Prop. 1989/90:92

Regeringens proposition 1989/90:92

om gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar

Prop. 1989/90:92

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprolokollet
den 15 febmari 1990 för de ålgärder och de ändamål som framgår av
föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar Ingvar Carls.wn

Bengt
Lindqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås atl del i skollagen (1985:1100) förs in beslämmelser om
gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. Det föreslås all
speciellt anpassad gymnasieutbildning, kombinerad med särskilda omvårdnadsinsatser
i form av boende i elevhem, omvårdnad i boendel och habilitering, skall kunna
anordnas i gymnasieskolan i de kommuner som regeringen bestämmer. För
närvarande finns det underlag för att anordna specialanpassad utbildning i
norra planeringsregionen, utöver den som redan finns i Stockholm och Göteborg.

Vidare
föreslås att svårt rörelsehindrade ungdomarges rätt enligt skollagen att få specialanpassad
utbildning i gymnasieskola efter den obligatoriska skolgångens slut. Denna rätt
skall gälla intill utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 21
år, eller om del behövs för atl avsluta dessförinnan påbörjad utbildning, t. o.
m. vårterminen det år eleven fyller 23 år.

Frågor
om intagning till specialanpassad utbildning i gymnasieskola skall avgöras av
en nyinrättad särskild nämnd. Nämndens beslut skall kunna överklagas till
kammarrätt.

Kostnaderna
för boende i elevhem, omvårdnad i boendel och den habilitering som eleven
behöver för att kunna gå i skolan, skall täckas av statsbidrag via anslag till
nämnden för vårdartjänst. Elev som bor i elevhem i anslutning till sådan
skola, skall betala skälig avgift för kost och logi.

För
budgetåret 1990/91 beräknas för vårdartjänst åt studerande med svåra
rörelsehinder vid folkhögskolor, universitet och högskolor, ett medelsbehov av
40092000 kr. För omvårdnadsinsatser i anslutning lill gym-

1
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 92

nasieskolor med specialanpassad
utbildning för svårt rörelsehindrade elever Prop. 1989/90:92 beräknas
39086000 kr. Vidare beräknas kostnaden för nämndens för vårdartjänst kansli lik
4539000 kr. Riksdagen föreslås i enlighet härmed under förslagsanslaget Nämnden
för vårdartjänst anvisa medel med 83 717000 kr.

De
nya bestämmelsema i skollagen om gymnasieskolutbildning för svårt rörelsehindrade
ungdomar föreslås träda i kraft den 1 januari 1991. Del nya inlagningsförfarandet
skall tillämpas första gången för elever som las in lill höstterminen 1991. Det
föreslagna statsbidraget för finansieringen av boendet i elevhem, övriga
omvårdnadsinsatser och habilitering vid den specialanpassade utbildningen skall
kunna ges fr. o. m. höstterminen 1990 för elever som då går i sådan utbildning.

Lagförslag Prop. 1989/90:92

Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Härigenom
föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100) dels all 1 kap. 7 § och 5 kap. 7 §
skall ha följande lydelse, dels atl del i lagen skall införas sex nya
paragrafer, 1 kap. 5 a §, 3 kap. 19a §, 5 kap. 5 a §, 12 a § och 14 a § samt 12
kap. 10 §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse

1 kap. 5a§

För svårt rörelsehindrade ungdomar får de kommuner, som regeringen
bestämmer, i sin gymnasieskola anordna .speciedi anpassad utbildning
(gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning).

7§
1 denna lag avses med

del
offentliga skolväsendet grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan
och sameskolan,

fristående
skola en skola för vil- fristående skola en skola för vil

ken en fysisk eller enskild juridisk ken en fysisk eller enskild juridisk

person är huvudman. person är huvudman,

svårt rörelsehindrad den som på grund av ett rörelsehinder eller, om
även annal funktionshinder föreligger, sitt samlade handikapp inte kan följa
reguljär studiegång i gymnasieskolan och som för alt kunna genomföra
gymnasiala studier behöver tillgång lill en gymnasieskola med Rh-anpassad
utbildning och särskilda omvårdnadsinsatser i form av boende i elevhem, omvårdnad
i boendel och habilitering.

3
kap.

19a§

Ungdomar som är svårt rörelsehindrade har rätt alt efter fullgjord
.skolplikt få utbildning i en sådan gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning
som avses i 1 kap. 5 a § intid utgången av vårterminen det kalenderår då
eleven fyller 21 år.

Om
en elev har påbörjat utbild

ning i en gymnasieskola med Rh-

anpassad utbildning före utgången

av vårterminen det kalenderår då 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:92

han fyller 21 år, skall han beredas möjlighet att fortsätta
utbildningen lill utgången av vårterminen det kalenderår då han Jyder 23 år,
om det behövs för att slutföra utbildningen.

5 kap.

5a§

I fråga om gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning som avses i 1 kap.
5 a§ skall för den specieUt anpassade utbildningen hela riket utgöra
elevområde.

7§

Den
som är bosatt i riket och uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor har rätt i
mån av plats få utbildning i gymnasieskolan, om inte annat följer av
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

Föreskrifter
om behörighetsvillkor och om urval bland inlrädessökande meddelas av regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer.

Föreskrifter om svårt rörelsehindrade ungdomars rätt tid utbildning i
gymnasieskolan finns i 3 kap. 19a§.

12a§

Frågor om intagning tid Rh-anpassad utbildning vid vissa gymnasieskolor
och andra frågor om rätt tid sådan utbildning enligt 3 kap. 19 a § prövas av en
särskild nämnd, gemensam för sådana gymnasieskolor.

Nämnden skall ha minst sju och högst elva ledamöter. Bland dessa skad
finnas företrädare för gymnasieskolan och grundskolan, för skolöverstyrelsen,
för sådana länsskol-nämnder som svarar för regional samverkan ifråga om
undervisning för elever med handikapp samt för nämnden för vårdartjänst. Ledamöterna
utses av skolöverstyrelsen.

Nämndens beslut i fråga om intagning eller i övrigt om rätt tdl utbildning
får överklagas endast av den som begärt utbildningen. Beslutet överklagas hos kammmarrälien.
Ett beslut får dock inte överklagas såvitt det gäller placering vid viss gymnasieskola.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:92

14a§

Avgifter får inte tas utför insatser för omvårdnad i boendet och habilitering
som tillhandahålls av staten, kommun eller landstingskommun i anslutning tid
gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för kost och logi.

12
kap.

10§

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter
om svårt rörelsehindrade elevers utbildning i gymnasieskola med Rh-anpassad
utbildning som avses i 1 kap. 5 a§. I sådana föreskrifter får undantag göras
från de allmänna regler om gymnasieskola som finns i denna lag.

Denna
lag träder i krafl den 1 januari 1991 och tillämpas i fråga om den som sökt
eller las in lill Rh-anpassad utbildning i gymnasieskola från och med
höstterminen 1991.

Socialdepartementet Prop. 1989/90:92

Utdrag
ur protokok vid regeringssammanträde den 15 febmari 1990

Närvarande:
statsministem Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, S. Andersson,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Thalén, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson,
Molin, Sahlin

Föredragande:
statsrådet Lindqvist

Proposition om gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade
ungdomar

1 Inledning

Efter
bemyndigande av regeringen år 1988 tillkallade jag en kommitté för atl kartlägga
och analysera insatser för funktionshindrade inom socialtjänsten samt inom habilileringen
och rehabiliteringen (dir. 1988:53). Utredningen antog namnet 1989 års
handikapputredning. Genom tilläggsdirektiv (dir. 1988:65) i december 1988 fick
utredningen i uppdrag att utreda frågor om svårt rörelsehindrade ungdomars
gymnasiestudier.

1
1989 års budgetproposition (1988/89:100 bil.7) anmäldes att regeringen gett
1989 års handikapputredning i uppdrag att utreda och lämna förslag om
gymnasieutbildning, omvårdnad och habilitering för svårt rörelsehindrade
elever i gymnasieskolan.

Vid
riksdagsbehandlingen av budgetpropositionen avstyrkte socialutskottet fyra
motioner som avsåg statens ansvar och kostnadsansvar för rörelsehindrade
ungdomars gymnasiestudier. Likaså avstyrkte utskottet en motion om all
riksdagen skulle anvisa ett i förhållande till regeringens förslag förhöjt
belopp avseende omvårdnad och habilitering för svårt rörelsehindrade
gymnasieelever. Utskottet, som konstaterade (1988/89: SoU 19) atl frågan om ansvarel
för gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar skulle behandlas med
förtur av 1989 års handikapputredning, ansåg att kommitténs arbete borde
avvaktas innan riksdagen övervägde något initiativ i frågan. Till utskollsullålandel
var fogade ett antal reservationer.

Vid
riksdagens behandling av frågan bifölls (rskr. 1988/89:217) en reservation med
följande lydelse.

En
betydligt mindre andel av de svårt rörelsehindrade ungdomama än av andra
ungdomar genomgår gymnasieutbildning. Ett av skälen till detta är att små
kommuner finner det betungande att betala för de boende- och vårdkostnader som
uppkommer, ca 500000 kr. per elev och år, vid Skärholmens gymnasium. Staten
bör ha ansvaret för de svårt rörelsehindrade

ungdomamas
gymnasiestudier. Vad ulskollel nu anfört bör ges regeringen Prop.
1989/90:92 till känna.

Däremot
avslog riksdagen en reservation med följande lydelse.

Till
följd av vad utskottet ovan anfört om alt staten bör ha ansvaret för kostnadema
för svårt rörelsehindrade ungdomars gymnasiestudier bör riksdagen lill anslaget
G 4 Nämnden för vårdartjänst utöver vad regeringen föreslagit anvisa 30000000
kr.

1989
års handikapputredning avlämnade i juni 1989 delbetänkandet (SOU 1989:54) Rätt
till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar.

Utredningens
sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 1.

Betänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en redovisning
av deras ställningstaganden bör fogas lill protokollet i detta ärende som
bilaga 2.

Jag
lämnar i det följande förslag som i korthet syftar till all ge svårt rörelsehindrade
ungdomar räll till utbildning i gymnasieskola med specialanpassad utbildning,
all ge fömtsättningar all anordna ytterligare sådan utbildning vid en
gymnasieskola i norra planeringsregionen saml atl kostnaderna för boende i
elevhem, omvårdnad i anslutning till boendet och habilitering skall täckas av
statsbidrag. Beträffande avgränsningen av begreppet svårt rörelsehindrad i
delta sammanhang återkommer jag i del följande (se lagförslag och avsnitt 3.3).
Jag har vid mina överväganden samrått med statsrådet Persson.

2 Gällande ordning

Handikappolitiken
syftar lill atl förverkliga de allmänpolitiska målen även för människor som lill
följd av funktionshinder och bristfäkigheter i samhället möter betydande
svårigheter. Människor med funktionshinder skall ha möjlighet atl delta i
samhällsgemenskapen och att leva på ett sätt som är likvärdigt andras. Etl
förverkligande av handikappolitiken fömtsätter all alla lar ansvar för alt funktionshindrade
kan vara med i samhäkel på likartade vikkor. Staten, landstingskommunerna och kommunema
och andra organisationer eller enskilda bör beakta handikappaspekterna i sin verksamhet.

En
a v målsättningarna för gymnasieskolan är att alla ungdomar under 20 år skak
beredas plats där. Utbildningen i gymnasieskolan skall fömtom att ge goda
kunskaper och färdigheter också bereda för etl rikt yrkes- och vuxenliv. Även
elever med funktionshinder bör så långt möjligt få fullgöra sin skolgång på
eller nära hemorten och därmed ges möjlighet att bo kvar i sina hem under
skoltiden. Detta fömtsätter att skolmiljön och undervisningen är utformade så atl
de är tillgängliga förelever med funktionshinder. De svårigheter som elever med
funktionshinder möter i skolan beror ofta på brister i skolmiljön,
otillräckligt pedagogiskt och socialt stöd och hård

konkurrens.
Här krävs anpassning av dels skolans lokaler, dels under- Prop. 1989/90:92
visning, varvid också hänsyn tas till eventuellt behov av lugnare studietakt.
Vidare måste också frågor om boende och omvårdnad i boendel, habiliteringsinsatser,
personlig assistens m. m. lösas.

För
gymnasieskolans geografiska spridning finns i gymnasieförordningen (1987:743)
angiven en princip för planeringen: Fördelningen av studievägar och elevplatser
mellan kommunerna skall utgå från all etl antal orter i landet (gymnasieorter)
för sökande från ett för respektive gymnasieort naturligt upptagningsområde
(gymnasieregion) skall kunna erbjuda etl allsidigt urval av vanliga studievägar
i en gymnasieskola med ortens kommun såsom huvudman (gymnasieortskommun).
Gymnasieregioner bestäms av skolöverstyrelsen.

Kommunerna
och på vissa områden landstingskommunerna är huvudmän för huvuddelen av
samhällets undervisning av barn, ungdomar och vuxna. Ett särskiljande av olika gmpper
av elever i undervisningssituationen bör så långt möjligt undvikas. För vissa gmpper,
som på gmnd av sina handikapp inte kan gå i den vanliga skolan, har säranordningar
på skolområdet ändå ansetts nödvändiga. Sålunda finns särskola för psykiskt
utvecklingsstörda (med träningsskola, grundsärskola och yrkessärskola), vanligen
med landstingskommun som huvudman. För syn-, hörsel- eller lalskadade elever på
gmndskolenivå finns statliga specialskolor. Dessa skolformer regleras huvudsakligen
i 6 och 7 kap. skollagen. Skollagen innehåller inga särskilda beslämmelser om
utbildning på gymnasial nivå efterspecialskolan.Ulbildningefterfullgjord
skolplikt byggerpå frivillighet. Del fömtsätts att även handikappade ungdomar
genom särskilda åtgärder skall kunna gå i den vanliga gymnasieskolan.

För
döva och gravt hörselskadade ungdomar som är beroende av teck-enspråkig
undervisning anordnas dock utbildning, under tiden 1975-1980 på försök och
därefter reguljärt, i Örebro kommuns gymnasieskola (prop. 1980/81:123, UbU27, rskr.
333). Fr.o.m. läsåret 1984/85 anordnas också utbildning för mindre gravt
hörselskadade i Örebro kommuns gymnasieskola (prop. 1983/84:27, UbU8, rskr.
112). I 13 kap. gymnasieförordningen (1987:743) finns beslämmelser för dessa
utbildningar.

Av
elever med rörelsehinder har de flesta möjlighet alt fullgöra sin utbildning i
den reguljära skolan utan särskilda anordningar. Del finns emellertid en grupp
svårt rörelsehindrade elever som har behov av särskilda insatser av pedagogisk
och social art för all klara sin skolgång.

För
elever i gymnasieskolan, som på grund av hörsel- eller synskada, rörelsehinder
eller andra uttalade sludiesvårighder inte kan följa den vanliga
undervisningen, finns i gymnasieförordningen (1987:743) regler om
specialklasser.

En
kommun kan, enligt bestämmelserna i förordningen (1987:738) om statsbidrag till
särskilda insatser inom skolområdet, få statsbidrag till undervisningsinsalser
som kommunen vidtar för elever med handikapp eller med andra särskilda behov i gmndskolan
och gymnasieskolan. För elever med handikapp får bidraget användas även för
insatser i anslutning till undervisningen, exempelvis personlig assistent.

Landstingskommunerna
skak, enligt lagen (1965:136) om elevhem för 8

vissa
rörelsehindrade bam m.fl., sörja för atl rörelsehindrade eller eljest Prop.
1989/90:92

fysiskt
handikappade barn, som behöver inackordering för att kunna delta

i
förskola eller i grundskoleundervisning, erhåller inackordering i särskilt

elevhem
samt erforderlig vård. Elevhem finns för närvarande i anslutning

till
regionala habiliteringscenlra i Umeå, Uppsala/Stockholm, Örebro,

Linköping
och Göteborg.

För
regional samverkan i fråga om undervisning för elever med handikapp är landet
indelat i fem regioner, med en planeringsberedning knuten lill en länsskolnämnd
i resp. region (SFS 1984:75). Beredningarnas uppgift är atl samordna insatserna
inom varje region för elever med handikapp i vissa skolformer och i övrigt
planera så att befintliga resurser utnyttjas på bästa sätt. Vid länsskolnämnderna
på resp. huvudort finns en handikappkonsulent med uppgift att samordna
handikappåtgärderna inom regionen och ute i länen i övrigl särskild tjänst som
konsulent för rörelsehindrade elever.

*
Skärholmens gymnasium

År
1964 startade en försöksverksamhet med viss gymnasial utbildning för rörelsehindrade
elever vid Norrbackainstilulet i Solna. Från år 1971 anordnades en fullständig
gymnasial skola av rikskaraklär vid institutet. För den pedagogiska
verksamheten svarade Solna kommun, medan dåvarande styrelsen för vårdartjänst
var huvudman för omvårdnadsverksamheten.

En
utflyttning av verksamheten påbörjades år 1974 då försöksverksamhet med
gymnasial utbildning för svårt rörelsehindrade och andra svårt handikappade
startade vid Skärholmens gymnasium i Stockholm. Försöksverksamheten grundade
sig på avtal mellan staten och Stockholms kommun. Genom avtalet åtog sig
kommunen att som försöksverksamhet bedriva gymnasieutbildning för ca 20 svårt
rörelsehindrade elever från hela landet.

Efter
riksdagsbeslut med anledning av förslag i propositionen (1983/84:27) om
åtgärder för elever med handikapp i det allmänna skolväsendet m. m. (UbU8, rskr.
112) skapades — genom indelning av landet i fem regioner och inrättande av
planeringsberedningar i dessa — bättre förutsättningar för regional samverkan
för i första hand barn och ungdomar med olika former av handikapp. Därigenom
skulle möjligheterna öka att på flera platser än i Stockholmsregionen få specialanpassad
gymnasial utbildning för rörelsehindrade. Försöksverksamheten med särskilda
anordningar för riksrekryterande utbildning för svårt rörelsehindrade m. fl.
vid Skärholmensgymnasium upphörde därför med utgången a v juni 1985. Inget
hinder förelåg dock för alt elever från hela landet skulle kunna tas in i
Skärholmens gymnasium som ett resultat av samarbete inom och mellan regionerna.

Dåvarande
styrelsen för vårdartjänst svarade för att de elever som behövde bostad och
personlig omvårdnad fick detta i anslutning till skolan. 1 mars 1979 uppdrog
regeringen åt statens förhandlingsnämnd att la upp förhandlingarom alt överföra
verksamheten med omvårdnad åt svårt handikappade elever vid Skärholmens
gymnasium till Stockholms läns landstingskommun.

I
propositionen (1983/84:27) om åtgärder för elever med handikapp i dd allmänna
skolväsendet m. m. föreslogs att medel för omvårdnad m. m.

ti Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 92

för de rörelsehindrade
eleverna vid Skärholmens gymnasium skulle dispo- Prop. 1989/90:92 neras av
styrelsen för vårdartjänst i avvaktan på förhandlingar om kommunalt
övertagande av verksamheten. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (UbU8,
rskr. 112). Fram lill år 1987 svarade staten för finansieringen av elevhem och
personlig omvårdnad.

I
december 1986 uppdrog regeringen, på förslag av statens förhandlingsnämnd, ål
styrelsen för vårdartjänst att fr.o.m. den 1 januari 1987 tills vidare — i
avvaktan på att slutlig överenskommelse kunde träffas — debilera berörda
landstingskommuner och primärkommuner kostnaden för omvårdnad och därmed
sammanhängande verksamhet för svårt rörelsehindrade elever vid Skärholmens
gymnasium. Hemkommunen skulle därvid betala 60% och hemlandstingskommunen 40%
av omvårdnads-kostnaden. Departementschefen tillkännagav detta i 1987 års
budgetproposition (1986/87:100 bil.7). Socialutskotlel anförde följande
(1986/87: SoU 18).

Enligt
utskottels uppfattning åvilar det ekonomiska ansvaret för omvårdnaden om de
rörelsehindrade ungdomarna under deras gymnasieskolgång principdlt vederbörande
primär- och landstingskommuner. Staten måste emellertid vara beredd all svara
för att den begränsade grupp det här är fråga om verkligen kan erbjudas en
fungerande gymnasieskolgång. De av dessa ungdomar som vill studera vidare måste
då garanteras den omvårdnad som är en förutsättning för atl de skall kunna
fullfölja sina studier. Deras möjligheter får inte vara beroende av hemortskommun.
Statens ansvar för dessa ungdomars möjligheter till gymnasiestudier bör slås
fast. Enligt vad ulskollel inhämtat pågår fortfarande förhandlingar mellan statens
förhandlingsnämnd och kommun- och landstingsförbunden om hur kostnaden för
elevernas omvårdnad skall fördelas. Utskottet vill understryka all
förhandlingarna om kostnadsfördelningen därför bör bedrivas med inriktning på
all frågan måste bringas till en skyndsam lösning. 1 avvaktan härpå har
utskottet ingen erinran mol att berörda kommuner och landstingskommuner
debiteras en preliminär avgift i enlighet med vad som anförts i
budgetpropositionen.

Riksdagen
biföll (rskr. 1986/87:173) vad utskottet hemstäkt.

Höstterminen
1989 var antalet inskrivna rörelsehindrade elever vid Skärholmens gymnasium 50,
varav 19 elever bodde på elevhem i anslutning till skolan.

*
A ngereds gymnasium

Verksamheten
med gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever vid Angereds gymnasium
har sitt ursprung i den habiliteringsverksamhet som sedan år 1958 bedrivits vid
anläggningen Bräcke Östergård i Göteborg av Stiftelsen Bräcke Diakonigård. Habilileringsverksamhelen
kom även fr.o.m. år 1961 att omfatta skolverksamhet för rörelsehindrade barn
och ungdomar, varvid Göteborgs allmänna skolstyrelse åtog sig huvudmannaskapet
för utbildningen. Fr.o.m. år 1964 fanns hären gymnasieskola.

År 1987 överflyttades
gymnasieskolan från Bräcke Öslergård till Ange

reds gymnasium i Göteborg. De rörelsehindrade eleverna vid skolan är i 10

huvudsak hemmahörande inom
den västra planeringsregionen. Göteborgs kommun är huvudman för
skolverksamheten medan Stiftelsen Bräcke Diakonigård är huvudman för den
sociala omvårdnaden och habilileringen. Stiftelsen debiterar sedan den 1
januari 1987 elevemas hemkommuner och hemlandstingskommuner kostnaden för dessa
verksamheter efler samma principer som gäller för Skärholmens gymnasium.

Höstterminen 1989
omfattade verksamheten 18 elever, varav 12 elever bodde på elevhem.

Prop.
1989/90:92

3 Överväganden

3.1 Gymnasieutbildningen för svårt rörelsehindrade

Mitt förslag:
Åtgärder vidtas så att speciellt anpassad utbildning kombinerad med boende i
elevhem, omvårdnad i boendel och habilitering säkerställs för svårt
rörelsehindrade ungdomar vid några gymnasieskolor. I skollagen (1985:1100) förs
in ett bemyndigande för regeringen all bestämma vilka kommuner som får anordna
sådan utbildning i sin gymnasieskola.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Flera
remissinstanser framhåller betydelsen av att svårt rörelsehindrade ungdomar ges
möjlighet lill gymnasieutbildning på hemorten eller i dess närhet. Ingen
instans ifrågasätter emellertid att det också behövs gymnasieskolor med specialanpassad
utbildning.

Skälen för mitt förslag:
Begreppet handikapp har alltmer kommit all uppfattas som brister i del
omgivande samhället och inte — som tidigare — som en egenskap hos individen.
Detta synsätt skall prägla de åtgärder som vidtas inom handikappolitiken. En
rad orsaker till handikapp kan undanröjas genom att samhället görs
tillgängligt för människor med funktionshinder. Som jag tidigare redovisat
syftar handikappolitiken till all förverkliga de allmänpolitiska målen även
för människor med funktionshinder. Mol den bakgmnden är det inte bara
naturligt, ulan en självklar utgångspunkt alt bam och ungdomar med
funktionshinder bör ges förutsättningar all gå i gmndskolan eller
gymnasieskolan i del upptagningsområde där de normalt hör hemma. Detta fömtsätter
emdlertid att skolans huvudmän anpassar lokaler, undervisning och läromedel
också efter de handikappade elevemas behov. Många elever i dagens samhälle
behöver av skilda orsaker särskilt pedagogiskt stöd för alt kunna följa
undervisningen. Olika handi-kappgmpper behöver också från skilda utgångspunkter
en speciellt anpassad undervisningssituation. För all ge elever med funktionshinder
adekvat undervisning krävs bl. a. att lärare har kunskap om vad funktionshinder
innebär och vad det betyder för elevens utveckling och möjligheter all följa undervisningen.
Också skolans personal i övrigt behöver kunna sälta sig in i de rörelsehindrade
elevemas svårigheter och ge erforderligt stöd. Som jag tidigare nämnt lämnas ell
särskilt statsbidrag till kommunernas undervis-

11

ningsinsatser för elever
med handikapp eller med andra särskilda behov. Prop. 1989/90:92

Numera
fullföljer elever med funktionshinder i allmänhet sina studier i gymnasieskola
på den egna gymnasieorten. Del finns emellertid ell mindre antal — ca 20 per
årskull — svårt rörelsehindrade ungdomar som har behov av så stora och
samordnade resurser och personal med speciell kompelens vad gäker utbildning
och habilitering, all del inte är praktiskt möjligt all anordna detta på den
egna gymnasieorten. Med hänsyn lill all denna gmpp endast omfattar ett fåtal
elever i en gymnasieregion, har del visat sig svårt atl på kommunal nivå
tillgodose deras behov av anpassad utbildning, social service och habilitering.
Del har också visat sig svårt all ute i kommunema skapa och vidmakthålla
erforderlig kunskap och kompelens på detta område. För denna elevgmpp behövs
således gymnasieutbildning i skolor med stora upptagningsområden och särskilda
resurser.

Jag
anser därför all del för gmppen svårt rörelsehindrade elever bör finnas speciekt
anpassad utbildning vid några gymnasieskolor som är anordnade efler dessa
elevers särskilda behov av utbildning och boende, personlig omvårdnad och habilitering.
Målet för verksamheten vid sådan anordnad utbildning bör vara delsamma som vid
gymnasieskolor i övrigt, dvs. all ge elevema kunskaper och alt utveckla deras
färdigheter. Utbildningen bör också vara så upplagd alt den förbereder
eleverna för vidare studier och yrkesliv samt medverkar till deras sociala och
personliga utveckling. Del är här frågan om elever med komplicerade
funktionshinder — rörelsehinder regelmässigt i kombination med annat
funktionshinder — för vilka det vardagliga livet och olika former av
behandling och habilitering lar mycket lid och krafl i anspråk. Det är därför
nödvändigt all pedagogisk verksamhet, boende, omvårdnad och habilitering samverkar
så att elevema får verklig möjlighet att tillgodogöra sig studierna. Detta
innebär alt elevens skolgång måste planeras individuellt med hänsyn till de
övriga insatser som behövs för att han eller hon skall kunna fungera i det
dagliga livet. Del är vidare väsentligt alt gränserna mellan habilileringen en å
ena sidan och undervisningen å den andra är flexibel.

1
skollagen bör föras in en regel som ger de kommuner som regeringen bestämmer räll
all anordna denna specialanpassade utbildning i sin gymnasieskola. I
anslutning lill gymnasieskolor med sådan utbildning måste, som framgått, finnas
elevhem och resurser för omvårdnad och för habilitering. 1 fråga om
huvudmannaskapet för denna verksamhet återkommer jag i del följande.

12

3.2
Anordnande av specialanpassad utbildning i ytterligare en gymnasiekommun

Prop.
1989/90:92

Min
bedömning: För svårt rörelsehindrade bör anordnas speciellt anpassad utbildning
kombinerad med särskilda omvårdnadsinsatser vid gymnasieskolan i ytterligare
en kommun utöver dem som i dag finns i Stockholm och Göteborg, nämligen i norra
planeringsregionen.

Utredningens
bedömning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser delar utredningens bedömning. Riksrevisionsverket
anser dock, mol bakgmnd av alt utredningens uppgifter är ganska osäkra, all
det är svårt atl ta ställning till behovet av ytterligare ell specialanpassal
gymnasium. Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar och Neurologiskt
handikappades riksförbund anser del inte lillräckligt utrett hur behovsbilden
ser ul när det gäller antalet platser på gymnasierna.

Umeå kommun och
Västerbottens läns landstingskommun uttalar sig positivt om alt ett specialanpassal
gymnasium tillkommer i Umeå.

Skälen
för min bedömning: För att åstadkomma en regional samverkan för elever med
handikapp är landet indelat i fem planeringsregioner med en planeringsberedning
i varje region knuten lill en länsskolnämnd. För närvarande finns specialanpassad
utbildning för svårt rörelsehindrade elever anordnad vid gymnasieskola i
Stockholm och Göteborg (östra resp. västra planeringsregionen). Dessa
utbildningar behövs också framdeles och bör omfattas av den reglering som
föreslås. Av övriga planeringsregioner är del endast den norra som har planerat
och ansett sig ha tillräckligt underlag för en sådan specialanpassad utbildning
i gymnasieskola. Som jag nyss redovisat anser jag all speciekt anpassad
gymnasieutbildning bör tillhandahållas elever, som på gmnd av svåra
funktionshinder fordrar stora och samordnade resurser samt personal med
speciell kompelens vad gäker utbildning och habilitering. Sådana resurser bör
koncentreras till etl myckel begränsat antal skolor. Jag bedömer såsom
utredningen, all behovet av en specialanpassad gymnasial utbildning i södra
Sverige, utöver den som redan finns i Göteborg, för närvarande inte är
klarlagt. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning, all
gymnasieutbildning med pedagogiska och medicinska specialresurser saml övriga
omvårdnadsresurser för svårt rörelsehindrade ungdomar bör anordnas i den norra
planeringsberedningens område.

13

3.3 Rätt
till gymnasial utbildning för vissa svårt rörelsehindrade ungdomar

Prop.
1989/90:92

Mitt
förslag: Svårt rörelsehindrade ungdomar som på gmnd av handikappet inte kan
följa reguljär studiegång i gymnasieskolan, skall ha lagstadgad räll att efter
fullgjord skolplikt genomgå specialanpassad utbildning för svårt
rörelsehindrade vid gymnasieskola. Denna räll skall gäka intill utgången av vårterminen
del kalenderår eleven fyller 21 år. Om det behövs för att slutföra dessförinnan
påbörjad utbildning, skall eleven beredas möjlighet all fortsätta gymnasieskolan
lill 23 års ålder.

Frågor om
intagning till speciellt anpassad gymnasial utbildning skall avgöras av en
särskild nämnd. Nämndens beslut skak kunna överklagas lill kammarrätt av den
som söker till sådan utbildning.

Utredningens förslag:
Innebär en lagstadgad rätt till gymnasieutbildning för alla svårt rörelsehindrade
ungdomar.

Remissinstanserna:
Av 38 remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker 35 utredningens
förslag. Flera av de remissinstanser som tillslyrker utredningens förslag,
anger uttryckligen alt en lagstadgad rätt lill gymnasieutbildning för svårt
rörelsehindrade ungdomar skuke stärka denna gmpps möjligheter till utbildning.

Kammarrätten i Jönköping
anmärker att del inte har utretts humvida landets intagningsnämnder har
tillämpat bestämmelsen i 9 kap. 16 § gymnasieförordningen (1987:743) om den s.k.
fria kvoten på ell för svårt rörelsehindrade elever ofördelaktigt sätt. Kammmarrälien
kan inte finna att det i belänkandet på etl övertygande sätt motiverats att en
lagfäst rätt tik gymnasiestudier för gmppen svårt rörelsehindrade ungdomar är
behövlig. Frågan om rätten alt överklaga bör enligt kammarrätten bli föremål
för ytterligare överväganden. När det gäller atl fördela ett begränsat antal
gymnasieplatser kan möjligheten för den som klagar alt få framgång bli skenbar.
En besvärsprövning kan vidare komma att dra ul på liden, vilket kan omöjliggöra
en studiestart. Kammarrätten anser atl ett överklagande i första hand bör
prövas av länsrätt.

Umeå
kommun hävdar all iniagningsnämndema vid behov aktid placerar de svårt rörelsehindrade
ungdomama i fri kvot och atl de därför inte behöver en särställning genom
lagstiftning. Lagstiftningen kommer dessutom alt ge upphov lill
tolkningsproblem vad gäller gränsdragningen mellan dem som omfattas resp. inte
omfattas av lagen.

Mellersta
planeringsberedningen ställer sig tveksam till den föreslagna lagstiftningen,
eftersom den innebär en särbehandling som kan ha negativa konsekvenser för den
enskilde eleven. Planeringsberedningen anser alt en lagstiftning om rätt till
gymnasieskola inte heller innebär någon förbättring av nuvarande situation,
eftersom nuvarande system med antagning via den s. k. fria kvoten fungerar
utmärkt och ingen elev torde löpa risk all ej få tillgång till gymnasieplats.

14

Skälen
för mitt förslag Prop. 1989/90:92

*
Rätten lill gymnasieutbildning

Ett
viktigt mål för skolpolitiken är att skolan skall vara en skola för alla. Detta
innebär bl.a. att det inom det allmänna skolväsendets ram skall finnas goda
möjligheter alt anpassa undervisningen till elever med skilda förutsättningar.
Elever med funktionshinder bör ha samma möjligheter som andra elever till en
god utbildning i en miljö som är anpassad efler deras förutsättningar.

För
atl göra fler studievägar öppna för elever med funktionshinder är det
nödvändigt med etl regionall samarbete inom större delar av landet. Som jag
nyss redovisat är riket indelat i fem regioner, med en planeringsberedning
knuten till en länsskolnämnd i resp. region. Beredningarnas uppgift är alt
samordna insatserna för elever med handikapp inom varje region och i övrigl
planera så all befintliga resurser utnyttjas på bästa sätl. Vid länsskolnämnderna
på resp. huvudort finns en handikappkonsulent med uppgift alt samordna
handikappåtgärderna inom regionen och ute i länen i övrigt särskild tjänst som
konsulent för rörelsehindrade elever.

Enligt
föreskrifter i gymnasieförordningen (1987:743) om intagningsförfarandet skall
dt skäligt antal platser avsättas för dem som på grund av särskilda
omständigheter bör ges företräde framför de övriga, den s. k. fria kvoten.
Detta kan göra det möjligt för rörelsehindrade ungdomar att få en gymnasieplats
i den s. k. fria kvoten, om handikappet varit lik men för deras inlärning. Av ell
par remissyttranden framgår också att rörelsehindrade elever, när så erfordras,
regelmässigt placeras i gymnasieskolan enligt gymnasieförordningens
bestämmelser om fri kvot. Som jag nyss redovisat finns det också regler om speeialklasser
— med bl. a. lägre elevantal — för elever som på grund av bl.a. rörelsehinder
inte kan följa den vanliga undervisningen i gymnasieskolan. Vidare finns medel
anslagna lill statsbidrag till särskilda insatser inom skolområdet för elever
med handikapp eller med andra särskilda behov.

Det
finns emellertid en mera begränsad grupp svårt rörelsehindrade ungdomar, som
inte kan följa den reguljära studiegången i gymnasieskolan och har speciella
behov av social omvårdnad och habilitering, vilket gör att de för atl kunna genomföra
sina gymnasiestudier är helt beroende av att gå i specialanpassad utbildning
för rörelsehindrade elever i gymnasieskolan kombinerad med särskilda omvårdnadsinsalser.

Dessa
ungdomar som jag här betecknar som svårt rörelsehindrade har

utöver etl rörelsehinder vanligen också lilläggshandikapp av skilda slag.

De är alltså i regel flerhandikappade. Det är fråga om elever som behöver

personlig hjälp både i skolan och under sin fritid och som dessutom är

beroende av habiliterande insatser av t.ex. kurator, sjukgymnast eller

logoped. De är i regel beroende av att ha en betydligt lugnare studielakt än

andra elever. Del är inte ovanligt att studietiden behöver förlängas, ibland

upp till det dubbla. Del kan vara fråga om atl handikappet direkt påverkar

möjligheterna att tillgodogöra sig undervisningen, men också ger mer

indirekta följdverkningar, som t. ex. att den behandling som funktionshind

ret nödvändiggör lar så mycket tid och energi i anspråk atl skolgången på ■ c

grund härav blir lidande. Specialanpassad
utbildning i gymnasieskolan Prop. 1989/90:92 kombinerad med särskilda
omvårdnadsinsatser är det enda alternativet för dem all fortsätta sin
utbildning efler skolpliktsliden.

Handikapputredningen
har för sin del föreslagit en lagstadgad rätt att få utbildning i
gymnasieskolan för en vidare krets av svårt rörelsehindrade och för en mindre
krets av de mest behövande dessutom en räll att gå i just sådan gymnasieskola som
har utbildning särskilt anpassad för dessa svårt rörelsehindrade i kombination
med speciella omvårdnadsinsatser i form av boende i elevhem, omvårdnad i
boendet och habilitering.

1
sin vällovliga ambition att genom lagfäst rätt tillförsäkra hela den större
kretsen av svårt rörelsehindrade en gymnasial utbildning har utredningen tagit
som förebild den lagreglering som gäller för psykiskt utvecklingsstörda
ungdomar. Dessa har en i 3 kap. 19 § skollagen inskriven rätt lill utbildning
efter fullgjord skolplikt, en utbildning som äger rum antingen i särskolan
eller i vissa fall specialskolan. För rätten till fortsatt utbildning gäller
vissa angivna åldersgränser vid 21 och 23 års ålder. Denna rätt till fortsatt
utbildning tikkom genom 1985 års skollag och hade före dess motsvarats av
skolplikt som sträckte sig lill dessa åldersnivåer. Såsom återgå vs i
skollagspropositionen (198 5/86:10 del A s. 45) hade socialutskottet tidigare framhåkit
vikten av all psykiskt utvecklingsstörda ungdomar verkligen får all den
undervisning som de kan tillgodogöra sig (SoU 1984/85:27 s. 18 f.).

Del
kan ligga nära till hands att vad gäller rätt till utbildning vilja jämföra den
mindre gmppen svårt rörelsehindrade som jag nyss beskrivit med psykiskt
utvecklingsstörda ungdomar som slutar den obligatoriska skolan.

När
man söker jämförelser i denna fråga finns också anledning alt påminna sig de
anordningar för gymnasial utbildning som är etablerad för en annan grupp
ungdomar med funktionshinder, nämligen döva och hörselskadade ungdomar. Somjag
tidigare redovisat har deras särskilda hjälpbehov tillgodosetts genom
särskilda anordningar inom gymnasieskolan i Örebro kommun. Årliga avtal träffas
mellan kommunen och staten som bl. a. innebär att staten tillskjuter extra medel.
Närmare föreskrifter om denna speciella utbildning finns intagna i etl särskilt
kapitel i gymnasieförordningen (13 kap.). Där framgår bl.a. att i utbildningen
skall las in sökande oberoende av var i landet de är bosatta, dvs. hela landet
utgör devområde, och all antalet elevplatser skall bestämmas av regeringen för varje
redovisningsår. Någon ovillkoriig rätt att få plats i denna speciella utbildning
finns inte, lika litet som i fråga om gymnasieskolan i övrigt. Rätlen att få
utbildning i gymnasieskolan gäller "i mån av plats" (5 kap. 7 §
skollagen).

Bakgrunden
till denna villkorlighet är främst att en uttrycklig rätt för ungdomar måste
motsvaras av en skyldighet för någon att förverkliga den utfästa rätlen.

Vad
gäller rätten till fortsatt utbildning efter skolpliktstiden för psykiskt

utvecklingsstörda är skyldighetssidan läckt genom atl landstingskommu

nerna, i vissa fall kommunerna, är ålagda atl anordna särskola (6 kap. 1 §

skollagen) och, för del fall utbildningen behöver ske i specialskolan, genom 16

att
dessa skolor har staten som huvudman.

Gymnasieskolan
däremot är en frivillig skolform, inte bara för eleverna. Prop. 1989/90:92
Den "får anordnas av kommuner och landstingskommuner efter medgivande av
skolöverstyrelsen i varje särskilt fall" (5 kap. 2 § skollagen). En kommun
kan alltså i gällande system inte åläggas att inrätta gymnasieskola eller all
anordna någon viss sorts utbildning i sin gymnasieskola.

Frågan
är då om man trots allt kan finna någon möjlighet all tillmötesgå de starka
önskemålen att åtminstone för den mindre kretsen av svårt rörelsehindrade som
förut beskrivits införa en lagstadgad räll lill utbildning i gymnasieskolan, en
rätt till för dem specialanpassad utbildning som kombineras med särskilda omvårdnadsinsalser
och som bör anordnas på några få gymnasieorter i riket.

Som
framgått finns redan etablerad specialanpassad utbildning för svårt
rörelsehindrade i gymnasieskolan i Göteborgs kommun (Angered) och i Stockholms
kommun (Skärholmen). Förslag om en motsvarande utbildning i den norra
planeringsregionen, närmare bestämt i gymnasieskolan i Umeå har mötts av en
positiv inställning från den kommunens sida. I samförstånd med statsrådet
Persson bedömer jag atl från de hittills aktuella kommunerna får anses
föreligga så pass starka garantier för att den specialanpassade utbildningen
fortsätter och kommer att följa de regler som nu föreslås, att jag anser mig
kunna förorda en i skollagen inskriven rättighet. Likaså finns goda
förhoppningar beträffande den tredje gymnasiekommunen. Avsikten är dock all så
snart som möjligt begära bekräftelser från de aktuella kommunerna beträffande
anordnande av den specialanpassade utbildningen. Detta kan lämpligen ske i
anslutning till all planerade avtal förbereds med vederbörande huvudman om
ansvar för elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering (se avsnitt 3.4
slutet).

Den
förordade rätten till gymnasial utbildning bör såsom gäller för
utvecklingsstörda sträcka sig lill och med vårterminen det år eleven fyller 21
år. Vissa elever kan ha behov av ytterligare skolgång för all avsluta dessförinnan
påbörjad utbildning. Om det behövs bör eleven därför ha räll att få fortsätta
sin skolgång till och med vårterminen det år då eleven fyller 23 år.

Rätten
till den specialanpassade utbildningen i gymnasieskolan fömtsätts givelvis
inträda först när skolplikten fullgjorts. (3 kap. 2 och 3 §§)

Omständigheter
som kan ytterligare försvara alt man nu lagfäster en rätt till gymnasial
utbildning för en grupp svårt rörelsehindrade är dels atl det rör sig om myckel
få ungdomar, dels all verksamheten knyts lill några få orter, såvitt nu kan
bedömas tre gymnasiekommuner. Detta bör bidra lill att verksamheten och
ansvaret blir hanterligt. Utredningen har uttalat sig om antalsmässiga
skattningar av behovet med mycket stor försiktighet. Möjligen kan antalet
behövande för riket som helhet röra sig om storleksordningen 20 per årskull
och totalt för samtidigt undervisade i en ofta fyraårig studiegång omkring ett
hundratal.

Det
bör understrykas att del både för den begränsade gmpp svårt rörel

sehindrade som här föreslås få en i skollagen inskriven rätt till gymnasial

utbildning och för en vidare krets av något mindre svårt rörelsehindrade

har stor betydelse och bör innebära en trygghet, all de fem planeringsbe

redningarna vid länsskolnämnderna genom de till verksamheten knutna 17

t2 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 92

konsulentema
för rörelsehindrade (Rh-konsulenler) följer dessa handikap- Prop.
1989/90:92

pade
bam och ungdomar på deras väg genom skolväsendel. Detta liksom

de
fömt berörda möjlighetema till intagning i den fria kvoten och till

undervisning
i specialklass i gymnasieskolan är tillgångar som inte bör

underskattas.

Till
sist kan noteras all ell förslag om lagstadgad räll lill gymnasial utbildning
för alla ungdomar nyligen lagts fram av Skola - Arbete -utredningen (U 1988:1 1), som har haft i uppdrag atl göra en översyn av del kommunala uppföljningsansvarel
för ungdomar under 18 år. Förslaget finns i betänkandet (SOU 1989:113)
Ungdomars kompelens. Vägar in i framtidens kunskapssamhälle, som nu skall remissbehandlas.

*
Intagningen till specialanpassad utbildning för rörelsehindrade i gymnasieskolan

Frågor
om intagning i gymnasieskolan skak i allmänhet prövas av en intagningsnämnd.
Del finns en intagningsnämnd i vart och ett av landets drygt 100
gymnasieområden. En inlagningsnämnd skall ha minsl fem ledamöter som länsskolnämnden
utser. Bland ledamötema skak det finnas en SYO-funklionär. Minst en av ledamötema
skall vara skolledare, studierektor eller lärare i gymnasieskolan och minst en
skall ha en sådan tjänst i gmndskolan.

Utredningen
har föreslagit att frågan om intagning av svårt rörelsehindrade elever i
gymnasieskolan skall a'göras av vederbörande inlagningsnämnd, dvs. inlagningsnämnden
för den gymnasieregion som skolan tillhör.

Jag
anser all en nämnd som skall bedöma behov av utbildning i specialanpassad
gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever bör ha en sammansättning
som tillgodoser nämndens behov av sakkunskap om rörelsehinder i kombination
med andra handikapp, erfarenhet av utbildning av svårt rörelsehindrade elever
samt erfarenhet av gmndskola och gymnasial utbildning och överblick över
utbildningssituationen vid gymnasieskolor med specialanpassad utbildning.
Sådan sakkunskap finns enligt min mening för närvarande framför allt hos
skolöverstyrelsen, nämnden för vårdartjänst, planeringsberedningama samt
utbildningshuvudmännen och ledningen för skolor, elevhem och habilitering på de
berörda ortema.

Somjag
tidigare har framhållit bör det anordnas specialanpassad utbildning för svårt
rörelsehindrade endast vid ell mycket begränsat antal gymnasieskolor.
Utbildningen bör därför vara avsedd för elever från hela landet. Om intagningen
enligt utredningens förslag skulle göras av resp. intagningsnämnd, skulle
delta innebära atl tre olika intagningsnämnder skulle komma att göra sådan
prövning. Komplikationer kan därvid uppstå vid en behovsprövning. Bl. a. skulle
en sökande kunna komma att tvingas föra tre parallella processer, om han sökt
plats i samtliga tre skolor och fått avslag.

Mot bakgmnd
av vad jag nu har sagt bedömer jag all intagningen till

specialanpassad utbildning i gymnasieskola med fördel bör kunna samord

nas i en särskild nämnd som är gemensam för de aktuella gymnasieskolor

na. Därigenom ges fömtsättningar för en likvärdig bedömning vid intag- 18

ningsförfarandel oavsett
var i landet eleven bor. En gemensam nämnd ger Prop. 1989/90:92 alltså
samordningsvinster i samband med själva förfarandet. I en sådan nämnd bör ingå
representanter för skolöverstyrelsen, nämnden för vårdartjänst, planeringsberedningama
samt någon representation för huvudmännen eller ledningen för skola, elevhem
eller habilitering på resp. gymnasieort. Skolöverstyrelsen är den centrala myndighet
som har en överblick över hela del offentliga skolväsendel. 1
skolöverstyrelsens tiksynsuppgifter ingår bl. a. att följa utvecklingen av
skolväsendel i olika avseenden och all ge stöd i syfte atl främja utvecklingen mol
fastställda mål och likvärdig utbildningsslandard i hela landet. Med hänsyn
härtill anser jag atl det bör vara skolöverstyrelsen som utser ledamöter i den
särskilda nämnden. Vidare anser jag all nämden bör vara knuten lill
skolöverstyrelsen men alt nämndens behov av kansliresurser bör kunna
tillgodoses av nämnden för vårdartjänst. Det är en uppgift för regeringen att
meddela närmare föreskrifter om den särskilda nämnden och dess sammansättning.

*
Överklagande av beslut

En
sökande bör enligt min mening kunna överklaga etl beslut som innebär att han
eller hon inte anses ha rätt lik specialanpassad gymnasieutbildning. De beslämmelser
om överklagande som nu finns enligt skollagen innebär i flertalet fall atl
överklagande skak ske hos skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsens beslut kan i
vissa fall överklagas lill regeringen. Överklagade ärenden av nu förevarande
slag avser frågor om enskilds rättigheter gentemot del akmänna. Prövningen är
av sådant slag alt den enligt min mening bör göras av domstol. Kammarrätten är
redan i dag klagoinstans i en del skolärenden. Övervägande skäl talar enligt
min mening för atl kammarrätten bör anförtros även uppgiften att pröva
överklagade beslut rörande de svårt rörelsehindrade ungdomamas rätt lill specialanpassad
gymnasieutbildning i gymnasieskola. Jag vill emellertid inte utesluta alt
frågan om lämplig domstolsinslans kan behöva omprövas mot bakgmnd av vad som kommer
att föreslås av den nyligen tillsatta domslolsutredningen (Ju 1989:06).

19

3.4
Huvudmannaskap

Prop.
1989/90:92

Min
bedömning: Den specialanpassade utbildningen för svårt rörelsehindrade elever
anordnas som en del av en kommuns befintliga gymnasieskola. Huvudmannaskapet
för själva utbildningen är därmed givet.

Huvudmannaskapet
för boende i elevhem, omvårdnad och habilitering i anslutning lill
gymnasieskolan i Stockholms kommun vid den skolenhet som kallas Skärholmens
gymnasium bör i avvaktan på överenskommelse med annan huvudman åvila nämnden för
vårdartjänst.

Motsvarande
huvudmannaskap för omvårdnadsinsatser i anslutning till gymnasieskolan i
Göteborgs kommun vid den skolenhet som kallas Angereds gymnasium utövas av
Stiftelsen Bräcke Diakonigård. Jag anser inte alt någon ändring av huvudmannaskapet
för denna verksamhet är motiverad.

Beträffande
huvudmannaskapet för boende i elevhem, omvårdnad och habilitering i anslutning
lik den tilltänkta gymnasieskolan i den norra planeringsregionen bör
eftersträvas etl åtagande av kommunen eller landstingskommunen.

Utredningens
bedömning: Överensstämmer med min.

Remissinstanserna:
Utredningens bedömning får stöd av samtliga remissinstanser som yttrar sig i
frågan.

Skälen för min bedömning:
Kommuner och landstingskommuner är huvudmän för gymnasieskolan i landet.

Kommunens socialnämnd skak
enligt socialtjänstlagen (1980:620) verka för att människor som av fysiska,
psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får
möjlighet atl delta i samhällets gemenskap och all leva som andra. Den person,
som inte får sitt behov av stöd och hjälp tillgodosett på annat sätt, har
enligt socialtjänstlagen rätt till bistånd för sin försörjning och sin
livsföring i övrigl.

I hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) sägs all landstingskommunen skall erbjuda god hälso-
och sjukvård åt den som är bosatt inom landstingskommunen. Även i övrigt skall
landstingskommunen verka för en god hälsa hos hela befolkningen.

Somjag nyss sagt ställer
den specialanpassade gymnasieutbildningen för svårt rörelsehindrade elever
stora krav på samspel mellan de pedagogiska insatsema, elevhem och habilitering.
För all säkerställa en samordning mellan insatsema är del enligt min mening
angeläget alt ansvarel för dessa inte delas upp på fler huvudmän än nödvändigt.

Såvitt gäller den specialanpassade
utbildningen vid gymnasieskoloma är som nämnts huvudmannaskapet givet i och med
all utbildningen anordnas som en del av kommunens gymnasieskola, inte som en
separat skolform.

När det gäller
huvudmannaskapet för boendet i elevhem, den omvårdnad som bedrivs i anslutning
tik boendet samt habilitering, anser jag att del bör åvila en och samma
huvudman vid resp. gymnasieskola.

20

Som jag nyss redovisat,
uppdrog regeringen redan år 1979 ål statens förhandlingsnämnd att ta upp
förhandlingar om att överföra verksamheten med elevhem och omvårdnad vid
Skärholmens gymnasium från numera nämnden för vårdartjänst till Stockholms
läns landstingskommun. Någon överenskommelse om ändrat huvudmannaskap för
verksamheterna har inte träffats. Jag anser emellertid att det är angeläget att
frågan åter aktualiseras med anledning av de nya fömtsättningar som nu kommer
att gälla. I avvaktan härpå bör huvudmannaskapet för boendel i elevhem,
omvårdnad i boendel och habilitering ligga kvar på nämnden för vårdartjänst.

Beträffande
huvudmannaskapet för boende i elevhem, omvårdnad och habilitering vid Angereds
gymnasium, harjag erfarit atl fömtsättningama är goda för alt Stiftelsen Bräcke
Diakonigård kan kvarstå som huvudman för dessa. Jag anser därför inte någon
ändring vad gäller huvudmannaskapet för omvårdnadsverksamheterna i anslutning till
utbildningen vid Angereds gymnasium är motiverad.

Jag
har nyss redovisat all jag anser all specialanpassad utbildning för svårt
rörelsehindrade ungdomar bör anordnas i ytterligare en gymnasiekommun,
nämligen i den norra planeringsregionen. Jag har fått veta all fömtsättningama
är goda för alt Umeå kommun i samarbete med Västerbottens läns
landstingskommun skall kunna åta sig denna uppgift.

Jag
avser all återkomma lill regeringen med förslag om avtal med vederbörande
huvudmän om ansvaret för boende i elevhem, omvårdnad saml habilitering i
anslutning lill den specialanpassade gymnasieutbildningen.

Prop.
1989/90:92

3.5 Kostnader för omvårdnadsinsatser

Mitt förslag: Till
kostnadema för boende i elevhem, övriga sociala omvårdnadsinsatser samt habilitering
i anslutning lill specialanpassad utbildning för svårt rörelsehindrade
ungdomar vid gymnasieskola skall lämnas statsbidrag via anslag till nämnden
för vårdartjänst.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna:
Flertalet instanser delar utredningens bedömning. Flera remissinstanser
framhåller att en elev inte skall vara beroende av kommunalekonomiska
överväganden och alt det är naturligt all staten åtar sig ekonomiskt ansvar för
de svårt rörelsehindrade elevemas gymnasieutbildning.

Socialstyrelsen förordar
alt del statliga stödd beräknas så alt kommunemas kostnader för de aktuella elevema
blir ungefar lika stora som vid ett boende på hemorten. Riksförbundet för
trafik- och polioskadade anser all utredningens förslag vänder upp och ner på
den hittillsvarande ordningen och från många synpunkter är hell oacceptabelt. Neurologiskt
handikappades riksförbund tillstyrker förslaget men uttrycker viss förståelse
för farhå-

21

gor
som framförs i ell särskilt yttrande lill betänkandet, om att den Prop.
1989/90:92 föreslagna finansieringen kan leda till all kommunernas strävan atl
anpassa gymnasieutbildningen minskar.

Skälen
för mitt förslag: Som jag nyss har redovisat beslutade regeringen år 1986 att
dåvarande styrelsen för vårdartjänst fr. o. m. den 1 januari 1987 skulle
debitera elevernas hemkommuner och hemlandslingskommuner avgift för boende,
sociala omvårdnadsinsatser och habilitering i anslutning till utbildningen vid
Skärholmens gymnasium. Beslutet hargälk tills vidare i avvaktan på den
slutliga överenskommelsen, som avsågs kunna träffas i anslutning tik de
förhandlingar som statens förhandlingsnämnd förde med Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet om huvudmannaskapet för verksamheten vid Skärholmens
gymnasium. Någon sådan överenskommelse har emellertid inte träffats. Frågan om
finansieringen av dessa kostnader har sedan dess vid flera tillfällen
uppmärksammals av riksdagen. Med hänsyn lill frågans tidigare behandling i
riksdagen, utredningens bedömning samt flertalet av remissinstansernas stäkningslagan-den
föreslårjag att staten övertar ansvaret för finansieringen av boendet i elevhem,
övriga sociala omvårdnadsinsatser och habilitering vid den specialanpassade
gymnasieutbildningen för svårt rörelsehindrade elever. Begreppet
omvårdnadsinsatser använder jag som en sammanfattande benämning på alla de
insatser som den svårt rörelsehindrade eleven vid sidan av den specialanpassade
utbildningen behöver under sin utbildningstid, nämligen boende! elevhem,
omvårdnad i boendet och habilitering.

Statens
kostnadsansvar för svårt rörelsehindrade gymnasieungdomars boende i elevhem bör
avse driften av elevhem, inte anordnandet av dem.

Med
omvårdnad i boendet avser jag den personliga och praktiska hjälp i anslutning till
boendel som eleverna behöver för alt kunna klara sina gymnasiestudier.

Med
habilitering avser jag omvårdnad i form av det särskilda sociala, psykologiska
och medicinska stöd som eleven behöver.

Milt
förslag innebär atl staten skall finansiera kostnader för boende i elevhem,
omvårdnadsinsatser och habilitering för svårt rörelsehindrade elever som bor i
elevhem. Staten skall också svara för kostnaderna för habilitering för svårt
rörelsehindrade elever som är hemmahörande i annan landstingskommun än den som
skolan ligger i, men som bor i annan bostad än elevhem. Förslaget innebär inte
all hemkommunernas och hemlandstingens ansvar för de berörda eleverna helt
försvinner. Ansvaret för att ungdomama får den omvårdnad och habilitering som
de behöver kvarstår under de helger och skollov då eleverna vistas i sina
hemkommuner. Hemkommunerna svarar också för vissa kostnader i anslutning till undervisningen
genom alt inlerkommunal ersättning tas ut enligt bestämmelserna i skollagen
(1985: IOO) och förordningen (1986:572) med vissa tillämpningsföreskrifter lill
denna lag.

22

3.6
Inackorderingsavgifter

Prop. 1989/90:92

Mitt förslag: Av
en elev som uppbär hel förtidspension eller helt sjukbidrag eller har inkomst
av eget arbete eller har viss studiehjälp och som bor i elevhem i anslutning till
gymnasieskola med specialanpassad utbildning för svårt rörelsehindrade elever,
får las ul skälig avgift för kost och logi. Föreskrifter rörande sådana
avgifter meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Utredningens
förslag: Avgiftsreglerna för boende i elevhem vid specialgymnasium för svårt
rörelsehindrade elever skall motsvara dem som gäller för psykiskt
utvecklingsstörda.

Remissinstanserna:
Umeå kommun och Stockholms läns landstings omsorgsnämnd stöder utredningens
förslag om elevavgift. Slifldsen Bräcke Diakonigård anser inte all utredningens
jämförelse med omsorgsverksam-helen för psykiskt utvecklingsstörda är bra,
eftersom de rörelsehindrade eleverna inte bor stadigvarande på elevhem.

Skälen
för mitt förslag: Ungdomar som studerar vid gymnasieskola med specialanpassad
utbildning har i allmänhet förtidspension eller sjukbidrag. Dessa medel avses
täcka ungdomarnas kostnader för boende och liknande utgifter. En
inackorderingsavgift som på ett realistiskt sätt avspeglar normalkostnader för
boende och mat bidrar till att förbereda ungdomarna inför de ekonomiska
förhållanden som kommer att möta dem som vuxna. Jag anser därför all elever som
har hel pension eller hell sjukbidrag eller egen inkomst och som bor i elevhem
under studietiden skall erlägga en avgift för kost och logi. Elever som har
studiehjälp i form av inackorderingstillägg eller utbildningsbidrag i form av
traktamente skall också erlägga sådan avgift.

Beträffande
avgifternas storlek föreslår utredningen all regler bör införas som motsvarar
dem som gäller för psykiskt utvecklingsstörda som bor i gruppbostad eller
elevhem enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m. fl. (omsorgslagen).

Avgifter
för kost och logi får enligt omsorgslagen tas ul av dem som har stadigvarande
bostad på landstingskommunens bekostnad. 1 den förordning (1986:565) som
utfärdats i anslutning till omsorgslagen har föreskrivits att avgifterna för
kost och logi för kalendermånad får uppgå till högst tio procent av basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Svårt rörelsehindrade elever som
bor i elevhem i anslutning till gymnasieskola med specialanpassad utbildning
bor dock — liksom flertalet psykiskt utvecklingsstörda som går i yrkessärskola
— inte stadigvarande i elevhem, utan endast under skoltid. De har i allmänhet
kvar sin bostad på hemorten och har därför ofta en dubbel bostadskostnad. Jag
anser att hänsyn bör tas lill delta och alt de avgifter för kost och logi som
tas ul av de svårt rörelsehindrade ungdomarna som endast under skokid bor på
elevhem således bör vara lägre än dem som tas ul av ungdomar som bor
stadigvarande på elevhem. Avsikten är att föreskrifter om sådana avgifter skall
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Den förfall-

23

ningsmässiga regleringen
av avgifterna bör avse endast elevhem som drivs av staten, kommun eller
landstingskommun. Det får dock förutsättas att Stiftelsen Bräcke Diakonigård i
allt väsentligt tillämpar motsvarande ordning.

Prop.
1989/90:92

3.7
Nämnden för vårdartjänst

Min
bedömning: Nämnden för vårdartjänst bör vid sidan av de uppgifter den har i dag
för vårdartjänst m. m. och i fråga om huvudmannaskapet för elevhem, omvårdnad
och habilitering i anslutning till Skärholmens gymnasium, åriigen lägga fram
förslag lill regeringen om statligt anslag till statsbidrag till boende i
elevhem, omvårdnad i boendel och habilitering i anslutning lill
gymnasieskolorna med specialanpassad utbildning. Nämnden för vårdartjänst bör vara
den statliga myndighet som fördelar de här åsyftade statsbidragen enligt de
regler som regeringen föreskriver.

Nämnden
för vårdartjänst bör också bistå med kansliresurser för den särskilda nämndens
verksamhet.

Utredningens
bedömning: Överensstämmer delvis med min bedömning.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser som yttrar sig i frågan delar utredningens bedömning.

Nämnden för vårdartjänst
är positiv till atl åta sig uppgifter i samband med genomförande av förslagen.
1 dagslägel anser sig nämnden emellertid inte ha resurser atl utföra de
ytterligare uppgifter som utredningen föreslår.

Skälen
för min bedömning: Nämnden för vårdartjänst organiserar verksamhet med vårdartjänst
för svårt rörelsehindrade ungdomar som studerar i eftergymnasial utbildning
eller vid folkhögskola. Nämnden har också ansvaret för verksamheten med
omvårdnad m. m. för svårt rörelsehindrade elever vid Skärholmens gymnasium.

Jag anser att nämnden har
både kunskap inom själva sakområdet och lång erfarenhet av sådana uppgifter som
del här är frågan om. Jag anser därför att nämnden bör vara den statliga
myndighet som lägger fram förslag lill regeringen om anslag till statsbidrag
för boende i elevhem, omvårdnad i boendel och habilitering i anslutning lill gymnasieskoloma
med specialanpassad utbildning samt som fördelar bidragen lill vederbörande
huvudman enligt de regler som regeringen utfärdar. Nämnden bör också enligt min
mening bistå med kansliresurser för den särskilda nämnden. Nämnden för vårdartjänst
har emellertid anmält alt den i dagsläget inte utan en förstärkning på kanslisidan
har resurser atl utföra föreslagna uppgifter. Jag anser atl en viss
förstärkning av nämndens kansli är befogad och återkommer strax till detta.

24

3.8 Ikraftträdande och övergångsfrågor Prop. 1989/90:92

De
föreslagna ändringama i skollagen bör träda i kraft den 1 januari 1991. De nya reglema
bör tikämpas i fråga om elever som söker eller påbörjar Rh-anpassad utbildning
i gymnasieskola från och med höstterminen 1991.

Detta
innebär att den föreslagna särskilda nämnden kan inrättas fr. o. m. januari
1991 och under första halvåret genomföra inlagningsförfarandet enligt de nya reglema
till utbildning som börjar höstterminen 1991. I den gymnasiekommun som
reguljärt borde la emot den unge behöver man kanske använda liden att parakdll
överväga eventuella lösningar för den händelse han eller hon visar sig inte ha fömtsättningar
alt tas in i specialanpassad utbildning i Göteborg eker Stockholm eller på den
tredje planerade orten, om start där skulle kunna ske redan höstterminen 1991.

För
svårt rörelsehindrade elever som redan läsåret 1989/90 är eller lill läsåret
1990/91 blir intagna i den hittillsvarande utbildningen i Göteborg (Angered)
och i Stockholm (Skärholmen) avses nuvarande förhållanden gälla tills de
slutfört sin utbildning eller eventuellt slutat i förtid av någon anledning.
Genomförandet av det nya systemet blir alltså successivt.

Ulan
hinder av all ändringama i skollagen inte träder i kraft tidigare än atl de
första gången tikämpas vid intagningen lill läsåret 1991/92, bör del föreslagna
statsbidraget lämnas fr. o. m. budgetåret 1990/91 för elever som då går i
gymnasieskolor med specialanpassad utbildning. Bidraget bör begränsas lill att
avse sådana av de nuvarande elevema som hör lill de svårt rörelsehindrade,
vilka — enligt nämndens för vårdartjänst bedömning — skulle omfattas av de nya lagreglema.

3.9 Anslagsfrågor

I
gymnasieförordningen (1987:743) finns del regler om bl. a. speeialklasser för
elever som på gmnd av bl. a. rörelsehinder inte kan följa den vanliga undervisningen
i gymnasieskolan. Vidare finns anslag lill särskilda insatser inom skolväsendet
för elever med handikapp eller andra särskilda behov.

Resurser
för undervisningen beräknas enligt bestämmelsema i gymnasieförordningen. I
1990 års budgetproposition för utbildningsdepartementels verksamhetsområde
(1989/90:100 bil. 10) har således medel beräknats för de nuvarande
utbildningarna vid Skärholmens resp. Angereds gymnasium. Jag har fått vela alt
statsrådet Persson avser all återkomma lill medelsberäkningar i nästa års
budgetproposition lill följd av nu lämnade förslag.

11990
års budgetproposition (1989/90:100 bil.7) har regeringen föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Nämnden för vårdartjänst
för budgetåret 1990/91 beräkna ett förslagsanslag på 34 928 000 kr. Jag
återkommer nu lill denna anslagsfråga.

25

Femte
huvudtiteln Prop. 1989/90:92

G. Omsorg om äldre och handikappade G 4. Nämnden för vårdartjänst

1988/89
Utgift 31698130

1989/90
Anslag 34928000

1990/91
Förslag 83717000

1.
Vårdartjänst

Jag
räknar med en fortsall ökad efterfrågan på vårdartjänst ål studerande med svåra
rörelsehinder vid folkhögskolor, universitet och högskolor och beräknar ett
medelsbehov för denna på 40 092 000 kr.

2.
Omvårdnadsinsatser i anslutning till gymnasieskolor med specialanpassad
utbildning för svårt rörelsehindrade

Somjag
nyss har redovisat harjag fått vela att del finns goda fömtsättningar för alt specialanpassad
utbildning för svårt rörelsehindrade elever skall kunna anordnas vid någon
gymnasieskola i den norra planeringsregionen. Medel bör därför anslås för
boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering, dels för de nuvarande specialanpassade
utbildningarna vid gymnasieskolorna i Stockholm (Skärholmen) och Göteborg (Angered),
dels för den avsedda specialanpassade utbildningen vid en gymnasieskola i den
norra planeringsregionen.

Jag
beräknar utgiftema för verksamhetema vid nuvarande två gymnasieskolorna samt
för verksamheten i den norra planeringsregionen till 39765000 kr., varav 200000
kr. utgör medel till personalförstärkning vid Skärholmens gymnasium.

Vidare
beräknarjag att under budgetåret 1990/91 hämtöver behövs dt engångsbelopp på
300000 kr. för anskaffning av teknisk utmstning till elev-bosläderaa i
anslutning lik Skärholmens gymnasium.

Jag
beräknar intäkter i form av inackorderingsavgifter till 979000 kr.

Totalt
för omvårdnadsinsatser beräknar jag ett medelsbehov på 39086000 kr.

3.
Nämnden för vårdartjänst

Nämnden
för vårdartjänst bör som tidigare disponera medel för att bidra till utveckling
av metoder för boendeservice och andra kvalificerade insatser för personer med
omfattande funktionshinder. Jag beräknar meddsbehovel för detta rik 1 179000
kr.

Jag
bedömer att nämnden övergångsvis behöver en förstärkning vid sitt

kansli med anledning av alt ytteriigare uppgifter skall läggas på nämnden

enligt de förslag jag nu lagt fram. Jag beräknar kostnaden härför till 26

288000
kr. Förstärkningsresursen bör kunna omprövas då nämndens hu- Prop.
1989/90:92 vudmannaskap för elevhushåll, omvårdnad och habilitering vid Skärholmens
gymnasium upphör.

Jag
finner också att nämnden för vårdartjänst inte bör omfattas av huvudförslaget
och beräknar den sammanlagda kostnaden för nämndens kansli rik 4539000 kr.

Förslagsanslaget
G 4 Nämnden för vårdartjänst för nästa budgetår bör las upp med 83717000 kr.

4 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har upprättats förslag lill lag om ändring i
skollagen (1985:1100). Förslaget har upprättats i samråd med statsrådet
Persson.

5 Författningskommentar

Förslaget
till lag om ändring i skollagen (1985:1100)

1
kap.

5a§

I
denna nya paragraf bemyndigas regeringen bestämma vilka kommuner som skall få räll
alt i sin gymnasieskola anordna speciekt anpassad utbildning för svårt
rörelsehindrade. Del är fråga om gymnasieskola med tillgång till pedagogiska,
sociala och medicinska specialresurser som är nödvändiga för all en svårt
rörelsehindrad elev skall kunna tillgodogöra sig gymnasieutbildningen. Dessa
skolor kallas i förslaget av praktiska skäl gymnasieskola med Rh-anpassad
utbildning. För närvarande finns sådana skolor i Skärholmen och Angered med
Stockholms resp. Göieborgs kommun som huvudman för själva utbildningen.
Avsikten är atl utöver dessa kommuner ge en kommun i norra planeringsregionen
rätt all anordna sådan utbildning vid sin gymnasieskola.

7§

I
paragrafen anges innebörden av vissa termer som förekommer i lagen.

Rätten till specialanpassad utbildning i gymnasieskola skak gälla vissa

svårt rörelsehindrade ungdomar enligt vad som närmare beskrivits i den

allmänna motiveringen (avsnitt 3.3). 1 paragrafen har därför lagils in en

definition av vad som skall förstås med svårt rörelsehindrad i förevarande

sammanhang. Svårt rörelsehindrad är den som på gmnd av ell rörelsehin

der eller, om även annal funktionshinder föreligger, sitt samlade handi

kapp inte kan följa den reguljära studiegången i gymnasieskolan och som

för all kunna genomföra gymnasiala studier har behov av såväl speciellt 27

för
handikappet anpassad gymnasieutbildning som de särskilda omvård- Prop.
1989/90:92 nadsinsatser — i form av boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering
— som är knutna lill en skola med sådan utbildning.

3
kap.

19a§

Som
framgått av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.3) skall vissa svårt
rörelsehindrade ungdomar ha rätt lill utbildning i gymnasieskola med Rh-anpassad
utbildning. Vad som skall avses med svårt rörelsehindrad har definierats i 1
kap. 7 § och vidare utvecklats i den allmänna motiveringen. Vid bedömning av
kriteriet svårt rörelsehindrad skall rörelsehindrd inte betraktas isolerat. Del
väsentliga är om det samlade handikappet medför så stora svårigheter atl den
unge inte kan följa reguljär studiegång. Del behöver inte vara fråga om
handikappels direkta inverkan på elevens möjligheter all tillgodogöra sig
undervisning, utan det kan också vara så att habilitering och behandling lar så
mycket tid och energi i anspråk att skolgången blir lidande. En fömtsättning
för gymnasieutbildningen är givetvis att eleven har fullgjort sin skolplikt.
Eleven fömtsätts vidare vara beroende av de särskilda omvårdnadsinsatser som
erbjuds vid de Rh-anpassade gymnasieskoloma för atl kunna genomföra gymnasiala
studier. 1 allmänhet hinner gymnasieutbildningen fullföljas före utgången av vårterminen
del kalenderår eleven fyller 21 år. Undanlag finns emellertid. För all en
påbörjad utbildning skall kunna slutföras även om det innebär all den ordinarie
övre åldersgränsen överskrids något föreskrivs i paragrafens andra stycke all
utbildningen i sådant syfte skall få fortgå tik slutet av vårterminen det år
eleven fyller 23 år.

Skåp.

5a§

I
paragrafen anges all hela riket utgör elevområde för den speciellt anpassade
utbildningen. Vid de gymnasieskolor med Rh-anpassad utbildning som kommer alt
finnas i landet skall alltså riksinlagning gälla. Delta innebär alt en elev i
sin ansökan bör ange vid vilken skola han eller hon önskar genomföra sin
utbildning. 1 allmänhet lorde del bli den skola som geografiskt ligger närmast
hemorten. I största möjliga utsträckning bör givelvis önskemålen om skola
beaktas. Del har dock inte ansetts möjligt atl föreskriva om en ovillkorlig räll
alt välja viss skola.

7§

Paragrafen
innehåller akmänna bestämmelser om rätt till gymnasieutbild

ning. Som framgår av paragrafens lydelse är denna rätt inte ovillkorlig

ulan gäller i mån av plats. Regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer kan vidare meddela föreskrifter om behörighetsvikkor och om

urval bland inträdessökande. 28

1
ett nytt tredje stycke erinras om alt svårt rörelsehindrade elevers rätt Prop.
1989/90:92 lill gymnasieutbildning regleras i 3 kap. 19a§. Definitionen på
svårt rörelsehindrad framgår av 1 kap. 7§.

12a§

1
paragrafen anges att frågor om intagning till Rh- anpassad utbildning i gymnasieskola
skall avgöras av en särskild nämnd. För sådan utbildning skall riksinlagning
gälla. Det har därför bedömts lämpligt att frågor om intagning lill utbildning
vid dessa skolor prövas av en nämnd gemensam för hela landet. Det får anses
självklart att nämnden skaffar sig det underiag som behövs för att kunna göra
en riktig bedömning. 1 detta kan ligga att bl. a. inhämta yttrande från
skolledningen för den avlämnande skolan och den skola som är aktuell.

Den
särskilda nämnden skall bestå av minst sju och högst elva ledamöter. Med
hänsyn till de särskilda förutsättningar som skall gälla för atl en elev skall
ha rätt lill Rh-anpassad gymnasieutbildning skall i nämnden, förutom
företrädare för gymnasieskolan och gmndskolan, finnas personer med särskild
kompelens att göra en sådan bedömning. Detta tillgodoses genom att i nämnden
skall finnas företrädare från skolöverstyrelsen, läns-skolnämndernas planeringsberedningar
och nämnden för vårdartjänst. 1 nämnden bör också ingå någon representation för
huvudmännen eller ledningen för skola, elevhem eller habilitering på resp.
gymnasieort. Nämndens ledamöter skall utses av skolöverstyrelsen.

Enligt
paragrafens tredje stycke får nämndens beslut överklagas hos kammarrätten.
Behörig atl överklaga dt beslut av nämnden i fråga om intagning skall endast
vara den elev som sökt den Rh- anpassade gymnasieutbildningen. Elevens rätt
all överklaga gäller i första hand beslut att hek vägra honom utbildning vid
skola med Rh-anpassad utbildning. Också andra frågor om räll lill utbildning
enligt 3 kap. 19 a § skall kunna överklagas av den som gjort ansökan hos
nämnden i sådant avseende. Rätt atl överklaga nämndens beslut gäller dock inte
placering vid viss gymnasieskola.

14a§

I
anslutning lill gymnasieskolorna med specialanpassad utbildning skall

erbjudas särskilda omvårdnadsinsatser i form av boende i elevhem, om

vårdnad i boendet och habilitering för att eleven skall kunna tillgodogöra

sig undervisningen. Omvårdnadsinsalserna i boendel och habilileringen

skall tillhandhållas kostnadsfritt för eleven. Detta beror på att statsbidrag

lämnas lill sådana kostnader (jfr avsnitt 3.5). Av elever som bor i elevhem

skall emellertid huvudmannen kunna la ul en skälig avgift för kost och logi.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela före

skrifter om sådana avgifter. Avsikten är att avgift skall kunna tas ut om

eleven uppbär folkpension i form av hel förtidspension eller hell sjukbidrag

eller har inkomst av egel arbete. Av elev som inte har sådana pensionsför

måner eller inkomster men har studiehjälp i form av inackorderingstillägg

eller utbildningsbidrag i form av traktamente skall avgift få las ut som högst 29

moisvarar
dessa förmåner. Förevarande reglering avser boende i elevhem Prop.
1989/90:92

under
kommunall eller annat offentligt huvudmannaskap. Det får dock

förutsättas
all Stiftelsen Bräcke Diakonigård för om vårdnadsverksamheten

i
anslutning till Angereds gymnasium i allt väsentligt tillämpar motsvarande

ordning.

12 kap.

10§

Genom
en ny paragraf har öppnats möjlighet för regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer all meddela föreskrifter om svårt rörelsehindrade elevers
specialanpassade utbildning i gymnasieskola. Del kan förutses all del för denna
utbildning kan finnas behov av att göra undanlag från de allmänna beslämmelser
om gymnasieskola som gäller enligt skollagen. Den nya bestämmelsen möjliggör
sådana undanlag.

6 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels
att anta förslaget till

1. lagom
ändring i skollagen (1985:1100),

dels atl

2.
godkänna vad jag förordat om
statlig finansiering av kostnaderna för boende i elevhem, omvårdnad samt habilitering
i anslutning till gymnasieskolor med specialanpassad utbildning för svårt rörelsehindrade
ungdomar (avsnitt 3.5),

3.
till Nämnden Jör vårdartjänst
under femle huvudtiteln för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 83
717000 kr.

Vidare
hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag
har anfört om

4.
anordnande av specialanpassad
utbildning för svårt rörelsehindrade i en gymnasieskola i den norra
planeringsregionen (avsnitt 3.2),

5.
huvudmannaskap för Rh-anpassad
utbildning och för omvårdnadsinsalser i anslutning lill skola med sådan
utbildning (avsnitt 3.4),

6.
uppgifter för nämnden för vårdartjänst
(avsnitt 3.7).

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att

genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för

de ålgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om. 30

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1989:54) Prop.
1989/90:92

Rätt till utbildning för svårt rörelsehindrade '' '

ungdomar

1 Sammanfattning

1989
års handikapputredning, vars huvudsakliga uppdrag är alt kartlägga och
analysera insatser för funktionshindrade inom socialtjänsten samt inom habilileringen
och rehabiliteringen, har genom tilläggsdirektiv den 1 december 1988 (dir.
1988:65) fåll i uppdrag att utreda frågan om svårt rörelsehindrade ungdomars
gymnasiestudier.

Den
utveckling som skett under en följd av år har inneburit all allt fler rörelsehindrade
ungdomar kunnat få sin gymnasieutbildning i sina hemkommuner. En liten grupp
svårt rörelsehindrade har emellertid behov av mycket stora och specialiserade
insatser av pedagogisk, social och medicinsk art för atl klara sin skolgång.
För denna gmpp finns i dag särskilt anpassad undervisning, kombinerad med devhemsboende,
omvårdnad i boendel samt habilitering, på två platser i landet. Dessa är
Skärholmens gymnasium i Stockholm (ca 40 elever) och Angereds gymnasium i Göteborg
(ca 15 elever). Huvudmän för utbildningen vid dessa skolor är resp. kommun.
Huvudmän för habilitering, elevhem och omvårdnad i boendet är vid Skärholmsgymnasiel
en statlig myndighet, nämnden för vårdartjänst (som försöksverksamhet) och vid
Angeredsgymnasiet en kyrklig stiftelse, Bräcke Diakonigård.

1
detta betänkande används termen "omvårdnad" som en sammanfallande
benämning för verksamheterna med habilitering, elevhemsboende och den omvårdnad
ungdomarna får i elevhemmen.

Vi
har fått i uppdrag att kartlägga och lämna förslag som undanröjer de hinder som
kan finnas för svårt rörelsehindrade ungdomars gymnasieutbildning. Vi har
därvid utgått från alt del bästa egentligen vore att alla rörelsehindrade
ungdomar kunde få sin utbildning i den vanliga gymnasieskolan och på samma säll
som andra. Detta skulle stämma bäst överens med de principer om normalisering
och integrering, som sedan flera år utgör riktlinjer för handikappolitiken.

Vi
har emellertid måst konstalera all detta av praktiska skäl inte är en framkomlig
väg när det gäller de svårast handikappade. Dessa är så få och har så speciella
behov att det inte går att lokalt i landets alla kommuner ha resurser och kom.petens
för deras utbildning och omvårdnad. Speciellt anpassade gymnasieplatser måste
för denna gmpp anordnas på ett begränsat antal platser i landet. Vi har
koncentrerat vårt arbete till frågan om gymnasieutbildning för denna svårast
handikappade gmpp av rörelsehindrade.

Vi
har därvid urskilt framför allt två problem. Det första är all speciellt anpassad
utbildning bara finns på två orter i landet. 1 södra och norra delarna av
landet saknas sådan utbildning. Det andra problemet rör finansieringen av
kostnaderna för elevernas omvårdnad vid de specialanpassade gymnasierna.

När
det gäller det första problemet har vi genom enkäter fått in vissa ,,

antalsuppgifler rörande
svårt rörelsehindrade ungdomar och deras gymna- Prop. 1989/90:92 siestudier. Antalsuppgiflema
är ganska osäkra, främst därför att den gmpp Bilaga 1 svårt rörelsehindrade som
vi sökt kunskap om är svår atl definiera och avgränsa från andra
rörelsehindrade. Med denna reservation har vi beräknat antalet ungdomar i gymnasieåldrama
som kan antas behöva specialanpassad undervisning lill ell hundratal. (Det
motsvarar cirka 25 per årskull. Vi har pga. den förlängda studiegång, som
handikappet ofta föranleder, räknat med en studietid om fyra år).

De
enkätsvar vi fåll visar en variation mellan olika regioner och län i flera
avseenden. Framför allt finns en stor skillnad mellan norra och södra Sverige.
I den södra planeringsregionen (Malmöhus, Kristianstad, Blekinge, Kronobergs
och Kalmar län) anser man sig ha endast ell fåtal ungdomar med sådana
omvårdnadsbehov atl de inte kan få sin undervisning på hemorten. Man anser sig
inte ha något behov av ell specialanpassal gymnasium inom regionen. I den
norra planeringsregionen (Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län) redovisas ett i förhållande till invånarantalet betydligt
högre antal (4-5 per årskull). Vare sig lokala altemativ eller de i dag
existerande båda specialgymnasierna har här inneburit någon lösning, och de
ungdomar, som del är fråga om, går i myckel liten omfattning i gymnasiet. Man
förordar ett specialanpassal gymnasium inom regionen, förlagt till Umeå.
Beredningen anser att detta fömtsätter en statlig finansiering av omvårdnadskoslnadema.

Man
kommer därmed in på det andra problemet, finansieringen av omvårdnadskoslnadema.
För dem som behöver inackordering vid elevhem med kontinuerlig hjälp och
tillsyn uppgår dessa kostnader tik belopp i storleksordningen 500000 kr. per
elev och år. (Uppgiften avser Skärholmens gymnasium. Kostnaden per elev vid Angeredsgymnasiet
är av redovisningsskäl svårare att beräkna). Det sedan 1987 gällande
provisoriska systemet innebär all elevemas hemlandsting skall betala 40% av
dessa kostnader och hemkommunerna resterande 60%. Det har framkommit all dessa
kostnader upplevs som så höga, särskilt i mindre kommuner, atl kommunema i
vissa fak ställt sig negativa eller tveksamma till skolgång vid Skärholmen och Angered.
Man har föredragit olika lokala altemativ, som av berörda elever har upplevts
som sämre. I etl uppmärksammat fall har en elevs önskemål om utbildning vid
Skärholmens gymnasium prövats som ett biståndsärende enligt 6 § socialtjänstlagen
och tillgodoselts först efler överklagande. Kostnaderna har också som nämnts
inneburit ell hinder för de planer som finns för ell specialanpassal gymnasium
i Umeå. Kommuner och landsting inom regionen har nämligen inte varit beredda
att ta på sig de omvårdnadskostnader som ell sådant skulle innebära.

Någon form av statsbidrag
till omvårdnadskoslnademas läckande är

enligt vår mening nödvändigt för att undanröja de negativa effekterna med

nuvarande finansieringssystem. Vi har diskuterat om statsbidraget skall

täcka kostnadema helt eller delvis. Bl. a. har vi diskuterat en modell som

innebär att statsbidragets storlek avpassas så, alt det för en kommun i

princip skulle kosta lika mycket atl betala för den omvårdnad (utöver

habilitering, som landstingen skulle ansvara för) som tillhandahölls vid ett

specialanpassal gymnasium som att själv sköta den sociala omvårdnaden 32

för
elever som gick i gymnasieskola på hemorten. Syftet med en sådan Prop.
1989/90:92 lösning skulle vara atl de ekonomiska aspektema för berörda
kommuner Bilaga 1 vid valet av skolform och skolort så långt möjligt skuke
undanröjas.

Våra förslag

Vi
har som ett sätt att förbättra svårt rörelsehindrade ungdomars möjlighet lill
gymnasieutbildning velat stärka deras juridiska ställning. För ungdomar i
allmänhet finns ingen ovillkorad räll till sådan utbildning, ulan urval sker i
huvudsak med hjälp av betyg. Den gmpp handikappade som det här är fråga om kan
av olika skäl oftast inte konkurrera med ickehandikappade kamrater på lika
villkor utan är beroende av mer skönsmässiga bedömningar för all få en
gymnasieplats. Vi har bedömt detta otillfredsställande och föreslår en lagfäst
rätt till gymnasieutbildning (med möjlighet till förlängning) för den aktuella gmppen,
i analogi med vad som i dag gäller för psykiskt utvecklingsstörda.

Vi
har med ledning av de enkätsvar vi fått funnit, att del för närvarande finns
underlag för ett nytt specialanpassal gymnasium endast i den norra regionen och
föreslår all ett sådant inrättas i Umeå. Genom den finansieringsordning vi
föreslår har vi velat skapa möjligheter för detta och även öppna möjligheter
all senare, om behov finns, inrätta ytterligare specialanpassade gymnasier.

I
finansieringsfrågan har vi stannat för en lösning som innebär att kostnaderna
för omvårdnad och boende heU skall täckas av statsbidrag. Vi anser all del är
naturligt att staten tar ett ekonomiskt ansvar för den aktuella gmppen på samma
sätt som l.ex. för elevema vid de statliga specialskoloma, vilka i likhet med
de av oss diskuterade ungdomarna behöver speciella lösningar vid ett fåtal
skolor i landet. Vi har också lagt stor vikt vid de nackdelar som nuvarande
finansieringssystem medfört, samt att förhandlingar förts mellan stat,
landsting och kommuner sedan 1979 om en mer permanent icke-statlig lösning
avseende omvårdnaden vid Skärholmens gymnasium ulan att någon
förhandlingslösning kunnat nås. Vårt förslag om statsbidrag som helt läcker de
aktuella kostnadema stämmer vidare enligt vår uppfattning bäst överens med ell
uttalande av riksdagen den 27 april 1989 (rskr. 1988/89:217) att staten bör ha
ansvaret för de svårt rörelsehindrade ungdomarnas gymnasiestudier.

Sammanfattningsvis
innebär våra förslag alltså:

1.
En lagstadgad rätt till
gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar

2.
Ett specialanpassal gymnasium
för svårt rörelse hindrade ungdomar bör tillkomma i Umeå, utöver de som i dag
finns i Skärholmen och Angered.

3.
Kostnader för omvårdnad vid de specialanpassade
gymnasierna täcks av statsbidrag via anslag lill nämnden för vårdartjänst.

Med
den lösning vi valt i finansieringsfrågan anser vi inte att någon mer

akmän författningsreglering av de frågor vi behandlat är nödvändig. För

utom beträffande rällighetslagsliflningen (punkt 1 ovan) föreslår vi författ

ningsreglering endast i vissa speciella frågor. 33

Beträffande det kommunala
huvudmannaskapet för utbildningen och Prop. 1989/90:92 finansieringen av utbildningskostnadema
föreslår vi inga ändringar. Det Bilaga 1 kommunala ansvar som föreligger i
dessa avseenden kvarstår alltså, liksom kommunemas och landstingens ansvar för
omvårdnad då de aktuella elevema är hemma under helger och lov.

Vi
vill inför vårt fortsatta arbete framhålla, att det förslag vi här framställer
är en särlösning för denna speciella gmpp och atl denna lösning inte skall ses
som ullryck för en princip, som kan åberopas i andra sammanhang.

34

Sammanställning av remissyttranden över Prop. 1989/90:92

delbetänkandet (SOU 1989:54) Rätt till "a 2

gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar

Remissinstanser

Efter
remiss har yttranden avgetts av socialstyrelsen, statens handikappråd (SHR),
nämnden för vårdartjänst (NV), skolöverstyrelsen (SÖ), statskon-lord,
riksrevisionsverket (RRV), kammarrätten i Jönköping, planeringsberedningama i
södra, västra, östra, mellersta och norra regionema, Stockholms stad,
Göteborgs, Huddinge, Höganäs, Kalix, Katrineholms, Kungsbacka, Ljusnarsbergs,
Malmö, Marks, Nybro, Söderköpings, Tingsryds, Uddevalla, Umeå, Uppsala och
Vetlanda kommuner, omsorgsnämnden i Stockholms läns landstingskommun,
landstingskommunerna i Värmlands och Västerbottens län. De Handikappades
Riksförbund (DHR), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Riksförbundet mot
Reumatism (RMR), Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR), Riksförbundet
för trafik- och polioskadade (RTP), Riksförbundet för rörelsehindrade barn och
ungdomar (RBU) och Stiftelsen Bräcke Diakonigård.

Yttranden
har dessutom inkommit från De Handikappades Riksförbunds ungdomsförbund (DHR
UNG) och de lokala fackföreningama vid nämnden för vårdartjänst.

1 Allmänt

Remissinstansema
redovisar i huvudsak en mycket posititiv inställning till ddbelänkandel och de
förslag som förs fram angående gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade
ungdomar. Flertalet remissinstanser ställer sig bakom utredningens förslag om
en lagstadgad rätt till en sådan utbildning, anordnandet av en specialanpassad
utbildning i gymnasieskola i Umeå samt om statsbidrag lill kostnader för
omvårdnad och habilitering via nämnden för vårdartjänst.

2 Lagstadgad rätt till gymnasieutbildning för svårt

rörelsehindrade ungdomar

Utredningen
föreslår en lagfäst räll lill gymnasieutbildning för alla svårt rörelsehindrade
ungdomar. Förslaget får ell positivt mottagande av flertalet remissinstanser.

SÖ
tillstyrker utredningens förslag men anser all rätten också bör innebära fritt
val av studieväg och möjlighet till individuella lösningar.

RRV
tikstyrker utredningens förslag men uppmärksammar att l.ex.

bristande resurser kan medföra atl plats inte alllid genast kan beredas på

specialanpassad gymnasieskola. Verket anser därför all en noggrann plane

ring och behovsanalys på riksnivå utgör en nödvändig fömtsättning för att

systemet skall fungera. 35

Katnmarrätten i Jönköping
påpekar att det inte framgår av belänkandet Prop. 1989/90:92 vilka resurser som
erfordras för att huvudmännen skall kunna leva upp till Bilaga 2 den föreslagna
rättigheten. Platserna i gymnasieskolan är begränsade. Om den s. k. fria kvoten
skall ökas, måste detta ske på bekostnad av övriga elevers möjligheter atl
bedriva gymnasiestudier. Kammarrätten kan inte finna att det i betänkandet på
ett övertygande sätt motiverats att en lagfäst absolut rätt till
gymnasiestudier för gruppen är behövlig och bedömer all andelen svårt
rörelsehindrade ungdomar i gymnasieskolan kan öka om de praktiska arrangemangen
kring studierna kan ordnas på ett tillfredsställande sätt. Om en lagfäst rätt till
gymnasiestudier anses erforderlig, förutsätter delta all handikapputredningen
i det fortsatta arbelet också beaktar vilka resurser som erfordras för att
huvudmännen skall kunna leva upp lill de krav som då kommer att kunna ställas
på dem samt hur finasieringen skall ske.

Mellersta
planeringsberedningen är tveksam lill den föreslagna lagstiftningen. En sådan
lagstiftning innebär en särbehandling av den aktuella elevgruppen. En negaliv
konsekvens kan vara alt en elev påbörjar en gymnasieutbildning ulan att vara
lämplig och kompetent för denna. En särlagstiftning kan också innebära en risk
för en negativ atlitydulveckling gentemot elevgruppen. Beredningen påpekar all
nuvarande syslem med antagning via den s. k. fria kvoten fungerar utmärkt.

Norra
planeringsberedningen har erfarenhet av all del är svårt att anordna anpassad
gymnasieutbildning åt svårt rörelsehindrade elever och atl det därför är
viktigt att dessa ungdomar för en lagstadgad rätt till sådan utbildning.

Stockholms
stad uppmärksammar betydelsen av att la reda på hur stort elevunderlaget kan
vara. Det fömtsätter i sin lur atl ungdomarna själva tidigt vet vilka
utbildningsvägar som kan erbjudas vid specialanpassad gymnasieskola. Stockholms
stad utgår från att utredningen i sitt förslag till lagtext avser ungdomar som
fullgjort sin skolplikt i grundskolan. Vidare pekar Stockholms stad på att
vissa rörelsehindrade elever i grundskolan haft sin skolgång förlagd lill klass
för rörelsehindrade elever, trots all en placering i särskolan varit pedagogiskt
mer motiverad. Gymnasieskolan saknar pedagogisk erfarenhet och kompetens atl
tillrättalägga undervisning för elever som har stora intdlekludla svårigheter.

Katrineholms
kommun anför all nuvarande system med den s. k. fria kvoten inte garanterar all
svårt rörelsehindrade ungdomars behov av gymnasieutbildning tillgodoses och alt
utredningens förslag därför är en myckel viktig och bra reform. Kommunen framhäker
all rätten bör omfatta både utbildning i ordinarie gymnasieundervisning och i specialanpassad
undervisning.

Marks
kommun anför att en lagstadgad räll lill gymnasieutbildning för svårt
rörelsehindrade ungdomar stärker deras möjligheter till utbildning och arbete
efter skolutbildningen.

Uddevalla
kommun anser all utredningens förslag är bra och att del kan leda lill alt
framlida förtidspensioneringar minskas.

Umeå
kommun avstyrker föreslagna förändringar i skollagen, men före

slår att man genom ett riksdagsbeslut poängterar vikten av alt den nuva- 36

rande
praxisen bibehålls, att placera svårt rörelsehindrade ungdomar i den Prop.
1989/90:92

s. k. fria kvoten. Bilaga 2

RMR
framhåller att del är av allra största vikt att även svårt rörelsehindrade
ungdomar bereds möjlighet till gymnasiestudier i samma utsträckning som andra
ungdomar. För alt möjliggöra detta är utredningens förslag att lagstadga denna
rätt helt riktig. I första hand skall ungdomar beredas möjlighet till
gymnasieutbildning på eller i närheten av hemorten. För vissa svårt
rörelsehindrade ungdomar är dock en gymnasieskola med specialanpassad
utbildning en bra lösning. Man bör inte bortse från atl det i vissa fall kan
vara lättare all gå i ell gymnasium där det finns andra ungdomar med
rörelsehinder.

/?Bt/tillstyrker
utredningens förslag men framhåller att den lagstadgade rätten lill utbildning
väger lätt om man är hänvisad lill alt välja mellan ell fåtal linjer. Svårt
rörelsehindrade ungdomar har gividvis samma behov av att välja mellan olika
gymnasielinjer som icke handikappade ungdomar har. Liknande synpunkter förs
fram av DHR UNG.

3 Antalet gymnasieskolor med specialanpassad utbildning och
deras förläggning

Utredningen
föreslår alt gymnasieutbildning med pedagogiska, sociala och medicinska resurser
försvårt rörelsehindrade ungdomar anordnas i Umeå, vid sidan av de nuvarande
utbildningarna i Stockholm och Göteborg. Utredningen föreslår vidare att
skolorna med specialanpassad utbildning skall vara öppna för elever från hela
landet.

Inte
någon remissinstans uttalar sig mol förslaget all en specialanpassad gymnasieutbildning
anordnas i Umeå. Mot bakgrund av det osäkra siffermaterialet, anser dock RRV
all det är svårt att ta ställning lill behovet av ytterligare en sådan
gymnasieskola.

Socialstyrelsen
anser alt det är viktigt att inte i lagtext precisera antal gymnasieskolor
eller deras förläggning.

SÖ
påpekar att dimensioneringen av gymnasieskolor med specialanpassad utbildning
måste anpassas till de aktuella utbildningsbehoven och kan därför komma att
variera något från år till år.

Södra
planeringsberedningen menar att del bör finnas möjlighet att inrätta ett
gymnasium för elever med rörelsehinder även i södra Sverige om behovsbilden
ändras.

,
Mellersta planeringsberedningen poängterar vikten av att man vid ell framlida
övervägande om ytteriigare gymnasieskolor med specialanpassad utbildning noga
observerar behovet av en stor kompetens och samlade resurser. Risk finns alt
flera gymnasieskolor med specialanpassad utbildning medför svårigheter alt vid
samtliga skolor bibehålla sådan önskad kompetens.

Norra
planeringsberedningen understryker behovet av att en gymnasieskola med specialanpassad
utbildning snarast inrättas i Umeå.

Stockholms
stad finner det märkligt atl behovet av utbildningsplatser är

så litet i södra Sverige alt det inte föranleder förslag all inrätta en gymna

sieskola med specialanpassad utbildning även där. Att Skärholmens gym- 37

nasium tar emot ell antal riksgymnasiedever
får inte innebära minskade Prop. 1989/90:92 möjligheter för denna skola alt
ta emot individualinlegrerade elever med Bilaga 2 rörelsehinder som tillhör
Storstockholms intagningsnämnds upptagningsområde.

Göteborgs
kommun anger atl den specialanpassade gymnasieutbildningen vid Angeredsgymnasiet
bör vara maximerad till tre gmpper med totalt 20 elever.

Huddinge
kommun bedömer alt behovet av utbildningsplatser kan komma alt öka och att det
därför är angelägel att antalet platser ökar totalt i landet och fördelas
regionalt.

Katrineholms
kommun poängterar atl det är kommunernas uppgift att i första hand anpassa de
vanliga gymnasieutbildningarna så atl rörelsehindrade elever kan delta i
undervisningen. Kommunen anser dock att del är angeläget atl inrätta en ny
gymnasieskola med specialanpassad utbildning i Umeå för att skapa fler
utbildningsplatser och likartade villkor för elever i hela landet.

Kungsbacka
kommun poängterar att gymnasieskolor med specialanpassad utbildning skall vara
öppna för elever från hela landet.

Ljusnarsbergs
kommun anser alt en gymnasieskola med specialanpassad gymnasieutbildning i
norra planeringsregionen är ett regionalt jämlikekrav.

Umeå
kommun ser tillkomsten av en gymnasieskola med specialanpassad utbildning i
Umeå som en positiv pusselbil i den kompetens- och resursbild som skapats där
för denna handikappgrupp och anser i övrigl att Umeås fömtsättningar är
ovanligt goda.

Uppsala
kommun anser all utredningens förslag atl inrätta ytterligare en gymnasieskola
med specialanpassad utbildning i Umeå är väl motiverat.

Omsorgsnämnden
i Stockholms läns landstingskommun anser att platsantalet vid Skärholmens
gymnasium bör begränsas. Man bör därför se över möjligheten atl öppna en ny
gymnasieskola med specialanpassad utbildning i norra Storstockholm.

Västerbottens
läns landstingskommun uppger all man erfarenhetsmässigt vet att ett antal
gravt rörelsehindrade ungdomar i norra regionen har behov av specialanpassad gymnasieutbildning
och menar att lokalisering av sådan lill Umeå är lämplig ur många synpunkter.

DHR
stöder förslaget om tre skolor förlagda till Stockholm, Göteborg och Umeå. På
så sett ges en viss geografisk spridning, samtidigt som devunderiagd vid varje
skola blir tillräckligt stort för en bra social miljö.

Svenska
kommunförbundet instämmer i utredningens förslag. Förslaget förutsätter dock
att den kommun som ålar sig uppgifter erhåller statsbidrag för verksamheten.

RMR
poängterar atl Umeå är en skolstad med många utbildningar och universitet för
eventuella fortsatta studier. Där finns även goda möjligheter till habilitering.

NHR
anser inte all frågan om rörelsehindrade ungdomars möjligheter

till gymnasiestudier är tillräckligt belyst. Andelen svårt rörelsehindrade

ungdomar som går i gymnasieskola är lägre än andelen generellt för ungdo

mar. En förklaring härtill är förmodligen avståndet till gymnasieskolorna 38

med specialanpassad
utbildning. NHR anser atl intentionema att inrätta Prop. 1989/90:92

en sådan gymnasieskola i
var och en av planeringsregionerna måste full- Bilaga 2

följas.Inte heller RBU
anser del lillräckligt utrett hur behovsbilden ser ul

när det gäller antalet
platser vid gymnasieskolor med specialanpassad

utbildning.

4 Målgruppen

Med
svårt rörelsehindrade ungdomar avser utredningen personer som på gmnd av
rörelsehinder, oftast i kombination med olika slag av lilläggshandikapp, har
behov av stora och samtidiga pedagogiska, sociala och medicinska insatser.

Mellersta
och norra planeringsberedningarna och Umeå kommun pekar på svårigheten att
avgränsa gmppen "svårt rörelsehindrade elever". Också Västerbottens
läns landstingskommun kan se vissa svårigheter alt avgränsa målgmppen och
understryker all gmppen bör hållas så liten som möjligt.

Omsorgsnämnden
i Stockholms läns landstingskommun uppmärksammar all svårt handikappade
ungdomar upplever sina handikapp olika. En del önskar all vara integrerade i
såväl skola som boende med icke handikappade. För andra blir ibland
integreringen svår. Del är därför viktigt att man inte har för snäv definition
av målgmppen.

Mellersta
planeringsberedningen önskar all en centralt fastställd definition las i bmk.

5 Intagning till specialanpassad utbildning

Utredningen
föreslår att de myndigheter som skall besluta om intagning i specialanpassad
utbildning, skall vara resp. intagningsnämnd, dvs. intagningsnämnderna i
Stockholm, Göteborg och Umeå.

NV,
norra och södra planeringsberedningarna, Stockholms stad, RBU och Stiftelsen Bräcke
Diakonigård, anser att samrådsskyldighden och vikten av all iniagningsnämndema
tillförs kunskaper borde ha betonats starkare. Man pekar på viklen av samråd
med planeringsberedningama, avlämnande och mottagande skola, NV och länsskolnämndernas
RH-konsu-lenler.

Flera
remissinstanser föreslår atl samrådsskyldighden görs bindande eller lagfästs.

Kammrrätten
i Jönköping ifrågasätter om inte intagningen lill de tre specialanpassade gymnasieskoloma
bör ske av en gemensam intagningsnämnd, förslagsvis intagningsnämnden i
Stockholm.

A'Fanser
att inlagningsnämndens beslut bör dokumenteras och motiveras, bl. a. med
hänsyn till elevens möjligheter att överklaga.

Stockholms
stad finner del angelägel att inlagningsnämndernas handläggning av
intagningsärenden blir föremål för gmndlig utredning.

RBU
anser att det bör skapas möjligheter för representanter för handi-

kapporganisationema att medverka i intagningsnämndernas arbete. 39

6 Rätten
att överklaga Prop. 1989/90:92

Bilaga 2 Utredningen
föreslår att svårt rörelsehindrade ungdomar skall ges möjlighet att överklaga ell
negativt intagningsbeslul och bedömer atl kammarrätt är en lämplig klagoinstans.

Mot
förslaget om en rätt all överklaga ell negativt intagningsbeslul har enbart
kammarrätten i Jönköping haft invändingar. Den hantering som kammarrätt har med
gymnasiefrågor är hell artskild från vad utredningen föreslår. Det ligger
enligt kammarrätten närmare till hands att göra jämförelse med bislåndsärenden
enligt socialtjänstlagen och med omsorgslagen, vari länsrätt är första
besvärsinstans. Kammarrätten anser därför att besvär i första hand skall
prövas av länsrätt. När del gäller att fördela ell begränsat antal
gymnasieplatser kan möjligheten för den som klagar att få framgång bli skenbar.
Kammarrätten uppmärksammar också att en besvärsprövning kan komma alt dra ul
på tiden, vilket kan omöjliggöra en sludiestart. Vidare uppmärksammar
kammarrätten på atl komplikationer kan uppstå vid en besvärsprövning, eftersom
en sökande till plats i special-gymnasium kan tvingas att föra tre parallella
processer, om han sökt plats till samtliga skolor och fått avslag.

Socialstyrelsen
bedömer alt kammarrätt är en lämplig besvärsinslans. Den handhar redan i dag överklagningar
av länsrättsdomar i frågor om socialtjänst och omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda och har därigenom möjlighet att bygga upp en erfarenhet i
fråga om behovet av insatser på handikappområdet.

iV
K anser all överklagningsrälten också bör gälla om vederbörande hänvisas lill
specialgymnasium av den egna kommunens intagningsnämnd, men anser sig vara
bättre betjänt av de resurser och lösningar som den egna gymnasieorten kan
erbjuda beträffande den reguljära gymnasieutbildningen.

RRV
menar att en lagligt reglerad rätt fömtsätter överklagningsmöjlig-heier. Detta
kan för vissa innebära långa väntetider.

Norra
planeringsregionen anser det rikligt att intagningsbeslut skall kunna
Överklagas i kammarrätt, särskilt med hänsyn till atl ungdomarna skall kunna
tas in i regiongymnasium oberoende av var i landet de är bosatta.

Göteborgs
kommun förordar att överklagandet skall göras till SÖ i likhet med vad som
gäller inom skollagstiflningen i övrigl.

Umeå
kommun anser atl besvärsrätl över intagningsnämndens beslut för elever som
söker till en gymnasieskola med specialanpassad utbildning bör finnas och tillslyrker
utredningens förslag att kammarrätt skall vara besvärsinstans.

/?fif/framhåller
att utredningens författningsförslag angående överklag-ningsmöjligheter till
kammarrätt är viktigt.

7 Kostnader för omvårdnadsinsatser

Utredningen
föreslår att kostnaderna för boende i elevhem, omvårdnad i

boendet och habilitering vid gymnasieskola med specialanpassad utbild

ning skall täckas av statsbidrag via anslag lill nämnden för vårdartjänst. 40

Förslaget
får ell övervägande positivt mottagande. Prop. 1989/90:92

Socialstyrelsen
förordar dock all enbart kommunemas och landstings- Bilaga 2 kommunemas
merkostnad för elevhemsboende, övriga omvårdnadsinsalser och habilitering
skall läckas av del statliga stödet.

SÖ
framför all ell statligt kostnadsansvar innebär reeka möjligheter att utnyttja
rätten till gymnasieutbildning oberoende av i vilken kommun eleven bor. Risken
för att kommunen skak "skicka iväg" eleven för all komma undan
kostnader är enligt SÖ liten. Konsekvensema av förändringen bör dock noga
följas.

ÄT?
K ifrågasätter om inte nuvarande ordning bör bibehållas tills vidare och
föreslår all en omprövning av kostnadsansvaret sker i samband med elevhemslagens
översyn.

NVs
erfarenheter är att kommunema i huvudsak är angelägna om att ordna
gymnasieplats på hemorten eller i samarbete med närliggande kommuner. NV anser
inte all kommunemas strävan all bygga ul sin gymnasieutbildning motverkas av
ett statligt finansieringsansvar vid gymnasieskolor med specialanpassad
utbildning. NVs medverkan i verksamheten kan också bidra tik all gymnasieskolor
med specialanpassad utbildning kommer all utnyttjas av de få elever, vars
totala situation är sådan, atl de särskilda resursema behövs.

SHR
stöder utredningens förslag men framhåller all de ökade utgiftema för staten
inte ska få finansieras genom minskat statligt engagemang inom handikappområdet.

Statskontoret
tillstyrker - med hänsyn till de speciella omständigheterna i detta fall -
utredningens förslag och anger att den ändrade kostnadsfördelningen mellan
stat och kommuner med fördel kan regleras i etl annal och större sammanhang.

Södra
planeringsberedningen anger all utredningens motiv för förslaget stämmer väl
med beredningens erfarenhet men noterar samtidigt utredningens anmärkning om
att lösningen inte bör ses som ell ullryck för en ny princip inom
handikappolitiken eller användas som prejudikat i andra sammanhang.

Östra
planeringsberedningen anser att det är nödvändigt alt staten återtar finasieringsansvarel,
om inte en gmpp ungdomar med komplicerade rörelsehandikapp skall gå förlorad då
del gäller utbildning i gymnasieskolan.

Stockholms
stad tillstyrker förslaget och ser positivt på atl frågan nu slutgiltigt kan
lösas.

Huddinge
kommun menar atl förslaget är riktigt, men att de särskilda stalsbidragsbeslämmdsema
också bör gälla avseende utmstning, läromedel och lokaler.

Höganäs
kommun anser all del är tillfredsställande alt frågan om omvårdnadskostnader
lyfts bort och inte påverkar planeringen av elevens fortsatta studier.

Katrineholms
kommun anser alt utredningens synsätt är riktigt, därför alt det är en riksangdägenhel
att dessa ungdomar erbjuds anpassad utbildning och alt ell statligt
kostnadsansvar förmodligen är del enda sättet att

41

säkerställa
all möjligheterna lill utbildning blir likadan för alla svårt rörel- Prop.
1989/90:92

sehindrade elever. Bilaga 2

Kungsbacka
kommun anger alt de ekonomiska aspekterna haft betydelse i all synnerhet för
små kommuner, när dessa tagit ställning till val av skolform och skolort.

Ljusnarsbergs
kommun framhåller att ell plus i förslaget är alt omvård-nadsansvarel inte tas
från resp. hemkommun och hemlandsting, då eleven är hemma under helger och
skollov.

Malmö
kommun stöder utredningens förslag men framhåller alt det inte skall ses som
ullryck för en princip som kan åberopas i andra sammanhang.

Marks
kommun framhåller all risken för alt en kommun av ekonomiska skäl verkar för
eller emot studier vid gymnasieskola med specialanpassad utbildning är minimal,
om alla kommuner följer riktlinjerna om normalisering och integrering i sin verksamhet.

Söderköpings
kommun anser alt del statliga ansvaret för omvårdnadskostnader bör gälla fr.
o. m. läsåret 1989/90.

Uddevalla
kommun anser all utredningens förslag är bra, då devgmppen är liten och kan
jämföras med de elever som nu går i de statliga specialskolorna för i huvudsak
döva och hörselskadade elever.

Umeå
kommun instämmer i utredningens förslag och anför atl rättviseskäl talar för
den föreslagna finansieringsformen. Kommunen fömtsätter också att de kommunala fardljänstkoslnaderna
skall läckas av det föreslagna statsbidraget.

Omsorgsnämnden
i Stockholms läns landstingskommun ser utredningens förslag som ell försök all
snabbt undanröja de problem som finansieringsfrågan i dag utgör och framhåller
all det är viktigt atl förslaget inte motverkar de akmänna principema om
normalisering inom handikappområdet. Omsorgsnämnden framhåller atl
utbildningshuvudmännen bör vidta alla tänkbara ålgärder för att möjliggöra
utbildning på hemorten eller i så nära anslutning lill denna som möjligt.

Värmlands
läns landstingskommun bedömer all svårt rörelsehindrade ungdomars
framtidsmöjligheter ökar om omvårdnad och boende bekostas av statsbidrag.

Västerbottens
läns landstingskommun anser att en statlig finansiering garanterar den enskilde
elevens räll lill kvalitet i omvårdnaden och all gymnasiestudier möjliggörs
oberoende av vilken kommun han/hon kommer ifrån.

DHR
framhåller att dagens splittrade kostnadsansvar drabbar den enskilde eleven på
ell sådant säll atl del går ul över hans eller hennes möjligheter all få en
lämplig gymnasieutbildning. Den enda garanti för alt en rörelsehindrad elev
inte skall utsättas för kommunalekonomiska överväganden när del är dags all
välja gymnasielinje, är all staten återtar del fuka ansvaret för
omvårdnadskostnader.

Svenska
kommunförbundet framhåller att utredningens förslag undanröjer de problem som
de handikappade och kommunema i dag ställs inför. Finansieringen kommer också
alt bli densamma som för specialskoloma.

RMR
ser det som mycket viktigt atl de ekonomiska problemen löses på 42

dt
tillfredsställande sätt och att det under inga förhållanden får vara så att
Prop. 1989/90:92 ekonomiska faktorer och diskussioner försvårar för en elev atl
anta en Bilaga 2 plats vid en gymnasieskola med specialanpassad utbildning.

NHR
tillstyrker förslaget men uttrycker viss förståelse för de farhågor som
framförs i del särskilda yttrandet och som innebär atl den föreslagna finasieringen
skuke kunna leda till alt kommunemas strävan all anpassa gymnasieutbildningen
minskas och därmed motverkar integrering.

/?r/'hävdar
att det inte kan vara självändamål eller en princip att staten skall ha
betalningsansvar för olika handikappinsalser. Etl sådant ställningstagande
ställer enligt RTP upp och ner på den hittillsvarande ordningen och är från
många synpunkter hell oacceptabelt. Vidare finns den uppenbara risken med ell
statligt betalningsansvar all kommunema underlåter att vidtaga de nödvändiga anpassningsåtgärdema.

RBU
framhåller atl farhågor som framförts att kommunema skulle brista i sin
skyldighet att ge alla elever — även dem med rörelsehinder — en
gymnasieutbildning på hemorten är överdrivna. De personer som är med i ansökningsarbelel
fömtsätts ha goda fömtsättningar all bedöma den sökandes behov. RBU anser all principema
om ansvar och finansiering, normalisering och integrering är vikliga, men kan
inte acceptera atl staten hårddrar dessa.

Stiftelsen
Bräcke Diakonigård finner att den tillämpade kostnadsfördelningen mellan
landsting och kommun är olämplig och stöder utredningens förslag.

DHR
UNG betonar att det är hemkommunerna som skall ha ansvarel för svårt funktionshindrade
ungdomars gymnasieutbildning och vill att staten betalar ut pengar lik kommunema
och att dessa organiserar utbildningen.

8 Inackorderingsavgifter

Utredningen
gör en jämförelse med föreskriftema i lagen (1985:568) om särskilda omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda m.fl. och förordningen (1986:565) om särskilda
omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. 1 dessa författningar stadgas all
avgifter för kost och logi får las ut med högst tio procent av basbeloppet per
månad av den som stadigvarande bor på landstingskommunens bekostnad och har
pension eller arbetsinkomst.

Mellersta
planeringsberedningen anser att det är ett viktigt led i elevens träning och
uppväxt till en vuxen samhällsmedborgare med en realistiskt tilltagen kostnad
för kost och logi. Också Umeå kommun och Stockholms läns landstingskommun
stöder utredningens förslag om elevavgifter.

Stiftelsen
Bräcke Diakonigård anser att jämförelsen med psykiskt utvecklingsstörda inte
är bra, eftersom de rörelsehindrade eleverna inte bor stadigvarande på
elevhemmet ulan endast under skoltiden.

9 Övrigt

NV
är positiv lill all åla sig uppgifter i samband med ell genomförande av

förslagen och är beredd
alt i den fortsatta verksamheten pröva olika 43

former av huvudmannaskap
för omvårdnad och boende anpassade till Prop. 1989/90:92 regionala
förhållanden och fömtsättningar. I dagsläget har emellertid inte Bilaga 2 NV
resurser alt ulföra föreslagna uppgifter ulan fömtsätter att medel ställs till
förfogande för de förstärkningar som krävs.

DHR
instämmer i utredningens förslag all NV ges i uppdrag all genomföra förslaget.

Stockholms
stad är positiv tik att NV kvarstår som huvudman för elevhem och habilitering
vid Skärholmens gymnasium.

Statskontoret
anser det befogal atl nu ompröva skälen för en särskild myndighet enbart för
verksamheten med vårdartjänst och administrationen av statliga bidrag lill
denna. NV tillhör kretsen av småmyndigheter. Statskontoret bedömer det
intressant att studera ett alternativ där NV inordnas som myndighetsfunktion i sludiestödsadministralionen.

Göteborgs
kommun anser all kursplanefrågor och betygsstart för de aktuella devgmpperna
bör utredas, mot bakgmnd av behovet av individuella studieplaner och
svårigheter alt bedöma kunskaper och prestationer hos de svårt rörelsehindrade elevema.

/?/?
K uppmärksammar alt möjligheten för de svårt rörelsehindrade elevema att få en
välanpassad utbildning på gymnasienivå är beroende av att staten, landstings-
och primärkommuner samarbetar och samverkar. Det är därför viktigt all
praktiskt klarlägga fömlsältningama för en sådan samverkan.

De
lokala fackföreningarna vid NV finner ingen anledning alt byta huvudman för
verksamheten så länge del inte är utrett atl dt ändrat huvudmannaskap blir lill
del bättre. Fackföreningama befarar alt olika huvudmän verkar splittrande för
verksamheten.

44

Innehåll Prop. 1989/90:92

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... ... 1

Propositionens
lagförslag....................................... 3

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 febmari 1990 . 6

1
Inledning.......................................................... ... 6

2
Gällande ordning................................................ 7

3
Överväganden .................................................. 11

3.1
Gymnasieutbildningen för svårt
rörelsehindrade... 11

3.2
Anordnande av specialanpassad
utbildning i ytteriigare en gymnasiekommun 13

3.3
Rätt lill gymnasial utbildning
för vissa svårt rörelsehindrade ungdomar 14

3.4
Huvudmannaskap.......................................... .. 20

3.5
Kostnader för
omvårdnadsinsatser.................... .. 21

3.6
Inackorderingsavgifier ................................... .. 23

3.7
Nämnden för vårdartjänst .............................. .. 24

3.8
Ikraftträdande och
övergångsfrågor ................ .. 24

3.9
Anslagsfrågor .............................................. .. 25

4
Upprättat lagförslag ......................................... 27

5
Författningskommentar....................................... .. 27

6
Hemställan....................................................... .. 30

7
Beslut............................................................. 30

Bilaga
I Sammanfattning av betänkandet (SOU 1989:54) Rätt till

gymnasieutbildning
för svårt rörelsehindrade ungdomar... 31

Bilaga
2 Sammanställning av remissyttranden............. 35

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 45