4 §

1 mom. Uppstår fråga, huruvida viss vara skall anses som explosiv, tillkommer det sprängämnesinspektionen att avgöra frågan.

Allenast sådana explosiva varor, som blivit av sprängämnesinspektionen godkända, må tillverkas eller innehavas inom riket eller dit införas. Utan hinder härav må dock varor, som icke godkänts, tillverkas eller införas i ringa myckenhet för anställande av försök enligt vad därom stadgas i 9, 12 och 54 §§.

Explosiv vara, för vilken åtgärder eller anordningar, som angivas i denna förordning eller med stöd därav utfärdade tillämpningsföreskrifter, icke kunna anses utgöra betryggande skydd mot explosion eller vars användning kan befaras medföra särskilda olägenheter ur ordningssynpunkt, må icke godkännas för tillverkning, innehav eller införsel. Förordning (1981:496).

2 mom. Då skäl äro därtill, äger sprängämnesinspektionen medgiva, att be stämmelserna i denna förordning helt eller delvis icke skola vara tillämpliga på viss explosiv vara. Förordning (1981:496).

3 mom. Med tillämpning av bestämmelserna i denna förordning avgör sprängämnesinspektionen till vilket huvudslag och till vilken transportklass explosiv vara är att hänföra samt, efter samråd med krigsmaterielinspektionen, huruvida explosiv vara skall anses som militär explosiv vara. Förordning (1982:1066).

4 mom. För explosiv varas godkännande eller hänförande till visst slag eller viss transportklass eller för medgivande att bestämmelserna i denna förordning helt eller delvis icke skola äga tillämpning på viss explosiv vara äger sprängsämnesinspektionen meddela de villkor och föreskrifter, som finnas påkallade.