Prop. 1993/94:128

Regeringens skrivelse

1993/94:128

ILO:s konvention och rekommendation om

skydd av arbetstagares fordringar i händelse

av arbetsgivarens insolvens

Skr.

1993/94:128

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 16 december 1993

Carl Bildt

Börje Hörnlund

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för ILO:s konvention

(nr 173) och rekommendation (nr 180) om skydd av arbetstagares

fordringar i händelse av arbetsgivarens insolvens i enlighet med vad

som föreskrivs i ILO:s stadga.

1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 128

Innehållsförteckning

Skr. 1993/94:128

1 Inledning................................ 3

2 Konventionen (nr 173) och rekommendationen (nr 180)

om skydd av arbetstagares fordringar i händelse av

arbetsgivarens insolvens ...................... 3

2.1 Bakgrund ........................... 3

2.2 Konventionens och rekommendationens huvudsakli-

ga innehåll........................... 4

2.3 Regeringens överväganden................. 6

Bilaga 1 ILO:s konvention (nr 173) om skydd av arbets-

tagares fordringar i händelse av arbets-

givarens insolvens

(Engelsk originalversion och svensk över-

sättning) ......................9

Bilaga 2 ILO:s rekommendation (nr 180) om skydd av

arbetstagares fordringar i händelse av arbets-

givarens insolvens

(Engelsk originalversion och svensk över-

sättning) .....................19

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den

16 december 1993 ..................... 27

1 Inledning

Skr. 1993/94:128

Genom sin anslutning till Nationernas förbund år 1920 inträdde Sverige

som medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO).

ILO:s beslutande församling - Internationella arbetskonferensen -

sammanträder i regel en gång per år. Arbetskonferensen kan enligt

artikel 19 i organisationens stadga beträffande förslag, som förts upp på

mötets dagordning, besluta antingen om en internationell konvention,

avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller om en re-

kommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller på annat sätt

men utan den bindande karaktär som en ratificerad konvention har. Om

beslutet är av mindre räckvidd eller huvudsakligen av formell innebörd,

t.ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar det ges formen av

en resolution.

Senast 18 månader från avslutandet av konferensens session skall

varje medlemsstat förelägga landets lagstiftande församling antagna

konventioner och rekommendationer för lagstiftning eller andra åtgär-

der. Varje medlemsstat har vidare skyldighet att underrätta Internatio-

nella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder som har vidtagits för

att uppfylla denna förpliktelse samt om vilka åtgärder som i övrigt har

vidtagits.

Internationella arbetskonferensens sjuttionionde möte hölls i Geneve

den 3-23 juni 1992.

Arbetskonferensen antog en konvention (nr 173) och en rekommenda-

tion (nr 180) om skydd av arbetstagares fordringar i händelse av arbets-

givarens insolvens. Texterna på engelska och svenska till konventionen

och rekommendationen finns som bilagorna 1 och 2.

2 Konventionen (nr 173) och rekommendationen

(nr 180) om skydd av arbetstagares fordringar i

händelse av arbetsgivarens insolvens

2.1 Bakgrund

Arbetstagarnas särskilda skyddsbehov vid arbetsgivarens obestånd har

tidigare uppmärksammats av ILO främst genom den år 1949 antagna

konventionen (nr 95) om rättsskydd för lön. Denna konvention före-

skriver att en lönefordran skall ha förmånsrätt, men lämnar frågan om

vilken prioritet lönefordringar skall ha att bestämmas av nationell lag-

stiftning. Konventionen har inte ratificerats av Sverige. Här kan också

nämnas ILO-konventionen (nr 17) om ersättning vid olycksfall i arbetet,

som vid arbetsgivarens insolvens skyddar arbetstagarens fordran av-

seende ersättning för en arbetsolycka.

Sedan år 1949 har den nationella lagstiftningen i många länder ge-

nomgått betydande förändringar vad gäller skyddet av arbetstagarens

fordringar vid arbetsgivarens insolvens. Förutom att själva begreppet

"lönefordring" givits ett vidgat innehåll, har lönefordringama fått bättre

1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 128

prioritet jämfört med andra förmånsberättigade fordringar. Många Skr. 1993/94:128

länder, framför allt i Västeuropa, har också infört lönegarantiinstitut till

skydd för lönefordringama vid arbetsgivarens obestånd. Härvid kan

nämnas att EG:s ministerråd år 1980 antagit direktiv om tillnärmning av

medlemsstaternas lagstiftning rörande skydd för arbetstagarna vid ar-

betsgivarens insolvens (80/987/EEG). I direktivet föreskrivs att med-

lemsstaterna skall skydda arbetstagarnas lönefordringar genom lönega-

rantiinstitut.

Initiativet för att inom ILO utarbeta nya instrument till skydd för

lönefordringar vid obestånd togs år 1974 av ILO:s andra europeiska

regionala konferens som antog en resolution om arbetstagarnas rättig-

heter i konkurs. År 1985 hölls ett förberedande expertmöte vars rapport

låg till grund för ILO:s styrelses beslut att sätta upp ämnet på arbets-

konferensens dagordning.

Efter sedvanlig tvåårsbehandling antog Internationella arbetskonferen-

sen år 1992 konventionen (nr 173) och rekommendationen (nr 180) om

skydd av arbetstagares fordringar i händelse av arbetsgivarens insol-

vens. För konventionen röstade 293 ombud medan 52 röstade emot och

48 avstod. För rekommendationen röstade 281 ombud medan 65 röstade

emot och 42 avstod. Av de svenska ombuden röstade de två regerings-

representantema för både konventionen och rekommendationen. Arbets-

givarrepresentanten röstade emot, i likhet med majoriteten av arbets-

givarna, och arbetstagarrepresentanten röstade för, i likhet med den

övriga arbetstagargruppen.

2.2 Konventionens och rekommendationens huvudsakliga

innehåll

I konventionen nr 173 framhålls inledningsvis betydelsen av skydd för

arbetstagares fordringar i händelse av deras arbetsgivares insolvens och

erinras om bestämmelserna i detta ämne i artikel 11 i 1949 års kon-

vention (nr 95) om rättsskydd för lön och i artikel 11 i 1925 års kon-

vention (nr 17) om ersättning vid olycksfall i arbetet. Det konstateras att

efter antagandet av 1949 års konvention har rehabiliteringen av insol-

venta företag kommit att tillmätas större vikt på grund av insolvensens

sociala och ekonomiska konsekvenser och att ansträngningar bör göras

där det är möjligt för att rehabilitera foretag och därmed trygga syssel-

sättning. Det konstateras vidare att efter 1949 års konvention har det

skett en betydande utveckling av lagstiftning och praxis i många med-

lemsländer, vilket inneburit förbättrat skydd av arbetstagares fordringar

i händelse av arbetsgivarens insolvens.

Konventionens materiella innehåll kan sägas bestå av två huvuddelar,

föreskrifter om löneskydd genom förmånsrätt och genom ett garantiin-

stitut. Båda formerna av löneskydd tar sikte på situationen att arbetsgi-

varen inte kan betala arbetstagares fordringar på grund av insolvens.

Med insolvens avses "situationer då, i enlighet med nationell lagstift-

ning och praxis, förhandlingar har inletts angående en arbetsgivares

tillgångar med sikte på en kollektiv gottgörelse av dennes fordringsäga-

re". En medlemsstat kan för konventionens ändamål utsträcka uttrycket Skr. 1993/94:128

insolvens till att avse även andra situationer då arbetstagares fordringar

inte kan betalas på grund av arbetsgivarens ekonomiska förhållanden.

En medlemsstat kan välja att ratificera konventionen endast avseende

den ena formen av löneskydd, för att senare, om den så önskar, ut-

sträcka sitt godtagande även till den andra delen. Godtar medlemsstaten

förpliktelserna i båda delarna i konventionen, finns det möjligheter att

begränsa löneskyddet genom ett garantiinstitut till vissa kategorier av

arbetstagare och till vissa delar av ekonomisk verksamhet. Det finns

också möjlighet att helt utesluta fordringar som skyddas genom ett

garantiinstitut från skydd genom förmånsrätt. Vidare medger konventio-

nen att vissa arbetstagare, främst offentliganställda, helt utesluts från

löneskydd enligt konventionen på grund av den speciella karaktären av

deras anställning eller om det finns andra former av garantier som

erbjuder dem ett skydd likvärdigt med konventionens.

De särskilda föreskrifterna om löneskydd genom förmånsrätt upptar

fyra artiklar.

Förmånsrätten skall omfatta minst

- arbetstagares fordringar på löner härrörande från en bestämd period,

som inte får vara kortare än tre månader före insolvensen eller före

anställningens upphörande,

- arbetstagares fordringar på semesterlön som härrör från arbete det år

insolvensen inträffade eller anställningen upphörde och föregående

år,

- arbetstagares fordringar på ersättning avseende andra slag av betald

frånvaro härrörande från en bestämd period, som inte får vara korta-

re än tre månader före insolvensen eller anställningens upphörande,

och

- avgångsvederlag som tillkommer arbetstagare då deras anställning

upphör.

Vilken plats i förmånsrättsordningen arbetstagares fordringar skall ha

blir i viss mån beroende av om fordringarna också skyddas genom ett

garantiinstitut. Som huvudregel gäller att arbetstagares fordringar skall

ges bättre förmånsrätt än de flesta andra förmånsrättsberättigade ford-

ringar. Detta gäller särskilt i förhållande till fordringar som staten och

socialförsäkringssystemet har. Om arbetstagares fordringar emellertid

skyddas även genom ett garantiinstitut, kan de sättas efter statens och

socialförsäkringssystemets fordringar i förmånsrättshänseende.

Föreskrifterna som särskilt behandlar löneskydd genom ett garantiin-

stitut behandlas i fem artiklar.

Det fastslås att organisation, administration, drift och finansiering av

lönegarantiinstitutioner skall regleras - såsom konventionens tillämpning

i övrigt - genom lagar, föreskrifter eller på annat sätt som är förenligt

med nationell praxis. Löneskyddet enligt denna del av konventionen kan

även anförtros att ombesörjas av försäkringsbolag så länge de erbjuder

tillräckliga garantier. Vidare kan medlemsstat vid tillämpningen av

denna del av konventionen vidta lämpliga åtgärder för att förhindra

eventuellt missbruk. 5

Fordringarna skyddade genom ett garantiinstitut skall omfatta minst Skr. 1993/94:128

- arbetstagares fordringar på löner härrörande från en bestämd period,

som inte får vara kortare än åtta veckor före insolvensen eller anställ-

ningens upphörande,

- arbetstagares fordringar på semesterlön som härrör från arbete under

en bestämd period, som inte får vara kortare än sex månader före in-

solvensen eller anställningens upphörande,

- arbetstagares fordringar på ersättning avseende andra slag av betald

frånvaro härrörande från en bestämd period, som inte får vara korta-

re än åtta veckor före insolvensen eller anställningens upphörande,

och

- avgångsvederlag som tillkommer arbetstagare då deras anställning

upphör.

Båda formerna av löneskydd kan begränsas genom nationella lagar eller

föreskrifter till ett fästställt belopp, som dock inte får understiga en

socialt acceptabel nivå. Om löneskyddet begränsas på sådant sätt skall

det fastställda beloppet justeras när så är nödvändigt för att upprätthålla

dess värde.

Rekommendationen nr 180 innehåller bestämmelser som utvidgar

både antalet situationer då arbetsgivaren kan sägas vara insolvent och

omfattningen av löneskyddet.

När det gäller löneskydd genom förmånsrätt föreslås t.ex. att det

skall omfatta fordringar på löner, övertidsersättning, provision och

andra typer av ersättningar avseende arbete under en bestämd period

före insolvensen eller anställningens upphörande. Denna tidsperiod bör

enligt rekommendationen inte vara kortare än tolv månader. Om löne-

fordringen har tillerkänts arbetstagare genom en dom eller en skiljedom

inom tolv månader före tidpunkten för insolvensen, bör fordringen

omfattas av förmånsrätt utan avseende på när den har intjänats. Vidare

föreslås att bl.a. fordringar på kompensation vid uppsägning utan giltig

grund och andra ersättningar, som tillkommer arbetstagare när anställ-

ningen upphör, skall omfattas av löneskydd.

2.3 Regeringens överväganden

Regeringens bedömning: Sverige bör for närvarande inte tillträda

konventionen nr 173.

ILO-kommittén: Ärendet har enligt bestämmelserna i konventionen

(nr 144) om samråd på trepartsbasis för att främja genomförandet av

ILO:s normer remitterats till ILO-kommittén, som i sin tur har inhämtat

yttranden från Riksförsäkringsverket, Riksskatteverket, Arbetsmark-

nadsstyrelsen (AMS), Kammarkollegiet, Riksrevisionsverket, länsstyrel-

serna i Göteborgs och Bohus län, Kronobergs län och Stockholms län,

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Kommunförbundet,

Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänste- Skr. 1993/94:128

männens Centralorganisation (TCO).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland LO, TCO,

länsstyrelserna i Stockholms län och Göteborgs och Bohus län samt

AMS, har funnit att det inte finns några hinder mot ratifikation av

konventionen. Andra remissinstanser har pekat på att termen "insol-

vens" synes ha en vidare betydelse än vad som gäller enligt de svenska

reglerna om förmånsrätt och lönegaranti. Bestämmelserna om avgångs-

vederlag kan enligt vissa remissinstanser medföra hinder för ratifika-

tion. SAF har motsatt sig ratifikation både av sakliga och av principiella

skäl. Bl.a. framhåller SAF under hänvisning till den pågående över-

synen av lönegarantireglema, att ratifikation som kommer att binda

Sverige under minst tio år inte bör komma till stånd. ILO-kommittén

har för sin del inte slutbehandlat ärendet.

Skälen för regeringens bedömning: Den svenska lagstiftningen in-

nehåller regler om löneskydd både genom förmånsrätt och genom löne-

garanti. I 12 och 13 §§ förmånsrättslagen (1970:979) föreskrivs om

förmånsrätt för arbetstagares löne- och pensionsfordringar. Lönegaranti-

lagen (1992:497) och lönegarantiförordningen (1992:501) innehåller

regler om löneskydd genom att staten upp till ett maximibelopp garante-

rar betalning av arbetstagares löne- och pensionsfordringar mot en

arbetsgivare som har försatts i konkurs.

Som framhållits pågår för närvarande en översyn av det svenska

lönegarantisystemet. Förändringar i reglerna har föreslagits av två

utredningar.

Insolvensutredningen (Ju 1988:02, dir. 1988:52) fick i november

1991 tilläggsdirektiv (dir. 1991:93) med uppdrag bl.a. att undersöka om

företag som är försatta i konkurs och som under uppsägningstiden drivs

vidare med utnyttjande av lönegarantimedel negativt påverkar andra

företag i branschen och om lönegarantin i sådana situationer leder till

osund konkurrens mellan företagen. Insolvensutredningen avlämnade i

november 1992 sitt slutbetänkande Lag om företagsrekonstruktion (SOU

1992:113). I betänkandet föreslås vissa förändringar i lönefordringamas

förmånsrätt. Betänkandet har remissbehandlats. Proposition i anledning

av förslaget kommer att kunna lämnas tidigast under år 1994.

Regelsystemet har vidare setts över av en utredning vars arbete har

varit helt inriktat på det statliga lönegarantisystemet vid konkurs. 1993

års lönegarantiutredning (A 1993:02, dir. 1992:103) hade till uppgift att

analysera om lönegarantireglerna har en ändamålsenlig utformning när

det gäller lönefordringar som skall ersättas genom garantin samt över-

väga hur utbetalningsfunktionen skall vara utformad i framtiden. Syftet

med arbetet skulle vara att åstadkomma sådana regeländringar som -

utan att garantins sociala syfte går förlorat - sammantaget begränsar

utgifterna för garantin och effektiviserar granskningen av att garantin

används på det sätt den är avsedd för.

Utredningen har avlämnat sitt betänkande Förändringar i lönegaranti-

systemet (SOU 1993:96) i november 1993. Betänkandet innehåller ett

flertal förslag till ändring av reglerna om lönefordringamas förmånsrätt 7

och lönegarantins omfattning. Remisstiden går ut den 3 januari 1994.

1** Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 128

Proposition i anledning av förslagen kommer att avlämnas så att den Skr. 1993/94:128

kan behandlas av riksdagen under våren 1994 och de nya reglerna träda

i kraft den 1 juli 1994.

Enligt regeringens uppfattning vore det inte lämpligt att ta ställning i

frågan om ratifikation av konventionen nr 173 innan beredningen av

ovan nämnda förslag till förändringar i reglerna om lönefordringamas

förmånsrätt och statlig lönegaranti vid konkurs har slutförts.

Convention (No. 173) concern-

ing the protection of workers’

claims in the event of the insolv-

ency of their employer

The General Conference of the

International Labour Organisation,

Having been convened at Geneva

by the Governing Body of the Inter-

national Labour Office, and having

met in its 79th Session on 3 June

1992, and

Stressing the importance of the

protection of workers’ claims in the

event of the insolvency of their em-

ployer and recalling the provisions

on this subject in Artide 11 of the

Protection of Wages Convention,

1949, and Article 11 of the Work-

men’s Compensation (Accidents)

Convention, 1925, and

Noting that, since the adoption of

the Protection of Wages Conven-

tion, 1949, greater value has been

placed on the rehabilitation of in-

solvent enterprises and that, be-

cause of the social and economic

consequences of insolvency, efforts

should be made where possible to

rehabilitate enterprises and safe-

guard employment, and

Noting that since the adoption of

the aforementioned standards, sig-

nificant developments have taken

place in the law and practice of many

Members which have improved the

protection of workers’ claims in the

event of insolvency of their em-

ployer, and considering that it would

be timely for the Conference to

adopt new standards on the subject

of workers’ claims, and

Having decided upon the adop-

tion of certain proposals with regard

to the protection of workers’ claims

in the event of the insolvency of

their employer, which is the fourth

item on the agenda of the session,

and

Having determined that these

proposals shall take the form of an

international Convention;

Översättning

ILO:s konvention (nr 173) om

skydd av arbetstagares ford-

ringar i händelse av arbetsgiva-

rens insolvens

Internationella arbetsorganisatio-

nens allmänna konferens,

som har sammankallats till Ge-

neve av styrelsen för Internationella

arbetsbyrån och samlats där den 3

juni 1992 till sitt 79:e möte,

framhåller betydelsen av skydd

för arbetstagares fordringar i hän-

delse av deras arbetsgivares insol-

vens och erinrar om bestämmelserna

i detta ämne i artikel 11 i 1949 års

konvention (nr 95) om rättsskydd

för lön och artikel 11 i 1925 års kon-

vention (nr 17) om ersättning vid

olycksfall i arbetet,

konstaterar att rehabilitering av

insolventa företag har kommit att

tillmätas större vikt efter antagandet

av 1949 års konvention om rätts-

skydd för lön och att, på grund av in-

solvensens sociala och ekonomiska

konsekvenser, ansträngningar bör

göras där det är möjligt för att reha-

bilitera företag och trygga sysselsätt-

ning,

konstaterar att efter antagandet

av nämnda instrument har en bety-

dande utveckling av lagstiftning och

praxis ägt rum i många medlemssta-

ter vilket förbättrat skyddet av ar-

betstagares fordringar i händelse av

deras arbetsgivares insolvens och

anser att det är rätt tid för konferen-

sen att anta nya normer i ämnet ar-

betstagares fordringar,

har beslutat att anta vissa förslag

angående skydd av arbetstagares

fordringar i händelse av arbetsgiva-

rens insolvens, en fråga som utgör

den fjärde punkten på mötets dag-

ordning,

har fastställt att dessa förslag skall

anta formen av en internationell

konvention, och

Skr. 1993/94:128

Bilaga 1

adopts this twenty-third day of

June of the year one thousand nine

hundred and ninety-two the follow-

ing Convention, which may be cited

as the Protection of Workers’ Claims

(Employer’s Insolvency) Conven-

tion, 1992.

Part I. General provisions

Article 1

1. For the purposes of this Con-

vention, the term “insolvency” re-

fers to situations in which, in accord-

ance with national law and practice,

proceedings have been opened relat-

ing to an employer’s assets with a

view to the collective reimburse-

ment of its creditors.

2. For the purposes of this Con-

vention, a Member may extend the

term “insolvency” to other situ-

ations in which workers’ claims can-

not be paid by reason of the financial

situation of the employer, for ex-

ample where the amount of the em-

ployer’s assets is recognised as being

insufficient to justify the opening of

insolvency proceedings.

3. The extern to which an em-

ployer^ assets are subject to the pro-

ceedings referred to in paragraph 1

above shall be determined by

national laws, regulations or prac-

tice.

Article 2

The provisions of this Convention

shall be applied by means of laws or

regulations or by any other means

consistent with national practice.

Article 3

1. A Member which ratifies this

Convention shall accept either the

obligations of Part II, providing for

the protection of workers’ claims by

means of a privilege, or the obliga-

tions of Part III, providing for the

protection of workers’ claims by a

guarantee institution, or the obliga-

tions of both Parts. This choice shall

be indicated in a declaration accom-

panying its ratification.

antar denna den tjugotredje dagen i

juni månad nittonhundranittiotvå

följande konvention, som kan kallas

1992 års konvention om skydd av ar-

betstagares fordringar (arbetsgiva-

rens insolvens).

Del I. Allmänna bestämmelser

Artikel 1

1.1 denna konvention syftar ut-

trycket ”insolvens” på situationer

då, i enlighet med nationell lagstift-

ning och praxis, förhandlingar har

inletts angående en arbetsgivares

tillgångar med sikte på en kollektiv

gottgörelse av dennes fordrings-

ägare.

2. Vid tillämpning av denna kon-

vention kan en medlemsstat ut-

sträcka uttrycket ”insolvens” till att

avse andra situationer då arbetstaga-

res fordringar inte kan betalas på

grund av arbetsgivarens ekonomiska

situation, t.ex. om arbetsgivarens

samlade tillgångar befinns otillräck-

liga för att berättiga att insolvensför-

handlingar inleds.

3. I vilken utsträckning en arbets-

givares tillgångar kan vara föremål

för förhandlingar som avses i punkt

1 ovan skall fastställas genom natio-

nella lagar, föreskrifter eller praxis.

Artikel 2

Bestämmelserna i denna konven-

tion skall tillämpas genom lagar,

föreskrifter eller på annat sätt som

är förenligt med nationell praxis.

Artikel 3

1. En medlemsstat som ratificerar

denna konvention skall godta an-

tingen förpliktelserna i del II, som

föreskriver skydd av arbetstagarnas

fordringar genom förmånsrätt, eller

förpliktelserna i del III, som före-

skriver skydd av arbetstagarnas

fordringar genom ett garantiinstitut,

eller förpliktelserna i båda delarna.

Detta val skall framgå av en deklara-

tion fogad till ratifikationsdokumen-

tet.

Skr. 1993/94:128

Bilaga 1

10

2. A Member which has initially

accepted only Part II or only Part III

of this Convention may thereafter,

by a declaration communicated to

the Director-General of the Interna-

tional Labour Office, extend its ac-

ceptance to the other Part.

3. A Member which accepts the

obligations of both Parts of this Con-

vention may, after Consulting the

most representative organisations of

employers and workers, limit the ap-

plication of Part III to certain cat-

egories of workers and to certain

branches of economic activity. Such

limitations shall be specified in the

declaration of acceptance.

4. A Member which has limited its

acceptance of the obligations of Part

III in accordance with paragraph 3

above shall, in its first report under

article 22 of the Constitution of the

International Labour Organisation,

give the reasons for limiting its ac-

ceptance. In subsequent reports it

shall provide information on any ex-

tension of the protection under Part

III of this Convention to other cat-

egories of workers or other branches

of economic activity.

5. A Member which has accepted

the obligations of Parts II and III of

this Convention may, after Con-

sulting the most representative or-

ganisations of employers and

workers, exclude from the applica-

tion of Part II those claims which are

protected pursuant to Part III.

6. Acceptance by a Member of the

obligations of Part II of this Conven-

tion shall ipso jure involve the ter-

mination of its obligations under

Article 11 of the Protection of

Wages Convention, 1949.

7. A Member which has accepted

only the obligations of Part III of this

Convention may, by a declaration

communicated to the Director-Gen-

eral of the International Labour Of-

fice, terminate its obligations under

Article 11 of the Protection of

Wages Convention, 1949, in respect

of those claims which are protected

pursuant to Part III.

2. En medlemsstat, som från bör-

jan har godtagit endast del II eller

del III i denna konvention, kan se-

nare genom en deklaration under-

rätta Internationella arbetsbyråns

generaldirektör om att den ut-

sträcker sitt godtagande till den

andra delen.

3. En medlemsstat som godtar för-

pliktelserna i båda delarna av denna

konvention kan, efter konsultatio-

ner med de mest representativa ar-

betsgivar- och arbetstagarorganisa-

tionerna, begränsa tillämpningen av

del III till vissa kategorier av arbets-

tagare och till vissa delar av ekono-

misk verksamhet. Sådana begräns-

ningar skall anges i deklarationen

fogad till ratifikationsdokumentet.

4. En medlemsstat, som i enlighet

med punkt 3 ovan har begränsat sitt

godtagande av förpliktelserna i del

III, skall i sin första rapport enligt

artikel 22 i Internationella arbetsor-

ganisationens stadga ange orsakerna

till begränsningen av godtagandet. I

följande rapporter skall medlems-

staten lämna information om varje

utvidgning av skyddet enligt del III i

denna konvention till andra katego-

rier av arbetstagare eller andra delar

av ekonomisk verksamhet.

5. En medlemsstat som har godta-

git förpliktelserna i delarna II och III

av denna konvention kan, efter kon-

sultationer med de mest representa-

tiva arbetsgivar- och arbetstagar-

organisationerna, undanta från till-

lämpningen av del II sådana ford-

ringar som skyddas enligt del III.

6. En medlemsstats godtagande

av förpliktelserna i del II av denna

konvention skall anses innebära att

medlemsstatens förpliktelser enligt

artikel 11 i 1949 års konvention om

rättsskydd för lön upphör.

7. En medlemsstat som har godta-

git endast förpliktelserna i del III av

denna konvention kan, genom en

deklaration till Internationella ar-

betsbyråns generaldirektör, avsluta

sina förpliktelser enligt artikel 11 i

1949 års konvention om rättsskydd

för lön beträffande sådana ford-

ringar som skyddas enligt del III.

Skr. 1993/94:128

Bilaga 1

Article 4

1. Subject to the exceptions pro-

vided for in paragraph 2 below, and

to any limitations specified in ac-

cordance with Article 3, paragraph

3, this Convention shall apply to all

employees and to all branches of

economic activity.

2. The competent authority, after

Consulting the most representative

organisations of employers and

workers, may exclude from Part II,

Part III or both Parts of this Conven-

tion specific categories of workers,

in particular public employees, by

reason of the particular nature of

their employment relationship, or if

there are other types of guarantee

affording them protection equival-

ent to that provided by the Conven-

tion.

3. A Menlber availing itself of the

exceptions provided for in para-

graph 2 above shall, in its reports

under article 22 of the Constitution

of the International Labour Organ-

isation, provide information on such

exceptions, giving the reasons there-

for.

Part II. Protection of workers'

claims by means of a privilege

Protected claims

Article 5

In the event of an employer’s in-

solvency, workers’ claims arising out

of their employment shall be pro-

tected by a privilege so that they are

paid out of the assets of the insolvent

employer before non-privileged

creditors can be paid their share.

Article 6

The privilege shall cover at least:

(a) the workers’ claims for wages

relating to a prescribed period,

which shall not be less than three

months, prior to the insolvency or

prior to the termination of the em-

ployment;

(b) the workers’ claims for holi-

day pay due as a result of work per-

Artikel 4

1. Denna konvention skall, med

förbehåll för undantagen tillåtna en-

ligt punkt 2 nedan och för begräns-

ningar som anges i enlighet med arti-

kel 3, punkt 3, tillämpas på alla ar-

betstagare och alla delar av ekono-

misk verksamhet.

2. Behörig myndighet kan, efter

konsultationer med de mest repre-

sentativa arbetsgivar- och arbetsta-

garorganisationerna, undanta från

tillämpningen av del II, del III, eller

båda delarna i denna konvention,

vissa kategorier av arbetstagare, i

synnerhet offentliganställda, på

grund av deras speciella anställ-

ningsförhållanden, eller om det

finns andra slag av garantier som er-

bjuder dem ett skydd likvärdigt med

det som föreskrivs i konventionen.

3. En medlemsstat, som utnyttjar

undantagen om vilka stadgas i punkt

2 ovan, skall i sina rapporter enligt

artikel 22 i Internationella arbetsor-

ganisationens stadga, lämna infor-

mation om sådana undantag och

ange skälen för dem.

Skr. 1993/94:128

Bilaga 1

Del II. Skydd av arbetstagares

fordringar genom förmånsrätt

Skyddade fordringar

Artikel 5

I händelse av en arbetsgivares in-

solvens skall arbetstagares ford-

ringar som uppkommit i deras an-

ställning skyddas genom förmåns-

rätt så att de betalas av den insol-

vente arbetsgivarens tillgångar in-

nan oprioriterade borgenärer får be-

talning.

Artikel 6

Förmånsrätten skall omfatta

minst:

a) arbetstagarnas fordringar på lö-

ner härrörande från en bestämd pe-

riod, som inte får vara kortare än tre

månader före insolvensen eller an-

ställningens upphörande;

b) arbetstagarnas fordringar på

semesterlön som härrör från arbete

12

formed during the year in which the

insolvency or the termination of the

employment occurred, and in the

preceding year;

(c) the workers’ claims for

amounts due in respect of other

types of paid absence relating to a

prescribed period, which shall not

be less than three months, prior to

the insolvency or prior to the ter-

mination of the employment; and

(d) severance pay due to workers

upon termination of their employ-

ment.

Limitations

Article 7

1. National laws or regulations

may limit the protection by privilege

of workers’ claims to a prescribed

amount, which shall not be below a

socially acceptable level.

2. Where the privilege afforded to

workers’ claims is so limited, the

prescribed amount shall be adjusted

as necessary so as to maintain its

value.

Rank of privilege

Article 8

1. National laws or regulations

shall give workers’ claims a higher

rank of privilege than most other

privileged claims, and in particular

those of the State and the social se-

curity system.

2. However, where workers’

claims are protected by a guarantee

institution in accordance with Part

III of this Convention, the claims so

protected may be given a lower rank

of privilege than those of the State

and the social security system.

det år insolvensen inträffade eller

anställningen upphörde och före-

gående år;

c) arbetstagarnas fordringar på er-

sättning avseende andra slag av be-

tald frånvaro härrörande från en be-

stämd period, som inte får vara kor-

tare än tre månader före insolvensen

eller anställningens upphörande;

och

d) avgångsvederlag som tillkom-

mer arbetstagare då deras anställ-

ning upphör.

Skr. 1993/94:128

Bilaga 1

Begränsningar

Artikel 7

1. Nationella lagar eller föreskrif-

ter kan begränsa det skydd som ges

arbetstagares fordringar genom för-

månsrätt till ett bestämt belopp, som

inte får understiga en socialt accep-

tabel nivå.

2. Om förmånsrätten för arbetsta-

gares fordringar är begränsad på ett

sådant sätt, skall beloppet justeras

när så är nödvändigt för att upprätt-

hålla dess värde.

Förmånsrättsordningen

Artikel 8

1. Nationella lagar och föreskrif-

ter skall ge arbetstagares fordringar

bättre förmånsrätt än de flesta andra

förmånsrättsberättigade fordringar

och särskilt statens och socialförsäk-

ringssystemets fordringar.

2. Om arbetstagares fordringar

skyddas genom ett garantiinstitut i

enlighet men del III i denna konven-

tion, kan dock fordringarna som

skyddas på ett sådant sätt ges sämre

förmånsrätt än statens och socialför-

säkringssystemets fordringar.

Part III. Protection of workers’

claims by a guarantee institution

General principles

Article 9

The payment of workers’ claims

against their employer arising out of

Del III. Skydd av arbetstagares

fordringar genom ett garantiinsti-

tut

Allmänna principer

Artikel 9

Betalning av fordringar som ar-

betstagare har på arbetsgivaren och

their employment shall be guaran-

teed through a guarantee institution

when payment cannot be made by

the employer because of insolvency.

Article 10

In giving effect to this Part of the

Convention, a Member may, after

Consulting the most representative

organisations of employers and

workers, adopt appropriate

measures for the purpose of pre-

venting possible abuse.

Article 11

1. The organisation, management,

operation and financing of wage

guarantee institutions shall be deter-

mined pursuant to Article 2.

2. The preceding paragraph shall

not prevent a Member, in accord-

ance with its particular character-

istics and needs, from allowing in-

surance companies to provide the

protection referred to in Article 9, as

long as they offer sufficient guaran-

tees.

som har uppkommit i anställningen,

skall garanteras genom ett garan-

tiinstitut när arbetsgivaren inte kan

betala på grund av insolvens.

Skr. 1993/94:128

Bilaga 1

Artikel 10

Vid tillämpningen av denna del av

konventionen kan en medlemsstat,

efter konsultationer med de mest re-

presentativa arbetsgivar- och arbets-

tagarorganisationerna, vidta lämp-

liga åtgärder för att förhindra even-

tuellt missbruk.

Artikel 11

1. Organisation, administration,

drift och finansiering av lönegaran-

tiinstitutioner skall regleras i enlig-

het med artikel 2.

2. Föregående punkt skall inte

hindra en medlemsstat att, till följd

av dess särdrag och behov, tillåta

försäkringsbolag att sörja för det

skydd som avses i artikel 9 så länge

de erbjuder tillräckliga garantier.

Claims protected by a guarantee in-

stitution

Article 12

The workers’ claims protected

pursuant to this Part of the Conven-

tion shall include at least:

(a) the workers’ claims for wages

relating to a prescribed period,

which shall not be less than eight

weeks, prior to the insolvency or

prior to the termination of the em-

ployment;

(b) the workers’ claims for holi-

day pay due as a result of work per-

formed during a prescribed period,

which shall not be less than six

months, prior to the insolvency or

prior to the termination of the em-

ployment;

(c) the workers’ claims for

amounts due in respect of other

types of paid absence relating to a

prescribed period, which shall not

be less than eight weeks, prior to the

insolvency or prior to the termina-

tion of employment; and

Fordringar skyddade genom ett ga-

rantiinstitut

Artikel 12

Arbetstagares fordringar som

skyddas enligt denna del av konven-

tionen skall omfatta minst

a) arbetstagarnas fordringar för

löner härrörande från en bestämd

period, som inte får vara kortare än

åtta veckor före insolvensen eller

anställningens upphörande;

b) arbetstagarnas fordringar på

semesterlön som härrör från arbete

under en bestämd period, som inte

får vara kortare än sex månader före

insolvensen eller anställningens

upphörande;

c) arbetstagarnas fordringar på er-

sättning avseende andra slag av be-

tald frånvaro härrörande från en be-

stämd period, som inte får vara kor-

tare än åtta veckor före insolvensen

eller anställningens upphörande;

och

14

(d) severance pay due to workers

upon termination of their employ-

ment.

Article 13

1. Claims protected pursuant to

this Part of the Convention may be

limited to a prescribed amount,

which shall not be below a socially

acceptable level.

2. Where the claims protected are

so limited, the prescribed amount

shall be adjusted as necessary so as

to maintain its value.

Final provisions

Article 14

This Convention revises the Pro-

tection of Wages Convention, 1949,

to the extent provided for in Article

3, paragraphs 6 and 7 above, but

does not close that Convention to

further ratifications.

Article 15

The formal ratifications of this

Convention shall be communicated

to the Director-General of the Inter-

national Labour Office for registra-

tion.

Article 16

1. This Convention shall be bind-

ing only upon those Members of the

International Labour Organisation

whose ratifications have been regis-

tered with the Director-General.

2. It shall come into force twelve

months after the date on which the

ratifications of two Members have

been registered with the Director-

General.

3. Thereafter, this Convention

shall come into force for any Mem-

ber twelve months after the date on

which its ratification has been regis-

tered.

Article 17

1. A Member which has ratified

this Convention may denounce it

after the expiration of ten years from

the date on which the Convention

first comes into force, by an act

communicated to the Director-Gen-

d) avgångsvederlag som tillkom-

mer arbetstagare då deras anställ-

ning upphör.

Skr. 1993/94:128

Bilaga 1

Artikel 13

1. Fordringar som skyddas enligt

denna del av konventionen kan be-

gränsas till ett bestämt belopp, som

inte får understiga socialt acceptabel

nivå.

2. Om de skyddade fordringarna

är begränsade på ett sådant sätt,

skall beloppet justeras när så är nöd-

vändigt för att upprätthålla dess

värde.

Siutbestämmelser

Artikel 14

Denna konvention reviderar 1949

års konvention om rättsskydd för

lön i den utsträckning som anges i

artikel 3, punkterna 6 och 7 ovan,

men stänger inte den konventionen

för ytterligare ratifikation.

Artikel 15

Ratifikationsdokument avseende

denna konvention skall sändas till

Internationella arbetsbyråns gene-

raldirektör för registrering.

Artikel 16

1. Denna konvention skall vara

bindande endast för de medlemmar

av Internationella arbetsorganisa-

tionen vilkas ratifikationer har regi-

strerats hos generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader

efter den dag då ratifikationer från

två medlemsstater har registrerats

hos generaldirektören.

3. Därefter träder konventionen i

kraft för varje medlemsstat tolv må-

nader efter den dag då dess ratifika-

tion har registrerats.

Artikel 17

1. En medlemsstat som har ratifi-

cerat denna konvention kan, sedan

tio år förflutit från den dag då kon-

ventionen först träder i kraft, säga

upp den genom en skrivelse som

sänds till Internationella arbetsby-

eral of the International Labour Of-

fice for registration. Such denunci-

ation shall not take effect until one

year after the date on which it is re-

gistered.

2. Each Member which has rati-

fied this Convention and which does

not, within the year following the ex-

piration of the period of ten years

mentioned in the preceding para-

graph, exercise the right of denunci-

ation provided for in this Article,

will be bound for another period of

ten years and, thereafter, may de-

nounce this Convention at the ex-

piration of each period of ten years

under the terms provided for in this

Article.

Article 18

1. The Director-General of the

International Labour Office shall

notify all Members of the Interna-

tional Labour Organisation of the

registration of all ratifications and

denunciations communicated to him

by the Members of the Organis-

ation.

2. When notifying the Members

of the Organisation of the registra-

tion of the second ratification

communicated to him, the Director-

General shall draw the attention of

the Members of the Organisation to

the date upon which the Convention

will come into force.

Article 19

The Director-General of the In-

ternational Labour Office shall

communicate to the Secretary-Gen-

eral of the United Nations for regis-

tration in accordance with article

102 of the Charter of the United Na-

tions full particulars of all ratifica-

tions and acts of denunciation regis-

tered by him in accordance with the

provisions of the preceding Artides.

Article 20

At such times as it may consider

necessary the Governing Body of

the International Labour Office

shall present to the General Confer-

ence a report on the working of this

Convention and shall examine the

råns generaldirektör för registre-

ring. Sådan uppsägning får inte ver-

kan förrän ett år efter den dag då

den har registrerats.

2. Varje medlemsstat, som har ra-

tificerat denna konvention och som

inte inom det år som följer på ut-

gången av den i föregående punkt

omnämnda tioårsperioden gör bruk

av sin uppsägningsrätt enligt denna

artikel, kommer att vara bunden för

en ytterligare period av tio år och

kan därefter säga upp konventionen

vid utgången av varje period om tio

år på de villkor som föreskrivs i

denna artikel.

Artikel 18

1. Internationella arbetsbyråns

generaldirektör skall underrätta

samtliga medlemmar av Internatio-

nella arbetsorganisationen om regi-

streringen av alla ratifikationer och

uppsägningar som generaldirektö-

ren har tagit emot från organisatio-

nens medlemmar.

2. När generaldirektören under-

rättar organisationens medlemmar

om registreringen av den andra rati-

fikationen i ordningen som han har

tagit emot, skall han fästa medlem-

marnas uppmärksamhet på den dag

då konventionen träder i kraft.

Skr. 1993/94:128

Bilaga 1

Artikel 19

Internationella arbetsbyråns ge-

neraldirektör skall, för registrering

enligt artikel 102 i Förenta nationer-

nas stadga, lämna Förenta nationer-

nas generalsekreterare fullständiga

upplysningar om samtliga ratifika-

tioner och uppsägningar som har re-

gistrerats hos honom i enlighet med

bestämmelserna i föregående artik-

lar.

Artikel 20

När Internationella arbetsbyråns

styrelse anser det behövligt skall den

lämna Internationella arbetsorgani-

sationens allmänna konferens en re-

dogörelse för denna konventions

tillämpning och undersöka om det

desirability of placing on the agenda

of the Conference the question of its

revision in whole or in part.

Article 21

1. Should the Conference adopt a

new Convention revising this Con-

vention in whole or in part, then, un-

less the new Convention otherwise

provides-

(a) the ratification by a Member

of the new revising Convention shall

ipso jure involve the immediate de-

nunciation of this Convention, not-

withstanding the provisions of Art-

icle 17 above, if and when the new

revising Convention shall have come

into force;

(b) as from the date when the new

revising Convention comes into

force this Convention shall cease to

be open to ratification by the Mem-

bers.

2. This Convention shall in any

case remain in force in its actual

form and content for those Members

which have ratified it but have not

ratified the revising Convention.

Article 22

The English and French versions

of the text of this Convention are

equally authoritative.

finns anledning att föra upp på kon-

ferensens dagordning frågan om re-

videring, helt eller delvis, av kon-

ventionen.

Artikel 21

1. Om konferensen antar en ny

konvention varigenom denna kon-

vention helt eller delvis revideras

och den nya konventionen inte före-

skriver annat, skall

a) en medlemsstats ratifikation av

den nya reviderade konventionen

anses i sig innebära omedelbar upp-

sägning av denna konvention, utan

hinder av bestämmelserna i artikel

17 ovan, om och när den nya kon-

ventionen har trätt i kraft;

b) från den dag då den nya revide-

rade konventionen träder i kraft

denna konvention upphöra att vara

öppen för ratifikation av medlems-

staterna.

2. Denna konvention skall likväl

förbli gällande till form och innehåll

för de medlemsstater som har ratifi-

cerat den, men inte den nya revide-

rade konventionen.

Artikel 22

De engelska och franska versio-

nerna av denna konventionstext har

lika giltighet.

Skr. 1993/94:128

Bilaga 1

17

Recommendation (No. 180)

concerning the protection of

workers’ claims in the event of

the insolvency of their em-

ployer

The General Conference of the

International Labour Organisation,

Having been convened at Geneva

by the Governing Body of the Inter-

national Labour Office, and having

met in its 79th Session on 3 June

1992,and

Stressing the importance of the

protection of workers’ claims in the

event of the insolvency of their em-

ployer and recalling the provisions

on this subject in Article 11 of the

Protection of Wages Convention,

1949, and Article 11 of the Work-

men’s Compensation (Accidents)

Convention, 1925, and

Noting that, since the adoption of

the Protection of Wages Conven-

tion, 1949, greater value has been

given to the rehabilitation of insol-

vent enterprises and that, because of

the social and economic con-

sequences of insolvency, efforts

should be made where possible to

rehabilitate enterprises and safe-

guard employment, and

Noting that since the adoption of

the aforementioned standards, sig-

nificant developments have taken

place in the law and practice of many

Members which have improved the

protection of workers’ claims in the

event of the insolvency of their em-

ployer, and considering that it would

be timely for the Conference to

adopt new standards on the subject

of workers’ claims, and

Recognising that guarantee insti-

tutions, if properly designed, afford

greater protection of workers’

claims, and

Having decided upon the adop-

tion of certain proposals with regard

to the protection of workers’ claims

in the event of the insolvency of

Översättning

ILO:s rekommendation (nr 180)

om skydd av arbetstagares

fordringar i händelse av ar-

betsgivarens insolvens

Skr. 1993/94:128

Bilaga 2

Internationella arbetsorganisatio-

nens allmänna konferens,

som har sammankallats till Ge-

néve av styrelsen för Internationella

arbetsbyrån och samlats där den 3

juni 1992 till sitt 79:e möte,

framhåller betydelsen av skydd

för arbetstagares fordringar i hän-

delse av deras arbetsgivares insol-

vens och erinrar om bestämmelserna

i detta ämne i artikel 11 i 1949 års

konvention (nr 95) om rättsskydd

för lön och artikel 11 i 1925 års kon-

vention (nr 17) om ersättning vid

olycksfall i arbetet,

konstaterar att rehabilitering av

insolventa företag har kommit att

tillmätas större vikt efter antagandet

av 1949 års konvention om rätts-

skydd för lön och att, på grund av in-

solvensens sociala och ekonomiska

konsekvenser, ansträngningar bör

göras där det är möjligt för att reha-

bilitera företag och trygga sysselsätt-

ning,

konstaterar att efter antagandet

av nämnda instrument har en bety-

dande utveckling av lagstiftning och

praxis ägt rum i många medlemssta-

ter, vilket förbättrat skyddet av ar-

betstagares fordringar i händelse av

deras arbetsgivares insolvens, och

anser att det är rätt tid för konferen-

sen att anta nya normer i ämnet ar-

betstagares fordringar.

finner att garantiinstitut, om de är

utformade på rätt sätt, erbjuder

bättre skydd av arbetstagares ford-

ringar,

har beslutat att anta vissa förslag

angående skydd av arbetstagares

fordringar i händelse av arbetsgiva-

rens insolvens, en fråga som utgör

19

their employer, which is the fourth

item on the agenda of the session,

and

Having determined that these

proposals shall take the form of a

Recommendation supplementing

the Protection of Workers’ Claims

(Employer’s Insolvency) Conven-

tion, 1992;

adopts this twenty-third day of

June of the year one thousand nine

hundred and ninety-two the follow-

ing Recommendation, which may be

cited as the Protection of Workers’

Claims (Employer’s Insolvency) Re-

commendation, 1992.

I. Definitions and methods of ap-

plication

1. (1) For the purposes of this Re-

commendation, the term “insolv-

ency” refers to situations in which,

in accordance with national law and

practice, proceedings have been

opened relating to an employer’s as-

sets with a view to the collective re-

imbursement of its creditors.

(2) For the purposes of this Re-

commendation, Members may ex-

tend the term “insolvency” to other

situations in which workers’ claims

cannot be paid by reason of the

financial situation of the employer

and in particular to the following:

(a) where the enterprise has

closed down or ceased its activities

or is voluntarily wound up;

(b) where the amount of the em-

ployer^ assets is insufficient to jus-

tify the opening of insolvency pro-

ceedings;

(c) where, in the course of pro-

ceedings to recover a worker’s claim

arising out of employment, it is

found that the employer has no as-

sets or that these are insufficient to

pay the debt in question;

(d) where the employer has died

and his or her assets have been

placed in the hands of an adminis-

tratör and the amounts due cannot

be paid out of the esta te.

(3) The extent to which an em-

ployer^ assets are subject to the pro-

den fjärde punkten på mötets dag-

ordning,

har fastställt att dessa förslag skall

anta formen av en rekommendation,

som kompletterar 1992 års konven-

tion (nr 173) om skydd av arbetsta-

gares fordringar i händelse av ar-

betsgivarens insolvens, och

antar denna den tjugotredje da-

gen i juni månad nittonhundranit-

tiotvå följande rekommendation,

som kan kallas 1992 års rekommen-

dation om skydd av arbetstagares

fordringar (arbetsgivarens insol-

vens).

I. Definitioner och tillämpningsme-

toder

1. 1)1 denna rekommendation

syftar uttrycket ”insolvens” på situa-

tioner då, i enlighet med nationell

lagstiftning och praxis, förhand-

lingar har inletts angående en ar-

betsgivares tillgångar med sikte på

en kollektiv gottgörelse av dennes

fordringsägare.

2) Vid tillämpning av denna re-

kommendation kan en medlemsstat

utsträcka uttrycket ”insolvens” till

att avse andra situationer då arbets-

tagares fordringar inte kan betalas

på grund av arbetsgivarens ekono-

miska situation, och särskilt följande

a) då företaget har lagts ner eller

upphört med sin verksamhet eller

avvecklats frivilligt;

b) då arbetsgivarens samlade till-

gångar är otillräckliga för att berät-

tiga att insolvensförhandlingar in-

leds;

c) då det, under förhandlingar för

att indriva en arbetstagares fordring

som uppkommit i anställningen,

konstateras att arbetsgivaren saknar

tillgångar eller att tillgångarna är

otillräckliga för att betala skulden,

d) då arbetsgivaren har avlidit och

hans eller hennes tillgångar handhas

av en boutredningsman och ford-

ringarna inte kan betalas ur kvarlå-

tenskapen.

3) I vilken utsräckning en arbets-

givares tillgångar kan vara föremål

Skr. 1993/94:128

Bilaga 2

ceedings referred to in subparagraph

(1) should be determined by

national laws, regulations or prac-

tice.

2. The provisions of this Recom-

mendation may be applied by

means of laws or regulations or by

any other means consistent with

national practice.

11. Protection of workers’ claims by

means of a privilege

Protected claims

3. (1) The protection afforded by

a privilege should cover the follow-

ing claims:

(a) wages, overtime pay, com-

missions and other forms of remu-

neration relating to work performed

during a prescribed period prior to

the insolvency or prior to termina-

tion of the employment. This period

should be fixed by national laws or

regulations and should not be less

than 12 months;

(b) holiday pay due as a result of

work performed during the year in

which the insolvency or the termina-

tion of the employment occurred,

and in the preceding year;

(c) amounts due in respect of

other types of paid absence, end-of-

year and other bonuses provided for

by national laws or regulations, col-

lective agreements or individual

contracts of employment, relating to

a prescribed period, which should

not be less than 12 months, prior to

the insolvency or prior to the ter-

mination of the employment;

(d) payments due in lieu of notice

of termination of employment;

(e) severance pay, compensation

for unfair dismissal and other pay-

ments due to workers upon termina-

tion of their employment;

(f) compensation payable directly

by the employer in respect of occu-

pational accidents and diseases.

(2) The protection afforded by a

privilege might cover the following

claims:

för förhandlingar som avses i under-

punkt 1) bör fastställas genom natio-

nella lagar, föreskrifter eller praxis.

2. Bestämmelserna i denna re-

kommendation kan tillämpas genom

lagar, föreskrifter eller på annat sätt

som är förenligt med nationell

praxis.

II. Skydd av arbetstagares ford-

ringar genom förmånsrätt

Skyddade fordringar

3. 1) Det skydd som lämnas ge-

nom förmånsrätt bör omfatta föl-

jande fordringar:

a) löner, övertidsersättning, pro-

visioner och andra slag av ersätt-

ningar härrörande från arbete som

utförts under en bestämd period

före insolvensen eller anställningens

upphörande. Denna period bör fast-

ställas genom nationella lagar eller

föreskrifter och bör inte vara kor-

tare än tolv månader;

b) semesterlön som härrör från

arbete det år insolvensen inträffade

eller anställningen upphörde och

föregående år;

c) ersättning avseende andra slag

av betald frånvaro, gratifikationer

vid årets slut och andra gratifikatio-

ner i enlighet med nationella lagar

eller föreskrifter, kollektivavtal eller

individuella anställningsavtal, här-

rörande från en bestämd period,

som inte bör vara kortare än tolv

månader före insolvensen eller an-

ställningens uphörande;

d) ersättning för utebliven upp-

sägningstid;

e) avgångsvederlag, skadestånd

för uppsägning utan giltig grund och

annan ersättning som tillkommer ar-

betstagare då deras anställning upp-

hör,

f) skadestånd som betalas direkt

av arbetsgivaren avseende arbets-

skada eller yrkessjukdom.

2) Det skydd som omfattas av för-

månsrätt kan även omfatta följande

fordringar:

Skr. 1993/94:128

Bilaga 2

21

(a) contributions due in respect of

national statutory social security

schemes, where failure to pay ad-

versely affects workers’ entitle-

ments;

(b) contributions due in respect of

private, occupational, inter-occupa-

tional or enterprise social protection

schemes independent of national

statutory social security schemes,

where failure to pay adversely af-

fects workers’ entitlements;

(c) benefits to which the workers

were entitled prior to the insolvency

by virtue of their participation in en-

terprise social protection schemes

and which are payable by the em-

ployer.

(3) Claims enumerated in sub-

paragraphs (1) and (2) that have

been awarded to a worker through

an adjudication or arbitration within

12 months prior to the insolvency

should be covered by the privilege

regardless of the time-limits speci-

fied in those subparagraphs.

Limitations

4. Where the amount of the claim

protected by a privilege is limited by

national laws or regulations, in or-

der that this amount should not fall

below a socially acceptable level it

should take into account variables

such as the minimum wage, the part

of the wage which is unattachable,

the wage on which social security

contributions are based or the aver-

age wage in industry.

Claims which fall due after the in-

solvency proceedings have been

opened

5. Where, in accordance with

national laws and regulations, an en-

terprise in respect of which insolv-

ency proceedings have been opened

is authorised to continue its activ-

ities, workers’ claims arising out of

work performed as from the date

when the continuation was au-

thorised should not be subject to the

proceedings and should be paid, out

of the funds available, as and when

they fall due.

a) avgifter till nationella lagstad-

gade socialförsäkringssystem, när

underlåtenhet att betala negativt på-

verkar arbetstagares rättigheter;

b) avgifter till privata, yrkes- eller

företagsbaserade trygghetssystem

som är oberoende av nationella lag-

stadgade socialförsäkringssystem,

när underlåtenhet att betala negativt

påverkar arbetstagares rättigheter;

c) förmåner som arbetstagarna

hade rätt till före insolvensen genom

sitt deltagande i sociala trygghetssys-

tem inom företaget och som skall be-

talas av arbetsgivaren.

3) Fordringar som räknas upp i

underpunkterna 1) och 2) och som

har tillerkänts en arbetstagare ge-

nom en dom eller en skiljedom inom

tolv månader före insolvensen bör

omfattas av förmånsrätten utan hän-

syn till de tidsbegränsningar som an-

ges i dessa underpunkter.

Begränsningar

4. När fordringsbeloppet som

skyddas genom förmånsrätt är be-

gränsat genom nationella lagar eller

föreskrifter bör, i syfte att beloppet

inte skall understiga en socialt ac-

ceptabel nivå, beaktas sådana fakto-

rer som minimilön, förbehållsbelop-

pet vid införsel, lönen på vilken soci-

alförsäkringsavgifter grundas eller

genomsnittslönen för industrin.

Fordringar som förfaller efter att

insoivensförhandlingar har inletts

5. När ett företag, som är föremål

för insolvensförhandlingar, i enlig-

het med nationella lagar och före-

skrifter har bemyndigats att fortsätta

sin verksamhet, bör arbetstagares

fordringar som uppkommer i arbete

utfört från och med dagen då be-

myndigandet skedde inte omfattas

av förhandlingarna och bör de beta-

las av tillgängliga medel allteftersom

de förfaller.

Skr. 1993/94:128

Bilaga 2

22

Accelerated payment procedures

6. (1) Where the insolvency pro-

ceedings cannot ensure rapid pay-

ment of workers’ privileged claims,

there should be a procedure for ac-

celerated payment to ensure that the

claims are paid, without awaiting the

end of the proceedings, out of avail-

able funds or as soon as funds be-

come available, unless the rapid

payment of workers’ claims is en-

sured by a guarantee institution.

(2) Accelerated payment of

workers’ claims may be ensured as

follows:

(a) the person or institution re-

sponsible for administering the em-

ployer^ assets should pay such

claims as soon as it has been deter-

mined that they are genuine and

payable;

(b) if the claim is contested, the

worker should be able to have its va-

lidity determined by a court or any

other body with jurisdiction over the

matter, so as to have it paid in ac-

cordance with clause (a).

(3) The accelerated payment

procedure should cover the totality

of the claim protected by a privilege,

or at least a part of it to be fixed by

national laws or regulations.

III. Protection of workers’ claims

by a guarantee institution

Scope

7. The protection of workers’

claims by a guarantee institution

should have as wide a coverage as

possible.

Operating principles

8. Guarantee institutions might

operate according to the following

principles:

(a) they should be administrat-

ively, financially and legally inde-

pendent of the employer;

(b) employers should contribute

to financing these institutions, un-

less this is fully covered by the public

authorities;

Påskyndat betalningsförfarande

6. 1) När insolvensförhandlingar-

na inte kan tillförsäkra en snabb ut-

betalning av arbetstagares förmåns-

rättsberättigade fordringar, bör det

finnas ett förfarande för påskyndad

betalning för att säkerställa att ford-

ringarna betalas av tillgängliga me-

del eller så snart medel blir tillgäng-

liga, utan att avvakta avslutandet av

förhandlingarna, om inte snabb be-

talning av arbetstagares fordringar

garanteras av ett garantiinstitut.

2) En påskyndad betalning av ar-

betstagares fordringar kan säkerstäl-

las på följande sätt:

a) den person eller institution som

ansvarar för förvaltningen av arbets-

givarens tillgångar bör betala sådana

fordringar så snart det har fastställts

att de är klara och förfallna;

b) om fordringen är bestridd, bör

arbetstagaren ha möjlighet att få

dess giltighet avgjord av en domstol

eller av annat organ med jurisdik-

tion över frågan, så att den kan beta-

las i enlighet med moment a).

3) Påskyndat betalningsförfaran-

de bör omfatta hela den förmåns-

rättsberättigade fordringen eller åt-

minstone en, genom nationella lagar

eller föreskrifter fastställd, del av

den.

III. Skydd av arbetstagares ford-

ringar genom ett garantiinstitut

Tillämpningsområde

7. Skyddet av arbetstagares ford-

ringar genom ett garantiinstitut bör

ha en så vid räckvidd som möjligt.

Principer för verksamheten

8. Garantiinstitut kan verka efter

följande principer:

a) de bör vara administrativt, eko-

nomiskt och juridiskt oberoende av

arbetsgivaren;

b) arbetsgivare bör bidra till fi-

nansieringen av dessa institut, om

den inte helt täcks av offentliga myn-

digheter;

Skr. 1993/94:128

Bilaga 2

(c) they should assume their ob-

ligations vis-å-vis protected workers

irrespective of whether any obliga-

tion the employer may have of con-

tributing to their financing has been

met;

(d) they should assume a

subsidiary responsibility for the liab-

ilities of insolvent employers in re-

spect of claims protected by the

guarantee and should, by way of

subrogation, be able to act in place

of the workers to whom they have

made payments;

(e) the funds managed by guaran-

tee institutions, other than those

from general revenues, may only be

used for the purpose for which they

were collected.

c) de bör åta sig sina förpliktelser

gentemot skyddade arbetstagare

oavsett om arbetsgivaren har upp-

fyllt eventuella skyldigheter att bi-

dra till deras finansiering;

d) de bör åta sig ett subsidiärt an-

svar för insolventa arbetsgivares be-

talningsskyldighet för fordringar

som skyddas genom garantin och

bör genom subrogation kunna upp-

träda i stället för de arbetstagare till

vilka de har gjort utbetalningar;

e) tillgångar som förvaltas av ga-

rantiinstitutioner kan, utom vad av-

ser medel som härrör från offentliga

intäkter, användas endast för de än-

damål för vilka de uppburits.

Skr. 1993/94:128

Bilaga 2

Claims protected by the guarantee

9. (l)The guarantee should

cover the following claims:

(a) wages, overtime pay, commis-

sions and other forms of remunera-

tion relating to work performed dur-

ing a prescribed period, which

should not be less than three

months, prior to the insolvency or

prior to the termination of the em-

ployment;

(b) holiday pay due as a result of

work performed during the year in

which the insolvency or the termina-

tion of the employment occurred,

and in the preceding year;

(c) end-of-year and other bonuses

provided for by national laws or re-

gulations, collective agreements or

individual contracts of employment,

relating to a prescribed period,

which should not be less than 12

months, prior to the insolvency or

prior to the termination of the em-

ployment;

(d) amounts due in respect of

other types of paid absence relating

to a prescribed period, which should

not be less than three months, prior

to the insolvency or prior to the ter-

mination of the employment;

(e) payments due in lieu of notice

of termination of employment;

Fordringar skyddade genom ga-

rantin

9. 1) Garantin bör omfatta föl-

jande fordringar:

a) löner, övertidsersättning, pro-

visioner och andra slag av ersätt-

ningar härrörande från arbete som

utförts under en bestämd period,

som inte bör vara kortare än tre må-

nader före insolvensen eller anställ-

ningens upphörande;

b) semesterlön som härrör från

arbete det år insolvensen inträffade

eller anställningen upphörde och

föregående år;

c) gratifikationer vid årets slut och

andra gratifikationer i enlighet med

nationella lagar eller föreskrifter,

kollektivavtal eller individuella an-

ställningsavtal, härrörande från en

bestämd period, som inte bör vara

kortare än tolv månader före insol-

vensen eller anställningens upphö-

rande;

d) ersättning avseende andra slag

av betald frånvaro härrörande från

en bestämd period, som inte bör

vara kortare än tre månader före in-

solvensen eller anställningens upp-

hörande;

e) ersättning för utebliven upp-

sägningstid;

(f) severance pay, compensation

for unfair dismissal and other pay-

ments due to workers upon termina-

tion of their employment;

(g) compensation payable directly

by the employer in respect of occu-

pational accidents and diseases.

(2) The guarantee might cover the

following claims:

(a) contributions due in respect of

national statutory social security

schemes, where failure to pay ad-

versely affects workers’ entitle-

ments;

(b) contributions due in respect of

private, occupational, inter-occupa-

tional, or enterprise social protec-

tion schemes independent of

national statutory social security

schemes, where failure to pay ad-

versely affects workers’ entitle-

ments;

(c) benefits to which the workers

were entitled prior to the insolvency

by virtue of their participation in en-

terprise social protection schemes

and which are payable by the em-

ployer;

(d) wages or any other form of re-

muneration consistent with this

Paragraph, awarded to a worker

through adjudication or arbitration

within three months prior to the in-

solvency.

Limitations

10. Where the amount of the

claim protected by means of a guar-

antee institution is limited, in order

that this amount should not fall be-

low a socially acceptable level, it

should take into account variables

such as the minimum wage, the part

of the wage which is unattachable,

the wage on which social security

contributions are based or the aver-

age wage in industry.

IV. Provision common to Parts II

and III

11. Workers or their representa-

tives should receive timely informa-

tion and be consulted with regard to

f) avgångsvederlag, skadestånd

för uppsägning utan giltig grund och

annan ersättning som tillkommer ar-

betstagare då deras anställning upp-

hör;

g) skadestånd som betalas direkt

av arbetsgivaren avseende arbets-

skada eller yrkessjukdom.

2) Garantin kan även omfatta föl-

jande fordringar:

a) avgifter till nationella lagstad-

gade socialförsäkringssystem, när

underlåtenhet att betala negativt på-

verkar arbetstagares rättigheter;

b) avgifter till privata, yrkes- eller

företagsbaserade trygghetssystem

som är oberoende av nationella lag-

stadgade socialförsäkringssystem,

när underlåtenhet att betala negativt

påverkar arbetstagares rättigheter;

c) förmåner som arbetstagarna

hade rätt till före insolvensen genom

sitt deltagande i sociala trygghetssys-

tem inom företaget och som skall be-

talas av arbetsgivaren;

d) löner eller andra slag av ersätt-

ningar i överensstämmelse med

denna punkt, som har tillerkänts en

arbetstagare genom en dom eller en

skiljedom inom tre månader före in-

solvensen.

Begränsningar

10. När fordringsbeloppet som

skyddas genom ett garantiinstitut är

begränsat bör, i syfte att beloppet

inte skall understiga en socialt ac-

ceptabel nivå, beaktas sådana fakto-

rer som minimilön, förbehållsbelop-

pet vid införsel, lönen på vilken soci-

alförsäkringsavgifter grundas eller

genomsnittslönen för industrin.

Skr. 1993/94:128

Bilaga 2

IV. Bestämmelser gemensamma för

del II och III.

11. Arbetstagare eller deras re-

presentanter bör få lämplig informa-

tion och konsulteras beträffande in-

25

insolvency proceedings which have solvensförhandlingar som har inletts

been opened and to which the och till vilka arbetstagares ford-

workers’ claims pertain. ringar hänför sig.

Skr. 1993/94:128

Bilaga 2

26

Arbetsmarknadsdepartementet

Skr. 1993/94:128

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 december 1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden

B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,

Svensson, af Ugglas, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,

Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Hörnlund

Regeringen beslutar skrivelse 1993/94:128 ILO:s konvention och re-

kommendation om skydd av arbetstagares fordringar i händelse av

arbetsgivarens insolvens.

27

gotab 45498, Stockholm 1994