Prop. 1989/90:141

Regeringens proposition 1989/90:141

om vissa ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken, m. m.

Prop. 1989/90:141

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 5 april 1990 for de åtgärder och det ändamål som framgår
av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar Odd Engström

Birgitta
Dahl

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
syfte att minska utsläppen av kväveoxider foreslås i propositionen att en miljöavgift
införs på utsläpp av kväveoxider från stora förbränningsanläggningar for
energiproduktion. Avgiften tas ut med 40 kr. per kg utsläppt kväveoxid.
Avgiftsmedlen återbetalas tiU de avgiftsskyldiga. Vid återbetalningen fördelas
avgiftsmedlen i forhållande till den energi som har producerats i de
avgiftspliktiga produktionsenheterna. Den nya lagen om miljöavgift på utsläpp
av kväveoxider vid energiproduktion foreslås träda i kraft den 1 januari 1992.

Avgiften
beräknas medföra att utsläppen av kväveoxider från de berörda anläggningarna
minskar med minst 5000 — 7000 ton per år.

Vidare
behandlas i propositionen de nya avgasreningskrav som kommer att införas for
tunga lastbilar och bussar. I propositionen görs bedömningen att kraven kan tidigareläggas
till 1993 års modeller. 1 samband härmed föreslås en ändring i bilavgaslagen
(1986:1386).

Slutligen
föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse om inrättandet av ett
nordiskt bolag for finansiering av miljöinvesteringar i Östeuropa.

Riksdagen
1989/90. 1 saml Nr 141

Propositionens lagförslag Prop. 1989/90:14i

1 Förslag till

Lag om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Miljöavgift betalas till
staten enligt denna lag for utsläpp av kväveoxider från
förbränningsanläggningar for energiproduktion. Med energiproduktion avses både
el- och värmeproduktion. Avgiftsbeloppen skall tillgodoföras de avgiftsskyldiga
enligt 8 §.

2
§ Avgiften beräknas for varje
produktionsenhet inom en förbränningsanläggning. Med produktionsenhet avses

1.
panna i vilken varmvatten,
hetvatten, ånga eller hetolja framställs for byggnadsuppvärmning, elproduktion
eller användning i industriella processer,

2.
gasturbin.

Avgift
tas inte ut på utsläpp från förbränning i sodapannor eller lutpannor.

3
§ Avgift tas ut för produktion:;enhet
med en tillford effekt av minst 10 megawatt och en uppmätt, nyttiggjord
energiproduktion under redovisningsperioden av minst 50 gigawattimmar.

4
§ Avgiften skall betalas av den
som framställer elektrisk kraft eller värme. Avgiftsskyldigheten inträder när
utsläpp av kväveoxider sker från produktionsenheten.

5
§ Avgift tas ut med 40 kronor
per kilogram utsläppta kväveoxider, räknat som kvävedioxid.

Den
som kontinuerligt mäter och registrerar utsläppen med hjälp av en mätutrustning,
som uppfyller särskilda krav enligt föreskrifter av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer, får beräkna avgiften på grundval av mätvärdena. Görs
inte en sådan mätning skall utsläppen anses motsvara 0,6 gram kväveoxider,
räknat som kvävedioxid, per megajoule tillfört bränsle om produktionen sker med
hjälp av en gasturbin och 0,25 gram i övriga fall.

6
§ När annat inte följer av
denna lag tillämpas lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
utom 7 kap. Därvid är statens naturvårdsverk beskattningsmyndighet. Den som är
avgiftsskyldig skall vara registrerad hos naturvårdsverket.

7
§ Redovisningsperiod for
avgiften är kalenderår.

Den
som är avgiftsskyldig skall ii en särskild deklaration for varje produktionsenhet
ange avgiftsbeloppet samt grunden for beräkningen av avgiften. Deklarationen
skall ha kommit in till statens naturvårdsverk senast den 25 januari året efter
redovisningsperiodens utgång.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, statens naturvårdsverk foreskriver när
avgiften skall betalas in.

8 § Avgiftsmedel som
inte tas i anspråk for en myndighets verksamhet Prop. 1989/90:141

enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,

skall
årligen tillgodoföras de avgiftsskyldiga och efter ansökan fördelas mellan dem.
Fördelningen av det belopp som skall tillgodoföras skall grundas på varje
sökandes andel av den for samtliga sökande samlade nyttiggjorda
energiproduktionen i de avgiftspliktiga produktionsenheterna.

9 §
Beslut som annan myndighet än regeringen i särskilt fall meddelat i

fråga om tillgodofbring enligt 8 §, får överklagas hos kammarrätten.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1992.

2 Förslag
till Prop. 1989/90:141

Lag om ändring i bilavgaslagen (1986:1386)

Härigenom
föreskrivs att 6 § bilavgaslagen (1986:1386) skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6§
Som villkor för avgasgodkännande gäller att tillverkaren gentemot ägarna av
fordonen åtar sig att kostnadsfritt avhjälpa bristema, om fordonen vid
myndighets kontroll visar sig inte uppfylla de krav som föreskrivits med stöd
av 3 §.

Tillverkaren
är inte skyldig att Tillverkaren är inte skyldig att

åta sig att avhjälpa brister på for- åta sig att avhjälpa brister på for

don som vid tidpunkten för kon- don som är äldre än fem år och inte

trollen har körts mer an åttiotusen heller brister som beror på fordo-

kilometer eller som är äldre än fem nens ägare eller bmkare eller på en

år och inte heller brister som beror olyckshändelse eller därmed jäm-

på fordonens ägare eller bmkare el- föriig omständighet. Skyldigheten

ler på en olyckshändelse eller där- gäller inte heller fordon med en to-

med jämföriig omständighet. talvikt av högst 3 500 kilogram som

har körts mer än 80 000 kilometer eller fordon med högre totalvikt som
har körts mer än 160000 kilometer.

Regeringen
eUer den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om
utformningen av tillverkarens åtagande enligt denna paragraf.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1991.

2.
Äldre föreskrifter skall
tillämpas på fordon som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som
1992 eller tidigare års modell.

Miljö- och energidepartementet Prop. 1989/90:14i

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 1990

Närvarande:
statsrådet Engström, ordförande, och statsråden S. Andersson, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist,
Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink.

Föredragande:
statsrådet Dahl

Proposition om vissa ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken,
m. m.

1 Inledning

Miljöavgiftsutredningens belänkanden

1
maj 1988 tillkallade regeringen en kommitté för att analysera fömtsättningama
för att i ökad omfattning använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och
lämna förslag om hur sådana styrmedel bör utformas och införas.

Kommittén,
som antagit namnet miljöavgiftsutredningen, har lämnat två delbetänkanden. 1
april 1989 lämnades betänkandet (SOU 1989:21) Sätt värde på miljön -
miljöavgifter på svavel och klor. I oktober 1989 överiämnades betänkandet (SOU
1989:83-84) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik.

En
sammanfattning av utredningens andra delbetänkande samt ett utdrag av
lagförslagen i det delbetänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga I och 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstansema
bör fogas till protokollet som bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena
har upprättats och finns tillgänglig i miljö- och energidepartementet, dnr
6-3177/89.

Regeringen
har den 29 mars 1990 beslutat att tiU riksdagen överiämna en proposition (prop.
1989/90:111) om reformerad mervärdeskatt m. m. I propositionen lämnas förslag, gmndade
på miljöavgiftsutredningens belänkanden, som bl. a. innebär miljörelaterade
pålagor med syfte att minska utsläppen av koldioxid resp. svavel från energi-
och trafikområdena.

Jag
kommer i avsnitt 2.2 att lämna förslag till en miljöavgift på utsläpp av
kväveoxider vid energiproduktion. Även detta förslag gmndas på utredningens
arbete.

Övriga frågor

1 prop.
1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet redovisades riktlinjer för
införandet av skärpta avgasreningskrav för tunga fordon med en

totalvikt över 3,5 ton.
Enligt riktlinjema, som lämnades utan erinran av Prop. 1989/90:141 riksdagen (JoU23,
rskr. 373), bör de skärpta kraven gälla obligatoriskt fr.o.m. 1994 års modeller
och frivilligt fr.o.m. 1992 års modeller. Vissa ytteriigare uttalanden om
utsläppsnivåer och hållbarhetskrav gjordes i prop. 1988/89:128. Även dessa uttalanden
lämnades utan erinran av riksdagen (JoU 19, rskr. 290). Statens naturvårdsverk
har av regeringen fått i uppdrag att utarbeta riktlinjer för avgascertifiering m.
m. av fordonen.

Jag
kommer i detta sammanhang (avsnitt 3) att ta upp vissa frågor som anknyter till
införandet av de nya reglema. Som kommer att framgå av min föredragning anser
jag att de nya kraven bör träda i kraft redan fr. o. m. 1993 års modeller. I
det sammanhanget föreslår jag en ändring av bestämmelsema i bilavgaslagen (1986:1386)
om tillverkarens ansvar för avgasreningsutmstningens hållbarhet. I samband med
beredningen av det förslaget har synpunkter inhämtats från berörda myndigheter
och företrädare för bilindustrin.

Jag
kommer slutligen (avsnitt 4) att föreslå att riksdagen godkänner en överenskommelse
om inrättandet av ett nordiskt bolag för finansiering av miljöinvesteringar i
Östeuropa. Överenskommelsen och bolagets stadgar bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 4 och 5.

Lagrådet

På
gmndval av förslagen i miljöavgiftsutredningens andra delbetänkande beslutade
regeringen den 15 febmari 1990 att till lagrådet remittera bl.a. ett förslag till
lag om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. De
remitterade lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga
6. Lagrådet har den 19 mars 1990 yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas
till protokollet som bilaga 7.

Lagrådet
har bl. a. anfört att det är nödvändigt att motiven i det remitterade
förslaget kompletteras när det gäller frågan om kväveoxidavgiftens styreffekt.
Jag återkommer till den frågan i avsnitt 2.2.1.

Vidare
har lagrådet föreslagit att den särskilda straffbestämmelsen i förslaget till
lag om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion utgår. När
det gäller lagrådets yttrande i den delen vill jag anföra följande.

Avsikten
med det remitterade förslaget till straffcestämmelse är att i ett sammanhang straffrättsligt
sanktionera överträdelser av den nya lagen. Bestämmelsema i den föreslagna 9§
omfattar såväl utsläppsmätning och avgiftsbetalning som mätning av
energiproduktion och ansökan om återföring av betalda avgifter.

I
fråga om det första ledet, vilket omfattas av punkt I i 9 § första stycket, anser
lagrådet att det är lämpligare med en anknytning till skattebrottslagen
(1971:69). Med hänsyn till att en sådan lösning går att förena med de miljöhänsyn
som skall tillgodoses genom den aktuella lagstiftningen viU jag inte motsätta
mig lagrådets förslag. Jag har då beaktat att även 9 § andra stycket i det
remitterade föislaget har en motsvarighet i skattebrottslagen.

Punktema
2 och 3 i 9 § första stycket i det remitterade lagförslaget gäller 6

i konkurrens med tillämpliga
bestämmelser i brottsbalken. Lagrådets för- Prop. 1989/90:141 slag innebär
att man för här tänkbara förfaranden skulle ingripa straffrättsligt enbart med
stöd av brottsbalken.

Givetvis
är det vanskligt att fömtse alla tänkbara brott mot den nya lagen. Även med det
förslag som finns i remissen kan det förmodligen uppstå situationer när en tiUämpning
av brottsbalkens bestämmelser aktualiseras. Lagrådet torde avse att det i
första hand blir aktuellt att i här avsedda fall utkräva ansvar enligt
brottsbalkens 9 kap. om bedrägeri och annan oredlighet. Mot denna bakgmnd är
jag beredd att följa lagrådets förslag även såvitt avser 9 § första stycket 2
och 3.

Mitt
ställningstagande innebär sammanfattningsvis att jag föreslår att den aktuella
paragrafen helt utgår och att i 1 § skattebrottslagen den föreslagna lagen tas
upp bland de författningar på vilka skattebrottslagen skall tillämpas.

Jag
återkommer till lagrådets yttrande i författningskommentarema tiU de övriga lagmm,
som lagrådet har lämnat synpunkter på. Som kommer att framgå godtar jag i allt
väsentligt lagrådets förslag till ändringar i de remitterade förslagen.
Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella ändringar i
lagtexten.

1
samband med beredningen av propositionen har det framkommit behov av ett
förtydligande när det gäller undantaget för s. k. sodapannor från
tillämpningsområdet för kväveoxidavgiften. Jag behandlar dessa synpunkter i
anslutning till 2 § i den föreslagna nya lagen.

Som
framgår av bilaga 6 innehöll lagrådsremissen också förslag om ändringar i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter och lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m. Dessa ändringar är nödvändiga följdändringar till lagen
om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. Sedan
lagrådsremissen beslutades har regeringen denna dag beslutat om en proposition
om livsmedelspolitiken. Denna proposition innehåller lagförslag som med
ikraftträdande den 1 juli 1991 likaledes kräver följdändringar i de nyssnämnda
lagama. Dessa lagar kommer sannolikt att behöva ändras vid flera tillfallen innan
ikraftträdandet den 1 januari 1992 av de nu aktuella lagändringama. Av
praktiska skäl kommer därför förslagen tiU följdlagstiftning att med den utformning
de hade i lagrådsremissen föreläggas riksdagen vid ett senare tillfälle. Av
samma skäl som jag nu har anfört kommer även den av mig nyss behandlade
ändringen i skattebrottslagen att föreläggas riksdagen vid en senare tidpunkt.
Jag har i dessa frågor samrått med statsrådet Åsbrink.

2
Ekonomiska styrmedel 2.1
Utgångspunkter

Prop.
1989/90:141

Sammanfattning:

•
Ekonomiska styrmedel bör
införas utöver nuvarande styrning genom miljöskyddslagen och motsvarande
reglering för att ge incitament till företag och enskilda att begränsa utsläpp
och att byta ut farliga produkter och ämnen mot mindre farliga sådana.

•
Försurning och övergödning av
mark och vatten hör liksom risken för allvariiga klimatförändringar till de
svåraste miljöproblemen. Utsläppen av svavel- och kväveföreningar är den
främsta orsaken till försurningen. Kväveföreningarna bidrar starkt till övergödningen
av mark och vatten. Utsläppen av koldioxid är en av orsakerna till den s. k.
växthuseffekten. Riksdagen har lagt fast mål för begränsningen av dessa
utsläpp. Nuvarande styrmedel behöver utökas om målen skall nås.

•
Energi- och trafiksektorerna s;varar
för merparten av utsläppen av svavel, kväveföreningar och koldioxid.
Miljöavgifter/skatter och andra ekonomiska styrmedel behöver utnyttjas, vid
sidan av de nuvarande styrmedlen, för att fä ned dessa utsläpp.

•
Den kväveoxidavgift som nu
föreslås och den koldioxidskatt resp. svavelskatt som nyligen föreslagits är
avsedda att ge effekter utöver den nuvarande regleringen och påverkar inte
kravnivån vid tiUståndsprövningen enligt miljöskyddslagen.

•
Det är viktigt med ett
internationellt samarbete för att minska de regionala och globala miljöstörningama.
Sverige har inom flera områden genom att tidigt genomföra egna
miljöskyddsåtgärder kunnat tjäna som föredöme i det internationella
miljöarbetet. Sverige bör kunna gå före även med att införa ekonomiska
styrmedel i miljöpolitiken, dock med beaktande av den svenska industrins intemationella
konkurrenskraft. Samtidigt bör arbetet för internationella överenskommelser
ges större vikt.

Miljöproblemen
i Sverige har fljrändrats. Utsläppen från stora punktkällor inom landet har
minskat. De "diffusa utsläppen", dvs. utsläpp från ett stort antal
små källor, har ökat sin relativa betydelse och ger sammantaget stora
föroreningsvolymer. Det står numera också klart att det inte räcker att åtgärda
de direkta utsläppen till luft och vatten. Åtgärder krävs även för att minska
de fördröjda miljöproblem som skadliga ämnen i samhällets vamströmmar kan
förorsaka. För att komma till rätta med miljöproblemen behövs åtgärder som
innebär stora förändringar inom viktiga samhällssektorer. Hit hör energi- och
trafiksektorerna.

Den
förändrade problembilden och allvaret i de kvarvarande och nya miljöhoten gör
det angeläget att se över miljöpolitikens styrmedel. Ett omfattande arbete med
en sådan översyn pågår för närvarande. År 1989 tillsattes en kommitté (dir.
1989:32) för att se över miljöskyddslagstift-

ningen.
Kommittén har till uppgift att utreda bl. a. hur de lagar som gäller Prop.
1989/90:141 miljöskydd skall kunna bli effektivare i arbetet för en bättre
miljö.

Ekonomiska
styrmedel bör enligt 1988 års miljöpolitiska beslut (prop. 1987/88:85, JoU 23, rskr.
373) i ökad omfattning införas utöver nuvarande styrmedel. Avgifter på
förorenande utsläpp bör, enligt beslutet, successivt kunna införas där så är
praktiskt möjligt och sådana avgifter kan få en avsedd effekt på miljön.
Riksdagen uttalade också att en parlamentarisk utredning borde tillsättas.
Utredningen borde - mot bakgmnd av de mål som gäller för miljöpolitiken -
föreslå en lämplig utformning av framtida system för ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken. Utredningen borde med förtur överväga och lämna förslag tiU
miljöavgifter på utsläpp av klorerad organisk substans till vatten och på svavel.

Miljöavgiftsutredningen
(dir. 1988:44) föreslog i sitt första delbetänkande våren 1989 avgifter för
att minska utsläppen av svavel vid förbränning av olja och utsläppen av klororganisk
substans till vatten.

Regeringen
uppdrog i tilläggsdirektiv (dir. 1989:03) åt utredningen att med förtur
redovisa sina överväganden rörande energi- och trafikområdena. I ett andra
delbetänkande hösten 1989 har utredningen föreslagit miljöavgifter för att
minska utsläppen av svavel från förbränning av kol och torv, utsläppen av
kväveoxider från större förbränningsanläggningar och utsläppen av koldioxid
inom energi- och trafiksektorema. Utredningen har också föreslagit vissa
bidrag till elproduktion med miljöfördelar, införandet av miljöklasser för nya
bilar i kombination med ekonomiska styrmedel, differentierad energiskatt på
olja, bidrag till eftermontering av utrustning för avgasrening i befintliga
bilar, höjd bilskrotningspremie och höjd kilometerskatt.

Miljöavgiftsutredningen
fortsätter sitt arbete och skall lämna sitt slutbetänkande senast den Ijuli
1990.

Utredningen
har således lämnat förslag till ekonomiska styrmedel för att begränsa utsläppen
av främst svavel, kväveoxider och koldioxid från energi- och trafiksektorerna
samt utsläppen av klororganisk substans till vatten från skogsindustrin.

De
remissinstanser som uttalat sig i fråga om miljöavgiftsutredningens förslag
ansluter sig med något undantag principiellt till tanken att miljöavgifter och
andra ekonomiska styrmedel bör användas i miljöpolitiken. Många remissinstanser
menar också att hela eller delar av miljöavgiftsutredningens förslag bör
genomföras. Vissa remissinstanser, t.ex. Industriförbundet, avvisar dock de
flesta av utredningens förslag utan att därmed avvisa tanken på ekonomiska
styrmedel i miljöpolitiken.

Regeringen
har nyligen föreslagit införandet av miljörelaterade pålagor på svavel och
koldioxid samt en differentiering av den allmänna energiskatten på vissa
oljeprodukter beroende på bränslets miljöegenskaper. Jag skall strax återkomma
med en bedömning av miljöeffekterna av de föreslagna skatterna.

För
min del kommer jag i detta sammanhang att föreslå en avgift på utsläpp av
kväveoxider från fasta förbränningsanläggningar.

Förslaget
om införande av miljöklasser för nya fordon i kombination

med ekonomiska styrmedel bereds vidare inom regeringskansliet. Miljöav- 9

giftsutredningen avser i
sitt fortsatta arbete att bl.a. behandla frågan om Prop. 1989/90:141 ekonomiska
styrmedel för att ge incitament till utveckling av fordon med lägre
bränsleförbrukning, låga koldioxidutsläpp, m.m. Jag avser att återkomma till
frågan om miljöklasser för nya fordon i samband med att miljöavgiftsutredningens
slutbetänkande behandlas.

Beträffande
utredningens förslag till en avgift på utsläpp av klororganisk substans till
vatten bör ett slutligt ställningstagande ske först i samband med behandlingen
av utredningens slutbetänkande. Utsläppen av klororganisk substans till vatten
har under det senaste året minskat snabbare än förväntat, vilket lett till att
de utsläppsnivåer som miljöavgiften avsågs styra mot i många fall redan
uppnåtts. Det är inte klarlagt vilken styrande effekt avgiften skulle få under
de nya förutsättningarna. Frågan om en kloravgift bör därför övervägas ytteriigare.

Miljöavgiftsutredningen
kommer i sitt slutbetänkande att behandla frågan om ekonomiska styrmedel för
andra typer av industriutsläpp. Det är enligt min mening lämpligt att behandla
styrmedlen för de olika typerna av industriutsläpp i ett sammanhang.

1
prop. (1989/90:111) om reformerad mervärdesskatt m.m. har regeringen nyligen
föreslagit att en koldioxidskatt och en svavelskatt skall införas, samt att de
nuvarande energiskattema på bränslen skall reduceras med 50 %. Förslagen
överensstämmer i huvudsak med miljöavgiftsutredningens förslag i denna del.
Eftersom biobränslen inte ger upphov till något nettotillskott av koldioxid till
atmosfären, omfattas de inte av koldioxidskatten. Med de föreslagna skatterna kommer
därför biobränslenas konkurrenskraft att stärkas i förhållande till dagsläget.

Förslag
bereds för närvarande i regeringskansliet för att ytterligare stimulera
miljövänlig energiproduktion, bl. a. i form av kraftvärme, inom en ram av 500
milj. kr. per år. Därvid skall prioritetet ges till biobränslen. Det är angeläget
att en varaktig marknad för biobränslen kommer till stånd. Den närmare utfomningen
av sådana stimulanser kommer att presenteras i ett energipolitiskt sammanhang.

Miljöproblem
och utsläpp från energi- och trafiksektorerna

Utsläppen
av svavel och kväveföreningar är den främsta orsaken till försurningen. Luftburna
kväveföreningar bidrar dessutom till övergödningen av mark och vatten. Mer än
hälften av de svenska svavelutsläppen kommer från energisektorn. Trafiksektorn
svarar för ca två tredjedelar av de svenska utsläppen av kväveoxider.
Återstående kväveoxidutsläpp härrör huvudsakligen från förbränning för
energiändamål.

Energi-
och trafiksektorema svarar för vardera drygt en tredjedel av utsläppen av
koldioxid. Även andra allvariiga miljöstörande ämnen, som kolväten, bly,
koloxid m.m., härrör till väsentlig del från, framför allt, trafiksektorn.

Försurningen
och övergödningen av mark och vatten tillhör de allvarli

gaste miljöproblemen. I stora delar av Sverige ligger nedfallet av försuran

de ämnen på en nivå långt över de kritiska belastningsgränserna och

förorsakar därmed skador på bl.a. skog och gmndvatten. Försurningen 10

medför
även korrosion, vilket lett till att nedbrytningen av kulturföremål Prop.
1989/90:141 har ökat kraftigt under de senaste årtiondena.

Kvävedepositionen
är särskilt betydande i stora delar av södra Sverige. Luftbuma kväveutsläpp
svarar för en stor andel av kvävetillförseln tiU mark och vatten. De beräknas t.ex.
svara för ca 30% av kvävetillförseln till Östersjön. De problem med blommande
alger som har förekommit längs västkusten beror bl. a. på övergödning av det
kustnära havet.

Även
utsläppen av kolväten ger upphov till allvarliga miljöstömingar. Kolväten är en
ämnesgmpp med en mängd substanser, vilkas egenskaper i miljön kan variera högst
avsevärt och vilkas effekter på hälsa och miljö i många avseenden är
ofullständigt kända. Vissa kolväten misstänks orsaka cancer. Det gäller bl. a.
kolväten som binds till partiklar i dieselavgaser. Kolväten bidrar också tiU
att ozon bildas vid markytan, vilket är en bidragande orsak till skogsskadorna.

Risken
för globala klimatförändringar tiU följd av utsläpp av växthusgaser, den s.k.
växthuseffekten, har ägnats stor uppmärksamhet under de senaste åren. Om den intemationella
utvecklingen med utsläpp av koldioxid och andra s.k. växthusgaser från energi-
och trafiksystemen och andra delar av de modema samhäUena skulle fortsätta i
ungefär samma banor som hittills uppstår sannolikt en förhöjd
genomsnittstemperatur i atmosfären. Det skulle innebära förändringar av
klimatet och därmed också av levnadsbetingelsema.

Risken
för klimatförändringar till följd av utsläpp av växthusgaser beräknas bero
till ungefär hälften på utsläppen av koldioxid och till hälften på utsläppen av
andra växthusgaser som metan, dikväveoxid, ozon och klorfluorkarboner (CFC).
Våra möjligheter att på egen hand minska den globala klimatpåverkan är
begränsade. Därför krävs intemationeUa åtaganden.

Riksdagen
beslutade våren 1985 (prop. 1984:127, JoU 28, rskr. 275) att de svenska
utsläppen av svavel skall minska med 65% och de svenska utsläppen av
kväveoxider med 30% till år 1995, räknat från 1980 års nivå. I samband med 1988
års miljöpolitiska beslut (prop. 1987/88:85, JoU 23, rskr. 373) lade riksdagen
fast ett mål om 80 procents minskning av svavelutsläppen tiU år 2000, räknat
från utsläppsnivån år 1980. Vid samma tillfälle angav riksdagen att det bör
studeras vilka åtgärder som skulle fordras för att halvera kväveoxidutsläppen
till sekelskiftet jämfört med 1980 års nivå.

Vad
gäller utsläppen av koldioxid anförde jordbmksutskottet i samband med behandlingen
av 1988 års miljöpolitiska proposition att regeringen bör klarlägga
energianvändningens effekter på koldioxidhalten i atmosfären och utarbeta ett
program för att minska utsläppen till vad naturen tål. Som ett nationellt
delmål angavs att utsläppen inte borde öka över den dåvarande nivån. Riksdagen
beslutade i enlighet med utskottets uttalande.

Behovet
av nya miljöpolitiska styrmedel

Bedömningar
som gjorts av bl.a. naturvårdsverket visar att ytterligare

miljöpolitiska åtgärder
krävs om riksdagens mål skall kunna nås och om 11

belastningen skall kunna
reduceras tiU vad människor och natur tål. Insat- Prop. 1989/90:141 sema är
nödvändiga för framtida generationers försörjning och tillgång till en god miljö.
Det är viktigt att miiljöpolitiken utformas så att de samhällsekonomiska kostnadema
för de nödvändiga åtgärdema blir så låga som möjligt.

Miljöavgifter
och andra ekonomiska styrmedel bör kunna användas för att minska samhällets
kostnader for att nå uppsatta miljömål. Ett införande av ekonomiska styrmedel
bör öka incitamenten för t.ex. reningsåtgärder i de företag eller verksamhetei
där reningskostnadema är lägst. Det bör också skapa incitament för nya och
mindre dyra sätt att förebygga och begränsa skadliga miljöeffekter, t.ex.
renare insatsvaror, ny miljövänligare teknik och nya processer. Generellt
verkande ekonomiska styrmedel, som miljöavgifter/skatter, är speciellt lämpliga
för att påverka beteendet inom områden med en stor mängd sinsemeUan oberoende
aktörer.

Miljöavgifter/skatter
är ett medel för att dels styra konsumtionen mot varor som är mindre
miljöskadliga vid tillverkning eUer användning, dels styra miljöskyddsåtgärdema
till de områden där de kostar minst. De bör därmed leda till en effektiv
resurshushållning.

Sverige
har hittiUs huvudsakligen utnyttjat styrmedel som tillståndsprövning och
tillsyn enligt miljöskyddslagen och andra regleringar för att nå de uppsatta
miljömålen. De förorenande utsläppen har kunnat begränsas kraftigt inom många
områden genom sådana regleringar.

Utöver
nuvarande styrmedel bör införas miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel
som ger företag och hushåll incitament att minska sina utsläpp eller på annat
sätt minska miljöstörningama från sina verksamheter utöver vad villkor och
annan reglering leder till.

Några
remissinstanser har tagit upp frågan om förhållandet mellan de avgifter som föreslås
av miljöavgiftsutredningen och miljöskyddslagen. Den åsikten har bl.a.
framförts att särskilda avgifter på vissa föroreningar kan komma att påverka
nivån på de krav som kan ställas vid tillståndsprövningen.
Miljöavgiftsutredningen anser att en sådan effekt är teoretiskt tänkbar men att
den inte kommer att uppstå som en följd av de avgifter som utredningen hittills
föreslagit. Jag delar den bedömningen.

Miljöavgifter
innebär kostnadeir för vissa gmpper i samhället. Det kan i vissa fall finnas
anledning att införa någon typ av återföringssystem för att t. ex. undvika
snedvridningar eller för att främja sådan teknikutveckling som gör det möjligt
att minska miljöstömingama. Jag kommer i det följande att föreslå ett system
för kväveoxidavgift som innebär återföring av intäktema.

Teoretiskt
bör miljöavgifter motsvara samhällets kostnader för den

miljöstöming som uppstår av t. ex. förorenande utsläpp. Det kan dock i

praktiken vara svårt eller omöjligt att beräkna dessa kostnader. Miljöav

giftsutredningen har utgått från riksdagens mål för utsläppsbegränsningar

och satt avgiftema så att de skall ge en önskad styreffekt. 1 enlighet med

utredningens förslag sätts nivån på den kväveoxidavgift som nu föreslås

och den koldioxid- resp. svavelskatt som nyligen föreslagits så att de får en

styrande effekt. I den mån det är möjligt bör givetvis miljöavgifter motsva

ra samhällets kostnader för emissionema. 12

Effekter av förslagen om
svavelskatt och koldioxidskatt Prop. 1989/90:141

Regeringen
har nyligen beslutat föreslå införandet av en svavelskatt på 30 kr. per kg
svavel i olja, kol och torv för förbränning liksom en koldioxidskatt på 25 öre
per kg koldioxid från förbränning av olja, kol, naturgas, gasol och bensin
samt på inrikes flygtrafik. Samtidigt har en differentiering föreslagits av
energiskatten på vissa oljeprodukter. Enligt min bedömning kommer effektema av
dessa förslag att ge ett väsentligt bidrag till ansträngningama att nå de av
riksdagen uppsatta målen för begränsning av utsläppen av svavel och koldioxid.

Förslaget
om differentierad energiskatt på vissa oljeprodukter kommer att ge incitament tiU
användning av dieselkvaliteter som är bättre för hälsa och miljö. Det kommer
att ge effekt på utsläppen av svavel och aromatiska kolväten, särskilt i
tätorter.

Svavelutsläppen
ökade kraftigt i Sverige under 1950- och 1960-talen. Från början av 1970-talet
har utsläppen minskat, främst tiU följd av energibesparing, oljeersättning och utsläppsbegränsande
åtgärder. Trots denna positiva utveckling är det nödvändigt att ytterligare ansträngningar
görs om riksdagens mål för begränsningar av svavelutsläppen skall kunna nås.

Miljöavgiftsutredningen
har bedömt att de årliga svavelutsläppen med utredningens förslag minskar med
ca 30000—35000 ton tiU slutet av 1990-talet. En viss del av utsläppsminskningen
skulle erhåUas även genom de nya svavelkrav som kommer att träda i kraft
successivt från år 1993. Dessa krav är dock ännu inte slutligt utformade,
varför effekten inte säkert kan fömtses.

Naturvårdsverket
redovisar i dagama sitt förslag till nytt handlingsprogram mot
luftföroreningar och försuming. Jag kommer senare i samband med att detta
förslag behandlas att återkomma till frågan om humvida ytterligare åtgärder
krävs för att minska svavelutsläppen.

De
svenska utsläppen av koldioxid har minskat kraftigt under 1970- och 1980-talen.
Minskningen har framför allt skett inom uppvärmningssek-tom och vid industrins
energianvändning. Utsläppen av koldioxid från trafiksektom har däremot ökat
kraftigt. Med nuvarande fömtsättningar beräknas utsläppen av koldioxid komma
att öka, på kort sikt främst som en följd av ökningen inom trafiksektom.

Miljöavgiftsutredningen
har beräknat att utsläppen av koldioxid med utredningens förslag blir 5 — 10
milj. ton lägre vid slutet av 1990-talet än de annars skulle ha blivit.

Uppgiftema
om de svenska utsläppen av CFC-föreningar, metan, dikväveoxid och övriga s. k.
växthusgaser är ofullständiga. 1 det miljöpolitiska beslutet våren 1988
godkände riksdagen regeringens förslag till avvecklingsplan för CFC-föreningar.

En
strategi för att minska klimatpåverkan bör enligt min mening omfatta inte
endast koldioxid och CFC-föreningar utan alla klimatpäverkande gaser.

Åtgärder
mot utsläpp av växthusgaser måste också ses i ett intemationellt

perspektiv. En svensk
klimatstrategi bör därför utformas med hänsyn till det

13

arbete
för att nå fram till en global Idimatkonvention som bedrivs inför FN:s Prop.
1989/90:141 konferens om miljö och utveckling år 1992. Jag avser att vid ett
senare tillfäUe återkomma till behovet av ytterligare åtgärder för att begränsa
utsläppen av växthusgaser.

IntemationeU
samordning

Många
av de föroreningar som skapar miljöproblem för oss är gränsöverskridande.
Några ger dessutom upphov till globala klimateffekter. Detta innebär att
miljöproblemen inte kan lösas med enbart nationella åtgärder. Ett intemationeUt
samarbete är nödvändigt.

Flera
remissinstanser som yttrat sig över miljöavgiftsutredningens förslag understryker
vikten av intemationella överenskommelser på miljöområdet, särskilt beträffande
frågor av globa 1 karaktär som klimatförändringar. Vissa instanser, t. ex.
Industriförbundet, menar att den intemationella konkurrenssituationen för
svenska företag måste beaktas när man inför miljöavgifter. Landsorganisationen
i Sverige framhåller att de globala utsläppen inte kommer att minska om
effekten av svenska miljöavgifter blir att miljöstörande verksamhet flyttar
utomlands.

Sverige
arbetar aktivt för att åstadkomma intemationella avtal om bl. a. begränsningar
av luftföroreningar.

Huvuddelen
av det intemationella samarbetet mot luftföroreningar sker inom ramen för FN:s
konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Samarbetet har kommit
längst när det gäller svavel. År 1985 träffades i Helsingfors en
överenskommelse om ett protokoll till konventionen. Genom detta protokoU har
numera 21 stater åtagit sig att minska sina svavelutsläpp med minst 30% till år
1993 jämfört med 1980 års nivå.

Vad
gäller utsläppen av kväveoxider finns en överenskommelse från november 1988 om
att utsläppen till år 1994 skall ha begränsats till 1987 års nivå. Sammanlagt
25 stater undertecknade detta protokoll till konventionen om en begränsning av
utsläppen av kväveoxider. På svenskt initiativ utfaste sig samtidigt elva
andra länder att minska sina utsläpp av kväveoxider med 30% senast år 1998
jämfört med utsläppen under något av åren 1980-1986.

Risken
för snabba klimatförändringar, tiU följd av utsläpp av koldioxid, freoner m.
fl. växthusgaser, är en global fråga, som under senare år har väckt ett mycket
stort intresse intemationellt. Det finns en samstämmighet om att man måste
söka nya lösningar, vilka kan komma att påverka stmkturen inom viktiga samhällssektorer.
Lämpliga styrmedel diskuteras i intemationella sammanhang och möjligheten att
använda ekonomiska styrmedel nämns ofta i diskussionen.

År
1988 hölls två viktiga vetenskapliga konferenser om klimatpåverkan i Toronto
och Hamburg. Rekommendationema från dessa konferenser är att koldioxidutsläppen
bör minskas med 50% under de närmaste 40-50 åren. Som ett första steg bör
utsläppen minskas med 20% tiU början av 2000-talet.

I
november 1989 hölls i Haag en konferens på ministemivå om klimat

påverkan där bl.a. representanter för de viktigaste industriländema del- 14

tog.
Konferensen underströk klimatfrågans betydelse men fastslog i avvaktan på
bättre underlag inte några mål för utsläppsbegränsningar.

Sverige tog i maj 1989
initiativ till förhandlingar om en klimatkonvention i FN:s miljöstyrelse.
Sverige agerar också aktivt i denna fråga i det mellanstatliga organet IPCC (Intergovernmental
Panel on Climate Change). IPCC skall i augusti 1990 vid ett möte i Sverige
presentera sin samlade rapport om klimatförändringar.

Förhandlingar i syfte att
nå en bindande internationell överenskommelse för att begränsa utsläppen av klimatpäverkande
gaser bör, enligt min mening, kunna komma i gång efter IPCC:s möte i augusti
1990. Målet bör vara att träffa en överenskommelse för undertecknande vid FN:s
konferens om miljö och utveckling år 1992.

Som jag tidigare
framhållit är internationella åtgärder och överenskommelser nödvändiga för att
komma till rätta med de stora miljöproblemen. Sverige bör fortsätta att agera
aktivt i internationella sammanhang för att nå sådana överenskommelser.

Jag
vill i sammanhanget peka på att det finns flera exempel inom miljövårdsarbetet där
Sverige genom att ställa långtgående krav kunnat tjäna som föredöme i det
internationella miljöarbetet. Det gäller t.ex. de svenska kraven för utsläpp av
svavel och kväveoxider liksom avvecklingen av CFC-föreningar.

I
det internationella arbetet med miljöfrågor betonas alltmer vikten av att i det
ekonomiska systemet bygga in signaler som kan styra mot en varaktigt hållbar
utveckling. Integration av ekonomiska och miljöpolitiska beslut kommer t. ex.
att vara ett prioriterat område i OECD:s miljöarbete under de närmaste åren.
Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel diskuteras således inte bara i
anslutning till växthusproblemet utan också som medel att komma till rätta med
försurning, övergödning och andra miljöproblem. Det kan därför förväntas att
det även i andra länder läggs fram förslag som liknar dem som nu är aktuella i
Sverige.

Prop.
1989/90:141

2.2 Avgift på utsläpp av-kväveoxider vid energiproduktion 2.2.1 Avgiftssystemets syfte och avgränsning

Mitt
förslag: En avgift införs på utsläpp av kväveoxider från stora pannor som
används för energiproduktion.

Avgiftsmedlen tillgodoförs
årligen de avgiftsskyldiga. Det belopp som skall tillgodoföras fördelas på
varje avgiftsskyldig beroende på dennes andel av den totala energiproduktionen
hos samtliga avgiftsskyldiga. Härigenom undviks att energiproduktion i stora
pannor, främst inom fjärrvärmesektorn, missgynnas.

Miljöavgiftsutredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Flertalet av de remissinstanser som har uttalat sig är positiva till
utredningens förslag till principiell utformning av kväveoxid-

15

avgiften. Bland
remissinstanser som tillstyrker den principieUa utform- Prop. 1989/90:141
ningen återfinns statens naturvårdsverk, Stockholms kommun, Göteborgs kommun.
Svenska Naturskyddsföreningen, Lantbrukarnas riksförbund. Svenska
kraftverksföreningen, LO, Svenska Bioenergiföreningen och Kraftsam.

Några
remissinstanser avstyrker eller uttrycker tveksamhet inför utredningens
förslag. Koncessionsnämnden för miljöskydd avstyrker förslaget. Nämnden anser
att minskade utsläpp enklare kan nås genom prövning enligt miljöskyddslagen.
Statskontoret och statens energiverk är tveksamma till den tekniska konstmktionen
av avgiftssystemet. Värmeverksföreningen anser att frågan om mätning av
kväveoxider bör utredas ytterligare i syfte att hitta en lösning som omfattar
pannor av alla storlekar.

Skälen
för mitt förslag: Nästan en fjärdedel av kväveoxidutsläppen i Sverige härrör
från förbränning i fasta anläggningar för energiproduktion.
Miljöavgiftsutredningen har, sonii ett komplement till den prövning av anläggningarna
som sker enligt miljöskyddslagen, föreslagit en avgift på utsläpp av
kväveoxider från större förbränningsanläggningar. Syftet med avgiften är enligt
utredningen att åstadkomma en snabbare minskning av utsläppen fram till mitten
av 1990-talet än vad som är möjligt enbart med tillämpning av befintliga
styrmedel. Avgiften skall vidare vara ett incitament för en ytterligare,
kostnadseffektiv reducering av utsläppen.

Enligt
min mening är kväveoxidutsläpp från förbränningsanläggningar ett miljöproblem
som det är lämpligt att angripa med genereUt verkande styrmedel. Regering och
riksdag har också uttalat sig om generella riktlinjer för vilka utsläpp som
bör tillåtas vid en prövning enligt miljöskyddslagen (prop. 1987/88:85, JoU23,
rskr. 373). Vid tillståndsprövning av nya anläggningar och vid omprövning av
tillstånden för befintliga anläggningar kan man därför förutse att skäri)ta
krav kommer att ställas när det gäller kväveoxidutsläpp. Riktlinjerna avser
dock inte alla anläggningar. Befintliga anläggningar omfattas t.ex. bara om de
släpper ut mer än 150 ton kväveoxider per år och de nya gränsvärdena för sådana
anläggningar gäller förstfr.o.m. år 1995.

Det
finns flera skäl att överväga ytterligare styrmedel. Som jag tidigare har nämnt
bedöms målet att minska de totala utsläppen med 30% till år 1995 inte kunna nås
enbart med beslutade åtgärder. Vid denna bedömning har de nya riktlinjerna för
tillståndsprövning beaktats. En kväveoxidavgift kan bidra till att åtgärder för
att begränsa utsläppen vidtas tidigare än om endast prövning enligt
miljöskyddslagen används som styrmedel. Vidare innebär ett miljöavgiftssystem
att möjligheterna att minska utsläppen under den nivå som gäller enligt
tillståndet tillvaratas på ett kostnadseffektivt sätt. Detta är särskilt
viktigt när det gäller kväveoxidutsläppen, som till stor del är beroende av
pannans skötsel.

När
det gäller koncessionsnämndens remissyttrande vill jag fästa uppmärksamheten
på att nämnden inte har funnit den föreslagna kväveoxidavgiften oförenlig med
miljöskyddslagens prövningssystem. Nämnden berör inte heller på annat sätt den
föireslagna avgiften från rättslig synpunkt.

Jag
anser att övervägande skäl talar för en miljöavgift på kväveoxidut

släpp från förbränningsanläggningar och föreslår att en sådan avgift införs. 16

Avgiften bör utgöra ett
komplement till prövningen enligt miljöskydds- Prop. 1989/90:141 lagen och
denna prövning kan enligt min mening ske utan hänsynstagande till den nya
miljöavgiften.

När
det gäller grunden för beräkningen av avgiften och avgränsningen av de
avgiftspliktiga anläggningarna gör jag följande bedömning.

All
förbränning ger upphov till kväveoxider. Kväveoxiderna bildas dels genom
reaktion mellan luftens syre och kväveinnehållet i bränslet, dels genom
reaktion mellan det syre och kväve som finns i luften. I det senare fallet
beror kväveoxidbildningen främst på förbränningsförhållandena. Den bildade
mängden kväveoxider är således till största delen oberoende av kväveinnehållet
i bränslet. En utsläppsavgift på kväveoxider bör därför utgå från direkta
mätningar av utsläppen från varje enskild produktionsenhet.

En
förutsättning för att en avgift skall kunna tas ut på gmndval av utsläppsmätningar
är att mätningen utförs med tillräcklig noggrannhet. Miljöavgiftsutredningen
har bl. a. på gmndval av en konsultrapport dragit slutsatsen att det är möjligt
att uppnå den nödvändiga noggrannheten om stränga krav ställs på mätutmstningens
kvalitet, om mätning och registrering sker kontinuerligt och om auktoriserad
kontroll av mätsystemen utförs.

Några
remissinstanser har kommenterat frågan om mätnoggrannheten. Statens
naturvårdsverk anser att det är osäkert om man kan räkna med så stor precision
som anges i förslaget. Svenska kommunförbundet menar att mätfrågorna bör
utredas ytterligare innan systemet införs. Ingen av remissinstanserna har dock
ifrågasatt de beräkningar som utredningen redovisar när det gäller den
precision som kan uppnås vid mätningarna. Utredningen påpekar dessutom att det
finns goda erfarenheter från Västtyskland när det gäller kontinuerliga
utsläppsmätningar. Mot denna bakgrund bedömer jag att mätproblemen inte är så
stora att de utgör ett hinder mot att införa ett avgiftssystem grundat på
utsläppsmätningar.

Stora
förbränningsanläggningar har redan i flertalet fall sina tillstånd enligt
miljöskyddslagen förenade med utsläppsvillkor som fömtsätter tillförlitlig
mätning. Hos statens naturvårdsverk pågår för närvarande ett arbete med att
utarbeta föreskrifter för kontroll av stora förbränningsanläggningar. Enligt
förslaget till föreskrifter skall kontinuerlig utsläppsmätning av bl.a.
kväveoxider ske. Detta leder naturligtvis till att samma mätutrustning kan utnyttjas
både för kontiollen och tillsynen enligt miljöskyddslagen och som underlag för
att beräkna kväveoxidavgiften.

Utredningen
har bedömt att det är möjligt att anpassa kontrollen av mätutmstningen och auktorisationen
av kontrollanterna till det system med ackrediterade laboratorier som är under
uppbyggnad med stöd av lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och
om mätning. Statens mät- och provråd (MPR) kan ackreditera laboratorier och
företag som utför mätningar, så att minst de krav uppfylls som utredningen har bedömt
utgöra en fömtsättning för den nödvändiga mätnoggrannheten. Det bör vara en
uppgift för naturvårdsverket att i samarbete med MPR utforma de närmare
föreskrifterna för ackrediteringen.

Enligt
utredningens uppskattning uppgår den årliga kostnaden för mät- 17

2 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 141

ning av kväveoxider till
350000kr. per anläggning, inkl. kostnaderna för Prop. 1989/90:141 tillsyn och
kontroll av mätutmstningen. Kostnadsskäl talar mot att införa ett avgiftssystem
med krav på att sådan mätutmstning installeras i små och medelstora pannor.
Avgiften bör därför, som utredningen har föreslagit, enbart tas ut för utsläpp
från stora pannor. Jag återkommer strax till frågan om var gränsen skall dras fcir
de pannor som omfattas av avgiftssystemet. En konsekvens av att inte ta ut
avgift på utsläpp från små och medelstora pannor blir att konkuiTenskraften för
de större pannoma försämras. Därigenom kan t. ex. fjärrvärmen få svårare att
konkurrera med enskild uppvärmning. Även andra snedvridande effekter kan
uppstå. Sådana effekter av kväveoxidavgiften är enligt min mening inte
acceptabla.

Mot
denna, bakgmnd anserjag att det är nödvändigt att kompensera de pannägare som
omfattas av avgiftssystemet. En sådan kompensation måste utformas så att
styreffekten av avgiften inte går förlorad. Miljöavgiftsutredningen har
föreslagit att de avgiftsskyldiga skall kompenseras genom att kollektivet av
avgiftsskyldiga för varje år tillgodoförs ett belopp som är lika stort som de
avgifter som belöper på samma år. Utredningen anser att en lämplig gmnd för
fördelningen av beloppet mellan de avgiftsskyldiga är den nyttiggjorda energin
i form av el eller värme från den avgiftspliktiga pannan. Jag delar denna
bedömning. En sådan fördelningsgmnd har bl.a. fördelen att den premierar ett
effektivt energiutnyttjande och en hög verkningsgrad.

Lagrådet
har i sitt yttrande över förslaget till kväveoxidavgift anfört att det är svårt
att överblicka konsekvensema av en sådan kompensation för de enskilda
avgiftsskyldiga. Lagrådet påpekar bl.a. att det inte framgår av lagrådsremissen
att den avgiftsskyldige kan få en kompensation som är antingen större eller
mindre än den avgift han skall betala. Med hänsyn tiU vad lagrådet har uttalat
vill jag ytterligare kommentera frågan om avgiftssystemets styreffekt.

1
systemet ingår två komponenter, en avgift som gmndas på utsläppen av
kväveoxider och en tillgodoföring som gmndas på den avgiftsskyldiges produktion
av energi. Avgiftsmedlen används för att betala de belopp som skall tillgodoföras.
Om en enskild avgiftsskyldig vidtar en reningsåtgärd som minskar utsläppen
kommer detta att medföra att hans avgift minskar. Eftersom antalet av varandra
oberoende avgiftsskyldiga är relativt stort, kommer denna minskning av hans
avgift inte att märkbart påverka det totala belopp som betalas i avgifter och
som kan återbetalas till kollektivet av avgiftsskyldiga i form av tillgodoföring.
Det belopp som tillgodoförs den enskilde avgiftsskyldige påverkas därför i
praktiken inte av att just hans avgift minskar på gmnd av utsläppsreduceringen.
Sett från den enskilde avgiftsskyldiges synpunkt kommer därför tillgodoföringen
inte att påverka styreffekten av avgiften; utsläppsreduceringen kommer alltid
att innebära att hans ekonomiska situation förbättras med ett belopp som i
praktiken motsvarar den inbesparade avgiften.

Som
lagrådet påpekar kommer vissa avgiftsskyldiga, som har låga ut

släpp och en effektiv energiproduktion, att erhålla en tillgodoföring som

överstiger avgiften. För andra avgiftsskyldiga, med höga utsläpp per pro

ducerad energienhet, kommer avgiften att bli större än tillgodoföringen. 18

En motsvarande skillnad
mellan de avgiftsskyldiga när det gäller det ekonomiska utfallet skulle
givetvis ha inträtt även om någon kompensation i form av tillgodoföring inte
betalades. Fördelen med den utformning av systemet som jag föreslår är att
styreffekten av avgiften kvarstår, samtidigt som konkurrenssituationen för
kollektivet av avgiftsskyldiga i förhållande till de energiproducenter som inte
omfattas av systemet blir oförändrad. Det faktum att tillgodoföringen gmndas på
den nyttiggjorda energin från produktionsenheten och inte på exempelvis
energiinnehållet i det använda bränslet ser jag som en ytteriigare fördel.
Därigenom uppmuntras energiproduktion i anläggningar med en hög verkningsgrad.

En utvärdering av
avgiftssystemets effekter bör företas senast två år efter införandet.

Prop.
1989/90:141

2.2.2
Pannor som omfattas av avgiftssystemet

Mitt förslag:
Avgiften tas ut på utsläpp från pannor och gasturbiner som används för el-
eller värmeproduktion och som har en tillförd effekt på minst 10 megawatt och
en energiproduktion som överstiger 50 gigawattimmar per år. Avgift tas inte ut
för utsläpp från skogsindustrins sodapannor och lutpannor.

Miljöavgiftsutredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag när det gäller storieksgränsen för de
pannor som skall omfattas av avgiftssystemet.

Utredningen
föreslår att avgiftssystemet skall omfatta samtliga pannor som används för
produktion av energi, dvs. även industrins pannor som används för energiproduktion.
Utredningen har dock i lagförslaget begränsat tillämpningsområdet för avgiften
till att omfatta enbart pannor som används för byggnadsuppvärmning eller
elproduktion.

Remissinstanserna: Några
remissinstanser, bl.a. Svenska Torvproducentföreningen och Skogsindustrierna,
anser att avgift endast bör tas ut för pannor med en tillförd effekt större än
50 megawatt. Svenska Naturskyddsföreningen ifrågasätter kravet på att en panna
skall ha en åriig energiproduktion på minst 50 gigawattimmar för att
kväveoxidavgift skall eriäggas.

Flera
reniissinstanser, bl. a. VattenfaU, Göteborgs kommun, LO, Svenska kraftverksföreningen
och Svenska gasföreningen efterlyser förslag om avgifter eUer andra utsläppsbegränsande
åtgärder även för de mindre pannorna.

Statens
naturvårdsverk och riksskatteverket framför synpunkter på avgränsningen meUan
industriprocesser och industrins förbränning för energiändamål.
Naturvårdsverket anser att texten i författningsförslaget om
tillämpningsområdet vad gäller uttag av kväveoxidavgift bör ändras. Enligt
naturvårdsverket innebär utredningens förslag att många industripannor som kan
jämstäUas med fjärrvärmepannor kommer att undantas från avgift.
Naturvårdsverket anser att aU förbränning utom "direkt processförbränning"
skall omfattas. Således bör förbränning för produktion av t.ex. ånga som sedan
används i en industriprocess omfattas av avgiften.

19

medan förbränning för
direkt upphettning eller smältning av råvaror och Prop. 1989/90:141 mellanprodukter
inom industrin (upphettning av stålämnen, sinterproces-ser, glasugnar,
cementugnar, m. m.) undantas tills vidare. Även sodapannor bör undantas.
Riksskatteverket anser att utredningens förslag bör tolkas så, att även
relativt enkla industriprocesser, som endast fordrar energitillförsel med
hetvatten eUer ånga vid måttliga temperaturer, skall undantas.

Skälen
för mitt förslag: Jag delar utredningens bedömning att en uppmätt energiproduktion
av 50 gig.äwattimmar (GWh) per år är en lämplig gräns för de pannor som skall
omfattas av systemet. Det är inte rimligt att ställa krav på att mätutmstning
med sådan kvalitet som erfordras för avgiftsdebitering installeras i pannor som
används en mycket kort period varje år. Det gäller t. ex. oljepannor som
används endast vid toppbelastning under vintem.

Jag
anser inte att det finns skäl att begränsa avgiftsplikten till enbart de mycket
stora pannoma, exempelvis pannor med en installerad effekt större än 50 megawatt
(MW). Kostnaden för mätning bör stå i en rimlig relation till den vinst som pannägaren
kan göra genom att begränsa utsläppen och minska miljöavgiften. Enligt
utredningens beräkningar är det i många faU möjligt att även i pannor med lägre
installerad effekt än 50 MW genom relativt enkla förbränningstekniska åtgärder
minska utsläppen så att vinsten i form av minskade avgifter överstiger
kostnaden för mätning.

Av
praktiska skäl bör, som utredningen föreslagit, små pannor, som i praktiken
inte kan uppnå en produktion på 50 GWh per år, generellt undantas från
avgiftsplikt. Gränsen bör dras vid pannor som har en tillförd effekt på 10 MW.
Gasturbiner som används för elproduktion bör också omfattas av avgiftssystemet.
Motsvarande begränsningar i fråga om åriig energiproduktion och tillförd effekt
bör gälla för dessa.

Antalet
befintliga pannor som med dessa avgränsningar kommer att omfattas av
avgiftssystemet har a v miljöavgiftsutredningen uppskattats till 150-200,
Enligt utredningens beräkningar förbmkas i dessa pannor omkring 25% av de
totalt omkring 135 terawattimmar (TWh) bränslen som åriigen används i
energisektorn. Pannomas andel av utsläppen av kväveoxider från energisektom
uppgår till omkring 40 %. Utsläppen av kväveoxider per producerad energienhet
är således genomsnittligt större från de pannor som kommer att omfattas av
avgiftssystemet än från de mindre pannoma. Trots detta instämmer jag med de
remissinstanser som anser att det är angeläget att även utsläppen från små
pannor minskar. Som jag nyss har framhållit anser jag dock att dessa pannor av
kostnadsskäl för närvarande inte kan omfattas av avgiftssystemet.

Utredningen
anser att det bör civervägas om andra styrmedel kan användas för att minska
utsläppen från de minsta pannoma, exempelvis bestämmelser som innebär krav på
pannomas konstmktion. En annan åtgärd som nämns av utredningen är att utvidga
den kontroll och rådgivning som sker genom sotningsväsendet till att omfatta
skötselåtgärder för minskade kväveoxidutsläpp.

Behovet
av ytteriigare styrmedel för att minska utsläppen från de minsta 20

pannoma bör övervägas i
samband med ställningstagandet till naturvårdsverkets handlingsplan mot
luftföroreningar och försuming.

Vad gäller tiUämpningsomrädet
för kväveoxidavgiften i fråga om industrins förbränningsanläggningar gör jag
följande bedömning.

Miljöavgiftsutredningen
har angett att den föreslagna avgiften bör omfatta industrins pannor för
energiproduktion. Utredningen har dock i lagförslaget begränsat
tillämpningsområdet för avgiften till att omfatta pannor som används för
byggnadsuppvärmning eller elproduktion. Vidare föreslås att avgift inte skall
tas ut för förbränning i s. k. sodapannor och lutpannor.

Industrins pannor för
energiproduktion är tiU sin funktion direkt jämförbara med pannor som används
t. ex. för produktion av fjärrvärme. Jag anser därför att avgift bör tas ut på
utsläppen från industripannoma. Däremot bör utsläpp av kväveoxider från direkt
processförbränning, exempelvis förbränning i ugnar för direkt upphettning eller
smältning av råvaror och mellanprodukter, inte omfattas av avgiftssystemet. Jag
föreslår därför att avgiftssystemet skall omfatta pannor i vilka ett medium
för energiöverföring — t.ex. ånga — framställs för byggnadsuppvärmning,
elproduktion eller användning i industriella processer. Skogsindustrins sodapannor
är en integrerad del i processen för massaframställning och har till
huvuduppgift att regenerera kemikalier. Jag anser därför i likhet med
utredningen att de uttryckligen bör undantas från avgiftsplikt.

Miljöavgiftsutredningen
kommer i sitt slutbetänkande att behandla frågan om ekonomiska styrmedel för
att begränsa utsläpp från industriella processer. Det kan därför finnas skäl
att senare återkomma till frågan om även de processutsläpp som nu undantas bör
omfattas av avgiftssystemet.

Prop.
1989/90:141

2.2.3
Avgiftens storlek och effekterna på utsläppen

Mitt
förslag: Avgiften utgår med 40 kr. per kg utsläpp, räknat som kvävedioxid.

Avgiften beräknas
medföra utsläppsminskningar i storleksordningen 5 000- 7 000 ton per år.

Miljöavgiftsutredningens
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Remissinstansema
har lämnat utredningens förslag till avgiftsnivå utan erinran.

Skälen för mitt förslag: I
likhet med utredningen anserjag det lämpligt att nivån för avgiftsuttaget
bestäms så att den motsvarar marginalkostnaden för att uppnå den
utsläppsreduktion som önskas. Kostnaden för sådana utsläppsbegränsande åtgärder
som i första hand kan övervägas i de berörda pannoma varierar dock kraftigt —
enligt miljöavgiftsutredningen mellan 5 och 60 kr. per kg avskilda kväveoxider,
räknat som kvävedioxid. Skillnaden i kostnad beror bl.a. på om det är fråga om
en ny eller en befintlig anläggning och på vilken typ av åtgärd som vidtas. Det
är t.ex. i allmänhet betydligt billigare att vidta förbränningstekniska
åtgärder än att

21

investera
i nya rökgasreningssystem. Utredningen har bedömt att en av- Prop.
1989/90:141

giftsnivå
på 40 kr. per kg kvävedioxid är lämplig för att leda till önskade

effekter.

Styreffekten
av avgiften ökar visseriigen med avgiftens storiek, men den måste vägas mot de
negativa följderna av en alltför hög avgift. Kväveoxidavgiften skall
återbetalas till det kollektiv av pannägare som berörs av avgiftssystemet. För
kollektivet som helhet skulle därför en hög avgift inte innebära en försämrad konkurreriskraft.
Enskilda anläggningar, i vilka det av olika skäl inte är möjligt att snabbt
vidta reningsåtgärder, kan dock komma att drabbas hårt om den avgift som införs
sätts på en mycket hög nivå.

Mot
denna bakgmnd föreslår jag att utsläpp av kväveoxider beläggs med en avgift på
40 kr. per kg utsläppta kväveoxider, räknat som kvävedioxid.

För
närvarande kan de sammanlagda utsläppen av kväveoxider från de pannor som
kommer att omfattas av systemet beräknas till ca 27000 ton per år, vilket
skulle medföra en sammanlagd årlig avgift på ca 1 100 milj. kr. 1 praktiken kan
det dock antas att utsläppen och därmed avgiftsuttaget snabbt kommer att minska
i storlek. När det gäller de effekter avgiften kan beräknas få på kväveoxidutsläppcn
gör jag följande bedömning.

En
betydelsefull del av de utsläppsbegränsande åtgärder som kommer att krävas
enligt riktlinjerna för prövningen enligt miljöskyddslagen kommer till följd
av avgiften att genomföras tidigare än annars. Enligt beräkningar från
naturvårdsverket och statens energiverk kommer dessa riktlinjer att medföra
att utsläppen av kväveoxider blir 9 000 ton lägre år 1995 än de annars skulle
ha varit. Redan en tidigareläggning med något eller några år av denna utsläppsminskning
medför således betydande miljövinster.

Utsläppsbegränsande
åtgärder kommer också att vidtas i pannor som inte omfattas av riktlinjerna.
Enligt miljöavgiftsutredningens beräkningar, som inte har ifrågasatts av remissinstanserna,
kommer enbart de förbränningstekniska åtgärder som vidtas i dessa pannor som
en följd av avgiften att leda till att de årliga utsläppen mot slutet av
1990-talet blir 3000 — 5 000 ton mindre än de annars skulle ha varit.

Slutligen
kan det antas att reningen i de största pannorna som en följd av avgiften
kommer att drivas längre än vad som följer av riktlinjerna. En beräkning av
dessa utsläppsminskningar måste bli mycket osäker. Enligt min mening kan
minskningen antas uppgå till minst 2000 ton per år.

22

2.2.4 Den tekniska
utformningen av avgiftssystemet

Prop. 1989/90:141

Mitt
förslag: Kväveoxidavgiften redovisas per kalenderår och betalas till statens
naturvårdsverk. Lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
tillämpas på avgiften.

Avgiftsmedlen
tillgodoförs de avgiftsskyldiga genom ett bidrag. Nivån för bidraget beslutas
varje år av regeringen. Bidraget skall motsvara den avgiftsskyldiges andel av
den samlade energiproduktionen i de avgiftspliktiga produktionsenheterna.

Miljöavgiftsutredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Utredningen föreslår att avgiften
skall betalas till riksskatteverket.

Remissinstanserna:
Riksskatteverket anför att den föreslagna ordningen för avgiftsbetalning inte
stämmer överens med lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, LPP. Verket menar att det inte framgår hur efterbeskattningsbeslut
skall påverka den årliga avräkningen och att ett system där ett överklagat
beslut medför att en omräkning behöver göras för samtliga avgiftsskyldiga
framstår som onödigt byråkratiskt. Liknande synpunkter framförs av
kammarrätten i Stockholm.

Skälen för mitt
förslag: I likhet med utredningen anserjag att kväveoxidavgiften bör regleras
genom en särskild lag. När det gäller förfarandet för bestämmande och uppbörd
av avgiften och beräkningen av det belopp som skall tillgodoföras varje
avgiftsskyldig anser jag att den ordning som har föreslagits av utredningen i
stort sett är lämplig. Några remissinstanser har haft invändningar mot den
tekniska utformningen av förfarandereglerna. Jag kommer i det följande att
föreslå vissa förenklingar i förhållande till utredningens förslag.

Fastställande
och betalning av avgiften

Utredningens
förslag innebär att kväveoxidavgiften skall behandlas som en punktskatt med riksskatteverket
som ansvarig myndighet. Enligt min mening finns det dock skäl för att lägga
ansvaret för hanteringen av avgiften på en annan myndighet. Riksskatteverket
bör således inte ansvara för en avgift av det aktuella slaget, eftersom den
inte har karaktären av skatt. Avgiften skall i princip alltid grundas på
uppmätta utsläpp och bör av praktiska skäl administreras av en central
myndighet. 1 sin egenskap av tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen har
naturvårdsverket särskild kompetens när det gäller mätfrågorna, som är av stor
betydelse för avgiftsberäkningen. Jag föreslår därför att avgiften skall
administreras av naturvårdsverket.

När det gäller förfarandet
i övrigt har utredningen föreslagit att redovisningsperioden skall avse
kalenderår och att beslut om avgift skall fattas på grundval av en deklaration
från den avgiftsskyldige. Avgiften skall debiteras i efterskott, varvid
avräkning skall ske för det belopp som skall tillgodoföras den
avgiftsskyldige. Till grund för beräkningen av de belopp som skall tillgodoföras
ligger de uppgifter om pannornas energiproduktion som

23

lämnas i deklarationerna.
I förfarandet ingår således två skilda moment, Prop. 1989/90:141
fastställandet av kväveoxidavgiften och bestämningen av det belopp som skall tillgodoföras.

Vad
först gäller avgiftsberäkningen anser jag i likhet med utredningen att
förfarandereglerna i LPP bör tillämpas. Avgiften skiljer sig dock i väsentliga
avseenden från punktskatterna. Exempelvis gäller att punktskatter enligt
huvudregeln betalas samtidigt med att deklarationen inges. Kväveoxidavgiften
skall dock betalas först efter särskild debitering, eftersom avräkning av det
belopp som skall tillgodoföras den avgiftsskyldige bör ske i samband med
debiteringen av avgiften. Utredningens lagförslag bör därför kompletteras med
förfaranderegler som gäller frågor i vilka det inte är lämpligt att direkt
hänvisa till LPP. Vidare bör bestämmelserna i LPP om sanktionsavgifter inte
tillämpas på avgiften. Bestämmelserna i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m. bör tillämpas på avgiften.

Tillgodoföring
av avgiftsmedel

När
det sedan gäller ordningen för tillgodoförandet av avgiftsmedlen, föreslår
utredningen att ett särskilt beslut skall fattas i varje enskilt fall om storieken
på det belopp som skall tillgodoföras varje avgiftsskyldig. Som påpekats av
några remissinstanser kan ett sådant system bli mycket svår-hanteriigt och
upplevas som onödigt byråkratiskt av de avgiftsskyldiga. Varje beslut om avgift
som fattas efter den normala beslutstidpunkten, t. ex. efter överklagande eller
genom ett efterbeskattningsförfarande, måste åtföljas av nya beslut om tillgodoföring
beträffande samtliga avgiftsskyldiga. Detsamma gäller om en uppgift om
energiproduktionen i en panna i efterhand visar sig vara felaktig.

Tillgodoföringen
kan snarast liknas vid ett bidrag som utgår till varje avgiftsskyldig på gmndval
av den energi denne producerat i den avgiftspliktiga anläggningen under
redovisningsperioden. Sammanlagt skall dessa bidrag motsvara summan av de
avgifter som belöper på samma period. Enligt min mening kan de tekniska
komplikationerna till stor del undvikas om bidragets storiek, räknat i öre per
kilowattimme, varje år fastställs centralt genom ett enda beslut. Jag anser att
avgiftssystemet i den aktuella delen bör utformas på följande sätt.

Samtidigt
med att deklarationen inges ansöker den avgiftsskyldige om bidrag och anger i
ansökningen den energi i form av el eller nyttiggjord värme som har producerats
under redovisningsperioden i den avgiftspliktiga pannan. På grundval av de deldarerade
avgiftema och uppgifterna om energiproduktion lämnar naturvårdsverket förslag
till regeringen om den bidragsnivå som skall gälla för året. Bidragets storlek
beslutas av regeringen. Naturvårdsverket kan därefter i enlighet med
utredningens förslag debitera avgifterna och betala ut bidragen.

Det
nu föreslagna systemet kan teoretiskt leda till att sambandet mellan

avgift och bidrag inte blir fullständigt. Exempelvis påverkar inte en avgift

som har ändrats efter överklagande bidragsnivån för den redovisnings

period som avgiften hänför sig till. Att kväveoxidavgiften ändras för en 24

enstaka avgiftsskyldig har
dock liten betydelse i detta sammanhang. Detta kan ses mot bakgmnd av att den
största panna som kommer att ingå i systemet har en energiproduktion som uppgår
till ca 5 % av energiproduktionen hos samtliga avgiftsskyldiga. Jag anser
därför att den föreslagna förenklingen inte kommer att leda till några
påtagliga negativa konsekvenser för de avgiftsskyldiga.

Prop.
1989/90:141

Övrigafrågor

Hanteringen
av avgiftssystemet kommer att innebära vissa kostnader för naturvårdsverket.
Enligt min mening bör de avgiftsskyldiga stå för dessa kostnader. Jag föreslår
att detta sker genom att de administrativa kostnadema avräknas från
avgiftsmedlen innan nivån för bidraget beräknas.

Jag
vill slutligen ta upp en fråga som rör behandlingen vid inkomstbeskattningen
av avgifter och tillgodoförda belopp. Som miljöavgiftsutredningen har
konstaterat är kväveoxidavgiften en sådan speciell, för rörelsen utgående skatt
eller avgift till det allmänna som är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Av
allmänna principer följer vidare att utbetalade belopp utgör på en gång
skattepliktig intäkt för företaget.

2.2.5
Ikraftträdande

Mitt
förslag: Avgiftssystemet träder i kraft den 1 januari 1992.

Miljöavgiftsutredningens
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Statskontoret ifrågasätter om det är realistiskt att räkna med den
genomförandetidpunkt som utredningen har föreslagit. I övrigt har remissinstansema
inte särskiU tagit upp frågan om ikraftträdande.

Skälen
lör mitt förslag: Som påpekas av miljöavgiftsutredningen krävs det att en viss
tid förflyter innan avgiftssystemet träder i kraft, för att de avgiftsskyldiga
skall få möjlighet att installera den mätutmstning som behövs. Remissinstansema
har, med ett undantag, inte ifrågasatt den tidpunkt för ikraftträdande som
föreslås av utredningen. Även jag anser tidpunkten väl avvägd.

3 Skärpta avgaskrav för lastbilar och bussar m. m.

3.1 Förlängning av tillverkarens åtagande enligt bilavgaslagen

Mitt förslag: Det
särskilda tillverkaråtagandet enligt 6§ bilavgaslagen utvidgas när det gäller
de tunga fordonen till att omfatta en körsträcka av 160000 km.

Skälen för mitt förslag:
Som jag inledningsvis har nämnt pågår för

25

närvarande ett arbete för
att införa skärpta avgasreningskrav för motorfor- Prop. 1989/90:141 don.
Riktlinjer för detta arbete har slagits fast genom 1988 års miljöpolitiska
beslut. Hittills har skärpta avgaskrav införts för personbilar samt för lätta
lastbilar och bussar. Det återstår dock att införa skärpta krav för tunga
lastbilar och bussar. Jag återkommer strax till frågan om tidpunkten för
ikraftträdandet av de kraven.

Bestämmelser
om avgasreningskrav för bilar finns i bilavgaslagen (1986:1386) och bilavgasförordningen
(1987:586). De nya kraven för de tunga fordonen kommer att tas in i
förordningen. Detta gäller regler om gränsvärden, provmetoder och
hållbarhetskrav. Bestämmelsema kan meddelas med stöd av bemyndiganden som
finns i bilavgaslagen. Någon ändring i lagen är således inte nödvändig såvitt
gäller dessa krav.

Dämtöver
gäller dock att tillverkaren enligt 6 § bilavgaslagen har en skyldighet
gentemot bilägaren att kostnadsfritt avhjälpa brister på avgasre-ningsutmstningen
som framkommer t. ex. vid den årliga kontrollbesiktningen. Omfattningen av det
särskilda åtagandet regleras i andra stycket i paragrafen. Där sägs att
tillverkaren inte är skyldig att åta sig att avhjälpa brister på fordon som har
körts meir än 80 000 km eller som är äldre än fem år. Skyldigheten omfattar
inte heller brister som beror på fordonets ägare eller bmkare eller på en
olyckshändelse eller därmed jämförlig omständighet. Närmare bestämmelser om
vad åtagandet skall innehålla och om bilägarens ansvar finns i 12 § bilavgasförordningen.

Bestämmelsema
om det särskilda tillverkaråtagandet har sin förebild i USA. Som tidigare har
redovisats för riksdagen gäller enligt de amerikans- : ka reglema att åtagandet
skall gällji i fem år eller 80000 km (50000 miles) för lätta fordon och för
motorer i tunga bensindrivna fordon. För motorer i tunga dieseldrivna fordon
skall däremot en period om fem år eller 160000 km (100000 miles) tillämpas (prop.
1988/89:128). Skälet till denna skillnad är att tunga fordon genomsnittligt har
en betydligt längre årlig körsträcka än den som gäller for de lätta fordonen.

Enligt
de riktlinjer för införandet av nya avgasreningskrav som har godtagits av
riksdagen och som jag inledningsvis har redogjort för bör de svenska bestämmelsema
om hållbiarhetskrav och tillverkaransvar utformas i överensstämmelse med de
amerikanska reglema. Så bör vara fallet även när det gäller utformningen av det
särskilda åtagandet. Jag föreslår därför att bestämmelsen i 6§ andra stycket
bilavgaslagen ändras så att åtagandet för de tunga fordonen omfattar den längre
körsträckan.

Ändringen
kommer inte att gälla tunga fordon med bensindrivna motorer. Sådana fordon
finns i ett mycket litet antal i Sverige och de kommer inte att omfattas av de
nya avgasreningskraven.

26

3.2
Ikraftträdande av de nya avgasreningskraven m. m.

Prop.
1989/90:141

Min bedömning: De
skärpta kraven för tunga fordon bör gälla fr.o.m. 1993 års modeUer. Det innebär
att kraven införs ett år tidigare än vad som planerats.

Skälen
för min bedömning: Vid tidpunkten för riksdagens miljöpolitiska beslut år 1988
fanns det vissa tekniska problem när det gällde rening av avgaser från tunga dieseldrivna
fordon. Problemen krävde en lösning innan de skärpta kraven kunde införas.
Därför gjordes bedömningen att nya avgaskrav för tunga lastbilar och bussar
kunde införas först fr.o.m. 1994 års modeller, med frivillig tillämpning två år
tidigare. Enligt vad jag har erfarit har bilindustrin löst dessa problem snabbare
än väntat. Därför kan de skärpta kraven införas ett år tidigare än beräknat,
dvs. redan fr.o.m. 1993 års modeller. Jag avser att föreslå regeringen att de
nya bestämmelsema träder i kraft ett år tidigare än vad som fömt planerats.

Jag
vill i detta sammanhang ta upp frågan om samordningen mellan de svenska reglema
för tunga fordon och de regelsystem som kan komma att tillämpas inom EG. Som
tidigare har redovisats för riksdagen (prop. 1988/89:128) bör kraven för de
tunga fordonen när det gäller gränsvärden m.m. bestämmas med utnyttjande av den
tekniska utvecklingen i USA medan övriga delar av förfarandet, främst provmetodema,
bör anpassas till utvecklingen i Europa. 1 samband med beredningen av
naturvårdsverkets förslag till gränsvärde för partikelutsläpp har den åsikten
framförts att beslutet när det gäUer avgaskraven för de tunga fordonen bör
anstå, så att en samordning kan ske med kommande regler inom EG.

Inom
EG har på senare tid förslag väckts om en skärpning av avgaskraven för tunga
fordon. En utveckling inom EG synes ha inletts som kan komma att leda till att
krav införs som liknar de som nu är aktuella i Sverige. Enligt uppgift kan ett
förslag till direktiv från EG-kommissionen om skärpta avgaskrav för tunga
fordon komma att läggas fram redan under våren 1990. Regeringen kommer att
eftersträva att så långt som är möjligt med bibehållen miljöambition samordna
de planerade svenska reglema med de regler som förestår inom EG. Min bedömning
är att tidpunkten för ikraftträdandet av de nya svenska reglema inte påverkas
av detta.

Som
tidigare har redovisats för riksdagen bör tillämpningen av kraven för lätta och
tunga fordon stimuleras genom att ett investeringsbidrag utbetalas till köparen
av en avgasrenad lastbil eller buss under den period då de nya kraven inte är
obligatoriska. Med hänsyn härtill bör de nya reglema för tunga fordon träda i
kraft i sådan tid att de kan tillämpas frivilligt fr. o. m. 1992 års modeUer.

Riktlinjer
för de gränsvärden för utsläpp av gasformiga föroreningar som bör tillämpas för
de tunga fordonen har tidigare redovisats i prop. 1987/88:85 och prop.
1988/89:128. När det gäller utsläpp av partiklar bör, som angetts i dessa
propositioner, som ett första steg gälla en begränsning som motsvarar vad
nyproducerade fordon släpper ut i dag. Statens naturvårdsverk har mot den bakgmnden
föreslagit regeringen att

27

det nya gränsvärdet för
partiklar bör vara 0,4 g/kWh. Företrädare för Prop. 1989/90:141 bilindustrin
har anfört att med hänsyn till de motorkonstmktioner som tillämpas är detta
gränsvärde svårt att uppnå för de lättaste av de aktuella fordonen, som har en
motoreffekt på högst 150 kW. Enligt min mening talar dock flera skäl mot att
tillämpa ett särskilt, högre gränsvärde för dessa fordon. Tekniska lösningar
som kan användas för fordonen existerar redan. Vidare sker en utveckling i
riktning mot att använda motortyper i de aktuella fordonen som motsvarar de som
används i tyngre fordon och som medför lägre partikelutsläpp. Slutligen måste
det beaktas att de lättaste av de tunga fordonen nästan uteslutande används
inom tätorter, där det är särskilt angeläget att minska partikelutsläppen. Mot
den bakgmnden anser jag att övervägande skäl talar för att det av
naturvårdsverket föreslagna gränsvärdet bör tiUämpas för samtliga tunga
fordon.

Ett
förslag till föreskrifter som innefattar de nya avgaskraven för tunga fordon är
för närvarande föremål för notifiering inom EFTA och GATT. Under fömtsättning
att de synpunkter som kan framkomma i samband med notifieringama och
utvecklingen inom EG inte föranleder annan bedömning kommer jag att föreslå
regeringen att regler om gränsvärden m. m. som motsvarar de som har redovisats
för riksdagen införs i bilavgasförordningen.

Det
är angeläget att ytterligare minska utsläppen av kväveoxider, kolväten och
andra föroreningar från trafiken. I framtiden måste ännu strängare krav ställas
på fordonens utsläpp än vad som nu gäller eller planeras.

Intemationellt
sker en utveckling i riktning mot sådana strängare avgasreningskrav. Särskilt
i USA planeras krav som sträcker sig utöver vad som gäller i Sverige. Det finns
tekniskai lösningar för att tillverka fordon med mycket låga utsläpp av
luftföroreningar. Mätningar visar också att en del av de nya bilar som säljs i
Sverige i dag ger upphov till betydligt mindre utsläpp än vad som för
närvarande medges enligt bilavgaslagstiftningen.

Det
är dock inte möjligt att skärjia de krav som gäller enligt bilavgasförordningen
utan att ge alla biltillverkare tid att anpassa sin produktion till de
strängare bestämmelsema. Bilindustrins ledtider för att utveckla motorer och
avgasreningssystem som medför lägre utsläpp samt för att lägga om sin
produktion kan uppgå tiU fyra till fem år eller mer. Hittills har ändringar av
de lagstadgade kraven föregåtts av att gemensamma regler utarbetats tillsammans
med andra länder. Även i fortsättningen bör målsättningen vara att avgaskrav
utarbetas i intemationellt samarbete. Införandet av nya kravnivåer kan således
ske först ijfter en relativt komplicerad och tidsödande process.
Naturvårdsverket utreder en eventuell skärpning av de gällande kraven. Detta
arbete, som ingår i uppdraget att utarbeta en ny handlingsplan mot
luftföroreningar och försuming, redovisas i dagama

Miljöavgiftsutredningen
föreslår att ekonomiska styrmedel används för att dra nytta av de tekniska möjlighetema
till minskade utsläpp som finns med den teknik som redan nu är tillgänglig.
Kravspecifikationer vad gäUer utsläpp (miljöklasser) som är strängare än de nu
gällande avgaskraven och ett system med miljöavgifter och bidrag som anknyter tiU
miljöklassema bör enligt utredningen införas. Eftersom utsläppen av olika ämnen
är

28

inbördes
beroende bör kraven i miljöklasserna omfatta samtliga ämnen Prop.
1989/90:141 som har stor betydelse från miljö- och hälsosynpunkt.

Som
jag nämnt inledningsvis avser jag att ta upp frågan om en miljöklassindelning
av fordon i samband med att miljöavgiftsutredningens slutbetänkande behandlas.

4 Nordiskt bolag för miljöinvesteringar i Österuropa

4.1 Inledning

Nordiska
ministerrådet ~ miljöministrarna efter samråd med samarbetsministrarna -
tillsatte i mars 1989 en arbetsgmpp för att kartlägga dels behovet av
miljöinvesteringar av nordiskt intresse i Östeuropa, dels en möjlig
finansiering av sådana investeringar. Arbetsgruppen presenterade i maj 1989 ett
förslag om inrättandet av ett nordiskt miljöfinansieringsbolag för att främja
investeringar av nordiskt miljöintresse i Östeuropa. Förslaget, som innefattar
en överenskommelse om upprättande av bolaget och stadgar för detta, har anmälts
i budgetpropositionen 1990 (prop. 1989/90:100, bil. 16 sid. 10).

Nordiska
rådet ställde sig bakom det framförda förslaget vid sessionen våren 1990. Rådet
uttalade att bolagets verksamhet borde påbörjas så fort som möjligt. Den
svenska regeringen beslutade den I mars 1990 att underteckna en överenskommelse
om miljöfinansieringsbolaget. Den 2 mars 1990 undertecknades den av samtliga
nordiska länder. Det ankommer på riksdagen att slutligt godkänna
överenskommelsen.

4.2 Överenskommelsens huvudsakliga innehåll

Bolaget
föreslås att med aktiekapital, risklån eller garantier delta i finansieringen
av s. k. joint ventures och andra samarbetsbolag som tillverkar miljöutmstning
eller tillhandahåller miljötjänster i de östeuropeiska länderna. Bolagets
verksamhet skall drivas affärsmässigt och bolaget skall bland de kommersiellt
bärande projekten eftersträva att prioritera projekt som har stor nordisk
miljöeffekt (stadgarna § 3).

Bolaget
föreslås få status som en internationell organisation vilken regleras av
överenskommelsen mellan medlemsländerna. Det innebär bl. a. att det undantas
från betalnings- och valutarestriktioner samt kreditpolitiska åtgärder och att
tillgångar och intäkter är befriade från beskattning (överenskommelsen art.
6).

Bolagets
kapital tillskjuts av parterna och uppgår till 36 milj. SDR (special drawing rights),
som fördelas enligt gällande nordisk fördelningsnyckel. Ökning av kapitalet
kan ske genom beslut av Nordiska ministerrådet efter framställning från
bolaget (stadgarna § 2).

Styrelsen
för bolaget föreslås bestå av en medlem från varje land och en

suppleant för denne. Styrelsemedlemmarna skall utses av respektive lands

regering (stadgarna § 6). 29

En kontrollkommitté skall
tillse att bolagets verksamhet drivs i överensstämmelse med stadgarna och
svara för revisionen. Som kontrollkommitté fungerar den kommitté som svarar för
kontroll av nordiska investeringsbänken (stadgarna § 9).

Nordiska ministerrådet
skall senast den 1 januari 1996 ta ställning till bolagets fortsatta verksamhet
(överenskommelsen art. 7). En part kan säga upp överenskommelsen efter denna
tidpunkt.

Överenskommelsen träder i
kraft trettio dagar efter den dag då samtliga parter har meddelat det finska
utrikesministeriet att överenskommelsen har godkänts (överenskommelsen art. 8).

Prop.
1989/90:141

4.3 Föredragandens överväganden

Mitt
förslag: Överenskommelsen om inrättandet av ett samnordiskt riskkapitalbolag
för miljöinvesteringar i Östeuropa godkänns av riksdagen.

Skälen
för mitt förslag: Investeringar i Östeuropa som leder till minskade utsläpp är
ett gemensamt intresse för de nordiska länderna och Östeuropa. Det finns ett
stort behov att stödja uppbyggnadsarbetet i Östeuropa, speciellt inom
miljöområdet. En stor del av de luft- och vattenföroreningar från andra länder
som påverkar de nordiska länderna kommer från Östeuropa. Att använda ett
riskkapitalbolag för miljöinvesteringar som samarbetsform har många fördelar.
Sverige får en möjlighet att aktivt stödja länder i Östeuropa samtidigt som
miljöstörande utsläpp kan minskas och den nordiska industrin får möjlighet att
etablera samarbete med en marknad som kan förväntas stå för en betydande
efterfrågan i framtiden.

Etableringen
av bolaget är ett led i det nordiska miljösamarbetet och syftar till att främja
investeringar av nordiskt miljöintresse i framför allt Polen, Sovjetunionen,
Tjeckoslovakien, Tyska Demokratiska Republiken och Ungern.

De
nordiska länderna föreslås bidra i relation till den nordiska fördelningsnyckeln
med ett totalt kapital om 36 milj. SDR, som skall fördelas över sex år. Förslag
till användning av medel för Sveriges andel, som beräknas till 18,4milj.kr. per
år, har lämnats i prop. 1989/90:100 bil. 5.

Bolagets
administration handhas av Nordiska Investeringsbanken, som i andra former redan
nu bedriver utlåning till Östeuropa.

5
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfärt har inom miljö- och energidepartementet
upprättats förslag till

1. lag
om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion,

2. lag
om ändring i bilavgaslagen (1986:1386).

30

Förslag
1 har granskats av lagrådet. Förslag 2 är sådant att lagrådets Prop.
1989/90:141 hörande skulle sakna betydelse.

6 Specialmotivering

6.1 Förslaget till lag om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider
vid energiproduktion

i§

I
paragrafen anges tillämpningsområdet för kväveoxidavgiften. Det är endast
förbränningsanläggningar för energiproduktion som omfattas av lagen. En närmare
avgränsning av vilka typer av förbränningsanläggningar som omfattas sker genom 2§.
Med energiproduktion avses produktion av både elkraft och värmeenergi.

I
paragrafen anges också att avgiftsbeloppen skall återföras till kollektivet av
avgiftsskyldiga.

2 §

Av
paragrafens första stycke framgår att kväveoxidavgiften skall beräknas särskilt
för varje produktionsenhet inom en förbränningsanläggning. Med produktionsenhet
avses främst pannor av olika slag.

Avgift
beräknas för pannor i vilka någon av de i paragrafen angivna slagen av energi
framställs för byggnadsuppvärmning, elproduktion eller användning i en
industriell process. Denna avgränsning, som har kommenterats i avsnitt 2.2.2 i
den allmänna motiveringen, medför att avgift inte tas ut vid förbränning för
direkt upphettning eller smältning av råvaror och mellanprodukter inom
industrin, exempelvis i ugnar av olika slag. Avgift beräknas också för
gasturbiner.

Enligt
paragrafens andra stycke skall avgift inte beräknas för utsläpp från
förbränning i sodapannor. Härmed avses de särskilda pannor inom skogsindustrin,
i vilka främst restprodukter från massaproduktionen förbränns för
kemikalieåtervinning och energiändamål. Avgift beräknas inte heller för de pannor
inom sulfitmassaindustrin som används för nyssnämnda ändamål, och som inom den
industrin bmkar benämnas lutpannor.

3 §

De
begränsningar som anges i paragrafen när det gäller den installerade

effekten och energiproduktionen hos produktionsenheten har kommente

rats i avsnitt 2.2.2. Som framgår av 1 § kan energiproduktionen avse både

elkraft och värme. Energi som utnyttjas intemt inom anläggningen skall

medräknas. Däremot skall energi som inte har nyttiggjorts utan t. ex. har

kyUs bort inte ingå. 31

4§ Prop. 1989/90:141

Avgiftsskyldigheten
inträder enligit paragrafen när utsläpp av kväveoxider sker. Redovisning av
avgiften sker enligt 7§ efter redovisningsperiodens - kalenderårets - utgång.
Av paragrafen framgår vidare att avgiften skall betalas av den som producerar
elkraft eller värme i produktionsenheten.

5§

Skälen
för avgiftens storlek har redovisats i avsnitt 2.2.3 i den allmänna motiveringen.

Av
paragrafens andra stycke framgår under vilka fömtsättningar beräkningen av
avgiften får gmndas piå mätning av utsläppen. Mätning och registrering av
utsläppen skall ske kontinuerligt.

Lagrådet
har föreslagit ett förtydligande av det remitterade lagförslaget när det gäller
de krav som i övrigt bör ställas på mätutmstningen. Med utgångspunkt i vad
lagrådet anfört har i andra stycket angetts att mätutmstningen måste uppfylla
särskilt föreskrivna krav. Sådana föreskrifter, som skall ha till syfte att mätutmstningen
skall vara tillförlitlig, bör innehåll gmndkrav på mätutmstningen och
bestämmelser om regelbunden kontroll och kalibrering av utmstningen.
Bestämmelsen har jämfört med den lydelse som föreslås av lagrådet försetts med
ett bemyndigande för regeringen att själv meddela föreskrifter.

Av
andra styckets andra mening framgår att avgiften skall beräknas enligt en
schablon i de fall den inte baseras på kontinuerlig mätning. Bestämmelsen är
också tillämplig om mätning visserligen har skett, men de krav som stäUs på mätutmstningen
inte är uppfyllda.

6§

Enligt
paragrafen skall, när inte annat följer av lagen om kväveoxidavgift, förfarandereglema
i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter, LPP, tiUämpas på
kväveoxidavgiften. Bl. a. som en följd av att avgiftsmedlen direkt skall tillgodoföras
de avgiftsskyldiga skall bestämmelsema om särskilda avgifter i 7 kap. LPP inte
tillämpas. Avgiften skall betalas till statens naturvårdsverk, som är
beskattningsmyndighet i LPP:s mening. Avgiftsskyldiga skall vara registrerade
hos naturvårdsverket.

7 §

Enligt
paragrafens första stycke är redovisningsperioden för kväveoxidavgiften
kalenderår.

Deklaration
skall enligt andra stycket i paragrafen ha kommit in senast

den 25 januari påföljande år. I deklarationen skall för varje produktions

enhet anges gmnden för beräkningen av avgiften. Med detta avses anting

en uppmätta utsläpp av kväveoxider eller en sådan schablonmässig ut

släppsberäkning som regleras i 5 § andra stycket andra meningen. Vidare

skall avgiftsbeloppet anges. 32

Tidpunkten för
avgiftsbetalningen bestäms enligt tredje stycket av rege- Prop. 1989/90:141
ringen eller, efter regeringens bemyndigande, av naturvårdsverket. Som framgått
av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4) skall avgiftsbetalningen ske vid
en sådan tidpunkt, att betalningen kan samordnas med tillgodoföringen av
avgiftsmedel enligt 8 §.

8§

I
paragrafen finns bestämmelser om tillgodoföringen av avgiftsmedlen.

Avgiftsmedlen skall enligt
första stycket årligen tillgodoföras de avgiftsskyldiga och fördelas mellan
dem med produktionen av nyttiggjord energi i de avgiftspliktiga produktionsenhetema
som gmnd. Vad som avses med nyttiggjord energi har kommenterats under 3 §.
Medlen skall också användas för att bekosta naturvårdsverkets verksamhet
enligt lagen. Omfattningen av den verksamheten prövas, liksom myndighetens
verksamhet i övrigt, på gmndval av anslagsframställningar från verket.

Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får enligt 8 kap. 13 § regeringsformen
meddela närmare föreskrifter om tillgodoföringen. Hur återföringen praktiskt
är tänkt att gå till har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.2.4).

9§

Paragrafen
motsvaras av 10 § i det till lagrådet remitterade lagförslaget. Paragrafens
lydelse överensstämmer med vad som föreslagits av lagrådet. Enligt paragrafen
får beslut som annan myndighet än regeringen i särskilt fall meddelat i fråga
om tillgodoföring enligt 8§, överklagas hos kammarrätten. Beslut om
föreskrifter enligt 5 eller 7 §§ överklagas enligt allmänna regler till
regeringen. Bestämmelser om överklagande av beslut i fråga om avgift som har
meddelats med stöd av LPP finns i den lagen.

6.2 Förslaget till lag om ändring i bilavgaslagen
(1986:1386) 6§

Genom
ändringen i paragrafens andra stycke ändras kraven på det åtagande som
tillverkaren skall lämna till bilägaren. För fordon med en totalvikt som
överstiger 3 500 kg skall åtagandet gälla fordon som har körts högst 160000 km
i stället för högst 80000 km. Vad som avses med totalvikt framgår av 3§
fordonskungörelsen (1972:595). Begränsningen till fordon som är högst fem år
gamla ändras inte. Regeringen kan med stöd av 8§ meddela föreskrifter som
inskränker tillämpningen av 6 § tiU vissa fordon. De nya avgaskraven för tunga
fordon bör gälla fr. o. m. 1993 års modeller med möjlighet till frivillig
tillämpning ett år tidigare (avsnitt 3.2). Ändringen bör därför träda i kraft
den 1 januari 1991, så att en frivillig tillämpning fr.o.m. 1992 års modeller
blir möjlig. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1) kommer de
nya avgaskraven i övrigt att införas i bilavgasförordningen.

33

3 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 141

7 Hemställan Prop. 1989/90:141

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen dels att anta förslagen till

1. lag
om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion,

2. lag
om ändring i bilavgaslagen (1986:1386),

dels att

3. godkänna
överenskommelsen om upprättandet av ett nordiskt miljö

finansieringsbolag (avsnitt 4).

Vidare
hemställer jag att regeringen

4. bereder
riksdagen tillfälle att del av vad jag anfört om användningen

av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken (avsnitt 2.1) och om ikraftträ

dande av nya avgasreningskrav m. m. (avsnitt 3.2)..

Ärendet
bör behandlas under innevarande riksmöte.

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

34

Sammanfattning
av miljöavgiftsutredningens Prop.
1989/90: i4i

betänkande (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i *'sa i miljöpolitiken.
Energi och trafik

Miljöavgiftsutredningens
uppdrag är att analysera fömtsättningarna för att utnyttja ekonomiska styrmedel
i miljöpolitiken och lämna förslag till utformningen av sådana styrmedel. I
april 1989 lämnade kommittén ett delbetänkande (SOU 1989:21) med förslag till
miljöavgifter på utsläpp av svavel från förbränning av olja och på utsläpp av klororganisk
substans till vatten.

I
nu föreliggande delbetänkande redovisas kommitténs överväganden och förslag
avseende miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel inom energi- och
trafikområdena. 1 betänkandet redovisas även kommitténs utredning av fömtsättningama
för att införa en skatt på det uran som används i kämkraftverk.

Kommitténs
förslag innebär att Sverige som första land i världen inför en koldioxidavgift.
Genom denna får energibeskattningen en mer miljö-orienterad profil. De
nuvarande punktskattema på bränsle reduceras. Energin beläggs med mervärdeskatt.

Förslagen
omfattar främst utsläppen av svavel, kväveoxider och koldioxid. Även utsläppen
av vissa andra föroreningar från trafiken behandlas.

Kommitténs
förslag sammanfattas i det följande.

Energiområdet

—
Utsläpp av svavel vid
förbränning av kol och torv beläggs med en avgift som uppgår till 30 kr. per kg
utsläppt svavel, vilket överensstämmer med kommitténs tidigare förslag om en
avgift på svavel i olja. Tekniskt utformas avgiften som en bränsleavgift på
samma sätt som avgiften på svavel i olja.

—
En avgift införs på utsläpp av
kväveoxider från stora förbränningsanläggningar. Avgiften är 40 kr. per kg
utsläpp, räknat som kvävedioxid. Avgiftssystemet omfattar 150 — 200 pannor som
har en årlig energiproduktion på minst 50 GWh. Avgränsningen till stora pannor
görs av bl.a. mättekniska skäl. För att avgiften inte skall missgynna energiproduktion
i stora pannor betalas en kompensation till de avgiftsskyldiga. Kompensationen
uppgår totalt till samma belopp som det sammanlagda avgiftsuttaget. Beloppet
fördelas mellan de avgiftsskyldiga med den nyttiggjorda energin från pannoma
som fördelningsgmnd.

—
Utsläpp av koldioxid beläggs
med en avgift som uppgår till 25 öre per kg koldioxid. Avgiften tas ut på olja,
kol, naturgas och gasol. Dessa bränslen är för närvarande belagda med
energiskatter. Dessa skatter reduceras med 50 procent. Koldioxidavgiften och de
reducerade punktskattema innebär sammantaget en energibeskattning som är mer

miljöanpassad
än vad som är fallet i dag. 35

De
regler som gäller för energibeskattningen skall övergångsvis också Prop.
1989/90:141 tillämpas för koldioxidavgiften. Det innebär bl. a. att de nedsättnings-
Bilaga 1 och avdragsregler som tillämpas för den energiintensiva industrin och
för elproduktionen också skall tillämpas för koldioxidavgiften. Nedsättnings-
och avdragsreglerna för koldioxidavgiften bör ses som temporära i avvaktan på
att internationella överenskommelser kan nås, som syftar till samordnade
åtgärder för att minska koldioxidutsläppen. Elproduktion med miljöfördelar
främjas genom ett system som innebär

dels
att elproduktion i anläggningar där kraft- och värmeproduktion kombineras
erhåller 4 öre per producerad kilowattimme el,

dels
att den som producerar el med bränslen som inte ger ett nettotillskott av
koldioxid till atmosfären får ett bidrag som uppgår till 10 öre per producerad
kilowattimme el. Det sammanlagda stödet till el som framställs i kraftvärmeverk
med sådana bränslen blir således 14 öre per producerad kilowattimme,

dels
att ett särskilt bidrag som uppgår till 14 öre per producerad kilowattimme el
utbetalas till annan elproduktion med miljöfördelar, exempelvis vindkraft och
solceller.

El
som produceras i vattenkraftverk eller kärnkraftverk berörs inte av förslaget.

Trafikområdet

— Nya
fordon placeras i en av tre miljöklasser. Miljöklassen bestäms av

bl.a. fordonets utsläpp av kväveoxider, kolväten och koloxid. Miljö

klass 1 innebär långtgående avgaskrav, bl. a. anpassade till tätortsför

hållanden. Miljöklass 2 motsvarar för personbilar, lätta lastbilar och

bussar de krav som för närvarande gäller i Kalifornien och för tunga

fordon de krav som införs i USA fr. o. m. 1991 års modeller. Miljöklass

3 motsvarar de lagstadgade minimikraven.

Ett
miljöbidrag betalas för fordon i klass 1 för att gynna fordon som har särskilt
låg miljöpåverkan. En miljöavgift tas ut för de fordon som tillhör miljöklass
3. Avgiften tas ut i samma ordning som försäljningsskatten på motorfordon. För
miljöklass 2 utgår varken avgift eller bidrag. Miljöavgiften används för att
finansiera miljöbidragen för fordon i klass 1. Systemet införs fr.o.m. 1992
års modeller. För tunga lastbilar och bussar föreslås vissa övergångsregler för
1992 och 1993 års modeller.

—
Bidraget till eftermontering av
bl. a. katalysatorer höjs till 4000 kr. per bil för personbilar av 1985 års
modell och senare. Det höjda bidraget betalas ut under åren 1991 och 1992. Även
skrotningspremien höjs under en tidsbegränsad period för bilar av 1975 eller
tidigare års modeller.

—
En koldioxidavgift som
motsvarar 25 öre per kg koldioxid läggs på bensinen. Samtidigt sänks
punktskatten på bensin. Nettohöjningen blir 34 öre per liter. Mervärdeskatt tas
ut på drivmedel. Sammantaget innebär kommitténs förslag en höjning av
bensinpriset med ca 1,50 kr.

per
liter blyfri bensin. Kommittén föreslår att skatteskillnaden mellan 36

blyad
och blyfri bensin ökar från ca 20 öre per liter till ca 30 öre per Prop.
1989/90:141 liter (inkl. moms). Därmed blir höjningen ca 1,60 kr. per liter blyad
Bilaga 1 bensin. För motorbrännolja (diesel) blir nettohöjningen på gmnd av koldioxidavgift
och minskad energiskatt 18 öre per liter. Med mervärdeskatt på diesel blir
höjningen ca 75 öre per liter.

—
Miljöskatten på inrikes
flygtrafik höjs. Höjningen motsvarar en avgift på 25 öre per kg utsläppt
koldioxid. Samma koldioxidavgift tas ut på motorbrännolja som används i
spårbunden trafik.

—
Beskattningen av motorbrännolja
differentieras mellan tre bränslekvaliteter - standardbränsle, normal lättdiesel
och tätortsdiesel. För de två från miljösynpunkt bästa kvaliteterna sänks
skattesatsen.

—
Värdet vid inkomstbeskattningen
av bilförmån höjs till 35 procent av nybilspriset för de tre senaste
årsmodellerna. Motsvarande höjning genomförs för äldre bilar.

—
Kilometerskatten för dieseldrivna
fordon höjs, så att dess miljödel ökar från motsvarande 15 kr. per kg
kväveoxider till 25 kr. per kg. Det innebär en höjning av kilometerskatten med
ca 10 %.

—
Hushåll i norra glesbygden
befrias från fordonsskatt. Frågan om fordonsskatten bör slutligt avgöras i en
samlad prövning av miljöavgiftsutredningens och skatteutredningamas förslag.

Miljöproblemen
är i dag i många avseenden allvarliga. Regering och riksdag har angett mål för
begränsningar av de förorenande utsläppen. De miljöpolitiska målen ställer krav
på kostnadskrävande miljöskyddsåtgärder. Miljöavgifterna är, om de utformas
rätt, ett medel i miljöpolitiken för att styra.miljöskyddsåtgärderna till de
områden där de kostar minst.

De
föreslagna miljöavgifterna förväntas leda till att de åriiga svavelutsläppen
blir omkring 15000 ton lägre och de årliga kväveoxidutsläppen ca 25(XX) ton
lägre vid slutet av 1990-talet än de annars skulle ha blivit. Till detta kan
läggas den minskning på 15 000-20000 ton av de årliga svavelutsläppen, som
följer av kommitténs tidigare förslag om avgift på svavel i olja. De årliga
utsläppen av koldioxid bedöms bli 5—10 milj. ton lägre vid sekelskiftet än de
skulle ha blivit utan miljöavgifter. Miljöavgifterna ger därmed ett väsentligt
bidrag till ansträngningarna att nå riksdagens mål om begränsning av utsläppen.

Förslagen
leder enligt transportrådets prognos till en kraftigt ökad efterfrågan på
kollektivtrafik, samtidigt som privatbilismens tillväxt minskar. Kommittén
konstaterar att miljövinsten av förslagen blir betydligt större om de
kompletteras med ökade investeringar i kollektivtrafik med låg miljöpåverkan.

Kommittén
bedömer att förslagen innebär kostnadsökningar för industrin på drygt 1
miljard kr. jämfört med dagsläget. För flertalet branscher innebär detta små
effekter på kostnadsläget. Det kan dock inte uteslutas att vissa
struktureffekter kan uppstå.

Hushållens
kostnader för bostadsuppvärmning och annan energiför

brukning beräknas öka med 100 — 200 kr. per månad i förhållande till

dagsläget. Höjningens storlek beror på bl.a. boendeformen. Bilkostnaden

för ett genomsnittligt hushåll ökar med ca 100-150 kr. per månad. Mer

värdeskatt på energi är inräknad i dessa siffror. 37

4
Riksdagen 1989/90. I saml Nr 141

Den
planerade skattereformen får betydelse för energi- och trafikområ- Prop.
1989/90:141 dena. Kommittén har beaktat de ändringar som har föreslagits av
kommit- Bilaga 1 tén för indirekta skatter (KIS) och
inkomstskatteutredningen (RINK). I betänkandet redovisas bl. a. vissa
konsekvenser av att mervärdeskatt införs inom energi- och trafikområdena.

Den
omläggning av energibeskattningen som kommittén förespråkar bör också ses i
samband med den planerade skattereformen. Koldioxidavgiften kan betraktas som
en relativt stabil energiskatt, till skillnad från sådana ekonomiska styrmedel
som t.ex. avgifter på svavel och klor, för vilka avgiftsunderlaget kan antas
krympa snabbt genom att utsläppen kan dras ned avsevärt.

De
statsintäkter som kommitténs förslag innebär skapar ökade möjligheter till
finansiering av de planerade sänkningama av inkomstskatterna. Det har inte
varit kommitténs sak att ta ställning till skattereformens finansiering.
Däremot finns det skäl att beakta att rätt utformade miljöavgifter kan bidra
till en finansiering av sänkta inkomstskatter, samtidigt som de främjar en
utveckling mot en bättre miljö.

I
följande tabell sammanfattas de statsfinansiella effekterna av kommitténs
förslag. Beräkningen avser nuvarande energiförbmkning och nuvarande utsläpp.

Statsfinansiella
inkomster och utgifter

(miljarder
kr. per år)

Nuvarande

Enligt KIS"

Kom-

beskattning

mitténs

(juli 1989)

och RINK

förslag

Bränslen
exkl. bensin

energiskatt
+ COj-avgift

9,5

6,7

12,0

moms

—

2,5

3,5

svavel i
kol och torv

-

-

0,4

El

energiskatt

9,2

6,9

6,9

moms

-

3,6

3,6

Bensin

bensinskatt
+ COj-avgift

14,8

16,8

16,8

moms

-

6,9

6,9

Övriga
.forslag, energi

Bidrag
till visselprod.

-

-

-0,5

Övriga
förslag, trafik

Fordonsskatt

2,5

_

2,5

Ökad förmänsbeskattning

—

0,8

1,3

Kilometerskatt

3,2

3,2

3,5

Miljöklasser

—

—

0,0

Bidrag eftermont.
av kat.

0

0

-0,5

Flygets
miljöskatt

0,1

0,1

0,4

SUMMA

39,3

47,5

56,8

' KIS beräkningar av de statsfinansiella inkomsterna har
justerats med hänsyn till att punktskatterna höjdes den Ijuli 1989.

I
tabellen ingår inte intäkterna från de avgifter på svavel i olja och

organiskt klor från massaindustrier, som föreslogs i kommitténs första

delbetänkande. Tillämpade på de nuvarande utsläppen skulle dessa avgif

ter sammantaget ge ca 1-1,2 miljarder kr. per år. 38

Utdrag av lagförslagen i betänkandet (SOU Prop. 1989/90:14i

1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. 'a
2 Energi och trafik

1 Förslag till

Lag om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Avgift (miljöavgift) betalas
enligt denna lag för utsläpp av kväveoxider från förbränningsanläggningar för
energiproduktion. Avgiftsbeloppen skall fördelas enligt 7 §.

2
§ Avgift skall beräknas för
varje enskild panna eller liknande anordning (produktionsenhet) i vilken
varmvatten, hetvatten, ånga, hetolja, varmluft eller heta förbränningsgaser
framställs för byggnadsuppvärmning eller elproduktion. Avgift tas inte ut för
utsläpp från förbränning i sodapannor.

3
§ Om den installerade effekten
i en produktionsenhet understiger 10 megawatt eller om den uppmätta
energiproduktionen från enheten under redovisningsperioden understiger 50 gigawattimmar,
tas avgift inte ut. Med energiproduktion avses både el- och värmeproduktion.

4
§ Avgiftsskyldig är den som
framställer elektrisk kraft eller värme i en produktionsenhet som är avgiftspliktig.
Den som är avgiftsskyldig skall vara registrerad hos riksskatteverket.

5
§ Avgiftsskyldigheten
inträder när de avgiftspliktiga utsläppen sker.

6
§ Avgift tas ut med 40 kronor
per kilogram kväveoxider i utsläppet, räknat som kvävedioxid.

Den
som kontinuerligt mäter och registrerar utsläppen med hjälp av en mätutmstning
som ger tiUförlitliga mätvärden, får beräkna avgiften med ledning av
mätvärdena. Görs inte en sådan mätning skall utsläppen anses motsvara 0,6 gram
kväveoxider, räknat som kvävedioxid, per megajoule tillfört bränsle om
produktionen sker med hjälp av en gasturbin och 0,25 gram i övriga fall.

7 §
De sammanlagda avgiftsbeloppen för varje redovisningsperiod skall

tillgodoföras de avgiftsskyldiga. Varje avgiftsskyldig skall därvid tillgodo

föras så stor del av det sammanlagda beloppet som motsvarar hans andel

av den samlade energiproduktionen i samtliga avgiftspliktiga produktions

enheter.

Riksskatteverket
fastställer det belopp som skall tillgodoföras avgiftsskyldig med ledning av
fastställda avgifter och uppgifter om energiproduktion i deklarationema. Det
belopp som skall tillgodoföras avräknas mot det fastställda avgiftsbeloppet.
Överskjutande belopp betalas ut.

8 §
Om en fastställd avgift eller uppgift om energiproduktion har änd

rats efter det att riksskatteverket har beslutat om tillgodoföring som avses i

7 § skall ändringama beaktas vid nästa tillfälle när verket beslutar om

tillgodoföring.

39

9 § Redovisningsperioden
är kalenderår. Riksskatteverket får föreskriva Prop. 1989/90:141

när avgiften skall betalas in. Deklarationen skall innehålla uppgift om
Bilaga 2

avgiftsbelagda utsläpp och om energiproduktionens storlek.

10
§ Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får meddela de ytterligare föreskrifter som
behövs för tillämpningen av denna lag.

11
§ Regler för förfarandet vid
uttag av avgift enligt denna lag finns i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1992.

40

Förteckning över de remissinstanser som Prop. 1989/90:14i

yttrat sig över miljöavgiftsutredningens del- ®''

betänkande (SOU 1989:83 - 84) Ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken. Energi och trafik

Efter
remiss har yttrande över betänkandet avgetts av Trafiksäkerhetsverket,
Luftfartsverket, Transportrådet, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket (RSV),
Statens industriverk (SIND), Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Statens
naturvårdsverk (SNV), Koncessionsnämnden för miljöskydd. Statens energiverk,
Svea Hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Statens jämvägar (SJ), Banverket,
Vägverket, Sjöfartsverket, Statens väg-och trafikinstitut. Universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ), Styrelsen för teknisk utveckling (STU), Plan- och
bostadsverket, Statens mät- och provstyrelse (MPR), Näringsfrihetsombudsmannen
(NO), Statens pris-och konkurrensverk (SPK), Statens vattenfallsverk (VattenfaU),
Länsstyrelsen i Gävleborgs län. Länsstyrelsen i Västerbottens län, Stockholms stad,
Göteborgs kommun, Vilhelmina kommun. Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges Industriförbund
(Industriförbundet), Lantbmkamas riksförbund (LRF), Svenska
kraftverksföreningen (KVF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Delegationen (ME 1989:01) för miljöprojekt
västra Skåne, Storstadstrafikkommittén (K 1988:01), Utredningen (K 1988:04)
rörande översyn av transportrådets verksamhet. Bilindustriföreningen, Företagslämnamas
Uppgiftslämnardelegation (FUD), Grossistförbundet Svensk Handel, Linjeflyg, Motormännens
Riksförbund, Scandinavian Airlines System (SAS), Stor-Stockholms Energi AB (STOSEB),
AB Svensk Bilprovning, Svenska Bioenergiföreningen, Svenska
Busstrafikförbundet, Svenska Elverksföreningen, Svenska gasföreningen. Svenska
Lokaltrafikföreningen, Värmeverksföreningen (VVF), Svenska Akeriförbundet, Torvproducentföreningen,
Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Hyresgästemas Riksförbund. Synpunkter
har vidare lämnats av Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Lantbmksuniversitet,
Sveriges geologiska undersökning (SGU), Stiftelsen Svensk Torvforskning,
Sågverkens Råvamförening, Malmö Energi AB, Swede Gas AB, Sala-Heby Energi AB,
Uddevalla Energi AB, Svensk Energi Utveckling AB, Bergvik Kemi AB, AB Avesta
Energiverk, Sandviken Energi AB, Västerås kommun, Jönköpings Energiverk AB,
Sveriges Redareförening, Igelsta Oljelager AB, Norrlandshandelskamramas
Trafikpolitiska Råd (NTR), Sydgas, Kungsörs kommun, Svenska Trädbränsleföreningen,
Svenska Träskivor Service AB, Ångpanneföreningen - Kolsektionen, Mellansvenska
Biobränsle AB, Sveriges energiföreningars riksorganisation, Universitetet i
Uppsala, Skogsindustriema - Svenska Cellulosa-och Pappersbmksföreningen,
Trädgårdsnäringens Riksförbund, Råsjö Torv AB, Svenska gmvföreningen och Kemikontroret,
Drefvikens Energi AB, HSB:s Riksförbund, Sveriges Fastighetsägareförbund, Föreningen
Sveriges Energirådgivare, Centmm för Ekologisk Teknik och Svenska Biogasföreningen,
Karl Persson, Kraftsam, Härjedalens Mineral AB, Söder-

41

töms Fjärrvärme AB och Telge
Energi AB, Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Prop. 1989/90:141 Svenska
kommunförbundet - Norrbottens länsavdelning samt Uppsala Bilaga 3 Energi AB.

42

överenskommelse om upprättandet av nordiska Prop. 1989/90:141

miljöfinansieringsbolaget '' "*

Danmarks,
Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar, vilka som ett led i det
nordiska miljösamarbetet önskar främja investeringar av nordiskt miljöintresse
i Östeuropa har kommit överens om följande:

Artikel
1

Nordiska
miljöfinansieringsbolaget, nedan kallat bolaget, upprättas med ändamål att
främja investeringar av nordiskt miljöintresse i Östeuropa genom att finansiera
företag i dessa länder.

Artikel
2

Bolaget
skall ha ställning som juridisk person.

Artikel
3

Bolagets
verksamhet skall bedrivas i överensstämmelse med de stadgar som bifogas denna
överenskommelse. Dessa stadgar kan ändras genom beslut av Nordiska
ministerrådet.

Artikel
4

Bolagets
kapital tillskjuts av parterna. Rörande grundkapitalets storlek, fördelning,
inbetalning samt ökning av gmndkapitalet förordnas i stadgarna §2.

Artikel
5

Bolaget
verkar i Nordiska investeringsbankens huvudsäte.

Artikel
6

Bolaget
skall undantas från betalnings- och valutarestriktioner och kreditpolitiska
åtgärder, som hindrar eller försvårar dess verksamhet.

Bolagets
tillgångar och intäkter skall vara fria från beskattning.

Bolaget
skall i sin finansieringsverksamhet vara befriat från stämpelavgifter och
andra avgifter till det allmänna.

Artikel
7

Nordiska
ministerrådet skall senast den 1 januari 1996 ta ställning till bolagets
fortsatta verksamhet.

Om
Nordiska ministerrådet beslutar att bolaget skall avvecklas skall den

ordning tillämpas som angivits i § 10 i stadgarna. 43

Artikels Prop. 1989/90: 141

Överenskommelsen
och de i artikel 3 angivna stadgarna träder i kraft Bilaga 4 trettio dagar
efter den dag då samtliga parter har meddelat det finska utrikesministeriet att
överenskommelsen har godkänts.

Det
finska utrikesministeriet meddelar de övriga parterna om mottagandet av dessa
meddelanden och om tidpunkten för överenskommelsens ikraftträdande.

Artikel
9

En
part kan uppsäga överenskommelsen efter den 1 januari 1996 genom skriftligt
meddelande härom till det finska utrikesministeriet, som meddelar de övriga
parterna och bolagets styrelse om mottagandet av sådant meddelande och om dess
innehåll.

En
uppsägning gäller endast den part som har verkställt uppsägningen och får
verkan vid utgången av det räkenskapsår under vilket uppsägningen ägde rum,
under fömtsättning av att uppsägningen gjorts senast inom juni månad, i annat
fall får uppsägningen verkan vid utgången av nästföljande räkenskapsår.

Om
Nordiska ministerrådet efter att sådan uppsägning skett inte beslutar om
bolagets avveckling, skall det senast innan uppsägningen får verkan fastställa
hur förhållandet mellan bolaget och den utträdande parten skall avvecklas.
Härvid skall säkerställas att den utträdande parten alltjämt ansvarar i samma
mån som övriga parter för de av bolagets förpliktelser som förelåg vid partens
utträde.

Artikel
10

Originalexemplaret
till denna överenskommelse deponeras hos det finska utrikesministeriet, som
tillställer de övriga parterna bestyrkta kopior därav.

Till
bekräftelse härav har de vederböriigen befullmäktigade ombuden undertecknat
denna överenskommelse.

Som
skedde i Reykjavik den 2 mars 1990 i ett exemplar på danska, finska, isländska,
norska och svenska språken, vilka samtliga texter har samma giltighet.

44

Stadgar för nordiska miljöfinansieringsbolaget Prop. 1989/90:14i

Bilaga
5 Danmarks, Finlands, Islands,,Norges och Sveriges regeringar har genom

överenskommelse
den 2 mars 1990 beslutat att upprätta ett nordiskt

miljöfinansieringsbolag.
För bolaget gäller följande stadgar:

Andamål

§1

Nordiska
miljöfinansieringsbolaget, nedan kallat bolaget, har till ändamål att främja
investeringar av nordiskt miljöintresse i Östeuropa genom att bidra till att
finansiera företag i dessa länder.

Bolagets
engelska namn är Nordic Environment Finance Corporation (NEFCO).

Gmndkapital

§2

Bolagets
grundkapital uppgår till SDR 36 milj., som fördelas enligt följande: danska
staten tecknar sig för SDR 7,8 milj., finska staten för SDR 7,4 milj.,
isländska staten för SDR 0,4 milj., norska staten för SDR 7,0 milj. och svenska
staten för SDR 13,4milj.

SDR
definieras i överensstämmelse med de värderingsregler som Internationella
Valutafonden fastställt med giltighet från och med den 1 januari 1981. Om dessa
värderingsregler ändras, följer bolaget det beslut som Nordiska
investeringsbankens styrelse fattar angående bankens tillämpning av de nya
reglerna.

Grundkapitalet
ställs till bolagets förfogande räntefritt.

Gmndkapitalet
inbetalas till bolaget i rater efter anmodan från bolagets styrelse. Den första
raten skall eriäggas senast den I oktober 1990.

Inbetalningarna
verkställs i respektive lands nationella valuta eller annan konvertibel valuta
enligt inbetalningsdagens SDR-kurs.

Ökning
av gmndkapitalet sker genom beslut av Nordiska ministerrådet efter
framställning från bolagets styrelse. Ökningen fördelas mellan länderna i
enlighet med den vid varje tidpunkt gällande fördelningsnyckeln för gemensam
nordisk finansiering.

Verksamhet

§3

Bolaget
finansierar företag i Östeuropa, vilka företag genom samägande,
teknologiöverföring eller annat samarbete med nordiska företag genomför projekt
vilka innebär tillverkning av miljöutmstning eller övrigt industriellt
utnyttjande av miljöteknologi eller tillhandahållande av tjänster på miljöområdet.

Bolaget kan i detta syfte
teckna aktier eller andelar i sådant företag samt

ge detsamma lån och utfärda garantier på affärsmässiga villkor. Lån kan 45

5 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 141

beviljas
som villkorslån, dvs. lån som betalas tillbaka och förräntas i den Prop.
1989/90:141

utsträckning projektets intäkter ger möjlighet därtill. Bilaga
5

Projekten
fömtsätts vara tekniskt genomförbara och ekonomiskt lönsamma. Projekt med stor
nordisk miljöeffekt skall prioriteras.

Bolaget
kan dessutom vidta and ra åtgärder som har samband med dess verksamhet.

§ 4

Bolagets
likvida medel bör förvaltas på ett betryggande sätt och avkastningen av dessa
liksom verksamhetens överskott användas i bolagets verksamhet. Bolaget kan,
enligt beslut därom av styrelsen, dela ut överskott tiU medlemsstatema.

§ 5

Bolagets
räkenskaper förs i SDR. Räkenskapsåret följer kalenderåret.

Bolagets
årsrapport och årsbokslut skall översändas till Nordiska ministerrådet.

Administration

§6

Bolaget
har en styrelse bestående av fem ledamöter, av vilka varje stat utser en
ledamot för en period av upp till sex år i taget. För varje ledamot utses en
suppleant enligt samma principer.

Styrelsen
väljer inom sig en ordförande och en vice ordförande för en period av ett år.
Ordförande- och viceordförandeposten växlar mellan statemas representanter.

Styrelsen
är beslutsför när ordföranden eller viceordföranden jämte minst tre ledamöter
eller röstberättigade suppleanter är närvarande. Varje ledamot har en röst,
suppleant är röstberättigad endast i ledamots frånvaro. För beslut krävs
flertal av de närvarandes röster. Vid lika röstetal avgör ordförandens röst.

Styrelsen
sammanträder när ordföranden så bestämmer eller minst två styrelseledamöter
eller Nordiska investeringsbanken begär det.

Styrelsen
fastställer sin arbetsordning.

Nordiska
investeringsbanken och Nordiska ministerrådets sekretariat deltar i styrelsens
möten utan rösträtt.

§ 7

Styrelsen
utövar beslutanderätt i samtliga frågor som gäller bolaget men

kan i den utsträckning som anses ändamålsenlig överlåta denna rätt till

Nordiska investeringsbanken som handhar den löpande verksamheten å

bolagets vägnar i enlighet med de riktlinjer som överenskoms mellan

bolaget och banken. 46

§8 Prop. 1989/90:141

Bolagets
firma tecknas av två av följande tillsammans: Bilaga 5

styrelseledamöter,
suppleanter eller de styrelsen bemyndigar därtill.

Övriga
bestämmelser

§9

En
kontrollkommitté skall tillse att bolagets verksamhet drivs i överensstämmelse
med stadgama. Kommittén svarar för revisionen och avger årligen
revisionsberättelse till Nordiska ministerrådet.

Som
kontrollkommitté fungerar den av Nordiska ministerrådet respektive Nordiska
Rådet utsedda kontrollkommittén, som svarar för revision av Nordiska
investeringsbanken.

§10

Nordiska
ministerrådet beslutar om ändringar av eller tillägg i bolagets stadgar.
Ministerrådet skall senast den 1 januari 1996 ta ställning till bolagets vidare
verksamhet.

Om
Nordiska ministerrådet beslutar att bolaget skall avvecklas, utser
ministerrådet de personer som skall förestå avvecklingen.

Avveckling
av bolaget genom återbetalning eller annan användning av bolagets tillgångar
kan inte ske innan bolagets förpliktelser avvecklats.

47

De remitterade lagförslagen Prop. 1989/90: i4i

1
C" 1 ♦Il Bilaga 6

1 Forslag till

Lag om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Avgift (miljöavgift) betalas enligt denna lag för utsläpp av kväveoxider
från förbränningsanläggningar för energiproduktion. Med energiproduktion avses
både el- och värmeproduktion. Avgiftsbeloppen skall tillgodoföras de
avgiftsskyldiga enligt 8 §.

Avgifi

2 §
Miljöavgiften beräknas för varje produktionsenhet inom en förbrän

ningsanläggning. Med produktionsenhet avses

1.
panna i vilken varmvatten,
hetvatten, ånga eller hetolja framställs för byggnadsuppvärmning, elproduktion
eller användning i industriella processer,

2.
gasturbin.

Avgift
tas inte ut på utsläpp från förbränning i sodapannor.

3
§ Om den installerade effekten
i en produktionsenhet understiger 10 megawatt eller om den uppmätta,
nyttiggjorda energiproduktionen från enheten under redovisningsperioden
understiger 50 gigawattimmar, tas avgift inte ut.

4
§ Avgiftsskyldigheten inträder
när utsläppen av kväveoxider sker från produktionsenheten. Avgiftsskyldig är
den som framställer elektrisk kraft eller värme.

5
§ Avgift tas ut med 40 kronor
per kilogram kväveoxider i utsläppen, räknat som kvävedioxid.

Den
som kontinuerligt mäter och registrerar utsläppen med hjälp av en mätutmstning
som ger tillförlitliga mätvärden, får beräkna avgiften med ledning av
mätvärdena. Görs inte en sådan mätning skall utsläppen anses motsvara 0,6 gram
kväveoxider, räknat som kvävedioxid, per megajoule tillfört bränsle om
produktionen sker med hjälp av en gasturbin och 0,25 gram i övriga fall.

6
§ När annat inte följer av
denna lag tillämpas lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
med undantag av vad där sägs om särskilda avgifter i 7 kap. Därvid är statens
naturvårdsverk beskattningsmyndighet. Den som är avgiftsskyldig skall vara
registrerad hos naturvårdsverket.

7
§ Redovisningsperioden för
avgiften är kalenderår.

Den
som är avgiftsskyldig skall i deklaration för varje produktionsenhet

ange avgiftsbeloppet samt gmnden för beräkningen av avgiften. Deklara

tionen skall ha kommit in till statens naturvårdsverk senast den 25 januari

året efter redovisningsperiodens utgång. 48

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, statens naturvårds- Prop.
1989/90:141

verk föreskriver när avgiften skaU betalas in. Bilaga
6

Tillgodoföring

8
§ Avgiftsmedel som inte behövs för myndighets verksamhet enligt denna lag eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skaU åriigen tillgodoföras de
avgiftsskyldiga. Fördelningen av det belopp som skall tillgodoföras skaU gmndas
på varje avgiftsskyldigs andel av den samlade nyttiggjorda energiproduktionen i
de avgiftspliktiga produktionsenhetema.

Övriga
bestämmelser

9 §
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. underiåter
att lämna deklaration eUer lämnar deklaration med oriktig

uppgift,

2.
i ansökan om tillgodoföring
lämnar oriktig uppgift,

3.
vidtar annan åtgärd,

döms,
om åtgärden eller underlåtenheten föranleder fara för att avgift påförs med för
lågt belopp eller att tillgodoföring sker med för högt belopp, till böter eller
fängelse i högst två år.

Detsamma
gäller den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet åsidosätter föreskriven
skyldighet att sörja för att underlag finns för fullgörande av deklarationsskyldigheten
och för kontroll av deklarationen och därigenom allvarligt försvårar
kontrollverksamhet vid beräkning av avgiften.

1
ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första eller andra stycket.

10 §
Beslut, som annan myndighet än regeringen i särskiU fall har med

delat med stöd av denna lag eller med stöd av regeringens förordnande

enligt lagen, får överklagas hos kammarrätten.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1992.

49

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1984: prisregleringsavgifter

151) om punktskatter och

Prop.
1989/90:141 Bilaga 6

Härigenom föreskrivs
att 1 kap. 2§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall
ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse 1 kap.

Vissa bestämmelser i denna
lag gäller också för överlastavgift, vä;j-trafikskatt, växtförädlingsavgift och
tillfällig förmögenhetsskatt enligt vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om
överlastavgift, väg-trafikskattelagen (1973:601), utsädeslagen (1976:298) och
lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar
och pensionsstiftelser saml vägtrafikskattelagen (1988:327).

Vissa bestämmelser i
denna lag

gäller också för överlastavgift, väg

trafikskatt, växtförädlingsavgift,

tiUfällig förmögenhetsskatt och

miljöavgift enligt vad som före

skrivs i lagen (1972:435) om över

lastavgift, vägtrafikskattelagen

(1973:601), utsädeslagen (1976:

298) och lagen (1986:1225) om till

fällig förmögenhetsskatt för livför

säkringsbolag, understödsförening

ar och pensionsstiftelser, vägtrafik

skattelagen (1988:327) samt lagen

(1990:000) om miljöavgift på ut

släpp av kväveoxider vid energipro

duktion.

Denna lag träder i
kraft den 1 jcinuari 1992.

' Senaste lydelse 1988:330

50

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar
m. m.

Härigenom
föreskrivs att 1 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.
skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:141 Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

! § '

Förmånsrätt
enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran på

1.
skatt och avgift, som anges i 1
§ första stycket uppbördslagen (1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128)
om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295)
om sjömansskatt, kupongskattelagen (1970:624), lagen (1983:219) om tillfäUig vinstskaU
och lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag,
understödsföreningar och pensionsstiftelser,

2. skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. skatt eller avgift
enligt lagen

(1928:376) om skatt på lotteri vins

ter, lagen (1941:251) om särskild

varuskatt, lagen (1957:262) om all

män energiskatt, lagen (1961:372)

om bensinskatt, lagen (1961:394)

om tobaksskatt, stämpelskattelagen

(1964:308), lagen (1972:266) om

skatt på annonser och reklam, lagen

(1972:820) om skatt på spel, lagen

(1973:37) om avgift på vissa dryc

kesförpackningar, lagen (1973:

1216) om särskild skatt för oljepro

dukter och kol, bilskrotningslagen

(1975:343), lagen (1977:306) om

dryckesskatt, lagen (1978:69) om

försäljningsskatt på motorfordon-

,lagen (1978:144) om skatt på vissa

resor, lagen (1982:691) om skatt på

vissa kassettband, lagen

(1982:1200)
om skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk
kraft, lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen
(1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen(
1984:351) om totalisatorskatt, lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen

3. skatt eller avgift
enligt lagen

(1928:376) om skatt på lotteri vins

ter, lagen (1941:251) om särskild

varuskatt, lagen (1957:262) om all

män energiskatt, lagen (1961:372)

om bensinskatt, lagen (1961:394)

om tobaksskatt, stämpelskattelagen

(1964:308), lagen (1972:266) om

skatt på annonser och reklam, lagen

(1972:820) om skatt på spel, lagen

(1973:37) om avgift på vissa dryc

kesförpackningar, lagen (1973:

1216) om särskild skatt för oljepro

dukter och kol, bilskrotningslagen

(1975:343), lagen (1977:306) om

dryckesskatt, lagen (1978:69) om

försäljningsskatt på motorfordon-

,lagen (1978:144) om skatt på vissa

resor, lagen (1982:691) om skatt på

vissa kassettband, lagen

(1982:1200) om skatt på
videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen
(1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om
särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, lagen

' Med nuvarande lydelse
avses föreslagen lydelse i lagrådsremiss om reformerad mervärdeskatt m.m.,
beslutad den 25 januari 1990

51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:141

Bilaga
6

(1984:405) om stämpelskatt på ak- (1984:405) om stämpelskatt på ak

tier, lagen (1984:410) om avgift på tier, lagen (1984:410) om avgift på

bekämpningsmedel, lagen bekämpningsmedel, lagen

(1984:852) om lagerskatt på viss (1984:852) om lagerskatt på viss

bensin, lagen (1988:1567) om bensin, lagen (1988:1567) om

miljöskatt på inrikes flygtrafik, miljöskatt på inrikes flygtrafik,

lagen (1990:000) om koldioxid- lagen (1990:000) om koldioxid

skatt, lagen (1990:000) om skatt på skatt, lagen (1990:000) om skatt på

svavel i olja, kol och torv, svavel i olja, kol och torv, lagen

(1990:000) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion,

4.
skatt enligt
vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,
vägtrafikskattelagen (1988:327), lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på
utländska fordon,

5.
tull, särskild avgift enligt 39
§ tullagen (1973:670) och avgift enligt lagen (1968:361) om avgift vid införsel
av vissa bakverk,

6.
avgift enligt lagen (1967:340)
om prisreglering på jordbmkets område, lagen (1974:266) om prisreglering på
fiskets område och lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel,

7.
avgift som uppbärs med
tillämpning av lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare.

Förmånsrätten
omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att
redovisa eller betala fordringar och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och
förseningsavgift.

Denna
lag träder i kraftden 1 januari 1992.

52

Lagrådet Prop. 1989/90:141

Bilaga 7 Utdrag
ur protokoU vid sammanträde 1990-03-19

Närvarande:
justitierådet Böret Palm, regeringsrådet Bertil Wemer, justitierådet Lars K
Beckman.

Enligt
protokoU vid regeringssammanträde den 15 febmari 1990 har regeringen på
hemställan av statsrådet Birgitta Dahl beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag tiU

1. lag
om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion,

2.
lag om ändring i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

3.
lag om ändring i lagen
(1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessom Per Bergman. Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om miljöavgift på utsläpp av
kväveoxider vid energiproduktion

Den
i remissen föreslagna pålagan betecknas som avgift och inte som skatt. Av
förarbetena till regeringsformen framgår att till kategorin avgift kan hänföras
även vissa penningprestationer utan specificerat vederlag, bl. a. sådana som
tas ut endast i näringsreglerande syfte och som i sin helhet tillförs
näringsgrenen i fråga enligt särskilda regler (se prop. 1973:90 s. 219). De
belopp som betalas in enligt förevarande förslag skall, frånsett kostnadema för
administrationen, årligen tillgodoföras kollektivet av betalande. Lagrådet
anser att det får godtas att pålagan betecknas som avgift.

Lagförslaget
innebär att det införs en miljöavgift på vissa utsläpp av kväveoxider. Avgiften
skall tas ut med 40 kronor per kilogram utsläppt kväveoxid. Som nyss har
berörts skall avgiftema årligen tillgodoföras kollektivet av avgiftsskyldiga.
Fördelningen mellan de avgiftsskyldiga av det belopp som skaU tillgodoföras
skall gmndas på varje avgiftsskyldigs andel av den samlade nyttiggjorda
energiproduktionen i de avgiftspliktiga anläggningama. Som anförs i remissen
(avsnitt 2.2.1) har en sådan fördelningsgmnd den fördelen att den premierar
ett effektivt energiutnyttjande och en hög verkningsgrad.

Syftet
med den föreslagna miljöavgiften är att minska utsläppen av

kväveoxider. I fråga om kompensationssystemet uttalas i remissen (avsnitt

2.2.1) att detta måste utformas så att styreffekten av avgiften inte går

förlorad. Det har emeUertid inte utvecklats vilka effekter det föreslagna

kompensationssystemet kan tänkas få i detta hänseende. Eftersom avgif

temas storlek skall gmndas på mängden utsläpp medan kompensation

skall utgå i förhållande till en helt annan faktor, nämligen energiproduk

tionen, är det svårt att överblicka konsekvensema för de enskilda avgifts-

skyldiga av att de själva eller andra inom kollektivet lägger ned kostnader 53

på reningsutmstning.
Fastän det inte sägs följer av konstmktionen att en Prop. 1989/90:141
avgiftsskyldig kan få en kompensation som är antingen större eller mindre
Bilaga 7 än den avgift han skall betala (jfr SOU 1989:83 s. 243). Lagrådet
anser det nödvändigt att motiven kompletteras i denna del.

1
remissen (se avsnitt 2.1) konstateras att miljöavgiftsutredningen i sitt
slutbetänkande kommer att behandla frågan om sambandet mellan miljöavgifter
och prövningen enligt miljöskyddslagen (1969:387). Beträffande den nu aktuella
miljöavgiften anförs (se avsnitt 2.2.1) att avgiften bör utgöra ett komplement
till prövningen enligt miljöskyddslagen och att denna prövning kan ske utan hänsynstagande
till den nya miljöavgiften. Sistnämnda uttalande förefaller alltför kategoriskt
(jfr SOU 1989:83 s. 437 ff, särskilt s. 440).

5 §

Vad
som avses med mätutmstning som ger tillförlitliga mätvärden bör anges i
lagtexten (jfr specialmotiveringen till paragrafen). Lagrådet - som utgår från
att de föreskrifter som behövs kommer att utfärdas av naturvårdsverket eller
annan myndighet och inte av regeringen — föreslår att paragrafens andra stycke
ges följande lydelse:

"Den
som kontinuerligt mäter och registrerar utsläppen med hjälp av en tillförlitlig
mätutmstning får beräkna avgiften på gmndval av mätvärdena. Med tillförlitlig mätutmstning
avses utmstning som uppfyller särskilda krav enligt föreskrifter av myndighet
som regeringen bestämmer. Görs inte en sådan mätning skall utsläppen anses
motsvara 0,6 gram kväveoxider, räknat som kvävedioxid, per megajoule tillfört
bränsle om produktionen sker med hjälp av en gasturbin och 0,25gram i övriga fall."

9§

Miljöavgiftsutredningen
har hänfört alla de föreslagna nya miljörelaterade avgiftema till kategorin
punktskatter och har utan närmare kommentar utgått från att i fråga om
sanktioner mot de avgiftsskyldiga för oriktiga deklarationer m. m. det för
området normala systemet av påföljder skaU gälla. Genom att utredningen i
lagförslagen hänvisat till lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter har det i den lagen angivna systemet med skattetillägg
resp. förseningsavgift avsetts bli genomgående tillämpligt. Straffrättsligt har
utredningen, genom ett förslag till ändring i inledningsbestämmelsen till
skattebrottslagen (1971:69), inordnat de tilltänkta nya avgiftsbestämmelsema
bland de författningar för vilka skattebrottslagen skall gälla. Samtliga
remissinstanser har, såvitt kan utläsas av de sammanställningar som varit
tillgängliga för lagrådet, godtagit förslagen i denna del.

I
den av lagrådet redan behandlade remissen angående koldioxidskatt

och svavelskatt har departementschefen - i det fallet chefen för finansde

partementet — inte föreslagit någon ändring av utredningsförslagen om

sanktioner och lagrådet har inte haift något att erinra på den punkten. I nu

förevarande lagrådsremiss rörande kväveoxidavgiften har däremot utred- 54

ningens förslag frångåtts.
Det föreslås här i den hänvisning som görs till Prop. 1989/90:141 punktskattelagen
— se 6 § i det remitterade förslaget — att undantag skall Bilaga 7 göras för
7 kap. punktskattelagen, dvs. för samtliga bestämmelser om skattetillägg och
förseningsavgift. I straffrättsligt hänseende föreslås en förhållandevis
kortfattad särbestämmelse som principieUt är helt avvikande från bestämmelsema
i skattebrottslagen.

Några
motiv till denna avvikelse har inte angetts. Den närmaste anled- i

ningen
till den föreslagna särregleringen torde vara att skyldigheten att betala
kväveoxidavgift skall kombineras med en rätt att få del av de sammantagna
avgiftsmedlen och att uppgiftslämnandet för de båda ändamålen har ansetts böra
ses som en helhet som slutligt skall resultera i en skuld eller ett
tillgodohavande för den avgiftsskyldige.

Lagrådet
kan till en början ansluta sig tiU att bestämmelserna i punktskattelagen om
skattetillägg inte lämpar sig för det område det är fråga om; ett
förhållandevis fåtal avgiftsskyldiga berörs (enligt utredningen rör det sig om
innehavare av ca 150 — 200 anläggningar), det torde vidare ofta komma att röra
sig om avgifter på flera miljoner kr och det fömtsätts att kontrollen från det aUmännas
sida blir väl utbyggd (jfr prop. 1971:10 med förslag till skattebrottslag s.
202 f). Från behovet av förseningsavgift bör också kunna bortses. När det gäUer
straffsanktionema vill lagrådet emellertid anföra följande.

Ett
syfte med 1971 års skattebrottslag var att en systematik och likformighet som
tidigare saknats på skatte- och avgiftsområdet skulle åstadkommas (se a prop. bl.a.
s. 197 och 223). Utredningsförslaget och i än högre grad det förslag som
slutligen antogs innebar att skatter och allmänna avgifter i största möjliga
utsträckning inordnades i det nya straffsystemet. Undantag gjordes bl.a. för
tullar, skatter och andra avgifter för import samt för prisregleringsavgifter
på jordbmkets och fiskets område. Det synes vara de särskilda straffbestämmelsema
på sistnämnda områden som tjänat till förebild för den bestämmelse som har
upptagits under 9§ i remissförslaget (jfr 34 a § lagen (1967:340) om
prisreglering på jordbmkets område). Ett brottsligt förfarande när det gäller
uppgifter till gmnd för en kväveoxidavgift måste emeUertid typiskt sett bli av
helt annan karaktär. Den anpassning som skett av skattebrottslagens
bestämmelser till den allmänna straffrätten gör dem särskilt lämpade i detta
fall, där oriktiga uppgifter som leder till för låg avgift innebär en direkt
ekonomisk skada för övriga avgiftsskyldiga som har anspråk på avgiftsmedlen.
Emot uttalandet vid tillkomsten av skattebrottslagen, att lagen bör få gälla i
fråga om alla skatter och avgifter, vilkas debitering kan påverkas av felaktiga
uppgifter till myndighetema (a prop. s. 224 O finns inte tillräcklig anledning
att särreglera det område det är fråga om här.

Att
uppgiftslämnandet såvitt gäller ansökan om att få del av de kollek

tiva avgiftsmedlen i straffrättsligt hänseende får ses för sig och att det

således inte blir "nettoresultatet" som beaktas framstår inte
principiellt

eller praktiskt som en nackdel. Som framgår av vad lagrådet har anfört

inledningsvis avses rätten att tillgodoföras avgiftsmedel bli fristående från

avgiftsskyldigheten. Det kan däremot ses som en fördel att systemen

beträffande kväveoxidavgifter, koldioxidskatter och svavelskatter - vilka 55

ofta torde komma att bli
samtidigt tillämpliga för de förbränningsproces- Prop. 1989/90:141 ser det
är fråga om - får en i straffrättsligt hänseende enhetlig reglering.
Bilaga 7

Lagrådet
föreslår alltså att straffbestämmelsema under 9 § utgår och att i 1 §
skattebrottslagen den nu föreslagna lagen upptas bland de författningar på
vilka skattebrottslagen skall tillämpas. För oredlighet i samband med ansökan
om tillgodoföring av medel kommer därmed - på samma sätt som vanligen gäller
vid ansökan om bidrag som lämnas av det allmänna under vissa fömtsättningar -
brottsbalkens bestämmelser att bli tillämpliga.

Om
lagrådets förslag inte följs bör en omarbetning och komplettering av 9 § ske
till större överensstämmelse med sanktionssystemet i skattebrottslagen.
Lagrådet vill därvid framhålla att avsaknaden av ett administrativt
sanktionssystem inte behöver leda till en så principiellt framträdande avvikelse
från de i allmänhet tillämpade reglema att straffansvar skall inträda redan vid
oaktsamhet - jämför den fömt nämnda straffbestämmelsen i 34 a § lagen om
prisreglering på jordbmkets område som liksom skattebrottslagen endast omfattar
gämingar som begåtts uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

10
§

Enligt
paragrafen skall beslut som annan myndighet än regeringen i särskilt fall har
meddelat med stöd av förevarande lag eller med stöd av regeringens förordnande
enligt lagen få överklagas hos kammarrätten. I specialmotiveringen anges inte
vilka faU som avses utan endast att bestämmelser om överklagande av beslut som
har meddelats med stöd av lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter
finns i den lagen. Under föredragningen i lagrådet har upplysts att
överklagande inte torde bli aktuellt i fråga om andra beslut än sådana som har
meddelats med stöd av 8 § i lagen. Mot denna bakgmnd föreslår lagrådet att
paragrafen ges följande lydelse:

"Beslut,
som annan myndighet än regeringen i särskilt fall meddelat i fråga om tillgodoföring
enligt 8 §, får överklagas hos kammarrätten."

övriga
lagförslag

Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

56

Innehåll Prop. 1989/90:141

1. Inledning......................................................... 5

2. Ekonomiska
styrmedel........................................ 8

2.1
Utgångspunkter........................................... ... 8

2.2
Avgift på utsläpp av
kväveoxider vid energiproduktion 15

2.2.1
Avgiftssystemets syfte och avgränsning.... . 15

2.2.2
Pannor som omfattas av
avgiftssystem...... . 19

2.2.3
Avgiftens storlek och
effekterna på utsläppen 21

2.2.4
Den tekniska utformningen av
avgiftssystemet 23

2.2.5
Ikraftträdande...................................... . 25

3. Skärpta
avgaskrav för lastbilar och bussar m.m...... . 25

3.1
Föriängning av tillverkarens
åtagande enligt bilavgaslagen ... 25

3.2
Ikraftträdande av de nya
avgasreningskraven m.m 27

4. Nordiskt
bolag för miljöinvesteringar i Östeuropa..... 29

4.1
Inledning.................................................... . 29

4.2
Överenskommelsens huvudsakliga
innehåll......... . 29

4.3
Föredragandens överväganden........................ . 30

5.
Upprättade lagförslag........................................ . 30

6.
Specialmotivering............................................. 31

6.1
Förslaget till lag om
miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion 31

6.2
Förslaget till lagom ändringi
bilavgaslagen (1986:1386) 33

7.
Hemställan...................................................... 34

8.
Beslut............................................................ 34

Bilaga
1 Sammanfattning av miljöutredningens betänkande (SOU 1989:83) Ekonomiska
styrmedel i miljöpolitiken. Energi

och
trafik............................................... .. 35

Bilaga
2 Utdrag av lagförslagen i betänkandet (SOU 1989:83) Eko

nomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik 39

Bilaga
3 Förteckning över remissinstanser............. 41

Bilaga
4 Överenskommelse om upprättandet av nordiska miljö

finansieringsbolaget ................................. .. 43

Bilaga
5 Stadgar för nordiska miljöfinansieringsbolaget 45

Bilaga
6 De remitterade lagförslagen.................... .. 48

Bilaga
7 Lagrådet............................................. .. 53

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 57