Lagrum · SFS 1942:740
22 kap. 2 §
22 kap. Om enskilt anspråk i anledning av brott
Grundas enskilt anspråk på ett brott som hör under allmänt åtal, är åklagaren på målsägandens begäran skyldig att i samband med åtalet förbereda och utföra även målsägandens talan, om det kan ske utan väsentlig olägenhet och hans anspråk inte är uppenbart obefogat. Vill målsäganden att anspråket skall tas upp i samband med åtalet, skall han anmäla anspråket till undersökningsledaren eller åklagaren och lämna uppgift om de omständigheter på vilka det grundas.
Finner undersökningsledaren eller åklagaren vid utredning angående brott, att enskilt anspråk kan grundas på brottet, skall han, om det kan ske, i god tid före åtalet underrätta målsäganden om detta.
Första och andra styckena skall tillämpas också när anspråket övertagits av någon annan.
Lydelse enligt SFS 1988:6 (ändringsregistret)
Tillämpas i
7 avgöranden som anger lagrummet, äldst först.
- NJA 1994 s. 306 1994
- NJA 1995 s. 41 1995
- NJA 2004 s. 247 2004
- NJA 2008 s. 436 2008
- NJA 2020 s. 141 2020
- Högsta domstolen, mål Ö 2661-24 2024
- NJA 2024 s. 737 2024