Lagrum · SFS 1915:218

32 §

3 kap. Om rättshandlingars ogiltighet

Den, som avgivit en viljeförklaring, vilken i följd av felskrivning eller annat misstag å hans sida fått annat innehåll än åsyftat varit, vare icke bunden av viljeförklaringens innehåll, där den, till vilken förklaringen är riktad, insåg eller bort inse misstaget.

Varder en avgiven viljeförklaring, som befordras genom telegram eller framföres muntligen genom bud, till följd av fel vid telegraferingen eller oriktigt återgivande genom budet till innehållet förvanskad, vare avsändaren, ändå att mottagaren var i god tro, icke bunden av förklaringen i det skick den framkommit. Vill avsändaren av anledning som nu sagts icke låta förklaringen gälla, åligger det honom dock att giva mottagaren meddelande därom utan oskäligt uppehåll efter det förvanskningen kommit till hans kunskap; underlåter han det, och var mottagaren i god tro, vare förklaringen gällande sådan den framkommit.

Tillämpas i

9 avgöranden som anger lagrummet, äldst först.

  1. NJA 1986 s. 495 1986
  2. NJA 1989 s. 505 1989
  3. NJA 1993 s. 436 1993
  4. NJA 2004 s. 69 2004
  5. RH 2012:84 2012
  6. NJA 2012 s. 725 2012
  7. NJA 2016 s. 1195 2016
  8. NJA 2020 s. 334 2020
  9. NJA 2020 s. 624 2020

Paragrafen i sitt sammanhang

← 31 §Hela författningen33 § →