Lagrum · SFS 1921:225
149 §
7 kap. Om förlikning och ackord emellan gäldenären och borgenä rerna
Författningen är upphävd genom SFS 1987:672. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
Har gäldenären om betalningen av sin gäld träffat skriftlig överenskommelse med alla borgenärer, som bevakat fordran i konkursen, eller har han andra bevis, att nämnda borgenärer blivit förnöjda, varde, sedan den för bevakning av fordringar utsatta tid gått till ända, konkursen nedlagd, om gäldenären gör ansökning därom hos kon kursdomaren. Innan konkursdomaren meddelar beslut i anledning av ansökningen, skall han höra förvaltaren.
Är sådan ansökning gjord, äge konkursdomaren, om han finner skäl därtill, förordna, att medan ansökningen är beroende på prövning boets egendom ej må säljas, så vitt det ej påkallas av anledning, som avses i 63 § andra stycket andra och tredje meningarna.
Varder konkursen nedlagd, låte konkursdomaren införa tillkännagivande därom en gång i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstid ningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen.
Lydelse enligt SFS 1979:340 (ändringsregistret)