118 §

Bortfraktaren är ansvarig för skada till följd av att godset går förlorat, skadas eller försenas medan det är i hans vård ombord eller iland, om han ej visar att varken fel eller försummelse av honom själv eller någon för vilken han svarar orsakat eller medverkat till skadan.

Bortfraktaren är ej ansvarig, om han visar att skadan beror av

• a) fel eller försummelse, vartill befälhavaren, medlem av besättningen, lots eller annan, som utför arbete i fartygets tjänst, gjort sig skyldig vid navigeringen eller handhavandet av fartyget;
• b) brand, som ej vållats genom fel eller försummelse av bortfraktaren själv;
• c) fara eller olycka säregen för sjön;
• d) naturhändelse;
• e) krigshandling;
• f) sjöröveri eller annan samhällsfientlig handling;
• g) beslag eller annat ingripande av regering eller annan maktägande eller rättslig handräckningsåtgärd;
• h) karantän;
• i) åtgärd eller underlåtenhet av avlastaren eller godsets ägare eller hans agent eller representant;
• j) strejk, lockout eller annat avbrott eller hinder i arbetet, oavsett orsak och omfattning;
• k) uppror eller oroligheter;
• l) räddning av människoliv eller bärgning av fartyg eller gods eller försök därtill;
• m) godsets dolda fel eller särskilda beskaffenhet eller inneboende brist;
• n) bristfällig förpackning;
• o) bristfällig eller oriktig märkning; eller
• p) dold bristfällighet hos fartyget som ej kunnat upptäckas med tillbörlig omsorg.

Utan hinder av andra stycket är bortfraktaren ansvarig för skada som beror av att han eller någon för vilken han svarar brustit i tillbörlig omsorg att sätta fartyget i behörigt skick före resans början. Det åligger bortfraktaren att till sitt fredande från ansvarighet visa, att sådan omsorg iakttagits.

Om vållande på befraktarens sida medverkat till skadan, gäller 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).