52 §

Envar, som äger återgångsfordran, må såvitt ej annat förbehållit, uttaga sin fordran medelst ny växel (återväxel), dragen å någon, som är i förhållande till honom ansvarig, och ställd att vid uppvisandet betalas å dennes boningsort.

I återväxel må upptagas, utom de 48 och 49 §§ omförmälde belopp, jämväl mäklararvode samt stämpelavgift till återväxeln.

Drages återväxel av växelinnehavaren, varde dess belopp bestämt enligt gällande kurs å växlar, dragna från huvudväxelns betalningsort på den ifrågavarande växelgäldenärens boningsort och lydande på betalning vid uppvisandet. Drages återväxel av överlåtare, varde beloppet bestämt enligt kursen å växlar, ställda att betalas vid uppvisandet och från hans boningsort dragna å växelgäldenärens boningsort.