Lagrum · SFS 1921:225
116 §
5 kap. Om bevakning av fordringar i konkurs
Författningen är upphävd genom SFS 1987:672. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
Borgenär, som bevakat fordran i konkurs, vare på yrkande av annan borgenär, förvaltaren eller gäldenären pliktig att med ed be tyga, att fordringen icke, honom veterligen, tillkommit av svek eller bedrägeri utan är riktig, sådan den av honom blivit uppgiven.
Vill borgenär avlägga sådan ed, ändå att yrkande därom ej framställts, stånde det honom fritt.
Har borgenären angående fordringen i ett eller annat avseende lämnat uppgifter, som han ej kan inbegripa under eden, må han vid edens av läggande göra rättelse i sin bevakning.
Skall eden avläggas av förmyndare eller målsman eller eljest av någon, som är satt att företräda borgenären, varde den därefter lämpad; vare ock i sådant fall rätte sakägaren pliktig att själv fullgöra edgången, där det yrkas och kan ske samt konkursdomaren ej finner sådana sär skilda omständigheter föreligga, att anledning till edgången saknas.
Dör borgenären innan eden blivit av honom avlagd, vare den, som träder i hans ställe, pliktig att avlägga eden; och varde eden därefter lämpad.