Sök i Ratio Lex

om ändrade regler för villabeskattningen, m.m.

82 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,8 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 53 av 82 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1980/81:42, om ändrade regler för villabeskattningen, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop,
1980/81:42

Regeringens proposition 1980/81:42

om ändrade regler för villabeskattningen, m.m.

beslutad den 16 oktober 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsalIiga innehåll

I propositionen läggs förslag fram om ändringar av vissa
skatteregler med hänsyn bl.a. till de höjda taxeringsvärden som väntas vid 1981
års allmänna fastighetstaxering.

Ändringar föreslås av den schablonmässiga
intäktsberäkningen för en- och tvåfamiljsfastigheter. Förslagen innebär att den
lägsta intäktsprocenten sänks från 3 till 2 samtidigt som den lägsta
skiktgränsen höjs från 200 000 kr. till 450 000 kr. Den högsta skiktgränsen
föreslås bli 750 000 kr. med en intäktsprocent över denna gräns på 8. Det extra
avdraget föreslås höjt från 1 000 kr. till 1 500 kr. Vidare föreslås att det s.k,
repartitionstalet, som är avgörande för den kommunala garantibeskattningen,
sänks från 2 % till 1,5 %, Den sistnämnda ändringen föreslås gälla för alla
fastigheter,

I fråga om den schablonmässiga inkomstbeskattningen av bostadsrättshavare
föreslås att den nuvarande frigränsen vid 25 000 kr, höjs till 50 000 kr, och
att intäktsprocenten sänks från 4 till 3, Vidare föreslås en enhetlig
värderingsnorm för bostadsrätter vid kapitalbeskattningen. Den nuvarande
värderingsmodellen för intäktsberäkningen föreslås bli tillämplig även vid
förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen.

Även skalorna för förmögenhets-, arvs- och
gåvobeskattningen föreslås ändrade. Vid förmögenhetsbeskattningen föreslås att
skattepliktsgränsen höjs från 200 000 kr, till 400 000 kr, och att övriga
skiktgränser räknas upp. För arvs- och gåvobeskattningen innebär förslagen
likaså höjda skiktgränser.

Även reglerna om förmögenhetsprövningen av det extra
avdrag för nedsatt skatteförmåga som kan medges folkpensionärer föreslås
ändrade med hänsyn till de höjda taxeringsvärdena, I denna del innebär förslagen
bl,a, att förmånsbehandlingen av fastighetskapital utsträcks från 100 000 kr,

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml Nr 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 2

till 250 000 kr. Ändringar föreslås vidare beträffande
förmögenhetsprövningen av de kommunala bostadstilläggen. Förslag kommer senare
att läggas fram om ändringar av förmögenhetsregler inom systemet med statliga
och statskommunala bostadsbidrag,

I övrigt
läggs förslag fram om vissa smärre tekniska justeringar. Bl,a, föreslås ändrade
regler för den skattemässiga behandlingen av räntebidrag.

De nya
reglerna föreslås i huvudsak bli tillämpliga första gången vid 1982 års
taxering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 3

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
föreskrivs att 20 §. 24 § 2 mom,. 25 § 3 mom,. 47 S, punkt 7 av anvisningarna
till 24 S, punkt 5 av anvisningarna till 25 §. punkt 2 av anvisningarna till 38
§ samt punkt 2 av anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen (1928:370) skall
ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 SI

värdet
av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den
skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej
fyllt 16 år;

ränta å den skattskyldiges eget, i hans
förvärvsverksamhet nedlagda kapital;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning å skuld;

avgift enligt 8 kap. studiestödstagen (1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift
enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m.;
'Senaste lydelse 1979:1146.

Vid
beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skola från samtliga ;//
förvärvskällan under beskattningsåret härflulna intäkter i penningar eller
penningars värde (bruttointäkt) avräknas alla omkostnader under beskattningsåret
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Att koncernbidrag, som icke utgör
sådan omkostnad, ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt
hos mottagaren framgår av 43 § 3 mom. Avdrag må icke ske för: den
skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, däruti
inbegripet vad skattskyldig utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt
understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt
hushåll;

ränta på
den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning/;« skuld;

Vid
beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skaU alla omkostnader
under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas
från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt), som har
influtit I förvärvskällan under beskattningsåret. Att koncernbidrag, som inle
utgör sådan omkostnad, ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i
bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43 § 3 mom. Avdrag får inte göras för: den
skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom vad
skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

belopp, för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 §
uppbördslagen (1953:272); avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;
överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);

ränta på lånat kapital till den del

räntan täcks av sådant statligt bidrag

som avses i punkl 7 av anvisningarna

tdl 24 §;

förlust, som är att hänföra till kapitalförlust
m,m,

kapitalförlust
m,m, (Se vidare anvisningarna,)

(Se vidare anvisningarna,)

24 S

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 mom,- Är
annan fastighet inrättad till bostad åt en familj jämte personUga tjänare (enfamiljsfastig-het)
eller två familier jämte personUga tjänare (tvåfamiljsfastighet) och
föreligger ej fall, som avses nedan i sista stycket, upptages såsom intäkt av
fastigheten ett belopp motsvarande för helt år räknat ire procent av den del
av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret som icke
överstiger 200 000 kronor, fyra procent av den del av taxeringsvärdet som
överstiger 200 000 kronor men icke 250 000 kronor, åtta procent av den del av
taxeringsvärdet som överstiger 250 000 kronor men icke 300 000 kronor och tio
procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 300 000 kronor. Finnes ej
taxeringsvärde åsätt för året näst före taxeringsåret, beräknas intäkten på
grundval av fastighetens värde, uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättande
av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.

Vad i nästföregående stycke sagts skall gälla jämväl
fastighet, som

2 mom. Är annan
fastighet inrättad till bostad åt en familj (en-familjsfastighet) eller två
familjer (tvåfamiljsfastighet) och föreligger inte fall, som avses nedan i
sista stycket, tas som intäkt av fastigheten upp ett belopp motsvarande för
helt år räknat två procent av den del av fastighetens taxeringsvärde året före
taxeringsåret som inte överstiger 450 000 kronor, fyra procent av den del av
taxeringsvärdet som överstiger 450 000 kronor men inte 600 000 kronor, sex
procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 600 000 kronor men inte
750 000 kronor och åtta procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger
750 000 kronor. Har taxeringsvärde inte bestämls för året före taxeringsåret,
beräknas intäkten på grundval av fastighetens värde, uppskattat enligt de
grunder som gällde för bestämmande av taxeringsvärde för året före
taxeringsåret.

Vad i första stycket sagts skall gälla även fastighet, som
delvis använts i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Senaste lydelse 1977:1097.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

delvis använts i ägarens egen rörelse, ö>ej'/fastigheten
i övrigt är inrättad för ändamål som i nämnda stycke avses, I sådant fall skall
till grund för beräkningen av intäkten av fastigheten läggas i nästföregående
stycke avsedda värde å fastigheten minskat med den del av samma värde, som kan
anses belöpa på den i rörelsen använda fastighetsdelen.

Har
fastighet, som i första eller andra stycket sägs och som är avsedd för
användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig
händelse eller till följd av ägarens avflyttning från orten eller annan sådan
särskild omständighet icke kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan
fastighet för uthyrning avsedd lägenhet icke kunnat uthyras, må den enligt
första eller andra stycket beräknade intäkten nedsättas med hänsyn till den
omfattning, vari fastigheten icke kunnat användas eller uthyras. Har så varit
fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning
dock icke ske.

Vad i detta moment stadgas skall icke äga tillämpning
beträffande fasfighet eller, i fall som i andra stycket avses, fastighetsdel,
vilken i icke allenast ringa omfattning brukar i förvärvssyfte utnyttjas på
annat sätt än för uthyrning till stadigvarande bostad eller såsom bostad för
ägaren. Ej heller skola bestämmelserna i detta moment tillämpas beträffande
publikt boställe.

Föreslagen lydelse

ägarens egen rörelse, om fastigheten i övrigt är inrättad
för ändamål som avses i nämnda stycke. I sådant fall skall till grund för
beräkningen av intäkten av fastigheten läggas del i första stycket avsedda
värdet på fastigheten minskat med den del av samma värde, som kan anses belöpa
på den i rörelsen använda fastighetsdelen.

Har fastighet, som avses i första eller andra stycket och
som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed
jämförlig händelse eller till följd av ägarens avflyttning från orten eller
annan sådan särskild omständighet inie kunnat utnyttjas under viss tid eller
har i sådan fastighet för uthyrning avsedd lägenhet inle kunnat uthyras, får
den enligt första eller andra stycket beräknade intäkten nedsättas med hänsyn
till den omfattning, vari fastigheten inle kunnat användas eller uthyras. Har
så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon
nedsättning dock inte ske.

Vad i detta moment stadgas skall inte tiUämpas beträffande
fastighet eller, i fall som avses i andra stycket, fastighetsdel, vilken i inte
allenast ringa omfattning brukar utnyttjas i förvärvssyfte på annat sätt än för
uthyrning till stadigvarande bostad eller som bostad för ägaren. Bestämmelserna
i detta moment skall inte heller tillämpas beträffande publikt boställe.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Förestagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

25 §

talsskriven
å fastigheten.

Har
fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 2 mom., delvis
använts i ägarens rörelse, skall räntan och avgälden minskas med den del därav,
som kan anses belöpa på den i rörelsen använda fastighetsdelen.

(Se
vidare anvisningarna.)

47 §

För fastighet, som året näst före För fastighet, som året före tax-

3 mom,' I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall
beräknas enligt 24 § 2 eller 3 mom,, må avdrag icke göras för andra omkostnader
än för ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller
liknande avgäld.

Utöver avdrar; som i föregående stycke sägs må dock fysisk
person, som blivit för året näst före taxeringsåret eller för taxeringsåret mantalsskriven
å honom tillhörig fastighet, som avses i 24 § 2 mom,, i fråga om nämnda
fastighet åtnjuta ett extra avdrag med, för helt år räknat, / 000 kronor, dock
högst med det belopp, som jämlikt sistnämnda lagrum skall upplagas såsom
intäkt av fastigheten. Äger skattskyldig endast del av fastigheten, skall
avdraget i motsvarande mån nedsättas. Vad i detta stycke stadgas skall gälla
jämväl beträffande oskift dödsbo under förutsättning att någon delägare i boet
blivit man-

taxeringsåret
varit skattepliktig, beräknas garantibelopp till två procent av fastighetens
taxeringsvärde förstnämnda år. Garantibeloppet upptages inom den kommun, där
fastigheten är belägen, såsotn skattepliktig inkomst för fastighetens
ägare.

3 m o m ,
I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 2 eller 3
mom., får avdrag inle göras för andra omkostnader än för ränta på lånat
kapital, som har nedlagts i fastigheten, samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld.

Utöver avdrag som i föregående stycke sägs får dock fysisk
person, som blivit för året före taxeringsåret eller för taxeringsåret
mantalsskriven på honom tillhörig fastighet, som avses i 24 § 2 mom., i fråga
om nämnda fastighet göra ett extra avdrag med, för helt år räknat, / 500
kronor, dock högst med det belopp, som jämlikt sistnämnda lagrum skall tas upp
som intäkt av fastigheten. Äger skattskyldig endast del av fastigheten, skall
avdraget i motsvarande mån nedsättas. Vad i detta stycke stadgas skall galla
jämväl beträffande dödsbo under förutsättning att nägon delägare i boet blivit
mantalsskriven på fastigheten.

eringsåret
varit skattepliktig, beräknas garantibelopp till en och en halv procent av
fastighetens taxeringsvärde förstnämnda år. Garantibeloppet las upp som
skattepliktig inkomst för fastighetens ägare inom den kommun, där
fastigheten är belägen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 197.'):-312, »Senaste Ivdelse
1979:1154.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Såsom ågare anses jämväl den, vil- Som ägare anses även
den, som

ken innehar fastighet med fideikom- innehar fastighet med fideikommiss-

missrätt eller eljest utan vederlag rätt eller /' annat fall utan vederlag

besitter fastighet på grund av testa- besitter fastighet på grund av testa-

mentariskt förordnande, mentariskt förordnande.

Vad som i föregående stycke sägs om ägare skall i
förekommande fall i stället gälla:

a) den, som innehar fastighet med
åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrätt, innehavare av så kallad ofri
tomt i stad samt den, som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig
besittningsrätt;

b) innehavare av skogsområde, som
blivit av staten upplåtet till kanalbolag eller till kommun eller annan
menighet;

c)
innehavare av
publikt boställe eller på lön anslagen jord;

d) juridisk person, som förvaltar samfällighet och som
enligt 53 § 1 mom,

första stycket f) är skattskyldig för inkomst; samt

e) nyttjanderättshavare till täktmark som avses i 2
kap, 4 § fastighetstax

eringslagen (1979:1152), om nyttjanderätten har förvärvats mot engångsve-

derlag.

Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen
jord skall anses den tjänsteinnehavare eller annan, som författningsenligt äger
nyttja fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande sådant
löneboställe som avses i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord är
vederbörande pastorat att anse såsom innehavare.

Skall avkastning utöver husbehovet av skog å fastighet,
som under a) eller c) omförmäles, författningsenligt helt eller delvis
tillkomma allmän fond eller irirättning, är denna att anse såsom fastighetens
innehavare, såvitt angår fastighetens skogsbruksvärde.

Där beträffande fastighet, som innehaves med åborätt eller
eljest med .Ständig eller ärftlig besittningsrätt, innehavaren på grund av
denna sin rätt icke äger utöver husbehovet tillgodogöra sig avkastning av skog å
fastigheten, skall garantibeloppet för honom icke beräknas å det i
taxeringsvärdet ingående skogsbruksvärdet.

Garantibelopp beräknas för beskattningsår. Omfattar
beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader eller har fastigheten
förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall garantibeloppet jämkas
med hänsyn härtill.

(Se vidare
anvisningarna.)

Anvisningar

fill 24 §

7. 5 EnUgt för statens egnahemslån 1. Eftergivet belopp av ränta eller

gällande
föreskrifler äger del lånebe- amortering på statliga lån till bostads-

' Senaste lydelse 1960:129,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

viljande organet, i syfte att nedbringa lånekostnaden för
fastighet, under vissa förutsättningar meddela låntagaren eftergift å vad han
har att erlägga såsom ränta och amortering å egnahemslån. Beloppet av dylik
eftergift skall icke upptagas såsom skattepliktig intäkt av fastigheten. Vad nu
sagts skall jämväl gälla eftergift å ränta och amortering som meddelats
jämlikt för statens lertiär-lån gäUande viUkor och föreskrifler, så ock annat
.stadigt bidrag av jämförUg art.

Föreslagen lydelse

hus skall inle las upp som skattepliktig intäkt av fastigheten.
Detsamma gäller i fråga om .sådant räntebidrag .som avses 136-38 H
bostadsfinansieringsförordningen (1974:946), punkterna 8 och 9 övergångsbeslämmel-.serna
lill nämnda förordning och 33 § bosladslånekungörelsen (1967: 552).

opaginerad Kontrollera mot PDF

fill 25 §

5.*'
Den omständighetenatten vid inkomstberäkningen i och för sig avdragsgill
omkostnad helt eller delvis guldils med bostadstillägg, som i 19 § omförmäles,
må icke föranleda att avdrag vägras för omkostnaden / fråga.

Har skattskyldig erhållit eftergift å ränta eller
amortering å egnahemslån eller tertiärlån eller ock annat bidrag, som avses
i punkt 7 av anvisningarna till 24 §, må avdrag för ränta å lånat, i
fastigheten nedlagt kapital däremot ske allenast med belopp varmed nämnda
ränta överstigit beloppet av eftergiften eller bidraget.

5, Den omständigheten att en omkostnad, som i och för sig
är avdragsgill vid inkomstberäkningen, helt eller delvis har betalats med
bostadstillägg, som nämns i 19 ,får inte föranleda att avdrag vägras för
omkostnaden.

Har
skattskyldig erhållit sådan eftergift av ränta eller amortering på statliga
lån till bostadshus, som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24 §, får
avdrag för ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital däremot ske
endast med belopp varmed nämnda ränta överstigit beloppet av eftergiften.
Av 20 § framgår att motsvarande begränsning i avdragsrätten gäller när räntan
täcks av bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna lill 24 §. Ränta på
statligt bostadslån eller räntelån skall, till den del räntan lagts till
låneskulden, anses betald då den debiterats, I den mån ränta på bostadslån
eller annat statligt lån erlagts med hjälp av räntelån anses räntan betald då
räntelånet betalats ut.

s Senaste lydelse 1968:718,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

fill 38 §

2,""
Utdelning från aktiebolag eller ekonomisk förening, som utgår i förhållande
till gjorda inköp eller försäljningar eller efter därmed jämförlig grund, är
skattefri, där utdelningen blott innebär en minskning i levnadskostnader,
och skall i annat fall hänföras till den förvärvskälla, vartill den på grund
av sin beskaffenhet är att räkna. Sålunda hänföres exempelvis till inkomst av
jordbruk respektive rörelse näringsidkares utdelning från ekonomisk förening
i form av pristillägg å varor, som han sålt till föreningen, eller i form av
rabatt förvaror, som han för sin näring inköpt av föreningen. Till utdelning,
som på grund av bestämmelserna i detta stycke är skattefri, hänföres icke
förmån av bostad eller annan förmån av fastighet (jfr emellertid bestämmelserna
i andra stycket). Skattepliktig utdelning från aktiebolag eller ekonomisk
förening, som icke skall räknas såsom intäkt vid beräkning av annat slag av
inkomst, hänföres till intäkt av kapital.

Har bostad eller annan förmån av Har bostad eller annan förmån av

fastighet
tillkommit medlem av fastighet tillkommit medlem av

bostadsförening
eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap och är icke fråga om
upplåtelse som i tredje stycket 5äg.9, skall såsom skattepliktig intäkt av
kapital upplagas ett belopp motsvarande för helt år räknat 4 procent av den del
av medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna
förmögenhet som överstiger 25 000 kronor. Därvid skall värdet av andelen
beräknas med utgångspunkt i taxeringsvärdet året före taxeringsåret på
föreningens eller bolagets fastighet och med hänsyn till föreningens eller
bolagets övriga tillgångar och skulder enligt bokslutet för det senaste
räkenskapsår som avslutats före taxering.sårels ingång. I fråga om bostad som
innehas av två eller flera medlemmar tillsammans skall beloppet 25 000 kronor
fördelas dem emellan efter andelarnas storlek. Vid inkomstberäkningen får
avdrag icke ske, såvitt fråga ej är om

7 Senaste lydelse 1979:1017,

bostadsförening
eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap och är del inte fråga
om upplåtelse som avses i tredje stycket, skall som skattepliktig inläkt av
kapital tas upp ett belopp motsvarande för helt år räknat.? procent av den del
av medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna
förmögenhet som överstiger 50 000 kronor. Därvid skall värdet av andelen
beräknas med utgångspunkt i taxeringsvärdet året före taxeringsåret på föreningens
eller bolagets fastighet och med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga
tillgångar och skulder enligt bokslutet för det senaste räkenskapsår som
avslutats före den 1 juli året före laxeringsåret. I fråga om bostad som innehas
av två eller flera medlemmar tillsammans skall beloppet 50 000 kronor fördelas
dem emellan efter andelarnas storlek. Vid inkomstberäkningen får avdrag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

till
rörelse hänföriig utgift, för medlemmens eller delägarens inbetalningar
till föreningen eller bolaget eller för andra omkostnader som äro hänförliga
till innehavet av bostaden eller förmånen.

inle ske, såvitt fråga ej är om till rörelse hänföriig
utgift, för medlemmens eller delägarens inbetalningar till föreningen eller
bolaget eller för andra omkostnader som är hänförliga till innehavet av
bostaden eller förmånen. Har bostad eller annan förmån, som tillkommit medlem
av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap,
helt eller till övervägande del varit av medlemmen eller delägaren mot vederlag
upplåten till annan under hela eller större delen av beskattningsåret, räknas
vederlaget jämte värdet av bostad eller annan förmån, som medlemmen eller
delägaren för eget bruk förfogat över, såsom intäkt av kapital för medlemmen
eller delägaren.

Annan
utdelning från bostadsförening eller bo.stadsaktiebolag än i andra och tredje
styckena sägs, som icke utgått i förhållande till innehavda andelar eller
aktier, räknas såsom intäkt av kapital för medlemmen eller delägaren, om och i
den mån utdelningen överstiger sådana på beskattningsåret belöpande avgifter
och andra inbetalningar till föreningen eller bolaget, vilka icke äro att anse
som kapitaltillskott.

fill 50 S

2,** Vid
bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av
folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke barnpension eller
vårdbidrag. Den omständigheten att folkpension under ett beskaltnings.år utgått
med ett ringa belopp, t.ex. till följd av att folkpensionen icke åtnjutits
under hela året. utgör icke hinder mot att medgiva den skattskyldige avdrag. Avgörande
för bedömningen i detta fall är huruvida folkpensionen, om den utgått i full
utsträckning, utgjort en icke obetydlig del av inkomsten. Som folkpension
behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott
föranlett avräkning av pensionstillskott.

Regeringen ellerden myndighet regeringen bestämmerfastställer
närmare föreskrifter för avdragsheräkningen enligt nedan angivna grunder.

Avdraget
skall i första hand bestämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges
taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Överstiger
denna inkomst icke visst högsta belopp, skall avdraget beräknas till vad som
behövs för att den skattskyldige icke skall påföras högre statligt
beskattningsbar inkomst än 6 000 kronor. Detta högsta inkomstbelopp motsvarar
taxerad inkomst för skattskyldig, som under beskattningsåret

* Senaste lydelse I979:I1.S7,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

icke haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap, 2 S
första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och därutöver
skattepliktiga intäkter av tjänst om sammanlagt 5 200 kronor samt åtnjutit
avdrag endast med 10(1 kronor enligt 33 § 2 mom, första stycket. För gift
skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make
uppbär folkpension, beräknas det högsta inkomstbeloppet med utgångspunkt från
en pension utgörande 77.5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga
beräknas det med utgångspunkt från en pension utgörande 95 procent av
basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig under
viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer
gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit
folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det
högsta inkomstbeloppet enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp
motsvarande 40 procent av överskjutande taxerad inkomst.

Det avdrag som beräknas med Det avdrag som beräknas med

värdet
överstiger 150 000 kronor, skall avdrag inle medges. Fastighet, som avses i
24 § 2 mom,, och jordbruksfasfighet, som i huvudsak används för
bostadsändamål, skall inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp som motsvarar l/IO
nv skillnaden mellan Uixeringsvärdet årel

hänsyn
till skattskyldigs statligt tax- hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade
inkomst jämkas, om värdet av erade inkomst jäniikas, om värdet av skattepliktig
förmögenhet överstiger skattepliktig förmögenhet överstiger 75 000 kronor. Om
förmögenhets- 90 000 kronor. Om förmögenhets-

värdet överstiger 125 000 kronor, skall avdrag icke
medgivas. Värdet av sådan fastighet som avses i 24 S 2 mom. denna lag och
jordbruksfastighet som i huvudsak användes för bostadsändamål skall inräknas i
förmögenhetsvärdet med skäligt belopp. Har den skattskyldige eller

fastighet.
/ första hand avses fastighet som utgör stadigvarande bostad för den
skattskyldige.

hans
make flera fastigheter ni'5(?(/((/;/ före taxeringsåret och lånat kapUal.
slag gälla bestämmelserna enbart en som nedlagts i fastigheten, i den mån

skillnaden inte överstiger 250 000 kronor. Ar skillnaden
större beräknas värdet till 25 000 kronor jämte den del av skiUnaden som
överstiger 250 000 kronor. Har den skattskyldige eller hans make flera sådana fastigheter.
50/; avses här. gäller bestämmelserna endast för en fastighet och då i första
hand för fastighet som utgör stadigvarande bostad för den skattskyldige.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 12

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får
frångås, när särskilda omständigheter föranleda det.

Vid
beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i 52 § 1
mom, sista stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas
första gången vid 1982 års taxering. Dock får bestämmelserna i punkt 2 av
anvisningarna till 38 § om hänsynstagande till bokslut tillämpas redan vid 1981
års taxering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom
föreskrivs att 4 och 10 §§ samt 11 § 1 och 2 mom, lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fastighet
upptages till taxeringsvärdet vid beskattningsårets utgång. Var sådant värde
då ej äsatt eller har under beskattningsåret omständighet inträffat, som kan
under taxeringsperioden påkalla förändrad värdering, upptages fastigheten till
det taxeringsvärde, som för taxeringsåret bliver densamtna åsätt. Finnas
sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap, 3 § jordabalken, skola
dessa upptagas särskilt. Bestämmelserna i tredje stycket om värdesättning av
lös egendom äga därvid motsvarande tiUämpning.

Tomträtt
eller vattenfallsrätt skall upptagas till det värde, som rättigheten med
hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför återstår, kan
anses hava betingat vid en försäljning under normala förhållanden.

Lös
egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i jordbruk med binäringar, i
skogsbruk eller i rörelse, skall värdesättas i enlighet med vedertaget affärsbruk
inom det slag av verksamhet, däri egendomen är nedlagd.

Fordran,
som löper med ränta, skall, därest den icke år tillgång i rörelse, upplagas
till sitt kapitalbelopp ulan inheräkning av under

Fastighet
tas upp till taxeringsvärdet vid beskattningsårets utgång. Var sådant värde
inte åsätt då eller har det under beskattningsåret inträffat omständighet, som kan/ö'r-anleda
ändrad värdering under taxeringsperioden, tas fastigheten upp till det
taxeringsvärde, som åsätts för taxeringsåret. Finns del sådana tillbehör till
fastigheten, som avses i 2 kap, 3 § jordabalken, skall dessa las upp särskilt.
Bestämmelserna i tredje stycket om värdesättning av lös egendom tillämpas vid
värderingen.

Tomträtt eller vattenfallsrätt skall tas upp till det
värde, som rättigheten med hänsyn till vUlkor och återstående tid för
upplåtelsen kan anses ha betingat vid en försäljning under normala
förhållanden.

Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i
jordbruk med binäringar, i skogsbruk eller i rörelse, skall värdesättas i
enlighet med vedertaget affärsbruk inom det slag av verksamhet, som egendomen
är nedlagd /,

Fordran,
som löper med ränta, skall, om den inte är tillgång i rörelse, las upp till
sitt kapitalbelopp tned tiUägg för förfallen ränta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859, 3 Senasle
lydelse 1977:1173,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

beskattningsåret upplupen men ej förfallen ränta.

Fordran, som ej år förfallen och därå ränta ej skall
beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp, som utgör
fordringens förhandenvarande värde enligt vid denna lag fogad tabell I,
Osäker fordran upptages till det belopp, varmed den kan beräknas inflyta.
Värdelös fordran upptages icke.

Värdepapper, som noteras på inländsk eller utländsk börs
eller är föremål för liknande notering, uppskattas till det noterade värdet,
eller, om detta icke motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid försäljning
under normala förhållanden, till det pris som skulle ha kunnat påräknas vid en
sådan försäljning. Sådana värdepapper, som eljest omsättas på kapitalmarknaden
eller vars värde icke skall beräknas med ledning av bestämmelserna i punkt 2 av
anvisningarna till 3 och 4§§, uppskattas enligt sist angivna grund.

Annan för evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller
förmån än frälseränta uppskattas till tjugo gånger det belopp, vartiU den
uppgått under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående ränta,
avkomst eller förmån uppskattas efter det belopp, rättigheten motsvarat under
beskattningsåret, enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III,

Rättighet, som icke år bestämd att utgå under någons
livstid men

Föreslagen lydelse

Fordran, som inte är förfallen och på vilken ränta inte
skall beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp, som utgör
fordringens förhandenvarande värde enligt vid denna lag fogad tabell I,
Osäker fordran tas upp till det belopp, varmed den kan beräknas inflyta.
Värdelös fordran tas inte upp.

Värdepapper, som noteras på inländsk eller utländsk börs
eller är föremal för liknande notering, uppskattas till det noterade värdet,
eller, om detta inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid försäljning
under normala förhällanden, till det pris som skulle ha kunnat påräknas vid en
sådan försäljning. Sådana värdepapper, som eljest omsätts på kapitalmarknaden eller
vars värde inte skall beräknas med ledning av bestämmelserna i punkt 2 av
anvisningarna till 3 och 4S§. uppskattas enligt sist angivna grund.

Annan ränta, avkomst eller förmån, som utgår för evig tid
och inte «/ör frälseränta, uppskattas till tjugo gånger det belopp, som den
uppgått tiU under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av ränta, avkomst, eller förmån, som utgår
på livstid eller viss tid, uppskattas efter det belopp som rättigheten
motsvarat under beskattningsåret och enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III,

Rättighet, som inle är bestämd att utgå under någons livstid
men ändå

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

ändock är av obestämd varaktighet, uppskatta? med ledning
av tabell III, såsom om den skolat ulgå för den berättigades livstid, dock
högst till tjo gånger det värde, rättigheten senast för helt år motsvarat.

Är
rättighet beroende av varaktigheten av flera personers Uv sålunda, att
rättigheten upphör vid den först avlidnes/rrt«/ö//e, bestämmes rättighetens
kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rät-tjgheten
oförändrad till den sist avlidnes frånfäUe, beräknas värdet efter den yngstes
ålder.

Andel i
ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation allenast delvi
skola skiftas mellan medlemmarna, skall upptagas till ett värde motsvarande den
del av föreningens förrnögenhet som skulle fallit på andelen därest
föreningen trätt i (likvidation.

Övrig lös egendom upptages till det värde, som den kan
anses hava betingat vid försäljning under normala förhållanden.

Föreslagen lydelse

är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av
tabell III, som om den skulle ha utgått för den berättigades livstid, dock
högst till tio gånger det värde, j-o/H rättigheten senast motsvarat för helt
år.

Är
rättighet beroende av längden av flera personers liv på så sätt, att
rättigheten upphör vid den först avlidnes död. bestäms rättighetens
kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Är rättigheten däremot oförändrad
till den sist avlidnes död. beräknas värdet efter den yngstes ålder.

Andel i
ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation endast delvis skaU
skiftas mellan medlemmarna, skall tas upp till ett värde motsvarande den del av
föreningens förmögenhet som skulle fallit på andelen om föreningen trätt i
likvidation.

Andel /
bostadsförening eller bostadsaktiebolag tas upp till ett värde som motsvarar
medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behåUna
förmögenhet beräknad med utgångspunkt i det taxeringsvärde som gäller för
föreningens eller bolagets fastighet vid beskattningsårels utgång och med
hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder enligt
bokslutet för det senasle räkenskapsår som avslutats före den 1 juli under
beskattningsåret.

Övrig lös
egendom tas upp till det värde, som den kan anses ha betingat vid försäljning
under normala förhållanden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beträffande tillgångar i jordbruk med binäringar,
skogsbruk och rörelse gäller vidare särskilda bestämmelser i punkt 2 av
anvisningarna till 3 och 4§§,

(Se vidare
anvisningarna.)

Wf

Fysisk person, oskift dödsbo. Fysisk person, dödsbo, utländskt

utländskt bolag eller i 10 § 1 mom, bolag eller i 10 § 1 mom, lagen

lagen (1947:576) om statlig inkomst- (1947:576) om statlig inkomstskatt

skatt omförmäld familjestiftelse angiven familjestiftelse
skall inte

skall icke utgöra statlig förmögen- 6eM/ö statlig förmögenhetsskatt, ow

hetsskatt, därest den beskattnings- den beskattningsbara förmögenhe-

bara
förmögenheten icke överstiger ten inte
överstiger 400 000 kronor,

200 000 kronor.

Ej heller föreligger skatteplikt till Skatteplikt till statlig förmögen-

statlig förmögenhetsskatt för juri- hetsskatt
föreligger inle heller för

disk person som avses i 6 § 1 mom, juridisk
person som avses i 6 § 1

b) denna lag, därest den beskatt- mom,
b) denna lag ow den beskatt

ningsbara förmögenheten icke över- ningsbara
förmögenheten inte över

stiger 75 000 kronor, stiger 25 000 kronor.

IH Nuvarande lydelse

1 mom,'* Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk
person, oskift dödsbo, utländskt bolag samt i 10 § 1 mom, lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt omförmäld familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 275
000 kronor: en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som
överstiger 200 000 kronor;

när den
beskattningsbara förmögenheten överstiger 275 000 men icke 400 000 kr.:
750 kr. för 275 000 kr. och 1,5% av återstoden;

400 000
men icke 1000 000 kr.: 2 625 kr, för 400 000 kr. och 2% av återstoden; 1000
000 kr.: 14 625 kr, för / 000 000 kr. och 2,5 % av återstoden.

'Senaste lydelse 1974:859, -Senaste Ivdelse 1974:8.S9.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 17

Föreslagen lydelse

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person,
dödsbo, utländskt bolag samt i 10 § 1 mom, lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 600
000 kronor: en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som' överstiger 400 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 600 000
men inte 800 000 kr.: 2 000 kr. för 600 000 kr. och 1,5% av återstoden;

800 000 men inle 1800 000kr.: 5 000kr. för 800 000kr.
och 2% av återstoden; 1 800 000 kr,: 25 000 kr, för 1 800000 kr, och 2,5 %
av återstoden,

2 mom. Statlig förmögenhefsskatt skall för juridisk
person, som avses i 6 § 1 mom. b) denna lag utgöra:

en och en halv promille av den del en och en halv promille av den del

av den beskattningsbara förmögen- av den beskattningsbara
förmögen

heten, som överstiger 15 000 kronor, heten, som överstiger 25 000 kronor,

dock lägst en krona, dock lägst en krona.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas
första gången vid 1982 års taxering.

Bestämmelsen i 4 § om värdering av andel i bostadsförening
eller bostadsaktiebolag får dock tillämpas redan vid 1981 års taxering.

'Senaste lydelse 1974:859.

2 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 42

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:42 18

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 23 och 28 §S lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 S2 Vid uppskattning av lös egendom iakttages:

A, Tomträtt eller vattenfallsrätt uppskattas, i den mån
ej annat följer av

20 S tredje stycket, till vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid

upplåtelsen och den tid, som därför återstår, kan antagas hava betingat vid en

av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning,

B, Värdepapper,
som noteras på inländsk eller utländsk börs eller är

föremål för liknande notering, uppskattas till det noterade värdet eller, om

detta icke motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid försäljning under

normala förhållanden, till det pris som skulle ha kunnat påräknas vid en

sådan försäljning. Sådana värdepapper, som eljest omsättas på kapitalmark

naden eller vars värde icke skall beräknas med ledning av bestämmelserna i

F nedan, uppskattas enligt sist angivna grund,

C, Fordran
uppskattas till sitt kapitalbelopp jämte upplupen ränta å tid,

som avses i 21 §, Är fordringen ej förfallen och skaW vänta därå ej beräknas

för tiden före förfallodagen, uppskattas fordringen till belopp, som utgör

dess värde vid nämnda tid enligt den vid denna lag fogade tabellen I.

Osäker fordran uppskattas till belopp, varmed den kan
beräknas inflyta.

Värdelös fordran anses icke utgöra tillgång. Den omständigheten att

gäldenären är delägare i dödsboet föranleder icke fordringens uppskattande

enligt andra grunder än som eljest äro tillämpliga, '

Medel, för vilka uppskov med inkomstbeskattning atnjutes
enligt bestämmelserna om skogskonto, upphovsmannakonto eller investeringskonto
för skog, upptagas till halva värdet. Har medel avsatts till fond för särskilt
ändamål enligt föreskrift i lag eller annan författning och har avdrag vid
inkomstberäkningen medgivits för avsättningen, får halva det avsatta beloppet
upptagas som skuld,

D, För evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller
annan förmån

uppskattas till tjugu gånger det belopp, vartill den senast för helt år

uppgått.

Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan
förmån, som utgår under viss tid eller någons livstid, uppskattas till sitt
kapitalvärde. Är rättigheten bestämd till visst belopp eller eljest till viss
storlek, beräknas kapitalvärdet efter det belopp rättigheten för helt år
motsvarar enligt de vid

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. -Senaste lydelse
1980:75,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

denna lag fogade tabellerna II och III, Om livränta på grund av försäkring skall
utgå så länge någon är i livet, dock längst under viss tid. eller skall börja
utgå framdeles, beräknas värdet efter försäkringstekniska grunder med
iakttagande av föreskrifterna i denna paragraf. Där rättighet, som belastar
viss egendom, ej är på nyss angivet sätt bestämd, anses årliga värdet utgöra
fem procent av det penningvärde, vartill egendomen uppskattats, dock att, där
rättighet avser endast del av egendom eller dess årliga värde eljest icke kan
bestämmas enligt nyss angivna grund, detta uppskattas efter vad som prövas
skäligt.

Kapitalvärdet av rättighet, som icke är bestämd att utgå
under någons livstid men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med
ledning av tabell III, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid,
dock högst till tio gånger det värde, rättigheten för helt år motsvarar.

Ärrättighet beroende av flera personers liv sålunda, alt rättigheten
upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde
efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till den
sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

E, Värdet av utländskt myntslag beräknas efter den
köpkurs på checkar,

utställda i samma myntslag, som gällde vid tiden för skattskyldighetens

inträde. Finnes ej sådan kurs eller kan av annan anledning värdet icke

beräknas efter denna grund, bestämmer regeringen eller den myndighet

regeringen förordnar, hur beräkningen skall ske,

F, Annan lös egendom än förut F, Andel i bostadsförening eller

nämnts uppskattas till vad den kan bostadsaktiebolag tas upp tiU ett vär-

antagas hava betingat vid en av boets de som motsvarar medlemmens eller

avveckling föranledd, med tillbörlig delägarens andel i föreningens eller

omsorg skedd försäljning, bolagets behållna förmögenhet be

räknad med utgångspunkt i del värde

som föreningens eller bolagets fastig

het skall tas upp lill enligt 22 och

med hänsyn till föreningens eller

bolagets övriga tillgångar och skulder

enligt senaste bokslut.

Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till
vad den kan antas ha betingat vid en med tillbörlig omsorg skedd
försäljning, som föranletts av boets avveckling. Vid värderingen av
förvärvskälla som enligt kommunalskattelagen (1928:370) ingår i
inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse tillämpas bestämmelserna i 4 §
och, med undantag av femte stycket sista meningen, punkt 2 av anvisningarna
till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:42 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28§-'

Till klass I hänföras efterlevande make. barn. avkomling
till barn. make till barn och efterlevande make till avlidet barn. Detta gäller
även om barnet eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt
efter arvlåtaren.

Såsom skattefritt avdragas från Som skattefritt avdrages från lott

lott som tillkommer den avlidnes som tillkommer den
avlidnes efterle-

efterievande make 30 000 kronor. vande make 50 000 kronor, från vad

från vad som tillkommer annan i som tillkommer annan i klass I

klass I 15 000 kronor och från lott, 25 000 kronor och från lott, som

som beskattas enligt klass II eller
beskattas enligt klass II eller
klass

klass III, 3 000 kronor. Har barn III. 5 000 kronor. Har barn eller

eller avkomling till avlidet barn vid avkomling till avlidet barn vid skatt

skattskyldighetens inträde ej fyllt 18 skyldighetens inträde ej fyllt 18 ar,

år, avdragas ytterligare 3 000 kronor avdrages ytterligare 5 000 kronor för

för varje helt år eller del därav, som varje helt år eller del därav, som da

då återstod till dess sagda ålder återstod till dess sagda ålder upp-

uppnås, nås.

Med make jämställes den som vid tiden för dödsfallet
sammanlevde med den avlidne, om de sammanlevande tidigare varit gifta med
varandra eller gemensamt ha eller ha haft barn. Motsvarande gäller, i
förhållande till den avlidnes barn, belräffande den som sammanlevt med barnet.
Styvbarns- och fosterbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn
avses barn, som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och
därvid erhållit vård och fostran som eget barn.

Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i
fråga om vad som erhålles från samme arvlålare eller testator. även om det erhålles
vid skilda fillfällen.

Till klass II hänföres annan arvinge eller testamentstagare
än sådan som avses i klass I eller III.

Till klass III hänföras

landstingskommun,
kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som
fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer:

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa,
välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed
jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt iindamål att främja landets
näringsliv;

registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i sin
verksamhet

'Senaste lydelse 1980:75.

opaginerad Kontrollera mot PDF

tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,
huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan
liknande sammanslutning, som har till främsta syfte att anordna eller
tillhandahålla allmän samlingslokal,

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse
ej atnjutes jämlikt 3 §,

För skattelott. som i 11 § 2 mom. sägs. beräknas skatten
efter den klass, gällande för arvinge eller universell testamentstagare i
dödsboet eller för mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst
skatt. Från skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket
gjorts, utgör skattepliktig lott. Denna skall jämnas till närmast lägre
hundratal kronor. Om öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten
jämnas nedåt till närmast hela krontal.

Skatten
beräknas enligt följande skalor,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skattepliktig lott, kr,

- 25 000

25 000 - 50 000

50 000 - 75 000

75 000- 100 000

100 000 - 150 000

150 000- 250 000

250 000- 350 000

350 000- 500 000

500 000 -1 000 000

1 000 000-2 000 000

2 000 000-5 000 000 5 000 000 -

Nuvarande lydelse Klass I

Arvsskatt, kr,

5 % inom skiktet; 1 250 -H 10 %

3 750 + 15 % 7500 + 22 %

13 000 + 28 % 27 000 + 33 % 60 000 H- 38 % 98 000 - 44 %

164 000 -t- 49 %

409 000 -t- 53 %

939 000 -t- 58 %

2 679 000 -t- 65 %

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skattepliktig

lott, kr

-

10
000

10 000 -

20
000

20 000 -

30
000

30 000 -

50
000

50 000 -

70
000

70 000 -

100
000

Arvsskatt,
kr.

8 % inom
skiktet

800 -I- 16 %

2 400 + 24 %

4 800 -I- 32 %

11200 + 40%

19 200 ¥ 45%

s. 1 Kontrollera mot PDF

100 000
- 150 000 150 000- 200 000 200 000- 500 000 500 000 -1 000 000 1 000 000 -

32 700 + 50 % inom skiktet

57 700 4-56% ,,

85 700 + 61 % ,, 265 700-1-67% ,, 603 700 -t- 72 % ,,

s. 2 Kontrollera mot PDF

Skattepliktig lott, kr.

- 10
000 10 000- 20 000 20 000 - 30 000 30 000 -

Klass
III

Arvsskatt, kr.

8 % inom skiktet 800 + 16 % ,, 2 400-1-24% ,, 4 500-1-30%
,,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Skattepliktig lott, kr.

- 50 000

50 000 - 100 000

100 000 - 150 000

150 000- 200 000

200 000- 300 000

300 000 - 450 000

450 000 - 600 000

600 000 - 800 000

800 000 - 1 200 000

1 200 000 - 2 500 000

2 500 000 - 6 000 000 6 000 000 -

Föreslagen
lydelse

Klass I

Arvsskatt, kr.

5 % inom skiktet 2 500 -I- 10 % 7500 + 15% 15 000 -I- 22 %

26 000 -h 28 %

54 000 -H 33 %

103 500 -i- 38 %

248500 + 49%

444 500 -I- 53 %

/ 133 500 -I- 58 %

3 163 500 -t- 65 %

s. 4 Kontrollera mot PDF

katteplikti

g lott,
kr

-

20
000

20
000 -

40
000

40
000 -

60
000

60
000 -

90
000

90
000 -

120
000

120
000 -

150
000

Klass
II

Arvsskatt, kr.

8 % inom
skiktet

1 600 -h 16 %

4 800 -t 24 %

9600 + 32 %

19200 + 40%

31 200 - 45 %

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 23

Föreslagen lydelse

150 000 - 200 000 44 700 -\- 50 % inom
skiktet;

200 000- 250 000 69 700 + 56% ,.
,. ;

250 000- 600 000 97 700 +(A %
,, ;

600 000-1200 000 311200-i-61% ,,
,, ;

1200 000- 713 200-72% ,, .

Klass III

Skattepliktig lott, kr. Arvsskatt, kr.

- 20 000 8 % inom skiktet

20000-40000 1600 + 16% ,, ,,

40 000-60
000 4 800 + 24% ,,

60 000- ' 9 600 +
30%

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande om skattskyldighet inträtt dessförinnan.
Bestämmelserna i 28 § tillämpas dock först om skattskyldighet inträtt efter
1981 års utgång.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:42 24

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt

bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år
räknat, som någon kan antagas komma att åtnjuta under den närmaste tiden. Såsom
inkomst räknas icke allmänt barnbidrag, folkpension, tilläggspension enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del pensionen föranlett
minskning av pensionstillskott enligt 3 § lagen (1969:205) om pensionstillskott
eller av barntillägg enligt 9 kap, 1 § sista stycket lagen om allmän
försäkring, livränta som avses i 17 kap, 2 § nyssnämnda lag i vad den enligl
samma lagrum avdragits från pension eller understöd som någon på grund av skyldskap
eller svågerlag må vara föranledd att utgiva. Som inkomst räknas icke heller
vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller utbildningsbidrag under
arbetsmarknadsutbildning. Vid inkomstberäkningen skall för den som åtnjuter
folkpension i form av halv eller två tredjedelar av hel förtidspension bortses
från ett belopp som motsvarar skillnaden mellan

a)
ett för den
försäkrade beräknat belopp av hel förtidspension jämte däremot svarande
pensionstillskott, beloppet i förekommande fall beräknat med beaktande av
bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring och

b)
den utgående
förtidspensionen jämte pensionstillskott.

Vid uppskattning av förmögen- Vid uppskattning av förmögen-

hets avkastning skall denna höjas hets avkastning skall
denna höjas

med tio procent av det belopp, med tio procent av det belopp.

varmed förmögenheten må översti- varmed förmögenheten överstiger

ga för den som är gift sextiotusen för den som är gift sextiotusen kro-

kronor, och för annan sjuttiofemtu- nor, och för annan sjutliofemtusen

sen kronor. kronor. Vid beräkning av förmögen-

het skall värdet av fastighet, som avses / 24 §2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) och som bebos av den pensionsberältigade. tas upp till hälften nv
fastighetens taxeringsvärde. Detsamma skall gälla

Lagen omtryckt 1976:1014,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vid beräkning av värdet av jord-bruksfasiig/iet. där
den pensionsberältigade är bosatt. Värdet av naturaförmåner skall uppskattas
efter regler, som fastställas av regeringen.

I fråga om
makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av deras
sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet beräknas utgöra hälften av
deras sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas för envar pensionsberättigad till
närmast hela tiotal kronor.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1981.

2. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg som avser tid
före ikraftträdandet. Därvid skall vid beräkning av förmögenhet värdet av
fastighet tas upp till det närmast före den 1 januari 1981 gällande
taxeringsvärdet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om

allmän
försäkring

Härigenom
föreskrivs alt 16 S lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän
försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

16§'

Bestämmelserna i tredje stycket Bestämmelserna i tredje stycket

punkterna 1-4 övergångsbestäm- punkterna 1-4
övergångsbestämmelserna till lagen den 5 maj 1960 (nr melserna till lagen
(1960:99) angåen-99) angående ändring i lagen den 29 de ändring i lagen den
29 juni 1946 juni 1946 (nr 431) om folkpensione- (nr 431) om
folkpensionering skall ring skola aUljämt äga motsvarande fortfarande lilläinpiis.
Belräffande tillämpning. Dock skall beträffande änkepension efter man, som
avlidit änkepension efter man, som avlidit före den 1 juli 1960, skall
dock i före den 1 juli 1960, i stället för 8 S stället förS !? första stycket
lagen om första stycket lagen om folkpensio- folkpensionering i lagrummets lydel-nering
i lagrummets lydelse före se före nämnda tidpunkt gälla, att nämnda
tidpunkt gälla, att sådan sådan pension minskas med en tred-pension
minskas med en tredjedel av jedel av den de/ av den pensionsbe-den pensionsberättigades
årsin- rättigades årsinkomst so/;; öfcrs/ztfc/-komst / vad den må överstiga
tvålu- 1 000 kronor. Vid tillämpning i fall sen kronor. Vid tillämpning i
fall som nu sagts av 13 § 2 mom, sist-som nu sagts av 13 § 2 mom, sist-
nämnda lag skall även procenttalet nämnda lag skall ocA'procenttalet 20 20
utbytas mot 10 saml beloppet utbytas mot 10 samt beloppet 20 000 20 000
kronor utbytas mol 75 00(1 kronor utbytas mot 75 000 kronor, kronor. Vid
beräkning av förmögenhet skall värdet av fastigiiet. som avses 124 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) och som bebos av den pensionsberältigade, uis upp lill hälften av fasliglieleiis
ta.veriiigsvär-de. Delsainma skall gälla vid beräkning av värdet av jordhriiksfasligliel.
där den pensionsberältigade är bosatt.

1,
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1981,

2,
Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om änkepension som avser tid före
ikraftträdandet. Därvid skall vid beräkning av förmögenhet värdet av fastighet
las upp till det närmast före den 1 januari 198! gällande taxeringsvärdet,

' Senaste lydelse I97,S:.125.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 27

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-16

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och
statsråden Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren. Åsling, Söder.
Krönmark, Burenstam Linder, Johansson. Wirtén. Holm. Andersson. Boo. Winberg, Adelsohn,
Danell, Petri. Eliasson

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om ändrade regler för villabeskattningen, m.m.

1 Inledning

Chefen för finansdepartementet bemyndigades den 16
september 1976 att tillkalla en kommitté (Fi 1976:05). 1976 års fastighetstaxeringskommitté'.
för att se över reglerna för fastighetstaxeringen. Genom regeringsbeslut den 2
februari 1978 fick kommittén tilläggsdirektiv (Dir 1978:22). Dessa gick i
huvudsak ut på att kommittén skulle se över skiktgränser och procentsatser vid
småhusbeskattningen. Även det extra avdraget på f.n. högst 1 000 kr. skulle
omfattas av översynen. Bakgrunden till detta uppdrag var de förväntade
taxeringsvärdehöjningarna till följd av 1981 års allmänna fastighetstaxering.
Kommittén har redovisat sina överväganden och förslag i dessa delar i
delbetänkandet (Ds B 1980:5) Villabeskattning 81, Till protokollet i detta
ärende bör som bilaga 1 fogas en sammanfattning av kommitténs förslag.

Kommittén har även avlämnat delbetänkandena (SOU 1979:32
och 33) Fastighetstaxering 81, (SOU 1979:81) Fastighetstaxering 81 Industribyggnader.
(Ds B 1980:4) Förseningsavgift vid allmän fastighetstaxering saml (Ds B 1980:8)
Besvärsregler vid allmän fastighetstaxering, följdändringar, m,m. De två första
delbetänkandena handlar om frågor av grundläggande betydelse för 1981 års
allmänna fastighetstaxering. Dessa betänkanden har lagts till grund för
lagstiftning på området (prop, 1979/80:40. SkU 1979/80:17, rskr 1979/80:121,
SFS 1979:1152-1155 samt prop, 1979/80:86.

' Regeringsrådet Gunnar Björne, ordförande, liovrättsfastighctsrådct
Bertil Hall. riksdagsledamöterna Patil Jansson, Stig Josefsson och Bo Lundgren,
bitr. skatledi-rektörcn Lars Malmberg, riksdagsledamoten Börje Stensson samt skattedirektören
Ulla Wadell.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:42 28

SkU 1979/80:46, rskr 1979/80:280, SFS 1980:149-150). 1 de
båda senare betänkandena behandlas främst vissa kompletteringar till de redan
antagna taxeringsreglerna. Jag har för avsikt att anmäla dessa frågor i ett
annat sammanhang.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
kammarrätten i Sundsvall, statistiska centralbyrån (SCB). bankinspektionen,
riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), bostadsstyrelsen, statens institut
för byggnadsforskning, statens lantmäteriverk, länsstyrelserna i Stockholms.
Uppsala, Östergotlands, Jönköpings, Gotlands. Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Skaraborgs, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län, arren-delagskommittén
(Ju 1975:04), tomträtlskommittén (Ju 1977:12), AB Bostadsgaranti, HSB:s
riksförbund. Hyresgästernas riksförbund. Kooperativa förbundet (KF),
Landsorganisationen i Sverige (LO). Landstingsförbundet. Lantbrukarnas
riksförbund (LRF), Näringslivets byggnadsdelegation. Samfundet för
fastighetsvärdering. Sparbankernas inteckningsaktiebolag (SPINTAB), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF). Svenska bankföreningen. Svenska byggnadsarbetareförbundet.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Svenska byggnads- och
anläggningsindustrins arbetsgivareförbund (Byggförbundet), Svenska företagares
riksförbund. Svenska kommunförbundet. Svenska riksbyggen, Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges
grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation-Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen),
Sveriges industriförbund, Sveriges jordägareförbund, Sveriges
villaägareförbund. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) samt
Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttranden från
Stockholms läns landsting. Botkyrka kommun. Danderyds kommun. Norrtälje kommun.
Värmdö kommun samt Skärgårdens intresseföreningars kontaktorganisation. Vidare
har länsstyrelsen bilagt yttrande från lokala skattemyndigheten i Norrtälje
fögderi. Länsstyrelsen i Gotlands län har bifogat yttrande från Gotlands
kommun. Länsstyrelsen i Västerbottens län har bifogat yttranden från Lycksele
kommun. Skellefteå kommun och Umeå konunun,

Dessulom har yttranden inkommit från Dalarö
pensionärsförening. Sveriges civilingenjörsförbund samt Vendelsö
fastighetsägareförening.

AB Bostadsgaranti och Byggförbundet delar de synpunkter
som framförts av Svenska byggnadsentreprenörföreningen. SAF. Sveriges
grossistförbund och SHIO-Familjeföretagen instämmer i Näringslivets
byggnadsdelegations yttrande. Svenska bankföreningen och Sveriges
industriförbund liänvisar också till Näringslivets byggnadsdelegations
yttrande. Svenska företagares riksförbund åberopar förutom eit eget svar även
den del av Näringslivets byggnadsdelegations yttrande som avser
underhållskostnader och extra avdrag. SPINTAB hänvisar till Svenska
sparbanksföreningens yttrande, LRF har som sitt yttrande ingett ett inom
Lantbrukarnas skattedelegation upprättat utlåtande.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 29

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i delta ärende som bilaga 2.

De förväntade höjningarna av taxeringsvärdena påkallar
åtgärder även utanför villabeskattningens område. Jag vill därför i detta
sammanhang även ta upp frågor som rör den nyligen införtia
schablonbeskattningen av bostadsrättshavare (prop, 1978/79:209, SkU 1979/80:11,
rskr 1979/80:42, SFS 1979:1017-1018), 1 fråga om kapitalbeskattningen avser jag
att ta upp skatteskalorna vid förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen. En
annan fråga gäller en förmögenhels inverkan på det extra avdrag för nedsatt
skatteförmåga som kan medges folkpensionärer, liksom på de kommunala
bostadstilläggen.

I sammanhanget avser jag också att behandla några
närliggande frågor, bl.a. värderingen av bostadsrätter och den skattemässiga
behandlingen av vissa räntebidrag. De förslag som jag nu tar upp efter samråd
med chefen för bostadsdepartementet innebär i allt väsentligt en anpassning av
olika procentsatser och skiktgränser främst med hänsyn till den höjning av
taxeringsvärdena som väntas genom 1981 års allmänna fastighetstaxering. 1
övrigt innebär förslagen justeringar av lagtekniskt okomplicerad natur på så
sätt att redan gällande skattebestämmelser ges ett vidsträcktare tillämpningsområde.

Med hänsyn till det anförda är det enligt min mening inte
motiverat att inhämta lagrådets yttrande över förslagen.

2 Bostadsbeskattningen

2.1 Beskattningen av en- och tvåfamiljsfastigheter

F. n. beskattas innehavet av ett egnahem enligt en
schablonmetod. Denna innebär i korthet att som intäkt skall tas upp viss procent
av fastighetens taxeringsvärde. Intäktsberäkningen sker enligt en progressiv
skala. Avdrag medges i princip bara för räntor på kapital som nedlagts i
fastigheten, I fråga om fastighet där ägaren är mantalsskriven medges härutöver
ett extra avdrag. Reglerna om detta finns i 24 § 2 mom, och 25 § 3 mom, kommunalskatlelagen
(1928:370), KL,

Schablonmetoden infördes genom lagstiftning år 1953,
Övergången från den tidigare konventionella metoden, som innebar att alla
intäkter, däribland värdet av den egna bostaden, skulle redovisas medan avdrag å
andra sidan medgavs för kostnader för drift och underhåll, motiverades i första
hand av förenklingsskäl. De äldre reglerna var svårtillämpade och gav upphov
till ett stort antal taxeringstvister. Schablonbeskattningen var när den
infördes i princip en beskattning av en beräknad kapitalavkastning.
Intäktsprocenten motsvarade i huvudsak då gällande räntenivå. Därför uppkom i
flertalet fall inga nämnvärda underskott.

Schablonen har ändrats vid flera tillfällen, i första hand
för att dämpa

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:42 30

effekterna av höjda taxeringsvärden till följd av de
allmänna fastighetstaxeringarna (1957, 1965, 1970 och 1975). De ändringar som
den senaste allmänna fastighetstaxeringen föranledde i fråga om villaschablonen
(prop. 1975:92, SkU 1975:25, rskr 1975:126, SFS 1975:312) innebar att de båda
lägsta skiktgränserna höjdes. Även det extra avdraget höjdes. Under åren
därefter skedde en snabb prisutveckling på egnahem och fritidsfastigheter,
framför allt för dem med taxeringsvärden inom det lägsta skiktet. Denna
utveckling, som innebar att taxeringsvärdena kom att ligga långt under den
avsedda nivån i förhållande lill marknadsvärdena, påkallade en justering av
schablonen år 1977 (prop. 1977/78:68. SkU 1977/78:18, rskr 1977/78:114, SFS
1977:1097).

Intäktsschablonens avvägning har också setts i sammanhang
med önskemålet att skapa neutralitet i fråga om de ekonomiska villkoren för
olika boendeformer. Så var fallet vid 1974 års bostadspolitiska lagstiftning (prop.
1974:1.50, SkU 1974:56, rskr 1974:374, SFS 1974:944). Vid detta tillfälle ändrades
framför allt reglerna för bostadsfinansieringen, men beslut fattades också om
ett nytt högsta skikt i villaschablonen.

F. n. är intäktsprocenten 3 % för den del av en fastighets
taxeringsvärde som understiger 200 000 kr., 4 % för den del av taxeringsvärdet
som ligger mellan 200 000 kr. och 250 000 kr,, 8 % för den del av
taxeringsvärdet som överstiger 250 000 kr, men inte 300 000 kr, och 10% för den
del av taxeringsvärdet som överstiger 300 000 kr. Det extra avdraget, som
höjdes senast år 1975, uppgår nu till 1 000 kr.

Kommittéförslaget innebär att den nuvarande
schablonmetoden behålls

men att samtliga skiktgränser höjs och att procentsatserna ändras. Det extra

avdraget föreslås höjt från 1 000 kr, till 1 500 kr. Den föreslagna schablonen

har följande utseende,

2% -450 000 kr,

4% 450 000 kr,-600 000 kr, 6% 600 000 kr.-800 000 kr, 8 %
800 000 kr, -

Under remissbehandlingen har ätskilliga sinsemellan
tämligen olikartade önskemål framförts. Den föreslagna skalan har kritiserats
varvid man uttalat sig än för lättnader än för skärpning i vissa skikt. En del
remissinstanser uttrycker önskemål om en annorlunda utformning av villabeskattningen.
Så ifrågasätts t,ex, det lämpliga i att för framtiden arbeta med en enhetlig
schablon för hela landet. Andra uttalar sig för en delvis återgång till en mer
konventionell metod. Garantibeskattningens inverkan behandlas även i remissyttrandena
och en del instanser anser att även denna fråga hade bort behandlas av
kommittén. Vikten av neutralitet i kostnadshänseende mellan olika boendeformer
betonas också liksom behovet av åtgärder utanför skattelagstiftningens område,

För egen del vill jag redovisa följande överväganden.

Den nuvarande schablonmetoden har åtskilliaa fördelar inte
minst för att

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 31

den är enkel att tillämpa av såväl de skattskyldiga som
berörda myndigheter. Denna omständighet bör enligt mitt förmenande tillmätas
stor belydelse med tanke på det avsevärda antalet egnahem och fritidsfasiigheter,
sammanlagt över 1,8 miljoner vid 1981 års fastighetstaxering. Även för
framtiden lorde det därför vara nödvändigt med tämligen långtgående inslag av
schabloner på detta område. En återgång till det system som gällde före
schablonens införande skulle innebära en drastiskt ökad belastning och försämrad
arbetssituation för laxeringsorganisationen. I vart fall är det för dagen inte
möjligt att genomföra någon omläggning av nuvarande schablonmetod som sådan.
Möjligheten alt införa en begränsad avdragsrätl för kostnader för
byggnadsarbeten på egnahem diskuteras i departementspromemorian (Ds B 1980:10)
Den grå arbetskraften och skattekontrollen. En sådan avdragsrätt skulle
emellertid i huvudsak ha en annan grund än att åstadkonuna ett bättre
beskattningssystem för egnahemmen, I stället iir målet främst att minska
utrymmet för vissa former av skatteundandragande. Till dessa frågor avser jag
att återkomma vid ett senare tillfälle,

Å andra
sidan är jag väl medveten om att nuvarande system för villabeskattning har
svagheter. En fråga som aktualiserats gäller del rimliga i alt arbeta med en
enhetlig schablon för hela landet. Villapriserna varierar nämligen mycket
kraftigt mellan olika delar av landet. När schablonen infördes fanns i och för
sig också sådana skillnader men eftersom schablonen då var helt proportionell
blev dessa av mindre betydelse. Den efterföljande utvecklingen - jag syftar då
närmast på de kraftigt höjda villapriserna i förening med att schablonen gjorts
tämligen starkt progressiv - innebär att effekterna nu blir mer kännbara.
Fastighetstaxeringskommittén har också ingående undersökt möjligheterna alt lokall
differentiera schablonbeskattningen men ansett att så avsevärda svårigheter
skulle uppstå att man ändå stannat för ett bibehållande av den nuvarande ordningen.
Det är inte heller enligt min mening möjligt att nu finna en acceptabel lösning
på detta problem utan tills vidare måste gällande principer upjirätlhållns.

Något som
alltmer kommit att framstå som en slor svaghet i nuvarande system för villabeskallning
är att det bygger på taxeringsvärden som i princip ligger fast under en period
av fem år. Detta innebar inga större problem så länge takten i villaprisernas
ökning var måttlig; även efter en period av fem år blev justeringarna
begränsade. Vid den prisstegringstakt som noterats under senare år är
förhållandet avsevärt mer problematiskt eftersom det innebär en snabbt
fortgående urholkning av skatteuttaget efter varje allmän fastighetstaxering
och därefter krav på mycket stora engångshöjningar av skattebeloppen för att
återupprätta den tidigare nivån. Jag kan här erinra om den tillfälliga justering
av schablonprocenten som ansågs nödvändig att genomföra med verkan från
inkomståret 1978 av just detta skäl. Hade inte någon sådan åtgärd vidtagits,
skulle givelvis svårigheterna när det gäller all finna en godtagbar lösning nu
varit avsevärt större.

Mot denna bakgrund är det naturligt att pröva om det kan
vara möjligt att

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:42 32

finna någon metod att mer löpande anpassa villabeskatlningen
till prisutvecklingen. En lösning som förespråkats i olika sammanhang kan vara
att årligen justera taxeringsvärdena, s,k, rullande fastighetstaxering. Ett
delbetänkande om denna fråga väntas också från fastighetstaxeringskommittén
under våren 1981, I avvaktan på detta material vill jag inte nu närmare gå in
på frågan.

Även i andra avseenden har kritik framförts mot
villabeskattningens nuvarande utformning. Jag tänker då inte enbart på frågan
om intäktsschablonen utan också på avdragsreglerna. Inte minst de kraftigt
stigande underskottsavdragen från egnahemmen har kommit att utgöra ett problem.

Andra omständigheter som kan inverka på
beskattningsreglernas form är av bostadspolitisk natur. Man måste fortsätta
strävandena att upprätthålla en neutralitet i kostnadshänseende mellan olika
boendeformer, vilket innebär att en samordning kan behöva ske med åtgärder som
vidtas på andra områden än beskattningens.

Som
framgått av det nu sagda inrymmer alltså villabeskattningens framtida,
utformning många olika frågor. Även om inga principiella ändringar bör genomföras
vid detta tillfälle talar därför åtskilligt för att en mer grundläggande
omprövning bör ske för framtiden där hänsyn kan tas till de ändrade
förutsättningar som numera råder jämfört med när grunderna för den nuvarande
villabeskattningen fastställdes.

De förslag som jag nu lägger tram rörande villaschablonen
bygger på nuvarande regelsystem. De ändringar som framstår som angelägna är
sådana som syftar till att hålla verkningarna av de höjda taxeringsvärdena på
en sådan nivå att inte socialt oacceptabla effekter uppstår för de egnahemsä-gande
hushållen. Detta innebär å andra sidan inte att över huvud taget inga
skatteökningar får ske. De höjda taxeringsvärdena återspeglar förmögenhetsökningar
som i rimlig utsträckning måste slå igenom också i fråga om den avkastning som
skall tas upp lill beskattning.

Den av kommittén enhälligt framlagda skalan är utformad
mot bakgrund av att de preliminära uppgifterna visar på mycket kraftiga
taxeringsvärdehöjningar för flertalet småhus. För villorna skulle det röra sig
om genomsnittliga ökningar på ca 110% och för fritidsfastigheter skulle
motsvarande ökning vara ca 150 %,

För egen del kan jag i allt väsentligt ansluta mig till
kommitténs överväganden och förslag i fråga om inkomstberäkningen. Som redan
antytts i kommittéarbetet bör emellertid också frågan om den kommunala
garantibeskattningen - som kommittén inte haft att behandla - tas upp i
sammanhanget.

Garantibeskaltningen fungerar i korthet på följande sätt.
Vid taxering till kommunal inkomstskatt skall såsom intäkt alltid tas upp ett
belopp motsvarande 2 % av taxeringsvärdet. Detta är det s,k, garantibeloppet.
Vid intäktsberäkningen medges vid taxeringen till kommunal inkomstskatt ett

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 33

s,k, procentavdrag som beräknas på samma sätt som
garantibeloppet, dock får detta avdrag inte överstiga nettointäkten. För
egnahem som är belånade är det vanligt att man till följd av ränteavdragen
kommer fram till ett underskott och procentavdrag medges då inte, I dessa fall
sägs garantibeskattningen vara effektiv.

Den av kommittén föreslagna skalan för villabeskattningen
ger i förening med det höjda extra avdraget i och för sig godtagbara effekter.
Bilden blir emellertid något annoriunda när dessa effekter kombineras med den
skärpning av garantiskatten som också följer av de höjda taxeringsvärdena. Mot
denna bakgrund föreslår jag att repartitionstalet sänks från 2 % till 1,5 %.
Denna ändring påkallar i sin tur en mindre justering av kommitténs förslag till
intäktssehablon för de mer värdefulla villorna. Jag föreslår att den högsta
skiktgränsen bestäms till 750 000 kr, i stället för av kommittén föreslagna 800
000 kr. Därigenom balanseras något den fördel som eljest lättnader i fråga om
garantiskatten skulle innebära i de allra högsta skikten. Jag vill i
sammanhanget också nämna att även ägare till obelånade eller lågt belånade
villor får en viss lättnad genom sänkningen av repartitionstalet.

Den av mig nu föreslagna ändringen i garantibeskattningen
bör lämpligen ges generell räckvidd och avse alla fastigheter. Det är för
övrigt förenat med avsevärda praktiska svårigheter att arbeta med olika
procentsatser för olika fastigheter. Jag vill särskilt betona att den nu
föreslagna sänkningen även kommer boende i flerfamiljsfastigheter till del. För
allmännyttiga bostadsföretag och åtskilliga bostadsföreningar kan sänkningen
antas slå igenom direkt eftersom de i allmänhet bara betalar garantiskatt. För
de boende i privatägda fastigheter kommer sänkningen av garantiskatten att
inverka indirekt genom systemet med bruksvärdehyror.

För det stora flertalet egnahem innebär mina förslag att
de höjda taxeringsvärdena kommer att ge upphov till en skattekostnadsökning som
fär betecknas som måttlig, I fråga om små eller medelstora egnahem som innehas
av personer i vanliga inkomstlägen rör det sig normalt om höjningar som stannar
vid ca 100 kr, per månad. Inom vissa områden, där fastighetspriserna stigit
särskilt snabbt, kan ökningen självfallet bli större men kan knappast i annat
än mer udda fall beräknas överstiga ca 200 kr. per månad. För fastigheter med
mycket höga taxeringsvärden blir den beloppsmässiga ökningen givetvis större,
men jag vill framhålla att förslaget likväl innebär en sänkning av den
genomsnittliga skatteprocenten i dessa skikt jämfört med den skala som
fastställdes år 1975.

Några exempel kan få belysa det nu sagda. För en fastighet
som får sitt taxeringsvärde höjt från 200 000 kr. till 400 000 kr. stiger
schablonintäkten från 5 000 kr. till 6 500 kr., vilket vid 60 % marginalskatt
ger en skatteökning på 900 kr. Om fastigheten är belånad och ränteavdragen
uppgår till minst schablonintäkten, tillkommer en ökad garantiskatt på 600 kr.
Den totala månatliga skatteökningen stannar i detta fall på belopp mellan 75
kr. och 125 kr. Om i stället fastigheten antas stiga i värde från 300 000 kr.
till 600 000 kr.

3 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 42

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 34

kommer motsvarande månadsökning vid en marginalskatt på 70
% att ligga mellan 146 kr, och 221 kr,

Mina
förslag i fråga om villaschablonen överensstämmer med undantag för det högsta
skiktet med vad kommittén föreslagit. Förslagen kan beräknas tillföra stat och
kommun vardera ca 500 milj, kr, i ökade inkomster, 1 fråga om
garantibeskattningen innebär mitt förslag att kommunernas inkomster kan
beräknas öka med ca 400 milj, kr, i fråga otn egnahem och fritidsfastigheter.
För övriga fastigheter kan ökningen uppskattas till ca 140 milj. kr.

De nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 1981 och
tillämpas första gången vid 1982 års taxering.

2.2 Beskattningen av bostadsföreningar och deras medlemmar

Bostadsföreningar inkomstbeskattas enligt en
schablonmetod. Som intäkt skall föreningen redovisa 3 % av taxeringsvärdet på
föreningens fastighet. Avdrag medges för ränteutgifter. Överstiger dessa
intäkten betalar föreningen enbart kommunal garantiskatt som beräknas på 2 %
av taxeringsvärdet. Den nu redovisade schablonmetoden gäller även för fastighet
som tillhör sådant bolag, förening eller stiftelse som erkänts som
allmännyttigt bostadsföretag.

Genom
lagstiftning år 1979 (prop. 1978/79:209, SkU 1979/80:11, rskr 1978/79:42, SFS
1979:1017-1018) kompletterades beskattningen av föreningarna med en
individualiserad medlemsbeskattning. Enligt de nya reglerna skall medlem i
bostadsförening som intäkt av kapital ta upp 4 % av värdet på sin andel i den
mån detta överstiger 25 000 kr. Enligt en övergångsbestämmelse är
intäktsprocenten 2 för år 1980 i fråga om bostadsrätt som upplåtits före
utgången av år 1979. Värdet av andelen beräknas med utgångspunkt i den samlade
föreningsförmögenheten varvid föreningens fastighet skall las upp till
taxeringsvärdet. Med denna konstruktion kunde man räkna med att det stora
flertalet av bostadsrättshavare inte skulle komma att beröras av den
individuella beskattningen. Så var inte heller avsett.

Den
individuella medlemsbeskattningen tillkom primärt för att träffa föreningar med
fördelade !ån, dvs. sådana där betalningsansvaret för föreningens skulder
övertagits av medlemmarna, vilka på så sätt kan tillgodogöra sig avdrag för
ränteutgifterna. I samband därmed konstaterades också att situationen i en del
äldre föreningar är sådati att lånen är små medan andelarna befingar höga
överlåtelsepriser. Ekoiium'sktsett föreligger därför en parallell till
föreningar med från början fördelade lån. Att beskattningen i vissa fall
träffar även medlemmar i sådana föreningar ansågs därför motiverat. Men
meningen var alltså inte att allmänt träffa bostadsrättsinnehav.

Jag har i
det föregående lagt fram förslag om åtgärder för att anpassa villaschablonen
till de väntade höjda taxeringsvärdena. Även bostadsföre-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 35

ningarna och deras medlemmar berörs av dessa höjningar men
läget är något annorlunda i dessa fall. För det första kommer inte
taxeringsvärdena att stiga lika mycket för föreningsfastigheter som för
egnahem. Det finns anledning att här räkna med höjningar på omkring 50 % mot,
som tidigare nämnts, i genomsnitt 110 % för villor. Vidare bör man beakta att
flertalet bostadsföreningar vid taxeringen redovisar underskott, som till
skillnad från vad som gäller för villaägare inte kan utnyttjas av föreningens medlemmar.
Läget torde vara ungefär detsamma även efter 1981 års allmänna fastighetstaxering.
Detta innebär att föreningarna normalt bara betalar skatt på garantibeloppet.
Den av mig i det föregående föreslagna sänkningen av repartitionstalet från
nuvarande 2 % till 1,5 % kommer alltså även bostadsföreningarna till del. Mot
denna bakgrund anser jag det inte påkallat att föreslå någon sänkning av
intäktsprocenten för bostadsföreningar. Den bör alltjämt vara 3 %. Vad nu sagts
gäller även de allmännyttiga bostadsföretagen,

I en hel del bostadsföreningar kan man utgå ifrån att
medlemmarnas andelsvärden även efter höjningen av fastighetens taxeringsvärde
kommer att ligga under den gräns där den individuella beskattningen med
nuvarande regler sätter in. Det höjda taxeringsvärdet får då ingen annan
inverkan än den som beror på garantiskatten, I åtskilliga fall får man
emellertid räkna med att föreningsförmögenheten ökar sä mycket att också en
beskattning av medlemmarna skulle bli aktuell. Jag vill här särskilt peka på
att nettoförmögenheten, som är avgörande för beskattningen, många gånger
kommer att öka betydligt mer än de 50 % som kan komma att gälla för
fastighetens taxeringsvärde.

Ett exempel kan belysa det sagda. Antag att på en viss
andel i en bostadsförening belöper en andel av taxeringsvärdet om 60 000 kr.
och av föreningens låneskuld om 50 000 kr. Nettot uppgår då endast till 10 000
kr. och någon individuell beskattning är f.n. inte aktuell. Om nu
taxeringsvärdet stiger med 50 % till 90 000 kr. ökar emellertid nettot till 40
000 kr. och ligger därmed väl över gränsen.

Enligt min mening bör man söka motverka att de höjda
taxeringsvärdena leder till att bostadsrätter nu mer allmänt förs in i den
individuella beskattningen. Den nuvarande frigränsen på 25 000 kr. bör därför
höjas. Mot bakgrund av det förhållande jag just redovisat bör höjningen därvid
göras procentuellt något större än som enbart motsvarar den väntade ökningen av
taxeringsvärdena. Jag föreslår därför att gränsen höjs till 50 000 kr. Även efter
taxeringsvärdehöjningarna torde det stora flertalet bostadsrätter därigenom
komma att falla utanför den individuella inkomstbeskattningen.

Fråga är så orn någon ändring av intäktsprocenten också
bör göras. Olika synpunkter gör sig därvid gällande. Å ena sidan ligger de
aktuella taxeringsvärdena regelmässigt avsevärt lägre än i fråga om lika stora
egnahemsbostäders. Även den väntade höjningen av taxeringsvärdena är

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:42 36

som nämnts betydligt mindre. Å andra sidan måste beaktas
att intäktsschablonen om 4 % fastställts i en situation när motsvarande
schablonintäkt för villor normalt skulle beräknas efter 3 %. Denna föreslås nu
sänkt till 2 %. I vissa fall kan även föreningens intäktsschablon om 3 %
påverka bilden, nämligen om föreningens lån är så små att något underskott inte
uppkommer vid inkomsttaxeringen. Ökningen av taxeringsvärdet slår då igenom
både i den individuella beskattningen och i föreningens beskattning, vilket kan
ge kraffiga effekter.

Mot
bakgrund av det anförda bör enligt min mening intäktsprocenten för
bostadsföreningars medlemmar nu jämkas liksom för egnahemmen. Jag föreslår att
den sänks till 3. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad som uttalades när de
nya reglerna för medlemmars beskattning infördes, nämligen att lagstiftningen
fick anses ha karaktär av provisorium. Jag har i det föregående antytt behovet
av att ompröva villabeskattningens utformning för framtiden. Beskattningen av
bostadsföreningarnas medlemmar bör naturligen prövas i ett sådant sammanhang.

Mina förslag föranleder en ändring i punkt 2 av
anvisningarna till 38 § KL.

Avslutningsvis
vill jag ta upp en fråga av praktisk natur. Andelsvärdet skall enligt punkt 2
av anvisningarna till 38 § KL beräknas med utgångspunkt i föreningens bokslut
för det senaste räkenskapsår som avslutats före taxeringsårets ingång. Senast
den 8 februari under taxeringsåret skall varje bostadsrättshavare få uppgift om
andelsvärdet. För föreningar med bokföring där räkenskapsåret motsvarar
kalenderåret torde det vara praktiskt omöjligt att fullgöra denna skyldighet.
Jag föreslår därför att bestämmelsen ändras så att i stället bokslutet för det
senaste räkenskapsår som avslutats före den 1 juli året före taxeringsåret får
användas. Jag vill dock påpeka att mitt förslag inte innebär någon ändring i
fråga om vilket taxeringsvärde som skall användas. Detta skall alltjämt vara
värdet året före taxeringsåret. Mitt förslag föranleder en ändring i punkt 2 av
anvisningarna till 38 § KL.

Enligt lagen (1972:175) med vissa bestämmelser om
bokföring av bostadslån, m.m. får bl.a. bostadsrättsföreningar som en särskild
post bland tillgångarna i balansräkningen ta upp ett belopp motsvarande högst
den samlade skuldökningen av vissa bostadslån och räntelån. Jag vill i klargörande
syfte slå fast, att en sådan post inte skall anses som tillgång i förevarande
sammanhang.

De av mig föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1
januari 1981 och fillämpas första gången vid 1982 års taxering. Ändringen i
fråga om vilket bokslut som skall beaktas bör dock få gälla redan vid 1981 års
taxering.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 37

2,3 Kapitalbeskattningen

2.3.1 Inledning

De höjda taxeringsvärdena inverkar även på förmögenhets-,
arvs- och gåvobeskattningen. Enligt 4 § lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt, SFL, skall fastighet i regel tas upp till taxeringsvärdet
vid beskattningsårets utgång. Vid arvs- resp. gåvobeskattningen skall enligt
22 § 1 mom. och 43 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL, det
taxeringsvärde användas som gällde året innan skattskyldighet inträdde. Detta
motsvarar taxeringsvärdet året före ett dödsfall eller en gåva. De nya
taxeringsvärdena slår alltså igenom vid 1982 års förmögenhetstaxering samt i
fråga om dödsfall eller gåvor efter utgången av år 1981. Även här bör
justeringar nu genomföras.

Innan jag tar upp dessa frågor vill jag efter samråd med
chefen för jordbruksdepartementet något beröra skogsvårdsavgiften. Denna avgift
skall enligt 1 § lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift betalas av ägare av sådan
jordbruksfastighet som åsatts delvärdet skogsbruksvärde. Enligt punkt 2 av
anvisningarna till 22 § KL är avgiften avdragsgill vid beräkningen av inkomst
av jordbruksfastighet. Avgiften är fr,o,m, 1981 års taxering 3 promille av
skogsbruksvärdet och beräknas liksom garanfibeloppet per beskattningsår. De
väntade taxeringsvärdehöjningarna kommer att slå igenom även här.

Jag förordar att avgiften på 3 promille inte ändras i
samband med 1981 års allmänna fastighetstaxering. Chefen för
jordbruksdepartementet återkommer i budgetpropositionen till denna fråga,

2.3.2 Förmögenhetsbeskattningen

Den statliga förmögenhetsskatten utgår enligt en
progressiv skala på beskattningsbara förmögenheter som överstiger 200 000 kr.
På den del av den beskattningsbara förmögenheten som ligger mellan 200 000 kr,
och 275 000 kr, utgår skatt med 1 %, När den beskattningsbara förmögenheten
överstiger 275 000 kr, men inte 400 000 kr, är förmögenhetsskatten 750 kr, för
275 000 kr, och 1.5 % av återstoden. För beskattningsbara förmögenheter som är
större än 4(J0 000 kr. men inte I 000 000 kr. uppgår förmögenhetsskatten till
2 625 kr. för 400 000 kr, och 2 % av återstoden. Överstiger förmögenheten 1 000
000 kr. blir skatten 14 625 kr, för I 000 000 kr, och 2,5 % av återstoden.

Förmögenhetsskatt tas ut i huvudsak av fysiska personer
och dödsbon (10 § SFL), Vissa juridiska personer är emellertid skyldiga att
betala förmögenhetsskatt. Hit hör bl,a, föreningar och samfund där medlemmarna
inte äger del i föreningens eller samfundets förmögenhet samt vissa samfälligheter
(6 § 1 mom, b SFL), Här tas ut en proportionell förmögenhetsskatt på 1,5 promille
på den del av den beskattningsbara förmögenheten

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:42 38

som överstiger 15 000 kr. Det bör dock nämnas att
förmögenhetsskatt i sistnämnda fall bara tas ut om och i den mån hithörande föreningar
och samfund är skyldiga att erlägga inkomstskatt. Ideella föreningar är ofta
fria från både inkomst- och förmögenhetsskatt.

För makar och därmed jämställda beräknas den
beskattningsbara förmögenheten gemensamt. En sambeskattning äger även rum mellan
föräldrar och hemmavarande barn under 18 år (12 § 1 mom, SFL),

Den nuvarande förmögenhetsskatteskalan tillkom genom
lagstiftning år 1970 (prop. 1970:71, BeU 1970:41, rskr 1970:231, SFS 1970:170).
Inför 1975 års allmänna fastighetstaxering höjdes dels skattepliklsgränsen från
150 000 kr, till 200 000 kr. och dels den näst lägsta skiktgränsen från 250 000
kr, till 275 000 kr, (prop, 1974:98, SkU 1974:.38, rskr 1974:259, SFS
1974:311), För de nyss nämnda juridiska personerna höjdes samtidigt skattepliktsgränsen,
som varit oförändrad sedan 1947, från 5 000 kr, till 15 00(1 kr.

Enligt min
mening bör nu en uppräkning ske av skalans skiktgränser. En riktlinje bör
därvid vara att söka anpassa dessa till främst den prisutveckling som har ägt
rum sedan skatteskalan senast fastställdes. Min avsikt är således inte att
föreslå några ändringar i själva grunderna för förmögenhetsbeskattningen. Det
saknas också underlag för att nu ändra förmögenhetsskattens avvägning och
fördelning. Den bedömning i dessa delar som skedde i samband med 1970 års
lagstiftning bör ligga fast tills vidare.

Den
skatteskala som antogs år 1970 är därför enligt min mening en lämplig
utgångspunkt. Visserligen justerades, som jag nyss nämnde, denna inför 1975 års
allmäna fastighetstaxering men de ändringar som därvid skedde var av tämligen
begränsad räckvidd och avsåg bara de lägsta skikten. Den uppräkning som nu bör
göras är i och för sig aktualiserad genom de väntade taxeringsvärdehöjningarna.
Dessa kan emellertid inte ensamma vara vägledande eftersom förmögenheter
består av även andra tillgångar. Jag anser därför att i stället den allmänna
prisutvecklingen sedan år 1971. då den nya skalan trädde i kraft, bör vara
vägledande. Detta skulle bl.a. innebära att den stegring av fastighetspriserna
som återspeglar en real förmögenhetsökning i princip kommer att träffas av ett
ökat skatteuttag. Detla är enligt min mening också rimligt.

Nu
gällande skatteskala kan vid nuvarande taxeringsvärden beräknas ge en total
uträknad förmögenhetsskatt för år 1981 på ca 950 milj. kr. Den s, k, 80/85-procentregeln
medför dock en skattenedsättning om ca 200 milj, kr. Genom denna regel
begränsas nämligen det sammanlagda inkomst- och förmögenhetsskatteuttaget.
Högst 80 % av en inkomst upp till 30 basenheter, f. n. 174 000 kr., får tas i
anspråk för skatt och högst 85 % av inkomster däröver. Regeln har störst
betydelse för innehavarna av de större förmö-genheterna. Här reduceras nämligen
ofta förmögenhetsskatten, Detla betyder också att det är svårt att bedöma
förmögenhetsskatteskalans verkliga effekter i de högsta skikten.

För att tillgodose de önskemål jag nyss pekat på bör
skalan avvägas så alt

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 39

en viss ökning av förmögenhetsskatten uppkommer men så att
skatteuttaget ändå håller sig någorlunda inom nuvarande ramar. Jag föreslår att
förmögenhetsskatteskalan får följande utformning:

1
% 400 000-600 000 1,5 % 600 000 - 800 000

2
% 800 000 - 1 800 000 2,5 % 1 800 000 -

Med den av mig föreslagna skalan kan den totala uträknade
förmögenhetsskatten beräknas öka med ca 200 milj. kr, vid 1982 års taxering.
För de juridiska personer som erlägger den proportionella förmögenhetsskatten
föreslår jag att skattepliktsgränsen höjs från 15 000 kr, till 25 000 kr,

Mina nu redovisade förslag påkallar ändringar i 10 § och
115 1 och 2 mom, SFL, De nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 1981 och
tillämpas första gången vid 1982 års taxering. De förslag jag nu har redovisat
syftar i första hand till att anpassa skatteuttaget med hänsyn till den
allmänna prisutvecklingen. Som jag tidigare nämnt är jag inte beredd att
föreslå ytterligare ändringar. Jag vill dock erinra om att det vid olika tillfällen
har ifrågasatts om man inte borde ha olika skattepliktsgränser för makar och
för ensatnstående, eventuellt även för ensamstående med hemmavarande
minderåriga barn. Detta är enligt min mening emellertid något som mer hänger
samman med den större frågan om beskattningen av makar över huvud taget. Frågan
om familjebeskattningen bör lämpligen prövas när utredningsarbetet rörande bl,
a, makars egendomsförhållanden har slutförts. Detta handhas av familjelagssakkunniga
(Ju 1970:52), Ett betänkande är att vänta under år 1981,

För skattskyldiga som har sin förmögenhet nedlagd i
rörelse eller jordbruk gäller särskilda regler vid kapitalbeskattning. Jag
återkommer i det följande till dessa frågor,

2.3.3 Arvs- och gåvobeskattningen

Arvs- och gåvoskatt utgår enligt progressiva skalor. Dessa
är olika beroende inte bara på arvets eller gåvans storlek utan även på vem som
ärver eller får egendom. Tre klasser finns.

Arvslotter som tillfaller de mest närstående, t. ex,
efterlevande make eller barn, beskattas i klass I, som har den lindrigaste
skalan. Skatten är här 5 %> för lotter upp till 25 000 kr, I skiktet 100
000-1.50 000 kr, är skatten 28 %, I det högsta skiktet - 5 000 000 kr, och
däröver - utgår arvsskatt med 65%,

Till klass II hör
bl,a, föräldrar, syskon och mer avlägsna släktingar. Arvslotter som tillfaller
helt oskylda personer eller organisationer som inte är allmännyttiga beskattas
också i denna klass. Här är den lägsta skattesatsen 8 % och den gäller för
lotter upp till 10 000 kr. I skiktet 100 000- 150 000 kr.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:42 40

är skatten här 50 %, Skalan går upp till 72 % och avser då
den del av lotten som överstiger 1 milj, kr.

Klass III avser främst sådana organisationer som inte är
helt befritide från skattskyldighet. Som exempel kan nämnas vissa allmännyttiga
stiftelser och ideella föreningar. Beträffande den sistnämnda gruppen bör
påpekas att församlingar och trossamfund numera är helt fria från skyldighet
att utge arvs- eller gåvoskatt. Skalan är här progressiv upp till 30 000 kr.
Därefter är skattesatsen konstant 30 %,

Vid arvsbeskaltningen medges ett skattefritt grundavdrag
med 30 000 kr, för efterlevande make, 15 000 kr, för annan mottagare i klass I
och 3 OOOkr, för mottagare som hör till klass II eller III, Har barn eller avkomling lill avlidet
barn inte fyllt 18 år när skyldigheten att betala arvsskatt inträder medges
ytterligare avdrag med 3 000 kr, för varje år som återstår till dess sagda
ålder uppnås.

För gåvoskatten gäller samma skalor med det undantaget att
sådana mottagare som hör till klass III är fria från gåvoskatt. Dessutom
förekommer vid gåva bara ett enhetligt grundavdrag på 2 000 kr.

Även arvs- och gåvobeskattningen fick sin nuvarande
utformning i samband med den tidigare nämnda lagstiftningen år 1970, Sedan dess
har skalan inte ändrats. Som jag framhöll i fråga om förmögenhetsbeskattningen
är de ändringar som nu är aktuella sådana som syftar till att anpassa skalorna
till den prisutveckling som ägt rum. Några mer långtgående ändringar av
arvsskattens avvägning eller närmare fördelning är således inte aktuella vid
detta tillfälle.

När man
skall bedöma vilka ändringar i fråga om arvsskatten som är motiverade får man
hålla i minnet att arvsskattens storlek i det enskilda fallet påverkas av en
del ytterligare faktorer. Var den avlidne gift och förelåg giftorättsgemenskap
skall hälften av makarnas sammanlagda behållna förmögenhet undantas från
arvsskatt såsom utgörande den efterlevandes giftorättsandel,

I vissa
fall kan även mer än hälften undantas. Enligt 13 kap, 12 S andra stycket giftermålsbalken
skall nämligen nyss nämnda giftorättsandel bestämmas till ett belopp som
motsvarar minst fyra basbelopp enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Tiden för dödsfallet är avgörande för basbeloppets storlek. Även för utfallande
försäkringsbelopp finns ett inflationsskyddat grundavdrag vid
arvsbeskattningen. Skattefrihet medges här upp till ett värde motsvarande sex
basbelopp. Även om de nu angivna reglerna innebär en successiv anpassning av
skatteuttaget efter den allmänna prisutvecklingen så fyller de dock i första
hand en mer socialt betonad funktion.

För att få
till stånd en rimlig anpassning bör enligl min mening såväl grundavdragen som
de tre skalorna ändras. Jag föreslår att grundavdraget för efterlevande make
höjs från 30 000 kr, till 50 000 kr, samt för barn och andra mottagare i klass
I från 15 000 kr, till 25 000 kr, I enlighet med detta bör

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 41

grundavdragen i klasserna II och II höjas från 3 000 kr, till 5 000 kr. Genom dessa
ändringar undantas mindre arvs- och testamentslotter alltjämt från
beskattningen.

Även det s,k, minderårighetsavdraget bör ändras. Barn som
inte fyllt 18 år när någon av föräldrarna dör har rätt till ett avdrag på 3 000
kr. för varje år som återstår till dess nämnda ålder uppnåtts. Jag föreslår att
avdraget höjs till 5 000 kr.

Beträffande skatteskalorna vill jag föreslå en sådan
uppräkning av skiktgränserna att skatteskärpningarna hälls pa en rimlig nivå
även om ett tämligen värdefullt egnahem ingår i kvarlåtenskapen. Särskild
hänsyn måste nämligen tas till de inte ovanliga fall där efterlevande make
skall ärva fastigheten och avser att sitta kvar i boet.

För klass I föreslår jag att nuvarande skiktgi anser
fördubblas för arvslotter upp till 300 000 kr. För större lotter bör
lättnaderna göras något mindre omfattande.

Även skatteskalorna för klasserna II och III bör jämkas i enlighet med vad jag tidigare
anfört. En fördubbling av skiktgränserna för lotter upp till 60 000 kr, anser
jag vara motiverad i klass II, För klass III innebär den föreslagna skalan att
den proportionella beskattningen på 30 % inträder för testamentslotter till
den del de överstiger 60 000 kr.

Effekterna av mina förslag för klass I kan belysas med
några exempel som avser ett fall där någon avlidit och efterlämnat make och två
vuxna barn, 1 boet ingår ell egnahem som f,n. har ett taxeringsvärde på 150
000kr, Det nya värdet antas bli 300 000 kr. Dessutom finns det andra tillgångar
på 100 000 kr. varför den totala behållningen blir 250 000 kr, resp, 400 000
kr. Enligt gällande arvsskatteregler skulle den totala arvsskatten bli 7 000
kr, men den stiger enligt mitt förslag till 10 000 kr,, alltså en skärpning med
3 000 kr. Om exemplet ändras på så sätt att fastigheten i stället antas stiga
frän 250 000 kr. fill 500 000 kr, blir arvsskatteskärpningen 8 250 kr,

Mina förslag föranleder ändringar i 28 S AGL, De nya
reglerna bör tillämpas om skattskyldighet har inträtt efter utgången av 1981,

2.3.4 Familjeföretagens skattelättnader

Särskilda regler gäller vid kapitalbeskattningen av
familjeföretag och deras ägare. De nuvarande bestämmelserna tillkom genom
lagstiftning år 1977 (prop, 1977/78:40. SkU 1977/78:19. rskr 1977/78:111. SFS
1977:1173-1174). Reglerna finns intagna i 4 ij och punkt 2 av anvisningarna
till 3 och 4 §§ SFL samt i 22 och 23 SS AGL,

I korthet gäller följande regler för förmögenhets-, arvs-
och gåvobeskattningen av ett familjeföretag. Först räknar man fram ett
substansvärde på den förmögenhet som nedlagts i jordbruk, skogsbruk eller
rörelse. Varulager skall i princip tas upp till det värde som det skulle
betinga vid en försäljning under normala förhållanden efter avdrag för inkurans
och prisfallsrisk. I

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 42

fråga om inventarier godtas regelmässigt de bokförda
värdena. Fastigheter skall i regel redovisas till taxeringsvärdet. Vissa
tillgångar såsom exempelvis skogskontomedel får tas upp tili halva det
nominella värdet. Avdrag medges för skulder, varvid andra latenta skatteskulder
än utskiftningsskatl inte beaktas. Skattelättnaderna innebär att bara 30 % av
det framräknade substansvärdet behöver redovisas som tillgång.

Av stor betydelse i sammanhanget är att det finns en
spärregel med anknytning till taxeringsvärdet. Spärregeln innebär att man som
tillgång måste redovisa minst det värde som motsvaras av taxeringsvärdet
minskat med därå belöpande skulder, I fråga om jordbruksfastighet bortses
härvid från den del av taxeringsvärdet som avser ekonomibyggnad och för
fastighet i rörelse blir markvärdet avgörande. Skulderna fördelas vid
spärregelns tillämpning proportionellt på samtliga tillgångar i förvärvskällan.
Generellt kan sägas att spärregeln träder i funktion först om mer än 1/3 av
tillgångarna representeras av taxeringsvärden för mark och bostadsbyggnader,

I samband med tillkomsten av 1977 års regler uttalades att
ytterligare utredningsarbete i frågan behövdes. En särskild kommitté - 1980 års
företagsskattekommitté (B 1979:13) - har också tillkallats för att undersöka
bl,a, hur familjeföretagens kapitalskatleproblem bör lösas för framtiden.
Utredningsarbetet kommer emellertid inte i sin helhet att bli slutfört i sådan
tid att det kan läggas till grund för nya regler redan inför 1982 års taxering,

I avvaktan
på en sådan mer genomarbetad lösning måste mer provisoriska åtgärder vidtas.
Vad som i första hand måste åtgärdas är spärregelns verkningar med tanke på de
kraftigt höjda taxeringsvärden som kan väntas. Också vissa effekter i tekniskt
hänseende av de nya reglerna om indelning i ägoslag vid fastighetstaxeringen
kan därvid behöva beaktas, I övrigt bör systemet för kapitalskattelältnader f.n,
lämnas oförändrat.

Målet för
de provisoriska åtgärderna måste vara att förhindra att de höjda
taxeringsvärdena får effekter som urholkar de lättnader som systemet är avsett
att ge. Särskilt utsatta pä denna punkt är jordbruksfastigheterna där
markvärdet typiskt sett utgör en stor andel av de totala tillgångarna. Hur ett
sådant provisorium bör utformas är jag för dagen inte beredd att ange. Klarhet
om de regler som skall tillämpas på de nya taxeringsvärdena bör ernellertid
skapas redan under våren 1981 och det är min avsikt att återkomma med förslag i
sådan lid att detta kan ske. Nya regler bör sedan tillämpas från och med 1982
års förmögenhetstaxering samt vid beskattningen av sådana arv och gåvor där
skattskyldighet inträder efter 1981 års utgång.

2.3.5 Värderingen av bo.stadsrätter

Jag lar i detta sammanhang också upp frågan hur
bostadsrätter bör värderas vid kapitalbeskattningen, dvs. förmögenhets-, arvs-
och gåvobe-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 43

skattningen. F.n. råder delade meningar om hur denna
värdering skall gå till och detta är enligt min mening inte tillfredsställande.

Först vill jag nämna att man i praxis vid
kapitalbeskattningen sedan länge tillåtit att en bostadsrätt tas upp till ett
värde som motsvarar antingen medlemmens grundavgift ökad med gjorda
amorteringar eller till medlemmens andel i föreningsförmögenheten beräknad med
hänsyn till taxeringsvärdet på föreningsfastigheten.

Ett på sistnämnda sätt beräknat värde ligger f, ö. till
grund för den individuella inkomstbeskattningen av föreningsmedlem (punkt 2 av
anvisningarna till 38 § KL), Denna enhetlighet bröts genom ett avgörande från
högsta domstolen (NJA 1975 s, 722) där man i ett arvsskatlemål förklarade att
det allmänna saluvärdet i stället skulle användas. Denna värderingsmodell
gäller således numera vid arvs- och gåvobeskattningen, däremot inte utan vidare
vid förmögenhetsbeskattningen.

Högsta domstolens nyssnämnda avgörande bygger på att
bostadsrätt såsom utgörande '"annan lös egendom" enligt 23 S AGL
skall tas upp till ett beräknat allmänt saluvärde, I och försig finns en
motsvarande bestämmelse i 4 § sista stycket SFL, Det har nu gjorts gällande att
värdering efter saluvärdet rätteligen borde tillämpas även vid
förmögenhetsbeskattningen. Bilden kompliceras emellertid något vid
förmögenhetsbeskattningen. Det har nämligen på sina håll ifrågasatts om inte
ytterligare en värderingsgrund skulle vara aktuell. Man har därvid pekat på
bestämmelsen i 4 S näst sista stycket SFL om att andel i ekonomisk förening,
vars behållna tillgångar vid likvidation endast delvis skall skiftas mellan
medlemmarna, skall tas upp till ett värde som motsvarar den del av föreningens
förmögenhet som skulle ha fallit på andelen om föreningen trätt i likvidation.
Om detta resonemang skulle vara riktigt innebär det att bostadsrätter t,o,m,
skulle kunna komma att värderas olika beroende på vad som står i
föreningsstadgarna trots att detta inte påverkar prisbildningen. Det kan nämnas
alt bl.a, denna värderingsmodell åberopades av den skattskyldige i det
nyssnämnda arvsskattemälet.

Enligt min mening medför den nuvarande osäkerheten om rätt
värderingsmetod uppenbara olägenheter. Det finns en klar risk att lika fall
kan komma att behandlas högst olika. De nuvarande oklarheterna bör skingras
genom all uttryckliga lagregler införs. Även på detta område bör i7ian arbeta
med en enhetlig grund för värderingen vid all kapitalbeskattning, I och för sig
kan olika modeller tänkas. Det är emellertid viktigt att man så långt möjligt
undviker bestämmelser som lämnar utrymme för skönsmässiga bedömningar inte
minst med tanke på det betydande antal skattskyldiga som berörs. Hänsyn måste
även tas till föreningarnas nuvarande skyldighet att i enlighet med
föreskrifterna i 42 § 1 och 3 mom, taxeringslagen (1956:623). TL. lämna
medlemmarna besked om andelsvärdena. Mot denna bakgrirnd är knappast det
allmänna saluvärdet en lämplig generell norm.

Enligt 42 S 1 och 3 mom. TL skall föreningen senast den 8
februari under

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 44

taxeringsåret lämna medlem uppgift om värdet av dennes
andel i föreningsförmögenhet. Därvid skall detta värde beräknas på det sätt
som anges i punkt 2 av anvisningarna till 38 S KL, Detta innebär att värdet
bestäms efter medlemmens andel i den samlade föreningsförmögenheten, varvid före-ningsfastighelen
skall tas upp till taxeringsvärdet. Jag föreslår att denna värderingsmetod
tills vidare skall tillämpas vid all kapitalbeskattning. Regler om detta bör
tas in i 4 § SFL och 23 § AGL, De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1
januari 1981, Vid förmögenhetsbeskattningen bör de nya reglerna få tillämpas
redan vid 1981 års taxering och vid arvs- och gåvobeskattningen om
skattskyldighet inträtt efter utgången av 1980.

Mitt
förslag till värdering innebär i allt väsentligt ett lagfästande av
hittillsvarande praxis på förmögenhetsbeskattningens område, någol som alltså
medför att bostadsrätter i regel kommer att redovisas till måttliga värden.
Huruvida denna värderingsmetod på längre sikt är den bästa kan självfallet
diskuteras. Metoden kan sägas ge förhållandevis lägre värden än som gäller för
villor men den står i överensstämmelse med vad som tillämpas i fråga om t, ex,
andelslägenheter. Som jag förut nämnde har den år 1979 införda individuella
medlemsbeskattningen karaktär av ett provisorium. Jag vill understryka att
detta är fallet även beträffande det förslag som jag nu har lagt fram i fråga
om kapitalbeskattningen. Även denna fråga måste tas upp till förnyade
överväganden,

2.4 Folkpensionärernas .skattelättnader in. m.

2.4.1 Beskattnings frågor

Sedan länge finns särskilda regler om skattelättnader f()r
folkpensionärerna vid inkomstbeskattningen. Jag avser då bestämmelserna om extra
avdrag på grund av nedsatt skatteförmåga. En folkpensionär som endast har
ålderspension och en sidoinkomst om f.n. högst 5 200 kr. påförs inte högre
beskattningsbar inkomst än 6 000 kr. Det extra avdraget avtrappas i takl med
att inkomsten stiger. Även förmögenhetsinnehav inverkar på avdragets storlek.
Det extra avdraget regleras i första hand i punkt 2 av anvisningarna lill 50 §
KL. Del ankommer sedan på RSV att utfärda närmare anvisningar för avdragets
beräkning. För 1980 års taxering gäller RSV Dl 1979:25.

Förmögenheter
under 75 000 kr. inverkar inte på avdragets storlek. När det gäller makar tar
man härvid hiinsyn till deras sammanlagda förmögenhet. När förmögenheten
överstiger 75 000 kr. börjar en avtrappning av det extra avdraget. Överstiger
förmögenheten 125 000 kr, medges i allmänhet inte något extra avdrag. Vid
beräkningen av förmögenhelsvärdet gäller i detta sammanhang särskilt förmånliga
regler för värderingen av egnahem eller jordbruksfastighet som i huvudsak
används för bostadsändamål, Enligl RSV:s anvisningar tas som tillgång upp 1/10
av skillnaden mellan fastighetens taxeringsvärde och lånat kapital som nedlagts
i fastigheten i den mån

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 45

skillnaden inte överstiger 100 000 kr. Är skillnaden
större iin 100 000 kr, beräknas fastighetens värde till 10 000 kr, jämte den
del av skillnaden mellan taxeringsvärde och skuld som överstiger 100 000 kr,

F, n, utreds den framtida utformningen av
folkpensionärernas skattelättnader även av en särskild kommitté (B 1979:16),
Dess arbete kommer emellertid inte att vara slutfört förrän under år 1981.
varför särskilda åtgärder måste vidtas redan nu. Jag avser nu att behandla
frågan hur förmögenhetsinnehav skall påverka det extra avdragets höjd. I ett
senare sammanhang skall jag återkomma till frågan hur skattelättnaderna i
övrigt skall utformas för inkotnståret 1981.

Den
nuvarande avtrappningsregeln för förmögenhetsinnehav infördes år 1976 (prop.
1976/77:45, SkU 1976/77:15, rskr 1976/77:103, SFS 1976:1083), Vid detta tillfälle
höjdes dåvarande avirappningsskikt, som tillämpats sedan 1972 års taxering, fiån
50 000 kr, - 80 000 kr, till 75 000 kr, - 125 000 kr, och som skäl anfördes
penningvärdets förändring liksom även att skattepliktsgränsen vid
förmögenhetsbeskattningen året innan höjts från 150 000 kr, till 200 000 kr.

De ändringar som jag nu vill föreslå syftar till att
anpassa de nuvarande reglerna till främst de höjda taxeringsvärdena och även ge
viss kompensation för prisutvecklingen de senaste åren. Däremot är det inte
meningen att i och för sig utvidga förmånsbehandlingen av folkpensionärerna.
Detta överensstämmer också med andan i de direktiv (Dir 1979:138) som den nyss
nämnda kommittén har fått.

Med hänsyn
till det nu anförda föreslår jag att förmånsbehandlingen av fastighetskapital ut.sträcks
från nuvarande 100 000 kr, till 250 000 kr. Detta innebär alltså att som
tillgång skall tas upp 1/10 av skillnaden mellan taxeringsvärdet på ett egnahem
eller ett bostadsjordbruk och i fastigheten nedlagt kapital i den mån
skillnaden inte överstiger 250 000 kr. Det har hittills ankommit på RSV att ta
in bestämmelser om detta i sina anvisningar. Dessa bestämmelser bör emellertid
nu tas in i lagtexten. Vidare bör gränsbeloppen för förmögenhetsreduceringen
höjas från 75 000 kr, resp, 125 000 kr, till 90 000 kr, resp. 150 000 kr, Mina
förslag medför ändringar i punkt 2 av anvisningarna till 50 § KL, De nya
reglerna bör tillämpas första gången på 1981 års pensionsinkomster,

2.4.2 Kommunala bosladstillägg m. in.

Efter samråd med chefen för socialdepartementet vill jag
nu ta upp frågan om förmögenhetsgränser för kommunalt bostadstillägg (KBT) m,tn,
till folkpension.

Hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg utgår efter inkomstprövning. Detsamma gäller
änkepension med anledning av dödsfall som har inträffat före den 1 juli 1960,
Inkomstprövningen innebär enligt gällande regler att förmånerna minskas med en
tredjedel av pensionärernas årsinkomst utöver

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 46

folkpension i den mån inkomsten överstiger 2 000 kr, för
ogift pensionär och 3 000 kr, för makar tillsammans. Med folkpension jämställs
därvid allmän tilläggspension (ATP) i den mån denna minskar pensionstillskott
enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott. Förslag om ändrade inkomslprövningsregler
inom KBT-systemet har lämnats i prop. 1980/81:20 om besparingar i
statsverksamheten, m,m. Förslagen innebär att nyss nämnda gränser för inkomst
utöver folkpension och pensionstillskott sänks från 2 000 kr, till 1 000 kr,
för ogift pensionär och från 3 000 kr, till 1 500 kr, för makar tillsammans fr,o,m,
den 1 juli 1981,

Med årsinkomst avses här den inkomst för år räknat som
pensionären kan antas komma att ba under den närmaste framtiden. Vid
uppskattning av förmögenhetsavkastning finns en s,k, skärpningsregel, enligt
vilken avkastningen höjs med 10 % av det belopp varmed förmögenheten
överstiger 75 000 kr, för ogift pensionär och 120 000 kr, för makar
tillsammans. För gift pensionär skall hälften av makarnas sammanlagda inkomst
och förmögenhet anses tillkomma vardera maken.

Beloppsgränsen för förmögenhet som föranleder tillämpning
av skärpningsregeln har varit oförändrad sedan den 1 juli 1975.
Förmögenhetsgränserna höjdes då i samband med 1975 års allmänna
fastighetstaxering. Avsikten med denna höjning var att neutralisera
verkningarna på inkomstprövade pensionsförmåner av de höjningar av
fastighetstaxeringarna som då skedde.

Mot bakgrund av de höjda fastighetstaxeringsvärdena bör
reglerna justeras. Jag förordar att det skärpningsfria förmögenhetsbeloppet 75
000 kr, för ogift pensionär och 120 000 kr. för makar tillsammans behålls
oförändrade. För att neutralisera effekterna av de nya
fastighetstaxeringsvärdena bör införas en särskild regel för denna form av
förmögenhet. Innebörden av denna särregel bör vara att vid beräkning av
förmögenhet skall värdet av fastighet som bebos av pensionären las upp med
hälften av fastighetens nya taxeringsvärde. Denna gynnsammare beräkningsregel
bör gälla enfamiljs-och tvåfamiljsfastigheter liksom även jordbruksfastighet
där den pensions-berättigade är bosatt, Däremol bör t,ex, hyresfastighet
behandlas på samma sätt som andra tillgångar.

Den nya särregeln i skärpningsbestämmelserna för
förmögenhet på grund av fastighetsinnehav bör gälla fr,o.m, den 1 juli 1981.
Förtiden dessförinnan bör de äldre taxeringsvärdena tillämpas vid
inkomstprövningen.

Vad jag nu sagt föranleder ändring i 5 § andra stycket
lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
samt i 16 § lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring,
1 sistnämnda paragraf bör även göras en följdändring till den i prop, 1980/81:20
föreslagna ändringen av beloppsgränserna för inkomst utöver folkpension och
pensionstillskott inom KBT-systemet,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 47

2.5 Beskattning av räntebidrag enligt
bostadsfinansieringsförordningen (1974:946)

Vid statligt finansierad ny- och ombyggnad av bostäder
lämnas räntebidrag för att minska bostadskostnaderna. Räntebidrag beviljas metl
ett belopp motsvarande skillnaden mellan den faktiska räntekostnaden för
bottenlån och statligt bostadslån och en räntekostnad på dessa lån beräknad med
hjälp av en av staten angiven garanterad räntesats. För småhus som skall bebos
av låntagaren utgör bottenlånet 70 % och det statliga bostadslånet 25 % av en
beräknad produktionskostnad för projektet. För närvarande är den garanterade
räntan för dessa hus 5,5 % under det första året av bostadslånets löptid, medan
faktisk ränta på bottenlån och bostadslån utgör 12,7 % resp, 11%, Den
garanterade räntan trappas därefter upp årligen till dess nivån på den
garanterade räntan kommer i paritet med den faktiska räntenivån för bottenlån
och bostadslån. Den årliga upptrappningen är f,n, 0,35 %, Räntebidraget
avräknas i första hajid mot räntan på bostadslånet. Under de första åren. f.n,
omkring 10 år, av bostadslånets löptid överstiger räntebidraget den faktiska
räntekostnaden för bostadslånet. Detta medför att en del av räntebidraget under
dessa år betalas ut kontant till fastighetsägaren.

Bidraget utgör inte skattepliktig intäkt av fastighet
(punkt 7 av anvisningarna till 24 § KL). Å andra sidan får avdrag inte ske för
ränta till den del den täcks av bidraget (punkt 5 av anvisningarna till 25 §
KL). Ränteutgifterna skall alltså kvittas mot räntebidraget innan avdrag medges
för det överskjutande räntebeloppet.

Det har emellertid visat sig att reglerna i praktiken
utnyttjas så att inte avsedda skatteförmåner kunnat uppnås. Ett inte ovanligt
fall är att makar delar betalningsansvaret för lånen i fastigheten medan endast
en av dem är lagfaren ägare till fastigheten. Den make som inte äger
fastigheten betalar sedan räntekostnaderna och får då avdrag för dessa i
förvärvskällan kapital. I denna förvärvskälla finns ingen särskild regel som
begränsar avdragsrätten för räntor som täcks av räntebidraget. Följden härav
kan bli att hela räntekostnaden får dras av vid inkomstberäkningen trots att
räntebidrag utgått för lånet. Räntebidraget, som betalas ut till den som har
lagfart på fastigheten, kan härigenom helt eller delvis förvandlas till en
skattefri inkomst för mottagaren.

Kommittén (B 1980:05) om underskottsavdrag skall enligt
sina direktiv (Dir 1980:11) bl,a, undersöka möjligheterna att skapa regler som
leder till att det inte längre ställer sig skattemässigt fördelaktigt att göra
uppdelningar mellan äganderätten till en fastighet och ansvaret för skulder som
avser fastigheten. Detta är en ganska omfattande fråga. Jag anser emellertid
att man redan nu bör vidta åtgärder för att förhindra att räntebidragen genom
sådana uppdelningar leder till opåkallade skattelättnader. Förfarandet framstår
nämligen i detta fall enligt min mening som särskilt stötande eftersom det
rör sig om missbruk av det allmännas stödåtgärder på

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 48

bostadsområdet, I oeh för sig skulle det kanske tigga
närmast till hands att stoppa missbruket genom att ändra reglerna för
bostadsfinansieringen, t, ex, genom att förordna att räntebidraget skulle
betalas direkt till långivaren. En sådan lösning skulle emellertid enligt vad
jag inhämtat medföra avsevärda administrativa olägenheter.

Skatteutskottet
har under år 1980 (SkU 1979/80:50) behandlat en motion (mot, 1979/80:350) med
begäran om att räntebidragen under alla förhållanden skall utgöra
skattepliktig inkomst för den som kommer i åtnjutande av bidraget. Utskottet
uttalade därvid bl,a,, att man av praktiska skäl borde undvika att
villabeskattningen komplicerades med skattepliktiga intäkter utöver schablonen.
Som skäl mot en sådan lösning vill jag utöver vad utskottet anfört framhålla,
att beskattning av räntebidraget i förvärvskällan annan fastighet i vissa lägen
dessutom skulle möjliggöra ett bättre utnyttjande av procentavdraget. Detta
skulle få till följd att man inte beskattade hela bidraget. I stort sett samma skäl
talar mot att bidraget beskattas som inkomst av kapital. Beskattningseffekten
skulle där kunna elimineras av det extra avdraget. Genom de ovan beskrivna
uppdelningarna av äganderätten och betalningsansvaret skulle
beskattningseffekten över huvud taget dämpas om den person som hade lägst
marginalskatt tog upp bidraget som inkomst medan den andre personen gjorde
avdrag för räntorna.

Den lämpligaste lösningen på problemet är enligt min
mening i stället att den begränsning av avdragsrätten som redan gäller i
förvärvskällan annan fastighet utvidgas till att gälla generellt för samtliga
förvärvskällor. Detta kan åstadkommas genom att man tar in en bestämmelse i 20
§ KL motsvarande den i punkt 5 av anvisningarna till 25 § KL. Mitt förslag
innebär att avdrag inte skulle få göras för ränta på lånat kapital till den del
räntekostnaderna täcks av sådant bostadsfinansiellt stöd som avses i punkt 7 av
anvisningarna till 24 § KL. Härigenom blir alltså ingen del av räntebidraget så
att säga skattefritt oeh vidare träffar begränsningen normalt den make som har
den högsta inkomsten. Förslaget föranleder ändringar av 20 § och punkt 5 av
anvisningarna till 25 S KL. De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1
januari 1981 och tillämpas första gången vid 1982 års taxering. Åtgärderna
beräknas medföra ett minskat skattebortfall på ca 15 milj. kr.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:42 49

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

3. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

4. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension,

5. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän
försäkring.

Förslagen
under 4 och 5 har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposifion
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

4
Riksdagen 1980/81. 1 saml Nr 42

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 50

BUaga I

Kommitténs sammanfattning av sitt förslag

Enligt nu gällande beskattningsregler tillämpas en
schablonmetod (den s.k. villaschablonen) vid taxering av en- och tvåfamiljsfastigheter.
Som bruttointäkt skall ägaren ta upp 3 procent av fastighetens taxeringsvärde
upp till 200 000 kr., 4 procent av den del av taxeringsvärdet som ligger mellan
200 000 kr. och 250 000 kr., 8 procent av den del av taxeringsvärdet som ligger
mellan 250 000 kr. och 300 000 kr. och slutligen 10 procent däröver. Avdrag
från bruttointäkten får göras endast för ränta på lånat kapital som nedlagts i
fastigheten och för tomträttsavgäld. Fysisk person som är mantalsskriven pä
fastigheten får emellertid därutöver göra ett extra avdrag (villaavdrag) med 1
000 kr., dock högst med belopp motsvarande bruttointäkten.

Kommitténs uppdrag i denna del har omfattat en översyn av
skiktgränser, procentsatser och villaavdrag i syfte att undvika ekonomiskt och
socialt allvarliga konsekvenser sorn en direkt följd av 1981 års förväntade
taxeringsvärdehöjningar. Den kommunala garantibeskattningen har inte omfattats
av utredningsuppdraget och inte heller förmögenhetsbeskattningen.

Kommittén redovisar i föreliggande betänkande sina
överväganden och förslag rörande 1981 års villabeskattning. I tidigare delbetänkanden
(SOU 1979:32-33, SOU 1979:81 och Ds B 1980:4) har kommittén i allt väsentligt behandlat
de regler som skall gälla vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. På grundval
av det första betänkandet har en ny fastighetstaxeringslag antagits (prop.
1979/80:40, SkU 17, rskr 121, SFS 1979:1152). Återstående frågor såsom reglerna
om besvär över fastighetstaxering, vissa följdändringar i inkomst- och
förmögenhetsskattereglerna samt reglerna om särskild fastighetstaxering tar
kommittén upp i senare betänkanden.

Drygt 40 procent av alla lägenheter i riket finns enligt
1975 års folk- och bostadsräkning i småhus. Dessa hus innehas i allt väsentligt
med äganderätt av de personer som bebor småhuset. Andra former för innehav av
bostad är hyresrätt och bostadsrätt. Det är då oftast fråga om boende i flerbostadshus.

Villaschablonen infördes till 1955 års taxering och
motiverades av en önskan att förenkla taxeringsförfarandet. Tidigare
tillämpades den s.k. konventionella metoden sorn gav upphov till talrika och svårutredda
taxeringsprocesser om värdet av ägarnas bostadsförmåner samt om gränsdragningen
mellan kostnader för reparation och underhåll och kostnader för ny-, till-
eller ombyggnad. Intäkten skulle enligt villaschablonen beräknas på grundval av
åsätt taxeringsvärde. Intäktsprocenten sattes till 3 som ansågs svara mot en i
dåvarande ränteläge rimlig beskattning av det kapital som ägaren hade lagt ned
i fastigheten. Avdragsrätten begränsades till räntekost-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 51

nåder på lånat i fastigheten nedlagt kapital och till tomträttsavgäld.

I anslutning till 1957 och 1965 års allmänna
fastighetstaxeringar sänktes procentsatsen till 2,5 resp. 2 för att mildra
effekten av taxeringsvärdehöjningarna. År 1957 infördes dessutom ett
villaavdrag på 200 kr. för de personer som var mantalsskrivna på sin
småhusfastighet.

En mera genomgripande förändring gjordes till 1968 års
taxering då den

progressiva intäktsberäkningen infördes. Den motiverades främst av en

önskan att neutralisera effekten av säkerhetsmarginalen (20 procent) vid

fastighetstaxeringen. En annan målsättning var att på skattemässig väg

försöka begränsa byggande av mera extrema lyxvillor. Intäktsberäkningen

skulle ske enligt följande skala.

2 % - 100 000 kr.

4 % 100 000 kr. - 200 000 kr. 8 % 200 000 kr. -

I samband ined 1970 års allmänna fastighetstaxering höjdes
skiktgränserna till 150 000 kr. resp. 225 000 kr. och villaavdraget till 500
kr.

Är 1974 kompletterades skalan med ett nytt skikt från 300
000 kr. med en intäktsprocent på 10. Ändringen tillämpades fr.o.m. 1976 års
taxering. Denna åtgärd motiverades av en önskan att beskatta boende som i fråga
om storlek och standard väsentligt översteg det norrnala till sitt verkliga
värde. Samtidigt uttalades att villaboendet fick anses skattemässigt gynnat men
att detta stöd var en förutsättning för att flertalet villaägare skulle kunna
bo kvar i sina hem. När utfallet av 1975 års allmänna fasfighetstaxering blev
känt höjdes de två lägsta skiktgränserna till 200 000 kr. resp. 250 000 kr. och
villaavdraget fill 1 000 kr.

Den senaste ändringen av villaschablonen, som gjordes fill
1979 års taxering, innebar att intäktsprocenten i lägsta skiktet höjdes från 2
till 3. Motivet var främst strävan att i en situation av snabba prisstegringar
bibehålla en rimlig beskattning av det kapital som nedlagts i småhusen och att
motverka en förändring i den avsedda balansen mellan de ekonomiska villkoren
för olika boendeformer.

Villabeskattningen har varit föremål för en intensiv
debatt under senare år bl. a. under 1979 års valrörelse. Uttalanden gjordes då
om begränsningar av småhusägarnas kapitalkostnadsökningar. Den debatt som förts
i samband härmed har mest handlat om de individuella kostnadseffekterna för
småhusägarna medan de bostadspolitiska frågorna och andra frågor av mera
principiell natur fått en mindre framträdande plats.

Den allmänna fastighetstaxeringen 1981 kommer, som en
följd av fastighetsprisernas starka stegring, att leda till mycket kraffiga
taxeringsvärdehöjningar i de flesta fall. Tillgänglig stafistik visar att
villorna i genomsnitt kommer att stiga med ca 110 procent jämfört med dagens
nivå medan fritidshusen kan antas sfiga med ca 150 procent. De regionala
skillnaderna blir emellertid betydande. Som exempel kan nämnas att villorna på
Gotland kan förväntas sfiga med ca 170 procent medan motsvarande siffra för

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 52

Vaxholm utanför Stockholm blir 100 procent. De regionala
skillnaderna i fråga om taxeringsvärdenivåer kan också förväntas bli mycket
stora. Arbetet med att utforma en ny villaschablon har mot denna bakgrund visat
sig vara förenat med betydande svårigheter. Dessa har framför allt bestått i
att konsekvent och rättvist tillgodose det 1974 uttalade önskemålet att till
verkliga värdet beskatta boende som i fråga om storlek och standard väsentligt
överstiger det normala oavsett var fastigheten ligger. Detta har föranlett
kommittén att pröva om det går att införa någon form av regionalt
differentierad villaschablon. En sådan schablon skulle ha skiktgränser som
varierade med den allmänna fastighetsprisnivåns variationer. I områden med hög
prisnivå skulle gränserna bli höga och vice versa. Kommittén har emellertid
funnit att det med utgångspunkt i nu tillgänglig taxeringsstatistik inte
tillräckligt säkert går att bedöma taxeringsenheternas spridning i de olika
skikten i en regionalt differentierad schablon. Därav följer en enligt
kommitténs mening oacceptabel osäkerhet när det gäller att bedöma de
individuella skatteeffekterna. Bl.a. på grund härav har kommittén avstått från att
nu föreslå införande av en regionalt differentierad villaschablon.

Vid arbetet med att utforma en för riket enhetlig schablon
har kommittén haft att beakta en rad förhållanden. Det har varit fråga om både
bostadspolitiska hänsyn och hänsyn till faktiska förhållanden såsom utvecklingen
av priser och kostnader på bostadsmarknaden, fastighetsbeståndets struktur m.m.
De olika faktorerna har inte givit någon entydig ledning för utformningen av
villabeskattningen utan har varit av olika tyngd och delvis motstridande.
Kommitténs förslag har därför utgjort en sammanvägning av de olika faktorerna
där värderingar ofrånkomligen har fått stor betydelse.

Kommittén har studerat kostnadsutvecklingen för olika
boendeformer såsom den kommit till uttryck i den offentliga statistiken. Av
olika skäl har driftkostnaderna ansetts inte böra tas som utgångspunkt vid
kostnadsjämförelser. Kapitalkostnaderna, till vilka schabloninkomsten får
anses hänföriig, har däremot ansetts bättre lämpade för jämförelser mellan
olika boendeformer. Utvecklingen här är starkt beroende av det statliga
bostadsfinansieringsstödet. Detta stöd tillåter en maximal
kapitalkostnadsökning i nybyggda flerfamiljshus med ca 30 procent perioden
1975-1981 och 20 procent 1978-1981. Denna ökning torde helt slå igenom i ökade
hyror.

Kommittén har pekat på det förhållandet att
kapitalkostnaden för en villaägare är i hög grad beroende på hur han
finansierat sitt fastighetsförvärv. De individuella variationerna är här mycket
stora. Det har bidragit till att göra jämförelser vanskliga.

Kommittén har ansett det naturligt att ha 1978 års
villaschablon som utgångspunkt för kapitalkostnadsjämförelsen. En godtagbar
kapitalkostnadsökning har ansetts vara i storleksordningen 20-30 procent.

Som ett starkt förenklat men ändå i detta sammanhang
godtagbart mått på kapitalkostnadsökningen har kommittén valt den skattemässiga
effekten av villaschablonen. Det har ansetts rimligt att villaägarens
skattekostnad till

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 53

följd av det nya taxeringsvärdet stiger i
storleksordningen 20-30 procent jämfört med 1978 års nivå. En oförändrad
garantibeskattning medför i många fall en ytterligare höjning av skatten. Garantibeskattningen
påverkar fastighetsägarna högst olika beroende på om denna blir effektiv eller
inte. En justering av den 2-procentiga garantibeskattningen (repartitionstalet)
medför att denna effekt reduceras eller undviks. Den kommunala garantibeskattningen
som sådan har inte omfattats av utredningsuppdraget.

Vid
utformningen av den nya schablonen är det av avgörande betydelse i fråga om
både individuella och statsfinansiella verkningar hur långt det första skiktet
sträcker sig och vilken procentsats som där gäller. Den progressiva delen av
schablonen har självfallet betydelse för de fastighetsägare som berörs men
påverkar det totala skatteutfallet i endast ringa omfattning.

Med hänsyn
till de förutsedda höjningarna av taxeringsvärdena har en

fördubbling av första skiktgränsen och en återgång till 2 procent framstått

som en minimiåtgärd. Av hänsyn särskilt till prisutvecklingen i storstadsom

rådena har kommittén emellertid ansett att en ytterligare höjning av gränsen

till 450 000 kr, är motiverad framför allt för att begränsa de individuella

effekterna. Att en något lägre andel av småhusen därmed kan antas ligga

inom schablonens progressiva del har kommittén ansett få godtas. De två

övre skiktgränserna anser kommittén böra sättas vid 600 000 kr, resp,

800 000 kr, med procentsatserna 4, 6 resp, 8 inom de olika skikten. Detta

innebär visserligen att progressiviteten minskar något men detta har

kommittén ansett vara ofrånkomligt om inte kostnadsökningarna i kronor

räknat skall bli alltför kännbara i fråga om de villor som ligger i prislägena

närmast över genomsnittet i storstadsregionerna. Dessa åtgärder räcker

emellertid inte för att få en rimlig total kapitalkostnadsökning utan det extra

avdraget bör höjas med 500 kr, till 1 500 kr. Kommitténs förslag till ny

villaschablon är följande,

2 % - 450 000 kr.

4 % 450 000 kr. - 600 000 kr. 6 % 600 000 kr. - 800 000
kr. 8 % 800 000 kr. -Extra avdrag 1 500 kr.

För en
normal villa utanför storstadsområdena kan taxeringsvärdet antas sfiga från 150
000 kr, till ca 300 000 kr. Detta leder fill en ökad skattekostnad vid 60
procent marginalskatt på 600 kr, eller 50 kr, per månad jämfört med 1978, För
en motsvarande villa i ett storstadsområde stiger taxeringsvärdet från ca 200
000 kr, fill ca 450 000 kr. Skatteökningen blir då 1 500 kr, eller 125 kr, i
månaden. Vid en oförändrad garantibeskattning tillkommer, om den är helt
effektiv, för den förstnämnda villan en ökad skattekostnad jämfört med i dag på
900 kr, och för den sistnämnda 1 500 kr. Kostnadsökningarna för ägare tiil
fritidshus blir i de flesta fall mindre i kronor räknat.

Ändringarna
av villaschablonen och de höjda taxeringsvärdena beräknas ge statskassan ett
tillskott på ca 600 milj, kr, och kommunerna (inkl. effekten

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:42 54

av
nuvarande garantibeskattning) ca 1 500 milj. kr. De nya reglerna föreslås träda
i kraft den 1 januari 1981, De tillämpas, liksom de nya taxeringsvärdena,
första gången vid 1982 års taxering.

Kommitténs förslag är
enhälligt. Särskilda yttranden har avgivits av ledamöterna Jansson, Josefson,
Lundgren och Stensson samt av experten Fridell.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 55

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds B
1980:5) Villabeskattning 81

1 Allmänna synpunkter

I remissyttrandena behandlas inte bara den av kommittén
föreslagna intäktsskalan utan stor uppmärksamhet ägnas även åt
villabeskattningens framtida utformning. Åtskilliga instanser ifrågasätter den
nuvarande schablonmetoden och diskuterar olika former för en differentierad
villabeskattning. En redogörelse för detta lämnas under avsnitt 2,2, Även
planerna på att införa ett system med s,k, rullande fastighetstaxeringar berörs
av några remissinstanser. Bland dem som finner en sådan åtgärd särskilt
angelägen finns RRV, landstingsförbundet, LO, Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Svenska kommunförbundet och SABO. Sveriges
civilingenjörsförbund menar att man för framtiden bör indexreglera
fastighetstaxeringsvärdena.

Ett annat återkommande drag i remissvaren är den
diskussion som förs om vikten av att skapa neutralitet i kostnadshänseende
mellan olika boendeformer. Synpunkter i den riktningen anförs framför allt av
bostadsstyrelsen, HSB, Hyresgästernas riksförbund, KF, Svenska riksbyggen, SABO
och Svenska byggnadsarbetareförbundet. Olika åsikter framförs också om hur man
skall göra kostnadsjämförelser. Några instanser tar särskilt upp
driftskostnaderna och hit hör bl.a. länsstyrelsen i Malmöhus lån, LRF, Sveriges
jordägareförbund och Sveriges villaägareförbund.

2 Den schablonmässiga intäktsberäkningen

Flertalet remissinstanser uttalar sig för att man f.n.
behåller någon form av schablonmässig intäktsberäkning även i framtiden. En
återgång fill den konventionella metoden förordas endast av några få, däribland
LRF och Sveriges civilingenjörsförbund. En minoritet inom landstingsförbundet
vill införa rätt till avdrag för arbetslön som avser underhåll av villafastighet.
Näringslivets byggnadsdelegation anser att frågan om avdragsrätt för
underhållskostnader bör utredas. En majoritet inom länsstyrelsen i Skaraborgs
län anser också att frågan om en sådan avdragsrätt bör utredas men framhåller samfidigt
att det är angeläget att schablonmetoden bibehålls. Även om de flesta
remissinstanserna är eniga om att schablonmetoden bör finnas kvar har de delade
meningar om den framtida utformningen.

2.1 Enhetlig schablon

Endast ett fåtal av remissinstanserna tar upp de
föreslagna skiktgränserna och procentsatserna fill direkt diskussion. RSV
lämnar förslaget utan erinran. Det gör också flertalet länsstyrelser.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 56

En majoritet inom länsstyrelsen i Stockholms län anser
dock att det i dessa hänseenden krävs längre gående åtgärder än kommittén
föreslagit för att man skall undvika oönskade ekonomiska och sociala effekter
av taxeringsvärdehöjningarna. Länsstyrelsen föreslår därför att den lägsta
procentsatsen sänks till 1,5 och att skiktgränsen bör vara 400 000 kr. Länsstyrelsen
i Östergötlands län anser att man bör vänta med att ta slutlig ställning till
de högsta skiktgränserna och procentsatserna till dess man kan bedöma utfallet
av taxeringen av dessa dyrare villor.

Näringslivets byggnadsdelegation och Svenska företagares
riksförbund anser att skiktgränsen för den lägsta schablonintäkten bör höjas
från 450 000 kr. till 500 000 kr. Man menar att kommittén undervärderat
småhusägarnas kapitalkostnader vid jämförelsen med kapitalkostnadsutvecklingen
för hyresboende. Näringslivets byggnadsdelegation anser att man på grund av inflafionens
verkningar bör överväga att uttrycka skiktgränserna i t. ex. basbelopp. Samma
tanke förs fram av Svenska företagares riksförbund. Näringslivets
byggnadsdelegation vill vidare att schablonintäkter över 500 000-kronorsskiktet
skall bestämmas fill 3 %. Även bankinspektionen förordar en höjning av första
skiktgränsen till 500 000 kr. Inspektionen anser vidare att 6-procentsskiktets
övre gräns bör höjas till 900 000 kr. Sveriges villaägareförbund menar att man
i ett system med enhetlig schablon måste sänka procentsatsen för det andra
intäktsskiktet från fyra till tre.

Kammarrätten i SundsvaU anser att förslaget leder till en
hårdare beskattning än som angetts i direktiven. KF anser att kommittén inte
anfört några övertygande skäl för en sänkning av procentsatserna i de två
högsta skikten. Liknande uppfattning framförs av Hyresgästernas riksförbund.

2.2 Differentierad villaschablon

Tanken på en differentiering av villaschablonen ägnas
stort intresse av flera remissinstanser, Én sådan metod tillbakavisas dock på
sina håll. RRV anför härvid bl.a. följande.

RRV vill för sin del avvisa tanken på en regionalt
differentierad villaschablon. Kommitténs tanke innebär att en i taxeringsvärdet
inbyggd bedömning upphävs av en motsvarande elimineringsfaktor i skatteuttagsschablonen.
RRV vill här särskilt peka på det kostnadskrävande arbete som lagts ner på att
få skillnaderna i taxeringsvärde att så rättvisande som möjligt avspegla
skillnaderna i marknadsvärde. Det allmänna målet lika beskattning oberoende av
bosättningsort skulle i fråga om villabeskattning närmast förutsätta att
taxeringsvärdena fastställdes på annan grund än efter marknadsvärdena. Vidare
vill RRV peka på det allmänna kravet på kostnadsbalans mellan olika
boendeformer. Även lägenhetshyror och bostadsrättskostnader varierar mellan
olika delar av landet.

RSV betonar nuvarande schablons fördelar ur
enkelhetssynpunkt. Även TOR ställer sig negativt eftersom en differentiering
skulle medföra praktiska problem. Sveriges jordägareförbund motsätter sig också
en differentiering

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 57

med hänvisning till de praktiska problemen och framhåller
dessutom att en differentiering även är principiellt olämplig. Länsstyrelserna
i Östergötlands, Skaraborgs och Västerbottens län är likaså negativt inställda
till en differentiering. Den förstnämnda länsstyrelsen har bl.a, följande
synpunkter.

En differentierad villaschablon skulle innebära att
schablonmetoden blir krångligare att tillämpa och den eftersträvade enkelheten
med nuvarande utformning försvinna. Ett ökat antal tvister om vilken
taxeringsvärdenivå som skall gälla för respektive område kan förväntas. Den
grundläggande tanken ursprungligen bakom schablonbeskattningen var att beskatta
räntan på i fastigheten nedlagt kapital, vilket inte ger anledning till en
regional differentiering av skiktgränserna.

Antalet
fastigheter som berörs av den progressiva schablonbeskattningen uppgår endast
till ca 5 % och utgör således ett litet antal vilket inte bör föranleda att
ytterligare speciella regler införs. Länsstyrelsen ställer sig därför mycket
tveksam till ett system med regionalt differentierad villaschablon.

De flesta remissinstanserna är dock i stort sett positiva
till tanken på en differentierad schablon samtidigt som det framhålls alt saken
måste utredas vidare. Denna inställning redovisas av en majoritet bland
länsstyrelserna. Även kammarrätten i Sundsvall, LRF, Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Svenska kommunförbundet och Svenska riksbyggen anser
att denna fråga bör utredas.

När det
gäller den närmare utformningen av en differentierad schablon förordar en del
remissinstanser den av kommittén diskuterade lösningen, som utgår från de för
olika värdeområden anvisade S-tabellerna, Andra menar att man i stället för att
utgå från taxeringsvärdet bör ha ett system sotn bygger på boendevärdet.
Förslag i sistnämnda riktning lämnas av bl,a, länsstyrelsen i Jämtlands län,
Samfundet för fastighetsvärdering, en minoritet inom SABO samt Sveriges
villaägareförbund. Majoriteten inom länsstyrelsen i Stockhohns län anför
följande i frågan.

Länsstyrelsen har i tidigare remissyttrande
(Fastighetstaxering 81, SOU 1979:33) anslutit sig till kommitténs uppfattning
att - då fastighetstaxeringen primärt är en form av förmögenhetsvärdering -
marknadsvärdet bör utgöra grund för taxeringen. Med de mycket stora regionala
skillnader, som nu framträder, förefaller det emellertid inte självklart att
enbart taxeringsvärdet skall utgöra underlag även för schablonbeskattningen av
småhus. Viss hänsyn synes kunna tas även till fastigheternas bostadsvärden. Den
metod för detta - med anknytning till valet av byggnadsvärdetabeller inom olika
områden - som kommittén undersökt och förkastat, finner även länsstyrelsen
alltför komplicerad och svårhanterlig. Däremot förefaller de värderingsfaktorer
med avseende på byggnadernas ålder, storlek och standard, sotn noggrant skall
fastställas vid taxeringen, utgöra ett bra underlag för bedömning av
fastigheternas bostadsvärden. De är dessutom regionalt helt neutrala.

Länsstyrelsen
föreslår att kommittén får i uppdrag att i sitt fortsatta arbete närmare utreda
möjligheterna att få till stånd en från regional synpunkt mera

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 58

neutral villabeskattning. En sådan ändring torde bli än
mer angelägen i ett system med rullande fastighetstaxering, där de påtalade
differenserna annars automatiskt ökar.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län menar att man
redan nu hade bort lägga fram förslag om en differentierad schablonmetod och
anför bl.a.

Länsstyrelsen har den meningen att det bland annat mot
bakgrund av den befarade höga besvärsfrekvensen vid AFT 81 vore av stort värde
att redan nu införa någon form av differentierad schablonberäkning. Detta
skulle utan tvekan nedbringa antalet besvär högst väsentligt.

Länsstyrelsens uppfattning är att det med en enhetlig
schablon är svårare att bedöma de individuella effekterna. Differentierad metod
skulle innebära att lyxkonsumtionen av boende så långt möjligt skulle beskattas
till sitt verkliga värde, vilket är ett av motiven med villaschablonen. Med
ledning av S-tabellens motsvarighet vid 1975 års allmänna fastighetstaxering (P-tabell)
torde det inte heller vara omöjligt att med någorlunda säkerhet få en
uppfattning om antalet fastigheter i olika skikt inom olika tabellområden.
Enligt länsstyrelsens uppfattning har kommittén inte anfört några bärande skäl
mot differentierad villaschablon.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför bl,a, följande.

Förslaget om regionalt differentierad schablon förhindrar
att det progressiva skatteuttaget inträder för fastigheter som understiger en
viss storlek och standard. Dock kvarstår fulla effekten av
marknadsvärdeanknytning inom varje skikt. Ett beskattningssystem som så långt
som möjligt neutraliserar effekterna av regionala skillnader i fastighetspriser
bör eftersträvas. Beskattningen kan i stället anknytas till fastighetens
storlek, standard, ålder etc. som på ett riktigare sätt än marknadsvärdet
speglar boendevärdet. Hur boende-värdet skall beräknas, om systemet uppfyller
kravet på enkelhet etc. är svårt att förutse. Länsstyrelsen ansluter sig i
denna del till experten Fridells särskilda yttrande och understryker vikten av
att frågan om en beskattningsmodell grundad på boendevärdet utreds.

LRF för fram önskemål om att intäktsberäkningen grundas på
hyresnivån på orten.

3 Extra avdrag

Den av kommittén föreslagna höjningen av det s.k.
villaavdraget från 1 000 kr. till 1 500 kr. behandlas av en del
remissinstanser. Bosladsstyrelsen år tveksam till förslaget om en generell höjning
och anser att det extra avdraget i stället bör bestämmas med hänsyn till
villaägarens inkomst och försörjningsbörda. Från länsstyrelsehåll ifrågasätts
om höjningen inte bör vara större.

En majoritet inom länsstyrelsen i Stockholms län förordar
en höjning till 3 000 kr. medan länsstyrelsen i Västerbottens län föreslår 2
000 kr. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det extra avdraget
bör differentieras och bestämmas till 0,75 % av riktvärdet i tillämplig
S-tabell. Länsstyrelsen anför bl.a. följande.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 59

Länsstyrelsen har sökt en lösning som kan mildra
effekterna av höga taxeringsvärden för den bofasta befolkningen. Länsstyrelsen
föreslår därför att den föredömliga utredning kommittén gjort beträffande
differentierad villaschablon i stället läggs till grund för differentiering av
det extra avdraget. Ett väl avpassat extra avdrag, baserat på riktvärdet
(S-tabellen), skulle kunna mildra konsekvenserna av höjda taxeringsvärden så att
allvarliga konsekvenser undviks. Länsstyrelsens förslag innebär att det extra
avdraget beräknas till viss procent av riktvärdet för småhus dvs. för
respektive värdeområde vald S-tabell. Vid val av lämplig procentsats har
länsstyrelsen stannat för att föreslå 0,75 %.

Länsstyrelsen i Gotlands län instämmer i princip i
kommittéförslaget men menar att det extra avdraget bör differentieras regionalt
för fastigheter med avsevärt större taxeringshöjningar än riksgenomsnittet.
Länsstyrelsen anser att förde delar av landet där taxeringsvärdehöjningarna
beräknas uppgå till i vart fall mer än 140 ä 150 % för permanenthusen det finns
skäl att modifiera kommitténs förslag så att skatteökningarna nedbringas till
den nivå som kommittén ansett som rimlig och som länsstyrelsen godtagit. Vidare
anförs bl, a, följande.

Det minst komplicerade sättet att nå önskat resultat synes
vara att ändra det extra avdraget. Länsstyrelsen föreslår med åberopande av det
anförda att villaschablonen differentieras regionalt på så sätt att det extra
avdraget höjs med lämpligt belopp i förhållande till det av kommittén
föreslagna beloppet 1 500 kronor för fastigheter inom kommuner med avsevärt
större taxeringsvärdehöjning än riksgenomsnittet. För Gotlands län och kommun
föreslår länsstyrelsen att extra avdraget fastställs fill lägst 2 000 kronor,
vilket innebär en i förhållande till förslaget minskad månadskostnad av 25
kronor. För en ändring i denna riktning talar även kommitténs uttalande (sid
176) att ett oförändrat realvärde jämfört med nuvarande avdragsbelopp
förutsätter en höjning fill ungefär 1 800 kronor. Kommittén har emellertid utan
motivering ansett att höjningen bör begränsas till 1 500 kronor.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför.

Mot bakgrund av att skattekostnadsökningarna i stort får
anses innebära höjningar utöver vad som kommittén anser som acceptabla anser
länsstyrelsen , att justeringar av skiktgränser och höjningen av det s.k,
extra avdraget ej innebär en tillräcklig anpassning av kostnadsnivån. Ett lämpligt
sätt att motverka denna effekt, är att höja extra avdraget med 500 kr, utöver
kommitténs förslag till 2 000 kr.

Näringslivets byggnadsdelegation och Svenska företagares
riksförbund anser att det extra avdraget bör bestämmas till åtminstone 2 000
kr.

4 Garantibeskattningen

Kommittén har ansett att den kommunala
garantibeskattningen som sådan inte har omfattats av utredningsuppdraget. En
del remissinstanser ifrågasätter om inte också denna fråga hade bort behandlas
i betänkandet. Så anser bl, a, länsstyrelserna i Jönköpings, Skaraborgs
och Västerbottens län.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 60

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller att om
garantibeskattningen inte beaktas innebär försläget för fastigheter i det länet
en skattekostnads-ökning som ligger helt ovanför de nivåer som kommittén har
ansett acceptabla. Andra remissinstanser som reagerat mot att denna fråga inte
tagits med i förslaget är bl,a, LRF, Samfundet för fastighetsvärdering. Svenska
kommunförbundet och Sveriges civilingenjörsförbund. Vissa remissinstanser,
däribland en majoritet inom landstingsförbimdet, anser att garantibeskattningen
bör vara oförändrad. En majoritet inom länsstyrelsen i Stockholms län föreslår
att repartitionstalet sänks till 1 % medan en minoritet motsätter sig en
sänkning. Även en majoritet inom länsstyrelsen i Skaraborgs län, en minoritet
inom landsting.sförbundet samt Sveriges jordägareförbund anser att en sänkning
av repartitionstalet måste ske om villaskaltens höjning skall hålla sig inom
den föreslagna nivån. Näringslivets byggnadsdelegation anser att ett
bibehållande av den nuvarande garantibeskattningen framstår som en tveksam
kostnadsbelastning för villaägarna. Delegationen framhåller att
garantibeskattningen i vart fall inte får skärpas genom höjda taxeringsvärden,

5 Övrigt

Åtskilliga remissinstanser betonar starkt behovet av
följdändringar på andra områden än villabeskattningen. Som exempel nämns
förmögenhetsbeskattningen, arvs- och gåvobeskattningen, reglerna om extra
avdrag på grund av nedsatt skatteförmåga för folkpensionärerna, debitering av
skogsvårdsavgifter, beskattning av s.k. äkta bostadsföreningar samt schablonbeskattningen
av medlemmar i bostadsrättsföreningar. Påpekanden härom lämnas av bl,a, länsstyrelserna
i Stockholms, Gotlands och Västerbottens län. Näringslivels byggnadsdelegation.
Samfundet för fastighetsvärdering. Svenska kommunförbundet och Sveriges
civilingenjörsförbund. HSB anser att intäktsschablonen för flerbostadshus bör
sänkas från 3 % till 2 %, Näringslivets byggnadsdelegation anser att
skiktgränserna vid förmögenhets-, samt arvs- och gåvobeskatlningen bör
uttryckas i basenheter på samma sätt som den föreslagit vid villabeskattningen.

En del remissinstanser framhåller att de: behövs åtgärder
även på områden utanför skattelagstiftningen, exempelvis i fråga om
bostadsfinansiering och bostadsbidrag. Uttalanden i denna riktning gör bl.a, bostadsstyrelsen,
Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska kommunförbundet. Bostadsstyrelsen
framhåller särskilt att en väsentlig ökning av bostadskostnaderna för egnahem
sannolikt skulle få allvarligare sociala konsekvenser för en stor del av
barnfamiljerna än för övriga hushållsgrupper. Länsstyrelserna i Stockholms samt
Göteborgs och Bohus län uttrycker särskild oro för vad höjningen av
taxeringsvärdena kan innebära för den bofasta befolkningen i kustsamhällena.

Några remissinstanser pekar även på förefintligheten av
annat utrednings-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:42 61

material som kunnat användas, SCB framhåller att kommittén
i stället för alt konstruera exempel för att belysa individuella effekter av
förändringar av taxeringsvärden, m,m,, hade kunnat utnyttja material från två
utredningar, inkomstfördelningsundersökningen och småhusundersökningen, Bostadsstyrelsen
hänvisar till ett omfattande siffermaterial från SCB:s bostads- och hyresundersökning
år 1978 (BHU:78, SM Bo 1978:6 och 10), Till SABO:s yttrande har bifogats ett
omfattande material om beräkningar av samhällets viktigaste ekonomiska
stödåtgärder till bostadsförsörjningen under perioden 1975-1980, Slatens
institut för byggnadsforskning har genomfört en studie av samhällsekonomiska
effekter av egnahemsägarnas avdragsrätt.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:42 62

Innehåll

Propositionen.................................................... ..... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll...................... ..... 1

Lagförslag......................................................... ..... 3

1
Förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370), 3

2
Förslag till lag om ändring i
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt 13

3
Förslag till lag om ändring i lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 18

4
Förslag till lag om ändring i lagen
(1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension................................................... 24

5
Förslag till lag om ändring i lagen
(1962:382) angående införande

av
lagen om allmän försäkring.......................... 26

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde 1980-10-16 27

1
Inledning..................................................... 27

2
Bostadsbeskattningen.................................... 29

2.1
Beskattningen av en-och tvåfamiljsfastigheter 29

2.2
Beskattningen av bostadsföreningar och
deras medlemmar 34

2.3
Kapitalbeskattningen............................... ... 37

2.3.1
Inledning...................................... ... 37

2.3.2
Förmögenhetsbeskattningen............ ... 37

2.3.3
Arvs- och gåvobeskattningen........... ... 39

2.3.4
Familjeföretagens skattelättnader..... ... 41

2.3.5
Värderingen av bostadsrätter........... ... 42

2.4 Folkpensionärernas
skattelättnader m,m..... ... 44

2.4.1
Beskattningsfrågor......................... 44

2.4.2
Kommunala bostadstillägg m,m...... ,,. 45

2.5.................................................... Beskattning
av räntebidrag enligt bostadsfinansieringsför

ordningen (1974:946)........................... ,. 47

3
Hemställan................................................... ... 49

4
Beslut......................................................... 49

Bilaga
1............................................................ 50

Bilaga
2 ,..................................................... ,... 55

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

44 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (43)

43 kopplingar i 32 dokument.

  1. SOU 2004:36 Reformerade egendomsskatter Del 1 s. 290 om s. 42 i texten
  2. Prop. 1996/97:117 Ny förmögenhetsskattelagstiftning s. 39 om s. 42 i texten
  3. Prop. 1989/90:50 om inkomstskatten för år 1990, m. m. i texten
  4. Prop. 1986/87:54 om värderingen av aktier vid kapitalbeskattningen, m.m. s. 21 i texten
  5. Bet. 1983/84:SkU42 om bostadsförmån m.m. s. 12 · s. 13 i texten

Visa alla 32

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 1993 ref. 1 om s. 47 i texten