandard och önska genom en försäkring säkerställa denna
förmån även efter givarens död. LSK har i sitt betänkande Pensionsförsäkring (SOU
1975:2 s. 108) hänvisat de skattskyldiga till att ordna sådant skydd "på
annat sätt än genom P-försäkring". Vad som då närmast kommer i fråga är efterlevandelivräntor
av kapilalförsäk-ringstyp i KL:s mening. Eftersom pensionsförsäkringsbeloppen
även till efterlevande make, samboende eller barn i praktiken är begränsade med
hänsyn till alt premierna för pensionsförsäkringar numera är maximerade, är den
som önskar försäkra elt högre skydd åt sådana personer hänvisad till att bygga
på med K-livränteförsäkring.

Premierna
för sådana försäkringar kan te sig dryga för givaren m. h. t. att de skall
betalas med beskattade medel. Om mottagaren därtill skulle få lov att betala
arvs- eller gåvoskatt, kanske t. o. m. enligt arvsskatteklass II, för belopp överstigande ett halvt basbelopp, skulle K-livräntor
knappast bli ett realistiskt alternativ till P-försäkringar. En uppmjukning av
arvs- och gåvoskattepåföljderna framstår således som en välmotiverad
följdändring till lagstiftningen om P-försäkringar. Riktpunkten för arvs- och
gåvoskattefriheten bör här vara åtminstone det belopp som av
indrivningsmyndigheterna tillämpas såsom existensminimum för en ensamstående i
Stockholm. Detta belopp är f. n. (oktober 1977) per månad 847 kr. jämte
resekostnad 70 kr. och den faktiska hyreskostnaden. Om denna uppskattas till
558 kr. i månaden skulle årsbeloppet av existensminimum utgöra 17 700 kr. Detta
motsvarar 1,5 basbelopp, om detta utgör 11 800 kr.

Ändringarna
i P-försäkringsbeskattningen har lett till och kommer även fortsättningsvis att
medföra en minskning av P-försäkringspremierna och därmed även av sparandet i
sådana försäkringar. Särskilt starkt har bortfallet av de stora engångspremierna
inverkat. Ett sätt att i någon mån motverka denna från det allmännas synpunkt
olyckliga påföljd av skattelagstiftningen skulle vara att stimulera sparande i K-försäkringar
med försörjningsändamål. Beträffande sådana försäkringar, vilka inte är
belåningsbara, behöver något missbruk inte befaras. Det skattebortfall som en
liberalare avdragsrätt skulle kunna medföra är helt marginellt och ur
statsfinansiell synpunkt således försumbart. Förmånen kan ses som ett slags
vederlag från det allmännas sida till dem som genom livränteförsäkring
undandrar kapital från omedelbar konsumtion och samtidigt utsätter det för
värdeminskning genom en under utbetalningstiden fortgående
penningvärdesförsämring.

9
Värderingen av temporära och/eller uppskjutna livräntor (4.4)

Kommitténs
förslag att beräkning av kapitalvärdet av vissa rättigheter skall kunna ske
enligt försäkringstekniska grunder lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser. Några fiskala instanser, nämhgen Stockholms tingsrätt samt
länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads län, tar upp frågan särskilt.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 139

Stockholms tingsrätt:

Tingsrätten delar kommitténs uppfattning att ett
förtydligande av 23 § D AGL bör ske. Samtidigt bör emellertid tillses att nya
blanketter för försäkringsintyg jämlikl 49 § AGL fastställs och att av dessa
intyg klarl framgår att beräkning av kapitalvärdet gjorts på
försäkringstekniska grunder.

De båda länsslyrelserna berör del förhållandet att förslagel
i sak endast avser försäkringar men har fått en lagteknisk utformning som
omfattar även andra rättigheter.

Länsstyrelsen i Malmöhus län:

Vid värdering av temporär och/eller uppskjuten livränta
skall enligt förslaget beräkning ske "efter försäkringstekniska grunder
med iakttagande av föreskrifterna i denna paragraf." (§ 23) Sådan
värdering kan även antas bli aktuell beträffande annan rättighet än livränta.
Det är därför erforderligt att närmare anvisningar lämnas om hur sådan
värdering av rättighet skall göras.

Länsstyrelsen i Kristianstads län:

Beträffande andra rättigheter lorde det f. n. saknas
möjlighet att få en värdering gjord på det sätt som förutsattes i förslaget. En
sådan värdering bör därför endast krävas när utgivaren av rättigheten är
försäkringsgivare.

10 Rätt till avdrag för s. k. livlån (4.5)

Kommitténs förslag att skuld för vilken försäkring utgör säkerhel
inte skall vara avdragsgill i försäkringstagarens dödsbo intill beloppel av
försäkringens tekniska återköpsvärde har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna.
Förslaget godtas av domstolsverket, kammarkollegiet, Göta hovrätt,
försäkringsinspektionen, riksskatteverket, länssryrelserna i Jönköpings och
Västernorrlands län samt TCO. Det avstyrks av länsstyrelsen i Kristianstads
län, advokatsamfundet. Familjeföretagens förening, Folksam,
Försäkrings-tjänstemannaförbundet, Skånes handelskammare. Svenska
försäkringsbolags riksförbund. Lantbrukarna skattedelegation, SACO/SR, Svenska
försäkringsmäklares och försäkringskonsulters förening samt LO. LO ansluter
sig till reservanternas uttalande att skattesanktioner inte bör vara nödvändiga
för att lösa det speciella problemet med s.k. livlån - försäkringar med en från
början planerad belåning för att betala premierna - utan att dessa bör
begränsas eller helt utgå genom åtgärder av försäkringsbranschen.

Vad flertalet negativa remissinstanser främst vänder sig
mot är atl förslaget avviker från den civilrättsliga behandlingen av skulder.
Samtidigt uppkommer en enligt remissinstanserna oacceptabel skillnad i
förhållande till den situationen att försäkringstagaren kort före sin död löser
skulden.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 140

Familjeföretagens före/ung:

Enligt civilrältsliga regler (20 kap. 4 § ärvdabalken)
skall tillgångar och skulder i bouppteckningen redovisas som de var vid
dödsfallet. Dödsboet häftar i delta sammanhang i skuld och denna skall
följaktligen inberäknas vid värderingen av bobehållningen. LSK:s förslag
innebär att arvsskatten skulle beräknas på en större behållning än den
faktiska. Detta skulle bryta mot hävdvunna civilrättsliga principer.

Vidare kan mot påslåendet att ett missbruk av
skattefrihetsbestämmelser föreligger anföras, atl om försäkringstagaren själv
före sin död löser sitl livlån, vilkel medför alt skatlefrihetsbestämmelsen i vissa
fall kan utnyttjas hell eller lill slörre del av förmånstagarna, kritik med fog
knappast kan resas mot detla förhållande.

Samma synpunkter framförs av bl. a. Svensku
försäkringsbolags riksförbund, Lantbrukarnas skattedelegation, SA CO/SR och Försäkringstjänsiern-annaförbundet.
Försäkringstjänstemannaförbundet anför vidare;

Om nu, såsom LSK föreslagit, denna skuld inte skulle få
avdras vid arvsbeskaltningen, skulle arvsskatten bli beräknad på en större
behållning än den faktiska. Detla är en orimlig ståndpunkt. Av dödsboet
förskjuten arvsskatt på lånets belopp, som inte motsvarades av någon faktisk
tillgång, skulle vid arvsskiftet inte kunna avkrävas dödsbodelägare eller testamentstagare,
eftersom denna skatt inte "belöper" på någon lott eller del av lott
som tillskiftats denne, i varje fall inte om förmånstagaren är någon
utomstående.

En viljeförklaring har i dessa fall endast den effekten atl
försäkringens bruttobelopp såsom en kontanttillgång tilläggs förmånstagaren.
Denna fördelningseffekt får förutsättas ha varit känd för och avsedd av
försäkrings-lagaren och blir till sin karaktär att jämställa med en loltläggningsbestäm-melse
i ett testamente. Det finns inget skäl alt ingripa mot en sådan disposition med
en undantagsregel i arvsskallelagen. Även i de fall då förmånstagares tillskott
blir arvsskattefria, föreligger denna fördelningseffekt, som måste antas ha
varit avsedd.

I ett betydande antal fall har stora livförsäkringar genom
gåvor överlåtits lill barn eller barnbarn. När dessa inte övertagit
betalningsansvaret för lån som vid överlåtelsen belastat försäkringen utan
detta legal kvar hos överlåtaren har denne regelmässigt förpliktat sig och sitt
dödsbo att lösa lån som kan kvarstå vid dödsfallet, detta för att de nya ägarna
inte skulle bli lidande på att försäkringen var belånad. I konsekvens härmed
har också gåvoskatt betalats för försäkringens fulla värde vid
överlåtelsetillfället, dvs. utan avdrag av lån. Om dödsboets förpliktelse att
lösa lånet inte skulle få avräknas vid arvsbeskattning efter givaren skulle en
dubbelbeskattningseffekt uppstå. En sådan kan inte godtas.

Från försäkringshåll påpekas också att bakgrunden till
avtalet inte behöver vara att uppnå vissa skattelättnader. Det kan vara fråga
om alt tillföra mottagaren kontanta medel, t. ex. för att betala arvsskatten
eller för att lösa ut vissa arvingars laglott, medan mer bundna tillgångar i
dödsboet övergår genom giftorätt, arv eller testamente.

Skånes handelskammare åberopar samma skäl som
handelskammaren

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 141

anförl beträffande den inkomsl- och förmögenhelsrätlsliga
behandlingen. I denna del anfördes bl. a.:

Sålunda kan situationen många gånger vara sådan att det
för samhällel ur andra synpunkter än önskvärdheten av elt nysparande kan
framstå som angeläget att en försäkring kan vidmakthållas och premiebelalningen
fortsätta. Det kan här vara fråga om en försäkring tagen för atl lösa framtida
generationsskiftesproblem eller elt plötsligt uppkommet behov av ökat
familjeskydd. Ett annat exempel är då en försäkring utgör säkerhet för en
företagares rörelsekredil. Det kan heller inle anses rimligt att en person som
tvingas alt av ekonomiska skäl belåna sina försäkringar skall drabbas av en
skärpt beskattning samtidigt som åtskilliga försäkringstagare, som i dag har
belånade försäkringar, kan förmodas ha möjlighet att uppta molsvarande lån utan
användande av försäkringar som säkerhet och därmed uppnå oförändrat skatterättsligt
resullal.

Härtill kommer att det föreslagna systemet skulle skapa
till viss del oöverstigliga kontrollsvårigheter och att det är ägnal att främja
tillkomsten av en grå marknad.

Handelskammaren kan mol bakgrund härav inte förorda den av
utredningen föreslagna lösningen trols att Handelskammaren är medvelen om alt
detta innebär ett accepterande av atl också försäkringar som belånats av skäl
som ur samhällets synvinkel inte motiverar en fortsalt förmånlig skattebehandling
kommer i åtnjutande av denna förmån. Mot den lagtekniska lösning utredningen
föreslår kan f. ö. ocksä resas invändningar av principiell natur då ju
lösningen innebär väsentliga avvikelser från hittills tillämpade principer vid
den skatterättsliga behandlingen av gäld och gäldränta.

Advokatsamfundet ultalar att det förefaller vara en onödigt
hård åtgärd alt på detta långtgående sätt motverka främst livlånen. Samfundet
har den uppfattningen att livlånen i sig ofta är mycket välmotiverade, varför
de enligt samfundets mening inte bör yiteriigaie försvåras.

Stockholms tingsrätt uttalar sig inte i frågan om
lämpligheten av den föreslagna inskränkningen. Tingsrätten vill dock fästa
uppmärksamheten på att beskattningsmyndigheten har svårigheter att kontrollera
om i bouppteckningen antecknade skulder avser skulder för vilka
livförsäkringen lämnats som säkerhet.

Flera remissinstanser, bl. a. Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Folksam och Försäkringstjänstemannaförbundet, anför även att den
föreslagna regeln utgör ett betydligt större ingrepp än som är påkallat för att
stävja vad som av kommittén betecknats som missbruk.

Svenska försäkringsbolags riksförbund:

LSK:s förslag omfattar - i motsats till vad som föreslås
beträffande inkomst- och förmögenhetsbeskattningen - även sådana fall då panten
utgörs av en ren riskförsäkring eller annan livförsäkring som enligt
försäkringsbolagens grunder ej är belåningsbar. Ej heller här tas någon hänsyn
till om försäkringen utgör blott sekundär säkerhel och/eller får utnyttjas
endast vid dödsfall.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:77 142

Riksförbundet har påtalat sistnämnda förhållande såvill
avser inkomst-och förmögenhetsbeskattningen och får i tillämpliga delar hänvisa
till vad där anförts (s. 11). Om den av LSK föreslagna bestämmelsen ej anses
kunna avvaras helt, anhåller riksförbundet även såvitt gäller arvsbeskattningen
att de fall undantas då det med stöd av lånevillkor, inlyg från bank eller
annan institutionell långivare eller på annat tillförlitligt sätt kan styrkas atl
pantsatt livförsäkring endast utgör sekundär säkerhet och/eller får tas i
anspråk uteslutande vid dödsfall. Riksförbundet förutsätter också här att vid
sekundär pantsättning även visas att långivaren bedömt den primära säkerheten
vara i huvudsak betryggande.

Under alla förhållanden utgör enligt riksförbundets mening
den av LSK föreslagna regeln ett betydligt större ingrepp än vad som är
påkallat för att stävja det av kommittén som missbruk betecknade förfarandet.
Regeln skulle komma att omfatta, förutom vissa berörda fall, även mera
renodlade skuldförhållanden där förmånstagareavdrag inte är aktuellt, t. ex.
pantsatta utmätningsbara försäkringar, lån som överstiger sex basbelopp per förmånstagare
och sådana undantagsfall där förmånstagare inte är förordnad.

I andra remissvar nämns också det fallet, att förmånstagaren
ändock mottagit belopp på grund av utmätningsfria försäkringar som uppgår till
det arvsskattefria beloppet. Försäkringstjänstemannaförbundet konstaterar att
det lånebelopp som omfattas av viljeförklaringen i dessa fall skulle bli arvsbeskattat
både hos arvingarna som en tillgång i dödsboet och hos förmånstagaren som en
del av hans förvärv. Förbundel finner en sådan dubbelbeskattning orimhg.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser alt kommittén med
sin metod inte lyckats ringa in alla avsedda fall. Länsstyrelsen anför:

Om motivet till den föreslagna ändringen har varit att stävja
missbruk av rätten till avdrag med upp till sex basbelopp borde förslaget ha
utformats så att det endast träffar de fall där ifrågavarande avdrag verkligen
kan utnyttjas.

Har däremot avsikten varit att hell stoppa möjligheten att
vid beräkning av behållningen i elt dödsbo böra avdrag för skuld där en
försäkring ligger som säkerhet, borde från rättvisesynpunkt tillämpningsområdet
ha gjorts vidare än vad kommittén föreslagit. Med den utformning lagregeln
erhållit av kommittén berörs inte avdragsrätten i exempelvis följande fall:

Ett av barnen i en familj står som försäkringstagare.
Syskonen är förmånstagare. Den försäkrade är fadern, vilken även åtagit sig atl
betala försäkringspremierna. Försäkringstagaren erlägger varje år gåvoskatt för
det premiebelopp fadern eriagt under året. I samband med försäkringsavtalet har
förordnats att fadern äger rätt att belåna försäkringen samt att skulden skall
gäldas ur faderns dödsbo. Eftersom skulden i detta fall skall avdragas i den
försäkrades och inte i försäkringstagarens dödsbo blir den av kommittén
föreslagna ändringen inte tillämplig.

Oavsett hur begränsningen av avdragsrätten sker kommer
dödsbodelägarna, för det fall behållningen inte överstiger det skuldbelopp
varmed dödsboet vägras avdrag, att arvsbeskattas utan att ha erhållil något
arv. I synnerhet då förmånstagaren inte är dödsbodelägare ter sig
konsekvenserna av en sådan begränsning i avdragsrätten orimliga.

Länsstyrelsen anser sig inte kunna tillstyrka förslaget
angående avdrag för s. k. livlån i dess nuvarande utformning.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:77 143

Även
Lantbrukarnas skattedelagation anser alt en eventuell ändring i stället bör
inriktas på basbeloppsavdragen. En tänkbar lösning skulle vara att medge
basbeloppsavdrag endast för förmånslagare som är förälder, make eller barn till
den avlidne. Folksam kan i stället tänka sig ett modifierat avdragsförbud.
Folksam anför:

Vi
anser det principielll riktigt att en regel införes i lagstiftningen som
omöjliggör ett samtidigt utnyttjande av det socialt betingade förmånstagareavdraget
och avdrag för gäld i bouppteckningen. Emellertid kan det ifrågasättas om inte
den föreslagna regeln i viss mån skjuter över målet. I den mån förmånstagareavdrag
inte kan göras, exempelvis när det gäller belånade utmätningsbara K-försäkringar
eller vid lån som överstiger summan av förmånstagareavdragen i det särskilda
fallet kan det övervägas om inte gäldavdrag borde tillåtas. Man kunde tänka sig
att modifiera avdragsförbudet och medge avdrag för den del av gälden som
överstiger nämnda belopp. Vi föreslår att en regel av denna innebörd införes i
stället för den av kommittén föreslagna.

Beträffande
övergångsbestämmelserna anför advokatsamfundet och Svenska försäkringsbolags
riksförbund att förslagel, om det skulle godtas, inte bör tillämpas på redan
ingångna avtal. Förbundet anför vidare att i allt fall en tillräckhgt lång
övergångstid - minst 5 år - bör införas, så att försäkringstagarna om möjligt
kan åstadkomma de kontanter som krävs för att lösa livförsäkringslånet och
därmed eliminera den kraftiga skatteskärpningen.

Slutligen
tar Svenska försäkringsbolags riksförbund upp vissa tekniska frågor. Förbundet
anför:

Om LSK:s
förslag angående i princip slopad avdragsrätt i bouppteckning för lån mot
säkerhet i livförsäkring skulle genomföras, måste i varje fall en av förslaget
följande dubbelbeskattningseffekt undvikas. Eftersom förmånstagareförordnandet
vid viljeförklaring civilrättsligt avser försäkringens bruttobelopp är det
enligt riksförbundets mening av största vikt att 12 § kompletteras med en
uttrycklig bestämmelse att livförsäkringslån, för vilket dödsboet är betalningsskyldigt,
skall avräknas från förmånstagareförvärvet.

I
ifrågavarande sammanhang har riksförbundet också uppmärksammat en teknisk
fråga. Avdragsförbudet föreslås nämligen omfatta även sådana fall, då den
avlidnes make äger den belånade försäkringen. Anledningen härtill torde vara
att försäkringen kan vara den efterlevande makens enskilda egendom och att
dödsboet därför enligt nuvarande regler kan belastas med en skuld utan att
motsvarande tillgång arvsbeskattas. Om försäkringen å andra sidan inte är
enskild egendom utan tillhör giftorättsgodset skall dess återköpsvärde upptas i
bouppteckningen. Vid ett genomförande av LSK:s förslag behövs därför som komplemenl
en regel i 23 § AGL att värdet av en belånad livförsäkring som är efterlevande
makes giftorättsgods skall beräknas efter avdrag för lånet.

Vidare
bör uttrycket "försäkringstagaren" i 13 § 1 mom. 4) utbytas mot
"den avHdne".

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (11)

11 kopplingar i 10 dokument.

  1. Bet. 1983/84:SkU38 om beskattningen av ideella föreningar s. 7 i texten
  2. Prop. 1983/84:82 om beskattningen av trygghetsförsäkringar för yrkesfiskare s. 19 i texten
  3. Bet. 1982/83:SkU34 om beskattningen av ideella föreningar m.m. s. 9 i texten
  4. Prop. 1981/82:197 om reformerad inkomstbeskattning s. 195 om s. 20 i texten
  5. Bet. 1981/82:SkU43 om beskattningen av vissa stiftelser m.m. s. 3 i texten

Visa alla 10