om sjömanspensioneringen
126 sidor, varav 108 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 108 av 126 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1979/80:84, om sjömanspensioneringen
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:84
Regeringens proposition
1979/80:84
om sjömanspensioneringen;
beslulad den 14 februari 1980.
Regeringen föreslår riksdagen atl antaga del förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar INGEMAR MUNDEBO
ULF ADELSOHN
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås vissa ändringar i reglerna för
den särskilda sjömanspensioneringen.
De pensioner som betalas ut enligt 1972 års kungörelse om
sjömanspension höjs med fem procent. För vissa utländska sjömän blir del
möjligt att få förlängd sjömanspension med etl belopp som motsvarar svensk
folkpension plus pensionstillskott. Små pensionsbelopp byts automatiskt ut mot
engångsbelopp. Vidare föreslås att sjömanspension skall kunna bytas ut mot engångsbelopp
efter ansökan av pensionslagaren. Även tjänstgöring som livbåtsman hos
Sjöräddningssällskapet skall medföra rätt lill sjömanspension. Dessutom
föreslås vissa administrativa förenklingar.
De nya reglerna avses träda i kraft den I juli 1980.
1 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 84
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:84
Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssummantrude 1980-02-14
Närvarande: statsrådet Muntlebo. ordförande, och
statsruden Ullsten. Wikström. Friggebo, Mogurd. Dahlgren, Äsling. Söder,
Kionmaik. Johansson. Wirlcn. Holm. Andersson. Boo. Adelsohn. Duiiell. Petri
Föredragande: statsrådet Adelsohn Proposition om
sjömanspensioneringen
1 Inledning
För sjömän på svenska fartyg finns del sedan länge en
särskild pensionering. Pension kan enligl kungörelsen (1972; 412) om
sjömanspension (ändrad senast 1976:400) erhållas av sjömän i manskapssiällning
med lång tjänstgöring lill sjöss. Den betalas ul mellan 55 och 65 års ålder.
Vid sidan av 1972 års kungörelse gäller alltjämt - såvitt avser tidigare
intjänad rält till pension - vissa bestämmelser i äldre förtältningar.
Sjömanspensioneringen adminislreras av Handelsflottans pensionsanstalt (HPA).
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande
chefen för kommunikationsdepartementet den 5 december 1975 särskilda sakkunniga'
med uppgift att se över sjömanspensionssystemel. De sakkunniga, som antog
namnet sjömanspensionsutredningen (K 1975:09), överlämnade i februari 1976
delbelänkandel (Ds K 1976: 2) Anpassning av sjömanspensioneringen till den
sänkta pensionsåldern. Lagsliflning på grundval av förslagen i betänkandet
genomfördes under våren 1976 (prop. 1975/76: 188, SfU 43, rskr 361, SFS
1976:400).
Sjömanspensionsutredningen avlämnade i september 1978 sitl
slutbetänkande (Ds K 1978: 12) Sjömanspensioneringen. Betänkandet bör - med
undanlag av bilagoma - fogas tili prolokollel i detla ärende som bilaga 1.
Efler remiss har yttranden över betänkandet avgetis av
riksförsäkringsverket, sjöfartsverket, direktören för HPA. försäkringsinspeklionen,
kammarkollegiet, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), statens
' Numera statsrådet Cari Axel Petri, ordförande,
direktören Nils Grenander och förbundsordföranden Gunnar Karlsson.
Prop.
1979/80:84 3
personalpensionsverk, sjöfartspoliliska ulredningen (K
1977:05). Rederiföreningen för mindre farlyg. Sjöbefälets pensionskassa.
Svenska maskinbefälsförbundel. Svenska sjöfolksförbundet och Sveriges
redareförening.
HPA har i en skrivelse den 2 juni 1977 hemställt om vissu
ändringur i 1972 ärs kungörelse om sjömanspension. Förslugen innebur att
möns-iringslid i svenskl handelsfartyg under åren 1972 och 1973 i pensionshänseende
skull få räknus som sjömansskalletid. Skrivelsen bör fogas till protokollet i
dettu ärende som bilagu 2.
Efter remiss har yUranden över skrivelsen avgelts av
riksförsäkringsverket, sjöfartsverket, riksskatteverket,
sjömanspensionsutredningen, Svensku sjöfolksförbundet och Sveriges
redareförening.
Slulligen har HPA i en skrivelse den 6 juni 1979
föreslagil ändring i reglerna för pensionering uv livbåtsmän som är anställda
hos Svenska sällskapel för räddning av Skeppsbrutne (Sjöräddningssällskapet).
Skrivelsen bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 3.
En inom kommunikationsdepartementet upprättad sammanställning
av remissyttrandena över sjömanspensionsutredningens slutbetänkande bör fogas
till prolokollet i detla ärende som bilaga 4.
2 Föredragandens överväganden
2.1 Bakgrund
Den särskilda sjömanspensioneringen i statlig regi tillkom
år 1864, då del utfärdades en kungörelse om inrättande av en pensionsanstall
för sjöfolk, Handelsflottans pensionsanstalt (HPA). Nya reglemenlen för HPA
utfärdades åren 1939, 1944 och 1961. Den nu gällande författningen är som
nämnts kungörelsen (1972:412) om sjömanspension (ändrad senast 1976: 400).
Pensioner enligt samtliga dessa författningar utgår fortfarande. Antalet
pensioner enligl de båda äldsta författningarna är dock relativt få och minskar
snabbt.
Sjömanspensioneringen har successivt utvecklats från atl
vara avsedd som ålderdomsförsörjning lill att utgöra elt komplement till den
allmänna pensioneringen på så sätt att den betalas ul lill dess sjömannen
uppnår den allmänna pensionsåldern. Kretsen av pensionsberättigade har
förändrats från tid till annan. Finansieringen av pensionerna har också
förändrats. Ursprungligen bekostade staten pensioneringen. Senare tillkom
hyresavgifter, som sjömännen betalade själva, och redareavgifter. Numera bekostas
pensioneringen hell genom redareavgifter och fondmedel.
Pension enligt 1864 och 1939 års reglementen var livsvarig
och betalades ut till både befäl och manskap med lång seglationslid. Med 1944
års reglemente vidgades kretsen av pensionstagare genom att kvalifikationskraven
sänktes väsentligt. Medan det tidigare krävdes 150 och, för reducerad
ålderspension enligt 1939 års reglemente, 120 seglationsmånader
Prop.
1979/80:84 4
behövdes nu inle mer än 36 seglationsmånader för pension.
Pensioneringen omfattade alltjämt både befäl och manskap. Befälspensionen var
livsvarig medan manskapspensionen betalades ul temporärt till 67 år, om den
inte översteg ett vissl belopp. Pensionen utgjordes av dels en hyresavgiftspension,
som helt grundades på de avgifter sjömännen hade belalal, dels en
tilläggspension som bekostades av staten och redarna. I 1961 års reglemente
höjdes kvalifikationskraven åter. För rätt till sjömanspension vid 55 år
krävdes minst 120 seglationsmånader. Befälspensioneringen upphörde. Pensionerna
för manskapet var forlfarande temporära och betalades ut lill 67 års ålder.
Även ulländska medborgare omfattades under vissa förutsättningar av
pensioneringen. Hyresavgifterna för de ombordanställda slopades och det
tidigare statliga bidraget avvecklades. Pensioneringen finansierades i stället
genom redareavgifter och fondmedel.
Den gällande kungörelsen om sjömanspension trädde i krafl
den 1 juli 1972. Pensioneringen är begränsad till manskap och gäller utan
särskilda inskränkningar även för utländska medborgare som har tjänstgjort i
den svenska handelsflottan. Sjömannen är berättigad till pension, om han har
fullgjort minsl 120 anslällningsmånader i åldern 30-60 år och minst 80 månader
av denna tid infaller efter fyllda 40 år. Åven anställningstid som befäl på ett
svenskt handelsfartyg får tillgodoräknas, om minst hälften av
kvalifikationstiden 120 månader har fullgjorts i manskapsställning. Som
anställningstid räknas tid under vilken sjömansskatt har betalats eller
sjömannen varit befriad från sådan skatt. Pensionen är temporär och kan utgå
tidigast fr. o. m. den månad då sjömannen fyller 55 år. Den upphör vid utgången
av månaden närmast före den, då sjömannen fyller 65 år eller dessförinnan vid
dödsfall.
Pensionen grundas på antalet kvalificerande
anställningsmånader (manskapsmånader) som sjömannen har fullgjort innan han
fyller 60 år. Årspen-sionen beräknas genom att antalet manskapsmånader
multipliceras med vissa procentsatser av det enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring (omtryckt 1977:630. ändrad senast 1979; 650) fastställda
basbeloppet. Procentsatsen höjs i flera steg alltefter sjömannens ålder och
seglationstidens längd. Sjömanspensionens årsbelopp från 55 år får emellertid
inte överstiga ett och etl halvt basbelopp. Ändras basbeloppet skall
pensionens årsbelopp räknas om. Börjar pensionen utgå vid högre ålder än 55 år,
ökas pensionsbeloppet med 1,2 procent för varje månad som har förflutit till
dess pensionen börjar utgå. För tid som infaller efter det att sjömannen har
fyllt 62 år utgår inget tillägg.
Sjömanspensionen skall samordnas med vissa andra förmåner.
Uppbärs folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension, sjukbidrag
eller änkepension enligl lagen om allmän försäkring och överstiger det sammanlagda
förmänsbeloppet den högsta sjömanspension som kan erhållas fr. o. m. 60 års
ålder, minskas sjömanspensionen med det överskjutande beloppet. Minst en
tredjedel av sjömanspensionen skall dock alltid utgå.
Prop.
1979/80: 84 5
Samordning sker vidare med bl.a. livräntor enligt
beslämmelserna om försäkring för olycksfall i arbete, yrkessjukdomar och
yrkesskador. Samordningsreglerna gäller även för motsvarande utländsk förmån
som sjömannen är berättigad till.
Samtidigt som det nya pensionssystemet trädde i kraft den
I juli 1972 förbättrades vissa pensioner enligt de tidigare gällande reglementena.
Detta skedde genom atl beloppen höjdes och pensionerna gjordes värdesäkra.
Vissa äldre pensioner kunde bytas ul mot pension enligt 1972 års kungörelse,
om det var förmånligare för pensionslagaren. För att undvika vissa
tröskeleffekter sänktes seglationskraven för äldre sjömän under en övergångstid.
Sålunda har en sjöman som är född 1922 eller tidigare rätt till pension enligt
1972 ärs kungörelse, om han - under tiden fr.o.m. den månad då han har fyllt 30
år t. o. m. månaden närmast före den månad då han har fyllt 60 år har varit
anställd som sjöman under minst 80 månader, varav minst hälften i
manskapsställning, och i övrigt uppfyller villkoren för rätt till pension.
1972 års pensionsbestämmelser hade varit i kraft
förhållandevis kort tid när sjömanspensionsutredningen tillkallades i december
1975. Utredningen var föranledd dels av önskemål från Svenska
sjöfolksförbundet och HPA om förbättringar av sjömanspensioneringen, dels av
att rätten lill allmän pension hade utökats avsevärt under senare år. Bl. a.
skulle den allmänna pensionsåldern sänkas till 65 år fr.o. m. den 1 juli 1976.
Vidare hade rätten till förtidspension vidgats genom successiva reformer.
Enligt direktiven skulle utredningen särskilt uppmärksamma samordningsfrågorna
mellan det allmänna pensionssystemet och sjömanspensioneringen. Mot bakgmnd av
de stora förändringarna inom det allmänna socialförsäkringssystemet skulle
utredningen också förutsättningslöst pröva vilka ålgärder som - med beaktande
av bl. a. yrkets särart och näringens villkor -bäst var ägnade att ge trygghet
åt sjömännen.
I utredningens delbetänkande Anpassning av
sjömanspensioneringen till den sänkta pensionsåldern redovisades förslag som
huvudsakligen innebar en teknisk anpassning till pensionsåldersreformen. De nya
reglerna (prop. 1975/76: 188, SfU 43, rskr 361, SFS 1976:400) innebär aU
pension enligt 1972 års kungörelse upphör vid 65 års ålder i stället för som
fidigare vid 67 år. För sjömän födda före den I juli 1921 gäller alltjämt äldre
bestämmelser om pension fill 67 år.
I sitt slutbetänkande Sjömanspensioneringen behandlar
utredningen inledningsvis behovet av en särskild sjömanspensionering. För att
undersöka detta lät utredningen genomföra en enkätundersökning. Vidare diskuteras
i betänkandet en omläggning av sjömanspensioneringen så att den inte längre
grundas på författning utan på kollektivavtal. Under utredningsarbetets gång
hade diskussioner förts mellan Sveriges redareförening och Svenska
sjöfolksförbundet i syfte att åstadkomma en sådan omläggning. Någon enighet
kunde emellertid inte uppnås härom. Utredningen
Prop.
1979/80:84 6
anser att försöken att nå en sådan omläggning bör
fortsätla och föreslår därför endast sådana förändringar som är behövliga och
kan ske ulan att det nuvarande systemets ramar förändras.
Utredningens förslag innebär i huvudsak följande.
Sjömanspensionen bör höjas generellt med fem proceni. Resurser härför har
skapats genom att pensionsåldern 1976 sänktes till 65 år. Del ökade uirymme i
sjömanspensioneringens ekonomi som erhölls därigenom bör vidare användas lill
att ge de icke-nordiska sjömän, som efter upphörd sjömanspension slår utan
annan pensionsmöjlighet eller har en ringa pension från Sverige,
"förlängd" sjömanspension motsvarande svensk folkpension jämle pensionstillskott.
För att minska utbetalningarna av småpensioner föreslås etl automafiskt utbyle
av sådana mot engångsbelopp, när kapitalbeloppet inte överstiger ett halvt
basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Utbyte av pension mot
engångsbelopp skall också kunna ske efter ansökan av pensionslagaren. För ett
sådant utbyte skall dock krävas särskilda skäl. I fråga om fondförvaltningen
ansluter sig utredningen till kapitalmarknadsutredningens (Fi 1969:59) förslag
om att den fria sektorn för placeringar ökas från 10 till 20 procent och atl
förbudet mot aktieplacering slopas inom den fria sektorn.
Sjömanspensioneringens administration bör enligl ulredningen t. v. ligga kvar
hos HPA. Förslagen presenleras utförligare i bilaga I. I det följande kommer jag att behandla utredningens
förslag i olika delar och tar därvid också upp vissa frågor som har
aktualiserats vid remissbehandlingen av betänkandel.
Samtidigt med sjömanspensionsutredningens slutbetänkande
avser jag även att behandla de tidigare nämnda framslällningarna från HPA om
tillgodoräknande av tid för sjömanspension resp. ändring i reglerna för
pensionering av livbåtsmän anställda hos Sjöräddningssällskapet.
Den I juli 1980 bör vara riktpunkten för ikraftlrädandet
av de nya bestämmelserna.
2.2 Allmänna synpunkter
Sjömanspensionsutredningen har - bl. a. mot bakgrund av
den allmänna pensioneringens utbyggnad, de förbättrade möjlighetema till
förtidspension och möjligheten till deltidspensionering - ställt sig frågan om
det finns behov av en fortsatt sjömanspensionering i offentlig regi. För att få
eU begrepp om det sociala behovet av en sjömanspensionering lät utredningen
under hösten 1976 och våren 1977 genomföra den nämnda enkätundersökningen. Av
materialet drog utredningen den slutsatsen att en stor del av dem som uppbär
sjömanspension fortfarande yrkesarbetar antingen i sjömansyrket eller inom
andra yrken. Det kunde därför ifrågasättas, om enbart sociala skäl motiverar
att sjömanspensioneringen bibehålls. Andra skäl kunde dock enligt utredningen
motivera en sjömanspensionering. Behovet av att få en stabil kår av
yrkeskunniga sjömän och det därav
Prop.
1979/80:84 7
följande behovet av trygga och goda ekonomiska villkor
kunde t. ex. vara ett sådanl skäl.
I remissyttrandena har olika uppfattningar förls fram om
behovel av en fortsatt sjömanspensionering. RRV menar alt del numera, till
följd av de stora förändringama inom socialförsäkringsområdet, inte behövs en
särskild sjömanspensionering. Sjöfartsverket, som anför kritiska synpunkter på
enkätundersökningen, menar atl sjukdomsfrekvensen och arbelslös-hetsfrekvensen
hos sjömän över 55 år lalar för all en sjömanspensionering med möjlighet lill
pensionsutlag från 55 års ålder bör bibehållas av sociala skäl. Ett annat skäl
för att behålla sjömanspensioneringen ulgör enligt sjöfartsverket behovel av
att få en stabil kår av yrkessjömän.
Den diskussion som ulredningen har förl om behovel av en
framlida sjömanspensioneiing synes huvudsakligen vara avsedd som en introduktion
till övervägandena om en länkl omläggning av systemet till ett system som är
grundat på kollektivavtal. Några tankar på att helt avskaffa sjömanspensioneringen
har utredningen inte förl fram. Diskussionen om det sociala behovet av
pensionerna är emellertid nalurlig, eftersom förhållandena kan skilja sig så
myckel från fall lill fall. Den sjöman som är fullt frisk och arbetsför och
föredrar att skjuta upp uttaget av pension kan samtidigt som han arbelar och
har full lön - få pension med, som mest, drygl 40000 kr. om årel under några
år. En sådan sjöman kan knappast sägas ha elt socialt moliverat behov av
sjömanspension. Många sjömän med mindre god hälsa och arbetsförmåga kan dock ha
ell starkt behov av det ekonomiska skydd som sjömanspensioneringen kan ge
under ett antal år, innan den allmänna pensionen kan erhållas. De olikheler som
jag har pekat på är självfallet ett resultat av att systemet inte bygger på
individuell behovsprövning utan generellt tillerkänner sjömän med lång
seglationslid pension. Just systemels utformning i detta avseende lyder på all
de sociala behoven inte ensamt har varil avgörande för rätten till
sjömanspension. Av prop. 1961:80 s.45 framgår sålunda, atl
sjömanspensioneringen även ansågs ha en viktig uppgift atl fylla genom atl
bidra till alt skapa en stabil och yrkesskicklig sjömanskår. Del är således
flera motiv som ligger bakom sjömanspensioneringen i dess nuvarande form och då
inte minst den omständigheten atl pensioneringen har funnits så länge. Något
konkrel förslag atl avskaffa sjömanspensioneringen finns inte. Jag uppehåller
mig därför inte ytterligare vid denna fråga. Jag vill dock understryka att det
inte år aktuellt atl förändra systemet mot en övergång till en huvudsakligen av
sociala skäl betingad pensionering med ökade inslag av behovsprövning.
Sjömanspensionsutredningen har i belänkandet vidare
diskuterat en omläggning av sjömanspensioneringen från att vara grundad på
författning till att vara grundad på kollektivavtal. Utredningen framhåller
därvid att speciella gruppers behov av pension under senare är normalt har
tillgodoselts genom kollektivavtal. Sådana föreligger t. ex. för gruvarbetarna
men även för befälsgmpperna på sjöfartens område. Fördelarna med kollektivavtal
Prop.
1979/80: 84 8
är enligt ulredningen att man uppnår överensstämmelse med
arbelsmarknaden i övrigt och att man får ett system som lättare går atl
anpassa till de växlande förhållandena på arbetsmarknaden. Ulredningen finner
det också med nutida synsätt mer nalurligt all parterna på arbelsmarknaden har
del direkta inflytandet på ett pensionssystem av kompletterande nalur än att
delta skall ligga hos statsmakterna. De främsta nackdelarna med etl
kollek-tivavlalsgrundal system är enligt ulredningens mening att det bryler mol
hävdvunnen ordning och att staten inte i framtiden skulle vara garant för
systemet.
Under utredningsarbetets gång bereddes parterna, Sveriges
redareförening och Svenska sjöfolksförbundet, lillfälle att överiägga för att
se om de kunde enas om villkoren för ett system byggt på kollektivavtal och en
avveckling av den nuvarande ordningen. Det var emellertid inte möjligt alt då
skapa enighet mellan parterna. Utredningen fann del dock önskvärt att försöken
att ersätta nuvarande system med ett på kollektivavtal grundal system
fortsatte.
Flera av remissinstanserna har utan vidare kommentarer
anslutit sig till utredningens uppfattning. Några har lämnat närmare synpunkter
på spörsmälet.
Eftersom det inte finns något underiag härför, är jag f n.
inte beredd att uttala mig i frågan om sjömanspensioneringen i framtiden bör
gmndas på författning eller kollektivavtal. Frågan behandlas av en särskild
utredare (K 1979: 06)' som har till uppgift att i nära samverkan med berörda
arbetsmarknadsparter - undersöka förutsättningarna för ett kollektivavtal
på detta område.
Med tanke på de olika förslag som har förts fram av
utredningen och av vissa remissinstanser finner jag det emellertid naturligt,
att jag här redovisar några principieUa synpunkter på sjömanspensioneringen.
Som framgår av min tidigare beskrivning av
sjömanspensioneringen har den ändrat karaktär från tid till annan. Skilda
regler gäller enligt de olika författningarna i fråga om bl. a. den personkrets
som omfattas av pensioneringen och reglerna för intjänande av pension. Genom
1961 års reglemente begränsades pensioneringen till att enbart avse manskap.
Denna princip gäller även enligt 1972 års kungörelse. Beträffande befälets
ställning inom pensionssystemet beaktades i förarbetena till 1961 års
lagstiftning (prop. 1961:80 s. 45 f) att sjömanspensioneringen alltsedan år 1943
praktiskt tagel helt hade inriktats på att tillgodose manskapets behov av
pension. De förbättringar som genomfördes mellan 1943 och 1961 avsåg nämligen
enbart manskapspensioneringen. Bakgmnden härtill var enligt prop. 1961; 80 atl
befälskategorierna redan i slutet av 1930-talet kollektivavtalsvägen hade
träffat överenskommelse om pensionering i särskilda pensionskassor.
Sjömanspensioneringen har alltså sedan relativt lång tid tillbaka varit inrik-
' Försäkringsrättsrådet Börje Wilhelmsson.
Prop.
1979/80:84 9
tad
på manskapssidan. Sedan början av 1960-talet finansieras pensioneringen -
förutom med fondmedel - enbart med redareavgifter. Övriga ekonomiska förmåner
som en sjöman får för sitt arbete regleras genom kollektivavtal. För parterna
på arbetsmarknaden torde det vara naturiigt att se ett visst samband mellan
sjömanspensioneringen och övriga förmåner. Med den uppbyggnad systemet numera
har är det också naturligt att berörda arbetsmarknadsparters önskemål tillmäts
den största betydelse i samband med förändringar i systemet. Det bör därför
framhållas att Sveriges redareförening och Svenska sjöfolksförbundet, som har
varit representerade i utredningen, båda står bakom dennas förslag. Under
utredningsarbetets gång har förslag till förbättringar i det existerande
pensionssystemet - förslag som har återkommit i remissyttrandena - under hand
lämnats över till utredningen. I den mån parterna inte själva har godtagit
sådana förslag, finner jag det inte rimligt att de genomförs, i vart fall inte
om de drar betydande kostnader.
Innan
resultat föreligger av den utredning som arbetar med kollektivavtalsfrågan är
jag inte beredd att vidta några åtgärder som påtagligt förändrar den nuvarande
ordningen och lägger hinder i vägen för en kollektivavtalslösning. Sjömanspensionsutredningens
förslag har emellertid utformats på ett sådant sätt att de inte skall försvåra
en ev. övergång till kollektivavtal. Det finns därför inget skäl att vänta med
att pröva förslagen.
2.3
Utländska sjömäns pension
Bland
utredningens förslag tar jag först upp pensionsfrågan för vissa utländska
sjömän som är bosatta utanför Sverige. Utredningen redogör för vilka regler som
enligt lagen om allmän försäkring år 1978 gällde för utländska sjömän, som har
tjänstgjort på svenska handelsfartyg. Av redogörelsen framgår bl. a. att
utländska sjömän inte var berättigade till svensk folkpension; härför krävdes i
princip svenskt medborgarskap. 1 de internationella överenskommelser om social
trygghet som Sverige har ingått med andra länder ställs för att få folkpension
genomgående krav på en viss tids bosättning eller mantalsskrivning i Sverige.
Enligt konventionerna med bl.a. Förbundsrepubliken Tyskland och Östertike anses
dock en sjöman, som år anställd på ett svenskt handelsfartyg, vara bosatt i Sverige
under anställningstiden. Därigenom kan sjömannen kvalificera sig för folkpension
eller del därav i förhållande till det antal poängår som han har inom
ATP-systemet. Slutligen har den utländske sjömannen möjlighet att tjäna in ATP
i likhet med svenska medborgare, men för full ålderspension krävs normalt minst
30 poängår. En del utländska sjömän som har tjänstgjort lång tid i den svenska
handelsflottan kan, till följd av dessa regler, stå helt utan pension när
sjömanspensionen har upphört vid 65 års ålder. Andra kanske enbart får en
mindre summa i ATP. Utredningen anser det angeläget att sådana utländska
sjömän även efter 65 års ålder kan få sina gmnd-
Prop.
1979/80:84 10
läggande behov tryggade inom den svenska pensioneringen.
Nivån på denna grundtrygghei borde motsvara högst svensk folkpension jämte pensionstillskott.
Det är enligt utredningen svårt atl ställa upp preciserade regler, som ger
avsedd effekt jusl i de fall som man har tänkt sig, men inte i andra.
Utredningen finner därför den smidigaste lösningen vara, atl tillerkänna HPA
rätl atl efter prövning i det enskilda fallet bevilja fortsatt sjömanspension
då utländsk sjöman, som är bosatt ulomlands, efler 65 års ålder inle uppbär en
sammanlagd pension som molsvarar svensk folkpension jämte pensionstillskott.
För atl möjliggöra della föreslår ulredningen en ändring av 8 8 i 1972 års
kungörelse. Enligl denna paragraf får HPA om särskilda skäl föreligger
tillerkänna en sjöman pension även om han saknar rätl till sådan eller bestämma
pensionen till högre belopp än som anges i kungörelsen. Ulredningen menar också
atl det i ömmande fall kan vara motiverat att sjömanspension beviljas även för
den vars lidigare sjömanspension har upphört innan den föreslagna ändringen
tråder i kraft.
Av de remissinstanser som särskill har kommenterat detta
förslag tillstyrker riksförsäkringsverket och sjöfartsverkel. De menar dock
atl författningstexten bör ges en mer precis utformning så alt det framgår
vilka fall det är fråga om i stället för atl, som utredningsförslaget, enbart
ange att sjömanspension kan utgå för längre tid än som följer av reglerna i
kungörelsen. Elt par remissinstanser är mer Iveksamma till utredningens
förslag. RRV ifrågasätter om en ändring av nuvarande regler för kvalificering
till pension inte berör även andra grupper än sjömän. RRV menar all utredningen
inle har belyst denna fråga och kan därför inte tillstyrka en förändring.
Direktören för HPA anser att man närmare bör undersöka vilka behov som
föreligger och vilka svårigheter som kan uppstå när pensionens storlek och dess
utbetalning skall beslämmas. En sådan undersökning bör bl.a. avse möjligheten
att skapa fasla regler, exempelvis så atl pensionsberättigade i vissa länder
får möjlighet att välja mellan temporär och livsvarig pension. Då skulle,
framhåller direktören för HPA, den vanskliga behovsprövningen kunna undvikas
och storleken av pensionen blev även efter fyllda 65 år beroende på hur länge
sjömannen har tjänstgjort i den svenska handelsflottan.
Under år 1979 har i lagen om allmän försäkring förls in
nya regler om invandrares rätt lill pension (prop. 1978/79:75, SfU 15, rskr
164, SFS 1979: 127). Reglerna innebär att samtliga i Sverige bosatta invandrare
efler en viss tids vistelse här likställs med svenska medborgare i fråga om
rätt lill folkpension. Med bosättningstid i Sverige likställs, såvitt gäller
sjöman, lid för vilken sjömansskatt har belalals. För all vara berättigad till
folkpension skall utlänningen dock normalt vara bosatt i Sverige.
Somjag tidigare har framhållit har sjömanspensionssystemet
en generell utformning på det sättet att pension skall utgå när vissa givna
förutsätlningar, bl. a. i fråga om seglationslid, är uppfyllda. Eftersom
pensionernas storiek inte påverkas av de olika sjömännens faktiska behov av pension
är
Prop.
1979/80: 84 II
del självfallet lätt atl finna exempel på sjömän som
enligl reglerna inte får pension men som "'borde" ha del. Särskilt
ömmande sådana ärenden har dock i allmänhet kunnat lösas med hjälp av 8 8 i
1972 års kungörelse. Även om jag - såsom framgår av det föregående - inle är
beredd att förändra systemet mot en övergång till en av främst sociala skäl
betingad pensionering med ökade inslag av behovsprövning, unser jag det dock
ofrånkomligl alt se lill, atl stötande konsekvenser om möjligt undviks i det
enskildu fallet. Utredningen har här uppmärksammat en grupp ulländska sjömän,
som riskerar alt hamna mellan olika regelsyslem och bli helt eller delvis utan
pension när deras sjömanspension upphör. Jag delar utredningens uppfattning alt
denna grupp bör få pension även efter fyllda 65 år. Delta ligger också i linje
med de nyligen införda regler som tillerkänner invandrare folkpension. Orsaken
till att dessa sjömän inte får pension i sina hemländer är ju, alt de under
läng tid har tjänat den svenska handelsflottan. Eftersom utländska sjömän på
svenska fartyg sedan år 1974 har möjlighet alt tjäna in ATP och då konventioner
med en rad länder i hithörande frågor av allt att döma får ett innehåll
liknande konventionerna med Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike, torde
det åtminstone på sikt vara en relativt liten grupp sjömän som blir aktuell för
tillämpning av denna undantagsregel. Bl.a. av den anledningen finner jag det
motiverat alt HPA ges möjlighet att bevilja förlängd sjömanspension efter
prövning i del enskilda fallet. Jag är följaktligen inle beredd alt tillföra
det redan nu invecklade sjömanspensionssystemet etl komplex av regler för denna
speciella grupp. Såsom utredningen har föreslagit, bör alltså den utomlands
bosatte utlänning som har tjänstgjort lång tid i svenska handelsfartyg men
inte har en sammanlagd pension - däri inräknat pensionsförmåner såväl från
Sverige som från annal land - som motsvarar svensk folkpension jämte pensionstillskott
kunna beviljas sjömanspension med ett så storl belopp att han sammantaget
uppnår den pensionsnivän. Pensionen bör belalas ul fr. o. m. den dag då
sjömannen fyller 65 år. 1 ömmande fall bör sådan pension beviljas även den vars
sjömanspension har upphört innan förslaget genomförs.
2.4 Utbyte av sjömanspension mot engångsbelopp
Utredningen konstaterar atl HPA har att betala ut elt
förhållandevis stort antal pensioner med små belopp, vilkel är administrativt
betungande. Pensioner vars kapitaliserade värde inte överstiger ett halvt
basbelopp enligl lagen om allmän försäkring torde, enligt utredningen, ha föga
belydelse för sjömannens försörjning. De får mera ses som etl marginellt
tillskott till denna. Utredningen har fördenskull övervägl möjligheterna att
byta ut sådana pensioner mot engångsbelopp. Om man tänkte sig ett automatiskt
utbyte skulle man kunna sänka administrationskostnaderna och sjömannen skulle
pä en gång få vad som tillkommer honom. Med lanke
Prop.
1979/80: 84 12
på de skattekonsekvenser som uppstår anser dock ulredningen,
atl bara små pensioner bör bytas ut automatiskt. Ulredningen finner del
naturligt att gränsen dras vid etl halvt basbelopp och föreslår atl pensioner,
vilkas kapitalbelopp inte överstiger detla, automatiskt skall bytas ul mot ett
engångsbelopp.
Utredningen har också tagil upp frågan om utbyte på
begäran av sjömannen själv. Denne kan t.ex. behöva kapitalbeloppet när han
skall köpa ett eget hem eller starta en mindre rörelse. Sådana motiv kan del
enligt utredningen finnas anledning att stödja. Skattereglerna gör del dock
oförmånligt atl byta ut större pensioner. Utredningen, som har funnit att
någon ovillkorlig rält till utbyte inte bör föreligga, föreslår att pension får
bytas ut mot kapitalbelopp när det finns särskilda skäl. Sådana skäl skall
enligl utredningens mening anses föreligga, om det ändamål vartill beloppel
skall användas med hänsyn till försörjningsförhållandena och övriga omständigheter
framstår som godtagbart och påtaglig risk inte föreligger för att
kapitalbeloppet skall användas till något annal än del uppgivna ändamålet.
Remissinstanserna har genomgående varil positiva lill
förslaget all automatiskt byta ut vissa mindre pensioner. Direktören för HPA
menar dock att gränsen bör sättas vid en tredjedel av basbeloppet i stället för
hälften av det. Utbyte bör heller inte ske i sådana fall där pensionens
årsbelopp överstiger åtta procent av basbeloppel. Förslaget om utbyte på sjömannens
egen begäran tillstyrks av flera remissinstanser. Några av remissinstanserna
är emellertid tveksamma till förslaget. Så ifrågasätter t. ex. RRV om utbyte
efter särskild prövning - med hänsyn till de motiv som utgör grunden för
nuvarande sjömanspensionering skall kunna ske när pensionen inte är
obetydlig. Direktören för HPA befarar att den prövning av "särskilda
skäl" som utredningen förutsätter kan bli antingen för summarisk eller
för betungande. Sådan prövning är något främmande för HPA: s hittillsvarande
verksamhet, som ju består i atl ge sjömännen deras rätt och inte att pröva
deras behov.
För egen del ansluter jag mig till ulredningens
överväganden i fråga om automatiskt utbyte av mindre pensioner mot
engångsbelopp. Gränsen bör lämpligen dras vid ett halvt basbelopp enligt lagen
om allmän försäkring. Pensioner vilkas kapitalbelopp inle överstiger ett halvt
basbelopp bör således automatiskt bytas ut mot engångsbelopp. Om man ser till
det ursprungliga syftet med sjömanspensioneringen, kan det visserligen framstå
som onaturligt att byta ut större pensionsbelopp mot engångsbelopp. Några av
remissinstanserna har också varit tveksamma till detta förslag. Man måste dock
enligt min mening vara införstådd med att vissa sjömän, som är kvalificerade
för sjömanspension, kan ha störte behov av ett kapitalbelopp än av regelbundna
utbetalningar. Om en sjöman med goda inkomster t. ex. skulle vilja disponera
sin pension för atl köpa bostad åt sig själv, synes del mig rimligt att han får
göra det. Jag ställer mig följaktligen bakom utredningens förslag även i denna
del. Utbyte skall enbart kunna
Prop.
1979/80:84 13
komma i fråga när särskilda skäl föreligger. I ärenden av
delta slag bör hänsyn tas till vad medlen skall användas till samt till
sökandens försörjningsförhållanden och hälsotillstånd. Innan ett beslut om
utbyte meddelas kan del, som utredningen framhåller, vara lämpligt att
sjömannen upplyses om skattekonsekvenserna.
2.5 Sjömanspensionens storlek
Efler en analys av sjömanspensioneringens ekonomi föreslår
ulredningen att pensionerna enligt 1972 års kungörelse generellt skall räknas
upp med fem proceni. Genom att pensionsåldern 1976 sänktes från 67 lill 65 år
uppkom nämligen en årlig besparing på ca en milj. kr. för sjömanspensioneringen.
Av detta belopp har utredningen uppskattat all kostnaderna för förbättrade
pensioner åt utlänningar drar ungefär hälften. Återstoden av besparingen anser
utredningen skulle räcka till atl räkna upp pensionerna med angivna fem
procent.
Remissinstanserna har olika inslällning till förslaget. En
del av dem tillstyrker det eller lämnar det utan erinran. Både Sveriges
redareförening och Svenska sjöfolksförbundet tillstyrker förslaget. Vissa
remissinstanser avstyrker eller har egna alternativa förslag. RRV avstyrker
förslaget med motivering att en uppräkning av pensionerna sannolikt skulle
försvåra möjligheterna att avveckla nuvarande förmånssystem. Sjöfartsverket för
fram ett eget förslag om att bygga ut sjömanspensionen i åldern 55-59 år.
Sjömän med nedsatt arbetsförmåga och nedsatt möjlighet atl bereda sig inkomst
genom arbete borde enligt verkel kunna få en utbyggd sjömanspension från
fyllda 55 år. Direktören för HPA avslyrker att sjömanspensionen generellt höjs
med fem procent och föreslår att motsvarande belopp i stället läggs på en
uppmjukning av gränsen mellan pensionsberättigade och inte pensionsberättigade.
Han ser den nuvarande tröskeln mellan pensionsberättigade och inte
pensionsberättigade som det största problem som bör behandlas vid en översyn av
sjömanspensioneringen.
Åven i denna fråga finner jag det angeläget att fästa
stort avseende vid vad berörda parter på arbetsmarknaden har anfört. Som jag
nyss har nämnt har både Sveriges redareförening och Svenska sjöfolksförbundet
ställt sig bakom utredningens förslag. De förslag som förts fram säsom
alternativ till höjningen har enligt min uppfattning inte heller en sådan tyngd
att de bör beaktas. Sjöfartsverkets förslag till en utbyggd sjömanspension i
åldrarna 55-59 år synes snarare som ett främmande element i
sjömanspensioneringen i och med att det till viss del skulle förändra denna
från generella till behovsprövade förmåner. Jag kan därför inte förorda det
förslaget.
De synpunkler som direktören för HPA har fört fram är
förståeliga, men jag finner del ändå svårt att tillgodose dem. Som har framgått
av den tidigare beskrivningen av de olika pensionsförfattningarna har från fid
till
Prop.
1979/80:84 14
annan ställts olika kvalifikationskrav för att få
sjömanspension. Kravel på 120 månaders anställningstid bestämdes så sent som år
1972. Av förarbelena till den lagstiftningen framgår, atl man medvelel
koncentrerade sig på pensionsrätlen lill de sjömän i manskapsgrad som hade
varit verksamma inom yrket under hela eller slörre delen av sin aktiva tid. De
krav på anställningstid som uppställs föreslogs av 1967 års
sjömanspensionskom-mitlé. Kommittén räknade med atl en sjöman kunde bli
berättigad till full pension efter atl ha tjänstgjort under minst 15 år om åtta
seglationsmånader (120 månader) efter fyllda 30 år, såvida minst tio sådana år
(80 månader) hade fullgjorts efter fyllda 40 år. Den omsländigheten atl 1972
ärs kungörelse som anställningstid räknar tid under vilken sjömansskatt erläggs
förändrar dock dessa beräkningar påtagligt. Eftersom nästan alla sjömän numera
är rederianslällda belalas nämligen sjömansskatt för dem under årets samlliga
månader. För atl bli berättigad till pension krävs det då inle mer än lio års
ijänstgöring. varav 3 1/3 år mellan 30 och 40 år och 62/3 år efter fyllda 40
år. Det kan även noteras all den fakliska tjänstgöringen lill sjöss på senare
tid har minskat avsevärt. Den är nu inle myckel mer än sex månader om året.
Inte heller framstår de svenska reglerna som oförmånliga om man jämför dem med
motsvarande regler i andra länder. 1 Norge krävs t.ex. enligt huvudregeln 150
effektiva seglationsmånader för att pension skall kunna erhållas. Å andra sidan
räknas i Norge sjötid som fullgjorts före 30 års ålder. Reglerna har säledes
generelll sett kommil atl verka avsevärt gynnsammare än som fömtsattes vid
deras tillkomst. Alt vissa tröskeleffekter kan uppstå är ofrånkomligt. Det är
emellertid att märka att HPA i sin praxis tillämpar en avtrappningsregel, som
medför all reducerad pension utgår lill sjömän som har mer än 108 månader
mellan 30 och 60 år, varav mer än 72 månader mellan 40 och 60 år.
Mot den angivna bakgrunden kan jag inte tillstyrka en
ändring av kvalifikationstiderna. I stället förordar jag att pensionerna
enligt 1972 års kungörelse i enlighel med ulredningens förslag höjs generelll
med fem procent. I de fall del blir aktuellt får en sådan höjning också göras
av det högsta sammanlagda beloppet med vilket sjömanspension kan ulgå, dvs. 1,5
basbelopp enligt 4 8 sisla styckel i kungörelsen. De Iröskeleffekter som kan
uppkomma finner jag lämpligen böra lösas med tillämpning av den praxis HPA
redan har.
2.6 Fondförvaltningen m.m.
Utredningen behandlar slutligen fondförvaltningen och
administrationen av sjömanspensioneringen utan atl lägga fram några konkreta
förslag. Eftersom frågan om en övergång lill en kolleklivavtalsreglerad
pensionering övervägs av en särskild ulredare bör jag inte uppehålla mig vid
dessa frågor, som båda ingår i utredningsuppdraget. Jag vill också nämna atl
placeringsreglerna för HPA: s fondmedel f. n. ses över av 1979 års fondutredning
(E 1979:03).
Prop.
1979/80: 84 15
2.7 Vissa vid remissbehandlingen aktualiserade frågor
Direktören för HPA har i sitt remissyttrande aktualiserat
en rad frågor. Jag redovisar i det följande mina synpunkler på förslagen.
Elt förslag innebär att staten, som under tiden 1864- 1939
helt bekostade sjömanspensioneringen, nu skulle återta det fulla ansvaret för
denna genom att i fortsättningen bekosta pensioneringen och dess
administration. Redareavgiften borde därför avskaffas. För egen del kan jag
inte tillstyrka det förslaget. Staten bör svara för atl del finns en allmän
lagstiftning om social grundtrygghet men kan inte därutöver ge särskilda
grupper av arbetstagare förmåner som inte tillkommer andra.
Etl annal spörsmål som direktören för HPA hur aktualiserat
är behandlingen av vissa av dem som har rätt till befälspension. Enligt femle
och sjätte punkterna i övergångsbestämmelserna till 1972 års kungörelse gäller
alt en sjöman, som tillhör manskapsklassen enligl 1944 ärs reglemente, får sin
tjänstepension enligt reglementet fördubblad och värdebeständig om han är född
år 1922 eller lidigare. En sjöman som tillhör befålsklassen fär däremot samma
förmåner endast om han är född år 1912 eller tidigare. Sjätte punkten i nämnda
övergångsbestämmelser har tolkats så atl en sjöman som har pension med
sammanlagt belopp enligl övergångsbestämmelserna lill 1961 års reglemente får
fördubbling av tjänstepensionsdelen och värdebeständighet för hela pensionen,
om han är född år 1922 eller tidigare och skulle ha tillhört manskapsklassen
enligt 1944 års reglemente om detta hade varit tillämpligt på honom. Däremot
får en sjöman med sådan pension fördubblingen och värdebeständigheten bara om
han är född år 1912 eller tidigare i de fall han skulle ha tillhört
befälsklassen, om 1944 års reglemente hade varit tillämpligt på honom. Jag får
för en närmare beskrivning av bakgrunden och de eftekter reglema kan föra med
sig hänvisa till direktörens yttrande i remissammanställningen. Direktören
önskar alt man skall slopa skillnaden mellan de båda klasserna på så sätt all
fördubblingen och värdebeständigheten skall tillkomma även de.n som klassas som
befäl och är födda under perioden 1913-1922. En sådan ålgärd skulle beröra
sjömän med rätt till antingen livsvarig tjänstepension i befälsklass eller
temporär tjänstepension i befälsklass eller pension med sammanlagt belopp enligt
övergångsbestämmelserna till 1961 års reglemente. En undersökning inom HPA
pekar på att kostnaderna sammanlagt skulle bli ungefär 57 milj. kr.
För egen del vill jag först framhålla att det självfallet
är svårt för mig att närmare klariägga övervägandena bakom punkterna fem och
sex i övergångsbestämmelserna till 1972 års kungörelse. Av förarbetena till
1972 års lagstiftning (prop. 1972; I, bil. 8 s. 164) framgår emellertid klart
aU fördubblingen och värdebeständigheten enbart skulle avse befäl som redan
hade uppnått pensionsåldern 60 år, när de nya reglerna trädde i kraft. Bl. a.
framhöll sjömanspensionskommittén att yngre befäl hade möjlighet att
Prop.
1979/80:84 16
tjäna in full pension hos Sjöbefälets pensionskassa.
Oavsett hur det förhåller sig med vissa tolkningsproblem som direktören för
HPA har fört fram, är det i dag omöjligt att - med de stora kostnader det
skulle föra med sig - jämställa befäl av berörda årgångar med manskap. Det
skulle också strida mot vissa av gmndtankarna i 1972 års reform - nämligen att
pensioneringen skulle gälla enbart manskapet och att fördubbling och värdebeständighet
av äldre pensioner endast skulle avse befäl som redan nått 60 år. Åtgärden
skulle knappast heller vara sakligt befogad för alla befäl. Det sisl sagda gäller
självfallet främst sådant befäl som alltjämt tjänstgör till sjöss men även
sädant befäl som uppbär pension från Sjöbefälets pensionskassa. Jag avstyrker
mot denna bakgmnd bifall till förslaget.
Direktören för HPA har slutligen också pekat på de särskilda
problem som rör vissa s. k. biandseglare, dvs. personer som under vissa tider
tjänstgör som befäl och andra tider som manskap. Ett särfall av dessa utgör de
personer som har seglat i handelsflottan men som har gått över till tjänst som
livbåtsmän hos Sjöräddningssällskapet. Till dessa återkommer jag i del
följande.
Jag medger att det kan uppkomma fall, där effekterna av de
gällande bestämmelserna blir obilliga för blandseglare. Fallen kan dock vara
sinsemellan mycket olika och jag finner det därför inte möjligt att ställa upp
enhethga regler för att lösa olika problem. Det lämpligaste är enligt min
mening att direktionen för HPA med stöd av 8 8 i 1972 års reglemente söker
komma till rätta med de mest ömmande fallen på ett godtagbart sätt. De personer
som härvid främst bör tillgodoses torde vara de sjömän i manskapsställning som
genom bristmönstring har tjänstgjort som befäl längre eller kortare tider utan
att fördenskull ha blivit befäl. Om sjömanspensionerna i framtiden blir
avlalsreglerade kan det, såsom Sjöbefälets pensionskassa framhåller, vara
ändamålsenligt att söka lösa samordningsproblemen genom en bruttosamordning av
pensionsförmånerna.
2.8 HPA:s framställningar
Jag övergår härefter till HPA:s framställning om
tUlgodoräknande av tid för sjömanspension under perioden den 1 juli 1972-31
december 1973 (bil. 2). HPA tar här upp vissa praktiska problem som hänför sig
till tiden närmast efter det att 1972 års kungörelse trädde i kraft den I juli
1972. Dessförinnan gällde som kvalifikationstid för pension den tid under
vilken sjömannen hade varit påmönstrad ett svenskt handelsfartyg i utrikes
fart. Upplysning om sådan tid lämnas av sjömansregistret. Kvalifikationstid fr.
o. m. den Ijuli 1972 är tid under vilken sjömannen har betalat sjömansskau.
Upplysning om sådan Ud lämnas av sjömansskattekontoret. Upplysningarna ges fr.
o. m. kalenderåret 1974 med hjälp av datalistor över allt sjöfolk i åldern
30-60 år som under året har betalat sjömansskatt. Listorna för kalenderåret
1973 omfattar emellertid inte utlänningar. För andra halv-
Prop.
1979/80:84 17
året 1972 har inga listor kunnat upprättas. Bristen på
datalistor har skapat ett växande praktiskt problem, eftersom det är mycket
betungande för sjömansskattekontoret att ta fram uppgifter ur sitt omfattande
grundmaterial. Efter samråd med sjömansskattekontoret har HPA föreslagit all
problemet löses på så sätt att mönstringstid under tidsperioden den I juli-31
december 1972 eller, för utlänning, den I juli 1972-31 december 1973, ökad med
högsl 25 procent, skall få räknas som sjömansskattelid. Den 25-procentiga
höjningen förklaras av att sjömansskattetid regelmässigt är längre än
mönstringstid. Den innefattar nämligen även tid som en sjöman är anställd ulan
att vara mönstrad ombord, t. ex. vid vederlags- och semesterledighet. En
undersökning tyder på att sjömansskattetiden genomsnittligt motsvarar
mönstringstiden ökad med 25 procent.
Remissinstanserna har utan undantag tillstyrkt
framställningen eller lämnat den utan erinran. Riksskatteverket framhåller att
det från administrativ synpunkt är angeläget atl beräkningen av
kvalifikationstiden löses enligt HPA: s förslag.
För egen del finner jag att förslaget medför betydande
praktiska fördelar. Det kan inte heller, såvitt rör sjöfolkets rätt, anses
vara förknippat med några olägenheter som skulle hindra ett genomförande. Jag
är därför beredd förorda att förslaget genomförs. Det torde lämpligen kunna
göras genom etl tillägg till 1972 års kungörelse.
Slutligen avser jag att behandla HPA: s framställning om
ändring av reglerna för pensionering av livbåtsmän som är anställda hos Sjöräddningssällskapet
(bil. 3). Livbåtsmännen har alltsedan 1940-talet pensionerats genom HPA: s
försorg. F. n. gmndas pensioneringen på ett avtal från år 1961 mellan
Sjöräddningssällskapet och HPA. Pensionerna är temporära och betalas ut till
pensionstagare mellan 60 och 67 år. Storleken av pensionen beror på
livbåtsmannens tjänstetid och pensionsgivande lön. Sjöräddningssällskapet skall
betala en avgift om tre procent av livbåtsmannens lön till HPA. Vid
överläggningar mellan Sjöräddningssällskapet och HPA har konstaterats att 1961
års avtal är föråldrat, eftersom detta bygger pä de principer som låg till gmnd
för 1961 års reglemente. Den tjänst som livbåtsmännen utför kan i mycket
jämföras med tjänst i handelsflottan. Enligt HPA: s mening är det därför
skäligt att de får pensionsförmåner som är likartade med dem som enligt 1972
års reglemente betalas ut till yrkessjömän i handelsflottan. Kostnaderna för
pensioneringen blir enligt HPA ringa - normalt mellan 60000 och 100000 kr. per
år - och det synes med hänsyn till de tjänster Sjöräddningssällskapet gör
sjöfarten inte motiverat att del skall bidra till pensioneringen. HPA menar
vidare att livbåtsmännens pensionering bör regleras i författning i stället
för genom avtal. Därför hemställer HPA om en ändring i 1972 års kungörelse, så
att med sjömansskattetid som manskap likställs tid under vilken en sjöman har
varit anställd som livbåtsman hos Sjöräddningssällskapet. Dessutom hemställer
HPA att Sjöräddningssällskapet befrias från skyldighet att betala redareavgift.
2 Riksdagen
1979/80. I saml. Nr 84
Prop.
1979/80:84 18
Jag noterar alt såväl Sveriges redareförenings som Svenska
sjöfolksför-bundels represenlant i HPA: s direktion har ställt sig bakom
förslaget. På de skäl som anförs i HPA: s framställning är även jag beredd atl
ansluta mig till förslaget.
Det torde få ankomma på regeringen att meddela de
föreskrifter som behövs.
3 Hemställan
Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jug
alt regeringen föreslår riksdagen
alt godkänna de rikllinjer för den fortsatta
sjömanspensioneringen somjag har förordal i det föregående.
4 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslular att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som
föredraganden har lagt fram.
Prop. 1979/80:84 19
Bilaga
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kommunikarions-departementet
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sjömanspensioneringen
Slutbetänkande avgivet
av sjömanspensionsutredningen
DsK 1978:12
Prop. 1979/80:84 20
i nne ho 1 !
Skrivelse till Stat.sridet och chefen i"or
komnum kfl t i cnsdepdr :er,iei; tet
f ö rslag till ä ndring i kung ö relsen
(1972:412) o ö mans-pension
Sainnanfattning
1. Utredningsuppdraget
1.1
Utredningsdirektiv
1.2
Utredningens arbete
2. G ä llande
bes f ä mmel ser om s j ö nianspens i oti tn m
2.1
1864 och 1939 å rs
reglementen
2.2
1944 å rs
reqlenente
2.3
1961 å rs
reglemente
2.4
1972 å rs kung ö relse
2.5
ö verg å ngsbest ä mmelser till 1972 å rs kungijrelse
2.6
Anpassfing av s jbmanspens
ioneri ngen till s ä nkt allm ä n pensions å lder
2.7
Lagen om allm ä n f ö rs ä kring och
lagen om del-pens ion
3. Alln ä nna ö verv ä ganden
3.1
Behovet av en sj ö manspensionerina
i belysning av den allm ä nna pensioneringens utveckling
3.2
Utredningens enk ä t ang å ende s j ö in ä nners
pensi onsbehov
3.3
Lag eller kollektivavtal
3.4
Utg å ngspunkter
f ö r u tredni ngenr. ijvervaganden
3.5
De ekonomiska ansvarsf ö rh å llandena
vid en framtida oml ä ggninc av systemet
4. Pensionsfr å gan f ö r de sj ö m ä n som ä r bosatta
utanf ö r
Sverige
4.1 G ä llande
best ä mmelser i lagen om allm ä n f ö rs ä kring
4.2 Pensionskommitt é ns f ö rslag
till IrJringa,- i lagen oa
3 I liii ä n f ö rs ä kri na
4.3
Utredningens ö verv ä ganden
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80:84 2
5. Utbyte
av sjcmanspension mot eng å ngsbelopp
5.1 G ä llande
best ä mtne 1 ser
5.2 Antal
pensioner med l å ga belopp
5 . 3 Skatteregi er
5.4 Utredningens
ö verv ä ganden
5, Storleken
av sj ö manspensionen
'"..
1 Sj ö manspensioneringens ekonomi
(..2 1976 å rs ä ndringar
och bakgrunden h ä rtill
6.3 Utredningens
ö verv ä ganden
7. Fondf ö rvaltningen
7.1
Nuvarande f ö rvaltning m m
7.2
Utredningens ö verv ä ganden
8. Administrationen
av sjömanspensioneringen
Prop.
1979/80:84 22
Till
Statsr å det och
chefen
f ö r kommunikationsdepartementet
Regeringen bemyndigade den 27 november l?7i? chefen f ö r kommunikationsdepartementet att bl a tillkalla h ö gst tre sfikkunniga f ö r alt utreda fr å gan om ö vsrsyn 3 v sionianspen- sicjnssystetnet, dess finansiering, administration och
fondf ö rvaltning samt d ä rmed sammanh ä nganJe
so ö rsmSi. Med st ö d av bemyndigandet tillkallades den 5 december 1375
som sakkunniga numera kammarr ä 11spresi den
t en Carl Axel Petri, direkt ö ren i
Sveriges redaief ö rening Nils Gr å nander och ordf ö randen
i Svenska sj ö folksf ö rbundet Gunnar Karlsson. Vidare f ö rordnades f organisationsdirekt ö ren Gunnar H ä vermark,
sj ö fartsr å det Gustaf Lindencrona, byr å chefen hos ri.ksf ö r-s ä kringsverket Hans Sj ö guist och hovr ä ttsr å det B ö rje Wilhelmsson att s å som experter bitr ä da
utredningen. Sen sekreterare har kammarr ä t
tsfiska 1 en Svante Ö dman (tom den 3' augusti 1977) och
hovr ä ttsassessorn G ö ran Hogebrandt (fr o m den 1 september 1977) tj ä nstgjort.
I februari 197 avl ä mnade
utredningen delbet ä nkand(it "Anpassning av sj ö manspensioneringen til! den s ä nkta pensions å lder
n" (Ds K 1976:2). i bet ä nkandet f ö reiilogs f ö r ä ndringar i sj ö manspensioneringen
med anledning av s ä nkningen av den allm ä nna pensions å ldern
till 65 ° 3 r . Lagstlffr, inq p å grundval av f ö rslaget
genomf ö rdes v å ren 1976 (prop
1975/76:188, SfU 43, rskr 36 1, SFS \3ib:k00).
Prop.
1979/80:84 23
Utredningen f å r
som resultat av sina ö verv ä ganden r ö rande
den framtida
pensioneringen m m ö verl ä mna bet ä nkandet "Sj ö
manspensioneringen"
.
Uppdraget ä r h ä rmed slutf ö rt.
Stockholm i augusti 1978,
Carl Axe1 Pe t r i
llils Grenander Gunnar Karlsson
/ G ö ran Hogebrandt
Prop.
1979/80:84 24
F ö rfattningsf ö rsiag
F ö rslag till f ö rordning om ä ndring
I kung ö relsen (1972:'4l2) om sj ö manspension
Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse
k §
Sj ö manspension grundas p å antalet anst ä llningsm å nader som avses i 1 § f ö rsta stycket (manskapsm å nader) och som fullgjorts f ö re den m å nad,
d å sj ö mannen fyller 60 å r. Sj ö manspension utg å r dock ej f ö r de '4 0 f ö rsta
fullgjorda anst ä llningsm å naderna och ej heller f ö r den m å nad,
d å pensionen b ö rjat utg å ,
eller f ö r senare m å nad.
Sj ö manspension ber ä knas f ö r
å r Sj ö manspension ber ä knas
f ö r
till det belopp som erh å lles å r till det belopp som er -
om antalet m å nader, som enligt h å lles om antalet m å nader,
f ö rsta stycket grundar pension, som
enligt f ö rsta stycket
multipliceras med de enligt grundar pension, muI t ip1 i-
nedanst å ende tabel 1 f ö r varje ceras med de enl igt nedan-
manskapsm å nad g ä llande procent- st å ende tabell
f ö r varje
talen och med det enligt 1 kap manskapsm å nad
g ä llande pro-
6 § lagen (1962:381) om allm ä n centtalen och med det en-
f ö rs ä kring fastst ä llda basbe- ligt I kap 6 § lagen
loppet, som g ä ller f ö r den (1962:381) om allm ä n f ö r
m å nad, d å pensionen b ö rjar
s ä kring fastst ä llda basbe-
utg å . Ä ndras basbeloppet, loppet, som g ä ller f ö r den
skall pensionens å rsbelopp m å nad, d å
pensionen b ö rjar
r ä knas om. utg å . Summan av de s å lunda
framr ä knade beloppet ö kas d ä refter med
fem procent . Ä ndras basbeloppet, skall
pensionenes å rsbelopp r ä knas om .
Prop. 1979/80:84 25
Manskap5 m å nader Procent
av
basbe1 ö ppet
Fullgjorda m å nader
f ö re den m å nad varunder O ,'4 5 sj ö mannen fyllt kd å r
Fullgjorda m å nader
fr o m den m å nad varunder sj ö mannen fyllt 'tO å r:
de ö O f ö rs ta 0,90
ö vriga 1,35
Sj ö manspension utg ö r summan av de framr ä knade beloppen men f å r ej ber ä knas till h ö gre
sammanlagt belopp ä n som motsvarar ett och ett halvt
basbelopp.
Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse
8
§
Om s ä rskilda sk ä l f ö ranleder
Om s ä rskilda sk ä l f ö ran
det, f å r pensionsanstalten leder det,
f å r pensions-
tillerk ä nna sj ö man sj ö mans-
anstalten tillerk ä nna sj ö
pension ä ven om r ä tt
till man sj ö manspension ä ven om
pension ej f ö religger enligt r ä tt till pension ej f ö re-
denna kung ö relse eller be- ligger enligt
denna kun-
st ä mma pensionen till h ö gre g ö relse
eller best ä mma
belopp ä n som f ö ljer av 't §
pensionen till h ö gre be-
f ö rsta och andra styckena, 'opp
eller f ö r l ä ngre tid
5 och 6 §§ . ä n som f ö ljer
av k f ö r-
sta och andra styckena, 5 och 6 §§ .
Medger sj ö mansskatten ä mnden enligt 36 a § lagen (1958:295) om sj ö mansskatt
att sj ö mansskatt ej skall erl ä ggas, tillgodor ä knas
ej kvalifikationstid f ö r sj ö manspension.
1 I § Sj ö mans pension betalas ut m å nadsvis.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Via
ber ä kning av pensionsbelcop f ö r m å nad skall
den å rs-pension fr ä n vill-, en ber ä kningen
ulg ä r rundas av till n ä rmaste hela krontal, som ä r j ä mnt delbart
med tolv.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
F ö reslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
P å
ans ö kan av
pen
s i ons
taga-
ren
f å r pensi
on s a
ns t a 1
ten.
om
s ä r s k i Ida
sk ä 1
f ö re
1 ig-
ger
,
besluta
att
sj ö mans-
pension
skall
utb
ytas
mo t
ett eng å ngsbelopp
motsvarande sj ö manspensionens kapitalbelopp. Sj ö manspensionens kapitalbelopp fastst ä lles enligt ber ä kningsgrunder
som fastst ä lles av regeringen.
1.
Denna f ö rordning tr ä der
i kraft den 1 januari 1979.
2.
Punkt 10 i ö verg å ngsbest ä mmelserna till kung ö relsen (1972:412) om sj ö manspensIon
skall ej g ä lla s å vitt g ä ller den genom denna f ö rordning gjorda ä ndringen
i 8 § .
3. Pensionsanstalten skall som eng å ngsbelopp utbetala
s å dan sj ö manspension , vars kapitalbelopp ej ö verstiger
halva det enligt I kap 6 § lagen (1962:381) om allm ä n
f ö rs ä kring fastst ä llda basbeloppet. Sj ö manspensionens
kapitalbelopp fastst ä lles enligt ber ä kningsgrunder som
fastst ä lles av regeringen.
k. Genom denna f ö rordning upph ä ves 3 §
andra stycket i kung ö relsen (1966:23) om ä ndring i reglementet den februari 1944 (nr 42) f ö r handelsflottans pensionsanstalt.
Prop.
1979/80: 84 27
S amman fattning
Sedan sj ö manspensionsutredningen
avgivit delbet ä nkande (Ds K 1976:2) om anpassning
av sj ö manspensioneringen till den s ä nkta allm ä nna
pensions å ldern, som lett till lagstiftning
som tr ä tt i kraft I juli 1976, har
utredningens fortsatta arbete g ä llt bl a fr å gor om behovet av en sj ö manspensionering i belysning av den allm ä nna pensioneringens utveckling. Vidare har arbetet g ä llt pensionsfr å gan
f ö r utl ä ndska sj ö m ä n som efter sj ö manspensionens upph ö rande uppb ä r
liten eller ingen pension, fondf ö rvaltningen,
pension i form av eng å ngsbelopp, sj ö manspensioneringens administration och sj ö mans pensIoneringens ekonomi, m m.
Utredningen har behandlat behovet av en s ä rskild sj ö mans-pensionering.
F ö r att unders ö ka detta har en s ä rskild
enk ä tunders ö kning utf ö rts.
Utredningen har vidare diskuterat en oml ä ggning
av sj ö manspens I oneringen fr å n att vara grundad p å f ö rfattning till att vara grundad p å kollektivavtal. Under utredningensarbe te ts g å ng har diskussioner f ö rts mellan Sveriges redaref ö rening
och Svenska Sj ö folksf ö rbundet i syfte att å stadkomma en s å dan oml ä ggning. N å gon
enighet har emellertid inte kunnat uppn å s
h ä rom. Utredningen anser att f ö rs ö ken att uppn å en s ä dan oml ä ggning b ö r
forts ä tta och f ö resl ä r d ä rf ö r nu endast
s å dana f ö r ä ndringar som
ä r beh ö vliga och kan ske utan att det nuvarande systemets ramar f ö r ä ndras.
Utredningen redovisar i bet ä nkandet f ö rslag om att det lilla antal icke-nordiska
sj ö m ä n som efter upph ö rd sj ö mans-pension st å r utan annan pensionsm ö jlighet eller har en ringa pension fr å n Sverige eller annat land skall kunna erh å lla "f ö rl ä ngd" sj ö manspension
motsvarande svensk folkpension j ä mte
pensionstillskott.
Under utredningen har f ö retagits
den i instruktionen f ö r handelsflottans pensionsanstalt f ö reskrivna, s k fem å rsun-ders ö kningen. De framtida
pensionsutbetalningarna enligt 1972 å rs
sj ö manspensionskung ö re I se och ä ldre
reglementen
Prop.
1979/80: 84 28
f ö r sj ö manspensioneringen har ber ä knats.
V ä rdet av de f ö rpliktelser som kar, ber ä knas å vila
anstalten och sj ö manspensionsfonden den 1 januari
1979 uppg å till 168.0 milj kronor vid en r ä ntefot av 7 procent och ett antagande om att
basbeloppet ö kar med 7 procent å riigen.Vid sanma tidpunkt ber ä knas fonden ha en beh å llning av inemot 188 milj kronor.Det inneb ä r ett ö verskott
av cirka 20 r.nlj kronor, vilket ö verskott
f å r anses utg ö ra st ö dfondskapital.
Den pensions å Iderss ä nkning som tr ä dde
i kraft den I juli 1976 gav de sj ö m ä n som omfattas av folk- och till ä ggspensioneringen samma trygghet fr å n 65 å rs å lder som de tidigare hade fr å n 67 å rs å lder. Det utrymme som d ä rigenom har skapats i sj ö manspensioneringens ekonomi b ö r utnyttjas till - ut ö ver vad som utg å r till ovan n ä mnd "f ö rl ä ngd" sj ö mans
pension f ö r vissa utl ä ndska sj ö m ä n - en generell h ö jning
av sj ö manspensionen med fem procent.
Fr å n handelsflottans pensionsans ta 1
t utbetalas ett relativt stort antal pensioner avseende sm å belopp. Utredningen f ö resl å r att ett automatiskt utbyte av s å dana sm å
pensioner mot ett eng å ngsbelopp sker, n ä r kapitalbeloppet icke ö verstiger ett halvt basbelopp enligt lagen om allm ä n f ö rs ä kring. Vidare f ö resl å s m ö jlighet till
utbyte av pension mot ett eng å ngsbelopp p å ans ö kan av
pensionstaga-ren. F ö r utbyte i s å dant fall fordras s ä rskilda sk ä l.
F ö r handelsflottans pensionsanstalts
pensionsfond ä r placeringsreglerna f ö r I i v f ö rs ä kringsfonderna till ä mpliga. Utredningen har n ä r
det g ä ller fondf ö rvaltningen anslutit sig till kap i t a 1 marknadsutredningens
f ö rslag (SOU 1978:11;
Kapitalmarknaden i svensk ekonomi) inneb ä rande
bl a att den fria sektorn f ö r
placeringar ö kas fr å n 10 till 20 procent och a t* f ö rbudet mot aktieplacering slopas inom den fria
sektorn.
SJ ö manspensioneringens administration
b ö r enligt utredningens uppfattning
tills vidare f ö rbli hos handelsflottans
pensionsanstalt.
De av utredningen f ö reslagna
ä ndringarna f ö resl å s tr ä da i kraft den I januari 1979.
Prop. 1979/80:84 29
1.
UTREDNINGSUPPDRAGET
1.1
Utredni ngsdi rektiven
Genom beslut den 27 november 1975 bemyndigade regeringen
chefen f ö r kommunikationsdepartementet att
tillkalla h ö gst tre sakkunniga med uppdrag att
utreda fr å gan om ö versyn av sjcmanspensionssystemet. Till ledning f ö r utredningens arbete anf ö rde d å varande
departementschefen, statsr å det Norling, bl a f ö ljande
Riksdagen har nyligen (prop 1975:109. SfU 1975/76:5 rskr
1975/76:5) utvidgat r ä tten till till ä ggspension m m att omfatta entrepren ö ranst ä I 1 da p å svenska handelsfartyg och samtidigt godk ä nt riktlinjer f ö r
ä ndring av grunderna f ö r sj ö manspensioneringen.
D ä ri f ö rordas tv å ä ndringar i kung ö relsen om sj ö manspension, vilka skulle medf ö ra att best ä mmelserna
sammanf ö ll med de regler som g ä ller f ö r
r ä tt till till ä ggspension enligt lagen om allm ä n f ö rs ä kring och i fr å ga
om skyldighet att erl ä gga sj ö mansskatt enligt anvisningarna till I lagen
(1958:295, omtryckt 1970:933 » ä ndrad senast !975.'710) om sj ö mansskatt. Den ena ä ndringen inneb ä r att tj ä nstg ö ring p å utl ä ndskt
fartyg, som svensk redare f ö rhyr obemannat,
skall likst ä llas med tj ä nstg ö ring p ä svenskt fartyg vid kvalificering f ö r sj ö manspension.
Den andra ä ndringen inneb ä r att ocks å
sj ö man som erl ä gger skatt i annat land och d ä rf ö r har
befriats av sj ö mansskatten ä mnden fr å n
svensk sj ö mansskatt skall f å tillgodor ä kna
sig den anst ä llningstiden f ö r sj ö manspensionsber ä kningen.
Best ä mmel-serna om den allm ä nna pensioneringen finns i lagen om allm ä n f ö rs ä kring. Sedan de nuvarande best ä mmelserna om sj ö manspensionering
tillskapades har flera f ö rb ä ttringar genomf ö rts p å den allm ä nna pensioneringens omr ä de. S å ledes har r ä tten till f ö rtidspension
vidgats genom successiva reformer som bl a inneb ä r att det numera ä r m ö jligt f ö r den som har fyllt 60 å r att f å
s å dan pension enbart p å arbetsmarknadsm ä ss
i ga grunder. Ytterligare f ö rb ä ttringar inom den allm ä nna pensioneringen ä r s ä nkningen av den allm ä nna pensions å ldern till 65 å r och den h ö jning
av pensionstillskotten som kommer att genomf ö ras
den 1 juli 1976. Pensionstillskott till å lderspension
eller ä nkepension kommer i
ful1funktionsstadiet den I juli 1931 att utg ö ra
45 % av basbeloppet. Fr å n samma tid kommer pensionstillskott till f ö rtidspension att utg å med 90 K av basbeloppet. D ä rtill kommer h ö jningen
av folkpensionens grundbelopp som har tr ä tt
i kraft den 1 januari 1975.
Vidare har riksdagen (prop 1975:97, SfU 15, rskr 22)
beslutat best ä mmelser som ger ö kade m ö jligheter
till en r ö rlig pensions å lder. Oe nya reglerna f ö resl å s tr ä da i kraft den 1 juli 1976 samtidigt med s ä nkningen av den allm ä nna
pensions å ldern till 65 å r.
Best ä mmelserna ger olika m ö jligheter att f ö rl ä gga tidpunkten f ö r
pensioneringen till mellan 60 och 70 å rs
å lder. Arbetsinsats och
pensioneringstidpunkt kan d ä rigenom
anpassas efter
Prop. 1979/80:84 30
individuella behov och ö nskem å l. Det f ö reslagna
systemet f ö r r ö rlig pensions å lder innefattar f ö ljande tre f ö rm å nsformer, n ä m
i i gen
f ö rtidspension fr ä n folkpensioneringen och f ö rs ä kringen f ö r till ä ggspens
i on,
f ö rtida och uppskjutet uttag av hel
eller halv å lderspension fr å n folkpensioneringen och f ö rs ä kringen fcr
till ä ggspension och
en helt ny pensionsf ö rs ä kring f ö r
delpension i kombination med del t i dsarbete.
Svenska sj ö folksf ö rbundet har i skrivelse i oktober 1974 framf ö rt synpunkter p å
och f ö rslag till f ö rb ä ttringar av
sj ö mans-pensIoner i ngen.
'idare har handelsflottans pensionsanstalt (HPA) i olika
sammanhang framf ö rt f ö rslag om ä ndringar i kung ö relsen om sj ö manspension
vilka till sitt inneh å ll delvis sammanfaller med Svenska
sj ö folksf ö rbundets ö nskem å l. HPA har vidare - under erinran om s ä nkningen av den allm ä nna pensions å ldern till 65 ar - ifr å gasatt en ä ndring
av best ä mmelserna om vid vilken å lder de tempor ä ra
sj ö manspensionerna skall upph ö ra. HPA har dessutom f ö reslagit ä ndring i reglerna f ö r placeringen av pensionsanstaltens fondmedel.
Svenska sj ö folksf ö rbundets och HPA:s framst ä llningar har remissbehandlats .
Ä ven
om n å gra s å dana ä ndringar av sj ö mansyrkets villkor som har betydelse i pensionsh ä nseende inte har skett sedan nuvarande best ä rr,me 1 ser f ö r
sj ö manspensioneringen lades fast å r 1972, har r ä tten
till allm ä n pension i olika former ö kats ut avsev ä rt
under tiden d ä refter. Jag syftar d ä rvid inte endast p å s ä nkningen av den allm ä nna pensions å ldern
utan ä ven p å de vidgade m ö jligheterna till f ö rtidspension och den nya r ä tten till delpension i kombination med
deltidsarbete. F ö r ä ndringarna av den allm ä nna
pensioneringen p å kallar en ö versyn av reglerna f ö r samordning mellan systemen f ö r
allm ä n pension och sj ö manspension. Svenska sj ö folksf ö rbundets
f ö rsiag till f ö rb ä ttringar av
sj ö manspensionerna f ö ruts ä tter ö verv ä ganden r ö rande bl a den finansiella situationen f ö r sj ö manspensionsfonderna
och avgiftsuttaget fr å n n ä r i ngen.
Med h ä nsyn till dessa f ö rhallanden f ö rordar
jag att reglerna om sj ö manspensioneringen ses ö vr r av s ä rskilda sakkunniga. H ä rvid b ö r s ä rskilt uppm ä rksammas samordningsfr å gorna mellan det allm ä nna pensionssystemet och sj ö manspensioneringen
och bed ö mas vilka f ö r ä ndringar som
kan medf ö ra v ä sentliga f ö rdelar I samordningsavseende. Av
intresse h ä rvidlag ä r ocks å
den str ä van som numera k ä nnetecknar socialf ö rs ä kringssystemet i ö vrigt att genom omskolning eller liknande å tg ä rder bereda ä ldre arbetstagare rr ö jlighet att forts ä tta 5itt verksamma liv inom ett
annat yrkesomr å de som kan vara b ä ttre anpassat f ö r
den enskilde ar'-ets-
Prop. 1979/80:84 31
tagaren med h ä nsyn
till hans speciella f ö ruts ä ttningar. H ä rigenom
har pensioner ut ö ver det allm ä nna pensionssystemet kommit att betraktas
som avtalsfr å gor mellan arbetsmarknaders
parter. Visserligen har riksdagen s å
sent som å r 1972 lagt fast g ä llande principer f ö r sj ö manspensionsf ö rm å nerna men de
stora f ö r ä ndringarna inom det allm ä nna
socialf ö rs ä kringssystemet b ö r leda till att utredningen f ö ruts ä ttningsl ö st pr ö var vilka å tg ä rder som med
beaktande av yrkets s ä rart, n ä ringens villkor, tillg å ngen till sj ö manspensionsfonden,
f ö rvaltningen av denna samt
pensionssystemen f ö r andra arbetstagarkategorier med
likartade arbetsf ö rh å llanden b ä st ä r ä gnade att ge trygghet å t sj ö m ä nnen. De ekonomiska konsekvenser som kan bli f ö ljden av f ö r ä ndringar i fr å ga
om sj ö nans-pensioneringen b ö r uppm ä rksammas
s ä rskilt vid utredningsarbetet. I
anslutning till sina f ö rslag b ö r utredningen ange ber ä knade kostnader och kostnadsf ö r ä ndringar.
De s ä rskilda problem som h ä nger saman med att vissa pensionstagare sedan sj ö manspensionen har upph ö rt kommer att uppb ä ra ringa
eller ingen pension fr å n annat pensionssystem b ö r studeras (jfr prop. 1973:9C s. 27). ö versynen b ö r
ocks å innefatta en pr ö vning av l ä mpligaste
form f ö r administrationen av sj ö manspensioneringen. Eftersom s ä nkningen av den allm ä nna pensions å ldern tr ä der i kraft redan den 1 juli n ä sta å r, b ö r utredningen - i n ä ra samarbete med HPA - snarast unders ö ka de omedelbara konsekvenser detta kan f å f ö r sj ö manspensioneringen.
Ut ö ver vad jag h ä r har n ä mnt
b ö r s å dana sp ö rsm å l tagas upp som aktualiseras under arbetets g å ng och som faller inom ramen f ö r en allm ä n
ö versyn av sj ö m ä nnens
pensionsf ö rh å llanden.
'.2 Utredningens arbete
Enligt direktiven hade utredningen bl a att
snarast unders ö ka de konsekvenser, som s ä nkningen av den allm ä nna pensions å ldern
till 65 å r kunde f å f ö r sj ö manspensioneringen. Med anledning d ä rav utgjorde detta utredningens f ö rsta å tg ä rd och som resultat av arbetet avgav
utredningen i februari 1976 de I be t ä nkande t "Anpassning av sj ö manspensione-ringen till den s ä nkta pensions å ldern" (Ds K 1976:2). I
bet ä nkandet redovisades f ö rslag som huvudsakligen innebar en
teknisk anpassning till pensions å 1
dersreformen. Lagstift-
Prop.
1979/80:84 32
ning p å grundval av
f ö rslagen genomf ö rdes under v å ren
1976. (Prop 1975/76:188, SfU 43, rskr 361, SF 1976:400).
Utredningen fann del ä ndam å lsenligt att i sitt arbete verkst ä lla den f ö r
HPA f ö reskrivna fem ä rsunders ö kningen.
Eftersom detta arbete inte angivits i utredningens direktiv nar tillst å nd att utf ö ra
densamma inh ä mtats av departementschefen.
Resultatet av unders ö kningen redovisas i bil nr 1.
Vid de inledande diskussionerna inom utredningen diskuterades
vidare fr å gan huruvida en enk ä tunders ö kning
bland ä ldre sj ö m ä n borde
genomf ö ras. Genom en s å dan unders ö kning
avs å g utredningen att unders ö ka ä ldre sj ö m ä ns sociala f ö rh å llanden och
d ä rigenom f å b ä ttre
underlag f ö r en bed ö mning av det sociala behovet av en fortsatt sj ö manspensionering. Inom utredningen fann man att en s å dan unders ö kning
var p å kallad och genomf ö rde densamma under h ö sten 1976 och v å ren 1977. P é utredningens
uppdrag utf ö rdes den av kammarr ä tts-fiskalen Svante ö dman. Resultatet av unders ö k
ri ingen redovisas i bil nr 2. Jdman har sj ä lvst ä ndigt svarat f ö r
kommentarer och utv ä rdering av denna bilaga.
Utredningen har haft underhandskontakter med I968 ä rs kap i ta 1 marknadsutredning betr ä ffande fr å gor
som r ö rt fondf ö rvaltningen.
Vidare har sj ö fartspo
1 i t I ska utredningen (K 1977:05) samr ä tt
med utredningen i vissa fr å gor som r ö rt sj ö manspensioneringens
ekonomi.
2. G Ä LLANDE BEST Ä MMELSER OM SJ Ö MANSPENSION
Sj ö manspension
kan f n utg å med till ä mpning av kung ö relsen (1864 nr 6 s 1) ang å ende inr ä ttandet
af en pensionsanstalt f ö r bef ä l haf ware, styrm ä n och annat sj ö folk å sv/enska
till utrikes fart anv ä nda segel- eller ä ngfartyg, ä fwensom f ö r
maskinister och eldare å sistn ä mnda slags fartyg, reglementet (1939:413) f ö r
handelsflottans pensionsanstalt, reglementet (1944:42) f ö r
handelsflottans pensionsanstalt,
Prop.
1979/80:84 33
reglementet
(1961:302) f ö r handelsflottans pensionsanstalt och kung ö relsen
(1972:412) on sj ö manspension. M ö jlighet att intj ä na r ä tt till
pension f ö religger numera endast enligt sistn ä mnda f ö rfattning.
2.1 1864
och 1939 å rs reglementen
Pensioneringen
enligt handelsflottans pensionsanstalts tv å ä ldsta reglementen, utf ä rdade
1864 och 1939, ä r ä nnu inte helt avvecklad ä ven om
antalet pension ä rer enligt dessa reglementen relativt snabbt
decimeras och numera utg ö r omkring 60 stycken, varav fyra ä r f ö dda 1379.
2.2 1944
ä rs
reglemente
Pensioneringen
enligt reglementet (1944:42) f ö r handelsflottans pensionsanstalt omfattar b å de bef ä l och
manskap. Avg ö rande f ö r on sj ö mannen skall betraktas som bef ä l eller
manskap vid pensioneringen ä r vederb ö randes tj ä nstest ä llning f ö re fyllda 55 å r vid senaste tj ä nstg ö ring i
utrikes fart p å svenskt handelsfartyg. Pensions å ldern ä r f ö r bef ä l 60 å r och f ö r manskap
55 å r. Pensioneringen ä r f ö rbeh å llen svenska medborgare, inskrivna vid sj ö manshus.
F ö r r ä tt till pension fordras minst 36 seglationsm å nader,
fullgjorda f ö re den 1 juli 1961 dd ett nytt reglemente tr ä dde i
kraft. De n ä rmare materiella reglerna f ö r denna
pensionering redovisas
utf ö rligt i sj ö manspensionskommi t tens bet ä nkande "Sj ö manspension"
(SOU 1971:30).
2.3 1961
å rs
reglemente
Reglementet
(1961:302) f ö r handelsflottans pensionsanstalt tr ä dde i
kraft den 1 juli 1961 och m ö jlighet att intj ä na r ä tt till
pension enligt reglementet upph ö rde den 1 juli 1972. Pensioneringen ä r begr ä nsad till
manskap, som antagits av redaren eller bef ä lhavaren och varit f ö r utrikes
fart p å m ö nstrat svenskt handelsfartyg. Bef ä l ä r dock ej
helt uteslutna. Den tidigare begr ä nsningen genom villkoret
3 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 84
Prop. 1979/80:84 34
om
inskrivning vid sj ö manshus finns ej kvar i 1961 å rs
reglemente. Utl ä ndsk medborgare omfattas ocks å av
pensioneringen under f ö ruts ä ttning att vederb ö rande fr o m det kalender å r han
fyllt 50 å r oavbrutet har varit mantalsskriven i Sverige. F ö r r ä tt till
pension vid 55 ä rs å lder kr ä vs 120 seglationsm å nader som manskap. Bef ä lstid
beaktas s å ledes inte. F ö r kvalificering r ä knas all manskapstid f ö r sj ö mannen, s å lunda ä ven tid
som fullgjorts innan reglementet tr ä dde i kraft och oavsett om sj ö mannen d å var inskriven
vid sj ö manshus eller ej. Pensionen ä r tempor ä r och utg å r till utg å ngen av m å naden n ä rmast f ö re den m å nad, varunder sj ö mannen fyller 57 å r. Ä ven
reglerna f ö r detta reglemente redovisas utf ö rligt i
sj ö manspensionskommitt é ns n ä mnda bet ä nkande.
2.4
1972 å rs kung ö relse
Kung ö relsen
(1972::12) om sj ö manspension tr ä dde i kraft den 1 juli 1972 och ä r alltj ä mt g ä llande.
Pensioneringen enligt detta reglemente ä r liksom tidigare, enligt 1961 t.rs reglemente,
begr ä nsad till manskap.
Enligt
1972 å rs kung ö relse ä r sj ö man ber ä ttigad till pension om han under tiden fr o m den
m å nad under vilken han fyllt 30 -r,
t o m m å naden n ä rmast f ö re den m å nad, d å han
fyllt 60 Lr, varit anst ä lld p å svenskt handelsfartyg under minst 120 m å nader och
om minst 30 m å nader av denna tid infallit efter m å naden n ä rmast f ö re den m å nad, d å han
fyllt 40 å r. Har minst 60 m å nader av den angivna
kvalifikationstiden 120 m å nader fullgjorts i manskapsst ä llning, f å r sj ö mannen
som kvalifikationstid ä ven tillgodor ä kna sig tid under vilken han varit anst ä lld son
bef ä l p å svenskt handelsfartyg. Med anst ä llning p å svenskt
handelsfartyg likst ä lls under vissa f ö ruts ä ttningar,
dels anst ä llning p å utl ä ndskt fartyg som svensk redare f ö rhyr i
huvudsak obemannat, dels anst ä llning p å svenskt fartyg son i huvudsak obemannat uthyrs
till utl ä ndsk redare.
Prop.
1979/80:84 35
Som
anst ä llningstid r ä knas tid under vilken sj ö mansskatt
erlagts eller sj ö mannen av sj ö nansskatten ä mnden varit befriad fr å n att erl ä gga s å dan
skatt.
Pensioneringen
ä r
tempor ä r och utg å r fr o m den m å nad d å n ä mnda kvalifikationsvillkor ä r
uppfyllda, dock tidigast fr o m den m å nad, d å sj ö mannen fyller 55 ä r och upph ö r vid utg å ngen av m å naden n ä rmast f ö re den d å sj ö mannen
fyller 65 å r, eller om sj ö mannen avlider dessf ö rinnan vid utg å ngen av
den m å nad d å d ö dsfallet intr ä ffat.
Pensionen
grundas p å antalet kvalificerande anst ä llningsm å nader
(manskapsm å nader) som fullgjorts f ö re den m å nad, d å sj ö mannen
fyller 6C å r. F ö r de 40 f ö rsta m å naderna utg ä r inte pension, ej heller f ö r anst ä llningstid
fr o m den m å nad, d å pension b ö rjat utg å . Ä rspensionen ber ä knas genom att antalet
pensionsgrundande manskapsm å nader son fullgjorts f ö re den m å nad,
varunder sj ö mannen fyllt 40 å r multipliceras med 0,45
procent av det enligt 5 kap 1 § lagen (1962:381) on allm ä n f ö rs ä kring
fastst ä llda basbeloppet, som g ä ller f ö r den m å nad, d å pensionen b ö rjat utg å . ue 80 fiirsta pensionsgrundande m å naderna
son fullgjorts fr o m aen m å nad, d å sj ö mannen fyllt 40 å r multipliceras ned 0,90
procent avbasbel ö ppet och ö vriga m å nader ned 1,35 procent av basbeloppet. Pensionens å rsbelopp
utg ö r summan av de s å lunda framr ä knade beloppen men f ä r h ö gst uppg å till 150
procent av basbeloppet. Ä ndras basbeloppet skall pensionens å rsbelopp
r ä knas om.
Om
pensionen b ö rjar utg ä senare ä n under den m å nad, varunder sj ö mannen fyllt 55 å r, skall
pensionsbeloppet ö kas med 1,2 procent f ö r varje m å nad som,
n ä r pensionen b ö rjar utg å , har f ö rflutit fr å n ing å ngen av den m å nad, d å sj ö mannen fyllt 55 å r. F ö r tid son
infallit fr o m den m å nad, d å sj ö mannen fyllt 62 å r, utg å r inte n å got till ä gg.
Om
sj ö manspensionen utg å r samtidigt med vissa andra f ö rm å ner,
skall samordning av fcrm å nsbel ö ppen ske. Utg å r folkpension eller till ä ggspension
i form av f ö rtidspension, sjukbidrag eller ä nkepension
enligt lagen (1962:381) om
Prop.
1979/80:84 36
all min f ö rs ä kring och ö verstiger
det sarrinanlagda f ö rm å nsbeloppet den h ö gsta sj ö manspension son enligt redovisade berekningsgrurider
kari utge fr o n 60 ä rs å lder, ninskas sjcnanspensicnen med det ö verskjutande beloppet. Tinst en tredjedel av sj ö nanspensionen skall dock alltid utn é . Detsamma galler f ö r livr ä nta pc grund av obligatorisk f ö rs ä kring
enligt lagen (1916:235) om f ö rs ä kring f ö r
olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om f ö rs ä kring f ö r
vissa yrkessjukdomar eller lagen (1954:243) om yrkesskadef ö rs ä kring.
Sanordning sker vidare med livr ä nta enligt
annan lag eller s ä rskild f ö rfattning eller enligt regeringens f ö rordnande, vilken livr ä nta best ä ms av eller betalas ut av riksf ö rs ä kringsverket.
Sanordningsreglerna g ä ller slutligen ocks å f ö r
notsvarande utl ä ndsk f ö rm å n, vartill
sj ö nan ä r ber ä ttigad.
2.5 ö verg å ngsbest ä nmelser till 1972 ars kung ö relse
Samtidigt som det nya pensionssystemet tr ä dde i kraft den 1 juli 1972 genomf ö rdes f ö rb ä ttringar av vissa pensioner enligt de tidigare g ä llande reglementena. Best ä mmelserna h ä rom
ä r intagna i ö verg å ngsbest ä mnelserna till 1972 å rs kung ö re!se.
Pensionerna enligt 1864 och 1939 å rs reglementen h ö jdes
n ä nnda dag med 100 procent. De v ä rdes ä krades
samtidigt genom att anknytas till det enligt lagen (1962:381) om allm ä n f ö rs ä kring fastst ä llda
basbeloppet.
Tj ä nstepensionerna enligt 1944 å rs reglemente f ö rb ä ttrades pa motsvarande s ä tt f ö r sj ö m ä n i
manskapsklass, f ö dda å r 1922 eller tidigare och f ö r
sj ö m ä n i bef ä ls k lass, f ö dda ar 1912 eller tidigare.
Pensionerna enligt 1961 å rs reglemente v ä rdes ä krades ocks å , men endast for sj ö m ä n, f ö dda å r 1922 eller
tidigare. N å gon generell h ö jning, liknande den f ö r de ä ldre reglementena, genomf ö rdes inte.
Prop. 1979/80:84 37
Enligt ö verg å ngsbest ä mmelserna
har vidare den, son ä r ber ä ttigad till pension enligt 1944 eller 1961 å rs reglementen, r ä tt till pension ä ven enligt 1972 å rs kung ö relse,
f ö rutsatt att det ä r f ö rm å ni icare f ö r
pensionstaga ren. Denna regel innebar att m å nga
pensionstagare erh ö ll den nya, i de flesta fall
flerdubbelt h ö gre pensionen. Efterson kvali f i
ceri ngs t i den f ö r fr ä nst de ä ldsta sj ö n ä nnen i allm ä nhet redan hade upph ö rt, hade den enskilde sm å
m ö jligheter att planera sin seglation
ned tanke p å de nya kvalifikationsreglerna.
Detta innebar, att det kunde finnas de som saknade endast ett f å tal m å nader f ö r att kunna erh å lla
den nya h ö gre pensionen. Santidigt son de nya
reglerna tr ä dde i kraft upph ö rde m ö jligheten
att intj ä na r ä tt till pension enligt 1961 å rs
reglemente. Detta innebar att endast sm å skillnader
i seg 1 a tionstid kunde medf ö ra betydande
skillnader i pension, n ä mligen den mellan pension enligt
1944 å rs reglemente och pension enligt
1972 å rs kung ö relse. Det beskrivna f ö rh å llandet
skulle drabba de ä ldre sj ö m ä n som dels
inte skulle hinna intj ä na r ä tt till pension enligt 1972 å rs
kung ö relse, dels kanske g å miste on pension enligt 1961 å rs reglemente pga den relativt korta tid som detta
varit g ä llande. Den beskrivna treskel
effekten i samband med det nya pensionssystemet ans å gs st ö tande och d ä rf ö r s ä nktes under en ö verg å ngstid seglationskraven f ö r de ä ldre sj ö m ä nnen. S å lunda f ö religger
r ä tt till pension enligt 1972 ä rs kung ö relse
f ö r den sj ö man som ä r
f ö dd 1922 eller tidigare, om han
under tiden fr o m m å naden n ä rmast f ö re
den m å nad, ds han fyllt 30 å r, ton n å naden
n ä rnast f ö re den m å nad,
d å han fyllt 60 å r, varit anst ä lld
som sj ö man under minst 80 m å nader och om minst h ä lften av denna tid fullgjorts i manskapsst ä llning samt i ö vrigt
uppfyller villkoren f ö r r ä tt till pension.
Sj ö man som uppfyller kraven f ö r att f å
tj ä nstepension vid uppn å dd pensions å lder
enligt 1944 å rs reglemente nen inte motsvarande
krav enligt 1961 å rs reglemente eller 1972 å rs kung ö relse,
kan under vissa f ö ruts ä ttningar f å sin pensionsr ä tt utbytt, om det kan antagas att pensionen skulle
komma att utg å efter de best ä mmelser som g ä ller
f ö r sj ö man
Prop.
1979/80: 84 38
i bef ä lsklass. Utbyte far ske antingen
not ett kontant kapitalbelopp eller not ett f ond i-ap i ta 1 , som ö verf ö rs till Sj ö bef ä lets
Pensionskassa, underst ö dsf ö rening.
Slutligen ges i ö verg å ngsbest ä mmelserna
ratt till fortids- å terbetalning av erlagda
hyresavgifter. F ö rtida å terbetalning av.sagda avgifter, utan att avvakta
uppn å dd pensions å lder, f ä r
ske till den som ej uppfyller kraven f ö r
pension enligt 1944 å rs reglemente men om vilken del kan
antagas att han, om s å hade varit fallet, skulle ha f å tt pensionen ber ä knad
enligt reglerna f ö r sj ö man i bef ä ls-klass.
2 . 6 Anpassning av sj ö manspensioneringen
till den sankta pensions å ldern
S ä nkningen av den allm ä nna pensions å ldern
tr ä dde i kraft den 1 juli 1976 (SFS
1974:784). Samtidigt inf ö rdes nya regler om ö kade m ö jligheter
till r ö rlig pensions å lder (SFS 1975:379 och SFS 1975:380). De nya
reglerna on r ö rlig pensions å lder ger olika m ö jligheter
att f ö rl ä gga tidpunkten f ö r pensioneringen nellan 60 och 70 å rs å lder.
Systemet innefattar tre f ö rm å nsformer, n ä mligen f ö rtidspension fr ä n
folkpensioneringen och ATP, f ö rtida eller
uppskjutet uttag av hel eller halv å lderspension
fr å n folkpensioneringen och ATP samt
delpension i kombination med deltidsarbete.
S ä nkningen av den alln ä nna pensions å ldern
till 65 ar gav de sj ö m ä n som omfattas av folk- eller till ä ggspensioneringen
samma trygghet fr å n 65 å rs ä lder, son de tidigare haft fr å n 67 å rs ä lder. Syftet ned sj ö manspensioneringen ä r emellertid
att ge sj ö m ä nnen ett visst skydd frin tidigast
55 å rs å lder till dess den allm ä nna pensions å ldern intr ä der.
Utredningen s å g sig d ä rf ö r f ö ranl å ten att f ö res l ä vissa
anpassningar av sj ö manspensioneringen till de nya best ä mmelserna f ö r
den alln ä nna pensioneringen. Genonf ö r-des inte en s å dan
anpassning skulle samtidigt allm ä n pension
och oreducerad sj ö nanspension utg ä , n ä got son
uppenbarligen aldrig varit avsett.
Prop. 1979/80:84 39
Utredningens
ö verv ä ganden
och f ö rslag redovisades i delbet ä nkandet "Anpassning av sj ö manspensioneringen
till den s ä nkta pensions å ldern" (Ds K 1976:2).. Lagstiftning p å grundval
av de framlagda f ö rslagen skedde v å ren 1976 och de nya reglerna
tr ä dde i kraft den 1 juli 1976 (SFS 1976:400).
De
nya reglerna inneb ä r ä ndringar i 1961 å rs reglemente och 1972 å rs kung ö relse.
Pension enligt 1972 å rs kung ö relse upph ö r numera vid utg å ngen av m å naden n ä rmast f ö re den m å nad, d å sj ö mannen
fyller 65 å r. Detta g ä ller dock ej sj ö m ä n f ö dda f ö re den 1
juli 1921. F ö r dessa ä r alltj ä mt de ä ldre best ä mmelserna till ä mpliga. Sammantr ä ffar emellertid f ö r dessa
sj ö manspension fr o m den m å nad varunder pensionstagaren fyller 65 å r ned r ä tt till
folkpension eller till ä ggspension i forn av å lderspension enligt lagen
(1962:381) on allm ä n f ö rs ä kring, skall sanordning ske p å
motsvarande s ä tt som f ö r de andra f ö rm å ner, som uppr ä knats i kung ö relsen. Detsamma g ä ller samtliga pensioner som
utg å r enligt 1961 å rs reglemente.
2.7
Lagen (1962:381, omtryckt 1977:630) om allm ä n f ö rs ä kring
och lagen (1975:380) om delpension
Inom
den allm ä nna f ö rs ä kringen utg å r folkpension och till-l ä ggspension.
B å da slagen av pension utg å r i forn av å lderspension, f ö rtidspension och
familjepension ( ä nkepension och barnpension). Dessutom f ö rekommer
inom folkpensioneringen vissa till ä ggsf ö rm å ner. Lagen om delpension reglerar delpension, som
kan utg å till arbetstagare nellan 60 och 65 å rs å lder.
Folkpension
Folkpension
tillkommer i princip varje svensk medborgare som ä r bosatt i Sverige eller som
har varit mantalsskriven h ä r f ö r det å r under vilket han har fyllt 62 å r och f ö r de fem å ren n ä rmast
dessf ö rinnan. Utl ä ndska medborgares r ä tt till folkpension regleras
genom konventioner.
Prop.
1979/80: 84 40
Å lderspension
utg ä r fr o m den manad varunder den f ö rs ä krade
fyller 65 ä r. P ä framst ä llning av f ö rs ä krad kan å lderspension utg ä
tidigare, dock tidigast fr o m den m å nad
d å han uppn å r 60 ars å lder.
F ö rtida pensionsuttag, som kan begr ä nsas till att avse h ä lften av pensionen, skall g ö ras
santidigt f ö r folkpension och till ä ggspension. T ö jlighet
finns ocks å att uppskjuta uttag av hela eller
halva pensionen till mellan 65 och 70 å rs
ä lder £ 6 kap lagen (1962:331) on alln ä n
f ö rs ä kring, AFL/.
Tas å lderspensionen ut i f ö rtid, minskas pensionen med 0,5 '! f ö r varje m å nad
som, d ä pensionen har b ö rjat utg å ,
å terst å r till ing å ngen
av den m å nad varunder den f ö rs ä krade fyller
65 å r. Uppskjuts uttaget ö kas pensionen med 0,6 f ö r varje m å nad
som, d ä pensionen b ö rjar utg å ,
har f ö rflutit fr å n ing å ngen av den
m å nad varunder den f ö rs ä krade fyllde
65 å r. H ä rvid tas dock inte hensyn till tid efter den m å nad under vilken den f ö rs ä krade fyller 70 å r och inte heller till tid d å den f ö rs ä krade har uppburit till ä ggspension i form av å lderspension eller inte har varit ber ä ttigad till folkpension. D å
uttag avser h ä lften av å lderspension skall ninskning eller ö kning av pensionen ber ä knas ned till ä npning av de n ä mnda reglerna enbart p å den h ä lft som tas ut f ö re resp l ä mnas
outtagen efter 65 ä rs å lder. Reduktionen av pensionen vid f ö rtida uttag -liksom Ö kningen vid
uppskjutet uttag - ä r livsvarig och bygger p å f ö rs ä kringsmatenatiska ber ä kningsgrunder. Den f ö rs ä krade har r ä tt
att n ä rhelst han s å ö nskar - dvs
s å v ä l f ö re som efter 65 ä rs å lder - å terkalla sitt uttag av å lderspension. Å terkallelse
kan ä ven ha det inneh å llet att hel å lderspension
neds ä tts till h ä lften. Pension som å nyo b ö rjar utg å efter det att å terkallelse
har ä gt rum ber ä knas med till ä npning
av de angivna reglerna om ö knin- av pension vid uppskjutet
uttag men med beaktande av den tid pension tidigare har utg å tt.
Prop. 1979/80:84 41
Å lderspension som tas ut vid 65 å r utg ö r f ö r å r r ä knat f ö r en
ensam pension ä r 95 '' av basbeloppet. F ö r gift f ö rs ä krad,
vars make uppb ä r folkpension i form av å lderspension
eller hel f ö rtidspension, utg ö r å lderspensionen
f ö r å r r ä knat 77,5 ' av basbeloppet. On den f ö rs ä krades
nake uppb ä r tv å tredjedelar av hel f ö rtidspension eller halv f ö rtidspension
utg å r å lderspensionen i f ö rra fallet med 83 1/3 och i
senare fallet med 86 1/4 '' av basbeloppet.
F ö rtidspension
utg å r till f ö rs ä krad som fyllt 16 å r f ö r tid f ö re den m å nad d å han
fyller 65 å r eller å lderspension dessf ö rinnan b ö rjar utg å til!
honom om hans arbetsf ö rm å ga p å grund av sjukdom eller annan neds ä ttning av
den fysiska eller psykiska prestationsf ö rm å gan ä r nedsatt med minst h ä lften och neds ä ttningen
kan anses varaktig. Kan neds ä ttningen av arbetsfijrm å gan inte
anses varaktig men kan den antas bli best å ende avsev ä rd tid har den f ö rs ä krade r ä tt till
folkpension i form av sjukbidrag. Sjukbidraget ä r begr ä nsat till
viss tid nen i ö vrigt g ä ller vad som ä r stadgat om f ö rtidspension ä ven sjukbidrag (7 kap AFL).
R ä tt till f ö rtidspension
tillkommer ocks å arbetsl ö s f ö rs ä krad som har fyllt 60 å r och som
till f ö ljd av arbetsl ö shet uppburit ers ä ttning fr å n erk ä nd
arbetsl ö shetskassa under den l ä ngsta tid s å dan ers ä ttning kan utg å eller uppburit kontant arbetsmarknadsst ö d under
450 dagar eller dessf ö rinnan har utt ö mt sin r ä tt till st ö d. S å som ytterligare f ö ruts ä ttning f ö r r ä tt till f ö rtidspension
i dessa fall g ä ller att den f ö rs ä krades m ö jlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom s å dant
arbete som han tidigare har utf ö rt eller genom annat f ö r honom
tillg ä ngligt l ä mpligt arbete ä r nedsatt med minst h ä lften och att neds ä ttningen
kan anses varaktig.
F ö rtidspensionens
storlek graderas efter den f ö rs ä krades f ö rm å ga eller m ö jlighet att bereda sig inkomst genom arbete s ä , att f ö rs ä krad vars
f ö rm å ga eller m ö jlighet ä r nedsatt i s å dan grad att intet eller endast ringa del d ä rav å terst å r, erh å ller hel
f ö rtidspension. Ä r f ö rm å gan eller n ö j-
Prop. 1979/80:84 42
ligheten
nedsatt i mindre grad nen likv ä l med avsev ä rt mer ä n h ä lften utg å r tv ä tredjedelar av hel f ö rtidspension. I ö vrina
fall utg ä r halv f ö rtidspension. Vid bed ö mande av i vad m ä n arbetsf ö rm å gan ä r nedsatt
skall beaktas den f ö rs ä krades f ö rm å ga att vid den neds ä ttning av prestationsf ö rm å gan,
varom ä r fr å ga, bereda sig inkomst genom s å dant arbete
son motsvarar hans krafter och f ä rdigheter och son rimligen kan beg ä ras av
honom ned h ä nsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet
samt å lder, bos ä ttningsf ö rhsl-land é n och d ä rmed j ä mf ö rliga omst ä ndigheter. Bed ö mningen skall g ö ras efter sanna grunder
oavsett arten av den f ö religgande neds ä ttningen av prestationsf ö rm å gan. I fr å ga om ä ldre
personer skall bed ö mningen fr ä nst avse deras f ö rm å ga och m ö jlighet
att bereda sig fortsatt inkomst genom annat f ö r den tillg ä ngligt l ä npligt
arbete. Med inkomst av arbete likst ä lls i sk ä lig omfattning v ä rdet av hush å llsarbete
i hemmet (7 kap 3 § AFL).
Om
f ö rm å gan eller m ö jligheten att bereda sig inkomst genom arbete v ä sentligt
har f ö rb ä ttrats f ö r en f ö rs ä krad som uppb ä r f ö rtidspension skall pensionen dras in eller minskas
ned h ä nsyn till f ö rb ä ttringen (16 kap 7 § AFL).
Å lders- och f ö rtidspension kan h ö jas med barntill ä gg,
hustrutill ä gg, kommunalt bostadstill ä gg, handikappers ä ttning
och pensionstillskott. De tre f ö rstn ä mnda till ä ggen kan dock inte utg å till å lderspension
som tagits ut f ö re 65 å rs å lder f ö rr ä n denna å lder har uppn ä tts.
Vid
till ä mpningen av folkpensioneringens best ä mmelser om å lderspension
och f ö rtidspension skall gift pensionsber ä ttigad som stadigvarande
lever å tskild fr å n sin make likst ä llas med ogift pensionsber ä ttigad om
inte s ä rskilda sk ä l f ö ranleder till annat, fled gift pensionsber ä ttigad
likst ä lls å andra sidan pensionsber ä ttigad
som stadigvarande samnanbor med n å gon med vilken den pensionsber ä ttigade
har varit gift eller har eller har haft barn.
Prop.
1979/80:84 43
Som inledningsvis n ä mnts
utg å r inom folkpensioneringen vidare
fani1jepension sant vissa ti 11 ä ggsf ö rn å ner. Av s ä rskilt intresse i detta sannanhang ä r det s k pensionstillskottet. Till folkpension i
forn av å lderspension, f ö rtidspension och ä nkepension utg å r pensionstillskott enligt lagen
(1969:205) on pensionstillskott till pension ä rer
son inte har ATP eller har l å ga ATP-belopp.
Pensionstillskottet till en å lderspension
uppg å r f n till 29 ' av
basbeloppet. Det ö kar ned 4 " av basbeloppet ä rligen den 1 juli till dess att det den 1 juli 1981
uppg å r till 45 'i av basbeloppet. Tillskottet till en hel f ö rtidspension utg ö r
f n 58 % av basbeloppet och ö kar med 3 % av basbeloppet å rligen till dess att det den 1 juli 1981 utg ö r 90 ° L av basbeloppet.
Pensionstillskottet utg å r med samma belopp till gift och
ogift pension ä r.
Pensionstillskott till halv å lderspension eller f ö rtidspension
som utg å r ned tv å tredjedelar eller h ä lften av hel f ö rtidspension utg ö r motsvarande andel av helt pensionstillskott. Till
ä nkepension som utg å r med viss andel av hel s å dan pension utg å r
pensionstillskott ned motsvarande andel av helt tillskott. Om å lderspension p å
grund av f ö rtida eller uppskjutet uttag har
minskats eller ö kats med visst procenttal minskas
eller ö kas pensionstillskottet i m ö ts vara nde m å n.
Pensionstillskottet ä r
inkomstpr ö vat mot ATP-pension. Avr ä kningen ä r
s å konstruerad att den som uppb ä r ATP-pension med belopp ö verstigande den s k garantiniv å n inte f å r
n å got pensionstillskott. Till den som
uppb ä r ATP-pension med l ä gre belopp utg å r
pensionstillskott i den m å n de sammanlagda f ö rm å nerna inte ö verstiger garanti niv å n . Avr ä kning mot ATP-pension g ö rs krona f ö r
krona. Garantiniv å n ä r f n 38 :; av basbeloppet s å vitt
g ä ller å lderspensionerna och ä nkepensionerna
samt 76 t av basbeloppet avseende f ö rtidspensionerna. Garantiniv å n stiger successivt fram t o m den 1 juli 1979 d å den utg ö r
45 resp 90 % av basbeloppet.
Prop.
1979/80:84 44
Ti 1 1 ä ggs pens1on
(ATP)
F ö rs ä kringen f ö r till ä ggspension avser att bereda å lderspension, f ö rtidspension
och Familjepension ut ö ver folkpensionen. R ä tten till till ä ggspension
grundas p å inkomsten av det f ö rv ä rvsarbete
som den f ö rs ä krade utf ö r under sin aktiva tid och
pensionen ä r avv ä gd i f ö rh ä llande till denna i nkoms t.
R ä tt till till ä ggspension tillkommer i princip alla son ä r f ö rs ä krade enligt lagen om allm ä n f ö rs ä kring, dvs svenska medborgare och de som utan att
vara svenska medborgare ä r bosatta i riket. Vidare
tillkommer r ä tt till till ä ggspension utl ä ndsk
sj ö man p å svenskt handelsfartyg ä ven om han
ej ä r bosatt i riket. Med sj ö man avses d ä rvid
arbetstagare son enligt sj ö manslagen (1973:232) anses som sj ö man. Med anst ä llning
p å svenskt handelsfartyg likst ä lles anst ä llning
p å utl ä ndskt fartyg som svensk redare f ö rhyr
i huvudsak obemannat, om anst ä llningen
sker hos denne eller n ä gon av honom anlitad arbetsgivare.
Uthyres svenskt handelsfartyg till utl ä ndsk
redare i huvudsak obemannat f ö religger
likaledes r ä tt till till ä ggspension, om anst ä llningen sker hos fartygets ä gare
eller n å gon av denna anlitad arbetsgivare.
Den inkomst som blir pensi on; gru.,danQe inom till ä ggspensioneringen ä r den f ö rs ä krades inkomst av f ö rv ä rvsarbete under å ren
fr o m det d å han fyller 16 å r t o m det d å
han fyller 65 å r. F ö rv ä rvsinkonsterna indelas i inkomst av
anst ä llning och inkomst av annL't f ö rv ä rvsarbete.
Den pensi onsgi » undande
inkomsten notsvarar summan av inkomst av anst ä llning och inkomst av annat f ö rv ä rvsarbete i den m å n
summan ö verstiger en viss minimigr ä ns, n ä mligen det
vid å rets in g ä ng g ä llande
basbeloppet, vilket ; vr ä k nas i f ö rsta hand mot inkomst av anst ä ilning. Vid ber ä kning
civ pens i or.sqr unda nde inkomst bortses -fr å ri inkom;,t son ö verstiger sju och en halv g å nger det vid å rets
-ing å ng g ä llande basbeloppet. F ö r varje å r, fJr vilket pensionsgrundande "n-
Prop. 1979/80:84 45
komst
fastst ä llts f ö r en f ö rs ä krad, skall pensionspo ä ng
tillgodor ä knas honom. Pensionspo ä ngen utg ö r den
pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid å rets ing å ng. Omr ä kningen
av pensionsgrundande inkomst i pensionspo ä ng ing å r i systemet f ö r v ä rdes ä kring av pensionerna.
Å lderspension utg å r under f ö ruts ä ttning
att pensionspo ä ng tillgodor ä knats den f ö rs ä krade f ö r minst tre å r och utbetalas fr o m den m å nad under
vilken den f ö rs ä krade fyller 65 å r. M ö jlighet
finns till f ö rtida och uppskjutet pensionsuttag .
Den
å lderspension
som b ö rjar utg å vid normal pensions å lder utg ö r 50 ''.
av produkten av basbeloppet f ö r den m å nad, f ö r vilken pensionen skall utges, och medeltalet av
de pensionspo ä ng som tillgodor ä knats den f ö rs ä krade. Om
pensionspo ä ng tillgodor ä knas f ö r mer ä n 15 å r, beaktas medeltalet av de 15 h ö gsta po ä ngtalen
(femton å rsregeln). Har pensionspo ä ng tillgodor ä knats f ö r mindre ä n 30 å r, minskas pensionen med 1/30 f ö r varje å r som
antalet po ä ng å r understiger 30 (trettio å rsregeln)
. I pensioneringens inledningsskede har 30- å rsregeln ersatts med en 20- å rs regel
f ö r svenska medborgare som ä r f ö dda å ren 1896-1914. F ö r svenska medborgare som ä r f ö dda under
n å got av å ren 1915-1923 fordras i st ä llet f ö r 30 å r 21 å r f ö r dem som
ä r
f ö dda 1915, 22 å r f ö r dem som ä r f ö dda 1916 osv.
F ö rtidspension
utg ä r till f ö rs ä krad f ö r tid f ö re den allm ä nna pensions å ldern eller å lderspension dessf ö rinnan b ö rjar utg å till
honom, om hans arbetsf ö rm å ga p å grund av sjukdom eller annan neds ä ttning av
den fysiska eller psykiska prestationsf ö rm å gan ä r nedsatt ned minst h ä lften och neds ä ttningen
kan anses varaktig. F ö rtidspension kan ä ven under vissa f ö ruts ä ttningar
utg å till ä ldre f ö rs ä krad som ä r varaktigt arbetsl ö s. Dessa f ö ruts ä ttningar ä r bl a
att vederb ö rande antingen uppburit ers ä ttning fr å n erk ä nd
arbetsl ö shetskassa under den l ä ngsta tid s å dan ers ä ttning kan utg å eller kontant arbetsmarknadsst ö d under j ä mf ö rlig tid.
Kan neds ä ttning av arbetsf ö rm å gan inte
anses varaktig
Prop.
1979/80: 84 46
nen kan den antagas bli best å ende avsev ä rd tid, har den f ö rs ä krade r ä tt till till ä ggspension
i forn av sjukbidrag. Sjukbidraget ä r
begr ä nsat till viss tid. I ö vrigt g ä ller
vad som ä r stadgat on f ö rtidspension ä ven
sjukbidrag.
F ö rtidspensionens storlek graderas
efter neds ä ttningen av f ö rm å gan eller m ö jligheten att bereda sig inkomst av f ö rv ä rvsarbete.
Om intet eller endast ringa del d ä rav
å terst å r, utg å r
hel f ö rtidspension, som i princip
motsvarar den å lderspension, som den f ö rs ä krade skulle
bl'' ber ä ttigad till vid pensions å ldern. 'P.r neds ä ttningen nin dre men likv ä l avsev ä rt
mer ä n h ä lften, utg å r tv ä tredjedelar av hel f ö rtidspension.
F ö r r ä tt till f ö rtidspension kr ä vs att den f ö rs ä krade kan tillgodor ä kna sig pensionspo ä ng f ö r tid f ö re
det ä r, d å pensionsfallet intr ä ffat.
En f ö rs ä krads ä nka och barn har r ä tt till familjepension efter honom, under f ö ruts ä ttning att
den f ö rs ä krade vid sin d ö d var ber ä ttigad till f ö rtidspension
eller å lderspension fr å n till ä ggspensioneringen
eller skulle ha varit ber ä ttigad till f ö rtidspension, om hans arbetsf ö rm å ga vid tiden
f ö r d ö dsfallet varit s ä nedsatt som kr ä vs f ö r r ä tt till s å dan
pens i on.
?,nkepension utg å r
till ä nka efter den f ö rs ä krade, om ä ktenskapet varat minst fem å r och ing å tts
senast den dag, d å den f ö rs ä krade fyllde 60 å r. Efterl ä mnar
den f ö rs ä krade barn som ocks å ä r barn till ä nkan,
ä r ä nkan ber ä ttigad till ä nkepension ä ven
om nyssn ä mnda f ö ruts ä ttningar inte
ä r uppfyllda. Finns inte n å got pensionsber ä ttigat
barn, ä r ä nkepensionen 40 %
av den f ö rs ä krades
egenpension. Efterl ä mnar den f ö rs ä krade
pensionsber ä ttigat barn, ä r ä nkepensionen
35 ' av samma pension.
Barnpension tillkommer f ö rs ä krads barn under 19 å r. Storleken av barnpension ä r beroende av huruvida pensionsber ä ttigad ä nka
finns samt av familjemedlemmarnas antal. Efterl ä mnar en man ett pensionsber ä ttigat
barn vid sidan av ä nka, blir barnets pension i "' av faderns egenpension.
Prop. 1979/80:84 47
Ä r barnet ensamt pensionsber ä ttigat,
blir barnets pension 40 * av den avlidnes egenpension. Finns flera barn ä n ett, ö kas det
nu angivna procenttalet med 10 f ö r varje barn ut ö ver det f ö rsta, och
det sammanlagda barnpensionsbeloppet f ö rdelas lika mellan barnen.
Till ä ggspensioneringen
finansieras helt genom avgifter. F ö r den som ä r anst ä lld betalar arbetsgivaren avgift. Den som haft
annan inkomst av f ö rv ä rvsarbete ä n anst ä llning erl ä gger sj ä lv till ä ggspensionsavgift. Avgifterna f ö r till ä ggspensioneringen
utg å r enligt en procentsats som best ä ms i s ä rskild lag. Procentsatsen skall vara s å avv ä gd att
avgifterna i f ö rening med andra tillg ä ngliga
medel f ö rsl å r till bestridande av pensionsutbetalningar, f ö rvaltningskostnader
och andra till ä ggspensioneringen å vilande utgifter samt till
erforderlig fondering. Avgifterna ing å r till en fond, allm ä nna pensionsfonden.
Procentsatserna har f ö r vart och ett av å ren 1978-1979 best ä mts till
11,75.
F ö re den 1
januari 1974, fr å n vilken tidpunkt utl ä ndska sj ö m ä n erh ö ll r ä tt till
till ä ggspension f ö r den tid de varit anst ä llda p å svenska
fartyg, g ä llde s ä rskilda regler f ö r redarnas avgift. Fr å n n ä nnda
tidpunkt g ä ller de allm ä nna reglerna ä ven f ö r redare. Enligt en s ä rskild ö verg å ngsregel
reduceras dock avgiftsuttaget f ö r redarna fram till å r 1981.
Underlaget
f ö r arbetsgivaravgift utg ö r summan av vad som utbetalts i l ö n till
arbetstagarna sedan d ä rifr å n dragits dels ett belopp motsvarande det ber ä knade
antalet arbetstagare multiplicerat med det vid å rets ing å ng g ä llande
basbeloppet, dels f ö r varje arbetstagare s å dan del
av l ö n, som f ö r å r r ä knat ö verstiger sju och en halv g å nger
basbeloppet. Arbetstagare som varit anst ä lld hela å ret med full arbetstid r ä knas som
en arbetstagare och arbetstagare som varit anst ä lld i mindre omfattning medr ä knas i f ö rh å llande d ä rti11 .
Prop. 1979/80:84 48
Del pension
Delpensionsf ö rs ä kr ingen, som g ä ller
fr o m den 1 juli 1976, avser arbetstagare som trappar ned sitt f ö rv ä rvsarbete inf ö r ö verg å ngen till å lderspension.
F ö rs ä krad f ö r delpension ä r i Sverige bosatt f ö rs ä krad som ä r arbetstagare och som uppfyller arbetsvillkoren
enligt lagen (1973:370) om arbetsl ö shetsf ö rs ä kring eller
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsst ö d,
vilket inneb ä r att vederb ö rande skall ha arbetat minst fem av de senaste tolv
m å naderna. Scm f ö ruts ä ttning f ö r att vara f ö rs ä krad f ö r
delpension g ä ller dessutom att arbetstagaren
skall fr o n det å r varunder han fyllt 45 å r ha tillgodor ä knats
pensionsgrundande inkomst av anst ä llning
inom ATP under minst tio å r.
R ä tt till delpension tillkommer i
Sverige bosatt f ö rs ä krad som har minskat sitt arbete som anst ä lld med i genomsnitt minst fen timmar per
arbetsvecka och som efter ninskningen har deltidsarbete ned i genomsnitt minst
17 timmar per arbetsvecka. Delpension kan utg å tidigast fr o m den m å nad varunder
den f ö rs ä krade fyller 60 å r och utg å r l ä ngst t o m m å naden f ö re
den under vilken han fyller 6 5 å r.
Delpensionen utg å r
ned 65 '/ av det i nkoms toor tf a 11 son uppst å r vid ö verg å ng till deltidsarbete. Underlaget f ö r
inkons tber ä kni ngen ä r begr ä nsat
till sju och en halv g å nger det vid inkomst å rets b ö rjan
g ä llande basbeloppet. Den fastst ä llda delpensionen ä r v ä rdes ä krad genom anknytning till basbel ö ppet.
Delpension kan inte utg å
f ö r m å nad d å den f ö rs ä krade uppb ä r f ö rtidspension
eller å lderspension enligt lagen om allm ä n f ö rs ä kring. Delpensionen reducerar inte den å lderspension som den f ö rs ä krade ä r ber ä ttigad till
fr å n 65 å rs å lder. Den ä r att anse som pensicnsgrundande inkomst f ö r ATP.
Prop. 1979/80:84 49
3.
ALlMaNNA Ö VERVmGANDEN
3.1
Behovet av sj ö nanspensioneringen i belysning av den alln ä nna
pensioneringens utveckling.
Sj ö manspensioneringen
har sin grund i historiska f ö rh å llanden. H ä r den inf ö rdes å r 1364 innebar den en avlusning av den s k f ö Vingen
som tullverket tidigare utbetalat till sj ö m ä nnen. Bakom dess inf ö rande l å g sj ä lvfallet
fr ä mst sociala motiv. P å 1800-talet fanns ingen allm ä n
pensionering, Sj ö n ä nnen kunde inte n ä r de blev gamla forts ä tta att
tj ä nstg ö ra i handelsflottan, s ä rskilt
inte under de h å rda f ö rh å llanden som pr ä glade den tidens tj ä nstg ö ring till
sj ö ss. Sj ö m ä nnen hade vid denna tid ett mera utpr ä glat behov
av å lderdomsf ö rs ö rjning genom kontanta utbetalningar fr ä n det allm ä nna ä n
flertalet andra grupper i samh ä llet. Dessa motiv f ö r att ha en s ä rskild sj ö manspensionering
har best å tt fram till v å ra dagar.
Fram
till detta sekel fanns ingen i offentlig regi anord-naa allm ä n
pensionering. Under 1900-talet har emellertid en s å dan
successivt byggts upp. Efter en relativt blygsam b ö rjan med
enbart folkpensioneringen fick vi - med verkan fr å n och med 1963 - en folk-
och till ä ggspensionering som ger rimlig f ö rs ö rjning p å å lderdomen.
D å den allm ä nna till ä ggspensioneringen
b ö rjade komma i kraft lades sj ö manspensioneringen om. Wan gjorde en anpassning
till den allm ä nna till ä ggspensioneringen och utformade sj ö manspensioneringen
som en kompletterande pension f ö r tiden f ö re den allm ä nna pensions å ldern, allts å
som en tempor ä r pension
att utg å till denna å lder som d å
var 67 å r. Grunden till oml ä ggningen
var att f ö rs ö rjningssv å righeter i yrket ofta intr ä ffade f ö re den
allm ä nna pensions å lderns intr ä de och att en v ä l avv ä gd
pension skulle kunna minska sv å righeterna som fanns hos m å nga sj ö m ä n f ö r å lderdomsf ö rs ö rjningen.
Sedan
de tempor ä ra pensionerna, som utvecklades och fbr- 4 Riksdagen 1979/80. I samt. Nr 84
Prop. 1979/80:84 50
b ä ttrades
genom 1972 ä rs kung ö relse, inf ö rts, har den allm ä nna pensioneringen
successivt utbyggts. H ä r m å n ä mnas att f ö rb ä ttrade m ö jligheter inf ö rts att fa f ö rtidspension f ö r dem som inte ä r sjuka men som av
arbetsmarknadsska 1 inte kan f å arbete samt att m ö jligheten till delpensionering
inff/rts f ö r dem som fyllt 60 å r.
Under
tiden efter andra v ä rldskriget har ocks å byggts upp en f ö rb ä ttrad
omskol ningsverksamhet, son v ä sentligt har ö kat m ö jligheterna f ö r den enskilde att byta yrke. Stora resurser har
ocks å satsats p å arbetsf ö rmedlingsverksamheten .
Utredningen
har mot bakgrund av den utveckling som s å lunda skett st ä llt fr å gan om behov av en fortsatt sj ö manspensionering
i offentlig regi fortfarande finns.
3
. 2 Enk ä t ang å ende sj ö m ä nnens pensionsbehov
I
syfte att f å ett grepp om det sociala behovet av en sj ö manspensionering
gjorde utredningen under h ö sten 1976 och v å ren 1977 en enk ä tunders ö kning.
Resultatet av denna redovisas i bilaga 2, till vilken h ä nvisas.
Uppl ä ggningen
av unders ö kningen och resultatet kan naturligtvis
diskuteras. Utredningen vill dock dra den slutsatsen av materialet att en stor
del av den som uppb ä r sj ö -nanspension fortfarande f ö rv ä rvsarbetar
antingen i sj ö mansyrket eller inom andra yrken. Det kan d ä rf ö r ifr å gas ä ttas om
enbart sociala sk ä l motiverar ett bibeh å llande av sj ö manspensioner
j ngen.
3.3
Lag eller kollektivavtal
Ä ven om inte i allm ä nhet rent sociala sk ä ! skulle
motivera en sj ö manspensionering inneb ä r' det
inte att en s å dan inte kan vara motiverad av andra sk ä l.
Behovet av att f å en
Prop.
1979/80:84 51
stabil
k ä r av goda sj ö m ä n och det d ä rav f ö ljande behovet av trygga och goda ekonomiska
villkor kan t ex vara ett s å dant.
Speciella
gruppers behov av pension har under senare å r normalt tillgodosetts
genom kollektivavtal. S å dana f ö religger t ex f ö r gruvarbetarna. Men ä ven andra
pensionsanordningar som kompletterar den allm ä nna pensioneringen har
normalt grundats p å kollektivavtal. H ä r m å r ä cka med
att n ä nnda s ä rskild till ä ggspension f ö r arbetare (STP) och avtalsgruppsjukf ö rs ä kring f ö r
arbetare (AGS). Betr ä ffande bef ä l sgrupperna p å sj ö fartsomr å det finns ocks å pensionsanordningar grundade p å
kollektivavtal.
Mot
denna bakgrund har det varit naturligt f ö r utredningen att n ä rmare unders ö ka i vad
m å n det ä r m ö jligt att i forts ä ttningen grunda sj ö manspensioneringen
p å kollektivavtal i st ä llet f ö r p å f ö rfattning. F ö rdelarna med detta skulle vara att man fick ö verensst ä mmelse
med arbetsmarknaden i ö vrigt och att man fick ett system son l ä ttare
gick att anpassa till v ä xlande f ö rh å llanden p ä arbetsmarknaden. Det ter sig ocks å med
nutida syns ä tt mera naturligt att parterna p å arbetsmarknaden
har det direkta inflytandet p å pensionssystem av kompletterande natur ä n att
detta skall ligga hos statsmakterna. Nackdelar med ett p å
kollektivavtal grundat system skulle v ä l fr ä mst vara att det br ö t mot en h ä vdvunnen
ordning och att staten i framtiden icke skulle vara garant f ö r
systemet.
3.4
Utg å ngspunkter f ö r utredningens ö verv ä ganden
Sj ö manspensionen
som finansieras genom redaravgifter ä r idag en del av det system som ger sj ö mannen
ers ä ttning f ö r sitt arbete. De ö vriga f ö rm å nerna han
f å r ä r i viss utstr ä ckning best ä mda med h ä nsyn h ä rtill. Han kan d ä rf ö r inte se
sjbmanspensioneringen helt isolerad fr ä n de ö vriga f ö rm å nerna, vilka regleras i kollektivavtal.
Prop.
1979/80:84 52
Ä ven
om m ä nga sk ä l - som f ö rut
n ä mnts - talar f ö r att i framtiden icke ha ett p ä f ö rfattning
grundat sj ö manspensionssystem f ö ruts ä tter- en ö verg å ng till ett
p? kollektivavtal grundat system att parterna kan enas on villkoren f ö r en avveckling och om hur ett framtida p é kollektivavtal grundat system skall vara utformat.
Utredningen har d ä rf ö r hemst ä llt till parterna att ta upp 'iver
1 ä ggn i nga r f ö r att enas i dessa fr å gor. Det har emellertid icke varit m ö jligt att skapa enighet mellan parterna. Utredningen anser det d ä rf ö r inte m ö jligt att f n avveckla det p å f ö rfattning
grundade systemet.
Utredningen finner det emellertid ö nskv ä rt att f ö rs ö ken att ers ä tta nuvarande system med ett pa kollektivavtal
grundat system forts ä tter. De stora fordelarna med ett s å dant system skulle fr ä mst vara att det blev mera flexibelt ä n det nuvarande och att parterna sj ä lva - utan statsmakternas mel-lankomst - kunde fatta erforderliga
beslut.
Utredningen har inte ansett det m ö jligt att ytterligare v ä nta med sitt arbete i avvaktan p å ö verl ä ggningar mellan parterna utan har som utg å ngspunkt tagit att systemet p å sikt f ö rhandlingsv ä gen skall l ä ggas
om men att utredningen nu skall f ö resl å de f ö r ä ndringar som ä r
beh ö vliga och som kan ske utan att
systemets ekonomiska ramar f ö r ä ndras.
3.5 De ekonomiska ansvarsf ö rh å llandena vid en framtida oml ä ggning av systemet
Fast ä n s ä lunda utredningen inte framl ä gger
n ä got f ö rslag om en grundl ä ggande f ö r ä ndring av
grundvalarna f ö r pensioneringen har utredningen
dock funnit anledning att n å got uttala
sig om det ansvar staten m å ste ta vid en framtida oml ä ggning av systemet fr å n a *: t vara grundat p å
lagstiftning till att ha sin grund i ett kollektivavtal.
Prop.
1979/80: 84 53
., .'i-.j.-ide pfins i on;. f ö rp 1 1 ktel ser garanteras dels genom fond-bildning,
o'-!:, genoir. att staten fdr tillse att redaravgifter-n a har eri s ä dan 'storleksordning att pensionerna kan u t b e
-tal.is. Det ä r allts å givet att staten vid en ijverg å ng f ä r anses ha
ott ansvar f ö r de pensioner som h ä nf ö r sig till
ar bet.? till tiden f ö re ö verg å ngen, om inte fonderna skulle vara
tillr ä ckliga f ö ' att fylla dessa f ö rpliktelser. F ö r det fall fonobildrMngen skulle
visa sig vara mera ä n tillr ä cklig ocn ö verskott
uppst ä finner utredningen naturligt att
ove;'bl ! w:,i medel pa n ä got s ä tt tillf ö res sj ö mans ko 1 1 ek-tivet, f ö r vas b ä sta
meJlen ju avsatts. De n ä rmare villkoren f ö r medlens anv ä ndning
torde i detta fall b ö ra fastst ä llas efter f ö rhandlingar
mellan staten och arbetsmarknadens parter.
En annan sj ä lvklar utg å ngspunkt ä r
att staten inte kan anses ha n ä got ansvar i
r ä ttslig mening f ö r sj ö manspensioneringen,
son h ä nf ö r i"'g till ,=:rbete efter ö verg å ngen. H ä r
f å r det bli parternas sak att ö verenskomma b å de
om storleken p å f ö rm å nerria och om hur de skall tryggas.
Naturligtvis masta man vid en framtida ö verg å ng tillse
att de p ä f ö rfittning och de p å
kollektivavtal grundade f ö rm å nerna samordnas s å att de ber ä ttigade f å r
l ä mpligt avpassade f ö -!P å rt&r. H ä rvid b ö r
f ö ljande beaktas. F ö r n ä rvarande
fordra;. i normalfallet minst 120 m å naders
tj ä nst f ö r att r ä tt til"; sj ö manspension skall f ö religga. Vid ö verg å ngen till ett nytt system komner det att finnas ett antal sj ö man so.T har kortare tids tj ä nstg ö ring. Denna
tid hade de f å tt tillgodor ä kna sig om det nuvarande systemet varit i kraft i
forts ä ttningen. Alldeles oavsett vilken formell
r ä tt till pension icm dessa sj ö m ä n har ä r det naturligt att den tid de t;:iinstc;jort och f ö r vilken avgifter erlagts skall beaktc-' dels ; det
system som arbetsmarknadens parter f ö rh-3nr|=r
fram fnr framtiden, dels vid den ö verenskommelse
011 r i 'ans i c : ' ngen z-j:i
r é ite ing å s
mellan staten ;":', h 3 r be t sma ,'kn''iG?ns per t er
Prop. 1979/80:84 54
4.
PENSIONSFR Å GAN F Ö R DE SJ Ö M Ä N SOM Ä R BOSATTA UTANF Ö R SVERI3E
4.1
G ä llande best ä mmelser om alln ä n pension
ovan
under 2.7 har bl a redogjorts f ö r de allm ä nna reglerna r ö rande folk- och till ä ggspensioneringen samt lagen
(1975:380) om delpension. Av denna redog ö relse framg å r att den allm ä nna pensioneringen, som regleras i lagen (1962:381)
om allm ä n f ö rs ä kring, omfattar folkpension och till ä ggspension.
Ber ä ttigade till folkpension ä r enligt lagen om allm ä n f ö rs ä kring
endast svenska medborgare. Utl ä ndska medborgare har - ä ven om de
varit anst ä llda av svenska arbetsgivare - S ä ledes ej
r ä tt till svensk folkpension.
F ö re det
ATP-systemet behandlas skall f ö rst anm ä rkas, att i och med att en ny sj ö manslag
(1973:282) tr ä dde i kraft 1.7.1973 intr ä dde en
principiell f ö r ä ndring av lagstiftningens syn p å sj ö mannens
anst ä llningsavtal. Denna lag br ö t mot den ä ldre utg å ngspunkten att den ombordanst ä l1 de ä r bunden
enbart till anst ä llning p å best ä mt fartyg. Sj ö mannen knyts fastare till arbetsgivaren-redaren.
Redarens st ä llning som part i avtalsf ö rh å llandet
skjuts i f ö rgrunden och bef ä lhavarens tidigare
arbetsgivarest ä llning f ö rsvinner. Den nya lagen grundar sig i st ä llet p å det
betraktelses ä tt som ä r g ä ngse vid landanst ä llning, n ä mligen
att arbetsciva-re och anst ä lld st å r i ett omedelbart avtalsf ö rh å llande
till varandra och att anvisningen av arbetsplats endast utg ö r ett led
i fullg ö randet av anst ä llningsvillkoren.
Enligt
huvudregien i 1 kap 3 § lagen om allm ä n f ö rs ä kring ä r svenska medborgare och de som utan att vara
svenska medborgare ä r bosatta i riket f ö rs ä krade f ö r till ä ggspension
(ATP). Sj ö m ä n av svensk nationalitet anst ä llda
ombord p å svenska handelsfartyg f ö rv ä rvar
allts å p ä grund av inkomsten fr å n anst ä llningen
ombord r ä tt till ATP oavsett bos ä ttningsort.
Vidare omfattar best ä mmelserna om ATP utl ä ndsk sj ö man p å svenskt
handelsfartyg ä ven om han ej ä r bosatt i riket. i1ed sj ö man avses
d ä rvid arbetstagare som enligt sj ö manslagen (1973:282) anses som sj ö man, ied
anst ä llning p å svenskt han-
Prop. 1979/80:84 55
delsfartyg
likst ä lles anst ä llning pa utl ä ndskt fartyg som svensk redare f ö rhyr i
huvudsak obemannat om anst ä llningen sker hos denne eller n å gon av
honom anlitad arbetsgivare. Uthyres svenskt handelsfartyg till utl ä ndsk
redare i huvudsak obemannat f ö religger likaledes r ä tt till till ä ggspension,
om anst ä llningen sker hos fartygets ä gare eller av denna anlitad arbetsgivare.
Delpension
kan utg å till i Sverige bosatt arbetstagare mellan 60 och 65 å rs å lder.
Sverige
har tr ä ffat en rad internationella ö verenskommelser om social trygghet som bl a
modifierar den svenska pensionslagstiftningen till f ö rm å n f ö r utl ä nningar
bosatta i Sverige. I det f ö ljande l ä mnas en redog ö relse f ö r det v ä sentligaste i dessa h ä r nedan uppr ä knade ö verenskommelser.
1.
Konvention den 15 september
1955 mell?n Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet
(SFS 1956:491, ä ndrad 1962:226, 1966:562, 1967:113, 1969:797,
1974:49, 1975:478 och 1977:1015).
2.
ijverenskommel se den 22 mars
1973 mellan Sverige och Norge om r ä tt i vissa fall till till ä ggspension
(SFS 1973:234).
3.
Konvention den 17 december 1954
mellan Sverige och Schweiz om pensionering och yrkesskadef ö rs ä kring
(SFS 1955:522) .
4.
Konvention den 25 maj 19 55
mellan Sverige och Italien om social .trygghet (SFS 1957:458, ä ndrad
1973:750).
5.
Konvention den 9 juni 1956
mellan Sverige och F ö renade Konungariket Storbritannien och Nordirland
om social trygghet (SFS 1957:154)-
6.
Konvention den 6 juli 1968
mellan Sverige och Jugoslavien om social trygghet ;:.'S 1969:375)
Prop. 1979/80:84 56
7.
Konvention den 11
november 1975 mellan Sverige och V ä sttyskland om social trygghet (SFS 1977:722)
8.
.'onvention den 27
februari 1975 mellan Sverige och V ä sttysklana om social trygghet (SFS 1977:740)
Vidare
har inom Eu-opar å dets ram utarbetats en den 11 december 1953
undertecknad provisorisk ö verenskommelse j ä mte
t"'11 =5 r-. .-. "Ot o ';", ' 'j~ :.e
1'-.-ris ystem och andra sociala trygghetssystem (SFS i9 £ 5:;o3).
Til! denna ö verenskommelse som fbr Sveriges del avser endast
folkpension, har - f ö rutom Sverige - anslutit sig Belgien, Cypern,
Danmark, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Nederl ä nderna,
Horge, Storbritannien, Turkiet och F ö rbundsrepubliken Tyskland
.
Best ä mmelserna
i den nordiska konventionen bygger p å den gemensamma
struktur som grundpensionssystemen i Norden traditionellt haft och alltj ä mnt
har. Grundprincipen f ö r konventionen ä r
att en nordbo som ä r bosatt i annat nordiskt land ä n
sitt eget skall ha r ä tt till grundpensionsf ö rm ä ner
(f ö r svensk del folkpension; fr å n
bos ä ttningslandet enligt de regler som g ä ller
f ö r landets egna medborgare och ber ä knad
p å grundval av den sammanalgda bos ä ttningstiden
i Norden. Varje bos ä ttnings å r ger i princip r ä tt
till 1/40 av en full grundpension.
Den
nuvarande konventionsregleringen inneb ä r s å lunda
att medborgare i ett nordiskt land efter viss v ä ntetid
- karenstid - kan f å grundpension i det nordiska land d ä r
han ä r bosatt i enlighet med best ä mmelserna
i bos ä ttnings landets lagstiftning. F ö r
r ä tt till å lderspension fordras
i orincip minst 3 å rs oavbruten bes ä ttningstid
omedelbart f ö re
ans ö kan
om pension. Enligt konventionerna med Schweiz, Storbritannien, Italien oc*'.
Jugoslavien galler f ö r medborgare i dessa l ä nder
f ö r att de SKall bli ber ä ttigade
till folkpension att de - f ö rutom att de uppfyller de f ö r
de svenska medborgare g ä llande f ö ruts ä ttningarna
- har varit bosatta i Sverige viss kvalifikationstid. Kravet p å
bos ä ttningstidens l ä ngd
varierar i de olilka konventionerna. Gemensamt g ä ller
Krav p å minst 5 å rs oavbruten Dos ä ttning
i riket omedelbart f ö re ans ö kan om pensionen. For italienska och
Prop. 1979/80: 84 57
jugoslaviska
medborgare kr ä vs dessutom bos ä ttning
i riket under en sammanlagd tid av minst 15 å r
efter fyllda 18 å r, vari inr ä knas 5- å rsperioden
omedelbart f ö re ans ö kan. Jugoslavisk medborgare, som varit
mantalsskriven i Sverige f ö r de å r, under vilka han fyllt 57-62 å r,
ä r oberoende av om n ä mnda
bos ä ttningsvillkor ä r
uppfyllda ber ä ttigad till viss å lderspension.
F ö r italiensk medborgare menas med bos ä ttningstid
tid f ö r bos ä ttning och mantalsskrivning. De h ä r
behandlade fyra konventionerna ger i vissa fall r ä tt
till folkpension ä ven efter flyttning fr ä n
Sverige. Grundf ö ruts ä ttning ä r dock att vederb ö rande
varit mantalsskriven i Sverige f ö r de å r under vilka han fyllt 57-62 å r.
D ä rut ö ver finns det skiftande regler i de fyra konventionerna
r ö rande bl a om vederb ö rande
beviljats folkpension. Antalet kvalifikations å r
m å ste dock uppg å till minst 30 f ö r
att folkpensionen skall utg å med oavkortat belopp (g ä ller
ej betr ä ffande Storbritannien).
Konventionen
med Ö sterrike avviker principiellt ifr å n
de i det f ö reg å ende n ä mnda p å flera punkter. I prop 1975/76:51 framh å lls
bl a att n ä mnda konvention utg ö r
ett f ö rsta exempel p å
str ä vandena att tillskapa tidsm ä ssiga
och ä ndam å lsenliga socialf ö rs ä kringskonventioner.
Avsikten ä r att de principer som ligger till grund f ö r
konventionen skall s å l å ngt det ä r m ö jligt
och befogat till ä mpas i framtida ö verenskommelser
som Sverige sluter.
Enligt
konventionen med Ö sterrike ä r ö sterri
ki sk medborgarje. S ä l ä nge han ä r bosatt i Sverige,
likst ä lld med svensk medborgare i fr å ga
om r ä tten till å lderspension om han
efter fyllda 16 å r har varit bosatt i Sverige under sammanlagt
minst 10 å r, d ä rav minst 5 å r omedelbart f ö re
pensionsans ö kningen, ö sterrikisk sj ö man
som ä r anst ä lld p å
svenskt handelsfartyg anses
under anst ä llningstiden vara bosatt i Sverige. Konventionen
inneh å ller ocks å regler om r ä tt
till svensk folkpension f ö r ö sterrikisk medborgare som inte uppfyller de angivna
kraven f ö r r ä tt till folkpension men som har f ö rv ä rvsarbetat
i Sverige och tj ä nat in till ä ggspension.
Folkpension enligt dessa till ATP-
Prop. 1979/80:84 58
systemet
anknutna regler utg å r oavsett bos ä ttnings1 and och utan s ä rskilda
karenstider. F ö ruts ä ttningen f ö r att folkpension skall kunna utg å enligt
dessa regler ä r att ATP-pension utges. Storleken av folkpensionen
ä r-
beroende av hur m å nga po ä ng å r inom ATP som ve,derb ö rande
har. F ö r varje å r pensionsgrundande inkomst f ö r''ATP tj ä nats in f ö ljer ä ven r ä tt till
1/30 av full folkpension.
Konventionen
med F ö rbundsrepubliken Tyskland har i de avseenden varom nu ä r fr å ga i allt
v ä sentligt samma inneh å ll som konventionen med Ö sterrike.
Ut ö ver ovan
n ä mnda konventioner b ö r n ä mnas en av internationella arbetsorganisationen
(ILO) å r 1962 antagen konvention (nr 118) om utl ä nningars
likst ä llande med ett lands egna medborgare i fr å ga om
social trygghet (SFS 1964:57) och en inom Europar å det å r 1972
utarbetad europeisk konvention om social trygghet. Den f ö rra
konventionen har inte ratificerats av Sverige s å vitt g ä ller pensionsf ö rm å ner och
den senare har inte ratificerats av Sverige i n å gon del.
4.2
Pensionskommitt é ns f ö rslag till ä ndringar i lagen om allm ä n f ö rs ä kring
Pensionskommitt é n har i
sitt bet ä nkande "Pensionsfr å gor m
m" (SOU 1977:46), som avl ä mnades till statsr å det och chefen f ö r
socialdepartementet i augusti 1977, framlagt f ö rslag bl a om utl ä nningars
r ä tt till folkpension och om till ä mpning av ö verg å ngsbest ä mmelserna inom ATP i vissa fall f ö r utl ä ndska
medborgare.
Betr ä ffande fr å gan om
utl ä nningars r ä tt till svensk folkpension anf ö r
pensionskommitt é n i huvudsak f ö ljande (s 356). Inledningsvis redog ö rs f ö r
invandrarutredningens huvudbet ä nkande (SOU 1974:69). Detta innebar att i Sverige
bosatta utl ä nningar, som inte t ä cks av n å gon
konvention, skulle f å ett lagf ä st minimiskydd i form av r ä tt till
folkpension
Prop. 1979/80:84 59
Efter viss tids vistelse i Sverige. N ä mnda utredning ans å g att ett skydd av den omfattning som f ö religger enligt den provisoriska, europeiska
pensions ö verenskommelser av den 11
december 1953 borde kunna skapas ä ven
f ö r s å dana invandrare f ö r vilka
konventioner inte ä r till ä mpliga. En medborgare i stat som ä r ansluten till den n ä mnda ö verenskommelsen
ä r ber ä ttigad till folkpension i samma omfattning
som svenska medborgare under f ö ljande
f ö ruts ä ttningar:
a)
han skall
vara stadigvarande bosatt i Sverige
b)
han skall
efter fyllda 20 å r uppeh å llit sig i Sveri ge minst 15 å r
c)
han skall
omedelbart f ö re ans ö kan om pension har varit stadigvarande
bosatt i Sverige minst 5 å r
i oavbruten f ö ljd
Efter denna redog ö relse
forts ä tter pensionskommitt é n (s 357 f).
Enligt pensionskommitt é ns
uppfattning talar flera sk ä l f ö r den av invandrarutredningen f ö reslagna
l ö sningen. Ett av dem ä r att man ansluter till ett redan k ä nt regelsystem som vunnit internationellt erk ä nnande och som accepterats av flera l ä nder. Ett annat sk ä l ä r att en v ä ntetid i form av intj ä nande under 15 å r
ä r det vanliga kravet f ö r å lderspension
i flera l ä nder p ä kontinenten. Kommitt é n har uppfattningen att man b ö r
respektera ö nskem å l av den som trots bos ä ttning i
Sverige vill beh å lla sitt ursprungliga
medborgarskap. S ä dana ö nskem å l, som ofta synes grundande p å principiella sk ä l,
b ö r enligt kommitt é ns mening inte medf ö ra att personen i fr å ga g å r miste om m ö jligheter
till folkpension.
Pensionskommitt é n
finner mot bakgrund av det sagda att d å
det g ä ller å lders-, ä nke- och f ö rtidspension ger en anknytning till best ä mmelserna i den provisoriska europeiska pensions ö verenskommelsen ett tilIfredsst ä llan minimiskydd f ö r invandrare som av olika sk ä l
inte vill ans ö ka om svenskt medborgarskap. Med h ä nsyn till att kommitt é ns f ö rslag inneb ä r ett fr å ng å ende av det vanliga kravet p å ö msesidighet
anser kommitt é n att man tills vidare inte b ö r s ä tta
villkoren f ö r r ä tt till å lders- och f ö rtidspension l ä gre
ä n vad invandrarutredningen f ö reslagit. Detta inneb ä r visserligen att ILO-konventionen nr 118 inte kan ratificeras i sin
helhet. A andra sidan inneb ä r ett genomf ö rande av f ö rslaget
att f ö r samtliga nu ber ö rda, ej konventionsskyddade utl ä nningar bosatta i Sverige skapas ett grundl ä ggande system f ö r
social trygghet, ett system som for m å nga
andra utl ä nningar f ö ruts ä tter avtal
om ö msesidighet. Vid s å dant f ö rh å llande anser pensionskommitt é n att man b ö r
avvakta erfarenhete'-"' ' v det nya
systemet innan man tar upp diskussionen om lindrigar- krav i
Prop.
1979/80:84 60
fr å ga om vistelsetider och d ä rmed m ö jlighet
till ratifikation av den n ä mnda ILO-konventionen ä ven s å vitt g ä ller pensioner. Kommitt é n f ö resl å r d ä rf ö r att invandrarutredningens f ö rslag genomf ö rs
s å vitt g ä ller å lders- ä nke- och f ö rtidspension.-
- - -
Som framg å tt av vad
kotnnitt é n tidigare anf ö rt saknar folkpensionssystemet motsvarighet i andra
l ä nd'!r ä n de nordiska. Andra former av social grundtrygghet
f ö rekomr-r i andra l ä nder, dock i mycket skiftande former och med olika
formansbelopp. F ö r en person, som uppb ä r folkpension och som inte ä r bosatt i Sverige, minskas folkpensionen med en
motsvarande f ö rman till vilken han ä r ber ä ttigad
enligt utl ä ndsk lagstiftning. Ä renden av detta slag pr ö vas av riksf ö rs ä kringsverket, som ocks å har m ö jlighet att medge undantag fr ä n n ä mnda regel
om s ä rskilda sk ä l f ö religger.
Kommitt é n har i
enlighet med vad som uttalats i direktiven ö verv ä gt om det kan finnas behov av samordningsregler i de
nu ber ö rda fallen, dvs i situationer d å utl ä ndska
medborgare under bos ä ttning i Sverige kan f å folkpension enligt det av konmitt é n f ö rordade f ö rslaget. Kommitt é n
finner det d ä rvid uteslutet att minska
folkpensioneringens grundf ö rm å ner med utl ä ndsk pension som p å s ä tt likartat
svensk ATP tj ä nas in genom f ö rv ä rvsarbete.
Det b ö r av administrativa sk ä l g ä lla ä ven om den utl ä ndska
pensionen svarar ocks å f ö r grundbeloppet i detta lands pensionsanordning. D ä remot b ö r
pensionstillskott minskas med utl ä ndsk
pension, intj ä nad p å grund av f ö rv ä rvsarbete, p å samma s ä tt som sker betr ä ffande
ATP.
Vad d ä refter g ä ller den under remissbehandlingen av invandrarutredningens
huvudbet ä nkande aktualiserade fr å gan om r ä tt
f ö r invandrare att beh å lla svensk folkpension vid å terv ä ndande till
ursprungslandet vill kommitt é n framh å lla att f ö ruts ä ttningarna f ö r
bed ö mning av denna fr å ga har ä ndrats
genom att riksdagen under å r 1976 godk ä nt f ö rslaget om
att de principer som ligger till grund f ö r
konventionen med Ö sterrike s å l ä ngt det ä r m ö jligt och
befogat skall till ä mpas n ä r Sverige sluter konventioner med andra l ä nder liksom n ä r
g ä llande ä ldre s å dana
konventioner revideras. Som framg å tt
av den tidigare redog ö relsen p å g å r f n f ö rhandlingar r ö rande
s å dana konventioner med ett stort
anta! l ä nder. H ä rvid efterstr ä vas
fr å n svensk sida i samtliga fall l ö sningar i enlighet med de principer som godk ä nts av riksdagen, ['led h ä nsyn h ä rtill
saknas efter riksdagens godk ä nnande av
principf ö rslaget enligt kommitt é ns mening anledning ytterligare utreda denna fr å ga.
Betr ä ffande ö verg å ngsbest ä mmelserna inom ATP f ö r utl ä ndska medborgare anf ö r pensionskommitt é n
under rubriken "Kommitt é ns ö verv ä ganden och f ö rslag" (s 360 f):
Av invandrarutredningens tidigare n ä mnda bet ä nkande
(SOU 1974:69) framg å r att de stora invandrargrupperna
kommit till Sverige i huvudsak efter å r
1960. uet stora flertalet invandrare son kommit - och kommer - till Sverige ä r personer i yngre å ldrar.
Prop. 1979/80: 84 61
Ä ven om fr å gan om r ä tt f ö r utl ä ndska medborgare att å beropa ö verg å ngsreglerna
inom ATP-systemet s ä ledes inte torde g ä lla ett st ö rre antal
personer framst å r enligt kommitt é ns mening f ö ljderna
f ö r den enskilde som ber ö rs av de redovisade best ä mmelserna
i vissa fall som m ä rkliga. Kommitt é n vill illustrera effekten
av g ä llande best ä mmelser med f ö ljande exempel:
Antag
att en utl ä ndsk medborgare, f ö dd å r 1911,
varit yrkesverksam i Sverige sedan å r 1940. Han erh å ller å lderspension
å r
1976 och har d å tillgodor ä knats pensionspo ä ng under samtliga å r sedan å r 1960.
Eftersom ö verg å ngsbest ä mmelserna inte kan till ä mpas, ber ä knas hans
å lderspension
fr å n ATP till 16/30 av full å lderspension. Om man antar att han haft i genomsnitt
4,5 pensionspo ä ng under de 15 b ä sta å ren blir
hans å lderspension fr å n ATP (vid ett basbelopp p å 11 500
kr) ca 16 500 kr. Om denne person beg ä r och f ä r svenskt medborgarskap blir ö verg å ngsreglerna
omedelbart till ä mpliga och pensionen, som d ä ber ä knas till
16/20 ;iv full å lderspension, stiger till ca 24 800 kr.
;-lan
kan h ä vda att f ö r in å nga av de personer som det h ä r g ä ller m ö jligheten
att f ä svenskt medborgarskap borde utg ö ra l ö sningen ä ven p å pensionsproblemet, I h ä r avsedda
fall torde ju ocks å undantagsl ö st ans ö kan om svenskt medborgarskap bifallas. I kommitt é n
redovisade erfarenheter fr ä n bl a konventionsf ö rhandlingar ger emellertid
vid handen att personer som alltj ä mt efter l ä ng tids vistelse i ett fr ä mmande
land v ä ljer att bibeh å lla sitt ursprungliga medborgarskap ofta har mycket
starka principiella sk ä l fbr sitt st ä llningstagande. Ett anvisande av
"medborgar-skapsv ä cen" f ö r att l ö sa denna pensionsfr å ga st å r enligt
kommitt é ns uppfattning vidare i strid med likst ä llighetsprincipen
som konriit till uttryck i multilaterala konventioner p å
pensions-c r å det och i minimistandardkonventioner som den
europeiska sociala stadgan (prop 1962:175) och sociala balken (prop 1965:115).
Den
i till ä ggsdirektiven antydda l ö sningen av den nu redovisade fr å gan - en
anknytning till faktiskt f ö rv ä rvsarbete i Sverige f ö re å r 1960 -
torde enligt kommitt é ns mening inte endast ha den f ö rdelen
att den av flertalet b ö r kunna upplevas som r ä ttvis
utan skulle ocks å p å ett tillfredsst ä llande s ä tt knyta
an till de principer som anv ä nts f ö r l ö sningen av folkpensionsfr å gan i de
nya bilaterala konventionerna.
Praktiskt
sett skulle fr å gan enligt kommitt é ns mening kunna l ö sas genom
att de invandrare det h ä r g ä ller f ä r r ä tt att å beropa ä r under vilka f ö rv ä rvsarbete
utf ö rts i Sverige f ö re å r 1950. Man kan h ä r t ä nka sig
olika l ö sningar. En v ä g ä r att man ger invandraren r ä tt att å beropa ö verg å ngsbest ä mnelserna
under f ö ruts ä ttning att han kan visa att han varit f ö rv ä rvsverksam
i Sverige under ett visst, minsta antal ä r. En annan t ä nkbar v ä g ä r att konstruera en "trappa" s å att
invandrarens faktiskt taxerade å r i Sverige r ä knas av fr å n talet 30, dock med den begr ä nsningen
att han inte f å r ett l ä gre tal ä n det som g ä ller f ö r en svensk medborgare med samma f ö delse å r.
lien
f ö rstn ä mnda metoden har enligt kommitt é ns bed ö mning den
nackaelen att man f å r en stel regel, mot vilken kan riktas kritik
liknande den som anf ö rs mot 57-62- å rsregeln. Konmitt é n f ö rordar
itallet att man f ö rs ö ker utforma en trappa som kan motiveras med i
huvudsak f ö ljande argument.
Prop. 1979/80:84 62
Invandrare
som varit f ö rv ä rvsverksamma i Sverige under l ä ngre tid
f ö re ATP-reformen har - i likhet med svenska medborgare -genom sin
insats i n ä ringslivet bidragit till att g ö ra ATP-reformen
m ö jlig. Ju l ä ngre tid invandraren varit verksam i Sverige desto
st ö rre h ä nsynstagande b ö r g ö ras. Vid tillr ä ckligt antal å r med f ö rv ä rvsverksamhet i Sverige b ö r han bli
helt j ä mst ä lld med sina j ä mn å riga svenska arbetskamrater. Avr ä kningen b ö r helt
utformas s å att invandraren genom sina yrkesverksamma å r f ö re å r 1960 f ä r m ö jlighet
att erh å lla samma ber ä kningsgrunder som g ä ller f ö r
svensken i ö verg å ngsgenerationerna, dvs personer f ö dda å r f ö re 1924.
Regeln b ö r dock f ö rses med en sp ä rr s å att invandraren inte f ä r en b ä ttre ber ä kningsgrund
ä n
svensk medborgare i samma å lder.
Effekten
av de nu redovisade tankeg å ngarna illustreras genom f ö ljande
tabl ä :
Den f ö r-
Om den f ö rs ä krade
har
ers ä tts talet 30
i
trettio å rs-
s ä krades
nedan angivet antal
regeln med
talet
f ö delse å r
tax. å r i f ö re å r
i Sverige 1960
A B C D
E F G
H-I
J
A B C D
E F
G H I J
1914
o.tid.
10 9 8 7
6 5 4 3
2
1
20 21 22
23
24 25
26 27 28
29
1915
9 8 7 6
5 4 3 2
1
21 22 23
24
25 26
27 28 29
1916
8 7 6 5
4 3 2 1
22 23 24
25
26 27
28 29
1917
7 6 5 4
3 2 1
23 24 25
26
27 28
29
1918
6 5 4 3
2 1
24 25 26
27
28 29
1919
5 4 3 2
1
25 26 27
28
29
1920
4 3 2 1
26 27 28
29
1921
3 2 1
27 28 29
1922
2 1
28 29
1923
1
29
Anm.
Kolumn A visar h ö gsta antal ä r med vilka minskning f å r ske. H ö gre antal
å r
ä n
det som anges i kolumn A beaktas inte.
Kommitt é n f ö rordar
mot bakgrund av de redovisade sk ä len att ö verg å ngsbest ä mmelserna inom ATP vidgas p å det s ä tt som nu
beskrivits. I ö verg å ngsbest ä mmelserna till lag ä ndringarna b ö r enligt
kommitt é ns mening anges, att de nya reglerna inte grundar r ä tt till
pension f ö re ikrafttr ä dandet av de nya reglerna samt att den f ö rs ä krade sj ä lv har
att f ö rete den bevisning om r ä tt till pension enligt de nya reglerna som kan
anses beh ö vlig.
4.3
Sj ö manspensionsutredningens ö verv ä ganden
Den
f ö reg å ende redog ö relsen f ö r g ä llande best ä mmelser i lagen om allm ä n f ö rs ä kring kan
sammanfattas p å f ö ljande s ä tt betr ä ffande utl ä ndsk sj ö man, som tj ä nstgjort p å
svenskt handelsfartyg.
Prop. 1979/80:84 63
1.
Sj ö mannen ä r inte
ber ä ttigad till svensk folkpension. H ä rf ö r kr ä vs i princip svenskt medborgarskap.
2.
F ö r att kunna erh å lla
folkpension enligt n å gon konvention fordras genomg å ende viss
tids bos ä ttning eller mantalsskrivning i Sverige. Enligt
konventionerna med Ö sterrike och V ä sttyskland anses dock sj ö man som ä r anst ä lld p å svenskt
handelsfartyg vara bosatt i Sverige under anst ä llningstiden. Han kan d ä rigenom
kvalificera sig f ö r folkpension eller del d ä rav i f ö rh å llande
till det antal po ä ng å r som han har inom ATP-systemet.
3.
Den utl ä ndske sj ö mannen
har m ö jlighet att intj ä na ATP i likhet med svensk medborgare, men f ö r full å lderspension
kr ä vs det alltid minst 30 po ä ng å r.
De
av pensionskommitt é n f ö reslagna ä ndringarna i lagen om allm ä n f ö rs ä kring
medf ö r f ö r de utl ä ndska sj ö m ä nnen f ö rb ä ttring s å tillvida att ö verg å ngsbest ä mmelserna inom ATP kan bli till ä mpliga f ö r vissa
utl ä ndska sj ö m ä n, dock endast om de taxerats f ö r statlig
inkomstskatt f ö r å r f ö re 1960. De flesta sj ö m ä n taxeras
f ö r s å dan skatt i form av sj ö mansskatt.
I ö vrigt torde f ö rslaget f ö r denna speciella kategori ej inneb ä ra n ä gon f ö rb ä ttring om
de inte varit bosatta i Sverige n å gon tid.
I
sammanhanget b ö r ocks å n ä mnas att LO i sitt remissyttrande ö ver
pensionskommitt é ns bet ä nkande i fr ä ga om utl ä ndska medborgares pensionsr ä tt anf ö rt f ö ljande.
"I fr ä ga om ö verg å ngsbest ä mmelser f ö r ATP f ö r utl ä ndska medborgare f ö resl ä r LO j ä mst ä lldhet
mellan ombordanst ä llda icke bosatta i Sverige och ö vriga.
Hed tid f ö r f ö rv ä rvsverksamhet i Sverige skall allts å j ä mst ä llas tid
f ö r f ö rv ä rvsverksamhet inom sj ö mansyrket
inom den svenska handelsflottan under den tid sj ö mannen varit p ä m ö nstrad
eller - med avseende p å tid efter 1972 - tid under vilken han eriagt sj ö mansskatt
till Sverige. Betr ä ffande utl ä nningars r ä tt till folkpension f å r LO p å
motsvarande s ä tt f ö resl å att med tid f ö r bos ä ttning i Sverige skall j ä mst ä llas s å dan tid
som
Prop. 1979/80:84 64
angetts
i f ö reg å ende mening. On en speciell ö versyn av
de h ä r angivna reglerna skulle bli aktuell b ö r detta enligt LO i s å fall ske
i samr å d med de ombordanst ä 11das fackliga organisationer".
Men
ä ven
om de av LO f ö reslagna ä ndringarna i lagen or,i allm ä n f ö rs ä kring
genomf ö rs - n å got som skulle f ö rb ä ttra sj ö m ä nnens
pensionsf ö rh å llanden - kan det f ö r n å gra enstaka
icke-nordiska sj ö m ä n, som efter l å ng tid i den svenska handelsflottan uppb ä r eller
inom kort kommer att erh å lla sj ö manspension, inneb ä ra att n ä r denna
pension upph ö r vid uppn å dd 65 å rs å lder de st å r utan pension fr å n hemlandet eller annat
land. De har dock i framtiden m ö jlighet att tj ä na in svensk ATP redan
enligt nu g ä llande regler. Eftersom reglerna om ATP till utl ä ndska sj ö m ä n varit g ä llande
kort tid blir dock denna pension liten. Om L0:s f ö rslag genomf ö rs har de
ju ocks å tj ä nat in folkpension samt ATP enligt f ö rm å nligare
regler.
Fr å n sj ö folksf ö rbundets
sida har det ansetts ö nskv ä rt att sj ö m ä n som st å r utan pension vid 65 å rs å lder
eller som d å har l å g pension tillf ö rs ä kras
svensk pension ä ven efter fyllda 65 å r, antingen s å att de f å r r ä kna
retroaktiv kvalifikationstid f ö r till ä ggspension eller s é att de f å r forts ä tta att
uppb ä ra sj ö manspension. I propositionen ang å ende r ä tt till
till ä ggspension f ö r utl ä ndska sj ö m ä n vid anst ä llning p å svenska handelsfartyg, m m, (prop 1973:98)
uttalade chefen f ö r socialdepartementet att det var angel ä get att
denna fr å ga, som ber ö r ett j ä mf ö relsevis litet antal sj ö m ä n, l ö ses.
Reglerna om ATP f ö r utl ä ndska sj ö m ä n tr ä dde i kraft 1.1.1974. N ä gon
retroaktivitet kunde emellertid ej f ö rekomma n ä r det g ä ller kvalifikation f ö r till-l ä ggspension,
ans å g departementschefen, som efter samr å d med chefen f ö r
kommunikationsdepartementet fann att fr å gan borde l ö sas inom sj ö manspensioneringens ram. P ä detta s ä tt skulle
det vara m ö jligt att snabbt tillgodose behovet av pensionsst ö d f ö r vissa
utl ä ndska sj ö m ä n i avvaktan p å att utbyggnaden av till ä ggspensioneringen
f å r effekt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
detta sammanhang b ö r n ä mnas att Sverige f ö rhandlar med Frankrike,
Grekland, Italien, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien och Turkiet om
slutande av konventioner med likartat inneh å ll s å vitt
avser pensioner son de konventioner som slutits med V ä sttyskland
och Ö sterrike.
Utredningen
finner det angel ä get att utl ä ndsk, ej i Sverige bosatt sj ö man, som
en l å ng tid av sitt arbetsliv st ä llt sin arbetskraft till den svenska sj ö fartens f ö rfogande ä ven efter
uppn å dd 65 å rs å lder kommer i å tnjutande av en grundtrygghet inom den svenska
pensioneringen. Niv å n p å denna grundtrygghet b ö r h ö gst
motsvara svensk folkpension j ä mte pensionstillskott.
N ä r det g ä ller
utformningen av en s å dan m ö jlighet att bevilja pension ä r det sv å rt att
uppst ä lla preciserade regler, som f å r effekt just i de avsedda fallen och inte i andra.
Den smidigaste l ö sningen torde vara att tillerk ä nna
handelsflottans pensionsanstalt r ä tt att efter pr ö vning i det enskilda fallet
bevilja sj ö manspension eller del d ä rav i
fall d å utl ä ndsk sj ö man, som ä r bosatt utomlands inte efter uppn å dd 65 å rs å lder uppb ä r en
sammanlagd pension -d ä ri inr ä knat pensionsf ö rm å ner s ä v ä l ifr ä n Sverige som fr å n annat land - som motsvarar
svensk folkpension j ä mte pensionstillskott. M ö jligheten
att tillerk ä nna pension i s å dana fall å v ä gabringas
enklast genom en s ä dan ä ndring i 8 § kung ö relser » om sj ö manspension, som utredningen framl ä gger f ö rslag om.
Utredningen finner det motiverat att pension av det slag som ovan sagts i ö mmande
fall beviljas ä ven f ö r den vars sj ö manspension slutat utg å f ö re ikrafttr ä dandet av
den f ö reslagna ä ndringen.
5 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 84
Prop. 1979/80: 84 66
5
UTBYTE AV SJ Ö MANSPENSI ON MOT ENG Å NGSBELOPP
6.1
G ä llande best ä mmelser, m
m
Sj ö manspensionslagstiftningen
utg ä r i princip fr ä n att sj ö manspensionen utbetalas m å nadsvis.
Best ä nmelser h ä rom å terfinnes i 11 § f ö rsta
stycket kung ö relsen (1972:412) om sjbmanspension. I ö verg å ngsbest ä mmelserna
till kung ö relsen -finns dock tv å undantag
fr å n principen om m å nads utbetalning. Det ena undantaget avser sj ö man, som
uppfyller de krav f ö r att f å tj ä nstepension vid uppn å dd pensions å lder som
reglementet (1944:42) f ö r handelsflottans pensionsanstalt uppst ä ller men
ej motsvarande krav enligt 1972 å rs kung ö relse. Å tnjuter s å dan sj ö man ä nnu ej tj ä nstepension kan han f å sin pensionsr ä tt
utbytt, om det kan antagas att tj ä nstepensionen skulle komma att utg å efter de
best ä mmelser som g ä ller f ö r sj ö man tillh ö rande bef ä lsklassen. Utbytet f å r d å ske
antingen mot ett kapitalbelopp, som utbetalas kontant eller mot ett
fondkapital, som f ö res ö ver till Sj ö bef ä lets Pensionskassa. Grunderna f ö r ber ä kning av
kapitalbelopp och fondkapital best ä mmes av regeringen. Det andra undantaget g ä ller att
pensionsanstalten under vissa f ö ruts ä ttningar f å r betala ut pension kvartalsvis, om å rsbeloppet
ej ö verstiger 1 200 kronor.
I
det ä nnu i vissa delar g ä llande reglementet (1944:42) f ö r
handelsflottans pensionsanstalt stadgas (3 § ; ä ndrad
1956:23) att om å rsbelopp understiger 200 kronor, f å r i st ä llet f ö r å rlig
pension utbetalas pensionens eng å ngs-v ä rde.
N å gra
generella best ä mmelser om att sj ö manspensionen skall kunna
bytas ut mot ett eng å ngsbelopp finns ej.
I
reglementet (1961:302) f ö r handelsflottans pensionsanstalt fanns en best ä mmelse (6
§ )
inneb ä rande att n ä r sj ö mannens manskapstid ej ö versteg
84 m å nader skulle pensionen utg å som ett eng å ngsbelopp, vilket utgjorde ett p å visst s ä tt ber ä knat å rsbelopp
multiplicerat med sex (9 § ).
opaginerad Kontrollera mot PDF
5.2
Antal pensioner med l å ga belopp
Utredningen
har fr å n handelsflottans pensionsanstalt inh ä mtat nedanst å ende
uppgifter om antalet sj ö manspensioner m m i december 1977.
Tabell Sj ö manspensioner
utbetalade i december 1977
opaginerad Kontrollera mot PDF
F ö rfattning
Antal
Belopp
inom parantes utg ö r medeltalsbelopp/m å n
Belopp/ å r
1864 å rs kung ö relse och 1939
å rs
reglemente
V ä rdebest ä ndiga
Livsvariga Kvartal
(bef ä l och M å nad
"P) Summa
18
45
63
740:
2 720:
3
450:
(60:-)
41
520:-
1944
å rs
reglemente
V ä rdebestandiga
A. Manskap £ö dda
tidigare
192
ej_l £ r
a.
Livsvariga
Kvartal
M å nad
Summa
214
95
6
524: 8 895:
- (94:-)
309
15 519:
186
228
b.
Tempor ä ra
Kvartal
M å nad
Summa
1 2
204
832
7
760: 314 150
- (171:-)
036
321
916
3
852 492
B.
Bef ä l i ° ' elTer tidigare
a.
Livsvariga
Kvartal
M å nad
Summa
b.
Tempor ä ra
Kvartal
M å nad
Summa
297 1 803
2
100
1
224
225
9
945 274 280
284
225
40
94 544
94
584
1
(152:-)
3
410 700:-
(422:-)
1
135 008:-
1944
å rs
reglemente Icke v ä rdebest ä ndiga
Bef ä f ö da 19J_3 £ lTe £ ejiare
a.
Livsvariga
b.
Tempor ä ra
Kvartal
M å nad
Summa
Kvartal
H å nad
Summa
66
49
115
70
262
332
2
075:-
3
314:-
5
390:-
2
484:-32 867:-
35
351:-
J68:-)
(125:-)
64
680:-
424
212:
opaginerad Kontrollera mot PDF
F ö rfattning
Antal
Belopp inon parantes utg ö r medeltalsbelopp/m ä n
Belopp/ ä r
1944 och
1961 å rs V ä rdebest ä ndiga
reglementen
Tempor ä ra
Kvartal M å nad
158
60 302:- (332:
-)
Surana
158
60 302:-
723 624
1944 och
1961 å rs Icke v ä rdebest ä nd"
reglementen iga
Tempor ä ra
Kvartal i å nad
9
2 002:- (222:
-)
Summa
9
2 002:-
24 024
1951 ä rs
reglemente Icke v ä rdebest ä ndig"a
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tempor ä ra
Kvartal
M å nad
Summa
43:-551:-
(276:-)
594:- 7
128:
opaginerad Kontrollera mot PDF
1944
å rs
reglemente Icke v ä rdebest ä ndiga
Ma]isk.a £
Tempor ä ra
Kvartal
M å nad
Summa
18:-
216:-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1961 å rs
reglemente V ä rdebest ä ndiga
Tempor ä ra
Kvartal
M å nad
Summa
54:-319:-
373:-
4
476:
opaginerad Kontrollera mot PDF
1972
å rs
kung ö relse
V ä rdebest ä nd-
iga
Tempor ä ra
Kvartal M å nad
7 1 061
235:-1 102 986:- (1 040:-)
Summa
1 058
1 103 222:- 13 238 554:-
Summa
6 422)
1 926 955:- 23 123 478:-
Anm
De f ö r kvartalspensionerna angivna beloppet ä r m å nadsbelopp
x) D ä rav 881 kvartalsvis
Prop. 1979/80:84 69
P å grundval
av uppgifterna i ovanst å ende tabell kan konstateras att handelsflottans
pensionsanstalt har att utbetala ett f ö rh å llandevis stort antal pensioner med sm å belopp,
vilket ä r administrativt betungande.
5.3
Skattereglernas betydelse ur pensionssynpunkt
Fr å gan om
utformningen av ett pensionssystem med utbetalning av eng å ngsbelopp
kan inte l ö sas tillfredsst ä llande utan att man tar viss
h ä nsyn till skattereglernas inverkan. Utredningen har d ä rf ö r funnit
det angel ä get att n ä rmare belysa beskattningen av pensioner som
utbetalas i form av en-g å ngsbelopp.
Beskattningen
av pensioner sker enligt tv å f ö rfattningar n ä mligen kommuna1skattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Grundregien
ä r
att pension j ä mlikt 32 § 1 mom kommunal skattelagen h ä nf ö rs till
int ä kt av tj ä nst. Med pension f ö rst å s i
kommunalskattelagen dels belopp, som annorledes ä n till f ö ljd av f ö rs ä kring utg å r p å grund av
ett f ö reg å ende tj ä nstef ö rh å llande, dels belopp som p å grund av
lagen om allm ä n f ö rs ä kring utg å r i form av folkpension eller till ä ggspension,
dels ock belopp som utg å r p å crund av pensionsf ö rs ä kring. Sj ö manspensionen,
som utg å r p å grund av ett f ö reg å ende tj ä nstef ö rh å llande
och ej till f ö ljd av f ö rs ä kring, beskattas till hela sitt belopp. Sj ö manspension
som utg ä r i form av eng å ngsbelopp ä r skattepliktig under det beskattnings å r d ä beloppet
utbetalas.
Den
kommunala inkomstskatten ä r proportionell. Den har s å ledes i
princip samma effekt p å pensionsbeloppen som p å det eng å ngsbelopp
som erh å lles om pensionen utbytes. Om eng å ngsbeloppet inte f ö rbr-ukas under beskattnings å ret utan
placeras p å s å dant s ä tt att avkastning erh å lles uppst å r en
ogynnsam skatteeffekt. Vidare b ö r beaktas inverkan av grundavdrag och vissa andra
avdrag vid den å rliga taxe-
Prop. 1979/80:84 70
ringen
som kan utnyttjas varje å r under vilket pension utg å r. Vid
eng å ngsbelopp kan motsvarande avdrag d ä remot tillgodor ä knas
endast en g å ng. Effekten av att pensionstagaren i det ena
eller andra fallet kan p å r ä kna avdrag fcr v ä sentligen nedsatt skattef ö rm ä ga under
sanma tid m å ste ocks å beaktas. Sluteffekten ä r med h ä nsyn till
alla dessa olika och dels ok ä nda faktorer sv å rbed ö md.
Ä ven om den pensionerade sj ö mannen i
flertalet fall torde ha t ä mligen blygsamma inkomster och den statliga inkomstskatten
s å lunda inte utg ö r den tyngsta skatteposten blir effekten av denna
skatt ä nd å av s ä rskilt intresse i en valsituation d ä r fr å ga ä r om eng å ngsbelopp
eller pension. Progressionen vid det statliga skatteuttaget kan innan eng å ngsbeloppet
har mottagits vara t ä mligen blygsam men d å detta belopp skall beaktas
kan den bli betungande. En pensionstagare som f å r ett st ö rre eng å ngsbelopp
"p å toppen" av sin ordin ä ra å rsinkomst kan under vissa omst ä ndigheter
genom inverkan av progressionen f å en otillr ä cklig "nettopensionsers ä ttning"
.
Pensionstagaren
som skulle kunna f å eng å ngsbelopp ä r emellertid som antytts till ö verv ä gande
delen personer med sm å eller medelstora inkomster, och eng å ngsbeloppet
m å ste anpassas s ä att progressiviteten i den statliga
inkomsbe-skattningen ej f å r f ö r stor effekt.
Ett
s ä tt att motverka progressionen ä r emellertid att till-l ä mpa f ö rordningen
(1951:763) ang å ende ber ä kning av statlig inkomstskatt f ö r
ackumulerad inkomst. Enligt denna f ö rordning kan statlig inkomstskatt p å inkomst,
son erh å llits under.ett beskattnings å r nen
avser flera å r, under vissa f ö ruts ä ttningar
ber ä knas som om inkomsten upptagits till beskattning under flera å r. S å kan ske
betr ä ffande inkomst hos fysisk person, oskiftat d ö dsbo
eller familjestiftelse om inkomsten h ä nf ö r sig till minst 2 å r. Skatteber ä kningen
sker som om inkomsten upptagits till beskattning med lika delar under
taxerings å ret och s å m å nga av de n ä rmast f ö reg å ende taxerings å ren att inkomsten blir
Prop.
1979/80: 84 71
f ö rdelad p å det
antal å r den h ä nf ö r sig till. F ö rdelning f å r emellertid ske p å h ö gst 10 å r och det
saknar allts å betydelse f ö r f ö rdelning om de å r, son inkomsten h ä nf ö r sig
till, ligger bak å t eller fram å t i tiden. I sammanhanget kan n ä mnas att
eng å ngsbelopp, som utg ö r ers ä ttning f ö r å rlig pension i allm ä nhet skall h ä nf ö ra sig
till 10 å r.
Om
det inte kan tillf ö rlitligt utredas hur m å nga å r ackumulerad
inkomst h ä nf ö r sig till skall skatteber ä kningen,
om inte s ä rsk-Mda omst ä ndigheter f ö ranleder till annat, ske som om inkomsten h ä nf ö r sig
till 3 å r. Skatt p å ackumulerad inkomst skall ber ä knas
efter det procenttal av grundbeloppen enligt 10 § lagen om statlig
inkomstskatt, som enligt 12 § samma lag skall till ä mpas f ö r slutlig
skatt p å grund av taxering det taxerings å r, d å inkomsten tas till beska ttni ng .
Vid
skatteber ä kning f ö r ackumulerad inkomst kr ä vs att
den inkomst, som skall ligga till grund f ö r ber ä kningen, efter avdrag f ö r
kostnader uppg å r, till l ä gst 5 000 kronor. Detta nettobelopp skall vidare
utg ö ra minst 1/5 av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten.
Skatteber ä kning f ö r ackumulerad inkomst i viss f ö rv ä rvsk ä lla skall
omfatta all ackumulerad inkomst i f ö rv ä rvsk ä llan. D ä remot beh ö ver inte annan ackumulerad inkomst omfattas av ber ä kningen.
Om skattskyldig under ett och samma beskattnings å r haft flera ackumulerade
inkomster, som h ä nf ö r sig till olika antal å r, skall
inkomsterna oberoende av varandra f ö rdelas p å de å r, de h ä nf ö r sig till. Ackumulerad inkomst skall anses h ä nf ö rlig till
visst beskattnings å r om den intj ä nats d å eller motprestation f ö r den l ä mnats
under å ret.
5
. 4 Utredningens ö verv ä ganden
Om
man t ex efter kapitalisering enligt g ä ngse
regler
l ä gger en gr ä ns vid ett halvt basbelopp enligt lagen om
allm ä n f ö rs ä kring uppg å r uppskattningsvis antalet pen
sioner understigande halva basbeloppet till ett tusen-
Prop. 1979/80: 84 72
tal.
D ä rtill konmer att antalet icke v ä rdebest ä ndiga pensioner, som understiger halva
basbeloppet, ö kar i takt med ett sannolikt stigande basbelopp.
Administrationskostnaderna f ö r dessa pensioner ä r relativt sett h ö ga.
De
sm å belopp det h ä r ä r fr å gan om har f ö ga betydelse f ö r sj ö mannens f ö rs ö rjning. De f å r mera ses som ett marginellt tillskott till denna.
Utredningen har d ä rf ö r n ä rmare ö verv ä gt m ö jligheterna att ö ka de m ö jligheter
som finns inom sj ö manspensioneringen att byta ut s å dan
pension mot ett eng å ngsbelopp.
Utbyte
av pension mot eng å ngsbelopp kan t ä nkas ske antingen
automatiskt eller enbart i enlighet med den ber ö rda sj ö mannens ö nskan.
Utredningen behandlar f ö rst fr ä gan om automatiskt utbyte. En f ö rdel med
ett s å dant skulle vara att man nedbringade administrationskostnaderna och
att sj ö mannen p å en g å ng f ä r vad som tillkommer honom. Fr ä mst med
tanke p å de skattekonsekvenser som uppst å r anser utredningen dock att endast sm å
pensioner b ö r komma ifr å ga f ö r automatiskt utbyte. Utredningen finner att, n ä r kapitalbeloppet
icke ö verstiger ett halvt basbelopp enligt lagen om allm ä n f ö rs ä kring,
det b ö r vara naturligt att automatiskt utbyta pensionen mot eng å ngsbelopp
och f ö resl å r att s å sker.
N ä r det g ä ller
utbyte p å beg ä ran av sj ö mannen sj ä lv spelar i viss m å n andra motiv in. Sj ö mannens ö nskan att
byta ut pensionen mot ett eng å ngsbelopp kan vara f ö restavad av n å got s ä rskilt
behov. Kapitalbeloppet beh ö vs t ex vid ink ö p av eget hem eller vid
etablering av en mindre r ö relse. S å dana motiv 4 ö dja. En
omst ä ndighet som g ö r utbyte av st ö rre pensioner of ö rm å nligt ä r som n ä mnts
skattereglerna. N å gon ovillkorlig r ä tt till utbyte b ö r ej f ö religga.
Utredningen
f ö resl å r, att r ä tt till utbyte p å sj ö mannens
beg ä ran skall finnas n ä r s ä rskilda sk ä l f ö religger. S å dana sk ä l skall anses f ö religga om det ä ndam å l vartill
beloppet
Prop. 1979/80:84 73
skall
anv ä ndas med h ä nsyn till f ö rs ö rjningsf ö rh ä llanden och omst ä ndigheterna i ö vrigt
framst å r som godtagbara och p å taglig risk inte f ö religger f ö r att
kapitalbeloppet skall anv ä ndas till annat ä n uppgivet ä ndam å l. Det
kan vara l ä mpligt att till Sverige skattskyldiga sj ö m ä n upplyses
om skattekonsekvenserna innan beslut meddelas om utbyte .
Det
torde vara s ä llsynt att tidsbest ä mda pensioner kommer att
utbytas. Skulle s ä undantagsvis ske b ö r en ber ä kning ske
av pensionens å terst å ende kapitalv ä rde med utg å ngspunkt fr å n g ä llande basbelopp och fr ä n en av
regeringen best ä md r ä ntesats. Ber ä kningen av kapitalbeloppet r ö rande
livsvariga pensioner f å r ske med utg å ngspunkt fr ä n tabeller som regeringen f å r fastst ä lla. Vid
utbyte p å ö nskan av sj ö mannen b ö r - i enlighet med vad som ä r vanligt
i andra liknande fall - l ä karintyg utvisande sj ö mannens h ä lsotillst å nd f ö retes.
Prop.
1979/80:84 74
6
. 1 Sj ö manspensioneringens ekonomi
Pensionsanstaltens
stora fond ä r sj ö manspensionsfonden.F ö re 1.7.1972 bestod den av
tre skilda fonder, n ä mligen hyresavgiftsfonden, till ä ggspensionsfonden
och sjbmanspen-sionsfonden.Ut ö ver denna fond har pensionsanstalten tre mindre
fonder f ö r s ä rskilda ä ndam å l.
Sj ö manspensionsfonden
har samlats och byggts upp f ö r att t ä cka alla f ö rpliktelser enligt 1854 å rs kung ö relse
samt 1939, 1944 och 1961 å rs reglementen.
Dessutom
skall fonden t ä cka kostnaderna f ö r de f ö rst ä rkningar
av pensionerna enligt 1944 och 1961 å rs reglementen som ö verg å ngsbest ä mmelserna
till 1972 å rs kung ö relse inneb ä r. Fonden skall ä ven t ä cka de s
k ö verg å ngspensionerna. Manskap, som f å r pension
enligt 1972 å rs kung ö relses huvudregel ä r oftast ocks å ber ä ttigade
till pension enligt 1944 och 1961 å rs regiementen.Pension utg å r d å enligt
1972 å rs kung ö relse om den ger h ö gre pension ä n enligt
nyssn ä mnda reglementen j ä mte f ö rst ä rkningar. En del av det belopp, som utg å r enligt
1972 å rs kung ö relse finansieras allts å av
pensionsfonden, medan resten ej t ä cks av denna.
Utl ä ndska
pensionstagare har ej r ä tt till pension enligt ä ldre best ä mmelser ä n 1972 ä rs kung ö relse,
varf ö r deras pensioner inte till n å gon del finansieras av fontJen. Enligt vad som ovan
sagts inneb ä r detta att finansieringen av pensioneringen enligt
1972 å rs kung ö relse skall huvudsakligen ske genom f ö rdelningssystemet,
dvs pensionsutbetalningar av l ö pande inkomster i form av redaravgifter.
En
s ä dan finansieringsmetod kr ä ver dock en buffert i form av en st ö dfond.1967
å rs
sj ö manspensionskommitte antog att det vid starten av det nya systemet å r 1972
skulle finnas cirka 20 milj kronor i sj ö manspensionsfonden, som ej skulle g å till
pensioner enligt tidigare kung ö relse och reglementen.Vid å rsskiftet
1978/79 ber ä knas denna summa vara i stort sett of ö r ä ndrad och
torde s å f ö rbli under f ö ruts ä tt-
ning att basbeloppet framdeles ö kar med 7 procent å rligen. Det antogs vidare av samma kommitt é att de medel redarav-giften ger under
de n ä rmaste å ren inte helt skulle å tg å f ö r de l ö pande
utbetalningarna enligt best ä mmelserna
i 1972 ä rs kung ö relse och f ö r
sj ö manspensioneringens
adni-strationskostnader.Eventuel11 ö verskott
skulle tillf ö ras sj ö manspensionsfonden och s å har ä ven
skett. Hur de samlade fonderna utvecklats framg å r av nedanst å ende
tabl å . Sj ö manspensionsfonden utg ö r cirka 99 procent av fondernas samlade
tillg å ngar.
De samlade fondernas beh å llning per den 30.6__________
1973 1974 1975 1976 1977_________________ 1978
192.9 192.9 192.0 193.3 192.9
193.5 milj kronor
Sj ö manspensionsfonden ger f ö r n ä rvarande i
medeltal omkring 7.3 procent i avkastning.
Pensionsutbetalningarna
j ä mte HPA:s administrationskostnader
har under den tid 1972 å rs kung ö relse varit i kraft n ä got understigit de inkomster som redaravgifter och
sj ö manspensionsfondens avkastning
givit.
Nedanst å ende tabl å visar utvecklingen under aktuell period. Int ä kter och pensionsutbetalningar i lOOO-tal kronor
_______________ 1972/73 1973/74 1974/75
1975/76 1975/77 1977/78
Redaravgifter 5 386 5 322 6 461 8
913 7 990 11 225
R ä nteinkomster 9 030 12
418 13 040 13 623 14 157 14 095
Summa int ä kter 14
415 17 740 19 501 22 536 22 157 25 321
Pensionsutbe-
talningar 14 742 17 151 18 408
20 345 21 748 24 190
ö verskott/under-
-326 589 + 093 2 190 -h409 -l 131
skott
Den inom utredningen gjorda fem ä rsunders ö kningen
har gett vid handen att sj ö manspensionsfonden f å r anses t ä cka
de f ö rpliktelser den ä r avsedd att t ä cka.
Prop. 1979/80:84 76
Den
s ä nkning av den allm ä nna pensions å ldern som tr ä dde i kraft 1.7.1976(mera h ä rom under
avsnitt 6.2) inneb ä r en minskning av de f ö rpliktelser
som pensionsans ta 1 ten har.
I
fem ä rsunders ö kningen har denna s ä nkning av den allmonna
pensions å ldern ej f ö ranlett n å gon recucering av pensicnsan-staltens f ö rpliktelser
vid utbetalning av pensioner enligt 1972 å rs kung ö relse. Den besparing som g ö rs finns
allts å till f ö rfogande f ö r annat ä n pensionsutbetalningar enligt de g ä llande
best ä mmelserna f ö r sj ö manspensioneringen.
Besparingen
sker till en b ö rjan vid samordning med å lderspensionen
f ö r de tv å å ldersklasserna mellan 55 och 67 å r och
till dess de som ä r f ö dda efter den 1.7.1921 b ö rjar
passera 65~ å rsstreckat. Deras sj ö manspension enligt 1972 å rs kung ö relse
upph ö r d å och pensionen efter 65 ä r
inbesparas hel t.Bortfal 1 et av de tv å pensions å ren(fr å n 67 till 65 å r) inneb ä r att 24 m å nader av 143 pensionsm å nader utg å r.Det
blir 16.8 procent i bortfall.Med h ä nsynstagande till d ö dligheten f ä r man r ä kna med
en besparing av cirka 15 procent i ful1funkt ionsstadiet, som intr ä der å r
1988.Dessf ö rinnan fr ä n nul ä get t o m å r 1985 ber ä knas besparingen utg ö ra drygt 8 procent, å r 1986
9.5 - 10 procent och å r 1987 cirka 13.5 procent.
Besparingen
f ö r å r 1978(vid basbeloppet i april 1978 --12 600) blir
inemot 1 milj kronor.
Prop. 1979/80:84 77
5.2
1976 ars ä ndringar och bakgrunden h ä rtill
Den
s ä nkning av den allm ä nna pensions å ldern, som tr ä dde i kraft den 1 juli 1976 gav de sj ö m ä n som
omfattas av folk- och till ä ggspensioneringen samma trygghet fr å n 65 å rs dlder,
som de tidigare hade fr å n 67 å rs å lder. Syftet med sj ö manspensioneringen enligt
1972 å rs kung ö relse och 1961 å rs reglemente ä r att ge
sj ö m ä nnen skydd fr å n tidigast 55 ä rs å lder fram till den allm ä nna
pensions å lderns intr ä de. Det var mot bakgrund h ä rav
naturligt att en teknisk justering kom till st å nd s å att sj ö manspensioneringens
regler, son gav skydd till 67 å rs å lder, anpassades till den allm ä nna
pensioneringens. Om s å icke hade skett skulle samtidigt alln ä n pension
och oreducerad sj ö manspension komma att utg å - n å got som
uppenbarligen aldrig varit avsett.
6.3
Utredningens ö verv ä ganden 6.3.1 jn2edini n £
Den
under 6.1 gjorda redovisningen av sj ö manspensioneringens ekonomi visar att fonderna f å r anses t ä cka de f ö rpliktelser,
som pensionsanstalten har enligt ä ldre reglementen och kung ö relser.
Detta hade ä ven varit f ö rh å llandet om sj ö manspensionen generellt skulle ha utgetts till 67 å rs å lder.
Vidare
framg å r att redareavgiften hittills mer ä n v ä l t ä ckt
pensionsanstaltens f ö rpliktelser enligt 1972 å rs kung ö relse
samt l ä mnat ett mindre ö verskott till fonden.
6.3.2
SJ £ manspensi2n £ rjn £ ens_eJ ä rmaste
fem å rsper ioden
Kostnaderna
f ö r en sj ö manspensionering p å l ä ngre sikt
blir beroende av hur manskapsbemanningen, dvs den givna personkretsen, kommer
att ä ndras till sin volym. Sammans ä ttningen av olika å ldersgrupper v ä xlar ocks å fr å n tid
till annan.
Prop. 1979/80:84 78
Den
h ö ga r ö rligheten inom sj ö mansk ä ren har
visserligen hittills kunnat betraktas som en normal f ö reteelse.
Men det ä r d ä rf ö r inte uteslutet att seglationsvanorna kan komma
att framdeles f ö r ä ndras. Vissa f ö ruts ä ttningar finns for att en stabil yrkesk å r - bl a
p å grund av rederianst ä llningen och en b ä ttre utbyggd utbildning
inriktad p å sj ö mansyrket - kommer att i allt st ö rre
omfattning svara f ö r bemanningen av v å ra fartyg. F ö ljden kan
bli en ö kning i antalet l å ngtidsseglare, som blir kvar i yrket fram till
pensions å ldern. I s å fall kommer antalet pensionstagare att s å sm å ningom ö ka och p å l ä ngre sikt
bli v ä sentligt st ö rre ä n under de n ä rmast kommande å ren. En s å dan
utveckling motverkas om den svenska handelsflottan samtidigt skulle minska
mycket kraftigt. En s å dan utveckling ä r redan inledd. D ä rmed
minskas ocks ä underlaget f ö r pensioneringens ekonomi till f ö ljd av
minskade redareavgifter.
Sj ö manspensioneringens
ekonomi beror vidare i h ö g grad av den framtida penningv ä rdesutvecklingen
5 eftersom sj ö manspensionen ä r anknuten till basbeloppet.
Den
f ö retagna fem ä rsunders ö kningen ger vid handen att vid ett of ö r ä ndrat
penningv ä rde m ö jligheterna skulle vara gynnsamma att beh å lla
nuvarande procentsats (0,8) f ö r redareavgiften. Om penningv ä rdef ö rs ä mringen
forts ä tter f å r detta till f ö ljd att nuvarande niv å p å
redareavgiften ej kan beh å llas. Pensionsanstaltens fonder ä r
placerade p å s å dant s ä tt att deras avkastning ej h å ller j ä mna steg
med penningv ä rdef ö rs ä mringen. En f ö rsiktig ber ä kning kan ge vid handen att en h ö jning av
redareavgiften bli n ö dv ä n-idig f ö re mitten av 1980-tal et.Utredningen finner sig
dock inte b ö ra g ö ra_ n å gon annan bed ö mning ä n den som avser den kommande fem å rsperioden.
Under denna tid torde s å vitt nu kan bed ö mas n å gon f ö r ä ndring av
redareavgiften icke vara erforderlig inom den n ä rmaste framtiden.
Prop.
1979/80:84 79
6,3.3 F ö rb ä ttrjin £ v_s2 ö ma £ S £ e £ S20iiej2
Genom s ä nkningen av
den allm ä nna pensions å ldern och den anpassning av sj ö manspensioneringen son gjordes i anledning d ä rav har pensionsanstaltens f ö rpliktelser minskat i motsvarande m å n och f å tt
till f ö ljd att utgifterna f ö r sj ö manspensionssystemet
blivit mindre ä n de eljest skulle ha blivit. Den
utgiftsbesparing p å omkring 1 miljon kronor ä rligen som uppkommit h ä rigenom b ö r enligt utredningens uppfattning
anv ä ndas till en f ö rb ä ttring av sj ö manspensionerna. Utredningens f ö rslag om att en f ö rl ä ngd sj ö mans-pension
skall kunna utg å till vissa utl ä ndska sj ö m ä n tar i anspr å k
en del av den gjorda besparingen. N ä r
det g ä ller fr å gan om hur de aktuella utl ä ndska sj ö m ä nnens f ö rl ä ngda pensioner p å verkar
sj ö manspensioneringens ekonomi kan
fastsl å s att pensionernas antal ä r sv å rbest ä mbart. Utredningen bed ö mer att deras antal knappast vid varje tillf ä lle kommer att ö verstiga
100. Det obest ä mda antalet och den sv å rbed ö mda
storleken av pensionerna utg ö r naturligen
en sv å righet vid ber ä knandet av den framtida kostnaden. Utredningen har
med en viss os ä kerhetsmarginal uppskattat kostnaden
till 0,5 miljoner kronor/ å r. I takt med att 1974 å rs lagstiftning om AFP f ö r utl ä ndska sj ö m ä n f å r ö kande verkan
kommer f ö rpliktelserna f ö r pensionsanstalten att upph ö ra. Ett ö kat
antal konventioner om social trygghet verkar ocks å i kostnadsminskande riktning.
Ä terstoden
av utgiftsbesparingen i fonderna genom den allm ä nna pensions å lderns s ä nkning b ö r
enligt utredningen l ä mpligen anv ä ndas till en generell uppr ä kning av sj ö manspensionerna
enligt 1972 å rs kung ö relse. Besparingen f å r anses r ä cka till en uppr ä kning med fem procent och utredningen f ö resl å r att s å sker.
Den nu f ö reslagna
generella h ö jningen ä r ej avsedd att i normalfallet medf ö ra n å gon ä ndring av pensionsanstaltens tidigare beslut enligt
punkt 3 i ö verg å ngsbest ä mmelserna till 1972 å rs kung ö relse
om sj ö manspension.
Prop. 1979/80: 84 80
7
FONDF Ö RVALTNINGEN
7
. 1 Nuvarande f ö rvaltning m m
Handelsflottans
pensionsanstalts fondmedel f ö rvaltas numera av fondbyr å n vid
kammarkollegiet. I sambnad med en organisations ä ndring som tr ä dde i
kraft den 1 januari 1973 ö verf ö rdes fondbyr å n och dess verksamhet fr å n statskontoret
till kammarkollegiet. Fonden, som ben ä mnes handelsflottans pensionsanstalts
placeringsfond, hade den 1 juli 1977 ett bokf ö rt v ä rde p å omkring
193 miljoner kronor.
Kungl
Maj:t f ö reskrev i brev den 29 juni 1951 att fondmedlen skall placeras p å s ä tt som g ä ller f ö r f ö rs ä kringsfond
j ä mlikt 274 § lagen (1948:433) om f ö rs ä kringsr ö relse.
Enligt reglerna i n ä mnda paragraf ä r placering i obligationer, som staten eller
kommun utf ä rdat eller garanterar, till ä ten.
Vidare godtas obligationer, utf ä rdade av olika hypoteksinstitut m fl. Med
obligationer j ä mst ä lls av svensk bankinr ä ttning utf ä rdade
fordringsbevis dock med undantag f ö r f ö rlagsbevis. Ä ven skuldf ö rbindelser med s ä kerhet genom inteckning i
fastighet eller tomtr ä tt ä r till å tna. Inhemska och utl ä ndska v ä rdepapper,
som med h ä n-syn_ till sin art och till den s ä kerhet de
erbjuda kunna anses j ä mf ö rliga med n å gra av de tidigare uppr ä knade och
ä r
s å ledes till å tna som placeringsobjekt. D ä rut ö ver finns
m ö jlighet till placering av h ö gst tio procent av fondf ö rm ö genheten
p å andra ä n de i paragrafen n ä mnda s ä tten. Placering
i aktier ä r dock ej till ä ten.
Handelsflottans
pensionsanstalt anh ö ll i skrivelse den 5 mars 1974 till chefen f ö r
kommunikationsdepartementet att f ö reskrifterna f ö r placeringen av pensionsanstaltens fondmedel m å tte f å placeras
p å s å s ä tt att h ä lften av tillg å ngarna f å r placeras i svenska b ö rsnoterade
aktier. S å som sk ä l f ö r den beg ä rda ä ndringen å beropades bl a den h ö gre avkastning som en
placering i nominella v ä rden ger ej uppv ä ger den fortg å ende
penningv ä rdesf ö rs ä mringen.
Prop. 1979/80:84 81
Vidare
har andra av de av kammarkollegiets fondbyr å f ö rvaltade
fonderna - allm ä nna arvsfonden, kyrkofonden och placeringsfonden f ö r vissa
donationsmedel (gemensamma placerincsfonden) - m ö jlighet att placera del av
fondf ö rm ö genheten i svenska b ö rsnoterade aktier.
Kammarkollegiet har hos Kungl Maj:t gjort framst ä llan ang å ende j £ !mk-ning
av placeringsreglerna f ö r de tre n ä mnda fonderna inneb ä rande r ä tt att f å anv ä nda h ö gst h ä lften av
respektive fonds beh å llning enligt senast fastst ä llda
balansr ä kning till ink ö p av b ö rsnoterade aktier.
Handelsflottans
pensionsanstalts framst ä llan om ä ndring av placeringsreglerna har ö verl ä mnats
till utredningen.
7
. 2 Utredni ngen
Enligt
vad utredningen inledningsvis (3.4) anf ö rt b ö r sj ö manspensioneringen ä ven forts ä ttningsvis
regleras i f ö rfattning i avvaktan p ä en ö verg ä ng till
en kollektivavta 1 sregl eri ng . I ett s å dant l ä ge finns inte nu n ä gon anledning att f ö resl å n å gra mera
avg ö rande f ö r ä ndringar s å vitt r ö r f ö rvaltningen av handelsflottans pensionsanstalts
fonder. Placeringen av fondmedlen f å r ocks å ske p ä i stort sett samma s ä tt som andra motsvarande
fonder, som f ö rvaltas av kammarkol 1egi et.
Fr å gan om
placering av fondmedel i de fonder som st å r under statlig f ö rvaltning har utretts av
1968 å rs kapitalmark-nadsutredni ng.
I
sitt bet ä nkande "Kapitalmarknaden i svensk
ekonomi" (SOU 1978:11) har denna utredning om dessa fonder anf ö rt bl a
(s 727 f):
Den
placeringsverksamhet som ut ö vas genom fonderna har begr ä nsad
betydelse fr å n kapitalmarknadssynpunkt eftersom fondernas
netto-placeringsbehov ä r ringa. Intresset fr å n sSdan synpunkt ligger n ä rmast i
att verksamheten inte pl ö tsligt l ä ggs om radikalt, eftersom en s å dan oml ä ggninc
skulle kunna v å lla st ö rning p å marknaden.
Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 84
Prop. 1979/80:84 82
Med
h ä nsyn till att fondernas placeringsregler ä r av begr ä nsat intresse
fr ä n kapitalmarknadssynpunkt ä r det knappast en uppgift f ö r
kapitalmarknadsutredningen att g ö ra en ö versyn av dessa regler. En detaljerad ö versyn av
reglerna ä r emellertid enligt utredningens mening p å kallad.
Flertalet regler erbjuder en m ä ngd olika placeringsm ö jligheter. Det m ä ste ifr å gas ä ttas om
det ä r rimligt att fondmedlen skall kunna placeras p å alla
dessa olika s ä tt. Oet synes endast vara ä gnat att
skapa en on ö digt vidlyftig administration inom de olika fondf ö rvaltande
myndigheterna och styrelserna.
Mot
bakgrund h ä rav vill utredningen s ä rskilt
ifr å gas ä tta, on fondmedel b ö r f å placeras
i fastigheter och inteckningsl å n. Innan s å dana placeringar sker skall fastighetens respektive
intecknings ä kerhetens v ä rde pr ö vas. Vad inteckningsl å n betr ä ffar skall
enligt n å gra regler tillses att inteckningen ligger inom
viss andel av fastighetens taxeringsv ä rde. Enligt andra regler beh ö vs det s ä rskild v ä rdering,
eftersom inteckningen f å r ligga inom viss andel av fastiqhetens
uppskattade v ä rde. Olika reqler anger olika andelstal (2/3, 3/4,
4/5 eller 60 procent). I l å ne ä rendencf torde det ofta kr ä vas
direkta kontakter mellan fondf ö rvaltningen och enskilda l å ntagare.
Uppgiften att hantera s ä kerheterna vilar p å fondf ö rvaltningarna.
Motsvarande g ä ller de fall d ä r fondmedel kan l å nas ut mot vanlig l å nerevers
j ä mte annan s ä kerhet ä n pantr ä tt i fast egendom.
Som
framg å r av den tidigare gjorda redovisningen f ö r fondernas placeringar har
m ö jligheterna att placera i fastigheter, inteckningsl å n och
reversl å n inte utnyttjats i s ä rskilt stor utstr ä ckning och torde allts å inte
spela s å stor roll f ö r fondernas utveckl ing.
Enligt
utredningens mening talar goda sk ä l f ö r att placeringsm ö jligheterna f ö r
flertalet fonder begr ä nsas till obligationer, kommunl ä n och
andra v ä rdehandlingar av s å dant slag som inte kr ä ver s ä rskild s ä kerhetspr ö vning i
de enskilda fallen. Fondf ö rvaltningarna b ö r d å alltid
kunna bedrivas i organisatoriskt pch administrativt enkla fomrer, eftersom man
slipper befatta sig med en m ä ngd l ä ne ä renden, som o'fta torde avse f ö rh å llandevis
sm å belopp. Till j ä mf ö relse kan tas AP-fondens f ö rvaltning.
AP-fondens medel placeras fr ä mst i obligationer och liknande v ä rdehandlingar.
Kontakt med enskilda l å ntagare f ö rekommer knappast i andra fall ä n vid
beviljandet av kommunala reversl å n. Fondf ö rvaltningen bedrivs i enkla former.
Betr ä ffande
aktieplacering anf ö r kapitalmarknadsutredninaen att ö nskem å len om en
utvidgad r ä tt att placera fondmedel i aktier beror p å att
aktier antas l ä mna b ä ttre avkastning ä n de v ä rdehandlingar,
vari placering i ö vrigt kan ske.
Utredningen
s ä ger s ä rskilt om handelsflottans pensionsanstalts
placeringsfonds m ö jlighet att placera i aktier.
Prop. 1979/80: 84 83
1 fr å ga on handelsflottans
pensionsanstalts placerinrsfond, f ö r
vilken placeringsreglerna f ö r livf ö rs ä kringsfonderna
nu ä r till-l ä mpliga, b ö r
de ä ndringar i dessa regler som
utredningen f ö resl å r i kapitlet om f ö rs ä kringsbolagen g ä lla
ocks å f ö r pensionsanstaltens fond. Ä ndringarna
best å r bl a i att den fria sektorn ö kas fr å n
10 till 20 procent och att f ö rbudet mot
aktieplacering slopas inom den fria sektorn. Ä ven pensionsanstaltens fond skulle allts å till h ö gst 20 procent kunna placeras i
aktier.
Om vad kapitalmarknadsutredningen s å lunda f ö rordat
genomf ö rs, inneb ä r det att h ö gst
20 procent av pensionsanstal-ens fond skulle kunna placeras i
aktier.
Sj ö manspensionsutredningen finner
det av kapi talmarknads-utredninren framlagda f ö rslaget fullt tillr ä ckligt f ö r
en friare placering av handelsflottans pensionsanstalts fonder
och ansluter sig till detta. Sj ö manspensionsutredningen
l ä gger inte fram f ö rslag till ä ndrade
placeringsregler utan finner att ä ndringarna
b ö r ske i samband med en allm ä n ö versyn av
de av kammarkollegiet f ö rvaltade
fondernas placering.
F ö r det fall sj ö manspensioneringen skulle l ä ggas om och grundas p å kollektivavtal blir l ä get sj ä lvfallet
annorlunda. Den framtida fondbildning som skulle kunna komma
att ske inom ramen f ö r en kol
1ektivavtalsreglerad anordning skulle sj ä lvfallet icke begr ä nsas av
andra regler ifr å ga om placering ä n de som g ä ller
f ö r s å dana anordningar i allm ä nhet,
ö verg å ngsvis finge naturligtvis de nuvarande fonderna trygga
intj ä nade pensionsr ä ttigheter men en ompr ö vning av placeringsreglerna kan inte
uteslutas vid en oml ä ggning av systemet till
en kol 1ektivavtalsreglerad sj ö manspensionering.
Prop.
1979/80:84 84
8 ADMINISTRATIONEN AV SJ Ö MANSPENS 1 ONER I NGEN
D å en oml ä ggning av sj ö manspensionssystemet
fr å n att vara grundat p å lagstiftning till att ha sin grund i ett kollektivavtal
kan komma att ske inom en inte alltf ö r
avl ä gsen framtid anser utredningen att
nuvarande administration b ö r bi beh å l1 as .
Vid en kol 1ek t i vavta1s1 ö sning ä r en t ä nkbar m ö jlighet
att administrationen av pensioner enligt ä ldre
reglementen kvarblir i statlig regi.
F ö r det fall n å gon kol 1ekti vavta1s1 ö sning ej kommer till st å nd inom
rimlig tid b ö r fr å gan om sj ö manspensioneringens administration
tas upp till pr ö vning.
Utredningen vill i det sammanhanget peka p å en del f ö rh å llanden som kan f å betydelse vid en framtida oml ä ggning
av administrationen. 1967 å rs sj ö manspensionskommitt é fann att de
tyngst v ä gande sk ä len f ö r
administration i statlig regi h ä ngde samman
med de ä ldre pensionsreglementena och de d ä rp å grundade f ö rpliktelserna. Enligt kommitt é n skulle verksamheten till en b ö rjan efter genomf ö randet
av nu g ä llande 1972 å rs sj ö manspensionskung ö relse domineras av det arbete som de ä ldre reglementena ger. I nul ä get - 1978 - ä r
detta arbete fortfarande det dominerande.
Utredningen finner det d ä rf ö r vara av vikt att den erfarenhet
som finns samlad inom handelsflottans pensionsanstalt f ö rblir intakt under ett antal å r fram ö ver.
P å sikt kan det emellertid visa sig
att verksamheten medf ö r s å ringa arbetsbel as trvi ng att en frist å ende organisation framst å r
som obeh ö vlig. De av utredningen f ö reslagna m ö jligheterna
att avl ö sa pension mot ett eng å ngsbelopp - om det genomf ö res - torde minska arbetsbelastningen i viss utstr ä ckning, ö vriga
av utredningen framlagda f ö rslag kan å andra sidan inte antas ö ka arbetsbelastningen i n å gon st ö rre
utstr ä ckning.
Prop. 1979/80:84 . 85
Om
sj ö manspensioneringen skall knytas till en st ö rre befintlig
statlig myndighet torde antingen statens personalpensionsverk eller riksf ö rs ä kringsverket
b ö ra komma ifr å ga. Om riksf ö rs ä kringsverket anf ö rtros uppgiften torde b ö ra ö verv ä gas att
delegera huvuddelen av arbetsuppgifterna till f ö rs ä kringskassan
i G ö teborg.
Statens
personalpensionsverk ä r enligt sin instruktion (1965:641) central f ö rvaltningsmyndighet
f ö r ä renden r ö rande den statliga persona 1pensioneringen och d ä rmed
sammanh ä ngande fr å gor. Verket har ocks å att i l ä mpliga
former samarbeta med andra organ f ö r statlig eller icke-statlig pensi oneri ng.
Vad
betrciffar riksf ö rs ä kringsverket och f ö rs ä kringskassan
i G ö teborg finns fUljande att n ä mna. Debitering och uppb ö rd av
redareavgifter handhas av riksf ö rs ä kringsverket enligt lagen (1958:612) om
redareavgift f ö r sj ö folks pensionering. Pensionspo ä ng fcr sj ö m ä n, som ä r anst ä llda p å svenska
handelsfartyg utan att vara bosatta eller mantalsskrivna i Sverige, registreras
hos G ö teborgs allm ä nna f ö rs ä kringskassa. Utl ä ndsk sj ö man, som
utan att vara bosatt h ä r i riket har tj ä nat in till ä ggspension
genom anst ä llning ombord p å svenskt handelsfartyg,
skall g ö ra sin ans ö kan om pension (ej sj ö manspension) hos samma f ö rs ä kringskassa
.
F ö r bed ö mande av
ovann ä mnda tv å alternativ b ö r ocks å n ä mnas att centrala sj ö mansregistret vid sj ö mansf ö rmedlingen
i G ö teborg i samband med sj ö manspensioneringen har hand om fortl ö pande
registrering av bl a sj ö tid och pensi onsgrunaande l ö n sant
sammanst ä llning av dylika uppgifter i sj ö tj ä nstutdrag
vid aktuella sj ö manspensionsfal 1. Vidare skall n ä mnas att
sj ö mansskattekontoret ä r bel ä get i G ö teborg samt att lokala skattemyndigheten d ä rst ä des best ä mmer den
pensionsgrundande inkomsten f ö r utl ä ndska sjClm ä n, som ä r anst ä llda p å svenska handelsfartyg.
Huvudmotivet
f ö r en lokalisering till G ö teborg ä r att det
Prop. 1979/80: 84 86
beh ö vs ett n ä ra
samarbete mellan det administrerande organet f ö r sj ö manspensioneringen,
å
ena sidan, och sj ö mansregistret och sj ö mansskattekontoret, å den
andra sidan samt med f ö rs ä kringskassan p å sanma plats.
Utredningen
anser d ä rf ö r att ö verv ä gande sk ä l talar for att Riksf ö rs ä kringsverket
och G ö teborgs allm ä nna f ö rs ä kringskassa utg ö r ett realistiskt alternativ
- om en kollektivavtal sgrundad pensionsinr ä ttning ej kommer till st å nd - till
handelsflottans pensionsanstalt. Vad betr ä ffar statens personalpensionverk ä r detta
verks verksamhet i f ö rsta hand inriktad p å pensionsf ö rh å llanden r ö rande anst ä llda i
statlig tj ä nst och f å r ur bl a denna synpunkt sta tillbaka f ö r riksf ö rs ä kringsverket.
Prop. 1979/80: 84 87
Bilaga
2
.Stockholm den 2 juni 1977 riil Regeringen
(Kommunikalionsdep-
Kungörelsen om sjömanspension (SFS 1972: 412) trädde i
kraft den I Juli 1972, Enligt kungörelsen fordras för rätt till sjömanspension
att sjömannen under viss minsta tid mellan 30 år och 60 år tjänstgjort såsom
manskap i svenskt handelsfartyg i utrikes fart, Ijänstgöring som befäl ger ej
pension men kan i begränsad utstiäckning åberopas som kvalifikationslid.
Det nya pensionssystemet trädde omedelbart i full
funktion. Del betyder att även tid före den I juli 1972 kan ge sjömanspension
enligt kungörelsen.
Sådan tid är tid under vilken sjömannen varit påmönstrad
svenskt handelsfartyg för utrikes fart. Upplysning om sådan tid lämnas av
sjömansre-gislret.
Tid fr, o,ni, den I juli 1972 är tid under vilken
sjömannen betalat sjömansskatt. Upplysning om sädan tid lämnas av
sjömansskattekontoret.
Upplysningarna från sjömansregistret lämnas särskilt i
varje ärende om sjömanspension.
Upplysningarna från sjömansskattekontoret lämnas såvitt
avser tid fr, o,m, kalenderåret 1974 genom att kontoret till pensionsanstalten
överlämnar med hjälp -av ADB upprätlade listor över allt sjöfolk i åldern
30-60 år som under kalenderåret betalat sjömansskatt.
Listorna är långa och upptar i regel nio A4-pärmar,
Uppgifterna för ett visst år upphör först efter 35 år att ha betydelse för
pensioneringen. Först då uppnår de yngsta sjömännen i materialet 65 års ålder,
då rätt till sjömanspension upphör.
Pensionsanstalten kommer därför sä småningom att belastas
med drygt 300 A4-pärmar med mer eller mindre aktuella uppgifter om sjöfolkets
sjömansskatt.
Det kommer att ta plats,
I varje ärende kommer i regel ett stort antal pärmar att
behöva undersökas, dock högst 35 pärmar.
Det blir opraktiskt.
Pensionsanstalten har därför under hand föreslagit
riksskatteverket att uppgifterna i fortsättningen skall lämnas i form av
mikrofilm. Så småningom skall uppgifterna sammanställas per femårsperioder, så
att normalt undersökning rörande sjömansskattetid kan begränsas till fem eller
sex femårsrullar. Läsapparaten skall vara så beskaffad att kopior av uppgifterna
skall kunna tagas för pensionsanstaltens akt oeh för att delge sökandena
underlaget för deras pensioner.
Riksskatteverket har under hand sagt att detta bör kunna
ordnas och att det också ur dess synpunkter är bra.
Samtidigt har riksskatteverket tagit upp ett annat
problem.
Som framgår av vad ovan sagts är det bara materialet fr,
o, m, 1974 som riksskatteverket har kunnat leverera fullständigt till
pensionsanstalten. För kalenderåret 1973 har motsvarande listor överlämnats. De
omfattar dock ej utlänningar.
För andra halvåret 1972 har inga listor kunnat
upprättas,Sjömansskattekontoret måste därför i varje ärende, där seglation
under det halvåret såvitt avser den pensionssökande är tänkbar, granska sitt
mycket omfattande
Prop. 1979/80: 84 88
grundmaterial för att se efter om den sum söker pension
hai' betalat sjömansskatt under halvåret.
Detta arbete är mycket betimgande föi'
sjömansskattekontoret. Svårigheterna kan anlas öka med åren. Ännu i mer än 30
år kan tänkas att pensionssökandc äger tillgodoräkna sjomansskattelid intjänad
under andra halvåret 1972 eller, av utlänning, åi' 1973, Flertalet av den med
grundmaterialet förtrogna personalen torde dessförinnan ha slutat sin tjänst.
Därtill konimer atl det ifrågavarande grundmaterialet under hela denna mer än
30-åriga tid måste hållas väl ordnat och lättillgängligt för peisonalen.
Bristen på datalistor för den ifrågavarande lidsperioden
har sålunda skapat ett alltmer växande praktiskt problem.
En lösning av detla problem kan förefalla vara att nu. i
efterhand, överföra relevanta delar av grundmaterialet på datalistor. Enligt
sjömansskattekontoret är detta emellertid inte möjligt lill rimlig kostnad.
Risk finnes också för felaktigheter vid det monotona arbetet atl överföra uppgifter
frän grundmaterialet till datalistor.
Efter samråd med sjömansskattekontoret får pensionsanstalten
föreslå den praktiska lösningen, att regeringen medger alt - liksom fallel är
för seglation före den I juli 1972 - mönstringstid under den ifrågavarande
tidsperioden får räknas som sjomansskattelid,
Sjomansskattelid beräknas i en del fall även för lid en
sjöman är anställd ulan atl vara mönstrad ombord, t, ex, vid vederlags- och
semesterledighet. En sjömans sjomansskattelid under etl kalenderår är därför
regelmässigt längre än hans mönstringslid. En undersökning tyder på alt
sjömansskalte-liden genomsnittligt motsvarar mönstringstiden ökad med 25 %. Vid
tillgodoräknande av mönslringstid under den ifrågavarande lidsperioden
1972-1973 som sjömansskattetid bör därför - efter direktionens bedömande i
varje särskilt fall - den mönstrade tiden ökas med högst 25%,
Under åberopande av del anförda får pensionsanstallen
hemställa, alt regeringen måtte medgiva atl mönstringslid i svenskl
handelsfartyg under lidsperioden den I juli-31 december 1972 eller för
utlänning den I juli 1972-31 december 1973. ökad med högst 25 % får i
pensionsärende räknas som sjomansskattelid.
1 beslutet om denna framställning har deltagit G
Lindencrona. ordförande. Gunnar Karlsson, vice ordförande, O Tell, ledamot,
och C G Gyllen-haal, direktör och ledamol.
C G Gyllenhaal pensionsanstallens direktör
Prop. 1979/80: 84 89
Bilaga 3
Stockholm den 6 juni 1979 Till Regeringen (Kommunikationsdepartementet)
,Ar 1946 föreslog Kungl, Maj:t riksdagen alt livbåtsmän,
anställda hos Svenska sällskapet lör räddning av skeppsbrulne (Sjöräddningssällskapet).
skulle pensioneras genom HPA:s försorg (1946 års stalsverksproposilion. tolfte
huvudtiteln, punkt 17), Enligt förslaget, som godkändes av riksdagen oeh intogs
i elt avlal av den 17 april 1946 mellan pensionsanstallen och Sjöräddningssällskapet,
började pensionerna utgå tidigast vid 60 års ålder och var livsvariga. En
avgift utgick motsvarande 10% av livbåtsmannens lön. Därav fick Sällskapel
uttaga högsl sex tiondelar av livbålsmannen. Ett slalsbidrag lämnades,
molsvarande 5% av lönen,
I samband med atl 1944 års reglemente för
pensionsanstallen ersattes av 1961 års regleinente bemyndigade Kungl, Maj:l HPA
all träffa nyll avtal med Sjöräddningssällskapet i enlighet med förslag som
framlagts i prop, nr 80 till 1961 års riksdag. Avtal slöts mellan Sällskapet
och HPA den I6juni 1961 och trädde i krafl den Ijuli 1961,
Genom della avlal omlades pensioneringen av livhåismän på
sådant säu atl den i väsentliga avseenden liknade syslemel i 1961 års
reglemente. Pensionerna blev sålunda temporära, dvs. upphörande vid 67 år. men
böljade lidigasl vid 60 års ålder, Slorleken av pensionen berodde på
livbälsmans tjänstelid och pensionsgivande lön, Sällskapel betalade HPA tre
procent av livbålsmannens lön. Statsbidrag utgick i form av ell engängsbidrag
om 240 000 kr,
.Sjöräddningssällskapet har den 20 november 1978 hos HPA
hemställt om överläggningar med HPA:s direktion rörande gällande avtal om
pensioneringen av Sällskapets livbåtsmän, Säsom skäl för sädana överläggningar
anförde Sällskapel all det fann atl avlalel numera ej molsvarar dagens krav.
Direktionen delar Sällskapels uppfattning atl nu gällande
avlal om pensioneringen av Sällskapets livbåtsmän är föråldrat. Som nämnts
bygger avtalet huvudsakligen på de principer som låg till grund för 1961 års
reglemenie för pensionsanstalten. Delta reglemente har år 1972 ersatts med nya
regler om väsentligt förbättrade pensioner för pensionsanstaltens
pensionstagare i övrigt.
Den tjänst som Sällskapels livbåtsmän utför är i mycket
jämförlig med tjänst i handelsllollan. Del är därför enligt direktionens mening
skäligl atl livbålsmannen tillerkännes pensionsförmåner likartade med dem som
enligl nu gällande regler ulgår lill yrkessjömän i handelsllottan.
Direktionen har låtit inom pensionsanstallen upprätta en
tablå över de livhåismän, som skulle beröras av en sådan reform, utvisande bl,
a, de pensioner som vid nu gällande basbelopp kan tänkas bli intjänia av dem
(Bilaga ,4),' Såvitt framgår av tablån synes den årliga utgiften för pensionerat
livbåtsmän normalt bli begränsad till mellan 60000 och lOOOOOkr, Eventuella
avgångar ur Sällskapels tjänst eller dödsfall före 65 (67) år kommer alt minska
de angivna beloppen.
Kostnaderna för pensioneringen av livbåtsmännen är så
ringa och Sällskapets verksamhet av så stort värde för sjöfarien och samhällel
i övrigl alt
' Bilagan häi utesluten.
Prop. 1979/80:84 90
det synes föga påkallat atl ålägga detta all betala bidrag
till pensionerings-kostnaden. Direktionen har under hand erfarit alt Sveriges
redareförening och Rederiföreningen för mindre farlyg inle har någol all erinra
häremot.
Med den angivna utgångspunkten ifrågasätter direktionen om
frägan om livbåtsmännens pensionering framdeles bör regleras genom avtal.
Naturligare synes vara atl i stället genom ändring av 1972 års kungörelse om
sjömanspension likställa tjänst som livbålsman hos Sällskapet med
sjö-mansskallelid för manskap,
Direklionen vill i detla sammanhang understryka all den
inte haft anledning all i detla sammanhang överväga huruvida
lillämpningsområdel för 1972 års pensionskungörelse bör vidgas till all omfalta
även andra personalkategorier. Enligt direktionens mening intar livhåtsmännen
i förevarande avseende en särställning därför att deras pensionering sedan
länge omhänderhas av pensionsanstalten.
Under åberopande av vad sålunda anförls fär direklionen
anhålla alt regeringen mätte låta föranstalta om ändring av kungörelsen den 2
juni 1972 om sjömanspension (SFS 1972:412) på sätt ovan angivits, så att med
sjomansskattelid som manskap likställes lid under vilken sjöman varit anställd
såsom livbålsman hos Sjöräddningssällskapet ävensom i anslutning därtill atl
Sällskapet måtte befrias från skyldighet atl betala redareavgift.
I handläggning av detla ärende har deltagit G Lindencrona.
ordförande, G Karlsson, vice ordförande, N Grenander och L Tygesen, ledamol respektive
ersättare, samt C G Gyllenhaal, ledamol och pensionsanstaltens direktör. Samråd
har underhand skelt med ledamolen O Tell. vilken ansluiii sig lill
direktionens uppfaUning i frågan,
G Lindencrona C G Gyllenhaal
Prop. 1979/80:84 91
Bilaga 4
Sammanställning av remissyttranden
1 Allmänna synpunkter
Betänkandel har mottagits positivt av det övervägande
antalet remissinstanser. Vissa instanser är dock kritiska mot en del av
ulredningens förslag och anser att andra, mer angelägna reformförslag bör
genomföras.
Förslagen i belänkandet tillstyrks helt av
sjöfartspoliliska utredningen (1977:05), Svenska sjö.fölksförbundet och
Sveriges redareförening. Sjöfolksförbundel framhåller att förslagen inle fulll
ut tillgodoser de krav förbundet ställde upp i en skrivelse till
kommunikationsdepartementet i oktober 1974, Förbundets representant i
utredningen ansäg det ändock möjligt att ställa sig bakom dessa utan
reservation. Även riksjörsäkrings-verket redovisar en positiv grundinställning,
Försäkringsinspeklionen. slalens personalpensionsverk och Rederiföreningen för
mindre farlyg förklarar att de, bortsett frän en mindre detalj, inte har något
att erinra mol innehållet i betänkandet,
RRV menar att det numera saknas behov av en särskild
sjönianspensio-nering. Det bör därför inte fattas några beslut om nya
förpliktelser från statens sida, Ulredningsförslagen kan enligl RRV innebära
nya hinder för alt framdeles slopa sjömanspensioneringen eller överföra den lill
kollektivavtal.
Kritik mot innehållet i betänkandet förs också fram av
.sjöfartsverket och direktören Jör HPA. Den senare lar i siU omfångsrika
yllrande upp även en rad frågor som inte har behandlats i betänkandet. Några av
dessa, som rör samordning med befälspensioner och förbäuringar av vissa äldre
befälspensioner, aktualiseras också av Sjöbefälets pensionskassa resp. Svenska
maskinbefälsförbundet.
2 Behovet av en fortsatt sjömanspensionering
Sjöfartsverket: Så länge inte utredningens material kompletteras
med hälsoundersökningar och med de uppgifter om hälsoförhällanden som finns
tillgängliga i HPA: s arkiv, måste del förutsättas atl enkätundersökningens
resullal är riktiga, dvs. atl sjukdomsfrekvensen och arbetslöshetsfrekvensen
är högre bland sjömän över 55 år än bland de flesla andra yrkesgrupper i samma
ålder. Det måste alltså förutsättas alt sociala skäl talar för att en
sjömanspensionering med möjlighel till pensionsuttag frän 55 års ålder bör
bibehållas. Då utredningen ifrågasätter det sociala behovel av en
sjömanspensionering, kan det anföras att framför allt de utvidgade
möjligheterna till förtidspension alternativt delpension från 60 års älder kan
ha minskat behovet av sjömanspension någol för dem som fyllt 60 år.
Senast i det ovan återgivna departementschefsuttalandet
frän år 1972 har det förutsatts, att pensionsnivån skulle läggas så, aU full
pension vid 55 år gav ett väsentligt bidrag till försörjningen men först vid
högre ålder gav en godtagbar försörjning. Det belyder atl ilandgängna sjömän
förulsattes komplettera sin sjömanspension med inkomster av annal slag, dvs. inkomst
av anslällning. Utredningens slutsats (sid. 31), att det kan ifrågasät-
Prop. 1979/80: 84 92
las om enbart sociala skäl motiverar ell bibehållande av
sjömanspensioneringen bland annat emedan en del av pensionstagarna
förvärvsarbetar i land, innebär således i den delen, atl del sociala behovel av
en sjömanspensionering ifrågasätls emedan denna fungerar som del var avsett.
Ulredningen har inte visat hur höga inkomster de ilandgängna sjömännen har.
Tills vidare får det därför förutsättas alt det finns etl socialt behov av
sjömanspension även för dem som fått anslällning i land, Däremol kan medges atl
de sociala skälen för en sjömanspensionering är svagare för dem som fortsätter
i sjömansyrket. Här finns närm-ast del skälei för pensionsrält, atl
sjömanskolleklivet under elt antal år har tjänat in en rätt lill pension genom
att arbeta för en lön, som annars kunde ha varil högre,
Sjöfarlsverkel inslämmer i atl behovet av att få en stabil
kär av goda sjömän utgör ett skäl för atl behålla en sjömanspensionering,
RRV: De slora förändringarna inom
socialförsäkringsoinrådet - sänkl pensionsålder, reformen orn deltidspension
och bältre möjligheter atl fä förtidspension p, g, a, arbelsmarknadsmässiga
skäl - lalar enligl RRV:s mening för atl behoven av en särskild
sjömanspensionering numera saknas. Alltjämt finns dock möjligheten för de
avtalsslutande parterna alt överenskomma om etl pensionssystem som komplelterar
gällande obligatoriskt system, Enligl RRV:s bedömning bör därior beslut fattas
om att nya förpliktelser frän statens sida inle uppkommer från viss tidpunkt.
De av utredningen nu föreslagna förändringarna kan enligt
RRV:s mening innebära nya hinder för att sjömanspensioneringen framdeles
slopas eller övergår till alt vara grundad på kollektivavtal.
3 Sjömanspensioneringens framtida utformning. Lag eller
kollektivavtal?
Sjöfartsverket: Sjöfartsverket har inlel att erinra mol
all sjömanspensioneringen förs över frän lag till kollektivavtal, om enighet
om ett avlal kan uppnås. Med hänsyn till den fondering för att irygga framlida
pensionsutbetalningar, som torde bli nödvändig om statens befattning med
pensioneringen upphör, kan det dock ifrågasältas om inle alternativet med
kollektivavtal blir dyrare för sjöfartsnäringen till en början. Enligt verkets
uppfaUning bör dock, såsom framgår nedan i avsniitet om sjömanspensioneringens
ekonomi, något slags avsättningar för framtiden göras oavsett om
pensionssystemet grundas på författning eller på kollektivavtal,
Verkel inslämmer i vad utredningen anfört om de ekonomiska
ansvarsförhållandena vid en framlida omläggning av systemet, utom i uttalandet
all del fär bli parternas sak atl överenskomma om hur pensionsförmånerna skall
iryggas. Om staten överlåter ansvaret för en socialt motiverad pensionering
lill kolleklivavialsparterna, bör slaten se till alt verksamhelen läggs upp på
etl sätt som allmänl godtas för tryggande av pensionsutfästelser.
Direktören för HPA:----- Svaret på den frågan är för mig
helt klart:
Visst kan sjömanspensioneringen bli kollektivavtalsgrundad
men under tre förutsättningar:
a. atl slaten fortsätter att vara pensioneringens garant,
b. att slaten fortsätter all uppbära redareavgifterna,
c. att stålen fortsätter att bokföra pensionsgrundande
lid.
De fyra faktorer för vilka nu redogjorts - de speciella
intjänandereg-
Prop.
1979/80: 84 93
lerna, ovissheten om sjöfolkets seglationsvanor,
konjunkturkänslighelen hos sjöfarten och penningvärdets fall - framtvingar var
för sig betydande fondbildning, om statens garanti försvinner. Kan verkligen
någon tro att redarna skall vara i stånd atl bygga upp så stora fonder att de
kan ersätta statens garanti? Jag kan del ej.
De Ivå övriga omständigheter, som enligt min mening måsle
anses utgöra förulsältningar för etl kollektivavtalsgrundat system - att staten
även i fortsättningen uppbär redareavgifterna och bokför pensionsgrundande tid
- är naturligtvis av långt mindre vikt än den statliga garanlin. Det tycks mig
emellertid föga rimligt atl ersätta nuvarande osedvanligt smidiga,
ändamålsenliga och billiga metoder för denna uppbörd och bokföring med meloder
som mäste bli betydligt mer tungrodda, omständliga och kostsamma,
Mina slulsalser av vad jag sagt under närmast föregäende
avsnitt är följande:
Ett pensionssystem, liknande det nuvarande men utan
statlig garanti, går ej att genomföra.
Med statlig garanti men utan slallig uppböid av avgifler
och bokföring av tid kan ell sådanl syslem visserligen genomföras, men del bleve
betydligt iner tungrott och dyrt än vad nu är fallet,
Sjöfarien har många pålagor och redareavgiflen är en av de
minst betungande. Det synes mig emellertid både rimligt och ralionelll all
slaten nu återtar fulla ansvaret för den särskilda sjömanspensioneringen genom
att i fortsättningen bekosla pensioneringen och dess administration. Några
traklatmässiga hinder för elt sådanl stöd till sjöfarten existerar knappast,
Problemel om fondernas placering skulle därmed ocksä vara ur vägen.
Följaktligen bör redareavgiflen avskaffas,
SjöfartspoUtiska utredningen:--- Samtidigt vill
sjöfartspoliliska ut
redningen underslryka alt den finner det naluriigl atl det sker en omlägg
ning av sjömanspensioneringen innebärande atl denna i fortsättningen
grundas på kollektivavtal i slällel för förtaltning.
4 Pension till utländska sjömän bosatta utanför Sverige
Riksförsäkringsverket: Ulredningens förslag lill
författningsändring är alllför långtgående enligl riksförsäkringsverkets
mening, då avsiklen med bestämmelsen endast är atl öppna möjlighel för ell
litet antal utländska sjömän med speciella förhållanden att erhålla en grundtrygghet,
Riksförsäkringsverket anser atl del begränsade syftel bällre fillgodoses genom
en ändring i 8 § kungörelsen av den lydelse som framgår av bilaga.
Bilaga
8S
Om särskilda skäl föranleder del, fär pensionsanslallen
tillerkänna sjöman sjömanspension även om rätl till pension ej föreligger enligl
denna kungörelse eller bestämma pensionen till högre belopp än som följer av 4 S
första och andra styckena, 5 och 6§
Prop.
1979/80:84 94
Nuvarande Ivdelse: Föreslagen lydelse:
Pensionsanslallen får lillerkäniia ulländsk sjimian. som
ej iir hosall i S\erige. sjömanspension även Jör lid från och med den månad han
fyller 65 år med belopp som lillsammans med annan pension.sförmån högsl nioisvarar
folkpension jämte peiisionsliUskoil.
Sjöfartsverket: Sjöfartsverket tillstyrker ulredningens
förslag.
1 författningstexten har förslagel endast markcials genom
det föreslagna tillägget i 8§, atl HPA, om särskilda skäl föranleder del, får
tillerkänna sjöman sjömanspension till högre belopp "eller för längre tid"
än som följer av 4 S försia och andra slyckena. 5 och 6 SS. Häremol kan för del
första invändas, all "eller för längre lid" täcks redan av den
hittillsvarande formuleringen "tillerkänna sjöman sjömanspension även om
rätt till pension ej föreligger enligl denna kungörelse". För det andra
säger formuleringen nästan ingenting om vilka fall som avses. Sjöfartsverket
ansluter sig lill del förslag till formulering som framlagts i
riksförsäkringsverkets yttrande.
Direktören för HPA: Utredningen säger i betänkandet atl
den finner del angeläget att utländsk, ej i Sverige bosatt sjöman, som läng lid
seglat i svenska skepp, även efler 65 års ålder skall få en grundtrygghet inom
den svenska pensioneringen, dvs. högst folkpension jämte pensionstillskott,
Nägon undersökning av hur många utlänningar som kan behöva
sådan förlängd pension har ulredningen ej gjorl.
Till en början villjag framhålla, alt även en svensk
sjöman torde böra få samma förmån som utländsk sjöman om förhållandena i övrigt
är lika,
VJdare tycks det mig angeläget alt det undersöks om inte
fasta regler skulle kunna gälla, exempelvis alt pensionsberättigade bosatta i
vissa länder fär möjlighet atl välja mellan temporär och livsvarig sjömanspension.
Dä skulle den vanskliga behovsprövningen kunna undvikas och slorleken av
pensionen bleve även efler fyllda 65 år beroende pä hur länge han eller hon ijänstgjort
i den svenska handelsflottan.
Innan beslul i frägan fattas synes en närmare undersökning
böra göras av det behov, som föreligger, och de särskilda svårigheier som kan
uppslå vid avpassande av den livsvariga pensionens sloriek och dess ulbelalning.
RRV: Ulredningen föreslär ökad grundlrygghei för utländska
sjömän som fyllt 65 år genom ändring av kvalificeringsreglerna för folkpension,
RRV ifrågasätter om en ändring av nuvarande regler för
kvalificering till folkpension i princip inte även berör andra grupper än
sjömän, Ulredningen har inte belyst denna fråga och RRV kan därför inle
tillstyrka en förändring på presenterat underlag,
RSV: Enligt utredningens förslag kan de sjömän, som inte
har en sammanlagd pension motsvarande svensk folkpension jämte pensionslillskoll
beviljas sjömanspension även efter fyllda 65 år. Den pensionen beskattas enligt
punkt 2 av anvisningarna till 53 S kommunalskattelagen (KL) i Sverige, 1 de
dubbelbeskattningsavtal som finns mellan Sverige och olika länder har
beskattningsrätten av ifrågavarande pension ofiasl lagts på hemvistslaten.
Prop.
1979/80:84 95
RSV vill fästa uppmärksamhelen på all i de fall
beskattning sker i Sverige exlra avdrag för folkpensionärer enligl 50S 2 mom,
KL inle kommer att kunna tillämpas på dem som fär förlängd sjömanspension. De
sjömän som beviljas sjömanspension även efler fyllda 65 år är i normalfallet
inte bosatta i Sverige, De konimer då inte heller att fä exlra avdrag som
folkpensionär.
Dessa personer fär alltså belala skall på en inkomst som
kanske helt eller till viss del skulle undgått beskattning om de varil bosatta
i Sverige,
5 Utbyte av sjömanspension mot engångsbelopp
Utredningens förslag tillstyrks av rlk.sförsäkringsverkei
och .sjöfarlsverkel.
Direkiören för HPA: 1 allt väsentligt delar jag
utredningens uppfattning på denna punkt.
Vid bedömning av frågan torde en avvägning böra göras
mellan å ena sidan en pensionsberätligads inlresse av att få pension som årlig
pension, även om beloppet är litet, och å andra sidan statens intresse av att
inte besväras med en massa småpensioner. Härvid bör dock framhållas, alt
besväret och kostnaden för smäpensionerna inle är särskilt omfattande sedan dessa
väl beviljats, Dalamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA),
som sköter utbetalningen, betingar sig för närvarande 52 öre per utbetalning
jämte en myckel ringa licensavgift, HPA;s arbele med dessa pensioner är sä
litet att del kan anses försumbart men en massa pensioner pä elt par tre
hundralappar om årel skall HPA ändå inle behöva belala ul,
Erfarenhelen inom pensionsanslallen pekar på alt även
förhållandevis små pensioner, som givetvis spelar en marginell roll för pensionstagarens
försörjning, ändå har förvånande stor betydelse för pensionstagarens ekonomi.
Gränsen tycks mig därior böra sättas nägol lägre än vad utredningen föreslagil
eller lill en tredjedel av basbeloppet i slällel för lill hälften därav,
I kronor räknat skulle del nu göra 4 367 kr, i stället för
6 550 kr. Utbyte bör ej heller ske, i fall där ärsbeloppet skulle överstiga 8%
av basbeloppet, dvs. i dagens läge I 048 kr.
Beträffande möjlighel för pensionstagare att när särskilda
skäl föreligger få sin pension utbytt mol ett kapitalbelopp är jag ganska Iveksam,
I och för sig synes det tilltalande att en pensionstagare,
som har behov av kontanter för atl skaffa boslad eller ny verksamhel. skulle
kunna byta ul sin pensionsrätt mot ett konlanl kapitalbelopp.
Redan nu föreligger det sådan möjlighel för pensionsberättigade
med rätl till tjänstepension i befälsklass enligt reglerna i 1944 års reglemenie.
Villkor härför är bl, a. aU de ej har fyllt 55 år. Någon kännedom om dessa
utbyten ur de pensionsberälligades synpunkler varil fördelaktiga eller ej har
de inom HPA tjänstgörande inte men däremot en allmän känsla av att ulbyle inte
sällan knappast blev så bra som den pensionsberättigade tänkt sig. Redan avbränningen
i preliminär inkomstskatt är ganska ansenlig men dessutom troligen rätt ofta i
underkant med kvarskalt i slutet på följande är som följd. Dessutom är omräkningsreglerna
ganska ofördelaktiga för de pensionsberättigade.
Den prövning av särskilda skäl, som ulredningen förutsäller.
kan lyvärr befaras bli antingen för summarisk eller för betungande. Sådan
prövning är
Prop.
1979/80:84 96
lilel främmande för HPA:s hittillsvarande verksamhel, som
ju beslår i atl ge sjömännen deras rält och inle att pröva deras behov.
Innan frågan om denna del avg()rs, synes mig en
stickprovsundersökning av verkningarna av utbyte av ijänslepensionsrätt i befalsklass
böra göras,
Försäkringsinspeklionen: Utredningen har föreslagit all i
vissa fall skall engångsbelopp ulbelalas i stället för pension. I förslaget om
ändring i kungörelsen om sjömanspension återspeglas detta i 11 S och
övergångsbestämmelsernas punkt 3, Inspektionen föreslår att på bägge dessa
ställen i sista meningen efter sista ordet regeringen följande tillagg görs:
"eller av den myndighet som regeringen bestämmer",
RRV: I likhel med utredningen ser RRV adminislraliva
fordelar med att mindre pensionsbelopp automatiskt blir lubylta mol ett
engångsbelopp.
Utredningen föreslår att det automatiska utbylet skall ske
när kapilalhe-hovel inte överstiger halva basbeloppel. Enligt RRV: s_mening böi
gränsen för när ulbyle skall ske mot engångsbelopp sältas genom en avvägning av
administiationskostnadeina och de skäl som lalar för periodisk utbetalning. Då
Ulredningen inle närmare belyst administrationskostnaderna kan RRV inle ta
ställning till vilken giäns som bör sättas för när periodisk utbetalning alltid
bör kunna utbytas mot engångsbelopp genom beslut ;iv pensionsanstallen.
Med hänsyn lill de moliv sotn utgör grunden för nuvarande
sjömanspensionering ifrågasätter RRV om utbyte efier särskild prövning skall
kunna ske till engångsbelopp när pensionen inle är obetydlig,
RSV: Utredningen anser del lämpligl att sjömän som är
skattskyldiga lill Sverige upplyses om skattekonsekvenserna innan beslutet om utbyle
meddelas,
RSV slöder denna tanke men vill framhålla atl det inte
ankommer på RSV att svara för sådan upplysning, RSV är dock berett all biträda
vid utformningen av informationsskrift i frågan.
6 Sjömanspensioneringens ekonomi. Storleken av
sjömanspensionen
Rik.sjörsäkringsverkel har inte något att erinra mot
förslaget atl sjömanspensionerna generelll höjs med fem proceni,
.Sjöfartsverket: Mol bakgrund av de slulsalser. som verket
kommit till i det föregående, anser verket att de för yrkesgruppen sjömän
vanliga svårigheterna vid fyllda 55 är - nedsatt arbetsförmåga som kanske
likväl inte är nedsatt med hälften, samt nedsall möjlighet att bereda sig
inkomst genom arbele - bör kompenseras genom ati de ovannämnda utbyggnaderna
av den allmänna pensioneringen, vilka gäller från fyllda 60 år, kompletteras
med en rätt till ulbyggd sjömanspension i åldern 55-59 år, Verkel syftar härvid
inte pä en komplettering av förtida uttag av ålderspension, 1 första hand åsyftar
verket att de förutsättningar som enligt 7 kap, I S och 13 kap, I S lagen (1962:
381) om allmän försäkring berättigar till förtidspension frän fyllda 60 år,
skall kunna berättiga sjöman till utbyggd sjömanspension från fyllda 55 är. Han
skall därvid inte vara skyldig atl söka arbele till sjöss. Sjömannen bör med inlyg
från försäkringskassa slyrka hos HPA. att förulsältningarna är uppfyllda.
Därest förmågan eller möjligheten alt bereda sig inkomst genom arbele väsenlligt
förbättras för sjömannen, skall HPA indraga eller minska ulbyggnadsdelen av
sjömans-pensionen med hänsyn lill förbättringen, jfr vad som gällerom
förtidspension enligt 16 kap, 7 § lagen om allmän försäkring.
Prop.
1979/80: 84 97
En komplettering av rätten till delpension ligger redan i
sjömanspensionens nuvarande konstruktion, och sjöfartsverket vill inle
framlägga nägot förslag om ytterligare komplellering med hänsyn till de kostnadei'
detta skulle kunna medföra.
Beträffande frågan om till vilket belopp sjömanspensionen
skulle byggas ut för en ilandgäende sjöman, som fylll 55 år, som inte har rätl lill
förtidspension men skulle ha det om han fyllt 60 år. anser verkel det nalurligt
att sjömanspensionen bör maximeras till det belopp ovanför vilkel samordning inlräder
enligl 6S. dvs. basbeloppel x 1.5 x 1,72.
I ovanslående avsnill om enkälundersökningen angavs atl
268 personer i åldersgruppen 55-60 år hade besvarat enkäten och all 73 av dem
saknade anslällning, 67 av dessa uppbar sjömanspension. Med hänsyn till
sjöfartsverkets nu fiamlagda förslag om förbättringar i åldersgruppen 55-59 år
kan anföras. iiU 227 personer i denna åldersgrupp (födda 1917- 1921) hade
besvarat enkäten och all 56 av dem saknade anslällning. Avsaknad av anställning
är ju en förutsältning för utbyggd sjömanspension enligt sjöfarlsverkels
förslag.
En förutsättning för sädan rätt till förtidspension, som
man kan erhålla frän 60 års ålder, är all den försäkrade uppburit ersättning
frän erkänd arbelslöshelskassa eller konlant arbetsmarknadsstöd viss tid. Det
bör vid en bedömning av de ekonomiska konsekvenserna av sjöfaitsverkels förslag
vara möjligt att hos arbetsmarknadsstyrelsen och riksförsäkringsverket erhåUa
uppgift om hur många personer som kan bli akluella. Emellertid kan det komma
att visa sig atl de ekonomiska konsekvenserna är svårbedömda. Verket föreslär
att i 8§ kungörelsen om sjömanspension införs en bestämmelse om rält för HPA atl
meddela utbyggd sjömanspension i de avsedda fallen men inle skyldighel alt göra
del, Säledes samma konstruktion som beträffande föriängd pension åt ulländska
sjömän. Denna konstruktion medger ocksä ekonomiskt utrymme för en föreskrifi i
4S om generell uppräkning av pensionerna, dock med etl lägre procenttal.
Det som sjöfartsverket föreslagit får lill följd, att
pensionsförmånerna inle blir likformiga. Det kan då frågas varför den ene
sjömannen, som inljänal räll till sjömanspension, skall behöva fä mindre än den
andre, som inte har ller intjänade mänader. Till delta kan svaras att redan
hela pensionssystemet är uppbyggt så, atl det stora fierlalel, som slutar i
yrket innan de kvalificerat sig för sjömanspension, indirekt betalar för det
lilla fåtalets pensionering. Vidare kan anföras att 8 S kungörelsen om sjömanspension
redan i dag medger möjlighet lill olikformiga pensionsförmåner. Då krilik
framförts mot sjömanspensioneringen som sådan i andra remissyllranden. och då
det även enligt sjöfarlsverkels uppfattning finns fall där rätten till sjömanspension
inte betingas av sociala skäl. anser verket att sjömanspensioneringens framtida
existens tryggas på ett bätlre sätt, om man anpassar sjömanspensioneringen till
de sociala behoven, än om man med ringa beaklande av dessa genomför generella pensionspåslag.
Verkets förslag torde ocksä, genom all det bätlre tillgodoser sjömännens
trygghet, på ett effektivare säu slimulera dessa dit stanna i yrket.
Av utredningen framgår (sid. 55), aU en del av det belopp,
som ulgår enligl 1972 års kungörelse om sjömanspension, finansieras av
sjömanspensionsfonden, medan resten ej läcks av denna. Det framgår också att
efterhand som tiden går, mäste finansieringen av pensioneringen enligt 1972 års
kungörelse till allt slörre del ske genom fördelningssystemet, dvs.
pensionsutbetalningar av löpande inkomster i form av redareavgifter, Sjö-
7 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 84
Prop.
1979/80:84 98
fartsverket vill i del sammanhanget ställa frågan, om det
står i överensstämmelse med de grunder som eljest tillämpas i samhället när
det gäller säkerheten för framtida pensionsuibetalningar, att man förlitar sig
på framtida löpande inkomster från den svenska sjöfartsnäringen, vars framtid
är högst oviss. Om denna synpunkl är riktig, torde tryggheten för framtida
pensionsutbetalningar böra säkras antingen genom atl slaten påtager sig ett ekonomiskl
ansvar i sisla hand eller genom liknande krav som eljest gäller för tryggande
av pensionsutfästelser.
Som jämförelse kan nämnas, atl den på grundval av
kollektivavtal gällande pensioneringen av sjöbefäl i Sjöbefälets pensionskassa
enligt inhämtad uppgifi styis av placeringsreglerna m. 11, regler i lagen om
understödsföreningar.
Systemet med alt de gamla fonderna äts upp (i bäsla fall
frånsett biiflert-kapilalet) och alt redareavgifierna endasi skall läcka utgifierna
för löpande pensionsuibetalningar måsle betecknas som osunt, eftersom det
innebar all vår sjöfarlsgeneration inle bär alla kostnader for sina anställda, Särskill
gäller denna kritik mol fordelningsprincipen, om ansvarel för pensiönsutbetalningarna
skall vila på en enda näringsgren.
1 femärsundersökningen har anförls (sid, 109): "Av
tablån framgår bl, a, alt de pensionsförpliktelser, som f.n, (jidi 1978) finns
samlade inom den nya pensioneringen enligl 1972 års kungörelse, representerar
en nettokostnad för denna pensionering som har elt kapitalvärde den I januari
1978 om 80,5 milj, kr,, om basbeloppet ökar 7% ärligen och 85.9 milj, kr, om
basbeloppet ökar 8% ärligen,"
Del anförda torde innebära all om man, med bortseende från
skillnaden högst ell är i kapilalvärdenas datering, lägger ihop nuvärdet av
alla de förpliktelser som i juli 1978 fanns samlade inom sjömanspensioneringen,
dvs, förpliktelser enligt äldre reglementen och enligt 1972 ärs kungörelse, så
uppgår summan (vid 7 % ärlig ökning av basbeloppet och vid ränteanla-gandet 7%)
till 168,0 -I- 80,5 = 248.5 miljoner kr. Då fonderna uppgår lill 193,5 miljoner
(bokföit värde), skulle del i princip behövas 55 miljoner kronor för atl inle
belasta framtidens sjöfart eller staten med redan uppkomna förpliktelser, .Med
hänsyn till olika osäkerhetsfaktorer kan det angivna beloppet endasi anses som elt
närmevärde.
Uppenbarligen skulle det över huvud laget inte finnas
utrymme för några förbättringar alls i sjömanspensioneringen, om del pålalade
förhållandet nu skulle rättas till i sin helhet. Ett ekonomiskt sundhelskrav
måste emellertid vara att skulden till framliden inle ytterligare ökas och alt
åtgärder vidtas för att nå detla mäl,
Sjöfartsverkel besitter inte de eiforderliga kunskaperna
pä della område men har dock velal peka på problemet med tryggheten för framlida
pensionsuibetalningar.
Som huvudregel skall enligt utredningens förslag
sjömanspensionernas belopp höjas med 5 procent, vilket är den höjnmg som ulredningen
ansett alt det finns utrymme för. Som ovan påpekats, lorde författningstexten
inte molsvara detla förslag, då regeln om atl sjömanspension inle får beräknas lill
högre sammanlagl belopp än som motsvarar ett och ett halvt basbelopp (vid ultag
från 55 års ålder) kvarstår oförändrad. Om en generell höjning av
sjömanspensionerna genomförs, bör förfallningslexlen jusleras så. att höjningen
kommer att avse även maximibeloppen och de belopp vid vilka samordning skall
ske.
Direkiören för HPA: När den allmänna pensionsåldern den I
juli 1976 sänktes till 65 år, avkortades sjömanspensionens varaklighel med tvä
år.
Prop.
1979/80: 84 99
Alla pensionsberättigade som är födda efier den 30 juni
1921 drabbades av denna självklara nedskärning. Det framslår i och för sig
såsom mycket rimligl alt den besparing, som därigenom uppkom, används till en
generell höjning av pensionerna.
Emellertid kan det finnas anledning all fundera över om
det inte är rimligare att använda besparingen pä ell annal sätt. En höjning på
en tjugondel torde inle spela nämnvärd roll för pensionslagarna.
Den nuvarande myckel höga tröskeln mellan pensionsberättigade
och icke pensionsberättigade är enligt min mening del största problemel atl
behandla vid en översyn av sjömanspensioneringen och jag lar upp del som första
fråga i del avsnill av delta yllrande. där jag skriver om sådant som ulredningen
ej tagit upp.
Jag avslyrker därför att sjömanspensionen höjs med 5 % och
föreslår alt molsvarande belopp i slällel läggs på en uppmjukning av gränsen
mellan pensionsberältigade och icke pensionsberättigade,
RRV: Med hänsyn till vad lidigare anförts bör ulgifisbesparingar
i fonderna inte användas till en uppräkning av sjömanspensionerna då en sådan
förändring sannolikl skulle yllerligare försvåra möjlighelerna alt avveckla
nuvarande förmånssystem.
7 Fondförvaltningen
Sjöfartsverkel: Sjöfartsverket tillstyrker att placering
skall kunna ske även i aktier, dock inte rederi- eller varvsaktier. Frågan om
aktieandelens storlek torde få bedömas av andra remissinstanser,
Direkiören för HPA: Enligt min mening bör syfiet med HPA: s
fondförvaltning vara att förvaltningen skall ge så gott resultat som möjligt.
Jag vidhåller därför min mening alt nya föreskrifier bör ulfärdas
rörande medelsplaceringen, innebärande alt högst 50% av fondmedlen må placeras
i aktier. Någon saklig anledning all åsätta HPA någon etikett som sedan
"av principiella skäl" skulle framtvinga placering av den helt
övervägande delen av fonden i nominella värden finns enligt min mening ej. Om sådanl
bemyndigande ej lämnas och staten ej övertar jämväl det ekonomiska ansvarel för
pensioneringen, måste troligen redareavgifien höjas ganska avsevärt inom
relativt korl lid.
Försäkringsinspeklionen: För handelsflottans pensionsanslalls
pensionsfond är placeringsbestämmelserna direkl knutna till 274 S FL. Inspektionen
förutsätter atl denna bindning bibehålls även efter genomförandel av de
ändringar av denna paragraf som kan bli följden av kapitalmarknadsutredningens
förslag.
De i den s, k, femårsutredningen gjorda beräkningsaniagandena
beträffande framtida ränta och inflation är ju med nödvändighet ganska osäkra.
Om den framtida ulvecklingen skulle skilja sig väsenlligt från dessa anlaganden
kan detla påverka sjömanspensioneringens ekonomi, I ett ogynnsamt fall kan det
framtvinga en höjning av redareavgifierna,
Kammiirkollegiet: Kammarkollegiet har yttrat sig
1978-06-01 över slulbelänkandel från kapitalmarknadsulrcdningen, Förslagel
till justering av stadgarna för handelsfiottans pensionsanslalls placeringsfond
hälsades däri visseriigen med tillfredsställelse, 1 motsats lill sjömanspensionsulred-
Prop.
1979/80:84 100
ningen ansåg kollegiet emellertid inte justeringen lillräcklig.
Kollegiet vidhåller sin uppfattning att en längre gående liberalisering av
placeringsreglerna är motiverad. Upp lill i varje fall 50 procent av
fondmedlen bör kunna investeras i aktier vars kurser finns noterade vid
Stockholms fondbörs,
s
Sjömanspensionsutredningen har gjort vissa beräkningar av
värdet av de framtida pensionsförpliklciser som belastar ifrågavarande
fondmedel. Beräkningarna visar bl, a, all tillgångarna med någon marginal översliger
förpliktelserna. Beaktas bör dock alt dessa kalkyler avser en mycket lång
tidsperiod och grundar sig på bestämda antaganden om intlationslakt och avkaslningsnivå
under denna, Erfarenhelen lär att prognoser i angivna hänseenden är vanskliga atl
göra för belydligl kortare tid än vad det här röi-sig om. Resultatet av
kalkylerna måsle däiför beiraktas som osäkert. Klart synes emellertid vara atl
möjligheterna för handelsfloUans pensionsanslalls placeringsfond att infria
sina ålaganden ökar om urvalet av invesleringarna breddas genom en
liberalisering av placeringsreglerna.
8 Administrationen av sjömanspensioneringen
Remissinstanserna delar i allmänhet ulredningens åsikt atl
den nuvarande administrationen bör behållas t, v, i avvaktan på etl ev,
kollektivavtal,
Sjöfarlsverkel instämmer i utredningens uttalande, all del
är av vikl alt den ertarenhet som finns samlad inom HPA förblir intakt under ell
anlal år framöver. Verket framhåller också all en radikall minskad arbetsbelastning
i framliden kan motivera att arbetsuppgifierna förs över lill riksförsäkringsverket,
Direkiören för HPA finner det troligt att verksamheten på sikt kommer alt
minska i omfång. Någon nämnvärd minskning i arbetet torde inte uppkomma med
anledning av alt småpensioner byls ut mot engångsbelopp. Däremot kommer en belydande
minskning av arbetsbördan alt uppstå när den stora inängden av ansökningar om
pension enligl 1944 ärs reglemenie börjar avla.
Enligt RRV talar administrativa fördelar för all mindre,
fristående statliga pensionsinrätlningar inordnas i etl samordnande organ, RRV
anser därtör att övervägande skäl talar för alt verksamhelen förs över från HPA
till riksförsäkringsverket och lokaliseras tiil Göieborgs allmänna försäkringskassa,
Slalens personalpensionsverk finner att beröringspunkterna mellan verket och
sjömanspensioneringen inte motiverar en förläggning av dess administration till
verkel.
9 Ö vriga fr å gor
9.1 Tröskeleffekter i 1972 års kungörelse
Direkiören för HPA: Som en inledning till behandlingen av
den försia frågan, gränsen mellan pensionsberättigade och icke pensionsberättigade,
villjag söka belysa vad jag kallar "tröskel fenomenet" hos 1972 års
regler,
I 1944 års syslem är tröskeln mellan pensionsberättigade
och icke pensionsberättigade obetydlig. Den, som har 36 månader eller litet
mer, fär pension men med ett mycket litel årsbelopp. Den som har kortare tid.
får på ansökan sina hyresavgifter tillbaka, dock ulan ränta, för manskap
tidigast vid 55 år, för befäl utan den begränsningen,
1961 års syslem har ingen tröskel. Gränsen för
pensionsrätt ligger vid 72
Prop. 1979/80:84 101
manskapsmånader (befälstid räknas inle). Över den gränsen
är pensionens årsbelopp 2 % av pensionsgivande lön fr, o, m, den 73:e
månaden t, o, m. 120:e månaden. För tid därefter räknas 3,3 % av sådan lön
intill dess högsta pensionsrätt uppnålts,
1972 ärs regler är helt annorlunda. Minimitiden är som nänint
120 månader mellan 30 och 60 år varav minst 80 mänader efter 40,
Den som bara har 119 mänader får sälunda enligt reglerna
ingenting alls. Den som har 120 mänader fär däremol räkna borl blott de första
40 månaderna som värdelösa när det gäller framräkning av pensionens årsbelopp.
Övriga 80 månader (som ju måste ligga efler 40 års ålder) ger honom eller henne
0,9% av basbeloppel per månad i årlig pension. Resultatet blir
/09 vid nuvarande basbelopp en ärlig pension om 9 432 kr,
I -- ggr 80 ggr
13 100) eller under hela pensionstiden 94 320 kr.
En tillnärmelsevis så hög tröskel torde knappasi förekomma
inom något annat pensionssystem,
Tröskeln har också lett till svårigheter i praktiken. Med slöd
av en föreskrifi i 8 S av 1972 ärs kungörelse om sjömanspension, enligt vilken
direktionen, om särskilda skäl föranleder det, får ge sjöman pension även om rätl
därtill ej föreligger eller beslämma pensionen till högre belopp ån vad
bestämmelserna medger, har direktionen därför infört en avtrappningsregel.
Avirappningsregeln ser ul sä här:
Den pensionssökande, som inle har 120 månader mellan 30
och 60 år eller inte 80 månader därav mellan 40 och 60 fär pension med nedsatt
belopp, om han eller hon har mer än 108 månader mellan 30 och 60 och mer än 72
mellan 40 och 60.
Pension till sådan sökande beviljas normalt inte förrän
från 60 år. Då någon förhöjning på grund av senare uttag därför ej kan medges,
innebär redan detta en minskning med 50%' i förhållande till 120-månaderssjöman-nen.
Han eller hon kan ju ha sin pension under lio är medan den som fär pension med
nedsatt belopp uppbär den blott under fem.
Pensionen räknas ul pä så sålt, alt den lid den sökande
skulle kunna åberopa, om minimitidsföreskriflerna ej hade funniis, läggs lill
grund för ulräkning av elt pensionsbelopp som därefler minskas med en tolftedel
för varje månad som brister i 120 mänader och med en åttondel för varje månad
som brister i 80 månader.
Detla innebär atl den som totalt har mindre än 109 mänader
mellan 30
och 60 år eller mindre än 73 månader mellan 40 och 60 år inle
får någonting
alls, medan de som har däröver men ej 120 resp, 80 i alla
fall får en liten
pension mellan 60 och 65 år. Den som har 114 månader,
varav 80 mellan 40
O 9 och 60 ar far sålunda en ärlig pension av 4 362 från
60 år (74 ggr -j ggr
13 100: 2 = 4 362).
Under hela pensionstiden får han 21 810 vilket är atl
jämföra med 120 månaderssökandens 94 320 kr. För en 119 månaderssökande blir årsbeloppet
8 538 kr. och beloppet för hela pensionsliden 42 690 kr. Tröskeln har sålunda
minskat men är fortfarande hög. närmare besläml 51 630 kr, vid nuvarande
basbelopp. Rekordet i tröskelhöjd lorde vara bevarat,
I dessa tider, dä den svenska handelssjöfarlen befinner
sig i kris, synes det vara anledning att framhålla, att den krafiiga
tröskeleffekten hos gällande regler om sjömanspension drabbar det arbetslösa
sjöfolk, som ännu ej uppnått minimitid för rätt till pension särskilt häri. Del
händer iroligen
8 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 84
Prop. 1979/80: 84 102
just nu för ett ganska stort antal sjömän med lider fr, o.
m, 30 är på närmaie 100 månader eller nägol mera. alt de inte längre kan fä
jobb i svenskl handelsfariyg i vilket besättningen betalar sjömansskatt. De får
gå i land och är ofta arbetslösa en längre tid innan de lyckas hitta någon
sysselsättning i etl annal yrke. Inte nog med alt de drabbas av arbetslöshet,
yrkesbyte och i regel sämre lön. De går miste om en pension som skulle getl
dem totalt 94 000 kr. eller mera. Det måste kännas rätl bistert IV>r en
arbetslös malros eller molsvarande, ulan chans lill nytt jobb lill sjöss, alt vara
medveten om hur sjömanspensionsreglerna slår.
Del synes mig böra undersökas om det inte kan vara mtijiigl
alt införa cn regel av ungefär den innebörden atl pensionssökande, som ivingas
lämna sin tjänst i den svenska handelsfiottan på grund av brislen på aibetstillfäl-len,
skall kunna åberopa jämväl viss lid under vilken han enligt intyg frän
sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa varit aibetslös.
Trots all avirappningsregeln införls på mitl förslag,
synes del mig någol Iveksamt alt 8 S skall användas för all modifiera den mest
centrala bestämmelsen i 1972 ärs kungörelse, Enligl min mening hade del därför
både ur sakliga och formella synpunkler varil nalurligt om sjömanspensionsutredningen
ägnat sin uppmärksamhet äl iröskelfenomenet,
Avirappningsregeln, som hittills blott använts pä s,k,
övergångspensioner enligt andra punklen övergångsbestämmelserna lill KK 72,
började användas sommaren 1974. 1 de första ärendena ansåg sig direktionen
kunna konstalera, att de sökande vid avgång ur tjänst erhållit belopp som
ersättning för semester och s, k, vederlag i sådan utsträckning atl det var
rimligt att pension beviljades i enlighet med regeln. Eftersom inga fall visade
sig, då den förutsättningen brast, har undersökning av förefinllighe-ten av ersäUning
för semester eller vederlag upphört. Tillräcklig sådan presumeras numera alltid
föreligga.
Det finns emellertid, somjag nyss antydde, anledning atl
införa denna regel i författningen i stället för alt grunda den på direktionens
praxis.
Den av direktionen tillämpade regeln är mycket försiklig
och ger dem som omfattas därav blott små belopp i pension. Under de båda åren
1977 och 1978 har sålunda sju pensioner med reducerat belopp beviljals. Del
genomsnittliga årsbeloppet är i dag 2029 kr., och hela årskostnaden för denna
grupp sålunda 14 205 kr. eller 7 100 kr. per årgång. Om man ulgår från att
tillkomsten av sådana pensioner under perioden 1976-1982 är densamma, skulle
årskostnaden för dessa pensioner vid nu gällande basbelopp år 1982 vara uppe i
49700 kr. om ingen av pensionstagarna avlidit eller fått sin sjömanspension
sänkt.
Enligt min mening finns det anledning att överväga att vid
ett införande i KK 72 av avirappningsregeln ändra regeln så atl
pensionsbeloppen höjs med 50%. Hur en sådan höjning skulle utfalla när fr.o.m.
1983 pension med reducerat belopp kommer att kunna beviljas jämväl
pensionssökande med sjömanspension enligt huvudregeln i KK 72, visas i bifogade
uppställning.'
Hur mänga sådana fall som kommer atl inlräffa är helt
omöjligt att nu säga någonting om. Mänskligt atl döma bör de bli nägot färre än
fallen som gällt övergångspensioner. Den sammanlagda kostnad som kan uppkomma
genom alt arbetslöshetstid i viss utsträckning kan åberopas för rätl lill
pension och en höjning av årsbeloppen vid reducerad pension med 50 % torde
emellertid vara måttlig och väl kunna rymmas inom den besparing
' Här utesluten.
Prop.
1979/80:84 103
som uppkommer genom att nägon generell härjning av sjönianspensioncrna
med 5 % ej införs.
9.2 Körhålliindet för vissa sjömän med rätt till befäl.sptnsion
Direkiören för HPA: Den andra frägan, somjag anser nu bör
behandlas - diskrimineringen av vissa av dem som har rätl till tjänstepension i
befälsklass enligt 1944 års reglemenie - kan sägas vara av mindre vikt än den
för pensionssystemet centrala frågan om gränsen mellan pensionsberättigade och
icke pensionsberältigade enligt 1972 års regler.
Enligt min mening är emellertid frågan om denna
diskriminering likväl också av stor betydelse. De pensionsberättigade som del
gäller har nämligen - så somjag ser det - blivil behandlade på ett sätl som sirider
mot vad som är rält och rimligt,
Frägan hai silt upphov i ulformningen .w femte och .själle
punkternu av livergångshestamnielserna lill 1972 års kungörelse (SFS 1972:412)
om sjömanspension.
I den femle punkten bestäms vilka pensioner enligl äldre beslämmelsei'.
som skall höjas per den 1 juli 1972. och i den själle vilka som räknal fr, o, m,
samma dag skall vara värdebesländiga genom knytning till basbeloppet enligl
lagen om allmän försäkring,
1 den första av de två meningar, som utgör den femte
punkten, sägs det, atl årspensioner enligl 1864 års kungörelse eller 1939 års
reglemente skall fördubblas, I den andra meningen föreskrivs att detsamma skall
ske med vissa tjänstepensioner enligl 1944 års reglemente.
Gränsen mellan de fördubblade och de icke fördubblade
tjänstepensionerna dras på så sätt, alt fördubbling skall tillkomma pensionstagare
med manskapspension, födda 1922 eller tidigare, och pensionstagare med be-fäispension,
födda 1912 eller lidigare, medan övriga tjänstepensioner ej fördubblas.
1 sjätte punkten övergångsbestämmelserna bestäms vilka
pensioner enligt äldre regler, som skall bli värdebeständiga genom knytning
till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Det är två grupper sådana
pensioner som blir värdebesländiga.
Den första gruppen är pensioner, som enligl femle punkten
blir fördubblade.
Den andra gruppen är inte fulll så klarl definierad:
"sjömanspension enligt 1961 års reglemente, som utgår lill pensionstagare
som avses i punkt fem".
Vad som menas med pension enligt 1961 års reglemente är i
och för sig helt klart. Det finns två slag av sädana pensioner: sjömanspension
enligt huvudbestämmelserna och pension med sammanlagt belopp enligl tredje
punkten övergångsbestämmelserna till reglementet. Den senare består av två
delar: en del, kallad tjänstepensionsdelen, som utgår enligl reglerna i 1944
års reglemente, och en annan del, kallad sjömanspensionsdelen, som grundar sig
på huvudbestämmelserna i 1961 års reglemente.
Vad menas nu i sjätte punkten med "sjömanspension som
utgår till pensionstagare som avses i punkt 5"?
Till en böljan fann HPA:s direktion, alt del måste vara
frågan om sådana pensionstagare, som dels har säväl tjänstepension enligt 1944
års reglemente som sjömanspension enligt 1961 års reglemente, (dvs, pension
med sammanlagl belopp), dels är födda före 1923. om de skulle ha tillhört manskapsklassen
om endast 1944 års regler varit tillämpliga på dem, eller
Prop.
1979/80:84 104
födda före år 1913. om de under samma förutsättning
skulle ha vaiit hänförliga till befälsklassen.
Med den lolkningen fick ingen som bara hade sjömanspension
61 någon värdebeständighet och del oberoende av om han eller hon vai född fi>re
eller efier årsskifiet 1922/23,
Så småningom ändrade direklionen sin uppfattning och även pensionstagare
med blott sjömanspension 61 tillerkändes värdebeständighet, under förutsältning
att han eller hon var född före 1923 och skulle ha varit hänförlig till
manskapsklassen om 1944 ärs regler hade varit tillämplig-a eller eljest före är
1913,
Det varju lilel besynnerligt, att klassuppdelningen i 1944
ärs reglemenie skulle beslämma värdebeständigheten för pensionstagare. som inte
kunde åberopa någon tid alls för pension enligt reglementet, men resultatet
blev ju trots detta lilel mer förnufiigt.
Emellertid kunde direklionen så småningom konslalera, all den
uppnådda förnuftigheten hade en viss begränsning. Den sjöman, som avbryter sin
bana till sjöss och går i land vid en lidpunki då han ännu ej uppnått tolv månaders
sammanhängande befälstid i svenska handelsfartyg i utrikes fan iplacerade i
slutet av karriären), får. om han tillhör dem som är födda under den ominösa
tioårsperioden 1913-22 och om han har rätl lill tjänstepension enligt 44 ärs
system, i dagens läge tre och en halv gånger så slor pension som en kollega som
just kommit upp lill tolv sådana månader innan han går i land. Dessutom fär den
förre värdebeständighet, som i dessa infialionslider innebär att han undgår en
fortlöpande och lidvis kraftig realvärdesänkning av den utgående pensionen.
Gäller det pension med sammanlagl belopp blir skillnaden något mindre.
Beträffande pensionsberättigade med sammanlagl. belopp
löstes problemet av direktionens majoriiet på så säu atl pensionsberättigad,
född 1922 eller lidigare, tillerkänns fördubbling av Ijänslepensionsdelen och
värdebeständighet såvitt gäller hela den sammanlagda pensionen om han imder slörre
delen av sin tid i svenska handelsfartyg i utrikes fart tjänstgjort som
manskap. Har han inte det. får han fördubbling och värdebeständighet blott om
han är född före 1913.
Minoriteten, bestående av mig, reserverade sig häremol och
ansåg, alt så snarl en sjöman förvärvat rätl lill pension enligt 1961 års
reglemente, som ju ger pension blott för manskapslid. sä skall han beiraktas
som manskap också i del akluella hänseendet och därför, om han är född före
1923. tillerkännas värdebeständighet för sjömanspension 61 samt - såvitt gäller
pension med sammanlagt belopp - fördubbling av tjänstepensionsdelen och
värdebeständighet för hela pensionen.
Här tycks det mig finnas anledning att närmare titta på
den bestämmelse i 1944 års reglemente, som uppdelar tjänstepensionslagarna i
två klasser, vad den innehåller, vad den vid sitl införande fick för följder
för de berörda och varför den infördes.
1 4S reglementet (SFS 1944:42) sägs det att till befålsklassen
hänförs den, som dä han före fyllda 55 år senasl tjänstgjort i utrikes fart å svenskl
handelsfartyg, tillhörde befälsklassen, omfaltande befälhavare, styrmän,
maskinister, radioielegrafister och stewarder. Övriga hänförs lill nian-skapsklassen.
Annorlunda utlryckl: lill befälsklassen hänförs de som närmasl
före 55 år seglat som befäl i svenska handelsfartyg i utrikes fart medan övriga
tillhör manskapsklassen.
Det spelar alltså ingen roll om den sökandes övervägande
tid varil som
Prop. 1979/80: 84 105
befäl eller manskap ulan bara om liden närmasl före 55 är
vant det, Enligl gammal praxis har med sädan lid försiåtts den första
sammanhängande lolvmånadersperioden närmasl före 55 år som befäl eller manskap.
Vad hade nu hänförandet lill endera av dessa båda klasser
för följder?
Jo. i två hänseenden: för pensionsåldern och för om
pensionen skulle vara livsvarig eller temporär (= upphörande vid 67 år), I
befälsklassen var pensionen livsvarig' och började tidigast vid 60 år, 1
manskapsklassen var pensionen näslan alltid temporär och började lidigasl vid
55 är.
Del spelade före den 1 juli 1972 ur ekonomiska synpunkter inle
någon roll om pensionen gick ut som befälspension eller som manskapspension, Enligl
försäkringsmalemaliska regler räknades pensionerna ut pä så sätl atl de var
värda precis lika mycket vare sig de gick ul enligt den ena eller andra
klassen,
Varior infördes år 1944 beslämmelsen om uppdelning av pensionstagarna
pä dessa tvä klasser?
Pä den liden fanns del inte någon allmän tilläggspension.
Den enda allmänna pensionen var folkpensionen, som höjts till något som i alla
fall gav elt märkbart tillskoU lill gamla människors försörjning,
Befälel inom handelsfiollan hade på 1930-lalet förhandlat
sig lill rätl lill pension. Sjöbefälels pensionskassa (SPK) lillkom år 1937 och
dil betalade de flesta av de sjömän, som seglade befäl, 6% av sin månadshyra i
pensionsavgift, Elt lika storl belopp betalades av redarna. Anslutningen lill SPK
var inle hundraprocentig.
Det bör ha varil ganska nalurligt all varken redare eller
befäl under diskussionerna före 1944 om förbättring av HPA-pensionerna var
särskilt pigga på alt betala lill HPA, redarna över huvud tagel någol för befälel
och befälel sex gånger så myckel som de betalat dittills.
Samtidigt mäste befälel ha ansett, atl den gamla förmånen
av HPA-pension inte skulle berövas dem. Staten skulle fortfarande ge ocksä
befälet ett vissl slöd på gamla dagar.
Resultatet blev en kompromiss. För befälslid betalades, somjag
talat om tidigare, till HPA av befälel den gamla avgiften på I %, av slaten ett
litet bidrag och av redarna ingenting alls.
Tanken bakom uppdelningen av pensionslagarna hos HPA på en
befälsklass och en manskapsklass, alltefter de närmast före 55 år hade seglat
som befäl eller manskap, lorde ha varil, atl en sjöman i den åldern måste ha bestäml
sig för om han ville segla som befäl eller som manskap. Befälet hade, enligt
den tankegången, slörre behov av en livsvarig pension som tillskott till SPK-pensionen
men behövde det inle förrän tidigast vid 60 år, medan manskapet hade svårare än
befälet atl fortsätta i yrket fram lill 60 är och borde kunna få sin HPA-pension
redan vid 55 år och inte som ell livsvarigt belopp utan som elt någol slörre
bidrag till den inkomst en sjöman kunde vinna i land under åren närmast före 67
är dä folkpensionen tog vid.
Sedan är det ju en annan sak all verkligheten inte alltid
är benägen att foga sig efter teorier, den är sällan svart eller vil utan
merendels spräcklig som en bondkatt, 1944 års något invecklade men mycket
skickligt uppbyggda system stämde inte på denna punkt. Del fanns befäl som i
femtio-årsåldern började segla som manskap: småskeppare som överlämnade befälel
på skutan till son eller mäg, befäl på större fartyg som under
arbetslöshetsperioderna på 1930-lalet hade svårt all fä jobb gick inle sällan
' Ar 1966 ö ppnades m ö jlighet f ö r
bef ä l atl f å lenipor ä r
pension.
Prop.
1979/80: 84 106
hellre som manskap än som arbetslösa. Omvänt förekom del
under lider med brisl pä behörigt befäl all båtsmän, matroser och motormän
mönstrade upp "på brislen" i befälsbefattningar, Slulligen fanns och
finns det "biandseglare" som stundom seglar manskap stundom befäl,
exempelvis de som ibland gär som ekonomiföreståndare och ibland som kockstuert.
Nu kan det finnas skäl alt mera noggrant berätta vad det
sedan den I juli 1972 belyder för en sökande, född under perioden 1913-22, om
hans pension rubriceras som "befälspension" eller
"manskapspension". För enkelhetens skull begränsar jag mig till
tjänstepensionerna enligt 1944 ärs reglemenie.
Som lidigare nämnls skall manskapspensionerna inom denna
grupp fördubblas och göras värdebeständiga genom anknylning till basbeloppet
enligt lagen om allmän försäkring,
Basbeloppel för juli 1972, då KK 72 trädde i krafi, var 7
300 kr. Nu är det 13 100 eller 79,45 % högre. Del innebär att en pensionstagare
med tjänstepension i manskapsklass - född under den aktuella tioårsperioden -
just nu fär 358,9 % av vad hans kollega med pension i befälsklass får om de
båda har exakt samma mcritering för pension, frånsett alt den ena har
manskapslid placerad närmasl före 55 år medan den andre har befälstid. Med fortsatt
inflation ökar skillnaden.
Vad kan ha varit orsaken IiU della gynnande av
manskapspensionärer och missgynnande av hefälspensiimärerl
Vid granskning av den frågan går jag förbi de småskeppare,
som i 50-årsåldern lämnar befälel lill son eller måg och sedan seglar manskap
och därigenom belönas med en fyrdubbling av värdel av sin HPA-pension, Likaså
de styrmän och maskinister som kanske råkat ul för samma fördel genom något års
ijänsl som manskap, Slulligen ocksä bålsmän, malroser och motormän som mönstrat
upp som befäl och ser sin HPA-pension krympa till en fjärdedel. Vad jag
tidigare sagt om dessa grupper får räcka.
Här anser jag att jag bör behandla del underliga fenomen
som består däri atl befälslid. som enligt 1944 års regler inte skulle ge mycket
i pension men i alla fall något, genom femte och sjätte punkterna ibland .får etl
negativt värde. Så är del för del manskap som mönslrats upp på brislen och för
dem kan del negaliva värdel bli myckel stort. Knappast så slort men kännbart
ändå blir det för nyexaminerat befäl, som inle fort nog går i land. Av två
nyblivna styrmän, födda under perioden 1913-22, går den ene i land i tid, dvs.
före den tolfte befälsmånaden, och ägnar sig åt att vara lokförare eller flygplanspilot
och Ijänar in pension i lokförarnas pensionskassa eller fiyg-planspiloternas
pensionsfond. Han är hos HPA fortfarande manskap och får fördubbling och
värdebeständighet. Den andre stannar till sjöss men som befäl och får därför
ungefär en fjärdedel från HPA av vad kamraten får för tiden före ilandgåendet
som antages ha varit densamma för dem båda. Befäl det är fult det - i varje
fall till sjöss!
1 sjömanspensionskommitténs förslag till ny författning
stod det atl befälstid i viss utsträckning skulle kunna få användas som
kvalifikationstid för sjömanspension. Bestämmelsen var emellertid så utformad
att endasi den som under mer än hälften av den sammanlagda tjänstgöringstiden
varit anställd som manskap fick denna rätt, I maj 1972, dä fört"attningsutkastel
bearbetades inom kommunikationsdepartementet och fortlöpande samräd skedde med
mig, framhöll jag att utkastet på denna punkt ledde till att en sjöman, som vid
viss tidpunkt har rätl till sjömanspension, kunde beröva sig själv denna rält
genom att fortsätla till sjöss som befäl. Han var tvungen
Prop.
1979/80: 84 107
atl gå i land innan befälstiden blev lika stor som
manskapstiden. Annars miste han sin sjömanspension.
Departementet godtog invändningen och författningen skrevs
på sätl framgårav 1 S andra styckel KK 72: den som har minst hälften av
minimitiden får räkna befälstid som kvalifikationslid.
Tyvärr hann jag då inte nagelfara femte och sjätte
punkterna lika hårt så att jag upptäckte att en liknande efiekl som i
kommitténs förslag lill I S fanns inbyggd i dessa punkter: befälstid får där ell
negativt värde.
Men hur är del med de .sjömän som stannar till .sjöss och
seglar långa tider som befäl varför skall de Ja del sä till den grad myckel
sämre ån de som seglar manskap'? För befälslid betalade ju en sjöman
visserligen bara en procent i hyresavgifi mot sex som manskap men för
befälstiden var dock sjömannens andel av pensionens koslnad betydligl slörre än
för manskapstid. Lät oss se vad som står härom i sjömanspcnsionskommitléns
betänkande (SOU 1971: 30, ss 57 o, 58)!
Där står alt överskottet på 1944 års pensionering blivil
myckel storl och atl del är skäligt att vid dess disposition beakta även
befälsklassen, frän vars avgifter uppskattningsvis omkring hälften av överskottet
härrör.
Sä långt är enligl min mening resonemanget ulan vank, men därefier
följer vad jag tycker vara något av en logisk saltomortal: Endast de som vid
införandet av de nya reglerna, dvs, år 1972, var äldre än 60 år (= födda före
1913) skall få förbättring av sina tjänstepensioner i befälsklass. De andra
"har ju möjlighet alt tjäna in full pension hos SPK",
Någon redovisning av denna möjlighet lämnas ej. Den torde
ofta. ja kanske i regel ha varil skäligen klen och som motiv för ulebliven
förbättring av tjänstepensionen föga bärande över huvud taget.
Orsaken lill diskrimineringen av dem som har rätl lill
befälspension och är födda 1913-22 tycks mig troligen ha varit, att
fördubblingen och värdebeständigheten av sjömanspensionskommittén betraktats
som en ålgärd av välvilja, en ynnest. För den som är medveten om all
pensionerna enligl 1944 års regler ända sedan sysiemels börian satts längl
under vad som varit möjligt, framslår förbättringen inte som en ynnest utan som
etl hjälpligt återställande av det värde pensionerna hela tiden borde ha haft.
Jag hänvisar till vad jag tidigare i detta yllrande sagt om 1944 års regler
och om utvecklingen av HPA-pensioneringen 1939-1972.
Därutöver villjag framhålla atl räntan på nyplaceringar av
medel tillhörande HPA: s placeringsfond hos kammarkollegiets fondbyrå f.n.
torde ligga mellan 10 och 12 1/2 %;. Skillnaden mellan den till grund för
pensionernas storiek liggande anlagna räntan om 3%' och den verkliga måste
allt efter det åren gåll med ränta på ränta ha vuxit som en snöboll i kramsnö,
som rullas för att bli underdelen av en snögubbe, och nu utgöra hell ofantliga
belopp. Det kunde vara skäl att undersöka om inle etl försäkringsbolag skulle
ge mången hyresavgifisbelalare avsevärt bättre valuta för pengarna än HPA,
trots att staten och redarna enligt 1944 års program skulle bidraga med
finansieringen av en betydande del av tjänstepensionen. Jag gissar atl också
försäkringsbolag stundom laborerar med ränteantaganden under den aktuella
räntan men om de söker beröva premiein-betalarna uppstående överskott fär de
försäkringsinspektionen pä sig. Överskottet torde gå till de försäkrade.
Diskrimineringsregeln har alltså Iroligen införts därior
att en del av de som har befälspension antas få god pension från SPK. Att den
gruppen inte är särskilt stor, visste man sannolikt inte något om. Inte heller
gjorde man reda för sig varför rätlen till pension från SPK skulle vara så
graverande
Prop.
1979/80:84 108
medan lokförar- och pilotpensioner var fullt godiagbara.
Regeln innebar att pä ett nyckfullt sätl ett streck drogs över befälels
förhandlingsresultat från 30-lalel då de av redarna utverkade SPK-pension.
Här skedde ett slags samordning med SPK-pensioner ulan alt
dessa pensioners storlek i varje enskilt fall utreddes. Det räckte med all de
utsatta i 1944 års reglemente kallades "befäl"!
Sjömanspension enligt 1961 års reglemente skall samordnas(=
nedsättas) om pensionslagaren i viss omfallning får någon eller några av vissa
andra förmåner (se 14 S i SFS 1961:302. ä 1969:317, 1972:400), Det gäller främsl
allmän pension i form av förtidspension.
När del gäller KK 72 om sjömanspension finns motsvarande
bestämmelse i 6 §,
För tjänstepension enligt 1944 års reglemente har aldrig
funnits några föreskrifier om "samordning", vilket är rätl naturligt
då pensionerna till större delen finansierats av pensionstagarna själva.
Sett från ett annal håll - från de regler om pensionering
av statens tjänstemän som tillämpas av SPV - är synsättet delsamma, S-amordning
sker av statlig tjänstepension med sjömanspension 61 och med sjömanspension 72
men inte med tjänstepension enligl HPA:s reglemente av år 1944,
Enligl min mening är den i femte och sjätte punklerna övergångsbeslämmelserna
lill 1972 års kungörelse om sjömanspension stadgade diskrimineringen av dem
som är födda under perioden 1913- 1922 och berättigade till- tjänstepension i
befälsklass enligt reglerna i 1944 års reglemente sakligt omotiverad och föifallningstekniskl
oformlig. Den bör snarasl avskaffas med den retroaktivitet som må vara möjlig
att genomföra,
Avslulningsvis vill jag framhålla, all på senare år många
bland befälet "friställts" av sina rederier och deras hopp om ny anslällning
i den till hälften krympta svenska handelsfiottan är ofla lilen eller ingen.
Många av dessa torde tillhöra den här behandlade åldersgruppen.
Om en sjöman, tillhörande befälet, lämnat sjön före fyllda
60 år, blir sannolikt hans förmåner från SPK radikall försämrade. Nyligen fick
Jag av en tillfällighet kännedom om en man, född 1925, som seglat befäl i
svenska handelsflottan i 24 är men som snarl blir "friställd" därför
alt rederiet läggs ner. Hade han fortsatt i yrket till 60 år, kunde han under
tiden mellan 60 och 65 år ha fält en SPK-pension om troligen 54810 kr, om året.
Nu ser del ut som om han i stället får etl "fribrev", som under samma
tid kommer att ge honom 4 656 kr, om året. En kvarts miljon i utebliven pension
under åren 60-65!
Liknande fall torde vara alllför sannolika även inom den
här aktuella åldersgruppen.
De som har rätt till pension i befälsklass och är födda
under åren 1913-22 och som tillhör befälet ocksä i den meningen att de till
helt övervägande del seglat som befäl, ärenligt min mening i regel missgynnade
även i en rad andra avseenden.
I. Genom att deras möjlighel att fortsätta att tjäna in HPA-pension
avbröts år 1961 berövades de möjligheten alt utnyttja progressiviteten i
intjänandet av pension enligt 1944 års regler. Visseriigen förbättras ej
tilläggspensionen för befälstid progressivt, men denna grupp torde i botten
ofta ha ganska långa manskapsperioder och på de för dem intjänade pensionsbeloppen
spelar progressiviteten stor roll.
Man skulle visserligen kunna säga att avbrottet också
drabbar manskapet, men den som år 1961 var långseglare i manskaps grad kunde
få sjömanspension enligt 1961 års regler och år 1972 enligt KK 72.
Prop.
1979/80:84 109
2, Befälspensionerna börjar fem år senare än
manskapspensionerna. Del
innebär en ansenlig inflalionsförlust som extra påbröd till den hårda diskri
mineringen,
3,
Föreskrifterna
om "fribrev" hos SPK innebär starkt försämrade förmåner för sädant
befäl, som nödgas lämna yrket före 60 år. En liknande bestämmelse lorde förr ha
gällt statstjänstemän men betraktades - enligt min mening med rätta - som
stötande. Den utgjorde ett tvång att stanna i statstjänst. För sjöbefälets del
är den för dem gällande bestämmelsen dubbelt stötande, då genom sjöfartens
konjunkturkänslighet och de höga kraven pä andlig och kroppslig spänst mänga
bland befälet tvingas lämna sjön i förlid,
4,
Befäl har sedan
1972 rätt att byta ut sin pensionsrält enligl 1944 års -egler mol antingen ett
kapitalbelopp eller mot elt fondkapital till SPK, Framräkningen av deras
pensioner och den därefter följande omräkningen lill kapitalbelopp sker enligt
regler som gör intryck av atl vara ganska obilliga. Det framgår bl, a, av att
en pensionsrält hos HPA. som från 65 är skulle vara elt vissl belopp, efter
omräkning till fondkapital och framräkning tiil pension från samma lid från SPK
under proceduren sjunker med belopp som växlar mellan 4,5% och 24,5% av HPA-pensionens
storlek såvill gäller de utbyten som förekom under år 1977. Orsaken härtill
synes vara all evalveringen av HPA-pensionen sker med en av regeringen fastställd
räntefot som medför denna verkan.
Svenska maskinbefäl.sförbimdei: I övergångsbeslämmelserna lill
1972 års kungörelse om sjömanspension genomfördes en 100 %-ig höjning och
värdesäkring av bl, a, ijänslepensionen enligl 1944 års reglemenie för
1)
sjömän i s, k,
manskapsklass födda år 1922 eller tidigare,
2)
sjömän i s, k,
befälsklass födda år 1912 eller tidigare.
Med sjöman i befälsklass avses sjöman som före fyllda 55
år senast tjänstgjorde som befäl, Tjänslgöringen vid en bestämd ålder är alltså
avgörande för om sjömannen skall hänföras lill befäls- eller manskapsklassen.
Sjömän i befälsklass födda under perioden 1913-1922 kom inle
i åtnjutande av vare sig den 100%-iga höjningen eller värdesäkringen. Någon
saklig motivering tor atl särbehandla dessa sjömän är svår att finna, Däremol
har särbehandlingen lett till klart obilliga konsekvenser i pensionshänseende
för nyssnämnda sjömanskategori. Svenska Maskinbefälsförbundet anser alt
reglerna bör ändras på så sätl atl aUa sjömän födda 1922 eller lidigare får sin
ijänslepension enligt 1944 års reglemente fördubblad och värdebeständig,
9.3 Samordningsfrågor
Sjöfarlsverkel: Utredningen har inle framlagt några
förslag beträffande samordningsreglerna i 6S kungörelsen om sjömanspension,
I 6 S försia stycket punkt 1 regleras samordningen mellan sjömanspension
och förmåner enligt lagen om allmän försäkring. Som ovan nämnts, skall
samordning ske med förtidspension, sjukbidrag eller änkepension. Verket anser inle
att sjömanspensionen bör minskas till följd av förtida uttag av ålderspension,
eftersom de månatliga beloppen av ålderspensionen reduceras livsvarigt på
grund av tidigareläggningen. Det lorde därför inle finnas skäl att ändra punklen
I.
Punklen 2 bör komplelleras med en hänvisning till livränta
på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1976: 380) om
arbetsskadeförsäkring.
Det kan ocksä från statens synpunkt ifrågasältas, om inle
en femte punkl
Prop.
1979/80: 84 110
bör införas, avseende samordning mellan sjömanspensionsförmån
och delpension enligt lagen (1975: 380) om delpensionsförsäkring,
Verkel kan inle uttala sig om vilka principiella
synpunkter som bör anläggas på frågan om en samordning mellan sjömanspension
och kontant arbetsmarknadsstöd (jfr 7 kap, I S lagen om allmän försäkring).
Av yttrandet från direkiören för HPA framgår alt vid
samtidig utbetalning av sjömanspension och arbetslöshetsersättning avdrag sker
från den sistnämnda men inte från sjömanspensionen, Eflersom sjömanspensioneringen
bör vara subsidiär i förhållande till de förmånsformer som utgår tiil alla
yrkesgrupper, borde del snarare vara så. atl avdrag skall göras på
sjömanspensionen,
Direkiören Jör HPA: Andra pensionssystem har alla ringa
eller ingen "minsta tid" för rält att räkna pensionsrätt.
Sjömanspension enligt KK 72 har regeln om minsl 120 månader mellan 30 och 60 år
varav minsl 80 mellan 40 och 60 år.
En följd därav är all en sjöman som ibland seglar med
svenska, ibland med norska eller finska fartyg kommer hårt i kläm, Hans pensionsrält
blir lilen eller ingen pä alla tre hållen. Normall torde han inle fä någonting
från HPA,
Ungefär samma öde drabbar den som stundom seglar manskap,
stundom befäl, SPK har tagil viss hänsyn till dem som ibland seglar ekonomiföre-ståndare
(= befäl) och ibland kockstuert (= manskap) men HPA har inte gjort det,
Ell särt'all ulgör de som seglat i handelsflottan men som
övergått till tjänst som livbåtsmän hos Svenska sällskapet för räddning av skeppsbrulne
(Sjöräddningssällskapet),
En sjömanspensionär som fortsatt att segla men som blir
arbetslös, får elt avdrag på ersättningen från sjöfolkels erkända
arbetslöshetskassa, som motsvarar sjömanspensionen. Ersättningen från kassan är
ATP-grundande men del är däremot ej sjöinanspensionen. Det betyder alt en
sjömanspensionär, som är arbetslös, har det sämre än den som inle har sjömanspension
i så måtto atl han ej ijänar in lika stor rätt till ATP,
På samma sätt är det med den som får Jobb i en s, k,
skyddad verkstad. Där drar de i regel av ell belopp på hans lön, molsvarande
sjömanspensionen, Hans intjänande av ATP blir därför sämre än hans kamraters.
Sjömanspensionen förvandlas från en tillgäng lill en belaslning.
Från Finland får HPA ibland förfrågningar om förmåner som ulgår
lill sjömän, som har eller skall få finländsk allmän pension. Sådan pension
skall nedsältas med anledning av att förmånstagaren uppbär pension frän HPA,
Svenska behovsprövade förmåner från det allmänna lorde
nedsättas, om förmånstagaren har HPA-pension,
Den som är eller varil anställd hos kommun, lorde i regel
få ett avdrag pä sin därvid intjänade pension, om han jämväl har förmån från HPA,
Ibland fär han också avdrag på sin lön från kommunen och går då miste om viss ATP-rätl,
Å andra sidan bör nämnas atl hans hos HPA intjänade lid brukar läggas till
grund för den kommunala pensionen.
Del synes mig som om dessa nu angivna föreleelser hade
varit värda att granska i samband med den i direktiven angivna allmänna
undersökningen av sjöfolkets pensionsförhållanden.
Sjöbefälets pensionskassa: Samordningsproblem uppkommer i
princip vid blandad Ijänslgöring som inträder efier 30 års ålder. Med blandad
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80: 84 III
Ijänslgöring avses all tjänstgöring i såväl manskaps- som befälsbefaltning
föreligger, Föratt närmare kunna beskriva problemet redogör vi i korthel för de
regler lör intjänande av pensionsrätt i resp, insiiiutioner, som har särskild belydelse
i delta sammanhang,
HPA-pensionen upphör vid 65 år och börjar utgå från valfri
ålder mellan 55 och 62 år. Pension kan intjänas längsl till 60 års äkler,
SPK-pensionen ulgår enligl planen livsvarigt frän 65 år
som tillägg till allmän pension. Pensionsbeloppet för lön inom 7,5 basbelopp är
12.5 % vid full pension. SPK-pensionen kan också las ut från lägre ålder, dock
tidigast från 60 år, varvid den livsvariga pensionen från 65 år reduceras.
Väljs pensionsåldern 60 år blir pensionen från SPK före 65 år 58% medan den
livsvariga pensionen från 65 är gär ner till 3 %,
Samordning av tilläggspension från 65 är regleias genom S l'P/ITP-be-stämmelserna
för ombordanställda liksom för arbetare och tjänstemän.
Av ovanslående beskrivning följer, atl en jämförelse niellan
HPA-pension och SPK-pension. som ulgår mellan 60 och 65 år, är av särskill
intresse vid blandad tjänstgöring. Med tanke på de komplexa och sinsemellan
olikartade regler, som beslämmer pensionens storlek frän HPA och SPK begränsas
jämförelsen lill denna femårsperiod.
Full pension mellan 60 år och 65 är är 2.58 basbelopp i HPA
och 58 % av slutlönen i SPK. Pensionsnivån är säledes likvärdig för en
sjömanslön. Pensionen i SPK blir dock slörre mätt i basbelopp med hänsyn till atl
befälslönen som regel ligger över 4,5 basbelopp. Tjänstelidskravel för full
pension är i gengäld väsenlligt lägre i HPA än i SPK.
Efiersom tjänstetid som manskap tillgodoräknas i SPK, om HPA-pensionen
avräknas, följer av ovanstående bestämmelser, att en ombordan-slälld med blandad
Ijänstgöring, vilken går i pension som befäl, erhåller minst lika stor pension
som full HPA-pension under förutsättning av en sammanlagd tjänstetid lill sjöss
av omkring 25 är (vid lägre befälslönelägen).
Belydande samordningsproblem uppstår däremol, då den
blandade tjänstgöringen avslutas i manskapsbefattning. Om manskapstiden - vid i
övrigl godkända kvalifikationskrav angående sjötjänslgöringstid - understiger
60 månader fär den anställde inte tillgodoräkna sig befälslid som
kvalifikationstid. Härav följer, all HPA-pensionen kan utebli helt även vid
läng sammanlagd sjötjänslgöringstid i de fall då tjänstgöring som manskap i
yngre och äldre år omsluter en lång tid som befäl. Dä tjänstetiden som befäl i
varje fall inle är pensionsgivande blir HPA-pensionen oftasi myckel låg, om
längre befälstjänst föreligger i den mest pensionsgivande åldern i HPA efter 40
år. Följande exempel kan anjöras:
Tjänstgöring som befäl sker mellan 40 och 55 år.
Tjänst som manskap finns under läng lid före 40 år saml
mellan 55 och 60 är.
Pensionen blir endasi 0,72 basbelopp.
Om tjänsten som befäl i stället börjat redan före 30 år
och övergång till manskapsljänsl skelt efler 55 år hade ingen HPA-pension
utgått,
Inljänandereglerna för SPK-pensionen ger oftast en pension
under ett basbelopp mellan 60 och 65 år vid avgång ur tjänst som befäl före 60
år. En sammanläggning av HPA-pensionen och SPK-pensionen ger tydligen i många
fall en helt otillfredsställande pension, då sjötjänsten avslutas som manskap.
Om HPA-pensionen framdeles blir avtalsreglerad, lorde det
vara ända-
Prop.
1979/80:84 112
måisenligl alt lösa samordningsproblemen genom brullosamordning
av pensionsförmånerna.
Om HPA oeh därmed sjömanspensioneringen forlsäller enligl
i huvudsak oförändrade principer, är det synnerligen önskvärl alt
tjänstgöringstid som befäl behandlas gynnsammare än nu i HPA. så att en
fortsatt netto-samordning ger bältre ulfall då man slular som manskap.
Svenska maskinbefäl.sförbiindel: Under de senasle årens lägkonjunklui'
har ell slort antal obehörigt (bristmönstral) befäl uppsagls p.g, a, arbels-brist
och varil tvungna atl taga anslällning i manskapsbefatining. Härigenom har
ifrågavarande sjömän hamnal i ett besvärligt mellanläge vad avser deras
kommande pensionsförmåner då nägon överföring av intjänade pensionsrättigheter
i Sjöbefälets Pensionskassa till Handelsflottans Pensions-anstalt enligt nu
gällande regler inte är möjlig. Svenska Maskinbefälsförbundel anseratt
konsekvenserna i pensionshänseende av en övergäng från befäls- till manskapshefallning
bör utredas och all de negativa effekter som härvid kan konstateras undanröjs,
t, ex, genom nägon form av samordning med Sjöbefälets Pensionskassa,
9.4 Förslaget till övergångsbestämmelser
Sjöfarlsverkel: Enligl punkl 2 i de föreslagna övergängsbeslämmelserna
skall punkt 10 i övergångsbestämmelserna lill 1972 års kungörelse ej gälla såvill
gäller den genom förslaget gjorda ändringen i 8, dvs. orden "eller för
längre lid". Del sägs i nämnda punkl 10. alt, vid tillämpning av övergängsbeslämmelserna
i punkterna 1-7. 8S skall äga molsvarande tillämpning. 1 punkl 2 i
övergångsbestämmelserna av år 1972 förkortas kvalifikationstiden för
sjömanspension från 120 till 80 anslällningsmånader för dem som är födda senast
år 1922. Innebörden av utredningens förslag till övergångsbeslämmelser lorde
bli. alt en utlänning med mindre än 120 anslällningsmånader inte kan erhålla förlängning
av sin rätt till sjömanspension. Del framgår inte av belänkandel. om denna
effekt har varil avsedd.
9.5 Vissa ytterligare frågor
Sjöfartsverkel: Delpension enligl lagen om delpensionslorsäkring
är enligl betänkandel att anse som pensionsgrundande inkomsl för ATP, De båda
pensionsformerna sjömanspension och delpension torde ha likarlat syfle,
nämligen alt underlätta försöriningen under ell anlal år före fyllda 65 år,
även när inte sjukdom eller arbetslöshet kan åberopas. Likheten med delpension
medför enligt sjöfartsverkets uppfattning, alt ocksä sjömanspension måste vara
ATP-grundande, åtminstone i den mån vederbörande inte är heltidsanställd
samtidigt som han uppbär sjömanspension.
Direkiören Jör HPA: De som hade årspensioner enligl 1864
års kungörelse eller 1939 års reglemente fick vänta länge på någon höjning och
på värdebeständigheten. De ursprungliga beloppen var små och en fördubbling
betydde därför inte mycket. En tredubbling har tidigare föreslagits av HPA:s
direktion.
Gränsen mellan de ijänsiepensionsiugare som skulle.få och
de som inle skuUe få fördubbling och värdebeständighet saltes år 1972 till dem
som var födda före resp. efter kalenderårsskiftet 1922/23. Mot bakgrund av den
inflation som därefter ägl rum synes den gränsen tveksam. En stor del av
hyresavgifterna som kommit hyresavgiftsfonden alt svälla, har betalts av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:84 IJ3
folk som är födda efter årsskifiet 1922/23. Det skulle
enligt min mening vara rimligt om de åtminstone fick värdehesländighet,
I 5S av KK
72 sladgas alt den som väniar med all la ul sjömanspen-sionen.får den höjd med
1.2 7c för varje månad han väntar, dock längst till 62 år. Den regeln var gjord
då pensionen gick ul til) 67 år. Redan från början var den så beskaffad atl del
sammanlagda beloppet för hela pensionsliden sjönk om den berättigade väntade
mer än några år med all ta ul pensionen, Detla har blivit ännu mer pålagligl efiei'
sänkningen av den ålder, då sjömanspensionen upphör.
En del av de ålgärder. jag i det föregående föreslagit,
kostar pengar. Det överskott som finns i sjömanspensionsfonden och del uirymme
som uppkommit genom alt sjömanspensionen upphör två år tidigare, torde dock
väl rymma kostnadsökningen. Ytterligare en fråga synes böra övervägas, nämligen
om det är rimligl all göra sjömanspensionen ,ATP-griiiidande. Svaret pä den
frågan är enligl min mening inle på något sätt självklarl men en undersökning däremol
angelägen.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980
Doktrin (1)
- Departementen och Lagrådet, SvJT 2009 s. 216, på s. 250 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Prop. 1989/90:4 om sjömanspensioneringen i texten
- Prop. 1983/84:123 om höjning av sjömanspensionsavgiften m. m. s. 4 i texten
- Rskr. 1979/80:286 i texten
- Bet. 1979/80:TU22 Med anledning av propositionen 1979/80:84 om sjömanspensioneringen s. 1 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- SvJT 2009 s. 216 Departementen och Lagrådet s. 250 i texten